Regeringens proposition
1995/96:64

Ett nytt utjämningssystem för kommuner och landsting, m.m.

Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.

Stockholm den 25 oktober 1995

Ingela Thalén

Göran Persson
(Finansdepartementet)

Propositionens huvudsakliga innehåll

Regeringen föreslår i propositionen att ett nytt statsbidrags- och utjäm-
ningssystem för kommuner och landsting införs år 1996. Förslaget till
utjämningssystem innebär att en utjämning av skillnader i skatteinkomster (in-
komstutjämning) och för skillnader i strukturella förhållanden (kostnadsut-
jämning) görs så att de kommuner och landsting vars skattekraft eller mätbara
strukturella förhållanden är sämre än genomsnittet för riket får ett ut-
jämningsbidrag från staten. Kommuner och landsting vars skattekraft eller
mätbara strukturella förhållanden är bättre än genomsnittet för riket betalar en
utjämningsavgift till staten. Avgiften bör beräknas så att de sammanlagda
avgiftsinkomsterna i princip blir lika stora som utjämningsbidraget.
Eftersom såväl bidrag som avgift baseras på skattekraft respektive
strukturella förhållanden var för sig kan en kommun eller ett landsting komma
att samtidigt såväl få bidrag som betala avgift.
Regeringen föreslår också att det, vid sidan av utjämningsbidraget och
utjämningsavgiften, införs ett generellt statsbidrag till kommuner och landsting
som betalas ut med ett enhetligt belopp per invånare. Detta bidrag avses bl.a.
fungera som ett instrument för generella ekonomiska regleringar mellan staten
och kommuner respektive landsting. Därmed kommer inte det nuvarande
invånarbaserade avdraget från kommunernas respektive landstingens
skatteinkomster att behövas. Därför förlängs inte detta system. Regeringen
föreslår att särskilda införanderegler tillämpas åren 1996-2003 avseende det nya
bidrags- och utjämningssystemet.
Därutöver föreslår regeringen att ett nytt system för återbetalning av mer-
värdesskatt till kommuner och landsting införs. Systemet har till syfte att
skapa konkurrensneutralitet mellan kommunal verksamhet bedriven på entreprenad
respektive kommunal verksamhet i egen regi. Ett annat syfte är att undvika en
automatisk ökning av statens kostnader för systemet.
Regeringen föreslår vidare att det individuella avräkningsförfarande som för
närvarande tillämpas för utbetalning av kommunal- och landstingsskattemedel
avskaffas. I stället föreslås ett kollektivt avräkningsförfarande gentemot
samtliga kommuner respektive landsting.
.

1

Innehållsförteckning

1 Förslag till riksdagsbeslut 5

2 Lagtext 6
2.1 Förslag till lag om generellt statsbidrag till
kommuner och landsting 6
2.2 Förslag till lag om utjämningsbidrag till
kommuner och landsting 7
2.3 Förslag till lag om utjämningsavgift för kommuner
och landsting 9
2.4 Förslag till lag om införande av lagen (1995:000)
om generellt statsbidrag till kommuner och lands-
ting, lagen (1995:000) om utjämningsbidrag till
kommuner och landsting och lagen (1995:000)om utjämningsavgift för
kommuner och landsting 11
2.5 Förslag till lag om mervärdesskattekonton
för kommuner och landsting 14
2.6 Förslag till lag om ändring i lagen (1965:269) med
särskilda bestämmelser om kommuns och annan
menighets utdebitering av skatt, m. m. 16
2.7 Förslag till lag om ändring i lagen (1979:417) om
utdebitering och utbetalning av skatt vid ändring i
rikets indelning i kommuner, landsting och
församlingar 19

3 Ärendet och dess beredning 21
3.1 Förslag till nytt bidrags- och utjämningssystem
i kompletteringspropositionen 21
3.2 Förslag till nytt system för återbetalning av
mervärdesskatt till kommuner och landsting
i kompletteringspropositionen 22
3.3 Riksdagens beslut 22
3.4 Uppdrag till Statistiska centralbyrån 23
3.5 Lagrådets yttrande över det föreliggande förslaget23

4 Principiella aspekter på utjämningen av ekonomiska
förutsättningar mellan kommuner respektive landsting24
4.1 Utgångspunkterna för regeringens förslag i
kompletteringspropositionen 24
4.2 Uttalanden i samband med riksdagsbehandlingen
om förslagets förenlighet med regeringsformen25
4.3 Regeringens överväganden vid utformningen av
ett nytt förslag 26

5 Generellt statsbidrag till kommuner och landsting 30
6 Ett nytt utjämningssystem för kommuner och landsting32
6.1 Utgångspunkter 32
6.2 Utjämningsbidrag till kommuner och landsting32
6.3 Utjämningsavgift för kommuner och landsting38
6.4 Utjämningssystemets fortlevnad, m.m. 40

7 Införandet av det nya bidrags- och utjämningssystemet43
7.1 Riksdagens uttalanden i samband med
kompletteringspropositionen 43
7.2 Begränsning av bidragsförändringar 43
7.3 Finansiering av införandereglerna 48

8 Anpassning av avräkningsförfarandet vid utbetalning av
kommunalskattemedel 50

9 Ändrat system för återbetalning av mervärdesskatt till
kommuner och landsting 52
9.1 Utgångspunkter 52
9.2 Utformning av systemet för konkurrenskorrigering54
9.3 Ekonomisk reglering 55

10 Vissa anslagsfrågor 56

11 Författningskommentarer 57
11.1 Lagen om generellt statsbidrag till kommuner
och landsting 57
11.2 Lagen om utjämningsbidrag till kommuner
och landsting 58
11.3 Lagen om utjämningsavgift för kommuner
och landsting 60
11.4 Lagen om införande av lagen (1995:000) om
generellt statsbidrag till kommuner och landsting,
lagen (1995:000) utjämningsbidrag till kommuner
och landsting, och lagen (1995:000) om
utjämningsavgift för kommuner och landsting61
11.5 Lagen om mervärdesskattekonton för kommuner
och landsting 64
11.6 Lagen om ändring i lagen (1965:269) med
särskilda bestämmelser om kommuns och annan
menighets utdebitering av skatt, m. m. 66

Bilaga 1 Lagrådsremissens lagförslag 68
Bilaga 2 Lagrådets yttrande 77
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den
25 oktober 1995 88

1 Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

1. antar regeringens förslag till lag om generellt statsbidrag till kommuner
och landsting,
2. antar regeringens förslag till lag om utjämningsbidrag till kommuner och
landsting,
3. antar regeringens förslag till lag om utjämningsavgift för kommuner och
landsting,
4. antar regeringens förslag till lag om införande av lagen (1995:000) om
generellt statsbidrag till kommuner och landsting, lagen (1995:000) om
utjämningsbidrag till kommuner och landsting och lagen (1995:000) om
utjämningsavgift för kommuner och landsting.
5. antar regeringens förslag till lag om mervärdesskattekonton för kommuner
och landsting,
6. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1965:269) med
särskilda bestämmelser om kommuns och annan menighets utdebitering av skatt,
m.m,
7. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1979:417) om
utdebitering och utbetalning av skatt vid ändring i rikets indelning i kommuner,
landsting och församlingar,
8. till Generellt statsbidrag till kommuner på tilläggsbudget till stats-
budgeten för budgetåret 1995/96 under sjunde huvudtiteln anvisar ett förslags-
anslag på 14 250 000 000 kronor,
9. till Generellt statsbidrag till landsting på tilläggsbudget till stats-
budgeten för budgetåret 1995/96 under sjunde huvudtiteln anvisar ett
förslagsanslag på 4 750 000 000 kronor,
10. till Utjämningsbidrag till kommuner och landsting på tilläggsbudget till
statsbudgeten för budgetåret 1995/96 under sjunde huvudtiteln anvisar ett
förslagsanslag på 21 245 000 000 kronor,
11. under en ny inkomsttitel på statsbudgeten, Utjämningsavgift för kommuner
och landsting, för budgetåret 1995/96 beräknar 21 245 000 000 kronor.

5

2 Lagtext

2.1 Förslag till lag om generellt statsbidrag till
kommuner och landsting

Härigenom föreskrivs följande.

1 § Generellt statsbidrag till kommuner fördelas med ett enhetligt belopp per
invånare i kommunen den 1 november året före det år bidraget betalas ut.

2 § Generellt statsbidrag till landsting fördelas med ett enhetligt belopp per
invånare i landstinget den 1 november året före det år bidraget betalas ut.

3 § De kommuner som inte ingår i ett landsting får statsbidrag enligt 1 och 2
§§.

4 § Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer fastställer beloppen
enligt 1 och 2 §§.

5 § Skattemyndigheten fastställer statsbidragets storlek samt lämnar senast den
25 januari bidragsåret uppgift till varje kommun och landsting om storleken av
dess bidrag.

6 § Statsbidraget skall betalas ut i samband med och på motsvarande sätt som
gäller för utbetalning av kommunalskattemedel enligt 4 § lagen (1965:269) med
särskilda bestämmelser om kommuns och annan menighets utdebitering av skatt,
m.m.

7 § Skattemyndighetens beslut enligt denna lag får överklagas hos regeringen.

Föreskrifter om ikraftträdande av denna lag meddelas i lagen (1995:000) om
införande av lagen (1995:000) om generellt statsbidrag till kommuner och
landsting, lagen (1995:000) om utjämningsbidrag till kommuner och landsting och
lagen (1995:000) om utjämningsavgift för kommuner och landsting.

6

2.2 Förslag till lag om utjämningsbidrag till kommuner
och landsting

Härigenom föreskrivs följande.

1 § Kommuner och landsting kan för inkomst- och kostnadsutjämning få
utjämningsbidrag från staten enligt denna lag.

2 § I denna lag används följande termer i den betydelse som anges här:
Bidragsår: Det år under vilket bidraget betalas ut.
Uppräknat skatteunderlag: De sammanlagda beskattningsbara inkomsterna för en
kommun eller ett landsting enligt skattemyndighetens årliga taxeringsbeslut
enligt 4 kap. 2 § taxeringslagen (1990:324) om taxering till kommunal
inkomstskatt året före bidragsåret, uppräknade med uppräkningsfaktorerna enligt
4 § tredje stycket lagen (1965:269) med särskilda bestämmelser om kommuns och
annan menighets utdebitering av skatt, m.m.
Uppräknad medelskattekraft: Totalsumman av uppräknade skatteunderlag för hela
landet, dividerad med antalet invånare i landet den 1 november året före
bidragsåret.
Garanterat skatteunderlag: De beskattningsbara inkomster för en kommun eller
ett landsting som motsvarar den uppräknade medelskattekraften, multiplicerad med
antalet folkbokförda invånare i kommunen eller landstinget den 1 november året
före bidragsåret.
Standardkostnad: En för varje kommun eller landsting beräknad teoretisk kost-
nad för var och en av de verksamheter och kostnadsslag som anges i 3 §, varvid
kostnaden beräknas med utgångspunkt i faktorer som är av särskild betydelse för
att belysa de strukturella förhållandena.
Strukturkostnad: Summan av standardkostnaderna för kommunen eller
landstinget.
Med landsting avses i denna lag i tillämpliga delar också kommuner som inte
ingår i ett landsting.

3 § För varje kommun beräknas standardkostnad för barnomsorg, äldreomsorg,
individ- och familjeomsorg, grundskola, gymnasieskola, vatten och avlopp, gator
och vägar, näringslivs- och sysselsättningsfrämjande åtgärder, byggkostnader,
uppvärmningskostnader, kallortstillägg, merkostnader till följd av
befolkningsminskning och svagt befolkningsunderlag samt administration, resor
och räddningstjänst.
För varje landsting beräknas standardkostnad för hälso- och sjukvård,
högskoleutbildning och kallortstillägg.
Standardkostnad beräknas också för kollektivtrafik. Kostnaden fördelas mellan
kommuner och landsting enligt bestämmelser som regeringen meddelar.

4 § Kommuner och landsting vars garanterade skatteunderlag överstiger det
uppräknade skatteunderlaget har rätt till ett bidrag som motsvarar mel-
lanskillnaden, multiplicerad med en skattesats som fastställs enligt 7 § andra
stycket.

5 § Kommuner och landsting vars strukturkostnad per invånare överstiger den för
landet genomsnittliga strukturkostnaden per invånare har rätt till ett bidrag
som motsvarar mellanskillnaden, multiplicerad med antalet invånare i kommunen
eller landstinget den 1 november året före bidragsåret.

6 § Ändras indelningen av kommuner eller landsting, beräknas bidraget på grund-
val av den indelning som gäller vid bidragsårets ingång.

7 § Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer meddelar närmare
föreskrifter om beräkningen av bidragen enligt 4 och 5 §§.
Regeringen skall fastställa de skattesatser som skall tillämpas enligt 4 §.
När regeringen fastställer skattesatserna skall hänsyn tas till överenskommelser
mellan landstinget och kommunerna inom landstingsområdet om en ändrad fördelning
av uppgifterna inom området och den ändrade fördelning av den sammanlagda
landstings- och kommunalskatten som följer av överenskommelserna.

8 § Statistiska centralbyrån skall senast den 10 september året före bidragsåret
lämna uppgift till varje kommun och landsting om preliminära bidrag enligt 4 och
5 §§.

9 § Skattemyndigheten fastställer bidragens storlek samt lämnar senast den 25
januari under bidragsåret uppgift till varje kommun och landsting om storleken
av dess bidrag.

10 § Bidraget skall betalas ut i samband med och på motsvarande sätt som gäller
vid utbetalning av kommunalskattemedel enligt 4 § lagen (1965:269) med särskilda
bestämmelser om kommuns och annan menighets utdebitering av skatt, m.m.

11 § Skattemyndighetens beslut enligt denna lag får överklagas hos regeringen.

Föreskrifter om ikraftträdande av denna lag meddelas i lagen (1995:000) om
införande av lagen (1995:000) om generellt statsbidrag till kommuner och
landsting, lagen (1995:000) om utjämningsbidrag till kommuner och landsting och
lagen (1995:000) om utjämningsavgift för kommuner och landsting.

7

2.3 Förslag till lag om utjämningsavgift för kommuner
och landsting

Härigenom föreskrivs följande.

1 § Kommuner och landsting skall under de förutsättningar som anges i denna lag
betala en utjämningsavgift till staten.

2 § I denna lag används följande termer i den betydelse som anges här:
Avgiftsår: Det år under vilket avgift betalas.
Uppräknat skatteunderlag: De sammanlagda beskattningsbara inkomsterna för en
kommun eller ett landsting enligt skattemyndighetens årliga taxeringsbeslut
enligt 4 kap. 2 § taxeringslagen (1990:324) om taxering till kommunal
inkomstskatt året före avgiftsåret, uppräknade med uppräkningsfaktorerna enligt
4 § tredje stycket lagen (1965:269) med särskilda bestämmelser om kommuns och
annan menighets utdebitering av skatt, m.m.
Uppräknad medelskattekraft: Totalsumman av uppräknade skatteunderlag för hela
landet, dividerad med antalet invånare i landet den 1 november året före
avgiftsåret.
Garanterat skatteunderlag: De beskattningsbara inkomster för en kommun eller
ett landsting som motsvarar den uppräknade medelskattekraften, multiplicerad med
antalet folkbokförda invånare i kommunen eller landstinget den 1 november året
före avgiftsåret.
Standardkostnad: En för varje kommun eller landsting beräknad teoretisk kost-
nad för var och en av de verksamheter och kostnadsslag som anges i 3 §, varvid
kostnaden beräknas med utgångspunkt i faktorer som är av särskild betydelse för
att belysa de strukturella förhållandena.
Strukturkostnad: Summan av standardkostnaderna för kommunen eller
landstinget.
Med landsting avses i denna lag i tillämpliga delar också kommuner som inte
ingår i ett landsting.

3 § För varje kommun beräknas standardkostnad för barnomsorg, äldreomsorg,
individ- och familjeomsorg, grundskola, gymnasieskola, vatten och avlopp, gator
och vägar, näringslivs- och sysselsättningsfrämjande åtgärder, byggkostnader,
uppvärmningskostnader, kallortstillägg, merkostnader till följd av
befolkningsminskning och svagt befolkningsunderlag samt administration, resor
och räddningstjänst.
För varje landsting beräknas standardkostnad för hälso- och sjukvård,
högskoleutbildning och kallortstillägg.
Standardkostnad beräknas också för kollektivtrafik. Kostnaden fördelas mellan
kommuner och landsting enligt bestämmelser som regeringen meddelar.

8

4 § Kommuner och landsting vars garanterade skatteunderlag understiger det
uppräknade skatteunderlaget skall betala en avgift som motsvarar
mellanskillnaden, multiplicerad med en skattesats som fastställs enligt 7 §
andra stycket.

5 § Kommuner och landsting vars strukturkostnad per invånare understiger den för
landet genomsnittliga strukturkostnaden per invånare skall betala en avgift som
motsvarar mellanskillnaden, multiplicerad med antalet invånare i kommunen eller
landstinget den 1 november året före avgiftsåret.

6 § Ändras indelningen av kommuner eller landsting, beräknas avgiften på
grundval av den indelning som gäller vid avgiftsårets ingång.

7 § Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer meddelar närmare
föreskrifter om beräkningen av avgiften enligt 4 och 5 §§.
Regeringen skall fastställa de skattesatser som skall tillämpas enligt 4 §.
När regeringen fastställer skattesatserna skall hänsyn tas till överenskommelser
mellan landstinget och kommunerna inom landstingsområdet om en ändrad fördelning
av uppgifterna inom området och den ändrade fördelning av den sammanlagda
landstings- och kommunalskatten som följer av överenskommelserna.

8 § Statistiska centralbyrån skall senast den 10 september året före avgiftsåret
lämna uppgift till varje kommun och landsting om preliminära avgifter enligt 4
och 5 §§.

9 § Skattemyndigheten fastställer avgifternas storlek samt lämnar senast den 25
januari under avgiftsåret uppgift till varje kommun och landsting om storleken
av dess avgift.

10 § Avgiften skall betalas genom avräkning i samband med och på motsvarande
sätt som gäller vid utbetalningen av kommunalskattemedel enligt 4 § lagen
(1965:269) med särskilda bestämmelser om kommuns och annan menighets
utdebitering av skatt, m.m.

11 § Skattemyndighetens beslut enligt denna lag får överklagas hos regeringen.

Föreskrifter om ikraftträdande av denna lag meddelas i lagen (1995:000) om
införande av lagen (1995:000) om generellt statsbidrag till kommuner och
landsting, lagen (1995:000) utjämningsbidrag till kommuner och landsting och
lagen (1995:000) om utjämningsavgift för kommuner och landsting.

2.4 Förslag till lag om införande av lagen (1995:000) om
generellt statsbidrag till kommuner och landsting, lagen om
utjämningsbidrag till kommuner och landsting och lagen
(1995:000) om utjämningsavgift för kommuner och landsting

Härigenom föreskrivs följande.

Allmänna bestämmelser

1 § Lagen (1995:000) om generellt statsbidrag till kommuner och landsting, lagen
(1995:000) om utjämningsbidrag till kommuner och landsting och lagen (1995:000)
om utjämningsavgift för kommuner och landsting och denna lag träder i kraft den
1 januari 1996.

2 § Genom lagen (1995:000) om generellt statsbidrag till kommuner och landsting,
lagen (1995:000) om utjämningsbidrag till kommuner och landsting och lagen
(1995:000) om utjämningsavgift för kommuner och landsting upphävs
1. lagen (1992:670) om statligt utjämningsbidrag till kommuner,
2. lagen (1992:671) om skatteutjämningsbidrag till landsting.

3 § De upphävda lagarna enligt 2 § gäller dock fortfarande i fråga om statligt
utjämningsbidrag och skatteutjämningsbidrag för år 1995 och tidigare år.

4 § Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer fastställer ett
referensbidrag för varje kommun och landsting.

5 § Vad som i denna lag benämns bidragsminskning eller bidragsökning utgörs av
skillnaden mellan referensbidraget enligt 5 § och summan av kommunens eller
landstingets statsbidrag enligt lagen (1995:000) om generellt statsbidrag till
kommuner och landsting och bidrag eller avgift enligt lagen (1995:000) om
utjämningsbidrag till kommuner och landsting eller lagen (1995:000) om
utjämningsavgift för kommuner och landsting, om dessa lagar skulle ha gällt för
år 1995.

6 § Vad som i denna lag sägs om landsting tillämpas också i fråga om kommuner
som inte ingår i ett landsting.

Kommuner

7 § Den sammanlagda bidragsminskningen per år för åren 1996-2003 får uppgå till
högst 2 000 kronor per invånare i kommunen den 1 november 1994.
För de kommuner vars uppräknade skattekraft för år 1993 översteg garantinivån
i det statliga utjämningsbidraget år 1993 enligt lagen (1992:670) om statligt
utjämningsbidrag till kommuner gäller att den sammanlagda bidragsminskningen per
år för åren 1996-2003 får uppgå till högst 4 000 kronor per invånare i kommunen
den 1 november 1994.

8 § Den sammanlagda bidragsminskningen begränsas årligen genom att ett fast
införandetillägg betalas ut till de kommuner som får beräknade sammanlagda
bidragsminskningar som överstiger beloppsgränserna enligt 7 §.
Ett fast införandetillägg motsvarar skillnaden mellan beloppsgränserna enligt
7 § och den beräknade totala bidragsminskningen.

9 § En årlig begränsning av bidragsminskningen görs för de kommuner vars
beräknade bidragsminskning överstiger 250 kronor per invånare. Dessa kommuner
får ett rörligt införandetillägg, som uppgår till ett belopp som

- för år 1996 motsvarar skillnaden mellan den beräknade bidragsminskningen,
minskad med det fasta införandetillägget, och 250 kronor,
- för år 1997 motsvarar skillnaden mellan den beräknade bidragsminskningen,
minskad med det fasta införandetillägget, och 500 kronor,
- för år 1998 motsvarar skillnaden mellan den beräknade bidragsminskningen,
minskad med det fasta införandetillägget, och 750 kronor,
- för år 1999 motsvarar skillnaden mellan den beräknade bidragsminskningen,
minskad med det fasta införandetillägget, och 1 000 kronor,
- för år 2000 motsvarar skillnaden mellan den beräknade bidragsminskningen,
minskad med det fasta införandetillägget, och 1 250 kronor,
- för år 2001 motsvarar skillnaden mellan den beräknade bidragsminskningen,
minskad med det fasta införandetillägget, och 1 500 kronor, och
- för år 2002 motsvarar skillnaden mellan den beräknade bidragsminskningen,
minskad med det fasta införandetillägget, och 1 750 kronor.

10 § En årlig begränsning av bidragsminskningen görs för de kommuner vars
uppräknade skattekraft för år 1993 översteg garantinivån i det statliga ut-
jämningsbidraget år 1993 enligt lagen (1992:670) om statligt utjämningsbidrag
till kommuner. Dessa kommuner får ett rörligt införandetillägg, som uppgår till
ett belopp som

- för år 1996 motsvarar skillnaden mellan den beräknade bidragsminskningen,
minskad med det fasta införandetillägget, och 500 kronor,
- för år 1997 motsvarar skillnaden mellan den beräknade bidragsminskningen,
minskad med det fasta införandetillägget, och 1 000 kronor,
- för år 1998 motsvarar skillnaden mellan den beräknade bidragsminskningen,
minskad med det fasta införandetillägget, och 1 500 kronor,
- för år 1999 motsvarar skillnaden mellan den beräknade bidragsminskningen,
minskad med det fasta införandetillägget, och 2 000 kronor,
- för år 2000 motsvarar skillnaden mellan den beräknade bidragsminskningen,
minskad med det fasta införandetillägget, och 2 500 kronor,
- för år 2001 motsvarar skillnaden mellan den beräknade bidragsminskningen,
minskad med det fasta införandetillägget, och 3 000 kronor, och
- för år 2002 motsvarar skillnaden mellan den beräknade bidragsminskningen,
minskad med det fasta införandetillägget, och 3 500 kronor.
11 § En begränsning av bidragsökningen görs från och med år 1996 till och med år
1998 för de kommuner som får en beräknad bidragsökning genom att dessa kommuner
får ett rörligt införandeavdrag. Det rörliga införandeavdraget uppgår till ett
belopp som

- för år 1996 är 704 kronor eller, om bidragsökningen är mindre än 704 kronor,
den faktiskt beräknade ökningen,
- för år 1997 är 304 kronor eller, om bidragsökningen är mindre än 304 kronor,
den faktiskt beräknade ökningen, och
- för år 1998 är 112 kronor eller, om bidragsökningen är mindre än 112 kronor,
den faktiskt beräknade ökningen.

Landsting

12 § Den sammanlagda bidragsminskningen per år för åren 1996-2003 får uppgå till
högst 1 200 kronor per invånare i landstinget den 1 november 1994.

13 § Den sammanlagda bidragsminskningen begränsas årligen genom att ett fast
införandetillägg betalas ut till de landsting som får beräknade sammanlagda
bidragsminskningar som överstiger beloppsgränsen enligt 13 §.
Ett fast införandetillägg motsvarar skillnaden mellan beloppsgränsen enligt 12
§ och den beräknade totala bidragsminskningen.

14 § En årlig begränsning av bidragsminskningen görs för de landsting vars
beräknade bidragsminskning överstiger 150 kronor per invånare i landstinget.
Dessa landsting får ett rörligt införandetillägg, som uppgår till ett belopp som

- för år 1996 motsvarar skillnaden mellan den beräknade bidragsminskningen,
minskad med det fasta införandetillägget, och 150 kronor,
- för år 1997 motsvarar skillnaden mellan den beräknade bidragsminskningen,
minskad med det fasta införandetillägget, och 300 kronor,
- för år 1998 motsvarar skillnaden mellan den beräknade bidragsminskningen,
minskad med det fasta införandetillägget, och 450 kronor,
- för år 1999 motsvarar skillnaden mellan den beräknade bidragsminskningen,
minskad med det fasta införandetillägget, och 600 kronor,
- för år 2000 motsvarar skillnaden mellan den beräknade bidragsminskningen,
minskad med det fasta införandetillägget, och 750 kronor,
- för år 2001 motsvarar skillnaden mellan den beräknade bidragsminskningen,
minskad med det fasta införandetillägget, och 900 kronor, och
- för år 2002 motsvarar skillnaden mellan den beräknade bidragsminskningen,
minskad med det fasta införandetillägget, och 1 050 kronor.

9

2.5 Förslag till lag om mervärdesskattekonton för
kommuner och landsting

Härigenom föreskrivs följande.

Inledande bestämmelser

1 § För reglering av kommuners och landstings kostnader för viss mervärdesskatt
skall det hos Riksgäldskontoret finnas två räntebärande konton, ett för
kommunernas räkning (kommunkontot) och ett för landstingens räkning
(landstingskontot).

Inbetalningar till kontona

2 § Varje kommun och landsting skall göra inbetalningar till kommunkontot
respektive landstingskontot. Inbetalning görs efter avräkning i samband med och
på motsvarande sätt som gäller vid utbetalning av kommunalskattemedel enligt 4 §
lagen (1965:269) med särskilda bestämmelser om kommuns och annan menighets
utdebitering av skatt, m.m.

3 § Riksskatteverket skall senast den 10 september varje år fastställa ett
enhetligt belopp per invånare för kommunerna och ett enhetligt belopp per
invånare för landstingen (tillskott), som skall ligga till grund för kommunernas
och landstingens inbetalningar till kontona för det närmast följande året. In-
betalningarna skall för varje år motsvara det fastställda tillskottet
multiplicerat med antalet invånare i kommunen eller landstinget den 1 november
året före inbetalningsåret.
För kommuner som inte ingår i ett landsting utgörs tillskottet av summan av
de båda fastställda tillskotten.

4 § Riksskatteverket skall beräkna tillskotten så att inbetalningarna till ett
konto inklusive räntan på kontot så nära som möjligt motsvarar utbetalningarna
från kontot.

Ersättning från kontona

5 § Kommuner och landsting har efter ansökan rätt till ersättning från kontona
för ingående mervärdesskatt som inte dragits av enligt mervärdesskattelagen
(1994:200).
Kommunalförbund har efter ansökan rätt till ersättning från kommunkontot och
landstingskontot för ingående mervärdesskatt som inte dragits av enligt
mervärdesskattelagen. Fördelningen mellan kontona görs i förhållande till
kommunernas och landstingens deltagande i kostnaderna för förbundets verksamhet.
6 § Vid utbetalning av ersättning enligt 5 § tillämpas bestämmelserna i 8 kap.
9, 10, 15 och 16 §§ mervärdesskattelagen (1994:200).

7 § Kommuner och landsting har efter ansökan rätt till ersättning från kontona
för de ökade kostnader som till följd av bestämmelserna om mervärdesskatt
uppkommer vid upphandling avseende verksamhet inom sjukvård, tandvård, social
omsorg och utbildning. Rätt till ersättning föreligger också när kommunen och
landstinget lämnar bidrag till näringsidkare för dennes verksamhet inom nämnda
områden.
Ersättning enligt första stycket utgår även till kommunalförbund och sådant
beställarförbund som bedriver försöksverksamhet enligt lagen (1994:566) om lokal
försöksverksamhet med finansiell samordning mellan socialförsäkring, hälso- och
sjukvård och socialtjänst.
Storleken av ersättningar som avses i denna paragraf beräknas enligt
schablon. Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer meddelar före-
skrifter om schablonberäkningen.

8 § Skattemyndigheten i Kopparbergs län beslutar om utbetalning från kontona.

Överklagande

9 § Skattemyndighetens eller Riksskatteverkets beslut enligt denna lag får
överklagas hos regeringen.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996, då lagen (1994:1799) om
kommuners och landstings hantering av mervärdesskatt för år 1995 skall upphöra
att gälla. Den äldre lagen tillämpas dock fortfarande i fråga om förhållanden
som hänför sig till tiden före den 1 januari 1996.
2. För år 1996 uppgår tillskotten enligt 3 § för kommuner till 1 614 kronor per
invånare och för landsting till 538 kronor per invånare den 1 november 1995.

10

2.6 Förslag till lag om ändring i lagen (1965:269) med
särskilda bestämmelser om kommuns och annan menighets
utdebitering av skatt, m.m.

Härigenom föreskrivs att 4 § lagen (1965:269) med särskilda bestämmelser om
kommuns och annan menighets utdebitering av skatt, m.m.1 skall ha följande
lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4 §2
Vad som i denna paragraf sägs om kommun och kommunalskattemedel tillämpas också
i fråga om landsting och landstingsskattemedel.
-------------------------------------------------------
En kommun har rätt att En kommun har rätt att
under visst år under visst år
(beskattningsåret) av staten (beskattningsåret) av
uppbära preliminära kommunal-staten uppbära preliminära
skattemedel med ett belopp kommunalskattemedel med
som motsvarar produkten av ett belopp som motsvarar
antalet skattekronor i produkten av de samman-
kommunen enligt skatte- lagda beskattningsbara för-
myndighetens beslut enligt värvsinkomsterna i kommunen
4 kap. 2 § taxeringslagen enligt skattemyndighetens
(1990:324) om taxering till beslut enligt 4 kap. 2 §
kommunal inkomstskatt taxeringslagen (1990:324)
(skatteunderlaget) året före om taxering till kommunal
beskattningsåret, den inkomstskatt (skatteunder-
skattesats som har laget) året före beskatt-
beslutats för beskatt- ningsåret, den skattesats
ningsåret och de uppräknings-som har beslutats för be-
faktorer enligt tredje skattningsåret och de upp-
stycket som har fastställts räkningsfaktorer enligt
i december året före tredje stycket som har
beskattningsåret. fastställts i december året
före beskattningsåret.
I december varje år skall regeringen, eller den myndighet regeringen
bestämmer, fastställa två uppräkningsfaktorer som skall svara mot den upp-
skattade procentuella förändringen av skatteunderlaget i riket. Den ena skall
avse förändringen mellan andra och första året före beskattningsåret. Den andra
skall avse förändringen mellan året före beskattningsåret och beskattningsåret.
-------------------------------------------------------
Vad som återstår, sedan
avräkning har skett enligt
52 § uppbördslagen
(1953:272), 12 § lagen
(1984:668) om uppbörd av
socialavgifter från
arbetsgivare och 8 § lagen
(1987:560) om skatteutjäm-
ningsavgift, skall skatte-
myndigheten fördelat per
månad utanordna till
kommunen den tredje
vardagen räknat från den 17 i
månaden, varvid dag som
enligt 2 § lagen Nuvarande
lydelse

(1930:173) om beräkning av
lagstadgad tid jämställs med
allmän helgdag inte skall
medräknas. Är kommunens ford-
ran inte uträknad vid
utbetalningstillfällena i
månaderna januari och
februari, skall utbetal-
ningarna dessa månader
grundas på samma belopp som
utbetalningen i december
månad det föregående året. När
särskilda skäl föranleder det
får skattemyndigheten dock
förordna att utbetalningen
skall grundas på ett annat
belopp. Om något av de
belopp som utbetalningen i
månaderna januari och
februari grundats på inte
motsvarar en tolftedel av
kommunens fordran, skall
den jämkning som föranleds av
detta ske i fråga om ut-
betalningen i mars månad.
-------------------------------------------------------
Innan skattemyndigheten
betalar ut
kommunalskattemedel till
kommunerna skall avräkning
göras enligt 52 § upp-
bördslagen (1953:272), 12 §
lagen (1984:668) om uppbörd
av socialavgifter från
arbetsgivare, 10 § lagen
(1995:000) om utjämnings-
avgift för kommuner och
landsting och 2 § lagen
(1995:000) om mervärdes-
skattekonton för kommuner
och landsting. Vidare skall
Föreslagen lydelse

tillägg göras för bidrag
enligt 10 § lagen (1995:000)
om utjämningsbidrag till
kommuner och landsting samt
för bidrag enligt 1 och 2 §§
lagen (1995:000) om
generellt statsbidrag till
kommuner och landsting. Det
belopp som framkommer skall
betalas ut med en
tolftedel per månad den
tredje vardagen räknat från
den 17 i månaden, varvid dag
som enligt 2 § lagen
(1930:173) om beräkning av
lagstadgad tid jämställs med
allmän helgdag inte skall
medräknas. Är kommunens
fordran inte uträknad vid
utbetalningstillfällena i
månaderna januari och
februari, skall utbetal-
ningarna dessa månader
grundas på samma belopp som
utbetalningen i december
månad det föregående året. När
särskilda skäl föranleder det
får skattemyndigheten dock
förordna att utbetalningen
skall grundas på ett annat
belopp. Om något av de
belopp som utbetalningen i
månaderna januari och
februari grundats på inte
motsvarar en tolftedel av
kommunens fordran, skall
den jämkning som föranleds av
detta ske i fråga om
utbetalningen i mars månad.
-------------------------------------------------------
En delavräkning av de Nuvarande lydelse
preliminära
kommunalskattemedlen skall En slutavräkning av
ske när den årliga taxeringenkommunalskattemedlen skall
under beskattningsåret har ske när den årliga
avslutats. Delavräkningen taxeringen under året efter
sker med utgångspunkt i ett beskattningsåret har
belopp motsvarande avslutats. Produkten av
produkten av skatteunder- skatteunderlaget enligt
laget enligt nämnda den taxeringen och den
taxering, den skattesats skattesats som har
som har beslutats för be- beslutats för beskattnings-
skattningsåret och uppräk- året utgör de slutliga kom-
ningsfaktorn för beskatt- munalskattemedlen. Om
ningsåret (omräknade dessa överstiger de
preliminära kommunal- omräknade preliminära kom-
skattemedel). Om detta be- munalskattemedlen enligt
lopp överstiger det belopp femte stycket skall
som kommunen har uppburit skattemyndigheten betala
enligt andra stycket, skall ut överskjutande belopp
skattemyndigheten betala ut till kommunen. I motsatt
överskjutande belopp till fall skall kommunen
kommunen. I motsatt fall återbetala mellanskillnad-
skall kommunen återbetala en. Utbetalning eller åter-
mellanskillnaden. betalning skall göras i
Utbetalning eller återbe- januari andra året efter
talning skall göras i beskattningsåret.
januari året efter
beskattningsåret.
-------------------------------------------------------

Föreslagen lydelse

En slutavräkning av
kommunal- skattemedlen
skall ske när den årliga
taxeringen under året efter
beskattningsåret har
avslutats. Produkten av
skatteunderlaget enligt den
taxeringen och den skatte-
sats som har beslutats för
beskattningsåret utgör de
slutliga kommunal-
skattemedlen. Om summan av
dessa överstiger summan av
de preliminära kommunal-
skattemedlen enligt andra
stycket skall skillnaden
betalas ut till kommunerna
med ett enhetligt belopp
per invånare den 1 november
året efter beskattningsåret.
I motsatt fall skall
skillnaden återbetalas av
kommunerna med ett
enhetligt belopp per
invånare den 1 november året
efter beskattningsåret.
Utbetalning eller återbetal-
ning skall göras i januari
andra året efter
beskattningsåret.

_____________________

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996. Äldre föreskrifter gäller fort-
farande i fråga om utbetalning av kommunalskattemedel för år 1995 och tidigare
år.

**FOOTNOTES**

1 Lagen omtryckt 1973:437

2 Senaste lydelse 1994:314

11

2.7 Förslag till lag om ändring i lagen (1979:417) om
utdebitering och utbetalning av skatt vid ändring i rikets
indelning i kommuner, landsting och församlingar

Härigenom föreskrivs att 2 - 4 §§ lagen (1979:417) om utdebitering och
utbetalning av skatt vid ändring i rikets indelning i kommuner, landsting och
församlingar1 skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 §2
-------------------------------------------------------
Om en kommuns område har änd-Om en kommuns område har än-
rats eller en ny kommun drats eller en ny kommun
bildats skall från och med bildats skall från och med
det beskattningsår då det beskattningsår då
indelningsändringen träder i indelningsändringen träder i
kraft preliminära kommunal- kraft preliminära kommunal-
skattemedel och omräknade skattemedel enligt 4 §
preliminära kommunalskatte- andra stycket lagen
medel enligt 4 § andra och (1965:269) med särskilda
sjätte styckena lagen bestämmelser om kommuns och
(1965:269) med särskilda b- annan menighets ut-
estämmelser om kommuns och debitering av skatt, m.m.,
annan menighets utde- när det är möjligt, beräknas
bitering av skatt, m.m., när med hänsyn tagen till den
det är möjligt, beräknas med förändring av skatte-
hänsyn tagen till den för- underlaget i kommunen som
ändring av skatteunderlaget indelningsändringen medfört.
i kommunen som indelnings- I andra fall skall medlen
ändringen medfört. I andra beräknas med hänsyn tagen
fall skall medlen beräknas till den förändring av in-
med hänsyn tagen till den vånarantalet i kommunen som
förändring av invånarantalet iindelningsändringen medfört.
kommunen som indelningsänd-
ringen medfört.

3 §3
-------------------------------------------------------
I fråga om ett område som harI fråga om ett område som
överförts från en kommun tillhar överförts från en kommun
en annan skall vid avräkning till en annan skall vid
av preliminära avräkning av preliminära
kommunalskattemedel och kommunalskattemedel som
omräknade preliminära kom- beräknats på grundval av
munalskattemedel som taxeringarna under året
beräknats på grundval av innan indelningsändringen
taxeringarna under året träder i kraft och det föl-
innan indelningsändringen jande året fordran hos
träder i kraft och det eller skuld till staten
följande året fordran hos påföras den kommun till
eller skuld till staten vilken området har hört
påföras den kommun till enligt den äldre
vilken området har hört indelningen.
enligt den äldre
indelningen.
Om en kommun har delats, skall en sådan fordran eller skuld påföras kommunerna
enligt den nya indelningen i förhållande till de olika delarnas andel av
skatteunderlaget i den odelade kommunen under det år taxeringen avser.
En fordran eller skuld, som avser en kommun som har lagts samman med en annan
kommun, skall påföras den kommun som bildats genom sammanläggningen.

4 §4
-------------------------------------------------------
Vad som har sagts i denna Vad som har sagts i denna
lag om kommun och lag om kommun och
kommunalskatt skall gälla kommunalskatt skall gälla
också för landsting och också för landsting och
landstingsskatt. landstingsskatt.
Bestämmelserna i 1 och 3 §§ Bestämmelserna i 1 § skall
skall gälla också för försam-gälla också för församling och
ling och församlingsskatt. församlingsskatt.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996. Äldre bestämmelser skall fort-
farande tillämpas i fråga om slutavräkning av kommunalskattemedel för år 1995
och tidigare år samt i fråga om församlingsskatt.

1 Senaste lydelse av lagens rubrik 1992:1588.
2 Senaste lydelse 1994:1985.
3 Senaste lydelse 1992:1588.
4 Senaste lydelse 1992:1588.

12

3 Ärendet och dess beredning

3.1 Förslag till nytt bidrags- och utjämningssystem i
kompletteringspropositionen

Regeringen lade i kompletteringspropositionen våren 1995 bl.a. fram förslag
till ett nytt bidrags- och utjämningssystem för kommuner och landsting samt
förslag till ett nytt system för återbetalning av mervärdesskatt till kommuner
och landsting (prop. 1994/95:150 bil. 7, bet. 1994/95:FiU19, rskr. 1994/95:416
och 1994/95:417).
Förslaget byggde i huvudsak på förslagen i betänkandet Utjämning av kostnader
och intäkter i kommuner och landsting (SOU 1994:144). Det nya systemet avsågs
träda i kraft den 1 januari 1996.
Regeringens förslag innebar att en inomkommunalt finansierad inkomst-
respektive kostnadsutjämning och ett nytt generellt statsbidrag till kommuner
respektive landsting skulle införas.
Inkomstutjämningen skulle i princip inte kräva statliga tillskott utan
finansieras genom att kommuner respektive landsting med en beskattningsbar
inkomst per invånare överstigande riksgenomsnittet skulle erhålla ett avdrag
från skatteinkomsterna, medan kommuner respektive landsting med en
beskattningsbar inkomst understigande riksgenomsnittet skulle erhålla ett
tillägg till skatteinkomsterna. Även kostnadsutjämningen skulle i princip vara
självfinansierad genom att kommuner respektive landsting med ogynnsamma
strukturella förhållanden skulle erhålla ett tillägg till skatteinkomsterna,
medan kommuner respektive landsting med en gynnsam struktur skulle erhålla ett
avdrag från skatteinkomsterna.
Vid sidan av inkomst- och kostnadsutjämningen skulle generella statsbidrag
betalas ut till kommuner respektive landsting. Statsbidragen skulle bl.a.
fungera som ett instrument för generella ekonomiska regleringar mellan staten
och kommunsektorn, och fördelas med ett enhetligt belopp per invånare. Därmed
skulle inkomst- och kostnadsutjämningen inte påverkas av nivån på statsbidragen
till kommuner och landsting.
Regeringen föreslog vidare att fr.o.m. den 1 januari 1996 skulle följande
statsbidrag och ersättningar avskaffas: det statliga utjämningsbidraget till
kommuner, skatteutjämningsbidraget till landsting, bidraget till missbrukarvård
och ungdomsvård samt ersättningen för sjukresor till sjukvårdshuvudmännen. Även
det invånarbaserade avdraget från kommunernas respektive landstingens
skatteinkomster, som för närvarande används som ett medel för ekonomiska
regleringar mellan staten och kommuner respektive landsting föreslogs avskaffat
fr.o.m. den 1 januari 1996.
Särskilda införanderegler föreslogs för åren 1996-2003. Dessa regler skulle
begränsa de inkomstförändringar för enskilda kommuner och landsting som
systemomläggningen beräknades medföra, genom särskilda införandetillägg och
införandeavdrag till vissa kommuner och landsting. Dessa tillägg och avdrag
skulle successivt minska.

3.2 Förslag till nytt system för återbetalning av
mervärdesskatt till kommuner och landsting i
kompletteringspropositionen

Sedan skattereformen år 1991 har för kommuner och landsting gällt särskilda
regler för att motverka mervärdesskattens snedvridande effekter på konkurrensen
vid val mellan verksamhet i egen regi och i extern regi. Kommuner och landsting
fick då rätt att inom mervärdesskattesystemets ram få återbetalning av ingående
skatt i verksamhet som inte medför skattskyldighet till mervärdesskatt. Denna
rätt slopades år 1995 till följd av att den inte var förenlig med EG:s sjätte
mervärdesskattedirektiv. Återbetalning av den ingående skatten i skattefri
verksamhet sker i stället i särskild ordning enligt lagen (1994:1799) om
kommuners och landstings hantering av mervärdesskatt för år 1995. Lösningen är
provisorisk. I kompletteringspropositionen föreslog regeringen att den pro-
visoriska lösningen fr.o.m. år 1996 skulle ersättas av ett permanent system, som
bygger på kommunal självfinansiering. Avsikten var att systemet skulle vara
stabilt och inte ge upphov till ökade kostnader för staten.

3.3 Riksdagens beslut

Under riksdagens behandling av kompletteringspropositionen inhämtades Lagrådets
yttrande över förslaget till lag om utjämning av skatteinkomster och kostnader i
kommuner och landsting. Lagrådet avstyrkte förslaget med motiveringen att det
inte var förenligt med bestämmelsen i 1 kap. 7 § andra stycket regeringsformen.
Konstitutionsutskottet yttrade sig både över förslaget till nytt bidrags- och
utjämningssystem och över Lagrådets yttrande. Konstitutionsutskottet hänvisade
till den praxis som utvecklats på detta område och pekade på en alternativ lag-
teknisk lösning.
Riksdagen ställde sig bakom de grundläggande principerna för ett nytt bidrags-
och utjämningssystem vad gäller syfte, inriktning, omfattning och införande som
regeringen föreslagit i kompletteringspropositionen (bet. 1994/95:FiU19, rskr.
1994/95:416 och 1994/95:417 ). På grund av de oklarheter som råder vid
tolkningen av regeringsformen vad gäller den kommunala beskattningsrätten ansåg
emellertid riksdagen att en annan lagstiftningsteknik bör väljas för att uppnå
de utjämningseffekter som förslaget i kompletteringspropositionen eftersträvar
och uttalade att regeringen bör återkomma till riksdagen med ett nytt lag-
förslag i sådan tid att det kan träda i kraft den 1 januari 1996. Det nya
förslaget skall i princip ge samma utfall för enskilda kommuner och landsting
som förslaget i kompletteringspropositionen.
När det gäller förslaget till lagteknisk reglering av systemet för
konkurrenskorrigering konstaterade finansutskottet att detta i likhet med det av
utskottet tidigare behandlade lagförslaget om inkomst- och kostnadsutjämning
bygger på kommunal självfinansiering. Även om de två lagförslagen är helt
olikartade borde de enligt utskottets mening övervägas i ett sammanhang.
Regeringen bör återkomma till riksdagen även i denna fråga i sådan tid att
systemet kan träda i kraft den 1 januari 1996. Riksdagen avslog således
lagförslaget.

3.4 Uppdrag till Statistiska centralbyrån

Riksdagen uttalade, med anledning av de ovan redovisade ställningstagandena, att
kommuner och landsting för sin planering ändå skall kunna utgå från de
förutsättningar som hittills har presenterats av regeringen för år 1996.
Enligt nu gällande lagstiftning skall kommunerna erhålla preliminärt besked om
statligt utjämningsbidrag för nästkommande år senast den 10 september. Mot
denna bakgrund gav regeringen i juni Statistiska centralbyrån (SCB) i uppdrag
att inför år 1996 göra preliminära beräkningar för både kommuner och landsting
med förslaget till nytt utjämningssystem som grund. SCB har därefter meddelat
kommuner och landsting uppgifter om preliminärt statsbidrag för år 1996.

3.5 Lagrådets yttrande över det föreliggande förslaget

Regeringen beslutade den 28 september 1995 att inhämta Lagrådets yttrande över
lagförslag som innebär en annan lagteknisk utformning av ett nytt bidrags- och
utjämningssystem för kommuner och landsting samt ett förslag om system för
konkurrenskorrigering. De till Lagrådet remitterade lagförslagen finns i bilaga
1.
Lagrådets yttrande finns i bilaga 2.
Lagrådet har framfört vissa synpunkter på lagtexten. Efter att bl.a. ha på-
pekat att den föreslagna lagstiftningen kan sägas ge uttryck för en konstitu-
tionell praxis som har utvecklats som utfyllnad av grundlagsregleringen har
Lagrådet sammanfattningsvis uttalat att Lagrådet inte vill motsätta sig att de
föreliggande lagförslagen läggs till grund för lagstiftning.
Regeringen har i propositionen i allt väsentligt följt Lagrådets synpunkter.
Dessutom har vissa redaktionella ändringar gjorts i lagtexten.
Förslagen till lag om generellt statsbidrag till kommuner och landsting, lag
om införande av lagen om generellt statsbidrag till kommuner och landsting, lag
om utjämningsbidrag till kommuner och landsting och lagen om utjämningsavgift
för kommuner och landsting samt lag om ändring i lagen (1979:417) om
utdebitering och utbetalning av skatt vid ändring i rikets indelning i kommuner,
landsting och församlingar har inte granskats av Lagrådet. Riksdagen har ställt
sig bakom principerna för ett nytt bidrags- och utjämningssystem som regeringen
föreslagit i kompletteringspropositionen.

21

4 Principiella aspekter på utjämningen av
ekonomiska förutsättningar mellan kommuner
respektive landsting

4.1 Utgångspunkterna för regeringens förslag i
kompletteringspropositionen

Det förslag till nytt bidrags- och utjämningssystem som regeringen lade fram i
årets kompletteringsproposition hade som huvudsyfte att skapa likvärdiga
ekonomiska förutsättningar för alla kommuner och landsting att bedriva sin
verksamhet. På så sätt kan den kommunala självstyrelsen ges ett reellt innehåll
även för de kommuner och landsting som har en svag skattekraft eller som på
andra sätt är missgynnade i strukturellt hänseende.
Regeringens förslag hade föregåtts av ett omfattande utredningsarbete.
Vid riksdagsbehandlingen konstaterade finansutskottet att förslaget var väl
avvägt i förhållande till de många olikartade krav som kan ställas, och att det
i sina grunddrag har en bred förankring såväl bland riksdagens partier som i den
kommunala världen.
Finansutskottet uttryckte också mycket tydligt att riksdagen stod bakom de mål
och krav på vilka regeringens förslag byggde. Likvärdiga ekonomiska
förutsättningar bör skapas genom en långtgående utjämning av skillnader i
beskattningsbara inkomster och för strukturellt betingade kostnadsskillnader.
Såväl inkomst- som kostnadsutjämningen skall omfatta samtliga kommuner och
landsting och även ha en likartad uppbyggnad för såväl kommuner som landsting.
Utjämningssystemet måste vidare ges en konstruktion som är långsiktigt hållbar
och inte beroende av nivån på de statliga bidragen. Detta skall främst ses mot
bakgrund av statens behov av att kunna göra generella ekonomiska regleringar
bl.a. till följd av finansieringsprincipen.
Regeringens förslag innebar i korthet följande. Utjämningen av skatteinkomster
och för strukturellt betingade kostnadsskillnader konstruerades som två i
princip fristående system. Både systemet för utjämning av inkomster och systemet
för utjämning av strukturella kostnadsskillnader byggde på tillägg till och
avdrag från skatteinkomsterna, där avdrag från vissa kommuner och landsting
finansierade tillägg till andra. Båda systemen skulle således vara inomkommunalt
finansierade, och i princip inte föranleda någon kostnad för staten. Det
statliga bidraget skulle fördelas efter antalet invånare och därvid även kunna
fungera som instrument för generella ekonomiska regleringar.

22

4.2 Uttalanden i samband med riksdagsbehandlingen
om förslagets förenlighet med regeringsformen

Vid riksdagsbehandlingen av förslaget till nytt bidrags- och utjämningssystem
inhämtades, som tidigare nämnts, Lagrådets yttrande över förslaget om utjämning
av skatteinkomster och kostnader i kommuner och landsting. Lagrådet avstyrkte
lagförslaget och anförde därvid följande.

"Mot denna bakgrund framstår det som helt främmande att betrakta skatt, som
av en kommun eller ett landsting tas ut för att tillföras andra kommuner
eller landsting, som uttagen för skötseln av vederbörande kommuns eller
landstings uppgifter. Den ordning beträffande utjämning av skatteinkomster
som har tillämpats under senare år kan inte föranleda någon annan bedömning.
Uttagandet av skatt i kommuner och landsting, som får vidkännas avdrag,
kommer därmed att strida mot vad som i 1 kap. 7 § andra stycket regerings-
formen anges om ändamålet med den kommunala beskattningen.
Det kan tilläggas att syftet med den föreslagna lagen möjligen kan,
åtminstone delvis, tillgodoses med någon annan teknik avseende avgifter och
bidrag, vilken inte skulle strida mot regeringsformens bestämmelser. Detta
kan dock inte anses inverka på bedömningen av det nu förevarande förslaget."

Konstitutionsutskottet yttrade sig över både förslaget till lag om utjämning
av skatteinkomster och kostnader i kommuner och landsting och Lagrådets
yttrande. I sitt yttrande gjorde utskottet en ingående redovisning av den praxis
som utvecklats under många år i fråga om kommunal beskattningsrätt, kommunal
skatteutjämning och avgränsningen av den kommunala kompetensen.
Konstitutionsutskottets sammanfattande bedömning av regeringens förslag till
utjämningssystem löd på följande sätt.

"Sammantaget finns det således flera omständigheter som ger utrymme för en
annan tolkning (av regeringsformen) än den Lagrådet gjort. Som framhölls i
förarbetena till regeringsformens bestämmelser om lagprövning (KU 1978/79:39
s.13) är det naturligt att riksdagen som grundlagsstiftare är den instans som
är bäst ägnad att pröva om en viss föreskrift är grundlagsenlig. Enligt
konstitutionsutskottets mening är det emellertid mycket angeläget att det
inte finns någon tveksamhet kring tillämpningen av regeringsformen. Utskottet
vill därför förorda den möjlighet med en annan teknik än den föreslagna som
Lagrådet pekar på för att uppnå det eftersträvade syftet. En tänkbar lösning
kan vara att avdragen och tilläggen omvandlas till avgift respektive statligt
utjämningsbidrag. En sådan ordning är klart godtagbar och förenlig med den
konstitutionella praxis som utvecklats som utfyllnad till grundlags-
regleringen. Samtidigt innebär ordningen att det i den kommunala skattesatsen
inte direkt ligger ett uttag för skötseln av en annan kommuns uppgifter."

Finansutskottet anförde följande när det gäller frågan om grundlagsenligheten
i den lagtekniska lösningen.

"Mot bakgrund av den analys av grundlagsfrågan som konstitutionsutskottet
presenterat anser finansutskottet att det i och för sig är möjligt för
riksdagen att godkänna det nu föreliggande förslaget. Utskottet anser
emellertid - bl.a. mot bakgrund av de synpunkter som konstitutionsutskottet
har anfört om en alternativ utformning - att man i första hand bör välja en
annan lagstiftningsteknik för att uppnå de utjämningseffekter som det nu
föreliggande regeringsförslaget eftersträvar. Regeringen bör således åter-
komma till riksdagen med ett nytt lagförslag i sådan tid att det kan vara i
kraft fr.o.m. den 1 januari 1996.

- - -

Därför är det också angeläget att det nya förslag som regeringen återkommer
till riksdagen med efter lagteknisk bearbetning i princip skall ge samma
utfall för de enskilda kommunerna och landstingen som det nu föreliggande
förslaget. De lagtekniska förändringarna bör därvid inte innebära några
sakliga förändringar av de av regeringen föreslagna införandereglerna."

4.3 Regeringens överväganden vid utformningen
av ett nytt förslag

Det finns i vårt land en mycket bred politisk enighet om att kommuner och
landsting, inom ramen för en stark kommunal självstyrelse, är bäst skickade att
sköta den vård, omsorg och utbildning som utgör kärnan i den svenska välfärden.
Riksdagsbehandlingen av regeringens förslag till nytt bidrags- och
utjämningssystem i kompletteringspropositionen visar att det också finns en bred
enighet om att alla kommuner och landsting måste ges sådana ekonomiska och andra
förutsättningar att de kan erbjuda sina invånare en verksamhet av så god
kvalitet att målen för välfärden kan uppnås.
Den kommunala självstyrelsen och kommunernas beskattningrätt är fastslagna i
regeringsformen. Självstyrelsens faktiska innehåll påverkas därutöver av
lagstiftning på olika områden samt av de allmänna förutsättningarna i övrigt,
inte minst de ekonomiska, som gäller för den kommunala verksamheten. Det är av
stor vikt att självstyrelsen ges ett materiellt innehåll för att intentionerna i
regeringsformen om kommunal självstyrelse skall uppnås.
I kraft av den kommunala självstyrelsen och med sin demokratiska förankring
har kommunerna och landstingen successivt anförtrotts allt fler verksamheter av
stor nationell betydelse, främst skola, vård och omsorg. En förutsättning för
att landet skall kunna ha ett decentraliserat ansvar för nationellt
betydelsefulla verksamheter inom självstyrelsens ram är emellertid att kommuner
och landsting har reella förutsättningar att bedriva de aktuella verksamheterna
på ett önskvärt sätt. Skillnader i de ekonomiska förutsättningarna kommer annars
att leda till alltför stora skillnader i verksamhetens standard, vilket inte är
acceptabelt i ett nationellt fördelningspolitiskt perspektiv.
Den kommunala beskattningsrätten utgör en viktig del av den kommunala
självstyrelsen. Beskattningsrätten har emellertid olika innebörd för olika
kommuner och landsting eftersom medborgarnas beskattningsbara inkomster varierar
starkt över landet; något som återspeglar sig i stora skillnader i relativ
skattekraft, dvs. beskattningsbara inkomster per invånare i relation till
genomsnittet för landet. Det finns också stora skillnader i strukturella
förhållanden vilka har stor betydelse för de kommunala kostnaderna. En helt
avgörande förutsättning för att självstyrelsen skall få ett substansiellt
innehåll är därför att kommuner och landsting ges likvärdiga ekonomiska
förutsättningar, vilket ställer krav på en utjämning. En sådan har också skett
under lång tid, med brett parlamentariskt stöd.
Under de senaste åren har stora förändringar ägt rum när det gäller de
ekonomiska förutsättningarna för kommunsektorn samt de ekonomiska relationerna
mellan staten och sektorn. Ett nytt system för statsbidrag och utjämning
infördes år 1993, som bl.a. innebar en renodling av bidragets syfte till att
avse utjämning av ekonomiska förutsättningar, en minskad detaljstyrning av
kommunal verksamhet samt en övergång till ett "nettoflöde" av bidrag från staten
till kommuner och landsting. Omläggningen sammanföll med en kraftig
lågkonjunktur, som bl.a. innebar att utvecklingen av de kommunala intäkterna
totalt sett blev mycket svag samtidigt som de statliga finanserna kraftigt
försämrades. Det finns inte utrymme för en ökning av statsbidragen. Det har
därför blivit allt svårare att åstadkomma en stabil och över tiden hållbar
utjämning. Om det skall vara möjligt att upprätthålla en långtgående utjämning
krävs därför att alla kommuner och landsting solidariskt medverkar i ett
nationellt statligt system för utjämning.
En långtgående utjämning ligger väl i linje med vad som tydligt uttrycks i
Europarådets konvention om kommunal självstyrelse som Sverige anslöt sig till år
1989. Konventionen behandlar bl.a. frågan om kommunernas ekonomiska resurser.
Bl.a. understryks behovet av ekonomisk utjämning mellan kommuner. Det sägs att
skyddet av ekonomiskt svagare kommuner kräver inrättande av förfarande för eko-
nomisk utjämning eller liknande åtgärder som är avsedda att rätta till
effekterna av den ojämna fördelningen av möjliga inkomstkällor och ekonomiska
bördor.
Det är mot bakgrund av vad som nu sagts som regeringens förslag i det följande
skall ses.
Lagrådet avstyrkte regeringens förslag i kompletteringspropositionen med
motiveringen att skatt som tas ut av en kommun inte kan anses uttagen för
skötsel av kommunens uppgifter om den tillförs andra kommuner. Regeringen kan
instämma i Lagrådets bedömning att ett inomkommunalt system faktiskt innebär en
överföring av skatteinkomster mellan kommuner respektive landsting som kan öppna
för en otydlighet i fråga om hur och för vilka ändamål kommunala skatteinkomster
kan disponeras. Samtidigt kan regeringen konstatera att skillnaderna i ekono-
miska förutsättningar mellan kommuner respektive landsting är mycket stora och
att en utjämning av dem innebär stora kostnader som måste finansieras utan att
statens finanser försvagas. Lagrådet pekar emellertid också på möjligheten att,
åtminstone delvis, uppnå samma syfte som regeringsförslaget med en annan teknik
avseende avgifter och bidrag. Lagrådet utesluter således inte att någon form av
avgift införs i syfte att finansiera utjämningen.
Vidare har riksdagen begärt att regeringen skall lämna ett nytt förslag och
har mycket tydligt angett att utfallet av det omarbetade förslaget skall bli
detsamma som det tidigare förslaget. Innebörden av det är att en långtgående
utjämning av ekonomiska förutsättningar mellan kommuner respektive landsting
skall ske genom en utjämning som inte bara kompenserar dem som är minst gynnade
i fråga om skattekraft och strukturella förhållanden utan även genom att de som
är mest gynnade får bidra med en del av sina intäkter. Regeringen tolkar
riksdagens beslut som ett klart ställningstagande för det resultat som
utjämningen skall åstadkomma, men att den tekniska lösningen måste vara en annan
än den föreslagna.
Regeringen föreslår i det följande en sådan lagteknisk lösning som
konstitutionsutskottet pekat på i sitt yttrande. Lösningen innebär att de
kommuner och landsting som har sämre förutsättningar än genomsnittet i fråga om
skattekraft och mätbara strukturella förhållanden ges ett statligt bidrag i
syfte att jämna ut skatteinkomster och strukturellt betingade
kostnadsskillnader. Samtidigt får de kommuner och landsting som har bättre
förutsättningar än genomsnittet i fråga om skattekraft respektive strukturella
förhållanden erlägga en utjämningsavgift till staten. Därigenom kommer ingen
kommun och inget landsting att ta ut skatt för skötseln av en annan kommuns
eller ett annat landstings uppgifter.
Bidraget och avgiften bör totalt sett, vara beloppsmässigt ungefär lika
stora. Därigenom skapas en finansiell stabilitet som inte äventyrar saneringen
av statens finanser.
Med denna konstruktion kommer förslaget att ansluta till den konstitutionella
praxis som utvecklats när det gäller ekonomisk utjämning i kommunsektorn. Det
skulle också uppfylla riksdagens beslut att det skall ge samma effekter för
varje kommun respektive landsting som det förslag regeringen presenterade i
kompletteringspropositionen. Förslaget uppnår därigenom också de mål för
utjämningssystemet som riksdagen i bred parlamentarisk enighet har ställt sig
bakom. Förslaget innebär därtill att den kommunala självstyrelsen ges ett reellt
innehåll för alla kommuner och landsting.
Regeringen anser sammanfattningsvis att förslaget är förenligt med
regeringsformens bestämmelser och att det bidrar till att uppfylla regerings-
formens intentioner i fråga om den kommunala självstyrelsen.
Lagrådet har vid sin granskning av de nu aktuella förslagen konstaterat att de
anknyter till tidigare lagstiftning om kommunal skatteutjämning. Lagrådet
konstaterar vidare att denna lagstiftning kan sägas ge uttryck för en
konstitutionell praxis som utvecklats till utfyllnad av grundlagsregleringen.
Lagrådet vill därför inte motsätta sig att de nu föreliggande lagförslagen läggs
till grund för lagstiftning, men hälsar med tillfredställelse att en särskild
kommitté (dir.1995:111) tillsatts med uppgift att närmare analysera
grundlagsregleringen.
I sitt yttrande över regeringens förslag till nytt bidrags- och utjämnings-
system framhöll också konstitutionsutskottet att det är angeläget att grund-
lagsbestämmelserna inte ger utrymme för så skilda bedömningar som nu framkommit.
Utskottet förordade därför att frågan om innebörden av den kommunala
självstyrelsen och beskattningsrätten och dess förhållande till utformningen av
grundlagsbestämmelserna blir föremål för en analys och ett eventuellt
förtydligande. Mot bakgrund härav har regeringen tillkallat ovan nämnda kommitté
med uppgift att analysera innebörden av den kommunala självstyrelsen och
beskattningsrätten och dess förhållande till grundlagsbestämmelserna. Om
kommittén finner att det behövs förtydliganden av eller ändringar i grundlagsbe-
stämmelserna om den kommunala självstyrelsen och beskattningsrätten, skall kom-
mittén lämna förslag till sådana ändringar.
Mot bakgrund av den diskussion som har förts om regeringens förslag till
inomkommunal utjämning skall kommittén enligt direktiven bl.a uppmärksamma hur
olika former av inomkommunal inkomstutjämning förhåller sig till
grundlagsbestämmelserna om den kommunala självstyrelsen och beskattningsrätten.
Kommittén skall ta del av de alternativa former för kommunal inkomstutjämning
som redovisas i betänkandet Kommunal inkomstutjämning - alternativa modeller (Ds
1993:68) samt bedöma de olika modellerna i förhållande till regeringsformen.
Detta innebär att kommittén bl.a. skall pröva om den så kallade brytpunkts-
modellen eller ett system med statskommunal basskatt är förenliga med
regeringsformen.

23

5 Förslag till generellt statsbidrag till kommuner
och landsting

Regeringens förslag: Från och med år 1996 avskaffas det statliga ut-
jämningsbidraget till kommuner och skatteutjämningsbidraget till landsting.
Två nya statsbidrag införs år 1996: generellt statsbidrag till kommuner och
generellt statsbidrag till landsting. Bidragen fördelas med ett för kommuner
respektive ett för landsting enhetligt belopp per invånare den 1 november året
före bidragsåret.
De kommuner som inte ingår i ett landsting betraktas i bidragshänseende som
både en kommun och ett landsting.

Skälen för regeringens förslag: Utjämningen av kostnader och intäkter mellan
kommuner respektive mellan landsting skall enligt regeringens förslag fr.o.m. år
1996 ske genom ett statligt utjämningsbidrag till kommuner och landsting samt
genom en utjämningsavgift som kommuner och landsting betalar till staten. Vid
sidan av det statliga utjämningsbidraget föreslår regeringen att två nya
statsbidrag inrättas, ett generellt statsbidrag till landsting och ett generellt
statsbidrag till kommuner. De landstingsfria kommunerna betraktas i detta
sammanhang som både kommun och landsting, dvs. de erhåller bidrag i båda del-
systemen. Statsbidragen bör fördelas med ett fast belopp per invånare för kom-
muner och ett fast belopp per invånare för landsting. Beloppen fastställs år-
ligen utifrån de bidragsmedel som anslås av riksdagen och utifrån antalet
invånare den 1 november året före bidragsåret.
Riksdagen har tidigare, i enlighet med regeringens förslag i kompletterings-
propositionen (prop. 1994/95:150, bil. 7) beslutat att medel motsvarande det
nuvarande utjämningsbidraget till kommuner, skatteutjämningsbidraget till
landsting, ersättningarna till sjukvårdshuvudmännen för sjukresor samt
statsbidraget till missbrukarvård och ungdomsvård bör tillföras det föreslagna
generella bidraget till kommuner respektive landsting, samt att de nuvarande
avdragen från skatteinkomsterna kvittas bort genom en motsvarande minskning av
de generella statsbidragen.
Regeringen föreslog också att de generella statsbidragen skulle ökas med
ytterligare 14 250 miljoner kronor för kommunerna och med 4 750 miljoner kronor
för landstingen för att ekonomiskt reglera den föreslagna omläggningen av
systemet för återbetalning av mervärdesskatt till kommuner och landsting. Enligt
förslaget skulle ett för kommuner och landsting självfinansierat system införas.
För att uppnå kostnadsneutralitet vid införandet skulle ett belopp motsvarande
tillskotten från kommuner och landsting tillföras de generella statsbidragen.
Förslaget till nytt system för återbetalning av mervärdesskatt borde emellertid
enligt riksdagen övervägas i ett sammanhang tillsammans med förslaget till nytt
system för utjämning av skatteinkomster och för strukturella skillnader.
Riksdagen avslog således förslaget. Regeringen lägger i denna proposition fram
förslag till nytt utjämningsystem för kommuner och landsting, samt förslag till
nytt system för återbetalning av mervärdesskatt till kommuner och landsting.
Regeringen förslår därför i det följande att anslaget för generellt statsbidrag
till kommuner tillförs 14 250 miljoner kronor och att anslaget för generellt
statsbidrag för landsting tillförs 4 750 miljoner kronor.
År 1993 infördes ett invånarbaserat avdrag från kommunernas och landstingens
skattemedel. Bakgrunden till avdragen infördes var att det nya bidragssystem som
infördes för kommunerna år 1993 byggde på tanken om en nettoström av
statsbidrag från staten till kommunerna och att ekonomiska regleringar skulle
göras via statsbidraget. Vissa kommuner med hög skattekraft omfattades
emellertid inte av det nya bidragssystemet, och skulle därmed inte heller
omfattas av ekonomiska regleringar om dessa gjordes via statsbidraget.
Motsvarande problem fanns även för landstingen. Därför infördes år 1993 ett
avdrag i kronor per invånare från kommunernas och landstingens skattemedel i
syfte att göra generella ekonomiska regleringar mellan staten och kommunsektorn.
Avdragsbeloppen har ändrats vid flera tillfällen. I samband med införandet av
ett nya bidrags- och utjämningssystem år 1996 behöver inte avdragen längre göras
från skattemedlen, utan kan i stället kvittas bort mot de generella
statsbidragen.

30

6. Ett nytt utjämningssystem för kommuner
och landsting

6.1 Utgångspunkter

För att åstadkomma likvärdiga ekonomiska förutsättningar krävs ett system för
långtgående utjämning mellan kommuner respektive landsting. Systemet måste
utformas så att det blir långsiktigt stabilt och hållbart både vad gäller
utjämningseffekter och finansiering.
Regeringen föreslår att en utjämning av skatteinkomster (inkomstutjämning) och
för skillnader i strukturella förhållanden (kostnadsutjämning) görs enligt
följande:

- De kommuner och landsting vars skattekraft eller mätbara strukturella
förhållanden är sämre än genomsnittet för riket får ett utjämningsbidrag från
staten.
- De kommuner och landsting vars skattekraft eller mätbara strukturella
förhållanden är bättre än genomsnittet för riket betalar en utjämningsavgift
till staten. Avgiften bör beräknas så att de sammanlagda avgiftsinkomsterna i
princip blir lika stora som utjämningsbidraget.

En utjämning görs därmed genom två separata system. Eftersom såväl bidrag som
avgift baseras på både skattekraft och strukturella förhållanden kan en kommun
eller ett landsting komma att både få bidrag och betala avgift samtidigt.

6.2 Utjämningsbidrag till kommuner och landsting

Regeringens förslag: En kommun eller ett landsting kan för inkomst- och
kostnadsutjämning få utjämningsbidrag från staten.
En kommun eller ett landsting vars garanterade skatteunderlag överstiger
kommunens respektive landstingets eget uppräknade skatteunderlag har rätt till
ett bidrag som motsvarar skillnaden mellan det garanterade skatteunderlaget och
det egna uppräknade skatteunderlaget, multiplicerad med en av regeringen
fastställd skattesats.
En kommun eller ett landsting vars strukturkostnad per invånare överstiger den
för landet genomsnittliga strukturkostnaden per invånare har rätt till ett bi-
drag som motsvarar mellanskillnaden, multiplicerad med antalet invånare i
kommunen eller landstinget den 1 november året före bidragsåret.
En kommuns eller ett landstings strukturkostnad utgörs av summan av
standardkostnaderna. Standardkostnaden är en för varje kommun eller landsting
beräknad teoretisk kostnad för var och en av de verksamheter och kostnadsslag
som anges nedan, varvid kostnaden beräknas med utgångspunkt i faktorer som är av
särskild betydelse för att belysa de strukturella förhållandena.
För varje kommun beräknas standardkostnad för barnomsorg, äldreomsorg,
individ- och familjeomsorg, grundskola, gymnasieskola, vatten och avlopp, gator
och vägar, näringslivs- och sysselsättningsfrämjande åtgärder, byggkostnader,
uppvärmningskostnader, kallortstillägg, merkostnader till följd av
befolkningsminskning och svagt befolkningsunderlag samt administration, resor
och räddningstjänst.
För varje landsting beräknas standardkostnaden för hälso- och sjukvård,
högskoleutbildning och kallortstillägg.
Standardkostnad beräknas också för kollektivtrafik. Kostnaden fördelas mellan
kommuner och landsting enligt bestämmelser som regeringen meddelar.

Skälen för regeringens förslag: Det finns stora skillnader i skattekraft och
därmed också i skatteinkomster mellan kommuner respektive landsting. Framför
allt gäller detta kommunerna.
Skillnaderna i redovisade kostnader mellan kommuner respektive landsting kan
också vara stora för samma verksamhet. En del av kostnadsskillnaderna kan
sannolikt hänföras till skillnader i servicenivå, grad av avgiftsfinansiering
och effektivitet. En stor del av kostnadsskillnaderna beror dock på skillnader i
fråga om behov och strukturella förhållanden, vilka i stor utsträckning är
opåverkbara för enskilda kommuner och landsting. Det är de senare skillnaderna
som ett system för kostnadsutjämning bör ta sikte på, i syfte att skapa
likvärdiga ekonomiska förutsättningar.
Som tidigare framhållits är en långtgående utjämning av såväl skatteinkomster
som strukturellt betingade kostnadsskillnader av avgörande betydelse för
möjligheterna att åstadkomma likvärdiga ekonomiska förutsättningar för kommuner
och landsting.
Med ett fungerande utjämningssystem kommer skillnader i skattesatser mellan
olika kommuner respektive landsting att främst vara ett uttryck för skillnader i
standard, ambitionsnivå, effektivitet och avgiftspolitik.
Regeringens förslag innebär att kommuner och landsting för inkomstutjämning
och kostnadsutjämning kan få utjämningsbidrag från staten. Bidraget beräknas
enligt följande.

Utjämningsbidrag för inkomstutjämning

Kommuner och landsting med en beskattningsbar inkomst per invånare som
understiger den genomsnittliga beskattningsbara inkomsten per invånare i riket
får utjämningsbidrag för inkomstutjämning.
Antalet invånare i kommunen respektive landstinget mutlipliceras med den
uppräknade medelskattekraften för riket, varvid kommunens respektive
landstingets garanterade skatteunderlag erhålls. Om det garanterade skatte-
underlaget överstiger det egna uppräknade skatteunderlaget, erhåller kommunen
respektive landstinget ett bidrag, som uppgår till

31

skillnaden mellan skatteunderlagen multiplicerad med en av regeringen fastställd
skattesats.
Kommuner och landsting som har en beskattningsbar inkomst per invånare som
överstiger den genomsnittliga beskattningsbara inkomsten per invånare i riket
får inget utjämningsbidrag.
Vid beräkning av bidraget tillämpas skattesatser som fastställs av regeringen
och som således är opåverkbara för den enskilda kommunen eller det enskilda
landstinget. Skattesatserna fastställs länsvis men med utgångspunkt i de för
riket genomsnittliga skattesatserna för kommunerna respektive landstingen.
Regeringen föreslår att de genomsnittliga skattesatserna som ligger till grund
för beräkning av de länsvisa skattesatserna, reduceras med fem procent. Det ger
en s.k. kompensationsgrad på 95 procent. Kompensationsgraden kan beskrivas som
den del av den genomsnittliga skattesatsen, eller av skillnaden mellan det egna
skatteunderlaget och det garanterade skatteunderlaget, som skall ligga till
grund för beräkningen av utjämningsbidrag. En hög kompensationsgrad innebär en
långtgående inkomstutjämning. En avvägning har gjorts mellan å ena sidan de
negativa marginaleffekterna av en hög kompensationsgrad för vissa kommuner, och
å andra sidan kravet på en långtgående inkomstutjämning.
De för landet genomsnittliga skattesatserna för kommuner respektive landsting
bör differentieras mellan olika län. Orsaken är att skattesatserna för såväl
kommuner som landsting skiljer sig mellan länen beroende på stora skillnader i
växlade skattesatser. Sådana skatteväxlingar har främst gjorts till följd av
överföringar av huvudmannaskapet för äldreomsorg, omsorger om psykiskt
utvecklingsstörda och särskolan från landstingen till kommunerna.
En samordning bör ske mellan utjämningsbidragen till kommuner respektive
landsting i den del som avser inkomstutjämning. Den sammanlagda genomsnittliga
skattesats som skall tillämpas för kommunerna och landstinget i ett län får inte
avvika från den som gäller för riket. Den länsvisa skattesatsen
för kommuner respektive landsting erhålls genom att den för riket genomsnittliga
skattesatsen för respektive kollektiv, efter reducering med fem procent, minskas
eller ökas med skillnaden mellan de i länet fastställda och de för landet
genomsnittliga skatteväxlingssatserna avseende äldreomsorg, omsorger om psykiskt
utvecklingsstörda och särskola. En motsvarande länsvis skattesats, beräknad
enligt liknande principer, tillämpas i det nu gällande utjämningssystemet för
kommuner.

Utjämningsbidrag för kostnadsutjämning

Utgångspunkterna för en utjämning av strukturellt betingade kostnadsskillnader
mellan kommuner respektive landsting bör enligt regeringen vara följande:

32

- Alla kommuner respektive landsting skall efter kostnads- och inkomstutjämning
ha likvärdiga förutsättningar att bedriva verksamheten.
- Kostnadsutjämningen skall inte kompensera för skillnader i servicenivå,
kvalitet, avgiftssättning och effektivitet.
- Kostnadsutjämningen skall baseras på mätbara, och för kommuner och landsting
opåverkbara, faktorer som mäter strukturella kostnadsskillnader.

Som metod för kostnadsutjämning föreslår regeringen att den s.k.
standardkostnadsmetoden tillämpas, enligt vilken kostnadsskillnader mellan
kommunerna analyseras för en verksamhet i taget. I nu gällande utjämningssystem
för kommuner tillämpas den s.k. totalkostnadsmetoden. Denna metod syftar till
att förklara skillnader i kommunernas totala kostnader med ett fåtal faktorer.
Det har emellertid visat sig vara förenat med stora svårigheter att förklara
kostnadsskillnader mellan kommunerna med totalkostnadsmetoden, eftersom den
kommunala verksamheten är mycket komplex. Det är ofta helt olika faktorer som
styr kostnaderna i de olika verksamheterna. Standardkostnadsmetoden är därför
bättre lämpad att användas i ett system för utjämning av kommunala kostnads-
skillnader.
Ett annat skäl att välja standardkostnadsmetoden är att den möjliggör en mer
korrekt justering vid huvudmannaskapsförändringar mellan kommuner och landsting
eller vid ändrad ansvarsfördelning mellan staten och kommunsektorn.
Kostnadsutjämningen bör innefatta både obligatoriska och vissa frivilliga
verksamheter, samt vissa icke verksamhetsspecifika kostnadsslag.
Kostnadsutjämningen bör baseras på opåverkbara faktorer. I några fall är
faktorerna mer av bedömningskaraktär men har valts för att de har stor be-
tydelse för att fånga vissa typer av strukturella skillnader.
Regeringen uttalade i kompletteringspropositionen att systemet för kostnads-
utjämning måste bli föremål för en löpande uppföljning och utvärdering. Mot
bakgrund av detta samt av den debatt som förts kring kostnadsutjämningens
utformning, framför allt valet av faktorer, har regeringen tillsatt en
parlamentarisk kommitté (dir. 1995:118) med uppgift att följa upp och utveckla
det nya utjämningssystemet för kommuner och landsting. Uppdraget är främst
inriktat på kostnadsutjämningen. Kommittén är oförhindrad att föreslå sådana
förändringar i införandereglerna som anses påkallade med anledning av förslag
till förändringar i kostnadsutjämningen. Enligt direktiven bör kommittén bedriva
sitt arbete så att förslag till förändringar kan läggas fram för riksdagen i
sådan tid att de kan träda i kraft år 2000. Förslag om förändringar som
kommittén finner bör träda i kraft redan år 1998 bör presenteras senast den 15
oktober 1996.
Regeringen föreslår att de kommuner och landsting som har relativt sett
ogynnsamma strukturella förhållanden får ett utjämningsbidrag av staten.
Bidraget beräknas enligt följande.

33

För varje kommun och landsting beräknas en strukturkostnad per invånare.
Strukturkostnaden är summan av standardkostnaderna för kommunen eller
landstinget. Standardkostnaden är en för varje i kostnadsutjämningen ingående
verksamhet eller motsvarande teoretiskt beräknad kostnad, avsedd att fånga upp
en kommuns eller landstings strukturella förhållanden. En kommun eller ett
landsting vars strukturkostnad per invånare överstiger den för landet
genomsnittliga strukturkostnaden per invånare har rätt till ett bidrag som
motsvarar mellanskillnaden multiplicerad med antalet invånare i kommunen eller
landstinget den 1 november året före bidragsåret.
Kommuner och landsting vars strukturkostnad understiger den för riket
genomsnittliga strukturkostnaden får inget bidrag.

Regeringens bedömning: Följande verksamheter och faktorer ligger till grund för
kostnadsutjämningen för kommuner respektive landsting.

-------------------------------------------------------
Verksamhet (motsv.) Faktorer

-------------------------------------------------------
Kommuner

Barnomsorg Åldersstruktur,
föräldrarnas för-
värvsfrekvens,
skattekraft och
befolkningstäthet.

-------------------------------------------------------
Äldreomsorg Åldersstruktur,
könsfördelning,
yrkesbakgrund,
samboendeförhållanden och
glesbygd.

-------------------------------------------------------
Individ- och Ensamstående kvinnor med
familjeomsorg barn upp till 15 år,
flyttande över
församlingsgräns, finska
och utomnordiska
medborgare,
bebyggelsetäthet.

-------------------------------------------------------
Grundskola Åldersstruktur, glesbygd
samt hemspråk och svenska
som andraspråk.

-------------------------------------------------------
Gymnasieskola Åldersstruktur,
inackorderingstillägg och
programval.

-------------------------------------------------------
Vatten och avlopp Gleshet i bebyggelsen,
geologiska förhållanden.

-------------------------------------------------------
Gator och vägar Trafik och
klimatberoende slitage.
-------------------------------------------------------

-------------------------------------------------------
Näringslivs- och syssel-
sättningsfrämjande åtgärder

-------------------------------------------------------
Arbetslöshet. Byggkostnader

-------------------------------------------------------
Index baserat på faktiska Uppvärmningskostnader
kostnader.

-------------------------------------------------------
Index baserat på faktiska Kallortstillägg
kostnader.

-------------------------------------------------------
Beräknade merkostnader Merkostnader till följd
av befolkningsminskning

-------------------------------------------------------
Befolkningsminskningen Merkostnader till följd
under de senaste 10 åren. av svagt
befolkningsunderlag

-------------------------------------------------------
Befolkning inom 3 resp. Administration, resor
9 mils radie. och rädd- ningstjänst

-------------------------------------------------------
Folkmängd, antal inv. per Landsting
km2, tätortsgrad.

-------------------------------------------------------
Hälso- och sjukvård

-------------------------------------------------------
Åldersstruktur, Högskoleutbildning
medellivslängd,
ensamboende, glesbygd
och tilllägg till
landsting med färre än 200
000 inv.

-------------------------------------------------------
Inskrivna studenter. Kallortstillägg

-------------------------------------------------------
Beräknade merkostnader.

Verksamheter med delat huvudmannaskap

-------------------------------------------------------
Kollektivtrafik Bebyggelsetäthet,
arbetsplatslokalisering,
gleshet och skärgård.

Skälen för regeringens bedömning: I kompletteringspropositionen (prop.
1994/95:150, bil. 7, s. 42-52) gavs en utförligare redovisning av de i den
föreslagna kostnadsutjämningen ingående verksamheterna och faktorerna.
Förutom ovan nämnda verksamheter kan även ytterligare verksamheter komma att
föreslås inordnas i den nationella kostnadsutjämningen, t.ex. viss verksamhet
enligt lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade samt
psykiatri. Ett eventuellt inordnade av dessa verksamheter bör dock föregås av
ytterligare utredningsarbete.

6.3 Utjämningsavgift för kommuner och landsting

Regeringens förslag: En kommun eller ett landsting skall under de
förutsättningar som anges nedan betala en utjämningsavgift till staten.En kommun
eller ett landsting vars garanterade skatteunderlag understiger kommunens
respektive landstingets eget uppräknade skatteunderlag skall betala en avgift
till staten som motsvarar skillnaden mellan skatteunderlagen, multiplicerad med
en av regeringen fastställd skattesats.
En kommun eller ett landsting vars strukturkostnad per invånare understiger
den för landet genomsnittliga strukturkostnaden per invånare skall betala en
avgift till staten som motsvarar mellanskillnaden multiplicerad med antalet
invånare i kommunen eller landstinget den 1 november året före avgiftsåret.
En kommuns eller ett landstings strukturkostnad utgörs av summan av
standardkostnaderna. Standardkostnaden är en för varje kommun eller landsting
beräknad teoretisk kostnad för var och en av de verksamheter och kostnadsslag
som anges nedan, varvid kostnaden beräknas med utgångspunkt i faktorer som är av
särskild betydelse för att belysa de strukturella förhållandena.
För varje kommun beräknas standardkostnad för barnomsorg, äldreomsorg,
individ- och familjeomsorg, grundskola, gymnasieskola, vatten och avlopp, gator
och vägar, näringslivs- och sysselsättningsfrämjande åtgärder, byggkostnader,
uppvärmningskostnader, kallortstillägg, merkostnader till följd av
befolkningsminskning och svagt befolkningsunderlag samt administration, resor
och räddningstjänst.
För varje landsting beräknas standardkostnaden för hälso- och sjukvård,
högskoleutbildning och kallortstillägg.
Standardkostnad beräknas också för kollektivtrafik. Kostnaden fördelas mellan
kommuner och landsting enligt bestämmelser som regeringen meddelar.

Skälen för regeringens förslag: Regeringen har i det föregående redovisat sin
syn på vikten av en långtgående utjämning av ekonomiska förutsättningar mellan
kommuner respektive landsting. En sådan utjämning är, som framhållits, en
förutsättning för att ge den kommunala självstyrelsen ett reellt innehåll för
alla kommuner och landsting.
En långtgående utjämning uppnås enligt regeringens förslag genom att kommuner
och landsting som har en skattekraft eller strukturella förhållanden sämre än
genomsnittet får ett särskilt utjämningsbidrag. Därutöver föreslår regeringen
att alla kommuner och landsting skall få ett generellt statsbidrag efter antalet
invånare i kommunen eller landstinget. Alla kommuner och landsting garanteras på
så sätt en viss miniminivå i

34

fråga om ekonomiska förutsättningar för att kunna erbjuda sina medborgare en
kommunal service.
För att minska påfrestningen på statens finanser och för att ge systemet en
över tiden stabil och hållbar finansiering föreslår regeringen dessutom att de
kommuner och landsting som har en skattekraft respektive strukturella
förhållanden som är bättre än genomsnittet, solidariskt skall medverka i ett
statligt system för nationell utjämning. Detta bör ske genom att de får betala
en särskild utjämningsavgift till staten.
I det följande beskrivs hur och enligt vilka kriterier den föreslagna avgiften
bör beräknas.

Utjämningsavgift för inkomstutjämning

Kommuner och landsting med en beskattningsbar inkomst per invånare som
överstiger den genomsnittliga beskattningsbara inkomsten per invånare i riket
skall betala en utjämningsavgift till staten. Avgiften beräknas enligt följande.
Antalet invånare i kommunen respektive landstinget mutlipliceras med den
uppräknade medelskattekraften för riket, varvid kommunens respektive
landstingets garanterade skatteunderlag erhålls. Om det garanterade skatte-
underlaget understiger det egna uppräknade skatteunderlaget, betalar kommunen
respektive landstinget en utjämningsavgift till staten. Utjämningsavgiften
beräknas som skillnaden mellan skatteunderlagen multiplicerad med en skattesats.
Kommuner och landsting som har en beskattningsbar inkomst per invånare som
understiger den genomsnittliga beskattningsbara inkomsten per invånare i riket
betalar inte någon utjämningsavgift till staten.
Vid beräkning av avgiften tillämpas skattesatser som fastställts av regeringen
och således är opåverkbara för kommunerna och landstingen. Dessa tillämpas på
samma sätt som vid beräkning av utjämningsbidrag till kommuner och landsting.

Utjämningsavgift för kostnadsutjämning

Regeringen föreslår att de kommuner och landsting som har relativt sett
gynnsamma strukturella förhållanden erlägger en utjämningsavgift till staten.
Utjämningsavgiften beräknas enligt följande.
För varje kommun och landsting beräknas en strukturkostnad per invånare. En
kommun eller ett landsting vars strukturkostnad per invånare understiger den för
landet genomsnittliga strukturkostnaden per invånare bör erlägga en
utjämningsavgift till staten som motsvarar mellanskillnaden multiplicerad med
antalet invånare i kommunen eller landstinget den 1 november året före
avgiftsåret.

35

Regeringen föreslår att samma verksamheter eller motsvarande samt tillhörande
faktorer som för utjämningsbidrag avseende kostnadsutjämning (avsnitt 6.2) skall
ligga till grund för beräkning av utjämningsavgift för kommuner respektive
landsting.

6.4 Utjämningssystemets fortlevnad, m.m.

Kostnadsutjämningens anpassning till verksamhetsförändringar m.m.

Regeringens bedömning: Betydande förändringar i kommunernas eller landstingens
åtaganden bör föranleda motsvarande förändringar i kostnadsutjämningen.
Förändring i huvudmannaskap för en verksamhet mellan kommuner och landsting
skall föranleda motsvarande förändring i kostnadsutjämningen om verksamheten
omfattas av denna. Förändringen i kostnadsutjämningen görs det år då
huvudmannaskapsförändringen är genomförd i hela riket.

Skälen för regeringens bedömning: Den föreslagna kostnadsutjämningen syftar
till att skapa likvärdiga förutsättningar för kommuner respektive landsting att
bedriva de verksamheter man är ålagda samt vissa s.k. frivilliga verksamheter.
Förändringar i kommunernas eller landstingens åtaganden bör också föranleda
motsvarande ändring i kostnadsutjämningen om förändringen gäller en verksamhet
som omfattas av denna. Om förändringen t.ex. innebär ett ökat kommunalt ansvar
för en verksamhet bör verksamhetens tyngd i kostnadsutjämningen öka på
motsvarande sätt. En förutsättning för att göra sådana förändringar i
kostnadsutjämningen som här avses bör emellertid vara att förändringen är
betydande. De främsta skälen till detta är dels administrativa dels att systemet
måste ha en rimlig stabilitet.
Kostnadsutjämningen baseras bl.a. på den genomsnittliga kostnaden för olika
verksamheter som bedrivs av kommuner respektive av landsting. När
huvudmannaskapet för en verksamhet som ingår i kostnadsutjämningen flyttas
mellan kommuner och landsting bör kostnadsutjämningen också ändras på
motsvarande sätt. Detta bör ske samtidigt som själva
huvudmannaskapsförändringen. Om förändringen av huvudmannaskapet för en
verksamhet sker successivt, så som skett t.ex. när det gäller omsorgs-
verksamheten, bör kostnadsutjämningen ändras vid det tillfälle då alla län har
genomfört förändringen. Fram till denna tidpunkt bör en tillfällig
kostnadsutjämning kunna ske inom ett län som gjort förändringen.

36

Kostnadsutjämningens aktualitet

Regeringens bedömning: Kostnadstutjämningen baseras på kommunernas respektive
landstingens genomsnittskostnader för de i kostnadsutjämningen ingående
verksamheterna två år före bidrags- respektive avgiftsåren. En framskrivning
till bidrags- respektive avgiftsårets nivå görs av beräknade bidrag och avgifter
avseende kostnadsutjämning utifrån den beräknade utvecklingen av nettopriserna
enligt nettoprisindex, NPI.
De kommun- och landstingsvisa faktorerna i kostnadsutjämningen bör dateras upp
årligen när det gäller åldersstruktur. Övriga faktorer bör uppdateras med
rimliga tidsintervall och efter vad omständigheterna medger.

Skälen för regeringens bedömning: Prisnivån i kostnadsutjämningen bör anpassas
till utjämningsårets nivå enligt samma modell som i det nuvarande statliga
utjämningsbidraget till kommuner. Det innebär att kostnadsutjämningen baseras på
genomsnittliga kostnader för de i kostnadsutjämningen ingående verksamheterna
två år tidigare, vilka sedan skrivs fram två år utifrån den prognostiserade
utvecklingen av nettopriserna.
Beräkningen av de genomsnittskostnader som skall ligga till grund för
kostnadsutjämningen för såväl kommuner som landsting bör dateras upp årligen
utifrån de senast tillgängliga kostnadsunderlagen. Därmed kommer såväl
kostnadsutvecklingen totalt som utvecklingen när det gäller fördelningen av
kostnader mellan olika verksamheter att successivt påverka systemet. Därigenom
slår såväl demografiska som andra förändringar igenom i kostnadsutjämningen även
om det sker med två års eftersläpning. Även de skillnader som finns mellan olika
verksamheter när det gäller volym- och produktivitetsutveckling m.m. fångas upp,
om än med viss eftersläpning, genom den årliga uppdateringen av genomsnitts-
kostnaderna.
De kommun- och landstingsvisa faktorer som ligger till grund för beräkningen
av tillägg och avdrag i kostnadsutjämningen bör vara så aktuella som möjligt. En
balans bör dock eftersträvas mellan aktualitet och stabilitet. För vissa
faktorer, främst åldersstrukturen, bör en årlig uppdatering ske. För andra
faktorer bör en bedömning göras av hur ofta en uppdatering bör ske, vilken bör
grundas dels på tillgången till aktuell statistik, dels på hur snabbt
förändringar sker av respektive faktors värde.

Skatteväxlingar

Skatteväxlingar mellan kommuner och landsting i ett län skall föranleda en
motsvarande förändring i de skattesatser som tillämpas i utjämningssystemet.
Under åren 1992-1995 har skatteväxlingar ägt rum mellan kommuner och landsting
till följd av huvudmannaskapsförändringar inom äldreomsorg, psykiatri samt
omsorger inklusive särskola.
De hittills gjorda skatteväxlingarna har beräknats utifrån de sammanlagda
skatteunderlag, dvs. eget och tillskjutet, som gäller med nuvarande ut-
jämningssystem för kommuner och landsting. Skatteväxlingen i respektive län har
vanligen baserats på det sammanlagda skatteunderlaget för landstinget i länet.
Kommunernas garanterade skatteunderlag kan p.g.a. att de olika systemen ha varit
ett annat. Vissa landsting har haft en hög egen skattekraft eller ett högt
garanterat skatteunderlag. Den växlade skattesatsen har blivit lägre ju högre
skatteunderlaget är. När det nya utjämningssystemet träder i kraft år 1996 blir
skatteunderlaget för dessa landsting lägre än nu, eftersom det nya systemet
bygger på att alla kommuner och landsting i praktiken får ett skatteunderlag som
motsvarar genomsnittet för riket. Det innebär att skatteväxlingssatsen, om den
räknas om med det nya skatteunderlaget, skulle bli högre än tidigare. Om skatte-
växlingen inte ändras, kommer landstinget därmed att få högre skatteinkomster i
det nya systemet, medan kommunerna på motsvarande sätt får lägre
skatteinkomster. Den omvända situationen kan också uppstå.
Om det i några län visar sig uppstå betydande effekter liknande den som här
beskrivits är det, mot denna bakgrund, rimligt att göra en översyn av de
skatteväxlingar som gjorts år 1993 eller senare.

Administration av systemet

Regeringens förslag: Bidrags- och utjämningssystemet för kommuner och landsting
administreras av Statistiska centralbyrån och skattemyndigheterna.

Skälen för regeringens förslag: På samma sätt som för det nuvarande systemet
bör det nu föreslagna systemet för statsbidrag och utjämning administreras av
Statistiska centralbyrån och skattemyndigheterna.

37

7 Införandet av det nya bidrags- och
utjämningssystemet

7.1 Riksdagens uttalanden i samband med
kompletteringspropositionen

Regeringen föreslog i kompletteringspropositionen att det nya bidrag- och
utjämningssystemet skulle träda i kraft den 1 januari 1996 och införas
successivt. Införandetiden föreslogs omfatta en period om åtta år. Den långa
övergångstiden syftar till att undvika drastiska förändringar i bidragstilldel-
ningen för enskilda kommuner och landsting och underlätta en omställning till en
annan bidragsnivå.
Riksdagen tillstyrkte de grundläggande principerna för regeringens förslag
till nytt utjämningssystem, och uttalade att den begärda lagtekniska omarbet-
ningen av utjämningen inte borde innebära några sakliga förändringar i de
föreslagna införandereglerna (bet. 1994/95:FiU19, s. 29). Enligt riksdagens
mening var förslaget till införanderegler väl avvägt såväl när det gäller
genomförandetiden som begränsningarna av bidragsförändringar. Riksdagen ställde
sig också bakom principerna för finansieringen.
I det följande föreslår regeringen därför samma införanderegler som
redovisades i kompletteringspropositionen.

7.2 Begränsning av bidragsförändringar

Regeringens förslag: Bidrags- och utjämningssystemet införs successivt fr.o.m.
år 1996, under en period om åtta år. Under införandetiden begränsas
bidragsökningarna och bidragsminskningarna enligt följande.
Med bidragsökning eller -minskning avses skillnaden mellan ett referensbidrag
i 1995 års nivå och det nettobidrag/nettoavgift som kommunen eller landstinget
skulle ha fått år 1995 om det föreslagna systemet hade gällt detta år.

Kommuner

För kommuner begränsas den sammanlagda bidragsminskningen för hela perioden till
2 000 kronor per invånare. För de kommuner vars uppräknade skattekraft för år
1993 översteg garantinivån i det statliga utjämningsbidraget samma år, begränsas
den totala bidragsminskningen till högst 4 000 kronor per invånare.
Den sammanlagda bidragsminskningen begränsas årligen genom ett fast
införandetillägg som betalas ut till de kommuner som får beräknade sammanlagda
bidragsminskningar överstigande ovan nämnda beloppsgränser. Det fasta
införandetillägget motsvarar skillnaden mellan respektive beloppsgränser och den
beräknade sammanlagda bidragsminskningen.

43

En årlig begränsning görs dessutom för de kommuner vars beräknade
bidragsminskning överstiger 250 kronor per invånare. Dessa kommuner får ett
rörligt införandetillägg som uppgår till ett belopp som för år 1996 motsvarar
skillnaden mellan den beräknade bidragsminskningen, minskad med det fasta
införandetillägget, och 250 kronor. År 1997 uppgår motsvarande beloppsgräns till
500 kronor per invånare, år 1998 till 750 kronor per invånare, år 1999 till 1
000 kronor per invånare, år 2000 till 1 250 per invånare, år 2001 till 1 500
kronor per invånare och år 2002 till 1 750 kronor per invånare.
För de kommuner vars uppräknade skattekraft år 1993 översteg garantinivån i
statliga inkomstutjämningen samma år görs en årlig begränsning av
bidragsminskningen för de kommuner vars beräknade bidragsminskning överstiger
500 kronor per invånare. Dessa kommuner får ett rörligt införandetillägg som för
år 1996 motsvarar skillnaden mellan den beräknade bidragsminskningen, minskad
med det fasta införandetillägget, och 500 kronor per invånare. Motsvarande
beloppsgränsen uppgår för år 1997 till 1 000 kronor per invånare, för år 1998
till 1 500 kronor per invånare, för år 1999 till 2 000 kronor per invånare, för
år 2000 till 2 500 kronor per invånare, för år 2001 till 3 000 kronor per
invånare och år 2002 till 3 500 kronor per invånare.
En årlig begränsning av bidragsökningen görs åren 1996-1998 för de kommuner
som får en beräknad bidragsökning. Dessa kommuner får ett rörligt
införandeavdrag, som för år 1996 uppgår till 704 kronor per invånare eller, om
bidragsökningen är mindre, den faktiskt beräknade ökningen. Motsvarande belopp
är 304 kronor per invånare för 1997 och 112 kronor per invånare för år 1998.

Landsting

För landstingen begränsas den sammanlagda bidragsminskningen för hela perioden
till 1 200 kronor per invånare. Landsting vars sammanlagda bidragsminskning
överstiger detta belopp får ett fast införandetillägg som motsvarar skillnaden
mellan beloppet och den faktiska bidragsminskningen.
En årlig begränsning görs dessutom för de landsting vars beräknade
bidragsminskningar överstiger 150 kronor per invånare. Dessa landsting får ett
rörligt införandetillägg som för år 1996 motsvarar skillnaden mellan den
beräknade bidragsminskningen, minskad med det fasta införandetillägget, och 150
per invånare. Motsvarande beloppsgränser uppgår för år 1997 till 300 kronor per
invånare, för år 1998 till 450 kronor per invånare, för år 1999 till 600 kronor
per invånare, för år 2000 till 750 kronor per invånare, för år 2001 till 900
kronor per invånare och för år 2002 till 1 050 kronor per invånare.
För de kommuner som inte ingår i landsting tillämpas införandereglerna för
landsting på motsvarande sätt.

Skälen för regeringens förslag: Det föreslagna bidrags- och utjämningssystemet
föreslås träda i kraft den 1 januari 1996. Systemet bör införas successivt för
att undvika drastiska effekter för enskilda kommuner och landsting.
Regeringen föreslår en införandeperiod om åtta år för att skapa utrymme för de
i vissa fall ganska stora omställningar som kommer att krävas av kommuner och
landsting till följd av det nya systemet.
Regeringen föreslår en teknisk konstruktion av införandereglerna som innebär
att bidragsförändringar som uppstår till följd av det nya systemet jämfört med
det nuvarande systemet, minskas genom särskilda införandetillägg och -avdrag som
successivt trappas ned under införandetiden. Bidragsförändringarna skall
överstiga en viss nivå för att omfattas av införandereglerna.
Bidragsförändringar som beror på förändringar i skattekraft och struktur bör
dock slå igenom redan år 1996.
Den bidragsförändring som ligger till grund för beräkningen av införande-
tilläggen och -avdragen för hela införandetiden uttrycks i 1995 års nivå. Skälet
till detta är att det krävs ett referensbidrag, med vilket utfallet av det nya
systemet skall jämföras för att den bidragsförändring, som är en effekt av
själva systemomläggningen, skall kunna beräknas. Referensbidraget måste rimligen
utgöras av det faktiska bidrag som kommunen eller landstinget erhåller i
nuvarande system, vilket är bidraget för år 1995. Ett annat skäl för att beräkna
införandetilläggen och -avdragen i 1995 års nivå är att skapa bättre
planeringsförutsättningar för kommuner och landsting genom att ge ett stabilt
underlag för inkomstprognoser under införandeperioden. Ytterligare ett skäl, som
också nämnts ovan, är att de förändringar som sker av skattekraft och struktur
efter år 1995 bör slå igenom vid beräkningen av bidraget för att systemet skall
få avsedd utjämningseffekt redan från år 1996. Detta kan endast ske om
referensen är uttryckt i 1995 års nivå. För att kunna beräkna införandetilläggen
och - avdragen krävs, mot denna bakgrund, att en teoretisk bidragsberäkning görs
för år 1995, som om det nya systemet hade gällt detta år. Skillnaden mellan det
bidrag som kommunen eller landstinget faktiskt har år 1995 och det man skulle få
med det nya systemet samma år uttrycker effekten av själva systemomläggningen
och ligger därför till grund för beräkning av införandetillägg och -avdrag för
hela införandeperioden, utifrån de beloppsgränser m.m. som redovisas i det
följande.
Bidragsförändringarna mäts således som skillnaden mellan ett referensbidrag
som regeringen fastställer för varje kommun och landsting och det bidrag i 1995
års nivå som det föreslagna bidrags- och utjämningssystemet skulle ge för varje
kommun och landsting. Därigenom kan såväl införandetilläggen som -avdragen
fastställas redan under år 1995 för hela införandeperioden.
Vid en jämförelse mellan SCB:s preliminära beräkningar för år 1996 och
tidigare gjorda beräkningar av utfallet av det föreslagna systemet framgår att
relativt stora förändringar kan ske i såväl inkomst- som kostnadsutjämningen
från ett år till ett annat. Som exempel kan nämnas de ganska stora för-
skjutningar i relativa skattekrafter som skett mellan 1994 och 1995 års
taxeringar, och som kan få stora effekter på den enskilda kommunens bidrag eller
avgift år 1996. I detta fall sker dock en motsvarande förändring i
skatteinkomsterna varvid den sammanlagda effekten för enskilda kommuner och
landsting i princip blir neutral om man ser till summan av bidrags- och
skatteintäkter.
När det gäller kostnadsutjämningen är det framför allt förskjutningar i
åldersstrukturen som kan få relativt stor betydelse för bidragets storlek.
Sådana förskjutningar motsvaras emellertid av en motsvarande förändring i
behovsbilden, och bör därför slå igenom. Den nämnda utredningen (dir. 1995:118)
bör bl.a. överväga om effekten av förändringar i de i kostnadsutjämningen
ingående faktorerna bör begränsas för att ge systemet en större stabilitet.
Referensbidraget för kommuner utgörs av summan av det statliga utjämnings-
bidraget till kommuner för år 1995, bidraget år 1995 för att mildra skatterefor-
mens effekter samt bidraget för missbrukarvård och ungdomsvård, minskad med det
avdrag som görs från kommunernas skatteinkomster.
Referensbidraget för landsting utgörs av summan av skatteutjämningsbidraget
för år 1995 och bidrag för sjukresor m.m., minskad med det avdrag som görs från
landstingens skatteinkomster.
Vad som här sägs om landsting tillämpas på motsvarande sätt för kommuner som
inte ingår i landsting. Dessa kommuner betraktas således i detta sammanhang som
både kommun och landsting.

Bidragsminskningar

Regeringen föreslår att bidragsminskningarna, både totalt för hela perioden
och de årliga bidragsminskningarna, begränsas genom införandetillägg till
berörda kommuner och landsting. Dessa tillägg både beräknas och fastställs i
1995 års nivå för hela införandeperioden. Innebörden av detta är att den
verkliga bidragsförändringen för en kommun eller ett landsting respektive år
blir en annan än de beloppsgränser som anges nedan, till följd av systemets
anpassning till verkliga förändringar i skattekraft och strukturella
förhållanden.
Begränsningen av den totala bidragsminskningen för hela perioden för kommuner
och landsting sker genom att ett fast införandetillägg årligen utbetalas till de
kommuner och landsting som får beräknade totala bidragsminskningar överstigande
de i det följande angivna beloppsgränserna. Det fasta införandetillägget
motsvarar skillnaden mellan nämnda beloppsgränser och den i 1995 års nivå
beräknade totala bidragsminskningen.
På motsvarande sätt begränsas de årliga bidragsminskningarna för kommuner och
landsting genom att berättigade kommuner och landsting erhåller ett rörligt
införandetillägg för respektive år som motsvarar skillnaden mellan den beräknade
bidragsminskningen, minskad med det fasta införandetillägget, och den angivna
högsta tillåtna bidragsminskningen respektive år.
Den totala bidragsminskningen för hela införandeperioden föreslås begränsas
till 2 000 kronor per invånare för kommuner. Det innebär att ingen kommun skall
kunna få en sammanlagd bidragsminskning för hela perioden som överstiger 2 000
kronor per invånare, uttryckt i 1995 års bidragsnivå.
För de tre kommuner vars uppräknade skattekraft år 1993 översteg garantinivån
i det statliga utjämningsbidraget sätts motsvarande gräns till 4 000 kronor per
invånare.
För landsting föreslås den totala bidragsminskningen för hela införande-
perioden begränsas till 1 200 kronor per invånare.
För kommuner begränsas därutöver också den årliga bidragsminskningen enligt
följande. För år 1996 begränsas bidragsminskningen till 250 kronor per invånare,
för år 1997 till 500 kronor per invånare, för år 1998 till 750 kronor per
invånare, för år 1999 till 1 000 kronor per invånare, för år 2000 till 1 250
kronor per invånare, för år 2001 till 1 500 kronor per invånare och för år 2002
till 1 750 kronor per invånare.
För de tre kommuner vars uppräknade skattekraft år 1993 översteg garantinivån
i det statliga utjämningsbidraget samma år begränsas bidragsminskningen år 1996
till 500 kronor per invånare, för år 1997 till 1 000 kronor per invånare, för år
1998 till 1 500 kronor per invånare, för år 1999 till 2 000 kronor per invånare,
för år 2000 till 2 500 kronor per invånare, för år 2001 till 3 000 kronor per
invånare och för år 2002 till 3 500 kronor per invånare.
För landsting begränsas bidragsminskningen till 150 kronor per invånare år
1996, till 300 kronor per invånare år 1997, till 450 kronor per invånare är
1998, till 600 kronor per invånare år 1999, till 750 kronor per invånare år
2000, till 900 kronor per invånare år 2001 och till 1 050 kronor per invånare år
2002.

Bidragsökningar

Även de kommuner som får bidragsökningar i det nya systemet bör omfattas av
införandereglerna. För dessa föreslås dock begränsningen av bidragsökningen bli
mindre än den föreslagna begränsningen av bidragsminskningarna, eftersom många
av de kommuner som får bidragsökningar har ekonomiska problem och stora behov
som inte har beaktats i det tidigare systemet.
För kommunerna föreslår regeringen att bidragsökningarna begränsas de tre
första åren. Begränsningarna av bidragsökningarna görs genom att ett
införandeavdrag införs. År 1996 uppgår detta till 704 kronor per invånare, eller
om bidragsökningen understiger 704 kronor per invånare den faktiska
bidragsökningen. De kommuner som år 1996 får en bidragsökning överstigande 704
kronor per invånare får således endast ut den del av ökningen som överstiger 704
kronor per invånare. För åren 1997 och 1998 uppgår motsvarande belopp till 304
kronor per invånare respektive 112 kronor per invånare. Därefter sker inte
längre några begränsningar av bidragsökningarna genom införandeavdrag.
För landstingen sker ingen begränsning av bidragsökningarna genom in-
förandeavdrag, eftersom de som får stora ökningar har stora behov och en mycket
svår ekonomisk situation. Det gäller främst Göteborgs och Malmö kommuner, som
omfattas även av landstingens bidrags- och utjämningssystem.
Regeringen har tidigare pekat på behovet av att följa upp och uteckla det
föreslagna bidrags- och utjämningssystemet och har, som tidigare nämnts,
tillsatt en parlamentarisk kommitté med denna uppgift. Om kommittén föreslår
förändringar i kostnadsutjämningen har man också möjlighet att föreslå
förändringar i införandereglerna.

7.3 Finansiering av införandereglerna

Regeringens förslag: Om summan av de föreslagna införandetilläggen till kommuner
för ett visst år överstiger summan av de föreslagna införandeavdragen för
kommuner, skall mellanskillnaden finansieras ur det föreslagna generella
bidraget till kommuner för det aktuella året.
De föreslagna införandetilläggen till landsting skall för respektive år
finansieras ur det föreslagna generella bidraget till landsting för det aktuella
året.

Skälen för regeringen förslag: Regeringens förslag till införanderegler
innebär en ytterligare begränsning av de årliga bidragsminskningarna för
kommuner och landsting samt en förlängd införandeperiod i förhållande till det
utredningsförslag som låg till grund för förslagen i kompletterings-
propositionen. I det ursprungliga förslaget var grundtanken att summan av in-
förandetilläggen respektive -avdragen i princip skulle gå jämnt ut de första tre
åren, varvid ingen särskild finansiering skulle ha krävts. De av regeringen
föreslagna modifieringarna av införandereglerna; främst en mildare infasning för
de kommuner och landsting som får bidragsminskningar i det nya systemet, kan
innebära att kostnaden för införandetilläggen kommer att överstiga intäkterna
från införandeavdragen. För mellanskillnaden krävs således en finansiering.
Sammantaget beräknades i kompletteringspropositionen att de ökade kostnaderna
till följd av regeringens förslag till modifierade införanderegler skulle uppgå
till ca 1 500 miljoner kronor för år 1996. Kostnaden skulle sedan öka under ett
par år, för att därefter minska successivt. Regeringen föreslog också vissa
förändringar i kostnadsutjämningen, vilka beräknades innebära ökade kostnader om
drygt 500 miljoner kronor per år.
Regeringen föreslog i kompletteringspropositionen att kostnadsökningen till
följd av de ändrade övergångsreglerna samt ändringarna i kostnadsutjämningen
skulle finansieras ur de medel som fr.o.m. år 1996 skulle återföras till
kommunsektorn till följd av införandet av en allmän löneavgift samt höjningen av
de särskilda löneskatterna för att finansiera EU-avgiften. Dessa medel
beräknades uppgå till 2 435 miljoner kronor år 1996. Regeringen föreslog att
2 035 miljoner kronor av dessa skulle tillföras det generella bidraget för
kommuner respektive landsting med en fördelning mellan kollektiven som baseras
på de beräknade kostnaderna för respektive kollektiv för justeringarna i
införanderegler och kostnadsutjämning. Riksdagen antog detta förslag, och
beloppen tillfördes de föreslagna anslagen för generella statsbidrag för
kommuner respektive landsting. Resterande 400 miljoner kronor tillfördes ett
anslag för särskilda insatser för vissa kommuner och landsting.
Rent tekniskt fungerar införandereglerna på följande sätt. Det underskott som
uppstår till följd av att summan av införandetilläggen överstiger summan av
införandeavdragen, täcks genom att det generella bidraget till kommuner
respektive landsting minskas ända tills det når den nivå då systemet "går ihop"
med beslutad bidragsram och med tillämpning av de beloppsgränser som de
beslutade införandereglerna innebär.
De kostnader som i kompletteringspropositionen kunde beräknas för de ändrade
införandereglerna var endast preliminära. Regeringen lämnade därför en
reservation med innebörden att om de verkliga kostnaderna skulle visa sig bli
högre än beräknat, borde merkostnaden finansieras ur de 400 miljoner kronor som
avsattes för särskilda insatser. Regeringens bedömning är dock att de medel som
avsatts för särskilda insatser inte bör reduceras. Eventuella kostnadsökningar
för införandereglerna i förhållande till tidigare beräkningar får i stället
finansieras ur de generella statsbidragen.

44

8 Anpassning av avräkningsförfarandet vid
utbetalning av kommunalskattemedel

Regeringens förslag: Den för varje kommun och landsting individuella del- och
slutavräkning som görs i nuvarande system för utbetalning av kommunal- och
landstingsskattemedel, avskaffas fr.o.m. taxeringsåret 1997. Såväl del- som
slutavräkning skall ske enligt tidigare regler för åren till och med
taxeringsåret 1996.
En kollektiv avräkning av kommunal- och landstingsskattemedel mellan staten
och kommuner respektive landsting görs fr.o.m. taxeringsåret 1997. Skillnaden
mellan preliminära och slutliga kommunal- och landstingsskattemedel regleras med
ett enhetligt belopp per invånare i kommunen eller landstinget den 1 november
året före beskattningsåret. Regleringen skall göras i januari andra året efter
beskattningsåret.

Skälen för regeringens förslag: Det föreslagna utjämningsbidraget till
kommuner och landsting och den föreslagna utjämningsavgiften beräknas utifrån
motsvarande uppräknade skatteunderlag, som används vid beräkning av preliminära
kommunalskattemedel. Utjämningsbidraget och utjämningsavgiften bör således
beräknas utifrån de beskattningsbara inkomsterna i kommunen eller landstinget
enligt taxeringen året före utjämnings- respektive avgiftsåret. Dessa
beskattningsbara inkomster räknas upp till bidrags- respektive avgiftsårets nivå
med de uppräkningsfaktorer som fastställs av Riksrevisionsverket.
I nuvarande system är alla beräkningar för bidrags- respektive beskattnings-
året, både i fråga om kommunalskattemedel (med kommunalskattemedel avses i det
följande även landstingskattemedel) och utjämningsbidraget till kommuner,
preliminära fram till dess de slutliga beskattningsbara inkomsterna är kända.
Undantag gäller för utjämningsbidraget för år 1995. Två för varje kommun indi-
viduella avräkningar, delavräkning och slutavräkning, görs därför med hänsyn
till nya prognoser samt den faktiska utvecklingen av de beskattningsbara in-
komsterna.
För det nuvarande skatteutjämningsbidraget till landsting görs ingen del-
eller slutavräkning.
Om ett individuellt avräkningsförfarande skulle tillämpas i såväl det av
regeringen nu föreslagna utjämningssystemet som i systemet för utbetalning av
kommunalskattemedel, skulle den sammanlagda effekten av avräkningarna för en
kommun eller ett landsting, i förhållande till den genomsnittliga effekten, bli
marginell. Orsaken är det samband som finns mellan de båda systemen, där t.ex.
en ökning av de slutliga skatteinkomsterna i förhållande till de preliminära
skulle kompenseras av en motsvarande minskning av utjämningsbidraget eller en
ökning av utjämningsavgiften. Vissa mindre effekter skulle dock kunna uppstå på
grund

50

av skillnader mellan den egna skattesatsen och den länsvisa skattesats som
tillämpas vid beräkning av utjämningsbidrag och utjämningsavgift.
Regeringen föreslår att utjämningsbidragen och utjämningsavgifterna skall vara
slutgiltiga. Några del- och slutavräkningar skall således inte göras.
Regeringen föreslår också att det nuvarande avräkningsförfarandet för
kommunalskattemedel mot varje enskild kommun och varje enskilt landsting
avskaffas fr.o.m. taxeringsåret 1997, och att det ersätts med ett kollektivt
avräkningsförfarande för kommuner respektive landsting. Detta syftar till att
totalt sett tillförsäkra att sektorn får de skatteinkomster som följer av
bestämmelserna i bl.a. kommunalskattelagen (1928:370).
Ett kollektivt slutavräkningsförfarande för kommunalskattemedel föreslås
därför ske mellan staten och kommunerna respektive landstingen, varvid en
återbetalning av skattemedel sker från staten om de utbetalda preliminära
kommunalskattemedlen understiger de slutligt beräknade. En återbetalning sker på
samma sätt från kommuner respektive landsting till staten om de utbetalda
preliminära kommunalskattemedlen överstiger de slutligt beräknade.
Slutavräkningen görs efter två år, när de slutliga skatteinkomsterna för
beskattningsåret är kända. Någon delavräkning görs inte.
Regleringen av slutavräkningsbeloppen bör ske med ett enhetligt belopp per
invånare i kommunen eller landstinget den 1 november året före beskattningsåret.
Slutavräkningsbeloppen betalas ut eller återbetalas i januari andra året efter
beskattningsåret

51

9 Ändrat system för återbetalning av
mervärdesskatt till kommuner och landsting

9.1 Utgångspunkter

Regeringens förslag: Ett nytt system för konkurrenskorrigering avseende
kommunernas och landstingens kostnader för ingående mervärdesskatt införs
fr.o.m. år 1996. Systemet skall bygga på kommunal självfinansiering.
En ekonomisk reglering görs genom att kommunerna och landstingen tillförs
medel via de generella statsbidragen.

Skälen för regeringens förslag: Sedan skattereformen år 1991 har för kommuner
och landsting gällt särskilda regler för att motverka mervärdesskattens
konkurrenssnedvridande effekter vid val mellan verksamhet i egen regi och i
extern regi. Kommuner och landsting fick då rätt att inom
mervärdesskattesystemet få återbetalning av ingående skatt i verksamhet som inte
medför skattskyldighet till mervärdesskatt. Denna rätt slopades år 1995 till
följd av att den inte var förenlig med EG:s sjätte mervärdesskattedirektiv.
Återbetalning av den ingående skatten i skattefri verksamhet sker i stället i
särskild ordning enligt lagen (1994:1799) om kommuners och landstings hantering
av mervärdesskatt för år 1995. Lösningen har införts som ett provisorium. I vår-
ens kompletteringsproposition föreslog regeringen att den provisoriska lösningen
skulle ersättas av ett permanent system som skulle genomföras fr.o.m. år 1996
och bygga på kommunal självfinansiering. Avsikten var att systemet skall vara
stabilt och inte ge upphov till ökade kostnader för staten.
Vid riksdagsbehandlingen konstaterade finansutskottet (bet. 1994/95:FiU19-
s.37) att förslaget till lagteknisk reglering av systemet för
konkurrenskorrigering i likhet med det av utskottet tidigare behandlade lag-
förslaget om inkomst- och kostnadsutjämning byggde på inomkommunal finansiering.
Även om de två lagförslagen hade helt olikartade syften borde de enligt
utskottets mening övervägas i ett sammanhang. Regeringen borde således återkomma
till riksdagen i denna fråga i sådan tid att systemet kunde träda i kraft den 1
januari 1996. Riksdagen avslog således lagförslaget, och även den föreslagna
regleringen av förändringen via en ökning av de generella statsbidragen till
kommuner och landsting.
Regeringen har nu övervägt den lagtekniska konstruktionen av systemet för
återbetalning av mervärdesskatt till kommuner och landsting i perspektivet av
vad som framkommit vid riksdagens behandling av kompletteringspropositionen, och
har därvid kommit fram till följande.
Det föreslagna systemet för konkurrenskorrigering bygger på kommunal
självfinansiering, dvs. att systemet finansiellt skall fungera självständigt
genom att kommuner respektive landsting skall göra inbetalningar till det för
ändamålet inrättade mervärdesskattekontot vilka skall täcka de utbetalningar
från samma konto som görs för kompensation av mervärdesskattekostnader.
Kriteriet för inbetalningen (visst belopp per invånare) är inte detsamma som
kriteriet för utbetalningen (faktiska mervärdesskattekostnader) och däri ligger
själva konkurrenskorrigeringen. Att systemet är självfinansierat innebär inte
att det finns skäl att föra fram samma principiella invändningar som riktats mot
det i kompletteringspropositionen föreslagna utjämningssystemet. En avgörande
skillnad är att konkurrenskorrigeringssystemet inte är en metod för
omfördelning. Detta systems enda syfte är att så långt som möjligt och utan
statligt stöd begränsa den konkurrenssnedvridning inom de mervärdesskattefria
områdena som annars kan uppstå beroende på om verksamheten bedrivs i kommunal
regi eller i privat regi. En inte oväsentlig skillnad mot det tidigare före-
slagna utjämningssystemet är vidare att statens ekonomiska reglering av för-
ändringen av systemet för konkurrenskorrigering innebär att effekten för den en-
skilda kommunen och det enskilda landstinget i princip blir helt neutral i det
ögonblick systemet införs. Varje kommun och landsting betalar alltså in lika
mycket till mervärdesskattekontona som man kompenseras för via de generella
statsbidragen. Det är först över tiden som proportionerna mellan inbetalningar
och utbetalningar kan ändras för enskilda kommuner och landsting. Totalt sett
kommer dock inbetalningarna över tiden inte att överstiga utbetalningarna.
Regeringen kan inte förorda någon alternativ lösning på systemet för kon-
kurrenskorrigering, om ambitionen är att systemet skall uppfylla de efter-
strävade målen att dels vara konkurrenskorrigerande, dels leda till att den
kostnadsökning som systemet för närvarande innebär för staten skall brytas. Om
det nuvarande systemet skulle behållas kommer staten att få svara för hela den
ökning av kostnaderna för systemet som uppstår över tiden. Detta rimmar enligt
regeringens mening inte med ambitionen att få bättre kontroll över statens
utgifter.
Mot denna bakgrund återkommer regeringen med i princip samma förslag till lag-
teknisk lösning för systemet som lades fram i kompletteringspropositionen.
Förslaget har varit föremål för yttrande från Lagrådet som därvid bl.a har
anfört följande. Systemet som det är utformat i lagförslaget innebär därför, om
det ses isolerat, att en viss överföring av medel kan komma att ske mellan
kommuner och mellan landsting. Lagrådet framförde dock inga erinringar mot
förslaget.
Förslaget beskrivs i det följande.

52

9.2 Utformning av systemet för konkurrenskorrigering

Förslaget till ny kompensationsordning innebär att återbetalningarna för
ingående mervärdesskatt i verksamheter som inte medför skattskyldighet bör ske
inom ett av kommunerna respektive landstingen självfinansierat system. Systemets
tänkta utformning redovisas nedan.
Det skall hos Riksgäldskontoret finnas två räntebärande konton, ett för kom-
munernas räkning (kommunkontot) och ett för landstingens räkning
(landstingskontot). Varje kommun och landsting skall betala in ett visst belopp
till respektive konto. Inbetalningarna till kontona skall motsvara ett enhetligt
belopp per invånare i kommunen eller landstinget, multiplicerat med antalet
invånare i kommunen respektive landstinget. Kommuner, landsting, kommunalförbund
och beställarförbund har rätt att efter ansökan få ersättning från kontona till
ett belopp motsvarande den ingående mervärdesskatt som inte omfattas av
mervärdesskattelagens bestämmelser och det s.k. särskilda bidraget vid upp-
handling av eller bidragsgivning till tjänster producerade inom de
mervärdesskattefria områdena sjukvård, tandvård, social omsorg och utbildning.
Utbetalningarna av ersättningen avses ske i huvudsak enligt de rutiner som
gäller år 1995. Utbetalningarna till de landstingsfria kommunerna skall i sin
helhet regleras mot kommunkollektivets konto. Utbetalningarna till kommunal-
förbund eller beställarförbund, som bedriver försöksverksamhet enligt lagen (-
1994:566) om lokal försöksverksamhet med finansiell samordning mellan socialför-
säkring, hälso- och sjukvård och socialtjänst, bör regleras mot landstings-
kollektivets konto. Beträffande kommunalförbunden i övrigt föreslås, till
skillnad mot vad som nu gäller, att förbunden själva får ansöka om utbetalning
av ingående skatt i skattefri verksamhet från både kommun- och landstingskontot
i proportion till medlemmarnas - kommunernas respektive landstingens -
deltagande i kostnaderna för förbundets verksamhet.
De belopp som sammanlagt skall betalas in på vart och ett av kontona skall i
princip motsvara de sammanlagda belopp som kommunerna och landstingen beräknas
ha rätt att få utbetalt från kontona. På så sätt skapas ett stabilt system som
inte ger upphov till kostnadsökningar för staten. Tillskotten utformas så att de
inte är kopplade till den enskilda kommunens eller det enskilda landstingets
faktiska kostnader för ingående mervärdesskatt. Annars uppnås inte den avsedda
konkurrensneutraliteten.
Tillskotten till kommunkontot föreslås, som tidigare nämnts, ske med ett
årligen fastställt belopp per invånare som är lika för alla kommuner. För
landstingen fastställs årligen ett motsvarande belopp per invånare, som skall
tillföras landstingskontot. De landstingsfria kommunerna skall betala båda be-
loppen till kommunkontot. Beloppen fastställs av Riksskatteverket senast den 10
september före inbetalningsåret. Vidare föreslås att betalning av beloppen sker
efter avräkning i samband med skattemedelsutbetalningarna med en tolftedel varje
månad för kommun- respektive landstingskontot.
Kontona skall göras räntebärande i form av särskilda hos Riksgäldskontoret
inrättade räntekonton med kredit. Såväl fordrings- som skuldränta bör regleras
mot kontona.
Vid fastställandet av beloppen för kommande år skall hänsyn tas till såväl
upplupna som prognostiserade över- och underskott. Därvid skall framgå kontonas
ställning avseende det avslutade verksamhetsåret och vilka prognosantaganden som
har gjorts. Systemet bör, som nuvarande system, administreras av staten genom
skattemyndigheten i Kopparbergs län.
Revision av kontona bör utföras av Riksrevisionsverket.

9.3 Ekonomisk reglering

En övergång till ett av kommunerna och landstingen självfinansierat system för
konkurrenskorrigering bör på motsvarande sätt som när den generella
avdragsrätten infördes medföra en ekonomisk reglering, men denna gång från
staten till kommunerna respektive landstingen. Regeringen anser att regleringen
bör göras så att kommunernas och landstingens kostnader för att finansiera
systemet täcks vid övergången. Regleringsbeloppen bör därför avse motsvarande
kostnader som i dag åvilar staten enligt 1-2 §§ lagen (1994:1799) om kommuners
och landstings hantering av mervärdesskatt för år 1995, dvs. återbetalning av
ingående mervärdesskatt som inte är avdragsgill enligt mervärdesskattelagen och
det s.k. särskilda bidraget. Avsikten är att regleringen i utgångsläget, dvs.
vid ingången av år 1996, skall vara statsfinansiellt neutral. Mot bakgrund av
vissa osäkerheter i underlaget är det för närvarande svårt att fastställa nivån
på den reglering som bör göras för att uppnå den avsedda neutraliteten. Därför
bör en uppföljning göras av den reglering som nu föreslås när säkrare uppgifter
finns att tillgå.
Mot bakgrund av det redovisade gör regeringen bedömningen att kommunerna år
1996 bör tillföras 14 250 miljoner kronor och landstingen 4 750 miljoner kronor.
Vid fördelningen mellan kommuner och landsting har antagits att det särskilda
bidraget fördelar sig på respektive kollektiv på samma sätt som fördelningen
beträffande den ingående mervärdesskatten, efter avdrag för den ingående
mervärdesskatt som bedömts vara hänförlig till skattepliktig verksamhet. Vid
fördelningen har vidare hänsyn tagits till de huvudmannaskapsförändringar som är
genomförda eller avses att genomföras år 1996. Regleringen föreslås ske genom
att de generella statsbidragen som regeringen föreslår fr.o.m. år 1996 till kom-
muner respektive landsting, tillförs motsvarande belopp.

53

10 Vissa anslagsfrågor

De hittillsvarande generella statsbidragen till kommuner och landsting har
finansierats över de båda förslagsanslagen Statligt utjämningsbidrag till
kommuner och Skatteutjämningsbidrag till landsting. I statsbudgeten för
budgetåret 1995/96 är anslagen uppförda med 19 036 miljoner kronor respektive 3
768 miljoner kronor. I de båda fallen är anslagen beräknade för att täcka
utgifterna under andra halvåret 1995.
De nya formerna för utjämningen av kommunernas och landstingens ekonomiska
förutsättningar är avsedda att tillämpas från och med bidragsåret 1996. Till det
nya bidrags- och utjämningssystemet måste delvis nya anslag anvisas för
budgetåret 1995/96. För de generella bidragen till kommuner och landsting finns
redan i statsbudgeten två förslagsanslag anvisade. Anslaget Generellt
statsbidrag till kommuner är uppfört med 30 490 miljoner kronor och anslaget
Generellt statsbidrag till landsting är uppfört med 7 298 miljoner kronor. I det
föregående har regeringen förslagit ett nytt system för återbetalning av
mervärdesskatt till kommuner och landsting. Denna förändring föreslås regleras
genom en ökning av de generella statsbidragen till kommuner och landsting ökas
med 14 250 miljoner kronor respektive 4 750 miljoner kronor. Även om de båda
befintliga anslagen på statsbudgeten är förslagsvis betecknade - och alltså kan
merbelastas så länge de används för sitt av riksdagen avsedda ändamål - anser
regeringen, mot bakgrund av de stora anslagsbelopp som det rör sig om och de
även procentuellt sett betydande merbelastningarna utöver den beräknade
statsbudgeten, att riksdagen bör anvisa erforderliga medel på tilläggsbudget.
För enkelhetens skull bör detta ske över två tilläggsbudgetanslag, ett för
kommunbidragen och ett för landstingsbidragen.
I propositionen har regeringen vidare föreslagit ett nytt statligt utjäm-
ningsbidrag till kommuner och landsting. Detta bidrag motsvaras volymmässigt av
en utjämningsavgift, som kommuner och landsting skall betala till staten.
Utjämningsavgiften bör redovisas på en särskild inkomsttitel på statsbudgetens
inkomstsida. På statsbudgetens utgiftssida bör samtidigt ett förslagsanslag
finnas för utjämningsbidraget till kommuner och landsting. Detta anslag bör
anvisas på tilläggsbudget under innevarande budgetår och beräknas till totalt 21
245 miljoner kronor, varav 12 565 miljoner kronor avser kommuner och 8 680
miljoner kronor avser landsting. Inkomsttiteln bör beräknas till det sammanlagda
beloppet, dvs. 21 245 miljoner kronor. Beloppen har beräknats utifrån
Statistiska centralbyråns preliminära beräkningar (se avsnitt 3.4). Statistiska
centralbyrån kommer att göra definitiva beräkningar avseende utjämningsbidrag
och utjämningsavgifter i början av år 1996. De slutliga beloppen kan därför
komma att avvika från ovan redovisade belopp. En förändring av ut-
jämningsbidraget kommer emellertid att motsvaras av en lika stor förändring av
utjämningsavgiften. Den sammanlagda effekten blir därmed statsfinansiellt
neutral.
11 Författningskommentar

11.1 Lagen om generellt statsbidrag till kommuner
och landsting

1 och 2 §§
Paragraferna innehåller bestämmelser om att generellt statsbidrag till kommuner
och landsting fördelas mellan kommuner respektive landsting med ett fast belopp
per invånare i kommunen eller landstinget den 1 november året före bidragsåret.
Beloppet bestäms årligen av regeringen eller den myndighet regeringen
bestämmer utifrån de medel som riksdagen har anslagit för generellt statsbidrag
till kommuner respektive landsting och antalet invånare den 1 november året före
bidragsåret.

3 §
Enligt paragrafen skall de landstingsfria kommunerna betraktas som både kommuner
och landsting och de får därför bidrag enligt denna lag både som kommun och
landsting.

4 §
Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer fastställer beloppen enligt
1 och 2 §§.

5 §
Skattemyndigheten fastställer bidragets storlek samt meddelar senast den 25
januari bidragsåret varje kommuner och landsting om storleken av dess bidrag.

6 §
Paragrafen anger hur bidraget skall betalas ut och motsvarar 14 § i den
nuvarande lagen om statligt utjämningsbidrag till kommuner och 10 § i lagen om
skatteutjämningsbidrag till landsting.

7 §
Enligt denna paragraf får skattemyndighetens beslut överklagas hos regeringen.

Ikraftträdandebestämmelse

Den nya lagen träder i kraft den 1 januari 1996 och bestämmelser om detta finns
i lagen (1995:000) om införande av lagen (1995:000) om generellt statsbidrag
till kommuner och landsting, lagen (1995:000) om utjämningsbidrag till kommuner
och landsting och lagen (1995:000) om utjämningsavgift för kommuner och
landsting.

11.2 Lagen om utjämningsbidrag till kommuner
och landsting

1 §
Paragrafen innehåller den grundläggande bestämmelsen om att kommuner och
landsting kan få utjämningsbidrag av staten för inkomst- och kostnadsutjämning.

2 §
Paragrafen innehåller definitioner av vissa termer som används i lagen. En del
av dessa har förts över i princip oförändrade från 2 § lagen (1992:670) om
statligt utjämningsbidrag till kommuner och 3 § i lagen (1992:671) om
skatteutjämningsbidrag till landsting.
Begreppen standardkostnad och strukturkostnad är nya. De förklaras närmare i
avsnitt 6.2.
De kommuner som inte ingår i ett landsting skall enligt denna parpgraf
betraktas som såväl en kommun som ett landsting. Detta innebär att en kommun som
inte ingår i ett landsting kan få bidrag både som en kommun och ett landsting.

3 §
Enligt denna paragraf beräknas en kommuns eller ett landstings struktur-
kostnad som summan av standardkostnaderna för vissa särskilt angivna verk-
samheter och icke verksamhetsanknutna kostnader.
För kollektivtrafik beräknas också standardkostnaden. Regeringen meddelar
bestämmelser om hur kostnaden skall fördelas mellan kommuner och landsting.

4 §
Enligt denna paragraf får en kommun eller ett landsting som har ett garanterat
skatteunderlag som överstiger det uppräknade skatteunderlaget ett bidrag av
staten. För att kunna beräkna en kommuns bidrag måste först det garanterade
skatteunderlaget för kommunen fastställas och detta görs på följande sätt.
Antalet invånare i kommunen multipliceras med den uppräknade medelskattekraften.
Detta belopp minskas sedan med kommunens uppräknade skatteunderlag. Skillnaden
mellan dessa belopp multipliceras med den skattesats som fastställts enligt 8 §
andra stycket, varvid bidraget erhålles. Bidraget till ett landsting beräknas på
samma sätt.

57

Om skillnaden blir negativ får kommunen eller landstinget inget bidrag.
Paragrafen motsvaras av 3 § lagen (1992:670) om statligt utjämningsbidrag till
kommuner, men den garanterade nivån är annorlunda definierad.

5 §
En kommun eller ett landsting kan enligt denna paragraf få ett bidrag av staten
om den beräknade strukturkostnaden per invånare överstiger den för hela landet
genomsnittliga strukturkostnaden per invånare. Skillnaden mellan dessa belopp
multipliceras med antalet invånare i kommunen eller landstinget den 1 november
året före bidragsåret, varvid bidraget fås.
Om skillnaden blir negativ får kommunen eller landstinget inget bidrag.

6 §
Paragrafen motsvarar 10 § i den nuvarande lagen om statligt utjämningsbidrag
till kommuner och 7 § i lagen om skatteutjämningsbidrag till landsting.

7 §
Paragrafen motsvarar 11 § i den nuvarande lagen om statligt utjämningsbidrag
till kommuner och 6 § andra stycket i lagen om skatteutjämningsbidrag till
landsting.

8 §
Paragrafen motsvarar 12 § i den nuvarande lagen om statligt utjämningsbidrag
till kommuner och 8 § i lagen om skatteutjämningsbidrag till landsting med den
skillnaden att den uppgift som avses här är uppgiften om de preliminära
bidragen.

9 §
Paragrafen motsvarar 13 § andra stycket i den nuvarande lagen om statligt
utjämningsbidrag till kommuner och 9 § andra stycket i lagen om
skatteutjämningsbidrag till landsting med den skillnaden att uppgiften som här
avses är uppgiften om bidragens storlek.

10 §
Paragrafen motsvarar 14 § i den nuvarande lagen om statligt utjämnings-
bidrag till kommuner och 10 § i lagen om skatteutjämningsbidrag till landsting.
11 §
Paragrafen motsvarar 15 § i den nuvarande lagen om statligt utjämnings-bidrag
till kommuner och 11 § i lagen om skatteutjämningsbidrag till landsting.

Ikraftträdandebestämmelse

Den nya lagen träder i kraft den 1 januari 1996 och bestämmelser om detta finns
i lagen (1995:000) om införande av lagen (1995:000) om generellt statsbidrag
till kommuner och landsting, lagen (1995:000) om utjämningsbidrag till kommuner
och landsting och lagen (1995:000) om utjämningsavgift för kommuner och
landsting.

11.3 Lagen om utjämningsavgift för kommuner
och landsting

1 §
Enligt denna paragraf skall en kommun eller ett landsting under vissa förut-
sättningar som framgår av lagens bestämmelser betala en utjämningsavgift till
staten.

2 §
Denna paragraf innehåller samma definitioner som 2 § lagen om utjämningsbidrag
till kommuner och landsting dock med den skillnaden att bidragsåret i stället
benämns avgiftsår.

3 §
Denna paragraf överensstämmer med 3 § i lagen om utjämningsbidrag till kommuner
och landsting.

4 §
Enligt denna paragaf skall en kommun eller ett landsting som har ett garanterat
skatteunderlag som understiger det uppräknade skatteunderlaget betala en avgift
till staten. Avgiften beräknas på följande sätt. Antalet invånare i en kommun
multipliceras med den uppräknade medelskattekraften för riket, varvid kommunens
garanterade skatteunderlag fås. Om detta understiger kommunens uppräknade
skatteunderlag skall kommunen betala en utjämningsavgift till staten. Avgiften
motsvarar skillnaden mellan skatteunderlagen multiplicerad med skattesatsen
enligt 7 § andra stycket. Avgiften för ett landsting beräknas på samma sätt.

58

5 §
Om en kommuns eller ett landstings beräknade strukturkostnad per invånare
understiger den för hela landet genomsnittliga strukturkostnaden per invånare
skall kommunen eller landstinget enligt denna paragraf betala en avgift till
staten. Avgiften beräknas på följande sätt. Skillnaden mellan kommunens
strukturkostnad per invånare och den för landet genomsnittliga strukturkostnaden
per invånare multipliceras med antalet invånare i kommunen eller landstinget den
1 november året före avgiftsåret.

6 - 11 §§
Dessa paragrafer överensstämmer med paragraferna 6 - 11 §§ i lagen om ut-
jämningsbidrag till kommuner och landsting dock med den skillnaden att
bidragsåret i stället benämns avgiftsår och att bidrag ersatts med avgift.

Ikraftträdandebestämmelse

Den nya lagen träder i kraft den 1 januari 1996 och bestämmelser om ikraft-
trädande av lagen finns i lagen (1995:000) om införande av lagen (1995:000) om
generellt statsbidrag till kommuner och landsting, lagen (1995:000) om
utjämningsbidrag till kommuner och landsting och lagen (1995:000) om
utjämningsavgift för kommuner och landsting.

11.4 Förslag till lag om införande av lagen (1995:000) om
generellt statsbidrag till kommuner och landsting, lagen
(1995:000) om utjämningsbidrag till kommuner och
landsting och lagen (1995:000) om utjämningsavgift för
kommuner och landsting

Allmänna bestämmelser

1 §
Paragrafen innehåller bestämmelse om att lagen (1995:000) om generellt
statsbidrag till kommuner och landsting, lagen (1995:000) om utjämningsbidrag
till kommuner och landsting och lagen (1995:000) om utjämningsavgift för
kommuner och landsting samt lagen om införande av denna lag skall träda i kraft
den 1 januari 1996 och tillämpas första gången i fråga om bidrags- och
avgiftsåret 1996.

2 §
Enligt denna paragaraf upphävs dels nuvarande lagen (1992:670) om statligt
utjämningsbidrag till kommuner dels nuvarande lagen (1992:671) om
skatteututjämningsbidrag till landsting.

3 §
Enligt denna paragraf gäller att i fråga om statligt utjämningsbidrag och
skatteutjämningsbidrag för år 1995 och tidigare år skall de upphävda lagarna
fortfarande tillämpas.

4 §
Enligt denna paragraf skall regeringen, eller den myndighet regeringen
bestämmer, fastställa ett referensbidrag för varje kommun respektive för varje
landsting. Referensbidraget för en kommun utgörs av summan av det statliga
utjämningsbidraget till kommunen för år 1995, bidraget för år 1995 med anledning
av skattereformens effekter (prop. 1993/94:150, bil. 7) samt bidraget till
missbrukarvård och ungdomsvård minskad med det avdrag som görs från kommunens
skatteinkomster. Ett landstings referensbidrag utgörs av summan av skatte-
utjämningsbidraget för år 1995 samt ersättningar för sjukresor minskad med det
avdrag som görs från landstingets skatteinkomster.

5 §
Paragrafen anger att vad som senare i lagen benämns bidragsminskning eller
bidragsökning är skillnaden mellan en kommuns eller ett landstings
referensbidrag och det bidrag eller avdrag som kommunen eller landstinget skulle
fått om lagen (1995:000) om generellt statsbidrag till kommuner och landsting,
lagen (1995:000) om utjämningsbidrag till kommuner och landsting och lagen
(1995:000) om utjämningsavgift för kommuner och landsting hade gällt redan för
år 1995.

6 §
Enligt denna paragraf skall vad som sägs i denna lag om landsting också
tillämpas i fråga om kommuner som inte ingår i något landsting.

Kommuner

7 §
Enligt första stycket begränsas den sammanlagda bidragsminskningen per år för
åren 1996-2003 till 2 000 kr per invånare i en kommun den 1 november 1994.
För de kommuner vars uppräknade skattekraft för år 1993 översteg garantinivån i
det statliga utjämningsbidraget år 1993 enligt lagen (1992:670) om statligt
utjämningsbidrag till kommuner gäller enligt andra stycket att den sammanlagda
bidragsminskningen per år för hela införandeperioden får uppgå till högst 4 000
kr per invånare i en kommun den 1 november 1994.

59

8 §
Paragrafen innehåller en bestämmelse om att den sammanlagda bidragsminskningen
också begränsas årligen genom att de kommuner som får beräknade sammanlagda
bidragsminskningar som överstiger 2 000 kr eller 4 000 kr får ett fast
införandetillägg.
Enligt andra stycket motsvarar det fasta införandetillägget skillnaden mellan
beloppsgränserna enligt 7 § och en kommuns sammanlagda beräknade
bidragsminskning.

9 §
Enligt denna paragraf begränsas bidragsminskningen ytterligare på så sätt att de
kommuner vars beräknade bidragsminskningar årligen överstiger 250 kronor per
invånare i kommunen får ett rörligt införandetillägg som succesivt trappas ned
under införandeperioden.

10 §
Enligt denna paragraf begränsas bidragsminskningen för de kommuner vars
uppräknade skattekraft för år 1993 översteg garantinivån i det statliga
utjämningsbidraget år 1993 enligt lagen (1992:670) om statligt utjämningsbidrag
till kommuner. Även dessa kommuner får ett rörligt införandetillägg.

11 §
Enligt denna paragraf begränsas den årliga bidragsökningen per invånare för åren
1996-1998 på så sätt att för de kommuner som får beräknade bidragsökningar
införs ett rörligt införandeavdrag. Införandeavdraget för år 1996 är 704 kronor
eller, om bidragsökningen är mindre än detta belopp, den faktiskt beräknade
ökningen. För år 1997 är avdraget 304 kronor eller, om bidragsökningen är mindre
än detta belopp den faktiskt beräknade ökningen. För år 1998 är avdraget 112
kronor eller, om bidragsökningen är mindre än detta belopp den faktiskt
beräknade ökningen.

Landsting

12 §
Denna paragraf innebär att den sammanlagda bidragsminskningen per år för åren
1996-2003 begränsas för ett landsting till 1 200 kronor per invånare i
landstinget den 1 november 1994.

60

13 §
Enligt första stycket begränsas bidragsminskningen på så sätt att de landsting
som får sammanlagda bidragsminskningar som överstiger 1 200 kronor får ett fast
införandetillägg.
Enligt andra stycket motsvarar det fasta införandetillägget skillnaden mellan
beloppsgränsen enligt första stycket och landstingets sammanlagda beräknade
bidragsminskning per år.

14 §
Enligt denna paragraf införs en årlig begränsning av bidragsminskningen för ett
landsting som innebär att minskningen inte får överstiga 150 kronor per
invånare. Om bidragsminskningen överstiger detta belopp så får landstinget ett
rörligt införandetillägg.

11.5 Lagen om mervärdesskattekonton för kommuner
och landsting

Inledande bestämmelser

1 §
Enligt denna paragraf skall det för reglering av kommuners och landstings
kostnader för ingående mervärdesskatt som inte har dragits av enligt
bestämmelserna i mervärdesskattelagen (1994:200) hos Riksgäldskontoret finnas
två stycken räntebärande konton. Det skall finnas ett konto för kommunerna och
ett för landstingen. Kontona kallas för kommunkonto respektive landstingskonto.

Inbetalningar till kontona

2 §
Första meningen har getts samma lydelse som i lagrådsremissen. Den formuleringen
uttrycker bättre den grundläggande skyldigheten för kommunerna och landstingen
att betala in till kontona. Att inbetalningen i praktiken görs av
skattemyndigheten framgår av andra meningen i paragrafen.
Paragrafen innebär att alla kommuner och landsting skall betala in medel till
kommunkontot respektive landstingskontot. Inbetalningarna till respektive konto
görs efter att beloppet har dragits av i samband med och på motsvarande sätt som
gäller för utbetalning av kommunalskattemedel enligt 4 § lagen (1965:269) med
särskilda bestämmelser om kommuns och annan menighets utdebitering av skatt,
m.m.

61

3 §
Riksskatteverket skall enligt första stycket senast den 10 september varje år
fastställa ett belopp per invånare för kommuner respektive ett belopp per
invånare för landstingen (tillskott) avseende nästkommande år. Beloppen per
invånare är således lika för alla kommuner respektive för alla landsting.
Inbetalningarna till respektive konto skall för ett år motsvara det av
Riksskatteverket fastställda tillskottet multiplicerat med antalet invånare i
kommunen eller landstinget den 1 november året före inbetalningsåret.
För de kommuner som inte ingår i ett landsting gäller enligt andra stycket att
tillskottet utgörs av summan av de båda fastställda tillskotten.

4 §
Riksskatteverket skall beräkna tillskotten så att kommunernas och landstingens
inbetalningar till respektive konto med hänsyn tagen till räntan på kontot så
nära som möjligt motsvarar utbetalningarna från kontot. Avräkning för tidigare
år skall göras i samband med att tillskotten för kommande år fastställs. Sett
över tiden skall summan av inbetalningarna motsvara summan av utbetalningarna.

Ersättning från kontona

5 §
Av första stycket framgår att kommuner och landsting kan ansöka om ersättning
från kontona för den ingående mervärdesskatt som inte är avdragsgill enligt
bestämmelserna i mervärdesskattelagen (1994:200).
Enligt andra stycket får kommunalförbund ansöka om ersättning från både
kommun- och landstingskontot för ingående mervärdesskatt som inte är avdragsgill
enligt mervärdesskattelagen. Fördelningen mellan kommun- respektive
landstingskontot görs i förhållande till kommunernas och landstingens deltagande
i kostnaderna för förbundets verksamhet. Detta är en ändring jämfört med den
nuvarande lagen (1994:1799) om kommuners och landstings hantering av
mervärdeskatt för år 1995.

6 §
Enligt denna paragraf skall bestämmelserna i 8 kap. 9, 10, 15 och 16 §§
mervärdesskattelagen (1994:200) tillämpas vid utbetalning.

7 §
Enligt första stycket får kommuner och landsting ansöka om ersättning från
kontona för de ökade kostnader som till följd av bestämmelserna om
mervärdesskatt uppkommer vid upphandling avseende egen verksamhet inom sjukvård,
tandvård, social omsorg och utbildning. Ersättning till kommun och landsting kan
även utgå då kommunen och landstinget lämnar bidrag till näringsidkare för
dennes verksamhet inom nämnda områden. Första stycket överensstämmer i princip
med 2 § i den nuvarande lagen om kommuners och landstings hantering av
mervärdeskatt för år 1995.
Av andra stycket framgår att utbetalning görs på motsvarande sätt till kom-
munalförbund och sådant beställarförbund som bedriver försöksverksamhet enligt
lagen (1994:566) om lokal försöksverksamhet med finansiell samordning mellan
socialförsäkring, hälso- och sjukvård och socialtjänst. Detta stycke
överensstämmer i princip med 2 § i den nuvarande lagen.
Tredje stycket motsvarar 3 § i den nuvarande lagen om kommuners och landstings
hantering av mervärdesskatt för år 1995.

8 §
Skattemyndigheten i Kopparbergs län skall enligt denna paragraf även fort-
sättningsvis, liksom nu, administrera systemet och besluta om utbetalning från
kontona.

Överklagande

9 §
Skattemyndighetens eller Riksskatteverkets beslut enligt denna lag får
överklagas hos regeringen.

Ikraftträdandebestämmelse

Den nya lagen träder i kraft den 1 januari 1996. Lagen (1994:1799) om kommuners
och landstings hantering av mervärdesskatt för år 1995 skall dock gälla i fråga
om förhållanden som hänför sig till tiden före den 1 januari 1996.
De för kommunerna och landstingen angivna tillskotten som skall betalas in
till respektive konto har beräknats med utgångspunkt i de totala belopp som
kommunerna respektive landstingen beräknas komma att tillföras år 1996 vid
införandet av det nya systemet (avsnitt 9.3).

11.6 Lagen om ändring i lagen (1965:269) med särskilda
bestämmeler om kommuns och annan menighets
utdebitering av skatt, m.m.

4 §
Andra stycket har ändrats redaktionellt.
Ändringen i fjärde stycket innebär dels att hänvisningen till lagen (1987:560)
om skatteutjämningsavgift inte finns kvar på grund av att lagen upphörde att
gälla vid utgången av år 1993, dels att nya hänvisningar har lagts in i lagen om
mervärdesskattekonton för kommuner och landsting, lagen om utjämningsavgift för
kommuner och landsting, lagen om utjämningsbidrag till kommuner och landsting
samt lagen om generellt statsbidrag till kommuner och landsting.
Femte stycket har upphävts eftersom delavräkning av preliminära kommunal-
skattemedel som görs i dagens system avskaffas fr.o.m. taxeringsåret 1997.
Ändringen i sjätte stycket innebär att en kollektiv avräkning av kom-
munalskattemedel mellan staten och kommunerna respektive landstingen skall göras
fr.o.m taxeringsåret 1997.

62

Lagrådsremissens lagförslag

2 Lagtext

2.1 Förslag till lag om utjämningsbidrag till
kommuner
och landsting

Härigenom föreskrivs följande.

1 § Kommuner och landsting kan för inkomst- och kostnadsutjämning få
utjämningsbidrag från staten enligt denna lag.

2 § I denna lag används följande termer i den betydelse som anges här:
Bidragsår: Det år under vilket bidraget betalas ut.
Garanterat skatteunderlag: De beskattningsbara inkomster för en kommun eller
ett landsting som motsvarar den uppräknade medelskattekraften, multiplicerad med
antalet folkbokförda invånare i kommunen eller landstinget den 1 november året
före bidragsåret.
Uppräknat skatteunderlag: De sammanlagda beskattningsbara inkomsterna enligt
skattemyndighetens årliga taxeringsbeslut enligt 4 kap. 2 § taxeringslagen
(1990:324) om taxering till kommunal inkomstskatt året före bidragsåret för en
kommun eller ett landsting, uppräknade med uppräkningsfaktorerna enligt 4 §
lagen (1965:269) med särskilda bestämmelser om kommuns och annan menighets
utdebitering av skatt, m.m.
Uppräknad medelskattekraft: Totalsumman av uppräknade skatteunderlag för hela
landet, dividerad med antalet invånare i landet den 1 november året före
bidragsåret.
Standardkostnad: Teoretiskt beräknad kostnad för vissa verksamheter eller icke
verksamhetsanknutna kostnader.
Strukturkostnad: Summan av standardkostnaderna för kommunen eller
landstinget.
Med landsting avses i denna lag i tillämpliga delar också kommuner som inte
ingår i ett landsting.

3 § Kommuner och landsting vars garanterade skatteunderlag överstiger det
uppräknade skatteunderlaget har rätt till ett bidrag som motsvarar
mellanskillnaden, multiplicerad med en skattesats som fastställs enligt 8 §
andra stycket.

4 § Kommuner och landsting vars strukturkostnad per invånare överstiger den för
landet genomsnittliga strukturkostnaden per invånare har rätt till ett bidrag
som motsvarar mellanskillnaden, multiplicerad med antalet invånare i kommunen
eller landstinget den 1 november året före bidragsåret.

68

5 § En kommuns eller ett landstings strukturkostnad utgörs av summan av
standardkostnaderna för var och en av följande verksamheter och icke
verksamhetsanknutna kostnader:
För kommuner: Barnomsorg, äldreomsorg, individ- och familjeomsorg, grundskola,
gymnasieskola, vatten och avlopp, gator och vägar, näringslivs- och
sysselsättningsfrämjande åtgärder, byggkostnader, uppvärmningskostnader,
befolkningsminskning, svagt befolkningsunderlag, kallortstillägg samt
administration, resor och räddningstjänst.
För landsting: Hälso- och sjukvård, högskoleutbildning och kallortstillägg.
Delat huvudmannaskap: Kollektivtrafik.

6 § Vid fördelning inom ett län av bidrag för kollektivtrafik mellan kommuner
och landsting skall dessa få hälften var.

7 § Ändras indelningen av kommuner eller landsting, beräknas bidraget på grund-
val av den indelning som gäller vid bidragsårets ingång.

8 § Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer meddelar närmare
föreskrifter om beräkningen av bidragen enligt 3 och 4 §§.
Regeringen skall fastställa de skattesatser som skall tillämpas enligt 3 §.
När regeringen fastställer skattesatserna skall hänsyn tas till överenskommelser
mellan landstinget och kommunerna inom landstingsområdet om en ändrad fördelning
av uppgifterna inom området och den förändrade fördelning av den sammanlagda
landstings- och kommunalskatten som följer av överenskommelserna.

9 § Statistiska centralbyrån skall senast den 10 september året före bidragsåret
lämna uppgift till varje kommun och landsting om preliminära bidrag enligt 3 och
4 §§.

10 § Statistiska centralbyrån fastställer den uppräknade medelskattekraften
senast den 31 december året före bidragsåret.
Skattemyndigheten fastställer bidragens storlek samt lämnar senast den 25
januari bidragsåret uppgift till varje kommun och landsting om bidragets
storlek.

11 § Bidraget skall under bidragsåret betalas ut i samband med och på
motsvarande sätt som gäller för utbetalningen av kommunalskattemedel enligt 4 §
lagen (1965:269) med särskilda bestämmelser om kommuns och annan menighets
utdebitering av skatt, m.m.

12 § Statistiska centralbyråns eller skattemyndighetens beslut enligt denna lag
får överklagas hos regeringen.

Föreskrifter om ikraftträdande av denna lag meddelas i lagen (1995:000) om
införande av lagen (1995:000) om utjämningsbidrag till kommuner och landsting
och lagen (1995:000) om utjämningsavgift för kommuner och landsting.

2.2 Förslag till lag om utjämningsavgift för kommuner
och landsting

Härigenom föreskrivs följande.

1 § Kommuner och landsting skall under de förutsättningar som anges i denna lag
betala en utjämningsavgift till staten.

2 § I denna lag används följande termer i den betydelse som anges här:
Avgiftsår: Det år under vilket avgift betalas.
Garanterat skatteunderlag: De beskattningsbara inkomster för en kommun eller
ett landsting som motsvarar den uppräknade medelskattekraften, multiplicerad med
antalet folkbokförda invånare i kommunen eller landstinget den 1 november året
före avgiftsåret.
Uppräknat skatteunderlag: De sammanlagda beskattningsbara inkomsterna enligt
skattemyndighetens årliga taxeringsbeslut enligt 4 kap. 2 § taxeringslagen
(1990:324) om taxering till kommunal inkomstskatt året före avgiftsåret för en
kommun eller ett landsting, uppräknade med uppräkningsfaktorerna enligt 4 §
lagen (1965:269) med särskilda bestämmelser om kommuns och annan menighets
utdebitering av skatt, m.m.
Uppräknad medelskattekraft: Totalsumman av uppräknade skatteunderlag för hela
landet, dividerad med antalet invånare i landet den 1 november året före
avgiftsåret.
Standardkostnad: Teoretiskt beräknad kostnad för vissa verksamheter eller icke
verksamhetsanknutna kostnader.
Strukturkostnad: Summan av standardkostnaderna för kommunen eller landstinget.
Med landsting avses i denna lag i tillämpliga delar också kommuner som inte
ingår i ett landsting.

3 § Kommuner och landsting vars garanterade skatteunderlag understiger det
uppräknade skatteunderlaget skall betala en avgift som motsvarar
mellanskillnaden, multiplicerad med en skattesats som fastställs enligt 8 §
andra stycket.

4 § Kommuner och landsting vars strukturkostnad per invånare understiger den för
landet genomsnittliga strukturkostnaden per invånare skall betala en avgift som
motsvarar mellanskillnaden, multiplicerad med antalet invånare i kommunen eller
landstinget den 1 november året före avgiftsåret.

69

5 § En kommuns eller ett landstings strukturkostnad utgörs av summan av
standardkostnaderna för var och en av följande verksamheter och icke
verksamhetsanknutna kostnader:
För kommuner: Barnomsorg, äldreomsorg, individ- och familjeomsorg, grundskola,
gymnasieskola, vatten och avlopp, gator och vägar, näringslivs- och
sysselsättningsfrämjande åtgärder, byggkostnader, uppvärmningskostnader,
befolkningsminskning, svagt befolkningsunderlag, kallortstillägg samt
administration, resor och räddningstjänst.
För landsting: Hälso- och sjukvård, högskoleutbildning och kallortstillägg.
Delat huvudmannaskap: Kollektivtrafik.

6 § Vid fördelning inom ett län av avgift för kollektivtrafik mellan kommuner
och landsting skall dessa betala hälften var.

7 § Ändras indelningen av kommuner eller landsting, beräknas avgiften på
grundval av den indelning som gäller vid avgiftsårets ingång.

8 § Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer meddelar närmare
föreskrifter om beräkningen av avgiften enligt 3 och 4 §§.
Regeringen skall fastställa de skattesatser som skall tillämpas enligt 3 §.
När regeringen fastställer skattesatserna skall hänsyn tas till överenskommelser
mellan landstinget och kommunerna inom landstingsområdet om en ändrad fördelning
av uppgifterna inom området och den förändrade fördelning av den sammanlagda
landstings- och kommunalskatten som följer av överenskommelserna.

9 § Statistiska centralbyrån skall senast den 10 september året före avgiftsåret
lämna uppgift till varje kommun och landsting om preliminära avgifter enligt 3
och 4 §§.

10 § Statistiska centralbyrån fastställer den uppräknade medelskattekraften
senast den 31 december året före avgiftsåret.
Skattemyndigheten fastställer avgiftens storlek samt lämnar senast den 25
januari avgiftsåret uppgift till varje kommun och landsting om avgiftens
storlek.

11 § Avgiften skall under avgiftsåret dras av i samband med och på motsvarande
sätt som gäller för utbetalningen av kommunalskattemedel enligt 4 § lagen
(1965:269) med särskilda bestämmelser om kommuns och annan menighets
utdebitering av skatt, m.m.

12 § Statistiska centralbyråns eller skattemyndighetens beslut enligt denna lag
får överklagas hos regeringen.

Föreskrifter om ikraftträdande av denna lag meddelas i lagen (1995:000) om
införande av lagen (1995:000) om utjämningsbidrag till kommuner och landsting
och lagen (1995:000) om utjämningsavgift för kommuner och landsting.

2.3 Förslag till lag om mervärdesskattekonton för
kommuner och landsting

Härigenom föreskrivs följande.

Inledande bestämmelser

1 § För reglering av kommuners och landstings kostnader för viss mervärdesskatt
skall det hos Riksgäldskontoret finnas två räntebärande konton, ett för
kommunernas räkning (kommunkontot) och ett för landstingens räkning
(landstingskontot).

Inbetalningar till kontona

2 § Varje kommun och landsting skall göra inbetalningar till kommunkontot
respektive landstingskontot.

3 § En kommuns eller ett landstings inbetalningar för ett år skall motsvara ett
av Riksskatteverket fastställt tillskott enligt 5 § multiplicerat med antalet
invånare i kommunen eller landstinget den 1 november året före inbetalningsåret.

4 § Inbetalning till ett konto skall göras genom att ett belopp enligt 3 § dras
av i samband med och på motsvarande sätt som gäller för utbetalning av
kommunalskattemedel enligt 4 § lagen (1965:269) med särskilda bestämmelser om
kommuns och annan menighets utdebitering av skatt, m.m.

5 § Riksskatteverket skall senast den 10 september varje år fastställa ett
belopp för kommunerna och ett belopp för landstingen (tillskott), som skall
ligga till grund för kommunernas och landstingens inbetalningar till kontona för
det närmast följande året.
För kommuner som inte ingår i ett landsting utgörs tillskottet av summan av de
båda fastställda tillskotten.

6 § Riksskatteverket skall beräkna tillskotten så att inbetalningarna till ett
konto inklusive räntan på kontot så nära som möjligt motsvarar utbetalningarna
från kontot. Inbetalningarna skall över tiden motsvara utbetalningarna.

70

Utbetalningar från kontona

7 § Kommuner och landsting får ansöka om utbetalning från kontona för ingående
mervärdesskatt som inte dragits av enligt mervärdesskattelagen (1994:200).
Kommunalförbund får ansöka om utbetalning från kommunkontot och lands-
tingskontot för ingående mervärdesskatt som inte dragits av enligt
mervärdesskattelagen. Fördelningen mellan kontona görs i förhållande till
kommunernas och landstingens deltagande i kostnaderna för förbundets verksamhet.

8 § Vid utbetalning enligt 7 § tillämpas bestämmelserna i 8 kap. 9, 10, 15
och 16 §§ mervärdesskattelagen (1994:200).

9 § Kommuner och landsting får ansöka om utbetalning från kontona för de ökade
kostnader som till följd av bestämmelserna om mervärdesskatt uppkommer vid
upphandling avseende verksamhet inom sjukvård, tandvård, social omsorg och
utbildning. Utbetalning till kommun och landsting skall göras även när kommunen
och landstinget lämnar bidrag till näringsidkare för dennes verksamhet inom
nämnda områden.
Utbetalning enligt första stycket får på motsvarande sätt göras till kommunal-
förbund och sådant beställarförbund som bedriver försöksverksamhet enligt lagen
(1994:566) om lokal försöksverksamhet med finansiell samordning mellan
socialförsäkring, hälso- och sjukvård och socialtjänst.

10 § Utbetalningsbeloppet enligt 9 § beräknas enligt schablon.
Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer meddelar föreskrifter om
schablonberäkningen och om förfarandet vid ansökan om utbetalning.

11 § Skattemyndigheten i Kopparbergs län beslutar om utbetalning från kontona.

Överklagande

12 § Skattemyndighetens eller Riksskatteverkets beslut enligt denna lag får
överklagas hos regeringen.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996.
2. Lagen (1994:1799) om kommuners och landstings hantering avmervärdesskatt
för år 1995 gäller fortfarande i fråga om särskilt bidragför tiden fram till den
nya lagens ikraftträdande.
3.För år 1996 uppgår beloppen enligt 5 § för kommuner till 1 614kronor per
invånare och för landsting till 538 kronor per invånareden 1 november 1995.

2.4 Förslag till lag om ändring i lagen (1965:269) med
särskilda bestämmelser om kommuns och annan menighets
utdebitering av skatt, m.m.

Härigenom föreskrivs att 4 § lagen (1965:269) med särskilda bestämmelser om
kommuns och annan menighets utdebitering av skatt, m.m.1 skall ha följande
lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4 §2
Vad som i denna paragraf sägs om kommun och kommunalskattemedel tillämpas också
i fråga om landsting och landstingsskattemedel.
-------------------------------------------------------
En kommun har rätt att En kommun har rätt att
under visst år under visst år
(beskattningsåret) av staten (beskattningsåret) av
uppbära preliminära kommunal-staten uppbära preliminära
skattemedel med ett belopp kommunalskattemedel med
som motsvarar produkten av ett belopp som motsvarar
antalet skattekronor i produkten av de samman-
kommunen enligt skatte- lagda beskattningsbara för-
myndighetens beslut enligt värvsinkomsterna i kommunen
4 kap. 2 § taxeringslagen enligt skattemyndighetens
(1990:324) om taxering till beslut enligt 4 kap. 2 §
kommunal inkomstskatt taxeringslagen (1990:324)
(skatteunderlaget) året före om taxering till kommunal
beskattningsåret, den inkomstskatt (skatteunder-
skattesats som har laget) året före beskatt-
beslutats för beskatt- ningsåret, den skattesats
ningsåret och de uppräknings-som har beslutats för be-
faktorer enligt tredje skattningsåret och de upp-
stycket som har fastställts räkningsfaktorer enligt
i december året före tredje stycket som har
beskattningsåret. fastställts i december året
före beskattningsåret.
I december varje år skall regeringen, eller den myndighet regeringen
bestämmer, fastställa två uppräkningsfaktorer som skall svara mot den
uppskattade procentuella förändringen av skatteunderlaget i riket. Den ena skall
avse förändringen mellan andra och första året före beskattningsåret. Den andra
skall avse förändringen mellan året före beskattningsåret och beskattningsåret.
-------------------------------------------------------
Vad som återstår, sedan
avräkning har skett enligt
52 § uppbördslagen
(1953:272), 12 § lagen
(1984:668) om uppbörd av
socialavgifter från
arbetsgivare och 8 § lagen
(1987:560) om skatteutjäm-
ningsavgift, skall skatte-
myndigheten fördelat per
månad utanordna till
kommunen den tredje
vardagen räknat från den 17
1 Lagen omtryckt 1973:437.
2 Senaste lydelse 1994:314.
i månaden, varvid dag som
enligt 2 § lagen (1930:173)
om beräkning av lagstadgad
tid jämställs med allmän
helgdag inte skall
medräknas. Är kommunens
fordran inte uträknad vid
utbetalningstillfällena i
månaderna januari och
februari, skall utbetal-
ningarna dessa månader
grundas på samma belopp som
utbetalningen i december
månad det föregående året. När
särskilda skäl föranleder det
får skattemyndigheten dock
förordna att utbetalningen
skall grundas på ett annat
belopp. Om något av de
belopp som utbetalningen i
månaderna januari och
februari grundats på inte
motsvarar en tolftedel av
kommunens fordran, skall
den jämkning som föranleds av
detta ske i fråga om
utbetalningen i mars månad.
-------------------------------------------------------
Vad som återstår, sedan
avräkning har skett enligt
52 § uppbördslagen
(1953:272), 12 § lagen
(1984:668) om uppbörd av
socialavgifter från
arbetsgivare och 4 § lagen
(1995:000) om mervärdes-
skattekonton för kommuner
och landsting, skall
skattemyndigheten fördelat
per månad utanordna till
kommunen den tredje
vardagen

räknat från den 17 i månaden,
varvid dag som enligt 2 §
lagen (1930:173) om
beräkning av lagstadgad tid
jämställs med allmän helgdag
inte skall medräknas. Är
kommunens fordran inte
uträknad vid utbetalnings-
tillfällena i månaderna
januari och februari, skall
utbetalningarna dessa
månader grundas på samma
belopp som utbetalningen i
december månad det föregående
året. När särskilda skäl
föranleder det får
skattemyndigheten dock
förordna att utbetalningen
skall grundas på ett annat
belopp. Om något av de
belopp som utbetalningen i
månaderna januari och
februari grundats på inte
motsvarar en tolftedel av
kommunens fordran, skall
den jämkning som föranleds av
detta ske i fråga om ut-
betalningen i mars månad.
-------------------------------------------------------
En delavräkning av de
preliminära
kommunalskattemedlen skall
ske när den årliga taxeringen
under beskattningsåret har
avslutats. Delavräkningen
sker med utgångspunkt i ett
belopp motsvarande
produkten av skatte-
underlaget enligt nämnda
taxering, den skattesats
som har beslutats för be-
skattningsåret och upp-
räkningsfaktorn för be-
skattningsåret (omräknade
preliminära kommunal-
skattemedel). Om detta
belopp överstiger det belopp
som kommunen har uppburit
enligt andra stycket, skall
skattemyndigheten betala ut
överskjutande belopp till
kommunen. I motsatt fall
skall kommunen återbetala
mellanskillnaden.
Utbetalning eller åter-
betalning skall göras i
januari året efter
beskattningsåret.
En slutavräkning av
kommunalskattemedlen skall
ske när den årliga taxeringen
under året efter be-
skattningsåret har
avslutats. Produkten av
skatteunderlaget enligt den
taxeringen och den skatte-
sats som har beslutats för
beskattningsåret utgör de
slutliga kommunal-
skattemedlen. Om dessa
överstiger de omräknade pre-
liminära kommunal-
skattemedlen enligt femte
stycket skall skatte-
myndigheten betala ut över-
skjutande belopp till
kommunen. I motsatt fall
skall kommunen återbetala
mellanskillnaden.
Utbetalning eller
återbetalning skall göras i
januari andra året efter be-
skattningsåret.
-------------------------------------------------------

En slutavräkning av
kommunalskattemedlen skall
ske när den årliga taxeringen
under året efter be-
skattningsåret har
avslutats. Produkten av
skatteunderlaget enligt den
taxeringen och den skatte-
sats som har beslutats för
beskattningsåret utgör de
slutliga kom-
munalskattemedlen. Om sum-
man av dessa överstiger
summan av de preliminära
kommunalskattemedlen enligt
andra stycket skall över-
skjutande belopp betalas ut
till kommuner. I motsatt
fall skall kommuner
återbetala mellanskillnaden.
Utbetalning eller återbe-
talning skall ske genom
ökning eller minskning av
det generella statsbidraget
till kommuner enligt lagen
(1995:000) om generellt
statsbidrag till kommuner
och landsting andra året
efter beskattningsåret.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996. Äldre föreskrifter gäller
fortfarande i fråga om utbetalning av kommunalskattemedel för år 1995 och
tidigare år.

71

LAGRÅDET

Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1995-10-13

Närvarande: justitierådet Staffan Magnusson, f.d. presidenten i Försäkrings-
överdomstolen Leif Ekberg, regeringsrådet Leif Lindstam.

Enligt en lagrådsremiss den 28 september 1995 (Finansdepartementet) har rege-
ringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till
1. lag om utjämningsbidrag till kommuner och landsting,
2. lag om utjämningsavgift för kommuner och landsting,
3. lag om mervärdesskattekonton för kommuner och landsting,
4. lag om ändring i lagen (1965:269) med särskilda bestämmelser om kommuns och
annan menighets utdebitering av skatt, m.m.

Förslagen har inför Lagrådet föredragits av expeditions och rättschefen Nils
Dexe och departementsrådet Agneta Rönn-Diczfalusy.

Förslagen föranleder följande yttrande av Lagrådet:

Förslagen till lag om utjämningsbidrag till kommuner och landsting och lag om
utjämningsavgift för kommuner och landsting

I kompletteringspropositionen våren 1995 (prop. 1994/95:150) lade regeringen
bl.a. fram förslag till en lag om utjämning av skatteinkomster och kostnader i
kommuner och landsting. Lagen innebar att kommuner och landsting med en beskatt-
ningsbar inkomst per invånare som var mindre än riksgenomsnittet skulle erhålla
ett tillägg till skatteinkomsterna, medan kommuner och landsting med en beskatt-
ningsbar inkomst per invånare överstigande riksgenomsnittet skulle få vidkännas
ett avdrag. Vidare skulle kommuner respektive landsting med ogynnsamma struktu-
rella förhållanden erhålla ett tillägg till sina skatteinkomster, medan kommuner
och landsting med en gynnsam struktur skulle få vidkännas ett avdrag. Såväl
inkomst- som kostnadsutjämningen skulle i princip vara självfinansierad och
alltså inte kräva några statliga tillskott. Tillägg och avdrag skulle betalas ut
eller dras av i samband med utbetalningen av kommunalskattemedel enligt 4 §
lagen (1965:269) med särskilda bestämmelser om kommuns och annan menighets
utdebitering av skatt, m.m.
I samband med riksdagens behandling av kompletteringspropositionen in-
hämtades Lagrådets yttrande över det angivna lagförslaget. Lagrådet fann skäl
att i första hand undersöka om förslaget var förenligt med regeringsformens
bestämmelser om den kommunala beskattningsrätten. Lagrådet beaktade därvid
främst bestämmelsen i 1 kap. 7 § andra stycketregeringsformen, enligt vilken
kommunerna får ta ut skatt "för skötseln av sina uppgifter".
Lagrådets resonemang utmynnade i att det föreslagna systemet inte kunde
anses stå i överensstämmelse med det angivna lagrummet. Enligt Lagrådets mening
var det helt främmande att betrakta skatt, som togs ut av en kommun eller ett
landsting för att tillföras andra kommuner eller landsting, som uttagen för
skötseln av vederbörande kommuns eller landstings uppgifter. Lagrådet avstyrkte
därför lagförslaget. Lagrådet tillade emellertid att syftet med den föreslagna
lagen möjligen kunde, åtminstone delvis, tillgodoses med någon annan teknik
avseende avgifter och bidrag, vilken inte skulle strida mot regeringsformens
bestämmelser.
Riksdagens konstitutionsutskott yttrade sig över såväl det berörda lag-
förslaget som Lagrådets yttrande (se finansutskottets betänkande 1994/95:FiU 19
s. 103 ff.) I sitt yttrande gjorde konstitutionsutskottet en genomgång av den
praxis som utvecklats sedan 1960-talet i fråga om kommunal beskattningsrätt,
kommunal skatteutjämning och avgränsningen av den kommunala kompetensen.
Utskottet kom fram till att det fanns flera omständigheter som gav utrymme för
en annan tolkning av regeringsformen och dess förhållande till lagförslaget än
den som Lagrådet hade gjort. Enligt utskottets mening var det emellertid mycket
angeläget att det inte fanns någon tveksamhet kring tillämpningen av regerings-
formen. Utskottet förordade därför den möjlighet med en annan teknik som
Lagrådet hade pekat på för att uppnå det eftersträvade syftet. En tänkbar
lösning kunde vara att avdragen och tilläggen omvandlades till avgift respektive
statligt utjämningsbidrag.
Finansutskottet (bet. 1994/95:FiU 19 s. 27 ff.) konstaterade för sin del
att, mot bakgrund av konstitutionsutskottets analys av grundlagsfrågan, riks-
dagen i och för sig skulle kunna godkänna det föreliggande lagförslaget. Finans-
utskottet anslöt sig emellertid till åsikten att man borde välja en annan
lagstiftningsteknik för att uppnå de eftersträvade utjämningseffekterna.
Utskottet anförde att regeringen borde återkomma till riksdagen med ett nytt
lagförslag som, efter en lagteknisk bearbetning, i princip skulle ge samma
utfall för de enskilda kommunerna och landstingen som det föreliggande
förslaget.
Riksdagen följde finansutskottets förslag.
De båda lagförslag som nu har förelagts Lagrådet har utformats för att
tillgodose riksdagens önskemål. Enligt det ena lagförslaget erhåller de kommuner
och landsting som har sämre förutsättningar än genomsnittet i fråga om
skattekraft och mätbara strukturella förhållanden ett statligt bidrag som syftar
till att utjämna skillnaderna. Den andra lagen innebär att de kommuner och
landsting som har bättre förutsättningar än genomsnittet i fråga om skattekraft
och strukturella förhållanden får erlägga en utjämningsavgift till staten.
Avsikten är att bidragen och avgifterna, totalt sett, skall vara beloppsmässigt
ungefär lika stora.
Den huvudsakliga förändringen i förhållande till det lagförslag som
presenterades i kompletteringspropositionen är alltså att det inte längre
föreskrivs att en kommun eller ett landsting skall få ett tillägg till eller
vidkännas ett avdrag från sina skatteinkomster utan att kommunerna och
landstingen skall ha rätt till ett statligt bidrag eller vara skyldiga att
erlägga en avgift till staten.
Sett från de enskilda kommunernas och landstingens synpunkt har
ändringen knappast någon praktisk betydelse. Det ekonomiska utfallet för
kommunerna och landstingen avses bli detsamma som enligt det tidigare förslaget.
Sättet för utbetalning av bidrag och uppbörd av avgifter överensstämmer också
med vad som i kompletteringspropositionen föreslogs beträffande tillägg till och
avdrag från skatteinkomsterna. Det föreslås sålunda att bidragen skall betalas
ut i samband med utbetalningen av kommunalskattemedel och att avgifterna på mot-
svarande sätt skall betalas genom avräkning från kommunalskattemedlen. Det
innebär, såvitt gäller avgifterna, att kommunerna och landstingen aldrig kommer
att disponera över de medel som tas i anspråk för betalning av avgifterna.
Även om alltså skillnaden mellan det tidigare förslaget och de nu före-
liggande inte har så stor praktisk betydelse utan huvudsakligen är av teknisk
natur, kan den tekniska lösningen inte frånkännas betydelse när det gäller att
bedöma förslagens förenlighet mned regeringsformen.
Bestämmelsen i 1 kap. 7 § andra stycket regeringsformen kan sägas inne-
bära ett grundlagsskydd för kommunernas rätt att utkräva skatt för att täcka
sitt medelsbehov (se prop. 1973:90 s. 190 f.). Som framhölls av Lagrådet i dess
yttrande över kompletteringspropositionens förslag kan det emellertid vara
tveksamt hur långt detta grundlagsskydd sträcker sig (jfr. Hans-Heinrich Vogel,
Om den kommunala beskattningsrätten i Förvaltningsrättslig Tidskrift 1993 s. 59
ff, särskilt s. 109 f.).
Lagrådet har i ett yttrande år 1990 diskuterat räckvidden av grundlags-
skyddet för den kommunala beskattningrätten. Yttrandet föranleddes av ett
förslag om införande av en begränsning av kommuners och församlingars rätt att
ta ut skatt. Såväl kompletteringspropositionens lagförslag som den lagstiftning
som det nu är fråga om är av ett annat slag. Man kommer här främst in på
innebörden av det andra ledet i 1 kap. 7 § regeringsformen, dvs. att en kommun
får ta ut skatt "för skötseln av sina uppgifter".
Vad som utgör en kommuns eller ett landstings befogenheter och
åligganden kan enligt 8 kap. 5 § regeringsformen regleras i lag. Bestämmelser om
kommunernas och landstingens allmänna befogenheter finns i 2 kap. 1 §
kommunallagen (1991:900). Vid sidan om kommunallagen finns ett stort antal
speciella lagar med föreskrifter om kommunernas och landstingens befogenheter
och skyldigheter på olika områden.
Den nu nämnda lagstiftningen kan sägas utgå från lokaliseringsprincipen,
dvs. att en kommun eller ett landsting inte skall handha andra angelägenheter än
som har anknytning till kommunens eller landstingets område eller dess
medlemmar. Lokaliseringsprincipen har emellertid, som framgår av
konstitutionsutskottets yttrande, genombrutits vid flera tillfällen efter
regeringsformens införande.
Lagrådets ställningstagande till kompletteringspropositionens lagförslag
grundades, som tidigare nämnts, på att en skatt som togs ut av en kommun eller
ett landsting för att tillföras andra kommuner eller landsting inte kunde
betraktas som uttagen för skötseln av vederbörande kommuns eller landstings
uppgifter. Detta medförde att lagförslaget stred mot 1 kap. 7 § andra stycket
regeringsformen. Ett system med avgifter och bidrag skulle emellertid enligt
Lagrådets mening eventuellt kunna anses tillåtligt. Konstitutionsutskottet har
för sin del uttalat att en sådan ordning är "klart godtagbar" från grundlags-
synpunkt.
Det förhållandet att en kommun eller ett landsting betalar en avgift
till staten täcks formellt inte av ordalagen i 1 kap. 7 § andra stycket
regeringsformen. Även om de avgifter som en kommun eller ett landsting åläggs
att betala ytterst syftar till att åstadkomma en förstärkning av andra kommuners
och landstings ekonomi, innebär ett avgiftssystem inte att det sker någon
direktfinansiering genom skattemedel av andra kommuners och landstings verk-
samhet.
Till detta kommer att ett system med avgiftsuttag anknyter till tidigare
lagstiftning om kommunal skatteutjämning. Konstitutionsutskottet har i sitt
yttrande gjort en genomgång av denna lagstiftning. Lagrådet vill särskilt fästa
uppmärksamheten på den lag om skatteutjämningsavgift som infördes år 1985 (SFS
1985:533) och som innebar att kommuner och landsting med en särskilt hög
skattekraft blev skyldiga att erlägga en progressiv avgift. Skatteutjämnings-
avgiften skärptes senare (se bl.a. SFS 1987:561).
Avsikten med skatteutjämningsavgiften var, liksom när det gäller den nu
aktuella avgiften, att finansiera statliga bidrag till kommuner och landsting
med låg skattekraft. Det är också att märka att sättet för uttagande av skatte-
utjämningsavgiften var detsamma som föreslås beträffande den avgift som det nu
är fråga om. Skatteutjämningsavgiften betalades således genom avräkning från
kommunalskattemedlen.
Av intresse är också bestämmelserna i 42 kap. kyrkolagen (1992:300) om
ekonomisk utjämning mellan pastoraten. Utjämningen sker genom en ordning med
avgifter och bidrag, delvis liknande den som nu är aktuell. Det är att märka att
1 kap. 7 § andra stycket regeringsformen är tilllämpligt även på kyrkliga
kommuner (se punkt 13 i övergångsbestämmelserna till regeringsformen).
Den nu berörda lagstiftningen om ekonomisk utjämning har i och för sig
tillkommit utan föregående lagrådsgranskning. Även med beaktande härav kan
lagstiftningen, som konstitutionsutskottet har hävdat, sägas ge uttryck för en
konstitutionell praxis som har utvecklats som utfyllnad av grundlagsregleringen.
Med hänsyn till det anförda vill Lagrådet inte motsätta sig att de före-
liggande lagförslagen läggs till grund för lagstiftning. Det får emellertid
anses tillfredsställande att en särskild kommitté har tillsatts med uppgift att
närmare analysera innebörden av den kommunala självstyrelsen och be-
skattningsrätten och dess förhållande till grundlagsbestämmelserna. Enligt
direktiven (dir.1995:111) har kommittén bl.a. möjlighet att föreslå sådana
grundlagsändringar som kan visa sig behövliga.
Lagrådet går därmed över till att närmare granska de särskilda
bestämmelserna i de aktuella lagförslagen.

2 §
2 § i de båda lagförslagen innehåller vissa definitioner. Bl.a. definieras
begreppet "garanterat skatteunderlag". Eftersom definitionen bygger på
definitionerna av "uppräknat skatteunderlag" och "uppräknad medelskattekraft" är
det lämpligt att den placeras efter dessa båda andra definitioner.
I 2 § definieras också begreppet standardkostnad. Enligt den remitterade
lagtexten avses härmed en teoretiskt beräknad kostnad för vissa "verksamheter
eller icke verksamhetsanknutna kostnader". Vilka verksamheter och kostnader som
det är fråga om anges i 5 §.
Det framgår av motiven att det skall göras särskilda standardkostnads-
beräkningar för varje kommun eller landsting och att kostnadsberäkningarna skall
utgå från vissa speciella faktorer som är av särskild betydelse för att belysa
de strukturella förhållandena. Vad som sålunda har sagts i motiven bör komma
till uttryck i lagtexten. Lagrådet förordar därför att definitionen av begreppet
standardkostnad byggs ut.

5 §
I 5 § görs en uppräkning av de verksamheter och icke verksamhetsanknutna
kostnader för vilka det skall göras kostnadsberäkningar. Till de verksamheter
som räknas upp hör kollektivtrafik. Enligt den remitterade lagtexten skall
kostnader för kollektivtrafik beaktas vid "delat huvudmannaskap".
Av bestämmelserna i lagen (1978:438) om huvudmannaskap för viss
kollektiv persontrafik följer att huvudmannaskapet för kollektivtrafik kan åvila
inte bara ett landsting och kommunerna i länet gemensamt utan också enbart
kommunerna eller ett enskilt landsting eller en enskild kommun. Det torde inte
vara avsett att, om kollektivtrafiken i ett område bara har en huvudman, det
inte skall göras någon standardkostnadsberäkning. Med hänsyn härtill bör den
aktuella bestämmelsen ändras.
För sådana fall då huvudmannaskapet för kollektivtrafiken är delat
behövs en regel om fördelningen av den framräknade standardkostnaden mellan
berörda kommuner och landsting. Med hänsyn bl.a. till de skiftande
huvudmannaförhållanden som kan förekomma (jfr prop. 1994/95:150 bil. 7 s. 52)
bör det få ankomma på regeringen att meddela bestämmelser om hur fördelningen
skall ske.
De bestämmelser som har tagits in i 5 § i de remitterade förslagen har
ett nära samband med definitionen av begreppet standardkostnad i 2 §.
Bestämmelserna bör alltså placeras närmast efter den paragrafen.

6 §
En bestämmelse om kollektivtrafik finns också i 6 §, där det sägs att vid
fördelningen inom ett län av bidrag för kollektivtrafik mellan kommuner och
landsting dessa skall få hälften var.
Enligt Lagrådets mening finns det inte skäl att, vid sidan av en be-
stämmelse om fördelning av standardkostnaden för kollektivtrafik, också ha en
regel om hur bidraget för kollektivtrafik skall fördelas. Här blir de allmänna
reglerna om kommuners och landstings rätt till bidrag med hänsyn till
strukturkostnader tillämpliga. 6 § i de remitterade lagförslagen kan därför
utgå.
Om 6 § utgår, får en omnumrering göras av de följande paragraferna.

77

Ikraftträdande

Beträffande ikraftträdandet av de föreslagna lagarna anges i lagförslagen endast
att föreskrifter om ikraftträdandet meddelas i en annan lag. Ett förslag till en
sådan lag finns i prop. 1994/95:150 bil. 7. Något motsvarande lagförslag har
emellertid inte remitterats till Lagrådet.
_____________

Vid sidan om de ändringar i de aktuella lagförslagen som nu har förordats bör
vissa andra justeringar göras. Lagrådet föreslår att de båda lagförslagen får
den lydelse som framgår av en bilaga till Lagrådets yttrande.

Förslaget till lag om mervärdesskattekonton för kommuner och landsting

Enligt den föreslagna lagen om mervärdesskattekonton skall varje kommun och
landsting betala in ett visst belopp på konton hos Riksgäldskontoret, ett
kommunkonto för kommunerna och ett landstingskonto för landstingen.
Inbetalningarna skall motsvara ett på visst sätt bestämt belopp per invånare i
kommunen eller landstinget, multiplicerat med antalet invånare i kommunen
respektive landstinget. Beloppet skall vara enhetligt för alla invånare i
kommunerna respektive landstingen. Från kontona har varje kommun och landsting
rätt att få utbetalat ett belopp som motsvarar kommunens eller landstingets icke
avdragsgilla mervärdesskatt jämte ersättning för vissa andra kostnader som
uppkommer till följd av bestämmelserna om mervärdesskatt.
De belopp som sammanlagt skall betalas in på ett vart av kontona skall i
princip motsvara de sammanlagda belopp som kommunerna och landstingen beräknas
ha rätt att få utbetalt från kontona.
Det i lagrådsremissen angivna syftet med det föreslagna systemet är att
så långt som möjligt och utan statligt stöd begränsa den konkurrenssnedvridning
inom de mervärdesskattefria områdena som annars kan uppstå beroende på om
verksamheten bedrivs i kommunal regi eller i privat regi. Något inslag av
överföring av skattemedel från vissa kommuner och landsting till några andra
anges inte skola finnas.
Lagrådet konstaterar att det enligt de föreslagna bestämmelserna inte
kommer att finnas något direkt samband mellan det belopp som en kommun eller ett
landsting skall betala in på mervärdesskattekontona och den ersättning som
kommunen eller landstinget har rätt att få från respektive konto. En kommun
eller ett landsting som har lägre kostnader för mervärdesskatt än de
genomsnittliga kommer att få en lägre ersättning från kontot än vad kommunen
eller landstinget har betalat in till kontot. I det motsatta fallet kommer
kommunen eller landstinget att få en högre ersättning än vad kommunen eller
landstinget har betalat in. Systemet som det är utformat i lagförslaget innebär
därför, om det ses isolerat, att en viss överföring av medel kan komma att ske
mellan kommuner och mellan landsting.
Av den allmänna motiveringen (avsnitt 7.1 och 7.3) och av vad som upp-
lysts vid föredragningen framgår dock att regeringen senare kommer att föreslå
riksdagen att besluta att det generella statsbidrag som skall lämnas till varje
kommun och landsting skall ökas med belopp som för det första år då systemet
tillämpas motsvarar vad kommunen respektive landstinget skall betala in på
mervärdesskattekontona. Härigenom blir det ingen slutlig överföring av medel
mellan kommuner och mellan landsting under det första året. Det är emellertid
ett uttalat önskemål att bryta den kostnadsökning som det nuvarande systemet
innebär för staten. Avsikten synes därför vara att det generella statsbidraget
inte skall höjas, även om kommunernas och landstingens kostnader för
mervärdesskatt ökar. Detta innebär att det kan bli en viss överföring av medel
mellan kommuner och mellan landsting.
Lagrådet anser att bestämmelserna i den föreslagna lagen i vissa delar
kan utformas tydligare och enklare. Lagrådets förslag i dessa avseenden be-
handlas i det följande. Därutöver förordar Lagrådet att vissa redaktionella
ändringar görs i den föreslagna lagtexten. Lagrådets förslag till utformning av
lagtexten framgår av bilagan.

2 och 4 §§
I 2 § anges att varje kommun och landsting skall göra inbetalningar till
kommunkontot respektive landstingskontot. Inbetalningen skall enligt den
föreslagna 4 § ske genom avdrag från utbetalningen av kommunalskattemedel.
Eftersom inbetalningarna i praktiken kommer att göras av den skattemyndighet som
disponerar över kommunalskattemedlen bör 2 § utformas så att inbetalningar skall
göras "för" varje kommun och landsting.
Vad som föreskrivs i den föreslagna 4 § har ett omedelbart samband med
bestämmelsen i 2 §. Enligt Lagrådets mening bör därför bestämmelsen i 4 §
flyttas och bilda en andra mening i 2 §.

3 och 5 §§
Bestämmelserna i de båda paragraferna hör samman och kan enligt Lagrådets
uppfattning bilda en paragraf, 3 §. För tydlighetens skull bör anges att de
tillskott som skall fastställas av Riksskatteverket utgörs av ett enhetligt
belopp per invånare för kommunerna och ett enhetligt belopp per invånare för
landstingen.

6 §
Föreskriften i paragrafens andra mening om att inbetalningarna skall över tiden
motsvara utbetalningarna säger enligt Lagrådets uppfattning inte mer än vad som
följer av paragrafens första mening. Den andra meningen bör därför utgå. Till
följd av vad Lagrådet förordat beträffande 2 - 5 §§ blir denna paragraf 4 §.

7 och 9 §§
I dessa paragrafer anges att kommuner, landsting och kommunalförbund "får ansöka
om utbetalning" från mervärdesskattekontona. Lagrådet anser att bestämmelserna i
stället bör utformas så att kommuner, landsting och kommunalförbund efter
ansökan har rätt till ersättning från kontona. Paragraferna bör betecknas 5 och
7 §§.

10 §
Bestämmelserna om att utbetalningsbelopp enligt 9 § beräknas enligt schablon och
att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar
föreskrifter om schablonberäkningen kan lämpligen bilda ett tredje stycke i 7 §
i Lagrådets förslag. Den föreslagna befogenheten för regeringen eller den
myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om förfarandet vid
ansökan om utbetalning behöver inte regleras i lag. Bestämmelsen härom kan
därför utgå ur lagen.

Ikraftträdandebestämmelserna

Lagrådet föreslår, utöver vissa redaktionella ändringar, att det särskilt anges
att lagen (1994:1799) om kommuners och landstings hantering av mervärdesskatt
för år 1995 skall upphöra att gälla vid den nya lagens ikraftträdande men att
den äldre lagen fortfarande skall tillämpas i fråga om förhållanden som hänför
sig till tiden före ikraftträdandet.

Förslaget till lag om ändring i lagen med särskilda bestämmelser om kommuns och
annan menighets utdebitering av skatt, m.m.

I 4 § fjärde stycket regleras utanordningen till kommuner och landsting av de
skattemedel som tillkommer dem sedan olika avräkningar gjorts. I konsekvens med
att avräkning enligt lagen om mervärdesskattekonton för kommuner och landsting
särskilt anges i bestämmelsen bör även avräkning respektive tillägg enligt de
föreslagna lagarna om utjämningsbidrag och utjämningsavgift anges. Vidare bör
paragrafen ändras redaktionellt.
Paragrafens fjärde stycke bör enligt Lagrådets mening ges följande
lydelse:

"Innan skattemyndigheten betalar ut kommunalskattemedel till kommunerna skall
avräkning göras enligt 52 § uppbördslagen (1953:272), 12 § lagen (1984:668) om
uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare, 10 § lagen (1995:000) om ut-
jämningsavgift för kommuner och landsting och 2 § lagen (1995:000) om
mervärdeskattekonton för kommuner och landsting. Vidare skall tillägg göras för
bidrag enligt 10 § lagen (1995:000) om utjämningsbidrag till kommuner och
landsting. Det belopp som framkommer skall betalas ut med en tolftedel per månad
den tredje vardagen efter den 17 i månaden, varvid dag som enligt 2 § lagen
(1930:173) om beräkning av lagstadgad tid jämställs med allmän helgdag inte
skall medräknas. Är kommunens fordran inte uträknad vid utbetalningstillfällena
i januari och februari, skall utbetalningarna dessa månader grundas på samma
belopp som utbetalningen i december det föregående året. När särskilda skäl för-
anleder det, får skattemyndigheten dock förordna att utbetalningen skall grundas
på ett annat belopp. Om något av de belopp som utbetalningarna i januari och
februari grundats på inte motsvarar en tolftedel av kommunens fordran, skall den
jämkning som föranleds av detta ske i fråga om utbetalningen i mars."

78

Utdrag ur bilaga till Lagrådets protokoll 1995-10-13

2.3 Förslag till lag om mervärdesskattekonton för kommuner och landsting

Härigenom föreskrivs följande:

Inledande bestämmelser
1 §
För reglering av kommuners och landstings kostnader för viss mervärdesskatt
skall det hos Riksgäldskontoret finnas två räntebärande konton, ett för
kommunernas räkning (kommunkontot) och ett för landstingens räkning
(landstingskontot).

Inbetalningar till kontona
2 §
För varje kommun och landsting görs inbetalning till kommunkontot respektive
landstingskontot. Inbetalning görs efter avräkning i samband med och på
motsvarande sätt som gäller vid utbetalning av kommunalskattemedel enligt 4 §
lagen (1965:269) med särskilda bestämmelser om kommuns och annan menighets
utdebitering av skatt, m.m.

3 §
Riksskatteverket skall senast den 10 september varje år fastställa ett enhetligt
belopp per invånare för kommunerna och ett enhetligt belopp per invånare för
landstingen (tillskott), som skall ligga till grund för kommunernas och
landstingens inbetalningar till kontona för det närmast följande året.
Inbetalningarna skall för varje år motsvara det fastställda tillskottet
multiplicerat med antalet invånare i kommunen eller landstinget den 1 november
året före inbetalningsåret.
För kommuner som inte ingår i ett landsting utgörs tillskottet av summan
av de båda fastställda tillskotten.

4 §
Riksskatteverket skall beräkna tillskotten så att inbetalningarna till ett konto
inklusive räntan på kontot så nära som möjligt motsvarar utbetalningarna från
kontot.

Ersättning från kontona
5 §
Kommuner och landsting har efter ansökan rätt till ersättning från kontona för
ingående mervärdesskatt som inte dragits av enligt mervärdesskattelagen
(1994:200).
Kommunalförbund har efter ansökan rätt till ersättning från kommunkontot
och landstingskontot för ingående mervärdesskatt som inte dragits av enligt
mervärdesskattelagen. Fördelningen mellan kontona görs i förhållande till
kommunernas och landstingens deltagande i kostnaderna för förbundets verksamhet.

6 §
Vid utbetalning av ersättning enligt 5 § tillämpas bestämmelserna i 8 kap. 9,
10, 15 och 16 §§ mervärdesskattelagen (1994:200).

7 §
Kommuner och landsting har efter ansökan rätt till ersättning från kontona för
de ökade kostnader som till följd av bestämmelserna om mervärdesskatt uppkommer
vid upphandling avseende verksamhet inom sjukvård, tandvård, social omsorg och
utbildning. Rätt till ersättning föreligger också när kommunen och landstinget
lämnar bidrag till näringsidkare för dennes verksamhet inom nämnda områden.
Ersättning enligt första stycket utgår även till kommunalförbund och
sådant beställarförbund som bedriver försöksverksamhet enligt lagen (1994:566)
om lokal försöksverksamhet med finansiell samordning mellan socialförsäkring,
hälso- och sjukvård och socialtjänst.
Storleken av ersättningar som avses i denna paragraf beräknas enligt
schablon. Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer meddelar
föreskrifter om schablonberäkningen.

8 §
Skattemyndigheten i Kopparbergs län beslutar om utbetalning från kontona.

Överklagande
9 §
Skattemyndighetens eller Riksskatteverkets beslut enligt denna lag får
överklagas hos regeringen.

________
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996, då lagen (1994:1799) om
kommuners och landstings hantering av mervärdesskatt för år 1995 skall upphöra
att gälla. Den äldre lagen tillämpas dock fortfarande i fråga om förhållanden
som hänför sig till tiden före den 1 januari 1996.
2. För år 1996 uppgår tillskotten enligt 3 § för kommuner till 1 614 kronor per
invånare och för landsting till
538 kronor per invånare den 1 november 1995.

79

Finansdepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 25 oktober 1995

Närvarande: Statsrådet Thalén, ordförande, och statsråden, Persson, Heckscher,
Hedborg, Nygren

Föredragande: Statsrådet Persson

Regeringen beslutar propositionen 1995/96:64 Ett nytt utjämningssystem för
kommuner och landsting, m.m.

88