Prop.
1995/96:62
Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.
Stockholm den 5 oktober 1995
Ingvar Carlsson
Göran Persson
(F inansdepartementet)
Lagen (1994:2004) om kapitaltäckning och stora exponeringar för kredit-
institut och värdepappersbolag (kapitaltäckningslagen) innehåller bestäm-
melser som innebär att kreditinstitut och värdepappersbolag skall ha kapi-
tal som täcker bl.a. förluster som kan uppstå i handeln med finansiella
instrument på grund av kursförändringar. I lagen föreskrivs vilka metoder
som skall användas för att beräkna kapitalkravet för sådana risker
(marknadsrisker). I propositionen föreslås att instituten, efter medgivande
av Finansinspektionen, skall få använda andra metoder än de som anges
i lagen för att beräkna kapitalkravet för positionsrisker i handelslagret och
valutakursrisker i hela verksamheten.
Vidare föreslås vissa ändringar i kapitaltäckningslagens bestämmelser
om beräkning av kapitalbasen, undantag från kapitaltäckningsreglema för
marknadsrisker och från begränsningsreglema om stora exponeringar,
finansiella företagsgrupper samt övervaknings- och kontrollsystem.
Härutöver föreslås vissa ändringar i bestämmelserna om offentliggöran-
de av aktieinnehav (de s.k. flaggningsbestämmelsema) i lagen (1991:980)
om handel med finansiella instrument. Företag som ingår i en före-
tagsgrupp skall inte längre behöva anmäla ett förvärv eller en överlåtelse
av aktier om moderföretaget eller dess moderföretag gör anmälan. Vidare
görs en justering i de bestämmelser som innebär att aktier som ägs av
andra skall läggas samman med förvärvarens eller överlåtarens egna vid
fullgörande av anmälningsskyldigheten. Ändringarna i flaggningsbe-
stämmelsema innebär att anpassningen till EG:s regler görs tydligare.
1 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 62
Ändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 1996.
Prop. 1995/96:62
Prop. 1995/96:62
1 Förslag till riksdagsbeslut...........................4
2 Lagtext.......................................5
2.1 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:2004) om
kapitaltäckning och stora exponeringar för kreditinstitut
och värdepappersbolag.........................5
2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1991:980) om handel
med finansiella instrument ..................... 11
3 Ärendet och dess beredning ........................ 13
4 Andra metoder för beräkning av kapitalkravet för positions- och
valutakursrisker ................................ 14
5 Justering av undantagsbestämmelsen i 2 kap. 4 § kapitaltäcknings-
lagen........................................25
6 Avräkning från kapitalbasen........................26
7 Undantag från reglerna om begränsning av stora exponeringar . 30
8 Utvidgning av kravet på system för övervakning och kontroll
av ränterisker..................................34
9 Finansiella företagsgrupper.........................35
10 Ändringar i flaggningsbestämmelsema.................38
11 Ekonomiska effekter av förslagen ....................43
12 Ikraftträdande..................................44
13 Författningskommentar ...........................45
13.1 Förslaget till lag om ändring i lagen (1994:2004) om
kapitaltäckning och stora exponeringar för kreditinstitut
och värdepappersbolag........................45
13.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1991:980) om handel
med finansiella instrument .....................47
Bilaga 1 Remitterade lagförslaget......... 50
Bilaga 2 Lagrådsremissens lagförslag ....................55
Bilaga 3 Lagrådets yttrande...........................60
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 5 oktober 1995
Rättsdatablad
Prop. 1995/96:62
Regeringen föreslår att riksdagen
antar regeringens förslag till
1. lag om ändring i lagen (1994:2004) om kapitaltäckning och stora
exponeringar för kreditinstitut och värdepappersbolag,
2. lag om ändring i lagen (1991:980) om handel med finansiella
instrument.
Regeringen har följande förslag till lagtext.
Prop. 1995/96:62
2.1 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:2004) om
kapitaltäckning och stora exponeringar för kreditinstitut och
värdepappersbolag
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1994:2004) om kapitaltäckning
och stora exponeringar för kreditinstitut och värdepappersbolag
dels att 2 kap. 4, 6 och 7 §§, 3 kap. 1 §, 5 kap. 4 §, 6 kap. 8 § samt 7
kap. 8 och 10 §§ skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall föras in en ny paragraf, 4 kap. 9 §, samt
närmast före 4 kap. 9 § en ny rubrik av följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Ett institut får, efter medgivande av
Finansinspektionen, för sådana
marknadsrisker som avses i 4 kap.
2-7 §§ och för valutakursrisker
enligt 4 kap. 8 § som hänför sig till
det handelslager som avses i 4 kap.
1 § beräkna kapitalkravet enligt 2
§, om summan av marknadsvärdet
av positionerna i handelslagret och
oreglerade fordringar hänförliga till
dessa
2 kap.
4 §
Ett institut får, efter medgivande av
Finansinspektionen, för sådana
marknadsrisker som avses i 4 kap.
2-7 §§ beräkna kapitalkravet enligt
2 §, om summan av marknadsvär-
det av positionerna i handelslagret
och fordringar hänförliga till dessa
1. normalt inte överstiger 5 % av summan av institutets totala balans-
omslutning och totala åtaganden utanför balansräkningen,
2. normalt inte överstiger ett belopp som motsvarar 15 miljoner ecu,
samt
3. inte vid något tillfälle överstiger 6 % av institutets totala balansom-
slutning och totala åtaganden utanför balansräkningen och inte heller
överstiger ett belopp som motsvarar 20 miljoner ecu.
Kapitalbasen utgörs av summan av
primärt och supplementärt kapital
efter avräkning enligt 7 §. Det pri-
mära kapitalet skall utgöra minst
hälften av kapitalbasen.
Med primärt kapital avses:
A. I bankaktiebolag, kreditmarknadsbolag och värdepappersbolag eget
kapital med undantag för kumulativa preferensaktier, i sparbanker reserv-
Kapitalbasen utgörs av summan av
primärt och supplementärt kapital
efter avräkning enligt 7 § och 5
kap. 4 § tredje stycket 2. Det pri-
mära kapitalet skall utgöra minst
hälften av kapitalbasen.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1995/96:62
fonder, i föreningsbanker eget kapital med undantag för förlagsinsatser
samt i Svenska skeppshypotekskassan kassans reservfond. Från eget kapi-
tal skall undantas uppskrivningsfonder.
B. I banker, kreditmarknadsbolag och värdepappersbolag kapitalandelen
av skatteutjämningsreserv och periodiseringsfond.
C. I banker och kreditmarknadsbolag kapitalandelen av det belopp som
svarar mot bankens eller bolagets reserver till följd av avskrivning på
egendom som upplåtits till nyttjande.
Med supplementärt kapital avses värdet av förlagsandelslån, förlagslån
och andra skuldförbindelser med en ursprunglig löptid på minst fem år
och med rätt till betalning först efter institutets övriga borgenärer, dock
sammanlagt högst till ett belopp som motsvarar hälften av det primära
kapitalet. Förlagsandelslån, förlagslån och andra skuldförbindelser vilkas
återstående löptid understiger fem år får tas upp till ett belopp som mot-
svarar högst 20 % av det nominella värdet för varje helt år som återstår
till förfallodagen.
Som primärt eller supplementärt kapital får dessutom, efter medgivande
av Finansinspektionen, räknas andra
sägs i andra och tredje styckena.
kapitaltillskott och reserver än som
Från det primära kapitalet skall
institutet räkna av övervärden vid
förvärv av rörelse (inkråmsgood-
will), som redovisas i institutet.
Från summan av det primära och
det supplementära kapitalet enligt
6 § andra-fjärde styckena skall
institutet räkna av det bokförda
värdet av vad som har skjutits till
som aktiekapital eller i annan form
i ett företag som driver försäkrings-
verksamhet eller något slag av
finansiell verksamhet som kräver
tillstånd. Någon avräkning skall
dock inte göras om tillskottet upp-
går till högst 5 % av företagets
eget kapital eller motsvarande och
det sammanlagda bokförda värdet
av sådana tillskott inte överstiger
10 % av institutets eget kapital
eller egna fonder. Avräkning skall
inte heller göras för tillskott som
belöper på företag som omfattas av
gruppbaserad redovisning enligt
§
Från det egna kapitalet skall in-
stitutet räkna av förluster uppkom-
na under löpande räkenskapsår.
Från det primära kapitalet skall
institutet räkna av övervärden vid
förvärv av rörelse (inkråmsgood-
will), som redovisas i institutet.
Från summan av det primära och
det supplementära kapitalet enligt
6 § andra-fjärde styckena skall
institutet räkna av det bokförda
värdet av vad som har skjutits till
som aktiekapital eller i annan form
(tillskott) i ett företag som driver
försäkringsverksamhet eller något
slag av finansiell verksamhet som
kräver tillstånd, om
1. institutets ägarandel överstiger
5 % av företagets kapital, eller
2. i det fall ägarandelen är min-
dre än enligt 1, tillskottet eller
summan av tillskotten överstiger 5
% av det egna kapitalet eller de
egna fonderna i företaget eller det
sammanlagda bokförda värdet av
sådana tillskott överstiger 10 % av
summan av institutets primära och
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1995/96:62
6 kap. genom fullständig konsoli- supplementära kapital.
dering eller genom en klyvnings- Avräkning skall inte göras för
metod. tillskott som belöper på företag
som omfattas av gruppbaserad
redovisning enligt 6 kap. genom
fullständig konsolidering eller ge-
nom en klyvningsmetod.
3 kap.
1 §
Kapitalkravet för kreditrisker enligt 2 kap. 2 § bestäms i förhållande till
ett instituts tillgångar och åtaganden som inte ingår i handelslagret. Till-
gångar och åtaganden delas in i följande grupper:
A 1. Inneliggande kassa, checkar och postremissväxlar.
2. Placeringar och fordringar för vilka svenska staten, en svensk kom-
mun eller därmed jämförlig samfällighet svarar.
3. Placeringar och fordringar för vilka en utländsk stat eller centralbank
svarar, om placeringen eller fordran gäller i den utländska statens valuta
och är refinansierad i samma valuta.
4. Övriga placeringar och fordringar för vilka svarar Europeiska gemen-
skaperna eller någon av de utländska stater eller centralbanker som rege-
ringen föreskriver.
5. Placeringar och fordringar för vilka svarar en sådan utländsk kom-
mun eller därmed jämförlig samfällighet, med befogenhet att kräva in
offentlig uppbörd, som regeringen föreskriver.
6. Placeringar, fordringar, garantiförbindelser och andra åtaganden, för
vilka säkerheten utgörs av sådana placeringar eller fordringar som anges
i 1-5.
B 1. Placeringar och fordringar för vilka Allmänna pensionsfonden,
Konungariket Sveriges stadshypotekskassa, Sveriges allmänna hypoteks-
bank, ett kreditinstitut eller ett värdepappersbolag med tillstånd enligt 3
kap. 4 § första stycket 4 och 5 lagen (1991:981) om värdepappersrörelse
svarar.
2. Placeringar och fordringar för vilka svarar en kommun eller därmed
jämförlig samfällighet i någon av de utländska stater som regeringen före-
skriver.
3. Placeringar och fordringar med en återstående löptid av högst ett år
för vilka ett utländskt kreditinstitut svarar.
4. Placeringar och fordringar för vilka svarar ett utländskt kreditinstitut
i någon av de utländska stater som regeringen föreskriver.
5. Placeringar och fordringar för vilka svarar någon av de internatio-
nella utvecklingsbanker som regeringen föreskriver.
6. Placeringar, fordringar, garantiförbindelser och andra åtaganden, för
vilka säkerheten utgörs av sådana placeringar eller fordringar som anges
i 1-5.
C. Placeringar, fordringar, garantiförbindelser och andra åtaganden, för
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1995/96:62
vilka säkerheten utgörs av panträtt i bostadsfastighet eller tomträtt till
sådan fastighet inom det uppskattade värde som institutet bestämt efter
särskild värdering.
D. Övriga placeringar, fordringar, garantiförbindelser och andra åtagan-
den.
Vid bestämmandet av kapitalkravet
undantas
- sådana tillskott som enligt 2 kap.
7 § första och andra meningarna
skall räknas av från kapitalbasen,
- sådana tillskott som avses i 2
kap. 7 § sista meningen,
- sådana icke likvida tillgångar
som räknats av från kapitalbasen
enligt 2 kap. 8 §,
- fordringar mot företag som ingår
i samma finansiella företagsgrupp
som institutet och som omfattas av
bestämmelserna i 6 kap. om full-
ständig konsolidering eller konsoli-
dering genom klyvningsmetod,
- fordringar som har garanterats av
ett företag som ingår i samma
finansiella företagsgrupp som insti-
tutet och som omfattas av bestäm-
melserna i 6 kap. om fullständig
konsolidering eller konsolidering
genom klyvningsmetod.
Vid bestämmandet av kapitalkravet
undantas
- sådana övervärden och tillskott
som enligt 2 kap. 7 § andra res-
pektive tredje stycket skall
räknas av från kapitalbasen,
- sådana tillskott som avses i 2
kap. 7 § fjärde stycket,
- sådana icke likvida tillgångar
som räknats av från kapitalbasen
enligt 2 kap. 8 §,
- sådana poster som inte skall räk-
nas in vid bestämmandet av ett
instituts exponeringar enligt 5 kap.
4 § tredje stycket 2 och som räk-
nats av från kapitalbasen,
- fordringar mot företag som ingår
i samma finansiella företagsgrupp
som institutet och som omfattas av
bestämmelserna i 6 kap. om full-
ständig konsolidering eller konsoli-
dering genom klyvningsmetod,
- fordringar som har garanterats av
ett företag som ingår i samma
finansiella företagsgrupp som insti-
tutet och som omfattas av bestäm-
melserna i 6 kap. om fullständig
konsolidering eller konsolidering
genom klyvningsmetod.
Vid bestämmandet av kapitalkravet skall tillgångarna och åtagandena
tas upp till sammanlagt
- 0 % av summan av de poster som anges i första stycket A,
- 20 % av summan av de poster som anges i första stycket B,
- 50 % av summan av de poster som anges i första stycket C, samt
- 100 % av summan av de poster som anges i första stycket D.
4 kap.
Annan beräkningsmetod
9§
Ett institut får, efter medgivande av
Finansinspektionen, vid beräkning
av kapitalkravet för sådana mark-
nadsrisker som avses i 2-4 och
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1995/96:62
8 §§, använda annan metod än som
anges där, om denna metod upp-
fyller de särskilda krav som rege-
ringen föreskriver.
5 kap.
4 §
Vid bestämmandet av ett instituts exponering enligt 1 och 3 §§ skall inte
räknas in de poster som avses i 3 kap. 1 § första stycket A 2-6.
Vid valutatransaktioner omfattas inte exponeringar som uppkommer i
samband med normal avveckling av en transaktion under två dygn efter
betalning. Vid köp eller försäljning av finansiella instrument omfattas inte
exponeringar som uppkommer i samband med normal avveckling av en
transaktion under fem vardagar efter den tidpunkt då antingen betalning
har skett eller de finansiella instrumenten har levererats.
Regeringen får föreskriva att
även andra poster än dem som
anges i första stycket inte skall
räknas in vid bestämmandet av ett
instituts exponeringar enligt detta
kapitel, om kreditrisken är låg.
Regeringen får föreskriva att
även andra poster än dem som
anges i första stycket inte skall
räknas in vid bestämmandet av ett
instituts exponeringar enligt detta
kapitel, om
/. kreditrisken är låg, eller
2. posterna räknats av från insti-
tutets kapitalbas.
Lydelse enligt prop. 1995/96:10
Föreslagen lydelse
6 kap.
8
I de fall som avses i 2 § får Fi-
nansinspektionen medge antingen
att konsolidering sker på det sätt
som anges i 7 § eller med tillämp-
ning av kapitalandelsmetoden enligt
7 kap. 24-28 §§ årsredovisnings-
lagen (1995:000).
När det finns ägarintresse i ett
anknutet företag enligt 1 § andra
stycket och i de fall som avses i
2 § får Finansinspektionen medge
antingen att konsolidering sker på
det sätt som anges i 7 § eller med
tillämpning av kapitalandelsmeto-
den enligt 7 kap. 24-28 §§ årsredo-
visningslagen (1995:000).
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
7 kap.
Finansinspektionen får medge att
ett dotterföretag eller ett företag
som det finns ägarintresse i enligt
6 kap. 1 § första stycket 2 undantas
Finansinspektionen får medge att
ett dotterföretag eller ett företag
som det finns ägarintresse i enligt
6 kap. 1 § och 2 § första stycket 1
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1995/96:62
undantas vid beräkning enligt
6 kap. 3-5 §§ och utelämnas från
sådan tillsynsredovisning som skall
upprättas enligt 5 § om
vid beräkning enligt 6 kap. 3-5 §§
och utelämnas från sådan tillsyns-
redovisning som skall upprättas en-
ligt 5 § om
1. företaget är beläget i ett land utanför EES där det finns rättsliga hin-
der för överföring av nödvändig information,
2. företaget är av mindre betydelse med hänsyn till syftet med tillsynen,
eller
3. en sammanställning av företagets finansiella ställning skulle vara
olämplig eller vilseledande med hänsyn till syftet med tillsynen.
Om ett dotterföretag som är institut är undantaget från beräkning eller
utelämnat från tillsynsredovisningen enligt första stycket 2 eller 3, skall
moderföretaget till Finansinspektionen lämnade upplysningar som inspek-
tionen behöver för sin tillsyn över institutet.
Ett institut och det företag i en
finansiell företagsgrupp som enligt
6 § skall upprätta den gruppbasera-
de redovisningen skall ha betrygg-
ande system för registrering och
klassificering av kreditrisker, för
övervakning och kontroll av mark-
nadsrisker och stora exponeringar i
verksamheten samt för beräkning
av institutets eller den finansiella
företagsgruppens finansiella posi-
tioner vid varje tidpunkt. Ett in-
stitut och alla företag i en finan-
siell företagsgrupp skall vidare ha
sådana förvaltnings- och redovis-
ningsrutiner som säkerställer en
effektiv kontroll av att bestämmel-
serna om kapitalkrav för kreditris-
ker och marknadsrisker samt stora
exponeringar och gruppbaserad re-
dovisning i denna lag efterlevs.
10 §
Ett institut och det företag i en
finansiell företagsgrupp som enligt
6 § skall upprätta den gruppbasera-
de redovisningen skall ha betrygg-
ande system för
1. registrering och klassificering
av kreditrisker,
2. övervakning och kontroll av
marknadsrisker och stora expone-
ringar samt av ränterisker i hela
verksamheten, samt
3. beräkning av institutets eller
den finansiella företagsgruppens
finansiella positioner vid varje
tidpunkt.
Ett institut och övriga företag i
en finansiell företagsgrupp skall ha
sådana förvaltnings- och redovis-
ningsrutiner som säkerställer en
effektiv kontroll av att bestämmel-
serna i denna lag om kapitalkrav
för kreditrisker och marknads-
risker, stora exponeringar och
gruppbaserad redovisning efterlevs.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996.
10
2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1991:980) om
handel med finansiella instrument
Prop. xxxx/xx:xx
Bilaga x.x
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1991:980) om handel med
finansiella instrument
dels att 4 kap. 2 § skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall föras in en ny paragraf, 4 kap. 2 a §, av
följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
i
Vid tillämpning av 1 § skall följan-
de aktier räknas som förvärvarens
eller överlåtarens egna, nämligen
sådana som ägs av
4 kap.
2 §
Vid tillämpning av 1 § skall följ-
ande aktier likställas med förvärva-
rens eller överlåtarens egna, näm-
ligen sådana som ägs av
1. företag inom samma koncern som förvärvaren eller överlåtaren,
2. den som innehar aktier i bolaget för förvärvarens eller överlåtarens
räkning,
3. den som med förvärvaren eller överlåtaren har träffat skriftlig
överenskommelse att genom samordnat utövande av rösträtten inta en
långsiktig gemensam hållning i fråga om bolagets förvaltning,
4. den för vilkens aktier förvär-
varen eller överlåtaren har fått
eller kommer att få utöva rösträt-
ten,
4. den för vars aktier förvärvaren
eller överlåtaren eller något företag
inom samma koncern som förvärva-
ren eller överlåtaren har fått eller
kommer att få utöva rösträtten,
5. make eller sambo till förvärvaren eller överlåtaren,
6. omyndiga barn som står under förvärvarens eller överlåtarens vård-
nad.
Med koncern avses i denna para-
graf vad som anges i 1 kap. 5 §
aktiebolagslagen (1975:1385).
Med koncern avses i denna para-
graf detsamma som i 1 kap. 5 och
6 §§ aktiebolagslagen (1975:1385).
Vad som där sägs om moderbolag
skall även tillämpas på fysiska
personer och andra juridiska per-
soner än aktiebolag.
2a§
Företag som ingår i en sådan kon-
cern som avses i 2 § andra stycket
är befriat från anmälningsskyldig-
het enligt 1 §, om anmälan görs av
moderföretaget eller, om detta i sin
tur är ett dotterföretag, av dess
eget moderföretag.
‘Senaste lydelse 1994:803.
11
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1995/96:62
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996.
12
En promemoria med förslag om ändringar i lagen (1994:2004) om
kapitaltäckning och stora exponeringar för kreditinstitut och värdepappers-
bolag samt i lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument har
utarbetats inom Finansdepartementet (dnr Fi 95/4015).
Promemorians lagförslag finns i bilaga 1.
Promemorian har remissbehandlats. Yttranden har avgetts av Sveriges
Riksbank, Finansinspektionen, Bokföringsnämnden, Finansbolagens Före-
ning, Föreningen Auktoriserade Revisorer (FAR), Näringslivets Börskom-
mitté, OM Stockholm Aktiebolag, Stockholms Fondbörs Aktiebolag,
Svenska Bankföreningen, Svenska Fondhandlareföreningen, Sveriges
Aktiesparares Riksförbund, Sveriges Finansanalytikers Förening och
Sveriges Industriförbund. Näringslivets Börskommitté och Sveriges
Industriförbund har avgett gemensamt yttrande.
Remissyttrandena finns tillgängliga i Finansdepartementet (dnr Fi
95/4015).
Lagrådet
Regeringen beslutade den 21 september 1995 att inhämta Lagrådets
yttrande över de lagförslag som finns i bilaga 2.
Lagrådet har den 2 oktober 1995 lämnat lagförslagen utan erinran.
Lagrådets yttrande finns i bilaga 3.
Prop. 1995/96:62
13
Regeringens förslag: Kreditinstitut (dvs. banker, kreditmarknads-
bolag och Svenska skeppshypotekskassan) och värdepappersbolag får,
efter medgivande från Finansinspektionen, använda andra metoder än
de som anges i lagen (1994:2004) om kapitaltäckning och stora expo-
neringar för kreditinstitut och värdepappersbolag, för att dagligen
beräkna kapitalkravet för positionsrisker och valutakursrisker.
Promemorians förslag: överensstämmer i huvudsak med regeringens
förslag.
Remissinstanserna: De remissinstanser som yttrat sig i denna del till-
styrker förslaget. Finansinspektionen anser att den föreslagna lagbe-
stämmelsen inte bör förenas med någon föreskriftsrätt för regeringen eller
Finansinspektionen. Inspektionen menar att det i prövningen av om med-
givande för ett institut att använda egna modeller skall lämnas slutligen
ingår att ta ställning till vilka krav som skall vara uppfyllda. Inspektionen
framför att andra krav och regler än dem som anges i Baselförslaget kan
komma att gälla för värdepappersbolag. Det är därför enligt inspektionen
angeläget att värdepappersbolagens möjligheter i detta avseende blir
konkurrensneutrala i förhållande till andra värdepappersbolag främst inom
EES. Svenska Bankföreningen tillstyrker förslaget men framhåller att
tillämpning av egna modeller inte bör leda till högre kapitalkrav än vad
som anges i EG-direktivet om kapitalkrav för värdepappersföretag och
kreditinstitut (93/6/EEG; det s.k. kapitalkravsdirektivet). Detta kan enligt
Bankföreningen medföra att utvecklingen och användandet av egna
modeller motverkas. Svenska Fondhandlareföreningen anser att det inte
finns anledning att införa Baselkommitténs förslag på krav för tillämpning
av egna modeller tidigare än den tidpunkt kommittén själv föreslår, dvs.
vid utgången av år 1997, eller innan dessa krav kommit till uttryck i
kapitalkravsdirektivet. Fondhandlareföreningen hävdar vidare att de
kvantitativa kriterierna för tillämpning av egna modeller är alltför
långtgående och efterlyser större flexibilitet.
Bakgrund:
EG:s direktiv om kapitalkrav för värdepappersföretag och kreditinstitut
Genom direktivet om kapitalkrav för värdepappersföretag och kredit-
institut utvidgas EG:s kapitaltäckningsregler till att omfatta även s.k.
marknadsrisker. De sedan tidigare gällande reglerna, nämligen direktivet
om kapitaltäckningsgrad för kreditinstitut (89/647/EEG), omfattar bara
kreditrisker. Genom kapitalkravsdirektivet görs de regler om kapitaltäck-
14
ning för kreditrisker som finns i direktivet om kapitaltäckningsgrad Prop. 1995/96:62
tillämpliga på de flesta värdepappersföretag. Detta innebär att reglerna om
kapitaltäckning för såväl kreditrisker som marknadsrisker blir enhetliga
för värdepappersföretag och kreditinstitut.
Iprop. 1994/95:50 Nyakapitaltäckningsreglerm.m. (s. 159-203) lämnas
en detaljerad redogörelse för kapitalkravsdirektivets regler om kapitaltäck-
ning för marknadsrisker. Den redogörelse för direktivet som följer nedan
är kortfattad och inriktad på de typer av marknadsrisker som här är av
särskilt intresse, nämligen positionsrisker och valutakursrisker.
Enligt kapitalkravsdirektivet skall värdepappersföretag och kreditinstitut
ha en kapitalbas som vid vaije tidpunkt täcker bl.a. marknadsrisker i han-
delslagret och valutakursrisker i hela verksamheten. Syftet med kapital-
kravet är att säkerställa att de angivna instituten - dvs. värdepappers-
företag och kreditinstitut - har tillräckligt med kapital för att täcka
förluster som kan uppstå till följd av kursförändringar på de finansiella
marknaderna. Med marknadsrisker avses väsentligen positions- och valuta-
kursrisker. Handelslagret utgörs huvudsakligen av finansiella instrument
som instituten innehar på kort sikt för att göra en vinst eller för att
skydda andra positioner i handelslagret.
Direktivet kräver att instituten har system som vid varje tidpunkt kan
beräkna de finansiella positionerna med rimlig noggrannhet. Instituten
skall vidare ha styrmedel samt förvaltnings- och redovisningsförfaranden
som möjliggör kontroll av att de vid varje tidpunkt uppfyller kapitaltäck-
ningskraven.
Instituten skall ha en kapitalbas som täcker de positionsrisker i räntean-
knutna finansiella instrument (ränterisker) som ingår i deras handelslager.
Ränteriskerna delas upp i två beståndsdelar, dels en specifik risk som ut-
görs av risker hänförliga till den emittent som gett ut de finansiella instru-
menten, dels en generell risk som utgörs av risken för att det sker
prisförändringar på räntemarknaden.
Enligt direktivet baserar sig beräkningen av kapitalkravet för den
specifika risken på två faktorer, emittentens kreditvärdighet och den
återstående löptiden för instrumenten. Vid beräkningen av kapitalkravet
för den generella risken medger direktivet att antingen en löptidsbaserad
metod eller, efter behörig myndighets medgivande, en durationsbaserad
metod används. Den löptidsbaserade metoden bygger på att alla positioner
viktas med utgångspunkt i instrumentets återstående löptid och räntesats.
Ju längre instrumentets återstående löptid är desto större är dess vikttal.
Ett stort vikttal innebär högre krav på kapitaltäckning. Den durations-
baserade metoden syftar till att mäta instrumentets priskänslighet för
ränteförändringar. Man utgår från marknadsvärdet på varje instrument och
därefter beräknas dess avkastning fram till förfallodagen med ledning av
gällande marknadspriser på avistamarknaden.
Enligt kapitalkravsdirektivet skall institutens kapitalbas också täcka
positionsrisker för aktier och aktieanknutna finansiella instrument
(aktiekursrisker) som ingår i deras handelslager. Även aktiekursriskema
består av två komponenter, den specifika risken och den generella risken.
15
Kapitalkravet för den specifika risken syftar till att täcka de förluster som
kan uppstå på grund av att kursen på en enskild aktie ändras till följd av
faktorer som är relaterade till det bolag som gett ut aktien. Kapitalkravet
för den specifika risken skall motsvara 4 % av institutets bruttoposition.
Kravet får sättas ned (till 2 %) om institutets aktieportfölj uppfyller
särskilda krav i fråga om säkerhet, likviditet och riskspridning. Kapital-
kravet för den generella risken syftar till att täcka förluster som kan upp-
stå till följd av att prisnivån på aktiemarknaden ändras. Kapitalkravet för
den generella risken skall motsvara 8 % av institutets nettoposition.
Institutens kapitalbas skall vidare täcka valutakursrisker som de är ut-
satta för i hela sin verksamhet. Direktivet föreskriver att kapitalkravet för
valutakursrisker som huvudregel skall motsvara 8 % av den totala netto-
position som överstiger 2 % av institutets kapitalbas. Medlemsländerna
ges möjlighet att ställa lägre kapitalkrav för bl.a. valutor som samvarierar
i högre utsträckning än andra och som därmed kan vara mindre riskfyllda.
I direktivet ges en alternativ möjlighet att tillåta instituten att tillämpa
en mer riskrelaterad beräkningsmetod vid beräkning av kapitalkravet för
valutakursrisker. Metoden innebär att effekterna av valutakursrisker för
en viss portfölj simuleras med hjälp av tidigare dataserier. Genom
simuleringen uppskattas de risker som aktuella valutapositioner medför på
grundval av observerade mönster för hur valutakursen varierar.
Prop. 1995/96:62
Kapitaltäckningslagen
I lagen (1994:2004) om kapitaltäckning och stora exponeringar för kredit-
institut och värdepappersbolag (kapitaltäckningslagen) har förts in kapital-
kravsdirektivets bestämmelser om kapitalkrav för marknadsrisker, där-
ibland positionsrisker och valutakursrisker. De delar av lagen som behand-
lar dessa kapitalkrav träder i kraft den 1 januari 1996.
De bestämmelser i kapitaltäckningslagen som behandlar kapitalkravet
för marknadsrisker finns i 4 kap. Lagbestämmelserna anger på en generell
nivå hur kapitalkravet för de olika typerna av marknadsrisker skall be-
räknas. De i lagen allmänt hållna bestämmelserna kompletteras av mer
detaljerade regler i Finansinspektionens föreskrifter och allmänna råd om
beräkning av kapitalbas och kapitalkrav för marknadsrisker (FFFS
1995:41).
14 kap. 2 § finns bestämmelser om beräkning av kapitalkravet för posi-
tionsrisker i ränteanknutna finansiella instrument som ingår i handels-
lagret. Enligt dessa skall antingen en löptidsbaserad eller en durations-
baserad metod tillämpas vid beräkningen av den generella risken.
Kapitalkravet för positionsrisker i aktier och aktierelaterade finansiella
instrument som ingår i handelslagret regleras i 4 kap. 3 §. Bestämmelsen
ger möjligheter att sätta ned kapitalkravet för den specifika risken om
positionerna i aktier och aktierelaterade instrument uppfyller särskilda
krav i fråga om säkerhet, likviditet och riskspridning.
För positionsrisker som uppstår vid garantigivning av emissioner får
16
enligt 4 kap. 4 § nettopositionema beräknas enligt en särskild metod i Prop. 1995/96:62
stället för de metoder som normalt gäller vid beräkning av positionerna
för ränte- och aktiekursrisker.
För beräkning av kapitalkravet för valutakursrisker anges i 4 kap. 8 §
två principer; en standardiserad metod och en simuleringsmetod. Enligt
paragrafen krävs Finansinspektionens medgivande för att få tillämpa simu-
leringsmetoden.
Baselkommitténs förslag om kapitalkrav för marknadsrisker
Baselkommittén för banktillsyn är ett samarbetsorgan på bankområdet för
centralbanker och andra tillsynsmyndigheter från GlO-ländema. Kom-
mittén har under våren 1995 remitterat ett reviderat förslag om kapital-
täckningsregler för marknadsrisker för internationellt verksamma banker.
Baselkommittén har tidigare antagit regler om kapitaltäckning för kredit-
risker. I det reviderade förslaget om kapitalkrav för marknadsrisker har
kommittén beaktat önskemål från bankerna om att få tillämpa egna model-
ler vid beräkningen av kapitalkravet. Enligt förslaget tillåts bankerna att
- som ett alternativ till de standardiserade modellerna - använda mer
sofistikerade riskvärderingar (value at risk models) vid beräkning av kapi-
talkravet för marknadsrisker.
Beräkningen av riskerna för värdeförändringar i en banks positioner
enligt egna riskvärderingsmodeller skall vara baserad på bankens
statistiska analyser av de olika risker som föreligger vid handel med
ränteanknutna instrument, aktier och valutor. I riskvärderingsmodellema
uppskattas de risker som är förknippade med bankens aktuella positioner
på grundval av tidigare observerade kursförändringar.
För att en bank skall få tillämpa egna riskvärderingsmodeller krävs,
enligt förslaget, ett uttryckligt medgivande från tillsynsmyndigheten. För
att kunna lämna ett sådant medgivande skall tillsynsmyndigheten bl.a. ha
försäkrat sig om att det i banken finns tillräckligt med kompetens för han-
tering av riskvärderingsmodeller och intern riskkontroll. Tillsynsmyndig-
heten kan även kräva av banken att den under en inkörningsperiod testat
modellerna innan dessa används för beräkningen av kapitalkravet. Utöver
detta skall banken uppfylla ett antal kvantitativa och kvalitativa kriterier
vad gäller de egna riskvärderingsmodellema. I förslaget preciseras dessa
kriterier.
De kvalitativa kriterierna för riskvärderingsmodellema innebär i korthet
att banken måste ha en oberoende enhet (division) - avskild från de en-
heter som sköter värdepappershandeln - som skall vara ansvarig för
konstruktionen och införandet av riskvärderingsmodellema. Enheten skall
försäkra sig om att modellerna är en integrerad del av bankens dagliga
hantering av riskerna i dess positioner, dvs. att det sker en daglig av-
stämning mellan värdeförändringar som modellerna anger och det faktiska
utfallet. Enhetens arbete skall rapporteras direkt till ansvariga inom
bankens ledning så att beslut om minskning av exponering vid behov kan
2 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 62
17
tas snabbt. Riskvärderingsmodellema skall användas i kombination med Prop. 1995/96:62
handels- och positionslimiter som beslutats av ledningen. Banken skall ha
interna rutiner och kontroll för begränsning av riskexponering. Riskvär-
deringsmodellema skall dokumenteras i handböcker samt vara lätt till-
gängliga för handlama och de ansvariga inom banken. En översyn av
riskvärderingsmodellema och bankens faktiska positioner skall göras
regelbundet av revisorerna.
De kvantitativa kriterierna för tillämpning av riskvärderingsmodellema
kan sammanfattas enligt följande
- beräkningen av möjlig förändring i positionernas värde enligt riskvär-
deringsmodellema skall ske dagligen,
- beräkningsperioden för innehav av positionerna skall motsvara minst
10 bankdagar och perioden för de historiska observationerna av ränte- och
prisförändringar får inte understiga ett år, samt
- beräkningens tillförlitlighet skall motsvara ett ensidigt konfidensinter-
vall på 99 %, vilket innebär att det på basis av historiska data får finnas
högst 1 % risk för att den faktiska värdeförändringen i bankens positioner
är större än den som modellen indikerar.
De värden som riskvärderingsmodellema genererar för resp, riskkategori
skall läggas samman genom enkel summering.
Om de kvantitativa och kvalitativa villkoren är uppfyllda får tillsyns-
myndigheten ge en bank tillåtelse att använda egna riskvärderingsmodeller
vid beräkning av kapitalkravet för marknadsrisker. Enligt förslaget skall
tillsynsmyndigheten fordra att kapitalkravet motsvarar minst det högre
beloppet av
-den föregående dagens beräkningsvärde enligt riskvärderingsmodellen,
eller
- det genomsnittliga riskvärderingsvärdet för de föregående 60 bank-
dagarna multiplicerat med en faktor som motsvarar minst 3.
I förslaget sägs att tillsynsmyndigheterna skall kräva att en högre
multipliceringsfaktor än 3 tillämpas för banker som använder sig av
mindre träffsäkra riskvärderingsmodeller. Bankerna ges enligt förslaget
även en möjlighet att beräkna kapitalkravet enligt en kombination av de
standardiserade metoderna, vilka i huvudsak överensstämmer med
kapitalkravsdirektivets metoder, och riskvärderingsmodellema. I kommit-
téns förslag föreskrivs också att ett separat krav för den specifika risken
i positionerna (ränte- och aktiekursrisker) skall ställas i de fall där denna
risk inte ingår i bankens riskvärderingsmodeller. Kapitalkravet för den
specifika risken får inte understiga hälften av det belopp som erhålls vid
beräkning av kravet för den specifika risken enligt de standardiserade
metoderna.
De föreslagna nya Baselreglema om kapitaltäckning för marknadsrisker
avses bli antagna i slutet av år 1995. De skall vara införda i medlems-
ländernas nationella bestämmelser senast vid utgången av år 1997.
18
Förslag till övergångslösning
Prop. 1995/96:62
Mot bakgrund av att en anpassning av bestämmelserna i kapitalkravs-
direktivet till Baselförslagets regler om tillämpning av egna modeller vid
beräkningen av kapitalkravet för marknadsrisker inte kan genomföras
redan till den 1 januari 1996, då direktivet skall vara införlivat med
medlemsländernas nationella lagstiftning, har bl.a. i EG:s Rådgivande
bankkommitté förts diskussioner om en övergångslösning som skulle göra
det möjligt att använda egna modeller innan direktivet har ändrats. Genom
ett sådant arrangemang skulle bl.a. de institut som redan har utvecklat
sofistikerade egna modeller för beräkning av marknadsrisker kunna
använda sig av dessa. Instituten skulle därmed undgå att drabbas av stora
kostnader för att bygga upp nya system, anpassade till de beräknings-
modeller som kapitalkravsdirektivet anvisar.
Ett förslag till en övergångslösning har under våren 1995 lagts fram av
Nederländerna. Enligt förslaget skall kreditinstitut och värdepappers-
företag kunna dagligen beräkna kapitalkraven med hjälp av egna risk-
värderingsmodeller i stället för att vid varje tidpunkt beräkna kraven
enligt de metoder som direktivet anvisar. Beräkning av kapitalkravet med
tillämpning av de i kapitalkravsdirektivet anvisade metoderna skall göras
återkommande för att få fram riktmärkesvärden (benchmark require-
ments). De tidpunkter vid vilka riktmärkesvärdena skall räknas fram skall
bestämmas av tillsynsmyndigheterna. Tidpunkterna skall väljas slumpmäs-
sigt i efterhand. Instituten skall således göra en retroaktiv beräkning av
kapitalkravet för positionerna i handelslagret med tillämpning av kapital-
kravsdirektivets regler. Riktmärkesvärdet skall användas för att löpande
spegla riskerna i institutets handelslager i förhållande till de egna model-
lerna, som tillämpas dagligen. Det skall krävas att institutet varje dag har
tillräckligt kapital för att uppfylla det högsta av följande krav:
1. riktvärdet beräknat enligt kapitalkravsdirektivets standardmetoder,
2. riktvärdet enligt punkten 1 justerat med hänsyn till den förändring i
kapitalkravet som tillämpningen av de egna modellerna gett från rikt-
värdestidpunkten till aktuell dag, och
3. tre gånger kapitalkravet beräknat enligt de egna modellerna.
Under hänvisning till innehållet i det ovan beskrivna förslaget har ord-
föranden i Rådgivande bankkommittén begärt ett uttalande från EG-
kommissionen i frågan om det är förenligt med kapitalkravsdirektivet att
låta kreditinstitut och värdepappersföretag - på sätt som anges i de före-
slagna Baselreglema - använda egna riskvärderingsmodeller vid beräk-
ningen av kapitalkraven för marknadsrisker, närmare bestämt positions-
och valutakursriskema.
Kommissionen har i ett brev den 25 april 1995 under åberopande av ett
utlåtande från kommissionens rättsenhet uttalat att det överlämnas åt
medlemsländernas tillsynsmyndigheter att efter prövning tillåta institut att
använda andra metoder eller modeller än de som anvisas i kapitalkravs-
direktivet för att beräkna kapitalkraven för positions- och valutakursrisker.
En sådan tolkning stöds enligt utlåtandet från kommissionens rättsenhet
19
av innehållet i artikel 4.5 i kapitalkravsdirektivet. Enligt den artikeln skall Prop. 1995/96:62
instituten ha system som gör det möjligt för dem att vid varje tidpunkt
med rimlig exakthet beräkna sina finansiella positioner. Denna be-
stämmelse anger enligt utlåtandet klart att det kan finnas andra system
som på ett korrekt sätt kan beräkna de relevanta riskerna. En förutsättning
är emellertid att ett instituts kapitalbas alltid motsvarar eller överstiger
kapitalkraven beräknade enligt de i bilagorna I och III till kapitalkravs-
direktivet föreskrivna metoderna. Detta innebär enligt kommissionens
rättsenhet att tillsynsmyndigheten i varje enskilt fall måste bedöma den
alternativa modellen och vara övertygad om att institutet med tillämpning
av en sådan modell fortlöpande kan uppfylla kapitalkraven som om dessa
vore beräknade enligt de i direktivet föreskrivna metoderna. I utlåtandet
sägs vidare att tillsynsmyndigheten - för att försäkra sig om att kapital-
kraven enligt bilagorna I och III till kapitalkravsdirektivet fortlöpande
uppfylls - skall kräva att instituten vid åtminstone två, slumpvis i
efterhand valda, rapporteringstillfällen per år beräknar kapitalkraven i
enlighet med de metoder som anges i dessa bilagor. Kommissionen
understryker i sitt brev att det förslag som lagts fram i Rådgivande
bankkommittén är en temporär lösning intill dess kapitalkravsdirektivet
ändrats i enlighet med Baselförslaget.
Skälen för regeringens förslag: Syftet med kravet på kapitaltäckning
för positions- och valutakursrisker är att säkerställa att instituten har
tillräckligt med kapital för att täcka förluster som kan uppstå till följd av
ränte-, aktie- och valutakursförändringar. Instituten skall ha system som
gör det möjligt att vid varje tidpunkt med rimlig exakthet beräkna och
rapportera kapitalkravet.
Huvudprincipen för de metoder som anges i kapitaltäckningslagen för
beräkning av kapitalkravet för positionsrisker i ränteanknutna finansiella
instrument och aktier är att kapitalkravet beräknas i två steg. Först be-
räknas ett kapitalkrav för den specifika risken och sedan ett krav för den
generella risken för positionerna i handelslagret. Det totala kapitalkravet
för positionsrisker i handelslagret blir summan av kapitalkraven för dessa
positioner. Också vid beräkningen av kapitalkravet för valutakursrisker
tillämpas enligt huvudregeln en tvåstegsmetod.
Fördelarna med de standardiserade metoderna är att nivåerna på kapital-
kravet och beräkningen av det blir enhetliga för instituten. Standardise-
ringen gör det också lättare att bedöma och jämföra kapitaltäckningen hos
de finansiella instituten. Dessutom underlättas tillsynsmyndigheternas
övervakning och kontroll av att bestämmelserna efterlevs. De standardise-
rade metoderna är emellertid förknippade med en del svagheter. Vid
beräkningen av kapitalkravet för den generella risken tas t.ex. inte
tillräcklig hänsyn till samvariationer mellan olika slag av instrument som
kan ingå i ett instituts handelslager; samvariationer innebär att po-
sitionsriskema under vissa förutsättningar blir lägre för en väl diversifie-
rad portfölj. I de standardiserade beräkningsmetoderna ingår vissa faktorer
som är förhållandevis statiska, eftersom de inte kontinuerligt återspeglar
plötsliga prisförändringar på ränte-, aktie- och valutamarknaderna. Vidare
20
ger dessa metoder inte några incitament för instituten att utveckla mer Prop. 1995/96:62
sofistikerade modeller som bättre avspeglar de faktiska marknadsriskerna
i deras positioner.
Enligt den övergångslösning som förespråkas av EG:s Rådgivande
bankkommitté och som har sitt ursprung i Baselkommitténs förslag skall
instituten av tillsynsmyndigheterna kunna tillåtas att - som ett alternativ
till de standardiserade modellerna - använda egna riskvärderingsmodeller
vid beräkning av kapitalkrav för marknadsrisker.
Jämfört med de standardiserade metoderna har riskvärderingsmodellema
vissa fördelar. Institutens exponering för marknadsrisker återspeglas med
en högre noggrannhet eftersom det i riskvärderingsmodellema kan tas
hänsyn till samvariationer mellan olika slag av finansiella instrument som
ingår i handelslagret. Enligt dessa modeller beräknas nämligen kapital-
kravet för de positionsrisker som ingår i institutets handelslager i sin
helhet, i stället för att beräknas separat för varje enskilt slag av in-
strument. Detta innebär, eftersom beräkningen sker gemensamt för alla
instrumenttyper, att det ges utrymme för en verklig utjämning av riskerna.
Detta kan öka incitamentet för instituten att tillämpa en mer riskdiversifie-
rad placeringspolicy. Enligt riskvärderingsmodellema kommer kapitalkra-
vet att minst vara i nivå med den totala risken. Handeln med finansiella
instrument kan därmed bli mer kostnadseffektiv. Samtidigt innebär en
tillämpning av riskvärderingsmodeller ökade incitament för instituten att
förbättra den interna riskhanteringen och kontrollen.
Baselkommitténs arbete med kapitaltäckningsregler för marknadsrisker
har bedrivits under lång tid. Bedömningen är att arbetet nu befinner sig
i sitt slutskede. Ett förslag har remitterats internationellt över sommaren
1995. Avsikten är att de nya reglerna skall kunna antas mot slutet av år
1995. Reglerna avses vara införda i nationella bestämmelser senast vid
utgången av år 1997.
De diskussioner som förts inom EG:s Rådgivande bankkommitté och
EG-kommissionens besked till kommittén visar att det får anses förenligt
med kapitalkravsdirektivet att tillåta instituten att vid de dagliga
beräkningarna av kapitalkravet tillämpa egna riskvärderingsmodeller. Ett
sådant tillvägagångssätt får emellertid ses som en övergångslösning i
avvaktan på en revidering av direktivet med utgångspunkt i de kommande
nya Baselreglema.
Regeringen gör den bedömningen att flera av de övriga EU-ländema
kommer att tillämpa den beskrivna övergångslösningen och därmed ge
sina institut möjlighet att använda sig av egna modeller vid beräkningen
av kapitalkravet för marknadsrisker. Av konkurrensskäl är det viktigt att
också svenska kreditinstitut och värdepappersbolag som besitter de resur-
ser som krävs för utveckling av egna riskvärderingsmodeller kan erbjudas
möjligheten att använda sådana modeller. Ett annat viktigt skäl för att
tillåta de svenska instituten att använda riskvärderingsmodeller under
övergångsperioden är att dessa modeller bättre än standardmetoderna av-
speglar de marknadsrisker som instituten är exponerade för i sin dagliga
verksamhet. Ett användande av riskvärderingsmodeller skulle därmed
21
främja en bättre riskhantering inom instituten.
Kapitaltäckningslagen i sin nuvarande lydelse medger inte att egna
modeller tillämpas. Kapitaltäckningslagen bör därför kompletteras med en
bestämmelse som gör det möjligt för svenska kreditinstitut och värde-
pappersbolag att, efter Finansinspektionens medgivande, dagligen fä be-
räkna kapitalkraven för positionsrisker i handelslagret och valutakursrisker
i hela verksamheten med tillämpning av egna riskvärderingsmodeller i
stället för att vid varje tidpunkt beräkna kraven enligt de metoder som nu
anges i lagen.
Finansinspektionen bör i varje enskilt fall pröva och bedöma om de av
instituten föreslagna egna beräkningsmodellerna kan anses vara tillräckliga
för att möta de kapitalkrav som kapitalkravsdirektivet uppställer.
En förutsättning för inspektionens medgivande i ett enskilt fall bör vara
att den alternativa metod som institutet tillämpar uppfyller särskilda kvan-
titativa och kvalitativa kriterier. Till grund för utformningen av dessa kri-
terier bör läggas Baselkommitténs förslag till regler avseende använd-
ningen av egna modeller för värdering av marknadsrisker. Innan dessa
nya regler har antagits kan det av kommittén remitterade förslaget - jämte
remissynpunkter som framförts på detta - tjäna som vägledning vid be-
stämmandet av kriterierna.
Den lagtekniska lösningen för att möjliggöra för svenska kreditinstitut
och värdepappersbolag att använda sig av egna beräkningsmetoder bör
vara följande. I kapitaltäckningslagen tas in en bestämmelse som anger att
Finansinspektionen får medge att andra beräkningsmetoder för beräk-
ningen av kapitalkravet för positionsrisker i handelslagret och valutakurs-
risker i hela verksamheten än dem som anvisas i 4 kap. 2-4 §§ resp. 8 §
får användas. De närmare krav som behöver anges för användningen av
egna beräkningsmetoder bör föreskrivas av regeringen eller, efter
vidaredelegation, Finansinspektionen.
Finansinspektionen har invänt att den i samband med att medgivande
lämnas ett institut att använda egna modeller även bör få pröva vilka krav
som skall vara uppfyllda för att den egna modellen skall få användas,
utan att dessa krav bestämts på förhand i föreskrifter. Enligt regeringens
uppfattning är det emellertid angeläget att samtliga institut behandlas lika
vid en prövning av förevarande slag. En förutsättning härför är att de
grundläggande krav som bör vara uppfyllda för att få Finansinspektionens
medgivande i det särskilda fallet, finns behandlade och redovisade i
föreskrifter. Det ligger dock i sakens natur - eftersom riskvärderingsmo-
deller kan konstrueras på olika sätt - att den prövning Finansinspektionen
skall göra måste innehålla sådana bedömningar som inte på ett ut-
tömmande sätt kan tydliggöras i föreskrifter.
Av ett företag som fått inspektionens medgivande att tillämpa egna be-
räkningsmodeller for positionsrisker i handelslagret och valutakursrisker
i hela verksamheten bör krävas att det dagligen uppfyller visst kapital-
krav. Ett sådant krav kan utformas med ledning av den schablon som an-
ges i det tidigare beskrivna nederländska förslaget om tillämpning av egna
modeller. Enligt denna schablon skall institutet dagligen uppfylla det
Prop. 1995/96:62
22
högsta kapitalkravet av följande alternativ: Prop. 1995/96:62
1. riktvärdet beräknat enligt kapitalkravsdirektivets standardmetoder,
2. riktvärdet enligt punkten 1 justerat med hänsyn till den förändring i
kapitalkravet som tillämpningen av de egna modellerna gett från rikt-
värdestidpunkten till aktuell dag, och
3. tre gånger kapitalkravet beräknat enligt de egna modellerna.
Vid den närmare utformningen av det dagliga kapitalkravet bör finnas
frihet att i de ämnade föreskrifterna göra motiverade justeringar i den
nämnda schablonen. Det grundläggande schablonmåttet bör därvid vara
enhetligt för samtliga institut som tillämpar egna modeller.
Några remissinstanser har haft synpunkter på den närmare utformningen
av de krav som bör ställas på institutens riskvärderingsmodeller och
utformningen av det dagliga kapitalkravet vid användning av sådana
modeller. Härvid har bl.a. framhållits att en tillämpning av egna risk-
värderingsmodeller inte bör få resultera i ett strängare kapitalkrav än vad
som följer av kapitaltäckningslagens nuvarande bestämmelser, om institu-
ten skall uppmuntras att använda sofistikerade riskvärderingsmodeller.
Dessa synpunkter tar inte sikte på de föreslagna nya bestämmelserna i
kapitaltäckningslagen utan på innehållet i de föreskrifter som avses kom-
plettera lagen. Vid utformningen av föreskrifterna får, mot bakgrund av
vad som tidigare sagts beträffande BaselfÖrslagets roll, övervägas om syn-
punkterna kan beaktas.
Finansinspektionen har i sitt remissvar anfört att för värdepappersbolag
kan andra krav än dem som anges i BaselfÖrslaget komma att gälla för
beräkning av kapitalkravet för de aktuella riskerna. Inspektionen pekar på
att värdepappersbolagens möjligheter att använda andra modeller för be-
räkning av kapitalkravet och rapporteringsfrekvensen för sådana beräk-
ningar är beroende av reglerna i kapitalkravsdirektivet. Inspektionen
menar att det är angeläget att värdepappersbolagens möjligheter i detta av-
seende blir konkurrensneutrala i förhållande till andra värdepappersbolag,
främst inom EES. Nuvarande svenska bestämmelser om kapitaltäckning
för kreditrisker är, liksom de bestämmelser om kapitaltäckning for
marknadsrisker som träder i kraft den 1 januari 1996, enhetliga för samt-
liga institut, såväl kreditinstitut som värdepappersbolag. Regeringen anser
att det för närvarande inte finns skäl att ändra på detta grundläggande
synsätt som också präglar EG-direktivet om kapitalkrav. De nu föreslagna
bestämmelserna skall ses som en övergångslösning och frågan om en
eventuell framtida åtskillnad i behandlingen av kreditinstitut och
värdepappersbolag kan, beroende på utfallet av det internationella arbete-
tet, komma att tas upp i ett senare sammanhang.
De föreslagna bestämmelserna kan medföra ökade informationskrav för
de institut som erhåller inspektionens tillstånd att använda egna riskvärde-
ringsmodeller. I den mån behov föreligger av att meddela föreskrifter om
en sådan skyldighet får den föreskriftsrätt, som redan finns för Finansin-
spektionen i fråga om vilka upplysningar som inspektionen har rätt att
kräva om bl.a. institutens verksamhet, anses vara tillräcklig för att ge in-
spektionen rätt att även reglera detta tillkommande informationskrav. In-
23
spektionen ges därvid möjlighet att begära den information som är nöd- Prop. 1995/96:62
vändig för att utöva tillsyn och kontroll över att riskvärderingsmodellema
uppfyller de ställda kraven samt att beräkningarna är tillförlitliga.
24
Regeringens förslag: Möjligheten enligt 2 kap. 4 § kapitaltäcknings-
lagen att, med Finansinspektionens medgivande, beräkna kapitalkra-
vet för marknadsrisker enbart enligt de kapitaltäckningsregler som
gäller för kreditrisker skall inte omfatta valutakursrisker.
Promemorians förslag: överensstämmer med regeringens förslag.
Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller lämnar det utan erinran.
Skälen för regeringens förslag: Enligt artikel 4.6 i kapitalkravsdirekti-
vet får behörig myndighet medge kreditinstitut och värdepappersföretag
som har en låg omsättning i handelslagret att beräkna kapitalkravet för
sådan verksamhet som hänför sig till handelslagret i enlighet med
direktivet om kapitaltäckningsgrad för kreditinstitut (89/647/EEG), dvs.
enligt reglerna om kapitaltäckning för kreditrisker, i stället för att göra det
enligt bilagorna I och II till kapitalkravsdirektivet. I dessa bilagor
behandlas kapitalkravet för positionsrisker resp, för avvecklings- och mot-
partsrisker samt s.k. andra risker.
Bestämmelsen i 2 kap. 4 § kapitaltäckningslagen upptar de undantags-
möjligheter från reglerna om kapitaltäckning för marknadsrisker som
direktivet erbjuder institut med låg omsättning i handelslagret för be-
räkning av kapitalkravet för dessa risker. I paragrafen anges att denna
möjlighet avser beräkning av kapitalkravet för positionsrisker, av-
vecklings- och motpartsrisker, s.k. andra risker samt valutakursrisker i
institutets handelslager. Bestämmelsen träder i kraft den 1 januari 1996.
Det har uppmärksammats att den nämnda undantagsbestämmelsen i
kapitaltäckningslagen - i förhållande till regeln i artikel 4.6 i kapital-
kravsdirektivet - getts ett något för vitt tillämpningsområde. Direktivets
regel medger nämligen inte att kapitalkravet för valutakursrisker får
beräknas enligt de regler som gäller i fråga om kreditrisker. Detta framgår
av att artikel 4.6 inte innehåller någon hänvisning till det avsnitt i
direktivet som behandlar valutakursrisker (bilaga III). Av ingressen till
direktivet framgår också att kapitaltäckningen för valutakursrisker alltid
skall beräknas enligt kapitalkravsdirektivets regler.
Bestämmelsen i 2 kap. 4 § kapitaltäckningslagen bör med hänsyn härtill
justeras så att den, i likhet med kapitalkravsdirektivet, inte omfattar
valutakursrisker. Kapitalkravet för sådana risker skall således beräknas
enligt bestämmelserna i 4 kap. 8 §, vilka bygger på de regler som finns
i bilaga III till kapitalkravsdirektivet.
25
Prop. 1995/96:62
Regeringens förslag: Bestämmelsen i 2 kap. 7 § kapitaltäcknings-
lagen om avräkning från kapitalbasen av aktiekapital eller andra
tillskott som ett institut (dvs. kreditinstitut och värdepappersbolag)
gjort till försäkringsföretag eller företag som driver något slag av
finansiell verksamhet skärps. Avräkning från kapitalbasen av sådana
tillskott skall göras om institutets ägarandel i ett annat företag
överstiger 5 % av kapitalet i det mottagande företaget. Uppgår
ägarandelen till högst 5 % skall avräkning göras för tillskott om
dessa överstiger 5 % av det egna kapitalet eller de egna fondema i
det mottagande företaget eller det sammanlagda bokförda värdet av
tillskotten överstiger 10 % av summan av det primära och det
supplementära kapitalet hos det tillskjutande institutet.
Promemorians förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens
förslag. Den lagtekniska lösningen är dock delvis en annan i promemorie-
förslaget.
Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser berör inte förslaget i
denna del. Finansinspektionen anser att den föreslagna lydelsen av be-
stämmelsen inte innebär en anpassning fullt ut till reglerna i punkterna 12
och 13 i artikel 2.1 i direktivet om kapitalbasen i kreditinstitut
(89/299/EEG). Enligt inspektionen skall reglerna i punkt 12 i direktivet
tolkas så att avräkning från kapitalbasen av tillskott i finansiella företag
alltid skall göras i de fall ett institut har en ägarandel i ett annat företag
som motsvarar mer än 10 % av det mottagande företagets aktiekapital.
Reglerna i punkt 13 innebär enligt inspektionen att i de fall institutets
ägarandel motsvarar 10 % eller mindre av det mottagande företagets
aktiekapital skall avräkning alltid göras om de sammanlagda tillskotten i
företag, i vilka ägarandelen uppgår till högst nämnda procentsats,
överstiger 10 % av summan av institutets primära och supplementära
kapital. Inspektionen föreslår att avräkning, utöver vad som föreskrivs i
kapitalbasdirektivet, skall göras i de fall ett institut har en mindre
ägarandel än 5 % eller inte har någon ägarandel alls i det mottagande
företaget men har gjort tillskott som överstiger 5 % av det egna kapitalet
eller de egna fondema i det mottagande företaget. Slutligen anser
inspektionen att storleken av ett instituts andel av röstetalet i förhållande
till det totala röstetalet i det företag som mottar tillskott, i frågor om
avräkning, bör jämställas med storleken av institutets ägarandel av
aktiekapitalet. Svenska Bankföreningen anser att den hittillsvarande
utformningen av lagtexten står i bättre överensstämmelse med artikel 2 i
kapitalbasdirektivet. Bankföreningen framhåller dock att gränsen för
undantag från avräkning i det enskilda fallet, enligt direktivet, endast skall
relateras till ägarandel och att lagtexten därför bör ändras i detta
avseende. Vidare ifrågasätter föreningen varför gränsen för inträde av
26
avräkningsskyldigheten skall vara 5 % av det mottagande företagets Prop. 1995/96:62
kapital i stället för den gräns om 10 % som föreskrivs i direktivet.
Föreningen ser inte något motiv till denna snävare begränsning och
föreslår att gränsen skall sättas till 10 %.
Skälen för regeringens förslag: Direktivet om kapitalbasen i kreditins-
titut anger bl.a. i artikel 2 vilka poster som skall ingå i kapitalbasens pri-
mära och supplementära kapital. Av punkterna 9-13 i denna artikel
framgår i vilka fall avräkning skall göras från kapitalbasen.
Enligt punkten 12 skall avdrag göras för sådana ägarposter i andra
kreditinstitut och finansiella institut som motsvarar mer än 10 % av det
mottagande institutets kapital, fordringar med efterställd rätt till betalning
och för sådana i artikel 3 i samma direktiv nämnda instrument som ett
kreditinstitut innehar hos andra kreditinstitut och finansiella institut, i
vilka kreditinstitutet har en ägarandel som i varje enskilt fall motsvarar
mer än 10 % av kapitalet.
Enligt punkten 13 skall avdrag göras för sådana ägarposter i andra
kreditinstitut och finansiella institut som motsvarar högst 10 % av det
mottagande institutets kapital, fordringar med efterställd rätt till betalning
samt sådana i artikel 3 nämnda instrument som ett kreditinstitut innehar
hos andra kreditinstitut och finansiella institut än dem som avses i punkt
12 och som tillsammans överstiger 10 % av det egna institutets kapitalbas
beräknad före avdrag för posterna enligt punkterna 12 och 13.
Motsvarande bestämmelser i den svenska lagstiftningen finns i 2 kap.
7 § kapitaltäckningslagen. Paragrafen säger att institut (dvs. kreditinstitut
och värdepappersbolag) från summan av det primära och det supplementä-
ra kapitalet skall räkna av det bokförda värdet av vad som har skjutits till
som aktiekapital eller i annan form i ett företag som driver försäkrings-
verksamhet eller något slag av finansiell verksamhet som kräver tillstånd.
Avräkning skall dock inte göras om tillskottet uppgår till högst 5 % av
det mottagande företagets eget kapital eller motsvarande och det samman-
lagda bokförda värdet av sådana tillskott inte överstiger 10 % av det till-
skjutande institutets eget kapital eller egna fonder.
Bestämmelsen trädde i kraft den 1 januari 1995. Den ersatte då motsva-
rande bestämmelser om avräkning från kapitalbasen som fanns i bl.a.
2 kap. 9 a § bankrörelselagen (1987:617) och som tillkom i samband med
att i huvudsak enhetliga bestämmelser om kapitaltäckning för kreditrisker
år 1990 infördes för banker, finansbolag, fondkommissionsbolag, kredit-
aktiebolag och hypoteksinstitut. Dessa bestämmelser byggde på av Basel-
kommittén för banktillsyn år 1988 presenterade rekommendationer om
gemensamma kapitaltäckningsregler för internationellt verksamma banker
samt på de förslag till kapitaltäckningsregler som då fanns inom EG. I
motiven till de svenska bestämmelserna anfördes att den föreslagna
gränsen för när avräkning skulle ske av smärre aktietillskott - 5 % av det
mottagande företagets eget kapital eller motsvarande - stämde relativt väl
med den gräns som valts inom EG och som satts vid 10 % av företagets
på visst sätt beräknade kapital (prop. 1989/90:43 s. 98 och 99).
Det har uppmärksammats att avräkningsbestämmelsema i 2 kap. 7 §
27
kapitaltäckningslagen i vissa fall inte uppfyller det minimikrav om av-
räkning som följer av punkterna 12 och 13 i artikel 2.1 kapitalbas-
direktivet. Om tillskotten i andra företag är mindre än 5 % av dessa
företags egna kapital men tillsammans överstiger 10 % av kapitalet i det
institut som gör tillskotten skall enligt direktivregeln (punkten 13) avdrag
göras för dessa tillskott. Enligt den aktuella bestämmelsen i kapitaltäck-
ningslagen behöver emellertid inget avdrag göras. Detta innebär att
kapitaltäckningslagen i det här avseendet är lindrigare än vad kapitalbas-
direktivet tillåter. I kapitaltäckningshänseende är det nämligen en fördel
för institutet om det inte behöver räkna av ett tillskott i ett annat företag.
En avräkning innebär ju i praktiken att tillskottet måste kapitaltäckas till
100 % mot i annat fall betydligt lägre procentsatser.
Av motiven till de gamla bestämmelserna om avräkning från kapital-
basen framgår att avsikten med dem var att avräkning skulle göras även
för små tillskott som uppgick till högst 5 % av det mottagande företagets
eget kapital, nämligen om summan av sådana tillskott uppgick till mer än
10 % av institutets eget kapital eller egna fonder (prop. 1989/90:43 s.
111). Detta blev dock inte entydigt uttryckt i lagtexten. Bestämmelsen i
2 kap. 7 § kapitaltäckningslagen bör därför ändras i detta hänseende.
Som Finansinspektionen framhållit i sitt remissvar bör bestämmelsen i
2 kap. 7 § ändras även i andra avseenden för att fullt ut anpassas till
punkterna 12 och 13 i kapitalbasdirektivet bl.a. vad gäller att frågan om
avräkning i första hand skall relateras till hur stor ägarandel ett institut
har i ett annat företag i förhållande till det företagets kapital. Utgångs-
punkt vid bedömningen av frågan om avräkning skall göras i det enskilda
fallet bör vara om denna ägarandel är större eller mindre än 5 %. Punkt-
erna 12 och 13 ställer upp olika förutsättningar för om avräkning skall
ske beroende på storleken av ett instituts ägarandel. Dessa förutsättningar
bör komma till klart uttryck i paragrafen. Vidare bör, såsom inspektionen
förordat, avräkning därutöver ske av tillskott som i det enskilda fallet
eller tillsammans överstiger 5 % av det mottagande företagets eget kapital
eller egna fonder även i fall då ägarandelen uppgår till högst 5 %. Det
senare utgör en skärpning i förhållande till direktivtexten men följer av
den nuvarande lydelsen av bestämmelsen i 2 kap. 7 §.
Bestämmelsen i 2 kap. 7 § kapitaltäckningslagen bör med hänsyn till
vad som nu sagts justeras så att den uppfyller avräkningsreglema i
punkterna 12 och 13 i artikel 2.1 i kapitalbasdirektivet.
Finansinspektionen har i sitt remissvar föreslagit att med ägarandel bör
jämställas ett instituts andel av röstetalet i förhållande till det totala
röstetalet i företaget. Förslaget går utöver vad som krävs enligt kapital-
basdirektivet och skulle, om det införs, innebära en ytterligare skärpning
av nuvarande regler. Eftersom förslaget inte varit föremål för remissbe-
handling medför kravet på beredning att en sådan ändring inte kan vidtas
i förevarande lagstiftningsärende.
Svenska Bankföreningen har ifrågasatt varför gränsen för skyldigheten
att göra avräkning för tillskott skall vara 5 % av det mottagande
företagets egna kapital i stället för den gräns på 10 % som föreskrivs i
Prop. 1995/96:62
28
kapitalbasdirektivet. Som nämnts sattes gränsen vid 5 % när de gamla Prop. 1995/96:62
bestämmelserna tillkom. Regeringen ser ingen anledning att nu frångå den
gränsen, som lämnats oförändrad när bestämmelserna nyligen fördes över
till kapitaltäckningslagen. Det kan tilläggas att EG-direktivet uttrycker det
minimikrav i fråga om avräkning från kapitalbasen som måste tillämpas
i nationell lagstiftning. Det är således förenligt med direktivet att införa
ett för instituten strängare krav.
Även ett par andra justeringar av bestämmelsen i 2 kap. 7 § kapitaltäck-
ningslagen bör göras i detta sammanhang. Gränsen för det sammanlagda
värdet av tillskotten i andra företag bör inte relateras till institutets "eget
kapital eller egna fonder" utan till summan av institutets primära och
supplementära kapital. Detta överensstämmer bättre med innehållet i
punkten 13 i artikel 2.1 i kapitalbasdirektivet, eftersom 10 %-gränsen där
kopplas till institutets kapitalbas beräknad före avdragen enligt punkterna
12 och 13 i samma artikel. Enligt punkten 11 i artikel 2.1 skall avdrag
göras för reella förluster under löpande räkenskapsår. Innehållet i denna
punkt bör föras in i 2 kap. 7 §.
29
Regeringens förslag: Exponeringar, som räknats av från ett kredit-
instituts eller värdepappersbolags kapitalbas, får undantas vid bestäm-
mandet av institutets stora exponeringar. Sådana exponeringar skall
undantas från kapitaltäckning för kreditrisker.
Promemorian innehåller inte något sådant förslag.
Remissinstanserna: Finansinspektionen anför i sitt remissvar att
bestämmelserna om stora exponeringar i kapitaltäckningslagen bör
kompletteras i fråga om den möjlighet som erbjuds i EG-direktivet om
stora exponeringar att från reglerna om begränsning av stora exponeringar
undanta poster som täcks av eget kapital. Härigenom kan institut som så
önskar från kapitalbasen räkna av poster som ingår i institutets ex-
poneringar gentemot en kund eller en grupp av kunder med inbördes
anknytning. Inspektionen lämnar i remissvaret förslag på de lagändringar
som krävs för ändamålet. Svenska Bankföreningen anser att den möjlighet
som ges i direktivet om stora exponeringar att avräkna stora exponeringar
mot kapitalbasen bör införas i de svenska lagbestämmelserna.
Skälen för regeringens förslag: I kapitaltäckningslagen finns bestäm-
melser om begränsningar och rapportering av kreditinstituts och värde-
pappersbolags stora exponeringar. Lagreglerna, som trädde i kraft den
1 januari 1995, svarar mot bestämmelserna i EG-direktivet om över-
vakning och kontroll av kreditinstituts stora exponeringar (92/121/EEG).
Direktivet föreskriver en skyldighet för kreditinstitut att lämna uppgift om
sina exponeringar och att begränsa storleken av sådana exponeringar. En
exponering anses stor när den uppgår till 10 % eller mer av institutets
kapitalbas. Enligt huvudregeln får värdet av ett instituts exponering
gentemot en kund eller grupp av kunder med inbördes anknytning inte
överstiga 25 % av institutets kapitalbas. Ett instituts stora exponeringar
får sammanlagt uppgå till högst 800 % av kapitalbasen.
Bestämmelserna i direktivet om stora exponeringar kompletteras av be-
stämmelser i direktivet om kapitalkrav för värdepappersföretag och kredit-
institut (93/6/EEG). Genom artikel 5.1 i kapitalkravsdirektivet görs
bestämmelserna i direktivet om stora exponeringar tillämpliga även på
värdepappersföretag.
Med exponering avses enligt definitionen i artikel 1 h i direktivet om
stora exponeringar de tillgångsposter och poster utanför balansräkningen
som avses i artikel 6 i direktivet 89/647/EEG om kapitaltäckningsgrad för
kreditinstitut och i bilaga I och III till detta direktiv utan tillämpning av
de vikttal eller risknivåer som anges där. Artikel 1 h säger vidare att alla
poster som i sin helhet täcks av eget kapital får - efter medgivande av de
behöriga myndigheterna - undantas från bestämmelserna om exponeringar
under förutsättning att detta egna kapital inte ingår i beräkningen av
30
kapitaltäckningsgraden eller andra beräkningskvoter för övervakning som Prop. 1995/96:62
fastställts i gemenskapslagstiftning.
Medlemsstaterna får, enligt bestämmelsen i artikel 4.7 i direktivet om
stora exponeringar, helt eller delvis undanta vissa exponeringar från
begränsningsreglema i direktivet. Undantagen avser exponeringar för vilka
det finns betryggande säkerhet i form av bl.a. garantier eller olika former
av värdepapper.
De svenska bestämmelserna som behandlar stora exponeringar finns i
5 kap. kapitaltäckningslagen. De inledande paragraferna innehåller bl.a.
regler om begränsning av stora exponeringar samt en definition av be-
greppet stor exponering. I 5 kap. 4 § anges poster som inte skall räknas
in vid bestämmandet av ett instituts exponeringar. Enligt paragrafens
första stycke skall vid bestämmandet av ett instituts exponeringar enligt
5 kap. 1 och 3 §§ inte räknas in de poster som anges i 3 kap. 1 § första
stycket A 2-6 samma lag, dvs. poster som skall viktas till noll vid kapital-
kravsberäkningen. De angivna posterna överensstämmer med de poster
som räknas upp i artikel 4.7 a-g i direktivet om stora exponeringar. Rege-
ringen får enligt en bestämmelse i tredje stycket föreskriva att även andra
poster än dem som anges i första stycket får undantas från tillämpningen
av begränsningsreglema om stora exponeringar, om kreditrisken är låg.
Enligt motiven till denna bestämmelse tar föreskriftsrätten sikte på övriga
i artikel 4.7 i direktivet om stora exponeringar uppräknade poster med låg
kreditrisk. I motiven refereras vidare den del av bestämmelsen i artikel 1
h i direktivet som säger att alla poster som i sin helhet täcks av eget
kapital med de behöriga myndigheternas medgivande får undantas från
begränsningsreglema om stora exponeringar under förutsättning att detta
egna kapital inte ingår i beräkningen av kapitaltäckningsgraden eller andra
beräkningskvoter för övervakning som fastställts i gemenskapslag-
stiftningen (prop. 1994/95:50 s. 315).
Enligt bestämmelsen i 7 kap. 18 § andra stycket kapitaltäckningslagen
får regeringen överlåta sin föreskriftsrätt till Finansinspektionen. Vidare
finns i 7 kap. 17 § 6 ett bemyndigande för regeringen eller, efter vidare-
delegation, Finansinspektionen att meddela föreskrifter om hur expone-
ringarna skall värderas vid beräkningen av ett instituts exponeringar enligt
5 kap. 1 och 3 §§. Efter delegation har Finansinspektionen utfärdat
föreskrifter och allmänna råd om stora exponeringar (FFFS 1994:44). I
föreskrifterna behandlas i 5 § exponeringar som inte skall rapporteras.
Bland dessa anges poster som i sin helhet skall räknas av från institutets
primära och supplementära kapital enligt 2 kap. 7 § kapitaltäckningslagen
och enligt Finansinspektionens föreskrifter och allmänna råd om rapporte-
ring av uppgifter om beräkning av kapitalbas och kapitalkrav för kredit-
risker (FFFS 1994:43). Vidare anges poster som inte skall räknas in enligt
5 kap. 4 § samma lag med visst angivet undantag.
Såsom Finansinspektionen påtalat bör vissa kompletteringar göras i
kapitaltäckningslagen för att bereda svenska institut tillfälle att fullt ut
kunna använda sig av den möjlighet som artikel 1 h i direktivet erbjuder
vad gäller att vid beräkningen av institutets exponeringar undanta poster
31
som täcks av eget kapital. I Finansinspektionens tidigare beskrivna Prop. 1995/96:62
föreskrifter sägs bl.a. att från begränsningsreglema om stora exponeringar
skall undantas poster som i sin helhet skall räknas av från institutets
primära och supplementära kapital i enlighet med 2 kap. 7 § kapitaltäck-
ningslagen. Sådana poster skall inte heller rapporteras till inspektionen.
Bestämmelserna i 2 kap. 7 § har beskrivits närmare under avsnitt 6.
Någon bestämmelse som svarar mot innehållet i inspektionens föreskrifter
finns emellertid inte i kapitaltäckningslagens regler om begränsning av
stora exponeringar.
Det står svenska kreditinstitut och värdepappersbolag fritt att även göra
andra avräkningar från kapitalbasen än dem som anges i 2 kap. 7 §.
Enligt 5 kap. 4 § tredje stycket får regeringen föreskriva att även andra
poster än dem som anges i första stycket samma paragraf får undantas
från reglerna om begränsning av stora exponeringar. Såsom framgått ovan
har regeringen i samband med tillkomsten av den bestämmelsen uttalat att
här avses bl.a. sådana poster som täcks av eget kapital enligt de villkor
som anges i artikel 1 h i direktivet om stora exponeringar. Omfattningen
av det bemyndigande som getts regeringen i tredje stycket att utfärda
föreskrifter synes emellertid vara otillräcklig för att rätt kunna genomföra
den aktuella direktivbestämmelsen. För att tydliggöra för instituten att
endast sådana exponeringar som i sin helhet räknats av från kapitalbasen
- även om någon skyldighet till avräkning inte finns i kapitaltäcknings-
lagen - kan komma i fråga bör bestämmelsen i 5 kap. 4 § tredje stycket
därför kompletteras så att denna förutsättning kommer till klart uttryck i
lagtexten. Härigenom uppnås i detta avseende full överensstämmelse med
bestämmelsen i artikel 1 h i direktivet om stora exponeringar.
Eftersom undantagsmöjligheten i tredje stycket omfattas av regeringens
eller, efter vidaredelegation, Finansinspektionens föreskriftsrätt, finns
enligt regeringens uppfattning inte skäl att låta varje enskilt avräkningsfall
bli föremål för Finansinspektionens prövning och medgivande. Den
föreslagna ändringen skapar i stället förutsättningar för regeringen eller
Finansinspektionen att i föreskriftsform göra det möjligt för institut, som
räknat av exponeringar från kapitalbasen, att vid bestämmandet av
institutets exponeringar inte behöva räkna med sådana poster som i sin
helhet täckts av eget kapital.
För att tydliggöra att kapitalbasens sammansättning påverkas även i de
fall ett institut väljer att undanta vissa poster från begränsningsreglema
om stora exponeringar med stöd av den föreslagna kompletteringen i 5
kap. 4 § bör ett tillägg göras till bestämmelsen i 2 kap. 6 §, vars första
stycke beskriver kapitalbasens sammansättning. Enligt denna bestämmelse
utgörs kapitalbasen av summan av primärt och supplementärt kapital efter
avräkning enligt 2 kap. 7 §. Genom tillägget görs klart att kapitalbasens
storlek även kan minska till följd av att ett institut väljer att - efter
motsvarande avräkning från kapitalbasen - undanta vissa poster från
beräkningen av stora exponeringar enligt 5 kap. 4 §.
Som en följd av de nu föreslagna justeringarna bör en ändring göras
även i bestämmelserna om beräkning av kapitalkravet för kreditrisker i 3
32
kap. 1 § kapitaltäckningslagen. Enligt huvudregeln i första stycket skall Prop. 1995/96:62
kapitalkravet för kreditrisker bestämmas i förhållande till ett företags
tillgångar och åtaganden som inte ingår i handelslagret. I paragrafens
första stycke delas dessa tillgångar och åtaganden in i olika riskviktnings-
grupper. I andra stycket behandlas fordringar som skall undantas från
kapitaltäckning. För att undvika att sådana exponeringar som räknats av
från kapitalbasen blir föremål för kapitaltäckning för kreditrisker bör
bestämmelsen i andra stycket - på det sätt som Finansinspektionen fram-
hållit - kompletteras så att kapitaltäckning inte krävs för exponeringar
som undantagits från begränsningsreglema om stora exponeringar och från
beräkningen av kapitalbasen.
3 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 62
33
Regeringens förslag: Kreditinstitut och värdepappersbolag skall ha
system för övervakning och kontroll av - förutom marknadsrisker
och stora exponeringar - ränterisker i hela verksamheten.
Promemorians förslag: överensstämmer med regeringens förslag.
Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller lämnar det utan erinran.
Skälen för regeringens förslag: Kapitalkravsdirektivet föreskriver i
artikel 4.4 att institut (kreditinstitut och värdepappersföretag) som
omfattas av direktivet skall inrätta övervaknings- och kontrollsystem för
ränterisken i institutets hela verksamhet och att dessa system skall över-
vakas av behörig myndighet. I ingressen till direktivet sägs att tillgäng-
ligheten i alla institut till system för intern övervakning och styrning av
ränterisknivåer avseende hela verksamheten är särskilt viktig för att mini-
mera sådana risker.
7 kap. 10 § kapitaltäckningslagen innehåller bestämmelser om övervak-
nings- och kontrollsystem som skall finnas i kreditinstitut och värde-
pappersbolag samt i det företag i en finansiell företagsgrupp som skall
upprätta gruppbaserad redovisning. Betryggande sådana system skall
finnas för registrering och klassificering av kreditrisker, för övervakning
och kontroll av marknadsrisker och stora exponeringar i verksamheten
samt för en fortlöpande beräkning av finansiella positioner. Bestämmelsen
bygger på regler i kapitalkravsdirektivet (bl.a. artikel 4.4), direktivet
92/121/EEG om övervakning och kontroll av kreditinstituts stora expone-
ringar och direktivet 92/30/EEG om gruppbaserad tillsyn över kredit-
institut (se prop. 1994/95:50 s. 325). Bestämmelsen trädde i kraft den
1 januari 1995 såvitt avser kreditrisker, stora exponeringar och grupp-
baserad redovisning. I fråga om marknadsrisker sker ikraftträdandet den
1 januari 1996.
Med marknadsrisker avses i kapitaltäckningslagen - med undantag för
valutakursrisker som omfattar ett instituts hela verksamhet - bara sådana
risker som är hänförliga till handelslagret, t.ex. positionsrisker för
ränteanknutna finansiella instrument (4 kap. 2 §). Som nämnts föreskrivs
i artikel 4.4 i kapitalkravsdirektivet att övervakning- och kontrollsystem
skall finnas för ränterisken i ett instituts hela verksamhet. Eftersom
bestämmelsen i 7 kap. 10 § kapitaltäckningslagen kräver system för
övervakning och kontrollsystem av marknadsrisker, dvs. enbart sådant
som är hänförligt till handelslagret, uppfylls inte kravet i direktivets
artikel 4.4. fullt ut. Därför bör ett tillägg göras i lagbestämmelsen som
innebär att sådana system skall finnas inte bara för ränterisken i ett
instituts handelslager utan i hela dess verksamhet.
34
Prop. 1995/96:62
Regeringens förslag: Finansinspektionen får vidgade möjligheter att
medge att ett - i en finansiell företagsgrupp ingående - anknutet
företag som det finns ägarintresse i konsolideras enligt klyvnings-
metoden eller kapitalandelsmetoden.
Finansinspektionen får möjlighet att medge att alla typer av dotter-
företag eller företag som det finns ägarintresse i undantas från sam-
manställningen och utelämnas från den gruppbaserade redovisningen.
Promemorian innehåller inte något sådant förslag.
Remissinstanserna: Finansinspektionen anser att bestämmelserna om
finansiella företagsgrupper bör ändras så att anknutna företag alltid skall
konsolideras. Vidare anför inspektionen att det bör införas regler som gör
det möjligt för inspektionen att medge konsolidering genom klyvnings-
eller kapitalandelsmetoden i ytterligare fall och att medge undantag från
gruppbaserad redovisning i flera fall än de som nu anges i lagen.
Svenska Bankföreningen och Svenska Fondhandlareföreningen har
beretts tillfälle att yttra sig över de förslag som här tas upp med
utgångspunkt i Finansinspektionens remissvar.
Skälen för regeringens förslag: EG-direktivet om gruppbaserad tillsyn
över kreditinstitut (92/30/EEG) har införlivats genom bestämmelser i
lagen (1994:2004) om kapitaltäckning och stora exponeringar för
kreditinstitut och värdepappersbolag (prop. 1994/95:50, bet.
1994/95:NU12, rskr. 1994/95:164).
Anknutna företag i en finansiell företagsgrupp
I 6 kap. 1 och 2 §§ kapitaltäckningslagen har införts ett nytt begrepp,
finansiell företagsgrupp (prop. 1994/95:50 s. 248 och 249). När en sådan
finansiell företagsgrupp föreligger skall även ett s.k. anknutet företag ingå
(se 6 kap. 1 § andra stycket resp. 2 § andra stycket). Med anknutet
företag förstås enligt 1 kap. 1 § 9 kapitaltäckningslagen ett svenskt eller
utländskt företag vars huvudsakliga verksamhet består i att äga eller
förvalta fast egendom, tillhandahålla datatjänster eller bedriva annan
liknande verksamhet som har samband med ett eller flera kreditinstituts,
värdepappersbolags eller motsvarande utländska företags huvudsakliga
verksamhet. Det förutsätts således att det redan föreligger en finansiell
företagsgrupp för att ett anknutet företag skall kunna ingå i gruppen. En
finansiell företagsgrupp kan med andra ord inte bestå av enbart ett
finansiellt företag och ett anknutet företag. Bestämmelserna i kapitaltäck-
ningslagen motsvaras av artikel 5.5 i direktivet.
Finansinspektionen har i sitt remissvar anfört att bestämmelserna i
6 kap. 1 § andra stycket och 2 § andra stycket bör ändras så att en
35
företagsgrupp skall föreligga redan om ett dotterföretag är ett anknutet Prop. 1995/96:62
företag. Enligt inspektionen finns inga skäl för att undanta ett anknutet
företag från tillsynen på gruppnivå enbart av det skälet att en finansiell
företagsgrupp av annan anledning inte föreligger. Finansinspektionen
menar att den eventuella skärpning som en sådan bestämmelse kan
komma att medföra såvitt avser kapitalbasens storlek på gruppnivå,
uppvägs av att inspektionens tillsyn över den finansiella företagsgruppen
underlättas. Ändringen torde inte heller, enligt inspektionen, medföra att
konkurrensförmågan hos svenska institut i förhållande till motsvarande
utländska företag försämras i någon avgörande utsträckning.
Finansinspektionens förslag går i denna del utöver vad som krävs enligt
direktivet. Av ingressen till direktivet framgår emellertid att med-
lemsländerna kan tillämpa lämpliga metoder för tillsyn över företags-
grupper som har en struktur som inte omfattas av direktivet. Det är
således i och för sig möjligt att införa en regel med den innebörd
inspektionen föreslår. Förslaget skulle, om det införs, innebära en
skärpning av nuvarande regler. Eftersom förslaget inte varit föremål för
remissbehandling medför kravet på beredning att en sådan ändring inte
kan tas upp i det förevarande lagstiftningsärendet.
Konsolidering av anknutna företag
Enligt huvudregeln i 6 kap. 6 § kapitaltäckningslagen skall vid upp-
rättandet av gruppbaserad redovisning för en finansiell företagsgrupp
fullständig konsolidering ske av alla företag som ingår i den finansiella
företagsgruppen. Detta medför att anknutna företag som är dotterföretag
eller som det finns ägarintresse i (jfr 1 kap. 1 § 10) och som skall ingå
i en finansiell företagsgrupp enligt 6 kap. 1 § andra stycket skall
konsolideras fullständigt. Undantag görs enligt 6 kap. 7 § i den angivna
lagen för ägarintressen i s.k. samriskföretag (jfr 6 kap. 1 § första stycket
2) där konsolideringen skall ske med användande av klyvningsmetoden.
Under förutsättning att en finansiell företagsgrupp föreligger enligt 6
kap. 2 § kapitaltäckningslagen får Finansinspektionen enligt 6 kap. 8 §
samma lag medge att konsolidering sker enligt klyvnings- eller kapitalan-
delsmetoden. Om ett anknutet företag ingår i en finansiell företagsgrupp
enligt 6 kap. 2 § andra stycket får således inspektionen medge att
företaget inte behöver konsolideras fullständigt.
Finansinspektionen har i sitt remissyttrande anfört att 6 kap. 8 §
kapitaltäckningslagen bör ändras så att inspektionen ges möjlighet att
medge att konsolidering av ägarintressen i anknutna företag får ske med
användande av klyvnings- eller kapitalandelsmetoden även i de fall ett
sådant företag ingår i en finansiell företagsgrupp enligt 6 kap. 1 § andra
stycket.
Den av Finansinspektionen föreslagna ändringen kan inte anses strida
mot direktivet om gruppbaserad tillsyn (jfr artikel 5.5). Ändringen är
närmast till fördel för instituten. Regeringen finner att ändringen är
36
motiverad att göra. Prop. 1995/96:62
6 kap. 8 § kapitaltäckningslagen bör således ändras så att ägarintressen
i anknutna företag kan konsolideras fullständigt eller, efter Finansin-
spektionens medgivande, med användande av klyvningsmetoden eller
kapitalandelsmetoden.
Undantag från gruppbaserad tillsyn
Enligt artikel 3.3 i direktivet om gruppbaserad tillsyn får ett kreditinstitut,
ett finansiellt institut eller ett anknutet företag undantas från reglerna om
gruppbaserad tillsyn när institutet eller företaget är ett dotterföretag eller
ett företag i vilket ägarintresse innehas under vissa angivna förutsätt-
ningar. Undantagen avser bl.a. sådana fall då det föreligger rättsliga
hinder mot att få information om ett institut eller ett företag eller då detta
är av mindre betydelse med hänsyn till syftet med tillsynen.
Enligt 7 kap. 8 § kapitaltäckningslagen får Finansinspektionen medge
att ett dotterföretag eller ett ägarintresse i ett samriskföretag får undantas
från sammanställning eller utelämnas från gruppbaserad redovisning, om
förutsättningar motsvarande dem som anges i direktivet föreligger.
Finansinspektionen anser att bestämmelsen bör ändras för att möjliggöra
för inspektionen att medge undantag även för andra ägarintressen än
ägarintressen i samriskföretag.
Såsom bestämmelsen i kapitaltäckningslagen har utformats innebär den
att ett anknutet företag kan undantas från den gruppbaserade tillsynen om
det är ett dotterföretag men däremot inte om det är ett företag som det
finns ägarintresse i. Av förarbetena till lagen framgår emellertid att
avsikten varit att möjligheterna till undantag skall gälla både för
dotterföretag och för företag vari ägarintresse föreligger (prop. 1994/95:50
s. 257). 7 kap. 8 § kapitaltäckningslagen bör därför ändras så att
Finansinspektionen kan medge undantag beträffande alla dotterföretag och
alla företag som det föreligger ägarintresse i, om någon av de förut-
sättningar som anges i paragrafen är för handen.
37
Prop. 1995/96:62
Regeringens förslag: En lättnad i bestämmelserna om offent-
liggörande av ändringar i större aktieinnehav i noterade bolag (de s.k.
flaggningsbestämmelsema) införs för dotterföretag i en koncern. Om
flaggningsskyldighet föreligger för ett dotterföretag men skyldigheten
fullgörs av moderföretaget inom koncernen skall dotterföretaget inte
behöva anmäla förvärvet eller överlåtelsen. Bestämmelsen är
tillämplig även när “moderföretaget” är en fysisk person eller en
annan juridisk person än ett svenskt bolag.
Vidare görs ändringar i de bestämmelser som innebär att aktier
som ägs av andra skall läggas samman med förvärvarens eller
överlåtarens egna vid bestämmandet av om flaggningsskyldighet
föreligger. Ändringarna är delvis redaktionella men innebär även en
anpassning till den nya koncemdefinition i aktiebolagslagen som
regeringen föreslagit i prop. 1995/96:10.
Promemorians förslag: överensstämmer med regeringens förslag vad
gäller undantaget från flaggningsskyldighet för dotterföretag. Dessutom
föreslås att föreskrifterna om koncerner i sammanläggningsreglema och
den hänvisning som där görs till aktiebolagslagens koncemdefinition ut-
går. I stället innebär förslaget att aktier som innehas av företag som
kontrolleras av förvärvaren eller överlåtaren skall räknas som förvärvarens
eller överlåtarens egna vid tillämpning av flaggningsreglema. Vidare
föreslås en legaldefinition på vad som skall förstås med kontrollerat
företag.
Remissinstanserna: Svenska Bankföreningen, Svenska Fondhand-
lareföreningen och, i viss mån, Stockholms Fondbörs Aktiebolag anser att
flaggningsreglema bör ändras också på så sätt att den som flaggar i
enlighet med de rekommendationer som ges ut av Näringslivets Börskom-
mitté (NBK) skall anses ha uppfyllt lagens krav på offentliggörande av
aktieinnehav. Vidare ifrågasätter Sveriges Aktiesparares Riksförbund att
koncemdefinitionen ersätts med begreppet kontrollerat företag. Före-
ningen Auktoriserade Revisorer (FAR) framför liknande synpunkter och
anser att hänvisning i stället bör ske till den koncemdefinition som
regeringen föreslagit i prop. 1995/96:10 Års- och koncernredovisning.
Sveriges Industriförbund och Näringslivets Börskommitté avstyrker att
hänvisningen till koncerner ersätts med en hänvisning till ägarkontrollera-
de företag. De menar därvid bl.a. att hänvisningen till aktier som innehas
av kontrollerade företag innebär en lindring jämfört med nuvarande ord-
ning. Lindringen består i att ett moderföretags aktieinnehav enligt för-
slaget inte skall beaktas när ett dotterföretag förvärvar eller överlåter
aktier.
Skälen för regeringens förslag: Bestämmelser om offentliggörande av
ändringar i större aktieinnehav i noterade bolag, s.k. flaggningsregler,
38
infördes den 1 januari 1993 i 4 kap. lagen (1991:980) om handel med Prop. 1995/96:62
finansiella instrument. De nya bestämmelserna innebar att reglerna i EG-
direktivet om sådana uppgifter som skall offentliggöras vid förvärv eller
avyttring av ett större innehav i ett börsnoterat bolag (88/627/EEG; det
s.k. flaggningsdirektivet) fördes in i den svenska lagstiftningen. Några
smärre justeringar av flaggningsbestämmelsema gjordes ett år senare, när
EES-avtalet trädde i kraft.
Flaggningsbestämmelsema i lagen om handel med finansiella instrument
innebär i korthet följande. Fysiska och juridiska personer som förvärvar
eller överlåter aktier i ett svenskt aktiebolag som har gett ut aktier som
är inregistrerade vid en börs inom EES eller som, utan att vara in-
registrerade, är noterade vid en börs eller auktoriserad marknadsplats i
Sverige är skyldiga att inom sju dagar anmäla överlåtelsen eller förvärvet
till bolaget och berörd börs eller marknadsplats. Om aktierna är inregistre-
rade vid utländsk börs, skall anmälningsskyldigheten i stället för till
börsen fullgöras till Finansinspektionen. Anmälningsskyldighet inträder
endast när vissa angivna gränsvärden passeras i förhållande till röstetalet
för samtliga aktier i bolaget. Förändringen skall därefter inom nio dagar
offentliggöras av börsen, den auktoriserade marknadsplatsen eller Finans-
inspektionen. Om så inte sker åligger det bolaget att offentliggöra affären.
I vissa situationer likställs aktier som innehas av annan med förvärvarens
eller överlåtarens.
Vid sidan av lagen finns en kompletterande självreglering i form av en
rekommendation rörande offentliggörande vid förvärv och överlåtelser av
aktier m.m. Rekommendationen, som ges ut av Näringslivets Börs-
kommitté (NBK.) sedan början av 1980-talet, utgör en del av det kontrakt
som ingås mellan Stockholms Fondbörs Aktiebolag och de bolag som har
sina aktier inregistrerade eller noterade vid börsen.
Enligt artikel 6 i flaggningsdirektivet skall den som förvärvar eller
avyttrar större innehav vara befriad från anmälningsskyldigheten i vissa
fall. Artikeln gäller för företag inom sådana företagsgrupper som enligt
EG:s sjunde bolagsrättsliga direktiv (83/349/EEG) skall upprätta en
sammanställd redovisning. Innebörden av artikeln är att det räcker om
moderföretaget till det företag som har gjort affären lämnar uppgift om
förändringen, även om flaggningsskyldigheten i och för sig ankommer på
dotterföretaget. Om moderföretaget i sin tur är ett dotterföretag räcker det
om anmälan görs av dess moderföretag.
Det finns inte någon koncemdefinition i det sjunde bolagsrättsliga
direktivet. I stället sker en avgränsning av vilka företagsgrupper som skall
vara skyldiga att lämna en sammanställd redovisning.
Aktiebolagslagens koncemdefinition skiljer sig delvis från definitionen
av redovisningsskyldig företagsgrupp i det sjunde bolagsrättsliga direkti-
vet. Bland annat innebär direktivets bestämmelser att en sådan företags-
grupp föreligger även när flera oberoende ägarföretag träffar avtal om att
genom samordnat utövande av rösträtten inta en långsiktig gemensam
hållning i fråga om bolagets förvaltning. Vidare omfattas de fall där ägar-
företaget genom föreskrift i dotterföretagets bolagsordning eller genom
39
avtal med dotterföretaget tillförsäkras ett bestämmande inflytande över Prop. 1995/96:62
dess verksamhet.
Regeringen har i prop. 1995/96:10 Års- och koncernredovisning före-
slagit att den svenska koncemdefinitionen anpassas till EG:s regler, när-
mare bestämt den avgränsning av vilka företagsgrupper som är skyldiga
att lämna en sådan sammanställd redovisning som anges i det sjunde
bolagsrättsliga direktivet.
Syftet bakom flaggningsdirektivet är att öka genomlysningen av
ägarförhållandena i börsnoterade bolag. Artikel 6 skall ses mot bakgrund
av att moderföretag inom koncerner i vissa situationer kan tänkas fullgöra
anmälningsskyldighet som egentligen ankommer på ett dotterföretag. Ett
krav på att även dotterföretaget i sådana situationer skall ge in en anmälan
skulle leda till ett onödigt dubbelarbete. I sådana fall skall det enligt
direktivet räcka om moderföretaget, eller om detta i sin tur är ett
dotterföretag, dess moderföretag gör en anmälan.
Svensk lag bör anpassas så att överensstämmelse uppnås med undan-
taget i artikel 6 i flaggningsdirektivet. Undantaget gäller enligt direktivet
endast sådana företagsgrupper som enligt det sjunde bolagsrättsliga direk-
tivet omfattas av skyldighet att upprätta en sammanställd redovisning. Det
finns emellertid inte anledning att inskränka tillämpningen av bestäm-
melsen endast till de fall där moderföretaget är ett svenskt aktiebolag.
Skälen för undantaget gör sig lika starkt gällande oavsett i vilket land
företagen inom företagsgruppen har sina bolagsrättsliga hemvist. Detta
gäller även om hela företagsgruppen hör hemma i annat land än Sverige.
I 4 kap. 2 § lagen om handel med finansiella instrument anges ett antal
situationer där annans aktieinnehav skall likställas med förvärvarens eller
överlåtarens eget vid tillämpningen av bestämmelserna om anmälnings-
skyldighet. En sådan situation är då aktier innehas av företag inom samma
koncern. Koncernbegreppet är därvid, enligt hänvisning i andra stycket,
detsamma som i 1 kap. 5 § aktiebolagslagen (1975:1385). Hänvisningen
till aktiebolagslagens koncemdefinition innebär, vad gäller företag som är
moderbolag inom koncernen, att endast svenska aktiebolag omfattas av
bestämmelsen.
Även i flaggningsdirektivet anges ett antal situationer där annans aktie-
innehav skall likställas med förvärvarens eller överlåtarens. Artikel 7
föreskriver bl.a. att sådan sammanläggning skall ske beträffande rösträtt
som innehas av ett företag som står under ägarkontroll av den an-
mälningspliktiga fysiska eller juridiska personen. Vad som avses med
ägarkontrollerat företag framgår av artikel 8.1. Där sägs att ett ägarkon-
trollerat företag är ett företag i vilket en fysisk eller juridisk person
a. innehar en majoritet av de röster som tillkommer aktieägare eller
delägare, eller
b. har rätt att utse eller avsätta en majoritet av befattningshavarna i
förvaltnings-, lednings- och kontrollorganen och samtidigt är aktieägare
eller delägare i företaget, eller
c. är aktieägare eller delägare och på grund av avtal med andra aktie-
ägare eller delägare i företaget ensam disponerar en majoritet av röste-
40
talet.
Enligt artikel 8.2 skall även sådan rösträtt m.m. som andra kontrollerade
företag har beaktas vid bedömningen av om ägarkontroll föreligger. Om
således en fysisk person tillsammans med ett ägarkontrollerat företag
innehar en majoritet av rösterna i ett företag, skall även det senare
företaget anses vara ägarkontrollerat av den fysiska personen. Vidare skall
sådan rösträtt m.m. som tillkommer annan som handlar i eget namn men
för moderföretagets eller något annat ägarkontrollerat företags räkning
medräknas. Detta innebär att även ägarinflytande som utövas via bulvaner
skall beaktas.
Det skulle kunna övervägas att i enlighet med vad som sägs i pro-
memorian ersätta hänvisningen till koncemfÖrhållanden i 4 kap. 2 § första
stycket 1 lagen om handel med finansiella instrument med en regel som
närmare anknyter till flaggningsdirektivets bestämmelser om ägarkontrol-
lerade företag. Att märka är emellertid att en sådan ordning skulle
innebära en lindring i flaggningsskyldigheten jämfört med vad som gäller
för närvarande. Flaggningsdirektivets reglering innebär nämligen att ett
moderföretags aktieinnehav inte skall beaktas när ett dotterföretag
förvärvar eller överlåter aktier i samma bolag. En sådan regel kan vara
motiverad om moderföretaget i en sådan situation är skyldigt att anmäla
dotterföretagets aktieaffär. Enligt svensk lag är emellertid endast
dotterföretaget anmälningsskyldigt i nu nämnda fall. Tillämpade på
svenska förhållanden skulle därför flaggningsdirektivets regler om
ägarkontrollerade företag kunna leda till att en transaktion inte offent-
liggörs trots att företagsgruppens samlade innehav passerar någon av de
i lagen angivna gränserna. Denna brist har under remissbehandlingen
påpekats av Sveriges Industriförbund och Näringslivets Börskommitté.
Regeringen ansluter sig till dessa synpunkter och anser därför att
hänvisningen till koncerner bör behållas i lagtexten.
Som nämnts har regeringen nyligen i en proposition föreslagit ändringar
i aktiebolagslagens koncemdefinition. Ändringarna innebär i korthet att
sådana företagsgrupper som enligt det sjunde bolagsrättsliga direktivet är
skyldiga att upprätta en sammanställd redovisning utgör en koncern. Den
nya koncemdefinitionen täcker in alla sådana situationer där ett företag
enligt definitionen i flaggningsdirektivet är att anse som ägarkontrollerat.
Om således ett företag med tillämpning av bestämmelserna i flaggnings-
direktivet skulle vara att anse som ägarkontrollerat skall också en koncern
anses föreligga.
Genom att i 4 kap. 2 § andra stycket lagen om handel med finansiella
instrument hänvisa till den nya koncemdefinitionen i aktiebolagslagen
uppnås således överensstämmelse med vad som sägs i flaggningsdirektivet
om ägarkontrollerade företag. För att även andra situationer än de där
moderföretaget är ett svenskt aktiebolag skall täckas in bör emellertid i
förtydligande syfte anges att moderföretaget i flaggningssammanhang
även kan vara en fysisk person eller en annan juridisk person än ett
svenskt aktiebolag.
Flera remissinstanser menar att lagens flaggningsföreskrifter och den
Prop. 1995/96:62
41
rekommendation som ges ut av Näringslivets Börskommitté bör anpassas Prop. 1995/96:62
till varandra. Även om rekommendationen som regel uppställer strängare
krav finns det situationer där anmälningsskyldighet måste fullgöras enligt
båda regelsystemen. Enligt remissinstanserna leder detta till omotiverade
administrativa svårigheter för främst de börsbolag som enligt fondbörsens
inregistreringskontrakt är skyldiga att följa rekommendationen.
Regeringen har i och för sig viss förståelse för de synpunkter som i
denna del har framförts från remisshåll. För att en sådan anpassning skall
kunna ske krävs emellertid en mer omfattande översyn av lagbestämmel-
serna om flaggning. Någon ändring kan därför inte göras i detta samman-
hang.
42
Prop. 1995/96:62
De här föreslagna ändringarna i kapitaltäckningsreglema vad gäller egna
riskvärderingsmodeller, förutsätter att instituten, för att kunna använda de
alternativa beräkningsmetoder som dessa regler erbjuder, antingen redan
har installerat eller kommer att införa avancerade riskvärderingssystem av
en annan karaktär än de riskhanteringssystem som behövs för att hantera
de metoder som anvisas i direktivet 93/6/EEG om kapitalkrav för
värdepappersföretag och kreditinstitut.
De svenska institut som är verksamma på de internationella finansiella
marknaderna har redan utvecklat eller påbörjat utvecklingen av egna mo-
deller för hantering och kontroll av marknadsrisker. De institut som ännu
inte har utvecklat egna riskmodeller har möjlighet att antingen investera
i en ny teknik för beräkning av kapitalkravet enligt riskvärderingsmodeller
eller tillämpa de metoder som nu anges i kapitaltäckningslagen. Vid
tillämpning av riskvärderingsmodeller kommer installation av ny teknik
att medföra en hög initialkostnad för instituten. Samtidigt kommer
institutens interna hantering och kontroll av de risker som de är utsatta för
i sin dagliga verksamhet att förbättras med den nya tekniken. Detta leder
till att marknadsaktörernas förtroende ökar, vilket är väsentligt för institut
som agerar i en marknad präglad av konkurrens.
För Finansinspektionens del kommer ändringarna i lagstiftningen att
innebära bl.a. följande. Inledningsvis kommer visst föreskriftsarbete att bli
nödvändigt. Ändringarna kommer även att innebära att inspektionen
åläggs att pröva och behandla ansökningar från instituten om tillstånd att
få använda egna beräkningsmetoder. Kostnaden för detta arbete bör,
liksom andra tillståndsärenden som inspektionen handlägger, finansieras
genom att en särskild avgift tas ut av de sökande instituten. Avgiftens
storlek bestäms i enlighet med lämplig avgiftsklass i avgiftsförordningen.
Avgiftsinkomsterna tas upp på inkomsttitel på statsbudgeten.
Beträffande den löpande tillsynen innebär förslaget att en mer krävande
uppgift läggs på inspektionen, eftersom det torde vara mer komplicerat att
övervaka och följa upp institutens tillämpning av egna beräkningsmetoder
jämfört med om de standardiserade metoder som kapitaltäckningslagen
anvisar används.
Regeringen beslutade den 16 mars 1995 att inspektionen skall genomgå
fördjupad anslagsprövning inför perioden 1997-1999. Regeringen har för
avsikt att i en sådan prövning långsiktigt analysera ambitionsnivå och
resursbehov för den finansiella tillsynen. Regeringen avser att återkomma
i frågan om utökat anslag behövs för inspektionen med anledning av de
förändringar som här föreslås.
43
Prop. 1995/96:62
Bestämmelserna i lagen (1994:2004) om kapitaltäckning och stora expo-
neringar för kreditinstitut och värdepappersbolag har delvis trätt i kraft
den 1 januari 1995. Det gäller bl.a. bestämmelserna om beräkning av
kapitalbasen, kapitaltäckning för kreditrisker samt om stora exponeringar.
Bestämmelserna om kapitaltäckning för marknadsrisker träder i kraft den
1 januari 1996.
De ändringar som nu föreslås berör både bestämmelser som har trätt i
kraft och sådana som träder i kraft först vid det kommande årsskiftet.
Regeringen föreslår att ändringarna skall träda i kraft den 1 januari 1996.
Även de föreslagna ändringarna i lagen om handel med finansiella
instrument bör träda i kraft den dagen.
44
Prop. 1995/96:62
13.1 Förslaget till lag om ändring i lagen (1994:2004) om
kapitaltäckning och stora exponeringar för kreditinstitut och
värdepappersbolag
2 kap. 4 §
För att nå överensstämmelse med bestämmelsen i artikel 4.6 i kapital-
kravsdirektivet, begränsas institutens möjligheter att beräkna kapitalkravet
med avseende på marknadsrisker enbart enligt de kapitaltäckningsregler
som gäller för kreditrisker till att gälla positionsrisker, avvecklings- och
motpartsrisker samt s.k. andra risker i ett instituts handelslager. Kapital-
kravet för ett instituts valutakursrisker i hela verksamheten skall beräknas
uteslutande enligt reglerna i 4 kap. 8 § kapitaltäckningslagen som bygger
på bestämmelserna i bilaga III till kapitalkravsdirektivet.
Vidare har en mindre justering av texten gjorts genom att orden
oreglerade fordringar ersatts med endast ordet fordringar. Avsikten med
denna ändring är inte att uppnå en förändring i sak. Uttrycket oreglerade
fordringar har befunnits något vilseledande eftersom med fordringar här
endast avses sådana som ännu inte betalats, oberoende av om fristen
härför har löpt ut eller gäldenären enligt avtal har viss tid på sig att
betala.
2 kap. 6 §
I paragrafen lämnas en beskrivning av kapitalbasens sammansättning. I
första stycket anges att kapitalbasen utgörs av summan av primärt och
supplementärt kapital efter avräkning enligt 7 §, dvs. för bl.a. vissa
tillskott i företag som bedriver finansieringsverksamhet. Här har lagts till
en hänvisning till bestämmelserna om undantag från begränsningsreglema
om stora exponeringar i 5 kap. 4 § tredje stycket 2, enligt vilken
regeringen får föreskriva att poster som räknats av från ett instituts
kapitalbas inte skall räknas in vid bestämmandet av ett instituts stora
exponeringar. Detta innebär att ett institut vid bestämmandet av kapital-
basen alltid måste beakta sådana poster som undantagits från tillämp-
ningen av begränsningsreglema om stora exponeringar.
Av 7 kap. 17 § 1 samt 3 § förordningen (1994:2024) om kapitaltäck-
ning och stora exponeringar för kreditinstitut och värdepappersbolag följer
att närmare föreskrifter om hur kapitalbasen skall beräknas enligt 2 kap.
6 och 7 §§ meddelas av Finansinspektionen.
45
2 kap. 7 §
Prop. 1995/96:62
I paragrafen har vissa redaktionella ändringar gjorts genom att paragrafen
delats upp i flera stycken.
I det nya första stycket har gjorts ett tillägg som innebär att avräkning
skall göras för förluster uppkomna under löpande räkenskapsår. Denna
bestämmelse svarar mot punkten 11 i artikel 2.1 i direktivet om kapital-
basen i kreditinstitut (89/299/EEG).
Det nya andra stycket motsvarar första meningen i nuvarande 2 kap. 7
§. Paragrafen har i det nya tredje stycket ändrats för att anpassas till
innehållet i punkterna 12 och 13 i artikel 2.1 i kapitalbasdirektivet.
Ändringarna har behandlats i allmänmotiveringen (avsnitt 6).
3 kap. 1 §
I paragrafen finns bestämmelserna om beräkning av kapitalkravet för
kreditrisker. Paragrafens andra stycke behandlar fordringar som skall
undantas från kapitaltäckning. Bestämmelsen har kompletterats med så-
dana fordringar som enligt regeringens eller, efter vidaredelegation,
Finansinspektionens föreskrifter får undantas vid beräkningen av ett
instituts exponeringar enligt 5 kap. 4 § tredje stycket 2 och som i sin
helhet täcks av eget kapital.
Bestämmelsen har behandlats i allmänmotiveringen (avsnitt 7).
4 kap. 9 §
Paragrafen, som är ny, öppnar en möjlighet för instituten att, efter särskild
prövning och medgivande av Finansinspektionen, såsom ett komplement
till de metoder som kapitalkravsdirektivet erbjuder och som föreskrivs i
kapitaltäckningslagen, använda egna metoder för att dagligen beräkna
kapitalkravet för positionsrisker i handelslagret och för valutakursrisker
i hela verksamheten.
Bestämmelsen har behandlats i allmänmotiveringen (avsnitt 4).
5 kap. 4 §
I paragrafens första stycke behandlas sådana poster som inte skall räknas
in vid bestämmandet av ett instituts exponeringar. I tredje stycket anges
att regeringen får föreskriva att även andra poster än dem som anges i
paragrafens första stycke får undantas från tillämpningen av begränsnings-
reglema om stora exponeringar. För att göra anpassningen till artikel 1 h
i direktivet om stora exponeringar tydligare har ett tillägg gjorts för
fordringar som i sin helhet täcks av eget kapital, dvs. som har räknats av
46
från institutets kapitalbas såväl på grund av en bestämmelse i 2 kap. 7 § Prop. 1995/96:62
som utan föreskrift i kapitaltäckningslagen. Vidare har i samma stycke
gjorts en redaktionell ändring i form av en punktindelning för att
tydliggöra att fråga är om två olika situationer.
6 kap. 8 §
Paragrafen har ändrats så att Finansinspektionen har möjlighet att medge
att alla anknutna företag som det finns ägarintresse i kan konsolideras
enligt klyvningsmetoden eller kapitalandelsmetoden.
7 kap. 8 §
Paragrafen har ändrats så att Finansinspektionen har möjlighet att medge
undantag från sammanställningen och utelämnande i den gruppbaserade
redovisningen för alla typer av dotterföretag eller företag som det finns
ägarintresse i.
7 kap. 10 §
I paragrafen har gjorts ett tillägg för att bestämmelsen bättre skall över-
ensstämma med artikel 4.4 i kapitalkravsdirektivet. Tillägget innebär att
instituten åläggs att inrätta betryggande övervaknings- och kontrollsystem
för ränterisken i institutets hela verksamhet, inte bara i handelslagret som
den nuvarande lydelsen anger.
I bestämmelsen har vidare gjorts en redaktionell justering vad gäller
punkt- och styckeindelning samt vissa språkliga ändringar. Slutligen har
den nya punkten 2 ändrats på så sätt att bestämningen av marknadsrisker
och stora exponeringar till institutets verksamhet tagits bort. Eftersom det
av den förevarande lagen framgår att marknadsrisker beräknas i ett insti-
tuts handelslager och att stora exponeringar gäller ett instituts hela verk-
samhet avses därmed ingen saklig förändring utan endast en förenkling av
texten.
13.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1991:980) om
handel med finansiella instrument
4 kap. 2 §
Ändringen i första stycket är delvis redaktionell. Genom ändringen i
fjärde punkten klargörs att även sådan rösträtt som på grund av skriftligt
avtal tillkommer ett dotterföretag till den som förvärvat eller överlåtit
47
aktier skall beaktas vid bedömningen av frågan om anmälningsskyldighet Prop. 1995/96:62
föreligger. Ändringen innebär en anpassning till de krav som uppställs i
flaggningsdirektivet.
Ändringen i andra stycket är delvis föranledd av regeringens förslag
att den nuvarande koncemdefinitionen i aktiebolagslagen (1975:1385)
skall ersättas med en definition som närmare ansluter till sådana företags-
grupper som enligt det sjunde bolagsrättsliga direktivet är skyldiga att
upprätta en sammanställd redovisning (se prop. 1995/96:10). Hän-
visningen innebär att samtliga aktier som innehas av företag inom en
sådan koncern skall ses som en enhet vid bedömningen av om flaggnings-
skyldighet föreligger för något av företagen inom koncernen.
Flaggningsreglema gäller generellt för samtliga fysiska och juridiska
personer. Enligt förslaget till ny koncemdefinition i aktiebolagslagen kan
emellertid ett moderföretag endast utgöras av ett svenskt aktiebolag. I
andra stycket har därför i klargörande syfte angetts att koncemdefini-
tionen i flaggningssammanhang även skall vara tillämplig när moderföre-
taget är en fysisk person eller en annan juridisk person än ett svenskt
aktiebolag. Detta innebär bl.a. att även utländska rättssubjekt kan vara
moderföretag vid tillämpning av flaggningsreglema. Något behov av en
precisering när det gäller dotterföretag finns inte, eftersom alla juridiska
personer, oavsett nationalitet, kan vara dotterföretag enligt koncemdefini-
tionen i aktiebolagslagen.
Hänvisningen till 1 kap. 6 § aktiebolagslagen innebär till att börja med
att även aktieinnehav som innehas av den som handlar i eget namn men
för en annan fysisk eller juridisk persons räkning skall beaktas vid
bedömningen av om en koncern föreligger. En liknande regel finns i
punkten 2 i första stycket. Att märka är emellertid att den bestämmelsen
avser de sammanläggningsregler som gäller för bedömningen av om
anmälningsskyldighet föreligger. Den föreskrift om bulvaner som föreslås
införd genom 1 kap. 6 § första stycket aktiebolagslagen gäller frågan om
när en koncern skall anses föreligga. Hänvisningen får i flaggnings-
sammanhang betydelse i den situation där ett företag är att anse som
dotterföretag med stöd av nämnda regel i aktiebolagslagen och dotter-
företaget förvärvar eller överlåter aktier i sådan omfattning att, om
sammanläggning sker med de aktier som innehas av andra företag inom
koncernen, något av gränsvärdena för anmälningsskyldighet passeras. För
närvarande föreligger inte flaggningsskyldighet i sådana fall.
Hänvisningen till 1 kap. 6 § aktiebolagslagen innebär att det totala anta-
let röster för samtliga andelar i det ägda företaget skall minskas med anta-
let röster för aktier eller andelar som innehas på angivet sätt när det
prövas om det föreligger ett koncemförhållande.
48
4 kap. 2 a §
Prop. 1995/96:62
Paragrafen är ny. Ändringen är föranledd av artikel 6 i flaggningsdirek-
tivet. Artikeln utgör ett undantag från den flaggningsskyldighet som i
övrigt följer av direktivet. Om flaggningsskyldighet inträder för ett
företag som ingår i en sådan företagsgrupp som enligt det sjunde
bolagsrättsliga direktivet är skyldig att upprätta en sammanställd
redovisning, behöver företaget inte anmäla förändringen om anmälnings-
skyldigheten i stället fullgörs av moderföretaget, eller om detta i sin tur
är ett dotterföretag, dess moderföretag. En förutsättning för att en sådan
befrielse skall inträda är givetvis att företaget - eller dess moderföretag
- faktiskt anmäler affären på föreskrivet sätt.
Regeringens förslag om att införa en ny koncemdefinition innebär bl.a.
att aktiebolagslagens koncemdefinition ersätts med en definition som
täcker de företagsgrupper som enligt det sjunde bolagsrättsliga direktivet
är skyldiga att lämna en sammanställd redovisning. Enligt den nya kon-
cemdefinitionen i aktiebolagslagen måste moderföretaget i en koncern
vara ett svenskt aktiebolag. I det avseendet innebär således den nya kon-
cemdefinitionen ingen skillnad mot vad som gäller för närvarande.
Undantagsbestämmelsen är tillämplig på en vidare krets än på sådana
juridiska personer som omfattas av aktiebolagslagens koncemdefinition.
Bestämmelsen är således tillämplig även i de fall där moderföretaget är
en fysisk person eller en annan juridisk person än ett sådant aktiebolag
som kan vara moderbolag enligt aktiebolagslagens koncemdefinition.
Vidare kan ett moderföretag, oavsett om detta är en fysisk eller juridisk
person, vara utländskt.
4 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 62
49
Prop. 1995/96:62
Bilaga 1
1 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:2004) om
kapitaltäckning och stora exponeringar för kreditinstitut och
värdepappersbolag
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1994:2004) om kapitaltäckning
och stora exponeringar för kreditinstitut och värdepappersbolag
dels att 2 kap. 4 och 7 §§ och 7 kap. 10 § skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall föras in en ny paragraf, 4 kap. 9 §, samt
närmast före 4 kap. 9 § en ny rubrik av följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Ett institut får, efter medgivande av
Finansinspektionen, för sådana
marknadsrisker som avses i 4 kap.
2-7 §§ och för valutakursrisker
enligt 4 kap. 8 § som hänför sig till
det handelslager som avses i 4 kap.
1 § beräkna kapitalkravet enligt 2
§, om summan av marknadsvärdet
av positionerna i handelslagret och
oreglerade fordringar hänförliga till
dessa
2 kap.
4 §
Ett institut får, efter medgivande av
Finansinspektionen, för sådana
marknadsrisker som avses i 4 kap.
2-7 §§ beräkna kapitalkravet enligt
2 §, om summan av marknads-
värdet av positionerna i handels-
lagret och oreglerade fordringar
hänförliga till dessa
1. normalt inte överstiger 5 % av summan av institutets totala
balansomslutning och totala åtaganden utanför balansräkningen,
2. normalt inte överstiger ett belopp som motsvarar 15 miljoner ecu,
samt
3. inte vid något tillfälle överstiger 6 % av institutets totala
balansomslutning och totala åtaganden utanför balansräkningen och inte
heller överstiger ett belopp som motsvarar 20 miljoner ecu.
Från det primära kapitalet skall
institutet räkna av övervärden vid
förvärv av rörelse (inkråmsgood-
will), som redovisas i institutet.
Från summan av det primära och
det supplementära kapitalet enligt
6 § andra-fjärde styckena skall
institutet räkna av det bokförda
värdet av vad som har skjutits till
som aktiekapital eller i annan form
i ett företag som driver försäkrings-
verksamhet eller något slag av
finansiell verksamhet som kräver
tillstånd. Någon avräkning skall
Från det primära kapitalet skall
institutet räkna av övervärden vid
förvärv av rörelse inkråmsgood-
will), som redovisas i institutet.
Från summan av det primära och
det supplementära kapitalet enligt
6 § andra-fjärde styckena skall
institutet räkna av det bokförda
värdet av vad som har skjutits till
som aktiekapital eller i annan form
i ett företag som driver försäk-
ringsverksamhet eller något slag av
finansiell verksamhet som kräver
tillstånd. Någon avräkning skall
50
dock inte göras om tillskottet
uppgår till högst 5 % av företagets
eget kapital eller motsvarande och
det sammanlagda bokförda värdet
av sådana tillskott inte överstiger
10 % av institutets eget kapital
eller egna fonder. Avräkning skall
inte heller göras for tillskott som
belöper på företag som omfattas av
gruppbaserad redovisning enligt
6 kap. genom fullständig konsoli-
dering eller genom en klyvnings-
metod.
4
dock inte göras om tillskottet
uppgår till högst 5 % av företagets
eget kapital eller motsvarande eller
det sammanlagda bokförda värdet
av sådana tillskott inte överstiger
10 % av summan av institutets
primära och supplementära kapital.
Avräkning skall inte heller göras
för tillskott som belöper på företag
som omfattas av gruppbaserad
redovisning enligt 6 kap. genom
fullständig konsolidering eller
genom en klyvningsmetod.
kap.
Annan beräkningsmetod
9§
Finansinspektionen får medge ett
institut att vid beräkning av
kapitalkravet för sådana marknads-
risker som avses i 2-4 §§ samt 8 §,
använda annan metod än som där
anges, om denna metod uppfyller
de särskilda krav som regeringen
föreskriver.
Prop. 1995/96:62
Bilaga 1
7 kap.
10 §
Ett institut och det företag i en
finansiell företagsgrupp som enligt
6 § skall upprätta den gruppbasera-
de redovisningen skall ha betrygg-
ande system för registrering och
klassificering av kreditrisker, för
övervakning och kontroll av
marknadsrisker och stora exponer-
ingar i verksamheten samt för
beräkning av institutets eller den
finansiella företagsgruppens finan-
siella positioner vid varje tidpunkt.
Ett institut och alla företag i en fi-
nansiell företagsgrupp skall vidare
ha sådana förvaltnings- och redo-
visningsrutiner som säkerställer en
effektiv kontroll av att bestämmel-
serna om kapitalkrav för kreditris-
ker och marknadsrisker samt stora
exponeringar och gruppbaserad re-
dovisning i denna lag efterlevs.
Ett institut och det företag i en
finansiell företagsgrupp som enligt
6 § skall upprätta den gruppbasera-
de redovisningen skall ha betrygg-
ande system för
1. registrering och klassificering
av kreditrisker,
2. övervakning och kontroll av
marknadsrisker och stora
exponeringar samt av ränterisker i
hela verksamheten, samt
3. beräkning av institutets eller
den finansiella företagsgruppens
finansiella positioner vid varje
tidpunkt.
51
redovisningsrutiner som säkerstäl ler
en effektiv kontroll av att
bestämmelserna om kapitalkrav för
kreditrisker och marknadsrisker
samt stora exponeringar och grupp-
baserad redovisning i denna lag
efterlevs.
Prop. 1995/96:62
Bilaga 1
Xder i kraft den 1 januari 1996.
52
2 Förslag till lag om ändring i lagen (1991:980) om
handel med finansiella instrument
Prop. 1995/96:62
Bilaga 1
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1991:980) om handel med
finansiella instrument
dels att 4 kap. 2 § skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall föras in en ny paragraf, 4 kap. 2 a §, av
följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Vid tillämpning av 1 § skall
följande aktier likställas med
förvärvarens eller överlåtarens
egna, nämligen sådana som ägs av
1. företag inom samma koncern
som förvärvaren eller överlåtaren,
4 kap.
2 §'
Vid tillämpning av 1 § skall
följande aktier räknas som
förvärvarens eller överlåtarens
egna, nämligen sådana som ägs av
1. företag som kontrolleras av
förvärvaren eller överlåtaren,
2. den som innehar aktier i bolaget för förvärvarens eller överlåtarens
räkning,
3. den som med förvärvaren eller överlåtaren har träffat skriftlig
överenskommelse att genom samordnat utövande av rösträtten inta en
långsiktig gemensam hållning i fråga om bolagets förvaltning,
4. den, för vilkens aktier förvärvaren eller överlåtaren har fått eller
kommer att få utöva rösträtten,
5. make eller sambo till förvärvaren eller överlåtaren,
6. omyndiga barn som står under förvärvarens eller överlåtarens
vårdnad.
Med koncern avses i denna para-
graf vad som anges i 1 kap. 5 §
aktiebolagslagen (1975:1385).
Med företag som kontrolleras
avses i denna paragraf ett företag
i vilket förvärvaren eller över-
låtaren, ensam eller tillsammans
med annat företag som är
kontrollerat på samma sätt,
a. innehar en majoritet av de
röster som tillkommer aktieägare
eller delägare, eller
b. har rätt att utse eller avsätta
en majoritet av befattningshavarna
i förvaltnings-, lednings- och
kontrollorganen och samtidigt är
aktieägare eller delägare i före-
taget, eller
c. är aktieägare eller delägare
och på grund av avtal med andra
aktieägare eller delägare i före-
\Senaste lydelse 1994:803.
53
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
taget disponerar en majoritet av
röstetalet.
Vid tillämpning av andra stycket
skall även beaktas rättigheter som
tillkommer den som handlar i eget
namn men för förvärvarens eller
överlåtarens räkning eller ett ägar-
kontrollerat företags räkning.
2a§
Företag som ingår i en sådan före-
tagsgrupp som avses i 1 kap. 4 §
årsredovisningslagen (1995:000) är
befriadefrån anmälningsskyldighet
enligt 1 § om anmälan görs av
moderföretaget eller, om detta i sin
tur är ett dotterföretag, av dess
eget moderföretag.
Prop. 1995/96:62
Bilaga 1
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996.
54
1 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:2004) om
kapitaltäckning och stora exponeringar för kreditinstitut och
värdepappersbolag
Prop. 1995/96:62
Bilaga 2
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1994:2004) om kapitaltäckning
och stora exponeringar för kreditinstitut och värdepappersbolag
dels att 2 kap. 4 och 7 §§ och 7 kap. 10 § skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall föras in en ny paragraf, 4 kap. 9 §, samt närmast
före 4 kap. 9 § en ny rubrik av följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
2 kap.
4§
Ett institut får, efter medgivande av
Finansinspektionen, för sådana
marknadsrisker som avses i 4 kap.
2-7 §§ och för valutakursrisker
enligt 4 kap. 8 § som hänför sig till
det handelslager som avses i 4 kap.
1 § beräkna kapitalkravet enligt 2
§, om summan av marknadsvärdet
av positionerna i handelslagret och
oreglerade fordringar hänförliga till
dessa
Ett institut får, efter medgivande av
Finansinspektionen, för sådana
marknadsrisker som avses i 4 kap.
2-7 §§ beräkna kapitalkravet enligt
2 §, om summan av marknadsvär-
det av positionerna i handelslagret
och oreglerade fordringar hänför-
liga till dessa
1. normalt inte överstiger 5 % av summan av institutets totala balan-
somslutning och totala åtaganden utanför balansräkningen,
2. normalt inte överstiger ett belopp som motsvarar 15 miljoner ecu, samt
3. inte vid något tillfälle överstiger 6 % av institutets totala balansomslut-
ning och totala åtaganden utanför balansräkningen och inte heller
överstiger ett belopp som motsvarar 20 miljoner ecu.
Från det primära kapitalet skall
institutet räkna av övervärden vid
förvärv av rörelse (inkråmsgood-
will), som redovisas i institutet.
Från summan av det primära och
det supplementära kapitalet enligt 6
§ andra-fjärde styckena skall in-
stitutet räkna av det bokförda vär-
det av vad som har skjutits till som
Från det primära kapitalet skall
institutet räkna av övervärden vid
förvärv av rörelse (inkråmsgood-
will), som redovisas i institutet.
Från summan av det primära och
det supplementära kapitalet enligt 6
§ andra-fjärde styckena skall in-
stitutet räkna av det bokförda vär-
det av vad som har skjutits till som
55
aktiekapital eller i annan form i ett
företag som driver försäkringsverk-
samhet eller något slag av finans-
iell verksamhet som kräver till-
stånd. Någon avräkning skall dock
inte göras om tillskottet uppgår till
högst 5 % av företagets eget kapi-
tal eller motsvarande och det sam-
manlagda bokförda värdet av såda-
na tillskott inte överstiger 10 % av
institutets eget kapital eller egna
fonder. Avräkning skall inte heller
göras för tillskott som belöper på
företag som omfattas av gruppbase-
rad redovisning enligt 6 kap. ge-
nom fullständig konsolidering eller
genom en klyvningsmetod.
aktiekapital eller i annan form i ett
företag som driver försäkringsverk-
samhet eller något slag av finans-
iell verksamhet som kräver till-
stånd. Någon avräkning skall dock
inte göras om tillskottet uppgår till
högst 5 % av företagets eget kapi-
tal eller motsvarande eller det sam-
manlagda bokförda värdet av såda-
na tillskott inte överstiger 10 % av
summan av institutets primära och
supplementära kapital. Avräkning
skall inte heller göras för tillskott
som belöper på företag som omfat-
tas av gruppbaserad redovisning
enligt 6 kap. genom fullständig
konsolidering eller genom en klyv-
ningsmetod.
kap.
Annan beräkningsmetod
9§
Finansinspektionen får medge ett
institut att vid beräkning av kapi-
talkravet för sådana marknadsris-
ker som avses i 2-4 §§ samt 8 §,
använda annan metod än som där
anges, om denna metod uppfyller
de särskilda krav som regeringen
föreskriver.
Prop. 1995/96:62
Bilaga 2
Ett institut och det företag i en
finansiell företagsgrupp som enligt
6 § skall upprätta den gruppbasera-
de redovisningen skall ha betryg-
gande system för registrering och
klassificering av kreditrisker, för
övervakning och kontroll av mar-
knadsrisker och stora exponeringar
i verksamheten samt för beräkning
av institutets eller den finansiella
företagsgruppens finansiella posi-
tioner vid varje tidpunkt. Ett in-
stitut och alla företag i en finansiell
företagsgrupp skall vidare ha såda-
na förvaltnings- och redovisnings-
rutiner som säkerställer en effektiv
kontroll av att bestämmelserna om
kapitalkrav för kreditrisker och
7 kap.
10 §
Ett institut och det företag i en
finansiell företagsgrupp som enligt
6 § skall upprätta den gruppbasera-
de redovisningen skall ha betryg-
gande system för
1. registrering och klassificering av
kreditrisker,
2. övervakning och kontroll av
marknadsrisker och stora expone-
ringar samt av ränterisker i hela
verksamheten, samt
3. beräkning av institutets eller den
finansiella företagsgruppens finans-
iella positioner vid varje tidpunkt.
56
i verksamheten samt för beräkning
av institutets eller den finansiella
företagsgruppens finansiella posi-
tioner vid varje tidpunkt. Ett in-
stitut och alla företag i en finansiell
företagsgrupp skall vidare ha såda-
na förvaltnings- och redovisnings-
rutiner som säkerställer en effektiv
kontroll av att bestämmelserna om
kapitalkrav för kreditrisker och
marknadsrisker samt stora expone-
ringar och gruppbaserad redovis-
ning i denna lag efterlevs.
2. övervakning och kontroll av
marknadsrisker och stora expone-
ringar samt av ränterisker i hela
verksamheten, samt
3. beräkning av institutets eller den
finansiella företagsgruppens finans-
iella positioner vid varje tidpunkt.
Prop. 1995/96:62
Bilaga 2
Ett institut och alla företag i en
finansiell företagsgrupp skall vidare
ha sådana förvaltnings- och redo-
visningsrutiner som säkerställer en
effektiv kontroll av att bestämmel-
serna om kapitalkrav for kredit-
risker och marknadsrisker samt
stora exponeringar och gruppbase-
rad redovisning i denna lag efter-
levs.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996.
57
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
2 Förslag till lag om ändring i lagen (1991:980) om handel
med finansiella instrument
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1991:980) om handel med
finansiella instrument
Prop. 1995/96:62
Bilaga 2
dels att 4 kap. 2 § skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall föras in en ny paragraf, 4 kap. 2 a §, av följande
lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
4 kap.
2 §'
Vid tillämpning av 1 § skall följan-
de aktier likställas med fÖrvärva-
rens eller överlåtarens egna, näm-
ligen sådana som ägs av
1. företag inom samma koncern
som förvärvaren eller överlåtaren,
2. den som innehar aktier i bolaget
eller överlåtarens räkning,
Vid tillämpning av 1 § skall följan-
de aktier räknas som förvärvarens
eller överlåtarens egna, nämligen
sådana som ägs av
1. företag som kontrolleras av
förvärvaren eller överlåtaren,
för förvärvarens
3. den som med förvärvaren eller överlåtaren har träffat skriftlig
överenskommelse att genom samordnat utövande av rösträtten inta en
långsiktig gemensam hållning i fråga om bolagets förvaltning,
4. den, för vilkens aktier förvärvaren eller överlåtaren har fått eller
kommer att få utöva rösträtten,
5. make eller sambo till förvärvaren eller överlåtaren,
6. omyndiga barn som står under förvärvarens eller överlåtarens vårdnad.
Med koncern avses i denna para-
graf vad som anges i
1 kap. 5 § aktiebolagslagen (1975:-
1385).
Med företag som kontrolleras avses
i denna paragraf ett företag i vilket
förvärvaren eller överlåtaren, en-
sam eller tillsammans med annat
företag som är kontrollerat på
samma sätt,
a. innehar en majoritet av de röster
‘Senaste lydelse 1994:803.
58
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
som tillkommer aktieägare eller
delägare, eller
b. har rätt att utse eller avsätta en
majoritet av befattningshavarna i
förvaltnings-, lednings- och kon-
trollorganen och samtidigt är aktie-
ägare eller delägare i företaget,
eller
c. är aktieägare eller delägare och
på grund av avtal med andra aktie-
ägare eller delägare i företaget
disponerar en majoritet av röste-
talet.
Vid tillämpning av andra stycket
skall även beaktas rättigheter som
tillkommer den som handlar i eget
namn men för förvärvarens eller
överlåtarens räkning eller ett ägar-
kontrollerat företags räkning.
2a§
Företag som ingår i en sådan före-
tagsgrupp som avses i l kap. 4 §
årsredovisningslagen (1995:000) är
befriade från anmälningsskyldighet
enligt 1 § om anmälan görs av
moderföretaget eller, om detta i sin
tur är ett dotterföretag, av dess
eget moderföretag.
Prop. 1995/96:62
Bilaga 2
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996.
59
Lagrådet
Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1995-10-02
Närvarande: f.d. justitierådet Ulf Gad, justitierådet Gertrud
Lennander, regeringsrådet Rune Lavin.
Enligt en lagrådsremiss den 21 september 1995 (Finansdepartementet)
har regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till
lag om ändring i lagen (1994:2004) om kapitaltäckning och stora
exponeringar för kreditinstitut och värdepappersbolag samt lag om
ändring i lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument.
Förslagen har inför Lagrådet föredragits av hovrättsassessorerna
Charlotte Wedberg och Mats Beckman samt kammarrättsassessorn
Anders Cedhagen.
Lagrådet lämnar förslagen utan erinran.
Prop. 1995/96:62
Bilaga 3
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 5 oktober 1995
Närvarande: statsministern Carlsson, ordförande, och statsråden Sahlin,
Hjelm-Wallén, Hellström, Peterson, Thalén, Freivalds, Wallström,
Persson, Schori, Blomberg, Heckscher, Hedborg, Andersson, Winberg,
Uusmann, Nygren, Ulvskog, Sundström, Lindh, Johansson
Föredragande: statsrådet Persson
Regeringen beslutar proposition 1995/96:62 Ändringar i kapitaltäcknings-
reglema m.m.
Prop. 1995/96:62
Författningsrubrik
Bestämmelser som
inför, ändrar,
upphäver eller upp-
repar ett normgiv-
ningsbemyndigande
eller införlivar
EG-regler med
svensk rätt.
Celexnummer för
bakomliggande EG-regler
Lag om ändring i lagen
(1994:2004) om kapital-
täckning och stora
exponeringar för
kreditinstitut och
värdepappersbolag
Lag om ändring i lagen
(1991:980) om handel
med finansiella instru-
ment
2 kap. 4, 6 och
7 §§, 3 kap. 1 §,
4 kap. 9 §, 5 kap.
4 §, 6 kap. 8 §,
7 kap. 8 och 10 §§
4 kap. 2 och 2a §§
392L0030, 392L0121
393L0006, 389L0299
388L0627
62