I detta betänkande behandlar utskottet en regeringsskrivelse rörande
jämställdhetspolitiken. I skrivelsen lämnas en kort redovisning av målen med
jämställdhetspolitiken och en detaljerad redogörelse för utvecklingen av
jämställdhetsarbetet inom olika politikområden. Det gäller bl.a. makt och
inflytande, arbetsmarknads- och arbetslivspolitik, närings- och
regionalpolitik, utbildningspolitik och socialpolitik. Vidare anges
huvuddragen för det fortsatta jämställdhetsarbetet och vilka insatser som
måste göras på central, regional och lokal nivå. I skrivelsen lämnas även en
beskrivning av Sveriges deltagande i det internationella samarbetet på
jämställdhetsområdet, inklusive frågor som hänger samman med uppföljningen av
de åtaganden som gjordes i Peking år 1995.
46 motionsyrkanden har väckts med anledning av skrivelsen. I betänkandet
behandlas också 68 motionsyrkanden om jämställdhet som väckts under den
allmänna motionstiden. Utskottet avstyrker yrkandena och föreslår att
skrivelsen läggs till handlingarna. Till utskottets betänkande har fogats 45
reservationer och 3 särskilda yttranden.
Skrivelsen
I regeringens skrivelse 1996/97:41 lämnas en redovisning av
dels jämställdhetspolitikens utveckling under mandatperioden,
dels huvuddragen i den fortsatta inriktningen av insatserna och
dels Sveriges deltagande i det internationella samarbetet på
jämställdhetsområdet inklusive frågor som hänger samman med uppföljningen av
de åtaganden som gjordes vid FN:s kvinnokonferens i Peking.
Motioner
Motioner som väckts med anledning av skrivelsen
1996/97:A6 av Inger Segelström m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om det fortsatta
jämställdhetsarbetet.
1996/97:A7 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om åtgärder för att öka kvinnornas andel av arbetskraften,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att i statliga bolag, myndigheter och styrelser genomföra en
positiv särbehandling av kvinnor för att uppnå jämställdhet,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna behovet av en plan
över hur målet att 50 % av alla chefsbefattningar på alla nivåer skall vara
kvinnor,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om sammansättningarna av arbetsförmedlingsnämnderna,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om komplettering av föräldraförsäkringen med två pappamånader,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att ettårsgränsen
för deltidsarbetslösa i arbetslöshetsförsäkringen bör avskaffas,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ett aktivt arbete för att bryta upp den könsuppdelade
arbetsmarknaden,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att återställa utbildningsvikariatens ersättningsnivå och volym
till 1995 års nivå,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att omvandla den kunskap som framkommit i ett stort antal
utredningar till praktiska åtgärder, vilket skulle ge balans och motverka
diskriminering på arbetsmarknaden,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna behovet av
förslag till en lag som motverkar lönediskriminering på grund av kön,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om arbetstider som motverkar jämställdhet och försvårar kombinationen
familj-yrkesliv,
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att förslaget till ny arbetsrätt inte är acceptabelt då det direkt
missgynnar kvinnor,
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om bildandet av lokala, regionala och nationella resurscentrum,
16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om NRC,
17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att hålla isär frågor om jämställdhet och genusforskning,
18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om nödvändigheten av att följa riksdagens beslut om att varje
regeringsförslag skall åtföljas av en jämställdhetsanalys,
19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att påskynda jämställdhetsarbetet inom idrottsrörelsen,
20. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om kvinnans roll och jämställdhet inom Försvarsmakten,
21. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att synliggöra kvinnans ställning inom den areella näringen,
22. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om granskningen av lagarna ur ett jämställdhetsperspektiv,
23. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om mainstreaming kompletterad med utbildning, personalpolitik,
ekonomiska insatser, könsuppdelad statistik hos SCB m.m.,
24. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att varje
länsstyrelse bör ha en heltidsanställd handläggare av jämställdhetsfrågor,
25. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om jämställdhetsarbetet inom EU,
26. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att Sverige skall driva att ekonomiska frågor som t.ex. frågan om
EMU skall granskas ur ett jämställdhetsperspektiv,
27. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om arbetet inom FN när det gäller jämställdheten,
28. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna behovet av en
handlingsplan i enlighet med FN:s kvinnokonferens beslut,
29. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att Sverige skall verka för att både kvinnor och män har rätt att
fritt välja make respektive maka.
1996/97:A8 av Elving Andersson m.fl. (c) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om projekt med kvinnor i den fysiska planeringen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om uppföljning av uppdrag till landets landshövdingar,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om män i vården,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om män inom barnomsorgen.
1996/97:A9 av Inger Lundberg m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten av att svenska
kyrkan främjar jämställdheten och aktivt verkar för rekrytering av kvinnliga
teologer till ledande uppdrag inom kyrkan.
1996/97:A10 av Ingbritt Irhammar och Margareta Andersson (c) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
ändring i jämställdhetslagen.
1996/97:A11 av Per Unckel m.fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en principiell inriktning av det fortsatta jämställdhetsarbetet,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna behovet av en
utredning om den privata tjänstesektorn i enlighet med vad som anförts i
motionen.
1996/97:A12 av Barbro Johansson och Eva Goës (mp) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
jämställdhetspolitiken.
1996/97:A13 av Karin Pilsäter m.fl. (fp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ökat inslag av jämställdhetsperspektiv då utredningar och organ
inom det ekonomiska området utses,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om betydelsen av föräldraförsäkringens utformning för männens uttag av
föräldraledighet,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att delad makt och delat ansvar i hemmet är grunden för delad makt
och delat ansvar på jobbet,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om betydelsen av att underlätta framväxten av tjänstesektorn,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om befintliga stödstrukturer,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av att en översyn av lärarutbildningen också omfattar
jämställdhetsaspekter,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om kontinuerlig kartläggning av köerna i barnomsorgen,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om medel för tryckning av handlingsplanen från Pekingkonferensen,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om konsekvensanalyser i regeringens propositioner.
Motioner som väckts under allmänna motionstiden
1996/97:A803 av Carina Hägg (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av att belysa hur de
små företagens brist på könsperspektiv vid anställning missgynnar kvinnor.
1996/97:A804 av Ingbritt Irhammar m.fl. (c) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en utredning om hur samhällets resurser fördelas på män och
kvinnor,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en utredning om maktfördelning i samhället.
1996/97:A805 av Birthe Sörestedt m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att i samtliga
verksförordningar ställa krav på att myndigheterna särskilt skall beakta
jämställdhetsperspektivet då verksamhet förändras som leder till uppsägningar.
1996/97:A806 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att könsuppdelad statistik skall finnas tillgänglig i och inarbetad
i samtliga statliga utredningar,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att konsekvensanalyser av skillnaden i utfall för kvinnor och män
skall genomföras i alla fall där regeringen presenterar förslag till sociala
nedskärningar,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om möjligheterna att gynna kommuner och landsting via skatteväxling,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av riktade satsningar på nya arbetstillfällen för kvinnor,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om arbetstidsförkortning som ett viktigt instrument för att uppnå ökad
jämställdhet,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av en utvärdering av nuvarande lagstiftning vad gäller
löneskillnader mellan kvinnor och män som utför samma arbetsuppgifter,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av en utredning som ser över, och försöker utveckla,
lämpliga instrument för arbetsvärdering,
17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av ökad sex- och samlevnadsundervisning bland våra
ungdomar,
18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av personal av manligt kön bland sex- och
samlevnadsrådgivare,
19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att den ökande andelen pornografi med våldsinslag noga måste
kontrolleras.
1996/97:A807 av Ingbritt Irhammar m.fl. (c) vari yrkas
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om lika lön för lika och likvärdigt arbete,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om fördelningen av domare i Arbetsdomstolen,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om egen myndighet för det nationella resurscentrumet,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ekonomiska förutsättningar för regionala resurscentrum,
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om möjlighet till tjänstledighet för nyföretagande.
1996/97:A808 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om utökade befogenheter för JämO,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om kollektiv lönediskriminering,
3. att riksdagen hos regeringen begär förslag till lag mot könsrelaterade
löneskillnader i arbetslivet i enlighet med vad som anförts i motionen,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om arbetstagares rätt till insyn i företags löner,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om förslag till rätt till grupptalan.
1996/97:A809 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär förslag om sådan ändring i lagen om
rättegången i arbetstvister att Arbetsdomstolen i könsdiskrimineringsmål får
en sammansättning i enlighet med vad som anförts i motionen,
2. att riksdagen hos regeringen begär förslag om sådan ändring i
jämställdhetslagen att lagen motsvarar EG-rättens definition av sexuella
trakasserier,
3. att riksdagen hos regeringen begär förslag om sådan ändring av
jämställdhetslagen att EG-rättens förbud mot diskriminering vid rekrytering
uppfylls,
4. att riksdagen hos regeringen begär förslag om sådan ändring av 25 § andra
stycket jämställdhetslagen och 39 § lagen om anställningsskydd att reglerna
bringas i överensstämmelse med EG-rätten.
1996/97:A810 av Håkan Juholt m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om jämlik lönesättning.
1996/97:A812 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om nödvändigheten av både jämställdhetsanalyser och förslag till
åtgärder i enlighet med jämställdhetsdirektivet,
2. att riksdagen hos regeringen begär att Statistiska centralbyrån får i
uppgift att utforma direktiv om hur könsuppdelad statistik skall utformas för
olika myndigheter,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om jämställdhetsexperter vid alla myndigheter.
1996/97:A813 av Ewa Larsson m.fl. (mp) vari yrkas
1. att riksdagen beslutar om sådan ändring i 22 § jämställdhetslagen att ett
tillägg görs så att även sexuella trakasserier förbjuds,
3. att riksdagen beslutar om sådan ändring att EU:s definition av sexuella
trakasserier på grund av kön införs i jämställdhetslagen.
1996/97:A814 av Inger Segelström m.fl. (s) vari yrkas
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att kvinnor skall ha lika rätt till kompetensutveckling vad avser
innehåll och omfattning,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att det sker en fortlöpande utveckling av metoder för
arbetsvärdering.
1996/97:A815 av Eva Arvidsson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om jämställdhetslagen.
1996/97:A816 av Monica Widnemark och Christin Nilsson (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
ändring i jämställdhetslagen.
1996/97:A817 av Anders Svärd m.fl. (c, s, m, v, fp) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en kampanj
för ökad jämställdhet.
1996/97:A818 av Ingrid Burman m.fl. (v) vari yrkas att riksdagen hos
regeringen begär en handlingsplan enligt vad i motionen anförts.
1996/97:A819 av Elving Andersson m.fl. (c) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om mål och inriktning för jämställdhetsarbetet,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om forskning inom omsorg och utbildning,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om arbetsvärdering,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om jämställdhetsrevision,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att under ett år vara tjänstledig för att pröva egen verksamhet,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om kombinationssysselsättning.
1996/97:A820 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att målet med jämställdhetspolitiken är lika möjligheter för
kvinnor och män,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att ett mer jämställt samhälle är tillväxtbefrämjande och skulle
utveckla samhället i positiv riktning,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av att utveckla nya arbetsvärderingsmetoder,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om vikten av att ge möjlighet till s.k. grupptalan vid mål om
lönediskriminering enligt jämställdhetslagen,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om statens särskilda ansvar som arbetsgivare för att motverka
orättvisa löneskillnader mellan män och kvinnor,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att inrätta en kommission för att ta ett helhetsgrepp på orättvisa
löneskillnader mellan män och kvinnor,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av att släppa loss den kvinnliga skaparkraften inom den
nuvarande offentliga sektorn,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om det önskvärda i att det generella stödet till barnfamiljer ökar på
bekostnad av det selektiva stödet,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om skolans centrala roll för att bryta invanda könsmönster när det
gäller unga människors val av utbildning,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att regeringen bör tillämpa ett system med dubbla nomineringar vid
tillsättandet av representanter i statliga styrelser och utredningar,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att länsstyrelsernas jämställdhetsexperter skall få utöva regional
tillsyn i samarbete med JämO särskilt med inriktning på jämställdhetsplaner,
17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om underliggande orsaker till nuvarande orättvisa löneskillnader på
arbetsmarknaden.
1996/97:A821 av Rose-Marie Frebran m.fl. (kd) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om jämställdhetspolitiska konsekvensanalyser,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att arbete i hem och familj skall värderas lika som arbete utanför
hemmet,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att familjer skall ges möjlighet att köpa hushållstjänster,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om JämO:s tillsynsansvar vad gäller arbetsgivares skyldighet att
underlätta för kvinnor och män att förena föräldraskap och förvärvsarbete,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en studie av orsaker till och konsekvenser av de kraftigt minskade
födelsetalen,
9. att riksdagen hos regeringen begär en utredning som skall se över viktiga
politikområden i syfte att ta fram en heltäckande handlingsplan för att bryta
ner den könssegregerade arbetsmarknaden,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om lika lön för likvärdigt arbete och könsneutral arbetsvärdering,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att statens stöd till start av småföretag måste utvecklas,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om regeringens utnämningspolitik,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att arbetet med att öka kvinnors inflytande i det politiska livet
måste intensifieras.
Utskottet
Inledning
Regeringen har den 24 oktober 1996 till riksdagen överlämnat en skrivelse som
behandlar jämställdhetspolitiken, skr. 1996/97:41. I skrivelsen lämnas en
redovisning av hur jämställdhetspolitiken hittills har utvecklats under
mandatperioden. Vidare anges huvuddragen för den fortsatta inriktningen av
insatserna. I skrivelsen lämnas även en beskrivning av Sveriges deltagande i
det internationella samarbetet på jämställdhetsområdet, inklusive frågor som
hänger samman med uppföljningen av de åtaganden som gjordes vid FN:s
kvinnokonferens i Peking år 1995.
Med anledning av denna skrivelse har det väckts ett antal motioner som rör
frågor som behandlas i skrivelsen. Vidare har det under den allmänna
motionstiden hösten 1996 framställts ett antal motionsyrkanden som rör
jämställdhet mellan kvinnor och män i samhället. I samband med utskottets
behandling av budgetpropositionen (prop. 1996/97:1, bet. AU1, rskr. 104)
hösten 1996 behandlades yrkanden som rörde jämställdhetsombudsmannen (JämO).
En del motionsyrkanden tas upp av andra utskott. Den övervägande delen av dem
kommer dock att behandlas i detta betänkande.
JämO har inför utskottets ledamöter lämnat synpunkter på jämställdhetsarbetet.
Skrivelsens utformning i huvuddrag
Skrivelsen är indelad i fyra huvudavsnitt: Inledning, Redovisning av
utvecklingen på olika områden, Nya former för jämställdhetsarbetet och Det
internationella jämställdhetsarbetet.
I det första avsnittet redovisas i korthet målen för jämställdhetspolitiken.
I det andra avsnittet lämnas en detaljerad redogörelse för utvecklingen inom
olika politikområden, vilka målen är inom respektive område, vilka åtgärder
som vidtagits för att förbättra jämställdheten samt vilka åtgärder som
planeras. I det tredje avsnittet beskrivs hur det framtida
jämställdhetsarbetet bör utformas och vilka insatser som måste göras på
central, regional och lokal nivå. Slutligen redovisas i det fjärde avsnittet
jämställdhetsarbetet inom Europeiska unionen, Nordiska rådet, FN, Europarådet
och OECD. Där redogörs också för erfarenheterna av FN:s kvinnokonferens i
Peking samt för hur arbetet i Sverige fortskrider när det gäller genomförandet
av de åtaganden som gjordes vid konferensen.
Till skrivelsen är fogad två bilagor. I den första bilagan redovisas vissa
uppgifter om fördelningen av ekonomiska resurser mellan kvinnor och män. I den
andra bilagan lämnas en redovisning av könsfördelningen i statliga
lekmannastyrelser.
Disposition av betänkandet
Betänkandet följer i huvudsak skrivelsens disposition. I anslutning till varje
område lämnas en kort redogörelse för skrivelsens innehåll, motionsyrkandena
samt utskottets bedömning. Beträffande vissa områden finns det inga
motionsyrkanden angivna. Detta beror dels på att det inte har framställts
några motionsyrkanden inom vissa områden, dels på att vissa motionsyrkanden
behandlas av andra utskott. Avslutningsvis behandlas motionsyrkanden som tar
sikte på områden som inte behandlas i skrivelsen.
Utskottet noterar att en del uppgifter i skrivelsen kan vara inaktuella,
eftersom skrivelsen bygger på uppgifter som inhämtats före den 24 oktober
1996.
Mål och inriktning av jämställdhetspolitiken
Skrivelsen
Under rubriken Inledning lämnas en redogörelse för inriktningen av regeringens
jämställdhetspolitik. Den kan i korthet beskrivas på följande sätt.
De mål som redovisades för riksdagen i propositionen Delad makt, delat
ansvar (prop. 1993/94:147) står fast. Dessa mål är följande.
Kvinnor och män skall ha samma möjligheter, rättigheter och skyldigheter
inom alla väsentliga områden i livet. Det skall vara en jämn fördelning av
makt och inflytande mellan kvinnor och män, samma möjligheter till ekonomiskt
oberoende, lika villkor och förutsättningar i fråga om företagande, arbete,
arbetsvillkor samt utvecklingsmöjligheter i arbetet. Det skall vara lika
tillgång till utbildning och möjligheter till utveckling av personliga
ambitioner, intressen och talanger, delat ansvar för hem och barn samt frihet
från sexualiserat (könsrelaterat) våld.
Enligt regeringen har framsteg gjorts när det gäller att uppnå de uppsatta
målen. Kvinnor har under senare år stärkt sina positioner på många områden där
de är underrepresenterade, och Sverige har en världsledande ställning i fråga
om kvinnorepresentation. Kvinnors ställning på arbetsmarknaden har ytterligare
befästs och deras ekonomiska oberoende har ökat. På utbildningsområdet har ett
stort antal åtgärder för jämställdhet genomförts. Det könsspecifika våldet mot
kvinnor har synliggjorts. Vidare har medvetenheten om betydelsen av männens
roll i jämställdhetsarbetet ökat.
Enligt regeringen återstår mycket att göra innan målen är uppnådda. Arbetet
för ett jämställt samhälle kommer därför att fortsätta med oförminskad styrka.
En halvering av arbetslösheten kommer att ha avgörande betydelse för att
kvinnor skall kunna stärka sin ställning på arbetsmarknaden. Löneskillnaderna
kommer att uppmärksammas liksom sexuella trakasserier. Kvinnors och mäns
tillgång till ekonomisk makt och ekonomiska resurser kommer att uppmärksammas.
Arbetet med att underlätta för både kvinnor och män att kunna kombinera
förvärvsarbete och föräldraskap kommer att fortsätta. En proposition med
anledning av Kvinnovåldskommissionens slutbetänkande Kvinnofrid (SOU 1995:96)
med bl.a. förslag på ändringar i brottsbalken kommer att presenteras under år
1997. För att stimulera till ökad kunskap om kvinnors och mäns skilda villkor
kommer särskilda informationssatsningar att genomföras. Stora insatser kommer
att göras inom det internationella jämställdhetsarbetet.
Motioner
I fyra motioner finns det yrkanden som särskilt tar sikte på målen och
inriktningen av jämställdhetspolitiken.
Folkpartiet liberalerna förklarar i motion A820 att målet med
jämställdhetspolitiken är att det skall vara lika möjligheter för kvinnor och
män (yrk. 1). Jämställdhet mellan män och kvinnor måste utgå från respekten
för individens egenart. Godtycke, tradition och diskriminering begränsar både
mäns och kvinnors livschanser. Jämställdhet betyder inte att alla skall leva
likadant. Det betyder att alla skall ha en möjlighet att utveckla sin
personlighet. Därför får inte jämställdhetspolitiken enbart bli en kvinnofråga
utan den rör även männen.
Ett jämställt samhälle är tillväxtbefrämjande och utvecklar samhället i
positiv riktning (yrk. 2). Detta beror på att Sveriges kvinnor har en enorm
utvecklingspotential. Regeringen kritiseras i motionen för att satsa mer på
tillväxt och arbeten i gamla manligt dominerade tillverkningsbranscher. Genom
att skapa möjligheter att starta företag, använda sin entreprenörsanda,
använda sina idéer etc. släpps den skaparkraft loss som finns hos såväl
kvinnor som män.
I kommittémotion A11 utvecklar Per Unckel m.fl. (m) hur den principiella
inriktningen av jämställdhetspolitiken bör utformas i huvudsak enligt följande
(yrk. 1).
Det råder i dag en bred enighet om de övergripande målen för
jämställdhetsarbetet, nämligen att kvinnor och män skall ha samma rättigheter,
skyldigheter och möjligheter inom alla väsentliga områden i livet.
Jämställdhetsarbetet har varit framgångsrikt i många avseenden, i vart fall om
man ser till kvinnors och mäns formella rättigheter. Fortfarande finns det
emellertid betydande olikheter i kvinnors och mäns reella villkor.
Jämställdhetsarbetet kräver insatser inom många delar av samhället. Den
attitydpåverkan som förestår uppnås inte främst genom politiska beslut utan
genom att enskilda individer tar ett personligt, praktiskt och moraliskt
ansvar. Jämställdhetsarbetet måste bedrivas långsiktigt eftersom det tar lång
tid att ändra attityder. Den framtida jämställdhetspolitiken måste utgå från
ett konstruktivt tänkande med öppenhet för olika lösningar. Utgångspunkten
måste vara att individen förstår sitt eget bästa.
Familjen skall inte vara föremål för politikernas styrning. Familjepolitiken
skall utformas så att man tar hänsyn till familjers behov och prioriteringar.
Bidragssystem skall vara neutrala och inte innefatta någon form av styrning.
Kvinnornas förvärvsfrekvens är hög i Sverige. Detta gäller även
småbarnsföräldrar. Den höga förvärvsfrekvensen bland småbarnsföräldrar är till
stor del resultatet av målmedveten politisk styrning. Trots kvinnors allt
högre förvärvsfrekvens bär de huvudansvaret för det praktiska arbetet med hem
och barn. Resultatet av detta dubbelarbete är att kvinnors hälsa håller på att
försämras. Skilsmässofrekvensen är internationellt sett hög.
Om kvinnor skall bli konkurrenskraftiga krävs att det införs individuella
och flexibla arbetstider samt flexibla barnomsorgstider. Skolan måste bli mer
flexibel. Barnen skall stimuleras till att välja inriktningar. Föräldrarna
måste ges möjlighet att välja det för barnet bästa alternativet. Positiv
särbehandling skall inte tillåtas.
De offentliga monopolen inom vård och omsorg måste brytas dels för att skapa
en alternativ arbetsmarknad för kvinnor, dels för att öppna
utvecklingsmöjligheter för kvinnor med ökat egenföretagande som resultat. Det
är även viktigt att skapa ett bra företagsklimat som stimulerar kvinnor att
starta egen verksamhet.
Elving Andersson m.fl. (c) framhåller i kommittémotion A819 (yrk. 1) att
grunden för Centerpartiets politik är alla människors lika värde och
rättigheter. Jämställdhetsarbetet måste utgå från att alla människor visar
ömsesidig respekt för varandras integritet, egenart och lika värde.
Jämställdheten får inte betraktas som ett avgränsat politikområde, skilt från
andra, eftersom den då lätt blir marginaliserad. Jämställdheten är inte bara
en fråga för kvinnor utan även för män. Sverige har världens mest jämställda
parlament. Även inom landstingen är fördelningen god och kommunerna är på rätt
väg. Det finns dock fortfarande områden där fördelningen av kvinnors och mäns
makt och inflytande är ojämlik. Som exempel kan nämnas landshövdingar och
generaldirektörer. Vidare kan konstateras att jämställdheten inte har kommit
så långt inom näringslivet.
Barbro Johansson och Eva Goës (mp) kritiserar i motion A12 regeringens
skrivelse för att den saknar konkreta förslag på åtgärder för att förbättra
jämställdheten. Motionärerna redogör därefter i korthet för de förslag som
återfinns i Miljöpartiet de grönas motion A806. Dessa förslag rör frågor om
statistik, arbetstidsförkortning, föräldraledighet m.m. Motionärerna anför
därutöver följande.
Ökad jämställdhet gynnar både män och kvinnor. Alla har någonting att vinna,
men alla kommer också i någon mån att få ge efter och tappa något av den makt
man har. För män gäller detta den formella makten och det ekonomiska
försprånget. För kvinnor gäller det den informella makt över hem och barn som
man av tradition ansett sig ha företräde till.
Utskottets bedömning
Beträffande målen och inriktningen av jämställdhetsarbetet vill utskottet
anföra följande.
Den redovisning som har lämnats i skrivelsen över målen för och inriktningen
av jämställdhetspolitiken visar att politiken präglas av en helhetssyn och att
jämställdhetsarbetet genomsyrar praktiskt taget samtliga områden i samhället.
Redogörelsen visar vidare att det har skett viktiga framsteg när det gäller
att nå de uppsatta målen.
Enligt utskottets bedömning råder det en bred politisk enighet om det
övergripande målet med jämställdhetspolitiken, nämligen att kvinnor och män
skall ha samma rättigheter, skyldigheter och möjligheter inom alla väsentliga
områden i livet. Det finns en samsyn om målets konkretisering på olika
delområden och om att det framtida jämställdhetsarbetet innebär att det skall
införlivas ett jämställdhetsperspektiv i alla politikområden. De flesta är
även överens om betydelsen av männens roll i jämställdhetsarbetet, inte minst
när det gäller deras ansvar för hem och barn. Givetvis finns det områden där
det råder olika meningar om hur jämställdhetsarbetet bäst skall bedrivas.
Detta kommer att framgå av behandlingen av de olika politikområdena.
Trots den nu redovisade samsynen kan utskottet konstatera att det finns en
klar skiljelinje mellan den jämställdhetspolitik som regeringen förespråkar
och som utskottet biträder och den politik som Moderata samlingspartiet står
för och som kommer till uttryck i motion A11. Ett genomförande av sistnämnda
politik skulle knappast leda till någon förbättring för kvinnorna från
jämställdhetssynpunkt.
En förutsättning för att jämställdhetspolitiken skall bli framgångsrik är
att de enskilda människorna inser fördelarna med jämställdheten så att dessa
tar aktiv del i jämställdhetsarbetet. För att uppnå detta måste det ges
kontinuerlig information. Samtidigt är det otillräckligt att bara verka för
ett jämställt samhälle via attitydförändringar. Brist på jämställdhet har ofta
sin grund i strukturer och traditioner där politiska beslut aktivt kan
medverka till ökad jämställdhet.
Utskottet anser med hänvisning till det anförda att de aktuella
motionsyrkandena inte bör påkalla någon riksdagens åtgärd. Motionerna A11 (m),
A12 (mp), A819 (c) och A820 (fp) i berörda delar bör därför avslås.
Utvecklingen på olika områden
Under rubriken Redovisning av utvecklingen på olika områden beskrivs i
skrivelsen hur jämställdhetsarbetet har utvecklats inom ett antal
politikområden.
Makt och inflytande
Skrivelsen
I skrivelsen påpekas att Sverige i ett internationellt perspektiv har kommit
långt när det gäller att fördela och omfördela makt mellan könen och att
Sverige av många länder betraktas som föregångare på detta område. Regeringen
konstaterar dock att, trots framgångarna vad gäller de direktvalda politiska
organen, det fortfarande finns stora brister när det gäller kvinnors
inflytande och maktförhållandet mellan könen. Att bryta maktförhållandet
mellan könen är ett långsiktigt arbete som kräver insatser på en rad områden.
Det konstateras att kvinnorepresentationen i riksdagen är hög, 40 %, och att
den inte överträffas av något annat land. Andelen kvinnor i kommuner och
landsting är 41 respektive 48 %.
Vad gäller andelen kvinnor i statliga styrelser och kommittéer konstateras
att denna har ökat. År 1995 var andelen kvinnliga ordinarie ledamöter i de
statliga centrala och regionala styrelserna 42 respektive 34 %. Andelen
kvinnor som ordförande i de centrala styrelserna var samma år 33 %.
Regeringen konstaterar dock att utvecklingen av andelen kvinnliga ledamöter
i regionala styrelser inte har varit tillfredsställande. Detta innebär bl.a.
att målet att andelen kvinnor i statliga styrelser år 1995 skulle uppgå till
minst 40 % inte har uppnåtts.
För att driva på utvecklingen mot en jämn könsfördelning i statliga
styrelser m.m. har det vidtagits flera olika åtgärder. Dessa åtgärder kan
indelas i tre olika kategorier: stramare interna rutiner vid beredning av
ärenden om uppdrag, synliggörande av befintlig könsfördelning genom att sprida
statistik samt olika stimulansåtgärder för att öka andelen kvinnor.
Vidare konstateras att utvecklingen mot en jämn könsfördelning på olika
beslutsfattande poster går långsamt. Detta gäller både den statliga och den
privata sektorn. Andelen kvinnor på chefsnivå är högre i den offentliga
sektorn än i den privata. För att påskynda denna process såvitt gäller den
privata sektorn har det - bl.a. efter samråd mellan regeringen och företrädare
för näringslivet - bildats en stiftelse, Näringslivets Ledarskapsakademi.
Huvudsyftet med akademin är att bidra till utvecklingen av ett ledarskap i
svenskt näringsliv som kännetecknas av en förmåga att identifiera, utveckla
och ta till vara den samlade kompetensen och potentialen hos såväl kvinnor som
män. Åtgärder vidtas även för att öka antalet kvinnor på chefsbefattningar
inom den offentliga sektorn. Som exempel på sådana åtgärder anges bl.a.
regeringens utnämningsförfarande och ett chefsutvecklingsprogram för kvinnliga
chefer inom statsförvaltningen.
Motioner
I motion A820 hävdar Folkpartiet liberalerna att det nuvarande systemet med
?dubbla nomineringar? inte fungerar eftersom alla nominerande parter inte
tillämpar systemet. Regeringen bör därför mer målmedvetet kräva dubbla
nomineringar och för egen del mer än tidigare fördela de tyngsta posterna mer
könsneutralt (yrk. 12).
Vänsterpartiet anför i motion A7 att kvinnors underordning i
beslutsprocesser inte enbart handlar om beslut på ledande nivåer, i kommittéer
och statliga styrelser. Det handlar också om hela den statliga arbetsmarknaden
där regeringen har ett direkt inflytande via Arbetsgivarverket och kan ge
direktiv och riktlinjer om att kvinnor och män skall finnas i lika stor
omfattning inom samtliga yrkesområden och på samtliga beslutsnivåer, allt från
mellanchefer till generaldirektörer. Vänsterpartiet föreslår att regeringen
skall genomdriva en jämställdhetspolitik som innebär att man uppnår en positiv
särbehandling av det underrepresenterade könet inom olika yrkesområden och på
samtliga beslutsnivåer (yrk. 2). Vidare anförs att målet 50 % kvinnor av
myndighetschefer inom statsförvaltningen under mandatperioden måste utvidgas
till att omfatta alla chefsnivåer inom de statliga myndigheterna, verken och
bolagen. Det bör utarbetas en plan för hur detta mål skall uppnås (yrk. 3).
Slutligen föreslås att målet för sammansättningarna av
arbetsförmedlingsnämnderna skall vara att nämnderna skall bestå av minst 50 %
kvinnor (yrk. 4).
I kommittémotionen A821 framför Rose-Marie Frebran m.fl. (kd) att regeringen
har tillämpat en dålig utnämningspolitik. Detta framgår bl.a. av det
förhållandet att alltför få kvinnor har kommit i fråga när regeringen utsett
nya landshövdingar och högre chefer (yrk. 12). Vidare begärs att arbetet med
att öka kvinnors inflytande i det politiska livet intensifieras (yrk. 13).
Karin Pilsäter m.fl. (fp) påpekar i motion A13 vikten av att man inom
regeringskansliet prioriterar ett ökat inslag av jämställdhetsperspektiv då
utredningar och organ inom det ekonomiska området utses, eftersom dessa bidrar
med viktiga underlag för den ekonomiska politiken, näringspolitiken och
skattepolitiken (yrk. 1).
Utskottets bedömning
Utskottet anser i likhet med regeringen att det krävs ett stort antal insatser
för att öka kvinnors makt och inflytande på alla områden och nivåer i
samhället, inom såväl privat som offentlig sektor. Utskottet är dock medvetet
om att regeringens möjligheter att detaljstyra och direkt påverka utvecklingen
på detta område är begränsade, utom i de fall där regeringen själv utser
personer till statliga uppdrag eller i de fall regeringen beslutar om
anställning.
I skrivelsen redogörs för hur utnämningarna till befattningar inom statliga
styrelser och kommittéer går till. Av denna redogörelse framgår att samtliga
förslag skall godkännas av regeringskansliets jämställdhetsenhet innan de
behandlas av regeringen. Även om man inte helt har lyckats uppnå de mål som
har satts upp för antalet kvinnor inom statliga organ finns det enligt
utskottets mening ingen anledning att ändra på de rutiner som finns i dag.
Utskottet avstyrker därför motionerna A7 (v) och A820 (fp) i berörda delar
Däremot anser utskottet att det är viktigt att arbetet intensifieras så att
målet uppnås att andelen kvinnor i statliga styrelser och kommittéer skall
vara 50 %. I detta arbete finns det anledning att uppmärksamma behovet av en
jämnare könsfördelning vad gäller utredningar och organ inom det ekonomiska
området. Utskottet förutsätter också att arbetet hos de statliga arbetsgivarna
utformas så att könsfördelningen inom samtliga nivåer blir jämn. Utskottet kan
notera att det har tillsatts en utredare som bl.a. skall belysa utvecklingen
på det arbetsgivarpolitiska området inklusive jämställdhetsarbetet. Vidare kan
noteras att det inom ramen för mål- och resultatdialogerna med
myndighetscheferna kommer att göras en uppföljning av om myndigheterna
bedriver ett konkret och målinriktat arbete för att uppnå jämställdhet.
Regeringen kommer också att bjuda in Arbetsgivarverket och berörda
arbetstagarorganisationer till överläggningar om ytterligare åtgärder i
arbetet rörande rekryterings- och chefsfrågor. Motionerna A7 (v), A13 (fp) och
A821 (kd) i berörda delar avstyrks i den mån de inte kan anses tillgodosedda
med vad utskottet anfört.
Som ett led i arbetet med att öka kvinnors makt och inflytande är det
viktigt att kvinnor ges bättre möjlighet att verka i det politiska livet. I
syfte att underlätta för unga kvinnor att delta i det politiska livet
genomförs projekt i bl.a. Östergötland. Resultatet av projekten skall spridas
över landet och en utvärdering skall redovisas före 1998 års riksdagsval.
Utskottet anser att man bör avvakta och se vad projekten leder till och först
därefter ta ställning till hur arbetet i denna del fortsättningsvis skall
bedrivas. Utskottet vill dock starkt betona de politiska partiernas särskilda
ansvar för att se till att kvinnors möjlighet att delta i politiken
förbättras. Utskottet finner med hänsyn till det anförda att motion A821 (kd)
i berörd del bör avstyrkas.
I fråga om könssammansättningen i arbetsförmedlingsnämnderna har utskottet i
samband med sin behandling av budgetpropositionen (prop. 1996/97:1) gjort
vissa uttalanden (bet. 1996/97:AU1 s. 41, rskr. 104). Av dessa framgår bl.a.
att en allmän strävan bör vara att åstadkomma en jämn könsfördelning inom alla
beslutsorgan i samhället, såväl privat som offentlig sektor, och att detta
gäller även för arbetsförmedlingsnämnderna. Utskottet konstaterade att
möjligheterna att detaljstyra och direkt påverka utvecklingen på detta område
är begränsade utom i de fall där regeringen utser personerna i fråga.
Utskottet ansåg att de angivna principerna bör bli vägledande när nämnderna
sätts samman eller när nya ledamöter väljs in. Utskottet har ingen annan
uppfattning än den nu redovisade. Med hänsyn härtill anser utskottet att
motion A7 (v) i berörd del bör avslås.
Männen och jämställdhetsarbetet
Skrivelsen
Inledningsvis konstateras att jämställdhetspolitiken är en angelägenhet för
både kvinnor och män. Målet att uppnå ett jämställt samhälle kan inte
förverkligas genom insatser som enbart riktas till kvinnor och som ensidigt
syftar till att stärka kvinnors position i arbetsliv och samhälle. Den
nödvändiga omfördelningen av makt och resurser i samhället berör kvinnor och
män i lika hög grad. Ökat ansvar och ökad makt för kvinnorna inom ett område
innebär mindre ansvar och mindre makt för männen och vice versa. För att
förändra könsuppdelningen krävs inte bara att kvinnorna förändrar sig utan det
innebär att män i lika hög grad förändrar traditionella mönster.
Föräldraledigheten utnyttjas till största delen av mödrar. I syfte att
stimulera fäder att ta ut föräldraledighet har ett flertal olika åtgärder
vidtagits. Flera av dessa åtgärder har handlat om informations- och
utbildningsprojekt, eftersom erfarenheterna har visat att information om
pappaledighet ger relativt god effekt.
I syfte att öka andelen män inom barnomsorgen samt inom förskollärar- och
fritidspedagogutbildningarna har regeringen beviljat medel till olika projekt.
Vidare har regeringen framhållit i budgetpropositionen för budgetåret 1997
(prop. 1996/97:1, utg.omr. 16) att de universitet och högskolor som anordnar
lärarutbildningar bör vidta ytterligare åtgärder för att öka andelen manliga
studenter.
I frågan om män och våld pågår för närvarande inom regeringskansliet ett
beredningsarbete med anledning av de förslag som Kvinnovåldskommissionen
presenterade i sitt slutbetänkande Kvinnofrid (SOU 1995:60).
Inom det internationella arbetet framhålls att Sverige i olika sammanhang på
nordisk, europeisk och global nivå lyft fram frågor om män och
jämställdhetsarbete.
Även i fortsättningen kommer regeringen att på olika sätt stödja ett aktivt
arbete för att fler män skall engagera sig i jämställdhetsarbetet. Regeringen
kommer att stimulera att den s.k. genusforskningen även kommer att bedrivas
utifrån ett manligt perspektiv. Denna forskning har hittills utgått från ett
kvinnligt perspektiv.
Motioner
I kommittémotion A8 (yrk. 3-4) anför Elving Andersson m.fl. (c) att en viktig
del i jämställdhetsarbetet är att få fler män att arbeta inom vård och omsorg.
För att öka rekryteringen inom vården behövs att goda exempel lyfts fram. Inom
barnomsorgen saknas manliga förebilder varför det krävs ett mer aktivt arbete
för en bättre könsfördelning exempelvis genom särskilda rekryteringsinsatser.
Utskottets bedömning
Utskottet delar motionärernas uppfattning att det är viktigt att förmå fler
män att arbeta inom vård och omsorg för att därigenom bryta upp den
könssegregerade arbetsmarknaden. Det är också väsentligt att fler män arbetar
inom barnomsorgen för att därigenom motverka att könsrollerna konserveras.
Barn måste få möjlighet att möta både kvinnliga och manliga förebilder.
I frågan om rekryteringen kan noteras att i den nyligen behandlade
budgetpropositionen (prop. 1996/97:1, utg.omr. 16) ålades de berörda
universiteten och högskolorna att öka andelen manliga studenter inom bl.a.
vårdutbildningarna.
Regeringen har under en följd av år beviljat medel till projekt med syfte
att öka andelen män inom barnomsorg och skola. Vidare stöder Socialstyrelsen
fortlöpande kommunala utvecklings-, försöks- och utvärderingsprojekt inom
barnomsorgen.
Med hänsyn till det anförda anser utskottet att motionsyrkandena i huvudsak
är tillgodosedda. Motion A8 (c) bör i berörd del avslås.
Våld mot kvinnor
I skrivelsen redogörs i denna del för vilka åtgärder som har vidtagits för att
motverka våld mot kvinnor och för att stödja, hjälpa och skydda utsatta
kvinnor. Som exempel på åtgärder nämns bl.a. att det införts ny lagstiftning
och ändringar i befintlig lagstiftning, t.ex. höjda straffskalor för ett antal
vålds- och sexualbrott. Vidare redogörs för olika utredningar inom detta
område.
Det finns flera motionsyrkanden som rör detta område. Dessa yrkanden kommer
dock att behandlas av justitieutskottet.
Jämställdhetslagen och JämO
Skrivelsen
Den nuvarande jämställdhetslagen har sedan år 1992 genomgått ett flertal
omfattande och genomgripande förändringar. Som exempel kan nämnas skärpningen
av lönediskrimineringsförbudet och anpassningen till EU:s regler.
JämO har vid ett par tillfällen föreslagit ändringar av jämställdhetslagen
då den enligt JämO innehåller vissa brister. JämO:s förslag på förändringar
innebär i huvudsak följande.
Reglerna om lönediskriminering bör ändras. Som exempel på sådana
förändringar föreslås att begreppet likvärdigt arbete definieras. Vidare
föreslås att begreppet sexuella trakasserier definieras och att arbetsgivarens
nuvarande skyldighet att verka för att inte någon arbetstagare utsätts för
sexuella trakasserier eller trakasserier på grund av en anmälan om
könsdiskriminering specificeras. Det bör även införas ett
skadeståndssanktionerat diskrimineringsförbud enligt vilket det skall
betraktas som otillåten könsdiskriminering om arbetsgivaren underlåter att
förhindra eller åtgärda sexuella trakasserier mellan arbetstagare. Vidare
föreslår JämO att det tillskapas särskilda domförhetsregler i Arbetsdomstolen
i syfte att garantera en jämn könsfördelning bland dem som dömer i mål om
könsdiskriminering och att jämställdhetslagens skadeståndsregler ses över. Det
bör även enligt JämO införas en möjlighet att föra grupptalan i
jämställdhetsmål.
Regeringen anser att de frågor som JämO har behandlat är angelägna. Sexuella
trakasserier på arbetsplatser kan inte accepteras. I syfte att komma till
rätta med problemen inleds under våren 1997 en översyn av reglerna om sexuella
trakasserier.
Vad sedan gäller frågorna som rör lönediskriminering ser regeringen
allvarligt på det faktum att de generella löneskillnaderna mellan kvinnor och
män tycks öka på vissa områden och att osakliga löneskillnader mellan könen
förekommer. Lönediskrimineringen måste bekämpas med alla medel och regeringen
kommer att noga följa det arbete som bedrivs på detta område.
Det är angeläget att frågor om lönediskriminering prövas i domstol. De fall
som hittills har prövats ger dock enligt regeringen inte tillräcklig
vägledning i fråga om räckvidden av lönediskrimineringsförbudet. Inte heller i
fråga om den nya lagen i övrigt och de lagändringar som trädde i kraft år 1994
finns det tillräckligt underlag för att kunna bedöma räckvidden. Enligt
regeringens uppfattning är det för tidigt att uttala sig om gränserna för
rättstillämpningen.
Vad sedan gäller frågan om lagens diskrimineringsförbud bör göras
tillämpligt även i de fall då det saknas jämförelseperson av motsatt kön,
anser regeringen att det finns skäl att avvakta den fortsatta
rättsutvecklingen.
Frågan om möjligheten att föra grupptalan bereds för närvarande inom
regeringskansliet. I samband med att regeringen tar ställning till dessa
förslag kommer även jämställdhetslagens skadeståndsregler att ses över i den
mån så erfordras.
Det är angeläget med en jämnare könsfördelning i Arbetsdomstolen liksom i
övriga domstolar och i andra samhällsorgan. Andelen kvinnor i Arbetsdomstolen
har ökat väsentligt under senare år. Regeringen kommer att ägna ökad
uppmärksamhet åt Arbetsdomstolens sammansättning men är för tillfället inte
beredd att tillskapa särskilda regler för domstolen i denna fråga.
Sammanfattningsvis kommer regeringen att se över jämställdhetslagens regler
om sexuella trakasserier och trakasserier, liksom vid behov reglerna om
skadestånd. Regeringen bereder frågan om grupptalan. Regeringen är inte beredd
att i nuläget vidta någon ytterligare åtgärd med anledning av JämO:s
skrivelser.
I skrivelsen lämnas även en redogörelse för JämO:s verksamhet.
Motioner
Folkpartiet liberalerna förklarar i motion A820 att det behövs nya
arbetsvärderingsmetoder som är könsneutrala och lämpade för olika fält på den
svenska arbetsmarknaden. Den nuvarande lönesättningen vilar ofta på
traditionella, manliga värderingar om arbetets värde och svårighetsgrad (yrk.
3). Vidare föreslås att det i lönediskrimineringsmål införs en rätt till
grupptalan (yrk. 4).
Vänsterpartiet påtalar i motion A808 att lönesättningen både handlar om att
ändra attityder och att förändra lagstiftning och arbetsvärderingskriterier.
Det direkta ansvaret för att framtidens arbetsvärdering blir saklig och
korrekt och bidrar till att utjämna osakliga löneskillnader ligger hos
arbetsgivare och fackliga organisationer. För att möjliggöra aktiva åtgärder
mot arbetsgivare, fackliga organisationer m.fl. som medverkar till
könsdiskriminerande lönesättningar bör JämO ges större möjlighet att ingripa
än vad dagens lagstiftning medger (yrk. 1). Partiet anser att det bör införas
nya regler för att rättsligt angripa kollektiv lönediskriminering. Det bör
vara tillåtet med jämförelser med likvärdiga arbeten hos andra arbetsgivare.
Arbetet med att få fram systematiska arbetsvärderingsinstrument bör
intensifieras (yrk. 2). Vidare föreslås att riksdagen begär att regeringen
utarbetar ett lagförslag efter förebild från den lagstiftning som finns i
Ontario, Kanada. Detta är förmodligen världens mest framgångsrika lagstiftning
mot lönediskriminering och könsrelaterade löneskillnader. Den föreslagna lagen
bör bl.a. innebära att arbetsgivare med fler än 100 anställda åläggs att
genomföra en arbetsvärdering för både kvinno- och mansdominerade arbeten och
därefter upprätta en plan för årliga lönejusteringar för att uppnå lika lön
för arbeten av lika värde (yrk. 3). Personer som arbetar inom den privata
sektorn bör, i likhet med vad som gäller inom den offentliga sektorn, hos
arbetsgivaren eller den fackliga organisationen kunna begära löneuppgifter på
den han eller hon vill jämföra sig med (yrk. 4). Slutligen föreslås att det
införs en möjlighet till grupptalan (yrk. 5).
Motion A7 (v) yrkande 12 motsvarar ovanstående motions yrkande 3.
I motion A809 föreslår Vänsterpartiet att Arbetsdomstolen skall ha en särskild
sammansättning när domstolen avgör tvister om könsdiskriminering. I dessa mål
bör domstolens sammansättning utökas med två ledamöter som är experter på
diskrimineringsjuridik och jämställdhetsfrågor. För att inte antalet ledamöter
skall bli för stort bör arbetsmarknadens parter i dessa mål endast företrädas
av en arbetsgivar- och en arbetstagarrepresentant. Dessutom bör det införas en
regel som garanterar en jämn könsfördelning i Arbetsdomstolen i
jämställdhetsmål (yrk. 1). Partiet föreslår också att regeringen utarbetar ett
lagförslag som innebär att den nuvarande definitionen av sexuella trakasserier
i jämställdhetslagen anpassas till EG-rättens definition (yrk. 2). Vidare
föreslås att det utarbetas ett förslag om en sådan ändring av
jämställdhetslagen att den motsvarar EG-rättens förbud mot diskriminering vid
rekrytering (yrk. 3). Slutligen yrkas att skadeståndsreglerna i
jämställdhetslagen anpassas så att de överensstämmer med EG-rätten (yrk. 4).
Miljöpartiet anser i motion A806 att det bör tillsättas en utredning som ser
över och försöker utveckla lämpliga instrument för arbetsvärdering (yrk. 7).
I kommittémotion A819 anför Elving Andersson m.fl. (c) att det är viktigt
att system och metoder för arbetsvärdering utvecklas och att resultaten från
genomförd arbetsvärdering tas till vara för att åtgärda diskriminerande
lönesättning (yrk. 9). Som ett instrument för att minska löneskillnader bör
jämställdhetsrevision användas. Genom sådana revisioner kan orättvisor
avslöjas och åtgärdas. Det bör vara obligatoriskt med jämställdhetsrevision
inom alla offentliga verksamhetsområden (yrk. 10).
Rose-Marie Frebran m.fl. (kd) uppger i kommittémotion A821 att de osakliga
löneskillnaderna mellan kvinnor och män är i storleksordningen 1 till 8 %.
Därför måste kravet på lika lön för likvärdigt arbete föras fram med all
kraft. Att skapa gehör för könsneutral arbetsvärdering är ett viktigt steg på
vägen (yrk. 10).
Håkan Juholt m.fl. (s) föreslår i motion A810 att det genomförs olika
åtgärder för att uppnå jämlik lönesättning. Som exempel nämns att
arbetsgivarna skall åläggas att årligen kartlägga löneskillnader mellan män
och kvinnor samt att genomföra en analys av denna skillnad. Även Inger
Segelström m.fl. (s) uppger i motion A814 att de anser att det bör utvecklas
nya metoder och värderingar (yrk. 8).
Eva Arvidsson m.fl. (s) föreslår i motion A815 i likhet med Vänsterpartiet
att det bör införas särskilda domförhetsregler i Arbetsdomstolen i
jämställdhetsmål. Vidare föreslås att reglerna i 22 § jämställdhetslagen ses
över eftersom de inte ger något skydd mot sexuella trakasserier. En översyn
bör även göras av bestämmelserna i 16 och 17 §§ jämställdhetslagen som
reglerar diskrimineringsförbudet.
Monica Widnemark och Christin Nilsson (s) föreslår i motion A816 att
jämställdhetslagen utvidgas så att kravet att upprätta jämställdhetsplaner
skall omfatta samtliga arbetsplatser på arbetsmarknaden.
I motion A10 föreslår Ingbritt Irhammar och Margareta Andersson (c) att
jämställdhetslagen kompletteras med en regel som innebär att utpekad
jämförelseperson skall vara skyldig att till JämO lämna nödvändiga uppgifter.
Uppgiftsskyldigheten bör vara förenad med vite. Vidare skall
jämförelsepersonen ha rätt att få del av den utredning som görs med möjlighet
att yttra sig innan ärendet avgörs.
Ingbritt Irhammar m.fl. (c) kräver i motion A807 (yrk. 6) lika lön för lika
och likvärdigt arbete. För att uppnå detta krävs bl.a. att det skapas en
könsneutral arbetsvärdering. Motionärerna anser att en jämn könsfördelning av
domare i Arbetsdomstolen måste eftersträvas (yrk. 7).
Även Ewa Larsson m.fl. (mp) anser i motion A813 i likhet med tidigare
redovisade motionsyrkanden att det bör göras ett tillägg till 22 §
jämställdhetslagen som innebär att även sexuella trakasserier förbjuds (yrk.
1). De anser vidare att EU:s definition av sexuella trakasserier skall införas
i jämställdhetslagen (yrk. 3).
Utskottets bedömning
Flera av motionsyrkandena föreslår skärpningar av jämställdhetslagen. Några av
dessa yrkanden knyter an till de förslag till förändringar som JämO har
framfört vid olika tillfällen.
I likhet med regeringen anser utskottet att de frågor som JämO har tagit upp
i sina skrivelser är mycket angelägna. Särskilt angelägen är frågan om en
översyn av reglerna om sexuella trakasserier. Nuvarande regler är inte
tillfredsställande utan en ordentlig översyn av dessa bör göras. Utskottet
välkomnar därför att regeringen har beslutat att under våren 1997 inleda ett
arbete med att se över dessa regler. Utskottet, som förutsätter att detta
arbete bedrivs skyndsamt, anser inte att det behövs något särskilt
tillkännagivande i denna del. Utskottet avstyrker därför motionerna A809 (v),
A813 (mp) och A815 (s) i berörda delar.
Vad sedan gäller frågorna om lönediskriminering anser utskottet i likhet med
regeringen att det inte finns tillräckligt underlag för att bedöma räckvidden
av nuvarande regler. Antalet fall som har prövats i domstol är alltför litet
för att ge en säker vägledning för rättstillämpningen. Utskottet anser därför
att man bör avvakta innan ytterligare förändringar genomförs. Av detta följer
att utskottet inte kan bifalla Vänsterpartiets krav på en helt ny
lönediskrimineringslag. Motionerna A7 (v) och A808 (v) i berörda delar bör
avslås.
Detta innebär dock inte att den nuvarande ordningen är tillfredsställande.
Att det förekommer osakliga löneskillnader mellan män och kvinnor har
konstaterats i ett flertal utredningar. Dessa löneskillnader måste utjämnas.
Ett viktigt medel för att uppnå detta är att arbetsvärderingsinstrumenten
förbättras. Ett förslag som framförts är att det bör tillsättas en statlig
utredning som skall se över och utveckla lämpliga instrument för
arbetsvärdering. Utskottet delar inte denna uppfattning. Enligt utskottet bör
utvecklingen av arbetsvärderingsinstrumenten ske så nära den verksamhet som
skall bedömas som möjligt. Utskottet anser att, vid sidan av arbetsmarknadens
parter, även JämO bör ha en aktiv roll i detta arbete.
Som framgår av den fortsatta framställningen pågår det för närvarande ett
projekt, det s.k. LÖV-programmet, där ett arbete bedrivs med att ta fram en
modell för arbetsvärdering.
Utskottet anser att motionerna A806 (mp), A807 (c), A808 (v), A810 (s), 814
(s), A816 (s), A819 (c), A820 (fp) och A821 (kd) i berörda delar bör avslås.
En framkomlig väg för att minska löneskillnaderna skulle kunna vara att i
större utsträckning använda s.k. jämställdhetsrevisioner. Genom dessa
revisioner blir det tydligare för arbetsgivaren vilka åtgärder som måste
vidtas för att minska omotiverade löneskillnader. Givetvis bör sådana
revisioner kunna användas av statliga arbetsgivare. Utskottet är dock inte
berett att i nuläget förorda att detta skulle vara obligatoriskt för statliga
arbetsgivare. Motion A819 i berörd del bör därför avstyrkas.
Ett problem som har uppmärksammats i lönediskrimineringsmål är att JämO i
vissa fall har svårt att förmå jämförelsepersonen att medverka i utredningen.
Detta kan leda till att det i vissa fall är svårt att få fram ett ordentligt
jämförelseunderlag.
Frågan är vilka krav som bör kunna ställas på jämförelsepersonen.
Utgångspunkten måste vara att det är arbetsgivaren som skall se till att JämO
erhåller det material som behövs för att kunna göra en ordentlig jämförelse.
Detta följer av 33 § jämställdhetslagen. I vissa fall kan det dock krävas mer
detaljerade upplysningar som bara jämförelsepersonen kan lämna. Vägrar denna
att medverka kan det bli mycket svårt att få en rättvisande jämförelse.
Utskottet inser att detta är ett problem men är med hänsyn bl.a. till de
integritetsfrågor som bör utredas innan en förändring genomförs inte berett
att i nuläget göra några tillkännagivanden i denna fråga. Utskottet
förutsätter att regeringen överväger denna fråga och om så krävs föreslår
lämpliga åtgärder.
Med hänsyn till det anförda avstyrker utskottet motion A10.
När det gäller frågan om förbudet mot könsdiskriminering vid rekrytering
konstaterar utskottet att det har ifrågasatts om jämställdhetslagen
överensstämmer med EG-rätten i denna del. Enligt utskottet finns det skäl att
belysa denna fråga. Utskottet utgår från att detta görs i samband med
översynen av jämställdhetslagens regler om sexuella trakasserier m.m.
Motionerna A809 (v) och A815 (s) i berörda delar avstyrks.
Som framgår av den inledande redogörelsen bereds förslaget om grupptalan för
närvarande inom regeringskansliet. Utskottet som inte vill föregripa detta
arbete avstyrker motionerna A808 (v) och A820 (fp) i berörda delar avstyrks.
I samband med att regeringen tar ställning till detta förslag kommer även
jämställdhetslagens skadeståndsregler att ses över i den mån så erfordras.
Utskottet föreslår därför att motion A809 (v) i berörd del bör avslås.
Vad sedan gäller frågan vilken sammansättning Arbetsdomstolen skall ha delar
utskottet regeringens ståndpunkt att det är angeläget med en jämn
könsfördelning bland domarna i Arbetsdomstolen liksom i övriga domstolar och
samhällsorgan. Det är också viktigt att det är en jämn könsfördelning när
målen slutligt avgörs. Detta gäller oavsett vilken måltyp som behandlas.
Utskottet är inte berett att för närvarande förorda särskilda regler för
Arbetsdomstolen. Utnämningsförfarandet bör nämligen på sikt leda till en
jämnare könsfördelning bland ledamöterna, vilket i sin tur förbättrar
möjligheterna att varje enskild sammansättning kan bestå av ledamöter av båda
könen. Motionerna A807 (c), A809 (v) och A815 (s) i berörda delar bör avslås.
Utskottet kommer att under avsnittet arbetslivsfrågor behandla vissa motioner
som tar upp andra frågor som rör löneskillnader.
Arbetsmarknads- och arbetslivspolitik
Skrivelsen
Enligt regeringen har utvecklingen på arbetsmarknaden under 1970- och 1980-
talen tillsammans med en aktiv familjepolitik och utbyggnaden av barnomsorgen
bidragit till att kvinnor förvärvsarbetar i allt större utsträckning. Kvinnor
och män förvärvsarbetar nu i lika stor utsträckning. Under 1990-talet har dock
arbetslösheten ökat. Detta gäller för både män och kvinnor. I början av 1990-
talet ökade männens arbetslöshet kraftigt, vilket berodde på nedgången inom
industri- och byggsektorn. Minskningen av sysselsättningen i den offentliga
sektorn var störst under år 1993, vilket drabbade kvinnorna hårdast. År 1994
vände utvecklingen inom näringslivet och sysselsättningen ökade. Detta fick
till följd att männens arbetslöshet minskade medan kvinnornas fortsatte att
öka. Kvinnornas arbetslöshet har dock inte ökat så kraftigt att den överstiger
männens. En grupp som drabbats mycket hårt under 1990-talet är kvinnor med
utländsk bakgrund. Arbetsdeltagandet för denna grupp har sjunkit kraftigt. En
väsentlig skillnad är att kvinnor i högre grad än män arbetar deltid.
Det konstateras att den svenska arbetsmarknaden är mycket könsuppdelad.
Uppdelningen förekommer på tre plan. Det första kan sägas vara uppdelningen
mellan hushållsarbete och marknadsarbete, det andra mellan olika
arbetsområden, t.ex. att kvinnor i högre grad än män arbetar inom områden som
barnomsorg och vård medan män dominerar i tekniska yrken, och det tredje rör
olika villkor inom yrken, exempelvis i fråga om löner och positioner. Den
könsuppdelade arbetsmarknaden hämmar rörligheten på arbetsmarknaden och bidrar
till lägre sysselsättning.
Den viktigaste uppgiften de närmaste åren är att halvera den öppna
arbetslösheten. I det arbetet kommer regeringen att beakta de olika villkor
som råder för kvinnor och män på och utanför arbetsmarknaden.
För att bryta den könsuppdelade arbetsmarknaden och stärka kvinnornas
situation på arbetsmarknaden har det vidtagits en rad åtgärder som kan
beskrivas i huvudsak på följande sätt.
I syfte att minska arbetslösheten har anslagen till arbetsmarknadspolitiken
under 1990-talet kraftigt ökats. För Arbetsmarknadsverket, som omfattar
Arbetsmarknadsstyrelsen, länsarbetsnämnderna, Arbetsmarknadsinstitutet,
arbetslivstjänster och de lokala arbetsförmedlingarna, har i 1995/96 års reg-
leringsbrev slagits fast att den arbetsmarknadspolitiska verksamheten skall
genomsyras av jämställdhetsperspektivet.
I syfte att bryta den könsuppdelade arbetsmarknaden tilldelas
Arbetsmarknadsstyrelsen särskilda medel som skall användas till olika projekt
och för utbildning av den egna personalen i jämställdhetsfrågor. För
budgetåret 1995/96 tilldelades Arbetsmarknadsstyrelsen 45 miljoner kronor till
sådana projekt.
Andra insatser som har vidtagits för att bryta den könsuppdelade
arbetsmarknaden är att försöka förmå kvinnor att i större utsträckning än
tidigare välja utbildningar inom naturvetenskap och teknik.
Även utbildningssatsningar såsom datorteken, möjligheten för kommuner och
landsting att erhålla åtgärdsmedel i utbyte mot att de satsar på utbildning i
stället för att säga upp fast anställd personal, och den särskilda satsningen
på vuxenutbildningen, som kommer att inledas den 1 juli 1997, är åtgärder som
kan bidra till en förändring av den könsuppdelade arbetsmarknaden.
Vidare införs den 1 januari 1997 regler om vikariatsstöd och
utbildningsstöd. Dessa innebär att en arbetsgivare kan få bidrag till
lönekostnaden för en vikarie när en anställd får ledigt med bibehållen lön för
att studera eller för att starta egen näringsverksamhet.
Från och med den 1 januari 1997 ges det möjlighet för kvinnor att i vissa
fall få ett förlängt starta-eget-bidrag. Vidare införs från och med den 1
november 1996 en ny arbetsmarknadspolitisk åtgärd, offentliga tillfälliga
arbeten för äldre arbetslösa (OTA).
Vad gäller lönefrågor konstateras att tillgänglig statistik visar att
betydande löneskillnader kvarstår mellan kvinnor och män. År 1995 låg
kvinnornas genomsnittliga lön på 84 % av männens inom statsförvaltningen.
Motsvarande jämförelse inom kommuner och landsting gav resultaten 88
respektive 70 %. Någon statistik för industriarbetare har inte presenterats.
Däremot visar preliminära uppgifter att för industritjänstemän låg kvinnornas
genomsnittliga lön på 75 % av männens.
Flera åtgärder har vidtagits för att löneskillnaderna mellan kvinnor och män
skall synliggöras och motverkas. Som exempel på sådana åtgärder kan nämnas
ändringarna i jämställdhetslagen som bl.a. innebär att arbetsgivare med ett
visst antal anställda skall kartlägga förekomsten av löneskillnader mellan
kvinnor och män. Vidare har Arbetsmiljöfonden erhållit ett uppdrag att
organisera ett särskilt forsknings- och utvecklingsprogram för lönebildning
och arbetsvärdering - Lönebildning och arbetsvärdering (LÖV) - som skall pågå
till och med december 1997. Statistiska centralbyrån (SCB) skall utforma en
lönestatistik som kan ligga till grund för fördjupade analyser av
löneskillnader mellan kvinnor och män.
Erfarenheterna från LÖV-programmet kommer enligt regeringen att ge ett bra
underlag för det fortsatta arbetet. Regeringen kommer i samband med
redovisningen av LÖV-programmet att överväga om ytterligare satsningar är
nödvändiga. Nya överläggningar med arbetsmarknadens parter kommer också att
äga rum.
För att uppnå ett arbetsliv på lika villkor för kvinnor och män krävs att de
normer, värderingar och livsmönster som karakteriserar kvinnor och män
hanteras medvetet och systematiskt. Arbetarskyddsverket har ålagts att
särskilt uppmärksamma kvinnors arbetsmiljö. Inom arbetslivsforskningen pågår
arbeten inriktade på kvinnors villkor i arbetslivet. Rådet för
arbetslivsforskning finansierar för närvarande ca 25 forskningsprojekt som rör
kvinnors villkor i arbetslivet. Bland annat bedrivs forskning om uppkomsten av
kvinnodominerade yrken, om hur distansarbete påverkar kvinnors möjligheter på
arbetsmarknaden, lönebildningsprocessen m.m.
Under hösten 1996 överlämnade 1995 års arbetstidskommitté (A 1995:02) sitt
slutbetänkande Arbetstid - förläggning och inflytande (SOU 1996:145).
Betänkandet innehåller förslag till en ny arbetstidslag. Förslaget bereds för
närvarande i regeringskansliet.
Regeringen har under hösten 1996 utarbetat ett förslag till förändringar i
anställningsskyddslagen (prop. 1996/97:16).
Motioner
Folkpartiet liberalerna förklarar i motion A820 att en av de viktigaste
uppgifterna i jämställdhetspolitiken är att komma till rätta med de orättvisa
löneskillnaderna. Det är en utmaning som kräver ständig uppmärksamhet och
modet att ta till obekväma åtgärder. Staten som arbetsgivare bör ges ett
särskilt ansvar för detta (yrk. 5). Vidare föreslås att det tillsätts en
särskild kommission som tar ett helhetsgrepp på de orättvisa löneskillnaderna
(yrk. 6). Partiet anser att den underliggande orsaken till nuvarande orättvisa
löneskillnader på arbetsmarknaden har sin grund i den ojämna fördelningen
mellan kvinnor och män av ansvaret för hem och familj. Kvinnornas huvudansvar
för familjen innebär bl.a. att männen gynnas vid rekrytering till ansvarsfulla
poster (yrk. 17).
I motion A7 förklarar Vänsterpartiet att det inte delar den beskrivning av
verkligheten som regeringen har lämnat, exempelvis påståendet att kvinnors
ställning på arbetsmarknaden har befästs och att deras ekonomiska oberoende
har ökat. Tvärtom visar statistik på att kvinnors deltagande i arbetskraften
har minskat. Förklaringen till denna nedgång är delvis den hårdhänta
budgetsaneringen som har drabbat framför allt kvinnorna. Nedskärningarna i den
offentliga sektorn innebär att 100 000 människor har förlorat sina arbeten.
Vidare har neddragningarna i de olika bidragssystemen lett till att kvinnorna
minskat sitt ekonomiska oberoende. Vänsterpartiet anser därför att det bör
vidtas åtgärder för att öka kvinnornas andel av arbetskraften (yrk. 1). Den
s.k. ettårsgränsen som infördes för deltidsarbetslösa i
arbetslöshetsförsäkringen bör tas bort. Bestämmelsen innebär att
deltidsarbetslösa efter ett år avstängs från arbetslöshetsersättning (yrk. 8).
Vänsterpartiet anser att den medelstilldelning som AMS erhåller för att bryta
den könssegregerade arbetsmarknaden är otillräcklig. Hela organisationen bör
inriktas på att arbeta aktivt med att bryta detta. Det krävs därför ett
övergripande mål som verksamheten inriktas mot (yrk. 9). Vänsterpartiet anser
också att villkoren för utbildningsvikariat, en åtgärd som riktat sig till och
passat arbetslösa kvinnor på ett framgångsrikt sätt, måste återställas till
1995 års nivå vad avser ersättning och volym (yrk. 10). Vänsterpartiet påtalar
att regeringen konstaterat att det krävs särskilda åtgärder för att stärka
kvinnors situation på arbetsmarknaden men inte föreslagit några sådana.
Vänsterpartiet föreslår att all den kunskap som kommit fram genom olika
utredningar skall omsättas i praktiska åtgärder för att motverka den
diskriminerande obalansen på arbetsmarknaden, i arbetslivet och i de
arbetsmarknadspolitiska åtgärderna (yrk. 11). Vad sedan gäller de förslag som
framförts av Arbetstidskommittén förklarar Vänsterpartiet att dessa kommer att
motverka jämställdheten eftersom de innebär ett rejält kliv tillbaka vad
gäller möjligheten att kombinera yrkesliv och familj (yrk. 13). Slutligen
anförs att de förslag som framställts såvitt gäller förändringar i
anställningsskyddslagen på flera punkter kommer att försvaga kvinnors
ställning på arbetsmarknaden (yrk. 14).
Miljöpartiet de gröna förklarar i motion A806 att det krävs ytterligare
medel inom den offentliga sektorn för att undvika att kvinnoarbetslösheten
ökar. Ett effektivt medel är enligt Miljöpartiet att gynna kommuner och
landsting genom skatteväxling (yrk. 3). Vidare anser Miljöpartiet att eftersom
arbetsmarknaden är så segregerad medför regeringens ensidiga satsningar på
ökat väg- och bostadsbyggande att kvinnor i stort sett missgynnas vad gäller
nya arbetstillfällen. Det finns behov av att rikta särskilda satsningar till
kvinnorna (yrk. 4). Enligt Miljöpartiet är arbetstidsförkortning ett viktigt
instrument för att uppnå ökad jämställdhet (yrk. 5). Slutligen påpekar partiet
att det finns ett behov av en utvärdering av den nuvarande lagstiftningen vad
gäller löneskillnader mellan män och kvinnor (yrk. 6).
I kommittémotion A821 påpekar Rose-Marie Frebran m.fl. (kd) att de höga
födelsetalen i Sverige tyder på att det funnits goda möjligheter att kombinera
förvärvsarbete med praktiskt ansvar för hem och barn. Födelsetalen minskar nu
drastiskt. Detta bör uppmärksammas och det bör göras en studie av orsakerna
till och konsekvenserna av denna minskning (yrk. 8). I syfte att finna
effektiva metoder för att skapa en arbetsmarknad präglad av integration bör
regeringen tillsätta en utredning (yrk. 9). Denna bör särskilt se över skol-
och utbildningspolitiken, arbetsmarknadspolitiken och näringspolitiken.
Uppdraget skall vara att ta fram en heltäckande handlingsplan för att steg för
steg kunna bryta segregationen.
Enligt Carina Hägg (s), motion A803, finns det ett behov av att belysa hur
de små företagens brist på könsperspektiv vid anställning missgynnar kvinnor.
Inger Segelström m.fl. (s) förklarar i motion A814 att de anser att
kvinnornas andel av kompetensutvecklingen i arbetet måste motsvara deras andel
på arbetsmarknaden. Särskild uppmärksamhet måste enligt motionärerna riktas
mot lågutbildades ekonomiska möjligheter till fortsatt utbildning och
kompetensutveckling (yrk. 7).
Utskottets bedömning
Utskottet anser att det är viktigt att bryta upp den könssegregerade
arbetsmarknaden. För att uppnå detta måste flera olika åtgärder vidtas inom
skilda politikområden. Som framgår av redogörelsen pågår det flera olika
projekt som syftar till att bryta den könsuppdelade arbetsmarknaden och att
stärka kvinnornas situation där. En viktig del i detta arbete är att åtgärder
genomförs inom ramen för arbetsmarknadspolitiken. Enligt förordningen om den
arbetsmarknadspolitiska verksamheten skall arbetsmarknadsmyndigheterna verka
för kvinnors och mäns rätt till arbete på lika villkor och motverka en
könsuppdelad arbetsmarknad, vilket också framgår av regleringsbrevet. AMS
skall även i kvartalsvisa rapporter till Arbetsmarknadsdepartementet lämna
statistik över verksamhetens resultat uppdelad på män och kvinnor. AMS har
även tilldelats medel för projektverksamhet som syftar till att bryta den
könsuppdelade arbetsmarknaden.
Utskottet konstaterar i likhet med flera motionärer att neddragningarna inom
den offentliga sektorn har inneburit att kvinnoarbetslösheten har ökat. Detta
gäller framför allt inom kommunerna. Neddragningarna har till stor del berott
på det ansträngda ekonomiska läget. Det finns dock tecken som tyder på att det
håller på att ske en förbättring. Utskottet följer denna utveckling med
intresse och förutsätter att det kommer att vidtas ytterligare åtgärder för
denna grupp när ekonomin så tillåter.
Med hänsyn till vad som anförts avstyrker utskottet motionerna A7 (v), A803
(s) och A806 (mp) i berörda delar.
En fråga som aktualiserats är om det bör tillsättas en utredning som tar
fram en heltäckande handlingsplan för att steg för steg kunna bryta
könssegregationen på arbetsmarknaden. Utskottet anser att det inte är
nödvändigt att tillsätta en sådan utredning utan utgår från att regeringen
fortlöpande följer utvecklingen inom detta område. Utskottet förutsätter att
regeringen beaktar de resultat som olika utredningar kommit fram till vad
gäller jämställdhetsarbetet. Motion A821 (kd) i berörd del bör avslås.
Det är enligt utskottets mening inte heller nödvändigt att tillsätta en
utredning som studerar minskningen av födelsetalen. Med hänsyn till det
anförda avstyrker utskottet motionen A821 (kd) i berörd del.
I en motion påtalas att det är särskilt viktigt att uppmärksamhet riktas mot
lågutbildades ekonomiska möjligheter och kompetensutveckling. Utskottet delar
denna åsikt och vill erinra om den kraftfulla vuxenutbildningssatsningen som
riksdagen beslutade om den 12 juli 1996 och som bl.a. vänder sig till denna
grupp. Motion A814 (s) i berörd del bör därför avslås.
I flera motioner har framförts yrkanden som rör arbetstidsförkortning.
Utskottet anser att man bör avvakta det förslag rörande arbetstiden som
regeringen väntas presentera under senare delen av detta år. Utskottet
avstyrker därför motionerna A13 (v) och A806 (mp) i berörda delar.
Vad sedan gäller motionsyrkanden som rör förändringar i arbetsrätten kan
konstateras att utskottet behandlade dessa frågor under slutet av år 1996 och
tillstyrkte de föreslagna förändringarna (bet. 1996/97:AU4, rskr. 107).
Utskottet ansåg vid denna behandling att förändringarna rörande vikariats- och
deltidsanställningarna var ett steg i rätt riktning när det gäller att stärka
kvinnornas ställning på arbetsmarknaden. Vissa av förändringarna trädde i
kraft den 1 januari 1997. Utskottet vill dock anmärka att det vid sin
behandling av lagförslaget ansåg att det borde tillsättas en referensgrupp som
kontinuerligt skulle utvärdera den nya anställningsformen ?överenskommen
visstidsanställning?. Förslaget godkändes av riksdagen. I denna referensgrupp
skall JämO ingå.
I ett motionsyrkande framställs krav på att slopa den s.k. ettårsgränsen för
deltidsarbetslösa som infördes i arbetslöshetsförsäkringen år 1995. Utskottet
kan konstatera att det har genomförts förändringar såvitt gäller
deltidsanställdas rätt att erhålla arbetslöshetsersättning. Dessa regler har
dock inte den innebörd som motionärerna beskrivit. De regelförändringar som
genomfördes år 1995 innebär följande. Den som regelbundet utför deltidsarbete
under veckor då han eller hon i övrigt är arbetslös och vid
ersättningsperiodens utgång fortsätter en tillsvidareanställning på deltid har
inte rätt till utfyllnadsersättning i den nya ersättningsperioden så länge
tillsvidaretjänsten på deltid pågår. Denna konstruktion innebär att en
deltidsanställd kan erhålla ersättning under längre tid än ett år beroende på
i vilken omfattning han eller hon arbetar. Någon ettårsgräns existerar inte
utan en deltidsarbetslös kan erhålla ersättning under flera år under en och
samma ersättningsperiod.
Det kan dock konstateras att det för närvarande pågår ett arbete inom
regeringskansliet som syftar till att presentera ett förslag till en ny lag om
arbetslöshetsförsäkring. Dessa förslag kommer att redovisas i en proposition i
mitten av mars 1997. I arbetet ingår bl.a. att se över ersättningsreglerna vid
deltidsarbetslöshet. Utskottet anser inte att man bör föregripa detta förslag.
När det gäller yrkandet om att villkoren för utbildningsvikariat bör
återställas till 1995 års nivå har utskottet tidigare prövat och avstyrkt
motsvarande förslag (bet. 1996/97:AU1, rskr. 104). Utskottet kan inte heller
nu ställa sig bakom förslaget.
Med hänsyn till vad som anförts ovan avstyrker utskottet motion A13 (fp) i
berörda delar.
Avslutningsvis vill utskottet beröra de motioner som behandlar frågor om
löneskillnader.
I likhet med vad motionärerna anfört anser utskottet att en av de viktigaste
frågorna inom jämställdhetspolitiken är att komma till rätta med osakliga
löneskillnader. Hur stora dessa löneskillnader är varierar förmodligen från
arbetsplats till arbetsplats och från bransch till bransch.
Löneskillnadsutredningen gjorde bedömningen att de osakliga löneskillnaderna
på grund av kön motsvarande mellan 1 och 8 % i det material som utredningen
undersökt (SOU 1993:7). En bidragande orsak till dessa löneskillnader kan
enligt utskottet vara det förhållandet att kvinnor i högre grad än män har
ansvaret för hem och familj. Utskottet delar dock inte synsättet att nämnda
förhållande skulle vara den enda orsaken till nuvarande löneskillnader.
Orsakerna är säkerligen mer komplexa än så. Utskottet avstyrker motion A820
(fp) i berörda delar.
Som framgår av skrivelsen har flera olika åtgärder vidtagits för att komma
till rätta med löneskillnaderna. Som exempel kan nämnas LÖV-programmet och
regeringens uppdrag till SCB att utveckla lönestatistiken. Regeringen har även
aviserat att man kommer att följa upp utvecklingen på detta område och i
förekommande fall vidta åtgärder. Något behov att tillsätta en utredning
föreligger därför inte. Motionerna A806 (mp) och A820 (fp) i berörda delar bör
således avslås.
Närings- och regionalpolitik
Skrivelsen
I Sverige finns det nästan en halv miljon företag. Av de personer i åldrarna
16-64 år som drev företag år 1996 var 26 % kvinnor. Kvinnor som driver företag
finns representerade inom alla sektorer av näringslivet men återfinns i
huvudsak inom handel och service.
För att underlätta egenföretagandet har det vidtagits vissa stödåtgärder och
andra initiativ som kan sammanfattas enligt följande.
Det tillfälliga småföretagarstödet introducerades under budgetåret 1994/95.
Stödet lämnas till exempelvis utbildning, marknadsföring och anskaffande av
maskiner.
Starta-eget-bidraget, som infördes år 1984, är en arbetsmarknadspolitisk
åtgärd. Bidraget riktar sig till bl.a. till arbetslösa eller personer som har
sagts upp på grund av arbetsbrist och som riskerar att bli arbetslösa.
Bidraget utgår normalt under sex månader och ersättningsbeloppet motsvarar
nivån på arbetslöshetsersättningen.
Länsstyrelserna har möjlighet att bevilja medel till projekt som skall gynna
den regionala utvecklingen. Av dessa medel används en del till projekt som är
direkt inriktade på att främja jämställdheten mellan kvinnor och män.
Utöver dessa åtgärder görs särskilda insatser för att öka kvinnors
företagande. Som exempel på sådana insatser kan nämnas att länsstyrelserna år
1994 fick i uppdrag att medverka till att regionala resurscentrum för kvinnor
skapades. Dessa centrum skall bl.a. initiera lokala utvecklingsprojekt,
medverka till att lokala nätverk för kvinnor bildas samt uppmuntra och
genomföra kompetensutveckling. För att stödja dessa centrum beslutades år 1994
att ett nationellt resurscentrum skulle byggas upp. Det har även inrättats
särskilda företagarlån för kvinnor.
För att fortsätta att främja företagandet kommer det bl.a. att inrättas ett
treårigt program för småföretagsutveckling. Det skall tillsättas en delegation
för förenkling av regelverk för småföretagen och för fortsättning av det
tillfälliga småföretagarstödet. Regeringen kommer också att se över hur stödet
till kvinnliga företagare kan förbättras.
Motioner
Enligt vad Folkpartiet liberalerna anför i motion A820 drivs den nuvarande
tjänstesektorn utan konkurrens och valfrihet vare sig för brukaren eller för
anställda. Den viktigaste förutsättningen för konkurrens i tjänstesektorn är
att de kvinnor som arbetar och har idéer inom vård, omsorg, utbildning och
service får möjlighet att förverkliga sina idéer utanför monopolet. För att få
i gång en sådan utveckling krävs att man kraftigt minskar skattekilarna (yrk.
7).
Vänsterpartiet förklarar i motion A7 att det är viktigt att de regionala och
lokala resurscentrumen samt det nationella resurscentrumet får fortsätta att
bedriva sin verksamhet och att det nationella resurscentrumet blir ett
fristående råd eller kommitté direkt under Arbetsmarknadsdepartementet (yrk.
15-16).
I kommittémotion A11 anför Per Unckel m.fl. att det bör tillsättas en
utredning som skyndsamt skall utreda och lämna förslag till förändringar av de
ekonomiska förutsättningarna för tjänstesektorn för att därigenom möjliggöra
för flera hushåll att köpa privata tjänster i hemmet (yrk. 2).
Elving Andersson m.fl. (c) anser att det är alltför få kvinnor inblandade i
den fysiska planeringen. Motionärerna yrkar därför i kommittémotion A8 att det
blir fler riktade projekt med kvinnor i den fysiska planeringen (yrk. 1).
Motionärerna vill även ha en uppföljning av det uppdrag som landshövdingarna
har att göra en översyn av kvinnors arbetsmarknad (yrk. 2). Skälet till detta
är att det finns exempel på att endast män har utsetts till de arbetsgrupper
som skall göra översynen.
Samma motionärer vill att det skall införas regler som gör det lättare att
starta egen verksamhet. I kommittémotion A819 föreslås att det införs en
möjlighet för alla att under ett år vara tjänstlediga för att pröva egen
verksamhet (yrk. 11). Vidare föreslås att den delegation som skall se över
reglerna för småföretag även ser över reglerna för kombinationssysselsättning
(yrk. 12).
I kommittémotion A821 påtalar Rose-Marie Frebran m.fl. (kd) att kvinnors
företagande oftast finns inom tjänstesektorn där realsäkerheter saknas.
Tillgängliga finansieringsformer tar inte i tillräcklig utsträckning hänsyn
till kvinnligt nystartande. Statens stöd till småföretag måste därför enligt
motionärerna utvecklas (yrk. 11).
I motion A807 framför Ingbritt Irhammar m.fl. (c) liknande tankar som
Vänsterpartiet såvitt gäller det nationella resurscentrumet. Motionärerna
anser att detta centrum bör vara en egen myndighet med eget budgetansvar (yrk.
8). Vidare anser motionärerna att de regionala resurscentrumen via
regleringsbrev till länsstyrelserna bör garanteras ekonomiska förutsättningar
för att utföra ett konstruktivt arbete (yrk. 9). Slutligen ansluter sig
motionärerna till yrkandet i kommittémotion A819 där det föreslås att man
skall kunna vara tjänstledig för att starta ett eget företag (yrk. 14).
För att minska arbetslösheten bland kvinnorna måste man enligt Karin
Pilsäter m.fl. (fp), motion A13, gynna kvinnors företagande inom de sektorer
som de traditionellt varit verksamma i och där det enligt enstämmiga
bedömningar finns stora framtidsmöjligheter. För att göra detta föreslås att
skatten sänks på arbete, att tjänstesektorn gynnas och att de offentliga
monopolen bryts (yrk. 4). För att nyföretagande skall komma i gång krävs att
rådgivning, stöd, riskkapitalförsörjning m.m. fungerar. Detta gäller för såväl
män som kvinnor. Enligt motionärerna bör det fortsatta arbetet vad gäller
dessa åtgärder främst inriktas på att befintliga stödstrukturer kan fungera
och användas oavsett kön (yrk. 5).
Utskottets bedömning
I flera motioner framförs yrkanden som rör frågor om att underlätta för
personer att starta företag inom tjänstesektorn. Som redovisats ovan pågår för
närvarande en utredning som har att närmare belysa förutsättningarna för
tjänstesektorns utveckling (dir. 1996:69). I uppdraget ingår att analysera den
privata tjänsteproduktionens nuvarande och framtida roll i samhällsekonomin
och förutsättningarna för dess utveckling. Utredningen skall vidare analysera
motiv för och effekter av olika tänkbara regelförändringar som syftar till att
främja utbud och efterfrågan på privat tillhandahållna tjänster och
sysselsättningen inom den privata tjänstesektorn. Utredningen skall redovisa
sitt uppdrag senast den 15 mars 1997. Utskottet, som inte vill föregripa denna
utredning, avstyrker motionerna A11 (m), A13 (fp), A819 (c) och A820 (fp) i
berörda delar.
Regeringen har i oktober 1996 tillsatt en delegation med uppgift att
förbättra tillväxtförutsättningarna för små företag, den s.k.
Småföretagsdelegationen (dir. 1996:70). Av direktiven framgår bl.a. att
delegationen skall identifiera problem och föreslå åtgärder för att undanröja
onödiga hinder för etablering och tillväxt i småföretag. Delegationen skall
halvårsvis rapportera till regeringen hur arbetet fortskrider, med början den
1 januari 1997. En slutredovisning skall avges senast den 1 juli 1998.
Utskottet har upplysts om att delegationen nyligen inlett sitt arbete.
Delegationen har i nuläget inte för avsikt att gå in på frågor om
kombinationssysselsättning. Direktiven lägger dock inte några hinder i vägen
för detta. Enligt utskottets mening skulle det vara av värde att få frågorna
om kombinationssysselsättning belysta. Utskottet utgår från att detta görs av
delegationen. Motion A819 i berörd del avstyrks i den mån motionen inte kan
anses tillgodosedd med vad utskottet anfört.
Utskottet delar den uppfattning som kommer till uttryck i motion A821 (kd)
att det är viktigt att stödet till kvinnliga småföretagare utvecklas. Det är
därför väsentligt att regeringen noga följer denna utveckling. Utskottet anser
dock inte att det bör göras något särskilt tillkännagivande i frågan.
Utskottet avstyrker därför motionen i motsvarande del.
Två motioner behandlar det nationella resurscentrumet och de regionala
resurscentrumen. I denna del vill utskottet anföra följande.
Det nationella resurscentrumet har drivits som försöksverksamhet t.o.m. den
31 december 1996. Utskottet har upplysts om att verksamheten vid detta centrum
för närvarande är under utredning och att en rapport skall lämnas till
regeringen under våren 1997. Regeringen kommer därefter att ta ställning till
hur den fortsatta verksamheten skall bedrivas. Försöksverksamheten har på
grund av utvärderingen förlängts t.o.m. utgången av första halvåret 1997.
Utskottet kan konstatera att det finns regionala och lokala resurscentrum i
alla län. Länsstyrelserna samordnar och stödjer denna verksamhet. Utskottet
anser därför inte att det finns någon anledning att göra något
tillkännagivande avseende dessa centrum. Motionerna A7 (v) och A807 (c)
avstyrks i berörda delar.
Vad sedan gäller frågan om det bör införas en generell rätt att erhålla
tjänstledighet för att kunna pröva på egen verksamhet har utskottet det
principiella synsättet att man bör pröva alla möjligheter som kan leda till
nyföretagande. Utskottet vill dock påpeka att en sådan lagstiftning kan
innebära vissa nackdelar bl.a. för den arbetsgivare hos vilken personen är
anställd. Eftersom frågan är komplicerad vill utskottet inte i detta
sammanhang ställa sig bakom förslaget. Utskottet utgår dock från att saken
kommer att övervägas vidare. Motionerna 807 (c) och A819 (c) bör avslås.
Utskottet delar uppfattningen att det är viktigt att kvinnor i större
utsträckning bör delta i den fysiska planeringen. Jämställdhetsperspektivet
bör givetvis genomsyra även denna verksamhet. Utskottet utgår därför från att
berörda myndigheter följer upp verksamheten på erforderligt sätt. Utskottet
kan notera att regeringen under hösten 1995 gav Boverket i uppdrag att studera
markanvändning, bebyggelse och rumslig utveckling ur ett jämställdhets-
perspektiv. Uppdraget har redovisats i en rapport ?Hela Samhället.
Jämställdhetsaspekter på fysisk planering och byggd miljö. För dig som vill
veta mer? (Boverket Rapport 1996:4) som överlämnades till Inrikesdepartementet
i oktober 1996. Utskottet anser inte att något tillkännagivande är påkallat.
Utskottet avstyrker motion A8 (c) i berörd del.
Utskottet vill särskilt framhålla vikten av att uppdraget att se över
kvinnors arbetsmarknad som landshövdingarna har fått utförs på ett från
jämställdhetssynpunkt korrekt sätt. Detta innebär bl.a. att även kvinnor bör
delta i arbetet. Utskottet utgår vidare från att regeringen följer upp dessa
uppdrag. Motionen får härigenom anses vara tillgodosedd. Utskottet avstyrker
motion A8 (c) i berörd del.
Utbildningspolitik
Skrivelsen
Efter kommunaliseringen av skolan och sedan universitet och högskolor getts
ökad självständighet är riksdagens och regeringens uppgift främst att ange mål
och riktlinjer för verksamheten. Det konkreta, faktiska arbetet utförs på
lokal nivå. Det är där det avgörs om jämställdhetsmålen omsätts i praktiken
och påverkar det dagliga arbetet.
I syfte att betona jämställdhetsarbetets betydelse och påskynda utvecklingen
presenterade regeringen i februari 1995 en proposition Jämställdhet mellan
kvinnor och män inom utbildningsområdet (prop. 1994/95:164). Propositionen
innehöll förslag om en rad åtgärder för att främja jämställdheten inom det
offentliga skolväsendet och inom högre utbildning och forskning. Regeringen
konstaterar dock att mycket återstår innan det råder jämställdhet i skolan,
inom vuxenutbildningen och i högre utbildning och forskning.
I skrivelsen påpekas att det finns påvisbara skillnader mellan flickor och
pojkar i skolan i sättet att vara, i språk, i prestationer, i vad de vill
arbeta med och hur de arbetar, i val av ämnen och studieinriktning etc. De
könsbundna valen är lättast att konstatera. Jämställdhetsarbetet i skolan har
därför hittills bedrivits inom ramen för skolans studie- och yrkesorientering.
Det finns också påvisbara skillnader i lärarnas sätt att bemöta och bedöma
flickor och pojkar i skolan. Ofta utgår undervisningen från pojkarnas
situation och läggs upp på deras villkor. Regeringen har därför betonat att
jämställdhet också är en pedagogisk fråga, som förutsätter grundläggande
kunskaper om rådande könsmönster och om könstillhörighetens betydelse för
lärandet. Detta förutsätter också en insikt om att flickor och pojkar inte
utgör några enhetliga grupper. Rektor har som pedagogisk ledare ett särskilt
ansvar. Lärarna måste i sin undervisning utgå från frågor och perspektiv som
intresserar både flickor och pojkar och anknyter till deras ofta olika
erfarenheter. För att möjliggöra detta bör lärarnas kompetens höjas. Skolan
skall vara en sammanhållen skola för alla. Någon återgång till flick- och
pojkskolor är inte önskvärd.
På regeringens uppdrag utarbetar Skolverket en strategi för
jämställdhetsfrågorna och driver ett övergripande projekt som syftar till att
bl.a. följa utvecklingen av jämställdheten i skolan och särskilt bevaka att
jämställdhetsaspekter tas upp i samband med utvärderings- och
utvecklingsarbete inom verket. Vidare redogörs för flera olika utredningar som
skall arbeta med frågor rörande skolan. En av dessa utredningar är
Skolkommittén (U 1995:04). Denna kommitté skall bl.a. föreslå åtgärder för att
stimulera den pedagogiska utvecklingen.
I skrivelsen redogörs även för flera olika projekt som syftar till att
stimulera flickor att läsa tekniska och naturvetenskapliga ämnen. Dessa kan
sammanfattas enligt följande.
- I syfte att bredda rekryteringsunderlaget anordnas vid universitet och
högskolor behörighetsgivande förutbildning för studerande utan tillräcklig
behörighet för högskolestudier inom naturvetenskap och teknik.
- Försök med fortbildning pågår vid teknik- och naturvetenskapliga centrum av
grund- och gymnasieskollärare som behöver stärka sina kunskaper i teknik-
och naturvetenskap.
- Nationella centrum har startat vid ett flertal universitet och högskolor.
Dessa har till uppgift att stimulera och utveckla grund- och gymnasieskolans
undervisning i teknik- och naturvetenskap.
- På regeringens uppdrag bedriver Högskoleverket och Skolverket ett femårigt
projekt som syftar till att stimulera intresset för naturvetenskap och
teknik.
I fråga om vuxenutbildningen påpekas att riksdagen tidigare har beslutat om en
femårig vuxenutbildningssatsning.
Vad gäller den högre utbildningen påpekas att universiteten och högskolorna
har ett särskilt ansvar för att vidta åtgärder som syftar till en jämnare
könsfördelning på samtliga nivåer vid det egna lärosätet. Vidare påpekas att
det samtidigt med ett sådant långsiktigt förändringsarbete krävs särskilda
åtgärder för att påskynda utvecklingen. Av dessa särskilda åtgärder kan
följande nämnas.
Särskilda medel har anslagits för att inrätta 30 professurer och 73
forskarassistenttjänster för underrepresenterat kön. För att stimulera fler
kvinnor att fortsätta sin forskarkarriär och meritera sig internationellt har
särskilda medel anslagits för postdoktorala stipendier. Det har införts
förändringar i högskoleförordningens regler (SFS 1993:100) om
befordringsgrunder för lärare. Förändringarna tydliggör att det vid behov är
tillåtet med positiv särbehandling till förmån för underrepresenterat kön.
Satsningar har gjorts för att stimulera unga kvinnors intresse för
naturvetenskap och teknik.
Regeringen har även under hösten lagt fram en proposition, Forskning och
samhälle (prop. 1996/97:5), med flera förslag för att i ökad utsträckning
främja forskning med ett genusperspektiv.
Motioner
I motion A820 förklarar Folkpartiet liberalerna att det måste sättas in
åtgärder omgående för att öka rekryteringen och för att göra de tekniska och
naturvetenskapliga utbildningsvägarna i högre grad relevanta för kvinnor redan
nu. Det är dags att på bred front vidareutveckla introduktion, pedagogik,
tillgänglighet, syo och inte minst lärarnas utbildning och fortbildning för
att på allvar få flickor att vilja söka sig till tekniska utbildningar (yrk.
10).
Vänsterpartiet anför i motion A7 (yrk. 17) att man bör hålla isär frågorna
om jämställdhet och genusforskning. Vissa beröringspunkter finns, men
jämställdheten handlar om att förbättra kvinnors tillgång till universitetens
högre tjänster och är en fråga om demokrati och i viss mån kvalitet.
Genusforskning handlar om att förbättra villkoren för den forskning som
utvecklar vår kunskap om kön som samhällsorganiserande och meningsskapande
princip.
Elving Andersson m.fl. (c) påpekar i kommittémotion A819 att kvinnor i
större utsträckning än män väljer utbildningar inom vård och undervisning och
att det inom dessa områden finns få möjligheter till fortsatt forskarkarriär.
Forskningen inom dessa områden bör därför utökas för att bereda kvinnor
möjlighet till fortsatt forskarkarriär (yrk. 6).
Den kommande översynen av lärarutbildningen inkluderar inte enligt Karin
Pilsäter m.fl. (fp) i tillräcklig grad ett jämställdhetsperspektiv.
Motionärerna föreslår därför i motion A13 (yrk. 6) att regeringen i direktiven
till utredningen bör inkludera jämställdheten på lärarutbildningarna.
Utskottets bedömning
Folkpartiet kräver att det omedelbart vidtas åtgärder för att öka
rekryteringen av kvinnor till tekniska och naturvetenskapliga utbildningar.
Utskottet, som anser att det är viktigt att flickor och kvinnor stimuleras att
läsa naturvetenskapliga och tekniska kurser och utbildningar, kan konstatera
att det enligt skrivelsens redogörelse pågår ett omfattande arbete som verkar
i den riktningen. Utskottet anser därför att motion A820 (fp) i berörd del bör
avslås.
Vänsterpartiet anser att man bör hålla isär frågorna om jämställdhet och
genusforskning. Utskottet delar inte detta synsätt. Genusforskningen ökar
kunskaperna om villkoren för kvinnor och män på olika områden i samhället. Den
kunskapen utgör en grund för att vidareutveckla jämställdhetsarbetet. Därför
är det synnerligen angeläget att stärka genusforskningen. Utskottet anser att
motion A7 (v) i berörd del bör avslås.
Vad sedan gäller frågan om kvinnors möjlighet att göra en forskarkarriär
anser utskottet att det är viktigt att man prövar alla möjligheter att
underlätta för kvinnor att påbörja och fortsätta en sådan karriär. Förutom de
i skrivelsen angivna stimulansåtgärderna är ett alternativ att utöka
forskningsmöjligheterna inom de områden där kvinnor dominerar, exempelvis vård
och utbildning. Utskottet är dock inte berett att i dagsläget göra några
tillkännagivanden av detta slag och avstyrker därför motion A819 (c) i berörd
del.
Såvitt gäller motionsyrkandet att regeringen skall utöka sina direktiv till
den kommitté som skall se över lärarutbildningen vill utskottet anföra
följande. I likhet med alla kommittéer och särskilda utredare skall även denna
kommitté redovisa jämställdhetspolitiska konsekvenser i enlighet med det
generella direktivet 1994:124. Utskottet föreslår därför att motion A13 (fp)
avslås i berörd del.
Socialpolitik
Skrivelsen
I skrivelsen konstateras att det inom socialpolitikens område finns många
frågor som är viktiga ur jämställdhetssynpunkt, exempelvis frågor om
föräldrapenning och föräldraledighet, barnomsorg, kvinnors och mäns hälsa,
kvinnor och män med funktionshinder och äldreomsorg. Eftersom åtgärder inom
dessa områden kan slå olika för kvinnor och män, är det betydelsefullt att
analysera vilken effekt olika förslag får ur ett jämställdhetsperspektiv. I
skrivelsen behandlas frågor om föräldraförsäkring, barnomsorg, hälsa,
funktionshinder och äldreomsorg.
Föräldraförsäkringen har, liksom rätten att vara ledig för vård av sjukt
barn, byggts ut steg för steg under en följd av år. För närvarande är
ersättningsnivån 75 % av den sjukpenninggrundande inkomsten.
Föräldrapenningen utnyttjas till största delen av mödrar. Fädernas uttag av
föräldrapenningdagar var 11,4 % år 1994 och 9,7 % år 1995.
Mäns andel av försäkrade personer som uppburit tillfällig föräldrapenning
för vård av sjukt barn låg år 1995 på drygt 39 %.
I syfte att underlätta för båda föräldrarna att förvärvsarbeta infördes den
1 januari 1994 en reglering som innebär att varje kommun har en lagstadgad
skyldighet att erbjuda förskoleverksamhet för barn som har fyllt ett år men
inte har uppnått skolpliktig ålder. Vidare är kommunen skyldig att
tillhandahålla skolbarnomsorg för barn till och med tolv år som är inskrivna i
grundskolan.
I slutet av år 1995 hade 72 % av förskolebarnen mellan ett och sex år
barnomsorgsplats. Motsvarande andel året innan var 67 %.
Socialstyrelsen fick år 1995 regeringens uppdrag att fortsätta sitt
jämställdhetsarbete inom barnomsorgen.
Vad gäller frågor som rör medborgarnas hälsa konstateras att svenskarnas
hälsa är mycket god i ett internationellt perspektiv. Det finns dock stora
skillnader i hälsa och levnadsförhållanden mellan olika socioekonomiska
grupper - liksom mellan kvinnor och män. Unga kvinnor med kort utbildning, låg
lön och monotont arbete utan inflytande är en grupp vars hälsosituation tycks
försämras. Trots att kvinnor har ett högre ohälsotal än män har de en högre
genomsnittlig levnadsålder.
Mäns hälsa har i jämförelse med kvinnors ägnats mycket uppmärksamhet inom
forskningen. För att ändra på detta har det vidtagits vissa åtgärder. Som
exempel kan nämnas följande. Medel har anslagits till utveckling av kurser i
kvinnors hälsa och jämställdhetskunskap. Inom Folkhälsoinstitutets särskilda
program Kvinnors hälsa pågår ett utvecklingsarbete som syftar till att få in
ett kvinnoperspektiv i folkhälsoarbetet.
Under de senaste åren har forskning om funktionshinder visat att det finns
skillnader mellan könen när det gäller upplevelsen av funktionsnedsättningen
och den faktiska tillgången på stöd och service. Fler kvinnor än män anser att
de behöver mer praktisk hjälp än vad de nu får. Det finns signaler på att
kvinnor har en mer eftersatt situation än män. Regeringen har vidtagit en rad
åtgärder för att få en klarare bild av funktionshindrade kvinnors situation på
olika områden, såsom olika projekt som syftar till att utveckla habiliterings-
och rehabiliteringsinsatser och att öka kunskapen om levnadsförhållandena för
kvinnor med funktionshinder m.m.
Eftersom kvinnor har en högre medellivslängd än män har de ett större behov
av äldreomsorg. På anhörigområdet är det vanligt att äldre makar vårdar
varandra. När det gäller de riktigt gamla är det oftast kvinnliga anhöriga som
står för merparten av omsorgen och omvårdnaden medan manliga anhöriga mer
hjälper till på det praktiska planet.
Motioner
I motion A820 förklarar Folkpartiet liberalerna att arbete är tillväxtskapande
och att det måste löna sig att arbeta - även för småbarnsföräldrar. Genom att
höga marginaleffekter skapas av skatter tillsammans med inkomstprövade bidrag
och avgifter framför allt till barnomsorgen hämmas utvecklingsmöjligheterna
för den enskilde. Partiet anser därför att det är önskvärt att det generella
stödet till barnfamiljerna ökar på bekostnad av det selektiva stödet (yrk. 8).
Vänsterpartiet förklarar i motion A7 (yrk. 5) att det bör införas två
pappamånader.
Rose-Marie Frebran m.fl. (kd) konstaterar i kommittémotion A821 att staten
inte har värderat det arbete som kvinnor utfört i hemmet i tillräckligt hög
grad. Hemarbetet har inte gett några pensionspoäng eller
sjukförsäkringsförmåner. Motionärerna föreslår att arbete i hem och familj
skall värderas lika högt som arbete utanför hemmet (yrk. 2). Ett sätt att
värdera hemarbetet är enligt motionärerna att ge hushållen en reell möjlighet
att köpa hushållstjänster (yrk. 3). Motionärerna påpekar att det finns många
pappor som vill vara föräldralediga men som möter en negativ attityd från
arbetskamrater och arbetsgivare. Enligt jämställdhetslagen har en arbetsgivare
skyldighet att underlätta för män och kvinnor att förena föräldraskap och
förvärvsarbete. Efterlevnaden av lagen faller under JämO:s tillsynsansvar och
bör vara en högt prioriterad uppgift (yrk. 4).
Karin Pilsäter m.fl. (fp) anför i motion A13 att delad makt och delat ansvar
i hemmet är grunden för delad makt och delat ansvar i förvärvsliv och politik
(yrk. 3). Försäkringen är det främsta instrumentet för att påverka
utvecklingen. Föräldraförsäkringen måste utformas i ?pappavänlig? riktning för
att stimulera män att ta ut föräldraledighet. Ett sätt är att behålla den
särskilda pappamånaden (yrk. 2). Motionärerna anför vidare att eftersom det
fortfarande finns köer inom barnomsorgen är det viktigt att en kontinuerlig
kartläggning av dessa görs regelbundet (yrk. 7). Detta är betydelsefullt för
planeringen för de föräldrar som inte har erhållit barnomsorgsplats för sina
barn.
Utskottets bedömning
Utskottet ansluter sig till uppfattningen att delad makt och delat ansvar i
hemmet är grunden för delad makt och delat ansvar i förvärvslivet. För att
möjliggöra detta krävs bl.a. att männen i större utsträckning tar ut
föräldraledighet. Detta är en prioriterad fråga och regeringen har vidtagit
flera åtgärder för att påskynda utvecklingen. I två av motionerna framförs
krav som inriktar sig på föräldraförsäkringens utformning och att den s.k.
pappamånaden skall återinföras. Utskottet vill i detta sammanhang erinra om de
förändringar som infördes vid årsskiftet 1996/97 och som innebär att det inte
utgår någon förhöjd ersättning under pappamånaden. Förändringarna var
föranledda av saneringen av statens finanser. Denna pågår alltjämt och
utskottet kan därför inte se att det i nuläget är möjligt att återinföra dessa
regler. Motionerna A7 (v) och A13 (fp) i berörda delar bör därför avslås.
I fråga om JämO:s tillsynsansvar kan konstateras att i regleringsbreven för
JämO budgetåren 1994/95 och 1995/96 angavs som ett prioriterat verksamhetsmål
att myndigheten aktivt skulle verka för att öka kännedomen hos arbetsgivare
och arbetstagare om jämställdhetslagens krav. JämO skulle vidare öka
insatserna i fråga om tillsyn och uppföljning av om arbetsgivare uppfyller
lagens krav på aktiva åtgärder och upprättande av jämställdhetsplaner. JämO:s
anslag har för budgetåret 1997 utökats med 5 miljoner kronor för bl.a. detta
arbete. Motion A821 (kd) i berörd del bör avslås i den mån den inte kan anses
tillgodosedd genom vad utskottet har anfört.
Vad sedan gäller frågan om hemarbetets värde jämfört med förvärvsarbete vill
utskottet anföra följande. Utgångspunkten måste vara att det skall vara
möjligt att förena förvärvsarbete med hemarbete. Detta kan i vissa fall vara
svårt i praktiken. Som påpekats tidigare är det oftast kvinnorna som har
ansvaret för hemmet. Ett större ansvarstagande från männens sida innebär att
kvinnornas situation underlättas högst betydligt. Utskottet ifrågasätter dock
påståendet att hemarbete skulle värderas högre om hushållen hade möjlighet att
köpa hushållstjänster. Någon sådan koppling anser utskottet inte föreligga.
Utskottet avstyrker motion A821 (kd) i berörda delar.
De selektiva bidragens effekter är beroende av deras andel i förhållande
till de generella bidragens. Om proportionerna är felaktiga kan detta få
oönskade konsekvenser som motverkar syftet med bidragen. Av detta följer att
det är väsentligt att det finns en balans mellan de selektiva och de generella
bidragen. Enligt utskottets mening föreligger det en sådan balans i dag. Med
hänsyn till det anförda bör motion A820 (fp) i berörd del avslås.
Den nuvarande regleringen vad gäller barnomsorgen innebär att barn i åldern
1-12 år skall erbjudas en plats inom barnomsorgen utan oskäligt dröjsmål, dvs.
normalt inom tre till fyra månader efter det att föräldern anmält behovet av
en plats. I en uppföljning som gjorts av barnomsorgslagstiftningen konstateras
att de flesta kommuner uppfyller detta krav och att många kommuner, som saknar
full behovstäckning, uppger att de kommer att uppfylla kravet under år 1997
(Socialstyrelsens meddelandeblad nr 11/96 - Uppföljning av
barnomsorgslagstiftningen). Med hänsyn till vad som anförts anser utskottet
att det inte är nödvändigt med en sådan kartläggning som föreslagits i motion
A13 (fp). Utskottet avstyrker därför motionen i berörd del.
Ungdomsfrågor m.m.
Skrivelsen
I skrivelsen redogörs för ett antal projekt som pågår inom detta område.
Regeringen tillsatte i maj 1995 en särskild utredare som hade till uppgift
att kartlägga fritidsverksamheten för kvinnor respektive män samt att
analysera fördelningen av de offentliga resurserna ur ett
jämställdhetsperspektiv. Utredningen lämnade sitt betänkande Fritid i
förändring - om kön och fördelning av fritidsresurser (SOU 1996:3) i början av
år 1996. Utredningen visar bl.a. att stat och kommuner satsar mer pengar på
idrott än på kultur och mer på anläggningar än på fritidsgårdar. Följden av
detta är att stat och kommun satsar mer på pojkar än på flickor. I betänkandet
presenteras ett antal förslag som kan leda till en mer jämställd fritid.
Förslagen bereds för närvarande inom regeringskansliet.
Ungdomsstyrelsen, som har till uppgift att främja goda uppväxtvillkor för
ungdomar och verka för att unga människor görs delaktiga i
samhällsutvecklingen, har beviljats särskilda medel för projektet Stärka
flickor i föreningslivet. Vidare har styrelsen fått i uppdrag att fördela 8
miljoner kronor från Allmänna arvsfonden till stöd för projekt som syftar till
att stärka ungdomars möjlighet att påverka lokalsamhällets utveckling. Det har
också utgått medel från Allmänna arvsfonden till en rad andra projekt som
t.ex. Stiftelsen Kvinnoforum, Tjejverksamheten ?Flingorna? på Fryshuset m.m.
Motioner
Miljöpartiet förklarar i motion A806 att pornografi leder till en förvanskad
syn på sexualitet. För att marginalisera pornografin föreslås att inslaget av
sex- och samlevnadsundervisning utökas i grund- och gymnasieskolan (yrk. 17).
Vidare påpekas att det behövs ett större inslag av män bland sex- och
samlevnadsrådgivarna (yrk. 18). Slutligen påpekas att det krävs noggrann
bevakning av den starka tendens som finns av att öka graden av sexualiserat
våld inom pornografin (yrk. 19).
Utskottets bedömning
Utskottet delar Miljöpartiets uppfattning att sex- och
samlevnadsundervisningen i skolan har en viktig uppgift att fylla.
Omfattningen av denna undervisning måste dock vägas mot övrig undervisning.
Detta är en fråga som måste prövas i samband med planeringen av
undervisningen.
Utskottet instämmer i uppfattningen att det är angeläget med en jämnare
könsfördelning bland sex- och samlevnadsrådgivarna. Det är särskilt viktigt
att det finns manliga rådgivare i en verksamhet som bl.a. vänder sig till
pojkar i en känslig ålder. Utskottet är dock inte berett att göra något
tillkännagivande i denna del.
Vad sedan gäller yrkandet som rör våldspornografi vill utskottet erinra om att
produktion och spridning av sådana produkter i vissa fall är straffbart.
Utskottet utgår från att regeringen följer upp dessa frågor och i den mån det
behövs vidtar lämpliga åtgärder.
Med hänsyn till det anförda avstyrker utskottet motion A806 (mp) i berörda
delar.
Idrottsfrågor
Skrivelsen
I den utvärdering som Riksidrottsförbundet gjorde år 1995 av dess
jämställdhetsplan från år 1989 konstateras bl.a. att delmålet om jämställdhet
till år 1995 inte hade uppnåtts. För att påskynda jämställdhetsarbetet har
beslutats om stadgeändringar som bl.a. innebär att olika idrottsorganisationer
åläggs att garantera representation från båda könen i vissa stadgereglerade
organ.
Riksidrottsförbundet har i sin anslagsframställan för åren 1996/97 angett
att man avser att fokusera på bl.a. jämställd idrott.
Regeringen är angelägen att statens stöd till idrotten används för att
påskynda utvecklingen mot jämställdhet mellan kvinnor och män. Regeringen har
även tillsatt en parlamentarisk kommitté, (In 1996:03), om stöd till idrotten
(dir. 1996:84), som bl.a. skall utvärdera det nuvarande systemet för det
samlade statliga stödet till idrotten.
Motioner
Vänsterpartiet påtalar i motion A7 att Riksidrottsförbundet, trots omfattande
och i vissa avseenden framgångsrika insatser inom idrottsrörelsen, inte har
uppfyllt sina jämställdhetsmål. Partiet anser därför att arbetet måste
påskyndas (yrk. 19).
Utskottets bedömning
Frågor rörande jämställdheten inom idrottsrörelsen har nyligen behandlats i
kulturutskottet (bet. 1996/97:KrU4 s. 9). Vid utskottsbehandlingen hänvisades
bl.a. till den pågående utredningen och att den skall redovisa sitt uppdrag
senast i december 1997. Kulturutskottet konstaterade att utredningens förslag
skall utgå från att kvinnor och män får lika möjlighet att bedriva idrott.
Detta gäller såväl bredd- och motionsidrott som prestationsinriktad
tävlingsidrott.
Arbetsmarknadsutskottet anser att det inom detta område i likhet med andra
områden är viktigt att jämställdhetsarbetet intensifieras. Eftersom
Riksidrottsförbundet har förklarat att jämställdhetsarbetet kommer att
prioriteras och då det pågår en utredning om stödet till idrotten anser
utskottet att det inte finns någon anledning att göra något särskilt
tillkännagivande i enlighet med motionsyrkandet. Utskottet avstyrker därför
motion A7 (v) i berörd del.
Jämställdhet inom försvaret
Skrivelsen
Jämställdhetsarbetet inom totalförsvaret och räddningstjänsten är framför allt
inriktat på att genom olika åtgärder underlätta för kvinnor att delta på samma
villkor som män, samt att öka antalet kvinnor inom respektive område.
Inom totalförsvaret har ett antal åtgärder vidtagits för att öka andelen
kvinnliga officerare. Vidare har det öppnats en möjlighet för kvinnor att på
samma villkor som män fullgöra värnplikt eller civilplikt med längre
grundutbildning.
Inom fredsräddningstjänsten pågår olika projekt i syfte att underlätta
rekryteringen av kvinnor.
Motioner
Enligt vad Vänsterpartiet anför i motion A7 kommer det att utvecklas en ny
generation av fredsbevarande operationer. Sveriges nya åtaganden kräver att
fler kvinnor rekryteras för sådan tjänstgöring. Det är därför viktigt att
försvaret satsar på att utbilda kvinnor som kan delta i dessa operationer
(yrk. 20).
Utskottets bedömning
Att öka andelen kvinnor inom försvarsmakten är en angelägen uppgift som bör
ges hög prioritet. Som utskottet har uppfattat det pågår ett omfattande arbete
för att uppnå detta. Utskottet utgår från att försvaret i detta arbete även
ser till att man har den kompetens som krävs för fredsbevarande operationer.
Motion A7 (v) i berörd del bör avslås.
Nya former för jämställdhetsarbetet
Skrivelsen
Under rubrik Nya former för jämställdhet redogörs bl.a. för det nya arbetssätt
som används i jämställdhetsarbetet. Vidare redogörs för de insatser på
jämställdhetsområdet som kommer att genomföras på central, regional och lokal
nivå.
Vad gäller det nya arbetssättet anförs följande.
Jämställdhetspolitiken kan inte utformas isolerad från andra politikområden
utan skall ingå som en naturlig del när mål sätts upp på skilda områden i
samhället och när uppföljning och utvärdering genomförs. Minst lika viktigt är
det att jämställdhetsperspektiv finns med när analyser och
konsekvensbeskrivningar genomförs i beredningen av förslag till reformer och
andra förändringar. Att på detta sätt införliva ett jämställdhetsperspektiv i
alla politikområden kallas med en internationell term mainstreaming. Det kan
översättas med att införliva ett jämställdhetsperspektiv i huvudfåran inom
varje politikområde. Mainstreaming skall leda till att könsperspektivet
tydliggörs och beaktas inom alla delar av regeringens arbete och i statliga
verk och myndigheter.
En grundläggande förutsättning för att det nya arbetssättet skall omsättas i
praktiken är att den högsta politiska ledningen har en stark och uttalad vilja
att driva på och utveckla arbetet för att nå de jämställdhetspolitiska målen.
En annan viktig förutsättning är att det finns tillräcklig kunskap i alla
departement, statliga verk och myndigheter om målen för jämställdhetspolitiken
och om de villkor som råder för kvinnor och män på olika områden. Vidare krävs
ett systematiskt, organiserat arbete på såväl central som regional och lokal
nivå för att ett nytt arbetssätt för jämställdhetsarbetet skall få genomslag.
Regeringen har utformat det strategiska arbetet för att införliva ett
jämställdhetsperspektiv i alla politikområden utifrån följande utgångspunkter.
- Förhållanden för kvinnor och män måste synliggöras på alla områden.
- Jämställdhet är ett kunskapsområde.
- Nya arbetssätt och metoder måste utvecklas.
- Arbetet måste följas upp systematiskt.
- För att kunna motverka den ojämna fördelningen av makt och resurser mellan
kvinnor och män bör det alltjämt avsättas resurser för särskilda
jämställdhetsåtgärder på prioriterade områden.
I fråga om insatser på central nivå anför regeringen följande.
Det allmänna direktivet (dir. 1994:124) som innebär att samtliga kommittéer
och särskilda utredare skall redovisa jämställdhetspolitiska konsekvenser
skall utvärderas av regeringen under år 1997.
För att tillgodose behovet av könsuppdelad statistik har ett tillägg gjorts
i instruktionen (1994:1108) för Statistiska centralbyrån som innebär att all
officiell individbaserad statistik skall vara könsuppdelad när inte särskilda
skäl talar däremot.
För att öka kunskaperna om mål och metoder i jämställdhetsarbetet ordnas
särskilda utbildningstillfällen för chefer inom regeringskansliet och
myndighetschefer.
Projektstöd har lämnats för utveckling av kurser i jämställdhet.
Genom de förändrade styrformerna kan regeringen styra och följa utfallet av
hur resurserna fördelas mellan kvinnor och män. Jämställdhetsmål kan
fastställas i olika styrdokument som t.ex. instruktioner till myndigheter och
regleringsbrev.
Inom regeringskansliet har ledningen på varje departement ansvar för att
utveckla metoder och arbetssätt som leder till att ett jämställdhetsperspektiv
integreras i all verksamhet. Vissa departement har fått experthjälp för att
öka kunskaperna om jämställdhetsfrågor bland chefer och handläggare.
Alla departement svarar för uppföljning och utvärdering av insatserna på
jämställdhetsområdet på samma sätt som de ansvarar för uppföljning inom andra
politikområden. För att jämställdhetsministern skall få en bild av regeringens
samlade jämställdhetsarbete och kännedom om behov av ytterligare insatser inom
jämställdhetspolitiken har ministerns statssekreterare regelbundna möten med
alla statssekreterare.
Om insatser på regional nivå anförs följande.
Länsstyrelserna har sedan mitten av 1980-talet vidtagit en rad åtgärder inom
utbildnings-, arbetsmarknads- och regionalpolitikens områden för att främja
jämställdheten. De har nu fått ett utvidgat ansvar att samordna och utveckla
jämställdhetsarbetet i regionen. Särskilda medel har avsatts för en länsexpert
för jämställdhetsfrågor. Jämställdhetsexperten skall bl.a. vara ett stöd för
länsstyrelsens ledning och en kunskapsresurs för andra länsexperter. Vidare
har det byggts upp särskilda resurscentrum för kvinnor i så gott som alla län.
När det gäller insatser på lokal nivå anges följande.
Många kommuner och landsting har i projekt och genom utvecklingsarbete
prövat olika vägar att främja jämställdhet mellan kvinnor och män. Förutom
projekt som syftat till att stärka kvinnors makt och inflytande i samhället
och stärka deras ställning på arbetsmarknaden har projekt genomförts för att
underlätta för män att vara föräldralediga.
Mellan åren 1989 och 1993 genomfördes ett pilotprojekt i tre kommuner.
Syftet med projektet var att öka kunskaperna om hur jämställda villkor för
kvinnor och män kan uppnås genom en samordning av insatserna inom alla
politikområden.
Svenska Kommunförbundet har under hösten 1995 beviljats ett anslag för ett
tvåårigt projekt. Avsikten med projektet är att ta fram ny kunskap och
praktiska exempel på vad jämställdhet inom olika verksamhetsområden innebär.
Motioner
Frågor som berör redogörelsen för insatserna på central nivå finns i ett
flertal motionsyrkanden.
Vänsterpartiet påpekar i motion A812 att det nuvarande jämställdhetsdirektivet
består av två delar, dels en om konsekvensanalys, dels en om redovisning av
hur hindren för jämställdheten skall åtgärdas. Detta försummas av utredningar
varför det är viktigt att det framgår av kommittédirektiven att båda delarna
av jämställdhetsdirektivet skall följas (yrk. 1). Vidare anser Vänsterpartiet
SCB skall få i uppgift att utforma direktiv om hur könsindelad statistik skall
utformas för olika myndigheter (yrk. 2). Slutligen yrkas att det skall finnas
en jämställdhetsexpert vid samtliga myndigheter (yrk. 4).
I motion A7 påpekar Vänsterpartiet nödvändigheten av att följa riksdagens
beslut om att varje regeringsförslag skall åtföljas av en jämställdhetsanalys
(yrk. 18). Vidare förklarar Vänsterpartiet att det är viktigt att de lagar som
reglerar livet i Sverige granskas ur ett jämställdhetsperspektiv (yrk. 22).
Slutligen anser partiet att den arbetsmetod som regeringen anvisar om
mainstreaming bör kompletteras med vad som anförts om utbildning,
personalpolitik, Konjunkturinstitutet och könsuppdelad statistik på
departement och myndigheter (yrk. 23).
Miljöpartiet förklarar i motion A806 att partiet anser att könsuppdelad
statistik skall finnas tillgänglig i och inarbetad i samtliga statliga
utredningar (yrk. 1). Vidare anser Miljöpartiet att konsekvensanalyser av
skillnaden i utfall för kvinnor och män skall genomföras i alla fall där
regeringen presenterar förslag till sociala nedskärningar (yrk. 2).
Rose-Marie Frebran m.fl. (kd) anför i kommittémotion A821 att regeringen inte
i tillräckligt hög grad har gjort jämställdhetspolitiska konsekvensanalyser
och yrkar att riksdagen med kraft skall framhålla vikten av att dessa analyser
finns med i beslutsunderlag inom olika politikområden (yrk. 1).
Anders Svärd m.fl. (c, s, m, v, fp) anser i motion A817 att riksdagen bör ge
regeringen i uppdrag att genomföra en brett upplagd informations- och
opinionsbildningskampanj för ökad jämställdhet.
Inger Segelström m.fl. (s) förklarar i motion A6 att det i det fortsatta
jämställdhetsarbetet är nödvändigt med uppföljning, att fakta och statistik
finns samlat samt att redovisningar görs regelbundet. Frågor som särskilt bör
beaktas ur jämställdhetssynpunkt är invandrarkvinnornas situation och
effekterna av neddragningar inom den offentliga sektorn m.m.
I motion A805 yrkar Birthe Sörestedt m.fl. (s) att det i samtliga
verksförordningar skall ställas krav på att myndigheten särskilt skall beakta
jämställdhetsperspektivet då verksamheten förändras.
Ingbritt Irhammar m.fl. (c) yrkar i motion A804 att det tillsätts en utredning
dels om fördelningen av samhällets resurser på män och kvinnor (yrk. 1), dels
om maktfördelningen i samhället (yrk. 2).
Karin Pilsäter m.fl. (fp) anför i motion A13 (yrk. 9) att de anser att
propositioner bör innehålla konsekvensanalyser av hur förslagen påverkar
männen respektive kvinnorna.
Det finns även motionsyrkanden som tar sikte på frågor rörande insatserna på
regional nivå.
Folkpartiet föreslår i motion A820 att länsstyrelsernas jämställdhetsexperter
skall få utöva regional tillsyn i samarbete med JämO, särskilt med inriktning
på jämställdhetsplaner (yrk. 13).
I motion A7 påtalar Vänsterpartiet att det finns länsstyrelser som inte har
heltidsanställda jämställdhetsexperter. Partiet kräver därför att det skall
vara obligatoriskt med heltidsanställda experter inom varje länsstyrelse (yrk.
24).
Utskottets bedömning
Utskottet kommer inledningsvis att behandla motionsyrkanden som rör insatserna
på central nivå.
Av redovisningen av motionsyrkandena framgår bl.a. att flera av dessa berör
frågor om statistik och konsekvensanalyser och hur man skall redovisa
resultaten av dessa. Utskottet vill i dessa delar anföra följande.
Som framgår ovan innebär det nya arbetssättet att jämställdhetsperspektivet
skall införlivas i alla politikområden, s.k. mainstreaming. Av detta följer
att jämställdhetsarbetet inte kan behandlas enskilt eller vid sidan av den
ordinarie verksamheten utan det skall ingå som en självklar del i allt arbete.
För att kunna genomföra detta krävs att det finns tillräcklig kunskap i alla
departement, statliga verk och myndigheter om målen för
jämställdhetspolitiken. Vidare krävs att det utvecklas rutiner och arbetssätt
som säkerställer att jämställdhetsfrågorna beaktas i löpande planerings- och
uppföljningsarbete inom olika områden. Utskottet bedömer med hänvisning till
det anförda att yrkandet i motion A7 i berörd del inte bör föranleda något
tillkännagivande.
Inom regeringskansliet är det ledningen för varje departement som har
ansvaret för att utveckla metoder och arbetssätt som leder till att ett
jämställdhetsperspektiv integreras i all verksamhet. Jämställdhetsenheten har
en samordnande, rådgivande och pådrivande roll gentemot departementen.
Jämställdhetsenheten har även till uppgift att granska förslag till
propositioner, utredningsdirektiv m.m. från jämställdhetssynpunkt innan
regeringen fattar beslut. Genom detta förfarande säkerställs att
jämställdhetsaspekten beaktas i regeringens beslutsunderlag på alla områden
där den är relevant. Man bör därför kunna förutsätta att jämställdhetsaspekten
har beaktats i de propositioner som presenteras för riksdagen. Utskottet anser
i likhet med vissa motionärer att det skulle vara av stort värde att en
konsekvensanalys av hur förslagen påverkar kvinnor och män även presenteras i
propositionerna. Utskottet förutsätter att ett sådant arbete pågår och är
därför inte berett att föreslå att riksdagen skall göra något tillkännagivande
i denna fråga. Utskottet avstyrker därför motionerna A7 (v), A13 (fp), A806
(mp) och A821 (kd) i berörda delar.
Genom förändringen av SCB:s instruktion, som innebär att all officiell
individbaserad statistik skall vara könsuppdelad, kommer möjligheten att göra
riktiga jämställdhetsanalyser att öka. Denna statistik kommer givetvis att
vara till hjälp för alla berörda instanser. När det sedan gäller de statliga
myndigheterna förutsätter utskottet att dessa kommer att ta fram den statistik
som de behöver för att fullgöra sina skyldigheter i jämställdhetshänseende.
Utskottet vill i detta sammanhang påpeka att uppgiften att införliva ett
jämställdhetsperspektiv kräver att man på handläggarnivå skaffar sig
nödvändiga kunskaper. Ett sätt är att anlita eller utbilda
jämställdhetsexperter. Utskottet anser dock inte att det skall vara ett
absolut krav på att alla myndigheter skall ha en jämställdhetsexpert. Motion
A812 i berörda delar bör enligt utskottets mening avslås.
Utskottet ställer sig inte heller bakom kravet som framförs i motion A805
(s) att det i verksförordningen skall införas en uttrycklig regel som innebär
att jämställdhetsperspektivet skall beaktas då verksamheten förändras.
Motionen avstyrks därför.
När det gäller utredningars redovisning av de jämställdhetspolitiska
konsekvenserna av utredningsförslagen kan utskottet konstatera att genom de
förändringar som har skett i många fall och kommer att ske vad gäller den
könsuppdelade statistiken kommer det att bli betydligt lättare för
utredningarna att uppfylla de krav som åligger dem i detta hänseende.
Utskottet avstyker motion A806 (mp) i berörd del.
En kritik som framförts är att utredningarna inte i tillräckligt hög grad
fullföljt det åliggande som följer av direktivet om jämställdhetspolitiska
konsekvenser. Utskottet anser att man bör avvakta den bedömning som regeringen
kommer att göra av effekterna av detta direktiv. Med hänsyn till det anförda
avstyrker utskottet motion A812 (v) i berörd del.
Ett krav som framställts i motion A804 är att det skall tillsättas en
utredning som skall belysa hur samhällets resurser fördelas på kvinnor och män
och hur maktfördelningen mellan män och kvinnor ser ut. För närvarande pågår
en utredning - Kvinnomaktsutredningen - som har till uppgift att kartlägga och
analysera fördelningen av ekonomisk makt och ekonomiska resurser mellan
kvinnor och män. Utredningen beräknas redovisa sitt uppdrag årsskiftet
1997/98. Under 1997 kommer utredningen att ge ut ett antal
forskningsrapporter. Motion A804 (c) i berörda delar avstyrks i den mån
motionen inte kan anses tillgodosedd med vad utskottet anfört
I fråga om invandrarkvinnornas situation vill utskottet erinra om att denna
fråga togs upp i samband med behandlingen av budgetpropositionen. Utskottet
föreslog då ett tillkännagivande som innebar att regeringen skulle få i
uppdrag att initiera en studie som skulle se över frågan om dubbel
diskriminering. Utskottet anser med hänsyn till det anförda att motion A6 bör
avslås.
Ett viktigt inslag i arbetet för ökad jämställdhet är att sprida information
och kunskap kring frågorna. Vissa motionärer har efterlyst en brett upplagd
informationskampanj för ökad jämställdhet. Utskottet ifrågasätter om en sådan
kampanj är det bästa sättet att sprida information. Enligt utskottets mening
är i de flesta fall riktade informationsinsatser mer effektiva.
Med hänsyn till det anförda avstyrker utskottet motionerna A6 (s) och A817
(c, s, m, v, fp) i berörda delar.
Utskottet övergår nu till att behandla de motionsyrkanden som rör insatser på
regional nivå.
Vad gäller frågan om länsstyrelsernas jämställdhetsexperter skall utöva
tillsyn i samarbete med JämO vill utskottet anföra följande.
JämO har bl.a. till uppgift att utöva tillsyn över hela arbetsmarknaden när
det gäller lagens krav på aktiva jämställdhetsåtgärder och upprättandet av
årliga jämställdhetsplaner. Detta innebär att även länsstyrelserna, som
arbetsgivare, står under JämO:s tillsyn. För att tillsynsverksamheten skall
vara trovärdig är det viktigt att ombudsmannen har en oberoende ställning. Mot
denna bakgrund anser utskottet att det är olämpligt att länsstyrelsernas
jämställdhetsexperter deltar i JämO:s tillsynsarbete. I detta sammanhang kan
upprepas att JämO för budgetåret 1997 erhållit ökade anslag för bl.a.
tillsynsverksamheten.
Införandet av jämställdhetsexperter på länsstyrelserna har enligt regeringen
inneburit att jämställdhetsfrågorna lyfts fram på olika sakområden och att
alla länsstyrelser har ett målinriktat jämställdhetsarbete. Regeringen följer
kontinuerligt utvecklingen av jämställdhetsarbetet i länen. Med hänsyn till
detta finner utskottet inte anledning att tillstyrka det framförda kravet på
heltidsanställda jämställdhetsexperter vid varje länsstyrelse.
Utskottet finner sammanfattningsvis att motionerna A7 (v) och A820 (fp) i
berörda delar bör avslås.
Internationellt jämställdhetsarbete
Under rubriken Det internationella jämställdhetsarbetet redogörs i skrivelsen
för jämställdhetsarbetet inom Europeiska unionen (EU), FN, Europarådet och
OECD. Vidare lämnas en redogörelse om erfarenheterna av FN:s kvinnokonferens i
Peking och om hur arbetet i Sverige fortskrider när det gäller genomförandet
av de åtaganden som gjordes vid konferensen.
Europeiska unionen
Skrivelsen
Under år 1995 fattade ministerrådet (arbetsmarknads- och socialrådet) beslut
om ett medelfristigt handlingsprogram för jämställdhet för åren 1996-2000.
Programmet, vars budget är 30 miljoner ecu, syftar främst till
erfarenhetsutbyte, spridande av goda exempel i jämställdhetsarbetet och stöd
till projekt. Ett huvudsyfte är att ta fram modeller och metoder för att
integrera ett jämställdhetsperspektiv på alla politikområden (s.k.
mainstreaming).
Rådet antog år 1995 tre resolutioner på jämställdhetsområdet. I en
resolution uppmanas medlemsländerna att prioritera en ökad
kvinnorepresentation. Den andra lyfter fram mediernas roll i
opinionsbildningen på jämställdhetsområdet. Den tredje handlar om integrering
av ett jämställdhetsperspektiv i EU:s biståndspolitik.
Arbetsmarknadens parter på Europanivå träffade år 1995 ett kollektivavtal om
föräldraledighet i enlighet med den procedur som föreskrivs i det till det
sociala protokollet fogade avtalet om socialpolitik. Avtalet, som bl.a.
föreskriver att vardera föräldern skall ha rätt till tre månaders
föräldraledighet, har kodifierats genom rådets direktiv 96/34/EG.
Det finns flera förslag från kommissionen om ändringar i direktiv. Ett
förslag avser ändringar i rådets direktiv 76/207/EEG om genomförandet av
principen om likabehandling av kvinnor och män i fråga om tillgång till
anställning, yrkesutbildning och befordran samt arbetsvillkor. Det syftar till
att klarlägga att positiv särbehandling är tillåten i den mån den inte strider
mot EG-rätten. Sverige anser det angeläget att slå fast att positiv
särbehandling är fullt ut förenlig med likabehandlingsprincipen och att alla
former av sådan särbehandling är tillåten, om medlemslandet så önskar.
Ett förslag till direktiv om fördelningen av bevisbördan i mål om
könsdiskriminering kommer att behandlas av rådsarbetsgruppen för sociala
frågor. Kommissionen har också föreslagit en ändring i rådets direktiv
86/378/EEG om genomförandet av principen om likabehandling av kvinnor och män
i fråga om företags- eller yrkesbaserade system för social trygghet.
Även inom kommissionen pågår ett jämställdhetsarbete. Det finns en
jämställdhetsenhet som sorterar under generaldirektorat V och bl.a. bereder
kommissionens beslut i jämställdhetsfrågor. Kommissionen har också en
rådgivande kommitté för jämställdhetsfrågor i vilken ingår representanter för
medlemsländerna, däribland Sverige, och arbetsmarknadens parter.
Våren 1996 antog kommissionen meddelandet (KOM (96) 67 slutlig) Att
införliva jämställdheten mellan kvinnor och män i gemenskapens hela politik
och i samtliga instanser (mainstreaming). Kommissionen kommer att fortsätta
arbetet med att integrera ett jämställdhetsperspektiv på alla områden inom EU.
Det är ett arbete som Sverige fäster stor vikt vid och försöker driva på.
Under sommaren 1996 antog kommissionen det tidigare aviserade meddelandet
(KOM (66) 336 slutlig) Vägledning för tillämpningen av lika lön för lika
arbete för kvinnor och män i arbetslivet. Dokumentet har ingen rättslig
status.
Samtal mellan kommissionen och arbetsmarknadens parter om frågor som rör
sexuella trakasserier på arbetsplatsen pågår.
Sverige har drivit att jämställdhetsfrågorna skall finnas med på
dagordningen under EU:s regeringskonferens. Jämställdhetsfrågorna bör lyftas
fram genom ett eget kapitel i fördraget och artikel 119 bör utvidgas till att
omfatta hela arbetslivet. I september 1996 presenterade Sverige vid
regeringskonferensen förslag till fördragsändringar på jämställdhetsområdet.
Förslaget fick ett förhållandevis positivt mottagande.
Sverige har gjort särskilda ansträngningar för att främja en jämn
könsfördelning bland de svenskar som sedan medlemskapets ikraftträdande fått
tjänster inom EU:s institutioner. Sveriges inflytande över
tjänstetillsättningar inskränker sig dock till de allra högsta nivåerna.
Sverige har fler kvinnor än män anställda i EU:s institutioner.
Sverige har kommit långt i frågor som rör jämställdhet mellan kvinnor och
män i ett EU-perspektiv. Många EU-länder ser Sverige som en förebild. Inom EU
bedriver Sverige ett aktivt arbete på jämställdhetsområdet, bl.a. rörande
mainstreaming inom EU. Sverige kommer att fortsätta sina ansträngningar.
Vidare kommer regeringen att under EU:s regeringskonferens göra särskilda
ansträngningar för att jämställdhetsfrågorna skall lyftas fram i EU:s fördrag.
Motionerna
I motion A7 förklarar Vänsterpartiet att det är viktigt att Sverige verkar för
att ekonomins betydelse för kvinnor inte glöms bort i integreringen av
jämställdhetsperspektivet på alla områden inom EU. Vidare förklaras att det är
viktigt att Sverige driver att dokumenten på jämställdhetsområdet får en för
medlemsstaterna bindande karaktär (yrk. 25). Partiet anser också att Sverige
bör driva att frågan att EMU bör granskas ur ett jämställdhetsperspektiv (yrk.
26).
Utskottets bedömning
Som framgår av den inledande redogörelsen för jämställdhetsarbetet inom
Europeiska unionen är Sverige mycket pådrivande vad gäller detta arbete.
Särskilt kan noteras att Sverige aktivt verkar för s.k. mainstreaming och för
att jämställdhetsfrågor skall lyftas fram i EU:s fördrag. Utskottet avstyrker
därför motion A7 (v) i berörda delar.
Det nordiska jämställdhetsarbetet
Enligt skrivelsen ligger det nordiska jämställdhetsarbetet väl i linje med den
svenska jämställdhetspolitiken. År 1995 antogs ett nytt nordiskt
samarbetsprogram på jämställdhetsområdet för åren 1995-2000. Programmet skall
kompletteras med en årlig handlingsplan.
I skrivelsen redogörs för Nordiska ministerrådets jämställdhetsarbete och
för olika nordiska projekt o.d. inom jämställdhetsområdet. I september 1995
invigdes Nordiska institutet för kvinno- och könsforskning i Oslo, vars
uppgifter är att inom ramen för det nordiska samarbetet främja, samordna och
stimulera nordisk forskning samt att informera om forskningsresultat på
området. Vidare anges att olika insatser har gjorts under de senaste åren för
att stödja jämställdhetsarbetet i de baltiska länderna.
Skrivelsen har i denna del inte föranlett några motionsyrkanden.
FN:s kvinnokonferens i Peking och genomförandet av åtagandena vid denna
konferens
Skrivelsen
I september 1995 avhölls FN:s fjärde kvinnokonferens. Konferensen antog
enhälligt en deklaration och en handlingsplan för jämställdhetsarbetet på
nationell, regional och internationell nivå fram till år 2000. Handlingsplanen
innehåller 361 paragrafer. Vissa är av enbart beskrivande karaktär och andra
innehåller krav på åtaganden av mer eller mindre konkret natur.
Handlingsplanen riktar sig inte bara till regeringar utan även till andra
aktörer såsom nationella, regionala och internationella organisationer,
näringslivet, arbetsmarknadens parter m.fl.
Enligt paragraf 297 skall FN:s medlemsstater, företrädesvis vid utgången av
år 1996, ha utarbetat strategier och riktlinjer för hur åtagandena i
handlingsplanen skall genomföras på nationell nivå. FN:s generalsekreterare
har inbjudit samtliga medlemsstater att rapportera hur genomförandet av
handlingsplanen fortskrider. Sverige kommer att rapportera i början av år
1997.
Enligt regeringen får förhandlingsresultatet från Pekingkonferensen anses
som tillfredsställande och över förväntan. Sverige lever, såvitt det ankommer
på regeringen, i stort upp till kraven i handlingsplanen. Trots detta kommer
Sverige att fortsätta att arbeta vidare med så gott som samtliga frågor som
tas upp i planen. Regeringen kommer således att ha anledning att återkomma
till riksdagen i frågor som rör uppföljningen av Pekingkonferensen. Vissa
frågor vill dock regeringen lyfta fram redan nu. Dessa gäller
- kvinnor och fattigdom,
- kvinnors hälsa,
- våld mot kvinnor,
- kvinnor och ekonomi,
- kvinnor i beslutsfattandet,
- internationella mekanismer i jämställdhetsarbetet, samt
- kvinnors mänskliga rättigheter.
Vad avser frågan om kvinnor och fattigdom redogörs för ett antal vidtagna
åtgärder som enligt regeringen innebär en avsevärt höjd ambitionsnivå för att
uppmärksamma jämställdhetsfrågorna i utvecklingssamarbetet. Sverige kommer att
verka för att en sådan ambitionsnivå också präglar det utvecklingssamarbete
som bedrivs i FN:s regi.
När det gäller kvinnors hälsa hänvisar regeringen till en rad åtgärder som
har vidtagits i Sverige på detta område på senare år.
Vad gäller området våld mot kvinnor kommer regeringen som påpekats tidigare
under år 1997 lägga fram en samlad proposition i frågor som rör våld mot
kvinnor samt prostitution.
Såvitt avser området kvinnor och ekonomi skall Riksrevisionsverket göra en
översyn av de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna ur ett jämställdhets-
perspektiv, i enlighet med Pekingdokumentets paragraf 164. En utredning skall
före utgången av år 1997 redovisa sitt arbete med att belysa fördelningen av
ekonomisk makt och ekonomiska resurser mellan kvinnor och män. Regeringen
avser att sprida resultaten av utredningens arbete även utanför Sverige.
Beträffande området kvinnor i beslutsfattandet anför regeringen att Sverige
har en hög andel kvinnor i riksdag och regering men att mycket återstår att
göra för att åstadkomma en jämn könsfördelning mellan kvinnor och män på
chefsposter, inte minst inom näringslivet. I sistnämnda hänseende spelar den
nyligen inrättade stiftelsen Näringslivets Ledarskapsakademi en mycket viktig
roll. Enligt handlingsplanen skall alla regeringar övervaka och utvärdera
framsteg på detta område, bl.a. med hjälp av statistik. Enligt regeringen har
Sverige redan vidtagit en rad åtgärder för att synliggöra fördelningen mellan
kvinnor och män på beslutsfattande poster i samhället.
När det gäller området institutionella mekanismer i jämställdhetsarbetet
hänvisas till att handlingsplanen uppmanar medlemsländerna att se till att
ansvaret för jämställdhetsfrågorna vilar på högsta möjliga nivå. Regeringen
framhåller att Sverige har kommit långt i detta avseende.
Jämställdhetsfrågorna har organiserats på central nivå och
jämställdhetsministern och jämställdhetsenheten på Arbetsmarknadsdepartementet
har verktyg för jämställdhetsarbetet, vilket saknas i många andra länder.
Vad avser området kvinnors mänskliga rättigheter anför regeringen bl.a. att
Sverige vid Pekingkonferensen lovat att ge ekonomiskt stöd till FN:s särskilda
rapportör i frågor om våld mot kvinnor och till FN:s centrum för mänskliga
rättigheter i syfte att få till stånd konkreta insatser av rådgivande och
kunskapsbefrämjande karaktär. Formerna för ett sådant stöd bereds för
närvarande inom regeringskansliet.
Motionerna
Vänsterpartiet yrkar i motion A7 att regeringen snarast skall återkomma till
riksdagen med en tidsplan och ett förslag till hur regeringen avser att
genomföra handlingsplanen från FN:s kvinnokonferens (yrk. 28).
Ingrid Burman m.fl. (v) framställer i motion A818 ett yrkande som motsvarar
det ovan angivna.
I motion A13 (yrk. 8) anför Karin Pilsäter m.fl. (fp) att det inte går att
få tag i handlingsplanen från Pekingkonferensen därför att det saknas medel
för tryckning. Detta bör åtgärdas enligt motionärerna.
Utskottets bedömning
När det gäller motionsyrkandena som bl.a. innehåller krav på att regeringen
skall återkomma till riksdagen men en tidsplan vill utskottet anföra följande.
Till skillnad från motionärerna anser utskottet att det inte fanns några
absoluta krav på att Sverige skulle upprätta tids- och handlingsplaner för hur
åtagandena i handlingsplanen från Pekingkonferensen genomförs på nationell
nivå. Däremot kommer Sverige att hörsamma FN:s generalsekreterares inbjudan
till samtliga medlemsstater att frivilligt rapportera om hur genomförandet
fortskrider. Utskottet har upplysts om att en rapport kommer att överlämnas
till FN under våren 1997. I rapporten redogörs för hur Sverige genomför sina
åtaganden i enlighet med den vid Pekingkonferensen antagna handlingsplanen.
Med hänsyn till vad som anförts avstyrker utskottet motionerna A7 (v) och
818 (v) i berörda delar.
Konferensens handlingsplan som efterlyses av vissa motionärer finns utgiven
på svenska i Aktstycken utgivna av Utrikesdepartementet, Ny serie II:51.
Motion A13 (fp) bör därför avslås.
Övrigt internationellt jämställdhetsarbete
Skrivelsen
Under 1996 års möte med FN:s kvinnokommission behandlades frågor rörande
Pekingkonferensen. Vid mötet beslutades att olika kapitel i handlingsplanen
skulle diskuteras vid följande års möten. Någon ny världskonferens är för
närvarande inte aktuell.
Vad gäller FN:s konvention om avskaffande av all slags diskriminering av
kvinnor, som ratificerades av Sverige år 1980, arbetar Sverige aktivt för att
få stater att dra tillbaka reservationer som strider mot konventionen. Vidare
har Sverige ställt sig positivt till ett tilläggsprotokoll för att möjliggöra
klagorätt för enskilda.
I skrivelsen redogörs för arbetet inom Europarådet, där Sverige deltar i
styrkommittén för jämställdhet mellan kvinnor och män. En viktig fråga för
kommittén är förslaget om ett eventuellt tilläggsprotokoll om jämställdhet
mellan kvinnor och män till Europakonventionen om mänskliga rättigheter.
Inom OECD deltar Sverige i arbetsgruppen om kvinnors roll i ekonomin. Den
ovan nämnda svenska utredningen om fördelning av ekonomisk makt och ekonomiska
resurser mellan kvinnor och män är föremål för stort intresse inom gruppen.
Motionerna
Vänsterpartiet förklarar i motion A7 att de mål och medel som regeringen
anvisat för det inhemska jämställdhetsarbetet också måste genomsyra det
internationella arbetet, vilket bl.a. innebär att mainstreaming måste bli en
arbetsmetod som tillämpas inom hela FN-systemet (yrk. 27). Vidare anför
partiet att Sverige inte efterlever FN:s konvention om avskaffande av all
slags diskriminering av kvinnor bl.a. när det gäller kvinnors rätt att fritt
välja make. Detta gäller framför allt kvinnor som väljer make från t.ex.
Afrika eller Latinamerika. I dessa fall utövar myndigheterna ett
kvinnoförtryck genom att anse att de har ett ansvar gentemot svenska kvinnor
så att de inte väljer fel make. Partiet yrkar därför att Sverige i enlighet
med konventionen skall verka för att både kvinnor och män har rätt att fritt
välja make respektive maka (yrk. 29).
Utskottets bedömning
Vad gäller den inledande frågan om Sveriges arbete i FN kan utskottet
konstatera att Sverige var starkt bidragande till att det i Pekingdokumentet
togs upp frågor om mainstreaming på ett i FN-sammanhang nytt och genomgripande
sätt. Vidare har Sverige drivit frågan att FN:s generalsekreterare skulle
rekommenderas att tillsätta en hög tjänst inom sitt kansli med ansvar för
jämställdhetsfrågor. Generalsekreteraren har hörsammat detta och tillsatt en
sådan tjänst. Sverige agerar även för att andelen kvinnor i FN:s sekretariat
skall öka. Detta visar enligt utskottets mening att Sverige är pådrivande i FN
vad gäller jämställdhetsarbetet.
När det gäller frågan om Sverige efterlever FN:s konvention om avskaffande
av allt slags diskriminering av kvinnor vill utskottet anföra följande.
Utskottet anser att det är en självklarhet att varje kvinna och man skall ha
rätt att fritt välja partner. Såvitt utskottet erfarit har det inte från något
annat håll riktats kritik mot Sveriges efterlevnad av konventionen. Enligt
utskottets mening är Vänsterpartiets kritik obefogad.
Sammanfattningsvis finner utskottet att motion A7 (v) i berörda delar bör
avslås.
Övriga frågor
Motioner
I motion A7 uppger Vänsterpartiet att kvinnornas insats inom den areella
näringen inte är synliggjord vilket delvis beror på att de kvinnor som arbetar
deltid inom denna sektor redovisas under andra näringsgrenar. Vänsterpartiet
anser därför att kvinnornas ställning inom denna näring måste synliggöras
(yrk. 21).
I motion A9 påpekar Inger Lundberg m.fl. (s) att Svenska kyrkan allvarligt
avviker från den utveckling som skett i övriga samhället och som innebär att
kvinnor och män ges möjlighet att på lika villkor delta i ansvaret för
samhällsutvecklingen. Motionärerna anser att det är viktigt att Svenska kyrkan
främjar jämställdheten och aktivt verkar för rekryteringen av kvinnliga
teologer till ledande uppdrag inom kyrkan.
Utskottets bedömning
När det gäller motionsyrkanden rörande kvinnorna inom den areella näringen
vill utskottet erinra om vad som tidigare anförts om att varje myndighet har
ansvar för jämställdhetsarbetet inom sitt område. Utskottet utgår från att
regeringskansliet i sitt jämställdhetsarbete beaktar denna grupp och vidtar de
åtgärder som man finner är nödvändiga. Med hänsyn till det anförda avstyrker
utskottet motion A7 (v) i berörd del.
Vad sedan gäller Svenska kyrkans främjande av jämställdheten vill utskottet
anföra följande.
Utskottet delar uppfattningen att Svenska kyrkan aktivt bör verka för att
kvinnliga teologer rekryteras till ledande befattningar. Utskottet förutsätter
att kyrkan, mot bakgrund av dess särskilda ställning i samhället, med kraft
verkar för att uppnå en jämn könsfördelning inom kyrkan.
Utskottet har erfarit att JämO har inlett en granskning av hur Svenska
kyrkan uppfyller lagens krav. Granskningen innebär att JämO stickprovsvis
begär in jämställdhetsplaner från olika arbetsplatser. Inledningsvis kommer
sex stora arbetsplatser inom Göteborgs och Karlstads stift att granskas. Något
tillkännagivande med anledning av motion A9 anser utskottet inte vara
påkallat. Därmed avstyrks nämnda motion.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande inriktningen av jämställdhetsarbetet
att riksdagen avslår motionerna 1996/97:A11 yrkande 1, 1996/97:A12,
1996/97:A819 yrkande 1 samt 1996/97:A820 yrkandena 1 och 2,
res. 1 (m)
res. 2 (mp)
2. beträffande systemet med dubbla nomineringar
att riksdagen avslår motionerna 1996/97:A7 yrkande 3, 1996/97:A820 yrkande 12,
res. 3 (fp, v)
3. beträffande regeringens utnämningspolitik m.m.
att riksdagen avslår motionerna 1996/97:A7 yrkande 2, 1996/97:A13 yrkande 1
och 1996/97:A821 yrkande 12,
res. 4 (v)
res. 5 (kd)
4. beträffande kvinnors inflytande i det politiska livet
att riksdagen avslår motion 1996/97:A821 yrkande 13,
5. beträffande arbetsförmedlingsnämndernas könssammansättning
att riksdagen avslår motion 1996/97:A7 yrkande 4,
res. 6 (v)
6. beträffande rekryteringen inom vård och omsorg
att riksdagen avslår motion 1996/97:A8 yrkandena 3 och 4,
7. beträffande sexuella trakasserier
att riksdagen avslår motionerna 1996/97:A809 yrkande 2, 1996/97:A813 yrkandena
1 och 3 samt 1996/97:A815 delvis,
res. 7 (v, mp)
8. beträffande ny lönediskrimineringslagstiftning
att riksdagen avslår motionerna 1996/97:A7 yrkande 12 samt 1996/97:A808
yrkandena 1, 3 och 4,
res. 8 (v)
9. beträffande jämställdhetsplan, arbetsvärdering m.m.
att riksdagen avslår motionerna 1996/97:A806 yrkande 7, 1996/97:A807 yrkande
6, 1996/97:A808 yrkande 2, 1996/97:A810, 1996/97:A814 yrkande 8,
1996/97:A816, 1996/97:A819 yrkande 9, 1996/97:A820 yrkande 3 och
1996/97:A821 yrkande 10,
res. 9 (c, fp)
res. 10 (v)
res. 11 (mp)
10. beträffande jämställdhetsrevision
att riksdagen avslår motion 1996/97:A819 yrkande 10,
11. beträffande jämförelsepersonernas skyldigheter
att riksdagen avslår motion 1996/97:A10,
res. 12 (c)
12. beträffande diskriminering vid rekrytering
att riksdagen avslår motionerna 1996/97:A809 yrkande 3 och 1996/97:A815
delvis,
res. 13 (v)
13. beträffande grupptalan
att riksdagen avslår motionerna 1996/97:A808 yrkande 5 och 1996/97:A820
yrkande 4 ,
res. 14 (fp, v)
14. beträffande skadestånd enligt jämställdhetslagen m.m.
att riksdagen avslår motion 1996/97:A809 yrkande 4,
res. 15 (v)
15. beträffande arbetsdomstolens sammansättning
att riksdagen avslår motionerna 1996/97:A807 yrkande 7, 1996/97:A809 yrkande 1
och 1996/97:A815 delvis,
res. 16 (v)
16. beträffande kvinnornas ställning på arbetsmarknaden m.m.
att riksdagen avslår motionerna 1996/97:A7 yrkandena 1, 9 och 11, 1996/97:A803
samt 1996/97:A806 yrkandena 3 och 4,
res. 17 (v)
res. 18 (mp)
17. beträffande utredning om integration m.m.
att riksdagen avslår motion 1996/97:A821 yrkande 9,
res. 19 (kd)
18. beträffande utredning om orsakerna till minskande födelsetal
att riksdagen avslår motion 1996/97:A821 yrkande 8,
19. beträffande kvinnors andel av kompetensutveckling
att riksdagen avslår motion 1996/97:A814 yrkande 7,
20. beträffande arbetstidsförkortning
att riksdagen avslår motionerna 1996/97:A7 yrkande 13 och 1996/97:A806 yrkande
5,
res. 20 (v)
res. 21 (mp)
21. beträffande arbetsrätten, utbildningsbidrag m.m.
att riksdagen avslår motion 1996/97:A7 yrkandena 8, 10 och 14,
res. 22 (v)
22. beträffande orsakerna till löneskillnader
att riksdagen avslår motion 1996/97:A820 yrkandena 5 och 17,
res. 23 (fp)
res. 24 (m) - motiv.
23. beträffande utredning om löneskillnader
att riksdagen avslår motionerna 1996/97:A806 yrkande 6 och 1996/97:A820
yrkande 6,
res. 25 (fp)
res. 26 (mp)
24. beträffande förändring av tjänstesektorn m.m.
att riksdagen avslår motionerna 1996/97:A11 yrkande 2, 1996/97:A13 yrkandena 4
och 5 samt 1996/97:A820 yrkande 7,
res. 27 (m)
res. 28 (fp)
25. beträffande kombinationssysselsättningar
att riksdagen avslår motion 1996/97:A819 yrkande 12,
26. beträffande kvinnligt småföretagande
att riksdagen avslår motion 1996/97:A821 yrkande 11,
res. 29 (kd)
27. beträffande det nationella resurscentrumets status m.m.
att riksdagen avslår motionerna 1996/97:A7 yrkandena 15 och 16 samt
1996/97:A807 yrkandena 8 och 9,
res. 30 (c, v)
28. beträffande tjänstledighet för att starta eget
att riksdagen avslår motionerna 1996/97:A807 yrkande 14 och 1996/97:A819
yrkande 11,
31. beträffande rekryteringen till tekniska och naturvetenskapliga
utbildningar
att riksdagen avslår motion 1996/97:A820 yrkande 10,
32. beträffande genusforskning
att riksdagen avslår motion 1996/97:A7 yrkande 17,
res. 31 (v)
33. beträffande kvinnors möjligheter till forskarkarriär
att riksdagen avslår motion 1996/97:A819 yrkande 6,
34. beträffande utredningen om lärarutbildning
att riksdagen avslår motion 1996/97:A13 yrkande 6,
35. beträffande föräldraförsäkringens utformning
att riksdagen avslår motionerna 1996/97:A7 yrkande 5 samt 1996/97:A13
yrkandena 2 och 3,
res. 32 (fp)
res. 33 (v)
36. beträffande JämO:s tillsynsansvar
att riksdagen avslår motion 1996/97:A821 yrkande 4,
37. beträffande hemarbete m.m.
att riksdagen avslår motion 1996/97:A821 yrkandena 2 och 3,
res. 34 (kd)
38. beträffande bidragens utformning m.m.
att riksdagen avslår motionerna 1996/97:A13 yrkande 7 och 1996/97:A820
yrkande 8,
res. 35 (fp)
39. beträffande sex- och samlevnadsundervisning m.m.
att riksdagen avslår motion 1996/97:A806 yrkandena 17-19,
res. 36 (v, mp)
40. beträffande jämställdhetsarbetet inom idrottsrörelsen
att riksdagen avslår motion 1996/97:A7 yrkande 19,
41. beträffande jämställdhetsarbetet inom försvaret
att riksdagen avslår motion 1996/97:A7 yrkande 20,
42. beträffande ?mainstreaming?
att riksdagen avslår motion 1996/97:A7 yrkandena 22 och 23,
res. 37 (v)
43. beträffande konsekvensanalyser i propositioner m.m.
att riksdagen avslår motionerna 1996/97:A7 yrkande 18, 1996/97:A13 yrkande 9,
1996/97:A806 yrkande 2 och 1996/97:A821 yrkande 1,
res. 38 (fp, v, mp, kd)
44. beträffande behovet av jämställdhetsexperter vid statliga
myndigheter m.m.
att riksdagen avslår motion 1996/97:A812 yrkandena 2 och 4,
res. 39 (v)
45. beträffande jämställdhetsperspektivet vid förändringar i
myndigheters verksamhet
att riksdagen avslår motion 1996/97:A805,
46. beträffande behovet av könsuppdelad statistik i utredningar
att riksdagen avslår motion 1996/97:A806 yrkande 1,
res. 40 (mp)
47. beträffande jämställdhetsdirektivet
att riksdagen avslår motion 1996/97:A812 yrkande 1,
res. 41 (v)
48. beträffande behovet av en utredning om maktfördelningen i
samhället m.m.
att riksdagen avslår motion 1996/97:A804,
49. beträffande invandrarkvinnor m.m.
att riksdagen avslår motion 1996/97:A6,
50. beträffande informationskampanj
att riksdagen avslår motion 1996/97:A817,
52. beträffande heltidsanställda jämställdhetsexperter
att riksdagen avslår motion 1996/97:A7 yrkande 24,
res. 42 (v)
53. beträffande jämställdhetsarbetet inom EU
att riksdagen avslår motion 1996/97:A7 yrkande 25,
54. beträffande EMU ur jämställdhetsperspektiv
att riksdagen avslår motion 1996/97:A7 yrkande 26,
res. 43 (v)
55. beträffande handlingsplanen från FN:s kvinnokonferens
att riksdagen avslår motionerna 1996/97:A7 yrkande 28 och 1996/97:A818,
res. 44 (v)
56. beträffande medel för utgivande av handlingsplanen från FN:s
kvinnokonferens
att riksdagen avslår motion 1996/97:A13 yrkande 8,
57. beträffande jämställdhetsarbetet inom FN m.m.
att riksdagen avslår motion 1996/97:A7 yrkandena 27 och 29,
res. 45 (v)
58. beträffande kvinnor inom den areella näringen
att riksdagen avslår motion 1996/97:A7 yrkande 21,
59. beträffande rekryteringen inom Svenska kyrkan
att riksdagen avslår motion 1996/97:A9,
60. beträffande regeringens skrivelse 1996/97:41
att riksdagen lägger skrivelse 1996/97:41 till handlingarna.
Stockholm den 13 februari 1997
På arbetsmarknadsutskottets vägnar
Johnny Ahlqvist
I beslutet har deltagit: Johnny Ahlqvist (s), Elver Jonsson (fp), Sten Östlund
(s), Berit Andnor (s), Ingvar Johnsson (s), Kent Olsson (m), Martin Nilsson
(s), Laila Bjurling (s), Patrik Norinder (m), Sonja Fransson (s), Hans
Andersson (v), Christel Anderberg (m), Barbro Johansson (mp), Dan Ericsson
(kd), Paavo Vallius (s) och Margareta Andersson (c).
Reservationer
1. Inriktningen av jämställdhetsarbetet (mom. 1)
Kent Olsson, Patrik Norinder och Christel Anderberg (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande under rubriken Mål och inriktning av
jämställdhetspolitiken som börjar med ?Det finns en samsyn? och slutar med
?bör därför avslås? bort ha följande lydelse:
Betydelsefulla förändringar i riktning mot jämställdhet mellan könen har ägt
rum under senare år. Detta arbete har varit framgångsrikt i många avseenden, i
vart fall om man ser till kvinnors och mäns formella rättigheter.
Fortfarande finns emellertid betydande olikheter i kvinnors och mäns reella
villkor. Lång väg återstår att gå innan man i praktiken uppnått en jämnare
fördelning av makt, inflytande och möjligheter till ekonomisk självständighet.
Sedan de rent diskriminerande lagarna och reglerna nu har avskaffats återstår
den svåraste delen av jämställdhetsarbetet, nämligen att finna vägar att
påverka människors attityder.
Jämställdhetsarbetet kräver insatser inom många delar av samhället. Den
attitydpåverkan som nu förestår uppnås dock inte främst genom politiska beslut
utan genom att enskilda individer tar ett personligt, praktiskt och moraliskt
ansvar.
Jämställdhetsarbetet måste bedrivas långsiktigt. Även om många kan tycka att
förändringarna sker för långsamt måste vi acceptera att det tar tid att i
grunden ändra människors attityder. Mycket av det jämställdhetsarbete som på
sistone blivit följden av politiska beslut har skett i form av olika projekt.
Utvärderingen av dessa projekt har emellertid ofta givit vid handen att
verksamheterna har klingat av när projekttiden och projektpengarna har tagit
slut. I realiteten blir effekterna därför ofta kortvariga och ytliga.
Den framtida jämställdhetspolitiken måste utgå från ett konstruktivt
tänkande med öppenhet för olika lösningar. Dagens verklighet måste vara
grunden för en ny debatt som skall präglas av respekt för olika människors
egna, fria val. Utgångspunkten för politiken måste vara att dagens kvinnor och
män vet sitt eget bästa och kan fatta förnuftiga beslut.
Familjen skall inte var föremål för politisk styrning. Familjepolitiken bör
utformas så att man tar hänsyn till olika familjers behov och prioriteringar.
Bidragssystem skall var neutrala och inte innefatta någon form av styrning.
Subventioner till barnomsorgen skall i princip utgå lika för alla barn oavsett
vilken tillsynsform deras föräldrar väljer. De skall också vara kombinerade
med en rätt till avdrag för styrkta barnomsorgskostnader. Många anser att
kvotering av kvinnor på manligt dominerade områden gynnar jämställdheten.
Utskottet delar inte denna uppfattning. Enligt utskottets uppfattning bygger
kvoteringstanken på en bristande tilltro till kvinnors förmåga och en övertro
på regleringar. Utskottet anser att en verklig, långsiktig jämställdhet
förutsätter det självförtroende som det ger kvinnor att skapa en ställning
grundad på egen kraft och duglighet. Detta är skillnaden mellan formell och
reell jämställdhet.
Den viktigaste jämställdhetsfrågan är enligt utskottet just nu, utöver
långsiktig attitydpåverkan, att bryta upp de offentliga monopolen inom vård
och omsorg. Det tjänar två syften. Dels får kvinnor en alternativ
arbetsmarknad, vilket kommer att framtvinga en rimligare lönesättning, dels
öppnas nya utvecklingsmöjligheter för kvinnor med ökat egenföretagande som ett
resultat.
Med hänvisning till det anförda tillstyrker utskottet motion A11 (m) i
berörd del. Övriga behandlade yrkanden avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:
1. beträffande inriktningen av jämställdhetsarbetet
att riksdagen med anledning av motion 1996/97:A11 yrkande 1 och med avslag på
motionerna 1996/97:A12, 1996/97:A819 yrkande 1 och 1996/97:A820 yrkandena
1 och 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
2. Inriktningen av jämställdhetsarbetet (mom. 1)
Barbro Johansson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande under rubriken Mål och inriktning av
jämställdhetspolitiken som börjar med ?Utskottet anser? och slutar med ?bör
avslås? bort ha följande lydelse:
Utskottet kan konstatera att regeringen i skrivelsen endast har presenterat
sin syn på jämställdheten men inte några konkreta förslag. Flera frågor är
fortfarande obesvarade. Utskottet anser att det hade varit värdefullt om
regeringen presenterat ett antal konkreta förslag på förändringar. Till följd
av att regeringen inte har gjort detta riskerar jämställdhetsarbetet att
fördröjas. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Med hänsyn till det anförda tillstyrker utskottet motion A12 (mp) i berörd
del. Övriga motionsyrkanden avstyrks i den mån de inte tillgodoses av
utskottets ställningstagande.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:
1. beträffande inriktningen av jämställdhetsarbetet
att riksdagen med anledning av motion 1996/97:A12 och med avslag på motionerna
1996/97:A11 yrkande 1, 1996/97:A819 yrkande 1 och 1996/97:A820 yrkandena
1 och 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
3. Systemet med dubbla nomineringar (mom. 2)
Elver Jonsson (fp) och Hans Andersson (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande under rubriken Makt och inflytande som
börjar med ?I skrivelsen redogörs för? och slutar med ?A820 (fp) i berörda
delar? bort ha följande lydelse:
Utskottet kan konstatera att systemet med ?dubbla nomineringar? inte
fungerar på ett tillfredsställande sätt. Detta beror på att alla nominerande
parter inte tillämpar systemet på ett korrekt sätt, eftersom de ibland endast
nominerar män. Fortfarande domineras det ekonomiska området av män medan
kvinnor dominerar det sociala, detta trots att vi alla har ett lika stort
behov av och intresse för att såväl ekonomin som omsorgen fungerar. Utskottet
anser därför att regeringen mer målmedvetet bör kräva dubbla nomineringar, och
för egen del fördela de tyngsta posterna mer könsneutralt. Detta bör riksdagen
som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:
2. beträffande systemet med dubbla nomineringar
att riksdagen med anledning av motionerna 1996/97:A7 yrkande 3 och
1996/97:A820 yrkande 12 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
4. Regeringens utnämningspolitik m.m. (mom. 3)
Hans Andersson (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande under rubriken Makt och inflytande som
börjar med ?Utskottet anser? och slutar med ?om anställning? bort ha följande
lydelse:
Utskottet menar, liksom regeringen, att det är bra och nödvändigt att
fortsätta det utredningsarbete som pågår inom området för att öka kunskapen
och hitta vägar att bryta kvinnors underordning i beslutsprocesser. Detta är
dock inte tillräckligt. Denna underordning handlar inte enbart om beslut på
ledande nivåer, i kommittéer och statliga styrelser. Det handlar också om hela
den statliga arbetsmarknaden där regeringen har ett direkt inflytande via
Arbetsgivarverket. Regeringen kan ge riktlinjer om att kvinnor och män skall
förekomma i lika stor omfattning inom samtliga yrkesområden och på samtliga
beslutsnivåer. Det handlar också om att regeringen via bolagsstyrelser i de
statliga bolagen och verken kan genomdriva en jämställdhetspolitik som innebär
en positiv särbehandling av det underrepresenterade könet så att en jämn
könsfördelning uppnås inom olika yrkesområden och på samtliga beslutsnivåer.
Utskottet delar Vänsterpartiets åsikt att en fortsatt kartläggning och
utredning måste kombineras med en aktiv åtgärdspolitik inom dessa områden.
Verkligheten är redan så utredd och kartlagd att det är möjligt för regeringen
att omedelbart gå in och förändra.
dels att den del av utskottets yttrande under nämnda rubrik som börjar med
?Däremot anser? och slutar med ?vad utskottet anfört? bort ha följande
lydelse:
Utskottet delar även Vänsterpartiets åsikt att målet att 50 % av
myndighetscheferna inom statsförvaltningen skall vara kvinnor måste utvidgas
till att omfatta alla chefsnivåer inom de statliga myndigheterna, verken och
bolagen.
Vad utskottet har anfört bör riksdagen med tillstyrkande av motion A7 (v) i
berörda delar ge regeringen till känna. Utskottet avstyrker motionerna A13
(fp), A820 (fp) och A821 (kd) i berörda delar i den mån de inte kan
tillgodoses av utskottets ställningstagande.
dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:
3. beträffande regeringens utnämningspolitik m.m.
att riksdagen med anledning av motion 1996/97:A7 yrkande 2 samt med avslag på
motionerna 1996/97:A13 yrkande 1 och 1996/97:A821 yrkande 12 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
5. Regeringens utnämningspolitik m.m. (mom. 3)
Dan Ericsson (kd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Makt och inflytande
börjar med ?Däremot anser? och slutar med ?vad utskottet anfört? bort ha
följande lydelse:
För att få en balanserad samhällsutveckling anser utskottet i likhet med
motionärerna att det är viktigt att båda könen finns representerade inom alla
samhällsområden. Utskottet kan konstatera att det har skett vissa
förbättringar vad gäller kvinnors inflytande. Andelen kvinnor i statliga
styrelser och kommittéer har ökat, liksom deras andel såväl i landstings- som
kommunfullmäktige. Trots dessa framsteg finns det fortfarande betydande
brister. Detta beror bl.a. på att regeringen har tillämpat en dålig
utnämningspolitik, vilket gäller både utnämningar av landshövdingar och av
högre chefer. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Med
hänsyn till det anförda tillstyrks motion A821 i berörd del. Motionerna A7 (v)
och A13 (fp) i berörda delar avstyrks i den mån de inte kan anses
tillgodosedda med vad utskottet anfört.
dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:
3. beträffande regeringens utnämningspolitik m.m.
att riksdagen med anledning av motion 1996/97:A821 yrkande 12 samt med avslag
på motionerna 1996/97:A7 yrkande 2 och 1996/97:A13 yrkande 1 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
6. Arbetsförmedlingsnämndernas könssammansättning (mom. 5)
Hans Andersson (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande under rubriken Makt och inflytande som
börjar med ?I fråga om könssammansättning? och slutar med ?bör avslås? bort ha
följande lydelse:
Vad sedan gäller frågan om könssammansättningen i arbetsförmedlingsnämnderna
anser utskottet i likhet med Vänsterpartiet att målet måste vara att nämnderna
skall bestå av 50 % kvinnor. Utskottet tillstyrker därför motion A7 (v) i
berörd del.
dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse:
5. beträffande arbetsförmedlingsnämndernas könssammansättning
att riksdagen med anledning av motion 1996/97:A7 yrkande 4 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
7. Sexuella trakasserier (mom. 7)
Hans Andersson (v) och Barbro Johansson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande under rubriken Jämställdhetslagen och
JämO som börjar med ?I likhet? och slutar med ?A815 (s) i berörda delar? bort
ha följande lydelse:
Utskottet anser i likhet med vad som framförts i motionerna A813 och A820
att 22 § jämställdhetslagen bör ändras så att den svenska lagen överensstämmer
med EG-rättens definition av sexuella trakasserier. EG- rättens definition
täcker inte bara handlingar, ord eller beteenden av sexuell natur utan också
kränkningar på grund av kön som inte behöver ha sexuell innebörd.
Jämställdhetslagens nuvarande regler har en snävare utformning än EG-rättens
regler. Utskottet anser därför att regeringen bör återkomma till riksdagen med
ett lagförslag som innebär en anpassning av jämställdhetslagen i enlighet med
detta. Vad utskottet anfört med tillstyrkan av motionerna A813 (mp) och A820
(v) i berörda delar bör ges regeringen till känna. Motion A815 (s) i berörd
del får anses tillgodosedd med vad utskottet anfört.
dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande lydelse:
7. beträffande sexuella trakasserier
att riksdagen med anledning av motionerna 1996/97:A809 yrkande 2 och
1996/97:A813 yrkandena 1 och 3 samt med avslag på motion 1996/97:A815
delvis som mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
8. Ny lönediskrimineringslagstiftning (mom. 8)
Hans Andersson (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande under rubriken Jämställdhetslagen och
JämO som börjar med ?Vad sedan gäller? och slutar med ?berörda delar bör
avslås? bort ha följande lydelse:
För att kunna ändra på lönesättningen krävs flera olika åtgärder såsom
förändrade attityder, ändrad lagstiftning och nya arbetsvärderingskriterier.
Det direkta ansvaret för framtidens arbetsvärdering har i första hand
arbetsgivarna och de fackliga organisationerna. För att möjliggöra aktiva
åtgärder mot dem som medverkar till könsdiskriminerande lönesättning är det
viktigt att JämO ges större möjlighet att ingripa än vad dagens lagstiftning
medger.
Utskottet delar Vänsterpartiets åsikt att det är viktigt att utforma nya
regler som gör det möjligt att rättsligt angripa kollektiv lönediskriminering.
En förändring som är nödvändig är att man tillåter att det görs jämförelser
mellan likvärdiga arbeten hos andra arbetsgivare än den hos vilken den
aktuella arbetstagaren är anställd.
Med hänsyn till att Ontario i Kanada tycks ha en framgångsrik lagstiftning
mot lönediskriminering föreslår utskottet att regeringen ges i uppdrag att
utarbeta ett liknande förslag till lagstiftning för svensk del. Inriktningen
bör vara att arbetsgivare med fler än 100 anställda åläggs att genomföra en
arbetsvärdering för både kvinno- och mansdominerade arbeten och därefter göra
upp en plan för årliga lönejusteringar för att uppnå lika lön för arbeten av
lika värde. Varje år bör 1 % av lönesumman avsättas för detta ändamål.
Arbetsgivare med färre än 100 anställda bör åläggas att genomföra likalöns-
principen senast samtidigt som de större arbetsgivarna. Lagstiftningen bör
innehålla en skyldighet för alla svenska arbetsgivare, även de med färre än
tio anställda, att föra en könsbaserad lönestatistik som offentliggörs och
sprids på arbetsplatsen.
Utskottet anser i likhet med Vänsterpartiet att det är viktigt att den som
anser sig könsdiskriminerad har rätt att från arbetsgivaren eller den fackliga
organisationen erhålla uppgift om lön och andra anställningsvillkor för den
arbetstagare som vederbörande vill jämföra sig med. Utan en sådan regel blir
det svårt att kontrollera om en viss lön strider mot diskrimineringsförbudet.
Vad som anförts ovan bör ges regeringen till känna. Utskottet tillstyrker
motion A7 (v) och A808 (v) i berörda delar.
dels att utskottets hemställan under 8 bort ha följande lydelse:
8. beträffande ny lönediskrimineringslagstiftning
att riksdagen med anledning av motionerna 1996/97:A7 yrkande 12 och
1996/97:A808 yrkandena 1, 3 och 4 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,
9. Jämställdhetsplan, arbetsvärdering m.m. (mom. 9)
Elver Jonsson (fp) och Margareta Andersson (c) anser
dels att den del av utskottets yttrande under rubriken Jämställdhetslagen och
JämO som börjar med ?Detta innebär? och slutar med ?i berörda delar bör
avslås? bort ha följande lydelse:
Arbetsvärdering är ett värdefullt redskap för att motverka diskriminerande
lönesättning. Det är därför viktigt att utveckla system och metoder för
arbetsvärdering. Arbetsvärderingen skall vara könsneutral och omfatta både
prestationer och krav samt utformas tillsammans med de anställda på
arbetsplatsen. Det är särskilt viktigt att staten som arbetsgivare går före
med att utvärdera arbetsvärderingsmetoder och ser till att detta arbete
bedrivs skyndsamt.
Vad utskottet anfört med anledning av motionerna A807 (c), A819 (c) och A820
(fp) i berörda delar bör ges regeringen till känna. Övriga motionsyrkanden
avstyrks i den mån de inte tillgodoses av utskottets ställningstagande.
dels att utskottets hemställan under 9 bort ha följande lydelse:
9. beträffande jämställdhetsplan, arbetsvärdering m.m.
att riksdagen med anledning av motionerna 1996/97:A807 yrkande 6, 1996/97:A819
yrkande 9 och 1996/97:A820 yrkande 3 samt med avslag på motionerna
1996/97:A806 yrkande 7, 1996/97:A808 yrkande 2, 1996/97:A810,
1996/97:A814 yrkande 8, 1996/97:A816 och 1996/97:A821 yrkande 10,
10. Jämställdhetsplan, arbetsvärdering m.m. (mom. 9)
Hans Andersson (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande under rubriken Jämställdhetslagen och
JämO som börjar med ?Detta innebär? och slutar med ?i berörda delar bör
avslås? bort ha följande lydelse:
Arbetet med att få fram systematiska arbetsvärderingsinstrument måste
intensifieras. I dag är det inte möjligt att exempelvis jämföra löneskillnader
i olika yrkesgrupper med varandra för att undersöka om det finns osakliga
löneskillnader som beror på en könsdiskriminerande lönesättning. För att kunna
studera de bakomliggande mekanismerna som medför att kvinnors arbetsuppgifter
konsekvent värderas lägre krävs ett helt nytt arbetsvärderingssystem som
lyfter fram innehållet i kvinnors arbete. Vad utskottet anfört med anledning
av motion A808 i berörd del bör ges regering till känna. Övriga
motionsyrkanden avstyrks i den mån de inte tillgodoses av utskottets
ställningstagande.
dels att utskottets hemställan under 9 bort ha följande lydelse:
9. beträffande jämställdhetsplan, arbetsvärdering m.m.
att riksdagen med anledning av motion 1996/97:A808 yrkande 2 samt med avslag
på motionerna 1996/97:A806 yrkande 7, 1996/97:A807 yrkande 6,
1996/97:A810, 1996/97:A814 yrkande 8, 1996/97:A816, 1996/97:A819 yrkande
9, 1996/97:A820 yrkande 3 och 1996/97:A821 yrkande 10,
11. Jämställdhetsplan, arbetsvärdering m.m. (mom. 9)
Barbro Johansson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande under rubriken Jämställdhetslagen och
JämO börjar med ?Detta innebär? och slutar med ?i berörda delar bör avslås?
bort ha följande lydelse:
Utskottet kan konstatera att en fungerande arbetsvärdering skulle vara ett
värdefullt instrument för att justera de orimliga skillnaderna i
lönesättningen som föreligger mellan kvinnor och män. Utskottet delar därför
Miljöpartiets åsikt att det bör tillsättas en utredning som tar fram förslag
på olika arbetsvärderingsformer. Vad utskottet anfört bör riksdagen som sin
mening ge regeringen till känna. Utskottet tillstyrker därför motion A806 i
berörd del. Övriga motionsyrkanden avstyrks i den mån de inte tillgodoses av
utskottets ställningstagande.
dels att utskottets hemställan under 9 bort ha följande lydelse:
9. beträffande jämställdhetsplan, arbetsvärdering m.m.
att riksdagen med anledning av motion 1996/97:A806 yrkande 7 samt med avslag
på motionerna 1996/97:A807 yrkande 6, 1996/97:A808 yrkande 2,
1996/97:A810, 1996/97:A814 yrkande 8, 1996/97:A816, 1996/97:A819 yrkande
9, 1996/97:A820 yrkande 3 och 1996/97:A821 yrkande 10,
12. Jämförelsepersonernas skyldigheter (mom. 11)
Margareta Andersson (c) anser
dels att den del av utskottets yttrande under rubriken Jämställdhetslagen och
JämO som börjar med ?Frågan är? och slutar med ?utskottet motion A10? bort ha
följande lydelse:
Ett problem med det nuvarande systemet med arbetsvärdering är att det är
svårt att förmå jämförelsepersonerna att medverka i utredningarna. För
närvarande löser man problemet på så sätt att JämO begär motsvarande
information hos arbetsgivaren genom att åberopa uppgiftsskyldigheten i 33 §
jämställdhetslagen. Utskottet anser att denna regel bör kompletteras med en
rätt för JämO att av utpekad jämförelseperson få de uppgifter som behövs för
utredningen av diskrimineringsanmälan. Uppgiftsskyldigheten bör vara förenad
med vite. Regeln bör även kompletteras med ett krav på informationsskyldighet
för JämO gentemot jämförelsepersonen. Jämförelseperson skall ha rätt att få
del av den utredning som görs och han eller hon skall ha möjlighet att yttra
sig över den innan ärendet avgörs.
Riksdagen bör skyndsamt återkomma med lagförslag till riksdagen i enlighet
med det anförda. Motion A10 (c) bör därför bifallas.
dels att utskottets hemställan under 11 bort ha följande lydelse:
11. beträffande jämförelsepersonernas skyldigheter
att riksdagen med anledning av motion 1996/97:A10 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
13. Diskriminering vid rekrytering (mom. 12)
Hans Andersson (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande under rubriken Jämställdhetslagen och
JämO som börjar med ?Enligt utskottet finns? och slutar med ?A815 (s) i
berörda delar avstyrks? bort ha följande lydelse:
Utskottet kan konstatera att EG-rättens likabehandlingsdirektiv, 76/207,
innehåller förbud mot diskriminering över huvud taget på grund av kön. Detta
innebär att en arbetsgivares vägran att anställa en kvinna på grund av att hon
är gravid utgör otillåten könsdiskriminering även om det inte finns några
manliga medsökande. Jämställdhetslagen omfattar däremot inte dessa situationer
och strider därför mot likabehandlingsprincipen. Utskottet anser att
jämställdhetslagen bör ändras så att den får samma räckvidd som
likabehandlingsdirektivet. Regeringen bör därför skyndsamt återkomma till
riksdagen med lagförslag i enlighet med detta.
Med hänsyn till det anförda tillstyrker utskottet motion A809 (v) i berörd
del. Motion A815 får anses tillgodosedd genom utskottets ställningstagande.
dels att utskottets hemställan under 12 bort ha följande lydelse:
12. beträffande diskriminering vid rekrytering
att riksdagen med anledning av motion 1996/97:A809 yrkande 3 och med avslag på
motion 1996/97:A815 delvis som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
14. Grupptalan (mom. 13)
Elver Jonsson (fp) och Hans Andersson (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande under rubriken Jämställdhetslagen och
JämO som börjar med ?Som framgår? och slutar med ?A820 (fp) i berörda delar
avstyrks? bort ha följande lydelse:
Utskottet kan konstatera att frågan om grupptalan länge har varit under
utredning. Behovet av denna möjlighet är mycket stort. Utskottet anser därför
att det är angeläget att regeringen skyndsamt återkommer till riksdagen med
ett lagförslag som innebär att det är möjligt att föra grupptalan i
diskrimineringsmål. Motionerna A808 (v) och A820 (fp) bör därför bifallas.
dels att utskottets hemställan under 13 bort ha följande lydelse:
13. beträffande grupptalan
att riksdagen med anledning av motionerna 1996/97:A808 yrkande 5 och
1996/97:A820 yrkande 4 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
15. Skadestånd enligt jämställdhetslagen m.m. (mom. 14)
Hans Andersson (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande under rubriken Jämställdhetslagen och
JämO som börjar med ?I samband? och slutar med ?A809 (v) i berörd del bör
avslås? bort ha följande lydelse:
I de nuvarande skadeståndsreglerna i jämställdhetslagen finns det en
bestämmelse som innebär att om det finns flera diskriminerade i ett och samma
ärende skall det utdömda skadeståndet delas lika mellan de skadeberättigade.
Detta strider mot EG-rätten som den har uttolkats av EG-domstolen (se bl.a.
mål C-271/91 M.H. Marshall). Utskottet anser därför att regeringen skyndsamt
bör återkomma till riksdagen med lagförslag som står i överensstämmelse med
EG-rätten.
Med hänsyn till det anförda tillstyrker utskottet motion A809 (v) i berörd
del.
dels att utskottets hemställan under 14 bort ha följande lydelse:
14. beträffande skadestånd enligt jämställdhetslagen m.m.
att riksdagen med anledning av motion 1996/97:A809 yrkande 4 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
16. Arbetsdomstolens sammansättning (mom. 15)
Hans Andersson (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande under rubriken Jämställdhetslagen och
JämO som börjar med ?Vad sedan gäller frågan? och slutar med ?A815 (s) i
berörda delar bör avslås? bort ha följande lydelse:
Vad sedan gäller frågan om vilken sammansättning Arbetsdomstolen bör ha när
domstolen avgör tvister om könsdiskriminering vill utskottet anföra följande.
Till skillnad från andra arbetsrättsliga tvister finns det ofta inte något
klart arbetstagarintresse som står emot ett klart arbetsgivarintresse.
Skiljelinjen går snarare mellan kvinnliga och manliga värderingar. I
lönediskrimineringstvister är det ofta det på arbetsplatsen gällande
kollektivavtalet som sätts i fråga. Detta har oftast både arbetsgivaren och
den fackliga organisationen ett intresse av att värna om. Den nuvarande
sammansättningen i Arbetsdomstolen är därför inte lämplig i mål om
könsdiskriminering.
Utskottet delar Vänsterpartiets ståndpunkt att Arbetsdomstolen i nämnda mål
bör utökas med två ledamöter som är experter på diskrimineringsjuridik och
jämställdhetsfrågor. För att antalet ledamöter inte skall bli för stort bör
arbetsmarknadens parter i dessa mål endast företrädas av en arbetsgivar- och
en arbetstagarrepresentant. Därutöver bör det införas regler som garanterar en
jämn könsfördelning i arbetsdomstolen i jämställdhetsmål. Regeringen bör
skyndsamt återkomma till riksdagen med lagförslag i enlighet med detta.
Med hänsyn till det anförda tillstyrker utskottet motion A809 (v) i berörd
del. Övriga motionsyrkanden får anses tillgodosedda av utskottets
ställningstagande.
dels att utskottets hemställan under 15 bort ha följande lydelse:
15. beträffande arbetsdomstolens sammansättning
att riksdagen med anledning av motion 1996/97:A809 yrkande 1 samt med avslag
på motionerna 1996/97:A807 yrkande 7 och 1996/97:
A815 delvis som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,
17. Kvinnornas ställning på arbetsmarknaden m.m. (mom. 16)
Hans Andersson (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande under rubriken Arbetsmarknads- och
arbetslivspolitik som börjar med ?Utskottet anser? och slutar med ?A806 (mp) i
berörda delar? bort ha följande lydelse:
Utskottet ansluter sig till regeringens mål för jämställdhetspolitiken som
de har kommit till uttryck i skrivelsen. Däremot kan utskottet inte ställa sig
bakom regeringens beskrivning av kvinnornas ställning på arbetsmarknaden. I
likhet med Vänsterpartiet kan utskottet konstatera att kvinnornas andel av
arbetskraften har minskats. De senaste årens budgetsanering har framför allt
drabbat kvinnorna. Detta beror i första hand på att kvinnor arbetar inom den
offentliga sektorn, en sektor som fått vidkännas kraftiga neddragningar.
Vidare har kvinnorna drabbats av nedskärningarna i de olika bidragssystemen,
vilket bl.a. lett till att alltfler minskat sitt ekonomiska oberoende.
Lönegapet mellan kvinnor och män har ökat de senaste åren samtidigt som
alltfler kvinnor tvingats in i osäkra korta visstidsanställningar.
För att bryta upp den könssegregerade arbetsmarknaden är det inte
tillräckligt med de projekt som AMS bedriver. Det krävs att AMS hela
organisation inriktas på att aktivt arbeta med att bryta den könsuppdelade
arbetsmarknaden. För att uppnå detta bör det vara ett övergripande mål för
arbetsmarknadspolitiken att bryta den könssegregerade arbetsmarknaden, ett mål
som verksamheten skall utvärderas mot.
Enligt utskottets mening krävs att det vidtas särskilda åtgärder för att
stärka kvinnors situation på arbetsmarknaden. Det handlar bl.a. om att utöka
de s.k. kommunavtalen och om riktade satsningar till kvinnor vars yrken
rationaliserats bort. Några sådana åtgärder har regeringen inte föreslagit.
Utskottet anser att man måste omsätta all den kunskap som kommit fram genom
olika utredningar i praktiska åtgärder för att motverka den könsdiskriminerade
obalansen på arbetsmarknaden, i arbetslivet och i de arbetsmarknadspolitiska
åtgärderna.
Med hänsyn till det anförda bör motion A7 (v) i berörd del bifallas.
Motionerna A803 (s) och A806 (mp) i berörda delar bör avslås.
dels att utskottets hemställan under 16 bort ha följande lydelse:
16. beträffande kvinnornas ställning på arbetsmarknaden m.m.
att riksdagen med anledning av motion 1996/97:A7 yrkandena 1, 9 och 11 samt
med avslag på motionerna 1996/97:A803 och 1996/97:
A806 yrkandena 3 och 4 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
18. Kvinnornas ställning på arbetsmarknaden m.m. (mom. 16)
Barbro Johansson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande under rubriken Arbetsmarknads- och
arbetslivspolitik som börjar med ?En viktig? och slutar med ?A806 (mp) i
berörda delar? bort ha följande lydelse:
Den segregerade arbetsmarknaden innebär att kvinnor i högre grad än män är
beroende av att den offentliga sektorn är ordentligt utbyggd. Utskottet delar
därför Miljöpartiets ståndpunkt att det är viktigt att gynna denna sektor för
att undvika hög kvinnoarbetslöshet. Ett sätt att tillföra den offentliga
sektorn medel är genom s.k. skatteväxling.
Eftersom arbetsmarknaden är så segregerad som den är i dag, medför de
ensidiga satsningarna på ökat väg- och bostadsbyggande att kvinnor missgynnas
vad gäller skapandet av helt nya arbetstillfällen.
Vad som anförts ovan bör ges regeringen till känna. Utskottet tillstyrker
motion A806 (mp) i berörda delar och avstyrker motionerna A13 (v) och A803 (s)
i berörda delar.
dels att utskottets hemställan under 16 bort ha följande lydelse:
16. beträffande kvinnornas ställning på arbetsmarknaden m.m.
att riksdagen med anledning av motion 1996/97:A806 yrkandena 3 och 4 samt med
avslag på motionerna 1996/97:A7 yrkandena 1, 9 och 11 och 1996/97:A803
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
19. Utredning om integration m.m. (mom. 17)
Dan Ericsson (kd) anser
dels att den del av utskottets yttrande under rubriken Arbetsmarknads- och
arbetslivspolitik som börjar med ?Utskottet anser att? och slutar med ?A821
(kd) i berörd del bör avslås? bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att det är värdefullt att en sådan utredning tillsätts.
Syftet är att finna effektiva metoder för att skapa en arbetsmarknad präglad
av integration. Utredningen bör särskilt se över skol- och
utbildningspolitiken, arbetsmarknadspolitiken och näringspolitiken. Det som
utskottet nu anfört om tillsättandet av en utredning bör ges regeringen till
känna. Motion A821 i berörd del bör därför bifallas.
dels att utskottets hemställan under 17 bort ha följande lydelse:
17. beträffande utredning om integration m.m.
att riksdagen med anledning av motion 1996/97:A821 yrkande 9 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
20. Arbetstidsförkortning (mom. 20)
Hans Andersson (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande under rubriken Arbetsmarknads- och
arbetslivspolitik som börjar med ?I flera motioner? och slutar med ?i berörda
delar? bort ha följande lydelse:
Om det förslag som lämnats av Arbetstidskommittén införs kommer det att
innebära ett rejält kliv tillbaka för möjligheten att kombinera yrkesliv och
familj. Detta kommer att drabba kvinnorna hårdast. Avsaknaden av
förläggningsregler för arbetstiden och arbetsgivarens ensidiga rätt att
förlägga arbetstiden 40 timmar i veckan genomsnittsberäknat på tio veckor
kommer att försvåra planeringen av fritid, barnomsorg m.m. för löntagarna.
Vidare föreslår utredningen en arbetstidsförkortning som genomförs
avtalsvägen. Utskottet anser att internationella erfarenheter av avtalade
arbetstidsförkortningar visat att manligt dominerade branscher med relativt
högt löneläge kan sänka sin heltidsnorm avtalsvägen medan kvinnligt dominerade
branscher med relativt låga löner behåller en längre arbetstidsnorm. Utskottet
menar att en arbetstidsförkortning skall vara generell och genomföras
lagstiftningsvägen. En generell arbetstidsförkortning skulle minska
ojämlikheten mellan könen och skapa möjlighet för både kvinnor och män att
kombinera familj och yrkesliv. Utskottet tillstyrker därför motion A13 i
berörd del samt avstyrker motion A806 i berörd del i den mån motionen inte kan
anses tillgodosedd genom vad som anförts.
dels att utskottets hemställan under 20 bort ha följande lydelse:
20. beträffande arbetstidsförkortning
att riksdagen med anledning av motion 1996/97:A7 yrkande 13 och med avslag på
motion 1996/97:A806 yrkande 5 som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört,
21. Arbetstidsförkortning (mom. 20)
Barbro Johansson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande under rubriken Arbetsmarknads- och
arbetslivspolitik som börjar med ?I flera motioner? och slutar med ?berörda
delar? bort ha följande lydelse:
Ett sätt att dela på de arbetstillfällen som redan finns är att, som
Miljöpartiet pekat på, successivt minska arbetstiden. En kortare arbetsvecka
ger ökade möjligheter för kvinnor och män att nå balans i livet vad gäller
arbete, fritid och familjeliv. En arbetstidsförkortning innebär också ett
effektivt sätt att omfördela arbete från män till kvinnor. Vad utskottet
anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 20 bort ha följande lydelse:
20. beträffande arbetstidsförkortning
att riksdagen med anledning av motion 1996/97:A806 yrkande 5 och med avslag på
motion 1996/97:A7 yrkande 13 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
22. Arbetsrätten, utbildningsbidrag m.m. (mom. 21)
Hans Andersson (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande under rubriken Arbetsmarknads- och
arbetslivspolitik som börjar med ?Vad sedan gäller? och slutar med ?A13 i
berörda delar? bort ha följande lydelse:
Vad sedan gäller de arbetsrättsliga regler som infördes den 1 januari 1997
delar utskottet Vänsterpartiets uppfattning att förändringarna innebär att
kvinnors ställning på arbetsmarknaden kommer att försvagas. Visserligen kommer
en del av reglerna att gynna kvinnor men flertalet av förändringarna kommer
direkt att missgynna denna grupp. Exempel på regler som missgynnar kvinnor är
den nya anställningsformen ?överenskommen visstidsanställning?, den förkortade
företrädesrätten m.m.
En direkt könsdiskriminerande förändring som genomfördes under år 1995 är
införandet av begränsningsregeln för deltidsarbetslösa att kunna erhålla
arbetslöshetsersättning. Regeln innebär att deltidsarbetslösa under endast en
begränsad tid kan erhålla ?fyllnadsersättning?. Förändringen har medfört att
många deltidsarbetslösa, de flesta kvinnor, sagt upp sig från sina
deltidsanställningar för att bli heltidsarbetslösa. Utskottet delar därför
Vänsterpartiets uppfattning att denna regel bör tas bort.
Vad sedan gäller utbildningsvikariaten delar utskottet Vänsterpartiets
uppfattning att denna åtgärd var en av de få arbetsmarknadspolitiska åtgärder
som framgångsrikt passat arbetslösa kvinnor. Utskottet anser därför att
reglerna för utbildningsvikariat vad gäller ersättningsnivå och volym bör
återställas till 1995 års nivå.
Vad utskottet anfört bör riksdagen med anledning av motion A13 i berörda
delar som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 21 bort ha följande lydelse:
21. beträffande arbetsrätten, utbildningsbidrag m.m.
att riksdagen med anledning av motion 1996/97:A7 yrkandena 8, 10 och 14 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
23. Orsakerna till löneskillnader (mom. 22)
Elver Jonsson (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande under rubriken Arbetsmarknads- och
arbetslivspolitik som börjar med ?Hur stora? och slutar med ?A820 i berörda
delar? bort ha följande lydelse:
Många av dessa löneskillnader har sin grund i den ojämna fördelningen mellan
kvinnor och män av ansvaret för hem och familj. En lång rad av förändringar
måste genomföras för att kunna ändra ansvarsfördelningen. Ett sätt är att
införa en s.k. pappamånad.
Delat ansvar för hem och familj är också en av de viktigaste
förutsättningarna för att uppnå jämställdhet i arbetslivet. Så länge
arbetsgivarna underförstått kan utgå från att det är kvinnan som bär
huvudansvaret för familj och barn är det naturligt att rekryteringen till
ansvarsfulla poster i alltför stor omfattning gynnar män.
För att få bort de orättvisa löneskillnaderna krävs ständig uppmärksamhet
och obekväma åtgärder. Staten bör ges ett särskilt ansvar för att ta bort
dessa löneskillnader.
Vad utskottet anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Utskottet anser att motion A820 (fp) bör bifallas i berörda delar.
dels att utskottets hemställan under 22 bort ha följande lydelse:
22. beträffande orsakerna till löneskillnader
att riksdagen med anledning av motion 1996/97:A820 yrkandena 5 och 17 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
24. Orsakerna till löneskillnader (mom. 22, motiveringen)
Kent Olsson, Patrik Norinder och Christel Anderberg (alla m) anser att den del
av utskottets yttrande under rubriken Arbetsmarknads- och arbetslivspolitik
som börjar med ?I likhet med? och slutar med ?A820 i berörda delar? bort ha
följande lydelse:
Utskottet ansluter sig inte till den beskrivning som regeringen lämnar om
orsakerna till löneskillnaderna mellan kvinnor och män.
I en forskningsrapport av de båda forskarna Eva Meyerson, Industriens
utredningsinstitut, och Trend Petersen, UCLA och universitetet i Oslo, slås
fast att den påstådda lönediskrimineringen av kvinnor till förmån för män med
samma jobb och samma arbetsgivare är en myt. Rapporten visar också att varken
den allmänna lönespridningen eller lönespridning inom likartade befattningar
har lett till att kvinnor fått sämre löner än män. Skillnader i lön mellan
kvinnor och män beror på att kvinnor i stor utsträckning arbetar i
låglöneyrken. Studien, som sträcker sig över en tidsperiod på 20 år, visar
också att jämställdhetslagen inte har inneburit några skillnader i
lönebildningen sett ur könsperspektiv. Arbetsgivarna har betalat samma lön för
samma arbete både före och efter lagens tillkomst.
De löneskillnader som finns i Sverige är ett resultat av den svenska
modellen som det socialistiska samhällssystemet har skapat. Till problembilden
hör också att skattetrycket för låg- och mellaninkomsttagare är extremt högt i
Sverige vid en internationell jämförelse.
Den offentliga sektorns monopol är en verklig kvinnofälla. Det faktum att
kvinnor av tradition har klumpats ihop till en anonym massa i stället för att
ses och värderas som individer har ytterligare försämrat deras lönebildning.
För att förändra kvinnors löneutveckling krävs en långsiktigt och
samhällsekonomiskt hållbar strategi. Enligt utskottets mening bör följande
åtgärder vidtas. Den offentliga sektorns monopolställning skall avskaffas på i
princip alla andra områden än dem som innefattar myndighetsutövning och
ersättas med ett system där staten och kommunerna upphandlar tjänsterna på en
fri marknad eller på annat sätt säkerställer en öppen konkurrens. Kvinnors
egenföretagande skall underlättas genom ett generellt förbättrat
företagsklimat, där sänkt skatt på arbete är en väsentlig del. Det skall bli
möjligt för kvinnor - likaväl som för män - att träffa individuella löneavtal
med arbetsgivaren, inom ramen för eller vid sidan av gällande kollektivavtal.
En medarbetares lön skall återspegla hennes arbetsinsatser, kompetens,
engagemang och resultat i arbetet. Myten om att det genom arbetsvärdering
skulle vara möjligt för lagstiftaren, domstolen eller JämO att anvisa några
objektiva faktorer som skall ligga till grund för lönesättningen måste avlivas
en gång för alla.
På anförda grunder anser utskottet att motion A820 bör avslås i berörda
delar.
25. Utredning om löneskillnader (mom. 23)
Elver Jonsson (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande under rubriken Arbetsmarknads- och
arbetslivspolitik som börjar med ?Som framgår? och slutar med ?berörda delar
bör således avslås? bort ha följande lydelse:
Utskottet delar Folkpartiets åsikt att det bör tillsättas en särskild
kommission som skall ta ett helhetsgrepp på de frågor som berör de orättvisa
löneskillnaderna. Detta bör ges regeringen till känna. Utskottet vill i detta
sammanhang erinra om vikten av ett ökat jämställdhetsperspektiv då utredningar
och organ inom det ekonomiska området utses.
Med det med anledning av motion A820 i denna del föreslagna
tillkännagivandet får motion A806 i berörd del anses tillgodosedd.
dels att utskottets hemställan under 23 bort ha följande lydelse:
23. beträffande utredning om löneskillnader
att riksdagen med anledning av motion 1996/97:A820 yrkande 6 och med avslag på
motion 1996/97:A806 yrkande 6 som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört,
26. Utredning om löneskillnader (mom. 23)
Barbro Johansson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande under rubriken Arbetsmarknads- och
arbetslivspolitik som börjar med ?Som framgår? och slutar med ?berörda delar
bör således avslås? bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att det bör göras en utvärdering av nu gällande
jämställdhetslagstiftning vad avser gäller löneskillnader mellan kvinnor och
män. Syftet med utvärderingen skall vara att se över de brister som nu finns i
lagstiftningen och att lägga fram förslag till nödvändiga förbättringar.
Med hänsyn till det anförda tillstyrker utskottet motion A806 (mp) i berörd
del. Motion A820 (fp) i berörd del avstyrks i den mån den inte tillgodoses av
utskottets ställningstagande.
dels att utskottets hemställan under 23 bort ha följande lydelse:
23. beträffande utredning om löneskillnader
att riksdagen med anledning av motion 1996/97:A806 yrkande 6 och med avslag på
motion 1996/97:A820 yrkande 6 som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört,
27. Förändring av tjänstesektorn m.m. (mom. 24)
Kent Olsson, Patrik Norinder och Christel Anderberg (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande under rubriken Närings- och
regionalpolitik som börjar med ?Som redovisats ovan? och slutar med ?A820 (fp)
i berörda delar? bort ha följande lydelse:
Utskottet vill i denna del anföra följande.
I dag är ca 600 000 personer arbetslösa samtidigt som många familjer, och
särskilt kvinnor, dignar under dubbel arbetsbörda. En stor del av det som
varit traditionella kvinnouppgifter i hemmet har tagits över av den offentliga
sektorn och är nu skattefinansierade tjänster. Mycket återstår dock som i form
av oavlönat hemarbete måste utföras vid sidan av förvärvsarbetet. Sveriges
skattesystem, höga skattetryck och sammanpressade lönestrukturer gör det
omöjligt för de allra flesta att själva köpa sådana tjänster som det
offentliga inte tillhandahåller. För att klara sina förvärvsarbeten tvingas
många familjer att köpa ?svarta? tjänster.
Utskottet anser att de ekonomiska förutsättningarna måste ändras så att
möjligheten att köpa privata tjänster i hemmet blir tillgänglig för många fler
hushåll. Som exempel på sådana åtgärder kan nämnas sänkt eller slopad
mervärdesskatt på tjänster, inkomstskatteavdrag, skattereduktion eller sänkta
eller slopade arbetsgivaravgifter.
Om den privata tjänstesektorn ges möjlighet att växa skapas många nya
arbetstillfällen, vilket väsentligt bidrar till att minska arbetslösheten.
Utskottet anser att en utredning med inriktningen att öka möjligheten att
köpa privata hushållstjänster skyndsamt bör komma till stånd.
Vad utskottet har anfört bör ges regeringen till känna. Utskottet
tillstyrker således motion A11 (m) i berörd del. Motionerna A13 (fp) och A820
(fp) i berörda delar avstyrks i den mån de inte tillgodoses av utskottets
ställningstagande.
dels att utskottets hemställan under 24 bort ha följande lydelse:
24. beträffande förändring av tjänstesektorn m.m.
att riksdagen med anledning av motion 1996/97:A11 yrkande 2 och med avslag på
motionerna 1996/97:A13 yrkandena 4 och 5 och 1996/97:A820 yrkande 7 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
28. Förändring av tjänstesektorn m.m. (mom. 24)
Elver Jonsson (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande under rubriken Närings- och
regionalpolitik som börjar med ?Som redovisas ovan? och slutar med ?A820 (fp)
i berörda delar? bort ha följande lydelse:
Utskottet delar det synsätt som framförs i motion A820 att ett jämställt
samhälle är tillväxtbefrämjande och utvecklar samhället i positiv riktning.
Sveriges kvinnor har en enorm utvecklingspotential. All den utvecklingskraft
som kvinnor och män står för måste släppas fram. Detta kan man åstadkomma
genom att skapa bättre möjligheter att utbilda sig, starta egna företag etc.
Utskottet anser därför att det är viktigt att man gynnar tjänstesektorn.
Härigenom ökas kvinnors möjligheter till företagande och arbete inom en sektor
där kvinnor traditionellt varit verksamma och i vilken det finns goda
framtidsmöjligheter. I syfte att stimulera denna sektor krävs ett flertal
åtgärder. Som exempel kan nämnas sänkta arbetsgivaravgifter, slopade
arbetsgivaravgifter i hushållsrelaterad tjänstesektor, sänkt turistmoms,
servicecheckar m.m. För att stimulera nyföretagande behövs dessutom
rådgivning, stöd, riskkapitalförsörjning m.m. De särskilda insatser och
stödformer som finns i dag och som riktar sig till kvinnor är bra, men det
fortsatta arbetet bör främst inriktas på att befintliga stödstrukturer
fungerar.
Vad utskottet har anfört bör ges regeringen till känna. Utskottet
tillstyrker således motionerna A13 (fp) och A820 (fp) i berörda delar. Motion
A11 i berörd del avstyrks i den mån den inte tillgodoses av utskottets
ställningstagande.
dels att utskottets hemställan under 24 bort ha följande lydelse:
24. beträffande förändring av tjänstesektorn m.m.
att riksdagen med anledning av motionerna 1996/97:A13 yrkandena 4 och 5 och
1996/97:A820 yrkande 7 samt med avslag på motion 1996/97:A11 yrkande 2
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
29. Kvinnligt småföretagande (mom. 26)
Dan Ericsson (kd) anser
dels att den del av utskottets yttrande under rubriken Närings- och
regionalpolitik som börjar med ?Det är därför? och slutar med ?motsvarande
del? bort ha följande lydelse:
Som påpekats i motion A821 är tillgängliga finansieringsformer för
nyföretagande inte i tillräcklig utsträckning anpassade till kvinnors
företagande. Kvinnors företagande finns oftast inom tjänstesektorn och där
finns inga realsäkerheter. Detta innebär att kvinnor kan få svårt att låna för
att starta eget. Detta är inte tillfredsställande, varför utskottet anser att
det statliga stödet för startande av små företag bör utvecklas. Detta bör
riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Motion A821 i berörd del
bör därför bifallas.
dels att utskottets hemställan under 26 bort ha följande lydelse:
26. beträffande kvinnligt småföretagande
att riksdagen med anledning av motion 1996/97:A821 yrkande 11 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
30. Det nationella resurscentrumets status m.m. (mom. 27)
Hans Andersson (v) och Margareta Andersson (c) anser
dels att den del av utskottets yttrande under rubriken Närings- och
regionalpolitik som börjar med ?Det nationella resurscentrumet? och slutar med
?A807 (c) avstyrks i berörda delar? bort ha följande lydelse:
Utskottet delar den uppfattning som anges i motionerna A7 och A807 om att
det nationella resurscentrumet bör vara kvar och att det skall omvandlas till
en egen myndighet med eget budgetansvar. Vidare anser utskottet att det är
viktigt att verksamheten med regionala resurscentrum understöds. Det finns i
dag någon form av resurscentrum i samtliga län. Enligt utskottets mening är
det viktigt att dessa verksamheter understöds och att de garanteras ekonomiska
förutsättningar för att kunna fullfölja sina projekt på ett konstruktivt sätt.
Detta bör ges regeringen till känna. Ovannämnda motioner bör därför bifallas i
berörda delar.
dels att utskottets hemställan under 27 bort ha följande lydelse:
27. beträffande det nationella resurscentrumets status m.m.
att riksdagen med anledning av motionerna 1996/97:A7 yrkandena 15 och 16 samt
1996/97:A807 yrkandena 8 och 9 som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört,
31. Genusforskning (mom. 32)
Hans Andersson (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande under rubriken Utbildningspolitik som
börjar med ?Utskottet delar? och slutar med ?bör avslås? bort ha följande
lydelse:
Utskottet instämmer i denna synpunkt, när det gäller åtgärder för
jämställdhet inom den högre utbildningen bör man hålla isär frågorna om
jämställdhet och genusforskning. Jämställdhet handlar om att förbättra
kvinnors tillgång till universitetens högre tjänster och är en fråga om
demokrati och i viss mån kvalitet. Genusforskning handlar om att förbättra
villkoren för den forskning som utvecklar vår kunskap om kön som
samhällsorganiserande och meningsskapande princip. Utskottet tillstyrker
således motion A7 i berörd del.
dels att utskottets hemställan under 32 bort ha följande lydelse:
32. beträffande genusforskning
att riksdagen med anledning av motion 1996/97:A7 yrkande 17 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
32. Föräldraförsäkringens utformning (mom. 35)
Elver Jonsson (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande under rubriken Socialpolitik som
börjar med ?För att? och slutar med ?berörda delar bör därför avslås? bort ha
följande lydelse:
Minst lika viktigt är att barn får rätt till båda sina föräldrar. Det
främsta instrumentet för att påverka utvecklingen är föräldraförsäkringen. Som
motionärerna påpekat i motion A13 har reglerna i föräldraförsäkringen ändrats
fyra gånger under de senaste åren. Den högre ersättning som tidigare utgick
under ?pappamånaden? har försvunnit. Denna förändring har varit mindre lyckad
eftersom den motverkar männens uttag av föräldraledighet. Detta bör riksdagen
som sin mening ge regeringen till känna. Med avstyrkande av motion A7 i berörd
del tillstyrker utskottet motion A13 i berörda delar.
dels att utskottets hemställan under 35 bort ha följande lydelse:
35. beträffande föräldraförsäkringens utformning
att riksdagen med anledning av motion 1996/97:A13 yrkandena 2 och 3 samt med
avslag på motion 1996/97:A7 yrkande 5 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,
33. Föräldraförsäkringens utformning (mom. 35)
Hans Andersson (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande under rubriken Socialpolitik som
börjar med ?Detta är? och slutar med ?berörda delar bör därför avslås? bort ha
följande lydelse:
Mäns uttag av föräldraledighet ökar i så långsam takt att det kommer att
dröja 50 år innan män väljer att ta ut föräldraledighet i lika stor
utsträckning som kvinnor. Detta är helt oacceptabelt. Utskottet anser därför i
likhet med Vänsterpartiet att föräldraledighetslagstiftningen bör kompletteras
så att ytterligare två ?pappamånader? införs. Med hänsyn till det anförda
tillstyrker utskottet motion A7 i berörd del. Regeringen bör snarast återkomma
till riksdagen med lagförslag i enlighet med vad som anförts ovan. Motion A13
i berörda delar bör avslås i den mån de inte kan anses tillgodosedda genom vad
utskottet har anfört.
dels att utskottets hemställan under 35 bort ha följande lydelse:
35. beträffande föräldraförsäkringens utformning
att riksdagen med anledning av motion 1996/97:A7 yrkande 5 samt med avslag på
motion 1996/97:A13 yrkandena 2 och 3 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,
34. Hemarbete m.m. (mom. 37)
Dan Ericsson (kd) anser
dels att den del av utskottets yttrande under rubriken Socialpolitik som
börjar med ?Utgångspunkten måste? och slutar med ?berörda delar? bort ha
följande lydelse:
Historiskt sett har det nästan alltid varit kvinnorna som utfört de flesta
arbetsuppgifterna i hemmet utan att få betalt för det. Staten har inte
värderat detta arbete som vanligt förvärvsarbete, exempelvis när det gäller
pensionspoäng och sjukförsäkringsförmåner. Detta synsätt är felaktigt. Enligt
utskottets mening måste arbete i familj och hem värderas lika som arbete
utanför hemmet. Trots att de flesta kvinnor arbetar utanför hemmet utför de
ändå det mesta av hemarbetet. För att få ett jämställt liv krävs att arbetet
med hem och familj synliggörs och att mannen och kvinnan delar på ansvaret.
Ett sätt att värdera hemarbetet är att ge hushållen en reell möjlighet att
köpa hushållstjänster. Vad som anförts bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna. Med hänsyn till det anförda tillstyrks motion A821 (mp)
i berörda delar.
dels att utskottets hemställan under 37 bort ha följande lydelse:
37. beträffande hemarbete m.m.
att riksdagen med anledning av motion 1996/97:A821 yrkandena 2 och 3 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
35. Bidragens utformning m.m. (mom. 38)
Elver Jonsson (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande under rubriken Socialpolitik som
börjar med ?De selektiva? och slutar med ?berörd del avslås? bort ha följande
lydelse:
Utskottet delar de tankar som förs fram i motion A820 om att arbete är
tillväxtskapande och att en felaktig utformning av skatter och bidrag kan
innebära att det inte är lönsamt att arbeta. Progressiva skatter kan,
tillsammans med inkomstprövade bidrag och avgifter till bl.a. barnomsorgen,
leda till att det skapas höga marginaleffekter. Dessa effekter kan leda till
fattigdomsfällor och bidragsberoende. Detta är utvecklingshämmande för den
enskilde och därmed för samhället. För att minimera denna risk är det enligt
utskottet önskvärt att andelen generella bidrag till barnfamiljerna ökar på
bekostnad av de selektiva.
Skyldigheten för kommunerna att erbjuda barnomsorg har inneburit att köerna
blivit väsentligt kortare. Trots detta finns det fortfarande barnomsorgsköer.
En kontinuerlig kartläggning av dessa skulle enligt utskottets mening vara en
angelägen information. Genom denna information skulle föräldrarna kunna, för
det fall skyldigheten inte uppfylls, få besked om beräknad väntetid. Utskottet
anser därför att riksdagen som sin mening bör ge regeringen till känna vad som
anförts om behovet av en sådan kartläggning av barnomsorgsköerna.
Med hänsyn till det ovan anförda anser utskottet att motionerna A13 (fp) och
A820 (fp) i berörda delar bör bifallas.
dels att utskottets hemställan under 38 bort ha följande lydelse:
38. beträffande bidragens utformning m.m.
att riksdagen med anledning av motionerna 1996/97:A13 yrkande 7 och
1996/97:A820 yrkande 8 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
36. Sex- och samlevnadsundervisning m.m. (mom. 39)
Hans Andersson (v) och Barbro Johansson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande under rubriken Ungdomsfrågor m.m. som
börjar med ?Utskottet delar? och slutar med ?berörda delar? bort ha följande
lydelse:
Pornografi handlar om makt, våld och kontroll, och den säljs i tidningsform
i flera hundratusen exemplar varje vecka. Det är företrädesvis unga män mellan
15 och 24 år som läser dessa tidningar. I denna ålder skall männen skapa sin
egen bild av sexualitet och förhållandet mellan könen. Den bild som
pornografin förmedlar i dessa avseenden är felaktig. Det är därför viktigt att
det finns en motvikt som kan marginalisera effekterna av pornografin.
Utskottet delar Miljöpartiets uppfattning att ett sätt är att öka inslaget av
sex- och samlevnadsundervisning i skolorna. Det är också viktigt att man noga
bevakar den starka tendens som finns att öka graden av sexualiserat våld inom
pornografin.
Vidare delar utskottet Miljöpartiets uppfattning att det är väsentligt att
det skapas resurser för att ge män möjlighet att tala med andra män om
relationer. I nuläget är den övervägande delen av sex- och
samlevnadsrådgivarna kvinnor. Inslaget av män i denna verksamhet bör ökas.
Vad utskottet har anfört ovan bör riksdagen som sin mening ge regeringen
till känna. Med hänsyn till det anförda bör motion A806 (mp) bifallas i
berörda delar.
dels att utskottets hemställan under 39 bort ha följande lydelse:
39. beträffande sex- och samlevnadsundervisning m.m.
att riksdagen med anledning av motion 1996/97:A806 yrkandena 17-19 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
37. ?Mainstreaming? (mom. 42)
Hans Andersson (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande under rubriken Nya former för
jämställdhetsarbetet som börjar med ?Som framgår ovan? och slutar med ?något
tillkännagivande? bort ha följande lydelse:
Utskottet anser i likhet med Vänsterpartiet att det är viktigt att de lagar
som reglerar livet i Sverige granskas ur ett jämställdhetsperspektiv. Lagarna
anses ofta vara könsneutrala men det rätta uttrycket är att de är könsblinda.
Vidare anser utskottet att den arbetsmetod som regeringen anvisat för att
införliva jämställdhetsperspektivet i alla delar av regeringens arbete och på
statliga verk och myndigheter, s.k. mainstreaming, är ett steg i rätt
riktning. Den bör dock enligt utskottets mening kompletteras med följande
åtgärder.
Tjänstemän och politiker inom Regeringskansliet måste skolas i feministiskt
tänkande. Vidare måste medel avsättas hos både departement och myndigheter för
att få fram könsuppdelad statistik och könsrelaterade konsekvensbeskrivningar.
På SCB måste resurser omfördelas från könsneutral till könsuppdelad statistik.
Vidare bör SCB ta fram nya modeller så att olika preferenser hos hushållen,
som ofta är tvåkönade, ger utslag i statistiken.
Det som utskottet anfört ovan bör ges regeringen till känna. Utskottet
tillstyrker motion A7 i berörda delar.
dels att utskottets hemställan under 42 bort ha följande lydelse:
42. beträffande ?mainstreaming?
att riksdagen med anledning av motion 1996/97:A7 yrkandena 22 och 23 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
38. Konsekvensanalyser i propositioner m.m. (mom. 43)
Elver Jonsson (fp), Hans Andersson (v), Barbro Johansson (mp) och Dan Ericsson
(kd) anser
dels att den del av utskottets yttrande under rubriken Nya former för
jämställdhetsarbetet som börjar med ?Inom regeringskansliet? och slutar med
?A821 (kd) i berörda delar? bort ha följande lydelse:
Som motionärerna påpekat saknas det jämställdhetspolitiska analyser i de
förslag regeringen överlämnar till riksdagen. Det går inte att av
beslutsunderlagen utläsa hur förslagen kommer att påverka kvinnors och mäns
liv. Detta är oacceptabelt. Utskottet anser därför att riksdagen som sin
mening bör ge regeringen till känna att varje regeringsförslag skall åtföljas
av en jämställdhetsanalys. Med hänsyn till det anförda tillstyrker utskottet
motionerna A7 (v), A13 (fp), A806 (mp) och A821 (kd) i berörda delar.
dels att utskottets hemställan under 43 bort ha följande lydelse:
43. beträffande konsekvensanalyser i propositioner m.m.
att riksdagen med anledning av motionerna 1996/97:A7 yrkande 18, 1996/97:A13
yrkande 9, 1996/97:A806 yrkande 2 och 1996/97:A821 yrkande 1 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
39. Behovet av jämställdhetsexperter vid statliga myndigheter m.m. (mom. 44)
Hans Andersson (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande under rubriken Nya former för
jämställdhetsarbetet som börjar med ?Genom förändringen av? och slutar med
?utskottets mening avslås? bort ha följande lydelse:
För att regeringen i fortsättningen i sina propositioner skall kunna
presentera tabeller, diagram och statistiska uppgifter baserade på kön krävs
oftast att olika myndigheter kan bistå med dessa uppgifter. I de fall sådan
statistik inte finns att tillgå måste regeringen genom lämpliga åtgärder se
till att det i myndigheternas uppgifter ingår att föra sådan statistik. En
lämplig åtgärd är att regeringen ger SCB i uppgift att utforma direktiv om hur
könsuppdelad statistik skall se ut.
Det är också viktigt att varje myndighet och varje departement inrättar en
tjänst som jämställdhetsexpert. Jämställdhetsexperten bör vara en högt
kvalificerad person som har utbildning i jämställdhet.
Det som utskottet anfört ovan bör ges regeringen till känna. Utskottet
tillstyrker motion A812 (v) i berörda delar.
dels att utskottets hemställan under 44 bort ha följande lydelse:
44. beträffande behovet av jämställdhetsexperter vid statliga
myndigheter m.m.
att riksdagen med anledning av motion 1996/97:A812 yrkandena 2 och 4 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
40. Behovet av könsuppdelad statistik i utredningar (mom. 46)
Barbro Johansson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande under rubriken Nya former för
jämställdhetsarbetet som börjar med ?När det gäller utredningars? och slutar
med ?A806 (mp) i berörd del? bort ha följande lydelse:
Som påtalats i motion A806 är det den vuxne medelklassmannen som är
samhällets givna norm. För att kunna ifrågasätta detta förhållande måste det
finnas könsuppdelad statistik tillgänglig och inarbetad i samtliga statliga
utredningar. Detta bör ges regeringen till känna. Utskottet tillstyrker alltså
motionen i denna del.
dels att utskottets hemställan under 46 bort ha följande lydelse:
46. beträffande behovet av könsuppdelad statistik i utredningar
att riksdagen med anledning av motion 1996/97:A806 yrkande 1 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
41. Jämställdhetsdirektivet (mom. 47)
Hans Andersson (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande under rubriken Nya former för
jämställdhetsarbetet som börjar med ?En kritik som framförts? och slutar med
?A812 (v) i berörd del? bort ha följande lydelse:
Det åligger samtliga kommittéer och särskilda utredare att i sina
utredningsuppdrag beakta det s.k. jämställdhetsdirektivet. Direktivet innebär
att utredningens förslag skall innehålla dels en konsekvensanalys, dels en
redovisning av hur eventuella hinder för jämställdheten skall åtgärdas.
Utskottet har erfarit att många utredningar inte uppfyller direktivets krav.
Regeringen bör därför i alla enskilda kommittédirektiv klart och tydligt ange
att båda kraven i jämställdhetsdirektivet skall vara uppfyllda. Vad utskottet
har anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 47 bort ha följande lydelse:
47. beträffande jämställdhetsdirektivet
att riksdagen med anledning av motion 1996/97:A812 yrkande 1 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
42. Heltidsanställda jämställdhetsexperter (mom. 52)
Hans Andersson (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande under rubriken Nya former för
jämställdhetsarbetet som börjar med ?Införandet av? och slutar med ?bör
avslås? bort ha följande lydelse:
Det är viktigt att bevaka hur länsstyrelserna fullföljer uppdraget att
bevaka jämställdhetsperspektivet när de skär ned på sina resurser. Utskottet
har erfarit att vissa länsstyrelser har ändrat arbetsuppgifterna för
jämställdhetsexperterna så att de inte längre utför jämställdhetsarbetet på
heltid. Denna utveckling är inte tillfredsställande, varför utskottet ställer
sig bakom Vänsterpartiets krav att det skall vara obligatoriskt med
heltidsanställda experter inom varje länsstyrelse. Detta bör ges regeringen
till känna.
Motion A7 (v) i berörd del tillstyrks.
dels att utskottets hemställan under 52 bort ha följande lydelse:
52. beträffande heltidsanställda jämställdhetsexperter
att riksdagen med anledning av motion 1996/97:A7 yrkande 24 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
43. EMU ur jämställdhetsperspektiv (mom. 54)
Hans Andersson (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande under rubriken Europeiska unionen som
börjar med ?Som framgår? och slutar med ?i berörda delar? bort ha följande
lydelse:
Utskottet anser att det är bra att regeringen är pådrivande i EU:s
jämställdhetsarbete. Det är viktigt att ekonomins betydelse för kvinnor inte
glöms bort i integreringen av jämställdhetsperspektivet på alla områden inom
EU. Sverige bör driva frågan att EMU granskas ur ett jämställdhetsperspektiv.
Detta bör riksdagen med anledning av motion A7 i berörd del som sin mening ge
regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 54 bort ha följande lydelse:
54. beträffande EMU ur jämställdhetsperspektiv
att riksdagen med anledning av motion 1996/97:A7 yrkande 26 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
44. Handlingsplanen från FN:s kvinnokonferens (mom. 55)
Hans Andersson (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande under rubriken FN:s kvinnokonferens i
Peking och genomförandet av åtagandena vid denna konferens som börjar med
?Till skillnad? och slutar med ?i berörda delar? bort ha följande lydelse:
I ingressen till slutdokumentet från kvinnokonferensen slås fast att det är
regeringarnas ansvar att se till att konferensens beslut genomförs i landet.
Det är därför ett alltför passivt förhållningssätt att skjuta över hela
ansvaret på organisationer eller organ på det sätt regeringen gjort.
Som framgår av regeringens skrivelse finns det mycket kvar att göra i
Sverige för att vi skall uppnå det som handlingsplanen från Peking ålägger oss
bl.a. på det ekonomiska området. Utskottet anser därför att regeringen snarast
bör återkomma till riksdagen med en tidsplan och ett förslag till hur
regeringen avser att genomföra handlingsplanen från FN:s kvinnokonferens, i
Sverige och i det internationella arbetet. Detta bör ges regeringen till
känna. Utskottet tillstyrker därför motionerna A7 i berörd del och A818.
dels att utskottets hemställan under 55 bort ha följande lydelse:
55. beträffande handlingsplanen från FN:s kvinnokonferens
att riksdagen med anledning av motionerna 1996/97:A7 yrkande 28 och
1996/97:A818 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,
45. Jämställdhetsarbetet inom FN m.m. (mom. 57)
Hans Andersson (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande under rubriken Övrigt internationellt
jämställdhetsarbete som börjar med ?Vad gäller? och slutar med ?bör avslås?
bort ha följande lydelse:
Utskottet delar de synpunkter Vänsterpartiet framfört att de mål och medel
som regeringen anvisat för det inhemska jämställdhetsarbetet också måste
genomsyra det internationella arbetet. Det innebär bl.a. att s.k.
mainstreaming måste bli en arbetsmetod som tillämpas inom hela FN-systemet,
och politiker och tjänstemän måste utbildas i detta. Det måste även gälla de
myndigheter som representerar Sverige. Sverige måste också internationellt
verka för att öka antalet kvinnor som representerar landet i FN.
Vad sedan gäller frågan om Sverige uppfyller sina åtaganden enligt FN:s
konvention om avskaffande av all slags diskriminering instämmer utskottet i
den kritik som Vänsterpartiet framför. Konventionen innebär bl.a. att alla
kvinnor skall ha rätt att fritt välja make. Denna rätt besitter inte alla
svenska kvinnor. Detta gäller framför allt de kvinnor som väljer en make från
t.ex. Afrika eller Latinamerika. I dessa fall utövar myndigheterna ett
kvinnoförtryck genom att anse att de har ett ansvar gentemot svenska kvinnor
så att de inte väljer fel make. Utskottet anser i likhet med Vänsterpartiet
att Sverige inte efterlever konventionen i alla stycken.
Vad utskottet har anfört ovan bör riksdagen som sin mening ge regeringen
till känna. Utskottet tillstyrker därför motion A7 i berörda delar.
dels att utskottets hemställan under 57 bort ha följande lydelse:
57. beträffande jämställdhetsarbetet inom FN m.m.
att riksdagen med anledning av motion 1996/97:A7 yrkandena 27 och 29 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
Särskilda yttranden
1. Jämställdhetsplan, arbetsvärdering m.m. (mom. 9)
Dan Ericsson (kd) och Barbro Johansson (mp) anför:
Kvinnor har generellt sett lägre lön än män eftersom de kvinnodominerade
yrkena är lågavlönade. De löneskillnader som finns mellan kvinnor och män och
som inte är sakliga kan uppgå till 8 %. Det är därför viktigt att med all
kraft föra fram kravet på lika lön för likvärdigt arbete. Att skapa gehör för
könsneutral arbetsvärdering är ett viktigt steg på vägen.
2. Rekryteringen till tekniska och naturvetenskapliga utbildningar (mom. 31)
Elver Jonsson (fp) anför:
För att stimulera kvinnor att söka sig till tekniska yrken har regeringen
aviserat särskilda insatser. Regeringen har dock inte lämnat något
förtydligande om när dessa kommer och i vilken form. Folkpartiet är av den
uppfattningen att åtgärder måste sättas in omgående för att öka rekryteringen
och för att göra de tekniska och naturvetenskapliga utbildningsvägarna i högre
grad relevanta för kvinnor. Det är dags att på bred front vidareutveckla
introduktion, pedagogik, tillgänglighet, syo och inte minst lärarnas
utbildning och fortbildning för att på allvar få flickor att vilja söka sig
till tekniska yrken.
3. Regional tillsyn av länsstyrelsernas jämställdhetsexperter (mom. 51)
Elver Jonsson (fp) anför:
För att de aktiva åtgärderna för att uppfylla jämställdhetslagens anda skall
få en bättre lokal tillämpning bör man utnyttja de jämställdhetsexperter som
finns på länsstyrelserna. Dessa experter bör få i uppdrag att i samarbete med
JämO utöva en regional tillsyn av jämställdhetslagen och då framför allt vad
avser jämställdhetsplanerna.
Innehållsförteckning
Sammanfattning......................................1
Skrivelsen..........................................1
Motioner............................................1
Utskottet...........................................8
Inledning 9
Skrivelsens utformning i huvuddrag 9
Disposition av betänkandet 9
Mål och inriktning av jämställdhetspolitiken 10
Utvecklingen på olika områden 13
Männen och jämställdhetsarbetet 16
Våld mot kvinnor 17
Jämställdhetslagen och JämO 17
Arbetsmarknads- och arbetslivspolitik 22
Närings- och regionalpolitik 28
Utbildningspolitik 32
Socialpolitik 34
Ungdomsfrågor m.m. 37
Idrottsfrågor 38
Jämställdhet inom försvaret 39
Nya former för jämställdhetsarbetet 40
Internationellt jämställdhetsarbete 45
Europeiska unionen 45
Det nordiska jämställdhetsarbetet 47
FN:s kvinnokonferens i Peking och genomförandet av åtagandena vid
denna konferens
47
Övrigt internationellt jämställdhetsarbete 50
Övriga frågor 51
Hemställan 52
Reservationer......................................56
1. Inriktningen av jämställdhetsarbetet (mom. 1), (m) 57
2. Inriktningen av jämställdhetsarbetet (mom. 1), (mp) 58
3. Systemet med dubbla nomineringar (mom. 2), (fp, v) 58
4. Regeringens utnämningspolitik m.m. (mom. 3), (v) 59
5. Regeringens utnämningspolitik m.m. (mom. 3), (kd) 60
6. Arbetsförmedlingsnämndernas könssammansättning (mom. 5), (v) 60
7. Sexuella trakasserier (mom. 7), (v, mp) 61
8. Ny lönediskrimineringslagstiftning (mom. 8), (v) 61
9. Jämställdhetsplan, arbetsvärdering m.m. (mom. 9), (c, fp) 62
10. Jämställdhetsplan, arbetsvärdering m.m. (mom. 9), (v) 63
11. Jämställdhetsplan, arbetsvärdering m.m. (mom. 9), (mp) 63
12. Jämförelsepersonernas skyldigheter (mom. 11), (c) 64
13. Diskriminering vid rekrytering (mom. 12), (v) 64
14. Grupptalan (mom. 13), (fp, v) 65
15. Skadestånd enligt jämställdhetslagen m.m. (mom. 14), (v) 65
16. Arbetsdomstolens sammansättning (mom. 15), (v) 66
17. Kvinnornas ställning på arbetsmarknaden m.m. (mom. 16), (v) 66
18. Kvinnornas ställning på arbetsmarknaden m.m. (mom. 16), (mp) 67
19. Utredning om integration m.m. (mom. 17), (kd) 68
20. Arbetstidsförkortning (mom. 20), (v) 68
21. Arbetstidsförkortning (mom. 20), (mp) 69
22. Arbetsrätten, utbildningsbidrag m.m. (mom. 21), (v) 69
23. Orsakerna till löneskillnader (mom. 22), (fp) 70
24. Orsakerna till löneskillnader (mom. 22, motiveringen), (m) 70
25. Utredning om löneskillnader (mom. 23), (fp) 71
26. Utredning om löneskillnader (mom. 23), (mp) 72
27. Förändring av tjänstesektorn m.m. (mom. 24), (m) 72
28. Förändring av tjänstesektorn m.m. (mom. 24), (fp) 73
29. Kvinnligt småföretagande (mom. 26), (kd) 74
30. Det nationella resurscentrumets status m.m. (mom. 27), (c, v) 74
31. Genusforskning (mom. 32), (v) 75
32. Föräldraförsäkringens utformning (mom. 35), (fp) 75
33. Föräldraförsäkringens utformning (mom. 35), (v) 75
34. Hemarbete m.m. (mom. 37), (kd) 76
35. Bidragens utformning m.m. (mom. 38), (fp) 76
36. Sex- och samlevnadsundervisning m.m. (mom. 39), (v, mp) 77
37. Mainstreaming (mom. 42), (v) 78
38. Konsekvensanalyser i propositioner m.m. (mom. 43), (fp, v, mp, kd)
78
39. Behovet av jämställdhetsexperter vid statliga myndigheter m.m.
(mom. 44), (v)
79
40. Behovet av könsuppdelad statistik i utredningar (mom. 46), (mp) 79
41. Jämställdhetsdirektivet (mom. 47), (v) 80
42. Heltidsanställda jämställdhetsexperter (mom. 52), (v) 80
43. EMU ur jämställdhetsperspektiv (mom. 54), (v) 80
44. Handlingsplanen från FN:s kvinnokonferens (mom. 55), (v) 81
45. Jämställdhetsarbetet inom FN m.m. (mom. 57), (v) 81
Särskilda yttranden................................82
1. Jämställdhetsplan, arbetsvärdering m.m. (mom. 9), (kd, mp) 83
2. Rekryteringen till tekniska och naturvetenskapliga utbildningar
(mom. 31), (fp) 83
3. Regional tillsyn av länsstyrelsernas jämställdhetsexperter (mom.
50), (fp) 83