Regeringens proposition
1995/96:77

Ändring i sametingslagen (1992:1433) m.m.

Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.

Stockholm den 2 november 1995

Ingvar Carlsson

Margareta Winberg
(Jordbruksdepartementet)

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att Sametinget skall kunna lämna partistöd till de par-
tier som är representerade i Sametinget. Bidraget skall bekostas inom ramen för
Sametingets anslag och fördelas på ett sådant sätt att inget parti otillbörligt
gynnas eller missgynnas. Hur stort belopp som får användas för partistöd bestäms
av regeringen. Vidare föreslås att ledamöter och ersättare i Sametinget skall få
rätt till den ledighet från sina anställningar som behövs för att kunna fullgöra
uppdraget i Sametinget, dess styrelse och nämnder.
Lagändringen föreslås träda i kraft den 1 april 1996.

Innehållsförteckning

1 Förslag till riksdagsbeslut................................ 3

2 Förslag till lag om ändring i sametingslagen (1992:1433)... 4

3 Ärendet och dess beredning................................. 5

4 Sametinget................................................. 5

5 Partistöd.................................................. 7

6 Rätt till ledighet från anställning för ordinarie ledamot och
ersättare.................................................. 10

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 2 november 1995. 12

1 Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen
1. antar regeringens förslag om ändring i sametingslagen (1992:1433),
2. godkänner vad regeringen förordar om rätt för Sametinget att lämna
partistöd (avsnitt 5).

2 Förslag till lag om ändring i sametingslagen (1992:1433)

Härigenom föreskrivs att det i sametingslagen (1992:1433) skall införas en ny
paragraf, 2 kap. 3 a §, av följande lydelse.

--------------------------------------------------------------------
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 kap. Sametinget
3 a §
--------------------------------------------------------------------
Ledamöter och ersättare har rätt
till den ledighet från sina
anställningar som behövs för att
fullgöra uppdragen i Sametinget,
dess styrelse och nämnder.

Denna lag träder i kraft den 1 april 1996.

3 Ärendet och dess beredning

Sametinget är en statlig förvaltningsmyndighet och samtidigt ett samiskt folk-
valt organ. Sametingets verksamhet inleddes i augusti 1993.
Sametinget har hemställt att det i sametingslagen (1992:1433) införs be-
stämmelser om att partistöd skall kunna lämnas till partier som är repre-
senterade i Sametinget. Sametinget har vidare hemställt om en ändring i same-
tingslagen så att ledamot får rätt till ledighet från sin anställning vid ut-
övande av uppdrag för Sametingets räkning.
I det följande behandlar regeringen dessa frågor.

4 Sametinget

I prop. 1992/93:32 om samerna och samisk kultur m.m. anförde regeringen bl.a.
att även om många som räknade sig som samer hade ett betydande intresse för den
samiska kulturen var gruppen samer totalt sett så liten att detta speciella
inslag i landets kulturarv kunde riskera att utplånas, om inte särskilda
åtgärder vidtogs för att stödja en levande samisk kultur. Samerna hade själva
skapat olika organisationer för att bevaka vad de ser som samiska intressen, men
enligt regeringen borde ett mer kraftfullt instrument för främjandet av den
samiska kulturens utveckling skapas genom en särskild statlig myndighet,
Sametinget, med överblick över de samiska frågorna. Detta under förutsättning
att samerna själva engagerades i verksamheten.
För att få ett verkligt engagemang från den samiska befolkningen borde enligt
propositionen Sametinget göras annorlunda än ett traditionellt statligt verk.
Samerättsutredningens förslag om en myndighet i form av ett Sameting borde
enligt regeringen följas. Denna lösning gav grund för ett engagemang från
samernas sida, den hade bred uppslutning från samerna och en sådan lösning hade
framgångsrikt introducerats i Norge. Regeringen var medveten om att lösningen
var okonventionell när det gällde en statlig myndighet, men den rymdes enligt
regeringen inom gällande legala ramar.
Det framhölls i propositionen att det förhållandet att ledamöter i statliga
myndigheters beslutande organ utsågs av enskilda subjekt hade förekommit i inte
helt ringa omfattning. Sådant utseende av statliga befattningshavare utgör
myndighetsutövning genom enskild och kräver stöd i lag, vilket tillgodosågs
genom den föreslagna Sametingslagen. I propositionen underströks den
principiella betydelse det hade att detta organ för samiska frågor
offentligrättsligt fick ställning som en statlig myndighet under regeringen. Det
framhölls att det trots benämningen ting inte var fråga om något organ för
självstyre, som skall verka i stället för riksdag eller kommunfullmäktige eller
i konkurrens med dessa organ. Enligt propositionen deltar samer som är svenska
medborgare i riksdags- och kommunalval som alla andra svenska medborgare. Det
vore enligt regeringens mening ytterst olyckligt om en del av Sveriges
ursprungsbefolkning skulle skiljas ut från landets styrelse och politiska liv.
Samerättsutredningen hade föreslagit att de valda ledamöterna, såsom i
Finland, borde formellt förordnas av regeringen. Detta skulle markera att
Sametinget är en förvaltningsmyndighet under regeringen trots att dess ledamöter
väljs i särskilda val. Regeringen fann en sådan ordning mindre tilltalande och
föreslog i stället att vad som borde förbehållas regeringen var att utse
ordföranden för Sametinget bland tingets ledamöter och detta efter förslag från
tinget.
Enligt propositionen måste ledamöterna, eftersom det rörde sig om en statlig
myndighet som lyder under regeringen, vara svenska medborgare. Tinget fick
därmed enligt propositionen samma drag av kollegial myndighet som exempelvis
s.k. nämndmyndigheter som organiseras som råd med ledamöterna som det egentliga
beslutande organet.
I sametingslagen (1992:1433) ges bestämmelser om Sametinget, vars uppgift
enligt 2 kap. 1 § lagen främst är att bevaka frågor som rör samisk kultur i
Sverige. Sametinget skall verka för en levande samisk kultur och därvid ta
initiativ till verksamheter och föreslå åtgärder som främjar denna kultur. Till
Sametingets uppgifter hör särskilt att besluta om fördelningen av statens bidrag
och av medel ur Samefonden till samisk kultur och samiska organisationer samt av
andra medel som ställs till samernas gemensamma förfogande. Sametinget skall
utse den styrelse för sameskolan som aves i 8 kap. 6 § skollagen (1985:1100).
Vidare skall Sametinget leda det samiska språkarbetet. Till Sametingets
uppgifter hör också särskilt att medverka i samhällsplaneringen och bevaka att
samiska behov beaktas, däribland rennäringens intressen vid utnyttjande av mark
och vatten. Slutligen är det en särskild uppgift för Sametinget att informera om
samiska förhållanden.
Sametinget består av 31 ledamöter som utses genom val bland den samiska
befolkningen. Val skall hållas vart fjärde år. Sametingslagen trädde i kraft den
1 januari 1993 och det första valet till Sametinget hölls i maj 1993. Sametinget
påbörjade sin verksamhet i augusti 1993.
Rösträtt till Sametinget har den som är upptagen i sameröstlängd. I 3 kap.
sametingslagen finns bestämmelser om valet. Den som har rösträtt och är svensk
medborgare är valbar till Sametinget. Kandidater till Sametinget skall anmälas
till valnämnden senast den 25 mars valåret. Av anmälan skall framgå vilken
grupp, vilket parti eller liknande sammanslutning som kandidaterna tillhör.
Anmälan skall också innehålla uppgift på namn på minst tre kandidater i bestämd
ordningsföljd. Sametingets valnämnd beslutar om registrering av grupper, partier
eller liknande sammanslutningar och kandidater. Andra än kandidater för
registrerade grupper, partier eller liknande sammanslutningar är inte valbara.
Regeringen förordnar, efter förslag av Sametinget, ordföranden för tinget. En av
Sametinget utsedd styrelse sköter den löpande verksamheten.

5 Partistöd

--------------------------------------------------------------------
| Regeringens förslag: Partistöd skall kunna lämnas till de partier|
| som är representerade i Sametinget. Bidraget bekostas inom |
| ramen för Sametingets förvaltningsanslag och skall fördelas på ett|
| sådant sätt att inget parti otillbörligt gynnas eller missgynnas.|
| Regeringen bestämmer hur stort belopp som får användas för |
| partistöd. |
--------------------------------------------------------------------

Bakgrund: Medel till Sametingets verksamhet anvisas under tionde huvudtitelns
anslag D 1. Sametinget. I årets budgetproposition (prop. 1994/95:100 bil. 10)
redogjorde regeringen för att Riksrevisionsverket vid sin granskning av
Sametingets redovisning för räkenskapsåret 1993/94 invänt mot att 494 000 kr av
medel på anslaget har betalats ut som stöd till partier representerade i
Sametinget. Enligt verkets uppfattning får anslaget inte disponeras för
partistöd. Enligt villkoren i regleringsbrevet för budgetåret 1993/94 fick
anslaget nämligen endast användas till lönekostnader, arvoden till ledamöter i
Sametinget, lokalkostnader och övriga förvaltningskostnader.
Regeringen gjorde i budgetpropositionen den bedömningen att Sametingets medel
inte bör få användas för partistöd eller andra bidrag till samiska
organisationer. För bidrag till samiska organisationer borde även i
fortsättningen användas de av Sametinget disponerade medlen ur bl.a. Samefonden.
Riksdagen godtog regeringens förslag (bet. 1994/95:KU37, rskr. 1994/95:244).
Riksdagen konstaterade att Sametinget är en statlig förvaltningsmyndighet vars
31 ledamöter utses genom val bland den samiska befolkningen. Riksdagen delade
regeringens bedömning att Sametingets medel inte bör användas för partistöd
eller andra bidrag till samiska organisationer. Den pågående översynen av det
kommunala partistödet kunde enligt riksdagen dock eventuellt ge underlag för en
annan bedömning i framtiden.
Med anledning av riksdagens beslut anges i regleringsbrevet för Sametinget för
budgetåret 1995/96 som villkor att anslaget inte får användas för partistöd
eller liknande ändamål.
Sametinget har genom skrivelser till riksdagen och till Riksrevisionsverket
sammanfattningsvis utvecklat behovet av partistöd på följande sätt. Sametinget
är ett folkvalt organ. Ledamöterna i tinget utses genom val bland den samiska
befolkningen - inte av regeringen - även om Sametinget också är en särskild
statlig förvaltningsmyndighet. Partistödet är inte en utgift tillhörande
Sametingets myndighetsuppdrag, utan det utgår för att partier som är
representerade i Sametinget skall kunna fullgöra sina demokratiska förpliktelser
mot det samiska folket. Partistöd utbetalas i Sverige till partier som finns
representerade i folkvalda organ på såväl riksnivå som på regional och lokal
nivå och från vilka Sametinget inte avviker vare sig på det sätt valen förrättas
eller i fråga om representativitet och demokrati. Stödet skall inte
sammankopplas med de bidrag som lämnas till samiska riksorganisationer och
föreningar och som fördelas av Sametingets kulturdelegation. Frågan om
utbetalande av partistöd är i stället sammanbunden med Sametingets status som
folkvalt organ. Demokratin förutsätter enligt Sametinget att partierna i
Sametinget, förutom att aktivt delta i tingets möten, kan bedriva ett politiskt
arbete mellan mötestillfällena. Det är därför absolut nödvändigt att avsätta
medel till stöd för de partier som finns representerade i Sametinget för att
dessa skall kunna bedriva ett meningsfullt politiskt arbete såväl inåt mot
tinget som utåt mot det samiska samhället. Enligt Sametinget är det ytterst
angeläget att den politiska processen inte hindras av att partierna saknar medel
för sin verksamhet. Ett stort ansvar har lagts på de partier som är
representerade i Sametinget för att föra den politiska debatten såväl med sina
egna väljare som med andra. Insatsen begränsas naturligtvis om inte partierna
kan erhålla stöd för sin verksamhet. Enligt Sametinget är partistöd en grund-
pelare i ett folkvalt styrelseskick och Sametinget är delaktigt i en sådan
ordning.
Sametinget har den 1 juni 1995 begärt en ändring av sametingslagen så att
ekonomiskt bidrag, partistöd, skall kunna lämnas till de partier som är
representerade i Sametinget. Partier representerade i Sametinget föreslås att, i
likhet med partier i andra folkvalda organ i Sverige, få en ekonomisk grund för
sin informations- och opinionsbildande verksamhet och därigenom verka för att
stärka en demokratisk utveckling utan att vara beroende av enskilda
bidragsgivare.

Stöd till partier som deltagit i riksdagsval

Till politiskt parti som deltagit i val till riksdagen lämnas stöd enligt lagen
(1972:625) om sådant stöd. Stödformerna är partistöd och kanslistöd. Fråga om
stöd prövas av partibidragsnämnden.

Kommunalt partistöd

Kommuner och landsting får enligt 2 kap. 9 och 10 §§ kommunallagen (1991:900) ge
ekonomiskt bidrag och annat stöd (partistöd) till de politiska partier som är
representerade i fullmäktige. Fullmäktige skall besluta om partistödets
omfattning och formerna för det. Stödet får inte utformas så att det
otillbörligt gynnar eller missgynnar ett parti. Stödet skall främja partiernas
informationsverksamhet och förbättra deras möjlighet att aktivt medverka i
opinionsbildningen bland medborgarna och därigenom stärka den kommunala
demokratin.

Stöd till partier i kyrkofullmäktige

Kyrkliga kommuner saknar däremot enligt 12 § lagen (1972:704) om
kyrkofullmäktigeval m.m. befogenhet att utge annat ekonomiskt stöd till de
politiska partierna än bidrag till valsedelskostnader. En församling får besluta
att ett parti som är eller genom valet blir representerat i kyrkofullmäktige i
församlingen skall få bidrag av församlingen till partiets kostnader för
valsedlar. Beslutet skall innehålla att ersättning lämnas till varje sådant
parti efter enhetliga grunder. Detsamma gäller för kyrkliga samfälligheter där
det ingår en församling med direktvalt kyrkoråd. Beslut om bidrag skall därvid
avse ett parti som är eller genom valet blir representerat i kyrkorådet i
församlingen. Riksdagen har nyligen (bet. 1994/95:KU29, rskr. 1994/95:192)
avslagit motioner med yrkande om att möjligheten till ett kyrkokommunalt
partistöd skall införas. Riksdagen hänvisade till att den pågående översynen av
det kommunala partistödet kunde utgöra ett värdefullt underlag för bedömning av
frågan om motsvarande stöd skall införas för de kyrkliga kommunerna. I avvaktan
på resultatet av översynen borde riksdagen inte ta ställning i frågan.
Den 25 augusti 1994 bemyndigade regeringen chefen för Civildepartementet att
tillkalla en kommitté för att utreda vissa frågor om partierna och de
förtroendevalda i kommuner och landsting (dir. 1994:86). Kommittén skulle bl.a.
ha till uppgift att överväga formerna för det kommunala partistödet. Det är
denna översyn som enligt riksdagens uttalande kan komma att ge underlag för en
framtida bedömning om Sametinget skall kunna lämna partistöd. Den 9 februari
1995 återkallade emellertid regeringen bemyndigandet att tillkalla kommittén.
Några andra direktiv om en översyn av det kommunala partistödet har inte
utfärdats. Det finns därför ingen anledning att vänta med att ta ställning till
frågan om Sametinget skall kunna lämna partistöd.
Skälen för regeringens förslag: Sametinget är såväl ett samiskt folkvalt organ
som en statlig förvaltningsmyndighet under regeringen. Trots att Sametingets
ledamöter utses genom val är det inte något organ för samiskt självstyre. Inte
minst mot bakgrund av vad Sametinget anfört om behovet av partistöd talar enligt
regeringens uppfattning emellertid övervägande skäl för att stöd bör kunna
lämnas till de partier som är representerade i Sametinget. Ett sådant partistöd
bör lämnas från tionde huvudtitelns ramanslag Sametinget. För innevarande
budgetår har anvisats 15 082 000 kr till Sametinget. Sametinget bestämmer hur
anslaget fördelas för olika ändamål. Partistödet får bekostas inom ramen för det
anslaget. Ytterligare medel för ändamålet bör således inte anvisas. Regeringen
bör ange hur stor del av anslaget som högst får användas för partistöd. Det bör
stå Sametinget fritt att bestämma om stödet, i likhet med vad som gäller för
riksdagspartier, skall lämnas i form av kanslistöd, partistöd eller en
kombination av båda stödformerna. Stödet skall dock fördelas mellan de partier
som är representerade i Sametinget på ett sådant sätt att inget parti
otillbörligt gynnas eller missgynnas. Om kanslistöd lämnas bör det därför ske
med ett lika stort belopp för varje parti som är representerat i Sametinget.
Stöd i övrigt till partierna, partistöd, bör fördelas i förhållande till det
antal ledamöter som representerar partiet i Sametinget. Några ändringar av
sametingslagen behövs inte.

6 Rätt till ledighet från anställning för ordinarie ledamot och ersättare

--------------------------------------------------------------------
| Regeringens förslag: I sametingslagen (1992:1433) införs en |
| bestämmelse om att Sametingets ledamöter och ersättare har rätt |
| till den ledighet från sina anställningar som behövs för att kunna|
| fullgöra uppdragen i Sametinget, dess styrelse och nämnder. |
--------------------------------------------------------------------

Bakgrund: Sametingets 31 ledamöter är utsedda genom val. För ledamöterna skall
enligt 2 kap. 2 § sametingslagen (1992:1433) utses ersättare. Ordförande och
vice ordförande utses enligt paragrafens andra stycke bland tingets ledamöter.
Sametinget skall enligt 2 kap. 4 § bland tingets ledamöter utse en styrelse om
högst sju ledamöter och lika många ersättare. Enligt 2 kap. 5 § sametingslagen
skall Sametinget dessutom tillsätta en valnämnd och kan därutöver tillsätta de
nämnder som i övrigt behövs för beredning, förvaltning och verkställighet.
I sametingslagen finns ingen bestämmelse om att ledamot eller ersättare har
rätt till ledighet från sin anställning för att fullgöra uppdrag som same-
tingsledamot.
Sametinget har den 1 juni 1995 begärt en ändring av sametingslagen så att
ledamot av Sametinget har rätt till ledighet vid utövande av uppdrag för
Sametingets räkning. Sametinget har under det gångna arbetsåret sammanträtt tre
gånger. Varje sammanträde tar minst fyra dagar inklusive restid. Sametingets
styrelse sammanträder 6-8 gånger om året. Ett styrelsesammanträde pågår normalt
i två dagar. Dessutom uppdrar Sametinget åt ledamöter att ingå i arbetsgrupper
av olika slag och att delta i konferenser för Sametingets räkning. Uppdragen har
medfört att ledamöter ser sig tvungna att begära ledighet från sina
anställningar för att kunna fullgöra uppdragen. Framför allt från
trygghetssynpunkt är det enligt Sametinget angeläget att en ledamot som fullgör
uppdrag för Sametingets räkning har uttryckligt lagstöd för rätt till ledighet.

Rätt till ledighet för riksdagsledamöter

Riksdagsledamot och ersättare får enligt 4 kap. 6 § regeringsformen fullgöra
uppdrag som ledamot utan hinder av tjänsteuppgift eller annan sådan förpliktelse
som åligger honom.

Rätt till ledighet för förtroendevalda enligt kommunallagen (1991:900)

Förtroendevalda har enligt 4 kap. 11 § kommunallagen (1991:900) rätt till den
ledighet som behövs för uppdragen. Med förtroendevalda avses enligt 4 kap. 1 §
lagen ledamöter och ersättare i kommunfullmäktige och landstingsfullmäktige,
nämnder och fullmäktigeberedningar samt revisorer och revisorsersättare.

Rätt till ledighet för förtroendevalda enligt kyrkolagen (1992:300)

Förtroendevalda enligt kyrkolagen (1992:300) har enligt 12 kap. 10 § lagen samma
rätt till ledighet som förtroendevalda enligt kommunallagen. Med förtroendevalda
avses enligt 12 kap. 1 § kyrkolagen valda ledamöter och ersättare i
kyrkofullmäktige, församlingsdelegerade, kyrkorådet och övriga nämnder samt
beredningar. Med förtroendevalda avses också revisorer och revisorsersättare,
ordföranden och vice ordföranden i kyrkostämma samt kyrkoherden eller någon
annan präst som har utsetts till ordförande eller vice ordförande i kyrkorådet.
Skälen för regeringens förslag: Sametinget är såväl ett samiskt folkvalt organ
som en statlig förvaltningsmyndighet under regeringen. Sametinget är inte något
organ för självstyre i vissa frågor. Det skiljer sig därvidlag från riksdag,
borgerliga kommuner och kyrkofullmäktige. Trots detta talar enligt regeringens
uppfattning övervägande skäl för att motsvarande rätt till ledighet från
anställning bör ges ledamot och ersättare i Sametinget. Rätten bör gälla
ledighet som behövs för att kunna fullgöra uppdraget i Sametinget, dess styrelse
och nämnder. Rätten till ledighet bör således vara begränsad till uppdrag som är
direkt knutna till Sametingets verksamhet. Om en ledamot fullgör annat uppdrag
som inte är en direkt följd av uppdraget som ledamot eller ersättare, gäller
således inte rätten till ledighet. Det senare kan exempelvis avse förordnande
som ledamot i styrelsen för Samefonden, där regeringen enligt 24 § första
stycket rennäringsförordningen (1993:384) utser tre av de sex ledamöterna efter
förslag av Sametinget. Eftersom det inte finns något krav på att de före-slagna
skall vara ledamöter eller ersättare i Sametinget, bör rätten till ledighet inte
omfatta ett sådant styrelseuppdrag. Förslaget föranleder en ändring i
sametingslagen.

Jordbruksdepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 2 november 1995

Närvarande: statsministern Carlsson, ordförande, och statsråden Sahlin, Hjelm-
Wallén, Hellström, Thalén, Freivalds, Wallström, Persson, Tham, Schori,
Heckscher, Hedborg, Andersson, Winberg, Uusmann, Nygren, Ulvskog, Sundström,
Lindh, Johansson

Föredragande: statsrådet Winberg

Regeringen beslutar proposition 1995/96:77 Ändring i sametingslagen (1992:1433)
m.m.