Regeringens proposition
1995/96:71

Ändringar i pliktexemplarslagen

Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.

Stockholm den 5 oktober 1995

Ingvar Carlsson

Ylva Johansson
(Utbildningsdepartementet)

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås ändringar i lagen (1993:1392) om pliktexemplar av
dokument. Ändringarna innebär att leveransplikten som avser dokument för
elektronisk återgivning flyttas över till den som har låtit göra dokumentet
tillgängligt för allmänheten här i landet. Därutöver föreslås ytterligare ett
par ändringar i lagen.

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 1996.

Innehållsförteckning

1 Förslag till riksdagsbeslut................................ 3

2 Lagtext.................................................... 3
2.1 Förslag till lag om ändring i lagen (1993:1392) om
pliktexemplar av dokument........................... 3

3 Ärendet och dess beredning................................ 5

4 Ändringar i pliktexemplarslagen............................ 6
4.1 Vem skall lämna pliktexemplar av dokument för elektronisk
återgivning ?....................................... 6
4.2 Tillbehör i form av datorprogram.................... 10
4.3 Reklamblad.......................................... 12

5 Kostnader.................................................. 12

6 Författningskommentarer.................................... 12

Bilaga 1 Förteckning över remissinstanserna..................
14

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde
den 5 oktober 1995............................................... 15

1 Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen
antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1993:1392) om
pliktexemplar av dokument.

2 Lagtext

Regeringen har följande förslag till lagtext.

2.1 Förslag till lag om ändring i lagen (1993:1392) om pliktexemplar av
dokument

Härigenom föreskrivs att 9, 20, 21 och 32 §§ lagen (1993:1392) om
pliktexemplar av dokument skall ha följande lydelse.

--------------------------------------------------------------------
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

9 §
Skyldighet att lämna pliktexemplar enligt 5-8 §§ föreligger inte i fråga om
--------------------------------------------------------------------
1. visitkort, etikett, 1. visitkort, etikett, blankett
blankett, reklamblad och och emballagetryck eller därmed
emballagetryck eller därmed jämförlig skrift,
jämförlig skrift,
2. protokoll, arbetspromemoria eller liknande skrift, som har framställts hos
myndighet,
3. skrift som har framställts i punktskrift och som har samma innehåll som en
tidigare framställd skrift eller som är en sammanställning av utdrag ur tidigare
framställda skrifter, under förutsättning att pliktexemplar av den eller de
tidigare framställda skrifterna lämnas i stället eller har lämnats tidigare,
4. skrift som skall lämnas som tillbehör till pliktexemplar enligt 32 §.

20 §
--------------------------------------------------------------------
Pliktexemplar av film skall Pliktexemplar av filmer eller
lämnas av den som låtit göra filmendokument för elektronisk återgiv-
tillgänglig för allmänheten här i ning skall lämnas av den som har
landet. låtit göra filmerna eller dokumen-
ten tillgängliga för allmänheten här
i landet.
När det gäller film som har När det gäller filmer eller vi-
granskats av Statens biografbyrå deogram som har granskats av Sta-
och därvid inte godkänts för tens biografbyrå och därvid inte
visning skall pliktexemplar dock godkänts för visning skall pliktex-
lämnas av den som har begärt emplar dock lämnas av den som har
granskningen hos byrån. begärt granskningen hos byrån.

21 §
--------------------------------------------------------------------
Pliktexemplar av skrift i Pliktexemplar av skrift i
mikroform eller dokument för mikroform skall lämnas
elektronisk återgivning skall
lämnas 1. om skriften har framställts
1. om det har framställts här i här i landet, av den som har
landet, av den som har framställt framställt skriften,
skriften eller dokumentet, 2. om skriften har framställts
2. om det har framställts utom- utomlands, av den som har låtit
lands, av den som har låtit föra föra in skriften till landet.
in skriften eller dokumentet
till landet.
I fråga om videogram som har
granskats av Statens biografbyrå
och därvid inte godkänts för vis-
ning skall dock pliktexemplar
lämnas av den som har begärt
granskningen hos byrån.

32 §
Pliktexemplar som skall lämnas enligt föreskrifterna i denna lag skall även
omfatta
1. bildband, diabilder och liknande material som utgör tillbehör till det
dokument av vilket pliktexemplar skall lämnas,
2. omslag, fodral, folder, broschyr och liknande mindre tillbehör som följer
med varje exemplar när detta görs tillgängligt för allmänheten,
--------------------------------------------------------------------
3. såvitt gäller dokument för 3. såvitt gäller dokument för
elektronisk återgivning, sådana elektronisk återgivning, dator-
särskilda anvisningar som kan program i maskinläsbar form eller
fordras för att användaren skall andra sådana särskilda anvisningar
kunna tillgodogöra sig innehållet som kan fordras för att användaren
i dokumentet. skall kunna tillgodogöra sig inne-
hållet i dokumentet.

Den som beställer framställning av ett dokument, som framställaren skall lämna
pliktexemplar av enligt 19 § 1 och 21 § 1, skall tillhandahålla framställaren
sådant material som enligt första stycket skall lämnas med pliktexemplaret.
Pliktexemplar och tillbehör skall vara i samma skick som de exemplar som är
avsedda att göras tillgängliga för allmänheten.
_______________

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996.
2. När samtliga omständigheter som grundar skyldighet att lämna pliktexemplar
av ett dokument har inträffat före ikraftträdandet tillämpas de äldre
bestämmelserna på det dokumentet.

3 Ärendet och dess beredning

Lagen (1993:1392) om pliktexemplar av dokument, pliktexemplarslagen, trädde i
kraft den 1 januari 1994. Enligt lagen skall exemplar av skrifter, fonogram och
videogram m.m. lämnas till vissa bibliotek och arkiv för att där bevaras och
tillhandahållas för forskning och studier. Lagen ersatte lagen (1978:487) om
pliktexemplar av skrifter och ljud- och bildupptagningar.
Enligt den nya lagen skall pliktexemplar av dokument för elektronisk
återgivning (främst fonogram, videogram och CD-ROM-skivor) som har framställts
här i landet normalt lämnas av framställaren. Enligt 1978 års lag skulle
pliktexemplar av videogram som hade granskats av Statens biografbyrå lämnas av
den som hade påkallat granskningen. I övrigt skulle pliktexemplar av videogram
och fonogram som hade mångfaldigats inom riket normalt lämnas av den som hade
beställt mångfaldigandet. Det förelåg inte leveransplikt avseende andra
elektroniska dokument.
I en skrivelse till regeringen har Kungl. biblioteket (KB) och Arkivet för
ljud och bild (ALB), som är myndigheter som tar emot pliktexemplar av
elektroniska dokument, anmält att de har svårigheter med att få leveranserna av
pliktexemplar av inhemskt framställda sådana dokument att fungera i enlighet med
den nya lagen. De har föreslagit att lagen ändras så att leveransplikten
avseende pliktexemplar av elektroniska dokument överflyttas till den som har
gjort dokumentet tillgängligt för allmänheten här i landet.
KB och ALB har i skrivelsen också föreslagit ändringar i pliktexemplarslagen
vad avser leverans av tillbehör i form av datorprogram och leverans av
reklamtryck.
Skrivelsen har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna finns i
bilaga 1. Remissyttrandena finns tillgängliga i Utbildningsdepartementet (dnr
U95/2309/FS).

Lagrådet

De upprättade förslagen är sådana som faller under Lagrådets granskningsområde.
Förslagen är dock av enkel och okomplicerad beskaffenhet. Ändringen vad avser
vem som skall lämna pliktexemplar av elektroniska dokument är i viss
utsträckning en återgång till vad som gällde enligt 1978 års lag. Regeringen
bedömer därför att lagförslaget är av sådan beskaffenhet att Lagrådets hörande
skulle sakna betydelse.

4 Ändringar i pliktexemplarslagen

4.1 Vem skall lämna pliktexemplar av dokument för elektronisk återgivning ?

--------------------------------------------------------------------
| Regeringens förslag: I regel skall den som har låtit göra ett |
| dokument för elektronisk återgivning tillgängligt för allmänheten|
| här i landet lämna pliktexemplar av dokumentet. |
--------------------------------------------------------------------

KB:s och ALB:s förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.
Remissinstanserna har i allmänhet varit positiva till förslaget. Svenska
bokförläggareföreningen har dock ansett att leveransplikten bör ligga kvar på
framställaren.
Skälen för regeringens förslag:

Nuvarande rättsläge

Med dokument för elektronisk återgivning avses enligt 2 § pliktexemplarslagen
ett dokument som i fixerad form lagrar text, ljud eller bild och vars innehåll
kan återges enbart med hjälp av elektroniskt hjälpmedel. Med fonogram och
videogram avses enligt samma paragraf dokument för elektronisk återgivning som
lagrar uteslutande ljud respektive lagrar rörliga bilder, med eller utan ljud,
medan med skrift avses ett dokument som lagrar text eller fast bild.
Enligt 1978 års pliktexemplarslag förelåg inte leveransplikt för andra
elektroniska dokument än fonogram och videogram. Pliktexemplar av fonogram eller
videogram, som hade mångfaldigats inom riket, skulle lämnas av den som hade
beställt mångfaldigandet, eller, om sådan beställare inte fanns, av den som hade
utfört mångfaldigandet. Pliktexemplar av fonogram eller videogram, som hade
mångfaldigats utom riket, skulle lämnas av den som hade låtit föra in exemplaret
till riket. Pliktexemplar av videogram som hade granskats av Statens biografbyrå
skulle dock lämnas av den som hade påkallat granskningen.
Under förarbetena till nuvarande pliktexemplarslag föreslog Plikt-
leveransutredningen att leveransplikten skulle utvidgas till att omfatta även
andra elektroniska dokument än fonogram och videogram. När det gällde frågan om
vem som skulle lämna pliktexemplar av fonogram och videogram anförde utredningen
(SOU 1992:92 s. 82 och 143 f.) bl.a. följande.

Enligt pliktexemplarslagen åligger det beställaren att leverera fonogram och
videogram som mångfaldigats inom riket. Ett problem är att vem som helst kan
vara beställare. ALB har följaktligen otillräcklig överblick över vem som kan
tänkas vara leveransskyldig och går säkerligen miste om material på grund av
bristande kontrollmöjligheter.
En beställning går i allmänhet till ett företag som dels skapar ett dokument i
original, dels ofta men inte alltid mångfaldigar detta i önskat antal, som kan
vara tämligen litet. Detta företag kallas producent. Då en större upplaga
önskas, överlåter producenten mångfaldigandet till ett särskilt företag. Det har
tidigare hävdats från ALB att den som mångfaldigar, vare sig det sker i stor
eller liten skala, bör leverera. Sådana företag finns i begränsat antal, så att
det är möjligt att ha överblick över dem, vilket inte är fallet med beställarna.
Branschen har emellertid ställt sig tveksam till en sådan ordning - - -. Man
hävdar att mångfaldigandet ofta består i att man nyproducerar utgivet material,
som redan levererats till ALB och alltså inte skall levereras på nytt, vilket de
mångfaldigande företagen har svårt att hålla reda på. Utan att utveckla saken
närmare har man också hävdat att risken för piratkopiering skulle kunna öka.
Senare har från ALB presenterats en uppfattning att producenten bör leverera.
Dessa företag, som alltså skapar originalet, finns i ett begränsat antal och
känner till fonogrammets eller videogrammets historia, varför det är lättare för
dem att leverera korrekt.
- - -
Skyldigheten att lämna pliktexemplar av - - - videogram som har granskats av
Statens biografbyrå åvilar enligt pliktexemplarslagen den som har påkallat
granskningen. Eftersom leveransskyldigheten enligt mitt förslag skall kopplas
bort från granskningen vid biografbyrån måste subjektet för leveransskyldighet
uttryckas på något annat sätt. - - - När det gäller - - -videogram som har
granskats och inte godkänts bör nuvarande ordning behållas, vilket alltså
innebär att det är den som har påkallat granskningen som skall lämna
pliktexemplar.
Pliktexemplar av andra än granskade videogram skall enligt gällande regler
lämnas av den som har beställt mångfaldigandet. Samma regel gäller beträffande
fonogram. - - - ALB har framställt önskemål om att leveransplikten skall
överföras från beställaren till producenten.
I det föregående har föreslagits att förutsättningen för pliktleverans
beträffande film och videogram skall vara densamma, nämligen att filmen eller
videogrammet skall ha gjorts tillgängligt för allmänheten. Nära till hands
ligger då att även ha samma regler om vem som skall lämna pliktexemplar. De
önskemål som har framförts av ALB och som måste anses ha fog för sig synes dock
inte bli tillgodosedda om man beträffande videogram anknyter leveransplikten
till den som har gjort videogrammet tillgängligt för allmänheten. I stället
borde leveransplikten åläggas producenten.
I pliktexemplarslagen talas inte i något sammanhang om producenten utan om den
som har mångfaldigat ett dokument. Detta uttryck är emellertid olämpligt att
använda i samband med videogram, såsom leveransplikten föreslås bli bestämd här.
För leveransplikt skall nämligen inte förutsättas något visst minsta antal
framställda videogram. I den norska pliktleveranslagen har man definierat
begreppet utgivare och producent. Med utgivare avses den som för egen räkning
tillverkar eller låter tillverka ett dokument för att göra det tillgängligt för
allmänheten. Med producent avses den som framställer ett exemplar av ett
dokument för en utgivare. Med denna terminologi skulle man kunna använda termen
framställare som liktydig med termen producent. Med framställare av t.ex. ett
fonogram kan man emellertid avse både den som står för själva inspelningen och
den som därefter framställer kopior av fonogrammet. Det är den förstnämnde som
enligt ALB bör åläggas pliktleverans.
Med hänsyn härtill bör leveransskyldighet beträffande videogram och fonogram
åläggas producenten, varvid detta begrepp skall ha en snävare innebörd än enligt
den norska lagen. Med producent bör således avses den som har framställt det
ursprungliga dokumentet till skillnad mot den som bara framställer kopior.

I fråga om fonogram och videogram som framställts utomlands föreslog utredningen
att pliktexemplar skulle lämnas av den som har låtit föra in exemplaret till
landet. När det gäller andra elektroniska dokument än videogram och fonogram
föreslog utredningen att framställaren skulle lämna pliktexemplar om dokumentet
har framställts här i landet och att den som har låtit föra in exemplaret till
landet skulle lämna pliktexemplar om dokumentet har framställts utomlands.
I propositionen med förslaget till den nuvarande pliktexemplarslagen (prop.
1993/94:10 s. 30) anförde departementschefen bl.a. följande om vem som skall
leverera.

ALB:s önskemål om en mindre krets av leveranspliktiga måste anses ha fog för
sig. Ett stort antal företag, organisationer, myndigheter och föreningar, liksom
musikgrupper, körer och enskilda personer kan vara beställare av fonogram- och
videogramproduktioner. Med en så stor målgrupp måste informationsproblemet bli
stort. Leveransplikten bör enligt min mening läggas på den som framställer
dokumentet i fråga. Som framställare får rimligen anses den som producerar
videogrammet eller fonogrammet i den form det görs tillgängligt. Skulle det
sålunda vara skilda subjekt som framställer ett masterexemplar eller motsvarande
och den produkt som skall spridas, är det framställaren av den slutliga
produkten som blir leveranspliktig. Framställningen av masterexemplar får
snarare ses som ett steg i produktionsprocessen och inte som den slutliga
framställningen av dokumentet. Beträffande sådana dokument som har framställts
utomlands bör den som låtit föra in exemplaret i landet bli leveranspliktig. - -
- Skrift i mikroform och andra dokument för elektronisk återgivning än fonogram
och videogram är inte leveranspliktiga i dag. Jag anser att det bör vara
framställaren som skall lämna pliktexemplar av sådana dokument om de har
framställts här i landet. Beträffande dokument som har framställts utomlands
anser jag att den som låtit föra in exemplaren i landet skall lämna
pliktexemplaret.

I 21 § pliktexemplarslagen regleras frågan om vem som skall lämna pliktexemplar
av dels skrift i mikroform, dels dokument för elektronisk återgivning. Enligt
paragrafen skall pliktexemplar av dokument för elektronisk återgivning lämnas,
om det har framställts här i landet, av den som har framställt dokumentet och,
om det har framställts utomlands, av den som låtit föra in dokumentet till
landet. I fråga om videogram som har granskats av Statens biografbyrå och därvid
inte godkänts för visning skall dock pliktexemplar lämnas av den som har begärt
granskningen.

KB:s och ALB:s skrivelse

KB och ALB har anmält att de har svårigheter med att få leveranserna att fungera
i enlighet med den nya lagen. Svårigheterna gäller fonogram, videogram och andra
elektroniska dokument som har framställts här i landet; i fråga om detta
material får den nya lagen anses utpeka presserierna och kopieringsföretagen som
leveranspliktiga. De som tidigare var skyldiga att leverera till ALB - i
huvudsak beställarna - har visserligen fortsatt att leverera, men i minskande
omfattning. För KB - som jämte universitetsbiblioteken skall ta emot
pliktexemplar av skrift som utgör elektroniskt dokument - har leveranserna över
huvud taget inte kommit igång trots omfattande information till framställarna.
Presserierna och kopieringsföretagen har till KB och ALB fört fram invändningar
av praktisk och principiell natur. KB och ALB har begärt att leveransplikten
lyfts bort från framställaren av den slutliga produkten , dvs. CD-presserier,
diskett- och kassettkopierare, till den som har låtit göra dokumentet
tillgängligt för allmänheten här i landet.

Regeringens överväganden

Med hänsyn till vad KB och ALB anfört om sina problem med att få leveranserna
att fungera bör nuvarande lagstiftning ändras. Det är viktigt att leveranserna
av pliktexemplar av elektroniska dokument fungerar. En genomgående förutsättning
för leveransplikt avseende de olika typerna av elektroniska dokument är att
dokumentet skall ha gjorts tillgängligt för allmänheten här i landet.
Leveransskyldigheten bör därför åvila den som har låtit göra dokumentet
tillgängligt på det viset. Detta bör gälla för såväl dokument som har
framställts här i landet som dokument som har framställts utomlands. I fråga om
videogram som har granskats av Statens biografbyrå och därvid inte godkänts bör
dock pliktexemplar även i fortsättningen lämnas av den som har begärt
granskningen.
Förslaget innebär att de regler om vem som skall leverera som gäller för film
kommer att gälla också för videogram, fonogram och andra elektroniska dokument.
I fråga om dokument som har framställts inom landet torde den som har låtit göra
dokumentet tillgängligt för allmänheten här i landet i de flesta fall vara den
som har beställt mångfaldigandet eller, om sådan saknas, den som har utfört
mångfaldigandet. I fråga om dokument som har framställts utomlands torde det
normalt vara den som har låtit föra in exemplaret till Sverige som är den som
har låtit göra dokumentet tillgängligt för allmänheten här i landet. Den
föreslagna lydelsen torde alltså regelmässigt medföra att den som var
pliktleveransskyldig avseende videogram och fonogram enligt 1978 års lag blir
pliktleveransskyldig avseende samtliga typer av elektroniska dokument.
Regeringens förslag kräver ändringar i 20 och 21 §§ pliktexemplarslagen.

4.2 Tillbehör i form av datorprogram

--------------------------------------------------------------------
| Regeringens förslag: Det klargörs att ett datorprogram i |
| maskinläsbar form kan utgöra sådana särskilda anvisningar som kan|
| fordras för att användaren skall kunna tillgodogöra sig innehållet|
| i ett dokument för elektronisk återgivning. Sådana särskilda an-|
| visningar omfattas av leveransplikt. |
--------------------------------------------------------------------

KB:s och ALB:s förslag: Överensstämmer med regeringens. KB och ALB har
emellertid också föreslagit att datorprogram rent generellt skall lämnas om det
utgör tillbehör till ett dokument av vilket pliktexemplar skall lämnas.
Remissinstanserna har i allmänhet inte haft några invändningar.
Bibliotekstjänst AB har dock anfört att arkivbibliotekens behov av CD-ROM-
material bör tillgodoses på något annat sätt än genom pliktleverans, eftersom
det skydd som lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga
verk ger åt datorprogram sätter snäva gränser för möjligheterna att använda
programmen.
Skälen för regeringens förslag: I den nya pliktexemplarslagen infördes
leveransplikt avseende dokument för elektronisk återgivning.
I prop. 1993/94:10 s. 20 anförde departementschefen följande om sådana
dokument.

Det är endast sådana dokument för elektronisk återgivning som har gjorts
tillgängliga för allmänheten här i landet i fixerad form och i utgåvor som kan
köpas, lånas osv. såsom CD-ROM och magnetband, som omfattas av leveransplikten.
Jag delar utredarens bedömning att information som görs tillgänglig i
direktkopplade databaser, s.k. on-lineförbindelse, undantas från leveransplikt.
Inte heller datorprogram, såsom operativsystem, kompilatorer, textbe-
handlingsprogram och administrativa program omfattas av leveransplikten. Sådana
datorprogram kan inte definieras som ett dokument som innehåller information av
det slag som är av intresse i denna lag, nämligen för senare läsning, avlyssning
eller visning. De måste i stället ses som redskap, med vars hjälp man utnyttjar
datorn eller behandlar informationen. Ett datorprogram är egentligen en logisk
följd av instruktioner som talar om för datorn hur den ska behandla inmatat
material.

Datorprogram är således inte leveranspliktiga i sig. I 32 § pliktexemplarslagen
regleras frågan om leveransplikt avseende tillbehör till pliktexemplar. Enligt
första stycket 1 skall pliktexemplar omfatta även bildband, diabilder och
liknande material som utgör tillbehör till det dokument av vilket pliktexemplar
skall lämnas. Enligt första stycket 3 skall pliktexemplar av dokument för
elektronisk återgivning omfatta även sådana särskilda anvisningar som kan
fordras för att användaren skall kunna tillgodogöra sig innehållet i dokumentet.
KB och ALB har anfört att det bör klargöras att datorprogram i maskinläsbar
form ibland faller under 32 § första stycket 1 respektive 3. Så har angivits
vara fallet t.ex. när datorprogram utgör tillbehör till en tryckt skrift
respektive när tillgång till datorprogrammet är en förutsättning för att
innehållet på en CD-ROM-skiva skall vara åtkomligt.
Om datorprogram skulle omfattas av leveransplikt redan på den grunden att
programmet utgör tillbehör till en tryckt skrift skulle datorprogram omfattas av
sådan plikt så snart de behandlas i t.ex. en manual som utgör en tryckt skrift.
En så vid leveransplikt avseende datorprogram är inte förenlig med nyss
återgivna uttalande i propositionen med förslag till ny pliktexemplarslag och
regeringen finner inte skäl att utvidga leveransplikten på det sättet.
Annorlunda förhåller det sig när tillgång till ett datorprogram är en
förutsättning för att innehållet på en CD-ROM-skiva skall vara åtkomligt. Av
lagtexten framgår som nämnt att pliktexemplar av dokument för elektronisk
återgivning skall omfatta även sådana särskilda anvisningar som kan fordras för
att användaren skall kunna tillgodogöra sig innehållet i dokumentet. Enligt
prop. 1993/94:10 s. 51 avses här främst sådana dokument där kunskapen om hur
man återvinner dem inte är allmänt känd eller då det fordras särskilda tekniska
anvisningar .
Enligt regeringens uppfattning bör klargöras att sådana anvisningar kan ta
formen av ett datorprogram i maskinläsbar form. Detta fordrar en ändring i 32 §
första stycket 3 pliktexemplarslagen.
När det gäller invändningen från Bibliotekstjänst AB om att upphovsrättsliga
regler sätter snäva gränser för möjligheterna att använda programmen vill
regeringen anföra följande. Som påpekades av Pliktleveransutredningen (SOU
1992:92 s. 153) är det nödvändigt att de arkiv och bibliotek som tar emot
pliktexemplar tar hänsyn till de ofrånkomliga begränsningar i användningen av
materialet som följer av den upphovsrättsliga lagstiftningen. Att sådana
begränsningar finns - och att gränserna i vissa fall är snäva - är emellertid
enligt regeringens uppfattning inte ett tillräckligt skäl mot pliktleverans.

4.3 Reklamblad

--------------------------------------------------------------------
| Regeringens förslag: Leveransplikt avseende reklamblad införs. |
--------------------------------------------------------------------

KB:s och ALB:s förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.
Remissinstanserna har i allmänhet inte haft några invändningar. Lunds
universitetsbibliotek har dock ansett att den föreslagna ändringen är en onödig
och kostnadsdrivande skärpning av pliktexemplarslagen.
Skälen för regeringens förslag: I 1978 års pliktexemplarslag undantogs
reklamtryck från leveransskyldighet. I den nya lagen undantas reklamblad.
Ändringen avsågs innebära en inskränkning av undantaget så att det endast skulle
avse enkla reklamblad (prop. 1993/94:10 s. 39).
KB och ALB har anmält att en påtaglig nedgång i leveranserna av reklammaterial
har skett. De har påpekat att reklam i tryckt form utgör ett mycket efterfrågat
material och att det har stor betydelse för den framtida forskningen om det
nutida Sverige. De har föreslagit att undantaget för reklamblad avskaffas.
Regeringen delar KB:s och ALB:s bedömning och föreslår en ändring i 9 § 1
pliktexemplarslagen.

5 Kostnader

De föreslagna lagändringarna kan inte förväntas orsaka kostnader för det
allmänna.

6 Författningskommentarer

Förslaget till lag om ändring i lagen (1993:1392) om pliktexemplar av dokument

9 §

Förslaget har behandlats i avsnitt 4.3. I första punkten har reklamblad
strukits som ett av undantagen från leveransplikt.

20 §

Paragrafen innehåller i dag bestämmelser om vem som skall lämna pliktexemplar av
film. Som framgår av vad som anförs i avsnitt 4.1 skall dessa regler också gälla
för dokument för elektronisk återgivning. I första stycket har därför dokument
för elektronisk återgivning tillagts och i andra stycket har videogram
tillagts.

21 §

Ändringen i paragrafen beror på att bestämmelserna om vem som skall lämna
pliktexemplar av dokument för elektronisk återgivning har flyttats till 20 §.

32 §

Förslaget har behandlats i avsnitt 4.2. I tredje punkten har datorprogram i
maskinläsbar form tillagts som ett förtydligande av att sådana program kan
vara sådana särskilda anvisningar som kan fordras för att en användare skall
kunna tillgodogöra sig innehållet i ett dokument för elektronisk återgivning.

Övergångsbestämmelsen

En likalydande föreskrift förekommer som övergångsbestämmelse till
pliktexemplarslagen.

Förteckning över remissinstanserna

Efter remiss har yttranden inkommit från CD-Plant, DCM AB, HAO Mediaföretagens
arbetsgivarorganisation, SDC-Videobolaget AB, Sveriges Film och Videoprodu-
centers Förening, Bibliotekstjänst AB, Svenska Bokförläggareföreningen,
Stockholm universitet, Uppsala universitet, Linköping universitet, Lunds
universitet och Göteborgs universitet.

Utbildningsdepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 5 oktober 1995

Närvarande: statsministern Carlsson, ordförande, och statsråden Sahlin, Hjelm-
Wallén, Peterson, Hellström, Thalén, Freivalds, Wallström, Persson, Schori,
Blomberg, Heckscher, Hedborg, Andersson, Winberg, Uusmann, Nygren, Ulvskog,
Sundström, Lindh, Johansson

Föredragande: statsrådet Johansson

Regeringen beslutar proposition 1995/96:71 Ändringar i plikt-
exemplarslagen.