Riksdagens snabbprotokoll

Protokoll 1995/96:100

Tisdagen den 28 maj

Kl. 14.00 15.41

---

Det justerade protokollet beräknas utkomma om 3 veckor

------------------------------------------------------

1 § Justering av protokoll

Justerades protokollen för den 20, 21 och 22 maj.

2 § Svar på interpellation 1995/96:189 om de
mindre tingsrätterna

Anf. 1 Justitieminister LAILA
FREIVALDS (s)

Fru talman! Birgitta Hambraeus har frågat mig om
jag avser att uppdra åt Kommittén för domstolsväsen-
dets organisation att pröva om de mindre tingsrätterna
genom att behålla sina sidofunktioner kan vara kvar
med samhällsekonomiskt gott resultat.

Domstolsväsendets betydelse kommer att öka i
framtiden. Måltyperna kommer att bli fler och mer
komplicerade. Vid tingsrätterna gäller det t.ex. målen
om ekonomisk brottslighet och de dispositiva tviste-
målen. Den fortgående internationaliseringen medför
också ökade krav på våra domstolar som måste iden-
tifiera och ta ställning till EG-rättsliga frågor och
andra frågor med internationell anknytning. Speciali-
sering kommer att krävas inom domstolarna. Allt
detta leder till att tingsrätterna måste vara betydligt
större än vad flertalet tingsrätter är i dag.

Utgångspunkten för en ny domstolsorganisation
måste också vara att domstolarna skall koncentrera sin
verksamhet till frågor som verkligen kräver domstol-
sprövning. Arbetet med att föra över vissa av sido-
funktionerna från tingsrätterna till andra myndigheter
har pågått sedan början av 90-talet. Redan har t.ex.
den summariska processen förts över till kronofog-
demyndigheterna.

Den fråga som man måste ställa sig beträffande
sidofunktionerna är var verksamheten kan bedrivas
mest effektivt och rationellt och vilken huvudman
som kan erbjuda de bästa utvecklingsmöjligheterna.
Jag tänker här bl.a. på den snabba utvecklingen inom
fastighetsdataområdet som bl.a. lett till att vi nu fått
s.k. datapantbrev. Utvecklingen inom fastighetsda-
taområdet har vidare lett till att lokaliseringen av en
inskrivningsmyndighet fått allt mindre betydelse.

Beträffande inskrivningsmyndigheterna har rege-
ringen den 11 april 1996 lämnat ett uppdrag till
Domstolsverket att i samråd med Lantmäteriverket
lämna förslag till inskrivningsmyndigheternas framti-
da organisation. Regeringen har tidigare (prop.
1993/94:214) fått riksdagens stöd för att inskrivning-
smyndigheten på sikt borde föras samman med fastig-
hetsbildningen och fastighetsregistreringen.

Flertalet av de 93 inskrivningsmyndigheter som
finns i dag är mycket små och därför sårbara vid bl.a.
arbetsanhopning och ledighet för personalen. Det är
dessutom mycket svårt att effektivisera och rationali-
sera en verksamhet som består av så många och så
små enheter. Oavsett var inskrivningsmyndigheterna i
framtiden kommer att vara placerade måste de därför
bli större.

Beträffande hanteringen av bouppteckningar och
arvsskatt föreslogs i betänkandet Domstolarna inför
2000-talet (SOU 1991:106) att denna funktion skulle
föras över till skattemyndigheterna. Ett grundläggande
skäl var, och är, att det är skattemyndigheterna som är
det allmänas experter på beskattning, och att det är
mest rimligt att frågorna handläggs där. En särskild
utredare har nu fått i uppdrag att ta ställning till ett
flertal frågor som rör detta. Ett första betänkande skall
redovisas den 30 september 1996.

Utgångspunkten i det uppdrag som givits 1995 års
domstolskommitté är att kraven på våra domstolar
kommer att öka. För att möta detta kommer det bl.a.
att krävas ökad specialisering inom domstolarna,
renodling av verksamheten genom bortflyttande av
sidofunktionerna och ett effektivare användande av
tillgängliga resurser.

De små tingsrätterna har svårare att möta dessa
krav än de större tingsrätterna som kan använda per-
sonal, lokaler och utrustning mer effektivt. Dagens
små domstolar har också mindre administrativ bär-
kraft och sämre förutsättningar att följa med i den
rättsutveckling som följer bl.a. av den ökade interna-
tionaliseringen.

Domstolskommitténs förslag kommer efter sed-
vanligt remissförfarande att bedömas av regeringen i
ett helhetsperspektiv. I det sammanhanget kommer
bl.a. regionalpolitiska konsekvenser att vägas in.

Svaret på Birgitta Hambraeus fråga är samman-
fattningsvis att det inte finns skäl att ändra de direktiv
som lämnats Domstolskommittén. Även om de flesta
av domstolarna fungerar väl i dag, måste vi räkna med
att framtiden kommer att ställa ännu högre krav vad
gäller bl.a. specialistkompetens. Att bibehålla vissa
sidofunktioner i domstolarnas verksamhet bidrar inte
till att öka deras möjlighet att möta de ökande kraven.
Den framtida domstolsorganisationen bör därför vara
koncentrerad till sin huvuduppgift, nämligen att ef-
fektivt och med bibehållen rättssäkerhet avgöra såda-
na frågor som kräver domstolsprövning.

Anf. 2 BIRGITTA HAMBRAEUS (c)

Fru talman! Jag ber att få tacka justitieministern
för svaret på min fråga. Jag har mycket stor respekt
för justitieministern, och jag tror verkligen på statsrå-
dets goda omdöme. Därför är jag, trots det väldigt
negativa svaret, hoppfull. Jag tror att justitieministern,
om hon på nytt verkligen överväger vad som ligger
bakom den långa utvecklingen mot centralisering och
specialisering, kommer att inse att vi är på fel väg.

I vilket fall som helst finns det inget direkt riks-
dagsstöd för tanken på att t.ex. ta bort inskrivnings-
verksamheten från tingsrätterna. I bostadsutskottets
betänkande 19 och justitieutskottets betänkande 21
från 1993/94 betonar riksdagen tvärtom hur viktigt det
är att domstolarna är lokalt förankrade och att man tar
sysselsättningspolitiska och regionalpolitiska hänsyn.

Vidare framhålls av bostadsutskottet att riksdagen
inte tar ställning till att besluta om hur inskrivnings-
verksamheten skall organiseras. Riksdagen instämmer
alltså inte i bedömningen i proposition 214 att denna
verksamhet på sikt bör föras bort från tingsrätterna.

När regeringen ger direktiv till Kommittén för
domstolsväsendet att utgå från att de många små
tingsrätterna skall läggas ned, och att sidofunktioner
som inskrivningsväsendet skall tas ifrån dem, har
regeringen alltså inget stöd för detta i riksdagen. Frå-
gan har under lång tid varit mycket kontroversiell och
förorsakat många motioner.

Det vore alltså rimligt att kommittén också fick i
uppdrag att undersöka för- och nackdelar med att
tingsrätten får behålla sidofunktionerna, och att de
små tingsrätterna därmed också kan behållas. Har
justitieministern ingen förståelse för denna synpunkt?

Den s.k. Larssonska utredningen om inskriv-
ningsverksamheten gjorde ingen ekonomisk analys.
Hur kan man då vara så säker på att det lönar sig att
följa den? Just nu försöker vi hela tiden spara på sta-
tens budget, men genomförandekostnaderna blir, om
man skall bygga upp en ny organisation, avsevärda.

Nu har ju samtliga tingsrätter, eller de allra flesta,
inskrivningsverksamheten hos sig. Där har man byggt
upp ett fastighetsdatasystem som är direkt kopplat till
fsastighetsbildningsregistret och till fastighetsregist-
reringsmyndigheten i Gävle. Vasakronan har t.ex.
gjort en fantastisk upprustning i Mora. Man har dato-
riserade system. Det är oerhört väsentligt med den
lokalkännedom som finns på plats för att på ett enkelt
sätt kunna ordna registrering av fastigheter. Det är -
inte minst i Dalarna - ibland komplicerade saker.

Statsrådet säger själv i sitt svar att datoriseringen
gör att lokaliseringen av sidofunktionerna är mindre
betydelsefull. Varför då inte behålla dem på tingsrät-
terna som nu har så väl fungerande datorsystem att de
kan utföra detta?

Vidare har det för tingsnotarieutbildningen haft en
stor betydelse att sidofunktionerna finns. Notarierna
får erfarenhet av såväl fastighets- och familjerätt som
av associationsrätt genom att bli bekanta med de olika
sidofunktionerna. Att de enbart skall ägna sig åt de
direkt dömande verksamheterna tycker jag kan göra
det svårare för dem att bli kunniga.

Sedan talar justitieministern om att det är väldigt
viktigt med specialisering - inte minst genom inter-
nationaliseringen. Men EG-rätten aktualiseras nu i
nästan alla mål. Det är absolut livsnödvändigt att
varenda jurist i Sverige är kunnig i EG-rätt eftersom
svensk lag faktiskt är underordnad EG-rätt. Därför går
det inte att säga att vi bara skall ha några specialister
placerade någonstans som kan detta. Det är enormt
viktigt att alla jurister får denna kunskap, och det är
definitivt inget skäl att specialisera och dra in de små
tingsrätterna.

Anf. 3 Justitieminister LAILA
FREIVALDS (s)

Fru talman! Jag tror att det är viktigt att hålla isär
de överväganden som gäller hur vi skall få väl funge-
rande effektiva domstolar och de som gäller hur vi
skall få de olika sidofunktioner som i dag till en del
finns kvar på tingsrätterna att fungera väl. Det är helt
olika uppdrag som domstolarna fullgör i dag. Det
finns historiska skäl till att det är på det här viset.

När det gäller t.ex. inskrivningsväsendet beror de
ställningstaganden som tidigare har gjorts i riksdagen
på att man vid den tidpunkten inte kunde bedöma hur
man borde se på inskrivningsväsendet. Datoriseringen
var inte avslutad. Det är den i dag. Vi ser vilka möj-
ligheter datoriseringen ger att på ett helt annat sätt
organisera det arbete som inskrivningsmyndigheterna
bedriver i dag. Det krävs egentligen inte någon lokal
kännedom. Det är mycket möjligt att tänka sig att man
i framtiden har all inskrivningsverksamhet samlad på
ett ställe, t.ex. i glesbygden någonstans.

Det finns andra funktioner av liknande karaktär i
vårt samhälle som har omhändertagits just på det
viset. Det har skapat bra arbetstillfällen någonstans i
Sverige där det annars kan vara svårt att skapa sådana
arbeten.

Birgitta Hambraeus frågar mig om jag inte har nå-
gon förståelse för de små tingsrätterna. Det har jag
naturligtvis i ett historiskt och kulturellt perspektiv.
Men när regeringen och riksdagen diskuterar hur den
dömande verksamheten i vårt land skall se ut tycker
jag att man skall utgå från samhällets och medborgar-
nas krav på domstolarna. Man bör organisera domsto-
larna utefter hur de kraven bäst uppfylls, och man bör
inte känna sig alltför bunden av det som var en ratio-
nell organisation för 50 eller 100 år sedan.

EG-rätten kommer, som Birgitta Hambraeus sä-
ger, in i alla typer av mål och ärenden som domsto-
larna har i dag. Det ställer krav på att det finns jurister
som har så djupa kunskaper på specialområden av
olika slag att man med säkerhet omfattar hela EG-
rätten och annan internationell rätt. Detta är knappast
möjligt att tänka sig i dag, med tanke på de krav på
stort yrkeskunnande och skicklighet som vi ställer på
våra domare i vårt land.

De sidosysslor som domstolarna har haft har varit
betydelsfulla för notarieutbildningen. Men det har inte
enbart varit positivt. Ett av de argument som jag har
mött under hela min tid både som notarie och som
yrkesverksam jurist är att notarieutbildningen inte i
tillräckligt stor utsträckning ger en träning för de unga
juristerna i det juridiska arbetet. Därför ser jag fram-
för mig en helt annan möjlighet att erbjuda notarierna
vid våra domstolar att förkovra sig i det egentliga
juridiska arbetet genom att utföra rättsutredningar och
vara aktiva i beredningen av mål och ärenden. Även
notarieutbildningen har att vinna på att det juridiska
innehållet fördjupas under den tid som notarierna är
verksamma.

Anf. 4 BIRGITTA HAMBRAEUS (c)

Fru talman! Justitieministern åberopar historiska
skäl. Vår rättstradition bygger på tingsrätter med
sidofunktioner. Domare kommer i kontakt med ett
brett spektrum som har en juridisk anknytning. Jag
tycker att vi skall vara försiktiga innan vi ändrar på en
sådan rättstradition. Det är så mycket som ändras i vår
tid. Det är en trygghet att den finns kvar.

Många människor behöver en personlig handled-
ning i sådana här svåra frågor. Då är det viktigt att
juristerna finns i närheten. Inte minst näringslivet kan,
kanske informellt, behöva juridisk expertis inom
räckhåll. Det gäller hela landet. Denna expertis skall
inte bara finnas på några speciella platser i Sverige.

Statsrådet säger att datoriseringen gör att man
skulle kunna koncentrera hela inskrivningsverksamhe-
ten till en plats. Det har redan skett. Såvitt jag förstår
finns fastighetsdatasystemet, med registerenheterna, i
Gävle. Varenda tingsrätt har sina datorer kopplade till
detta system, just på grund av datoriseringen. Man har
en lokalkännedom, en nära kontakt med människor
som berörs av olika fastighetsförändringar, och det
finns en koppling till arvsrätt. Detta och alla möjliga
andra sidofunktioner gör att det blir en personlig ser-
vice. Samhället möter individerna. På inget sätt för-
hindrar man att det här sker på ett rationellt sätt via
datorerna.

Jag skall också ta upp EG-rätten. Man kan anta att
en kommun har valt att anlita en lokal producent,
enligt lagen om offentlig upphandling. Man anser att
det är ekonomiskt mest fördelaktigt för kommunen.
Men ett stort multinationellt företag har lämnat ett
billigare anbud. Om man tackat nej till det kan detta
stora företag stämma kommunen, och målet kommer
upp i närmaste tingsrätt. Då är det oerhört väsentligt
att det finns juridiskt kunniga människor - de skall
alltså vara kunniga på många andra områden än EG-
rätten - som faktiskt vet vad som gäller i kommunen,
som kan ta kommunens parti, naturligtvis utan att
träda EG-rätten för när.

Det är väsentligt för landet att det finns jurister i
de berördas närhet som är kunniga i EG-rätten. Över
huvud taget behöver den kunskapen spridas över hela
landet. Vi får inte ducka och säga att det här är så
svårt att bara några få kan lära sig det. I så fall har jag
ett mycket bra förslag, nämligen att vi skall lämna
EU. Det tycker jag vore det allra bästa. Men så länge
Sverige är medlem i EU måste varenda människa i
Sverige, framför allt varenda jurist, lära sig vad det
innebär och kunna hantera det här systemet. De lagar
som stiftas i Bryssel - de förordningar som man be-
stämmer sig för där - blir direkt tillämpliga i Sverige
och tar över svenska lagar. Den här kunskapen får inte
bara finnas hos vissa specialdomstolar.

Sverige har sedan länge haft en massa special-
domstolar. Nu har man lämnat det. Det har visat sig
att det inte är så bra, eftersom allting egentligen går i
varandra. Frågan är om vi inte har kommit runt det
här nu. Vi specialiserade oss. Nu har vi börjat gå ifrån
det. Men justitieministern fullföljer naturligtvis den
trend som andra ministrar under många år har följt,
dvs. att man skall fortsätta med en nedläggning av
små tingsrätter och gå mot en koncentration till större.

Jag tycker uppriktigt sagt att motiveringarna i det
svar som statsrådet har lämnat här är oerhört flummi-
ga och svaga. Det finns mycket mer som talar för att
man skall behålla de små tingsrätterna och därmed
också behålla sidofunktionerna, som gör att de admi-
nistrativa kostnaderna kan delas upp på många olika
funktioner.

Anf. 5 Justitieminister LAILA
FREIVALDS (s)

Fru talman! Jag vill åberopa just den utveckling
som vi har haft, nämligen att vi vill komma bort från
specialdomstolar. Vi vill att våra allmänna domstolar
skall ha den breda och djupa kompetens som krävs för
att man skall kunna hantera alla typer av mål, även
sådana som inte förekommer så ofta men som kräver
en mycket hög kompetens.

Vi vill inte ha en utveckling i vårt land som inne-
bär att vissa domstolar på grund av sina mer omfat-
tande resurser har möjlighet att ha den höga kompe-
tensen på alla de olika områden som kan bli aktuella i
en allmän domstol.

Vi vill inte ha en utveckling som innebär att man
vänder sig till den större domstolen, där man litar på
att kompetensen finns, och förbigår den lilla. Man
litar inte på att den breda kompetensen finns där,
eftersom vissa mål är så sällan förekommande att det
helt enkelt inte finns någon praktisk möjlighet att
bygga upp den kompetensen.

Flera specialdomstolar tar hand om de stora, svåra
och centrala frågorna - t.ex. när det gäller näringsli-
vet, som ställer mycket höga krav på våra domstolar.
Denna utveckling vill vi undvika. Det är ett av de
grundläggande skälen till att vi måste tänka något
annorlunda i dag än vad vi gjorde för 50 år sedan.

Det är helt riktigt att det finns en rättstradition i
Sverige som innebär att vi har många små tingsrätter
med sidofunktioner. Förklaringen är helt enkelt att
det, när de kom till, inte fanns några alternativ till var
dessa sidofunktioner kunde placeras. Hos tingsrätterna
fanns en möjlighet. Där fanns en kompetens att om-
händerta dessa uppgifter. I dag ser samhället helt
annorlunda ut. I dag finns kommuner som har en hög
kompetens på många områden. Och det finns statliga
myndigheter av olika slag - spridda över landet - som
har en hög kompetens.

Det som en gång var skälet till att vi fick vår
rättstradition måste vi bygga vidare på. Det handlar
om samma tankegångar men andra lösningar. Ut-
gångspunkten är densamma, nämligen att samhället
och allmänheten skall erbjudas service på en hög nivå
vad gäller kunskap och kompetens.

När det gäller den personliga servicen när det
gäller sidofunktionerna, som Birgitta Hambraeus i
stor utsträckning uppehöll sig vid, är den bistra san-
ningen att den upprätthålls just av notarier. Det var ett
av Birgitta Hambraeus argument. Men notarierna har
ingen lokalkännedom. Notarierna kommer ofta från
andra håll. Själv satt jag som notarie ting i en tingsrätt
där jag inte hade någon som helst lokalkännedom. Det
argumentet faller på sin egen felaktiga utgångspunkt.

När det gäller rättskunskapen innebär det resone-
mang som jag för inte alls på något vis det som Birgit-
ta Hambraeus påstår, att det skulle vara några enstaka
personer som har den kompetensen. Det är tvärtom så
att alla måste ha den kompetensen. Men de skall ha
det på de områden där de haft möjlighet att fördjupa
sig.

Vi ser redan i dag vilka krav vi ställer på tingsrät-
ter när det gäller att ha särskild kompetens för att t.ex.
handlägga ungdomsmål, brott som innebär sexuellt
utnyttjande av barn, fastighetsmål eller vattenmål. Det
finns en mängd olika typer där vi redan ställer mycket
långtgående krav på våra domstolar att de skall ha en
specialkompetens och att de skall organiseras i former
som möjliggör denna kompetens. Dessa krav kan inte
alla tingsrätter uppfylla. Vi har då valt att lägga dessa
uppgifter på vissa av tingsrätterna.

Jag vill att alla våra allmänna domstolar skall vara
jämbördiga och vara lika kompetenta och respektera-
de vilket ärende det än gäller och var i landet man än
råkar bo.

Anf. 6 BIRGITTA HAMBRAEUS (c)

Fru talman! Jag är säker på att statsrådet från sin
erfarenhet som notarie också lärde känna många som
arbetade på tingsrätten. Vad det då ett knepigt fall
kunde man säkert få en hel mängd kunskap från den
administrativa personalen och de kolleger som fanns
där vid kaffebordet, osv. när det gällde just lokalkän-
nedom. Jag menar naturligtvis inte att några hemlig-
heter skulle talas om den vägen.

När det sedan gäller personlig service och behovet
av en personlig handledning är det väldigt viktigt att
det är en människa man möter. Att ringa upp en tele-
fonsvarare någonstans eller få tala med en person som
man inte känner ger inte alls samma möjlighet till
personlig handledning. Fortfarande är vårt land vid-
sträckt. Det är faktiskt ganska invecklat att ta sig från
Idre ner till Falun. Det är väldigt långt om man i Da-
larna bara skulle få en enda tingsrätt, vilket Gud för-
bjude. Det är en oerhörd neddragning av de små tings-
rätterna som här planeras. Då blir det mycket sämre
service. Såvitt jag förstår är det planerat att inskriv-
ningsmyndigheten kanske skall bli en helt ny organi-
sation, som naturligtvis också är dyrbar för samhället
att bygga upp och med långa resor som följd.

Jag vill för min del gärna avsluta med att än en
gång tacka för svaret. Men jag hoppas att statsrådet i
en något lugnare omgivning än denna skulle kunna
tänka till igen och se om de motiv som man har fram-
fört verkligen håller jämfört med att fortsätta vår
rättstradition. Vi måste se till att hela landet har en
kompetens av jurister boende som lär känna stora
delar av landet och inte bara några få områden i vårt
land.

På det sättet kan vi nå det som är så väsentligt,
nämligen att varenda bygd i Sverige skall vara i hän-
delsernas centrum. Det skall finnas människor av alla
kategorier och alla sorters arbetsuppgifter spridda
över hela landet. Det är då vi kan utveckla hela vårt
land och undvika att skapa motsättningar mellan ex-
pansiva orter och utdöende orter.

Anf. 7 Justitieminister LAILA
FREIVALDS (s)

Fru talman! Hela vårt land skall leva. Det skall
finnas verksamheter av olika slag i alla delar av lan-
det. Men det behöver inte betyda att det skall finna
dömande verksamhet i varje del av vårt land. Ut-
gångspunkten måste vara att säkerställa att vi har ett
domstolsväsende som uppfyller de höga krav vi stäl-
ler.

De argument jag här framfört är väldigt starka. Jag
blir själv alltmer övertygad om tyngden av dem ju
mer jag arbetar med den här frågan. Från början hade
jag kanske litet grand av Birgitta Hambraeus synsätt
på det hela. Men om man fördjupar sig i problemati-
ken märker man att just den typen av argumentering
som jag har framhållit är den enda som håller i en
verklighet och i framtiden. Vad Birgitta Hambraues
helt bortser från är den tekniska utveckling vi har haft
och den kommunikation mellan människor och myn-
digheter som i dag är en helt annan än bara för tio och
naturligtvis för tjugo år sedan.

När Birgitta Hambraeus säger att man måste ha
nära till sin tingsrätt och inte behöva åka långt när
man skall besöka inskrivningsmyndigheten vill jag
framhålla att våra tingsrätter har mycket få personliga
besök när det gäller inskrivningsärenden. I övrigt
berör våra tingsrätter egentligen i väldigt liten ut-
sträckning människor i allmänhet. De dominerande
målen är brottmålen, vissa typer av familjemål och
tvistemålen.

Men det finns en annan domstol i vårt land som
berör människor i deras alldagliga liv i oändligt
mycket större utsträckning, och det är länsrätterna.
Genom de förändringar som länsrätterna har genom-
gått under senare år är det länsrätterna som har hund-
ratals måltyper som dagligen berör stora breda lager
av vår befolkning och inte bara dem som begår brott
eller ligger i tvist med varandra. Länsrätterna är 24 till
antalet. Jag har aldrig hört någon klaga över att det är
för glest mellan länsrätterna.

Överläggningen var härmed avslutad.

3 § Svar på interpellation 1995/96:206 om vål-
det på offentliga platser

Anf. 8 Justitieminister LAILA
FREIVALDS (s)

Fru talman! Sten Andersson har frågat mig vilka
åtgärder jag är beredd att vidta i syfte att trygga med-
borgarnas möjlighet att vistas på offentlig plats.

Att finna former för att motverka våld och att ga-
rantera medborgarnas trygghet är en central och pri-
oriterad uppgift för regeringen, och ett kontinuerligt
arbete pågår på det området.

Jag utgår från att Sten Andersson tagit del av
skriften Motverka våldet, som regeringen gav ut för
ungefär ett år sedan och som innehåller en beskriv-
ning av åtgärder som regeringen eller myndigheter
under regeringen vidtagit för att minska våldet och
öka tryggheten.

Polisen spelar en central roll när det gäller att upp-
rätthålla ordningen och garantera medborgarnas
trygghet i samhället.

Ett omfattande förändringsarbete pågå nu inom
polisen. Närpolisorganisationen innebär ökade förut-
sättningar för polisen att arbeta förebyggande och att
på ett tidigt stadium sätta in åtgärder mot våld och
ordningsstörningar.

Det problemorienterade arbetssättet skall sätta sin
prägel såväl på den enskilde polismannens arbetsme-
toder som på polismyndighetens sätt att planera och
bedriva verksamheten. Häri ligger bl.a. polismyndig-
hetens ansvar att tillse att det finns tillräckligt med
polispersonal i tjänst vid de tider då risken för ord-
ningsstörningar är som störst - vanligtvis fredags- och
lördagskvällar.

En annan, minst lika viktig, åtgärd är att se till att
polispersonal finns på de platser där risken för brott är
som störst, t.ex. i anslutning till allmänna kommuni-
kationer, idrottsplatser, nöjeslokaler etc.

Det problemorienterade arbetssättet vinner alltmer
terräng inom polisen. Förändringen av arbetsmetoder
tar dock tid, och polisen har hunnit olika långt i lan-
det. Det finns dock tydliga tecken på att utvecklingen
går i rätt riktning. Polisen har t.ex. ökat sina resurser
vid veckosluten. En sådan behovsrelaterad omfördel-
ning av resurserna måste fortsätta.

Trygghetsutredningen har sedan våren 1993 arbe-
tat med att se över frågor rörande tryggheten i lokal-
samhället. Reglerna om ordningsvakter, väktare och
bevakningsföretag har setts över liksom kommuner-
nas roll i det trygghetsskapande arbetet.

Ett delbetänkande överlämnades under hösten
1994, och ett slutbetänkande avgavs i januari i år.
Utredningen uttalar att kommunerna bör utforma
trygghetsplanering i dialog med polisen, andra organi-
sationer och enskilda.

Utredningen har också givit ett antal förslag till
författningsändringar när det gäller brottsförebyggan-
de och trygghetsskapande åtgärder. Bl.a. har föresla-
gits att ordningsvakter i större utsträckning än nu skall
kunna förodnas vid innetorg, bibliotek och andra
offentliga platser och lokaler och att bl.a. parkvakter,
personal inom räddningstjänsten och kommunalt
anställd personal skall kunna förordnas som ordnings-
vakter. Trygghetsutredningens förslag bereds för
närvarande inom Justitiedepartementet.

Det finns ingen enstaka åtgärd som kan åstad-
komma att människor känner sig mindre otrygga. Det
är inte heller möjligt att enbart genom förstärkta po-
lisinsatser eller andra kontrollåtgärder förhindra att
våldsbrott begås. Det krävs ett sammanhållet föränd-
ringsarbete från samhällets sida när det gäller att
förebygga brott. Inom regeringskansliet pågår för
närvarande ett omfattande arbete med att utforma ett
nationellt brottsförebyggande program.

Avsikten är att på olika sätt underlätta för myn-
digheter, organisationer och enskilda att samordna
sina insatser för att förebygga och motverka brott och
att programmet, tillsammans med den stora satsning-
en på närpolis och ett problemorienterat arbetssätt,
skall innebära att det över hela landet sker en kraftfull
ökning av det lokala brottsförebyggande arbetet.

Jag kommer att återkomma till riksdagen när pro-
grammet är färdigställt.

Anf. 9 STEN ANDERSSON (m)

Fru talman! Jag tackar för svaret. Jag är medveten
om att statsrådet inte kan eller får kommentera enskil-
da händelser. Men ibland tycks man inte ha något
emot det - jag misstänker att det är när det passar att
göra det.

Skälet till min interpellation är att jag anser att
lagstiftningen inte fungerar vad gäller ungdoms-
brottsligheten, eller att den tolkas felaktigt av dem
som skall hantera den.

I helgen kunde vi läsa om hur en av dem som var
inblandade i det s.k. Kodemordet blivit dömd till
sluten yrkesanstalt, trots att man visste att denna per-
son två år tidigare varit inblandad i ett anvancerat
knivslagsmål och dömts för det. De övriga inblandade
fick långa fängelsestraff. Efter två månader på Råby-
anstalten utanför Lund släpptes han ut med motive-
ringen att han verkade vara på rätt väg. Det dröjer 14
dagar innan han blir inblandad i ett nytt knivslagsmål
i Malmö.

Jag hoppas statsrådet förstår att människorna utan-
för denna kammare har svårt att förstå en sådan lag-
stiftning.

Förra sommaren hade jag en skriftväxling med
statsrådet om ett fall som rörde en 16-årig kvinna från
Lund. Hon hade viftat med kniv och blev dömd till
vård i hemmet, trots att alla, inklusive myndigheterna,
visste att hennes föräldrar hade ett digert kriminalre-
gister. De blev senare dömda för ett bestialiskt mord
nere i Malmö.

Ett skäl till att jag skrev denna interpellation är en
incident vid en tunnelbaneuppgång i Stockholm den 4
maj i år kl. 20. Det var en lördagkväll. En ung, väl-
klädd pojke, som inte uppträdde provocerande, blev
fysiskt angripen av ett ungdomsgäng. De talade om
för honom att han måste slicka deras skor. Dess bättre
lyckades en äldre person avstyra fortsatt misshandel.

Varför har det blivit på det här viset, trots dagis,
fritis och förskola? Man hade betraktats som mer eller
mindre förvirrad om man inför 1950- och 1960-talets
politiker, som tillhörde den majoritet som införde
dagens socialpolitik, hade påstått att vi skulle stå i
riksdagen 1996 och tala om sådana här fall. Och de är
inte få; de är dess värre många. Det är därför jag tar
upp detta.

I dag vet vi att mycket har misslyckats i vårt sam-
hälle. Statsrådet frågade också om jag har läst en
skrift som utgivits av regeringen. Jag har läst många
skrifter och noterat att det hållits ett otal debatter,
seminarier och konferenser. Men kan statsrådet säga
mig, åhörarna på läktarna och dem som eventuellt
följer debatten på TV att det har blivit bättre?

Jag tror att många av de svenska väljarna anser att
situationen tyvärr är ännu värre än vi hoppades. Det är
mycket beklagligt. Är statsrådet beredd att införa
något nytt, mer tidsenligt påföljdssystem?

Vi kan notera att det i dag demonstrerar civilan-
ställda poliser utanför Riksdagshuset. Det kommer att
bli färre poliser på gatorna framöver. Hur går detta
ihop?

Anf. 10 Justitieminister LAILA
FREIVALDS (s)

Fru talman! För egen del väljer jag inte när det
passar mig att kommentera enskilda domstolsutslag.
Jag kommenterar dem inte alls.

Kriminologerna strider om huruvida situationen
har blivit värre eller bättre sedan 60-talet. Statistiken
på anmälningar om våld visar dock att antalet anmäl-
da våldsbrott går ned.

Det behöver inte betyda att våldet i samhället
minskar. Jag tror att det är ett tecken på att vår intole-
rans mot våldet har ökat. Vi accepterar inga former av
våld i vårt samhälle längre. Det gjorde vi för 50 år
sedan. I dag anmäls även det våld som ansågs vara
normalt i samhället då.

Detta är en mycket bra utveckling, och det är en
konsekvens av samhällets bestämda ställningstagande,
där vi har deklarerat att vi inte accepterar någon form
av våld, varken i uppfostringssyfte, som hämnd eller
något annat.

Det är grunden för vår möjlighet att bygga vidare
på vårt samhälle med mindre inslag av våld än vad
historien hittills har visat. Det är inte värre i dag än
det var på 60-talet, Sten Andersson! Men det är inte
heller mycket bättre. Vi har fortfarande en lång väg
att gå, och det arbetet är bl.a. regering och riksdag
djupt involverade i.

Sten Andersson vet att förändringar av påföljds-
systemet nu övervägs. Vi gör ändringar i påföljdssys-
temet. Jag vet inte vad Sten Andersson menar med
mer tidsenliga påföljder, men jag utgår ifrån att vi är
ense om att påföljdssystemet skall anpassas efter
förändringarna och möjligheterna i vårt samhälle.

När det gäller polisen handlar det, som jag sade i
mitt svar, om att se till att vi har fler poliser ute på
gatorna. Ett problemorienterat arbetssätt och en annan
resursfördelning än den som skett hittills gör också
detta möjligt. Vi kan se resultatet redan i dag.

Anf. 11 STEN ANDERSSON (m)

Fru talman! Det kan vara så att jag är född på fel
sida om hedenhös. Men jag vill påstå att det inte var
så rått som det är i dag, när jag var ung på 50-talet.

Man kunde gå hem en lördagskväll från dansbanan
efter att ha förlorat ett slagsmål om en flicka. Visst
kunde det sitta en viss blåfärg kring ögat och några
veck i näsan en vecka efteråt. Men jag läste aldrig om
att man sparkade på en liggande. Knivar var mycket
sällan förekommande bland ungdomar.

Jag vet inte varifrån statsrådet tar påståendet att
det var värre då. Jag påstår från riksdagens talarstol
att hon i det fallet helt saknar förankring i verklighe-
ten.

Det är inte bara jag som påstår att utvecklingen
har gått åt fel håll - även polisen börjar ju tröttna. De
tar en ung brottsling för t.ex. snatteri eller en mindre
stöld. Två timmar senare är brottslingen ute på stan
och säger: Det var väl ingenting!

Det är en farlig utveckling, och det är därför jag
talar om ett förnyat påföljdssystem. Det är väl skoj i
dag att vara litet ball på Åhléns och i tunnelbanan när
man inte är straffmyndig. Men när man är 25-30 är
det inte lika roligt längre. De gamla försyndelserna
bär man med sig på resan genom hela livet.

Det viktigaste är inte att poliserna trots allt gör sitt
jobb för att de har betalt för det. Det farliga för vårt
demokratiska samhälle är om medborgarna börjar
misstro myndigheternas förmåga att hantera situatio-
nen.

Utanför riksdagen pågår i dag en demonstration på
grund av att ett antal civilanställda måste sluta sin
anställning hos polisen. Deras jobb skall till delar
övertas av välutbildad polis. Jag har läst i pressen att
chefer inom polisen säger att de måste prioritera ännu
hårdare framöver.

Då frågar jag mig: Har man möjlighet att även i
framtiden bevaka tunnelbanor och offentliga platser i
den omfattning som statsrådet talar om här i dag?

Statsrådet säger att man skall förordna kommunalt
anställda till vakter, och att de skall uppträda som
sådana. Jag undrar om det är rätt metod. Det handlar
om människor som inte har polisutbildning och som
jobbar inom räddningstjänsten, som vakter utanför en
restaurang eller t.o.m. som parkeringsvakter. Har de
utbildning för att kunna hantera en sådan här situa-
tion?

Statsrådet nämnde inte detta med ett ord. Jag kan
förstå det, därför att det måste vara mycket genant.
Statsrådet är trots allt den första representanten och
den högst ansvariga för hur vårt lagstiftningssystem
fungerar.

Jag vill referera till en sak i anslutning till Kode-
mordet. En person som var inblandad i ett mord hade
ett år tidigare varit inblandad i ett avancerat
knivslagsmål. Han släpptes ut efter två månader. Man
sade att "han artar sig gott, och har skött sig väl". Jag
hoppas att statsrådet inser att folk utanför denna
kammare, och även en del av statsrådets väljare, tyck-
er att detta är litet sjukt.

Anf. 12 Justitieminister LAILA
FREIVALDS (s)

Fru talman! Jag önskar att vi kunde föra denna de-
batt litet sakligare. Det är ett allvarligt och svårt ämne
som kräver kunskap och engagemang.

Det är svårt att kommentera alla de olika påståen-
den och tyckanden som Sten Andersson kommer med.
Men låt mig börja med hedenhös. Jag gick inte tillba-
ka till hedenhös. Jämfört med hur det var då skulle
naturligtvis vår tid framstå som väldigt litet våldsam.
Jag håller mig i stället till de senaste årtiondena, då
våldsbrottsligheten hela tiden har ökat. Men under
senare år har vi sett en stagnation och en förbättring.
Det beror troligtvis på att vi under senare år med så
stor kraft, på så bred front och i så många samman-
hang har bekämpat orsakerna till våldsbrottsligheten i
vårt samhälle.

Vi måste bygga vidare på detta. Det finns ett för-
slag om att t.ex. använda ordningsvakter. Sten An-
dersson utdömer det förslaget. Jag tror att det är vik-
tigt att vuxna människor med olika erfarenheter har
funktioner i vårt samhälle som innebär att vi kan öka
tryggheten. Ordningsvakter är icke poliser och de
skall inte utföra Polisens arbete. Men de kan fylla en
funktion när det gäller att skapa större trygghet i all-
männa kommunikationer och på gator och torg i olika
sammanhang.

Vilken vuxen som helst kan fylla den funktionen.
Vi har många frivilliga i vårt samhälle. Farsor &
Morsor på Stan går ut och gör en insats av detta slag.
Tycker Sten Andersson att de också är för outbildade,
och inte fyller någon funktion? Jag tycker inte det.

Här behövs hela vuxensamhället. Alla de olika yr-
keskategorier som vid sidan av sitt ordinarie uppdrag
kan fylla en funktion för att motverka våldet i vårt
samhälle och öka tryggheten bör använda det utrym-
met för att göra detta.

I samband med påståenden om snatterier som be-
gås, där Polisen efter att ha gripit den unge släpper ut
honom eller henne på gatan igen, antyder Sten An-
dersson att det finns ett annat alternativ. Jag skulle
vilja veta vilket. Den lagstiftning vi har i dag gör det
möjligt för Polisen och åklagarna att inte släppa den
unge som har blivit gripen för brott förrän en vuxen
person, föräldrar eller - om inte någon annan vuxen
finns - socialtjänsten, tar hand om den unge så att han
inte kan gå ut och fortsätta med sina brottsliga aktivi-
teter. Duger inte det åt Sten Andersson? Vad är alter-
nativet?

Anf. 13 STEN ANDERSSON (m)

Fru talman! När jag talade om hedenhös försökte
jag säga det med litet humor. Det fastnade tydligen
inte, vilket jag beklagar. Vad jag menade var alltså
50- och 60-talen.

Det är inte bara jag som i dag säger att detta har
misslyckats. Jag kan t.ex. prata med närpoliserna i
Malmö, eftersom jag bor 100 meter från en närpolis-
station. De är inte positiva till den lagstiftning som
finns i dag, och till de möjligheter de har att kunna
agera.

Vad gäller frågan om huruvida man har kunskap
eller ej noterar jag - inte med så litet stolthet - att jag
inte tillhör den kategori som har rusat runt i Sverige,
flugit och åkt med SJ-tåg, och deltagit i ett enormt
antal seminarier och konferenser som jag vill påstå att
det inte har blivit någonting av.

Ordningsvakter skall inte utföra polisjobb. Vilket
jobb skall de då utföra? Frågan är berättigad. Det vi
pratar om här är att skydda medborgarna så att de inte
skall bli utsatta för framför allt våldsbrott. Det är det
som är poängen i statsrådets resonemang.

Sedan måste jag säga något som är mycket kon-
servativt och som verkar vara något från ännu längre
tillbaka än hedenhös. Det är rent av stenåldersmässigt.
I statsrådets svar nämns inte föräldrar med ett enda
ord. Det kan vara en lapsus och ett fel. Alla kan ha
fel. Men om det är medvetet är det beklagligt. Jag tror
nämligen att föräldrarna har de bästa förutsättningarna
för att förebygga sådan här aktivitet. Det hade varit
litet klädsamt om statsrådet, eller den som har skrivit
svaret, hade skrivit ordet "föräldrar" åtminstone en
gång.

Anf. 14 Justitieminister LAILA
FREIVALDS (s)

Fru talman! Det är rätt, Sten Andersson. Jag är
inte upplagd för skämt när vi talar om så allvarliga
saker som våldet.

Som jag nämnde anser jag att föräldrar, t.ex. i Far-
sor & Morsor på Stan, fyller en oerhört viktig funk-
tion för att öka tryggheten i vårt samhälle. Naturligt-
vis är föräldrarna för det egna barnet det som är helt
avgörande för hur barnet kommer att utvecklas och
för vilken roll det kommer att spela i vårt samhälle.

Men detta är föräldrarnas ansvar. Jag sysslar med
lagstiftningsfrågor, precis som Sten Andersson så
noga påpekade. Jag försöker hålla mig till det ämnet
och uppfylla kraven på det området.

Sten Andersson lyckas inte i något avseende preci-
sera på vilket sätt vår lagstiftning skulle behöva änd-
ras, och vilka alternativen är. Givetvis pågår en konti-
nuerlig dialog med Polisen via Rikspolisstyrelsen,
Polishögskolan och enskilda polismyndigheter. Den
bild som Sten Andersson försöker måla upp av en
poliskår som är totalt missnöjd med vår lagstiftning
har ingen som helst förankring i verkligheten.

Överläggningen var härmed avslutad.

4 § Svar på interpellation 1995/96:215 om LSS-
verksamhet i Järna

Anf. 15 Socialminister MARGOT
WALLSTRÖM (s)

Fru talman! Gudrun Lindvall har frågat mig om
jag avser att ta fram en lösning för kostnadsfrågorna
för de personer som erhåller LSS-insatser i Järna.

Bakgrunden till Gudrun Lindvalls interpellation är
de omfattande läkepedagogiska och socialterapeutiska
verksamheter som bedrivs i Södertälje, och då främst
inom Järna kommundel. Verksamheterna drivs av den
antroposofiska rörelsen. Många personer med funk-
tionshinder samt föräldrar till funktionshindrade barn
har valt att flytta från andra kommuner i landet till
Järna för att kunna ta del av dem.

Verksamheterna drivs i flertalet fall enligt lagen
(1993:387) om stöd och service till vissa funktions-
hindrade (LSS). Det är en rättighetslag, som ger bl.a.
personer med utvecklingsstörning och personer med
andra stora och varaktiga funktionshinder en lagstad-
gad rätt till olika former av stöd och service. Det är
kommunerna som har det huvudsakliga ansvaret för
insatser enligt lagen.

Enligt LSS har den kommun där den funktions-
hindrade personen är bosatt, dvs. folkbokförd, det
finansiella ansvaret för insatser enligt lagen. Detta
innebär att om personer med funktionshinder flyttar
från andra kommuner till Järna övergår det finansiella
ansvaret för LSS-insatser för dessa personer från
deras ursprungliga hemkommuner till Södertälje
kommun.

Gudrun Lindvall åberopar i sin interpellation den
förändring som gjorts i införandelagen (1993:389) till
LSS och som innebär att kommuner fr.o.m. den 1
januari 1995 givits en möjlighet att i vissa fall sinse-
mellan avtala om kostnadsansvar för boende och
andra insatser enligt LSS. Lagändringen gjordes för
att underlätta kommunaliseringen av omsorgsverk-
samheten enligt den tidigare omsorgslagen
(1985:568).

Förutsättningarna för att sådana avtal skall vara
möjliga är att boendet i den nya kommunen inletts
före den 1 januari 1996. Däremot ger lagändringen
inte kommunerna någon möjlighet att avtala om kost-
nadsansvar för flyttningar som skett efter den 1 janu-
ari 1996. Det är viktigt att framhålla att det inte finns
något hinder för de ursprungliga hemkommunerna att
även fortsättningsvis ta på sig kostnadsansvaret för de
personer som flyttat till Järna före utgången av år
1995.

Regeringen beslutade i maj 1995 att i Socialdepar-
tementet inrätta en arbetsgrupp med uppgift att utreda
behovet av ett system för central utjämning av kost-
nadsskillnader mellan kommuner med anledning av
verksamhet enligt LSS. I uppdraget ingår bl.a. att
analysera vilka faktorer eller kriterier som kan ligga
till grund för en eventuell utjämning av kostnader för
LSS-insatser mellan kommuner. Arbetsgruppen skall
också pröva om det är önskvärt med en friare möjlig-
het för kommuner att avtala om olika insatser och
kostnadsansvaret för dessa.

Arbetsgruppen kommer inom kort att lämna en
rapport till regeringen. Jag har erfarit att arbetet i
gruppen främst har inriktats på att komplettera det
nationella statsbidrags- och utjämningssystemet så att
det också tar hänsyn till insatser enligt LSS. En sådan
lösning skulle innebära att eventuella kostnadsskillna-
der mellan kommuner för LSS-verksamhet utjämnas
genom att kommunerna får kompensation via det
generella utjämningssystemet i proportion till de be-
hov av LSS-insatser som finns i respektive kommun.

Det är i sammanhanget värt att notera att Södertäl-
je kommun av arbetsgruppen ombetts att inkomma
med sina synpunkter på arbetsgruppens uppdrag och
på behovet av en central utjämning av kostnader
mellan landets kommuner för verksamhet enligt LSS.
Södertäljes synpunkter kommer att beaktas i de över-
väganden som arbetsgruppen gör.

Det är enligt min uppfattning viktigt att verksam-
het med specialkompetens för personer med funk-
tionshinder kan bedrivas även i framtiden. Samtidigt
är det ur ett handikappolitiskt perspektiv viktigt att
närhetsprincipen omfattar även personer med funk-
tionshinder. Hur en framtida utjämning av kostnads-
skillnader mellan kommuner skall utformas är således
en avvägning mellan kommunernas behov av att sam-
verka om vissa specialresurser och den enskilde per-
sonens rättighet att i största möjliga utsträckning kun-
na få sina stöd- och servicebehov tillgodosedda på
hemorten.

Anf. 16 GUDRUN LINDVALL (mp)

Fru talman! Socialministern! Jag får tacka så
mycket för svaret.

I Södertälje kommun, och då främst Järna kom-
mun, finns det en omfattande läkepedagogisk och
socialterapeutisk verksamhet, och det är med anled-
ning av detta som jag har ställt den här interpellatio-
nen. Verksamheten bedrivs av den antroposofiska
rörelsen och har funnits sedan början på 30-talet. Den
bedrivs med tillstånd av länsstyrelsen och är mycket
uppskattad.

Att den ligger just i Järna beror på att Järna har
blivit det nordiska antroposofiska centrumet i Sverige.
Där finns förutom boende och daglig verksamhet
enligt LSS också särskola, sjukhus och utbildning till
läkepedagog. Till Järna flyttar människor som vill
arbeta och leva i den antroposofiska miljön, männi-
skor som är intresserade av att driva och utveckla
verksamhet i den antroposofiska andan.

Hela den läkepedagogiska och socialterapeutiska
verksamheten har totalt ca 700 platser. Av dessa är
450 platser avsedda för personer som har rätt till in-
satser enligt LSS. De resterande 250 platserna är till
för placeringar enligt socialtjänstlagen och hälso- och
sjukvårdslagen. Av dem som har insatser enligt LSS
kommer ca 70 vuxna personer från kommuner utanför
Stockholms län, och ca 50 hör hemma i kommuner
utanför Södertälje men inom länet. Dessa 120 perso-
ner upptar dubbelt så många platser, eftersom de
flesta är vuxna som har både boende och daglig verk-
samhet. Den totala omsättningen för de 700 platserna
uppgår till ungefär 250 miljoner kronor.

Enligt kommunallagen kan inte en kommun betala
för vård av en person som inte är bosatt inom kom-
munen om det inte följer av annan lagstiftning. I 16 §
LSS sägs att kommunen har ansvar endast för enskild
funktionshindrad person som är bosatt i kommunen.
Genom ett tillägg i den s.k. införandelagen till LSS
blev det dock möjligt för en kommun, oaktat vad som
sägs i 16 §, att behålla kostnadsansvaret för personer
placerade och folkbokförda i en annan kommun utan-
för det egna länet om placeringen gjordes före den 1
januari 1996. För placeringar gjorda efter detta datum
finns inte längre skyldighet för den placerade att beta-
la.

I dag gäller således att den kommun där en person
är folkbokförd skall stå för kostnaderna. När en per-
son boende i en annan kommun än Södertälje önskar
placering i Järna medger lagen den personen rätt att
av Södertälje kommun få s.k. förhandsbesked om
möjlighet till boende i t.ex. Järna. Lagen ger inte
kommunen några möjligheter att säga nej. 16 § LSS
ger således den kommun där en person är folkbokförd
hela ansvaret för det stöd och den hjälp som personen
behöver.

Om 16 § skall gälla utan begränsning eller tillägg
får Södertälje kommun kostnadsansvaret för samtliga
LSS-placeringar av vuxna i enskild verksamhet inom
kommunen, eftersom dessa är folkbokförda i kommu-
nen. Kommunen får då också kostnader för övriga
insatser enligt LSS som en placerad person kan behö-
va. Till detta kommer att flertalet av de personer som
placerats med stöd av socialtjänstlagen och hälso- och
sjukvårdslagen har funktionshinder av något slag och
kan begära övriga insatser enligt lagen, vilket kommer
att medföra nya kostnader. För barn som har flyttat till
Järna för skola och boende överförs kostnadsansvaret
till Södertälje först när de blivit vuxna och folkbok-
förda i kommunen.

Utan det tidigare nämnda tillägget i införandela-
gen skulle Södertälje redan ha drabbats av en kost-
nadsövervältring på ca 100 miljoner kronor, vilket
motsvarar en skattehöjning på 1:10 kr per skattekrona.
Den här verksamheten ökar hela tiden, en ökning med
ungefär 10 % per år. Södertälje kommun har ett
mycket bra samarbete med den här verksamheten och
har absolut ingen anledning att motsätta sig det hela.
Men om inte de förutsättningar som finns i dag ändras
kan Södertälje kommun komma att få en kostnadsök-
ning motsvarande ungefär 130 miljoner kronor per år,
och det oroar naturligtvis. Södertälje är en kommun
som redan har ett ansträngt budgetläge, och därför vill
jag fråga: Kan man tänka sig en speciallagstiftning för
Järna? Är det här något som är väldigt speciellt för
Södertälje kommun?

Anf. 17 Socialminister MARGOT
WALLSTRÖM (s)

Fru talman! Gudrun Lindvall och jag är nog allde-
les överens om problembeskrivningen och också om
konstaterandet att Järna är litet grand av ett specialfall
eller att det i alla fall drabbas mycket hårt av det här
bekymret och det ekonomiska dilemma som uppstår.
Såvitt vi vet - jag vill också konstatera det - har ju
både vården och verksamheten i Järna mycket gott
renommé runt om i landet.

Det är just därför som vi har tillsatt den här ar-
betsgruppen. Vi ser att här uppstår ett bekymmer, och
vi behöver lösa det på något sätt. Jag hoppas kunna få
resultatet från arbetsgruppen före midsommar, och jag
vet att man i gruppen särskilt har lyssnat på Södertälje
kommun och tagit till sig Södertäljes och Järnas be-
skrivningar av bekymren och vad man skall kunna
göra åt det. Tanken är just att man skall försöka få till
stånd ett system för central utjämning av kostnads-
skillnaderna mellan kommunerna med anledning av
LSS-verksamheten. Möjligen trodde jag att detta
skulle vara ett svar som Gudrun Lindvall skulle känna
sig ganska nöjd med.

Anf. 18 GUDRUN LINDVALL (mp)

Fru talman! Det här är ett svar som andas vissa
öppningar - det är alldeles givet. Jag hoppas också att
det finns en stor förståelse för det här på Socialdepar-
tementet. Järnas verksamhet är ju mycket uppskattad.

Jag skulle vilja kommentera en mening i svaret.
Det står där att de personer det här handlar om i
största möjliga utsträckning skall få sina stöd- och
servicebehov tillgodosedda i hemkommunen.

Verksamheten i Järna är ju väldigt speciell, och
många känner att den här verksamhet gör att man
ytterst väsentligt skulle kunna påverka sin egen situa-
tion positivt. Den här verksamheten erbjuds inte på så
många andra ställen i Sverige. Det är det som gör det
så speciellt. Många söker sig till Järna därför att där
finns kvaliteter för den här typen av människor.

Det här handlar också litet grand om människors
möjligheter att bosätta sig där man vill, även om man
har funktionshinder och problem och har behov av
stöd enligt LSS. Förutsättningen för att den valmöj-
ligheten skall finnas för människor är ju att en kom-
mun som Södertälje, som alltså har hamnat i det här
problemet, får hjälp. De här människornas valmöjlig-
heter skulle ju öka om de visste att om de flyttade till
Järna så skulle det inte innebära att Södertäljes kom-
mun blev ansträngd.

Den kostnadsökning på 130 miljoner som i värsta
fall skulle kunna drabba Södertälje per år skulle kunna
leda till att kommunen tvingades skära ner på mycket
annan verksamhet på den sociala sidan, och det skulle
också drabba Järna. Det skulle också kunna ge upphov
till en kritik mot den antroposofiska verksamheten,
vilket skulle kännas oerhört tragiskt, eftersom det här
är en verksamhet som är så uppskattad, är av så hög
kvalitet och verkligen har visat sig vara mycket bra
för många människor som bor där.

Så jag hoppas verkligen att det finns en förståelse
både för att kommunen eventuellt får problem med
sin budget och för de människor som söker sig till
Järna. Jag hoppas också att utredningen kan leda till
ett positivt utfall, så att de här problemen kan lösas till
Södertälje kommuns fromma men i första hand till
fromma för de människor som har den här typen av
funktionshinder.

Anf. 19 Socialminister MARGOT
WALLSTRÖM (s)

Fru talman! Gudrun Lindvall behöver inte bara ha
fromma förhoppningar om att det skall bli en lösning
på det här, utan det är de facto så att arbetsgruppen tar
fram ett förslag till hur vi skall lösa det här bekymret.
Särskild hänsyn kommer då att tas till de här kommu-
nerna, däribland Södertälje kommun och den här
verksamheten. Vi behöver alltså inte diskutera verk-
samhetens kvalitet, för det har inte med saken att
göra, utan vi måste lösa detta bekymmer.

Som tidigast kommer vi antagligen att kunna göra
något från 1998.

Då får man titta på om det även behövs övergångs-
lösningar och hur man skall kunna lösa det för kom-
munerna under dessa två år. Men tanken är att vi skall
få ett konkret förslag till lösningar.

Anf. 20 GUDRUN LINDVALL (mp)

Fru talman! Med de försäkringarna känner jag mig
mycket nöjd med svaret. Vi i Södertälje kommun -
jag är själv bosatt där - kommer att följa detta med
stort intresse. Jag är glad att vi har haft den här debat-
ten, att vi har en så stor samsyn och att det finns en så
stor förståelse för problemet. Tack så mycket!

Överläggningen var härmed avslutad.

5 § Svar på interpellation 1995/96:208 om ut-
försäljningar av allmännyttiga bostadsföretag

Anf. 21 Inrikesminister JÖRGEN
ANDERSSON (s)

Fru talman! Carina Moberg har frågat mig vilka
åtgärder jag är beredd att vidta för att förhindra att
kommuner säljer hela sitt allmännyttiga bostadsbe-
stånd. Bakgrunden till frågan är de förberedelser som
görs på olika håll för att sälja ut de allmännyttiga
bostadsföretagen till privata intressen. Interpellanten
anser att det är nödvändigt att reglera i vilken omfatt-
ning som kommunerna kan genomföra sådana för-
säljningar. De kapitaliserade bostadssubventioner som
realiseras i sådan fall bör enligt henne återföras till
staten.

Den fråga Carina Moberg tar upp är utomordent-
ligt allvarlig - och mycket grannlaga. Den svenska
bostadspolitiken har under mer än 50 år grundats på
en uppgiftsfördelning där staten svarar för att finan-
siella och legala instrument finns tillgängliga för
bostadsbyggandet och där kommunerna tar det fulla
ansvaret för att de bostäder som behövs också kan
erbjudas kommunens invånare. De kommunägda,
allmännyttiga bostadsbolaget blev ett av de mest cent-
rala verktygen för kommunerna i deras arbete med att
utveckla en väl fungerande bostadsförsörjning som
når alla medborgare. Allmännyttan är i dag den
största enskilda aktören på den svenska bostadsmark-
naden.

Uppbyggnaden av de kommunala bostadsföreta-
gen gjordes med bred politisk uppslutning i kommu-
nerna. Staten bidrog med en i stort sett heltäckande
finansiering som medförde att kraven på kapitaltill-
skott från ägarna kunde hållas nere. Den allmännytta
vi har i dag har således vuxit fram i ett samspel mel-
lan statens ekonomiska stöd och kommunernas kraft-
fulla och engagerade insatser.

Denna grundläggande ansvarsfördelning mellan
staten och kommunerna bör ligga fast. Det är också
utgångspunkten för den sittande parlamentariska bo-
stadspolitiska utredningens arbete. De minskade stat-
liga subventionerna till bostadsbyggandet till följd av
riksdagens olika beslut under senare år kommer snara-
re att öka kommunernas behov av inflytande över det
bestånd som redan finns för att de inom detta skall
kunna lösa bostadsförsörjningsbehoven för ständigt
nya grupper av människor.

Jag har stor respekt för den kommunala självsty-
relsen och den kommunala demokratin. Jag ser inte
gärna att staten griper in och överprövar kommunala
beslut som rör kommunernas egna angelägenheter.
Det kan finnas många goda skäl att i olika avseenden
förändra de kommunala bostadsföretagen. Det kan
handla om att bredda ägandet för att ge företagen
ökad stabilitet eller förbättra deras kapitalförsörjning.
Det kan handla om att förändra fastighetsbeståndet på
ett sådant sätt att sammansättningen förbättras och att
möjligheterna att tillgodose framtida hyresgästers
varierande behov ökar. Som ägare måste det vara
kommunens sak att pröva vad som bäst gagnar företa-
get och dess uppgifter. Det väsentliga är att kommu-
nen kan ställa betryggande garantier att den efter
förändringarna kommer att kunna fullgöra sina skyl-
digheter inom bostadsförsörjningens område minst i
samma omfattning som tidigare.

Inom några kommuner diskuterar man emellertid
något helt annat. Vad det handlar om är att av eko-
nomiska eller programmatiska skäl avlöva de kom-
munala bostadsföretagen på deras mest attraktiva
delar eller - som i det fall Carina Moberg refererar till
- i ett klubbslag och utan återvändo sälja ut allt det
som har byggts upp under generationers kommunal-
politiska strävanden. Frågan är om avsikten är att
lokalt introducera en annan bostadspolitik och en
annan socialpolitik än den riksdagen har beslutat om.
Om dessa tankar fullföljs ändras förutsättningarna för
den etablerade uppgiftsfördelningen inom bostadspo-
litiken på ett sätt som kan få återverkningar för de
framtida relationerna mellan staten och kommunerna
på detta område.

Jag följer utvecklingen med stor uppmärksamhet
sedan en tid tillbaka. Finns det skäl för det kommer
jag att överväga åtgärder för att motverka en sådan
utveckling som Carina Moberg skildrar.

Anf. 22 CARINA MOBERG (s)

Fru talman! Jag vill börja med att tacka bostads-
ministern för ett bra och kraftfullt svar på min inter-
pellation. Vi gör samma analys av problemet och drar
likartade slutsatser inför framtiden. Det är bara en
viktig skillnad. Jag anser att det redan i dag är helt
uppenbart att något måste göras, och det nu, om vi
menar någonting med att vi skall utveckla allmännyt-
tan i stället för att avveckla den och för att visa att vi
slår vakt om den sociala bostadspolitiken.

Det är få politikområden som tydliggör de ideo-
logiska skillnaderna på ett bättre sätt än synen på
bostadsfrågorna. Det är marknad mot verklig valfrihet
och vinstintressen mot den allmänna nyttan.

Många delar i denna aktuella fråga skulle behöva
sin alldeles egna debatt, men vi koncentrerar oss nu
på det som är av riksintresse i ett vidare bostadspoli-
tiskt perspektiv.

Det aktuella exempel som fått mig att skriva den
här interpellationen är det beslut som fattats av den
politiska majoriteten i Nacka kommun söder om
Stockholm. Det är ett beslut om total utförsäljning av
det kommunala bostadsbolaget, vilket är ett mycket
förhastat och ogenomtänkt beslut såväl bostadspoli-
tiskt som kommunalekonomiskt. Genom ett enda
klubbslag och med en enda rösts övervikt kommer
man att mot hyresgästernas vilja driva igenom affä-
ren.

I förra veckan offentliggjordes efter mycket hem-
lighetsmakeri tre köpare av tre olika områden som
bjudits ut till försäljning. Kommunen frånhänder sig
90 % av beståndet i Nackahem till privata fastighets-
ägare. Detta innebär att mer än 50 år av gemensamt
satsade medel för den sociala bostadspolitiken kapita-
liseras för att plockas ur systemet och användas på det
sätt som kommunen själv anser vara lämpligt. Detta
är ett exempel på en kommun. Många bedömare och
debattörer säger sig veta att detta bara är början på
något nytt vad gäller bolagshandel och kommunala
initiativ.

För en liten stund sedan fick jag uppgifter om att
delar av Uppsalahem skall säljas, helst före somma-
ren. Även där är det väldigt bråttom.

Jag anser inte att det är tillräckligt att bostadsmi-
nistern följer utvecklingen med stor uppmärksamhet.
Jörgen Andersson skulle inte behöva fråga sig om det
finns skäl för att överväga åtgärder för att motverka
utvecklingen. Det är helt uppenbart att så redan är
fallet. Bostadsministern bör tydliggöra villkoren och
förutsättningarna för det gemensamma bostadsbestån-
det. Det handlar om den sociala bostadspolitiken,
integrationssträvanden och var vi anser att gränsen för
kapitalisering av gemensamt satsade medel ligger.

Jag anser inte att en kommun som fattar ett poli-
tiskt beslut främst av ideologiska skäl skall ha rätten
att kapitalisera statens och hyresgästernas satsade
medel för att använda dem på ett, som man kanske
anser, mer ideologiskt riktigt sätt. Jag anser att alla
kommuner har ett medansvar för att uppfylla de bo-
stadspolitiska målen om en god bostad till en rimligt
kostnad. För detta krävs politiska styrmedel. Det
kommunala bostadsbolaget är ett sådant.

Jag skulle därför vilja att bostadsministern förtyd-
ligar så långt det går vilka åtgärder han kan tänka sig
att vidta för att se till att den sociala bostadspolitiken
överlever och att vi arbetar utifrån målsättningen att
utveckla allmännyttan och inte avveckla den.

Anf. 23 INGA BERGGREN (m)

Fru talman! Carina Moberg tar i sin interpellation
upp en principiellt viktig fråga, herr statsråd. Som
exempel tar hon Nacka kommun som förbereder en
försäljning av sitt bostadsbolag. Jag tycker att Nacka
kommun är på rätt väg.

Som utgångspunkt för mina inlägg vill jag ta upp
vad statsrådet själv skriver i ett svarsbrev till Hyres-
gästföreningen i Storstockholm med anledning av
försäljningen: "Skulle Nackahems bestånd i sin helhet
föras över till en kompetent och intresserad ägare
behöver det inte vara till nackdel för de boende. Det
är säkert bättre än att även i fortsättningen ha en ägare
som tydligen inte anser sig kompetent och i vart fall
brister i intresse."

Jag håller med statsrådet om att det för de boende
alltid är bäst att bo hos en fastighetsägare som sköter
och förvaltar sin fastighet på ett så effektivt och kom-
petent sätt som möjligt. Det borgar för en rimlig hy-
resnivå, på både kort och lång sikt.

Jag håller också med statsrådet om att staten inte
skall träda den kommunala självstyrelsen för när.
Staten skall inte heller tvinga en kommun att behålla
ett företag mot kommunens vilja. Jag tror nämligen
att det i de flesta kommuner finns förnuftiga politiker
som kan ta ansvar för bostadsmarknaden i sin kom-
mun, så att alla, även utan ett kommunalt bostadsbo-
lag, skall kunna finna en bra bostad. Skulle regering
och riksdag sätta stopp för lokala lösningar genom
nya klåfingriga regler, sätter staten, som jag ser det,
ånyo hämsko på en nödvändig förnyelse och omvand-
lingsprocess för boende och byggande. Några egentli-
ga argument för kommunalt ägda bostadsbolag kan
jag inte finna. Bostadssociala skäl är möjligen de enda
skälen.

Den särbehandling som före första januari 1994
åtnjöts av de kommunala bostadsföretagen i skatte-
och lånehänseende har upphört. Nu gäller i stället att
de kommunala bostadsföretagen konkurrerar med
andra bostadsföretag på i stort sett lika villkor. I en
sådan roll utsätts naturligtvis de kommunala företagen
för ett starkt omvandlingstryck. Jag menar att Nacka
kommun gör rätt då man förbereder och seriöst prövar
en utförsäljning. Det behövs förebilder och pilotpro-
jekt för att gå vidare mot en ny bostadspolitik där
människor successivt ges möjligheter att äga den egna
bostaden. Jag anser att kommunerna måste renodla
sina åtaganden, prioritera och ägna sig åt de viktigaste
verksamheterna. Just koncentrationen på kärnverk-
samheterna främjar effektivitet och innebär också att
medborgarna och skattebetalarna får bättre valuta för
sina pengar. Att äga bostäder tillhör enligt min me-
ning inte kommunernas kärnverksamheter. Dessa är
skola och omsorg. Viss infrastruktur hör också dit.

Skattebetalarna har på grund av kommunala bo-
stadsföretag drabbats hårt under senare år. Det sned-
vrider också konkurrensen på bostadsmarknaden.
Skattehöjningar är en otänkbar lösning, då skatte-
trycket redan är högt och hushållens privatekonomi är
ansträngd. Det är människorna som skall ges resurser
att välja bostad, skola och omsorg.

Till slut några korta frågor till statsrådet: Vilka är
de gemensamma åtaganden eller verksamheter som
kommunerna bör prioritera i tider av knappa resurser?
Hör ägandet av bostäder till kommunernas kärnverk-
samhet? Är det enligt statsrådets mening en kommu-
nal angelägenhet att bedriva affärsverksamhet inom
boende- och fastighetsmarknaden?

Anf. 24 ANITA JOHANSSON (s)

Fru talman! Först vill jag rikta ett tack till Carina
Moberg som har ställt interpellationen och ett tack till
Jörgen Andersson för svaret.

Vad håller på att hända med min bostad? Det är en
fråga som många i min hemkommun Nacka ställer sig
i dag. I Nacka föreslås som vi har hört att alla kom-
munens bostäder skall säljas till privata intressen.

I dag är Nackahems värde bokfört till 1,3 miljar-
der kronor. Fastighetspriset är över 2 miljarder. Lånen
som kommunen står i borgen för är på ca 1,1 miljard
kronor. En försäljning av Nackahem innebär att
kommunen går miste om en förmögenhetsökning av
Nackahem med ca 400-500 miljoner kronor fram till
år 2000.

Det värsta av allt är att kommunen mister alla
möjligheter att vara med och påverka bostadsmarkna-
den. Bostaden är, tycker jag, den mest centrala delen i
våra liv. Kommunen har och har haft en stor roll i
utformningen av den sociala välfärdspolitiken. Nu står
mycket stora samhälleliga värden på spel i de kom-
muner som diskuterar utförsäljning av hela bostadsfö-
retag.

Fru talman! Jag ställer mig frågan: Hur skall våra
ungdomar och de socialt svaga kunna få en lägenhet i
framtiden? Vi måste från samhällets sida kunna till-
handahålla en bra bostad till låga hyror utan kontan-
tinsats.

I min kommun Nacka är det Moderaterna och
Folkpartiet som styr, och detta märks. Vilka andra
partier skulle komma på tanken att sälja ut alla kom-
munala bostäder? Nackahem borde, tycker jag, ses
som en tillgång för kommunen och inte som något
artfrämmande, som Moderaterna och Folkpartiet
hävdar. Tusentals människor har skrivit på för att
Nacka åtminstone skall få en folkomröstning om
Nackahems framtid, men även detta avvisar modera-
ter och folkpartister.

I västra Skogalund, där jag bor, skall alla Nacka-
hems bostäder säljas till Skandia liv, om förslaget går
igenom i fullmäktige, med en rösts övervikt. Många
oroliga grannar vädjar till mig: Gör något! Försälj-
ningen av Nackahem är en mycket bra affär för köpa-
ren, konsultföretaget Catella, och en urusel affär för
oss som bor i Nacka kommun. Det finns redan av-
skräckande exempel i Nacka.

I Orminge sålde Familjebostäder sina bostäder till
Wallenstam. Det finns nu uppgifter som pekar på att
de med tunn plånbok inte skall göra sig besvär i de
här bostadsområdena. Det finns också uppgifter om
att vräkningar ökar just i detta område.

Vi behöver inte fler experiment i Nacka kommun.
Det är bra att statsrådet skriver i svaret att den grund-
läggande ansvarsfördelningen mellan staten och
kommunen bör ligga fast. Men hur det blir det i
Nacka, Jörgen Andersson, om kommunen säljer ut
hela allmännyttan till privata intressen? Det är många
frågor som vi ställer oss i Nacka i dag.

Anf. 25 OWE HELLBERG (v)

Fru talman! Först vill jag tacka Carina Moberg för
hennes redovisning av sin ideologiska inställning i
den här frågan. Jag hade hoppats att den inställningen
omfattar alla socialdemokrater, men jag är inte helt
övertygad om det.

Jag har vid några tillfällen frågat Jörgen Anders-
son vilken roll kommunerna skall spela när det gäller
att föra en social bostadspolitik. Svaren har varit
undvikande, och hänvisningar till den bostadspolitiska
utredningen har varit vanliga.

Det mesta av lagstiftningen om kommunernas rät-
tigheter och skyldigheter togs bort av den borgerliga
regeringen under socialdemokratiska protester. Man
behöver inte upprätta bostadsförsörjningsprogram och
inte ha någon uppfattning om bostadsefterfrågan.
Bostadsförmedlingen avvecklas mer eller mindre, och
hyresgästernas inflytande har reducerats på flera
punkter. Det återstår att förlita sig på att den sociala
bostadspolitiken utövas av de kommunala bostadsfö-
retagen. Numera jämställs de med de privata bostads-
företagen, vars uppgift i första hand är att förvalta
ägarnas kapital och inte att föra en social bostadspoli-
tik.

I flera kommuner finns det långt framskridna pla-
ner på att sälja ut stora delar av de kommunala bo-
stadsföretagen, t.ex. i Uppsala, Gävle och Linköping.
Nackahem är alltså långt ifrån ensamt. I Gävle och
Linköping är planerna tills vidare avvärjda på grund
av omfattande protester. I Linköping ställs dock om-
fattande krav på ökad vinst i företaget, för att den
skall kunna delas ut till ägaren, Linköpings kommun.

Frågan till inrikesministern måste än en gång bli:
Vilken uppgift skall kommunerna ha? Vilken möjlig-
het har de i dag att föra en social bostadspolitik? Skall
de ha kvar sina bostadsföretag? På vilket sätt tänker
staten medverka till att den sociala bostadspolitiken
kan behållas? Utan kommunala bostadsföretag faller
ju faktiskt även bruksvärdesprincipen.

Staten inrättade en gång olika former av bidrags-
system för att ge alla möjlighet att efterfråga en god
bostad till ett rimligt pris. De kommunala bostadsföre-
tagen är en del av det kapital som många kommuner
nu är beredda att sälja ut till privata intressen.

Politiken på 80-talet och 90-talet har bäddat för
den här situationen. Det gäller inte minst skatterefor-
men som innebar att lägre inkomstskatt för dem som
tjänar bra byttes mot högre boendekostnader för alla.
Ändrade villkor för de kommunala bostadsföretagen
när det gäller räntesubventioner och moms har gjort
det svårt för många företag. I Sverige gäller faktiskt
Europas högsta boendekostnader just nu.

Allt fler måste byta lägenhet till mindre eller billi-
gare. Enligt Boverket har ca 250 000 hushåll hittills
gjort det, och över 500 000 hushåll tror att de måste
byta under de närmaste åren.

I den bostadspolitiska utredningen pågår ingen de-
batt om någon social bostadspolitik. Tvärtom talas det
där om de kommunala bostadsföretagens behov av att
öka sin soliditet genom ökade rörelsevinster eller
kapitaltillskott från ägarna, dvs. kommunerna. Jag
förstår att många kommuner då känner sig frestade att
sälja ut sina bostadsföretag för att slippa ansvaret.
Men vart tar då den sociala bostadspolitiken vägen?
Vad är ministerns inställning i frågan? Någon åsikt
måste han väl ha utan att alltid hänvisa till den bo-
stadspolitiska utredningen och dess uppdrag.

Anf. 26 Inrikesminister JÖRGEN
ANDERSSON (s)

Fru talman! Jag skall börja med att svara på Owe
Hellbergs frågor. Den socialdemokratiska partikon-
gressen slog fast att den sociala bostadspolitiken gäl-
ler som ett övergripande mål för socialdemokratin.
Jag var med om att utarbeta det förslag som partisty-
relsen lade fram inför kongressen. Det borde vara ett
bevis för var jag står i den frågan.

Nu försöker Owe Hellberg göra det här till en stor
bostadspolitisk debatt. Låt oss ta den när den bostads-
politiska utredningen är färdig, och låt oss hålla oss
till vad interpellationen gäller.

Jag avundas ibland Owe Hellberg och hans parti,
därför att ni har hittat pengar där vi inte har hittat
pengar, därför att ni är fenomenala på att föreslå nya
utgifter, men ni är lika fenomenala på att försöka få
sänkta inkomster. Den tråden går igen även i den
diskussion som Owe Hellberg försöker föra just nu.

Det är regeringen som har utarbetat direktiven till
den bostadspolitiska utredningen. Där står klart och
tydligt att man måste precisera kommunens roll i
bostadspolitiken. Att man skall stärka den kommunala
rollen finns med i direktiven. Då är det väl inte så
underligt att man hänvisar till den bostadspolitiska
utredningen som har fått i direktiv att se på hur man
skall stärka den kommunalpolitiska rollen. Även på
den punkten är vi rätt bestämda.

Owe Hellberg nämnde Gävle och Linköping och
konstaterade att man där hade dragit tillbaka sina
förslag att aktualisera en avyttring. Jag kan försäkra
Owe Hellberg att det faktiskt har skett en del diskus-
sioner internt i det socialdemokratiska partiet också i
denna fråga.

Jag har en helt annan uppfattning än Inga Berg-
gren, vilket kanske inte är så konstigt, eftersom det
parti som Inga Berggren företräder tror att marknaden
kan klara av bostadspolitiken och det som bostadspo-
litiken står för. Det var ju det som var utgångspunkten
för den förra regeringen. När den regeringen avskaf-
fade både Bostadsdepartementet och ett statsråd som
var ansvarigt för dessa frågor var det i syfte att trycka
ut den frågan till marknaden. Vi tror inte att markna-
den klarar av den frågan. Vi tror att det behövs sam-
hälleliga insatser för att försäkra att alla människor i
vårt land som efterfrågar en bostad också skall ha
möjlighet att få en bostad.

Jag anser faktiskt att det tillhör en kommuns kärn-
verksamhet att föra en bostadspolitik och därmed
också äga ett bostadsbestånd. Om man skulle lägga
över det totala ägandet till det privata beståndet blir
det en affärsverksamhet och inte det som vi menar
med en bostadssocial verksamhet. Då försvinner ock-
så det kommunala instrumentet för att bedriva en
aktiv bostadspolitik. Därför är det oerhört viktigt att
det också slås fast. Jag betraktar faktiskt det som en
viktig infrastruktur.

Jag vill till Carina Moberg säga att det naturligtvis
är oerhört utmanande att man i Nacka med en så smal
majoritet driver igenom ett sådant förslag. Jag tycker,
precis som Carina Moberg, att allmännyttan bör ut-
vecklas och förbättras och inte avvecklas. Jag har
precis samma uppfattning. Vi tänker inte annonsera i
förväg vad vi umgås med för planer om detta skulle få
oanade proportioner. Vi kommer, precis som jag
säger i svaret, att följa verksamheten. Vi är beredda
att vidta kraftåtgärder om så behövs.

Anf. 27 CARINA MOBERG (s)

Fru talman! För att försöka förbättra bilden av hur
en affär av detta slag faktiskt har betydelse långt utan-
för en kommuns gränser vill jag göra en jämförelse
med ett annat kommunalt bostadsbolag i en kommun
som ligger nära Nacka, nämligen Botkyrka kommun.

I Botkyrka har man sålt ut en liten del av det
kommunala bostadsbolagets fastigheter, nämligen det
absolut bästa beståndet, för att bättre klara av det
kvarstående. Man anser att det är en mycket dålig
metod att sälja ut, men man var helt enkelt tvungen att
frånsäga sig den kanske vassaste delen av det instru-
ment som man har för att klara av att ta ett fortsatt
ansvar för den sociala bostadspolitiken. I Botkyrka
tycker den politiska majoriteten att detta är mycket
viktigt. Det orimliga ligger i att det som den ena
kommunen fattar beslut om att realisera i form av
tillgångar, att avveckla, väljer en annan att utveckla. I
denna jämförelse skulle Nackahem kunna anses vara
en tillgång och Botkyrkabyggen en skuld för respekti-
ve kommun. Samtidigt har båda kommunerna samma
ansvar för sina invånare genom en lång rad lagar. Det
ligger nära till hands att fråga sig om inte alla kom-
muner längre har samma ansvar, det ansvar som man
med bred politisk enighet tog på sig under de år som
man tog emot statliga subventioner för att kunna byg-
ga upp sitt bostadsbestånd.

I Botkyrka avvisar det kommunala bostadsbolaget
i dag nio av tio bostadssökande därför att man helt
enkelt inte rent ekonomiskt klarar av att ta emot fler
socialbidragsberoende personer, detta trots att 7,2 %
av lägenheterna står outhyrda.

För att klara integrationspolitiken - även det en
inrikespolitisk fråga - måste den sociala bostadspoli-
tiken fungera. Vi måste ha allmännyttiga bostadsbolag
eller kommunala bostadsstiftelser. Den privata mark-
naden klarar inte av detta. Det finns det alltför många
bevis på vad Fastighetsägareförbundet än säger. Vil-
ken effekt kommer utförsäljningen av det välskötta
bolaget i Nacka att få för kommuner som Botkyrka,
Huddinge och Södertälje? Vem har det slutgiltiga
ansvaret för allas rätt till en god bostad till en rimlig
kostnad? Dessa frågor måste beaktas i sammanhanget.
Det handlar om att bryta segregationen. Och i det
arbetet har vi alla ett mycket stort ansvar. Dessa ex-
empel är hämtade från min egen valkrets, men de
skulle lika gärna ha kunnat hämtats från exempelvis
Malmöregionen.

På andra håll i världen byggs s.k. socialbostäder. I
vårt land har vi satsat på ett integrerat boende och har
kanske världens högsta boendestandard. Att segrega-
tionen inte är ännu större än vad den är beror förmod-
ligen på de kommunala bostadsföretagen och den
tidigare förda politiken. Jag vill därför be bostadsmi-
nistern att med stor tyngd väga in dessa aspekter på
vilka konsekvenser en total utförsäljning av allmän-
nyttan i en kommun kan få för den övriga regionen.
Vi måste bli mer tydliga i vår politik, så tydliga att
även Inga Berggren och hennes partikamrater förstår
vad vi menar.

Anf. 28 INGA BERGGREN (m)

Fru talman! Att brist på kompetens eller intresse
skulle vara det som leder socialdemokratiska kommu-
nalråd eller moderata kommunalråd runt om i Sverige
i deras ambition att avveckla ägandet av de kommuna-
la lägenhetsbestånden, håller jag definitivt inte med
om. Snarare visar detta att insikten att något måste
göras är god. Jag refererar till den socialdemokratiska
kommunstyrelseordföranden Jan Nilsson i Åstorp när
han kommenterar försäljningen av hela bostadsbola-
get på följande sätt:

Jag har inga betänkligheter mot att sälja ett blö-
dande bostadsföretag vars dåliga ekonomi riskerar att
gå ut över vård och omsorg.

Fler exempel på ställen där socialdemokrater har
sålt en del av eller hela bostadsbolag är Helsingborg,
Markaryd, Botkyrka och Norrköping. Detta visar att
det finns även socialdemokratiskt styrda kommuner
där man säljer ut bostadsbolagen.

Jag fick ändå ett tydligt svar av statsrådet, nämli-
gen när han sade att det till den kommunala kärnverk-
samheten också skall höra att driva bostadsbolag. Det
föranleder mig att fråga om statsrådet avser att föreslå
lagstiftning om när försäljning får ske och hur den
skall gå till och därmed ånyo inskränka den kommu-
nala självbestämmanderätten.

Det verkar trots allt, herr minister, som om social-
demokrater i åtminstone en del kommuner har
kommit till insikt om att det är de viktiga frågorna
skola och omsorg och inte förvaltning av bostäder
som man skall ägna sig åt. Gång på gång har ändå
Jörgen Andersson krampaktigt försökt att skaffa sig
alibin, som jag ser det, för nödvändigheten att minska
statens utgifter inom bostadsområdet genom att tala
om "ny bostadspolitik i samförstånd utan moderater"
- precis som om moderaterna vore pappa till 50 års
misslyckad planhushållning inom detta område.

Anf. 29 ANITA JOHANSSON (s)

Fru talman! Jag tycker att statsrådet gjorde bra
förtydliganden i det senaste inlägget. Dess värre kan
vi notera att det finns en moderat motion här i kam-
maren som föreslår att alla kommunalägda bostadsfö-
retag skall säljas ut. I täten går naturligtvis Erik Lang-
by i Nacka, som dessutom har moderaternas uppdrag
att utarbeta ett kommunalt principprogram för mode-
raterna på det här området.

Man ställer sig naturligtvis frågan, fru talman, hur
bostadsmarknaden i Stockholms län kommer att se ut
i framtiden. Nacka blir förmodligen pilotfallet, som
Inga Berggren säger, och sedan kommer flera kom-
muner slag i slag - Vaxholm, Täby, Danderyd m.fl.

Segregationen är redan stor i vårt län. Om den
moderata bostadspolitiken får fortsätta kommer situa-
tionen att förvärras ytterligare. En ökad segregation,
fru talman, leder till ett mycket hårdare samhälle.
Exempel finns utomlands. De rika och välbärgade
hamnar i inhägnade oaser med vaktbolag och larm
som skall klara husfriden. Vilken frihet är detta?

Jag tycker att det beslut om vår kongress fattade
var ett mycket bra beslut. Jag var också med och
utformade det i partistyrelsen. Jag hoppas nu att vi
socialdemokrater skall kämpa allt vi kan för att för-
verkliga beslutet.

Till slut, fru talman, vill jag säga till Inga Berg-
gren att Nackahem är ett effektivt och bra skött bolag.
Som jag sade i mitt första inlägg kommer Nacka
kommuns invånare att gå miste om mellan 400 och
500 miljoner kronor fram till år 2000. Tycker Inga
Berggren att det är bra politik? Jag och många med
mig i Nacka kommun tycker inte det.

Anf. 30 TALMANNEN

Inga Berggren har inte rätt att replikera. Anita Jo-
hansson bör avstå från att angripa Inga Berggren i det
läget.

Anf. 31 OWE HELLBERG (v)

Fru talman! Beslut på en socialdemokratisk parti-
kongress tolkas ibland olika; det har vi inte minst sett
när det gäller a-kassereglerna.

För kommunerna väntar inte bättre tider. År 1997
slår ändrade regler för bostadsbidragen igenom, och
kommunernas socialbidragskostnader kommer att öka
ytterligare. Då undrar man: Hur skall de kommunala
bostadsbolagen kunna öka sina vinster - via högre
hyror eller genom aktietillskott från ägarna?

Det stora problemet är den sneda inkomstfördel-
ningen, som förvärrats bl.a. genom skattereformen.
Dessutom är det de som har de lägsta inkomsterna
som också bor dyrast, eftersom hyresrätten är dyrast
per kvadratmeter. Här krävs alltså en saklig utvärde-
ring av skattereformen i förhållande till boendet och
boendekostnaderna, möjligheter för de kommunala
bostadsföretagen att få rimliga ekonomiska villkor
samt att kommunerna via en väl motiverad lagstift-
ning i botten får instrument för att kunna föra en so-
cial bostadspolitik.

Det här borde inrikesministern ta tag i, eftersom
det här är en övergripande fråga som berör flera de-
partement. Jag tror tyvärr inte att den bostadspolitiska
utredningen kommer att ha ett sådant helhetsgrepp på
de här frågorna.

När det sedan gäller Vänsterpartiets ekonomi och
budgetar är inrikesministern lika dåligt påläst som
många andra socialdemokratiska ministrar brukar
vara i den frågan. Vi har nöjt oss med de 114 miljar-
der i budgetsanering som socialdemokrater och väns-
terpartister var överens om 1994. Vi har inget behov
av att utropa oss själva till världsmästare i budgetsa-
nering eller dylikt.

Anf. 32 Inrikesminister JÖRGEN
ANDERSSON (s)

Fru talman! Återigen vill jag säga till Owe Hell-
berg att jag inte har samma erfarenhet av diskussio-
nerna i den bostadspolitiska utredningen som han. Av
de informationer jag har fått att döma förs det en
mycket frisk debatt i den bostadspolitiska utredning-
en. Man tittar på och vänder på varenda sten för att
med de minskade resurser som samhället har få en bra
bostadspolitik. Jag tror faktiskt att det kommer att
komma fram mycket intressant från den bostadspoli-
tiska utredningen.

Det är riktigt som Owe Hellberg säger att Väns-
terpartiet var med i en del av budgetsaneringen. Sedan
hoppade man dock av. Det värsta är att man nu spär
på igen med förslag till nya utgifter på en mängd olika
områden som återigen för oss tillbaka till det moras vi
fick ta över.

Till Inga Berggren vill jag säga följande, angående
att avyttra ett allmännyttigt bolag: Det är faktiskt inte
bara de blödande bolagen som diskuteras, utan man
diskuterar också att avyttra de friska bolagen för att
kommunerna skall förbättra sin likviditet. Vad händer
då? Jo, man får en likviditet som visas i balansräk-
ningen. Det innebär att det kommer att finnas många
krav bland de kommunala verksamheterna på att få ta
hand om denna likviditet. Det är ytterst få kommun-
ledningar som kan stå emot när dessa krav kommer.
Så försvinner likviditeten, och så har det kommunala
bolaget också försvunnit, det instrument som kommu-
nen har för att bedriva bostadspolitik.

Det som sades om Norrköping var inte korrekt.
Man har visserligen sålt 10 %, men man har också
köpt 10 %, så i det bolaget har man faktiskt samma
omfattning.

Sedan tycker jag faktiskt fortfarande att en social
bostadspolitik är kommunens kärnverksamhet. Vad är
en bra skola och en bra omsorg om man inte samtidigt
har en bra bostad att kunna verka och bo i? Om man
av kostnadsskäl inte har möjlighet att efterfråga en
bostad, vad är de andra bitarna värda då?

Jag måste ställa en fråga - jag kan ställa den rakt
ut: Hur länge är skolan och barnomsorgen kommunal
kärnverksamhet för moderaterna? Nu är det bostäder-
na som skall bort från kommunernas kärnverksamhet.
När man har klarat av den frågan är jag ganska över-
tygad om att man kommer att gå till skolan och säga
att den inte är någon kommunal kärnverksamhet.

Det här är i själva verket två vitt skilda ideologis-
ka utgångspunkter. Vi har en ideologisk utgångspunkt
och moderaterna har en där de vill privatisera det
mesta av den kommunala verksamheten. Det är fak-
tiskt fakta.

Anf. 33 CARINA MOBERG (s)

Fru talman! Jag skulle vilja tacka för en bra de-
batt. Det har gjorts många värdefulla förtydliganden
här i dag, och jag tycker att det var väldigt bra att
såväl moderaterna som Vänsterpartiet deltog. Det var
klargörande.

Slutligen skulle jag vilja understryka att det inte är
någon som vinner på en total utförsäljning av ett
kommunalt bostadsbolag - utom möjligtvis ett in-
blandat konsultföretag och själva köparen, förutsatt
seriositet och kunskap.

Jag skriver i min interpellation att det aldrig var
meningen att våra gemensamt satsade medel skulle
kunna realiseras genom utförsäljning och ge den en-
skilda kommunen en stor ekonomisk vinst. Jag måste
revidera mitt eget påstående, för precis om Anita
Johansson har sagt här tidigare pekar allt på att såväl
kommunen som invånarna riskerar att göra en brak-
förlust, då man exempelvis tar hänsyn till förväntad
kapitaltillväxt i bolaget. De som vinner på affären är
alltså köparen och konsultföretaget. Alla andra förlo-
rar.

En mycket intressant och viktig fråga är om en
kommun som säljer ut sin allmännytta får en bättre
eller sämre ekonomi efter avslutad affär. Om det
råder det delade meningar.

Den verkligt stora ekonomiska frågan är: Hur går
det för kommunens egna invånare ekonomiskt, och
har en kommun råd såväl socialt som ekonomiskt att
göra sig av med sin allmännytta?

Det är vår uppgift att tydliggöra hur detta skall
regleras, anser jag. Jag hoppas på ett fortsatt bra sam-
arbete.

Överläggningen var härmed avslutad.

6 § Hänvisning av ärenden till utskott

Föredrogs och hänvisades

Propositioner

1995/96:206 till utbildningsutskottet

1995/96:214 till näringsutskottet

Skrivelse

1995/96:193 till utrikesutskottet

7 § Förnyad bordläggning

Föredrogs men bordlades åter

Konstitutionsutskottets betänkande 1995/96:KU30

Utrikesutskottets betänkanden 1995/96:UU17 och
UU18

Kulturutskottets betänkande 1995/96:KrU15

8 § Bordläggning

Anmäldes och bordlades

Propositioner

1995/96:208 Underhållsstöd till barn till särlevande
föräldrar, m.m.

1995/96:209 Försäkringsskydd vid sjukdom, m.m.

1995/96:210 Förbud mot användning av synförstöran-
de laservapen

1995/96:213 Minskning i särskilda fall av det generel-
la statsbidraget till kommuner och landsting åren
1997 och 1998

1995/96:215 Otillbörlig kurspåverkan och vissa insi-
derfrågor

1995/96:216 Valutaväxling och valutahandel

1995/96:217 Ändringar i lagen om aviseringsregister,
m.m.

1995/96:218 Ändringar i postlagen (1993:1684) m.m.

1995/96:219 Ändringar i fartygssäkerhetslagen
(1988:49) m.m.

1995/96:220 Lag om statsbudgeten

1995/96:223 Ändring i fiskelagen (1993:787)

1995/96:224 Följdfrågor med anledning av den änd-
rade länsindelningen i Skåne m.m.

1995/96:225 Marknadsföring av kristallglas

1995/96:226 Hållbar utveckling i landets fjällområden

1995/96:228 Åldersgräns vid tobaksköp

Skrivelse

1995/96:199 JAS 39 Gripen-projektet

Skatteutskottets betänkande

1995/96:SkU25 Beskattningen av vissa förmåner,
m.m.

Arbetsmarknadsutskottets betänkanden

1995/96:AU7 Vissa regionalpolitiska frågor

1995/96:AU15 Lönebidragsmedel inom allmännyttiga
organisationer

9 § Kammaren åtskildes kl. 15.41.

Förhandlingarna leddes av talmannen.