Prop.
1995/96:78
Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.
Stockholm den 12 oktober 1995
Ingvar Carlsson
Anna Lindh
(Milj ödepartementet)
I propositionen läggs fram förslag i fråga om ansvaret för fastighets-
bildningsverksamheten. Förslagen innebär att detta ansvar liksom hittills
i princip skall vila på staten. En kommun skall dock, efter särskild
ansökan och om vissa villkor är uppfyllda, kunna få tillstånd att inrätta
en kommunal lantmäterimyndighet.
Vidare läggs fram förslag om vissa författningsändringar med anledning
av omorganisationen av lantmäteri- och fastighetsdataverksamheten.
I propositionen föreslås också vissa ändringar i miljöskyddslagen.
1 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 78
Prop. 1995/96:78
1 Förslag till riksdagsbeslut..................... 5
2 Lagtext ................................ 7
2.1 Förslag till lag om kommunal lantmäterimyndighet . 7
2.2 Förslag till lag om ändring i fastighetsbildningslagen
(1970:988).......................... 9
2.3 Förslag till lag om ny beteckning på Statens lant-
mäteriverk och Centralnämnden for fastighetsdata . . 14
2.4 Förslag till lag om ny beteckning på fastighetsbild-
ningsmyndighet, fastighetsregistermyndighet och
överlantmätarmyndighet.................. 15
2.5 Förslag till lag om ändring i jordabalken........ 16
2.6 Förslag till lag om ändring i utsökningsbalken .... 17
2.7 Förslag till lag om ändring i lagen (1939:608) om
enskilda vägar........................ 18
2.8 Förslag till lag om ändring i lagen (1970:991) om
ändring i kommunal och ecklesiastik indelning i
samband med fastighetsbildning ............. 19
2.9 Förslag till lag om ändring i lagen (1971:1037) om
äganderättsutredning och legalisering.......... 20
2.10 Förslag till lag om ändring i expropriationslagen
(1972:719).......................... 21
2.11 Förslag till lag om ändring i lagen (1973:1084) om
avveckling av vissa godmanskap för delägare i
skifteslag........................... 22
2.12 Förslag till lag om ändring i ledningsrättslagen
(1973:1144) ......................... 23
2.13 Förslag till lag om ändring i anläggningslagen
(1973:1149) ......................... 24
2.14 Förslag till lag om ändring i lagen (1973:1150) om
förvaltning av samfälligheter ............... 25
2.15 Förslag till lag om ändring i lagen (1973:1151) om
införande av anläggningslagen (1973:1149) och lagen
(1973:1150) om förvaltning av samfälligheter..... 26
2.16 Förslag till lag om ändring i jordförvärvslagen
(1979:230).......................... 27
2.17 Förslag till lag om ändring i fastighetstaxeringslagen
(1979:1152) ......................... 28
2.18 Förslag till lag om ändring i sekretesslagen
(1980:100).......................... 29
2.19 Förslag till lag om ändring i vattenlagen
(1983:291).......................... 30
2.20 Förslag till lag om ändring i plan- och bygglagen
(1987:10)........................... 31
2.21 Förslag till lag om ändring i lagen (1987:11) om ex-
ploateringssamverkan .................... 32
2.22 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:448) om
pantbrevsregister ...................... 33
2.23 Förslag till lag om ändring i lagen (1995:000) om
ändring i plan- och bygglagen (1987:10)........ 34
2.24 Förslag till lag om ändring i lagen (1995:000) om
ändring i fastighetsbildningslagen (1970:988)..... 35
2.25 Förslag till lag om ändring i miljöskyddslagen
(1969:387).......................... 36
3 Ärendet och dess beredning.................... 38
3.1 Riksdagens beslut om omorganisation ......... 39
3.2 Organisationsfrågor..................... 40
4 Ansvaret för fastighetsbildningen................. 40
4.1 Nuvarande verksamhet och organisation........ 40
4.1.1 Fastighetsbildningen ................ 41
4.1.2 Fastighetsregistreringen .............. 41
4.1.3 Mätning m.m..................... 42
4.2 Allmänna utgångspunkter for den framtida organisa-
tionen ............................. 43
4.3 Statligt ansvar med möjlighet till kommunal med-
verkan ............................. 44
4.4 Tillstånd krävs för att inrätta en kommunal lant-
mäterimyndighet ...................... 47
4.5 Förutsättningar för tillstånd................ 49
4.5.1 Verksamhetens inriktning och omfattning ... 49
4.5.2 Myndighetens kompetens............. 52
4.5.3 Teknisk standard .................. 53
4.6 Myndighetens verksamhet................. 54
4.7 Övetgångstider vid förändringar i ansvarsfördel-
ningen ............................. 55
4.8 Tillsyn samt återkallelse av tillstånd........... 57
4.9 Förrättningsförberedelser m.m.............. 58
4.10 Skyldighet att överlämna vissa ärenden......... 61
5 Ikraftträdande och övergångsbestämmelser........... 63
6 Fastighetsregistrering........................ 64
6.1 Registrering vid källan................... 65
6.2 En områdesansvarig myndighet för registreringen . . 65
7 Ändringar i annan lagstiftning med anledning av den nya
organisationen för lantmäteri- och fastighetsdataverksam-
heten .................................. 67
8 Samarbete mellan europeiska kartmyndigheter ........ 67
Prop. 1995/96:78
9 Ekonomiska konsekvenser..................... 68 Prop. 1995/96:78
10 Ändring i miljöskyddslagen.................... 69
11 Författningskommentar....................... 72
11.1 Förslaget till lag om kommunal lantmäterimyndig-
het ............................... 72
11.2 Förslaget till lag om ändring i fastighetsbildnings-
lagen (1970:988) ...................... 77
11.3 Förslagen till ändringar i annan lagstiftning med an-
ledning av den nya organisationen for lantmäteri-
och fastighetsbildningsverksamheten........... 79
11.4 Förslaget till lag om ändring i miljöskyddslagen
(1969:387).......................... 80
Bilaga 1 Lantmäteri- och inskrivningsutredningens
sammanfattning av slutbetänkandet
Kart- och fastighetsverksamhet -
finansiering, samordning och författ-
ningsreglering (SOU 1994:90).......... 81
Bilaga 2 Lantmäteri- och inskrivningsutredningens
lagförslag....................... 91
Bilaga 3 Förteckning över remissinstanser till slutbe-
tänkandet från Lantmäteri- och inskriv-
ningsutredningen .................. 95
Bilaga 4 Huvudmannaskapsutredningens sammanfatt-
ning av betänkandet Fastighetsbildning
- en gemensam uppgift för stat och
kommun (SOU 1995:54) ............. 96
Bilaga 5 Miljödepartementets förslag till författnings-
reglering med anledning av betänkandet
Fastighetsbildning - en gemensam
uppgift för stat och kommun m.m........101
Bilaga 6 Förteckning över remissinstanser till Huvud-
mannaskapsutredningens betänkande
och Miljödepartementets promemoria .....104
Bilaga 7 De till Lagrådet remitterade lagförslagen........106
Bilaga 8 Lagrådets yttrande ..................... 114
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 12 oktober
1995 .................................. 118
Rättsdatablad................................. 119
Regeringen föreslår att riksdagen
1. antar regeringens förslag till lag om kommunal lantmäterimyn-
dighet,
2. antar regeringens förslag till lag om ändring i fastighetsbildnings-
lagen (1970:988),
3. antar regeringens förslag till lag om ny beteckning på Statens
lantmäteriverk och Centralnämnden för fastighetsdata,
4. antar regeringens förslag till lag om ny beteckning på fastighets-
bildningsmyndighet, fastighetsregistermyndighet och överlant-
mätarmyndighet,
5. antar regeringens förslag till lag om ändring i jordabalken,
6. antar regeringens förslag till lag om ändring i utsökningsbalken,
7. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1939:608)
om enskilda vägar,
8. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1970:991)
om ändring i kommunal och ecklesiastik indelning i samband
med fastighetsbildning,
9. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1971:1037)
om äganderättsutredning och legalisering,
10. antar regeringens förslag till lag om ändring i expropriations-
lagen (1972:719),
11. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1973:1084)
om avveckling av vissa godmanskap för delägare i skifteslag,
12. antar regeringens förslag till lag om ändring i ledningsrättslagen
(1973:1144),
13. antar regeringens förslag till lag om ändring i anläggningslagen
(1973:1149),
14. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1973:1150)
om förvaltning av samfälligheter,
15. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1973:1151)
om införande av anläggningslagen (1973:1149) och lagen
(1973:1150) om förvaltning av samfälligheter,
16. antar regeringens förslag till lag om ändring i jordförvärvslagen
(1979:230),
17. antar regeringens förslag till lag om ändring i fastighetstaxerings-
lagen (1979:1152),
18. antar regeringens förslag till lag om ändring i sekretesslagen
(1980:100),
19. antar regeringens förslag till lag om ändring i vattenlagen
(1983:291),
20. antar regeringens förslag till lag om ändring i plan- och bygg-
lagen (1987:10),
21. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1987:11)
om exploateringssamverkan,
22. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1994:448)
om pantbrevsregister, 5
23. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1995:000) Prop. 1995/96:78
om ändring i plan- och bygglagen (1987:10),
24. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1995:000)
om ändring i fastighetsbildningslagen (1970:988),
25. antar regeringens förslag till lag om ändring i miljöskyddslagen
(1969:387),
26. bemyndigar regeringen att medge att Statens lantmäteriverk inom
ramen för tillgängliga resurser får använda medel för samarbete
mellan europeiska kartmyndigheter i form av en s.k. ekonomisk
intressegrupp under fransk lagstiftning (avsnitt 8).
Regeringen har följande förslag till lagtext.
Härigenom föreskrivs följande.
Inrättande av en kommunal lantmäterimyndighet
1 § Regeringen får meddela tillstånd för en kommun att inrätta en
kommunal lantmäterimyndighet och att svara for verksamheten vid
myndigheten.
2 § För tillstånd krävs att kommunen visar att
1. myndigheten kommer att få hela kommunen som sitt verksamhets-
område,
2. myndighetens arbetsuppgifter väsentligen kommer att begränsas till
förrättningsverksamhet och myndighetsservice i anslutning till för-
rättningsverksamheten,
3. myndigheten kommer att få en for ändamålet lämplig organisation
och en verksamhet som kan beräknas få tillräcklig omfattning för att
nödvändig kompetens skall kunna upprätthållas,
4. minst två tjänstemän inom myndigheten kommer att ha den
kompetens och erfarenhet som krävs för att handlägga förrättningar,
5. myndighetens informationssystem kommer att få en sådan teknisk
standard som säkerställer det informationsutbyte mellan stat och kommun
som behövs inom lantmäteriområdet.
3 § En kommun som vill inrätta en kommunal lantmäterimyndighet skall
ge in en ansökan om tillstånd till Lantmäteriverket. Ansökan skall vara
skriftlig och innehålla den utredning som behövs för ärendets prövning.
4 § En kommunal lantmäterimyndighet skall böija sin verksamhet vid
det årsskifte som infaller närmast efter det att ett år förflutit sedan
tillståndet meddelades.
Om Lantmäteriverket medger det får verksamheten påböijas tidigare än
vad som framgår av första stycket.
Myndighetens verksamhet
5 § Den kommunala lantmäterimyndigheten handlägger ärenden om
fastighetsbildning, fastighetsbestämning och fastighetsregistrering inom
kommunen. Till den statliga lantmäterimyndigheten i länet skall dock
överlämnas
1. förrättningar som avses i 4 kap. 7 a § andra stycket fastighets-
bildningslagen (1970:988),
Prop. 1995/96:78
2. förrättningar som avser flera lantmäterimyndigheters verksamhets- Prop. 1995/96:78
områden,
3. stora jord- och skogsbruksförrättningar som inte omfattar ny
bebyggelse,
4. andra särskilda förrättningar som av kompetens- eller resursskäl inte
bör handläggas hos myndigheten.
Beslut av den kommunala lantmäterimyndigheten att överlämna en
förrättning får inte överklagas.
Tillsyn
6 § Lantmäteriverket utövar tillsyn över verksamheten vid de kom-
munala lantmäterimyndigheterna.
Myndighetens upphörande
7 § Om en kommun inte längre vill svara för verksamheten vid en
kommunal lantmäterimyndighet, skall kommunen anmäla detta till
Lantmäteriverket. Kommunens tillstånd upphör att gälla vid det årsskifte
som infaller närmast efter det att ett år förflutit sedan anmälan kom in till
Lantmäteriverket.
Om Lantmäteriverket medger det får verksamheten upphöra tidigare än
vad som framgår av första stycket.
8 § Om verksamheten vid lantmäterimyndigheten inte uppfyller de
förutsättningar som anges i 2 § eller om myndigheten i något väsentligt
hänseende brister i sin myndighetsfunktion, får kommunens tillstånd
återkallas av regeringen efter anmälan från Lantmäteriverket.
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996, då lagen (1971:133) om
kommunal fåstighetsbildningsmyndighet och fastighetsregistermyndighet
upphör att gälla.
2. Beslut om inrättande av kommunal fåstighetsbildningsmyndighet och
festighetsregistermyndighet som meddelats enligt lagen (1971:133) om
kommunal fåstighetsbildningsmyndighet och fastighetsregistermyndighet
skall gälla till utgången av år 1997, om inte annat förordnas. För sådana
myndigheter skall äldre bestämmelser tillämpas.
3. En kommun som den 31 december 1995 inte har en egen iastighets-
bildningsmyndighet får inrätta en kommunal lantmäterimyndighet tidigast
den 1 januari 1999, om inte Lantmäteriverket medger annat.
Härigenom föreskrivs i fråga om fastighetsbildningslagen (1970:988)’
dels att i 2 kap. 2 §, 3 kap. 2 och 11 §§, 4 kap. 1, 7, 9, 10 a, 11, 13,
14, 17, 20, 21, 24-25 a, 29-32, 34-37, 39 och 41 §§, 5 kap. 12 a, 12 c,
15-17, 21, 22, 27, 30-31, 33, 33 a, 34 a och 36 §§, 7 kap. 11 och
12 §§, 8 kap. 1 §, 9 kap. 1-7 §§, 10 kap. 2 och 9 §§, 12 kap. 8, 9 och
13 §§, 13 kap. 4 och 5 §§, 14 kap. 2-4, 6 och 8 §§, 15 kap. 2-6 §§
samt 16 kap. 1,9, 11 och 12 samt i rubrikerna närmast före 4 kap. 1 §
och 5 kap. 36 § ordet ”fåstighetsbildningsmyndighet” i olika böjnings-
former skall bytas ut mot ”lantmäterimyndighet” i motsvarande form,
dels att i 15 kap. 10 § och 16 kap. 11 § ordet ”fastighetsregistermyn-
digheten” skall bytas ut mot ”lantmäterimyndigheten”,
dels att 4 kap. 8 §, 15 kap. 11 §, 16 kap. 15 § samt 19 kap. 3, 5 och
6 §§ skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall föras in tre nya paragrafer, 4 kap. 7 a och
34 a §§ samt 16 kap. 12 a §, av följande lydelse.
|
Nuvarande lydelse |
Föreslagen lydelse |
|
4 kap. 7a § Om en kommun är sakägare vid En sådan begäran skall göras Bestämmelserna i denna para- |
'Lagen omtryckt 1992:1212.
Senaste lydelse av 4 kap. 9 § 1993:1340.
Ansökan om fastighetsbildning
görs skriftligen hos fastighetsbild-
ningsmyndighet i länet eller hos
överlantmätarmyndigheten. Munt-
lig ansökan som görs vid förrätt-
ningssammanträde skall dock
godtas, om den väckta frågan
lämpligen kan prövas vid samma
förrättning.
Sökanden skall ange den åtgärd s<
den eller de fastigheter for vilka hz
Ansökan om fastighetsbildning
görs skriftligen hos lantmäterimyn-
digheten. Muntlig ansökan som
görs vid förrättningssammanträde
skall dock godtas, om den väckta
frågan lämpligen kan prövas vid
samma forrättning.
i han önskar genomförd samt uppge
för talan. I den mån det kan anses
Prop. 1995/96:78
skäligt att sökanden skaffar uppgifter därom eller sådana ändå är
tillgängliga för honom, skall han också ange de andra fastigheter som
saken angår ävensom namn och postadress beträffande fastighetsägarna
samt de innehavare av servitut, nyttjanderätt eller rätt till elektrisk kraft
som kan beröras av åtgärden.
Ansökningshandling skall vara egenhändigt undertecknad av sökanden
eller hans ombud.
Till ansökningshandling skall sökanden i huvudskrift eller styrkt
avskrift foga de skriftliga handlingar som han innehar och som är av
betydelse i saken.
34 a §
Lantmäterimyndigheten i länet
får uppdra åt en annan statlig eller
kommunal myndighet med kompe-
tens inom lantmäteriområdet att
utföra åtgärder enligt 4 kap. 25 §
första stycket, 27 och 28 §§.
15 kap.
H §
Har samtliga sakägare och andra,
som har rätt att överklaga, genom
påskrift på förrättningsprotokollet
eller i skriftligt meddelande som
kommit fastighetsbildnings- eller
fastighetsregistermyndigheten till
handa godkänt förrättning, för-
rättningsbeslut eller gränsutmärk-
ning, får vad som godkänts inte
överklagas.
Har samtliga sakägare och
andra, som har rätt att överklaga,
genom påskrift på förrättningspro-
tokollet eller i skriftligt meddelan-
de som kommit lantmäterimyndig-
heten till handa godkänt förrätt-
ning, förrättningsbeslut eller gräns-
utmärkning, får vad som godkänts
inte överklagas.
10
16 kap.
12 a §
Prop. 1995/96:78
Endast om det finns synnerliga
skäl får en kommunal lantmäteri-
myndighets förrättning undanröjas
på grund av att myndigheten hand-
lagt ärendet i stället för att lämna
över det till den statliga lantmäteri-
myndigheten enligt 5 § lagen
(1995:000) om kommunal lant-
mäterimyndighet.
15 §
Om en avslutad förrättning har
överklagats, skall fastighetsdom-
stolen ofördröjligen och senast
inom fyra dagar tillställa fastig-
hetsregistermyndigheten en kopia
av skrivelsen med överklagandet.
Sedan domstolens utslag eller
slutliga beslut i fastighetsbildnings-
mål vunnit laga kraft, skall för-
rättningsakten och en kopia av
utslaget eller beslutet sändas till
fastighetsregistermyndigheten. Om
förrättningen skall fortsättas, sänds
handlingarna i stället till fastig-
hetsbildningsmyndigheten. Om
avgörandet överklagas i viss del
och om det med anledning av
domstolens avgörande i övrigt kan
uppkomma fråga om registrering,
skall handlingarna sändas till fas-
tighetsregistermyndigheten. Efter
registreringsfrågans handläggning
skall myndigheten omedelbart
återställa förrättning sakten.
Sedan en fastighetsdomstols
utslag eller slutliga beslut i fastig-
hetsbildningsmål vunnit laga kraft,
skall förrättningsakten och en
kopia av utslaget eller beslutet
sändas till lantmäterimyndigheten.
Om avgörandet överklagas i viss
del och om det med anledning av
domstolens avgörande i övrigt kan
uppkomma fråga om registrering,
skall handlingarna sändas till lant-
mäterimyndigheten. Efter registre-
ring skall myndigheten omedelbart
sända tillbaka förrättningsakten till
domstolen.
19 kap.
3 §
Uppgift om fastighetsbildning eller fästighetsbestämning införs snarast
möjligt sedan förrättningen avslutats och denna eller, om den har
överklagats, domstolens avgörande vunnit laga kraft.
Även om förrättningen inte har
avslutats skall uppgift om
fastighetsbildnings- eller
fåstighetsbestämningsbeslut, som
Även om förrättningen inte har
avslutats får uppgift om ett sådant
fastighetsbildnings- eller festighets-
bestämningsbeslut som skulle ha
11
skulle ha överklagats särskilt, överklagats särskilt införas så snart Prop. 1995/96:78
införas så snart beslutet vunnit laga beslutet vunnit laga kraft.
kraft, om fastighetsbildningsmyn-
digheten begär det.
Överklagas beslut eller åtgärd vid avslutad förrättning eller överklagas
fastighetsbildnings- eller fastighetsbestämningsbeslut särskilt, får uppgift
med anledning av förrättningen eller beslutet införas i fastighetsregistret
i fråga om sådan del som uppenbarligen inte berörs av överklagandet.
Motsvarande gäller när domstols avgörande i ett fastighetsbildningsmål
överklagas.
Lider någon förlust till följd av
tekniskt fel i fastighetsregister som
föres med användande av auto-
matisk databehandling eller i an-
ordning som hos inskrivningsmyn-
dighet, fastighetsbildningsmyndig-
het eller fastighetsregistermyndig-
het är ansluten till registret, har
han rätt till ersättning av staten.
Har den skadelidande medverkat
till förlusten genom att utan skälig
anledning underlåta att vidtaga
åtgärd för bevarande av sin rätt
eller har han på annat sätt med-
verkat till förlusten genom eget
vållande, skall ersättningen efter
vad som finnes skäligt nedsättas
eller helt bortfalla.
Lider någon förlust till följd av
tekniskt fel i fastighetsregister som
föres med användande av auto-
matisk databehandling eller i an-
ordning som hos inskrivningsmyn-
dighet, lantmäterimyndighet eller
myndighet som avses i 4 kap.
34 a § är ansluten till registret, har
han rätt till ersättning av staten.
Har den skadelidande medverkat
till förlusten genom att utan skälig
anledning underlåta att vidtaga
åtgärd för bevarande av sin rätt
eller har han på annat sätt med-
verkat till förlusten genom eget
vållande, skall ersättningen efter
vad som finnes skäligt nedsättas
eller helt bortfalla.
Rättelse av uppenbar oriktighet till följd av tekniskt fel i fastighets-
register som avses i första stycket får utan hinder av 4 § första stycket
första punkten ske även om det kan medföra förfång för fastighetsägare
eller rättighetshavare. Tillfälle att yttra sig skall lämnas, förutom
fastighetsägare och rättighetshavare, myndighet som avses i 18 kap. 5 §
första stycket jordabalken.
Kommer till följd av beslut i ärende om rättelse enligt andra stycket
förlust att tillskyndas ägare eller rättighetshavare har han rätt till
ersättning av staten. Ersättning utgår dock icke, om han med hänsyn till
felets beskaffenhet eller andra omständigheter bort inse att fel före-
kommit.
I fråga om ersättning som avses i denna paragraf äger 18 kap. 5 och
7 §§ jordabalken motsvarande tillämpning.
12
6§
Fastighetsregistreringen ankom- Lantmäterimyndigheten svarar
mer på fastighetsregistermyndighet, för fastighetsregistret.
Om sådan myndighet finns särskil-
da bestämmelser.
Prop. 1995/96:78
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996.
2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om fastighetsbildnings-
myndigheter som inrättats enligt lagen (1971:133) om kommunal
fåstighetsbildningsmyndighet och fastighetsregistermyndighet.
13
Härigenom föreskrivs att bestämmelser i lag eller annan författning om
Statens lantmäteriverk eller Centralnämnden för fastighetsdata efter
utgången av år 1995 skall avse Lantmäteriverket.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996.
14
Härigenom föreskrivs att bestämmelser i lag eller annan författning om
fåstighetsbildningsmyndighet, fastighetsregistermyndighet eller överlant-
mätarmyndighet efter utgången av år 1995 skall avse lantmäterimyndig-
het.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996 men skall inte tillämpas i
fråga om fastighetsbildningsmyndigheter och fastighetsregistermyndig-
heter som inrättats enligt lagen (1971:133) om kommunal fastighets-
bildningsmyndighet och fastighetsregistermyndighet.
15
Härigenom föreskrivs i fråga om jordabalken1
dels att i 7 kap. 29 § ordet ”fastighetsbildningsmyndigheten” skall
bytas ut mot ”lantmäterimyndigheten”,
dels att i 22 kap. 5 a § orden ”Centralnämnden för fastighetsdata” skall
bytas ut mot ”Lantmäteriverket”.
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996.
2. Den äldre lydelsen av 7 kap. 29 § gäller fortfarande i fråga om
fastighetsbildningsmyndigheter som inrättats enligt lagen (1971:133) om
kommunal fåstighetsbildningsmyndighet och fastighetsregistermyndighet.
'Balken omtryckt 1971:1209.
Senaste lydelse av
7 kap. 29 § 1989:722
22 kap. 5 a § 1994:449.
Prop. 1995/96:78
16
Härigenom föreskrivs att i 6 kap. 2 och 7 §§ samt 12 kap. 5 §
utsökningsbalken1 orden ”Centralnämnden för fastighetsdata” skall bytas
ut mot ”Lantmäteriverket”.
Prop. 1995/96:78
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996.
2 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 78
17
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1939:608) om enskilda vägar1
dels att i 16 § ordet ”fåstighetsbildningsmyndigheten” skall bytas ut
mot ”lantmäterimyndigheten”,
dels att i 52 § ordet ”fastighetsregistermyndigheten” skall bytas ut mot
”lantmäterimyndigheten”,
dels att 84 § skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
84 §2
Då det slutligen har avgjorts att
en vägförening skall bildas samt
förrättningskartan har komplette-
rats i erforderlig mån, skall kopior
av kartan samt avskrifter av för-
rättningsutlåtandet och av de för-
teckningar som nämns i 80 § jämte
beslut, som kan ha meddelats över
utlåtandet, av länsstyrelsen över-
lämnas till vägföreningen, ävensom
till fåstighetsbildningsmyndigheten
och fastighetsregistermyndigheten,
om inte länsstyrelsen är fastighets-
registermyndighet, samt till en
sådan nämnd som avses i 39 §
första stycket.
Då det slutligen har avgjorts att
en vägförening skall bildas samt
förrättningskartan har komplette-
rats i erforderlig mån, skall kopior
av kartan samt avskrifter av för-
rättningsutlåtandet och av de för-
teckningar som nämns i 80 § jämte
beslut, som kan ha meddelats över
utlåtandet, av länsstyrelsen över-
lämnas till vägföreningen och
lantmäterimyndigheten samt till en
sådan nämnd som avses i 39 §
första stycket.
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996.
2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om fastighetsbildnings-
myndigheter och fastighetsregistermyndigheter som inrättats enligt lagen
(1971:133) om kommunal fåstighetsbildningsmyndighet och fastighets-
registermyndighet.
‘Senaste lydelse av
16 § 1971:1049
52 § 1990:1485.
2 Senaste lydelse 1991:1674.
18
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1970:991) om ändring i
kommunal och ecklesiastik indelning i samband med fastighetsbildning3
dels att i 2 § ordet ”fåstighetsbildningsmyndigheten” skall bytas ut mot
”lantmäterimyndigheten”,
dels att i 3 och 7 §§ ordet ”fastighetsregistermyndighet” i olika
böjningsformer skall bytas ut mot ”lantmäterimyndighet” i motsvarande
form.
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996.
2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om fåstighetsbildnings-
myndigheter och fastighetsregistermyndigheter som inrättats enligt lagen
(1971:133) om kommunal fåstighetsbildningsmyndighet och fåstighets-
registermyndighet.
3Lagen omtryckt 1981:1220.
Senaste lydelse av 7 § 1988:192.
Prop. 1995/96:78
19
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1971:1037) om äganderättsut-
redning och legalisering1
dels att i 1 § orden ”Statens lantmäteriverk” skall bytas ut mot
”Lantmäteriverket”,
dels att i 1-9, 11, 12, 14, 15, 20, 21, 27 och 29 §§ ordet ”fastighets-
bildningsmyndighet” i olika böjningsformer skall bytas ut mot ”lantmä-
terimyndighet” i motsvarande form.
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996.
2. Vad som sägs om ordet ”fåstighetsbildningsmyndighet” i olika
böjningsformer i äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om
fastighetsbildningsmyndigheter som inrättats enligt lagen (1971:133) om
kommunal fåstighetsbildningsmyndighet och fastighetsregistermyndighet.
'Senaste lydelse av
|
1 |
§ |
1989:725 |
|
2 |
§ |
1989:725 |
|
5 |
§ |
1977:665 |
|
6 |
§ |
1977:665 |
|
9 |
§ |
1979:254. |
20
Härigenom föreskrivs att i 5 kap. 10 § expropriationslagen (1972:719)
ordet ”fåstighetsbildningsmyndigheten” skall bytas ut mot ”lantmäteri-
myndigheten” .
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996.
2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om fastighetsbildnings-
myndigheter som inrättats enligt lagen (1971:133) om kommunal
fåstighetsbildningsmyndighet och fastighetsregistermyndighet.
21
Härigenom föreskrivs att i 2-13 §§ lagen (1973:1084) om avveckling
av vissa godmanskap för delägare i skifteslag1 ordet ”fastighetsbildnings-
myndighet” i olika böjningsformer skall bytas ut mot ”lantmäterimyndig-
het” i motsvarande böjningsform.
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996.
2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om fästighetsbildnings-
myndigheter som inrättats enligt lagen (1971:133) om kommunal
fåstighetsbildningsmyndighet och fåstighetsregistermyndighet.
|
'Senaste lydelse av | |
|
5 § |
1977:666 |
|
6§ |
1977:666 |
|
8 § |
1977:666 |
|
11 § |
1977:666 |
|
12 § |
1990:1102. |
22
Härigenom föreskrivs i fråga om ledningsrättslagen (1973:1144)’
dels att i 5, 8, 13 a, 13 c, 19, 21, 22, 24, 25, 26, 28, 30 a, och 31 §§
ordet ”fåstighetsbildningsmyndighet” i olika böjningsformer skall bytas
ut mot ”lantmäterimyndighet” i motsvarande form,
dels att 32 § skall ha följande lydelse.
Prop. 1995/96:78
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
32 §2
Seden en förrättning enligt denna lag har avslutats och vunnit laga kraft
skall uppgift om den snarast möjligt föras in i fåstighetsregistret. Har
förrättningen överklagats, skall uppgiften föras in i registret snarast
möjligt sedan domstolens avgörande vunnit laga kraft.
Uppgift om ledningsbeslut som
har kunnat överklagas särskilt
skall, om fastighetsbildningsmyn-
digheten begär det, föras in i
registret även om förrättningen inte
har avslutats. Uppgiften får dock
inte föras in innan beslutet har
Uppgift om ledningsbeslut som
har kunnat överklagas särskilt får
föras in i registret även om för-
rättningen inte har avslutats. Upp-
giften får dock inte föras in innan
beslutet har vunnit laga kraft.
vunnit laga kraft.
När ett beslut eller en åtgärd vid en avslutad förrättning har överklagats
eller när ett ledningsbeslut har överklagats särskilt, får trots detta uppgift
med anledning av förrättningen eller beslutet föras in i registret i fråga
om sådan del som uppenbart inte berörs av överklagandet. Detsamma
gäller när ett domstolsavgörande i mål enligt denna lag har överklagats.
Anteckning skall även göras när ett förrättningsbeslut har upphört att
gälla.
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996.
2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om festighetsbildnings-
myndigheter som inrättats enligt lagen (1971:133) om kommunal
fåstighetsbildningsmyndighet och fastighetsregistermyndighet.
'Senaste lydelse av
8 § 1987:127
13 a § 1992:1213
13 c § 1992:1213
21 § 1991:1700
30 a § 1992:1213
31 § 1992:1213
2Senaste lydelse 1985:1043.
23
Härigenom föreskrivs i fråga om anläggningslagen (1973:1149)*
de£satti4, 9, 13 a, 13 c, 19,21,23,24,26,27, 28,30,31,32 a, 33,
34 och 43 §§ ordet ”fåstighetsbildningsmyndighet” i olika böjnings-
former skall bytas ut mot ”lantmäterimyndighet” i motsvarande form,
dels att 34 § skall ha följande lydelse.
Prop. 1995/96:78
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
34 §
Sedan en förrättning enligt denna lag har avslutats och vunnit laga kraft
skall uppgift om den snarast möjligt föras in i fastighetsregistret. Har
förrättningen överklagats, skall uppgiften föras in i registret snarast
möjligt sedan domstolens avgörande vunnit laga kraft.
Uppgift om anläggningsbeslut
som har kunnat överklagas särskilt
skall, om fastighetsbildningsmyn-
digheten begär det, föras in i
registret även om förrättningen inte
har avslutats. Uppgiften får dock
inte föras in innan beslutet har
Uppgift om anläggningsbeslut
som har kunnat överklagas särskilt
får föras in i registret även om
förrättningen inte har avslutats.
Uppgiften får dock inte föras in
innan beslutet har vunnit laga
kraft.
vunnit laga kraft.
När ett beslut eller en åtgärd vid en avslutad förrättning har överklagats
eller när ett anläggningsbeslut har överklagats särskilt, får trots detta
uppgift med anledning av förrättningen eller beslutet föras in i registret
i fråga om sådan del som uppenbart inte berörs av överklagandet.
Detsamma gäller när ett domstolsavgörande i mål enligt denna lag har
överklagats.
Anteckning skall även göras när ett förrättningsbeslut har upphört att
gälla
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996.
2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om fastighetsbildnings-
myndigheter som inrättats enligt lagen (1971:133) om kommunal
fåstighetsbildningsmyndighet och fastighetsregistermyndighet.
‘Lagen omtryckt 1992:1148.
24
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1973:1150) om förvaltning av
samfälligheter1
dels att i 7, 20, 61 och 64 §§ ordet ”fåstighetsbildningsmyndigheten”
skall bytas ut mot ”lantmäterimyndigheten”,
dels att i 25 , 29 och 67 §§ samt i rubriken närmast före 67 § ordet
”fastighetsregistermyndighet” i olika böjningsformer skall bytas ut mot
”lantmäterimyndighet” i motsvarande form.
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996.
2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om fastighetsbildnings-
myndigheter och fästighetsregistermyndigheter som inrättats enligt lagen
(1971:133) om kommunal fåstighetsbildningsmyndighet och fastighets-
registermyndighet.
'Lagen omtryckt 1987:128.
Senaste lydelse av
7 § 1989:727 29 § 1990:1498
20 § 1989:727 67 § 1995:32.
25 § 1990:1498
25
Härigenom föreskrivs att i 9 och 13 §§ lagen (1973:1151) om införande
av anläggningslagen (1973:1149) och lagen (1973:1150) om förvaltning
av samfälligheter ordet ”fåstighetsbildningsmyndigheten” skall bytas ut
mot ”lantmäterimyndigheten”.
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996.
2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om fastighetsbildnings-
myndigheter som inrättats enligt lagen (1971:133) om kommunal
fåstighetsbildningsmyndighet och fastighetsregistermyndighet.
26
Härigenom föreskrivs att i 12 § jordförvärvslagen (1979:230)’ ordet
”fåstighetsbildningsmyndigheten” skall bytas ut mot ”lantmäterimyndig-
heten” .
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996.
2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om festighetsbildnings-
myndigheter som inrättats enligt lagen (1971:133) om kommunal
fåstighetsbildningsmyndighet och fastighetsregistermyndighet.
'Lagen omtryckt 1991:670.
Senaste lydelse av 12 § 1992:1371.
27
Härigenom föreskrivs att i 19 kap. 3 och 5 §§ fcistighetstaxeringslagen
(1979:1152)* orden ”Statens lantmäteriverk” skall bytas ut mot ”Lantmä-
teriverket” .
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996.
‘Senaste lydelse av
19 kap. 3 § 1994:1909
19 kap. 5 § 1993:1193.
Prop. 1995/96:78
28
Härigenom föreskrivs att i 2 kap. 2 § sekretesslagen (1980:100)' orden
”Statens lantmäteriverk” skall bytas ut mot ”Lantmäteriverket”.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996.
‘Lagen omtryckt 1992:1474.
29
Härigenom föreskrivs att i 12 kap. 9 och 26 §§ vattenlagen (1983:291)
ordet ”fåstighetsbildningsmyndigheten” skall bytas ut mot ”lantmäteri-
myndigheten” .
1. Denna hg träder i kraft den 1 januari 1996.
2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om fåstighetsbildnings-
myndigheter som inrättats enligt hgen (1971:133) om kommunal
fåstighetsbildningsmyndighet och fastighetsregistermyndighet.
30
Härigenom föreskrivs att i 15 kap. 3 § plan- och bygglagen (1987:1g)1
ordet ”fåstighetsbildningsmyndigheten” skall bytas ut mot ”lantmäteri-
myndigheten”.
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996.
2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om fastighetsbildnings-
myndigheter som inrättats enligt lagen (1971:133) om kommunal
fåstighetsbildningsmyndighet och festighetsregistermyndighet.
‘Lagen omtryckt 1992:1769.
Prop. 1995/96:78
31
2.21 Förslag till lag om ändring i lagen (1987:11) om ex- Prop. 1995/96:78
ploateringssamverkan
Härigenom föreskrivs att i 2, 3, 10, 12, 13, 19, 20, 25, 32 och 33 §§
lagen (1987:11) om exploateringssamverkan1 ordet ”fastighetsbildnings-
myndighet” i olika böjningsformer skall bytas ut mot ”lantmäterimyndig-
het” i motsvarande form.
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996.
2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om fastighetsbildnings-
myndigheter som inrättats enligt lagen (1971:133) om kommunal
fåstighetsbildningsmyndighet och fastighetsregistermyndighet.
‘Senaste lydelse av
10 § 1991:1705
33 § 1991:1705.
32
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1994:448) om pantbrevs-
register
dels att i 1 § orden ”Centralnämnden för fastighetsdata (nämnden)”
skall bytas ut mot ”Lantmäteriverket (verket)”,
dels att i 19 § ordet ”fastighetsbildningsmyndigheter” skall bytas ut
mot ”lantmäterimyndigheter”,
dels att i 5-12, 14, 15, 17, 18, 20 och 21 §§ ordet ”nämnd” i olika
böjningsformer skall bytas ut mot ”verk” i motsvarande form.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996.
33
3 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 78
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1995:000)’ om ändring i plan-
och bygglagen (1987:10)2
dels att i 5 kap. 20 § ordet ”fåstighetsbildningsmyndigheten” skall
bytas ut mot ”lantmäterimyndigheten”,
dels att i 5 kap. 31 § och 6 kap. 13 § orden ”fastighetsregistermyndig-
heten och fåstighetsbildningsmyndigheten” skall bytas ut mot ”lantmäteri-
myndigheten” ,
dels att det i övergångsbestämmelserna skall föras in en ny punkt, 3,
av följande lydelse.
|
Nuvarande lydelse |
Föreslagen lydelse |
|
3. Vad som sägs om orden “fas- |
'Lydelse enligt prop. 1994/95:230.
2Lagen omtryckt 1992:1769.
34
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1995:000)' om ändring i
fastighetsbildningslagen (1970:988)2
dels att i 4 kap. 12 § ordet ”fåstighetsbildningsmyndigheten” skall bytas
ut mot ”lantmäterimyndigheten”,
dels att det skall föras in en ny ikraftträdande- och övergångsbe-
Prop. 1995/96:78
stämmelse av följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Denna lag träder i kraft den 1
januari 1996.
Föreslagen lydelse
Denna lag träder i kraft den 1
januari 1996. Vad som sägs om
ordet "fastighetsbildningsmyndig-
heten ” i äldre bestämmelser gäller
fortfarande i fråga om fastighets-
bildningsmyndigheter som inrättats
enligt lagen (1971:133) om kom-
munalfåstighetsbildningsmyndighet
och fastighetsregistermyndighet.
'Lydelse enligt prop. 1995/96:47.
2Lagen omtryckt 1992:1212.
35
Härigenom föreskrivs1 att 23 och 24 §§ miljöskyddslagen (1969:387)2
skall ha följande lydelse.
Prop. 1995/96:78
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
23 §3
Koncessionsnämnden får förbjuda fortsatt miljöfarlig verksamhet som
omfattas av tillstånd enligt denna lag
1. om den som har sökt tillståndet har vilselett tillståndsmyndigheten
genom att lämna oriktiga uppgifter av betydelse för tillståndet,
2. när villkor som gäller för 2. när för verksamheten gällande
verksamheten åsidosatts i betydan- villkor eller med stöd av 5 a §
de mån eller första stycket meddelade föreskrif-
ter har åsidosatts i betydande mån,
3. om det genom verksamheten uppkommit någon olägenhet av
väsentlig betydelse som inte förutsågs när verksamheten tilläts.
När förbud meddelas enligt första stycket, får tillståndet återkallas helt
eller delvis.
24 §4
Koncessionsnämnden får, efter vad som är skäligt, ändra eller upphäva
gällande villkor för en miljöfarlig verksamhet eller meddela nya villkor
för den
1. när - från det att tillståndsbeslutet vann laga kraft - förflutit tio år
eller den kortare tid som, på grund av vad som följer av Sveriges
medlemskap i Europeiska unionen, föreskrivs av regeringen eller den
myndighet som regeringen bestämmer,
2. om den som har sökt tillståndet har vilselett tillståndsmyndigheten
genom att lämna oriktiga uppgifter av betydelse för tillståndet och ett
förbud framstår som en alltför ingripande åtgärd,
‘Jfr rådets direktiv 80/68/EEG av den 17 december 1979 om
skydd för grundvatten mot förorening genom vissa farliga ämnen
(EGT nr L 20, 26.1.1980, s. 43, Celex 38OLOO68).
2Lagen omtryckt 1989:363.
3Senaste lydelse 1988:924.
4Senaste lydelse 1995:825.
36
3. när villkor som gäller för
verksamheten åsidosatts på ett sätt
som varit av mer än ringa betydel-
se,
Prop. 1995/96:78
3. när för verksamheten gällande
villkor eller med stöd av 5 a §
första stycket meddelade föreskrif-
ter har åsidosatts på ett sätt som
varit av mer än ringa betydelse,
4. om det genom verksamheten uppkommit någon olägenhet som inte
förutsågs när verksamheten tilläts och ett förbud framstår som en alltför
ingripande åtgärd,
5. om förhållandena i omgivningen har ändrats väsentligt,
6. om en från miljösynpunkt väsentlig förbättring kan uppnås med
användning av någon ny process- eller reningsteknik,
7. om användandet av något ny teknik för mätning eller uppskattning
av förorening eller annan störning skulle medföra väsentligt bättre
förutsättningar för att kontrollera verksamheten.
I fall som avses i första stycket 4 får Koncessionsnämnden också
besluta om andra åtgärder som behövs för att förebygga eller minska
olägenheten för framtiden.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996.
37
Riksdagen beslutade den 1 juni 1994 (prop. 1993/94:214, bet.
1993/94:BoU19, rskr. 1993/94:375) om en ny organisation för
lantmäteri- och fastighetsdataverksamheten m.m. Därvid förutsattes att
frågan om huvudmannaskapet för fastighetsbildningen skulle bli föremål
för ytterligare beredning. Riksdagen beslutade vidare den 3 maj 1995
(prop. 1994/95:166, bet. 1994/95:BoU17, rskr. 1994/95:313) om
finansiering m.m. av lantmäteri- och fastighetsdataverksamhet. I
propositionen redovisade regeringen sin avsikt att senare återkomma till
riksdagen med förslag i fråga om författningsändringar m.m. med
anledning av omorganisationen.
Lantmäteri- och inskrivningsutredningen har lämnat slutbetänkandet
Kart- och fastighetsverksamhet - finansiering, samordning och för-
fattningsreglering (SOU 1994:90). Utredningens sammanfattning av
betänkandet finns i bilaga 1 och utredningens lagförslag i bilaga 2.
Betänkandet har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna
finns i bilaga 3. En sammanställning av remissyttrandena finns tillgänglig
i Miljödepartementet.
Regeringen beslutade i september 1994 att en särskild utredare (dir.
1994:100) skulle tillkallas med uppgift att förbereda genomförandet av
den nya organisationen (Organisationsutredningen).
Regeringen beslutade i januari 1995 att en särskild utredare (dir.
1995:9) skulle tillkallas för att bereda frågan om huvudmannaskapet för
fastighetsbildningen (Huvudmannaskapsutredningen). Denna fråga har ett
nära samband med den förestående organisationsförändringen. Huvud-
mannaskapsutredningen har den 2 maj 1995 redovisat sitt ställnings-
tagande i betänkandet Fastighetsbildning - en gemensam uppgift för stat
och kommun (SOU 1995:54). Huvudmannaskapsutredningens samman-
fattning av betänkandet finns i bilaga 4.
Inom Miljödepartementet har upprättats en promemoria med förslag till
författningsreglering med anledning av bl.a. Huvudmannaskapsutred-
ningens betänkande. Promemorians författningsförslag finns i bilaga 5.
Huvudmannaskapsutredningens betänkande och Miljödepartementets
promemoria har remissbehandlats gemensamt. En förteckning över
remissinstanserna finns i bilaga 6. En sammanställning av remissyttran-
dena finns tillgänglig i Miljödepartementet.
Lantmäteri- och inskrivningsutredningen lämnade i sitt slutbetänkande
vissa förslag som syftade till att skapa en gemensam instansordning för
förrättningsbeslut, registreringsbeslut och prövning av lantmäteriräk-
ningar. Regeringen finner att dessa förslag bör bli föremål för ytterligare
överväganden - bl.a. vad gäller processuella aspekter - och lägger inte
nu några förslag i denna del.
I propositionen tar regeringen också upp frågor om ändringar i
miljöskyddslagen (1969:387). Dessa ändringar har inte något samband
med förslagen på lantmäteri- och fastighetsdataområdet. Föreslagna
ändringar i miljöskyddslagen har beretts under hand med Koncessions-
nämnden för miljöskydd och Sveriges Industriförbund, vilka båda
förklarat sig inte ha några erinringar mot förslaget.
Prop. 1995/96:78
38
Lagrådet Prop. 1995/96:78
Regeringen beslutade den 28 september 1995 att inhämta Lagrådets
yttrande över de lagförslag som finns i bilaga 7. Lagrådets yttrande finns
i bilaga 8. Lagrådets förslag till ändringar har godtagits vilket närmare
framgår av författningskommentarerna (avsnitt 11). Vissa redaktionella
ändringar har också gjorts i dessa lagförslag.
De lagförslag som behandlas under avsnitt 7 har inte remitterats till
Lagrådet. Dessa förslag avser i de allra flesta fall ändringar av namn och
beteckningar med anledning av den nya organisationen för lantmäteri-
och fastighetsdataverksamheten. Förslagen innebär dock redaktionella
ändringar i 4 kap. 8 § och 15 kap. 11 § fastighetsbildningslagen
(1970:988) samt av bestämmelser i lagen (1939:608) om enskilda vägar,
ledningsrättslagen (1973:1144), anläggningslagen (1973:1149), lagen om
ändring i lagen (1995:000) om ändring i plan- och bygglagen (1987:10)
och lagen (1995:000) om ändring i fastighetsbildningslagen (1970:988).
Ändringarnas beskaffenhet är sådan att regeringen anser att Lagrådets
hörande i den delen skulle sakna betydelse.
Riksdagens beslut år 1994 om en ny organisation för lantmäteri- och
fastighetsdataverksamheten m.m. innebär i huvudsak följande.
En ny central myndighet skall bildas benämnd Lantmäteriverket.
Lantmäteriverket skall bestå av Centralnämnden för fastighetsdata och
delar av nuvarande Statens lantmäteriverk. En lokal organisation införs
som hålls ihop länsvis. I den lokala organisationen förs de nuvarande
överlantmätar-, fastighetsbildnings- och fastighetsregistermyndighetema
samman till en statlig lantmäterimyndighet för vaije län. Handläggningen
av fastighetsbildning och fastighetsregistrering kommer därmed att
samordnas inom den nya myndigheten. Den nya organisationen kommer
att omfatta både myndighetsuppgifter och uppdragsverksamhet. Upp-
gifterna skall dock hållas väl isär. Den nya organisationen skall börja sin
verksamhet den 1 januari 1996.
Genom riksdagens beslut år 1995 om finansiering m.m. av lantmäteri-
och fastighetsdataverksamhet har finansieringsprinciper för verksamheten
lagts fast. Användarna av fastighets- och landskapsinformation skall i
ökande utsträckning bidra till finansiering av kostnaderna för drift och
utveckling av informationssystemen. En ny lantmäteritaxa skall utformas
som baseras på tidsersättning med möjlighet för sakägare att begära att
en fast avgift tillämpas i det enskilda ärendet. Avgifterna vid uttag av
digitalt lagrad landskapsinformation sänks för att fiämja en ökad
användning av sådan information medan avgifterna för uttag av in-
formation från fastighetsdatasystemet och för tryckta kartor höjs.
Den fastighetsekonomiska uppdragsverksamheten inom det statliga
lantmäteriet har i enlighet med riksdagens beslut ombildats till ett
fristående aktiebolag.
39
Under hösten 1995 fullföljs arbetet med förberedelserna för den nya
statliga lantmäteriorganisationen.
Regeringen har den 11 maj 1995 beslutat om tilläggsdirektiv
(dir. 1995:76) till Organisationsutredningen. Utredningen skall, med
utgångspunkt i regeringens och riksdagens beslut om organisationen,
fortsätta arbetet med att förbereda de nya myndigheternas närmare
organisation, bemanning och arbetsformer. Utredningen skall fram till
den 31 december 1995 vidta nödvändiga åtgärder for överföring,
anställning och avveckling av personal samt övriga åtgärder som behövs
for att verksamheten i den nya myndighetsorganisationen skall kunna
starta den 1 januari 1996.
Regeringen avser att under hösten 1995 besluta om instruktion för det
nya Lantmäteriverket och de statliga lantmäterimyndigheterna samt om
de övriga föreskrifter som behövs för den nya organisationen.
I 1995 års kompletteringsproposition (prop. 1994/95:150 bil. 2 s. 119)
anförs i anslutning till behandlingen av frågan om förvaltningsmyndig-
heternas ledning att regeringen avser att senare redovisa ledningsformen
för det nya Lantmäteriverket. Regeringen gör nu den bedömningen att,
i vart fall inledningsvis, formen enrådighetsverk bör väljas som
ledningsform för Lantmäteriverket. Sedan myndigheten verkat någon tid
kan frågan behöva övervägas på nytt.
Den nuvarande lantmäteriorganisationen grundar sig bl.a. på ett
riksdagsbeslut år 1970 (prop. 1970:188, bet. 1970:SU208, rskr.
1970:423).
Det statliga lantmäteriet omfattar Statens lantmäteriverk, en överlant-
mätarmyndighet i vaije län, de statliga fastighetsbildningsmyndighetema
och en statlig fastighetsregistermyndighet i vaije län.
Statens lantmäteriverk är central förvaltningsmyndighet för frågor om
fastighetsbildning, fastighetsbestämning, fastighetsvärdering, fastig-
hetssamverkan, fastighetsregistrering, mätningsverksamhet och allmän
kartläggning. Statens lantmäteriverk har också samordnande uppgifter
beträffande ortnamnsfrågor, geografiska databaser och inom totalför-
svaret.
Vid det statliga lantmäteriet arbetar cirka 2 900 personer, varav cirka
900 vid Statens lantmäteriverk vars verksamhet i huvudsak är förlagd till
Gävle. Den totala verksamheten omsatte budgetåret 1993/94 cirka 1 210
miljoner kronor varav uppdragsverksamheten svarade för cirka 370
miljoner kronor.
Utanför den statliga lantmäteriorganisationen, men underordnad denna
i tillsynshänseende, finns 41 kommunala fastighetsbildningsmyndigheter 40
och 29 kommunala fastighetsregistermyndigheter.
Centralnämnden för fostighetsdata har haft huvudansvaret för genom- Prop. 1995/96:78
förandet av festighetsdatareformen och svarar för driften av fastighets-
datasystemet. Fastighetsdatasystemet omfattar nu hela landet. Verksam-
heten vid Centralnämnden för fostighetsdata är i huvudsak lokaliserad till
Gävle och sysselsätter cirka 200 personer. Verksamheten omsatte
budgetåret 1993/94 cirka 150 miljoner kronor, varav uppdragsverksam-
heten svarade för cirka 50 miljoner kronor.
4.1.1 Fastighetsbildningen
Genom den omorganisation av lantmäteriverksamheten som beslutades år
1970 vilar huvudansvaret för fastighetsbildningen på staten via Statens
lantmäteriverk. Det är dock fostighetsbildningsmyndighetema som
handlägger ärenden enligt fastighetsbildningslagstiftningen. Lantmäteri-
distriktet är festighetsbildningsmyndighetens verksamhetsområde. Landet
är indelat i 69 lantmäteridistrikt. För särskilda festighetsbildnings-
uppgifter finns ytterligare 12 statliga fostighetsbildningsmyndigheter, s.k.
specialenheter, vilka främst arbetar med frågor som har anknytning till
jord- och skogsbruk samt vägar och järnvägar m.m.
För att underlätta samordningen med den kommunala hanteringen av
plan- och byggärenden tillskapades genom 1970 års beslut även
specialenheter för bebyggelseutveckling inom tätorter m.m., dvs.
kommunala fostighetsbildningsmyndigheter. I dag finns som nämnts 41
kommunala fostighetsbildningsmyndigheter.
Av de kommunala fostighetsbildningsmyndighetema har 14 hela
kommunens yta som verksamhetsområde. I övriga 27 kommuner verkar
den kommunala fåstighetsbildningsmyndigheten inom en del av respektive
kommun med den statliga fåstighetsbildningsmyndigheten som ansvarig
för fostighetsbildningsverksamheten inom resterande del. Gränslinjerna
mellan de kommunala och statliga fostighetsbildningsmyndighetema drogs
upp genom 1970 års beslut men har därefter justerats i flera kommuner.
I de flesta foll har justeringarna inneburit att verksamhetsområdet för den
kommunala fåstighetsbildningsmyndigheten utvidgats.
Fastighetsbildningen finansieras huvudsakligen genom avgifter från
sakägarna.
Under budgetåret 1993/94 avslutade statliga festighetsbildningsmyndig-
heter cirka 16 900 förrättningsåtgärder och kommunala fostighets-
bildningsmyndigheter cirka 2 900.
4.1.2 Fastighetsregistreringen
Fastighetsregistrering, dvs. registrering av förändringar i fastighetsindel-
ningen m.m., utförs vid särskilda festighetsregistermyndigheter. Statliga
fastighetsregistermyndigheter ingår sedan den 1 juli 1990 i det statliga
lantmäteriet och har länet som verksamhetsområde (prop. 1988/89:154,
bet. 1988/89:BoU4 och BoU9, rskr. 1988/89:89). Det är 29 kommuner
som ansvarar för fastighetsregistreringen inom hela eller en del av 41
respektive kommun.
Genom den nu avslutade festighetsdatareformen har ett ADB-baserat Prop. 1995/96:78
festighetsdatasystem införts för handläggning av festighetsregistrering och
inskrivning. Riksdagen beslutade om reformen år 1968 och 1970 (prop.
1968:1 bil. 4, bet. 1968:SU2, bet. 1968:3LU5, rskr. 1968:80 och prop.
1970:1 bil. 4, bet. 1970:SU2, bet. 197O:3LU8, rskr. 1970:96). Det
ADB-baserade festighetsdatasystemet har ersatt tidigare manuellt förda
register.
Riksdagen har i sitt beslut år 1994 tagit ställning för att festighets-
registreringen skall utföras av den myndighet som handlägger fastighets-
bildningen, dvs. de nya lantmäterimyndigheterna. Detta medför att
fastighetsregistreringen kommer att integreras i fastighetsbildningen.
4.1.3 Mätning m.m.
Den omorganisation av lantmäteriverksamheten som beslutades år 1970
innebär att ansvaret för produktionen av grundläggande kartor och
mätningar delas mellan staten och kommunerna. Det ansågs att kommun-
erna på grund av sitt ansvar för plan- och bebyggelsefrågoma och för
kommunens utveckling i olika avseenden också har ett ansvar för
erforderliga mätnings- och kartarbeten.
Staten svarar genom det statliga lantmäteriet för bl.a. de geodetiska
riksnäten och för de allmänna kartserierna. Kommunerna ansvarar för
lokala stomnät och den storskaliga kartläggningen. Denna principiella
ansvarsfördelning utesluter inte att kommunerna producerar även
översiktliga kartor för sin ärendehantering och översiktliga planering eller
att staten svarar för vissa storskaliga kartor t.ex. vid fastighetsbildning
och festighetsregistrering.
Mätning, beräkning och kartframställning (MBK) är benämningen på
den samordnade kart- och mätningstekniska produktionen inom det
kommunala ansvarsområdet. Till verksamheten räknas bl.a. stomnät,
primärkartor, baskartor, samlingskartverk och ledningskartor samt
namngivning och belägenhetsadresser. Kommunerna kan välja att
ombesörja denna uppgift genom egna organ, men har också möjlighet att
anlita det stadiga lantmäteriet eller enskilda konsultföretag.
Drygt hälften av landets 288 kommuner har valt att inte inrätta egna
organ för MBK-verksamheten. Några tiotal kommuner anlitar konsulter
för MBK-verksamheten. 120 kommuner utan egen mätningsorganisation
anlitar det statliga lantmäteriets lokala organisation för att utföra
verksamheten enligt s.k. A-avtal. A-avtalet är ett normalavtal för
samarbetet mellan enskilda kommuner och det statliga lantmäteriet.
Avtalet tillkom under 1970-talet för att långsiktigt reglera samarbetet
kring mätningsverksamheten och är utformat av Statens lantmäteriverk
och Svenska kommunförbundet gemensamt. Ett A-avtal innebär att det
statliga lantmäteriet mot ersättning svarar för hela eller delar av den
fristående mätningsverksamheten och även oftast utför annan festighets-
rättslig och festighetsekonomisk service i kommunen.
Knappt hälften av kommunerna i landet har valt att bygga upp
kommunala organ - stadsingenjörskontor eller mätningskontor - som
ombesörjer MBK-verksamheten. 164 av dessa kommuner medverkar den Prop. 1995/96:78
kommunala mätningsorganisationen i förrättningsförberedelser, t.ex.
mätningstekniska moment, i den statligt bedrivna fastighetsbildningen.
Formerna för denna medverkan regleras sedan år 1972 genom s.k.
C-avtal. C-avtalet är liksom A-avtalet en form av normalavtal som
upprättats gemensamt av Statens lantmäteriverk och Svenska kommunför-
bundet.
Det förekommer också olika kombinationer av A- och C-avtal, kallade
specialavtal. Ett tjugotal kommuner har i dag sådana specialavtal.
Av den inledande redovisningen framgår att fastighetsbildning i dag
genomförs av såväl statliga som kommunala fastighetsbildningsmyndig-
heter. De kommunala myndigheterna ansvarar för verksamheten i hela
eller delar av respektive kommun.
Lantmäteri- och inskrivningsutredningen, som i oktober 1993 redovisa-
de sitt principbetänkande Kart- och fastighetsverksamhet i myndighet och
bolag (SOU 1993:99), behandlade bl.a. frågan om det framtida ansvaret
för fastighetsbildningen. Utredningen fann därvid att lantmäteriverksam-
heten i allt väsentligt fungerar bra i de kommuner som ansvarar för
verksamheten inom kommunens hela yta. Verksamheten fungerar också,
enligt utredningen, i huvudsak väl i de kommuner där den enbart
ombesörjs av det statliga lantmäteriet.
Samtidigt konstaterar Lantmäteri- och inskrivningsutredningen att den
funktionella ansvarsfördelning som förutsattes mellan lantmäteridistrikten
och specialenheterna för tätortsutveckling inte fungerar fullt ut. De
territoriella gränser som införts har i praktiken kommit att innebära
absoluta gränser för ärendefördelningen, vilket lett till många fram-
ställningar om ändringar av gränslinjerna mellan statliga och kommunala
myndigheter. Tillämpningen av de s.k. C-avtalen medför liknande
problem.
Lantmäteri- och inskrivningsutredningen drog slutsatsen att situationen
både i kommuner med ett delat ansvar för fastighetsbildningen och i
C-avtalskommuner präglas av en intresseavvägning mellan å ena sidan
önskemål från den kommunala organisationen om att ombesörja så stora
delar av verksamheten som möjligt och å den andra sidan den statliga
organisationens önskemål om att handha verksamheten inom sina enheter.
Samverkan och samordning mellan stat och kommun har enligt ut-
redningen härigenom försvårats.
I prop. 1993/94:214 om en ny organisation för lantmäteri- och
fastighetsdataverksamheten m.m. anges att frågan om huvudmannaskapet
för fastighetsbildningen bör bli föremål för ytterligare beredning. Härvid
framhålls bl.a. att rättssäkerheten bör utgöra grunden för en reformerad
organisation och att den myndighet som handhar fastighetsbildning så
långt möjligt bör vara obunden av andra statliga eller kommunala
intressen. Alla möjligheter till förenklingar bör tas till vara. Vidare
uttalas att fastighetsbildningsorganisationen bör vara decentraliserad. Prop. 1995/96:78
Vid sin behandling av propositionen anslöt sig bostadsutskottet i denna
del i allt väsentligt till regeringens uppfattning om riktlinjerna for den
fortsatta beredningen. Även om rättssäkerhetsaspektema bör utgöra
grunden för de fortsatta övervägandena måste emellertid, enligt utskottet,
även andra förhållanden vägas in vid den fortsatta beredningen. Det
innebär bl.a. att sambandet mellan fastighetsbildning och angränsande
stadig och kommunal verksamhet bör beaktas. Dessutom måste sakägar-
nas behov av och tillgång till lokal service m.m. uppmärksammas.
Utskottet anförde vidare att en viktig del i det fortsatta berednings-
arbetet borde vara att skapa en väl fungerande och över tiden stabil
framtida organisation for fastighetsbildningen. För att detta skall vara
möjligt krävs att nuvarande intressemotsättningar i möjligaste mån kan
överbryggas, vilket i sin tur förutsätter att den nya organisationen
upplevs som ändamålsenlig. Utskottet uttalade också att den fortsatta
beredningen bör ges en så bred förankring som möjligt genom att den
sker i former som ger utrymme för insyn och inflytande från politiska
och andra berörda intressen (bet. 1993/94 :BoU 19). Riksdagen anslöt sig
till utskottets överväganden.
Med utgångspunkt i de riktlinjer och uttalanden som angivits ovan
inleddes under hösten 1994 ett beredningsarbete inom regeringskansliet
som bl.a. innefattade överläggningar med Statens lantmäteriverk och
Svenska kommunförbundet. En särskild utredare tillkallades därefter med
uppgift att i samråd med bl.a. riks- och kommunalpolitiska företrädare
slutföra beredningen av frågan om huvudmannaskapet for fastighets-
bildningen. Utredningen antog namnet Huvudmannaskapsutredningen.
Som sakkunniga tillkallades bl.a. riksdagsledamöter och kommunalpoli-
tiska företrädare. Utredningen har haft att utgå från vad bostadsutskottet
uttalat vid sin behandling av frågan.
Huvudmannaskapsutredningen har redovisat sina förslag i betänkandet
Fastighetsbildning - en gemensam uppgift för stat och kommun (SOU
1995:54). Samtliga de riks- och kommunalpolitiska sakkunniga som
deltagit i utredningen står eniga bakom de förslag som redovisats.
Regeringens överväganden och förslag i det följande grundas i huvudsak
på utredningens förslag.
Regeringens förslag: Ansvaret för fastighetsbildningsverksamheten
skall i princip vila på staten men en kommun kan, efter särskild
ansökan, tillåtas svara för fastighetsbildningsverksamheten inom
kommunen om vissa villkor är uppfyllda.
Den kommunala lantmäteriverksamheten regleras i en ny lag.
Utredningens förslag: Huvudmannaskapsutredningens förslag
överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Ett 70-tal remissinstanser har varit positiva till
44
Huvudmannaskapsutredningens förslag. Det framförs som viktigt att det
kan skapas ett konstruktivt samarbete inom lantmäterisektom. Denna
uppfattning framförs av bl.a. Fortifikationsverket, överstyrelsen för civil
beredskap, Statens räddningsverk, Vägverket, Riksrevisionsverket,
Boverket samt Svenska kommunförbundet och ett 3O-tal kommuner.
Ett 30-tal instanser avstyrker eller ställer sig tveksamma till förslagen
i betänkandet. Exempel på sådana instanser är Svea hovrätt, Stats-
kontoret, Skogsstyrelsen, Statens naturvårdsverk, Lantbrukarnas
riksförbund, Lantmäteriets civilingenjörsförening och ST-lantmäteri.
Tveksamma är även ett 15-tal små till medelstora kommuner. Dessa
instanser framhåller bl.a. att fastighetsbildning är en del av samhällets
infrastruktur och därmed i grunden en statlig angelägenhet som - med
hänsyn till bl.a. rättssäkerhetsaspektema - bör organiseras med staten
som huvudman. Vidare framförs att det finns risk för en instabil
organisation för fastighetsbildningen eftersom ansvaret kan komma att
växla mellan stat och kommun.
Skälen för regeringens förslag: Fastighetsbildning och fastighets-
registrering utgör grunden för landets indelning i fastigheter och för
förändringar i denna indelning. Fastighetsbildningsverksamheten utgör
därmed en viktig del av samhällets grundläggande infrastruktur för vilken
staten har ett övergripande ansvar. Regeringen har tidigare gett uttryck
för detta synsätt i prop. 1994/95:166 Finansiering m.m. av lantmäteri-
och fastighetsdataverksamhet.
Den omorganisation av lantmäteriverksamheten som beslutades år 1970
innebar att huvudansvaret för fastighetsbildningen skulle vila på staten.
För att underlätta samordningen med den kommunala hanteringen av
plan- och byggärenden skapades möjlighet att inrätta kommunala
myndigheter. Denna fördelning av ansvar och uppgifter har i huvudsak
fungerat väl.
Vid de närmare övervägandena om den framtida organisationen bör
sambandet mellan fastighetsbildning och angränsande statlig och
kommunal verksamhet beaktas. Dessutom måste sakägarnas tillgång till
lokal service uppmärksammas. Den organisation som skall skapas bör
vara stabil och långsiktig, men samtidigt vara flexibel och tillåta
förändringar i ansvarsfördelningen i takt med samhällsutvecklingen.
Det kan konstateras att det finns ett starkt samband och behov av ökad
samordning mellan fastighetsbildningen och den kommunala plan- och
byggprocessen. Fastighetsbildning och fastighetsregistrering integreras
också successivt i sektorsövergripande ADB-baserade informationssystem
i kommunerna. Lantmäteri- och inskrivningsutredningen har framhållit
att påtagliga effektivitetsvinster kan göras vid fastighetsbildning när den
har samband med plan- och byggprocessen. Ansvarsfördelningen mellan
stat och kommun vad gäller grundläggande mätningar och kartor innebär
att kommunerna har ansvaret för den storskaliga kartproduktionen. Staten
ansvarar för den mera småskaliga kartproduktionen.
Genom den datatekniska utvecklingen kommer den tekniska delen av
förrättningsarbetet att förändras. Den utsätts för starka krav på snabbhet
och kostnadsbesparingar. Sambandet mellan fastighetsregistreringen, den
allmänna kartläggningen samt den kommunala mätningen och storskaliga
Prop. 1995/96:78
45
kartverksamheten kommer att förstärkas.
Mot denna bakgrund gör regeringen den bedömningen att behovet av
att samordna fastighetsbildningsverksamheten med plan- och byggpro-
cessen motiverar en fortsatt kommunal medverkan inom fastighets-
bildningen. En kommun bör därför ha möjlighet att också i fortsättningen
under särskilt angivna förutsättningar svara för fastighetsbildnings-
verksamheten inom kommunen.
Att ett ansvar för fastighetsbildningsverksamheten läggs på kommunen
innebär såsom Lagrådet framhållit inte någon begränsning av statens
övergripande ansvar för fastighetsbildningsverksamheten. Det bör därför
inte uttryckas så att statens ansvar delegeras till en kommun. Kommunens
ansvar omfattar inte annat än att bestrida kostnaderna för verksamheten
och att göra det möjligt för myndigheten att bedriva verksamheten
effektivt och i organisatoriskt lämplig form. Myndighetens verksamhet
skall styras endast av fastighetsbildningens regelsystem och bedrivas på
det sätt som enligt 1 kap. 9 § regeringsformen krävs i en myndighets-
funktion, dvs. att beakta allas likhet inför lagen samt iaktta saklighet och
opartiskhet.
För att tydliggöra de närmare förutsättningar som skall gälla för att en
kommunal lantmäterimyndighet skall få inrättas och för att undanröja de
oklarheter som funnits bör dessa frågor regleras i en ny lag. De närmare
förutsättningarna kommer att redovisas i de följande avsnitten. Några
ytterligare grundläggande förutsättningar bör dock beröras redan nu.
Myndighetens oberoende ställning
Fastighetsbildning innebär myndighetsutövning där motstående intressen
skall vägas samman. Lantmäterimyndighetens oberoende ställning i
förhållande till olika enskilda och allmänna intressen är därför av central
betydelse. I dessa hänseenden har uppmärksammats vissa principiella
problem både vid stattiga och kommunala lantmäterimyndigheter. På den
statliga sidan utgör dessa problem ett viktigt skäl för den pågående
omorganisationen av det statliga lantmäteriet. På den kommunala sidan
består problemet i att kommunen ofta är part vid förrättningar som
handläggs vid den kommunala myndigheten. En kommunal lantmäteri-
myndighet måste därför inordnas i den kommunala organisationen på ett
sådant sätt att myndigheten har en oberoende ställning i förhållande till
de kommunala organ som företräder kommunen som exploatör,
fastighetsägare eller fastighetsförvaltare.
Det bör i sammanhanget påpekas att några konkreta rättssäker-
hetsproblem på grund av partiskhet i statlig eller kommunal fastighets-
bildning som den bedrivs i dag inte har kunnat påvisas.
Kompetens
En hög kompetens hos lantmäterimyndigheten och då särskilt hos
förrättningslantmätaren är en annan viktig aspekt på rättssäkerhetsfrågan.
Samtliga lantmäterimyndigheter måste ha en sådan kompetens att
Prop. 1995/96:78
46
sakägare garanteras en hög kvalitet på förrättningen. Det handlar här Prop. 1995/96:78
bl.a. om att tillgodose krav på lika behandling och förutsägbarhet i
myndighetsutövningen. Även här förtjänar det att påpekas att hittills-
varande erfarenheter inte pekar på några kompetensproblem vid vare sig
statliga eller kommunala myndigheter.
Utgångspunkter i övrigt
Regeringens förslag i det följande vad gäller den framtida ansvarsför-
delningen mellan stat och kommun utgår från behovet av bred sam-
verkan. Syftet med regeringens förslag är att nu skapa ökad klarhet i
fråga om ansvarsfördelningen mellan stat och kommun, bl.a. genom att
göra det tydligt vilka kriterier som skall gälla för kommunal medverkan
i fastighetsbildningsverksamheten. Förslagen utgår från att ansvaret för
fastighetsbildningsverksamheten i princip vilar på staten men att ett
ansvar att bedriva myndighetsverksamhet på området enligt vissa villkor
och efter särskild ansökan kan anförtros en kommun. En kommun som
erhåller ett sådant ansvar skall inrätta en lantmäterimyndighet för att
handha verksamheten. Regeringen prövar sådana ansökningar. De
kommuner som inte inrättar egen lantmäterimyndighet skall liksom hittills
efter överenskommelse med lantmäterimyndigheten i länet kunna
medverka i fastighetsbildningsverksamheten genom att svara för
förrättningsförberedelser.
Regeringens förslag: Regeringen skall pröva frågor om tillstånd
för en kommun att inrätta och svara för verksamheten vid en
kommunal lantmäterimyndighet.
En kommun skall beviljas tillstånd om vissa särskilt angivna
förutsättningar bedöms vara uppfyllda.
Den kommunala lantmäterimyndigheten skall ha hela kommunen
som verksamhetsområde. Kommuner tillåts inte inrätta kommunal
lantmäterimyndighet i samverkan.
Utredningens förslag: Huvudmannaskapsutredningen föreslog att
Lantmäteriverket skulle besluta om tillstånd för en kommun att inrätta en
kommunal lantmäterimyndighet. I övrigt sammanfaller utredningens och
regeringens förslag.
Remissinstanserna: Några instanser, bl.a. Mariestads tingsrätt, Statens
lantmäteriverk, Tjänstemännens centralorganisation och Strömsunds
kommun, har framfört att regeringen i stället för Lantmäteriverket i ett
sammanhang borde besluta om vilka kommuner som skall ansvara för
fastighetsbildningen.
Remissinstanserna är överlag positiva till förslaget att en hel kommun
47
skall omfattas av en kommunal lantmäterimyndighet. Flera kommuner, Prop. 1995/96:78
bl.a. Katrineholm, Osby, Borlänge, Skellefteå och Sollentuna, har dock
framfört att samverkan mellan flera kommuner i fråga om förrättnings-
verksamhet borde få ske.
Skälen för regeringens förslag: Enligt nu gällande regler kan
regeringen, om kommunen begär det, föroidna om inrättande av
kommunal fåstighetsbildningsmyndighet. Regeringen beslutar också om
vilka kommuner som skall ha kommunal fastighetsregistermyndighet. Vid
prövningen har de kommunala intressena vägts bl.a. mot intresset av att
behålla ett tillräckligt verksamhetsunderlag för de stadiga myndigheterna.
Utredningens förslag innebär att någon sådan avvägning inte längre skall
göras vid beslut om inrättande av en kommunal lantmäterimyndighet.
Enligt regeringens uppfattning bör prövningen i fortsättningen ske med
utgångspunkt i de villkor som föreslås för tillstånd att inrätta en
kommunal lantmäterimyndighet. En kommun som uppfyller de i lagen
angivna villkoren för ett tillstånd skall tillåtas svara för fästighets-
bildningsverksamheten. De nackdelar som funnits med ett delat ansvar
för fästighetsbildningsverksamheten kan undvikas om tillståndet alltid
omfattar kommunens hela yta.
En ansökan om tillstånd skall ges in till Lantmäteriverket. Med hänsyn
till de olika intressen som den statliga lantmäteriorganisationen och
kommunen i vissa fäll kan ha bör dock frågan om tillstånd avgöras av
regeringen. Lantmäteriverket bör därför med eget yttrande överlämna
kommunens ansökan till regeringen som gör en samlad bedömning av
förutsättningarna för tillstånd.
Ett antal kommuner har tagit upp frågan om att kommuner skall kunna
få samverka för att uppfylla villkoren och därmed kunna inrätta en för
flera kommuner gemensam lantmäterimyndighet. Det kan konstateras att
nuvarande ansvarsfördelning mellan stat och kommun inte medger att två
eller flera kommuner har ett gemensamt ansvar för fastighetsbildningen.
Huvudmannaskapsutredningen föreslår i detta avseende ingen ändring.
Kommunal samverkan är ofta både naturlig och önskvärd i de fäll staten
ålägger kommunerna ansvar för ett verksamhetsområde. Fastighets-
bildningen är emellertid som tidigare framhållits ett statligt ansvarsom-
råde och är för kommunerna en frivillig verksamhet. Kommunerna skall
således inte tillåtas inrätta kommunala lantmäterimyndigheter i sam-
verkan.
Lantmäteriverket förutsätts även i framtiden ha ett samordnings- och
utvecklingsansvar för fästighetsbildningsverksamheten samt utöva den
centrala tillsynen över verksamheten.
48
4.5.1 Verksamhetens inriktning och omfattning
Regeringens förslag: Myndighetens arbetsuppgifter skall väsent-
ligen begränsas till förättningsverksamhet och myndighetsservice
i anslutning till förrättningsverksamheten. Vidare skall verksam-
heten ha sådan omfattning att kravet på kompetens hos personalen
tillgodoses.
Utredningens förslag: Huvudmannaskapsutredningens förslag
överensstämmer med regeringens. Utredningen angav dock ett visst
lägsta belopp för omsättningen som mått på förrättningsverksamheten.
Utredningen föreslog också att personalantalet vid myndigheten skall
motsvara minst fem årsarbetskrafter.
Remissinstanserna: Flera remissinstanser tar upp frågan om belopps-
gränsen, bl.a. Boverket, Tekniska högskolan i Stockholm, Vattenfall AB,
Sveriges fastighetsägareförbund, Sveriges lantmätareförening, Tjänste-
männens centralorganisation och Lantmäteriets civilingenjörsförening
samt kommuner som Mora, Helsingborg och Orsa. Den angivna
beloppsgränsen, i genomsnitt 600 000 kronor i årsomsättning under en
femårsperiod, anses inte vara tillräcklig för att säkerställa tillräcklig
kompetens hos förrättningsmännen. Statens lantmäteriverk har angivit att
beloppsgränsen bör höjas ungefär fyra gånger i förhållande till förslaget.
Riksrevisionsverket har föreslagit att antalet timmar för förrättnings-
verksamhet bör anges som mått.
Skälen för regeringens förslag: Regeringen konstaterar att flera av de
instanser som redovisat synpunkter på av Huvudmannaskapsutredningen
angiven beloppsgräns uppfattar denna som den minsta omsättning som
den kommunala lantmäterimyndigheten måste omfatta. Utredningens
beloppsgräns avser emellertid enbart den del av myndighetens omsättning
som är härförlig till förrättningsverksamheten.
Regeringen finner i övrigt att de krav på kompetens och oberoende som
bör ställas på en lantmäterimyndighet berör frågor om såväl myndig-
hetens arbetsuppgifter och verksamhetens omfattning som personalens
formella kompetens.
Arbetsuppgifter vid de kommunala lantmäterimyndigheterna
Vid tillskapandet av den nuvarande organisationen för fastighetsbildning
betonades att kravet på opartiskhet och obundenhet medför att vissa
arbetsuppgifter inte bör utföras av personal vid en kommunal fastighets-
bildningsmyndighet. I propositionen med förslag till lag om kommunal
fåstighetsbildningsmyndighet och fastighetsregistermyndighet (prop.
1971:58) uppmärksammades frågan om personalens arbetsuppgifter:
”Den förrättningsverksamma personalen bör vidare enligt propositionen
(prop. 1970:188) i princip inte sysselsättas i sådana kommunala
Prop. 1995/96:78
49
4 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 78
arbetsuppgifter utanför enhetens verksamhetsområde som kan medföra Prop.
bindningar till vad som vid fastighetsbildningen utgör kommunala
partsintressen. Enligt min mening är det svårt att i lag generellt ge mer
detaljerade föreskrifter för tillgodoseende av nu ifrågavarande intressen.
Det synes tillräckligt att föreskriva att tjänsteman hos kommunal
lantmäterimyndighet eller fastighetsregistermyndighet inte får tilldelas
uppgifter i annan verksamhet hos kommunen som kan rubba förtroendet
för hans tjänsteutövning hos myndigheten.”
I prop. 1993/94:214 om en ny organisation för lantmäteri- och
fastighetsdataverksamheten m.m. anges att viss lokalt utförd upp-
dragsverksamhet av karaktären myndighetsservice bör kunna bedrivas
inom det statliga lantmäteriets lokala myndighetsorganisation. Myndig-
heterna bör lokalt kunna utföra den övervägande delen av förrättnings-
arbetet jämte fastighetsregistreringen och därutöver svara för annan
service som på ett naturligt sätt kan kopplas till detta arbete. Som
exempel på sådana uppgifter nämns upprättande av fastighetsplan och
nybyggnadskarta, utförande av lägeskontroll, ajourhållning av primärkar-
ta, utförande av fastighetsutredningar och upprättande av fastighetsägar-
förteckningar samt viss annan fastighetsrättslig service.
Huvudmannaskapsutredningens förslag anknyter till propositionen och
har i den delen godtagits av remissinstanserna.
De arbetsuppgifter vid sidan om förrättningsverksamheten som med
bibehållen rättssäkerhet kan utföras av personal vid en kommunal
lantmäterimyndighet är sådana som faller inom ramen för begreppet
myndighetsservice. Begreppet bör, såsom Huvudmannaskapsutredningen
föreslagit, också kunna innefatta viss service som myndigheten till-
handahåller för att tillgodose kommunala nämnders och förvaltningars
behov inom lantmäteriområdet.
Den kommun som ansöker om ett tillstånd att ansvara för fastighets-
bildningen bör visa att de arbetsuppgifter som skall tilldelas personalen
vid den kommunala myndigheten praktiskt taget uteslutande kommer att
omfatta förrättningsverksamhet och myndighetsservice. Det ankommer
sedan på kommunen att upprätthålla en sådan ordning.
Frågan om arbetsuppgifterna för myndigheten är nära knuten till frågan
om myndighetens inplacering i den kommunala organisationen. Dom-
stolsverket har föreslagit att det bör övervägas att i lag reglera hur den
kommunala myndigheten skall inordnas i den kommunala organisationen.
Regeringen delar emellertid Huvudmannaskapsutredningens bedömning.
Således skall en kommun i sin ansökan visa att dess lantmäterimyndighet
kommer att få en sådan oberoende ställning som är förutsatt. Även
Lagrådet har påtalat att kravet på att den kommunala lantmäterimyndig-
hetens verksamhet skall bedrivas opartiskt är en av de omständigheter
som måste beaktas vid myndighetens inordnande i den kommunala
organisationen. Myndigheten måste vara fristående från kommunens
politiska ledning. Inordnas den under en befintlig nämnd eller annan
kommunal enhet, är det enligt Lagrådet angeläget att den inte i sin
verksamhet utsätts för politiska påtryckningar från den nämnden eller
enheten. Enligt regeringens mening innebär detta att myndigheten inte
skall kunna vara inordnad under en nämnd med ansvar för mark- och
1995/96:78
50
exploateringsverksamheten eller i en förvaltningsorganisation vars Prop. 1995/96:78
verksamheter har sådan karaktär.
Wrksamhetens omfattning
För att en lantmäterimyndighet skall kunna upprätthålla den kompetens
som krävs för att bedriva förrättningsverksamhet måste verksamheten vid
myndigheten ha en viss omfattning. Huvudmannaskapsutredningen har
härvid föreslagit dels en riktpunkt för forrättningsverksamhetens
omfattning, dels att myndigheten skall ha en personalstyrka motsvarande
minst fem årsarbetskrafter och att personalen praktiskt taget uteslutande
skall arbeta med lantmäteriförrättningar och myndighetsservice.
Som mått på forrättningsverksamhetens omfattning föreslog Huvud-
mannaskapsutredningen de kostnader som följer av en förrättnings-
verksamhet på halvtid för chefen och dennes ersättare inklusive kring-
kostnader och biträdande personal. Detta motsvaras enligt utredningen av
600 000 kronor per år i 1995 års penningvärde. Skulle de förväntade
intäkterna från förrättningsverksamhet vid en kommunal lantmäterimyn-
dighet vara mindre än 600 000 kr per år, utgör detta enligt utredningen
skäl för beslutsinstansen att överväga avslag på ansökan om tillstånd.
Minimikravet på intäkter avser ett genomsnitt för en femårsperiod.
Syftet med angivna krav på att verksamheten skall ha en viss minsta
omfattning är att garantera att myndigheten kan upprätthålla tillräcklig
kompetens inom fästighetsbildningsområdet. Regeringen finner det
angeläget att myndigheten har erforderlig kompetens. Emellertid kan det
knappast anses ändamålsenligt att i lag föreskriva ett visst minsta belopp
för verksamhetens omfattning. Sådana gränser måste anses vara en
mindre väl lämpad konstruktion mot bakgrund av bl.a. den tekniska
utvecklingen och de rationaliseringsmöjligheter som numera står till buds.
Denna utveckling och dessa möjligheter kommer att påverka såväl
förrättningshandläggningen som kostnaderna for fastighetsbildningen. Hur
snabbt dessa förändringar kommer att ske och hur mycket kostnaderna
kommer att förändras kan inte nu förutses. Den omfattning på för-
rättningsverksamheten och myndighetens verksamhet i övrigt som
Huvudmannaskapsutredningen angivit bör kunna tjäna som vägledning
med de tekniska och organisatoriska förutsättningar som nu gäller.
Bedömningen måste emellertid anpassas till de förändrade förutsättningar
som kan komma att gälla vid de tidpunkter då prövningen skall ske.
51
4.5.2 Myndighetens kompetens
Prop. 1995/96:78
Regeringens förslag: Minst två personer inom myndigheten skall
ha den kompetens och erfarenhet som krävs för att utöva ett eget
ansvar för förrättningar.
Utredningens förslag: Huvudmannaskapsutredningens förslag innebär
att särskilda kompetenskrav knyts till chefen för myndigheten.
Remissinstanserna: Enligt några remissinstanser bör även den eller de
tjänstemän som av myndighetens chef får ett delegerat ansvar ha samma
formella kompetens som chefen.
Skälen för regeringens förslag: Regeringen delar utredningens
bedömning att minst två personer inom myndigheten bör ha förrättnings-
mannakompetens.
Den nu gällande förordningen (1988:1232) med instruktion för
lantmäterimyndigheterna innehåller behörighetsregler som gäller för både
statliga och kommunala fastighetsbildnings- och fastighetsregistermyndig-
heter. Bestämmelserna innebär bl.a. att chefen för en fastighetsbildnings-
eller fåstighetsregistermyndighet skall ha civilingenjörsexamen från
teknisk högskola eller motsvarande kunskaper samt ha minst två års
erfarenhet av verksamhet som utförs vid fastighetsbildnings- eller
fastighetsregistermyndighet.
Huvudmannaskapsutredningen har föreslagit att chefen för den
kommunala myndigheten bör uppfylla motsvarande kompetenskrav, men
att den person som utövar ett från chefen delegerat ansvar inte behöver
ha samma formella kompetens. Det är enligt utredningen tillräckligt med
nödvändiga kunskaper och erfarenheter för arbetsuppgifterna.
Regeringen delar utredningens bedömning att en av de två personer
som skall ha förrättningsmannakompetens bör ha civilingenjörsexamen
från en teknisk högskola med inriktning mot lantmäterifrågor eller
motsvarande kunskaper samt minst två års erfarenhet av sådan verksam-
het som utförs vid lantmäterimyndighet. Regeringen anser däremot inte
att det är nödvändigt att kompetenskravet skall gälla just för myndig-
hetens chef. Det väsentliga är enligt regeringens mening att specialist-
kompetensen finns inom myndigheten och att arbetet organiseras på ett
sådant sätt att kompetensen finns hos dem som svarar för
förrättningsverksamheten.
För att upprätthålla och utveckla kompetensen är det också viktigt att
personalen även vid de kommunala lantmäterimyndigheterna har
möjlighet att delta i vidareutbildning. Sådan utbildning anordnas i stor
omfattning av det statliga lantmäteriet. För Lantmäteriverkets del bör
sådan utbildning ses som en del av verkets tillsynsansvar.
52
4.5.3 Teknisk standard
Prop. 1995/96:78
Regeringens förslag: Myndighetens informationssystem skall ha
sådan teknisk standard som säkrar utbyte och information mellan
stat och kommun inom lantmäteriområdet.
Utredningens förslag: Huvudmannaskapsutredningens förslag
överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Remissinstanserna har i princip inte haft något att
erinra mot förslaget i denna del. En del instanser framhåller att det är
informationsflödet mellan stat och kommun som bör definieras och inte
en teknisk standard för kommunens informationssystem.
Skälen för regeringens förslag: Lantmäteriverket har som central
myndighet inom verksamhetsområdet det övergripande ansvaret för
teknikutvecklingen och för att berörda intressenter kan utnyttja bl.a. de
rationaliseringsmöjligheter som kan uppstå. I Lantmäteriverkets
samordningsansvar ligger att främja ett ändamålsenligt och effektivt
utnyttjande av de geografiska informationssystemen inom detta område.
Detta förutsätter väl fungerande system för produktion och tillhanda-
hållande av data. Information måste säkert och effektivt kunna bytas
mellan olika producenter samt mellan producenter och användare. En god
teknisk standard behövs också för att förrättningskostnadema och därmed
avgifterna för användarna skall kunna hållas så låga som möjligt.
En viss samordning inom det tekniska området mellan det statliga
lantmäteriet och de kommunala lantmäterimyndigheterna är följaktligen
nödvändig. För att få inrätta en egen lantmäterimyndighet bör en
kommun kunna visa att den har tillgång till tekniska system som kan
leverera och hämta information enligt en viss standard så att utbytet av
information mellan stat och kommun garanteras. Viktigast är en
gemensam teknisk standard för registreringen mot fastighetsdatasystemet
samt vid uppbyggnad och förvaltning av digitala registerkartor. Kravet
på teknisk samordning innebär inte att Lantmäteriverket skall kunna
föreskriva att en kommun skall välja tekniska system och rutiner som är
identiska med verkets egna. Under förutsättning att utbytet av in-
formation mellan systemen säkerställs, kan kommunen själv välja system
och rutiner. Det är emellertid angeläget att den fulla besparingspotentia-
len av sådana nya ADB-system som utvecklats med offentliga medel tas
till vara av såväl statliga som kommunala lantmäterimyndigheter.
53
Regeringens förslag: En kommunal lantmäterimyndighet skall
handlägga alla ärenden om fastighetsbildning utom sådana ärenden
som
- på begäran av en sakägare skall flyttas över till den statliga
lantmäterimyndigheten i länet,
- berör flera lantmäterimyndigheters verksamhetsområden,
- avser stora jord- och skogsbruksförrättningar som inte omfattar
ny bebyggelse eller
- avser andra särskilda förrättningar, exempelvis stora och
komplicerade anläggningsförrättningar och äganderättsutredningar,
som av kompetens- eller resursskäl bör handläggas av den statliga
myndigheten.
Ett beslut av den kommunala lantmäterimyndigheten att överlämna
en förrättning får inte överklagas.
Utredningens förslag: Huvudmannaskapsutredningens förslag
överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Viss kritik har riktats mot att det remitterade
lagförslaget är alltför otydligt när det gäller stora jord- och skogsbruks-
förrättningar som inte omfattar ny bebyggelse och specialförrättningar
som omfattar större anläggningsförrättningar och äganderättsutredningar.
Skälen för regeringens förslag: Inom kommuner med ett eget ansvar
för fastighetsbildningsverksamheten kan det statliga lantmäteriet enligt
utredningen svara för vissa specialiserade förrättningar. Under ut-
redningen har även kommunala företrädare betonat att det är lämpligt att
statliga organ med en specialistkompetens som normalt inte finns vid den
kommunala myndigheten handlägger vissa typer av förrättningar.
Regeringen föreslår därför, i likhet med utredningen, att vissa för-
rättningar regelmässigt skall överlämnas till statliga lantmäterimyndig-
heter.
Regeringen delar utredningens bedömning av i vilka fall förrättningar
bör handläggas av statlig myndighet. Det gäller dels infrastrukturförrätt-
ningar, som berör flera lantmäterimyndigheters verksamhetsområden och
involverar sakägare på region- eller riksnivå, dels stora och komplicerade
jord- och skogsbruksförrättningar som inte omfattar ny bebyggelse, dels
andra särskilda förrättningar som av kompetens- eller resursskäl bör
handläggas av den statliga myndigheten. För den närmare avgränsningen
av dessa förrättningstyper bör nuvarande praxis tjäna till ledning. Till
detta kommer de förrättningar där, enligt vad som utvecklas i avsnitt
4.10, en sakägare har begärt att ärendet skall överlämnas till den statliga
lantmäterimyndigheten i länet.
Alla ansökningar om fastighetsbildning inom en kommun med
kommunal lantmäterimyndighet skall inges dit. Det ankommer sedan på
denna myndighet att till den statliga lantmäterimyndigheten i länet
överlämna de ärenden som skall handläggas där.
I enlighet med vad Lagrådet föreslagit bör ett beslut av den kommunala
Prop. 1995/96:78
54
lantmäterimyndigheten att överlämna en förrättning inte kunna över- Prop. 1995/96:78
klagas. Även om den kommunala lantmäterimyndigheten skulle ha gjort
en uppenbar felbedömning vid beslutet att överlämna ärendet försämras
inte sakägarnas rättssäkerhet av att det blir den statliga lantmäterimyndig-
heten i länet som handlägger ärendet.
Regeringens förslag: En kommunal lantmäterimyndighet skall
normalt börja sin verksamhet vid det årsskifte som infaller närmast
efter det att ett år förflutit sedan tillstånd meddelats. En kommun
och Lantmäteriverket skall dock kunna komma överens om kortare
övergångstider.
Utredningens förslag: Huvudmannaskapsutredningen föreslog att
ansökningar skulle kunna ges in till halvårsskiftet ett visst år och att
Lantmäteriverket samma år skulle pröva ansökan. Den kommunala
myndigheten skulle få bölja sin verksamhet vid det årsskifte som infaller
tolv månader efter Lantmäteriverkets beslut.
Remissinstanserna: Flera remissinstanser, t.ex. Mariestads tingsrätt,
Länsstyrelsen i Gävleborgs län, Statens lantmäteriverk, Lantmäteriets
civilingenjörsförening samt Östersunds, Helsingborgs, Eskilstuna,
Strömstads och Orsa kommuner, har påtalat att systemet skulle bli alltför
instabilt om kommunerna varje år tilläts att inrätta kommunala lant-
mäterimyndigheter. Remissinstanserna pekar därvid främst på de problem
som uppstår för den statliga lantmäteriorganisationen.
Skälen för regeringens förslag: Den nya statliga lantmäteriorganisatio-
nen skall börja sin verksamhet den 1 januari 1996. Vid denna tidpunkt
avvecklas bl.a. de statliga fastighetsbildnings- och festighetsregistermyn-
dighetema, vars verksamhet förs över till lantmäterimyndigheten i
respektive län.
De kommunala fastighetsbildnings- och festighetsregistermyndighetema
förutsätts dock fortsätta sin verksamhet oförändrad även efter den
tidpunkten. En integrering av fastighetsbildning och festighetsregistrering
vid dessa myndigheter kan ske först sedan det klarlagts vilka kommuner
som i fortsättningen kommer att svara för fastighetsbildning och
festighetsregistrering inom kommunen.
Som framhållits tidigare finns det ett behov av en stabil organisation
bl.a. mot bakgrund av verksamhetens funktion som grundläggande
infrastruktur. Alltför snabba och ständigt pågående förändringar gör det
svårt att planera för verksamheten och organisera den på ett sätt som
motsvarar de krav på effektivitet, säkerhet och kvalitet som måste ställas.
För att de statliga lantmäterimyndigheterna och kommunerna skall
kunna planera och anpassa sin organisation måste därför vissa övergångs-
tider gälla. Både när en kommun erhåller ett ansvar för fastighetsbildning
och när en kommun önskar avsäga sig detta ansvar, behövs en rimlig
tidsperiod för att anpassa organisationen.
55
Regeringen förutsätter att kommunerna gör långsiktiga bedömningar Prop. 1995/96:78
när det gäller frågan om att inrätta en kommunal lantmäterimyndighet.
De farhågor som vissa remissinstanser haft att möjligheten att träda in i
eller ut ur systemet skulle medföra för stor instabilitet torde vara
överdrivna. Inrättandet av en kommunal lantmäterimyndighet medför
bl.a. ett omfattande kostnadsansvar för kommunen. Regeringen bedömer
därför att det efter en övergångstid inte kommer att bli fråga om större
förändringar. Utredningens förslag kan därför i huvudsak godtas.
Utvecklingen bör dock följas och en omprövning kunna ske om systemet
visar sig ge upphov till allvarliga olägenheter.
I ett avseende anser regeringen dock att en viss tidsförskjutning är
motiverad för att underlätta omställningen till det nya systemet.
Regeringen föreslår således att de kommuner som den 31 december 1995
inte har egen fåstighetsbildningsmyndighet skall få inrätta kommunal
lantmäterimyndighet först den 1 januari 1999. Detta innebär att i första
omgången endast de 41 kommuner som i dag har egen fastighets-
bildningsmyndighet ges möjlighet att söka tillstånd enligt den nya lagen.
Beslut avseende dessa kommuner skall meddelas under år 1996 och de
nya myndigheterna inrättas den 1 januari 1998. Övriga kommuner
kommer att kunna få sina ansökningar prövade först under år 1997 och
myndigheterna kunna inrättas den 1 januari 1999.
Med en sådan förändring i förhållande till utredningens förslag kan
flera fördelar uppnås. Antalet ansökningar som skall prövas det första
året blir överskådligt liksom antalet nya myndigheter. Vissa erfarenheter
av den nya lantmäteriorganisationen kommer att föreligga innan de
kommuner som i dag inte har egna fastighetsbildningsmyndigheter
behöver ta ställning till om de skall ansöka om tillstånd. Av betydelse i
det sammanhanget kan bl.a. vara förutsättningarna för en kommun att
komma överens med en statlig lantmäterimyndighet om att få medverka
i förrättningsförberedelser m.m.
De övergångstider som nu föreslås syftar i första hand till att ge
tillräcklig tid för olika myndigheter att planera för de förändringar som
skall genomföras. Med hänsyn härtill bör möjligheter finnas för de
berörda myndigheterna att i det enskilda fallet komma överens om
kortare övergångstider.
I samband med att arbetsuppgifter överförs mellan statliga och
kommunala myndigheter kan en rad olika praktiska frågor behöva lösas
mellan berörda myndigheter. Det är angeläget att Lantmäteriverket i
samarbete med företrädare för kommunerna söker finna former för en
smidig hantering av de frågor som kan bli aktuella i sammanhanget.
Därvid bör bl.a. beaktas de regler om arbetstagares ställning vid
övergång av verksamhet som den 1 januari 1995 infördes genom
ändringar i hgen (1982:80) om anställningsskydd.
Det finns starka samband mellan det mätningsarbete som utförs i
samband med fastighetsbildning och de mätningar som behövs i den
kommunala plan- och byggprocessen. Inom vissa områden kommer den
statliga lantmäterimyndigheten att, inom ramen för de uppgifter som
ryms inom begreppet myndighetsservice, utföra viss av kommunen 56
efterfrågad mätningsverksamhet m.m. Om kommunen fortsättningsvis
önskar svara för fastighetsbildningen eller utföra förrättningsförbe-
redelsema kan det vara naturligt att de förrättningsanknutna mätnings-
uppgiftema och övrig mätningsverksamhet ses som en helhet. Detta
förhållande kan medföra att kommunen bör överta det samlade ansvaret
för mätningsverksamheten i kommunen från den statliga lantmäterimyn-
digheten. Motsvarande förhållande kan uppstå om verksamheten skall
överföras från en kommun till den statliga lantmäterimyndigheten. Även
formerna för sådan förändrad ansvarsfördelning bör i första hand lösas
i samförstånd mellan berörda myndigheter och med beaktande av ovan
angivna utgångspunkter och de regler som gäller enligt lagen om
anställningsskydd.
Vid remissbehandlingen av Huvudmannaskapsutredningens förslag har
också arkivfrågor tagits upp från flera håll. Regeringen avser att uppdra
åt Riksarkivet och Lantmäteriverket att i samarbete med kommunerna
närmare studera dessa frågor och överväga behovet av särskild reglering
för en tillfredsställande arkivhantering när ansvaret för lantmäterifrågor
övergår mellan statliga och kommunala myndigheter.
Regeringens förslag: Lantmäteriverket skall utöva tillsyn över den
kommunala lantmäteriverksamheten.
Ett tillstånd avseende en kommunal lantmäterimyndighet skall
kunna återkallas av regeringen efter anmälan från Lantmäteriverket
om verksamheten inte längre kan antas uppfylla de förutsättningar
som krävs för tillstånd eller om myndigheten i något väsentligt
hänseende brister i myndighetsfunktionen.
Vidare upphör ett sådant tillstånd att gälla om kommunen anmäler
att den inte längre vill fortsätta med verksamheten. Den kom-
munala myndigheten upphör då normalt vid det årsskifte som
infaller närmast efter det att ett år förflutit sedan anmälan gjordes.
Om Lantmäteriverket medger det får verksamheten dock upphöra
tidigare.
Utredningens förslag: Huvudmannaskapsutredningens förslag
överensstämmer med regeringens, dock har befogenheten att återkalla ett
tillstånd flyttats från Lantmäteriverket till regeringen.
Remissinstanserna: Remissinstanserna har inte närmare kommenterat
förslaget.
Skälen för regeringens förslag: Lantmäteriverket bör även fortsätt-
ningsvis utöva tillsyn över såväl statliga som kommunala lantmäterimyn-
digheter. I Lantmäteriverkets tillsynsfunktion mot kommunala lant-
mäterimyndigheter ligger bl.a. att se till att de villkor som satts upp för
tillstånd att inrätta sådana myndigheter fortlöpande uppfylls.
Om en kommun inte uppfyller villkoren, bör verket genom i första
hand rådgivning och samråd verka för att kommunen vidtar sådana
åtgärder som säkerställer att villkoren uppfylls. Kommunen bör således
Prop. 1995/96:78
57
normalt ges möjlighet att inom viss tid anpassa verksamheten så att den Prop. 1995/96:78
uppfyller villkoren för inrättande av en kommunal lantmäteriverksamhet.
Om nödvändiga förändringar inte sker skall tillståndet kunna återkallas
av regeringen efter anmälan av Lantmäteriverket. Äterkallelse skall också
kunna ske om myndigheten i något väsentligt hänseende brister i
myndighetsfunktionen.
En kommun kan för egen del finna att den inte vill fortsätta med
lantmäteriverksamheten. Kommunen kan då anmäla detta till Lant-
mäteriverket varvid kommunens tillstånd upphör att gälla vid det årsskifte
som infaller närmast efter det att ett år förflutit sedan anmälan gjordes.
På motsvarande sätt som då en kommunal lantmäterimyndighet inrättas
bör överenskommelser kunna träffas om kortare övergångstider.
Regeringens förslag: Lantmäterimyndigheten i länet kan uppdra åt
en annan statlig eller kommunal myndighet med kompetens inom
lantmäteriområdet att utföra vissa tekniska åtgärder m.m. som har
samband med förrättningen.
Utredningens förslag: Huvudmannaskapsutredningen har ansett att
avtal motsvarande nuvarande s.k. C-avtal, dvs. avtal om förrättningsför-
beredelser, skall kunna träffas mellan lantmäterimyndigheten i länet och
en kommun. Något förslag till lagreglering i denna del har inte ingått i
promemorian med författningsförslag.
Remissinstanserna: Ett stort antal remissinstanser, särskilt kommuner,
understryker behovet av att s.k. C-avtal kommer till stånd. Några
remissinstanser ifrågasätter om inte förrättningsförberedelser bör
upphandlas i konkurrens.
Skälen för regeringens förslag: I Lantmäteri- och inskrivningsut-
redningens betänkande Kart- och fastighetsverksamhet i myndighet och
bolag (SOU 1993:99) redovisas en syn på förrättningsförberedelser som
innebär att dessa skall konkurrensutsättas. Utredningens slutsats är att
förrättningsprocessen kan delas in i en rättslig och en teknisk del, varav
den senare innehåller moment som inte kan anses innefatta myndig-
hetsutövning enligt förvaltningslagen (1986:223). Den tekniska sidan
anses omfatta fastighetsutredning, fastighetsrättslig beskrivning,
andelstalsberäkning samt teknisk utredning och fältarbete. Även
plantolkning, teknisk beskrivning och upprättande av karta räknar
utredaren in i denna kategori. De uppräknade verksamheterna skall enligt
utredningen kunna handlas upp från kommun, uppdragsorganisationen
inom det statliga lantmäteriet eller privata konsulter.
I propositionen En ny organisation för lantmäteri- och fastighets-
dataverksamheten m.m. (prop. 1993/94:214) framhålls emellertid att en
förrättning till alla delar bör anses utgöra myndighetsutövning. För-
rättningsmannen måste ha ett formellt och reellt ansvar för fastighets-
bildningsärendet i dess helhet och därmed kunna avgöra om och i så fall
58
vilka förrättningsmoment som kan utföras av någon annan. Myndigheten Prop. 1995/96:78
skall även fortsättningsvis kunna genomföra hela förrättningsarbetet.
Samtidigt framhålls i propositionen att vissa förrättningsmoment främst
av kart- och mätningsteknisk art liksom hittills bör kunna utföras av
kommunala mätningsorgan eller upphandlas i konkurrens. De kart- och
mätningstekniska momenten anses lättast att skilja ut och nyttan av att
samordna mätning för fastighetsbildning med kommunalteknisk mätning
i övrigt framhålls som ett argument för att arbetet läggs ut för upphand-
ling.
I betänkandet Kommunala entreprenader - Vad är möjligt? (SOU
1991:26) framhålls också att förrättningen bör ses som en helhet där inte
bara själva beslutsfattandet innebär myndighetsutövning.
Vid bedömningen av möjligheterna att låta en kommun svara för vissa
förrättningsförberedelser är främst två lagar av intresse, dels konkur-
renslagen (1993:90), dels lagen (1992:1528) om offentlig upphandling.
Konkurrenslagen trädde i kraft den 1 juli 1993. Lagen bygger på
principen att förbud meddelas för vissa typer av ageranden. Verksamhet
som består av myndighetsutövning omfattas emellertid inte av lagen.
Gränsen för myndighetsutövning är emellertid mycket svår att dra. Ett
exempel på en sådan svårighet är utsättning av byggnader enligt plan-
och bygglagen (1987:10) som utgör en serviceåtgärd från kommunen
påbjuden i lag.
Lagen om offentlig upphandling tillkom i samband med EES-avtalet.
Den trädde i kraft den 1 januari 1994. Lagen innebär en anpassning till
EG:s regler för offentlig upphandling. Lagen om offentlig upphandling
bygger på tanken att all offentlig upphandling skall ske affärsmässigt och
i konkurrens. Det anbud som är det lägsta skall i princip antas. Det finns
dock möjlighet att välja ett högre anbud under förutsättning att det kan
anses mest fördelaktigt med hänsyn till samtliga omständigheter såsom
pris, driftskostnader, funktion, miljöpåverkan etc.
Undantag från lagens bestämmelser får göras för sådant som är
nödvändigt med hänsyn till försvars- och säkerhetspolitiska intressen.
Vidare finns en bestämmelse som undantar upphandling av tjänster från
en annan enhet som på grund av lag eller annan författning har ensamrätt
att utföra tjänsten.
Förfaranden som innebär att en statlig myndighet vänder sig till en
annan statlig myndighet inom den senares typiska verksamhetsområde
faller inte under upphandlingsbestämmelsema. Ligger tjänsten utanför
den senares typiska verksamhetsområde skall tjänsten upphandlas.
De nya lagreglerna innebär en förändring i förhållande till de regler
som gällde vid de s.k. C-avtalens tillkomst vilket gör att avtalens framtid
behöver övervägas. En avgörande fråga är då om förrättningsförbe-
redelser skall anses innebära myndighetsutövning.
Begreppet myndighetsutövning är inte entydigt som nyss nämnts. Den
tidigare förvaltningslagen (1971:290) med förarbeten anses fortfarande
ge den mest etablerade definitionen. Enligt definitionen omfattar
begreppet sådan verksamhet som innebär ”utövning av befogenhet att för
enskild bestämma om förmån, rättighet, skyldighet, disciplinpåföljd, 59
avskedande eller annat jämförbart förhållande”.
För att myndighetsutövning i denna mening skall föreligga krävs att Prop. 1995/96:78
myndigheten grundar sin befogenhet att bestämma om ett förhållande på
en författning eller något annat beslut av regering eller riksdag. Beslutet
skall vara bindande. Det räcker att beslutet har indirekta rättsverkningar
mot den enskilde. Ett exempel är registreringsbeslut som i sig kanske
endast innebär en anteckning om ett visst förhållande som utgör
rättsfaktum och därför får rättsverkningar för den enskilde.
Av redogörelsen om förrättningsförberedelsemas karaktär framgår att
oklarheter finns när det gäller gränsdragningen mellan myndighetsutöv-
ning och vad som kan kallas tekniska förberedelser för förrättningen.
Samtidigt gäller att förrättningslantmätaren ansvarar för hela förrätt-
ningen inklusive alla förberedande åtgärder. Ett samspel mellan de
judiciella och tekniska delarna måste äga rum. Förrättningslantmätaren
måste ha möjlighet att ingripa även i de tekniska momenten.
Delegation av främst kart- och mätningstekniska moment vid en
förrättning förutsätter också kompetens hos den som skall utföra
uppgifterna. De moment som delegerats måste utföras med bibehållen
effektivitet och noggrannhet av bl.a. rättssäkerhetsskäl. Förrättningen i
sig är lagbunden.
Den snabba utvecklingen på det tekniska området kan komma att
medföra att mycket av det arbete som i dag utförs vid skrivbordet
kommer att klaras av ute i falt i direkt anslutning till förrättningen.
Mätuppgifter på fältet kan direkt matas in i registren via datorprogram.
Det område som skulle kunna kallas tekniska åtgärder i samband med
förrättning krymper därmed som självständigt moment.
Till detta kommer ansvarsfördelningen mellan stat och kommun vad
gäller mätningar och kartor. Kommunerna har det grundläggande
ansvaret for den storskaliga kartproduktionen som berör planerings- och
byggverksamheten. Principen om registrering vid källan kommer att
genomföras. Detta innebär att uppgifterna i samband med en förrättning
skall registreras direkt i databaser vilket i sig innebär en anteckning om
ett visst förhållande i register och detta utgör rättsfaktum som får
rättsverkningar för den enskilde.
Regeringen finner mot bakgrund av vad som nu redovisats att
förrättningen i sin helhet bör ses som myndighetsutövning. Regeringen
föreslår därför att det i fastighetsbildningslagen införs bestämmelser som
innebär att lantmäterimyndigheten i länet skall kunna uppdra åt annan
statlig eller kommunal myndighet med kompetens inom lantmäteriom-
rådet att utföra åtgärder enligt 4 kap. 25 § första stycket, 27 och 28 §§
fastighetsbildningslagen (1970:988).
Därigenom ges en fastare grund för framtida avtal mellan den
myndighet som ansvarar för förrättningen och andra statliga eller
kommunala organ. Dessa förhållanden utesluter dock inte att vissa väl
avgränsade delar av förberedelserna kan läggas ut för upphandling.
60
Regeringens förslag: En förrättning där kommunen är sakägare
skall överlämnas till lantmäterimyndigheten i länet om kommunen
eller en annan sakägare begär det. Detta gäller inte förrättningar
som grundas på avtal enligt jordabalken om köp, byte eller gåva av
fast egendom.
Utredningens förslag: Huvudmannaskapsutredningens förslag
överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Ett par remissinstanser anser att skyldigheten att
informera om rätten att få ärendet överlämnat till den statliga lant-
mäterimyndigheten bör regleras i lag.
Några remissinstanser har påtalat att den statliga lantmäterimyndigheten
bör ompröva ett överlämnat ärende i dess helhet. Ett par andra remissin-
stanser har framfört att överlämnandemöjligheten inte bör bestå under
hela förrättningen, utan att en sådan begäran skall framställas när
förrättningen inleds.
Skälen för regeringens förslag: Organisationen för fastighetsbildning
och festighetsregistrering måste som tidigare framhållits tillgodose kravet
på rättssäkerhet. Med den organisatoriska lösning som föreslås,
inrymmande såväl statliga som kommunala lantmäterimyndigheter, bör
förrättningar där en kommun är sakägare särskilt uppmärksammas.
Kommunen är sakägare i cirka hälften av totala antalet ärenden enligt
festighetsbildningslagen. Även om kommunen i ett mindre antal ärenden
är ensam sakägare, föreligger i ett stort antal festighetsbildningsärenden
en situation där kommunen och enskilda sakägare kan ha motstående
intressen.
Enligt Huvudmannaskapsutredningens förslag skall vaije sakägare vid
en förrättning där kommunen är en av sakägarna ha rätt att begära
överlämnande till statlig myndighet. En sådan begäran medför att ärendet
skall överlämnas till den statliga lantmäterimyndigheten. Om ingen
sakägare begär att ärendet skall överlämnas, handläggs hela ärendet i
vanlig ordning av den kommunala lantmäterimyndigheten. Från
huvudregeln föreslås vissa undantag.
Med en sådan lösning kan den kommunala myndigheten handlägga
även ärenden där kommunen är sakägare under förutsättning att
myndigheten har alla sakägares förtroende.
En kommunal lantmäterimyndighet bör vara skyldig att så snart som
möjligt efter det att ansökan om förrättning lämnats in ge sakägarna
information om möjligheten till överlämnande och vad denna innebär.
Detta minskar också sannolikheten för att ett överlämnande sker sent
under förrättningen och därigenom orsakar dubbelarbete och förseningar.
Denna upplysningsskyldighet bör kunna meddelas i en förordning.
Även kommunen bör, om kommunen bedömer det som förtroendeskad-
ligt eller av annan anledning olämpligt att den kommunala myndigheten
handlägger ett ärende, kunna ta initiativ till ett överlämnande.
Det kan ifrågasättas om sakägarens rätt skall gälla även de förrättningar
Prop. 1995/96:78
61
där kommunen slutit överenskommelse med övriga sakägare innan en Prop. 1995/96:78
ansökan om fastighetsbildning lämnas in. Enligt bl.a. statistik från
kommunala fastighetsbildningsmyndigheter föreligger i det stora flertalet
ärenden där kommunen är sakägare en överenskommelse innan för-
rättningen inleds.
Den juridiska statusen hos sådana överenskommelser blir av intresse
for överlämnandefrågan. Om de utgör civilrättsliga avtal är de att
betrakta som bindande for avtalsparterna och normerande för fastighets-
bildningsmyndigheten. Ett överlämnande skulle i dessa fäll inte fylla
någon funktion. Om däremot överenskommelserna inte har denna
rättsverkan utan kan prövas och ändras av förrättningslantmätaren bör
sakägare ha rätt att få ärendet överlämnat.
Utöver avtal enligt jordabalkens bestämmelser förekommer andra
former av överenskommelser, t.ex. i fråga om ersättning för skada och
intrång. Frågan om dessa överenskommelsers rättsliga ställning kan inte
entydigt besvaras. Av fastighetsbildningslagen (1970:988) framgår att
vissa särskilda villkor som uppställts för att skydda enskilda vid
förrättning skall kunna avtalas bort. Genom överenskommelse kan bl.a.
avsteg göras från lagens bestämmelser om den ekonomiska uppgörelsen
mellan sakägarna. Rättspraxis har sedan bekräftat att överenskommelser
kan träffas med bindande verkan redan innan en förrättning inletts.
Vid fastighetsbildningsmyndighetens officialprövning i förrättningens
slutskede har dock överenskommelser som inte utgör avtal enligt
jordabalkens regler en svagare ställning. Myndigheten tar då ställning till
ett antal frågor som inte kan regleras definitivt genom andra överenskom-
melser. Myndighetens prövning kan alltså leda till sådana förändringar
att en tidigare överenskommelse inte kan fullföljas. En viss oklarhet
råder således om vilken rättsverkan andra överenskommelser än avtal
enligt jordabalken får vid förrättningen. Denna oklarhet motiverar att
endast avtal enligt jordabalken skall undantas från kravet på överläm-
nande.
Om rätten att begära överlämnande endast kan utnyttjas under
förrättningens inledningsskede minskar visserligen risken for kostsamt
dubbelarbete, men samtidigt försämras sakägarnas möjligheter att utnyttja
överlämnandemöjligheten.
Framför allt för en privatperson är ett fastighetsbildningsärende en
relativt sällsynt händelse som dessutom regleras av ett för lekmannen
obekant regelverk. En sakägare kan antas behöva sätta sig in i ärendet,
processens karaktär och regelsystemet under en längre tid än för-
rättningens inledningsskede. Omständigheter som påverkar sakägarnas
vilja att begära överlämnande kan också komma fram under själva
förrättningen. Vid bedömningen av dessa faktorer bör hänsynen till
sakägarna väga tyngst. En sakägare vid en förrättning där även kom-
munen är sakägare bör således ha möjlighet att under hela förrättningen
begära överlämnande till statlig myndighet.
Den myndighet som tar över ett förrättningsärende skall inte pröva
beslut som tidigare fattats under förrättningen i annan utsträckning än vad
som allmänt gäller för omprövning av beslut under förrättning. Tidigare 62
beslut är alltså normalt bindande även for den statliga myndigheten. En
myndighet som tar emot ett överlämnat ärende behöver inte heller göra Prop. 1995/96:78
om de kart- och mätningstekniska moment som tidigare utförts. Den
mottagande myndigheten avgör vad som skall göras om efter en
genomgång av det enskilda ärendet.
Regeringens förslag: Lagförslagen föreslås träda i kraft den 1
januari 1996.
Beslut om inrättande av kommunal fåstighetsbildningsmyndighet
och fastighetsregistermyndighet som fettats enligt äldre bestämmel-
ser skall gälla till utgången av år 1997, om inte annat förordnas.
För sådana myndigheter skall äldre bestämmelser tillämpas även i
övrigt.
En kommun som vid utgången av år 1995 inte har en egen
fåstighetsbildningsmyndighet får inrätta en kommunal lantmäteri-
myndighet tidigast den 1 januari 1999.
Skälen för regeringens förslag: Den nya lagen om kommunala
lantmäterimyndigheter bör träda i kraft i samband med att det nya
Lantmäteriverket inrättas och den nya lokala statliga organisationen bildas
den 1 januari 1996. Som framgår av avsnitt 4.7 behövs det en övergångs-
tid i samband med inrättande och avveckling av en kommunal lant-
mäterimyndighet. Tid erfordras också för att pröva ansökningar om att
få inrätta en myndighet enligt de nya bestämmelserna. Det finns därför
skäl att dela upp ansökningsförfarandet i två omgångar för att arbetsbe-
lastningen inte skall bli alltför stor under övergångsskedet. Regeringen
anser att det i en första omgång är lämpligt att endast de kommuner skall
komma i fråga som nu har en egen festighetsbildningsmyndighet.
Regeringen föreslår därför att endast dessa kommuner skall få inrätta en
sådan kommunal lantmäterimyndighet från den 1 januari 1998 och att
andra intresserade kommuner kan inrätta en myndighet först från den 1
januari 1999.
Med den nu föreslagna regleringen bör de nuvarande kommunala
fastighetsbildnings- och festighetsregistermyndighetema fortsätta sin
verksamhet t.o.m. den 31 december 1997. Regeringen föreslår därför att
dessa myndigheter skall fortsätta sin verksamhet enligt äldre bestämmel-
ser fram till den 1 januari 1998 då antingen en ny kommunal lant-
mäterimyndighet eller den statliga myndigheten tar över verksamheten.
En viss flexibilitet är önskvärd. Det bör därför vara möjligt att besluta
om en tidigare övergång. Enligt de äldre bestämmelserna kan regeringen
förordna att kommunen inte längre skall svara för verksamheten. Detta
bemyndigande bör upprepas i övergångsbestämmelserna till den nya
lagen. Regeringen föreslår därför att det skall vara möjligt att förordna
om en tidigare tidpunkt när beslutet enligt den äldre lagstiftningen skall
63
upphöra att gälla. Det skall också vara möjligt att träffa överenskom- Prop. 1995/96:78
melse om tidigare inrättande av en kommunal lantmäterimyndighet.
I detta avsnitt lämnas en kort redovisning av vissa frågor som rör
fastighetsregistreringen. Avsnittet är av informationskaraktär och syftet
är att ge en överblick över hela verksamheten. Regeringen kommer
senare att besluta om de förordningsändringar som behövs.
Fastighetsregistret har till funktion att redovisa den gällande fastig-
hetsindelningen genom en individualisering av fastigheterna och deras
omfattning. Registret utgör grunden för inskrivningsregistret och
inskrivningsverksamheten samt för basregistret över byggnader m.m.
Vidare skall registret redovisa rättigheter, belastningar, planförhållanden
m.m så att såväl offentlig som privat verksamhet underlättas.
Fastighetsregistret förs enligt fastighetsregisterkungörelsen (1974:1059)
av fastighetsregistermyndighet och består av sju olika delregister,
nämligen huvudregister, registerkarta (automatisk databehandlad
registerkarta), koordinatregister, planregister, kvartersregister, adressre-
gister och gemensamhetsanläggningsregister (GA-register). I huvud-
registret redovisas den gällande indelningen av fastigheter och samfällig-
heter. Redovisningen sker i sexton avdelningar. Samtliga register utom
kvarters- och adressregistren är obligatoriska. Dessa två register förs
endast om en kommun begär att det skall ske.
På ansökan av en kommun kan Lantmäteriverket besluta att en
kommunal myndighet får föra adress- och vissa delar av planregistret.
Uppdelningen av fastighetsregistret i särskilda delregister leder till
praktiska fördelar både vid informationssökning och ajourhållning. Vid
ajourhållning av fastighetsregistret medför delregistersystemet att det
räcker med att föra in uppgifterna om t.ex. en plan enbart i planregistret.
Erforderliga uppgifter förs därefter automatiskt in i huvudregistret på
berörda fastigheter.
Riksdagen har i sitt beslut om den framtida lantmäteri- och fastighets-
dataorganisationen år 1994 tagit ställning för att fastighetsregistreringen
skall utföras av den myndighet som handlägger fastighetsbildningen, dvs.
de nya lantmäterimyndigheterna. Riksdagen har också slagit fast
principen om registrering vid källan. Principen innebär att för andra delar
av registreringen än de som är ett resultat av fastighetsbildningen, såsom
registrering av planer, markanvändningsreglerande bestämmelser och
adresser för fastigheterna, skall även andra organ kunna svara. Detta
innebär att kommuner, länsstyrelser och andra statliga organ i framtiden
i ökad omfattning kan komma att utföra registreringar i fastighets-
registrets olika delregister.
64
Principen om registrering vid källan är ett medel för att uppnå vissa mål,
såsom kortare handläggningstider, högre registeraktualitet och lägre
kostnader med bibehållen teknisk och rättslig kvalitet.
Till dess att nya handläggningssystem för fastighetsbildning och
festighetsregistrering föreligger bör det vara en intern organisationsfråga
för lantmäterimyndigheterna att avgöra om de vill genomföra principen
om registrering vid källan omedelbart, t.ex. genom att låta förrättnings-
lantmätaren sköta registreringen, eller om myndigheten vill genomföra
integreringen stegvis och i första etappen låta en speciell enhet vid
myndigheten sköta registreringen. Även kontrollfunktionens utformning
blir en intern fråga för lantmäterimyndigheterna inom ramen för de
riktlinjer som det nya Lantmäteriverket fastställer. Det är dock viktigt att
redan från början se registreringen som en del av och ett avslutande led
i fastighetsbildningen.
Principen om registrering vid källan skall avse den myndighet som
fattat det grundläggande beslutet. Domstol som prövar lantmäterimyndig-
hets beslut får rapportera sitt beslut till den lantmäterimyndighet som
fettat det överklagade beslutet. Denna får därefter vidta nödvändiga
åtgärder i fastighetsregistret.
Fastighetsregistret utgör ett personregister enligt datalagen (1973:289).
För personregister skall det enligt datalagen finnas en registeransvarig
myndighet. Registeransvaret for festighetsdatasystemet, som festighets-
registret ingår i, är inte uttryckligen reglerat och rättsläget är något
oklart. Registeransvaret får anses vara delat mellan Centralnämnden för
fastighetsdata och de registerförande myndigheterna. Centralnämnden för
fastighetsdata ansvarar härvid för den tekniska driften och tillhandahållan-
det av informationen i systemet, medan ansvaret for innehållet i
informationen är fördelat på de myndigheter som har behörighet att föra
in uppgifter i systemet. Regeringen har den 14 september 1995 beslutat
att tillsätta en utredare som skall se över festighetsdatasystemets
författningsreglering (dir. 1995:120). Utredaren skall bl.a. beakta
konsekvenserna av principen om registrering vid källan vad avser
registeransvaret.
Staten har enligt 19 kap. 5 § festighetsbildningslagen ett strikt ansvar
for förlust till följd av tekniska fel i festighetsregistret. Ersättning betalas
av statsmedel oavsett om fastighetsbildnings- eller festighetsregistermyn-
digheten är statlig eller kommunal.
Enligt principen om registrering vid källan kommer flera myndigheter
att få behörighet att föra in uppgifter i festighetsregistret och registeran-
svaret kommer därmed, som nu, att vara delat. Liksom nu kommer
berörda myndigheter att ha ansvar för att uppgifterna är korrekta och förs
in i rätt tid. Den myndighet som fört in en oriktig uppgift bör ha ansvaret
för att uppgiften rättas. Ett sådant synsätt överensstämmer även med
Prop. 1995/96:78
65
5 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 78
datalagens bestämmelser. En särskilt utpekad myndighet bör dock få det Prop. 1995/96:78
yttersta ansvaret for varje geografiskt område. Områdesansvaret skall
innefatta ett samordningsansvar för registrering av förrättningsåtgärder
i området och ett övergripande ansvar för att rättelse vidtas när brister
eller felaktigheter uppmärksammas i festighetsregistret. Av detta följer
även att den områdesansvariga myndigheten skall utföra registrering som
inte överlåtits till någon annan myndighet.
Om det finns en kommunal lantmäterimyndighet skall denna vara
områdesansvarig för hela kommunen.
Det förhållandet att flera myndigheter får föra in uppgifter i registret
får inte leda till att ansvaret utåt blir otydligt. Den enskilde bör alltid
kunna vända sig till den områdesansvariga myndigheten med frågor som
avser hela registret. Denna myndighet skall alltid kunna lämna allmänna
upplysningar om uppgifterna i registret, men även kunna ange vilken
myndighet som har det direkta ansvaret för de i registret införda
uppgifterna.
För att underlätta samordningen av förrättningar och ge aktörerna
kunskap om pågående förrättningar bör det föras in en anteckning i
festighetsregistret på en fastighet så snart förrättningslantmätaren
bedömer att den berörs av en förrättning.
Den områdesansvariga myndigheten kommer tills vidare att få ha det
yttersta ansvaret för att registrera uppgifter i plan-, kvarters- och
adressregistren. Förutsättningarna för kommunerna att ta över ansvaret
för registreringen i dessa register varierar men förbättras allt eftersom
kommunerna engageras i bl.a. uppbyggnaden och ajourhållningen av
basregistret över byggnader. Information om planer, byggnader och
adresser hör samman och är i grunden kommunala angelägenheter. En
kommun skall därför ha möjlighet att själv föra adress- och kvarters-
registren samt planregistret i den del som det ankommer på kommunen
att fetta beslut om. Denna möjlighet bör ses som ett steg i utvecklingen
mot registrering vid källan.
Registrering till följd av expropriations- och inlösenärenden skall
skötas av den områdesansvariga myndigheten. Däremot bör inte förandet
av samfallighetsföreningsregistret splittras på flera aktörer utan skötas
enbart av de statliga lantmäterimyndigheterna i länen.
Den områdesansvariga myndigheten har ett särskilt ansvar att föra
analoga registerkartor eftersom dessa i princip bara kan finnas och foras
i original på ett ställe. Den områdesansvariga myndigheten kan dock
träffa överenskommelser med en kommun eller, om det är en kommunal
lantmäterimyndighet, med lantmäterimyndigheten i länet om att denna
skall ajourhålla registerkartan. Principen om registrering vid källan kan
således genomföras fullt ut först när registerkartan finns tillgänglig i
digital form.
Den områdesansvariga myndigheten bör också ha det samlade ansvaret
för förrättningsarkivet. Som framgått av avsnitt 4.7 avser regeringen att
uppdra åt Riksarkivet och Lantmäteriverket att studera arkivfrågor som
sammanhänger med ändringar i ansvaret för lantmäterifrågor mellan
statliga och kommunala myndigheter. Också de arkivfrågor som rör
66
förhållandet mellan den områdesansvariga myndigheten och övriga Prop. 1995/96:78
myndigheter med registreringsuppgifter bör tas upp i det sammanhanget.
Regeringens förslag: Följdändringar i lagstiftningen genomförs
med anledning av den nya organisationen för lantmäteri- och festig-
hetsdataverksamheten.
Skälen för regeringens förslag: Som redovisats i avsnitt 3.1 har
riksdagen tidigare fettat beslut som innebär att ett nytt centralt verk,
Lantmäteriverket, skall inrättas och att de lokala myndigheterna skall
benämnas lantmäterimyndigheter. Detta innebär ett stort antal ändringar
i festighetsbildningslagen och ändringar i ett antal andra lagar. Regering-
en föreslår att riksdagen antar de lagförslag som innebär att ”Statens
lantmäteriverk” och ”Centralnämnden för fastighetsdata” byts ut mot
”Lantmäteriverket” och att ”fåstighetsbildningsmyndighet”, ”festighetsre-
gistermyndighet” och ”överlantmätarmyndighet” byts ut mot ”lantmäteri-
myndighet” .
Integreringen av fastighetsregistreringen i fastighetsbildningen medför
att det blir en och samma myndighet, lantmäterimyndigheten, som
handlägger ärendet i dess helhet. Detta medför att bestämmelserna i vissa
fell måste anpassas till den nya organisationen.
I vissa fell behövs särskilda övergångsbestämmelser. Sådana finns
upptagna under berörda lagar.
Regeringens förslag: Regeringen bemyndigas medge att Statens
lantmäteriverk inom ramen för tillgängliga resurser får använda
medel för samarbete mellan europeiska kartmyndigheter i form av
en s.k. ekonomisk intressegrupp under fransk lagstiftning.
Skälen för regeringens förslag: Statens lantmäteriverk medverkar
tillsammans med ett stort antal andra europeiska kartverk i ett projekt
benämnt MEGRIN (Multipurpose European Ground-Related Information
NetWork). Syftet med projektet har varit att utveckla metoder och teknik
för att göra de nationella kartverkens geografiska data mer tillgängliga
för användare i Europa. MEGRIN skulle också kunna sälja data, göra
67
marknadsanalyser och delta i olika utvecklingsprojekt.
I en skrivelse till Miljödepartementet har verket anfört att MEGRIN
tagit fram en databaskatalog där medlemmarna kan ge information om
sina databaser och under den närmaste tiden avslutar ett arbete som
innebär att det inrättas en databas för den administrativa indelningen i
Europa. Vidare har MEGRIN dels tillsammans med potentiella användare
inom bl.a. EU analyserat behovet av olika typer av geografiska data, dels
kommit att delta i ett antal utvecklingsprojekt som finansieras med
EU-bidrag.
Enligt verket har utvecklingen nu nått så långt att det bedömts
nödvändigt att skapa en fastare och mer formell grund för MEGRIN :s
fortsatta verksamhet. Avsikten är att låta verksamheten övergå i en s.k.
ekonomisk intressegrupp (Groupment d’Intérét Economique, GIE) under
fransk lagstiftning. GIE är en självständig juridisk person utan eget
kapital vars medlemmar svarar för intressegruppens skulder i viss
utsträckning.
Verket har hos Miljödepartementet ansökt om regeringens tillstånd att
ingå avtal om samarbete mellan europeiska kartverk i form av GIE under
fransk lagstiftning. Verket har framhållit att deltagandet i samarbetet inte
utgör något större åtagande för verkets del. I denna del har verket pekat
på att dess del i MEGRIN:s kostnadsbudget hittills utgjort tre procent och
att den totala budgeten för MEGRIN varit i storleksordningen 500 000
ecu. Verket räknar med att ett visst överskott kommer att uppstå i
MEGRINS:s verksamhet efter någon tid.
Samarbetet kan innebära att verket måste använda anslag eller intäkter
för att täcka underskott i MEGRINS:s verksamhet. Riksdagens med-
givande till detta torde erfordras. Regeringen anser det angeläget att
verket medverkar i det aktuella samarbetet och föreslår därför att
riksdagen bemyndigar regeringen att medge att Statens lantmäteriverk
inom ramen för tillgängliga resurser får använda medel för att bidra till
kostnaderna för ett samarbete mellan europeiska kartmyndigheter i form
av en s.k. ekonomisk intressegrupp under fransk lagstiftning.
Om verksamheten kommer att gå med underskott, som inte kan antas
vara endast tillfälligt, kommer regeringen att återkomma till riksdagen
för att ompröva frågan.
Riksdagens beslut våren 1995 (prop. 1994/95:166, bet. 1994/95:BoU17,
rskr. 1994/95:313) om finansiering m.m. av lantmäteri- och fastighets-
dataverksamhet innebär bl.a. att fastighetsbildningen även i fortsättningen
skall finansieras genom avgifter från berörda sakägare.
Kostnaderna för fastighetsregistreringen finansieras för närvarande med
statliga och kommunala anslagsmedel. De kommuner som svarar för
fastighetsregistrering finansierar själva verksamhetens kostnader medan
motsvarande verksamhet som ombesöijs av statliga myndigheter
finansieras med statliga anslagsmedel. Genom den nu aktuella om-
1995/96:78
68
organisationen av lantmäteriverksamheten kommer huvuddelen av Prop. 1995/96:78
fastighetsregistreringen att samordnas med fastighetsbildningen. De
särskilda fastighetsregistermyndighetema avvecklas och registrering av
fastighetsbildningsbeslut utförs av de nya lantmäterimyndigheterna.
Fastighetsregistreringen blir härigenom ett avslutande moment i
fastighetsbildningen.
Mot denna bakgrund hade det varit naturligt att låta sakägarna svara
också för kostnaderna för fastighetsregistreringen. På grund av det
köpmotstånd som föreligger mot vissa förrättningar gjorde regeringen i
ovannämnda proposition dock den bedömningen att kostnaderna för
fastighetsregistreringen inte nu bör ingå i kostnadsunderlaget för
lantmäteri taxan. Riksdagen anslöt sig till regeringens bedömning. Det
innebär att principerna för finansieringen av fastighetsregisteringen inte
skall ändras nu.
Som framgår av avsnitt 4.7 gör regeringen den bedömningen att det
efter en övergångsperiod inte kommer att bli fråga om några omfattande
förändringar vad avser ansvarsfördelningen mellan statliga och kom-
munala lantmäterimyndigheter. Initialt innebär regeringens förslag att
samtliga de kommuner som ansöker om och får tillstånd att inrätta egen
lantmäterimyndighet därmed också får kostnadsansvaret för fastighets-
registreringen.
Genom tillskapandet av den nya lantmäteriorganisationen ökar
förutsättningarna för en rationell och kostnadseffektiv förrättningsprocess.
Kostnaderna för fastighetsbildningen bör härigenom minska. Detta
kommer framför allt sakägarna till del i form av lägre avgifter för
fastighetsbildningen. Genom att fastighetsbildnings- och fastighets-
registerverksamheten samordnas bör emellertid möjligheter finnas också
för kommuner med uppgifter inom fastighetsbildningen att successivt
minska kostnaderna för verksamheten.
Regeringen vill i sammanhanget åter framhålla det angelägna i ett
fortsatt och utvecklat samarbete mellan statliga och kommunala lant-
mäterimyndigheter bl.a. för att säkra en hög kostnadseffektivitet i hela
verksamheten.
Regeringens förslag: Miljöskyddslagens föreskrifter om förbud
mot miljöfarlig verksamhet kompletteras. Ett tillstånd skall kunna
återkallas, om verksamhetsutövaren i betydande mån åsidosätter
sådana föreskrifter för verksamheten som har meddelats med stöd
av 5 a § första stycket miljöskyddslagen. I mindre allvarliga fall får
dock villkoren i stället skärpas.
Skälen för regeringens förslag: Enligt 23 § miljöskyddslagen kan ett
tillstånd återkallas i samband med förbud mot fortsatt miljöfarlig
69
verksamhet. En verksamhet kan förbjudas och tillståndet återkallas om Prop. 1995/96:78
den som sökt tillståndet vilselett tillståndsmyndigheten genom att lämna
oriktiga uppgifter som varit av betydelse för tillståndet. Återkallelse kan
också komma ifråga då villkor som gäller för den verksamhet som avses
med tillståndet åsidosatts i betydande mån eller om det genom verksam-
heten uppkommit olägenhet av väsentlig betydelse som inte förutsågs när
verksamheten tilläts.
Enligt 24 § första stycket tredje punkten får Koncessionsnämnden för
miljöskydd ändra eller upphäva gällande villkor för en miljöfarlig
verksamhet eller meddela nya villkor, när villkor som gäller för
verksamheten har åsidosatts på ett sätt som varit av mer än ringa
betydelse. Koncessionsnämnden får alltså meddela nya villkor eller ändra
villkor i skärpande riktning istället för förbud och förverkande vid
åsidosättande av villkor.
Miljöskyddslagen är uppbyggd kring principen om individuell
tillståndsprövning. Generella föreskrifter intog till en böijan en under-
ordnad roll i regelsystemet även om bemyndiganden att utfärda före-
skrifter har funnits sedan lagens tillkomst. Dessa bemyndiganden hade sin
motsvarighet i äldre vattenlagstiftning.
När det gäller föreskriftsrätten bör den utveckling som skett beaktas.
Genom prop. 1992/93:60 (bet. 1992/93 :JoU10, rskr. 1992/93:139)
infördes i 5 § fjärde stycket ett bemyndigande för regeringen eller den
myndighet som regeringen bestämmer att i fråga om skyddsåtgärder,
begränsning av verksamheten och försiktighetsmått i övrigt meddela de
föreskrifter som inte fick åsidosättas till följd av åtaganden enligt avtalet
om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES-avtalet). Den valda
lösningen innebar att ansvaret för den korrekta tillämpningen av flertalet
EG-direktiv på miljöskyddsområdet lades på myndigheterna genom
transformering till svenska föreskrifter. Föreskrifterna gäller framför
tidigare meddelade tillstånd.
Bemyndigandet i 5 § fjärde stycket miljöskyddslagen byttes ut i
samband med Sveriges medlemskap i Europeiska unionen. Istället
infördes genom 5 a § en ny bestämmelse om bemyndigande (prop.
1994/95:181, bet. 1994/95:JoU21, rskr. 1994/95:420). Enligt första
stycket får regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer
meddela föreskrifter om sådana försiktighetsmått som inte får åsidosättas
på grund av Sveriges medlemskap i Europeiska unionen. I paragrafens
andra stycke bemyndigas regeringen att meddela föreskrifter enligt
miljöskyddslagen i fråga om försiktighetsmått som går utöver EG:s
minimidirektiv. Föreskrifter som meddelats med stöd av första stycket
gäller framför vad som sägs i givna tillstånd enligt miljöskyddslagen
medan förskrifter som går utöver vad som följer av EG:s minimidirektiv
inte inverkar på villkoren i redan givna tillstånd. Reglerna om verkan av
tillstånd i 22 § miljöskyddslagen ändrades samtidigt genom en hänvisning
till 5 a § första stycket.
Genom Naturvårdsverkets föreskrifter genomförs i svensk rätt de
begränsningsvärden, kravnivåer, miljökvalitetsregler m.m. som faller
inom ramen för miljöskyddslagstiftningen och som följer av EU-medlem- 70
skåpet. Som exempel kan nämnas rådets direktiv 88/609/EEG av den 24
november 1988 om begränsning av utsläpp till luften av vissa förore- Prop. 1995/96:78
ningar från stora förbränningsanläggningar (SNFS 1994:8), rådets direktiv
91/271/EEG av den 21 maj 1991 om rening av avloppsvatten från
tätbebyggelse (SNFS 1994:7), rådets direktiv 80/68/EEG av den 17
december 1979 om skydd för grundvatten mot förorening genom vissa
farliga ämnen (SNFS 1993:15), rådets direktiv 89/369/EEG av den 8 juni
1989 om förhindrande av luftförorening från nya kommunala avfallsför-
bränningsanläggningar (SNFS 1993:14) och rådets direktiv 89/429/EEG
av den 21 juni 1989 om minskning av luftförorening från befintliga
kommunala avfällsförbränningsanläggningar (SNFS 1993:13).
Att generella föreskrifter kan ha företräde framför villkor har godtagits
vid införandet av tidigare 5 § fjärde stycket vilket stadgande den 1 juli
1995 ersatts av 5 a § första stycket. Syftet med bestämmelsen är att de
allmänna kraven i 5 § miljöskyddslagen ska gälla som hittills i den mån
de är strängare än eller likvärdiga med föreskrifterna (dvs. EG:s
minimikrav). Samtidigt ska föreskrifterna ta över om en avvägning enligt
5 § skulle leda till lägre krav. Dessa föreskrifters särställning gör att ett
åsidosättande naturligt bör kunna leda till liknande konsekvenser som
gäller vid åsidosättande av villkor. Enligt 45 § miljöskyddslagen gäller
för övrigt straffansvar för överträdelser av dylika föreskrifter. De
kompletteringar som föreslås bör lagtekniskt ansluta till 23 och 24 §§ så
att de överensstämmer med nuvarande ordning avseende åsidosättande av
villkor.
En som utövar tillståndspliktig miljöfarlig verksamhet har sålunda att
iaktta inte bara villkoren för tillståndet utan också föreskrifter på området
som följer av Sveriges EU-medlemskap. Möjligheten att meddela förbud
och förverkande vid åsidosättande av villkor har dock funnits sedan
miljöskyddslagens tillkomst. I prop. 1969:28 s. 277 (bet. 1969:LU37,
rskr. 1969:281) anförde departementschefen att ”den trygghetsverkan
som är förenad med ett tillståndsbeslut är berättigad bara om tillstånds-
havaren lojalt följer de villkor som fastställts i beslutet”. På samma sätt
måste kunna krävas att tillståndshavaren lojalt följer sådana föreskrifter
som gäller för verksamheten och som meddelats med stöd av 5 a § första
stycket. I annat fall måste tillståndet kunna återkallas. Förutsättningarna
för ett återkallande måste såsom i dag vara att överträdelsen är av
kvalificerad art, ”i betydande mån” som det uttrycks i miljöskyddslagen.
I praktiken blir det närmast fråga om att överträdelsen föranleder att
människors hälsa och miljön riskeras innan ett tillstånd återkallas. Den
föreslagna ordningen kan också sägas vara mest förenlig med vissa
rättsakter på miljöskyddets område som Sverige har att iaktta, såsom
rådets direktiv 80/68/EEG av den 17 december 1979 om skydd för
grundvatten mot förorening genom vissa farliga ämnen.
Det kan emellertid finnas skäl för ett mera begränsat ingripande.
Föredragande departementschefen framhöll bland annat att även vid
allvarliga överträdelser kan det visa sig att förverkande och förbud inte
är den mest realistiska åtgärden. Ibland gav nämligen utredningen äv en
villkorsöverträdelse vid handen att villkoren för den aktuella verksam-
heten istället borde ses över. Ibland kopplas också flera villkor till 71
varandra. För att bäst tillgodose miljöskyddsintresset borde det därför
öppnas en möjlighet att ändra villkoren också i skärpande riktning. Prop. 1995/96:78
Därigenom skulle Koncessionsnämnden få rätt att genomföra en
omprövning som alternativ till förverkande och förbud. De överväganden
som gjordes i aktuellt hänseende vid miljöskyddslagens tillkomst kan
sägas ha bärighet alltjämt. Även vid åsidosättande av föreskrifter kan det
alltså vara en fördel att kunna ändra eller meddela nya villkor.
Regeringen föreslår därför att 23 § första stycket punkten 2 ändras på
så sätt att ett betydande åsidosättande av föreskrifter som meddelats med
stöd av 5 a § första stycket kan föranleda förbud och förverkande av
tillståndet på samma sätt som gäller vid betydande åsidosättande av
villkor. Som ett mindre strängt alternativ till förbud och förverkande
föreslår regeringen i enlighet med miljöskyddslagens grunder att 24 §
första stycket punkten 3 ändras på så sätt att villkoren för verksamheten
i stället får omprövas.
Inrättande av en kommunal lantmäterimyndighet
1 §
Paragrafen innehåller bestämmelser om att en kommun får inrätta en
kommunal lantmäterimyndighet efter tillstånd av regeringen.
Staten har det övergripande ansvaret för fastighetsbildningsverksam-
heten. Det statliga lantmäteriet kommer att bedriva verksamhet på såväl
central- som länsnivå.
Tillstånd för en kommun att inrätta en kommunal lantmäterimyndighet
meddelas av regeringen efter en ansökan från kommunen. Om tillstånd
meddelas skall kommunen svara för verksamheten vid myndigheten.
Verksamheten omfattar även ajourföring av uppgifter och hållande av
arkiv.
Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag.
2 §
Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag.
I paragrafen regleras de närmare villkor som skall vara uppfyllda för
att en kommun skall få tillstånd att inrätta en kommunal lantmäterimyn-
dighet. Kommunen skall till ansökan ge in en utredning som visar att
förutsättningarna kommer att uppfyllas om tillstånd meddelas.
Punkten 1 innehåller bestämmelser om verksamhetsområdets omfatt-
ning. En kommun som ansöker om tillstånd får inte begränsa sin
verksamhet till att avse endast en del av kommunen, t.ex. tätorten i
kommunen, utan hela kommunens yta skall omfattas. Samverkan mellan
olika kommuner för att bedriva lantmäteriverksamhet tillåts inte.
Punkten 2 innehåller bestämmelser som rör myndighetens arbets-
uppgifter. Arbetsuppgifterna för personalen vid myndigheten skall vara
sådana att kompetensen vidmakthålls for att säkerställa rättssäkerheten i Prop. 1995/96:78
verksamheten. De grundläggande arbetsuppgifterna skall ligga inom
förrättningsverksamheten. Det är väsentligt att lantmäterimyndighetens
oberoende ställning i förhållande till enskilda och allmänna intressen inte
kan ifrågasättas. Uppgifter som har karaktären av myndighetsservice i
anslutning till förrättningsverksamheten bör dock kunna utföras utan att
myndighetens oberoende ställning skall kunna ifrågasättas.
Exempel på sådana uppgifter kan vara upprättande av fastighetsplan
och nybyggnadskarta, utförande av lägeskontroll, ajourhållning av
primärkarta, festighetsutredningar, upprättande av fastighetsägarförteck-
ningar och viss annan fastighetsrättslig service.
Punkten 3 innehåller ett krav på att myndigheten får en för ändamålet
lämplig organisation och att verksamheten vid myndigheten har en
tillräcklig omfattning för att upprätthålla nödvändig kompetens hos
personalen. Som framhållits i avsnitt 4.5.1 skall kommunen visa att
myndigheten inordnas i den kommunala organisationen så att myndig-
hetens oberoende ställning inte kan ifrågasättas, vilket också betonats av
Lagrådet.
Avsikten med bestämmelsen är vidare att myndighetens bemanning inte
skall bli alltför liten. I myndighetens verksamhet ryms förutom ren
förrättningsverksamhet även myndighetsservice. Utredningen för
genomförande av en ny organisation för lantmäteri- och fåstighets-
dataverksamhet har funnit att hänsynen till ekonomiska och kompetens-
mässiga faktorer gör att ett lokalt lantmäterikontor bör omfatta minst fem
årsarbetskrafter. Som framgår av avsnitt 4.5.1 bör bedömningen i detta
hänseende göras mot bakgrund av vad utredningen redovisat, dock utan
att det sker någon absolut bindning till antalet personer. En viss öppenhet
måste finnas i detta avseende bl.a. mot bakgrund av den teknikutveckling
som pågår.
Punkten 4 tar upp särskilda krav för minst två personer vid myndig-
heten vad gäller den kompetens och erfarenhet som krävs för att ansvara
för förrättningar. Förrättningsverksamheten är en judiciell teknisk process
som ställer särskilda krav på personalen. När minst två tjänstemän
handlägger förrättningar skapas möjlighet till samråd och kompetens-
utvecklingen underlättas. Vidare förstärks förrättningsverksamhetens
ställning vid myndigheten. De krav på teoretiska kunskaper som kan
ställas i detta avseende bör vara motsvarande den som gäller för en
karttekniker eller mätningsingenjör. För en av förrättningslantmätama
bör dessutom, som framgår av avsnitt 4.5.2, ytterligare kompetenskrav
gälla.
Punkten 5 innehåller bestämmelser om standarden på kommunens
informationssystem för fåstighetsuppgifter. I Lantmäteriverkets centrala
samordningsansvar ligger att verket skall främja ett brett utnyttjande av
geografiska informationssystem. Informationen måste på ett effektivt och
säkert sätt kunna överföras mellan olika producenter av data. För att
detta skall kunna genomföras krävs en samordning inom det tekniska
området mellan det statliga lantmäteriet och de kommunala lantmäteri-
myndigheterna. Kommunen måste visa att dess informationssystem har 73
den tekniska standard som krävs för att säkra det informationsutbyte
mellan stat och kommun som behövs inom lantmäteriområdet.
3 §
Paragrafen innehåller en bestämmelse om att ansökan skall inges till
Lantmäteriverket även om beslutet i ärendet fettas av regeringen.
Ansökan skall vara skriftlig och innehålla den utredning som behövs för
ärendets prövning.
Lantmäteriverket skall med eget yttrande överlämna ärendet till
regeringen för avgörande.
4§
Paragrafen innehåller en bestämmelse om tidpunkten när den kommunala
myndighetens verksamhet skall börja.
För att få en nödvändig stabilitet i organisationen fordras vissa
övergångstider. Dessa övergångstider innebär att den statliga lant-
mäterimyndigheten i länet ges tid att organisatoriskt anpassa sig till den
förändrade ansvarsfördelningen.
Vid bifall till ansökan ges kommunen rätt att inrätta en kommunal
lantmäterimyndighet vid det årsskifte som infeller närmast efter det att
ett år förflutit sedan tillståndet meddelades.
Enligt bestämmelsen i andra stycket kan den kommunala myndigheten
påbörja sin verksamhet tidigare om Lantmäteriverket medger det. En
sådan möjlighet bör medges för de fell såväl kommunen som lant-
mäterimyndigheten i länet finner att övergången av organisatoriska skäl
kan ske vid en tidigare tidpunkt.
Om det finns en kommunal fastighetsbildnings- eller festighets-
registermyndighet enligt äldre bestämmelser skall de ärenden som är
under handläggning överlämnas till den nya myndigheten då denna böijar
sin verksamhet.
Om en kommunal lantmäterimyndighet enligt den nya lagen inrättas
skall den statliga myndigheten fortsätta att handlägga de ärenden som
kommit in till denna före det att den kommunala lantmäterimyndigheten
börjat sin verksamhet.
Myndighetens verksamhet
5§
Paragrafen innehåller regler beträffande den kommunala lantmäterimyn-
dighetens behörighet och bestämmelser om i vilka fell ett överlämnande
av ett ärende till den statliga lantmäterimyndigheten i länet skall ske.
Om en kommunal lantmäterimyndighet finns skall förrättningsärendena
inom kommunen handläggas av den myndigheten. Vissa undantag från
denna regel bör emellertid göras. I dessa fell skall ärendena överlämnas
till den statliga lantmäterimyndigheten i länet för handläggning.
Ett sådant undantag utgörs av ärenden som enligt den nya bestämmel-
sen i 4 kap. 7 a § festighetsbildningslagen (1970:988) överlämnas från
en kommunal till en statlig lantmäterimyndighet. Den regeln har
Prop. 1995/96:78
74
tillkommit för att förstärka rättssäkerheten för den enskilde. Den Prop. 1995/96:78
kommunala fastighetsbildningsverksamheten har främst haft en inriktning
mot ärenden som har samband med den kommunala plan- och byggpro-
cessen, dvs. ärenden som är knutna till områden som omfattas av
detaljplan och övriga ärenden som har bebyggelseutveckling som
huvudsakligt ändamål. Det innebär att vissa andra ärenden av främst
kompetens- och resursskäl bör ligga på den statliga myndigheten. Det
gäller förrättningar som berör flera lantmäterimyndigheters
verksamhetsområden och involverar sakägare på region- eller riksnivå,
t.ex. infrastrukturförrättningar. Vidare gäller det stora jord- och
skogsbruksförrättningar som inte berör ny bebyggelse. Också andra
särskilda förrättningar skall av kompetens- eller resursskäl kunna
överlämnas till den statliga lantmäterimyndigheten. Exempel på sådana
förrättningar är vissa större anläggningsförrättningar och
äganderättsutredningar. Ledning för bestämmande av den närmare
avgränsningen bör kunna hämtas i nuvarande praxis.
I paragrafens andra stycke anges på förslag av Lagrådet att ett beslut
av den kommunala lantmäterimyndigheten att överlämna ett ärende till
den stadiga lantmäterimyndigheten i länet inte skall gå att överklaga.
Som Lagrådet påtalat kan inte sakägarnas rättssäkerhet försämras till
följd av överlämnandet.
Tillsyn
6 §
I paragrafen finns bestämmelser om tillsyn över den kommunala
lantmäteriverksamheten.
Tillsynen över verksamheten skall utövas av Lantmäteriverket. Verket
skall kontrollera att verksamheten vid den kommunala lantmäterimyndig-
heten bedrivs på ett kompetent och rättssäkert sätt. Om så inte är fallet
skall verket ingripa. Vid allvarliga missförhållanden kan rätten att
bedriva verksamheten vid den kommunala lantmäterimyndigheten
återkallas enligt 8 §.
Tillsynsmyndigheten skall genom råd och anvisningar föreslå åtgärder
som leder till att verksamheten vid myndigheten bedrivs på ett kompetent
och rättssäkert sätt.
Myndighetens upphörande
7§
I paragrafen finns bestämmelser som gäller det förhållandet att en
kommun inte längre vill svara för verksamheten vid en kommunal
lantmäterimyndighet.
Kommunen skall i sådant fall anmäla förhållandet till Lantmäterivérket.
När det gäller tidpunkten för den kommunala myndighetens upphörande
75
gäller regler som motsvarar dem vid inrättande av en sådan myndighet Prop. 1995/96:78
enligt 4 §.
Om den kommunala lantmäterimyndighetens verksamhet upphör, skall
de ärenden som kommit in till myndigheten eller är under handläggning
överlämnas till den statliga lantmäterimyndigheten i länet.
8 §
I paragrafen meddelas bestämmelser for återkallelse av tillstånd för en
kommun att bedriva lantmäteriverksamhet.
Verksamheten vid en lantmäterimyndighet regleras i flera olika
författningar, bl.a. fastighetsbildningslagen, lagen (1971:1037) om
äganderättsutredning och legalisering, anläggningslagen (1973:1165) och
ledningsrättslagen (1973:1144). Bestämmelserna innehåller den närmare
regleringen för olika verksamheter inom myndigheterna. Åtgärderna vid
förrättningarna har i många fell rättsverkan för den enskilde. Om en
kommunal lantmäterimyndighet inte följer ifrågavarande bestämmelser
för verksamheten skall tillståndet kunna återkallas.
Lantmäteriverket är tillsynsmyndighet. En återkallelse bör i normalfal-
let inte vara den åtgärd som i första hand skall tillgripas. Tillsynsmyndig-
heten bör genom att lämna råd föreslå åtgärder för att förbättra verksam-
heten. Föreligger allvarliga brister kan dock frågan om återkallelse
aktualiseras omedelbart.
I 2 § har tagits upp de förutsättningar som skall gälla för att en
kommun skall få inrätta en kommunal lantmäterimyndighet. I kommenta-
ren till den paragrafen har närmare utvecklats varför ifrågavarande krav
uppställts. Om det kan antas att verksamheten vid den kommunala
lantmäterimyndigheten inte längre uppfyller de uppställda kraven skall
frågorna om återkallelse av tillståndet också tas upp. I första hand skall
eventuella problem uppmärksammas vid den tillsyn som skall utövas
enligt 6 §.
Återkallelse av tillståndet får göras av regeringen efter anmälan från
Lantmäteriverket.
Om den kommunala lantmäterimyndighetens verksamhet upphör, skall
de ärenden som inkommit till myndigheten eller är under handläggning
överlämnas till den statliga lantmäterimyndigheten i länet.
Ikraftträdande och övergångsbestämmelser
Den nya lagen bör träda i kraft den 1 januari 1996 då lagen (1971:133)
om kommunal fåstighetsbildningsmyndighet och festighetsregistermyndig-
het skall upphöra att gälla.
De beslut som f.n. gäller om inrättande av kommunala
fastighetsbildnings- och festighetsregistermyndigheter skall, enligt
huvudregeln, gälla till utgången av år 1997. En möjlighet att göra avsteg
från huvudregeln finns dock i punkten 2 i övergångsbestämmelserna.
För myndigheter som tillkommit enligt äldre bestämmelser skall äldre
bestämmelser tillämpas även i övrigt så länge dessa myndigheter finns
kvar.
76
Endast de kommuner som f.n. har egen fastighetsbildningsverksamhet Prop. 1995/96:78
bör av skäl som utvecklats i avsnitt 5 ges möjlighet att inrätta en
kommunal lantmäterimyndighet den 1 januari 1998. För övriga gäller
tidpunkten den 1 januari 1999.
Överenskommelse om en tidigare tidpunkt kan dock träffas mellan
Lantmäteriverket och en kommun.
4 kap. 7 a §
Enligt bestämmelserna i 7 § skall en förrättning handläggas av fastighets-
bildningsmyndigheten i den ort där marken är belägen. Om marken
ligger under flera fastighetsbildningsmyndigheter skall förrättningen
handläggas av någon av myndigheterna. I lagen införs en ny paragraf om
möjlighet att flytta över en förrättning från en kommunal lantmäterimyn-
dighet till den statliga lantmäterimyndigheten i länet.
Bestämmelsen har sin grund i att förrättningar där kommunen är
sakägare kan komma att handläggas av en kommunal lantmäterimyndig-
het. Den nya paragrafen har tillkommit för att ytterligare förstärka
rättssäkerheten vid sådana förrättningar.
Den regel som nu tillskapas ger såväl kommunen som en annan
sakägare rätt att begära att förrättningen överlämnas till lantmäterimyn-
digheten i länet, om den kommunala lantmäterimyndigheten handlägger
förrättningen enligt 7 §. Överlämnandemöjligheten kvarstår under hela
förrättningen.
Undantag för möjligheten att begära överlämnande gäller för sådana
förrättningar som sker till följd av avtal om köp, byte eller gåva som
slutits enligt 4 kap. jordabalken. Undantaget är motiverat av att en sådan
överenskommelse utgör ett civilrättsligt avtal som inte kan frånträdas
annat än av avtalsparterna gemensamt och inte heller ändras i samband
med myndighetens officialprövning i samband med förrättningen.
I avsnitt 4.10 har utförligt redogjorts för överlämnandemöjligheten.
4 kap. 8 §
Paragrafen innehåller bestämmelser om ansökan.
Paragrafen har ändrats till följd av organisationsförändringen. Ansökan
skall ges in till den kommunala lantmäterimyndigheten där en sådan finns
och i övriga fall till den statliga lantmäterimyndigheten i länet. I 5 §
lagen (1995:000) om kommunal lantmäterimyndighet finns bestämmelser
om överlämnande i vissa &11.
4 kap. 34 a §
Paragrafen innehåller bestämmelser som medger rätt för lantmäterimyn-
digheten i länet att sluta avtal om förrättningsförberedelser.
Som framgår av avsnitt 4.9 rymmer förrättningsförberedelsema
77
moment som direkt kommer att ligga till grund för uppgifter som förs in Prop. 1995/96:78
i ett register. Uppgifterna skall kunna föras in i databaser. Detta ställer
krav på att utbytbarhet av information mellan systemen säkerställs. Det
är bl.a. därför nödvändigt att endast myndighet med kompetens inom
lantmäteriområdet kommer i fråga för förrättningsförberedelser.
15 kap. 11 §
Paragrafen innehåller en ändring till följd av organisationsförändringen.
Fastighetsregistermyndigheten integreras i fastighetsbildningsmyndig-
heten till en ny myndighet, lantmäterimyndigheten. Bestämmelserna i
paragrafen har anpassats till den nya organisationen.
16 kap. 12 a §
Paragrafen innehåller en särskild reglering för fel i en förrättning som
består i att en kommunal lantmäterimyndighet handlagt ett ärende trots
att det borde ha överlämnats till den statliga lantmäterimyndigheten enligt
5 § första stycket lagen (1995:000) om kommunal lantmäterimyndighet.
Enligt 16 kap. 12 § fastighetsbildningslagen skall fastighetsdomstolen
undanröja ett beslut om fastighetsdomstolen inte utan olägenhet kan rätta
ett fel i förrättningen. Den bestämmelsen innebär att ett förrättningsbeslut
alltid skulle undanröjas om domstolen konstaterar att ett ärende som
handlagts av en kommunal myndighet i stället borde ha handlagts av den
statliga lantmäterimyndigheten. Enligt den nu föreslagna bestämmelsen
skall den kommunala myndighetens beslut i den aktuella situationen
undanröjas endast om det finns synnerliga skäl. Kravet på synnerliga skäl
innebär att det för undanröjande krävs en klar felbedömning från den
kommunala myndighetens sida som kan antas ha påverkat de beslut som
fattats under förrättningen.
I detta sammanhang finns det skäl att särskilt framhålla att det alltid
torde finnas synnerliga skäl för undanröjande om den kommunala
myndigheten handlagt ett ärende i strid mot bestämmelsen i 5 § första
stycket 1 lagen om kommunal lantmäterimyndighet.
16 kap. 15 §
Paragrafen innehåller en ändring till följd av organisationsförändringen.
Fastighetsregistermyndigheten integreras i fastighetsbildningsmyndig-
heten till en ny myndighet, lantmäterimyndigheten. Bestämmelserna i
paragrafen är av expeditionell karaktär och har anpassats till den nya
organisationen.
19 kap. 3 §
Paragrafens andra stycke ändras med anledning av organisationsföränd-
ringen.
Integreringen av fastighetsregistreringen i fastighetsbildningen gör att
det blir en och samma myndighet, lantmäterimyndigheten, som avgör om
avsteg från huvudregeln skall göras i fråga om när registrering skall ske.
78
19 kap. 5 §
Paragrafen ändras till följd av organisationsförändringen.
Principen om registrering vid källan innebär att flera myndigheter
kommer att föra in uppgifter i festighetsregistret. Enligt paragrafen har
staten ett strikt ansvar för förlust till följd av tekniska fel i ifrågavarande
register. Det strikta ansvaret i detta hänseende för staten bör kvarstå även
efter organisationsförändringen.
19 kap. 6 §
Paragrafen ändras till följd av organisationsförändringen.
Fastighetsregistreringen integreras med fastighetsbildningen i den nya
lantmäterimyndigheten.
Ikraftträdande och övergångsbestämmelser
De nya bestämmelserna bör träda i kraft samtidigt med att den nya
statliga organisationen för lantmäteriverksamheten påböljar sin verksam-
het, vilket sker den 1 januari 1996. Samtidigt träder en ny lag i kraft för
den kommunala lantmäteriverksamheten.
Under en övergångstid kommer det att finnas kommunala festighets-
bildningmyndigheter och festighetsregistermyndigheter enligt lagen
(1971:133) om kommunal festighetsbildningsmyndighet och festighets-
registermyndighet. Så länge myndigheterna enligt äldre bestämmelser
finns kvar bör äldre bestämmelser gälla för dessa även i övrigt.
Som redovisats i avsnitt 7 innebär den nya organisationen för lantmäteri-
och festighetsbildningsverksamheten att verk och myndigheter ändrar
namn. Namnändringar görs nu i ett antal lagar (se avsnitt 2.5 till 2.24).
De äldre namnen förekommer i ytterligare ett antal författningar. För att
på ett hanterligt sätt göra de ändringar som behövs har i förslag till
särskilda lagar tagits in generella föreskrifter som i detta avseende
hänvisar till de nya namn som skall gälla (se avsnitt 2.3 och 2.4).
Integreringen av festighetsregistreringen i fastighetsbildningen medför
att det blir en och samma myndighet, lantmäterimyndigheten, som
handlägger ärendet från förrättning till registrering. Vissa bestämmelser
behöver anpassas till den nya organisationen (se avsnitt 2.7, 2.12 och
2.13).
Med hänvisning till att de kommunala fastighetsbildnings- och
festighetsregistermyndighetema enligt äldre bestämmelser kommer att
finnas kvar ännu en tid, fordras övergångsbestämmelser i vissa fell (se
avsnitt 2.4, 2.5, 2.7-2.16, 2.19-2.21, 2.23 och 2.24).
Prop. 1995/96:78
79
23 §
I paragrafens första stycket anges de fell då verksamhet som har
tillståndsprövats kan förbjudas. Punkten 2 motsvarar tidigare stadgande
med tillägget att också ett betydande åsidosättande av föreskrifter om
miljöfarlig verksamhet som meddelats med stöd av 5 a § första stycket
kan föranleda ett förbud.
Det är två olika fell som avses. Det vanligaste torde vara att före-
skriften avser en fråga som inte reglerats i villkoren för verksamheten.
I andra fell kan det vara så att föreskrifter meddelade med stöd av 5 a §
första stycket är mer långtgående än villkoren i tillståndsbeslutet, vilka
villkor normalt torde ha festställts vid tiden före det svenska med-
lemsskapet i EU.
24 §
I pragrafen anges de fell då villkor för gällande tillstånd genom
omprövning får ändras, upphävas och nya villkor bestämmas. Enligt
tredje punkten får villkor ändras om det åsidosatts i verksamheten och
åsidosättandet inte är av ringa betydelse. Den tredje punkten har nu fått
ett motsvarande tillägg som 23 § och innebär att ett inte ringa åsidosät-
tande av föreskrifter om miljöfarlig verksamhet som meddelats med stöd
av 5 a § första stycket kan föranleda en omprövning av villkoren för
verksamheten. När myndigheterna överväger om 23 § eller 24 § skall
tillämpas vid överträdelse av föreskrifter skall gälla detsamma som vid
en villkorsöverträdelse.
Prop. 1995/96:78
80
Lantmäteri- och inskrivningsutredningens samman-
fattning av slutbetänkandet Kart- och fastighetsverk-
samhet - finansiering, samordning och författnings-
reglering (SOU 1994:90)
Enligt utredningens direktiv har jag att lämna förslag om en ny organisa-
tion för festighetsbildning, festighetsregistrering, festighetsdataverksamhet
samt produktion av kartor och annan landskapsinformation samt att
överväga om inskrivningsverksamheten bör integreras med denna
organisation.
Mitt arbete skall enligt direktiven vara uppdelat i två steg varvid det
första skall behandla principöverväganden och en huvudstruktur samt en
genomförandeplan m.m. Jag har redovisat förslag i dessa avseenden i
principbetänkandet Kart- och festighetsverksamhet i myndighet och bolag
(SOU 1993:99). I ett andra steg har jag att behandla frågor om bl.a.
finansieringslösningar, förutsättningarna för ett ökat samarbete mellan
land- och sjökarteverksamhetema samt författningsändringar. Detta andra
steg redovisas i föreliggande slutbetänkande Kart- och
festighetsverksamhet - finansiering, samordning och författningsreglering.
* * *
Redan i principbetänkandet angavs att de berörda verksamheterna utgör
en viktig del av samhällets grundläggande infrastruktur för vilken staten
har ett övergripande ansvar. Verksamheterna bidrar till att effektiviteten
höjs i grundläggande register- och informationssystem samt till snabbare
och bättre funktioner i många verksamheter. En väl fungerande och
samlad organisation för denna infrastruktur utgör en förutsättning för ett
samhällsekonomiskt utnyttjande av denna resurs. De förslag som jag
lämnade i principbetänkandet utgick från en helhetssyn över hela
verksamhetsområdet. Även om regeringens och riksdagens ställnings-
tagande till frågan om en ny organisation för lantmäteri- och festighets-
dataverksamheten m.m. inte på alla punkter överensstämmer med mina
förslag kan jag konstatera att arbetet med att förändra organisationen nu
inleds och att de inledande stegen ligger i linje med min ovan angivna
utgångspunkt.
Mina förslag till finansieringslösningar bygger på ett infrastrukturelit
synsätt samt på en strävan att ta ett helhetsgrepp också när det gäller de
finansiella frågorna. Detta synsätt tillämpar jag även när jag behandlar
frågan om ökat samarbete mellan land- och sjökarteverksamhetema.
Denna senare fråga har utvecklats till att avse dels möjligheterna till ett
ökat samarbete mellan de myndigheter som ansvarar för nämnda
Prop. 1995/96:78
Bilaga 1
6 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 78
verksamheter samt med vissa andra verksamhetsmässigt näraliggande
myndigheter och bolag, dels en vidare samordning för att åstadkomma
ett ökat utbyte av geografiska data.
Jag föreslår att ett nytt finansieringssystem för den infrastrukturella
verksamhet som skall bedrivas inom det nya lantmäteriverket skall bygga
på marginalkostnadsprincipen. Den avgränsning som jag föreslår skall
gälla för denna verksamhet medför att hela statsuppdragets produktion
inom landskapsinformationsområdet - bildinformation, uppbyggnad av
databaser och det allmänna kartmaterialet i övrigt - samt tillhandahållan-
det av information från fastighetsdatasystemet i form av terminalanslut-
ningar, urval- och bearbetningar m.m. fäller inom det område där
marginalkostnaden skall vara grunden för avgiftsuttaget. Fastighets-
dataverksamheten föreslås härvid omfatta i huvudsak all den verksamhet
som bedrivs inom Centralnämnden för fastighetsdata, fastighetsregister-
myndigheternas ajourhållning av information i systemet samt ned-
sättningen enligt lantmäteritaxan. Till verksamhetsområdet bör också
expeditionsavgifter för fastighets- och gravationsbevis föras.
*♦*
Det finns emellertid flera skäl som talar för att den egentliga marginal-
kostnaden skall korrigeras.
Ett sådant skäl är att den är svår att beräkna. Jag föreslår av denna
anledning att marginalkostnaden skall definieras som en uttagskostnad.
Den kommer härvid i huvudsak att inrymma kostnader för försäljning,
överföring, distribution och överföringsmedia samt - för de tryckta
allmänna kartorna - alla kostnader från och med tryckningen.
Ett annat skäl är det finansiella underskott som uppstår. Med ut-
gångspunkt i bl.a. det statsfinansiella läget finns det skäl som talar for att
användarna av den information som samhället tillhandahåller betalar ett
bidrag till de grundläggande produktionskostnaderna (uppbyggnad,
ajourhållning och annan förvaltning). Detta bidrags totala storlek bör
årligen fastställas av statsmakterna. Bidraget bör fördelas på olika tjänster
med utgångspunkt i bl.a. erfarenheter om olika tjänsters priselasticitet
(priskänslighet).
***
Med den kunskap som jag inhämtat under utredningens gång och som
delvis är dokumenterad i detta betänkande föreslår jag att kartavgijien
och nyttjanderättsavgiften för följdproduktion från det tryckta allmänna
kartmaterialet höjs så att intäkterna från avgifterna ökar med 50 procent.
Detta bör exempelvis kunna ske genom att kartavgiften höjs för delar av
sortimentet för tryckta kartor. Jag föreslår också att det av Försvars-
makten inköpta kartmaterialet i finansiellt hänseende jämställs med det
material som försäljs till den civila marknaden och att samtliga avgifter
Prop. 1995/96:78
Bilaga 1
som inflyter direkt tillfaller det nya lantmäteriverket som ett bidrag till
den grundläggande produktionen. Nuvarande konstruktion med ett s.k.
ribbanbelopp bör avvecklas.
Priskänsligheten för digitalt lagrad landskapsinformation är stor och det
nuvarande bidraget till den grundläggande produktionen högt. Många
intressenter avstår av prisskäl från att använda av samhället insamlad
information i form av GSD-baser och bygger i stället upp egna baser
eller använder äldre bakgrundsmaterial med lägre kvalitet. Dessa
förhållanden har med stor tydlighet påvisats i en av utredningen
genomförd enkätundersökning. Framför allt inom natur- och miljö-
vårdsområdena är det angeläget att ha tillgång till detaljerad och aktuell
information och det är bl.a. dessa sektorer som blir lidande om in-
formationen inte är tillgänglig till rimliga priser. Jag föreslår en kraftig
sänkning av den nuvarande prisnivån for denna information. Sänkningen
vid tillhandahållande av GSD-baser bör uppgå till i storleksordningen 65
procent. Genom en sådan sänkning ökar förutsättningarna för införandet
av ny teknik och nya moderna analysmetoder - bl.a. i s.k. geografiska
informationssystem. Jag bedömer att GIS-utvecklingen härigenom
påskyndas med två till tre år.
Användningen av information från fastighetsdatasystemet har ökat
kraftigt. En bidragande orsak till detta har varit att tillhandahållandet har
skett till låga avgifter. Användarna har inte påförts någon kostnad som
bidrag till de grundläggande produktionskostnaderna. Användningen
bedöms öka också i framtiden till följd av att systemet blir rikstäckande,
att systemet tillförs ny information samt att nya användare ansluter sig till
systemet. Uttagsavgiften sänktes vid halvårsskiftet 1993. Jag anser att
också användarna av sådan fastighetsinformation som samhället samlat
in skall bidra till de grundläggande produktionskostnaderna. Jag föreslår
att avgiften för en s.k. VISA-fråga höjs till i genomsnitt 10 kr per fråga,
dvs. fördubblas, och att motsvarande höjning sker vad avser de festa
avgifterna.
***
Ett avgiftssystem som bygger på ovan redovisade principer och til-
lämpningsområde måste förankras i av statsmakterna fettade beslut och
regleras författningsmässigt.
Genom det förslagna systemet skapas förutsättningar för att samhället
skall kunna tillhandahålla en god infrastruktur till låga kostnader. Detta
skall givetvis ske på konkurrensneutrala villkor och gälla samtliga
intressenter - inklusive det nya lantmäteriverkets afiärsdivision.
Intressentfinansiering bör kunna spela en viktig roll också i framtiden.
Detta gäller inte minst vid ajourhållningen. Principen om registrering vid
källan bör tillämpas. Jag lämnar i detta betänkande vissa förslag vad
avser formerna för intressentfinansiering. Jag föreslår vidare dels att
statsuppdragets omfattning, innehåll och utformning m.m. skall förtyd-
Prop. 1995/96:78
Bilaga 1
83
ligas, dels att Statskontoret får i uppdrag att utföra en framåt syftande
samhällsekonomisk studie av statsmakternas satsningar inom det aktuella
området.
Målet för det nya lantmäteriverket bör vara att tillhandahålla grund-
läggande fastighets- och landskapsinformation i den form, standard och
aktualitet som tillgodoser angelägna samhällsbehov samt att medverka till
att rationalisera och minska kostnaderna för hanteringen och använd-
ningen av fastighetsdata och landskapsinformation inom olika verksam-
hetsområden.
***
Fastighetsverksamheten omspänner ett stort område. De övergripande
finansieringssystemen utgörs, förutom av de ovan nämnda verksam-
heterna, av expeditionsavgifter vid inskrivningsåtgärd, fastighets-
bildningsavgifter enligt lantmäteritaxan och skattefinansiering av bl.a.
viss utvecklingsverksamhet, tillsyn och stöd m.m. Jag redovisar nedan
mina förslag i dessa avseenden.
***
Utnyttjandet av de tjänster som inskrivningsmyndigheterna tillhandahåller
varierar med konjunkturen. Redan före krisen på fastighetsmarknaden
uppvisade systemet betydande årliga underskott med en genomsnittlig
kostnadstäckningsgrad på 75 procent. Under budgetåret 1992/93 ökade
underskottet och uppgick till 185 mkr motsvarande en kostnadstäcknings-
grad på 55 procent. Genom statsmakternas ställningstagande till en ny
organisation för lantmäteri- och fastighetsdataverksamhet har inskriv-
ningsväsendet lämnats utanför den nya organisationen. Jag föreslår av
dessa skäl att inskrivningsväsendet också i finansiellt avseende skall
frikopplas från övrig fastighetsverksamhet.
Gränsen mellan verksamhetsområdena bör dras på ett sådant sätt att det
nya lantmäteriverket har att tillhandahålla fastighets- och gravationsbevis
och uppbära avgifter för dessa bevis. Övriga expeditionsavgifter avseende
lagfart och andra inskrivningsåtgärder är direkt hänförliga till inskriv-
ningsväsendet och bör i framtiden beräknas med utgångspunkt i
kostnaderna för verksamheten vid inskrivningsmyndigheter och Domstols-
verket. Härigenom uppkommer en i det närmaste direkt koppling mellan
utförd prestation och avgift. Jag föreslår emellertid inte någon sänkning
av den nuvarande avgiftsnivån utan en tillfällig "frysning” av nuvarande
avgifter. Den merintäkt som härigenom uppkommer kan ses som en
utjämning av det underskott som systemet dragits med under en lång
följd av år. Merintäkten bör indirekt slussas över till att finansiera sådan
Prop. 1995/96:78
Bilaga 1
84
övrig verksamhet inom fåstighetsområdet som det först på sikt finns Prop. 1995/96:78
förutsättningar för att finansiera på annat sätt. Bilaga 1
***
Det köpmotstånd som föreligger mot vissa lantmäteriförrättningar och
som Fastighetsbildningskostnadsutredningen fast uppmärksamhet på
kvarstår. De risker och den hotbild som utredningen redovisade har
emellertid inte bekräftats. Utredningens förslag att subventionera
förrättningsverksamheten med 90 mkr per år utöver den ordinarie
nedsättningen enligt lantmäteritaxan har inte genomförts bl.a. beroende
på att den föreslagna finansieringen - en årlig fastighetsregisteravgift -
har betraktats utgöra en skatt och inte en avgift. Med denna utgångspunkt
har jag sökt alternativa vägar för att komma till rätta med köpmotståndet.
Jag förelår att detta sker genom
- att fastighetsbildningen inte påförs ett större kostnadsunderlag än
vad som for närvarande är fallet. Trots att integreringen av fastighets-
registeringen i fastighetsbildningen samt introduktion av ett nytt
ADB-baserat handläggningsstöd medför att gränserna mellan de båda
funktionerna alltmer kommer att tonas ner bör kostnadsunderlaget förbli
oförändrat,
- att nedsättningen enligt lantmäteritaxan förändras framför allt
genom att nedsättningsbeloppet höjs till 1 500 kr,
- ianspråktagande av ny kostnadsbesparande teknik,
- förenklingar av förrättningsforfarandet, förändring av ambitions-
nivåerna, anpassning av standarden efter förhållandena i det enskilda
fallet m.m.,
- ökad delegering av uppgifter inom den egna organisationen,
- ökade möjligheter till sakägarmedverkan i förrättningens olika faser
och
- en ny konstruktion på lantmäteritaxan.
Beträffande den sistnämnda punkten föreslår jag att, med det nuvarande
kostnadsunderlaget som grund och med ett bibehållande av kravet på full
kostnadstäckning, en ny taxa byggs upp och att i denna taxa restiden
jämnas ut på motsvarande sätt som i den nuvarande taxan. Taxan bör
vara enhetligt utformad och tillämpas likartat i hela landet. Trans-
fereringarna mellan olika förrättningstyper skall upphöra. Avgiftsuttaget
bör så långt möjligt syfta till att åstadkomma en direkt koppling mellan
utförd prestation och avgift. Detta bör ske genom att avgifterna knyts till
tidsåtgången för varje individuell förrättning. De nya lantmäterimyndig-
heterna skall emellertid så långt detta är möjligt alltid upplysa sakägare
om den slutliga förrättningsavgiftens storlek genom angivande av ett
takpris. Detta takpris får, om de faktiska kostnaderna för förrättningen
visar sig bli högre, överskridas med maximalt 15 procent. Om de
faktiska kostnaderna däremot blir lägre skall fakturering ske av detta
lägre belopp.
Jag har studerat olika former av taxekonstruktioner som skapar
incitament för att förenkla och rationalisera förrättningsforfarandet
ytterligare. Jag finner det angeläget att taxekonstruktionen utvecklas
85
vidare i denna riktning. Jag anser att det är möjligt att komma till rätta
med det köpmotstånd som for närvarande föreligger mot vissa lant-
mäteriförrättningar med det angreppssätt som jag nu redovisat.
*♦*
De kostnader och det kostnadsunderlag som skall påföras fastighets-
bildningen bör således inte öka. Det innebär bl.a. att kommunerna inte
heller framgent erhåller ersättning från fastighetsbildningen for verk-
samhetens utnyttjande av kommunala stomnät och primärkarteverk. De
motiv som tidigare talat för den nuvarande lösningen gäller också i dag.
Ett ytterligare skäl är införandet av nya principer för prissättning på den
av det nya lantmäteriverket tillhandahållna informationen inom fastighets-
och landskapsinformationsområdena. De positiva effekterna av till-
lämpningen av dessa principer kommer bl.a. kommunerna till del.
Den s.k. återbäringstaxan bör avvecklas. Detta bör ske oavsett om
fastighetsbildning också framgent kommer att bedrivas i kommunal regi
eller inte. Om det i framtiden kommer att finnas kommuner som
handlägger fastighetsbildning bör den kommunala lantmäterimyndigheten
kompenseras för de kostnader som fastighetsregisteringen medför.
Kostnaderna för denna verksamhet kommer att minska till följd av
integreringen av fastighetsregistreringen i fastighetsbildningen och till
föjd av införandet av ny teknik.
***
Viss verksamhet inom fåstighetsområdet bör också fortsättningsvis
finansieras med skattemedel. Det gäller bl.a. viss utvecklingsverksamhet
samt tillsyns- och stödverksamhet. Jag föreslår att en utvärdering kommer
till stånd av den nu bedrivna tillsyns- och stödverksamheten och att det
framtida behovet av sådan verksamhet analyseras.
Registrering pä kartmaterial - av förrättningar eller av andra uppgifter
- sker fortfarande i huvudsak med traditionella manuella rutiner. Dessa
rutiner förhindrar i stor utsträckning införandet av den numera fastlagda
principen om registrering vid källan. De möjligheter som den tekniska
utvecklingen ger kan tas i anspråk genom en utökad satsning på digitalt
lagrad grafisk fastighetsinformation. Viss verksamhet i denna riktning
pågår genom den forcerade databasuppbyggnaden för den ekonomiska
kartan och genom ett anslag till registerkarteupprustning. Regeringen har
ännu inte tagit ställning till det förslag om en nationell samverkan mellan
system med geografisk fastighetsinformation som redovisats i den s.k.
GFI-rapporten. I denna rapport anges bl.a. att GFI har en infrastrukturell
karaktär och att de initiala kostnaderna bör finansieras med anslagsmedel.
I rapporten anges också att en satsning på GFI är en samhällsekonomiskt
lönsam investering.
Jag finner att fastighetsbildningen och den med denna integrerade
Prop. 1995/96:78
Bilaga 1
86
fastighetsregistreringen skulle gagnas av en ökad satsning inom detta
område.
***
Jag förslår vidare bl.a. att det inte heller i framtiden bör utgå ersättning
för ombudskostnader vid lantmäteriförrättningar. Jag redovisar även min
syn på eventuell stämpelskatteläggning av vissa fastighetsregleringsåt-
gärder samt på en eventuell avdrags rätt för lantmäterikostnader vid vissa
lantmäteriförrättnin gar.
**♦
Mitt uppdrag att undersöka förutsättningarna för ett ökat samarbete
mellan land- och sjökarteverksamhetema har resulterat i att jag kan
konstatera att sådana förutsättningar föreligger samt att ett avtal som
reglerar formerna för detta samarbete numera träffats mellan Lant-
mäteriverket och Sjöfartsverket. Jag föreslår att de båda verken före den
1 januari 1995 till regeringen avlämnar en rapport om erfarenheterna av
samarbetet, det fortsatta arbetets bedrivande och de effekter det nu
initierade samarbetet kommer att få i framtiden.
Jag redovisar i detta sammanhang också formerna för det nuvarande
samarbetet mellan Lantmäteriverket och Sveriges geologiska undersök-
ning respektive Rymdbolaget/Satellitbild AB samt redovisar min syn på
hur samarbetet inom tjänsteexportverksamheten kan fördjupas och
breddas.
Frågan om ökat samarbete har emellertid vidgats till att avse en ökad
samordning pä det nationella planet mellan olika intressenter inom
landskapsinformationsområdet. Jag konstaterar härvid att det nu finns
behov av en målmedveten satsning för att åstadkomma en nationellt
fungerande dataväxel som ger möjlighet till ett ökat utbyte av data mellan
olika producenter och användare av geografisk information. Det innebär
också ett ökat utnyttjande av ny teknik inom det informationsteknologiska
området. Detta utvecklingsarbete innefattar att lägga fest ansvarsför-
delningen vid produktion och förvaltning av geografiska databaser och att
finna de tekniska lösningarna för att kunna söka, beställa och få data
levererade. Arbetet innefattar också att fullfölja dels nödvändig teknisk
och innehållsmässig standardisering, dels arbetet med en databaskatalog.
Viktiga frågor är vidare att utarbeta enhetliga riktlinjer för prissättning
och avtal samt att lösa integritets- och säkerhetsfrågorna. Ansvaret för
samordningen av detta utvecklingsarbete kan antingen förläggas till det
nya lantmäteriverkets myndighetsdivision eller till en ny, fristående
myndighet eller delegation.
* *♦
I principbetänkandet har jag tagit ställning för att festighetsregistreringen
skall integreras i fastighetsbildningen och att fastighetsregistermyndig-
hetema avvecklas. Detta utgör en grundförutsättning för att det skall gå
Prop. 1995/96:78
Bilaga 1
att tillämpa principen om registrering vid källan. Med nuvarande
handläggningssystem anser jag att det bör vara en intern organisations-
fråga för lantmäterimyndigheterna att avgöra om de vill genomföra
principen omedelbart och använda ett integrerat arbetssätt eller genom-
föra den stegvis.
Jag utgår från att flera aktörer kan komma att handlägga förrättningar
i ett och samma geografiska område. Jag anser inte att det hindrar att var
och en för in uppgifter i festighetsregistret enligt principen om registre-
ring vid källan. Det kräver dock ökad samordning. När det gäller
förandet av registerkartan kan principen om registrering vid källan
tillämpas först när registerkartan finns tillgänglig i digital form eller GFI
införs. Jag föreslår att en lantmäterimyndighet skall vara huvudansvarig
för vaije geografiskt område (områdesansvarig). Den områdesansvariga
lantmäterimyndigheten svarar bl.a. för samordningen av förrättningar och
har ett särskilt ansvar for att föra analoga registerkartor.
Jag föreslår att kommuner skall ha rätt att själv föra adress- och
kvartersregister samt planregistret i den del som det ankommer på
kommunen att fetta beslut om. Även statliga myndigheter som fettar
beslut eller vidtar åtgärd som medför att uppgifter skall föras in i
planregistret skall ha rätt att själv föra planregistret. I övrigt konstaterar
jag att de flesta uppgifter som festighetsregistermyndighetema nu har kan
föras över till de områdesansvariga lantmäterimyndigheterna.
Jag bedömer att festighetsregistrets kvalitet inte behöver äventyras av
att det blir flera aktörer som kan registrera förrättningar i ett och samma
geografiska område. I det nya lantmäteriverkets tillsynsroll ingår att ha
ett övergripande ansvar för festighetsregistret. Jag föreslår att ett system
för löpande utvärdering och uppföljning av festighetsregistrets kvalitet
införs.
Utredningsarbetet har visat att det av olika skäl finns ett behov av
information om pågående förrättningar. Jag föreslår att en anteckning
införs i festighetsregistret så snart lantmäterimyndigheten bedömer att en
fastighet berörs av en förrättning. Av anteckningen skall särskilt framgå
om förrättningen avser fastighetsreglering eller klyvning och åtgärden
kan komma att innebära risk för väsentlig värdeförändring för fastig-
heten. Anteckningen förses i dessa fell med en särskild rättsverkan.
Mina förslag kräver författningsändringar av olika karaktär.
***
Jag har haft i uppdrag att undersöka om en viss samordning av in-
stansordningen skulle kunna innebära några fördelar vid prövning av
överklagande av de beslut som de nya lantmäterimyndigheterna kommer
att fetta. Redan i principbetänkandet uttalade jag att det är önskvärt med
en sådan samordning och att jag även hade för avsikt att överväga om det
bör finnas möjlighet att överklaga i fler än två instanser.
Jag anser att organisationsförändringen inte gör det lämpligt eller ens
möjligt på sikt att behålla skilda instansordningar för förrättningsbeslut
och registreringbeslut. Dels skall festighetsregistreringen ses som en del
av och ett led i fastighetsbildningen, dels är det en och samma myndighet
Prop. 1995/96:78
Bilaga 1
som fattar besluten. Jag föreslår att även registreringsbesluten överklagas
till fastighetsdomstolen och att en gemensam instansordning infors.
Jag har ägnat särskild uppmärksamhet åt frågan hur prövningen av
lantmäteriräkningar skall ske. Det finns skäl som talar för att ta bort den
bestämmelse som gör räkningen direkt verkställbar. Därigenom kan
räkningen komma under domstolsprövning som ett vanligt tvistemål. Jag
anser dock att det finns starkare skäl som talar för att fastighetsdomstolen
skall pröva frågan.
Mina förslag innebär att i princip samtliga beslut överklagas till
fastighetsdomstolen som första instans.
Det har visat sig att nackdelarna med att begränsa överklagandemöj-
lighetema till två instanser överväger fördelarna och jag föreslår därför
att antalet överprövande instanser kvarstår oförändrat till tre, dvs.
fastighetsdomstolen, hovrätten och högsta domstolen. Det finns skäl som
talar för att införa prövningstillstånd i hovrätten. Frågan bör emellertid
prövas i ett vidare sammanhang av Hovrättsprocessutredningen.
***
Mina förslag i detta betänkande syftar bl.a. till att komma till rätta med
de problem som de nuvarande finansieringssystemen lider av. Flera
utredningar har tidigare företagits inom det nu studerade området. I ljuset
av dessa utredningar kan jag konstatera att såväl den beskrivna problem-
bilden som de flesta av mina förslag stämmer väl överens med andra
förslagsställares. Dessa förslag har emellertid inte genomförts.
Mina förslag medför behov av mindre anslagsmedel till lantmäteri- och
fastighetsdataverksamheten. Detta förklaras av rationaliseringseffekter,
kostnadsminskningar genom besparingar och fastighetsdatareformens
genomförande samt genom ökade intäkter från fastighetsdataverksam-
heten. Min bedömning är att anslagsbehovet år fem efter den nya
organisationens ikraftträdande kommer att vara i storleksordningen 180
mkr lägre än för närvarande.
Principen om registrering vid källan skall ses som ett medel att uppnå
olika verksamhetsmål för registreringsarbetet, såsom korta handlägg-
ningstider, hög registeraktualitet och registertillförlitlighet, men inte
minst kostnadseffektivitet. Mina förslag avseende registrering i festighets-
registret gör det möjligt att ta hänsyn till att förutsättningarna för att
tillämpa principen om registrering vid källan är olika och att de
förändras.
Förslagen leder också mot målet för den nya lantmäteriorganisationen
att tillhandahålla grundläggande festighets- och landskapsinformation i
den form, standard och aktualitet som tillgodoser angelägna samhällsbe-
hov samt att medverka till rationaliseringar och minskade kostnader för
hanteringen och användningen av fastighetsdata och landskapsinformation
inom olika verksamhetsområden. En annan angelägen effekt är att
kostnaderna för sakägarna vid lantmäteriforrättningar kan minska till
följd av bl.a. förenklingar i förrättningsförferandet, ökad sakägarmedver-
Prop. 1995/96:78
Bilaga 1
89
kan, högre nedsättningsbelopp och en ny kostnadsdämpande lant-
mäteritaxa.
Förslaget att skapa en gemensam instansordning for forrättningsbeslut,
registreringsbeslut och prövning av lantmäteriräkningar innebär förenk-
lingar både för sakägarna och lantmäterimyndigheterna.
Mina förslag till finansieringslösningar m.m. bör om möjligt böija
tillämpas när den nya organisationen för lantmäteri- och fastighets-
dataverksamhet träder i kraft.
Prop. 1995/96:78
Bilaga 1
90
Härigenom föreskrivs i fråga om fastighetsbildningslagen (1970:988)’
dels att 15 kap. 10 § skall upphöra att gälla,
dels att 11 kap. 9 §, 16 kap. 11 och 15 §§, 19 kap. 3, 5 och 6 §§ skall
ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 5 kap. 18 a § av
följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
5 kap. Allmänna bestämmelser
18 a §
Vid sin prövning enligt 16 § och
18 § behöver lantmäterimyndig-
heten inte beakta inteckningar som
sökts pä inskrivningsdag som in-
faller efter det att ansökan om
fastighetsreglering antecknats i
fastighetsregistret.
Prop. 1995/96:78
Bilaga 2
11 kap. Klyvning
9§
Med samtycke av berörda delägare får avsteg göras från bestämmelser-
na i 4 § om tilldelning vid klyvning och i 8 § om ersättning mellan
delägare samt från 7 §.
Genomföres klyvningen med stöd
av samtycke enligt första stycket,
gäller 5 kap 18 § andra och tredje
styckena samt 19 och 20 §§ i
tillämpliga delar.
Genomföres klyvningen med stöd
av samtycke enligt första stycket,
gäller 5 kap 18 § andra och tredje
styckena, 18 a § samt 19 och
20 §§ i tillämpliga delar.
16 kap. Förfarandet vid fastighetsdomstol
11 §2
När någon sakägare har över-
klagat, får fastighetsbildningsmyn-
dighetens beslut eller åtgärd ändras
När någon sakägare har över-
klagat, får lantmäterimyndighetens
beslut eller åtgärd ändras endast
‘Lagen omtryckt 1992:1212
2Senaste lydelse 1991:1652.
91
endast om övriga sakägare och, när
överklagandet rör allmänt intresse,
länsstyrelsen eller en sådan nämnd
som avses i 4 kap. 15 § andra
stycket fått tillfälle att yttra sig.
Ändring till fördel för en sakägare
får dock ske, även om han inte
haft tillfälle att yttra sig. Vad som
nu föreskrivits skall tillämpas
också när överklagandet har gjorts
av en företrädare for allmänt
om övriga sakägare och, när över-
klagandet rör allmänt intresse,
länsstyrelsen eller en sådan nämnd
som avses i 4 kap. 15 § andra
stycket fått tillfälle att yttra sig.
Ändring till fordel för en sakägare
får dock ske, även om han inte
haft tillfälle att yttra sig. Vad som
nu föreskrivits skall tillämpas
också när överklagandet har gjorts
av en företrädare för allmänt
Prop. 1995/96:78
Bilaga 2
intresse.
intresse eller av fastighetsregister-
myndigheten.
Om domstolen finner att överklagandet bör föranleda ändring i avslutad
förrättning eller i fastighetsbildnings- eller fastighetsbestämningsbeslut
som har överklagats särskilt, får domstolen göra ändring även i del som
inte har överklagats, om det behövs för att uppenbar motstridighet eller
oenhetlighet inte skall uppkomma i förrättningen eller beslutet.
Finner domstolen att beträffande
förrättning föreligger sådan
omständighet som avses i 15 kap
10 §, får domstolen besluta om
behövlig åtgärd, även om över-
klagandet inte har avsett ifråga-
varande del av förrättningen.
Om domstolen finner att den
överklagade förrättningen inne-
håller fel eller oklarhet som gör att
den inte kan registreras eller inte
kan registreras utan att åtgärden
minskar fastighetsredovisningens
tillförlitlighet, får domstolen be-
sluta om
rättelse även om över-
klagandet inte avser detta för-
hållande.
15 §3
Om en avslutad förrättning har
överklagats, skall fastighetsdom-
stolen ofördröjligen och senast
inom fyra dagar tillställa fastig-
hetsregistermyndigheten en kopia
av skrivelsen med överklagandet.
Sedan domstolens utslag eller
slutliga beslut i fastighetsbildnings-
mål vunnit laga kraft, skall för-
rättningsakten och en kopia av
utslaget eller beslutet sändas till
fastighetsregistermyndigheten. Om
förrättningen skall fortsättas, sänds
handlingarna i stället till fastig-
hetsbildningsmyndigheten. Om
Sedan en fastighetsdomstols
utslag eller slutliga beslut i fastig-
hetsbildningsmål vunnit laga kraft,
skall förrättningsakten och en
kopia av utslaget eller beslutet
sändas till lantmäterimyndigheten.
Om avgörandet överklagas i viss
del och om det med anledning av
domstolens avgörande i övrigt kan
3Senaste lydelse 1989:724.
92
avgörandet överklagas i viss del
och om det med anledning av
domstolens avgörande i övrigt kan
uppkomma fråga om registrering,
skall handlingarna sändas till fas-
tighetsregistermyndigheten. Efter
registreringsfrågans handläggning
skall myndigheten omedelbart
återställa förrättningsakten.
uppkomma fråga om registrering,
skall handlingarna sändas till lant-
mäterimyndigheten. Efter registre-
ring skall myndigheten omedelbart
sända tillbaka förrättningsakten till
domstolen.
Prop. 1995/96:78
Bilaga 2
19 kap. Fastighetsregister
3 §4
Uppgift om fastighetsbildning eller fastighetsbestämning infors snarast
möjligt sedan förrättningen avslutats och denna eller, om den har
överklagats, domstolens avgörande vunnit laga kraft.
Aven om förrättningen inte har
avslutats skall uppgift om fastig-
hetsbildnings- eller fastighetsbe-
stämningsbeslut, som skulle ha
överklagats särskilt, införas så
snart beslutet vunnit laga kraft, om
fåstighetsbildningsmyndigheten
Aven om förrättningen inte har
avslutats kan uppgift om sådant
fastighetsbildnings eller fastighets-
bestämningsbeslut, som skulle ha
överklagats särskilt, införas så
snart beslutet vunnit laga kraft.
begär det.
Överklagas beslut eller åtgärd vid avslutad förrättning eller överklagas
fastighetsbildnings- eller fastighetsbestämningsbeslut särskilt, får uppgift
med anledning av förrättningen eller beslutet införas i fastighetsregistret
i fråga om sådan del som uppenbarligen inte berörs av överklagandet.
Motsvarande gäller när domstols avgörande i ett fastighetsbildningsmål
överklagas.
Lider någon förlust till följd av
tekniskt fel i fastighetsregister som
föres med användande av auto-
matisk databehandling eller i an-
ordning som hos inskrivningsmyn-
dighet, fastighetsbildningsmyn-
dighet eller fastighetsregistermyn-
dighet är ansluten till registret, har
han rätt till ersättning av staten.
Har den skadelidande medverkat
till förlusten genom att utan skälig
5
Lider någon förlust till följd av
tekniskt fel i fastighetsregister som
föres med användande av auto-
matisk databehandling eller i an-
ordning som hos myndighet är
ansluten till registret, har han rätt
till ersättning av staten. Har den
skadelidande medverkat till för-
lusten genom att utan skälig an-
ledning underlåta att vidtaga åtgärd
för bevarande av sin rätt eller har
4Senaste lydelse 1989:724.
5Införd g. 1973:99.
93
anledning underlåta att vidtaga
åtgärd för bevarande av sin rätt
eller har han på annat sätt med-
verkat till förlusten genom eget
vållande, skall ersättningen efter
vad som finnes skäligt nedsättas
eller helt bortfalla.
han på annat sätt medverkat till
förlusten genom eget vållande,
skall ersättningen efter vad som
finnes skäligt nedsättas eller helt
bortfalla.
Prop. 1995/96:78
Bilaga 2
Rättelse av uppenbar oriktighet till följd av tekniskt fel i fastighets-
register som avses i första stycket får utan hinder av 4 § första stycket
första punkten ske även om det kan medföra förfång för fastighetsägare
eller rättighetshavare. Tillfälle att yttra sig skall lämnas, förutom
fastighetsägare och rättighetshavare, myndighet som avses i 18 kap. 5 §
första stycket jordabalken. Kommer till följd av beslut i ärende om
rättelse enligt andra stycket förlust att tillskyndas ägare eller rättig-
hetshavare har han rätt till ersättning av staten. Ersättning utgår dock
icke, om han med hänsyn till felets beskaffenhet eller andra omständig-
heter bort inse att fel förekommit.
I fråga om ersättning som avses i denna paragraf äger 18 kap. 5 och
7 §§ jordabalken motsvarande tillämpning.
Fastighetsregistreringen ankom-
mer på fastighetsregistermyndighet.
Om sådan myndighet finns sär-
skilda bestämmelser.
Lantmäterimyndigheten svararför
fastighetsregistret och gör sådana
registerändringar som behövs.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995.
6Beteckning enl. 1973:99.
94
Efter remiss har yttranden kommit in från Domstolsverket, Svea hovrätt,
Göteborgs tingsrätt, Mariestads tingsrätt, Härnösands tingsrätt, Kammar-
rätten i Sundsvall, Datainspektionen, Styrelsen for internationell
utveckling, Beredningen för internationellt tekniskt-ekonomiskt sam-
arbete, Försvarsmaktens organisationsmyndighet, Fortifikationsverket,
Överstyrelsen för civil beredskap, Statens räddningsverk, Postverket,
Banverket, Vägverket, Sjöfartsverket, Sveriges meteorologiska och
hydrologiska institut, Luftfartsverket, Statskontoret, Statens fastig-
hetsverk, Statistiska centralbyrån, Riksrevisionsverket, Riksskatteverket,
Boverket, Statens bostadskreditnämnd, Tekniska högskolan i Stockholm,
Universitetet i Lund, Högskolan i Luleå, Statens jordbruksverk,
Skogsstyrelsen, Fiskeriverket, Glesbygdsmyndigheten, Riksarkivet,
Språk- och folkminnesinstitutet, Riksantikvarieämbetet och Statens
historiska muséer, Konkurrensverket, Statens råd för byggnadsforskning,
Sveriges geologiska undersökning, Kammarkollegiet, Länsstyrelsen i
Östergötlands län, Länsstyrelsen i Blekinge län, Länsstyrelsen i Väst-
manlands län, Länsstyrelsen i Kopparbergs län, Länsstyrelsen i Gäv-
leborgs län, Länsstyrelsen i Norrbottens län, Regionberedningen (C
1992:06), Statens naturvårdsverk, Statens lantmäteriverk, Centralnämn-
den för fastighetsdata, Utredningen om översyn av plan- och bygglagen
m.m. (M 1992:03), Botkyrka kommun, Stockholms kommun, Linköpings
kommun, Nybro kommun, Osby kommun, Malmö kommun, Göteborgs
kommun, Strömstads kommun, Västerås kommun, Gävle kommun,
Ljusdals kommun, Kiruna kommun, Domän AB, Rymdbolaget,
Swedesurvey AB, Telia AB, Byggentreprenörerna, Fastighetsmäklarför-
bundet, Finansbolagens förening, Kartteknikernas intresseförening,
Lantbrukarnas riksförbund, Landsorganisationen i Sverige, Skogsin-
dustrierna, Svenska bankföreningen, Svenska kommunaltekniska
föreningen, Svenska kommunförbundet, Sveriges advokatsamfund,
Sveriges akademikers centralorganisation, Sveriges domareförbund,
Sveriges försäkringsförbund, Sveriges kart- och mätningstekniska
förening, Sveriges lantmätareförening, Tjänstemännens centralorganisa-
tion, Utvecklingsrådet för landskapsinformation och Villaägarnas
riksförbund.
Yttrande har dessutom kommit in från Kristianstads kommun,
Kristinehamns kommun, Sandvikens kommun, GIS - Samverkan
Dalarna, Kommunförbundet Värmland, ST-lantmäteri, ST-Fastighetsdata
och SACO-föreningen vid Centralnämnden för fastighetsdata, Lant-
mäteriets civilingenjörsförening, Mjölby kommun, Karlstads kommun,
Swedmap AB, Länsarkitektföreningen och Helsingborgs kommun.
95
Mitt uppdrag
Jag har enligt mina direktiv att lämna förslag till en på rättssäkerhet
grundad, ändamålsenlig och väl fungerande organisation för fastighets-
bildning och festighetsregistrering (festighetsbildningsverksamhet). Jag
skall härvid beakta bl.a. sambandet mellan fastighetsbildning och
angränsande statliga och kommunala verksamheter, samt sakägarnas
behov av tillgång till lokal service.
En viktig målsättning för mitt uppdrag är att skapa ett gynnsamt
samarbetsklimat mellan staten och kommunerna inom hela lantmäterisek-
tom. Tidigare intressemotsättningar rörande ansvaret för fastighets-
bildningen bör i möjligaste mån överbryggas. Mitt uppdrag har därför
haft karaktären av en förhandling där jag koncentrerat mig på att i
sakfrågor finna gemensamma och i verksamheten väl förankrade
lösningar. Mitt förslag är att betrakta som en helhetslösning som inte
lämnar utrymme för långtgående ändringar i delfrågor.
Bakgrund
Ansvaret för festighetsbildningsverksamheten är i dag delat mellan det
statliga lantmäteriet och kommunerna. Huvuddelen av verksamheten
bedrivs vid 81 statliga festighetsbildningsmyndigheter och 24 festighets-
registermyndigheter. Verksamheten utförs också vid 41 kommunala
festighetsbildningsmyndigheter och 29 kommunala festighetsregistermyn-
digheter. De kommunala myndigheterna ansvarar för hela eller del av en
kommun. Det delade ansvaret har under drygt en 20-årsperiod orsakat
intressemotsättningar och konflikter kring bl.a. inrättandet av kommunala
festighetsbildningsmyndigheter och avgränsningen av dessas verksamhets-
områden. Samverkan och samordning mellan stat och kommun inom
lantmäteriområdet har härigenom försvårats.
Den 1 januari 1996 kommer det statliga lantmäteriets organisation att
reformeras. Befintliga statliga fastighetsbildnings- och festighetsregister-
myndigheter ersätts av 24 regionala lantmäterimyndigheter med länen
som verksamhetsområde. I samband härmed integreras festighets-
registreringen med fastighetsbildningen.
Utgångspunkter och grundläggande ställningstaganden
Fastighetsbildningen bör ses som en av många gemensamma uppgifter
inom ramen för ett brett, förtroendefullt och fördjupat samarbete mellan
stat och kommun. Det stora behovet av gemensamma insatser inom
lantmäteriområdet överskuggar enligt min mening den organisatoriska
frågan om ansvaret för festighetsbildningsverksamheten.
Ansvaret för festighetsbildningsverksamheten är i grunden statligt.
Prop. 1995/96:78
Bilaga 4
Detta är naturligt mot bakgrund av verksamheternas karaktär av
infrastruktur. Ett väl fungerande system för fastighetsindelning är av
central betydelse för fysisk planering, markanvändning, fastighetsomsätt-
ning, kreditmarknaden med fastigheter som pant, fastighetstaxering och
fastighetsbeskattning, folkbokföring och statistikproduktion. Staten har ett
övergripande ansvar for att det i hela landet finns en väl fungerande
organisation för fastighetsbildningsverksamheten.
Fastighetsbildningsverksamheten har ett nära samband med den
kommunala plan- och byggprocessen. Kommunerna har behov av att
samordna fastighetsbildningen med övriga aktiviteter och aktörer inom
plan- och byggprocessen, vilket motiverar en fortsatt kommunal
medverkan inom fastighetsbildningsverksamheten.
Fastighetsbildning innebär myndighetsutövning och handläggande
myndigheter skall därför kännetecknas av obundenhet och opartiskhet
samt äga en hög kompetens. Detta för att säkerställa lika behandling och
förutsägbarhet i myndighetsutövningen. Rättssäkerheten utgör en given
utgångspunkt för överväganden om organisationen för fastighetsbildnings-
verksamheten.
Den organisation som nu skapas bör vara stabil och långsiktig.
Samtidigt bör den vara flexibel och tillåta förändringar i ansvarsför-
delningen i takt med samhällsutvecklingen. Stabilitet och flexibilitet kan
kombineras genom att fasta och tydliga kriterier formuleras för föränd-
ringar i ansvarsfördelningen mellan stat och kommun.
Mitt förslag
Mitt förslag innebär att ansvaret för fastighetsbildningsverksamheten
främst åvilar staten via Lantmäteriverket, men av verket kan delegeras
till kommun efter särskild ansökan och om vissa villkor är uppfyllda.
De villkor för kommunal medverkan som här föreslås skall vara den
enda bedömningsgrunden för Lantmäteriverkets beslut om delegation till
en kommun. Kommun som uppfyller villkoren för delegation skall utan
vidare prövning beviljas ett eget ansvar för fastighetsbildningsverksam-
heten.
Tidigare har intressena for att inrätta kommunala fastighetsbildnings-
myndigheter vägts mot möjligheterna att behålla ett tillräckligt verksam-
hetsunderlag för de statliga myndigheterna. De problem detta orsakat har
beskrivits i tidigare utredningar och motiverar att någon sådan avvägning
inte bör ske vid beslut om delegation.
Den kommande omorganisationen av det statliga lantmäteriet skapar
förutsättningar för att nå en rationell verksamhet vid de statliga myndig-
heterna utan att särskilda hänsyn till det egna verksamhetsunderlaget
behöver tas vid beslut om kommunala myndigheter.
Mina förslag till villkor för delegation kan sammanfattas i följande sju
punkter:
1. Kommun som ansöker om ett delegerat ansvar skall visa att den
kommunala lantmäterimyndigheten kommer att ha verksamhet inom
lantmäteriområdet motsvarande fem årsarbetskrafter.
Prop. 1995/96:78
Bilaga 4
7 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 78
2. Minst två av de anställda vid den kommunala lantmäterimyndigheten
skall vara behöriga att handlägga förrättningar. Förutom myndig-
hetens chef skall finnas ytterligare en tjänsteman med de kunskaper
och erfarenheter som krävs för att utöva ett från chefen delegerat
ansvar for förrättningsverksamhet.
3. Chefen för kommunal lantmäterimyndighet skall uppfylla de
behörighetsregler som uppställs i nuvarande lantmäteriinstruktion
(SFS 1974:336). Detta innebär att chefen skall ha civilingenjörs-
examen från teknisk högskola eller motsvarande kunskaper samt
minst två års erfarenhet av verksamheter som utförs vid fastighets-
bildnings- eller fåstighetsregistermyndighet.
4. Kommunal lantmäterimyndighet skall ha en förväntad volym av
förrättningsverksamhet som inte understiger intäkter på 600 000
kronor per år. Intäkterna skall härvid uppskattas utifrån ett genom-
snitt för en period på fem år.
5. I ansökan om delegation skall framgå att den kommunala lant-
mäterimyndigheten kommer att inordnas i den kommunala organisa-
tionen på ett sådant sätt att den inte blir inordnad under en nämnd
med ansvar för mark- och exploateringsfrågor och/eller inordnas i en
förvaltning vars verksamheter har sådan karaktär.
6. Kommun som ansöker om ett delegerat ansvar för fastighetsbild-
ningsverksamheten skall visa att de arbetsuppgifter som kommer att
tilldelas personalen vid den kommunala lantmäterimyndigheten
praktiskt taget uteslutande omfattar förrättningsverksamhet och
verksamheter som ligger inom ramen för myndighetsservice enligt
avsnitt 5.8.
7. Ansökan om ett delegerat ansvar för fastighetsbildningsverksamheten
skall avse ett ansvar utövat av enskild kommun. Kommun kan inte
beviljas ett delegerat ansvar i samverkan med annan kommun.
Kommun som så önskar kan ansöka om ett delegerat ansvar före den
1 juli vaije år. Kommun som medges ett delegerat ansvar inrättar en
egen lantmäterimyndighet för att utföra fastighetsbildningsverksamheten.
Ett delegerat ansvar utövas tills vidare. Ansökningar som avslås kan
överklagas till regeringen.
En modifierad odelbarhetsprincip
Kommunala lantmäterimyndigheter skall verka över hela kommunens yta.
För att skapa en tydlig myndighetsstruktur skall den kommunala
myndigheten i princip ta emot alla fastighetsbildningsärenden samt
ansvara för förrättningsarkivet inom sitt verksamhetsområde.
Statlig fastighetsbildning kommer dock fortfarande att utövas även i
kommuner med ett delegerat ansvar för fastighetsbildningsverksamheten.
Det råder enighet om att vissa förrättningar knutna till infrastruktursats-
ningar, till jord- och skogsbruket samt vissa specialförrättningar
regelmässigt bör handläggas av statliga lantmäterimyndigheter. Aren-
deuppdelningen i övrigt mellan statliga och kommunala myndigheter bör
grundas på samråd och informella överenskommelser.
Prop. 1995/96:78
Bilaga 4
Rätt för sakägare att begära överlämnande
Enligt mina direktiv skall jag särskilt uppmärksamma de fastighets-
bildningsärenden där en kommun är sakägare. Det är vid dessa ärenden
av särskild vikt att den handläggande förrättningslantmätaren är obunden
av kommunala intressen. Jag kan konstatera att inga konkreta rättssäker-
hetsproblem har kunnat påvisas vid sådana ärenden, men att frågan är
viktig för att främja medborgarnas förtroende for myndigheten. Jag
föreslår att sakägare vid förrättning där även kommunen är sakägare skall
ha rätt att efter begäran få ärendet överlämnat till en statlig lantmäteri-
myndighet. Denna rättighet skall gälla under hela förrättningsprocessen.
Rätten till överlämnande gäller dock inte de förrättningar där parterna
slutit överenskommelse enligt jordabalkens regler. Avtal enligt
jordabalken är bindande for parterna och normerande för förrättningen.
Förrättningar där sådana avtal ingåtts är därför inte meningsfulla att förse
med överlämnandemöjlighet.
Lantmäteriverkets tillsynsroll
Lantmäteriverket har ett tillsyns- och samordningsansvar för såväl statliga
som kommunala lantmäterimyndigheter. Detta ansvar innebär att
Lantmäteriverket skall tillse att villkoren för ett delegerat ansvar
fortlöpande uppfylls i kommuner med egen lantmäterimyndighet. Om en
kommunal myndighet inte uppfyller villkoren för delegation bör
Lantmäteriverket - efter samråd med berörd kommun och efter att
kommunen haft tillfälle att vidtaga åtgärder för att åter uppfylla villkoren
- överväga att dra tillbaka ansvaret för fastighetsbildningsverksamheten
till staten.
Det föreligger ett stort behov av samordning inom det tekniska området
mellan det statliga lantmäteriet och kommunala lantmäterimyndigheter.
Kommun som ansöker om delegation måste redovisa tekniska system som
kan leverera och hämta data enligt en viss standard och därmed säkrar
utbytbarhet av data mellan stat och kommun. Kommun som önskar egen
lantmäterimyndighet måste också vara beredd svara för ajourhållning av
ett framtida GFI (geografisk fastighetsindelning) inom den kommunala
myndighetens område.
Förrättningsförberedelser och samarbetsavtal
64 kommuner medverkar via en egen mätningsorganisation i förrättnings-
förberedelser, t.ex. mätningstekniska moment, i den statligt bedrivna
fastighetsbildningen. Denna medverkan baseras sedan 1972 på en form
av samarbetsavtal som benämns C-avtal. Erfarenheterna av detta
samarbete mellan det statliga lantmäteriet och kommunerna är i huvudsak
goda och den kommunala medverkan erbjuder klara samordningsfördelar
och rationaliseringsmöjligheter.
Min rekommendation är att Lantmäteriverket och Svenska kommunför-
Prop. 1995/96:78
Bilaga 4
99
bundet når en överenskommelse om de principer som skall gälla for
kommunal medverkan i förrättningsförberedelser och om ett nytt
ramavtal för sådan kommunal medverkan. Jag anser det mycket angeläget
att en sådan överenskommelse träffas och kan bilda grunden för ett
långsiktigt och hållbart samarbete mellan det nya Lantmäteriverket och
landets kommuner. Har inte partema nått en överenskommelse när
regeringen under hösten 1995 lägger proposition rörande ansvarsför-
delningen för fastighetsbildningen, bör regering och riksdag ta ställning
till om en fastare reglering av frågan är nödvändig.
Genomförande och konsekvenser
Kommuner som önskar inrätta egen lantmäterimyndighet ansöker om ett
delegerat ansvar för verksamheten före den 1 juli 1996. De kommuner
som beviljas ett delegerat ansvar kan inleda sin verksamhet den 1 januari
1998.
Sammantaget torde resultatet av mina förslag bli att antalet kommuner
som utövar ett eget ansvar för fastighetsbildningen blir samma eller något
mindre än i dagens organisation. Detta under förutsättning att möjligheten
till avtal av typen C-avtal kvarstår. I annat fall torde antalet kommuner
med egen myndighet bli större. En påtaglig förändring i relation till
tidigare ansvarsfördelning blir emellertid den generella utvidgningen av
det kommunala ansvaret till att i samtliga fall omfatta hela kommunen.
Sakägarnas behov av tillgång till lokal service gynnas allmänt av
möjligheten till kommunal medverkan i fastighetsbildningen. De statliga
lantmäterimyndigheternas verksamhetsområden utvidgas under 1996 som
en följd av den nya organisationen för det statliga lantmäteriet. Ett något
minskat ärendeunderlag på grund av kommunal medverkan i fastighets-
bildningsverksamheten försämrar därför knappast de statliga myndig-
heternas möjligheter att ge god service i kommuner utan egen myndighet.
För detta talar också de möjligheter till samverkan mellan regionala
statliga lantmäterimyndigheter som skapas i den nya organisationen.
Prop. 1995/96:78
Bilaga 4
100
Härigenom föreskrivs följande.
1 § Lantmäteriverket får meddela tillstånd för en kommun att inrätta en
kommunal lantmäterimyndighet. Inrättas en sådan kommunal myndighet
svarar kommunen för verksamheten vid myndigheten.
Om kommunen uppfyller de krav som ställs i 3 §, skall tillstånd
lämnas.
2 § I en kommun som fått tillstånd att inrätta en kommunal lant-
mäterimyndighet handläggs ärenden om fastighetsbildning av denna
myndighet om ärendet inte
1. avser en förrättning som enligt 4 kap. 7 a § fastighetsbildningslagen
(1970:988) överflyttas till den statliga lantmäterimyndigheten i länet,
2. berör flera lantmäterimyndigheters verksamhetsområden,
3. avser stora jord- och skogsbruksförrättningar som inte omfattar
nybebyggelse,
4. specialförrättningar som omfattar större anläggningsförrättningar och
äganderättsutredningar.
I sådana fåll skall ärendena handläggas av den statliga lantmäterimyn-
digheten i länet.
Tillstånd
3 § En ansökan om tillstånd skall vara skriftlig och innehålla den
utredning som behövs för Lantmäteriverkets prövning.
För tillstånd krävs att
1. ansökan avser verksamhet inom en kommun,
2. förrättningsverksamheten skall ha en förväntad volym som uppgår
till sexton basbelopp enligt 1 kap. 6 § andra stycket lagen (1962:394) om
allmän försäkring beräknad som ett genomsnitt för en period på fem år,
3. kommunen visar att myndigheten kommer att ha en verksamhet som
motsvarar fem årsarbetskrafter,
4. chefen för myndigheten skall ha civilingenjörsexamen från teknisk
högskola eller motsvarande kunskaper samt minst två års erfarenhet av
verksamheter som vid lantmäterimyndighet,
5. ytterligare en av de anställda vid myndigheten är behörig och har
de kunskaper och den erfarenhet som krävs för att utöva ett från chefen
delegerat ansvar för förrättnigar,
6. kommunen visar att de arbetsuppgifter som tilldelas personalen vid
myndigheten i allt väsentligt omfattar förrättningsverksamhet eller ligger
Prop. 1995/96:78
Bilaga 5
101
inom ramen för myndighetsservice i anslutning till den verksamheten,
och
7. kommunen visar att dess datasystem har den tekniska standard som
behövs för att säkra att data mellan stat och kommun kan utväxlas.
4 § En ansökan skall ha kommit in till Lantmäteriverket senast den 30
juni. Verket skall fetta beslut i ärendet inom sex månader.
Om tillstånd lämnas att inrätta en kommunal lantmäterimyndighet, får
myndigheten bötja sin verksamhet vid det årsskifte som infeller närmast
efter det att ett år förflutit sedan beslutet meddelats.
5 § Om en ansökan är bristfällig skall Lantmäteriverket förelägga
kommunen att avhjälpa bristen inom viss tid. Följer kommunen inte
föreläggandet får Lantmäteriverket avvisa ansökan, om bristen är så
väsentlig att ansökan inte kan ligga till grund för prövning av ärendet.
Återkallelse av tillstånd
6 § Ett tillstånd får återkallas, om kommunen åsidosätter sina skyldig-
heter enligt den lagstiftning som reglerar förrättningsverksamheten eller
enligt föreskrifter som gäller för sådan verksamheten eller om verksam-
heten inte längre kan antas uppfylla de förutsättningar som anges i 3 §.
7 § Om en kommun inte längre vill ansvara för verksamheten vid en
kommunal lantmäterimyndighet, skall kommunen anmäla detta till
Lantmäteriverket. En sådan anmälan skall ha kommit in till Lant-
mäteriverket senast den 30 juni. När en sådan anmälan inkommit
förfeller kommunens tillstånd.
Kommunen får avsluta sin verksamhet vid det årsskifte som infeller
närmast efter det att ett år förflutit sedan återkallelsen gjordes.
Föreskrifter och tillsyn
8 § Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får meddela
de övriga föreskrifter som behövs för tillämpningen av denna lag.
9 § Lantmäteriverket utövar tillsyn över den kommunala lantmäteriverk-
samheten.
Prop. 1995/96:78
Bilaga 5
102
Överklagande
10 § Lantmäteriverkets beslut enligt 3-6 §§ får överklagas till regering-
en.
Prop. 1995/96:78
Bilaga ,5
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996 då lagen (1971:133) om
kommunal fåstighetsbildningsmyndighet och fastighetsregistermyndighet
upphör att gälla.
2. Beslut om inrättande av kommunal fåstighetsbildningsmyndighet och
fastighetsregistermyndighet som fattats enligt lagen (1971:133) om
kommunal fåstighetsbildningsmyndighet och fastighetsregistermyndighet
skall dock gälla till den 31 december 1997, om inte annat förordnas.
Härigenom föreskrivs att det i fastighetsbildningslagen (1970:988) skall
införas en ny paragraf, 4 kap. 7 a §, av följande lydelse.
4 kap.
7 a § Om en kommun är sakägare vi en förrättning som handläggs av
en kommunal lantmäterimyndighet, får kommunen eller en annan
sakägare begära att förrättningen i stället handläggs av lantmäterimyndig-
heten i länet.
En sådan begäran skall lämnas till förrättningsmannen innan för-
rättningen avslutats. Sedan begäran lämnats skall förrättningen avbrytas
och förrättningsmannen underrätta lantmäterimyndigheten i länet.
Lantmäterimyndigheten i länet skall utse en ny fÖrrättningsman som skall
fortsätta förrättningen.
Bestämmelserna i denna paragraf omfattar inte förrättningar till följd
av avtal som slutits om köp och byte enligt 4 kap. jordabalken.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996.
103
Efter remiss har yttranden kommit in från Domstolsverket, Svea hovrätt,
Göteborgs tingsrätt, Mariestads tingsrätt, Kammarrätten i Sundsvall,
Datainspektionen, Försvarsmakten högkvarteret, Fortifikationsverket,
Överstyrelsen for civil beredskap, Statens räddningsverk, Postverket,
Banverket, Vägverket, Sjöfartsverket, Sveriges meteorologiska och
hydrologiska institut, Statskontoret, Statistiska centralbyrån, Riks-
revisionsverket, Riksskatteverket, Boverket, Statens bostadskreditnämnd,
Tekniska högskolan i Stockholm, Statens jordbruksverk, Skogsstyrelsen,
Riksarkivet, Språk- och folkminnesinstitutet, Riksantikvarieämbetet och
statens historiska muséer, Konkurrensverket, Statens fastighetsverk,
Sveriges geologiska undersökning, Länsstyrelsen i Östergötlands län,
Länsstyrelsen i Blekinge län, Länsstyrelsen i Kopparbergs län, Länssty-
relsen i Gävleborgs län, Länsstyrelsen i Norrbottens län, Statens
naturvårdsverk, Statens lantmäteriverk, Centralnämnden for fastighets-
data, Botkyrka kommun, Stockholms kommun, Katrineholms kommun,
Linköpings kommun, Nässjö kommun, Nybro kommun, Osby kommun,
Malmö kommun, Kungsbacka kommun, Göteborgs kommun, Strömstads
kommun, Lysekils kommun, Torsby kommun, Hällefors kommun,
Västerås kommun, Gävle kommun, Hofors kommun, Ljusdals kommun,
Nordmalings kommun, Vilhelmina kommun, Kiruna kommun, Piteå
kommun, Rymdbolaget, Telia AB, Vattenfåll AB, Arkitekt- och
ingenjörsföretagen, Kartteknikernas intresseförening, Lanbrukamas
riksförbund, Landsorganisationen i Sverige, Skogsindustrierna, Svenska
bankföreningen, Svenska kommunaltekniska föreningen, Svenska
kommunförbundet, Sveriges akademikers centralorganisation, Sveriges
fastighetsägareförbund, Sveriges kart- och mätningstekniska förening,
Sveriges lantmätareförening, Tjänstemännens centralorganisation, och
Villaägarnas riksförbund.
Yttrande har dessutom kommit in från Skövde kommun, Tyresö
kommun, Eslövs kommun, Karlskoga kommun, Karlstads kommun,
Ömsköldsviks kommun, Borlänge kommun, Jönköpings kommun,
Östersunds kommun, Karlshamns kommun, Vänersborgs kommun,
Kristianstads kommun, Ånge kommun, MBK-gruppen i Gävleborgs län,
Perstorps kommun, Vetlanda kommun, Mora kommun, Bjuvs kommun,
Götene kommun, Varbergs kommun, Vellinge kommun, Norrskens-
flammorna, Nacka kommun, Älvdalens kommun, Hudiksvalls kommun,
Kinda kommun, Klippans kommun, Härnösands kommun, Grästorps
kommun, Hässleholms kommun, Mjölby kommun, Åstorps kommun,
Mönsterås kommun, Skellefteå kommun, Sjöbo kommun, Ljusnarsbergs
kommun, Kristinehamns kommun, Helsingborgs kommun, Borlänge,
Hedemora och Ludvika lantmäteridistrikt, LänsMBK-gruppen i Skara-
borg, Avesta kommun, Eskilstuna kommun, Kalmar kommun, Kramfors
kommun, Sundsvalls kommun, Stenungsunds kommun, Sandvikens
kommun, Solna kommun, Åijängs kommun, Västerviks kommun,
104
Uddevalla kommun, Gotlands kommun, Hylte kommun, Kumla kommun, Prop. 1995/96:78
Mölndals kommun, Sollentuna kommun, Strömsunds kommun, Åmåls Bilaga 6
kommun, Örebro kommun, Kommunförbundet i Kristianstads län,
Lantmäteriets civilingenjörsförening, ST-Lantmäteri, Bollnäs kommun,
Bromölla kommun, Orsa kommun, Örkelljunga kommun, Huddinge
kommun, Trollhättans kommun, Sunne kommun, Tjöms kommun,
Ängelholms kommun, Värmdö kommun och Sollefteå kommun.
105
8 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 78
Härigenom föreskrivs följande.
Inrättande av en kommunal lantmäterimyndighet
1 § Regeringen får meddela tillstånd för en kommun att inrätta en
kommunal lantmäterimyndighet och att ansvara för verksamheten vid
myndigheten.
2 § För tillstånd krävs att kommunen visar att
1. myndigheten har hela kommunen som sitt verksamhetsområde,
2. myndighetens arbetsuppgifter omfattar förrättningsverksamhet och
myndighetsservice i anslutning till förrättningsverksamheten,
3. myndighetens verksamhet har tillräcklig omfattning för att upp-
rätthålla nödvändig kompetens,
4. två personer inom myndigheten har den kompetens och erfarenhet
som krävs för att ansvara för förrättningar,
5. myndighetens informationssystem har sådan teknisk standard som
säkrar det informationsutbyte mellan stat och kommun som behövs inom
lantmäteriområdet.
3 § En kommun som vill inrätta en kommunal lantmäterimyndighet skall
ge in en ansökan om tillstånd till Lantmäteriverket. Ansökan skall vara
skrifttig och innehålla den utredning som behövs för ärendets prövning.
4 § En kommunal lantmäterimyndighet skall börja sin verksamhet vid
det årsskifte som infaller närmast efter det att ett år förflutit sedan
tillståndet meddelades.
Om Lantmäteriverket medger det får verksamheten påbörjas tidigare än
vad som framgår av första stycket.
Myndighetens verksamhet
5 § Den kommunala lantmäterimyndigheten handlägger ärenden om
fastighetsbildning, festighetsbestämning och festighetsregistrering inom
kommunen. Till den statliga lantmäterimyndigheten i länet skall dock
överlämnas
1. förrättningar som avses i 4 kap. 7 a andra stycket § festighets-
bildningslagen (1970:988),
2. förrättningar som avser flera lantmäterimyndigheters verksamhets-
områden,
3. stora jord- och skogsbruksförrättningar som inte omfattar ny
bebyggelse,
4. andra särskilda förrättningar som av kompetens- eller resursskäl inte
bör handläggas hos myndigheten.
Prop. 1995/96:78
Bilaga 7
106
Tillsyn
6 § Lantmäteriverket utövar tillsyn över verksamheten vid de kom-
munala lantmäterimyndigheterna.
Myndighetens upphörande
7 § Om en kommun inte längre vill ansvara för verksamheten vid en
kommunal lantmäterimyndighet, skall kommunen anmäla detta till
Lantmäteriverket. Kommunens tillstånd upphör att gälla vid det årsskifte
som infaller närmast efter det att ett år förflutit sedan anmälan kom in till
Lantmäteriverket.
Om Lantmäteriverket medger det får verksamheten upphöra tidigare än
vad som framgår av första stycket.
8 § Om verksamheten vid lantmäterimyndigheten inte uppfyller de
förutsättningar som anges i 2 § eller om myndigheten i något väsentligt
hänseende brister i sin myndighetsfunktion, får kommunens tillstånd
återkallas av regeringen efter anmälan från Lantmäteriverket.
Prop. 1995/96:78
Bilaga 7
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996 då lagen (1971:133) om
kommunal fåstighetsbildningsmyndighet och fåstighetsregistermyndighet
upphör att gälla.
2. Beslut om inrättande av kommunal fåstighetsbildningsmyndighet och
fåstighetsregistermyndighet som meddelats enligt lagen (1971:133) om
kommunal fåstighetsbildningsmyndighet och fåstighetsregistermyndighet
skall gälla till den 31 december 1997, om inte annat förordnas. För
sådana myndigheter skall äldre bestämmelser tillämpas även i övrigt.
3. En kommun som den 31 december 1995 inte har en egen fåstighets-
bildningsmyndighet får inrätta en kommunal lantmäterimyndighet tidigast
den 1 januari 1999, om inte Lantmäteriverket medger annat.
107
Härigenom föreskrivs i fråga om fastighetsbildningslagen (1970:988)7
dels att 16 kap. 15 § samt 19 kap. 3, 5 och 6 §§ skall ha följande
lydelse,
dels att det i lagen skall införas tre nya paragrafer, 4 kap. 7 a och
34 a §§ samt 16 kap. 12 a §, av följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
4 kap.
7 a §
Om en kommun är sakägare vid
en förrättning, som handläggs av
en kommunal lantmäterimyndighet,
för kommunen eller en annan
sakägare begära att förrättningen
i stället skall handläggas av lant-
mäterimyndigheten i länet.
En sådan begäran skall göras hos
förrättningslantmätaren innan
förrättningen avslutats. Förrätt-
ningen skall då avbrytas och ären-
det överlämnas till lantmäterimyn-
digheten i länet.
Bestämmelserna i denna paragraf
omfattar inte förrättningar som
grundas på avtal om köp, byte
eller gåva enligt 4 kap. jorda-
balken.
Prop. 1995/96:78
Bilaga 7
34 a §
Lantmäterimyndigheten i länet får
uppdra åt en annan statlig eller
kommunal myndighet med kompe-
tens inom lantmäteriområdet att
utföra åtgärder enligt 4 kap. 25 §
första stycket, 27 och 28 §§.
7Lagen omtryckt 1992:1212.
108
16 kap.
12 a §
Endast om det finns synnerliga
skäl får en kommunal lantmäteri-
myndighets förrättning undanröjas
pä grund av att myndigheten hand-
lagt ärendet i stället för att lämna
över det till den statliga lantmäteri-
myndigheten enligt 5 § lagen
(1995:000) om kommunal lant-
mäterimyndighet.
Prop. 1995/96:78
Bilaga 7
15 §
Om en avslutad förrättning har
överklagats, skall fastighetsdom-
stolen ofördröjligen och senast
inom fyra dagar tillställa fastig-
hetsregistermyndigheten en kopia
av skrivelsen med överklagandet.
Sedan domstolens utslag eller
slutliga beslut i festighetsbildnings-
mål vunnit laga kraft, skall för-
rättningsakten och en kopia av
utslaget eller beslutet sändas till
fastighetsregistermyndigheten. Om
förrättningen skall fortsättas, sänds
handlingarna i stället till fastig-
hetsbildningsmyndigheten. Om
avgörandet överklagas i viss del
och om det med anledning av
domstolens avgörande i övrigt kan
uppkomma fråga om registrering,
skall handlingarna sändas till fas-
tighetsregistermyndigheten. Efter
registreringsfrågans handläggning
skall myndigheten omedelbart
återställa förrättningsakten.
Sedan en fastighetsdomstols
utslag eller slutliga beslut i fastig-
hetsbildningsmål vunnit laga kraft,
skall förrättningsakten och en
kopia av utslaget eller beslutet
sändas till lantmäterimyndigheten.
Om avgörandet överklagas i viss
del och om det med anledning av
domstolens avgörande i övrigt kan
uppkomma fråga om registrering,
skall handlingarna sändas till lant-
mäterimyndigheten. Efter registre-
ring skall myndigheten omedelbart
sända tillbaka förrättningsakten till
domstolen.
19 kap.
3 §
Uppgift om fastighetsbildning eller fastighetsbestämning införs snarast
möjligt sedan förrättningen avslutats och denna eller, om den har
överklagats, domstolens avgörande vunnit laga kraft.
Även om förrättningen inte har
avslutats skall uppgift om fastig-
hetsbildnings- eller fastighetsbe-
stämningsbeslut, som skulle ha
Även om förrättningen inte har
avslutats får uppgift om ett sådant
fastighetsbildnings- eller fastighets-
bestämningsbeslut, som skulle ha
109
överklagats särskilt, införas så överklagats särskilt, införas så Prop. 1995/96:78
snart beslutet vunnit laga kraft, om snart beslutet vunnit laga kraft. Bilaga 7
fåstighetsbildningsmyndigheten
begär det.
Överklagas beslut eller åtgärd vid avslutad förrättning eller överklagas
fastighetsbildnings- eller fastighetsbestämningsbeslut särskilt, får uppgift
med anledning av förrättningen eller beslutet införas i fastighetsregistret
i fråga om sådan del som uppenbarligen inte berörs av överklagandet.
Motsvarande gäller när domstols avgörande i ett fastighetsbildningsmål
överklagas.
Lider någon förlust till följd av
tekniskt fel i fastighetsregister som
föres med användande av auto-
matisk databehandling eller i an-
ordning som hos inskrivningsmyn-
dighet, fastighetsbildningsmyndig-
het eller fastighetsregistermyndig-
het är ansluten till registret, har
han rätt till ersättning av staten.
Har den skadelidande medverkat
till förlusten genom att utan skälig
anledning underlåta att vidtaga
åtgärd för bevarande av sin rätt
eller har han på annat sätt med-
verkat till förlusten genom eget
vållande, skall ersättningen efter
vad som finnes skäligt nedsättas
eller helt bortfalla.
Lider någon förlust till följd av
tekniskt fel i fastighetsregister som
föres med användande av auto-
matisk databehandling eller i an-
ordning som hos inskrivnings- eller
lantmäterimyndighet är ansluten till
registret, har han rätt till ersättning
av staten. Har den skadelidande
medverkat till förlusten genom att
utan skälig anledning underlåta att
vidtaga åtgärd för bevarande av sin
rätt eller har han på annat sätt
medverkat till förlusten genom eget
vållande, skall ersättningen efter
vad som finnes skäligt nedsättas
eller helt bortfalla.
Rättelse av uppenbar oriktighet till följd av tekniskt fel i fastighets-
register som avses i första stycket får utan hinder av 4 § första stycket
första punkten ske även om det kan medföra förfång för fastighetsägare
eller rättighetshavare. Tillfälle att yttra sig skall lämnas, förutom
fastighetsägare och rättighetshavare, myndighet som avses i 18 kap. 5 §
första stycket jordabalken. Kommer till följd av beslut i ärende om
rättelse enligt andra stycket förlust att tillskyndas ägare eller rättig-
hetshavare har han rätt till ersättning av staten. Ersättning utgår dock
icke, om han med hänsyn till felets beskaffenhet eller andra omständig-
heter bort inse att fel förekommit.
I fråga om ersättning som avses i denna paragraf äger 18 kap. 5 och
7 §§ jordabalken motsvarande tillämpning.
110
6§
Fastighetsregistreringen ankom- Lantmäterimyndigheten svarar för
mer på fåstighetsregistermyndighet. fastighetsregistret.
Om sådan myndighet finns sär-
skilda bestämmelser.
Prop. 1995/96:78
Bilaga 7
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996.
2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om fastighetsbildning
och festighetsregistrering som sker vid myndighet som inrättats enligt
lagen (1971:133) om kommunal fåstighetsbildningsmyndighet och
fastighetsregistermyndighet.
111
Härigenom föreskrivs1 att 23 och 24 §§ miljöskyddslagen (19691387)2
skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Prop. 1995/96:78
Bilaga 7
23 §3
Koncessionsnämnden får förbjuda fortsatt miljöfarlig verksamhet som
omfattas av tillstånd enligt denna lag
1. om den som har sökt tillståndet har vilselett tillståndsmyndigheten
genom att lämna oriktiga uppgifter av betydelse för tillståndet,
2. när villkor som gäller för 2. när för verksamheten gällande
verksamheten åsidosatts i betydan- villkor eller med stöd av 5 a §
de mån eller första stycket meddelade föreskrif-
ter har åsidosatts i betydande mån,
3. om det genom verksamheten uppkommit någon olägenhet av
väsentlig betydelse som inte förutsågs när verksamheten tilläts.
När förbud meddelas enligt första stycket, får tillståndet återkallas helt
eller delvis.
24 §4
Koncessionsnämnden får, efter vad som är skäligt, ändra eller upphäva
gällande villkor för en miljöfarlig verksamhet eller meddela nya villkor
för den
1. när - från det att tillståndsbeslutet vann laga kraft - förflutit tio år
eller den kortare tid som, på grund av vad som följer av Sveriges
medlemskap i Europeiska unionen, föreskrivs av regeringen eller den
myndighet som regeringen bestämmer,
2. om den som har sökt tillståndet har vilselett tillståndsmyndigheten
genom att lämna oriktiga uppgifter av betydelse för tillståndet och ett
förbud framstår som en alltför ingripande åtgärd,
3. när villkor som gäller för
verksamheten åsidosatts på ett sätt
som varit av mer än ringa betydel-
se,
3. när för verksamheten gällande
villkor eller med stöd av 5 a §
första stycket meddelade föreskrif-
ter har åsidosatts på ett sätt som
varit av mer än ringa betydelse,
4. om det genom verksamheten uppkommit någon olägenhet som inte
‘Jfr rådets direktiv 80/68/EEG av den 17 december 1979 om
skydd för grundvatten mot förorening genom vissa fårliga ämnen
(EGT nr L 20, 26.1.1980, s. 43, Celex 38OLOO68).
2Lagen omtryckt 1989:363.
3Senaste lydelse 1988:924.
4Senaste lydelse 1995:825.
112
förutsågs när verksamheten tilläts och ett förbud framstår som en alltför
ingripande åtgärd,
5. om förhållandena i omgivningen har ändrats väsentligt,
6. om en från miljösynpunkt väsentlig förbättring kan uppnås med
användning av någon ny process- eller reningsteknik,
7. om användandet av något ny teknik för mätning eller uppskattning
av förorening eller annan störning skulle medföra väsentligt bättre
förutsättningar för att kontrollera verksamheten.
I fall som avses i första stycket 4 får Koncessionsnämnden också
besluta om andra åtgärder som behövs för att förebygga eller minska
olägenheten för framtiden.
Prop. 1995/96:78
Bilaga 7
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996.
113
Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1995-10-05.
Närvarande: f.d. regeringsrådet Bertil Voss, justitierådet Johan Munck,
regeringsrådet Karl-Ingvar Rundqvist.
Enligt en lagrådsremiss den 28 september 1995 (Miljödepartementet) har
regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till
1. lag om kommunal lantmäterimyndighet,
2. lag om ändring i fastighetsbildningslagen (1970:988),
3. lag om ändring i miljöskyddslagen (1969:387).
Förslagen har inför Lagrådet föredragits av hovrättsassessorerna Kjell-
Olof Wennström och Anna Dixelius.
Förslagen föranleder följande yttrande av Lagråder.
Förslaget till lag om kommunal lantmäterimyndighet
1 §
Enligt denna paragraf skall en kommun, som fått tillstånd att inrätta en
kommunal lantmäterimyndighet, ansvara för verksamheten vid myndig-
heten.
I remissförslagets allmänna motivering och författningskommentar
understryks att staten har det övergripande ansvaret för fastighets-
bildningsverksamheten. Detta framgår inte direkt av lagtexten men kan
sägas ha kommit till uttryck genom bestämmelserna i 6 § att Lant-
mäteriverket utövar tillsyn över verksamheten vid de kommunala
lantmäterimyndigheterna och i 8 § om återkallelse av kommunens
tillstånd att driva verksamheten vid myndigheten.
Det ansvar för verksamheten, som enligt förevarande paragraf läggs på
kommunen, innebär således inte någon begränsning av statens över-
gripande ansvar för fastighetsbildningsverksamheten. Det är därför
missvisande, när det i regeringens förslag under avsnitt 4.3 i den
allmänna motiveringen sägs att statens ansvar kan delegeras till en kom-
mun. Kommunens ansvar kan inte omfatta annat än att bestrida kost-
naderna för verksamheten och att göra det möjligt för myndigheten att
bedriva verksamheten effektivt och i organisatoriskt lämplig form.
Myndighetens verksamhet skall styras endast av fastighetsbildningens
regelsystem och bedrivas på det sätt som enligt 1 kap. 9 § regerings-
formen krävs i en myndighetsfunktion, dvs. att beakta allas likhet inför
lagen samt iaktta saklighet och opartiskhet. Detta måste beaktas vid
inordnandet av en kommunal lantmäterimyndighet i den kommunala orga-
nisationen. Myndigheten måste vara fristående från kommunens politiska
ledning. Inordnas den under en befintlig nämnd eller annan kommunal
enhet, är det angeläget att den inte i sin verksamhet utsätts för politiska
Prop. 1995/96:78
Bilaga 8
114
påtryckningar från den nämnden eller enheten.
För att undvika missförstånd om vad som åligger kommunerna förordar
Lagrådet att i förevarande paragraf ordet ”ansvara” ersätts med ordet
”svara”, dvs. det ordval som används i 1 § lagen (1971:133) om
kommunal fåstighetsbildningsmyndighet och fåstighetsregistermyndighet.
2§
Paragrafen anger i fem punkter de förutsättningar som avses gälla för att
tillstånd skall få meddelas en kommun att inrätta en kommunal lant-
mäterimyndighet. Brister det i fråga om någon av dessa förutsättningar
får tillstånd inte meddelas, men avsikten är å andra sidan enligt motiven
att tillstånd skall meddelas, om förutsättningarna är uppfyllda. Mot denna
bakgrund bör vissa jämkningar i den föreslagna avfattningen aktualiseras.
Både lagtextens lydelse och motiven ger till en böijan anledning att
ställa frågan om de krav som avser exempelvis personalens kompetens
och myndighetens informationssystem skall förstås så att kommunen
redan vid ansökningstillfället skall visa att den förfogar över personal och
informationssystem som tillgodoser de uppställda kraven eller om det är
tillräckligt att den utredning som kommunen åberopar ger vid handen att
kraven kommer att kunna uppfyllas i den händelse att tillstånd meddelas.
Eftersom myndigheten när ansökningen görs ännu inte har inrättats, får
det senare alternativet antas vara avsett. Formuleringarna bör jämkas
med beaktande härav.
Enligt den föreslagna punkten 2 skall kommunen visa att ”myndighetens
arbetsuppgifter omfattar förrättningsverksamhet och myndighetsservice
i anslutning till förrättningsverksamheten”. Av motiven framgår att
avsikten är att arbetsuppgifterna praktiskt taget uteslutande skall omfatta
sådan verksamhet som nu har sagts. Detta bör komma till uttryck i
lagtexten.
Enligt motiven skall kommunen vidare visa att myndigheten kommer
att organiseras så att den får en sådan oberoende ställning som är för-
utsatt. Detta har emellertid inte kommit till uttryck i lagtexten. Det kan
ske genom att ett krav ställs på kommunen att visa att myndigheten
kommer att få en för ändamålet lämplig organisation.
I enlighet med det anförda och med vissa redaktionella ändringar i
övrigt bör paragrafen kunna få följande lydelse:
”För tillstånd krävs att kommunen visar att
1. myndigheten kommer att få hela kommunen som sitt verksamhetsom-
råde,
2. myndighetens arbetsuppgifter väsentligen kommer att begränsas till
förrättningsverksamhet och myndighetsservice i anslutning till för-
rättningsverksamheten ,
3. myndigheten kommer att få en för ändamålet lämplig organisation
och en verksamhet som kan beräknas få tillräcklig omfattning för att
nödvändig kompetens skall kunna upprätthållas,
4. minst två tjänstemän inom myndigheten kommer att ha den
kompetens och erfarenhet som krävs för att handlägga förrättningar,
5. myndighetens informationssystem kommer att få en sådan teknisk
Prop. 1995/96:78
Bilaga 8
115
standard som säkerställer det informationsutbyte mellan stat och kommun
som behövs inom lantmäteriområdet.”
5 §
Enligt paragrafen gäller som huvudregel att den kommunala lant-
mäterimyndigheten är behörig att handlägga samtliga ärenden om
fastighetsbildning, festighetsbestämning och festighetsregistrering inom
kommunen. I fyra särskilt uppräknade fell avses dock gälla att den
kommunala lantmäterimyndigheten blir skyldig att överlämna för-
rättningar till den statliga lantmäterimyndigheten i länet. Föreligger inte
något av dessa fell får den kommunala myndigheten inte överlämna en
förrättning.
Regleringen får anses innebära att, om en förrättning överlämnas, den
statliga lantmäterimyndigheten är förhindrad att ingå i prövning av frågan
om det funnits förutsättningar enligt paragrafen att överlämna för-
rättningen. Den statiiga myndigheten måste emellertid vara bibehållen vid
sin skyldighet att pröva andra frågor angående sin behörighet, t ex frågor
med anknytning till 4 kap. 7 § festighetsbildningslagen.
Fråga kan uppkomma om möjligheten för en sakägare att överklaga en
kommunal lantmäterimyndighets beslut i en fråga om överlämnande av
en förrättning. Något fullföljdsförbud har inte föreslagits i remissen, och
festighetsbildningslagens överklaganderegler torde därmed bli tillämpliga.
Enligt denna lag gäller i princip att alla beslut av en festighetsbildnings-
myndighet som avser förfarandet kan överklagas (se t ex Landahl -
Nordström, Fastighetsbildningslagen, 2 uppl s 137), låt vara att
överklagande endast i de fell som anges i 15 kap. 2-4 §§ skall göras
särskilt; i andra fell skall enligt 15 kap. 6 § överklagande ske sedan
förrättningen slutförts eller förklarats inställd. En konsekvens av detta
torde bli att ett beslut av en kommunal lantmäterimyndighet om att
överlämna ett mål kan överklagas särskilt endast på den grunden att
förrättningen därmed onödigt uppehälles (se 15 kap. 4 §). I andra fell
skulle talan mot beslutet få föras först sedan den statliga lantmäterimyn-
digheten skilt ärendet från sig.
Med den utgångspunkten att den statliga lantmäterimyndigheten är
förhindrad att pröva förutsättningarna för ett överlämnande synes det
emellertid knappast meningsfullt att tillåta överklagande av ett sådant
beslut. Även om den kommunala myndigheten skulle ha gjort en
uppenbar felbedömning vid ett beslut om överlämnande kan ju sakägarnas
rättssäkerhet inte försämras av att det blir den statliga myndigheten som
skall handlägga ärendet. Lagrådet vill därför föreslå att det som ett andra
stycke i 5 § infes en regel av följande lydelse: ”Beslut av den kommunala
lantmäterimyndigheten att överlämna en förrättning får inte överklagas”.
Det sålunda förslagna feleförbudet blir inte tillämpligt på ett beslut av
den kommunala lantmäterimyndigheten att underlåta att överlämna ett
mål. Ett sådant ställningstagande bör i och för sig kunna bringas under
prövning av högre instans, låt vara att det i enlighet med vad som i
remissen föreslås vid 16 kap. 12 a § festighetsbildningslagen kommer att
Prop. 1995/96:78
Bilaga 8
116
krävas synnerliga skäl för att den kommunala myndighetens förrättning
skall kunna undanröjas på sådan grund.
Förslaget till lag om ändring i fastighetsbildningslagen (1970:988)
Begreppet fåstighetsbildningsmyndighet används på åtskilliga ställen i
festighetsbildningslagen, t.ex. i 4 kap. där det finns ett avsnitt med
närmare bestämmelser om festighetsbildningsmyndighet. Som en
konsekvens av de organisatoriska förändringar som lagrådsremissen
behandlar föreslås i två paragrafer, nämligen 16 kap. 15 § och 19 kap.
5 §, ändringar som innebär att ordet festighetsbildningsmyndighet eller
böjningsform därav ersätts av lantmäterimyndighet i motsvarade form.
Vidare ändras 19 kap. 3 § så att begreppet festighetsbildningsmyndighet
slopas där. I övriga lagrum där begreppet nämns föreslås däremot inte
några ändringar och remissen lämnar inte besked i frågan om eller när
sådana konsekvensändringar avses bli genomförda. Vid lagrådsföre-
dragningen har emellertid upplysts att avsikten är att lägga fram förslag
om en s.k. trolleribestämmelse för att åstadkomma den behövliga
begreppsförändringen. Med hänsyn till det sagda förutsätter Lagrådet att
den ytterligare terminologiska anpassning som behövs kommer till stånd
tidsmässigt samordnat med ikraftträdandet av nu förevarande lagförslag.
I anslutning härtill bör uppmärksammas att anpassningen även bör
innefetta en ny reglering av frågan var ansökan om fastighetsbildning
skall göras (jfr 4 kap. 8 § första stycket festighetsbildningslagen).
16 kap.
12 a §
Förslaget innebär att en kommunal lantmäterimyndighets beslut endast
om det finns synnerliga skäl får undanröjas på grund av att myndigheten
handlagt ärendet i stället för att lämna över det till den statliga lant-
mäterimyndigheten enligt 5 § lagen om kommunal lantmäterimyndighet.
Lagrådet har inte någon erinran mot detta förslag. Någon reglering
föreslås inte för den omvända situationen, dvs. om den kommunala
lantmäterimyndigheten har överlämnat en förrättning till den statliga
myndigheten trots att lagliga förutsättningar saknats för detta. Godtas vad
Lagrådet anfört i anslutning till 5 § förslaget till lag om kommunal lant-
mäterimyndighet, behövs inte heller någon reglering i detta hänseende,
eftersom förrättningen inte kommer att kunna undanröjas på sådan grund.
Förslaget till lag om ändring i miljöskyddslagen (1969:387)
Lagrådet lämnar förslaget utan erinran.
Prop. 1995/96:78
Bilaga 8
117
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 12 oktober 1995
Närvarande: statsministern Carlsson, ordförande, och statsråden Sahlin,
Hellström, Peterson, Thalén, Freivalds, Wallström, Tham, Schori,
Blomberg, Heckscher, Hedborg, Andersson, Winberg, Uusmann,
Nygren, Ulvskog, Sundström, Lindh, Johansson
Föredragande: statsrådet Lindh
Regeringen beslutar proposition 1995/96:78 Ansvaret för festighets-
bildningsverksamheten, m.m.
118
Prop. 1995/96:78
|
Författningsrubrik |
Bestämmelser som Celexnummer för inför, ändrar, upp- bakomliggande EG- häver eller upprepar regler ett normgivningsbe- |
|
Lag om ändring i |
23, 24 §§ 380L0068 |
(1969:387)
119
gotab 49092, Stockholm 1995