Riksdagens snabbprotokoll
Protokoll 1995/96:91
Måndagen den 6 maj
Kl. 12.00 13.15
Det justerade protokollet beräknas utkomma om 3 veckor
----------------------------------------------------------
1 § Justering av protokoll
Justerades protokollet för den 29 april.
2 § Anmälan om återtagande av plats i riksda-
gen
Andre vice talmannen meddelade att Karl
Hagström (s) fr.o.m. den 1 maj återtagit sin plats i
riksdagen, varigenom uppdraget som ersättare upp-
hört för Agneta Brendt.
3 § Meddelande om svar på interpellation
Till riksdagen hade inkommit följande skrivelser:
Interpellationerna 1995/96:151, 129 och 145
Till riksdagen
Interpellation 1995/96:151 av Gullan Lindblad om
köer i vården.
Denna interpellation kommer att besvaras tisdagen
den 7 maj 1996.
Skälet till dröjsmålet är ändrad tidsangivelse för
interpellationssvaret den 25 april.
Interpellation 1995/96:129 av Alf Svensson om
resursbehoven inom vårdsektorn.
Denna interpellation kommer att besvaras fredag
den 24 maj 1996.
Skälet till dröjsmålet är att interpellanten ej kan
närvara tisdagen den 23 april och att socialministern
på grund av arbetsanhopning ej kan svara.
Interpellation 1995/96:145 av Gunnar Hökmark
om ökad valfrihet för medborgarna.
Denna interpellation kommer att besvaras freda-
gen den 24 maj 1996.
Skälet till dröjsmålet är ändrad tidsangivelse för
interpellationssvaret den 25 april och att socialminis-
tern på grund av arbetsanhopning ej kan svara.
Stockholm den 24 april 1996
Margot Wallström
Interpellation 1995/96:188
Till riksdagen
Beträffande fördröjt svar på interpellation
1995/96:188 Finansieringen av kulturhuvudstadsåret,
av Birgitta Wistrand (m), som skulle ha besvarats
senast den 7 maj.
Skälet härtill är att en debattdag som passar både
interpellanten och mig inte stått att finna under tids-
perioden. Jag kommer att besvara interpellationen
den 21 maj 1996.
Stockholm den 2 maj 1996
Marita Ulvskog
Interpellation 1995/96:195
Till riksdagen
Interpellation 1995/96:195 av Annika Nordgren
(mp) om Kockums vapenaffär med Thailand.
Interpellationen kommer besvaras måndagen
den 3 juni 1996 kl. 10.00.
Skälet till dröjsmålet är att jag inte kunnat finna en
debattdag som passar.
Stockholm den 2 maj 1996
Thage G Peterson
Interpellation 1995/96:179
Till riksdagen
Interpellation 1995/96:179 av Kjell Ericsson (c)
om fastighetstaxeringen.
Interpellationen kommer att besvaras måndagen
den 6 maj 1996.
Skälet till dröjsmålet är arbetsanhopning.
Stockholm den 3 maj 1996
Thomas Östros
Ajournering
Kammaren beslöt kl. 12.02 på förslag av andre vi-
ce talmannen att ajournera förhandlingarna i väntan
på att statsrådet Pierre Schori skulle infinna sig i
kammaren för att besvara interpellation nr 177.
Återupptagna förhandlingar
Förhandlingarna återupptogs kl. 12.11.
4 § Svar på interpellation 1995/96:177 om
asylsökande med barn
Anf. 1 Statsrådet PIERRE SCHORI (s)
Fru talman! Jag ber om ursäkt för att jag inte kom
i tid, vilket berodde på en olycklig omständighet.
Ragnhild Pohanka har frågat mig om jag avser att
ta del av "problemet" med att Invandrarverket och
Utlänningsnämnden nyligen gett besked om att man
återupptar arbetet med barnfamiljers asylärenden och
om jag avser att vidta några åtgärder så att sådana
ärenden blir vilande tills Barnkommitténs utredning
om dessa frågor blir klar.
Ragnhild Pohanka är själv ledamot i den parla-
mentariska kommitté som nu på regeringens uppdrag
gör en bred översyn av hur lagstiftning och praxis
förhåller sig till barnkonventionens bestämmelser.
Kommittén skall söka skapa större klarhet och ett ökat
mått av samsyn om innebörden av begreppet barnets
bästa samt analysera eventuella målkonflikter. Barns
ställning i ärenden enligt utlänningslagen behandlas
med förtur, och en rapport om dessa frågor skall läm-
nas senast den 30 juni i år.
Det var i januari i år som regeringen beslutade att
tillkalla en parlamentariskt sammansatt barnkommitté.
Samtidigt uppsköts den migrationspolitiska proposi-
tionen.
När det gäller det fortsatta beslutsfattandet i ut-
länningsärenden som rör barn vill jag först understry-
ka att det inte rått något allmänt beslutsstopp i dessa
ärenden.
Jag vill påminna om vad den då ansvarige invand-
rarministern Leif Blomberg sade i den flyktingpolitis-
ka debatt som hölls här i kammaren den 26 januari i
år: "Medan den parlamentariska kommittén arbetar
med sitt uppdrag avser regeringen att inte ta något
beslut om avvisning där barn som kommit att vistas
här en längre tid berörs och där barnens hälsa sätts i
fråga."
Leif Blomberg avsåg alltså ärenden som lämnas
över till regeringen för beslut. Ett beslut av regeringen
i ett sådant läge skulle kunna innebära att en praxis
lades fast som sedan kunde komma att ändras som ett
resultat av kommitténs arbete. Regeringen bedömde
att det skulle bli fråga om en relativt kort tid och att
kommitténs förslag därför kunde avvaktas.
Leif Blomberg sade i debatten även att han utgick
ifrån att "myndigheterna under tiden för kommitténs
arbete också kommer att iaktta stor varsamhet i han-
teringen av sådana ärenden".
Regeringen har heller inte meddelat några sådana
beslut. Något formellt vilandeförklarande i juridisk
mening har det emellertid inte varit fråga om. Någon
sådan möjlighet finns inte i utlänningsärenden.
Statens invandrarverk och Utlänningsnämnden
gjorde vid samma tid den bedömningen, som själv-
ständiga myndigheter, att det var möjligt även för dem
att avvakta med beslut i dessa ärenden. Det gällde
alltså sådana avvisnings- och utvisningsärenden där
vistelsetiden i Sverige blivit lång och där barns hälsa
är satt i fara.
Myndigheterna utgick då från en tidig information
som sade att ett förslag av Barnkommittén skulle
lämnas inom ett par månader eller i början av april.
När det senare stod klart att detta inte skulle bli fallet
förklarade generaldirektörerna för Invandrarverket
och Utlänningsnämnden den 10 april att myndigheter-
na, främst med hänsyn till dem som väntar på beslut,
inte kan ta ansvaret för den väntetid som uppstår.
Myndigheterna skulle därför återuppta beslutsfattan-
det i barnärenden i mer normal utsträckning.
Generaldirektörerna för dessa båda myndigheter
informerade mig om sitt beslut innan det offentlig-
gjordes. Jag noterade då att generaldirektörerna un-
derströk att besluten skulle fattas med försiktighet och
med beaktande av att den parlamentariska kommittén
tillsatts.
Invandrarverket och Utlänningsnämnden skall lik-
som andra myndigheter handlägga ärenden i enlighet
med gällande lagstiftning. Enligt förvaltningslagen
skall varje ärende där någon enskild är part handläg-
gas så snabbt som möjligt utan att rättssäkerheten
eftersätts. I denna kammare behöver jag knappast
påminna om att det inte är tillåtet för vare sig rege-
ringen eller ett enskilt statsråd att söka påverka myn-
digheterna när det gäller hur de skall besluta i enskil-
da ärenden.
När Ragnhild Pohanka och de övriga ledamöterna
redovisat Barnkommitténs ställningstaganden i slutet
av juni kommer dessa synpunkter att tillmätas stor
vikt i arbetet med den migrationspolitiska propositio-
nen. Jag hoppas att vi med hjälp av Barnkommittén
skall kunna nå ökad samsyn om hur barnens rätt och
bästa skall tas till vara i utlänningsärenden.
Propositionen kommer sedan att presenteras för
riksdagen så snart det är praktiskt möjligt, vilket in-
nebär i september i år. Ledstjärnan för hela proposi-
tionsarbetet är att Sverige på detta område skall föra
en human och tydlig politik.
Anf. 2 RAGNHILD POHANKA (mp)
Fru talman! Jag tackar för svaret.
Först vill jag ha några kommentarer till svaret. Jag
är själv ledamot i den här barnutredningen, och det är
anledningen till att jag har lagt fram den här interpel-
lationen. Många fick ju inhibition efter det här; det
känner jag till. Nu börjar dessa grupper återigen oroa
sig för att de skall bedömas innan Barnkommittén är
färdig med sitt arbete.
Man trodde att kommitténs förslag skulle kunna
avvaktas. Det dröjde ett par månader innan kommittén
kom i gång, och det kan väl vara ett av skälen till att
man nu inte väntar längre.
Det står i svaret: "Något formellt vilandeförkla-
rande i juridisk mening har det emellertid inte varit
fråga om." Men jag menar att det också finns mora-
liska lagar som man bör följa här. När det var så nära
som bara ett par månader kunde man ha avvaktat. Det
dröjer ju ytterligare en tid innan ett riksdagsbeslut
kommer fram, men en utredning är också ett underlag
att avvakta.
Vidare talas det i svaret om ärenden "där vistelse-
tiden i Sverige blivit lång och där barns hälsa är satt i
fara". Vad menar man med lång vistelsetid? Och vad
det där med att "barns hälsa är satt i fara" beträffar tar
man mycket liten hänsyn till läkares, psykiatrers och
psykologers olika intyg. Dessa sätter faktiskt hela sin
yrkesheder i pant, och därför tycker jag att man bör
lita på dem. Förtroendeläkarna river dock upp det här
väldigt ofta.
Sedan undrar jag varför man inte kan vänta några
månader till med hänsyn till barnen. Det har jag
mycket liten förståelse för, eftersom detta oftast är
sådana som redan har väntat länge. Om man vill visa
barnen hänsyn bör man beakta barnkonventionen.
I svaret står det att "besluten skulle fattas med
försiktighet och med beaktande av att den parlamen-
tariska kommittén tillsatts". Jag hoppas att det blir så.
Jag kan inte yttra mig om att det inte har blivit så, jag
bara hoppas.
Det är också så att regeringen och ministern inte
kan påverka enskilda fall. Det vet jag. Men man kan
genom olika förordningar, uttalanden och direktiv
visa hur man skall påverka för att det skall fattas be-
slut. Det kan man väl göra.
Den sista meningen tackar jag för: "Ledstjärnan
för hela propositionsarbetet är att Sverige på detta
område skall föra en human och tydlig politik." Jag
har även i socialförsäkringsutskottet vänt mig emot att
det i våra betänkanden står att vi i fortsättningen ock-
så skall föra en generös och human flyktingpolitik, för
jag tycker inte att vi gör det. Om det står att vi skall
föra en, då måste det bli en förändring. Jag hoppas att
det blir på det sättet.
Just för att jag ser så positivt på tillsättningen av
barnutredningen och dessutom fått förmånen att själv
sitta med i den blev jag så upprörd över beslutet att på
Invandrarverket och i Utlänningsnämnden återuppta
behandlingen av ärenden som rör asylsökande med
barn.
Det finns mycket som jag tycker har gått snett i
flyktingpolitiken, bl.a. den inställning som gör att man
jagar gömda flyktingar, sätter barn i förvar och låter
"samhällsintresset" av minskad invandring vara ett
tyngre vägande skäl än att följa barnkonventionen.
Antalet asylsökande väntas bli ca 5 000 under år
1996, efter transportbolagens effektiva arbete och
efter direktavvisningar vid gränsen. Om ca 70 % av
dem får asyl är vi inte så långt över flyktingkvoten för
dem som får stanna.
Anf. 3 Statsrådet PIERRE SCHORI (s)
Fru talman! Egentligen talar Ragnhild Pohanka till
generaldirektörerna i sitt inlägg. Jag har ju redovisat
skälen för att det är omöjligt för ett statsråd och för
regeringen att ingripa.
Jag blev också överraskad när jag fick veta att de
två generaldirektörerna så att säga tänkte sätta i gång
igen. Men de förklarade sig för mig, och jag förstår
att det inte var av illvilja på något sätt. Det var i en-
lighet med det de betraktar som sitt ansvar, vilket är
deras ansvar, och de klargjorde även noga, som jag
sade i svaret, att de visste varför Barnkommittén till-
satts och att de därför också skulle hantera dessa
frågor med stor varsamhet.
Detta är läget. Jag tror också att de fäste vikt vid
att det hade kommit ett mycket stort antal förfråg-
ningar och nya ansökningar till följd av att Barn-
kommittén hade tillsatts, alltså ansökningar från såda-
na som redan hade fått avslag. Det skulle bli en väl-
digt stor arbetsbörda, men framför allt en tidsutdräkt
för i första hand barnen, som skulle få vänta ännu mer
om man dröjde med att fatta beslut. Det var den be-
dömning de gjorde. Jag noterade den, och vi var på
det klara med att Barnkommittén tillsatts i ett bestämt
syfte.
Jag får säga att den interpellation som Ragnhild
Pohanka har ställt säkert bidrar positivt till besluts-
hanteringen från myndigheternas sida. Det utgår jag
från. Det gläder mig också att Ragnhild Pohanka, med
sitt starka intresse för den här frågan, sitter med i
Barnkommittén och där kan göra en stor insats.
Anf. 4 RAGNHILD POHANKA (mp)
Fru talman! Jag tror inte heller att det är av illvilja.
Det är liksom mot hela min livsinställning att tro att
människor gör sådant av illvilja. Däremot kan det bli
ganska fatala följder av sådana här saker. Det är där-
för jag har ställt den här interpellationen. Jag tackar
för att jag tillmäts så stor betydelse, att jag skulle ha
någon inverkan på ärendena. Jag hoppas att det är så,
i positiv riktning. Men det får vi se.
Med de ungefärliga siffrorna på 5 000 asylsökan-
de om året borde skälet, att samhällsintresset att
minska invandringen skall gå före barnens behov,
egentligen vara rätt överspelat. Det är så få som
kommer nu. Däremot finns det många i landet.
I tveksamma fall, särskilt när det gäller barn, skall
enligt min övertygelse ett positivt beslut bli resultatet.
Trots det vill jag betona generositeten även när det
gäller vuxna. En asylsökande torterad, f.d. fängslad
man eller kvinna är lika hjälplös som ett barn utan de
rättigheter som vi som vuxna är vana att ha, arbete,
sjukvård, yttrandefrihet och frihet över huvud taget.
Jag tycker att det är ett brott mot konventionen att
närmast jaga barn. Det är ett så pass flagrant brott att
man borde kunna ta hänsyn till det redan innan ut-
redningen är klar.
Första gången det mig veterligt skedde var på Al-
sike kloster, då man gick in med hundar, och minst en
barnfamilj hade gömt sig bakom altaret. Sådana hän-
delser är en skam i ett demokratiskt och humant sam-
hälle. Något måste göras åt alla de rädda människor
som valt internflykten i vårt land. Det är ju gömda
som i gamla tider har blivit fredlösa. Om man hittar
dem, tar man dem och skickar ut dem.
Det känns som om vi hade ett land där internflyk-
tingar lever utanför lag och rum. Det är ju inget brott
att gömma sig, men det blir följder om de hittas.
Jag tror inte att föräldrar gömmer sig och sina
barn om de inte har befogad rädsla för förföljelse
och/eller fängslande och straff om de återvänder till
sitt hemland. Är det inte dags för en ny amnesti snart?
Dorothy Söller säger: Orättfärdigheten tar sig inte
så mycket uttryck i enskilda handlingar som i det vi
underlåter att göra och i det vi tillåter ske. Här tillåter
vi det ske, att människor har det på det här viset och
att de jagas.
Jag känner till många familjer som har varit göm-
da, både med och utan barn. De är övertygade om och
har en befogad rädsla, som det står i flyktinglagen, för
förföljelse i sitt hemland, för upprepad tortyr. Vi skall
veta att 25 % av dem som har sökt asyl under de se-
naste åren har haft synliga spår av tortyr.
Det är djupt omänskligt att inte tro på dessa män-
niskors berättelser. Jag hoppas att det sker en attityd-
förändring. Kanske kan den minskade gruppen av
asylsökande göra att vi hinner besinna oss och lyssna
djupare och allvarligare. Jag vet att det har kommit
många och att Invandrarverket och Utlänningsnämn-
den har varit hårt arbetsbelastade, men jag hoppas på
en förändring genom att vi får andas ut och ta ny sats
inför kommande handlingar.
Anf. 5 Statsrådet PIERRE SCHORI (s)
Fru talman! Vi strävar efter att det inte skall upp-
stå några nya Åseleliknande fall eller några nya Alsi-
keliknande fall. Det var därför som Leif Blomberg
tidigare tillsatte Barnkommittén och satte i gång ut-
vecklingsarbetet genom att tillsätta en grupp som
skulle förbereda en migrationspolitisk proposition.
Det jobbet skall jag nu fortsätta. Syftet är att undvika
sådana här traumatiska, dramatiska situationer, där det
oftast är barnen som blir lidande. Vi skall ha en hu-
man och en tydlig flyktingpolitik framöver. Tack!
Anf. 6 RAGNHILD POHANKA (mp)
Fru talman! Jag vill passa på att tacka förre in-
vandrarministern för att han tillsatte denna utredning.
Jag hoppas att den får en god effekt i framtiden.
Överläggningen var härmed avslutad.
5 § Svar på interpellation 1995/96:187 om vål-
det i anslutning till idrottsarrangemang
Anf. 7 Statsrådet LEIF BLOMBERG (s)
Fru talman! Lars Stjernkvist har frågat mig vad jag
avser att göra för att motverka våldet i anslutning till
idrottsarrangemang.
Under senare år har det bland supportrar uppstått
bråk som även övergått till våldshandlingar i samband
med idrottstävlingar. Genom ett ökat samarbete mel-
lan idrottsklubbar och lokala polismyndigheter har
problemen i stor utsträckning också kunnat begränsas.
Samarbetet mellan polisen och idrottens organisatio-
ner är en viktig utgångspunkt för att förebygga såväl
det allmänna bråket som det fysiska våldet i anslut-
ning till idrottsarrangemang.
Jag delar Lars Stjernkvists uppfattning att detta
våld måste bekämpas från många olika håll. Ansvaret
gäller såväl åskådare som politiker, föräldrar, ledare
och spelare. Genom att i högre grad fästa uppmärk-
samhet vid det positiva intresset för idrotten och en-
gagemanget för laget eller enskilda idrottare minskar
grogrunden för yttringar från sådana krafter som söker
sig till idrotten för att göra denna till sin arena för
bråk och våld. Dessa krafter måste kämpas tillbaka
där de finns. Idrottstävlingar måste i än större ut-
sträckning än i dag vara säkra för besökarna vad gäl-
ler både själva tävlingen och resan till och från den.
En stor del av våldet i anslutning till idrotten har
satts i samband med fotbollsmatcher. Den överväldi-
gande delen av detta våld sker utanför själva idrottsa-
renan i anslutning till tävlingen. Utöver de ansträng-
ningar som redan vidtagits har inför årets säsong
initiativ till en nationell kraftsamling mot våldet på
arenorna tagits av Rikspolisstyrelsen, Fotbollförbun-
det och elitserieföreningarna.
Rikspolisstyrelsen har för sin del betonat betydel-
sen av ett fortsatt arbete genom supporterpoliser.
Fotbollförbundet har utarbetat ett åtgärdsprogram som
syftar till goda förutsättningar att förebygga läktarvåld
inne på arenorna. Bland åtgärderna kan nämnas att
moderföreningar skall ha ansvariga personer med på
organiserade resor för supportrarna vid bortamatcher.
Vidare har varje förening ett särskilt ansvar för sina
supportrar, på såväl borta- som hemmaplan. Således
pågår redan i dag en omfattande förebyggande verk-
samhet.
Det är bra, men vi får naturligtvis inte stanna här.
Vi måste samtidigt undersöka om polis och arrangör
har behövliga redskap för att motverka våldet på
arenorna. Ett sådant redskap som skulle kunna utveck-
las är användningen av övervakningskameror. Den
gällande lagstiftningen ses för närvarande över. In-
tresset för att förhindra och utreda brott skall i denna
översyn få ett ökat utrymme vid prövningen av över-
vakningskamerornas användning. För min del har jag
beslutat att inkalla företrädare för såväl idrottsrörelsen
som andra organisationer och myndigheter till en
överläggning i fråga om våld i anslutning till idrott-
sarrangemang.
Regeringen följer således utvecklingen nära och är
beredd att vidta nödvändiga åtgärder för att motverka
våldet i samband med idrottsarrangemang. Det är min
övertygelse att vi genom ett samlat arbete skall kom-
ma till rätta med dessa allvarliga händelser.
Anf. 8 LARS STJERNKVIST (s)
Fru talman! Jag vill tacka för svaret. Det är ett
mycket bra svar. Framför allt uppskattar jag initiativet
att inbjuda till överläggningar med idrottsföreningar-
na. Även om det säkert finns en del punkter där lag-
stiftningen kan skärpas och där även tillämpningen av
de lagar vi har kan skärpas, är det i första hand genom
ett aktivt samarbete med klubbarna som våldet kan
stoppas. Det är jag helt övertygad om.
Jag har tagit del av det program som statsrådet
nämnde i sitt svar, och på två punkter känner jag
fortfarande att det finns brister, även om väldigt
många initiativ som har tagits av klubbarna och poli-
sen är bra. Det finns alltså två punkter där jag känner
en viss otillfredsställelse.
För det första har jag en känsla av att vi reagerar
för sent. De allra flesta idrottsledarna har nu äntligen
tydligt markerat att man inte accepterar våldsbrott och
att man har ett stort ansvar för att förhindra den typen
av oerhört tydliga övergrepp, men fortfarande har vi
en alldeles för flat inställning till beteenden som jag
tycker är oacceptabla kring idrottsarenor, även om de
inte är direkt brottsliga.
Jag tillhör dem som, när jag har möjlighet, går på
fotboll och försöker njuta av spelet. Men när jag ser
hur spelare och ledare efter matchen tackar en hejar-
klack som under 90 minuter har vrålat oförskämdheter
och på gränsen till rasistiska och ibland t.o.m. rasis-
tiska tillmälen om motståndarna, då känner jag en
olust. Det här gör naturligtvis att jag undrar hur ung-
domarna i hejarklacken tänker, vilka värderingar de
får, när de ser att de får spelarnas förtroende och
tacksamhet trots att de har vrålat de här sakerna.
Jag tror att den här frågan är oerhört viktig. Vi vet
att det i de här supportergängen finns en kategori som
verkligen är gravt kriminell. Vi vet t.ex. att det finns
kopplingar mellan mc-gängen och supportergängen.
Om vi skall kunna isolera den här kategorin, se till så
att de inte vinner anhängare bland övriga supportrar,
som ändå i första hand är intresserade av fotboll,
ishockey, osv., då är det viktigt att vi drar en tydlig
gräns och att vi gör det långt innan det hela övergår i
direkt kriminella handlingar.
Jag tycker alltså att det är viktigt att få ledare och
spelare att på ett mycket tidigare stadium reagera mot
sådant som inte rimligen borde höra hemma i sam-
band med idrott eller i några andra sammanhang.
För det andra menar jag - vilket jag också tar upp
i min interpellation - att även om klubbarna i första
hand måste ta ett ansvar måste vi som lagstiftare,
samhälle, markera att det finns en definitiv gräns för
hur långt vi kan gå när det gäller bevakning och över-
vakning för att skydda övriga åskådares hälsa och
säkerhet. När det krävs 230 poliser för att klara av en
s.k. högriskmatch tycker jag att man har börjat tange-
ra en gräns. När det har gått så långt måste man säga
att om nu inte arrangörerna klarar av att själva, med
ordningsvakter och annat, hålla samhällets bevakning
på en rimlig nivå, då är det faktiskt orimligt att ge
tillstånd till den här typen av publika arrangemang.
Det är viktigt att vi markerar att det finns en sådan
yttersta gräns vid vilken vi inte anser oss ha råd, ork,
kraft eller möjlighet att ställa upp med hur många
poliser som helst för att möjliggöra den här typen av
arrangemang, och då är den enda lösningen att mat-
chen får spelas inför tomma läktare. Det här hotet
måste finnas från vår sida.
Anf. 9 Statsrådet LEIF BLOMBERG (s)
Fru talman! Jag håller med Lars Stjernkvist om att
samarbete och dialog är det mest verkningsfulla.
Lagstiftningen fyller sin funktion, den sätter gränser,
och den gör att man kan beivra klara överträdelser.
Det är väldigt viktigt att samhället har den gränsen.
Men för att vi skall kunna föregripa och förhindra att
den här typen av händelser inträffar är det dessutom
nödvändigt med ett samarbete mellan å ena sidan
myndigheter och politiker och å andra sidan förening-
ar, spelare och supporterklubbar. Det gäng som håller
på att stöka och böka utgörs ju av ett antal personer i
supporterklubben - det är dessa som ställer till det
mesta av problemen. Det gäller då att identifiera de
personerna för att komma åt dem, för att kunna föra
ett samtal med dem men kanske också med deras
anhöriga, med deras mammor och pappor, och se till
att de förstår att deras beteende är något som vi abso-
lut inte accepterar. Jag tycker ändå att idrottsrörelsen
har tagit ett ganska stort ansvar för det här.
Jag håller med Lars Stjernkvist om att spelarna
borde ta ett större ansvar, och den synpunkten har vi
också framfört i de kontakter vi har haft med idrotts-
rörelsen. Man skall inte gå fram och tacka en hejar-
klack som har gapat och vrålat rasistiska slagord eller
andra otrevligheter. Man skall inte tacka för ett os-
portsligt uppträdande på läktaren. Jag håller med om
det, och jag tycker också att vi har all anledning att
ställa större krav på spelarna. Dessa spelare kan ju
tjänstgöra som stora förebilder för hur man skall upp-
träda men kan också sätta gränser och markera att om
gränsen passeras säger man heller inte tack, utan då
lämnas supportrarna åt sitt öde. En sådan sak kan
kanske ta ganska hårt på ett gäng supportrar som ändå
ser upp till de killar eller tjejer som lirar på fotbolls-
planen. Jag tror också att ledarna i det här samman-
hanget måste känna av ett större ansvar för att, som
Lars Stjernkvist säger, sätta tydliga gränser.
Det är bl.a. den här typen av frågor som vi har
anledning att ta upp när vi skall träffa de berörda
parterna i de här sammanhangen. Vi kommer då att
fråga oss vad man mer skulle kunna göra och på vil-
ket sätt det skall gå till samt sätta upp litet tydligare
agendor för att komma till rätta med den här typen av
företeelser.
Det är klart att det någonstans finns en yttersta
gräns. Det inser också jag. Var den gränsen går, om
den t.ex. går vid 230 poliser, kan man alltid diskutera.
Det är klart att det är något fullständigt onaturligt om
det på en fotbollsmatch dit folk går för att ha kul, för
att få spänning, se litet finlir och så, måste finnas 230
poliser som skall hålla ordning på en liten klick av
dem som kommit för att se matchen, om polisen
måste hålla isär ett mindre antal supportrar från var-
dera laget så att dessa inte brakar samman, endera
inne på arenan eller efter matchen.
Även detta är en fråga som vi har anledning att ta
upp med de parter som är inblandade. Skall vi alltså
ställa ännu större krav än vad som finns i dag på fö-
reningarna och på supporterklubbar?
Det är klart att när man såg det som hände här i
höstas, när den där supportern rusade in på plan och
bakifrån hoppade på domaren, funderade man ju litet
grand över vart vi är på väg. Sådant vill vi naturligtvis
inte se igen.
Allt vi gör nu syftar till att identifiera de personer
som kan göra på det här sättet. Nu var ju det här en-
kelt; det var ju bara att haffa killen, så visste man ju
vem han var. Men sedan släppte man honom, och han
gick ut på stan och gjorde ungefär samma sak en gång
till, fast ute på stan. Då kan man också fråga sig om
det är rätt att göra på det sättet när det är fråga om en
person som uppenbarligen struntar i de regler och
förordningar som vi ställer upp.
Hela det komplex som Lars Stjernkvist har tagit
upp tycker jag är väldigt värdefullt, och det är också
sådant som kommer att finnas med i vårt resonemang
med idrottsrörelserna och våra myndigheter.
Anf. 10 LARS STJERNKVIST (s)
Fru talman! Eftersom jag själv var, och fortfaran-
de är, väldigt intresserad av fotboll och åkte runt
väldigt mycket med sådana här supportergäng har jag
ibland funderat över hur jag själv skulle ha reagerat
om någon hade dragit i gång den typ av ramsor som
en del vrålar i dag. Även om jag önskar att jag kunde
säga med rent samvete att jag minsann aldrig skulle
ha deltagit i den här typen av aktiviteter måste jag
ändå, om jag är riktigt ärlig, säga till mig själv att
någon sådan garanti faktiskt inte finns. Däremot är jag
helt säker på att hade Reine Almqvist eller Håkan
Eklund eller någon av de andra ungdomsidolerna
sprungit fram och sagt: "Den där typen av tillmälen
accepterar inte vi. Om du fortsätter med det vill vi
inte längre se dig som supporter", då kan jag lova att
jag aldrig mer hade gjort något sådant.
Det är bra att statsrådet och jag är helt överens.
Det finns tydliga signaler. Det är också där vi som
politiker har ett ansvar: Vi bör hjälpa dem inom id-
rottsrörelsen som vill vara tydliga och som vill sätta
de här gränserna. Det är framför allt där jag tror att
statsrådet har en roll som minister.
När det gäller om de lagar som vi har är bra eller
inte tror jag att de är det. Däremot är jag litet tveksam
till hur vi ibland tillämpar dem. Vi kan ju enligt ord-
ningslagen ställa hur stora krav som helst egentligen
på hur många vakter man skall ha och vad som krävs
av en arrangör. Där känner jag att om det handlar om
en CUF-förening - jag tar det som exempel, så det
inte uppfattas som att jag talar i egen sak - som skall
ordna dans någonstans är ordningsmakten väldigt
tydlig och säger: Villkoret för att ni skall få ordna det
här är att ni har si och så många ordningsvakter, an-
nars får ni inget tillstånd.
Jag tycker att man måste vara lika tydlig när det
gäller idrottsarrangemang. Man måste säga: Det här är
det vi kräver av er för att barnfamiljer och andra skall
kunna gå på era arrangemang på ett tryggt och säkert
sätt. Självklart har samhället och polisen också ett
ansvar att sätta in sina resurser, men det finns en gräns
för hur mycket resurser vi kan sätta in, t.ex. vid en
fotbollsmatch, och därför måste ni, för att ni skall
kunna få genomföra arrangemanget med publik som
ett offentligt arrangemang, ställa upp med de här
ordningsvakterna.
Här vet jag att en del klubbar, t.ex. Djurgården,
efter fjolårets erfarenheter har gjort väldigt mycket för
att utbilda sina vakter m.m. Men fortfarande tar en del
som jag har pratat med bland idrottsfolk på något sätt
ändå för givet att om nu inte klubbarna frivilligt tar
detta ansvar kommer ändå ordningsmakten att ytterst
hålla sin hand över arrangemangen och se till så att de
kan genomföras. Därför tycker jag att det är väldigt
bra att statsrådet säger att det finns en yttersta gräns.
Jag är övertygad om att vi måste säga det, därför att
hur viktig fotbollen och ishockeyn än är, är den inte
så viktig att den skall behöva förknippas med våld
och otrygghet. När människor inte vågar gå på mat-
cher eftersom det innebär risk för deras säkerhet har
gränsen passerats.
Anf. 11 Statsrådet LEIF BLOMBERG (s)
Fru talman! Jag tror att det är väldigt viktigt med
vuxenansvaret. Ofta är det yngre människor, ungdo-
mar, som kan hamna i de här hejarklackarna och bete
sig oansvarigt och dumt på olika sätt. Därför tror jag
att det är väldigt viktigt att man framför allt betonar
samarbete och dialog.
Jag vet inte exakt hur det går till när det gäller
föräldrar. Jag tror att det är väldigt viktigt att man
ställer större krav också på föräldrarna att ta ansvar
för vad de unga som tillhör familjen gör. Sedan må
det vara mamma eller pappa. Jag tror att det är väldigt
viktigt att man har den här dialogen. Den fungerar väl
inte alltid mellan skolan och föräldrarna, men jag tror
att vi har väldigt mycket att göra där. Man bör på ett
annat sätt lägga över en hel del av ansvaret på föräld-
rar och släktingar - mammor, pappor och andra vuxna
som finns i ungdomars närhet - för hur barnet uppträ-
der. Man måste delta i att försöka åstadkomma rättel-
se i den mån det har gått fel, vilket det uppenbarligen
gör för ett antal ungdomar.
Samtidigt kan man när det gäller de här frågorna
säga att de flesta idrottsarrangemang, den stora ande-
len av dem i det här landet, går väldigt lugnt och fint
till. Där är det inte den här typen av bråk eller rasis-
tiska slagord och sådana här våldsamma överdrifter
och oförskämdheter som viner runt. I huvudsak är det
en idrottsfest. Det går att gå på fotboll, bandy, ishock-
ey, friidrott och vad det nu är och njuta av det man är
där för: att se och ta till sig det som händer ute på
arenan. Det är ändå så vi får se det.
Det bråk som förekommer är inte enbart, men
nästan, koncentrerat till Stockholm och till några få
fotbollslag - AIK, Djurgården och deras klubbar här
uppe - som på något sätt utmärker sig litet då och då.
I övrigt är det ganska lugnt, även om det kan finnas en
och annan som gör övertramp på andra ställen. I hu-
vudsak är detta alltså koncentrerat till Stockholmsom-
rådet. Det är väldigt tråkigt, men samtidigt kanske det
ändå innebär att man kan se framtiden an. Det borde
rimligen gå att ta tag i det här. Det har inte spritt sig
över hela landet så att det ser likadant ut överallt på
alla arenor, utan det är just de här lagen som före-
kommer i den här typen av diskussion. Det borde gå
att hitta hem i de här frågorna och få väck den här
typen av beteenden från våra arenor.
Jag säger inte att det är lätt, men jag tror att vi
med ökade ansträngningar och kanske också genom
att som Lars Stjernkvist säger sätta tydligare gränser
så småningom skall kunna bli av med det.
Anf. 12 LARS STJERNKVIST (s)
Fru talman! Avslutningsvis vill jag säga att det är
bra att statsrådet nämnde att de allra flesta idrottsar-
rangemang faktiskt genomförs utan alla tendenser till
våld. Jag var t.ex. i går och såg IFK Norrköping-
Örgryte, och det var så långt från huliganism man
någonsin kan komma.
Visst är det viktigt att säga detta, men det får ald-
rig leda till - och där är vi helt överens - slutsatsen att
vi inte tar det här på allvar. Det som är skrämmande
är de rapporter som har kommit om att oerhört avan-
cerade kriminella grupper försöker använda de här
hejarklackarna som plattform för att sprida sin krimi-
nalitet. Därför är det oerhört viktigt att vi medan vi
fortfarande kan gör allt vad vi förmår för att begränsa
det här problemet.
Dialogen är viktig. Det finns ytterligare en sak
som har skrämt mig litet grand ibland, och det är när
klubbarna i bästa välmening för att visa att man sätter
gränser säger att man tar sin hand ifrån de här suppor-
terklubbarna. Det tror jag inte är lösningen. Det är
precis tvärtom. Det allra bästa vapnet emot det här är
ett oerhört nära samarbete mellan spelare och ledare i
föreningarna och supportrarna. Det är då man kan
vinna över de verkliga supportrarna och isolera dem
som är ute efter att bråka och stöka.
Jag tyckte att detta var ett väldigt bra svar, och jag
hoppas att de här samtalen med idrottsföreningarna
kommer att leda till att man vidtar ytterligare åtgärder
för att skapa de tydliga gränser som vi är överens om
behövs.
Överläggningen var härmed avslutad.
6 § Svar på interpellation 1995/96:179 om fas-
tighetstaxeringen
Anf. 13 Statsrådet THOMAS ÖSTROS (s)
Fru talman! Kjell Ericsson har frågat finansminis-
tern om regeringen avser att vidta några åtgärder för
att få ett bättre underlag för att i förekommande fall
kunna revidera taxeringsvärdet. Kjell Ericsson har
vidare frågat om regeringen avser att vidta några
åtgärder för att underlätta för fastboende i attraktiva
områden.
Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är
jag som skall svara på frågan.
Fastighetstaxering syftar till att fastställa ett taxe-
ringsvärde. Till grund för detta ligger marknadsvär-
det. Taxering av småhus sker vart sjätte år genom en
allmän fastighetstaxering, och dessemellan sker en
årlig omräkning. Regler om detta finns i fastighetstax-
eringslagen. Resultatet av taxeringen följs upp av
regeringen och berörda myndigheter, och regelsyste-
met ses kontinuerligt över i syfte att åstadkomma ett
förbättrat och mer förfinat system för taxering.
Jag har inte för avsikt att ta några initiativ till yt-
terligare åtgärder i detta hänseende.
När det gäller att underlätta för fastboende i at-
traktiva områden ses denna fråga över inom Finans-
departementet. Resultatet kommer att offentliggöras
före sommaren. Jag vill avvakta resultatet av detta
arbete innan jag tar ställning i frågan.
Anf. 14 KJELL ERICSSON (c)
Fru talman! Jag får tacka statsrådet för svaret på
min interpellation, även om det inte var speciellt in-
nehållsrikt. Jag har en del kommentarer och några
frågor med anledning av detta svar.
Jag har ställt denna interpellation eftersom både
fastighetstaxeringen och fastighetsskatten är ett stort
bekymmer för många människor. Den senaste fastig-
hetstaxeringen i kombination med den höjda fastig-
hetsskatten har också lett till betydande konsekvenser
i form av kraftigt höjda skatter för många fastboende
på olika platser i vårt land.
När man ser på hur fastighetstaxeringen har fallit
ut kan man starkt ifrågasätta om det är ett riktigt sätt
att fastställa taxeringsvärdet på. De skevheter och
orättvisor som har uppstått i detta förfarande måste
rättas till. Det har också tidigare gjorts utfästelser om
att man skall göra detta, men nu börjar tiden rinna i
väg.
Den gamle centerriksdagsmannen i Göteborg, Ru-
ne Torwald, har gjort ett stort arbete med att kontrol-
lera underlaget för fastighetstaxeringen. I de under-
sökningar som han har gjort kan man lätt se brister
som finns i olika värdeområden i Göteborg och i
skärgården. Liknande iakttagelser har man gjort på
andra håll i landet. Jag tror att det är nödvändigt att
det sker en förnyad genomgång av underlaget för
fastighetstaxeringen. I de områden där det finns ett
alltför litet eller ojämnt underlag för statistiken måste
det också ske en skälighetsbedömning.
Taxeringsvärdet skall representera ett värde som
motsvarar 75 % av marknadsvärdet. De nu fastställda
taxeringsvärdena har i många fall fastställts på grund-
val av ett mycket litet antal försäljningar. Det kan
innebära att t.ex. ett fåtal försålda fritidshus med ett
relativt högt försäljningsvärde har fått ligga till grund
också vid bestämmande av taxeringsvärdet. Därför är
det nödvändigt att man gör justeringar i de värdeom-
råden där värderingsunderlaget till betydande del
härrör från just fritidshusförvärv med höga köpeskil-
lingar. Det här berör t.ex. merparten av skärgårdar.
Men det berör också många andra platser här i landet.
I dessa s.k. attraktiva områden är det orimligt att
de permanent boende skall drabbas av högre skatt på
grund av att det finns köpstarka fritidshusspekulanter.
Därför är det viktigt att det görs någonting så att de
fastboende inte blir lidande. De fastboende bor vid
kusten hela året, under höstrusk och under vinterkyla.
Då är det inte lika attraktivt som under några varma
sommarmånader. Det är viktigt att vi inte skapar reg-
ler som jagar bort de fastboende.
De frågor som jag ställde i interpellationen är fort-
farande gällande. Med tanke på alla undersökningar
som har gjorts vill jag fråga statsrådet om det inte är
nödvändigt att göra en översyn också av fastig-
hetstaxeringen. Det nuvarande systemet är helt up-
penbart inte godtagbart.
Det är också viktigt att få veta vilka åtgärder som
kommer att göras när det gäller fastighetsskatten i de
attraktiva områdena.
Anf. 15 JAN-OLOF FRANZÉN (m)
Fru talman! Det var ett mycket kortfattat svar som
Kjell Ericsson fick på sin interpellation angående
fastighetstaxeringen.
Fastighetstaxeringen ligger, som vi alla vet, till
grund för boendekostnad och fastighetsskatt. Genom
fastighetstaxeringen 1996 och den årliga omräkningen
av taxeringsvärdena kommer skatteuttaget att öka
ytterligare. Ökningen beräknas bli närmare 5 miljar-
der kronor, varav ungefär hälften är en följd av den
höjda skattesatsen.
Det är ingen överdrift att påstå att människor över
hela vårt land känner oro. De undrar om de kan bo
kvar eller om de måste sälja sina hus.
Jag vill ge ett exempel från ett s.k. attraktivt om-
råde, Värmdö utanför Stockholm:
En familj har ett hus som är ca 80 år gammalt. Det
är en helt vanlig villa med normal standard, bara 29
standardpoäng, som ligger ca 150 m från sjön. Famil-
jen har bott där i ungefär 20 år. Huset ligger långt från
samhällets servicefunktioner. Det är 20 km till skolan,
7 km till affären och 4 km till bussen. Det finns flera
kilometer enskild väg att betala underhåll och
snöröjning för.
Villan hade 1980 ett taxeringsvärde på 175 000
kr. 1995 var taxeringsvärdet 1 340 000 kr. Det nya
taxeringsvärdet blir 2 220 000 kr. Om villans värde
hade följt konsumentprisindex skulle det nya taxe-
ringsvärdet ha varit 450 000 kr.
Huset är sedan länge betalt, och 1995 blev det en
skatt på 28 800 kr. 1996 blir skatten 60 000 kr om
året, ca 5 000 kr i månaden.
Tror statsrådet att äldre boende, som får 4 800 kr i
pension i månaden, kan bo kvar?
Den frågan vill jag gärna ha ett svar på.
Varje torsdag kl. 12 demonstrerar människor från
Stockholms förorter och skärgårdsbor vid Mynttorget
mot de höga taxeringsvärdena. Brev och telefonsam-
tal kommer från hela landet.
Jag vill avsluta med en fråga till statsrådet: Kom-
mer regeringen att vidta några åtgärder för att stilla
människors bävan över de höga taxeringsvärdena och
de därmed orimliga boendekostnaderna?
Anf. 16 PER LAGER (mp)
Fru talman! Jag skulle bara vilja fylla på med yt-
terligare några frågor till statsrådet.
De frågor som har kommit upp nu ställer kanske
de flesta av oss bakom. Vi är alla angelägna om att
framför allt få reda på vad regeringen tänker göra åt
dessa problem i de attraktiva lägena i skärgårdsområ-
dena.
Statsrådet vill inte föregripa arbetet på Finansde-
partementet, som skall vara färdigt före sommaren.
Men tiden börjar rinna bort. Det föranleder mig att
ställa en fråga till statsrådet.
Jag förutsätter att man i Finansdepartementet har
tagit del av alla partiernas olika förslag till lösningar.
För ungefär ett år sedan hade nämligen den bostads-
politiska utredningen den här frågan på sitt bord. Men
sedan lyftes den över till Finansdepartementet.
Jag skulle vilja höra statsrådets mening om t.ex.
idén att skilja taxeringen för permanentboende från
taxeringen för fritidsboende. Jag skulle också vilja
höra statsrådets mening om att man skulle sänka per-
manentboendeskatten med 0,5 procentenheter och i
stället låta den ackumuleras till ett försäljningstillfälle.
Sedan undrar jag över möjligheten att man reducerar
taxeringsvärdet vid förmögenhetsbeskattningen med
t.ex. 100 000 för att åstadkomma en lindring.
En del av de satsningar som är av miljökaraktär
som sker ute i samhällena får i och med den senaste
taxeringen mer eller mindre en bestraffning. Det är
också mycket olyckligt. Är man beredd att ändra på
själva taxeringsmodellen för att nå ett bättre resultat
när det gäller det framtida ekologiskt hållbara samhäl-
let?
Anf. 17 Statsrådet THOMAS ÖSTROS (s)
Fru talman! Kjell Ericsson poängterade att fastig-
hetsskatten kan bli ett stort bekymmer för många
människor, och det är inget tvivel om att skatter kan
vara tunga att bära. Men ett stort bekymmer för alla i
landet har varit de gigantiska budgetunderskott vi har
haft, och både Kjell Ericssons parti och mitt parti har
ett bra samarbete när det gäller att ta landet ur den
budgetkris som vi har varit i. Det är ett första steg för
att se till att människor får det bättre.
Det finns brister i värderingen, säger Kjell Erics-
son. Jag utgår från att myndigheten noga utvärderar -
jag vet att man gör det - den värdering som sker och
alltid är beredd att göra justeringar om det finns
orimligheter. Hela syftet med fastighetstaxeringspro-
cessen är ju att nå fram till det marknadsvärde som
fastigheten besitter. Vi har ju inte fastighetstaxering
och sedan fastighetsskatt för att just beskatta boendet
i sig, utan det ingår i kapitalbeskattningen. Olika
tillgångar skall beskattas så lika som möjligt. Då
gäller det att försöka finna just det marknadsvärde
som fastigheten har.
Då har vi ett system som består av dels värdeom-
råden, där man försöker finna områdets värde, dels
individuella mätningar, dvs. standarden på den en-
skilda fastigheten. Det är inte ett perfekt system, men
det är ett system som ganska hyggligt försöker finna
det marknadsvärde som det handlar om. Om man
hittar fel och brister i det systemet, tycker jag att det
är viktigt att myndigheten följer upp det och föreslår
förändringar.
När det gäller just de attraktiva områdena sade jag
i mitt svar att det än så länge pågår ett arbete på Fi-
nansdepartementet, och det är för tidigt för mig att
säga om det skall göras någonting och i så fall vad
som skall göras. Det är viktigt att även här komma
ihåg - jag kopplar det även till Jan-Olof Franzéns
fråga - att jag just nu inte ser att det är aktuellt att
koppla bort taxeringsvärdet från marknadsvärdet. Om
det de facto är en hög efterfrågan på bostäder i vissa
områden och det driver upp marknadsvärdet, är det
ingen bra lösning att koppla bort just taxeringsvärdet
från de faktiska värden som dessa fastigheter har. Hur
den situation som en del hamnar i skulle kunna lösas
får jag återkomma till senare, när analysen på depar-
tementet är klar.
Jan-Olof Franzén kritiserar höjningen av fastig-
hetsskatten. Det är klart att jag i många interpella-
tionsdebatter möter moderater som vill sänka skatter
på alla möjliga områden. Det handlar oftast om kapi-
talbeskattning, och här handlar det om fastighetsskat-
ten. Man säger sig vara bekymrad över hur svårt
människor har att bära dessa skatter. Men någon gång
måste man också vara beredd att tala om vad det
innebär för människor i andra änden, när man kon-
sekvent vill sänka skatt efter skatt. Det kommer då att
handla om minskade offentliga utgifter, och det kom-
mer att bli en tung börda för dem som har det svårast i
dag. Det vore hälsosamt om Jan-Olof Franzén också
kunde ha det i åtanke. Nu skall vi diskutera fastig-
hetstaxeringen. Men det är ett ständigt återkommande
argument från moderaternas sida att alla skatter skall
sänkas.
Per Lager har ett antal förslag om hur Miljöpartiet
skulle vilja lösa dilemmat i de populära områdena.
Jag kommer inte att gå in konkret på de förslagen,
utan jag hänvisar till att det pågår ett arbete på depar-
tementet. Han talar om att miljöinvesteringar och
energibesparande investeringar straffas i systemet. Jag
hade den frågan uppe i en interpellationsdebatt för
någon vecka sedan. Vi skall ju ändå fånga marknads-
värdet, och om man vidtar energibesparande åtgärder
som höjer värdet av fastigheten kommer det att av-
speglas i taxeringsvärdet.
Drivkraften för att göra de energibesparande åt-
gärderna är ju att man förbrukar mindre energi och på
det sättet får det billigare. Om det avspeglas i att
fastigheten blir mer värd är det inte orimligt att det
syns även i taxeringsvärdet.
Anf. 18 KJELL ERICSSON (c)
Fru talman! Jag håller med statsrådet om att det är
viktigt att sanera Sveriges ekonomi och ta Sverige ur
den ekonomiska krisen. Det är inte minst viktigt när
det gäller att få sänkta räntor. Men det är ändå viktigt
att man kommer till rätta med de skevheter som finns.
Förr fanns det möjligheter att i taxeringsnämnderna
korrigera en del skevheter och felaktigheter i statis-
tikmaterial, men nu finns inte fastighetstaxerings-
nämnderna längre. Uppenbarligen fungerar det inte
riktigt bra heller. Just den skrivelse som Jan-Olof
Franzén hänvisar till - det har kommit många sådana
skrivelser samt brev och telefonsamtal - visar att det
inte fungerar som det skall. Det kanske är bra om
regeringen tittar på det också.
Jag tror att det vore av värde att åter införa fastig-
hetstaxeringsnämnderna, där det finns möjlighet att ta
hänsyn till rådande förhållanden på ett annat sätt. I de
nämnderna fanns tidigare både lokalkännedom och
lokal kompetens, och det vore bra om regeringen
övervägde att återinföra dem. I ett första steg borde
man kanske inrätta sådana nämnder, inte minst när det
gäller att se på de ärenden som blir överklagade. Det
finns alltså många enskildheter som det kan krävas en
speciell behandling av.
En annan del som är intimt kopplad till den här
frågan är förmögenhetsbeskattningen, och de kraftigt
höjda taxeringsvärdena påverkar ju också förmögen-
hetsbeskattningen. Inte nog med att det i många fall
blir en hög fastighetsskatt, utan det blir också en hög
förmögenhetsskatt.
Förvisso föreslås i vårpropositionen att gränsen
för förmögenhetsskatten höjs från 800 000 kr till
900 000 kr. Det är bra - det kan lindra något i vissa
fall - men för många kvarstår ändå problemet, inte
minst när det gäller sambeskattningen av förmögenhe-
ter. Det är fråga om det inte är dags att avskaffa sam-
beskattningen av förmögenheter för äkta makar.
Anf. 19 JAN-OLOF FRANZÉN (m)
Fru talman! Det är naturligtvis riktigt, som statsrå-
det säger, att vi moderater vill sänka skatten. Ja, och
vi har även i skatteutskottet arbetat för detta, just när
det gäller fastighetsskatten. Vi vet att människor blir
så hårt drabbade att de inte kan bo kvar i sina hus och
hem. Då tycker vi moderater att man har gått för långt
med skatteuttaget.
Det är klart att man skall ta ut skatt på människor,
men man skall ta ut den på ett sådant sätt att männi-
skor kan betala skatt; skatt efter bärkraft. Här slår man
mot de svagaste grupperna i samhället, och det är
många gånger pensionärer. Man slår mot arbetande
människor, som har villor i samhällen, som går till
sina jobb varje dag för att göra rätt för sig, men som
likväl inte duger till att klara boendekostnaderna. Där
menar vi moderater att vi skall se till att "mitt hem är
min borg", och det skall inte rubbas. Man skall ta ut
skatt, men på annat sätt, där möjligheten finns, och
inte gå på människor som har det svårt. Det är just det
man gör i det här fallet.
Vi moderater vill på sikt även avskaffa fastighets-
skatten - men jag har inte sagt att vi vill göra det nu.
Men väl skall villor och hus ha ett taxeringsvärde.
När vi nu är inne i den här omgången, skulle jag
vilja spä på med ytterligare en fråga: Kommer man
nu, när man nu har återställt alla skatter som vi från
borgerlig sida tidigare sänkte, att återinföra skatt på
arbetande kapital? Det finns en stor oro också för det
ute i landet.
Anf. 20 PER LAGER (mp)
Fru talman! Det som är väldigt tråkigt, herr stats-
råd, är just sammanblandningen av fritidsboende och
permanentboende i de här utsatta områdena, t.ex.
skärgårdsområdena. Det är de fiktiva värdena som
skapas kring permanentboendet, som inte alls stäm-
mer med verkligheten. Det har vi tidigare hört exem-
pel på. Det är därför oerhört viktigt att skilja fritids-
boendet från permanentboendet, för att vi skall kunna
hålla våra skärgårdsområden levande.
Vad som nu händer - och kommer att hända om
man inte hittar en lösning - är att folk får flytta från
hus och hem. Det är rätt många som kommer att få
göra det, och det kanske också är de mest utsatta
människorna i de här samhällena.
När det gäller just taxeringsvärdet och miljöinves-
teringar håller jag med statsrådet om att dessa höjer
det riktiga värdet i ett hus. Men för att skapa incita-
ment för att göra sådana här investeringar måste man
koppla en form av miljöbonus till det, så att den höjda
taxeringen inte leder till en höjd skatt. Man måste i
stället koppla till en miljöbonus som skapar en större
anledning för folk att satsa på de miljöriktiga lösning-
arna.
Anf. 21 Statsrådet THOMAS ÖSTROS (s)
Fru talman! Kjell Ericsson tog upp förmögenhets-
beskattningen. Precis som Kjell Ericsson säger har vi
i samarbete lagt fram ett förslag om att höja fribelop-
pet i förmögenhetsbeskattningen. Orsaken till detta är
just att den nya fastighetstaxeringen skulle ha lett till
att ungefär 100 000 människor hade kommit upp i
nivå med förmögenhetsbeskattning på grund av sina
fastigheter. En mycket stor del av dessa människor
kommer inte upp i den nivån tack vare denna föränd-
ring. Detta finansierades genom en breddad förmö-
genhetsbeskattning på aktier, något som Moderaterna
naturligtvis gått emot.
En reform när det gäller sambeskattningen skulle,
det har jag sagt tidigare och jag säger det igen, kosta
väldigt mycket att genomföra. Jag kan inte se att det
är en prioriterad reform i dagens läge. Vi drar ned på
många viktiga utgifter, och vi genomför skattehöj-
ningar på flera områden. Detta är nödvändigt för att
sanera budgeten, och jag ser det inte som prioriterat
att ta bort sambeskattningen på förmögenhet i det här
läget.
Jan-Olof Franzén talar om att ta bort fastighets-
skatten. Jag möter allt oftare moderater som vill ta
bort alla möjliga skatter, men alltmer sällan moderater
som faktiskt tar ansvar för vad som händer på andra
sidan.
Det finns ett exempel på detta. Den höjning av
fastighetsskatten som riksdagen fattade beslut om,
kom ju till just på grund av att vi menade att den
snabba borttagning av räntesubventionerna som hade
varit alternativet hade drabbat nya årgångar av bostä-
der oerhört hårt. Det hade blivit oerhört svårt för dem
som bor där att bo kvar. En del bostadsrättsföreningar
och liknande hade antagligen hamnat i mycket stora
svårigheter.
Vi gjorde, med tanke på det känsliga läget på bo-
stadsmarknaden, bedömningen att det är rimligare att
alla är med och delar på bördan än att vi sätter hela
bördan på en liten del av bostadsmarknaden. Jag
tvekar inte ett ögonblick på att Moderaterna hade
varit villiga att ta bort räntesubventionerna över en
natt och därmed ställa till med stora problem för
människor. Men här handlar det om att låta fler vara
med och dela bördorna. Jag tycker att det var en rim-
lig lösning.
Jan-Olof Franzén tar till stora ord och säger att vi
skall ta ut skatt där möjligheterna finns. Tala om för
mig när Moderaterna är med på att ta ut skatt där
möjligheterna finns! Vi har föreslagit flera sådana
åtgärder. Ta t.ex. värnskatten, som vi införde efter
valet 1994. Var Moderaterna med på det? Där fanns
ju möjligheter att låta dem med höga inkomster vara
med att betala och bära bördorna av krisbekämpning-
en.
På vilka andra områden har Jan-Olof Franzén fun-
derat över att möjligheterna finns? Vilka skall bära
bördorna av mer skatt? Det vore intressant att få höra
det från Jan-Olof Franzén.
Till Per Lager vill jag säga att jag tyvärr inte i de-
talj kan gå in på olika alternativ för fastboende i ex-
empelvis skärgården. Jag vill invänta analysen från
departementet och sedan fundera över vad som kan
göras om något skall göras. Vi får säkert anledning att
återkomma till diskussionen när det gäller detaljerna
omkring det.
Anf. 22 KJELL ERICSSON (c)
Fru talman! Jag vill poängtera att sambeskattning-
en är ett stort bekymmer. Den diskriminerar också
gifta par, och det tycker vi är fel. Jag vill också än en
gång upprepa behovet av en översyn av fastighetstax-
eringsförfarandet. Underlaget är helt klart bristfälligt,
och detta slår hårt mot många människor.
De samlade effekterna av fastighetstaxeringen och
fastighetsskatten har gjort situationen orimlig, framför
allt i de attraktiva områdena. Det har sagts av flera här
i dag, och vi har också sett bevis på det.
Det gäller inte minst människor som bott i skär-
gården hela livet, människor som bor i hus som fun-
nits i släkten i generationer. Det handlar om fiskare,
hantverkare och småbrukare som har arbetat hårt hela
livet men som nu har låg pension och som inte klarar
av fastighetsskatten utan kanske måste låna till den.
Det kan också gälla unga familjer.
Om inget görs åt dessa förhållanden tvingas
många flytta från sina hem. Många arbetar för att hela
Sverige skall leva, men detta går åt rakt motsatt håll.
Man får hög beskattning för den bofasta befolkningen
i skärgården och i andra områden som är attraktiva.
Vi önskar ju ha en bofast befolkning. Det är bra för
att man skall få en levande bygd, men också för de
turister som kommer på besök. Jag tror att vi måste se
över detta, så att det blir rimliga förhållanden i fråga
om skatten i dessa områden.
Vi har hört förslag på flera tekniska lösningar. Vi
skall inte gå in och diskutera dessa förslag i den här
debatten, men det handlar just om att beskatta bosta-
den efter storlek. Man kan också maximera tomtens
taxeringsvärde osv. Det finns mycket att göra. Jag
hoppas att statsrådet ser på de olika möjligheterna att
försöka komma till rätta med det här, för det är ett
bekymmer. Det blir väldigt orättvist på många håll i
vårt land.
Överläggningen var härmed avslutad
7 § Hänvisning av ärenden till utskott
Föredrogs och hänvisades
Motioner
1995/96:Fi78-Fi101 till finansutskottet
1995/96:Sk39-Sk55 till skatteutskottet
1995/96:A42-A44 till arbetsmarknadsutskottet
8 § Förnyad bordläggning
Föredrogs men bordlades åter
Konstitutionsutskottets betänkande 1995/96:KU25
Justitieutskottets betänkanden 1995/96:JuU19 och
JuU20
Lagutskottets betänkande 1995/96:LU25
Utrikesutskottets betänkande 1995/96:UU16
Försvarsutskottets betänkanden 1995/96:FöU4 och
FöU5
Trafikutskottets betänkanden 1995/96:TU16-TU18
Bostadsutskottets betänkanden 1995/96:BoU10 och
BoU11
9 § Anmälan om interpellationer
Anmäldes att följande interpellationer framställts
den 3 maj
1995/96:198 av Barbro Westerholm (fp) till social-
ministern
Förbud mot tobaksreklam
1995/96:199 av Nils-Erik Söderqvist (s) till statsrådet
Thomas Östros
Förslag om höjning av produktionsskatt på elektrisk
kraft
1995/96:200 av Ulf Kristersson (m) till arbetsmark-
nadsministern
Möjlighet att studera med bibehållen a-kassa
Interpellationerna redovisas i bilaga som fogas till
riksdagens snabbprotokoll tisdagen den 21 maj.
10 § Anmälan om skriftliga frågor
Anmäldes att följande skriftliga frågor framställts
den 3 maj
1995/96:416 av Björn Samuelson (v) till statsminis-
tern
Upprättelse åt vissa internerade under andra världs-
kriget
1995/96:417 av Birgitta Gidblom (s) till arbetsmark-
nadsministern Lönebidragsanställningar
1995/96:418 av Eva Goës (mp) till utrikesministern
Kärnvapenproven i Franska Polynesien
1995/96:419 av Eva Goës (mp) till utrikesministern
Amerikanska kärnvapenprovsprängningar
1995/96:420 av Eva Goës (mp) till statsrådet Pierre
Schori
Arbetskraftsinvandring
1995/96:421 av Karin Israelsson (c) till utrikesminis-
tern
Iranska flyktingar i Turkiet
1995/96:422 av Carina Hägg (s) till statsrådet Pierre
Schori
Östutvidgningens påverkan på biståndet
1995/96:423 av Carina Hägg (s) till statsrådet Pierre
Schori
EU-hjälp ur jordbruksfond
1995/96:424 av Carina Hägg (s) till statsrådet Pierre
Schori
Sverige och EU:s särskilda biståndsbidrag
1995/96:425 av Carina Hägg (s) till miljöministern
Våtmarksskydd i Jönköpings län
1995/96:426 av Sonja Fransson (s) till inrikesminis-
tern
Lotteriförordningen
Frågorna redovisas i bilaga som fogas till riksda-
gens snabbprotokoll tisdagen den 21 maj.
11 § Kammaren åtskildes kl. 13.15.
Förhandlingarna leddes av andre vice talmannen.