Regeringens proposition
1995/96:90

Registerbaserad folk- och bostadsräkning
år 2000 m.m.

Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.

Stockholm den 25 oktober 1995

Ingela Thalén

Jan Nygren
(Finansdepartementet)

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att det skall genomföras en registerbaserad folk- och
bostadsräkning år 2000 för att framställa statistik för samhällsplanering,
forskning och allmän information.
Propositionen omfattar förslag till en lagreglering som skall göra det möjligt
att ta fram sådan statistik med hjälp av registerdata. En förutsättning härför
är inrättande av ett lägenhetsregister och införande av folkbokföring på
lägenhet.
Förslaget innebär i korthet att kommunerna blir skyldiga att fastställa
adresser till alla bostadslägenheter och, i de fall det finns mer än en bostads-
lägenhet med samma adress en särskild beteckning för varje lägenhet (lägen-
hetsbeteckning). Ett lägenhetsregister som skall omfatta samtliga
bostadslägenheter utan koppling till enskilda personer inrättas i anslutning
till nuvarande fastighetsdatasystem. Kompletterande lägenhetsspecifika uppgifter
skall lämnas av fastighetsägarna. Uppgiftsinsamlingen skall ombesörjas av det
blivande Lantmäteriverket. I ett senare led av uppbyggnadsskedet skall
fastighetsägare också lämna uppgifter till folkbokföringsmyndigheterna (skatte-
myndigheterna) om lägenhetsbeteckning och till vem bostadslägenheter är
upplåtna. Härigenom erhålls underlag för folkbokföring på lägenhet.
En provverksamhet skall genomföras för att utvärdera kostnader och en rad
andra aspekter kring dels insamling av uppgifter och folkbokföring på lägenhet,
dels framställning av registerbaserad statistik. Provverksamheten skall,
bedrivas i Gävle kommun och i Högalids församling i Stockholms kommun.
Provverksamheten skall inledas den 1 januari 1996. De föreslagna
bestämmelserna i övrigt avses träda i kraft den 1 juli 1996 respektive vid den
tidpunkt som regeringen bestämmer.
I propositionen föreslås också att medel för provverksamheten anvisas på
tilläggsbudget för innevarande budgetår.

1

Innehållsförteckning

1 Förslag till riksdagsbeslut 5

2 Lagtext.................... 6
2.1 Förslag till lag om provverksamhet avseende
hushålls- och bostadsuppgifter. 6
2.2 Förslag till lag om lägenhetsregister 7
2.3 Förslag till lag om ändring i folkbokföringslagen
(1991:481)........... 9
2.4 Förslag till lag om ändring i lagen (1990:1536) om
folkbokföringsregister 11

3 Ärendet och dess beredning. 12

4 Registerbaserad folk- och bostadsräkning 14

5 Fastighetsdatasystemet..... 20
5.1 Allmänt.............. 20
5.2 Fastighetsdatareformen 20
5.3 Innehållet i fastighetsdatasystemet. 21
5.4 Adressregistret...... 22

6 Lägenhetsregister.......... 23
6.1 Allmän utformning och författningsteknisk lösning23
6.2 Registerändamål m.m.. 26
6.3 Insamling av uppgifter och registerinnehåll 27
6.4 Fastställande av adress och lägenhetsbeteckning28
6.5 Ansvarsfrågor........ 31
6.6 Gallring............. 32

7 Folkbokföring på lägenhet.. 33

8 Säkerhet, integritet och sekretess 35

9 Provverksamhet............. 37

10 Ekonomiska konsekvenser.... 38

11 Anslagsfrågor för budgetåret 1995/96 40

2

12 Författningskommentar...... 41
12.1 Förslaget till lag om provverksamhet avseende
hushålls- och bostadsuppgifter. 41
12.2 Förslaget till lag om lägenhetsregister 42
12.3 Förslaget till lag om ändring i folkbokföringslagen
(1991:481)........... 43
12.4 Förslaget till lag om ändring i lagen (1990:1536)
om folkbokföringsregister 44

Bilaga 1 Sammanfattning av rapporten Utredning angående
förbättrad hushållsstatistik med hjälp av
lägenhetsidentitet i folkbokföringen och en
sammanställning av remissvaren över
rapporten............ 45

Bilaga 2 Sammanfattning av betänkandet (SOU 1995:74)
Lägenhetsdata och en sammanställning av remissvaren
över betänkandet..... 59

Bilaga 3 Lagrådsremissens lagförslag 79

Bilaga 4 Lagrådets yttrande... 86

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde
den 25 oktober 1995........... 92

3

1 Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen
1. antar regeringens förslag till lag om provverksamhet avseende hushålls- och
bostadsuppgifter,
2. antar regeringens förslag till lag om lägenhetsregister,
3. antar regeringens förslag till lag om ändring i folkbokföringslagen
(1991:481),
4. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1990:1536) om
folkbokföringsregister,
5. godkänner det som regeringen förordar om en registerbaserad folk- och
bostadsräkning år 2000,
6. till Folk- och bostadsräkning år 2000 på tilläggsbudget till statsbudgeten
för budgetåret 1995/96 under sjunde huvudtiteln anvisar ett reservations-
anslag på 37 000 000 kr.

4

2 Lagtext

Regeringen har följande förslag till lagtext.

2.1 Förslag till lag om provverksamhet avseende
hushålls- och bostadsuppgifter

Härigenom föreskrivs följande.

Lagens tillämpningsområde

1 § Denna lag gäller en provverksamhet i Gävle kommun och i Högalids församling
i Stockholms kommun för att kunna ta fram och registrera hushålls- och bo-
stadsuppgifter. Verksamheten avser insamling av uppgifter till ett
lägenhetsregister enligt lagen (1995:000) om lägenhetsregister, införande av
folkbokföring på lägenhet och statistisk bearbetning.

Personregister m.m.

2 § Myndighet som deltar i provverksamheten får inrätta och föra personregister
för provverksamheten med det ändamål som framgår av 1 §.

3 § En myndighet som deltar i provverksamheten får för genomförande av denna
hämta uppgifter från personregister enligt de föreskrifter regeringen meddelar.

Information

4 § Myndighet som deltar i den verksamhet som avses i 1 § skall i lämplig
utsträckning informera dem som berörs av verksamheten.

Gallring

5 § Uppgifter i personregister som avses i 2 § skall gallras senast när denna
lag upphör att gälla.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996 och upphör att gälla den dag
regeringen bestämmer, dock senast vid utgången av år 1999.

5

2.2 Förslag till lag om lägenhetsregister

Härigenom föreskrivs följande.

Inledande bestämmelser

1 § Lantmäteriverket och kommunerna skall för de ändamål som anges i 2 § föra
ett lägenhetsregister med hjälp av automatisk databehandling.
Lantmäteriverket har det övergripande ansvaret för lägenhetsregistret.
Kommunen ansvarar för de uppgifter i registret som hänför sig till kommunen.

Ändamål

2 § Uppgifter i lägenhetsregistret får användas för framställning av statistik
och för folkbokföringen. Registret får också användas för resursfördelning samt
planering, uppföljning och utvärdering av boende, byggande och kommunikationer.

Innehåll

3 § Lägenhetsregistret skall omfatta samtliga lägenheter som helt eller till en
inte oväsentlig del används eller är avsedda att användas som bostad
(bostadslägenhet).
Lägenhetsregistret får innehålla uppgifter om fastighet, byggnad, lägen-
hetsbeteckning och övriga uppgifter om lägenheten.
Regeringen föreskriver närmare om vilka uppgifter registret skall innehålla.

Uppgiftsskyldighet

4 § En fastighetsägare är skyldig att lämna de uppgifter som behövs för
lägenhetsregistret och som inte kan inhämtas från fastighetsdatasystemet vid
Lantmäteriverket. Regeringen meddelar närmare föreskrifter om uppgiftsskyl-
digheten.
Med fastighetsägare avses i denna lag även ägare av byggnad.

6

Fastställande av adress och lägenhetsbeteckning

5 § Varje bostadslägenhet skall kunna hänföras till en adress som fastställs av
kommunen. Om det finns mer än en bostadslägenhet med samma adress, skall
kommunen fastställa en särskild beteckning för varje lägenhet (lägenhetsbe-
teckning). Fastighetsägaren skall underrättas om detta.

Föreläggande m.m.

6 § Om en begärd uppgift inte lämnas inom föreskriven tid, får kommunen eller
den myndighet som regeringen bestämmer förelägga den uppgiftsskyldige att lämna
uppgiften.
Ett föreläggande får förenas med vite om det finns anledning att anta att det
annars inte följs.

7 § Beslut om vitesföreläggande får inte överklagas.

Denna lag träder i kraft, i fråga om Gävle kommun och Högalids församling i
Stockholms kommun, den 1 januari 1996, och i övrigt den dag som regeringen
bestämmer.

7

2.3 Förslag till lag om ändring i folkbokföringslagen (1991:481)

Härigenom föreskrivs att 6, 28, 31 och 32 §§ folkbokföringslagen (1991:481)
skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

6 §
En person skall folkbokföras på den fastighet och i den territoriella
församling där han enligt 7-13 §§ är att anse som bosatt.
-------------------------------------------------------
En person som är bosatt på
en fastighet som innehåller
flera bostadslägenheter
skall folkbokföras också på
lägenhet. Med bostads-
lägenhet avses lägenhet som
är registrerad i
lägenhetsregistret enligt
lagen (1995:000) om lägen-
hetsregister.
Ett nyfött barn folkbokförs i den församling där modern är folkbokförd eller,
om modern inte är folkbokförd, i den församling där det har fötts. Hittebarn
folkbokförs i den församling där det har påträffats.
Undantag från första stycket anges i 14-16 §§.

28 §
Anmälan enligt 25 eller 26 § skall innehålla följande uppgifter:
1. namn och personnummer,
2. datum för ändring av bostads- eller postadress,
-------------------------------------------------------
3. ny bostads- och 3. ny bostads- och
postadress samt dess beräknadepostadress och, om
giltighetstid. fastigheten innehåller
flera bostadslägenheter,
lägenhetsbeteckning som
avses i lagen (1995:000)
om lägenhetsregister samt
beräknad giltighetstid,
4. registerbeteckning för den fastighet som den nya bostadsadressenavser,
5. vem som upplåtit den fastighet eller bostadslägenhet som den nya
bostadsadressen avser.
-------------------------------------------------------
Uppgift om bostads- eller Anmälan enligt 26 § skall
post-adress enligt första dessutom innehålla uppgift
stycket 3 som avser en om inflyttningsdag till
lägenhet i flerfamiljshus börlandet, avsikten med
innehålla den beteckning för vistelsen här och dess
lägenheten som beräknade varaktighet samt
fastighetsägaren använder. de uppgifter som får föras
Anmälan enligt 26 § skall in i folkbokföringsregi-
dessutom innehålla uppgift stret enligt lagen
om inflyttningsdag till (1990:1536) om folkbokfö-
landet, avsikten med ringsregister.
vistelsen här och dess
beräknade varaktighet samt
de uppgifter som får föras in
i folkbokföringsregistret
enligt lagen (1990:1536) om
folkbokföringsregister.
31 §
Om det kan antas att en person är skyldig att göra anmälan enligt denna lag,
får skattemyndigheten förelägga honom att antingen göra en sådan anmälan eller
skriftligen eller muntligen lämna de uppgifter som behövs för bedömningen av
hans folkbokföring. I föreläggandet skall anges vilka uppgifter som skall
lämnas.
-------------------------------------------------------
Skattemyndigheten får
förelägga en person att lämna
uppgift om lägen-
hetsbeteckning, även om
skyldighet att göra anmälan
enligt första stycket inte
föreligger.
Om ett barns vårdnadshavare inte anmält barnets förnamn inom föreskriven tid
enligt 30 § namnlagen (1982:670), får skattemyndigheten förelägga barnets
vårdnadshavare att inom viss tid fullgöra denna skyldighet.

32 §
-------------------------------------------------------
Skattemyndigheten får före- Skattemyndigheten får
lägga en fastighetsägare förelägga en fastighetsägare
eller innehavare av eller innehavare av
bostadslägenhet, som upplåterbostadslägenhet, som
en bostad åt någon annan, attupplåter en bostad åt någon
uppge till vem han upplåter annan, att uppge till vem
bostad och om denne med han upplåter bostad och om
hans medgivande upplåter denne med hans medgivande
bostaden åt annan samt vilka upplåter bostaden åt annan
personer som enligt hans samt vilka personer som
kännedom bor i fastigheten enligt hans kännedom bor i
respektive lägenheten. I fastigheten respektive
fråga om en person som bor i lägenheten. I fråga om en
flerfamiljshus får person som bor på en
föreläggandet också avse upp-fastighet som innehåller
gift om den beteckning flera bostadslägenheter får
(lägenhetsnummer) som föreläggandet också avse upp-
fastighetsägaren använder förgift om personnummer,
bostadslägenheten. adress, fastighetsbeteck-
ning och lägenhets-
beteckning.
Med fastighetsägare avses
i denna lag även ägare av
byggnad.

Denna lag träder i kraft, i fråga om Gävle kommun och Högalids församling i
Stockholms kommun, den 1 juli 1996, och i övrigt den dag som regeringen
bestämmer.

8

2.4 Förslag till lag om ändring i lagen (1990:1536)
om folkbokföringsregister

Härigenom föreskrivs att 6 § lagen (1990:1536) om folkbokföringsregister skall
ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

6 §1
Ett lokalt folkbokföringsregister får innehålla uppgifter om personer som är
eller har varit folkbokförda inom det verksamhetsområde för vilket registret
förs. För en sådan person får anges
1. födelsetid och personnummer,
2. namn,
3. adress,
-------------------------------------------------------
4. 4. folkbokföringsfastighet,
folkbokföringsfastighet, lägen-
folkbokföringsort och hetsbeteckning,folkbokföringsort
folkbokföring under och folkbokföring under
särskild rubrik, särskild rubrik,
5. födelsehemort och födelseort,
6. medborgarskap,
7. civilstånd,
8. make, barn, föräldrar och vårdnadshavare eller annan person som den
registrerade har samband med inom folkbokföringen och om sambandet är grundat
på adoption,
9. sjömansregistrering,
10. inflyttning från utlandet,
11. avregistrering vid
a) dödsfall och dödförklaring,
b) utflyttning till utlandet,
c) obefintlighet,
d) beslut om fingerade personuppgifter,
12. gravsättning.
För personen får också anges uppgifter som den 30 juni 1991 i enlighet med
särskilda bestämmelser är antecknade i en sådan personakt som avses i 16 §
folkbokföringskungörelsen (1967:495) samt uppgifter om medlemskap i en icke-
territoriell församling.

Denna lag träder i kraft, i fråga om Gävle kommun och Högalids församling i
Stockholms kommun, den 1 juli 1996 och i övrigt den dag som regeringen
bestämmer.

**FOOTNOTES**

1 Senaste lydelse 1994:369.

9

3 Ärendet och dess beredning

Alternativ till traditionella folk- och bostadsräkningar - i form av register-
baserade räkningar - har på regeringens uppdrag granskats såväl av Statistiska
centralbyrån (SCB) i den s.k. Fobalt-utredningen (med rapport publicerad i
januari 1983) som av kommissionen för 1985 års folk- och bostadsräkning (FoB 85-
kommissionen).
Fobalt-utredningens förslag mötte hård kritik, främst för att nya
administrativa register skulle inrättas. Kritikerna befarade att dessa skulle
kunna användas för samarbearbetningar med administrativa register i syfte att
kontrollera medborgarna. Förslaget genomfördes inte omedelbart utan 1985 års
folk- och bostadsräkning gavs en utformning liknande 1980 års. Ett sysselsätt-
nings- och pendlingsregister samt ett utbildningsregister inrättades dock i
enlighet med Fobal-utredningens förslag.
FoB 85-kommissionen fann i sitt betänkande Folk- och bostadsräkningar i
framtiden (SOU 1988:43) att helt registerbaserade folk- och bostadsräkningar
skulle förutsätta dels tillgång till ett yrkesregister och ett byggnadsregister
med lägenhetsuppgifter, dels en folkbokföring på lägenhet. Kommissionen ville
dock inte av enbart statistiska skäl förespråka inrättandet av sådana
administrativa register.
Kommissionen för 1990 års folk- och bostadsräkning (FoB 90-kom-
missionen) hade till huvuduppgift att följa det löpande arbetet med 1990 års
folk- och bostadsräkning för att bevaka de formella och praktiska aspekterna av
betydelse för den personliga integriteten. Härutöver hade kommissionen också
till uppgift att utreda förutsättningarna för helt registerbaserade framtida
folk- och bostadsräkningar samt en övergång till tioårsintervall. Kommissionen
behandlade i sitt betänkande Folk- och bostadsräkning år 1990 och i framtiden,
del II (SOU 1993:41), närmare frågor om information från folk- och
bostadsräkningar och olika reaktioner mot sådana. Kommissionen redovisade vidare
med stöd av utredningar från SCB olika tänkbara alternativ till traditionella
folk- och bostadsräkningar.
FoB 90-kommissionens förslag innebar sammanfattningsvis att en folk- och bo-
stadsräkning av traditionell inriktning och omfattning inte borde genomföras
före år 2000, att en aktualisering av statistiken över hushåll och boende från
1990 års folk- och bostadsräkning under tiden fram till år 2000 borde företas i
mån av konstaterad efterfrågan, samt att framställningen av den aktualiserade
statistiken i förekommande fall borde regleras i en särskild registerlag.
Kommissionen tog inte ställning till om man skulle ha en registerbaserad folk-
och bostadsräkning utan konstaterade bara att några bärande motiv för att för
andra ändamål införa lägenhetsregister och folkbokföring på lägenhet inte
redovisats för kommissionen.
Remissvaren på kommissionens förslag har sammanfattats i promei-morian
Remissvaren på FoB 90-kommissionens förslag (Ds 1994:41). De påvisar ett stort
behov av hushållsstatistik samt önskemål om en långsiktig satsning på
försörjning av hushållsstatistik genom inrättande av lägenhetsregister och en
utökad adressuppgift i folkbokföringen.
Mot bakgrund härav beslöt regeringen den 17 mars 1994 att uppdra åt SCB att i
samarbete med Centralnämnden för fastighetsdata (CFD) och Riksskatteverket (RSV)
studera möjligheterna att producera hushålls- och bostadsstatistik med hjälp av
ett framtida lägenhetsregister och förbättrad adressuppgift i folkbokföringen (i
fortsättningen kallad utredningen). Uppdraget redovisades i en rapport den 30
juni 1994, Utredning angående förbättrad hushålls- och bostadsstatistik med
hjälp av lägenhetsidentitet i folkbokföringen. I rapporten föreslogs att ett
lägenhetsregister skulle inrättas och att lägenhetsidentitet skulle införas i
folkbokföringen. Utredningen redovisade också ett tänkbart innehåll i lägen-
hetsregistret samt principer för hur lägenhetsidentiteter kunde byggas upp.
Rapporten har remissbehandlats. En sammanfattning av rapporten och en samman-
ställning av remissyttrandena finns i bilaga 1.
I 1995 års budgetproposition (prop. 1994/95:100 bil. 8), konstaterade
regeringen att en långsiktig lösning med registerbaserade folk- och
bostadsräkningar nu bör prövas. Regeringen avsåg att återkomma till riksdagen i
denna fråga. Regeringen föreslog vidare att någon folk- och bostadsräkning inte
skulle genomföras år 1995. Riksdagen hade inget att erinra mot regeringens
förslag (bet. 1994/95:FiU13, rskr. 1994/95:247).
Regeringen beslutade den 30 mars 1995 att det inom Finansdepartementet skulle
tillsättas en arbetsgrupp med uppdrag att ta fram förslag till den författnings-
reglering m.m. som krävs för att framställa hushållsstatistik med hjälp av
registerdata (i fortsättningen kallad arbetsgruppen). Arbetsgruppen redovisade
den 3 juli 1995 sina förslag i betänkandet Lägenhetsdata (SOU 1995:74).
Betänkandet har remissbehandlats. En sammanfattning av betänkandet och en
sammanställning av remissyttrandena finns i bilaga 2.

Lagrådet

Regeringen beslutade den 5 oktober 1995 att inhämta Lagrådets yttrande över de
lagförslag som finns i bilaga 3.
Lagrådets yttrande finns i bilaga 4.
De synpunkter som Lagrådet har anfört har i stor utsträckning beaktats av
regeringen i enlighet med vad som redovisas i de avsnitt som berörs av
synpunkterna. Dessutom har vissa redaktionella ändringar gjorts i lagtexten.

10

4 Registerbaserad folk- och bostadsräkning

Utredningens förslag: Det ingick i utredningens förutsättningar att det skulle
genomföras en registerbaserad folk- och bostadsräkning. Utredningen visade på
två alternativa förslag till uppbyggnad. Enligt alternativ 1 skulle
fastighetsägare till flerbostadshus lämna uppgifter om lägenhet och
kontraktsinnehavarens namn. Samtidigt skulle en hushållsblankett till hushåll i
flerbostadshus skickas ut. Enligt alternativ 2 skulle fastighetsägare till
flerbostadshus lämna uppgifter om lägenhet och om kontraktsinnehavarens namn och
personnummer.
Remissinstanserna: En stor majoritet av remissinstanserna förordar en
registerlösning. Flertalet av de remissinstanser som har berört frågan förordar
att alternativ 2 genomförs. Datainspektionen avstyrker förslaget och anser att
mindre omfattande insatser i enlighet med FoB 90- kommissionens förslag bör
användas för att tillgodose samhällets statistikbehov. I det fall en
registerlösning beslutas förordar inspektionen alternativ 1 med motiveringen att
förande av personregister för statistikändamål skall ske enligt principen om in-
formerat samtycke. Svenska arbetsgivareföreningen och Sveriges fastig-
hetsägareförbund avstyrker förslaget och anser att den statistik som kan behövas
i framtiden borde kunna tas fram genom t.ex. stickprovsundersökningar.
Skälen för regeringens förslag: I Sverige har folkräkningar med varierande
utformning och regelbundenhet genomförts sedan mitten av 1700-talet.
Bostadsräkningar med olika omfattning och mellanrum har gjorts sedan 1910-talet.
Från och med år 1930 har folkräkningar genomförts vart femte år med undantag för
år 1955 då räkningen inställdes av ekonomiska skäl. Från och med år 1960 har
samordnade folk- och bostadsräkningar genomförts vart femte år. Uppgifterna i
räkningarna har hämtats dels från frågeblanketter till allmänheten, dels från
tillgängliga datoriserade register. Andelen uppgifter från sådana register har
successivt ökat. Den information som erhålls genom en folk- och bostadsräkning
utgör ett väsentligt underlag för samhällsplanering, forskning och allmän
information och därpå grundade beslut inom offentlig och privat sektor.
Informationen från folk- och bostadsräkningarna kompletterar sådant underlag
som kan erhållas genom annan löpande samhällsstatistik, särskilda utredningar,
mer eller mindre regelbundna urvalsundersökningar m.m.
Informationen är dock unik i ett par väsentliga avseenden. Den ger sålunda en
regelbundet återkommande information om vissa samhällsförhållanden som är
gemensamma för hela landet. Genom denna kan man göra jämförelser mellan skilda
delar av landet och jämförelser mellan olika tider. Detta är viktigt för bl.a.
samhällsplaneringen och forskningen. Den ger också information om förhållanden i
fråga om hushåll, bostäder och yrken som man för närvarande inte kan få på något
annat sätt.
I den senaste folk- och bostadsräkningen år 1990 samlades uppgifter om
hushåll, lägenheter, färdsätt till arbete, yrke, arbetad tid och utbildning in
genom en frågeblankett till allmänheten. Uppgifter hämtades också in från vissa
befintliga register.

Stort behov av statistik på hushållsnivå

Statistik över bostadshushåll med regional fördelning har traditionellt endast
kunnat tas fram i samband med folk- och bostadsräkningarna. Statistiken har i
huvudsak innehållit redovisning av hushållens sammansättning efter antal boende,
antal barn i olika åldrar, ålder på hushållets referensperson m.m. Hushållstyp,
huruvida hushållet består av ensamboende, ensamstående med barn, sammanboende
med eller utan barn osv., har också varit ett centralt redovisningsbegrepp.
Redovisning av detta slag finns löpande för varje folk- och bostadsräkning sedan
år 1960.
Hushålls- och bostadsstatistiken förutsätter att man kopplar ihop hushållet
med den lägenhet hushållet bebor. På det sättet kan hushållens utnyttjande av
bostadslägenheter beräknas i mått av trångboddhet eller utrymmesstandard.
Vanligt är att redovisning sker av hushållet efter lägenhetens storlek,
upplåtelseform, hustyp, byggnadsperiod m.m.
De utredningar om folk- och bostadsräkningar som har gjorts sedan början av
1980-talet har alla genomfört någon form av kartläggning av behovet av
hushållsstatistik. Kartläggningarna har utvisat att det finns ett stort behov av
statistik över hushållen och dess boende på låg regional nivå. Hushållsstatistik
på denna nivå är grundläggande information för många olika användare i de delar
av samhället som arbetar med planering, utvärdering och resursfördelning.
Kartläggningarna har också slagit fast att det inte är möjligt att genom
stickprovsundersökningar få fram statistik på låg regional nivå.
FoB 90-kommissionen konstaterade att det under överskådlig framtid föreligger
beaktansvärda behov av den information som erhålls genom folk- och
bostadsräkningar. Remissvaren på kommissionens förslag underströk det stora
behovet av hushållsstatistik, såväl inom den statliga och kommunala som inom den
privata sektorn. Svenska kommunförbundet påpekade att kommunerna behöver
grundläggande information om hushållens sammansättning och boende både nu och i
framtiden. Förbundet framhöll att det finns ett angeläget och dokumenterat behov
bland kommuner och landsting att använda hushållsstatistik för planering, ut-
värdering, uppföljning och inte minst resursfördelning. Vid fördelning av
resurser inom socialtjänsten och sjukvården används uppgifter om socioekonomisk
tillhörighet, bostadsförhållanden, hushållssamman-sättning och samboende.
Flera statliga myndigheter har pekat på behovet av hushålls- och bostads-
statistik. Socialstyrelsen använder hushållsstatistik i betydande omfattning.
Behovet kan framöver tänkas öka av flera skäl. Socialstyrelsens pågående
anpassning till rollen som utvärderande och uppföljande myndighet kan förväntas
öka behovet av hushållsstatistik. Dessutom är förändringarna inom den sociala
sektorns verksamhetsområde av sådan genomgripande karaktär att värdet ständigt
ökar av relativt täta avläsningstidpunkter. Riksförsäkringsverket använder
hushållsstatistik bl.a. för att utvärdera effekterna av bostadsstöd till
barnfamiljer men också vid de uppföljningar och analyser som verket gör av
socialförsäkringen. Boverket använder hushållsstatistik för att kunna följa upp
och utvärdera de statliga bostadsstödens effekter för de boende och bostads-
marknaden och för att analysera utvecklingen på bostads- och byggmarknaden.
Närings- och teknikutvecklingsverket gör prognoser över energi- och elanvänd-
ningen vilka grundar sig på statistik över hushållen och dess boende.
Forskningens behov av empiriska data är otvetydigt. Exempelvis behöver den
medicinska och epidemiologiska forskningen uppgifter som rör yrke och
arbetsplatser men också uppgifter om boendemiljöer. Hushållsdata används t.ex.
vid studier av sambandet mellan hälsa/ohälsa och individens
hushållstillhörighet.
Den pågående omdaningen av den offentliga sektorn har förändrat behovet och
efterfrågan av hushålls- och bostadsstatistik. Den avreglerade bostadsmarknaden
skapar exempelvis efterfrågan på hushållsstatistik från bostadskreditinstitut,
byggherrar m.fl. som behöver underlag för sina beslut och risktaganden. Vidare
har efterfrågan ökat av statistik som underlag för utvärdering och fördelning av
resurser i takt med kravet på besparingar och omfördelningar.
Strukturkostnadsutredningen presenterade i juni 1993 betänkandet (SOU 1993:53)
Kostnadsutjämning mellan kommunerna. Utredningen föreslår ett
kostnadsutjämningssystem som bygger på strukturella skillnader i kostnader
mellan kommunerna. Den faktor som framför allt förklarar strukturella
kostnadsskillnader mellan kommuner är ålders- och hushållsstrukturen. De
kommuner som har många äldre, barn och skolbarn erhåller enligt utredningens
förslag generellt en högre strukturkostnadsersättning. Utredningen anser det
nödvändigt att minst vart femte år göra en mer genomgripande översyn av
systemet, vilket i sin tur kräver att det genomförs folk- och bostadsräkningar
med samma intervall. Om så inte görs måste de för utjämningsmodellen
erforderliga uppgifterna göras tillgängliga på annat sätt. Redan i dag använder
många större kommuner och landsting hushållsstatistik för sina egna
resursfördelningsmodeller där flera miljarder kronor fördelas.

11

Stora besparingar

Registerbaserade folk- och bostadsräkningar medför på sikt stora besparingar
jämfört med traditionella räkningar, vilket bekräftas av erfarenheter från
Danmark och Finland. Kostnaden för en registerbaserad folk- och bostadsräkning
har uppskattats till 10 miljoner kronor. Detta skall jämföras med kostnaden för
en traditionell folk- och bostadsräkning som i dag uppskattas till ca 300
miljoner kronor per insamling. Mot den bakgrunden kommer den engångsvisa
uppläggningskostnaden snabbt att finansieras.
Besparingar kommer också att göras på andra håll i samhället. Bl.a. kommer
Posten att göra stora besparingar genom minskad hantering av felaktiga adresser
genom kompletteringen av det adressregister som ligger till grund för
lägenhetsregistret.

Bättre statistikkvalitet

Vid kartläggningar före 1985 års folk- och bostadsräkning av hur ofta
hushållsstatistik borde produceras har det framkommit att vart tredje år är en
önskvärd periodicering. Det är dock inte möjligt att genomföra en traditionell
folk- och bostadsräkning med så korta intervaller. Senare kartläggning har visat
att ett ökande behov av hushållsstatistik finns, t.ex. i
resursfördelningssammanhang. Med en registerlösning är det i princip möjligt att
kontinuerligt framställa den nämnda statistiken, vilket innebär en klar
kvalitetsförbättring av samhällets information om hushållens boendestandard och
boendeekonomi.

Enklare för uppgiftslämnarna

En registerbaserad folk- och bostadsräkning innebär en förenkling för
uppgiftslämnarna i förhållande till traditionella räkningar. Redan i dag hämtas
huvuddelen av all information vid folk- och bostadsräkningar från olika
register. Vad som saknas är framför allt en koppling till bostaden så att
individerna kan föras till ett hushåll. På grund av detta tvingas alla att fylla
i folk- och bostadsräkningsblanketten. Uppgiftslämnarbördan för kommunerna kan
minskas liksom på sikt även för fastighetsägare och allmänheten. I
uppbyggnadsskedet måste dock de senare medverka på olika sätt tillsammans med
kommuner och folkbokföringsmyndigheter.

Förbättrad folkbokföring

En registerbaserad folk- och bostadsräkning förutsätter att folkbokföring sker
på lägenhet. Den gällande folkbokföringslagen (1991:481) avser endast
folkbokföring på fastighet och inte på lägenhet. Genom reformen kommer även
hushåll i flerbostadshus att registreras på sin bostad och inte som idag enbart
hushåll i enbostadshus. Detta innebär en klar förbättring av kvaliteten på
folkbokföringen. Detta förutsätter emellertid att allmänheten i framtiden anger
uppgift om lägenhet i sina flyttningsanmälningar.

Minskat bortfall

Ytterligare skäl som talar för en registerlösning är erfarenheterna från folk-
och bostadsräkningen år 1990. Till och med FoB 85 var det möjligt att
upprätthålla samma slutliga svarsandel på ca 99 procent. I FoB 90 var
svarsandelen 97,5 procent. Insatserna och kostnaderna för påminnelser blev genom
det större antalet uteblivna svar större än i tidigare folk- och
bostadsräkningar. Vid ett ytterligare ökande bortfall av uppgifter i
traditionella folk- och bostadsräkningar blir resultaten av dessa alltmer
otillfredsställande för de avsedda ändamålen.

Sammanfattning

Regeringen delar statliga och kommunala myndigheters bedömning avseende behovet
av hushålls- och bostadsstatistik. Detta torde vara väl dokumenterat och synes
snarare öka än minska bl.a. mot bakgrund av behovet av statistik för att kunna
fördela knappa samhällsresurser.
Regeringen konstaterar sammanfattningsvis att det finns flera skäl som talar
för en övergång till registerbaserade folk- och bostadsräkningar. En reform
innebär stora besparingar för samhället i jämförelse med traditionella
räkningar. Vidare är det möjligt att förbättra kvaliteten på statistiken. Det
blir enklare för uppgiftslämnarna och folkbokföringen förbättras. Erfarenheten
från FoB 90 talar också för en registerlösning.
Regeringen konstaterar vidare att det inte är möjligt att med hjälp av
urvalsundersökningar ta fram statistik på låg regional nivå. Det kan också
konstateras att de förslag till framskrivning av underlag från folk- och
bostadsräkningar som presenterades i FoB 90-kommissionens rapport inte kan ge en
tillfredställande kvalitet till rimliga kostnader.
Regeringen föreslår därför att det skall genomföras en registerbaserad folk-
och bostadsräkning år 2000. Det innebär att uppgifter motsvarande dem som
samlades in vid räkningen år 1990 samlas in genom befintliga register. Allmän-
heten behöver således inte krävas på de aktuella uppgifterna via frågeblankett,
vilket måste ses som en stor fördel.
För att möjliggöra en registerbaserad folk- och bostadsräkning föreslår
regeringen att ett lägenhetsregister inrättas och att folkbokföring sker på
lägenhet och inte som nu på fastighet.
I den senaste folk- och bostadsräkningen år 1990 samlades uppgifter om
hushåll, lägenheter, färdsätt till arbete, yrke, arbetad tid och utbildning in
genom en frågeblankett till allmänheten. Vissa uppgifter inhämtades också från
befintliga register. Det saknas för närvarande ett yrkesregister, varför
uppgifter om yrke inte kommer att kunna samlas in via registerdata. Regeringen
beslutade den 22 december 1994 att uppdra år SCB att utreda förutsättningarna
och bedriva försöksverksamhet för att upprätta ett individbaserat yrkesregister
med hjälp av data insamlade via arbetsgivarnas kontrolluppgifter.
Efterfrågan och behov bör styra vilka uppgifter som skall ingå inom ramen för
den registerbaserade lösningen år 2000. Det är viktigt att hänsyn tas till
jämförbarhet bakåt i tiden innan beslut tas om den slutliga utformningen.
Regeringen avser att senare återkomma till riksdagen i denna fråga.
Intervallen mellan folk- och bostadsräkningarna har hittills varit fem år.
Dock beslutade riksdagen att någon räkning inte skulle genomföras år 1995. Från
flera håll har framförts önskemål om hushållsstatistik med tätare intervall.
Regeringen är inte beredd att nu föreslå hur ofta folk- och bostadsräkningar
skall genomföras i framtiden. Efterfrågan och behov av aktuell statistik bör
vara vägledande i detta fall. Regeringen har för avsikt att återkomma till
riksdagen med förslag om hur ofta en registerbaserad folk- och bostadsräkning
skall tas fram.
En viktig utgångspunkt i detta sammanhang är också att det inom Europeiska
unionen pågår förberedelser för ett direktiv som uppmanar medlemsländerna att
genomföra en folk- och bostadsräkning vid sekelskiftet.
Enligt regeringens uppfattning finns det inte från integritetssynpunkt något
vägande hinder mot att genomföra en registerbaserad folk- och bostadsräkning.
Motiven härför utvecklas i avsnitt 8.

Val av alternativ

Utredningen har redovisat en mycket preliminär beräkning av kostnaderna för
genomförandet av två alternativ för insamling av uppgifter till ett lägenhets-
register och folkbokföring på lägenhet. Kostnaden för alternativ 1 har beräknats
till 360 miljoner kronor och för alternativ 2 till 260
miljoner kronor.
Enligt alternativ 1 skulle fastighetsägare till flerbostadshus lämna uppgifter
om lägenheten och kontraktsinnehavarens namn. För detta ändamål skulle ca
280 000 blanketter behöva skickas ut. Fastighetsägarblanketten skulle förtryckas
med de uppgifter om identitet och adress som finns i byggnadsregistret. Dessutom
skulle 3,2 miljoner blanketter skickas ut till hushållen. Dessa skulle lämna
uppgifter om hushållets sammansättning och kontraktsinnehavarens namn.
Hushållsblanketten skulle förtryckas med uppgifter från registret över
totalbefolkningen.
Enligt alternativ 2 skulle fastighetsägare till flerbostadshus lämna uppgifter
om lägenheten och om kontraktsinnehavarens namn och personnummer.
Regeringen anser i likhet med flera remissinstanser att en modifierad form av
provalternativ 2 bör genomföras. Till skillnad från det ursprungliga
alternativet föreslås nu detta genomföras på en mer begränsad geografisk yta.
Det bör vidare noteras att provverksamheten kommer att omfatta också fritidshus.
Detta alternativ renodlar uppgifterna för de berörda myndigheterna. Kommunerna
ansvarar för att adresser och beteckningar fastställs för lägenheterna,
Lantmäteriverket bygger upp lägenhetsregistret, skattemyndigheten ansvarar för
den utökade folkbokföringen och SCB förbereder statistikredovisningen. En annan
fördel med detta alternativ är att lägenhetsregistret byggs upp successivt
i stället för att allt görs på en gång. Detta innebär att man kan utnyttja
erfarenheter och lärdomar efter hand. Allt talar också för att kostnaderna för
detta alternativ blir lägre. Enligt det föreslagna alternativet kommer
skattemyndigheterna att kommunicera med berörda i samband med att folk-
bokföringen sker på lägenhet.

5 Fastighetsdatasystemet

5.1 Allmänt

Fastighetsdatasystemet kan kortfattat beskrivas som en gemensam samhällelig
resurs med grundläggande fastighetsinformation som bygger på samverkan mellan
olika intressenter. Systemet vilar på principen om ajourföring vid källan och
omfattar flera delregister med information som i sin tur delas in i olika
grupper.
Kärnan i fastighetsdatasystemet utgörs av fastighetsregistret, inskrivnings-
registret, byggnadsregistret och ett register med taxeringsinformation. Benäm-
ningen fastighetsdatasystemet förekommer i en författning, förordningen
(1988:278) med instruktion för Centralnämnden för fastighetsdata (CFD). Enligt 1
§ 1 i förordningen skall CFD förvalta fastighetsdatasystemet. Systemet har
nyligen blivit rikstäckande.
Riksdagen har beslutat att Statens lantmäteriverk och CFD den 1 januari 1996
slås ihop och bildar en ny myndighet, Lantmäteriverket (prop. 1993/94:214, bet.
1993/94:BoU19, rskr. 1993/94:375, prop. 1994/95:166, bet. 1994/95:BoU17, rskr.
1994/95:313).

5.2 Fastighetsdatareformen

Fastighetsdatareformen bygger på beslut av riksdagen år 1968 och 1970 att
reformera fastighetsregistrering och inskrivning av fastigheter vid
fastighetsregistermyndigheter och tingsrätter. Reformen har inneburit en
omläggning och överföring av uppgifter från jord- och stadsregisterböcker och
fastighets- och tomträttsböcker till ADB. Reformarbetet har utförts i samarbete
mellan CFD, Domstolsverket och Statens lantmäteriverk samt berörda
fastighetsregister- och inskrivningsmyndigheter. En plan för arbetet, som tagit
ca två år för varje område och pågått samtidigt i flera län, har lagts fast av
statsmakterna. Genom fastighetsdatasystemet tas de informationssamband tillvara
som finns i de olika myndigheternas verksamheter.

5.3 Innehållet i fastighetsdatasystemet

Fastighetsdatasystemet har med tiden undergått successiva förändringar, såväl
avseende de tekniska lösningarna som beträffande innehållet i databaserna.
Systemet innehåller i grunden två delregister - ett fastighets- och ett
inskrivningsregister. Efter de beslut som riksdag och regering fattat under
våren 1993 har uppbyggnaden av ett tredje register, ett basregister över
byggnader, nu färdigställts.
Kommittédirektiv är nu beslutade för en utredning som skall se över de
författningar som styr fastighetsdatasystemet (dir. 1995:120). Nya författningar
på området kan därför förväntas träda i kraft inom några år.

Fastighetsregistret

Fastighetsregistreringen är det avslutande ledet i den fastighetsbild-
ningsprocess som i huvudsak regleras i fastighetsbildningslagen
(1970:988). I det fastighetsregister som förs av de statliga och kommunala
fastighetsregistermyndigheterna finns sålunda uppgifter om församling, eventuell
adress, areal, läge, planer och rättigheter m.m. för fastigheter, samfälligheter
och gemensamhetsanläggningar. Uppgifterna ajourhålls dagligen av
fastighetsregistermyndigheterna. Innehållet i fastighetsregistret regleras i
fastighetsregisterkungörelsen (1974:1059). Registret omfattar sju delregister,
nämligen:

- Huvudregistret,
- Registerkartan,
- Koordinatregistret,
- Planregistret,
- Kvartersregistret,
- Adressregistret och
- Gemensamhetsanläggningsregistret.

Inskrivningsregistret

Handläggning av inskrivningsärenden sker vid inskrivningsmyndighet.
Inskrivningsregistret består av sex delar och regleras i inskrivningskungörelsen
(1974:1061).

Byggnadsregistret

Arbetet med att komplettera fastighetsdatasystemet med ett basregister för
byggnader, byggnadsregistret, har nyligen slutförts. Uppbyggnaden av bygg-
nadsregistret har förutsatt samverkan mellan stat och kommun. CFD har sålunda
lagt upp grundregistret i samarbete med kommunerna, som också kommer att ajour-
hålla registret mot ersättning från CFD. Detta betyder att samtliga kommuner
medverkar i fastighetsdatasystemet som registerförare av byggnadsregistret.
Många kommuner har sett möjligheter att knyta information från
fastighetsdatasystemet och byggnadsregistret till sin bygglovshantering,
räddningstjänst, miljö- och hälsoskydd och planering inom t.ex. energiområdet,
bostadsbyggande, skyddsplan etc.
I registret har varje byggnad en unik identitet, en byggnadsbeteckning som
består av beteckningen på den fastighet där byggnaden är belägen och ett
särskilt enhetsnummer (löpnummer). De obligatoriska uppgifterna innefattar
uppgifter om byggnadsbeteckning, administrativ tillhörighet, läge,
taxeringsuppgifter (se nedan), ägare samt aktualitetsuppgifter, medan
bygglovsuppgifter, adresser, alternativt namn och referenser är frivillig
information.

Taxeringsregistret

Registret omfattar taxeringsinformation om samtliga taxeringsenheter och
värderingsenheter i landet. Informationen avser sådana uppgifter som fastställs
vid fastighetstaxeringen. Hit hör, förutom taxeringsvärde, även taxeringskoder,
egenskapsdata samt ägaruppgifter. Uppgifterna uppdateras årligen av
skatteförvaltningen.

5.4 Adressregistret

Adressregistret innehåller lokaliserande adresser (gatuadresser) till
fastigheter och samfälligheter. Upprättande och förande av adressregister i
fastighetsdatasystemet är frivilligt och kommunerna ansvarar själva för
åsättandet av adresser. I september 1995 för 200 kommuner på detta sätt
adressregister i fastighetsdatasystemet. Genom beslut av Statens lantmäteriverk
kan kommunen få behörighet att själv utföra registreringen. Adressregistret har
idag varierande grad av täckning, även inom vissa kommuner. Framför allt är det
landsbygdsadresser som saknas.
Adresserna förekommer som en egen informationsgrupp och kan användas för
sökning av fastighetsinformation. I byggnadsregistret finns sålunda kopplingar
mellan byggnaderna och adresserna i adressregistret.
Inför uppbyggnaden av ett lägenhetsregister måste samtliga byggnader med
bostadslägenheter ha fastställda och registrerade adresser.

Basregister över adresser

Statens hantering av adressinformation innefattar folkbokföringens
bostadsadresser, Postens basregister över postadresser och Statens person-och
adressregister (SPAR). Till systemet kan också läggas belägenhetsadresser på
fastigheter (adressregistret) och byggnader i fastighetsdatasystemet.
Posten, RSV, CFD och Svenska kommunförbundet arbetar nu gemensamt för att
förbättra hanteringen av adresser. En gemensam insats är att ta fram en ny
standard. En annan insats har varit en förstudie om hur samverkan kring
adresshanteringen i fastighetsdatasytemet, folkbokföringssystemet och Postens
basregister över adresser skall kunna förbättras. En utgångspunkt i denna
studie, som presenterades i juni 1995, är att belägenhetsadresser på
byggnadsnivå i fastighetsdatasystemet skall kunna utgöra en bas för
adressuppgifter i de övriga systemen. Studien innehåller uppskattningar av både
arbetsmängden och kostnaden för adressättning och adressregistrering.
Av stor betydelse är också de förslag till ändringar i adressavisering från
folkbokföringsregistret som föreslogs i Aviseringsutredningens betänkande
Folkbokföringsuppgifterna i samhället (SOU 1994:44).

6 Lägenhetsregister

6.1 Allmän utformning och författningsteknisk lösning

Arbetsgruppens förslag: Överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: En stor majoritet av remissinstanserna tillstyrker eller
förespråkar inrättande av ett lägenhetsregister för att kunna ta fram hushålls-
och bostadsstatistik med hjälp av registerdata. Svenska Kommunförbundet
framhåller som sin grundläggande uppfattning att samarbetet mellan statsmakterna
och kommunerna i dessa typer av frågor bör regleras genom centrala
principöverenskommelser. Även det praktiska samarbetet med CFD med uppläggning
av lägenhetsregistret bör regleras via centrala avtal. Lantmäteriet framhåller
att uppläggningen av ett lägenhetsregister måste gå hand i hand med utbyggnaden
av adressregistret. Riksrevisionsverket saknar en samlad samhällsekonomisk
bedömning av lägenhetsregistrets förväntade effekter i ekonomiska termer. Verket
menar att det är viktigt att bedömningar görs av kostnader och nyttan med
registret totalt för samhället och uppdelat på olika områden.
Datainspektionen avstyrker förslaget av integritetsskäl. Enligt inspektionens
uppfattning är allmänhetens inställning till FoB:arna den naturliga
utgångspunkten för överväganden kring hur samhällets statistikbehov skall
tillgodoses. En registrering som till stor del sker utan att uppgifter inhämtas
direkt hos de enskilda som skall registreras, skulle sannolikt förstärka
allmänhetens negativa inställning och föda känslor av att leva i ett
storebrorssamhälle. Istället bör mindre omfattande insatser användas i enlighet
med FoB 90-kommissionens förslag.
Företagens uppgiftslämnardelegation, Svenska arbetsgivareföreningen och
Sveriges fastighetsägareförbund avstyrker förslaget.
Skälen för regeringens förslag: För att kunna ta fram hushålls- och bostads-
statistik med hjälp av registerdata krävs ett lägenhetsregister som omfattar
samtliga bostadslägenheter. Definitionen av bostadslägenhet i detta sammanhang
bör knyta mycket nära an till begreppet bostadslägenhet i 12 kap. jordabalken.
Registreringen bör omfatta samtliga lägenheter som kan användas för boende.
Samtliga specialbostäder ingår med denna definition, liksom fritidsbostäder.
Lägenhetsregistret avses däremot inte omfatta sådana lägenheter som används för
annat ändamål än för boende, såsom kontor, mottagningar och andra verksamhets-
lokaler.
Lägenhetsregistret bör konstrueras som ett administrativt beståndsregister på
samma sätt som byggnadsregistret (se avsnitt 5.3) utan att uppgifterna skall
kunna kopplas direkt till enskilda personer som fastighetsägare eller boende.
Endast sådana uppgifter bör få registreras som klart behövs för att uppfylla
ändamålet. Uppbyggnaden kan ske med uppgifter som redan finns inom fastighets-
datasystemet, främst byggnadsregistret, om regional belägenhet samt om
fastigheter och byggnader.Härutöver erfordras en rad specifika lägenhetsupp-
gifter som kan avse bl.a. antal rum, förekomst av kök, upplåtelseform, förekomst
av hiss, aktuellt våningsplan m.m. samt lägenhetsbeteckning. Som framgår nedan
skall lägenhetsbeteckning fastställas av kommunen och meddelas fastighetsägaren.
I övrigt måste lägenhetsuppgifterna hämtas från ägare till flerbostadshus och
nyare enbostadshus, eftersom varken Fastighetstax-
eringsregistret (FTR), allmänna fastighetstaxeringen 1996 för småhus (AFT 96)
eller byggnadsregistret innefattar eller kommer att innefatta all den
information som behövs för en folk- och bostadsräkning. Uppgifter om nyare
enbostadshus finns inte heller att hämta från tidigare folk- och
bostadsräkningar. För att lägenhetsregistret skall kunna tjäna sitt ändamål
måste det vara fullständigt. Det bör därför införas en lagreglerad uppgiftsskyl-
dighet.
Också inrättandet och förandet av ett lägenhetsregister som omfattar nyss
redovisade uppgifter bör författningsregleras, främst med hänsyn till registrets
karaktär av totalregister. För den författningstekniska lösningen finns en
allmän förebild i den förekommande regleringen av personregister. De grund-
läggande bestämmelserna om ändamål och innehåll bör sålunda ges i lag, medan
kompletterande föreskrifter om bl.a. innehållet med fördel kan ges av regeringen
i förordning.
Man kan med den föreslagna uppläggningen betrakta lägenhetsregistret som en
slags utveckling och specificering av byggnadsregistret. En byggnad delas
härigenom in i lägenheter med en unik lägenhetsbeteckning för varje lägenhet. I
registret skall denna lägenhetsbeteckning inte kunna kopplas direkt till någon
enskild person. Enligt datalagens grundläggande definitioner måste en uppgift
kunna hänföras till en enskild person för att det över huvud taget skall uppstå
ett personregister. Lägenhetsregistret blir därför, med den nu föreslagna
uppbyggnaden, inte ett personregister i datalagens (1973:289) mening.
Förslaget till lagreglering av lägenhetsregistret är av permanent karaktär.
Det bör dock inte medföra några särskilda komplikationer att införliva
författningen i ett kommande nytt regelverk kring fastighetsdatasystemet. En
fördel med förslaget är istället att en permanent reglering inte skapar
osäkerhet om vad som faktiskt kommer att gälla slutligt. Hur den slutliga
regleringen än blir är det givet att ett lägenhetsregister av föreslagen art bör
regleras i anslutning till bestämmelserna om fastighetsdatasystemet.
Den nyligen avslutade uppbyggnaden av ett byggnadsregister innebär att
förutsättningarna att inrätta ett lägenhetsregister starkt förbättrats.

12

6.2 Registerändamål m.m.

Arbetsgruppens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens.
Remissinstanserna: Endast några remissinstanser har berört frågan.
Lantmäteriet framhåller sålunda att det vid sidan av registrets primära ändamål
finns andra användningsområden, till exempel vid fastighetstaxeringen.
Linköpings kommun pekar på att det kommunala användningsområdet är ett bland
andra samhällsändamål. Vägverket menar att lägenhetsregistret bör få användas
också för planering, resursfördelning, uppföljning och utvärdering inom andra
samhällsområden.
Skälen för regeringens förslag: Det huvudsakliga ändamålet för registret är
att skapa förutsättningar för att SCB, som är statistikansvarig myndighet, skall
kunna ta fram hushålls- och bostadsstatistik med hjälp av registerdata. Som ett
led i detta skall uppgifter om lägenhetsbeteckning användas för att införa
folkbokföring på lägenhet, vilket blir ett deländamål. Uppgifterna i registret
bör emellertid också få användas för andra samhällsnyttiga ändamål, varmed avses
samhällsplanering i vid bemärkelse. Här gör regeringen ett visst förtydligande
i jämförelse med arbetsgruppens förslag.
Mer renodlade register för framställning av statistik är i många fall per-
sonregister och omfattas, om de innehåller känsliga uppgifter, i stor
utsträckning av lagen (1995:606) om vissa personregister för officiell statistik
med anslutande förordning. Uppgifterna i dessa statistikregister får inte
användas för andra ändamål än för framställning av statistik. De skyddas också i
stor utsträckning av absolut sekretess, s.k. statistiksekretess, enligt 9 kap. 4
§ sekretesslagen (1980:100) och får inte i något fall användas för
myndighetsutövning mot enskild.
Genom att lägenhetsregistret blir rikstäckande och dessutom kommer att
innehålla en unik beteckning för varje bostadslägenhet blir det rent tekniskt
möjligt att sambearbeta med en rad andra register, bl.a. personregister. Det kan
därför i viss utsträckning jämföras med statistikregistren, vilket talar för att
ändamålet tydligt anges i lag.

13

6.3 Insamling av uppgifter och registerinnehåll

Arbetsgruppens förslag: Överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Svenska kommunförbundet framhåller att formerna för
samarbetet mellan fastighetsägarna och kommunerna närmare bör övervägas när
provverksamheten har genomförts i försökskommunerna och en utvärdering därav
skett. Förbundet ser en del problem som kan komma i dagen, inte minst när det
gäller att få mindre nogräknade fastighetsägare att medverka vid
uppgiftslämnandet. Riksskatteverket anser att, för att folkbokföring på lägenhet
skall kunna ske, alla lägenheter där personer kan tänkas bli folkbokförda bör
finnas i ett lägenhetsregister. Även beträffande lokaler kan motsvarande
synpunkter anläggas, eftersom lokaler i vissa fall kan byta användning.
Lägenhetsregistret bör enligt verkets mening endast innehålla uppgifter om
lägenheternas fysiska egenskaper. Uppgifter om den aktuella användningen bör
inte ingå. Också Lantmäteriet framhåller att vissa typer av lokaler bör ingå i
registret för att de funktionsomvandlingar som sker mellan boende och kontor
skall kunna hanteras.
Skälen för regeringens förslag: Lägenhetsregistret måste, som redan framgått,
tillföras vissa uppgifter från fastighetsdatasystemet, främst bygg-
nadsregistret. Vidare erfordras adress och lägenhetsbeteckning samt ett antal
olika lägenhetsspecifika uppgifter som hittills inte varit registrerade.
En mer preciserad utformning av variabelinnehåll och variabelklassificeringar
kan ske först efter det användarna lämnat synpunkter på behov m.m., vilket
endast till viss del har skett under remissbehandlingen. Viss ledning be-
träffande innehållet kan dock hämtas från variabelinnehållet i tidigare folk-
och bostadsräkningar, som med något tillägg ser ut enligt följande: ägarkatego-
ri, hustyp, värmesystem, byggnadsår, antal våningsplan, antal rum, förekomst av
kök, lägenhetsyta, dispositionsform/upplåtelseform, kollektivt boende, hiss
(endast flerbostadshus) samt våningsplan. Flertalet av dessa uppgifter finns
inte registrerade i fastighetsdatasystemet. Regeringen kommer att genom
förordning föreskriva om innehållet i registret. Definitioner av variabler m.m.
bör utformas i samråd mellan berörda myndigheter.
De uppgifter som hämtas från fastighetsdatasystemet bör också kunna ajour-
hållas löpande från samma källa. Fastighetsägarna bör samtidigt bli fortsatt
uppgiftsskyldiga beträffande vidtagna förändringar som påverkar den lägen-
hetsspecifika information de tidigare lämnat. Rutinerna för
aktualisering/ajourhållning bör utformas i samarbete mellan kommunerna, CFD, SCB
och andra berörda. Ett syfte med rapportrutinerna bör vara att så långt möjligt
eliminera risken för dubbelarbete.
Registret kommer också att omfatta special- och fritidsbostäder. Spe-
cialbostäder kan märkas genom kodsättning på lägenhetsnivå, uppdelat på
särskilda koder för t.ex. studentbostad, bostad för äldreboende och övrig
specialbostad. Klassficeringen av fritidshus kan komma att medföra särskilda
problem. För närvarande kan uppgifter hämtas från fastighetstaxeringen om att
fastigheten är taxerad som fritidshus. En möjlighet är att man vid uppläggningen
tar in typkoden för taxering i lägenhetsregistret med markering för fritidshus.
I framtiden kan nybyggda hus ges en markering för fritidshus av kommunen vid
uppdateringen.
Ändamålet med lägenhetsregistret kräver, som tidigare angivits, inte att det
omfattar sådana lägenheter som används för annat ändamål än boende.
Insamlingen av uppgifter till lägenhetsregistret i uppbyggnadsskedet skall,
efter det att kommunerna har fastställt adress och lägenhetsbeteckningar,
ombesörjas av det blivande Lantmäteriverket. Fastighetsägarna tillställs
blanketter med de uppgifter förtryckta som hämtas från fastighetsdatasystemet.
Uppgiftsplikten enligt lägenhetsregisterlagen omfattar en kontroll av dessa samt
komplettering med angiven lägenhetsspecifik information inklusive
lägenhetsbeteckningar.

6.4 Fastställande av adress och lägenhetsbeteckning

Arbetsgruppens förslag: Adressregistren i fastighetsdatasystemet skall bli
obligatoriska för kommunerna i fråga om inrättande och ajourhållning. Kommunerna
skall fastställa adress och lägenhetsbeteckning för varje lägenhet. Dessa
uppgifter bildar en lägenhetsidentitet.
Remissinstanserna: Svenska kommunförbundet anser att frågan om åsättande av
lägenhetsidentitet bör bli föremål för särskilt noggrann utvärdering och att
särskilda resurser kan komma att behövas specifikt för denna del av
provverksamheten. Förbundet ser en risk för att kommunerna som ansvariga för
lägenhetsidentiteterna förorsakas betydande arbetsinsatser när det gäller vissa
fastighetsägarkategorier. Förbundet förespråkar en värdebärande modell för
åsättande av lägenhetsidentitet och ser inget hinder i att densamma återges på
adresstavlor i portuppgångar och liknande. Förbundet delar inte arbetsgruppens
uppfattning att inrättande och ajourhållning av ett adressregister inte skulle
komma att bli särskilt tung arbetsbörda för kommunerna utan pekar på motsatsen.
Uppgiften bör avtalsregleras och kommunerna erhålla full kostnadstäckning för
insatsen. SCB konstaterar att ett obligatoriskt adressregister och
byggnadsregister är en helt nödvändig utgångspunkt innan ett administrativt
system med ett lägenhetsregister och förbättrad folkbokföring kan byggas upp.
Denna uppbyggnad kan inte, som nu sker med CFD:s byggnadsregister, bygga på
frivilliga överenskommelser mellan t.ex. kommunerna och CFD. Obligatoriet är
nödvändigt för att klara en riksomfattande statistikredovisning med hög
kvalitet. Centralbyrån förespråkar vidare en värdebärande modell för
lägenhetsbeteckningen med löpnummer per våningsplan. En sådan modell minskar
behovet av frågor om våningsplan till uppgiftslämnarna och dessutom vara till
fördel för andra användare. SCB anser däremot inte att det krävs en obligatorisk
skyltning vid respektive dörr. RSV förespråkar att en belägenhetsangivande
modell väljs för lägenhetsbeteckningen. Utgångspunkten bör vara att dessa
utformas på ett sådant sätt att de får största möjliga användningsområde. Enligt
verkets mening torde en lämplig modell vara en numrering som är unik inom en
uppgång och anger våningsplan. Verket framhåller vidare att utformningen av
lägenhetsbeteckningarna är mycket viktig för ett framgångsrikt genomförande. RSV
menar att en förutsättning för att uppgifterna om lägenhet i rimlig omfattning
skall komma att lämnas av de flyttande är en tydlig skyltning vid lägenheterna.
Verket ser inte någon annan möjlighet att tillse att detta sker än att
föreskriva en skyldighet för fastighetsägarna. Slutligen framhåller man att
kommunernas skyldighet att fastställa adresser till alla byggnader med
lägenheter bör komma till uttryck i en tydlig lagbestämmelse, vilket inte är
fallet i arbetsgruppens förslag.
Skälen för regeringens förslag: För att hushålls- och bostadsstatistik skall
kunna tas fram med hjälp av registerdata måste varje bostadslägenhet ges en
identitet som medför att den går att särskilja från andra bostadslägenheter.
Identifieringen bör av naturliga skäl bygga på kopplingen fastighet - byggnad -
adress. Ett införande av folkbokföring på lägenhet förutsätter därför först och
främst att varje bostadslägenhet har en fastställd adress. Kommunerna bör
ansvara för att adresser fastställs. Den gällande folkbokföringslagen (1991:481)
avser liksom den tidigare lagen endast folkbokföring på fastighet och inte på
lägenhet. I de fall det finns mer än en bostadslägenhet med samma adress måste
varje lägenhet ges en särskild beteckning (lägenhetsbeteckning). Också
fastställande av en sådan lägenhetsbeteckning bör bli kommunens skyldighet.

14

Adresser

Ca 200 kommuner förde i september 1995 adressregister i fastighetsdatasystemet.
Adresserna omfattar i huvudsak tätortsområden. För att kommunerna skall kunna
tillhandahålla behövliga adresser bör registrets uppbyggnad, fortlevnad och
kvalitet säkerställas. Den frivilliga överenskommelse som nåtts har tveklöst
utfallit med mycket gott resultat. Det måste samtidigt konstateras att alla
komponenter i ett system måste vara kompletta för att inte helheten skall
äventyras. Det innebär att ett adressregister bör föras för alla kommuner, såväl
tätorts- som lands-
bygdsområden. Arbetsgruppen kom till den slutsatsen att adressregistren i
fastighetsdatasystemet måste bli obligatoriska för kommunerna i fråga om in-
rättande och ajourhållning. Arbetsgruppen framhöll också nödvändigheten av att
detta adressregister finns i alla kommuner i tid för starten av lägenhets-
registret. Detta medför enligt arbetsgruppens bedömning att adressregistret
tills vidare stannar kvar som ett underregister till fastighetsregistret, men
att adressuppgifterna ajourhålls med stöd av bestämmelser i lägenhetsregister-
lagen. På sikt ansågs dock adressregistret böra brytas ur fastighetsregistret.
Regeringen har emellertid stannat för att inte införa en författningsreglerad
skyldighet att föra adressregister, i fastighetsdatasystemet. Det är istället
skyldigheten att tillhandahålla adressuppgifter för att fastställa adress till
bostadslägenheter som i föreliggande förslag blir obligatorisk. Regeringen utgår
samtidigt från att de kommuner som idag inte har ett fullständigt adressregister
inom fastighetsdatasystemet, för att kunna leva upp till nyssnämnda krav, vidtar
åtgärder för uppbyggnaden av ett sådant.Arbetet med att färdigställa
adressregister i hela landet bör ske parallellt med provverksamheten och före
uppbyggnaden av lägenhetsregistret. Detta eftersom ett fullständigt
adressregister i fastighetsdatasystemet blir en förutsättning för
färdigställandet av lägenhetsregistret och i sin tur för folkbokföring på
lägenhet. Det är också klart att det behövs kontakter mellan kommunerna och
fastighetsägarna innan lägenhetsbeteckningarna slutligen kan fastställas. Det
som framkommit om ett basregister för adresser (jfr avsnitt 5.4) bör också väga
tungt vid beslut om den framtida utformningen av adressregistret.

Lägenhetsbeteckning

Arbetsgruppen har förespråkat en informationsbärande modell för lägenhetsbeteck-
ningen. Härmed avses att beteckningen innefattar viss information om var i
byggnaden lägenheten är belägen. Det ankommer enligt den föreslagna regleringen
på kommunerna att fastställa lägenhetsbeteckningen och regeringen vill särskilt
framhålla att en informationsbärande modell, om den införs konsekvent i samtliga
kommuner på sikt kan medföra stora fördelar. Det blivande Lantmäteriverket bör i
samråd med kommunerna eller Kommunförbundet och berörda myndigheter och
organisationer ta fram riktlinjer för hur en sådan lägenhetsbeteckning bör
utformas.
Det är endast fastighetsägarna som har kunskap om lägenheternas antal och
fördelning inom fastigheten och en stor del av arbetet måste därför utföras i
nära kontakt med dem. Till sin hjälp bör de tillhandahållas en förteckning av
fastighetsidentiteterna som kan tas fram av Lantmäteriverket med de av kommunen
fastställda adresserna och instruktioner för hur själva tilldelningen av
beteckningar sker. Det krävs också att fastighetsägare i många fall
tillhandahåller olika slags information om lägenheterna och dess placering för
att lägenhetsbeteckningarna skall fastställas på ett korrekt underlag. I de fall
klara och entydiga regler kan uppnås för fastställande av lägenhetsbeteckning
finns möjligheter till ett i vissa fall förenklat förfarande, såsom t.ex. att
fastighetsägaren - efter kommunens godkännande - lämnar uppgifter direkt till
Lantmäteriverket. Kompletterande föreskrifter bör meddelas av regeringen eller
den myndighet som regeringen bestämmer.
Fastighetsägaren skall underrättas om den fastställda adressen och
lägenhetsbeteckningen.

6.5 Ansvarsfrågor

Arbetsgruppens förslag: Överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Svenska Kommunförbundet framhåller att fördelen med
arbetsgruppens förslag är att man får en registrering vid källan. Dock måste
rutiner och föreskrifter utarbetas och ajourhållas vad avser uppläggningar,
förändringar i lägenhetsbeståndet med hänsyn till ny- och ombyggnader samt
rivningar. Detta kommer enligt förbundets mening att innebära ett merarbete för
kommunerna vilket aktualiserar frågan om ersättning.
Skälen för regeringens förslag: Bestämmelser om registeransvar för
personregister ges i datalagen (1973:289). Även om lägenhetsregistret inte blir
ett personregister i datalagens mening, måste klarhet bringas i vem som på olika
sätt bär ansvar för registret och uppgifterna i detta. Ansvaret för att lägga
upp ett register av detta slag och fullgöra dess ändamål aktualiserar ju också
ett ansvar för registerinnehållet. Det är givet att ansvaret för uppgifter i
registret som hänför sig till en viss kommun hamnar hos den kommunen. Det
blivande Lantmäteriverket förutsätts utföra såväl den inledande som den
fortsatta registerhanteringen. Ajourföring och senare kompletteringar skall
utföras genom kommunernas försorg. Av naturliga skäl hamnar därför ansvaret för
registret hos verket, särskilt som CFD redan har ansvar för
fastighetsdatasystemet. Det blir därmed en registrering vid källan som allmänt
sett underlättar kommunikationen men som också ger möjlighet till kontakter
mellan berörda för att reda ut oklarheter m.m. Registerkvaliteten bör då också
kunna hållas på en hög nivå.

6.6 Gallring

Arbetsgruppens förslag: Överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Riksarkivet framhåller att provverksamheten är en
engångsföreteelse och har inga synpunkter på att uppgifterna gallras när lagen
upphör att gälla. Framtida forskningsintressen är enligt arkivets mening inte
åsidosatta.
Skälen för regeringens förslag: Bestämmelser om bevarande och gallring av
allmänna handlingar hos myndigheter finns i arkivlagen (1990:782).
Huvudprincipen enligt arkivlagen är att allmänna handlingar skall bevaras.
Gallring får ske, men därvid skall alltid beaktas att återstående material skall
kunna tillgodose rätten att ta del av allmänna handlingar, behovet av
information för rättskipningen och förvaltningen samt forskningens behov.
Arkivlagen medger att avvikande bestämmelser om gallring ges i annan lag eller i
förordning.
Beträffande uppgifterna i lägenhetsregistret anser regeringen att gallring bör
ske enligt arkivlagens bestämmelser, även om detta som Lagrådet framhållit inte
behöver anges uttryckligen i lagtexten. Eftersom lägenhetsregistret inte blir
ett personregister i datalagens (1973:289) mening, uppkommer inte någon
tveksamhet hurvida gallring skall ske enligt datalagens eller arkivlagens
bestämmelser.
Andra aspekter gör sig gällande beträffande de register som skall få inrättas
med stöd av lagen om provverksamhet avseende hushålls- och bostadsuppgifter.
Regeringen anser att det i dessa fall är viktigt att inte bevara uppgifter hos
myndigheterna när ändamålet med uppgifterna, provverksamheten, är fullföljt.
Registren byggs upp under en testperiod och kvaliteten på uppgifterna kan vara
svår att överblicka. Här gör sig samtidigt starka integritetsintressen gällande.
Registren för provverksamheten bör därför gallras senast vid den tidpunkt när
lagen upphör att gälla och provverksamheten avvecklas. Detta måste anges
uttryckligen i lagen. Förslaget om gallring stärker sammanfattningsvis enligt
regeringens mening integritetsskyddet utan att värden för framtida forskning
m.fl. går förlorade.

15

7 Folkbokföring på lägenhet

Arbetsgruppens förslag: Överensstämmer i stort med regeringens förslag.
Remissinstanserna: RSV framhåller att folkbokföringsregistret bör få innehålla
en konstruerad lägenhetsbeteckning som gör det möjligt att i vissa särskilda
fall i statistiken redovisa personer som inte går att knyta till viss lägenhet
som ett hushåll.
Skälen för regeringens förslag: Den gällande folkbokföringslagen (1991:481)
avser liksom den tidigare lagen endast folkbokföring på fastighet och inte på
lägenhet. En förutsättning för att kunna ta fram hushålls- och bostadsstatistik
med hjälp av registerdata är emellertid att personer som bor på en fastighet med
flera lägenheter är folkbokförda på lägenhet. Regeringen föreslår därför att
folkbokföring på lägenhet införs i dessa fall. Folkbokföring kommer att kunna
ske på de lägenheter som registrerats i det föreslagna lägenhetsregistret.
Uppgift om lägenhetens beteckning kommer att införas i de lokala folk-
bokföringsregistren.
För den del av befolkningen (ca 50 %) som bor i enbostadshus innefattar
uppgiften om folkbokföringsfastighet även uppgift om exakt bostad. Folkbokföring
på lägenhet för boende i flerbostadshus kan därför inte sägas till sin karaktär
vara mer känslig från intergritetssynpunkt än den nuvarande uppgiften om
folkbokföringsfastighet för boende i enbostadshus. I vilken bostad en person
bor, dvs. hans adress, och vilka fler som bor i bostaden är normalt allmänt
känt. Uppgift om en persons adress- och folkbokföringsfastighet är också normalt
att anse som uppgifter som inte är känsliga. I de undantagsfall en persons
adress är en känslig uppgift förses den personens uppgifter i folkbokföringen
med en markering som medför att en särskild sekretessprövning görs innan några
uppgifter om den personen lämnas ut.
När Lantmäteriverket har lagt upp lägenhetsregistret för ett visst område
skall skattemyndigheten registrera rätt lägenhetsbeteckning för varje folkbok-
förd person i området. För att folkbokföring på lägenhet skall kunna genomföras
krävs att fastighetsägare lämnar uppgifter om dem till vilka bostadslägenheter
är upplåtna. Registreringen sker sedan med ledning av de uppgifter som
fastighetsägarna lämnar till skattemyndigheten. Med hjälp av de i folk-
bokföringsregistret registrerade familjerelationerna kan också koppling till
övriga boende i en lägenhet i allmänhet ske. Maskinell sammankoppling kan ske i
fråga om makar, barn (oavsett ålder) och föräldrar, sambor med gemensamma barn
samt barn med vårdnadshavare. I de fall skattemyndigheten inte med ledning av
fastighetsägarens uppgifter kan avgöra i vilken lägenhet en person bor måste
detta utredas genom direkt kontakt med personen själv eller i särskilda fall med
fastighetsägaren. Som RSV framhållit kan det också uppstå situationer där den
enskilde inte kan knytas till en viss bostadslägenhet. Dessa folkbokförs som
tidigare enbart på fastighet. Huruvida det för dessa fall finns skäl att utvidga
lägenhetsbegreppet får provverksamheten utvisa.
Innan en person registreras på en lägenhet i folkbokföringsregistret måste
kommunikation ske med den registrerade (17 § förvaltningslagen 1986:223). Detta
gäller oavsett om någon utredning gjorts eller inte. Härigenom får den enskilde
också information om vilken lägenhet han folkbokförts på.
Bland de uppgifter som fastighetsägarna lämnar in kan finnas känsliga
adressuppgifter om personer som riskerar förföljelse och som därför erhållit
sekretessmarkering eller medgivits kvarskrivning enligt 16 §
folkbokföringslagen. Eftersom det inte omedelbart framgår att uppgifter från en
fastighetsägare kan innehålla sådan känslig information är det av vikt att
skattemyndigheten behandlar inkomna uppgifter med försiktighet.
Folkbokföring på lägenhet medför vissa förändringar i skyldigheten att anmäla
ändrad adress enligt folkbokföringslagen. Den som flyttar till en
bostadslägenhet i ett flerbostadshus blir sålunda skyldig att komplettera sin
flyttningsanmälan med uppgift om ny lägenhetsbeteckning. Skattemyndigheten har
idag problem med att få den flyttande att ange fastighetsbeteckning till
inflyttningsfastigheten. I de flesta fall kan skattemyndigheten genom
registerkopplingar mellan adress och fastighet själv utreda vilken fastighet
inflyttningen avser. Införandet av lägenhetsbeteckning förutsätter däremot
medverkan av den enskilde vid utredningen av vilken lägenhet som inflyttningen
avser. Lämnas inte uppgiften i flyttningsanmälan innebär det att skattemyn-
digheten måste begära in lägenhetsuppgiften från den enskilde eller
fastighetsägaren. Tvingas skattemyndigheten att i stor omfattning på detta sätt
hämta in kompletterande uppgifter, kommer hanteringen av flyttningsanmälningarna
att kräva större resurser än tidigare.
Skattemyndigheten får vidare i sin egenskap av folkbokföringsmyndighet
förelägga en person att lämna uppgift om lägenhetsbeteckning, även om denne inte
är skyldig att göra anmälan om flyttning. Myndigheten ges också möjlighet att
förelägga en fastighetsägare eller innehavare av bostadslägenhet som upplåter en
bostad i flerbostadshus att uppge lägenhetsbeteckning beträffande den bostad som
upplåts.

16

8 Säkerhet, integritet och sekretess

Skälen för regeringens bedömning:

Säkerhets- och integritetsfrågor för lägenhetsregistret

För säkerhetsarbetet i dess helhet finns särskilda riktlinjer antagna hos det
nuvarande CFD. En särskild årsredovisning av ADB-säkerheten görs med redovisning
av den aktuella säkerhetsnivån. Här sammanfattas de säkerhetsåtgärder som har
genomförts och de som skall genomföras under kommande budgetår. Redovisningen
innehåller också en kort beskrivning av den gällande säkerhetsorganisationen.
Säkerhetsfrågorna har hög prioritet inom CFD. Säkerhetsfrågor förekommer
ständigt i olika steg i den systemutvecklingmodell som används vid CFD.
Utveckling, införande, drift och förvaltning av ett lägenhetsregister kan ur
säkerhetssynpunkt genomföras inom ramen för de rutiner som finns. Införandet av
ett lägenhetsregister är ett arbete som spänner över samtliga delar i CFD:s ADB-
säkerhetsarbete. I arbetet ingår fem olika grupper av skyddsåtgärder, nämligen
kapitalskydd, funktionsskydd, dataskydd, datakvalitetsskydd och avbrotts- eller
katastrofskydd.
Uppgifterna i ett lägenhetsregister är inte direkt personanknutna utan
kopplingen till person och hushåll sker i folkbokföringsregistren och senare
också vid statistikframställningen. Regeringen gör, som tidigare angivits,
ändock den bedömningen att registret bör regleras på motsvarande sätt som ett
personregister. Inte minst registrets karaktär av totalregister talar starkt
härför.

Folkbokföring på lägenhet

Folkbokföringsregistren, som närmare behandlas i avsnitt 7, innehåller uppgifter
som är av grundläggande betydelse för den enskilde och för myndigheternas
verksamhet. Det nuvarande folkbokföringssystemet har underkastats en riskanalys
som på sin tid utarbetades på uppdrag av Sårbarhetsutredningen. I analysen
redovisades ett stort antal problemområden. Med anledning härav och mot bakgrund
av Datainspektionens allmänna råd om ADB-säkerhet, har en särskild handlingsplan
för ADB-säkerheten upprättats inom skatteförvaltningen. Införande av folk-
bokföring på lägenhet kan inte förutsättas förändra kraven på ADB-säkerhet för
folkbokföringsregistren.
Folkbokföring på lägenhet som en utökad adressuppgift utgör knappast i sig en
integritetskänslig uppgift. Genom att uppgifter om lägenhetsbeteckning förs in i
folkbokföringen ökar precisionen i adressen. Detta torde medföra en minskad risk
för personförväxlingar, t.ex. vid postdistribution. Minskad risk för personför-
växling innebär en förstärkning av integritetsskyddet. Införandet av
särskiljande adresser i folkbokföringen kan kanske även bidra till en minskning
av personnummeranvändningen.
Den personliga integriteten kan kränkas, inte enbart genom att känslig
information samlas, utan även genom att i och för sig harmlösa uppgifter är
felaktiga eller inaktuella. En felaktig lägenhetsuppgift kan emellertid
förorsaka den enskilde olägenheter och riskerar därmed att kränka den personliga
integriteten. Detta borde effektivt kunna förebyggas genom en väl planerad
hantering av folkbokföringsuppgifterna.

Framtagande av statistik

Säkerhets- och integritetsfrågorna inom ramen för SCB:s statistikproduktion har
varit föremål för granskning av flera olika utredningar under senare år. Två
folk- och bostadskommissioner har haft till uppgift att bl.a. bevaka dessa
frågor i samband med de senaste folk- och bostadsräkningarna.
Integritetsskyddsutredningen har i delbetänkandet Statistik och integritet, del
1, Skydd för uppgifter till den statliga statistiken m.m. (SOU 1993:83) gett en
god beskrivning av dataskyddet av materialet till SCB:s statistikproduktion.
I det SCB-gemensamma programmet Dataskydd och uppgiftslämnarfrågor för
perioden 1993/94-1995/96 lämnas också en översikt över de olika regler och
åtgärder som SCB:s dataskydd baseras på.
Det bör också framhållas att de uppgifter som SCB använder för att framställa
statistik omfattas av absolut sekretess enligt 9 kap. 4 § sekretesslagen
(1980:100).

17

9 Provverksamhet

Utredningens förslag: En provverksamhet bör genomföras.
Arbetsgruppens förslag: Har föreslagit en författningsreglering av
provverksamheten.
Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser har förordat en provverksamhet
men har inte haft några synpunkter på uppläggningen av denna.
Skälen för regeringens förslag: Enligt regeringens uppfattning är det
nödvändigt att genomföra en provverksamhet för att bl.a. kunna precisera
kostnader, klargöra ansvarsområden för berörda myndigheter och utreda rutiner
kring identitetssättningen av lägenheterna och folkbokföringen samt för att
testa metoder för framställning av registerbaserad statistik. Provverksamheten
skall omfatta dels Gävle kommun, dels Högalids församling i Stockholms kommun.
Dessa områden bedöms vara representativa beträffande sådana faktorer som måste
testas och utvärderas. Här finns också väl utbyggda adressregister.
För genomförande av provverksamheten skall uppgifter få hämtas från olika
personregister enligt vad regeringen föreskriver.
Vad gäller informationen till de berörda anser regeringen att det förutom en
allmän information om provverksamheten skall ges information till de
registrerade om de uppgifter som påförs av skattemyndigheten, dvs.
lägenhetsbeteckning för medlemmar i hushåll med utgångspunkt i
kontraktsinnehavarens personnummer. Informationen skall ges i samband med att
folkbokföring sker på lägenhet och innebär att inga uppgifter kommer att
registreras utan de berördas vetskap. Förfarandet innebär naturligtvis också
att den som åsatts en felaktig uppgift genom kontakt med skattemyndigheten får
den rättad.
I likhet med vad som regelmässigt skett vid tidigare folk- och bostadsräk-
ningar behöver provverksamheten följas upp i fråga om tillförlitlighet i
uppgifterna och ajourföring av registren m.m. Därför kan bl.a. behövas ett
särskilt statistikregister för kvalitetsundersökning. Regeringen föreslår också
att registret skall gallras efter det provverksamheten avslutats.
Införandet av folkbokföring på lägenhet sker successivt i hela landet. Detta
erfordrar vissa särskilda regler om främst uppgiftsplikt. Dessa regler skapas i
enlighet med Lagrådets förslag genom ändringar av befintliga bestämmelser i
folkbokföringslagen.

18

10 Ekonomiska konsekvenser

Totala kostnader

Det alternativ till uppläggning av lägenhetsregister och folkbokföring på
lägenhet som regeringen har valt beräknades i utredningen kosta ca 260 miljoner
kronor. Kostnaderna omfattar utveckling, uppläggning, ajourhållning och
statistikredovisning. Beräkningarna är svåra att precisera bl.a. beroende på hur
omfattande kompletteringsarbetet blir för att få en godtagbar kvalitet i
lägenhets- och folkbokföringsuppgifterna. Efter provverksamheten kommer
regeringen att ha tillgång till ett betydligt bättre beslutsunderlag vad gäller
de totala kostnaderna för reformen. Regeringen avser att årligen återkomma till
riksdagen med information och förslag i kostnadsfrågor.
Registerbaserade folk- och bostadsräkningar innebär på sikt stora besparingar
för stat och kommun jämfört med traditionella räkningar. Kostnaden för en
traditionell folk- och bostadsräkning kan i dag uppskattas till ca 300 miljoner
kronor. Detta skall jämföras med kostnaden för att bygga upp ett lägenhets-
register och införa folkbokföring på lägenhet, totalt 260 miljoner kronor. De
därefter återkommande folk- och bostadsräkningarna har beräknats till ca 10
miljoner kronor per gång. Detta innebär att engångskostnaderna för reformen i
princip är intjänade redan efter det att den första registerbaserade folk- och
bostadsräkningen genomförts, vilket sker år 2000. Därefter realiseras
besparingarna fullt ut för statsverket. Regeringen återkommer med förslag till
hur finan-
sieringen skall ske.
Regeringen bedömer att kostnaderna för systemets fortvarighet (ajourhållning
och återkommande folk- och bostadsräkningar) inte är större än att de genom
omprioriteringar kan täckas inom ramen för berörda myndigheters
förvaltningsanslag.

Kostnadsfördelningsprincipen

Utredningen tar inte ställning till kostnadsfördelningen mellan staten och
kommunerna, men pekar på att det finns två alternativ. Det ena innebär att
staten och kommunerna ansvarar för sina egna kostnader i likhet med tidigare
folk- och bostadsräkningar. Folk- och bostadsräkningen år 1990 kostade totalt ca
250 miljoner kronor, varav 100 miljoner kronor hänförde sig till kommunerna och
150 miljoner kronor till staten. Det andra alternativet är den finansieringsform
som har använts vid uppbyggnaden av byggnadsregistret och som innebär att
kommunerna får ersättning av staten för det arbete man utför vid uppläggningen.
Användarna betalar därefter för användningen av registret.
Arbetsgruppen har för sin del förutsatt att kommunerna skall erhålla
finansiellt stöd från staten för det arbete man avsätter för själva registre-
ringsarbetet.
Flertalet remissinstanser har inte behandlat dessa frågor. Svenska
kommunförbundet framhåller dock att finansieringen av uppläggningen av adress-
och lägenhetsregister bör ske på liknande sätt som vid uppläggningen av
byggnadsregistret. Avtalsliknande ersättning bör ges till kommunerna för utfört
arbete. I gengäld får kommunerna vara beredda att betala för vissa uttag.
En nödvändig förutsättning för ett rikstäckande lägenhetsregister,
folkbokföring på lägenhet och en registerbaserad folk- och bostadsräkning år
2000 är ett heltäckande register över adresser. Drygt 200 kommuner för nu på
frivillig grund adressregister i fastighetsdatasystemet hos CFD. Dock återstår
adressättning och registrering av ca 900 000 adresser på landsbygden och
registrering av ytterligare ca 875 000 tätortsadresser. Adressregistret måste
vara komplett inom två år för att en registerbaserad folk- och bostadsräkning
skall kunna genomföras år 2000. Därför föreslår regeringen, som redovisats i
avsnitt 6.4, att kommunerna åläggs att fastställa adresser. Således skall under
år 1996 och 1997 ett stort antal belägenhetsadresser föras in i registret och en
omfattande adressättning genomföras på landsbygden.
En arbetsgrupp med representanter för CFD, Svenska kommunförbundet, RSV och
Posten har beräknat totalkostnaden för att upprätta ett basregister över
adresser till ca 55 miljoner kronor, varav 22,5 miljoner kronor för Posten, 22,5
miljoner kronor för kommunerna och 10 miljoner kronor för CFD. Posten beräknas
göra stora besparingar om förslaget genomförs, beroende på att antalet felaktiga
adresser kommer att minska. Posten är enligt arbetsgruppen beredd att stå för
sin del av kostnaderna.
Även för kommunerna bör ett heltäckande adressregister kunna medföra
besparingar inom bl.a. räddningstjänsten, socialtjänsten, sophämtningen och
annan kommunal service. De stora besparingarna för kommunerna skall dock ses mot
bakgrund av att de inte behöver vara med och finansiera folk- och
bostadsräkningar i framtiden.
Regeringen anser mot bakgrund av kommunernas uttalade behov av hus-
hållsstatistik och de stora besparingar för kommunerna som en registerbaserad
folk- och bostadsräkning medför jämfört med en traditionell räkning att
kommunerna bör svara för de kostnader som rör registreringen av adresser.
När det gäller uppläggning av lägenhetsregistret förordar regeringen i likhet
med Svenska kommunförbundet att kommunerna erhåller ersättning av staten för det
arbete som de utför vid uppläggningen av registret. Storleken på ersättningen
till kommunerna bör, liksom i fallet med byggnadsregistret, kunna fastställas
som ett normalavtal mellan CFD och Svenska kommunförbundet. Kostnaderna för
ajourhållning bör kunna ersättas enligt samma princip. Utom för
statistikproduktion som regleras i lagen om den officiella statistiken betalar
användarna därefter för användningen av registret. Staten ansvarar också för
kostnaderna för förändringar i folkbokföringen.
Jämfört med den kostnadsfördelningsprincip som tidigare använts innebär detta
att staten tar ett ökat ansvar i förhållande till kommunerna när det gäller
folk- och bostadsräkningarna. Samtidigt kommer kostnadsfördelningen mellan
kommunerna att bli mer rättvis eftersom endast kostnader knutna till den egna
kommunen (komplettering av adresser och faktisk statistikanvändning) kommer att
belasta de enskilda kommunerna.

11 Anslagsfrågor för budgetåret 1995/96

Skälen för regeringens förslag: Utredningen beräknar totalkostnaden för att
inrätta ett lägenhetsregister och införa folkbokföring på lägenhet till ca 260
miljoner kronor fram till år 2000, varav ca 40 miljoner kronor avser beräknad
ersättning till kommunerna för uppläggningsarbetet.
Enligt regeringens uppfattning är det nödvändigt att genomföra en prov-
verksamhet för att förbättra kostnadsberäkningarna och utreda rutiner kring
folkbokföringen och identitetssättningen av lägenheterna. En provverksamhet
skall därför genomföras i Gävle kommun och i Högalids församling i Stockholms
kommun. Provverksamheten skall genomföras gemensamt av kommunerna, CFD, RSV och
SCB. Provverksamheten är också en del i uppbyggnaden av lägenhetsregistret och
folkbokföring på lägenhet.
Provverksamheten måste påbörjas redan under innevarande budgetår för att en
registerbaserad folk- och bostadsräkning skall kunna genomföras år 2000. De
berörda myndigheternas kostnader för provverksamheten beräknas till ca 37
miljoner kronor under innevarande budgetår.
För CFD:s del beräknas kostnaderna för innevarande budgetår till 14,5 miljoner
kronor. Kostnaderna innefattar bl.a. systemutveckling, utredningsarbete,
uppgiftsinsamling från fastighetsägarna, registrering, utveckling av
adressregistersystemet samt ersättning till kommunerna. För RSV beräknas
kostnaderna till 15 miljoner kronor, vilket innefattar bl.a. utvecklingskost-
nader för folkbokföringen och kostnader för att hämta in uppgifter från fastig-
hetsägarna och koppla ihop hushållen. För SCB:s del beräknas kostnaderna till
7,2 miljoner kronor och innefattar bl.a. utveckling av definitioner och innehåll
i de variabler som skall in gå i lägenhetsregistret samt statistisk bearbetning
och förberedelser för kvalitetsmätning.
Regeringen föreslår därför att det på tilläggsbudget för budgetåret 1995/96
under sjunde huvudtiteln anvisas ett nytt reservationsanslag, benämnt Folk- och
bostadsräkning år 2000 på 37 miljoner kronor.

19

12 Författningskommentar

12.1 Förslaget till lag om provverksamhet avseende
hushålls- och bostadsuppgifter

1 §
Paragrafen anger lagens tillämpningsområde, som gäller provverksamhet i en
kommun och en församling.
Provverksamheten går ut på att precisera kostnader, klargöra ansvarsområden
för berörda myndigheter, utreda rutiner kring identitetssättning av lägenheter
och folkbokföring på lägenhet och testa framställning av registerbaserad
statistik. Samtidigt som lagen om provverksamhet träder ikraft börjar lägenhets-
registerlagen att gälla för provområdena och något senare även ändringen i
folkbokföringslagen (1991:481). Hela kedjan från kommunens identitetssättning av
lägenheter till folkbokföringen på lägenhet är avsedd att testas i provområdena.
Efter Lagrådets påpekande har de bestämmelser om uppgiftsskyldighet m.m. som
behövs för att genomföra folkbokföring i hela landet på lägenhet överförts till
folkbokföringslagen genom komplettering av 32 §.

2 och 3 §§
För att kunna genomföra provverksamheten kommer de berörda myndigheterna att
behöva inrätta personregister särskilt för provverksamheten. På motsvarande sätt
som vid tidigare folk- och bostadsräkningar kommer t.ex. provverksamheten att
behöva följas upp i vad avser tillförlitligheten i uppgifterna. Det kan således
behövas ett särskilt register för kvalitetsundersökning. Som framgår av 5 §
föreslås en begränsad bevarandetid för uppgifterna i dessa för provverksamheten
särskilt inrättade register.
Myndigheterna ges i 3 § rätt att inhämta uppgifter från andra personregister
för sambearbetning med de personregister som används för provverksamheten. Detta
avser framför allt uppgifter som skall användas på de förtryckta blanketterna.
Regeringen kommer att i förordning meddela närmare föreskrifter angående vilka
uppgifter som får hämtas in på detta sätt.

4 §
I paragrafen regleras skyldigheten att ge en allmän information om prov-
verksamheten.

5 §
I denna paragraf finns en bestämmelse som tar över arkivlagens (1990:782)
regler om gallring. Regleringen avser de särskilda personregister för bl.a.
kvalitetskontroll som myndigheterna får inrätta med stöd av 3 §. Regeringen
anser att det i en provverksamhet som denna är viktigt att inte bevara uppgifter
hos en myndighet när ändamålet med uppgifterna är fullgjort. Det stärker
integritetsskyddet utan att värden för framtida forskning o. dyl. kan bedömas gå
förlorade.

20

12.2 Förslaget till lag om lägenhetsregister

1 §
Lägenhetsregistret kommer att i teknisk bemärkelse föras av det blivande
Lantmäteriverket, men med kommunerna som ansvariga för de uppgifter som hänför
sig till respektive kommun. Registret utgör inte ett personregister i datalagens
(1973:289) mening. Regeringen anser emellertid att registret, med hänsyn till
sin rikstäckande karaktär och de möjligheter till sambearbetning som finns, bör
regleras på ett sätt som i stor utsträckning motsvarar regleringen av ett
personregister.
Andra stycket tar upp ansvarsfrågor som kan aktualiseras på olika sätt. I
datalagen används begreppet registeransvar som i sin tur aktualiserar ett
särskilt regelverk. Lantmäteriverket bör ha ett övergripande ansvar för
lägenhetsregistret, inte minst i tekniskt hänseende. De uppgifter i registret
som hänför sig till respektive kommun bör ajourföras av respektive kommun. Det
är givet att kommunen då också ansvarar för kvalitet m.m. beträffande de
uppgifterna.

2 §
Ändamålet för ett register utgör ramen för dess användning och måste på ett
tydligt sätt avgränsas till det som utgjort motivet för inrättandet av
registret. Detta är särskilt viktigt om registret har ett integritetskänsligt
innehåll men det är också angeläget att ge en tydlig ändamålsbeskrivning för
register som har rikstäckande karaktär. Modellen har tidigare använts för
reglering av personregister, där integritetsaspekterna talar för en tydlig
reglering i detta avseende.
Även om det ges utförliga föreskrifter för innehållet i registret har
ändamålsbeskrivningen betydelse för vilka uppgifter som får tillföras.
Lägenhetsregistret kommer visserligen inte att innehålla personinformation, men
väl rikstäckande information om bostadslägenheternas beskaffenhet som, till-
sammans med andra uppgifter, skulle kunnas användas för andra ändamål än som
underlag för folkbokföring och för framställning av statistik. En utvidgning av
det angivna ändamålet kräver, även om bestämmelsen har givits en något
annorlunda utformning än den av Lagrådet föreslagna, beslut av riksdagen. Det är
av stor betydelse för skyddet av den personliga integriteten.
Förslaget till ändamålsbeskrivning omfattar det förfarande som beskrivs i
avsnitt 6. Också provverksamheten (avsnitt 7) täcks av ändamålet. Registret bör
också få användas för en rad andra samhällsnyttiga ändamål med anknytning till
samhällsplaneringen i stort.

3 §
Innehållet i lägenhetsregistret beskrivs utförligt i avsnittet 6.3. Registret
skall omfatta alla lägenheter som helt eller till en inte oväsentlig del kan
användas som bostad. Häri inräknas således både enbostadshus och lägenheter i
flerbostadshus, specialbostäder av olika slag samt fritidsbostäder. I lagen
räknas de olika huvudkategorierna av innehållet upp. En närmare beskrivning av
innehållet kommer att ges i förordning.

4 §
Mer lägenhetsspecifika uppgifter, som hittills inte varit registrerade, måste
inhämtas från fastighetsägare. Insamlingen sker med stöd av närmare föreskrifter
i en förordning som får utfärdas i anslutning till lagen. Uppgiftsinsamlingen
ombesörjs praktiskt av Lantmäteriverket. Uppgifter om vilka som bor i
lägenheterna hämtas in i ett senare skede av skattemyndigheten med stöd av
bestämmelser i folkbokföringslagen.

5 §
Adress och lägenhetsbeteckning är centrala faktorer i lägenhetsregistret och det
faller på kommunernas ansvar att fastställa dessa. Förfarandet beskrivs närmare
i avsnittet 6.4 och förutsätts ske i nära samarbete med fastighetsägarna. Det
bör ändock finnas en klar regel om en skyldighet att informera fastighetsägarna
om det fastställda uppgifterna. Bestäm-
melsen har korrigerats något efter synpunkter från Lagrådet

6 och 7 §§
Eftersom uppgifter till lägenhetsregistret till betydande del hämtas in från
enskilda fastighetsägare med stöd av uppgiftsskyldighet, måste vissa tvångsmedel
kunna tillgripas om de begärda uppgifterna inte kommer in inom angiven tid. Det
är härvid föreläggande om vite som kommer i fråga. Vitet för fastighetsägare
skall bestämmas enligt lagen (1985:206) om viten, vilket innebär att vite
bestäms med hänsyn till adressatens ekonomiska förhållanden och omständigheter i
övrigt i syfte att förmå honom att följa föreläggandet. Ett vitesföreläggande
bör inte kunna överklagas.

12.3 Förslaget till lag om ändring i folkbokföringslagen
(1991:481)

6 §
I ett nytt stycke i paragrafen har anförts en bestämmelse om att folkbokföring
skall ske på lägenhet och inte bara på fastighet, om fastigheten innehåller
flera bostadslägenheter.

28 §
Ändringen innebär att det införs en skyldighet att, i de fall folkbokföring
skall ske på lägenhet, ange ny lägenhetsbeteckning i samband med anmälan om
flyttning.

31 §
Ändringsförslaget innebär att ett nytt andra stycke tillkommer som ger
skattemyndigheten rätt att i egenskap av folkbokföringsmyndighet förelägga en
person att uppge lägenhetsbeteckning även i andra fall än i samband med
flyttning. Bestämmelsen är nödvändig vid utredning rörande folkbokföring av
personer som inte inledningsvis kan knytas till viss lägenhet.

32 §
För att kunna införa folkbokföring på lägenhet måste skattemyndigheten ha
möjlighet att hämta in vissa uppgifter från fastighetsägare, i sista hand med
tvångsmedel. Paragrafen har därför kompletterats med en skyldighet för ägare av
flerbostadshus att lämna de uppgifter som krävs för att en person skall kunna
folkbokföras på lägenhet. Förutom namn och personnummer på den eller de till
vilken lägenheten är upplåten skall uppgifter lämnas om fastighets- och
lägenhetsbeteckning. De senare uppgifterna behövs för att den koppling till
befintliga uppgifter som skall utföras av skattemyndigheterna skall kunna bli så
korrekt som möjligt. Bestämmelserna har givits en något mer detaljerad
utformning än den Lagrådet föreslagit.
I ett nytt andra stycke har i enlighet med Lagrådets förslag tagits in en
bestämmelse om att ägare av byggnad skall jämställas med fastighetsägare.

12.4 Förslaget till lag om ändring i lagen (1990:1536)
om folkbokföringsregister

6 §
Förslaget innebär att ett folkbokföringsregister också får innehålla uppgift om
lägenhetsbeteckning för den folkbokförde.

21

Sammanfattning av rapporten Utredning angående
förbättrad hushållsstatistik med hjälp av
lägenhetsidentitet i folkbokföringen och en
sammanställning av remissvaren över rapporten

Utredningsuppdraget

Regeringen gav den 17 mars 1994 Statistiska centralbyrån (SCB) i uppdrag att i
samarbete med Centralnämnden för fastighetsdata (CFD) och Riksskatteverket (RSV)
utreda möjligheterna till förbättrad hushållsstatistik med hjälp av
registerdata. Målet var enligt direktiven att studera möjligheterna att
producera statistik för hushållen och dess boende med hjälp av ett framtida
lägenhetsregister och förbättrad adressuppgift i folkbokföringen.

Sammanfattning av rapporten

Utredningen visar att möjlighet finns att upprätta ett lägenhetsregister och
införa lägenhetsidentitet i folkbokföringen. Enligt utredningens bedömning finns
inga hinder utifrån säkerhets- och integritetsaspekter. Vissa ändringar i
befintlig författning behöver dock ske för folkbokföringen, och för lägen-
hetsregistret kan det bli nödvändigt att införa en helt ny författning. Även
uppläggningsfasen måste författningsregleras bl.a. med avseende på upp-
giftslämnarskyldigheten. Kommunernas uppgift att föra adressregister kommer
också att behöva regleras.
Uppläggningsarbetet är mycket omfattande och kräver stora förberedelser för
att lyckas så att registeruppbyggnaden ger godtagbar kvalitet. Utredningen
presenterar två huvudlinjer med delvis olika uppläggning som ger
hushållsstatistik vid olika tidpunkter. I huvudlinje 1 sker huvuddelen av
arbetet i kommunala granskningskontor, medan i huvudlinje 2 är det de lokala
skattekontoren som får den största arbetsbelastningen.
Kostnaden för utveckling, uppläggning, ajourhållning och statistikproduktion
för huvudlinje 1 uppgår under en femårsperiod till totalt ca 360 mkr och för
huvudlinje 2 till ca 260 mkr. Om vissa förändringar i genomförandet kan
förverkligas skulle dock huvudlinje 1 kunna bli upp till 120 mkr billigare (till
totalt ca 245 mkr). För huvudlinje 2 är motsvarande kostnadssänkning beräknad
till ca 25 mkr (till totalt ca 235 mkr).
För att säkerställa dessa beräkningar föreslår därför utredningen att upp-
läggningsarbetet inleds med en försöksverksamhet under budgetåret 1994/95.
Försöksverksamheten skall framför allt kartlägga volymer och tidsåtgång för de
olika kompletteringsmoment som finns i uppläggningsarbetet. Försöksverksamheten
kommer att ge ett betydligt bättre beslutsunderlag för att sedan göra ett val
mellan genomförande enligt någon av huvudlinjerna.

45

Remissinstanserna

Efter remiss har yttranden över rapporten avgetts av Datainspektionen,
Socialstyrelsen, Riksförsäkringsverket, Socialvetenskapliga forskningsrådet,
Vägverket, Kommunikationsforskningsberedningen, Statistiska centralbyrån,
Riksrevisionsverket, Riksskatteverket, Boverket, Forskningsrådsnämnden,
Riksarkivet, NUTEK, Centralnämnden för fastighetsdata, Länsrätten i Malmöhus
län, Länsstyrelsen i Norrbottens län, Sigtuna, Linköpings, Kalmar, Umeå och
Luleå kommun, Svenska kommunförbundet, Landstingsförbundet, Sveriges
fastighetsägarförbund, SAF, Föreningen för kommunal statistik och planering samt
Post- och telestyrelsen.
Posten och SABO har också avgett yttrande över utredningen.
Skolverket, Arbetsgivarverket, Arbetsmarknadsstyrelsen, Universitetskansleräm-
betet, TCO och SACO har meddelat att de avstår från yttrande.

Sammanfattning av remissvaren

Kap 1. Slutsatser och förslag

Av de 29 remissinstanser som hittills har inkommit med synpunkter på utredningen
har 26 tillstyrkt utredningens förslag medan 3 har avstyrkt (DI, SAF och
fastighetsägarförbundet).
Kalmar kommun skriver t.ex. att "här presenteras förslag som en gång för alla
borde kunna ge den slutliga lösningen vad gäller samhällets behov av statistik
om hushåll, lägenheter och boende".
Flera remissinstanser framhåller också att argumenten för en renodlad
registerlösning, i stället för traditionella FoB:ar, är dels att samhället inte
i onödan skall kräva in uppgifter av medborgarna och dels att en sådan lösning
på sikt skulle innebära lägre kostnader för stat och kommun och samtidigt ge ett
bättre faktaunderlag.

Kap 5. Hushållsstatistikens innehåll, användning och tillgänglighet

Flertalet remissinstanser, t.ex. Socialstyrelsen, Riksförsäkringsverket,
Vägverket, Boverket, Forskningsrådsnämnden, NUTEK, Länsstyrelsen i Norrbottens
län, Kommunförbundet och Landstingsförbundet, framhåller behovet av
hushållsstatistik för bl.a. uppföljnings-, planerings- och utvärderingsupp-
gifter. Boverket skriver t.ex. att det är hushållet, inte den enskilde
individen, som utgör den agerande enheten på bostadsmarknaden, och när
effekterna för de boende resp. utvecklingen på bostadsmarknaden skall analyseras
är det därför boendesituationen för hushållen som behöver studeras.
Kommunförbundet skriver att uppgifter om socioekonomisk tillhörighet,
bostadsförhållanden, hushållssammansättning och samboende används vid fördelning
av resurser avseende bl.a. sjukvård och socialtjänst. Betydande
samhällsekonomiska vinster och besparingar har därvid kunnat konstateras. Från
politiskt håll har man dessutom upplevt att resursfördelningarna kunnat göras på
ett mer rättvist sätt.
KSP menar att nya användare av hushållsstatistik har tillkommit och tidigare
användare, t.ex. inom den statliga sektorn, har fått nya arbetsuppgifter som gör
att de måste ha tillgång till statistik om hushåll och boende. Exempel på nya
användare är bostadskreditinstitut och byggföretag som p.g.a. den avreglerade
bostadsmarknaden nu efterfrågar hushållsstatistik för att själva analysera
tillgång och efterfrågan på bostäder. Ett exempel på användare som fått nya
arbetsuppgifer är Socialstyrelsen, som skriver att statistik om
hushållsuppgifter är oundgängliga för de uppföljnings- och utvärderingsuppgifter
som verket har att utföra.
SAF skriver å andra sidan att många av önskemålen från olika planeringsmyndig-
heter starkt kan ifrågasättas. SAF skriver dessutom att "Mer avgörande för
behoven av registeruppgifter är själva samhällsutvecklingen. Denna är i allt
mindre grad möjlig att planera. Den pågående internationaliseringen och
decentraliseringen förändrar också informationsbehoven. Utvecklingen och den
politiska beslutsprocessen påverkas och styrs i första hand av andra faktorer än
av detaljrik generell statistisk information. Den sociala ingenjörskonstens tid
är förbi."
Fastighetsägarförbundet anser att ingen av de medverkande myndigheterna
närmare har kunnat ange vilken statistik eller annan information som är
nödvändig för samhället och som dessutom förutsätter uppbyggnaden av ett
lägenhetsregister. Förbundet anser därför att utredningen inte gjort det troligt
att det föreslagna lägenhetsregistret har ett sådant värde för statistiken att
det motiverar vare sig samhällets kostnader eller det merarbete som
fastighetsägare kommer att drabbas av. Uppbyggnaden av ett lägenhetsregister med
den föreslagna omfattningen bör därför inte komma till stånd såvida det inte kan
motiveras av andra skäl än de rent statistiska.

Kap 6. Förslag till lägenhetsregistrets innehåll, användning och
tillgänglighet

Flertalet remissinstanser har inte några synpunkter på vilka variabler som bör
ingå i ett framtida lägenhetsregister. Några påpekar dock vikten av att
variabelklassificeringen ägnas stor omsorg och noga analyseras innan arbetet med
registrering påbörjas, eftersom man då kommer att låsa innehållet i registren
för överskådlig framtid.
Vissa remissinstanser poängterar betydelsen av att ett framtida lägenhets-
register innehåller motsvarande variabler som finns i tidigare FoB:ar. Om inte
jämförbarheten, vad gäller innehåll och omfattning, kan tryggas minskar både
värdet av det gamla FoB-materialet och den nya hushålls- och boendestatistiken.
RSV anser att konstruktion och uppläggning av system och register bör syfta
till att åstadkomma en långsiktig och väl fungerande lösning som - när den är
färdig - även kan producera statistik av hög kvalitet. RSV skriver också att
lägenhetsregistret i princip måste innehålla samtliga lägenheter i vilka
personer kan folkbokföras. Att lägenheter som idag utgörs av fritidsbostäder
inte skulle finnas med då det för närvarande inte finns någon folkbokförd boende
skulle försena registrering av en flyttning till en sådan bostad.
Kommunförbundet menar att det finns anledning att i framtiden närmare överväga
möjligheterna att samordna kommunernas inrapportering för fastighetstaxeringen
med nu aktuella uppgifter för lägenhetsregistret. På sikt borde en samordnad
verksamhet mellan FoB och fastighetstaxeringen eftersträvas.
SABO går inte in i detalj på de olika variablerna som föreslås, men förut-
sätter att de får tillfälle att återkomma.
Fastighetsägarförbundet anser att variablerna bör stämmas av mot eventuella
rapportkrav från EU:s sida så att även dessa krav byggs in i registret.
Förbundet anser vidare att viss flexibilitet bör bibehållas i registret så att
framtida rapportkrav (nationella som internationella) kan tillgodoses.

Kap 7. Principer för utformning av läghethetsidentitet

RSV finner att de definitioner av lägenheter som använts i FoB inte utan vidare
kan användas som grund för att åsätta lägenhetsbeteckningar som skall användas i
folkbokföringen. De krav som folkbokföringen ställer är framför allt att de är
stabila över tiden.
Kommunförbundet tillstyrker förslaget att inrätta utökad adressuppgift under
förutsättning att statsmakterna tillhandahåller medel för uppläggning och
ajourhållning av densamma.
Både Kommunförbundet och KSP förordar att utformningen av lägenhetsidentitet
skall göras genom enkel löpnumrering från vänster till höger, och inte genom
beteckningar såsom TV, TH osv.
Posten anser att lägenhetsidentitet inte bör påverka den postala adressin-
formationen, och att Posten därför bör delta i utformningen av identitet och
skrivsätt i adressen.

Kap 8. Lägenhetsregistrets koppling till fastighetsdatasystemets
byggnads- och adressregister samt dess tekniska utformning

CFD skriver att fastighetsdatasystemet (FDS) inom något år kan erbjuda en stabil
bas (fastighet-byggnad-adress) för de lägenhetsidentiteter som är en av
förutsättningarna för en utökad adressuppgift i folkbokföringen. Runt 80 % av
kommunerna väntas föra adressregister i FDS hösten 1995. Lägenhetsregistrets
ajourföring kommer att kunna samordnas med byggnadsregistrets, vilket sker i
samband med kommunernas hantering av nybyggnad, ombyggnad och rivning. Enligt
CFD:s mening skulle lägenhetsidentiteter utgöra ett naturligt komplement till
övrig basinformation i FDS.
RSV m.fl. skriver att en översyn av flödet av adressinformation genomförs av
en arbetsgrupp bildad av Posten, RSV, CFD och Kommunförbundet. Målet med
översynen är att skapa ett bättre fungerande system för utbyte av
adressinformation. En gemensam hypotes är att belägenhetsadresserna i
fastighetsdatasystemet skall kunna utnyttjas som grund för såväl bostadsadresser
i folkbokföringen som postadresser i Postens basregister över adresser.
RSV skriver också att ett fungerande och heltäckande adressystem framför allt
förutsätter beslut av statsmakterna om vilken eller vilka instanser som skall ha
ansvaret för att fastställa adresser.
Sigtuna kommun skriver att man skyndsamt i landets alla kommuner måste
fullfölja uppläggningen av ett obligatoriskt adressregister med koppling till
byggnads- och lägenhetsregistret.
Kommunförbundet menar att även om staten skulle ersätta de kommunala
insatserna för åsättande av belägenhetsadresser samt uppläggnings- och
ajourföringskostnaderna för lägenhets- och adressregistren fullt ut, uppstår
uppenbarligen en betydande besparing i statskassan. Förbundet förutsätter därför
att staten svarar för dessa kostnader i kommunerna.
DI menar att argument som att säkerheten i postutdelningen ökar knappast synes
motivera att ett lägenhetsregister införs. DI har också i andra sammanhang
framhållit att fastighetsdatasystemet inte bör tillföras nya register i avvaktan
på en författningsreglering av systemet.

Kap 9. Förslag till hur uppgifter till lägenhetsregistret samt
lägenhetsidentitet i folkbokföringen initialt skall läggas upp och ajourhållas

De remissinstanser (t.ex. Sigtuna, Linköping, Kalmar och Umeå kommuner,
Kommunförbundet och KSP) som har gjort ett val mellan uppläggning enligt huvud-
alternativ 1 eller 2 har samtliga dragit slutsatsen att huvudalternativ 2 är att
föredra. De skäl man anför är följande:

* Huvuddelen av uppläggningsarbetet - att åsätta utökad adressuppgift - handlar
om att ändra folkbokföringen för enskilda, ett arbete som bör utföras av den
myndighet som ansvarar för folkbokföringen i stort, nämligen RSV och de lokala
skattekontoren.

* Bortfallsrisken är lägre om kompletteringen av adressuppgifter sker inom
skattemyndigheten, eftersom intresset då fokuseras kring ändring av folk-
bokföringen och inte kring statistikproduktion.

* Ur integritetssynpunkt torde det vara att föredra att skattemyndigheten
genomför denna typ av arbete, och att inte tillfälliga kommunala gransk-
ningsorgan får fungera som "folkbokföringsmyndighet".

* Precisionen i arbetet ökar och därmed också kvaliteten i registren.

Remissinstanserna som förordar alternativ 2 anser dock att en förutsättning
för att alternativet skall kunna uppfattas som en tillfredsställande lösning är
att uppläggningsarbetet påskyndas, så att det inte dröjer till sekelskiftet
innan det finns tillgänglig statistik för hela riket. KSP skriver t.ex. att man
bör gå fram på bred front med uppläggningen av ett lägenhetsregister i kommuner-
na så att RSV inom rimlig tid kan börja föra in lägenhetsidentiteter i folk-
bokföringen.
Vissa remissinstanser, t.ex. RSV, är mot bakgrund av de stora osäkerheterna i
fråga om kostnadsberäkningarna inte beredda att nu förorda om uppläggning bör
ske enligt alternativ 1 eller 2.
DI anser att om det skulle bli aktuellt med ett lägenhetsregister bör
registreringen i första hand grunda sig på uppgifter från de enskilda som skall
registreras och inte på uppgifter som inhämtas från annat håll. Från in-
tegritetssynpunkt kan en ordning där uppgifter tillförs folkbokföringen eller
ändras där utan att den enskilde först tillfrågas inte godtas.

Kap 10. Lägenhetsregistrets påverkan på folkbokföringens
adressuppgift

RSV skriver att uppläggning av ett fullständigt register över samtliga
lägenheter i flerfamiljshus med officiellt fastställda beteckningar för lägen-
heterna och folkbokföring på lägenhet skulle innebära en klar förbättring av
folkbokföringens kvalitet och användbarhet. Möjligheterna att uppdaga fall av
felaktig folkbokföring skulle förbättras. En nödvändig förutsättning för att
lägenhetsbeteckningar skall kunna åsättas och föras in i folkbokföringen som en
del av adressuppgiften är dock att beslutanderätten avseende adresser fastlagts
samt att alla fastigheter tilldelats officiella adresser.

Kap 14. Förslag på vad som måste författningsregleras

DI menar att man inte kan lämna några detaljerade synpunkter på förslaget
eftersom rapporten endast innehåller författningsförslag såvitt avser folkbok-
föringen. Det saknas alltså förslag till lägenhetsregisterförfattning och
förslag om hur uppgiftsinhämtande, samkörningar etc avses regleras, samt förslag
till det adressregister som synes vara en avgörande förutsättning för lägenhets-
registret. Inte heller finns någon reglering av SCB:s hushållsstatistikregister
eller hur SCB skall förses med uppgifter.
SCB vill påpeka vikten av att de föreslagna författningsregleringarna genom-
förs redan inför försöksverksamheten. Detta är en viktig förutsättning för att
försöket skall kunna genomföras så realistiskt som möjligt.
CFD skriver att om en forcerad uppläggning av lägenhetsadresser skall kunna
genomföras behövs troligtvis författningsstöd för modellen i form av en
adresslag med bl.a. bestämmelser om kommunernas befogenheter vid adressättning.
Kommunförbundet vänder sig mot att kommunerna medelst författningsreglering
skulle åläggas dels att föra adressregister, dels att medverka i
uppläggningsarbetet. Förbundet anser att adressregistret bör byggas upp på
frivillig basis av kommunerna och med ersättning från statsmakterna.
Länsrätten i Malmöhus län vill, vad gäller förslagen till ändringar i folkbok-
föringslagen och lagen om folkbokföringsregister, framföra att den föreslagna
termen "lägenhetsidentitet" bör definieras närmare.
Riksarkivet utgår från att registren kommer att författningsregleras i
särskilda lagar varvid bevarandefrågan bör regleras. Registrens förvaring hos RA
innebär inte bara att forskningsintressant material bevaras utan också att
integritetskänsligt material får en säker förvaringsplats.

Kap 15. Säkerhets- och integritetsfrågor

DI menar att frågan om hur framtida FoB:ar (traditionella eller registerbase-
rade) uppfattas av allmänheten är av största vikt från integritetsskyddssyn-
punkt. Vid tidigare FoB:ar har de uppgiftsskyldiga direkt fått kännedom om vilka
uppgifter som samlats in om dem och om den planerade användningen av
uppgifterna, och trots detta har många känt sig kränkta i sin personliga
integritet och uttyckt sitt missnöje. DI är övertygad om att "kritiken kommer
att ta ny fart om administrativa register inrättas och sambearbetas för att
kontrollera de registrerade medborgarna".
SAF anser att förekomsten och hanteringen av centrala register bl.a. skapar
integritetsintrång, sårbarhetsrisker samt oro hos många människor och företag.
Forskningsrådsnämnden och KSP delar SCB:s uppfattning att införandet av lägen-
hetsidentiteter i flerbostadshus och ett särskilt lägenhetsregister till sin
karaktär inte är mer integritetshotande än den nuvarande uppgiften om
folkbokföringsfastighet för boende i småhus. I vilken bostad en person bor, dvs.
hans adress, och vilka fler som bor i bostaden är normalt allmänt känt. Dessutom
bör skyddet för den personliga integriteten snarare stärkas än försämras genom
folkbokföring på lägenhet, eftersom precisionen i adressen blir bättre och
risken för personförväxlingar därmed minskar.
Länsrätten i Malmöhus län har inte heller något att erinra mot vad som anförs
i rapporten rörande säkerhets- och integritetsfrågor, men vill understryka den
vikt som bör tillmätas dessa frågor.

Kap 16. Beräkning av kostnader och förslag till finansiering

Samhällsekonomiska besparingar

SCB menar att betydande samhällsekonomiska besparingar kan förutses med den
metod som beskrivs i utredningen inom de samhällsområden som eftersträvar årlig
hushållsstatistik, t.ex. underlag för Strukturkostnadsutredningens förslag till
effektiv omfördelning av 3,7 mkr per år mellan kommunerna, och/eller exaktare
adress, t.ex. hanteringen av felaktigt adresserade försändelser hos Posten.
SCB har gjort en samhällsekonomisk bedömning och jämfört kostnaderna under en
tioårsperiod för de olika typer av uppgiftsinsamling som är möjlig att
genomföra.

* Kostnaden för traditionella FoB:ar (vart 5:e) år blir ca 500 mkr.

* Kostnaden för framskrivning av hushållsstatistiken från FoB 90 skulle,
tillsammans med en ny uppgiftsinsamling år 2000, bli ca 340 mkr.

* Kostnaden för uppläggning av ett lägenhetsregister samt ajourhållning och
statistikframställning skulle totalt bli ca 340 mkr (alternativ 2).

Fördelen med lägenhetsregister och lägenhetsidentitet i folkbokföringen är att
användarna på sikt kommer att, om behov finns, kunna erbjudas statistik årligen.
Detta går inte med traditionella FoB:ar. En annan fördel för samhället är att en
mer exakt adress införs för alla som är folkbokförda i landet, vilket bl.a.
innebär att Posten kommer att kunna göra besparingar på mellan 100-200 mkr per
år eftersom hanteringen av felaktiga adresser från datoriserade adressregister
kommer att minska.
Boverket skriver att om ett lägenhetsregister införs enligt utredningens
förslag och om detta kommer att ersätta framtida FoB:ar kommer det att innebära
avsevärda kostnadsbesparingar efter sekelskiftet. Enligt verket kommer vi att nå
break-even år 2005 och därefter årligen spara mellan 20 och 34 mkr vid
användningen av ett lägenhetsregister jämfört med traditionella FoB:ar.
RSV skriver att för skatteförvaltningens egen del motsvarar de positiva
effekterna inte alls de kostnader som en reform skulle medföra, men för
samhället som helhet torde dock den föreslagna ordningen på sikt vara klart
lönsam. RSV understryker också att uppläggningen av en folkbokföring på lägenhet
är en mycket stor arbetsuppgift som inte kan genomföras utan ett betydande
resurstillskott under genomförandeperioden.

46

Konsekvenser om förslaget inte genomförs

Boverket skriver att om ett lägenhetsregister enligt utredningens förslag inte
skulle genomföras, utan uppföljning och analysverksamhet måste utföras med hjälp
av data från en traditionell FoB vart 10:e år och en begränsad FoB däremellan,
skulle de samhällsekonomiska konsekvenserna bli att effekterna av politiska
beslut och ekonomiska förändringar skulle bli avsevärt mycket svårare att
analysera på ett vederhäftigt sätt.
Linköpings och Umeå kommuner har gjort beräkningar av vad det skulle kosta att
genomföra egna urvalsundersökningar för att skatta hushållskvoter och
boendetätheter. Kostnaderna beräknas till ca 200 000 kr resp. 250 000 kr.

Förslag till finansiering

Samtliga remissinstanser som har uttalat sig om val av finansieringsprincip
föredrar den modell som tillämpas för byggnadsregistrets uppläggning, nämligen
att kommunerna får ersättning av staten för uppläggning och ajourhållning av
registret och att användarna därefter får betala för registeruttagen. Genom en
sådan finansiering behandlar man kommunerna lika oavsett hur mycket de använder
FoB-statistiken. Det blir då sannolikt lättare att motivera även de mindre
kommunerna att delta i arbetet.
Beträffande finansieringen av det föreslagna registret utgår RRV från att
användarna får betala för användningen.
SAF menar att inrättandet av nya register drar mycket stora kostnader, vilka
knappast är försvarbara i ljuset av statens och kommunernas ekonomiska läge.

Kap 17. Förslag till tidsplan

CFD menar att ett beslut om val av huvudlinje inte bör grundas på den tidsplan
som presenteras i utredningen, eftersom båda huvudlinjerna är beroende av
byggnads- och adressregistren som grund för stabila lägenhetsidentiteter.
Byggnadsregistret kommer att vara infört i hela landet i september 1995, och
adressregistret torde även med en författningsreglering inte komma att omfatta
alla kommuner förrän uppskattningsvis tidigast 1996. Att FoB-statistik för riket
skulle kunna framställas redan 1996 i linje 1 tycks därmed inte realistiskt. För
alternativ 2 gäller omvänt att tidsplanen för statistik kan kortas om
adressuppläggningen författningsregleras och forceras.

Kap 18. Försöksverksamhet

Den föreslagna försöksverksamheten tillstyrks av Vägverket, RRV, Boverket, CFD,
Länsstyrelsen i Norrbottens län, Sigtuna kommun, Linköpings kommun, Kalmar
kommun, Luleå kommun, Kommunförbundet, Landstingsförbundet och KSP. Några av
remissinstanserna skriver dock att försöksverksamheten endast bör avse
huvudalternativ 2.
RSV förordar att en försöksverksamhet görs i mycket begränsad skala och med
syfte enbart att klarlägga omfattningen av de arbetsmoment som i en verklig
uppläggning föranleder de stora kostnaderna, eftersom en försöksverksamhet
annars kan bli förhållandevis dyr t.ex. om ADB-system skall läggas upp.
SCB vill framhålla att man bör eftersträva att genomföra försöksverksamhet och
uppläggningsarbete samlat. Detta skulle bli kostnadseffektivt och minimera
tidsglappet mellan försök och uppläggning, vilket skulle komma användarna till
godo i form av snabbare resultat.

Sammanfattande synpunkter från respektive remissinstans

Datainspektionen anser att frågan om hur framtida FoB:ar (registerbaserade eller
traditionella) uppfattas av allmänheten är av största vikt från
integritetssynpunkt. DI skriver att kritiken kommer att ta ny fart om ad-
ministrativa register inrättas och sambearbetas för att kontrollera de registre-
rade medborgarna. Enligt DI talar allt i stället för att FoB:ar även fortsätt-
ningsvis bör användas vid klart uttalade behov av statistiska uppgifter som inte
kan erhållas på annat sätt. DI skriver att det inte går att lämna några
detaljerade synpunkter på rapporten eftersom den saknar förslag till lägen-
hetsregisterförfattning, samt förslag om hur uppgiftsinhämtande, samkörningar
etc avses regleras. Inte heller finns någon reglering av SCB:s hus-
hållsstatistikregister eller hur SCB skall förses med uppgifter, eller något
förslag till adressregister. DI anser att om det skulle bli aktuellt med ett
lägenhetsregister bör registreringen i första hand grunda sig på uppgifter från
de enskilda som skall registreras och inte på uppgifter som inhämtas från annat
håll. Från integritetssynpunkt kan en ordning där uppgifter tillförs
folkbokföringen eller ändras där utan att den enskilde först tillfrågas inte
godtas.
Socialstyrelsen instämmer i utredningens förslag att inrätta ett lägen-
hetsregister och understryker behovet av detta register. För de uppföljnings-
och utvärderingsuppgifter som SoS har att utföra är statistik om hushålls- och
yrkesförhållanden oundgängliga.
Riksförsäkringsverket ställer sig bakom förslaget att upprätta ett
lägenhetsregister och införa lägenhetsidentitet i syfte att förbättra
hushållsstatistiken. Understryker behovet av ett bättre underlag för löpande
uppföljning av socialförsäkringens och de socialpolitiska åtgärdernas utfall för
individ och samhälle.
Socialvetenskapliga forskningsrådet finner att förslaget om att ta in
uppgifter om hushållssammansättning via lägenhetsinformation i folkbokföringen
sannolikt inte medför några väsentliga olägenheter för samhällsforskningen och
att det eventuellt kan ge vissa fördelar.
Vägverket tillstyrker utredningens förslag till uppläggningsarbete av ett
lägenhetsregister med en inledande försöksverksamhet under 1994/95.
Kommunikationsforskningsberedningen anser att införandet av uppgifter om
lägenhetsidentitet i folkbokföringen innebär en kvalitetsförbättring.
Statistiska centralbyrån framhåller de betydande samhällsekonomiska
besparingar som kan förutses med hushållsstatistik baserad på lägenhetsregister,
t.ex. som underlag för Strukturkostnadsutredningens förslag till effektivare
omfördelning av 3,7 mkr per år mellan kommunerna. SCB har jämfört kostnaden
under en tioårsperiod för de typer av uppgiftsinsamling som är möjlig att
genomföra, och finner att traditionella FoB:ar vart 5:e år kostar ca 500 mkr,
framskrivning från FoB 90 kostar ca
340 mkr och lägenhetsregister kostar ca 340 mkr (huvudalt. 2). Om ett lägen-
hetsregister införs kommer dessutom Posten AB att göra besparingar på mellan
100-200 mkr per år eftersom hanteringen av felaktiga adresser kommer att minska.
Kvaliteten i folkbokföringen kommer dessutom att förbättras avsevärt. SCB vill
framhålla att man bör eftersträva att genomföra försöksverksamhet och
uppläggningsarbete samlat.
Riksrevisionsverket har inget att erinra mot att den föreslagna för-
söksverksamheten genomförs. Beträffande finansieringen av det föreslagna
registret utgår RRV från att användarna får betala för användningen.
Riksskatteverket tillstyrker i princip att ett lägenhetsregister byggs upp av
CFD och kommunerna och att uppgift om lägenhet förs in i folkbokföringsregistren
för varje person. RSV vill dock understryka att uppläggningen av folkbokföring
på lägenhet är en mycket stor arbetsuppgift som inte kan genomföras utan
betydande resurstillskott under genomförandeperioden. RSV förordar att en
försöksverksamhet görs i mycket begränsad skala och med syfte enbart att
klarlägga omfattningen av de arbetsmoment som i en verklig uppläggning
föranleder de stora kostnaderna.
Boverket välkomnar med stor tillfredsställelse förslaget att införa ett
lägenhetsregister. Verket stöder förslaget om en samlad försöksverksamhet och
uppläggningsarbete för att få en tidigare färdigtidpunkt av lägenhetsregistret.
Verket betonar de avsevärda besparingar som kan göras om lägenhetsregister
kommer att ersätta framtida FoB:ar.
Forskningsrådsnämnden finner SCB:s förslag mycket värdefullt ur forskningens
synpunkt. Registerbaserad hushållsstatistik innebär vissa fördelar jämfört med
FoB, t.ex. att man kan få en bättre bild av hushållens sammansättning över tid.
Riksarkivet stöder utredningens förslag om lägenhetsregister. RA utgår ifrån
att registret kommer att författningsregleras i särskilda lagar varvid
bevarandefrågan bör regleras.
NUTEK tillstyrker förslaget till lägenhetsregister.
Centralnämnden för fastighetsdata stöder utredningens förslag angående
förbättrad hushållsstatistik med hjälp av lägenhetsidentitet i folkbokföringen.
Registerbaserad statistik torde enligt CFD ge betydande rationaliseringsvinster
jämfört med traditionella FoB:ar. CFD stöder förslaget att komplettera
Fastighetsdatasystemet med det lägenhetsregister som ingår i rapportens båda
huvudlinjer. Enligt CFD:s mening skulle lägenhetsidentiteter utgöra ett
naturligt komplement till övrig basinformation i FDS och kunna tjäna fler syften
utöver en utökad adressuppgift i folkbokföringen.
Länsrätten i Malmöhus län anser vad gäller förslagen till ändringar i
folkbokföringslagen samt lagen om folkbokföringsregister att den föreslagna
termen "lägenhetsidentitet" bör definieras närmare. Länsrätten har inget att
erinra mot vad som anförs i rapporten rörande säkerhets- och integritetsfrågor.
Länsstyrelsen i Norrbottens län tillstyrker ett en försöksverksamhet påbörjas
enligt förslaget. Framhåller behovet av hushållsstatistik när det gäller att
följa utvecklingen inom en rad samhällsområden.
Sigtuna kommun biträder behovet av försöksverksamhet. Kommunen tillstyrker ett
lägenhetsregister med uppläggning enligt huvudalternativ 2, bl.a. därför att det
är en folkbokföringsuppgift som bör skötas av RSV och inte av tillfälliga
kommunala granskningsorgan. En förutsättning för att alt. 2 skall vara en
tillfredsställande lösning är dock att uppläggningsarbetet påskyndas. Kommunen
förordar den finansieringsprincip som innebär att kommunerna får ersättning av
staten för det arbete man utför i uppläggningsfasen.
Linköpings kommun tillstyrker försöksverksamhet. Kommunen föredrar uppläggning
enligt huvudalternativ 2 om försöksverksamheten visar att detta alternativ inte
inskränker på registerkvaliteten. Om utredningens förslag inte genomförs innebär
detta att kommunen kan behöva genomföra en egen urvalsundersökning för att
skatta hushållskvoter och boendetätheter. Kostnaden för detta beräknas till ca
200 000 kr.
Kalmar kommun anser att utredningen presenterar ett förslag som en gång för
alla borde kunna ge den slutliga lösningen vad gäller samhällets behov av
statistik om hushåll, lägenheter och boende. Kommunen förordar huvudalternativ 2
eftersom en ändring av folkbokföringen bör skötas av RSV och inte av kommunala
granskningskontor. Kommunen tillstyrker den föreslagna försöksverksamheten.
Umeå kommun tillstyrker genomförande enligt huvudalternativ 2, framför allt
därför att man inte tycker det är lämpligt att kommunen får fungera som ett
slags folkbokföringsmyndighet. Dessutom tror man att svarsfrekvensen blir högre
vid alternativ 2. Kommunen anser det är viktigt att en försöksverksamhet
påbörjas med det snaraste. Om utredningens förslag inte genomförs skulle
kommunen behöva göra en egen urvalsundersökning för att skatta hushållskvoter
och boendetätheter. Kostnaden för detta beräknas till ca 250 000 kr. När det
gäller kostnadsfördelningen mellan stat och kommun vill kommunen förorda den
princip som nu används vid uppläggningen av byggnadsregistret.
Luleå kommun välkomnar en förbättrad hushållsstatistik med hjälp av
registerdata och tillstyrker en försöksverksamhet. Kommunen förordar huvud-
alternativ 2 eftersom denna lösning syns billigare att genomföra, utan nämnvärd
kvalitetsförsämring. Kommunen anser att en finansiering där kommunerna får
ersättning av staten och därefter betalar för framtida uttag är det mest
rättvisa systemet.
Kommunförbundet tillstyrker att ett lägenhetsregister inrättas och byggs upp
utifrån byggnads- och adressregister. Förbundet förordar uppläggning enligt
huvudalternativ 2 och anser att ersättning bör ges till kommunerna för de
insatser som behövs, i likhet med uppbyggnaden av byggnadsregistret. Förbundet
framhåller att det finns ett angeläget och dokumenterat behov bland kommuner och
landsting att använda FoB-data i exempelvis "fördelningsmodeller" av resurser.
Förbundet anser att det finns anledning att i framtiden överväga möjligheterna
att samordna kommunernas inrapportering för fastighetstaxeringen med nu aktuella
uppgifter för lägenhetsregistret. På sikt borde en samordnad verksamhet mellan
FoB och fastighetstaxeringen eftersträvas.
Landstingsförbundet ställer sig bakom förslaget att upprätta lägenhetsregister
och införa lägenhetsidentitet i folkbokföringen samt att inleda
uppläggningsarbetet med en försöksverksamhet.
Svenska fastighetsägarförbundet ställer sig mycket tveksam till utredningens
förslag att bygga upp ett lägenhetsregister enbart för att eventuellt få
förbättrad statistik, eftersom ingen av de medverkande myndigheterna närmare har
kunnat ange vilken statistik som är nödvändig för samhället och som dessutom
förutsätter uppbyggnaden av det uppenbarligen synnerligen omfattande
lägenhetsregistret. Skulle beslut fattas om att bygga upp ett lägenhetsregister
har förbundet vissa synpunkter på variabelinnehållet.
Arbetsgivarverket avstår från yttrande.
Arbetsmarknadsstyrelsen har inga synpunkter på utredningen.
SAF avstyrker förslaget p.g.a. principiella och generella invändningar mot
centrala register. SAF anser att återhållsamhet krävs vad gäller inrättandet av
nya centrala register, eftersom förekomsten av dessa skapar integritetsintrång,
sårbarhetsrisker samt oro hos många människor och företag. SAF skriver att
avgörande för behoven av registeruppgifter är själva samhällsutvecklingen, och
denna är i allt mindre grad möjlig att planera. Den pågående
internationaliseringen och decentraliseringen förändrar också
informationsbehoven. Utvecklingen och den politiska beslutsprocessen påverkas
och styrs i första hand av andra faktorer än av detaljrik generell statistisk
information.
Universitetskanslerämbetet avstår från yttrande.
TCO avstår från yttrande.
SACO avstår från yttrande.
Föreningen för kommunal statistik och planering ansluter sig till förslaget
att införa lägenhetsregister och utöka folkbokföringen med lägenhetsidentitet.
KSP tror att statistikens aktualitet och kvalitet blir bättre än den tidigare
FoB-statistiken. KSP understryker att investeringskostnaden bör vägas mot stora
besparingar vid ev. kommande FoB:ar. KSP anser att det är ett påskyndat
alternativ 2 som bör genomföras. KSP ställer sig bakom förslaget att
uppläggningsarbetet inleds med en försöksverksamhet, mot bakgrund av att de
möjliga besparingarna är så stora. KSP anser att SCB och övriga ansvariga
myndigheter bör ges mandat att gå vidare direkt med de kunskaper som
försöksverksamheten ger, utan nytt riksdagsbeslut. KSP anser att kommunerna bör
få ersättning av staten för arbetet med att bygga upp lägenhetsregistret, på
samma sätt som skett med byggnadsregistret.
Post- och telestyrelsen menar att det är ett stort samhälleligt intresse att
det finns ett allmänt giltigt system för adresser, och att det är möjligt att
ett införande av uppgifter om lägenhetsidentitet i folkbokföringen skulle
medföra en högre adresskvalitet och därmed också samhällsekonomiska besparingar.
Enligt PTS mening är det emellertid viktigt att detta inte sker innan det
pågående standardiseringsarbetet för adresser - som Posten, RSV, CFD,
Kommunförbundet m.fl. medverkar i- har slutförts.
Posten anser att det är av synnerlig vikt att Posten får delta i utformningen
av lägenhetsidentitet och skrivsätt i adressen. Posten ser lägenhetsnummer som
en folkbokföringsfråga och tar inte ställning till huruvida dessa bör införas
eller ej.
SABO tillstyrker försöksverksamhet, och framhåller vikten av att detta sker i
nära samarbete med SABO-företagen. SABO tillstyrker också att ett
lägenhetsregister inrättas och byggs upp utifrån byggnads- och adressregister.

47

Sammanfattning av betänkandet (SOU 1995:74)
Lägenhetsdata och en sammanställning av
remissvaren över betänkandet

Utredningsuppdraget

Regeringen beslutade den 30 mars 1995 att det inom Finansdepartementet skulle
tillsättas en arbetsgrupp med uppgift att föreslå den författningsreglering m.m.
som krävs för att ta fram hushållsstatistik med hjälp av registerdata. Uppdraget
innebar att arbetsgruppen med beaktande av integritetsskyddsaspekterna skulle
föreslå hur ett nytt lägenhetsregister skall regleras,
beakta kraven på att adresser fastställs för alla bostäder och föreslå vilka
åtgärder som måste vidtas för att säkerställa adressregistrets uppbyggnad,
fortlevnad och kvalitet,
föreslå hur ett nytt statistikregister över hushåll skall regleras,
föreslå hur uppgiftsinhämtande och samkörningar m.m. skall regleras,
föreslå hur ändringen i RTB skall regleras.

Sammanfattning av betänkandet

Arbetsgruppen lämnar förslag till två nya författningar och till ändringar i två
författningar på folkbokföringsområdet.
Arbetsgruppen lämnar förslag till lagreglering av ett rikstäckande lägenhets-
register. Registret skall inte innehålla personinformation och bildar därför
inte personregister i datalagens (1973:289) mening. Författningsförslaget, som
delvis hämtat sin förebild från författningar för personregister, omfattar bl.a.
regler om ändamålet för och innehållet i registret. Lägenhetsregistret, som
konstrueras som en utbyggnad av registren inom fastighetsdatasystemet, skall
enligt förslaget omfatta samtliga bostadslägenheter för permanent boende men
också samtliga fritidshus och specialbostäder. Detta betyder att registren byggs
upp med region-, fastighets- och byggnadsuppgifter från byggnadsregistret.
Regleringen omfattar också de uppgifter om lägenheterna som får förekomma i
registren. Dessa kompletteras i övriga mer lägenhetsspecifika delar med
uppgiftslämnande från fastighetsägarna med uppgiftsplikt. De nu angivna
uppgifterna bildar registerinnehållet. För att registren skall fylla sin
funktion måste de emellertid ajourhållas. Fastighetsägarna föreslås därför bli
fortsatt uppgiftsskyldiga beträffande vidtagna förändringar som påverkar den
lägenhetsspecifika informationen.
Lägenhetsidentiteten - som består av dels adressuppgift, dels s.k.
lägenhetsbeteckning - är en central del i lägenhetsregistret. Arbetsgruppen
förespråkar att man väljer en värdebärande modell för lägenhetsbeteckningen.

Arbetsgruppen lämnar vidare förslag till en lag om provverksamheten. Denna går
ut på att utröna vilket av två angivna alternativ som senare bör användas för
den riksomfattande uppgiftsinsamlingen.
Lagen innehåller den rättsliga reglering beträffande uppgiftsplikt m.m. som
erfordras för att kunna genomföra provverksamheten. I lagen ges Statistiska
centralbyrån (SCB) och Centralnämnden för fastighetsdata (CFD) rätt att för
detta ändamål inrätta och föra personregister. Dessa register bildas av de
uppgifter som hämtas in från enskilda med stöd av bestämmelser i lagen.
Uppgifterna lämnas vidare till det särskilt reglerade lägenhetsregistret och
till folkbokföringen.
I lagen regleras uppgiftsskyldighet för enskilda beträffande sådana uppgifter
som tidigare inte registrerats men som erfordras för att en viss persons boende
skall kunna knytas till en viss lägenhet. Fastighetsägarblanketten kommer att
förtryckas med uppgifter från främst byggnadsregistret medan hushållsblanketten
kommer att förtryckas med uppgifter från Registret för totalbefolkningen (RTB).
Vilka skyldigheter som åligger enskild anges därför tydligt i lagen.
Också mer lägenhetsspecifika uppgifter måste inhämtas från enskilda.
Insamlingen sker med stöd av närmare föreskrifter i en förordning som får
utfärdas i anslutning till lagen. Uppgiftsinsamlingen ombesörjs praktiskt av
kommunerna och på deras ansvar. Insamlingen av uppgifter enligt den föreslagna
lagen medför att ett antal register med personanknutna uppgifter bildas. Förutom
de tidigare angivna personregistren för provverksamheten hos SCB och CFD, måste
framför allt skatteförvaltningen utvidga sina register för folkbokföringsändamål
för provverksamheten. Detta kan ske med stöd av bestämmelserna i lagen.
I betänkandet behandlas även olika integritetsaspekter och hur in-
formationsfrågan bör hanteras.

Remissinstanserna

Efter remiss har yttranden över betänkandet avgetts av Datainspektionen,
Socialstyrelsen, Riksförsäkringsverket, Socialvetenskapliga forskningsrådet,
Post- och telestyrelsen, Posten AB, Vägverket, Statistiska centralbyrån,
Riksrevisionsverket, Riksskatteverket, Arbetsgivarverket, Forskningsrådsnämnden,
Tekniska högskolan, Arbetsmarknadsstyrelsen, Riksarkivet, Närings- och
teknikutvecklingsverket, Boverket, Lantmäteriverket, Centralnämnden för
fastighetsdata, Länsrätten i Malmöhus län, Länsrätten i Kalmar län,
Länsstyrelsen i Norrbottens län, Svenska kommunförbundet, Landstingsförbundet,
Svenska elverksföreningen, Företagens uppgiftslämnardelegation, Sigtuna kommun,
Linköpings kommun, Kalmar kommun, Umeå kommun, Svenska arbetsgivarföreningen,
Sveriges Allmännyttiga Bostadsförening, HSB, Föreningen för kommunal statistik
och planering, Småföretagarnas arbetsgivarorganisation och Svenska
fastighetsägarförbundet.
Sveriges bostadsrättsföreningars centralorganisation och Neurologiskt
handikappades riksförbund har avgett yttrande över utredningen.
Sammanfattning av remissvaren

1. Behovet av hushållsstatistik

Posten AB har fortlöpande behov av statistik över hushåll.
Statistiska centralbyrån anser att det är av största vikt att genomförandet av
provverksamheten och uppläggningsarbetet sker skyndsamt. Användare av
hushållsstatistik efterfrågar redan nu en ersättning för den FoB som normalt
skulle ha genomförts i november 1995. En redovisning av statistik senare än år
2001 blir mycket besvärande för SCB:s användare.
Länsrätten i Kalmar län vill framhålla fördelarna med att hushållsstatistiken
kopplas samman med den lägenhet hushållet bebor. Statistiken blir därmed mer
tillförlitlig och användbar. De förändringar som tidigare kunnat avläsas vart
femte år i samband med folk- och bostadsräkningarna kan med föreslaget system i
princip avläsas hur ofta som helst. Därmed erhålls bl.a. ett mer relevant
underlag för samhällsplaneringen. Folk- och bostadsräkningen har endast visat de
nettoförändringar som skett under en femårsperiod.
Svenska kommunförbundet vill betona att det finns ett markerat behov inom den
kommunala sektorn av så aktuell hushållsinformation som möjligt. Även från
statsmakternas sida har ett starkt behov av hushållsstatistik kommit till
uttryck. Ett exempel där såväl statsmakterna som den kommunala sektorn har ett
oundgängligt behov av aktuella hushållsdata är de fördelningsmodeller som redan
används eller diskuteras för att fördela pengar inom den kommunala sektorn.
Företagens uppgiftslämnardelegation anser att det bör utredas om
statistikbehovet över lägenhetsbeståndet m.m. kan tillgodoses genom ändring av
SCB:s urvalsbaserade bostads- och hyresundersökning och om behovet av data om
befolkningens boendestandard kan tillgodoses genom undersökningar med datafångst
hos individer av typ arbetskraftsundersökningarna.
Umeå kommun anser att det är oacceptebelt att ny hushålls- och boendestatistik
inte kommer att kunna redovisas förrän tidigast något år efter sekelskiftet.
Sveriges fastighetsägarförbund anser att behovet av förbättrad
hushållsstatistik är långt ifrån dokumenterat.

2. Ändamålet met ett lägenhetsregister

Post- och telestyrelsen anser att det är angeläget att pröva i vilken
utsträckning ett sådant register kan utnyttjas även för andra ändamål, bl.a. för
postdistribution.
Vägverket anser att det tydligare bör framgå att uppgifterna ur lägenhets-
registret även får användas för planering, resursfördelning, uppföljning och
utvärdering inom andra samhällsbyggnadsområden än de som begränsas av begreppen
bostäder och byggande av bostäder. Exempel som ligger verket nära är väg- och
transportplanering samt resvaneundersökningar.
Riksskatteverket anser, med hänvisning till 1 § provverksamhetslagen, att
syftet med lägenhetsregistret och lägenhetsidentitet i folkbokföringen inte
torde vara att förbättra lägenhetsstatistiken utan att ta fram hushållsstatistik
med hjälp av registerdata. Enligt verket skall proven avse endast inhämtande av
uppgifter för inrättande av lägenhetsregister eller införande av
lägenhetsidentitet i folkbokföringen.
Lantmäteriverket anser att ett basregister över lägenheter som ajourförs
kontinuerligt bör kunna användas i skilda administrativa sammanhang fär att
underlätta och reducera kostnaderna för uppgiftslämning och kommunikation. Ett
sådant område är fastighetstaxeringen där det pågår en process i riktning mot
registerbaserad fastighetstaxering vilket innebär att erforderliga uppgifter i
ökad utsräckning hämtas från befintliga register i stället för att återkommande
belasta fastighetsägarna med uppgiftsinsamlingar. Även till de analyser av
fastighetsmarknaden som ligger till grund för värderingsmodeller och
värderingsregler krävs tillgång till aktuell information om fastigheter, t.ex. i
form av ytuppgifter. Om ett bostadsrättsregister skall inrättas utgör ett
lägenhetsregister en naturlig grund för ett sådant lägenhetsregister.
Centralnämnden för fastighetsdata anser att förbättra lägenhetsstatistiken i 1
§ provverksamhetslagen bör bytas ut mot förbättra hushållsstatistiken.
Företagens uppgiftslämnardelegation saknar en analys vad gäller behovet av en
total och centraliserad registrering.
Sveriges fastighetsägarförbund anser att framställning av statistik inte är
tillräckliga skäl för att inrätta ett lägenhetsregister. Förbundet anser att
lägenhetsregistret är ett personregister.

3. Lägenhetsregistrets innehåll

Vägverket anser att lägenhetsregistret bör innehålla uppgift om lägenhetens läge
i våningsplan över marken eller lägenhetens läge i meter över en tänkbar
utsläppskälla.
Statistiska centralbyrån erbjuder sig att för den statistiska användningen,
inför provverksamheten, utreda exakt utformning av innehåll och klassificeringar
i ett lägenhetsregister. SCB anser att hushållsstatistik bör bli klassad som
officiell statistik vid nästa tillfälle som det görs en översyn av den
officiella statistiken. SCB anser att det även i fortsättningen skall ske en
uppdelning av småhus i permanent- och fritidshus i fastighetstaxeringen.
Uppgiften är grundläggande när det gäller att klassificera olika fastigheter.
SCB anser att en samhällsekonomisk totalsyn bör tillämpas innan uppgifter från
fastighetstaxeringsregistret tas bort eller förändras.
Riksrevisionsverket anser att det är väsentligt att det för respektive data
som föreslås ingå i lägenhetsregistret finns en ekonomisk bedömning av nyttan
för olika användare och kostnaderna för uppgiftslämnarna.
Tekniska högskolan anser att det bör prövas om man inte skall samla in
uppgifter om hyresnivåer.
Boverket anser att uppgift om ventilationssystem bör ingå i lägenhets-
registret. Variabeln hustyp bör avse information om antal våningar eller antal
plan och byggnadstyp. Uppgiften om antal rum bör med avseende på sovrum fördelas
på antalet sovrum för en respektive två personer. Uppgiften om förekomst av kök
bör också differentieras. Uppgift om upplåtelseform bör vara knuten direkt till
aktuell lägenhet och inte till fastighetens ägarförhållande. Uppgift om
förekomst av hiss bör knytas till lägenheten och inte enbart till att det finns
hiss i huset. Fritidshus kommer i fortsättningen att taxeras som småhus och
därför kommer inte denna kategori av byggnad att få en särskild kod i
fastighetstaxeringen. Specialbostad med uppgift om typ bör ingående penetreras
av presumtiva användare av denna uppgift.
Lantmäteriverket anser att förutom lägenheter också vissa typer av lokaler bör
kunna ingå i ett lägenhetsregister. Vid uppbyggnad av ett nytt basregister är
det viktigt med standardisering. De ytuppgifter som skall finnas med i
lägenhetsregistret bör således vara sådana som förekommer i Svensk standard.
Centralnämnden för fastighetsdata anser att variablerna bör flyttas till en
lägenhetsregisterförordning. Nämnden anser att variablerna utnyttjande som
fritidsbostad och byggnadskoordinater inte bör ingå i lägenhetsregistret.
Taxeringsform ingår inte längre i taxeringsinformationen. I stället för
fastighetsidentitet bör stå fastighetsbeteckning.
Länsrätten i Kalmar län vill påpeka att när det gäller begreppet hustyp kan
olika kombinationer förekomma av vanligt boende och specialboende liksom
kombinationer av lokaler och lägenheter. Det kan t.ex. i samband med taxering
vara viktigt att s.k. värdeår kan utläsas.
Sveriges allmännyttiga bostadsförening betonar vikten av att uppgifterna om
lägenhetsarea och specialbostäder är konsekventa och relevanta.
Föreningen för kommunal statistik och planering anser att lägenhetsregistret
måste innehålla minst samma information som tidigare FoB:ar. SCB bör med hjälp
av företrädare för den kommunala äldre- och handikappomsorgen skapa kunskap om
vilken uppdelning av kategoribostäderna som kan vara intressant att redovisa.

4. Uppgiftsskyldighet

Riksskatteverket anser att uppgiftsskyldigheten bör omfatta alla fastighetsägare
oavsett hustyp. Terminologin bör vara enhetlig och tydlig. Tidigare erfarenheter
visar att hantering av personuppgifter som saknar uppgift om personnummer kräver
stora arbetsinsatser. En förutsättning för att arbetet skall kunna genomföras
med rimlig resursinsats är att lägenhetsinnehavarnas personnummer lämnas.
Länsrätten i Kalmar län ifrågasätter förslaget att uppgiftsplikten vid
ajourföring av systemet skall ligga hos fastighetsägaren. Möjligheten borde
undersökas att lägga både uppgiftsplikten och ansvaret för registren på
kommunerna. Kommunen har tillgång till uppgifter från fastighetsägarna när någon
förändring sker i fastighetsbeståndet, exempelvis i bygglovsärenden.
Svenska kommunförbundet anser att frågan om hur samarbetet mellan
fastighetsägarna och kommunerna skall gå till närmare får övervägas när
provverksamheten har genomförts. Förbundet vill dock redan nu anmäla att det kan
bli svårt att få mindre nogräknade fastighetsägare att medverka vid
uppgiftslämnandet.
Företagens uppgiftslämnardelegation understryker att juridiska och ekonomiska
konsekvenser av uppgiftsskyldigheten för fastighetsägarna är för lite belyst.
Umeå kommun anser att fastighetsägarnas skyldighet att lämna uppgifter till
lägenhetsregistret måste föfattningsregleras.
Sveriges allmännyttiga bostadsförening påpekar, med anledning av att
fastighetsägarna skall lämna uppgifter om kontraktinnehavares namn och
personnummer, att det ibland förekommer flera kontraktsinnehavare på samma
lägenhet eller att kontraktsinnehavaren är en juridisk person. Föreningen för
kommunal statistik och planering anser att fastighetsägarnas skyldighet att
lämna uppgifter till lägenhetsregistret måste författningsregleras.
Sveriges fastighetsägarförbund finner att de föreslagna bestämmelserna om
fastighetsägarens uppgiftsskyldighet i flera avseenden är olämpligt utformade.
Förbundet konstaterar att bestämmelserna om uppgiftsskyldighet inte tillgodoser
utredningens syfte att få information om vilka som bor i respektive lägenhet.
Förbundet anser att skyldighet att lämna sådana uppgifter inte kan åläggas
fastighetsägare.

5. Information

Riksskatteverket anser att i linje med vad verket har anfört om ansvaret för
insamling av uppgifter om enskildas lägenhetsidentitet till folkbokföringen
kommer ansvaret för all information i den delen att ligga hos
skatteförvaltningen. De enskilda som berörs informeras genom den kommunikation
som enligt förvaltningslagen skall ske innan lägenhetsbeteckningen i det
enskilda fallet registreras i folkbokföringen (19 § provverksamhetslagen).
Svenska kommunförbundet tillstyrker förslaget att kommunikation om de
registrerade uppgifterna skall ske med berörda i samband med att folkbokföringen
sker på lägenhet. Det är ett rimligt krav att allmänheten i denna kommunikation
även får en en fullständig information om hur överföring av data sker till SCB
och deras statistikregister och om de möjligheter som finns att framställa FoB-
data.
Föreningen för kommunal statistik och planering ställer sig bakom förslaget
att information till allmänheten om de nya statistiska instrumenten bör lämnas i
samband med att folkbokföring sker på lägenhet.

59

6. Avgränsning av bostadslägenhet

Posten AB är positiv till att samtliga lägenheter för permanent- och fritidsbruk
ingår och att olika koder används.
Riksskatteverket föreslår att det ytterligare övervägs om lägenhetsregistret
även skall innehålla lokaler. Enligt verkets mening bör lägenhetsregistret
endast innehålla uppgifter om lägenheternas fysiska egenskaper. Uppgifter om
aktuell användning bör inte ingå.
Centralnämnden för fastighetsdata utesluter inte att lägenhetsregistret bör
innefatta vissa typer av lokaler.
Länsrätten i Kalmar län vill betona vikten av att man i statistiken särskiljer
olika typer av bostäder. Antalet specialbostäder har ökat och det är viktigt,
bl.a. vid samhällsplaneringen, att kunna skilja dessa från övriga bostäder samt
kunna urskilja olika typer av specialbostäder, exempelvis studerandebostäder och
servicelägenheter.
Svenska kommunförbundet anser det mest rationella vore om man i samband med
fastighetstaxeringen avgör och kodsätter lämplig kategoriindelning av hus
(permanentboende, specialbostäder respektive fritidshus). Beträffande
specialbostäder bör man åtminstone kunna särskilja boendeformer för äldre och
funktionshindrade från t.ex. studentbostäder. En möjlighet till ytterligare
uppdelning av specialbostäder skulle kunna hämtas från den kategorisering som
Boverket använder för sina bostadsmarknadsenkäter.
Föreningen för kommunal statistik och planering anser att ju fler uppgifter
som med automatik kan hämtas från fastighetstaxeringen desto bättre. Det är
därför viktigt att nuvarande innehåll i fastighetstaxeringen inte reduceras så
att arbetsbördan för kommunerna ökar.

7. Utformning av lägenhetsbeteckning

Vägverket vill särskilt betona vikten av att en rikstäckande standard för
lägenhetsbeteckningar utarbetas senast till tidpunkten för fortsatt
uppgiftsinsamlande efter utförd provverksamhet.
Statistiska centralbyrån förordar ett förslag med löpnummer med våningsplan
som lägenhetsidentitet. Förutom att detta minskar behovet av frågor om
våningsplan till uppgiftslämnarna bör detta förslag vara till fördel för andra
användare t.ex Posten och räddningstjänsten. CFD bör som registeransvarig för
lägenhetsregistret få i uppdrag att utforma hur löpnumret skall utformas i
detalj. SCB anser att identitetssättningen bör ske i god tid före övrig
uppgiftsinsamling. Detta kommer att förenkla för fastighetsägarna att hinna med
identitetssättningen och att informera sina hyresgäster. Dessutom kommer detta
förfarande att underlätta den senare uppgiftsinsamlingen från hushållen. SCB
anser att uppskyltningen med lägenhetsidentitet vid dörren inte är nödvändig.
Det är däremot väsentligt att fastighetsägarna inser vikten av att informera
sina hyresgäster om lägenhetsidentiteten. Metoden för detta kan vara valfri.
Informationen kan i stället t.ex. ske genom att identiteten införs i
hyreskontrakt och hyresavier eller att en uppskyltning sker i respektive
trappuppgång.
Riksskatteverket anser att en förutsättning för att uppgifter om lägenhet i
rimlig omfattning skall komma att lämnas av de flyttande är att en tydlig
skyltning sker vid lägenheterna. Någon annan möjlighet att tillse att detta sker
än att föreskriva en sådan skyldighet för fastighetsägarna torde inte finnas.
Verket förespråkar att en belägenhetsangivande modell för lägenhetsbeteckning
väljs. Utgångspunkten vid utformningen bör vara att dessa skall vara utformade
på ett sådant sätt att de får största möjliga användningsområde. Beteckningarna
bör kunna användas för identifiering av lägenheterna i lägenhetsregistret och i
folkbokföringen samt för postsortering, räddningstjänst m.m. Samtidigt måste
beaktas att beteckningarna inte blir för komplicerade eftersom de då blir svåra
att arbeta in hos allmänheten. Enligt verket torde en numrering som är unik inom
en uppgång och anger våningsplan vara en lämplig modell.
Centralnämnden för fastighetsdata stöder förslaget att identitetssättning och
insamling av lägenhetsupgifter sker i två steg men vill påpeka att former och
kostnader för denna uppläggning tidigare inte belysts. Nämnden stöder också
förslaget att registret skall omfatta 600 000 fritidshus men identitetssättning
och övriga arbetsvolymer har inte belysts. Nämnden utesluter inte att registret
bör innehålla vissa typer av lokaler. Från folkbokföringssynpunkt skulle detta
vara en fördel. För att identitetssättningen skall fungera är det viktigt att
uppmärksamma fastighetsägarnas och kommunernas roll. Försök med
identitetssättning måste föregå en fullskalig provverksamhet. Nämnden anser att
adressuppgiften bör innehålla en informationsbärande lägenhetsidentitet.
Länsrätten i Kalmar län delar bedömningen att en värdebärande modell väljs för
lägenhetsbeteckningen där man kan avläsa våningsplan. Detta system är en fördel
bl.a. för Posten vid utdelningsarbetet liksom för räddningstjänsten i olika
sammanhang.
Svenska kommunförbundet anser att frågan om åsättande av lägenhetsidentitet
bör bli föremål för särskilt noggrann utvärdering och att särskilda resurser kan
komma att behövas specifikt för denna del av provverksamheten. Förbundet kan se
en risk för att kommunerna som ansvariga för lägenhetsidentiterna förorsakas
betydande arbetsinsatser när det gäller vissa fastighetsägarkategorier.
Förbundet förordar en värdebärande modell för åsättande av lägenhetsidentitet.
Huruvida man via bestämmelser skall införa en skyldighet att vid varje lägenhet
anbringa en skylt med lägenhetsnummer, har förbundet den uppfattningen att vissa
samhällsfunktioner skulle ha nytta av en sådan ordning men att administrationen
omkring en sådan skyldighet inte skulle motivera en sådan bestämmelse. Förbundet
ser dock inget hinder i att lägenhetsidentiteten anges i adresstavlor i
portuppgångar och liknande.
Umeå kommun förordar en utformning av lägenhetsbeteckningen som möjliggör
identifikation av våningsplan, en så kallad värdebärande modell.
Sveriges allmännyttiga bostadsförening påpekar att införande av nya
lägenhetsbeteckningar medför betydande arbetsinsatser, speciellt för de större
företagen. Föreningen förutsätter att fastighetsägarna kompenseras om nya
lägenhetsbeteckningar skall införas. Föreningen förutsätter att
fastighetsägarnas ansvar för ajourhållningen av lägenhetsregistret inte innebär
ett stort merarbete för medlemsföretagen.
Föreningen för kommunal statistik och planering förordar en utformning av
lägenhetsbeteckningen som möjliggör identifikation av våningsplan, en s.k.
värdebärande identitet. Det är nödvändigt att hyresgästerna får information av
fastighetsägarna om lägenhetsidentitet för den egna bostaden. Denna information
kan t.ex, ske via hyreskontraktet. Föreningen avstår från att lämna någon
synpunkt på om alla lägenheter skall märkas upp med en skylt som visar
lägenhetsidentitet.
Sveriges fastighetsägarförbund accepterar inte att fastighetsägarna tvingas
genomföra åtgärder av olika slag, bl.a. sätta upp skyltar med
lägenhetsbeteckning vid varje lägenhetsdörr. Förbundet anser det vara en stor
brist att det saknas förslag till hur identifiering av lägenheter skall ske och
förutsätter att inget ytterligare arbete med frågan om ett lägenhetsregister
görs innan denna fråga utretts ytterligare och remissbehandlats. Förbundet
frågar sig vilken rättslig status lägenhetsbeteckningen kommer att få.

8. Fastställda adresser

Posten AB understryker vikten av att adressregistret byggs upp likartat över
landet och är korrekt. Enligt Posten är det beklagligt att kommunernas
upprättande och förande av adressregister i fastighetsdatasystemet är
frivilligt. Det är främst landsbygdsadresser som saknas. Det är viktigt att
adressättningen görs så tidigt som möjligt så att material, post till
byggentreprenörer m.m. till hus som projekteras kan levereras rätt. Posten är
övertygad om att ett korrekt adressregister enligt den modell som utarbetats av
bl.a. Posten är en förutsättning för att lägenhetsregistret skall kunna
genomföras. Därför måste garantier finnas för att samtliga kommuner arbetar på
det beskrivna sättet. Kostnaderna för felaktigt adresserad post är betydande.
För att säkerställa kvaliteten på adresser är det viktigt att Posten som statens
förvaltare av postnummersystemet är med vid granskningen av adressuppgifterna.

Statistiska centralbyrån anser att ett obligatoriskt adressregister och
byggnadsregister är en helt nödvändig utgångspunkt innan ett administrativt
system med ett lägenhetsregister och förbättrad folkbokföring kan byggas upp.
Obligatoriet är nödvändigt för att klara en riksomfattande statistikredovisning
med hög kvalitet. SCB anser att det är mycket viktigt att påbörja arbetet med
adressättning tidigt, helst parallellt med den planerade provverksamheten. CFD
bör ges i uppdrag att tillsammans med kommunerna påbörja detta arbete i enlighet
med det förslag till basadress-register som utarbetats.
Riksskatteverket vill understryka att inrättandet av ett lägenhetsregister
förutsätter att samtliga byggnader först åsatts fastställda adresser. Verket
anser att resurser för detta måste ställas till förfogande i sådan tid att
arbetet kan slutföras innan lägenhetsnumreringen skall genomföras. Verket
ifrågasätter om den föreslagna författningsregleringen verkligen ålägger
kommunerna att fastställa adresser till alla byggnader med lägenheter. Verket
anser att en skyldighet för kommunerna att fastställa adresser bör komma till
uttryck i en tydlig lagbestämmelse.
Centralnämnden för fastighetsdata vill inte utesluta att uppläggning av
adressregistret sker frivilligt. Den föreslagna skyldigheten för kommunen att
föra adressregister i fastighetsdatasystemet kommer inte till klart uttryck i
förslaget till lag om lägenhetsregister.
Länsrätten i Kalmar län ansluter sig till bedömningen att det är nödvändigt
att lagstifta om kommunernas skyldighet att inrätta och ajourhålla ett register
med aktuella adresser. I detta sammanhang bör framhållas att vissa problem kan
uppkomma vid behandlingen av hemliga adresser.
Svenska kommunförbundet delar inte utredningens uppfattning att inrättande och
ajourhållning av ett adressregister inte skulle komma att bli en särskilt tung
arbetsbörda för kommunerna. Enligt förbundet bör uppgiften avtalsregleras.
Kommunerna bör erhålla full kostnadstäckning för denna insats och inte
finansiellt stöd som utredningen uttrycker det. Förbundet har den grundläggande
uppfattningen att centrala principöverenskommelser bör reglera samarbetet mellan
statsmakterna och kommunerna i dessa typer av frågor. Även i detta specifika
fall rörande det praktiska samarbetet med CFD med uppläggning av
lägenhetsregistret bör det regleras via centrala avtal. Tidigare gjorda
erfarenheter beträffande uppläggning av byggnadsregister i kommunerna har
dessutom resulterat i ett antal positiva spinn-off-effekter i form av
utbildningsinsatser m.m. Förbundet kan bl.a. mot bakgrund av den föreslagna
totallösningen av insamling av hushållsstatistik nu känna större förståelse för
att statsmakterna vill gå fram lagstiftningsvägen när det gäller inrättande av
lägenhetsregister. För den nu föreslagna lagregleringen talar också att tidigare
FoB:ar dels av integritetsskäl för medborgarna, dels av vikten att få största
möjliga täckningsgrad alltid varit lagreglerade.
Umeå kommun ställer sig bakom förslaget att adressregistret måste vara
obligatoriskt i alla kommuner.
Föreningen för kommunal statistik och planering ställer sig bakom förslaget
att adressregistret måste vara obligatoriskt i alla kommuner.

9. Provverksamheten

Posten AB förordar alternativ 1 eftersom detta ger de bästa förutsättningarna
för att adressuppgifterna skall bli korrekta.
Riksskatteverket ifrågasätter om en provverksamhet i full skala överhuvudtaget
bör ske. Verket avstyrker att prov med uppläggning enligt linje 1 genomförs.
Enligt verket är den enda naturliga ordningen att uppgiften att utreda och föra
in lägenhetsidentitet i folkbokföringen för befolkningen sköts av
skattemyndigheterna. Verket påpekar att uppgifterna i registret över
totalbefolkningen, som föreslås användas för förtryckning av hushållsblanketter
har en sämre aktualitet än de lokala folkbokföringsregistren vilket kan medföra
merarbete och skapa onödiga samordningsproblem. Verket påpekar med hänvisning
till 1 § provverksamhetslagen att provverksamheten inte skall avse alternativ
för inrättande av lägenhetsregister eller införande av lägenhetsidentitet i
folkbokföringen. Proven avser endast inhämtande av uppgifter till de nämnda.
Verket anser med hänvisning till 19 § provverksamhetslagen att ansvaret för all
information vad gäller insamling av uppgifter om enskildas lägenhetsidentitet
till folkbokföringen bör ligga hos verket.
Centralnämnden för fastighetsdata anser att man i första hand bör pröva
huvudlinje 2. Denna linje innebär en etappvis uppläggning i landet och en
koppling av hushåll till lägenhet utan personblanketter. Nämnden anser heller
inte att man kan utesluta att det också kan bli fråga om en kompromiss mellan
alternativen. Nämnden anser att försöket inte nödvändigtvis måste omfatta
fullskaleförsök i två hela kommuner utan kan genomföras på lägre nivå,
exempelvis församlingsnivå. Flera frågor kring provverksamheten måste utredas
vidare, t.ex. former för utvärdering, klargörande av ansvarsområden och
kostnader. Även rutiner kring folkbokföring på lägenhet måste klargöras i
anslutning till provverksamheten. Nämnden anser att beslut om tidpunkt för
provverksamhet inte bör beslutas ensidigt av en myndighet utan beslut bör tas i
samförstånd mellan de myndigheter som berörs (6 § provverksamhetslagen).
Länsrätten i Kalmar län förordar alternativ 2. För att minska eventuella
farhågor avseende integriteten är det en fördel om den enskilde får ta del av de
uppgifter som skall ingå i registret. Eventuella felaktigheter kan rättas till
efter ett samrådsförfarande mellan myndighet som samlar in uppgifterna och den
som berörs. Länsrätten vill betona vikten av att informationsskyldigheten
lagstadgas liksom vilka uppgifter skyldigheten avser. Detta underlättar
kontakten med fastighetsägaren/kontraktsinnehavaren. Det är viktigt att man så
långt som möjligt är tydlig och försöker undvika att ärendet går till domstol på
grund av bristfällig information. Det är en stor fördel om uppgifterna i folk-
och bostadsräkningarna 1985 och 1990 används för att begränsa antalet
uppgiftslämnare till de som flyttat efter 1990.
Svenska kommunförbundet vill betona vikten av att en grundlig utvärdering sker
av provverksamheten. Förbundet förutsätter att det bereds tillfälle att medverka
i utvärderingen av provverksamheten. Förbundet förordar alternativ 2. Valet av
provkommuner bör ske med hänsyn till representativitet, kommunens storlek, att
vederbörande kommun redan har byggnads- och adressregister m.m. Förbundet anser
att man redan inför provverksamheten bör beakta hur man förfar med
rapporteringen till folkbokföringen i de fall flera personer står för kontraktet
alternativt en juridisk person står för kontraktet.
Kalmar kommun förordar alternativ 2. Enligt detta alternativ får kommunerna en
något mindre roll vad gäller insamling, granskning och komplettering av
fastighetsblanketter. Huvudparten av arbetet läggs i stället hos de lokala
skattekontoren som en vidareutveckling av folkbokföringen. Några tillfälliga
lokaler eller regionala granskningskontor behöver därmed inte inrättas. Det är
en fördel att alla de instanser som arbetar med att upprätta och ajourföra det
kompletta lägenhetsregistret är ordinarie verksamheter och inte tillfälligt
upprättade granskningskontor. Även ur integritetsskäl är detta alternativ att
föredra eftersom det då är rätt myndighet som ändrar folkbokföringen för
enskilda, från fastighet till lägenhet.
Umeå kommun anser att det är alternativ 2 som skall genomföras.
Föreningen för kommunal statistik och planering anser att alternativ 2, där
huvuddelen av arbetet läggs på de lokala skattekontoren, skall genomföras utan
att genomföra en provverksamhet.
Anledningen är att övergången till det nya systemet til stora delar består i att
ändra folkbokföringen för enskilda individer, vilket bör genomföras av den
myndighet som ansvarar för folkbokföringen.
Sveriges fastighetsägarförbund hävdar, med hänvisning till 2 §
provverksamhetslagen, att begreppet flerbostadshus inte är vedertaget i
lagstiftningen och därför måste klarläggas. Förbundet påpekar att begreppet
lägenhet är definierat i hyreslagen och där avser både lägenheter och lokaler.
Förbundet påpekar vidare att uppgiftsskyldigheten i nämnda paragraf inskränker
sig till personer som bebor lägenheter som är uthyrda vilket innebär att
lägenhetsregistret inte kommer att innefatta bostäder med andra
upplåtelseformer. Enligt förbundet är inte heller begreppet kontraktsinnehavare
definierat.

10. Ett lägenhetsstatistikregister

Statistiska centralbyrån stöder förslaget att det bör inrättas ett lägen-
hetsstatistikregister. Fördelen med detta är att det får ett begränsat innehåll
och ett mycket tydligt ändamål, nämligen statistikproduktion. CFD kan då fritt
utveckla lägenhetsregistret till ett administrativt register som bl.a. kan
användas för folkbokföring. För att klara kraven från statistikanvändarna måste
lägenhetsstatistikregistret ajourföras löpande från CFD:s lägenhetsregister. På
samma sätt måste den förbättrade folkbokföringen leverera uppgifter om
lägenhetsbeteckningen till SCB:s register över totalbefolkningen. Detta
förfarande skapar möjlighet för SCB att uppfylla användarnas behov av statistik
med hög aktualitet, tillgänglighet och kvalitet. Lägenhetsstatistikregistret
kommer att användas i många olika statistikprodukter på SCB. Dels som urvalsram
för undersökningar som t.ex. Hushållens inkomster och Bostads- och
hyresundersökningen, dels som källa och urvalsram för statistik om outhyrda
lägenheter samt som källa för redovisning av den totalräknade lägenhetsstocken.
Vid sammankoppling med registret över totalbefolkningen kan hushållens boende
beskrivas efter t.ex. trångboddhet och lägenhetsstandard. Allt detta kan göras
ad-hoc eller planerat, helt beroende på användarnas önskemål. Mer förfinade
analyser av boendekarriärer och hushållskarriärer samt att mäta nettoströmmar
som underlag för t.ex. hushållsframskrivningar blir också fullt möjligt.
Lägenhetsstatistikregistret kommer således att bli ett effektivt verktyg för
SCB:s produktion av statistik om hushåll, lägenheter och boende.
Riksskatteverket ifrågasätter om det är nödvändigt att SCB löpande för ett
särskilt lägenhetsstatistiskregister som utgör en kopia av lägenhetsregistret.
Boverket ser med tillfredsställelse att SCB får lägga upp ett särskilt
statistikregister på basis av uppgifter från lägenhetsregistret.
Centralnämnden för fastighetsdata anser att behovet av registerbaserade FoB:ar
inte torde bli så frekvent att en kopia av lägenhetsregistret med uppgifter om
kontinuerligt ajourförda fastighets-, adress-, byggnads- och
lägenhetsförändringar m.m. bör ligga hos SCB. Lägenhetsregistrets alla uppgifter
måste däremot vara fullt tillgängliga för SCB:s sambearbetning med RTB vid de
tillfällen beslut tas om registerbaserade FoB:ar. I det fall det ändå inrättas
ett särskilt lägenhetsstatistikregister som är en kontinuerligt ajourförd kopia
av det administrativa lägenhetsregistret måste en ny diskussion föras om syfte,
innehåll, kostnader samt säkerhet och integritet.
Svenska kommunförbundet tillstyrker, bl.a. mot bakgrund av in-
tegritetsaspekterna, att SCB:s lägenhetsstatistikregister och registret över
rikets totalbestånd fysiskt och rättsligt skall hållas åtskilda.
Umeå kommun tillstyrker att de två statistikregister som inrättas hos SCB,
hålls fysiskt och rättsligt åtskilda.
Föreningen för kommunal statistik och planering tillstyrker att de två
statistikregister (ett lägenhetsstatistikregister och ett modifierat RTB), som
inrättas hos SCB, hålls fysiskt och rättsligt åtskilda.

11. Säkerhet, integritet och sekretess

Datainspektionen avstyrker förslaget av integritetsskäl. Inspektionens
uppfattning är att allmänhetens inställning till FoB:arna är den naturliga
utgångspunkten för överväganden kring hur samhällets statistikbehov skall
tillgodoses. Den oro och det missnöje som kanaliserats vid de tidigare FoB:arna
kommer man inte till rätta med genom en total kartläggning och registrering av
de svenska hushållens samansättning. En registrering som till stor del sker utan
att uppgifter inhämtas direkt hos de enskilda som skall registreras skulle
sannolikt också förstärka allmänhetens negativa inställning och föda känslor av
att leva i ett storebrorssamhälle. Istället bör mindre omfattande insatser i
enlighet med FoB 90-kommissionens förslag användas. Om det ändå skulle bli
aktuellt med ett lägenhetsregister anser inspektionen att registreringen i
första hand bör grunda sig på uppgifter från de enskilda som skall registreras
och inte på uppgifter som inhämtats från andra register, fastighetsägare,
bostadsrättsföreningar m.fl.
Riksskatteverket anser att effekterna av att införa lägenhetsidentitet i
folkbokföringsregistret inte tillräckligt har analyserats från integritetssyn-
punkt. Verket anser dock inte att folkbokföring på lägenhet utgör någon risk för
integritetskränkning.
Centralnämnden för fastighetsdata anser att användningen av ett administrativt
lägenhetsregister i syfte att producera hushållsstatistik motsvarande
traditionella FoB:ar noga måste regleras, bl.a. med hänsyn till att FoB i sig
ofta upplevs som integritetskänsligt.

Sammanfattande synpunkter från respektive remissinstans

Datainspektionen avstyrker förslaget av integritetsskäl. Inspektionens
uppfattning är att allmänhetens inställning till FoB:arna är den naturliga
utgångspunkten för överväganden kring hur samhällets statistikbehov skall
tillgodoses. Den oro och det missnöje som kanaliserats vid de tidigare FoB:arna
kommer man inte till rätta med genom en total kartläggning och registrering av
de svenska hushållens samansättning. En registrering som till stor del sker utan
att uppgifter inhämtas direkt hos de enskilda som skall registreras skulle
sannolikt också förstärka allmänhetens negativa inställning och föda känslor av
att leva i ett storebrorssamhälle. Istället bör mindre omfattande insatser i
enlighet med FoB 90-kommissionens förslag användas. Inspektionen har inte något
att erinra mot författningsförslagens utformning som sådan.
Socialstyrelsen ställer sig bakom samtliga de förslag som presenteras i
betänkandet. Styrelsen har inga behov av ytterligare data i lägenhetsregistret
utöver vad som föreslagits.
Riksförsäkringsverket tillstyrker förslaget att inrätta ett lägenhetsregister
och att lägenhetsidentitet införs i folkbokföringen. Det medför att bedömningen
av rätten till olika förmåner och överhuvudtaget handläggningen på
försäkringskassorna underlättas. Även kontrollverksamheten när det gäller vissa
förmåner kommer att förbättras med de utökade registeruppgifterna i
folkbokföringen. Uppgifter om lägenhetsdata gör det vidare möjligt att löpande
följa socialförsäkringar och de socialpolitiska åtgärdernas utfall för olika
grupper av individer. Verket tillstyrker förslaget att bedriva en provverksamhet
för att utröna vilket av två alternativ för uppgiftsinsamling från allmänheten
som är att föredra för att få en tillfredställande kvalitet på de uppgifter som
behövs för lägenhetsregistret och folkbokföringen.
Socialvetenskapliga forskningsrådet har beslutat att avstå från att yttra sig
över betänkandet.
Post- och telestyrelsen anser att det är angeläget att pröva i vilken
utsträckning ett lägenhetsregister kan utnyttjas även för andra ändamål än de
föreslagna. Till dessa hör bl.a. möjligheterna att utnyttja registreringen för
postdistribution.
Posten AB är positiva till att det införs ett lägenhetsregister. Förut-
sättningen är dock att materialet är till 100 % rikstäckande och korrekt. Posten
anser att lägenhetsregistret skall byggas upp efter det att förslaget till
basadressregister, som har tagits fram av Posten, RSV, Svenska Komunförbundet
och CFD, har införts. Det är positivt att samtliga byggnader som används som
bostäder ingår, således även fritidsbostäder. Registret bör ingå som en del i
fastighetsdatasystemet. Posten förordar en försöksverksamhet enligt alternativ
1.
Vägverket tillstyrker ett genomförande av förslaget. Verket tolkar förslaget
så att uppgifter om lägenhetsdata kan bli tillgängliga för verket i samband med
t.ex. fysisk planering av vägar och miljöåtgärder.
Statistiska centralbyrån tillstyrker i allt väsentligt betänkandets förslag.
SCB anser att regeringen bör lägga sitt förslag till riksdagen på ett sådant
sätt att erforderliga beslut ger förutsättningar att klara en statistikredovis-
ning till år 2001. SCB anser att storleken på den kostnadsökning, som förslaget
om en tidig lägenhetsidentitetssättning samt medtagande av fritidshus innebär,
får fastställas i samband med provverksamheten. SCB anser att några justeringar
i föreslagna författningar bör göras för att bl.a. tydliggöra
uppgiftslämnarskyldigheten. SCB anser att den exakta klassficeringen av
lägenhetsstatistikregistrets uppgifter bör utredas av SCB i samarbete med
regionala och centrala användare. SCB anser att en samhällsekonomisk totalsyn
bör tillämpas innan uppgifter tas bort från eller förändras i
fastighetshetstaxeringsregistret. SCB anser att ett obligatoriskt
lägenhetsregister med obligatoriska adress- och byggnadsregister för samtliga
kommuner är en förutsättning för rikstäckande statistik med hög kvalitet. SCB
anser att lägenhetsidentiteten bör vara värdebärande, dvs bestå av löpnummer med
våningsplan, och genomföras i god tid före övrig uppgiftsinsamling. SCB anser
att fastighetsägaren själv bör få välja hur informationen om
lägenhetsidentiteten till hyresgästerna skall utformas. SCB anser att CFD
snarast bör ges i uppdrag att genomföra förslaget om basadressregister. SCB
anser att ett lägenhetsstatistikregister hos SCB, som en del av
lägenhetsregistret hos CFD, är ett effektivt sätt att uppfylla användarnas behov
av statistik med hög aktualitet, tillgänglighet och kvalitet. SCB anser
slutligen att ett kvalitetsprogram bör genomföras för att garantera kvaliteten
vid uppläggnings- och ajourföringsarbetet.
Riksrevisionsverket anser att vissa frågor kring lägenhetsregistret och
provverksamheten inte är tillräckligt belysta. Verket saknar en samlad
samhällsekonomisk bedömning av lägenhetsregistrets förväntade effekter i
ekonomiska termer. Verket anser att det i de övergripande registerfrågorna finns
oklarheter om vilket ansvar staten kommer att ha för registrets datakvalitet.
Enligt verket är det väsentligt att det för respektive data som föreslås ingå i
registret finns en ekonomisk bedömning av nyttan för olika användare och
kostnaderna för uppgiftslämnarna. Enligt verket behöver en strategi och
handlingsplan för informationsförsörjning kring lägenhetsregistret tas fram av
berörda aktörer. Verket anser att det är angeläget att uppföljning och
utvärdering planeras redan vid uppläggningen av provverksamheten. Verket
föreslår också att ansvaret för provverksamheten preciseras.
Riksskatteverket är positivt till att ett lägenhetsregister upprättas genom
att byggnadsregistret inom fastighetsdatasystemet byggs ut med lägen-
hetsspecifika uppgifter och att folkbokföringen sker på lägenhet. Verket
föreslår att det ytterligare övervägs om lägenhetsregistret även skall innehålla
lokaler. Verket ifrågasätter om det är nödvändigt att SCB löpande för ett
särskilt lägenhetsstatistikregister som utgör en kopia av lägenhetsregistret.
Verket anser att insamling av uppgifter från enskilda om lägenhetsidentitet bör
ske helt inom skatteförvaltningen och avstyrker därför provuppläggning enligt
linje 1. Verket pekar på vissa komplikationer, med hänvisning till lagen om
ändring i folkbokföringslagen, om ändringarna i lagen skall gälla för den tid
och för de områden som avses i provverksamhetslagen. Verket anser att avsikten
att folkbokföringen skall ske på lägenhet tydligare bör komma till uttryck i
folkbokföringslagen på så sätt att ordet bostad eller lägenhet förs in som
begrepp i stället för fastighet i bestämmelserna om rätt folkbokföringsort.
Skillnad mellan fastigheter med en eller flera bostäder bör inte göras. Verket
anser, med hänvisning till lagen om ändring i lagen om folkbokföringsregister,
att uppgiften om lägenhetsidentitet skall vara lägenhetsbeteckning, adress,
postnummer och postort. Innehållet i 6 § bör justeras så att begreppen
överensstämmer. Vid ett allmänt införande av folkbokföring på lägenhet måste
även bestämmelsen om registerinnehåll i lagen (1995:743) om aviseringsregister
ändras.
Arbetsgivarverket har beslutat att inte yttra sig i ärendet.
Forskningsrådsnämnden bedömer att förslagen är baserade på väl underbyggda
överväganden utifrån gällande villkor. Nämnden har därför inga synpunkter på
förslagen i betänkandet till rättslig reglering för förbättrad
hushållsstatistik. Nämnden beklagar att en aktualisering av hushållsstatistiken
inte löser de problem för forskningen som avsaknaden av yrkesuppgifter orsakar,
till följd av förändringarna i reglerna för folk- och bostadsräkningarna.
Tekniska högskolan anser att provverksamheten bör innefatta även metoder för
insamling av hyresdata.
Arbetsmarknadsstyrelsen har inga synpunkter att avge med anledning av
betänkandet.
Riksarkivet pekar på nyttan av förbättrad hushållsstatistik genom att införa
ett lägenhetsregister.
Närings- och teknikutvecklingsverket avstår att yttra sig över betänkandet.
Boverket tillstyrker förslaget till nya författningar för att kunna införa ett
lägenhetsregister samt påföra lägenhetsidentitet i folkbokföringen. Verket vill
starkt betona vikten av att ett lägenhetsregister införs som knyts till det
nuvarande fastighetsdatasystemets övriga register över fastigheter och byggnader
samt att samma lägenhetsidentitet inklusive uppgift om adress finns i såväl
lägenhetsregistret som i folkbokföringsregistret.
Lantmäteriverket tillstyrker att det upprätas ett basregister över lägenheter.
Registret bör knytas till fastighetsdatasystemet. Ett lägenhetsregister bör få
användas inte bara till statistikproduktion och samhällsplanering utan även för
att effektivisera administration och uppgiftsinsamling i andra sammanhang, t.ex.
vid fastighetstaxering. Lägenhetsregistret bör omfattas av basregistertanken.
Det innebär bl.a. att samhällets basinformation inte skall dubbellagras.
Erforderlig information hämtas istället från ett basregister när det finns behov
av den. Uppläggningen av ett lägenhetsregister är ett mycket omfattande arbete.
Frågor kring ansvarsfördelning mellan olika myndigheter och intressenter,
kostnadsfördelning, finansiering m.m. måste redan inför en provverksamhet klaras
ut mycket tydligare än vad som har gjorts i betänkandet. Det kommer då säkert
också att tydliggöras att det finns flera alternativ än de två som skisserats
för provverksamheten för hur en registeruppläggning skall ske.
Centralnämnden för fastighetsdata är positiv till upprättandet av ett
basregister över lägenheter i anslutning till fastighetsdatasystemet. Tanken med
ett lägenhetsregister stämmer väl överens med CFD:s övriga verksamhet vad gäller
basregister för samhällets grundläggande försörjning av fastighetsrelaterad
information. CFD är positiv till införandet av en lägenhetsidentitet i
folkbokföringen och att folkbokföring sker på lägenhet. CFD är positiv till
användningen av ett lägenhetsregister tillsammans med en lägenhetsidentitet i
folkbokföringen för att ersätta SCB:s traditionella folk- och bostadsräkningar
med registerbaserade. En lägenhetsidentitet i folkbokföringen ger också SCB
möjlighet att utnyttja registret över totalbefolkningen för hushållsstatistik,
också utan sambearbetning med lägenhetsregistret. Därmed kan också huvudsyftet,
att förbättra hushållsstatistiken, uppnås. CFD anser att lägenhetsregistret,
utöver statistikframställning, får användas för planering, resursfördelning,
uppföljning och utvärdering av bostäder och byggande såsom ändamålsparagrafen i
lagförslaget är utformad. Eventuellt borde också hänsyn tas till de behov av
uppgifter som en förenklad fastighetstaxering kan medföra. CFD anser inte att en
kontinuerligt ajourförd kopia av det administrativa lägenhetsregistret skall
ligga hos SCB. Lägenhetsregistret skall dock göras fullt tillgängligt för SCB i
enlighet med gällande syfte och ändamål. Enligt CFD bör statistikredovisning på
de nivåer som anges i lägenhetsregisterutredningen vara fullt tillräcklig och
eventuella kopplingar till byggnadskoordinater bör prövas i särskild ordning.
CFD anser att det är väsentligt att klarlägga formerna för det fortsatta
arbetet, framför allt vad gäller ansvarsfördelningen mellan berörda myndigheter.
Även om ett av målen är statistikproduktion måste såväl CFD som RSV ges ett
tydligt ansvar för den egna registeruppbyggnaden för att långsiktigt säkerställa
kvalitet m.m. Detta gäller både uppläggning och förvaltning/användning av
registren men också planering av provverksamheten och det utredningsarbete som
bör föregå denna. Ett antal centrala frågor kvarstår att utreda, bl.a. former
för identitetssättning, vilket utgör grunden för registren. Ytterligare
utrednings- och utvecklingsarbete, innan en eventuell provverksamhet och det
egentliga uppläggningsarbetet påbörjas, torde kunna nedbringa de totala
kostnaderna och höja registerkvaliteten. CFD menar att målsättningen, en
registerbaserad FoB år 2000, inte behöver föranleda en forcerad start av en
eventuell provverksamhet. CFD föreslår att en särskild arbetsgrupp tillsätts med
representanter från SCB, RSV, CFD och Svenska komunförbundet. Kommunerna har en
central roll i såväl uppläggning som ajourföring och användning av registren. I
det fortsatta arbetet bör även uppmärksammas samordningen med ett eventuellt
bostadsrättsregister.
Länsrätten i Malmöhus län har inget att erinra mot utformningen av de i
betänkandet föreslagna författningarna.
Länsrätten i Kalmar län ansluter sig till bedömningen att det är en fördel om
man kan åstadkomma ett system där uppgiftslämnarbördan för berörda aktörer i
möjligaste mån begränsas. Detta är viktigt för att hålla bortfallsrisken så låg
som möjligt och därmed också kostnaderna. Om man dessutom använder sig av
befintliga register och uppgifterna i tidigare folk- och bostadsräkningar kan
antalet uppgiftslämnare ytterligare begränsas. Det är emellertid viktigt att
berörda parter får tillfälle att kontrollera riktigheten i de uppgifter som
kommer att registreras. Länsrätten förordar därför ett system där en förtryckt
blankett skickas ut till fastighetsägaren/kontraktsinnehavaren. Om uppgifterna
är korrekta och kompletta behöver blanketten inte återsändas, i annat fall
erhålls tillfälle att korrigera felaktigheter. Länsrätten delar bedömningen att
ett lägenhetsregister enklast införs genom en utbyggnad av registren inom
fastighetsdatasytemet och då genom att byggnadsregistret byggs på. Länsrätten
vill framhålla vikten av att lägenhetsregistrets innehåll begränsas till
basfakta som är viktiga för flertalet av framtida användare. Detta för att
åtkomsten inte skall behöva begränsas på grund av att registret innehåller in-
formation som kan kränka integriteten. Med dagens snabba utveckling av olika
informationssystem kommer tillgängligheten till systemet att bli väsentligt.
Användarna kan i egna register komplettera lägenhetsregistrets basinformation
med den typ av information man vill knyta till lägenheten eller hushållet.
Länsstyrelsen i Norrbottens län har inga andra synpunkter i ärendet än att det
är angeläget att aktuell statistik för bl.a. hushåll och lägenheter kan
produceras så snart som möjligt.
Svenska kommunförbundet instämmer i merparten av de allmänna utgångspunkter
som kommittén redovisat. Bland annat har förbundets uppfattning i de flesta
sammanhang av uppgiftslämnande varit att så långt det är möjligt minimera
kommunernas uppgiftslämnande så att identiska uppgifter inte skall behöva lämnas
flera gånger. Förbundet anser att statsmakterna bör tillhandahålla medel för
uppbyggnad och ajourhållning av ett lägenhetsregister. Förbundet kan nu, bl.a.
mot bakgrund av den föreslagna totallösningen, känna större förståelse för att
statsmakterna vill gå fram lagstiftningsvägen när det gäller inrättande av
lägenhetsregister. Förbundet anser att det mest rationella vore om man i samband
med fastighetstaxeringar avgör och kodsätter lämplig kategoriindelning av hus.
När det gäller åsättande av lägenhetsidentitet förordar förbundet en s.k.
värdebärande modell. Förbundet tillstyrker, bl.a. mot bakgrund av
integritetsaspekterna, att SCB:s lägenhetsstatistikregister och registret över
rikets totalbestånd (RTB) fysiskt och rättsligt skall hållas åtskilda. Förbundet
betonar vikten av grundlig utvärdering av provverksamheten och anser att frågan
om åsättande av lägenhetsidentitet bör bli föremål för särskilt noggrann
utvärdering.
Landstingsförbundet har beslutat att avstå från möjligheten att avge yttrande
över betänkandet.
Svenska elverksföreningen har inte någon erinran mot att förslaget till
lagreglering av ett rikstäckande lägenhetsregister antages. För föreningens
medlemmmar kan ett lägenhetsregister vara av värde vid planering av energibehov
och upprättande av statistik samt i kundtjänst, taxefrågor och kravverksamhet.
Föreningen förutsätter att uppgifterna i registret kommer att vara tillgängliga
för föreningens medlemmar.
Företagens uppgiftslämnardelegation avstyrker förslaget om ett centralt
register och anser inte att den planerade provverksamheten bör genomföras.
Sigtuna kommun har inget att erinra mot utredningens förslag till
lagreglering.
Linköpings kommun anser att provverksamheten bör påbörjas snarast. Kommunen
förordar huvudlinje 2 från ekonomiska, hanteringsmässiga och integritetsskäl.
Kalmar kommun anser att förslaget är ett välkommet steg på vägen mot en
slutlig lösning vad gäller samhällets behov av statistik om hushåll, lägenheter
och boende. Denna lösning innebär på sikt stora kostnadsbesparingar jämfört med
traditionella folk- och bostadsräkningar samtidigt som kvaliteten och
tillförlitligheten i statistiken blir högre. Allmänhetens uppgiftslämnande
begränsas också genom denna utveckling.
Umeå kommun instämmer i de allmänna utgångspunkter som utredningen redovisar
beträffande det riktiga i att minimera uppgiftslämnarbördan, registrering vid
källan och integritetsskydd. Kommunen menar att reglerna för var man skall
folkbokföras måste skärpas. Kommunen menar att förundersökningen bör slopas och
att man startar direkt med alternativ 2. Fastighetsägarnas skyldighet att lämna
uppgifter till lägenhetsregistret måste författningsregleras. Kommunerna bör
vara ansvariga för uppläggningen av lägenhetsregistret och för att dess innehåll
fortlöpande håller hög kvalitet.
Svenska arbetsgivarföreningen avstyrker förslaget.
Sveriges Allmännyttiga Bostadsförening tillstyrker att ett lägenhetsregister
inrättas och byggs upp utifrån byggnads- och adressuppgifter.
HSB har i och för sig inget att erinra mot förslaget om ett lägenhetsregister
endast kommer att användas för det föreslagna ändamålet. Med tanke på att
Justitiedepartementet i olika sammanhang påtalat att man önskar införa ett
officiellt bostadsrättsregister ligger det nära till hands att hysa viss
tveksamhet till förslaget. I detta avseende har HSB ansett att det inte
föreligger behov av ett officiellt register utan att detta kan skötas av
parterna på marknaden. HSB vill också påpeka att all den uppgiftsskyldighet som
åvilar fastighetsägare i olika sammanhang leder till ökad administration och
ökade kostnader. Detta medför högre hyror och avgifter för de boende.
Föreningen för kommunal statistik och planering anser att behovet av ny
hushålls- och boendestatistik nu är så stor att förundersökningen bör slopas. I
stället bör man starta direkt med alternativ 2. De lokala skattekontoren måste
tillföras resurser så att de kan klara arbetet med att fastställa saknade
lägenhetsidentiteter så snabbt som möjligt. Vidare måste arbetet med att
färdigställa adressregistret inom ramen för fastighetsdatasystemet forceras i
kommunerna så att lägenhetsregistret snarast kan börja byggas upp.
Sveriges fastighetsägareförbund anser att motiven för att inrätta ett
lägenhetsregister är mycket svaga. Ett lägenhetsregister bör inrättas enbart om
det föreligger skäl som är mer objektiva än de statistiska skäl som utredningen
åberopat.
Sveriges bostadsrättsföreningars centralorganisation avstyrker förslaget till
ett databaserat nationellt lägenhetsregister. Skall ett sådant register införas
bör det enligt organisationens mening först baseras på ett klart dokumenterat
användarbehov och därutöver tillförsäkras ett starkt och fullgott
integritetsskydd.
Neurologiskt handikappades riksförbund menar att här finns en möjlighet att
samla in basala uppgfiter om bostädernas tillgänglighet och användbarhet.

60

Lagrådsremissens lagförslag

2.1 Förslag till lag om provverksamhet avseende hushålls- och bostadsstatistik
m.m.

Tillämpningsområde m.m.

1 § Denna lag gäller en provverksamhet i Gävle kommun och i den församling som
regeringen senare bestämmer för att kunna ta fram hushålls- och bostadsstatistik
med hjälp av registerdata. Verksamheten avser insamling av uppgifter till ett
lägenhetsregister enligt lagen (1995:000) om lägenhetsregister, införande av
folkbokföring på lägenhet och statistisk bearbetning m.m.
Lagen gäller även för införandet i hela landet av folkbokföring på lägenhet.

Uppgiftsskyldighet

2 § En fastighetsägare är på begäran skyldig att för varje sådan bostadslägenhet
som anges i lagen (1995:000) om lägenhetsregister lämna uppgift om
1. namnet på den till vilken lägenheten är upplåten,
2. dennes personnummer om det är möjligt,
3. adress, lägenhetsbeteckning och
4. fastighetsbeteckning.
Med fastighetsägare avses i denna lag också ägare av byggnad.

Insamlingsförfarandet

3 § Uppgifter som avses i 2 § skall lämnas till skattemyndigheten enligt
föreskrifter som meddelas av regeringen eller av den myndighet som regeringen
bestämmer.

Föreläggande m.m.

4 § Om en begärd uppgift inte lämnas inom föreskriven tid, får skattemyndigheten
förelägga den uppgiftsskyldige att lämna uppgiften.
Ett föreläggande får förenas med vite om det finns anledning att anta att det
annars inte följs.

5 § Beslut om vitesföreläggande får inte överklagas.

79

Personregister m.m.

6 § Myndighet som deltar i provverksamheten får inrätta och föra personregister
för provverksamheten med det ändamål som framgår av 1 §.

7 § En myndighet som deltar i provverksamheten får för genomförande av denna
hämta uppgifter från personregister enligt de föreskrifter regeringen meddelar.

Information

8 § Myndighet som deltar i den verksamhet som avses i
1 § skall i lämplig utsträckning informera dem som berörs av verksamheten.

Gallring

9 § Uppgifter i personregister som avses i 6 § skall gallras senast när denna
lag upphör att gälla.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996 och upphör att gälla senast den
31 december 1999.

80

2.2 Förslag till lag om lägenhetsregister

Tillämpningsområde

1 § Kommunerna och Lantmäteriverket skall för de ändamål som anges i 2 § föra
ett lägenhetsregister med hjälp av automatisk databehandling.
Lantmäteriverket ansvarar för lägenhetsregistret. Kommunen ansvarar för
registret såvitt gäller uppgifter som hänför sig till kommunen.

Ändamål

2 § Uppgifter i lägenhetsregistret får användas för framställning av statistik
och för folkbokföringen. Registret får också användas för resursfördelning,
planering, uppföljning och utvärdering av bostäder, byggande och
kommunikationer.

Innehåll

3 § Lägenhetsregistret skall omfatta samtliga lägenheter som helt eller till en
inte oväsentlig del används eller är avsedda att användas som bostad
(bostadslägenhet).
Lägenhetsregistret får innehålla uppgifter om fastighet, byggnad,
lägenhetsbeteckning och övriga uppgifter om lägenheten.
Regeringen föreskriver närmare om vilka uppgifter registret skall innehålla.

Uppgiftsskyldighet

4 § En fastighetsägare är skyldig att lämna uppgifter om varje bostadslägenhet
enligt vad regeringen föreskriver.
Fastighetsägaren är också skyldig att anmäla uppgift om något förhållande som
avses i första stycket har ändrats.
Med fastighetsägare avses i denna lag också ägare av byggnad.

Insamlingsförfarandet

5 § Uppgifter som avses i 3 § får hämtas från de informationssystem som regleras
i fastighetsdatakungörelsen (1974:1058).
Övriga uppgifter som avses i 3 § skall lämnas enligt föreskrifter som meddelas
av regeringen.

81

Fastställande av adress och lägenhetsbeteckning

6 § Kommunerna skall fastställa adress för varje bostadslägenhet. I de fall en
fastighet omfattar mer än en bostadslägenhet skall kommunerna fastställa en
särskild beteckning för varje lägenhet (lägenhetsbeteckning). Fastighetsägaren
skall underrättas om detta.

Föreläggande m.m.

7 § Om en begärd uppgift inte lämnas inom föreskriven tid, får kommunen eller
den myndighet som regeringen bestämmer förelägga den uppgiftsskyldige att lämna
uppgiften.
Ett föreläggande får förenas med vite om det finns anledning att anta att det
annars inte följs.

8 § Beslut om vitesföreläggande får inte överklagas.

Gallring

9 § Gallring av uppgifter i lägenhetsregistret sker i enlighet med arkivlagens
(1990:782) bestämmelser.

Denna lag träder i kraft, i fråga om Gävle kommun och den församling som avses
i 1 § lagen (1995:000) om provverksamhet avseende hushålls- och bostadsstatistik
m.m., den 1 januari 1996, och i övrigt den dag som regeringen bestämmer.

82

2.3 Förslag till lag om ändring i folkbokföringslagen
(1991:481)

Härigenom föreskrivs att 6, 28, 31 och 32 §§ folkbokföringslagen (1991:481)
skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

6 §
En person skall folkbokföras på den fastighet och i den territoriella
församling där han enligt 7 - 13 §§ är att anse som bosatt.
-------------------------------------------------------

Om fastigheten
innehåller flera bostadslä-
genheter skall folkbok-
föring också ske på lägenhet.
Med bostadslägenhet avses
lägenhet som är registrerad
i lägenhetsregistret enligt
lagen (1995:000) om lägen-
hetsregister.

Ett nyfött barn folkbokförs i den församling där modern är folkbokförd
eller, om modern inte är folkbokförd, i den församling där det har fötts.
Hittebarn folkbokförs i den församling där det har påträffats.
Undantag från första stycket anges i 14 - 16 §§.

28 §
Anmälan enligt 25 eller 26 § skall innehålla följande uppgifter:
1. namn och personnummer,
2. datum för ändring av bostads- eller postadress,
3. ny bostads- och postadress samt dess beräknade giltighetstid,
4. registerbeteckning för den fastighet som den nya bostadsadressen avser,
5. vem som upplåtit den fastighet eller bostadslägenhet som den nya
bostadsadressen avser.
-------------------------------------------------------
Uppgift om bostads- Uppgift om bostads- eller
eller postadress enligt postadress enligt första
första stycket 3 som avser stycket 3 som avser en
en lägenhet i flerfamiljshus lägenhet i flerbostadshus
bör innehålla den beteckning skall innehålla sådan lägen-
för lägenheten som hetsbeteckning som avses i
fastighetsägaren använder. lagen (1995:000) om
Anmälan enligt 26 § skall lägenhetsregister. Anmälan
dessutom innehålla uppgift enligt 26 § skall dessutom
om inflyttningsdag till innehålla uppgift om in-
landet, avsikten med flyttningsdag till landet,
vistelsen här och dess avsikten med vistelsen här
beräknade varaktighet samt och dess beräknade var-
de uppgifter som får föras inaktighet samt de uppgifter
i folkbokföringsregistret som får föras in i folkbok-
enligt lagen (1990:1536) om föringsregistret enligt
folkbokföringsregister. lagen (1990:1536) om folk-
bokföringsregister.

83

31 §
Om det kan antas att en person är skyldig att göra anmälan enligt denna lag,
får skattemyndigheten förelägga honom att antingen göra en sådan anmälan eller
skriftligen eller muntligen lämna de uppgifter som behövs för bedömningen av
hans folkbokföring. I föreläggandet skall anges vilka uppgifter som skall
lämnas.
-------------------------------------------------------
Skattemyndigheten får
förelägga en person att lämna
uppgift om
lägenhetsbeteckning, även om
skyldighet att göra anmälan
enligt första stycket inte
föreligger.

Om ett barns vårdnadshavare inte anmält barnets förnamn inom föreskriven tid
enligt 30 § namnlagen (1982:670), får skattemyndigheten förelägga barnets
vårdnadshavare att inom viss tid fullgöra denna skyldighet.

32 §
-------------------------------------------------------
Skattemyndigheten får före- Skattemyndigheten får
lägga en fastighetsägare förelägga en fastighetsägare
eller innehavare av eller innehavare av
bostadslägenhet, som upplåterbostadslägenhet, som
en bostad åt någon annan, attupplåter en bostad åt någon
uppge till vem han upplåter annan, att uppge till vem
bostad och om denne med han upplåter bostad och om
hans medgivande upplåter denne med hans medgivande
bostaden åt annan samt vilka upplåter bostaden åt annan
personer som enligt hans samt vilka personer som
kännedom bor i fastigheten enligt hans kännedom bor i
respektive lägenheten. I fastigheten respektive
fråga om en person som bor i lägenheten. I fråga om en
flerfamiljshus får person som bor i
föreläggandet också avse upp-flerbostadshus får
gift om den beteckning föreläggandet också avse upp-
(lägenhetsnummer) som gift om
fastighetsägaren använder förlägenhetsbeteckning.
bostadslägenheten.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998. För Gävle kommun och den
församling som avses i 1 § lagen (1995:000) om provverksamhet avseende hushålls-
och bostadsstatistik m.m. träder lagen i kraft den 1 juli 1996.

84

2.4 Förslag till lag om ändring i lagen (1990:1536) om
folkbokföringsregister

Härigenom föreskrivs att 6 § lagen (1990:1536) om folkbokföringsregister skall
ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

6 §2
Ett lokalt folkbokföringsregister får innehålla uppgifter om personer som är
eller har varit folkbokförda inom det verksamhetsområde för vilket registret
förs. För en sådan person får anges
-------------------------------------------------------
1. födelsetid och
personnummer,
2. namn,
3. adress, 4. folkbokföringsfastighet,
4. lägenhetsbeteckning,
folkbokföringsfastighet, folkbokföringsort och
folkbokföringsort och folkbok-folkbokföring under särskild
föringunder särskild rubrik, rubrik,
5. födelsehemort och
födelseort,
6. medborgarskap,
7. civilstånd,
8. make, barn, föräldrar
och
vårdnadshavare eller annan
person som den
registrerade har samband
med inom folkbokföringen
och om sambandet är
grundat på adoption,
9. sjömansregistrering,
10. inflyttning från
utlandet,
11. avregistrering vid
a) dödsfall och dödförkla-
ring,
b) utflyttning till
utlandet,
c) obefintlighet,
d) beslut om fingerade
person-uppgifter,
12. gravsättning.

För personen får också anges uppgifter som den 30 juni 1991 i enlighet med
särskilda bestämmelser är antecknade i en sådan personakt som avses i 16 §
folkbokföringskungörelsen (1967:495) samt uppgifter om medlemskap i en icke-
territoriell församling.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998. För Gävle kommun och den
församling som avses i 1 § lagen (1995:000) om provverksamhet avseende hushålls-
och bostadsstatistik m.m. träder lagen i kraft den 1 januari 1996.

**FOOTNOTES**

2 Senaste lydelse 1994:369.

85

Lagrådet

Utdrag ur protokoll vid sammanträde den 19 oktober 1995

Närvarande: f.d. regeringsrådet Bertil Voss, justitierådet Johan Munck,
regeringsrådet Karl-Ingvar Rundqvist

Enligt en lagrådsremiss den 5 oktober 1995 (Finansdepartementet) har regeringen
beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till:

1. lag om provverksamhet avseende hushålls- och bostadsstatistik m.m.,

2. lag om lägenhetsregister,

3. lag om ändring i folkbokföringslagen (1991:481),

4 lag om ändring i lagen (1990:1536) om folkbokföringsregister.

Förslagen har inför lagrådet föredragits av kammarrättsassessorn Rickard
Sahlsten.

Föranleder följande yttrande av Lagrådet:

Förslaget till Lag om provverksamhet avseende hushålls- och
bostadsstatistik m.m.

Avsikten med den föreslagna lagen är att dels ge stöd för en geografiskt
begränsad provverksamhet för framtagande av vissa hushålls- och bo-
stadsuppgifter, dels ålägga fastighetsägare den uppgiftsskyldighet som behövs
för att folkbokföring skall kunna ske på lägenheter. Endast i sistnämnda
hänseende innehåller lagförslaget bestämmelser som är av den karaktären att de
enligt regeringsformens normgivningsprinciper måste meddelas i lagform.
De bestämmelser om fastighetsägarnas uppgiftsskyldighet som föreslås i 2 och
3 §§ i förevarande lagförslag är emellertid likartade dem som redan nu gäller
enligt 32 § folkbokföringslagen (1991:481). Den huvudsakliga skillnaden är att
det i 32 § folkbokföringslagen i fråga om flerfamiljshus föreskrivs en
uppgiftsskyldighet avseende den beteckning (lägenhetsnummer) som
fastighetsägaren använder för bostadslägenheten, medan det enligt förslaget är
avsett att uppgift skall lämnas om den officiella beteckning som enligt 6 §
förslaget till lag om lägenhetsregister avses komma att fastställas av kommunen.
Den justering av folkbokföringslagens paragraf som i enlighet härmed skulle
erfordras görs i det i remissen upptagna föreslaget till lag om ändring i
folkbokföringslagen. Övriga skillnader mellan 2 § förevarande lagförslag och
32 § folkbokföringslagen är inte större än att syftet med remissens förslag bör
kunna uppnås genom sistnämnda föreskrift efter viss komplettering. Detta medför
också den fördelen att man undgår att två bestämmelser med likartat innehåll
kommer att gälla vid sidan av varandra.
Lagrådet förordar därför att 2 och 3 §§ i förevarande lagförslag utgår och att
i stället 32 § folkbokföringslagen kompletteras. Med denna utgångspunkt behövs
inga nya bestämmelser om vitesföreläggande, eftersom det redan finns sådana
bestämmelser i 37 och 39 §§ folkbokföringslagen. Även 4 och 5 §§ i förevarande
lagförslag bör således utgå.
De föreskrifter som i övrigt behövs för det ändamål som avses med lagförslaget
är som redan berörts i och för sig av den karaktären att de kan meddelas genom
förordning, särskilt som det här endast är fråga om en tidsbegränsad
provverksamhet. Anses bestämmelser om provverksamheten likväl böra meddelas i
lagform bör, förutom 2-5 §§ och de till dessa paragrafer anknutna rubrikerna,
även 1 § andra stycket utgå.
I 1 § första meningen beskrivs enligt remissen provverksamheten på det sättet
att den syftar till att "ta fram hushålls- och bostadsstatistik med hjälp av
registerdata". Av den allmänna motiveringen och av andra meningen i paragrafen
framgår emellertid att provverksamheten inte bara avser statistik utan framför
allt rutinerna för insamling av uppgifter till lägenhetsregistret och
folkbokföring på lägenheter. Dessutom skall uppgifterna till stor del tas fram
genom uppgifter från fastighetsägarna och således inte bara med hjälp av
registerdata. Lagrådet förordar därför att det citerade uttryckssättet ersätts
med "ta fram och registrera hushålls- och bostadsuppgifter". Även lagens rubrik
skulle bli mera rättvisande, om provverksamheten anges avse "hushålls- och
bostadsuppgifter" i stället för "hushålls- och bostadsstatistik m.m.".
Ikraftträdandebestämmelsen är enligt remissen så formulerad att lagen träder i
kraft den 1 januari 1996 och upphör att gälla senast den 31 december 1999. Denna
avfattning synes innebära att, sedan lagen antagits, ett nytt riksdagsbeslut
erfordras för det fall att lagen skall upphöra att gälla tidigare än den
31 december 1999. Lämpligen bör ikraftträdandebestämmelsen justeras på det
sättet att lagen skall upphöra att gälla den dag regeringen bestämmer, dock
senast vid utgången av år 1999.

Förslaget till Lag om lägenhetsregister

1 §
Rubriken Tillämpningsområde avspeglar inte innehållet i paragrafen, dvs.
föreskrifter om vem som skall föra och ansvara för lägenhetsregistret. Lagrådet
förordar, om en rubrik anses befogad, att denna benämns t.ex. Registeransvariga.
Ansvarsfördelningen mellan Lantmäteriverket och kommunerna anges i
författningskommentaren så att lägenhetsregistret i teknisk bemärkelse kommer
att föras av Lantmäteriverket men med kommunerna som ansvariga för den del av
innehållet som hänför sig till resp. kommun. Vidare sägs att Lantmäteriverket
bör ha ett övergripande ansvar för registret. Denna ansvarsfördelning framgår
inte klart av den föreslagna lagtexten. Lagrådet förslår att paragrafen ges
följande lydelse.

"Lantmäteriverket och kommunerna skall för de ändamål som anges i 2 § föra ett
lägenhetsregister med hjälp av automatisk databehandling.
Lantmäteriverket har det övergripande ansvaret för lägenhetsregistret.
Kommunen ansvarar för de uppgifter i registret som hänför sig till kommunen."

Lagrådet vill härutöver påpeka följande. Av författningskommentaren synes
framgå att avsikten har varit att skapa en parallell till det registeransvar som
gäller enligt datalagen (1973:289). De föreslagna föreskrifterna får emellertid
inte rättsverkningar av det slag som är förenade med datalagens regler om
registeransvar (se t.ex. 23 § datalagen) med mindre uttryckliga bestämmelser om
detta meddelas. Några sådana bestämmelser synes dock inte nödvändiga.

2 §
Ändamålsbestämmelserna i paragrafen har enligt vad som framhålls i
lagrådsremissen till uppgift att på ett tydligt sätt - och enligt en modell som
tidigare använts för reglering av personregister - avgränsa användningen av det
rikstäckande lägenhetsregistrets uppgifter till vad som svarar mot motivet för
att inrätta registret. Ändamålsbeskrivningen bedöms även vara av vikt för vilka
uppgifter som skall få tillföras registret. Av stor betydelse för skyddet av den
personliga integriteten anges vara att ändamålet bestäms i lag och att därmed
utvidgning av detta kräver beslut av riksdagen.
Den föreslagna utformningen av paragrafen klargör emellertid inte till vilka
bestämmelserna riktar sig, dvs. om användningen av registeruppgifter regleras
enbart för myndigheter eller därjämte för enskilda. Det framstår också som
oklart vad bestämmelserna innebär t.ex. i situationer då någon myndighet eller
enskild begär att uppgifter från registret lämnas ut för annat syfte än som
beskrivs i paragrafen.
Närmast till hands ligger att utgå ifrån att bestämmelserna är avsedda enbart
för det allmänna. Av författningskommentaren kan utläsas att det inte minst är
användning av registret för olika former av myndighetsutövning mot enskilda som
bör förebyggas. Vad gäller frågan om bestämmelsernas innehållsmässiga räckvidd
ges inte någon närmare belysning i lagrådsremissen. Det vill synas som om
ändamålsregleringen har tillkommit efter mer allmänna överväganden om
registeruppgifternas art, varvid det har gjorts jämförelser med vad som gäller
beträffande integritetskänsliga uppgifter i personregister. Med hänsyn till den
skillnad som dock föreligger i förhållande till den sistnämnda typen av
registeruppgifter kan hävdas att den nu föreslagna ändamålsregleringens innebörd
inte utan vidare kan bestämmas genom att paralleller dras med personre-
gisterlagstiftningens bestämmelser. Det synes inte heller finnas någon annan
lagstiftning som kan ge vägledning för uttolkningen.
Det nu anförda, liksom det förhållandet att de avsedda användningssätten inte
är precist angivna utan mer allmänt formulerade, ger vid handen att den
föreslagna ändamålsregleringen kan ge upphov till vissa tillämpningsproblem. Det
betyder i sin tur att den åsyftade tydligheten i avgränsningen av
registeranvändningen knappast uppnås. Lagrådet har emellertid förståelse för
intresset av att markera vissa gränser för registeruppgifternas användning och
vill med hänsyn därtill inte föreslå att bestämmelserna skall utgå. Lagrådet
anser att det i lagtexten bör komma till uttryck att bestämmelserna har enbart
det allmänna som adressat. Med hänsyn härtill och efter vissa redaktionella
ändringar bör paragrafen ges följande lydelse:

"Uppgifter i lägenhetsregistret får av det allmänna användas endast för:
1. framställning av statistik,
2. folkbokföringen,
3. resursfördelning samt
4. planering, uppföljning och utvärdering i fråga om bostäder, byggande och
kommunikationer."

4 och 5 §§
Första stycket av 4 § har utformats som ett bemyndigande till regeringen att
meddela föreskrifter om fastighetsägarnas uppgiftsskyldighet. Ett sådant
bemyndigande har emellertid inte stöd i bestämmelserna i 8 kap. regeringsformen.
Lagen bör i stället innehålla en grundläggande regel om uppgiftsskyldigheten,
och regeringens föreskrifter bör meddelas som verkställighetsbestämmelser.
Vidare bör i redaktionellt hänseende lämpligen 4 och 5 §§ föras samman med
hänsyn bl.a. till att även 5 § andra stycket tar sikte på fastighetsägarnas
uppgiftsskyldighet.
Med dessa utgångspunkter kan 5 § och rubriken före denna utgå samt 4 § ges
följande lydelse:

"En fastighetsägare är skyldig att lämna de uppgifter som behövs för
lägenhetsregistret och som inte kan inhämtas från Lantmäteriverkets
informationssystem. Regeringen meddelar närmare föreskrifter om
uppgiftsskyldigheten. Med fastighetsägare avses i denna lag även ägare av
byggnad."

6 §
Syftet med adress- och lägenhetsbeteckning är enligt författningskommentaren att
skapa ett slags identitet som ger varje lägenhet en unik plats i systemet och
medför att den går att särskilja från andra lägenheter. För att detta syfte
skall uppnås bör en viss lägenhet kopplas till bl.a. en adress. Detta kommer i
paragrafen till uttryck på så sätt att en kommun skall fastställa adress för
varje bostadslägenhet. I normalt språkbruk innebär begreppet adress ett sätt att
ange var en fastighet eller en byggnad är belägen, t.ex. i tätbebyggelse med
gatunamn och nummer och i byar som av tradition saknar vägnamn eller för
isolerat belägna fastigheter med bynamn och/eller gårdsnamn. Det ter sig däremot
enligt Lagrådets mening inte naturligt att använda adressbegreppet så att varje
bostadslägenhet i en byggnad får en egen adress. För identifieringen av resp.
lägenhet bör det i sådant fall räcka med att ange, förutom fastig-
hetens/byggnadens adress, en individualiserande lägenhetsbeteckning.
Lagrådet föreslår därför att paragrafen ges följande lydelse.

"Varje bostadslägenhet skall kunna hänföras till en adress som fastställs av
kommunen. Om det finns mer än en bostadslägenhet med samma adress, skall
kommunen fastställa en särskild beteckning för varje lägenhet
(lägenhetsbeteckning). Fastighetsägaren skall underrättas om detta."

9 §
Paragrafen förskriver att gallring sker enligt arkivlagens (1990:782)
bestämmelser. Med hänsyn till hur arkivlagens gallringsbestämmelser är utformade
gäller emellertid dessa, om inte annat föreskrivs i lagen om lägenhetsregister.
Paragrafen kan således avvaras. Ett alternativ skulle kunna vara att paragrafen
får innefatta en ren hänvisning som anger att bestämmelser om gallring finns i
arkivlagen. Lagrådet förordar dock att paragrafen utgår.

Förslaget till Lag om ändring i folkbokföringslagen (1991:481)

32 §
Godtas vad Lagrådet har förordat i anslutning till förslaget till lag om
provverksamhet avseende hushålls- och bostadsstatistik m.m. bör förevarande
paragraf kompletteras med ett nytt andra stycke, i vilket det anges att med
fastighetsägare avses även ägare av byggnad. Paragrafen kommer då att täcka
samma uppgiftsskyldigheter som avsetts i 2 § förslaget till lag om
provverksamhet avseende hushålls- och bostadsstatistik m.m. utom så till vida
att det i sistnämnda paragraf men inte i folkbokföringslagens bestämmelse anges
att även personnummer, om det är möjligt, samt adress och fastighetsbeteckning
skall angs. Med hänsyn till att skyldigheten att ange personnummer inte avses
vara obligatorisk samt till att det ligger i sakens natur att adress och
fastighetsbeckning måste framgå av de uppgifter som här är i fråga synes det
inte nödvändigt att meddela uttryckliga bestämmelser i dessa hänseenden.
Den nu förordade lösningen är förenad med den nackdelen att ordet
"lägenhetsbeteckning" i första styckets mening under en övergångstid kommer att
syfta på den officiella lägenhetsbeteckningen på de platser där sådan har
fastställts och i övrigt på den beteckning som fastighetsägaren själv använder.
Detta kan enligt Lagrådets mening dock godtas. Ordet skulle för övrigt få den
angivna dubbelbetydelsen även enligt remissens förslag till 2 § lagen om
provverksamhet avseende hushålls- och bostadsstatistik m.m.

Ikraftträdandebestämmelserna

Justeringen av 32 § är enligt Lagrådets förslag avsedd att ersätta 2 § förslaget
till lag om provverksamhet avseende hushålls- och bostadsstatistik m.m. och bör
därför träda i kraft samtidigt som den lagen eller den 1 januari 1996.
Ikraftträdandebestämmelserna bör då få följande lydelse:

"Denna lag träder i kraft, i fråga om 32 § den 1 januari 1996 och i övrigt den
1 januari 1998. I fråga om 6, 28 och 31 §§ träder dock lagen i kraft den
1 juli 1996 för Gävle kommun och den församling som avses i 1 § lagen
(1995:000) om provverksamhet avseende hushålls- och bostadsstatistik m.m."

Förslaget till Lag om ändring i lagen (1990:1536) om
folkbokföringsregister

Förslaget lämnas utan erinran.

86

Finansdepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 25 oktober 1995

Närvarande: statsrådet Thalén, ordförande, och statsråden Persson, Heckscher,
Hedborg, Nygren,

Föredragande: statsrådet Nygren

Regeringen beslutar proposition 1995/96:90 Registerbaserad folk- och
bostadsräkning år 2000 m.m.

92