Regeringens proposition
1995/96:78

Ansvaret för fastighetsbildningsverksamheten, m.m.

Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.

Stockholm den 12 oktober 1995

Ingvar Carlsson

Anna Lindh
(Miljödepartementet)

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen läggs fram förslag i fråga om ansvaret för fastighets-
bildningsverksamheten. Förslagen innebär att detta ansvar liksom hittills i
princip skall vila på staten. En kommun skall dock, efter särskild ansökan och
om vissa villkor är uppfyllda, kunna få tillstånd att inrätta en kommunal
lantmäterimyndighet.
Vidare läggs fram förslag om vissa författningsändringar med anledning av
omorganisationen av lantmäteri- och fastighetsdataverksamheten.
I propositionen föreslås också vissa ändringar i miljöskyddslagen.

Innehållsförteckning

1 Förslag till riksdagsbeslut................................ 5

2 Lagtext.................................................... 7
2.1 Förslag till lag om kommunal lantmäterimyndighet.... 7
2.2 Förslag till lag om ändring i fastighetsbildningslagen
(1970:988).......................................... 9
2.3 Förslag till lag om ny beteckning på Statens lantmäteriverk
och Centralnämnden för fastighetsdata............... 14
2.4 Förslag till lag om ny beteckning på fastighetsbild-
ningsmyndighet, fastighetsregistermyndighet och överlant-
mätarmyndighet...................................... 15
2.5 Förslag till lag om ändring i jordabalken........... 16
2.6 Förslag till lag om ändring i utsökningsbalken...... 17
2.7 Förslag till lag om ändring i lagen (1939:608) om enskilda
vägar............................................... 18
2.8 Förslag till lag om ändring i lagen (1970:991) om ändring i
kommunal och ecklesiastik indelning i samband med
fastighetsbildning.................................. 19
2.9 Förslag till lag om ändring i lagen (1971:1037) om
äganderättsutredning och legalisering............... 20
2.10 Förslag till lag om ändring i expropriationslagen (1972:719)
21
2.11 Förslag till lag om ändring i lagen (1973:1084) om avveckling
av vissa godmanskap för delägare i skifteslag....... 22
2.12 Förslag till lag om ändring i ledningsrättslagen (1973:1144)
23
2.13 Förslag till lag om ändring i anläggningslagen (1973:1149) 24
2.14 Förslag till lag om ändring i lagen (1973:1150) om
förvaltning av samfälligheter....................... 25
2.15 Förslag till lag om ändring i lagen (1973:1151) om införande
av anläggningslagen (1973:1149) och lagen (1973:1150) om
förvaltning av samfälligheter....................... 26
2.16 Förslag till lag om ändring i jordförvärvslagen (1979:230) 27
2.17 Förslag till lag om ändring i fastighetstaxeringslagen
(1979:1152)......................................... 28
2.18 Förslag till lag om ändring i sekretesslagen (1980:100) 29
2.19 Förslag till lag om ändring i vattenlagen (1983:291) 30
2.20 Förslag till lag om ändring i plan- och bygglagen (1987:10)
31
2.21 Förslag till lag om ändring i lagen (1987:11) om ex-
ploateringssamverkan................................ 32
2.22 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:448) om
pantbrevsregister................................... 33
2.23 Förslag till lag om ändring i lagen (1995:000) om ändring i
plan- och bygglagen (1987:10)....................... 34
2.24 Förslag till lag om ändring i lagen (1995:000) om ändring i
fastighetsbildningslagen (1970:988)................. 35
2.25 Förslag till lag om ändring i miljöskyddslagen (1969:387) 36

3 Ärendet och dess beredning................................. 38
3.1 Riksdagens beslut om omorganisation................. 39
3.2 Organisationsfrågor................................. 40

4 Ansvaret för fastighetsbildningen.......................... 40
4.1 Nuvarande verksamhet och organisation............... 40
4.1.1 Fastighetsbildningen.......................... 41
4.1.2 Fastighetsregistreringen...................... 41
4.1.3 Mätning m.m................................... 42
4.2 Allmänna utgångspunkter för den framtida organisationen 43
4.3 Statligt ansvar med möjlighet till kommunal medverkan 44
4.4 Tillstånd krävs för att inrätta en kommunal lantmäteri-
myndighet........................................... 47
4.5 Förutsättningar för tillstånd....................... 49
4.5.1 Verksamhetens inriktning och omfattning....... 49
4.5.2 Myndighetens kompetens........................ 52
4.5.3 Teknisk standard.............................. 53
4.6 Myndighetens verksamhet............................. 54
4.7 Övergångstider vid förändringar i ansvarsfördelningen 55
4.8 Tillsyn samt återkallelse av tillstånd.............. 57
4.9 Förrättningsförberedelser m.m....................... 58
4.10 Skyldighet att överlämna vissa ärenden.............. 61

5 Ikraftträdande och övergångsbestämmelser................... 63

6 Fastighetsregistrering..................................... 64
6.1 Registrering vid källan............................. 65
6.2 En områdesansvarig myndighet för registreringen..... 65

7 Ändringar i annan lagstiftning med anledning av den nya
organisationen för lantmäteri- och fastighetsdataverksamheten 67

8 Samarbete mellan europeiska kartmyndigheter................ 67

9 Ekonomiska konsekvenser.................................... 68

10 Ändring i miljöskyddslagen................................. 69

11 Författningskommentar...................................... 72
11.1 Förslaget till lag om kommunal lantmäterimyndighet.. 72
11.2 Förslaget till lag om ändring i fastighetsbildningslagen
(1970:988).......................................... 77
11.3 Förslagen till ändringar i annan lagstiftning med anledning
av den nya organisationen för lantmäteri- och fastig-
hetsbildningsverksamheten........................... 79
11.4 Förslaget till lag om ändring i miljöskyddslagen (1969:387)
80

Bilaga 1 Lantmäteri- och inskrivningsutredningens samman-
fattning av slutbetänkandet Kart- och
fastighetsverksamhet - finansiering, samordning
och författningsreglering (SOU 1994:90).......
81
Bilaga 2 Lantmäteri- och inskrivningsutredningens lagförslag.
91
Bilaga 3 Förteckning över remissinstanser till slutbetänkandet
från Lantmäteri- och inskrivningsutredningen..
95
Bilaga 4 Huvudmannaskapsutredningens sammanfattning av
betänkandet Fastighetsbildning - en gemensam
uppgift för stat och kommun (SOU 1995:54).....
96
Bilaga 5 Miljödepartementets förslag till författningsreglering
med anledning av betänkandet Fastighetsbildning
- en gemensam uppgift för stat och kommun m.m.
101
Bilaga 6 Förteckning över remissinstanser till Huvudmanna-
skapsutredningens betänkande och Miljödeparte-
mentets promemoria............................
104
Bilaga 7 De till Lagrådet remitterade lagförslagen...........
106
Bilaga 8 Lagrådets yttrande..................................
114

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 12 oktober 1995.118

Rättsdatablad....................................................119

1 Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen
1. antar regeringens förslag till lag om kommunal lantmäterimyndighet,
2. antar regeringens förslag till lag om ändring i fastighetsbildningslagen
(1970:988),
3. antar regeringens förslag till lag om ny beteckning på Statens
lantmäteriverk och Centralnämnden för fastighetsdata,
4. antar regeringens förslag till lag om ny beteckning på fastighets-
bildningsmyndighet, fastighetsregistermyndighet och överlant-
mätarmyndighet,
5. antar regeringens förslag till lag om ändring i jordabalken,
6. antar regeringens förslag till lag om ändring i utsökningsbalken,
7. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1939:608) om
enskilda vägar,
8. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1970:991) om
ändring i kommunal och ecklesiastik indelning i samband med
fastighetsbildning,
9. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1971:1037) om
äganderättsutredning och legalisering,
10. antar regeringens förslag till lag om ändring i expropriationslagen
(1972:719),
11. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1973:1084) om
avveckling av vissa godmanskap för delägare i skifteslag,
12. antar regeringens förslag till lag om ändring i ledningsrättslagen
(1973:1144),
13. antar regeringens förslag till lag om ändring i anläggningslagen
(1973:1149),
14. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1973:1150) om
förvaltning av samfälligheter,
15. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1973:1151) om
införande av anläggningslagen (1973:1149) och lagen (1973:1150) om
förvaltning av samfälligheter,
16. antar regeringens förslag till lag om ändring i jordförvärvslagen
(1979:230),
17. antar regeringens förslag till lag om ändring i fastighetstaxeringslagen
(1979:1152),
18. antar regeringens förslag till lag om ändring i sekretesslagen
(1980:100),
19. antar regeringens förslag till lag om ändring i vattenlagen (1983:291),
20. antar regeringens förslag till lag om ändring i plan- och bygglagen
(1987:10),
21. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1987:11) om
exploateringssamverkan,
22. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1994:448) om
pantbrevsregister,
23. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1995:000) om
ändring i plan- och bygglagen (1987:10),
24. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1995:000) om
ändring i fastighetsbildningslagen (1970:988),
25. antar regeringens förslag till lag om ändring i miljöskyddslagen
(1969:387),
26. bemyndigar regeringen att medge att Statens lantmäteriverk inom ramen
för tillgängliga resurser får använda medel för samarbete mellan
europeiska kartmyndigheter i form av en s.k. ekonomisk intressegrupp
under fransk lagstiftning (avsnitt 8).

2 Lagtext

Regeringen har följande förslag till lagtext.

2.1 Förslag till lag om kommunal lantmäterimyndighet

Härigenom föreskrivs följande.

Inrättande av en kommunal lantmäterimyndighet

1 § Regeringen får meddela tillstånd för en kommun att inrätta en kommunal
lantmäterimyndighet och att svara för verksamheten vid myndigheten.

2 § För tillstånd krävs att kommunen visar att
1. myndigheten kommer att få hela kommunen som sitt verksamhetsområde,
2. myndighetens arbetsuppgifter väsentligen kommer att begränsas till
förrättningsverksamhet och myndighetsservice i anslutning till för-
rättningsverksamheten,
3. myndigheten kommer att få en för ändamålet lämplig organisation och en
verksamhet som kan beräknas få tillräcklig omfattning för att nödvändig
kompetens skall kunna upprätthållas,
4. minst två tjänstemän inom myndigheten kommer att ha den kompetens och
erfarenhet som krävs för att handlägga förrättningar,
5. myndighetens informationssystem kommer att få en sådan teknisk standard
som säkerställer det informationsutbyte mellan stat och kommun som behövs inom
lantmäteriområdet.

3 § En kommun som vill inrätta en kommunal lantmäterimyndighet skall ge in en
ansökan om tillstånd till Lantmäteriverket. Ansökan skall vara skriftlig och
innehålla den utredning som behövs för ärendets prövning.

4 § En kommunal lantmäterimyndighet skall börja sin verksamhet vid det
årsskifte som infaller närmast efter det att ett år förflutit sedan tillståndet
meddelades.
Om Lantmäteriverket medger det får verksamheten påbörjas tidigare än vad som
framgår av första stycket.

Myndighetens verksamhet

5 § Den kommunala lantmäterimyndigheten handlägger ärenden om
fastighetsbildning, fastighetsbestämning och fastighetsregistrering inom
kommunen. Till den statliga lantmäterimyndigheten i länet skall dock överlämnas
1. förrättningar som avses i 4 kap. 7 a § andra stycket fastighets-
bildningslagen (1970:988),
2. förrättningar som avser flera lantmäterimyndigheters verksamhetsområden,
3. stora jord- och skogsbruksförrättningar som inte omfattar ny bebyggelse,
4. andra särskilda förrättningar som av kompetens- eller resursskäl inte bör
handläggas hos myndigheten.
Beslut av den kommunala lantmäterimyndigheten att överlämna en förrättning får
inte överklagas.

Tillsyn

6 § Lantmäteriverket utövar tillsyn över verksamheten vid de kommunala
lantmäterimyndigheterna.

Myndighetens upphörande

7 § Om en kommun inte längre vill svara för verksamheten vid en kommunal
lantmäterimyndighet, skall kommunen anmäla detta till Lantmäteriverket.
Kommunens tillstånd upphör att gälla vid det årsskifte som infaller närmast
efter det att ett år förflutit sedan anmälan kom in till Lantmäteriverket.
Om Lantmäteriverket medger det får verksamheten upphöra tidigare än vad som
framgår av första stycket.

8 § Om verksamheten vid lantmäterimyndigheten inte uppfyller de förutsättningar
som anges i 2 § eller om myndigheten i något väsentligt hänseende brister i sin
myndighetsfunktion, får kommunens tillstånd återkallas av regeringen efter
anmälan från Lantmäteriverket.

_______________

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996, då lagen (1971:133) om
kommunal fastighetsbildningsmyndighet och fastighetsregistermyndighet upphör att
gälla.
2. Beslut om inrättande av kommunal fastighetsbildningsmyndighet och
fastighetsregistermyndighet som meddelats enligt lagen (1971:133) om kommunal
fastighetsbildningsmyndighet och fastighetsregistermyndighet skall gälla till
utgången av år 1997, om inte annat förordnas. För sådana myndigheter skall äldre
bestämmelser tillämpas.
3. En kommun som den 31 december 1995 inte har en egen fastighets-
bildningsmyndighet får inrätta en kommunal lantmäterimyndighet tidigast den 1
januari 1999, om inte Lantmäteriverket medger annat.

2.2 Förslag till lag om ändring i fastighetsbildningslagen (1970:988)

Härigenom föreskrivs i fråga om fastighetsbildningslagen (1970:988)1
dels att i 2 kap. 2 §, 3 kap. 2 och 11 §§, 4 kap. 1, 7, 9, 10 a, 11, 13, 14,
17, 20, 21, 24-25 a, 29-32, 34-37, 39 och 41 §§, 5 kap. 12 a, 12 c, 15-17, 21,
22, 27, 30-31, 33, 33 a, 34 a och 36 §§, 7 kap. 11 och 12 §§, 8 kap. 1 §, 9 kap.
1-7 §§, 10 kap. 2 och 9 §§, 12 kap. 8, 9 och 13 §§, 13 kap. 4 och 5 §§, 14 kap.
2-4, 6 och 8 §§, 15 kap. 2-6 §§ samt 16 kap. 1, 9, 11 och 12 samt i rubrikerna
närmast före 4 kap. 1 § och 5 kap. 36 § ordet fastighetsbildningsmyndighet i
olika böjningsformer skall bytas ut mot lantmäterimyndighet i motsvarande
form,
dels att i 15 kap. 10 § och 16 kap. 11 § ordet fastighetsregistermyndigheten
skall bytas ut mot lantmäterimyndigheten ,
dels att 4 kap. 8 §, 15 kap. 11 §, 16 kap. 15 § samt 19 kap. 3, 5 och 6 §§
skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall föras in tre nya paragrafer, 4 kap. 7 a och 34 a §§
samt 16 kap. 12 a §, av följande lydelse.

--------------------------------------------------------------------
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
4 kap.
7 a §
--------------------------------------------------------------------
Om en kommun är sakägare vid en
förrättning som handläggs av en
kommunal lantmäterimyndighet får
kommunen eller en annan sakägare
begära att förrättningen i stället
skall handläggas av lantmäterimyn-
digheten i länet.
--------------------------------------------------------------------
En sådan begäran skall göras hos
förrättningslantmätaren innan
förrättningen avslutats. Förrätt-
ningen skall då avbrytas och ären-
det överlämnas till lantmäterimyn-
digheten i länet.
--------------------------------------------------------------------
Bestämmelserna i denna paragraf
omfattar inte förrättningar som
grundas på avtal om köp, byte eller
gåva enligt 4 kap. jordabalken.

8 §
--------------------------------------------------------------------
Ansökan om fastighetsbildning Ansökan om fastighetsbildning
görs skriftligen hos görs skriftligen hos lantmäterimyn-
fastighetsbildningsmyndighet i digheten. Muntlig ansökan som görs
länet eller hos vid förrättningssammanträde skall
överlantmätarmyndigheten. Muntlig dock godtas, om den väckta frågan
ansökan som görs vid förrätt- lämpligen kan prövas vid samma
ningssammanträde skall dock förrättning.
godtas, om den väckta frågan
lämpligen kan prövas vid samma
förrättning.
Sökanden skall ange den åtgärd som han önskar genomförd samt uppge den eller
de fastigheter för vilka han för talan. I den mån det kan anses skäligt att
sökanden skaffar uppgifter därom eller sådana ändå är tillgängliga för honom,
skall han också ange de andra fastigheter som saken angår ävensom namn och
postadress beträffande fastighetsägarna samt de innehavare av servitut,
nyttjanderätt eller rätt till elektrisk kraft som kan beröras av åtgärden.
Ansökningshandling skall vara egenhändigt undertecknad av sökanden eller hans
ombud.
Till ansökningshandling skall sökanden i huvudskrift eller styrkt avskrift
foga de skriftliga handlingar som han innehar och som är av betydelse i saken.

34 a §
--------------------------------------------------------------------
Lantmäterimyndigheten i länet får
uppdra åt en annan statlig eller
kommunal myndighet med kompetens
inom lantmäteriområdet att utföra
åtgärder enligt 4 kap. 25 § första
stycket, 27 och 28 §§.

15 kap.
11 §
--------------------------------------------------------------------
Har samtliga sakägare och Har samtliga sakägare och andra,
andra, som har rätt att överklaga, som har rätt att överklaga, genom
genom påskrift på påskrift på förrättningsprotokollet
förrättningsprotokollet eller i eller i skriftligt meddelande som
skriftligt meddelande som kommit kommit lantmäterimyndigheten till
fastighetsbildnings- eller handa godkänt förrättning,
fastighetsregistermyndigheten förrättningsbeslut eller gräns-
till handa godkänt förrättning, för-utmärkning, får vad som godkänts
rättningsbeslut eller gränsutmärk- inte överklagas.
ning, får vad som godkänts inte
överklagas.

16 kap.
12 a §
--------------------------------------------------------------------
Endast om det finns synnerliga
skäl får en kommunal lantmäteri-
myndighets förrättning undanröjas på
grund av att myndigheten handlagt
ärendet i stället för att lämna över
det till den statliga lantmäteri-
myndigheten enligt 5 § lagen
(1995:000) om kommunal lant-
mäterimyndighet.

15 §
--------------------------------------------------------------------
Om en avslutad förrättning har
överklagats, skall fastighetsdom-
stolen ofördröjligen och senast
inom fyra dagar tillställa
fastighetsregistermyndigheten en
kopia av skrivelsen med
överklagandet.
--------------------------------------------------------------------
Sedan domstolens utslag eller Sedan en fastighetsdomstols
slutliga beslut i utslag eller slutliga beslut i
fastighetsbildningsmål vunnit fastighetsbildningsmål vunnit laga
laga kraft, skall för- kraft, skall förrättningsakten och
rättningsakten och en kopia av en kopia av utslaget eller
utslaget eller beslutet sändas beslutet sändas till
till lantmäterimyndigheten. Om
fastighetsregistermyndigheten. avgörandet överklagas i viss del
Om förrättningen skall fortsättas, och om det med anledning av
sänds handlingarna i stället till domstolens avgörande i övrigt kan
fastighetsbildningsmyndigheten. uppkomma fråga om registrering,
Om avgörandet överklagas i viss skall handlingarna sändas till
del och om det med anledning av lantmäterimyndigheten. Efter
domstolens avgörande i övrigt kan registrering skall myndigheten
uppkomma fråga om registrering, omedelbart sända tillbaka
skall handlingarna sändas till förrättningsakten till domstolen.
fastighetsregistermyndigheten.
Efter registreringsfrågans
handläggning skall myndigheten
omedelbart återställa
förrättningsakten.

19 kap.
3 §
Uppgift om fastighetsbildning eller fastighetsbestämning införs snarast
möjligt sedan förrättningen avslutats och denna eller, om den har överklagats,
domstolens avgörande vunnit laga kraft.
--------------------------------------------------------------------
Även om förrättningen inte har Även om förrättningen inte har
avslutats skall uppgift om avslutats får uppgift om ett sådant
fastighetsbildnings- eller fastighetsbildnings- eller
fastighetsbestämningsbeslut, som fastighetsbestämningsbeslut som
skulle ha överklagats särskilt, skulle ha överklagats särskilt
införas så snart beslutet vunnit införas så snart beslutet vunnit
laga kraft, om laga kraft.
fastighetsbildningsmyndigheten
begär det.
Överklagas beslut eller åtgärd vid avslutad förrättning eller överklagas
fastighetsbildnings- eller fastighetsbestämningsbeslut särskilt, får uppgift med
anledning av förrättningen eller beslutet införas i fastighetsregistret i fråga
om sådan del som uppenbarligen inte berörs av överklagandet. Motsvarande gäller
när domstols avgörande i ett fastighetsbildningsmål överklagas.

5 §
--------------------------------------------------------------------
Lider någon förlust till följd av Lider någon förlust till följd av
tekniskt fel i tekniskt fel i fastighetsregister
fastighetsregister som föres med som föres med användande av auto-
användande av automatisk matisk databehandling eller i an-
databehandling eller i anordning ordning som hos inskrivningsmyn-
som hos inskrivningsmyndighet, dighet, lantmäterimyndighet eller
fastighetsbildningsmyndighet myndighet som avses i 4 kap.
eller fastighetsregistermyndig- 34 a § är ansluten till registret,
het är ansluten till registret, har han rätt till ersättning av
har han rätt till ersättning av staten. Har den skadelidande
staten. Har den skadelidande medverkat till förlusten genom att
medverkat till förlusten genom utan skälig anledning underlåta att
att utan skälig anledning vidtaga åtgärd för bevarande av sin
underlåta att vidtaga åtgärd för rätt eller har han på annat sätt
bevarande av sin rätt eller har medverkat till förlusten genom
han på annat sätt medverkat till eget vållande, skall ersättningen
förlusten genom eget vållande, efter vad som finnes skäligt
skall ersättningen efter vad som nedsättas eller helt bortfalla.
finnes skäligt nedsättas eller
helt bortfalla.
Rättelse av uppenbar oriktighet till följd av tekniskt fel i fastighets-
register som avses i första stycket får utan hinder av 4 § första stycket första
punkten ske även om det kan medföra förfång för fastighetsägare eller
rättighetshavare. Tillfälle att yttra sig skall lämnas, förutom fastighetsägare
och rättighetshavare, myndighet som avses i 18 kap. 5 § första stycket
jordabalken.
Kommer till följd av beslut i ärende om rättelse enligt andra stycket förlust
att tillskyndas ägare eller rättighetshavare har han rätt till ersättning av
staten. Ersättning utgår dock icke, om han med hänsyn till felets beskaffenhet
eller andra omständigheter bort inse att fel förekommit.
I fråga om ersättning som avses i denna paragraf äger 18 kap. 5 och 7 §§
jordabalken motsvarande tillämpning.

6 §
--------------------------------------------------------------------
Fastighetsregistreringen Lantmäterimyndigheten svarar för
ankommer på fastighetsregistret.
fastighetsregistermyndighet. Om
sådan myndighet finns särskilda
bestämmelser.

______________

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996.
2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om fastighetsbildnings-
myndigheter som inrättats enligt lagen (1971:133) om kommunal
fastighetsbildningsmyndighet och fastighetsregistermyndighet.

**FOOTNOTES**

1Lagen omtryckt 1992:1212.
Senaste lydelse av4 kap. 9 § 1993:1340.

2.3 Förslag till lag om ny beteckning på Statens lantmäteriverk och
Centralnämnden för fastighetsdata

Härigenom föreskrivs att bestämmelser i lag eller annan författning om Statens
lantmäteriverk eller Centralnämnden för fastighetsdata efter utgången av år 1995
skall avse Lantmäteriverket.

______________

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996.

2.4 Förslag till lag om ny beteckning på fastighetsbildningsmyndighet,
fastighetsregistermyndighet och överlantmätarmyndighet

Härigenom föreskrivs att bestämmelser i lag eller annan författning om
fastighetsbildningsmyndighet, fastighetsregistermyndighet eller överlant-
mätarmyndighet efter utgången av år 1995 skall avse lantmäterimyndighet.

______________

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996 men skall inte tillämpas i fråga
om fastighetsbildningsmyndigheter och fastighetsregistermyndigheter som
inrättats enligt lagen (1971:133) om kommunal fastighetsbildningsmyndighet och
fastighetsregistermyndighet.

2.5 Förslag till lag om ändring i jordabalken

Härigenom föreskrivs i fråga om jordabalken1
dels att i 7 kap. 29 § ordet fastighetsbildningsmyndigheten skall bytas ut
mot lantmäterimyndigheten ,
dels att i 22 kap. 5 a § orden Centralnämnden för fastighetsdata skall bytas
ut mot Lantmäteriverket .

______________

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996.
2. Den äldre lydelsen av 7 kap. 29 § gäller fortfarande i fråga om
fastighetsbildningsmyndigheter som inrättats enligt lagen (1971:133) om kommunal
fastighetsbildningsmyndighet och fastighetsregistermyndighet.

**FOOTNOTES**

1Balken omtryckt 1971:1209.
Senaste lydelse av
7 kap. 29 § 1989:722
22 kap. 5 a §1994:449.

2.6 Förslag till lag om ändring i utsökningsbalken

Härigenom föreskrivs att i 6 kap. 2 och 7 §§ samt 12 kap. 5 §
utsökningsbalken1 orden Centralnämnden för fastighetsdata skall bytas ut mot
Lantmäteriverket .

______________

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996.

**FOOTNOTES**

1Senaste lydelse av
6 kap. 2 §1994:444
6 kap. 7 §1994:444
12 kap. 5 §1994:444.

2.7 Förslag till lag om ändring i lagen (1939:608) om enskilda vägar

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1939:608) om enskilda vägar1
dels att i 16 § ordet fastighetsbildningsmyndigheten skall bytas ut mot
lantmäterimyndigheten ,
dels att i 52 § ordet fastighetsregistermyndigheten skall bytas ut mot
lantmäterimyndigheten ,
dels att 84 § skall ha följande lydelse.

--------------------------------------------------------------------
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
84 §2
--------------------------------------------------------------------
Då det slutligen har avgjorts Då det slutligen har avgjorts
att en vägförening skall bildas att en vägförening skall bildas
samt förrättningskartan har samt förrättningskartan har
kompletterats i erforderlig mån, kompletterats i erforderlig mån,
skall kopior av kartan samt skall kopior av kartan samt
avskrifter av för- avskrifter av förrättningsutlåtandet
rättningsutlåtandet och av de för- och av de förteckningar som nämns i
teckningar som nämns i 80 § jämte 80 § jämte beslut, som kan ha
beslut, som kan ha meddelats över meddelats över utlåtandet, av
utlåtandet, av länsstyrelsen över- länsstyrelsen överlämnas till
lämnas till vägföreningen, ävensom vägföreningen och
till fastighetsbildningsmyndig- lantmäterimyndigheten samt till en
heten och sådan nämnd som avses i 39 § första
fastighetsregistermyndigheten, stycket.
om inte länsstyrelsen är
fastighetsregistermyndighet,
samt till en sådan nämnd som avses
i 39 § första stycket.

______________

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996.
2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om fastighetsbildnings-
myndigheter och fastighetsregistermyndigheter som inrättats enligt lagen
(1971:133) om kommunal fastighetsbildningsmyndighet och fastighets-
registermyndighet.

**FOOTNOTES**

1Senaste lydelse av
16 § 1971:1049
52 § 1990:1485.

2Senaste lydelse 1991:1674.

2.8 Förslag till lag om ändring i lagen (1970:991) om ändring i kommunal och
ecklesiastik indelning i samband med fastighetsbildning

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1970:991) om ändring i kommunal och
ecklesiastik indelning i samband med fastighetsbildning3
dels att i 2 § ordet fastighetsbildningsmyndigheten skall bytas ut mot
lantmäterimyndigheten ,
dels att i 3 och 7 §§ ordet fastighetsregistermyndighet i olika
böjningsformer skall bytas ut mot lantmäterimyndighet i motsvarande form.

______________

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996.
2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om fastighetsbildnings-
myndigheter och fastighetsregistermyndigheter som inrättats enligt lagen
(1971:133) om kommunal fastighetsbildningsmyndighet och fastighets-
registermyndighet.

**FOOTNOTES**

3Lagen omtryckt 1981:1220.
Senaste lydelse av 7 § 1988:192.

2.9 Förslag till lag om ändring i lagen (1971:1037) om äganderättsutredning
och legalisering

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1971:1037) om äganderättsutredning och
legalisering1
dels att i 1 § orden Statens lantmäteriverk skall bytas ut mot
Lantmäteriverket ,
dels att i 1-9, 11, 12, 14, 15, 20, 21, 27 och 29 §§ ordet fastighets-
bildningsmyndighet i olika böjningsformer skall bytas ut mot lantmä-
terimyndighet i motsvarande form.

______________

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996.
2. Vad som sägs om ordet fastighetsbildningsmyndighet i olika böjningsformer
i äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om
fastighetsbildningsmyndigheter som inrättats enligt lagen (1971:133) om kommunal
fastighetsbildningsmyndighet och fastighetsregistermyndighet.

**FOOTNOTES**

1Senaste lydelse av
1 § 1989:725
2 § 1989:725
5 § 1977:665
6 § 1977:665
9 § 1979:254.

2.10 Förslag till lag om ändring i expropriationslagen (1972:719)

Härigenom föreskrivs att i 5 kap. 10 § expropriationslagen (1972:719) ordet
fastighetsbildningsmyndigheten skall bytas ut mot lantmäterimyndigheten .

______________

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996.
2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om fastighetsbildnings-
myndigheter som inrättats enligt lagen (1971:133) om kommunal
fastighetsbildningsmyndighet och fastighetsregistermyndighet.

2.11 Förslag till lag om ändring i lagen (1973:1084) om avveckling av vissa
godmanskap för delägare i skifteslag

Härigenom föreskrivs att i 2-13 §§ lagen (1973:1084) om avveckling av vissa
godmanskap för delägare i skifteslag1 ordet fastighetsbildningsmyndighet i
olika böjningsformer skall bytas ut mot lantmäterimyndighet i motsvarande
böjningsform.

______________

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996.
2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om fastighetsbildnings-
myndigheter som inrättats enligt lagen (1971:133) om kommunal
fastighetsbildningsmyndighet och fastighetsregistermyndighet.

**FOOTNOTES**

1Senaste lydelse av
5 § 1977:666
6 § 1977:666
8 § 1977:666
11 § 1977:666
12 § 1990:1102.

2.12 Förslag till lag om ändring i ledningsrättslagen (1973:1144)

Härigenom föreskrivs i fråga om ledningsrättslagen (1973:1144)1
dels att i 5, 8, 13 a, 13 c, 19, 21, 22, 24, 25, 26, 28, 30 a, och 31 §§
ordet fastighetsbildningsmyndighet i olika böjningsformer skall bytas ut mot
lantmäterimyndighet i motsvarande form,
dels att 32 § skall ha följande lydelse.

--------------------------------------------------------------------
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
32 §2
Seden en förrättning enligt denna lag har avslutats och vunnit laga kraft
skall uppgift om den snarast möjligt föras in i fastighetsregistret. Har
förrättningen överklagats, skall uppgiften föras in i registret snarast möjligt
sedan domstolens avgörande vunnit laga kraft.
--------------------------------------------------------------------
Uppgift om ledningsbeslut som Uppgift om ledningsbeslut som
har kunnat överklagas särskilt har kunnat överklagas särskilt får
skall, om föras in i registret även om för-
fastighetsbildningsmyndigheten rättningen inte har avslutats.
begär det, föras in i registret Uppgiften får dock inte föras in
även om förrättningen inte har innan beslutet har vunnit laga
avslutats. Uppgiften får dock kraft.
inte föras in innan beslutet har
vunnit laga kraft.
När ett beslut eller en åtgärd vid en avslutad förrättning har överklagats
eller när ett ledningsbeslut har överklagats särskilt, får trots detta uppgift
med anledning av förrättningen eller beslutet föras in i registret i fråga om
sådan del som uppenbart inte berörs av överklagandet. Detsamma gäller när ett
domstolsavgörande i mål enligt denna lag har överklagats.
Anteckning skall även göras när ett förrättningsbeslut har upphört att gälla.

______________

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996.
2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om fastighetsbildnings-
myndigheter som inrättats enligt lagen (1971:133) om kommunal
fastighetsbildningsmyndighet och fastighetsregistermyndighet.

**FOOTNOTES**

1Senaste lydelse av
8 § 1987:127 21 § 1991:1700
13 a §1992:1213 30 a §1992:1213
13 c §1992:1213 31 § 1992:1213.

2Senaste lydelse 1985:1043.

2.13 Förslag till lag om ändring i anläggningslagen (1973:1149)

Härigenom föreskrivs i fråga om anläggningslagen (1973:1149)1
dels att i 4, 9, 13 a, 13 c, 19, 21, 23, 24, 26, 27, 28, 30, 31, 32 a, 33, 34
och 43 §§ ordet fastighetsbildningsmyndighet i olika böjningsformer skall
bytas ut mot lantmäterimyndighet i motsvarande form,
dels att 34 § skall ha följande lydelse.

--------------------------------------------------------------------
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
34 §
Sedan en förrättning enligt denna lag har avslutats och vunnit laga kraft
skall uppgift om den snarast möjligt föras in i fastighetsregistret. Har
förrättningen överklagats, skall uppgiften föras in i registret snarast möjligt
sedan domstolens avgörande vunnit laga kraft.
--------------------------------------------------------------------
Uppgift om anläggningsbeslut Uppgift om anläggningsbeslut som
som har kunnat överklagas särskilt har kunnat överklagas särskilt får
skall, om föras in i registret även om
fastighetsbildningsmyndigheten förrättningen inte har avslutats.
begär det, föras in i registret Uppgiften får dock inte föras in
även om förrättningen inte har innan beslutet har vunnit laga
avslutats. Uppgiften får dock kraft.
inte föras in innan beslutet har
vunnit laga kraft.
När ett beslut eller en åtgärd vid en avslutad förrättning har överklagats
eller när ett anläggningsbeslut har överklagats särskilt, får trots detta
uppgift med anledning av förrättningen eller beslutet föras in i registret i
fråga om sådan del som uppenbart inte berörs av överklagandet. Detsamma gäller
när ett domstolsavgörande i mål enligt denna lag har överklagats.
Anteckning skall även göras när ett förrättningsbeslut har upphört att gälla.

______________

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996.
2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om fastighetsbildnings-
myndigheter som inrättats enligt lagen (1971:133) om kommunal
fastighetsbildningsmyndighet och fastighetsregistermyndighet.

**FOOTNOTES**

1Lagen omtryckt 1992:1148.

2.14 Förslag till lag om ändring i lagen (1973:1150) om förvaltning av
samfälligheter

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1973:1150) om förvaltning av
samfälligheter1
dels att i 7, 20, 61 och 64 §§ ordet fastighetsbildningsmyndigheten skall
bytas ut mot lantmäterimyndigheten ,
dels att i 25, 29 och 67 §§ samt i rubriken närmast före 67 § ordet
fastighetsregistermyndighet i olika böjningsformer skall bytas ut mot
lantmäterimyndighet i motsvarande form.

______________

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996.
2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om fastighetsbildnings-
myndigheter och fastighetsregistermyndigheter som inrättats enligt lagen
(1971:133) om kommunal fastighetsbildningsmyndighet och fastighets-
registermyndighet.

**FOOTNOTES**

1Lagen omtryckt 1987:128.
Senaste lydelse av
7 § 1989:727 29 § 1990:1498
20 § 1989:727 67 § 1995:32.
25 § 1990:1498

2.15 Förslag till lag om ändring i lagen (1973:1151) om införande av
anläggningslagen (1973:1149) och lagen (1973:1150) om förvaltning av
samfälligheter

Härigenom föreskrivs att i 9 och 13 §§ lagen (1973:1151) om införande av
anläggningslagen (1973:1149) och lagen (1973:1150) om förvaltning av
samfälligheter ordet fastighetsbildningsmyndigheten skall bytas ut mot
lantmäterimyndigheten .

______________

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996.
2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om fastighetsbildnings-
myndigheter som inrättats enligt lagen (1971:133) om kommunal
fastighetsbildningsmyndighet och fastighetsregistermyndighet.

2.16 Förslag till lag om ändring i jordförvärvslagen (1979:230)

Härigenom föreskrivs att i 12 § jordförvärvslagen (1979:230)1 ordet
fastighetsbildningsmyndigheten skall bytas ut mot lantmäterimyndigheten .

______________

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996.
2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om fastighetsbildnings-
myndigheter som inrättats enligt lagen (1971:133) om kommunal
fastighetsbildningsmyndighet och fastighetsregistermyndighet.

**FOOTNOTES**

1Lagen omtryckt 1991:670.
Senaste lydelse av 12 § 1992:1371.

2.17 Förslag till lag om ändring i fastighetstaxeringslagen (1979:1152)

Härigenom föreskrivs att i 19 kap. 3 och 5 §§ fastighetstaxeringslagen
(1979:1152)1 orden Statens lantmäteriverk skall bytas ut mot Lantmä-
teriverket .

______________

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996.

**FOOTNOTES**

1Senaste lydelse av
19 kap. 3 § 1994:1909
19 kap. 5 § 1993:1193.

2.18 Förslag till lag om ändring i sekretesslagen (1980:100)

Härigenom föreskrivs att i 2 kap. 2 § sekretesslagen (1980:100)1 orden
Statens lantmäteriverk skall bytas ut mot Lantmäteriverket .

______________

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996.

**FOOTNOTES**

1Lagen omtryckt 1992:1474.

2.19 Förslag till lag om ändring i vattenlagen (1983:291)

Härigenom föreskrivs att i 12 kap. 9 och 26 §§ vattenlagen (1983:291) ordet
fastighetsbildningsmyndigheten skall bytas ut mot lantmäterimyndigheten .

______________

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996.
2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om fastighetsbildnings-
myndigheter som inrättats enligt lagen (1971:133) om kommunal
fastighetsbildningsmyndighet och fastighetsregistermyndighet.

2.20 Förslag till lag om ändring i plan- och bygglagen (1987:10)

Härigenom föreskrivs att i 15 kap. 3 § plan- och bygglagen (1987:10)1 ordet
fastighetsbildningsmyndigheten skall bytas ut mot lantmäterimyndigheten .

______________

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996.
2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om fastighetsbildnings-
myndigheter som inrättats enligt lagen (1971:133) om kommunal
fastighetsbildningsmyndighet och fastighetsregistermyndighet.

**FOOTNOTES**

1Lagen omtryckt 1992:1769.

2.21 Förslag till lag om ändring i lagen (1987:11) om exploateringssamverkan

Härigenom föreskrivs att i 2, 3, 10, 12, 13, 19, 20, 25, 32 och 33 §§ lagen
(1987:11) om exploateringssamverkan1 ordet fastighetsbildningsmyndighet i
olika böjningsformer skall bytas ut mot lantmäterimyndighet i motsvarande
form.

______________

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996.
2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om fastighetsbildnings-
myndigheter som inrättats enligt lagen (1971:133) om kommunal
fastighetsbildningsmyndighet och fastighetsregistermyndighet.

**FOOTNOTES**

1Senaste lydelse av
10 § 1991:1705
33 § 1991:1705.

2.22 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:448) om pantbrevsregister

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1994:448) om pantbrevsregister
dels att i 1 § orden Centralnämnden för fastighetsdata (nämnden) skall bytas
ut mot Lantmäteriverket (verket) ,
dels att i 19 § ordet fastighetsbildningsmyndigheter skall bytas ut mot
lantmäterimyndigheter ,
dels att i 5-12, 14, 15, 17, 18, 20 och 21 §§ ordet nämnd i olika
böjningsformer skall bytas ut mot verk i motsvarande form.

______________

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996.

2.23 Förslag till lag om ändring i lagen (1995:000) om ändring i plan- och
bygglagen (1987:10)

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1995:000)1 om ändring i plan- och
bygglagen (1987:10)2
dels att i 5 kap. 20 § ordet fastighetsbildningsmyndigheten skall bytas ut
mot lantmäterimyndigheten ,
dels att i 5 kap. 31 § och 6 kap. 13 § orden fastighetsregistermyndigheten
och fastighetsbildningsmyndigheten skall bytas ut mot lantmäterimyndigheten ,
dels att det i övergångsbestämmelserna skall föras in en ny punkt, 3, av
följande lydelse.

--------------------------------------------------------------------
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
--------------------------------------------------------------------
3. Vad som sägs om orden fas-
tighetsbildningsmyndigheten och
fastighetsregistermyndigheten i
äldre bestämmelser gäller fort-
farande i fråga om fastighetsbild-
ningsmyndigheter och fastighets-
registermyndigheter som inrättats
enligt lagen (1971:133) om kom-
munal
fastighetsbildningsmyndighet och
fastighetsregistermyndighet.

**FOOTNOTES**

1Lydelse enligt prop. 1994/95:230.

2Lagen omtryckt 1992:1769.

2.24 Förslag till lag om ändring i lagen (1995:000) om ändring i
fastighetsbildningslagen (1970:988)

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1995:000)1 om ändring i
fastighetsbildningslagen (1970:988)2
dels att i 4 kap. 12 § ordet fastighetsbildningsmyndigheten skall bytas ut
mot lantmäterimyndigheten ,
dels att det skall föras in en ny ikraftträdande- och övergångsbestämmelse av
följande lydelse.

--------------------------------------------------------------------
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
--------------------------------------------------------------------
Denna lag träder i kraft den 1 Denna lag träder i kraft den 1
januari 1996. januari 1996. Vad som sägs om
ordet fastighetsbildningsmyndig-
heten i äldre bestämmelser gäller
fortfarande i fråga om fastighets-
bildningsmyndigheter som inrättats
enligt lagen (1971:133) om kom-
munal
fastighetsbildningsmyndighet och
fastighetsregistermyndighet.

**FOOTNOTES**

1Lydelse enligt prop. 1995/96:47.

2Lagen omtryckt 1992:1212.

2.25 Förslag till lag om ändring i miljöskyddslagen (1969:387)

Härigenom föreskrivs1 att 23 och 24 §§ miljöskyddslagen (1969:387)2 skall ha
följande lydelse.

--------------------------------------------------------------------
--------------------------------------------------------------------
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
23 §3
Koncessionsnämnden får förbjuda fortsatt miljöfarlig verksamhet som omfattas
av tillstånd enligt denna lag
1. om den som har sökt tillståndet har vilselett tillståndsmyndigheten genom
att lämna oriktiga uppgifter av betydelse för tillståndet,
--------------------------------------------------------------------
2. när villkor som gäller för 2. när för verksamheten gällande
verksamheten åsidosatts i villkor eller med stöd av 5 a §
betydande mån eller första stycket meddelade föreskrif-
ter har åsidosatts i betydande mån,
3. om det genom verksamheten uppkommit någon olägenhet av väsentlig betydelse
som inte förutsågs när verksamheten tilläts.
När förbud meddelas enligt första stycket, får tillståndet återkallas helt
eller delvis.

24 §4
Koncessionsnämnden får, efter vad som är skäligt, ändra eller upphäva gällande
villkor för en miljöfarlig verksamhet eller meddela nya villkor för den
1. när - från det att tillståndsbeslutet vann laga kraft - förflutit tio år
eller den kortare tid som, på grund av vad som följer av Sveriges medlemskap i
Europeiska unionen, föreskrivs av regeringen eller den myndighet som regeringen
bestämmer,
2. om den som har sökt tillståndet har vilselett tillståndsmyndigheten genom
att lämna oriktiga uppgifter av betydelse för tillståndet och ett förbud
framstår som en alltför ingripande åtgärd,
--------------------------------------------------------------------
3. när villkor som gäller för 3. när för verksamheten gällande
verksamheten åsidosatts på ett sättvillkor eller med stöd av 5 a §
som varit av mer än ringa första stycket meddelade föreskrif-
betydelse, ter har åsidosatts på ett sätt som
varit av mer än ringa betydelse,
4. om det genom verksamheten uppkommit någon olägenhet som inte förutsågs när
verksamheten tilläts och ett förbud framstår som en alltför ingripande åtgärd,
5. om förhållandena i omgivningen har ändrats väsentligt,
6. om en från miljösynpunkt väsentlig förbättring kan uppnås med användning av
någon ny process- eller reningsteknik,
7. om användandet av något ny teknik för mätning eller uppskattning av
förorening eller annan störning skulle medföra väsentligt bättre förutsättningar
för att kontrollera verksamheten.
I fall som avses i första stycket 4 får Koncessionsnämnden också besluta om
andra åtgärder som behövs för att förebygga eller minska olägenheten för
framtiden.

______________

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996.

**FOOTNOTES**

1Jfr rådets direktiv 80/68/EEG av den 17 december 1979
om skydd för grundvatten mot förorening genom vissa farliga
ämnen (EGT nr L 20, 26.1.1980, s. 43, Celex 380L0068).

2Lagen omtryckt 1989:363.

3Senaste lydelse 1988:924.

4Senaste lydelse 1995:825.

3 Ärendet och dess beredning

Riksdagen beslutade den 1 juni 1994 (prop. 1993/94:214, bet. 1993/94:BoU19,
rskr. 1993/94:375) om en ny organisation för lantmäteri- och
fastighetsdataverksamheten m.m. Därvid förutsattes att frågan om
huvudmannaskapet för fastighetsbildningen skulle bli föremål för ytterligare
beredning. Riksdagen beslutade vidare den 3 maj 1995 (prop. 1994/95:166, bet.
1994/95:BoU17, rskr. 1994/95:313) om finansiering m.m. av lantmäteri- och
fastighetsdataverksamhet. I propositionen redovisade regeringen sin avsikt att
senare återkomma till riksdagen med förslag i fråga om författningsändringar
m.m. med anledning av omorganisationen.
Lantmäteri- och inskrivningsutredningen har lämnat slutbetänkandet Kart- och
fastighetsverksamhet - finansiering, samordning och författningsreglering (SOU
1994:90). Utredningens sammanfattning av betänkandet finns i bilaga 1 och
utredningens lagförslag i bilaga 2. Betänkandet har remissbehandlats. En
förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 3. En sammanställning av
remissyttrandena finns tillgänglig i Miljödepartementet.
Regeringen beslutade i september 1994 att en särskild utredare (dir. 1994:100)
skulle tillkallas med uppgift att förbereda genomförandet av den nya
organisationen (Organisationsutredningen).
Regeringen beslutade i januari 1995 att en särskild utredare (dir. 1995:9)
skulle tillkallas för att bereda frågan om huvudmannaskapet för
fastighetsbildningen (Huvudmannaskapsutredningen). Denna fråga har ett nära
samband med den förestående organisationsförändringen. Huvud-
mannaskapsutredningen har den 2 maj 1995 redovisat sitt ställningstagande i
betänkandet Fastighetsbildning - en gemensam uppgift för stat och kommun (SOU
1995:54). Huvudmannaskapsutredningens sammanfattning av betänkandet finns i
bilaga 4.
Inom Miljödepartementet har upprättats en promemoria med förslag till
författningsreglering med anledning av bl.a. Huvudmannaskapsutredningens
betänkande. Promemorians författningsförslag finns i bilaga 5.
Huvudmannaskapsutredningens betänkande och Miljödepartementets promemoria har
remissbehandlats gemensamt. En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga
6. En sammanställning av remissyttrandena finns tillgänglig i
Miljödepartementet.
Lantmäteri- och inskrivningsutredningen lämnade i sitt slutbetänkande vissa
förslag som syftade till att skapa en gemensam instansordning för
förrättningsbeslut, registreringsbeslut och prövning av lantmäteriräkningar.
Regeringen finner att dessa förslag bör bli föremål för ytterligare överväganden
- bl.a. vad gäller processuella aspekter - och lägger inte nu några förslag i
denna del.
I propositionen tar regeringen också upp frågor om ändringar i
miljöskyddslagen (1969:387). Dessa ändringar har inte något samband med
förslagen på lantmäteri- och fastighetsdataområdet. Föreslagna ändringar i
miljöskyddslagen har beretts under hand med Koncessionsnämnden för miljöskydd
och Sveriges Industriförbund, vilka båda förklarat sig inte ha några erinringar
mot förslaget.
Lagrådet

Regeringen beslutade den 28 september 1995 att inhämta Lagrådets yttrande över
de lagförslag som finns i bilaga 7. Lagrådets yttrande finns i bilaga 8.
Lagrådets förslag till ändringar har godtagits vilket närmare framgår av
författningskommentarerna (avsnitt 11). Vissa redaktionella ändringar har också
gjorts i dessa lagförslag.
De lagförslag som behandlas under avsnitt 7 har inte remitterats till
Lagrådet. Dessa förslag avser i de allra flesta fall ändringar av namn och
beteckningar med anledning av den nya organisationen för lantmäteri- och
fastighetsdataverksamheten. Förslagen innebär dock redaktionella ändringar i 4
kap. 8 § och 15 kap. 11 § fastighetsbildningslagen (1970:988) samt av
bestämmelser i lagen (1939:608) om enskilda vägar, ledningsrättslagen
(1973:1144), anläggningslagen (1973:1149), lagen om ändring i lagen (1995:000)
om ändring i plan- och bygglagen (1987:10) och lagen (1995:000) om ändring i
fastighetsbildningslagen (1970:988). Ändringarnas beskaffenhet är sådan att
regeringen anser att Lagrådets hörande i den delen skulle sakna betydelse.

3.1 Riksdagens beslut om omorganisation

Riksdagens beslut år 1994 om en ny organisation för lantmäteri- och
fastighetsdataverksamheten m.m. innebär i huvudsak följande.
En ny central myndighet skall bildas benämnd Lantmäteriverket.
Lantmäteriverket skall bestå av Centralnämnden för fastighetsdata och delar av
nuvarande Statens lantmäteriverk. En lokal organisation införs som hålls ihop
länsvis. I den lokala organisationen förs de nuvarande överlantmätar-,
fastighetsbildnings- och fastighetsregistermyndigheterna samman till en statlig
lantmäterimyndighet för varje län. Handläggningen av fastighetsbildning och
fastighetsregistrering kommer därmed att samordnas inom den nya myndigheten. Den
nya organisationen kommer att omfatta både myndighetsuppgifter och
uppdragsverksamhet. Uppgifterna skall dock hållas väl isär. Den nya
organisationen skall börja sin verksamhet den 1 januari 1996.
Genom riksdagens beslut år 1995 om finansiering m.m. av lantmäteri- och
fastighetsdataverksamhet har finansieringsprinciper för verksamheten lagts fast.
Användarna av fastighets- och landskapsinformation skall i ökande utsträckning
bidra till finansiering av kostnaderna för drift och utveckling av
informationssystemen. En ny lantmäteritaxa skall utformas som baseras på
tidsersättning med möjlighet för sakägare att begära att en fast avgift
tillämpas i det enskilda ärendet. Avgifterna vid uttag av digitalt lagrad
landskapsinformation sänks för att främja en ökad användning av sådan
information medan avgifterna för uttag av information från
fastighetsdatasystemet och för tryckta kartor höjs.
Den fastighetsekonomiska uppdragsverksamheten inom det statliga lantmäteriet
har i enlighet med riksdagens beslut ombildats till ett fristående aktiebolag.

3.2 Organisationsfrågor

Under hösten 1995 fullföljs arbetet med förberedelserna för den nya statliga
lantmäteriorganisationen.
Regeringen har den 11 maj 1995 beslutat om tilläggsdirektiv (dir. 1995:76)
till Organisationsutredningen. Utredningen skall, med utgångspunkt i regeringens
och riksdagens beslut om organisationen, fortsätta arbetet med att förbereda de
nya myndigheternas närmare organisation, bemanning och arbetsformer. Utredningen
skall fram till den 31 december 1995 vidta nödvändiga åtgärder för överföring,
anställning och avveckling av personal samt övriga åtgärder som behövs för att
verksamheten i den nya myndighetsorganisationen skall kunna starta den 1 januari
1996.
Regeringen avser att under hösten 1995 besluta om instruktion för det nya
Lantmäteriverket och de statliga lantmäterimyndigheterna samt om de övriga
föreskrifter som behövs för den nya organisationen.
I 1995 års kompletteringsproposition (prop. 1994/95:150 bil. 2 s. 119) anförs
i anslutning till behandlingen av frågan om förvaltningsmyndigheternas ledning
att regeringen avser att senare redovisa ledningsformen för det nya
Lantmäteriverket. Regeringen gör nu den bedömningen att, i vart fall
inledningsvis, formen enrådighetsverk bör väljas som ledningsform för
Lantmäteriverket. Sedan myndigheten verkat någon tid kan frågan behöva övervägas
på nytt.

4 Ansvaret för fastighetsbildningen

4.1 Nuvarande verksamhet och organisation

Den nuvarande lantmäteriorganisationen grundar sig bl.a. på ett riksdagsbeslut
år 1970 (prop. 1970:188, bet. 1970:SU208, rskr. 1970:423).
Det statliga lantmäteriet omfattar Statens lantmäteriverk, en överlant-
mätarmyndighet i varje län, de statliga fastighetsbildningsmyndigheterna och en
statlig fastighetsregistermyndighet i varje län.
Statens lantmäteriverk är central förvaltningsmyndighet för frågor om
fastighetsbildning, fastighetsbestämning, fastighetsvärdering, fastig-
hetssamverkan, fastighetsregistrering, mätningsverksamhet och allmän
kartläggning. Statens lantmäteriverk har också samordnande uppgifter beträffande
ortnamnsfrågor, geografiska databaser och inom totalförsvaret.
Vid det statliga lantmäteriet arbetar cirka 2 900 personer, varav cirka 900
vid Statens lantmäteriverk vars verksamhet i huvudsak är förlagd till Gävle. Den
totala verksamheten omsatte budgetåret 1993/94 cirka 1 210 miljoner kronor varav
uppdragsverksamheten svarade för cirka 370 miljoner kronor.
Utanför den statliga lantmäteriorganisationen, men underordnad denna i
tillsynshänseende, finns 41 kommunala fastighetsbildningsmyndigheter och 29
kommunala fastighetsregistermyndigheter.
Centralnämnden för fastighetsdata har haft huvudansvaret för genomförandet av
fastighetsdatareformen och svarar för driften av fastighetsdatasystemet.
Fastighetsdatasystemet omfattar nu hela landet. Verksamheten vid Centralnämnden
för fastighetsdata är i huvudsak lokaliserad till Gävle och sysselsätter cirka
200 personer. Verksamheten omsatte budgetåret 1993/94 cirka 150 miljoner kronor,
varav uppdragsverksamheten svarade för cirka 50 miljoner kronor.

4.1.1 Fastighetsbildningen

Genom den omorganisation av lantmäteriverksamheten som beslutades år 1970 vilar
huvudansvaret för fastighetsbildningen på staten via Statens lantmäteriverk. Det
är dock fastighetsbildningsmyndigheterna som handlägger ärenden enligt
fastighetsbildningslagstiftningen. Lantmäteridistriktet är
fastighetsbildningsmyndighetens verksamhetsområde. Landet är indelat i 69
lantmäteridistrikt. För särskilda fastighetsbildningsuppgifter finns ytterligare
12 statliga fastighetsbildningsmyndigheter, s.k. specialenheter, vilka främst
arbetar med frågor som har anknytning till jord- och skogsbruk samt vägar och
järnvägar m.m.
För att underlätta samordningen med den kommunala hanteringen av plan- och
byggärenden tillskapades genom 1970 års beslut även specialenheter för
bebyggelseutveckling inom tätorter m.m., dvs. kommunala
fastighetsbildningsmyndigheter. I dag finns som nämnts 41 kommunala
fastighetsbildningsmyndigheter.
Av de kommunala fastighetsbildningsmyndigheterna har 14 hela kommunens yta som
verksamhetsområde. I övriga 27 kommuner verkar den kommunala
fastighetsbildningsmyndigheten inom en del av respektive kommun med den statliga
fastighetsbildningsmyndigheten som ansvarig för fastighetsbildningsverksamheten
inom resterande del. Gränslinjerna mellan de kommunala och statliga
fastighetsbildningsmyndigheterna drogs upp genom 1970 års beslut men har
därefter justerats i flera kommuner. I de flesta fall har justeringarna
inneburit att verksamhetsområdet för den kommunala
fastighetsbildningsmyndigheten utvidgats.
Fastighetsbildningen finansieras huvudsakligen genom avgifter från sakägarna.
Under budgetåret 1993/94 avslutade statliga fastighetsbildningsmyndigheter
cirka 16 900 förrättningsåtgärder och kommunala fastighetsbildningsmyndigheter
cirka 2 900.

4.1.2 Fastighetsregistreringen

Fastighetsregistrering, dvs. registrering av förändringar i fastighetsindel-
ningen m.m., utförs vid särskilda fastighetsregistermyndigheter. Statliga
fastighetsregistermyndigheter ingår sedan den 1 juli 1990 i det statliga
lantmäteriet och har länet som verksamhetsområde (prop. 1988/89:154, bet.
1988/89:BoU4 och BoU9, rskr. 1988/89:89). Det är 29 kommuner som ansvarar för
fastighetsregistreringen inom hela eller en del av respektive kommun.
Genom den nu avslutade fastighetsdatareformen har ett ADB-baserat
fastighetsdatasystem införts för handläggning av fastighetsregistrering och
inskrivning. Riksdagen beslutade om reformen år 1968 och 1970 (prop. 1968:1 bil.
4, bet. 1968:SU2, bet. 1968:3LU5, rskr. 1968:80 och prop. 1970:1 bil. 4, bet.
1970:SU2, bet. 1970:3LU8, rskr. 1970:96). Det ADB-baserade
fastighetsdatasystemet har ersatt tidigare manuellt förda register.
Riksdagen har i sitt beslut år 1994 tagit ställning för att fastighets-
registreringen skall utföras av den myndighet som handlägger fastighets-
bildningen, dvs. de nya lantmäterimyndigheterna. Detta medför att
fastighetsregistreringen kommer att integreras i fastighetsbildningen.

4.1.3 Mätning m.m.

Den omorganisation av lantmäteriverksamheten som beslutades år 1970 innebär att
ansvaret för produktionen av grundläggande kartor och mätningar delas mellan
staten och kommunerna. Det ansågs att kommunerna på grund av sitt ansvar för
plan- och bebyggelsefrågorna och för kommunens utveckling i olika avseenden
också har ett ansvar för erforderliga mätnings- och kartarbeten.
Staten svarar genom det statliga lantmäteriet för bl.a. de geodetiska
riksnäten och för de allmänna kartserierna. Kommunerna ansvarar för lokala
stomnät och den storskaliga kartläggningen. Denna principiella ansvarsfördelning
utesluter inte att kommunerna producerar även översiktliga kartor för sin
ärendehantering och översiktliga planering eller att staten svarar för vissa
storskaliga kartor t.ex. vid fastighetsbildning och fastighetsregistrering.
Mätning, beräkning och kartframställning (MBK) är benämningen på den
samordnade kart- och mätningstekniska produktionen inom det kommunala
ansvarsområdet. Till verksamheten räknas bl.a. stomnät, primärkartor, baskartor,
samlingskartverk och ledningskartor samt namngivning och belägenhetsadresser.
Kommunerna kan välja att ombesörja denna uppgift genom egna organ, men har också
möjlighet att anlita det statliga lantmäteriet eller enskilda konsultföretag.
Drygt hälften av landets 288 kommuner har valt att inte inrätta egna organ för
MBK-verksamheten. Några tiotal kommuner anlitar konsulter för MBK-verksamheten.
120 kommuner utan egen mätningsorganisation anlitar det statliga lantmäteriets
lokala organisation för att utföra verksamheten enligt s.k. A-avtal. A-avtalet
är ett normalavtal för samarbetet mellan enskilda kommuner och det statliga
lantmäteriet. Avtalet tillkom under 1970-talet för att långsiktigt reglera
samarbetet kring mätningsverksamheten och är utformat av Statens lantmäteriverk
och Svenska kommunförbundet gemensamt. Ett A-avtal innebär att det statliga
lantmäteriet mot ersättning svarar för hela eller delar av den fristående
mätningsverksamheten och även oftast utför annan fastighetsrättslig och
fastighetsekonomisk service i kommunen.
Knappt hälften av kommunerna i landet har valt att bygga upp kommunala organ -
stadsingenjörskontor eller mätningskontor - som ombesörjer MBK-verksamheten. I
64 av dessa kommuner medverkar den kommunala mätningsorganisationen i
förrättningsförberedelser, t.ex. mätningstekniska moment, i den statligt
bedrivna fastighetsbildningen. Formerna för denna medverkan regleras sedan år
1972 genom s.k. C-avtal. C-avtalet är liksom A-avtalet en form av normalavtal
som upprättats gemensamt av Statens lantmäteriverk och Svenska kommunförbundet.
Det förekommer också olika kombinationer av A- och C-avtal, kallade
specialavtal. Ett tjugotal kommuner har i dag sådana specialavtal.

4.2 Allmänna utgångspunkter för den framtida organisationen

Av den inledande redovisningen framgår att fastighetsbildning i dag genomförs av
såväl statliga som kommunala fastighetsbildningsmyndigheter. De kommunala
myndigheterna ansvarar för verksamheten i hela eller delar av respektive kommun.
Lantmäteri- och inskrivningsutredningen, som i oktober 1993 redovisade sitt
principbetänkande Kart- och fastighetsverksamhet i myndighet och bolag (SOU
1993:99), behandlade bl.a. frågan om det framtida ansvaret för
fastighetsbildningen. Utredningen fann därvid att lantmäteriverksamheten i allt
väsentligt fungerar bra i de kommuner som ansvarar för verksamheten inom
kommunens hela yta. Verksamheten fungerar också, enligt utredningen, i huvudsak
väl i de kommuner där den enbart ombesörjs av det statliga lantmäteriet.
Samtidigt konstaterar Lantmäteri- och inskrivningsutredningen att den
funktionella ansvarsfördelning som förutsattes mellan lantmäteridistrikten och
specialenheterna för tätortsutveckling inte fungerar fullt ut. De territoriella
gränser som införts har i praktiken kommit att innebära absoluta gränser för
ärendefördelningen, vilket lett till många framställningar om ändringar av
gränslinjerna mellan statliga och kommunala myndigheter. Tillämpningen av de
s.k. C-avtalen medför liknande problem.
Lantmäteri- och inskrivningsutredningen drog slutsatsen att situationen både i
kommuner med ett delat ansvar för fastighetsbildningen och i C-avtalskommuner
präglas av en intresseavvägning mellan å ena sidan önskemål från den kommunala
organisationen om att ombesörja så stora delar av verksamheten som möjligt och å
den andra sidan den statliga organisationens önskemål om att handha verksamheten
inom sina enheter. Samverkan och samordning mellan stat och kommun har enligt
utredningen härigenom försvårats.
I prop. 1993/94:214 om en ny organisation för lantmäteri- och
fastighetsdataverksamheten m.m. anges att frågan om huvudmannaskapet för
fastighetsbildningen bör bli föremål för ytterligare beredning. Härvid framhålls
bl.a. att rättssäkerheten bör utgöra grunden för en reformerad organisation och
att den myndighet som handhar fastighetsbildning så långt möjligt bör vara
obunden av andra statliga eller kommunala intressen. Alla möjligheter till
förenklingar bör tas till vara. Vidare uttalas att
fastighetsbildningsorganisationen bör vara decentraliserad.
Vid sin behandling av propositionen anslöt sig bostadsutskottet i denna del i
allt väsentligt till regeringens uppfattning om riktlinjerna för den fortsatta
beredningen. Även om rättssäkerhetsaspekterna bör utgöra grunden för de
fortsatta övervägandena måste emellertid, enligt utskottet, även andra
förhållanden vägas in vid den fortsatta beredningen. Det innebär bl.a. att
sambandet mellan fastighetsbildning och angränsande statlig och kommunal
verksamhet bör beaktas. Dessutom måste sakägarnas behov av och tillgång till
lokal service m.m. uppmärksammas.
Utskottet anförde vidare att en viktig del i det fortsatta beredningsarbetet
borde vara att skapa en väl fungerande och över tiden stabil framtida
organisation för fastighetsbildningen. För att detta skall vara möjligt krävs
att nuvarande intressemotsättningar i möjligaste mån kan överbryggas, vilket i
sin tur förutsätter att den nya organisationen upplevs som ändamålsenlig.
Utskottet uttalade också att den fortsatta beredningen bör ges en så bred
förankring som möjligt genom att den sker i former som ger utrymme för insyn och
inflytande från politiska och andra berörda intressen (bet. 1993/94:BoU19).
Riksdagen anslöt sig till utskottets överväganden.
Med utgångspunkt i de riktlinjer och uttalanden som angivits ovan inleddes
under hösten 1994 ett beredningsarbete inom regeringskansliet som bl.a.
innefattade överläggningar med Statens lantmäteriverk och Svenska
kommunförbundet. En särskild utredare tillkallades därefter med uppgift att i
samråd med bl.a. riks- och kommunalpolitiska företrädare slutföra beredningen av
frågan om huvudmannaskapet för fastighetsbildningen. Utredningen antog namnet
Huvudmannaskapsutredningen. Som sakkunniga tillkallades bl.a. riksdagsledamöter
och kommunalpolitiska företrädare. Utredningen har haft att utgå från vad
bostadsutskottet uttalat vid sin behandling av frågan.
Huvudmannaskapsutredningen har redovisat sina förslag i betänkandet
Fastighetsbildning - en gemensam uppgift för stat och kommun (SOU 1995:54).
Samtliga de riks- och kommunalpolitiska sakkunniga som deltagit i utredningen
står eniga bakom de förslag som redovisats. Regeringens överväganden och förslag
i det följande grundas i huvudsak på utredningens förslag.

4.3 Statligt ansvar med möjlighet till kommunal medverkan

--------------------------------------------------------------------
| Regeringens förslag: Ansvaret för |
| fastighetsbildningsverksamheten skall i princip vila på staten |
| men en kommun kan, efter särskild ansökan, tillåtas svara för |
| fastighetsbildningsverksamheten inom kommunen om vissa villkor |
| är uppfyllda. |
| Den kommunala lantmäteriverksamheten regleras i en ny lag. |
--------------------------------------------------------------------

Utredningens förslag: Huvudmannaskapsutredningens förslag överensstämmer med
regeringens.
Remissinstanserna: Ett 70-tal remissinstanser har varit positiva till
Huvudmannaskapsutredningens förslag. Det framförs som viktigt att det kan skapas
ett konstruktivt samarbete inom lantmäterisektorn. Denna uppfattning framförs av
bl.a. Fortifikationsverket, Överstyrelsen för civil beredskap, Statens
räddningsverk, Vägverket, Riksrevisionsverket, Boverket samt Svenska
kommunförbundet och ett 30-tal kommuner.
Ett 30-tal instanser avstyrker eller ställer sig tveksamma till förslagen i
betänkandet. Exempel på sådana instanser är Svea hovrätt, Statskontoret,
Skogsstyrelsen, Statens naturvårdsverk, Lantbrukarnas riksförbund, Lantmäteriets
civilingenjörsförening och ST-lantmäteri. Tveksamma är även ett 15-tal små till
medelstora kommuner. Dessa instanser framhåller bl.a. att fastighetsbildning är
en del av samhällets infrastruktur och därmed i grunden en statlig angelägenhet
som - med hänsyn till bl.a. rättssäkerhetsaspekterna - bör organiseras med
staten som huvudman. Vidare framförs att det finns risk för en instabil
organisation för fastighetsbildningen eftersom ansvaret kan komma att växla
mellan stat och kommun.
Skälen för regeringens förslag: Fastighetsbildning och fastighetsregistrering
utgör grunden för landets indelning i fastigheter och för förändringar i denna
indelning. Fastighetsbildningsverksamheten utgör därmed en viktig del av
samhällets grundläggande infrastruktur för vilken staten har ett övergripande
ansvar. Regeringen har tidigare gett uttryck för detta synsätt i prop.
1994/95:166 Finansiering m.m. av lantmäteri- och fastighetsdataverksamhet.
Den omorganisation av lantmäteriverksamheten som beslutades år 1970 innebar
att huvudansvaret för fastighetsbildningen skulle vila på staten. För att
underlätta samordningen med den kommunala hanteringen av plan- och byggärenden
skapades möjlighet att inrätta kommunala myndigheter. Denna fördelning av ansvar
och uppgifter har i huvudsak fungerat väl.
Vid de närmare övervägandena om den framtida organisationen bör sambandet
mellan fastighetsbildning och angränsande statlig och kommunal verksamhet
beaktas. Dessutom måste sakägarnas tillgång till lokal service uppmärksammas.
Den organisation som skall skapas bör vara stabil och långsiktig, men samtidigt
vara flexibel och tillåta förändringar i ansvarsfördelningen i takt med
samhällsutvecklingen.
Det kan konstateras att det finns ett starkt samband och behov av ökad
samordning mellan fastighetsbildningen och den kommunala plan- och
byggprocessen. Fastighetsbildning och fastighetsregistrering integreras också
successivt i sektorsövergripande ADB-baserade informationssystem i kommunerna.
Lantmäteri- och inskrivningsutredningen har framhållit att påtagliga
effektivitetsvinster kan göras vid fastighetsbildning när den har samband med
plan- och byggprocessen. Ansvarsfördelningen mellan stat och kommun vad gäller
grundläggande mätningar och kartor innebär att kommunerna har ansvaret för den
storskaliga kartproduktionen. Staten ansvarar för den mera småskaliga
kartproduktionen.
Genom den datatekniska utvecklingen kommer den tekniska delen av
förrättningsarbetet att förändras. Den utsätts för starka krav på snabbhet och
kostnadsbesparingar. Sambandet mellan fastighetsregistreringen, den allmänna
kartläggningen samt den kommunala mätningen och storskaliga kartverksamheten
kommer att förstärkas.
Mot denna bakgrund gör regeringen den bedömningen att behovet av att samordna
fastighetsbildningsverksamheten med plan- och byggprocessen motiverar en
fortsatt kommunal medverkan inom fastighetsbildningen. En kommun bör därför ha
möjlighet att också i fortsättningen under särskilt angivna förutsättningar
svara för fastighetsbildningsverksamheten inom kommunen.
Att ett ansvar för fastighetsbildningsverksamheten läggs på kommunen innebär
såsom Lagrådet framhållit inte någon begränsning av statens övergripande ansvar
för fastighetsbildningsverksamheten. Det bör därför inte uttryckas så att
statens ansvar delegeras till en kommun. Kommunens ansvar omfattar inte annat än
att bestrida kostnaderna för verksamheten och att göra det möjligt för
myndigheten att bedriva verksamheten effektivt och i organisatoriskt lämplig
form. Myndighetens verksamhet skall styras endast av fastighetsbildningens
regelsystem och bedrivas på det sätt som enligt 1 kap. 9 § regeringsformen krävs
i en myndighetsfunktion, dvs. att beakta allas likhet inför lagen samt iaktta
saklighet och opartiskhet.
För att tydliggöra de närmare förutsättningar som skall gälla för att en
kommunal lantmäterimyndighet skall få inrättas och för att undanröja de
oklarheter som funnits bör dessa frågor regleras i en ny lag. De närmare
förutsättningarna kommer att redovisas i de följande avsnitten. Några
ytterligare grundläggande förutsättningar bör dock beröras redan nu.

Myndighetens oberoende ställning

Fastighetsbildning innebär myndighetsutövning där motstående intressen skall
vägas samman. Lantmäterimyndighetens oberoende ställning i förhållande till
olika enskilda och allmänna intressen är därför av central betydelse. I dessa
hänseenden har uppmärksammats vissa principiella problem både vid statliga och
kommunala lantmäterimyndigheter. På den statliga sidan utgör dessa problem ett
viktigt skäl för den pågående omorganisationen av det statliga lantmäteriet. På
den kommunala sidan består problemet i att kommunen ofta är part vid
förrättningar som handläggs vid den kommunala myndigheten. En kommunal
lantmäterimyndighet måste därför inordnas i den kommunala organisationen på ett
sådant sätt att myndigheten har en oberoende ställning i förhållande till de
kommunala organ som företräder kommunen som exploatör, fastighetsägare eller
fastighetsförvaltare.
Det bör i sammanhanget påpekas att några konkreta rättssäkerhetsproblem på
grund av partiskhet i statlig eller kommunal fastighetsbildning som den bedrivs
i dag inte har kunnat påvisas.

Kompetens

En hög kompetens hos lantmäterimyndigheten och då särskilt hos
förrättningslantmätaren är en annan viktig aspekt på rättssäkerhetsfrågan.
Samtliga lantmäterimyndigheter måste ha en sådan kompetens att sakägare
garanteras en hög kvalitet på förrättningen. Det handlar här bl.a. om att
tillgodose krav på lika behandling och förutsägbarhet i myndighetsutövningen.
Även här förtjänar det att påpekas att hittillsvarande erfarenheter inte pekar
på några kompetensproblem vid vare sig statliga eller kommunala myndigheter.

Utgångspunkter i övrigt

Regeringens förslag i det följande vad gäller den framtida ansvarsfördelningen
mellan stat och kommun utgår från behovet av bred samverkan. Syftet med
regeringens förslag är att nu skapa ökad klarhet i fråga om ansvarsfördelningen
mellan stat och kommun, bl.a. genom att göra det tydligt vilka kriterier som
skall gälla för kommunal medverkan i fastighetsbildningsverksamheten. Förslagen
utgår från att ansvaret för fastighetsbildningsverksamheten i princip vilar på
staten men att ett ansvar att bedriva myndighetsverksamhet på området enligt
vissa villkor och efter särskild ansökan kan anförtros en kommun. En kommun som
erhåller ett sådant ansvar skall inrätta en lantmäterimyndighet för att handha
verksamheten. Regeringen prövar sådana ansökningar. De kommuner som inte
inrättar egen lantmäterimyndighet skall liksom hittills efter överenskommelse
med lantmäterimyndigheten i länet kunna medverka i
fastighetsbildningsverksamheten genom att svara för förrättningsförberedelser.

4.4 Tillstånd krävs för att inrätta en kommunal lantmäterimyndighet

--------------------------------------------------------------------
| Regeringens förslag: Regeringen skall pröva frågor om tillstånd för|
| en kommun att inrätta och svara för verksamheten vid en kommunal|
| lantmäterimyndighet. |
| En kommun skall beviljas tillstånd om vissa särskilt angivna |
| förutsättningar bedöms vara uppfyllda. |
| Den kommunala lantmäterimyndigheten skall ha hela kommunen som |
| verksamhetsområde. Kommuner tillåts inte inrätta kommunal |
| lantmäterimyndighet i samverkan. |
--------------------------------------------------------------------

Utredningens förslag: Huvudmannaskapsutredningen föreslog att Lantmäteriverket
skulle besluta om tillstånd för en kommun att inrätta en kommunal
lantmäterimyndighet. I övrigt sammanfaller utredningens och regeringens förslag.
Remissinstanserna: Några instanser, bl.a. Mariestads tingsrätt, Statens
lantmäteriverk, Tjänstemännens centralorganisation och Strömsunds kommun, har
framfört att regeringen i stället för Lantmäteriverket i ett sammanhang borde
besluta om vilka kommuner som skall ansvara för fastighetsbildningen.
Remissinstanserna är överlag positiva till förslaget att en hel kommun skall
omfattas av en kommunal lantmäterimyndighet. Flera kommuner, bl.a. Katrineholm,
Osby, Borlänge, Skellefteå och Sollentuna, har dock framfört att samverkan
mellan flera kommuner i fråga om förrättningsverksamhet borde få ske.
Skälen för regeringens förslag: Enligt nu gällande regler kan regeringen, om
kommunen begär det, förordna om inrättande av kommunal
fastighetsbildningsmyndighet. Regeringen beslutar också om vilka kommuner som
skall ha kommunal fastighetsregistermyndighet. Vid prövningen har de kommunala
intressena vägts bl.a. mot intresset av att behålla ett tillräckligt
verksamhetsunderlag för de statliga myndigheterna. Utredningens förslag innebär
att någon sådan avvägning inte längre skall göras vid beslut om inrättande av en
kommunal lantmäterimyndighet. Enligt regeringens uppfattning bör prövningen i
fortsättningen ske med utgångspunkt i de villkor som föreslås för tillstånd att
inrätta en kommunal lantmäterimyndighet. En kommun som uppfyller de i lagen
angivna villkoren för ett tillstånd skall tillåtas svara för fastighets-
bildningsverksamheten. De nackdelar som funnits med ett delat ansvar för
fastighetsbildningsverksamheten kan undvikas om tillståndet alltid omfattar
kommunens hela yta.
En ansökan om tillstånd skall ges in till Lantmäteriverket. Med hänsyn till de
olika intressen som den statliga lantmäteriorganisationen och kommunen i vissa
fall kan ha bör dock frågan om tillstånd avgöras av regeringen. Lantmäteriverket
bör därför med eget yttrande överlämna kommunens ansökan till regeringen som gör
en samlad bedömning av förutsättningarna för tillstånd.
Ett antal kommuner har tagit upp frågan om att kommuner skall kunna få
samverka för att uppfylla villkoren och därmed kunna inrätta en för flera
kommuner gemensam lantmäterimyndighet. Det kan konstateras att nuvarande
ansvarsfördelning mellan stat och kommun inte medger att två eller flera
kommuner har ett gemensamt ansvar för fastighetsbildningen.
Huvudmannaskapsutredningen föreslår i detta avseende ingen ändring. Kommunal
samverkan är ofta både naturlig och önskvärd i de fall staten ålägger kommunerna
ansvar för ett verksamhetsområde. Fastighetsbildningen är emellertid som
tidigare framhållits ett statligt ansvarsområde och är för kommunerna en
frivillig verksamhet. Kommunerna skall således inte tillåtas inrätta kommunala
lantmäterimyndigheter i samverkan.
Lantmäteriverket förutsätts även i framtiden ha ett samordnings- och
utvecklingsansvar för fastighetsbildningsverksamheten samt utöva den centrala
tillsynen över verksamheten.

4.5 Förutsättningar för tillstånd

4.5.1 Verksamhetens inriktning och omfattning

--------------------------------------------------------------------
| Regeringens förslag: Myndighetens arbetsuppgifter skall väsent- |
| ligen begränsas till förättningsverksamhet och myndighetsservice|
| i anslutning till förrättningsverksamheten. Vidare skall |
| verksamheten ha sådan omfattning att kravet på kompetens hos |
| personalen tillgodoses. |
--------------------------------------------------------------------

Utredningens förslag: Huvudmannaskapsutredningens förslag överensstämmer med
regeringens. Utredningen angav dock ett visst lägsta belopp för omsättningen som
mått på förrättningsverksamheten. Utredningen föreslog också att personalantalet
vid myndigheten skall motsvara minst fem årsarbetskrafter.
Remissinstanserna: Flera remissinstanser tar upp frågan om beloppsgränsen,
bl.a. Boverket, Tekniska högskolan i Stockholm, Vattenfall AB, Sveriges
fastighetsägareförbund, Sveriges lantmätareförening, Tjänstemännens
centralorganisation och Lantmäteriets civilingenjörsförening samt kommuner som
Mora, Helsingborg och Orsa. Den angivna beloppsgränsen, i genomsnitt 600 000
kronor i årsomsättning under en femårsperiod, anses inte vara tillräcklig för
att säkerställa tillräcklig kompetens hos förrättningsmännen. Statens
lantmäteriverk har angivit att beloppsgränsen bör höjas ungefär fyra gånger i
förhållande till förslaget. Riksrevisionsverket har föreslagit att antalet
timmar för förrättningsverksamhet bör anges som mått.
Skälen för regeringens förslag: Regeringen konstaterar att flera av de
instanser som redovisat synpunkter på av Huvudmannaskapsutredningen angiven
beloppsgräns uppfattar denna som den minsta omsättning som den kommunala
lantmäterimyndigheten måste omfatta. Utredningens beloppsgräns avser emellertid
enbart den del av myndighetens omsättning som är härförlig till
förrättningsverksamheten.
Regeringen finner i övrigt att de krav på kompetens och oberoende som bör
ställas på en lantmäterimyndighet berör frågor om såväl myndighetens
arbetsuppgifter och verksamhetens omfattning som personalens formella kompetens.

Arbetsuppgifter vid de kommunala lantmäterimyndigheterna

Vid tillskapandet av den nuvarande organisationen för fastighetsbildning
betonades att kravet på opartiskhet och obundenhet medför att vissa
arbetsuppgifter inte bör utföras av personal vid en kommunal fastighets-
bildningsmyndighet. I propositionen med förslag till lag om kommunal
fastighetsbildningsmyndighet och fastighetsregistermyndighet (prop. 1971:58)
uppmärksammades frågan om personalens arbetsuppgifter:

Den förrättningsverksamma personalen bör vidare enligt propositionen (prop.
1970:188) i princip inte sysselsättas i sådana kommunala arbetsuppgifter utanför
enhetens verksamhetsområde som kan medföra bindningar till vad som vid
fastighetsbildningen utgör kommunala partsintressen. Enligt min mening är det
svårt att i lag generellt ge mer detaljerade föreskrifter för tillgodoseende av
nu ifrågavarande intressen. Det synes tillräckligt att föreskriva att tjänsteman
hos kommunal lantmäterimyndighet eller fastighetsregistermyndighet inte får
tilldelas uppgifter i annan verksamhet hos kommunen som kan rubba förtroendet
för hans tjänsteutövning hos myndigheten.

I prop. 1993/94:214 om en ny organisation för lantmäteri- och
fastighetsdataverksamheten m.m. anges att viss lokalt utförd uppdragsverksamhet
av karaktären myndighetsservice bör kunna bedrivas inom det statliga
lantmäteriets lokala myndighetsorganisation. Myndigheterna bör lokalt kunna
utföra den övervägande delen av förrättningsarbetet jämte
fastighetsregistreringen och därutöver svara för annan service som på ett
naturligt sätt kan kopplas till detta arbete. Som exempel på sådana uppgifter
nämns upprättande av fastighetsplan och nybyggnadskarta, utförande av
lägeskontroll, ajourhållning av primärkarta, utförande av fastighetsutredningar
och upprättande av fastighetsägarförteckningar samt viss annan
fastighetsrättslig service.
Huvudmannaskapsutredningens förslag anknyter till propositionen och har i den
delen godtagits av remissinstanserna.
De arbetsuppgifter vid sidan om förrättningsverksamheten som med bibehållen
rättssäkerhet kan utföras av personal vid en kommunal lantmäterimyndighet är
sådana som faller inom ramen för begreppet myndighetsservice. Begreppet bör,
såsom Huvudmannaskapsutredningen föreslagit, också kunna innefatta viss service
som myndigheten tillhandahåller för att tillgodose kommunala nämnders och
förvaltningars behov inom lantmäteriområdet.
Den kommun som ansöker om ett tillstånd att ansvara för fastighetsbildningen
bör visa att de arbetsuppgifter som skall tilldelas personalen vid den kommunala
myndigheten praktiskt taget uteslutande kommer att omfatta
förrättningsverksamhet och myndighetsservice. Det ankommer sedan på kommunen att
upprätthålla en sådan ordning.
Frågan om arbetsuppgifterna för myndigheten är nära knuten till frågan om
myndighetens inplacering i den kommunala organisationen. Domstolsverket har
föreslagit att det bör övervägas att i lag reglera hur den kommunala myndigheten
skall inordnas i den kommunala organisationen. Regeringen delar emellertid
Huvudmannaskapsutredningens bedömning. Således skall en kommun i sin ansökan
visa att dess lantmäterimyndighet kommer att få en sådan oberoende ställning som
är förutsatt. Även Lagrådet har påtalat att kravet på att den kommunala
lantmäterimyndighetens verksamhet skall bedrivas opartiskt är en av de
omständigheter som måste beaktas vid myndighetens inordnande i den kommunala
organisationen.Myndigheten måste vara fristående från kommunens politiska
ledning. Inordnas den under en befintlig nämnd eller annan kommunal enhet, är
det enligt Lagrådet angeläget att den inte i sin verksamhet utsätts för
politiska påtryckningar från den nämnden eller enheten. Enligt regeringens
mening innebär detta att myndigheten inte skall kunna vara inordnad under en
nämnd med ansvar för mark- och exploateringsverksamheten eller i en
förvaltningsorganisation vars verksamheter har sådan karaktär.

Verksamhetens omfattning

För att en lantmäterimyndighet skall kunna upprätthålla den kompetens som krävs
för att bedriva förrättningsverksamhet måste verksamheten vid myndigheten ha en
viss omfattning. Huvudmannaskapsutredningen har härvid föreslagit dels en
riktpunkt för förrättningsverksamhetens omfattning, dels att myndigheten skall
ha en personalstyrka motsvarande minst fem årsarbetskrafter och att personalen
praktiskt taget uteslutande skall arbeta med lantmäteriförrättningar och
myndighetsservice.
Som mått på förrättningsverksamhetens omfattning föreslog Huvud-
mannaskapsutredningen de kostnader som följer av en förrättningsverksamhet på
halvtid för chefen och dennes ersättare inklusive kringkostnader och biträdande
personal. Detta motsvaras enligt utredningen av 600 000 kronor per år i 1995 års
penningvärde. Skulle de förväntade intäkterna från förrättningsverksamhet vid en
kommunal lantmäterimyndighet vara mindre än 600 000 kr per år, utgör detta
enligt utredningen skäl för beslutsinstansen att överväga avslag på ansökan om
tillstånd. Minimikravet på intäkter avser ett genomsnitt för en femårsperiod.
Syftet med angivna krav på att verksamheten skall ha en viss minsta omfattning
är att garantera att myndigheten kan upprätthålla tillräcklig kompetens inom
fastighetsbildningsområdet. Regeringen finner det angeläget att myndigheten har
erforderlig kompetens. Emellertid kan det knappast anses ändamålsenligt att i
lag föreskriva ett visst minsta belopp för verksamhetens omfattning. Sådana
gränser måste anses vara en mindre väl lämpad konstruktion mot bakgrund av bl.a.
den tekniska utvecklingen och de rationaliseringsmöjligheter som numera står
till buds. Denna utveckling och dessa möjligheter kommer att påverka såväl
förrättningshandläggningen som kostnaderna för fastighetsbildningen. Hur snabbt
dessa förändringar kommer att ske och hur mycket kostnaderna kommer att
förändras kan inte nu förutses. Den omfattning på förrättningsverksamheten och
myndighetens verksamhet i övrigt som Huvudmannaskapsutredningen angivit bör
kunna tjäna som vägledning med de tekniska och organisatoriska förutsättningar
som nu gäller. Bedömningen måste emellertid anpassas till de förändrade
förutsättningar som kan komma att gälla vid de tidpunkter då prövningen skall
ske.

4.5.2 Myndighetens kompetens

--------------------------------------------------------------------
| Regeringens förslag: Minst två personer inom myndigheten skall |
| ha den kompetens och erfarenhet som krävs för att utöva ett eget|
| ansvar för förrättningar. |
--------------------------------------------------------------------

Utredningens förslag: Huvudmannaskapsutredningens förslag innebär att
särskilda kompetenskrav knyts till chefen för myndigheten.
Remissinstanserna: Enligt några remissinstanser bör även den eller de
tjänstemän som av myndighetens chef får ett delegerat ansvar ha samma formella
kompetens som chefen.
Skälen för regeringens förslag: Regeringen delar utredningens bedömning att
minst två personer inom myndigheten bör ha förrättningsmannakompetens.
Den nu gällande förordningen (1988:1232) med instruktion för
lantmäterimyndigheterna innehåller behörighetsregler som gäller för både
statliga och kommunala fastighetsbildnings- och fastighetsregistermyndigheter.
Bestämmelserna innebär bl.a. att chefen för en fastighetsbildnings- eller
fastighetsregistermyndighet skall ha civilingenjörsexamen från teknisk högskola
eller motsvarande kunskaper samt ha minst två års erfarenhet av verksamhet som
utförs vid fastighetsbildnings- eller fastighetsregistermyndighet.
Huvudmannaskapsutredningen har föreslagit att chefen för den kommunala
myndigheten bör uppfylla motsvarande kompetenskrav, men att den person som
utövar ett från chefen delegerat ansvar inte behöver ha samma formella
kompetens. Det är enligt utredningen tillräckligt med nödvändiga kunskaper och
erfarenheter för arbetsuppgifterna.
Regeringen delar utredningens bedömning att en av de två personer som skall ha
förrättningsmannakompetens bör ha civilingenjörsexamen från en teknisk högskola
med inriktning mot lantmäterifrågor eller motsvarande kunskaper samt minst två
års erfarenhet av sådan verksamhet som utförs vid lantmäterimyndighet.
Regeringen anser däremot inte att det är nödvändigt att kompetenskravet skall
gälla just för myndighetens chef. Det väsentliga är enligt regeringens mening
att specialistkompetensen finns inom myndigheten och att arbetet organiseras på
ett sådant sätt att kompetensen finns hos dem som svarar för
förrättningsverksamheten.
För att upprätthålla och utveckla kompetensen är det också viktigt att
personalen även vid de kommunala lantmäterimyndigheterna har möjlighet att delta
i vidareutbildning. Sådan utbildning anordnas i stor omfattning av det statliga
lantmäteriet. För Lantmäteriverkets del bör sådan utbildning ses som en del av
verkets tillsynsansvar.

4.5.3 Teknisk standard

--------------------------------------------------------------------
| Regeringens förslag: Myndighetens informationssystem skall ha |
| sådan teknisk standard som säkrar utbyte och information mellan |
| stat och kommun inom lantmäteriområdet. |
--------------------------------------------------------------------

Utredningens förslag: Huvudmannaskapsutredningens förslag överensstämmer med
regeringens.
Remissinstanserna: Remissinstanserna har i princip inte haft något att erinra
mot förslaget i denna del. En del instanser framhåller att det är
informationsflödet mellan stat och kommun som bör definieras och inte en teknisk
standard för kommunens informationssystem.
Skälen för regeringens förslag: Lantmäteriverket har som central myndighet
inom verksamhetsområdet det övergripande ansvaret för teknikutvecklingen och för
att berörda intressenter kan utnyttja bl.a. de rationaliseringsmöjligheter som
kan uppstå. I Lantmäteriverkets samordningsansvar ligger att främja ett
ändamålsenligt och effektivt utnyttjande av de geografiska informationssystemen
inom detta område. Detta förutsätter väl fungerande system för produktion och
tillhandahållande av data. Information måste säkert och effektivt kunna bytas
mellan olika producenter samt mellan producenter och användare. En god teknisk
standard behövs också för att förrättningskostnaderna och därmed avgifterna för
användarna skall kunna hållas så låga som möjligt.
En viss samordning inom det tekniska området mellan det statliga lantmäteriet
och de kommunala lantmäterimyndigheterna är följaktligen nödvändig. För att få
inrätta en egen lantmäterimyndighet bör en kommun kunna visa att den har
tillgång till tekniska system som kan leverera och hämta information enligt en
viss standard så att utbytet av information mellan stat och kommun garanteras.
Viktigast är en gemensam teknisk standard för registreringen mot
fastighetsdatasystemet samt vid uppbyggnad och förvaltning av digitala
registerkartor. Kravet på teknisk samordning innebär inte att Lantmäteriverket
skall kunna föreskriva att en kommun skall välja tekniska system och rutiner som
är identiska med verkets egna. Under förutsättning att utbytet av information
mellan systemen säkerställs, kan kommunen själv välja system och rutiner. Det är
emellertid angeläget att den fulla besparingspotentialen av sådana nya
ADB-system som utvecklats med offentliga medel tas till vara av såväl statliga
som kommunala lantmäterimyndigheter.

4.6 Myndighetens verksamhet

--------------------------------------------------------------------
| Regeringens förslag: En kommunal lantmäterimyndighet skall |
| handlägga alla ärenden om fastighetsbildning utom sådana ärenden|
| som |
| - på begäran av en sakägare skall flyttas över till den statliga|
| lantmäterimyndigheten i länet, |
| - berör flera lantmäterimyndigheters verksamhetsområden, |
| - avser stora jord- och skogsbruksförrättningar som inte |
| omfattar ny bebyggelse eller |
| - avser andra särskilda förrättningar, exempelvis stora och |
| komplicerade anläggningsförrättningar och äganderättsutredningar,|
| som av kompetens- eller resursskäl bör handläggas av den statliga|
| myndigheten. |
| Ett beslut av den kommunala lantmäterimyndigheten att överlämna|
| en förrättning får inte överklagas. |
--------------------------------------------------------------------

Utredningens förslag: Huvudmannaskapsutredningens förslag överensstämmer med
regeringens.
Remissinstanserna: Viss kritik har riktats mot att det remitterade
lagförslaget är alltför otydligt när det gäller stora jord- och skogsbruks-
förrättningar som inte omfattar ny bebyggelse och specialförrättningar som
omfattar större anläggningsförrättningar och äganderättsutredningar.
Skälen för regeringens förslag: Inom kommuner med ett eget ansvar för
fastighetsbildningsverksamheten kan det statliga lantmäteriet enligt utredningen
svara för vissa specialiserade förrättningar. Under utredningen har även
kommunala företrädare betonat att det är lämpligt att statliga organ med en
specialistkompetens som normalt inte finns vid den kommunala myndigheten
handlägger vissa typer av förrättningar. Regeringen föreslår därför, i likhet
med utredningen, att vissa förrättningar regelmässigt skall överlämnas till
statliga lantmäterimyndigheter.
Regeringen delar utredningens bedömning av i vilka fall förrättningar bör
handläggas av statlig myndighet. Det gäller dels infrastrukturförrättningar, som
berör flera lantmäterimyndigheters verksamhetsområden och involverar sakägare på
region- eller riksnivå, dels stora och komplicerade jord- och
skogsbruksförrättningar som inte omfattar ny bebyggelse, dels andra särskilda
förrättningar som av kompetens- eller resursskäl bör handläggas av den statliga
myndigheten. För den närmare avgränsningen av dessa förrättningstyper bör
nuvarande praxis tjäna till ledning. Till detta kommer de förrättningar där,
enligt vad som utvecklas i avsnitt 4.10, en sakägare har begärt att ärendet
skall överlämnas till den statliga lantmäterimyndigheten i länet.
Alla ansökningar om fastighetsbildning inom en kommun med kommunal
lantmäterimyndighet skall inges dit. Det ankommer sedan på denna myndighet att
till den statliga lantmäterimyndigheten i länet överlämna de ärenden som skall
handläggas där.
I enlighet med vad Lagrådet föreslagit bör ett beslut av den kommunala
lantmäterimyndigheten att överlämna en förrättning inte kunna överklagas. Även
om den kommunala lantmäterimyndigheten skulle ha gjort en uppenbar felbedömning
vid beslutet att överlämna ärendet försämras inte sakägarnas rättssäkerhet av
att det blir den statliga lantmäterimyndigheten i länet som handlägger ärendet.

4.7 Övergångstider vid förändringar i ansvarsfördelningen

--------------------------------------------------------------------
| Regeringens förslag: En kommunal lantmäterimyndighet skall |
| normalt börja sin verksamhet vid det årsskifte som infaller |
| närmast efter det att ett år förflutit sedan tillstånd meddelats.|
| En kommun och Lantmäteriverket skall dock kunna komma överens om|
| kortare övergångstider. |
--------------------------------------------------------------------

Utredningens förslag: Huvudmannaskapsutredningen föreslog att ansökningar
skulle kunna ges in till halvårsskiftet ett visst år och att Lantmäteriverket
samma år skulle pröva ansökan. Den kommunala myndigheten skulle få börja sin
verksamhet vid det årsskifte som infaller tolv månader efter Lantmäteriverkets
beslut.
Remissinstanserna: Flera remissinstanser, t.ex. Mariestads tingsrätt,
Länsstyrelsen i Gävleborgs län, Statens lantmäteriverk, Lantmäteriets
civilingenjörsförening samt Östersunds, Helsingborgs, Eskilstuna, Strömstads och
Orsa kommuner, har påtalat att systemet skulle bli alltför instabilt om
kommunerna varje år tilläts att inrätta kommunala lantmäterimyndigheter.
Remissinstanserna pekar därvid främst på de problem som uppstår för den statliga
lantmäteriorganisationen.
Skälen för regeringens förslag: Den nya statliga lantmäteriorganisationen
skall börja sin verksamhet den 1 januari 1996. Vid denna tidpunkt avvecklas
bl.a. de statliga fastighetsbildnings- och fastighetsregistermyndigheterna, vars
verksamhet förs över till lantmäterimyndigheten i respektive län.
De kommunala fastighetsbildnings- och fastighetsregistermyndigheterna
förutsätts dock fortsätta sin verksamhet oförändrad även efter den tidpunkten.
En integrering av fastighetsbildning och fastighetsregistrering vid dessa
myndigheter kan ske först sedan det klarlagts vilka kommuner som i
fortsättningen kommer att svara för fastighetsbildning och
fastighetsregistrering inom kommunen.
Som framhållits tidigare finns det ett behov av en stabil organisation bl.a.
mot bakgrund av verksamhetens funktion som grundläggande infrastruktur. Alltför
snabba och ständigt pågående förändringar gör det svårt att planera för
verksamheten och organisera den på ett sätt som motsvarar de krav på
effektivitet, säkerhet och kvalitet som måste ställas.
För att de statliga lantmäterimyndigheterna och kommunerna skall kunna planera
och anpassa sin organisation måste därför vissa övergångstider gälla. Både när
en kommun erhåller ett ansvar för fastighetsbildning och när en kommun önskar
avsäga sig detta ansvar, behövs en rimlig tidsperiod för att anpassa
organisationen.
Regeringen förutsätter att kommunerna gör långsiktiga bedömningar när det
gäller frågan om att inrätta en kommunal lantmäterimyndighet. De farhågor som
vissa remissinstanser haft att möjligheten att träda in i eller ut ur systemet
skulle medföra för stor instabilitet torde vara överdrivna. Inrättandet av en
kommunal lantmäterimyndighet medför bl.a. ett omfattande kostnadsansvar för
kommunen. Regeringen bedömer därför att det efter en övergångstid inte kommer
att bli fråga om större förändringar. Utredningens förslag kan därför i huvudsak
godtas. Utvecklingen bör dock följas och en omprövning kunna ske om systemet
visar sig ge upphov till allvarliga olägenheter.
I ett avseende anser regeringen dock att en viss tidsförskjutning är motiverad
för att underlätta omställningen till det nya systemet. Regeringen föreslår
således att de kommuner som den 31 december 1995 inte har egen
fastighetsbildningsmyndighet skall få inrätta kommunal lantmäterimyndighet först
den 1 januari 1999. Detta innebär att i första omgången endast de 41 kommuner
som i dag har egen fastighetsbildningsmyndighet ges möjlighet att söka tillstånd
enligt den nya lagen. Beslut avseende dessa kommuner skall meddelas under år
1996 och de nya myndigheterna inrättas den 1 januari 1998. Övriga kommuner
kommer att kunna få sina ansökningar prövade först under år 1997 och
myndigheterna kunna inrättas den 1 januari 1999.
Med en sådan förändring i förhållande till utredningens förslag kan flera
fördelar uppnås. Antalet ansökningar som skall prövas det första året blir
överskådligt liksom antalet nya myndigheter. Vissa erfarenheter av den nya
lantmäteriorganisationen kommer att föreligga innan de kommuner som i dag inte
har egna fastighetsbildningsmyndigheter behöver ta ställning till om de skall
ansöka om tillstånd. Av betydelse i det sammanhanget kan bl.a. vara
förutsättningarna för en kommun att komma överens med en statlig
lantmäterimyndighet om att få medverka i förrättningsförberedelser m.m.
De övergångstider som nu föreslås syftar i första hand till att ge tillräcklig
tid för olika myndigheter att planera för de förändringar som skall genomföras.
Med hänsyn härtill bör möjligheter finnas för de berörda myndigheterna att i det
enskilda fallet komma överens om kortare övergångstider.
I samband med att arbetsuppgifter överförs mellan statliga och kommunala
myndigheter kan en rad olika praktiska frågor behöva lösas mellan berörda
myndigheter. Det är angeläget att Lantmäteriverket i samarbete med företrädare
för kommunerna söker finna former för en smidig hantering av de frågor som kan
bli aktuella i sammanhanget. Därvid bör bl.a. beaktas de regler om arbetstagares
ställning vid övergång av verksamhet som den 1 januari 1995 infördes genom
ändringar i lagen (1982:80) om anställningsskydd.
Det finns starka samband mellan det mätningsarbete som utförs i samband med
fastighetsbildning och de mätningar som behövs i den kommunala plan- och
byggprocessen. Inom vissa områden kommer den statliga lantmäterimyndigheten att,
inom ramen för de uppgifter som ryms inom begreppet myndighetsservice, utföra
viss av kommunen efterfrågad mätningsverksamhet m.m. Om kommunen
fortsättningsvis önskar svara för fastighetsbildningen eller utföra
förrättningsförberedelserna kan det vara naturligt att de förrättningsanknutna
mätningsuppgifterna och övrig mätningsverksamhet ses som en helhet. Detta
förhållande kan medföra att kommunen bör överta det samlade ansvaret för
mätningsverksamheten i kommunen från den statliga lantmäterimyndigheten.
Motsvarande förhållande kan uppstå om verksamheten skall överföras från en
kommun till den statliga lantmäterimyndigheten. Även formerna för sådan
förändrad ansvarsfördelning bör i första hand lösas i samförstånd mellan berörda
myndigheter och med beaktande av ovan angivna utgångspunkter och de regler som
gäller enligt lagen om anställningsskydd.
Vid remissbehandlingen av Huvudmannaskapsutredningens förslag har också
arkivfrågor tagits upp från flera håll. Regeringen avser att uppdra åt
Riksarkivet och Lantmäteriverket att i samarbete med kommunerna närmare studera
dessa frågor och överväga behovet av särskild reglering för en
tillfredsställande arkivhantering när ansvaret för lantmäterifrågor övergår
mellan statliga och kommunala myndigheter.

4.8 Tillsyn samt återkallelse av tillstånd

--------------------------------------------------------------------
| Regeringens förslag: Lantmäteriverket skall utöva tillsyn över den|
| kommunala lantmäteriverksamheten. |
| Ett tillstånd avseende en kommunal lantmäterimyndighet skall |
| kunna återkallas av regeringen efter anmälan från Lantmäteriverket|
| om verksamheten inte längre kan antas uppfylla de förutsättningar|
| som krävs för tillstånd eller om myndigheten i något väsentligt |
| hänseende brister i myndighetsfunktionen. |
| Vidare upphör ett sådant tillstånd att gälla om kommunen anmäler|
| att den inte längre vill fortsätta med verksamheten. Den kom- |
| munala myndigheten upphör då normalt vid det årsskifte som |
| infaller närmast efter det att ett år förflutit sedan anmälan |
| gjordes. Om Lantmäteriverket medger det får verksamheten dock |
| upphöra tidigare. |
--------------------------------------------------------------------

Utredningens förslag: Huvudmannaskapsutredningens förslag överensstämmer med
regeringens, dock har befogenheten att återkalla ett tillstånd flyttats från
Lantmäteriverket till regeringen.
Remissinstanserna: Remissinstanserna har inte närmare kommenterat förslaget.
Skälen för regeringens förslag: Lantmäteriverket bör även fortsättningsvis
utöva tillsyn över såväl statliga som kommunala lantmäterimyndigheter. I
Lantmäteriverkets tillsynsfunktion mot kommunala lantmäterimyndigheter ligger
bl.a. att se till att de villkor som satts upp för tillstånd att inrätta sådana
myndigheter fortlöpande uppfylls.
Om en kommun inte uppfyller villkoren, bör verket genom i första hand
rådgivning och samråd verka för att kommunen vidtar sådana åtgärder som
säkerställer att villkoren uppfylls. Kommunen bör således normalt ges möjlighet
att inom viss tid anpassa verksamheten så att den uppfyller villkoren för
inrättande av en kommunal lantmäteriverksamhet. Om nödvändiga förändringar inte
sker skall tillståndet kunna återkallas av regeringen efter anmälan av
Lantmäteriverket. Återkallelse skall också kunna ske om myndigheten i något
väsentligt hänseende brister i myndighetsfunktionen.
En kommun kan för egen del finna att den inte vill fortsätta med
lantmäteriverksamheten. Kommunen kan då anmäla detta till Lantmäteriverket
varvid kommunens tillstånd upphör att gälla vid det årsskifte som infaller
närmast efter det att ett år förflutit sedan anmälan gjordes.
På motsvarande sätt som då en kommunal lantmäterimyndighet inrättas bör
överenskommelser kunna träffas om kortare övergångstider.

4.9 Förrättningsförberedelser m.m.

--------------------------------------------------------------------
| Regeringens förslag: Lantmäterimyndigheten i länet kan uppdra åt|
| en annan statlig eller kommunal myndighet med kompetens inom |
| lantmäteriområdet att utföra vissa tekniska åtgärder m.m. som har|
| samband med förrättningen. |
--------------------------------------------------------------------

Utredningens förslag: Huvudmannaskapsutredningen har ansett att avtal
motsvarande nuvarande s.k. C-avtal, dvs. avtal om förrättningsförberedelser,
skall kunna träffas mellan lantmäterimyndigheten i länet och en kommun. Något
förslag till lagreglering i denna del har inte ingått i promemorian med
författningsförslag.
Remissinstanserna: Ett stort antal remissinstanser, särskilt kommuner,
understryker behovet av att s.k. C-avtal kommer till stånd. Några
remissinstanser ifrågasätter om inte förrättningsförberedelser bör upphandlas i
konkurrens.
Skälen för regeringens förslag: I Lantmäteri- och inskrivningsutredningens
betänkande Kart- och fastighetsverksamhet i myndighet och bolag (SOU 1993:99)
redovisas en syn på förrättningsförberedelser som innebär att dessa skall
konkurrensutsättas. Utredningens slutsats är att förrättningsprocessen kan delas
in i en rättslig och en teknisk del, varav den senare innehåller moment som inte
kan anses innefatta myndighetsutövning enligt förvaltningslagen (1986:223). Den
tekniska sidan anses omfatta fastighetsutredning, fastighetsrättslig
beskrivning, andelstalsberäkning samt teknisk utredning och fältarbete. Även
plantolkning, teknisk beskrivning och upprättande av karta räknar utredaren in i
denna kategori. De uppräknade verksamheterna skall enligt utredningen kunna
handlas upp från kommun, uppdragsorganisationen inom det statliga lantmäteriet
eller privata konsulter.
I propositionen En ny organisation för lantmäteri- och fastighets-
dataverksamheten m.m. (prop. 1993/94:214) framhålls emellertid att en
förrättning till alla delar bör anses utgöra myndighetsutövning. För-
rättningsmannen måste ha ett formellt och reellt ansvar för fastighets-
bildningsärendet i dess helhet och därmed kunna avgöra om och i så fall vilka
förrättningsmoment som kan utföras av någon annan. Myndigheten skall även
fortsättningsvis kunna genomföra hela förrättningsarbetet.
Samtidigt framhålls i propositionen att vissa förrättningsmoment främst av
kart- och mätningsteknisk art liksom hittills bör kunna utföras av kommunala
mätningsorgan eller upphandlas i konkurrens. De kart- och mätningstekniska
momenten anses lättast att skilja ut och nyttan av att samordna mätning för
fastighetsbildning med kommunalteknisk mätning i övrigt framhålls som ett
argument för att arbetet läggs ut för upphandling.
I betänkandet Kommunala entreprenader - Vad är möjligt? (SOU 1991:26)
framhålls också att förrättningen bör ses som en helhet där inte bara själva
beslutsfattandet innebär myndighetsutövning.
Vid bedömningen av möjligheterna att låta en kommun svara för vissa
förrättningsförberedelser är främst två lagar av intresse, dels konkurrenslagen
(1993:90), dels lagen (1992:1528) om offentlig upphandling.
Konkurrenslagen trädde i kraft den 1 juli 1993. Lagen bygger på principen att
förbud meddelas för vissa typer av ageranden. Verksamhet som består av
myndighetsutövning omfattas emellertid inte av lagen. Gränsen för
myndighetsutövning är emellertid mycket svår att dra. Ett exempel på en sådan
svårighet är utsättning av byggnader enligt plan- och bygglagen (1987:10) som
utgör en serviceåtgärd från kommunen påbjuden i lag.
Lagen om offentlig upphandling tillkom i samband med EES-avtalet. Den trädde i
kraft den 1 januari 1994. Lagen innebär en anpassning till EG:s regler för
offentlig upphandling. Lagen om offentlig upphandling bygger på tanken att all
offentlig upphandling skall ske affärsmässigt och i konkurrens. Det anbud som är
det lägsta skall i princip antas. Det finns dock möjlighet att välja ett högre
anbud under förutsättning att det kan anses mest fördelaktigt med hänsyn till
samtliga omständigheter såsom pris, driftskostnader, funktion, miljöpåverkan
etc.
Undantag från lagens bestämmelser får göras för sådant som är nödvändigt med
hänsyn till försvars- och säkerhetspolitiska intressen. Vidare finns en
bestämmelse som undantar upphandling av tjänster från en annan enhet som på
grund av lag eller annan författning har ensamrätt att utföra tjänsten.
Förfaranden som innebär att en statlig myndighet vänder sig till en annan
statlig myndighet inom den senares typiska verksamhetsområde faller inte under
upphandlingsbestämmelserna. Ligger tjänsten utanför den senares typiska
verksamhetsområde skall tjänsten upphandlas.
De nya lagreglerna innebär en förändring i förhållande till de regler som
gällde vid de s.k. C-avtalens tillkomst vilket gör att avtalens framtid behöver
övervägas. En avgörande fråga är då om förrättningsförberedelser skall anses
innebära myndighetsutövning.
Begreppet myndighetsutövning är inte entydigt som nyss nämnts. Den tidigare
förvaltningslagen (1971:290) med förarbeten anses fortfarande ge den mest
etablerade definitionen. Enligt definitionen omfattar begreppet sådan verksamhet
som innebär utövning av befogenhet att för enskild bestämma om förmån,
rättighet, skyldighet, disciplinpåföljd, avskedande eller annat jämförbart
förhållande .
För att myndighetsutövning i denna mening skall föreligga krävs att
myndigheten grundar sin befogenhet att bestämma om ett förhållande på en
författning eller något annat beslut av regering eller riksdag. Beslutet skall
vara bindande. Det räcker att beslutet har indirekta rättsverkningar mot den
enskilde. Ett exempel är registreringsbeslut som i sig kanske endast innebär en
anteckning om ett visst förhållande som utgör rättsfaktum och därför får
rättsverkningar för den enskilde.
Av redogörelsen om förrättningsförberedelsernas karaktär framgår att
oklarheter finns när det gäller gränsdragningen mellan myndighetsutövning och
vad som kan kallas tekniska förberedelser för förrättningen. Samtidigt gäller
att förrättningslantmätaren ansvarar för hela förrättningen inklusive alla
förberedande åtgärder. Ett samspel mellan de judiciella och tekniska delarna
måste äga rum. Förrättningslantmätaren måste ha möjlighet att ingripa även i de
tekniska momenten.
Delegation av främst kart- och mätningstekniska moment vid en förrättning
förutsätter också kompetens hos den som skall utföra uppgifterna. De moment som
delegerats måste utföras med bibehållen effektivitet och noggrannhet av bl.a.
rättssäkerhetsskäl. Förrättningen i sig är lagbunden.
Den snabba utvecklingen på det tekniska området kan komma att medföra att
mycket av det arbete som i dag utförs vid skrivbordet kommer att klaras av ute i
fält i direkt anslutning till förrättningen. Mätuppgifter på fältet kan direkt
matas in i registren via datorprogram. Det område som skulle kunna kallas
tekniska åtgärder i samband med förrättning krymper därmed som självständigt
moment.
Till detta kommer ansvarsfördelningen mellan stat och kommun vad gäller
mätningar och kartor. Kommunerna har det grundläggande ansvaret för den
storskaliga kartproduktionen som berör planerings- och byggverksamheten.
Principen om registrering vid källan kommer att genomföras. Detta innebär att
uppgifterna i samband med en förrättning skall registreras direkt i databaser
vilket i sig innebär en anteckning om ett visst förhållande i register och detta
utgör rättsfaktum som får rättsverkningar för den enskilde.
Regeringen finner mot bakgrund av vad som nu redovisats att förrättningen i
sin helhet bör ses som myndighetsutövning. Regeringen föreslår därför att det i
fastighetsbildningslagen införs bestämmelser som innebär att
lantmäterimyndigheten i länet skall kunna uppdra åt annan statlig eller kommunal
myndighet med kompetens inom lantmäteriområdet att utföra åtgärder enligt 4 kap.
25 § första stycket, 27 och 28 §§ fastighetsbildningslagen (1970:988).
Därigenom ges en fastare grund för framtida avtal mellan den myndighet som
ansvarar för förrättningen och andra statliga eller kommunala organ. Dessa
förhållanden utesluter dock inte att vissa väl avgränsade delar av
förberedelserna kan läggas ut för upphandling.

4.10 Skyldighet att överlämna vissa ärenden

--------------------------------------------------------------------
| Regeringens förslag: En förrättning där kommunen är sakägare skall|
| överlämnas till lantmäterimyndigheten i länet om kommunen eller en|
| annan sakägare begär det. Detta gäller inte förrättningar som |
| grundas på avtal enligt jordabalken om köp, byte eller gåva av |
| fast egendom. |
--------------------------------------------------------------------

Utredningens förslag: Huvudmannaskapsutredningens förslag överensstämmer med
regeringens.
Remissinstanserna: Ett par remissinstanser anser att skyldigheten att
informera om rätten att få ärendet överlämnat till den statliga lant-
mäterimyndigheten bör regleras i lag.
Några remissinstanser har påtalat att den statliga lantmäterimyndigheten bör
ompröva ett överlämnat ärende i dess helhet. Ett par andra remissinstanser har
framfört att överlämnandemöjligheten inte bör bestå under hela förrättningen,
utan att en sådan begäran skall framställas när förrättningen inleds.
Skälen för regeringens förslag: Organisationen för fastighetsbildning och
fastighetsregistrering måste som tidigare framhållits tillgodose kravet på
rättssäkerhet. Med den organisatoriska lösning som föreslås, inrymmande såväl
statliga som kommunala lantmäterimyndigheter, bör förrättningar där en kommun är
sakägare särskilt uppmärksammas.
Kommunen är sakägare i cirka hälften av totala antalet ärenden enligt
fastighetsbildningslagen. Även om kommunen i ett mindre antal ärenden är ensam
sakägare, föreligger i ett stort antal fastighetsbildningsärenden en situation
där kommunen och enskilda sakägare kan ha motstående intressen.
Enligt Huvudmannaskapsutredningens förslag skall varje sakägare vid en
förrättning där kommunen är en av sakägarna ha rätt att begära överlämnande till
statlig myndighet. En sådan begäran medför att ärendet skall överlämnas till den
statliga lantmäterimyndigheten. Om ingen sakägare begär att ärendet skall
överlämnas, handläggs hela ärendet i vanlig ordning av den kommunala
lantmäterimyndigheten. Från huvudregeln föreslås vissa undantag.
Med en sådan lösning kan den kommunala myndigheten handlägga även ärenden där
kommunen är sakägare under förutsättning att myndigheten har alla sakägares
förtroende.
En kommunal lantmäterimyndighet bör vara skyldig att så snart som möjligt
efter det att ansökan om förrättning lämnats in ge sakägarna information om
möjligheten till överlämnande och vad denna innebär. Detta minskar också
sannolikheten för att ett överlämnande sker sent under förrättningen och
därigenom orsakar dubbelarbete och förseningar. Denna upplysningsskyldighet bör
kunna meddelas i en förordning.
Även kommunen bör, om kommunen bedömer det som förtroendeskadligt eller av
annan anledning olämpligt att den kommunala myndigheten handlägger ett ärende,
kunna ta initiativ till ett överlämnande.
Det kan ifrågasättas om sakägarens rätt skall gälla även de förrättningar där
kommunen slutit överenskommelse med övriga sakägare innan en ansökan om
fastighetsbildning lämnas in. Enligt bl.a. statistik från kommunala
fastighetsbildningsmyndigheter föreligger i det stora flertalet ärenden där
kommunen är sakägare en överenskommelse innan förrättningen inleds.
Den juridiska statusen hos sådana överenskommelser blir av intresse för
överlämnandefrågan. Om de utgör civilrättsliga avtal är de att betrakta som
bindande för avtalsparterna och normerande för fastighetsbildningsmyndigheten.
Ett överlämnande skulle i dessa fall inte fylla någon funktion. Om däremot
överenskommelserna inte har denna rättsverkan utan kan prövas och ändras av
förrättningslantmätaren bör sakägare ha rätt att få ärendet överlämnat.
Utöver avtal enligt jordabalkens bestämmelser förekommer andra former av
överenskommelser, t.ex. i fråga om ersättning för skada och intrång. Frågan om
dessa överenskommelsers rättsliga ställning kan inte entydigt besvaras. Av
fastighetsbildningslagen (1970:988) framgår att vissa särskilda villkor som
uppställts för att skydda enskilda vid förrättning skall kunna avtalas bort.
Genom överenskommelse kan bl.a. avsteg göras från lagens bestämmelser om den
ekonomiska uppgörelsen mellan sakägarna. Rättspraxis har sedan bekräftat att
överenskommelser kan träffas med bindande verkan redan innan en förrättning
inletts.
Vid fastighetsbildningsmyndighetens officialprövning i förrättningens
slutskede har dock överenskommelser som inte utgör avtal enligt jordabalkens
regler en svagare ställning. Myndigheten tar då ställning till ett antal frågor
som inte kan regleras definitivt genom andra överenskommelser. Myndighetens
prövning kan alltså leda till sådana förändringar att en tidigare
överenskommelse inte kan fullföljas. En viss oklarhet råder således om vilken
rättsverkan andra överenskommelser än avtal enligt jordabalken får vid
förrättningen. Denna oklarhet motiverar att endast avtal enligt jordabalken
skall undantas från kravet på överlämnande.
Om rätten att begära överlämnande endast kan utnyttjas under förrättningens
inledningsskede minskar visserligen risken för kostsamt dubbelarbete, men
samtidigt försämras sakägarnas möjligheter att utnyttja överlämnandemöjligheten.
Framför allt för en privatperson är ett fastighetsbildningsärende en relativt
sällsynt händelse som dessutom regleras av ett för lekmannen obekant regelverk.
En sakägare kan antas behöva sätta sig in i ärendet, processens karaktär och
regelsystemet under en längre tid än förrättningens inledningsskede.
Omständigheter som påverkar sakägarnas vilja att begära överlämnande kan också
komma fram under själva förrättningen. Vid bedömningen av dessa faktorer bör
hänsynen till sakägarna väga tyngst. En sakägare vid en förrättning där även
kommunen är sakägare bör således ha möjlighet att under hela förrättningen
begära överlämnande till statlig myndighet.
Den myndighet som tar över ett förrättningsärende skall inte pröva beslut som
tidigare fattats under förrättningen i annan utsträckning än vad som allmänt
gäller för omprövning av beslut under förrättning. Tidigare beslut är alltså
normalt bindande även för den statliga myndigheten. En myndighet som tar emot
ett överlämnat ärende behöver inte heller göra om de kart- och mätningstekniska
moment som tidigare utförts. Den mottagande myndigheten avgör vad som skall
göras om efter en genomgång av det enskilda ärendet.

5 Ikraftträdande och övergångsbestämmelser

--------------------------------------------------------------------
| Regeringens förslag: Lagförslagen föreslås träda i kraft den 1 |
| januari 1996. |
| Beslut om inrättande av kommunal fastighetsbildningsmyndighet |
| och fastighetsregistermyndighet som fattats enligt äldre |
| bestämmelser skall gälla till utgången av år 1997, om inte annat|
| förordnas. För sådana myndigheter skall äldre bestämmelser tillämpas|
| även i övrigt. |
| En kommun som vid utgången av år 1995 inte har en egen |
| fastighetsbildningsmyndighet får inrätta en kommunal lantmäteri-|
| myndighet tidigast den 1 januari 1999. |
--------------------------------------------------------------------

Skälen för regeringens förslag: Den nya lagen om kommunala
lantmäterimyndigheter bör träda i kraft i samband med att det nya
Lantmäteriverket inrättas och den nya lokala statliga organisationen bildas den
1 januari 1996. Som framgår av avsnitt 4.7 behövs det en övergångstid i samband
med inrättande och avveckling av en kommunal lantmäterimyndighet. Tid erfordras
också för att pröva ansökningar om att få inrätta en myndighet enligt de nya
bestämmelserna. Det finns därför skäl att dela upp ansökningsförfarandet i två
omgångar för att arbetsbelastningen inte skall bli alltför stor under
övergångsskedet. Regeringen anser att det i en första omgång är lämpligt att
endast de kommuner skall komma i fråga som nu har en egen
fastighetsbildningsmyndighet. Regeringen föreslår därför att endast dessa
kommuner skall få inrätta en sådan kommunal lantmäterimyndighet från den 1
januari 1998 och att andra intresserade kommuner kan inrätta en myndighet först
från den 1 januari 1999.
Med den nu föreslagna regleringen bör de nuvarande kommunala
fastighetsbildnings- och fastighetsregistermyndigheterna fortsätta sin
verksamhet t.o.m. den 31 december 1997. Regeringen föreslår därför att dessa
myndigheter skall fortsätta sin verksamhet enligt äldre bestämmelser fram till
den 1 januari 1998 då antingen en ny kommunal lantmäterimyndighet eller den
statliga myndigheten tar över verksamheten. En viss flexibilitet är önskvärd.
Det bör därför vara möjligt att besluta om en tidigare övergång. Enligt de äldre
bestämmelserna kan regeringen förordna att kommunen inte längre skall svara för
verksamheten. Detta bemyndigande bör upprepas i övergångsbestämmelserna till den
nya lagen. Regeringen föreslår därför att det skall vara möjligt att förordna om
en tidigare tidpunkt när beslutet enligt den äldre lagstiftningen skall upphöra
att gälla. Det skall också vara möjligt att träffa överenskommelse om tidigare
inrättande av en kommunal lantmäterimyndighet.

6 Fastighetsregistrering

I detta avsnitt lämnas en kort redovisning av vissa frågor som rör
fastighetsregistreringen. Avsnittet är av informationskaraktär och syftet är att
ge en överblick över hela verksamheten. Regeringen kommer senare att besluta om
de förordningsändringar som behövs.
Fastighetsregistret har till funktion att redovisa den gällande fastig-
hetsindelningen genom en individualisering av fastigheterna och deras
omfattning. Registret utgör grunden för inskrivningsregistret och
inskrivningsverksamheten samt för basregistret över byggnader m.m. Vidare skall
registret redovisa rättigheter, belastningar, planförhållanden m.m så att såväl
offentlig som privat verksamhet underlättas.
Fastighetsregistret förs enligt fastighetsregisterkungörelsen (1974:1059) av
fastighetsregistermyndighet och består av sju olika delregister, nämligen
huvudregister, registerkarta (automatisk databehandlad registerkarta),
koordinatregister, planregister, kvartersregister, adressregister och
gemensamhetsanläggningsregister (GA-register). I huvudregistret redovisas den
gällande indelningen av fastigheter och samfälligheter. Redovisningen sker i
sexton avdelningar. Samtliga register utom kvarters- och adressregistren är
obligatoriska. Dessa två register förs endast om en kommun begär att det skall
ske.
På ansökan av en kommun kan Lantmäteriverket besluta att en kommunal myndighet
får föra adress- och vissa delar av planregistret.
Uppdelningen av fastighetsregistret i särskilda delregister leder till
praktiska fördelar både vid informationssökning och ajourhållning. Vid
ajourhållning av fastighetsregistret medför delregistersystemet att det räcker
med att föra in uppgifterna om t.ex. en plan enbart i planregistret.
Erforderliga uppgifter förs därefter automatiskt in i huvudregistret på berörda
fastigheter.
Riksdagen har i sitt beslut om den framtida lantmäteri- och fastighets-
dataorganisationen år 1994 tagit ställning för att fastighetsregistreringen
skall utföras av den myndighet som handlägger fastighetsbildningen, dvs. de nya
lantmäterimyndigheterna. Riksdagen har också slagit fast principen om
registrering vid källan. Principen innebär att för andra delar av registreringen
än de som är ett resultat av fastighetsbildningen, såsom registrering av planer,
markanvändningsreglerande bestämmelser och adresser för fastigheterna, skall
även andra organ kunna svara. Detta innebär att kommuner, länsstyrelser och
andra statliga organ i framtiden i ökad omfattning kan komma att utföra
registreringar i fastighetsregistrets olika delregister.

6.1 Registrering vid källan

Principen om registrering vid källan är ett medel för att uppnå vissa mål, såsom
kortare handläggningstider, högre registeraktualitet och lägre kostnader med
bibehållen teknisk och rättslig kvalitet.
Till dess att nya handläggningssystem för fastighetsbildning och
fastighetsregistrering föreligger bör det vara en intern organisationsfråga för
lantmäterimyndigheterna att avgöra om de vill genomföra principen om
registrering vid källan omedelbart, t.ex. genom att låta förrättningslantmätaren
sköta registreringen, eller om myndigheten vill genomföra integreringen stegvis
och i första etappen låta en speciell enhet vid myndigheten sköta
registreringen. Även kontrollfunktionens utformning blir en intern fråga för
lantmäterimyndigheterna inom ramen för de riktlinjer som det nya
Lantmäteriverket fastställer. Det är dock viktigt att redan från början se
registreringen som en del av och ett avslutande led i fastighetsbildningen.
Principen om registrering vid källan skall avse den myndighet som fattat det
grundläggande beslutet. Domstol som prövar lantmäterimyndighets beslut får
rapportera sitt beslut till den lantmäterimyndighet som fattat det överklagade
beslutet. Denna får därefter vidta nödvändiga åtgärder i fastighetsregistret.

6.2 En områdesansvarig myndighet för registreringen

Fastighetsregistret utgör ett personregister enligt datalagen (1973:289). För
personregister skall det enligt datalagen finnas en registeransvarig myndighet.
Registeransvaret för fastighetsdatasystemet, som fastighetsregistret ingår i, är
inte uttryckligen reglerat och rättsläget är något oklart. Registeransvaret får
anses vara delat mellan Centralnämnden för fastighetsdata och de registerförande
myndigheterna. Centralnämnden för fastighetsdata ansvarar härvid för den
tekniska driften och tillhandahållandet av informationen i systemet, medan
ansvaret för innehållet i informationen är fördelat på de myndigheter som har
behörighet att föra in uppgifter i systemet. Regeringen har den 14 september
1995 beslutat att tillsätta en utredare som skall se över
fastighetsdatasystemets författningsreglering (dir. 1995:120). Utredaren skall
bl.a. beakta konsekvenserna av principen om registrering vid källan vad avser
registeransvaret.
Staten har enligt 19 kap. 5 § fastighetsbildningslagen ett strikt ansvar för
förlust till följd av tekniska fel i fastighetsregistret. Ersättning betalas av
statsmedel oavsett om fastighetsbildnings- eller fastighetsregistermyndigheten
är statlig eller kommunal.
Enligt principen om registrering vid källan kommer flera myndigheter att få
behörighet att föra in uppgifter i fastighetsregistret och registeransvaret
kommer därmed, som nu, att vara delat. Liksom nu kommer berörda myndigheter att
ha ansvar för att uppgifterna är korrekta och förs in i rätt tid. Den myndighet
som fört in en oriktig uppgift bör ha ansvaret för att uppgiften rättas. Ett
sådant synsätt överensstämmer även med datalagens bestämmelser. En särskilt
utpekad myndighet bör dock få det yttersta ansvaret för varje geografiskt
område. Områdesansvaret skall innefatta ett samordningsansvar för registrering
av förrättningsåtgärder i området och ett övergripande ansvar för att rättelse
vidtas när brister eller felaktigheter uppmärksammas i fastighetsregistret. Av
detta följer även att den områdesansvariga myndigheten skall utföra registrering
som inte överlåtits till någon annan myndighet.
Om det finns en kommunal lantmäterimyndighet skall denna vara områdesansvarig
för hela kommunen.
Det förhållandet att flera myndigheter får föra in uppgifter i registret får
inte leda till att ansvaret utåt blir otydligt. Den enskilde bör alltid kunna
vända sig till den områdesansvariga myndigheten med frågor som avser hela
registret. Denna myndighet skall alltid kunna lämna allmänna upplysningar om
uppgifterna i registret, men även kunna ange vilken myndighet som har det
direkta ansvaret för de i registret införda uppgifterna.
För att underlätta samordningen av förrättningar och ge aktörerna kunskap om
pågående förrättningar bör det föras in en anteckning i fastighetsregistret på
en fastighet så snart förrättningslantmätaren bedömer att den berörs av en
förrättning.
Den områdesansvariga myndigheten kommer tills vidare att få ha det yttersta
ansvaret för att registrera uppgifter i plan-, kvarters- och adressregistren.
Förutsättningarna för kommunerna att ta över ansvaret för registreringen i dessa
register varierar men förbättras allt eftersom kommunerna engageras i bl.a.
uppbyggnaden och ajourhållningen av basregistret över byggnader. Information om
planer, byggnader och adresser hör samman och är i grunden kommunala
angelägenheter. En kommun skall därför ha möjlighet att själv föra adress- och
kvartersregistren samt planregistret i den del som det ankommer på kommunen att
fatta beslut om. Denna möjlighet bör ses som ett steg i utvecklingen mot
registrering vid källan.
Registrering till följd av expropriations- och inlösenärenden skall skötas av
den områdesansvariga myndigheten. Däremot bör inte förandet av
samfällighetsföreningsregistret splittras på flera aktörer utan skötas enbart av
de statliga lantmäterimyndigheterna i länen.
Den områdesansvariga myndigheten har ett särskilt ansvar att föra analoga
registerkartor eftersom dessa i princip bara kan finnas och föras i original på
ett ställe. Den områdesansvariga myndigheten kan dock träffa överenskommelser
med en kommun eller, om det är en kommunal lantmäterimyndighet, med
lantmäterimyndigheten i länet om att denna skall ajourhålla registerkartan.
Principen om registrering vid källan kan således genomföras fullt ut först när
registerkartan finns tillgänglig i digital form.
Den områdesansvariga myndigheten bör också ha det samlade ansvaret för
förrättningsarkivet. Som framgått av avsnitt 4.7 avser regeringen att uppdra åt
Riksarkivet och Lantmäteriverket att studera arkivfrågor som sammanhänger med
ändringar i ansvaret för lantmäterifrågor mellan statliga och kommunala
myndigheter. Också de arkivfrågor som rör förhållandet
mellan den områdesansvariga myndigheten och övriga myndigheter med
registreringsuppgifter bör tas upp i det sammanhanget.

7 Ändringar i annan lagstiftning med anledning av den nya organisationen för
lantmäteri- och fastighetsdataverksamheten

--------------------------------------------------------------------
| Regeringens förslag: Följdändringar i lagstiftningen genomförs med|
| anledning av den nya organisationen för lantmäteri- och fastig- |
| hetsdataverksamheten. |
--------------------------------------------------------------------

Skälen för regeringens förslag: Som redovisats i avsnitt 3.1 har riksdagen
tidigare fattat beslut som innebär att ett nytt centralt verk, Lantmäteriverket,
skall inrättas och att de lokala myndigheterna skall benämnas
lantmäterimyndigheter. Detta innebär ett stort antal ändringar i
fastighetsbildningslagen och ändringar i ett antal andra lagar. Regeringen
föreslår att riksdagen antar de lagförslag som innebär att Statens
lantmäteriverk och Centralnämnden för fastighetsdata byts ut mot
Lantmäteriverket och att fastighetsbildningsmyndighet , fastighetsre-
gistermyndighet och överlantmätarmyndighet byts ut mot lantmäterimyndighet .
Integreringen av fastighetsregistreringen i fastighetsbildningen medför att
det blir en och samma myndighet, lantmäterimyndigheten, som handlägger ärendet i
dess helhet. Detta medför att bestämmelserna i vissa fall måste anpassas till
den nya organisationen.
I vissa fall behövs särskilda övergångsbestämmelser. Sådana finns upptagna
under berörda lagar.

8 Samarbete mellan europeiska kartmyndigheter

--------------------------------------------------------------------
| Regeringens förslag: Regeringen bemyndigas medge att Statens |
| lantmäteriverk inom ramen för tillgängliga resurser får använda |
| medel för samarbete mellan europeiska kartmyndigheter i form av |
| en s.k. ekonomisk intressegrupp under fransk lagstiftning. |
--------------------------------------------------------------------

Skälen för regeringens förslag: Statens lantmäteriverk medverkar tillsammans
med ett stort antal andra europeiska kartverk i ett projekt benämnt MEGRIN
(Multipurpose European Ground-Related Information Network). Syftet med projektet
har varit att utveckla metoder och teknik för att göra de nationella kartverkens
geografiska data mer tillgängliga för användare i Europa. MEGRIN skulle också
kunna sälja data, göra marknadsanalyser och delta i olika utvecklingsprojekt.
I en skrivelse till Miljödepartementet har verket anfört att MEGRIN tagit fram
en databaskatalog där medlemmarna kan ge information om sina databaser och under
den närmaste tiden avslutar ett arbete som innebär att det inrättas en databas
för den administrativa indelningen i Europa. Vidare har MEGRIN dels tillsammans
med potentiella användare inom bl.a. EU analyserat behovet av olika typer av
geografiska data, dels kommit att delta i ett antal utvecklingsprojekt som
finansieras med EU-bidrag.
Enligt verket har utvecklingen nu nått så långt att det bedömts nödvändigt att
skapa en fastare och mer formell grund för MEGRIN:s fortsatta verksamhet.
Avsikten är att låta verksamheten övergå i en s.k. ekonomisk intressegrupp
(Groupment d''''Intérêt Economique, GIE) under fransk lagstiftning. GIE är en
självständig juridisk person utan eget kapital vars medlemmar svarar för
intressegruppens skulder i viss utsträckning.
Verket har hos Miljödepartementet ansökt om regeringens tillstånd att ingå
avtal om samarbete mellan europeiska kartverk i form av GIE under fransk
lagstiftning. Verket har framhållit att deltagandet i samarbetet inte utgör
något större åtagande för verkets del. I denna del har verket pekat på att dess
del i MEGRIN:s kostnadsbudget hittills utgjort tre procent och att den totala
budgeten för MEGRIN varit i storleksordningen 500 000 ecu. Verket räknar med att
ett visst överskott kommer att uppstå i MEGRINS:s verksamhet efter någon tid.
Samarbetet kan innebära att verket måste använda anslag eller intäkter för att
täcka underskott i MEGRINS:s verksamhet. Riksdagens medgivande till detta torde
erfordras. Regeringen anser det angeläget att verket medverkar i det aktuella
samarbetet och föreslår därför att riksdagen bemyndigar regeringen att medge att
Statens lantmäteriverk inom ramen för tillgängliga resurser får använda medel
för att bidra till kostnaderna för ett samarbete mellan europeiska
kartmyndigheter i form av en s.k. ekonomisk intressegrupp under fransk
lagstiftning.
Om verksamheten kommer att gå med underskott, som inte kan antas vara endast
tillfälligt, kommer regeringen att återkomma till riksdagen för att ompröva
frågan.

9 Ekonomiska konsekvenser

Riksdagens beslut våren 1995 (prop. 1994/95:166, bet. 1994/95:BoU17, rskr.
1994/95:313) om finansiering m.m. av lantmäteri- och fastighetsdataverksamhet
innebär bl.a. att fastighetsbildningen även i fortsättningen skall finansieras
genom avgifter från berörda sakägare.
Kostnaderna för fastighetsregistreringen finansieras för närvarande med
statliga och kommunala anslagsmedel. De kommuner som svarar för
fastighetsregistrering finansierar själva verksamhetens kostnader medan
motsvarande verksamhet som ombesörjs av statliga myndigheter finansieras med
statliga anslagsmedel. Genom den nu aktuella omorganisationen av
lantmäteriverksamheten kommer huvuddelen av fastighetsregistreringen att
samordnas med fastighetsbildningen. De särskilda fastighetsregistermyndigheterna
avvecklas och registrering av fastighetsbildningsbeslut utförs av de nya
lantmäterimyndigheterna. Fastighetsregistreringen blir härigenom ett avslutande
moment i fastighetsbildningen.
Mot denna bakgrund hade det varit naturligt att låta sakägarna svara också
för kostnaderna för fastighetsregistreringen. På grund av det köpmotstånd som
föreligger mot vissa förrättningar gjorde regeringen i ovannämnda proposition
dock den bedömningen att kostnaderna för fastighetsregistreringen inte nu bör
ingå i kostnadsunderlaget för lantmäteritaxan. Riksdagen anslöt sig till
regeringens bedömning. Det innebär att principerna för finansieringen av
fastighetsregisteringen inte skall ändras nu.
Som framgår av avsnitt 4.7 gör regeringen den bedömningen att det efter en
övergångsperiod inte kommer att bli fråga om några omfattande förändringar vad
avser ansvarsfördelningen mellan statliga och kommunala lantmäterimyndigheter.
Initialt innebär regeringens förslag att samtliga de kommuner som ansöker om och
får tillstånd att inrätta egen lantmäterimyndighet därmed också får
kostnadsansvaret för fastighetsregistreringen.
Genom tillskapandet av den nya lantmäteriorganisationen ökar förutsättningarna
för en rationell och kostnadseffektiv förrättningsprocess. Kostnaderna för
fastighetsbildningen bör härigenom minska. Detta kommer framför allt sakägarna
till del i form av lägre avgifter för fastighetsbildningen. Genom att
fastighetsbildnings- och fastighetsregisterverksamheten samordnas bör emellertid
möjligheter finnas också för kommuner med uppgifter inom fastighetsbildningen
att successivt minska kostnaderna för verksamheten.
Regeringen vill i sammanhanget åter framhålla det angelägna i ett fortsatt och
utvecklat samarbete mellan statliga och kommunala lantmäterimyndigheter bl.a.
för att säkra en hög kostnadseffektivitet i hela verksamheten.

10 Ändring i miljöskyddslagen

--------------------------------------------------------------------
| Regeringens förslag: Miljöskyddslagens föreskrifter om förbud mot|
| miljöfarlig verksamhet kompletteras. Ett tillstånd skall kunna |
| återkallas, om verksamhetsutövaren i betydande mån åsidosätter |
| sådana föreskrifter för verksamheten som har meddelats med stöd av|
| 5 a § första stycket miljöskyddslagen. I mindre allvarliga fall |
| får dock villkoren i stället skärpas. |
--------------------------------------------------------------------

Skälen för regeringens förslag: Enligt 23 § miljöskyddslagen kan ett tillstånd
återkallas i samband med förbud mot fortsatt miljöfarlig verksamhet. En
verksamhet kan förbjudas och tillståndet återkallas om den som sökt tillståndet
vilselett tillståndsmyndigheten genom att lämna oriktiga uppgifter som varit av
betydelse för tillståndet. Återkallelse kan också komma ifråga då villkor som
gäller för den verksamhet som avses med tillståndet åsidosatts i betydande mån
eller om det genom verksamheten uppkommit olägenhet av väsentlig betydelse som
inte förutsågs när verksamheten tilläts.
Enligt 24 § första stycket tredje punkten får Koncessionsnämnden för
miljöskydd ändra eller upphäva gällande villkor för en miljöfarlig verksamhet
eller meddela nya villkor, när villkor som gäller för verksamheten har
åsidosatts på ett sätt som varit av mer än ringa betydelse. Koncessionsnämnden
får alltså meddela nya villkor eller ändra villkor i skärpande riktning istället
för förbud och förverkande vid åsidosättande av villkor.
Miljöskyddslagen är uppbyggd kring principen om individuell
tillståndsprövning. Generella föreskrifter intog till en början en underordnad
roll i regelsystemet även om bemyndiganden att utfärda föreskrifter har funnits
sedan lagens tillkomst. Dessa bemyndiganden hade sin motsvarighet i äldre
vattenlagstiftning.
När det gäller föreskriftsrätten bör den utveckling som skett beaktas. Genom
prop. 1992/93:60 (bet. 1992/93:JoU10, rskr. 1992/93:139) infördes i 5 § fjärde
stycket ett bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen
bestämmer att i fråga om skyddsåtgärder, begränsning av verksamheten och
försiktighetsmått i övrigt meddela de föreskrifter som inte fick åsidosättas
till följd av åtaganden enligt avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet
(EES-avtalet). Den valda lösningen innebar att ansvaret för den korrekta
tillämpningen av flertalet EG-direktiv på miljöskyddsområdet lades på
myndigheterna genom transformering till svenska föreskrifter. Föreskrifterna
gäller framför tidigare meddelade tillstånd.
Bemyndigandet i 5 § fjärde stycket miljöskyddslagen byttes ut i samband med
Sveriges medlemskap i Europeiska unionen. Istället infördes genom 5 a § en ny
bestämmelse om bemyndigande (prop. 1994/95:181, bet. 1994/95:JoU21, rskr.
1994/95:420). Enligt första stycket får regeringen eller den myndighet som
regeringen bestämmer meddela föreskrifter om sådana försiktighetsmått som inte
får åsidosättas på grund av Sveriges medlemskap i Europeiska unionen. I
paragrafens andra stycke bemyndigas regeringen att meddela föreskrifter enligt
miljöskyddslagen i fråga om försiktighetsmått som går utöver EG:s
minimidirektiv. Föreskrifter som meddelats med stöd av första stycket gäller
framför vad som sägs i givna tillstånd enligt miljöskyddslagen medan förskrifter
som går utöver vad som följer av EG:s minimidirektiv inte inverkar på villkoren
i redan givna tillstånd. Reglerna om verkan av tillstånd i 22 § miljöskyddslagen
ändrades samtidigt genom en hänvisning till 5 a § första stycket.
Genom Naturvårdsverkets föreskrifter genomförs i svensk rätt de
begränsningsvärden, kravnivåer, miljökvalitetsregler m.m. som faller inom ramen
för miljöskyddslagstiftningen och som följer av EU-medlemskapet. Som exempel kan
nämnas rådets direktiv 88/609/EEG av den 24 november 1988 om begränsning av
utsläpp till luften av vissa föroreningar från stora förbränningsanläggningar
(SNFS 1994:8), rådets direktiv 91/271/EEG av den 21 maj 1991 om rening av
avloppsvatten från tätbebyggelse (SNFS 1994:7), rådets direktiv 80/68/EEG av den
17 december 1979 om skydd för grundvatten mot förorening genom vissa farliga
ämnen (SNFS 1993:15), rådets direktiv 89/369/EEG av den 8 juni 1989 om
förhindrande av luftförorening från nya kommunala avfallsför-
bränningsanläggningar (SNFS 1993:14) och rådets direktiv 89/429/EEG av den 21
juni 1989 om minskning av luftförorening från befintliga kommunala
avfallsförbränningsanläggningar (SNFS 1993:13).
Att generella föreskrifter kan ha företräde framför villkor har godtagits vid
införandet av tidigare 5 § fjärde stycket vilket stadgande den 1 juli 1995
ersatts av 5 a § första stycket. Syftet med bestämmelsen är att de allmänna
kraven i 5 § miljöskyddslagen ska gälla som hittills i den mån de är strängare
än eller likvärdiga med föreskrifterna (dvs. EG:s minimikrav). Samtidigt ska
föreskrifterna ta över om en avvägning enligt 5 § skulle leda till lägre krav.
Dessa föreskrifters särställning gör att ett åsidosättande naturligt bör kunna
leda till liknande konsekvenser som gäller vid åsidosättande av villkor. Enligt
45 § miljöskyddslagen gäller för övrigt straffansvar för överträdelser av dylika
föreskrifter. De kompletteringar som föreslås bör lagtekniskt ansluta till 23
och 24 §§ så att de överensstämmer med nuvarande ordning avseende åsidosättande
av villkor.
En som utövar tillståndspliktig miljöfarlig verksamhet har sålunda att iaktta
inte bara villkoren för tillståndet utan också föreskrifter på området som
följer av Sveriges EU-medlemskap. Möjligheten att meddela förbud och förverkande
vid åsidosättande av villkor har dock funnits sedan miljöskyddslagens tillkomst.
I prop. 1969:28 s. 277 (bet. 1969:LU37, rskr. 1969:281) anförde
departementschefen att den trygghetsverkan som är förenad med ett
tillståndsbeslut är berättigad bara om tillståndshavaren lojalt följer de
villkor som fastställts i beslutet . På samma sätt måste kunna krävas att
tillståndshavaren lojalt följer sådana föreskrifter som gäller för verksamheten
och som meddelats med stöd av 5 a § första stycket. I annat fall måste
tillståndet kunna återkallas. Förutsättningarna för ett återkallande måste såsom
i dag vara att överträdelsen är av kvalificerad art, i betydande mån som det
uttrycks i miljöskyddslagen. I praktiken blir det närmast fråga om att
överträdelsen föranleder att människors hälsa och miljön riskeras innan ett
tillstånd återkallas. Den föreslagna ordningen kan också sägas vara mest
förenlig med vissa rättsakter på miljöskyddets område som Sverige har att
iaktta, såsom rådets direktiv 80/68/EEG av den 17 december 1979 om skydd för
grundvatten mot förorening genom vissa farliga ämnen.
Det kan emellertid finnas skäl för ett mera begränsat ingripande. Föredragande
departementschefen framhöll bland annat att även vid allvarliga överträdelser
kan det visa sig att förverkande och förbud inte är den mest realistiska
åtgärden. Ibland gav nämligen utredningen av en villkorsöverträdelse vid handen
att villkoren för den aktuella verksamheten istället borde ses över. Ibland
kopplas också flera villkor till varandra. För att bäst tillgodose
miljöskyddsintresset borde det därför öppnas en möjlighet att ändra villkoren
också i skärpande riktning. Därigenom skulle Koncessionsnämnden få rätt att
genomföra en omprövning som alternativ till förverkande och förbud. De
överväganden som gjordes i aktuellt hänseende vid miljöskyddslagens tillkomst
kan sägas ha bärighet alltjämt. Även vid åsidosättande av föreskrifter kan det
alltså vara en fördel att kunna ändra eller meddela nya villkor.
Regeringen föreslår därför att 23 § första stycket punkten 2 ändras på så sätt
att ett betydande åsidosättande av föreskrifter som meddelats med stöd av 5 a §
första stycket kan föranleda förbud och förverkande av tillståndet på samma sätt
som gäller vid betydande åsidosättande av villkor. Som ett mindre strängt
alternativ till förbud och förverkande föreslår regeringen i enlighet med
miljöskyddslagens grunder att 24 § första stycket punkten 3 ändras på så sätt
att villkoren för verksamheten i stället får omprövas.

11 Författningskommentar

11.1 Förslaget till lag om kommunal lantmäterimyndighet

Inrättande av en kommunal lantmäterimyndighet

1 §

Paragrafen innehåller bestämmelser om att en kommun får inrätta en kommunal
lantmäterimyndighet efter tillstånd av regeringen.
Staten har det övergripande ansvaret för fastighetsbildningsverksamheten. Det
statliga lantmäteriet kommer att bedriva verksamhet på såväl central- som
länsnivå.
Tillstånd för en kommun att inrätta en kommunal lantmäterimyndighet meddelas
av regeringen efter en ansökan från kommunen. Om tillstånd meddelas skall
kommunen svara för verksamheten vid myndigheten. Verksamheten omfattar även
ajourföring av uppgifter och hållande av arkiv.
Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag.

2 §

Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag.
I paragrafen regleras de närmare villkor som skall vara uppfyllda för att en
kommun skall få tillstånd att inrätta en kommunal lantmäterimyndighet. Kommunen
skall till ansökan ge in en utredning som visar att förutsättningarna kommer att
uppfyllas om tillstånd meddelas.
Punkten 1 innehåller bestämmelser om verksamhetsområdets omfattning. En kommun
som ansöker om tillstånd får inte begränsa sin verksamhet till att avse endast
en del av kommunen, t.ex. tätorten i kommunen, utan hela kommunens yta skall
omfattas. Samverkan mellan olika kommuner för att bedriva lantmäteriverksamhet
tillåts inte.
Punkten 2 innehåller bestämmelser som rör myndighetens arbetsuppgifter.
Arbetsuppgifterna för personalen vid myndigheten skall vara sådana att
kompetensen vidmakthålls för att säkerställa rättssäkerheten i verksamheten. De
grundläggande arbetsuppgifterna skall ligga inom förrättningsverksamheten. Det
är väsentligt att lantmäterimyndighetens oberoende ställning i förhållande till
enskilda och allmänna intressen inte kan ifrågasättas. Uppgifter som har
karaktären av myndighetsservice i anslutning till förrättningsverksamheten bör
dock kunna utföras utan att myndighetens oberoende ställning skall kunna
ifrågasättas.
Exempel på sådana uppgifter kan vara upprättande av fastighetsplan och
nybyggnadskarta, utförande av lägeskontroll, ajourhållning av primärkarta,
fastighetsutredningar, upprättande av fastighetsägarförteckningar och viss annan
fastighetsrättslig service.
Punkten 3 innehåller ett krav på att myndigheten får en för ändamålet lämplig
organisation och att verksamheten vid myndigheten har en tillräcklig omfattning
för att upprätthålla nödvändig kompetens hos personalen. Som framhållits i
avsnitt 4.5.1 skall kommunen visa att myndigheten inordnas i den kommunala
organisationen så att myndighetens oberoende ställning inte kan ifrågasättas,
vilket också betonats av Lagrådet.
Avsikten med bestämmelsen är vidare att myndighetens bemanning inte skall bli
alltför liten. I myndighetens verksamhet ryms förutom ren förrättningsverksamhet
även myndighetsservice. Utredningen för genomförande av en ny organisation för
lantmäteri- och fastighetsdataverksamhet har funnit att hänsynen till ekonomiska
och kompetensmässiga faktorer gör att ett lokalt lantmäterikontor bör omfatta
minst fem årsarbetskrafter. Som framgår av avsnitt 4.5.1 bör bedömningen i detta
hänseende göras mot bakgrund av vad utredningen redovisat, dock utan att det
sker någon absolut bindning till antalet personer. En viss öppenhet måste finnas
i detta avseende bl.a. mot bakgrund av den teknikutveckling som pågår.
Punkten 4 tar upp särskilda krav för minst två personer vid myndigheten vad
gäller den kompetens och erfarenhet som krävs för att ansvara för förrättningar.
Förrättningsverksamheten är en judiciell teknisk process som ställer särskilda
krav på personalen. När minst två tjänstemän handlägger förrättningar skapas
möjlighet till samråd och kompetensutvecklingen underlättas. Vidare förstärks
förrättningsverksamhetens ställning vid myndigheten. De krav på teoretiska
kunskaper som kan ställas i detta avseende bör vara motsvarande den som gäller
för en karttekniker eller mätningsingenjör. För en av förrättningslantmätarna
bör dessutom, som framgår av avsnitt 4.5.2, ytterligare kompetenskrav gälla.
Punkten 5 innehåller bestämmelser om standarden på kommunens
informationssystem för fastighetsuppgifter. I Lantmäteriverkets centrala
samordningsansvar ligger att verket skall främja ett brett utnyttjande av
geografiska informationssystem. Informationen måste på ett effektivt och säkert
sätt kunna överföras mellan olika producenter av data. För att detta skall kunna
genomföras krävs en samordning inom det tekniska området mellan det statliga
lantmäteriet och de kommunala lantmäterimyndigheterna. Kommunen måste visa att
dess informationssystem har den tekniska standard som krävs för att säkra det
informationsutbyte mellan stat och kommun som behövs inom lantmäteriområdet.

3 §

Paragrafen innehåller en bestämmelse om att ansökan skall inges till
Lantmäteriverket även om beslutet i ärendet fattas av regeringen. Ansökan skall
vara skriftlig och innehålla den utredning som behövs för ärendets prövning.
Lantmäteriverket skall med eget yttrande överlämna ärendet till regeringen för
avgörande.

4 §

Paragrafen innehåller en bestämmelse om tidpunkten när den kommunala
myndighetens verksamhet skall börja.
För att få en nödvändig stabilitet i organisationen fordras vissa
övergångstider. Dessa övergångstider innebär att den statliga lant-
mäterimyndigheten i länet ges tid att organisatoriskt anpassa sig till den
förändrade ansvarsfördelningen.
Vid bifall till ansökan ges kommunen rätt att inrätta en kommunal
lantmäterimyndighet vid det årsskifte som infaller närmast efter det att ett år
förflutit sedan tillståndet meddelades.
Enligt bestämmelsen i andra stycket kan den kommunala myndigheten påbörja sin
verksamhet tidigare om Lantmäteriverket medger det. En sådan möjlighet bör
medges för de fall såväl kommunen som lantmäterimyndigheten i länet finner att
övergången av organisatoriska skäl kan ske vid en tidigare tidpunkt.
Om det finns en kommunal fastighetsbildnings- eller fastighets-
registermyndighet enligt äldre bestämmelser skall de ärenden som är under
handläggning överlämnas till den nya myndigheten då denna börjar sin verksamhet.
Om en kommunal lantmäterimyndighet enligt den nya lagen inrättas skall den
statliga myndigheten fortsätta att handlägga de ärenden som kommit in till denna
före det att den kommunala lantmäterimyndigheten börjat sin verksamhet.

Myndighetens verksamhet

5 §

Paragrafen innehåller regler beträffande den kommunala lantmäterimyndighetens
behörighet och bestämmelser om i vilka fall ett överlämnande av ett ärende till
den statliga lantmäterimyndigheten i länet skall ske.
Om en kommunal lantmäterimyndighet finns skall förrättningsärendena inom
kommunen handläggas av den myndigheten. Vissa undantag från denna regel bör
emellertid göras. I dessa fall skall ärendena överlämnas till den statliga
lantmäterimyndigheten i länet för handläggning.
Ett sådant undantag utgörs av ärenden som enligt den nya bestämmelsen i 4 kap.
7 a § fastighetsbildningslagen (1970:988) överlämnas från en kommunal till en
statlig lantmäterimyndighet. Den regeln har tillkommit för att förstärka
rättssäkerheten för den enskilde. Den kommunala fastighetsbildningsverksamheten
har främst haft en inriktning mot ärenden som har samband med den kommunala
plan- och byggprocessen, dvs. ärenden som är knutna till områden som omfattas av
detaljplan och övriga ärenden som har bebyggelseutveckling som huvudsakligt
ändamål. Det innebär att vissa andra ärenden av främst kompetens- och resursskäl
bör ligga på den statliga myndigheten. Det gäller förrättningar som berör flera
lantmäterimyndigheters verksamhetsområden och involverar sakägare på region-
eller riksnivå, t.ex. infrastrukturförrättningar. Vidare gäller det stora jord-
och skogsbruksförrättningar som inte berör ny bebyggelse. Också andra särskilda
förrättningar skall av kompetens- eller resursskäl kunna överlämnas till den
statliga lantmäterimyndigheten. Exempel på sådana förrättningar är vissa större
anläggningsförrättningar och äganderättsutredningar. Ledning för bestämmande av
den närmare avgränsningen bör kunna hämtas i nuvarande praxis.
I paragrafens andra stycke anges på förslag av Lagrådet att ett beslut av den
kommunala lantmäterimyndigheten att överlämna ett ärende till den statliga
lantmäterimyndigheten i länet inte skall gå att överklaga. Som Lagrådet påtalat
kan inte sakägarnas rättssäkerhet försämras till följd av överlämnandet.

Tillsyn

6 §

I paragrafen finns bestämmelser om tillsyn över den kommunala
lantmäteriverksamheten.
Tillsynen över verksamheten skall utövas av Lantmäteriverket. Verket skall
kontrollera att verksamheten vid den kommunala lantmäterimyndigheten bedrivs på
ett kompetent och rättssäkert sätt. Om så inte är fallet skall verket ingripa.
Vid allvarliga missförhållanden kan rätten att bedriva verksamheten vid den
kommunala lantmäterimyndigheten återkallas enligt 8 §.
Tillsynsmyndigheten skall genom råd och anvisningar föreslå åtgärder som leder
till att verksamheten vid myndigheten bedrivs på ett kompetent och rättssäkert
sätt.

Myndighetens upphörande

7 §

I paragrafen finns bestämmelser som gäller det förhållandet att en kommun inte
längre vill svara för verksamheten vid en kommunal lantmäterimyndighet.
Kommunen skall i sådant fall anmäla förhållandet till Lantmäteriverket. När
det gäller tidpunkten för den kommunala myndighetens upphörande gäller regler
som motsvarar dem vid inrättande av en sådan myndighet enligt 4 §.
Om den kommunala lantmäterimyndighetens verksamhet upphör, skall de ärenden
som kommit in till myndigheten eller är under handläggning överlämnas till den
statliga lantmäterimyndigheten i länet.

8 §

I paragrafen meddelas bestämmelser för återkallelse av tillstånd för en kommun
att bedriva lantmäteriverksamhet.
Verksamheten vid en lantmäterimyndighet regleras i flera olika författningar,
bl.a. fastighetsbildningslagen, lagen (1971:1037) om äganderättsutredning och
legalisering, anläggningslagen (1973:1165) och ledningsrättslagen (1973:1144).
Bestämmelserna innehåller den närmare regleringen för olika verksamheter inom
myndigheterna. Åtgärderna vid förrättningarna har i många fall rättsverkan för
den enskilde. Om en kommunal lantmäterimyndighet inte följer ifrågavarande
bestämmelser för verksamheten skall tillståndet kunna återkallas.
Lantmäteriverket är tillsynsmyndighet. En återkallelse bör i normalfallet inte
vara den åtgärd som i första hand skall tillgripas. Tillsynsmyndigheten bör
genom att lämna råd föreslå åtgärder för att förbättra verksamheten. Föreligger
allvarliga brister kan dock frågan om återkallelse aktualiseras omedelbart.
I 2 § har tagits upp de förutsättningar som skall gälla för att en kommun
skall få inrätta en kommunal lantmäterimyndighet. I kommentaren till den
paragrafen har närmare utvecklats varför ifrågavarande krav uppställts. Om det
kan antas att verksamheten vid den kommunala lantmäterimyndigheten inte längre
uppfyller de uppställda kraven skall frågorna om återkallelse av tillståndet
också tas upp. I första hand skall eventuella problem uppmärksammas vid den
tillsyn som skall utövas enligt 6 §.
Återkallelse av tillståndet får göras av regeringen efter anmälan från
Lantmäteriverket.
Om den kommunala lantmäterimyndighetens verksamhet upphör, skall de ärenden
som inkommit till myndigheten eller är under handläggning överlämnas till den
statliga lantmäterimyndigheten i länet.

Ikraftträdande och övergångsbestämmelser

Den nya lagen bör träda i kraft den 1 januari 1996 då lagen (1971:133) om
kommunal fastighetsbildningsmyndighet och fastighetsregistermyndighet skall
upphöra att gälla.
De beslut som f.n. gäller om inrättande av kommunala fastighetsbildnings- och
fastighetsregistermyndigheter skall, enligt huvudregeln, gälla till utgången av
år 1997. En möjlighet att göra avsteg från huvudregeln finns dock i punkten 2 i
övergångsbestämmelserna.
För myndigheter som tillkommit enligt äldre bestämmelser skall äldre
bestämmelser tillämpas även i övrigt så länge dessa myndigheter finns kvar.
Endast de kommuner som f.n. har egen fastighetsbildningsverksamhet bör av skäl
som utvecklats i avsnitt 5 ges möjlighet att inrätta en kommunal
lantmäterimyndighet den 1 januari 1998. För övriga gäller tidpunkten den 1
januari 1999.
Överenskommelse om en tidigare tidpunkt kan dock träffas mellan
Lantmäteriverket och en kommun.

11.2 Förslaget till lag om ändring i fastighetsbildningslagen (1970:988)

4 kap. 7 a §

Enligt bestämmelserna i 7 § skall en förrättning handläggas av fastighets-
bildningsmyndigheten i den ort där marken är belägen. Om marken ligger under
flera fastighetsbildningsmyndigheter skall förrättningen handläggas av någon av
myndigheterna. I lagen införs en ny paragraf om möjlighet att flytta över en
förrättning från en kommunal lantmäterimyndighet till den statliga
lantmäterimyndigheten i länet.
Bestämmelsen har sin grund i att förrättningar där kommunen är sakägare kan
komma att handläggas av en kommunal lantmäterimyndighet. Den nya paragrafen har
tillkommit för att ytterligare förstärka rättssäkerheten vid sådana
förrättningar.
Den regel som nu tillskapas ger såväl kommunen som en annan sakägare rätt att
begära att förrättningen överlämnas till lantmäterimyndigheten i länet, om den
kommunala lantmäterimyndigheten handlägger förrättningen enligt 7 §.
Överlämnandemöjligheten kvarstår under hela förrättningen.
Undantag för möjligheten att begära överlämnande gäller för sådana
förrättningar som sker till följd av avtal om köp, byte eller gåva som slutits
enligt 4 kap. jordabalken. Undantaget är motiverat av att en sådan
överenskommelse utgör ett civilrättsligt avtal som inte kan frånträdas annat än
av avtalsparterna gemensamt och inte heller ändras i samband med myndighetens
officialprövning i samband med förrättningen.
I avsnitt 4.10 har utförligt redogjorts för överlämnandemöjligheten.

4 kap. 8 §

Paragrafen innehåller bestämmelser om ansökan.
Paragrafen har ändrats till följd av organisationsförändringen. Ansökan skall
ges in till den kommunala lantmäterimyndigheten där en sådan finns och i övriga
fall till den statliga lantmäterimyndigheten i länet. I 5 § lagen (1995:000) om
kommunal lantmäterimyndighet finns bestämmelser om överlämnande i vissa fall.

4 kap. 34 a §

Paragrafen innehåller bestämmelser som medger rätt för lantmäterimyndigheten i
länet att sluta avtal om förrättningsförberedelser.
Som framgår av avsnitt 4.9 rymmer förrättningsförberedelserna moment som
direkt kommer att ligga till grund för uppgifter som förs in i ett register.
Uppgifterna skall kunna föras in i databaser. Detta ställer krav på att
utbytbarhet av information mellan systemen säkerställs. Det är bl.a. därför
nödvändigt att endast myndighet med kompetens inom lantmäteriområdet kommer i
fråga för förrättningsförberedelser.

15 kap. 11 §

Paragrafen innehåller en ändring till följd av organisationsförändringen.
Fastighetsregistermyndigheten integreras i fastighetsbildningsmyndigheten till
en ny myndighet, lantmäterimyndigheten. Bestämmelserna i paragrafen har
anpassats till den nya organisationen.

16 kap. 12 a §

Paragrafen innehåller en särskild reglering för fel i en förrättning som består
i att en kommunal lantmäterimyndighet handlagt ett ärende trots att det borde ha
överlämnats till den statliga lantmäterimyndigheten enligt 5 § första stycket
lagen (1995:000) om kommunal lantmäterimyndighet.
Enligt 16 kap. 12 § fastighetsbildningslagen skall fastighetsdomstolen
undanröja ett beslut om fastighetsdomstolen inte utan olägenhet kan rätta ett
fel i förrättningen. Den bestämmelsen innebär att ett förrättningsbeslut alltid
skulle undanröjas om domstolen konstaterar att ett ärende som handlagts av en
kommunal myndighet i stället borde ha handlagts av den statliga
lantmäterimyndigheten. Enligt den nu föreslagna bestämmelsen skall den kommunala
myndighetens beslut i den aktuella situationen undanröjas endast om det finns
synnerliga skäl. Kravet på synnerliga skäl innebär att det för undanröjande
krävs en klar felbedömning från den kommunala myndighetens sida som kan antas ha
påverkat de beslut som fattats under förrättningen.
I detta sammanhang finns det skäl att särskilt framhålla att det alltid torde
finnas synnerliga skäl för undanröjande om den kommunala myndigheten handlagt
ett ärende i strid mot bestämmelsen i 5 § första stycket 1 lagen om kommunal
lantmäterimyndighet.

16 kap. 15 §

Paragrafen innehåller en ändring till följd av organisationsförändringen.
Fastighetsregistermyndigheten integreras i fastighetsbildningsmyndigheten till
en ny myndighet, lantmäterimyndigheten. Bestämmelserna i paragrafen är av
expeditionell karaktär och har anpassats till den nya organisationen.

19 kap. 3 §

Paragrafens andra stycke ändras med anledning av organisationsförändringen.
Integreringen av fastighetsregistreringen i fastighetsbildningen gör att det
blir en och samma myndighet, lantmäterimyndigheten, som avgör om avsteg från
huvudregeln skall göras i fråga om när registrering skall ske.

19 kap. 5 §

Paragrafen ändras till följd av organisationsförändringen.
Principen om registrering vid källan innebär att flera myndigheter kommer att
föra in uppgifter i fastighetsregistret. Enligt paragrafen har staten ett strikt
ansvar för förlust till följd av tekniska fel i ifrågavarande register. Det
strikta ansvaret i detta hänseende för staten bör kvarstå även efter
organisationsförändringen.

19 kap. 6 §

Paragrafen ändras till följd av organisationsförändringen.
Fastighetsregistreringen integreras med fastighetsbildningen i den nya
lantmäterimyndigheten.

Ikraftträdande och övergångsbestämmelser

De nya bestämmelserna bör träda i kraft samtidigt med att den nya statliga
organisationen för lantmäteriverksamheten påbörjar sin verksamhet, vilket sker
den 1 januari 1996. Samtidigt träder en ny lag i kraft för den kommunala
lantmäteriverksamheten.
Under en övergångstid kommer det att finnas kommunala fastighets-
bildningmyndigheter och fastighetsregistermyndigheter enligt lagen (1971:133) om
kommunal fastighetsbildningsmyndighet och fastighetsregistermyndighet. Så länge
myndigheterna enligt äldre bestämmelser finns kvar bör äldre bestämmelser gälla
för dessa även i övrigt.

11.3 Förslagen till ändringar i annan lagstiftning med anledning av den nya
organisationen för lantmäteri- och fastighetsbildningsverksamheten

Som redovisats i avsnitt 7 innebär den nya organisationen för lantmäteri- och
fastighetsbildningsverksamheten att verk och myndigheter ändrar namn.
Namnändringar görs nu i ett antal lagar (se avsnitt 2.5 till 2.24). De äldre
namnen förekommer i ytterligare ett antal författningar. För att på ett
hanterligt sätt göra de ändringar som behövs har i förslag till särskilda lagar
tagits in generella föreskrifter som i detta avseende hänvisar till de nya namn
som skall gälla (se avsnitt 2.3 och 2.4).
Integreringen av fastighetsregistreringen i fastighetsbildningen medför att
det blir en och samma myndighet, lantmäterimyndigheten, som handlägger ärendet
från förrättning till registrering. Vissa bestämmelser behöver anpassas till den
nya organisationen (se avsnitt 2.7, 2.12 och 2.13).
Med hänvisning till att de kommunala fastighetsbildnings- och
fastighetsregistermyndigheterna enligt äldre bestämmelser kommer att finnas kvar
ännu en tid, fordras övergångsbestämmelser i vissa fall (se avsnitt 2.4, 2.5,
2.7-2.16, 2.19-2.21, 2.23 och 2.24).

11.4 Förslaget till lag om ändring i miljöskyddslagen (1969:387)

23 §

I paragrafens första stycket anges de fall då verksamhet som har
tillståndsprövats kan förbjudas. Punkten 2 motsvarar tidigare stadgande med
tillägget att också ett betydande åsidosättande av föreskrifter om miljöfarlig
verksamhet som meddelats med stöd av 5 a § första stycket kan föranleda ett
förbud.
Det är två olika fall som avses. Det vanligaste torde vara att föreskriften
avser en fråga som inte reglerats i villkoren för verksamheten. I andra fall kan
det vara så att föreskrifter meddelade med stöd av 5 a § första stycket är mer
långtgående än villkoren i tillståndsbeslutet, vilka villkor normalt torde ha
fastställts vid tiden före det svenska medlemsskapet i EU.

24 §

I pragrafen anges de fall då villkor för gällande tillstånd genom omprövning får
ändras, upphävas och nya villkor bestämmas. Enligt tredje punkten får villkor
ändras om det åsidosatts i verksamheten och åsidosättandet inte är av ringa
betydelse. Den tredje punkten har nu fått ett motsvarande tillägg som 23 § och
innebär att ett inte ringa åsidosättande av föreskrifter om miljöfarlig
verksamhet som meddelats med stöd av 5 a § första stycket kan föranleda en
omprövning av villkoren för verksamheten. När myndigheterna överväger om 23 §
eller 24 § skall tillämpas vid överträdelse av föreskrifter skall gälla detsamma
som vid en villkorsöverträdelse.

Lantmäteri- och inskrivningsutredningens sammanfattning av slutbetänkandet Kart-
och fastighetsverksamhet - finansiering, samordning och författningsreglering
(SOU 1994:90)

Enligt utredningens direktiv har jag att lämna förslag om en ny organisation för
fastighetsbildning, fastighetsregistrering, fastighetsdataverksamhet samt
produktion av kartor och annan landskapsinformation samt att överväga om
inskrivningsverksamheten bör integreras med denna organisation.
Mitt arbete skall enligt direktiven vara uppdelat i två steg varvid det första
skall behandla principöverväganden och en huvudstruktur samt en genomförandeplan
m.m. Jag har redovisat förslag i dessa avseenden i principbetänkandet Kart- och
fastighetsverksamhet i myndighet och bolag (SOU 1993:99). I ett andra steg har
jag att behandla frågor om bl.a. finansieringslösningar, förutsättningarna för
ett ökat samarbete mellan land- och sjökarteverksamheterna samt
författningsändringar. Detta andra steg redovisas i föreliggande slutbetänkande
Kart- och fastighetsverksamhet - finansiering, samordning och författnings-
reglering.

* * *

Redan i principbetänkandet angavs att de berörda verksamheterna utgör en viktig
del av samhällets grundläggande infrastruktur för vilken staten har ett
övergripande ansvar. Verksamheterna bidrar till att effektiviteten höjs i
grundläggande register- och informationssystem samt till snabbare och bättre
funktioner i många verksamheter. En väl fungerande och samlad organisation för
denna infrastruktur utgör en förutsättning för ett samhällsekonomiskt
utnyttjande av denna resurs. De förslag som jag lämnade i principbetänkandet
utgick från en helhetssyn över hela verksamhetsområdet. Även om regeringens och
riksdagens ställningstagande till frågan om en ny organisation för lantmäteri-
och fastighetsdataverksamheten m.m. inte på alla punkter överensstämmer med mina
förslag kan jag konstatera att arbetet med att förändra organisationen nu inleds
och att de inledande stegen ligger i linje med min ovan angivna utgångspunkt.
Mina förslag till finansieringslösningar bygger på ett infrastrukturellt
synsätt samt på en strävan att ta ett helhetsgrepp också när det gäller de
finansiella frågorna. Detta synsätt tillämpar jag även när jag behandlar frågan
om ökat samarbete mellan land- och sjökarteverksamheterna. Denna senare fråga
har utvecklats till att avse dels möjligheterna till ett ökat samarbete mellan
de myndigheter som ansvarar för nämnda verksamheter samt med vissa andra
verksamhetsmässigt näraliggande myndigheter och bolag, dels en vidare samordning
för att åstadkomma ett ökat utbyte av geografiska data.

***

Jag föreslår att ett nytt finansieringssystem för den infrastrukturella
verksamhet som skall bedrivas inom det nya lantmäteriverket skall bygga på
marginalkostnadsprincipen. Den avgränsning som jag föreslår skall gälla för
denna verksamhet medför att hela statsuppdragets produktion inom
landskapsinformationsområdet - bildinformation, uppbyggnad av databaser och det
allmänna kartmaterialet i övrigt - samt tillhandahållandet av information från
fastighetsdatasystemet i form av terminalanslutningar, urval- och bearbetningar
m.m. faller inom det område där marginalkostnaden skall vara grunden för av-
giftsuttaget. Fastighetsdataverksamheten föreslås härvid omfatta i huvudsak all
den verksamhet som bedrivs inom Centralnämnden för fastighetsdata,
fastighetsregistermyndigheternas ajourhållning av information i systemet samt
nedsättningen enligt lantmäteritaxan. Till verksamhetsområdet bör också
expeditionsavgifter för fastighets- och gravationsbevis föras.

***

Det finns emellertid flera skäl som talar för att den egentliga marginal-
kostnaden skall korrigeras.
Ett sådant skäl är att den är svår att beräkna. Jag föreslår av denna
anledning att marginalkostnaden skall definieras som en uttagskostnad. Den
kommer härvid i huvudsak att inrymma kostnader för försäljning, överföring,
distribution och överföringsmedia samt - för de tryckta allmänna kartorna - alla
kostnader från och med tryckningen.
Ett annat skäl är det finansiella underskott som uppstår. Med utgångspunkt i
bl.a. det statsfinansiella läget finns det skäl som talar för att användarna av
den information som samhället tillhandahåller betalar ett bidrag till de
grundläggande produktionskostnaderna (uppbyggnad, ajourhållning och annan
förvaltning). Detta bidrags totala storlek bör årligen fastställas av
statsmakterna. Bidraget bör fördelas på olika tjänster med utgångspunkt i bl.a.
erfarenheter om olika tjänsters priselasticitet (priskänslighet).

***

Med den kunskap som jag inhämtat under utredningens gång och som delvis är
dokumenterad i detta betänkande föreslår jag att kartavgiften och
nyttjanderättsavgiften för följdproduktion från det tryckta allmänna
kartmaterialet höjs så att intäkterna från avgifterna ökar med 50 procent. Detta
bör exempelvis kunna ske genom att kartavgiften höjs för delar av sortimentet
för tryckta kartor. Jag föreslår också att det av Försvarsmakten inköpta
kartmaterialet i finansiellt hänseende jämställs med det material som försäljs
till den civila marknaden och att samtliga avgifter som inflyter direkt
tillfaller det nya lantmäteriverket som ett bidrag till den grundläggande
produktionen. Nuvarande konstruktion med ett s.k. ribbanbelopp bör avvecklas.
Priskänsligheten för digitalt lagrad landskapsinformation är stor och det
nuvarande bidraget till den grundläggande produktionen högt. Många intressenter
avstår av prisskäl från att använda av samhället insamlad information i form av
GSD-baser och bygger i stället upp egna baser eller använder äldre
bakgrundsmaterial med lägre kvalitet. Dessa förhållanden har med stor tydlighet
påvisats i en av utredningen genomförd enkätundersökning. Framför allt inom
natur- och miljövårdsområdena är det angeläget att ha tillgång till detaljerad
och aktuell information och det är bl.a. dessa sektorer som blir lidande om in-
formationen inte är tillgänglig till rimliga priser. Jag föreslår en kraftig
sänkning av den nuvarande prisnivån för denna information. Sänkningen vid
tillhandahållande av GSD-baser bör uppgå till i storleksordningen 65 procent.
Genom en sådan sänkning ökar förutsättningarna för införandet av ny teknik och
nya moderna analysmetoder - bl.a. i s.k. geografiska informationssystem. Jag
bedömer att GIS-utvecklingen härigenom påskyndas med två till tre år.
Användningen av information från fastighetsdatasystemet har ökat kraftigt. En
bidragande orsak till detta har varit att tillhandahållandet har skett till låga
avgifter. Användarna har inte påförts någon kostnad som bidrag till de
grundläggande produktionskostnaderna. Användningen bedöms öka också i framtiden
till följd av att systemet blir rikstäckande, att systemet tillförs ny
information samt att nya användare ansluter sig till systemet. Uttagsavgiften
sänktes vid halvårsskiftet 1993. Jag anser att också användarna av sådan
fastighetsinformation som samhället samlat in skall bidra till de grundläggande
produktionskostnaderna. Jag föreslår att avgiften för en s.k. VISA-fråga höjs
till i genomsnitt 10 kr per fråga, dvs. fördubblas, och att motsvarande höjning
sker vad avser de fasta avgifterna.

***

Ett avgiftssystem som bygger på ovan redovisade principer och tillämpningsområde
måste förankras i av statsmakterna fattade beslut och regleras
författningsmässigt.
Genom det förslagna systemet skapas förutsättningar för att samhället skall
kunna tillhandahålla en god infrastruktur till låga kostnader. Detta skall
givetvis ske på konkurrensneutrala villkor och gälla samtliga intressenter -
inklusive det nya lantmäteriverkets affärsdivision.

***

Intressentfinansiering bör kunna spela en viktig roll också i framtiden. Detta
gäller inte minst vid ajourhållningen. Principen om registrering vid källan bör
tillämpas. Jag lämnar i detta betänkande vissa förslag vad avser formerna för
intressentfinansiering. Jag föreslår vidare dels att statsuppdragets omfattning,
innehåll och utformning m.m. skall förtydligas, dels att Statskontoret får i
uppdrag att utföra en framåtsyftande samhällsekonomisk studie av statsmakternas
satsningar inom det aktuella området.
Målet för det nya lantmäteriverket bör vara att tillhandahålla grundläggande
fastighets- och landskapsinformation i den form, standard och aktualitet som
tillgodoser angelägna samhällsbehov samt att medverka till att rationalisera och
minska kostnaderna för hanteringen och användningen av fastighetsdata och
landskapsinformation inom olika verksamhetsområden.

***

Fastighetsverksamheten omspänner ett stort område. De övergripande
finansieringssystemen utgörs, förutom av de ovan nämnda verksamheterna, av
expeditionsavgifter vid inskrivningsåtgärd, fastighetsbildningsavgifter enligt
lantmäteritaxan och skattefinansiering av bl.a. viss utvecklingsverksamhet,
tillsyn och stöd m.m. Jag redovisar nedan mina förslag i dessa avseenden.

***

Utnyttjandet av de tjänster som inskrivningsmyndigheterna tillhandahåller
varierar med konjunkturen. Redan före krisen på fastighetsmarknaden uppvisade
systemet betydande årliga underskott med en genomsnittlig kostnadstäckningsgrad
på 75 procent. Under budgetåret 1992/93 ökade underskottet och uppgick till 185
mkr motsvarande en kostnadstäckningsgrad på 55 procent. Genom statsmakternas
ställningstagande till en ny organisation för lantmäteri- och fastighets-
dataverksamhet har inskrivningsväsendet lämnats utanför den nya organisationen.
Jag föreslår av dessa skäl att inskrivningsväsendet också i finansiellt avseende
skall frikopplas från övrig fastighetsverksamhet.
Gränsen mellan verksamhetsområdena bör dras på ett sådant sätt att det nya
lantmäteriverket har att tillhandahålla fastighets- och gravationsbevis och
uppbära avgifter för dessa bevis. Övriga expeditionsavgifter avseende lagfart
och andra inskrivningsåtgärder är direkt hänförliga till inskrivningsväsendet
och bör i framtiden beräknas med utgångspunkt i kostnaderna för verksamheten vid
inskrivningsmyndigheter och Domstolsverket. Härigenom uppkommer en i det
närmaste direkt koppling mellan utförd prestation och avgift. Jag föreslår
emellertid inte någon sänkning av den nuvarande avgiftsnivån utan en tillfällig
frysning av nuvarande avgifter. Den merintäkt som härigenom uppkommer kan ses
som en utjämning av det underskott som systemet dragits med under en lång följd
av år. Merintäkten bör indirekt slussas över till att finansiera sådan övrig
verksamhet inom fastighetsområdet som det först på sikt finns förutsättningar
för att finansiera på annat sätt.

***

Det köpmotstånd som föreligger mot vissa lantmäteriförrättningar och som
Fastighetsbildningskostnadsutredningen fäst uppmärksamhet på kvarstår. De risker
och den hotbild som utredningen redovisade har emellertid inte bekräftats.
Utredningens förslag att subventionera förrättningsverksamheten med 90 mkr per
år utöver den ordinarie nedsättningen enligt lantmäteritaxan har inte genomförts
bl.a. beroende på att den föreslagna finansieringen - en årlig
fastighetsregisteravgift - har betraktats utgöra en skatt och inte en avgift.
Med denna utgångspunkt har jag sökt alternativa vägar för att komma till rätta
med köpmotståndet. Jag förelår att detta sker genom
- att fastighetsbildningen inte påförs ett större kostnadsunderlag än vad
som för närvarande är fallet. Trots att integreringen av fastighetsregisteringen
i fastighetsbildningen samt introduktion av ett nytt ADB-baserat
handläggningsstöd medför att gränserna mellan de båda funktionerna alltmer
kommer att tonas ner bör kostnadsunderlaget förbli oförändrat,
- att nedsättningen enligt lantmäteritaxan förändras framför allt genom att
nedsättningsbeloppet höjs till 1 500 kr,
- ianspråktagande av ny kostnadsbesparande teknik,
- förenklingar av förrättningsförfarandet, förändring av ambitionsnivåerna,
anpassning av standarden efter förhållandena i det enskilda fallet m.m.,
- ökad delegering av uppgifter inom den egna organisationen,
- ökade möjligheter till sakägarmedverkan i förrättningens olika faser och
- en ny konstruktion på lantmäteritaxan.
Beträffande den sistnämnda punkten föreslår jag att, med det nuvarande
kostnadsunderlaget som grund och med ett bibehållande av kravet på full
kostnadstäckning, en ny taxa byggs upp och att i denna taxa restiden jämnas ut
på motsvarande sätt som i den nuvarande taxan. Taxan bör vara enhetligt utformad
och tillämpas likartat i hela landet. Transfereringarna mellan olika
förrättningstyper skall upphöra. Avgiftsuttaget bör så långt möjligt syfta till
att åstadkomma en direkt koppling mellan utförd prestation och avgift. Detta bör
ske genom att avgifterna knyts till tidsåtgången för varje individuell
förrättning. De nya lantmäterimyndigheterna skall emellertid så långt detta är
möjligt alltid upplysa sakägare om den slutliga förrättningsavgiftens storlek
genom angivande av ett takpris. Detta takpris får, om de faktiska kostnaderna
för förrättningen visar sig bli högre, överskridas med maximalt 15 procent. Om
de faktiska kostnaderna däremot blir lägre skall fakturering ske av detta lägre
belopp.
Jag har studerat olika former av taxekonstruktioner som skapar incitament för
att förenkla och rationalisera förrättningsförfarandet ytterligare. Jag finner
det angeläget att taxekonstruktionen utvecklas vidare i denna riktning. Jag
anser att det är möjligt att komma till rätta med det köpmotstånd som för
närvarande föreligger mot vissa lantmäteriförrättningar med det angreppssätt som
jag nu redovisat.

***

De kostnader och det kostnadsunderlag som skall påföras fastighetsbildningen bör
således inte öka. Det innebär bl.a. att kommunerna inte heller framgent erhåller
ersättning från fastighetsbildningen för verksamhetens utnyttjande av kommunala
stomnät och primärkarteverk. De motiv som tidigare talat för den nuvarande
lösningen gäller också i dag. Ett ytterligare skäl är införandet av nya
principer för prissättning på den av det nya lantmäteriverket tillhandahållna
informationen inom fastighets- och landskapsinformationsområdena. De positiva
effekterna av tillämpningen av dessa principer kommer bl.a. kommunerna till del.
Den s.k. återbäringstaxan bör avvecklas. Detta bör ske oavsett om
fastighetsbildning också framgent kommer att bedrivas i kommunal regi eller
inte. Om det i framtiden kommer att finnas kommuner som handlägger
fastighetsbildning bör den kommunala lantmäterimyndigheten kompenseras för de
kostnader som fastighetsregisteringen medför. Kostnaderna för denna verksamhet
kommer att minska till följd av integreringen av fastighetsregistreringen i
fastighetsbildningen och till föjd av införandet av ny teknik.

***

Viss verksamhet inom fastighetsområdet bör också fortsättningsvis finansieras
med skattemedel. Det gäller bl.a. viss utvecklingsverksamhet samt tillsyns- och
stödverksamhet. Jag föreslår att en utvärdering kommer till stånd av den nu
bedrivna tillsyns- och stödverksamheten och att det framtida behovet av sådan
verksamhet analyseras.
Registrering på kartmaterial - av förrättningar eller av andra uppgifter -
sker fortfarande i huvudsak med traditionella manuella rutiner. Dessa rutiner
förhindrar i stor utsträckning införandet av den numera fastlagda principen om
registrering vid källan. De möjligheter som den tekniska utvecklingen ger kan
tas i anspråk genom en utökad satsning på digitalt lagrad grafisk
fastighetsinformation. Viss verksamhet i denna riktning pågår genom den
forcerade databasuppbyggnaden för den ekonomiska kartan och genom ett anslag
till registerkarteupprustning. Regeringen har ännu inte tagit ställning till det
förslag om en nationell samverkan mellan system med geografisk
fastighetsinformation som redovisats i den s.k. GFI-rapporten. I denna rapport
anges bl.a. att GFI har en infrastrukturell karaktär och att de initiala kost-
naderna bör finansieras med anslagsmedel. I rapporten anges också att en
satsning på GFI är en samhällsekonomiskt lönsam investering.
Jag finner att fastighetsbildningen och den med denna integrerade
fastighetsregistreringen skulle gagnas av en ökad satsning inom detta område.

***

Jag förslår vidare bl.a. att det inte heller i framtiden bör utgå ersättning för
ombudskostnader vid lantmäteriförrättningar. Jag redovisar även min syn på
eventuell stämpelskatteläggning av vissa fastighetsregleringsåtgärder samt på en
eventuell avdragsrätt för lantmäterikostnader vid vissa lantmäteriförrättningar.

***

Mitt uppdrag att undersöka förutsättningarna för ett ökat samarbete mellan land-
och sjökarteverksamheterna har resulterat i att jag kan konstatera att sådana
förutsättningar föreligger samt att ett avtal som reglerar formerna för detta
samarbete numera träffats mellan Lantmäteriverket och Sjöfartsverket. Jag
föreslår att de båda verken före den 1 januari 1995 till regeringen avlämnar en
rapport om erfarenheterna av samarbetet, det fortsatta arbetets bedrivande och
de effekter det nu initierade samarbetet kommer att få i framtiden.
Jag redovisar i detta sammanhang också formerna för det nuvarande samarbetet
mellan Lantmäteriverket och Sveriges geologiska undersökning respektive
Rymdbolaget/Satellitbild AB samt redovisar min syn på hur samarbetet inom
tjänsteexportverksamheten kan fördjupas och breddas.
Frågan om ökat samarbete har emellertid vidgats till att avse en ökad
samordning på det nationella planet mellan olika intressenter inom
landskapsinformationsområdet. Jag konstaterar härvid att det nu finns behov av
en målmedveten satsning för att åstadkomma en nationellt fungerande dataväxel
som ger möjlighet till ett ökat utbyte av data mellan olika producenter och
användare av geografisk information. Det innebär också ett ökat utnyttjande av
ny teknik inom det informationsteknologiska området. Detta utvecklingsarbete
innefattar att lägga fast ansvarsfördelningen vid produktion och förvaltning av
geografiska databaser och att finna de tekniska lösningarna för att kunna söka,
beställa och få data levererade. Arbetet innefattar också att fullfölja dels
nödvändig teknisk och innehållsmässig standardisering, dels arbetet med en
databaskatalog. Viktiga frågor är vidare att utarbeta enhetliga riktlinjer för
prissättning och avtal samt att lösa integritets- och säkerhetsfrågorna.
Ansvaret för samordningen av detta utvecklingsarbete kan antingen förläggas till
det nya lantmäteriverkets myndighetsdivision eller till en ny, fristående
myndighet eller delegation.

***

I principbetänkandet har jag tagit ställning för att fastighetsregistreringen
skall integreras i fastighetsbildningen och att fastighetsregistermyndigheterna
avvecklas. Detta utgör en grundförutsättning för att det skall gå att tillämpa
principen om registrering vid källan. Med nuvarande handläggningssystem anser
jag att det bör vara en intern organisationsfråga för lantmäterimyndigheterna
att avgöra om de vill genomföra principen omedelbart och använda ett integrerat
arbetssätt eller genomföra den stegvis.
Jag utgår från att flera aktörer kan komma att handlägga förrättningar i ett
och samma geografiska område. Jag anser inte att det hindrar att var och en för
in uppgifter i fastighetsregistret enligt principen om registrering vid källan.
Det kräver dock ökad samordning. När det gäller förandet av registerkartan kan
principen om registrering vid källan tillämpas först när registerkartan finns
tillgänglig i digital form eller GFI införs. Jag föreslår att en lantmäteri-
myndighet skall vara huvudansvarig för varje geografiskt område
(områdesansvarig). Den områdesansvariga lantmäterimyndigheten svarar bl.a. för
samordningen av förrättningar och har ett särskilt ansvar för att föra analoga
registerkartor.
Jag föreslår att kommuner skall ha rätt att själv föra adress- och
kvartersregister samt planregistret i den del som det ankommer på kommunen att
fatta beslut om. Även statliga myndigheter som fattar beslut eller vidtar åtgärd
som medför att uppgifter skall föras in i planregistret skall ha rätt att själv
föra planregistret. I övrigt konstaterar jag att de flesta uppgifter som
fastighetsregistermyndigheterna nu har kan föras över till de områdesansvariga
lantmäterimyndigheterna.
Jag bedömer att fastighetsregistrets kvalitet inte behöver äventyras av att
det blir flera aktörer som kan registrera förrättningar i ett och samma
geografiska område. I det nya lantmäteriverkets tillsynsroll ingår att ha ett
övergripande ansvar för fastighetsregistret. Jag föreslår att ett system för
löpande utvärdering och uppföljning av fastighetsregistrets kvalitet införs.
Utredningsarbetet har visat att det av olika skäl finns ett behov av
information om pågående förrättningar. Jag föreslår att en anteckning införs i
fastighetsregistret så snart lantmäterimyndigheten bedömer att en fastighet
berörs av en förrättning. Av anteckningen skall särskilt framgå om förrättningen
avser fastighetsreglering eller klyvning och åtgärden kan komma att innebära
risk för väsentlig värdeförändring för fastigheten. Anteckningen förses i dessa
fall med en särskild rättsverkan.
Mina förslag kräver författningsändringar av olika karaktär.

***

Jag har haft i uppdrag att undersöka om en viss samordning av instansordningen
skulle kunna innebära några fördelar vid prövning av överklagande av de beslut
som de nya lantmäterimyndigheterna kommer att fatta. Redan i principbetänkandet
uttalade jag att det är önskvärt med en sådan samordning och att jag även hade
för avsikt att överväga om det bör finnas möjlighet att överklaga i fler än två
instanser.
Jag anser att organisationsförändringen inte gör det lämpligt eller ens
möjligt på sikt att behålla skilda instansordningar för förrättningsbeslut och
registreringbeslut. Dels skall fastighetsregistreringen ses som en del av och
ett led i fastighetsbildningen, dels är det en och samma myndighet som fattar
besluten. Jag föreslår att även registreringsbesluten överklagas till
fastighetsdomstolen och att en gemensam instansordning införs.
Jag har ägnat särskild uppmärksamhet åt frågan hur prövningen av
lantmäteriräkningar skall ske. Det finns skäl som talar för att ta bort den
bestämmelse som gör räkningen direkt verkställbar. Därigenom kan räkningen komma
under domstolsprövning som ett vanligt tvistemål. Jag anser dock att det finns
starkare skäl som talar för att fastighetsdomstolen skall pröva frågan.
Mina förslag innebär att i princip samtliga beslut överklagas till
fastighetsdomstolen som första instans.
Det har visat sig att nackdelarna med att begränsa överklagandemöjligheterna
till två instanser överväger fördelarna och jag föreslår därför att antalet
överprövande instanser kvarstår oförändrat till tre, dvs. fastighetsdomstolen,
hovrätten och högsta domstolen. Det finns skäl som talar för att införa
prövningstillstånd i hovrätten. Frågan bör emellertid prövas i ett vidare
sammanhang av Hovrättsprocessutredningen.

***

Mina förslag i detta betänkande syftar bl.a. till att komma till rätta med de
problem som de nuvarande finansieringssystemen lider av. Flera utredningar har
tidigare företagits inom det nu studerade området. I ljuset av dessa utredningar
kan jag konstatera att såväl den beskrivna problembilden som de flesta av mina
förslag stämmer väl överens med andra förslagsställares. Dessa förslag har
emellertid inte genomförts.
Mina förslag medför behov av mindre anslagsmedel till lantmäteri- och
fastighetsdataverksamheten. Detta förklaras av rationaliseringseffekter,
kostnadsminskningar genom besparingar och fastighetsdatareformens genomförande
samt genom ökade intäkter från fastighetsdataverksamheten. Min bedömning är att
anslagsbehovet år fem efter den nya organisationens ikraftträdande kommer att
vara i storleksordningen 180 mkr lägre än för närvarande.
Principen om registrering vid källan skall ses som ett medel att uppnå olika
verksamhetsmål för registreringsarbetet, såsom korta handläggningstider, hög
registeraktualitet och registertillförlitlighet, men inte minst
kostnadseffektivitet. Mina förslag avseende registrering i fastighetsregistret
gör det möjligt att ta hänsyn till att förutsättningarna för att tillämpa
principen om registrering vid källan är olika och att de förändras.
Förslagen leder också mot målet för den nya lantmäteriorganisationen att
tillhandahålla grundläggande fastighets- och landskapsinformation i den form,
standard och aktualitet som tillgodoser angelägna samhällsbehov samt att
medverka till rationaliseringar och minskade kostnader för hanteringen och
användningen av fastighetsdata och landskapsinformation inom olika
verksamhetsområden. En annan angelägen effekt är att kostnaderna för sakägarna
vid lantmäteriförrättningar kan minska till följd av bl.a. förenklingar i
förrättningsförfarandet, ökad sakägarmedverkan, högre nedsättningsbelopp och en
ny kostnadsdämpande lantmäteritaxa.
Förslaget att skapa en gemensam instansordning för förrättningsbeslut,
registreringsbeslut och prövning av lantmäteriräkningar innebär förenklingar
både för sakägarna och lantmäterimyndigheterna.
Mina förslag till finansieringslösningar m.m. bör om möjligt börja tillämpas
när den nya organisationen för lantmäteri- och fastighetsdataverksamhet träder i
kraft.

Lantmäteri- och inskrivningsutredningens lagförslag avseende
fastighetsbildningslagen

1 Förslag till lag om ändring i fastighetsbildningslagen (1970:988)

Härigenom föreskrivs i fråga om fastighetsbildningslagen (1970:988)1
dels att 15 kap. 10 § skall upphöra att gälla,
dels att 11 kap. 9 §, 16 kap. 11 och 15 §§, 19 kap. 3, 5 och 6 §§ skall ha
följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 5 kap. 18 a § av följande
lydelse.

--------------------------------------------------------------------
--------------------------------------------------------------------
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
5 kap. Allmänna bestämmelser
18 a §
--------------------------------------------------------------------
Vid sin prövning enligt 16 § och
18 § behöver lantmäterimyndigheten
inte beakta inteckningar som sökts
på inskrivningsdag som infaller
efter det att ansökan om
fastighetsreglering antecknats i
fastighetsregistret.

11 kap. Klyvning
9 §
Med samtycke av berörda delägare får avsteg göras från bestämmelserna i 4 § om
tilldelning vid klyvning och i 8 § om ersättning mellan delägare samt från 7 §.
--------------------------------------------------------------------
Genomföres klyvningen med stöd Genomföres klyvningen med stöd av
av samtycke enligt första samtycke enligt första stycket,
stycket, gäller 5 kap 18 § andra gäller 5 kap 18 § andra och tredje
och tredje styckena samt 19 och styckena, 18 a § samt 19 och 20 §§ i
20 §§ i tillämpliga delar. tillämpliga delar.

16 kap. Förfarandet vid fastighetsdomstol
11 §2
--------------------------------------------------------------------
När någon sakägare har överklagat, När någon sakägare har överklagat,
får fastighetsbildningsmyn- får lantmäterimyndighetens beslut
dighetens beslut eller åtgärd eller åtgärd ändras endast om övriga
ändras endast om övriga sakägare sakägare och, när överklagandet rör
och, när överklagandet rör allmänt allmänt intresse, länsstyrelsen
intresse, länsstyrelsen eller en eller en sådan nämnd som avses i 4
sådan nämnd som avses i 4 kap. 15 §kap. 15 § andra stycket fått
andra stycket fått tillfälle att tillfälle att yttra sig. Ändring
yttra sig. Ändring till fördel för till fördel för en sakägare får dock
en sakägare får dock ske, även om ske, även om han inte haft
han inte haft tillfälle att yttra tillfälle att yttra sig. Vad som
sig. Vad som nu föreskrivits nu föreskrivits skall tillämpas
skall tillämpas också när också när överklagandet har gjorts
överklagandet har gjorts av en av en företrädare för allmänt
företrädare för allmänt intresse intresse.
eller av fastighetsregister-
myndigheten.
Om domstolen finner att överklagandet bör föranleda ändring i avslutad
förrättning eller i fastighetsbildnings- eller fastighetsbestämningsbeslut som
har överklagats särskilt, får domstolen göra ändring även i del som inte har
överklagats, om det behövs för att uppenbar motstridighet eller oenhetlighet
inte skall uppkomma i förrättningen eller beslutet.
--------------------------------------------------------------------
Finner domstolen att Om domstolen finner att den
beträffande förrättning föreligger överklagade förrättningen innehåller
sådan omständighet som avses i fel eller oklarhet som gör att den
15 kap 10 §, får domstolen besluta inte kan registreras eller inte
om behövlig åtgärd, även om över- kan registreras utan att åtgärden
klagandet inte har avsett ifråga- minskar fastighetsredovisningens
varande del av förrättningen. tillförlitlighet, får domstolen be-
sluta om rättelse även om över-
klagandet inte avser detta för-
hållande.

15 §3
--------------------------------------------------------------------
Om en avslutad förrättning har
överklagats, skall fastighetsdom-
stolen ofördröjligen och senast
inom fyra dagar tillställa
fastighetsregistermyndigheten en
kopia av skrivelsen med
överklagandet.
--------------------------------------------------------------------
Sedan domstolens utslag eller Sedan en fastighetsdomstols
slutliga beslut i utslag eller slutliga beslut i
fastighetsbildningsmål vunnit fastighetsbildningsmål vunnit laga
laga kraft, skall för- kraft, skall förrättningsakten och
rättningsakten och en kopia av en kopia av utslaget eller
utslaget eller beslutet sändas beslutet sändas till
till lantmäterimyndigheten. Om
fastighetsregistermyndigheten. avgörandet överklagas i viss del
Om förrättningen skall fortsättas, och om det med anledning av
sänds handlingarna i stället till domstolens avgörande i övrigt kan
fastighetsbildningsmyndigheten. uppkomma fråga om registrering,
Om avgörandet överklagas i viss skall handlingarna sändas till
del och om det med anledning av lantmäterimyndigheten. Efter
domstolens avgörande i övrigt kan registrering skall myndigheten
uppkomma fråga om registrering, omedelbart sända tillbaka
skall handlingarna sändas till förrättningsakten till domstolen.
fastighetsregistermyndigheten.
Efter registreringsfrågans
handläggning skall myndigheten
omedelbart återställa
förrättningsakten.

19 kap. Fastighetsregister
3 §4
Uppgift om fastighetsbildning eller fastighetsbestämning införs snarast
möjligt sedan förrättningen avslutats och denna eller, om den har överklagats,
domstolens avgörande vunnit laga kraft.
--------------------------------------------------------------------
Även om förrättningen inte har Även om förrättningen inte har
avslutats skall uppgift om avslutats kan uppgift om sådant
fastighetsbildnings- eller fastighetsbildnings eller
fastighetsbestämningsbeslut, som fastighetsbestämningsbeslut, som
skulle ha överklagats särskilt, skulle ha överklagats särskilt,
införas så snart beslutet vunnit införas så snart beslutet vunnit
laga kraft, om laga kraft.
fastighetsbildningsmyndigheten
begär det.
Överklagas beslut eller åtgärd vid avslutad förrättning eller överklagas
fastighetsbildnings- eller fastighetsbestämningsbeslut särskilt, får uppgift med
anledning av förrättningen eller beslutet införas i fastighetsregistret i fråga
om sådan del som uppenbarligen inte berörs av överklagandet. Motsvarande gäller
när domstols avgörande i ett fastighetsbildningsmål överklagas.

5 §5
--------------------------------------------------------------------
Lider någon förlust till följd av Lider någon förlust till följd av
tekniskt fel i tekniskt fel i fastighetsregister
fastighetsregister som föres med som föres med användande av auto-
användande av automatisk matisk databehandling eller i an-
databehandling eller i anordning ordning som hos myndighet är
som hos inskrivningsmyndighet, ansluten till registret, har han
fastighetsbildningsmyndighet rätt till ersättning av staten. Har
eller fastighetsregistermyn- den skadelidande medverkat till
dighet är ansluten till förlusten genom att utan skälig an-
registret, har han rätt till ledning underlåta att vidtaga åtgärd
ersättning av staten. Har den för bevarande av sin rätt eller har
skadelidande medverkat till han på annat sätt medverkat till
förlusten genom att utan skälig förlusten genom eget vållande,
anledning underlåta att vidtaga skall ersättningen efter vad som
åtgärd för bevarande av sin rätt finnes skäligt nedsättas eller helt
eller har han på annat sätt med- bortfalla.
verkat till förlusten genom eget
vållande, skall ersättningen efter
vad som finnes skäligt nedsättas
eller helt bortfalla.
Rättelse av uppenbar oriktighet till följd av tekniskt fel i fastighets-
register som avses i första stycket får utan hinder av 4 § första stycket första
punkten ske även om det kan medföra förfång för fastighetsägare eller
rättighetshavare. Tillfälle att yttra sig skall lämnas, förutom fastighetsägare
och rättighetshavare, myndighet som avses i 18 kap. 5 § första stycket
jordabalken. Kommer till följd av beslut i ärende om rättelse enligt andra
stycket förlust att tillskyndas ägare eller rättighetshavare har han rätt till
ersättning av staten. Ersättning utgår dock icke, om han med hänsyn till felets
beskaffenhet eller andra omständigheter bort inse att fel förekommit.
I fråga om ersättning som avses i denna paragraf äger 18 kap. 5 och 7 §§
jordabalken motsvarande tillämpning.

6 §6
--------------------------------------------------------------------
Fastighetsregistreringen Lantmäterimyndigheten svarar för
ankommer på fastighetsregistret och gör sådana
fastighetsregistermyndighet. Om registerändringar som behövs.
sådan myndighet finns särskilda
bestämmelser.

______________

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995.

**FOOTNOTES**

1Lagen omtryckt 1992:1212

2Senaste lydelse 1991:1652.

3Senaste lydelse 1989:724.

4Senaste lydelse 1989:724.

5Införd g. 1973:99.

6Beteckning enl. 1973:99.

Förteckning över remissinstanser till slutbetänkandet från Lantmäteri- och
inskrivningsutredningen

Efter remiss har yttranden kommit in från Domstolsverket, Svea hovrätt,
Göteborgs tingsrätt, Mariestads tingsrätt, Härnösands tingsrätt, Kammarrätten i
Sundsvall, Datainspektionen, Styrelsen för internationell utveckling,
Beredningen för internationellt tekniskt-ekonomiskt samarbete, Försvarsmaktens
organisationsmyndighet, Fortifikationsverket, Överstyrelsen för civil beredskap,
Statens räddningsverk, Postverket, Banverket, Vägverket, Sjöfartsverket,
Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut, Luftfartsverket,
Statskontoret, Statens fastighetsverk, Statistiska centralbyrån,
Riksrevisionsverket, Riksskatteverket, Boverket, Statens bostadskreditnämnd,
Tekniska högskolan i Stockholm, Universitetet i Lund, Högskolan i Luleå, Statens
jordbruksverk, Skogsstyrelsen, Fiskeriverket, Glesbygdsmyndigheten, Riksarkivet,
Språk- och folkminnesinstitutet, Riksantikvarieämbetet och Statens historiska
muséer, Konkurrensverket, Statens råd för byggnadsforskning, Sveriges geologiska
undersökning, Kammarkollegiet, Länsstyrelsen i Östergötlands län, Länsstyrelsen
i Blekinge län, Länsstyrelsen i Västmanlands län, Länsstyrelsen i Kopparbergs
län, Länsstyrelsen i Gävleborgs län, Länsstyrelsen i Norrbottens län,
Regionberedningen (C 1992:06), Statens naturvårdsverk, Statens lantmäteriverk,
Centralnämnden för fastighetsdata, Utredningen om översyn av plan- och bygglagen
m.m. (M 1992:03), Botkyrka kommun, Stockholms kommun, Linköpings kommun, Nybro
kommun, Osby kommun, Malmö kommun, Göteborgs kommun, Strömstads kommun, Västerås
kommun, Gävle kommun, Ljusdals kommun, Kiruna kommun, Domän AB, Rymdbolaget,
Swedesurvey AB, Telia AB, Byggentreprenörerna, Fastighetsmäklarförbundet,
Finansbolagens förening, Kartteknikernas intresseförening, Lantbrukarnas
riksförbund, Landsorganisationen i Sverige, Skogsindustrierna, Svenska
bankföreningen, Svenska kommunaltekniska föreningen, Svenska kommunförbundet,
Sveriges advokatsamfund, Sveriges akademikers centralorganisation, Sveriges
domareförbund, Sveriges försäkringsförbund, Sveriges kart- och mätningstekniska
förening, Sveriges lantmätareförening, Tjänstemännens centralorganisation,
Utvecklingsrådet för landskapsinformation och Villaägarnas riksförbund.
Yttrande har dessutom kommit in från Kristianstads kommun, Kristinehamns
kommun, Sandvikens kommun, GIS - Samverkan Dalarna, Kommunförbundet Värmland,
ST-lantmäteri, ST-Fastighetsdata och SACO-föreningen vid Centralnämnden för
fastighetsdata, Lantmäteriets civilingenjörsförening, Mjölby kommun, Karlstads
kommun, Swedmap AB, Länsarkitektföreningen och Helsingborgs kommun.

Huvudmannaskapsutredningens sammanfattning av betänkandet Fastighetsbildning -
en gemensam uppgift för stat och kommun (SOU 1995:54)

Mitt uppdrag

Jag har enligt mina direktiv att lämna förslag till en på rättssäkerhet grundad,
ändamålsenlig och väl fungerande organisation för fastighetsbildning och
fastighetsregistrering (fastighetsbildningsverksamhet). Jag skall härvid beakta
bl.a. sambandet mellan fastighetsbildning och angränsande statliga och kommunala
verksamheter, samt sakägarnas behov av tillgång till lokal service.
En viktig målsättning för mitt uppdrag är att skapa ett gynnsamt
samarbetsklimat mellan staten och kommunerna inom hela lantmäterisektorn.
Tidigare intressemotsättningar rörande ansvaret för fastighetsbildningen bör i
möjligaste mån överbryggas. Mitt uppdrag har därför haft karaktären av en
förhandling där jag koncentrerat mig på att i sakfrågor finna gemensamma och i
verksamheten väl förankrade lösningar. Mitt förslag är att betrakta som en
helhetslösning som inte lämnar utrymme för långtgående ändringar i delfrågor.

Bakgrund

Ansvaret för fastighetsbildningsverksamheten är i dag delat mellan det statliga
lantmäteriet och kommunerna. Huvuddelen av verksamheten bedrivs vid 81 statliga
fastighetsbildningsmyndigheter och 24 fastighetsregistermyndigheter.
Verksamheten utförs också vid 41 kommunala fastighetsbildningsmyndigheter och 29
kommunala fastighetsregistermyndigheter. De kommunala myndigheterna ansvarar för
hela eller del av en kommun. Det delade ansvaret har under drygt en 20-årsperiod
orsakat intressemotsättningar och konflikter kring bl.a. inrättandet av
kommunala fastighetsbildningsmyndigheter och avgränsningen av dessas
verksamhetsområden. Samverkan och samordning mellan stat och kommun inom
lantmäteriområdet har härigenom försvårats.
Den 1 januari 1996 kommer det statliga lantmäteriets organisation att
reformeras. Befintliga statliga fastighetsbildnings- och fastighetsregister-
myndigheter ersätts av 24 regionala lantmäterimyndigheter med länen som
verksamhetsområde. I samband härmed integreras fastighetsregistreringen med
fastighetsbildningen.

Utgångspunkter och grundläggande ställningstaganden

Fastighetsbildningen bör ses som en av många gemensamma uppgifter inom ramen för
ett brett, förtroendefullt och fördjupat samarbete mellan stat och kommun. Det
stora behovet av gemensamma insatser inom lantmäteriområdet överskuggar enligt
min mening den organisatoriska frågan om ansvaret för
fastighetsbildningsverksamheten.
Ansvaret för fastighetsbildningsverksamheten är i grunden statligt. Detta är
naturligt mot bakgrund av verksamheternas karaktär av infrastruktur. Ett väl
fungerande system för fastighetsindelning är av central betydelse för fysisk
planering, markanvändning, fastighetsomsättning, kreditmarknaden med fastigheter
som pant, fastighetstaxering och fastighetsbeskattning, folkbokföring och
statistikproduktion. Staten har ett övergripande ansvar för att det i hela
landet finns en väl fungerande organisation för fastighetsbildningsverksamheten.
Fastighetsbildningsverksamheten har ett nära samband med den kommunala plan-
och byggprocessen. Kommunerna har behov av att samordna fastighetsbildningen med
övriga aktiviteter och aktörer inom plan- och byggprocessen, vilket motiverar en
fortsatt kommunal medverkan inom fastighetsbildningsverksamheten.
Fastighetsbildning innebär myndighetsutövning och handläggande myndigheter
skall därför kännetecknas av obundenhet och opartiskhet samt äga en hög
kompetens. Detta för att säkerställa lika behandling och förutsägbarhet i
myndighetsutövningen. Rättssäkerheten utgör en given utgångspunkt för
överväganden om organisationen för fastighetsbildningsverksamheten.
Den organisation som nu skapas bör vara stabil och långsiktig. Samtidigt bör
den vara flexibel och tillåta förändringar i ansvarsfördelningen i takt med
samhällsutvecklingen. Stabilitet och flexibilitet kan kombineras genom att fasta
och tydliga kriterier formuleras för förändringar i ansvarsfördelningen mellan
stat och kommun.

Mitt förslag

Mitt förslag innebär att ansvaret för fastighetsbildningsverksamheten främst
åvilar staten via Lantmäteriverket, men av verket kan delegeras till kommun
efter särskild ansökan och om vissa villkor är uppfyllda.
De villkor för kommunal medverkan som här föreslås skall vara den enda
bedömningsgrunden för Lantmäteriverkets beslut om delegation till en kommun.
Kommun som uppfyller villkoren för delegation skall utan vidare prövning
beviljas ett eget ansvar för fastighetsbildningsverksamheten.
Tidigare har intressena för att inrätta kommunala fastighetsbildnings-
myndigheter vägts mot möjligheterna att behålla ett tillräckligt verksam-
hetsunderlag för de statliga myndigheterna. De problem detta orsakat har
beskrivits i tidigare utredningar och motiverar att någon sådan avvägning inte
bör ske vid beslut om delegation.
Den kommande omorganisationen av det statliga lantmäteriet skapar
förutsättningar för att nå en rationell verksamhet vid de statliga myndigheterna
utan att särskilda hänsyn till det egna verksamhetsunderlaget behöver tas vid
beslut om kommunala myndigheter.
Mina förslag till villkor för delegation kan sammanfattas i följande sju
punkter:
1. Kommun som ansöker om ett delegerat ansvar skall visa att den kommunala
lantmäterimyndigheten kommer att ha verksamhet inom lantmäteriområdet
motsvarande fem årsarbetskrafter.
2. Minst två av de anställda vid den kommunala lantmäterimyndigheten skall vara
behöriga att handlägga förrättningar. Förutom myndighetens chef skall finnas
ytterligare en tjänsteman med de kunskaper och erfarenheter som krävs för
att utöva ett från chefen delegerat ansvar för förrättningsverksamhet.
3. Chefen för kommunal lantmäterimyndighet skall uppfylla de behörighetsregler
som uppställs i nuvarande lantmäteriinstruktion (SFS 1974:336). Detta
innebär att chefen skall ha civilingenjörsexamen från teknisk högskola eller
motsvarande kunskaper samt minst två års erfarenhet av verksamheter som
utförs vid fastighetsbildnings- eller fastighetsregistermyndighet.
4. Kommunal lantmäterimyndighet skall ha en förväntad volym av
förrättningsverksamhet som inte understiger intäkter på 600 000 kronor per
år. Intäkterna skall härvid uppskattas utifrån ett genomsnitt för en period
på fem år.
5. I ansökan om delegation skall framgå att den kommunala lantmäterimyndigheten
kommer att inordnas i den kommunala organisationen på ett sådant sätt att
den inte blir inordnad under en nämnd med ansvar för mark- och
exploateringsfrågor och/eller inordnas i en förvaltning vars verksamheter
har sådan karaktär.
6. Kommun som ansöker om ett delegerat ansvar för fastighetsbild-
ningsverksamheten skall visa att de arbetsuppgifter som kommer att tilldelas
personalen vid den kommunala lantmäterimyndigheten praktiskt taget
uteslutande omfattar förrättningsverksamhet och verksamheter som ligger inom
ramen för myndighetsservice enligt avsnitt 5.8.
7. Ansökan om ett delegerat ansvar för fastighetsbildningsverksamheten skall
avse ett ansvar utövat av enskild kommun. Kommun kan inte beviljas ett
delegerat ansvar i samverkan med annan kommun.
Kommun som så önskar kan ansöka om ett delegerat ansvar före den 1 juli varje
år. Kommun som medges ett delegerat ansvar inrättar en egen lantmäterimyndighet
för att utföra fastighetsbildningsverksamheten. Ett delegerat ansvar utövas
tills vidare. Ansökningar som avslås kan överklagas till regeringen.

En modifierad odelbarhetsprincip

Kommunala lantmäterimyndigheter skall verka över hela kommunens yta. För att
skapa en tydlig myndighetsstruktur skall den kommunala myndigheten i princip ta
emot alla fastighetsbildningsärenden samt ansvara för förrättningsarkivet inom
sitt verksamhetsområde.
Statlig fastighetsbildning kommer dock fortfarande att utövas även i kommuner
med ett delegerat ansvar för fastighetsbildningsverksamheten. Det råder enighet
om att vissa förrättningar knutna till infrastruktursatsningar, till jord- och
skogsbruket samt vissa specialförrättningar regelmässigt bör handläggas av
statliga lantmäterimyndigheter. Ärendeuppdelningen i övrigt mellan statliga och
kommunala myndigheter bör grundas på samråd och informella överenskommelser.

Rätt för sakägare att begära överlämnande

Enligt mina direktiv skall jag särskilt uppmärksamma de fastighets-
bildningsärenden där en kommun är sakägare. Det är vid dessa ärenden av särskild
vikt att den handläggande förrättningslantmätaren är obunden av kommunala
intressen. Jag kan konstatera att inga konkreta rättssäkerhetsproblem har kunnat
påvisas vid sådana ärenden, men att frågan är viktig för att främja medborgarnas
förtroende för myndigheten. Jag föreslår att sakägare vid förrättning där även
kommunen är sakägare skall ha rätt att efter begäran få ärendet överlämnat till
en statlig lantmäterimyndighet. Denna rättighet skall gälla under hela
förrättningsprocessen. Rätten till överlämnande gäller dock inte de
förrättningar där parterna slutit överenskommelse enligt jordabalkens regler.
Avtal enligt jordabalken är bindande för parterna och normerande för
förrättningen. Förrättningar där sådana avtal ingåtts är därför inte
meningsfulla att förse med överlämnandemöjlighet.

Lantmäteriverkets tillsynsroll

Lantmäteriverket har ett tillsyns- och samordningsansvar för såväl statliga som
kommunala lantmäterimyndigheter. Detta ansvar innebär att Lantmäteriverket skall
tillse att villkoren för ett delegerat ansvar fortlöpande uppfylls i kommuner
med egen lantmäterimyndighet. Om en kommunal myndighet inte uppfyller villkoren
för delegation bör Lantmäteriverket - efter samråd med berörd kommun och efter
att kommunen haft tillfälle att vidtaga åtgärder för att åter uppfylla villkoren
- överväga att dra tillbaka ansvaret för fastighetsbildningsverksamheten till
staten.
Det föreligger ett stort behov av samordning inom det tekniska området mellan
det statliga lantmäteriet och kommunala lantmäterimyndigheter. Kommun som
ansöker om delegation måste redovisa tekniska system som kan leverera och hämta
data enligt en viss standard och därmed säkrar utbytbarhet av data mellan stat
och kommun. Kommun som önskar egen lantmäterimyndighet måste också vara beredd
svara för ajourhållning av ett framtida GFI (geografisk fastighetsindelning)
inom den kommunala myndighetens område.

Förrättningsförberedelser och samarbetsavtal

64 kommuner medverkar via en egen mätningsorganisation i förrättnings-
förberedelser, t.ex. mätningstekniska moment, i den statligt bedrivna
fastighetsbildningen. Denna medverkan baseras sedan 1972 på en form av
samarbetsavtal som benämns C-avtal. Erfarenheterna av detta samarbete mellan det
statliga lantmäteriet och kommunerna är i huvudsak goda och den kommunala
medverkan erbjuder klara samordningsfördelar och rationaliseringsmöjligheter.
Min rekommendation är att Lantmäteriverket och Svenska kommunförbundet når en
överenskommelse om de principer som skall gälla för kommunal medverkan i
förrättningsförberedelser och om ett nytt ramavtal för sådan kommunal medverkan.
Jag anser det mycket angeläget att en sådan överenskommelse träffas och kan
bilda grunden för ett långsiktigt och hållbart samarbete mellan det nya
Lantmäteriverket och landets kommuner. Har inte parterna nått en överenskommelse
när regeringen under hösten 1995 lägger proposition rörande ansvarsfördelningen
för fastighetsbildningen, bör regering och riksdag ta ställning till om en
fastare reglering av frågan är nödvändig.

Genomförande och konsekvenser

Kommuner som önskar inrätta egen lantmäterimyndighet ansöker om ett delegerat
ansvar för verksamheten före den 1 juli 1996. De kommuner som beviljas ett
delegerat ansvar kan inleda sin verksamhet den 1 januari 1998.
Sammantaget torde resultatet av mina förslag bli att antalet kommuner som
utövar ett eget ansvar för fastighetsbildningen blir samma eller något mindre än
i dagens organisation. Detta under förutsättning att möjligheten till avtal av
typen C-avtal kvarstår. I annat fall torde antalet kommuner med egen myndighet
bli större. En påtaglig förändring i relation till tidigare ansvarsfördelning
blir emellertid den generella utvidgningen av det kommunala ansvaret till att i
samtliga fall omfatta hela kommunen.
Sakägarnas behov av tillgång till lokal service gynnas allmänt av möjligheten
till kommunal medverkan i fastighetsbildningen. De statliga
lantmäterimyndigheternas verksamhetsområden utvidgas under 1996 som en följd av
den nya organisationen för det statliga lantmäteriet. Ett något minskat
ärendeunderlag på grund av kommunal medverkan i fastighetsbildningsverksamheten
försämrar därför knappast de statliga myndigheternas möjligheter att ge god
service i kommuner utan egen myndighet. För detta talar också de möjligheter
till samverkan mellan regionala statliga lantmäterimyndigheter som skapas i den
nya organisationen.

Miljödepartementets förslag till författningsreglering med anledning av
betänkandet Fastighetsbildning - en gemensam uppgift för stat och kommun m.m.

1 Förslag till lag om kommunal lantmäterimyndighet

Härigenom föreskrivs följande.

1 § Lantmäteriverket får meddela tillstånd för en kommun att inrätta en
kommunal lantmäterimyndighet. Inrättas en sådan kommunal myndighet svarar
kommunen för verksamheten vid myndigheten.
Om kommunen uppfyller de krav som ställs i 3 §, skall tillstånd lämnas.

2 § I en kommun som fått tillstånd att inrätta en kommunal lantmäterimyndighet
handläggs ärenden om fastighetsbildning av denna myndighet om ärendet inte
1. avser en förrättning som enligt 4 kap. 7 a § fastighetsbildningslagen
(1970:988) överflyttas till den statliga lantmäterimyndigheten i länet,
2. berör flera lantmäterimyndigheters verksamhetsområden,
3. avser stora jord- och skogsbruksförrättningar som inte omfattar
nybebyggelse,
4. specialförrättningar som omfattar större anläggningsförrättningar och
äganderättsutredningar.
I sådana fall skall ärendena handläggas av den statliga lantmäterimyndigheten
i länet.

Tillstånd

3 § En ansökan om tillstånd skall vara skriftlig och innehålla den utredning
som behövs för Lantmäteriverkets prövning.
För tillstånd krävs att
1. ansökan avser verksamhet inom en kommun,
2. förrättningsverksamheten skall ha en förväntad volym som uppgår till sexton
basbelopp enligt 1 kap. 6 § andra stycket lagen (1962:394) om allmän försäkring
beräknad som ett genomsnitt för en period på fem år,
3. kommunen visar att myndigheten kommer att ha en verksamhet som motsvarar
fem årsarbetskrafter,
4. chefen för myndigheten skall ha civilingenjörsexamen från teknisk högskola
eller motsvarande kunskaper samt minst två års erfarenhet av verksamheter som
vid lantmäterimyndighet,
5. ytterligare en av de anställda vid myndigheten är behörig och har de
kunskaper och den erfarenhet som krävs för att utöva ett från chefen delegerat
ansvar för förrättnigar,
6. kommunen visar att de arbetsuppgifter som tilldelas personalen vid
myndigheten i allt väsentligt omfattar förrättningsverksamhet eller ligger inom
ramen för myndighetsservice i anslutning till den verksamheten, och
7. kommunen visar att dess datasystem har den tekniska standard som behövs för
att säkra att data mellan stat och kommun kan utväxlas.

4 § En ansökan skall ha kommit in till Lantmäteriverket senast den 30 juni.
Verket skall fatta beslut i ärendet inom sex månader.
Om tillstånd lämnas att inrätta en kommunal lantmäterimyndighet, får
myndigheten börja sin verksamhet vid det årsskifte som infaller närmast efter
det att ett år förflutit sedan beslutet meddelats.

5 § Om en ansökan är bristfällig skall Lantmäteriverket förelägga kommunen
att avhjälpa bristen inom viss tid. Följer kommunen inte föreläggandet får
Lantmäteriverket avvisa ansökan, om bristen är så väsentlig att ansökan inte kan
ligga till grund för prövning av ärendet.

Återkallelse av tillstånd

6 § Ett tillstånd får återkallas, om kommunen åsidosätter sina skyldigheter
enligt den lagstiftning som reglerar förrättningsverksamheten eller enligt
föreskrifter som gäller för sådan verksamheten eller om verksamheten inte längre
kan antas uppfylla de förutsättningar som anges i 3 §.

7 § Om en kommun inte längre vill ansvara för verksamheten vid en kommunal
lantmäterimyndighet, skall kommunen anmäla detta till Lantmäteriverket. En
sådan anmälan skall ha kommit in till Lantmäteriverket senast den 30 juni. När
en sådan anmälan inkommit förfaller kommunens tillstånd.
Kommunen får avsluta sin verksamhet vid det årsskifte som infaller närmast
efter det att ett år förflutit sedan återkallelsen gjordes.

Föreskrifter och tillsyn

8 § Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får meddela de övriga
föreskrifter som behövs för tillämpningen av denna lag.

9 § Lantmäteriverket utövar tillsyn över den kommunala lantmäteriverksamheten.

Överklagande

10 § Lantmäteriverkets beslut enligt 3-6 §§ får överklagas till regeringen.

_______________

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996 då lagen (1971:133) om kommunal
fastighetsbildningsmyndighet och fastighetsregistermyndighet upphör att gälla.
2. Beslut om inrättande av kommunal fastighetsbildningsmyndighet och
fastighetsregistermyndighet som fattats enligt lagen (1971:133) om kommunal
fastighetsbildningsmyndighet och fastighetsregistermyndighet skall dock gälla
till den 31 december 1997, om inte annat förordnas.

2 Förslag till lag om ändring i fastighetsbildningslagen (1970:988)

Härigenom föreskrivs att det i fastighetsbildningslagen (1970:988) skall
införas en ny paragraf, 4 kap. 7 a §, av följande lydelse.

4 kap.
7 a § Om en kommun är sakägare vi en förrättning som handläggs av en kommunal
lantmäterimyndighet, får kommunen eller en annan sakägare begära att
förrättningen i stället handläggs av lantmäterimyndigheten i länet.
En sådan begäran skall lämnas till förrättningsmannen innan förrättningen
avslutats. Sedan begäran lämnats skall förrättningen avbrytas och
förrättningsmannen underrätta lantmäterimyndigheten i länet.
Lantmäterimyndigheten i länet skall utse en ny förrättningsman som skall
fortsätta förrättningen.
Bestämmelserna i denna paragraf omfattar inte förrättningar till följd av
avtal som slutits om köp och byte enligt 4 kap. jordabalken.

__________________

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996.

Förteckning över remissinstanser till Huvudmannaskapsutredningens betänkande och
Miljödepartementets promemoria

Efter remiss har yttranden kommit in från Domstolsverket, Svea hovrätt,
Göteborgs tingsrätt, Mariestads tingsrätt, Kammarrätten i Sundsvall,
Datainspektionen, Försvarsmakten högkvarteret, Fortifikationsverket,
Överstyrelsen för civil beredskap, Statens räddningsverk, Postverket, Banverket,
Vägverket, Sjöfartsverket, Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut,
Statskontoret, Statistiska centralbyrån, Riksrevisionsverket, Riksskatteverket,
Boverket, Statens bostadskreditnämnd, Tekniska högskolan i Stockholm, Statens
jordbruksverk, Skogsstyrelsen, Riksarkivet, Språk- och folkminnesinstitutet,
Riksantikvarieämbetet och statens historiska muséer, Konkurrensverket, Statens
fastighetsverk, Sveriges geologiska undersökning, Länsstyrelsen i Östergötlands
län, Länsstyrelsen i Blekinge län, Länsstyrelsen i Kopparbergs län, Länssty-
relsen i Gävleborgs län, Länsstyrelsen i Norrbottens län, Statens
naturvårdsverk, Statens lantmäteriverk, Centralnämnden för fastighetsdata,
Botkyrka kommun, Stockholms kommun, Katrineholms kommun, Linköpings kommun,
Nässjö kommun, Nybro kommun, Osby kommun, Malmö kommun, Kungsbacka kommun,
Göteborgs kommun, Strömstads kommun, Lysekils kommun, Torsby kommun, Hällefors
kommun, Västerås kommun, Gävle kommun, Hofors kommun, Ljusdals kommun,
Nordmalings kommun, Vilhelmina kommun, Kiruna kommun, Piteå kommun, Rymdbolaget,
Telia AB, Vattenfall AB, Arkitekt- och ingenjörsföretagen, Kartteknikernas
intresseförening, Lanbrukarnas riksförbund, Landsorganisationen i Sverige,
Skogsindustrierna, Svenska bankföreningen, Svenska kommunaltekniska föreningen,
Svenska kommunförbundet, Sveriges akademikers centralorganisation, Sveriges
fastighetsägareförbund, Sveriges kart- och mätningstekniska förening, Sveriges
lantmätareförening, Tjänstemännens centralorganisation, och Villaägarnas
riksförbund.
Yttrande har dessutom kommit in från Skövde kommun, Tyresö kommun, Eslövs
kommun, Karlskoga kommun, Karlstads kommun, Örnsköldsviks kommun, Borlänge
kommun, Jönköpings kommun, Östersunds kommun, Karlshamns kommun, Vänersborgs
kommun, Kristianstads kommun, Ånge kommun, MBK-gruppen i Gävleborgs län,
Perstorps kommun, Vetlanda kommun, Mora kommun, Bjuvs kommun, Götene kommun,
Varbergs kommun, Vellinge kommun, Norrskensflammorna, Nacka kommun, Älvdalens
kommun, Hudiksvalls kommun, Kinda kommun, Klippans kommun, Härnösands kommun,
Grästorps kommun, Hässleholms kommun, Mjölby kommun, Åstorps kommun, Mönsterås
kommun, Skellefteå kommun, Sjöbo kommun, Ljusnarsbergs kommun, Kristinehamns
kommun, Helsingborgs kommun, Borlänge, Hedemora och Ludvika lantmäteridistrikt,
LänsMBK-gruppen i Skaraborg, Avesta kommun, Eskilstuna kommun, Kalmar kommun,
Kramfors kommun, Sundsvalls kommun, Stenungsunds kommun, Sandvikens kommun,
Solna kommun, Årjängs kommun, Västerviks kommun, Uddevalla kommun, Gotlands
kommun, Hylte kommun, Kumla kommun, Mölndals kommun, Sollentuna kommun,
Strömsunds kommun, Åmåls kommun, Örebro kommun, Kommunförbundet i Kristianstads
län, Lantmäteriets civilingenjörsförening, ST-Lantmäteri, Bollnäs kommun,
Bromölla kommun, Orsa kommun, Örkelljunga kommun, Huddinge kommun, Trollhättans
kommun, Sunne kommun, Tjörns kommun, Ängelholms kommun, Värmdö kommun och
Sollefteå kommun.

De till Lagrådet remitterade lagförslagen

1 Förslag till lag om kommunal lantmäterimyndighet

Härigenom föreskrivs följande.

Inrättande av en kommunal lantmäterimyndighet

1 § Regeringen får meddela tillstånd för en kommun att inrätta en kommunal
lantmäterimyndighet och att ansvara för verksamheten vid myndigheten.

2 § För tillstånd krävs att kommunen visar att
1. myndigheten har hela kommunen som sitt verksamhetsområde,
2. myndighetens arbetsuppgifter omfattar förrättningsverksamhet och
myndighetsservice i anslutning till förrättningsverksamheten,
3. myndighetens verksamhet har tillräcklig omfattning för att upprätthålla
nödvändig kompetens,
4. två personer inom myndigheten har den kompetens och erfarenhet som krävs
för att ansvara för förrättningar,
5. myndighetens informationssystem har sådan teknisk standard som säkrar det
informationsutbyte mellan stat och kommun som behövs inom lantmäteriområdet.

3 § En kommun som vill inrätta en kommunal lantmäterimyndighet skall ge in en
ansökan om tillstånd till Lantmäteriverket. Ansökan skall vara skriftlig och
innehålla den utredning som behövs för ärendets prövning.

4 § En kommunal lantmäterimyndighet skall börja sin verksamhet vid det
årsskifte som infaller närmast efter det att ett år förflutit sedan tillståndet
meddelades.
Om Lantmäteriverket medger det får verksamheten påbörjas tidigare än vad som
framgår av första stycket.

Myndighetens verksamhet

5 § Den kommunala lantmäterimyndigheten handlägger ärenden om
fastighetsbildning, fastighetsbestämning och fastighetsregistrering inom
kommunen. Till den statliga lantmäterimyndigheten i länet skall dock överlämnas
1. förrättningar som avses i 4 kap. 7 a andra stycket § fastighets-
bildningslagen (1970:988),
2. förrättningar som avser flera lantmäterimyndigheters verksamhetsområden,
3. stora jord- och skogsbruksförrättningar som inte omfattar ny bebyggelse,
4. andra särskilda förrättningar som av kompetens- eller resursskäl inte bör
handläggas hos myndigheten.

Tillsyn

6 § Lantmäteriverket utövar tillsyn över verksamheten vid de kommunala
lantmäterimyndigheterna.

Myndighetens upphörande

7 § Om en kommun inte längre vill ansvara för verksamheten vid en kommunal
lantmäterimyndighet, skall kommunen anmäla detta till Lantmäteriverket.
Kommunens tillstånd upphör att gälla vid det årsskifte som infaller närmast
efter det att ett år förflutit sedan anmälan kom in till Lantmäteriverket.
Om Lantmäteriverket medger det får verksamheten upphöra tidigare än vad som
framgår av första stycket.

8 § Om verksamheten vid lantmäterimyndigheten inte uppfyller de förutsättningar
som anges i 2 § eller om myndigheten i något väsentligt hänseende brister i sin
myndighetsfunktion, får kommunens tillstånd återkallas av regeringen efter
anmälan från Lantmäteriverket.

_______________

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996 då lagen (1971:133) om kommunal
fastighetsbildningsmyndighet och fastighetsregistermyndighet upphör att gälla.
2. Beslut om inrättande av kommunal fastighetsbildningsmyndighet och
fastighetsregistermyndighet som meddelats enligt lagen (1971:133) om kommunal
fastighetsbildningsmyndighet och fastighetsregistermyndighet skall gälla till
den 31 december 1997, om inte annat förordnas. För sådana myndigheter skall
äldre bestämmelser tillämpas även i övrigt.
3. En kommun som den 31 december 1995 inte har en egen fastighets-
bildningsmyndighet får inrätta en kommunal lantmäterimyndighet tidigast den 1
januari 1999, om inte Lantmäteriverket medger annat.

2 Förslag till lag om ändring i fastighetsbildningslagen (1970:988)

Härigenom föreskrivs i fråga om fastighetsbildningslagen (1970:988)7
dels att 16 kap. 15 § samt 19 kap. 3, 5 och 6 §§ skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas tre nya paragrafer, 4 kap. 7 a och 34 a §§
samt 16 kap. 12 a §, av följande lydelse.

--------------------------------------------------------------------
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
4 kap.
7 a §
--------------------------------------------------------------------
Om en kommun är sakägare vid en
förrättning, som handläggs av en
kommunal lantmäterimyndighet, får
kommunen eller en annan sakägare
begära att förrättningen i stället
skall handläggas av lant-
mäterimyndigheten i länet.
--------------------------------------------------------------------
En sådan begäran skall göras hos
förrättningslantmätaren innan
förrättningen avslutats. Förrätt-
ningen skall då avbrytas och ären-
det överlämnas till lantmäterimyn-
digheten i länet.
--------------------------------------------------------------------
Bestämmelserna i denna paragraf
omfattar inte förrättningar som
grundas på avtal om köp, byte eller
gåva enligt 4 kap. jordabalken.

34 a §
--------------------------------------------------------------------
Lantmäterimyndigheten i länet får
uppdra åt en annan statlig eller
kommunal myndighet med kompetens
inom lantmäteriområdet att utföra
åtgärder enligt 4 kap. 25 § första
stycket, 27 och 28 §§.

16 kap.
12 a §
--------------------------------------------------------------------
Endast om det finns synnerliga
skäl får en kommunal lantmäteri-
myndighets förrättning undanröjas på
grund av att myndigheten handlagt
ärendet i stället för att lämna över
det till den statliga lantmäteri-
myndigheten enligt 5 § lagen
(1995:000) om kommunal lant-
mäterimyndighet.

15 §
--------------------------------------------------------------------
Om en avslutad förrättning har
överklagats, skall fastighetsdom-
stolen ofördröjligen och senast
inom fyra dagar tillställa
fastighetsregistermyndigheten en
kopia av skrivelsen med
överklagandet.
--------------------------------------------------------------------
Sedan domstolens utslag eller Sedan en fastighetsdomstols
slutliga beslut i utslag eller slutliga beslut i
fastighetsbildningsmål vunnit fastighetsbildningsmål vunnit laga
laga kraft, skall för- kraft, skall förrättningsakten och
rättningsakten och en kopia av en kopia av utslaget eller
utslaget eller beslutet sändas beslutet sändas till
till lantmäterimyndigheten. Om
fastighetsregistermyndigheten. avgörandet överklagas i viss del
Om förrättningen skall fortsättas, och om det med anledning av
sänds handlingarna i stället till domstolens avgörande i övrigt kan
fastighetsbildningsmyndigheten. uppkomma fråga om registrering,
Om avgörandet överklagas i viss skall handlingarna sändas till
del och om det med anledning av lantmäterimyndigheten. Efter
domstolens avgörande i övrigt kan registrering skall myndigheten
uppkomma fråga om registrering, omedelbart sända tillbaka
skall handlingarna sändas till förrättningsakten till domstolen.
fastighetsregistermyndigheten.
Efter registreringsfrågans
handläggning skall myndigheten
omedelbart återställa
förrättningsakten.

19 kap.
3 §
Uppgift om fastighetsbildning eller fastighetsbestämning införs snarast
möjligt sedan förrättningen avslutats och denna eller, om den har överklagats,
domstolens avgörande vunnit laga kraft.
--------------------------------------------------------------------
Även om förrättningen inte har Även om förrättningen inte har
avslutats skall uppgift om avslutats får uppgift om ett sådant
fastighetsbildnings- eller fastighetsbildnings- eller
fastighetsbestämningsbeslut, som fastighetsbestämningsbeslut, som
skulle ha överklagats särskilt, skulle ha överklagats särskilt,
införas så snart beslutet vunnit införas så snart beslutet vunnit
laga kraft, om laga kraft.
fastighetsbildningsmyndigheten
begär det.
Överklagas beslut eller åtgärd vid avslutad förrättning eller överklagas
fastighetsbildnings- eller fastighetsbestämningsbeslut särskilt, får uppgift med
anledning av förrättningen eller beslutet införas i fastighetsregistret i fråga
om sådan del som uppenbarligen inte berörs av överklagandet. Motsvarande gäller
när domstols avgörande i ett fastighetsbildningsmål överklagas.

5 §
--------------------------------------------------------------------
Lider någon förlust till följd av Lider någon förlust till följd av
tekniskt fel i tekniskt fel i fastighetsregister
fastighetsregister som föres med som föres med användande av auto-
användande av automatisk matisk databehandling eller i an-
databehandling eller i anordning ordning som hos inskrivnings-
som hos inskrivningsmyndighet, eller lantmäterimyndighet är
fastighetsbildningsmyndighet ansluten till registret, har han
eller fastighetsregistermyndig- rätt till ersättning av staten. Har
het är ansluten till registret, den skadelidande medverkat till
har han rätt till ersättning av förlusten genom att utan skälig
staten. Har den skadelidande anledning underlåta att vidtaga
medverkat till förlusten genom åtgärd för bevarande av sin rätt
att utan skälig anledning eller har han på annat sätt
underlåta att vidtaga åtgärd för medverkat till förlusten genom
bevarande av sin rätt eller har eget vållande, skall ersättningen
han på annat sätt medverkat till efter vad som finnes skäligt
förlusten genom eget vållande, nedsättas eller helt bortfalla.
skall ersättningen efter vad som
finnes skäligt nedsättas eller
helt bortfalla.
Rättelse av uppenbar oriktighet till följd av tekniskt fel i fastighets-
register som avses i första stycket får utan hinder av 4 § första stycket första
punkten ske även om det kan medföra förfång för fastighetsägare eller
rättighetshavare. Tillfälle att yttra sig skall lämnas, förutom fastighetsägare
och rättighetshavare, myndighet som avses i 18 kap. 5 § första stycket
jordabalken. Kommer till följd av beslut i ärende om rättelse enligt andra
stycket förlust att tillskyndas ägare eller rättighetshavare har han rätt till
ersättning av staten. Ersättning utgår dock icke, om han med hänsyn till felets
beskaffenhet eller andra omständigheter bort inse att fel förekommit.
I fråga om ersättning som avses i denna paragraf äger 18 kap. 5 och 7 §§
jordabalken motsvarande tillämpning.

6 §
--------------------------------------------------------------------
Fastighetsregistreringen Lantmäterimyndigheten svarar för
ankommer på fastighetsregistret.
fastighetsregistermyndighet. Om
sådan myndighet finns särskilda
bestämmelser.

______________

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996.
2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om fastighetsbildning och
fastighetsregistrering som sker vid myndighet som inrättats enligt lagen
(1971:133) om kommunal fastighetsbildningsmyndighet och
fastighetsregistermyndighet.

**FOOTNOTES**

7Lagen omtryckt 1992:1212.

3 Förslag till lag om ändring i miljöskyddslagen (1969:387)

Härigenom föreskrivs1 att 23 och 24 §§ miljöskyddslagen (1969:387)2 skall ha
följande lydelse.

--------------------------------------------------------------------
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
23 §3
Koncessionsnämnden får förbjuda fortsatt miljöfarlig verksamhet som omfattas
av tillstånd enligt denna lag
1. om den som har sökt tillståndet har vilselett tillståndsmyndigheten genom
att lämna oriktiga uppgifter av betydelse för tillståndet,
--------------------------------------------------------------------
2. när villkor som gäller för 2. när för verksamheten gällande
verksamheten åsidosatts i villkor eller med stöd av 5 a §
betydande mån eller första stycket meddelade föreskrif-
ter har åsidosatts i betydande mån,
3. om det genom verksamheten uppkommit någon olägenhet av väsentlig betydelse
som inte förutsågs när verksamheten tilläts.
När förbud meddelas enligt första stycket, får tillståndet återkallas helt
eller delvis.

24 §4
Koncessionsnämnden får, efter vad som är skäligt, ändra eller upphäva gällande
villkor för en miljöfarlig verksamhet eller meddela nya villkor för den
1. när - från det att tillståndsbeslutet vann laga kraft - förflutit tio år
eller den kortare tid som, på grund av vad som följer av Sveriges medlemskap i
Europeiska unionen, föreskrivs av regeringen eller den myndighet som regeringen
bestämmer,
2. om den som har sökt tillståndet har vilselett tillståndsmyndigheten genom
att lämna oriktiga uppgifter av betydelse för tillståndet och ett förbud
framstår som en alltför ingripande åtgärd,
--------------------------------------------------------------------
3. när villkor som gäller för 3. när för verksamheten gällande
verksamheten åsidosatts på ett sättvillkor eller med stöd av 5 a §
som varit av mer än ringa första stycket meddelade föreskrif-
betydelse, ter har åsidosatts på ett sätt som
varit av mer än ringa betydelse,
4. om det genom verksamheten uppkommit någon olägenhet som inte förutsågs när
verksamheten tilläts och ett förbud framstår som en alltför ingripande åtgärd,
5. om förhållandena i omgivningen har ändrats väsentligt,
6. om en från miljösynpunkt väsentlig förbättring kan uppnås med användning av
någon ny process- eller reningsteknik,
7. om användandet av något ny teknik för mätning eller uppskattning av
förorening eller annan störning skulle medföra väsentligt bättre förutsättningar
för att kontrollera verksamheten.
I fall som avses i första stycket 4 får Koncessionsnämnden också besluta om
andra åtgärder som behövs för att förebygga eller minska olägenheten för
framtiden.

______________

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996.

**FOOTNOTES**

1Jfr rådets direktiv 80/68/EEG av den 17 december 1979
om skydd för grundvatten mot förorening genom vissa farliga
ämnen (EGT nr L 20, 26.1.1980, s. 43, Celex 380L0068).

2Lagen omtryckt 1989:363.

3Senaste lydelse 1988:924.

4Senaste lydelse 1995:825.

Lagrådet

Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1995-10-05.

Närvarande: f.d. regeringsrådet Bertil Voss, justitierådet Johan Munck,
regeringsrådet Karl-Ingvar Rundqvist.

Enligt en lagrådsremiss den 28 september 1995 (Miljödepartementet) har rege-
ringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till

1. lag om kommunal lantmäterimyndighet,
2. lag om ändring i fastighetsbildningslagen (1970:988),
3. lag om ändring i miljöskyddslagen (1969:387).

Förslagen har inför Lagrådet föredragits av hovrättsassessorerna Kjell-Olof
Wennström och Anna Dixelius.

Förslagen föranleder följande yttrande av Lagrådet:

Förslaget till lag om kommunal lantmäterimyndighet

1 §

Enligt denna paragraf skall en kommun, som fått tillstånd att inrätta en
kommunal lantmäterimyndighet, ansvara för verksamheten vid myndigheten.
I remissförslagets allmänna motivering och författningskommentar understryks
att staten har det övergripande ansvaret för fastighetsbildningsverksamheten.
Detta framgår inte direkt av lagtexten men kan sägas ha kommit till uttryck
genom bestämmelserna i 6 § att Lantmäteriverket utövar tillsyn över verksamheten
vid de kommunala lantmäterimyndigheterna och i 8 § om återkallelse av kommunens
tillstånd att driva verksamheten vid myndigheten.
Det ansvar för verksamheten, som enligt förevarande paragraf läggs på
kommunen, innebär således inte någon begränsning av statens övergripande ansvar
för fastighetsbildningsverksamheten. Det är därför missvisande, när det i
regeringens förslag under avsnitt 4.3 i den allmänna motiveringen sägs att
statens ansvar kan delegeras till en kommun. Kommunens ansvar kan inte omfatta
annat än att bestrida kostnaderna för verksamheten och att göra det möjligt för
myndigheten att bedriva verksamheten effektivt och i organisatoriskt lämplig
form. Myndighetens verksamhet skall styras endast av fastighetsbildningens
regelsystem och bedrivas på det sätt som enligt 1 kap. 9 § regeringsformen krävs
i en myndighetsfunktion, dvs. att beakta allas likhet inför lagen samt iaktta
saklighet och opartiskhet. Detta måste beaktas vid inordnandet av en kommunal
lantmäterimyndighet i den kommunala organisationen. Myndigheten måste vara
fristående från kommunens politiska ledning. Inordnas den under en befintlig
nämnd eller annan kommunal enhet, är det angeläget att den inte i sin verksamhet
utsätts för politiska påtryckningar från den nämnden eller enheten.
För att undvika missförstånd om vad som åligger kommunerna förordar Lagrådet
att i förevarande paragraf ordet ansvara ersätts med ordet svara , dvs. det
ordval som används i 1 § lagen (1971:133) om kommunal fastighetsbild-
ningsmyndighet och fastighetsregistermyndighet.

2 §

Paragrafen anger i fem punkter de förutsättningar som avses gälla för att
tillstånd skall få meddelas en kommun att inrätta en kommunal lant-
mäterimyndighet. Brister det i fråga om någon av dessa förutsättningar får
tillstånd inte meddelas, men avsikten är å andra sidan enligt motiven att
tillstånd skall meddelas, om förutsättningarna är uppfyllda. Mot denna bakgrund
bör vissa jämkningar i den föreslagna avfattningen aktualiseras.
Både lagtextens lydelse och motiven ger till en början anledning att ställa
frågan om de krav som avser exempelvis personalens kompetens och myndighetens
informationssystem skall förstås så att kommunen redan vid ansökningstillfället
skall visa att den förfogar över personal och informationssystem som tillgodoser
de uppställda kraven eller om det är tillräckligt att den utredning som kommunen
åberopar ger vid handen att kraven kommer att kunna uppfyllas i den händelse att
tillstånd meddelas. Eftersom myndigheten när ansökningen görs ännu inte har
inrättats, får det senare alternativet antas vara avsett. Formuleringarna bör
jämkas med beaktande härav.
Enligt den föreslagna punkten 2 skall kommunen visa att myndighetens
arbetsuppgifter omfattar förrättningsverksamhet och myndighetsservice i
anslutning till förrättningsverksamheten . Av motiven framgår att avsikten är
att arbetsuppgifterna praktiskt taget uteslutande skall omfatta sådan verksamhet
som nu har sagts. Detta bör komma till uttryck i lagtexten.
Enligt motiven skall kommunen vidare visa att myndigheten kommer att
organiseras så att den får en sådan oberoende ställning som är förutsatt. Detta
har emellertid inte kommit till uttryck i lagtexten. Det kan ske genom att ett
krav ställs på kommunen att visa att myndigheten kommer att få en för ändamålet
lämplig organisation.
I enlighet med det anförda och med vissa redaktionella ändringar i övrigt bör
paragrafen kunna få följande lydelse:

För tillstånd krävs att kommunen visar att
1. myndigheten kommer att få hela kommunen som sitt verksamhetsområde,
2. myndighetens arbetsuppgifter väsentligen kommer att begränsas till
förrättningsverksamhet och myndighetsservice i anslutning till för-
rättningsverksamheten,
3. myndigheten kommer att få en för ändamålet lämplig organisation och en
verksamhet som kan beräknas få tillräcklig omfattning för att nödvändig
kompetens skall kunna upprätthållas,
4. minst två tjänstemän inom myndigheten kommer att ha den kompetens och
erfarenhet som krävs för att handlägga förrättningar,
5. myndighetens informationssystem kommer att få en sådan teknisk standard som
säkerställer det informationsutbyte mellan stat och kommun som behövs inom lant-
mäteriområdet.

5 §

Enligt paragrafen gäller som huvudregel att den kommunala lantmäterimyndigheten
är behörig att handlägga samtliga ärenden om fastighetsbildning,
fastighetsbestämning och fastighetsregistrering inom kommunen. I fyra särskilt
uppräknade fall avses dock gälla att den kommunala lantmäterimyndigheten blir
skyldig att överlämna förrättningar till den statliga lantmäterimyndigheten i
länet. Föreligger inte något av dessa fall får den kommunala myndigheten inte
överlämna en förrättning.
Regleringen får anses innebära att, om en förrättning överlämnas, den
statliga lantmäterimyndigheten är förhindrad att ingå i prövning av frågan om
det funnits förutsättningar enligt paragrafen att överlämna förrättningen. Den
statliga myndigheten måste emellertid vara bibehållen vid sin skyldighet att
pröva andra frågor angående sin behörighet, t ex frågor med anknytning till 4
kap. 7 § fastighetsbildningslagen.
Fråga kan uppkomma om möjligheten för en sakägare att överklaga en kommunal
lantmäterimyndighets beslut i en fråga om överlämnande av en förrättning. Något
fullföljdsförbud har inte föreslagits i remissen, och fastighetsbildningslagens
överklaganderegler torde därmed bli tillämpliga. Enligt denna lag gäller i
princip att alla beslut av en fastighetsbildningsmyndighet som avser förfarandet
kan överklagas (se t ex Landahl - Nordström, Fastighetsbildningslagen, 2 uppl s
137), låt vara att överklagande endast i de fall som anges i 15 kap. 2-4 §§
skall göras särskilt; i andra fall skall enligt 15 kap. 6 § överklagande ske
sedan förrättningen slutförts eller förklarats inställd. En konsekvens av detta
torde bli att ett beslut av en kommunal lantmäterimyndighet om att överlämna ett
mål kan överklagas särskilt endast på den grunden att förrättningen därmed
onödigt uppehålles (se 15 kap. 4 §). I andra fall skulle talan mot beslutet få
föras först sedan den statliga lantmäterimyndigheten skilt ärendet från sig.
Med den utgångspunkten att den statliga lantmäterimyndigheten är förhindrad
att pröva förutsättningarna för ett överlämnande synes det emellertid knappast
meningsfullt att tillåta överklagande av ett sådant beslut. Även om den
kommunala myndigheten skulle ha gjort en uppenbar felbedömning vid ett beslut om
överlämnande kan ju sakägarnas rättssäkerhet inte försämras av att det blir den
statliga myndigheten som skall handlägga ärendet. Lagrådet vill därför föreslå
att det som ett andra stycke i 5 § intas en regel av följande lydelse: Beslut
av den kommunala lantmäterimyndigheten att överlämna en förrättning får inte
överklagas .
Det sålunda förslagna taleförbudet blir inte tillämpligt på ett beslut av den
kommunala lantmäterimyndigheten att underlåta att överlämna ett mål. Ett sådant
ställningstagande bör i och för sig kunna bringas under prövning av högre
instans, låt vara att det i enlighet med vad som i remissen föreslås vid 16 kap.
12 a § fastighetsbildningslagen kommer att krävas synnerliga skäl för att den
kommunala myndighetens förrättning skall kunna undanröjas på sådan grund.

Förslaget till lag om ändring i fastighetsbildningslagen (1970:988)

Begreppet fastighetsbildningsmyndighet används på åtskilliga ställen i
fastighetsbildningslagen, t.ex. i 4 kap. där det finns ett avsnitt med närmare
bestämmelser om fastighetsbildningsmyndighet. Som en konsekvens av de
organisatoriska förändringar som lagrådsremissen behandlar föreslås i två
paragrafer, nämligen 16 kap. 15 § och 19 kap. 5 §, ändringar som innebär att
ordet fastighetsbildningsmyndighet eller böjningsform därav ersätts av
lantmäterimyndighet i motsvarade form. Vidare ändras 19 kap. 3 § så att
begreppet fastighetsbildningsmyndighet slopas där. I övriga lagrum där begreppet
nämns föreslås däremot inte några ändringar och remissen lämnar inte besked i
frågan om eller när sådana konsekvensändringar avses bli genomförda. Vid
lagrådsföredragningen har emellertid upplysts att avsikten är att lägga fram
förslag om en s.k. trolleribestämmelse för att åstadkomma den behövliga
begreppsförändringen. Med hänsyn till det sagda förutsätter Lagrådet att den
ytterligare terminologiska anpassning som behövs kommer till stånd tidsmässigt
samordnat med ikraftträdandet av nu förevarande lagförslag.
I anslutning härtill bör uppmärksammas att anpassningen även bör innefatta en
ny reglering av frågan var ansökan om fastighetsbildning skall göras (jfr 4 kap.
8 § första stycket fastighetsbildningslagen).

16 kap.
12 a §

Förslaget innebär att en kommunal lantmäterimyndighets beslut endast om det
finns synnerliga skäl får undanröjas på grund av att myndigheten handlagt
ärendet i stället för att lämna över det till den statliga lantmäterimyndigheten
enligt 5 § lagen om kommunal lantmäterimyndighet. Lagrådet har inte någon
erinran mot detta förslag. Någon reglering föreslås inte för den omvända
situationen, dvs. om den kommunala lantmäterimyndigheten har överlämnat en
förrättning till den statliga myndigheten trots att lagliga förutsättningar
saknats för detta. Godtas vad Lagrådet anfört i anslutning till 5 § förslaget
till lag om kommunal lantmäterimyndighet, behövs inte heller någon reglering i
detta hänseende, eftersom förrättningen inte kommer att kunna undanröjas på
sådan grund.

Förslaget till lag om ändring i miljöskyddslagen (1969:387)

Lagrådet lämnar förslaget utan erinran.

Miljödepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 12 oktober 1995

Närvarande: statsministern Carlsson, ordförande, och statsråden Sahlin,
Hellström, Peterson, Thalén, Freivalds, Wallström, Tham, Schori, Blomberg,
Heckscher, Hedborg, Andersson, Winberg, Uusmann, Nygren, Ulvskog, Sundström,
Lindh, Johansson

Föredragande: statsrådet Lindh

Regeringen beslutar proposition 1995/96:78 Ansvaret för fastighets-
bildningsverksamheten, m.m.

Rättsdatablad

--------------------------------------------------------------------
Författningsrubrik Bestämmelser som inför, Celexnummer för
ändrar, upphäver eller bakomliggande EG-
upprepar ett regler
normgivningsbe-
myndigande

--------------------------------------------------------------------
Lag om ändring i 23, 24 §§ 380L0068
miljöskyddslagen
(1969:387)