Riksdagens snabbprotokoll

Protokoll 1995/96:5

Tisdagen den 10 oktober

Kl. 11.01 11.19

---

14.01 - 15.43

Det justerade protokollet beräknas utkomma om 3 veckor

1 § Anmälan om återtagande av plats i riksda-
gen

Talmannen meddelade att Maj Britt Theorin (s),
Tommy Waidelich (s), Maj-Lis Lööw (s), Reynoldh
Furustrand (s), Yvonne Sandberg-Fries (s), Jan An-
dersson (s), Inga-Britt Johansson (s), Bengt-Ola Ryt-
tar (s), Axel Andersson (s), Birgitta Ahlqvist (s),
Margaretha af Ugglas (m), Charlotte Cederschiöld
(m), Per Stenmarck (m), Ivar Virgin (m), Karin Falk-
mer (m), Karl Erik Olsson (c), Karin Starrin (c), Ha-
dar Cars (fp), Bengt Hurtig (v), Per Gahrton (mp) och
Holger Gustafsson (kds) fr.o.m. den 9 oktober åter-
tagit sina platser i riksdagen, varigenom uppdragen
för deras ersättare upphört.

2 § Ledighet

Talmannen meddelade att Per Gahrton (mp) an-
sökt om sjukledighet under tiden den 9 oktober - den
9 november.

Kammaren biföll denna ansökan.

Talmannen meddelade att Bodil Francke Ohlsson
(mp) skulle tjänstgöra som ersättare för Per Gahrton.

3 § Antalet ledamöter i utskotten

Talmannen anmälde att valberedningen föreslagit
att antalet ledamöter i samtliga utskott skulle utgöra
17.

Kammaren biföll valberedningens förslag.

4 § Val av 17 ledamöter i samtliga utskott

Anf. 1 SVEN HULTERSTRÖM (s)

Fru Talman! Valberedningen har enhälligt god-
känt gemensamma listor för valen av ledamöter och
suppleanter i utskotten.

I egenskap av ordförande i valberedningen ber jag att
till talmannen få överlämna de gemensamma listorna.

Företogs val av 17 ledamöter i utskotten.

De av Sven Hulterström för dessa val avlämnade
gemensamma listorna godkändes av kammaren, var-
vid följande personer, vilkas namn i här angiven ord-
ning upptagits på resp. listor, befanns valda till leda-
möter i

konstitutionsutskottet

Kurt Ove Johansson (s)

Catarina Rönnung (s)

Anders Björck (m)

Ingvar Johnsson (s)

Widar Andersson (s)

Birger Hagård (m)

Tone Tingsgård (s)

Birgitta Hambraeus (c)

Björn von Sydow (s)

Jerry Martinger (m)

Birgit Friggebo (fp)

Barbro Hietala Nordlund (s)

Kenneth Kvist (v)

Pär-Axel Sahlberg (s)

Inger René (m)

Peter Eriksson (mp)

Håkan Holmberg (fp)

finansutskottet

Jan Bergqvist (s)

Sören Lekberg (s)

Lars Tobisson (m)

Lisbet Calner (s)

Bo Nilsson (s)

Sonja Rembo (m)

Arne Kjörnsberg (s)

Per-Ola Eriksson (c)

Sonia Karlsson (s)

Lennart Hedquist (m)

Anne Wibble (fp)

Susanne Eberstein (s)

Johan Lönnroth (v)

Maj Britt Theorin (s)

Fredrik Reinfeldt (m)

Roy Ottosson (mp)

Mats Odell (kds)

skatteutskottet

Lars Hedfors (s)

Anita Johansson (s)

Bo Lundgren (m)

Sverre Palm (s)

Karl Hagström (s)

Karl-Gösta Svenson (m)

Lisbeth Staaf-Igelström (s)

Rolf Kenneryd (c)

Björn Ericson (s)

Carl Fredrik Graf (m)

Isa Halvarsson (fp)

Inger Lundberg (s)

Lars Bäckström (v)

Ulla Rudin (s)

Jan-Olof Franzén (m)

Ronny Korsberg (mp)

Holger Gustafsson (kds)

justitieutskottet

Lars-Erik Lövdén (s)

Birthe Sörestedt (s)

Gun Hellsvik (m)

Göran Magnusson (s)

Sigrid Bolkéus (s)

Göthe Knutson (m)

Märta Johansson (s)

Karl Erik Olsson (c)

Margareta Sandgren (s)

Anders G Högmark (m)

Siw Persson (fp)

Ann-Marie Fagerström (s)

Alice Åström (v)

Pär Nuder (s)

Maud Ekendahl (m)

Kia Andreasson (mp)

Rolf Åbjörnsson (kds)

lagutskottet

Anita Persson (s)

Bengt Kronblad (s)

Rolf Dahlberg (m)

Carin Lundberg (s)

Rune Berglund (s)

Stig Rindborg (m)

Karin Olsson (s)

Agne Hansson (c)

Eva Arvidsson (s)

Margaretha af Ugglas (m)

Bengt Harding Olson (fp)

Inger Segelström (s)

Tanja Linderborg (v)

Sven-Erik Österberg (s)

Göran R Hedberg (m)

Yvonne Ruwaida (mp)

Birgitta Carlsson (c)

utrikesutskottet

Viola Furubjelke (s)

Axel Andersson (s)

Göran Lennmarker (m)

Inga-Britt Johansson (s)

Nils T Svensson (s)

Inger Koch (m)

Yvonne Sandberg-Fries (s)

Helena Nilsson (c)

Berndt Ekholm (s)

Bertil Persson (m)

Karl-Göran Biörsmark (fp)

Lena Klevenås (s)

Eva Zetterberg (v)

Urban Ahlin (s)

Ivar Virgin (m)

Bodil Francke Ohlsson (mp)

Ingrid Näslund (kds)

försvarsutskottet

Britt Bohlin (s)

Iréne Vestlund (s)

Arne Andersson (m)

Christer Skoog (s)

Sven Lundberg (s)

Henrik Landerholm (m)

Karin Wegestål (s)

Anders Svärd (c)

Ola Rask (s)

My Persson (m)

Lennart Rohdin (fp)

Birgitta Gidblom (s)

Jan Jennehag (v)

Håkan Juholt (s)

Olle Lindström (m)

Annika Nordgren (mp)

Åke Carnerö (kds)

socialförsäkringsutskottet

Maj-Inger Klingvall (s)

Börje Nilsson (s)

Gullan Lindblad (m)

Margareta Israelsson (s)

Maud Björnemalm (s)

Margit Gennser (m)

Bengt Lindqvist (s)

Ingrid Skeppstedt (c)

Anita Jönsson (s)

Gustaf von Essen (m)

Sigge Godin (fp)

Lennart Klockare (s)

Ulla Hoffmann (v)

Sven-Åke Nygårds (s)

Ulf Kristersson (m)

Ragnhild Pohanka (mp)

Rose-Marie Frebran (kds)

socialutskottet

Bo Holmberg (s)

Ingrid Andersson (s)

Sten Svensson (m)

Rinaldo Karlsson (s)

Hans Karlsson (s)

Liselotte Wågö (m)

Christina Pettersson (s)

Roland Larsson (c)

Marianne Jönsson (s)

Leif Carlson (m)

Barbro Westerholm (fp)

Conny Öhman (s)

Stig Sandström (v)

Mariann Ytterberg (s)

Birgitta Wichne (m)

Thomas Julin (mp)

Chatrine Pålsson (kds)

kulturutskottet

Åke Gustavsson (s)

Berit Oscarsson (s)

Elisabeth Fleetwood (m)

Anders Nilsson (s)

Leo Persson (s)

Stig Bertilsson (m)

Björn Kaaling (s)

Marianne Andersson (c)

Monica Widnemark (s)

Lennart Fridén (m)

Carl-Johan Wilson (fp)

Agneta Ringman (s)

Charlotta L Bjälkebring (v)

Annika Nilsson (s)

Jan Backman (m)

Ewa Larsson (mp)

Fanny Rizell (kds)

utbildningsutskottet

Jan Björkman (s)

Berit Löfstedt (s)

Beatrice Ask (m)

Bengt Silfverstrand (s)

Eva Johansson (s)

Rune Rydén (m)

Ingegerd Wärnersson (s)

Andreas Carlgren (c)

Agneta Lundberg (s)

Ulf Melin (m)

Margitta Edgren (fp)

Torgny Danielsson (s)

Britt-Marie Danestig-Olofsson (v)

Tomas Eneroth (s)

Hans Hjortzberg-Nordlund (m)

Gunnar Goude (mp)

Inger Davidson (kds)

trafikutskottet

Monica Öhman (s)

Håkan Strömberg (s)

Per Westerberg (m)

Jarl Lander (s)

Per Erik Granström (s)

Tom Heyman (m)

Krister Örnfjäder (s)

Karin Starrin (c)

Hans Stenberg (s)

Birgitta Wistrand (m)

Kenth Skårvik (fp)

Monica Green (s)

Karl-Erik Persson (v)

Lena Sandlin (s)

Lars Björkman (m)

Elisa Abascal Reyes (mp)

Tommy Waidelich (s)

jordbruksutskottet

Sinikka Bohlin (s)

Inge Carlsson (s)

Göte Jonsson (m)

Kaj Larsson (s)

Leif Marklund (s)

Ingvar Eriksson (m)

Alf Eriksson (s)

Lennart Daléus (c)

Ingemar Josefsson (s)

Carl G Nilsson (m)

Eva Eriksson (fp)

Ann-Kristine Johansson (s)

Maggi Mikaelsson (v)

Åsa Stenberg (s)

Eva Björne (m)

Gudrun Lindvall (mp)

Lennart Brunander (c)

näringsutskottet

Birgitta Johansson (s)

Bo Finnkvist (s)

Karin Falkmer (m)

Reynoldh Furustrand (s)

Mats Lindberg (s)

Mikael Odenberg (m)

Bo Bernhardsson (s)

Kjell Ericsson (c)

Sylvia Lindgren (s)

Chris Heister (m)

Christer Eirefelt (fp)

Barbro Andersson (s)

Lennart Beijer (v)

Marie Granlund (s)

Ola Karlsson (m)

Eva Goës (mp)

Göran Hägglund (kds)

arbetsmarknadsutskottet

Johnny Ahlqvist (s)

Sten Östlund (s)

Per Unckel (m)

Berit Andnor (s)

Ulrica Messing (s)

Kent Olsson (m)

Martin Nilsson (s)

Elving Andersson (c)

Laila Bjurling (s)

Patrik Norinder (m)

Elver Jonsson (fp)

Sonja Fransson (s)

Hans Andersson (v)

Christina Zedell (s)

Christel Anderberg (m)

Barbro Johansson (mp)

Dan Ericsson (kds)

bostadsutskottet

Lennart Nilsson (s)

Rune Evensson (s)

Knut Billing (m)

Bengt-Ola Ryttar (s)

Britta Sundin (s)

Sten Andersson (m)

Marianne Carlström (s)

Rigmor Ahlstedt (c)

Lars Stjernkvist (s)

Stig Grauers (m)

Erling Bager (fp)

Lena Larsson (s)

Owe Hellberg (v)

Lilian Virgin (s)

Inga Berggren (m)

Per Lager (mp)

Ulf Björklund (kds)

5 § Val av 17 suppleanter i samtliga utskott

Företogs val av 17 suppleanter i utskotten.

Sedan de av Sven Hulterström avlämnade gemen-
samma listorna godkänts av kammaren befanns föl-
jande personer, vilkas namn i här angiven ordning
upptagits på resp. listor, valda till suppleanter i

konstitutionsutskottet

Nils-Göran Holmqvist (s)

Anders Ygeman (s)

Nils Fredrik Aurelius (m)

Sofia Steiner (s)

Axel Andersson (s)

Fredrik Reinfeldt (m)

Carina Hägg (s)

Sivert Carlsson (c)

Barbro Andersson (s)

Margaretha af Ugglas (m)

Margitta Edgren (fp)

Birgitta Gidblom (s)

Bengt Hurtig (v)

Maj-Lis Lööw (s)

Ola Karlsson (m)

Gudrun Lindvall (mp)

Lars Leijonborg (fp)

finansutskottet

Kjell Nordström (s)

Thomas Östros (s)

Per Bill (m)

Börje Nilsson (s)

Nils T Svensson (s)

Anna Åkerhielm (m)

Göran Magnusson (s)

Karin Starrin (c)

Leif Marklund (s)

Stig Rindborg (m)

Karin Pilsäter (fp)

Carin Lundberg (s)

Lars Bäckström (v)

Per Olof Håkansson (s)

Tom Heyman (m)

Birger Schlaug (mp)

Michael Stjernström (kds)

skatteutskottet

Lars U Granberg (s)

Ingibjörg Sigurdsdóttir (s)

Charlotte Cederschiöld (m)

Margareta Israelsson (s)

Kaj Larsson (s)

Ola Sundell (m)

Maj Britt Theorin (s)

Eskil Erlandsson (c)

Susanne Eberstein (s)

Inga Berggren (m)

Karin Pilsäter (fp)

Conny Öhman (s)

Per Rosengren (v)

Agneta Ringman (s)

Jerry Martinger (m)

Eva Goës (mp)

Michael Stjernström (kds)

justitieutskottet

Helena Frisk (s)

Ingrid Andersson (s)

Jeppe Johnsson (m)

Arne Kjörnsberg (s)

Eva Johansson (s)

Göran R Hedberg (m)

Jan Andersson (s)

Görel Thurdin (c)

Widar Andersson (s)

Christel Anderberg (m)

Bengt Harding Olson (fp)

Barbro Hietala Nordlund (s)

Tanja Linderborg (v)

Nalin Baksi (s)

Liselotte Wågö (m)

Gunnar Goude (mp)

Michael Stjernström (kds)

lagutskottet

Birgitta Ahlqvist (s)

Anders Ygeman (s)

Marietta de Pourbaix-Lundin (m)

Thomas Östros (s)

Rune Evensson (s)

Carl Bildt (m)

Marianne Carlström (s)

Rigmor Ahlstedt (c)

Karl Hagström (s)

Eva Björne (m)

Kerstin Heinemann (fp)

Per Erik Granström (s)

Per Rosengren (v)

Agneta Lundberg (s)

Lennart Fridén (m)

Peter Eriksson (mp)

Ingrid Skeppstedt (c)

utrikesutskottet

Maj-Lis Lööw (s)

Carina Hägg (s)

Carl Bildt (m)

Bengt Silfverstrand (s)

Sonia Karlsson (s)

Sten Tolgfors (m)

Inger Lundberg (s)

Marianne Andersson (c)

Ingegerd Wärnersson (s)

Hans Hjortzberg-Nordlund (m)

Håkan Holmberg (fp)

Ronny Olander (s)

Björn Samuelson (v)

Tommy Waidelich (s)

Gustaf von Essen (m)

Marianne Samuelsson (mp)

Tuve Skånberg (kds)

försvarsutskottet

Jörgen Persson (s)

Ulf Kero (s)

Rolf Gunnarsson (m)

Lars-Erik Lövdén (s)

Reynoldh Furustrand (s)

Göthe Knutson (m)

Dag Ericson (s)

Erik Arthur Egervärn (c)

Tone Tingsgård (s)

Carl Fredrik Graf (m)

Eva Flyborg (fp)

Pär-Axel Sahlberg (s)

Eva Zetterberg (v)

Ingibjörg Sigurdsdóttir (s)

Stig Grauers (m)

Thomas Julin (mp)

Tuve Skånberg (kds)

socialförsäkringsutskottet

Mona Berglund Nilsson (s)

Ronny Olander (s)

Margareta E Nordenvall (m)

Rinaldo Karlsson (s)

Karin Wegestål (s)

Rolf Gunnarsson (m)

Claes-Göran Brandin (s)

Andreas Carlgren (c)

Sonja Fransson (s)

Leif Carlson (m)

Hadar Cars (fp)

Juan Fonseca (s)

Alice Åström (v)

Carina Moberg (s)

Marietta de Pourbaix-Lundin (m)

Birger Schlaug (mp)

Michael Stjernström (kds)

socialutskottet

Jan Andersson (s)

Sofia Steiner (s)

Per Stenmarck (m)

Birgitta Ahlqvist (s)

Sten Östlund (s)

Tomas Högström (m)

Birthe Sörestedt (s)

Kerstin Warnerbring (c)

Maud Björnemalm (s)

Bertil Persson (m)

Kerstin Heinemann (fp)

Martin Nilsson (s)

Charlotta L Bjälkebring (v)

Ola Rask (s)

My Persson (m)

Ragnhild Pohanka (mp)

Tuve Skånberg (kds)

kulturutskottet

Nils-Erik Söderqvist (s)

Georg Andersson (s)

Gunnar Hökmark (m)

Catarina Rönnung (s)

Iréne Vestlund (s)

Birgitta Wichne (m)

Jarl Lander (s)

Erik Arthur Egervärn (c)

Christina Pettersson (s)

Birgitta Wistrand (m)

Kenth Skårvik (fp)

Rune Berglund (s)

Gudrun Schyman (v)

Eva Arvidsson (s)

Patrik Norinder (m)

Per Lager (mp)

Tuve Skånberg (kds)

utbildningsutskottet

Majléne Westerlund Panke (s)

Nalin Baksi (s)

Tomas Högström (m)

Bo Bernhardsson (s)

Krister Örnfjäder (s)

Margareta E Nordenvall (m)

Lena Sandlin (s)

Marie Wilén (c)

Margareta Sandgren (s)

Ulf Kristersson (m)

Conny Sandholm (fp)

Marie Granlund (s)

Hanna Zetterberg (v)

Nils-Erik Söderqvist (s)

Chris Heister (m)

Kia Andreasson (mp)

Tuve Skånberg (kds)

trafikutskottet

Claes-Göran Brandin (s)

Ingegerd Sahlström (s)

Ulla Löfgren (m)

Anders Nilsson (s)

Lisbet Calner (s)

Jeppe Johnsson (m)

Sigrid Bolkéus (s)

Sivert Carlsson (c)

Anita Jönsson (s)

Maud Ekendahl (m)

Torsten Gavelin (fp)

Ingemar Josefsson (s)

Lennart Beijer (v)

Åsa Stenberg (s)

Carl G Nilsson (m)

Roy Ottosson (mp)

Karin Olsson (s)

jordbruksutskottet

Michael Hagberg (s)

Anneli Hultén (s)

Ola Sundell (m)

Håkan Strömberg (s)

Bengt Kronblad (s)

Peter Weibull Bernström (m)

Sverre Palm (s)

Marie Wilén (c)

Berndt Ekholm (s)

Inger René (m)

Lennart Fremling (fp)

Lena Klevenås (s)

Hanna Zetterberg (v)

Inger Segelström (s)

Anders G Högmark (m)

Marianne Samuelsson (mp)

Birgitta Carlsson (c)

näringsutskottet

Dag Ericson (s)

Laila Bäck (s)

Sten Tolgfors (m)

Inge Carlsson (s)

Anneli Hultén (s)

Charlotte Cederschiöld (m)

Alf Eriksson (s)

Kerstin Warnerbring (c)

Hans Stenberg (s)

Jan Backman (m)

Eva Flyborg (fp)

Lilian Virgin (s)

Owe Hellberg (v)

Lars U Granberg (s)

Lennart Hedquist (m)

Ronny Korsberg (mp)

Michael Stjernström (kds)

arbetsmarknadsutskottet

Kristina Zakrisson (s)

Paavo Vallius (s)

Anna Åkerhielm (m)

Bengt-Ola Ryttar (s)

Georg Andersson (s)

Per Bill (m)

Christer Skoog (s)

Börje Hörnlund (c)

Sylvia Lindgren (s)

Olle Lindström (m)

Ola Ström (fp)

Lars Stjernkvist (s)

Ingrid Burman (v)

Ann-Marie Fagerström (s)

Ulf Melin (m)

Birger Schlaug (mp)

Michael Stjernström (kds)

bostadsutskottet

Carina Moberg (s)

Juan Fonseca (s)

Peter Weibull Bernström (m)

Berit Oscarsson (s)

Ingvar Johnsson (s)

Ulla Löfgren (m)

Lisbeth Staaf-Igelström (s)

Eskil Erlandsson (c)

Ulf Kero (s)

Jan-Olof Franzén (m)

Lennart Fremling (fp)

Inger Segelström (s)

Maggi Mikaelsson (v)

Berndt Ekholm (s)

Mikael Odenberg (m)

Barbro Johansson (mp)

Tuve Skånberg (kds)

6 § Utökning av antalet suppleanter i utskotten
och EU-nämnden

Enligt ett från samtliga partier av valberedningen
tillstyrkt förslag beslöt kammaren att utöka antalet
suppleanter från 17 enligt följande:

till 20 i konstitutionsutskottet

till 26 i finansutskottet

till 23 i skatteutskottet

till 20 i justitieutskottet

till 20 i lagutskottet

till 24 i utrikesutskottet

till 23 i försvarsutskottet

till 23 i socialförsäkringsutskottet

till 22 i socialutskottet

till 23 i kulturutskottet

till 23 i utbildningsutskottet

till 22 i trafikutskottet

till 23 i jordbruksutskottet

till 24 i näringsutskottet

till 26 i arbetsmarknadsutskottet

till 21 i bostadsutskottet samt

från 24 till 25 i EU-nämnden

7 § Val av extra suppleanter i samtliga utskott och
EU-nämnden

Företogs val av extra suppleanter i samtliga utskott.

Kammaren medgav att valen fick ske i ett sam-
manhang.

Kammaren valde i enlighet med valberedningens
förslag till

suppleanter i konstitutionsutskottet

Lennart Brunander (c)

Elisa Abascal Reyes (mp)

Rose-Marie Frebran (kds)

suppleanter i finansutskottet

Pär Nuder (s)

Bengt Kronblad (s)

Margit Gennser (m)

Bo Lundgren (m)

Andreas Carlgren (c)

Lars Leijonborg (fp)

Ulla Hoffmann (v)

Ewa Larsson (mp)

Tuve Skånberg (kds)

suppleanter i skatteutskottet

Barbro Andersson (s)

Stig Rindborg (m)

Nils Fredrik Aurelius (m)

Ingrid Burman (v)

Birger Schlaug (mp)

Tuve Skånberg (kds)

suppleanter i justitieutskottet

Lars Björkman (m)

Annika Nordgren (mp)

Tuve Skånberg (kds)

suppleanter i lagutskottet

Ann-Kristine Johansson (s)

Roy Ottosson (mp)

Rolf Åbjörnsson (kds)

suppleanter i utrikesutskottet

Håkan Juholt (s)

Henrik Landerholm (m)

Karl Erik Olsson (c)

Lennart Rohdin (fp)

Gudrun Schyman (v)

Yvonne Ruwaida (mp)

Michael Stjernström (kds)

suppleanter i försvarsutskottet

Nils-Göran Holmqvist (s)

Anders Björck (m)

Inga Berggren (m)

Håkan Holmberg (fp)

Peter Eriksson (mp)

Michael Stjernström (kds)

suppleanter i socialförsäkringsutskottet

Björn Ericson (s)

Torgny Danielsson (s)

Karl-Göran Biörsmark (fp)

Johan Lönnroth (v)

Marianne Samuelsson (mp)

Tuve Skånberg (kds)

suppleanter i socialutskottet

Barbro Hietala Nordlund (s)

Karin Olsson (s)

Gullan Lindblad (m)

Eva Goës (mp)

Michael Stjernström (kds)

suppleanter i kulturutskottet

Brita Sundin (s)

Ivar Virgin (m)

Margareta Andersson (c)

Christer Eirefelt (fp)

Barbro Johansson (mp)

Michael Stjernström (kds)

suppleanter i utbildningsutskottet

Kristina Zakrisson (s)

Per Unckel (m)

Ola Ström (fp)

Björn Samuelson (v)

Ragnhild Pohanka (mp)

Michael Stjernström (kds)

suppleanter i trafikutskottet

Bo Nilsson (s)

Elving Andersson (c)

Lennart Fremling (fp)

Ewa Larsson (mp)

Mats Odell (kds)

suppleanter i jordbruksutskottet

Ann-Marie Fagerström (s)

Sven-Erik Österberg (s)

Erling Bager (fp)

Jan Jennehag (v)

Roy Ottosson (mp)

Dan Ericsson (kds)

suppleanter i näringsutskottet

Leo Persson (s)

Olle Lindström (m)

Per Westerberg (m)

Roland Larsson (c)

Torsten Gavelin (fp)

Birger Schlaug (mp)

Tuve Skånberg (kds)

suppleanter i arbetsmarknadsutskottet

Alf Eriksson (s)

Annika Nilsson (s)

Ulf Kristersson (m)

Per Stenmarck (m)

Margareta Andersson (c)

Lennart Rohdin (fp)

Karl-Erik Persson (v)

Per Lager (mp)

Tuve Skånberg (kds)

suppleanter i bostadsutskottet

Agne Hansson (c)

Siw Persson (fp)

Bodil Francke Ohlsson (mp)

Michael Stjernström (kds)

suppleant i EU-nämnden

Maggi Mikaelsson (v)

8 § Avsägelser

Talmannen meddelade att Maj Britt Theorin (s)
har anhållit om att bli entledigad från uppdraget som
ledamot av riksdagen.

Kammaren biföll denna avsägelse.

Talamannen meddelade att Tommy Waidelich (s)
har anhållit om att bli entledigad från uppdraget som
ledamot av riksdagen.

Kammaren biföll denna avsägelse.

Talmannen meddelade att Maj-Lis Lööw (s) har
anhållit om att bli entledigad från uppdraget som
ledamot av riksdagen.

Kammaren biföll denna avsägelse.

Talmannen meddelade att Jan Andersson (s) har
anhållit om att bli entledigad från uppdraget som
ledamot av riksdagen.

Talmannen meddelade att Anneli Hultén (s) har
anhållit om att bli entledigad från uppdraget som
ledamot av riksdagen.

Kammaren biföll denna avsägelse.

Talmannen meddelade att Birgitta Ahlqvist (s) har
anhållit om att bli entledigad från uppdraget som
ledamot av riksdagen.

Kammaren biföll denna avsägelse.

Talmannen meddelade att Georg Andersson (s)
har anhållit att fr.o.m. den 1 november 1995 bli ent-
ledigad från uppdraget som riksdagsledamot.

Kammaren biföll denna avsägelse.

Talmannen meddelade att Charlotte Cederschiöld
(m) har anhållit om att bli entledigad från uppdraget
som ledamot av riksdagen.

Kammaren biföll denna avsägelse.

Talmannen meddelade att Per Stenmarck (m) har
anhållit om att bli entledigad från uppdraget som
ledamot av riksdagen.

Kammaren biföll denna avsägelse.

Talmannen meddelade att Ivar Virgin (m) har an-
hållit om att bli entledigad från uppdraget som leda-
mot av riksdagen.

Kammaren biföll denna avsägelse.

Talmannen meddelade att Margaretha af Ugglas
(m) har anhållit om att bli entledigad från uppdraget
som ledamot av riksdagen.

Kammaren biföll denna avsägelse.

Talmannen meddelade att Hadar Cars (fp) har
anhållit om att bli entledigad från uppdraget som
ledamot av riksdagen.

Kammaren biföll denna avsägelse.

Talmannen meddelade att Peeter Luksep (m) har
anhållit om att bli entledigad från uppdraget som
ersättare för ledamot av riksdagen.

Kammaren biföll denna avsägelse.

Talmannen meddelade att Greger Tidlund (s) har
anhållit om att bli entledigad från uppdraget som
ersättare för ledamot av riksdagen.

Kammaren biföll denna avsägelse.

Talmannen meddelade att Kerstin Alnebratt (s)
har anhållit om att bli entledigad från uppdraget som
ersättare för ledamot av riksdagen.

Kammaren biföll denna avsägelse.

Talmannen meddelade att Endrick Schubert (s)
har anhållit om att bli entledigad från uppdraget som
ersättare för ledamot av riksdagen.

Kammaren biföll denna avsägelse.

Talmannen meddelade att Anna-Karin Jonsson (s)
har anhållit om att bli entledigad från uppdraget som
ersättare för ledamot av riksdagen.

Kammaren biföll denna avsägelse.

Talmannen meddelade att Mats Odell (kds) har
avsagt sig uppdraget att vara ledamot i EU-nämnden.

Kammaren biföll denna avsägelse.

Talmannen meddelade att Marianne Andersson
(c) har avsagt sig uppdraget att vara ledamot i Krigs-
delegationen.

Kammaren biföll denna avsägelse.

Talmannen meddelade att Georg Andersson (s)
har avsagt sig uppdragen att vara ledamot och ordfö-
rande i Riksdagens revisorer.

Kammaren biföll denna avsägelse.

Talmannen meddelade att Britt Bohlin (s) har av-
sagt sig uppdraget att vara suppleant i EU-nämnden.

Kammaren biföll denna avsägelse.

9 § Ansökan om ledighet

Talmannen meddelade att Thomas Julin (mp) an-
sökt om sjukledighet under tiden den 10 oktober -
den 15 november.

Kammaren biföll denna ansökan.

10 § Anmälan om kompletteringsval

Talmannen meddelade att på grund av uppkomna
vakanser hade

dels Kristdemokraternas riksdagsgrupp anmält
Holger Gustafsson som ledamot i EU-nämnden och
Rose-Marie Frebran som suppleant i talmanskonfe-
rensen,

dels Centerns riksdagsgrupp anmält Karin Starrin
som ledamot i Krigsdelegationen,

dels Socialdemokraternas riksdagsgrupp anmält
Per Olof Håkansson som ledamot och ordförande i
Riksdagens revisorer, Frank Lassen som suppleant i
näringsutskottet under Bo Finnkvists ledighet och
Christer Skoog som suppleant i EU-nämnden,

dels Miljöpartiets riksdagsgrupp anmält Eva Julin
som suppleant i försvarsutskottet och i socialutskottet
under Thomas Julins ledighet,

dels Moderata samlingspartiets riksdagsgrupp anmält
Elizabeth Nyström som suppleant i kulturutskottet
under Stig Bertilssons ledighet och Per Westerberg
som suppleant i EU-nämnden.

Talmannen förklarade valda till

ledamot i EU-nämnden

Holger Gustafsson (kds)

ledamot i Krigsdelegationen

Karin Starrin (c)

ledamot och ordförande i Riksdagens revisorer

Per Olof Håkansson (s)

suppleant i talmanskonferensen

Rose-Marie Frebran (kds)

suppleant i försvarsutskottet

Eva Julin (mp)

suppleant i socialutskottet

Eva Julin (mp)

suppleant i kulturutskottet

Elizabeth Nyström (m)

suppleant i näringsutskottet

Frank Lassen (s)

suppleanter i EU-nämnden

Per Westerberg (m)

Christer Skoog (s)

11 § Kallelse till utskottssammanträde

Talmannen kallade samtliga utskott till konstitue-
rande sammanträde kl 11.30.

12 § Justering av protokoll

Justerades protokollen för den 3 och 4 oktober.

13 § Hänvisning av ärenden till utskott

Föredrogs och hänvisades

Propositioner

1995/96:12 till försvarsutskottet

1995/96:19 till skatteutskottet

1995/96:23 till socialutskottet.

1995/96:43 till lagutskottet

Motioner

1995/96:Sf1 till socialförsäkringsutskottet

1995/96:Sf2 till socialförsäkringsutskottet

1995/96:Sf3 till socialförsäkringsutskottet

14 § Anmälan av svar på skriftliga frågor

Talmannen meddelade att sex svar på skriftliga
frågor inkommit.

De skriftliga svaren redovisas i bilaga som fogas
till detta protokoll.

15 § Anmälan om frågor

Anmäldes att följande frågor framställts

den 10 oktober

1995/96:12 av Eva Goës (mp) till statsministern om
provsprängningarna av kärnvapen

1995/96:13 av Per Lager (mp) till utrikesministern
om Mordechai Vanunu

1995/96:14 av Kia Andreasson (mp) till justitieminis-
tern om rasistiskt våld

1995/96:15 av Lena Klevenås (s) till miljöministern
om gränsöverskridande föroreningar vad avser Öster-
sjön

1995/96:16 av Lennart Daléus (c) till miljöministern
om jordskalv och kärnkraft

1995/96:17 av Lennart Daléus (c) till statsrådet Jör-
gen Andersson om jordskalvet under Ringhals

1995/96:18 av Marianne Andersson (c) till statsrådet
Leif Blomberg om judar från f.d. Sovjetunionen

1995/96:19 v Lennart Daléus (c) till miljöministern
om tillståndsprövning för Oskarshamn 1

1995/96:20 av Eva Goës (mp) till statsrådet Jörgen
Andersson om tillståndsprövning för Ringhals 2

1995/96:21 av Eva Goës (mp) till statsrådet Jörgen
Andersson om slutförvaring av kärnkraftsavfall

1995/96:22 av Marie Wilén (c) till miljöministern om
förändring av EU:s jordbrukspolitik

1995/96:23 av Marianne Andersson (c) till närings-
ministern om marknadsföringen av Sverige

1995/96:24 av Lennart Daléus (c) till justitieminis-
tern om kraftföretagens ansvar vid kärnkraftsolyckor

1995/96:25 av Margitta Edgren (fp) till socialminis-
tern om vårdbehövandes möjlighet att byta kommun

1995/96:26 av Sten Andersson (m) till kulturministern
om professionell boxning i Sverige

1995/96:27 av Britt-Marie Danestig-Olofsson (v)
till utbildningsministern om utbildningssatsningarna
som finansieras av arbetsmarknadspolitiska medel

Frågorna redovisas i bilaga som fogas till detta
protokoll.

Ajournering

På förslag av talmannen beslöt kammaren kl.
11.18 att ajournera förhandlingarna till kl. 14.00 då
frågestunden skulle börja.

Återupptagna förhandlingar

Förhandlingarna återupptogs kl. 14.00.

15 § Svar på fråga 1995/96:11 om lågavlönade
kvinnor

Anf. 2 Statsrådet MONA SAHLIN (s)

Fru talman! Inger Segelström har frågat mig vad
regeringen tänker vidta för åtgärder för att de lågav-
lönade eller arbetslösa kvinnorna i framtiden skall ha
lika rätt till ett arbete med en lön de kan försörja sig
på.

Grunden för jämställdheten handlar om att både
kvinnor och män skall vara ekonomiskt oberoende.

Regeringen har nyligen tillkallat en särskild utre-
dare med uppdrag att kartlägga skillnaden mellan
kvinnors och mäns situation på arbetsmarknaden ur
ett sysselsättningsperspektiv och att utifrån kartlägg-
ningen bedöma utvecklingen av kvinnors framtida
arbetsmarknad (Dir. 1995:119). Uppdraget skall re-
dovisas i mars nästa år. Centrala frågor för utredning-
en är också att redovisa hur kvinnors arbetstider skil-
jer sig från mäns och hur omfattande kvinnors del-
tidsarbetslöshet är samt inom vilka sektorer av ar-
betsmarknaden den förekommer.

För att det skall vara möjligt att bättre än hittills
analysera lönebildningen och utvecklingen av kvin-
nors och mäns löner har SCB på regeringens uppdrag
i dag presenterat en alternativ uppläggning av statistik
över lönestrukturer. Jag kommer att ha fortsatt kon-
takt med parterna om arbetet med att förbättra lö-
nestatistiken.

Jag kommer vidare att mycket noga följa avtalsrö-
relsen och utvecklingen av löneskillnaderna mellan
kvinnor och män. Jag kommer också på inrådan av
Jämställdhetsdelegationen att efter avtalsrörelsen
arrangera ett seminarium alternativt en hearing om
just löneskillnaderna. Bl.a. är det viktigt att överväga
behovet av åtgärder för att komma till rätta med lö-
neskillnaderna mellan kvinnor och män.

Till sist vill jag understryka att ett långsiktigt
jämställdhetsarbete måste syfta till att bryta den kön-
suppdelade arbetsmarknaden. Här måste en gemen-
sam strategi för hur vi väljer att skapa förutsättningar
för en framtida arbetsmarknad tas fram.

Arbetet med att bryta den könsuppdelade arbets-
marknaden handlar om att via förändrad arbetsorgani-
sation och kompetensutveckling skapa kunskapsin-
tensiva arbeten som kännetecknas av en hög grad av
professionalitet. Det livslånga lärandet måste få prak-
tiska konsekvenser i människors vardag. På detta vis
kan konkurrenskraft kombineras med en större rättvi-
sa i arbetslivet. Med denna kompetensutveckling
måste med nödvändighet även löneutveckling följa.

Anf. 3 INGER SEGELSTRÖM (s)

Fru talman! Jag vill tacka jämställdhetsministern
för svaret. Vi delar oron för hur vi skall klara kvin-
nors arbete på lång sikt i Sverige, där över 60 % av
kvinnorna arbetar inom den offentliga sektorn, en
sektor som får allt mindre pengar.

Förutom min oro över var kvinnorna skall arbeta
känner jag också en oro över hur kvinnorna skall
kunna försörja sig i framtiden. Det ofrivilliga deltids-
arbetet, som gör att kvinnorna inte kan försörja sig
under sin yrkesverksamma tid, innebär också att vi
om ett par år kommer att få en ny grupp kvinnor som
inte kommer att kunna leva på sin pension. Så framti-
den är oroande.

Det hjälper inte att bara vara orolig, att tillsätta ut-
redningar eller att räkna statistik på ett nytt sätt. Vad
jag skulle vilja veta är om regeringen redan nu, t.ex. i
tillväxtpropositionen, kommer att ta chansen att göra
något speciellt för kvinnorna. Kommer vi t.ex. att få
se en kvinnoprofil?

Anf. 4 Statsrådet MONA SAHLIN (s)

Fru talman! Låt mig först betona en sak som inte
nämndes i svaret. Inger Segelström säger nu att den
offentliga sektorn är en sektor som får allt mindre
pengar. Man måste då understryka att det bara är om
vi gemensamt kan se till att ekonomin växer som
dessa sektorer kan fortsätta att fungera, dessa sektorer
som inte minst vi kvinnor är så beroende av för att
både kunna vara föräldrar och arbeta. Det är livsavgö-
rande för kvinnors jämställdhet.

Som Inger Segelström säger hjälper det inte bara
med utredningar eller bättre statistik. Däremot är detta
en förutsättning för att vi på rätt sätt skall kunna åt-
gärda det som verkligen är diskriminerande när det
gäller t.ex. kvinnors löner. Vi har i dag inte en lö-
nestatistik som gör det möjligt att mäta och jämföra
lönerna i olika yrken. Det är otvivelaktigt så att vi vet
för litet om vilka drivkrafter som behövs för att kvin-
nor i framtiden skall kunna få mer av kompetens och
kunna finnas med på framtidens arbetsmarknad.

Givetvis finns också könsperspektivet med i arbe-
tet med tillväxtpropositionen. Men det räcker inte,
utan det är det långsiktiga arbetet, med både utred-
ningen och utvecklandet av statistiken, som jag hop-
pas skall göra det möjligt för oss här i riksdagen att
under mandatperioden göra mer för kvinnors löne-
och arbetsutveckling.

Anf. 5 INGER SEGELSTRÖM (s)

Fru talman! Jämställdhetsministern och jag delar
uppfattningen att vi måste få ordning på vår ekonomi.
Det som händer med kvinnorna på arbetsmarknaden
och framför allt inom den offentliga sektorn är en så
stor strukturell kris att den är väl jämförbar både med
vad som hänt inom gruvindustrin och med den varv-
skris som vi haft i Sverige tidigare. Det är därför vi
måste gå vidare och diskutera vilka planer vi kan ha.

Vi vet redan i dag att kvinnor tjänar mindre inom
alla arbetsmarknadens områden i Sverige. Vi behöver
inte utreda den saken mer, utan nu kan vi gå från ord
till handling. Det är därför jag är så oroad över att vi
egentligen inte gör tillräckligt mycket för kvinnors
arbetsmarknad. Jag skulle vilja se mer av det, t.ex. i
den proposition som kommer, att man där nu tar ett
första steg.

Anf. 6 Statsrådet MONA SAHLIN (s)

Fru talman! Jag delar den oro som Inger Segel-
ström ger uttryck för. Jag vill understryka det. Men
om man säger att "vi" måste göra mer, måste man
också vara på det klara med - och det vet jag att Inger
Segelström är - att "vi" i det här fallet inte bara kan
vara regeringen, utan att det också handlar oerhört
mycket om hur parterna kommer att hantera frågorna
om t.ex. deltidsarbetet eller om löneutvecklingen och
om i vilken mån arbetsrätten kommer att göra det
möjligt för kvinnor att växa i de arbetsuppgifter de
har.

Det jag menar med en gemensam strategi är att vi
som politiker måste bestämma oss för vilka metoder
som är mest framgångsrika för just oss vad gäller att
t.ex. bryta den könsuppdelade arbetsmarknaden. I den
strategin måste också andra, t.ex. parterna, ta ett be-
tydligt större ansvar än hittills för kvinnors rättigheter.

Anf. 7 INGER SEGELSTRÖM (s)

Fru talman! Kan då de lågavlönade kvinnorna
räkna med att jämställdhetsministern tar upp frågan
om den ofrivilliga deltiden och föreslår att parterna
jobbar för att kvinnorna fortsättningsvis skall få hel-
tidstjänster?

Anf. 8 Statsrådet MONA SAHLIN (s)

Fru talman! Ja, det har jämställdhetsministern re-
dan gjort, eftersom det första uppdrag som Arbets-
rättskommissionen har fått är att ta fram ett förslag till
avtal om det ofrivilliga deltidsarbetet. I annat fall är vi
beredda att överväga lagstiftning.

Överläggningen var härmed avslutad.

16 § Svar på fråga 1995/96:4 om antipersonella
minor

Anf. 9 Försvarsminister THAGE G
PETERSON (s)

Fru talman! Eva Zetterberg har frågat mig om ut-
redningsarbetet rörande antipersonella minor, även
kallade truppminor, nu är slutfört och om Sverige i så
fall snarast kan avveckla sådana minor inom det
svenska försvaret.

Regeringen gav den 30 mars 1995
(Fo95/738/MIL) Försvarsmakten i uppdrag att i före-
slagna försvarsmaktsstrukturer särskilt redovisa beho-
vet av truppminor samt de taktiska, operativa, organi-
satoriska, ekonomiska och andra konsekvenser som
ett utnyttjande av andra försvarsalternativ än truppmi-
nor i krigsorganisationen skulle innebära.

Av redovisningen skall också framgå nuvarande
innehav av olika typer av truppminor inklusive bl.a.
deras ålder, antal, livslängd och omsättningsbehov.
Vidare skall framgå Försvarsmaktens planerade nyan-
skaffning av olika typer av minor avseende bl.a. antal,
tider och kostnader.

Uppdraget skall redovisas i anslutning till den re-
dovisning som skall ske under våren 1996 inför nästa
försvarsbeslut.

Svaret på Eva Zetterbergs fråga är således att ut-
redningen om det svenska försvarets behov av
truppminor och om konsekvenserna av ett avskaffan-
de av sådana minor ännu inte är färdig.

Anf. 10 EVA ZETTERBERG (v)

Fru talman! Jag vill tacka försvarsministern för
svaret på frågan.

Jag vill inleda med att konstatera att vi nyligen
avslutat översynskonferensen vad gäller särskilt in-
humana vapen. Minor anses där vara ett av de allra
värsta vapen som världen förfogar över. Sverige har,
enligt min uppfattning, agerat mycket väl och mycket
engagerat i denna fråga. Men ett problem med Sveri-
ges agerande är ju att vi själva fortfarande förfogar
över truppminor inom det svenska försvaret.

Av det svar jag fått av försvarsministern framgår
inte att det kan finnas en bristande trovärdighet i Sve-
riges agerande i internationella sammanhang när vi
kräver exportförbud och driver på internationellt för
att totalt avskaffa minor samtidigt som vi har dem
kvar inom vårt svenska försvar.

Jag vill åberopa vad den svenska regeringens re-
presentant i Wien, Jan Eliasson, framhöll. I sitt tal i
Wien den 26 september framhöll han att det nu är
dags att gå från allmänna moraliska ställningstagan-
den och moraliska fördömanden till att stärka bindan-
de legala normer. Vi måste gå vidare på den grunden
och se till att målet är att avskaffa minor totalt.

Då menar jag att det är en lång och utdragen be-
handling av denna fråga att först våren 1996 kunna
komma fram till ett svar på denna utredning.

Anf. 11 Försvarsminister THAGE G
PETERSON (s)

Fru talman! Jag delar Eva Zetterbergs avsky mot
truppminor. Målet för Sverige är ett globalt förbud
mot antipersonella minor. Sverige har lagt ett förslag
om ett sådant förbud och arbetar aktivt med att driva
förslaget vid den översynskonferens som just nu pågår
i Wien. Konferensen avslutas på fredag. Först därefter
går det att uttala sig om vad de internationella över-
läggningarna har lett fram till.

Om det blir en internationell överenskommelse om
totalförbud mot antipersonella minor kommer självfal-
let inte några sådana minor längre att användas av det
svenska försvaret. Det är just för att utreda konsek-
venserna av ett sådant förbud som regeringen har gett
försvarsmakten det utredningsuppdrag som jag redo-
visade i mitt svar.

Jag vill tillägga följande fakta som ofta glöms bort
i debatten i Sverige. Sverige tillverkar inga antiperso-
nella minor. Vi exporterar inga sådana minor. Vi
avser inte att inköpa några för att förnya våra lager.
Vi har minor endast av en anledning, nämligen att
försvara landet, vår frihet, vår befolkning och våra
barn. Vi avser inte att använda våra minor utanför vårt
lands gränser. Vi har minorna enbart för att skydda
oss mot angripare.

Anf. 12 EVA ZETTERBERG (v)

Fru talman! Försvarsministern, jag inser mycket
väl att det är stor skillnad på Sveriges sätt att handha
minor jämfört med andra länder som aktivt har använt
dem i angreppskrig. Men detta innehav minskar lika-
fullt Sveriges trovärdighet internationellt.

Det finns andra länder som har gått före på detta
område. Vi har Belgien som har fattat ett sådant be-
slut och, överraskande nog, Frankrike som i samband
med översynskonferensen har talat om sin avsikt att
totalt eliminera minor inom det franska försvaret.

Jag menar att detta allvarligt skadar förtroendet
för Sverige internationellt. Det hade varit mycket
lämpligt att ta ett sådant beslut från svensk sida i
samband med översynskonferensen, inte som ett re-
sultat av denna utan på eget initiativ för att gå före,
eller åtminstone följa efter de länder som har påbörjat
den här processen.

Överläggningen var härmed avslutad.

17 § Svar på fråga 1995/96:2 om priset på han-
delsgödsel

Anf. 13 Jordbruksminister MARGARETA
WINBERG (s)

Fru talman! Carl G Nilsson har, med hänvisning
till ett uttalande om priset på handelsgödsel, frågat
mig om jag är beredd att undersöka vilka effekter som
höjda priser på insatsvaror har på den svenska livs-
medelsproduktionens konkurrenskraft samt på kon-
sumentpriserna på livsmedel.

Efter förslag från regeringen beslutade riksdagen i
december 1994 att höja miljöavgifterna på handels-
gödsel. Bakgrunden till detta var en ökad användning
av handelsgödsel.

Jag vill erinra om att riksdagen har begärt att re-
geringen skall återkomma till riksdagen med förslag
rörande resurshushållande konventionellt jordbruk.
Jag utgår ifrån att frågan om miljöavgifternas ut-
formning kommer att prövas i detta sammanhang.

I det fall det blir aktuellt med ytterligare avgifts-
höjningar ser jag det som naturligt att de föregås av
en analys av effekterna av en sådan höjning.

Anf. 14 CARL G NILSSON (m)

Fru talman! Tack för svaret. Skälet till min fråga
var att miljöministern i en intervju i Skåne den 11
september uttalade att hon kunde tänka sig att med-
verka till en höjning av priserna.

Jag beklagar att höjningen i december 1994 blev
av. Jag beklagar det därför att det finns ett direkt
samband mellan priset på handelsgödsel och andra
insatsmedel å ena sidan och priset på livsmedel å den
andra. Jag tror att vi har Europas högsta priser på
detta i det svenska lantbruket.

Jordbruksministern säger att det har blivit en ökad
användning. Det skedde ett ökat inköp av handelsgöd-
sel i slutet av 1994. Det berodde på att det var avise-
rat en höjning av priserna framöver. Det var alltså inte
frågan om en ökad användning, utan ett ökat inköp av
gödsel.

Jag tycker att det är oroande att jordbruksminis-
tern antyder att det kan bli ytterligare höjningar av
skatten på handelsgödsel. Därmed finns det en risk för
att vi får en fortsatt höjning eller en utebliven minsk-
ning av livsmedelspriserna. Den successiva minskning
av livsmedelspriserna som kom till stånd under den
förra regeringen bröts ju bl.a. på grund av att skatten
på insatsmedlen höjdes.

Jag skulle vilja sluta med att fråga om jag skall ty-
da svaret så att jordbruksministern kan tänka sig att
vara med om ytterligare höjningar av det som redan
nu är Europas högsta priser på handelsgödsel.

Anf. 15 Jordbruksminister MARGARETA
WINBERG (s)

Fru talman! Låt mig först klara ut vad miljöminis-
tern har sagt och inte sagt. Hon har inte föreslagit en
särskild regional avgift för Skåne. Detta kom upp i
samband med en presskonferens när hon diskuterade
regionala avgifter på trafiken. När en journalist före-
slog att man skulle kunna göra motsvarande på jord-
bruket svarade hon litet skämtsamt: Ja, det kanske
vore en idé.

Det var alltså ingen djupare tanke från hennes
sida. Det är inte aktuellt, vare sig från hennes sida
eller min, att föreslå några regionala avgifter på in-
satsvaror.

Låt mig sedan säga att det är väl känt att social-
demokraterna under hela tiden i opposition drev frå-
gan om att bibehålla den högre nivån på avgifterna på
både handelsgödsel och kemikalier.

Carl G Nilsson försöker nu få det att framstå som
om anledningen till de uteblivna prissänkningarna
skulle vara att vi har höjt priset på handelsgödsel. Det
är nog inte så enkelt. De höga matpriserna i Sverige
har andra och mer mångfasetterade förklaringar.

De har bl.a. med den låga kronkursen, och därmed
den uteblivna importen, att göra. Jag tror att man får
vara litet mer analytisk innan man säger så som Carl
G Nilsson har gjort.

Carl G Nilsson skall inte tyda svaret så att jag i
dag är beredd att förorda en ytterligare höjning. Det
är jag alltså inte.

Anf. 16 CARL G NILSSON (m)

Fru talman! Det sista tackar jag för å jordbruksnä-
ringens vägnar. Det är naturligtvis självklart att en
höjning av priset på något av insatsmedlen för jord-
bruket har ett samband med livsmedelspriserna. Vi
har Europas högsta skatter på insatsmedel. Det gäller
handelsgödsel, dieselolja, bekämpningsmedel osv.
Sammantaget innebär detta naturligtvis en mycket stor
svårighet att få till stånd den sänkning av livsme-
delspriserna som är så nödvändig.

Anf. 17 Jordbruksminister MARGARETA
WINBERG (s)

Fru talman! Jag vill erinra om att EU-
medlemskapet medför en ökad intäkt för jord-
bruksnäringen som helhet på i genomsnitt 11 %. Det
varierar i olika delar av landet och mellan olika pro-
duktionsgrenar. Sockerbetsodlingen drog den största
vinstlotten, och svinproduktionen förlorade på det
hela.

Jag håller med om att vi har både höga avgifter
och strängare regler i övrigt för vårt jordbruk. Detta
har vi genomfört gemensamt, jordbruket och staten.

Jag tror att det kommer att utgöra en värdefull
konkurrensfördel. Det har vi redan sett när det gäller
export av svensk mat. Den har ökat med 30 % under
det första halvåret. Det tycker jag är mycket glädjan-
de. Jag är övertygad om att till detta bidrar att vi har
ren miljö och relativt giftfria produkter.

Anf. 18 CARL G NILSSON (m)

Fru talman! Det är riktigt att jordbruket har fått en
förbättring av sin konkurrenskraft i förhållande till hur
det var före medlemskapet. Men låt mig erinra om att
den förbättringen skedde från en mycket låg nivå där
svenskt jordbruk hade en mycket dålig konkurrens-
kraft.

Ett av skälen till att vi från vårt håll verkade så iv-
rigt för ett medlemskap var just att svenskt jordbruk
skulle få en så lika konkurrenskraft som möjligt gen-
temot det övriga europeiska jordbruket. Jag vill upp-
repa att jag beklagar att det på en del områden är en
mycket ojämlik konkurrenssituation. Det gäller just
ett sådant område som skatt på insatsmedel.

Överläggningen var härmed avslutad.

18 § Svar på fråga 1995/96:9 om mjölkprodu-
centerna

Anf. 19 Jordbruksminister MARGARETA
WINBERG (s)

Fru talman! Lennart Brunander har frågat mig om
regeringen är beredd att utforma ett förslag till mjölk-
pension för att frigöra mjölkkvot.

Jag håller med Lennart Brunander när han i sin
fråga konstaterar att Sveriges landskvot är för liten i
förhållande till den produktionsförmåga som i dag
finns hos landets mjölkproducenter. Det är alltid pro-
blematiskt att införa ett system som är produktionsbe-
gränsande. Landskvoten är en begränsning. Om
svenska mjölkproducenter producerar mer än 3 303
miljoner kg måste en tilläggsavgift betalas till EU.

Det finns en möjlighet till omfördelning av mjölk-
kvoter inom mjölkkvotssystemet. Omfördelning sker
via de köp- och säljtillfällen som Statens jordbruks-
verk kommer att administrera. Mjölkproducenter som
har fått mjölkkvot kan sälja hela eller delar av kvoten
medan de som vill producera mer än den kvot de
innehar kan köpa sig en större kvantitet. Jordbruks-
verket har fastställt att för nästa köp- och säljtillfälle
är priset 1,50 kr/kg mjölk. Det finns möjlighet att
prioritera vissa köpare framför andra vid dessa köp-
och säljtillfällen. Jag anser att det kan vara rimligt att
under det första köp- och säljtillfället ha en viss pri-
oritering av utökare och nystartare.

Dessa köp- och säljtillfällen är alltså en åtgärd
som avser att lösa de problem som Lennart Brunander
pekar på. Innan vi har sett effekterna av köp- och
säljtillfällen är det enligt min mening för tidigt att
börja diskutera ytterligare åtgärder.

Av vad jag nu har sagt framgår att regeringen inte
har för avsikt att utforma ett förslag till mjölkpension.

Anf. 20 LENNART BRUNANDER (c)

Fru talman! Jag tackar jordbruksministern för sva-
ret. Eftersom det är negativt kan jag inte säga att jag
är nöjd.

Mjölkkvoter och fördelning av mjölkkvoter har
blivit ett ganska stort bekymmer. Dels har det dragit
ut på tiden, dels har det inneburit att många får betyd-
ligt mindre kvot än vad de måste ha för att bedriva en
mjölkproduktion på något så när rimliga ekonomiska
villkor.

Jag var ute och talade med en del mjölkbönder
häromdagen. Det var en som redovisade att han har
haft 30 kor och i dag byggt ut till 60 kor. Nu när han
får ett slutligt besked får han kvot för 31 kor. Han har
inte en möjlighet att klara det. Detta är inte ett unikt
exempel. Det är litet grand på det sättet.

Orsaken till att det blivit så är naturligtvis att
kvoten är för liten. Men det beror också på att när
man drar ut på fördelningen på det här sättet blir en
del av den produktion som annars skulle ha försvunnit
kvar. Hade vi fått ett köp- och säljtillfälle redan i
våras skulle det förmodligen ha kunnat lösts på ett
bättre sätt.

Regeringen är inte oskyldig till att det har dragit ut
på tiden. Beslutet fattades i höstas och borde rimligt-
vis ha prioriterats på ett sådant sätt att en slutlig för-
delning av kvoterna kunnat ske under våren. Det
skulle därför vara bra om regeringen och jordbruks-
ministern kunde medverka till att göra något som
kunde lösa problemet.

Det förslag som jag har om en mjölkpension
skulle kunna vara en sådan möjlighet. Vi har en hel
del äldre brukare som säkert är på väg att sluta. Vi har
också de som måste göra miljöinvesteringar för att
kunna fortsätta. Också de skulle kunna ta en mjölk-
pension. På det sättet får vi loss kvoter som kunde
fördelas till dem som behöver de kvoterna för sin
utbyggnad. Det skulle vara rimligt, jordbruksminis-
tern, att pröva ett sådant system.

Anf. 21 Jordbruksminister MARGARETA
WINBERG (s)

Fru talman! Jag tycker inte att det är ett dugg rim-
ligt att pröva ett sådant system.

De äldre jordbrukare som uppfyller kraven att få
mjölkkvot och vill sluta kan den 1 april nästa år lägga
ner sin produktion och få betalt för sin kvot. Att dessa
grupper dessutom skulle få en av staten finansierad
pension tror jag skulle vara litet väl stickande i ögo-
nen på alla de andra medborgare i detta land som i
den ekonomiska situation vi befinner oss i får se att
deras tillgångar och deras inkomster minskar.

Jag vill betona att regeringen och LRF har träffat
en uppgörelse som innebär att ingen bonde behöver
vara rätt att producera för mycket under det första
kvotåret. Vi har en gemensam finansiering om den
totala mängden mjölk skulle bli högre än den tilldela-
de landskvoten på 3,3 miljoner ton.

Jag vill också tala om att ca 30 personer på Jord-
bruksverket har arbetat med kvotfördelningen under
ett halvår. Det tar tid när man går in i ett nytt system
som är helt främmande för Sverige. Dessutom har
10 000 jordbrukare överklagat sin preliminära kvot.
Varje en av dem måste få en individuell behandling.
Det är klart att sådant tar tid. Det kräver rättssäkerhe-
ten.

Anf. 22 LENNART BRUNANDER (c)

Fru talman! Det är självklart att det tar tid. Att
många skulle överklaga var något som vi diskuterade
redan i höstas när beslutet fattades. Med de regler
som sattes kunde man förutsätta att många skulle
överklaga, eftersom reglerna blev sådana att nästan
alla förlorade på det. Det var inte rimligt att det skulle
bli på det sättet.

Mjölkpension är inte något unikt. Vi försöker lösa
föryngringsproblematiken på ett sådant sätt i många
andra sammanhanget. Inom försvaret har man förtida
pension för att man skall få in yngre arbetskraft. Det
genomför man också inom polisen och inom andra
näringar. Där går staten in och tar ett ansvar för detta.
Eftersom staten har ett ansvar för att kvotsystemet
skall fungera, och fungera på ett bra sätt, tycker jag att
man skulle kunna införa det i det här läget.

Precis som jordbruksministern sade i debatten om
den förra frågan går det rätt bra att sälja svenska pro-
dukter ute på europamarknaden. Då kanske det vore
rimligt att komplettera med att söka en högre kvot.

Anf. 23 Jordbruksminister MARGARETA
WINBERG (s)

Fru talman! Jag tror att det är litet fel att dra in
försvaret och polisen i den här debatten. De som slu-
tar i försvaret har ingen "försvarskvot" som de kan
sälja när de avgår, och polisen har igen "banditkvot",
eller vad man nu skulle kalla det för. Men bönderna
får sin mjölkkvot. Den har ett värde, och den kan de
sälja. Därmed får de en garanti för sin ålderdom. Det
är därvidlag en väldig skillnad mellan jordbrukare och
andra grupper i samhället. Det är ganska orimligt att
de dessutom skulle få något slags extra pension.

Jag vill också påpeka att det var den borgerliga
regeringen som förhandlade och som godkände kvo-
ten på 3,3 miljoner ton. Det var också den borgerliga
regeringen som genom något dubbeltydiga budskap
förmådde en del jordbrukare att utöka sin produktion
efter det att förhandlingarna var avslutade. Det är det
som ställer till problem. När förhandlingarna pågick
var produktionen mindre än den framförhandlade
kvoten. Sedan har produktionen växt. Det är det som
gör att vi i dag måste reducera.

Anf. 24 LENNART BRUNANDER (c)

Fru talman! Det är riktigt att det var den borgerli-
ga regeringen som förhandlade fram kvoten. Men
Margareta Winberg vet precis lika bra som jag att den
ville gå till Bryssel med ett betydligt högre bud än vad
den slutligen gjorde. Socialdemokraterna gick in och
förhandlade med den dåvarande regeringen för att
sänka kvotkravet gentemot Bryssel, vilket jag tycker
var helt fel.

Vi behövde ha en enighet från Sveriges sida i för-
handlingarna, och då blev det som det blev. Det blev
ett lägre krav från svensk sida och ett lägre resultat.
Utökningen av produktionen är något som bönderna
har beslutat om själva utifrån de förutsättningar som
har funnits.

Jag är medveten om att alla inte kan få exakt vad
de vill ha. Men det borde vara rimligt att lösa det på
ett bättre sätt inom ramen för den kvot som finns. Då
skulle förslaget om mjölkpensioner kunna vara något,
inte minst för dem som måste göra miljöinvesteringar
för att klara sig. De skulle kunna krypa ur systemet på
ett rimligt sätt.

Anf. 25 Jordbruksminister MARGARETA
WINBERG (s)

Fru talman! Lennart Brunander sade avslutnings-
vis att de skulle kunna klara sig på ett bättre sätt. Jag
har sagt att för att få en mjölkkvot skall de följa lagen,
dvs. fullgöra de miljöåtaganden som vi har kommit
överens om i den här riksdagen. På samma vis säger
jag att det väl vore fel att på någon annan väg kom-
pensera dem som inte följer lagen. Det vore lika illa
som att ge dem en mjölkkvot. Jag tycker att vi kan
sluta prata om det. Det är inte aktuellt med ytterligare
sådana åtgärder.

Anf. 26 LENNART BRUNANDER (c)

Fru talman! Den här kopplingen mellan kvoter och
miljökrav har vi gjort här i Sverige. Det är inte nå-
gonting som följer med EU-reglerna, och därför kan
vi hantera det här på ett något annat sätt. Nu har den
process som regeringen har gjort dragit ut på tiden.
Det kommer att dröja ganska länge innan några kvoter
blir fria. Det skulle vara ett värde i sig om kvoterna
släpptes tidigare så att man skulle kunna få mjölk-
pension. Det skulle kunna vara ett led i det här syste-
met.

Överläggningen var härmed avslutad.

19 § Svar på fråga 1995/96:8 om kalkning

Anf. 27 Miljöminister ANNA LINDH (s)

Fru talman! Dan Ericsson har frågat mig om jag är
beredd att inom ramanslaget för kalkningsverksamhe-
ten göra regionala omfördelningar så att exempelvis
Östergötland får ökade anslag.

Kalkningsanslaget disponeras av Naturvårdsver-
ket. Det innebär att Naturvårdsverket efter ansökan
fördelar tillgängliga resurser till länsstyrelserna. För
innevarande budgetår har Naturvårdsverket, för de
första sex månaderna, fördelat 67 av de totalt 210
miljoner kronor som finns upptagna i statsbudgeten.
Som bas för fördelningen finns en preliminär plan för
hela budgetåret. Systemet innebär att det finns ut-
rymme för omfördelningar under budgetåret.

Jag förutsätter därför att Naturvårdsverket beaktar
situationen i Östergötlands län när de återstående
medlen för budgetåret skall fördelas.

Anf. 28 DAN ERICSSON (kds)

Fru talman! Jag vill tacka miljöministern för sva-
ret. Bakgrunden till min fråga är att regeringen i janu-
ari lade fram en miljöbudget som innebär försvag-
ningar av försvaret av miljön. Det gäller bl.a. minska-
de kalkningsinsatser. Vi har diskuterat det här ärendet
några gånger under vårriksdagen. Vid ett tillfälle, den
2 maj, sade miljöministern: "Vi räknar med att vi
klarar omkalkningen." Vid ett annat tillfälle, den 8
juni, sade Socialdemokraternas företrädare i debatten:
"För 1996 kommer det att finnas mycket mer pengar
än vad som tidigare funnits till kalkning av sjöar."
Detta är direkt felaktigt.

Jag har svart på vitt från länsstyrelsen i Östergöt-
land om vad som nu händer med kalkningsverksamhe-
ten, och jag skall ta ett par exempel. Ca 30 sjöar kan
inte åtgärdas i höst, trots att merparten av dem inte
har kalkats sedan mitten av 80-talet. Kort sagt: sjöar-
na blir nu surare. En tredjedel av de planerade om-
kalkningarna hösten 1996 kan inte genomföras.

Miljöministern har tidigare sagt att hon räknar
med att omkalkningen skall klaras. Skall man se frå-
gesvarets sista del på det sättet att Naturvårdsverket
enligt miljöministerns mening skall tillse att omkalk-
ningsverksamheten, i det här fallet i Östergötland, inte
riskeras? I så fall är det ett mycket bra besked, inte
minst för de östgötska sjöar som annars riskerar att bli
surare. Ett förtydligande på den här punkten är ange-
läget för dem som arbetar med den här verksamheten
ute på fältet. Jag hoppas nu att Anna Lindh kan ta
tillfället att verkligen göra ett förtydligande. Om-
kalkningen skall väl fortsätta?

Anf. 29 Miljöminister ANNA LINDH (s)

Fru talman! Jag tror att det viktigaste vi kan göra,
vilket jag också har sagt till Dan Ericsson tidigare i
debatten, är att se till att vi tar bort orsakerna till för-
surningen. Det gäller att se till att utsläppen både i
Sverige och i övriga Europa upphör.

Vi måste också se till att vi har ett så bra system
som möjligt. Tidigare har vi haft stora reservationer.
Vi har haft ett system där kostnaderna har ökat alltför
mycket utan att verksamheten har ökat. Det innebär
också att det finns anledning att se över det system vi
har haft. På det området pågår en utredning.

I Östergötland, som exempel, har man begärt att få
1 430 000 kronor för detta budgetår. Vad jag har
förstått ger den preliminära fördelningen 1 287 000
kronor, dvs. 143 000 kr mindre. Jag har svårt att för-
stå att 143 000 kr mindre eller 10 % skulle innebära
att man fick ställa in 30 % av verksamheten.

Anf. 30 DAN ERICSSON (kds)

Fru talman! Det är möjligt att miljöministern har
svårt att förstå det här, men detta är verkligheten ute
på fältet. Minskningen av resurserna innebär de facto
att man inte kan omkalka och att sjöarna blir surare.
Det handlar faktiskt om pengar. Regeringen har dragit
ner på det här anslaget, och då får vi dessa effekter.
Det var detta jag varnade för i våras.

Nu har jag svart på vitt på att det faktiskt blir
verklighet - om inte miljöministern vill leva upp till
vad hon sade i kammaren i våras. Hon sade att hon
räknar med att klara omkalkningen. Hon gav ett
mycket tydligt besked. Varför inte stå fast vid detta nu
och vara mycket tydlig i den här frågedebatten? Alla
de som är engagerade i den här verksamheten och
som jobbar hårt med detta i kommunerna, länsstyrel-
serna och ute på fältet skulle då få veta för sin plane-
rings skull att de kan få fortsätta med det här. De
skulle ha säkerheten att det som miljöministern sade i
våras gäller - omkalkningen skall fortsätta. Det är det
beskedet jag faktiskt väntar på.

Anf. 31 Miljöminister ANNA LINDH (s)

Fru talman! Jag tycker fortfarande att Östergöt-
land borde klara det här. Det är alltså 143 000 kr som
saknas enligt den preliminära fördelningen. Det kan
inte innebära att man måste ställa in en tredjedel av
verksamheten.

Anf. 32 DAN ERICSSON (kds)

Fru talman! Jag skulle då vilja föreslå att Anna
Lindh faktiskt tar till sig vad som händer i Östergöt-
land och kanske gör ett besök på ort och ställe för att
se vad det här innebär i realiteten. 143 000 kr, som
miljöministern säger, låter kanske inte så mycket. I
sammanhanget - det är stor omfattning på den här
verksamheten - är det stora pengar. Jag drog ett par
exempel på vad det här innebär, men det finns flera
exempel på verksamhet som drabbas till följd av de
minskade anslagen.

Miljöministern sade också att det viktigaste är att
angripa orsakerna och att vi har ett bra system. Det är
självklart, och det håller jag också med om. Medan vi
väntar på att miljön skall förbättras så att vi inte får de
här tunga utsläppen måste vi har kvar det uppehållan-
de försvaret. I annat fall dör sjöarna.

Jag hoppas att miljöministern inte vill bidra till
detta. I så fall kommer hon att gå till historien som
försurningsminister, och det önskar jag faktiskt inte
miljöministern.

Överläggningen var härmed avslutad.

20 § Svar på fråga 1995/96:15 om gränsöver-
skridande föroreningar vad avser Östersjön

Anf. 33 Miljöminister ANNA LINDH (s)

Fru talman! Lena Klevenås har frågat mig vilka
åtgärder jag avser att vidta för att samordna miljöin-
satserna till öst så att den mest miljövänliga teknik
som finns på VA- och jordbruksområdet används i
kampen mot gränsöverskridande vattenföroreningar
vad avser Östersjön.

Jag börjar med VA-området. Biståndet i dag byg-
ger på investeringar i traditionella avloppsreningssys-
tem. För de baltiska länderna har det ändå inneburit
en väsentlig förbättring för miljön. Hittills har det inte
funnits utvecklade nya VA-system som kan användas
i dessa sammanhang. Jag är dock medveten om den
utveckling som pågår för att få fram nya VA-system.
Av den anledningen har jag också inbjudit till en
hearing den 6 november om VA-system för en hållbar
utveckling. Diskussionen på hearingen kommer att
fokuseras kring tre frågeställningar; miljöeffekter av
nuvarande system, ny VA-teknik samt hinder och
styrmedel för ny VA-teknik. Jag anser att när det finns
utvecklade alternativ till dagens VA-system så bör
sådana system också kunna användas i biståndssam-
manhang.

Vad gäller miljöinsatser till öst på jordbruksområ-
det så finns ett program framtaget med målet att
minska läckaget av växtnäring från jordbruket såväl i
Östersjön som till lokala yt- och grundvattentäkter.
Programmet omfattar demonstrationsprojekt, utbild-
ning och rådgivning inom jordbruksområdet i syfte att
sprida kunskaper om miljöanpassad jordbruksteknik,
djurhållning och växtodling. Biståndet är med andra
ord inriktat på att få fram ett mer miljövänligt jord-
bruk i öst.

Anf. 34 LENA KLEVENÅS (s)

Fru talman! Östersjöns vatten är kraftigt övergött
och förorenat. Det finns en kartläggning av över
hundra, tror jag, "hot spots" som man skall kunna
åtgärda. Det skulle ta 20 år och kosta 150 miljarder.
Det är ett mycket stort problem.

Min fråga gäller inte dessa "hot spots". Min fråga
gäller hur vi skall kunna förebygga att vi inte bygger
in nya miljöproblem. Jag tycker att VA-systemen och
jordbruket utgör sådana områden där vi måste vara
mycket förutseende. De områdena hänger ihop och
bygger på kretsloppet mellan stad och land, som inte
fungerar i Sverige. Vi börjar dock inse att vi måste
förändra det. Vi måste ha en helhetssyn.

Kväve som ämne och som förorening är gödande. Det
förstör sjön, men det behövs för att göda jordarna.
Kväve finns i urinen.

Om vi nu inför uppbyggandet av Östersjöländerna
- de baltiska länderna - och i det bistånd vi ger till
dem kan påverka så att man inte bygger in det system-
fel som vi har i Sverige med den gamla typen av vat-
tentoaletter skulle vi kunna slå två flugor i en smäll.
Vi skulle kunna använda kvävet från urinen till att
göda åkrarna, och åkrarna skulle kunna behålla sin
goda kvalitet vad avser mikrobiologin. Maskar finns
kvar, och aktiviteten finns där.

Om vi i stället bygger in detta felaktiga system
måste vi bygga dyra reningsanläggningar där det går
åt mycket elenergi för att man skall få bort kvävet.
Det är dessutom väldigt svårt att göra det. Vi får fel
sak på fel plats.

Därför tycker jag att detta är så angeläget. Jag vill
verkligen understryka att vi från svensk sida borde ta
flera initiativ på området och samordna insatserna så
att vi inte bygger in nya miljöproblem.

Anf. 35 Miljöminister ANNA LINDH (s)

Fru talman! Jag kan hålla med Lena Klevenås om
att VA-frågorna är väldigt viktiga. Det blir dock pro-
blem om man försöker ställa krav på biståndsländerna
och introducera teknik som man själv inte ens har
prövat. Det var oerhört akut att sätta in insatser i Bal-
tikum. För att hitta en bra teknik valde vi att använda
den traditionella tekniken.

Vi kommer nu att försöka se över vilka möjlighe-
ter vi har att utveckla alternativ och bättre teknik i
Sverige. Vi har bl.a. givit den utredning som tittar på
VA-frågorna i uppdrag att försöka hitta ett system
som tillåter mera lokala lösningar för att man just inte
skall behöva ha samma system i hela Sverige utan
kunna använda olika system utifrån lokala förutsätt-
ningar. På det sättet räknar jag också med att vi får
fram flera system som i ett senare skede också kan
användas vid våra biståndsinsatser.

Jag räknar också med att hearingen i höst kommer
att göra en hel del för att skynda på arbetet när det
gäller VA-systemen.

Biståndsinsatserna riktas, som jag sade, mycket
mot jordbruket och mot VA-systemen. I framtiden
kan vi kanske hitta ett sätt att få ihop dessa system,
precis som Lena Klevenås antydde.

Anf. 36 LENA KLEVENÅS (s)

Fru talman! Jag förstår att det kan vara svårt att
ställa krav, men samtidigt är jag orolig för att vi för
över en teknik som är föråldrad. Vi bör ha bästa mil-
jöteknik på biståndsområdet. Det är oerhört viktigt för
att inte förvärra situationen vad gäller vattnet i Öster-
sjön.

Den traditionella tekniken ser kanske bra ut. Man
imponeras kanske på något sätt av att den verkar
tilltalande inne i husen. Men vi måste naturligtvis
också själva ändå snabbt komma över till den nya
tekniken, och också försöka se till att det blir den som
är spjutspetstekniken på området och att det är den vi
förmedlar som bistånd.

Jag tycker självfallet att det är väldigt bra om man
kan hitta lokala lösningar. Hearingen kommer säkert
att vara till stor nytta.

Jag har hört att t.ex. Estland har begärt bistånd för
ekologiskt jordbruk, men att man inte fick det från
Sverige. Jag kan inte riktigt gå i god för detta, för jag
har inte kontrollerat uppgiften. Men det är allvarligt
om vi från Sverige inte stöder det som vi börjar inse
att vi själva måste ställa om till.

Anf. 37 Miljöminister ANNA LINDH (s)

Fru talman! Den sista frågan känner jag inte till.

Även om Lena Klevenås anser att VA-tekniken är
föråldrad har den betytt oerhört mycket för att hjälpa
de baltiska länderna. De program som Sverige har
varit involverat i när det gäller rening av "hot spots",
men också andra reningsanläggningar i Baltikum, och
hjälpen med VA-systemen har betytt oerhört mycket i
Baltikum. Därför tror jag att det har varit av stort
värde, även om man i framtiden kanske kommer att
hitta ännu bättre system.

Att avstå från den sortens hjälp i ett akut läge, i
avvaktan på att hitta en bättre teknik, tror jag hade
varit mycket allvarligt för Östersjön.

Anf. 38 LENA KLEVENÅS (s)

Fru talman! Jag menar inte att man skulle ha av-
stått från att bygga enstaka reningsanläggningar enligt
det gamla systemet. Självfallet måste man också göra
det.

Men det är så viktigt att komma över till de nya
miljövänliga systemen, bl.a. beroende på att det gamla
sättet att rena kväve är väldigt kostsamt och drar väl-
digt mycket energi. De baltiska staterna har också
svårt att få tillräckligt med elkraft, och det är stora
problem med Ignalina. Det skulle vara väldigt tragiskt
om vi bygger fast detta system som dels bygger på
föråldrad teknik, dels är väldigt elintensivt.

Jag önskar miljöministern god framgång och lycka
med att försöka få en ändring till stånd såväl i Sverige
som på andra sidan Östersjön.

Överläggningen var härmed avslutad.

21 § Svar på fråga 1995/96:16 om jordskalv
och kärnkraft

Anf. 39 Miljöminister ANNA LINDH (s)

Fru talman! Lennart Daléus har frågat mig vilka
säkerhetsbedömningar regeringen avser att genomföra
eller beställa och vilka säkerhetsåtgärder som kan
avses vidtas eller krävas vid de svenska kärnkraftver-
ken med anledning av förra veckans jordskalv i Hal-
land.

I regeringens proposition med riktlinjer för ener-
gipolitiken anförde föredragande statsråd bl.a. att SKI
bör upprätta ett program som syftar till att varje
svenskt kärnkraftsblock under sin tekniska livslängd
om möjligt skall genomgå minst tre fullständiga sä-
kerhetsgranskningar liknande den som föregår medde-
landet om tillstånd att för första gången ta reaktoran-
läggningen i drift. Riksdagen godkände de i proposi-
tionen givna riktlinjerna.

SKI har inom ramen för detta program och den
återkommande säkerhetsredovisning som kärnkrafts-
företagen ålagts fortlöpande analyserat och värderat
riskbidragen från jordskalv i närheten av svenska
kärnkraftverk. Arbetsläget har regelbundet redovisats
till regeringen i SKI:s årliga rapporter om säkerhets-
läget vid de svenska kärnkraftverken.

Därav framgår bl.a. att reaktorerna och deras in-
neslutningar är konstruerade för att tåla mycket stora
påfrestningar. SKI har därvid i sina analyser räknat
med så starka jordbävningar att de skulle leda till
katastrofala byggnadsskador och ett stort antal
dödsoffer om de skulle drabba en svensk tätort.

Jordskalv av den styrka som nu inträffade i Hal-
land förutsätts i säkerhetsanalyserna kunna inträffa
flera gånger under reaktorernas livstid. Arbete pågår
dock för att ytterligare förstärka skyddet mot skador
på reaktorerna från mycket stora jordbävningar, mot-
svarande 6 eller mer på Richterskalan. Det sker bl.a.
genom att man vid byte av utrustning i reaktorerna ser
till att ingående komponenter är dimensionerade för
stora jordbävningslaster. Det har också varit fallet vid
installationen av de s.k. haverifiltren, som varje
svensk kärnkraftsreaktor har utrustats med.

Mot denna bakgrund ser regeringen inte något be-
hov av att genomföra några ytterligare analyser eller
säkerhetsåtgärder med anledning av jordskalvet i
Halland.

Anf. 40 LENNART DALÉUS (c)

Fru talman! Jag tackar naturligtvis för svaret, som
säkert är alldeles korrekt. Men vad jag var ute efter
var den mer psykologiska och mänskliga hantering av
en ny situation på kärnkraftsområdet. Utan jämförel-
ser i övrigt kan man kanske likna situationen med det
som hände i Harrisburg med Three Mile Island, där
ett nytt fenomen fick det politiska samfundet att rea-
gera. Jag tycker också att man kan dra en parellell till
det som hände för drygt ett år sedan: strilproblemen i
de svenska reaktorerna.

SKI och SSI och alla kontrollmyndigheter har ar-
betat och förutsett en väldig massa saker, men så
inträffar en händelse som ingen har tänkt på. Man får
en ny signal. Någonting nytt har hänt. Kärnkraften
beter sig annorlunda än vad som var förutsett.

Nu har vi uppenbarligen en situation då det har
hänt någonting som åtminstone inte jag riktigt hade
tänkt mig - jag är övertygad om att rätt många svens-
kar inte heller hade tänkt sig det - dvs. en jordbävning
i realiteten under ett svenskt kärnkraftverk.

Jag förstår att socialdemokratiska kommunfull-
mäktigeledamöter i Varberg börjar dra öronen åt sig
när det gäller att medverka till förvar av radioaktivt
avfall.

Det är då man undrar om det ändå inte finns skäl
att ta ett politiskt ansvar. Det kan vara så att SKI har
tänkt igenom mycket. Det kan vara så att man har
tänkt på de flesta saker, men nu händer det en grej.
Nu får vi en jordbävning som visar att det inte är så
säkert som folk i största allmänhet har tänkt sig.

Finns det då inte skäl att politisk initiera en ny be-
dömning både av reaktorsäkerheten och kanske i all
synnerhet av den säkerhet som hänger samman med
förvaringen av det radioaktiva avfallet? Det är det jag
vill fråga miljöministern. Finns det inte skäl att man
gör det nu när tillfälle ges?

Anf. 41 Miljöminister ANNA LINDH (s)

Fru talman! Det är väl i och för sig ingen ny hän-
delse. Det är väl ingen som har trott att Sverige skulle
vara befriat från jordbävningar - speciellt inte jord-
bävningar av denna storlek. Tvärtom är bl.a. Ringhals
utrustat för att under sin livstid klara flera jordbäv-
ningar av minst denna storlek.

Man kan diskutera slutförvaringen. Vi kommer
tillbaka till det i en fråga senare i dag. Olika alternativ
utreds fortfarande. Man bör inte binda sig för något
alternativ utan fortsätta att utveckla olika alternativ.

När det gäller den energipolitiska delen av frågan
- vad detta innebär för kärnkraftens framtid - har jag
förstått att Lennart Daléus skall diskutera den med
Jörgen Andersson om en liten stund.

Anf. 42 LENNART DALÉUS (c)

Fru talman! Jag har respekt för det här svaret ock-
så, Men jag tycker att det återspeglar en, om än inte
lättsinnig så kanske ändå, litet för lättsam attityd till
det som har inträffat. Det kanske är riktigt att man har
planerat för att det här skulle kunna inträffa, men jag
har inte varit med om det tidigare i alla fall. Jag före-
ställer mig därmed att inte heller miljöministern har
varit med om att det har inträffat en jordbävning un-
der Ringhals. När det nu inträffat undrar jag om mil-
jöministern inte har funnit något skäl till reaktion,
särskilt som miljöministern har uttalat sig om andra
delar av Ringhals i andra sammanhang och, såvitt jag
förstår, tycker att det är självklart att Ringhals skall få
tillstånd efter årsskiftet. Det beskedet ger miljöminis-
tern, såvitt jag förstår, på egen hand utan att ha kon-
sulterat den regering som sedan skall fatta beslutet.
Det må vara. Men den här attityden, att Ringhals inte
är något bekymmer och inte särskilt bör granskas på
nytt när en jordbävning har inträffat på nytt, förvånar
mig faktiskt och oroar mig litet.

Anf. 43 Miljöminister ANNA LINDH (s)

Fru talman! Det som jag i litet vänligare ordalag
försökte säga till Lennart Daléus var ju egentligen att
det faktum att Lennart Daléus inte har tänkt på det här
innebär ju inte att de kärnkraftsansvariga inte har
tänkt på det. De har ju faktiskt förutsett precis den här
situationen och ställt säkerhetskravet utifrån precis
den här situationen. Att Lennart Daléus inte har tänkt
på detta innebär inte att inte de har tänkt på det, tack
och lov. Det är viktigt att de har gjort det, och det har
de gjort. Här handlar det väl snarare om den långsik-
tiga energipolitiska diskussionen, och den vet jag att
Lennart Daléus skall föra med Jörgen Andersson om
en liten stund.

De fortsatta tillstånden i Ringhals förmodar jag att
Centern, Socialdemokraterna och andra partier ge-
mensamt skall diskutera vid ett senare tillfälle när
Energikommissionen har lämnat sitt betänkande. Det
är också det svar jag har gett på frågorna. Lennart
Daléus och jag kan inte göra upp om Ringhals 2 sam-
tidigt som Jörgen Andersson och Maria Leissner
diskuterar Oskarshamn samtidigt som Ingvar Carlsson
och Olof Johansson diskuterar Barsebäck.

Anf. 44 LENNART DALÉUS (c)

Fru talman! Här öppnar det sig för oanade konver-
sationspartner. Jag visste inte att alla dessa samtal
pågick. Det är ju spännande inför framtiden. Att det,
som miljöministern säger, inte kommer att fattas nå-
got beslut i den här frågan utan bara kommer att föras
energipolitiska diskussioner är ett glädjande besked.
Om de sedan sker med Maria Leissner eller med nå-
gon annan vill jag inte ha någon åsikt om.

Men frågan om Ringhals och min kompetens att
bedöma säkerhetsfrågorna, som miljöministern med
viss rätt ironiserar över, är inte så enkel. Det var ju
inte någon som hade tänkt på strilproblemen, inte
heller bland de säkerhetskunniga i Kärnkraftsinspek-
tionen. Man måste vara klar över att även kompetenta
säkerhetstekniker faktiskt kan göra generella felbe-
dömningar. Det är då det politiska ansvaret inträder
att förnya säkerhetsbedömningarna och att inte tro på
allting som kanske har tagits för säkert. Det är bara
den lilla idén jag vill väcka hos miljöministern.

Överläggningen var härmed avslutad.

22 § Svar på fråga 1995/96:19 om till-
ståndsprövning för Oskarshamn 1

Anf. 45 Miljöminister ANNA LINDH (s)

Fru talman! Lennart Daléus har frågat mig vilka
åtgärder regeringen avser att vidta för att genomföra
tillståndsprövningen av reaktorn Oskarshamn 1.

Lennart Daléus ställde den 16 augusti i år en lik-
nande fråga till mig, vilken jag besvarade skriftligt
den 22 augusti. Jag vill här i kammaren återupprepa
en del av vad jag då svarade.

Regeringen lämnade den 1 april 1966 Oskars-
hamnsverkets kraftgrupp AB (numera OKG AB)
tillstånd att uppföra, inneha och driva reaktorn Os-
karshamn 1. Tillståndet är inte tidsbegränsat.

I tillståndet bemyndigas delegationen för atom-
energifrågor att meddela de ytterligare villkor för
tillståndet som delegationen finner påkallade av sä-
kerhetsskäl eller eljest ur allmän synpunkt. Det är
sedan år 1974 Statens kärnkraftsinspektion, SKI, som
är ansvarig myndighet inom kärnsäkerhetsområdet.

Den 17 september 1992 beslutade SKI att inte till-
låta fortsatt drift av de fem äldsta kokvattenreaktorer-
na, däribland Oskarshamn 1, förrän tillfredsställande
åtgärder vidtagits i nödkylsystemen vid dessa reakto-
rer. Beslutet grundades på resultaten från den analys
som gjorts av ett tillbud i reaktorn Barsebäck 2 den
28 juli 1992.

SKI godkände den 24 januari 1995 de åtgärder
som vidtagits vid reaktorn Oskarshamn 1 med anled-
ning av inspektionens beslut den 17 september 1992.
SKI har också fortlöpande följt OKG AB:s arbete
med övriga säkerhetsförbättringar vid reaktorn och
därvid ställt ett antal krav på redovisningar och åtgär-
der. Den 7 juli 1995 lämnade OKG AB in en framstäl-
lan om att få återstarta Oskarshamn 1, med tillhöran-
de, samlad säkerhetsredovisning för genomförda
åtgärder. Denna framställan behandlas för närvarande
av SKI.

Av vad jag nu sagt framgår att ett beslut beträf-
fande fortsatt drift av reaktorn Oskarshamn 1 är en
säkerhetsfråga som grundar sig på åtgärder beslutade
av SKI. Det ankommer således på SKI att besluta om
reaktorn skall få drivas vidare efter genomförda åt-
gärder.

Om en tillståndshavare väljer att företa en inves-
tering som också innebär en förlängning av den tek-
niska livslängden för en reaktor måste han emellertid
kalkylera med risken att verksamheten inte kan bedri-
vas under denna tid.

Anf. 46 LENNART DALÉUS (c)

Fru talman! Jag tackar också för det här svaret
som är litet allvarligare på sitt sätt. Jag tror inte att det
som sägs på s. 2 i miljöministerns svar är alldeles
korrekt, nämligen att det hela är en säkerhetsfråga
som grundar sig på åtgärder beslutade av SKI, vilka
framför allt hänger samman med strilproblemet. Om
jag har förstått det rätt så har man i Oskarshamn in-
vesterat ohyggligt mycket pengar av andra skäl, bl.a.
för att renovera reaktortankern och för att i realiteten,
som man säger, bygga om hela reaktorn. Dessutom
har man haft strilproblemet att brottas med.

Det finns en parallell, fru talman, nämligen Ring-
hals 2 som för fem sex sju år sedan genomgick en
ganska omfattande renovering med byte av ånggene-
rator. Då fattade den dåvarande miljö- och energimi-
nistern Birgitta Dahl beslut om att tillståndspröva
Ringhals 2. Det var inte bara investeringsbeslutet som
företrädare för ägaren - staten - utan också själva
tillståndsbeslutet. Finessen med det var att då kunde
också regeringen sätta en ny parentes för den här
reaktorns tillstånd. Man kunde alltså säga att vi kom-
mer tillbaka om fem år, som det då var, för att pröva
igen. Det är också vad som sker just nu när det gäller
Ringhals 2.

Om regeringen inte går in och tillståndsprövar Os-
karshamn 1 avhänder sig regeringen denna gång -
icke förra gången - möjligheten att sätta en tidsgräns
för Oskarshamn 1. I dagens energipolitiska situation
vore det litet olyckligt, milt uttryckt. Det finns alltså
skäl för regeringen att gå in och göra en prövning.
Renoveringen eller reparationen är mycket stor. Re-
geringen har möjlighet att gå in och göra den här
prövningen, precis som man gjorde när det gällde
Ringhals 2. Det blir då naturligtvis en fråga om man
vill ta ett politiskt ansvar, som man gjorde när det
gällde Ringhals 2, och medverka till att ta greppet på
reaktorhanteringen vid Oskarshamn 1. Det är det min
fråga gäller.

Anf. 47 Miljöminister ANNA LINDH (s)

Fru talman! Vad det här egentligen handlar om,
som jag också berörde i mitt förra svar som handlade
om Ringhals, är att vi måste ha en gemensam svensk
strategi för hur vi avvecklar kärnkraften. En sådan
strategi måste vara ett resultat av ett samarbete mellan
samtliga politiska partier efter Energikommissionens
rapport. Då kan det finnas skäl att ändra en del av de
regler som finns. Då finns det också skäl att diskutera
var, när och hur avvecklingen skall börja. Ju fler
partier som kommer att vara med i den diskussionen,
desto bättre är det. Under den diskussionen kan vi inte
föra parallella förhandlingar mellan olika personer
från olika partier som samtidigt förhandlar och disku-
terar om kärnkraftens framtid, utan både Oskarshamn,
Ringhals och de andra kärnkraftverken bör ingå i en
samlad diskussion om hur kärnkraften skall avveck-
las.

Anf. 48 LENNART DALÉUS (c)

Fru talman! Nu kommer frågan om förhandlandet
upp igen. Det är något som jag inte riktigt känner
igen, och jag förstår inte vad det har med den här
frågan att göra, så det kan jag avstå från att diskutera.

Nu säger miljöministern att vi behöver en samlad
strategi efter Energikommissionens rapport. Jag
delar den uppfattningen, sympatiserar med den
och tycker att den är riktig. Men då måste jag ju
tolka miljöministern så, att det innebär att något
tillstånd från regeringen rimligen inte kan komma
i fråga till vare sig Ringhals 2 eller Oskarshamn 1
förrän förhandlingarna och överläggningarna med
alla partierna är klara och Energikommissionens
rapport är behandlad samt diskuterad inom
regeringen och med alla andra parter. Om det är så
jag skall tolka miljöministern, är jag glad, nöjd
och lycklig över svaret. Men skall jag tolka det så
att miljöministern och regeringen tänker fatta
beslut om Oskarshamn 1 och kanske Ringhals 2
eller låta Oskarshamn gå genom SKI och
därigenom ställa oss inför ett fait accompli i den
övriga diskussionen, då blir jag orolig.

Anf. 49 Miljöminister ANNA LINDH (s)

Fru talman! Det handlar om att vi måste ha en viss
tid för att föra de här diskussionerna. Lennart Daléus
vill inte höra talas om förhandlingarna, men det är
precis de som måste till. Sedan får varje parti se till
att de representeras av dem som man vill i dessa
energipolitiska förhandlingar.

Jag upprepar att Lennart Daléus och jag inte kan
stå här i talarstolen och ha förhandlingar samtidigt
som andra skall förhandla om andra komponenter
efter Energikommissionens arbete.

Det kan nog krävas något längre tid än en månad
för att föra de förhandlingarna i hamn. I realiteten är
det bara en månad från det att Energikommissionen
lämnar sitt betänkande och till dess Ringhals tillstånd
går ut. Det är det som jag har antytt i mina inter-
vjusvar om Ringhals.

Anf. 50 LENNART DALÉUS (c)

Fru talman! Fortfarande avstår jag från att tala om
detta som förhandlingar. Jag har ställt några förhål-
landevis enkla frågor, som i det här fallet gäller drif-
ten av Oskarshamn 1.

Jag har svårt att se detta i det energipolitiska per-
spektiv som miljöministern vill föra in det i. Vad det
handlar om är ju om regeringen denna gång skall
meddela SKI - som man gjorde förra gången, för fem
sex år sedan - att regeringen själv tänker göra säker-
hetsprövningen och tillståndspröva, som med Ring-
hals 2. Om man inte meddelar det rullar ju beslutet
genom SKI, och SKI saknar möjlighet att tidsbegrän-
sa det som gällt ett tillstånd att bedriva kärnteknisk
verksamhet - det är en möjlighet som bara regeringen
har. Om de besluten sedan är fattade och vi står i ett
slutskede i några tänkta energipolitiska förhandlingar
är loppet på något sätt kört. Jag vill därför vädja till
miljöministern att se till att det inte är så.

Anf. 51 Miljöminister ANNA LINDH (s)

Fru talman! Och jag vädjar till Lennart Daléus att
inte hela tiden i den här diskussionen bryta ut enskilda
reaktorer. Vi skall ta hela den energipolitiska diskus-
sionen i ett sammanhang. Då hoppas jag att vi får ett
bra resultat.

Anf. 52 LENNART DALÉUS (c)

Fru talman! Nu blir jag lycklig. Det här innebär ju
att jag inte kan tolka miljöministern på annat sätt än
att besluten om Ringhals 2 och Oskarshamn 1 icke
kommer att fattas utbrutna ur sitt energipolitiska
sammanhang. Det kan inte innebära något annat än att
frågan om tillstånd för båda de reaktorerna, inklusive
den som nu ligger "bara" hos SKI, icke kommer att
avgöras annat än i det sammanhållna energipolitiska
beslut som följer på Energikommissionen. Detta be-
sked gör mig glad, fru talman.

Överläggningen var härmed avslutad.

23 § Svar på fråga 1995/96:20 om till-
ståndsprövning för Ringhals 2

Anf. 53 Miljöminister ANNA LINDH (s)

Fru talman! Eva Goës har frågat statsrådet An-
dersson om han avser att verka för att reaktorn Ring-
hals 2 inte får förnyat driftstillstånd. Arbetet inom
regeringen är så fördelat att det är jag som skall svara
på frågan.

Nuvarande tillstånd att driva reaktorn Ringhals 2
gäller till utgången av år 1995. Vattenfall AB ansökte
den 20 oktober 1994 om tillstånd till fortsatt drift av
reaktorn. Ansökan lämnades till Statens kärnkraftin-
spektion (SKI), som med eget och andra berörda
instansers yttrande den 31 augusti i år överlämnade
ärendet till regeringen för avgörande. Till ärendet
bifogade SKI med eget yttrande Vattenfall AB:s re-
dovisning av den återkommande säkerhetsgranskning
som föreskrivits av regeringen.

Ärendet bereds för närvarande inom regerings-
kansliet, och jag är därför inte beredd att nu ytterliga-
re kommentera frågan.

Beträffande Eva Goës referens till förra veckans
jordskalv i Halland vill jag hänvisa till det svar jag
nyss lämnat till Lennart Daléus i denna fråga.

Anf. 54 EVA GOËS (mp)

Fru talman! Tack för svaret!

Jag vill bara säga att det nu är ett utmärkt tillfälle
att starta kärnkraftsavvecklingen. Jag har hört den
tidigare diskussionen, men jag har naturligtvis ställt
frågan med anledning av jordskalvet och att Ringhals
ser minst sagt ringrostigt ut. Jag har själv varit där och
sett det på nära håll. Vi vet att det finns en sjukjournal
som inte går av för hackor - den är skrämmande. Jag
har här ett dokument på vad som har hänt under årens
lopp. Vi vet att ventiler har stått öppna och att det har
blåst omkring material, och det har funnits sprickor i
tanklock. Ju mer man har lärt sig att undersöka, desto
mera problem har man upptäckt. Dessutom kan näm-
nas ånggeneratorn och allt annat, där man har jobbat
med "livsuppehållande långvård", som Ulla Lind-
ström uttryckte det.

Vi vet också att Ringhals är nr 278 bland världens
alla reaktorer. Den första är alltså den bästa, och nr
278 kommer ju långt ner på listan. Nr 2, 3 och 4 har
inte heller så goda meriter.

Vi vet att Vattenfall äger Ringhals, dvs. att staten
är ägare. Det vore därför ett lysande tillfälle att nu
visa att vi verkligen kan statuera exempel.

Jag kan förstå resonemanget om att vi skall disku-
tera hela energipolitiken i ett svep, men jag ser också
att det är mycket som handlar om känslomässiga
bindningar till kärnkraften, bl.a. från politiskt håll
men även från fackligt håll. Vi vet hur skogsindustrin
och andra inom fackföreningsrörelsen trycker på.

Jörgen Andersson uttryckte i juli månad att en re-
aktor borde avvecklas under mandattiden. Jag tycker
faktiskt att läget har ändrats något i och med jordskal-
vet. Jag tror inte att vi skulle säga att de var välkomna
till Norrlandskusten för att etablera kärnkraftverk där,
om vi visste att vi hade samma typ av jordskalvszon
som finns i Varberg. Tvärtom borde man försöka
agera snabbt och ta just Ringhals 2 ur drift, eftersom
det är tal om att ge ett nytt tillstånd.

Anf. 55 Miljöminister ANNA LINDH (s)

Fru talman! Jag kan försäkra Eva Goës att jag inte
tillhör dem som har några känslomässiga bindningar
till kärnkraften. Jag tillhör dem som vill se att kärn-
kraften avvecklas. Men jag tror att det bästa sättet att
se till att kärnkraften avvecklas är att få till stånd en
bred överenskommelse efter det att Energikommis-
sionen har lämnat sitt betänkande. Jag är därför inte
beredd att bryta ut några reaktorer i förväg.

Anf. 56 EVA GOËS (mp)

Fru talman! Vi kan ju titta på vad man kan göra i
stället. Det talas ofta om att det kostar att fortsätta
driften av de gamla, föråldrade reaktorerna. Jag menar
att vi här i Sverige måste inse att vi inte kan fortsätta.
USA har långt tidigare tagit liknande reaktorer ur
drift, trots att de skulle ha kunnat gå 15-20 år till.
Men vi fortsätter att driva dem in absurdum.

Jag blev därför förvånad när miljöministern gick
ut och sade att man kunde tänka sig att fortsätta att ge
tillstånd efter den 1 januari. Det är det som jag har
hakat upp mig ganska mycket på. Jag tror också att
miljöministern och jag är överens om att det viktigas-
te är att vi sparar energi och satsar på sol, vind och
förnybara bränslen, och gärna inhemsk produktion.

Anf. 57 Miljöminister ANNA LINDH (s)

Fru talman! Jag upprepar att det jag svarade var
att jag anser att Ringhals också skall finnas med i den
breda energipolitiska uppgörelsen, därför att det ger
oss bästa möjligheten att nå ett bra resultat. Man
kommer inte att klara att fatta de besluten på en må-
nad, dvs. från det att Energikommissionen lägger fram
sitt betänkande och till dess att Ringhals tillstånd går
ut. Man måste alltså ge ett tidsbegränsat tillstånd för
Ringhals - det är min personliga uppfattning, som jag
har redovisat tidigare - för att få med Ringhals i den
slutliga energipolitiska uppgörelsen. Men jag tror
alltså inte att man klarar att fatta de besluten på en
månad.

Anf. 58 EVA GOËS (mp)

Fru talman! Jag tolkar då miljöministern så att
man t.o.m. skulle kunna tänka sig att ge ett fortsatt
driftstillstånd på t.ex. tre månader, för att kunna
handlägga frågan. Är det möjligt?

Överläggningen var härmed avslutad.

24 § Svar på fråga 1995/96:21 om slutförvaring
av kärnkraftsavfall

Anf. 59 Miljöminister ANNA LINDH (s)

Fru talman! Eva Goës har frågat mig om jag avser
att verka för att gynna utvecklingen av nya slutförva-
ringsmetoder.

Låt mig först upplysa om att den som har tillstånd
enligt lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet
(kärntekniklagen) är ansvarig för att på ett säkert sätt
hantera och slutförvara det använda kärnbränslet och
kärnavfallet. Detta ansvar inkluderar också att teknisk
kunskap, kompetens, utrustning och anläggningar
finns tillgängliga i tillräcklig omfattning. Det inklude-
rar också en skyldighet att svara för alla de kostnader
som avfallshanteringen för med sig.

Härutöver skall tillståndshavaren svara för att en
allsidig forsknings- och utvecklingsverksamhet be-
drivs som är knuten till avfallshanteringen. Dessutom
skall denna upprätta ett allsidigt forsknings- och ut-
vecklingsprogram, som vart tredje år skall granskas
och utvärderas av Statens kärnkraftinspektion och
prövas av regeringen.

I kravet på ett allsidigt program ingår också en re-
dovisning och en uppföljning av alternativa hante-
rings- och förvaringsmetoder som framkommer under
den fortsatta forskningen på avfallsområdet, genom
såväl den egna forskningen som utländsk forskning.

Syftet med den ordning som jag beskrivit är att
någon definitiv bindning till en viss bestämd hante-
rings- eller förvaringsmetod inte skall ske förrän man
fått tillräckliga kunskaper för att kunna överblicka
och bedöma de säkerhets- och strålskyddsproblem
som kan föreligga. Detta innebär, att om det under det
fortsatta forsknings- och utvecklingsarbetet kommer
fram bättre eller mera förfinade lösningar på avfalls-
problemet skall dessa kunna väljas. Tanken är att det
skall finnas ett ordentligt underlag baserat på veten-
skaplig forskning den dagen regeringen skall ta ställ-
ning till ett slutförvar för använt kärnbränsle i landet.

Det slutliga ställningstagandet måste baseras på ett
allsidigt forsknings- och utvecklingsarbete. Detta
arbete är ännu inte slutfört. Det krävs ytterligare om-
fattande insatser. Under den tid som forskningsarbetet
bedrivs bör inte regeringen eller riksdagen binda sig
till någon viss förvaringsmetod. Det finns heller ingen
anledning att föreskriva vare sig att det fortsatta
forskningsarbetet skall koncentreras till KBS-3-
metoden eller att denna metod skall avföras som
lämplig förvaringsmetod. Det är i stället av väsentlig
betydelse att forsknings- och utvecklingsarbetet kan
bedrivas utan låsningar i något avseende.

Anf. 60 EVA GOËS (mp)

Fru talman! Jag tackar för det mycket noggranna
svaret.

Jag har naturligtvis reagerat därför att man från
SKB - kärnbränslebolaget, som är ett aktiebolag -
åker runt och talar om att man har löst avfallsproble-
met. Man har också gjort förstudier fast man egentli-
gen inte vet vad man söker efter, eftersom KBS-3-
metoden inte är godkänd.

Man har redan varit uppe i Storuman, där det har
det hållits en folkomröstning, men folket har sagt nej.
Man har fortsatt med Malå, och nu senast var Varberg
på tapeten. Med anledning av jordskalvet tyckte jag
att det var dags att ta upp den här frågan igen.

Som det ser ut i dag har kärnkraftsindustrin genom
SKB ett informationsmonopol. Platsundersökningarna
har inte gått rätt till. Jag undrar vad man egentligen
söker efter, eftersom KBS-3-metoden inte är godkänd.
Man har inte ens en godtagbar plan för att göra förun-
dersökningar. När man talar om att avfallet skall föras
ned på 500 meters djup och att man skall använda en
kapsel av stål och koppar, har man kritiserats enormt
från universitet och myndigheter.

Jag har här tre sidor där SKB har kritiserats när
man har gått ut och redogjort för läget. Från SKB har
man t.ex. sagt att "ett förvar anlagt djupt nere i
svenskt urberg och med långtidsstabila tekniska bar-
riärer med god marginal uppfyller de säkerhetskrav
som myndigheterna föreslagit".

SKI har då svarat: "SKB:s säkerhetsanalys visar
inte alls att det är på det viset och vi vänder oss starkt
emot att SKB redovisar sin säkerhetsanalys på detta
sätt. Dessa frågor har inte ens behandlats i SKB:s
säkerhetsanalys." Vidare tar man upp frågan om
kapslarna, bentonitleran och säkerhet över huvud
taget.

Jag är glad om vi kommer underfund med att vi
måste söka andra metoder, men egentligen är det
kriminellt att "köra" en dag till, eftersom det inte
finns någon godkänd metod.

Vi vet att när bränslet har gått igenom kärnkraft-
verket har radioaktiviteten höjts tre miljoner gånger.
Så det här är alltså ett livsfarligt avfall.

Anf. 61 Miljöminister ANNA LINDH (s)

Fru talman! SKB ser på olika alternativ och ser
också på vad som sker internationellt.

Regeringen har varken godkänt eller underkänt
den metod som SKB har tittat på när det gäller t.ex.
Storuman. Regeringen avser inte heller att binda sig
innan det finns ett ordentligt underlag. Det vi från
regeringen hittills har gjort är bl.a. att vi har före-
skrivit vad vi vill ha i fortsättningen. Då har vi sagt att
vi vill ha flera jämförbara alternativ som kan jämföras
samtidigt och att kommunerna skall ha rätt till egna
pengar.

Det är alltså inte fråga om ett informationsmono-
pol utan om att kommunerna har rätt till egna pengar
när det gäller det här arbetet. Man får inte börja bygga
på ett slutförvar utan att först begära tillstånd från
regeringen.

Men det finns gott om tid att fortsätta det här arbe-
tet. Jag tror nog att man skall hinna ta fram alla alter-
nativ, titta ordentligt på dem och utvärdera det som
finns innan det är dags att lämna in en ansökan till
regeringen.

Anf. 62 EVA GOËS (mp)

Fru talman! Detta med att kommunerna skall få
egna pengar var intressant att höra. Jag vet att det vid
ett tidigare tillfälle har påpekats att kommunerna
måste få det och att pengarna även skulle kunna an-
vändas till oberoende expertis. Det är detta som är
viktigt för att man inte skall vara bunden med näbbar
och klor till etablissemanget utan att man kan anlita
oberoende expertis.

Men miljöministern och jag vet ju mycket väl att
man nu har hållit på i 35-40 år för att försöka att hitta
en lösning på avfallsproblemet. Nu senast var jag i
Murmansk där man nästan förnekar att man har pro-
blem medan man har så att säga små flytande Tjerno-
byl. Man låter kärnavfallet hanteras på pråmar och
fartyg osv. Detta är ju livsfarligt för alla på den här
planeten. Som situationen är kan avfallet läcka till
både luft och vatten.

Eftersom det inte finns någon metod borde man
stoppa kärnkraften helt och hållet. Sedan skulle för-
varingen ske vid kärnkraftverken, i bassängerna som
finns där och i centrala lagret för använt bränsle,
därför att det ju inte finns någon erkänd metod.

Överläggningen var härmed avslutad.

25 § Svar på fråga 1995/96:22 om förändring
av EU:s jordbrukspolitik

Anf. 63 Miljöminister ANNA LINDH (s)

Fru talman! Marie Wilén har frågat mig om vilka
åtgärder regeringen avser att vidta för att förslaget om
att överflytta medel från EU:s jordbruksbudget till
LIFE skall bli en del av arbetet i den svenska kommit-
tén för utarbetande av en svensk strategi för föränd-
ringen av CAP.

LIFE är en miljöfond som har som mål att bidra
till utvecklingen och genomförandet av EU:s miljö-
politik. För närvarande förhandlas ett kommissions-
förslag till ny förordning som skall gälla under fem år,
1996-1999. Budgeten föreslås för denna period vara
450 eller 600 miljoner ecu. Sverige har förordat det
högre beloppet. Det fanns emellertid i ministerrådet
en blockerande minoritet mot att höja beloppet. Det
beslutades dock att frågan skulle diskuteras igen
1997.

EU:s jordbrukspolitik, CAP, omfattar årligen ca
36 miljarder ecu, dvs. mer än hälften av EU:s totala
budget. Sverige har vid ett flertal tillfällen kritiserat
CAP, både av miljömässiga och av ekonomiska skäl. I
direktiven till kommittén som skall utarbeta förslag
till reformering av CAP är miljömålen framträdande.
Med hänsyn till den koppling som t.ex. finns mellan
jordbruk och naturvårdsåtgärder i odlingslandskapet
ser jag det som naturligt att beakta möjligheterna att
öka LIFE-budgeten, eftersom en stor del av LIFE-
fondens medel skall användas till naturvårdsåtgärder.

Förändringen av CAP måste emellertid ses ur ett
annat tidsperspektiv än denna period av LIFE, vilken
omfattar tiden fram till sekelskiftet.

Anf. 64 MARIE WILÉN (c)

Fru talman! Jag vill tacka statsrådet så mycket för
svaret. Det har kanske rätat ut en del frågetecken som
jag hade.

När jag tog del av det här förslaget ställde jag mig
något undrande till förslagsprocessen, eftersom det
har antagits direktiv till en parlamentarisk kommitté
för reformering av EU:s gemensamma jordbrukspoli-
tik, CAP. I det sammanhanget borde ett sådant här
förslag övervägas. I miljöministerns förslag ingår ju
att man skall ta pengar från EU:s jordbruksstöd.

Den svenska CAP-kommittén - om man kan ut-
trycka det så - kom ju till på bl.a. Centerns initiativ.
Vi anser att den s.k. McSherry-reformen, som beslu-
tades 1992 i EU, bör ses som ett första steg i en
grundlig reformering av CAP. Ett av de intressanta
inslagen i 1992 års reform var ju införandet av EU:s
miljöstöd. Man bör i Sveriges CAP-kommitté försöka
att arbeta fram en gemensam hållning som kan drivas
gentemot EU när det gäller ökad marknadsoriente-
ring, avreglering och ökad marknadsanpassning. Vi
har en del att bidra med från Sverige.

Jag läste ett urklipp från DN som också reste litet
frågetecken. Miljöminister Anna Lindh sade där att
hon ville ta pengar från jordbruksstödet därför att
detta leder till både sämre mat och sämre miljö. Det
gör mig något fundersam när man kommer in på EU:s
miljöstöd. Det finns ett uttalande av miljöministern
från i våras om att hon med anledning av Centerns
och socialdemokraternas jordbruksuppgörelse inte
tyckte att det var viktigt med miljöstöd till jordbruket.
Därför undrar jag, fru talman, varför miljöministern
inte anser att det är viktigt med EU:s miljöstöd inom
jordbrukets område.

Anf. 65 Miljöminister ANNA LINDH (s)

Fru talman! Vi har ju stora problem när det gäller
EU:s jordbrukspolitik. Det ger oss, som också Marie
Wilén känner till, stora miljöproblem. EU:s jord-
brukspolitik bidrar till att förvärra t.ex. problemen i
Östersjön och Nordsjön.

Det är inget fel i att EU ger miljöstöd. Men EU:s
miljöstöd utgör ca 2 % av den totala jordbruksbudge-
ten. En stor del av de övriga 98 procenten bidrar
tyvärr till ett direkt miljöskadligt jordbruk i ett antal
EU-länder. Detta måste vi förändra. Vi har ändå haft
en ganska stor samstämmighet i Sverige om att jord-
brukspolitiken skall förändras.

Nu har väl diskussionerna om EU:s jordbrukspo-
litik kanske mer handlat om att det är viktigt att mins-
ka kostnaderna och att avreglera. Men jag tycker
också att det är viktigt att man för in miljöaspekterna
och visar att dagens jordbrukspolitik i EU faktiskt har
miljöstörande effekter.

Därför tyckte vi att det var ett bra exempel att
börja visa för andra länder vad den sortens stöd i
stället skulle kunna användas till. De pengar som vi
föreslår att man skall öka LIFE-budgeten med är en
försvinnande liten del av EU:s totala jordbrukspolitik.
Men det är ett exempel på hur man skulle kunna an-
vända de gemensamma resurserna inom EU på ett
oerhört mycket mer för miljön väsentligt bättre sätt.

Anf. 66 MARIE WILÉN (c)

Fru talman! Jag tackar miljöministern för klargö-
randet att hon inte ser EU:s miljöstöd i grunden som
något negativt utan som något positivt. Det är en
intressant utveckling av EU:s jordbruksstöd. Det ger
möjligheter till öppna landskap, till en ny och ökad
satsning på ekologisk odling i Sverige och möjlighe-
ter att se över de miljökänsliga områdena.

Vad gäller GATT är det sant att man där diskute-
rar frågor ur ekonomiska synpunkter men den svenska
GATT-kommittén har också fått i uppdrag att se över
den för att nå syftena ökad marknadsorientering, av-
reglering som förhoppningsvis leder till lägre stödni-
våer och ökad miljöanpassning. De målen är rätt lik-
värdiga om jag uppfattat direktiven rätt.

Anf. 67 Miljöminister ANNA LINDH (s)

Fru talman! Jag hyser stor förtröstan när det gäller
min kollega Margareta Winbergs arbete för att för-
ändra jordbrukspolitiken. Det var också glädjande att
inför de andra miljöministrarna kunna redovisa att vi i
Sverige har en situation där jordbruksministern och
miljöministern är ense om att detta är ett exempel på
hur man bättre kunde använda de gemensamma resur-
serna, att lägga dem på LIFE i stället för på jordbru-
ket.

Jag vill också till Marie Wilén, till fru talmannen
och till de fåtaliga ledamöter som finns i kammaren
berätta att Sverige också har fått sitt första stöd ur
EU:s miljöfond LIFE. Vi har t.ex. fått stöd till ett
projekt för skydd av den vitryggiga hackspetten, och
vi har också fått ett ordentligt stöd till Naturvårdsver-
kets myrskyddsplan för Sverige. Vi skall härmed
kunna få ett stöd till att inköpa 17 myrmarksområden i
Sverige.

Det är ett par positiva exempel på vad man kan
använda LIFE till.

Anf. 68 MARIE WILÉN (c)

Fru talman! Jag tycker också att det är positiva ex-
empel, så jag tackar för dem. Jag är inte motståndare
till dem. Jag ville bara ställa frågan, för jag tyckte att
det fanns litet frågetecken. De blev klarlagda i svaren.

Överläggningen var härmed avslutad.

26 § Svar på fråga 1995/96:17 om jordskalvet
under Ringhals

Anf. 69 Statsrådet JÖRGEN
ANDERSSON (s)

Fru talman! Lennart Daléus har frågat mig vilka
energipolitiska åtgärder regeringen avser vidta med
anledning av jordskalvet i Halland.

Statens kärnkraftinspektion (SKI) har - som mil-
jöministern nyss redovisat - fortlöpande analyserat
och värderat riskbidragen från jordskalv i närheten av
svenska kärnkraftverk. Arbetsläget redovisas regel-
bundet till regeringen i SKI:s årliga rapporter om
säkerhetsläget vid de svenska kärnkraftverken.

Energikommissionen granskar nu bl.a. frågan om
kärnkraftens roll i den svenska energiförsörjningen
och tar i det sammanhanget hänsyn till de säkerhets-
mässiga aspekterna på kärnkraften. Kommissionen
grundar sina analyser på bl.a. underlag från säker-
hetsmyndigheten SKI.

Det finns ingen anledning för regeringen att före-
gripa kommissionens överväganden och förslag när
det gäller energipolitiken som en följd av den händel-
se som frågeställaren åberopar.

Anf. 70 LENNART DALÉUS (c)

Fru talman! Jag tackar naturligtvis energiministern
för svaret. Det är ett bra och korrekt svar, som ju
belyser mycket av det som pågår när det gäller SKI:s
arbete och Energikommissionens arbete och som kan
leda till ett energipolitiskt beslut. Vi vet att energimi-
nistern ser det som en mycket grannlaga och viktig
arbetsuppgift.

Jag har lärt mig i dag i diskussionen med miljö-
ministern att det pågår avancerade energipolitiska
förhandlingar med Maria Leissner, Ingvar Carlsson,
Olof Johansson och ytterligare några. Det var en ny-
het för mig. Det innebär att även sådana frågor som
jag nu ställt till energiministern kanske skall placeras
in i ett större sammanhang, och det accepterar jag.
Men skälet till att jag ställde frågan är det som jag
diskuterade med miljöministern, att här inträffar nå-
gonting som kan ha en avgörande påverkan på energi-
systemet. Då undrar man om det inte finns skäl att vid
sidan av Energikommissionen och annat energipoli-
tiskt arbete ta ett nytt tag, sätta sig ner ett ögonblick
och fundera: Har någonting hänt som gör att vi kan
riskera bortfall av ett mycket stort block i elförsörj-
ningen? Behöver vi några avancerade nya bedöm-
ningar om hur vi skall få mer ström från Norrland till
Sydsverige?

Det är närmast detta jag undrar om energiminis-
tern har hunnit fundera över. Föranleder detta något
nytt? Nu tolkar jag energiministern så att det inte
behövs, utan vi kan invänta Energikommissionens
material och det energipolitiska beslutet. Men jag ser
hur hallänningarna verkar litet oroade både av säker-
hetsskäl och sannolikt också av energipolitiska skäl.
Nu kan energiministern hallänningarna bättre än jag,
men det kanske ändå vore intressant att höra om
energiministern ser något omedelbart skäl att agera
även energipolitiskt.

Anf. 71 Statsrådet JÖRGEN
ANDERSSON (s)

Fru talman! Jag är ju hallänning, som Lennart
Daléus konstaterade. Han ser ju hur lugn jag är.

Några förhandlingar i den vägen som Lennart
Daléus här talar om pågår inte. Jag bedömer inte att
det finns någon omedelbar alarmerande risk med
anledning av det som hänt i Ringhals. Jag tror att det
är lugnast med den tågordning som vi synes vara
överens om, att Energikommissionen lägger fram sitt
betänkande den 1 december. Där har den med bl.a. en
tung del om de säkerhetsmässiga aspekterna. Sedan
skall detta mycket digra material ut på en omfattande
remiss. Det är möjligt att det vid de överläggningar
som förs i det sammanhanget från olika håll kommer
att begäras kompletterande material. Då skall vi na-
turligtvis vara öppna för det. Vi skall vara mycket
noggranna när vi bereder det här ärendet. Men jag ser
inte att händelsen i Halland ger någon som helst an-
ledning till att ändra på tågordningen när det gäller
Energikommissionens arbete.

Anf. 72 LENNART DALÉUS (c)

Fru talman! Jag skall kanske inte fortsätta. Det
verkar rimligt och verkar. Om man inte bedömer detta
så att det kan vara grund för en snabb omprövning av
något elmoment i energiförsörjningen, skall man
antagligen invänta Energikommissionens arbete och
det energipolitiska beslutet för att få de såväl säker-
hetsmässiga som energipolitiska bedömningarna.

Jag skall korrigera energiministern på en punkt.
Energiministern var inte i kammaren tidigare, men jag
har inte berört frågan om några avancerade förhand-
lingar. Däremot har energiministerns kollega berättat
och namngivit vilka förhandlingar som pågår. Det är
ingenting som jag menar är avgörande för den här
frågan. Jag har respekt för att arbetet fortsätter och att
även den här hanteringen tas upp efter Energikom-
missionen.

Jag tackar än en gång för svaret.

Anf. 73 Statsrådet JÖRGEN
ANDERSSON (s)

Fru talman! Jag fick en lapp från miljöministern
där hon förklarar att det inte alls var så hon hade
uttryckt sig.

Sedan måste jag säga att jag är mycket glad för
den öppenhet som Lennart Daléus visar. Det bådar
gott för de kommande energipolitiska överläggning-
arna.

Anf. 74 LENNART DALÉUS (c)

Fru talman! Nu skall jag inte tjata om vad som har
sagts i kammaren. Det finns redovisat i protokollet,
och det är enkelt för oss att titta efter vad som har
sagts i kammaren i denna fråga i dag.

Jag delar gärna energiministerns uppfattning att
man med stor öppenhet kan komma långt i den ener-
gipolitiska diskussionen, som är nödvändig och som
bör följas av ett beslut som för undan flera av käpp-
hästarna från energipolitiken för en lång tid framöver.

Överläggningen var härmed avslutad.

27 § Svar på fråga 1995/96:1 om våldet i sko-
lan

Anf. 75 Statsrådet YLVA JOHANSSON (s)

Fru talman! Sten Tolgfors har frågat mig vilka åt-
gärder jag tänker vidta för att komma till rätta med
våldet i skolan.

Jag vill först och främst säga att den senaste tidens
händelser med svåra fall av våldsdåd gör mig allvar-
ligt oroad. Det är bra att dessa frågor uppmärksam-
mas, och de har många gånger diskuterats här i riks-
dagen.

Själv besvarade jag den 23 mars i år en interpella-
tion från Sten Tolgfors om vad regeringen skulle göra
för att se till att skollagens intentioner angående insat-
ser mot mobbning skulle uppfyllas, vad jag ville göra
för att stoppa våldet i skolan och om jag var beredd
att utreda effekterna av att ge skolledningen anmäl-
ningsplikt för våld och grova trakasserier i skolan.

Som ett tillägg till det svar som jag då gav vill jag
säga att det inom regeringskansliet nu pågår ett arbete
med en handledning mot våld. Handledningen kom-
mer att innehålla konkreta tips och idéer till alla som
aktivt vill göra en insats mot våld - enskilda, organi-
sationer, grupper, skolor, företag, kommuner, studie-
förbund osv.

Jag är övertygad om att man i de flesta skolor i
dag har upprättat ett åtgärdsprogram för att motverka
alla former av våld, trakasserier och mobbning. Det
kan jag också se genom många av de brev som kom-
mer till mig med beskrivningar av hur man gör i olika
skolor för att komma till rätta med problemen.

Jag vill också, med anledning av den debatt som
har förts under den senaste tiden, säga att skolan ald-
rig stillatigande får acceptera att elever propagerar för
odemokratiska, intoleranta eller rasistiska åsikter.
Skolan måste alltid ingripa mot rasism och främlings-
fientlighet och får inte vika från sitt uppdrag att fostra
elever till demokratiska medborgare. Här vilar ett
stort ansvar på lärare och skolledare.

I skollagen slås fast att verksamheten i skolan
skall utformas i överensstämmelse med grundläggan-
de demokratiska värderingar och att de som verkar
inom skolan skall främja aktning för varje människas
egenvärde. Detta följs upp i läroplanen genom att
skolan skall ansvara för att ge eleverna kunskap om
grunderna för samhällets lagar och normer samt om
rättigheter och skyldigheter, ge respekt för andra
människors egenvärde och ta avstånd från att männi-
skor utsätts för förtryck och kränkande behandling. På
många skolor görs redan i dag ett bra arbete för att
utveckla tolerans, demokrati och respekt för alla
människors lika värde.

I läroplanen anges också skyldigheten att ha ut-
vecklingssamtal. Samtalet skall vara en fortlöpande
dialog mellan eleven, elevens vårdnadshavare och
skolan om elevens skolgång. Genom dessa samtal
framkommer inte bara kunskapsutvecklingen utan
också den sociala utvecklingen. I och med utveck-
lingssamtalen skapas regelmässigt möjligheter för
eleven att uppmärksamma omgivningen på problem
som eventuellt finns. Härigenom borde också möjlig-
heten att stävja allvarliga problem kunna öka. Med
detta som grund har skolan ett ansvar för att ett åt-
gärdsprogram upprättas för eleven om så är nödvän-
digt.

Även om skolorna och jag själv som skolminister
självklart har ett särskilt ansvar för arbetet mot våld
och mobbning i skolan, har också hela samhället ett
ansvar, och det är vi som samhällsmedborgare som
måste ta ställning till vilket samhällsklimat vi vill ha.
Vi vuxna måste ställa upp och också reagera och
ingripa när vi ser att barn eller ungdomar utsätts för
övergrepp, trakasserier, våld eller mobbning.

Jag har inte för avsikt att vidta några ytterligare
åtgärder för närvarande. Däremot vill jag återigen
peka på att vi mycket noga måste följa den utveckling
som sker och att vi alla måste känna vårt ansvar för att
motverka alla typer av våldstendenser både inom
skolan och i samhället i övrigt.

Anf. 76 STEN TOLGFORS (m)

Fru talman! Jag måste tillstå att jag blir lika besvi-
ken varje gång som jag hör skolministern prata om
mobbningsproblematiken. Vi är nu som tidigare över-
ens om att problemet är allvarligt, men det verkar inte
som om något nytt är att vänta, nu eller någonsin, från
Ylva Johansson. Det räcker inte att komma med tips
och idéer om hur våldet och mobbningen skall hante-
ras, utan det krävs handling. Ibland undrar jag om
skolministerns fantasi räcker för att hon skall se allva-
ret i detta.

När det gäller våld och mobbning i skolan stäm-
mer uttrycket "det börjar med en nål och slutar med
en silverskål". De som mobbar andra i tidig skolålder
är överrepresenterade i senare brottslighet, i våld och
annan kriminalitet, längre fram. Det ligger därför i
allas intresse att vi tidigt vidtar kraftfulla åtgärder för
att stoppa övergreppen. Jag skulle rent av vilja hävda
att det är omöjligt att diskutera problematiken med
ungdomsvåld utan att samtidigt bry sig om att mobb-
ningen är en inkörsport till den typen av problem.

Det är i dag svårt att säga hur vanligt renodlat våld
är i skolan. Det finns ett mörkertal, eftersom man inte
rapporterar allt. Elever anmäler inte alltid våld i sko-
lan. Skolsköterskor klassar skador som olyckor, skol-
ledningar polisanmäler inte alltid allvarliga incidenter.
Vi är på väg att få - om vi inte redan har fått det - ett
separat rättssystem i skolan. Det är allvarligt och
sänder fel signaler.

Det som är misshandel, hot och trakasserier på
gatan och därmed tas på stort allvar hanteras alltför
ofta internt i skolans eget rättssystem. Jag menar att
det krävs en anmälningsplikt som ger rätt signal, en
bättre bild av läget i skolan och större möjligheter att
upptäcka och ta tag i problemen i tid.

Det är riktigt att jag interpellerade Ylva Johansson
under det förra riksdagsåret. Vi delade även då synen
att detta är ett problem, men inget nytt har gjorts. Det
är sju månader sedan. Lek med tanken att 100 000
vuxna skulle vara utsatta för kränkningar i sitt dagliga
liv! Vilken debatt skulle inte detta föranleda!

Anf. 77 Statsrådet YLVA JOHANSSON (s)

Fru talman! Sten Tolgfors gör det litet lätt för sig
genom att tro att skolministern, regeringen eller för
den delen riksdagen omedelbart kan stoppa övergrepp
som pågår innanför eller utanför skolan. Det är tyvärr
inte så enkelt. Det som vi är ansvariga för på vår nivå
är de styrmedel, de lagar och målsättningar som gäller
för skolan.

Sedan knappt två månader tillbaka gäller den nya
läroplanen i grundskolan. Där åläggs rektor särskilda
skyldigheter när det gäller arbetet emot mobbning. De
erfarenheter som jag har fått, de signaler som jag
hittills har hunnit få in från skolorna från den tid som
hunnit gå under den nya läroplanen, tyder på att man
tar allvarligt på den här uppgiften. Även om det finns
anledning för oss att uppmärksamma de fall där sko-
lor inte tar tillräckligt allvarligt på sin uppgift eller där
skolledningen inte har tillräcklig kännedom om de
problem som finns, är det också viktigt att vi upp-
märksammar de skolor där det pågår ett bra arbete
och där man faktiskt når resultat. Det finns också ett
antal sådana skolor.

För att det inte skall råda några missförstånd vill
jag också säga - något som vi även diskuterade i mars
- att misshandel, trakasserier, hot och våld som är
brott på gatan likaledes är brott i skolan. Det råder
inte något annat rättsläge i skolan än i samhället i
övrigt.

Anf. 78 STEN TOLGFORS (m)

Fru talman! Det är rätt att det som vi skall göra på
vår nivå är att skapa möjligheter att hantera de kon-
kreta problemen på andra nivåer. För det krävs att vi
satsar mer på kompetensutveckling av hela skolans
personal, så att man kan upptäcka och reagera mot
mobbningen. Det krävs att vi tar krafttag för att skol-
lagens intentioner verkligen uppfylls. Jag tror att det
krävs - det har erfarenheterna visat - en anmäl-
ningsplikt, så att vi verkligen får samma lagar i och
utanför skolan.

Låt mig anföra litet statistik. Det gjordes nyligen
en undersökning bland 3 000 elever i Örebros gym-
nasieskolor. 25 % av eleverna säger att mobbning
förekommer. Endast 7 % säger att de inte känner till
någon mobbning. 63 % säger att man inte alls eller
inte särskilt mycket pratar om mobbning i skolan.
Endast 1 % säger att man gör det i hög grad. Det
kanske otäckaste är att 6 % medger att de under den
senaste terminen har utsatt andra för mobbning. Detta
är den verklighet som vi måste utgå från och agera
från.

Anf. 79 Statsrådet YLVA JOHANSSON (s)

Fru talman! Det senaste kan vi vara överens om.
Det är denna verklighet som vi har att agera utifrån.
För att vi skall kunna få några resultat i det arbetet är
det viktigt att vi ser till de behov som faktiskt finns.
Då måste vi också lyssna på dem som hittills har
bedrivit ett framgångsrikt arbete i skolorna. Vi måste
också se efter vilka problem som finns på de skolor
där man inte har bedrivit ett framgångsrikt arbete.

Det som Sten Tolgfors nu talar om, att ge kompe-
tensutveckling och att med olika åtgärder se till att
skollagens intentioner och läroplanens målsättningar
faktiskt uppfylls, är det som Sten Tolgfors i sitt första
inlägg litet raljerande kallade lösa tips och idéer. Det
handlar inte bara om tips och idéer utan om att det är
statens ansvar att undersöka på vilket sätt vi kan
stödja den verksamhet och utveckling som är bra i
skolan. Vi skall ge andra riktlinjer och styrregler för
de skolor som hittills inte har påbörjat framtagandet
av åtgärdsprogram mot mobbning och arbetet mot
våldet. Vi skall uppmärksamma dessa frågor på ett
sådant sätt att det leder till resultat ute i skolorna.

Anf. 80 STEN TOLGFORS (m)

Fru talman! Jag raljerade inte. Jag citerade bara
skolministern, ingenting annat.

Jag vet inte hur många gånger jag, när jag varit ute
i skolor och talat med skolledningar, skolpolitiker och
lokalpolitiker om mobbning, fått höra: Mobbning är
fruktansvärt - men vilken tur att vi inte har någon
sådan här. Likväl vet vi att den finns överallt. 100 000
barn eller en och en halv årskull beräknas vara drab-
bade.

Jag kan fortsätta med några ytterligare siffror från
den utredning som jag talat om. 88 % säger att de är
trygga i skolan, och det är naturligtvis bra, men det
innebär också att 12 % inte är det utan känner oro
inför att gå till skolan. Detta påverkar naturligtvis
också skolans möjligheter att förmedla kunskap till
barn och ungdomar. Om man är otrygg i sin tillvaro i
skolan och utsätts för kränkningar, har man svårt att ta
till sig kunskap, och det hänger med hela livet. Det är
alltså inte enbart en av kränkningarna skadad självbild
som hänger med, utan man kan också missa kunskap
som är nödvändig för framtiden.

Anf. 81 Statsrådet YLVA JOHANSSON (s)

Fru talman! Jag vill gärna också säga att det inte
bara är de som utsätts för mobbning och grova vålds-
brott som drabbas. Det handlar inte bara om de ele-
vernas kunskapsutveckling. Det är illa nog, men det
påverkar också klimatet för hela skolan. Det räcker att
en elev på en skola är utsatt för mobbning eller tra-
kasserier för att alla andra elever på skolan skall lära
sig något om hur de vuxna på skolan hanterar detta
problem. Då är det oerhört viktigt om de får lära sig
att de vuxna blundar för problemet eller om de får
lära sig att de vuxna vidtar åtgärder och inte tolererar
sådana övergrepp. Därför är det så viktigt att vi kan
bedriva ett bra arbete mot mobbning och våld.

Även om det återstår oerhört mycket och även om
problemen fortfarande är mycket stora, tycker jag att
vi skall uppmärksamma detta. Men vi skall också
uppmärksamma de skolor där man gör ett bra arbete,
de många skolor där man faktiskt under den senaste
tiden, under det nyligen påbörjade läsåret har dragit i
gång ett nytt arbete. Man har prövat nya arbetsmeto-
der och inlett detta med enkäter för att kartlägga hur
stort problemet är på den egna skolan.

Anf. 82 STEN TOLGFORS (m)

Fru talman! Jag är helt överens med skolministern
om att vi måste lyfta fram de goda exemplen. Men vi
måste faktiskt också se till att höja lägsta nivån i arbe-
tet mot mobbningen.

Mobbningen är i dag ett folkhälsoproblem och
ingenting annat. Lek med tanken hur många som är
berörda! 100 000 barn är direkt berörda. Hur många
föräldrar, syskon, far- och morföräldrar är det som är
berörda? Vi kanske är uppe i en dryg halvmiljon
svenskar som mer eller mindre regelbundet mår illa
av detta. Det är ett seriöst folkhälsoproblem.

Det är också en könsfråga. Killar och tjejer svarar
helt olika på hur mycket av mobbningen man ser, hur
stort man upplever problemet och kanske till och med
vad man anser skall göras åt det.

En siffra som jag också vill citera från den nämn-
da utredningen och som är oerhört allvarlig, även om
den är subjektiv, är att 31 % pratar om att de sett
mobbning från lärare. Det är en fullständigt oaccepta-
bel situation, även om jag också förstår att det är
ytterligt få lärare som gör detta medvetet. Men det
måste upp till diskussion.

Samma sak gäller vad som är
mobbning. Jag kallar det någon form
av systematiska kränkningar, som Ylva
Johansson och jag gemensamt måste ta
krafttag för att få att upphöra.

Överläggningen var härmed avslutad.

28 § Nya riksdagsledamöter

Talmannen meddelade att enligt protokoll från
Riksskatteverket hade till nya ledamöter fr.o.m. den
10 oktober utsetts för

Stockholms kommuns valkrets

Henrik S Järrel (m)

Carl Erik Hedlund (m)

Inger Segelström (s)

Bo Könberg (fp)

Södermanlands läns valkrets

Laila Bjurling (s)

Malmöhus läns södra valkrets

Annika Jonsell (m)

Skarborgs läns valkrets

Lars Hjertén (m)

29 § Bordläggning

Anmäldes och bordlades

Propositioner

1995/96:16 Ändrade regler om bärgning

1995/96:21 Frister vid anhållande och häktning

1995/96:24 Framtida organisation m.m. för fordons-
beskattningen

1995/96:26 Vissa ändringar i varumärkeslagen och
firmalagen som en följd av rådets förordning om
gemenskapsvarumärken

1995/96:27 Europaavtalet mellan Europeiska gemen-
skaperna och deras medlemsstater och Estland

1995/96:28 Europaavtalet mellan Europeiska gemen-
skaperna och deras medlemsstater och Lettland

1995/96:29 Europaavtalet mellan Europeiska gemen-
skaperna och deras medlemsstater och Litauen

1995/96:41 Internationella institutet för demokrati
och fria val med säte i Stockholm, m.m

1995/96:45 Mervärdesskatt på allmänna nyhetstid-
ningar

1995/96:47 Vissa ändringar i föräldrarbalken

1995/96:51 Fortsatt giltighet av lagen om samhäll-
stjänst JuU

1995/96:53 Dubbelbeskattningsavtal mellan Sverige
och Argentina

1995/96:60 Insättningsgaranti

1995/96:62 Ändringar i kapitaltäckningsreglerna
m.m.

1995/96:67 Användningen av vissa medel för arbets-
marknadspolitiska åtgärder

1995/96:72 Ekonomisk reglering mellan landsting
och kommuner med anledning av ökat kommunalt
ansvar för psykiskt störda

Motioner

med anledning av förs. 1994/95:RR13 Riksdagens
revisorers förslag angående den svenska kriminal-
vården

1995/96:Ju1 av Gun Hellsvik m.fl. (m)

med anledning av förs. 1994/95:RR14 Riksdagens
revisorers förslag angående information och resul-
tatstyrning

1995/96:Fi1 av Johan Lönnroth m.fl. (v)

30 § Anmälan om interpellationer

Anmäldes att följande interpellationer framställts

den 10 oktober

1995/96:6 av Göte Jonsson (m) till om socialminis-
tern En riksnorm rörande ekonomiskt bistånd

1995/96:7 av Roy Ottosson (mp) till statsrådet
Leif Blomberg om Flyktingar och barnkonventionen

Interpellationerna redovisas i bilaga som fogas till
riksdagens snabbprotokoll denna dag.

31 § Kammaren åtskildes kl. 15.43.

Förhandlingarna leddes av
talmannen.