Regeringens proposition 
1995/96:5 
 
Lag om företagsrekonstruktion  
Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen. 
 
Stockholm den 5 oktober 1995  
Ingvar Carlsson 
 
                           Laila Freivalds 
                           (Justitiedepartementet)  
Propositionens huvudsakliga innehåll 
 
I propositionen föreslås en lag om företagsrekonstruktion. Lagen 
tillhandahåller ett nytt insolvensrättsligt förfarande - benämnt 
företagsrekonstruktion - inom vars ram åtgärder kan vidtas för att rekonstruera 
sådana företag i kris som bedöms ha utsikter till en fortsatt lönsam verksamhet. 
 
  En företagsrekonstruktion kan innefatta såväl en rekonstruktion i sak av en 
näringsidkares verksamhet som en finansiell rekonstruktion. Den kan alltså syfta 
både till en förbättring av verksamhetens resultat och till  en uppgörelse med 
borgenärerna. En sådan uppgörelse kan ske genom en frivillig överenskommelse 
eller med tillämpning av regler om offentligt ackord. Det föreslås att 
ackordslagen upphävs och att bestämmelser om offentligt ackord i stället tas in 
i lagen om företagsrekonstruktion. 
  Under den tid som en företagsrekonstruktion pågår har näringsidkaren i princip 
ett skydd mot exekutiva åtgärder från borgenärernas sida och mot att 
avtalsmotparter häver ingångna avtal. När en domstol beslutar om 
företagsrekonstruktion skall den samtidigt utse en rekonstruktör. Dennes uppgift 
är att dels utreda näringsidkarens problem, dels ge förslag till hur problemen 
skall lösas. 
  För att underlätta rekonstruktionen, bl.a. genom att göra det lättare för 
näringsidkaren att få ny kredit, föreslås också att fordringar som uppstår under 
företagsrekonstruktionen skall få bästa allmänna förmånsrätt. Vissa andra 
förändringar föreslås också i förmånsrättslagen. 
  I propositionen föreslås vidare att fysiska personer som är näringsidkare 
skall kunna beviljas skuldsanering, om det finns särskilda skäl med hänsyn till 
näringsverksamhetens ringa omfattning och enkla beskaffenhet. 
  Lagen om företagsrekonstruktion och övriga lagändringar föreslås träda i kraft 
den 1 februari 1996.  
Innehållsförteckning  
1     Förslag till riksdagsbeslut................................  6 
 
2      Lagtext...................................................  7 
      2.1    Förslag till lag om företagsrekonstruktion..........  7 
      2.2    Förslag till lag om ändring i äktenskapsbalken...... 24 
      2.3    Förslag till lag om ändring i föräldrabalken........ 25 
      2.4    Förslag till lag om ändring i lagen (1845:50 s.1) om handel 
             med lösören, som köparen låter i säljarens vård kvarbliva 26 
      2.5    Förslag till lag om ändring i lagen (1927:77) om för- 
             säkringsavtal....................................... 28 
      2.6    Förslag till lag om ändring i förmånsrättslagen (1970:979) 30 
      2.7    Förslag till lag om ändring i lagen (1995:302) om ändring i 
             förmånsrättslagen (1970:979)........................ 35 
      2.8    Förslag till lag om ändring i aktiebolagslagen (1975:1385) 36 
      2.9    Förslag till lag om ändring i lagen (1982:188) om preskrip- 
             tion av skattefordringar m.m........................ 38 
      2.10   Förslag till lag om ändring i utsökningsregisterlagen (1986:- 
             617)................................................ 39 
      2.11   Förslag till lag om ändring i lagen (1995:307) om ändring i 
             utsökningsregisterlagen (1986:617).................. 42 
      2.12   Förslag till lag om ändring i konkurslagen (1987:672) 43 
      2.13   Förslag till lag om ändring i köplagen (1990:931)... 46 
      2.14   Förslag till lag om ändring i lagen (1991:980) om handel med 
             finansiella instrument.............................. 47 
      2.15   Förslag till lag om ändring i lagen (1993:891) om indrivning 
             av statliga fordringar m.m.......................... 48 
      2.16   Förslag till lag om ändring i lagen (1993:892) om ackord 
             rörande statliga fordringar m.m..................... 49 
      2.17   Förslag till lag om ändring i skuldsaneringslagen (1994:334) 
             50 
 
3     Ärendet och dess beredning................................. 51 
 
4     En särskild lag om företagsrekonstruktion.................. 53 
      4.1    Behovet av en särskild lag om företagsrekonstruktion 53 
      4.2    Huvuddragen i en ny lag om företagsrekonstruktion... 56 
 
5     Beslut om företagsrekonstruktion........................... 60 
      5.1    Den grundläggande ekonomiska förutsättningen........ 60 
      5.2    Vilka gäldenärer bör omfattas av lagen?............. 63 
      5.3    Vem skall kunna ansöka om företagsrekonstruktion?... 66 
      5.4    Kraven på ansökningen och domstolens formella prövning 68 
      5.5    Domstolens materiella prövning...................... 72 
 
6     Rättsverkningar av att företagsrekonstruktion beslutas..... 74 
      6.1    Hinder mot special- och generalexekution m.m........ 74 
      6.2    Gäldenärens rådighet................................ 79 
      6.3    Rätten till kvittning............................... 84 
      6.4    Gäldenärens avtal................................... 85 
      6.5    Återvinning under företagsrekonstruktion............ 96 
 
7     Genomförande och avslutande av företagsrekonstruktionen....100 
      7.1    Rekonstruktörens roll...............................100 
      7.2    Bör en rekonstruktör kunna utses till förvaltare i en efter- 
             följande konkurs?...................................105 
      7.3    Borgenärernas roll m.m..............................107 
      7.4    Upprättande av en rekonstruktionsplan...............112 
      7.5    Ackord under företagsrekonstruktion.................114 
      7.6    Avslutande av företagsrekonstruktion................119 
 
8     Förmånsrättsordningen......................................122 
      8.1    Allmänna utgångspunkter.............................122 
      8.2    Ordningen mellan lönefordringar och fordringar med säkerhet i 
             företagshypotek.....................................122 
      8.3    Förmånsrätten för skatte- och avgiftsfordringar.....127 
      8.4    Nytillkomna fordringar..............................130 
      8.5    Förmånsrätt för revisorers arbete m.m...............137 
      8.6    Efterställda fordringar.............................139 
      8.7    Vissa andra frågor om förmånsrätt...................141 
             8.7.1 Löneförmånsrätten bör vara kvar...............141 
             8.7.2 Förmånsrätt för lönefordringar före företagsrekon- 
                   struktionen...................................142 
             8.7.3 Tidigare genomförda ändringar i löneförmånsrätten och 
                   lönegarantin..................................144 
             8.7.4 Andra ifrågasatta ändringar i förmånsrättsordningen151 
 
9     Frågor med anknytning till förmånsrättsordningen...........154 
      9.1    Bör kassa och banktillgodohavanden omfattas av företagshypo- 
             tek?................................................154 
      9.2    Bör företagshypotek omfatta den intecknade egendomen sådan 
             den var när företagsrekonstruktion inleddes?........156 
      9.3    Separationsrätt vid återtagandeförbehåll............160 
      9.4    Återvinning av betalning av skatter och avgifter....161 
 
10    Skuldsanering för vissa näringsidkare......................163 
 
11    Ikraftträdande m.m.........................................169 
 
12    Kostnadsmässiga konsekvenser...............................169 
 
13    Författningskommentar......................................170 
      13.1   Förslaget till lag om företagsrekonstruktion........170 
      13.2   Förslaget till lag om ändring i äktenskapsbalken....222 
      13.3   Förslaget till lag om ändring i föräldrabalken......223 
      13.4   Förslaget till lag om ändring i lagen (1845:50 s.1) om handel 
             med lösören, som köparen låter i säljarens vård kvarbliva224 
      13.5   Förslaget till lag om ändring i lagen (1927:77) om försäk- 
             ringsavtal..........................................225 
      13.6   Förslaget till lag om ändring i förmånsrättslagen (1970:979) 
             225 
      13.7   Förslaget till lag om ändring i aktiebolagslagen (1975:1385) 
             231 
      13.8   Förslaget till lag om ändring i lagen (1982:188) om preskrip- 
             tion av skattefordringar m.m........................232 
      13.9   Förslaget till lag om ändring i utsökningsregisterlagen 
             (1986:617)..........................................233 
      13.10  Förslaget till lag om ändring i konkurslagen (1987:672)234 
      13.11  Förslaget till lag om ändring i köplagen (1990:931).237 
      13.12  Förslaget till lag om ändring i lagen (1991:980) om handel 
             med finansiella instrument..........................238 
      13.13  Förslaget till lag om ändring i lagen (1993:891) om 
             indrivning av statliga fordringar m.m...............239 
      13.14  Förslaget till lag om ändring i lagen (1993:892) om ackord 
             rörande statliga fordringar m.m.....................240 
      13.15  Förslaget till lag om ändring i skuldsaneringslagen 
             (1994:334) .........................................241 
 
Bilaga 1     Sammanfattning......................................242 
Bilaga 2     Insolvensutredningens författningsförslag...........257 
Bilaga 3     Förteckning över remissinstanser som har yttrat sig över 
             Insolvensutredningens slutbetänkande (SOU 1992:113) 
             Lag om företagsrekonstruktion.......................302 
Bilaga 4     De till Lagrådet den 1 september 1994 remitterade 
             lagförslagen........................................303 
Bilaga 5     Lagrådets yttrande den 8 maj 1995...................341 
Bilaga 6     Lagförslaget i lagrådsremissen av den 27 april 1995.367 
Bilaga 7     Lagrådets yttrande den 24 oktober 1994..............370 
 
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 5 oktober 1995 . 372  
1     Förslag till riksdagsbeslut 
 
Regeringen föreslår att riksdagen 
  antar regeringens förslag till 
  1.    lag om företagsrekonstruktion, 
  2.    lag om ändring i äktenskapsbalken, 
  3.    lag om ändring i föräldrabalken, 
  4.    lag om ändring i lagen (1845:50 s. 1) om handel med lösören,somköparen 
låter i säljarens vård kvarbliva, 
  5.    lag om ändring i lagen (1927:77) om försäkringsavtal, 
  6.    lag om ändring i förmånsrättslagen (1970:979), 
  7.    lag om ändring i lagen (1995:302) om ändring i förmånsrättslagen 
(1970:979), 
  8.    lag om ändring i aktiebolagslagen (1975:1385), 
  9.    lag om ändring i i lagen (1982:188) om preskription av skattefordringar 
m.m., 
  10.   lag om ändring i utsökningsregisterlagen (1986:617), 
  11.   lag om ändring i lagen (1995:307) om ändring i utsökningsregisterlagen 
(1986:617), 
  12.   lag om ändring i konkurslagen (1987:672), 
  13.   lag om ändring i köplagen (1990:931), 
  14.   lag om ändring i lagen (1991:980) om handel med finansiellainstrument 
  15.   lag om ändring i lagen (1993:891) om indrivning av statligafordringar 
m.m., 
  16.   lag om ändring i lagen (1993:892) om ackord rörande 
        statliga fordringar m.m. 
  17.   lag om ändring i skuldsaneringslagen (1994:334)  
2      Lagtext 
 
Regeringen har följande förslag till lagtext. 
 
2.1   Förslag till lag om företagsrekonstruktion 
 
  Härigenom föreskrivs följande.  
1 kap. Inledande bestämmelser 
 
1 § 
En näringsidkare som har betalningssvårigheter kan, enligt bestämmelserna i 
denna lag, efter beslut av domstol få till stånd ett särskilt förfarande för att 
rekonstruera sin verksamhet (företagsrekonstruktion). 
 
2 § 
Under en företagsrekonstruktion skall en av rätten utsedd rekonstruktör 
undersöka om den verksamhet som gäldenären bedriver kan fortsättas helt eller 
delvis och i så fall hur detta kan ske samt om det finns förutsättningar för 
gäldenären att träffa en ekonomisk uppgörelse med sina borgenärer (ackord). 
Rekonstruktören skall när han fullgör sitt uppdrag verka för att borgenärernas 
intressen inte åsidosätts. 
  Av 3 kap. 1 § framgår att förhandling om offentligt ackord kan äga rum under 
en företagsrekonstruktion. 
 
3 § 
Bestämmelserna i denna lag om gäldenär gäller inte bankaktiebolag, sparbank, 
central föreningsbank, kreditmarknadsbolag, understödsförening, 
försäkringsbolag, värdepappersbolag, clearingsorganisation och 
Värdepapperscentralen VPC Aktiebolag. 
  Bestämmelserna avser inte heller sådana gäldenärer i vars verksamhet staten, 
en kommun, ett landsting, ett kommunalförbund, en församling eller en kyrklig 
samfällighet har ett bestämmande inflytande.  
2 kap. Företagsrekonstruktion i allmänhet 
 
Ansökan om företagsrekonstruktion 
 
1 § 
En ansökan om företagsrekonstruktion får göras av gäldenären eller av en 
borgenär. Ansökan skall göras skriftligen hos den tingsrätt där gäldenären bör 
svara i tvistemål som angår betalningsskyldighet i allmänhet. 
Ansökningshandlingen skall vara egenhändigt undertecknad av sökanden eller 
sökandens ombud. 
  I ansökan skall sökanden ange och styrka de omständigheter som gör rätten 
behörig, om de inte är kända. 
 
2 § 
Har en ansökan om företagsrekonstruktion gjorts hos en tingsrätt som inte är 
behörig, skall rätten genast sända handlingarna i ärendet till den tingsrätt som 
enligt vad dessa visar är behörig och underrätta sökanden. Ansökan skall anses 
gjord, när handlingarna kom in till den förra tingsrätten. 
 
3 § 
En ansökan av gäldenären skall innehålla 
  1. en kortfattad redogörelse för gäldenärens ekonomi och orsakerna till 
betalningssvårigheterna, 
  2. en borgenärsförteckning, 
  3. en redogörelse för hur gäldenären avser att verksamheten skall bedrivas i 
fortsättningen och en uppgörelse nås med borgenärerna, och 
  4. ett förslag till rekonstruktör samt behövliga uppgifter om dennes 
lämplighet för uppdraget. 
 
4 § 
En ansökan av en borgenär skall innehålla 
  1. uppgift om borgenärens fordran på gäldenären, 
  2. upplysningar om gäldenärens betalningssvårigheter, och 
  3. ett förslag till rekonstruktör samt behövliga uppgifter om dennes lämplig- 
het för uppdraget. 
 
5 § 
En ansökan skall avvisas, om den inte innehåller sådana uppgifter som krävs 
enligt 1, 3 och 4 §§, och sökanden inte följer ett föreläggande att avhjälpa 
bristen.  
Förutsättningar för beslut om företagsrekonstruktion 
 
6 § 
En förutsättning för att beslut om företagsrekonstruktion skall meddelas är att 
gäldenären vid tiden för ansökningen inte kan betala sina förfallna skulder. 
  Beslut om företagsrekonstruktion får inte meddelas, om det saknas skälig 
anledning att anta att syftet med företagsrekonstruktionen kan uppnås. 
  En ansökan av en borgenär får bifallas endast om gäldenären har medgett 
ansökan.  
Prövning av ansökan om företagsrekonstruktion 
 
7 § 
Om gäldenärens ansökan tas upp, skall rätten genast pröva den, om inte annat 
följer av 8 § andra stycket. 
 
8 § 
Om en borgenärs ansökan tas upp, skall rätten sätta ut ett sammanträde för 
prövning av ansökan. Sammanträdet skall hållas inom två veckor från det att 
ansökan kom in till rätten. Om det finns särskilda skäl, får det hållas senare, 
dock senast inom sex veckor. 
  Till sammanträdet skall parterna kallas. Gäldenären skall i kallelsen 
föreläggas att senast vid sammanträdet yttra sig över ansökan. I kallelsen skall 
även anges att sammanträdet kommer att ställas in, om gäldenären före 
sammanträdet själv ansöker om företagsrekonstruktion eller skriftligen medger 
borgenärens ansökan och rätten inte särskilt underrättar honom om att 
sammanträdet ändå skall hållas. Parterna skall i kallelsen upplysas om 
innehållet i 9 §. 
  Kallelserna skall delges parterna. Därvid får beträffande gäldenären 
delgivning enligt 12-15 §§ delgivningslagen (1970:428) inte ske. 
  Gäldenären skall samtidigt med kallelsen delges de av borgenären ingivna 
handlingarna. 
 
9 § 
Om flera ansökningar som avser samme gäldenär är anhängiga samtidigt och om en 
annan ansökan bifalls än den som kom in först, skall det vad gäller frågor som 
är beroende av tiden för ansökan anses som om beslutet om företagsrekonstruktion 
har grundats på den ansökan som kom in först. 
  En borgenärs ansökan förfaller om 
  1. gäldenären skriftligen bestrider ansökan, 
  2. gäldenären eller borgenären uteblir från det sammanträde som avses i 8 §, 
eller 
  3. gäldenären försätts i konkurs. 
  Om ansökan förfaller före sammanträdet skall rätten ställa in sammanträdet och 
underrätta parterna. 
 
10 § 
Om en ansökan bifalls, skall rätten samtidigt utse en rekonstruktör. Finns det 
särskilda skäl får fler än en rekonstruktör utses. 
  Rätten skall också bestämma tidpunkt för ett borgenärssammanträde inför 
rätten. Sammanträdet skall äga rum inom tre veckor från beslutet om 
företagsrekonstruktion eller den längre tid efter beslutet som är oundgängligen 
nödvändig.  
Rekonstruktören och dennes uppgifter 
 
11 § 
En rekonstruktör skall ha den särskilda insikt och erfarenhet som uppdraget 
kräver, ha borgenärernas förtroende samt även i övrigt vara lämplig för 
uppdraget. 
  Den som är anställd vid domstol eller kronofogdemyndighet får inte vara 
rekonstruktör. 
  En rekonstruktör som inte är lämplig eller av någon annan orsak bör skiljas 
från uppdraget skall entledigas av rätten. Frågor om entledigande tas upp på 
begäran av rekonstruktören, en borgenär eller gäldenären. 
 
12 § 
Rekonstruktören skall när han fullgör de uppgifter som anges i 1 kap. 2 § 
undersöka gäldenärens ekonomiska ställning och i samråd med gäldenären upprätta 
en plan som redovisar hur syftet med företagsrekonstruktionen skall uppnås 
(rekonstruktionsplan). Planen skall tillställas rätten och borgenärerna. 
  Rekonstruktören får anlita sakkunnigt biträde. 
  Att rekonstruktören får väcka talan om återvinning framgår av 3 kap. 
 6 §. 
 
13 § 
Rekonstruktören skall inom en vecka från beslutet om företagsrekonstruktion 
underrätta samtliga kända borgenärer om beslutet. 
  Till underrättelsen skall fogas 
  1. en preliminär förteckning över gäldenärens tillgångar och skulder, 
  2. gäldenärens senaste balansräkning och de ytterligare upplysningar som 
behövs om hans ekonomiska ställning, 
  3. uppgift om orsakerna till betalningssvårigheterna och om hur verksamheten 
kan rekonstrueras, och 
  4. upplysning om den tidpunkt för borgenärssammanträde som bestämts enligt 10 
§ andra stycket. 
  Om antalet borgenärer med fordringar utan förmånsrätt är mycket stort, får 
underrättelser till dessa borgenärer ersättas av ett tillkännagivande genom 
kungörelse. En sådan kungörelse skall innehålla upplysning om beslutet om 
företagsrekonstruktion och om tidpunkten för borgenärssammanträdet.  
Gäldenärens skyldigheter 
 
14 § 
Gäldenären är skyldig att lämna rekonstruktören alla upplysningar om sina 
ekonomiska förhållanden som är av betydelse för rekonstruktionen av 
verksamheten. 
  Gäldenären skall följa rekonstruktörens anvisningar om hur verksamheten skall 
bedrivas. 
 
15 § 
Gäldenären får inte utan rekonstruktörens samtycke 
  1. betala skulder som uppkommit före beslutet om företagsrekonstruktion eller 
ställa säkerhet för sådana skulder, 
  2. åta sig nya förpliktelser, eller 
  3. överlåta, pantsätta eller upplåta annan rätt till egendom av väsentlig 
betydelse för gäldenärens verksamhet. 
  Åsidosätter gäldenären vad som föreskrivs i första stycket inverkar detta inte 
på rättshandlingens giltighet. 
  Rekonstruktören får samtycka till en betalning som avses i första stycket 1 
endast om det föreligger synnerliga skäl.  
Borgenärsammanträde och borgenärskommitté 
 
16 § 
Vid borgenärssammanträdet skall borgenärerna beredas tillfälle att uttala sig i 
frågan om företagsrekonstruktionen bör fortsätta. 
  Om någon borgenär begär det, skall rätten vid sammanträdet bland borgenärerna 
utse en borgenärskommitté. I kommittén får ingå högst tre personer. Om 
gäldenären under det senast förflutna räkenskapsåret sysselsatt i genomsnitt 
minst 25 arbetstagare, har de anställda rätt att därutöver utse en representant 
i kommittén. Om det finns särskilda skäl får, rätten utse ytterligare personer 
att ingå i borgenärskommittén. 
  Rekonstruktören skall i väsentliga frågor samråda med borgenärskommittén, om 
inte något hindrar det.  
Exekutiva åtgärder under en företagsrekonstruktion 
 
17 § 
Under den tid företagsrekonstruktionen pågår får utmätning eller annan 
verkställighet enligt utsökningsbalken inte äga rum mot gäldenären. 
Verkställighet får dock ske för fordran för vilken borgenären har handpanträtt 
eller retentionsrätt, eller för fordran som avser underhållsbidrag. Handräckning 
enligt lagen (1978:599) om avbetalningsköp mellan näringsidkare m.fl. får inte 
ske. 
  Under företagsrekonstruktionen får inte heller meddelas beslut om kvarstad 
eller betalningssäkring. 
 
18 § 
Om det finns särskilda skäl att befara att gäldenären vidtar eller underlåter 
att vidta en viss åtgärd och därigenom sätter en borgenärs rätt i fara, får 
rätten på borgenärens begäran besluta om lämplig åtgärd för att säkerställa 
dennes rätt. Bestämmelserna i 17 § hindrar inte verkställighet av ett sådant 
beslut. 
 
19 § 
I 2 kap. 10 a § konkurslagen (1987:672) finns föreskrifter om en borgenärs 
ansökan om att gäldenären skall försättas i konkurs under pågående 
företagsrekonstruktion.  
Gäldenärens avtal 
 
20 § 
Har gäldenärens motpart före beslutet om företagsrekonstruktion fått rätt att 
häva ett avtal på grund av inträffat eller befarat dröjsmål med betalning eller 
annan prestation, får motparten efter beslutet inte häva avtalet på grund av 
dröjsmålet, om gäldenären med rekonstruktörens samtycke inom skälig tid begär 
att det skall fullföljas. Gäldenären skall på motpartens begäran inom skälig tid 
ge besked om avtalet skall fullföljas. 
  Skall ett avtal fullföljas enligt första stycket gäller följande. 
  1. Är tiden för motpartens fullgörelse inne, skall gäldenären på motpartens 
begäran fullgöra sina motsvarande prestationer eller, om anstånd har medgetts 
beträffande vissa prestationer, ställa säkerhet för dem. 
  2. Är tiden för motpartens fullgörelse inte inne, har motparten rätt att 
erhålla säkerhet för gäldenärens framtida prestationer i den mån det av särskild 
anledning är nödvändigt för att skydda honom mot förlust. 
  Om gäldenären inte lämnar besked enligt första stycket andra meningen eller 
inte fullgör sina skyldigheter enligt andra stycket, får motparten häva avtalet. 
  Ett avtalsvillkor som inskränker gäldenärens rätt enligt första och andra 
styckena är ogiltigt. 
  Om återtagande av vara som överlämnats till gäldenären sedan ansökan gjorts om 
företagsrekonstruktion finns föreskrifter i 63 § fjärde stycket köplagen 
(1990:931). 
  Vad som sägs i denna paragraf gäller inte för anställningsavtal.  
Kvittning 
 
21 § 
Den som hade en fordran hos gäldenären när ansökan om företagsrekonstruktion 
gjordes får, även om fordringen inte är förfallen till betalning, använda den 
till kvittning mot fordran som gäldenären då hade mot honom. Detta gäller dock 
inte, om kvittning är utesluten på grund av någon av fordringarnas beskaffenhet 
eller undantagen enligt vad som sägs nedan. 
  Om en fordran mot gäldenären har förvärvats genom överlåtelse från tredje man 
senare än tre månader före ansökan om företagsrekonstruktion, får den inte 
användas till kvittning mot en fordran som gäldenären hade när borgenären 
förvärvade sin fordran. I fråga om dödsbo räknas tiden dock från ansökan om 
boets avträdande till förvaltning av boutredningsman, under förutsättning att en 
ansökan om företagsrekonstruktion följt inom tre månader från det att en 
boutredningsman förordnats. Sådant förbud gäller också, om en fordran mot 
gäldenären har förvärvats tidigare genom sådant fång och borgenären då hade 
skälig anledning anta att gäldenären var på obestånd. 
  En borgenär, som har satt sig i skuld till gäldenären under sådana 
omständigheter att det är att jämställa med betalning med annat än sedvanliga 
betalningsmedel, får inte kvitta, i den mån sådan betalning hade kunnat bli 
föremål för återvinning enligt 3 kap. 5-7 §§. 
  En fordran på ersättning som tillkommer en borgensman eller annan med 
anledning av en förpliktelse som han infriat (regressfordran) anses vid 
tillämpning av vad som sägs ovan ha förvärvats när hans förpliktelse grundades. 
  Överlåter gäldenären sedan ansökan om företagsrekonstruktion gjorts en fordran 
så att en borgenär därigenom förlorar rätt till kvittning, skall han ersätta 
borgenären för detta.  
3 kap. Offentligt ackord under företagsrekonstruktion 
 
1 § 
Rätten kan i ett ärende om företagsrekonstruktion på begäran av gäldenären 
besluta om förhandling om offentligt ackord (ackordsförhandling).  
Villkor för offentligt ackord 
 
2 § 
Ett offentligt ackord får avse att fordringar som tillkommer de borgenärer som 
enligt 3 § får delta i ackordsförhandlingen sätts ned och betalas på närmare 
angivet sätt. Ackordet skall ge alla likaberättigade borgenärer lika rätt och 
minst tjugofem procent av fordringarnas belopp, om inte lägre ackordsprocent 
godkänns av samtliga kända borgenärer som skulle omfattas av ackordet eller det 
finns särskilda skäl för lägre procent. Föreskriven minsta utdelning skall 
betalas inom ett år efter det att ackordet har fastställts, om inte samtliga 
nämnda borgenärer godkänner längre betalningstid. 
  Utan hinder av första stycket får ett offentligt ackord innehålla villkor att 
borgenärerna får full betalning intill visst belopp, om avvikelsen kan anses 
skälig med hänsyn till omfattningen av boet och övriga omständigheter. En 
avvikelse till nackdel för viss borgenär får också äga rum, om han har medgett 
det. 
  Ett ackord får även avse att gäldenären endast får anstånd med betalningen 
eller annan särskild eftergift. Därvid tillämpas första och andra styckena.  
Borgenärer vid offentligt ackord 
 
3 § 
I ackordsförhandling deltar endast borgenärer vilkas fordringar uppkommit före 
ansökan om företagsrekonstruktion. En borgenär som kan få täckning för sin 
fordran genom kvittning eller vars fordran är förenad med förmånsrätt deltar 
inte i förhandlingen. En borgenär som enligt fordringsavtalet har rätt till 
betalning först efter övriga borgenärer, deltar inte heller i förhandlingen om 
inte övriga borgenärer som deltar i förhandlingen medger det. 
  Om en borgenär helt eller delvis avstår från kvittningsrätt eller förmånsrätt, 
deltar han i förhandlingen i motsvarande mån. Kan en borgenärs fordran endast 
till viss del täckas genom kvittning eller understiger värdet av den egendom i 
vilken en borgenär har särskild förmånsrätt hans fordran, deltar han med 
återstående del av fordringen. 
  Innehåller ackordsförslaget en bestämmelse att borgenärer som inte har 
förmånsrätt skall få full betalning intill ett visst belopp, skall deras 
fordringar i ackordsförfarandet anses som förmånsberättigade i motsvarande mån. 
  En borgenär får delta i förhandlingen, även om hans fordran inte är förfallen 
till betalning eller den är beroende av särskilt villkor. 
  Med borgenärer som har förmånsrätt likställs en borgenär som till säkerhet för 
sin fordran har gjort förbehåll om återtaganderätt.  
Borgenärsmajoritet vid offentligt ackord 
 
4 § 
Ett ackordsförslag som ger minst femtio procent av fordringsbeloppen skall anses 
antaget av borgenärerna, om tre femtedelar av de röstande har godtagit förslaget 
och deras fordringar uppgår till tre femtedelar av de röstberättigande 
fordringarnas sammanlagda belopp. Är ackordsprocenten lägre, skall ackordsför- 
slaget anses antaget, om tre fjärdedelar av de röstande har enats om förslaget 
och deras fordringar uppgår till tre fjärdedelar av de röstberättigande 
fordringarnas sammanlagda belopp.  
Återvinning under företagsrekonstruktionen 
 
5 § 
Sedan beslut meddelats om företagsrekonstruktion tillämpas bestämmelserna i 
konkurslagen (1987:672) om återvinning i konkurs, om offentligt ackord 
fastställs. 
  Söks återvinning av förmånsrätt eller betalning som vunnits genom utmätning, 
får rätten besluta att fortsatt verkställighet i utsökningsmålet tills vidare 
inte får äga rum. 
 
6 § 
Talan om återvinning väcks av rekonstruktören eller av en borgenär vars fordran 
skulle omfattas av ett offentligt ackord. Talan skall väckas före det borgenärs- 
sammanträde som avses i 13 § och får inte slutligt prövas innan frågan om 
offentligt ackord har blivit avgjord. En borgenär som vill väcka talan skall 
underrätta rekonstruktören. Om så inte har skett, får hans talan inte tas upp 
till prövning. 
  Upphör företagsrekonstruktionen utan att offentligt ackord har kommit till 
stånd och försätts inte gäldenären i konkurs efter ansökan som gjorts inom tre 
veckor från det att företagsrekonstruktionen upphörde, skall den väckta 
återvinningstalan avvisas. 
 
7 § 
Vad som vinns genom återvinningstalan skall, sedan kärandens kostnader har 
ersatts, tillkomma de borgenärer som omfattas av det offentliga ackordet. En 
svarande som med anledning av kärandens talan kan få en fordran mot gäldenären 
deltar med fordringen i ackordsförhandlingen och har rätt att avräkna den 
utdelning som tillkommer honom på vad han annars skulle ha betalat. 
  Om det i återvinningsmålet påkallas av en borgenär som omfattas av det 
offentliga ackordet eller av gäldenären, kan rätten föreskriva särskild förvalt- 
ning av det som enligt första stycket skall tillkomma borgenärerna. Egendom som 
har satts under sådan förvaltning får utmätas endast om ackordet har förfallit.  
Verkan av offentligt ackord 
 
8 § 
  Ett fastställt ackord är bindande för alla borgenärer, såväl kända som okända, 
som enligt 3 § hade rätt att delta i ackordsförhandlingen. 
  En borgenär som enligt fordringsavtalet har rätt till betalning först efter 
övriga borgenärer förlorar sin rätt till betalning av gäldenären, om inte alla 
borgenärer som enligt 3 § hade rätt att delta i ackordsförhandlingen tillgodoses 
fullt ut genom ackordet. 
  En borgenär med förmånsrätt i viss egendom är bunden av ackordet i fråga om 
belopp som inte kan tas ut ur egendomen. 
 
9 § 
En borgenär som har godkänt ett ackordsförslag förlorar inte genom godkännandet 
sin rätt mot borgensmän eller andra som förutom gäldenären svarar för fordring- 
en.  
En begäran om ackordsförhandling 
 
10 § 
  En begäran om ackordsförhandling skall göras skriftligen. Skrivelsen skall 
innehålla ett ackordsförslag som anger hur mycket gäldenären bjuder i betalning 
och när betalningen skall ske samt om säkerhet har ställts för ackordet och vad 
den i så fall består av. 
  Till skrivelsen skall fogas en förteckning över boets tillgångar och skulder 
som har upprättats av rekonstruktören enligt 14 § tidigast tre månader innan 
ansökan om ackordsförhandling gjordes samt den senaste balansräkningen. 
 
11 § 
Till en begäran om ackordsförhandling skall även fogas 
  1. en berättelse av rekonstruktören som anger boets tillstånd och orsakerna 
till gäldenärens betalningssvårigheter och innehåller en översikt över till- 
gångar och skulder,  uppgift om den utdelning som kan påräknas i en konkurs samt 
upplysning om egendom har frångått gäldenären under sådana förhållanden att den 
kan bli föremål för återvinning, när det finns skälig anledning  anta att 
gäldenären har gjort sig skyldig till brott mot sina borgenärer och i så fall 
grunden därför samt hur gäldenären har fullgjort sin bokföringsskyldighet, 
  2. ett yttrande av rekonstruktören om huruvida han anser att ackordsförslaget 
bör antas av borgenärerna, 
  3. ett intyg av rekonstruktören att borgenärer som till antalet utgör minst 
två femtedelar av de i bouppteckningen upptagna borgenärer vilkas fordringar 
skulle omfattas av ackordet och som tillsammans innehar minst två femtedelar av 
dessa fordringars sammanlagda belopp har förklarat sig anse ackordet antagbart, 
  4. ett bevis att ackordsförslaget samt rekonstruktörens berättelse och 
yttrande har sänts till alla borgenärer som tas upp i bouppteckningen, 
  5. förskott, med belopp som regeringen föreskriver, på kostnaden för ackords- 
frågans handläggning hos rätten samt av rätten godkänd säkerhet för vad som inte 
täcks av förskottet. 
  De handlingar och uppgifter som anges i första stycket och i 10 § behöver inte 
ges in, i den mån de redan har tillställts rätten och borgenärerna i ärendet. 
 
12 § 
En begäran om ackordsförhandling skall avvisas, om den inte uppfyller de krav 
som anges i 10 och 11 §§ och gäldenären inte följer ett föreläggande att 
avhjälpa bristen.  
Beslut om ackordsförhandling 
 
13 § 
Om begäran om ackordsförhandling tas upp, skall rätten genast meddela beslut om 
ackordsförhandling. Samtidigt skall rätten 
  1. bestämma tidpunkt för ett sammanträde med borgenärerna inför rätten, 
  2. kalla gäldenären, rekonstruktören och borgenärerna till sammanträdet, och 
  3. kungöra beslutet i Post- och Inrikes Tidningar och i övrigt på det sätt som 
regeringen föreskriver.  
Bouppteckning 
 
14 § 
I den bouppteckning som avses i 10 § andra stycket 1 skall tillgångarna tas upp 
till noggrant uppskattade värden. Om möjligt skall även lämnas specificerad 
uppgift om de värden som i bokföringshandlingarna har åsatts tillgångarna eller, 
när sådan värdering inte har gjorts, om anskaffningskostnaden. Bouppteckningen 
skall vidare innehålla uppgift om varje borgenärs namn och postadress. 
  Ränta på en borgenärs fordran skall inte beräknas längre än till dagen för 
ansökan om företagsrekonstruktion. Fordran i utländskt myntslag skall beräknas 
efter den kurs som gällde nämnda dag. 
  Har en borgenär förmånsrätt, skall det anges jämte grunden till det. 
  Förekommer anmärkning mot fordran eller bedöms värdet av egendom, vari en 
borgenär har särskild förmånsrätt, understiga hans fordran, skall det anges.  
Senare anmälda fordringar 
 
15 § 
Vill någon delta i ackordsförhandlingen med en fordran som inte har upptagits i 
bouppteckningen och inte heller senare blivit känd, bör han skriftligen anmäla 
fordringen hos rekonstruktören senast en vecka före det borgenärssammanträde som 
avses i 13 §. Anmäls en fordran senare, får det inte föranleda att borgenärernas 
prövning av ackordsförslaget skjuts upp.  
Anmärkningar mot fordran som omfattas av ackordet 
 
16 § 
Om gäldenären eller en borgenär vill framställa anmärkning mot en fordran som 
skulle omfattas av ackordet, skall han göra det skriftligen hos rekonstruktören 
i så god tid som möjligt och i vart fall före omröstningen vid borgenärs- 
sammanträdet under ackordsförhandlingen. 
  Finner rekonstruktören anledning till anmärkning mot en fordran som skulle 
omfattas av ackordet eller framställer gäldenären eller en borgenär sådan 
anmärkning hos rekonstruktören, skall denne skyndsamt underrätta den borgenär 
vars fordran avses med anmärkningen. Detsamma gäller, när värdet av egendom vari 
borgenär har särskild förmånsrätt bedöms understiga fordringen.  
Borgenärssammanträde 
 
17 § 
Borgenärssammanträdet under ackordsförhandlingen skall hållas tidigast tre och 
senast fem veckor efter beslutet om denna. 
  Gäldenären bör inställa sig personligen vid borgenärssammanträdet. Han skall 
därvid lämna rätten, rekonstruktören och borgenärerna de upplysningar om boet 
som de begär. Kan gäldenären inte infinna sig personligen, bör han ställa ombud. 
Har edgång begärts enligt 18 §, skall gäldenären inställa sig personligen, 
såvida denne inte redan har avlagt eden inför någon annan tingsrätt. 
  Rekonstruktören skall tillhandahålla en förteckning över de borgenärer som har 
rätt att delta i omröstning i ackordsfrågan, med uppgift om de fordringsbelopp 
för vilka rösträtt får utövas. I förteckningen skall även antecknas anmärkning 
som har framställts mot en borgenärs fordran. 
18 § 
På begäran av en borgenär skall gäldenären vid borgenärssammanträdet avlägga 
bouppteckningsed. Han skall därvid göra de tillägg till eller ändringar i 
bouppteckningen som han anser behövas och med ed betyga att bouppteckningen med 
gjorda tillägg eller ändringar är riktig, så att det inte enligt hans vetskap 
har oriktigt utelämnats eller upptagits någon tillgång eller skuld. 
  Är gäldenären en juridisk person och finns flera ställföreträdare, behöver 
bouppteckningsed inte avläggas av en sådan ställföreträdare vars edgång måste 
antas sakna betydelse för utredningen av gäldenärens ekonomiska ställning. 
  När det finns anledning till det, får rätten besluta att gäldenären skall 
avlägga eden inför någon annan tingsrätt. Är gäldenären sjuk, får eden avläggas 
där han vistas. 
  Vägrar gäldenären att avlägga ed, förfaller beslutet om ackordsförhandling, om 
det inte finns synnerliga skäl för att ackordsförhandlingen skall fortsättas. 
 
19 § 
Om både en borgenär och en borgensman eller någon annan som förutom gäldenären 
ansvarar för borgenärens fordran vill rösta för denna, har de tillsammans en 
röst, vilken beräknas efter borgenärens fordran. Kan de inte enas, gäller 
borgenärens mening, om inte de andra löser ut honom eller ställer betryggande 
säkerhet för fordringen. 
 
20 § 
Vid borgenärssammanträdet skall borgenärerna rösta om ackordsförslaget. 
  En anmärkning som har framställts mot en fordran utgör inte hinder mot att 
borgenären deltar med fordringen i omröstningen. Är utgången av omröstningen 
beroende av om fordringen skall beaktas eller inte, skall rätten vid samman- 
trädet utreda tvistefrågan och söka åstadkomma en förlikning. De närvarande får 
med bindande verkan för dem som har uteblivit medge att en anmärkning förfaller 
eller inskränks eller uppdra åt rekonstruktören att ingå förlikning med borge- 
nären. Kan förlikning inte träffas, skall frågan handläggas enligt vad som sägs 
i 23 § första stycket för bestämmande av omröstningens utgång. 
  En förlikning angående framställd anmärkning får inte ingås i annan ordning än 
som anges i andra stycket utan samtycke av alla vilkas rätt är beroende av 
förlikningen. 
  Vid omröstning tillämpas 14 § andra stycket. 
 
21 § 
Gäldenären får inte återta eller ändra ackordsförslaget utan medgivande av 
rätten. Yrkande härom skall framställas senast vid borgenärssammanträdet innan 
omröstning sker. 
  Har ändring av ackordsförslaget medgetts, får prövningen av förslaget skjutas 
upp till fortsatt sammanträde inom tre veckor. Om ändringen inte medför att 
förslaget blir sämre för borgenärerna, får prövningen dock skjutas upp endast om 
det finns särskilda skäl. 
 
22 § 
Om rätten i annat fall än som avses i 21 § andra stycket finner att det finns 
särskilda skäl för att skjuta upp borgenärernas prövning av ackordsförslaget, 
får rätten besluta om uppskov till fortsatt sammanträde inom tre veckor.  
Fastställelse av offentligt ackord 
 
23 § 
Har ackordsförslaget antagits vid borgenärssammanträdet men finns det enligt 25 
§ anledning att inte fastställa ackordet, skall ackordsfrågan prövas av rätten 
vid en förhandling. Detsamma gäller, om det vid sammanträdet inte kan avgöras om 
förslaget har antagits eller förkastats av borgenärerna. 
  Om ackordsfrågan inte skall prövas vid en förhandling, skall rätten fastställa 
ackordet. 
  Beslut i ackordsfrågan skall meddelas inom en vecka efter förhandlingen, om 
inte längre tid är nödvändig på grund av särskilda omständigheter. 
 
24 § 
Är utgången av omröstningen över ackordsförslaget beroende av om kvarstående 
anmärkningar godkänns eller inte och finns det i övrigt skäl att fastställa 
ackordet, skall rätten först pröva anmärkningarna eller så många av dem att 
utgången av omröstningen blir densamma, vare sig övriga anmärkningar godkänns 
eller inte. 
 
25 § 
Ett ackord får inte fastställas om 
  1. ärendet inte har handlagts på föreskrivet sätt och felet kan ha inverkat på 
ackordsfrågans utgång, 
  2. ackordet inte uppfyller villkoren i 2 §, 
  3. det finns skälig anledning anta att gäldenären i hemlighet har gynnat någon 
borgenär för att inverka på ackordsfrågan eller att något annat svek har ägt rum 
vid ackordet eller 
  4. ackordet uppenbart är till skada för borgenärerna. 
  Även om första stycket inte är tillämpligt, får rätten efter omständigheterna 
vägra att fastställa ackordet, om en borgenär eller en borgensman eller någon 
annan som förutom gäldenären svarar för fordringen har bestritt fastställelse på 
grund av att det inte finns betryggande säkerhet för ackordets fullgörande, att 
ackordet är till skada för borgenärerna eller att ackordet av någon annan 
särskild anledning inte bör medges. 
  Vägras fastställelse enligt första stycket 1 och är förslaget inte förkastat 
av borgenärerna eller förfallet, skall borgenärerna på nytt pröva ackords- 
förslaget och ett sammanträde sättas ut för detta.  
Tillsyn 
 
26 § 
På begäran av en borgenär vars fordran omfattas av ackordet kan rätten, om det 
finns skäl till det, förordna rekonstruktören eller någon annan lämplig person 
att utöva tillsyn över att gäldenären fullgör sina åtaganden enligt ackordet. Om 
det behövs, skall även en ersättare för tillsynsmannen förordnas. 
  Gäldenären skall ge tillsynsmannen de uppgifter som denne begär och följa de 
anvisningar som tillsynsmannen lämnar. 
  I fråga om entledigande av tillsynsman tillämpas bestämmelserna om 
entledigande av rekonstruktör i 2 kap. 11 § tredje stycket.  
Förverkande av offentligt ackord 
 
27 § 
På ansökan av en borgenär vars fordran omfattas av ackordet kan rätten förklara 
att den eftergift som genom ackordet har medgetts gäldenären har förfallit, om 
gäldenären har 
  1. gjort sig skyldig till oredlighet mot borgenärer eller i hemlighet har 
gynnat någon borgenär för att inverka på ackordsfrågans avgörande, 
  2. åsidosatt vad som åligger honom enligt 26 § andra stycket eller 
  3. på något annat sätt uppenbart försummat sina åtaganden enligt ackordet. 
  Förlikning är inte tillåten i en fråga som avses i första stycket. 
  Även om den eftergift som har medgetts gäldenären förklarats förfallen, får 
borgenärerna göra ackordet i övrigt gällande mot gäldenären eller mot den som 
har gått i borgen för ackordet.  
4 kap. Övriga bestämmelser 
 
Handläggningen av ärenden om företagsrekonstruktion 
 
1 § 
Om inte annat föreskrivs, gäller för rättens handläggning enligt denna lag lagen 
(1946:807) om handläggning av domstolsärenden. 
  Vid handläggning enligt 3 kap. tillämpas dock rättegångsbalkens bestämmelser 
om handläggningen av tvistemål. 
 
2 § 
En sådan förhandling som avses i 3 kap. 23 § första stycket skall äga rum så 
snart som möjligt. Vid förhandlingen tillämpas bestämmelserna i rättegångsbalken 
om huvudförhandling i tvistemål. Om rekonstruktören, gäldenären eller en 
borgenär uteblir från förhandlingen, hindrar det inte att ackordsfrågan prövas 
och avgörs. 
  Rättens avgörande sker genom beslut. 
 
3 § 
En tingsrätt består vid handläggningen av ett ärende enligt denna lag av en 
lagfaren domare. Vid en förhandling får dock rätten bestå av tre lagfarna 
domare, om det finns särskilda skäl. 
 
4 § 
Bevis eller fullmakt som visar att den som i egenskap av ställföreträdare eller 
ombud företräder en borgenär är behörig behöver visas upp endast om det finns 
särskilda skäl.  
Kostnader för företagsrekonstruktionen 
 
5 § 
Rekonstruktören har rätt till ersättning för arbete och för de utlägg som 
uppdraget har krävt. Arvodet får inte bestämmas till ett högre belopp än som med 
hänsyn till det arbete som uppdraget har krävt, den omsorg och skicklighet 
varmed det har utförts samt näringsverksamhetens omfattning kan anses utgöra 
skälig ersättning för uppdraget. 
  Rekonstruktörens rätt till ersättning skall, på begäran av rekonstruktören 
eller gäldenären, prövas av rätten. Så länge ett ackord inte fullgjorts får 
också en borgenär vars fordran omfattas av ackordet begära en sådan prövning. 
 
6 § 
I fråga om ersättning till en tillsynsman tillämpas bestämmelserna i 5 §. 
7 § 
Kostnaderna för handläggningen hos rätten liksom de ersättningar som avses i 5 
och 6 §§ skall betalas av gäldenären.  
Företagsrekonstruktionens upphörande 
 
8 § 
Rätten skall besluta att företagsrekonstruktionen skall upphöra, om 
  1. sådana åtgärder vidtagits att syftet med företagsrekonstruktionen kan anses 
uppnått, 
  2. gäldenären begär det och beslut om ackordsförhandling inte har meddelats, 
  3. gäldenären utan laga förfall uteblir från det borgenärssammanträde som 
anges i 2 kap. 10 § andra stycket, 
  4. rekonstruktören eller en borgenär begär det och syftet med 
företagsrekonstruktionen inte kan antas bli uppnått, eller 
  5. det i annat fall finns särskilda skäl för att företagsrekonstruktionen bör 
upphöra. 
  Om gäldenären försätts i konkurs upphör företagsrekonstruktionen. 
 
9 § 
I annat fall än som avses i 8 skall rätten, när tre månader förflutit från dagen 
för beslutet om företagsrekonstruktion, besluta att företagsrekonstruktionen 
skall upphöra. 
  Om det finns särskilda skäl kan dock rätten, efter begäran av gäldenären inom 
den i första stycket angivna tiden, medge att företagsrekonstruktionen får pågå 
under ytterligare högst tre månader. Om det finns synnerliga skäl, kan rätten 
under motsvarande förutsättning förlänga tiden med ytterligare högst tre månader 
i taget. Företagsrekonstruktionen får dock inte pågå under längre tid än 
sammanlagt ett år, om inte ackordsförhandling har beslutats. 
 
10 § 
Innan rätten fattar beslut enligt 8 § första stycket eller 9 § andra stycket 
skall gäldenären, rekonstruktören och de borgenärer som infunnit sig till 
borgenärssammanträde som avses i 2 kap. 10 § andra stycket ges tillfälle att 
yttra sig. Om en borgenärskommitté har utsetts, skall även de som ingår i denna 
ges tillfälle att yttra sig.  
Överklagande m.m. 
 
11 § 
Beslut om företagsrekonstruktion och om ackordsförhandling samt beslut att 
företagsrekonstruktionen skall upphöra skall tillämpas omedelbart, om inte annat 
bestämts av rätten. Detsamma gäller beslut att utse eller entlediga 
rekonstruktör. 
 
12 § 
Rättens beslut enligt denna lag får överklagas för sig. Detta gäller dock inte 
beslut i en fråga som avses i 3 kap. 21 § första stycket eller 24 § eller 
beträffande sådan ny prövning som avses i 3 kap. 25 § tredje stycket. 
  I fråga om beslut om ackordsförhandling räknas klagotiden från den dag då 
kungörelsen om beslutet var införd i Post- och Inrikes Tidningar.  
Skadestånd 
 
13 § 
Om en borgenärs ansökan om företagsrekonstruktion inte bifalls och om borgenären 
när han gav in sin ansökan saknade skälig anledning anta att gäldenären hade 
sådana betalningssvårigheter som avses i 2 kap 6 § första stycket, skall 
borgenären ersätta gäldenären den skada som skäligen kan anses ha orsakats denne 
genom ansökningen och dess handläggning. 
  Talan om skadestånd enligt första stycket skall väckas vid den tingsrätt där 
ärendet om företagsrekonstruktion är eller har varit anhängigt.  
Straff m.m. 
 
14 § 
En borgenär som för sin röst vid ett borgenärssammanträde enligt 3 kap. har 
betingat sig någon särskild förmån av gäldenären döms till böter eller fängelse 
i högst ett år. 
 
15 § 
Åtal mot en gäldenär för brott mot borgenärer och åtal mot en borgenär för brott 
som avses i 14 § får väckas vid den tingsrätt där ärendet om företags- 
rekonstruktion är eller har varit anhängigt.  
  1. Denna lag träder i kraft den 1 februari 1996, då ackordslagen (1970:847) 
skall upphöra att gälla. 
  2. När god man har förordnats enligt ackordslagen (1970:847) före ikraftträ- 
dandet, gäller dock ackordslagen i stället för denna lag.  
2.2   Förslag till lag om ändring i äktenskapsbalken 
 
  Härigenom föreskrivs att 6 kap. 10 § äktenskapsbalken skall ha följande ly- 
delse.  
Nuvarande lydelse                                Föreslagen lydelse 
 
                               6 kap. 
                                10 § 
  Rätten att kräva ut ett fastställt underhållsbidrag upphör tre år efter den 
förfallodag som ursprungligen gällde. 
  Har utmätning för underhållsbidraget skett före den tidpunkt som anges i 
första stycket eller har den bidragsskyldige försatts i konkurs på grund av en 
ansökan som har gjorts före denna tidpunkt, får betalning för fordringen även 
därefter tas ut ur den utmätta egendomen eller erhållas i konkursen. 
-------------------------------------------------------------------- 
  Har ansökan om förordnande av        Har ansökan om företagsrekon- 
god man enligt ackordslagen          struktion  enligt lagen 
(1970:847) gjorts före den tid-      (1995:000) om företagsrekon- 
punkt som anges i första styck-      struktion gjorts före den tid- 
et, får underhållsbidraget krävas    punkt som anges i första 
ut inom tre månader från det att     stycket, får underhållsbidraget 
verkan av förordnandet om god        krävas ut inom tre månader från 
man förföll eller, när förhandling   det att beslut om företagsrekon- 
om offentligt ackord har följt,      struktionens upphörande med- 
ackordsfrågan avgjordes. Om          delades. Om ackord kommer till 
ackord kommer till stånd, får        stånd, får fordringen krävas ut 
fordringen krävas ut inom tre        inom tre månader från det att 
månader från det att ackordet        ackordet skulle ha fullgjorts. 
skulle ha fullgjorts. Har            Har utmätning för underhålls- 
utmätning för underhållsbidraget     bidraget skett eller konkurs- 
skett eller konkursansökan           ansökan gjorts inom den tid som 
gjorts inom den tid som nu har       nu har angetts, gäller andra 
angetts, gäller andra stycket.       stycket. 
  Avtal som strider mot denna paragraf är ogiltiga.  
  1.  Denna lag träder i kraft den 1 februari 1996. 
  2. Har god man förordnats enligt ackordslagen (1970:847) före ikraftträdandet, 
gäller dock äldre bestämmelser.  
2.3   Förslag till lag om ändring i föräldrabalken 
 
  Härigenom föreskrivs att 7 kap. 9 § föräldrabalken1 skall ha följande lydelse.  
Nuvarande lydelse                         Föreslagen lydelse 
 
                               7 kap. 
                                9 § 
  Rätten att kräva ut fastställt underhållsbidrag går förlorad fem år efter den 
ursprungligen gällande förfallodagen, om inte annat följer av andra eller tredje 
stycket. 
  Har utmätning för underhållsbidraget skett före den tidpunkt som anges i 
första stycket eller har den bidragsskyldige blivit försatt i konkurs på grund 
av ansökan som har gjorts före denna tidpunkt, får betalning för fordringen tas 
ut ur den utmätta egendomen eller erhållas i konkursen även därefter. 
-------------------------------------------------------------------- 
  Har före den tidpunkt som            Har före den tidpunkt som 
anges i första stycket ansökan       anges i första stycket ansökan 
gjorts om förordnande av god         gjorts om företagsrekonstruktion 
man enligt ackordslagen              enligt lagen (1995:000) om före- 
(1970:847), får underhållsbid-       tagsrekonstruktion, får under- 
raget krävas ut inom tre månader     hållsbidraget krävas ut inom tre 
från det att verkan av godmans-      månader från det att beslut om 
förordnandet förföll eller, när      företagsrekonstruktionens upphör- 
förhandling om offentligt ac-        ande meddelades. Kommer ackord 
kord har följt, ackordsfrågan        till stånd, får fordringen krävas 
avgjordes. Kommer ackord till        ut inom tre månader från det att 
stånd, får fordringen krävas ut      ackordet skulle ha fullgjorts. 
inom tre månader från det att        Har utmätning skett för 
ackordet skulle ha fullgjorts.       underhållsbidraget eller kon- 
Har utmätning för underhålls-        kursansökan gjorts inom tid som 
bidraget eller konkursansökan        nu har angetts, gäller vad som 
gjorts inom tid som nu har           föreskrivs i andra stycket. 
angetts, gäller vad som före- 
skrivs i andra stycket. 
  Avtal i strid mot denna paragraf är ogiltigt.  
  1. Denna lag träder i kraft den 1 februari 1996. 
  2. Har god man förordnats enligt ackordslagen (1970:847) före ikraftträdandet 
gäller dock äldre bestämmelser. 
 
**FOOTNOTES** 
 
1 Balken omtryckt 1995:974.  
2.4   Förslag till lag om ändring i lagen (1845:50 s.1) om handel med lösören, 
som köparen låter i säljarens vård kvarbliva 
 
  Härigenom föreskrivs att 3 § lagen (1845:50 s.1) om handel med lösören, som 
köparen låter i säljarens vård kvarbliva skall ha följande lydelse.  
-------------------------------------------------------------------- 
Nuvarande lydelse                    Föreslagen lydelse 
 
                                3 §1 
-------------------------------------------------------------------- 
  Är köpeavhandling så upprättad       Är köpeavhandling så upprättad 
och behandlad, som i 1 § sägs,       och behandlad, som i 1 § sägs, 
men inträffar utmätning inom         men inträffar utmätning inom 
trettio dagar efter det              trettio dagar efter det avhand- 
avhandlingen inför rätten före-      lingen inför rätten företeddes, 
teddes, eller försätts säljaren i    eller försätts säljaren i konkurs 
konkurs efter ansökning, som         efter ansökning, som gjorts inom 
gjorts inom sagda tid, är den        sagda tid, är den sålda egendomen 
sålda egendomen ej fredad från       ej fredad från att utmätas eller 
att utmätas eller att räknas         att räknas till konkursboet. 
till konkursboet. Detsamma           Detsamma gäller när ansökan om 
gäller, när ansökan om förordnande   företagsrekonstruktion enligt 
av god man enligt ackordslagen       lagen (1995:000) om 
(1970:847) gjorts inom nämnda        företagsrekonstruktion gjorts 
tid och konkurs följt på ansökan,    inom nämnda tid och konkurs följt 
som gjorts inom tre veckor från      på ansökan som gjorts under 
det att verkan av godmansför-        företagsrekonstruktionen eller 
ordnandet förföll eller, när         inom tre veckor från det att 
förhandling om offentligt            rätten beslutat att före- 
ackord följt, ackordsfrågan          tagsrekonstruktionen skall upp- 
avgjordes. Görs efter utgången       höra. Görs efter utgången av den i 
av den i första punkten angivna      första punkten angivna tiden jäv 
tiden jäv mot köpeavhandling,        mot köpeavhandling, vilken är så 
vilken är så upprättad och           upprättad och behandlad, som 
behandlad, som nyss sagts, är,       nyss sagts, är, om jävet görs vid 
om jävet görs vid utmät-             utmätningstillfälle, ford- 
ningstillfälle, fordringsägaren      ringsägaren skyldig att, om han 
skyldig att, om han vill full-       vill fullfölja jävet, inom en 
följa jävet, inom en månad           månad därefter väcka talan mot såväl 
därefter väcka talan mot såväl       säljaren som köparen vid den 
säljaren som köparen vid den         tingsrätt   som avses i 1 §. Gör 
tingsrätt som avses i 1 §. Gör       han inte det, har han förlorat 
han inte det, har han förlorat       sin talan. Godset skall genast 
sin talan. Godset skall genast       beläggas med kvarstad och sökan- 
beläggas med kvarstad och sökan-     den skall, om han vill att åt- 
den skall, om han vill att åt-       gärden skall bestå, inom fjorton 
gärden skall bestå, inom fjorton     dagar efter utmätningsförrätt- 
dagar efter utmätningsförättnin-     ningen hos kronofogdemyndig- 
gen hos kronofogdemyndigheten        heten ställa full borgen för den 
ställa full borgen för den kost-     kostnad och skada, som kan or- 
nad och skada, som kan orsakas       sakas av kvarstaden. Var sälja- 
av kvarstaden. Var säljarens         rens egendom avträdd till kon- 
egendom avträdd till konkurs,        kurs, skall vad om återvinning 
skall vad om återvinning av lös      av lös egendom till konkursbo är 
egendom till konkursbo är            stadgat i 4 kap. 19 och 20 §§ 
stadgat i 4 kap. 19 och 20 §§        konkurslagen (1987:672) äga 
konkurslagen (1987:672) äga          motsvarande tillämpning. 
motsvarande tillämpning. 
-------------------------------------------------------------------- 
  Vad som nu sagts om konkurs          Vad som nu sagts om konkurs 
äger motsvarande tillämpning om      äger motsvarande tillämpning om i 
i stället offentligt ackord          stället offentligt ackord 
fastställes. I fråga om talan        fastställes. I fråga om talan med 
med anledning av ackords-            anledning av ackordsförhandling 
förhandling äga 17 och 18 §§ ac-     tillämpas 3 kap. 6 och 7 §§ lagen 
kordslagen (1970:847) mot-           om företagsrekonstruktion. 
svarande tillämpning.  
  1. Denna lag träder i kraft den 1 februari 1996. 
  2. Har god man förordnats enligt ackordslagen (1970:847) före ikraftträdandet 
gäller dock äldre bestämmelser.  
**FOOTNOTES** 
 
1 Senaste lydelse 1988:386.  
2.5   Förslag till lag om ändring i lagen (1927:77) om försäkringsavtal 
 
  Härigenom föreskrivs att 117 § lagen (1927:77) om försäkringsavtal skall ha 
följande lydelse.  
-------------------------------------------------------------------- 
Nuvarande lydelse                    Föreslagen lydelse 
 
                               117 §1 
  Försätts försäkringstagaren i konkurs efter ansökan, som har gjorts innan tio 
år förflutit från försäkringsavtalets ingående, och har han under de tre senaste 
åren före konkursansökningen eller senare till betalning av premie för för- 
säkring, som enligt 116 § inte kan göras till föremål för utmätning, använt be- 
lopp, som vid den tid, då betalningen skedde, ej stod i skäligt förhållande till 
hans villkor, får konkursboet hos försäkringsgivaren utkräva vad sålunda har 
erlagts för mycket, i den mån tillgodohavandet hos denne förslår till det. Har 
inte försäkringstagaren lämnat konkursboet samtycke till beloppets utkrävande, 
åligger det konkursboet att för prövning av dess rätt väcka talan mot 
försäkringstagaren. Beträffande sådan talan tillämpas bestämmelserna i 4 kap. 19 
och  20 §§ konkurslagen (1987:672). 
-------------------------------------------------------------------- 
  Har konkursen föregåtts av           Har konkursen föregåtts av 
förordnande av god man enligt        beslut om företagsrekonstruktion 
ackordslagen (1970:847), an-         enligt lagen (1995:000) om före- 
sökan om skuldsanering enligt        tagsrekonstruktion, ansökan om 
skuldsaneringslagen (1994:334)       skuldsanering enligt skuldsane- 
eller förordnande av boutred-        ringslagen (1994:334) eller för- 
ningsman, skall vad som enligt       ordnande av boutredningsman, 
första stycket gäller om tiden       skall vad som enligt första 
för konkursansökningen avse den      stycket gäller om tiden för kon- 
i 4 kap. 2 § konkurslagen för        kursansökningen avse den i 4 
sådant fall angivna fristdagen.      kap. 2 § konkurslagen för sådant 
                                     fall angivna fristdagen. 
-------------------------------------------------------------------- 
  Bestämmelserna i första och          Bestämmelserna i första och 
andra styckena om konkurs äga        andra styckena om konkurs äger 
motsvarande tillämpning om i         motsvarande tillämpning om i 
stället offentligt ackord fast-      stället offentligt ackord fast- 
ställts. I fråga om talan med        ställts. I fråga om talan med 
anledning av ackordsförhandling      anledning av ackordsförhandling 
äga 17 och 18 §§ ackordslagen        tillämpas 3 kap. 6 och 7 §§ lagen 
(1970:847) motsvarande tillämp-      om företagsrekonstruktion. 
ning. 
  Ej må krav, varom nu är sagt, göras gällande till förfång för förmånstagare 
vars insättande jämlikt 102 § ej må återkallas.  
  1. Denna lag träder i kraft den 1 februari 1996. 
  2. Har god man förordnats enligt ackordslagen (1970:847) före ikraftträdandet 
gäller dock äldre bestämmelser.  
**FOOTNOTES** 
 
1 Senaste lydelse 1994:336.  
2.6   Förslag till lag om ändring i förmånsrättslagen (1970:979) 
 
  Härigenom föreskrivs att 9, 10, 12, 13, 15 och 18 §§ förmånsrättslagen 
(1970:979)1 skall ha följande lydelse.  
-------------------------------------------------------------------- 
Nuvarande lydelse                    Föreslagen lydelse 
 
                                9 §2 
  Särskilda förmånsrätter gäller inbördes efter paragrafernas följd och efter 
den i 4 - 7 §§ angivna numreringen. 
  Förmånsrätt enligt 4 § 3 har dock företräde framför förmånsrätt enligt 4 § 2 
på grund av annan retentionsrätt än som avses i 3 kap. 39 § sjölagen (1994:10- 
09). 
  Förmånsrätt på grund av utmätning har företräde framför förmånsrätt på grund 
av företagsinteckning, vilken har sökts samma dag som beslutet om utmätning 
meddelades eller senare, och framför förmånsrätt på grund av annan inteckning, 
vilken har sökts samma inskrivningsdag som ett ärende angående anteckning om 
utmätningen har tagits upp eller senare. 
  Utmätning ger företräde framför senare utmätning av samma egendom, om inte 
annat följer av 4 kap. 30 § andra stycket eller 7 kap. 13 § utsökningsbalken. 
Utmätning för flera fordringar på en gång ger lika rätt. Om det inbördes 
företrädet i övrigt mellan fordringar med samma slag av förmånsrätt finns för 
vissa fall särskilda bestämmelser. 
-------------------------------------------------------------------- 
  Vad i denna paragraf före- 
skrives om förmånsrätt på grund av 
utmätning tillämpas även i fråga 
om förmånsrätt på grund av 
betalningssäkring. 
 
                               10 §3 
-------------------------------------------------------------------- 
  Allmän förmånsrätt följer medborgenärs kostnad för gäldenä-Allmän förmånsrätt 
följer med 
rens försättande i konkurs och         1. den kostnad som borgenär 
för beslut att dödsbos egendom       haft för försättande av gäldenären i 
skall avträdas till förvaltning      konkurs och för beslut att ett 
av boutredningsman samt              dödsbos egendom skall avträdas 
begravnings- och bouppteck-          till förvaltning av bout- 
ningskostnad, när gäldenären         redningsman samt begravnings- 
avlidit före konkursbeslutet,        och bouppteckningskostnader när 
  arvode och kostnadsersättning      gäldenären avlidit före konkurs- 
till god man enligt                  beslutet, 
ackordslagen (1970:847),               2. arvode och kostnadsersätt- 
tillsynsman enligt nämnda lag        ning till rekonstruktör enligt 
eller konkurslagen (1987:672)        lagen (1995:000) om företags- 
eller förordnad bout-                rekonstruktion, tillsynsman en- 
redningsman, om fordringen           ligt nämnda lag eller konkursla- 
belöper på tid inom sex månader      gen (1987:672) eller förordnad 
innan konkursansökningen gjor-       boutredningsman, om fordringen 
des eller därefter,                  avser tid inom sex månader innan 
  kostnad för särskild åtgärd som    konkursansökningen gjordes eller 
under nämnda tid vidtagits med       därefter, 
gode mannens eller tillsyns-           3. kostnad för särskilda åtgärder 
mannens godkännande eller av         som under den tid som nämnts 
boutredningsmannen och uppen-        under 2 vidtagits med rekons- 
bart varit till borgenärernas        truktörens eller tillsynsmannens 
bästa,                               godkännande eller av boutred- 
  allt i den mån beloppet med        ningsmannen och uppenbart varit 
hänsyn till omständigheterna är      till borgenärernas bästa, 
skäligt.                               4. som grundar sig på avtal 
                                     som gäldenären med rekonstruk- 
                                     törens samtycke träffat . 
                                       Förmånsrätt enligt första styc- 
                                     ket 1-3 gäller endast i den mån 
                                     beloppet med hänsyn till om- 
                                     ständigheterna är skäligt. 
 
12 § 
-------------------------------------------------------------------- 
  Allmän förmånsrätt följer därefter   Allmän förmånsrätt följer därefter 
med arbetstagares fordran på lön     med arbetstagares fordran på lön 
eller annan ersättning på grund      eller annan ersättning på grund 
av anställningen. Förmånsrätten      av anställningen. Förmånsrätten 
omfattar fordringar som har          omfattar fordringar som har 
förfallit till betalning under       förfallit till betalning under 
de sista sex månaderna av            de sista sex månaderna av 
arbetstagarens anställningstid       arbetstagarens anställningstid 
hos konkursgäldenären och inte       hos konkursgäldenären och inte 
tidigare än tre månader innan        tidigare än tre månader innan 
konkursansökningen kom in till       konkursansökningen kom in till 
tingsrätten.                         tingsrätten. Har konkursen före- 
                                     gåtts av ett förfarande enligt 
                                     lagen (1995:000) om företags- 
                                     rekonstruktion och har konkurs- 
                                     ansökan gjorts inom ett år från 
                                     det att företagsrekonstruktionen 
                                     upphörde, skall vid tillämpning 
                                     av andra meningen, om det är för- 
                                     månligare för arbetstagaren, 
                                     anses som om konkursansökningen 
                                     hade gjorts då ansökningen om 
                                     företagsrekonstruktion skedde. I 
                                     sådant fall skall det bortses 
                                     från tiden mellan ansökningarna. 
  Fordran på uppsägningslön omfattas av förmånsrätt längst för uppsägningstid 
som beräknats enligt 11 § lagen (1982:80) om anställningsskydd. Uppsägningslön 
för tid under vilken arbetstagaren inte utför arbete för konkursgäldenären eller 
annan och inte heller driver egen rörelse, omfattas av förmånsrätt endast om 
arbetstagaren kan visa att han har anmält sig hos offentlig arbetsförmedling som 
arbetssökande. För uppsägningstid omfattar förmånsrätten endast lön eller 
ersättning som överstiger inkomst vilken arbetstagaren under den tid lönen eller 
ersättningen avser har haft av egen rörelse eller har förvärvat eller borde ha 
kunnat förvärva i en annan anställning. Vid bestämmande av i vilken utsträckning 
fordran på lön eller ersättning under uppsägningstid omfattas av förmånsrätt, 
skall med samtidig inkomst i annan anställning jämställas utbildningsbidrag som 
utgår av statsmedel vid arbetsmarknadsutbildning, i den mån bidraget avser samma 
tid som lönen eller ersättningen och arbetstagaren har blivit berättigad till 
bidraget efter uppsägningen. 
-------------------------------------------------------------------- 
  Om en lönefordran som har            Om en lönefordran som har 
förfallit tidigare än tre månader    förfallit tidigare än tre månader 
före konkursansökningen har          före konkursansökningen har varit 
varit föremål för tvist, omfattas    föremål för tvist, omfattas den av 
den av förmånsrätt om talan har      förmånsrätt om talan har väckts 
väckts eller förhandling som         eller förhandling som föreskrivs 
föreskrivs i kollektivavtal          i kollektivavtal eller lagen 
eller lagen (1976:580) om med-       (1976:580) om medbestämmande i 
bestämmande i arbetslivet har        arbetslivet har begärts inom 
begärts inom fyra månader från       fyra månader från förfallodagen 
förfallodagen och konkurs-           och konkursansökningen har följt 
ansökningen har följt inom tre       inom sex månader från det att 
månader från det att tvisten         tvisten slutligt har avgjorts. 
slutligt har avgjorts. 
  Semesterlön och semesterersättning som är intjänad före konkursansökningen 
omfattas av förmånsrätt för vad som står inne för det löpande och det närmast 
föregående intjänandeåret. 
  Förmånsrätt följer med fordran på pension vilken tillkommer arbetstagare eller 
dennes efterlevande för högst sex månader före konkursansökningen och därpå 
följande sex månader. Förmånsrätten gäller även i fråga om pension, som 
intjänats hos föregående arbetsgivare, om gäldenären övertagit ansvaret för 
pensionen under de betingelser som anges i 23 och 26 §§ lagen (1967:531) om 
tryggande av pensionsutfästelse m.m.. 
  Om konkursgäldenären är näringsidkare, skall arbetstagare, som själv eller 
tillsammans med närstående senare än sex månader före konkursansökningen har ägt 
minst en femtedel av företaget, eller hans efterlevande, inte ha förmånsrätt 
enligt denna paragraf för lön eller pension. Detsamma gäller även när andelen 
har ägts av en närstående till arbetstagaren. 
 
13 § 
  Allmän förmånsrätt följer därefter med fordran på framtida pension till 
arbetstagare, som är född år 1907 eller tidigare, eller dennes efterlevande. 
Därvid får dock intjänad del av utfäst pension icke antagas avse större årlig 
pension än som motsvarar basbeloppet enligt lagen 
(1962:381) om allmän försäkring. Från det sålunda beräknade fordringsbeloppet 
skall i förekommande fall avdragas upplupen del av pension enligt allmän 
pensionsplan eller enligt privat pensionsförsäkring. 
-------------------------------------------------------------------- 
  Förmånsrätt enligt första styck-     Förmånsrätt enligt första stycket 
et gäller även fordran på fram-      gäller även fordran på framtida 
tida pension som intjänats hos       pension som intjänats hos 
föregående arbetsgivare, om          föregående arbetsgivare, om 
gäldenären övertagit ansvaret för    gäldenären övertagit ansvaret för 
pensionsfordringen enligt vad        pensionsfordringen enligt vad 
som anges i 12 § andra stycket.      som anges i 12 § femte stycket. 
  Om gäldenären är näringsidkare       Om gäldenären är näringsidkare, 
eller juridisk person utan att       äger 12 § sjätte stycket 
vara näringsidkare, äger 12 §        motsvarande tillämpning. 
tredje stycket motsvarande 
tillämpning. 
 
15 § 
-------------------------------------------------------------------- 
  Särskild förmånsrätt har företräde   Särskild förmånsrätt har företräde 
framför allmän förmånsrätt. Fordran  framför allmän förmånsrätt. En for- 
med allmän förmånsrätt enligt 10 §   dran med allmän förmånsrätt enligt 
uttages  dock,  om det behövs,       10 eller 10 a § tas dock, om det 
före  fordringar med  särskild       behövs, ut före fordringar med 
förmånsrätt enligt 5 eller 8 § i     särskild förmånsrätt enligt 5 eller 
annan lös egendom än tomträtt.       8 § i annan lös egendom än 
Vad som  uttages på detta sätt       tomträtt. Vad som tas ut på detta 
skall, när det finns särskilda       sätt skall, när det finns särskil- 
förmånsrätter i olika egendoms-      da förmånsrätter i olika egendoms- 
grupper, fördelas på grupperna i     grupper, fördelas på grupperna i 
förhållande till den köpeskilling    förhållande till den köpeskilling 
som erhållits för varje grupp.       som har erhållits för varje 
                                     grupp.  
**FOOTNOTES** 
 
1 Lagen omtryckt 1975:1248. 
 
2  Senaste  lydelse  1994:1018  (jfr  1994:1139).  Ändringen 
innebär att femte stycket upphävs. 
 
3 Senaste lydelse 1987:694.  
18 §4 
-------------------------------------------------------------------- 
  Fordringar som ej är förenade        Fordringar som inte är förenade 
med förmånsrätt har inbördes lika    med förmånsrätt har inbördes lika 
rätt.                                rätt. En borgenär kan dock enligt 
                                     fordringsavtalet ha rätt till 
                                     betalning först efter övriga bor- 
                                     genärer. 
  Har fordran särskild förmånsrätt     Har en fordran särskild förmåns- 
i viss  egendom men förslår ej       rätt i viss egendom men förslår 
egendomen för att infria ford-       inte egendomen för att infria 
ringen, behandlas återstoden av      fordringen, behandlas återstoden 
denna som fordran utan förmåns-      av denna som en fordran utan 
rätt.                                förmånsrätt.  
  1. Denna lag träder i kraft den 1 februari 1996. 
  2. I fråga om förmånsrätt  i konkurs som har beslutats på grund av en ansökan 
som gjorts före den 1 februari 1996 gäller 10 och 15 §§ i deras äldre lydelse. 
 
**FOOTNOTES** 
 
4 Senaste lydelse 1979:195.  
2.7   Förslag till lag om ändring i lagen (1995:302) om ändring i 
förmånsrättslagen (1970:979)  
  Härigenom föreskrivs att 9 § förmånsrättslagen (1970:979) i paragrafens 
lydelse enligt lagen (1995:302) om ändring i nämnda lag skall ha följande 
lydelse.  
-------------------------------------------------------------------- 
Nuvarande lydelse                    Föreslagen lydelse 
 
9 §1Särskilda förmånsrätter gäller inbördes efter paragrafernas följd och efter 
den i 4 - 7 §§ angivna numreringen. 
  Förmånsrätt enligt 4 § 3 har dock företräde framför förmånsrätt enligt 4 § 2 
på grund av annan retentionsrätt än som avses i 3 kap. 39 § sjölagen 
(1994:1009). 
  Förmånsrätt på grund av utmätning har företräde framför förmånsrätt på grund 
av företagsinteckning, vilken har sökts samma dag som beslutet om utmätning 
meddelades eller senare, och framför förmånsrätt på grund av annan inteckning, 
vilken har sökts samma inskrivningsdag som ett ärende angående anteckning om 
utmätningen har tagits upp eller senare. 
  Utmätning ger företräde framför senare utmätning av samma egendom, om inte 
annat följer av 4 kap. 30 § andra stycket eller 7 kap. 13 § utsökningsbalken. 
Utmätning för flera fordringar på en gång ger lika rätt, om inte något annat 
följer av 7 kap. 14 eller 16 § utsökningsbalken. Om det inbördes företrädet i 
övrigt mellan fordringar med samma slag av förmånsrätt finns för vissa fall 
särskilda bestämmelser. 
-------------------------------------------------------------------- 
  Vad i denna paragraf före- 
skrives om förmånsrätt på grund av 
utmätning tillämpas även i fråga 
om förmånsrätt på grund av 
betalningssäkring.  
**FOOTNOTES** 
 
1 Ändringen innebär att femte stycket upphävs.  
2.8   Förslag till lag om ändring i aktiebolagslagen (1975:1385) 
 
  Härigenom föreskrivs att 13 kap. 20 § aktiebolagslagen (1975:1385)1 skall ha 
följande lydelse.  
-------------------------------------------------------------------- 
Nuvarande lydelse                    Föreslagen lydelse 
 
13 kap. 
20 §2 
-------------------------------------------------------------------- 
  Om ett aktiebolag försätts i         Om ett aktiebolag försätts i 
konkurs eller om förhandling om      konkurs eller beslut om före- 
offentligt ackord inleds för         tagsrekonstruktion enligt lagen 
bolaget, skall tingsrätten för       (1995:000) om företagsrekon- 
registrering underrätta              struktion meddelas, skall 
registreringsmyndigheten om          tingsrätten för registrering 
beslutet, vem som har utsetts        underrätta 
till konkursförvaltare och           registreringsmyndigheten om be- 
vilken tillsynsmyndighet som         slutet, vem som har utsetts 
utövar tillsyn över                  till konkursförvaltare och 
förvaltningen.                       vilken tillsynsmyndighet som 
                                     utövar tillsyn över förvaltningen. 
 
 Under konkursen företräds bolaget som konkursgäldenär av den styrelse och 
verkställande direktör eller de likvidatorer som finns vid konkursens början. 
Dock gäller även under konkursen bestämmelserna i denna lag om rätt att avgå, om 
entledigande och om nytillsättning. 
 
-------------------------------------------------------------------- 
  När en konkurs har avslutats,        När en konkurs har avslutats, 
eller en förhandling om offent-      eller en företagsrekonstruktion 
ligt ackord har avslutats på         enligt lagen om företagsrekon- 
annat sätt än genom konkurs,         struktion har upphört, skall 
skall tingsrätten genast för         tingsrätten genast för registre- 
registrering underrätta              ring underrätta registrerings- 
registreringsmyndigheten samt        myndigheten samt i det förra 
i det förra fallet ange om över-     fallet ange om överskott finns 
skott finns eller inte.              eller inte. Tingsrätten skall 
Tingsrätten skall även för regi-     även för registrering underrätta 
strering underrätta registre-        registreringsmyndigheten när hög- 
ringsmyndigheten när högre rätt      re rätt har upphävt ett beslut 
har upphävt ett beslut att           att försätta bolaget i konkurs 
försätta bolaget i konkurs eller     eller ett beslut om företagsre- 
att inleda förhandling om            konstruktion. 
offentligt ackord.  
  1. Denna lag träder i kraft den 1 februari 1996. 
  2. Om sådant förhållande avseende förhandling om offentligt ackord enligt 
ackordslagen (1970:847) som anges i 13 kap. 20 § i dess äldre lydelse inträffar 
efter ikraftträdandet, gäller paragrafen i den äldre lydelsen.  
**FOOTNOTES** 
 
1  Lagen omtryckt 1993:150. 
 
2 Senaste lydelse 1995:796.  
2.9   Förslag till lag om ändring i lagen (1982:188) om preskription av 
skattefordringar m.m.  
  Härigenom föreskrivs att 5 § lagen (1982:188) om preskription av 
skattefordringar m.m. skall ha följande lydelse.  
-------------------------------------------------------------------- 
Nuvarande lydelse                    Föreslagen lydelse 
 
5 §1 
-------------------------------------------------------------------- 
  Förordnas god man enligt ac-         Har beslut om företagsrekon- 
kordslagen   (1970:847)  innan       struktion enligt lagen 
fordringen har  preskriberats,       (1995:000) om företagsrekon- 
preskriberas den tidigast två år     struktion meddelats på grund av 
efter utgången av det kalenderår     en ansökan som gjorts innan 
då   förordnandet   meddelades       fordringen har preskriberats, 
eller,  om ackord kommer  till       preskriberas den tidigast två år 
stånd, efter  utgången  av det       efter utgången av det kalenderår 
kalenderår  då  ackordet skall       då företagsrekonstruktionen 
vara     fullgjort.     Inleds       upphört eller ett ackord skall 
skuldsanering  enligt   enligt       vara fullgjort. Inleds sku- 
skuldsaneringslagen (1994:334)       ldsanering enligt skuldsane- 
innan  fordringen har preskri-       ringslagen (1994:334)  innan 
berats,    preskriberas    den       fordringen har preskriberats, 
tidigast två år efter utgången av    preskriberas den tidigast två år 
det  kalenderår då beslutet om       efter utgången av det kalenderår 
att inleda  skuldsanering med-       då beslutet om att inleda 
delades       eller,        om       skuldsanering meddelades eller, 
skuldsanering beslutas, då åter-     om skuldsanering beslutas, då 
stående   skuldbelopp   senast       återstående skuldbelopp senast 
skulle ha betalats.                  skulle ha betalats. 
-------------------------------------------------------------------- 
  Första stycket gäller inte om        Första stycket gäller inte om 
god man förordnas eller skuld-       ansökan om företagsrekonstruktion 
sanering inleds under tid då         görs eller skuldsanering inleds 
preskriptionstiden är förlängd på    under tid då preskriptionstiden 
grund av 9 §.                        är förlängd på grund av 9 §.  
  1. Denna lag träder i kraft den 1 februari 1996. 
  2. Har god man förordnats enligt ackordslagen (1970:847) före ikraftträdandet, 
gäller dock äldre bestämmelser.  
**FOOTNOTES** 
 
1 Senaste lydelse 1994:342.  
2.10  Förslag till lag om ändring i utsökningsregisterlagen (1986:617) 
 
  Härigenom föreskrivs att 6, 7 och 11 §§ utsökningsregisterlagen (1986:617) 
skall ha följande lydelse.  
-------------------------------------------------------------------- 
Nuvarande lydelse                      Föreslagen lydelse 
 
                                6 §1 
  Utöver de uppgifter som anges i 4 och 5 §§ får det centrala utsöknings- 
registret, i den utsträckning som föreskrivs av regeringen eller den myndighet 
som regeringen bestämmer, innehålla uppgifter om 
  1. exekutionstitel, skuldens storlek, arbetsgivare eller annan utbetalare av 
ersättning som avses i 7 kap. 1 § eller 15 kap. 2 § utsökningsbalken, medels- 
slag, dag när skulden fastställdes och när den förföll till betalning, influtna 
medel, den tidpunkt vid vilken skulden preskriberas samt andra förhållanden av 
betydelse för betalningsskyldigheten som framgår av exekutionstiteln eller av 
andra handlingar i målet, 
  2. de verkställighetsåtgärder som har begärts av sökanden, 
  3. den som sökt verkställigheten och vad som i övrigt behövs för utbetalning 
av influtna medel och annan redovisning, 
  4. ställd säkerhet, uppskov och avbetalningsplan, 
  5. utmätning, exekutiv försäljning, införsel, avräkning och betalningssäkring, 
  6. kvarstad och återtagande av vara, 
  7. bötesförvandling, 
  8. betalningsinställelse och likvidation, 
-------------------------------------------------------------------- 
  9. skuldsanering enligt              9. skuldsanering enligt 
skuldsaneringslagen                  skuldsaneringslagen (1994:334), 
(1994:334), konkurs, ackord,         företagsrekonstruktion enligt 
näringsförbud och förordnande av     lagen (1995:000) om företags- 
god man enligt 2 § ackordslagen      rekonstruktion, konkurs, ackord 
(1970:847),                          och näringsförbud, 
  10. förhör eller annan åtgärd som har vidtagits för efterforskning av 
tillgångar, 
  10 a. förekomst av och tidpunkt för gäldenärsutredningen enligt 6 § lagen 
(1993:891) om indrivning av statliga fordringar m.m., 
  11. redovisningen av verkställighetsuppdraget, 
  12. administrativa och tekniska uppgifter som behövs för registrets 
användning. 
 
                               7 §2 
  Riksskatteverket och kronofogdemyndigheterna får för de ändamål som anges i 1 
§ ha terminalåtkomst till det centrala utsökningsregistret. 
  Terminalåtkomsten för en kronofogdemyndighet får avse endast uppgifter om 
  1. den som är registrerad hos myndigheten som gäldenär i mål om exekutiva 
åtgärder, 
  2. den som i annat fall än som avses under 1 är gäldenär eller svarande i mål 
eller ärende som handläggs hos myndigheten, 
  3. make till person som avses under 1, 
  4. den som är gemensamt betalningsansvarig med person som avses under 1, 
  5. fåmansföretag och fåmansägt handelsbolag som avses i punkt 14 av 
anvisningarna till 32 § kommunalskattelagen (1928:370) och delägare i sådant 
företag, om företaget eller delägare i detta är gäldenär som avses under 1, 
-------------------------------------------------------------------- 
  6. skuldsanering, konkurs            6. skuldsanering, företags- 
och näringsförbud.                   rekonstruktion, konkurs och 
                                     näringsförbud. 
  I fråga om kronofogdemyndighet som är tillsynsmyndighet i konkurs gäller 
terminalåtkomsten enligt andra stycket 1 också gäldenärer i annat län, om detta 
ingår i tillsynsområdet. 
  I den utsträckning som regeringen föreskriver får en sökande eller dennes 
ombud ha terminalåtkomst till uppgifter i det centrala utsökningsregistret om de 
mål eller ärenden som sökanden gett in. 
 
                               11 §3 
-------------------------------------------------------------------- 
  I det centrala utsöknings-           I det centrala utsöknings- 
registret eller i regionala          registret eller i regionala 
utsökningsregister skall             utsökningsregister skall 
uppgifter om                         uppgifter om indrivningsuppdrag 
indrivningsuppdrag som avser         som avser böter gallras vid 
böter gallras vid utgången av        utgången av det år då full 
det år då full betalning skedde.     betalning skedde. Andra 
Andra uppgifter som avses i 6 §      uppgifter som avses i 6 § 1-11 
1-11 samt uppgifter och hand-        samt uppgifter och handlingar 
lingar som avses i 6 a § första      som avses i 6 a § första stycket 
stycket 2 eller andra stycket        2 eller andra stycket skall 
skall gallras senast efter tre       gallras senast efter tre år 
år. Denna tid räknas för             eller vad gäller skuldsanering 
uppgifter om betalningssäkring,      efter sex år. Denna tid räknas för 
kvarstad, näringsförbud och för-     uppgifter om betalningssäkring, 
ordnande av god man från ut-         kvarstad och näringsförbud från 
gången av det år då åtgärden förföll utgången av det år då åtgärden förföll 
eller förlorade sin verkan samt      eller förlorade sin verkan samt 
för uppgifter om skuldsanering,      för uppgifter om skuldsanering, 
konkurs och ackord från utgången     företagsrekonstruktion, konkurs 
av det år då förfarandet             och ackord från utgången av det år 
avslutades. För övriga uppgifter     då förfarandet avslutades. För 
räknas tiden från utgången av det    övriga uppgifter räknas tiden från 
år under vilket målet avsluta-       utgången av det år under vilket 
des.                                 målet avslutades. 
  Uppgifter enligt 4 och 5 §§ skall gallras när det inte längre finns någon 
annan uppgift om personen i registret. 
  Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela 
föreskrifter om undantag från bestämmelserna i första stycket.  
  Denna lag träder i kraft den 1 februari 1996. 
 
**FOOTNOTES** 
 
1 Senaste lydelse 1995:441. 
 
2 Senaste lydelse 1995:441. 
 
3 Senaste lydelse 1995:441.  
2.11  Förslag till lag om ändring i lagen (1995:307) om ändring i 
utsökningsregisterlagen (1986:617) 
 
  Härigenom föreskrivs att 6 § utsökningsregisterlagen (1986:617) i paragrafens 
lydelse enligt lagen (1995:307) om ändring i nämnda lag skall ha följande 
lydelse.  
-------------------------------------------------------------------- 
Nuvarande lydelse                    Föreslagen lydelse 
 
6 § 
-------------------------------------------------------------------- 
  Utöver de uppgifter som anges        Utöver de uppgifter som anges 
i 4 och 5 §§ får utsöknings-         i 4 och 5 §§ får det centrala 
registret, i den utsträckning        utsökningsregistret, i den ut- 
som föreskrivs av regeringen         sträckning som föreskrivs av 
eller den myndighet som rege-        regeringen eller den myndighet 
ringen bestämmer, innehålla          som regeringen bestämmer, 
uppgifter om                         innehålla uppgifter om 
  1. exekutionstitel, skuldens storlek, arbetsgivare eller annan utbetalare av 
ersättning som avses i 7 kap. 1 § utsökningsbalken, medelsslag, dag när skulden 
fastställdes och när den förföll till betalning, influtna medel, den tidpunkt 
vid vilken skulden preskriberas samt andra förhållanden av betydelse för 
betalningsskyldigheten som framgår av exekutionstiteln eller av andra handlingar 
i målet, 
  2. de verkställighetsåtgärder som har begärts av sökanden, 
  3. den som sökt verkställigheten och vad som i övrigt behövs för utbetalning 
av influtna medel och annan redovisning, 
  4. ställd säkerhet, uppskov och avbetalningsplan, 
  5. utmätning, exekutiv försäljning, avräkning och betalningssäkring, 
  6. kvarstad och återtagande av vara, 
  7. bötesförvandling, 
  8. betalningsinställelse och likvidation, 
-------------------------------------------------------------------- 
  9. skuldsanering enligt              9. skuldsanering enligt 
skuldsaneringslagen                  skuldsaneringslagen (1994:334), 
(1994:334), konkurs, ackord,         företagsrekonstruktion enligt 
näringsförbud och förordnande av     lagen (1995:000) om företags- 
god man enligt 2 § ackordslagen      rekonstruktion, konkurs, ackord 
(1970:847),                          och näringsförbud, 
  10. förhör eller annan åtgärd som har vidtagits för efterforskning av 
tillgångar, 
  10 a. förekomst av och tidpunkt för gäldenärsutredning enligt 6 § lagen 
(1993:891) om indrivning av statliga fordringar m.m., 
  11. redovisningen av verkställighetsuppdraget, 
  12. administrativa och tekniska uppgifter som behövs för registrets 
användning.  
2.12  Förslag till lag om ändring i konkurslagen (1987:672) 
 
  Härigenom föreskrivs i fråga om konkurslagen (1987:672) 
  dels att 4 kap. 2 §  och 12 kap. 11 och 21 §§ skall ha följande lydelse,  dels 
att det skall införas en ny paragraf, 2 kap. 10 a §, av följande lydelse.  
-------------------------------------------------------------------- 
Nuvarande lydelse                    Föreslagen lydelse 
 
                               2 kap. 
-------------------------------------------------------------------- 
                                     10 a § 
                                       Om företagsrekonstruktion pågår 
                                     enligt lagen (1995:000) om 
                                     företagsrekonstruktion, skall en 
                                     borgenärs ansökan om konkurs, i 
                                     fall gäldenären begär det, för- 
                                     klaras vilande i avvaktan på att 
                                     företagsrekonstruktionen upphör. 
                                       Finns det särskilda skäl att 
                                     befara att gäldenären vidtar 
                                     eller underlåter att vidta en 
                                     viss åtgärd och därigenom sätter 
                                     borgenärens rätt i fara, får dock 
                                     rätten besluta att försätta 
                                     gäldenären i konkurs. Innan ett 
                                     sådant beslut meddelas skall 
                                     rekonstruktören beredas tillfälle 
                                     att yttra sig. 
 
                               4 kap. 
                                2 §1 
  Med fristdag avses dagen då ansökningen om gäldenärens försättande i konkurs 
kom in till tingsrätten. 
-------------------------------------------------------------------- 
  Har god man förordnats enligt        Har beslut meddelats om före- 
ackordslagen (1970:847) avses        tagsrekonstruktion enligt lagen 
med fristdag i stället dagen för     (1995:000) om företagsrekon- 
ansökningen om detta, såvida         struktion avses med fristdag i 
konkursansökningen har gjorts        stället dagen för ansökan om före- 
inom tre veckor från det att         tagsrekonstruktion, såvida kon- 
verkan av godmansförordnandet        kursansökningen har gjorts under 
förföll eller, när förhandling om    företagsrekonstruktionen eller 
offentligt ackord har följt,         inom tre veckor från det att 
ackordsfrågan avgjordes.             rätten beslutat att företags- 
                                     rekonstruktionen skall upphöra. 
  Har ansökan om skuldsanering enligt skuldsaneringslagen (1994:334) gjorts 
avses med fristdag i stället dagen för denna ansökan, såvida konkursansökningen 
har gjorts inom tre veckor från det att frågan om skuldsanering avgjordes. 
  Har ett dödsbo avträtts till förvaltning av boutredningsman avses med fristdag 
dagen för ansökningen om detta, såvida boutredningsman har förordnats senare än 
tre månader före den dag som annars skulle anses som fristdag. 
 
                              12 kap. 
                                11 § 
-------------------------------------------------------------------- 
  Vid omröstning i ackordsfrågan       Vid omröstning i ackordsfrågan 
får rösträtt utövas endast för       får rösträtt utövas endast för beva- 
bevakade fordringar. En borge-       kade fordringar. En borgenär som 
när som kan få täckning för sin      kan få täckning för sin fordran 
fordran genom kvittning eller        genom kvittning eller vars 
vars fordran är förenad med för-     fordran är förenad med förmånsrätt 
månsrätt deltar dock inte i om-      deltar dock inte i omröstningen. 
röstningen. Om borgenären helt       En borgenär, som enligt 
eller delvis avstår från kvitt-      fordringsavtalet har rätt till 
ningsrätten eller förmånsrätten,     betalning först efter  övriga 
deltar han i motsvarande mån.        borgenärer, deltar inte heller i 
Kan en borgenärs fordran endast      omröstningen, såvida inte de 
till viss del täckas genom           övriga borgenärerna medger det. 
kvittning eller understiger 
värdet av den egendom i vilken 
borgenären har särskild förmånsrätt 
hans fordran, deltar han med 
återstående del av fordringen.         Om en borgenär helt eller 
                                     delvis avstår från kvittningsrätt 
                                     eller förmånsrätt, deltar han i 
                                     motsvarande mån. Kan en borgenärs 
                                     fordran endast till viss del 
                                     täckas genom kvittning eller 
                                     understiger värdet av den egen- 
                                     dom i vilken borgenären har sär- 
                                     skild förmånsrätt hans fordran, 
                                     deltar han med återstående del av 
                                     fordringen. 
  En svarande som med anledning av en återvinningstalan har fått eller kan få en 
fordran mot gäldenären, får utan bevakning delta med fordringen i omröstningen. 
  Innebär ackordsförslaget att borgenärer som inte har förmånsrätt skall få full 
betalning intill visst belopp, får rösträtt inte utövas för de fordringar som 
därigenom får full betalning. 
  Med borgenärer som har förmånsrätt likställs en borgenär som till säkerhet för 
sin fordran har gjort förbehåll om återtaganderätt. 
 
                                21 § 
  Ett fastställt ackord är bindande för alla borgenärer, kända och okända, som 
har haft rätt att efter bevakning rösta om ackordsförslaget. 
-------------------------------------------------------------------- 
                                       En borgenär, som enligt ford- 
                                     ringsavtalet har rätt till be- 
                                     talning först efter övriga 
                                     borgenärer, förlorar sin rätt till 
                                     betalning av gäldenären, om inte 
                                     alla borgenärer som enligt 11 § 
                                     hade rätt att rösta om ackords- 
                                     förslaget tillgodoses fullt ut 
                                     genom ackordet. 
  Den som har förmånsrätt i viss egendom är bunden av ackordet i fråga om belopp 
som inte kan tas ut ur egendomen. 
  En borgenär har, utan hinder av ackordet, den rätt till kvittning som han kan 
ha enligt 5 kap. 15 och 16 §§.  
  1. Denna lag träder i kraft den 1 februari 1996. 
  2. I fråga om återvinning av en rättshandling som avses i 4 kap. 1 § 1 i dess 
äldre lydelse och som har ägt rum före ikraftträdandet gäller bestämmelsen i 
dess äldre lydelse. 
  3. Har konkursansökan föregåtts av förordnande av god man enligt ackordslagen 
(1970:847), gäller 4 kap. 2 § i dess äldre lydelse.  
**FOOTNOTES** 
 
1 Senaste lydelse 1994:344.  
2.13  Förslag till lag om ändring i köplagen (1990:931) 
 
  Härigenom föreskrivs att 63 § köplagen (1990:931) skall ha följande lydelse.  
-------------------------------------------------------------------- 
Nuvarande lydelse                    Föreslagen lydelse 
 
                                63 § 
  Har en part försatts i konkurs, får konkursboet inträda i avtalet. Motparten 
får kräva att boet inom skälig tid ger besked om det vill inträda. 
  Inträder konkursboet i avtalet och är tiden för motpartens fullgörelse inne, 
får denne kräva att boet fullgör sin prestation eller, om anstånd har medgetts, 
utan oskäligt uppehåll ställer godtagbar säkerhet för sin fullgörelse. Är tiden 
för motpartens fullgörelse inte inne, får denne kräva säkerhet om det av 
särskild anledning är nödvändigt för att skydda honom mot förlust. 
  Om boet inte inom skälig tid efter motpartens krav enligt första stycket 
inträder i avtalet eller inte efterkommer motpartens krav enligt andra stycket, 
får motparten häva köpet. 
-------------------------------------------------------------------- 
  Överlämnas varan till köparen        Överlämnas varan till köparen 
eller hans konkursbo efter det       eller hans konkursbo efter det 
att köparen har ansökt om förord-    att ansökan om företags- 
nande av god man enligt ack-         rekonstruktion enligt lagen 
ordslagen (1970:847) eller för-      (1995:000) om företagsrekon- 
satts i konkurs och har be-          struktion har gjorts beträffande 
talning inte skett, får säljaren     köparen eller försatts denne i 
kräva att varan lämnas tillbaka.     konkurs och har betalning inte 
Varan behöver dock inte lämnas       skett, får säljaren kräva att 
tillbaka, om betalning sker          varan lämnas tillbaka. Varan 
genast eller, i fall då              behöver dock inte lämnas till- 
köpesumman inte ännu har för-        baka, om betalning sker genast 
fallit till betalning, köparen       eller, i fall då köpesumman inte 
eller konkursboet inom skälig        ännu har förfallit till be- 
tid efter uppmaning ställer          talning, köparen eller konkurs- 
godtagbar säkerhet för betal-        boet inom skälig tid efter upp- 
ningen.                              maning ställer godtagbar säkerhet 
                                     för betalningen. 
  Om konkursboet har sålt varan eller på annat sätt har förfogat över den så att 
den inte kan lämnas tillbaka väsentligen oförändrad och oförminskad, skall 
konkursboet anses ha inträtt i avtalet.  
  1. Denna lag träder i kraft den 1 februari 1996. 
  2. Har god man förordnats enligt ackordslagen (1970:847) före ikraftträdandet 
gäller dock äldre bestämmelser.  
2.14  Förslag till lag om ändring i lagen (1991:980) om handel med finansiella 
instrument 
 
  Härigenom föreskrivs att 5 kap. 1 § lagen (1991:980) om handel med finansiella 
instrument1 skall ha följande lydelse.  
-------------------------------------------------------------------- 
Nuvarande lydelse                    Föreslagen lydelse 
 
5 kap. 
1 §2 
  Har två parter, vid handel med finansiella instrument, med andra liknande 
rättigheter eller åtaganden eller med valuta, träffat ett avtal om att de 
förpliktelser som uppkommer vid handeln dem emellan skall avräknas mot varandra, 
och innehåller avtalet ett villkor som innebär att en slutavräkning skall ske av 
samtliga utestående förpliktelser för det fall en av parterna försätts i 
konkurs, gäller villkoret mot konkursboet och mot borgenärerna i konkursen. 
-------------------------------------------------------------------- 
  Innehåller ett avtal enligt          Innehåller ett avtal enligt 
första stycket ett villkor som       första stycket ett villkor som 
innebär att en slutavräkning         innebär att en slutavräkning 
skall ske av samtliga                skall ske av samtliga utestående 
utestående förpliktelser för det     förpliktelser för det fall före- 
fall förhandling om offentligt       tagsrekonstruktion enligt lagen 
ackord beslutas för en av            (1995:000) om företagsrekon- 
parterna, gäller villkoret mot       struktion beslutas för en av 
de borgenärer vars fordringar        parterna gäller villkoret mot 
skulle omfattas av det               gäldenären, rekonstruktören och de 
offenliga ackordet.                  borgenärer vars fordringar 
                                     omfattas av ett offentligt 
                                     ackord.  
  1. Denna lag träder i kraft den 1 februari 1996. 
  2. För avtal som har träffats före ikraftträdandet gäller 5 kap. 1 § i dess 
äldre lydelse. 
--------------------------------------------------------------------  
**FOOTNOTES** 
 
1 Lagen omtryckt 1992:558. 
 
2 Senaste lydelse 1995:318.  
2.15  Förslag till lag om ändring i lagen (1993:891) om indrivning av statliga 
fordringar m.m. 
 
  Härigenom föreskrivs att 15 och 16 §§ lagen (1993:891) om indrivning av 
statliga fordringar m.m. skall ha följande lydelse.  
-------------------------------------------------------------------- 
Nuvarande lydelse                    Föreslagen lydelse 
15 § 
-------------------------------------------------------------------- 
  Kronofogdemyndigheten får            Kronofogdemyndigen får ansöka 
ansöka om att en gäldenär skall      om att en gäldenär skall försättas 
försättas i konkurs. Kronofogde-     i konkurs. Kronofogde- 
myndigheten får också ansöka om      myndigheten får också ansöka om 
likvidation.                         likvidation och företags- 
                                     rekonstruktion. 
 
16 § 
-------------------------------------------------------------------- 
  Om det allmänna har en               Om det allmänna har en fordran 
fordran hos en gäldenär som          hos en gäldenär som försatts i 
försatts i konkurs skall krono-      konkurs skall krono- 
fogdemyndigheten göra gällande       fogdemyndigheten göra gällande 
denna fordran i konkursen och        denna fordran i konursen och 
även i övrigt bevaka den rätt i      även i övrigt bevaka den rätt i 
konkursen som med anledning av       konkursen som med anledning av 
fordran tillkommer det               fordran tillkommer det allmänna. 
allmänna.                            Kronofogdemyndigheten skall 
                                     också företräda det allmänna som 
                                     borgenär vid 
                                     företagsrekonstruktion, om inte 
                                     något annat följer av lagen 
                                     (1993:892) om ackord rörande 
                                     statliga fordringar m.m.  
  Denna lag träder i kraft den 1 februari 1996.  
2.16  Förslag till lag om ändring i lagen (1993:892) om ackord rörande statliga 
fordringar m.m. 
 
  Härigenom föreskrivs att 3 § lagen (1993:892) om ackord rörande statliga 
fordringar m.m. skall ha följande lydelse.  
-------------------------------------------------------------------- 
Nuvarande lydelse                    Föreslagen lydelse 
3 §1 
  Förslag om ackord får antas om det kan anses fördelaktigt för det allmänna. 
-------------------------------------------------------------------- 
  Ackordsförslag som inte fram-        Ackordsförslag som inte fram- 
ställts i konkurs eller enligt       ställts i konkurs eller enligt 
ackordslagen (1970:847) får          lagen (1995:000) om företags- 
antas endast om övriga borgenä-      rekonstruktion får antas endast 
rer som ackordet angår godkänner     om övriga borgenärer som ackordet 
det.                                 angår godkänner det. 
  Förslag om frivillig skuldsanering får godtas om förutsättningarna för 
skuldsanering enligt skuldsaneringslagen (1994:334) är uppfyllda.  
  1. Denna lag träder i kraft den 1 februari 1996. 
  2. I fråga om ackordsförslag som framställts enligt ackordslagen (1970:847) 
gäller 3 § i dess äldre lydelse. 
 
**FOOTNOTES** 
 
1 Senaste lydelse 1994:345.  
2.17  Förslag till lag om ändring i skuldsaneringslagen (1994:334) 
 
  Härigenom föreskrivs i fråga om skuldsaneringslagen (1994:334) 
  dels att 4 § skall ha följande lydelse, 
  dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 4 a §, av följande lydelse.  
-------------------------------------------------------------------- 
Nuvarande lydelse                    Föreslagen lydelse 
 
4 § 
-------------------------------------------------------------------- 
  Skuldsanering får beviljas en        Skuldsanering får beviljas en 
gäldenär med hemvist i Sverige       gäldenär med hemvist i Sverige 
som är fysisk person och inte är     som är fysisk person, om 
näringsidkare, om 
  1. han är på obestånd och så skuldsatt att han inte kan antas ha förmåga att 
betala sina skulder inom överskådlig tid och 
  2. det är skäligt med hänsyn till gäldenärens personliga och ekonomiska 
förhållanden att skuldsanering beviljas honom. 
  Den som är folkbokförd i Sverige skall vid tillämpningen av första stycket 
anses ha hemvist i Sverige. 
  Vid tillämpningen av första stycket 2 skall särskilt beaktas skuldernas ålder, 
omständigheterna vid deras tillkomst, de ansträngningar gäldenären har gjort för 
att fullgöra sina förpliktelser och att på egen hand nå en uppgörelse med sina 
borgenärer samt det sätt på vilket gäldenären har medverkat under handläggningen 
av ärendet om skuldsanering. 
 
-------------------------------------------------------------------- 
                                     4 a § 
                                       Beträffande den som är 
                                     näringsidkare gäller, utöver 
                                     villkoren i 4 §, att 
                                     skuldsanering får beviljas 
                                     endast om det finns särskilda 
                                     skäl med hänsyn till 
                                     näringsverksamhetens ringa om- 
                                     fattning och enkla 
                                     beskaffenhet.  
  Denna lag träder i kraft den 1 februari 1996.  
3     Ärendet och dess beredning 
 
Frågan om ett särskilt rättsligt förfarande med syfte att återställa livskraften 
hos i grunden lönsamma företag, som hamnat i ekonomisk kris, har diskuterats 
under lång tid och i olika sammanhang. Bland de offentliga publikationer m.m. i 
vilka tidigt konstaterats ett behov av ett sådant förfarande kan nämnas Statens 
industriverks rapport  Konkursutredningen  (SIND 1985:7), departementspromemo- 
riorna  Betalningsinställelse och rådrumsstöd m.m.  (Ds A 1979:7) och 
 Rådrumsstöd och handläggning av obeståndsärenden  (Ds I 1981:1) liksom Lag- 
utskottets betänkande 1987/88:LU12 (rskr. 1987/88:57). 
  I september 1988 förordnade dåvarande chefen för Justitiedepartementet efter 
regeringens bemyndigande en särskild utredare vars uppdrag var att överväga 
frågan om ett nytt rekonstruktionsförfarande för företag i ekonomisk kris, 
frågan om skuldsanering för fysiska personer och frågan om en bättre anpassning 
av den konkursrättsliga lagstiftningen till internationella förhållanden (dir. 
1988:52). Utredningen antog namnet Insolvensutredningen. 
  Genom tilläggsdirektiv i december 1990 (dir. 1990:74) begränsades utredningens 
uppdrag till att inte längre omfatta frågan om konkurslagstiftningens anpassning 
till internationella förhållanden. Den frågan har därefter utretts av 
Utredningen om vissa insolvensrättsliga frågor, som i ett betänkande (SOU 
1992:78) föreslår att Sverige skall tillträda Europarådets konkurskonvention av 
den 5 juni 1990 (den s.k. Istanbulkonventionen). Betänkandet har 
remissbehandlats. Arbetet inom EU på en konvention i samma ämne är numera så 
långt framskridet att medlemsstaterna den 25 september 1995 enades om en 
konventionstext. Den fortsatta beredningen av 1992 års betänkande har vilat i 
avvaktan på detta. De två ärende bereds nu vidare gemensamt. 
  Frågan om skuldsanering behandlade utredningen i sitt delbetänkande Skuldsane- 
ringslag (SOU 1990:74). I det ämnet har riksdagen antagit regeringens förslag 
till en ny skuldsaneringslag (prop. 1993/94:123, bet. 1993/94:LU26, rskr. 
1993/94:303, SFS 1994:334). Skuldsaneringslagen trädde i kraft den 1 juli 1994. 
  Regeringen tar i detta ärende upp de förslag som Insolvensutredningen har 
redovisat i slutbetänkandet Lag om företagsrekonstruktion (SOU 1992:113). Ut- 
redningens sammanfattning av betänkandet (i fortsättningen bet.) återfinns i 
bilaga 1. Dess lagförslag har tagits in i bilaga 2. Betänkandet har 
remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 3. En 
sammanställning av remissyttrandena finns tillgänglig i Justitiedepartementet 
(dnr Ju92/4565). Vi tar i detta ärende också upp frågan om en utvidgning av 
skuldsaneringslagens (1994:334) tillämpningsområdet till att omfatta även vissa 
kategorier av näringsidkare.Ett utkast till en lagrådsremiss med förslag till 
ändringar i skuldsaneringslagen och i 12 § förmånsrättslagen har överlämnats för 
synpunkter till ett antal myndigheter och organisationer varvid yttranden 
lämnats av Konsumentverket, Riksskatteverket, Kronofogdemyndigheten i Stockholms 
län, Konkursförvaltarkollegiernas förening, LO-rättsskydd AB, Sveriges 
Industriförbund och Företagarnas Riksorganisation. Yttrandena finns tillgängliga 
i lagstiftningsärendet (dnr Ju92/4565).  
Lagrådet 
 
Lagrådet har vid två tillfällen yttrat sig över lagförslagen. Den första 
lagrådsremissen avsåg förslagen om en lag om företagsrekonstruktion och ett 
flertal lagändringar i anslutning därtill. Den andra lagrådsremissen innehöll 
förslag till ändring av skuldsaneringslagens tillämpningsområde och utformningen 
av löneförmånsrätten i 12 § förmånsrättslagen. 
  De första till Lagrådet remitterade lagförslagen har tagits in som bilaga 4 
och Lagrådets yttrande däröver i bilaga 5. De andra lagförslagen som remitterats 
till Lagrådet har tagits in som bilaga 6 och Lagrådets yttrande däröver som 
bilaga 7. 
  Lagrådet har lämnat ett stort antal synpunkter på utformningen av 
lagförslagen. Synpunkterna är främst av redaktionell art, men avser även i vissa 
fall sakfrågorna. Regeringen har i stor utsträckning godtagit synpunkterna. På 
några punkter har regeringen emellertid inte följt Lagrådets förslag. 
Regeringens ställningstaganden i dessa delar kommenteras i det följande i de 
olika avsnitten. 
  Redan här skall dock nämnas att det bland de till Lagrådet remitterade 
förslagen ingick ett förslag om ändring i 11 kap. 1 och 3 § brottsbalken. Detta 
förslag tas inte upp i propositionen. Skälet härför är att den i lagrådsremissen 
föreslagna ändringen av ifrågavarande strafföreskrifters tillämpningsområde 
inte kommer att innebära någon utvidgning av det straffbara området med hänsyn 
till svårigheterna att kunna fastställa någon viss tidpunkt för ett brotts 
fullbordan. En ändring enligt vad som föreslogs i lagrådsremissen skulle under 
sådana förhållanden bli missvisande. 
  I de till Lagrådet remitterade förslagen har begreppet företagsrekonstruktion 
som benämning på det föreslagna förfarandet inte använts genomgående. I stället 
har omväxlande uttrycken  företagsrekonstruktion ,  rekonstruktion , 
 förfarande  och  rekonstruktionsförfarande  använts. I propositionens 
lagförslag har vi genomgående använt benämningen företagsrekonstruktion för det 
föreslagna förfarandet. 
  Nämnas kan slutligen att förslagen om ändring i lagen (1991:980) om handel med 
finansiella instrument och lagen (1993:891) om indrivning av statliga fordringar 
m.m. inte varit föremål för Lagrådets granskning. Detsamma gäller den föreslagna 
ändringen i 12 § tredje stycket förmånsrättslagen. Förslagen i dessa delar är 
enbart att betrakta som naturliga följdändringar av enklare beskaffenhet i 
anledning av den föreslagna lagen om företagsrekonstruktion.  
4     En särskild lag om företagsrekonstruktion 
 
4.1   Behovet av en särskild lag om företagsrekonstruktion 
 
-------------------------------------------------------------------- 
|  Regeringens förslag: En särskild lag om företagsrekonstruktion  | 
|  införs. Dess syfte är att göra det möjligt att utan konkurs vidta| 
|  åtgärder för att rekonstruera sådana företag i kris som bedöms ha| 
|  utsikter till en fortsatt lönsam verksamhet.                    | 
-------------------------------------------------------------------- 
 
  Utredningens förslag överensstämmer med regeringens. 
  Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser, med endast ett par undantag, 
tillstyrker eller lämnar utan erinran att en lag om ett särskilt 
rekonstruktionsförfarande införs. 
  Skälen för regeringens förslag: Ett konkurrenskraftigt och välståndsskapande 
näringsliv förutsätter att dess enskilda delar, företagen, kan utvecklas i takt 
med de förutsättningar som ges på såväl den inhemska som den internationella 
marknaden. Det innebär att även framgångsrika, vinstgenererande företag från tid 
till annan kan behöva rekonstruera sin verksamhet för att behålla eller 
förstärka sin position. Så sker också kontinuerligt efter rent affärsmässiga 
överväganden och i helt frivilliga former. En sådan frivillig rekonstruktion kan 
även innebära en avveckling av olönsamma verksamheter eller en nedläggning av 
inte tillräckligt lönsamma delar för att konsolidera eller koncentrera verksam- 
heten i dess helhet. 
  En väl fungerande marknad förutsätter emellertid också att verksamheter som 
saknar bärkraft kan avvecklas i ordnade former. Ett förfarande för detta 
erbjuder konkursinstitutet. Konkursens förutsättning är att ett företag kommit 
på obestånd (blivit insolvent), dvs. är mer än tillfälligt oförmöget att betala 
sina skulder. I den situationen skall verksamheten avvecklas genom att företaget 
ställs under särskild förvaltning, dess samtliga tillgångar säljs och influtna 
medel fördelas mellan företagets borgenärer enligt i lag bestämda regler. 
Konkursen är ett medel för vad som brukar betecknas som generalexekution. 
  Det instrument av  generalexekutiv karaktär utöver konkursen som det svenska 
regelsystemet erbjuder ett företag med betalningssvårigheter är ackordsför- 
farandet. Det kan sägas vara ett mindre ingripande alternativ till konkurs. Det 
förutsätter, liksom konkursen, att företaget är på obestånd och inleds med att 
en god man förordnas. Den gode mannens främsta uppgift är att åstadkomma en 
uppgörelse med företagets borgenärer som innebär att deras fordringar sätts ned. 
Det sker antingen formlöst (s.k. underhandsackord) eller, sedan förhandling ägt 
rum, i form av offentligt ackord genom beslut av domstol. 
  Ackordsförfarandet har dock i praktiken knappast kommit att framstå som ett 
verksamt alternativ till konkurs. Under år 1993 var antalet företagskonkurser 18 
731. År 1994 hade siffran sjunkit till 15 924. Den skjunkande tendensen synes 
hålla i sig även under 1995. Under 1993 förekom endast 68 förhandlingar om 
offentligt ackord vid landets tingsrätter. Därutöver förordnades, enligt en 
preliminär beräkning av Statistiska Centralbyrån, i ytterligare 480 fall en god 
man enligt ackordslagen. I vilken omfattning dessa förordnanden lett fram till 
underhandsackord är emellertid okänt. 
  Samtidigt har, vilket också bekräftas av flera remissinstanser, konkurs i 
realiteten kommit att bli en ordning inte bara för avveckling utan också för 
rekonstruktion av företag. Frågan kan då ställas om det finns behov av ett nytt 
rekonstruktionsförfarande eller om nödvändig rekonstruktion kan komma till stånd 
genom konkursinstitutet eller med tillämpning av ackordslagens - eventuellt i 
någon mån reformerade - regler. 
  Det bör genast betonas att de företag vars problem nu uppmärksammas inte är de 
i grunden olönsamma. Företag med en affärsidé som saknar bärkraft, en brist på 
kapital som inte kan botas eller en konkurrens som de saknar alla 
förutsättningar att bemästra skall givetvis inte rekonstrueras utan i stället 
avvecklas genom konkurs eller på annat sätt. De företag i kris som bör 
rekonstrueras är de som bedöms ha en bärande affärsidé men som råkat i 
svårigheter av det slaget att de bör kunna övervinnas. Det kan gälla problem 
hänförliga till såväl yttre faktorer, t.ex. möjligheterna att erhålla nödvändigt 
riskkapital, som inre faktorer, t.ex. en mindre ändamålsenlig organisation eller 
brister i marknadsföringen av företagets produkter eller bristande kompetens i 
företagets ledning. Det är emellertid härvidlag självfallet inte fråga om några 
klart åtskilda kategorier. En grupp av företag som borde kunna komma i fråga för 
rekonstruktion är också företag som kan konstateras ha ekonomiska svårigheter 
men där dessa svårigheters omfattning inte kan bedömas utan mera ingående 
utredning. Det kan t.ex. vara svårt att på ett tillförlitligt sätt värdera de 
tillgångar som ingår i företagshypoteksunderlaget. Ett rekonstruktionsförfarande 
kan i en sådan situation ge nödvändig grund för borgenärerna och gäldenären 
själv att bedöma om det finns möjlighet till fortsatt drift i rekonstruerad form 
 
eller om verksamheten bör avvecklas genom konkurs. 
  Det är knappast möjligt att genom någon allmängiltig formel ange vilka företag 
som trots ekonomiska svårigheter kan bedömas äga en potentiell livskraft. 
Livskraften avgörs till slut av övriga inblandade marknadsaktörer genom att de 
tar ställning till frågan om de efter en rekonstruktion är beredda att fortsätta 
att göra affärer med företaget i fråga. 
  Det är förmodligen inte möjligt, och kanske inte heller önskvärt, att helt 
undvika att företagsrekonstruktioner till en del sker inom konkursinstitutets 
ram. Konkursförfarandet bör dock främst vara inriktat på en avveckling av 
olönsamma företag. 
  Det finns emellertid flera skäl för att tillhandahålla en effektiv form för 
rekonstruktion utan konkurs.    För det första - och viktigast - är det från 
såväl samhällsekonomisk som företagsekonomisk synpunkt viktigt att företag i 
kris genom en omstrukturering i ett tidigt skede kan återfå livskraft innan 
krisen blivit så djup att en realisation av tillgångarna måste ske. En sådan 
innebär alltid viss risk för kapitalförstöring. Det finns därför behov av att 
främja en rekonstruktion av företag i kris innan de råkat i obestånd och därmed 
är konkursmässiga. 
  För det andra är, som utredningen har påpekat, konkursförfarandet präglat av 
en tämligen detaljerad reglering i en rad hänseenden, t.ex. beträffande 
gäldenärens förlust av sin rådighet, återvinning till konkursbo, vilka 
fordringar som får göras gällande, förvaltningens anordnande, prövning av 
tvistiga fordringar, utdelning till borgenärerna, förvaltarens slutredovisning 
och konkurskostnader. Sådana regler är nödvändiga inte minst av hänsyn till 
konkursföretagets borgenärer. De medför emellertid samtidigt att förfarandet kan 
tendera att dra ut på tiden och bli kostsamt. Det finns därför behov av ett 
förfarande som är enklare,  snabbare och mer flexibelt. 
  För det tredje är, som redan betonats, konkursinstitutet inriktat på att 
avveckla en verksamhet. Även om det förekommer rekonstruktion av företag inom 
den processens ram finns det behov av ett förfarande vars utgångspunkt är den 
motsatta, dvs. att genom en sanering konsolidera och utveckla verksamheten. 
  För det fjärde, sist men inte minst, har en del av de rekonstruktioner som 
förekommit inom konkursinstitutets ram kommit att uppfattas som stötande. Det 
har då gällt vad som ibland betecknas som bekvämlighetskonkurser. För ett 
aktiebolag som är insolvent men som har ambitionen att fortsätta sin verksamhet 
kan konkurs ha vissa obestridliga fördelar som rekonstruktionsform. Det finns 
inget hinder mot att konkursförvaltaren, om han anser det lämpligt, anlitar 
bolagets ställförträdare att svara för driften under konkurstillståndet. De 
anställda kan sägas upp och deras uppsägningslöner under den fortsatta driften 
betalas med lönegarantimedel. Vidare blir skuldsaneringen effektiv bl.a. i den 
meningen att oprioriterade borgenärer ofta inte får någon utdelning alls. 
Ställföreträdaren kan genom ett nytt bolag förvärva det s.k. inkråmet, dvs. 
lager, inventarier och andra tillgångar i konkursbolaget. Det kan således vara 
möjligt för ställföreträdaren att fortsätta den verksamhet han tidigare har 
bedrivit men utan de gamla skulderna, med det antal anställda han anser lämpligt 
 
och utan att konkurstillståndet behövt medföra något egentligt avbrott i 
verksamheten. Ett konkursförfarande som bedrivs på angivet vis, och som kanske 
redan före konkursutbrottet planerats enligt det angivna schemat, kan framstå 
som föga mer än ett sätt för företagets ägare att utan någon större ekonomisk 
risk för egen del bli av med en del av sin personal och, framför allt, sina 
leverantörsskulder. 
  Det framstår mot denna bakgrund som olämpligt att ytterligare utveckla 
möjligheterna till rekonstruktion genom konkurs. Tvärtom bör i den utsträckning 
det är möjligt konkursinstitutet renodlas mot sin egentliga uppgift, dvs. att i 
ordnade former avveckla i grunden olönsamma företag. 
  I ett internationellt perspektiv går utvecklingen mot utvecklande av mer 
flexibla insolvensrättsliga system, där det inte alla gånger upprätthålls någon 
klar skiljelinje mellan avveckling och rekonstruktion. Detta beror på en ökad 
medvetenhet om att insolvensrättsliga problem är av mångskiftande natur och att 
olika problem kräver skilda instrument för att kunna hanteras på ett effektivt 
sätt ur såväl den enskildes som samhällets perspektiv. Sätten att 
lagstiftningsmässigt lösa de frågor som uppstår när man väljer ett mer flexibelt 
synsätt varierar från rättsordning till rättsordning. Som en sorts minsta 
gemensamma nämnare finns dock ett markant inslag av utvecklade rekonstruktions- 
förfaranden. För svenskt vidkommande kan erinras om skuldsaneringslagen 
(1994:334), som utgör ett exempel på en mer differentierad insolvensreglering. 
Förutom denna lag och konkurslagen finns i Sverige enbart ackordslagen att 
tillgå för att lösa insolvensrättsliga problem. Som nämnts har dock ackordslagen 
haft svårt att fylla någon egentlig funktion. 
  Även om det vid formlösa ackordsförfaranden och i samband med underhandsackord 
som träffas under medverkan av god man kan förekomma åtskilliga överväganden om 
en möjlig rekonstruktion, så är ackordslagens regler om offentligt ackord 
uteslutande inriktade på den ekonomiska uppgörelsen med företagets borgenärer. 
Ackordsinstitutet kan således sägas vara främst tillbakablickande till sin 
karaktär, dvs. det reglerar en redan uppkommen situation. En reformerad 
ackordslag framstår bl.a. därför inte som en tillräckligt verksam lösning. Ett 
rekonstruktionsförfarande däremot måste syfta till överväganden om och 
planläggning av företagets fortsatta verksamhet med beaktande av en lång rad 
faktorer. Rekonstruktionsförfarandet är på så sätt att betrakta som 
framåtblickande. Förfarandet kan, men behöver alls inte, sluta med en 
ackordsuppgörelse. Man kan lika gärna tänka sig att en rekonstruktion t.ex. 
leder fram till att företagets verksamhet bäst kan fortsättas av en ny ägare 
utan att företagets skuldbörda reduceras. 
  Sammantaget är det regeringens uppfattning att det finns ett behov av att 
kunna tillhandahålla en ordnad men flexibel form för rekonstruktion av i grunden 
livsdugliga företag i kris. Det behovet bör inte tillgodoses inom 
konkursinstitutets ram och kan inte tillräckligt väl tillgodoses genom endast 
smärre ändringar i ackordslagen. Vi förordar därför en helt ny lag om 
företagsrekonstruktion.  
4.2   Huvuddragen i en ny lag om företagsrekonstruktion 
 
-------------------------------------------------------------------- 
|  Regeringens  förslag: Företagsrekonstruktion är ett förfarande som| 
|  syftar  till  att  ge  en  näringsidkare  som  har betalnings-  | 
|  svårigheter ett rådrum under vilket han kan vidta åtgärder för att| 
|  förbättra sin rörelses resultat och möjlighet att förhandla med | 
|  sina  borgenärer om ett ackord. Under företagsrekonstruktionen  | 
|  skyddas därför gäldenären mot säraktioner från borgenärernas sida.| 
|  Gäldenären ges också ett visst skydd mot att hans avtalsmotparter| 
|  häver ingångna  avtal. En rekonstruktör utses som skall utreda  | 
|  näringsidkarens problem  och ge förslag till hur de kan lösas.  | 
|  Borgenärerna   skall   ha   insyn    i   och   kunna   påverka  | 
|  företagsrekonstruktionen.                                       | 
-------------------------------------------------------------------- 
 
  Utredningens förslag överensstämmer i det väsentliga med regeringens. 
  Remissinstanserna har i stort sett genomgående anslutit sig till utredningens 
överväganden i vad gäller de grundläggande dragen i ett 
rekonstruktionsförfarande. Däremot framförs åtskilliga synpunkter på 
enskildheter i utredningens förslag och på angränsande frågor. 
  Skälen för regeringens förslag: En   lag om företagsrekonstruktion bör, i 
enlighet med vad som redan anförts, syfta till att tillhandahålla ett rättsligt 
förfarande inom vars ram en näringsidkares verksamhet kan rekonstrueras utan att 
denne försätts i konkurs. 
  Beslut om företagsrekonstruktion bör som närmare kommer att utvecklas i 
avsnitt 5 meddelas av tingsrätt på ansökan av gäldenären eller en borgenär. 
  En företagsrekonstruktion bör inriktas mot dels en rekonstruktion i sak, dvs. 
att gäldenärens verksamhet förändras så att den åter kan bli lönsam, dels en 
finansiell rekonstruktion, dvs. såväl en uppgörelse med borgenärerna om hur de 
redan existerande skulderna skall kunna betalas som åtgärder för att gäldenären 
skall kunna erhålla ny eller fortsatt kredit. Den uppgörelse med borgenärerna 
som således kan komma till stånd inom ramen för rekonstruktionsförfarandet kan 
ske antingen genom en frivillig överenskommelse, s.k. underhandsackord, eller 
med tillämpning av de regler om offentligt ackord som föreslås utgöra en 
integrerad del av lagen om företagsrekonstruktion. Det innebär att offentligt 
ackord bör upphöra som självständigt rättsligt institut för att i stället falla 
inom ramen för det nyskapade förfarandet företagsrekonstruktion som en möjlighet 
för en näringsidkares finansiella rekonstruktion. Med företagsrekonstruktion 
avses alltså här ett lagreglerat förfarande. Detta bör inte förväxlas med ett 
eventuellt resultat av förfarandet. Resultatet, dvs. att företaget i fråga 
rekonstrueras, kan annars också sägas innebära en företagsrekonstruktion. 
  För att en rekonstruktion av verksamheten hos en näringsidkare med 
betalningssvårigheter skall kunna genomföras fordras att denne erhåller ett 
skäligt rådrum för att överväga sin situation och kunna vidta konstruktiva 
åtgärder för att komma till rätta med rådande problem. Ett grundläggande drag i 
den nya lagen bör därför vara att näringsidkaren (gäldenärsföretaget) under en 
företagsrekonstruktion åtnjuter ett skydd mot säraktioner från enskilda borgenä- 
rers sida. Huvudregeln bör vara att medan företagsrekonstruktionen pågår skall 
skulder som har uppkommit före företagsrekonstruktionen inte betalas. Några 
exekutiva åtgärder skall inte heller få ske beträffande gäldenärsföretaget. Som 
huvudregel får inte heller en ansökan från en borgenär om att gäldenärsföretaget 
skall försättas i konkurs bifallas. Av samma skäl bör en gäldenärsföretagets 
avtalsmotpart som före beslutet om företagsrekonstruktion har fått rätt att häva 
avtalet på grund av gäldenärens dröjsmål, inte får häva avtalet om 
gäldenärsföretaget med rekonstruktörens samtycke begär att avtalet skall 
fullföljas. 
  När domstol beslutar om rekonstruktion skall den samtidigt utse en rekons- 
truktör, vars huvuduppgift är att dels utreda företagets problem, dels lämna 
förslag till - utifrån samtliga relevanta aspekter - hur problemen skall kunna 
lösas. 
  Rekonstruktören skall upprätta en rekonstruktionsplan för företaget. En sådan 
plan kan - men behöver inte - innefatta ett förslag till ackordsuppgörelse med 
företagets borgenärer. Det är över huvud taget viktigt att planens innehåll kan 
anpassas till omständigheterna i det enskilda fallet. Vad en rekonstruktion kan 
innebära måste kunna variera högst väsentligt, främst i sak men även när det 
gäller finansieringen. I lagen bör därför inte närmare preciseras vad en plan 
skall innehålla och heller inte ges någon föreskrift om att den skall 
fastställas. Rekonstruktionsplanen är endast ett medel för att nå ett 
bakomliggande mål, dvs. en rekonstruktion av företagets verksamhet. 
  Under en företagsrekonstruktion behåller, såsom närmare utvecklas i avsnitt 
6.2, gäldenären rådigheten över sin egendom, men han är skyldig att löpande 
samråda med rekonstruktören och att i viktigare frågor inhämta dennes samtycke. 
Det är betydelsefullt att rekonstruktören under förfarandet kan ha ett nära 
samarbete med gäldenären liksom att rekonstruktionsplanen utformas så att 
gäldenären har både förutsättningar och vilja att fullfölja den. Lika viktigt är 
emellertid att undvika att de borgenärer, vilkas rätt inskränks under den tid 
förfarandet pågår, drabbas av illojala handlingar från gäldenärens sida. Om 
gäldenären underlåter att inhämta rekonstruktörens samtycke till viktigare 
rättshandlingar, bör det vara ett starkt skäl till att låta 
företagsrekonstruktionen upphöra. 
  Rekonstruktören blir närmast att betrakta som en gäldenärens kvalificerade 
rådgivare som dock i stor utsträckning har att beakta borgenärernas bästa. På 
en punkt - när det gäller återvinning under rekonstruktion - bör emellertid 
rekonstruktören ges en i viss mening självständig befogenhet (avsnitt 6.5). 
  Det är givetvis i hög grad borgenärernas fordringar och intressen i övrigt som 
står på spel i en företagsrekonstruktion. De bör därför ha möjlighet till insyn 
och kunna påverka förfarandet. Det sker till en början genom ett obligatoriskt 
borgenärssammanträde som normalt skall hållas inom tre veckor från beslutet om 
företagsrekonstruktion. Rekonstruktören måste vid det tillfället kunna ge 
borgenärerna en mera ingående bild av näringsidkarens ekonomiska situation och 
kunna redovisa en uppfattning om den tilltänkta rekonstruktionens inriktning och 
förutsättningar. På den grunden skall borgenärerna ges tillfälle att uttala sig 
i frågan om förfarandet bör fortsättas. Vid sammanträdet skall också, på yrkande 
av en borgenär, utses en borgenärskommitté. Denna skall ges möjlighet att 
fortlöpande följa förfarandet och rekonstruktören skall i väsentliga frågor 
samråda med kommittén. 
  En företagsrekonstruktion skall kunna pågå under en tid av tre månader, med 
möjlighet till förlängning tre månader i taget upp till högst ett år. Den upphör 
genom beslut av domstol eller om gäldenären försätts i konkurs. Domstol skall 
besluta om att företagsrekonstruktionen skall upphöra när syftet med det har 
uppnåtts eller när det bedöms som utsiktslöst att fortsätta samt i vissa andra 
fall (se avsnitt 7.6). 
  Normalt torde företagsrekonstruktionens syfte kunna sägas ha uppnåtts när 
borgenärerna anser att rekonstruktionen i sak är så hållbar att de är beredda 
att sätta ned sina fordringar genom en ackordsuppgörelse och en sådan uppgörelse 
också har kommit till stånd. Det torde normalt vara utsiktslöst att fortsätta 
företagsrekonstruktionen om gäldenären visar att han inte är intresserad av en 
rekonstruktion eller när en sådan av andra skäl inte synes vara realistisk att 
åstadkomma. 
  Det gemensamma för de lösningar som regeringen i det följande förordar kan 
sägas vara att de begränsas till vad som har bedömts vara nödvändigt för att 
företagsrekonstruktion skall kunna vinna tilltro som ett lämpligt sätt att utan 
konkurs åtgärda ett företags betalningssvårigheter. En del förslag om längre 
gående, eller i vissa avseenden annorlunda utformade, åtgärder som framförts 
från olika håll kan dock ha visst fog för sig och man kan inte utesluta att en 
framtida utvärdering av det rekonstruktionsförfarande som nu föreslås kan leda 
till att vissa av de förslag som nu inte genomförs kan få förnyad aktualitet. 
  Regeringen vill också inledningsvis ta upp och i allmänna ordalag kommentera 
dels utredningens förslag om ett avskaffande av förmånsrätten för skatter och 
avgifter och om införande av en särskild framskjuten förmånsrätt för s.k. 
produktiva löner, dels vad riksdagen har uttalat i samband med förändringarna i 
lönegarantilagen (se bet. 1993/94 :LU34, jfr också prop. 1994/95:180). 
  Som kommer att framgå av det följande kan det diskuteras vilken betydelse 
skatteförmånsrätten har för möjligheterna att framgångsrikt rekonstruera ett 
företag i kris. Enligt regeringens mening är det dock  klart att 
skatteförmånsrätten i och för sig inte har någon avgörande betydelse i ett 
sådant sammanhang. En lyckosam rekonstruktion är beroende av ett stort antal 
faktorer. Bland dessa är lagstiftningens innehåll på skilda områden inte 
oväsentligt. Ett flertal regelkomplex av avtalsrättslig, bolagsrättslig, 
skatterättslig och insolvensrättslig natur påverkar givetvis i hög grad 
förutsättningarna för att en rekonstruktion skall lyckas, liksom de påverkar 
förutsättningarna för företagandet över huvud taget. Skatteförmånsrätten är 
därvid endast en beståndsdel av flera. Enligt regeringens mening har frågan om 
skatteförmånsrättens vara eller inte vara i alltför hög grad dominerat den 
debatt som föregått och följt på Insolvensutredningens slutbetänkande. Enligt 
regeringens uppfattning bör en lag om företagsrekonstruktion ha en viktig 
funktion att fylla alldeles oavsett skatteförmånsrätten. 
  Mer problematiskt i sammanhanget är förhållandet mellan å ena sidan en ny 
rekonstruktionslag och å den andra löneförmånsrätten och lönegarantin.Under 
senare tid har, i syfte att motverka missbruk av lönegarantin, begränsningar 
införts som i inte oväsentlig mån begränsat skyddet för löntagarnas löneanspråk. 
Enligt regeringens mening är denna fråga viktig, samtidigt som den inrymmer 
sådana svårigheter som gör att den kräver noggranna överväganden. 
  Regeringen föreslår dock redan nu en ändring i förmånsrättslagen som 
förstärker skyddet för lönefordringarna när en konkurs inom viss tid följer på 
en företagsrekonstruktion (se avsnitt 8.7.2). Detta ändringsförslag får 
återverkningar även på lönegarantin. Härigenom riskerar inte den föreslagna 
rekonstruktionslagen att inverka menligt på löntagarnas möjligheter att 
tillvarata sina lönekrav. 
  En annan omdiskuterad fråga är vilka fordringar som bör vara förenade med 
förmånsrätt och vilka avvägningar som bör göras när förmånsrätternas inbördes 
ordning skall bestämmas. Det gäller inte minst förhållandet mellan 
löneförmånsrätten och företagshypoteket (se avsnitt 8.2). 
  De frågor om förmånsrätt och lönegaranti som nu nämnts är enligt regeringens 
mening i behov av ytterligare analys och överväganden. Regeringen avser därför 
att tillsätta en utredning angående dessa frågor (se avsnitt 8 och 9).  
5     Beslut om företagsrekonstruktion 
 
5.1   Den grundläggande ekonomiska förutsättningen 
 
-------------------------------------------------------------------- 
|  Regeringens förslag: För att ett företag skall kunna komma i fråga| 
|  för företagsrekonstruktion krävs att det vid tiden för ansökningen| 
|  om företagsrekonstruktion saknar förmåga att betala sina förfallna| 
|  skulder. Det krävs med andra ord illikviditet. Det krävs alltså | 
|  inte att företaget är på obestånd (insolvent).                  | 
-------------------------------------------------------------------- 
 
  Utredningens förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens. 
  Remissinstanserna: Inga invändningar har i denna del framförts mot 
utredningens förslag. 
  Skälen för regeringens förslag: Frågan  i detta sammanhang är vilken ekonomisk 
situation hos gäldenären som bör utgöra förutsättningen för att en 
företagsrekonstruktion skall kunna beslutas. Det vore en fördel om de 
rättsverkningar som följer av en företagsrekonstruktion kunde knytas till något 
inom insolvensrätten känt begrepp. De begrepp som därvid skulle kunna komma i 
fråga är för det första insolvens eller obestånd, dvs. den ekonomiska situation 
som utgör förutsättning för konkurs och ackord. Med insolvens avses att 
gäldenären inte kan rätteligen betala sina skulder och att denna oförmåga inte 
är endast tillfällig (1 kap. 2 § andra stycket konkurslagen). Insolvensbe- 
dömningen rymmer således en prognos. Gäldenären måste kunna antas vara ur stånd 
att infria sina skulder allteftersom de förfaller till betalning, trots 
utnyttjande av alla tänkbara resurser som förvärvsförmåga och eventuell ny 
kredit. 
  En annan tänkbar situation är den att gäldenären är insufficient, varmed menas 
att hans skulder överstiger hans tillgångar. Till den situationen knyts bl.a. 
vissa regler om återvinning i konkurslagen (se t.ex. 4 kap. 6 § konkurslagen). 
Insufficiens är, till skillnad från insolvens, ett tillstånd som föreligger vid 
en given tidpunkt utan att hänsyn tas till t.ex. vad gäldenärens förvärvsförmåga 
kan inbringa i framtiden. 
  Illikviditet är ett tredje etablerat begrepp vars innebörd är att gäldenären 
inte har omedelbar tillgång till vanliga betalningsmedel motsvarande de 
förfallna skuldernas belopp. Om en gäldenär enbart är illikvid, har han däremot 
andra tillgångar som kan användas för att på sikt betala skulderna, tillgångar 
som t.ex. genom utmätning kan tas i anspråk för borgenärernas fordringar. 
  Slutligen förekommer i insolvensrätten begreppet betalningsinställelse. Som 
utredningen framhåller finns det inte några närmare lagregler om innebörden av 
betalningsinställelse. Likväl har betalningsinställelse betydelse enligt flera 
olika lagrum, t.ex. på så sätt att enligt konkurslagen betalningsinställelse 
utgör presumtion för obestånd (se 2 kap. 8 § konkurslagen). Vidare har 
betalningsinställelse tillagts relevans i skilda avseenden genom rättspraxis 
(bet. s. 116 f.). En rent faktisk betalningsinställelse kan ske helt formlöst 
och utan att borgenärerna underrättas; gäldenären upphör helt enkelt med att 
betala sina skulder allteftersom de förfaller. Vanligen avses med termen 
betalningsinställelse emellertid en öppen sådan, dvs. gäldenären förklarar ut- 
tryckligen i ett till sina borgenärer riktat meddelande att från och med en viss 
tidpunkt kommer han i princip inte att betala några skulder. Det är gäldenären 
själv som har att göra bedömningen av om företagets situation är sådan att en 
betalningsinställelse måste tillgripas. Även om förfarandet är oreglerat, har 
det i praktiken kommit att utvecklas en ordning enligt vilken företaget efter 
betalningsinställelse vidtar åtgärder för att rekonstruera eller avveckla 
verksamheten (se vidare bet. s. 118 f.). 
  Utgångspunkten för ett resonemang om gäldenärens ekonomiska situation måste 
vara att endast företag med betalningssvårigheter av någon omfattning kan antas 
komma att ansöka om företagsrekonstruktion. Det avgörande när det gäller 
förutsättningarna för att besluta om en företagsrekonstruktion bör emellertid 
knappast vara graden av betalningsoförmåga utan mera frågan om gäldenären 
verkligen avser att seriöst pröva möjligheterna till en rekonstruktion liksom 
också om det finns reella förutsättningar för att en rekonstruktion skall kunna 
komma till stånd. För borgenärerna måste det huvudsakliga intresset vara knutet 
inte i första hand till att utesluta gäldenärer med endast smärre, eller tvärtom 
alltför stora, betalningssvårigheter, från förfarandet utan främst till möjlig- 
heten att efter en väl genomförd rekonstruktion få sina fordringar betalade 
eller sina säkerheter värdesäkrade. 
   Förutsättningarna för att besluta om företagsrekonstruktion bör därför inte 
knytas till någon viss kvalificerad nivå på företagets betalningssvårigheter. En 
sådan knytning skulle också riskera att leda till att rekonstruktion kommer i 
fråga på ett alltför sent stadium av ett företags negativa utveckling. 
Regeringen anser således, i likhet med utredningen och en enig remissopinion, 
att när det gäller gäldenärens ekonomiska situation bör inga andra krav ställas 
än att denne i sin ansökan om företagsrekonstruktion klargör att han inte kan 
betala sina fordringar allteftersom de förfaller till betalning. Det är således 
tillräckligt att gäldenären är illikvid. Man kan då anta att ansökan om rekon- 
struktion kommer att göras efter i princip samma bedömningar som i dag sker före 
en betalningsinställelse. Lagrådet uttalar att det saknar anledning att motsätta 
sig att frågan om likviditet skall vara avgörande för huruvida 
företagsrekonstruktion är tillgänglig. Lagrådet har dock påpekat att 
ordalydelsen i det remitterade förslaget (1 kap. 1 § i det remitterade 
lagförslaget) närmast synes utgöra en beskrivning av krav på insolvens (jfr 1 
kap. 2 § andra stycket konkurslagen; se även SOU 1979:75 s. 60 och bet. s. 100). 
Lagrådet har därför föreslagit att kravet på illikviditet uttrycks med att 
gäldenären  vid tiden för ansökningen inte kan betala sina förfallna skulder 
med placering i 2 kap. 6 § första stycket. Regeringen ansluter sig till 
Lagrådets förslag. 
  Utredningen har föreslagit att det i lagen också skall anges att en ansökan om 
företagsrekonstruktion är att anse som en förklaring av gäldenären om att han 
ställer in sina betalningar. Ett skäl för det förslaget är att bristen på 
allmänna regler om betalningsinställelse därigenom skulle botas. Regeringen är 
emellertid inte beredd att nu föreslå en sådan regel. Den av utredningen 
föreslagna bestämmelsen begränsar inte möjligheterna till vare sig tysta eller 
öppna betalningsinställelser utan samband med företagsrekonstruktion.  Dessutom 
är det oklart hur den föreslagna regeln skulle förhålla sig till bestämmelsen i 
2 kap. 8 § konkurslagen som innefattar en presumtion för att den som ställt in 
sina betalningar är på obestånd. Enlig regeringens mening bör därför institutet 
betalningsinställelse även fortsättningsvis i allt väsentligt vara oreglerat. 
  Den avgränsning som nu har valts kan någon gång innebära att ett företag som 
har - eller i vart fall är på väg att få - ekonomiska svårigheter utesluts från 
rekonstruktionslagens tillämpningsområde. Det gäller det fallet att en 
näringsidkare väl är likvid, dvs. har t.ex. tillräckliga kassamedel för att 
betala löpande skulder, men är insufficient till följd av att värdet av den 
egendom i vilken hans borgenärer har säkerhet har minskat så att hans samlade 
tillgångar till sitt värde understiger de samlade skuldernas belopp. I de fall 
en sådan näringsidkare därefter drabbas av illikviditet kunde det givetvis vara 
en fördel om rekonstruktionsåtgärder hade kunnat vidtas redan dessförinnan. Det 
finns dock anledning att framhålla att även för ett väl fungerande 
vinstgenererande företag kan den egendom i vilken borgenärerna har säkerhet från 
tid till annan minska i värde av olika anledningar. Ett företag kan alltså vara 
insufficient utan att det finns något rekonstruktionsbehov. Insufficiens bör 
därför inte vara tillräckligt för att det skall kunna beslutas om 
företagsrekonstruktion. Om en kreditgivare å andra sidan anser att ett 
insufficient företag saknar tillräcklig bärkraft har han normalt möjlighet att 
säga upp kreditavtalet och fordra omedelbar betalning. Om så sker kan 
gäldenärsföretaget visa sig sakna förmåga att betala skulden och ett beslut om 
företagsrekonstruktion kan då meddelas. Regeringen anser, mot den redovisade 
bakgrunden, att övervägande skäl talar för att avgränsa lagens tillämpning till 
näringsidkare som är illikvida. 
  Eftersom företagsrekonstruktion avses få en rad rättsverkningar för 
borgenärerna - det är i realiteten närmast fråga om ett slags moratorium för 
gäldenären - är det samtidigt nödvändigt att så långt möjligt tillse att dessa 
rättsverkningar inte utlöses annat än i en av lagstiftningen avsedd situation. 
Den bedömning som härvidlag måste göras får dock, som redan antytts, främst 
grundas på - förutom det grundläggande kravet på betalningssvårigheter hos 
gäldenären - utsikterna att en rekonstruktion skall kunna genomföras. Till de 
krav som bör ställas på ansökans innehåll och domstolens prövning återkommer vi 
under avsnitt 5.4 och 5.5.  
5.2   Vilka gäldenärer bör omfattas av lagen? 
 
-------------------------------------------------------------------- 
|  Regeringens förslag: Näringsidkare,  oberoende av verksamhetens | 
|  omfattning   och  associationsform,  kan  komma  i  fråga  för  | 
|  företagsrekonstruktion. Vissa verksamheter, hänförliga till de  | 
|  finansiella och offentliga sektorerna, undantas dock.           | 
-------------------------------------------------------------------- 
 
  Utredningens förslag överensstämmer i det väsentliga med regeringens. 
  Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker utredningens förslag 
eller lämnar dem utan erinran. Sveriges Köpmannaförbund, Sveriges 
Industriförbund, Svenska Arbetsgivareföreningen och Grossistförbundet Svensk 
Handel beklagar emellertid att utredningen inte utrett möjligheterna till ett 
förenklat förfarande för de mindre företagen. Sveriges Redovisningskonsulters 
Förbund, Sveriges Hantverks- och Småföretag och Företagarnas Riksförbund betonar 
att behovet av ett rekonstruktionsförfarande är stort för de något mindre 
företagen och att det för dessa företags behov är viktigt att förfarandet bl.a. 
är snabbt och administrativt enkelt. 
  Skälen för regeringens förslag: När det gäller frågan om vilka kategorier av 
gäldenärer som bör kunna komma i fråga för företagsrekonstruktion är en 
utgångspunkt för bedömningen att, såsom ovan redovisats, ett särskilt skuldsane- 
ringsförfarande för privatpersoner har införts från den 1 juli 1994. Det står 
därför klart att en lag om företagsrekonstruktion bör avse enbart näringsidkare. 
  Som utredningen framhåller (bet. s. 350) är begreppet näringsidkare 
vidsträckt. Det täcker såväl juridiska som fysiska personer som driver näring. 
Det omfattar de allra största företagen likaväl som enmansföretagare. Det 
innefattar även den som jämsides med en anställning driver någon form av 
näringsverksamhet. Näringsidkare kan även t.ex. den vara som inte är skyldig att 
upprätta årsbokslut, jfr 1 § sista stycket bokföringslagen (1976:125). Enligt 
den konsumenträttsliga lagstiftningen avses med näringsidkare varje fysisk eller 
juridisk person som driver verksamhet av ekonomisk natur och av sådan karaktär 
att den kan betecknas som yrkesmässig (se avsnitt 10). 
  Det kan mot den bakgrunden finnas skäl att överväga om någon avgränsning bör 
ske inom kretsen näringsidkare. Utredningen har i den delen anfört att 
erfarenheterna från de utländska rättssystem som den har studerat visserligen 
tyder på att ett lagreglerat rekonstruktionsförfarande får sin största betydelse 
för stora och mellanstora företag men att för svensk del bör ett förfarande inte 
utformas så att det av t.ex. kostnadsskäl inte kan användas beträffande mindre 
företag. Utredningen föreslår därför inte någon inskränkning i kretsen 
näringsidkande gäldenärer beroende på verksamhetens storlek eller juridiska 
form. Det ligger emellertid, uttalar utredningen,  i öppen dag att en ny 
lagreglering likväl kommer att få sin största betydelse för något större 
företag  (bet. s. 351). 
  Regeringen har inte någon anledning att ifrågasätta utredningens bedömning på 
denna punkt. Det bör dock framhållas att den främsta anledningen till att ett 
rekonstruktionsförfarande kan ha störst betydelse för något större företag helt 
enkelt är den att möjligheterna till rekonstruktion oftast är bättre. Ett något 
större företag kan ha en administration och produktion som rymmer tillräckliga 
möjligheter till flexibilitet och förändring. Ett sådant företag kan också ha 
bättre förutsättningar än ett mindre att erbjuda godtagbar säkerhet för en 
fortsatt finansiering av rörelsen. Det är givet att en blygsam om än yrkesmässig 
ekonomisk verksamhet som en enskild bedriver däremot ofta inte ger utrymme för 
alternativa lösningar och knappast heller för ny kredit. 
  Regeringen kan emellertid också dela den åsikt som vissa remissinstanser 
framfört, nämligen att behovet av rekonstruktion kan vara väl så stort hos något 
mindre företag. Det är därför angeläget att, som utredningen också har 
föreslagit, inte utesluta någon kategori av näringsidkare från möjligheten till 
företagsrekonstruktion. 
  Som vi närmare kommer att diskutera i avsnitt 5.5 skall en första bedömning av 
om företagsrekonstruktion bör komma till stånd göras av domstol i samband med 
ansökan om företagsrekonstruktion. Det kanske viktigaste ledet i den bedömningen 
är frågan om en rekonstruktion över huvud taget förefaller möjlig att genomföra. 
Genom den bedömningen - liksom genom den uppföljande kontrollen av förfarandet 
genom rekonstruktörens utredning och borgenärernas granskning - bör det så långt 
möjligt tillses att endast företag med förutsättningar för fortsatt lönsam 
verksamhet kommer i fråga för rekonstruktion. Detta bör gälla oavsett företagets 
storlek och associationsform. 
  Med denna inriktning är det viktigt att reglerna blir enkla att tillämpa för 
att kostnaderna för företagsrekonstruktion skall kunna begränsas och på så sätt 
även mindre företag inte bara i princip utan även i praktiken skall kunna komma 
i fråga för företagsrekonstruktion. Det förfarande som föreslås är sådant att 
det i och för sig bör kunna vara tillgängligt för de flesta typer av företag. 
Därutöver bör, som vi återkommer till i avsnitt 10, tillämpningsområdet för 
skuldsaneringslagen utvidgas till att omfatta vissa kategorier av näringsidkare 
vars näringsverksamhet är av ringa omfattning och enkel beskaffenhet. 
  Utredningen föreslår att lagen om företagsrekonstruktion inte - liksom 
ackordslagen (48 §) - skall tillämpas i fråga om bankaktiebolag, sparbank eller 
föreningsbank, kreditaktiebolag, stadshypoteksförening eller 
landshypoteksförening, understödsförening och försäkringsbolag. Likaså föreslår 
utredningen att gäldenär för vars verksamhet staten, kommun, landsting, 
kommunalförbund, församling eller kyrklig samfällighet svarar skall vara 
undantagna från lagens tillämpningsområde. 
  Utredningen har ansett att en översyn av de av ålder givna undantagen från 
ackordslagens tillämpningsområde vore befogad men har funnit sig, med hänsyn 
till uppdragets omfattning och av tidsskäl, vara förhindrad att göra en sådan 
översyn. Under remissbehandlingen har bl.a. Finansinspektionen instämt i att en 
sådan översyn fordras. 
  Lagrådet har inte haft något att erinra mot undantaget som sådant, men har 
påpekat att förändringar har skett på andra håll i lagstiftningen som påverkar 
angivandet av den krets som bör omfattas av det nu diskuterade undantaget och 
föreslår därför en ändrad lydelse av 1 kap. 4 § i det till Lagrådet remitterade 
förslaget (1 kap. 3 § i propositionens lagförslag). 
  I anledning av Lagrådets påpekanden gör regeringen följande överväganden. 
Utöver de i ackordslagen angivna instituten bedriver kreditmarknadsbolag och 
värdepappersbolag liknande verksamhet på kapitalmarknaden. Dessa bolags 
verksamheter regleras i lagen (1992:1610) om kreditmarknadsbolag respektive 
lagen (1991:981) om värdepappersrörelse. I båda fallen krävs tillstånd av 
Finansinspektionen för att få bedriva verksamheten och bolagen står under 
tillsyn av inspektionen. God kreditvärdighet utgör en grundläggande 
förutsättning för dessa bolags existens. Verksamheten kännetecknas vidare av att 
bolagen dagligen medverkar i ett stort antal finansiella affärer, ofta avseende 
betydande värden. I de lagar som reglerar bolagens verksamhet ställs speciella 
krav på att rörelsen skall bedrivas på ett sunt sätt. Bolagen omfattas också - 
liksom bankerna - av särskilda regler om kapitaltäckning. Mot bakgrund av de 
angivna omständigheterna torde reglerna om företagsrekonstruktion inte - på ett 
verkningsfullt sätt - kunna tillämpas på verksamhet som bedrivs av 
kreditmarknadsbolag och värdepappersbolag. I huvudsak samma synpunkter kan 
anföras beträffande clearingorganisationer som bedriver sådan verksamhet som 
regleras i lagen (1992:543) om börs- och clearingverksamhet och den verksamhet 
som bedrivs att Värdepapperscentralen VPC Aktiebolag (se aktiekontolagen 
[1989:827] och lagen [1989:829] om Värdepapperscentralen VPC Aktiebolag). Det 
bör därvid anmärkas att en börs eller en auktoriserad marknadsplats kan som 
sidoverksamhet bedriva clearingverksamhet (4 kap. 5 § och 7 kap. 2 § lagen om 
börs och clearingsverksamhet). En börs eller auktoriserad marknadsplats som 
bedriver clearingverksamhet omfattas av nu diskuterade undantag för bl.a. 
clearingsorganisation. Kreditmarknadsbolag, värdepappersbolag, 
clearingorganisationer och värdepapperscentralen bör enligt regeringens mening 
undantas från den nya lagens tillämpningsområde. Den slutliga utformningen av 
detta undantag skiljer sig i viss mån från Lagrådets förslag. Denna annorlunda 
utformning innebär också att den av Lagrådet förordade punkten 3 i 
övergångsbestämmelserna till lagen om företagsrekonstruktion inte är nödvändig. 
  I anslutning till det nyss sagda kan också övervägas om, och i så fall i 
vilken utsträckning, gäldenärer vars verksamhet i någon form är offent- 
ligrättsligt reglerad skall kunna bli föremål för rekonstruktion. Det är 
därvidlag fråga om betydande gränsdragningsproblem. En i offentligrättslig lag 
reglerad verksamhet torde knappast låta sig rekonstrueras i sak. Möjligen kan 
bedömningen vara en annan när det gäller t.ex. en kommuns frivilliga åtaganden. 
I avvaktan på att de nu antydda frågorna kan bli föremål för mera ingående över- 
väganden föreslår vi att sådan verksamhet vari staten, kommuner och motsvarande 
rättssubjekt  har ett bestämmande inflytande undantas från rekonstruktionslagens 
tillämpningsområde.  
5.3   Vem skall kunna ansöka om företagsrekonstruktion? 
 
-------------------------------------------------------------------- 
|  Regeringens förslag: Rätt att ansöka om företagsrekonstruktion har| 
|  gäldenären och  dennes  borgenärer.  Om en borgenär ansöker om  | 
|  företagsrekonstruktion, får ansökan emellertid bifallas endast om| 
|  gäldenären har medgett den.                                     | 
-------------------------------------------------------------------- 
 
  Utredningens förslag överensstämmer i det väsentliga med regeringens. 
  Remissinstanserna: Ett antal remissinstanser, bland dem Svea hovrätt, Luleå 
tingsrätt, kronofogdemyndigheterna i Stockholms och Kronobergs län, NUTEK och 
Juridiska fakultetsstyrelsen vid Uppsala universitet, ifrågasätter om en 
borgenär bör ges rätt att ansöka om företagsrekonstruktion mot bakgrund av att 
en sådan ansökan enligt utredningens förslag inte kan bifallas utan gäldenärens 
samtycke. Sveriges Advokatsamfund tillägger att, om en borgenär ges rätt att 
ansöka om rekonstruktion, risken är stor att en sådan ansökan kan användas som 
ett led i ett rent indrivningsförfarande. 
  Skälen för regeringens förslag: När det gäller frågan om vem som skall vara 
behörig att ansöka om företagsrekonstruktion bör först övervägas om ett beslut 
om företagsrekonstruktion skall fordra gäldenärens samtycke. I den frågan finns 
det anledning att fästa uppmärksamhet på den grundläggande skillnaden mellan 
konkurs och företagsrekonstruktion. I konkurs är det fråga om att när en av 
lagstiftaren given situation - insolvens - är för handen även tvångsvis kunna 
avveckla en näringsverksamhet för att tillvarata borgenärernas intressen. 
Företagsrekonstruktion är däremot väsentligen ett erbjudande om bistånd till 
företaget. 
  Genom en företagsrekonstruktion erbjuds således en gäldenär ett rådrum, under 
vilket han med kvalificerad rådgivning ges möjlighet att bedöma sina framtids- 
utsikter. Det förefaller tämligen utsiktslöst att ett sådant förfarande skulle 
kunna genomföras utan gäldenärens aktiva medverkan. Även om det ingalunda alltid 
är självklart, får det också förutsättas att det i flertalet fall kommer att 
vara samma ställföreträdare för ett gäldenärsföretag som kommer att fortsätta 
att driva det rekonstruerade företaget. Det bör därför, som utredningen har 
föreslagit, inte komma i fråga att besluta om företagsrekonstruktion utan att 
gäldenären i någon form förklarat att han är villig att påbörja en sådan. En 
ansökan som görs av en borgenär och som inte följs av ett medgivande från 
gäldenärens sida skall alltså inte kunna bifallas. Om ansökan bestrids av 
gäldenären förfaller ansökan och ärendet skall avskrivas från vidare 
handläggning (se vidare författningskommentaren till 2 kap. 6 och 9 §). 
  Mot bakgrund av detta ställningstagande kan det i och för sig ifrågasättas, 
som också några remissinstanser har gjort, om det över huvud taget är 
meningsfullt att tillåta att en ansökan om företagsrekonstruktion görs inte bara 
av gäldenären själv utan också av en borgenär. Det finns då anledning att åter 
erinra om institutets främsta syfte, nämligen att på ett så tidigt stadium som 
möjligt av en negativ utveckling för ett företag ge möjlighet - och incitament - 
till nödvändiga förändringar i företagets verksamhet för att stärka dess 
lönsamhet. I många fall kommer givetvis gäldenären själv (eller dennes 
ställföreträdare) att iaktta tecknen på begynnande ekonomiska svårigheter och 
därför kunna ta initiativ till rekonstruktion. Samtidigt torde det förekomma 
åtskilliga fall där gäldenären på grund av bristande resultatuppföljning inte 
tillräckligt väl ser de negativa tecknen eller till följd av överoptimism inte 
förmår att tolka tecknen rätt. I en sådan situation är det viktigt att 
gäldenärens medkontrahenter kan ta ett initiativ. Ett sådant intiativ bör 
visserligen inte kunna drivas igenom mot gäldenärens vilja men väl uppmärksamma 
denne på företagets ekonomiska svårigheter, eller åtminstone på borgenärernas 
bedömning av företagets situation, och på de möjligheter som institutet 
företagsrekonstruktion erbjuder. Eftersom reformens främsta syfte är att bereda 
möjlighet till företagsrekonstruktion i ett tidigt skede framstår det som 
angeläget att flera aktörers bedömning av ett företags situation tillåts 
initiera, om än inte utlösa, en företagsrekonstruktion. 
  Det är alltså regeringens uppfattning att en borgenär skall kunna ansöka om 
företagsrekonstruktion för ett gäldenärsföretag. Även när det gäller att denna 
rätt inte skall kvalificeras till att enbart gälla vissa borgenärer, t.ex. med 
en fordran av viss storlek, delar regeringen utredningens bedömning. En 
begränsning av kretsen ansökningsberättigade borgenärer skulle visserligen syfta 
till att undvika de kostnader och nackdelar som kan uppstå genom illa 
underbyggda ansökningar från någon borgenärs sida. Men för det första bör risken 
inte vara särskilt stor för att en borgenär med en mindre fordran utan skäl 
ansöker om företagsrekonstruktion för gäldenärsföretaget. Den omedelbara 
effekten för en sådan borgenär av ett beslut om företagsrekonstruktion är ju 
endast att han kommer att sakna rätt att tilltvinga sig betalning för sin 
fordran. För det andra finns det vissa faktorer som bör motverka missbruk av an- 
sökningsrätten. Det gäller dels kraven på en ansöknings innehåll och domstolens 
prövning av den, dels att en ogrundad ansökan om företagsrekonstruktion - liksom 
är fallet vid konkursansökningar - bör kunna föranleda skadeståndsansvar. Rege- 
ringen anser av nu anförda skäl att kretsen ansökningsberättigade borgenärer 
inte bör begränsas. För att ansökningsrätt skall föreligga bör det således vara 
tillräckligt att ett fordringsförhållande visas föreligga, dvs. en borgenär som 
ansöker om företagsrekonstruktion måste kunna visa att han verkligen har en 
fordran mot gäldenärsföretaget. 
  Utredningen har slutligen föreslagit att det liksom vid konkurs bör gälla 
vissa inskränkningar i initiativrätten med hänsyn till borgenärs innehav av 
säkerhet. Innehar han en betryggande säkerhet, bör krävas att det finns risk för 
att hans rätt är i fara. Initiativrätt bör enligt utredningen inte heller finnas 
om tredje man erbjuder betryggande säkerhet. Regeringen anser för sin del att en 
sådan begränsning i rätten att ansöka inte bör gälla. Företagsrekonstruktion är 
ett instrument för att återställa lönsamheten hos ett företag med betalnings- 
svårigheter. Företagsrekonstruktion sker därför primärt i gäldenärens intresse, 
vilket naturligtvis inte utesluter att det också - i vart fall på något längre 
sikt - är till borgenärskollektivets fördel. Konkurs däremot har ett mera 
omedelbart och direkt syfte att skydda de borgenärer vars rätt är i fara. Det 
bör mot den bakgrunden inte uteslutas att en borgenär kan visa att ett företag 
har svårigheter att betala sina förfallna skulder; även om borgenärens egen 
säkerhet är fullgod eller om en tredje man inskrider och ställer säkerhet för 
just den ansökande borgenärens fordran. Borgenären bör alltså även i sådana fall 
kunna ansöka om företagsrekonstruktion avseende gäldenären.  
5.4   Kraven på ansökningen och domstolens formella prövning 
 
-------------------------------------------------------------------- 
|  Regeringens förslag: Ärenden om företagsrekonstruktion handläggs| 
|  vid  allmän domstol. I den mån lagen om företagsrekonstruktion  | 
|  inte innehåller några särskilda bestämmelser om handläggningen  | 
|  skall bestämmelserna i lagen om handläggning av domstolsärenden | 
|  tillämpas. Om det under en företagsrekonstruktion beslutas att  | 
|  inleda  ackordsförhandling  skall dock en sådan handläggas med  | 
|  tillämpning av rättegångsbalkens bestämmelser om rättegången i  | 
|  tvistemål.                                                      | 
-------------------------------------------------------------------- 
 
  Utredningens förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens. 
  Remissinstanserna: I de flesta yttranden tillstyrks eller riktas i vart fall 
inte några invändningar mot utredningens förslag. I några remissyttranden 
diskuteras kraven på innehållet i främst en gäldenärs ansökan om företagsrekon- 
struktion. Statens jordbruksverk, Stockholms Handelskammare och Företagarnas 
Riksorganisation anför att kraven på innehållet i en ansökan bör ställas högre 
än utredningen har gjort. Jordbruksverket påpekar att det annars finns en risk 
att reglerna utnyttjas som ett medel att erhålla uppskov med betalningar. 
Sveriges Redovisningskonsulters Förbund menar å andra sidan att kraven på 
innehållet i en ansökan inte bör sättas så högt att det förutsätter kontakter 
med borgenärerna innan ansökan görs. Sådana kontakter kunde riskera att leda 
till förhastade säraktioner från borgenärernas sida. 
  Riksskatteverket anför att ett förfarande som i så hög grad bygger på 
frivillighet inte behöver handläggas av domstol utan hellre av tillsynsmyn- 
digheterna i konkurs. Verket anser också att, om handläggningen skall ske vid 
domstol, det inte finns skäl att hålla förhandling när ansökan görs av borgenär. 
Jönköpings tingsrätt hör till dem som anser att de uppgifter som föreslås 
handläggas av tingsrätt inte till alla delar står i överensstämmelse med 
strävandena mot en mera renodlad konfliktlösningsroll för domare och domstolar. 
Tingsrätten anser att bl.a. arvode till rekonstruktören bör kunna fastställas av 
tillsynsmyndighet i konkurs. Kronofogdemyndigheten i Stockholms län, Sveriges 
Industriförbund, Svenska Arbetsgivareföreningen, Grossistförbundet Svensk Handel 
och Företagarnas Riksorganisation anser att det bör övervägas att förstärka 
tingsrätterna med ekonomisk expertis i ärenden om företagsrekonstruktion. Krono- 
fogdemyndigheten tillägger att alternativ till handläggning vid tingsrätt kan 
vara att inrätta en särskild konkursmyndighet eller att låta ärenden om 
företagsrekonstruktion handläggas av en särskild nämnd inom tingsrättsorgani- 
sationen. 
  Domstolsverket påpekar att tingsnotarie inte bör tilläggas behörighet att 
besluta i ärenden om företagsrekonstruktion. Svenska Inkassoföreningen anför att 
det bör klarläggas att hinder inte möter mot att kreditupplysningsföretag från 
domstolar och registermyndigheter inhämtar, lagrar, publicerar och utlämnar 
uppgifter om företagsrekonstruktion. 
  Skälen för regeringens förslag: Det kan redan inledningsvis finnas anledning 
att beröra frågan om handläggningen av ärenden om företagsrekonstruktion bör ske 
vid domstol eller, som ett par remissinstanser föreslagit, vid annan myndighet. 
  Det står i den frågan klart att ett beslut om företagsrekonstruktion har 
betydande rättsverkningar, framför allt vad gäller borgenärernas rättsställning. 
Ett beslut om företagsrekonstruktion medför bl.a. att de under viss tid kommer 
att sakna rätt att göra sina fordringar gällande med hjälp av de exekutiva 
förfaranden som annars står till buds (se vidare avsnitt 6.1). Ett sådant beslut 
är därför av den karaktären att det bör fattas av en opartisk och oberoende 
domstol. En sådan ordning torde också följa av föreskrifterna i Europakon- 
ventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande 
friheterna. I konventionens artikel 6 föreskrivs att var och en, när det gäller 
att pröva bl.a. hans civila rättigheter och skyldigheter, har rätt till en 
opartisk och offentlig rättegång inför en oavhängig och opartisk domstol. Kon- 
ventionen har, med verkan från och med den 1 januari 1995, inkorporerats i den 
svenska rättsordningen (prop. 1993/94:117, bet. 1993/94:KU24, rskr. 1993/94:246 
och bet. 1994/95:KU5, rskr. 1994/95:11). Även vissa av de beslut som kan behöva 
fattas under förfarandet, som att medge undantag från utmätningsförbudet (se 
avsnitt 6.1), liksom beslut om att företagsrekonstruktionen skall upphöra, kan 
på motsvarande sätt anses påverka enskildas rättigheter av privat natur. 
  I ärenden om skuldsanering sker den inledande handläggningen vid 
kronofogdemyndighet, trots att viktiga rättsverkningar är knutna även till det 
förfarandet. Ett skäl för den lösningen var att den huvudsakliga delen av 
utredningen i ärendet skall ske vid kronofogdemyndigheten. I en 
företagsrekonstruktion sker utredningen genom en fristående rekonstruktör. De 
rättsverkningar som följer av ett beslut om att inleda skuldsanering är inte 
heller lika långt gående som rättsverkningarna av att företagsrekonstruktion 
beslutas. Så utgör skuldsanering t.ex. inte hinder mot att försätta gäldenären i 
konkurs. Den nödvändiga möjligheten till domstolskontroll i skuldsaneringsför- 
farandet finns därför i stället genom att kronofogdemyndighets beslut att inleda 
skuldsanering kan överklagas till tingsrätt. 
  Enligt regeringens mening talar, mot den redovisade bakgrunden, övervägande 
skäl för att domstol bör ha huvudansvaret för handläggningen av ärenden om 
företagsrekonstruktion. 
  Däremot kräver, som utredningen har anfört (bet. s. 378), det obligatoriska 
borgenärssammanträdet inte i och för sig rättens medverkan. Men vid sammanträdet 
kan frågor som kräver rättens ställningstagande komma att aktualiseras, som 
t.ex. att avbryta förfarandet eller att byta rekonstruktör. Det framstår då, som 
också utredningen har funnit, som en onödig omgång att dela på funktionerna 
mellan domstol och en förvaltningsmyndighet. Även det obligatoriska 
borgenärssammanträdet bör därför enligt regeringens mening äga rum vid domstol. 
Också frågan om arvode till rekonstruktören bör prövas av domstol. 
  Regeringen anser således att ärenden om företagsrekonstruktion i deras helhet 
bör handläggas vid domstol och då på grund av ärendenas karaktär naturligen vid 
tingsrätt. 
  Utredningen har inte föreslagit att någon särskild sekretess skall gälla vid 
handläggning av ärenden om företagsrekonstruktion hos domstol. Som utredningen 
har framhållit gäller inte heller sekretess för ackords- och konkursärenden. 
Även regeringen anser för sin del att det för närvarande saknas skäl att anta 
att möjligheten till allmän insyn skulle i sådan grad försvåra en 
företagsrekonstruktion att en särskild sekretessregel är nödvändig. Det finns 
emellertid anledning att framhålla att enligt 8 kap. 17 § sekretesslagen 
(1980:100) gäller sekretess hos domstol i mål eller ärende i domstolens 
rättskipande eller rättsvårdande verksamhet för uppgift om enskilds affärs- 
eller driftförhållanden, om det kan antas att den som uppgiften rör lider 
avsevärd skada om uppgiften röjs. Regeln bör t.ex. kunna tillämpas i fall där en 
företagshemlighet skulle röjas om uppgiften lämnas ut. Även om kravet på att den 
skada som kan uppkomma genom ett röjande skall vara avsevärd begränsar 
sekretessregelns tillämpningsområde, finns ändå en möjlighet att i ärenden om 
företagsrekonstruktion sekretessbelägga sådana uppgifter om ett gäldenärsföretag 
vilkas spridande mera kännbart skulle kunna skada företaget. 
  När det gäller gäldenärens uppgifter om sin ekonomi finns det knappast 
anledning att ställa kraven högre än utredningen gjort. Något kvalificerande 
krav på gäldenärens betalningssvårigheter ställs ju inte.  Någon rättens närmare 
materiella prövning kan därför knappast vara nödvändig i den delen. Det finns då 
inte heller skäl att ytterligare precisera gäldenärens redovisningsskyldighet i 
fråga om sin ekonomi. Vi återkommer till detta i avsnitt 5.5. En annan sak är 
att det många gånger torde vara nödvändigt att gäldenären redan i samband med 
ansökan ger in ett visst underlag för bedömningen av om syftet med en 
företagsrekonstruktion kan uppnås. 
  Med hänsyn bl.a. till det resonemang som nu har förts finns det inte, såsom 
föreslagits av några remissinstanser, anledning att rätten i ärenden om 
företagsrekonstruktion skall ha någon särskild sammansättning, exempelvis ha 
inslag av ekonomisk expertis. 
  Utredningen föreslår, i likhet med vad som gäller i konkursärenden, att 
rättegångsbalkens regler om tvistemål skall tillämpas på förfarandet i den mån 
lagen om företagsrekonstruktion inte innehåller några särskilda bestämmelser. En 
företagsrekonstruktion utgörs emellertid väsentligen av vad som brukar benämnas 
frivillig rättsvård, även om det kan sägas vara fråga om en avancerad form av 
sådan rättsvård. Det vore därför mest följdriktigt att låta bestämmelserna i 
lagen (1946:807) om handläggning av domstolsärenden vara tillämpliga på för- 
farandet i den mån särskilda förfarandebestämmelser inte finns i lagen om 
företagsrekonstruktion. En sådan lösning har också valts vad gäller 
handläggningen hos tingsrätt av från kronofogdemyndighet överklagade 
utsökningsmål (se prop. 1992/93:216 s. 76 f.) liksom för tingsrätts handläggning 
av ärenden enligt  skuldsaneringslagen (se prop. 1993/94:123 s. 225). Det är 
därför enligt regeringens mening konsekvent att även i detta fall låta 
ärendelagens bestämmelser komplettera lagen om företagsrekonstruktion vad gäller 
förfarandet vid domstolarna.Ett förslag till en helt ny ärendelag har nyligen 
remissbehandlats. En proposition i ämnet med ikraftträdande den 1 juli 1996 
beräknas föreläggas riksdagen under hösten. Förslaget är i stora delar utformat 
efter mönster av förvaltningsprocesslagen (1971:291). Ett av skälen till att 
ärendelagen reformeras är att tillgodose behovet av en flexibel handlägg- 
ningsordning för mer kvalificerade domstolsärenden som efterhand har lagts på 
tingsrätterna att handlägga. En ny ärendelag föranleder endast smärre 
följdändringar i den här föreslagna lagen om företagsrekonstruktion. 
  Om det under en företagsrekonstruktion beslutas att inleda en ackords- 
förhandling är en sådan i betydligt större grad kontradiktoriskt präglad, dvs. 
det är fråga om att träffa bindande avgöranden sedan företrädare för motstående 
intressen fått föra fram sin sak. Det är därför naturligt att den delen av 
förfarandet handläggs med tillämpning av rättegångsbalkens regler om dispositiva 
tvistemål. I dag handläggs också ackordsärenden enligt dessa regler. Några skäl 
att ändra på detta har inte framkommit 
  När det gäller frågan om tingsnotaries behörighet bör handläggning av ärenden 
om företagsrekonstruktion inte ingå bland de göromål som en notarie enligt 19 § 
tingsrättsinstruktionen (1979:572) kan förordnas att handlägga. Däremot kan det 
knappast heller sägas att sådana ärenden alltid är vidlyftiga, svåra eller av 
någon annan orsak kräver särskild erfarenhet och därmed uttryckligen bör 
undantas från lagmannens behörighet att enligt 20 § instruktionen förordna en 
notarie när det finns särskilda skäl till det. 
  Vad så slutligen angår den av Svenska Inkassoföreningen väckta frågan om 
inhämtande av kreditupplysningar kan konstateras endast att kreditupp- 
lysningsverksamhet med iakttagande av föreskrifterna i kreditupplysningslagen 
(1973:1173) måste kunna avse även upplysningar som hänför sig till 
företagsrekonstruktion.  
5.5   Domstolens materiella prövning 
 
-------------------------------------------------------------------- 
|  Regeringens förslag: Rättens materiella prövning av en ansökan om| 
|  företagsrekonstruktion inriktas i första hand mot en bedömning av| 
|  om en rekonstruktion kan ha utsikter att lyckas.                | 
-------------------------------------------------------------------- 
 
  Utredningens förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens. 
  Remissinstanserna: Flertalet  remissinstanser lämnar förslagen i denna del 
utan erinran. Flera poängterar dock vikten av att prövningen görs noggrant så 
att ett förfarande inte inleds när reella förutsättning att lyckas med en 
rekonstruktion saknas. Sveriges Ackordscentraler anser dock att rättens prövning 
av en ansökan om företaggsrekonstruktion med nödvändighet måste bli summarisk, 
men att det kan godtas eftersom en reell prövning kommer att äga rum vid det 
borgenärssammanträde som skall hållas kort tid efter beslut om 
företagsrekonstruktion. 
  Skälen för regeringens förslag: I avsnitt 5.1 har föreslagits att det som en 
förutsättning för företagsrekonstruktion skall vara tillräckligt att gäldenären 
vid tiden för ansökningen inte kan betala sina förfallna skulder, dvs. att han 
är illikvid. Denna förutsättning är givetvis viktig men normalt inte avgörande 
för om en ansökan im företagsrekonstruktion skall bifallas. Desto större vikt 
för avgörandet av om en företagsrekonstruktion skall komma till stånd bör då 
läggas vid en bedömning av om en sådan kan bli framgångsrik. En given utgångs- 
punkt måste vara att, av hänsyn till borgenärerna, söka undvika att 
företagsrekonstruktion beslutas utan att det verkligen finns fog för det. 
  Mot den bakgrunden kunde det finnas skäl att ha högt ställda krav på en 
ansökan om företagsrekonstruktion och på rättens prövning av ansökan. 
Utredningen har emellertid ansett att rättens prövning av en ansökan om 
företagsrekonstruktion måste bli relativt summarisk och av i huvudsak formell 
natur. Utredningen har vidare förordat att gäldenären till sin ansökan bör foga 
en kort redogörelse för sin ekonomi och för vad som lett fram till betalnings- 
svårigheterna, en uppgift om utsikten till rekonstruktion och till uppgörelse 
med borgenärerna samt ett förslag till rekonstruktör med behövliga uppgifter om 
dennes lämplighet för uppdraget. En sökande borgenär bör, enligt utredningen, 
lämna uppgift om sin fordran och om de omständigheter på vilka han grundar sin 
begäran liksom ett motiverat förslag till rekonstruktör. 
  Den mera grannlaga bedömningen torde i stället avse om det finns objektiva 
förutsättningar för att en företagsrekonstruktion kan leda till  en 
rekonstruktion av företaget och om gäldenären verkligen har avsikt och förmåga 
att fullfölja en rekonstruktion. Det är genom den bedömningen som det kan 
undvikas att gäldenärer som endast avser att utverka ett betalningsanstånd 
kommer i fråga för beslut om företagsrekonstruktion. Samtidigt står det klart 
att det knappast är möjligt att redan vid tiden för ansökan om 
företagsrekonstruktion begära att gäldenären skall presentera ett fullödigt 
underlag för en sådan bedömning. Därtill kommer att, som antytts ovan, 
företagsrekonstruktion borde kunna komma i fråga i en del fall då det vid tiden 
för ansökan inte säkert kan bedömas om företagets situation är sådan att det bör 
avvecklas genom konkurs eller om det finns förutsättningar för rekonstruktion. 
Till slut torde rättens prövning i denna del ofta få komma att inskränkas till 
att konstatera dels att gäldenären presenterat en preliminär plan för en 
kommande rekonstruktion, dels att den planen i vart fall inte saknar realism 
samt dels att gäldenären har föreslagit en rekonstruktör som kan godtas av 
borgenärerna. 
  Det finns mot den bakgrunden anledning betona att ett beslut om en 
företagsrekonstruktion enligt vårt förslag tämligen omgående kommer att följas 
av flera möjligheter att bedöma om företagsrekonstruktionen bör få fortgå. Det 
gäller den bedömning som den av domstolen utsedde rekonstruktören har att göra 
liksom den bedömning som kan göras vid det borgenärssammanträde som enligt 
huvudregeln skall äga rum inom tre veckor från beslut om företagsrekonstruktion 
(se vidare avsnitt 7.1). Om rekonstruktören eller en borgenär begär det och 
rätten finner att rekonstruktionen saknar ett rimligt ändamål, skall 
företagsrekonstruktionen avslutas. Även om rättens inledande prövning inte kan 
bli av det mera ingående slaget kommer det således att tämligen omgående efter 
ett beslut om företagsrekonstruktion finnas ett mera allsidigt underlag för att 
avgöra om företagsrekonstruktionen bör fortsätta. 
  När det är fråga om en ansökan av en borgenär bör rättens prövning bli av 
väsentligen samma karaktär som då gäldenären själv ansöker, möjligen med den 
skillnaden att domstolens underlag vad gäller gäldenärens ekonomi kan vara 
magrare. I de fallen tillkommer endast en prövning av att den sökande verkligen 
står i ett fordringsförhållande till gäldenären samt av att erforderligt 
medgivande av gäldenären finns.  
6     Rättsverkningar av att företagsrekonstruktion beslutas 
 
6.1   Hinder mot special- och generalexekution m.m. 
 
-------------------------------------------------------------------- 
|  Regeringens förslag: Under en företagsrekonstruktion  råder ett | 
|  principiellt förbud för borgenärerna att få gäldenären försatt i| 
|  konkurs  liksom  att  tvångsvis driva in sina fordringar genom  | 
|  t.ex.  utmätning  eller  betalningssäkring.  En  borgenär  kan  | 
|  emellertid få bifall till  en konkursansökan eller utverka att  | 
|  rätten beslutar om lämpliga åtgärder till hans skydd, om han kan| 
|  visa att hans rätt är i fara till följd av att gäldenären vidtar| 
|  eller underlåter att vidta vissa åtgärder.                      | 
-------------------------------------------------------------------- 
 
  Utredningens förslag överensstämmer i det väsentliga med regeringens. 
  Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser som har uttalat sig i frågan är 
ense om att, för att möjligheterna till rekonstruktion skall kunna utredas, 
gäldenären under det förfarande en företagsrekonstruktion utgör måste vara 
fredad mot exekutiva förfaranden och liknande säraktioner från enskilda borgenä- 
rers sida. 
  Kronofogdemyndigheten i Stockholms län påpekar att den domstol som har att 
meddela beslut om betalningssäkring och kvarstad kan sakna kännedom om att en 
företagsrekonstruktion pågår. Det borde därför vara tillräckligt att förbjuda 
verkställighet av sådana beslut. Sveriges Redovisningskonsulters Förbund betonar 
att utmätningsförbudet så långt som möjligt bör gälla i lika mån för samtliga 
kategorier av fordringshavare och att utredningen inte närmare har angett varför 
fordringshavare med handpanträtt enligt utredningens förslag skall undantas från 
utmätningsförbudet. Kronofogdemyndigheten i Malmöhus län anser att i de fall en 
fordringshavare med rättens medgivande kan få utmätning till stånd, dvs. 
borgenärer med annan panträtt än handpanträtt eller företagshypotek, borde också 
kvarstad kunna meddelas. Skattemyndigheten i Stockholms län anför att 
skattemyndigheten ansöker om betalningssäkring endast när det finns skäl att 
anta att den skattskyldige avser att undandra tillgångar eller på annat sätt 
försvåra betalning. Den kategorin företag bör inte komma i fråga för 
företagsrekonstruktion. Betalningssäkring bör därför kunna ske, i vart fall med 
rättens medgivande, trots att företagsrekonstruktion har beslutats. Om betal- 
ningssäkring har beslutas bör företagsrekonstruktionen upphöra. Juridiska 
fakultetsstyrelsen vid Uppsala universitet ifrågasätter om inte återtagande av 
avbetalningsgods och utmätning av fast egendom borde samordnas bättre med 
reglerna om konkurs. 
  Skälen för regeringens förslag: Företagsrekonstruktion   är  som sagt avsett 
för gäldenärer som är illikvida. Frågan inställer sig då om gäldenären under 
förfarandet  bör vara skyddad mot att hans borgenärer tvångsvis försöker få 
betalt för sina fordringar. Vi behandlar i avsnitt 6.2 frågan om gäldenärens 
rätt att under företagsrekonstruktionen betala skulder som har uppkommit 
dessförinnan. Utredningen har utgått från att företagsrekonstruktion bör 
innefatta ett betalningsanstånd, eller med andra ord ett moratorium, under den 
tid förfarandet pågår beträffande  de skulder som gäldenären ådragit sig innan 
beslut om företagsrekonstruktion meddelades. 
  Även regeringen finner det för sin del både naturligt och nödvändigt att en 
gäldenär under en företagsrekonstruktion är skyddad mot säraktioner från 
borgenärernas sida. Företagsrekonstruktion skall ju äga rum i såväl gäldenärens 
som borgenärernas intresse. Borgenärernas främsta intresse torde ligga däri att 
de efter en framgångsrik rekonstruktion åter kan göra affärer med en avtalspart 
som är både likvid och solvent. Avsikten är också att borgenärerna fortlöpande 
skall äga insyn i och kunna påverka det förfarande som en företagsrekonstruktion 
utgör. Mot bakgrund av det gemensamma borgenärsintresse som sålunda finns 
framstår det som rimligt att en enskild borgenär inte skall tillåtas att genom 
säraktioner äventyra möjligheterna till en framgångsrik rekonstruktion. Den 
enskilde borgenärens kortsiktiga intresse av att driva in sin egen fordran måste 
således temporärt få stå tillbaka för hela borgenärskollektivets intresse av att 
kunna återskapa lönsamma affärsrelationer med gäldenärsföretaget. 
  Utgångspunkten är alltså att gäldenären under företagsrekonstruktionen skall 
vara fredad mot alla slag av säraktioner från borgenärernas sida. Ett sådant 
principiellt förbud mot säraktioner bör i lika mån gälla för samtliga borgenär- 
skategorier, oavsett vilket slag av fordran eller säkerhet de må ha. 
  Det står till en början klart att under företagsrekonstruktionen måste ett 
temporärt konkurshinder gälla. Själva grundtanken med företagsrekonstruktion är 
ju att det skall utgöra ett alternativ till konkurs. Så länge det bedöms som att 
förutsättningar finns för rekonstruktion bör det därför i princip vara uteslutet 
att en enskild borgenär skall kunna få gäldenären försatt i konkurs under 
företagsrekonstruktionen. Det innebär att en borgenärs konkursansökan som sker 
sedan beslut om företagsrekonstruktion meddelats skall förklaras vilande. En 
regel om det bör införas i konkurslagen. Det är domstolens uppgift att självmant 
ta upp saken när de förutsättningar som föranlett vilandeförklaringen inte 
längre är för handen, dvs. när företagsrekonstruktionen har avslutats. Däremot 
bör bedömningen vara en annan om gäldenären själv skulle komma att anse att 
förutsättningar för rekonstruktion saknas och att därför konkurs framstår som 
enda utvägen. En gäldenärens egen konkursansökan bör således kunna bifallas och 
företagsrekonstruktionen därmed upphöra. 
  Vad så gäller borgenärs rätt till utmätning för fordran gör sig de ovan nämnda 
synpunkterna på behovet av ett moratorium för gäldenärsföretaget starkt 
gällande. Det framstår som tämligen självklart att en möjlighet för en enskild 
borgenär att tvångvis ta gäldenärsföretagets tillgångar i anspråk för enskilda 
fordringar kan riskera att allvarligt störa eller t.o.m. omintetgöra ett 
rekonstruktionsförsök. Utredningen anför i frågan om även borgenärer med 
särskild förmånsrätt bör omfattas av ett principiellt utmätningsförbud (bet. s. 
357) att 
 
 Det är tydligt att ett försök att rekonstruera ett företags verksamhet knappast 
kan lyckas, om tillgångar som är väsentliga för rörelsens fortsatta drift 
undandras gäldenärens disposition genom att en borgenär med någon form av 
säkerhetsrätt till egendomen tvångvis tar denna i anspråk för att få ut 
betalning för sin fordran. Om t.ex. ett tillverkningsföretag för sin verksamhet 
är beroende av lokaler på en fastighet som gäldenären äger, kan en separat 
indrivningsåtgärd av en kreditgivare som till säkerhet för sin fordran har 
panträtt i fastigheten knappast främja strävanden att hitta någon ny form för 
verksamheten. Och på motsvarande sätt kan rekonstruktionstanken gå om intet, om 
borgenärer med hypotekarisk säkerhet - dvs. säkerhetsrätter där gäldenären har 
kvar besittningen till egendomen, såsom vid företagshypotek - i ett kritiskt 
skede söker betalning ur säkerhetsunderlaget, trots att gäldenären har behov av 
detta för att kunna fortsätta rörelsen. 
 
Utredningen redovisar också att det i de utländska rättssystem som den har 
studerat genomgående ingår mer eller mindre långt gående inskränkningar i 
säkerhetshavarnas möjligheter att ta säkerheten i anspråk under en 
företagsrekonstruktion liksom att det inte är känt för utredningen att det 
medfört besvärande följder för den borgenärskategorin eller för kreditgivningen 
till företagare. Utredningen finner mot den angivna bakgrunden för sin del att 
det är naturligt att även borgenärer med bästa prioritet dras in i förfarandet. 
  Regeringen vill betona att ett generellt indrivningsförbud endast medför att 
borgenärerna tvingas avvakta att möjligheterna till rekonstruktion övervägs. Ett 
sådant generellt förbud bör ha avgörande betydelse för möjligheterna till en 
framgångsrik rekonstruktion. Genom ett beslut om företagsrekonstruktion stoppas 
således  kapplöpningen  mellan gäldenärens borgenärer. De får därefter räkna med 
att få betalt för sina fordringar genom det ackord som normalt ingår i företags- 
rekonstruktionen eller, om rekonstruktionen inte kan genomföras, i gäldenärens 
efterföljande konkurs. Regeringen delar således utredningens bedömning som inte 
heller i denna del mött några invändningar under remissbehandlingen. 
  Under företagsrekonstruktionen får alltså utmätning inte ske. Detsamma  bör, 
som utredningen har föreslagit, i lika mån gälla beträffande betalningssäkring, 
handräckning enligt lagen (1978:599) om avbetalningsköp mellan näringsidkare 
m.fl., återtagande genom verkställighet av dom, kvarstad samt andra 
verkställighetsåtgärder enligt 16 kap. utsökningsbalken. Samtliga nu nämnda 
åtgärder medför ju att en enskild borgenär - eller staten som skatteborgenär - 
söker att tvångsvis tillgodose sin egen fordran och att en pågående 
företagsrekonstruktion kan påverkas negativt. 
  Frågan återstår om några undantag bör göras från nu angivna principer. 
Utredningen föreslår undantag av två slag. 
  Ett undantag gäller borgenärer som innehar säkerhet av visst slag, nämligen 
handpanträtt. För en fordran förenad med handpanträtt skall enligt utredningens 
förslag borgenären inte alls vara förhindrad att få utmätning. 
  Ett annat undantag gäller vissa fall då borgenärens rätt är i fara. 
Utredningen föreslår här dels att konkurs skall kunna beslutas om det finns 
särskilda skäl anta att borgenärs rätt är i fara, dels att utmätning skall kunna 
komma till stånd efter rättens medgivande för borgenär som har annan panträtt än 
handpanträtt och för borgenär som har företagshypotek till säkerhet för sin 
fordran, om det finns risk för att säkerhetens värde avsevärt försämras till 
följd av gäldenärens handlande. 
  När det gäller förslaget att undanta borgenärer med säkerhet i handpanträtt i 
gäldenären tillhörig egendom har utredningen inte motiverat det särskilt. Det 
kan dock sägas att de skäl som motiverar verkställighetsförbudet inte alls gör 
sig gällande beträffande sådan gäldenärens egendom som omfattas av handpanträtt 
eftersom den egendomen inte befinner sig i hans besittning. Det finns då skäl 
att anta att den inte heller är nödvändig för rörelsens bedrivande och att det 
således knappast finns något bärande skäl att hindra borgenär att ta sådan pant 
i anspråk. Detsamma bör - som Lagrådet har påpekat (se bil. 5 vid 2 kap. 17 §) - 
gälla en borgenär som till säkerhet för sin fordran har retentionsrätt i 
gäldenären tillhörig egendom. 
  Lagrådet har också uppmärksammat att det i det remitterade förslaget inte 
tagits upp någon föreskrift om förbud mot införsel under rekon- 
struktionsförfarandet; en fråga som endast kan bli aktuell då gäldenären är en 
fysisk person (se bil. 5 vid 2 kap. 17 §). Införsel avseende underhållsbidrag 
bör kunna ske även under företagsrekonstruktionen, medan däremot införsel för 
skatter inte skall kunna ske. Såsom Lagrådet förordar bör detta komma till 
uttryck i lagen om företagsrekonstruktion. Riksdagen har nyligen bifallit 
regeringens förslag att per den 1 april 1996 avskaffa institutet införsel (jfr 
prop. 1994/95:49, 1994/95:LU6, rskr. 1994/95:172 och SFS 1995:298). Mot bakgrund 
härav bör bestämmelserna utformas så att verkställighet av fordringar avseende 
underhållsbidrag kan ske, trots ett pågående rekonstruktionsförfarande. 
Härigenom uppnås att indrivning mot privatpersoner beträffande fordringar 
avseende just underhållsbidrag kan ske under rekonstruktionsförfarandet, oavsett 
formerna för dessa indrivningsåtgärder. 
  Beträffande den andra kategorin av föreslagna undantag kan det givetvis inte 
uteslutas att en gäldenär under en företagsrekonstruktion handlar så att en 
eller flera borgenärers rätt sätts i fara, t.ex. genom att han avhänder sig 
betydelsefull egendom som ingår i företagshypoteksunderlaget. I det följande 
(avsnitt 6.3) föreslår vi att  gäldenären skall inhämta rekonstruktörens 
samtycke till vissa viktigare åtgärder. Det konstateras emellertid samtidigt att 
en åtgärd som gäldenären vidtar utan erforderligt samtycke inte enbart av det 
skälet kommer att sakna civilrättslig giltighet. Gäldenären behåller således i 
princip rådigheten över sin egendom under en företagsrekonstruktion, varför man 
inte kan bortse från risken för att han vidtar handlingar i strid med en eller 
flera borgenärers intressen. Som också konstateras i avsnitt 6.3 bör sanktionen 
mot sådana handlingar vara att företagsrekonstruktionen avslutas. Som en allmän 
regel bör gälla att förfarandet inte får fortgå till priset av att en borgenär 
med en betydande fordran på gäldenärsföretaget tvingas tåla att hans säkerhet i 
väsentlig mån försämras. 
  Regeringen vill för sin del emellertid inte utesluta att det undantagsvis kan 
finnas fall då en enskild borgenärs rätt äventyras men då samtidigt ett beslut 
om att avsluta företagsrekonstruktionen kan framstå som en alltför drastisk 
åtgärd sedd från hela borgenärskollektivets synpunkt. Utredningens förslag om 
att det i sådana fall skulle vara möjligt för borgenärer med säkerhet i annan 
panträtt än handpanträtt eller i företagshypotek att med rättens medgivande få 
utmätning till stånd, skulle dock medföra en betydande risk för att egendom av 
väsentlig betydelse inte längre kan användas i gäldenärens verksamhet och att en 
rekonstruktion därigenom avsevärt försvåras. Om man, som vissa remissinstanser 
har förordat, dessutom skulle göra det möjligt att medge också andra slag av 
specialexekutiva åtgärder skulle man gå ifrån den viktiga principen om att alla 
fordringar skall behandlas lika. Den borgenär som kunde visa att att det finns 
risk för att hans rätt är i fara skulle komma att bli tillgodosedd fullt ut 
medan övriga borgenärer skulle vara hänvisade till den utdelning som följer av 
ett ackord. 
  Regeringen är därför inte beredd att föreslå någon möjlighet att medge 
undantag från det principiella verkställighetsförbudet liksom inte heller från 
förbudet mot andra åtgärder av specialexekutiv karaktär. Behovet av skydd för en 
borgenär vars rätt är i fara bör i stället enligt regeringens mening kunna 
tillgodoses genom att rätten på borgenärens begäran - efter mönster av 
regleringen i 15 kap. 3 § rättegångsbalken - får besluta - även interimistiskt 
utan gäldenärens hörande (se 4 § tredje stycket ärendelagen) - om lämplig åtgärd 
för att säkerställa borgenärens rätt. Lagrådet har påpekat att möjligheten att 
besluta om åtgärder interimistiskt inte framgår tydligt, men Lagrådet har ändå 
inte haft något att erinra mot ståndpunkten att ärendelagens ovan angivna 
bestämmelse är tillämplig på sätt som har sagts. Enligt regeringens mening är 
den generella hänvisning till ärendelagen som finns i den föreslagna lagen om 
företagsrekonstruktion (se 4 kap. 1 § första stycket) tillräcklig för att det 
nyss sagda kan sägas framgå med erforderlig tydlighet och klarhet. Det förslag 
till en ny ärendelag som nyligen har remissbehandlats (se avsnitt 5.4) 
innehåller en motsvarande regel. 
  Rätten kan alltså besluta om åtgärder som så långt möjligt säkerställer 
borgenärens rätt utan att egendomen i fråga går förlorad för gäldenärens 
verksamhet. Tänkbara åtgärder kan vara att rätten t.ex. vid vite förbjuder 
gäldenären att företa en viss handling eller bestämmer att viss egendom skall 
ställas under särskild förvaltning. I det sist nämnda fallet förefaller det 
naturligt att rätten beslutar att anförtro förvaltningen åt rekonstruktören. 
Genom ett sådant beslut kan gäldenären fråntas sin rådighet och rekonstruktören, 
i den utsträckning som följer av rättens beslut, ges en längre gående befogenhet 
än han annars har. Rättens beslut i dessa fall bör givetvis kunna verkställas. 
Som Lagrådet har påpekat bör det uttryckligen framgå av lagen (se författnings- 
kommentaren till 2 kap. 18 §). 
  Utredningen har också föreslagit att konkurs undantagsvis skall kunna beslutas 
under en företagsrekonstruktion även på ansökan av borgenär om det finns 
särskilda skäl anta att den sökandes rätt är i fara. Mot det förslaget kan det 
inte riktas någon invändning såvitt gäller principen om likabehandling av 
borgenärernas fordringar. Självfallet kan situationen någon gång vara den att en 
borgenärs rätt allvarligt äventyras och att någon lämplig åtgärd för att 
säkerställa hans rätt inte står till buds. En möjlighet är givetvis att 
domstolen då beslutar att låta företagsrekonstruktionen upphöra. Om övriga 
förutsättningar för att försätta gäldenären i konkurs är för handen, bör 
domstolen emellertid i den beskrivna situationen också kunna bifalla en 
borgenärs konkursansökan. Som vi redan har berört medför ju ett bifall till en 
konkursansökan, eftersom det är fråga om två förfaranden som inte kan pågå 
samtidigt, att företagsrekonstruktionen upphör. En undantagsregel av nu antytt 
slag bör tas in i konkurslagen. 
  För båda de nu berörda slagen av undantagsregler till skydd för borgenärerna - 
beslut enligt lagen om företagsrekonstruktion om åtgärd för att säkerställa 
borgenärs rätt och bifall till en borgenärs konkursansökan under pågående 
företagsrekonstruktion - bör krävas att faran för borgenärens rätt har sin grund 
i att det finns särskilda skäl att befara att gäldenären utan rekonstruktörens 
samtycke företar eller underlåter att vidta viss åtgärd. Härigenom kan tvister 
undvikas om huruvida rekonstruktörens olika åtgärder är ekonomiskt välgrundade. 
  Regeringen delar utredningens bedömning att det utöver vad som nu har 
föreslagits inte finns anledning att begränsa borgenärers möjligheter till 
processuella åtgärder mot ett gäldenärsföretag. Det är således inte aktuellt för 
svensk del att gå så långt som i t.ex. amerikansk rätt där det i princip inte är 
tillåtet att väcka talan mot ett företag under en företagsrekonstruktion.  
6.2   Gäldenärens rådighet 
 
-------------------------------------------------------------------- 
|  Regeringens förslag: Gäldenären  är  skyldig  att  samråda med  | 
|  rekonstruktören  om den löpande förvaltningen och att  inhämta  | 
|  dennes samtycke till vissa viktigare rättshandlingar. Gäldenären| 
|  behåller emellertid i och för sig rådigheten över sin egendom.  | 
|  Skulle gäldenären  underlåta  att  inhämta samtycke när sådant  | 
|  föreskrivs     kan     det     vara     skäl    att    avsluta  | 
|  företagsrekonstruktionen.    Avsaknad    av   samtycke    från  | 
|  rekonstruktören medför inte att gäldenärens rättshandlingar blir| 
|  ogiltiga.                                                       | 
-------------------------------------------------------------------- 
 
  Utredningens förslag överensstämmer med regeringens. 
  Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser som yttrat sig i frågan är ense 
om att ett rekonstruktionsförfarande, till skillnad från konkurs, bör bygga på 
att gäldenären i princip behåller rådigheten över sin egendom. 
  Kronofogdemyndigheten i Göteborgs och Bohus län och NUTEK utgår från att 
utredningens förslag innebär en viss inskränkning i gäldenärens rådighet och 
anser att konsekvenserna härav för en styrelses ansvar och andra 
skadeståndsrättsliga frågor borde belysas. Kronofogdemyndigheten i Kronobergs 
län anser att även förändringar i driften av ett företag bör kräva 
rekonstruktörens samtycke. Sveriges Redovisningskonsulters Förbund menar att 
inskränkningar i gäldenärens rätt att förfoga över sin egendom är av betydelse 
för att rekonstruktören med tyngd skall kunna agera gentemot borgenärerna, 
särskilt i mindre företag. Företagarnas Riksorganisation anser att det finns 
behov av tvångsmedel för att förmå en gäldenär att följa rekonstruktörens råd 
och anvisningar, särskilt för att tillgodose rättssäkerheten för fordringsägare 
med små fordringar. Sveriges Advokatsamfund föreslår att det skall utgöra en 
särskild återvinningsgrund att gäldenären utan rekonstruktörens samtycke vidtar 
en åtgärd som enligt lagförslaget kräver sådant samtycke. Grossistförbundet 
Svensk Handel påpekar att det är viktigt att på denna punkt noga följa 
utvecklingen så att missbruk kan stävjas. 
  Juridiska fakultetsstyrelsen vid Uppsala universitet anser att det i lagtexten 
bör klargöras att rättshandlingar som gäldenären vidtar i strid med 
rekonstruktörens anvisningar inte blir ogiltiga, inte ens om motparten är i ond 
tro. 
  Skälen för regeringens förslag: I det nuvarande insolvensrättsliga systemet är 
det endast genom ett beslut om att försätta en gäldenär i konkurs som dennes 
rådighet över sin egendom inskränks generellt. Om gäldenären inställer 
betalningarna eller ansöker om att en god man enligt ackordslagen skall utses 
behåller han sin rådighet. Han kan driva sitt företag vidare, avhända sig 
tillgångar och ingå nya förbindelser. Rör det sig om en juridisk person behåller 
dess ledning rätten att teckna rörelsens firma. Vid godmansförordnanden skall 
gäldenären samråda med gode mannen (4 § ackordslagen), men den sanktion som är 
möjlig om han underlåter det är endast att ackordsförfarandet kan bringas att 
upphöra (7 § samma lag). Vid konkurs däremot får gäldenären inte alls råda över 
konkursboets tillgångar. Inte heller får han åta sig förbindelser som kan göras 
gällande i konkursen (3 kap. 1 § konkurslagen). Förvaltningen av konkursboet 
handhas av den som utses till konkursförvaltare. 
  I det praktiska rättslivet är emellertid, som utredningen framhåller (bet. s. 
360 f.), bilden av gäldenärens ställning före konkurs åtskilligt mer nyanserad. 
I samband med att gäldenären förklarar sig ställa in sina betalningar tar han 
ofta kontakt med en tjänsteman hos någon av ackordscentralerna. När en 
ackordscentral medverkar vid betalningsinställelse ges gäldenären oftast 
uttryckliga instruktioner om vilka slag av rättshandlingar som fordrar 
godkännade från ackordscentralens sida liksom om att alla in- och utbetalningar 
från företaget skall ske via ett särskilt s.k. administrationskonto som läggs 
upp i ackordscentralens namn. Ett förfarande av liknande slag torde tillämpas 
för det fall att gäldenären vänder sig till advokat för biträde i samband med 
betalningsinställelse. 
  Utredningen har valt att anknyta till den praxis som nu redovisats vad gäller 
gäldenärens rådighet och den motsatta sidan av samma sak, rekonstruktörens 
behörighet. Dess förslag innebär att gäldenären skall följa rekonstruktörens råd 
och anvisningar angående förvaltningen av gäldenärens egendom. Remediet mot 
bristande följsamhet från gäldenärens sida bör enligt utredningen bli detsamma 
som i praktiken gäller vid oreglerade rekonstruktioner i dag, nämligen att 
frågan om företagsrekonstruktionens upphörande tas upp till övervägande. Där- 
utöver föreslås att gäldenären inte utan rekonstruktörens samtycke skall få 
företa sådana rättshandlingar som påverkar gäldenärens ekonomiska ställning. Det 
gäller betalning av skuld som uppkommit före beslut om företagsrekonstruktion 
eller ställande av säkerhet för sådan skuld, ingående av ny förpliktelse samt 
överlåtelse, pantsättning eller upplåtelse av annan rätt till fast egendom, 
affärslokaler eller annan egendom av väsentlig betydelse för gäldenärens 
verksamhet. Utredningen betonar att även i sådana frågor blir samspelet mellan 
gäldenären och rekonstruktören ytterst en fråga om förtroende och att sanktionen 
även här kan bli den att rekonstruktören eller en borgenär väcker fråga om 
företagsrekonstruktionens upphörande.  Huruvida en transaktion i avsaknad av 
samtycke blir civilrättsligt bindande i förhållande till tredje man är , uttalar 
 
utredningen vidare,  en särskild fråga. Om gäldenären i princip har kvar 
rådigheten under betalningsinställelse, kan det knappast komma i fråga att 
frånkänna transaktionen giltighet. Ytterst kommer spörsmålet att få avgöras vid 
en prövning av en begäran om återvinning i konkurs  (bet. s. 365). 
  Det kan således konstateras att utredningens förslag lämnar gäldenärens 
rådighet oinskränkt. En rättshandling som gäldenären har vidtagit utan att 
iaktta den föreslagna lagens krav på samråd eller samtycke kan därför inte 
enbart av det skälet drabbas av civilrättslig ogiltighet, inte ens gentemot en 
motpart som insett eller bort inse att samtycke saknades, dvs. är i s.k. ond 
tro. En annan sak är att frånvaron av föreskrivet samtycke möjligen kan ha 
betydelse för bedömningen av om en rättshandling varit till nackdel för borgenär 
och därmed inverka på frågan om återvinning. 
  Frågan om gäldenärens rådighet under ett rekonstruktionsförfarande har lösts 
på olika sätt i skilda rättssystem. I Danmark och Norge är principen den, enligt 
vad utredningen har redovisat, att gäldenären behåller sin rådighet, även om det 
i den danska lagstiftningen föreskrivs att gäldenären skall ha  tilsynets 
samtycke till dispositioner av väsentlig betydelse (2 kap. 15 § första stycket 
konkursloven). I Finland saknar vissa gäldenärens rättshandlingar verkan mot en 
ondtroende tredje man om de företas utan  utredarens  samtycke. Det gäller t.ex. 
upptagande av icke sedvanliga skulder och överlåtelse av företagets tillgångar 
(29 § lag om företagssanering). En annan i och för sig möjlig lösning är den som 
valts i USA där det inte är obligatoriskt att omedelbart i samband med beslut om 
reorganisation utse en  trustee . Gäldenären kan således själv ha hand om 
verksamheten, utforma en reorganisationsplan och förhandla med borgenärerna. I 
stället kan en  trustee  med långtgående befogenheter utses vid vilken som helst 
tidpunkt mellan beslut om reorganisation och fastställande av 
reorganisationsplan i fall av bedrägeri, ohederlighet, inkompetens eller grov 
misskötsel av företagets förvaltning (11 U.S.C. § 1104 bankruptcy code). 
  I normalfallet av företagsrekonstruktion torde företagets ledning och ägare 
vara desamma före, under och efter företagsrekonstruktionen. Det är då viktigt 
att företagsrekonstruktionen bedrivs i nära samarbete med gäldenären, med dennes 
förtroende och att planen för den framtida verksamheten utformas så att 
gäldenären anser sig kunna fullfölja den. Det nära samarbete som alltså måste 
eftersträvas bör kunna ske efter i princip de riktlinjer som, enligt vad ovan 
redovisats, redan idag följs då ackordscentral medverkar till 
rekonstruktionsåtgärder i samband med betalningsinställelse. 
  Liksom utredningen anser regeringen att utgångspunkten bör vara att gäldenären 
har kvar rådigheten över sin egendom. Av framför allt två skäl är det dock 
viktigt att rekonstruktören, vars huvuduppgift kan sägas vara att utreda 
företagets situation och att utarbeta en plan för hur det åter skall kunna bli 
lönsamt, också ges möjlighet att påverka viktigare beslut under den löpande 
förvaltningen. För det första påverkar beslut som fattas under den tid som 
utredning pågår, t.ex. om upptagande av nya större lån eller om överlåtelse av 
anläggningstillgångar, möjligheterna till rekonstruktion av företaget. I vart 
fall kan beslut av den arten begränsa de möjliga handlingsalternativen för 
framtiden. För det andra är det viktigt att företagets negativa utveckling kan 
vändas så snart det över huvud taget är möjligt. Det torde inte sällan vara så 
att betalningssvårigheterna har sin upprinnelse i felaktiga bedömningar av 
företagets ledning eller ägare. Det är då nödvändigt att den kompetens som 
rekonstruktören besitter tas till vara även i företagets löpande förvaltning. 
Regeringen delar därför utredningens uppfattning att det i lagen om företags- 
rekonstruktion skall föreskrivas dels en allmän samrådsplikt för gäldenären, 
dels ett krav på samtycke av rekonstruktören såvitt gäller vissa viktigare 
rättshandlingar som kan påverka företagets förmögenhetsställning eller 
möjligheterna till rekonstruktion. 
  En särskild fråga är vad som bör gälla om någon rättshandling som kräver 
rekonstruktörens samtycke företas utan sådant samtycke. Regeringen har här samma 
uppfattning som utredningen, dvs. att rättshandlingen ändå bör vara giltig och 
att detta bör gälla oavsett om motparten är i god tro eller inte. En sådan 
reglering synes föranleda minsta möjliga komplikationer, samtidigt som behovet 
av en ogiltighetspåföljd knappast är stort. Det sistnämnda sammanhänger med att 
rekonstruktionen sker i gäldenärens intresse och att gäldenären riskerar att 
företagsrekonstruktionen avslutas om han bryter mot kravet på rekonstruktörens 
samtycke. Ett sådant agerande bör utgöra ett tungt vägande skäl att besluta om 
att företagsrekonstruktionen skall upphöra. 
  Vi har också (se avsnitt 6.1) förordat att om gäldenären vidtar eller 
underlåter att vidta en åtgärd och därigenom sätter en borgenärs rätt i fara 
skall rätten, på begäran av borgenären, kunna förordna om lämpliga åtgärder för 
att säkerställa borgenärens rätt. Det kan därvid ofta vara lämpligt att rätten 
för t.ex. viss egendom beslutar att frånta gäldenären rådigheten och i stället 
anförtro förvaltningen åt rekonstruktören. En sådan åtgärd kan vara aktuell i 
sådana fall då gäldenären handlar illojalt men det - med hänsyn främst till 
övriga borgenärers intressen - framstår som alltför ingripande att låta 
företagsrekonstruktionen helt upphöra. Även denna möjlighet talar för att det 
inte är nödvändigt att föreskriva en ogiltighetspåföljd. 
  Vårt förslag att tillerkänna sådana fordringar som grundas på avtal som 
gäldenären med rekonstruktörens samtycke har träffat under 
företagsrekonstruktionen allmän förmånsrätt enligt 10 § förmånsrättslagen 
(1970:979), som vi närmare redovisar i det följande (avsnitt 8.4), bör medföra 
att gäldenärens motparter har ett starkt intresse av att rekonstruktören 
verkligen har gett sitt samtycke. Även den regeln bör således kunna motverka att 
gäldenären handlar självsvåldigt och minskar därmed behovet av en 
ogiltighetspåföljd. 
  Som Juridiska fakultetsstyrelsen vid Uppsala universitet och Lagrådet har 
föreslagit bör det framgå uttryckligen i lagen att avsaknad av samtycke från 
rekonstruktören inte påverkar giltigheten av gäldenärens rättshandlingar. 
 
Betalning av gamla skulder 
 
  Gäldenären skall normalt under en företagsrekonstruktion givetvis inte betala 
skulder som har uppkommit före ansökan om företagsrekonstruktion (äldre 
skulder), dvs. företagsrekonstruktion skall genomföras under skydd av en faktisk 
betalningsinställelse. En sådan ordning ligger i rekonstruktionsinstitutets 
natur och är också en följd av den allmänna insolvensrättsliga 
likabehandlingsprincipen. Det kan dock i undantagsfall finnas skäl att betala en 
äldre skuld. Med hänsyn till den önskade flexibiliteten i förfarandet innebär 
det till Lagrådet remitterade förslaget inte något absolut förbud för det. 
Däremot skulle enligt förslaget en sådan betalning kräva rekonstruktörens 
samtycke. 
  Enligt Lagrådet är det tveksamt om en betalning av äldre skuld över huvud 
taget bör vara tillåten. Lagrådet anför (se bil. 5 vid 2 kap. 15 §). 
   Utgångspunkten för en företagsrekonstruktion enligt lagförslaget är ju att 
företagets tillgångar och skulder i princip skall  frysas . En betalning av en 
skuld kan därför äventyra genomförandet av rekonstruktionen. Utrymmet för 
rekonstruktören att samtycka till betalning måste följaktligen vara mycket 
begränsat, ett förhållande som inte avspeglas i den föreslagna lagtexten. En 
jämförelse med dansk och finsk rätt visar att man där har en betydande 
restriktivitet när det gäller att under ett rekonstruktionsförfarande tillåta 
betalning av äldre skulder. Enligt den danska konkursloven får efter 
betalningsinställelse betalning av en skuld ske utanför konkursreglerna endast 
om en betalning är nödvändig för att avvärja  tab . I finsk rätt finns i lagen 
om företagssanering ett uttryckligt förbud mot betalning av äldre skuld. Lagen 
innehåller dock vissa undantag från förbudet. Enligt Lagrådets mening bör 
förevarande bestämmelse ge uttryck för nödvändig restriktivitet i fråga om att 
tillåta betalning. Det kan åstadkommas genom att enligt finsk modell ett 
uttryckligt förbud införs men förses med erforderliga undantag. Ett annat 
alternativ är att i lagtexten anges att betalning får ske endast under 
kvalificerade förutsättningar, t.ex. om särskilda eller synnerliga skäl 
föreligger. Vilket alternativ som bör väljas får övervägas under det fortsatta 
lagstiftningsarbetet 
 
  Enligt regeringens mening är det tveksamt om det är nödvändigt att i lag 
föreskriva ett uttryckligt betalningsförbud. Det är också tveksamt hur värdefull 
en sådan formlig reglering skulle vara. Det kan däremot finnas skäl, som 
Lagrådet påpekat och som angetts ovan, att i lagtexten uttryckligen framhålla 
den allmänna restriktivitet som bör föreligga för att betalning av äldre skulder 
skall få ske. Av lagtexten bör det sålunda framgå att det måste finnas 
synnerliga skäl för att en sådan betalning skall få göras (se 2 kap. 15 § tredje 
stycket). En sådan reglering innebär att det måste finnas mycket starka skäl för 
betalning av en äldre skuld under företagsrekonstruktionen.  
6.3   Rätten till kvittning 
 
-------------------------------------------------------------------- 
|  Regeringens förslag: De nu gällande reglerna i sak om rätt till | 
|  kvittning  vid  offentligt ackord tillämpas även i samband med  | 
|  företagsrekonstruktion.  Den  tidpunkt  som avgör om rätt till  | 
|  kvittning föreligger skall vara dagen för ansökan om företags-  | 
|  rekonstruktion.                                                 | 
-------------------------------------------------------------------- 
 
  Utredningens förslag överensstämmer med regeringens. 
  Remissinstanserna har inte haft någon invändning att rikta mot utredningens 
förslag i denna del. 
  Skälen för regeringens förslag: De nu gällande reglerna om kvittning i samband 
med ackord enligt 20 § ackordslagen (1970:847) fick sin nuvarande lydelse vid 
1975 års konkurslagsreform (jfr bet. s. 359). Huvudregeln är, liksom vid 
konkurs, att den som hade en fordran mot gäldenären när förhandling om 
offentligt ackord beslutades får kvitta den mot en fordran som gäldenären vid 
den tidpunkten hade mot honom. Det skall således vara fråga om två fordringar 
som står mot varandra vid den kritiska tidpunkten, dvs. dagen för beslut om 
förhandling om offentligt ackord. Det gäller även om borgenärens fordran inte 
var förfallen till betalning. Till undantagen från den huvudregeln hör för det 
första det fallet att kvittning enligt allmänna regler är utesluten på grund av 
fordringarnas beskaffenhet (se hänvisningen i 20 § första stycket ackordslagen). 
Det undantaget gäller generellt för kvittningsfall och avser t.ex. den 
situationen att en av fordringarna inte kan fås att upphöra genom kvittning - 
såsom fordran på underhållsbidrag - eller att fordringarna går ut på olika slag 
av förpliktelser - en skyldighet att leverera varor kan exempelvis inte kvittas 
mot en penningfordran. 
   Rätt till kvittning saknas dock om borgenären har förvärvat sin fordran från 
tredje man antingen senare än tre månader före ansökningen om förordnande av god 
man eller dessförinnan, om han då också hade skälig anledning anta att 
gäldenären var insolvent (20 § andra stycket ackordslagen). Ett ytterligare 
undantag gäller när borgenären under vissa besvärande omständigheter satt sig i 
skuld till gäldenären (20 § tredje stycket ackordslagen). 
  Slutligen gäller att om gäldenären, sedan förhandling om offentligt ackord 
beslutats, överlåter fordringen så att borgenären därigenom förlorar sin rätt 
till kvittning, han skall gottgöra borgenären därför (femte stycket). 
  Regeringen anser, liksom utredningen och remissinstanserna, att de nu gällande 
reglerna om kvittning i sak bör tillämpas även inom ramen för en 
företagsrekonstruktion. Lagrådet har kommenterat förslaget (se vid 2 kap. 21 §) 
men har inte haft något att erinra mot det. 
  När det gäller frågan om vid vilken tidpunkt fordringar skall ha stått mot 
varandra för att kvittning skall få ske föreslår regeringen i det följande 
(avsnitt 8) att dagen för ansökan om företagsrekonstruktion skall vara avgörande 
för vilka fordringar som omfattas av ackord. I det sammanhanget konstaterar vi 
att i det praktiska rättslivet synes dagen för betalningsinställelse ha haft 
större betydelse för frågan om vilka fordringar som omfattas av ackord än 
ackordslagens föreskrift om att det är dagen för beslut om inledande av 
förhandling om offentligt ackord (12 och 19 §§ ackordslagen) som avgör vilka 
borgenärer som är bundna av ett fastställt ackord. Detsamma förefaller i 
praktiken gälla även kvittning. Utredningen, som anser att den hittillsvarande 
ordningen med bristande överensstämmelse mellan lagreglering och fast praxis är 
förenad med nackdelar, föreslår att man nu väljer dagen för ansökan om 
företagsrekonstruktion som den avgörande dagen för vilka fordringar som omfattas 
av ackord och därmed också har betydelse som  skärningsdag  för kvittningsrätten 
(se bet. s. 345 och 359). Regeringen ansluter sig till utredningens - av 
remissinstanserna oemotsagda - slutsats. Rätten till kvittning bör alltså bero 
av om fordringen har uppkommit före eller efter dagen för ansökan om företags- 
rekonstruktion.  
6.4   Gäldenärens avtal 
 
-------------------------------------------------------------------- 
|  Regeringens förslag: Om gäldenären har ingått ett avtal som  mot-| 
|  parten före beslutet om företagsrekonstruktion har fått rätt att| 
|  häva på grund av gäldenärens dröjsmål, får motparten inte häva avtalet| 
|  på grund av dröjsmålet, om gäldenären med rekonstruktörens samtycke| 
|  begär  att  avtalet fullföljs. Motparten skall emellertid inte  | 
|  behöva ta några nya risker. Han skall därför inte vara skyldig att| 
|  fortsätta att prestera enligt avtalet, om inte gäldenären fullgör| 
|  sina motsvarande prestationer eller ställer säkerhet för dem. Är| 
|  tiden för motpartens fullgörelse inte inne, skall gäldenären under| 
|  vissa ytterligare förutsättningar vara skyldig att ställa säkerhet| 
|  - helt eller delvis - för sina framtida prestationer. Avtal om  | 
|  anställning undantas helt från av denna reglering.Utredningens förslag: 
Utredningen     föreslår      att      en      leverantör      av  | 
|  electricitet, vatten eller därmed jämförlig förnödenhet inte under| 
|  rekonstruktionstiden  får häva avtal eller avbryta leverans på  | 
|  grund av utebliven betalning  för  delleverans  som skett före  | 
|  beslutet om rekonstruktion. - Utredningen föreslår också att det| 
|  i lagen om företagsrekonstruktion införs en regel som motsvarar | 
|  regeln om s.k. aktiv stoppningsrätt i 63 § köplagen.            | 
|  Remissinstanserna:   Statens   jordbruksverk  liksom  Sveriges  | 
|  Industriförbund och Svenska Arbetsgivareföreningen tillstyrker  | 
|  förslaget om förbud för leverantörer med monopolställning att häva| 
|  ett  avtal  eller  avbryta  leverans.   De  båda  sist  nämnda  | 
|  organisationerna efterlyser emellertid någon  form av sanktion  | 
|  om en sådan borgenär bryter mot förbudet. Televerket framhåller | 
|  att  verket  inte  har  en  sådan monopolställning som  är  en  | 
|  förutsättning för leveransplikt och att det inte är logiskt att | 
|  skilja ut vissa slag av leveransavtal  från  andra avtal - som  | 
|  hyresavtal och leasingavtal - som ett konkursbo är beroende av  | 
|  och  har  starka skäl att fullfölja. Svenska Elverksföreningen  | 
|  anser att en leveransplikt utgör ett alltför stort ingrepp i ett| 
|  fritt näringsförhållande och att i vart fall elleveranser inte bör| 
|  vara en av de nyttigheter som särbehandlas.                     | 
|  Juridiska fakultetsstyrelsen vid Uppsala universitet anför att  | 
|  vad som gäller  de i lagförslaget behandlade leveransavtalen i  | 
|  lika mån gäller andra  avtal. Ett exempel utgör hyresavtal men  | 
|  också andra avtal med en  borgenär vars prestationer inte utan  | 
|  vidare kan erhållas från andra till det pris som är avtalat i det| 
|  löpande avtalsförhållandet. Fakultetsstyrelsen anser därför att en| 
|  reform bör göras generell, så att varje medkontrahent till ett  | 
|  företag under rekonstruktion  är  skyldig  att  fullgöra  sina  | 
|  prestationer även om gäldenären kommit i dröjsmål med betalningen.| 
|  -  Fakultetsstyrelsen  uppmärksammar vidare bl.a. vissa frågor  | 
|  rörande kreditleverantörers och förskottsbetalares ställning.   | 
|  Skälen  för regeringens förslag:                                | 
|                                                                  | 
|                                                                  | 
|  Gäldenärens rätt att hindra hävning                             | 
|  Utredningen konstaterar  (bet.   s. 316 f.) att när det gäller  | 
|  avtal om fortlöpande prestationer gäldenären kan vara tvungen att| 
|  betala även gamla skulder för att inte riskera att säljaren häver| 
|  avtalet. Härigenom kan gäldenären förmås att betala en skuld som| 
|  uppkommit före beslutet om företagsrekonstruktion men som skulle| 
|  ha omfattats av ett blivande ackord  och  vid en efterföljande  | 
|  konkurs  skulle  ha  varit  oprioriterad. Enligt  utredningens  | 
|  redovisning har det således förekommit att dåvarande Televerket | 
|  eller   ett  kommunalt  gas-  eller   elverk   utnyttjat   sin  | 
|  monopolställning på så sätt att man begärt full betalning för sina| 
|  fordringar från tiden före betalningsinställelsen under hot om  | 
|  att annars  avbryta leveranserna eller abonnemanget. Ju större  | 
|  risken är att vissa borgenärer kan tilltvinga sig betalning på  | 
|  angivet sätt, desto större bör risken vara - uttalar utredningen| 
|  vidare - att företagsrekonstruktionen spolieras. Det kan därför på| 
|  goda grunder antas att förutsättningarna för att åstadkomma en  | 
|  rekonstruktion  förbättras, om ett utnyttjande av en borgenärs  | 
|  monopolställning förhindras genom tvingande bestämmelser. En sådan| 
|  reglering skulle,  enligt  utredningen, inte enbart syfta till  | 
|  att reglera förhållandet mellan  gäldenären  och  den enskilde  | 
|  motparten utan också bidra till att främja principen  om  lika  | 
|  behandling av gäldenärens samtliga borgenärer.                  | 
|  Utredningen diskuterar också om en sådan tilltänkt reglering borde| 
|  ges  en  vidare räckvidd. I den frågan anför utredningen bl.a.  | 
|  följande.                                                       | 
|                                                                  | 
|   Det  som  sagts nu kan naturligen få aktualitet också i andra  | 
|  jämförbara   situationer,    där   en   gäldenär   under   ett  | 
|  rekonstruktionsförsök är beroende av att ingångna avtal inte sägs| 
|  upp. Ett företag kan sålunda ha hyrt de lokaler där det driver  | 
|  sin rörelse och ligga efter med  hyresbetalningen.  Det kan ha  | 
|  leasat maskiner som används i verksamheten men inte klarat  av  | 
|  att  erlägga  leasingavgifterna.  Det kan ha anlitat ett visst  | 
|  serviceföretag för underhåll och reparation av en anläggning men| 
|  inte förmått betala kostnaden härför.  Sist men inte minst kan  | 
|  företaget ha gjort sig beroende av leverans av råvaror från en  | 
|  viss  leverantör  men  inte  kunnat betala fakturerade  belopp  | 
|  allteftersom de förfallit till betalning.                       | 
|  Även om de anförda exemplen visar att det är svårt att dra en klar| 
|  gräns mellan ''''monopolsituationerna''''  och  andra  fall,  är det  | 
|  tveksamt om det kan sägas föreligga ett lagstiftningsbehov  av  | 
|  samma  styrka  i  de  senare  fallen.  De  förra situationerna  | 
|  kännetecknas av att gäldenären inte kan frigöra sig från avtalet för| 
|  att skaffa sig en ersättningsprestation från annat håll. Det är | 
|  just   detta   som   motiverar   ett   särskilt   skydd    för  | 
|  rekonstruktionsförfarandets fortgång. Utredningen har inte fått | 
|  tillräckliga  belägg  för  att  skyddssynpunkten skulle behöva  | 
|  tillgodoses även i fråga om exempelvis ett avtal om leverans av | 
|  råvara som det är svårt eller avsevärt dyrare att anskaffa från | 
|  annat håll. Men kan vidare inte bortse från att en allmän regel i| 
|  ämnet  skulle  kunna  fresta  en  gäldenär   att   inleda  ett  | 
|  rekonstruktionsförfarande enbart för att skaffa sig  en bättre  | 
|  förhandlingsposition i förhållande till borgenärerna.           | 
|                                                                  | 
|  Utredningen stannar därför för att begränsa förbudet mot hävning -| 
|  och avbrytande av leverans - på grund av betalningsdröjsmål som | 
|  inträffat före beslutet om företagsrekonstruktion till successiva| 
|  leveranser  av  -  enligt  utredningens förslag till lagtext -  | 
|  elektricitet, vatten och därmed  jämförliga förnödenheter. Det  | 
|  framgår av utredningens motivering att regleringen är avsedd att| 
|  träffa leverantörer med en monopolliknande ställning.           | 
|  Juridiska fakultetsstyrelsen vid Uppsala universitet förordar i | 
|  sitt   remissvar   ett   generellt  förbud   mot   att   under  | 
|  rekonstruktionstiden häva avtalet eller inställa fullgörelse av | 
|  avtalet på grund av ett historiskt betalningsdröjsmål, allt under| 
|  förutsättning att borgenären får betalt för sina prestationer under| 
|  företagsrekonstruktionen. Fakultetsstyrelsen anser att man kan  | 
|  utgå från att alla borgenärer vars prestationer inte utan vidare| 
|  kan erhållas från andra till det pris som är avtalat i det löpande| 
|  avtalsförhållandet - t.ex. hyresvärdar och leasegivare - kommer | 
|  att fordra betalning för gamla skulder för att inte häva avtalet,| 
|  i  vart  fall  i all den utsträckning  som  de  civilrättsliga  | 
|  reglerna medger  det. Enligt fakultetsstyrelsens mening skulle  | 
|  en  generell  reform   bidra  till  en  likabehandling  av  de  | 
|  borgenärer som får delta i en ackordsförhandling och underlätta en| 
|  rekonstruktion. För det fall att en borgenär av gäldenären med  | 
|  rekonstruktörens samtycke ombetts avstå från en stoppnings- eller| 
|  hävningsrätt bör borgenären, enligt fakultetsstyrelsens mening, få| 
|  förmånsrätt  såsom  för nytillkomna  fordringar  enligt  10  §  | 
|  förmånsrättslagen.                                              | 
|  Regeringen  kan  för  sin del konstatera att den nu behandlade  | 
|  frågan till en del påminner om den mycket omdiskuterade frågan om| 
|  konkursbos rätt att - eventuellt partiellt - inträda i gäldenärens| 
|  avtal. Konkursboets önskan  om att kunna inträda i gäldenärens  | 
|  avtal  betingas oftast av intresset  av  att  kunna  fortsätta  | 
|  rörelsen, eventuellt för att kunna överlåta den som ett verksamt| 
|  företag, som en s.k.  going concern . Konkursfallet skiljer sig | 
|  emellertid i betydande mån från rekonstruktionsfallet på så sätt| 
|  att i det  senare  det inte är fråga om att någon  inträder  i  | 
|  gäldenärens avtal. I en rekonstruktion behåller gäldenären sin  | 
|  rådighet  medan  det i  konkursen  på  hans  sida  av  avtalet  | 
|  uppenbarar  sig  ett  annat,  i  vart  fall  i  viktiga  delar  | 
|  självständigt, rättssubjekt - konkursboet.                      | 
|  Den avgörande frågan för företagsrekonstruktionens vidkommande är| 
|  om, och i så fall  i  vilken  utsträckning, det finns skäl att  | 
|  hindra rekonstruktionsgäldenärens motpart i ett avtalsförhållande| 
|  från att utnyttja en hävningsrätt som han har fått före beslutet om| 
|  företagsrekonstruktion.                                         | 
|  Vad gäller köp av lös egendom finns en allmän regel om hävning på| 
|  grund av dröjsmål med betalningen i 54 § köplagen (1990:931) där| 
|  det sägs att säljaren har rätt att häva på grund av köparens dröjsmål,| 
|  om dröjsmålet utgör ett väsentligt avtalsbrott (första stycket). Om| 
|  varan har kommit i köparens besittning, får säljaren emellertid | 
|  häva köpet endast om han förbehållit sig den rätten eller köparen| 
|  avvisar  varan  (fjärde  stycket).  I 56 § köplagen föreskrivs  | 
|  beträffande successiva leveranser att vid köparens dröjsmål med | 
|  betalningen av någon delleverans säljaren får häva köpet i fråga om| 
|  den delleveransen i enlighet med vad som i allmänhet gäller för | 
|  hävning på grund av betalningsdröjsmål, men också att säljaren får| 
|  häva köpet även beträffande senare delleveranser  om  det inte  | 
|  saknas anledning anta att sådant dröjsmål med betalningen som ger| 
|  rätt till hävning kommer att upprepas.                          | 
|  Av viss betydelse är också köplagens regler om parts s.k. stopp-| 
|  ningsrätt i den situationen att något avtalsbrott från motpartens| 
|  sida ännu inte har inträffat men kan förväntas komma att inträffa.| 
|  Om  det  visar sig att en parts handlingssätt eller ekonomiska  | 
|  förhållanden är sådana att det finns starka skäl att anta att han| 
|  inte kommer att uppfylla en väsentlig del av sina förpliktelser,| 
|  får motparten  inställa  sin  fullgörelse  och  hålla inne sin  | 
|  prestation,  s.k.  passiv stoppningsrätt (61 § första  stycket  | 
|  köplagen). Om köparen  försätts i konkurs eller är föremål för  | 
|  ackordsförfarande antas säljaren ha sådan stoppningsrätt (prop. | 
|  1988/89:76 s. 177). Den som har inställt sin fullgörelse eller  | 
|  hindrat  att  varan  lämnas   ut  skall  emellertid  fortsätta  | 
|  fullgörelsen, om motparten ställer  godtagbar säkerhet för sin  | 
|  fullgörelse (61 § fjärde stycket).                              | 
|  I 63 § köplagen ges slutligen dels vissa allmänna regler om rätten| 
|  för parts konkursbo att inträda i parternas avtal (första-tredje| 
|  och   femte   styckena),   dels   en   regel   om  s.k.  aktiv  | 
|  stoppningsrätt, dvs. återtagande av vara som levererats till en | 
|  köpare sedan han försatts i konkurs eller ansökt om förordnande av| 
|  god man enligt ackordslagen (fjärde stycket).                   | 
|  Reglerna i köplagen om konkursboets inträdesrätt innebär att det| 
|  finns en generell sådan rätt inom köplagens tillämpningsområde. Det| 
|  gäller vid såväl säljarens som köparens konkurs. Motparten får kräva| 
|  att boet inom skälig tid ger besked om det vill inträda. Om boet| 
|  inte inträder eller inte ger något besked i frågan, får motparten| 
|  häva  köpet. Bestämmelserna bygger vidare på den principen att  | 
|  konkursboets  motpart  efter  boets  inträde inte skall behöva  | 
|  fullgöra sin prestation med mindre än att boet uppfyller sin del| 
|  av avtalet eller ställer godtagbar säkerhet för sin fullgörelse.| 
|  Såvitt avser den aktiva stoppningsrätten, dvs. återtagande av vara| 
|  som     har    levererats    efter    konkursutbrott     eller  | 
|  godmansförordnande, gäller att säljaren får kräva att varan lämnas| 
|  tillbaka.  Varan  behöver  emellertid inte lämnas tillbaka, om  | 
|  betalning sker genast eller - om förfallodagen ännu inte inträtt| 
|  -  köparen  efter  uppmaning ställer  godtagbar  säkerhet  för  | 
|  betalningen.                                                    | 
|  Regeringen finner till en början att det har getts goda skäl för| 
|  en reglering såvitt gäller leveransavtal som slutits med en part| 
|  som,  rättsligt  eller  faktiskt,  innehar  en monopolliknande  | 
|  ställning på marknaden och som avser sådana för  verksamhetens  | 
|  bedrivande  oundgängliga  nyttigheter  som  elektricitet   och  | 
|  vatten. När det gäller sådana avtal bör således gäldenärens motpart| 
|  inte under en företagsrekonstruktion kunna häva avtalet, trots  | 
|  att gäldenären före betalningsinställelsen gjort sig skyldig till| 
|  dröjsmål med betalningen och oavsett vad som i avtalet bestämts | 
|  om leverantörens rätt till hävning. Det kan anmärkas att det så | 
|  gott som uteslutande torde vara offentliga monopol som träffas  | 
|  av  den  av  utredningen  föreslagna  regleringen.  Kretsen av  | 
|  leverantörer med leveransplikt enligt utredningens förslag kan  | 
|  således komma att bli snävare i den mån som sådana monopol upphör| 
|  och en verklig konkurrenssituation inträder på marknaden i fråga.| 
|  Det  kan konstateras att utvecklingen rent allmänt går  i  den  | 
|  riktningen sedan en tid.                                        | 
|  Frågan är emellertid om det inte av enbart detta utan fastmer av| 
|  andra skäl finns anledning att gå längre än vad utredningen har | 
|  föreslagit.  Redan  de  exempel som utredningen själv anför på  | 
|  situationer där gäldenärsföretaget  är  starkt beroende av att  | 
|  avtalsförhållandet kan fortsätta visar att det finns ett påtagligt| 
|  behov  av  en  generell  reglering.  Vad Juridiska  fakultets-  | 
|  styrelsen vid Uppsala universitet har  uttalat  pekar  i samma  | 
|  riktning.      Generella regler - mer eller mindre vittgående - | 
|  om   rätt  att  fullfölja  avtal  under  konkurs  eller  under  | 
|  motsvarigheten till ett rekonstruktionsförfarande finns i bl.a. | 
|  den  danska   konkursloven,   i   den   norska  täckningslagen  | 
|  (dekningsloven), i den finska lagen om företagssanering  och i  | 
|  den nya tyska samlade insolvenslagen (Insolvenzordnung).        | 
|  Ett viktigt skäl för en generell reform är att gäldenärsföretaget| 
|  många  gånger kan ha stort behov av t.ex. den hyrda lokal, den  | 
|  leasade maskinpark eller den råvaruleverans som avtalet gäller. | 
|  Går  gäldenärsföretaget   miste  om  sådana  för  verksamheten  | 
|  betydelsefulla nyttigheter,  kan  en  rekonstruktion  visa sig  | 
|  vara omöjlig att genomföra, vilket i sin tur är till förfång inte| 
|  bara för gäldenären utan också för dennes övriga borgenärer.    | 
|  En generell reform bidrar vidare till att alla borgenärer som får| 
|  delta  i  en  ackordsförhandling behandlas lika, vilket är  av  | 
|  största vikt för  att  ackord skall kunna komma till stånd. Om  | 
|  vissa  borgenärer  kan framtvinga  full  betalning  för  gamla  | 
|  fordringar, återstår mindre att fördela bland övriga borgenärer vid| 
|  ackordet.                                                       | 
|  Därutöver torde en generell reglering ge gäldenären ett incitament| 
|  att ansöka om företagsrekonstruktion på ett tidigt stadium, kort| 
|  efter  det  att han drabbats av betalningssvårigheter. I annat  | 
|  fall riskerar han att hans dröjsmål med att prestera enligt för | 
|  honom viktiga avtal medför att borgenären häver avtalet. Innan  | 
|  företagsrekonstruktion inletts har han ju inte något skydd mot  | 
|  en sådan åtgärd.  Lagrådet har inte haft något att invända mot en| 
|  mer generell reglering av rekonstruktionsgäldenärens möjligheter| 
|  att förhindra en hävning.                                       | 
|  Mot den nu angivna bakgrunden är det regeringens uppfattning att| 
|  det bör införas en generell regel om att rekonstruktionsgäldenären| 
|  skall ha rätt att begära motpartens fortsatta fullgörelse, trots| 
|  att denne har  rätt att häva avtalet på grund av ett inträffat  | 
|  eller befarat avtalsbrott.                                      | 
|  En av rekonstruktörens  viktigaste  uppgifter  i det inledande  | 
|  skedet av en företagsrekonstruktion bör vara att omgående sätta | 
|  sig i förbindelse med gäldenärens viktigaste avtalsmotparter för| 
|  att  med dem diskutera hur en för båda parter lönsam  relation  | 
|  skall kunna vidmakthållas eller återupprättas. Eftersom avsikten| 
|  med företagsrekonstruktion är att den skall inledas på ett tidigt| 
|  stadium av yppade betalningssvårigheter får det förutsättas att | 
|  många av gäldenärens motparter också har ett intresse av att inte| 
|  avbryta utan tvärtom utveckla, eller i vart fall säkerställa, sin| 
|  affärsrelation  med gäldenären och det även till priset av att  | 
|  gamla fordringar endast ger utdelning på det sätt som följer av | 
|  ett eventuellt ackordsavtal.  Den  generella  reglering som vi  | 
|  föreslår behöver därför inte bli så ingripande som det i förstone kan| 
|  förefalla.                                                      | 
|  En  sådan  reglering  bör emellertid enligt regeringens mening  | 
|  endast omfatta de situationer då rekonstruktionsgäldenären, före| 
|  beslutet om  företagsrekonstruktion, har kommit i dröjsmål med  | 
|  sin prestation eller det då föreligger befarat dröjsmål. Det är i| 
|  dessa situationer som det  finns  ett  behov  av  en  generell  | 
|  reglering i företagsrekonstruktionens intresse. Har gäldenären  | 
|  kommit i dröjsmål med betalningen - eller kan man befara att så | 
|  kommer  att  ske - finns det ofta ett starkt behov av att  han  | 
|  trots det får möjlighet att i sin verksamhet fortsätta att använda| 
|  den vara eller tjänst som avtalet avser. Det är också vid gäldenä-| 
|  rens betalningsdröjsmål som det är angeläget att förhindra den  | 
|  situation som består i att borgenären för att fortsätta leverans| 
|  eller annan fullgörelse tilltvingar sig betalning för tidigare  | 
|  obetalda leveranser och på så sätt också tillskansar sig förmåner på| 
|  övriga ackordsborgenärers bekostnad.                            | 
|  En särskild fråga  är  om  en  regel som inskränker motpartens  | 
|  hävningsrätt bör gälla i alla avtalsrelationer  eller bara när  | 
|  gäldenären  är köpare eller motsvarande och har försummat  sin  | 
|  betalningskyldighet. Om regeln skall tillämpas även när gäldenären| 
|  är exempelvis säljare av varor eller leverantör av tjänster, blir| 
|  dess tillämpningsområde  avsevärt  vidare  än  den  regel  som  | 
|  utredningen föreslår.                                           | 
|  Uppenbarligen har en regel främst betydelse för de situationer då| 
|  gäldenären  är  köpare  av varor eller tjänster i ett avtal om  | 
|  successiva leveranser och har, vid ett eller flera tillfällen,  | 
|  betalat för sent eller inte  alls.  Skälen  för  en  regel som  | 
|  inskränker hävningsrätten vid dröjsmål har emellertid bärkraft även| 
|  när gäldenären är säljare. Situationen kan exempelvis vara den att| 
|  en  gäldenär som kontinuerligt levererar insatsvaror till  ett  | 
|  annat företag har försummat leveranstider i en sådan utsträckning| 
|  att  motparten   har   fått   hävningsrätt.  För  en  lyckosam  | 
|  rekonstruktion av leverantörsföretaget kan det vara nödvändigt att| 
|  avtalet i fråga inte hävs. Detta kan en motpart utnyttja genom  | 
|  att som villkor för att inte häva  begära  exempelvis  kontant  | 
-------------------------------------------------------------------- 
|  betalning  för  den  skada som han drabbats av på grund av  de  | 
|  försummade leveranserna.  Därmed  kan  motparten komma att bli  | 
|  gynnad   på  övriga  borgenärers  bekostnad,   samtidigt   som  | 
|  rekonstruktionen försvåras.                                     | 
|  Ytterligare skäl kan anföras för att regleringen bör vara generell| 
|  för samtliga fall av dröjsmål på gäldenärens sida. Bestämmelserna i| 
|  63 § köplagen om konkursbos rätt att inträda i gäldenärens avtal| 
|  gäller inte bara när gäldenären är köpare utan även när han är säljare.| 
|  Utgångspunkten bör vara att en likartad bestämmelse i lagen om  | 
|  företagsrekonstruktion utformas i så nära anslutning som möjligt| 
|  till köplagens regel. Att göra skillnad mellan fall då gäldenären är| 
|  varu- eller  tjänsteleverantör  och  fall då han är köpare och  | 
|  betalare framstår vidare som diskutabelt  från  synpunkten att  | 
|  likartade fall bör behandlas lika. Det finns situationer där en | 
|  prestation  av  en  vara  eller  en  tjänst i hög grad  liknar  | 
|  betalning av pengar. Så är t.ex. fallet när prestationen avser  | 
|  krediter, värdepapper eller utländsk valuta. Det kan då framstå | 
|  som  egendomligt  att  försöka upprätthålla  en  gräns  mellan  | 
|  sakprestation, t.ex. varuleverans, och betalning.               | 
|  Mot den nu angivna bakgrunden anser regeringen att övervägande  | 
|  skäl talar för att en regel som inskränker hävningsrätten bör gälla| 
|  även för avtal där gäldenären är leverantör och har gjort sig skyldig| 
|  till dröjsmål med avlämnande (leverans). En sådan regel innebär | 
|  visserligen att gäldenärens motpart kan få en utsatt position.  | 
|  Det gäller särskilt om han i sin verksamhet är starkt beroende av| 
|  att kommande leveranser inte blir försenade. För sådana fall bör| 
|  motparten kunna få säkerhet  för  de risker han tvingas ta. Om  | 
|  reglerna ger motparten en sådan trygghet, finns knappast något  | 
|  att invända mot en reglering som omfattar även fall då gäldenären är| 
|  leverantör av varor eller tjänster. Vi återkommer strax till den| 
|  generella   frågan   om  motpartens  säkerhet   för   framtida  | 
|  prestationer.                                                   | 
|  Det anförda innebär att regeln bör gälla när gäldenären är leverantör| 
|  och  kommit  i  ett  sådant  dröjsmål med leverans som grundar  | 
|  hävningsrätt för motparten. Däremot bör det inte komma i fråga att| 
|  hindra en borgenär från att häva  i  t.ex. den situationen att  | 
|  rekonstruktionsgäldenären är leverantör och motparten har rätt att| 
|  häva på grund av fel i en levererad vara.                       | 
|  En allmän regel som inskränker hävningsrätten skulle också gälla för| 
|  anställningsavtal    som    en   arbetstagare    ingått    med  | 
|  rekonstruktionsgäldenären. För anställningsförhållanden gäller  | 
|  emellertid ett flertal regler som har till syfte att säkerställa| 
|  att arbetstagaren får den lön och det vederlag i övrigt som han är| 
|  berättigad till. Det kan därför  ifrågasättas om det bör göras  | 
|  undantag för anställningsavtal. I detta sammanhang bör följande | 
|  regler särskilt uppmärksammas.                                  | 
|  Arbetstagaren  kan  på grund av att han inte fått sin lön vara  | 
|  berättigad att hålla  inne sin egen prestation, dvs. lägga ned  | 
|  arbetet och förklara att  han  inte kommer att ta upp det igen  | 
|  förrän han har fått ut förfallen lön (detentionsrätt). En sådan åtgärd| 
|  innebär inte att arbetstagaren anses lämna sin anställning och  | 
|  han behöver därför inte iaktta gällande uppsägningstid (se AD 1942| 
|  nr 56). Från den direkt berörde arbetstagarens  utövande av sin | 
|  detentionsrätt skall hållas i sär den fackliga organisationens  | 
|  rätt till indrivningsblockad. Har en sådan blockad beslutats i  | 
|  behörig ordning, strider den inte mot fredsplikten enligt lagen | 
|  (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet, om lönefordringarna | 
|  är   klara   och   förfallna   (se   41   §   tredje   stycket  | 
|  medbestämmandelagen).                                           | 
|  Arbetstagaren  kan i de flesta fall av utebliven lönebetalning  | 
|  också omedelbart frånträda (häva) anställningsavtalet utan att  | 
|  iaktta gällande uppsägningstid (se 4 § tredje stycket lagen om  | 
|  anställningsskydd,  jfr  AD 1971 nr 19). Det står naturligtvis  | 
|  också arbetstagaren fritt att säga upp anställningsavtalet med  | 
|  iakttagande av den avtalade uppsägningstiden. Och för en sådan  | 
|  uppsägning behöver arbetstagaren inte anföra några skäl. För de | 
|  flesta arbetstagare gäller en förhållandevis kort uppsägningstid| 
|  om två eller tre månader.                                       | 
|  Den     föreslagna     rekonstruktionsregeln     skulle    för  | 
|  anställningsavtalens del innebära att rekonstruktionsgäldenären | 
|  (arbetsgivaren)  med  stöd  av bestämmelsen kan förhindra  att  | 
|  arbetstagaren under åberopande av utebliven lönebetalning lägger| 
|  ned arbetet eller omedelbart frånträder anställningsavtalet. Om | 
|  arbetstagaren ändå agerar på  detta  sätt  skulle det vara ett  | 
|  avtalsbrott som kan utlösa arbetsrättsliga sanktioner. Arbets-  | 
|  tagaren skulle emellertid inte behöva arbeta under en företags- | 
|  rekonstruktion om arbetsgivaren inte fortlöpande betalar lön i  | 
|  förskott  eller  ställer  säkerhet  för nästa löneutbetalning.  | 
|  Arbetstagaren skulle således med stöd av regeln kunna säkerställa| 
|  de  framtida  lönebetalningarna, men inte  de  obetalda  äldre  | 
|  fordringarna.  Bestämmelsen   skulle   dock  inte  hindra  att  | 
|  arbetstagaren säger upp anställningsavtalet med iakttagande av  | 
|  gällande uppsägningstid. Regeln hindrar naturligtvis inte heller| 
|  att den fackliga organisationen beslutar  om  en  indrivnings-  | 
|  blockad mot företaget, en nog så effektiv åtgärd. Trots det sagda| 
|  kan  en  konsekvens  bli  att  en  arbetstagare tvingas arbeta  | 
|  vidare  utan  att  få  ut  gammal  lön.  Dessutom  utgår  inte  | 
|  lönegaranti vid företagsrekonstruktion, vilket kan innebära att | 
|  arbetstagaren under förhållandevis lång tid får ligga ute med sin| 
|  lönefordran.                                                    | 
|  Av  det anförda framgår att den föreslagna regeln skulle få en  | 
|  begränsad genomslagskraft vad gäller anställningsavtal. Det bör | 
|  också framhållas att det torde vara omöjligt att få till stånd en| 
|  lyckad  rekonstruktion  om företaget inte vidmakthåller en god  | 
|  relation  till  arbetstagarna.  De  anställdas  lojalitet  mot  | 
|  företaget är en viktig  tillgång för företaget, inte minst när  | 
|  företaget är i kris. Att ett företag åberopar den föreslagna regeln| 
|  mot sina anställda kan också medföra att företaget sätts i blockad,| 
|  vilket regelmässigt leder till att all produktionsverksamhet i  | 
|  företaget upphör.                                               | 
|  Det kan ändock hävdas att de speciella regler och förhållanden som| 
|  sålunda finns beträffande anställningsavtal motiverar att dessa | 
|  avtal  undantas  från regeln om inskränkt hävningsrätt. Enligt  | 
|  regeringens mening bör så ske. Anställningsavtal bör alltså inte| 
|  omfattas  av  den  generella   regleringen  i  nu  diskuterade  | 
|  hänseenden.                                                     | 
|   En särskild fråga är om motpartens hävningsrätt skall upphöra  | 
|  automatiskt eller bara om gäldenären begär det. Gäldenärens behov| 
|  av att avtalet fullföljs varierar naturligtvis beroende på det  | 
|  aktuella avtalets innehåll och gäldenärsföretagets individuella | 
|  förutsättningar. Ett lokalhyresavtal kan t.ex. vara av avgörande| 
|  betydelse när det är fråga om ett varuproducerande företag med  | 
|  lokaler  som  anpassats till dess behov. Detsamma behöver dock  | 
|  inte nödvändigtvis gälla för ett tjänsteproducerande företag med| 
|  normala kontorslokaler. Det är därför enligt regeringens mening | 
|  lämpligt att föreskriva att motparten saknar rätt att häva endast| 
|  om rekonstruktionsgäldenären begär att avtalet skall fullföljas.| 
|  Denna gäldenärens  bedömning  bör,  för  att få avsedd verkan,  | 
|  rekonstruktören  instämma i. Det måste anses  ligga  i  dennes  | 
|  uppdrag  att  bedöma   vikten   av   att   avtalet  fullföljs.  | 
|  Rekonstruktören  kan  då  ta  hänsyn till om det  finns  andra  | 
|  förmånligare eller lika goda alternativ, t.ex. andra leverantörer| 
|  som kan erbjuda lägre eller samma  pris.  För  motpartens  del  | 
|  innebär det att om gäldenären inte begär att avtalet fullföljs han| 
|  får välja mellan att häva och att ändå fullfölja avtalet.       | 
|                                                                  | 
|                                                                  | 
|  Motpartens fortsatta prestationer                               | 
|  Om gäldenärens motpart i sista hand skall tvingas att stå kvar  | 
|  vid ett avtal som han annars vore berättigad att häva är det, som| 
|  redan  sagts, nödvändigt att han får betalt för sina fortsatta  | 
|  prestationer  eller  att  han i vart fall får säkerhet för att  | 
|  gäldenären fortsättningsvis fullgör sin del av avtalet. Det skulle| 
|  i och för sig kunna övervägas att motparten inte gavs rätt att  | 
|  kräva säkerhet utan i stället, som Juridiska fakultetsstyrelsen | 
|  vid Uppsala universitet föreslagit, i en efterföljande konkurs  | 
|  tillerkändes allmän förmånsrätt enligt 10 § förmånsrättslagen på samma| 
|  sätt som vi föreslår skall gälla för nytillkomna fordringar (se | 
|  avsnitt 8.4). En sådan generell reglering som vi förordar träffar| 
|  emellertid avtal av skilda  slag  vilka kan representera såväl  | 
|  blygsamma som betydande belopp. Främst när det är fråga om större| 
|  avtal  som avser varor eller tjänster  till  betydande  värden  | 
|  framstår det som otillräckligt att låta gäldenärens motpart nöja sig| 
|  med endast en - om än mycket god - förmånsrätt i en efterföljande| 
|  konkurs.  Det  kan  också  anmärkas att om gäldenärsföretagets  | 
|  ekonomiska situation är sådan att företaget inte ens förmår att bära| 
|  de löpande kostnader som är förbunda med dess viktigaste avtal, | 
|  utsikterna till en lyckosam rekonstruktion normalt är små.      | 
|  I det fallet att gäldenären  är  köpare skall säkerheten  avse  | 
|  gäldenärens framtida betalningsskyldighet. Är gäldenären leverantör| 
|  får säkerheten i stället avse den skada som kan drabba motparten| 
|  vid försenad eller utebliven leverans.  Godtagbar säkerhet bör  | 
|  kunna  utgöras av t.ex. bankgaranti, borgensförbindelse  eller  | 
|  liknande samt givetvis även av betalning i förskott.            | 
|  Enligt regeringens uppfattning skall således motparten ha rätt  | 
|  till omedelbar  betalning  eller  godtagbar säkerhet. Uppfylls  | 
|  inte det kravet bör gäldenärens motpart ha rätt att häva avtalet.| 
|  Motpartens rätt att kräva prestation eller säkerhet från gäldenären| 
|  bör inträda när tiden för hans egen fullgörelse är inne. För att inte| 
|  riskera att drabbas av förluster bör han dock dessutom i vissa  | 
|  fall ha rätt att kräva säkerhet i ett tidigare skede. Ett exempel| 
|  på en situation där detta är befogat är att avtalet avser en vara| 
|  som  motparten skall tillverka speciellt  för  gäldenären  och  | 
|  leverans enligt avtalet ligger långt fram i tiden. I ett sådant | 
|  fall riskerar motparten en förlust om gäldenären inte kan betala| 
|  när leveranstiden  är  inne.  Även  för  fall som nu sagts bör  | 
|  föreskrivas  att  motparten  får  kräva  säkerhet,   men  -  i  | 
|  överensstämmelse med vad som gäller enligt 63 § köplagen - bara om| 
|  det av särskild anledning är nödvändigt för att skydda honom mot| 
|  förlust.                                                        | 
|  Lagrådet har inte haft något att erinra mot de överväganden som så| 
|  här långt har gjorts i detta avsnitt. Därvid har dock Lagrådet  | 
|  inte haft att ta ställning till undantaget för anställningsavtal.| 
|  Lagrådet   har   däremot   redovisat  vissa  invändningar  mot  | 
|  utformningen av bestämmelserna i 2 kap. 20 § i det remitterade  | 
|  förslaget till lag om företagsrekonstruktion och till den närmare| 
|  tolkningen av bestämmelserna.  Vi  återkommer  i författnings-  | 
|  kommentaren till 2 kap. 20 § till detta.                        | 
|                                                                  | 
|                                                                  | 
|  Motpartens stoppningsrätt                                       | 
|  Hittills har vi endast diskuterat gäldenärens rätt att förhindra| 
|  hävning.  Det är emellertid givet att det, på samma sätt som i  | 
|  hävningsfallet, också ligger i företagsrekonstruktionens intresse| 
|  att borgenären inte håller inne sin fullgörelse på grund av ett | 
|  inträffat eller befarat dröjsmål från gäldenärens sida, s.k. passiv| 
|  stoppningsrätt. Frågan är därför om gäldenären bör ges en befogenhet| 
|  att förhindra även att stoppningsrätt utnyttjas.                | 
|  Av bestämmelserna i 61 § köplagen följer att om gäldenärens motpart| 
|  utövar stoppningsrätt,  gäldenären har rätt att kräva fortsatt  | 
|  fullgörelse  om han, med lagrummets  ord,   ställer  godtagbar  | 
|  säkerhet för sin fullgörelse.  Härmed avses säkerhet för gäldenärens| 
|  egen kommande  fullgörelse  i  samband med motpartens framtida  | 
|  prestationer. Köplagens regler anses på denna punkt vara analogt| 
|  tillämpliga vid andra kontraktstyper (se bl.a. NJA 1986 s. 136  | 
|  och Håstad, Sakrätt avseende lös egendom, 5 uppl. 1994, s. 175).| 
|  Skulle gäldenärens motpart inställa sina fortsatta prestationer | 
|  med  åberopande av stoppningsrätt,  torde  sålunda  gäldenären  | 
|  genomgående kunna påfordra fullgörelse om han ställer säkerhet för| 
|  sin egen framtida fullgörelse. Under sådana omständigheter finns| 
|  det inte skäl att införa särskilda regler om rätt för gäldenären att| 
|  avvärja stoppningsrätt vid företagsrekonstruktion.              | 
|     Utredningen    föreslår    vidare   att   till   lagen   om  | 
|  företagsrekonstruktion förs den regel om aktiv stoppningsrätt som| 
|  nu,  såvitt  gäller godmansförordnanden  enligt  ackordslagen,  | 
|  återfinns i 63  §  fjärde  stycket  köplagen.  Tillämpad på en  | 
|  företagsrekonstruktion innebär bestämmelsen, som redan berörts, | 
|  att om en säljare överlämnar en vara till gäldenären efter det att| 
|  beslut   om  företagsrekonstruktion  har  meddelats  han,   om  | 
|  betalning  inte  har skett, får kräva att den lämnas tillbaka.  | 
|  Varan behöver dock inte lämnas tillbaka, om gäldenären betalar  | 
|  genast eller, om köpesumman inte har förfallit till betalning,  | 
|  med rekonstruktörens samtycke inom skälig tid ställer godtagbar | 
|  säkerhet för betalningen. Regeringen anser att den för konkurs- | 
|  och ackordsfallen  gemensamma  regleringen i 63 § köplagen bör  | 
|  behållas, varvid det som gäller för ackord i fortsättningen bör | 
|  gälla för företagsrekonstruktion. Sålunda bör det inte tas in någon| 
|  bestämmelse om aktiv stoppningsrätt  i lagen om företagsrekon-  | 
|  struktion.                                                      | 
|                                                                  | 
|                                                                  | 
|  Hävningsrätt för gäldenären                                     | 
|  En annan, av utredningen inte diskuterad, fråga är om det finns | 
|  skäl att inte bara ge gäldenären rätt att avvärja hävning, utan också| 
|  ge honom en möjlighet att säga upp avtal. Det kan inte uteslutas| 
|  att gäldenärens möjlighet till befrielse från löpande avtal någon| 
|  gång  kan  ha  avgörande  betydelse  för möjligheterna till en  | 
|  rekonstruktion.   Det   fallet   kan  t.ex.  tänkas   att   en  | 
|  rekonstruktion innebär att vissa verksamhetsgrenar i ett företag| 
|  läggs ned och att det därmed finns ett uttalat intresse av att  | 
|  bli kvitt vissa hyres- och leasingavtal. I den finska lagen om  | 
|  företagssanering har t.ex. föreskrivits att gäldenären skall kunna| 
|  säga upp ett tidsbundet hyres- eller  leasingavtal  så att det  | 
|  upphör två månader efter uppsägningen oavsett vilken  tid  som  | 
|  bestämts  i  avtalet  (27  §  första och fjärde styckena). Den  | 
|  ersättning som gäldenären vid ett  förtida  upphörande kan bli  | 
|  skyldig att utge skall bestämmas enligt en särskild  regel som  | 
|  tränger undan eventuella avvikande avtalsvillkor. Ersättningen  | 
|  utgör en oprioriterad fordran. Det finns inte underlag för att  | 
|  nu bedöma om en motsvarande regel bör införas även i Sverige. Det| 
|  kan konstateras att regeln framstår som påtagligt förmånlig för | 
|  gäldenären (jfr Håstad, Sakrätt avseende lös egendom 5 uppl. 1994,| 
|  s. 401). Frågan kan dock behöva bli föremål för vidare överväganden| 
|  sedan den föreslagna lagen om företagsrekonstruktion kommit att | 
|  tillämpas någon tid och därmed ytterligare erfarenheter vunnits.| 
|                                                                  | 
|                                                                  | 
|  Vissa tillämpningsfrågor                                        | 
|  Juridiska   fakultetsstyrelsen  vid  Uppsala  universitet  har  | 
|  påpekat att oklarhet redan enligt köplagens gällande reglering  | 
|  råder i fråga om gäldenärens rätt att dels, när köpeskillingen inte är| 
|  förfallen till betalning vid leveransen, förfoga över varan under| 
|  tiden mellan  leverans och ställande av säkerhet, dels, när en  | 
|  köpare efter betalningsinställelsen betalat förskott på varor,  | 
|  förfoga över de förskottsbetalade medlen. Problemet har betydelse| 
|  bl.a.  för gäldenärens  medkontrahents  separationsrätt  i  en  | 
|  gäldenärens efterföljande konkurs.                              | 
|  Det finns  inte  underlag  för  att i detta ärende ytterligare  | 
|  reglera de frågor som fakultetsstyrelsen har väckt. Frågorna får| 
|  tills vidare lösas i rättstillämpningen.                        | 
|                                                                  | 
|                                                                  | 
|  6.5 Återvinning under företagsrekonstruktion                    | 
| 
 
  Utredningens förslag: Utredningen har inte föreslagit några utvidgade 
möjligheter till återvinningstalan. Däremot överensstämmer dess förslag med 
regeringens när det gäller fristdag för beräkning av den tid inom vilken en 
rättshandling måste ha företagits för att kunna återvinnas. 
  Remissinstanserna: Sveriges Advokatsamfund, Sveriges Ackordscentraler, Statens 
jordbruksverk och Stockholms Handelskammare anser att rekonstruktören bör ges 
möjlighet att föra talan om återvinning. Enligt Ackordscentralerna visar 
erfarenheterna från de senaste årens betalningsinställelser klart att 
rekonstruktören behöver behörigheten att föra återvinningstalan för att kunna 
agera tillräckligt kraftfullt. De svårigheter som utredningen har redovisat som 
skäl för att inte tillerkänna rekonstruktören en sådan behörighet kan, enligt 
Ackordscentralernas mening, övervinnas. 
  Skälen för regeringens förslag: Återvinning innebär att en i och för sig såväl 
obligationsrättsligt som sakrättsligt giltig rättshandling återgår. 
Förutsättningarna för att återvinning skall kunna komma i fråga kan i mycket 
allmänna termer beskrivas så att rättshandlingen skall dels ha företagits inom 
en viss tid före ett konkursutbrott eller beslut om offentligt ackord, dels ha 
varit till någon nackdel för borgenärerna, genom att gynna t.ex. en av dem på de 
övrigas bekostnad eller genom att minska gäldenärens tillgångar eller öka hans 
skulder till förfång för borgenärskollektivet som helhet. Återvinning kan enligt 
gällande rätt komma i fråga i konkurs och vid offentligt ackord. 
  Återvinningsreglernas syfte är nära anknutet till konkursinstitutets 
grundläggande funktion som kan sägas vara att avveckla en verksamhet under 
ordnade former, varvid gäldenärens samtliga borgenärer får betalt i ett 
sammanhang och med lika rätt eller i vart fall enligt en på förhand bestämd 
ordning. Återvinningsreglerna medverkar till att detta syfte uppfylls genom att 
de dels har en reparativ funktion på så sätt att rättshandlingar som ensidigt 
gynnar en enskild borgenär kan återgå, dels - och kanske framför allt - har en 
preventiv funktion på så sätt att möjligheten till återvinning bör avhålla en 
borgenär från att söka få egna fördelar till andra fordringsägares nackdel eller 
gäldenären från att t.ex. placera tillgångar utom räckhåll för borgenärerna. 
  Utredningens förslag innebär, som tidigare berörts, att i en företags- 
rekonstruktion kan, men behöver alls inte, ingå ett offentligt ackord. Den 
nuvarande ackordslagens regler om offentligt ackord föreslås i stora drag 
oförändrade föras in som ett särskilt kapitel i lagen om företagsrekonstruktion 
(se avsnitt 7.4). Det innebär bl.a. att den gode mannens funktion övertas av 
rekonstruktören. 
  Den nuvarande ackordslagen ger möjlighet att föra talan om återvinning sedan 
förhandling om offentligt ackord har beslutats (16 §). Berättigad att föra en 
sådan talan är en borgenär, vars fordran skulle omfattas av ackord, sedan han 
underrättat den gode mannen. Talan skall väckas före det borgenärssammanträde 
som skall äga rum inom 3 - 5 veckor efter det att förhandling om offentligt 
ackord har beslutats. Den får inte slutligt prövas innan ackordsfrågan avgjorts 
(17 §). Vad som vinns genom en återvinningstalan skall, sedan den kärande 
borgenärens kostnader har ersatts, tillkomma de borgenärer som omfattas av 
ackordet (18 §). 
  Att återvinning kan ske även i samband med offentligt ackord beror på att man 
önskat ge ökade möjligheter att genomföra ett sådant ackord genom att en 
borgenär inte tvingas begära gäldenären i konkurs för att få en återvinningsbar 
transaktion att återgå. 
  Utredningen har övervägt frågan om rekonstruktören bör tilläggas en 
självständig rätt att föra talan om återvinning eller om det är tillräckligt att 
nuvarande ordning - med rätt för en borgenär att föra talan i samband med 
offentligt ackord - bibehålls. Som utredningen har redovisat (bet. s. 394) 
berördes i förarbetena till ackordslagen frågan om behörighet att föra 
återvinningstalan borde tillkomma även den gode mannen. Lagberedningen ansåg för 
sin del att det knappast var möjligt att tillerkänna gode mannen talerätt mot 
bakgrund av att en återvinningsprocess skall fullföljas först sedan ackordet 
fastställts, då den gode mannens egentliga uppdrag är slutfört, och att gode 
mannen inte heller förfogar över några medel till processkostnaderna (SOU 
1968:41 s. 81). Departementschefen erinrade om att gäldenären vid ackord har 
kvar rådigheten över sin egendom och att det därför vore förenat med stora 
komplikationer att ge gode mannen talerätt. Det var dock viktigt, uttalades det 
vidare, att gode mannen noggrant undersöker förutsättningarna för återvinning 
och biträder borgenärerna i frågan (prop. 1970:136 s. 81 och 104). I 22 § andra 
stycket 4 ackordslagen sägs också att till ansökan om förhandling om offentligt 
ackord skall fogas berättelse av gode mannen som bl.a. skall ge  upplysning 
huruvida egendom frångått gäldenären under sådana förhållanden att den kan bli 
föremål för återvinning . 
  Utredningen konstaterar att den möjlighet till återvinning utom konkurs som 
infördes med ackordslagen inte resulterat i något större antal rättegångar om 
återvinning. Ett skäl härtill kan givetvis vara att det är tämligen otacksamt 
för en borgenär att ta på sig rollen som kärande eftersom det som vinns i en 
rättegång kan få delas med övriga borgenärer som omfattas av ackordet. Man kan 
emellertid inte därav sluta sig till, anser utredningen, att de nuvarande 
återvinningsreglerna saknat betydelse, eftersom en stor del av deras funktion 
ligger på det preventiva planet. 
  Utredningen finner för sin del att de skäl som anförts mot en talerätt för en 
god man enligt ackordslagen har giltighet även beträffande en rekonstruktör 
enligt lagen om företagsrekonstruktion. Gäldenären behåller, som utvecklats ovan 
(avsnitt 6.2), sin rådighet över sina tillgångar under företagsrekonstruktionen. 
En återvinningsprocess kommer, liksom förut, att kunna avslutas först efter det 
att ackordet fastställts av rätten. Inte heller rekonstruktören förfogar över 
några medel till processkostnader. Mot den bakgrunden, liksom med hänsyn till 
önskemålet om att en företagsrekonstruktion skall kunna genomföras och avslutas 
snabbt, avstår utredningen från att föreslå någon ändring på förevarande punkt. 
  Regeringen kan konstatera att en möjlighet för rekonstruktören att föra talan 
om återvinning med största säkerhet skulle bidra till att förstärka rekon- 
struktionsinstitutets effektivitet och medverka till att det får en i hög grad 
önskvärd självständig ställning i förhållande till konkurs. En borgenär som 
anser att gäldenären gjort sig skyldig till illojala transaktioner före beslutet 
om rekonstruktion skulle inte vara hänvisad till antingen att försöka få 
gäldenären försatt i konkurs eller att själv - efter beslut om ackordsför- 
handling - driva återvinningsmålet till förmån för borgenärskollektivet. 
  Det kan visserligen antas att en gäldenär som i större omfattning gjort sig 
skyldig till mot borgenärskollektivet illojala förfaranden knappast kan åtnjuta 
borgenärernas förtroende på det sätt som torde vara nödvändigt för en 
framgångsrik rekonstruktion. I ett sådant fall kan redan av den anledningen 
företagsrekonstruktion vara utesluten och gäldenären i stället försättas i 
konkurs om förutsättningarna i övrigt för en sådan är uppfyllda. Samtidigt kan 
det givetvis inte uteslutas att gäldenären själv önskar medverka till 
återvinning av en rättshandling som han tidigare har vidtagit. Så kan om inte 
annat vara fallet därför att han inser att borgenärerna på grund av den illojala 
rättshandlingen inte vill medverka till rekonstruktion av hans företag och att 
således endast konkurs återstår. 
  De problem som skulle vara förknippade med att tillerkänna rekonstruktören en 
självständig talerätt i återvinningsmål framstår inte heller som oöverstigliga. 
Det förhållandet att gäldenären behåller sin rådighet medför visserligen såväl 
ett principiellt som ett praktiskt problem. 
  Det principiella problemet består i att svensk rätt som huvudregel inte 
erkänner talerätt för annans räkning. Rekonstruktören har ju inte något eget 
intresse i saken, medan däremot en borgenär för talan för sin - men även för 
andra borgenärers - räkning. Konkurssituationen är ett undantag av speciellt 
slag. Gäldenären förlorar rådigheten över sina tillgångar och konkursförvaltaren 
tillerkänns därför talerätt för boets räkning även om det t.ex. inte är fråga om 
någon övergång av äganderätten. Att tillerkänna rekonstruktören behörighet 
innebär att ytterligare något avlägsna sig från huvudlinjen. En 
återvinningstalan förs emellertid i borgenärskollektivets intresse och, som 
redan nämnts, inte sällan också i gäldenärens intresse. Detta omedelbara och 
ofta gemensamma intresse medför att det framstår som principiellt acceptabelt 
att tillerkänna rekonstruktören talerätt. En sådan lösning kan sägas innebära 
att rekonstruktören ges en form av legal fullmakt att föra talan för gäldenärens 
räkning. 
  Det praktiska problemet består däri att rekonstruktören inte förfogar över 
några medel för processkostnaderna och att han inte mot gäldenärens vilja kan 
besluta att utnyttja dennes tillgångar för att betala de kostnaderna. Men 
rekonstruktören kan, som ackordscentralerna också har framhållit, liksom en 
konkursförvaltare ofta gör, söka förmå borgenärerna att ställa säkerhet för pro- 
cesskostnaderna. En sådan ordning har också den obestridliga fördelen att 
rekonstruktörens bedömning av förutsättningarna för framgång med en 
återvinningstalan måste delas av åtminstone en eller ett par borgenärer med 
förmåga att ställa den nödvändiga säkerheten. 
  Innan en talan om återvinning slutligt prövas - och vid bifall till talan 
egendom återgår till gäldenären - är det nödvändigt att säkerställa att 
företagsrekonstruktionen i det enskilda fallet verkligen inrymmer en i princip 
oåterkallelig uppgörelse mellan gäldenären och hans borgenärer. Om en 
företagsrekonstruktion inte innehåller ett fastställt offentligt ackord, kan den 
komma att avslutas utan att vare sig någon rekonstruktion i sak eller någon 
ekonomisk uppgörelse kommit till stånd. Det måste därför, för att en av 
rekonstruktören väckt återvinningstalan slutligt skall kunna prövas, krävas att 
ett offentligt ackord fastställts. Detsamma gäller, som redovisats ovan, enligt 
ackordslagens nuvarande regler för en återvinningstalan som väckts av en 
borgenär. Likaså är det nödvändigt att rekonstruktören, på samma sätt som för 
närvarande gäller för borgenär, väcker talan före det borgenärssammanträde som 
följer på ett ackordsförhandlingsbeslut. En återvinningssvarande som vid bifall 
till återvinningstalan får en fordran mot gäldenären skulle annars inte ha 
möjlighet att ta tillvara sina intressen. 
  Det kan, mot bakgrund av vad som nyss sagts, konstateras att det inte är helt 
lätt att förena kravet på snabbhet i förfarandet med utvidgade möjligheter till 
återvinningstalan. En tvistemålsprocess tenderar ju också ofta i sig att dra ut 
på tiden. Det måste emellertid vara lättare att acceptera den tidsutdräkt som 
kan vara förenad med en återvinningstalan om, såsom här har antagits normalt 
vara fallet, möjligheten att föra en sådan talan är avgörande för om en rekon- 
struktion alls kan komma till stånd. 
  Regeringen finner mot den nu angivna bakgrunden att övervägande skäl talar för 
att även rekonstruktören skall vara behörig att föra talan om återvinning. 
  Det är dessutom viktigt att en företagsrekonstruktion inte heller försvårar en 
återvinningstalan i en efterföljande konkurs. Den fristdag som enligt 
konkurslagen utgör utgångspunkten för beräkning av den tidsrymd inom vilken en 
rättshandling måste ha företagits för att kunna återvinnas bör, som utredningen 
har föreslagit, utgöras av dagen för ansökan om företagsrekonstruktion. Det kan 
därvid vara fråga om antingen en av gäldenären gjord ansökan eller en av honom 
medgiven ansökan av en borgenär. Skulle två eller flera ansökningar vara 
anhängiga samtidigt - t.ex. om en ansökan av en borgenär följs av en formlig 
ansökan även av gäldenären - bör fristdagen, oavsett vilken av ansökningarna som 
rätten bifaller, räknas från dagen för den först ingivna ansökningen. En förut- 
sättning bör, liksom för närvarande vid godmansförordnanden, vara att ansökan om 
gäldenärens försättande i konkurs görs inom tre veckor från det att beslut om 
att företagsrekonstruktionen upphör meddelades (jfr 4 kap. 2 § konkurslagen).  
7     Genomförande och avslutande av företagsrekonstruktionen 
 
7.1   Rekonstruktörens roll 
 
-------------------------------------------------------------------- 
|  Regeringens   förslag:  En  rekonstruktör   skall   ha   såväl  | 
|  obeståndsjuridiska kunskaper som insikter i företagsekonomi och | 
|  företagsledning. Normalt bör till rekonstruktör utses en advokat| 
|  ur konkursförvaltarkretsen eller en högre tjänsteman vid ackords-| 
|  central. Det skall  emellertid vara möjligt att i det enskilda  | 
|  fallet förordna någon annan lämplig person. Dennes bakgrund kan | 
|  vara t.ex. juristens,  ekonomens,  företagsledarens, revisorns  | 
|  eller konsultens.                                               | 
-------------------------------------------------------------------- 
 
  Utredningens förslag överensstämmer i det väsentliga med regeringens. 
  Remissinstanserna: De flesta remissinstanser betonar vikten av  att stora krav 
ställs på den som förordnas till rekonstruktör. Denne måste ha såväl en 
juridisk, ekonomisk och administrativ kompetens som även en förmåga att aktivt 
leda ett företag. Flera instanser, bland dem Malmö tingsrätt, Riksskatteverket, 
kronofogdemyndigheterna i Göteborgs och Bohus län, Malmöhus län och Kronobergs 
län, NUTEK, Industri- och Nyföretagarfonden, Finansbolagens förening, Föreningen 
auktoriserade revisorer, Sveriges Redovisningskonsulters Förbund, Kooperativa 
förbundet, Grossistförbundet Svensk Handel och Företagarförbundet - Företagarfo- 
rum, anser att tyngdpunkten i rekonstruktörens kompetens mera bör utgöras av 
kunskaper i företagsekonomi och företagsledning än av juridiskt kunnande. Några 
av dessa instanser anser att en rekonstruktör i första hand bör sökas i ekono- 
mernas, affärsmännens eller de erfarna företagsledarnas krets. Riksskatteverket 
påpekar därvid särskilt att rekonstruktören inte torde behöva ha tillgång till 
en kontorsorganisation av samma slag som en konkursförvaltare eftersom ett 
företag som skall kunna komma i fråga för rekonstruktion måste förutsättas ha en 
välordnad bokföring. Andra instanser förordar att såväl jurister som ekonomer 
bör kunna komma i fråga. Sveriges Industriförbund och Svenska Arbetsgivareföre- 
ningen understryker att i det enskilda fallet bör det vara de personliga 
kvalifikationerna som avgör valet av rekonstruktör. Länsstyrelserna i Väst- 
manlands och Västerbottens län liksom Sveriges Ackordscentraler anser emellertid 
att kravet på rekonstruktörens juridiska kompetens inte kan frångås. - De 
remissinstanser som förordar att rekonstruktören huvudsakligen bör ha ett slag 
av kompetens - juridisk eller ekonomisk - betonar att han kan anlita extern ex- 
perthjälp för att tillföra den kompetens han själv saknar. 
  När det gäller rekonstruktörens roll under rekonstruktionen betonar t.ex. 
Stockholms och Västerbottens handelskammare att denne bör uppträda självständigt 
även gentemot gäldenären. Rekonstruktören bör inte agera som gäldenärens ombud 
eller allmänna rådgivare. Riksskatteverket och Kronofodemyndigheten i Malmöhus 
län anför å andra sidan att arbetet som rekonstruktör närmast torde kunna 
jämställas med ett konsultuppdrag med gäldenären som uppdragsgivare. Även om det 
är viktigt att rekonstruktören har också borgenärernas förtroende måste man 
sannolikt godta att han i första hand ser till gäldenärens intressen. - 
Kronofogdemyndigheten i Västerbottens län betonar vikten av att rekonstruktören 
är vaksam och snabbt vidtar åtgärder för att avsluta rekonstruktionsförfarandet 
så snart han får klart för sig att gäldenären inte är seriös i sin strävan att 
rekonstruera verksamheten. 
  Skälen för regeringens förslag: Utredningen föreslår att den person som har 
till uppgift att utreda gäldenärsföretagets problem och utarbeta en plan för 
dess rekonstruktion skall betecknas administrator. Enligt regeringens mening är 
den termen mindre väl vald, bl.a. eftersom det inte är fråga om att förvalta 
gäldenärsföretaget eller dess egendom. Vi anser att den som förordnas i samband 
med ett beslut om  företagsrekonstruktion i stället bör kallas rekonstruktör. 
Det uttrycket anger på ett bättre sätt vad som är den utseddes uppgift och 
ansluter väl till substantivet rekonstruktion och verbet rekonstruera. 
  När det gäller frågan om vilka krav som bör ställas på den som utses till 
rekonstruktör kan det inledningsvis finnas anledning att något beröra de 
kvalifikationskrav som ställs på den som kommer i fråga för uppdrag av 
närliggande slag, främst förvaltare i konkurs och god man enligt ackordslagen. 
  I samband med den konkurslagsreform som trädde i kraft den 1 januari 1980 
framhölls att utvecklingen i näringslivet och samhället i övrigt har medfört att 
stora krav i allmänhet måste ställas på en konkursförvaltare. Det angavs att 
framför allt fyra krav borde tillgodoses: 1. En förvaltare bör i regel besitta, 
förutom allmänna juridiska kunskaper,  företagsekonomiska insikter, kunskaper om 
bokföring och redovisning samt kännedom om och vana vid affärsjuridiska 
spörsmål . Förvaltare borde därför som regel sökas bland personer som i sin 
verksamhet är särskilt inriktade på affärsjuridiska frågor. 2. Förvaltaren bör 
förfoga över en väl utvecklad kontorsorganisation med resurser för bokföring och 
redovisning. 3. Förvaltaren bör ha sådana insikter i straffrättsliga frågor att 
han på ett tillfredsställande sätt kan lösa uppgiften att undersöka om 
gäldenären kan misstänkas för brott. 4. Förvaltaren måste i många fall vara väl 
förtrogen med arbetsrättsliga och arbetsmarknadspolitiska frågor. Han har bl.a. 
att ta ställning till om driften bör fortsättas tills vidare och om 
förutsättningar för rörelsens fortbestånd finns på längre sikt (se bet. s. 366 
och prop. 1978/79:105 s. 156 f.). De sålunda ställda kraven har i 1987 års 
konkurslag lagtekniskt kommit till uttryck så att  en förvaltare skall ha den 
särskilda insikt och erfarenhet som uppdraget kräver samt även i övrigt vara 
lämplig för uppdraget . Vidare får en förvaltare bl.a. inte stå  i ett sådant 
förhållande till gäldenären, en borgenär eller någon annan att det är ägnat att 
rubba förtroendet för hans opartiskhet i konkursen  (7 kap. 1 § första och 
tredje styckena konkurslagen). Innan rätten utser förvaltare skall 
tillsynsmyndigheten höras (7 kap. 3 § första stycket konkurslagen). 
  De beskrivna kraven innebär att uppdragen som förvaltare kommit att 
koncentreras till en ganska begränsad grupp av personer, främst advokater med 
huvudsaklig inriktning på obeståndsjuridik. 
  God man enligt ackordslagen  bör vara lagfaren. Han skall i övrigt ha den 
insikt och erfarenhet som uppdraget kräver samt åtnjuta borgenärernas 
förtroende  (3 § ackordslagen). Utredningen redovisar (bet. s. 367) att av 249 
godmansförordnanden under år 1990 avsåg 122 advokat, 107 tjänsteman vid 
ackordscentral och 20 annan person. I samtliga fall var emellerid den förordnade 
jurist. 
  På vad sätt skiljer sig då de krav som bör ställas på en rekonstruktör från de 
som ställs på en konkursförvaltare eller god man enligt ackordslagen? Den mest 
iögonenfallande skillnaden är givetvis att för en rekonstruktör kommer förmågan 
att bedöma de rent affärsmässiga förutsättningarna för fortsatt drift i 
förgrunden på ett annat sätt än vid konkurs eller ackord. Visserligen hör en 
sådan bedömning också till en konkursförvaltares uppgifter men tyngdpunkten i 
hans arbete kan ändå sägas ligga i att, med iakttagande av konkurslagens 
regelsystem, avveckla en rörelse så att borgenärerna kan erhålla största möjliga 
utdelning för sina fordringar. Förvaltaren skall, med konkurslagens ord,  ta 
till vara borgenärernas gemensamma rätt och bästa samt vidta alla de åtgärder 
som främjar en förmånlig och snabb avveckling av boet  (7 kap. 8 § första 
stycket konkurslagen). Härtill kommer att han i detta sitt arbete bl.a. också 
har att utreda orsakerna till företagets obestånd och om det finns anledning att 
misstänka gäldenären för brott. På motsvarande sätt kan tyngdpunkten i den gode 
mannens uppgift, i vart fall vid offentligt ackord, sägas ligga i att tillgodose 
företagets finansiella behov genom att åstadkomma en nedskrivning av dess 
skulder. 
  Även en rekonstruktör måste givetvis, liksom konkursförvaltaren, undersöka 
företagets aktuella ekonomiska situation och bilda sig en uppfattning om 
orsakerna till dess svårigheter. Vidare måste han, liksom den gode mannen, ägna 
uppmärksamhet åt möjligheterna till rekonstruktion i finansiellt hänseende. Men 
rekonstruktörens viktigaste insats är att bedöma om gäldenärsföretaget med 
återvunnen lönsamhet kan fortsätta att sälja sin vara eller tjänst på marknaden. 
För att kunna göra en sådan bedömning skulle rekonstruktören behöva ha goda 
insikter i företagsekonomi, erfarenhet av företagande, affärssinne, förhand- 
lingsvana och inte sällan viss branscherfarenhet. Samtidigt måste 
rekonstruktören, eftersom det är fråga om ett lagreglerat förfarande med 
betydande rättsverkningar, besitta såväl ett allmänjuridiskt som ett 
obeståndsjuridiskt kunnande. 
  De krav på rekonstruktörens kompetens som nu har redovisats torde knappast 
uppfyllas till fullo av mer än ett begränsat antal personer, främst advokater 
med erfarenhet av större företagskonkurser liksom högre tjänstemän vid 
ackordscentralerna. Det skall heller inte uteslutas att det i företagsledarnas 
krets finns personer med tillräckliga juridiska kunskaper. Oavett vem som utses 
till rekonstruktör, måste denne inte sällan i sin tur anlita experthjälp i de 
frågor där han själv inte besitter den nödvändiga kompetensen. Frågan om det 
allmänna kravet på rekonstruktörens kompetens kan alltså ofta nog gälla om 
huvudregeln bör vara att en jurist utses som vid behov får anlita ekonomisk 
expertis eller om normalt t.ex. en företagsekonom eller företagsledare bör 
förordnas som vid behov får anlita juridisk sakkunskap. 
  Ackordscentralerna har en inte obetydlig erfarenhet av rekonstruktion av 
företag. De har i sitt remissyttrande redovisat att de handlägger rekonstruk- 
tionsärenden genom AB Företagskonsolidering som ägs till 30 procent vardera av 
Ackordscentralen Stockholm och Ackordscentralen Göteborg/Malmö samt till 20 
procent vardera av Trygghetsrådet och Trygghetsfonden. Deras erfarenhet är att 
personer med ekonomisk kompetens blivit alltmer betydelsefulla även vid konkurs 
och ackord och att det gäller i särskilt hög grad när det är fråga om större 
företag. Ackordscentralerna har därför under senare år i betydande omfattning 
anställt personer med ekonomisk kompetens eller utnyttjat sådana personer som 
konsulter. Ackordscentralerna anför emellertid som sin bestämda uppfattning att 
när hanteringen av ett ärende är lagreglerat bör det ombesörjas av jurister som 
vid behov biträds av ekonomer och andra sakkunniga, t.ex. företagsledare med 
särskild branschvana. 
  Enligt regeringens uppfattning är det inte lämpligt att ställa upp något 
formellt krav på viss utbildning, examen eller motsvarande för förordnande som 
rekonstruktör. Det bör således inte, såsom nu är fallet när det gäller god man 
enligt ackordslagen, anges att rekonstruktören som huvudregel bör vara lagfaren. 
Det är i stället rimligt, som utredningen har föreslagit, att ange att 
rekonstruktören skall ha den särskilda insikt och erfarenhet som uppdraget 
kräver, ha borgenärernas förtroende och även i övrigt vara lämplig för 
uppdraget. Genom en sådan bestämning blir det möjligt - vilket är viktigt - att 
i det särskilda fallet välja den person som är mest lämpad för uppdraget. Som 
Sveriges Industriförbund och Svenska Arbetsgivareföreningen har anfört kan det 
nämligen ställas olika krav på tyngdpunkten i rekonstruktörens kompetens 
beroende på vilket företag som är föremål för företagsrekonstruktion. Det bör, 
åtminstone i vissa fall, vara möjligt att med ledning av de uppgifter som lämnas 
i ansökan om företagsrekonstruktion om företagets ställning och tilltänkta 
utveckling bedöma om en rekonstruktion i främsta rummet bör innefatta t.ex. 
marknadsanalys eller omförhandling av ett gällande licensavtal. I det förra 
fallet bör kanske rekonstruktören sökas bland affärsmän med branschvana, i det 
senare bör han antagligen hämtas ur juristernas krets. 
  Det bör således vara möjligt att i det enskilda fallet förordna en rekons- 
truktör vars bakgrund är t.ex. juristens, ekonomens, företagsledarens, revisorns 
eller företagskonsultens. Regeringen anser likväl, liksom utredningen, att när 
inte omständigheterna i det enskilda fallet motiverar annat bör en advokat ur 
konkursförvaltarkretsen eller en högre tjänsteman vid ackordscentral förordnas. 
En sådan ordning bör i normalfallet garantera att rekonstruktören har viss 
erfarenhet av företagsledning, gedigna kunskaper i obeståndsjuridik liksom inom 
andra relevanta rättsområden samt vana vid att hantera situationer i vilka 
motstående intressen kan göra sig gällande. Enligt regeringens mening bör det 
dock på grund av företagsrekonstruktionens karaktär vara möjligt att vara friare 
i valet av rekonstruktör än vad som exempelvis hittills gällt vid utseende av 
konkursförvaltare. I det sammanhanget kan också påpekas att det bör vara möjligt 
att utse fler än en rekonstruktör. Den möjligheten, som bör utnyttjas endast i 
omfattande och komplicerade ärenden, ger utrymme för att utse två 
rekonstruktörer med olika kompetensprofil. Det kan tilläggas att den eller de 
som utses till rekonstruktör givetvis kan anlita annan expertis för att fullgöra 
sitt uppdrag (se författningskommentaren till 2 kap. 12 § andra stycket). 
  Det finns anledning att betona att höga krav bör ställas på rekonstruktörens 
personliga integritet. Han skall, under tidspress, försöka åstadkomma en hållbar 
rekonstruktionsplan med tillgodoseende av såväl gäldenärens som borgenärernas 
intressen. Det är då viktigt att han åtnjuter samtliga inblandades förtroende 
vilket ofta endast kan åstadkommas genom att han intar en självständig, opartisk 
hållning. Det bör mot den bakgrunden vara uteslutet att till rekonstruktör utse 
någon gäldenärsföretagets ägare eller ställföreträdare, t.ex. ledamot av dess 
styrelse. Det är, som utredningen framhåller, naturligt att när gäldenären i sin 
ansökan lämnar förslag på rekonstruktör och ger uppgifter om dennes lämplighet, 
det också bör innefatta en redovisning av hur i vart fall de viktigaste 
borgenärerna ställer sig till förslaget. Om en sådan redovisning saknas bör 
sökanden föreläggas att komplettera sin ansökan med en sådan redovisning (se 2 
kap. 3-5 §§). Domstolen kan på så sätt få det underlag som den behöver för att 
snabbt kunna fatta beslut i frågan. Gäldenärens eget önskemål om att en viss 
person utses till rekonstruktör bör - om det inte vinner stöd av en betydande 
krets av borgenärer - vara av mindre intresse. Motsätter sig en större 
borgenärskrets att en viss person utses till rekonstruktör torde det vara nära 
nog uteslutet att utse denna person. Det är emellertid viktigt att domstolen när 
 
den skall utse rekonstruktör inte är bunden av regler av absolut karaktär som 
utesluter vissa personkategorier. Det är viktigt att domstolen enligt den 
reglering som här föreslås kan utse den person som är lämpligast i det enskilda 
fallet. 
  Regeringen delar utredningens bedömning att det såvitt nu kan bedömas saknas 
tillräckliga skäl att föreslå någon form av auktorisation av dem som skall 
tjänstgöra som rekonstruktör.  
7.2   Bör en rekonstruktör kunna utses till förvaltare i en efterföljande 
konkurs? 
 
-------------------------------------------------------------------- 
|  Regeringens  bedömning: Frågan om en rekonstruktör skall kunna  | 
|  utses till förvaltare i en näringsidkares efterföljande konkurs | 
|  bör avgöras från  fall  till  fall.  Inga ändringar föreslås i  | 
|  konkurslagens regler om utseende av konkursförvaltare.          | 
-------------------------------------------------------------------- 
 
  Utredningens bedömning överensstämmer med regeringens. Utredningen uttalar att 
enbart det förhållandet att en person har haft uppdrag som rekonstruktör inte 
bör lägga hinder i vägen för att utse honom till förvaltare i en efterföljande 
konkurs. 
  Remissinstanserna har intagit skilda ståndpunkter i frågan. Så delar t.ex. 
Domstolsverket utredningens bedömning medan motsatt uppfattning uttrycks av 
bl.a. Riksskatteverket, Föreningen Sveriges kronofogdar, kronofogdemyndigheterna 
i Stockholms, Malmöhus och Kronobergs län, Sveriges Industriförbund, Svenska 
Arbetsgivareföreningen och Företagarnas Riksorganisation. 
  Skälen för regeringens bedömning: Enligt 7 kap. 1 § tredje stycket 
konkurslagen får den inte vara förvaltare  som står i ett sådant förhållande 
till gäldenären, en borgenär eller någon annan att det är ägnat att rubba 
förtroendet för hans opartiskhet i konkursen .  Detsamma gäller , sägs det 
vidare,  om det i övrigt finns någon omständighet som medför att förtroendet för 
hans opartiskhet kan rubbas . Denna jävsbestämmelse har således inte - till 
skillnad från t.ex. reglerna om domarjäv (jfr 4 kap. 13 § rättegångsbalken) - 
utformats som en absolut regel. Avsikten har i stället varit att ge utrymme för 
att anpassa tillämpningen till omständigheterna i det enskilda fallet (se prop. 
1988/89:31 s. 7). 
  Vad som generellt kan skilja en rekonstruktör från andra möjliga 
konkursförvaltare är närmast dennes förhållande till gäldenären. Beträffande 
förhållandet till gäldenären som jävsgrund har i förarbetena till den nuvarande 
jävsregeln i konkurslagen uttalats att det får anses mindre väl förenligt med 
den regeln att till förvaltare utse någon som har varit bokförare eller deklara- 
tionsmedhjälpare till gäldenären eller har varit revisor i ett aktiebolag som 
har försatts i konkurs. En rådgivare till gäldenären får anses olämplig som 
förvaltare, om det kan råda tvekan om hans objektivitet. Det torde ofta vara 
fallet, om rådgivaren har biträtt gäldenären under en längre tid före konkursut- 
brottet (prop. 1988/89:31 s. 11). I propositionen hänvisas också till 
rättsfallet NJA 1981 s. 764, i vilket det inte ansågs möta hinder att till 
förvaltare förordna en advokat som konsulterats av gäldenären med anledning av 
dennes insolvenssituation, varvid gäldenären fått rådet att begära sig i 
konkurs. Hovrätten över Skåne och Blekinge har i ett fall ansett att den som 
fungerat som god man enligt ackordslagen inte kunde utses till förvaltare 
(beslut 1982-09-23 SÖ 5165, omnämnt i Jäv för konkursförvaltare [Ds 1988:37] s. 
16). 
  Rekonstruktören kan inte betraktas som en gäldenärens uppdragstagare eller som 
dennes biträde (jfr 14 § i Vägledande regler om god advokatsed). Likväl är det 
tydligt att uppdraget normalt förutsätter att rekonstruktören med bibehållande 
av gäldenärens förtroende engagerar sig i dennes verksamhet. Rekonstruktören 
skall ju bl.a. ge gäldenären råd och anvisningar beträffande företagets löpande 
förvaltning samt bedöma och eventuellt ge sitt samtycke till samtliga viktigare 
rättshandlingar som gäldenären avser att vidta. Även om rekonstruktören således 
normalt inte företar några transaktioner på gäldenärens vägnar, kan det 
emellertid förekomma att förvaltaren i en efterföljande konkurs har att pröva 
sådana transaktioner som rekonstruktören tillrått eller kanske t.o.m. har gett 
anvisning om. Som Sveriges Industriförbund och Svenska Arbetsgivareföreningen 
har påpekat kan konkursförvaltaren också ha att pröva skäligheten av det av 
rekonstruktören fordrade arvodet i de fall arvodet inte har fastställts av 
rätten. 
  I de flesta fall får man därför utgå från att en rekonstruktör på grund av de 
omständigheter som nu har redovisats inte bör förordnas till förvaltare i en 
näringsidkarens efterföljande konkurs. Regeringen gör här en något annorlunda 
bedömning än utredningen som för sin del uttalar att enbart det förhållandet att 
en person haft uppdrag som rekonstruktör inte bör lägga hinder i vägen för att 
utse honom till förvaltare i en efterföljande konkurs. Det hindrar emellertid 
enligt regeringens mening inte att domstolen, beroende på omständigheterna i det 
enskilda fallet, skulle kunna utse en rekonstruktör till konkursförvaltare. Ett 
rekonstruktionsförsök kan t.ex. komma att avslutas mycket tidigt utan att 
rekonstruktören i någon större utsträckning kommit att involveras i gäldenärens 
ekonomiska transaktioner. I ett sådant fall bör det inte möta något hinder mot 
att rekonstruktören förordnas till konkursförvaltare, i vart fall inte om hans 
arvode har fastställts av tingsrätten. 
  Mot denna bakgrund krävs enligt regeringens mening inga ändringar i 
konkurslagens regler om utseende av konkursförvaltare. Även framgent bör alltså 
omständigheterna i det enskilda fallet få fälla utslaget.  
7.3   Borgenärernas roll m.m. 
 
-------------------------------------------------------------------- 
|  Regeringens förslag: Rekonstruktören skall omgående underrätta  | 
|  samtliga  kända  borgenärer om att företagsrekonstruktion  har  | 
|  beslutats. Beslutet skall inte kungöras. Inom tre veckor efter  | 
|  beslutet om företagsrekonstruktion  skall borgenärerna beredas  | 
|  tillfälle att vid ett borgenärssammanträde ta ställning främst till| 
|  frågan om företagsrekonstruktionen bör fortsättas. Därefter skall| 
|  borgenärerna beredas möjlighet till insyn och inflytande genom  | 
|  en borgenärskommitté med vilken rekonstruktören har att samråda.| 
|  Kommittén skall normalt bestå av tre ledamöter som representerar| 
|  skilda borgenärsintressen. Dessutom kan, när det gäller större  | 
|  företag, en representant för de anställda ingå i kommittén. Statens| 
|  borgenärsfunktion skall vid företagsrekonstruktion i allmänhet  | 
|  utövas av kronofogdemyndigheten. Frågor om ackord bör dock även | 
|  vid företagsrekonstruktion prövas av skattemyndigheten.         | 
-------------------------------------------------------------------- 
 
  Utredningens förslag överensstämmer med regeringens. Enligt utredningens 
förslag skall dock statens borgenärsfunktion utövas av kronofogdemyndigheten 
även i ackordsfrågor. 
  Remissinstanserna: Sveriges Industriförbund och Svenska Arbetsgivareföreningen 
anser att när det gäller borgenärernas behov av insyn och inflytande är 
utredningens förslag väl avvägda. Andra remissinstanser anser emellertid att 
möjligheterna till insyn och inflytande för skilda borgenärskategorier är 
otillräckliga, främst under rekonstruktionsförfarandets gång. Enligt 
Företagarnas Riksförbund gäller det främst borgenärer med mindre 
fordringsbelopp. 
  Riksskatteverket och Kronofogdemyndigheten i Malmöhus län anser att staten som 
borgenär alltid bör beredas plats i borgenärskommittén. Riksskatteverket anför 
också att om det finns intressemotsättningar mellan olika kategorier av 
borgenärer bör det tillses att varje grupp kan representeras i 
borgenärskommittén eftersom det annars finns en risk att denna kommer att 
domineras av de professionella kreditgivarna. 
  Kronofogdemyndigheten i Göteborg och Bohus län liksom NUTEK anser att viss 
information fortlöpande bör ges till samtliga borgenärer. NUTEK föreslår därvid 
att gäldenären åläggs att upprätta ett bokslut per dagen för 
betalningsinställelse och därefter exempelvis varannan månad. Kronofog- 
demyndigheten i Malmöhus län uttalar att samtliga borgenärer i vart fall bör få 
del av underlaget för en ansökan om förlängning av förfarandet och eventuellt 
också om vissa för rekonstruktionen viktigare beslut. 
  Riksskatteverket anser att eftersom rekonstruktören främst torde komma att se 
till gäldenärens intressen bör borgenärskommittén ges en starkare ställning. 
Rekonstruktören bör vara skyldig att ge kommittén den information den begär och 
eventuellt också att inhämta dess godkännande av viktigare åtgärder. 
  I fråga om vilken myndighet som bör företräda staten som borgenär i ett 
rekonstruktionsförfarande har samtliga kronofogdemyndigheter lämnat utredningens 
förslag om att anförtro kronofogdemyndigheten den uppgiften utan erinran, medan 
samtliga skattemyndigheter har förordat att statens borgenärsfunktion i stället 
skall utövas av skattemyndigheten. Riksskatteverkets majoritet har förordat att 
statens rätt skall bevakas av skattemyndigheten. En minoritet i verket har 
emellertid tillstyrkt utredningens förslag. Svenska Inkassoföreningen anför att 
ett beslut om företagsrekonstruktion bör kungöras, att underrättelse om sådant 
beslut bör ske till registerförande myndighet även såvitt avser enskild firma 
eller handels- och kommanditbolag. 
  Skälen för regeringens förslag: Det är, som också utredningen framhåller, 
mycket viktigt att i ett förfarande som innebär påtagliga begränsningar i 
borgenärernas rätt tillförsäkra dessa såväl insyn i förfarandet som möjlighet 
att påverka det. 
  Utredningen har översiktligt redovisat hur man i några utländska rättssystem 
sökt skapa garantier för att borgenärernas intressen tas tillvara (bet. s. 371 
f.). I Danmark skall inom tre veckor efter anmälan om  betalningsstandsning  ett 
borgenärssammanträde hållas. Domstolen kan på begäran också utse ett 
 kreditorudvalg  om högst tre medlemmar. I företag med minst 25 anställda har 
dessa rätt att utse en fjärde medlem av udvalget. Rekonstruktören,  tilsynet , 
skall underrätta såväl udvalget som samtliga borgenärer om planerade, särskilt 
viktiga rättshandlingar. Borgenärerna har då möjlighet att framställa invänd- 
ningar mot de tilltänkta dispositionerna. I Norge utser domstolen genast en 
 gjeldsnemnd  som består av en ordförande - i regel en advokat - och ytterligare 
mellan en och tre ledamöter. Det är denna nämnd som har tillsyn över gäldenären, 
går igenom hans ekonomiska förhållanden och leder arbetet med att få till stånd 
en skulduppgörelse. Nämnden redovisar sin utredning av gäldenärens ekonomi och 
förslaget till skulduppgörelse för övriga borgenärer. I Finland skall domstolen 
tillsätta en borgenärsdelegation, om det inte anses onödigt på grund av att 
antalet borgenärer är litet. Delegationen skall ha minst tre medlemmar och vara 
sammansatt så att olika borgenärsgrupper är jämbördigt företrädda. Om företaget 
har minst 50 anställda har dessa rätt att utse företrädare som får delta i 
delegationens arbete utan att ha rösträtt. Rekonstruktören, utredaren, skall 
utan dröjsmål informera delegationen och övriga borgenärer om sin utredning av 
gäldenärens ekonomiska situation, regelbundet och alltid när det behövs 
informera delegationen om sina åtgärder och iakttagelser samt förhandla med 
delegationen innan viktiga beslut fattas. 
  När det gäller borgenärernas möjligheter till insyn och inflytande i ett 
svenskt förfarande måste de naturligtvis till en början informeras om att beslut 
om företagsrekonstruktion har fattats. Det bör därför åligga den utsedde 
rekonstruktören att omgående underrätta samtliga kända borgenärer om att en 
företagsrekonstruktion har beslutats. Borgenärerna bör redan i samband med en 
sådan underrättelse få sådan information om gäldenärens ekonomiska ställning som 
kan göra det möjligt för dem att åtminstone bilda sig en preliminär uppfattning 
om huruvida en rekonstruktion bör kunna komma till stånd. Den informationen bör 
kunna bestå av de handlingar som gäldenären eller en ansökande borgenär givit in 
till stöd för ansökan, i förekommande fall kompletterad med de bok- 
föringshandlingar - som t.ex. företagets senast upprättade balansräkning - som 
rekonstruktören omgående kunnat ta del av. 
  Som utredningen har funnit är rättsverkningarna av att företagsrekonstruktion 
beslutas emellertid inte sådana att beslutet behöver kungöras genom tingsrättens 
försorg. 
  När företagsrekonstruktion väl har beslutats är det av största vikt att det så 
snart som över huvud taget är möjligt ges tillfälle att överväga om förfarandet 
har förutsättningar att bli framgångsrikt och därför bör fortsätta. Den 
bedömningen bör i första hand ankomma på borgenärerna att göra eftersom det är 
deras fordringar och intressen i övrigt som i hög grad står på spel. Samtliga 
borgenärer bör därför beredas tillfälle att närvara vid ett sammanträde då 
frågan om förfarandet skall fortgå behandlas. Det är då givetvis viktigt att det 
vid det sammanträdet finns den information som behövs för ett väl övervägt 
ställningstagande. Utredningen har föreslagit att borgenärssammanträdet skall 
hållas inom tre veckor från det att företagsrekonstruktion beslutas. Inom den 
tidsperioden bör det normalt vara möjligt för rekonstruktören att dels skaffa 
sig en mera ingående bild av företagets ekonomiska situation genom att ta del av 
företagets bokföring och genom kontakter med framför allt dess kreditgivare, 
dels ha en uppfattning om den tilltänkta rekonstruktionens huvudsakliga 
inriktning och förutsättningar. Rekonstruktören bör således redan vid detta 
tillfälle kunna presentera åtminstone en första preliminär version av den 
rekonstruktionsplan som han har att upprätta (se avsnitt 7.4). Vidare bör 
rekonstruktören vid den tidpunkten kunna ange i huvudsak vilka åtgärder som 
återstår att vidta och när förfarandet beräknas kunna avslutas. 
  Regeringen anser således, liksom utredningen, att det skall föreskrivas att 
ett borgenärssammanträde skall äga rum inom tre veckor från beslutet om 
företagsrekonstruktion. Det kan givetvis inte uteslutas att det finns fall då en 
tid av tre veckor redan från början framstår som alltför kort, t.ex. då fråga är 
om ett stort företag och det redan av ansökningshandlingarna framgår att dess 
ekonomiska situation är mycket komplicerad. Det bör därför vara möjligt för 
domstolen att undantagsvis bestämma att borgenärssammanträdet skall hållas 
senare än inom tre veckor. Tid för sammanträdet bör bestämmas av rätten redan i 
samband med själva beslutet om företagsrekonstruktion. Det blir då också möjligt 
för rekonstruktören att lämna upplysning om sammanträdet i den underrättelse som 
han omgående skall tillställa borgenärerna. 
  Det återstår så att bedöma hur borgenärerna skall tillförsäkras inflytande 
under det fortsatta förfarandet sedan det vid borgenärssammanträdet befunnits 
föreligga förutsättningar att låta det fortgå. Det är därvid angeläget att söka 
balansera borgenärernas behov av insyn mot intresset av att 
företagsrekonstruktionen inte tillåts att dra ut på tiden mer än som är ound- 
gängligen nödvändigt. Det förefaller mot den bakgrunden olämpligt att kalla hela 
borgenärskollektivet till återkommande sammanträden med på förhand bestämda 
intervaller. En lämpligare avvägning mellan de motstående intressena synes i 
stället vara att i enlighet med utredningens förslag låta en särskilt utsedd 
grupp av borgenärer mera aktivt följa förfarandet, dvs. en lösning i linje med 
vad som gäller i de övriga nordiska länderna. Det är således även regeringens 
uppfattning att en särskild borgenärskommitté bör utses vid borgenärssam- 
manträdet om någon borgenär begär det. 
  Borgenärskommitténs uppgift är naturligtvis i första hand att bevaka hela 
borgenärskollektivets intressen. Men kommittén bör också kunna bidra till att 
förse rekonstruktören med information, exempelvis nödvändiga kunskaper om den 
bransch som gäldenärsföretaget är verksamt i. 
  Rekonstruktören kommer att vara den som i detalj följer gäldenärsföretagets 
verksamhet och det är också hans uppgift att ta ställning till åtskilliga frågor 
som rör företagets tillgångar och vidare utveckling. Han bör därför vara skyldig 
att samråda med borgenärskommittén i väsentliga frågor. Även om det inte 
uttryckligen föreskrivs i lagen är det rimligt att det dessutom förekommer ett 
kontinuerligt utbyte av synpunkter mellan rekonstruktören och 
borgenärskommittén. Inom ramen för ett sådant utbyte bör givetvis 
rekonstruktören bemöda sig om att lämna kommittén den information som den begär. 
Däremot anser regeringen, liksom utredningen, att det inte bör komma i fråga att 
ange några uttryckliga formkrav för de beslut som måste fattas under 
företagsrekonstruktionen. En gäldenärens rättshandling drabbas enligt förslaget 
inte av ogiltighet därför att gäldenären underlåtit att inhämta rekonstruktörens 
samtycke (se avsnitt 6.2). Det är då inte heller möjligt att föreskriva någon 
sanktion för det fall att rekonstruktören skulle ha brustit i sin 
samrådsskyldighet gentemot borgenärskommittén. En annan sak är att, om 
rekonstruktören skall lyckas med sitt uppdrag att rekonstruera gäldenärsföre- 
taget, det är nödvändigt att han vinner borgenärerna för den lösning han 
föreslår. Redan detta torde vara tillräckligt för att säkerställa ett gott 
samarbete mellan rekonstruktören och borgenärskommittén. Skulle rekonstruktören 
trots detta underlåta att samråda med kommittén, återstår för borgenärerna 
möjligheten att antingen begära att företagsrekonstruktionen upphör (se 4 kap. 8 
§) eller att rekonstruktören byts ut (se 2 kap. 11 §). 
  Beträffande borgenärskommitténs storlek och sammansättning har utredningen 
föreslagit att den skall få bestå av högst tre ledamöter med möjlighet för dem 
som arbetar i företag med minst 25 anställda att utse en fjärde ledamot. Det är 
givetvis angeläget att antalet ledamöter i borgenärskommittén begränsas för att 
inte komplicera dess arbete. Det kan ju t.ex. förekomma att kommittén måste 
överlägga med mycket kort varsel för att behandla en viktig åtgärd som måste 
vidtas snabbt. Samtidigt är det också önskvärt att kommittén har en sådan 
sammansättning att den kan företräda de flesta kategorier av borgenärsintressen. 
I många fall bör naturligtvis tre, eller fyra, ledamöter vara ett tillräckligt 
antal även från den synpunkten; i kommittén kan då ingå en representant för de 
borgenärer som är kreditgivare och säkerhetshavare, en företrädare för staten 
som skatteborgenär och en representant för de oprioriterade borgenärerna samt - 
i förekommande fall - en företrädare för de anställda i gäldenärsföretaget. Det 
bör emellertid enligt regeringens mening inte vara uteslutet att anpassa 
kommitténs sammansättning till omständigheterna i det enskilda fallet. Om 
särskilda skäl talar för det bör således fler än tre ledamöter kunna ingå i 
kommittén. 
  Frågan om kronofogdemyndigheten eller, som hittills, skattemyndigheten skall 
företräda staten vid ackord har tidigare behandlats i propositionen om lag om 
indrivning av statliga fordringar m.m. (prop. 1992/93:198). Där konstaterades 
att det finns skäl som talar för såväl den ena som den andra lösningen. I 
propositionen togs inte ställning till frågan i ett längre perspektiv. Mot 
bakgrund av att utredningsförslaget till lag om företagsrekonstruktion vid den 
tiden remissbehandlades ansågs det inte då finnas anledning att föreslå någon 
ändring vad gäller ackordsmyndighet. 
  För att ge kronofogdemyndigheten uppgiften att företräda staten vid 
företagsrekonstruktion talar att rekonstruktionen är ett alternativ till andra 
åtgärder för att få en fordran betald. Misslyckas ett försök till rekonstruktion 
blir följden i flertalet fall konkurs - ett förfarande där staten företräds av 
kronofogdemyndigheten. Vidare torde det vanligen vara så att 
kronofogdemyndigheten redan innan rekonstruktionsfrågan kommer upp har viss 
utredning om företaget i samband med indrivningen. En stor del av de frågor som 
uppkommer vid företagsrekonstruktion i allmänhet är också sådana frågor som 
uppkommer under en konkurs. Enligt regeringens mening talar därför övervägande 
skäl för att kronofogdemyndigheten bör företräda det allmänna vid 
företagsrekonstruktion i dessa delar. Det är också den lösning som ligger mest i 
linje med de allmänna övervägandena bakom lagen (1993:891) om indrivning av 
statliga fordringar m.m. Till de frågor som kronofogdemyndigheten enligt vad som 
nu har sagts kommer att få ta ställning till hör frågor om gäldenärens avtal. 
Andra frågor är sådana som rör driften av företaget och frågor om återvinning. 
Det bör vidare, särskilt med tanke på vad som har sagts om 
företagsrekonstruktionen som ett alternativ till konkurs, vara 
kronofogdemyndigheten som företräder det allmänna när det gäller att som 
borgenär ta initiativ till företagsrekonstruktion. 
  Frågor om ackord avseende skatter och avgifter prövas enligt lagen (1993:892) 
om ackord rörande statliga fordringar m.m. av skattemyndigheten. Vid ackord 
uppkommer bl.a. frågor kring de olika skatte- och avgiftsfordringarna som 
skattemyndigheten får anses vara bäst skickade att utreda. Regeringen gör den 
bedömningen att det inte finns skäl att föreslå någon ändring vad gäller 
borgenärsfunktionen vid ackord. Även i denna del ligger ställningstagandet i 
linje med tidigare överväganden. Fattas det under en företagsrekonstruktion 
beslut om att inleda ackorsförhandling är det alltså skattemyndigheten som vid 
denna företräder det allmänna och tar ställning till om ett ackordsförslag skall 
antas eller inte. 
  Det bör framhållas att det krävs en god samverkan mellan myndigheterna för att 
alla aspekter på rekonstruktionsfrågan skall bli belysta på ett bra sätt. Det 
skulle det emellertid ha gjort även om uppgiften som borgenärsföreträdare i sin 
helhet hade lagts på endera av dem. Den nu föreslagna lösningen ger uttryck för 
just det som nyss har sagts - myndigheterna har olika kompetens och därmed även 
olika roller att spela i förfarandet. Regeringen kommer senare att ta ställning 
till om det finns behov av författningsreglering av myndigheternas samverkan.  
7.4   Upprättande av en rekonstruktionsplan 
 
-------------------------------------------------------------------- 
|  Regeringens  förslag:  Rekonstruktören   skall   upprätta   en  | 
|  rekonstruktionsplan.  Av planen skall normalt framgå såväl hur  | 
|  gäldenärsföretagets finansiella situation bör lösas som hur dess| 
|  resultat skall kunna förbättras. Planens innehåll kan emellertid| 
|  anpassas till omständigheterna  i  det  enskilda  fallet.  Det  | 
|  föreskrivs  inte  i  lagen vad planen skall innehålla och inte  | 
|  heller att den skall fastställas.                               | 
-------------------------------------------------------------------- 
 
  Utredningens förslag överensstämmer med regeringens. 
  Remissinstanserna: De remissinstanser som yttrat sig i frågan godtar i allt 
väsentligt utredningens förslag vad gäller rekonstruktionsplan. Sveriges 
Ackordscentraler betonar att en plan måste omfatta såväl en finansiell 
rekonstruktion som även resultatförbättrande åtgärder. Sveriges Industriförbund 
och Svenska Arbetsgivareföreningen diskuterar om planens innehåll bör närmare 
regleras och om den bör godkännas av borgenärerna. Organisationerna förordar 
emellertid inte några sådana åtgärder men anser att förfarandet efter några år 
måste utvärderas på bl.a. dessa punkter. Grossistförbundet Svensk Handel anser 
att det i motiven bör anges vad en rekonstruktionsplan normalt bör innehålla, 
t.ex. en preliminär betalningsplan, förslag till finansiering av rörelsen, en 
enkel marknadsanalys och om möjligt en treårig budget. 
  NUTEK anför för sin del att det är svårt att tänka sig en framgångsrik 
rekonstruktion om inte den som framgent skall svara för företagets drift har ett 
avgörande inflytande på planens innehåll. Verket förordar därför att planen 
skall upprättas av den som efter rekonstruktionen kommer att äga och driva 
företaget, i samråd med rekonstruktören. 
  Sveriges Advokatsamfund anser att en rekonstruktionsplan bör fastställas av 
domstol sedan domstolen berett samtliga borgenärer tillfälle att yttra sig såväl 
skriftligen som vid förhandling inför domstolen. Det kan vidare övervägas, anför 
samfundet, att föreskriva att domstolens beslut om fastställelse fordrar att det 
finns en viss majoritet för planen bland de berörda borgenärerna. 
  Skälen för regeringens förslag: En första fråga som kan ställas är självfallet 
om det i en lag om företagsrekonstruktion alls bör föreskrivas någon skyldighet 
för gäldenären eller rekonstruktören att presentera ett skriftligt förslag till 
hur gäldenärens verksamhet skall rekonstrueras och hans ekonomiska situation 
klaras upp. Utredningen redovisar att i dansk och norsk rätt finns inte något 
lagfäst krav på att en särskild plan skall upprättas. I den finska lagen om 
företagssanering däremot finns ingående regler om vad ett saneringsprogram skall 
innehålla (39 - 42 §§) och hur programmet skall fastställas (49 - 56 §§). 
  Mot att ställa ett uttryckligt krav på upprättande av en plan kan anföras att 
ett sådant krav kan medföra risker för både en viss tidsutdräkt och ökade 
kostnader för förfarandet. Det gäller förstås särskilt om kravet på att upprätta 
en plan förenas med krav på att den skall godkännas av hela borgenärsgruppen 
eller av en viss majoritet bland borgenärerna. För att en formlig plan bör 
upprättas talar å andra sidan att ett sådant krav kan medverka till att arbetet 
verkligen bedrivs med företagsrekonstruktionens ändamål för ögonen. Företags- 
rekonstruktionens syfte är ju att åstadkomma en rekonstruktion av verksamheten 
och det bör underlätta arbetet om det hela tiden sker med inriktning på att i 
skrift kunna för borgenärerna presentera ett förslag till hur det skall gå till. 
 
Planen kan upprättas fortlöpande. Den kan, och bör, presenteras i en första 
mycket preliminär version redan vid det borgenärssammanträde som skall äga rum 
inom tre veckor från beslutet om företagsrekonstruktion. Den kan därefter 
successivt fullständigas intill dess den föreligger i slutgiltigt skick. 
  Regeringen delar för sin del utredningens bedömning att ett krav på 
upprättande av en rekonstruktionsplan bör ställas men att det däremot inte bör 
ställas några bestämda krav på dess innehåll och inte heller ges några 
föreskrifter om att den skall antas eller fastställas. Det bör innebära att 
rekonstruktionsarbetet kan ske med en bestämd inriktning utan att några risker 
för förhalning eller fördyring behöver uppstå. 
  Det är viktigt att framhålla att planens innehåll måste kunna anpassas till 
omständigheterna i det enskilda fallet. Vad en rekonstruktion kan behöva 
innebära måste rimligen kunna variera högst väsentligt. En rekonstruktionsplan 
kan t.ex. - om företagets problem uteslutande kan hänföras till 
överskuldsättning - tänkas innehålla endast att en ackordsförhandling bör komma 
till stånd. Men en plan kan också - om företagets problem bottnar i att dess 
verksamhet inte fullt ut motsvarar marknadens krav - innehålla t.ex. en 
marknadsanalys, förslag om inskränkningar i produktionen av vissa produkter och 
åtgärder för en effektivare marknadsföring i förening med ett förslag till 
ackord. Självfallet kan planen också innefatta ett konstaterande av att 
förutsättningar för rekonstruktion saknas och att verksamheten därför bör 
avvecklas. Vad som kan sägas i denna del är att en plan normalt bör innehålla 
förslag till såväl hur gäldenärsföretagets finansiella problem bör lösas som hur 
dess resultat kan förbättras. 
  Även om det inte i lag ges några föreskrifter om att en rekonstruktionsplan 
skall fastställas eller om formerna och förutsättningarna för ett fastställande, 
är det givet att, om planen skall kunna genomföras, det fordras en bred enighet 
bland borgenärerna liksom mellan dem och gäldenären om i vart fall dess 
huvudsakliga element. Det bör också betonas att i den del som en rekonstruktion 
medför egentliga ingrepp i borgenärernas rätt genom att deras fordringar sätts 
ned, måste det ske antingen genom avtal eller genom offentligt ackord. Ett 
offentligt ackord inom ramen för en företagsrekonstruktion föreslås liksom 
hittills vara omgärdat av regler om minsta dividend och av röstregler (se 
avsnitt 7.5). Borgenärernas godkännande av rekonstruktionens övriga element sker 
också indirekt genom att de, mot bakgrund av planens förslag till åtgärder, 
förklarar sig villiga att avtala om nedsättning av sina fordringar eller godtar 
ett förslag till offentligt ackord. 
  Det är regeringens uppfattning att det bör vara rekonstruktören som har till 
uppgift att upprätta rekonstruktionsplanen. Ett av de viktigaste syftena med att 
förordna en rekonstruktör är ju att temporärt tillföra gäldenärsföretaget en 
särskild kompetens. Rekonstruktörens kunskaper skall utnyttjas för att avgöra om 
och hur företaget kan bli lönsamt. Det är då också naturligt att rekonstruktören 
sammanfattar sina rön och synpunkter i en handlingsplan för företaget.  
7.5   Ackord under företagsrekonstruktion 
 
-------------------------------------------------------------------- 
|  Regeringens förslag: Inom  ramen för en företagsrekonstruktion  | 
|  skall  ett  offentligt  ackord   kunna   komma   till   stånd.  | 
|  Ackordslagen upphävs som självständig lag. Kravet i den gällande| 
|  ackordslagen på att gäldenären vid ett offentligt ackord skall  | 
|  erbjuda  borgenärerna  betalning med åtminstone 25 procent  av  | 
|  deras  fordringsbelopp  behålls.   Undantag   skall   dock   i  | 
|  fortsättningen kunna göras när det finns särskilda skäl. Däremot| 
|  slopas - jämfört med ackordslagen - ordningen med obligatorisk  | 
|  edgång  vid  offentligt  ackord  liksom det särskilda edgångs-  | 
|  sammanträdet.                                                   | 
-------------------------------------------------------------------- 
 
  Utredningens förslag överensstämmer i det väsentliga med regeringens. 
  Remissinstanserna: Sveriges Advokatsamfund anser att om en lägre 
utdelningsprocent än 25 procent skall fastställas bör det kräva en större 
borgenärsmajoritet än tre fjärdedelar samt att det borde övervägas att godta en 
längre betalningstid än ett år för den föreskrivna minsta utdelningen. Sveriges 
Ackordscentraler anför att om skatteförmånsrätten avskaffas, och staten således 
får ställning av oprioriterad borgenär, det kunde övervägas att föreskriva ett 
undantag från kravet på likabehandling av likaberättigade borgenärer till förmån 
för staten som skatteborgenär. - Skattemyndigheten i Stockholms län m.fl. pekar 
på de problem som är förbundna med att samtliga statens skatte- och 
avgiftsfordringar inte alltid är kända eller i vart fall inte bestämda vid 
tidpunkten för ett offentligt ackord. - Riksskatteverket anser att reglerna om 
offentligt ackord i den föreslagna lagens 3 kap. systematiskt borde samordnas 
bättre med lagens bestämmelser i övrigt. 
  Skälen för regeringens förslag: Som  redan  har  nämnts  innebär den 
föreslagna lagen om företagsrekonstruktion att förfarandet för att nå ett 
offentligt ackord inlemmas som en integrerad del i företagsrekonstruktionen. 
Härav följer också som nämnts att rekonstruktören ersätter ackordslagen gode 
man. Det kan framhållas att en företagsrekonstruktion kan - men alls inte 
behöver - avslutas med offentligt ackord. En ackordsuppgörelse kan  komma till 
stånd under hand om samtliga intressenter är ense om det. Det är givet att det 
också är ett underhandsackord som i första hand bör eftersträvas, i de fall en 
företagsrekonstruktion över huvud taget behöver innefatta en ackordsuppgörelse. 
Reglerna om offentligt ackord har emellertid indirekt betydelse för möjlig- 
heterna till underhandsackord. En minoritet bland borgenärerna torde nämligen 
ofta finna det meningslöst att sätta sig emot ett föreslag till underhandsackord 
om det erbjuds på sådana villkor att det kan förutsättas bli antaget och 
fastställt genom offentligt ackord. 
  Lagrådet har under rubriken Allmänna synpunkter i sitt yttrande den 24 oktober 
1994 (se bil. 5) noterat att innebörden av förslaget är att en förutsättning för 
att frågan om offentligt ackord skall kunna aktualiseras är att näringsidkaren 
behöver rekonstruera sin rörelse: annars kan det ju inte meddelas beslut om 
företagsrekonstruktion. Lagrådet ifrågasätter om man inte får räkna med att det 
finns näringsidkare, vilka kan ha behov av ett ackordsförfarande utan att 
samtidigt behöva rekonstruera den verksamhet som bedrivs. Lagrådet anser sig 
inte kunna bedöma i vad mån det medför olägenheter att ackordsförfarandet inte 
är tillgängligt för sådana näringsidkare. 
  Lagrådets påpekande är riktigt. Med den föreslagna utformningen är förfarandet 
för offentligt ackord enbart tillgängligt för en gäldenär som uppfyller de 
grundläggande kraven för företagsrekonstruktion. Det är en konsekvens av att 
förfarandet för offentligt ackord föreslås utgöra en integrerad del av 
företagsrekonstruktionen. Förfarandet för offentligt ackord kan på så vis sägas 
vara ett  förfarande i förfarandet , vilket bl.a. tydliggörs genom att en 
begäran om ackordsförhandling skall göras i ett pågående ärende om 
företagsrekonstruktion eller eventuellt i samband med ansökan om 
företagsrekonstruktion. Enligt vad som nu föreslås är det alltså inte möjligt 
att fristående ansöka om ackordsförhandling. Enligt regeringens mening är det 
bl.a. ur systematisk synvinkel en stor fördel att införliva ackordsförfarandet i 
den nya lagen om företagsrekonstruktion. Lagrådets påpekande om att det finns 
risk för att vissa gäldenärer - som saknar rekonstruktionsbehov men har behov av 
att kunna nå ett offentligt ackord - inte kan komma i åtnjutande av reglerna om 
offentligt ackord torde enligt regeringens mening i praktiken endast gälla ett 
fåtal gäldenärer. Finns det ett ackordsbehov torde det regelmässigt också finnas 
ett rekonstruktionsbehov. I vart fall torde det gälla om avsikten är att 
företaget skall leva vidare. Är det fråga om att företaget skall avvecklas utgör 
 
i så fall konkursinstitutet ett fullgott alternativ. Lagrådets synpunkter i 
detta hänseende föranleder alltså inte regeringen att vidta några justeringar av 
förslaget. Det finns däremot anledning att noga följa utveckligen efter det att 
lagen har trätt i kraft och om anledning ges återkomma till denna fråga. 
  Ett offentligt ackord innebär att en borgenärsmajoritet kan träffa ett avtal 
med gäldenären om en ekonomisk uppgörelse som binder även minoriteten. Den 
klassiska formen för en sådan uppgörelse innebär att borgenärernas fordringar 
sätts ned med en angiven procentsats. När det gäller kravet på minsta dividend - 
dvs. minsta procentuell utdelning - vid ackord hör den frågan naturligt samman 
med bestämmelserna om vilken majoritet bland borgenärerna som krävs för att ett 
ackordsförslag skall anses antaget. Generellt bör betänkligheterna mot att 
tillåta en låg dividend minska ju större majoritet som krävs. Den minsta 
dividenden sänktes från 50 till 25 procent i samband med införandet av 1970 års 
ackordslag (se SOU 1968:41 och prop. 1970:136). En än lägre dividend tilläts 
också om samtliga borgenärer godkände det eller om synnerliga skäl förelåg. 
Samtidigt bestämdes att ett ackordsförslag som gav minst 50 procent av 
fordringsbeloppen skulle anses antaget av borgenärerna om tre femtedelar av de 
röstande godtagit förslaget och deras fordringar uppgick till tre femtedelar av 
de röstberättigande fordringarnas sammanlagda belopp. För lägre ackordsprocent 
bestämdes motsvarande andel av de röstande och av de sammanlagda fordringarnas 
belopp till tre fjärdedelar. 
  Utredningen har redovisat att de ackord som i dag följer på betalningsin- 
ställelse brukar innefatta en minsta dividend om 25 - 50 procent och att lägre 
utdelning inte synes förekomma. 
  Vad som närmast skulle kunna sättas i fråga är om den lägsta godtagbara 
dividenden borde sänkas för att öka möjligheterna till rekonstruktion. Det vore 
emellertid, som utredningen också framhåller, knappast rimligt att öppna ett 
rekonstruktionsförfarande för gäldenärsföretag, vilka inte räknar med att kunna 
erbjuda ens 25 procent av fordringsbeloppet till borgenärerna. 
Företagsrekonstruktion är ju tänkt för företag som visserligen har 
betalningssvårigheter men som också besitter en lönsamhetspotential. Ett företag 
som redan har ådragit sig en sådan överskuldsättning att det saknar möjlighet 
att betala en fjärdedel av fordringarna måste normalt anses sakna en sådan 
potential. Genom att det generella kravet på en minsta dividend om 25 procent 
behålls ges domstolen också en ytterligare grund för bedömningen av om en 
ansökan om företagsrekonstruktion bör bifallas. I ansökan skall ju gäldenären 
(jfr avsnitt 5.4) lämna uppgift bl.a. om utsikten till en uppgörelse med 
borgenärerna och ansökan får inte bifallas om det saknas skälig anledning anta 
att syftet med företagsrekonstruktionen kan uppnås. 
  Liksom utredningen anser regeringen att en undantagsregel för speciella 
förhållanden har fog för sig. I ackordslagen anges, som redan nämnts, att lägre 
dividend än 25 procent kan godtas bl.a. om det finns synnerliga skäl. Med 
synnerliga skäl avsågs i förarbetena till ackordslagen (SOU 1968:41 s. 95) t.ex. 
att gäldenären till följd av sjukdom eller av annan orsak kommit på obestånd 
utan eget vållande. Likaså avsågs möjligheten att mot en enskild borgenärs vilja 
genomdriva ett ackord för ett dödsbo som inte räckte till utdelning upp till 
föreskrivna 25 procent. Som utredningen anfört syftar de anförda exemplen 
närmast på enskilda näringsidkare och ger knappast någon vägledning för 
tillämpningen av en lagstiftning som är avsedd också - och kanske främst - för 
större företag. Det bör, som utredningen har föreslagit, vara möjligt att i 
särskilda fall inte tvingas låta valet mellan ackord och konkurs avgöras av en 
tvingande regel om 25 procents minsta utdelning. Regeringen delar därför 
utredningens bedömning att i den nuvarande undantagsregeln bör uttrycket 
 synnerliga skäl  ersättas med  särskilda skäl  för att på så sätt vidga 
möjligheterna att frångå kravet på en minsta utdelning om 25 procent. 
  Ett offentligt ackord omfattar för närvarande endast de oprioriterade 
borgenärerna samt förmånsberättigade borgenärer till den del deras fordringar är 
oprioriterade. Det har inte anförts några skäl för att ändra den ordningen. En 
förändring i borgenärskretsen vid offentligt ackord skulle emellertid följa om 
statens förmånsrätt för fordran på skatter och avgifter avskaffades. Staten 
skulle därigenom bli oprioriterad borgenär och således också omfattas av ett 
ackord. Som utredningen framhåller borde en sådan ordning främja en aktiv insats 
från statens sida i företagsrekonstruktioner vilket i och för sig borde ge 
bättre förutsättningar för att rekonstruktionen skall kunna ha framgång. Som 
redogörs för i det följande (avsnitt 8.3) läggs emellertid inte i detta 
sammanhang fram något förslag om att avskaffa statens förmånsrätt. 
  De lagförslag som regeringen nu lämnar bör inte påverka statens roll som 
skatteborgenär vid ackord. I någon mån kan dock antalet offentliga ackord tänkas 
komma att öka till följd av att det inte längre förutsätts att gäldenären har 
konstaterats vara på obestånd. Inte heller sker (se avsnitt 7.2) någon ändring i 
fråga om vilken myndighet som har att företräda staten i ackordsförhandlingar. 
Skattemyndigheten bör alltså,  liksom för närvarande, ha att bedöma om ett 
förslag till ackord kan anses fördelaktigt för det allmänna (3 § första stycket 
lagen 1993:892 om ackord rörande statliga fordringar m.m.). Det framstår som 
oundvikligt att skattemyndigheten därvid, som ett led i sin bedömning, beaktar 
vad utfallet för statens del skulle bli vid ett exekutivt förfarande. Som 
tidigare har framhållits är det av största vikt att skattemyndigheten i dessa 
sammanhang arbetar i nära kontakt med den myndighet som i övrigt företräder 
staten vid en företagsrekonstruktion, dvs. kronofogdemyndigheten. 
  En förändring bör emellertid ske såvitt gäller den borgenärskrets som deltar i 
ackord. Som utredningen framhållit synes i det praktiska rättslivet dagen för 
betalningsinställelse ha haft större betydelse för frågan om vilka fordringar 
som omfattas av ackord än ackordslagens föreskrift om att dagen för 
ackordsbeslutet är avgörande för vilka borgenärer som deltar i, och är bunda av, 
ackordet. Det finns därför skäl att nu anpassa lagstiftningen till den praxis 
som faktiskt kommit att utbildas och låta dagen för ansökan om 
företagsrekonstruktion vara avgörande för vilka fordringar som omfattas av ett 
följande ackord. 
  Utredningen föreslår slutligen att gäldenärens edgång vid offentligt ackord 
skall göras fakultativ och att, om edgång skall ske, den får äga rum vid det 
sammanträde med borgenärerna då dessa skall rösta om ackordsförslaget. Vad 
gäller frågan om gäldenären obligatoriskt skall tvingas avlägga ed för att 
bekräfta sina tillgångar och skulder anför utredningen att det föreslagna 
rekonstruktionsförfarandet ger flera garantier mot missbruk från gäldenärens 
sida. Ansökan skall granskas av rätten, gäldenärens ekonomiska situation kommer 
att nagelfaras av borgenärerna vid det sammanträde som följer inom tre veckor 
efter beslutet om företagsrekonstruktion och rekonstruktören har särskilt till 
uppgift att utreda gäldenärens ekonomiska förhållanden. Mot den bakgrunden finns 
det, anser utredningen, inte skäl att föreskriva obligatorisk edgång och 
följaktligen finns det inte heller anledning att behålla det särskilda 
edgångssammanträdet. Regeringen delar utredningens bedömning. 
  Riksskatteverket anför, som har nämnts inledningsvis, synpunkter på den 
systematiska samordningen mellan reglerna om offentligt ackord och övriga regler 
i utredningens förslag till lag om företagsrekonstruktion. Bristen på en sådan 
samordning skapar, enligt verkets mening, onaturliga hinder för ett smidigt och 
enhetligt förfarande. Som exempel på en bristande samordning anför verket kravet 
på att gäldenären vid offentligt ackord måste lägga fram ett formligt ackords- 
förslag när han tidigare upprättat en rekonstruktionsplan, att en bouppteckning 
måste ges in när en likartad sammanställning upprättats tidigare under 
rekonstruktionsfasen samt att en ny avgift måste betalas. Vidare anser verket 
att borgenärssammanträdena borde kunna samordnas. 
  Även Lagrådet har lämnat synpunkter av mer systematisk art på det föreslagna 
ackordskapitlet i lagen om företagsrekonstruktion. Lagrådet anför: 
 Ackordslagens bestämmelser om offentligt ackord har som nämnts i sak 
oförändrade överförts till den nya lagen. Ackordslagen har varit i tillämpning i 
över 20 år. Under denna tid torde ha vunnits en hel del erfarenheter av 
lagstiftningen, vilket borde beaktas i den nya lagen; under hand har Lagrådets 
uppmärksamhet fästs på frågan om beräknande av ränta på fordringar. Så har dock 
inte skett. Lagrådet anser det önskvärt att 3 kap. vid lämpligt tillfälle blir 
föremål för en översyn mot bakgrund av erfarenheterna av tillämpningen av 
ackordslagens motsvarande regler. 
  Enligt regeringens mening kunde en sådan mera långt gående samordning som 
Lagrådet och Riksskatteverket förordar i och för sig i vissa delar vara tänkbar. 
Det förtjänar emellertid framhållas att ett offentligt ackord skiljer sig från 
övriga skeden i en företagsrekonstruktion därigenom att ackordet binder samtliga 
deltagande borgenärer, även dem som inte biträtt förslaget till uppgörelse. Det 
element av tvång gentemot vissa borgenärer som således är, eller kan vara, 
förbundet med fastställande av offentligt ackord gör det nödvändigt med mera 
preciserade regler för den delen av förfarandet än som krävs när en uppgörelse 
bygger på samtliga intressenters bifall. Det kan därför, såvitt nu kan bedömas, 
knappast undvaras att det för offentligt ackord, även inom ramen för en 
företagsrekonstruktion, ges särskilda regler om ansökan, en formlig 
bouppteckning där  tillgångarna tas upp till noggrant uppskattade värden , ett 
formligt ackordsförslag som borgenärerna har att anta eller förkasta, 
kungörelse, m.m. En viktig faktor i denna bedömning är det enligt vad som 
redovisats i det föregående inte ställs upp några krav på vad en 
rekonstruktionsplan skall innehålla. Dessutom föreslår vi bl.a. att det i lagen 
uttryckligen skall anges att sådana handlingar och uppgifter som skall bifogas 
en begäran om förhandling om offentligt ackord inte behöver ges in om de 
tidigare under företagsrekonstruktionen har tillställts rätten och borgenärerna. 
  Det är emellertid regeringens uppfattning att den systematiska samordning som 
kan och bör ske i det väsentliga kommit till stånd genom utredningens förslag. 
En viss ytterligare systematisk bearbetning har också skett vid den fortsatta 
beredningen, bl.a. i samband med lagrådsgranskningen av förslagen.  
7.6   Avslutande av företagsrekonstruktion 
 
-------------------------------------------------------------------- 
|  Regeringens förslag: En företagsrekonstruktion  skall upphöra när| 
|  syftet med den har uppnåtts eller så snart det står klart att en| 
|  rekonstruktion  inte kan åstadkommas. Vidare skall en pågående  | 
|  företagsrekonstruktion  kunna  avbrytas  om gäldenären handlar  | 
|  illojalt. - En företagsrekonstruktion skall  normalt  avslutas  | 
|  inom  tre  månader.  Den  tiden  kan  emellertid, om det finns  | 
|  särskilda skäl för det, förlängas med tre månader i taget. Den  | 
|  sammanlagda tiden får dock aldrig överstiga  ett  år  om  inte  | 
|  förhandling  om offentligt ackord har inletts. Domstolen skall  | 
|  vara restriktiv med att bevilja förlängning.                    | 
-------------------------------------------------------------------- 
 
  Utredningens förslag överensstämmer med regeringens. 
  Remissinstanserna tillstyrker i huvudsak förslagen i denna del eller lämnar 
dem utan erinran. Luleå tingsrätt anser emellertid att ett rekonstruk- 
tionsförfarande längst bör kunna pågå under sex månader. Sveriges 
Industriförbund, Svenska Arbetsgivareföreningen och Grossistförbundet Svensk 
Handel anför att det är viktigt med en restriktiv hållning när det gäller att 
besluta om förlängning av förfarandet. De båda först nämnda remissinstanserna 
anser också att tingsrätten vid prövning av frågan om förlängning bör förstärkas 
med ekonomisk expertis. 
  Skälen för regeringens förslag: Utredningen anför (bet. s. 376) att dess 
undersökning av hur ackordsinstitutet fungerar visar att den nu gällande 
tvåmånadersfristen (8 § ackordslagen) inte sällan är för kort och att inte 
heller en frist om tre månader alltid skulle vara tillräcklig för att slutföra 
rekonstruktionsförfarandet Utredningen föreslår därför att som huvudregel bör en 
tidsfrist om tre månader gälla men att den tiden kan, om särskilda skäl 
föreligger, förlängas med tre månader i taget. Förfarandet skall emellertid inte 
få pågå under längre tid än sammanlagt ett år, såvida inte förhandling om 
offentligt ackord har inletts. 
  När det gäller frågan om vilka tidsfrister som bör gälla för en 
företagsrekonstruktion måste en avvägning ske mellan å ena sidan främst 
borgenärernas intresse av ett snabbt avslut och att därmed inskränkningarna i 
deras rätt upphör och, å den andra, intresset av att tidsgränserna inte sätts 
snävare än att det finns realistiska möjligheter att genomföra en 
rekonstruktion. Det finns då anledning att, som också utredningen har gjort, 
göra skillnad mellan rekonstruktion utan offentligt ackord och rekonstruktion 
som innefattar sådant ackord. Det är givet att i det sist nämnda fallet måste 
det, med hänsyn till de särskilda formföreskrifter som gäller, vara möjligt att 
låta förfarandet pågå under längre tid än annars. 
  Regeringen finner för sin del, liksom flertalet remissinstanser, att de av 
utredningen föreslagna tidsgränserna förefaller väl avvägda. Det kan också 
nämnas att en lagändring som trädde i kraft den 1 januari 1993 gjorde det 
möjligt att förlänga tvåmånadersfristen i 8 § ackordslagen. Det finns dock skäl 
att framhålla att en restriktiv hållning är befogad när det gäller att besluta 
om förlängning av den ursprungliga tremånadersfristen. Än större restriktivitet 
bör iakttas när fråga är om ytterligare förlängningar. Så länge en 
företagsrekonstruktion inte förutses innefatta en ackordsförhandling bör den 
endast undantagsvis behöva pågå under längre tid än tre månader och bara i 
sällsynta fall - t.ex. när det är fråga om ett mycket stort företag - längre än 
sex månader. För att en förlängning av de inledande tre månaderna skall medges 
bör det kunna visas att en plan för företagets rekonstruktion finns men att 
vissa närmare angivna ytterligare åtgärder erfordras för att den planen skall 
kunna genomföras. Sådana ytterligare åtgärder kan givetvis avse såväl 
rekonstruktionen i sak - t.ex. pågående men ännu ej slutförda förhandlingar med 
leverantörer, anställda eller licenshavare - som dess finansiering - t.ex. att 
en uppgörelse under hand med borgenärerna uppges vara inom räckhåll. Därvid bör 
allmänt hållna påståenden om ytterligare åtgärder inte vara tillräckliga för att 
 
en förlängning skall beviljas. Det bör i stället krävas att det preciseras vilka 
åtgärder som återstår liksom att det redovisas om och när dessa åtgärder 
beräknas kunna genomföras. 
  Beslut om företagsrekonstruktion fattas av rätten. Det bör därför också krävas 
beslut av domstol för att den skall upphöra eller för att de föreskrivna 
tidsfristerna skall förlängas. Det bör gälla även om ackordsförhandling har 
inletts. Vårt förslag till lag om företagsrekonstruktion bygger på att 
offentligt ackord är, eller snarare kan vara, ett element i en 
företagsrekonstruktion som också i normalfallet avser företagets verksamhet i 
sak. De med en företagsrekonstruktion förbunda rättsverkningarna upphör därför 
först i och med rättens beslut om att en företagsrekonstruktion upphör. Om den 
inledande tremånadersfristen, eller en förlängningsfrist, löpt ut utan att någon 
begäran om förlängning gjorts har således domstolen att omedelbart besluta om 
företagsrekonstruktionens upphörande. 
  Som Lagrådet har påpekat (se bil. 5 vid 4 kap. 11 §) bör ett beslut om att 
företagsrekonstruktionen skall upphöra normalt tillämpas omedelbart. En regel av 
sådan innebörd innehöll också utredningens lagförslag (2 kap. 24 §). Med hänsyn 
till de förhållandevis ingripande rättsverkningar som är förbundna med en 
företagsrekonstruktion vore det även enligt regeringens mening orimligt att 
behöva avvakta laga kraft för att dessa rättsverkningar skall upphöra. I 
undantagsfall bör dock rätten kunna besluta om att ett beslut om att företags- 
rekonstruktionen skall upphöra inte skall tillämpas omedelbart. 
  Utredningen har föreslagit att, innan beslut om förlängning meddelas, 
rekonstruktören, borgenärskommittén samt de borgenärer som närvarat vid det 
inledande borgenärssammanträdet skall ges tillfälle att yttra sig. Härigenom bör 
det bli möjligt för tingsrätten att få ett brett underlag för sitt 
ställningstagande. Av särskild betydelse för ett beslut om förlängning är 
givetvis vad rekonstruktören anför om möjligheten till en framgångsrik 
rekonstruktion och om vilka ytterligare åtgärder som återstår för att en sådan 
skall kunna genomföras. Men av stor betydelse är också borgenärernas uppfattning 
om möjligheten till framgång, eftersom en lyckad rekonstruktion förutsätter 
borgenärernas stöd eller i vart fall deras acceptans. Om åtminstone de 
viktigaste borgenärerna reser invändningar i fråga om rekonstruktionens 
möjligheter att inom rimlig tid bli framgångsrik, måste det normalt saknas 
förutsättningar att bifalla en begäran om förlängning. Mot bl.a. den bakgrunden 
anser regeringen att det inte finns skäl att föreskriva att, såsom har 
förespråkats av några remissinstanser, tingsrätten skall ha en särskild 
sammansättning vid beslut om förlängning av företagsrekonstruktionen. Mot att 
införa en regel om särskild sammansättning i dessa fall talar också de allmänna 
strävandena mot enhetlighet och renodling inom domstolssfären. 
  Ett beslut om att låta en företagsrekonstruktion upphöra kan givetvis i flera 
situationer bli aktuellt även under det att en tidsfrist löper. Först och främst 
gäller det naturligtvis den situationen att syftet med företagsrekonstruktionen 
har uppnåtts. Likaså kan det innan tremånadersfristen gått ut stå klart att 
näringsidkarens verksamhet inte låter sig rekonstrueras och att ett fortsatt 
förfarande därför är utsiktslöst. I en sådan situation skall tingsrätten på 
begäran av rekonstruktören eller en borgenär meddela beslut om att 
företagsrekonstruktionen upphör. Regeringen har också under tidigare avsnitt 
(t.ex. 6.2) fäst vikt vid att rekonstruktören eller en borgenär kan begära att 
företagsrekonstruktionen skall upphöra, om gäldenären visar sig inte vilja 
medverka till förfarandet på det sätt som är avsett, t.ex. genom att underlåta 
att inhämta rekonstruktörens samtycke i de fall så är föreskrivet eller genom 
att annars handla illojalt. Eftersom en framgångsrik företagsrekonstruktion 
förutsätter gäldenärens aktiva medverkan bör företagsrekonstruktionen också 
upphöra om gäldenären begär det. Om ackordsförhandling har inletts bör 
emellertid, som nu gäller enligt ackordslagen, gäldenären vara förhindrad att 
utan rättens medgivande återta sitt ackordserbjudande. 
  Om gäldenären själv begär sig i konkurs, bör en sådan ansökan, i enlighet med 
vad som tidigare sagts (avsnitt 6.1), bifallas. En grundläggande förutsättning 
för att en rekonstruktion skall kunna lyckas är givetvis att gäldenären själv 
önskar att den skall komma till stånd och tror att den är möjlig. Om således en 
gäldenärens egen konkursansökan bifalls, inträder en helt ny rättslig situation 
som styrs av reglerna i konkurslagen. Det är då rimligt att 
företagsrekonstruktionen därigenom upphör. 
  En särskild fråga är om det bör vara möjligt för domstolen att självmant, dvs. 
utan ansökan av gäldenär, rekonstruktör eller borgenär, besluta om att 
företagsrekonstruktionen skall upphöra. Som utredningen har funnit är det 
möjligt att tänka sig situationer då ett initiativ från någon berörd part inte 
bör eller kan avvaktas, t.ex. om gäldenären åtalas för brott mot borgenärer och 
dessutom begärs häktad. Det bör således vara möjligt för rätten att undantagsvis 
självmant besluta att företagsrekonstruktionen skall upphöra.  
8     Förmånsrättsordningen 
 
8.1   Allmänna utgångspunkter 
 
Ordningen för fordringars förmånsrätt i konkurs kan få betydelse på flera olika 
sätt i en företagsrekonstruktion. Helst bör förmånsrättsordningen dels medverka 
till att en rekonstruktion kommer till stånd i de fall då företaget är 
livskraftigt, dels också medverka till att rekonstruktionsarbetet kan bedrivas 
på ett effektivt sätt. 
  Det är emellertid inte bara de önskemål som hänger samman med 
företagsrekonstruktion som skall beaktas vid utformningen av förmåns- 
rättsordningen. Den avgör hur värdefull en säkerhet är vid kreditgivning och 
spelar därigenom en avgörande roll för vilka säkerheter som används och för 
vilka möjligheter ett företag har att få kredit. Vidare har förmånsrättsord- 
ningen betydelse för hur förlusterna vid en konkurs fördelas mellan olika 
borgenärskategorier. Därmed har den också betydelse för vissa borgenärers ekono- 
miska situation och är av intresse för statens finanser. Den påverkar vidare 
borgenärernas benägenhet att söka gäldenären i konkurs och gäldenärens agerande 
i samband med insolvens. 
  När en förändring i förmånsrättsordningen övervägs bör alla väsentliga 
effekter av förändringen beaktas. Sålunda bör konsekvenser för möjligheterna att 
genomföra en lyckosam rekonstruktion vägas mot eventuella följder när det gäller 
förutsättningarna för kreditgivning, de olika borgenärskategoriernas ekonomiska 
situation osv.  
8.2   Ordningen mellan lönefordringar och fordringar med säkerhet i 
företagshypotek 
 
-------------------------------------------------------------------- 
|  Regeringens bedömning: Förhållandet i förmånsrättsordningen mellan| 
|  lönefordringar och fordringar med säkerhet i företagshypotek bör| 
|  för närvarande inte ändras.                                     | 
-------------------------------------------------------------------- 
 
  Utredningens förslag: Vissa lönefordringar, avseende s.k. produktiv lön, ges 
förmånsrätt framför fordringar med säkerhet i företagshypotek (se bet. s. 
323 f.). 
  Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna tillstyrker utredningens 
förslag eller lämnar det utan invändningar. Flera är dock negativa, däribland 
Finansinspektionen, Juridiska fakulteten vid Uppsala universitet, Sveriges 
Advokatsamfund, Svenska Bankföreningen, Sveriges Industriförbund, Svenska 
Arbetsgivareföreningen och Företagarnas Riksorganisation. 
  Skälen för regeringens förslag: Enligt 5 § första stycket 2 förmånsrättslagen 
(1970:979) har fordringar med säkerhet i företagshypotek förmånsrätt i lös 
egendom som hör till näringsverksamhet. Vilken egendom som närmare bestämt 
omfattas av företagshypotek framgår av 2 kap. 1-4 §§ lagen (1984:649) om 
företagshypotek. 
  Förmånsrätten för lönefordringar o.d. finns beskriven i 12 § förmåns- 
rättslagen. Genom att staten i betydande utsträckning förskotterar löne- 
betalningar i konkurs enligt lönegarantilagen (1992:497), har reglerna om 
löneförmånsrätt framför allt betydelse för hur mycket staten genom sin 
regressrätt återfår av vad som förskotterats. Enligt nyligen beslutade lag- 
ändringar (prop. 1993/94:208, bet. 1993/94:LU34, rskr. 1993/94:394, SFS 
1994:636-639) gäller nya regler om löneförmånsrätt och lönegaranti sedan den 1 
juli 1994. Ändringarna innebär i huvudsak att förmånsrätten för lönefordringar 
och därmed omfattningen av lönegarantin inskränks. Förmånsrätten omfattar löner 
för en kortare tid än som tidigare gällt (se närmare nedan i avsnitt 8.4). En 
vissa justering har sedan företagits (se prop. s. 1994/95:180, bet. 
1994/95:LU30, rskr. 1994/95:380). 
  Enligt av riksdagen godkända uttalanden av Lagutskottet bör 1994 års reform av 
lönegarantireglerna ses som ett provisorium i avvaktan på förnyade överväganden 
i samband med beredningen av förevarande ärende om företagsrekonstruktion (bet. 
1993/94:LU34 s. 11). Regeringen tar upp frågan i avsnitt 8.7.2 och 8.7.3 nedan. 
  Av 15 § förmånsrättslagen framgår att fordringar med säkerhet i 
företagshypotek har förmånsrätt framför lönefordringar i den egendom som 
omfattas av företagshypoteket. Det gäller sedan år 1976. Dessförinnan var 
lönefordringar högre prioriterade än fordringar med säkerhet i företagshypotek. 
Ändringen i prioritetsordningen berodde dels på att löneförmånsrätten genom 
framväxten av lönegarantisystemet hade minskat i betydelse som skydd för de 
anställda, dels på  att värdet av företagsinteckning som säkerhet ansågs för 
dåligt för att bidra effektivt till företagens kreditförsörjning. I och med 
tillkomsten av 1974 års lag om anställningsskydd (LAS) utvidgades löneför- 
månsrätten ytterligare genom att uppsägningstiderna i anställningsförhållanden 
förlängdes. Om inte ändringen i prioritetsordningen hade genomförts, skulle 
värdet av företagsinteckning som kreditsäkerhet ha minskats ytterligare. 
  Den gällande ordningen innebär att företagshypoteksborgenärerna - i praktiken 
nästan alltid banker - har ett relativt gott skydd för sina fordringar vid 
konkurs. I en undersökning som utredningen gjorde visade det sig att före- 
tagshypoteksborgenärerna vid en jämförelse med andra borgenärskategorier fick 
den klart högsta utdelningen på sina fordringar, i genomsnitt ca 46 % av de 
totala fordringsbeloppen (se bet. s. 325). Det har gjorts gällande att detta 
goda skydd medför att banker dels i många fall lämnar kredit utan att 
tillräckligt pröva kredittagarens möjligheter att betala enligt kreditavtalet, 
dels inte visar tillräckligt intresse för att gäldenärsföretag som får 
ekonomiska problem effektivt tar sig an sin situation. 
  Det är viktigt att en företagsrekonstruktion kommer igång innan företagets 
problem har blivit alltför stora. Detta kan åstadkommas, menar utredningen, om 
viktiga borgenärsgrupper stimuleras att noggrant övervaka företagets ekonomiska 
situation. Ett sätt att uppnå detta är enligt utredningen att försämra 
förmånsrätten i konkurs för banker och andra borgenärer som har säkerhet i 
företagshypotek. Utredningen föreslår därför att sådana fordringar flyttas ner i 
förmånsrättsordningen och får betalt efter vissa lönefordringar, nämligen sådana 
fordringar som avser s.k. produktiv lön. Härmed avses enligt utredningens 
förslag dels lön för tiden fram till konkurs, dels lön under högst två månader 
medan rörelsen drivs vidare under konkursen. Detta kan enligt utredningen anses 
genomsnittligt motsvara arbete som faktiskt är produktivt i företaget. 
  Förslag om att lönefordringar skall flyttas upp före företagshypotek i 
förmånsrättsordningen har väckts tidigare i olika sammanhang. I riksdagen skedde 
det bl.a. i samband med att lagen om företagshypotek infördes (se prop. 
1983/84:128 och bet. LU 1983/84:36). Riksdagen erinrade då om de uttalanden som 
inför 1976 års lagändring hade gjorts angående det angelägna i att trygga 
företagens kreditmöjligheter och menade att en ändring skulle allvarligt 
försämra företagshypotekets kreditvärde. Därmed skulle det också komma i 
konflikt med de syften som låg bakom propositionen om en ny lag om före- 
tagshypotek. Vidare uttalades att en förändring i förmånsrättsordningen skulle 
medföra mycket besvärliga övergångsproblem. 
  Ett förslag om att låta  produktiva löner  gå före företagshypotek väcktes av 
Lönegarantiutredningen i betänkandet Lönegarantin och förmånsrättsordningen (SOU 
1988:27). Flera sakkunniga och experter motsatte sig dock förslaget. Betänkandet 
remitterades inte utan överlämnades till Insolvensutredningen för förnyade 
överväganden. 
  Enligt regeringens mening finns det skäl som talar för att förmånsrätts- 
ordningen ändras, men det finns samtidigt viktiga invändningar mot utredningens 
förslag. Som framhålls av en av utredningens sakkunniga och som understryks av 
ett par remissinstanser kan det med fog ifrågasättas om den föreslagna 
förändringen verkligen medför att bankernas engagemang i rekonstruktionsförsök 
ökar i någon betydande utsträckning. I många fall torde bankerna ha små 
möjligheter i praktiken att agera för att påskynda en önskvärd rekonstruktion. 
En intensivare bevakning av företagskrediterna förutsätter också resursinsatser 
som är kostnadskrävande för bankerna. Sådana kostnader övervältras i praktiken 
på hela eller delar av låntagarkollektivet. Det är inte säkert att bankerna 
skulle betrakta en sådan bevakning som lönsam vid en samlad bedömning. I många 
fall torde bankerna välja att i stället kräva kompletterande säkerheter i syfte 
att bibehålla den tidigare säkerhetsnivån. Bland andra Svenska Bankföreningen 
anför att detta skulle bli effekten. Utredningen har inte presenterat någon 
analys av dessa frågor. 
  Det råder också delade meningar i frågan om bankerna borde bevaka sina 
utestående krediter mer aktivt än som sker i dag. Många remissinstanser menar 
att bankerna är för passiva, medan andra anför att det är svårt att i dagsläget 
hävda att bankerna inte tillräckligt aktivt bevakar och följer upp sina 
beviljade krediter. 
  Mot den grundläggande tanken bakom utredningsförslaget kan också invändas att 
bankerna enligt 2 kap. 13 § första stycket bankrörelselagen (1987:617) är 
skyldiga att kräva  betryggande säkerhet  vid kreditgivning. En bank får avstå 
från sådan säkerhet endast om den kan anses obehövlig eller om det annars finns 
särskilda skäl. Om bankerna skall kunna efterleva dessa regler måste de, vid en 
försämring av företagshypoteket, i många fall begära kompletterande säkerhet av 
annat slag. Behåller de samma eller i stort sett samma säkerhetsnivå, uppkommer 
inte över huvud taget den effekt som utredningen eftersträvar.- 
  Utredningens förslag kan också få negativa effekter. Nyupplåningen kan komma 
att försvåras för de företag som är beroende av företagshypotek som säkerhet. 
Det sker genom att företagshypotekets värde som säkerhet försämras och genom att 
företagen i fråga därmed inte kan medges krediter i samma omfattning som 
tidigare. De som kan komma att drabbas är, som framhållits i remissbehandlingen, 
 
främst små och medelstora företag, och då inte minst tjänsteproducerande företag 
där antalet anställda är stort. 
  Om många företag får det svårare att få kredit, försämras förutsättningarna 
för nyföretagande liksom investeringsmöjligheterna i befintliga företag. Det 
påverkar samhällsekonomins tillväxt på ett ogynnsamt sätt. Det inverkar i sin 
tur negativt på sysselsättningen och möjligheterna att få balans i 
samhällsekonomin. 
  Vidare kan förslaget medföra att många företag med befintliga lån kan bli 
tvungna att ställa kompletterande säkerhet för att inte få lånen uppsagda. På 
kort sikt kan detta förorsaka oro på kreditmarknaden. En del företag kan tvingas 
lägga ner sin verksamhet. De övergångsregler som blir nödvändiga - se bet. s. 63 
- blir därtill många gånger svåra att tillämpa. 
  Som tidigare sagts fick företagshypotek förmånsrätt framför löner år 1976. 
Motivet var främst - särskilt mot bakgrund av att löneförmånsrätten vidgats 
genom tillkomsten av lagen om anställningsskydd - att det behövdes bättre 
möjligheter att få säkerhet vid kreditgivning till små och medelstora företag. 
Den förbättring som sålunda skedde av företagshypoteket som säkerhetsform 
betraktas allmänt som en framgångsrik reform. Företagshypoteket ses i dag som en 
väl fungerande säkerhet. Det måste anses diskutabelt att nu försämra denna ord- 
ning - som är gynnsam för företagsamheten i landet över huvud taget - för att 
förbättra förutsättningarna för rekonstruktion av de jämförelsevis få företag 
som blir aktuella för ett sådant förfarande. 
  Som Sveriges Advokatsamfund framhåller ersätts redan enligt gällande rätt 
sådana produktiva arbetsinsatser som de anställda gör under konkursförfarandet. 
Det sker i enlighet med principer som fastlagts i rättsfallet NJA 1982 s. 900. 
Rättsfallet avser frågan om fördelning av sådan värdestegring på 
företagsintecknad egendom som sker under vidaredrift av gäldenärsföretaget i 
konkurs. Enligt avgörandet utgörs underlaget för inteckningshavarnas förmånsrätt 
av den företagsintecknade egendomen sådan den var vid konkursutbrottet. Vid 
bestämmande av värdet på denna egendom skall beaktas vad som skett under 
konkursen. Värdet skall bestämmas med hjälp av en proportioneringsmetod där det 
avgörande är vilka kostnader som lagts ner före respektive efter konkursut- 
brottet. Därigenom kommer normalt en fördelning att ske av värdestegringen 
mellan å ena sidan borgenärer med företagshypotek och å andra sidan borgenärer 
med allmän förmånsrätt eller utan förmånsrätt. Med utredningens förslag kommer 
normalt hela värdestegringen på företagsintecknad egendom att tillfalla löne- 
borgenärerna. 
  Företagshypotekshavarna går alltså miste om värdestegringen. Men dessutom 
kommer de ofta att förlora en del av underlaget för företagshypoteket sådant det 
var vid konkursutbrottet. Drivs rörelsen vidare kommer i många fall en allt 
större del av den egendom som är underlag för företagshypotek att tillfalla 
löneborgenärerna på grund av att lönefordringar avseende sådan vidaredrift under 
konkurs enligt förslaget får företräde framför företagshypotek. I praktiken blir 
det oftast staten som får tillgodogöra sig tillgångarna på grund av 
regressrätten för lönegarantiutlägg. Som Advokatsamfundet påpekar kan den 
föreslagna ändringen därför försvåra en effektiv avveckling under konkurs. 
Konkursförvaltaren kan tvingas avstå från att driva rörelsen vidare - även om 
detta vid en samlad ekonomisk bedömning vore att föredra - för att inte försämra 
läget för borgenärer med företagshypotek. Det motverkar möjligheterna att 
rekonstruera företag under konkurs. En sådan effekt är inte önskvärd. 
  I de fall då rörelsen fortsätts under konkurs kommer företagshypotekshavarna i 
praktiken ofta att få svara för lönekostnaderna. Som Juridiska fakultets- 
styrelsen i Uppsala anför är det svårt att motivera en sådan ordning. Det gäller 
särskilt om rörelsen drivs vidare trots att det inte är ekonomiskt försvarbart. 
  Regeringens slutsats är - även med beaktande av de skäl som utredningen i 
övrigt anfört för förslaget, se bet. s. 326 f. - att förslaget i sin nuvarande 
utformning inte för närvarande bör genomföras. Förändringar i 
förmånsrättsordningen i den riktning som utredningen föreslagit bör emellertid 
studeras vidare. Det bör göras av en ny utredning.  Därvid kan t.ex. den lösning 
som valts i Finland och som innebär att borgenärer med säkerhet i före- 
tagshypotek får förmånsrätt för endast en viss kvotdel av fordringen övervägas. 
Att som några remissinstanser föreslagit redan nu genomföra en sådan förändring 
kan inte komma i fråga. En sådan reform måste föregås av noggrann analys i en 
utredning. Frågorna om förmånsrätt för löner och företagshypotekets omfattning 
bör analyseras tillsammans med andra frågor om förmånsrättsordningen som 
aktualiserats i bl.a. detta lagstiftningsärende. 
  I avsnitten 8.7.1 - 8.7.3 behandlas ytterligare några frågor som har med 
löneförmånsrätten att göra. I avsnitt 8.7.1 diskuteras om löneförmånsrätten över 
huvud taget bör vara kvar och i avsnitt 8.7.2 behandlas frågan om lönefordringar 
bör skyddas särskilt i anledning av en företagsrekonstruktion. I avsnitt 8.7.3 
tas några nyligen genomförda ändringar i löneförmånsrätten och lönegarantin upp 
till förnyad bedömning. I avsnitten 9.1 och 9.2 behandlas ett par ämnen som har 
anknytning till förmånsrätten för företagshypotek, dels frågan om kassa och 
banktillgodohavanden bör omfattas av företagshypotek och dels frågan om vad som 
bör gälla beträffande egendom som under rekonstruktion trätt i stället för före- 
tagsintecknad egendom.  
8.3   Förmånsrätten för skatte- och avgiftsfordringar 
 
-------------------------------------------------------------------- 
|  Regeringens bedömning: Förmånsrätten för skatter och  allmänna  | 
|  avgifter bör inte avskaffas.                                    | 
-------------------------------------------------------------------- 
 
  Utredningens förslag: Utredningen föreslår att förmånsrätten för skatter och 
allmänna avgifter avskaffas (se bet. s. 328 f.). 
  Remissinstanserna: En bred majoritet av remissinstanserna tillstyrker 
utredningens förslag. Avstyrker gör Riksskatteverket, de skattemyndigheter som 
yttrat sig och en kronofogdemyndighet. 
  Skälen för regeringens förslag: Fordringar avseende skatter och allmänna 
avgifter har i dag förmånsrätt enligt 11 § förmånsrättslagen. I en särskild lag 
(1971:1072) om förmånsberättigade skattefordringar m.m. anges för vilka skatte- 
och avgiftsfordringar förmånsrätten gäller. Sådana fordringar har prioritet 
efter fordringar med särskild förmånsrätt men före löne- och pensionsfordringar. 
  Skatte- och avgiftsfordringarna hade tidigare sämre prioritet än 
lönefordringar men flyttades upp i förmånsrättsordningen med verkan från den 1 
januari 1976. Motivet var att det ansågs angeläget att förstärka förmånsrätten 
för skattefordringar och att det gavs utrymme för detta genom att förmånsrätten 
för löner till följd av en samtidig höjning av minimibeloppet för den statliga 
lönegarantin kom att sakna betydelse för nästan alla löntagare (prop. 1975/76:12 
s. 30 och bet. LU 1975/76:5 s. 2). 
  Som skäl för skatteförmånsrätten har främst anförts (prop. 1970:142 s. 100 och 
prop. 1971:142 s. 28, jfr prop. 1975:6 s. 136 f.) att staten inte har samma 
möjlighet som andra fordringsägare att förhindra att osäkra fordringar 
uppkommer. Medan andra borgenärer kan skydda sig genom att undvika att ge kredit 
till den vars betalningsförmåga kan ifrågasättas, kan staten inte välja sina 
gäldenärer. Därtill kommer att det ofta förflyter lång tid från skattefor- 
dringens uppkomst till dess att förutsättningar finns för indrivning av 
fordringen. Staten kan sålunda inte skydda sig mot gäldenärens insolvens genom 
att skynda på betalningen. Även statsfinansiella synpunkter har anförts som skäl 
för skatteförmånsrätten. 
  Skatteförmånsrätten har emellertid ifrågasatts från såväl principiella som 
ekonomiska och praktiska synpunkter. Sålunda medverkar den i viss mån till den 
dåliga utdelningen i konkurs för oprioriterade fordringar. I en undersökning som 
utredningen genomfört var utdelningen till oprioriterade borgenärer 
genomsnittligt endast ca 3,6 % av fordringsbeloppen. Särskilt drabbas härvid 
gäldenärsföretagets leverantörer, ofta små och medelstora företag som är 
känsliga för förluster. Inte sällan råkar dessa företag själva i ekonomiska 
svårigheter genom gäldenärsföretagets konkurs. 
  Det är svårt att precisera vilka effekter det skulle få för oprioriterade 
borgenärer om skatteförmånsrätten avskaffades. Vid ett samtidigt avskaffande av 
löneförmånsrätten skulle, enligt utredningen, utdelningen till oprioriterade 
borgenärer stiga till ca 9,5 % av fordringsbeloppen. Om löneförmånsrätten 
bibehålls i stort sett oförändrad blir förbättringen klart mindre, eftersom en 
betydande del av de  lediga  tillgångarna då tillfaller löneborgenärerna. Denna 
utdelning kommer i praktiken staten till godo, eftersom staten förskotterar 
huvuddelen av lönefordringarna över lönegarantisystemet. Flera remissinstanser, 
särskilt skattemyndigheterna, anför att ett avskaffande av skatteförmånsrätten 
får endast marginell betydelse för borgenärer utan förmånsrätt. Utan tvivel 
skulle dock den diskuterade ändringen - även utan ett avskaffande av 
löneförmånsrätten - i många fall medföra en förbättring för de oprioriterade 
fordringshavarna. 
  Det finns inte skäl att anta att ett avskaffande av skatteförmånsrätten skulle 
påverka skattemoralen hos företagen i någon nämnvärd utsträckning. Däremot kan 
man få räkna med, som några remissinstanser påpekar, att en minskande risk för 
mannamånsansvar  (se 11 kap. 4 § BrB) medför att näringsidkare i mindre grad än 
i dag föredrar att betala skatter framför andra skulder. När det gäller de 
skatter och avgifter som arbetsgivaren innehåller med skyldighet att redovisa 
till staten finns dock regler om straffansvar och personligt ansvar (se längre 
fram i detta avsnitt). Dessa regler förändras inte och torde även fortsätt- 
ningsvis medföra att näringsidkare har en benägenhet att prioritera betalning av 
sådana fordringar. 
  Riksskatteverket anför att en slopad skatteförmånsrätt riskerar att motverka 
företags möjligheter att klara sig igenom tillfälliga betalningssvårigheter. 
Anledningen är att de exekutiva myndigheterna och beskattningsmyndigheterna 
enligt verket i högre grad än tidigare kommer att behöva kräva säkerhet för 
statens fordringar. Skattemyndigheten i Stockholms län menar att syftet att få 
staten att medverka i rekonstruktioner motverkas av en slopad förmånsrätt. 
Anledningen är enligt myndigheten främst att staten måste motarbeta att 
offentliga ackord fastställs. 
  Andra instanser hävdar däremot att ett avskaffande av skatteförmånsrätten 
medför att möjligheterna att genomföra lyckosamma företagsrekonstruktioner 
förbättras. En sämre förmånsrätt för staten borde enligt dessa instanser kunna 
få till följd att berörda myndigheter vid uteblivna betalningar snabbt tar 
initiativ till åtgärder som i möjligaste mån skyddar statens anspråk. Därvid kan 
det snabbt bli utrett om det finns anledning att understödja en rekonstruktion 
av företaget. Hittills har staten många gånger kunnat förlita sig på sin 
förmånsrätt för att slippa förluster vid insolvens. Det är för närvarande ganska 
ovanligt att staten deltar i ackordsuppgörelser som skatteborgenär. Om staten 
får sämre förmånsrätt, bör intresset av ackordsuppgörelser öka hävdar dessa 
instanser. Detta skulle främja möjligheterna till rekonstruktion av livskraftiga 
företag. 
  Det är givet att en försämrad ställning i konkurs för staten medför att 
myndigheterna får anledning att ingripa tidigare mot företag med 
betalningssvårigheter. Till skillnad från bankerna (jfr avsnitt 8.2) kan staten 
inte kompensera sig genom att skaffa annan säkerhet i samband med att fordringen 
uppkommer. Snabbare ingripanden i problemföretag är i linje med syftet med de 
nya reglerna om företagsrekonstruktion och bör normalt välkomnas. Självfallet är 
det dock inte bra om regleringen medför, som bl.a. Riksskatteverket synes mena, 
att företag i onödan försätts i konkurs. Det får i och för sig förutsättas att 
myndigheterna noggrant överväger vilka åtgärder som bör vidtas när ett företag 
är i ekonomiska svårigheter. En samlad bedömning med ledning av remissvaren ger 
ändå vid handen att det är osäkert om ett avskaffande av förmånsrätten för 
skatter gagnar rekonstruktionsförsök. 
  Ett skäl för att avskaffa skatteförmånsrätten är att den torde vara till 
nackdel för företagens kreditförsörjning. Det gäller särskilt som förmånsrätten 
är  tyst , dvs. den kommer inte till uttryck genom besittningsförhållande eller 
inskrivning eller någon annan form av publicitet. Härigenom är det inte möjligt 
för kreditgivare att i förväg veta hur stor andel av tillgångarna i en konkurs 
som kommer att tas i anspråk av staten för skattefordringar. Alla kreditgivare 
som inte har förmånsrätt före staten måste iaktta särskild försiktighet med 
hänsyn till de risker som skatteförmånsrätten medför. 
  Att märka är vidare att utvecklingen internationellt synes gå mot ett 
avskaffande av förmånsrätt för skatter o.d. I Danmark har denna förmånsrätt för 
länge sedan tagits bort. Så har förhållandevis nyligen  skett även i Finland, 
medan förmånsrätten däremot finns kvar i Norge. 
  Vilken statsfinansiell förlust innebär det om skatteförmånsrätten avskaffas? 
Enligt utredningens undersökningar uppbar staten utdelning i konkurs under åren 
1985 - 1991 med mellan 152 och 250 miljoner kronor per år. Motsvarande siffra 
för år 1992 var enligt Riksskatteverket 335,5 miljoner kronor. År 1993 var 
motsvarande siffra 441,9 mkr och 1994 var den 619 mkr. I dessa siffror ingår 
dock inte bara utdelning för fordringar avseende skatter och avgifter utan även 
utdelningar på grund av statens regressrätt enligt lönegarantisystemet. 
Utredningen har inte angett någon beräkning av hur stort bortfall för 
statskassan som följer av ett avskaffande av skatteförmånsrätten enbart.Att 
märka är dock att en del av vad som faller bort för skatter och avgifter 
tillfaller lönegarantifonden, och därigenom indirekt staten, genom regressrätten 
i lönegarantisystemet. En del tillfaller också staten som oprioriterad 
skatteborgenär. Det finns veterligen inte några beräkningar av vilka belopp som 
återförs till staten på detta sätt, men i den mån lönegarantifonden, och 
därigenom indirekt staten, har regressfordringar enligt lönegarantisystemet som 
inte annars skulle bli betalda i en viss konkurs, kommer de medel som i dag 
skulle uppbäras i utdelning för skattefordringar att fullt ut flyttas över till 
lönefordringarna. Dessa går ju före oprioriterade fordringar. Till den delen gör 
 
staten ingen statsfinansiell förlust över huvud taget. 
  De undersökningar som utredningen gjort visar att statens förmånsrätt för 
skatter och avgifter i och för sig har liten betydelse för staten vid en 
jämförelse med vad som totalt inflyter i form av skatteintäkter. Även i 
jämförelse med de belopp som totalt inbringas genom skatteindrivning är de 
belopp som staten får i utdelning i konkurs ganska små. Det går dock inte att 
bortse från det förhållandet att åtminstone i det korta perspektivet det 
statsfinansiella nettot vid en slopad förmånsrätt för staten blir negativt. 
Detta måste beaktas i ljuset av det statsfinansiella läget vid den tidpunkt då 
åtgärden genomförs. 
  Det finns alltså skäl både för och emot ett avskaffande av 
skatteförmånsrätten. Det står öppet och kan diskuteras hur dessa skäl skall 
vägas mot varandra. Med hänsyn till det rådande statsfinansiella läget bör det 
dock för närvarande inte komma i fråga att genomföra några förändringar i 
regelsystemet som får påtagligt negativa konsekvenser för statsfinanserna. 
Regeringen anser därför att skatteförmånsrätten i nuläget bör bibehållas. Detta 
ställningstagande hindrar inte att det längre fram kan finnas anledning att på 
nytt överväga frågan. Därvid är det av stor vikt att det blir noggrant genomlyst 
inte minst vilka effekter en reform skulle få för möjligheterna att genomföra 
framgångsrika företagsrekonstruktioner. Det finns skäl att låta en utredning 
studera bl.a. denna fråga.  
8.4   Nytillkomna fordringar 
 
-------------------------------------------------------------------- 
|  Regeringens  förslag: Fordringar  som  grundas  på  avtal  som  | 
|  gäldenären med  rekonstruktörens  samtycke  träffat  under  en  | 
|  företagsrekonstruktion som föregått konkursen skall vara förenade| 
|  med bästa allmänna förmånsrätt.                                 | 
-------------------------------------------------------------------- 
 
  Utredningens förslag överensstämmeri sak  med regeringens (se bet. s. 337 f.). 
  Remissinstanserna: Nästan alla remissinstanser tillstyrker förslaget eller 
lämnar det utan invändningar. 
  Skälen för regeringens förslag: De fordringar som har allra bäst prioritet i 
en konkurs är de s.k. massafordringarna. Gäldenär i dessa fordringsförhållanden 
är inte konkursgäldenären utan själva konkursboet. Fordringarna skall betalas 
innan konkursborgenärerna får betalt över huvud taget. Vissa fordringar mot 
konkursgäldenären är av ett sådant slag att de gränsar till massafordringarna. 
De har sålunda ett nära samband med konkursen. Det rör sig exempelvis om 
kostnader för att försätta gäldenären i konkurs, om arvode och 
kostnadsersättning till god man enligt ackordslagen och om kostnader för vissa 
särskilda åtgärder som vidtagits strax före konkursen och varit till borgenärs- 
kollektivets bästa. Sådana fordringar har bästa allmänna förmånsrätt enligt 10 
och 10 a §§ konkurslagen. De får därmed en ställning som liknar den som 
massafordringarna har. 
  Förmånsrätten är enligt 10 § begränsad såtillvida att den bara omfattar belopp 
som  med hänsyn till omständigheterna är skäligt . Förmånsrätten enligt 10 a §, 
avseende revisors- och bokföringskostnader före konkursen, är inte begränsad på 
det sättet. 
  I bl.a. Danmark och Finland finns bestämmelser som ger särskild prioritet i 
betalningsordningen åt fordringar som uppkommit under rekonstruktionsförsök 
efter betalningsinställelse. Syftet är att främja rekonstruktion av företag utan 
konkurs. De fordringar som sålunda ges hög prioritet är bl.a. fordringar 
avseende avtal som träffats efter betalningsinställelsen. 
  Några motsvarande regler finns inte i svensk rätt. Föreskriften i 10 § 
förmånsrättslagen om allmän förmånsrätt beträffande  kostnad för särskild 
åtgärd  som vidtagits med godkännande av god man enligt ackordslagen är försedd 
med flera förbehåll som minskar dess omfattning. Uttrycket  kostnad för särskild 
åtgärd  har i motiven angetts avse sådana åtgärder som exempelvis värdering av 
gäldenärens rörelse eller granskning av hans bokföring (se prop. 1970:142 s. 
105). Det är alltså inte fråga om fordringar avseende avtal e.d. efter 
betalningsinställelsen. 
  När det nu föreslås en lag om företagsrekonstruktion finns det anledning att 
överväga om det även i Sverige bör införas regler om förmånsrätt för vissa 
fordringar som grundar sig på avtal som gäldenären träffat under 
företagsrekonstruktionen. I det sammanhanget skall beaktas regeringens förslag 
om nya regler beträffande inverkan av beslut om företagsrekonstruktion på 
gällande avtal (se avsnitt 6.4). Det föreslås att gäldenären, om rekonstruktören 
samtycker till det, skall kunna kräva att avtalet fullföljs även om motparten 
har rätt att häva det på grund av dröjsmål som inträffat före beslutet om 
företagsrekonstruktion. Om avtalet skall fullföljas trots hävningsrätt, får dock 
motparten säkerhet för sina fortsatta prestationer genom att gäldenären måste 
fullgöra sina motsvarande prestationer samtidigt eller ställa godtagbar säkerhet 
för dem. 
  De fordringar som i dag ges förmånsrätt enligt 10 § förmånsrättslagen avser 
kostnader för nödvändiga eller nyttiga åtgärder i ett läge där gäldenärens 
ekonomiska svårigheter har manifesterats. Då kan det inte förväntas att någon 
medvetet tar den risk som det innebär att skaffa sig oprioriterade fordringar 
mot gäldenären, varför förmånsrätten är nödvändig för att åtgärderna över huvud 
taget skall komma till stånd. Motsvarande intresse av att åtgärder kommer till 
stånd finns beträffande fordringar som grundar sig på avtal gäldenären träffat 
under en företagsrekonstruktion. Redan av detta skäl är det naturligt att 
borgenärer med fordringar som uppkommer efter betalningsinställelsen intar en 
särställning i förmånsrättshänseende. 
  Tiden efter en betalningsinställelse är för företaget ett kritiskt skede i 
flera hänseenden. Utsikterna att finansiera en fortsatt drift av verksamheten är 
ofta osäkra, inte minst därför att företaget i det uppkomna läget normalt har 
utnyttjat sina möjligheter att ställa säkerhet. För att en rekonstruktion skall 
bli lyckosam fordras arbetsro under företagsrekonstruktionen och förutsättningar 
för att nödvändiga förändringar skall kunna genomföras. Det räcker då ofta inte 
att företaget får möjlighet att kräva att tidigare ingångna avtal fullföljs. 
Förutsättningar måste också finnas för att nya avtal skall kunna träffas. Det 
kan bl.a. behövas nya krediter och vissa ingångna avtal kan behöva omförhandlas. 
För att detta skall vara möjligt måste det tillses att motparter i sådana nya 
avtal får god säkerhet för de fordringar som grundar sig på avtalen. 
  Vanligtvis måste motparters säkerhetsanspråk efter en betalningsinställelse 
tillgodoses genom att de får kontant betalning eller genom att säkerhet ställs 
(jfr förslaget i avsnitt 6.4 angående gällande avtal som motparten måste 
fullfölja trots att han har hävningsrätt). Detta kommer att bli nödvändigt i 
stor utsträckning även under företagsrekonstruktion. Emellertid innebär det 
normalt stora likviditetspåfrestningar för ett företag under rekonstruktion att 
behöva betala kontant. Även att ställa säkerhet är ofta problematiskt. Det 
underlättar en rekonstruktion avsevärt om vissa krediter kan erhållas. Även 
mycket kortfristiga krediter kan därvid vara av stort värde. Motparter kan ha 
skäl att understödja en rekonstruktion genom att ge viss kredit. Möjligheterna 
att få sådant understöd ökar betydligt om nytillkomna fordringar är högt 
prioriterade för det fall konkurs inte kan undvikas. 
  En ändring i förmånsrättsordningen som innebär att nytillkomna fordringar 
prioriteras framför t.ex. företagshypotek ökar alltså det krisdrabbade 
företagets möjligheter att finansiera verksamheten och därmed dess utsikter att 
rekonstruera den utan konkurs. Som påpekas av Finansinspektionen och Närings- 
och teknikutvecklingsverket (NUTEK) medför den också en viss urholkning av 
företagshypotekets värde. Denna effekt får enligt regeringens mening accepteras 
med hänsyn till de starka skäl som finns för en förmånsrätt för nytillkomna 
fordringar. En sådan regel har fått starkt stöd bland remissinstanserna. Flera 
av dem anför att regeln är nödvändig för att ett rekonstruktionsförfarande skall 
kunna fungera effektivt. 
  Som utredningen har föreslagit bör det sålunda införas en regel i förmåns- 
rättslagen om att fordringar som grundar sig på avtal som gäldenären har träffat 
under en företagsrekonstruktion har bästa allmänna förmånsrätt, vilket innebär 
att sådana fordringar har bättre förmånsrätt än företagshypotek. Det får ankomma 
på rekonstruktören att se till att inte företagshypotekets värde minskar onödigt 
mycket på grund av denna förmånsrätt. 
  Frågan är då: Bör en förmånsrätt för fordringar avseende rekonstruktionstiden 
bara gälla för fordringar som grundas på avtal som träffats under 
företagsrekonstruktionen? Ett alternativ skulle kunna vara att i nu diskuterade 
avtalsförhållanden föreskriva att förmånsrätten gäller för fordringen i den mån 
den på ett eller annat sätt avser rekonstruktionsperioden. 
  I detta sammanhang finns det återigen skäl att påminna om förslaget angående 
tidigare ingångna avtal där hävningsrätt uppkommit för motparten (se avsnitt 
6.4). Enligt förslaget skall gäldenären, om rekonstruktören samtycker till det, 
kunna kräva att avtalet fullföljs, varvid motparten tillförsäkras kontant 
betalning eller säkerhet för sina fortsatta prestationer. Den nu diskuterade 
frågan om förmånsrätt saknar betydelse i sådana fall. Den har bara relevans för 
sådana tidigare ingångna avtal där hävningsrätt inte uppkommit eller där 
gäldenären inte begärt fullföljande av avtalet enligt de särskilda reglerna 
härom. 
  I utredningens förslag om förmånsrätt för nytillkomna fordringar diskuteras 
inte frågan om förmånsrätten borde begränsas till fordringar som uppkommit under 
rekonstruktionsperioden eller om även andra fordringar borde få förmånsrätt i 
den mån de avser den aktuella perioden. Det är något oklart vilken begränsning 
som utredningen tänkt sig. Saken berörs i endast två av remissvaren. Juridiska 
fakultetsstyrelsen vid Uppsala universitet föreslår att inte bara nytillkomna 
fordringar får förmånsrätt utan också vissa fordringar som i löpande 
avtalsförhållanden intjänas under rekonstruktionstiden, nämligen i de fall då 
borgenären på begäran avstått från sin stoppningsrätt eller hävningsrätt. 
  Det är knappast tänkbart att ge bästa allmänna förmånsrätt åt alla fordringar 
som i någon mening avser eller intjänas under rekonstruktionstiden. Det skulle 
innebära förmånsrätt - utan särskild åtgärd från rekonstruktörens eller 
borgenärernas sida - för fordringar avseende exempelvis elektricitet, telefon, 
lokalhyra och ränta på befintliga krediter. Även skattefordringar hänförliga 
till rekonstruktionstiden skulle bli prioriterade enligt den särskilda regeln. 
En så vidsträckt förmånsrätt skulle ge de angivna fordringarna en omotiverat 
förmånlig ställning och hota värdet av andra förmånsrätter, t.ex. före- 
tagshypotek. En sådan förmånsrätt är inte heller, såvitt framkommer i 
utredningen eller i remissvaren, motiverad för att underlätta rekonstruktion. 
  Det förslag som framställts av Juridiska fakultetsstyrelsen vid Uppsala 
universitet har regeringen anslutit sig till - något omändrat - i det nyss 
refererade förslaget angående behandling av tidigare ingångna avtal där 
hävningsrätt uppkommit för motparten (avsnitt 6.4). Regeringen har därvid funnit 
att den särskilda regeln inte bör omfatta situationer där motparten har 
stoppningsrätt men inte hävningsrätt. Skälet är att gäldenären ändå torde kunna 
påfordra fullgörelse, om han ställer säkerhet för sin egen prestation (61 § 
köplagen analogt). Vid sidan av sin rätt att kräva säkerhet har motparten 
knappast något behov av förmånsrätt. Och har motparten funnit skäl att utnyttja 
sin stoppningsrätt, torde han i regel inte nöja sig med förmånsrätt i en 
eventuell kommande konkurs. Utnyttjar motparten sin stoppningsrätt, får sålunda 
gäldenären tillsammans med rekonstruktören avgöra om prestationen har sådan 
betydelse för den fortsatta driften att säkerhet bör ställas. Nöjer sig 
motparten med bästa allmänna förmånsrätt, kan i stället det gamla avtalet sägas 
upp och ett nytt avtal ingås. Då får motparten förmånsrätt för sin 
leveransfordran som för nytillkomna fordringar. 
  Regeringens slutsats är att den ifrågavarande förmånsrätten i princip bör 
gälla för enbart fordringar som grundas på avtal som gäldenären träffat under 
rekonstruktionsperioden. 
 I Insolvensutredningens förslag och i det till Lagrådet remitterade förslaget 
angavs att förmånsrätten för nytillkomna fordringar avsåg fordringar som 
uppkommit under företagsrekonstruktionen. I det sammanhanget hävdades att 
fordringar grundade på avtal vanligen anses uppkomma när avtal träffas samt att 
detta gäller även fordringar grundade på sådana avtalsförhållanden - såsom 
anställningsavtal och hyresavtal - där fordringen tjänas in löpande. Lagrådet 
har i anledning därav uttalat:  Påståendet i remissen att fordringar som grundas 
på avtal anses uppkomma när avtalet träffades synes i princip vara riktigt. Man 
torde dock inte utan vidare kunna utgå ifrån att bestämmelser av det slag som nu 
har berörts genomgående har samma innebörd. Det kan därför i vissa fall uppkomma 
fråga när en fordran har uppkommit. Ett exempel är måhända fordran på lön. 
Enligt regeringens mening har Lagrådets synpunkt i denna del visst fog för sig. 
Den visar i alla händelser att frågan om vilka fordringar som skall omfattas av 
förmånsrätten måste prövas med beaktande av relevanta omständigheter. Vad ett 
juridiskt begrepp ges för innebörd kan sålunda inte vara avgörande. 
  Eftersom frågan om när en fordran uppkommer kan vara svår att besvara 
generellt är det enligt regeringens mening en fördel om en lagteknisk lösning 
kan väljas där man undviker att tala om fordrans uppkomst som det avgörande 
momentet. De fordringar som i praktiken åsyftas är, som tidigare framgått, de 
som grundas på ett avtal som gäldenären träffat under företagsrekonstruktionen. 
Detta bör anges uttryckligen i bestämmelsen.  
Löner under företagsrekonstruktionen 
 
Det finns anledning att särskilt överväga frågan om förmånsrätt för löner som 
intjänas under en företagsrekonstruktion. Den frågan har inte särskilt 
diskuterats av utredningen. Endast en remissinstans har berört den under det 
ordinarie remissförfarandet. Därjämte har LO-Rättsskydd AB tagit upp den i ett 
senare skede (se nedan). 
  Löner som tjänas in under en pågående företagsrekonstruktion får antas normalt 
bli betalda kontant allteftersom de förfaller till betalning. Eftersom en del 
arbete normalt är utfört men ännu inte betalt när ett konkursbeslut fattas, 
kommer det dock i så gott som alla konkurser som inträffar om rekonstruktionen 
misslyckas att finnas lönefordringar som avser den tid under vilken 
företagsrekonstruktion pågått. Sådana fordringar är förenade med allmän förmåns- 
rätt enligt 12 § förmånsrättslagen och ersätts enligt bestämmelserna i 
lönegarantilagen. 
  Ett problem i sammanhanget är emellertid att löneförmånsrätten är begränsad. 
Genom en lagändring, som trätt i kraft den 1 juli 1994 (prop. 1993/94:208, bet. 
1993/94:LU34, rskr. 1993/94:394, SFS 1994:639, jfr också prop. 1994/95:180), har 
förmånsrätten för löner begränsats så att den bara omfattar fordringar som har 
förfallit till betalning under de sista sex månaderna av arbetstagarens 
anställningstid hos konkursgäldenären och inte tidigare än tre månader före 
konkursansökningen. Därmed kan den anställde ibland drabbas av att lön som 
tjänas in under företagsrekonstruktion inte blir betald i konkursen. Det blir 
fallet bl.a. om den anställde är berättigad till sex månaders uppsägningstid och 
därför inte får någon förmånsrätt alls för en fordran som han kan ha på lön för 
tiden före konkurs. 
  En anställd kan alltså riskera att hans lön under en del av den tid under 
vilken företagsrekonstruktionen pågått går förlorad. Det kan i enstaka fall 
medföra att den anställde väljer att söka sig bort från företaget eller vägrar 
arbeta efter beslutet om företagsrekonstruktion. Det kan i sin tur verka 
hämmande på möjligheterna att få till stånd en lyckad rekonstruktion. Om 
lönefordringar avseende den tid under vilken företagsrekonstruktionen pågått 
fick prioritet enligt 10 § förmånsrättslagen, dvs. före bl.a. företagshypotek, 
skulle de anställdas risker minska. Särskilt gäller detta naturligtvis om 
fordringen dessutom - som i övrigt gäller beträffande förmånsberättigade 
lönefordringar upp till 100 000 kr - betalas över lönegarantin om företaget går 
i konkurs. Då förbättras normalt förutsättningarna för att de anställda stannar 
i företaget och fortsätter att arbeta, vilket i sin tur ökar möjligheterna för 
en lyckosam rekonstruktion. 
  Emellertid kan i princip samma resonemang föras beträffande övriga fordringar 
som hänför sig till ett gällande avtal och som tjänas in under en 
företagsrekonstruktion. Det gäller t.ex. hyresfordringar och fordringar avseende 
tjänster som utförs av andra än anställda. Att skilja ut lönerna framstår som 
principiellt tvivelaktigt även om det i sak kan motiveras med sociala skäl. 
  Om rekonstruktionslöner får förmånsrätt enligt 10 §, kommer vidare sådana 
fordringar många gånger att ha förmånsrätt enligt två olika bestämmelser. Detta 
komplicerar regelsystemet och dess tillämpning. Härtill kommer att de 
fordringsbelopp som löntagarna riskerar inte är särskilt stora. Sällan torde det 
handla om mer än högst en månadslön. 
  Enligt regeringens mening bör till följd av det anförda lönefordringar 
behandlas på samma sätt som andra fordringar som har sin grund i avtal som 
träffats före beslutet om företagsrekonstruktion. De bör alltså inte vara 
förenade med bättre förmånsrätt än de har enligt 12 § förmånsrättslagen. 
  Under den fortsatta beredningen av ärendet, särskilt frågan om förmånsrätt för 
löner som förfallit före en ansökan företagsrekonstruktion (se avsnitt 8.7.2), 
har LO-Rättsskydd AB förespråkat att löner under en företagsrekonstruktion får 
förmånsrätt som för nytillkomna fordringar. LO-Rättsskydd AB har anfört att 
lönerna under den tid som företagsrekonstruktionen pågår bör ses som nytillkomna 
och därför behandlas som andra fordringar av det slaget, vidare att starka 
sociala skäl talar för en sådan förmånsrätt och att riskerna är stora att 
arbetstagarna annars går miste om de ifrågavarande lönerna. 
  Som redan framgått har regeringen förståelse för LO-Rättsskydds synpunkter. 
Det är självfallet olyckligt om lönefordringar som uppkommer under en 
företagsrekonstruktion går förlorade i en senare konkurs som inträffar på grund 
av att rekonstruktionen misslyckas. Som tidigare sagts bör det  dock inte kunna 
bli fråga om fordringar avseende mer än högst en månads lön; 
företagsrekonstruktion är avsedd för företag som i grunden är friska och det 
förutsätts att lönerna under företagsrekonstruktionen kan betalas kontant. Kan 
detta inte ske bör företagsrekonstruktionen upphöra. 
  Till de skäl som ovan anförts mot en särbehandling av lönefordringar i nu 
angivet hänseende kan också läggas att en förmånsrätt alltid är på andra 
borgenärers bekostnad. I vissa fall skulle en förmånsrätt för löner som för 
nytillkommna fordringar innebära en märkbar försämring av särskilt 
företagshypotekets säkerhetsvärde. 
  Med hänsyn till det anförda och till att kostnaderna i lönegarantisystemet 
inte bör tillåtas öka, bör som tidigare sagts löner under företagsrekonstruktion 
inte ges förmånsrätt som för nytillkomna fordringar, om inte anställningsavtalet 
träffats efter beslutet om företagsrekonstruktion. 
  Som Juridiska fakultetsstyrelsen vid Uppsala universitet påpekar kan en 
anställd ibland ha rätt att avbryta arbetet enligt allmänna principer om 
stoppningsrätt. Det torde gälla om risken är stor för att den anställde inte får 
ut sin lön. Avbryter en anställd arbetet får gäldenären och rekonstruktören 
bedöma, på samma sätt som när det gäller andra avtal, om prestationen har sådan 
betydelse att det finns skäl att ställa säkerhet för att få den anställde att 
återgå i arbete. 
  En ordning som den nu angivna inverkar knappast påtagligt negativt på 
rekonstruktionsmöjligheterna. Den anställde torde sällan se tillräckliga skäl 
att utöva stoppningsrätt. Han måste väga vad han kan vinna med att avbryta 
arbetet mot de förluster han kan göra. Han går naturligtvis miste om lönen under 
den tid då han inte arbetar. 
  Ett likartat problem gäller frågan om löner för tiden före rekonstruktion bör 
särbehandlas i förmånsrättshänseende. Den frågan behandlas i avsnitt 8.7.2. 
  Vissa frågor om löneförmånsrätten tas upp även i avsnitten 8.7.1 och 8.7.3. 
Som framgår av redogörelserna där avser regeringen - i samband med en översyn av 
förmånsrättsfrågorna - att låta utreda även vissa frågor som har med 
lönegarantin att göra. Regeringen föreslår dock i detta sammanhang inga 
förändringar beträffande löneförmånsrätten.  
Regelns utformning 
 
Som redan anförts anser regeringen att fordringar (inklusive lönefordringar) som 
grundas på avtal som gäldenären med rekonstruktörens samtycke träffat under en 
företagsrekonstruktion bör vara förenade med bästa allmänna förmånsrätt.En 
ändring i förmånsrättsordningen i enlighet med detta ställningstagande bör 
avgränsas så att dels tillämpningsproblem undviks i möjligaste mån, dels 
förmånsrätten inte blir omotiverat vidsträckt. Ett villkor för förmånsrätten för 
nytillkomna fordringar bör därför, som föreslås av utredningen, vara att 
fordringen tillkommit med rekonstruktörens samtycke.  En remissinstans föreslår 
att det dessutom införs en begränsning - i enlighet med vad som gäller i dag 
enligt 10 § förmånsrättslagen - om att fordringsbeloppet måste vara skäligt. Med 
ett krav på rekonstruktörens samtycke till fordringarna synes dock en sådan 
begränsningsregel - som försvårar tillämpningen av bestämmelsen - inte behöva 
lagfästas. 
  Utredningen har föreslagit att rättshandlingar som ligger till grund för 
fordringar som sålunda skall omfattas av den nya förmånsrätten enligt 10 § 
förmånsrättslagen inte skall kunna bli föremål för återvinning såvida inte 
rekonstruktören  uppenbarligen har överskridit sin befogenhet . Syftet är främst 
att undvika praktiska problem för konkursförvaltarna och tillsynsmyndigheterna. 
  Det torde endast sällan komma i fråga att överväga återvinning av de 
ifrågavarande rättshandlingarna. Ibland kan dock omständigheterna vara sådana 
att återvinning är motiverad enligt någon av reglerna i 4 kap. konkurslagen utan 
att för den skull rekonstruktören kan sägas ha uppenbarligen överskridit sin 
befogenhet. Då kan det framstå som stötande om återvinning inte kan ske. Att 
märka är vidare att det enligt gällande rätt inte finns något förbud mot 
återvinning av rättshandlingar som i dag grundar förmånsrätt enligt 10 § 
förmånsrättslagen. För vissa sådana rättshandlingar kunde ett återvinningsförbud 
i och för sig motiveras på samma sätt som utredningen gjort beträffande 
nytillkomna fordringar. 
  Övervägande skäl talar för att det skall vara möjligt att återvinna även 
sådana rättshandlingar som avser fordringar som grundas på avtal som gäldenären 
med rekonstruktörens samtycke träffat under den tid en företagsrekonstruktion 
har pågått. 
  Sammanfattningsvis bör det alltså införas en bestämmelse i 10 § 
förmånsrättslagen om förmånsrätt för sådana fordringar som grundas på avtal som 
gäldenären med rekonstruktörens samtycke träffat efter ett beslut om 
företagsrekonstruktion. Därmed avses att fordringen grundas på avtal som träffas 
efter beslutet. Rättshandlingar avseende sådana fordringar bör kunna bli föremål 
för återvinning i konkurs enligt de allmänna reglerna härom.  
8.5   Förmånsrätt för revisorers arbete m.m. 
 
-------------------------------------------------------------------- 
|  Regeringens förslag: Förmånsrätten för fordringar avseende vissa| 
|  revisions- och bokföringskostnader förstärks. Sådana fordringar | 
|  ges förmånsrätt före bl.a. fordringar med säkerhet i företags-  | 
|  hypotek.                                                        | 
-------------------------------------------------------------------- 
 
  Utredningens förslag överensstämmer med regeringens (se bet. s. 403 f.). 
  Remissinstanserna: De som uttalar sig om förslaget tillstyrker det eller 
lämnar det utan invändning. 
  Skälen för regeringens förslag: Enligt 10 a § förmånsrättslagen är vissa 
fordringar avseende revisorsarbete m.m. som har utförts före konkurs förenade 
med allmän förmånsrätt. De fordringar som sålunda är förmånsberättigade är dels 
fordringar på ersättning för uppdrag att fullgöra sådan revision som är 
föreskriven i lag eller annan författning, dels fordringar på ersättning för 
uppdrag som avser upprättande av räkenskapsmaterial till fullgörande av bokfö- 
ringsskyldighet som är föreskriven i sådan ordning. Förmånsrätt gäller bara i 
den mån ersättningen avser arbete som har utförts de senaste sex månaderna innan 
konkursansökningen kom in till tingsrätten. 
  Denna förmånsrätt gäller sedan den 1 januari 1988. När den infördes motivera- 
des den främst med att det under de senaste åren hade införts nya krav på 
revision i företag och att de nya reglerna innebar en avsevärd utvidgning av de 
auktoriserade och godkända revisorernas arbetsfält (prop. 1986/87:90 s. 173 f.). 
Dessa måste i fortsättningen anlitas även av mindre företag som kanske inte är 
solida eller som kanske inte drivs seriöst. Vidare ställdes ökade krav på 
revisorernas insatser i fråga om olika kontrollåtgärder. Sålunda är revisorerna 
sedan den 1 januari 1985 skyldiga att kontrollera att aktiebolag fullgjort sin 
skyldighet att göra avdrag för preliminär A-skatt och kvarstående skatt, att 
bolag i förekommande fall anmälts för momsregistrering, att de lämnat före- 
skrivna uppbördsdeklarationer m.m. I sina nya arbetsuppgifter förväntades 
revisorerna komma i kontakt med ett större antal konkurssituationer än dittills. 
Det betonades att det var angeläget att revisorn vid ekonomiska svårigheter hos 
ett företag är aktiv, strävar efter att rädda företaget från konkurs och 
eventuellt försöker åstadkomma någon form av rekonstruktion. 
  Allt detta förde med sig mer arbete för revisorerna samt nya och större risker 
för deras arvodesfordringar. De nya uppgifterna hade ålagts revisorerna främst i 
samhällets intresse. Det ansågs därför rimligt att de kompenserades för de ökade 
riskerna. Eftersom det inte alltid var möjligt eller lämpligt för en revisor att 
begära förskott på sitt arvode var den lämpligaste lösningen att tillerkänna 
revisorerna en allmän förmånsrätt, placerad närmast efter 
konkursansökningskostnader m.m. (10 § förmånsrättslagen) och före förmånsrätten 
för skatter och avgifter (11 §). 
  Samtidigt infördes en motsvarande förmånsrätt för fordringar avseende uppdrag 
att upprätta räkenskapsmaterial till fullgörande av bokföringsskyldighet enligt 
lag. Det motiverades med att konkursförvaltarna fortsättningsvis skulle ha rätt 
att få tillgång till räkenskapsmaterial som en uppdragstagare - t.ex. en 
bokföringsbyrå - hade upprättat i gäldenärsföretaget. Det medförde att den rätt 
att hålla inne sådana handlingar till säkerhet för betalning för arbetet som 
uppdragstagaren dittills haft gick förlorad gentemot konkursboet. Det ansågs att 
denna säkerhet borde kompenseras med en allmän förmånsrätt. 
  Till Insolvensutredningen framfördes från revisorshåll önskemål om ett 
förbättrat skydd för arvodesfordringar. Det anfördes bl.a. att det numera ställs 
stora krav på revisorerna när det gäller arbete i klientföretag som befinner sig 
i en ekonomisk krissituation och att nuvarande ordning medför betydande 
förluster i konkurser. En utredning av Föreningen Auktoriserade Revisorer FAR 
vintern 1991/92 visade bl.a. att de sammanlagda förlusterna för FAR-ledamöternas 
byråer på grund av klientkonkurser under det senaste verksamhetsåret varit ca 80 
miljoner kronor. 
  Det som anfördes när den aktuella förmånsrätten infördes äger alltjämt full 
giltighet. Revisions- och bokföringsfordringar avseende i lag föreskrivna 
uppgifter strax före konkurs bör vara högt prioriterade i konkursen. Som 
utredningen anför, och som bestyrks av remissyttranden från Föreningen 
Auktoriserade Revisorer FAR och Sveriges Redovisningskonsulters Förbund, är det 
befogat att förmånsrätten för de aktuella fordringarna förstärks. De uppgifter 
som framkommit rörande förluster för revisorerna under de senaste åren visar 
sålunda att riskerna är för höga. Eftersom revisorernas insatser i krisföretag 
kan vara av stor betydelse för möjligheterna att åstadkomma en lyckosam rekon- 
struktion, bör en förbättring av prioritetsordningen också inverka positivt på 
rekonstruktionsarbetet. 
  Som utredningen anför är det lämpligt att fordringarna ges företräde framför 
särskild förmånsrätt enligt 5 och 8 §§, dvs. förmånsrätt på grund av hyres- och 
arrendefordringar, på grund av företagshypotek samt på grund av utmätning. Det 
innebär att revisions- och bokföringsfordringar får samma förmånsrätt som de 
fordringar i 10 § som har nära samband med konkursen. Detta framstår som befogat 
och förslaget har inte mött några invändningar från remissinstanserna. De 
aktuella fordringarna är inte så omfattande att den föreslagna ändringen i 
förmånsrättsordningen får några betydande negativa effekter för de borgenärer 
vars förmånsrättsläge försämras.  
8.6   Efterställda fordringar 
 
-------------------------------------------------------------------- 
|  Regeringens förslag: Nya bestämmelser införs i förmånsrättslagen och| 
|  konkurslagen för att klargöra bl.a. hur efterställda fordringar | 
|  skall behandlas i samband med ackord.                           | 
-------------------------------------------------------------------- 
 
  Utredningens förslag överensstämmer med regeringens (se bet. s. 404 f.). 
  Remissinstanserna: Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inga 
invändningar mot det. 
  Skälen för regeringens förslag: Fram till den 1 juli 1979 fanns i 
förmånsrättslagen en bestämmelse (19 §) enligt vilken vissa fordringar hade 
förmånsrätt efter vanliga oprioriterade fordringar. Det gällde vissa 
straffrättsligt grundade fordringar, såsom statens fordran på böter och viten 
samt fordringar på grund av förverkande o.d. När regeln upphävdes fick dessa 
fordringar behandlas som oprioriterade fordringar i allmänhet. 
  Den dåvarande regeln i 19 § förmånsrättslagen uteslöt inte att det kunde 
finnas andra fordringar än de i paragrafen nämnda som skulle efterställas övriga 
krav i konkurs. I betänkandet Utsökningsrätt IX (SOU 1969:5) nämnde 
Lagberedningen några exempel på sådana fordringar. Ett exempel var förlagsbevis. 
Med terminologin i 54 § i 1955 års bankrörelselag var detta sådana  förskriv- 
ningar ... som medföra rätt till betalning först efter utfärdarens övriga 
fordringsägare . Vidare nämndes den situationen att intressenter i ett företag 
med ekonomiska problem lånar ut pengar till detta och därvid ställer sig efter 
de vanliga fordringshavarna. Till gruppen efterställda kunde enligt beredningen 
också hänföras handelsbolagsmans anspråk på arvode och kostnadsersättning mot 
bolaget. Beredningen fann inte skäl att föreslå någon reglering i lag av sådana 
efterställda fordringar (se bet. s. 166 f.). Något förslag lades inte heller 
fram i propositionen (se prop. 1970:142 s. 140 f.). 
  Att det kan finnas andra efterställda fordringar än de som nämndes i 19 § 
förmånsrättslagen klargjordes också när denna regel upphävdes. 
Departementschefen uttalade sålunda (prop. 1978/79:40 s. 45) att upphävandet av 
19 § inte borde inverka på  gällande uppfattning att andra fordringar än böter, 
viten och rättsverkansbelopp genom avtal kan göras efterställda . Att s.k. 
efterställningsvillkor har stor praktisk betydelse framgår av doktrinen (se 
bl.a. Stefan Lindskog, SvJT 1992 s. 609 f. och SvJT 1993 s. 358 f.). 
  Det råder alltså ingen tvekan om att det finns fordringar som skall behandlas 
som efterställda i konkurs. Vad som kan föranleda problem med sådana fordringar 
är främst två saker. För det första kan det diskuteras vad som gäller mellan 
flera sådana fordringar inbördes. För det andra kan man fråga sig hur 
efterställda krav skall behandlas vid ackord. Skall de ställas utanför ackordet, 
eller måste ackordet omfatta även dem? 
  När det först gäller frågan om det inbördes förhållandet mellan flera 
efterställda fordringar är rättsläget inte helt klart. De fordringar som 
räknades upp i den tidigare 19 § ansågs ha lika rätt. Enligt ett uttalande av 
Lagberedningen var vidare den rådande rättsuppfattningen att om inte annat hade 
avtalats dessa fordringar skulle utgå allra sist, dvs. efter övriga efterställda 
fordringar, samt att den inbördes ordningen mellan flera efterställda 
civilrättsliga fordringar fick bedömas för varje särskilt fall (SOU 1969:5 s. 
170). Frågan har inte fått någon lösning i rättspraxis. Som utredningen anför 
har man dock anledning att utgå från att de angivna uttalandena speglar gällande 
rätt, även om en viss osäkerhet råder. Med tanke på att efterställda fordringar 
ytterst sällan får någon utdelning i konkurs, är problemet av nästan enbart 
teoretiskt intresse. Något behov av en lagreglering har inte framkommit. 
  Av större praktisk betydelse är frågan om efterställda fordringars ställning 
vid ackord. Som utredningen anför får det anses klart att sådana fordringar får 
delta i förhandlingar om offentligt ackord (jfr 12 § ackordslagen). Å andra 
sidan kan inte de efterställda borgenärerna tillerkännas någon betalning vid ett 
ackord utan att övriga borgenärer tillgodosetts fullt ut. De efterställda 
fordringarna måste därför bringas att upphöra vid ett ackord där övriga 
fordringshavare endast får en viss procentdel av fordringsbeloppet. Kravet på en 
utdelning om minst tjugofem procent (11 § andra stycket ackordslagen) avser 
enligt sin ordalydelse likaberättigade borgenärer men har antagits gälla även 
för efterställda borgenärer (se bet. s. 115 med hänvisningar). En förutsättning 
för att ackordet skall komma till stånd är i så fall att efterställda borgenärer 
avstår från sina fordringar. 
  Enligt utredningen är avsaknaden av lagreglering om efterställda fordringar i 
ackord ett praktiskt problem. Detta har bekräftats vid remissbehandlingen. 
Sålunda råder det osäkerhet om hur dessa fordringar skall behandlas. Det har 
sagts att vissa lagregler skapar oklarhet och verkar hindrande på uppgörelser 
där även efterställda fordringar skall delta. 
  Som utredningen anför med stöd av flera remissinstanser är det befogat med ett 
förtydligande i lagen på denna punkt. Det är av stor vikt att oklarhet om hur 
efterställningsvillkor skall tolkas inte lägger hinder i vägen för en 
rekonstruktion. Ett förtydligande bör därför ske dels i 18 § förmånsrättslagen, 
dels i konkurslagen och i lagen om företagsrekonstruktion. Härvid bör klargöras 
vilken ställning efterställda fordringar - dvs. fordringar som enligt 
fordringsavtalet har rätt till betalning först efter övriga borgenärers 
fordringar - har vid ackord. 
  Som utredningen föreslår utan invändningar från remissinstanserna bör det 
föreskrivas att en borgenär som har rätt till betalning först efter gäldenärens 
övriga borgenärer inte deltar i en omröstning om offentligt ackord, om inte 
övriga borgenärer medger det. 
  Vidare bör lagen innehålla en bestämmelse om att ett fastställt ackord är 
bindande även för efterställda borgenärer. Därvid bör det klargöras att dessa 
borgenärer inte har rätt till den utdelning som ackordet ger övriga borgenärer. 
För tydlighets skull bör därför anges i lagen - i huvudsaklig överensstämmelse 
med utredningens förslag - att  borgenärer med efterställda fordringar 
beträffande dessa förlorar sin rätt till betalning av gäldenären i alla de 
vanliga ackordsfallen, dvs. när de oprioriterade borgenärerna inte får fullt 
betalt för sina fordringar.  
8.7   Vissa andra frågor om förmånsrätt  
8.7.1 Löneförmånsrätten bör vara kvar 
 
-------------------------------------------------------------------- 
|  Regeringens bedömning: Förmånsrätten för lönefordringar bör vara| 
|  kvar.                                                           | 
-------------------------------------------------------------------- 
 
  Utredningens bedömning överensstämmer med regeringens (se    bet. s. 336 f.). 
  Remissinstanserna: Två av remissinstanserna anser att löneförmånsrätten skall 
slopas. Ytterligare två anser att saken bör övervägas noggrannare. 
  Skälen för regeringens bedömning: Det har från tid till annan gjorts gällande 
att systemet med statlig lönegaranti i konkurs gör det onödigt och omotiverat 
att behålla förmånsrätten för lönefordringar. Det har anförts att denna 
förmånsrätt har förlorat sin roll som skydd för de anställda, eftersom dessa får 
ersättning enligt lönegarantireglerna och inte har behov av att dessutom ha 
förmånsrätt. Kritikerna har menat att förmånsrätten bara tjänat syftet att ge 
staten tillbaka en del av vad som läggs ut på grund av lönegarantin och att 
detta statsfinansiella intresse borde vika för intresset att förbättra främst de 
oprioriterade borgenärernas ställning. 
  Lönegaranti kan utgå endast för löne- och pensionsfordringar som omfattas av 
förmånsrätt. Det kan därför sägas att lönegarantion och löneförmånsrätten har 
samma omfattning utom i ett hänseende. Lönegarantin är till skillnad från 
förmånsrätten beloppsbegränsad. Den övre gränsen är 100 000 kr sedan den 1 juli 
1992. Med de senaste ändringarna (se avsnitt 8.4) omfattar förmånsrätten och 
därmed också lönegarantin bara fordringar som har förfallit till betalning under 
de sista sex månaderna av arbetstagarens anställningstid hos konkursgäldenären 
och inte tidigare än tre månader före konkursansökningen.- 
  Reglerna innebär att förmånsrätten i sin nuvarande omfattning i huvudsak 
saknar självständig betydelse vid sidan om lönegarantin för den som inte har 
högre lön än att sex månadslöner ryms i de 100 000 kr som utgör beloppsbegräns- 
ningen. Men den som har högre lön kan ha anledning att åberopa förmånsrätten för 
att i konkursen försöka få ut belopp som överstiger 100 000 kr. 
  Löneförmånsrätten ger således vissa löntagare ett ekonomiskt skydd vid sidan 
om lönegarantin. Det är en anledning att behålla förmånsrätten. En annan 
anledning är att förmånsrättsordningen allmänt sett bör spegla lagstiftarens 
uppfattning om i vilken ordning olika fordringar bör vara prioriterade i 
konkurs. Denna uppfattning bör slå igenom även om förmånsrätten, såvitt gäller 
vilken utdelning olika borgenärer uppbär i konkurs, främst verkar till förmån 
för staten. Lönegarantin bör sålunda betraktas som en ordning för att se till 
att de syften som ligger till grund för förmånsrätten förverkligas. Genom 
lönegarantisystemet förskotterar staten lönekostnaderna, men avsikten är inte 
att staten slutligt skall bära dessa kostnader. Därmed framstår förmånsrätten 
för statens regressfordringar som en logisk och naturlig del av systemet. 
  Utredningen föreslår att löneförmånsrätten behålls. Remissutfallet ger stöd 
för den ståndpunkten. 
  På grund av det anförda bör löneförmånsrätten behållas.  
8.7.2 Förmånsrätt för lönefordringar före företagsrekonstruktionen 
 
-------------------------------------------------------------------- 
|  Regeringens förslag: Har en företagsrekonstruktion föregått en  | 
|  konkurs, skall arbetstagarna ha ett särskilt skydd för löner som| 
|  förfallit till betalning före ansökan om företagsrekonstruktion.| 
|  Ges en konkursansökan in inom ett år från det att en företags-  | 
|  rekonstruktion upphörde, skall förmånsrätten för lön - om det är| 
|  förmånligare för arbetstagaren - omfatta fordringar som förfallit| 
|  till betalning inom tre månader före beslutet om företagsrekon- | 
|  struktion  i  stället  för  fordringar  som har förfallit till  | 
|  betalning under samma tid före konkursansökningen. Förmånsrätten för| 
|  lönefordringar kan dock aldrig omfatta mer  än  sammanlagt sex  | 
|  månader.                                                        | 
-------------------------------------------------------------------- 
 
  Skälen för regeringens förslag:  Enligt 12 § förmånsrättslagen (se prop. 
1993/94:208 s. 23 f. och s. 60 f.) gäller förmånsrätt för lönefordringar 
avseende tiden före en konkursansökan endast om fordringarna har förfallit till 
betalning under de tre sista månaderna före konkursansökan. Vidare gäller 
förmånsrätt bara för fordringar som har förfallit till betalning under de sista 
sex månaderna av arbetstagarens anställning hos konkursgäldenären. Begränsningen 
till de sista tre månaderna före konkursen får betydelse vid 
företagsrekonstruktion på så sätt att en lönefordran som är obetald när en 
företagsrekonstruktion beslutas kan gå förlorad i en eventuellt följande 
konkurs. Det blir fallet om företagsrekonstruktionen har pågått så länge att 
förfallotidpunkten ligger tidigare än tre månader före konkursutbrottet. 
  I det föregående (avsnitt 8.4) har vi behandlat frågan om löner som förfaller 
under företagsrekonstruktionen bör ges samma förstärkta förmånsrätt som där 
föreslås för nytillkomna fordringar. Vi drog där slutsatsen att övervägande skäl 
talar mot en sådan förstärkt förmånsrätt. Det hänger bl.a. samman med att 
lönefordringar från rekonstruktionstiden i de allra flesta fall kommer att vara 
förenade med löneförmånsrätt enligt 12 § förmånsrättslagen och därmed även 
förenade med lönegaranti. 
  Om det inte tas in någon regel i lagen om förmånsrätt för löner före 
företagsrekonstruktion, kan den omständigheten att det beslutas om 
företagsrekonstruktion i stället för konkurs medföra att en arbetstagare med 
fordringar från tiden före beslutet förlorar sin förmånsrätt och därmed 
möjligheten att få betalt för fordringarna i en konkurs som har inträffat sedan 
företagsrekonstruktionen misslyckats. Enligt regeringens mening är det inte 
rimligt att löntagarna skall stå utan skydd i samband med ett rekonstruktions- 
försök för sådana fordringar som de skulle ha fått betalt för, om det i stället 
hade beslutats om konkurs. Det finns anledning att i detta hänseende särbehandla 
lönefordringar jämfört med t.ex. hyresfordringar med hänsyn till löne- 
fordringarnas stora sociala betydelse men också för att det skulle hämma 
rekonstruktionsmöjligheterna påtagligt, om en rekonstruktion medförde att 
löntagarna riskerade fordringar som de annars skulle få betalt för. 
  Det bör därför införas en bestämmelse i förmånsrättslagen som i angivet 
hänseende neutraliserar följderna av ett misslyckat rekonstruktionsförsök. Men 
det bör samtidigt tillses att reglerna inte i nämnvärd grad ökar kostnaderna för 
lönegarantin. 
  Förmånsrätten bör sålunda omfatta även fordringar som har förfallit till 
betalning före ansökningen om företagsrekonstruktion. Men den sammanlagda tid 
för vilken förmånsrätten gäller bör inte förlängas utan även fortsättningsvis 
vara sex månader. Bestämmelsen bör då utformas så att förmånsrätten gäller lön 
som har förfallit till betalning omedelbart före företagsrekonstruktion i 
stället för lön som har förfallit till betalning omedelbart före 
konkursansökningen om det är förmånligare för arbetstagaren. Förmånsrätten för 
lön som har förfallit till betalning omedelbart före företagsrekonstruktion bör 
därvid omfatta en lika lång tidsperiod som förmånsrätten för lön som har 
förfallit till betalning omedelbart före konkurs skulle ha omfattat. 
  I författningskommentaren anförs ett exempel som illustrerar hur en sådan 
regel verkar. 
  Det är ofrånkomligt att en regel av detta slag måste ha någon begränsning vad 
gäller det tidsmässiga sambandet mellan företagsrekonstruktionen och en efter- 
följande konkurs. Det är inte givet vilken tidsgräns som bör gälla. Under 
beredningen av ärendet har Kronofogdemyndigheten i Stockholms län anfört att den 
i utkastet till lagrådsremissen av den 27 april 1994 föreslagna tiden, ett år, 
är alltför lång och föreslagit ett halvt år. En sådan snäv tidsgräns ger dock 
enligt regeringens mening löntagarna ett alltför dåligt skydd, samtidigt som den 
i vissa fall kan framkalla konkurser i onödan. I stället bör det föreskrivas att 
en konkursansökan skall ha getts in inom ett år från det att företagsrekonstruk- 
tionen upphörde för att löneförmånsrätten skall kunna utsträckas på det ovan 
angivna sättet. Följer en konkurs senare är behovet av en särreglering inte 
särskilt framträdande. 
  En regel som den föreslagna torde i praktiken inte nämnvärt påverka utgifterna 
för lönegarantin. Visserligen bör den förstärkta löneförmånsrätten vara förenad 
med lönegaranti. Men jämfört med dagsläget uppkommer en kostnadsökning bara i de 
fall då löntagaren har fordringar från tiden före företagsrekonstruktionen. 
Denna kostnadsökning torde mer än väl uppvägas av att lönegarantin inte behöver 
tas i anspråk i alla de fall då rekonstruktionsförsöket lyckas eller det i varje 
fall inte blir konkurs inom ett år. 
  Lagrådet har i sitt yttrande av den 8 maj 1995 (se bilaga 7) inte haft något 
att invända mot förslaget, men däremot haft synpunkter på utformningen av 
lagtexten. Bestämmelsen bör utformas på det sätt som Lagrådet har föreslagit.  
8.7.3 Tidigare genomförda ändringar i löneförmånsrätten och lönegarantin 
 
-------------------------------------------------------------------- 
|  Regeringens bedömning: De av riksdagen   beslutade ändringarna i| 
|  löneförmånsrätten och lönegarantin som har trätt i kraft den 1 juli| 
|  1994 bör tills vidare stå fast. En mindre ändring genomförs dock| 
|  nu på så sätt att tiden för konkursansökan från det att frågan om en| 
|  tvistig  lönefordran har slutligt avgjorts återställs till sex  | 
|  månader. Vissa frågor rörande löneförmånsrätten och lönegarantin skall| 
|  dock beredas vidare i särskild ordning.                         | 
-------------------------------------------------------------------- 
 
  Skälen för regeringens bedömning: Som tidigare nämnts (se avsnitten 9.2 och 
9.4) har riksdagen beslutat om ändringar i lönegarantisystemet som gäller från 
och med den 1 juli 1994 (prop. 1993/94:208, bet. 1993/94:LU34, rskr. 
1993/94:394, SFS 1994:639). Sålunda har löneförmånsrätten och därmed om- 
fattningen av lönegarantin inskränkts i olika hänseenden. På några punkter har 
emellertid riksdagen, genom godkännande av Lagutskottets betänkande, uttalat att 
reformen av lönegarantireglerna bör övervägas på nytt i samband med beredningen 
av förslaget om ett företagsrekonstruktionsförfarande (bet. 1993/94:LU34 s. 11, 
13, 15, 16 och 17). 
  I sitt betänkande hänvisar lagutskottet till ett yttrande av arbets- 
marknadsutskottet (bilaga 2 till bet. 1993/94:LU34) och anför dels att 
ändringarna i lönegarantisystemet förändrar förutsättningarna för 
företagsrekonstruktion enligt Insolvensutredningens förslag, dels att 
lönegarantifrågor bör övervägas i sammanhang med olika spörsmål om 
företagsrekonstruktion. Utskottet understryker att lönegarantins koppling till 
förmånsrätten bör behållas (bet. s. 11). 
  Regeringen har den 23 mars 1995 till riksdagen överlämnat en proposition där 
det föreslås att en av de regler som infördes den 1 juli 1994, 9 a § 
lönegarantilagen (1992:497) ändras. Förslaget innebär att det blir möjligt att i 
vissa hänseenden ta hänsyn till omständigheterna i det enskilda fallet när det 
skall avgöras om ersättning skall betalas ut enligt lönegarantilagen. Riksdagen 
har antagit regeringens förslag och ändringen trädde i kraft den 1 juli 1995 
(prop. 1994/95:180, bet. 1994/95:LU30, rskr.1994/95:380, SFS 1995:675).  
Tidsmässig begränsning av löneförmånsrätten och lönegarantin 
 
Enligt den nya bestämmelsen omfattar förmånsrätten från och med den 1 juli 1994 
endast lönefordringar som har förfallit till betalning under de sista sex 
månaderna av arbetstagarens anställningstid hos konkursgäldenären och inte 
tidigare än tre månader före konkursansökningen. 
  Som skäl för de beslutade ändringarna anfördes främst (prop. 1993/94:208 s. 
14 f., jfr bet. 1993/94:LU34 s. 7), att utgifterna för lönegarantifonden måste 
nedbringas och att en begränsning i lönegarantin försvårar s.k. handel med 
lönegaranti. Härmed avses att lönegarantin utnyttjas vid försäljning av 
konkursboet på så sätt att de anställda under sin uppsägningstid utför arbete 
för förvärvaren av konkursboet för lägre lön än normalt så länge de är 
berättigade till lönegaranti. 
  Som Lagutskottet anför bör lönegarantifrågorna ses i samband med nya 
bestämmelser om företagsrekonstruktion. Som utskottet också påpekar ändras 
förutsättningarna för företagsrekonstruktion på grund av de genomförda 
ändringarna i lönegarantisystemet. Det sker främst därigenom att ett försämrat 
skydd för de anställda i konkurs kan medföra att de anställda lämnar företaget 
tidigare än som annars skulle ha skett (jfr avsnitt 8.4). Det kan försvåra en 
rekonstruktion. 
  I övrigt synes utskottet i sin bedömning ha utgått från Insolvensutredningens 
förslag om att s.k. produktiva löner skall ha förmånsrätt framför före- 
tagshypotek. En sådan reform skulle förstärka ekonomin i lönegarantisystemet och 
försvåra handel med lönegaranti. Det skulle kunna minska behovet av ytterligare 
åtgärder med den inriktningen. Regeringen har emellertid (avsnitt 8.2) kommit 
fram till att det angivna förslaget till ändring i förmånsrättsordningen för 
närvarande inte bör genomföras. Det betyder att de skäl som anfördes i prop. 
1993/94:208 för en begränsning i lönegarantisystemet i allt väsentligt kvarstår 
även sedan en lag om företagsrekonstruktion införts. 
  I utskottets betänkande understryks (s. 11) vikten av att konkursförvaltarens 
respektive tillsynsmyndighetens roller när det gäller frågor om användning av 
lönegarantin belyses. Det kommer att ske i samband med en pågående genomgång i 
Justitiedepartementet av vissa konkursrättsliga frågor. 
  Lagutskottet pekar (s. 13) på ett särskilt problem som hänger samman med att 
löneförmånsrätten inte omfattar lönefordringar som förfallit till betalning 
tidigare än tre månader innan konkursansökningen gjordes. Ibland kan praktiska 
svårigheter medföra att det dröjer förhållandevis lång tid innan en 
konkursansökan kan göras. Det kan bero exempelvis på att det är svårt att delge 
arbetsgivaren en uppmaning att betala förfallna lönefordringar eller på att 
handläggningen av en ansökan om betalningsföreläggande eller ett 
utmätningsförfarande drar ut på tiden. Det kan i sin tur leda till att 
arbetstagarna inte får betalt för sin fordran på lön genom lönegarantin. 
Utskottet förutsätter att denna konsekvens blir belyst i ärendet om 
företagsrekonstruktion (bet. 1993/94:LU34 s. 13). 
  Som anförs i prop. 1993/94:208 Förändringar i lönegarantisystemet visar 
undersökningar att ca 90 procent av lönefordringarna i konkurser förfallit under 
de senaste tre månaderna före konkursansökningen. Den gjorda inskränkningen 
drabbar alltså förhållandevis få fordringar. Den nya tidsgränsen kan vidare 
antas medföra att domstolar och myndigheter skyndar på de ifrågavarande 
förfarandena på ett sådant sätt att tremånadersgränsen inte överskrids annat än 
undantagsvis. Som vi redan har anfört (avsnitt 8.7.2) bör regeln om 
tremånadersgränsen ändras för sådana fall då en företagsrekonstruktion har 
misslyckats viss tid före konkursen. Bortsett från detta är det inte otänkbart 
att den angivna tremånadersfristen är för kort. Det måste dock övervägas 
ytterligare tillsammans med andra frågor rörande löneförmånsrätt och 
lönegaranti. 
  Redan nu bör dock en justering göras när det gäller tidsgränserna för 
löneförmånsrätten. Efter 1994 års ändringar gäller att om en lönefordring har 
varit föremål för en tvist omfattas den under vissa förutsättningar av 
förmånsrätt om konkursansökan görs inom tre månader från det att tvisten 
slutligt har avgjorts. Regeln har utsatts för kritik från arbetstagarhåll varvid 
det har framhållits att tre månade ribland kan vara en för kort tid för att 
atbetstagaren skall kunna ge in en konkursansökan. Denna tidsfrist bör nu 
återställas till sex månader i enlighet med vad som gällde för dessa fordringar 
före den 1 juli 1994. 
 
Semesterlön och semesterersättning 
 
Enligt tidigare gällande regler omfattade löneförmånsrätten när det gäller 
semesterlön och semesterersättning som tjänats in före konkursansökningen vad 
som står inne för det löpande och de två föregående intjänandeåren samt 
ersättning för all semester som den anställde sparat enligt de särskilda 
reglerna härom. De nyligen genomförda ändringarna avseende förmånsrätten innebär 
på denna punkt att förmånsrätten begränsas till vad som står inne av semesterlön 
och semesterersättning för det löpande och närmast föregående intjänandeåret. 
Därmed begränsas förmånsrätten även för sparad semester. 
  I sitt betänkande uttrycker lagutskottet tveksamhet till förslaget såvitt 
avser begränsningen av förmånsrätten när det gäller ersättning för sparad 
semester (bet. s. 15). Med hänsyn till kravet på besparingar i lönegaranti- 
systemet borde visserligen, enligt utskottet, förmånsrätten tills vidare 
begränsas även för sådana fordringar. Utskottet utgår emellertid från att också 
denna fråga övervägs på nytt vid en samlad översyn av rekonstruktions- och 
förmånsrättsfrågorna. 
  Tveksamheten i fråga om sparad semester hänför sig till den omständigheten att 
arbetstagare kan anse sig böra avstå från möjligheten att spara semester på 
grund av risken att kravet vid en konkurs inte kommer att omfattas av 
förmånsrätt och lönegaranti. Regeringen har förståelse för att detta kan 
uppfattas som en oönskad effekt av lagändringen. Regeringen avser därför att 
överväga även denna fråga i samband med att andra frågor rörande lönegarantin 
övervägs.  
Delägares förmånsrätt 
 
Före den 1 juli 1994 gällde att en arbetstagare som själv eller tillsammans med 
någon närstående ägde en väsentlig andel i företaget, och som hade ett 
väsentligt inflytande över dess verksamhet, inte fick förmånsrätt för sin 
fordran på lön eller pension. Detsamma gällde om arbetstagaren visserligen inte 
ägde någon andel men hans närståendes andel var väsentlig. Den ändring som 
genomförts i denna del innebär att en arbetstagare som själv eller tillsammans 
med närstående har ägt minst en femtedel av ett företag senare än sex månader 
före konkursansökningen inte skall ha förmånsrätt för sina löne- och pensions- 
fordringar. Detsamma skall gälla när andelen har ägts av en närstående till 
arbetstagaren. Förmånsrätten faller bort även om arbetstagaren inte haft något 
väsentligt inflytande över företagets verksamhet. 
  Lagutskottet anför, med hänvisning till Arbetsmarknadsutskottets yttrande, att 
det kan finnas anledning att närmare överväga avgränsningen av den minsta 
ägarandel som utesluter förmånsrätt samt de närståendes ställning (bet. 
1993/94:LU34 s. 16 och 37). Utskottet utgår från att även de frågorna övervägs 
på nytt i ärendet om företagsrekonstruktion. 
  I sitt yttrande uttalar Arbetsmarknadsutskottet tveksamhet mot att redan ett 
så begränsat delägande som en femtedel av företaget skulle utesluta förmånsrätt 
och lönegaranti. Tveksamheten gäller, enligt utskottet, särskilt som frågan om 
inflytandet över verksamheten inte längre skall ha någon betydelse. Enligt 
utskottet kan man särskilt ifrågasätta regeln när det gäller anställda anhöriga 
som inte själva äger någon del i företaget. För sådana fall kan regeln enligt 
utskottets mening få väl långtgående konsekvenser. Utskottet noterar också att 
det inte finns något motsvarande undantag i socialavgiftslagen beträffande 
arbetsgivares skyldighet att erlägga lönegarantiavgift. 
  Skälen för det förslag som ledde fram till den ifrågavarande lagändringen 
framgår av prop. 1993/94:208 s. 39 f. Ett viktigt skäl var den osäkerhet i 
tillämpningen som funnits med den tidigare regeln, som byggde på det 
opreciserade rekvisitet  ägde väsentlig andel i företaget . Ett annat skäl var 
att det innehåll som bestämmelsen kommit att få i rättspraxis innebar en 
relativt generös förmånsrätt för den kategori av arbetstagare som både äger och 
leder företag. Enligt propositionen får redan den som äger 20 procent av ett 
företag anses ha ett sådant intresse i och inflytande över verksamheten att han 
inte bör ha förmånsrätt eller åtnjuta lönegaranti för sin löne- eller 
pensionsfordran mot företaget. Vidare pekades på behovet av att begränsa 
kostnaderna för lönegarantin. 
  I propositionen berördes problemet att regeln kunde komma att drabba hårt 
t.ex. en familjemedlem med endast en underordnad befattning i företaget. Enligt 
propositionen skiljer sig emellertid situationen för den som själv eller 
tillsammans med en närstående äger en femtedel av företaget på ett avgörande 
sätt från situationen för den som endast är anställd. Enligt propositionen torde 
det också ligga i sakens natur att anställningsförhållandena för en arbetstagare 
som arbetar i ett företag som delvis ägs av honom själv eller nära släktingar 
till honom sällan är helt jämförbara med vad som gäller för andra anställda. 
  Med hänsyn till vad som uttalats under riksdagsbehandlingen finns det 
emellertid skäl att på nytt överväga även denna regel. Det bör ske i samband med 
att andra frågor angående löneförmånsrätten utreds.Sedan lagändringen trädde i 
kraft har det kommit att ifrågasättas om de nya bestämmelserna strider mot 
EG-direktivet om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om skydd för 
arbetstagarna vid arbetsgivarens insolvens (80/987/EEG). Frågan är föremål för 
prövning i ett antal mål där talan har väckts mot staten. Bakgrunden till den 
uppkomna situationen är följande. Direktivets artikel 1 (2) medger att 
medlemsstaterna utesluter från direktivets tillämpningsområde fordringar från 
vissa kategorier av arbetstagare på grund av den speciella arten av 
arbetstagarens anställningsavtal eller anställningsförhållanden. Enligt samma 
artikel skall de kategorier av arbetstagare som undantas framgå av en bilaga 
till direktivet. I bilaga I till anslutningsakten avseende Sveriges medlemsskap 
i Europeiska unionen har tagits in en anpassning till de svenska reglerna om 
delägares och andra närståendes förmånsrätt för sina lönefordringar i 
arbetsgivarens konkurs (SFS 1994:1501 s. 2238-2239). Anpassningen avser den 
lydelse reglerna hade vid tiden för undertecknandet av anslutningsakten, som 
skedde den 24 juni 1994. Regeringen har initierat att kontakt tas med Europeiska 
gemenskapens kommission för att ändra anpassningen så att den bättre stämmer 
överens med den regel om delägares förmånsrätt som trädde i kraft den 1 juli 
1994.  
Karensregel för att förhindra missbruk av lönegarantin 
 
För att stävja missbruk av lönegarantin infördes den 1 juli 1994 en karensregel 
i lönegarantilagen. Den innebär att en arbetstagare kan få lönefordringar som 
uppstår i en viss verksamhet ersatta genom lönegarantin i princip endast en gång 
under en tidsperiod på två år. Ett undantag gäller för det fall att 
anställningen i vilken de senaste lönefordringarna uppkommit har anvisats av en 
offentlig arbetsförmedling. I sådana fall gäller garantin som vanligt. Genom en 
lagändring som trädde i kraft den 1 juli 1995 har bestämmelsen mjukats upp genom 
att ytterligare ett undantag införts (prop. 1994/95:180, bet. 1994/95:LU30, 
rskr. 1994/95:380, SFS 1995:975). 
  Vid behandlingen av det ursprungliga förslaget (prop. 1993/94:208) godtog 
riksdagen regeringens förslag men hade vissa invändningar och förutsatte att 
regeln i vissa hänseenden skulle övervägas på nytt i ärendet om företagsrekon- 
struktion (bet. 1993/94:LU34 s. 16 f.). Som framgår har regeln redan setts över 
och ändrats. Även i det ärendet underströk dock riksdagens lagutskott behovet av 
att missbruksreglerna i lönegarantilagen övervägs ytterligare, bl.a. med hänsyn 
till EG-direktivet 80/987 om skydd för arbetstagarna vid arbetsgivarens 
insolvens. Utskottet förutsatte att så sker i samband med den utredning om 
arbetstagarnas löneskydd vid arbetsgivarens konkurs som regeringen aviserade i 
propositionen (se bet. 1994/95:LU30 s. 4 f. och prop. 1994/95:180 s. 4). 
  Orsakerna till att karensregeln infördes framgår av prop. 1993/94:208 s. 45 f. 
Lönegarantisystemet har under senare år kritiserats framför allt från den 
utgångspunkten att garantin påverkar konkurrensen negativt. Som exempel på detta 
har anförts att det förekommer att en verksamhet inom en tidsperiod av några få 
år går i konkurs ett flertal gånger och efter varje konkurs rekonstrueras på 
nytt med i huvudsak samma rörelseinriktning. Kritiken har gått ut på att 
rekonstruktionerna har skett med hjälp av lönegarantin. Man har menat att 
förfaranden av detta slag snedvrider konkurrensen genom att de ifrågavarande 
företagen genom lönegarantin tillgodogör sig en återkommande subvention av sina 
lönekostnader. Det har också sagts att sådana upprepade rekonstruktioner av på 
sikt inte livskraftiga företag bidrar till en överetablering inom branschen, 
eventuellt med konkurser för andra företag inom samma verksamhetsområde som 
följd. 
  Såväl i riksdagen som i andra sammanhang har flera gånger efterlysts åtgärder 
för att förfaranden av här berört slag skall stävjas (se bl.a. bet. 1991/92:LU37 
s. 20). Det står också utom tvivel att de beskrivna förfarandena medför att 
konkurrensen snedvrids. Om en rörelse inom några få år går i konkurs flera 
gånger och rekonstrueras varje gång med i huvudsak samma personal, som får sina 
lönefordringar ersatta genom lönegarantin, måste det påverka 
konkurrenssituationen för andra företag i branschen negativt. 
  Som konstaterats i prop. 1993/94:208 s. 45 kan det angivna sättet att använda 
lönegarantin inte förhindras utan att de arbetstagare som arbetar i de 
ifrågavarande verksamheterna berörs. Lönegarantin är primärt en ersättning till 
arbetstagare. Eftersträvar man att denna ersättning inte skall kunna komma till 
användning i vissa fall, måste därför arbetstagarnas rätt till garantiersättning 
i de fallen inskränkas. 
  I sammanhanget bör nämnas att både Norge och Finland har karensregler i 
lönegarantisystemet. Där är karenstiden tre år. Den svenska regeln är i detta 
avseende mindre sträng genom den kortare karenstiden. 
  Det förtjänar också påpekas att löntagarna har förmånsrätt för sina 
lönefordringar även i de fall då karensregeln hindrar utbetalning från 
lönegarantin. 
  Enligt Lagutskottet synes det oklart hur karensregeln slår i det fallet att 
företagsrekonstruktionen är seriös. Självfallet är karensregelns syfte inte att 
hindra seriösa rekonstruktioner av företag (se prop. 1993/94:208 s. 47). Som 
framgår av det följande har regeln numera också fått en lydelse som innebär att 
en misslyckad rekonstruktion inte behöver drabba arbetstagaren. 
  Lagutskottet lyfter också fram frågan hur karensregeln förhåller sig till 
anställningsskyddslagens regler om företrädesrätt till återanställning. Enligt 
Lagutskottets mening kan det även finnas skäl att, i linje med vad 
Arbetsmarknadsutskottet har anfört i sitt yttrande, på nytt överväga 
utformningen av undantaget från karensregeln i de fall arbetstagaren har 
anvisats anställningen av en offentlig arbetsförmedling. 
  Enligt 25 § lagen om anställningsskydd (1982:80) har en arbetstagare som har 
sagts upp från sin anställning på grund av arbetsbrist under vissa 
förutsättningar företrädesrätt till återanställning i den verksamhet där han 
tidigare varit sysselsatt. Företrädesrätten gäller under tiden från uppsägningen 
till ett år efter det att anställningen upphörde. Om företaget eller den del av 
företaget där verksamhet bedrivs under denna tid har övergått till en ny 
arbetsgivare, gäller företrädesrätten mot den nya arbetsgivaren. 
  Dessa regler har ansetts innebära bl.a. att en arbetstagare som har varit 
anställd vid ett konkursdrabbat företag har företrädesrätt till en ny 
anställning hos en arbetsgivare som efter konkursen övertar företagets rörelse 
(AD 1976 nr 18). Är övriga villkor uppfyllda, har en arbetstagare som sägs upp 
från sin anställning efter en konkurs sålunda regelmässigt företrädesrätt till 
återanställning, om verksamheten rekonstrueras efter konkurs. 
  För att karensregeln skall kunna få någon effekt måste den omfatta även 
situationer där arbetstagaren innehar sin anställning till följd av reglerna om 
företrädesrätt. Det ligger knappast någon motsättning i detta. Reglerna om 
företrädesrätt i LAS och reglerna om lönegaranti har olika syften, även om båda 
har tillkommit i avsikt att öka tryggheten för arbetstagarna. Lönegarantins 
syfte är att garantera arbetstagarnas lönefordringar vid konkurs, medan 
LAS-reglerna syftar till rättvisa och trygghet vid återanställning. Den trygghet 
som LAS ger bör däremot inte åtföljas av en ovillkorlig statlig garanti avseende 
betalning av lönefordringar även i de fall verksamheten inte bär sig. 
  I Arbetsmarknadsutskottets yttrande (bet. 1993/94:LU34 bilaga 2 s. 37), 
vartill Lagutskottet hänvisar, ifrågasätts om kravet på att anställningen skall 
vara anvisad av den offentliga arbetsförmedlingen kan undvaras i de fall då 
arbetstagaren har företrädesrätt till återanställning. Arbetsmarknadsutskottet 
menar att föreskriften kan innebära en onödig byråkrati i dessa fall. Som 
framgår av vad som har anförts tidigare skulle emellertid karensregeln bli i det 
närmaste verkningslös om den sätts ur spel i alla fall då arbetstagaren har 
företrädesrätt till anställning. Omgången att låta återanställningar till följd 
av företrädesrätt gå vägen via en anvisning av arbetsförmedlingen bör ställas 
mot de skador på konkurrensen som den tidigare ordningen innebar. Enligt 
regeringens mening bör då denna omgång kunna godtas och normalt utgöra ett krav 
för ersättning över lönegarantin. 
  Som Lagutskottet framhöll i sitt betänkande 1994/95:LU34 medgav karensregelns 
ursprungliga lydelse inte att man beaktade omständigheterna i det enskilda 
fallet. Det bör i detta sammanhang omnämnas att karensregeln i dess lydelse före 
den 1 juli 1995 har varit föremål för EFTA-domstolens prövning (mål E1/95). 
Domstolen fann att artikel 10 a i direktivet 80/987 om löneskydd vid 
arbetsgivares insolvens hindrade en regel som innebar att en arbetstagare inte 
har rätt till garantiersättning om han inom två år före konkursbeslutet har 
beviljats ersättning genom garantin för en fordran som har uppstått i huvud- 
sakligen samma verksamhet. En möjlighet till flexibel tillämpning har införts 
genom den nyligen genomförda uppmjukningen av bestämmelsen. Ändringen innebär 
att det vid regelns tillämpning blir möjligt att ta större hänsyn till 
omständigheterna i det enskilda fallet. Undantag från regelns tillämpning medges 
sålunda, förutom för fall då anställningen har anvisats av den offentliga 
arbetsförmedlingen, även för fall där det finns särskilda skäl för det. Enligt 
propositionen kan sådana skäl anses föreligga bl.a. när det rent faktiskt har 
varit svårt för arbetstagaren att vid tiden för rekonstruktionen eller därefter 
finna annan sysselsättning och likaså när det framstår som orimligt att 
arbetstagaren skall drabbas av den misslyckade rekonstruktionen. Särskilda skäl 
kan även anses föreligga med hänsyn till garantins ekonomiska betydelse för 
arbetstagaren. I sin nya lydelse synes regeln fylla sitt ändamål samtidigt som 
lönegarantireglernas syfte att skydda arbetstagaren vid arbetsgivarens konkurs 
tillgodoses i rimlig utsträckning även i de ifrågavarande situationerna.  
8.7.4 Andra ifrågasatta ändringar i förmånsrättsordningen 
 
-------------------------------------------------------------------- 
|  Regeringens bedömning: Några andra ändringar bör inte nu göras i| 
|  förmånsrättsordningen. Det betyder bl.a. att det inte bör införas| 
|  någon ny förmånsrätt för fordringar avseende royalty, inte heller| 
|  för fordringar avseende avgifter till företagshälsovård.        | 
-------------------------------------------------------------------- 
 
  Utredningens bedömning överensstämmer med regeringens (se betänkandet s. 404). 
  Remissinstanserna: Ingen uttalar sig om royaltyfordringar eller fordringar för 
företagshälsovård. Flera remissinstanser har egna förslag om andra ändringar i 
förmånsrättsordningen. 
  Skälen för regeringens bedömning: Utredningen har enligt sina direktiv haft 
att överväga vissa frågor om inrättande av nya förmånsrätter. Det gäller 
fordringar avseende royalty och fordringar avseende avgifter till 
företagshälsovård. Vidare har myndigheter och organisationer fört fram ett antal 
förslag rörande förmånsrättsordningen. Det har skett i samband med 
remissbehandlingen av betänkandet men också i särskilda skrivelser till 
Justitiedepartementet.  
Fordringar avseende royalty 
 
I olika sammanhang har gjorts gällande att författares och andra jämställda 
rättsinnehavares anspråk på royalty borde ha samma ställning i konkurs som 
lönefordringar. Riksdagen behandlade frågan under riksmötet 1980/81 med 
anledning av en motion (1980/81:893) om förmånsrätt för royaltyfordringar. I 
motionen anfördes att författarna, vars situation enligt motionärerna närmast 
var att jämföra med de anställdas, stod utan ekonomiskt skydd i ett förlags 
konkurs. 
  Lagutskottet inhämtade yttranden över motionen. I sitt betänkande (LU 
1981/82:3) anförde utskottet att en författares ställning gentemot förlaget 
skiljer sig från vad som normalt gäller mellan borgenärer och gäldenärer i 
näringsverksamhet. Författaren kunde, enligt utskottet, snarast jämställas med 
en förlagsanställd. Det fanns därför skäl att ge förmånsrätt för upplupen 
royalty. Därvid erinrade utskottet om att det även finns andra grupper på det 
upphovsrättsliga området som får ersättning för sina prestationer på motsvarande 
sätt som författarna, t.ex. fotografer och illustratörer. Även för dessa grupper 
ansåg utskottet att förmånsrätt för upplupen royalty kunde vara motiverad. Dock 
menade utskottet att en ändring av förmånsrättsordningen inte borde göras utan 
en närmare utredning och förordade att en sådan kom till stånd. Detta blev även 
riksdagens ståndpunkt (rskr. 1981/82:6). 
  Utredningen anför att de ändamål som ligger bakom förslaget om en ny lag om 
företagsrekonstruktion, särskilt strävandena att stärka de oprioriterade 
borgenärernas ställning, inte låter sig väl förena med en utökning av antalet 
allmänna förmånsrätter. Utredningen framhåller vidare att reformarbetet på 
området i utlandet under senare tid präglats av en restriktiv inställning till 
förekomsten av allmänna förmånsrätter. Mot bl.a. den bakgrunden finner ut- 
redningen inte skäl att föreslå inrättande av en ny förmånsrätt för dessa 
borgenärer. 
  Regeringen delar utredningens uppfattning att det finns skäl att vara 
restriktiv när det gäller att inrätta nya allmänna förmånsrätter. Mot den 
bakgrunden bör det inte nu införas någon förmånsrätt för royaltyfordringar.  
Fordringar avseende avgifter till företagshälsovård 
 
Efter ett riksdagsbeslut (rskr. 1988/89:130) överlämnades till Insolvensut- 
redningen att överväga frågan om förmånsrätt för fordringar avseende avgifter 
till företagshälsovården. Till grund för riksdagens beslut låg en motion om 
sådan förmånsrätt (1988/89:L301) samt Lagutskottets betänkande 1988/89:LU20. 
  Motionärerna framhöll att företag som drivs vidare under konkurs har rätt att 
anlita företagshälsovårdens tjänster, varvid emellertid företagshälsovårdens 
ersättningskrav ofta utgör en osäker fordran som oprioriterad i konkursen. 
Därför kunde, enligt motionärerna, företagshälsovården vara mindre benägen till 
insatser i konkursföretag, något som enligt motionärerna är särskilt olyckligt 
med hänsyn till att de anställda i konkursföretag ofta är psykiskt pressade. 
  Utskottet konstaterade att det av motionärerna aktualiserade problemet kunde 
uppkomma när det företag som drabbats av konkurs anlitat någon utomstående för 
att ombesörja företagshälsovården. I sådana fall saknar fordringarna för den 
meddelade vården förmånsrätt på samma sätt som andra krav mot företaget för 
levererade varor och tjänster. Utskottet underströk att den som ombesörjer 
företagshälsovården har möjlighet att skydda sina anspråk på ersättning för vård 
som tillhandahålls efter konkursen genom att träffa ett nytt avtal med 
konkursboet. Anspråk på ersättning för vård därefter blir då massafordran och 
skall betalas före konkursfordringarna. Frågan var emellertid, enligt utskottet, 
av sådan beskaffenhet att den förtjänade att övervägas ytterligare. 
  Enligt regeringens mening finns det inte tillräcklig anledning att i konkurs 
särbehandla den som tillhandahåller företagshälsovård. Denne löper samma risker 
i konkurs och har samma möjligheter att skydda sig efter att ett kundföretag 
gått i konkurs som andra leverantörer. Regeringen delar därför utredningens 
uppfattning att det inte finns skäl att införa en allmän förmånsrätt för 
fordringar avseende avgifter till företagshälsovården.  
Övrigt 
 
Flera remissinstanser har egna förslag om ändringar i förmånsrättsordningen. 
Sålunda föreslår Företagarnas Riksorganisation en ordning enligt vilken 
leverantörer bl.a. skulle få förmånsrätt för sina fordringar motsvarande en viss 
del av företagshypotekets värde. Fastighetsägarförbundet föreslår en förstärkt 
förmånsrätt för hyresfordringar. Juridiska fakultetsstyrelsen vid Uppsala 
universitet anser att det bör övervägas att göra fordringar avseende löner och 
hyra under konkurs till massafordringar. Förslag framförs också om ett 
avskaffande av hyresförmånsrätten och om en ny allmän förmånsrätt för 
 produktiva leveranser , varmed enligt förslaget avses leveranser viss kortare 
tid före ett konkursutbrott. 
  Regeringen anser att det inte nu bör genomföras några ytterligare förändringar 
i förmånsrättslagen. Som redan har nämnts bör i stället förmånsrättsfrågorna bli 
föremål för utredning. 
9     Frågor med anknytning till förmånsrättsordningen 
 
9.1   Bör kassa och banktillgodohavanden omfattas av företagshypotek? 
 
-------------------------------------------------------------------- 
|   Regeringens  bedömning:  Kassamedel, banktillgodohavanden och  | 
|  liknande tillgångar skall inte heller i fortsättningen omfattas | 
|  av företagshypotek.                                             | 
-------------------------------------------------------------------- 
 
  Utredningens bedömning överenstämmer med regeringens (bet. s. 398 f.). 
  Remissinstanserna: Det görs få invändningar mot utredningens bedömning. 
Statens jordbruksverk och Stockholms handelskammare anser dock att kassamedel 
och banktillgodohavanden bör omfattas av företagshypotek. Juridiska 
fakultetsstyrelsen vid Uppsala universitet har samma uppfattning men anser att 
säkerheten samtidigt bör begränsas till en viss andel av hypoteksunderlaget. 
  Skälen för regeringens förslag: Företagshypotek är till skillnad från panträtt 
inte knutet till viss bestämd egendom utan omfattar ett egendomskollektiv, 
 näringsidkarens lösa egendom i den mån egendomen hör till den intecknade 
verksamheten  (2 kap. 1 § första stycket lagen [1984:649] om företagshypotek). 
En del av den lösa egendomen undantas dock. Sålunda görs undantag för bl.a. 
 kassa- och banktillgodohavanden, aktier, andra bevis om delaktighet i bolag, 
obligationer, förlagsbevis och liknande skuldebrev avsedda för allmän omsättning 
samt andelar i aktiefonder  (2 kap. 1 § andra stycket 1 lagen om före- 
tagshypotek). Vad som utmärker dessa tillgångar kan sägas vara att de utgörs av 
reda pengar eller lätt kan förvandlas till pengar eller också lätt kan belånas 
genom pantsättning. 
  Undantaget för kassa- och bankmedel m.m. utgör på sätt och vis en svaghet 
eftersom det innebär att företagshypoteket som säkerhetsform är behäftat med en 
viss oklarhet vad gäller värdet. I vissa typer av företag utgör rörliga 
tillgångar av detta slag en väsentlig del av de samlade tillgångarna. Underlaget 
för företagshypotek är då litet. Vidare medför undantaget en osäkerhet för 
kreditgivare genom att värdet av säkerheten kan växla markant från den ena dagen 
till den andra. Underlaget för säkerheten kan också förändras genom medvetet 
agerande från näringsidkarens sida, varigenom de olika borgenärskategoriernas 
ställning kan påverkas väsentligt. Näringsidkaren kan sålunda utöva inflytande 
på underlagets storlek exempelvis genom att låta bli att kräva kontant betalt 
för leveranser strax före en konkurs. Fordringarna ingår i hypoteksunderlaget 
medan influtna betalningsmedel inte ingår. Från kommersiell synpunkt framstår 
tillgångarna som likvärdiga. 
  Det angivna undantaget medför också en del praktiska problem som visar sig 
främst vid betalningsinställelse och som har att göra med att 
inteckningsborgenärerna är obenägna att godta att tillgångar som omfattas av 
företagshypotek omvandlas till likvida medel i vilka säkerhet inte gäller. 
  Det har i olika sammanhang förespråkats att företagshypoteket skall vidgas 
till att omfatta även kassa- och bankmedel m.m. Härigenom skulle manipula- 
tionsmöjligheterna försvinna och företagshypoteket skulle stärkas som säkerhets- 
form med åtföljande förbättringar i företagens möjligheter att skaffa kredit. 
Vidare skulle många praktiska problem försvinna eller i vart fall bli mindre. 
  En sådan ändring skulle emellertid ytterligare försämra de oprioriterade 
borgenärernas ställning i konkurs och öka konkursförlusterna för små och 
medelstora företag. Redan detta medför att ändringen inte bör genomföras om inte 
starka skäl talar för det. 
  Vidare skulle med en sådan lagändring så gott som allt som kan återvinnas till 
ett konkursbo tillfalla borgenärer med säkerhet i företagshypotek. Det skulle 
försämra intresset av återvinning hos andra borgenärer. En sådan utveckling vore 
olycklig med hänsyn till den betydelse som återvinningsreglerna har för att 
hålla tillbaka en utveckling mot konkurs i företag med ekonomiska problem och 
inte minst för att förhindra illojala transaktioner i sådana företag. 
  De nu angivna negativa effekterna skulle visserligen inte uppkomma om 
säkerheten begränsades - som bl.a. Uppsala universitet föreslagit - till en viss 
kvotdel av hypoteksunderlagets värde. Som sagts i avsnitt 8.2 kan det emellertid 
inte komma i fråga att nu genomföra en sådan reform. 
  De praktiska problem som undantaget för kassa- och bankmedel medfört i samband 
med betalningsinställelse har i stor utsträckning undanröjts genom den praxis 
som utvecklat sig under senare år och som innebär att medel som inflyter under 
fortsatt drift av gäldenärens rörelse sätts in på ett särskilt 
administrationskonto, vars behållning är undandragen gäldenärens rådighet och 
som därför är säkrad för företagshypotekshavarna (se rättsfallen NJA 1987 s. 105 
och NJA 1989 s. 705 I; jfr NJA 1991 s. 550). 
  Vissa av de tillgångar som är undantagna från underlaget för företagshypotek 
är inte för den skull uteslutna som underlag för kreditsäkerhet. Sålunda kan 
t.ex. aktier och obligationer utnyttjas som säkerhet vid kreditgivning genom 
pantsättning. 
  Som tidigare anförts (avsnitt 8.2) lägger regeringen inte fram något förslag 
om att vissa löner skall gå före företagshypotek i förmånsrättshänseende. De 
goda förutsättningar som företagshypoteket i dag ger för företagens kreditför- 
sörjning - även med beaktande av de brister som följer med undantaget för kassa- 
och bankmedel m.m. - kommer alltså att bevaras. Någon särskild anledning att nu 
förstärka företagshypoteket som säkerhet finns därför inte. 
  Liksom utredningen anser regeringen att övervägande skäl talar för att behålla 
undantaget för kassamedel, banktillgodohavanden och dylika tillgångar. 
Remissbehandlingen ger stöd för uppfattningen. Undantaget i 2 kap. 1 § andra 
stycket 1 lagen om företagshypotek bör därför inte upphävas. För den skull bör 
dock inte frågan anses avgjord en gång för alla. Om den utredning som regeringen 
avser att tillsätta (se bl.a. avsnitt 8.2) skulle finna att en reform skulle 
innebära klara fördelar bör ändringen kunna övervägas på nytt.  
9.2   Bör företagshypotek omfatta den intecknade egendomen sådan den var när 
företagsrekonstruktion inleddes? 
 
-------------------------------------------------------------------- 
|  Regeringens bedömning: Det bör inte genomföras någon lagändring med| 
|  innebörd  att  underlaget  för företagshypotek fixeras per den  | 
|  tidpunkt då beslut fattas om företagsrekonstruktion. Inte heller| 
|  i övrigt bör det föreskrivas i lag vad som skall gälla beträffande| 
|  egendom som under en företagsrekonstruktion har trätt i stället | 
|  för företagsintecknad egendom.                                  | 
-------------------------------------------------------------------- 
 
  Utredningens förslag: Borgenärer med säkerhet i företagshypotek skall ha rätt 
att vid konkurs som föregåtts av företagsrekonstruktion få betalt ur egendom som 
trätt i stället för egendom som omfattades av företagshypoteket vid tidpunkten 
för beslutet om företagsrekonstruktion (se bet. s. 400 f.). 
  Remissinstanserna: Endast få remissinstanser yttrar sig. Flera önskar ett 
klarläggande av rättsläget men uttalar sig inte i frågan om underlaget för 
företagshypotek bör fixeras vid tidpunkten för beslut om företagsrekonstruktion. 
 
  Skälen för regeringens bedömning: Avgörande  enligt  gällande  rätt för vilken 
egendom som utgör underlag för panter och företagshypotek i konkurs är vad som 
ingår i säkerhetsunderlaget vid tidpunkten för konkursbeslutet. Det gäller även 
om konkursen har föregåtts av en betalningsinställelse och ett ackordsför- 
farande. 
  En komplikation i ackordsförfaranden är att det under den fortsatta driften av 
företaget kan ske sådana förändringar i sammansättningen av tillgångarna att 
borgenärernas ställning väsentligt förändras. Det kan ske exempelvis genom att 
egendom som är föremål för företagshypotek när ackordsförfarandet inleds ersätts 
med egendom som inte ingår i hypoteksunderlaget. En praktisk sådan situation är 
att betalning inflyter för en utestående fordran. I en eventuellt följande 
konkurs har då, om inga särskilda åtgärder vidtas, ställningen för de borgenärer 
som har allmän förmånsrätt eller är oprioriterade förbättrats på bekostnad av 
företagshypotekshavarna. 
  Förståeligt nog vill de olika borgenärskategorierna värna om sin egen 
ställning inför en utveckling som kan leda till konkurs. Borgenärer med säkerhet 
i företagshypotek vill naturligtvis inte gärna att gode mannen i ett ackordsför- 
farande disponerar över tillgångarna på ett sådant sätt att hypoteksunderlaget 
minskar i värde. Inför en sådan risk kan dessa borgenärer välja att i stället 
ansöka om gäldenärens försättande i konkurs. Detta hämmar möjligheterna att 
rekonstruera företag i samband med ackord. 
  Under senare år har man delvis kommit till rätta med dessa olägenheter. 
Ackordscentralerna har sålunda genom olika åtgärder sökt förebygga att 
företagsinteckningshavarnas ställning försvagas efter en betalningsinställelse. 
Regelmässigt tillämpas numera en ordning som innebär att avtal träffas med 
gäldenären och berörda borgenärer om att medel som inflyter under fortsatt drift 
av rörelsen sätts in på ett av ackordscentralen disponerat administrationskonto, 
vars behållning är undandragen gäldenärens rådighet. Avsikten är att den 
förmånsrätt som följer med företagshypotek skall gälla i de medel som innestår 
på sådana konton. I rättspraxis har detta arrangemang godtagits under 
förutsättning bl.a. att medlen inte kunnat användas hur som helst av ackordscen- 
tralen för den löpande driften (se NJA 1987 s. 105 och NJA 1989 s. 705 I; jfr 
NJA 1991 s. 550). 
  Vissa problem kvarstår dock. Arrangemanget med administrationskonton innebär 
att gode mannen i ett ackordsförfarande har begränsade möjligheter att använda 
de medel som sätts in på sådana konton. Det medför likviditetspåfrestningar och 
försvårar driften av företaget. Från rekonstruktionssynpunkt är detta en märkbar 
nackdel. 
  Vidare råder det en viss osäkerhet om rättsläget. Det är bl.a. inte klart i 
vilken utsträckning medel på administrationskonton får användas i driften utan 
att den avsedda säkerheten går förlorad. Utgångspunkten är att medlen betraktas 
som pantsatta och att gäldenärsföretaget och dess företrädare därför i princip 
skall vara undandragna rådighet över medlen för att säkerheten skall bevaras. 
Högsta domstolen har dock slagit fast att säkerheten kan bestå om befogenheten 
har varit  begränsad , även om begränsningen  inte fått någon beloppsmässigt 
preciserad innebörd  utan till sitt innehåll varit beroende av  de avvägningar 
som gjordes utifrån den vid varje tillfälle föreliggande ekonomiska situationen 
(NJA 1989 s. 705 I). Vad detta innebär i ett enskilt fall är naturligtvis inte 
helt lätt att veta. 
  Ett problem är också att systemet kan påtagligt gynna borgenärer med före- 
tagshypotek på andra borgenärers bekostnad. De åtgärder som har vidtagits syftar 
främst till att företagshypoteksunderlaget inte skall minska under ett rekon- 
struktionsförfarande. I princip är det förstås lika angeläget att detta underlag 
inte ökar till nackdel för andra borgenärer. Används kassa- och bankmedel till 
inköp av råvaror eller inventarier som finns kvar vid ett konkursbeslut, har 
värdet i fråga överförts från borgenärer med allmän förmånsrätt eller utan 
förmånsrätt till borgenärer med säkerhet i företagshypotek. Veterligen tillämpas 
inte någon särskild ordning för att förhindra att detta sker. 
  Utredningen föreslår att det införs bestämmelser i lagen om företagshypotek av 
innebörd att borgenärer med säkerhet i företagshypotek har rätt att vid konkurs 
som följer efter viss tid få betalt ur egendom som trätt i stället för sådan 
egendom som vid tidpunkten för ett beslut om företagsrekonstruktion omfattades 
av företagshypoteket. Förslaget innebär enligt utredningen att underlaget för 
företagshypoteket fixeras ( fryses ) vid den angivna tidpunkten. Utredningen 
menar att en sådan regel knappast påverkar möjligheterna att förfoga över de 
medel som influtit vid försäljning av företagsintecknad egendom. Den viktigaste 
vinsten med regeln är i stället enligt utredningen att den rättsliga innebörden 
av systemet blir tydligare (se bet. s. 402).  
Effekterna av utredningens förslag 
 
Utredningen har endast kortfattat diskuterat innebörden och effekterna av 
förslaget. Bara ett fåtal remissinstanser har yttrat sig, varvid ingen 
diskuterat effekterna. Ingen har avstyrkt förslaget. 
  Vad först gäller innebörden av förslaget framgår av specialmotiveringen i 
betänkandet (se särskilt s. 454) att fixeringen av hypoteksunderlaget är avsedd 
att verka  i båda riktningarna . Det skall således enligt förslaget finnas inte 
bara ett hinder mot att underlaget minskar efter ett beslut om 
företagsrekonstruktion utan också ett hinder mot att något därefter tillförs 
detta underlag. Det kan konstateras att en regel innehållande en garanti enbart 
mot minskning av hypoteksunderlaget skulle alltför mycket rubba balansen mellan 
de olika borgenärskategorierna. 
  Förslaget är så utformat att utredningens avsikt synes ha varit att fixeringen 
av underlaget för förmånsrätten endast skall gälla företagshypoteket. I 
praktiken blir dock effekterna mer vittgående. Fixeras hypoteksunderlaget per en 
viss tidpunkt, kommer underlaget för de allmänna förmånsrätterna och för panter 
i exempelvis fordringar att mer eller mindre automatiskt fixeras per samma 
tidpunkt. Flyttas inga tillgångar mellan hypoteksunderlaget och underlaget för 
andra förmånsrätter, kommer ju inte bara hypoteksunderlaget utan också 
underlaget för de andra förmånsrätterna att vara oförändrat. Enligt gällande 
rätt är  frysningstidpunkten  för alla förmånsrätter tidpunkten för konkursut- 
brottet. Om i stället, i de fall då konkurs föregås av företagsrekonstruktion, 
företagshypoteket fixeras vid den tidpunkt då företagsrekonstruktion beslutas - 
som enligt utredningens förslag - bör den tidpunkten vara avgörande beträffande 
underlaget för alla förmånsrätter. 
  En sådan förändring fordrar en särskild bestämmelse i förmånsrättslagen. 
Utredningen har inte lagt fram något sådant förslag. 
  Det anförda innebär att förutsättningarna för bedömning av utredningens 
förslag inte blivit ordentligt genomlysta av utredningen och därmed inte heller 
prövade av remissinstanserna. Det är i sig ett starkt skäl mot att genomföra 
förslaget. 
  Att förlägga  frysningstidpunkten  till tidpunkten för beslutet om 
företagsrekonstruktion synes vidare vara förenat med svårigheter. En komplika- 
tion gäller hanteringen av företagsintecknad egendom som förkovras under en 
företagsrekonstruktion. Enligt gällande rätt skall en värdestegring på 
företagsintecknad egendom som bearbetas under konkurs fördelas mellan å ena 
sidan borgenärer med företagshypotek och å andra sidan borgenärer med allmän 
förmånsrätt eller utan förmånsrätt (se redogörelsen i avsnitt 8.2 för 
rättsfallet NJA 1982 s. 900). Om frysningstidpunkten förläggs till 
rekonstruktionsförfarandets inledning, torde värdeökning som uppkommer under 
företagsrekonstruktionen få fördelas efter samma principer som vid fortsatt 
rörelsedrift under konkurs. Denna fördelning är förenad med åtskilliga 
besvärliga problem och förutsätter bl.a. en noggrann uppföljning av vad som sker 
med den egendom som fanns vid frysningstidpunkten. Rörelsen måste alltså i 
väsentliga hänseenden drivas på samma sätt som i konkurs. Detta strider mot de 
grundläggande utgångspunkterna för det föreslagna systemet för 
företagsrekonstruktion och minskar uppenbarligen rekonstruktörens möjligheter 
att koncentrera sig på det som måste göras för att få företaget på fötter. 
Härigenom hämmas möjligheterna att genomföra en effektiv rekonstruktion. 
  Tidigare har framhållits att arbetet med företagsrekonstruktionen måste komma 
igång så snart som möjligt och att rekonstruktörens inledande genomgång av läget 
i gäldenärsföretaget bör gå snabbt. Om tidpunkten för beslutet om företagsrekon- 
struktion skall tillmätas avgörande betydelse i konkurs, torde det vara 
nödvändigt att upprätta en fullständig bouppteckning när företagsrekonstruktion 
beslutas. Detta försenar det fortsatta förfarandet. 
  En annan komplikation är att en tidigarelagd frysningstidpunkt vid 
företagsrekonstruktion medför att en konkursförvaltare ibland måste laborera med 
två olika frysningstidpunkter. Det blir fallet exempelvis om gäldenärsföretaget 
under företagsrekonstruktionen har påbörjat ett arbete åt en kund, varvid 
gäldenärsföretaget pantsatt fordringen mot kunden avseende kommande betalningar. 
Frågan om hur stor del av denna fordran som utgör underlag för panträtten i 
konkursen avgörs med hänsyn till vad som intjänas av fordringen före resp. efter 
konkursbeslutet (jfr NJA 1973 s. 635).  
Slutsatser 
 
Som tidigare har sagts motiverar utredningen sitt förslag främst med att det 
skulle klargöra rättsläget. Med hänsyn till de komplikationer som har redovisats 
och till att utredningen såvitt framgår inte fullt ut beaktat konsekvenserna av 
förslaget, väger det anförda skälet inte tillräckligt tungt. Den föreslagna 
ändringen, som är av stor principiell och praktisk betydelse, synes under alla 
omständigheter behöva övervägas ytterligare. 
  Utan lagändring kvarstår visserligen de problem som redovisats i inledningen 
till detta avsnitt. I en företagsrekonstruktion minskar dock problemen en del 
genom de begränsningar som föreslås i borgenärernas möjligheter att få 
gäldenären försatt i konkurs (se avsnitt 6.1). Rekonstruktören kan därmed 
koncentrera sin ansträngningar på rekonstruktionen som sådan och behöver inte på 
samma sätt som i dag bekymra sig om förhandlingar med olika borgenärskategorier 
i anledning av nu diskuterade frågor. 
  Som tidigare redovisats finns viss osäkerhet om rättsläget i fråga om 
administrationskonton och därmed sammanhängande frågor. Genom de nämnda 
rättsfallen har dock de viktigaste frågorna lösts på ett sätt som är i huvudsak 
tillfredsställande från praktiska synpunkter. Utredningens analys och förslag 
ger inte tillräckligt underlag för att nu genom lagstiftning förtydliga 
rättsläget och tillräcklig anledning att genom en lagregel enbart bekräfta vad 
som gäller enligt praxis finns inte. Frågan bör dock inte anses avgjord en gång 
för alla. Skulle den av regeringen aviserade utredningen (se bl.a. avsnitt 8.2) 
finna att en lagändring medför klara fördelar, bör ändringen kunna övervägas på 
nytt.  
9.3   Separationsrätt vid återtagandeförbehåll 
 
-------------------------------------------------------------------- 
|  Regeringens bedömning: Möjligheten  att få separationsrätt vid  | 
|  återtagandeförbehåll utvidgas inte för närvarande.              | 
-------------------------------------------------------------------- 
 
  Utredningens bedömning överensstämmer med regeringens (se   bet. s. 405). 
  Remissinstanserna: Majoriteten förklarar sig instämma i utredningens bedömning 
eller lämnar den utan invändning. 
  Skälen för regeringens bedömning: En säljare anses i svensk rätt kunna få 
separationsrätt vid konkurs eller utmätning hos köparen genom att förbehålla sig 
äganderätten eller rätten att återta varan tills denna blivit fullt betald. 
Sådana förbehåll brukar kallas återtagandeförbehåll eller ägarförbehåll. Här 
benämns de fortsättningsvis återtagandeförbehåll. 
  Det finns enligt rättspraxis vissa begränsningar i säljarens möjligheter att 
skaffa sig separationsrätt genom återtagandeförbehåll. Ett sådant förbehåll 
anses inte giltigt om varan har infogats i eller blivit tillbehör till annan 
egendom, inte heller om varan blivit bearbetad i väsentlig omfattning för 
köparens räkning. Slutligen anses återtagandeförbehåll inte giltiga mot köparens 
borgenärer, om köparen trots förbehållet haft rätt att förfoga över varan före 
betalning genom att bearbeta, förbruka eller sälja den vidare (se bet. s. 103 f. 
med hänvisningar). 
  Frågan om återtagandeförbehålls giltighet när köparen har tillåtelse att före 
betalning förfoga över varan genom bearbetning, konsumtion eller vidareförsälj- 
ning har samband med frågan om gränserna för och rättsverkningarna av avtal om 
försäljningskommission. Kommissionslagskommittén ansåg i sitt slutbetänkande 
Kommission och dylikt (SOU 1988:63) att det inte borde göras någon principiell 
förändring i fråga om förutsättningarna för att återtagandeförbehåll skall vara 
sakrättsligt verksamma. Ståndpunkten motiverades ingående (se särskilt s. 
91 f.). Betänkandet bereds för närvarande i Justitiedepartementet och en 
lagrådsremiss planeras till hösten 1995 eller våren 1996. I det sammanhanget 
behandlas också framställningar från bl.a. Sveriges Industriförbund om 
lagstiftning för att göra återtagandeförbehåll sakrättsligt verksamma i flera 
fall än enligt gällande rätt. 
  Vid den angivna beredningen får frågan om återtagandeförbehålls giltighet en 
bred belysning och sätts in i sitt rättssystematiska sammanhang på ett sätt som 
inte är möjligt i detta lagstiftningsärende. Den beredningen bör därför 
avvaktas. Sålunda bör det inte nu göras någon ändring i reglerna om 
återtagandeförbehåll. I sammanhanget kan dock noteras att det från 
rekonstruktionssynpunkt snarast är en fördel att återtagandeförbehåll har 
relativt begränsad giltighet (jfr avsnitt 6.4 ovan). Det är normalt till nackdel 
för rekonstruktionssträvandena om gäldenärsföretaget under rekonstruktions- 
förfarandet tvingas återlämna tillgångar som har köpts mot återtagandeförbehåll. 
 
  De regler som regeringen föreslår angående verkningarna av ett beslut om 
företagsrekonstruktion innebär för övrigt bl.a. att säljare som har säkerhet i 
form av giltigt återtagandeförbehåll kan dras in i förfarandet. Sålunda får, 
enligt förslaget, motparten inte häva ett avtal på grund av en före beslutet om 
företagsrekonstruktion inträdd hävningsrätt som grundar sig på ett inträffat 
eller befarat dröjsmål med betalning eller annan prestation, om gäldenären med 
rekonstruktörens samtyckee begär att avtalet fullföljs (se avsnitt 6.4).  
9.4   Återvinning av betalning av skatter och avgifter 
 
-------------------------------------------------------------------- 
|  Regeringens förslag: Betalningar av skatter och avgifter skall  | 
|  inte heller i fortsättningen kunna återvinnas till konkursboet. | 
-------------------------------------------------------------------- 
 
Utredningen föreslår att återvinningsförbudet upphävs  (se bet. s. 333 f.). 
  Remissinstanserna: Av de remissinstanser som berör förslaget avstyrker flera 
kronofogdemyndigheter liksom Föreningen Sveriges Kronofogdar och 
Skattemyndigheten i Malmöhus län. Även Sveriges Ackordscentraler har 
invändningar. I övrigt tillstyrks förslaget eller lämnas utan invändning. 
  Skälen för regeringens förslag: Enligt 4 kap. 1 § 1 konkurslagen får 
återvinning inte ske av betalning av sådana skatter eller avgifter som anges i 
1 § lagen (1971:1072) om förmånsberättigade skattefordringar m.m., dvs. 
betalning av sådana fordringar som är utrustade med förmånsrätt enligt 11 § 
förmånsrättslagen. Återvinningsförbudet infördes år 1975. En förutsättning för 
förbudet är att fordringen när den betalades var förfallen till betalning. 
  De skäl som anfördes när undantagsbestämmelsen i 4 kap. 1 § 1 konkurslagen 
infördes var av flera olika slag (se prop. 1975:6 s. 135 f.). Sålunda hänvisades 
till det allmännas utsatta ställning som skatteborgenär och de motiv som i 
övrigt av hävd brukat anföras för skatteförmånsrätten. Enligt departementschefen 
torde det vidare vara ovanligt att en gäldenär vill gynna staten som 
skatteborgenär, vilket gör att behovet av återvinning är mycket begränsat. Det 
framhölls också att återvinning av betalda skattebelopp dittills hade varit 
utomordentligt sällsynt samt att skatteförmånsrätten innebär att en 
återvinningsmöjlighet spelar förhållandevis liten roll för fördelningen 
borgenärerna emellan i konkurs. Vad som hade kunnat återvinnas skulle nämligen i 
stor utsträckning ändå ha tillfallit staten som skatteborgenär. Vidare pekades 
på tillämpningsproblem vid återvinning samt de praktiska fördelar som det 
innebar för myndigheterna och konkursförvaltaren om återvinning av betalningar 
av förfallna skatte- och avgiftsfordringar över huvud taget inte kunde ske. 
  Återvinningsreglerna har som främsta funktion att förhindra att 
förmånsrättsordningen kringgås. I ett läge där förmånsrätt föreligger för 
skatte- och avgiftsfordringar kan ett återvinningsförbud avseende betalningar av 
sådana fordringar ses som ett stöd åt förmånsrättsordningen. Utan skatteförmåns- 
rätt kommer frågan om återvinning i ett helt annat läge. Ett återvinningsförbud 
motverkar då i princip återvinningsreglernas funktion att hindra kringgående av 
förmånsrättsordningen; det innebär ju då ett slags prioritering av staten 
utanför förmånsrättsordningen. Som utredningen framhåller är det därför en 
naturlig konsekvens om skatteförmånsrätten avskaffas att även återvinnings- 
förbudet upphävs. 
  Frågan är då om det är befogat att upphäva återvinningsförbudet i ett läge då 
det inte är aktuellt att avskaffa skatteförmånsrätten (jfr avsnitt 8.3). Det 
främsta argumentet för att upphäva återvinningsförbudet har varit att - som 
också utredningen har anfört - det har ett sakligt och systematiskt samband med 
skatteförmånsrätten. Därutöver har anförts skäl som i huvudsak går ut på att det 
i praktiken ändå skulle vara ovanligt med återvinning av skatte- och 
avgiftsbetalningar. Enligt regeringens mening väger inte detta skäl tungt. I de 
fall då förutsättningarna för återvinning är uppfyllda - enligt 4 kap. 5 § eller 
4 kap. 10 § konkurslagen - kan det framstå som stötande om återvinning 
förhindras i lag med motivet att det rör sig om ovanliga fall. 
  Mot en återvinningsmöjlighet talar främst tillämpningsproblem och därmed 
sammanhängande praktiska svårigheter. De remissinstanser som rest invändningar 
mot att återvinningsförbudet avskaffas har särskilt pekat på att 
återvinningsreglerna är svåra att tillämpa på skatte- och avgiftsbetalningar. 
Sveriges ackordscentraler anför att det kan leda till ett otal 
domstolsprocesser, om en möjlighet öppnas att återvinna förfallna skatte- och 
avgiftsbetalningar. 
  Tillämpningsproblemen avser bestämmelserna i 4 kap. 5 § resp. 4 kap. 10 § 
konkurslagen. Återvinning enligt 4 kap. 5 § förutsätter bl.a. att mottagaren 
(här staten)  kände till eller borde ha känt till gäldenärens insolvens och de 
omständigheter som gjorde rättshandlingen otillbörlig . I praktiken är det svårt 
att visa ond tro hos staten (jfr NJA 1974 s. 378). Som utredningen framhåller 
uppkommer emellertid en motsvarande svårighet vid många transaktioner med 
juridiska personer. Staten kan, liksom andra juridiska personer, försättas i ond 
tro om gäldenärens obestånd genom ett särskilt meddelande härom. Efter ett 
sådant meddelande kan staten också ha anledning att uppfatta vissa betalningar 
som otillbörliga. En återvinningsmöjlighet skulle därför, trots bevissvårig- 
heterna beträffande den onda tron, inte sakna praktisk betydelse. Ändå torde det 
endast sällan bli aktuellt att tillämpa 4 kap. 5 § i fråga om skatte- och 
avgiftsbetalningar. I praktiken blir därför tillämpningssvårigheterna, såvitt 
gäller denna bestämmelse, begränsade. 
  Något besvärligare problem synes uppkomma vid tillämpning av bestämmelserna i 
4 kap. 10 § konkurslagen. Det blir då fråga om att avgöra när en skattebetalning 
skall anses  ordinär . Kan, exempelvis, en skattebetalning anses ordinär när 
stora ackumulerade belopp betalas strax före en konkurs eller när förfallna 
skatter betalas lång tid efter uppbördsterminen? 
  Det finns förvisso ett antal skäl som talar för ett avskaffande av 
återvinningsförbudet för statens skatte- och avgiftsfordringar. Dessa skäl är 
dock i huvudsak förknippade med att också skatteförmånsrätten avskaffas, vilket 
för närvarande inte är aktuellt (se avsnitt 8.3). 
  Vid sådant förhållande anser regeringen - i motsats till vad som angavs i det 
till Lagrådet remitterade förslaget - att det inte finns anledning att nu 
föreslå att förbudet mot återvinning av betalning av skatte- och 
avgiftsfordringar avskaffas. Genom regeringens ställningstagande i sak finns det 
inte anledning att behandla Lagrådets synpunkter på utformningen av 
övergångsbestämmelserna i denna del.  
10    Skuldsanering för vissa näringsidkare 
 
-------------------------------------------------------------------- 
|  Regeringens förslag: Skuldsaneringslagen skall vara tillämplig  | 
|  även för fysiska personer som är näringsidkare, men endast om det| 
|  med hänsyn till näringsverksamhetens ringa omfattning och övriga| 
|  omständigheter finns särskilda skäl för skuldsanering.          | 
-------------------------------------------------------------------- 
 
  Skälen för regeringens förslag: Av  4 § skuldsaneringslagen framgår att 
skuldsanering kan komma i fråga för en gäldenär med hemvist i Sverige som är 
fysisk person och inte är näringsidkare. Det har inte vid skuldsaneringslagens 
tillkomst eller i andra sammanhang ifrågasatts att skuldsaneringslagen skall 
avse enbart fysiska personer med hemvist i Sverige. I förarbetena till 
skuldsaneringslagen sägs exempelvis att det  förefaller helt givet  att 
skuldsaneringslagen enbart skall avse fysiska personer. Denna avgränsning är 
vedertagen i olika utländska system. Även Insolvensutredningens förslag till 
skuldsaneringslag (delbetänkandet SOU 1990:74) byggde på en sådan avgränsning, 
vilket remissinstanserna den gången inte hade något att invända mot (se prop. 
1993/94:123 s. 87). Enligt regeringens mening finns det inte någon anledning att 
nu göra någon annan bedömning i denna fråga. 
  Kriteriet att gäldenären inte får vara näringsidkare är inte lika givet. Som 
näringsidkare betraktas varje fysisk eller juridisk person som driver verksamhet 
av ekonomisk natur och av sådan karaktär att den kan betecknas som yrkesmässig. 
Denna definition innebär att det inte ställs några större krav på verksamhetens 
omfattning. En person som på sin fritid mot ersättning - kontant eller in natura 
- utför tjänster åt andra bör sålunda betraktas som näringsidkare i 
skuldsaneringslagens mening så snart det inte bara är fråga om enstaka uppdrag. 
Det saknar exempelvis betydelse om en tjänst som en sådan person utför inom 
ramen för en verksamhet av sådant slag har någon anknytning till hans 
utbildning, anställning eller huvudsakliga sysselsättning (jfr t.ex. förarbetena 
till konsumenttjänstlagen (1985:716), prop. 1984/85:110 s. 141; begreppet 
näringsidkare går långt tillbaka, se också förarbetena till varumärkeslagen 
(1960:644), prop. 1960:167 s. 39 och 48, marknadsföringslagen (1975:1418), prop. 
1975/76: 34 och 1970:57 s. 90 f. och lagen (1971:112) om avtalsvillkor i 
konsumentförhållanden, prop. 1971:15 s. 85. När begreppet förekommer i 
processrättsliga sammanhang har det samma innebörd, se Fitger: Kommentaren till 
rättegångsbalken 10:22). 
  Insolvensutredningen - som föreslog att en fysisk person som var aktiv 
näringsidkare inte skulle kunna komma i fråga för skuldsanering - anförde i 
denna del följande (SOU 1990:74 s. 216 f.). 
  Begreppet fysisk person innesluter emellertid såväl privatpersoner som 
näringsidkare. En viktig fråga blir därför hur man skall avgränsa personkretsen, 
så att inte gränsen mellan skuldsanering, å ena, och konkurs och ackord, å andra 
sidan, blir otydlig. 
  Som redan antytts bör man undvika att konstruera ett särskilt 
skuldsaneringsinstitut på det viset att det förutsätter en mer utvecklad 
bobehandling. Man bör således inte skapa en hybrid mellan konkurs och ackord som 
får karaktär av någon sorts  B-konkurs . Det kan antas att det vid 
företagskonkurser oftast krävs olika åtgärder av det slag som regleras i 7 och 8 
kap. konkurslagen, t.ex. fortsättande av en rörelse och försäljning av egendom. 
Redan detta talar mot att låta ett skuldsaneringsförfarande omfatta också 
insolventa näringsidkare. Även flera andra skäl talar mot detta. 
Återvinningssituationer kan oftare än annars tänkas bli aktuella i fråga om 
företagare. Och utredningen angående brott mot borgenärer och sådant som kan 
föranleda näringsförbud ställer också särskilda krav på hur utredningen av 
gäldenärens situation skall gå till. Till det anförda kommer att ackord i regel 
framstår som ett naturligt alternativ vid en näringsidkares insolvens. 
  En svårighet i sammanhanget är att begreppet näringsidkare är vidsträckt. 
Under detta begrepp faller inte bara den som driver och livnär sig på en 
industriell rörelse, en handelsrörelse eller t.ex. ett jordbruk utan också den 
som jämsides med en anställning driver någon form av näringsverksamhet. Det 
säger sig självt att man i en del av de senare fallen inte har så mycket att 
vinna på att hänvisa vederbörande till konkurs. I regel finns inga större 
tillgångar att realisera, och uppgifterna för en konkursförvaltare skulle 
sannolikt inte bli alltför omfattande. Borde då inte följdriktigheten kräva att 
det finns tillgång till skuldsanering även för sådana personer? 
  Utredningen har stannat för att föreslå den avgränsningen av personkretsen att 
fysisk person som driver näring faller utanför den kategori som kan komma i 
fråga för skuldsanering. De skäl som nyss anförts för att undvika en alltför 
otydlig gräns mellan skuldsanering och andra former av insolvensbehandling har 
aktualitet också beträffande den som driver näringsverksamhet på deltid. Det 
skulle också erbjuda problem att på ett entydigt sätt i lagtext ange vilka 
personkategorier som skulle omfattas av skuldsaneringsreglerna, om därunder 
skulle falla även vissa grupper av aktiva näringsidkare. Begränsar man tillämp- 
ningsområdet till fysiska personer som inte driver näringsverksamhet ligger däri 
att det endast är f.d. näringsidkare som kommer i fråga. Det betyder i sin tur 
att näringsidkaren på deltid måste ha upphört med sin näringsverksamhet för att 
kunna ansöka om skuldsanering. Med en sådan lösning vinner man att en 
realisation av eventuella tillgångar i rörelse då får förutsättas ha skett och 
att förfarandet i skuldsaneringsärendet inte tyngs av utredning angående 
rörelsens avveckling. 
  De flesta remissinstanserna godtog som sagt Insolvensutredningens 
gränsdragning. Några instanser, bl.a. Domstolsverket och Stockholms tingsrätt, 
ansåg dock att gränsdragningen framstår som alltför  stelbent  och förordade att 
även aktiva näringsidkare i vissa fall bör kunna bli föremål för skuldsanering. 
  I förarbetena till skuldsaneringslagen (prop. s. 87-88) anfördes att gränsen 
mellan skuldsanering å ena sidan och konkurs och ackord å den andra bör vara 
tydlig. Vidare anfördes att skuldsanering bör vara renodlad för privatekonomiska 
förhållanden. Som ett särskilt problem redovisades - liksom i 
Insolvensutredningens betänkande - att begreppet näringsidkare är så vidsträckt 
att även personer som bedriver näring under mycket blygsamma omständigheter 
definitionsmässigt betraktas som näringsidkare. 
  Enligt vad som uttalades i propositionen skulle det vara förenat med 
svårigheter att finna en lämplig avgränsning inom kategorin näringsidkare. En 
särskild svårighet med att låta vissa näringsidkare komma i fråga för 
skuldsanering är enligt såväl Insolvensutredningen som propositionen (prop. s. 
89) att det kan kräva särskilda  rörelsespecifika  regler. 
  I och med att näringsidkare faller utanför lagens tillämpningområde kan en 
person som exempelvis på deltid bedriver en mindre rörelse inte komma i fråga 
för skuldsanering. Det gäller även andra som kanske huvudsakligen är beroende av 
löneinkomster för sin försörjning, men som vid sidan av lönearbetet bedriver 
någon form av verksamhet som gör att han eller hon definitionsmässigt betraktas 
som näringsidkare. De personer som nu avses faller i och för sig in under vårt 
förslag till lag om företagsrekonstruktion. Det förfarandet är emellertid inte 
alls lämpat för den nu diskuterade kategorin utan i första hand för större 
företag som drivs i aktiebolagsform eller liknande. De riktigt små närings- 
idkarna riskerar alltså att här  hamna mellan två stolar , vilket också flera 
remissinstanser har uppmärksammat. Dessa instanser påtalar att det finns ett 
behov av ett särskilt förfarande för de riktigt små företagarna. 
  Enligt regeringens mening finns det flera skäl till att de näringsidkare vars 
verksamhet har en mycket blygsam omfattning bör kunna komma i fråga för ett 
särskilt saneringsförfarande. Bland annat intresset av ett flexibelt 
insolvensrättsligt system talar för det. Åsyftade gäldenärer gör regelmässigt 
inte heller någon mer betydande åtskillnad mellan näringsverksamhetens ekonomi 
och privatekonomin. Näringsverksamheten är så ringa till sin omfattning att 
intäkterna från den endast i begränsad omfattning kan bidra till försörjningen. 
Den verksamhet som bedrivs är dessutom ofta nära förknippad med den person som 
bedriver den. Skuldsaneringslagens sociala karaktär innebär också att den lagen 
och dess former för skuldsanering passar väl för sådana små näringsidkare. De 
kostnader för den enskilde som är förenade med ett skuldsaneringsförfarande 
jämfört med vad det kostar att inleda en företagsrekonstruktion enligt vårt 
förslag talar också för att skuldsaneringsförfarandet bör öppnas för de riktigt 
små näringsidkarna. Regeringen noterar i det sammanhanget att det enligt de 
norska och finländska skuldsaneringslagarna är möjligt för näringsidkare av den 
nu diskuterade kategorin att, under vissa särskilda förutsättningar, beviljas 
skuldsanering. 
  För att en aktiv näringsidkare skall kunna beviljas skuldsanering bör det 
inledningsvis förhålla sig så att gäldenärens ekonomiska problem inte är 
föranledda av den bedrivna näringsverksamheten. Tvärtom bör den 
näringsverksamhet som bedrivs i regel vara sådan att den i stället för att 
belasta gäldenärens ekonomi ger ett tillskott till den. Om verksamheten belastar 
gäldenärens ekonomi bör den normalt avvecklas innan skuldsanering kan komma i 
fråga. Inom ramen för en skuldsanering skall det inte förekomma någon 
rekonstruktion av näringsverksamheten. Skuldsaneringsinstitutet är inte alls 
avpassat för sådant.Det är givet att skuldsaneringsinstitutet även i framtiden 
bör ha en privatekonomisk karaktär, vilket bl.a. innebär att lagen inte bör 
tyngas med några särskilda regler för sådana fordringsförhållanden och därtill 
knutna rättsförhållanden som är typiska för bedrivandet av näringsverksamhet. De 
materiella regler som för närvarande finns i skuldsaneringslagen bör inte 
ändras. Det betyder att dessa måste  räcka till  för att hantera 
skuldsaneringsärenden beträffande de näringsidkare vi har talat om här. I 
praktiken betyder det att gäldenären inte får ha några problem vad gäller 
exempelvis fordrings- och säkerhetsförhållanden eller komplexa skatterättsliga 
problem som är relaterade till näringsverksamheten. 
  Såväl i betänkandet som i propositionen till skuldsaneringslagen framhölls - 
som nämnts - bl.a. att det är av vikt att gränsen mellan konkurs- och 
ackordsinstituten å ena sidan och skuldsaneringsinstitutet å den andra är klar 
och tydlig. Enligt regeringens mening finns det anledning att något nyansera 
detta synsätt. Det är givetvis viktigt att det går att fastställa 
tillämpningsområdet för de olika insolvensrättsliga förfarandena. Det behöver 
dock inte innebära att inte flera förfaranden i och för sig skulle kunna vara 
tillämpliga på en och samma gäldenär. I dag kan ju också en fysisk person bli 
föremål för såväl konkurs som skuldsanering. 
  En sådan formell överlappning mellan tillämpningsområdena för 
skuldsaneringslagen och en lag om företagsrekonstruktion torde enligt 
regeringens mening inte innebära några mer betydande nackdelar. Det kan enligt 
regeringens mening till och med vara en fördel om gränsdragningen för 
tillämpningsområdet av skuldsaneringslagen i diskuterat hänseende kan bli något 
mer flexibel. Det torde tjäna det uttalade rehabiliteringssyfte som ligger bakom 
skuldsaneringslagen. 
  Det måste emellertid konstateras att man genom att öppna 
skuldsaneringsinstitutet för näringsidkare bryter igenom principen om att 
institutet skuldsanering är avsett för privatekonomiska förhållanden. En ändring 
som innebär att skuldsaneringslagen blir tillämplig på näringsidkare som 
bedriver verksamhet av mycket blygsam omfattning och som har sin huvudsakliga 
försörjning genom lönearbete medför emellertid, enligt regeringens mening, inte 
något dramatiskt avsteg från den principen. Det bör - vilket tidigare 
framhållits som självklart - även i fortsättningen gå en klar skiljelinje mellan 
fysiska personer och juridiska personer. De senare kan aldrig komma i fråga för 
skuldsanering. En fysisk person som driver rörelse i bolagsform kan redan enligt 
gällande rätt komma i fråga för skuldsanering av sin privatekonomi. De 
kategorier som nu talas om är de som driver rörelse som fysiska personer i eget 
namn och därför inte har privatekonomin och rörelsekonomin åtskild. För den 
kategorin gäldenärer kan det enligt regeringens mening finnas anledning att 
öppna skuldsaneringsinstitutet. 
  Mot denna bakgrund bör tillämpningsområdet för skuldsaneringslagen enligt 
regeringens mening vidgas så att även vissa kategorier av näringsidkare kan 
komma i fråga för skuldsanering. En sådan utvidgning måste dock vara försiktig. 
  För att en fysisk person som är näringsidkare skall kunna beviljas 
skuldsanering bör krävas att den bedrivna näringsverksamheten är av ringa 
omfattning såväl omsättningsmässigt som vad gäller den tid gäldenären lägger ned 
på verksamheten. De näringsidkare som avses är de vars näringsverksamhet närmast 
har karaktären av  extraknäck . Normalt sett bör det innebära att gäldenären har 
sin huvudsakliga försörjning genom inkomster från annat håll. Att gäldenären bör 
ha sin huvudsakliga försörjning genom inkomst från annat håll än från 
näringsverksamheten innebär att inkomsten från näringsverksamheten sedd i 
relation till exempelvis löneinkomsten bör vara liten. Men inkomsten från 
näringsverksamheten bör också vara liten i absoluta tal. Kravet på att 
näringsverksamheten skall ha ringa omfattning bör sålunda till sin karaktär vara 
såväl relativt som absolut. 
  Någon fast omsättningsgräns bör däremot inte ställas upp. Omsättningen måste 
enligt regeringens mening också vägas samman med andra omständigheter. Detta kan 
i det enskilda fallet innebära att en gäldenär med en omsättning som inte kan 
sägas vara särskilt liten kan komma i fråga för skuldsanering om andra 
omständigheter starkt talar för det. Omvänt kan det innebära att en 
näringsidkare inte kan komma i fråga för skuldsanering trots att omsättningen är 
mycket liten. 
  Enligt regeringens mening bör man förutom näringsverksamhetens omfattning 
också ta hänsyn till rörelsens beskaffenhet. För att skuldsanering skall kunna 
komma i fråga bör förhållandena kring verksamheten vara enkla. Om de ekonomiska 
förhållandena i näringsverksamheten är komplicerade eller annars svåra att 
överblicka bör skuldsanering således inte kunna beviljas. Har gäldenären 
exempelvis utestående åtaganden av betydelse eller har han annat än rent 
bagatellartade brister i sin bokföring talar det för att skuldsanering inte bör 
komma i fråga. Samma sak gäller om han i anledning av den bedrivna näringsverk- 
samheten har ouppklarade förhållanden med skattemyndigheten. Gäldenären kan 
också ha utestående tillgodohavanden som är oklara eller svårbedömbara. Inte 
heller i sådana fall bör skuldsanering komma i fråga. Till det nu sagda kommer 
också - vilket tidigare har sagts - att skuldsaneringslagens nuvarande regler om 
fordringshanteringen (se främst 6-8 §§) är förhållandevis enkla. De är t.ex. 
otillräckliga för att lösa problem som är att hänföra till en bedriven 
näringsverksamhet, så snart den är mer omfattande eller komplicerad. Eftersom 
skuldsaneringslagen bygger på principen att en skuldsanering skall avse alla 
gäldenärens skulder bör det inte komma i fråga att - som t.ex. i Finland - låta 
en skuldsanering omfatta enbart  privatskulder  och lämna  rörelseskulderna 
utanför. Skuldsaneringslagen är gäldenärsorienterad på det sättet att det är 
gäldenären som skall rehabiliteras ekonomiskt. Man måste då utgå från hans 
totala betalningsskyldighet, vartill skulder hänförliga till en 
näringsverksamhet hör. Och är skuldsaneringslagens regler om 
fordringshanteringen otillräckliga för denna rehabilitering bör som sagt 
skuldsanering inte komma i fråga. Då får näringsverksamheten i stället avvecklas 
innan gäldenären ansöker om skuldsanering. 
  Enligt 8 § skuldsaneringslagen skall det belopp som skall fördelas mellan 
borgenärerna bestämmas så att skuldsaneringen tar i anspråk gäldenärens samtliga 
tillgångar och inkomster efter avdrag för vad som skall förbehållas honom för 
hans och familjens försörjning. Därvid skall bestämmelserna om förbehållsbelopp 
i utsökningsbalken vara vägledande. Utsökningsbalken regler är alltså inte 
bindande i dessa sammanhang (se prop. 1993/94:123 s. 113 och 207). I de fall en 
fysisk person som är näringsidkare enligt vad som nu föreslås beviljas 
skuldsanering finns det t.ex. regelmässigt anledning att frångå dessa regler om 
det bedrivs en näringsverksamhet som ger ett överskott, dvs. ett positivt 
nettoresultat. Att verksamheten ger ett överskott bör som sagt vara en 
förutsättning för att den skall få fortsättas. Ett sådant överskott bör komma 
borgenärerna tillgodo. Gäldenären bör därför, utöver vad som följer av 
bestämmelsen i 8 § skuldsaneringslagen, få förbehålla sig det belopp som krävs 
för att verksamheten skall kunna drivas vidare. Det kan t.ex. vara fråga om 
vissa inköp som löpande måste göras. När betalningsplanen som skall bestämmas 
enligt 8 § skuldsaneringslagen upprättas är det alltså det angivna netto- 
resultatet som skall beaktas. 
  En lagteknisk fråga är var den nya regeln om förutsättningarna för en 
näringsidkare att beviljas skuldsanering skall placeras. En möjlighet är att i 
en särskild paragraf ange dessa förutsättningar. En annan möjlighet är att i 4 § 
skuldsaneringslagen ange förutsättningarna. Enligt regeringens mening talar 
övervägande skäl för det förra alternativet. Därigenom kan man åtminstone 
formellt klart skilja de allmänna förutsättningar som anges i 4 §  och som måste 
vara uppfyllda för alla gäldenärer från de särskilda förutsättningar som 
dessutom skall vara uppfyllda för att en näringsidkare skall kunna erhålla 
skuldsanering. 
  Enligt 4 § skuldsaneringslagen skall en totalbedömning göras av om det är 
skäligt att bevilja en person skuldsanering. Därvid skall särskild hänsyn tas 
till skuldernas ålder och omständigheterna vid skuldernas tillkomst, de 
ansträngningar gäldenären har gjort för att fullgöra sina förpliktelser och att 
på egen hand nå en uppgörelse med sina borgenärer samt det sätt på vilket 
gäldenären har medverkat under handläggningen av skuldsaneringsärendet. Givetvis 
skall denna bedömning ske även beträffande den nu diskuterade kategorin av 
gäldenärer. 
  Enligt vad som nu föreslås tillkommer för en fysisk person som är 
näringsidkare således ytterligare förutsättningar som måste vara uppfyllda för 
att skuldsanering skall kunna beviljas, nämligen att skuldsanering får beviljas 
endast när särskilda skäl talar för det med hänsyn till näringsverksamhetens 
ringa omfattning och enkla beskaffenhet.  
11    Ikraftträdande m.m. 
 
Den nya lagen om företagsrekonstruktion och övriga lagändringar bör kunna träda 
i kraft den 1 februari 1996. När det gäller de skilda lagförslagen är vissa 
övergångsbestämmelser nödvändiga. Vi återkommer till detta i 
författningskommentaren.  
12    Kostnadsmässiga konsekvenser 
 
Syftet med det föreslagna nya förfarandet - företagsrekonstruktion - är att 
minska antalet företagskonkurser och att på sikt livsdugliga företag skall kunna 
rekonstrueras under ordnade former. Detta skall kunna gynna gäldenärsföretagets 
ägare, anställda, borgenärer och andra affärspartners samt samhället i stort. 
Besparingar kan exempelvis uppnås genom minskade utgifter för arbetslöshet, 
sjuk- och socialvård. Den kapitalförlust som regelmässigt är förenad med en 
konkurs kan också undivkas. Insolvensutredningen (SOU 1992:113 s. 407 f.) berör 
allt detta och anför goda skäl för att en reform är  lönsam . Remissinstanserna 
har i stort sett inget att invända mot utredningens beräkningar. Domstolsverket 
anser dock att en viss medelsförstärkning kan komma att behövas för 
domstolssidan och Skattemyndigheten i Stockholms län anser att 
skattemyndigheternas revisionsresurser måste utökas väsentligt. Det är dock 
svårt att, vilket redan Insolvensutredningen konstaterade, mer exakt beräkna det 
 
samhällsekonomiska och statsfinansiella utfallet av den föreslagna reformen.  På 
två väsentliga punkter avviker också det nu föreliggande förslaget från 
Insolvensutredningens. Som har redovisats i avsnitt 8.2 bör det inte nu göras 
någon ändring i förmånsrättslagen som innebär att förmånsrätt ges för s.k. 
produktiv lön. Skattförmånsrätten (11 § förmånsrättslagen) behålls också tills 
vidare.                   Den senare avvikelsen från utredningens förslag 
innebär att reformen inte medför något inkomstbortfall för staten och den 
samlade effekten av de båda avvikelserna är positiv för statsfinanserna. 
  Den försiktiga utvidgningen av löneförmånsrätten som föreslås medför  i 
praktiken inga negativa kostnadsmässiga konsekvenser för staten, eftersom en 
företagsrekonstruktion - om den inte övergår i konkurs - inte skall avslutas 
utan att löntagarna fått ut sin innestående lön. Om företagsrekonstruktionen 
misslyckas och direkt övergår i konkurs kan den föreslagna utvidgningen av 
löneförmånsrätten endast få en ytterst marginell påpverkan på utgifterna i 
lönegarantisystemet. Däremot kan vissa besparingar uppstå i och med att en 
lyckad företagsrekonstruktion medför att konkurs undviks. Därigenom behöver inte 
lönegarantimedel tas i anspråk. 
  Ett genomförande av reformen medför inte heller några direkta kostnader för 
staten. Den hantering som kommer att ske vid domstolar och kronofogdemyndigheter 
och andra instanser ryms inom de ramar som redan finns. Exempelvis uppvägs 
ärendehanteringen enligt den nya lagen om företagsrekonstruktion vid domstolarna 
av minskad konkurshantering. 
  Direkta kostnader för förfarandet kommer inte heller att uppstå. Dessa 
(rekonstruktörens arvode m.m.) bärs huvudsakligen av gäldenärsföretaget. 
  Vad som här föreslagits kommer således inte att medföra några direkta 
kostnader för staten och inte heller uppstår något behov av ökade anslag till 
domstolar och myndigheter.  
13    Författningskommentar 
 
13.1  Förslaget till lag om företagsrekonstruktion 
 
I propositionen föreslås ett för svensk rätt nytt förfarande. Förfarandet, som 
skall vara ett instrument för att kunna rekonstruera företag med 
lönsamhetsproblem, har getts den allmänna benämningen  företagsrekonstruktion , 
ett begrepp som sedan tidigare är vedertaget för det slag av åtgärder som avses, 
även om det hittills inte förekommit som beteckning för ett förfarande i 
lagstiftningen. 
  Lagen om företagsrekonstruktion har delats in i fyra kapitel, 1 kap. med 
Inledande bestämmelser, 2 kap. som behandlar Företagsrekonstruktion i allmänhet, 
3 kap. med regler om Offentligt ackord under företagsrekonstruktion och 4 kap. 
med Övriga bestämmelser. 
  I det inledande kapitlet klargörs bl.a. vem som kan komma i fråga för 
företagsrekonstruktion, vem som beslutar om företagsrekonstruktion och vad som 
är förfarandets syfte. I det därpå följande kapitlet finns föreskrifter om vem 
som kan ta initiativ till företagsrekonstruktion, vem som kan utses till rekons- 
truktör liksom dennes uppgifter, vilken ställning gäldenären har under 
företagsrekonstruktionen och hur förfarandet påverkar borgenärernas ställning. 
Reglerna om offentligt ackord i 3 kap. motsvarar i det väsentliga ackordslagens 
föreskrifter men innehåller också vissa avvikelser (se främst avsnitt 7.5). Det 
avslutande kapitlet innehåller bestämmelser om handläggningen av ärenden om 
företagsrekonstruktion, kostnader för förfarandet, verkställighet av beslut, hur 
företagsrekonstruktionen upphör, överklagande av rättens beslut, skadestånd och 
straff m.m. De bestämmelserna har delvis sin motsvarighet i 39-47 §§ 
ackordslagen. 
 
  Det föreslås att ackordslagen skall upphöra att gälla samtidigt som lagen om 
företagsrekonstruktion träder i kraft. Vissa övergångsbestämmelser är emellertid 
nödvändiga.  
1 kap. Inledande bestämmelser 
 
1 § 
En näringsidkare som har betalningssvårigheter kan, enligt bestämmelserna i 
denna lag, efter beslut av domstol få till stånd ett särskilt förfarande för att 
rekonstruera sin verksamhet (företagsrekonstruktion). 
 
  I paragrafen, som har utformats i enlighet med Lagrådets förslag, anges den 
grundläggande förutsättningen för att förfarandet enligt lagen skall kunna komma 
till stånd (jfr 1 kap. 1 § utredningens lagförslag). Det framgår av paragrafen 
att företagsrekonstruktion gäller näringsidkare som har betalningssvårigheter. 
Karaktären av dessa betalningssvårigheter anges i 2 kap. 6 §. Som paragrafen är 
formulerad är termen företagsrekonstruktion att förstå som ett förfarande som 
har till syfte att leda till att en näringsidkares verksamhet rekonstrueras (jfr 
2 § första stycket). Det förhållandet att termen företagsrekonstruktion allmänt 
kan ha en betydelse som beteckning för resultatet av förfarandet bör inte 
föranleda några mer allvarliga missförstånd (se avsnitt 4.2). 
  För att företagsrekonstruktion enligt lagen skall kunna komma till stånd måste 
det till en början röra sig om en gäldenär som är näringsidkare. Termen 
näringsidkare bör fattas i vidsträckt mening och omfatta var och en som 
yrkesmässigt driver verksamhet av ekonomisk art (se ang. tidigare 
förarbetsuttalanden ang. begreppet näringsidkare, avsnitt 11). Undantag har 
gjorts för vissa verksamheter inom den finansiella sektorn och för verksamheter 
vari vissa offentligrättsliga subjekt har ett bestämmande inflytande (se 3 §). 
  Kravet på att en företagsrekonstruktion enbart kan avse näringsidkare innebär 
att någon form av näringsverksamhet aktivt utövas. Den som tidigare har varit 
näringsidkare omfattas inte av lagen. Han kan i stället efter omständigheterna 
komma i fråga för skuldsanering enligt  skuldsaneringslagen. Också t.ex. ett 
aktiebolag, som formellt anges som rörelsedrivande i aktiebolagsregistret, kan 
falla utanför lagen om företagsrekonstruktion, nämligen om bolaget har tvingats 
försättas i likvidation - t.ex. genom att bolaget har saknat till registret 
anmäld behörig styrelse eller har inte på flera år sänt in årsredovisning (se 13 
kap. 4 § aktiebolagslagen). 
  Gränsdragningen mellan skuldsaneringslagen och lagen om företagsrekonstruktion 
blir enkel om en fysisk person inte är näringsidkare. I sådant fall kan 
skuldsanering, men inte företagsrekonstruktion komma i fråga. En person som har 
sin huvudsakliga inkomst från en anställning, men som vid sidan därav driver en 
mindre rörelse betraktas normalt som näringsidkare, men han kan komma i fråga 
för skuldsanering enligt vad som föreslås i denna proposition om det med hänsyn 
till verksamhetens ringa omfattning och enkla beskaffenhet är skäligt att 
bevilja honom skuldsanering (se avsnitt 10 och författningskommentaren till 
4 a § skuldsaneringslagen). Rent formellt är det inte otänkbart att han även kan 
komma i fråga för företagsrekonstruktion, även om förutsättningarna för en sådan 
vanligen inte torde vara uppfyllda. Om dessa undantagsvis skulle vara uppfyllda 
kan också en sådan person genom ett offentligt ackord som ett led i företags- 
rekonstruktionen få till stånd en reglering av sin totala skuldbörda. I 
praktiken finns det dock skäl att anta att lagen om företagsrekonstruktion får 
sin största betydelse för förhållandevis stora företag. Inte minst det 
förhållandet att det företag som blir föremål för en företagsrekonstruktion 
självt skall bära kostnaderna för förfarandet talar för det. 
  Lagen innehåller inte något krav på att gäldenären skall vara insolvent utan 
anger i stället att det är tillräckligt att gäldenären är illikvid (se 2 kap. 6 
§). Det innebär alltså en skillnad i förhållande till ackordslagen, som för 
bifall till en ansökan om förordnande av god man förutsätter att gäldenären är 
på obestånd. Genom att ackordslagens bestämmelser enligt förslaget arbetas in i 
lagen om företagsrekonstruktion kommer i fortsättningen illikviditet, och inte 
obestånd, utgöra en förutsättning även för ackordsförfarandet som äger rum inom 
ramen för företagsrekonstruktion. I avsnitt 5.1 har påpekats att en fördel med 
den lösning som valts är att förfarandet står öppet även för gäldenärer som utan 
att det behöver ha gått så långt som till insolvens har fått betalnings- 
svårigheter. Detta följer av lagens syfte och är en viktig nyhet i lagen. Ju 
tidigare gäldenärer i den beskrivna situationen blir föremål för företags- 
rekonstruktion, desto större är utsikterna att man skall lyckas rekonstruera 
företagets verksamhet i sak, reda upp dess finanser och undgå konkurs. 
  Av paragrafen framgår också att det är domstol som beslutar om 
företagsrekonstruktion. Det är domstol som har att avgöra om förutsättningarna 
för ett sådant förfarande är uppfyllda. Det är också domstol som beslutar att 
förfarandet skall upphöra m.m. Det ankommer dock på gäldenären själv att med 
hjälp av en rekonstruktör undersöka förutsättningarna för en realistisk 
rekonstruktion (se 1 kap. 2 §, 2 kap. 11 § fjärde stycket och 14 §). 
Genomförandet av de åtgärder som enligt företagsrekonstruktionen kan komma att 
befinnas nödvändiga för att nå resultat, dvs. att verksamheten rekonstrueras, 
skall åstadkommas av gäldenären själv. 
 
2 § 
Under en företagsrekonstruktion skall en av rätten utsedd rekonstruktör 
undersöka om den verksamhet som gäldenären bedriver kan fortsättas helt eller 
delvis och i så fall hur detta kan ske samt om det finns förutsättningar för 
gäldenären att träffa en ekonomisk uppgörelse med sina borgenärer (ackord). 
Rekonstruktören skall när han fullgör sitt uppdrag verka för att borgenärernas 
intressen inte åsidosätts. 
  Av 3 kap. 1 § framgår att förhandling om offentligt ackord kan äga rum under 
en företagsrekonstruktion. 
 
  Paragrafen, som huvudsakligen motsvarar 3 § i det till Lagrådet remitterade 
lagförslaget, har i huvudsak utformats i enlighet med Lagrådets förslag (jfr 1 
kap. 4 § utredningens lagförslag). 
  I bestämmelsen beskrivs i första stycket det allmänna syftet med företags- 
rekonstruktion. Av den beskrivningen framgår att det finns viktiga principiella 
skillnader mellan företagsrekonstruktion och konkurs. Medan konkurs är en exe- 
kutionsform, är företagsrekonstruktion ett förfarande som syftar till att 
återställa lönsamheten hos en näringsidkare med betalningssvårigheter eller i 
vart fall till att klargöra i vad mån gäldenärens verksamhet kan fortleva. 
Konkurs är inriktad på borgenärernas möjlighet att tvångsvis få betalt för sina 
fordringar, oavsett om gäldenärens företag kan fortleva eller inte. Företags- 
rekonstruktion syftar i stället till att ge gäldenären en chans att innan 
konkurs är oundviklig undersöka möjligheten till fortsatt verksamhet i en eller 
annan form. 
  En företagsrekonstruktion skall kunna leda till dels en rekonstruktion i sak, 
dvs. att gäldenärens verksamhet förändras så att dess resultat förbättras och 
verksamheten åter blir lönsam, dels en finansiell rekonstruktion, dvs. en 
uppgörelse med borgenärerna om hur de redan uppkomna skulderna skall kunna 
betalas. Uppgörelsen med borgenärerna kan ske frivilligt under hand eller med 
tillämpning av reglerna om offentligt ackord i 3 kap. Företagsrekonstruktion 
behöver dock inte nödvändigtvis innebära att förfarandet avslutas genom ett 
ackord i teknisk mening, dvs. främst genom att borgenärernas fordringar sätts 
ned och det bestäms hur betalningen skall gå till. Förfarandet kan också syfta 
till att nå en överenskommelse med borgenärerna om att gäldenärens rörelse 
fortsätts av ett annat företag, som övertar tillgångar och skulder från 
gäldenären på sådana villkor som borgenärerna kan godta. Förfarandets 
tillämpning är inte heller inskränkt till fall där det av gäldenären bedrivna 
företaget kan fortsättas i samma juridiska form. Huvudsaken med en 
rekonstruktion är att rörelsen kan fortsätta i en eller annan form utan konkurs. 
Om det sker genom exempelvis ägartillskott av medel, upptagande av ny kredit, 
överlåtelse av rörelsen eller på annat sätt är i och för sig av underordnad 
betydelse. 
  I paragrafen anges att det är den av rätten utsedde rekonstruktören (se 2 kap. 
10 §) som skall undersöka om det finns möjligheter att åstadkomma en 
rekonstruktion. Givetvis måste rekonstruktören härvid arbeta i nära kontakt med 
gäldenären och borgenärerna. I sista meningen i första stycket anges 
uttryckligen att rekonstruktören skall verka för att borgenärernas intressen 
inte åsidosätts (jfr 2 kap. 12 § första stycket i såväl det till Lagrådet 
remitterade förslaget som i utredningens lagförslag). Rekonstruktörens uppgifter 
kommenteras vidare i författningskommentaren till 2 kap. 11 och 13 § samt i 
avsnitt 7.1. 
  I andra stycket erinras om att det av 3 kap. 1 § framgår att förhandling om 
offentligt ackord kan äga rum under det förfarande som en företagsrekonstruktion 
utgör.  
3 § 
Bestämmelserna i denna lag om gäldenär gäller inte  bankaktiebolag, sparbank, 
central föreningsbank, kreditmarknadsbolag, understödsförening, för- 
säkringsbolag, värdepappersbolag, clearingsorganisation och 
Värdepapperscentralen VPC Aktiebolag. 
  Bestämmelserna avser inte heller sådana gäldenärer i vars verksamhet staten, 
en kommun, ett landsting, ett kommunalförbund, en församling eller en kyrklig 
samfällighet har ett bestämmande inflytande. 
 
  Paragrafen motsvarar 4 § i det till Lagrådet remitterade lagförslaget. 
Motsvarigheten i ackordslagen är 48 § (jfr 1 kap. 6 § utredningens lagförslag). 
Den slutliga utformningen skiljer sig från Lagrådets förslag dels i det att 
paragrafen har delats upp i två stycken, dels att ytterligare subjekt har fogats 
till uppräkningen i första stycket. 
  Som har redogjorts för i avsnitt 5.2 bör de i paragrafens första stycke an- 
givna gäldenärerna undantas från lagens tillämpningsområde. Beträffande dessa 
kategorier kan följande anmärkas (jfr 48 § ackordslagen, 1 kap. 6 § 
Insolvensutredningens förslag och 1 kap. 4 § i det till Lagrådet remitterade 
lagförslaget). Kreditaktiebolag ingår inte längre i den i ackordslagen angivna 
undantagskretsen (SFS 1992:1617). Sedan lagen (1963:76) om kreditaktiebolag har 
upphävts kan sådana bolag ansöka om tillstånd att bedriva verksamhet enligt den 
nya lagen (1992:1610) om kreditmarknadsbolag som har trätt i kraft den 1 januari 
1994 (SFS 1993:1646). På kreditmarknadsbolag är ackordslagen tillämplig (jfr 
prop. 1992/93:89 s. 161). 
  Föreningsbankslagen (1987:620) har ändrats så att lokala föreningsbanker kan 
fusioneras med en central föreningsbank vilken i sin tur kan ombildas till 
bankaktiebolag (SFS 1992:1058). Så har också kommit att ske beträffande tidigare 
existerande föreningsbanker. Föreningsbankslagen har emellertid inte upphävts. 
För fullständighetens skull finns det därför anledning att föra central 
föreningsbank till undantagskretsen i 3 § lagen om företagsrekonstruktion. 
  48 § ackordslagen omfattar även stadshypoteksförening och 
landshypoteksförening. Genom lagen (1992:700) om ombildning av 
stadshypoteksinstitutionen har föreskrivits att stadshypoteksföreningarna skall 
gå upp i Konungariket Sveriges stadshypotekskassa och föreningarna upplösas utan 
likvidation. Stadshypotek är numera ett kreditmarknadsbolag. Enligt lagen 
(1994:758) om ombildning av landshypoteksinstitutionen skall motsvarande ske för 
landshypoteksföreningarnas del, med den skillnaden att överlåtelse av rörelsen 
skall ske till ett kreditmarknadsbolag. Stadshypoteksföreningarna har redan 
upplösts och det är upplyst att sedan den 1 januari 1995 är även landshypoteks- 
föreningarna upplösta. Mot den bakgrunden har inte stadshypoteksförening och 
landshypoteksförening tagits upp bland de i förevarande paragraf angivna 
rättssubjekten. 
  Den undantagskrets som avses i andra stycket omfattar sådan  verksamhet vari 
de i stycket angivna organen har ett bestämmande inflytande. Dessa organ har 
givetvis ett bestämmande inflytande när de bedriver verksamhet i egen regi. En 
sådan verksamhet kan alltså inte bli föremål för företagsrekonstruktion enligt 
lagen. Uttrycket  bestämmande inflytande  har dock en vidare betydelse i detta 
sammanhang liksom vad gäller enligt 1 kap. 2 § aktiebolagslagen (1975:1385) och 
i 6 kap. 1 § sekretesslagen (1980:100). Ett bestämmande inflytande föreligger 
således när det allmänna på visst sätt genom ägande eller avtal har 
tillförsäkrats den avgörande kontrollen i en från det allmänna fristående 
juridisk person. Det innebär att en kommun t.ex. inte kan sägas ha ett sådant 
bestämmande inflytande i ett entreprenadföretag som kommunen anlitat för att 
utföra kommunala uppgifter. 
  Givetvis är lagen tillämplig på de angivna kategorierna när de uppträder i 
egenskap av t.ex. borgenär. Paragrafen innebär inte annat än att de som gäldenär 
inte kan bli föremål för företagsrekonstruktion enligt lagen. 
  Uppräkningen av gäldenärskategorier i denna paragraf är  uttömmande. Alla 
andra slag av gäldenärer omfattas av lagen.  
2 kap. Företagsrekonstruktion i allmänhet 
 
Ansökan om företagsrekonstruktion 
 
1 § 
En ansökan om företagsrekonstruktion får göras av gäldenären eller av en 
borgenär. Ansökan skall göras skriftligen hos den tingsrätt där gäldenären bör 
svara i tvistemål som angår betalningsskyldighet i allmänhet. 
Ansökningshandlingen skall vara egenhändigt undertecknad av sökanden eller 
sökandens ombud. 
  I ansökan skall sökanden ange och styrka de omständigheter som gör rätten 
behörig, om de inte är kända. 
 
  Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag (jfr 2 kap. 1 § 
första stycket, 2 § andra stycket och 5 § första stycket utredningens 
lagförslag). 
  I paragrafens första stycke anges att en ansökan om företagsrekonstruktion får 
göras av såväl gäldenären (se också 3 §) som en borgenär (se också 4 § och 6 § 
tredje stycket) samt att ansökan skall göras skriftligen. Det senare är alltså 
ett absolut formkrav. Paragrafens första stycke innehåller vidare en regel om 
forum vid företagsrekonstruktion som i sak överensstämmer med 2 kap. 1 § 
konkurslagen. Ansökan om företagsrekonstruktion skall alltså göras vid 
tingsrätten i den ort där gäldenären bör svara i tvistemål som angår betalnings- 
skyldighet i allmänhet. Forum vid företagsrekonstruktion, i likhet med konkurs- 
forum, bestäms således normalt för fysisk person av folkbokföringsorten den 1 
november året innan ansökan ges in och för annan juridisk person än dödsbo av 
den ort där styrelsen har sitt säte. 
  Det har satts i fråga om den generella hänvisningen i konkurslagen till 
rättegångsbalkens forumregler i mål om betalningsskyldighet alltid är 
ändamålsenlig. Den kan medföra att en konkursansökan måste tas upp och prövas 
även i fall som avses i 10 kap. 3 och 4 §§ rättegångsbalken (jfr Walin/ Palmér, 
Konkurslagen, s. 25 f.). Till skillnad från vad som gäller vid konkursansök- 
ningar gör sig emellertid intresset av dessa alternativa fora inte lika starkt 
gällande vid företagsrekonstruktion. I praktiken torde det bara vara 
forumreglerna i 10 kap. 1 § RB som får någon tillämpning för detta 
rättsinstitut. 
  I tredje meningen i första stycket anges att ansökningshandlingen skall vara 
egenhändigt undertecknad av sökanden eller sökandens ombud. Det innebär bl.a. 
att en ansökan inte kan ges in via telefax  (jfr 33 kap. 3 § RB och prop. 
1993/94:190 s. 106 f.). 
  Sökanden skall enligt andra stycket ange och styrka de omständigheter som 
betingar rättens behörighet, om de inte är kända. Bestämmelsen motsvarar vad som 
gäller enligt 2 kap. 1 § andra stycket konkurslagen. Bevis om rättens behörighet 
behövs alltså inte, om det är allmänt känt att gäldenären har sitt hemvist inom 
tingsrättens domsaga. Som regel kan emellertid gäldenären inte förlita sig på 
att fakta som betingar rättens behörighet skall vara kända. De handlingar som 
kan styrka behörigheten torde i fråga om fysisk person vara ett s.k. 
hemortsbevis och i fråga om juridisk person registreringsbevis. Av 5 § framgår 
att en brist i förevarande hänseende kan leda till att ansökningen avvisas. 
 
2 § 
Har en ansökan om företagsrekonstruktion gjorts hos en tingsrätt som inte är 
behörig, skall rätten genast sända handlingarna i ärendet till den tingsrätt som 
enligt vad dessa visar är behörig och underrätta sökanden. Ansökan skall anses 
gjord, när handlingarna kom in till den förra tingsrätten. 
 
  Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag (jfr 2 kap. 2 § 
tredje stycket utredningens lagförslag). 
  Det kan naturligtvis inträffa att ansökan görs vid en tingsrätt som inte är 
behörig enligt vad som föreskrivs i 1 §. Tingsrätten skall i sådant fall enligt 
denna paragraf genast sända ansökningshandlingarna i ärendet till den tingsrätt 
som enligt vad handlingarna visar är behörig. En förutsättning för att en 
ansökan skall kunna översändas är att det verkligen framgår av handlingarna 
vilken tingsrätt som är behörig. Den tingsrätt till vilken ansökningen kommit in 
behöver inte göra några särskilda efterforskningar i behörighetsfrågan. Är 
ansökan bristfällig, får det ankomma på den behöriga tingsrätten att vid behov 
ge föreläggande om komplettering (se 5 §). I den mån komplettering behövs redan 
för att avgöra behörighetsfrågan måste dock föreläggandet utfärdas av den 
tingsrätt till vilken ansökan kommit in. Sökanden skall givetvis underrättas, 
när handlingarna sänds till annan tingsrätt. 
  Den dag som en ansökan anses inkommen har betydelse bl.a. såsom fristdag för 
återvinning enligt 4 kap. 2 § andra stycket konkurslagen. Genom att en ansökan 
skall anses gjord när den kom in till den förra, icke behöriga, tingsrätten 
undviks bl.a. att ett misstag beträffande forum leder till att en återvinnings- 
frist försitts. 
 
3 § 
En ansökan av gäldenären skall innehålla 
  1. en kortfattad redogörelse för gäldenärens ekonomi och orsakerna till 
betalningssvårigheterna, 
  2. en borgenärsförteckning, 
  3. en redogörelse för hur gäldenären avser att verksamheten skall bedrivas i 
fortsättningen och en uppgörelse nås med borgenärerna, och 
  4. ett förslag till rekonstruktör samt behövliga uppgifter om dennes 
lämplighet för uppdraget. 
 
Paragrafen har behandlats i avsnitt 5.4.I bestämmelsen anges vad en ansökan som 
görs av en gäldenär skall innehålla. (Jfr 2 kap. 1 § andra stycket  utredningens 
lagförslag). 
  Enligt första punkten har gäldenären att lämna uppgifter om företagets 
ekonomiska förhållanden och om orsakerna till betalningssvårigheterna. Det krävs 
bara en kortfattad redogörelse, inte någon fullständig bouppteckning (jfr även 
13 § andra stycket 1-3). Men det är självfallet både lämpligt och önskvärt att 
ansökningen kompletteras med senaste bokslut, eventuell kontrollbalansräkning 
enligt 13 kap. 2 § aktiebolagslagen (1975:1385) och andra sammanställningar och 
dylikt rörande gäldenärens ekonomiska status. Uppgifter om detta är också av 
betydelse för rättens bedömning enligt tredje punkten. 
  Vidare skall gäldenären enligt andra punkten förteckna sina borgenärer. En 
sådan uppgift är nödvändig för att rekonstruktören vid bifall till ansökningen 
skall kunna fullgöra sin uppgift att inom en vecka underrätta borgenärerna om 
att företagsrekonstruktion har beslutats (se 13 §). 
  I ansökningen skall gäldenären dessutom ange dels hur han avser att 
verksamheten skall bedrivas i fortsättningen, dels hur en eventuell uppgörelse 
skall nås med borgenärerna (tredje punkten). Det är, som framhållits i avsnitt 
5.4, på denna punkt som rätten har att göra sin mest grannlaga bedömning. Det är 
nämligen av största vikt att företagsrekonstruktion inte beslutas, om det finns 
skäl anta att gäldenären har andra syften med sin ansökan än ett rekonstruk- 
tionssyfte, t.ex. att han främst eftersträvar ett anstånd med sina betalningar. 
Därför måste domstolen i vart fall kunna konstatera att den redogörelse som 
gäldenären själv presenterar vid sin ansökan inte saknar realism. Det betyder 
bl.a. att gäldenären måste förklara vilka åtgärder som enligt hans mening 
fordras för att förbättra rörelsens resultat. Vidare måste han ge besked om hur 
han menar att borgenärerna skall tillgodoses och om hur verksamheten i 
fortsättningen skall kunna finansieras. 
  Även om rätten inte kan göra någon mera ingående prövning av förutsättningarna 
för rekonstruktion på detta stadium är det ändå viktigt att prövningen är så 
noggrann som möjligt på det underlag som presenteras. Den bedömning som görs på 
detta stadium kommer dock tämligen omgående att följas av ytterligare 
bedömningar när ett mera tillförlitligt underlag föreligger, t.ex. vid det 
borgenärssammanträde som enligt huvudregeln skall hållas inom tre veckor (se 10 
§ andra stycket). 
  I ansökningen skall gäldenären ge ett förslag till rekonstruktör och samtidigt 
lämna behövliga uppgifter om den föreslagne personens lämplighet för uppdraget 
(fjärde punkten). Vem som kan utses till rekonstruktör anges närmare i 11 §. Av 
den bestämmelsen, enligt vilken en rekonstruktör bl.a. måste ha borgenärernas 
förtroende, följer att gäldenären bör ha tagit kontakt med sina viktigaste 
borgenärer i frågan om lämplig rekonstruktör, innan han lämnar in en ansökan. Om 
gäldenärens ansökan saknar uppgift om de viktigaste borgenärernas inställning 
till den föreslagna rekonstruktören kan rätten knappast bedöma den personens 
lämplighet. Därför bör tingsrätten i dessa fall förelägga gäldenären att 
komplettera ansökan i detta hänseende (jfr 5 §). Utan att det sägs i lagen skall 
givetvis den föreslagnes eget samtycke inhämtas innan han utses. Ansökan bör 
redovisa att ett sådant samtycke lämnats. 
 
4 § 
En ansökan av en borgenär skall innehålla 
  1. uppgift om borgenärens fordran på gäldenären, 
  2. upplysningar om gäldenärens betalningssvårigheter, och 
  3. ett förslag till rekonstruktör samt behövliga uppgifter om dennes 
lämplighet för uppdraget. 
 
  Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag (jfr 2 kap. 5 § 
andra stycket utredningens lagförslag). 
  En borgenär har av naturliga skäl inte samma möjlighet som gäldenären att 
lämna upplysning om gäldenärsföretagets ekonomi eller vad som har lett fram till 
företagets betalningssvårigheter. Vad som krävs av borgenären är därför 
följande. 
  Borgenären skall lämna uppgift om sin fordran (första punkten). För att vara 
behörig att ansöka om företagsrekonstruktion måste sökanden enligt denna 
paragraf vara fordringsägare, eller med andra ord borgenär. Kretsen av behöriga 
sökande enligt denna paragraf bestäms således på samma sätt som den krets som är 
behöriga att ansöka om någons försättande i konkurs (jfr 2 kap. 4 och 6 §§ 
konkurslagen). Därvid föreskrivs inte någon begränsning såvitt avser karaktären 
eller storleken av borgenärens fordran. Även en mindre fordran ger således en 
borgenär initiativrätt. Ansökan kan göras även av en borgenär med en fordran som 
inte är förfallen till betalning. Med hänsyn till att det vid en borgenärs 
ansökan enligt 6 § andra stycket krävs att gäldenären medger ansökan, har det 
inte ansetts befogat att begränsa initiativrätten till borgenärer med fordringar 
av visst slag eller av viss storlek (se avsnitt 5.3). Det är inte heller något 
krav att borgenären har en penningsfordran. Även om det antagligen kommer att 
bli ytterst sällsynt är det alltså tänkbart att borgenären har en fordran på en 
annan prestation än i pengar. 
  I sin ansökan skall borgenären vidare redovisa de uppgifter han har om 
gäldenärens betalningssvårigheter (andra punkten). Härmed avses det som 
borgenären känner till om gäldenärsföretagets betalningssvårigheter. Även när en 
borgenär ansöker är det självfallet ett avgörande kriterium att gäldenärs- 
företaget har sådana betalningssvårigheter som beskrivs i 6 § första stycket. 
För ett ogrundat påstående härvidlag kan borgenären drabbas av skade- 
ståndsskyldighet (se 4 kap. 13 §). Borgenären måste således kunna redovisa att 
han själv eller annan borgenär drabbats av gäldenärens betalningsdröjsmål på 
sådant sätt att det finns anledning att anta att gäldenären är illikvid. Det kan 
därvid t.ex. vara fråga om att borgenären varit tvungen att tillgripa utmätning 
för att erhålla betalning. 
  Borgenärens ansökan skall på samma sätt som en ansökan från gäldenären (tredje 
punkten) innehålla ett förslag till rekonstruktör och behövliga uppgifter om den 
föreslagna personens lämplighet (jfr vad som under 3 och 11 § sägs om en rekons- 
truktörs lämplighet). 
  I 6 § tredje stycket anges att en borgenärs ansökan för bifall förutsätter att 
gäldenären medger den. 
 
5 § 
En ansökan skall avvisas, om den inte innehåller sådana uppgifter som krävs 
enligt 1, 3 och 4 §§, och sökanden inte följer ett föreläggande att avhjälpa 
bristen. 
 
  Paragrafen, som har utformats i enlighet med Lagrådets förslag, innehåller, 
genom hänvisning till 1, 3 och 4 §§, regler om avvisning av ansökan om 
företagsrekonstruktion (jfr 2 kap. 3 § utredningens lagförslag). Paragrafen, som 
riktar sig till domstolen, gäller oavsett om sökanden är gäldenären eller en 
borgenär. Avvisning kan således komma i fråga om det inte av ansökan framgår 
vilken tingsrätt som är behörig, ansökan inte är egenhändigt undertecknad av 
sökanden eller dennes ombud eller, såvitt gäller en gäldenär, inte uppfyller de 
krav som anges i 3 §, eller, om sökanden är borgenär, inte svarar mot kraven i 4 
§. 
  Är ansökningen bristfällig, skall sökanden först föreläggas att komplettera 
den. Föreläggandet bör innehålla en upplysning om att ansökningen kan komma att 
avvisas om bristen inte avhjälps. Om föreläggandet inte följs skall ansökningen 
avvisas. Det anges uttryckligen att avvisning förutsätter dels att ansökan 
saknar sådana uppgifter som krävs enligt 1, 3 och 4 §§, dels att ett 
föreläggande inte följs (jfr t.ex. 2 kap. 5 § konkurslagen och 42 kap. 4 § 
rättegångsbalken). 
  Framgår det redan från början att ansökningen över huvud inte kan tas upp, 
t.ex. därför att gäldenären är försatt i konkurs (jfr 4 kap. 8 § andra stycket), 
bör ansökningen omedelbart avvisas. Någon uttrycklig regel härom har inte 
ansetts nödvändig. 
  Avvisningsbeslut får överklagas i vanlig ordning (jfr 4 kap. 12 §).  
Förutsättningar för beslut om företagsrekonstruktion 
 
6 § 
En förutsättning för att beslut om företagsrekonstruktion skall meddelas är att 
gäldenären vid tiden för ansökningen inte kan betala sina förfallna skulder. 
  Beslut om företagsrekonstruktion får inte meddelas, om det saknas skälig 
anledning anta att syftet med företagsrekonstruktionen kan uppnås. 
  En ansökan av en borgenär får bifallas endast om gäldenären har medgett 
ansökan. 
 
  Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag. 
  Det föreskrivs i första stycket att gäldenären skall vara illikvid för att 
beslut om företagsrekonstruktion skall kunna meddelas. Med illikviditet avses 
enligt ordalydelsen att gäldenären vid tiden för ansökningen inte kan betala 
sina förfallna skulder. Det innebär att kontanta medel och andra tillgångar som 
lätt kan omsättas i kontanter inte räcker till för betalning av förfallna 
skulder. Vad som avses med kontanta medel är uppenbart. Med kontanta medel kan 
banktillgodohavanden och liknande normalt jämställas. Andra tillgångar som lätt 
kan omsättas i kontanter kan vara dels tillgångar som kan omsättas i kontanter 
omedelbart, dels tillgångar vilkas avyttrande inte medför någon märkbar 
värdeförstöring beträffande rörelsen. Maskiner, andra anläggningstillgångar, 
insatsvaror i produktionen m.m. skall inte behöva avyttras. Om sådana 
avyttringsåtgärder är nödvändiga för att gäldenären skall kunna betala sina 
förfallna skulder är han alltså att betrakta som illikvid. Det finns emellertid 
skäl att framhålla att, medan en gäldenärs uppgift i konkursförfarandet om att 
han är insolvent normalt godtas om det inte finns särskilda skäl som talar mot 
det, kan knappast detsamma gälla illikviditet när en gäldenär ansöker om 
företagsrekonstruktion. Om det undantagsvis skulle förekomma att en gäldenär är 
insolvent men inte illikvid kan det inte beslutas om företagsrekonstruktion 
beträffande honom. 
  I andra stycket anges ett annat avgörande villkor för att rätten skall kunna 
besluta om företagsrekonstruktion. Det får inte saknas anledning anta att syftet 
med företagsrekonstruktionen kan uppnås. Rätten måste alltså göra en prognos 
beträffande utsikterna för att en företagsrekonstruktion kan bli lyckosam. 
Regeln är avsedd att hindra missbruk av förfarandet. Läget kan t.ex. vara det 
att gäldenären anger ett helt orealistiskt förslag till ekonomisk uppgörelse. 
Ansökan bör då genast ogillas. Det är emellertid ett rätt lågt beviskrav som i 
denna del ställs på gäldenären. Det avgörande bör vara att möjligheten av att en 
företagsrekonstruktion leder till att verksamheten kan rekonstrueras inte 
framstår som utesluten. Det kan t.ex. vara så, som framhålls i de allmänna 
övervägandena, att situationen är svårbedömd t.ex. därför att värdet av 
säkerhetsunderlaget är oklart. Så snart bedömningen är den att en mera ingående 
utredning kan visa att förutsättningar för en lyckosam rekonstruktion finns, bör 
beslut om företagsrekonstruktion kunna meddelas. Som tidigare framhållits, se 
under 3 §, kommer också rättens prövning att tämligen omgående följas av 
ytterligare bedömningar när ett mera tillförlitligt underlag föreligger. Saknas 
grund för att avslå en ansökan, skall rätten besluta om företagsrekonstruktion. 
  Gäldenärens egen inställning och medverkan är av största betydelse för 
möjligheterna att rekonstruera hans verksamhet. Att sätta igång en 
företagsrekonstruktion mot dennes vilja torde innebära att det saknas en 
väsentlig förutsättning för att nå en konstruktiv lösning av företagets 
betalningsproblem. I paragrafens tredje stycke anges därför att det är en 
förutsättning att gäldenären medger en borgenärs ansökan för att den skall kunna 
bifallas. Vad som krävs är ett uttryckligt medgivande från gäldenären. 
Passivitet, dvs. underlåtenhet att ange sin inställning till ansökningen, 
uppfyller här inte kravet på medgivande. Det gäldenären har att medge är alltså 
bifall till ansökningen. Även om ett sådant medgivande har lämnats måste rätten 
ändå pröva om förutsättningarna för bifall i övrigt (se första och andra 
styckena) är uppfyllda. Gäldenärens medgivande är således en nödvändig, men inte 
en tillräcklig, förutsättning för bifall till en borgenärs ansökan. 
  I 9 § andra stycket första punkten anges att en borgenärs ansökan förfaller om 
den skriftligen bestrids av gäldenären. Borgenärens ansökan skall i ett sådant 
fall inte ogillas. I stället förfaller borgenärens ansökan och ärendet skall i 
stället avskrivas från vidare handläggning. Ett sådant skriftligt bestridande 
innebär att borgenärens ansökan över huvud taget inte tas upp (jfr 7-9 §§)  
Prövning av ansökan om företagsrekonstruktion 
 
7 § 
Om gäldenärens ansökan tas upp, skall rätten genast pröva den, om inte annat 
följer av 8 § andra stycket. 
 
  Paragrafen, som har utformats i enlighet med Lagrådets förslag, innehåller en 
anvisning för rätten att, då man funnit att gäldenärens ansökan skall tas upp 
till prövning genast besluta i frågan om företagsrekonstruktion. Det är i och 
med beslutet om företagsrekonstruktion som de flesta rättsverkningar inträder 
som är förbundna med förfarandet. Det är också viktigt att arbetet med 
företagsrekonstruktionen kommer igång så snart som möjligt. 
  Föreskriften om att beslut på ansökan av gäldenären skall fattas genast 
motsvarar vad som gäller vid konkurs (jfr 2 kap. 14 § första stycket konkursla- 
gen). 
  Om rättens åtgärder när en ansökan av en borgenär tas upp föreskrivs i 8 §. 
 
8 § 
Om en borgenärs ansökan tas upp, skall rätten sätta ut ett sammanträde för 
prövning av ansökan. Sammanträdet skall hållas inom två veckor från det att 
ansökan kom in till rätten. Om det finns särskilda skäl, får det hållas senare, 
dock senast inom sex veckor. 
  Till sammanträdet skall parterna kallas. Gäldenären skall i kallelsen 
föreläggas att senast vid sammanträdet yttra sig över ansökan. I kallelsen skall 
även anges att sammanträdet kommer att ställas in, om gäldenären före 
sammanträdet själv ansöker om företagsrekonstruktion eller skriftligen medger 
borgenärens ansökan och rätten inte särskilt underrättar honom om att 
sammanträdet ändå skall hållas. Parterna skall i kallelsen upplysas om 
innehållet i 9 §. 
  Kallelserna skall delges parterna. Därvid får beträffande gäldenären 
delgivning enligt 12-15 §§ delgivningslagen (1970:428) inte ske. 
  Gäldenären skall samtidigt med kallelsen delges de av borgenären ingivna 
handlingarna. 
  Paragrafen upptar regler om sammanträde för prövning av en borgenärs ansökan 
om företagsrekonstruktion avseende en gäldenär (jfr 2 kap. 8 § utredningens 
lagförslag). Ytterligare bestämmelser om sammanträdet finns i 16 §. 
  Paragrafens första stycke anger att om en borgenärs ansökan tas upp ett 
sammanträde skall hållas inom två veckor från det att ansökningen kom in till 
rätten. Denna tid får överskridas om det finns särskilda skäl, dock med högst 
fyra veckor. Ett skäl för att överskrida tvåveckorsfristen kan vara svårigheter 
att delge gäldenären ansökningen.I andra stycket ges närmare regler om kallelser 
till sammanträdet. Parterna, dvs. gäldenären och ansökande borgenär, skall 
kallas till sammanträdet. Reglerna motsvarar 2 kap. 16 § andra och tredje 
stycket och 17 § konkurslagen. Om rätten genom innehållet i en borgenärs ansökan 
sammantaget med gäldenärens medgivande får tillräckligt underlag för sitt 
beslut, behöver något sammanträde inte hållas. Om å andra sidan de nämnda 
handlingarna inte ger det erforderliga underlaget, måste sammanträdet äga rum 
trots att gäldenären har medgett ansökan. 
  Det kan inte uteslutas att gäldenären på grund av en borgenärs ansökan kommer 
till insikt om sina betalningsproblem och väljer att, i stället för att medge 
borgenärens ansökan, själv ansöka om företagsrekonstruktion. Även i den 
situationen kan rätten ha tillräckligt underlag för att utan sammanträde kunna 
fatta beslut om  företagsrekonstruktion.I tredje stycket föreskrivs att parterna 
skall delges kallelse till sammanträdet. Kan gäldenären inte delges inom de 
angivna fristerna brister det i förutsättningarna för att besluta om företags- 
rekonstruktion eftersom ett sådant beslut inte får fattas utan gäldenärens 
uttryckliga medgivande (6 § tredje stycket). Borgenärens ansökan skall i en 
sådan situation lämnas utan bifall. Mot bakgrund av att företagsrekonstruktion 
förutsätter att gäldenären personligen medverkar till och i förfarandet får 
surrogat- eller kungörelsedelgivning inte förekomma. Denna inskränkning gäller 
emellertid inte för delgivning av en borgenär. Skulle en gäldenären under 
sammanträdet bestrida borgenärens ansökning skall ansökningen lämnas utan bifall 
(jfr 6 och 9 §). 
  I fjärde stycket anges att gäldenären i samband med kallelsen skall delges de 
handlingar som borgenären har gett in. 
 
9 § 
Om flera ansökningar som avser samme gäldenär är anhängiga samtidigt och om en 
annan ansökan bifalls än den som kom in först, skall det vad gäller frågor som 
är beroende av tiden för ansökan anses som om beslutet om företagsrekonstruktion 
har grundats på den ansökan som kom in först. 
  En borgenärs ansökan förfaller om 
  1. gäldenären skriftligen bestrider ansökan, 
  2. gäldenären eller borgenären uteblir från det sammanträde som avses i 8 §, 
eller 
  3. gäldenären försätts i konkurs. 
  Om ansökan förfaller före sammanträdet skall rätten ställa in sammanträdet och 
underrätta parterna. 
  (Jfr 2 kap. 9 § utredningens lagförslag) 
  I första stycket behandlas den situationen att flera ansökningar mot samme 
gäldenär är anhängiga samtidigt. Situationen kan t.ex. vara den att en borgenärs 
ansökan följs av en ansökan av gäldenären själv. Regeln är utformad efter 
mönster av 2 kap. 21 § konkurslagen. Det ges inte någon anvisning till rätten om 
vilken av två eller flera samtidigt anhängiga ansökningar som domstolen i första 
hand skall pröva. Däremot föreskrivs att om rätten bifaller någon annan ansökan 
än den först ingivna skall det, när det gäller frågor som är beroende av tiden 
för ansökan, anses som om rättens beslut grundats på den först ingivna 
ansökningen. Bestämmelsen får sin främsta betydelse för beräkning av den 
tidpunkt då kvittningsförbud enligt 21 § andra stycket inträder och av fristdag 
för återvinning enligt 4 kap. 2 § andra stycket konkurslagen (jfr 3 kap. 5 § i 
detta lagförslag). 
  I paragrafens andra stycke anges vissa formella hinder mot att bifalla en 
borgenärs ansökan om företagsrekonstruktion. Om något av de angivna hindren är 
för handen blir således resultatet att ansökan förfaller varvid ärendet skall 
avskrivas från vidare handläggning. 
  Om gäldenären före sammanträdet skriftligen skulle bestrida ansökningen saknas 
förutsättningar att få till stånd en företagsrekonstruktion. Företags- 
rekonstruktionen förutsätter att han såväl medger borgenärens ansökan som är 
beredd att medverka till en företagsrekonstruktion. Skulle ett skriftligt 
bestridande komma in från gäldenären förfaller således borgenärens ansökan 
(första punkten) och ärendet skall avskrivas från vidare handläggning. 
  Båda parters närvaro vid sammanträdet är nödvändig. Om borgenären uteblir 
måste det antas att han saknar intresse av att fullfölja ansökan, varför hans 
ansökan då förfaller. Detsamma blir resultatet av gäldenärens utevaro, eftersom 
en sådan måste anses tyda på att han inte avser att medverka till förfarandet på 
det sätt som erfordras (andra punkten). Följden blir även i detta fall att 
ärendet skall avskrivas från vidare handläggning. 
  Även när gäldenären försätts i konkurs förfaller borgenärens ansökan (tredje 
punkten). En pågående företagsrekonstruktion utgör inte hinder för att bifalla 
en konkursansökan från gäldenären själv. Är det däremot en borgenär som är 
konkurssökande är situationen något annorlunda, se 2 kap. 10 a § konkurslagen 
(lagförslag 2.10). 
  Enligt tredje stycket skall rätten i fall som avses i andra stycket ställa in 
sammanträdet och underrätta parterna om att ärendet har avskrivits från vidare 
handläggning. Här är formell delgivning inte påkallad. 
 
10 § 
Om en ansökan bifalls, skall rätten samtidigt utse en rekonstruktör. Finns det 
särskilda skäl får fler än en rekonstruktör utses. 
  Rätten skall också bestämma tidpunkt för ett borgenärssammanträde inför 
rätten. Sammanträdet skall äga rum inom tre veckor från beslutet om 
företagsrekonstruktion eller den längre tid efter beslutet som är oundgängligen 
nödvändig. 
 
  (Jfr 2 kap. 4 § utredningens lagförslag) 
  I första stycket anges, som redan berörts under 1 kap. 1 §, att rätten skall 
utse en rekonstruktör samtidigt som den beslutar om företagsrekonstruktion. Det 
är alltså inte möjligt att besluta om företagsrekonstruktion utan att samtidigt 
utse en rekonstruktör, vilket kan jämföras med att det inte går att försätta 
någon i konkurs utan att snarast därefter utse en förvaltare (se 2 kap. 24 § 
första stycket 2 konkurslagen).  Fler än en rekonstruktör kan utses, om det 
finns särskilda skäl. Sådana särskilda skäl kan vara att gäldenärens verksamhet 
är av mycket stor omfattning eller av komplicerad art. 
  För att säkerställa att arbetet med företagsrekonstruktionen omedelbart kan 
påbörjas skall, enligt andra stycket, rätten i samband med beslutet om 
företagsrekonstruktion också bestämma tidpunkt för ett borgenärssammanträde 
inför rätten, vilket normalt måste hållas inom tre veckor. Undantagsvis kan dock 
sammanträdet hållas längre fram i tiden, nämligen om det är oundgängligen 
nödvändigt, dvs. mycket starka skäl talar för att sammanträdet inte kan hållas 
så tidigt som huvudregeln anger. Detta kan visa sig vara fallet t.ex. i fråga om 
ett större bolag som ansöker om företagsrekonstruktion. Det ankommer inte på 
rätten att skicka ut några kallelser till sammanträdet. Det är i stället 
rekonstruktörens uppgift att upplysa borgenärerna om sammanträdet (se 13 § 4). 
Borgenärssammanträdets funktion behandlas i 16 §.  
Rekonstruktören och dennes uppgifter 
 
11 § 
En rekonstruktör skall ha den särskilda insikt och erfarenhet som uppdraget 
kräver, ha borgenärernas förtroende samt även i övrigt vara lämplig för 
uppdraget. 
  Den som är anställd vid domstol eller kronofogdemyndighet får inte vara 
rekonstruktör. 
  En rekonstruktör som inte är lämplig eller av någon annan orsak bör skiljas 
från uppdraget skall entledigas av rätten. Frågor om entledigande tas upp på 
begäran av rekonstruktören, en borgenär eller gäldenären. 
 
  (Jfr 2 kap. 13 § utredningens lagförslag) 
  I första stycket anges vilken kompetens m.m. en person skall ha för att kunna 
utses till rekonstruktör. I avsnitt 7.1 har ingående diskuterats vem som skall 
kunna vara rekonstruktör. Med den beskrivning av rekonstruktörens kompetens som 
ges i denna paragraf bör det vara möjligt att i det enskilda fallet välja den 
person som är mest lämpad för uppdraget. När inte omständigheterna i det 
särskilda fallet motiverar annat, bör emellertid en advokat ur konkursför- 
valtarkretsen eller en högre tjänsteman vid ackordscentral utses. Det bör 
regelmässigt garantera att rekonstruktören har viss erfarenhet av 
företagsledning, gedigna kunskaper i obeståndsjuridik och andra relevanta 
rättsområden samt vana vid att hantera situationer i vilka motstående intressen 
kan göra sig gällande. Det utesluter emellertid inte att det i det enskilda 
fallet kan, och bör, förordnas en rekonstruktör vars bakgrund är t.ex. 
ekonomens, företagsledarens, revisorns eller konsultens. 
  Särskilt viktigt är naturligtvis att den tilltänkte rekonstruktören uppfyller 
kravet att han skall ha borgenärernas förtroende. De nämnda omständigheterna, 
liksom ärendenas karaktär, gör att kretsen av möjliga rekonstruktörer inte har 
begränsats av formella skäl. Det finns t.ex. knappast anledning för rätten att, 
såsom ibland sker när det gäller konkursförvaltare, i avgränsande syfte 
förteckna personer som generellt kan komma i fråga för uppdrag som rekons- 
truktör. Reglerna för utseende av konkursförvaltare skiljer sig också i vissa 
avseenden från vad som gäller utseende av rekonstruktör. Bland annat finns det i 
det senare fallet ingen motsvarighet till tillsynsmyndigheten i konkurs som 
skall höras. 
  Även utan någon formell begränsning när det gäller val av rekonstruktör följer 
det av uppdragets art att denne måste inta en självständig, opartisk hållning 
och förmå se till såväl gäldenärens som borgenärernas intressen. Mot den 
bakgrunden bör det vara uteslutet att till rekonstruktör utse någon 
gäldenärsföretagets ägare, ställföreträdare eller revisor. Det bör knappast 
heller vara möjligt att utse den som tidigare spelat en mera framträdande roll i 
företaget, t.ex. någon som tidigare har haft en framträdande befattning i 
företaget eller på annat sätt tidigare tagit aktiv del i skötseln av företagets 
ekonomi. 
  En särskild fråga (se avsnitt 7.2) är om den som har utsetts till rekons- 
truktör vid en gäldenärens eventuellt efterföljande konkurs bör anses jävig som 
konkursförvaltare. Det kan många gånger vara kostnadsbesparande att i sådana 
fall utse rekonstruktören till förvaltare. Denne känner till företaget och de 
ekonomiska förhållandena i detta och torde därför många gånger kunna utreda 
konkursboet på ett effektivare sätt än en icke tidigare inblandad person. Trots 
det får man i de flesta fall utgå från att rekonstruktören inte bör utses till 
förvaltare i näringsidkarens efterföljande konkurs, bl.a. eftersom det kan bli 
fråga om att förvaltaren har att pröva sådana transaktioner som rekonstruktören 
tillrått eller kanske t.o.m. gett anvisning om. Det innebär emellertid inte att 
domstolen kan avstå från att pröva omständigheterna i det enskilda fallet. En 
företagsrekonstruktion kan  t.ex. komma att avslutas mycket tidigt utan att 
rekonstruktören i någon större utsträckning kommit att involveras i gäldenärens 
ekonomiska överväganden. 
  I andra stycket anges, liksom i 7 kap. 1 § andra stycket konkurslagen, att den 
som är anställd vid domstol inte får vara rekonstruktör. En skillnad mellan 
konkurslagens regel och förevarande paragraf är att även den som är anställd vid 
kronofogdemyndighet är undantagen från möjligheten att bli utsedd till rekons- 
truktör. 
  Tredje stycket innehåller regler om entledigande av en rekonstruktör. För att 
en fråga om entledigande skall bli aktuell krävs att rekonstruktören, gäldenären 
eller någon borgenär hos domstolen begär att rekonstruktören skall entledigas. 
Domstolen får alltså inte utan en sådan begäran ta upp frågan. Om en begäran om 
entledigande kommer in till domstolen skall domstolen bereda övriga intressenter 
tillfälle att yttra sig över begäran innan domstolen beslutar i frågan. Någon 
särskild föreskrift har inte ansetts behövlig. 
  En rekonstruktör skall enligt ordalydelsen entledigas om han  inte är lämplig 
eller av någon annan orsak bör skiljas från uppdraget . Det innebär för det 
första att han skall entledigas om han inte uppfyller de krav som anges i första 
stycket. Även om rekonstruktören då han utsågs uppfyllde dessa krav kan det 
tänkas att han sköter sitt uppdrag på ett sådant sätt att han inte längre kan 
anses lämplig för det. För det andra skall han entledigas om det finns någon 
 annan orsak  till det. Ett exempel kan vara att han på grund av sjukdom inte 
längre kan fullgöra sitt uppdrag. 
 
12 § 
Rekonstruktören skall när han fullgör de uppgifter som anges i 1 kap. 2 § 
undersöka gäldenärens ekonomiska ställning och i samråd med gäldenären upprätta 
en plan som redovisar hur syftet med företagsrekonstruktionen skall uppnås 
(rekonstruktionsplan). Planen skall tillställas rätten och borgenärerna. 
  Rekonstruktören får anlita sakkunnigt biträde. 
  Att rekonstruktören får väcka talan om återvinning framgår av 3 kap. 6 §. 
 
  (Jfr 2 kap. 12 § utredningens lagförslag) 
  I denna paragraf, som har utformats i enlighet med Lagrådets förslag, ges 
vissa allmänna föreskrifter om vad som ankommer på rekonstruktören. Det kan 
erinras om att det redan i 1 kap. 2 § andra stycket anges att rekonstruktören 
skall tillvarata borgenärskollektivets intressen. Rekonstruktören är alltså inte 
att betrakta som gäldenärens  ombud  i förhandlingar med borgenärerna. 
  I förevarande paragraf anges i första stycket att rekonstruktören efter att ha 
undersökt gäldenärens ekonomiska ställning skall upprätta en 
rekonstruktionsplan.Ett preliminärt utkast till en sådan plan bör kunna 
föreligga redan vid det borgenärssammanträde som avses i 16 §. Planen kan 
därefter successivt kompletteras och fullständigas under det att 
företagsrekonstruktionen fortgår. Det är genom innehållet i en sådan mera 
slutgiltigt utformad plan som det till sist står klart om och i så fall hur 
gäldenärsföretaget kan rekonstrueras. Ofta torde det också vara så att det är på 
grund av vad planen innehåller beträffande en rekonstruktion i sak, dvs. av 
själva verksamheten, som borgenärerna avgör om de är beredda att medverka till 
en föreslagen finansiell rekonstruktion genom att t.ex. sätta ned sina 
fordringar. Huvudpunkterna i en rekonstruktionsplan bör vara följande. 
  Rekonstruktören bör kartlägga företagets ekonomiska svårigheter samt göra en 
analys och en bedömning av orsakerna till problemen. I planen bör givetvis också 
så noggrant som möjligt identifieras de åtgärder som måste vidtas för att man 
skall komma till rätta med företagets problem, vad gäller såväl verksamhetens 
resultat som dess finansiering. I samband därmed bör också anges en tidsplan för 
rekonstruktionens genomförande. Beträffande allmänna synpunkter på syftet med 
planen och sättet för dess upprättande hänvisas till avsnitt 7.4. 
  Det bör erinras om att planen, när den ges in till rätten, blir allmän 
handling. Eftersom det inte föreslås någon särskild sekretessregel för ärenden 
om företagsrekonstruktion, kan det finnas anledning för rekonstruktören att 
iaktta viss återhållsamhet beträffande planens utförlighet i detaljer. Det får 
dock givetvis inte hindra honom från att redovisa samtliga de rekonstruktionsåt- 
gärder som föreslås och de bedömningar som föranlett förslagen. I 8 kap. 17 § 
sekretesslagen (1980:100) finns också en bestämmelse som gör det möjligt att 
sekretessbelägga uppgifter vars utlämnande mera påtagligt skulle kunna skada 
rekonstruktionsgäldenären. Om rekonstruktionsplanen innehåller uppgifter som 
rekonstruktören anser har karaktär av företagshemlighet och därför bör 
sekretessbeläggas är det givetvis viktigt att han uppmärksammar rätten på detta 
förhållande senast när planen ges in till rätten. 
  Enligt andra stycket kan rekonstruktören anlita sakkunnigt biträde. 
Rekonstruktören kan på så sätt tillföra ärendet den kompetens som är nödvändig 
och som han själv inte besitter (jfr vad som sagts under 11 §). Det är givetvis 
viktigt att all erforderlig kompetens finns representerad under en 
företagsrekonstruktion. Särskilt i förfaranden rörande mer omfattande eller 
komplicerade verksamheter kan sådan kompetens många gånger inte finnas samlad 
hos en enda person, dvs. den utsedde rekonstruktören. Denne kan i dessa fall 
behöva anlita sakkunnigt biträde. Erinras kan också om att det är möjligt att 
enligt 10 § utse fler än en rekonstruktör. I vissa fall kan det vara 
tillfälligheter som avgör om fler än en rekonstruktör utses enligt 10 § eller om 
en utsedd rekonstruktör anlitar sakkunnigt biträde enligt bestämmelsen i 
förevarande stycke. 
  Av tredje stycket framgår att rekonstruktören tillagts rätt att föra talan om 
återvinning (se vidare avsnitt 6.5). Sådan talan får väckas sedan beslut om 
företagsrekonstruktion har meddelats. Det är därvid på två punkter fråga om en 
utvidgning av möjligheterna att föra återvinningstalan jämfört med vad som 
gäller enligt ackordslagen. För det första är det enbart borgenärerna som har 
möjlighet att väcka talan om återvinning enligt ackordslagen. I förevarande 
stycke erinras om att sådan rätt även tillkommer rekonstruktören (se 3 kap. 6 
§). För det andra får återvinningstalan väckas inom ramen för företagsrekon- 
struktionen utan begränsning till att förfarandet innefattar ett ackords- 
förfarande. 
 
13 § 
Rekonstruktören skall inom en vecka från beslutet om företagsrekonstruktion- 
underrätta samtliga kända borgenärer om beslutet. 
  Till underrättelsen skall fogas 
  1. en preliminär förteckning över gäldenärens tillgångar och skulder, 
  2. gäldenärens senaste balansräkning och de ytterligare upplysningar som 
behövs om hans ekonomiska ställning, 
  3. uppgift om orsakerna till betalningssvårigheterna och om hur verksamheten 
kan rekonstrueras, och 
  4. upplysning om den tidpunkt för borgenärssammanträde som bestämts enligt 10 
§ andra stycket. 
  Om antalet borgenärer med fordringar utan förmånsrätt är mycket stort, får 
underrättelser till dessa borgenärer ersättas av ett tillkännagivande genom 
kungörelse. En sådan kungörelse skall innehålla upplysning om beslutet om 
företagsrekonstruktion och om tidpunkten för borgenärssammanträdet. 
 
  Paragrafen har utformats efter förslag från Lagrådet. (Jfr 2 kap. 14 § 
utredningens lagförslag.) 
  I paragrafens  första stycke ges en bestämmelse om rekonstruktörens 
åligganden, utöver vad som följer av 12 §, när företagsrekonstruktion har 
beslutats. Han skall inom en vecka underrätta samtliga kända borgenärer om att 
företagsrekonstruktionen har påbörjats och enligt andra stycket tillställa 
borgenärerna visst material. Det kan därvid erinras om att gäldenären enligt 3 § 
i samband med att han ansöker om företagsrekonstruktion skall ge in en 
förteckning över sina borgenärer. 
  Borgenärerna skall sålunda få kännedom om gäldenärens tillgångar och skulder 
(första punkten) för att på så sätt få en i vart fall preliminär bild av 
gäldenärens ekonomiska situation. Med hänsyn till den korta tid som rekons- 
truktören har på sig att sammanställa dessa uppgifter kan det inte bli fråga om 
någon fullständig och slutlig bouppteckning. Därför föreskrivs att förteckningen 
skall vara preliminär. Huvudsaken är att det av förteckningen går att utläsa 
gäldenärens ungefärliga status vad tillgångar och skulder beträffar. Om 
företagsrekonstruktionen kommer att innefatta ett offentligt ackord följer av 3 
kap. 10 § andra stycket första punkten och 14 § att ackordet skall baseras på en 
mer fullständig bouppteckning. 
  Även gäldenärens senaste balansräkning och andra redovisningshandlingar som 
kan finnas och som rekonstruktören kunnat skaffa sig tillgång till skall bifogas 
underrättelsen (andra punkten). För att underlätta borgenärernas förståelse av 
redovisningshandlingarna kan det ibland vara lämpligt att, om möjligt, ge vissa 
upplysningar om dessa. Som Lagrådet har påpekat torde företagsrekonstruktionen - 
åtminstone i praktiken - inte vara tillämpligt på andra gäldenärer än sådana som 
är bokföringsskyldiga. 
  Redan på detta stadium skall rekonstruktören avge en - självfallet  preliminär 
- uppfattning om orsakerna till betalningssvårigheterna och om hur verksamheten 
kan rekonstrueras (tredje punkten). Detta har rekonstruktören senare att vida- 
reutveckla vid borgenärssammanträdet enligt 10 § och i den i 12 § omnämnda 
rekonstruktionsplanen. Men företagsrekonstruktionen kan påskyndas om 
borgenärerna redan i ett tidigt skede får kunskap om vad som ligger bakom 
gäldenärens betalningssvårigheter och hur rekonstruktören tänkt sig att gå till 
väga för att nå fram till en rekonstruktion. 
  Rekonstruktören har endast en vecka på sig för att sammanställa de uppgifter 
som nämnts. Normalt är emellertid inte rekonstruktören utan kunskap om 
gäldenärsföretaget när beslutet om företagsrekonstruktion fattas. Enligt 3 § 
skall gäldenären, när han ansöker om företagsrekonstruktion, lämna ett motiverat 
förslag till rekonstruktör. Det bör i sin tur förutsätta att gäldenären innan 
han gör ansökan har kontaktat den tilltänkte rekonstruktören och, för att denne 
skall kunna avgöra om han är villig att åta sig uppdraget, att han har lämnat 
information om sitt företag och dess svårigheter. Visserligen skall, enligt 4 §, 
även en ansökande borgenär lämna ett motiverat förslag till rekonstruktör. Det 
är dock givet att kunskapen om gäldenärens företag i en sådan situation kan vara 
 
mera begränsad än när gäldenären själv ansöker. Viss ytterligare information bör 
dock kunna erhållas vid den förhandling som enligt 8 § normalt skall hållas när 
en borgenär ansöker om företagsrekonstruktion. Det har i anslutning till den 
bestämmelsen framhållits att det är viktigt att rätten får ett så gott underlag 
som möjligt för sitt beslut och att det därför kan finnas skäl att hålla 
förhandling även om gäldenären har medgett borgenärens ansökan. Den information 
som på så sätt lämnas till rätten kommer givetvis även rekonstruktören till del. 
Det kan emellertid inte uteslutas att man får acceptera att den information som 
rekonstruktören redan inom en vecka kan lämna till borgenärerna inte blir lika 
omfattande när ansökan har gjorts av en borgenär som när gäldenären är sökande. 
  Slutligen skall underrättelsen innehålla en uppgift om tidpunkten för det 
sammanträde som sägs i 10 § (fjärde punkten). 
  I paragrafens tredje stycke anges, på samma sätt som i 15 kap. 3 § 
konkurslagen, att om antalet oprioriterade borgenärer är mycket stort kan kravet 
på individuell underrättelse vad beträffar oprioriterade borgenärer ersättas med 
ett tillkännagivande genom kungörelse. Förmånsberättigade borgenärer skall 
emellertid alltid underrättas enligt bestämmelsens huvudregel.  
Gäldenärens skyldigheter 
 
14 § 
Gäldenären är skyldig att lämna rekonstruktören alla upplysningar om sina 
ekonomiska förhållanden som är av betydelse för rekonstruktionen av 
verksamheten. 
  Gäldenären skall följa rekonstruktörens anvisningar om hur verksamheten skall 
bedrivas. 
 
  (Jfr 2 kap. 15 § utredningens lagförslag) 
  Av skäl som utvecklats närmare i avsnitt 6.2 innebär ett beslut om företags- 
rekonstruktion inte någon formell inskränkning i gäldenärens rådighet. 
Gäldenären har således under företagsrekonstruktionen i och för sig möjlighet 
att förfoga över sin egendom. Avtal som gäldenären ingår under förfarandet är 
följaktligen civilrättsligt bindande, även om rekonstruktören inte har samtyckt 
till avtalets ingående. 
  Av 14 och 15 §§ följer emellertid att gäldenären har en upplysningsplikt och 
en lydnadsplikt samt en skyldighet att inhämta rekonstruktörens samtycke till 
alla åtgärder av betydelse. Även om gäldenärens skyldigheter inte är 
sanktionerade av civilrättslig ogiltighet kan hans underlåtenhet att samarbeta 
med rekonstruktören oftast anses innebära att han inte medverkar till 
företagsrekonstruktionen på det sätt som fordras för att det skall finnas skäl 
att låta förfarandet fortgå. Både rekonstruktören och en borgenär har möjlighet 
enligt 4 kap. 8 § att begära att företagsrekonstruktionen skall upphöra. Följden 
av en gäldenärs illojala beteende kan alltså bli att företagsrekonstruktionen 
upphör och att gäldenären i stället försätts i konkurs. I sammanhanget kan också 
 
erinras om att den framskjutna förmånsrätt som är förenad med nytillkomna 
fordringar (se 10 § första stycket fjärde punkten förmånsrättslagen) förutsätter 
att fordringen uppkommit med rekonstruktörens samtycke. 
  I paragrafens första stycke föreskrivs att gäldenären gentemot rekonstruktören 
har en upplysningsplikt. Den innebär att gäldenären är skyldig att lämna rekons- 
truktören alla upplysningar om sina ekonomiska förhållanden som är av betydelse 
för rekonstruktion av verksamheten. Vad som är av betydelse för rekonstruktionen 
avgörs givetvis av rekonstruktören. Härav följer bl.a. att gäldenären är skyldig 
att låta rekonstruktören få tillgång till företagets bokföring och alla andra 
handlingar som är av betydelse för att bedöma företagets ekonomiska status och 
dess verksamhet. Några tvångsmedel för att bereda rekonstruktören sådan tillgång 
har inte ansetts behövliga vid företagsrekonstruktion som ju bedrivs i 
gäldenärens intresse (vid konkurs är däremot situationen annorlunda, jfr 7 kap. 
12 och 14 §§ konkurslagen). 
  Av andra stycket följer att gäldenären har en lydnadsplikt gentemot rekons- 
truktören. Gäldenären är skyldig att följa rekonstruktörens anvisningar om hur 
verksamheten under företagsrekonstruktionen skall bedrivas. Bestämmelsen innebär 
t.ex. att ett krisdrabbat aktiebolags styrelse och bolagsstämma inte utan risk 
för att företagsrekonstruktionen upphör och konkurs i stället beslutas kan sätta 
sig över anvisningar som ges av rekonstruktören beträffande företagets 
verksamhet. 
 
15 § 
Gäldenären får inte utan rekonstruktörens samtycke 
  1. betala skulder som uppkommit före beslutet om företagsrekonstruktion eller 
ställa säkerhet för sådana skulder, 
  2. åta sig nya förpliktelser, eller 
  3. överlåta, pantsätta eller upplåta annan rätt till egendom av väsentlig 
betydelse för gäldenärens verksamhet. 
  Åsidosätter gäldenären vad som föreskrivs i första stycket inverkar detta inte 
på rättshandlingens giltighet. 
  Rekonstruktören får samtycka till en betalning som avses i första stycket 1 
endast om det föreligger synnerliga skäl. 
 
  (Jfr 2 kap. 16 § utredningens lagförslag) 
  Paragrafen anger dels vilka åtgärder som gäldenären inte får företa utan 
rekonstruktörens samtycke, dels att frånvaron av samtycke till dessa åtgärder 
inte gör gäldenärens rättshandlingar ogiltiga. 
  Utgångspunkten när en företagsrekonstruktion beslutas är att företagets 
tillgångar och skulder skall  frysas , vilket framgår av första stycket. Skulder 
som har uppkommit före beslutet om företagsrekonstruktion skall inte betalas 
(första punkten) och skuldsättning skall inte ske (andra punkten). 
  I första punkten anges alltså att skulder som har uppkommit före beslutet om 
företagsrekonstruktion inte får betalas utan rekonstruktörens samtycke. Inte 
heller säkerhet får lämnas för en sådan skuld utan rekonstruktörens samtycke. 
Förutsättningarna för att rekonstruktören skall få lämna sitt samtycke till 
betalning anges i tredje stycket. 
  Alla prestationer som efter inställelsen tillförs företaget bör som huvudregel 
betalas kontant och förutsätts tillföra företaget ett förmögenhetsvärde som 
svarar mot betalningen. Med rekonstruktörens samtycke är det dock möjligt för 
gäldenären att ta upp t.ex. en ny kredit. Erhållandet av ny kredit kan i vissa 
fall vara en förutsättning för en lyckosam företagsrekonstruktion. 
  Andra punkten i första stycket täcker alla slags förpliktelser, dvs. inte bara 
tecknande av nya order utan också ingående av avtal i övrigt som innefattar en 
förpliktelse för gäldenären. 
  Enligt tredje punkten får gäldenären inte heller utan rekonstruktörens 
samtycke överlåta, pantsätta eller upplåta annan rätt till egendom av väsentlig 
betydelse för gäldenärens verksamhet. Genom åtgärder av sist nämnd art kan 
gäldenären försvåra, eller t.o.m. omintetgöra, en rekonstruktion av 
verksamheten. Paragrafens föreskrifter innebär närmast en kodifiering av den 
praxis som utformats vid betalningsinställelse under medverkan av 
ackordscentral.                              Under tredje punkten faller 
dispositioner över egendom av  väsentlig betydelse för gäldenärens verksamhet . 
Regeln gäller alltså generellt för all slags egendom av väsentlig betydelse för 
verksamheten. Hit hör givetvis de lokaler, ägda eller hyrda, som gäldenären 
disponerar. Gäldenären bör över huvud taget inte få disponera över fast egendom 
som ingår bland företagets tillgångar. Även lös egendom - exempelvis maskiner, 
inventarier och varumärken - är ofta av sådan väsentlig betydelse att gäldenären 
endast med rekonstruktörens samtycke bör få disponera däröver. 
  Kravet på rekonstruktörens samtycke avser i princip varje transaktion som 
faller in under beskrivningen i 15 §. Ett system där gäldenären formellt 
behåller rådigheten men ändå är skyldig att inhämta samtycke från en utomstående 
person till alla viktigare affärstransaktioner riskerar naturligtvis att bli 
tungrott och tidskrävande. Det får emellertid antas att kravet på samtycke 
kommer att anpassas från fall till fall. Rekonstruktören och gäldenären bör 
kunna avtala om lämpliga arrangemang, så att inte t.ex. varje åtgärd inom den 
normala affärsverksamhetens ram fordrar rekonstruktörens uttryckliga samtycke. 
Situationer kan också förekomma där det är praktiskt och lämpligt att rekons- 
truktören i förväg lämnar samtycke till vissa typer av transaktioner. Likaså bör 
godkännande i efterhand, ratihabering, kunna ske enligt gällande avtalsrättsliga 
principer. Ytterst blir det en fråga om ett förtroende mellan gäldenären och 
rekonstruktören som vilar på den grunden att rekonstruktören kan ansöka om att 
företagsrekonstruktionen skall upphöra om gäldenären uppträder illojalt.Det är 
alltså inte avsikten med regleringen i 15 § att försvåra en normal fortsättning 
av verksamheten under företagsrekonstruktionen. Syftet med bestämmelsen är 
endast att säkerställa att verksamheten bedrivs på ett sådant sätt som 
rekonstruktören bedömer tjäna rekonstruktionsintresset. 
  I andra stycket, som har tillkommit på förslag av Lagrådet, föreskrivs att 
rättshandlingar som gäldenären företar och som kräver rekonstruktörens samtycke 
enligt första stycket inte är ogiltiga på grund av att samtycke saknas. Detta 
gäller även när gäldenärens motpart är i ond tro, dvs. kände till eller borde ha 
känt till att gäldenären var föremål för företagsrekonstruktion. 
  I tredje stycket anges att rekonstruktören får samtycka till att en äldre 
skuld betalas endast om det finns synnerliga skäl (jfr första stycket första 
punkten). Exempel på när sådant synnerligt skäl finns kan vara att en utebliven 
betalning kan hota genomförandet av hela företagsrekonstruktionen eller i vart 
fall märkbart försvåra arbetet med att åstadkomma en lyckosam rekonstruktion. 
Synnerliga skäl kan exempelvis anses föreligga för att betala en arbetstagares 
lönefordran avseende tiden före beslutet om företagsrekonstruktion. Betalningen 
av en sådan fordran kan vara nödvändig för att undanröja ett blockadhot från 
arbetstagarorganisationen (se 41 § lagen [1976:580] om medbestämmande i 
arbetslivet). Bestämmelsen har berörts i avsnitt 5.1 och 6.2.  
Borgenärssammanträde och borgenärskommitté 
 
16 § 
Vid borgenärssammanträdet skall borgenärerna beredas tillfälle att uttala sig i 
frågan om företagsrekonstruktionen bör fortsätta. 
  Om någon borgenär begär det, skall rätten vid sammanträdet bland borgenärerna 
utse en borgenärskommitté. I kommittén får ingå högst tre personer. Om 
gäldenären under det senast förflutna räkenskapsåret sysselsatt i genomsnitt 
minst 25 arbetstagare, har de anställda rätt att därutöver utse en representant 
i kommittén. Om det finns särskilda skäl får rätten utse ytterligare personer 
att ingå i borgenärskommittén. 
  Rekonstruktören skall i väsentliga frågor samråda med borgenärskommittén, om 
inte något hindrar det. 
 
  (Jfr 2 kap. 19 § utredningens lagförslag) 
  Paragrafens första stycke innehåller en bestämmelse enligt vilken borgenärerna 
vid det borgenärssammanträde som skall hållas inom tre veckor från beslutet om 
företagsrekonstruktion (se 10 § andra stycket) skall beredas tillfälle att 
uttala sig i frågan om förfarandet bör fortgå. För att förhindra missbruk från 
gäldenärens sida är det av stor betydelse att borgenärerna har denna möjlighet. 
En borgenär kan t.ex. uttala sig om riktigheten av uppgifter som gäldenären har 
lämnat i sin ansökan eller annars lämna värdefulla upplysningar som kan bidra 
till att uppdaga en situation där gäldenären söker utnyttja förfarandet för 
syften som inte är avsedda.Rekonstruktören har också ett ansvar för att 
borgenärerna erhåller ett så gott underlag som möjligt för sin bedömning. Som 
framhållits under 12 § bör rekonstruktören vid borgenärssammanträdet kunna 
presentera ett första preliminärt utkast till rekonstruktionsplan. Ett sådant 
utkast till plan bör kunna grundas på de uppgifter som gäldenären lämnat vid sin 
ansökan och på den utredning som rekonstruktören under de därpå följande 
veckorna själv har företagit. Eftersom rätten ofta kan ha beslutat om 
företagsrekonstruktion på ett ofullständigt underlag (se 6-8 §§) är det givetvis 
viktigt att rätten vid detta sammanträde bevakar det alltjämt finns 
förutsättningar för företagsrekonstruktion. Om rätten finner att så inte är 
fallet skall rätten besluta om att företagsrekonstruktionen skall upphöra (se 4 
kap. 8 §). 
  I andra stycket föreskrivs att en borgenärskommitté skall utses om någon 
borgenär begär det. I kommittén får normalt ingå högst tre personer. Något 
minsta antal har inte angetts. Det bör kunna förekomma situationer där borgenär- 
skommittén består av endast en person. En sådan situation kan tänkas inträffa 
när borgenärskollektivet består av bara en borgenär med mycket stora fordringar 
och ett stort antal borgenärer med små eller mycket små fordringar. I 
normalfallet torde dock kommittén bestå av två eller tre personer. Det förtjänar 
att påpekas att staten enligt utredningens förslag ofta kommer att spela en 
framträdande roll som borgenär vid en företagsrekonstruktion. En borgenärskom- 
mitté torde ofta komma att bestå av en företrädare för gäldenärens största 
kreditgivare, en företrädare för staten samt en företrädare för någon av 
gäldenärens leverantörer. Företrädare för staten i dessa fall är 
kronofogdemyndigheten (se avsnitt 7.3 och  författningskommentaren avsnitt 13.13 
och 13.14).  Om gäldenären under det senast förflutna räkenskapsåret sysselsatt 
i genomsnitt minst 25 arbetstagare, får i kommittén dessutom ingå en 
representant utsedd av de anställda. Till skillnad mot Insolvensutredningens 
förslag och det till Lagrådet remitterade förslaget krävs inte att de anställda 
skall vara anställda i Sverige. Det finns dessutom utrymme för domstolen att om 
det finns särskilda skäl för det utse fler personer, t.ex. om en rimlig balans 
mellan olika borgenärskategorier annars inte kan komma till stånd. 
  Tredje stycket reglerar rekonstruktörens skyldighet att i väsentliga frågor 
samråda med borgenärskommittén. Som exempel på väsentliga frågor kan nämnas 
sådana som rör förändringar i verksamhetens omfattning, personalstyrkan, 
verksamhetsinriktningen samt finansieringen. Beroende på omständigheterna i det 
enskilda ärendet kan det dock vara frågor av de mest skiftande slag som faller 
under den samrådsplikt som gäller enligt paragrafen. Samråd får underlåtas om 
något hindrar det. Undantaget tar sikte på situationer där samråd är otänkbart 
på grund av tidsbrist eller när beslut måste fattas vid en tidpunkt som 
omöjliggör samråd. I sådana fall ankommer det på rekonstruktören att så snart 
som möjligt i efterhand informera borgenärskommittén om vidtagna åtgärder.  
Exekutiva åtgärder under en företagsrekonstruktion 
 
17 § 
Under den tid företagsrekonstruktionen pågår får utmätning eller annan 
verkställighet enligt utsökningsbalken inte äga rum mot gäldenären. 
Verkställighet får dock ske för fordran för vilken borgenären har handpanträtt 
eller retentionsrätt, eller för fordran som avser underhållsbidrag. Handräckning 
enligt lagen (1978:599) om avbetalningsköp mellan näringsidkare m.fl. får inte 
ske. 
  Under företagsrekonstruktionen får inte heller meddelas beslut om kvarstad 
eller betalningssäkring. 
 
  (Jfr 2 kap. 20 § utredningens lagförslag) 
  Paragrafen, som har utformats delvis i enlighet med Lagrådets förslag, 
innehåller regler som skyddar gäldenären mot säraktioner från borgenärernas sida 
under en företagsrekonstruktion (se avsnitt 6.1). 
  Det är således, som framgår av första stycket, närmast fråga om ett moratorium 
till gäldenärens förmån. Reglerna gäller intill dess beslut meddelas om att 
företagsrekonstruktionen skall upphöra eller den ändå upphör till följd av att 
gäldenären försätts i konkurs, dvs. även under den tid som förhandling om 
offentligt ackord pågår. Enligt 4 kap. 11 § gäller som huvudregel att moratoriet 
upphör att gälla i och med att det beslutas att företagsrekonstruktionen skall 
upphöra, oavsett om beslutet överklagas. 
  Under företagsrekonstruktionen gäller ett principiellt verkställighetsförbud. 
Förbudet avser såväl beslut om utmätning som vidare åtgärder för verkställighet 
av ett sådant beslut. Det innebär att ett utmätningsförfarande inte kan inledas 
efter det att domstolen har beslutat om företagsrekonstruktion. Förbudet innebär 
vidare att en redan beslutad utmätning inte kan fullföljas. En beslutad 
utmätning kan alltså inte säkerställas och försäljning av utmätt egendom får 
inte ske. Ett pågående utsökningsmål bör således vila för att tas upp sedan 
företagsrekonstruktionen har upphört. 
  Verkställighetsförbudet gäller även annan verkställighet enligt 
utsökningsbalken än utmätning, t.ex. åtgärder enligt 16 kap. utsökningsbalken. 
Härmed avses i första hand avhysning. Om gäldenären bedriver sin verksamhet i 
hyrda lokaler skulle en hyresvärd annars kunna omintetgöra en företagsrekon- 
struktion genom att begära avhysning på grund av gäldenärens eftersläpning med 
hyresbetalningar. Inte heller handräckning enligt lagen om avbetalningsköp 
mellan näringsidkare m.fl. eller återtagande genom verkställighet av dom får 
ske. 
  Från lagens verkställighetsförbud är den som har handpanträtt eller 
retentionsrätt i gäldenären tillhörig egendom undantagen. Verkställighet får 
dessutom ske för fordran avseende underhållsbidrag. I övrigt finns inga undantag 
från verkställighetsförbudet. 
  I andra stycket föreskrivs generellt att beslut om kvarstad och om betalnings- 
säkring inte får meddelas. Att sådana beslut inte heller får verkställas följer 
av första stycket. I 18 § anges dock att bestämmelserna i 17 § inte hindrar att 
ett beslut om säkerhetsåtgärder enligt 18 § verkställs. 
  Den uppräkning som sker i paragrafen är uttömmande. Det innebär att det t.ex. 
inte finns något hinder mot att handläggningen av en pågående rättegång mellan 
gäldenären och annan part fortsätts och eventuellt slutförs. 
 
18 § 
Om det finns särskilda skäl att befara att gäldenären vidtar eller underlåter 
att vidta en viss åtgärd och därigenom sätter en borgenärs rätt i fara, får 
rätten på borgenärens begäran besluta om lämplig åtgärd för att säkerställa 
dennes rätt. Bestämmelserna i 17 § hindrar inte verkställighet av ett sådant 
beslut. 
 
  I paragrafen, som till viss del har utformats efter förslag av Lagrådet, finns 
en regel som syftar till att under det moratorium som gäller under en 
företagsrekonstruktion bereda borgenärerna ett skydd mot att gäldenären företar 
åtgärder eller underlåter att vidta åtgärder som äventyrar deras rätt (se 
avsnitt 6.1). 
  För att rätten skall kunna förordna om åtgärder för att säkerställa en 
borgenärs rätt förutsätts att borgenärens rätt är i fara liksom att den faran 
har sin grund i en åtgärd som gäldenären - med eller utan rekonstruktörens 
samtycke - kan befaras vidta eller underlåta att vidta. Vad det innebär att 
borgenärens rätt är i fara låter sig självfallet inte anges i några entydiga 
termer. Det kan vara fråga om att gäldenären i större omfattning avhänder sig 
egendom som ingår i företagshypoteksunderlaget likaväl som att han står i 
begrepp att överlåta en maskin som han innehar enligt ett leasingavtal. 
  De åtgärder som kan komma i fråga är av samma slag som de civilprocessuella 
säkerhetsåtgärder som kan beslutas enligt 15 kap. 3 § rättegångsbalken. Det kan 
förekomma att rätten t.ex. vid vite förbjuder gäldenären att vidta en viss 
åtgärd eller att avstå från en tilltänkt åtgärd. Vidare bör det t.ex. vara 
möjligt att sätta egendom som gäldenären står i begrepp att avhända sig under 
särskild förvaltning. Det bör normalt vara lämpligt att rätten beslutar att 
förvaltningen handhas av rekonstruktören såsom god man. Rättens beslut kan då, 
liksom ett beslut enligt 15 kap. 3 § rättegångsbalken, ges det innehållet att 
gäldenären fråntas sin rådighet och rekonstruktören i motsvarande utsträckning 
ges en längre gående befogenhet än han annars har. 
  I sista meningen anges att bestämmelserna i 17 § inte hindrar verkställighet 
av ett beslut om säkerhetsåtgärd enligt denna paragraf. 
  Av 4 § tredje stycket ärendelagen följer att rätten kan förordna 
interimistiskt om en säkerhetsåtgärd enligt denna paragraf. 
 
19 § 
I 2 kap. 10 a § konkurslagen (1987:672) finns föreskrifter om en borgenärs 
ansökan om att gäldenären skall försättas i konkurs under pågående 
företagsrekonstruktion. 
 
  I paragrafen erinras om att det i konkurslagen finns bestämmelser om en 
borgenärs konkursansökan under pågående företagsrekonstruktion. I 2 kap. 10 a § 
konkurslagen föreskrivs enligt lagförslag 2.12 att en borgenärs ansökan om att 
rekonstruktionsgäldenären skall försättas i konkurs skall av rätten förklaras 
vilande i avvaktan på att företagsrekonstruktionen upphör. Om en borgenärs rätt 
är i fara av motsvarande skäl som enligt 18 §, kan emellertid rätten besluta att 
bifalla dennes konkursansökan. 
Gäldenärens avtal 
 
20 § 
Har gäldenärens motpart före beslutet om företagsrekonstruktion fått rätt att 
häva ett avtal på grund av inträffat eller befarat dröjsmål med betalning eller 
annan prestation, får motparten efter beslutet inte häva avtalet på grund av 
dröjsmålet, om gäldenären med rekonstruktörens samtycke inom skälig tid begär 
att det skall fullföljas. Gäldenären skall på motpartens begäran inom skälig tid 
ge besked om avtalet skall fullföljas. 
  Skall ett avtal fullföljas enligt första stycket gäller följande. 
  1. Är tiden för motpartens fullgörelse inne, skall gäldenären på motpartens 
begäran fullgöra sina motsvarande prestationer eller, om anstånd har medgetts 
beträffande vissa prestationer, ställa säkerhet för dem. 
  2. Är tiden för motpartens fullgörelse inte inne, har motparten rätt att 
erhålla säkerhet för gäldenärens framtida prestationer i den mån det av särskild 
anledning är nödvändigt för att skydda honom mot förlust. 
  Om gäldenären inte lämnar besked enligt första stycket andra meningen eller 
inte fullgör sina skyldigheter enligt andra stycket, får motparten häva avtalet. 
  Ett avtalsvillkor som inskränker gäldenärens rätt enligt första och andra 
styckena är ogiltigt. 
  Om återkrävande av vara som överlämnats till gäldenären sedan ansökan gjorts 
om företagsrekonstruktion finns föreskrifter i 63 § fjärde stycket köplagen 
(1990:931). 
  Vad som sägs i denna paragraf gäller inte för anställningsavtal. 
 
  (Jfr 2 kap. 17 § utredningens lagförslag.) 
  I paragrafen finns regler om inverkan av ett beslut om företagsrekonstruktion 
på avtal som gäldenären har ingått. Övervägandena i denna fråga finns i avsnitt 
6.4. 
  Utgångspunkten är att gällande avtal inte påverkas av ett beslut om 
företagsrekonstruktion. Såväl gäldenären som motparten fortsätter alltså att 
vara bundna av avtalet i den utsträckning de är det tidigare. Många gånger när 
företagsrekonstruktion kommer i fråga har dock gäldenären brustit i sina 
avtalsförpliktelser på ett sådant sätt att motparten när beslutet om 
företagsrekonstruktion meddelas redan har rätt att häva avtalet. Genom 20 § 
inskränks motpartens rätt att i sådana fall häva ett avtal på grund av ett 
dröjsmål med betalning eller annan prestation. Regeln gäller såväl när 
dröjsmålet redan har inträffat som när det bara är befarat. I paragrafen anges 
också vad som skall gälla när motparten inte får häva avtalet. Paragrafen är 
tvingande. Avtal om anställning är dock helt och hållet undantagna från 
paragrafens tillämpningsområde, se sjätte stycket. 
  Syftet med bestämmelserna är att underlätta en rekonstruktion. I regel är det 
nödvändigt för rekonstruktionen att leveranserna till gäldenärsföretaget av 
exempelvis el, vatten och råvaror inte avbryts. Motparten kan, om han har 
hävningsrätt, utnyttja denna situation exempelvis genom att som ett villkor för 
fortsatta leveranser kräva betalt för gamla fordringar. Bestämmelserna i 20 § 
hindrar detta. Motparten blir under företagsrekonstruktionen skyldig att 
fortsätta leverera enligt avtalet, om gäldenären med rekonstruktörens samtycke 
begär att så sker. För sådana fall gäller emellertid också vissa regler till 
skydd för motpartens betalningsanspråk avseende de kommande leveranserna. Om 
gäldenären inte begär att avtalet fullföljs, gäller inte dessa skyddsregler. Då 
får motparten välja mellan att häva avtalet och att fullfölja det utan särskilt 
skydd för sina kommande anspråk. 
  Bestämmelserna gäller för alla typer av avtal utom anställningsavtal. Således 
gäller de för avtal om leverans av el, värme, vatten, teletjänster, råvaror m.m. 
De gäller också för hyresavtal och avtal om viss återkommande service, t.ex. 
städning. Vidare gäller de inte bara när gäldenärsföretaget är köpare eller 
motsvarande utan också när avtalet innebär exempelvis att gäldenärsföretaget 
skall leverera varor, utföra arbete på entreprenad e.d. Bestämmelserna torde ha 
störst betydelse vid sådana avtal om successiva leveranser som nu har nämnts men 
de är tillämpliga också på avtal om en enda prestation. 
  När det i paragrafen talas om  avtal  avses även mellanhavanden som i huvudsak 
regleras genom offentligrättsliga reglementen. Så är ofta fallet när det gäller 
leveranser av exempelvis el, vatten och värme. 
  Paragrafen är utformad delvis efter mönster av 63 § köplagen som innehåller 
regler om ett konkursbos rätt att inträda i konkursgäldenärens avtal. Köplagens 
regel ger dock inte någon rätt för konkursboet att hindra hävning när det 
hävningsgrundande dröjsmålet har inträffat före konkursen. 
  Enligt första stycket får en motpart, som före beslutet om 
företagsrekonstruktion fått hävningsrätt, efter ett beslut om 
företagsrekonstruktion inte häva ett avtal på grund av dröjsmål, om gäldenären 
begär att avtalet skall fullföljas. De omständigheter som grundar hävningsrätt 
kan alltså inte längre med framgång åberopas till stöd för hävning. Motparten 
kan följaktligen inte uppställa som villkor för att fullfölja avtalet exempelvis 
att gamla förfallna skulder först skall betalas. Beslutet om företagsrekonstruk- 
tion innebär att motparten kan tvingas godta ett moratorium beträffande sådana 
fordringar. Fordringarna finns kvar men kan temporärt inte göras gällande och 
kan dessutom gå förlorade i en eventuell kommande konkurs. 
  Bestämmelserna innebär också att gäldenärens motpart under samma 
förutsättningar är förhindrad att häva avtalet avseende prestationer som 
gäldenären redan har fullgjort. Det betyder att en köpare som mottagit en för- 
senad leverans från gäldenären inte kan häva på grund av dröjsmålet, om 
gäldenären med rekonstruktörens godkännande begär att avtalet skall fullföljas. 
  Möjligheten för gäldenären att hindra hävning gäller när den åberopade häv- 
ningsgrunden är dröjsmål med betalning eller avlämnande av en vara eller annan 
nyttighet (leverans). Även när hävningsrätten grundas på ett dröjsmål som inte 
har inträffat men som kan befaras kan hävning hindras. Om kontraktsbrottet 
däremot är fel i gäldenärens prestation, består hävningsrätten. Detsamma gäller 
om hävningsrätten grundas på att det står klart att gäldenärens prestation 
kommer att vara felaktig (jfr 62 § köplagen). 
  För att hävningsrätten skall kunna hindras enligt första stycket krävs att 
rekonstruktören gett sitt samtycke till gäldenärens begäran om att avtalet skall 
fullföljas. Skälet för den regeln är att det bör ankomma på rekonstruktören att 
ta ställning till i vilken utsträckning det är motiverat att ingripa på angivet 
sätt i etablerade kontraktsrättsliga förhållanden. Rekonstruktören måste därvid 
bedöma om det är viktigt för företagsrekonstruktionen att avtalet fullföljs och 
om det finns anledning att genom en begäran om fullföljande låta motparten få 
den särskilda säkerhet under företagsrekonstruktionen som reglerna i andra 
stycket ger. 
  Genom att parterna i avtalet är desamma efter en begäran om fullföljande 
enligt 20 § uppkommer inte alla de komplikationer som finns när ett konkursbo 
inträder i gäldenärens avtal (se bl.a. Håstad, Den nya köprätten, tredje 
upplagan 1993, s. 184 f.). Rättigheter och skyldigheter är kvar hos gäldenären 
och inget nytt rättssubjekt komplicerar bilden som vid ett konkursbos inträde. 
  Regeln i första stycket gäller bara om motparten ännu inte har hunnit att häva 
avtalet. Om hävning redan har skett före beslutet om företagsrekonstruktion 
gäller regeln således inte. Vidare gäller regeln bara beträffande en 
hävningsrätt som har uppkommit före beslutet om företagsrekonstruktion. Får 
motparten rätt att häva på grund av omständigheter som inträffar efter detta 
beslut, hindras inte en sådan hävning av reglerna i 20 §. 
  Enligt andra meningen i första stycket är gäldenären skyldig att på motpartens 
begäran inom skälig tid ge besked huruvida avtalet skall fullföljas Det är ofta 
angeläget för motparten att få ett sådant besked med hänsyn till att han kan 
behöva söka någon alternativ avsättning för sina varor eller tjänster eller - om 
gäldenären är leverantör - ett annat sätt att få tillgång till det som 
gäldenären skall leverera. För att gäldenären skall vara skyldig att ge besked 
måste motparten begära det. Det kan ske genom att motparten uttryckligen frågar 
efter gäldenärens inställning men också genom att motparten avger en 
hävningsförklaring. Regeln innebär att gäldenären i båda fallen måste ta 
ställning inom skälig tid. 
  Vad som är skälig tid får bero på förhållandena i det enskilda fallet. 
Gäldenären och rekonstruktören måste ges rimlig tid att överväga vilka avtal som 
behöver fullföljas med hänsyn till önskemålet att rekonstruktionförsöket inte 
skall onödigt försvåras. Hänsyn måste samtidigt tas till motpartens behov av att 
veta vad som skall komma att gälla. Faktorer som bör beaktas är bl.a. avtalets 
omfattning och den typ av vara eller tjänst som det avser (jfr prop. 1988/89:76 
s. 183). 
  Lämnas inte besked inom skälig tid får motparten utnyttja sin rätt att häva 
avtalet. Det framgår av tredje stycket. 
  Det kan inträffa att motparten inte utnyttjar sin hävningsrätt och inte heller 
på något annat sätt uppfordrar till besked enligt andra meningen. Om gäldenären 
i det läget inte framställer någon begäran om att avtalet skall fullföljas, blir 
det inte aktuellt att tillämpa reglerna i 20 §. Då fortsätter avtalet att gälla 
som tidigare. Aktualiseras hävningsfrågan senare under företagsrekonstruktionen, 
tillämpas 20 § då. Därvid bör dock 29 och 59 §§ köplagen uppmärksammas. I dessa 
paragrafer föreskrivs vissa tidsfrister för meddelanden om hävning. 
  I andra stycket anges vad som gäller när rekonstruktionsgäldenärens motpart 
tvingats att fullfölja avtalet enligt första stycket. Bestämmelserna bygger på 
principen att motparten inte skall vara tvungen att ta några nya risker på grund 
av avtalet. Typiskt sett är gäldenärens förmåga att fullgöra avtalet oviss när 
en rekonstruktion är aktuell. 
  Sålunda behöver motparten enligt första punkten inte fullgöra sin  prestation 
utan att gäldenären samtidigt presterar eller - om avtalet ger gäldenären en 
rätt till anstånd - ställer säkerhet. Gäldenären skall därvid fullgöra resp. 
ställa säkerhet för samtliga de av hans prestationer som knyter an till den 
aktuella prestationen från motpartens sida. Det framgår av lagtextens uttryck 
 motsvarande prestationer . I normalfallet rör det sig om en enda prestation 
från gäldenärens sida, t.ex. betalning för en varusändning från motparten enligt 
ett avtal om successiv leverans. Men i vissa fall kan motpartens prestation 
motsvaras av flera prestationer från gäldenären. Ett exempel är att motparten 
enligt avtalet skall leverera en kapitalvara sedan gäldenären har erlagt två 
eller flera betalningar i förskott. Om förskottsbetalningarna inte har erlagts 
när leverans skall ske, kan motparten som förutsättning för sin prestation 
fordra att gäldenären fullgör allt som motsvarar leveransen. Det gäller även om 
förskottsbetalningarna skulle ha erlagts före beslutet om 
företagsrekonstruktion. Här finns alltså ett exempel där motparten kan kräva 
betalning för gamla fordringar för att fullfölja sin del av avtalet. Det är 
naturligt med hänsyn till det sätt som avtalet har utformats på. Skulle 
motparten tvingas leverera utan att få betalt för de förfallna fordringarna, 
skulle han tvingas till en ny risk enligt avtalet. Som tidigare sagts bygger 
reglerna på principen att motparten inte skall behöva ta några nya sådana 
risker. 
  Utan att det uttryckligen anges skall den säkerhet som ibland skall ställas 
givetvis vara godtagbar och den skall ställas utan oskäligt uppehåll. Det gäller 
oavsett gäldenärens ekonomiska ställning. Om gäldenären är köpare skall 
säkerheten i regel avse gäldenärens framtida betalningsskyldighet. Är gäldenären 
leverantör av varor e.d., får säkerheten avse den skada som kan drabba 
motparten, om framtida leveranser inte fullgörs från gäldenärens sida. 
Säkerheten kan utgöras av bankgaranti, pantförskrivning, borgensförbindelse 
eller något liknande som skäligen kan godtas (jfr 2 kap. 25 § utsökningsbalken). 
 
  Det är vanligt att motparten enligt avtalet fullgör sin prestation löpande mot 
betalning helt eller delvis i efterskott. Det gäller exempelvis vid leverans av 
el, vatten och teletjänster. Bestämmelserna i andra stycket första punkten är 
tillämpliga på sådana avtal. Eftersom gäldenären i dessa fall har en rätt till 
anstånd med sin prestation behöver han inte fullgöra denna. Det är tillräckligt 
att han ställer säkerhet. När avtalet innebär att betalning skall ske i 
efterskott med vissa jämna mellanrum, är det en rimlig utgångspunkt att 
säkerheten skall motsvara prestationerna fram till nästa ordinarie be- 
talningstillfälle. I praktiken torde säkerheten enklast ställas genom att 
gäldenären betalar i förskott i stället för i efterskott. 
  Det som sagts nu kan tillämpas även beträffande exempelvis leasingavtal, 
avbetalningsköp, kreditavtal och andra löpande avtal i den mån gäldenären enligt 
avtalet skall betala ersättning för tjänsten i efterskott. 
  Som tidigare har sagts innebär beslutet om företagsrekonstruktion att 
motparten temporärt inte kan göra gällande gamla förfallna fordringar (se 2 kap. 
15 §). Den principen följs upp i denna paragraf. Men den är föremål för viss 
modifikation. I de fall gäldenären exempelvis enligt avtalet skall fullgöra sin 
prestation i rater, varav en del före motpartens leverans, kan gäldenären - för 
att förhindra hävning - vara tvungen att betala även de rater som förfallit före 
beslutet om företagsrekonstruktion. Som redan har nämnts följer det av uttrycket 
 motsvarande  prestationer. När ett avtal innebär att gäldenären erhåller 
successiva leveranser mot exempelvis kontant betalning vid varje 
leveranstillfälle är gäldenären däremot inte tvungen att - för att undvika 
hävning - betala tidigare leveranser. Gäldenären är inte heller tvungen att 
ställa säkerhet för dessa betalningar. Dessa tidigare försummade betalningar 
från gäldenärens sida är ju inte att betrakta som en prestation som  motsvarar 
motpartens aktuella prestation. 
  I vissa fall har motparten fullgod säkerhet redan innan tiden för fullgörelse 
är inne. Det kan vara fallet exempelvis om gäldenären ställt borgen till 
säkerhet för sina betalningar enligt ett avtal om successiv leverans. Det säger 
sig självt att han inte då måste ställa ytterligare säkerhet för sådana 
prestationer för vilka anstånd har medgetts. 
  I andra avtal kan situationen vara den att motparten har fullgjort samtliga 
sina prestationer före beslutet om företagsrekonstruktion. Så är normalt fallet 
vid avbetalningsköp med återtagandeförbehåll. Som Lagrådet har antagit är 
avsikten att reglerna skall gälla även i sådana fall. Här blir andra stycket 
inte över huvud taget aktuellt, vilket hänger samman med att motparten inte tar 
några nya risker efter beslutet om företagsrekonstruktion. 
  Andra punkten behandlar situationen att tiden för rekonstruktionsgäldenärens 
motpart att prestera ännu inte är inne. Motparten har då ibland rätt att kräva 
säkerhet för gäldenärens framtida prestationer. En förutsättning är att det av 
särskild anledning är nödvändigt för att skydda motparten mot förlust. Ett 
exempel på en sådan situation är att avtalet avser en vara som skall tillverkas 
speciellt för gäldenären och leverans enligt avtalet ligger långt fram i tiden. 
Kan gäldenären inte betala för produkten när leveranstiden är inne, gör 
motparten en förlust om han inte kan få avsättning för varan på något annat 
sätt. Ett annat exempel är att en säljare (motparten) har möjlighet att skaffa 
sig säker betalning genom att avyttra varorna till någon annan än gäldenären 
samtidigt som han riskerar - på grund av gäldenärens dåliga ekonomi - att inte 
få betalt, om han skall leverera till gäldenären.Bestämmelsen i andra punkten är 
också tillämplig - om inte motparten enligt avtalet skall betala i förskott - i 
det fallet att gäldenären är säljare av en vara eller leverantör av en tjänst. I 
det fallet innebär gäldenärens rätt att avvärja hävningsrätt att han får 
fortsätta att leverera trots ett tidigare hävningsgrundande dröjsmål. Motpartens 
situation är då många gånger utsatt genom den risk som kan finnas att gäldenären 
på nytt kommer i dröjsmål. Ett sådant dröjsmål kan medföra skada för motparten. 
Denne kan därför många gånger vara berättigad att kräva att gäldenären ställer 
säkerhet för ett möjligt kommande anspråk på skadestånd. 
  Rätten för motparten att kräva säkerhet innan tiden för hans egen fullgörelse 
är inne är emellertid avsedd endast för sådana fall där det med hänsyn till 
gäldenärens ekonomiska ställning och andra omständigheter föreligger en uppenbar 
risk för att gäldenären inte skall kunna fullgöra sina återstående prestationer. 
Det är inte nödvändigt att säkerheten omfattar gäldenärens återstående 
fullgörelse i dess helhet, vilket kommer till uttryck genom att rätten att 
erhålla säkerhet gäller i den mån det av särskild anledning är nödvändigt. 
Storleken av den säkerhet som kan begäras får bedömas genom en uppskattning av 
dels den förlust som ett avtalsbrott kan förorsaka motparten, dels gäldenärens 
möjligheter att täcka en sådan förlust (jfr prop. 1988/89:76 s. 185). 
  Innebörden av bestämmelsen i andra punkten i de fall gäldenären skall betala i 
rater före, vid och efter en enstaka leverans är bl.a. att motparten innan tiden 
för hans fullgörelse är inne kan ha rätt att - när gäldenären har gjort sig 
skyldig till ett hävningsberättigande dröjsmål - erhålla säkerhet för framtida 
prestationer, dvs. sådana prestationer som förfaller efter den tidpunkt då 
beslut fattas om företagsrekonstruktion. Motparten har i ett sådant fall däremot 
inte rätt att erhålla säkerhet för prestationer som förfaller före nämnda 
tidpunkt. 
  Bestämmelserna om hävningsrätt vid befarat dröjsmål i 62 § köplagen gäller 
parallellt med de nu förevarande bestämmelserna. Enligt 62 § köplagen får en 
part i ett köpeavtal häva avtalet, om det står klart att det kommer att inträffa 
ett avtalsbrott som medför hävningsrätt. Motparten kan dock omintetgöra en sådan 
hävning genom att genast ställa godtagbar säkerhet för att han kommer att 
fullgöra sin del av avtalet. Om sådan säkerhet ställs före ett beslut om 
företagsrekonstruktion, finns ingen hävningsrätt och 20 § blir inte aktuell över 
huvud taget. Men vill motparten utnyttja sin hävningsrätt efter att beslut 
fattats om företagsrekonstruktion, kan gäldenären tvinga fram en fortsättning 
antingen enligt 62 § köplagen eller - om hävningsrätten grundas på befarat 
dröjsmål - enligt 20 § första stycket. För gäldenären är det en fördel att 
avstyra hävning enligt företagsrekonstruktionslagen, eftersom han då ibland kan 
undgå att ställa den säkerhet som alltid måste ställas enligt 62 § köplagen. 
Detta är ett exempel på att lagen gynnar ett förfarande enligt 
företagsrekonstruktionslagen. 
  Motparten har inte, för de fordringar som avser den tid under vilken 
företagsrekonstruktionen pågår, förmånsrätt som för nytillkomna fordringar 
enligt den nya bestämmelsen i 10 § förmånsrättslagen. Det hänger samman med att 
fordringarna grundar sig på avtal som träffats före beslutet om 
företagsrekonstruktion. I vissa fall kan det finnas skäl för gäldenären att - 
med rekonstruktörens godkännande - träffa ett nytt avtal med sin motpart i 
stället för att hålla fast vid det gamla. I så fall har motparten förmånsrätt 
enligt 10 § förmånsrättslagen för de fordringar som grundas på det nya avtalet. 
För de avtal där gäldenären har utnyttjat sin möjlighet att avvärja hävning 
behövs normalt ingen förmånsrätt, eftersom reglerna i andra stycket ger 
motparten ett ännu bättre skydd. 
  I tredje stycket anges vad som gäller dels om gäldenären inte lämnar besked 
inom skälig tid huruvida han begär att avtalet skall fullföljas, dels om 
gäldenären inte fullföljer den skyldighet att prestera eller ställa säkerhet som 
han har enligt andra stycket. Motparten får då häva avtalet. Utan att det sägs i 
paragrafen får motparten naturligtvis häva avtalet även i det fallet att 
gäldenären förklarar att han inte begär att avtalet fullföljs. Ibland kan tvekan 
uppstå om hur långt gäldenärens skyldigheter sträcker sig. Är parterna oense om 
detta sker en eventuell hävning - i linje med vad som gäller enligt allmänna 
kontraktsrättsliga principer - på motpartens (den hävandes) risk. Visar det sig 
senare att gäldenären inte var skyldig att göra mer än han gjort, blir motparten 
ersättningsskyldig för den skada som gäldenären kan ha lidit genom hävningen. 
  Enligt fjärde stycket är reglerna i paragrafen tvingande till gäldenärens 
förmån. Sålunda kan det inte med bindande verkan träffas ett avtal som 
innehåller exempelvis att motpartens hävningsrätt skall bestå utan hinder av ett 
beslut om företagsrekonstruktion. Gäldenärens befogenheter enligt paragrafen kan 
över huvud taget inte inskränkas med bindande verkan. Ett undantag från denna 
regel föreskrivs i 5 kap. 1 § lagen (1991:980) om handel med finansiella 
instrument (se avsnitt 13.12). 
  I femte stycket erinras om de regler om köparens s.k. aktiva stoppningsrätt 
som återfinns i 63 § fjärde stycket köplagen. De reglerna har tidigare gällt, 
förutom vid konkurs, efter ansökan om förordnande av god man enligt 
ackordslagen. De gäller nu efter ansökan om företagsrekonstruktion. 
  Paragrafen gäller inte när motparten endast har fått s.k. passiv stopp- 
ningsrätt men inte rätt att häva avtalet. Regler om passiv stoppningsrätt finns 
i 61 § köplagen. Reglerna anses analogt tillämpliga vid andra kontraktstyper än 
köp (se bl.a. rättsfallet NJA 1986 s. 136 och Håstad, Sakrätt avseende lös 
egendom, femte upplagan 1994, s. 175). Utnyttjar motparten sin stoppningsrätt, 
har gäldenären rätt att kräva fortsatt fullgörelse, om han ställer godtagbar 
säkerhet för sin egen kommande fullgörelse (61 § fjärde stycket köplagen). 
  I sjätte stycket anges att avtal om anställning är undantagna från paragrafens 
tillämpningsområde. 
 
21 § 
Den som hade en fordran hos gäldenären när ansökan om företagsrekonstruktion 
gjordes får, även om fordringen inte är förfallen till betalning, använda den 
till kvittning mot fordran som gäldenären då hade mot honom. Detta gäller dock 
inte, om kvittning är utesluten på grund av någon av fordringarnas beskaffenhet 
eller undantagen enligt vad som sägs nedan. 
  Om en fordran mot gäldenären har förvärvats genom överlåtelse från tredje man 
senare än tre månader före ansökan om företagsrekonstruktion, får den inte 
användas till kvittning mot en fordran som gäldenären hade när borgenären 
förvärvade sin fordran. I fråga om dödsbo räknas tiden dock från ansökan om 
boets avträdande till förvaltning av boutredningsman, under förutsättning att en 
ansökan om företagsrekonstruktion följt inom tre månader från det att en 
boutredningsman förordnats. Sådant förbud gäller också, om en fordran mot 
gäldenären har förvärvats tidigare genom sådant fång och borgenären då hade 
skälig anledning anta att gäldenären var på obestånd. 
  En borgenär, som har satt sig i skuld till gäldenären under sådana 
omständigheter att det är att jämställa med betalning med annat än sedvanliga 
betalningsmedel, får inte kvitta, i den mån sådan betalning hade kunnat bli 
föremål för återvinning enligt 3 kap. 5-7 §§. 
  En fordran på ersättning som tillkommer en borgensman eller annan med 
anledning av en förpliktelse som han infriat (regressfordran) anses vid 
tillämpning av vad som sägs ovan ha förvärvats när hans förpliktelse grundades. 
  Överlåter gäldenären sedan ansökan om företagsrekonstruktion gjorts en fordran 
så att en borgenär därigenom förlorar sin rätt till kvittning, skall han ersätta 
borgenären för detta. 
 
  Paragrafen reglerar borgenärernas rätt till kvittning under en 
företagsrekonstruktion. Bestämmelsen motsvarar 20 § första-femte styckena 
ackordslagen (jfr 2 kap. 21 § utredningens lagförslag), där under vissa 
förutsättningar kvittning förbjuds under den tid som förhandling om offentligt 
ackord pågår. Bestämmelsen behandlas i avsnitt 6.3. 
  Samma skäl som nödvändiggör att de säraktioner som avses i 17 § förhindras 
talar för att även rätten till kvittning skall begränsas under 
företagsrekonstruktionen. Den tidpunkt då kvittningsförbudet inträder har, 
jämfört med vad som gällt enligt ackordslagen, flyttats fram till tiden för 
ansökan om företagsrekonstruktion. Angående hur tiden beräknas då flera 
ansökningar är anhängiga samtidigt, se 2 kap. 9 § första stycket. 
  Av första stycket framgår att huvudregeln är den att en borgenär har rätt att 
kvitta fordran som han hade mot gäldenären när en ansökan om företags- 
rekonstruktion beträffande gäldenären gjordes mot en fordran som gäldenären då 
hade mot honom. Vad som hindras är däremot kvittning av fordringar som en 
borgenär eller gäldenären erhåller efter den tidpunkten. För borgenärernas del 
betyder det t.ex. att de inte kan använda fordringar de har fått mot gäldenären 
efter det att företagsrekonstruktion beslutades ( nya  fordringar) till 
kvittning mot skulder de har till gäldenären och som fanns då beslut fattades om 
företagsrekonstruktion ( gamla  skulder). De kan för sådana fordringar i stället 
få den framskjutna förmånsrätt som följer av 10 § första stycket 4 förslaget 
till ändring i förmånsrättslagen. 
  Huvudregeln i första stycket begränsas genom ett antal undantag i andra och 
tredje styckena. 
  I fjärde stycket behandlas vad som gäller beträffande en regressfordran. I 
dessa delar har endast redaktionella ändringar företagits jämfört med 
regleringen i ackordslagen. 
  I femte stycket föreskrivs att gäldenären är skyldig att ersätta en borgenär 
om han i tiden efter en ansökan om företagsrekonstruktion överlåtit en fordran 
så att borgenären förlorat sin rätt till kvittning. Den ändring som har gjorts i 
förhållande till ackordslagens bestämmelse är endast en följd av att tiden för 
kvittningsförbudets inträde flyttats fram till tiden för ansökan om 
företagsrekonstruktion.  
3 kap. Offentligt ackord under företagsrekonstruktion 
 
1 § 
Rätten kan i ett ärende om företagsrekonstruktion på begäran av gäldenären 
besluta om förhandling om offentligt ackord (ackordsförhandling). 
 
  I paragrafen klargörs att förhandling om offentligt ackord kan ingå som ett 
element i en företagsrekonstruktion. En företagsrekonstruktion kan emellertid 
mycket väl genomföras och avslutas utan ackordsförhandling. Den finansiella 
rekonstruktionen kan i stället ske genom t.ex. ett underhandsackord, dvs. ett 
avtal parterna emellan om nedsättning eller annan förändring av borgenärernas 
fordringar. Om någon frivillig överenskommelse inte kan uppnås, kan dock rätten 
besluta om ackordsförhandling. För att en sådan skall komma till stånd fordras 
att gäldenären begär det i det pågående ärendet om företagsrekonstruktion. En 
fristående ansökan om offentligt ackord kan däremot inte ges in utan att en 
företagsrekonstruktion dessförinnan inletts eller åtminstone samtidigt inleds. 
Det finns inget hinder mot att gäldenären i en och samma ansökan begär att såväl 
företagsrekonstruktion som ackordsförhandling inleds. 
  Någon särskild god man såsom enligt nuvarande föreskrifter i 2 § ackordslagen 
skall inte utses. Den utsedde rekonstruktören kommer i stället att fylla 
motsvarande funktion.  
Villkor för offentligt ackord 
 
2 § 
Ett offentligt ackord får avse att fordringar som tillkommer de borgenärer som 
enligt 3 § får delta i ackordsförhandlingen sätts ned och betalas på närmare 
angivet sätt. Ackordet skall ge alla likaberättigade borgenärer lika rätt och 
minst tjugofem procent av fordringarnas belopp, om inte lägre ackordsprocent 
godkänns av samtliga borgenärer som skulle omfattas av ackordet eller det finns 
särskilda skäl för lägre procent. Föreskriven minsta utdelning skall betalas 
inom ett år efter det ackordet har fastställts, om inte samtliga nämnda 
borgenärer godkänner längre betalningstid. 
  Utan hinder av första stycket får ett offentligt ackord innehålla villkor att 
borgenärerna får full betalning intill visst belopp, om avvikelsen kan anses 
skälig med hänsyn till omfattningen av boet och övriga omständigheter. En 
avvikelse till nackdel för viss borgenär får också äga rum, om han har medgett 
det. 
  Ett ackord får även avse att gäldenären endast får anstånd med betalningen 
eller annan särskild eftergift. Därvid tillämpas första och andra styckena. 
  Paragrafen motsvarar, med vissa redaktionella ändringar, 11 § andra-fjärde 
styckena ackordslagen (jfr 3 kap. 6 § utredningens lagförslag). 
  I avsnitt 7.5 har redovisats skälen för att behålla ackordslagens regler om 
minsta dividenden vid offentligt ackord. 
  En undantagsregel vid speciella förhållanden har emellertid fortfarande fog 
för sig. De vid ackordslagens tillkomst (se bet. s. 391 f.) anförda exemplen på 
den regelns innebörd förefaller emellertid närmast åsyfta enskilda näringsidkare 
och lämpar sig mindre väl vid tillämpningen av en lag om företagsrekonstruktion 
främst avpassad för större företag som drivs av en juridisk person. Valet mellan 
konkurs och ackord kan i undantagsfall bero av några enstaka procents utdelning. 
För att skapa något större utrymme för att välja ackord när detta uppenbarligen 
är att föredra från alla intressenters synpunkt har i nuvarande undantagsregel 
uttrycket  synnerliga skäl  ersatts med  särskilda skäl . Regleringen innebär 
således en möjlighet att i något större utsträckning än enligt ackordslagen gå 
ifrån bestämmelsen om minsta ackordsdividend. 
  Beträffande s.k. efterställda borgenärers ställning hänvisas till vad som sägs 
under 7 och 12 §.  
Borgenärer vid offentligt ackord 
 
3 § 
I ackordsförhandling deltar endast borgenärer vilkas fordringar uppkommit före 
ansökan om företagsrekonstruktion. En borgenär som kan få täckning för sin 
fordran genom kvittning eller vars fordran är förenad med förmånsrätt deltar 
inte i förhandlingen. En borgenär som enligt fordringsavtalet har rätt till 
betalning först efter övriga borgenärer, deltar inte heller i förhandlingen, om 
inte övriga borgenärer som deltar i förhandlingen medger det. 
  Om en borgenär helt eller delvis avstår från kvittningsrätt eller förmånsrätt, 
deltar han i förhandlingen i motsvarande mån. Kan en borgenärs fordran endast 
till viss del täckas genom kvittning eller understiger värdet av den egendom i 
vilken en borgenär har särskild förmånsrätt hans fordran, deltar han med 
återstående del av fordringen. 
  Innehåller ackordsförslaget en bestämmelse att borgenärer som inte har 
förmånsrätt skall få full betalning intill ett visst belopp, skall deras 
fordringar i ackordsförfarandet anses som förmånsberättigade i motsvarande mån. 
  En borgenär får delta i förhandlingen, även om hans fordran inte är förfallen 
till betalning eller den är beroende av särskilt villkor. 
  Med borgenärer som har förmånsrätt likställs en borgenär som till säkerhet för 
sin fordran har gjort förbehåll om återtaganderätt. 
 
  Paragrafen motsvarar 12 § ackordslagen (jfr 3 kap. 7 § utredningens 
lagförslag). Bortsett från ett tillägg i första stycket beträffande s.k. 
efterställda fordringar har endast redaktionella ändringar gjorts jämfört med 
bestämmelsen i ackordslagen. 
  Av första stycket andra meningen framgår att borgenärskretsen delvis bestäms 
av reglerna om borgenärernas rätt till kvittning. Av skäl som angetts i motiven 
till 2 kap. 21 § har kvittningsreglerna placerats bland bestämmelserna om 
företagsrekonstruktionens rättsverkningar. Bestämmelsen gäller emellertid även 
vid ackordsförhandling och får därigenom samma betydelse för borgenärskretsen 
som enligt ackordslagen. 
  Till första stycket har fogats en tredje mening avseende borgenärer med s.k. 
efterställda fordringar (se avsnitt 8.6). Enligt bestämmelsen deltar sådana 
borgenärer inte i förhandling om offentligt ackord om inte övriga borgenärer som 
ingår i borgenärskretsen vid ackord medger detta. I normalfallet torde därför 
borgenärer med efterställda fordringar komma att ställas utanför ackordsför- 
farandet. Av 8 § andra stycket framgår att ackordet blir bindande även för dessa 
borgenärer. Det innebär att de definitivt förlorar sin rätt att kräva ut 
fordringen.  
Borgenärsmajoritet vid offentligt ackord 
 
4 § 
Ett ackordsförslag som ger minst femtio procent av fordringsbeloppen skall anses 
antaget av borgenärerna, om tre femtedelar av de röstande har godtagit förslaget 
och deras fordringar uppgår till tre femtedelar av de röstberättigade 
fordringarnas sammanlagda belopp. Är ackordsprocenten lägre, skall 
ackordsförslaget anses antaget, om tre fjärdedelar av de röstande har enats om 
förslaget och deras fordringar uppgår till tre fjärdedelar av de röstberättigade 
fordringarnas sammanlagda belopp. 
 
  Paragrafen motsvarar 15 § ackordslagen (jfr 3 kap. 8 § utredningens 
lagförslag). Jämfört med ackordslagens reglering har den endast ändrats 
redaktionellt.  
Återvinning under företagsrekonstruktionen 
 
5 § 
Sedan beslut meddelats om företagsrekonstruktion tillämpas bestämmelserna i 
konkurslagen (1987:672) om återvinning i konkurs, om offentligt ackord 
fastställs. 
  Söks återvinning av förmånsrätt eller betalning som vunnits genom utmätning, 
får rätten besluta att fortsatt verkställighet i utsökningsmålet tills vidare 
inte får äga rum. 
 
  Paragrafen har sin motsvarighet i 16 § ackordslagen (jfr 3 kap. 9 § 
utredningens lagförslag). Den har behandlats i avsnitt 6.5. 
  Det kan erinras om att enligt 3 kap. 6 § (jfr 2 kap. 12 § fjärde stycket) har 
rekonstruktören tillagts en i viss mån självständig rätt att väcka talan om 
återvinning. 
  Paragrafens första stycke har ändrats på så sätt att konkurslagens 
återvinningsregler blir tillämpliga redan i och med rättens beslut om 
företagsrekonstruktion. Det innebär att rekonstruktören eller en borgenär kan 
väcka återvinningstalan sedan ett sådant beslut har meddelats. Det är således 
inte nödvändigt att avvakta ett beslut om ackordsförhandling. Av 6 § framgår när 
sådan talan senast skall vara väckt och när den väckta talan tidigast kan 
slutligt prövas. Av den sist nämnda regeln framgår att även om talan om 
återvinning kan väckas innan ackordsförhandling beslutats kan en sådan talan 
däremot inte slutligt prövas innan ett sådant beslut fattats och frågan om 
offentligt ackord slutligt har avgjorts. 
  4 kap. 2 § konkurslagen har ändrats på så sätt att den fristdag som  utgör 
utgångspunkten för beräkning av den tidsrymd inom vilken en rättshandling måste 
ha företagits för att kunna återvinnas utgörs av dagen för ansökan om 
företagsrekonstruktion (se lagförslag 2.12). 
  Paragrafens andra stycke har inte ändrats i sak jämfört med ackordslagen. 
Nämnas kan dock att det numera föreskrivs att rätten får besluta att fortsatt 
verkställighet inte får äga rum i utsökningsmålet. Det är ett mer rättvisande 
uttryck än det i ackordslagen valda uttryckssättet att forsatt verkställighet av 
utmätningen inte fick ske. 
 
6 § 
Talan om återvinning väcks av rekonstruktören eller av en borgenär vars fordran 
skulle omfattas av ett offentligt ackord. Talan skall väckas före det 
borgenärssammanträde som avses i 13 § och får inte slutligt prövas innan frågan 
om offentligt ackord har blivit avgjord. En borgenär som vill väcka talan skall 
underrätta rekonstruktören. Om så inte har skett, får hans talan inte tas upp 
till prövning. 
  Upphör företagsrekonstruktionen utan att offentligt ackord har kommit till 
stånd och försätts inte gäldenären i konkurs efter ansökan som gjorts inom tre 
veckor från det att företagsrekonstruktionen upphörde, skall den väckta 
återvinningstalan avvisas. 
 
  Paragrafen motsvarar 17 § ackordslagen (jfr 3 kap. 10 § utredningens 
lagförslag) och har, förutom redaktionella justeringar vid jämförelse med 
ackordslagen, ändrats till följd av att rekonstruktören har tillagts en själv- 
ständig rätt att i gäldenärens namn föra talan om återvinning (se avsnitt 6.5 
och under 2 kap. 12 §). 
 
7 § 
Vad som vinns genom återvinningstalan skall, sedan kärandens kostnader har 
ersatts, tillkomma de borgenärer som omfattas av det offentliga ackordet. En 
svarande som med anledning av kärandens talan kan få en fordran mot gäldenären 
deltar med fordringen i ackordsförhandlingen och har rätt att avräkna den 
utdelning som tillkommer honom på vad han annars skulle ha betalat. 
  Om det i återvinningsmålet påkallas av en borgenär som omfattas av det 
offentliga ackordet eller av gäldenären, kan rätten föreskriva särskild 
förvaltning av det som enligt första stycket skall tillkomma borgenärerna. 
Egendom som har satts under sådan förvaltning får utmätas endast om ackordet har 
förfallit. 
 
  Paragrafen motsvarar 18 § ackordslagen (jfr 3 kap. 11 § utredningens 
lagförslag). Paragrafen har endast ändrats redaktionellt jämfört med 
ackordslagens reglering.  
Verkan av offentligt ackord 
 
8 § 
Ett fastställt ackord är bindande för alla borgenärer, såväl kända som okända, 
som enligt 3 § hade rätt att delta i ackordsförhandlingen. 
  En borgenär som enligt fordringsavtalet har rätt till betalning först efter 
övriga borgenärer förlorar sin rätt till betalning av gäldenären, om inte alla 
borgenärer som enligt 3 § hade rätt att delta i ackordsförhandlingen tillgodoses 
fullt ut genom ackordet. 
  En borgenär med förmånsrätt i viss egendom är bunden av ackordet i fråga om 
belopp som inte kan tas ut ur egendomen. 
 
  Paragrafen motsvarar 19 § ackordslagen (jfr 3 kap. 12 § utredningens 
lagförslag). I andra stycket ingår en ny bestämmelse om s.k. efterställda 
fordringar. I övrigt har jämfört med ackordslagen redaktionella ändringar 
gjorts. Bestämmelsen i andra stycket innebär att borgenärer med s.k. efter- 
ställda fordringar i normala fall definitivt förlorar sin rätt att kräva ut 
fordringen trots att de inte deltar i ackordsförhandlingen (jfr 12 kap. 21 § 
andra stycket konkurslagen). Se vidare avsnitt 9.6. Bestämmelsen har 
kommenterats i anslutning till 3 §. Vilka fordringar som närmare bestämt avses 
med den nya bestämmelsen kommenteras vid 18 § förmånsrättslagen (avsnitt 13.6). 
 
9 § 
En borgenär som har godkänt ett ackordsförslag förlorar inte genom godkännandet 
sin rätt mot borgensmän eller andra som förutom gäldenären svarar för 
fordringen. 
 
  Paragrafen motsvarar 21 § ackordslagen (jfr 3 kap. 14 § utredningens 
lagförslag). Paragrafen har endast ändrats redaktionellt jämfört med 
ackordslagens reglering.  
En begäran om ackordsförhandling 
 
10 § 
En begäran om ackordsförhandling skall göras skriftligen. Skrivelsen skall 
innehålla ett ackordsförslag som anger hur mycket gäldenären bjuder i betalning 
och när betalningen skall ske samt om säkerhet har ställts för ackordet och vad 
den i så fall består av. 
  Till skrivelsen skall fogas en förteckning över boets tillgångar och skulder 
som har upprättats av rekonstruktören enligt 14 § tidigast tre månader innan 
ansökan om ackordsförhandling gjordes samt den senaste balansräkningen. 
 
  Paragrafen motsvarar 22 § andra stycket 1-3 ackordslagen jfr 3 kap. 2 § 
utredningens lagförslag). I huvudsak har endast redaktionella ändringar 
vidtagits jämfört med ackordslagen, bl.a. mot bakgrund av att 
ackordsförhandlingen utgör ett inslag i en företagsrekonstruktion. I första 
stycket anges att en begäran om ackordsförhandling skall åtföljas av ett ett 
ackordsförslag. I andra stycket har den tid inom vilken bouppteckningen skall 
upprättats förlängts från två till tre månader innan ansökan om offentligt 
ackord gjordes. I andra stycket anges också  att kravet att ge in den senaste 
balansräkningen inte enbart avser bokföringsskyldiga gäldenärer. Det hänger 
samman med att det i ackordsförfarandet i praktiken inte längre kan komma i 
fråga gäldenärer som inte är bokföringsskyldiga (jfr under 2 kap. 13 §). 
 
11 § 
Till en begäran om ackordsförhandling skall även fogas 
  1. en berättelse av rekonstruktören som anger boets tillstånd och orsakerna 
till gäldenärens betalningssvårigheter och innehåller en översikt över 
tillgångar och skulder, uppgift om den utdelning som kan påräknas i en konkurs 
samt upplysning om egendom har frångått gäldenären under sådana förhållanden att 
den kan bli föremål för återvinning, när det finns skälig anledning anta att 
gäldenären har gjort sig skyldig till brott mot sina borgenärer och i så fall 
grunden därför samt hur gäldenären har fullgjort sin bokföringsskyldighet, 
  2. ett yttrande av rekonstruktören om huruvida han anser att ackordsförslaget 
bör antas av borgenärerna, 
  3. ett intyg av rekonstruktören att borgenärer som till antalet utgör minst 
två femtedelar av de i bouppteckningen upptagna borgenärer vilkas fordringar 
skulle omfattas av ackordet och som tillsammans innehar minst två femtedelar av 
dessa fordringars sammanlagda belopp har förklarat sig anse ackordet antagbart, 
  4. ett bevis att ackordsförslaget samt rekonstruktörens berättelse och 
yttrande har sänts till alla borgenärer som tas upp i bouppteckningen, 
  5. förskott, med belopp som regeringen föreskriver, på kostnaden för 
ackordsfrågans handläggning hos rätten samt av rätten godkänd säkerhet för vad 
som inte täcks av förskottet. 
  De handlingar och uppgifter som anges i första stycket och i 10 § behöver inte 
ges in, i den mån de redan har tillställts rätten och borgenärerna i ärendet. 
 
  Paragrafens första stycke motsvarar 22 § andra stycket 4-8 p ackordslagen (jfr 
3 kap. 2 § utredningens lagförslag). I huvudsak har endast redaktionella 
ändringar företagits jämfört med ackordslagens reglering. I första punkten har 
 obestånd  bytts ut mot  betalningssvårigheter  (jfr under 1 kap. 1 §). 
  I paragrafens andra stycke har tillagts att de handlingar och uppgifter som 
tidigare under ärendet om företagsrekonstruktion tillställts rätten och borgenä- 
rerna inte behöver bifogas begäran om förhandling om offentligt ackord. Rekons- 
truktören kan ju under företagsrekonstruktionens tidigare skede ha sammanställt 
och ingett åtskilliga av de uppgifter som fordras i 10 och 11 §§. Gäldenären kan 
i sådant fall hänvisa till dessa uppgifter. 
 
12 § 
En begäran om ackordsförhandling skall avvisas, om den inte uppfyller de krav 
som anges i 10 och 11 §§ och gäldenären inte följer ett föreläggande att 
avhjälpa bristen. 
 
  Paragrafen, som till viss del har utformats i enlighet med Lagrådets förslag, 
motsvarar 24 § ackordslagen med vissa redaktionella ändringar (jfr 3 kap. 4 § 
utredningens lagförslag). Enligt 24 § ackordslagen förfaller omedelbart verkan 
av att god man förordnats om ansökningen avvisas. Eftersom det inte är uteslutet 
att syftet med en företagsrekonstruktion kan uppnås när en ansökan om 
förhandling om offentligt ackord avvisas, innehåller förslaget inte någon 
motsvarande bestämmelse. Om en begäran om ackordsförhandling avvisas enligt 
denna paragraf betyder det alltså inte att företagsrekonstruktionen är avslutad. 
Den fortsätter liksom rekonstruktörens uppdrag består. Vad gäller 
företagsrekonstruktionens avslutande, se 4 kap. 8 § (jfr 18 §).  
Beslut om ackordsförhandling 
 
13 § 
Om begäran om ackordsförhandling tas upp, skall rätten genast meddela beslut om 
ackordsförhandling. Samtidigt skall rätten 
  1. bestämma tidpunkt för ett sammanträde med borgenärerna inför rätten, 
  2. kalla gäldenären, rekonstruktören och borgenärerna till sammanträdet, och 
  3. kungöra beslutet i Post- och Inrikes Tidningar och i övrigt på det sätt som 
regeringen föreskriver. 
 
  (Jfr 3 kap. 5 § utredningens lagförslag) 
  Förfarandet vid offentligt ackord är i dag organiserat så att beslut om 
inledande av förhandling om offentligt ackord meddelas först efter det att 
gäldenären vid ett särskilt edgångssammanträde inför rätten avlagt bouppteck- 
ningsed. Som närmare utvecklats i avsnitt 7.5 har det inte funnits skäl för att 
bibehålla den obligatoriska edgångsskyldigheten och det därtill knutna särskilda 
edgångssammanträdet (jfr 18 §). I denna paragraf föreskrivs därför att rätten 
genast skall meddela beslut om ackordsförhandling, om begäran tas upp till 
prövning. Samtidigt skall rätten bestämma tid för ett borgenärssammanträde, 
kalla gäldenären, borgenärerna och rekonstruktören till sammanträdet samt 
kungöra ackordsförhandlingsbeslutet. 
  Beträffande tid för hållande av borgenärssammanträdet, eventuell edgång av 
gäldenären m.m. finns bestämmelser i 17 och 18 §.  
Bouppteckning 
 
14 § 
I den bouppteckning som avses i 10 § andra stycket 1 skall tillgångarna tas upp 
till noggrant uppskattade värden. Om möjligt skall även lämnas en specificerad 
uppgift om de värden som i bokföringshandlingarna har åsatts tillgångarna eller, 
när sådan värdering inte har gjorts, om anskaffningskostnaden. Bouppteckningen 
skall vidare innehålla uppgift om varje borgenärs namn och postadress. 
  Ränta på en borgenärs fordran skall inte beräknas längre än till dagen för 
ansökan om företagsrekonstruktion. Fordran i utländskt myntslag skall beräknas 
efter den kurs som gällde nämnda dag. 
  Har en borgenär förmånsrätt, skall det anges jämte grunden till det. 
  Förekommer anmärkning mot fordran eller bedöms värdet av egendom, vari en 
borgenär har särskild förmånsrätt, understiga hans fordran, skall det anges. 
 
  Paragrafen motsvarar med vissa redaktionella ändringar 23 § ackordslagen (jfr 
3 kap. 3 § utredningens lagförslag). Av 10 § andra stycket 1 framgår bl.a. att 
bouppteckningen skall upprättas av rekonstruktören.  
Senare anmälda fordringar 
 
15 § 
Vill någon delta i ackordsförhandlingen med en fordran som inte har upptagits i 
bouppteckningen och inte heller senare blivit känd, bör han skriftligen anmäla 
fordringen hos rekonstruktören senast en vecka före det borgenärssammanträde som 
avses i 13 §. Anmäls en fordran senare, får det inte föranleda att borgenärernas 
prövning av ackordsförslaget skjuts upp. 
 
  Paragrafen motsvarar med vissa redaktionella ändringar 27 § ackordslagen (jfr 
3 kap. 15 § utredningens lagförslag).  
Anmärkningar mot fordran som omfattas av ackordet 
 
16 § 
Om gäldenären eller en borgenär vill framställa anmärkning mot en fordran som 
skulle omfattas av ackordet, skall han göra det skriftligen hos rekonstruktören 
i så god tid som möjligt och i vart fall före omröstningen vid 
borgenärssammanträdet under ackordsförhandlingen. 
  Finner rekonstruktören anledning till anmärkning mot en fordran som skulle 
omfattas av ackordet eller framställer gäldenären eller en borgenär sådan 
anmärkning hos rekonstruktören, skall denne skyndsamt underrätta den borgenär 
vars fordran avses med anmärkningen. Detsamma gäller, när värdet av egendom vari 
borgenär har särskild förmånsrätt bedöms understiga fordringen. 
 
  Paragrafen motsvarar med vissa redaktionella ändringar 28 § ackordslagen (jfr 
3 kap. 16 § utredningens lagförslag).  
Borgenärssammanträde 
 
17 § 
Borgenärssammanträdet under ackordsförhandlingen skall hållas tidigast tre och 
senast fem veckor efter beslutet om denna. 
  Gäldenären bör inställa sig personligen vid borgenärssammanträdet. Han skall 
därvid lämna rätten, rekonstruktören och borgenärerna de upplysningar om boet 
som de begär. Kan gäldenären inte infinna sig personligen, bör han ställa ombud. 
Har edgång begärts enligt 18 §, skall gäldenären inställa sig personligen, 
såvida denne inte redan har avlagt eden inför någon annan tingsrätt. 
  Rekonstruktören skall tillhandahålla en förteckning över de borgenärer som har 
rätt att delta i omröstning i ackordsfrågan, med uppgift om de fordringsbelopp 
för vilka rösträtt får utövas. I förteckningen skall även antecknas anmärkning 
som har framställts mot en borgenärs fordran. 
 
  Paragrafen motsvarar 29 § första-tredje styckena ackordslagen (jfr 3 kap. 17 § 
utredningens lagförslag). Mot bakgrund av att edgång inte längre är obligatorisk 
och att därför det särskilda edgångssammanträdet slopats innehåller paragrafen 
en bestämmelse om att gäldenären alltid skall infinna sig personligen till 
förhandlingen om edgång har begärts enligt 18 §, såvida inte gäldenären redan 
har avlagt eden inför någon annan tingsrätt. 
 
18 § 
På begäran av en borgenär skall gäldenären vid borgenärssammanträdet avlägga 
bouppteckningsed. Han skall därvid göra de tillägg till eller ändringar i 
bouppteckningen som han anser behövas och med ed betyga att bouppteckningen med 
gjorda tillägg eller ändringar är riktig, så att det inte enligt hans vetskap 
har oriktigt utelämnats eller upptagits någon tillgång eller skuld. 
  Är gäldenären en juridisk person och finns flera ställföreträdare, behöver 
bouppteckningsed inte avläggas av en sådan ställföreträdare vars edgång måste 
antas sakna betydelse för utredningen av gäldenärens ekonomiska ställning. 
  När det finns anledning till det, får rätten besluta att gäldenären skall 
avlägga eden inför någon annan tingsrätt. Är gäldenären sjuk, får eden avläggas 
där han vistas. 
  Vägrar gäldenären att avlägga ed, förfaller beslutet om ackordsförhandling, om 
det inte finns synnerliga skäl för att ackordsförhandlingen skall fortsättas. 
 
  Paragrafen, som har utformats i enlighet med Lagrådets förslag, innehåller de 
regler som gäller fakultativ edgång av gäldenären (jfr 3 kap. 18 § utredningens 
lagförslag). Regleringen har behandlats i avsnitt 7.5. 
  I paragrafens första stycke anges att gäldenären på begäran av en borgenär 
skall avlägga bouppteckningsed vid borgenärssammanträdet. Omfattningen av eden 
motsvarar vad som gällt enligt 25 § första stycket ackordslagen. 
  Enligt andra stycket kan rätten befria någon eller några ställföreträdare för 
en juridisk person från skyldigheten att avlägga ed. Bestämmelsen har utformats 
efter mönster av 6 kap. 3 § andra stycket konkurslagen. 
  Tredje stycket motsvarar 25 § andra stycket ackordslagen. 
  Fjärde stycket motsvarar 26 § andra stycket ackordslagen utom såvitt avser 
verkan av att gäldenären vägrar gå ed. En företagsrekonstruktion upphör inte 
automatiskt när ett beslut om ackordsförhandling förfaller (jfr 12 § och 4 kap. 
8 §). 
 
19 § 
Om både en borgenär och en borgensman eller någon annan som förutom gäldenären 
ansvarar för borgenärens fordran vill rösta för denna, har de tillsammans en 
röst, vilken beräknas efter borgenärens fordran. Kan de inte enas, gäller 
borgenärens mening, om inte de andra löser ut honom eller ställer betryggande 
säkerhet för fordringen. 
  Paragrafen motsvarar med vissa redaktionella ändringar 30 § ackordslagen (jfr 
3 kap. 19 § utredningens lagförslag). 
 
20 § 
Vid borgenärssammanträdet skall borgenärerna rösta om ackordsförslaget. 
  En anmärkning som har framställts mot en fordran utgör inte hinder mot att 
borgenären deltar med fordringen i omröstningen. Är utgången av omröstningen 
beroende av om fordringen skall beaktas eller inte, skall rätten vid 
sammanträdet utreda tvistefrågan och söka åstadkomma en förlikning. De 
närvarande får med bindande verkan för dem som har uteblivit medge att en 
anmärkning förfaller eller inskränks eller uppdra åt rekonstruktören att ingå 
förlikning med borgenären. Kan förlikning inte träffas, skall frågan handläggas 
enligt vad som sägs i 23 § första stycket för bestämmande av omröstningens 
utgång. 
  En förlikning angående framställd anmärkning får inte ingås i annan ordning än 
som anges i andra stycket utan samtycke av alla vilkas rätt är beroende av 
förlikningen. 
  Vid omröstning tillämpas 14 § andra stycket. 
 
  Paragrafen motsvarar med vissa redaktionella ändringar 31 § ackordslagen (jfr 
3 kap. 20 § utredningens lagförslag). 
 
21 § 
Gäldenären får inte återta eller ändra ackordsförslaget utan medgivande av 
rätten. Yrkande härom skall framställas senast vid borgenärssammanträdet innan 
omröstning sker. 
  Har ändring av ackordsförslaget medgetts, får prövningen av förslaget skjutas 
upp till fortsatt sammanträde inom tre veckor. Om ändringen inte medför att 
förslaget blir sämre för borgenärerna, får prövningen dock skjutas upp endast om 
det finns särskilda skäl. 
 
  Paragrafen motsvarar med vissa redaktionella ändringar 32 § ackordslagen (jfr 
3 kap. 21 § utredningens lagförslag). Att särskild talan inte får föras mot 
beslut i fråga om återtagande eller ändring av ackordsförslag framgår av 4 kap. 
12 § första stycket. 
 
22 § 
Om rätten i annat fall än som avses i 21 § andra stycket finner att det finns 
särskilda skäl för att skjuta upp borgenärernas prövning av ackordsförslaget, 
får rätten besluta om uppskov till fortsatt sammanträde inom tre veckor. 
 
  Paragrafen motsvarar med vissa redaktionella ändringar 33 § ackordslagen (jfr 
3 kap. 22 § utredningens lagförslag).  
Fastställelse av offentligt ackord 
 
23 § 
Har ackordsförslaget antagits vid borgenärssammanträdet men finns det enligt 25 
§ anledning att inte fastställa ackordet, skall ackordsfrågan prövas av rätten 
vid en förhandling. Detsamma gäller, om det vid sammanträdet inte kan avgöras om 
förslaget har antagits eller förkastats av borgenärerna. 
  Om ackordsfrågan inte skall prövas vid en förhandling, skall rätten fastställa 
ackordet. 
  Beslut i ackordsfrågan skall meddelas inom en vecka efter förhandlingen, om 
inte längre tid är nödvändig på grund av särskilda omständigheter. 
 
  Paragrafen motsvarar med vissa redaktionella ändringar 34 § ackordslagen (jfr 
3 kap. 23 § utredningens lagförslag). 
  Vid en sådan förhandling som avses i första stycket skall rättegångsbalkens 
regler om huvudförhandling i tvistemål tillämpas, se 4 kap. 2 §. 
 
24 § 
Är utgången av omröstningen över ackordsförslaget beroende av om kvarstående 
anmärkningar godkänns eller inte och finns det i övrigt skäl att fastställa 
ackordet, skall rätten först pröva anmärkningarna eller så många av dem att 
utgången av omröstningen blir densamma, vare sig övriga anmärkningar godkänns 
eller inte. 
 
  Paragrafen motsvarar med vissa redaktionella ändringar 35 § ackordslagen (jfr 
3 kap. 24 § utredningens lagförslag). 
  Av 4 kap. 12 § första stycket framgår att mot rättens beslut med anledning av 
framställd anmärkning får särskild talan inte föras. 
 
25 § 
Ett ackord får inte fastställas om 
  1. ärendet inte har handlagts på föreskrivet sätt och felet kan ha inverkat på 
ackordsfrågans utgång, 
  2. ackordet inte uppfyller villkoren i 2 §, 
  3. det finns skälig anledning anta att gäldenären i hemlighet har gynnat någon 
borgenär för att inverka på ackordsfrågan eller att något annat svek har ägt rum 
vid ackordet eller 
  4. ackordet uppenbart är till skada för borgenärerna. 
  Även om första stycket inte är tillämpligt, får rätten efter omständigheterna 
vägra att fastställa ackordet, om en borgenär eller en borgensman eller någon 
annan som förutom gäldenären svarar för fordringen har bestritt fastställelse på 
 
grund av att det inte finns betryggande säkerhet för ackordets fullgörande, att 
ackordet är till skada för borgenärerna eller att ackordet av någon annan 
särskild anledning inte bör medges. 
  Vägras fastställelse enligt första stycket 1 och är förslaget inte förkastat 
av borgenärerna eller förfallet, skall borgenärerna på nytt pröva ackordsför- 
slaget och ett sammanträde sättas ut för detta. 
 
  Paragrafen motsvarar med vissa redaktionella ändringar 36 § ackordslagen (jfr 
3 kap. 25 utredningens lagförslag). 
  Av 4 kap. 12 § första stycket framgår att särskild talan inte får föras mot 
beslut enligt förevarande paragrafs tredje stycke om ny prövning av 
borgenärerna.  
Tillsyn 
 
26 § 
På begäran av en borgenär vars fordran omfattas av ackordet kan rätten, om det 
finns skäl till det, förordna rekonstruktören eller någon annan lämplig person 
att utöva tillsyn över att gäldenären fullgör sina åtaganden enligt ackordet. Om 
det behövs, skall även en ersättare för tillsynsmannen förordnas. 
  Gäldenären skall ge tillsynsmannen de uppgifter som denne begär och följa de 
anvisningar som tillsynsmannen lämnar. 
  I fråga om entledigande av tillsynsman tillämpas bestämmelserna om 
entledigande av rekonstruktör i 2 kap. 11 § tredje stycket. 
 
  Paragrafen motsvarar med vissa redaktionella ändringar 37 § ackordslagen (jfr 
3 kap. 26 § utredningens lagförslag). 
 
Förverkande av offentligt ackord 
 
27 § 
På ansökan av en borgenär vars fordran omfattas av ackordet kan rätten förklara 
att den eftergift som genom ackordet har medgetts gäldenären har förfallit, om 
gäldenären har 
  1. gjort sig skyldig till oredlighet mot borgenärer eller i hemlighet har 
gynnat någon borgenär för att inverka på ackordsfrågans avgörande, 
  2. åsidosatt vad som åligger honom enligt 26 § andra stycket eller 
  3. på något annat sätt uppenbart försummat sina åtaganden enligt ackordet. 
  Förlikning är inte tillåten i en fråga som avses i första stycket. 
  Även om den eftergift som har medgetts gäldenären har förklarats förfallen, 
får borgenärerna göra ackordet i övrigt gällande mot gäldenären eller mot den 
som har gått i borgen för ackordet. 
 
  Paragrafen motsvarar med vissa redaktionella ändringar 38 § ackordslagen (jfr 
3 kap. 27 § utredningens lagförslag).  
4 kap. Övriga bestämmelser 
 
Handläggningen av ärenden om företagsrekonstruktion 
 
1 § 
Om inte annat föreskrivs, gäller för rättens handläggning lagen (1946:807) om 
handläggning av domstolsärenden. 
  Vid handläggning enligt 3 kap. tillämpas dock rättegångsbalkens bestämmelser 
om handläggningen av tvistemål. 
 
  (Jfr 4 kap. 1 och 2 §§ utredningens lagförslag). 
  Av paragrafens första stycke framgår att vid rättens handläggning av ärenden 
om företagsrekonstruktion skall ärendelagens bestämmelser tillämpas. 
  När det däremot gäller det mera kontradiktoriskt präglade förfarandet efter 
ett beslut om ackordsförhandling skall, liksom enligt den nuvarande 
ackordslagen, rättegångsbalkens handläggningsregler för  tvistemål tillämpas, 
vilket framgår av andra stycket. Eftersom inte annat anges är det därvid 
rättegångsbalkens bestämmelser om dispositiva tvistemål som är tillämpliga. 
 
2 § 
En sådan förhandling som avses i 3 kap. 23 § första stycket skall äga rum så 
snart som möjligt. Vid förhandlingen tillämpas bestämmelserna i rättegångsbalken 
om huvudförhandling i tvistemål. Om rekonstruktören, gäldenären eller en 
borgenär uteblir från förhandlingen, hindrar det inte att ackordsfrågan prövas 
och avgörs. 
  Rättens avgörande sker genom beslut. 
 
  (Jfr 4 kap. 2 § andra och tredje stycket utredningens lagförslag) 
  Enligt första stycket skall en förhandling för att pröva ackordsfrågan i den 
situationen att ackordsförlaget antagits vid borgenärssammanträdet men det ändå 
finns anledning att inte fastställa ackordet, eller då det vid borge- 
närssammanträdet inte kunnat avgöras om förslaget antagits eller förkastats, äga 
rum så snart som möjligt. I överensstämmelse med regeln i 1 § andra stycket om 
att tvistemålsregler skall tillämpas på den del av förfarandet som avser 
offentligt ackord, skall vid förhandlingen tillämpas rättegångsbalkens regler om 
huvudförhandling i dispositiva tvistemål. Rekonstruktörens, gäldenärens eller en 
borgenärs utevaro från förhandlingen hindrar inte att ackordsfrågan prövas. 
  I andra stycket anges att rättens avgörande sker genom beslut. 
 
3 § 
En tingsrätt består vid handläggningen av ett ärende enligt denna lag av en 
lagfaren domare. Vid en förhandling får dock rätten bestå av tre lagfarna 
domare, om det finns särskilda skäl. 
 
  Paragrafen motsvarar 45 § andra stycket ackordslagen (jfr 4 kap. 3 § 
utredningens lagförslag) och har jämfört med ackordslagen endast ändrats 
redaktionellt. 
 
4 § 
Bevis eller fullmakt som visar att den som i egenskap av ställföreträdare eller 
ombud företräder en borgenär är behörig behöver visas upp endast om det finns 
särskilda skäl. 
 
  Paragrafen motsvarar 39 § första stycket ackordslagen (jfr 4 kap. 4 § 
utredningens lagförslag). Den har jämfört med ackordslagen endast ändrats 
redaktionellt.  
Kostnader för företagsrekonstruktionen 
 
5 § 
Rekonstruktören har rätt till ersättning för  arbete och för de utlägg som 
uppdraget har krävt. Arvodet får inte bestämmas till ett högre belopp än som med 
hänsyn till det arbete som uppdraget har krävt, den omsorg och skicklighet 
varmed det har utförts samt näringsverksamhetens omfattning kan anses utgör 
skälig ersättning för uppdraget. 
  Rekonstruktörens rätt till ersättning skall, på begäran av rekonstruktören 
eller gäldenären, prövas av rätten. Så länge ett ackord inte fullgjorts får 
också en borgenär vars fordran omfattas av ackordet begära en sådan prövning. 
 
  (Jfr 4 kap. 6 § utredningens lagförslag). 
  Enligt första stycket, som har utformats i enlighet med Lagrådets förslag, 
skall arvode till rekonstruktören bestämmas enligt samma kriterier som enligt 14 
kap. 4 § andra stycket konkurslagen gäller vid prövning av arvode till 
konkursförvaltare. 
  Andra stycket motsvarar, med redaktionella ändringar, 40 § första stycket 
ackordslagen. 
 
6 § 
I fråga om ersättning till en tillsynsman tillämpas bestämmelserna i 5 §. 
 
  (Jfr 4 kap. 7 § utredningens lagförslag). 
  I paragrafen föreskrivs - i likhet med vad som i dag gäller enligt 40 § andra 
stycket ackordslagen - att bestämmelserna om ersättning till rekonstruktören 
äger motsvarande tillämpning beträffande arvode och kostnadsersättning till en 
tillsynsman (3 kap. 26 §). 
 
7 § 
Kostnaderna för handläggningen hos rätten liksom de ersättningar som avses i 5 
och 6 §§ skall betalas av gäldenären. 
 
  (Jfr 4 kap. 5 § utredningens lagförslag). 
  I paragrafen anges att kostnaderna för förfarandet skall betalas av 
gäldenären. Paragrafen överensstämmer med vad som i fråga om ett 
ackordsförfarande i dag anses gälla, även om någon föreskrift i frågan inte 
finns i ackordslagen. 
  Gäldenären har således att svara för kostnaderna för handläggningen hos rätten 
(jfr 3 kap. 11 § första stycket 5). Det belopp som gäldenären har att erlägga 
fastställs av regeringen och har hittills, enligt 7 § ackordskungörelsen 
(1970:858), motsvarat kungörandeavgiften i ackordsärenden enligt förordningen 
(1987:452) om avgifter vid de allmänna domstolarna. Därutöver svarar han för 
ersättningarna till rekonstruktören och till tillsynsman om en sådan förordnats.  
Företagsrekonstruktionens upphörande 
 
8 § 
Rätten skall besluta att företagsrekonstruktionen skall upphöra, om 
  1. sådana åtgärder vidtagits att syftet med företagsrekonstruktionen kan anses 
uppnått, 
  2. gäldenären begär det och beslut om ackordsförhandling inte har meddelats, 
  3. gäldenären utan laga förfall uteblir från det borgenärssammanträde som 
avses i 2 kap. 10 § andra stycket, 
  4. rekonstruktören eller en borgenär begär det och syftet med 
företagsrekonstruktionen inte kan antas bli uppnått, eller 
  5. det i annat fall finns särskilda skäl för att företagsrekonstruktionen bör 
upphöra. 
  Om gäldenären försätts i konkurs upphör företagsrekonstruktionen. 
 
  Paragrafen har utformats delvis efter förslag av Lagrådet (jfr 2 kap. 23 § 
utredningens lagförslag). Den har behandlats i avsnitt 7.6. 
  I paragrafens första stycke anges i vilka fall en företagsrekonstruktion skall 
upphöra oberoende av om den tidsfrist som anges i 9 § har löpt ut eller inte. 
  Företagsrekonstruktionen skall självklart upphöra om sådana åtgärder har 
vidtagits att syftet med förfarandet har uppnåtts (första punkten). Syftet kan 
uppnås på flera olika sätt. Ett vanligt fall torde bli, att en uppgörelse 
träffats under hand med borgenärerna och att gäldenärens verksamhet kan 
fortsätta i någon, mer eller mindre förändrad, form. Ett problem är emellertid 
att det är vanskligt att ange någon preciserad situation då 
företagsrekonstruktionens syfte kan anses uppnått. Det kan knappast undvikas att 
den frågan måste bli föremål för en bedömning i det enskilda fallet av de i 
företagsrekonstruktionen inblandade aktörerna inklusive rätten. Ofta torde 
företagsrekonstruktionens syfte kunna sägas vara uppnått när borgenärerna anser 
att rekonstruktionen i sak är så hållbar att de är beredda att sätta ned sina 
fordringar och en ackordsuppgörelse har kommit till stånd. Det behöver 
emellertid inte förutsätta att samtliga de åtgärder i sak som tas upp i 
rekonstruktionsplanen också har genomförts fullt ut. Genomförandet av dessa 
åtgärder kan mycket väl ske efter, t.o.m. långt efter, det att en 
företagsrekonstruktion har avslutats. 
  Det ankommer i första hand på rekonstruktören att anmäla till rätten när 
syftet uppnåtts men även gäldenären kan ge till känna att företags- 
rekonstruktionen slutförts. Görs en sådan anmälan bör det normalt stå klart att 
syftet med företagsrekonstruktionen också är uppnått. En rekonstruktör eller en 
gäldenär har knappast anledning att göra en sådan anmälan i förtid eftersom de 
för gäldenären förmånliga särskilda rättsverkningarna av 
företagsrekonstruktionen upphör att gälla då företagsrekonstruktionen avslutas. 
En möjlighet för borgenärerna att se till att företagsrekonstruktionen inte 
pågår längre än som är nödvändigt följer av tredje punkten. 
  Eftersom företagsrekonstruktionen förutsätter gäldenärens aktiva medverkan, 
skall företagsrekonstruktionen också upphöra om gäldenären begär det (andra 
punkten). Det är därvid en förutsättning att ackordsförhandling inte pågår (jfr 
3 kap. 21 § första stycket). Företagsrekonstruktionen skall också (tredje 
punkten) upphöra om gäldenären avstår från att aktivt medverka till 
företagsrekonstruktionen genom att utan laga förfall utebli från 
borgenärssammanträdet. Vad som är laga förfall får avgöras med ledning av 32 
kap. 8 § rättegångsbalken. 
  Vidare skall företagsrekonstruktionen upphöra om rekonstruktören eller en 
borgenär begär det och syftet med förfarandet inte kan antas bli uppnått (fjärde 
punkten). Ett skäl till en sådan begäran kan vara att det under för- 
etagsrekonstruktionens fortskridande visar sig att verksamheten inte går att 
rekonstruera, t.ex. på grund av att den ekonomiska krisen är djupare än vad som 
först antogs. Ett annat skäl kan vara att gäldenären vägrar att följa 
rekonstruktörens anvisningar eller annars agerar på ett sådant sätt att 
rekonstruktion omöjliggörs eller borgenärernas rätt inte tas till vara.En 
särskild fråga är om företagsrekonstruktionen skall kunna upphöra genom ett 
direkt ingripande från rättens sida (femte punkten). Undantagsvis kan rätten på 
ett tidigare stadium än rekonstruktören och borgenärerna få kännedom om någon 
omständighet som gör att företagsrekonstruktionen inte bör fortsätta. Åtal för 
brott mot borgenärer kan t.ex. ha väckts mot gäldenären med yrkande om omedelbar 
häktning. Det är då enklare att rätten själv tar initiativ till förfarandets 
upphörande än att en reaktion från rekonstruktören eller en borgenär skall 
behöva avvaktas. 
  Enligt 10 § skall rätten, innan den fattar beslut om att 
företagsrekonstruktionen skall upphöra, bereda de i lagrummet angivna personerna 
tillfälle att yttra sig. 
  Om gäldenären försätts i konkurs - efter egen ansökan eller sedan rätten 
funnit att en borgenärs ansökan skall bifallas - upphör företagsrekonstruktionen 
och de därmed förenade rättsverkningarna utan särskilt beslut. Detta framgår av 
andra stycket. Ärendet om företagsrekonstruktion skall i sådant fall avskrivas 
från vidare handläggning. 
 
9 § 
I annat fall än som avses i 8 § skall rätten, när tre månader förflutit från 
dagen för beslutet om  företagsrekonstruktion, besluta att företags- 
rekonstruktionen skall upphöra. 
  Om det finns särskilda skäl kan dock rätten, efter begäran av gäldenären inom 
den i första stycket angivna tiden, medge att  företagsrekonstruktionen får pågå 
under ytterligare högst tre månader. Om det finns synnerliga skäl, kan rätten 
under motsvarande förutsättning förlänga tiden med ytterligare högst tre månader 
i taget. Företagsrekonstruktionen får dock inte pågå under längre tid än 
sammanlagt ett år, om inte ackordsförhandling har beslutats. 
 
  Paragrafen har i huvudsak utformats i enlighet med Lagrådets förslag (jfr 2 
kap. 22 § utredningens lagförslag). I paragrafen ges bestämmelser om att 
företagsrekonstruktionen i vissa fall - utöver vad som anges i 8 § - skall 
upphöra. Om rätten beslutar om upphörande skall ärendet avskrivas från vidare 
handläggning. 
  Av första stycket framgår att den tid under vilken företagsrekonstruktionen 
normalt får pågå har, jämfört med vad som enligt ackordslagen gällt för 
godmansförordnanden, utsträckts till tre månader. När den föreskrivna fristen 
löpt ut, utan att någon förlängning har begärts, har således rätten att fatta 
beslut om att förfarandet skall upphöra, om inte ett sådant beslut dessförinnan 
fattats enligt 8 §. Efter fristens utgång saknar gäldenären, rekonstruktören och 
borgenärerna möjlighet att förhindra att företagsrekonstruktionen upphör. Rätten 
behöver därför i den situationen inte bereda dem tillfälle att yttra sig (jfr 10 
§). 
  Eftersom även tre månader i vissa fall kan visa sig vara en för kort tid kan 
rätten enligt andra stycket på begäran av gäldenären förlänga tidsfristen med 
tre månader i taget om det finns särskilda skäl. En restriktiv hållning är 
befogad när det gäller att besluta om förlängning av den inledande 
tremånadersfristen. Än större restriktivitet är påkallad när fråga är om 
ytterligare förlängning. I avsnitt 7.6 har sagts att så länge en 
företagsrekonstruktion inte förutses innefatta förhandling om offentligt ackord, 
bör det endast undantagvis behöva pågå under längre tid än tre månader och bara 
i sällsynta fall längre än sex månader. För att förlängning av de inledande tre 
månaderna skall medges bör det kunna visas att en plan för företagets 
rekonstruktion finns men att vissa angivna ytterligare åtgärder fordras för att 
planen skall kunna börja genomföras. Det bör också kunna anges när återstående 
åtgärder beräknas kunna vidtas. 
  Fristen får inte förlängas under längre tid än till sammanlagt ett år. Om 
förhandling om offentligt ackord pågår kan ettårsfristen dock överskridas. Innan 
rätten fattar beslut om att förlänga fristen skall den enligt 10 § bereda 
gäldenären, rekonstruktören och vissa borgenärer tillfälle att yttra sig. 
  Allmänt gäller att det är tillräckligt att gäldenären före utgången av en 
bestämd frist begär förlängning. Det krävs inte att rätten fattar beslut om 
förlängning innan en frist löper ut. Har en begäran kommit in till rätten i rätt 
tid skall rätten kommunicera begäran med den i 10 § angivna kretsen och därefter 
fatta beslut. Därvid kan beslutet komma att träffas efter det att en frist har 
löpt ut. Kommer däremot gädenärens begäran in till rätten efter det att fristen 
har löpt ut har rätten ingen möjlighet att bifalla den. 
 
10 § 
Innan rätten fattar beslut enligt 8 § första stycket eller 9 § andra stycket 
skall gäldenären, rekonstruktören och de borgenärer som infunnit sig till 
borgenärssammanträde som avses i 2 kap. 10 § andra stycket ges tillfälle att 
yttra sig. Om en borgenärskommitté har utsetts, skall även de som ingår i denna 
ges tillfälle att yttra sig. 
 
  (Jfr 2 kap. 23 § andra stycket utredningens lagförslag) 
  I paragrafen anges att rätten såväl innan den meddelar ett beslut om att låta 
företagsrekonstruktionen upphöra enligt 8 § första stycket som innan den 
beslutar att förlänga en löpande tidsfrist enligt 9 § andra stycket skall bereda 
de berörda tillfälle att yttra sig. Därvid krävs inte någon formell delgivning.  
Överklagande m.m. 
 
11 § 
Beslut om företagsrekonstruktion och om ackordsförhandling samt beslut att 
företagsrekonstruktionen skall upphöra skall tillämpas omedelbart, om inte annat 
bestämts av rätten. Detsamma gäller beslut att utse eller entlediga 
rekonstruktör. 
  Paragrafen, som i huvudsak har utformats i enlighet med Lagrådets förslag, 
motsvarar 42 § ackordslagen (jfr 1 kap. 3 § tredje stycket och 2 kap. 24 § 
utredningens lagförslag). Den innebär att de angivna besluten, vilka samtliga 
har viss rättsverkan, skall tillämpas omedelbart. Det innebär att ett 
överklagande av något av de angivna besluten inte hindrar att det omedelbart 
tillämpas. Till exempel upphör de rättsverkningar som följer av 2 kap. 17 och 20 
§§ att gälla direkt när rätten beslutar att företagsrekonstruktionen skall 
upphöra. Ett överklagande av ett beslut att företagsrekonstruktionen skall 
upphöra medför således inte att moratoriet enligt 2 kap. 17 och 20 §§ består. 
Rätten kan dock besluta att något av de angivna besluten inte skall tillämpas 
omedelbart. Det krävs givetvis mycket starka skäl och torde därför endast 
förekomma i sällsynta undantagsfall att ett sådant beslut meddelas. 
  Av uppräkningen följer det motsatsvis av att beslut som avser ersättning till 
en rekonstruktör eller en tillsynsman går i verkställighet först sedan det har 
vunnit laga kraft. 
 
12 § 
Rättens beslut enligt denna lag får överklagas för sig. Detta gäller dock inte 
beslut i en fråga som avses i 3 kap. 21 § första stycket eller 24 § eller 
beträffande sådan ny prövning som avses i 3 kap. 25 § tredje stycket. 
  I fråga om beslut om ackordsförhandling räknas klagotiden från den dag då 
kungörelsen om beslutet var införd i Post- och Inrikes Tidningar. 
 
  Paragrafen, som har utformats i enlighet med Lagrådets förslag, har sin 
motsvarighet i 41 § ackordslagen (jfr 4 kap. 9 § utredningens lagförslag). 
  Det är således, liksom enligt ackordslagen, inte möjligt att särskilt 
överklaga rättens beslut i fråga om återtagande eller ändring av ackordsförslag 
(3 kap. 21 § första stycket), rättens beslut med anledning av framställd 
anmärkning (3 kap. 24 §) eller rättens beslut om ny prövning av ackordsfrågan 
enligt 3 kap. 25 § tredje stycket.  
Skadestånd 
 
13 § 
Om en borgenärs ansökan om företagsrekonstruktion inte bifalls och om borgenären 
när han gav in sin ansökan saknade skälig anledning anta att gäldenären hade 
sådana betalningssvårigheter som avses i 2 kap. 6 § första stycket, skall 
borgenären ersätta gäldenären den skada som skäligen kan anses ha orsakats denne 
genom ansökan och dess handläggning. 
  Talan om skadestånd enligt första stycket skall väckas vid den tingsrätt där 
ärendet om företagsrekonstruktion är eller har varit anhängigt. 
 
  (Jfr 4 kap. 10 § utredningens lagförslag) 
  Paragrafen innebär att en ogrundad ansökan från en borgenär i vissa fall kan 
medföra skadeståndsskyldighet mot gäldenären. Den har utformats i enlighet med 
Lagrådets förslag (jfr 17 kap. 3 § konkurslagen). 
  Eftersom företagsrekonstruktion kan komma i fråga för gäldenärer som på grund 
av illikviditet har fått betalningssvårigheter, har i stället för  konkurslagens 
krav att borgenären skall ha saknat skälig anledning att anta att gäldenären var 
på obestånd här valts kravet att borgenären skall ha saknat skälig anledning att 
anta att gäldenären hade sådana betalningssvårigheter som avses i 2 kap. 6 § 
första stycket, dvs. att gäldenären var illikvid.  
Straff m.m. 
 
14 § 
En borgenär som för sin röst vid ett borgenärssammanträde enligt 3 kap. har 
betingat sig någon särskild förmån av gäldenären döms till böter eller fängelse 
i högst ett år. 
 
  Paragrafen motsvarar 46 § ackordslagen (jfr 4 kap. 11 § utredningens 
lagförslag) och har jämfört med ackordslagens bestämmelser endast ändrats 
redaktionellt. 
 
15 § 
Åtal mot en gäldenär för brott mot borgenärer och åtal mot en borgenär för brott 
som avses i 14 § får väckas vid den tingsrätt där ärendet om 
företagsrekonstruktion är eller har varit anhängigt. 
 
  Paragrafen, som motsvarar 47 § ackordslagen (jfr 4 kap. 12 § utredningens 
lagförslag), har jämfört med ackordslagen endast ändrats redaktionellt på så 
sätt att uttrycket  brottsligt förhållande mot borgenärer  ersatts med  brott 
mot borgenärer . Någon ändring i förhållande till gällande rätt är inte avsedd.  
Övergångsbestämmelserna 
 
Lagen om företagsrekonstruktion föreslås träda i kraft den 1 februari 1996, då 
ackordslagen skall upphöra att gälla. Eftersom det föreslagna förfarandet är 
förenat med bl.a. större inskränkningar i borgenärernas rätt har det ansetts 
nödvändigt att äldre bestämmelser fortfarande får gälla, om god man har 
förordnats enligt ackordslagen före ikraftträdandet av den nya lagen.  
13.2  Förslaget till lag om ändring i äktenskapsbalken 
 
6 kap. 
10 § 
Rätten att kräva ut ett fastställt underhållsbidrag upphör tre år efter den för- 
fallodag som ursprungligen gällde. 
  Har utmätning för underhållsbidraget skett före den tidpunkt som anges i 
första stycket eller har den bidragsskyldige försatts i konkurs på grund av en 
ansökan som har gjorts före denna tidpunkt, får betalning för fordringen även 
därefter tas ut ur den utmätta egendomen eller erhållas i konkursen. 
  Har ansökan om företagsrekonstruktion enligt lagen (1995:000) om 
företagsrekonstruktion gjorts före den tidpunkt som anges i första stycket, får 
underhållsbidraget krävas ut inom tre månader från det att beslut om 
företagsrekonstruktionens upphörande meddelades. Om ackord kommer till stånd, 
får fordringen krävas ut inom tre månader från det att ackordet skulle ha 
fullgjorts. Har utmätning för underhållsbidraget skett eller konkursansökan 
gjorts inom den tid som nu har angetts, gäller andra stycket. 
  Avtal som strider mot denna paragraf är ogiltiga. 
 
  I paragrafen har hänvisningarna till ackordslagen ersatts med hänvisningar 
till lagen om företagsrekonstruktion.  
Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser 
 
Lagändringen föreslås träda i kraft den 1 februari 1996. Har god man förordnats 
enligt ackordslagen före ikraftträdandet gäller dock äldre bestämmelser.  
13.3  Förslaget till lag om ändring i föräldrabalken  
7 kap. 
9 § 
Rätten att kräva ut fastställt underhållsbidrag går förlorad fem år efter den 
ursprungligen gällande förfallodagen, om inte annat följer av andra och tredje 
stycket. 
  Har utmätning för underhållsbidraget skett före den tidpunkt som anges i 
första stycket eller har den bidragsskyldige blivit försatt i konkurs på grund 
av ansökan som har gjorts före denna tidpunkt, får betalning för fordringen tas 
ut ur den utmätta egendomen eller erhållas i konkursen även därefter. 
  Har före den tidpunkt som anges i första stycket ansökan gjorts om 
företagsrekonstruktion enligt lagen (1995:000) om företagsrekonstruktion, får 
underhållsbidraget krävas ut inom tre månader från det att beslut om 
företagsrekonstruktionens upphörande meddelades. Kommer ackord till stånd, får 
fordringen krävas ut inom tre månader från det att ackordet skulle ha 
fullgjorts. Har utmätning skett för underhållsbidraget eller konkursansökan 
gjorts inom tid som nu har angetts, gäller vad som föreskrivs i andra stycket. 
  Avtal i strid mot denna paragraf är ogiltigt. 
 
  Se kommentaren under närmast föregående avsnitt (13.2) till ändringen i 6 kap. 
10 § äktenskapsbalken.  
Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser 
 
Lagändringen föreslås träda i kraft den 1 februari 1996. Har god man förordnats 
enligt ackordslagen före ikraftträdandet gäller dock äldre bestämmelser.  
13.4  Förslaget till lag om ändring i lagen (1845:50 s.1) om handel med lösören, 
som köparen låter i säljarens vård kvarbliva 
 
3 § 
Är köpeavhandling så upprättad och behandlad, som i 1 § sägs, men inträffar 
utmätning inom trettio dagar efter det avhandlingen inför rätten företeddes, 
eller försätts säljaren i konkurs efter ansökning, som gjorts inom sagda tid, är 
den sålda egendomen ej fredad från att utmätas eller att räknas till 
konkursboet. Detsamma gäller när ansökan om företagsrekonstruktion enligt lagen 
(1995:000) om företagsrekonstruktion gjorts inom nämnda tid och konkurs följt på 
ansökan som gjorts under en företagsrekonstruktion eller inom tre veckor från 
det att rätten beslutat att företagsrekonstruktionen skall upphöra. Görs efter 
utgången av den i första punkten angivna tiden jäv mot köpeavhandling, vilken är 
så upprättad och behandlad, som nyss sagts, är, om jävet görs vid utmät- 
ningstillfälle, fordringsägaren skyldig att, om han vill fullfölja jävet, inom 
en månad därefter väcka talan mot såväl säljaren som köparen vid den tingsrätt 
som avses i 1 §. Gör han inte det, har han förlorat sin talan. Godset skall 
genast beläggas med kvarstad och sökanden skall, om han vill att åtgärden skall 
bestå, inom fjorton dagar efter utmätningsförrättningen hos kronofogde- 
myndigheten ställa full borgen för den kostnad och skada, som kan orsakas av 
kvarstaden. Var säljarens egendom avträdd till konkurs, skall vad om återvinning 
av lös egendom till konkursbo är stadgat i 4 kap. 19 och 20 §§ konkurslagen 
(1987:672) äga motsvarande tillämpning. 
  Vad som nu sagts om konkurs äger motsvarande tillämpning om i stället 
offentligt ackord fastställes. I fråga om talan med anledning av ackords- 
förhandling tillämpas 3 kap. 6 och 7 §§ lagen om företagsrekonstruktion. 
 
  Ändringarna innebär ingen förändring i sak. De är en följd av att ackordslagen 
ersätts av lagen om företagsrekonstruktion.  
Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser 
 
Lagändringen föreslås träda i kraft den 1 februari 1996. Har god man förordnats 
enligt ackordslagen före ikraftträdandet gäller dock äldre bestämmelser.  
13.5  Förslaget till lag om ändring i lagen (1927:77) om försäkringsavtal 
 
117 § 
Försätts försäkringstagaren i konkurs efter ansökan, som har gjorts innan tio år 
förflutit från försäkringsavtalets ingående, och har han under de tre senaste 
åren före konkursansökningen eller senare till betalning av premie för för- 
säkring, som enligt 116 § inte kan göras till föremål för utmätning, använt be- 
lopp, som vid den tid, då betalningen skedde, ej stod i skäligt förhållande till 
hans villkor, får konkursboet hos försäkringsgivaren utkräva vad sålunda har 
erlagts för mycket, i den mån tillgodohavandet hos denne förslår till det. Har 
inte försäkringstagaren lämnat konkursboet samtycke till beloppets utkrävande, 
åligger det konkursboet att för prövning av dess rätt väcka talan mot 
försäkringstagaren. Beträffande sådan talan tillämpas bestämmelserna i 4 kap. 19 
och  20 §§ konkurslagen (1987:672). 
  Har konkursen föregåtts av beslut om företagsrekonstruktion enligt lagen (19- 
95:000) om företagsrekonstruktion, ansökan om skuldsanering enligt skuldsane- 
ringslagen (1994:334) eller förordnande av boutredningsman, skall vad som enligt 
första stycket gäller om tiden för konkursansökningen avse den i 4 kap. 2 § 
konkurslagen för sådant fall angivna fristdagen. 
  Bestämmelserna i första och andra styckena om konkurs äger motsvarande 
tillämpning om i stället offentligt ackord fastställts. I fråga om talan med 
anledning av ackordsförhandling tillämpas 3 kap. 6 och 7 §§ lagen om 
företagsrekonstruktion. 
  Ej må krav, varom nu är sagt, göras gällande till förfång för förmånstagare 
vars insättande jämlikt 102 § ej må återkallas. 
 
  Ändringarna är endast en följd av att ackordslagen upphör att gälla för att 
ersättas av lagen om företagsrekonstruktion. De innebär ingen förändring i sak.  
Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser 
 
Lagändringen föreslås träda i kraft den 1 februari 1996. Har god man förordants 
enligt ackordslagen före ikraftträdandet tillämpas dock äldre bestämmelser.  
13.6  Förslaget till lag om ändring i förmånsrättslagen (1970:979)  
Frågor om förmånsrättsordningen har behandlats i avsnitt 9. Som därvid angetts 
föreslås beträffande förmånsrättslagen fyra ändringar: 
*   En särskild, högt prioriterad, allmän förmånsrätt införs för fordringar som 
    uppkommer under företagsrekonstruktion (10 § första stycket 4). 
*   Förmånsrätten för revisionsfordringar m.m. förbättras (10 a och 15 §§). 
*   Förmånsrätten för lönefordringar utformas annorlunda i vissa fallnär en 
konkurs föregåtts av en företagsrekonstruktion (12 §). 
*   En uttrycklig regel om efterställda fordringar tas in i lagen (18 §). 
  Därutöver föreslås vissa ändringar i 9 och 13 §§ som inte har något samband 
med vad som i övrigt behandlas i detta lagstiftningsärende. 
 
9 § 
Särskilda förmånsrätter gäller inbördes efter paragrafernas följd och efter den 
i 4 - 7 §§ angivna numreringen. 
  Förmånsrätt enligt 4 § 3 har dock företräde framför förmånsrätt enligt 4 § 2 
på grund av annan retentionsrätt än som avses i 3 kap. 39 § sjölagen 
(1994:1009). 
  Förmånsrätt på grund av utmätning har företräde framför förmånsrätt på grund 
av företagsinteckning, vilken har sökts samma dag som beslutet om utmätning 
meddelades eller senare, och framför förmånsrätt på grund av annan inteckning, 
vilken har sökts samma inskrivningsdag som ett ärende angående anteckning om 
utmätningen har tagits upp eller senare. 
  Utmätning ger företräde framför senare utmätning av samma egendom, om inte 
något annat följer av 4 kap. 30 § andra stycket eller 7 kap. 13 § 
utsökningsbalken. Utmätning för flera fordringar på en gång ger lika rätt, om 
inte något annat följer av 7 kap. 14 eller 16 § utsökningsbalken. Om det 
inbördes företrädet i övrigt mellan fordringar med samma slag av förmånsrätt 
finns för vissa fall särskilda bestämmelser. 
 
  Paragrafen ändrades genom lag 1994:471 på så sätt att femte stycket - om 
förmånsrätt vid betalningssäkring - upphävdes (se prop. 1993/94:151, bet. 
1993/94:SkU31 och rskr. 1993/94:335). Paragrafen ändrades på nytt genom lag 
1994:1018 i samband med att den nya sjölagen (1994:1009) antogs (se prop. 
1993/94:195, bet. 1993/94:LU31 och rskr. 1993/94:393). Av misstag kom då femte 
stycket att återinföras. Ändringen trädde i kraft den 1 oktober 1994 (se SFS 
1994:1139). Paragrafen ändrades på nytt genom lag 1995:302, som träder i kraft 
den 1 april 1996. Den ändring som nu görs innebär att femte stycket åter 
upphävs. 
 
10 § 
Allmän förmånsrätt följer med 
  1. den kostnad som borgenär haft för försättande av gäldenären i konkurs och 
för beslut att ett dödsbos egendom skall avträdas till förvaltning av bout- 
redningsman samt begravnings- och bouppteckningskostnader när gäldenären avlidit 
före konkursbeslutet, 
  2. arvode och kostnadsersättning till rekonstruktör enligt lagen (1995:000) om 
företagsrekonstruktion, tillsynsman enligt nämnda lag eller konkurslagen 
(1987:672) eller förordnad boutredningsman, om fordringen avser tid inom sex 
månader innan konkursansökningen gjordes eller därefter, 
  3. kostnad för särskilda åtgärder som under den tid som nämnts under 2 vid- 
tagits med rekonstruktörens eller tillsynsmannens godkännande eller av boutred- 
ningsmannen och uppenbart varit till borgenärernas bästa, 
  4. andra fordringar som grundar sig på avtal som gäldenären med rekons- 
truktörens samtycke träffat under en företagsrekonstruktion enligt lagen om 
företagsrekonstruktion. 
  Förmånsrätt enligt första stycket 1-3 gäller endast i den mån beloppet med 
hänsyn till omständigheterna är skäligt. 
 
  (Jfr 10 § i utredningens förslag.) 
  I paragrafen anges de fordringar som har bästa allmänna förmånsrätt. Till de 
fordringar som tidigare upptogs i paragrafen - punkterna 1-3 - har fogats vissa 
fordringar som har anknytning till företagsrekonstruktion. Övervägandena om 
detta finns i avsnitt 8.4. 
  Den nya förmånsrätten gäller, enligt punkt 4, sådana fordringar som grundar 
sig på avtal som gäldenären med rekonstruktörens samtycke träffat under en 
företagsrekonstruktion. 
  Att fordringarna skall grunda sig på avtal som träffats under 
företagsrekonstruktionen innebär att det inte räcker att de har intjänats under 
denna tid eller på något annat sätt kan anses hänföra sig till den tiden. 
Förmånsrätten gäller således inte i fråga om exempelvis en kredit enligt ett 
gammalt kreditavtal för ränta avseende den tid en företagsrekonstruktion har 
pågått, inte heller för en hyresvärds fordran på hyra under denna tid eller en 
leverantörsfordran enligt ett tidigare avtal, om leverantören fortsatt att 
leverera under företagsrekonstruktionen. Förmånsrätten gäller inte heller en 
arbetstagares fordran avseende lön under företagsrekonstruktionen om anställ- 
ningsavtalet är träffat före företagsrekonstruktionen. 
 
  Givetvis omfattar förmånsrätten fordringar avseende helt nya avtal som träffas 
under företagsrekonstruktionen. Men även fordringar som i viss mening har sitt 
ursprung dessförinnan kan omfattas. Det gäller exempelvis om rekonstruktören 
träffar ett nytt anställningsavtal med en tidigare anställd eller ett nytt avtal 
om leveranser med ett företag som tidigare levererat till gäldenärsföretaget. 
Det avgörande är om det träffas ett nytt avtal under företagsrekonstruktionen. 
  Förmånsrätten förutsätter att rekonstruktören har gett sitt samtycke till den 
nya skulden. Någon begränsning i övrigt finns inte. Det förutsätts således inte 
för förmånsrätt att det görs någon särskild bedömning av beloppets skälighet 
(jfr andra stycket). 
  I övrigt har ändringar gjorts i paragrafen av redaktionell och språklig natur. 
Några sakliga skillnader jämfört med tidigare är inte avsedda. 
 
12 § 
Allmän förmånsrätt följer därefter med arbetstagares fordran på lön eller annan 
ersättning på grund av anställningen. Förmånsrätten omfattar fordringar som har 
förfallit till betalning under de sista sex månaderna av arbetstagarens 
anställningstid hos konkursgäldenären och inte tidigare än tre månader innan 
konkursansökningen kom in till tingsrätten. Har konkursen föregåtts av ett 
förfarande enligt lagen (1995:000) om företagsrekonstruktion och har 
konkursansökningen gjorts inom ett år från det att företagsrekonstruktionen 
upphörde, skall vid tillämpningen av andra meningen, om det är förmånligare för 
arbetstagaren, anses som om konkursansökningen hade gjorts då ansökningen om 
företagsrekonstruktion skedde. I sådant fall skall det bortses från tiden mellan 
 
ansökningarna. 
  Fordran på uppsägningslön omfattas av förmånsrätt längst för uppsägningstid 
som beräknats enligt 11 § lagen (1982:80) om anställningsskydd. Uppsägningslön 
för tid under vilken arbetstagaren inte utför arbete för konkursgäldenären eller 
annan och inte heller driver egen rörelse, omfattas av förmånsrätt endast om 
arbetstagaren kan visa att han har anmält sig hos offentlig arbetsförmedling som 
arbetssökande. För uppsägningstid omfattar förmånsrätten endast lön eller 
ersättning som överstiger inkomst vilken arbetstagaren under den tid lönen eller 
ersättningen avser har haft av egen rörelse eller har förvärvat eller borde ha 
kunnat förvärva i en annan anställning. Vid bestämmande av i vilken utsträckning 
fordran på lön eller ersättning under uppsägningstid omfattas av förmånsrätt, 
skall med samtidig inkomst i annan anställning jämställas utbildningsbidrag som 
utgår av stasmedel vid arbetsmarknadsutbildning, i den mån bidraget avser samma 
tid som lönen eller ersättningen och arbetstagaren har blivit berättigad till 
bidraget efter uppsägningen. 
  Om en lönefordran som har förfallit tidigare än tre månader före 
konkursansökningen har varit föremål för tvist, omfattas den av förmånsrätt om 
talan har väckts eller förhandling som föreskrivs i kollektivavtal eller lagen 
(1976:580) om medbestämmande i arbetslivet har begärts inom fyra månader från 
förfallodagen och konkursansökningen har följt inom sex månader från det att 
tvisten slutligt har avgjorts. 
  Semesterlön och semesterersättning som är intjänad före konkursansökningen 
omfattas av förmånsrätt för vad som står inne för det löpande och det närmast 
föregående intjänandeåret. 
  Förmånsrätt följer med fordran på pension vilken tillkommer arbetstagare eller 
dennes efterlevande för högst sex månader före konkursansökningen och därpå 
följande sex månader. Förmånsrätten gäller även i fråga om pension, som 
intjänats hos föregående arbetsgivare, om gäldenären övertagit ansvaret för 
pensionen under de betingelser som anges i 23 och 26 §§ lagen (1967:531) om 
tryggande av pensionsutfästelse m.m. 
  Om konkursgäldenären är näringsidkare, skall arbetstagare, som själv eller 
tillsammans med närstående senare än sex månader före konkursansökningen har ägt 
minst en femtedel av företaget, eller hans efterlevande, inte ha förmånsrätt 
enligt denna paragraf                                 för lön eller pension. 
Detsamma gäller även när andelen har ägts av en närstående till arbetstagaren. 
 
  I paragrafens första stycke har gjorts ett tillägg. I tredje meningen finns en 
ny regel avsedd att skydda löntagarna när en företagsrekonstruktion inom ett år 
följs av konkurs. Ändringen har behandlats i avsnitt 8.7.2. Regeln har utformats 
i enlighet med Lagrådets förslag. 
  Den nya regeln innebär att förmånsrätten omfattar vissa fordringar som 
förfallit tidigare än som i övrigt förutsätts enligt 12 § första stycket. 
Sålunda omfattar förmånsrätten ibland fordringar som förfallit till betalning 
före ansökan om företagsrekonstruktion. Så som reglerna utformats är det bara 
fordringar som har förfallit under en tremånadersperiod närmast före ansökningen 
om företagsrekonstruktion som kommer i fråga. 
  Avsikten med bestämmelsen är att en arbetstagare inte skall kunna förlora 
ekonomiskt på att det vid ett visst givet tillfälle fattas beslut om företags- 
rekonstruktion i stället för beslut om konkurs. Men förmånsrätten skall inte 
kunna omfatta en längre tid än sex månader eller gälla fordringar som har 
förfallit till betalning tidigare än tre månader före konkursansökningen (jfr 
andra meningen). Därför har det föreskrivits att fordringar som har förfallit 
till betalning tre månader eller kortare tid före ansökan om 
företagsrekonstruktion - när det är förmånligare för arbetstagaren - skall ha 
förmånsrätt i stället för fordringar som har förfallit till betalning under 
motsvarande tid före konkursansökningen. Förmånsrätt i dessa fall kan dock 
aldrig omfatta längre tid än sammanlagt sex månader. Kravet på att en fordring 
för att omfattas av förmånsrätt måste ha förfallit till betalning under de sista 
sex månaderna av arbetstagarens anställningstid gäller i princip alltjämt. 
Lagtekniskt har detta lösts genom att det i sista meningen av första stycket 
anges att man skall bortse från tiden mellan ansökningarna när alternativregeln 
på grund av att det är förmånligare för arbetstagaren tillämpas. 
  Ett exempel visar hur bestämmelsen verkar. Antag att ett företag - på grund av 
en ansökan ingiven den 29 september - försätts i konkurs den 1 oktober efter en 
företagsrekonstruktion som varat mellan den 1 mars och den 1 juni. Ansökningen 
om företagsrekonstruktion antas ha kommit in den 1 mars. En arbetstagare har 
lönefordringar som förfallit den 25 december, den 25 januari och den 25 
februari, dvs. under de tre månaderna närmast före ansökningen om 
företagsrekonstruktion. Arbetstagaren har också en lönefordran som förfallit den 
25 september, omedelbart före konkursansökningen. Arbetstagaren antas ha fyra 
månaders uppsägningstid och få uppsägningslön under den tiden. Bestämmelsen 
innebär i detta fall att det blir förmånsrätt för lönefordringarna avseende dels 
uppsägningstiden, dels två av de tre månaderna före ansökan om företagsrekon- 
struktion. Eftersom fyra av de sex månadernas förmånsrätt tas i anspråk genom 
uppsägningslönen återstår bara två månaders förmånsrätt avseende tiden före 
konkurs eller tiden före företagsrekonstruktion. December-fordringen får därför 
inte förmånsrätt. Men det är trots det förmånligare för arbetstagaren om 
förmånsrätten får avse de gamla fordringarna än om den gäller för den fordran 
som förfallit i september, dvs. strax före konkursansökningen. Är uppsäg- 
ningstiden i stället fem månader är det normalt likgiltigt om förmånsrätten tas 
i anspråk för fordringar som har förfallit till betalning strax före 
konkursansökningen eller för fordringar som förfallit före ansökan om 
företagsrekonstruktion. Det beror på att det i båda fallen rör sig om en 
månadslön. Men är den ena fordringen större skall förmånsrätten omfatta den. 
  En förutsättning för förmånsrätten är att en konkursansökan ges in inom ett år 
från det att företagsrekonstruktionen upphörde. 
  Enligt paragrafens tredje stycke kan lönefordringar som har varit föremål för 
tvist i vissa fall omfattas av förmånsrätt även om de har förfallit till 
betalning tidigare än tre månader före konkursansökningen. Det är att märka att 
någon motsvarande bestämmelse inte tagits in i lagen för lönefordringar som har 
förfallit till betalning före företagsrekonstruktion. Det har bedömts att en 
sådan bestämmelse skulle tynga regleringen alltför mycket med hänsyn till den 
relativt udda situation och de förmodligen mycket få fall som den skulle avse. 
  I tredje stycket har fristen för att ansöka om arbetsgivarens försättande i 
konkurs efter det att en tvist om en lönefordran har slutligt avgjorts 
åtyerställts till sex månader. Ändringen har behandlats i avsnitt 8.7.3. 
 
13 § 
Allmän förmånsrätt följer därefter med fordran på framtida pension till 
arbetstagare, som är född år 1907 eller tidigare, eller dennes efterlevande. 
Därvid får dock intjänad del av utfäst pension icke antagas avse större årlig 
pension än som motsvarar basbeloppet enligt lagen (1962:381) om allmän 
försäkring. Från det sålunda beräknade fordringsbeloppet skall i förekommande 
fall avdragas upplupen del av pension enligt allmän pensionsplan eller enligt 
privat pensionsförsäkring. 
  Förmånsrätt enligt första stycket gäller även fordran på framtida pension som 
intjänats hos föregående arbetsgivare, om gäldenären övertagit ansvaret för 
pensionsfordringen enligt vad som anges i 12 § femte stycket. 
  Om gäldenären är näringsidkare, äger 12 § sjätte stycket motsvarande 
tillämpning. 
 
  I 13 § har gjorts ändringar som borde ha gjorts i samband med tidigare 
ändringar i förmånsrättslagen (se prop. 1993/94:208, bet. 1993/94:LU34, rskr. 
1993/94:394, SFS 1994:639). I andra och tredje styckena har sålunda 
följdändringar gjorts till de ändringar i 12 § som då genomfördes. 
 
15 § 
Särskild förmånsrätt har företräde framför allmän förmånsrätt. En fordran med 
allmän förmånsrätt enligt 10 eller 10 a § tas dock, om det behövs, ut före for- 
dringar med särskild förmånsrätt enligt 5 eller 8 § i annan lös egendom än 
tomträtt. Vad som tas ut på detta sätt skall, när det finns särskilda 
förmånsrätter i olika egendomsgrupper, fördelas på grupperna i förhållande till 
den köpeskilling som har erhållits för varje grupp. 
 
  (Jfr 15 § i utredningens förslag.) 
  Den ändring som gjorts i sak i paragrafen gäller vissa revisorsfordringar och 
fordringar avseende upprättande av räkenskapsmaterial (se avsnitt 8.5). Dessa 
fordringar har förmånsrätt enligt 10 a §. I förevarande paragraf föreskrivs att 
fordringar enligt den paragrafen tas ut före fordringar enligt 5 och 8 §§ 
förmånsrättslagen. Fordringar avseende revisorers arbete och upprättande av 
visst räkenskapsmaterial får därför förmånsrätt till betalning - ur den egendom 
i vilken resp. särskilda förmånsrätt gäller - framför vissa hyres- och 
arrendefordringar, fordringar med säkerhet i företagshypotek och fordringar som 
säkrats genom utmätning.  
18 § 
Fordringar som inte är förenade med förmånsrätt har inbördes lika rätt. En 
borgenär kan dock enligt  fordringsavtalet ha rätt till betalning först efter 
övriga borgenärer. 
  Har en fordran särskild förmånsrätt i viss egendom men förslår inte egendomen 
för att infria fordringen, behandlas återstoden av denna som en fordran utan 
förmånsrätt. 
 
  (Jfr 18 § i utredningens förslag.) 
  I första stycket har ett tillägg gjorts i syfte att klargöra att det kan 
finnas fordringar som är efterställda andra fordringar (se avsnitt 8.6). Det 
gäller bl.a. vissa s.k. förlagsbevis, enligt vilka borgenären skall ha betalt 
efter gäldenärens borgenärer i övrigt. Vidare kan det förekomma att en 
intressent vill bidra till företagets kreditmöjligheter m.m. genom att förklara 
att hans fordran skall vara efterställd. 
  Frågan om en fordran är efterställd eller inte avgörs enligt fordringsavtalet. 
Det betyder att frågan om en fordran är efterställd får lösas från fall till 
fall och med hänsyn tagen till de särskilda omständigheterna i det enskilda 
fallet. Det kan förekomma att ett efterställningsvillkor är begränsat till vissa 
sammanhang. Det kan t.ex. vara utformat så att det skall gälla vid konkurs men 
inte vid ackord. Vad som avtalats mellan parterna är avgörande.  
Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser 
 
Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 februari 1996. I fråga om 
förmånsrätt för fordringar i en konkurs som har beslutats på grund av en ansökan 
som gjorts före ikraftträdandet gäller dock 10 och 15 §§ i deras äldre lydelser.  
13.7  Förslaget till lag om ändring i aktiebolagslagen (1975:1385) 
 
13 kap. 
20 § 
Om ett aktiebolag försätts i konkurs eller beslut om företagsrekonstruktion 
enligt lagen (1995:000) om företagsrekonstruktion meddelas, skall tingsrätten 
för registrering underrätta registreringsmyndigheten om beslutet, vem som har 
utsetts till konkursförvaltare och vilken tillsynsmyndighet som utövar tillsyn 
över förvaltningen. 
  Under konkursen företräds bolaget som konkursgäldenär av den styrelse och 
verkställande direktör eller de likvidatorer som finns vid konkursens början. 
Dock gäller även under konkursen bestämmelserna i denna lag om rätt att avgå, om 
entledigande och om nytillsättning. 
  När en konkurs har avslutats, eller en företagsrekonstruktion enligt lagen om 
företagsrekonstruktion har upphört, skall tingsrätten genast för registrering 
underrätta registreringsmyndigheten samt i det förra fallet ange om överskott 
finns eller inte. Tingsrätten skall även för registrering underrätta registre- 
ringsmyndigheten när högre rätt har upphävt ett beslut att försätta bolaget i 
konkurs eller ett beslut om företagsrekonstruktion. 
 
  Ändringarna innebär endast att den underrättelseskyldighet som rätten  haft 
enligt aktiebolagslagen när det gäller vissa beslut enligt ackordslagen i 
stället avser motsvarande beslut enligt lagen om företagsrekonstruktion.  
Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser 
 
Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 februari 1996. Om sådant förhållande 
avseende förhandling om offentligt ackord som anges i 13 kap. 20 § i 
ackordslagens äldre lydelse inträffar efter ikraftträdandet, gäller paragrafen i 
den äldre lydelsen.  
13.8  Förslaget till lag om ändring i lagen (1982:188) om preskription av 
skattefordringar m.m. 
 
5 § 
Har beslut om företagsrekonstruktion enligt lagen (1995:000) om företags- 
rekonstruktion meddelats på grund av en ansökan som gjorts innan fordringen har 
preskriberats, preskriberas den tidigast två år efter utgången av det kalenderår 
då företagsrekonstruktion upphört eller ett ackord skall vara fullgjort. Inleds 
skuldsanering enligt skuldsaneringslagen (1994:334) innan innan fordringen har 
preskriberats, preskriberas den tidigast två år efter utgången av det kalenderår 
då beslutet om att inleda skuldsanering meddelades eller, om skuldsanering 
beslutas, då återstående skuldbelopp senast skulle ha betalats. 
  Första stycket gäller inte om ansökan om företagsrekonstruktion görs eller 
skuldsanering inleds under tid då preskriptionstiden är förlängd på grund av 
9 §. 
 
  Ändringarna är endast en följd av att ackordslagen upphävs och regler om 
offentligt ackord i stället ges i lagen om företagsrekonstruktion. De innebär 
ingen förändring i sak.  
Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser 
 
Lagändringen föreslås träda i kraft den 1 februari 1996. Har god man förordants 
enligt ackordslagen före ikraftträdandet gäller dock äldre bestämmelser.  
13.9  Förslaget till lag om ändring i utsökningsregisterlagen (1986:617) 
 
6 § 
Utöver de uppgifter som anges i 4 och 5 §§ får utsökningsregistret, i den ut- 
sträckning som föreskrivs av regeringen eller den myndighet som regeringen 
bestämmer, innehålla uppgifter om 
  1. exekutionstitel, skuldens storlek, arbetsgivare eller annan utbetalare av 
ersättning som avses i 7 kap. 1 § eller 15 kap. 2 § utsökningsbalken, 
medelsslag, dag när skulden fastställdes och när den förföll till betalning, 
influtna medel, den tidpunkt vid vilken skulden preskriberas samt andra för- 
hållanden av betydelse för betalningsskyldigheten som framgår av exe- 
kutionstiteln eller av andra handlingar i målet, 
  2. de verkställighetsåtgärder som har begärts av sökanden, 
  3. den som sökt verkställigheten och vad som i övrigt behövs för utbetalning 
av influtna medel och annan redovisning, 
  4. ställd säkerhet, uppskov och avbetalningsplan, 
  5. utmätning, exekutiv försäljning, införsel, avräkning och betalningssäkring, 
  6. kvarstad och återtagande av vara, 
  7. bötesförvandling, 
  8. betalningsinställelse och likvidation, 
  9. skuldsanering enligt skuldsaneringslagen (1994:334), företagsrekonstruktion 
enligt lagen (1995:000) om företagsrekonstruktion, konkurs, ackord och närings- 
förbud, 
  10. förhör eller annan åtgärd som har vidtagits för efterforskning av 
tillgångar, 
  10 a. förekomst av och tidpunkt för gäldenärsutredningen enligt 6 § lagen 
(1993:891) om indrivning av statliga fordringar m.m., 
  11. redovisningen av verkställighetsuppdraget, 
  12. administrativa och tekniska uppgifter som behövs för registrets 
användning. 
 
7 § 
Riksskatteverket och kronofogdemyndigheterna får för de ändamål som anges i 1 § 
ha terminalåtkomst till det centrala utsökningsregistret. 
  Terminalåtkomsten för en kronofogdemyndighet får avse endast uppgifter om 
  1. den som är registrerad hos myndigheten som gäldenär i mål om exekutiva 
åtgärder, 
  2. den som i annat fall än som avses under 1 är gäldenär eller svarande i mål 
eller ärende som handläggs hos myndigheten, 
  3. make till person som avses under 1, 
  4. den som är gemensamt betalningsansvarig med person som avses under 1, 
  5. fåmansföretag och fåmansägt handelsbolag som avses i punkt 14 av 
anvisningarna till 32 § kommunalskattelagen (1928:370) och delägare i sådant 
företag, om företaget eller delägare i detta är gäldenär som avses under 1, 
  6. skuldsanering, företagsrekonstruktion, konkurs och näringsförbud. 
  I fråga om kronofogdemyndighet som är tillsynsmyndighet i konkurs gäller 
terminalåtkomsten enligt andra stycket 1 också gäldenärer i annat län, om detta 
ingår i tillsynsområdet. 
  I den utsträckning som regeringen föreskriver får en sökande eller dennes 
ombud ha terminalåtkomst till uppgifter i det centrala utsökningsregistret om de 
mål eller ärenden som sökanden gett in. 
 
11 § 
I det centrala utsökningsregistret eller i regionala utsökningsregister skall 
uppgifter om indrivningsuppdrag som avser böter gallras vid utgången av det år 
då full betalning skedde. Andra uppgifter som avses i 6 § 1-11 samt uppgifter 
och handlingar som avses i 6 a § första stycket 2 eller andra stycket skall 
gallras senast efter tre år eller vad gäller skuldsanering efter sex år. Denna 
tid räknas för uppgifter om betalningssäkring, kvarstad och näringsförbud från 
utgången av det år då åtgärden förföll eller förlorade sin verkan samt för upp- 
gifter om skuldsanering, företagsrekonstruktion, konkurs och ackord från utgång- 
en av det år då förfarandet avslutades. För övriga uppgifter räknas tiden från 
utgången av det år under vilket målet avslutades. 
  Uppgifter enligt 4 och 5 §§ skall gallras när det inte längre finns någon 
annan uppgift om personen i registret. 
  Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får meddela föreskrifter 
om undantag från bestämmelserna i första stycket. 
 
  Ändringarna i 6 och 7 §§ utsökningsregisterlagen innebär att uppgift om 
företagsrekonstruktion får registreras i utsökningsregistret och att 
kronofogdemyndighet får ha terminalåtkomst till en sådan uppgift. Eftersom det 
under den tid som företagsrekonstruktion pågår råder ett principiellt förbud mot 
specialexekution (se 2 kap. 17 § lagen om företagsrekonstruktion) måste uppgift 
om att företagsrekonstruktion beslutats kunna registreras i utsökningsregistret. 
 
  I 11 § föreskrivs att uppgifter som avses i punkterna 1-11 får bevaras under 
högst tre år. När det gäller ärenden enligt skuldsaneringslagen utsträcks denna 
tid till sex år. Den ändringen har att göra med att en skuldsanering och den 
betalningsplan som normalt ingår i en sådan som huvudregel löper under fem år. 
Vidare anges i paragrafen att tiden för gallring av uppgift om 
företagsrekonstruktion i registret räknas från utgången av det år då förfarandet 
avslutades.  
Ikratträdandebestämmelser 
 
Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 februari 1996. Några särskilda 
övergångsbestämmelser behövs inte.  
13.10        Förslaget till lag om ändring i konkurslagen (1987:672) 
 
2 kap. 
10 a § 
Om företagsrekonstruktion pågår enligt lagen (1995:000) om 
företagsrekonstruktion skall en borgenärs ansökan om konkurs, i fall gäldenären 
begär det, förklaras vilande i avvaktan på att företagsrekonstruktionen upphör. 
  Finns det särskilda skäl att befara att gäldenären vidtar eller underlåter att 
vidta en viss åtgärd och därigenom sätter borgenärens rätt i fara, får dock 
rätten besluta att försätta gäldenären i konkurs. Innan ett sådant beslut 
meddelas skall rekonstruktören beredas tillfälle att yttra sig. 
  Paragrafen har utformats i huvudsaklig överensstämmelse med Lagrådets förslag. 
  Enligt paragrafens första stycke är huvudregeln att sedan beslut om 
företagsrekonstruktion har meddelats råder ett temporärt konkurshinder. Det 
principiella förbudet mot att försätta gäldenären i konkurs på ansökan av en 
borgenär utgör, tillsammans med det principiella förbudet mot specialexekutiva 
åtgärder enligt 2 kap. 17 § lagen om företagsrekonstruktion, det väsentliga 
innehållet i det moratorium för gäldenären som måste råda under en 
företagsrekonstruktion för att ett sådant skall kunna leda till framgång (se 
avsnitt 6.1). 
  Av paragrafen framgår att det endast är en borgenärs konkursansökan som inte 
omedelbart kan bifallas. På ansökan av gäldenären själv kan denne däremot 
försättas i konkurs om övriga förutsättningar för ett sådant beslut är för 
handen. Eftersom en ansökan om företagsrekonstruktion och en konkursansökan kan 
komma att anhängiggöras vid olika fora har det lagts i gäldenärens hand att i 
sitt yttrande över en borgenärs konkursansökan invända att företagsrekonstruk- 
tion pågår. Om gäldenären inte begär att konkursansökningen skall förklaras 
vilande, skall ansökningen om övriga förutsättningar är uppfyllda bifallas. 
Företagsrekonstruktionen upphör då (se 4 kap. 8 § andra stycket lagen om 
företagsrekonstruktion) och det ärendet skall avskrivas från vidare 
handläggning. 
  Av paragrafens andra stycke framgår att en borgenärs konkursansökan dock kan 
bifallas om borgenärens rätt av angivna skäl är i fara. Förutsättningarna för 
ett sådant beslut är desamma som för ett beslut av rätten om sådana åtgärder som 
kan vara nödvändiga för att säkerställa en borgenärs rätt, vilken han på grund 
av förbudet mot specialexekutiva åtgärder inte på annat sätt kan göra gällande 
(se 2 kap. 18 § lagen om företagsrekonstruktion).  
4 kap. 
2 § 
Med fristdag avses dagen då ansökningen om gäldenärens försättande i konkurs kom 
in till tingsrätten. 
  Har beslut meddelats om företagsrekonstruktion enligt lagen (1995:000) om 
företagsrekonstruktion avses med fristdag i stället dagen för ansökan om före- 
tagsrekonstruktion, såvida konkursansökningen har gjorts under 
företagsrekonstruktionen eller inom tre veckor från det att rätten beslutat att 
företagsrekonstruktionen skall upphöra. 
  Har ansökan om skuldsanering enligt skuldsaneringslagen (1994:334) gjorts 
avses med fristdag i stället dagen för denna ansökan, såvida konkursansökningen 
har gjorts inom tre veckor från det att frågan om skuldsanering avgjordes. 
  Har ett dödsbo avträtts till förvaltning av boutredningsman avses med fristdag 
dagen för ansökningen om detta, såvida boutredningsman har förordnats senare än 
tre månader före den dag som annars skulle anses som fristdag. 
 
  (Jfr 4 kap. 2 § i utredningens förslag.) 
  Ändringen i andra stycket är en följd av att lagen om företagsrekonstruktion 
ersätter ackordslagen och avser säkerställa att en företagsrekonstruktion inte 
försvårar en återvinningstalan i en efterföljande konkurs. Om konkursförfarandet 
har föregåtts av en företagsrekonstruktion och konkursansökningen har gjorts 
inom tre veckor från det att rätten har beslutat att företagsrekonstruktionen 
skall upphöra skall dagen för ansökan om företagsrekonstruktion räknas som 
fristdag. Det kan därvid vara fråga om antingen en av gäldenärens gjord ansökan 
eller en av honom medgiven ansökan som gjorts av en borgenär. Av 2 kap. 9 § 
lagen om företagsrekonstruktion framgår att om två eller flera ansökningar 
givits in skall fristen, oavsett vilken av ansökningarna som bifalls, räknas 
från dagen för den först ingivna ansökningen. 
 
12 kap. 
11 § 
Vid omröstning i ackordsfrågan får rösträtt utövas endast för bevakade 
fordringar. En borgenär som kan få täckning för sin fordran genom kvittning 
eller vars fordran är förenad med förmånsrätt deltar dock inte i omröstningen. 
En borgenär, som enligt fordringsavtalet har rätt till betalning först efter 
övriga borgenärer, deltar inte heller i omröstningen, såvida inte de övriga 
borgenärerna medger det. 
  Om en borgenär helt eller delvis avstår från kvittningsrätt eller förmånsrätt, 
deltar han i motsvarande mån. Kan en borgenärs fordran endast till viss del 
täckas genom kvittning eller understiger värdet av den egendom i vilken borgenä- 
ren har särskild förmånsrätt hans fordran, deltar han med återstående del av 
fordringen. 
  En svarande som med anledning av en återvinningstalan har fått eller kan få en 
fordran mot gäldenären, får utan bevakning delta med fordringen i omröstningen. 
  Innebär ackordsförslaget att borgenärer som inte har förmånsrätt skall få full 
betalning intill visst belopp, får rösträtt inte utövas för de fordringar som 
därigenom får full betalning. 
  Med borgenärer som har förmånsrätt likställs en borgenär som till säkerhet för 
sin fordran har gjort förbehåll om återtaganderätt. 
 
  (Jfr 12 kap. 11 § i utredningens förslag.) 
  Tillägget i första stycket har gjorts i förtydligande syfte. Det innebär att 
borgenärer med efterställda fordringar inte deltar i en omröstning i en 
ackordsfråga, om inte övriga borgenärer som ingår i borgenärskretsen vid 
omröstningen medger detta. Bestämmelsen överensstämmer med vad som enligt 3 kap. 
3 § första stycket förslaget till lag om företagsrekonstruktion skall gälla vid 
ackordsförhandling enligt den lagen. Beträffande skälen för förslaget hänvisas 
till övervägandena i avsnitt 8.6. 
  Efterställda fordringar är sådana fordringar som enligt fordringsavtalet har 
rätt till betalning först efter gäldenärens övriga borgenärer. Detta uttryck har 
kommenterats ovan i avsnitt 13.6 i anslutning till 18 § förmånsrättslagen i dess 
nya lydelse. 
 
21 § 
Ett fastställt ackord är bindande för alla borgenärer, kända och okända, som har 
haft rätt att efter bevakning rösta om ackordsförslaget. 
  En borgenär, som enligt fordringsavtalet har rätt till betalning först efter 
övriga borgenärer, förlorar sin rätt till betalning av gäldenären, om inte alla 
borgenärer som enligt 11 § hade rätt att rösta om ackordsförslaget tillgodoses 
fullt ut genom ackordet. 
  Den som har förmånsrätt i viss egendom är bunden av ackordet i fråga om belopp 
som inte kan tas ut ur egendomen. 
  En borgenär har, utan hinder av ackordet, den rätt till kvittning som han kan 
ha enligt 5 kap. 15 och 16 §§. 
 
  (Jfr 12 kap. 21 § i utredningens förslag.) 
  Till paragrafen har fogats ett nytt andra stycke som innehåller att borgenärer 
med efterställda fordringar definitivt förlorar sin rätt att kräva ut fordringen 
även om de inte haft rätt, enligt 12 kap. 11 § första stycket konkurslagen, att 
delta i omröstningen i ackordsfrågan (jfr avsnitt 8.6). Bestämmelsen över- 
ensstämmer med 3 kap. 8 § andra stycket lagen om företagsrekonstruktion. Den 
bestämmelsen avser ackord utanför konkurs. 
  Vilka fordringar som närmare bestämt avses med den nya bestämmelsen har 
kommenterats vid 18 § förmånsrättslagen (avsnitt 13.6).  
Ikraftträdandebestämmelser 
 
Lagändringarna träder i kraft den 1 februari 1996.  
13.11        Förslaget till lag om ändring i köplagen (1990:931) 
 
63 § 
Har en part försatts i konkurs, får konkursboet inträda i avtalet. Motparten får 
kräva att boet inom skälig tid ger besked om det vill inträda. 
  Inträder konkursboet i avtalet och är tiden för motpartens fullgörelse inne, 
får denne kräva att boet fullgör sin prestation eller, om anstånd har medgetts, 
utan oskäligt uppehåll ställer godtagbar säkerhet för sin fullgörelse. Är tiden 
för motpartens fullgörelse inte inne, får denne kräva säkerhet om det av 
särskild anledning är nödvändigt för att skydda honom mot förlust. 
  Om boet inte inom skälig tid efter motpartens krav enligt första stycket 
inträder i avtalet eller inte efterkommer motpartens krav enligt andra stycket, 
får motparten häva köpet. 
  Överlämnas varan till köparen eller hans konkursbo efter det att ansökan om 
företagsrekonstruktion enligt lagen (1995:000) om företagsrekonstruktion har 
gjorts beträffande köparen eller denne försatts i konkurs och har betalning inte 
skett, får säljaren kräva att varan lämnas tillbaka. Varan behöver dock inte 
lämnas tillbaka, om betalning sker genast eller, i fall då köpesumman inte ännu 
har förfallit till betalning, köparen eller konkursboet inom skälig tid efter 
uppmaning ställer godtagbar säkerhet för betalningen.- 
  Om konkursboet har sålt varan eller på annat sätt har förfogat över den så att 
den inte kan lämnas tillbaka väsentligen oförändrad och oförminskad, skall 
konkursboet anses ha inträtt i avtalet. 
 
  Paragrafens fjärde stycke om aktiv stoppningsrätt har endast ändrats på så 
sätt att vad som tidigare gällt vid ansökan om förordnande av god man enligt 
ackordslagen nu gäller vid ansökan om företagsrekonstruktion.  
Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser 
 
Lagändringen föreslåst träda i kraft den 1 februari 1996. Har god man förordnats 
enligt ackordslagen före ikraftträdandet gäller dock äldre bestämmelser.  
13.12        Förslaget till lag om ändring i lagen (1991:980) om handel med 
finansiella instrument 
 
5 kap. 1 § 
Har två parter, vid handel med finansiella instrument, med andra liknande 
rättigheter eller åtaganden eller med valuta, träfffat ett avtal om att de 
förpliktelser som uppkommer vid handeln dem emellan skall avräknas mot varandra, 
och innehåller avtalet ett villkor som innebär att en slutavräkning skall ske av 
samtliga utestående förpliktelser för det fall en av parterna försätts i 
konkurs, gäller villkoret mot konkursboet och mot borgenärerna i konkursen. 
  Innehåller ett avtal enligt första stycket ett villkor som innebär att en 
slutavräkning skall ske av samtliga utestående förpliktelser för det fall 
företagsrekonstruktion enligt lagen (1995:000) om företagsrekonstruktion 
beslutas för en av parterna gäller villkoret mot gäldenären, rekonstruktören och 
de borgenärer vars fordringar omfattas av ett offentligt ackord. 
 
Ändringen i andra stycket - som är en följd av att lagen om 
företagsrekonstruktion ersätter ackordslagen - har ingen motsvarighet i 
Insolvensutredningens förslag eller i det Lagrådet remitterade förslaget. 
  De 1 april 1995 infördes regler för att säkerställa hållbarheten av avtal om 
avräkning (nettning) vid handel med finansiella instrument och valuta i Sverige. 
I lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument slogs fast att ett 
villkor om slutavräkning kan göras gällande vid konkurs eller offentligt ackord 
i Sverige (prop. 1994/95:130, bet. 1994/95:NU16, rskr. 1994/95:190, SFS 
1995:318). Enligt 5 kap. 1 § första stycket i den lagen gäller ett villkor om 
slutavräkning mot konkursboet och mot borgenärerna i konkursen. I paragrafens 
andra stycke anges att ett villkor om slutavräkning för det fall förhandling om 
offentligt ackord beslutas för en av parterna gäller mot de borgenärer vars 
fordringar skulle omfattas av det offentliga ackordet. 
  De avtal om avräkning eller, med ett annat uttryck, nettning som regelmässigt 
används internationellt föreskriver vanligen att en slutavräkning skall ske, 
förutom vid parts konkurs, även vid sådana förfaranden som i likhet med det 
svenska institutet offentligt ackord syftar till en ekonomisk uppgörelse mellan 
en gäldenär och hans borgenärer. Även det nya institutet företagsrekonstruktion 
har ett sådant syfte. 
  Från tillämpningsområdet för lagen om företagsrekonstruktion har - utöver vad 
som följde av ackordslagen - även undantagits värdepappersbolag, 
clearingorganisation och Värdepappersscentralen VPC Aktiebolag (se 1 kap. 3 § 
lagen om företagsrekonstruktion). Avtal om avräkning är emellertid vanligt 
förekommande även för större icke-finansiella företag (se prop. 1994/95:130 s. 
21). Det finns därför ett behov av att i andra stycket göra vissa ändringar som 
i huvudsak är ändringar som följer av att ackordslagen ersätts av lagen om 
företagsrekonstruktion. 
  I händelse av en företagsrekonstruktion är ett avtal om avräkning bindande för 
avtalsparterna enligt allmänna avtalsrättsliga regler. I det avseendet innebär 
emellertid bestämmelsen i 2 kap. 20 § lagen om företagsrekonstruktion ett avsteg 
från dessa regler. Den angivna paragrafen ger nämligen rekonstruktionsgäldenären 
möjlighet att under vissa förutsättningar hindra att en motpart häver ett avtal 
dem emellan, trots att hävningsrätt tidigare har inträtt. Regeln är tvingande 
till rekonstruktionsgäldenärens förmån. Den griper därigenom in i 
avtalsförhållandet mellan gäldenären och dennes motpart. Detta kan givetvis 
inverka även på avtal om avräkning. 
  För att hindra att hållbarheten av ett avräkningsavtal rubbas klarläggs i 
andra stycket att ett villkor om att slutavräkning skall ske är bindande fullt 
ut även vid företagsrekonstruktion. Rekonstruktionsgäldenären kan alltså, för 
det fall det beslutas om företagsrekonstruktion beträffande honom, inte med 
framgång åberopa de tvingande reglerna i 2 kap. lagen om företagsrekonstruktion 
för att hindra tillämpning av avräkningsavtalet. För att klargöra att inte 
heller rekonstruktören kan åberopa nämnda bestämmelser anges uttryckligen att 
ett avtal om slutavräkning är bindande även för denne.  
Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser 
 
Lagändringen föreslås träda i kraft den 1 februari 1996. Paragrafen i dess äldre 
lydelse gäller dock för avtal som har träffats före ikraftträdandet.  
13.13        Förslaget till lag om ändring i lagen (1993:891) om indrivning av 
statliga fordringar m.m. 
 
15 § 
Kronofogdemyndigheten får ansöka om att en gäldenär skall försättas i konkurs. 
Kronofogdemyndigheten får också ansöka om likvidation och 
företagsrekonstruktion. 
 
I paragrafen har lagts till att kronofogdemyndigheten får ansöka inte bara om 
konkurs och likvidation utan även om företagsrekonstruktion. Ändringen - som 
inte har någon motsvarighet i Insolvensutredningens förslag eller i det till 
Lagrådet remitterade förslaget - har behandlats i avsnitt 7.3. 
 
16 § 
Om det allmänna har en fordran hos en gäldenär som försatts i konkurs skall 
kronofogdemyndigheten göra gällande denna fordran i konkursen och även i övrigt 
bevaka den rätt i konkursen som med anledning av fordran tillkommer det 
allmänna. 
  Kronofogdemyndigheten skall också företräda det allmänna som borgenär vid 
företagsrekonstruktion, om inte något annat följer av lagen (1993:892) om ackord 
rörande statliga fordringar m.m. 
 
I paragrafen finns ett nytt andra stycke. Stycket - som inte har någon 
motsvarighet i Insolvensutredningens förslag eller i det till Lagrådet 
remitterade förslaget - har behandlats i avsnitt 7.3.  
Ikraftträdandebestämmelser 
 
Lagändraingarna föreslås träda i kraft den 1 februari 1996.  
13.14        Förslaget till lag om ändring i lagen (1993:892) om ackord rörande 
statliga fordringar m.m. 
 
3 § 
Förslag om ackord får antas om det kan anses fördelaktigt för det allmänna. 
  Ackordsförslag som inte framställts i konkurs eller enligt lagen (1995:000) om 
företagsrekonstruktion får antas endast om övriga borgenärer som ackordet angår 
godkänner det. 
  Förslag om frivillig skuldsanering får godtas om förutsättningarna för 
skuldsanering enligt skuldsaneringslagen (1994:334) är uppfyllda. 
 
  Ändringen är en följd av att ackordslagen ersätts av lagen om 
företagsrekonstruktion och innebär ingen förändring i sak.  
Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser 
 
Lagändringen föreslås träda i kraft den 1 februari 1996. I fråga om 
ackordsförslag som har framställts enligt ackordslagen gäller 3 § i sin äldre 
lydelse.  
13.15        Förslaget till lag om ändring i skuldsaneringslagen (1994:334) 
 
4 § 
Skuldsanering får beviljas en gäldenär med hemvist i Sverige som är fysisk 
person, om 
  1. han är på obestånd och så skuldsatt att han inte kan antas ha förmåga att 
betala sina skulder inom överskådlig tid och 
  2. det är skäligt med hänsyn till gäldenärens personliga och ekonomiska 
förhållanden att skuldsanering beviljas honom. 
  Den som är folkbokförd i Sverige skall vid tillämpningen av första stycket 
anses ha hemvist i Sverige. 
  Vid tillämpningen av första stycket 2 skall särskilt beaktas skuldernas ålder, 
omständigheterna vid deras tillkomst, de ansträngningar gäldenären har gjort för 
att fullgöra sina förpliktelser och att på egen hand nå en uppgörelse med sina 
borgenärer samt det sätt på vilket gäldenären har medverkat under handläggningen 
av ärendet om skuldsanering. 
 
Ändringen har behandlats i avsnitt 10. 
  I första stycket har den ändringen gjorts att det som ett grundläggande krav 
inte längre anges att gäldenären inte är näringsidkare. 
 
4 a § 
Beträffande den som är näringsidkare gäller, utöver villkoren i 4 §, att 
skuldsanering får beviljas endast om det finns särskilda skäl med hänsyn till 
näringsverksamhetens ringa omfattning och enkla beskaffenhet. 
 
Paragrafen, som är ny, har behandlats i avsnitt 10. 
  I paragrafen anges de särskilda förutsättningarna för att fysiska personer som 
är näringsidkare skall kunna beviljas skuldsanering. De allmänna 
förutsättningarna som anges i 4 § måste givetvis också vara uppfyllda. De 
särskilda förutsättningar som anges i paragrafen är att en fysisk person som är 
näringsidkare endast kan beviljas skuldsanering om det finns särskilda skäl med 
hänsyn till dels näringsverksamhetens ringa omfattning, dels 
näringsverksamhetens enkla beskaffenhet.  
Ikraftträdandebestämmelser 
 
Ändringen föreslås träda i kraft den 1 februari 1996. Någon särskild 
övergångsbestämmelse behövs inte.  
Sammanfattning 
 
Betänkandets huvudpunkter 
 
Betänkandet innehåller följande huvudpunkter. 
*   Ett nytt rekonstruktionsförfarande, företagsrekonstruktion, föreslås som 
    ersättning för konkurs i vissa fall. Det är krisföretag som är livsdugliga 
    eller vars verksamhet helt eller delvis kan fortsättas i någon form som 
    härvid avses. Företagsrekonstruktion innebär att en gäldenär som driver 
    näringsverksamhet, efter betalningsinställelse och under medverkan av en av 
    rätten utsedd administrator, söker rekonstruera verksamheten och träffa en 
    ekonomisk uppgörelse med sina borgenärer utan konkurs. 
*   Vid konkurs föreslås att s.k. produktiva löner (intjänad lön samt upp- 
    sägningslön under den tid driften vid företaget fortsätter, dock längst 
    under två månader) i förmånsrättshänseende går före företagshypotek. Detta 
    skall främja användningen av företagsrekonstruktion i stället för konkurs. 
    Också fordringar som med administratorns samtycke uppkommit under företags- 
    rekonstruktion som föregått konkursen skall gå före företagshypotek. 
*   Förmånsrätten för skatter och allmänna avgifter föreslås avskaffad. Ett 
    viktigt syfte med en sådan åtgärd är att förbättra de oprioriterade 
    borgenärernas (leverantörers, underentreprenörers o.l.) ställning. 
*   Vidare föreslås ett klarläggande beträffande företagshypotekshavares rätt 
    att få betalt ur egendom som trätt i stället för säkerhetsunderlaget, dvs. 
    främst medel som satts in på ett särskilt s.k. administrationskonto vid 
    företagsrekonstruktion. Också rättsläget beträffande s.k. efterställda 
    fordringar föreslås bli förtydligat i lag. 
*   Vad gäller frågan om den statliga lönegarantins roll i samband med fortsatt 
    drift av ett konkursföretag, och särskilt garantins inverkan på 
    konkurrensen, menar sig utredningen ha fått belägg för att  osund 
    konkurrens  förekommer genom vissa sätt att utnyttja lönegarantin. Förslaget 
    beträffande s.k. produktiva löner bör motverka  överutnyttjande  av 
    garantin. Vidare föreslås att tillsynsmyndigheten i konkurs aktivt bevakar 
    att garantin inte  överutnyttjas .  
Bakgrunden till förslagen 
 
1 kap. 2 i betänkandet redogör utredningen något för hur företagandet ser ut i 
Sverige. Vidare lämnas statistiska uppgifter om bl.a. konkursutvecklingen, som 
på senare år visat en kraftig stegring av antalet företagskonkurser (1991 totalt 
17 378). Utredningen har själv föranstaltat om en specialundersökning angående 
företagskonkurser i Västerbottens, Västmanlands, Kronobergs och Blekinge län 
samt de tre storstadslänen Stockholms, Göteborgs och Bohus samt Malmöhus län. 
Undersökningen har gjorts för att belysa skuld- och tillgångssituationen i 
företag som går i konkurs men också för att få reda på hur mycket de olika 
borgenärskategorierna erhåller i utdelning i konkurs. En rapport om under- 
sökningen finns intagen i bilaga 2 till betänkandet. Genom särskilda 
undersökningar har utredningen vidare inhämtat material angående dels ärenden om 
utseende av god man enligt ackordslagen från samtliga tingsrätter, dels 
konkursgäldenärers inställning till konkurförvaltarnas försäljningsåtgärder från 
samtliga kronofogdemyndigheter i deras egenskap av tillsynsmyndighet i konkurs. 
  Utredningen har våren 1992 hållit en hearing med företrädare för 
kreditväsendet och näringslivet i övrigt samt berörda myndigheter och 
organisationer (bilaga 3 till betänkandet). 
  Nuvarande möjligheter till insolvensbehandling behandlar utredningen i kap. 3. 
Här ges en översikt över författningsregleringen beträffande konkurs, ackord och 
likvidation. Vidare lämnas vissa uppgifter om det i dag oreglerade förfarandet 
betalningsinställelse. I ett särskilt avsnitt behandlas förmånsrättsordningen 
och härunder även frågan om efterställda fordringar. 
  Ett särskilt avsnitt ägnas den statliga lönegarantin vid konkurs och dess 
betydelse för konkurrensen inom skilda branscher. För att undersöka lönegaran- 
tins betydelse för konkurrensen har utredningen hört sig för med företrädare för 
olika branscher och organisationer. Utredningen har dessutom fått tillgång till 
exempel på avtal om företagsöverlåtelser vid konkurs där lönegarantin spelat en 
roll för avtalets innehåll. 
  Åtskilliga reformönskemål har framförts på området. I kap. 4 redogörs bl.a. 
för uttalanden från riksdagens sida samt Lönegarantiutredningens slutbetänkande 
(SOU 1988:27) Lönegarantin och förmånsrättsordningen, 
Skatteindrivningsutredningens betänkande (SOU 1987:10) Indrivningslag m.m. och 
Statens industriverks rapport (SIND 1985:7) Konkursutredningen. 
  Utländska förhållanden har ägnats en fyllig redogörelse i kap. 5. Vad gäller 
våra nordiska grannländer är det främst de danska reglerna om 
 betalingsstandsning  och de norska om  gjeldsforhandling  som behandlas. I 
fråga om Finland knyts intresset till den reform på området som föreslagits i en 
proposition under hösten 1992. Här redogörs vidare för rättssystemen i England 
( the Administration Order Procedure ), USA (reorganisation enligt  Chapter 
11 ), Österrike ( das Vorverfahren ), Frankrike och Tyskland. Beträffande andra 
länder än Danmark och Norge har redogörelsen författats av en av utredningens 
sakkunniga, professorn, numera justitierådet Gertrud Lennander. 
  Insolvensutredningen har också gjort studiebesök i Danmark, Norge, England och 
USA. Vid besöken har utredningen sammanträffat med det norska konkurslovutvalget 
samt med företrädare för berörda ministerier och lagstiftande organ, domstolar, 
universitet, advokater och revisorer.  
Närmare om de olika huvudpunkterna  
Företagsrekonstruktion 
 
Det föreslagna förfarandet 
 
Lagen om företagsrekonstruktion, vilken föreslås ersätta ackordslagen, är 
tillämplig på alla näringsidkare. Den avser att öka möjligheterna att utan 
konkurs rekonstruera en näringsverksamhet, när gäldenären har fått 
betalningssvårigheter. De centrala dragen i förfarandet är följande. 
  Ansökan om företagsrekonstruktion kan göras av såväl gäldenären som av en 
borgenär och görs hos tingsrätt. Det är emellertid inte möjligt att mot 
gäldenärens vilja tvinga denne att underkasta sig företagsrekonstruktion. Då 
beslut om företagsrekonstruktion fattats utser domstolen en administrator, som 
skall utreda gäldenärens ekonomiska situation och dessutom verka för att 
borgenärernas intressen iakttas. Administratorn skall vara lika kvalificerad som 
en konkursförvaltare. Även en borgenärskommitté kan tillsättas, vilken 
administratorn i så fall skall samråda med i väsentliga frågor. 
  Under förfarandet fortsätter gäldenärens verksamhet i allmänhet på vanligt 
sätt. Gäldenären behåller i princip sin rådighet, men viktigare beslut kräver 
samtycke av administratorn. Eftersom förfarandet innefattar en 
betalningsinställelse får gäldenären inte utan administratorns samtycke betala 
skuld som uppkommit före beslutet om företagsrekonstruktion eller ställa 
säkerhet för sådan skuld. Utan sådan medgivande får han inte heller ingå någon 
ny förpliktelse eller pantsätta, överlåta eller upplåta annan rätt till fast 
egendom, affärslokaler eller annan egendom av väsentlig betydelse för 
gäldenärens verksamhet. 
  När domstolen beslutat om företagsrekonstruktion inträder vidare ett allmänt 
indrivnings- och verkställighetsförbud beträffande sådana skulder som uppstått 
dessförinnan. Alla fordringar omfattas i princip, även fordringar som är 
förenade med säkerhet. Handpanträtt är undantagen och för borgenärer med annan 
panträtt eller företagshypotek kan dispens medges från utmätningsförbudet. 
Företagsrekonstruktion utgör också konkurshinder. En ansökan om konkurs som 
inkommer under det att förfarandet pågår kommer att vilandeförklaras. 
  Administratorn skall upprätta en rekonstruktionsplan. I planen skall denne 
bl.a. beskriva vilka åtgärder som måste vidtas för att man skall komma till 
rätta med företagets problem. Administratorn bör söka nå fram till en 
underhandsuppgörelse med borgenärerna och gäldenären. Denna kan innefatta såväl 
affärsekonomiska åtgärder som olika eftergifter från borgenärernas sida. Kan en 
sådan uppgörelse inte nås får gäldenären vid samma domstol ansöka om offentligt 
ackord. 
  En ansökan om företagsrekonstruktion är att anse som en förklaring om att 
gäldenärsföretaget ställer in sina betalningar. Även när gäldenären medger 
påbörjande av företagsrekonstruktion efter en borgenärs ansökan därom är det att 
anse som en förklaring om betalningsinställelse. En faktisk be- 
talningsinställelse utan en ansökan om företagsrekonstruktion är däremot inte 
tillräcklig för att gäldenären skall åtnjuta det skydd som den föreslagna lagen 
erbjuder. 
  Redan i ansökningen skall gäldenären ange hur han tänkt sig att rekonstruera 
verksamheten. Det betyder bl.a. att han måste ge ett besked om hur han menar att 
borgenärerna skall tillgodoses. Redan på detta stadium bör gäldenären också på 
något sätt ange hur verksamheten i fortsättningen skall finansieras. Ansökan 
skall vidare innehålla ett förslag till administrator. 
  För att hindra missbruk av förfarandet skall rätten göra en viss prövning av 
ansökningen. Om det saknas skälig anledning anta att syftet med förfarandet kan 
uppnås, får en ansökan av gäldenären inte beviljas. Kan domstolen omedelbart 
konstatera att det inte finns någon utsikt att rekonstruera gäldenärens 
verksamhet skall ansökan ogillas, och det blir alltså inte aktuellt med det 
skydd mot t.ex. konkurs som lagen medger. 
  Rättsverkningarna i fråga om t.ex. utmätningsförbudet inträder den dag då en 
ansökan om företagsrekonstruktion bifalls och förfaller då rätten meddelar 
beslut om förfarandets upphörande. 
  Inom tre veckor skall det hållas ett borgenärssammanträde. Då skall 
borgenärerna beredas tillfälle att uttala sig om förfarandet bör fortgå. Dessa 
kan då också lämna sådana upplysningar som behövs för att förhindra att 
gäldenärer missbrukar förfarandet. 
  Förfarandet får pågå under en tid av tre månader, men denna tid kan förlängas 
upp till ett år. Har förhandling om offentligt ackord då inletts får förfarandet 
emellertid pågå under den längre tid som krävs för att slutföra 
ackordsförhandlingen. 
  För att förhindra att en leverantör av el, bränsle, vatten och andra 
jämförbara förnödenheter som är nödvändiga för fortsatt drift av gäldenärens 
verksamhet spolierar hela rekonstruktionsförfarandet genom att utnyttja sin 
monopolställning har en särskild regel tagits med. En sådan borgenär får inte 
t.ex. avbryta leverans på grund av att gäldenären underlåtit att betala en 
tidigare leverans, under förutsättning att gäldenären med administratorns 
samtycke ställer säkerhet för nästa leverans. 
  För att underlätta en rekonstruktion är det många gånger av stor betydelse att 
det kan tillföras friskt kapital till verksamheten. I syfte att främja detta 
innehåller förslaget en möjlighet för gäldenären att under förfarandet uppta nya 
lån med administratorns medgivande, varvid sådana fordringar erhåller 
förmånsrätt före fordringar med säkerhet i företagshypotek.  
Motiven för förslaget 
 
  Utredningen pekar på att antalet konkurser nu har nått en sådan nivå som är 
flera gånger högre än som någonsin har iakttagits hos oss under 1900-talet 
(avsnitt 6.1.1). En del kan säkert göras av preventivt slag, men utredningen har 
med hänsyn till sina direktiv inte att gå in på sådana åtgärder. 
  Det kan konstateras att konkursutvecklingen aktualiserat en rad frågor som på 
ett eller annat sätt har att göra med det insolvensrättsliga systemets 
uppbyggnad. Vad utredningen har att undersöka är främst om man genom ändringar i 
den insolvensrättsliga lagstiftningen kan främja rekonstruktion av krisföretag 
utan konkurs. Man kan visserligen inte avvara konkurs som regulator i ett 
marknadsekonomiskt system. Konkurs kan emellertid vara en kostsam procedur och 
vara förenad med nackdelar i form av kapitalförstöring och förlorade 
arbetstillfällen. Det ligger därför nära till hands att överväga ett alternativt 
förfarande som om möjligt kan träda i funktion, innan företaget har blivit 
definitivt insolvent, och därmed ersätta konkurs. 
  Att det behövs ett alternativt insolvensförfarande har också flera andra 
orsaker. Nuvarande ackordslag har inte visat sig vara ett så effektivt 
instrument för rekonstruktion av företag som man antog vid den lagens tillkomst 
1970. Antalet offentliga ackord har legat på ca 100 årligen (1991 ökade antalet 
till 171). Närmare lagregler saknas om vilka verkningar ett företags 
betalningsinställelse har. Det har förekommit att leverantör av t.ex. el till 
ett krisföretag avbrutit leverans för att tilltvinga sig betalning. Önskemål har 
vidare framförts om bl.a. en förstärkning av kvalifikationerna hos sådan god man 
som idag utses enligt ackordslagen för att utreda gäldenärens ekonomiska 
situation. 
  Det bör påpekas att när man i utlandet sökt komma till rätta med motsvarande 
problem har lösningen genomgående varit att man genomfört reformer där ett nytt 
reorganisationsförfarande - namnet på förfarandet växlar mellan länderna - 
utgjort ett viktigt inslag. Utredningen har i kap. 5 belyst en rad sådana 
förfaranden.  
Förmånsrätt för produktiva löner och nytillkomna fordringar 
 
Förslagens innehåll 
 
Utredningen föreslår en ordning med en framskjuten förmånsrätt för s.k. 
produktiv lön. Denna ordning innebär att lönefordringar före konkurs och 
uppsägningslön för den tid under vilken gäldenärens näringsverksamhet fortsätter 
efter konkursutbrottet, dock längst under två månader, skall ha förmånsrätt före 
fordringar förenade med säkerhet i företagshypotek. Vidare föreslås att 
nytillkomna fordringar under företagsrekonstruktion skall erhålla förmånsrätt 
med prioritet före produktiv lön.  
Motiven för förslagen 
 
Utvecklingen har på konkursområdet efter hand gått i den riktningen att de icke 
förmånsberättigade borgenärerna gör stora förluster i händelse av gäldenärens 
konkurs. Också borgenärer med särskild förmånsrätt, t.ex. banker och andra 
kreditgivare med säkerhet i gäldenärens egendom, har fått vidkännas stora 
förluster. Storleken av dessa beror dock bl.a. av om säkerhetens värde stått i 
rimligt förhållande till kreditens storlek. Utvecklingen har därför gjort det 
angeläget att undersöka om den nuvarande förmånsrättsordningen innefattar en 
lämplig fördelning av riskerna mellan olika kategorier av borgenärer. 
  Enligt utredningens mening finns anledning att fråga sig om man genom någon 
ändring i säkerhetshavarnas ställning kan främja rekonstruktion utan konkurs. 
Här knyts intresset i första hand till innehavare av företagshypotek, dvs. i 
regel banker. I debatten har flera förslag förts fram som på ett eller annat 
sätt går ut på att genom viss beskärning av företagshypotekets starka ställning 
tillgodose nämnda syfte. I avsnitt 6.1.2 erinras om såväl 
Lönegarantiutredningens (LGU:s) förslag 1988 om att ge huvuddelen av 
lönefordringarna i en konkurs (s.k. produktiv lön) bättre förmånsrätt än 
företagshypotek som tanken att innehavare av sådan säkerhet till en viss procent 
skall vara oprioriterad. 
  Gemensamt för de två åsyftade reformförslagen är, att de syftar till att ge 
kreditgivaren ett ökat incitament att följa och ingripa i utvecklingen hos ett 
företag som är på väg in i en ekonomisk kris. Härmed skapas bättre 
förutsättningar för att få till stånd en rekonstruktion av företaget utan 
konkurs och indirekt bättre utsikter för de ej prioriterade borgenärerna att få 
betalt. 
  Det råder ingen tvekan om att vart och ett av de berörda reformförslagen kan 
utgöra ett effektivt medel för att förmå kreditgivare med säkerhet i 
företagshypotek att på ett tidigare stadium än nuvarande regelsystem ger 
anledning till att ingripa i utvecklingen hos ett krisföretag. Följden av 
passivitet från kreditgivarens sida kan ju bli att gäldenärsföretaget blir 
ohjälpligt insolvent och måste försättas i konkurs. Borgenären riskerar då att 
utdelningen för hans fordran i konkursen blir sämre än den betalning som kunnat 
påräknas, om ett rekonstruktionsförsök inletts tidigare och gäldenärsförtaget 
kommit på fötter eller dess verksamhet kunnat fortsättas i ny form. 
  Till förmån för en reform av nu antytt slag talar flera skäl. Det ligger i 
linje med Högsta domstolens avgörande i rättsfallet NJA 1982 s. 900 (det s.k. 
Minitube-målet) att de produktiva lönerna skall belasta den egendom som omfattas 
av företagshypotek. Innehavarna av sådan säkerhet får med andra ord betala dessa 
löner. Detta talar för en ändring i förmånsrättsordningen av det slag som 
förordats av LGU. 
  Man kan också se saken från ett annat håll. Idag blir resultatet vid fortsatt 
drift av ett konkursföretag oftast det, att staten genom lönegarantin betalar de 
uppsägningslöner som företaget inte klarar av att erlägga. Den förkovran av 
egendom, omfattad av företagshypotek, som sålunda sker under konkurs betalas 
alltså i första hand av allmänna medel. Det kan starkt ifrågasättas, om en sådan 
ordning är godtagbar från rättvisesynpunkt. 
  Vid en eventuell konkurs tas i dag fordringar med allmän förmånsrätt, t.ex. 
löner, ut ur gäldenärens egendom bara i den mån den inte tas i anspråk av 
fordran med särskild förmånsrätt, dvs. bl.a. företagshypotek. Utredningens 
undersökning av ett antal företagskonkurser 1990 visar att borgenärer med 
företagshypotek fick utdelning med ett belopp som motsvarar 46 % av det totala 
fordringsbeloppet av sådana fordringar. I personalintensiva företag är 
utdelningen i själva verket större. Denna borgenärskategori åtnjöt den utan 
jämförelse högsta utdelningen på sina fordringar. 
  En ändring i förmånsrättsordningen av förut antytt slag är med andra ord en 
viktig förutsättning för att man i större utsträckning än nu skall kunna få till 
stånd rekonstruktion av krisföretag utan konkurs. Vilka effekter en reform med 
nu antydda inriktning skulle få för de oprioriterade borgenärerna är dock inte 
så lätt att svara på. Mycket beror här av hur stora skatte- och lönefordringarna 
är i det enskilda fallet. Allmänt sett finns det goda skäl anta, att en reform 
leder till ett bättre utfall för de oprioriterade borgenärerna genom att rekon- 
struktionsvägen prövas på ett tidigare stadium. 
  Mot en ändring av nu berört slag har anförts framför allt tre argument: den 
kan försvåra för små och medelstora företag att få kredit mot säkerhet i före- 
tagshypotek, den kan skapa problem beträffande befintliga krediter av sådant 
slag och den kan medföra negativa effekter för sysselsättningen. 
  Argumentet beträffande en tänkt lagändrings inverkan på sysselsättningen menar 
utredningen inte ha tillräcklig styrka. Det är svårt att mäta effekter av sådant 
slag. Det kan däremot inte bortses från att en inskränkning i den erbjudna 
säkerhetens värde kan åtminstone i någon utsträckning påverka företagens 
möjligheter att få och vidmakthålla kredit mot säkerhet i företagshypotek. 
Eventuella negativa effekter blir dock beroende av inskränkningens storlek. 
Hålls denna på en nivå som inte mera avsevärt ändrar säkerhetens värde, torde 
följderna för kreditgivningen inte bli så långtgående. Det är alltså av 
avgörande betydelse vilken inriktning en reform får. 
  LGU:s förslag har i förhållande till andra lösningar vissa fördelar. Det 
riktar uppmärksamheten på de grundläggande förutsättningarna för att 
rekonstruktion utan konkurs skall vara realistisk. LGU:s förslag får sålunda en 
 dynamisk  effekt. Med förslaget uppnår man också att statens regressrätt vid 
utbetalning enligt lönegarantin får en starkare ställning. Härigenom främjas 
finansieringen av lönegarantisystemet. En annan effekt av förslaget är, att det 
motverkar sådan  osund konkurrens  mellan företag som utredningen berört i kap. 
3. Ett system med exempelvis kostnadsbidrag från säkerhetshavarna till 
förfarandet får i jämförelse med LGU:s förslag främst karaktär av 
 transferering  av medel till andra kategorier av fordringshavare. 
  Vid övervägande av de fördelar och nackdelar som är förenade med de olika 
modellerna har utredningen stannat för LGU:s förslag. Som utredningen ser saken 
kommer företagshypoteket även efter en ändring i förmånsrättsordningen att ha 
ett sådant kreditvärde att det utgör en väl fungerande säkerhetsrätt. 
  Vad gäller frågan om en förmånsrätt för s.k. produktiv lön bör knytas till 
huruvida det i den enskilda konkursen faktiskt har utförts produktivt arbete 
under fortsatt drift av rörelsen eller om man skall välja en schabloniserad 
lösning oberoende härav väljer utredningen i princip det första alternativet. 
Allt arbete som utförts före konkursens början torde typiskt sett vara 
produktivt. Beträffande arbete utfört därefter skiftar förhållandena i de 
enskilda konkurserna. De principiella motiv som ligger bakom en tänkt ändring i 
förmånsrättsordningen kan knappast åberopas, om verksamheten avstannat helt 
redan en kort tid efter konkursutbrottet. En regel som bygger på att driften 
normalt får betraktas som produktiv t.o.m. två månaders uppsägningstid bör 
därför formuleras så att den förbättrade förmånsrätten under uppsägningstiden 
gäller så länge gäldenärens verksamhet fortsätter, dock längst under en tid av 
två månader. Med en sådan reglering bör skälig hänsyn tas till förhållandena i 
de olika konkurserna. 
  En särställning intar borgenärer med fordringar som uppkommer efter 
betalningsinställelse. Sådana kan gälla t.ex löner, lokalhyra och inköp av 
råvaror. I regel förutsätts att sådana kostnader betalas kontant. Ett väsentligt 
problem blir därför hur utgifterna skall finansieras. Normalt har gäldenären i 
det uppkomna läget utnyttjat tillgängliga säkerheter. En ändring i 
förmånsrättsordningen som innebär att nytillkomna fordringar prioriteras framför 
t.ex. företagshypotek skulle sannolikt öka ett krisdrabbat företags möjligheter 
att finansiera verksamheten och därmed dess utsikter att rekonstruera den utan 
konkurs. De nya fordringarna får samtidigt en bättre garanti för betalning i 
händelse att rekonstruktionsförsöken inte leder till önskat resultat utan följs 
av konkurs. 
  En förbättrad ställning för nytillkomna fordringar är en av de vägar som i 
utlandet ansetts vara framkomlig utan att man därmed rubbar säkerhetshavarnas 
rätt i för stor utsträckning. Det gäller inte bara i Danmark och Norge, där 
ordningen har tillämpats sedan 1980-talet. Även i andra länder, såsom England, 
USA och Frankrike, har man slagit in på denna väg. 
  Ett viktigt villkor för den nya förmånsrätten bör vara, att den följer bara 
med nya fordringar som har tillkommit med samtycke av den administrator som 
utses i ett nytt rekonstruktionsförfarande. Med ett sådant villkor bör några 
tillämpningsproblem inte behöva uppkomma.  
Skatteprivilegiets avskaffande 
 
Förslagets innehåll 
 
Utredningen föreslår att förmånsrätten för skatter och allmänna avgifter 
avskaffas och att dessa fordringar blir oprioriterade. Ändringen bör bidra till 
att stärka de oprioriterade borgenärernas ställning.  
Motiven för förslaget 
 
Utredningens undersökning rörande företagskonkurser har bekräftat vad som ofta 
påtalats under senare år, nämligen att borgenärer utan förmånsrätt genom- 
snittligen får nöja sig med några få procent i utdelning på sina fordringar i 
konkurs. Undersökningen visar att av all utdelning i de undersökta konkurserna 
12,2 procent gick till skatte- och avgiftsfordringar, 5,1 procent till lönefor- 
dringar och 6,3 procent till oprioriterade fordringar. Det motsvarade en 
utdelning (dvs. hur mycket resp. borgenärskategori tillsammans erhöll i 
utdelning i förhållande till deras sammanlagda fordringar) på skatte- och 
avgiftsfordringarna om 22,8 procent, på lönefordringarna om 23 procent och på 
oprioriterade fordringar om 3,6 procent. Om förmånsrätten för såväl skatter som 
löner avskaffas, skulle den totala utdelningen till de oprioriterade bli 9,5 
procent. Det är svårare att ange vad resultatet blir när man - som enligt 
utredningens förslag - avskaffar enbart förmånsrätten för skatter. Man måste då 
beakta dels den utdelning i konkurs som tillkommer löntagare utöver vad som 
utgår enligt den statliga lönegarantin, dels statens regressfordringar på grund 
av vad som utbetalts enligt garantin. Det betyder att avskaffandet av 
skatteprivilegiet i en del fall får mindre betydelse för icke förmånsberättigade 
borgenärer. Man får emellertid hålla i minnet att de flesta företag saknar eller 
 
har endast få anställda. Förslaget bör sålunda få positiva effekter för de 
oprioriterade borgenärerna. 
  Ett avskaffande av skatteprivilegiet främjar också rekonstruktion utan 
konkurs. Utsikterna till ackordsuppgörelser torde stärkas. Tvingas staten att 
delta i sådana uppgörelser som skatteborgenär, kommer sannolikt antalet ackord 
att öka. Staten kommer nämligen då att få ett större intresse i att medverka 
till ekonomiska uppgörelser mellan gäldenären och borgenärerna. 
  För statens skatteindrivning innefattar ett bortfall av förmånsrätten inte i 
sig några dramatiska förändringar. I praktiken ligger redan nu huvudvikten i 
indrivningsarbetet på åtgärder före konkurs, däribland förhandling med 
gäldenären, prövning av frågor om uppskov och anstånd samt utkrävande av s.k. 
ställföreträdaransvar för bolags företrädare. 
  Totalt uppbar staten utdelning i konkurs med 170 mkr 1991. Till jämförelse kan 
nämnas att den totala uppbörden av skatter och avgifter var 757 mdkr. Utgår man 
från det procenttal som framkommit vid utredningens undersökning rörande 
företagskonkurser, skulle utdelningen på skattefordringarna minska från 22,8 
procent till 9,5 procent, om både skatteprivilegiet och löneprivilegiet föll 
bort. Med utredningens förslag angående förhållandet mellan företagshypotek och 
produktiv lön blir minskningen något större, men den kompenseras mer än väl av 
att statens regressfordringar enligt lönegarantin får en bättre ställning. 
  Enligt utredningens mening talar redan det nu anförda för att statsekonomiska 
skäl inte kan tilläggas avgörande betydelse. Förmånsrätten har inte heller någon 
sådan roll vid skatteindrivningen att farhågor för att skattemoralen skulle 
undergrävas kan tillmätas någon större vikt i sammanhanget. Förhållandena är 
idag även i övrigt väsentligt annorlunda än då skatteprivilegiet diskuterades på 
1970-talet. Idag förfogar staten som skatteborgenär över en rad medel för att 
säkra sina fordringar, t.ex. det s.k. ställföreträdaransvaret enligt 
uppbördslagen samt betalningssäkring. 
  Utredningen erinrar också bl.a. om att utvecklingen i t.ex. våra nordiska 
grannländer går mot ett helt avskaffande av skatteprivilegiet. 
  Någon mellanlösning såsom förmånsrätt för skattefordringar som belöper på viss 
tid före konkurs, anser sig utredningen inte kunna förorda.  
Företagshypotekets omfattning m.m. 
 
Förslagens innehåll 
 
Utredningen föreslår att om konkurs följt inom viss tid från det att ett 
förfarande enligt lagen om företagsrekonstruktion avslutades, en borgenär som 
har företagshypotek till säkerhet för sin fordran skall ha rätt till betalning 
ur egendom som omfattades av hypoteket vid tidpunkten för beslutet om 
företagsrekonstruktion, eller ur egendom som trätt i sådan egendoms ställe. 
Förslaget utgör närmast en kodifiering av den praxis som utvecklats vid 
betalningsinställelse under medverkan av Ackordscentralen samt ett förtydligande 
av den rättsliga innebörden av denna praxis. 
  Beträffande efterställda fordringar föreslår utredningen förtydligande i lag 
om att det förhållandet att fordringar utan förmånsrätt inbördes har lika rätt 
inte hindrar att en borgenär enligt avtal eller på annan grund har rätt till 
betalning först efter övriga borgenärer. 
  Vidare föreslås vissa bestämmelser i lagen om företagsrekonstruktion och 
konkurslagen i syfte att klargöra vilken ställning efterställda fordringar har 
vid ackord. Bestämmelserna innebär att innehavare av sådana fordringar i princip 
inte deltar i ackord men blir bundna av detta.  
Motiven för förslagen 
 
Utredningen anser att förändringen av förmånsrättsordningen såvitt avser 
produktiva löner inte förutsätter en utvidgning av företagshypoteket till att 
omfatta även kassa- och banktillgodohavanden m.m. Olägenheterna av undantaget 
för sådan egendom har till stor del undanröjts genom den praxis som utvecklats 
unders senare år. Utredningens förslag om företagsrekonstruktion anknyter till 
denna praxis. Därmed har ett viktigt motiv för att upphäva undantaget för kassa- 
och bankmedel m.m. i lagen om företagshypotek fallit bort. Härtill kommer att en 
ändring beträffande kassa- och banktillgodohavanden m.m. inte är problemfri. En 
sådan utvidgning av säkerhetsunderlaget för företagshypotek kan t.ex. leda till 
att det mesta av vad som återvinns vid konkurs tillfaller säkerhetshavaren. En 
ändring på denna punkt skulle dessutom gå ut över bl.a. oprioriterade 
borgenärer. Detta utesluter dock inte andra reformvägar. 
  Nuvarande praxis begränsar gode mannens möjlighet att göra uttag på ett 
administrationskonto under en betalningsinställelse genom ett krav på att denne 
skall iaktta inteckningshavarnas intressen så att dessa inte i händelse av 
konkurs åsamkas  väsentlig förlust  genom försöket att komma till rätta med 
gäldenärsföretagets ekonomiska svårigheter. Härav följer att viss osäkerhet 
råder om hur långt gode mannens befogenhet att förfoga över medlen på kontot 
sträcker sig. Härtill kommer att begränsningen också innebär viss osäkerhet 
angående säkerhetens omfattning i det enskilda fallet. Det har också sagts vara 
betänkligt att en hypotekshavare under ackordsutredning före konkurs kan stärka 
sin ställning genom att få förmånsrätt i både gäldenärens transaktionsmedel och 
nya varor som förvärvas under utredningen. En annan olägenhet med nuvarande 
system är, att det råder viss oklarhet om vilka krav som måste uppfyllas för att 
företagshypotek skall omfatta medel på ett administrationskonto. 
  Även från andra utgångspunkter kan det göras gällande att ett behov av 
förtydligande i lagstiftningen rörande företagshypotek föreligger. Den av 
utredningen föreslagna ändringen skulle medföra ett incitament för borgenärer 
med säkerhet i företagshypotek att medverka till rekonstruktionsförsök. Den 
osäkerhet angående företagshypotekets omfattning som kan föreligga i det 
enskilda fallet skulle vidare minskas. Lagstiftningsbehovet framstår än 
tydligare vid beaktande av den betydelsefulla roll som en borgenär med säkerhet 
i företagshypotek kommer att spela under det av utredningen föreslagna 
rekonstruktionsförfarandet. 
  Inom utredningen har det framhållits, att avsaknaden av lagreglering om 
efterställda fordringar i praktiken fört med sig viss tvekan om hur de skall 
behandlas vid ackord. Bl.a. har pekats på att regeln i ackordslagen om att ett 
ackord skall ge  alla likaberättigade borgenärer lika rätt och minst tjugofem 
procent av fordringarnas belopp  förmedlar intrycket att även efterställda 
fordringar därvid skulle vara inbegripna. Det har sagts att formuleringen av 
lagreglerna kan verka hindrande på uppgörelser där även efterställda fordringar 
skall delta. 
  Utredningen finner det befogat med ett förtydligande av rättsläget på denna 
punkt. Det är av stor vikt att oklarhet om hur efterställningsvillkor skall 
tolkas inte lägger hinder i vägen för en rekonstruktion.  
Den statliga lönegarantin 
 
Förslagets innehåll 
 
Utredningen menar att den statliga lönegarantin idag används på två sätt så att 
man kan tala om  osund konkurrens  i samband med att ett konkursföretag 
fortsätter driften. Dels förekommer det att garantin utnyttjas som en sorts 
indirekt samhällelig subvention vid överlåtelse av företagets rörelse ( handel 
med lönegarantin ). Dels används lönegarantimedel som en form av driftkapital 
utan att affärsmässiga förutsättningar för fortsatt drift föreligger. 
  Bägge formerna av  överutnyttjande  av lönegarantin bör motverkas av 
utredningens förslag till åtgärder för att ersätta konkurs med 
företagsrekonstruktion utan konkurs. Även tillkomsten av 1992 års lönegarantilag 
bör verka i samma riktning, inte minst genom de i den lagen upptagna 
avräkningsreglerna. Härutöver bör enligt utredningens mening övervägas en 
bestämmelse om skyldighet för tillsynsmyndigheten att aktivt övervaka 
föreskrifterna om lönegaranti. 
  Utredningens uppdrag tar sikte bara på frågan om användningen av 
lönegarantimedel medför problem i konkurrenshänseende. Det har inte ankommit på 
utredningen att undersöka sådana inslag i näringsverksamhet som etableringsrätt 
och behovet av strukturrationalisering. Inte heller har utredningen haft i 
uppgift att i övrigt gå in på missbruk av lönegarantin.  
Motiven för förslaget 
 
Den statliga lönegarantin har kommit att spela en större roll för rekonstruktion 
i samband med konkurs än som varit avsett. Samtidigt har lönegarantin tagits upp 
till diskussion från andra utgångspunkter. Våren 1992 beslutades att det 
maximala garantibeloppet för lönefordringar i konkurs sänks från tolv basbelopp 
till 100 000 kr. 
  Det är tydligt, att konkursinstitutet har kommit att användas i rekonstruk- 
tionssyfte i betydligt större utsträckning än som antagits av statsmakterna. 
Redan det låga antalet offentliga ackord jämfört med det stora antalet konkurser 
visar härpå. Men även det höga utnyttjandet av lönegarantin pekar i samma 
riktning. Det betyder att konkursens roll som exekutionsform i åtskilliga fall 
har kommit i bakgrunden. 
  Så sent som vid tillkomsten av 1987 års konkurslag godtogs dock att det i 
princip ankommer på förvaltaren att avgöra, om rörelsen skall fortsättas eller 
inte, låt vara med skyldighet att höra bl.a. tillsynsmyndighetens mening. Vid 
utredningens hearing 1992 har inte framkommit någon mera allvarlig kritik av 
konkurslagens regler på denna punkt även om det påpekats att det idag finns en 
viss risk för att förvaltaren slentrianmässigt fortsätter driften därför att 
lönegaranti utgår. 
  Det ankommer inte på utredningen att gå närmare in på sådana inslag i 
näringsverksamheten som väsentligen är att hänföra till etableringsfrihet eller 
strukturrationalisering. I stället har utredningen övervägt lämpligheten av att 
garantin används antingen som ett led i en överlåtelse av konkursföretag 
( handel med lönegarantin ) eller som en form av driftkapital till ett 
konkursföretag trots att affärsmässiga förutsättningar för fortsatt drift eller 
för en överlåtelse av rörelsen inte är för handen. 
  I konkurslagen anges att tillsynsmyndigheten (och särskilt berörda borgenärer) 
skall höras i viktigare frågor, om det inte föreligger hinder mot det. Att sälja 
hela rörelsen och i överlåtelseavtalet föra in lönegarantin som en del av 
avtalet är självfallet en sådan viktig fråga som kräver tillsynsmyndighetens 
hörande. Enligt utredningens uppfattning ankommer det på tillsynsmyndigheten att 
beakta användningen av lönegarantimedel vid fortsatt drift. Gör myndigheten vid 
samrådet med förvaltaren den bedömningen att användningen av lönegarantimedel av 
ett konkursföretag leder till någon form av  osund konkurrens  på förut angivet 
sätt bör fortsatt drift och/eller överlåtelse av rörelsen avstyrkas. 
  Utredningen har övervägt om man bör gå ett steg längre och i konkurslagen 
införa en uttrycklig bestämmelse om att förvaltaren såvitt gäller fortsatt drift 
och överlåtelse av rörelsen bör inhämta godkännande av tillsynsmyndigheten. 
Tillräckliga skäl att nu föreslå en sådan bestämmelse torde dock inte finnas. 
Däremot menar utredningen att man kan överväga att i en 
verkställighetsföreskrift till lönegarantilagen föra in en regel om att 
tillsynsmyndigheten skall övervaka efterlevnaden av föreskrifterna om 
lönegaranti.  
Förslagets konsekvenser 
 
Visserligen rekonstrueras en del företag idag genom konkurs. Det sker emellertid 
ofta med ianspråktagande av den statliga lönegarantin. Vidare kommer 
rekonstruktionen vanligen till stånd så sent att stora förluster för 
borgenärerna inte kan undvikas. 
  Med utredningens förslag motverkas olägenheterna av nuvarande ordning. Kommer 
rekonstruktionsåtgärder igång tidigare, dvs. före konkurs, kan lönegarantin inte 
användas som ett led i en rekonstruktion. De affärsmässiga förutsättningarna för 
att rekonstruera ett krisföretags verksamhet bör emellertid bli bättre och 
 osund konkurrens  mellan företagen i branschen kunna undvikas genom att 
lönegarantin inte kommer in i bilden. Också utfallet för borgenärerna av en 
uppgörelse bör typiskt sett bli gynnsammare än om företaget avvaktat den 
tidpunkt då det blivit ohjälpligt insolvent. 
  Vinsterna med utredningens förslag inskränker sig inte till de omedelbara 
resultaten av en lyckad rekonstruktion. Liksom när en reorganisation av ett 
företags verksamhet äger rum i annat sammanhang kan borgenärerna få nytta av 
åtgärden genom att affärsförhållandet till gäldenärsföretaget eller dess 
efterträdare kan fortsätta. Rekonstruktionen kan också göra det möjligt för 
andra företag, vilka varit beroende av gäldenärsföretaget för sin verksamhet, 
att fortsätta denna utan att själva hamna i betalningssvårigheter. Särskilt 
gäller detta underleverantörer och underentreprenörer. I nu berörda hänseenden 
bör en rekonstruktion enligt utredningens modell medföra större ekonomisk nytta 
för berörda intressenter än om motsvarande åtgärd företas först när 
gäldenärsföretaget försatts i konkurs. 
  Det nya förfarandet kan inte beräknas medföra några nya utgifter för domstolar 
och tillsynsmyndigheter. Kostnaden för företagsrekonstruktion kommer 
gäldenärsföretaget att självt stå för. Eftersom antalet konkurser kan förväntas 
minska genom att företagsrekonstruktion används i stället, kommer domstolarnas 
kostnader för konkurs att minska. Detta motvägs av domstolarnas befattning med 
företagsrekonstruktion. Också tillsynsmyndigheternas uppgifter minskas, när 
konkurserna avtar. Men denna besparing motvägs troligen av en aktivare 
bevakningsfunktion. 
  Sannolikt kommer utredningens samlade förslag att medföra möjlighet till 
förbättrad utdelning för oprioriterade borgenärer. Det kommer även staten till 
del i dess egenskap av skatteborgenär. Men också med oförändrad utdelning till 
de oprioriterade borgenärerna - 3,6 % - kommer staten att få utdelning med 
bortåt 27 mkr, om man utgår från 1991 års siffror. Statens förlust på grund av 
att förmånsrätten för skatter och avgifter avskaffas begränsas redan på grund 
härav (cirka 140 mkr om statens fordran är densamma som 1991). 
  Varje företag som kan rekonstrueras enligt den nya modellen i stället för att 
gå i konkurs torde generellt sett medföra en samhällsekonomisk vinst. Nedbringas 
antalet företagskonkurser, minskar typiskt sett också de förluster staten gör 
som skatteborgenär. 
  Förslaget att låta en del av lönekostnaderna få en bättre förmånsrätt än 
fordringar med säkerhet i företagshypotek kommer att öka återbetalningen av 
utbetald lönegaranti i konkurs. Under budgetåren 1983/84 - 1989/90 var 
lönegarantifondens intäkter större än kostnaderna. Därefter har kostnaderna 
varit större än intäkterna. Återbetalning från konkurs uppgick under de båda 
budgetåren 1990/91 och 1991/92 till 52 resp. 114,9 mkr. 
  Utredningens förslag går i denna del ut på att intjänad men ej utbetald lön 
samt lön under den tid driften vid företaget fortsätter, dock längst under två 
månader, skall utgå med förmånsrätt före fordringar med säkerhet i 
företagshypotek. En konsekvens härav är att lönegarantifonden får en bättre 
regressrätt än idag för en del av det som utbetalas i ersättning från fonden. 
  Om en uppskattning görs av vad detta innebär för fonden bör beaktas att 
tillgångar saknas i ca en tredjedel av samtliga konkurser. I sådana konkurser är 
någon återbetalning således utesluten. Denna uppgift skall vidare sammanställas 
med att företagshypotekshavarna erhåller utdelning med 46 % i förhållande till 
deras sammanlagda fordringar. Ofta har den senaste innestående månadslönen inte 
betalts ut och inte heller semesterersättning. Om den tid under vilken konkurs- 
boet fortsätter verksamheten uppskattas till exempelvis 14 dagar, har man att 
räkna med att återbetalning till lönegarantifonden kommer att ske för 1,5 
månadslön i konkurser rörande företag med anställda. Antalet personer som under 
1990/91 erhöll lönegaranti uppgick till 47 007 och under  1991/92 till  77 973. 
Om den månatliga utbetalningen beräknas till 8 494 kr hade återbetalningen 
enligt utredningens förslag kommit att under de båda åren uppgå till knappt 200 
resp. drygt 330 mkr. Det rör sig här om en ökning av återbetalningen från 
konkurs med 400 resp. drygt 300 %. 
  Det är naturligtvis mycket vanskligt att göra sådana här beräkningar. På sikt 
bör antalet konkurser minska. Antalet berörda anställda likaså. Å andra sidan är 
det mera sannolikt att den genomsnittliga tiden för fortsatt drift överstiger 14 
dagar. Utredningen har räknat med en schablontid om två månader. Beaktar man de 
olika omständigheter som kan inverka på resultatet, bör man kunna räkna med att 
vinsten för lönegarantifonden enligt förslaget inte kommer att understiga nyss 
nämnda beräkning utan snarare överstiga den. 
  Det är svårt att förutspå hur många fall som årligen kan komma att bli föremål 
för företagsrekonstruktion och hur stor del av de ärenden som anhängiggörs som 
slutligen leder till en uppgörelse mellan gäldenären och dennes borgenärer. Mot 
bakgrund av antalet konkursföretag 1991 med fler än tio anställda (1 406) vågar 
utredningen dock uppskatta antalet fall av företagsrekonstruktion till ca 500. I 
likhet med antalet konkurser beror antalet fall av företagsrekonstruktion dock i 
hög grad på den allmänna ekonomiska utvecklingen i samhället. 
  Utredningen förutsätter att åtgärder vidtas för utbildning av personal och 
information innan reformen genomförs. Ett ikraftträdande kan inte beräknas ske 
förrän tidigast under 1994.  
Förhållandet till en lag om skuldsanering 
 
Tidigare har utredningen avgett delbetänkandet (SOU 1990:74) Skuldsaneringslag, 
vilket tog sikte på överskuldsatta fysiska personer som inte driver någon form 
av näringsverksamhet. I 1992 års betänkande har utredningen behandlat enbart 
näringsidkare som fått betalningssvårigheter. De båda förslagen skall ses som en 
heltäckande reglering av fall då företag eller enskilda behöver rådrum för att 
reda ut sina ekonomiska problem utan konkurs. I föreliggande betänkande föreslås 
att den nuvarande ackordslagen avskaffas. Detta förutsätter någon motsvarande 
typ av regler för privatpersoner.  
Insolvensutredningens författningsförslag 
 
1     Förslag till lag om företagsrekonstruktion 
 
  Härigenom föreskrivs följande. 
 
1 kap.  Inledande bestämmelser 
 
1 §  Företagsrekonstruktion enligt denna lag innebär att en gäldenär som driver 
näringsverksamhet, efter betalningsinställelse och under medverkan av en av 
rätten utsedd administrator, söker rekonstruera verksamheten utan konkurs och 
träffa en ekonomisk uppgörelse med sina borgenärer. 
 
2 §  Företagsrekonstruktion inleds efter ansökan hos rätten. En ansökan kan 
göras av gäldenären eller en borgenär. 
  En ansökan av gäldenären är att anse som en förklaring att denne ställer in 
sina betalningar. Detsamma gäller ett sådant medgivande av gäldenären som avses 
i 2 kap. 11 § första stycket. 
 
3 §  Företagsrekonstruktion innebär inskränkningar i borgenärernas rätt att 
tvångsvis ta i anspråk gäldenärens egendom för betalning av sina fordringar och 
att göra gällande påföljd av avtalsbrott från gäldenärens sida. 
  De rättsverkningar som sägs i första stycket inträder den dag då en ansökan om 
företagsrekonstruktion bifalls. 
  Rättsverkningarna förfaller när rätten meddelar beslut om förfarandets 
upphörande, om inte annat förordnas i beslutet. 
 
4 § Vid företagsrekonstruktion skall särskilt undersökas, om den verksamhet som 
gäldenären bedriver helt eller delvis kan fortsättas. 
  Kan en uppgörelse inte ske under hand får gäldenären ansöka om förhandling om 
offentligt ackord. I fråga om offentligt ackord tillämpas bestämmelserna i 3 
kap. 
 
 5 §  En plan skall upprättas för hur syftet med förfarandet skall uppnås 
(rekonstruktionsplan). 
  Förfarandet pågår under högst tre månader, om inte beslut om förlängning av 
fristen meddelas av rätten. 
 
6 §  Bestämmelserna i denna lag om gäldenär äger inte tillämpning i fråga om 
  1. bankaktiebolag, sparbank eller föreningsbank, 
  2. kreditaktiebolag, stadshypoteksförening eller landshypoteksförening, 
  3. understödsförening, 
  4. försäkringsbolag, 
  5. gäldenär för vars verksamhet staten, kommun, landstingskommun, kommunal- 
förbund, församling eller kyrklig samfällighet svarar. 
7 §  Om konkurs föreskrivs i konkurslagen (1987:672).  
2 kap. Allmänna bestämmelser om företagsrekonstruktion 
 
Ansökan av gäldenären 
 
1 §  En gäldenärs ansökan om företagsrekonstruktion skall göras skriftligen. 
Ansökningshandlingen skall vara egenhändigt undertecknad av sökanden eller 
sökandens ombud. 
  En ansökan skall innehålla 
  1. en kortfattad redogörelse för gäldenärens ekonomi och vad som lett fram 
till gäldenärens betalningssvårigheter, 
  2. en uppgift om utsikten till rekonstruktion av verksamheten och till en 
uppgörelse med borgenärerna samt 
  3. ett förslag till administrator och behövliga uppgifter om dennes lämplighet 
för uppdraget. 
 
2 §  Ansökan om företagsrekonstruktion görs hos den tingsrätt där gäldenären bör 
svara i tvistemål som angår betalningsskyldighet i allmänhet. 
  I ansökningen skall gäldenären ange och styrka de omständigheter som gör 
rätten behörig, om de inte är kända. 
  Har ansökan gjorts hos en tingsrätt som inte är behörig, skall rätten genast 
sända handlingarna i ärendet till den tingsrätt som enligt vad dessa visar är 
behörig och underrätta gäldenären. En ansökan skall anses gjord, när 
handlingarna kom in till den förra tingsrätten. 
 
3 §  En ansökan skall avvisas, 
  1. om det av ansökningen inte framgår vilken tingsrätt som är behörig eller 
  2. om den inte uppfyller de krav som anges i 1 §. 
  Avvisning får ske endast om gäldenären inte följer ett föreläggande att 
avhjälpa bristen. 
 
4 §  Upptas gäldenärens ansökan skall rätten genast 
  1. besluta om företagsrekonstruktion, 
  2. utse en administrator och 
  3. bestämma tidpunkt för ett borgenärssammanträde inför rätten senast tre 
veckor från beslutet eller den längre tid som är oundgängligen nödvändig. 
  Ett beslut om företagsrekonstruktion får inte meddelas, om det saknas skälig 
anledning anta att syftet med förfarandet kan uppnås. 
  Om särskilda skäl föreligger kan flera än en administrator utses.  
Ansökan av en borgenär 
 
5 §  En ansökan av en borgenär skall göras skriftligen. Ansökningshandlingen 
skall vara egenhändigt undertecknad av sökanden eller hans ombud. 
  En ansökan skall innehålla 
  1. uppgift om borgenärens fordran, 
  2. de omständigheter på vilka han grundar sin begäran och 
  3. förslag till administrator och behövliga uppgifter om dennes lämplighet för 
uppdraget. 
  Borgenären skall i original eller kopia bifoga de handlingar som han vill 
åberopa. Ansökningen och de handlingar som har bifogats denna skall ges in i två 
exemplar. 
 
6 §  En borgenärs ansökan om företagsrekonstruktion får inte bifallas, om 
  1. borgenären har betryggande pant eller därmed jämförlig säkerhet i egendom 
som tillhör gäldenären och det inte finns särskilda skäl anta att borgenärens 
rätt är i fara eller 
  2. betryggande säkerhet erbjuds av tredje man. 
  Med säkerhet som erbjuds av tredje man avses även borgen, om borgensmannen 
svarar som för egen skuld. 
 
7 §  I fråga om behörig tingsrätt och avvisning av ansökan tillämpas vad som 
sägs i 2 och 3 §§. 
 
8 §  Upptas en borgenärs ansökan skall rätten sätta ut en förhandling för 
prövning av yrkandet. Förhandlingen skall hållas inom två veckor från det att 
ansökningen kom in till rätten. Om det finns särskilda skäl, får den hållas 
senare, dock senast inom sex veckor. 
  Till förhandlingen skall parterna kallas. I kallelsen till gäldenären skall 
denne föreläggas att svara på yrkandet vid förhandlingen. I kallelsen skall även 
anges att gäldenären inte behöver inställa sig, om han före förhandlingen själv 
gör en ansökan enligt 1 §. 
  Kallelserna skall delges. Parterna skall i kallelsen upplysas om innehållet i 
10 §. 
  Gäldenären skall samtidigt med kallelsen delges de av borgenären ingivna 
handlingarna. 
 
9 §  En borgenärs ansökan förfaller, om 
  1. en ansökan enligt 1 § från gäldenären själv bifalls före förhandlingen, 
  2. gäldenären före denna skriftligen bestrider ansökningen eller 
  3. försätts i konkurs. 
  Rätten skall i fall som avses i första stycket ställa in förhandlingen och 
underrätta parterna. 
 
10 §  Uteblir borgenären från förhandlingen, skall ärendet avskrivas, om inte 
gäldenären själv gör en ansökan enligt 1 §. 
  Uteblir gäldenären från förhandlingen, förfaller borgenärens ansökan. 
 
11 §  En ansökan av borgenären får inte bifallas, om inte gäldenären förklarar 
att han vill påbörja företagsrekonstruktion. 
  Finns förutsättningar att bifalla borgenärens ansökan tillämpas 4 § be- 
träffande de åtgärder som ankommer på rätten.  
Administratorn och dennes uppgifter 
 
12 §  Administratorn skall undersöka utsikterna till rekonstruktion av 
verksamheten och därvid verka för att borgenärernas bästa iakttas. 
  Administratorn skall undersöka gäldenärens ekonomiska ställning och efter 
samråd med gäldenären upprätta en rekonstruktionsplan som tillställs 
borgenärerna. 
  Administratorn får anlita hjälp av sakkunnig. 
 
13 §  En administrator skall ha den särskilda insikt och erfarenhet som 
uppdraget kräver, ha borgenärernas förtroende samt även i övrigt vara lämplig 
för uppdraget. 
  Den som är anställd vid en domstol eller en kronofogdemyndighet får inte vara 
administrator. 
  En administrator som inte är lämplig eller av någon annan orsak bör skiljas 
från uppdraget skall entledigas av rätten. Frågor om entledigande tas upp på 
begäran av administratorn, en borgenär eller gäldenären. 
 
14 §  Administratorn skall inom en vecka från det att han utsetts underrätta 
samtliga kända borgenärer om att företagsrekonstruktion har påbörjats. Vid 
underrättelsen skall fogas 
  1. en förteckning över gäldenärens huvudsakliga tillgångar och skulder, 
  2. gäldenärens senaste balansräkning, om gäldenären är eller varit 
bokföringsskyldig under det sista året innan ansökan om företagsrekonstruktion 
gjordes, och de ytterligare upplysningar som behövs om dennes redovisning, 
  3. en uppgift om orsakerna till betalningssvårigheterna och ändamålet med 
förfarandet samt 
  4. upplysning om tidpunkten för det sammanträde som sägs i 4 § första stycket 
3.  
Gäldenärens ställning 
 
15 §  Gäldenären är skyldig att lämna administratorn alla sådana upplysningar om 
sina ekonomiska förhållanden som är av betydelse för företagsrekonstruktion. 
  Gäldenären skall följa administratorns råd och anvisningar angående för- 
valtningen av gäldenärens egendom. 
 
16 §  Gäldenären får inte utan administratorns samtycke 
  1. betala skuld som uppkommit före beslutet om företagsrekonstruktion eller 
ställa säkerhet för sådan skuld, 
  2. ingå någon ny förpliktelse, 
  3. pantsätta, överlåta eller upplåta annan rätt till fast egendom, affärslo- 
kaler eller annan egendom av väsentlig betydelse för gäldenärens verksamhet. 
 
17 §  Har gäldenären före beslutet om företagsrekonstruktion 
  1. ingått ett sådant avtal om fortlöpande leverans av elektricitet, vatten 
eller därmed jämförlig förnödenhet som innebär att gäldenären skall erlägga 
betalning efter hand i särskilda poster allteftersom motparten fullgör sitt 
åtagande och 
  2. kommit i dröjsmål med betalningen av någon delleverans, 
får motparten dock inte på grund härav häva avtalet i fråga om senare leverans 
eller avbryta denna, om gäldenären med administratorns samtycke ställer 
godtagbar säkerhet för betalning av sådan leverans. 
  Avtalsvillkor som inskränker gäldenärens befogenhet enligt första stycket är 
ogiltigt. 
 
18 §  Överlämnas en vara till gäldenären efter det att beslut om företags- 
rekonstruktion meddelades av rätten och har betalning inte skett, får säljaren 
kräva att varan lämnas tillbaka. Varan behöver dock inte lämnas tillbaka, om 
betalning sker genast eller, i fall då köpesumman inte har förfallit till 
betalning, gäldenären med samtycke av administratorn inom skälig tid efter 
uppmaning ställer godtagbar säkerhet för betalningen. 
  Avtalsvillkor som inskränker gäldenärens befogenhet enligt första stycket är 
ogiltigt.  
Borgenärernas ställning 
 
19 §  Vid det sammanträde som sägs i 4 § första stycket 3 skall borgenärerna 
beredas tillfälle att uttala sig om förfarandet bör fortgå. 
  Om en borgenär begär det, skall vid sammanträdet bland borgenärerna utses en 
borgenärskommitté. I kommittén får ingå högst tre personer. Om gäldenären 
bedriver näringsverksamhet och under det senast förflutna räkenskapsåret här i 
landet sysselsatt i genomsnitt minst 25 arbetstagare, har en företrädare för de 
anställda rätt att delta i borgenärskommittén. I så fall får i denna ingå högst 
fyra personer. 
  Administratorn skall i väsentliga frågor samråda med borgenärskommittén, om 
inte hinder möter mot det. 
 
20 §  Under förfarandet gäller följande inskränkningar i borgenärernas rätt att 
tvångsvis ta i anspråk gäldenärens egendom för betalning av sina fordringar. 
  1. Om en borgenär ansöker om att gäldenären skall försättas i konkurs, skall 
ansökningen på begäran av administratorn förklaras vilande i avvaktan på att 
förfarandet enligt denna lag upphör. Vilandeförklaring skall dock inte meddelas, 
om det finns särskilda skäl anta att borgenärens rätt är i fara. 
  2. Utmätning får inte ske. Detta gäller inte utmätning för sådan fordran till 
säkerhet för vilken borgenären har handpanträtt. Har borgenären annan panträtt 
eller företagshypotek till säkerhet för sin fordran, kan borgenären hos rätten 
begära medgivande till utmätning. Medgivande får lämnas endast om det finns risk 
för att säkerhetens värde avsevärt minskas till följd av gäldenärens handlande. 
  3. Beslut om betalningssäkring får inte meddelas och verkställighet av sådant 
beslut får inte ske. 
  4. Handräckning enligt lagen (1978:599) om avbetalningsköp mellan 
näringsidkare m.fl. får inte ske. Detsamma gäller återtagande genom 
verkställighet av dom. 
  5. Beslut om kvarstad får inte meddelas och verkställighet av sådant beslut 
får inte ske. 
  Under förfarandet får en borgenär inte heller i övrigt påkalla åtgärd för 
verkställighet enligt 16 kap. utsökningsbalken. 
 
21 §  Den som hade fordran hos gäldenären när ansökan om företagsrekonstruktion 
gjordes får, även om fordringen inte är förfallen till betalning, använda den 
till kvittning mot fordran som gäldenären då hade mot honom. Detta gäller dock 
inte, om kvittning är utesluten på grund av fordringarnas beskaffenhet eller 
undantagen enligt vad som sägs nedan. 
  Om en fordran mot gäldenären har förvärvats genom överlåtelse från tredje man 
senare än tre månader före ansökan om företagsrekonstruktion eller, såvitt angår 
dödsbo, före ansökan om boets avträdande till förvaltning av boutredningsman och 
i det senare fallet en ansökan om företagsrekonstruktion följt inom tre månader 
från det att boutredningsman förordnats, får den inte användas till kvittning 
mot en fordran som gäldenären hade när borgenären förvärvade sin fordran. 
Detsamma gäller, om en fordran mot gäldenären har förvärvats tidigare genom 
sådant fång och borgenären då hade skälig anledning anta att gäldenären var på 
obestånd. 
  En borgenär, som har satt sig i skuld till gäldenären under sådana 
omständigheter att det är att jämställa med betalning med annat än sedvanliga 
betalningsmedel, får inte kvitta, i den mån sådan betalning hade kunnat bli 
föremål för återvinning enligt 3 kap. eller konkurslagen.En fordran på 
ersättning vilken tillkommer en borgensman eller annan med anledning av en 
förpliktelse som han infriat (regressfordran) anses vid tillämpning av vad som 
sägs ovan ha förvärvats när hans förpliktelse grundades.  
Förfarandets upphörande 
 
22 §  Förfarandet upphör efter beslut av tingsrätten. Det skall upphöra om tre 
månader förflutit från dagen för beslutet om företagsrekonstruktion. 
  Tingsrätten kan om särskilda skäl därtill föreligger på begäran av gäldenären 
förlänga den i första stycket angivna fristen med tre månader i taget. 
Förfarandet får dock inte pågå under längre tid än sammanlagt ett år, såvida 
inte förhandling om offentligt ackord inletts. 
  Innan rätten beslutar om förlängning enligt andra stycket skall admini- 
stratorn, de borgenärer, som infunnit sig till det sammanträde som sägs i 4 § 
första stycket 3, och borgenärskommittén, om en sådan utsetts, beredas tillfälle 
att yttra sig. 
 
23 §  Förfarandet skall även upphöra om 
  1. syftet med förfarandet uppnåtts, 
  2. gäldenären återkallar sin ansökan eller utan laga förfall uteblir från det 
sammanträde som sägs i 4 § första stycket 3, 
  3. administratorn eller en borgenär begär det och rätten finner förfarandet 
sakna ett rimligt ändamål, 
  4. gäldenären försätts i konkurs eller 
  5. rätten i annat fall finner att särskilda skäl föreligger för att 
förfarandet bör upphöra. 
  Innan tingsrätten fattar beslut enligt första stycket 1-3 eller 5 skall 
gäldenären, administratorn, de borgenärer, som infunnit sig till det sammanträde 
som sägs i 4 § första stycket 3, och borgenärskommittén, om en sådan utsetts, 
beredas tillfälle att yttra sig. 
 
24 §  När rätten meddelar beslut om förfarandets upphörande, förfaller de 
rättsverkningar som anges i 17, 18 och 20 §§, om inte annat förordnas i 
beslutet.  
3 kap.  Särskilda bestämmelser om offentligt ackord  
Ansökan om förhandling om offentligt ackord 
 
1 §  En ansökan om förhandling om offentligt ackord görs av gäldenären hos den 
tingsrätt där ärendet om företagsrekonstruktion är anhängigt. 
  I fråga om offentligt ackord gäller utöver bestämmelserna i detta kapitel 2 
kap. 12, 13 och 15 - 24 §§ i tillämpliga delar. 
 
2 §  Till en ansökan enligt 1 § skall bifogas 
  1. ett ackordsförslag som anger hur mycket gäldenären bjuder i betalning och 
när betalningen skall ske samt om säkerhet har ställts för ackordet och vari den 
i så fall består, 
  2. en förteckning över boets tillgångar och skulder, upprättad enligt 3 § 
tidigast tre månader innan ansökan om förhandling om offentligt ackord gjordes, 
  3. den senaste balansräkningen, om gäldenären är eller har varit bok- 
föringsskyldig under det sista året innan beslutet om företagsrekonstruktion 
meddelades, 
  4. en berättelse av administratorn som anger boets tillstånd och orsakerna 
till gäldenärens betalningssvårigheter samt innehåller en översikt över 
tillgångar och skulder, en uppgift om den utdelning som kan påräknas i en 
konkurs och upplysning om egendom har frångått gäldenären under sådana 
förhållanden att den kan bli föremål för återvinning, om det finns skälig 
anledning anta att gäldenären har gjort sig skyldig till brott mot sina 
borgenärer och i så fall grunden därför samt hur gäldenären har fullgjort sin 
bokföringsskyldighet, 
  5. ett yttrande av administratorn om han anser att ackordsförslaget bör antas 
av borgenärerna, 
  6. ett intyg av administratorn att borgenärer, som till antalet utgör minst 
två femtedelar av de i bouppteckningen upptagna borgenärer vilkas fordringar 
skulle omfattas av ackordet och som tillsammans innehar minst två femtedelar av 
dessa fordringars sammanlagda belopp, har förklarat sig anse ackordet antagbart, 
  7. ett bevis att ackordsförslaget samt administratorns berättelse och yttrande 
har sänts till alla borgenärer som tas upp i bouppteckningen, 
  8. förskott, med belopp som regeringen föreskriver, på kostnaden för ackords- 
frågans handläggning hos rätten samt av rätten godkänd säkerhet för vad som inte 
täcks av förskottet. 
  En balansräkning behöver inte bifogas, om den tidigare har tillställts rätten 
och borgenärerna. 
 
3 §  Administratorn skall upprätta bouppteckningen. I denna skall tillgångarna 
tas upp till noggrant uppskattade värden. Om gäldenären är eller har varit 
bokföringsskyldig under det sista året innan beslutet om företagsrekonstruktion 
meddelades, skall om möjligt även lämnas en specificerad uppgift om de värden 
som i bokföringen har åsatts tillgångarna eller, när sådan värdering inte har 
gjorts, om anskaffningskostnaden. Bouppteckningen skall vidare innehålla uppgift 
om varje borgenärs namn och postadress. 
  Ränta på en borgenärs fordran skall inte beräknas längre än till dagen för 
ansökan om företagsrekonstruktion. Fordran i utländskt myntslag skall beräknas 
efter den kurs som gällde nämnda dag. 
  Har en borgenär förmånsrätt, skall det anges jämte grunden till det. 
  Förekommer anmärkning mot fordran eller bedöms värdet av egendom, vari en 
borgenär har särskild förmånsrätt, understiga hans fordran, skall det anges. 
 
4 §  Rätten skall avvisa ansökningen om förhandling om offentligt ackord, om den 
inte uppfyller de krav som anges i 2 § och gäldenären inte följer ett 
föreläggande att avhjälpa bristen. 
 
5 §  Upptas ansökningen, skall rätten genast meddela beslut om förhandling om 
offentligt ackord (ackordsförhandlingsbeslut). Samtidigt skall rätten 
  1. bestämma tidpunkt för ett sammanträde med borgenärerna inför rätten, 
  2. kalla gäldenären, administratorn och borgenärerna till sammanträdet samt 
  3. kungöra ackordsförhandlingsbeslutet i Post- och Inrikes Tidningar och i 
övrigt på sätt regeringen föreskriver.  
Villkor för offentligt ackord 
 
6 §  Ett offentligt ackord får avse, att fordringar, som tillkommer borgenärer 
vilka enligt 7 § får delta i förhandlingen, nedsätts och betalas på närmare 
angivet sätt. Ackordet skall ge alla likaberättigade borgenärer lika rätt och 
minst tjugofem procent av fordringarnas belopp, om inte lägre ackordsprocent 
godkänns av samtliga kända borgenärer som skulle omfattas av ackordet eller 
särskilda skäl för lägre procent föreligger. Föreskriven minsta utdelning skall 
betalas inom ett år efter det att ackordet har fastställts, om inte samtliga 
nämnda borgenärer godkänner längre betalningstid. 
  Utan hinder av första stycket får ett offentligt ackord innehålla villkor att 
borgenärerna får full betalning intill visst belopp, om avvikelsen kan anses 
skälig med hänsyn till omfattningen av boet och övriga omständigheter. En 
avvikelse till nackdel för viss borgenär får också äga rum, om han har medgett 
det. 
  Ett ackord får även avse, att gäldenären endast får anstånd med betalningen 
eller annan särskild eftergift. Därvid äger första och andra styckena 
motsvarande tillämpning.  
Borgenärer vid offentligt ackord 
 
7 §  I förhandling om offentligt ackord deltar endast borgenärer, vilkas 
fordringar uppkommit före ansökan om företagsrekonstruktion. En borgenär, som 
kan få täckning för sin fordran genom kvittning eller vars fordran är förenad 
med förmånsrätt, deltar inte i förhandlingen. En borgenär, som enligt avtal 
eller på annan grund har rätt till betalning först efter gäldenärens övriga 
borgenärer, deltar inte heller i förhandlingen, såvida inte dessa medger detta. 
  Om en borgenär helt eller delvis avstår från kvittningsrätt eller förmånsrätt, 
deltar han i förhandlingen i motsvarande mån. Kan en borgenärs fordran endast 
till viss del täckas genom kvittning eller understiger värdet av den egendom i 
vilken en borgenär har särskild förmånsrätt hans fordran, deltar han med 
återstående del av fordringen. 
  Innehåller ackordsförslaget en bestämmelse att borgenärer som inte har 
förmånsrätt skall få full betalning intill ett visst belopp, skall deras 
fordringar i ackordsförfarandet anses som förmånsberättigade i motsvarande mån. 
  En borgenär får delta i förhandlingen, även om hans fordran inte är förfallen 
till betalning eller den är beroende av särskilt villkor. 
  Med borgenärer som har förmånsrätt likställs en borgenär som till säkerhet för 
sin fordran har gjort förbehåll om återtaganderätt. 
 
Borgenärsmajoritet vid offentligt ackord 
 
8 §  Ett ackordsförslag, som ger minst femtio procent av fordringsbeloppen, 
skall anses antaget av borgenärerna, om tre femtedelar av de röstande har 
godtagit förslaget och deras fordringar uppgår till tre femtedelar av de 
röstberättigande fordringarnas sammanlagda belopp. Är ackordsprocenten lägre, 
skall ackordsförslaget anses antaget, om tre fjärdedelar av de röstande har 
enats om förslaget och deras fordringar uppgår till tre fjärdedelar av de 
röstberättigande fordringarnas sammanlagda belopp.  
Återvinning vid offentligt ackord 
 
9 §  Efter ackordsförhandlingsbeslutet äger bestämmelserna i konkurslagen 
(1987:672) om återvinning vid konkurs motsvarande tillämpning, om ackordet 
fastställs. 
  Söks återvinning av förmånsrätt eller betalning som vunnits genom utmätning, 
får rätten förordna att fortsatt verkställighet av utmätningen tills vidare inte 
får äga rum. 
 
10 §  Talan om återvinning väcks av en borgenär vars fordran skulle omfattas av 
ackord. Talan skall väckas före det borgenärssammanträde som avses i 5 § 1 och 
får inte slutligt prövas innan ackordsfrågan har blivit avgjord. En borgenär som 
vill väcka talan skall underrätta administratorn. Om så inte har skett, får hans 
talan inte upptas till prövning. 
  Upphör förfarandet utan att ackord har kommit till stånd och försätts inte 
gäldenären i konkurs efter ansökan som gjorts inom tre veckor från det att 
ackordsfrågan avgjordes, skall den väckta återvinningstalan avvisas. 
 
11 §  Vad som vinns genom återvinningstalan skall, sedan kärandens kostnader har 
ersatts, tillkomma de borgenärer som omfattas av ackordet. En svarande som med 
anledning av kärandens talan kan få fordran mot gäldenären deltar med fordringen 
i förhandlingen om offentligt ackord och har rätt att avräkna den utdelning som 
tillkommer honom på vad han annars skulle ha betalat. 
  Om det i målet påkallas av en borgenär som omfattas av ackordet eller av 
gäldenären, kan rätten föreskriva särskild förvaltning av det som enligt första 
stycket skall tillkomma borgenärerna. Egendom som har satts under sådan 
förvaltning får utmätas endast om ackordet har förfallit.  
Verkan av offentligt ackord 
 
12 §  Ett fastställt ackord är bindande för alla borgenärer, kända eller ej, som 
enligt 7 § hade rätt att delta i ackordsförhandlingen. 
  Om alla borgenärer som enligt 7 § hade rätt att delta i ackordsförhandlingen 
inte tillgodoses fullt ut genom ackordet, är detta bindande också för en 
borgenär vars fordran uppkommit före ansökan om företagsrekonstruktion och som 
enligt avtal eller på annan grund har rätt till betalning först efter 
gäldenärens övriga borgenärer. 
  En borgenär med förmånsrätt i viss egendom är bunden av ackordet i fråga om 
belopp som inte kan tas ut ur egendomen. 
 
13 §  Överlåter gäldenären efter ackordsförhandlingsbeslutet en fordran så att 
en borgenär därigenom förlorar rätt till kvittning, skall han gottgöra 
borgenären därför. 
 
14 §  En borgenär som har godkänt ett ackordsförslag förlorar inte genom 
godkännandet sin rätt mot borgensmän eller andra som förutom gäldenären svarar 
för fordringen.  
Senare anmälda fordringar vid offentligt ackord m.m. 
 
15 §  Vill någon delta i ackordsförhandlingen med en fordran som inte har 
upptagits i bouppteckningen och inte heller senare blivit känd, bör han 
skriftligen anmäla fordringen hos administratorn senast en vecka före det 
borgenärssammanträde som avses i 5 § 1. Anmäls en fordran senare, får det inte 
föranleda att borgenärernas prövning av ackordsförslaget skjuts upp. 
 
16 §  Om gäldenären eller en borgenär vill framställa anmärkning mot en fordran 
som skulle omfattas av ackordet, skall han göra det skriftligen hos 
administratorn i så god tid som möjligt och i vart fall före omröstningen vid 
det borgenärssammanträde som avses i 5 § 1. 
  Finner administratorn anledning till anmärkning mot en fordran som skulle 
omfattas av ackordet eller framställer gäldenären eller en borgenär sådan 
anmärkning hos administratorn, skall denne skyndsamt underrätta den borgenär 
vilkens fordran avses med anmärkningen. Detsamma gäller, när värdet av egendom 
vari borgenär har särskild förmånsrätt bedöms understiga fordringen.  
Borgenärssammanträde vid offentligt ackord 
 
17 §  Det sammanträde som avses i 5 § 1 skall hållas tidigast tre och senast fem 
veckor efter ackordsförhandlingsbeslutet. 
  Gäldenären bör inställa sig personligen vid borgenärssammanträdet. Han skall 
därvid lämna rätten, administratorn och borgenärerna de upplysningar om boet som 
de begär. Kan gäldenären inte infinna sig personligen, bör han ställa ombud. Har 
edgång begärts enligt 18 §, skall gäldenären alltid inställa sig personligen, 
såvida gäldenären inte redan har avlagt ed inför någon annan tingsrätt. 
  Administratorn skall tillhandahålla en förteckning på de borgenärer som har 
rätt att delta i omröstning i ackordsfrågan, med uppgift om de fordringsbelopp 
för vilka rösträtt får utövas. I förteckningen skall även antecknas anmärkning 
som har framställts mot en borgenärs fordran. 
 
18 §  På begäran av en borgenär skall gäldenären vid borgenärssammanträdet 
avlägga bouppteckningsed. Han skall därvid göra de tillägg till eller ändringar 
i bouppteckningen som han anser behövs och med ed betyga att bouppteckningen med 
gjorda tillägg eller ändringar är riktig, så att det inte enligt hans vetskap 
har oriktigt utelämnats eller upptagits någon tillgång eller skuld. 
  Är gäldenären en juridisk person och finns flera ställföreträdare, behöver 
bouppteckningsed inte avläggas av en sådan ställföreträdare vars edgång den 
borgenär som påkallat edgången anser sakna betydelse för utredningen av gäldenä- 
rens ekonomiska ställning. 
  När det finns anledning till det, får rätten besluta att gäldenären skall 
avlägga eden inför någon annan tingsrätt. Är gäldenären sjuk, får eden avläggas 
där han vistas. 
  Vägrar gäldenären att avlägga ed, förfaller ackordsförhandlingsbeslutet, om 
inte rätten finner synnerliga skäl föreligga att förhandlingen om offentligt 
ackord fortsätts. 
 
19 §  Om både en borgenär och en borgensman eller någon annan som förutom 
gäldenären ansvarar för borgenärens fordran vill rösta för denna, har de 
tillsammans en röst, vilken beräknas efter borgenärens fordran. Kan de inte 
enas, gäller borgenärens mening, om inte de andra löser ut honom eller ställer 
betryggande säkerhet för fordringen. 
 
20 §  Vid borgenärssammanträdet skall borgenärerna rösta om ackordsförslaget. 
  En anmärkning som har framställts mot en fordran utgör inte hinder mot att 
borgenären deltar med fordringen i omröstningen. Är utgången av omröstningen 
beroende av om fordringen skall beaktas eller inte, skall rätten vid samman- 
trädet utreda tvistefrågan och söka åstadkomma förlikning. De närvarande får med 
bindande verkan för dem som har uteblivit medge att en anmärkning förfaller 
eller inskränks eller uppdra åt administratorn att ingå förlikning med borge- 
nären. Kan förlikning inte träffas, skall frågan handläggas enligt vad som sägs 
i 24 § för bestämmande av omröstningens utgång. 
  En förlikning angående framställd anmärkning får inte ingås i annan ordning än 
som anges i andra stycket utan samtycke av alla vilkas rätt är beroende av 
förlikningen. 
  Vid omröstning äger 3 § andra stycket motsvarande tillämpning. 
 
21 §  Gäldenären får inte återta eller ändra ackordsförslaget utan medgivande av 
rätten. Yrkande härom skall framställas senast vid borgenärssammanträdet innan 
omröstning sker. Mot rättens beslut i fråga om återtagande eller ändring av 
ackordsförslag får talan inte föras särskilt. 
  Har ändring av ackordsförslaget medgetts, får prövningen av förslaget 
uppskjutas till fortsatt sammanträde inom tre veckor. Om ändringen inte medför 
att förslaget blir sämre för borgenärerna, får uppskov dock äga rum endast om 
särskilda skäl föreligger. 
 
22 §  Om rätten i annat fall än som avses i 21 § andra stycket finner särskilda 
skäl föreligga för att borgenärernas prövning av ackordsförslaget uppskjuts, får 
rätten besluta om uppskov till fortsatt sammanträde inom tre veckor.  
Fastställelse av offentligt ackord 
 
23 §  Har ackordsförslaget antagits vid borgenärssammanträdet men finns det 
enligt 25 § anledning att inte fastställa ackordet, skall ackordsfrågan prövas 
av rätten vid en förhandling. Detsamma gäller, om det vid sammanträdet inte kan 
avgöras om förslaget har antagits eller förkastats av borgenärerna. 
  Om ackordsfrågan inte skall prövas vid en förhandling, skall rätten fastställa 
ackordet. 
  Beslut i ackordsfrågan skall meddelas inom en vecka, om inte längre rådrum är 
nödvändigt på grund av särskilda omständigheter. 
 
24 §  Är utgången av omröstningen över ackordsförslaget beroende av om 
kvarstående anmärkningar godkänns eller inte och finns det i övrigt skäl att 
fastställa ackordet, skall rätten först pröva anmärkningarna eller så många av 
dem att utgången av omröstningen blir densamma, vare sig övriga anmärkningar 
godkänns eller inte. Mot rättens beslut med anledning av framställd anmärkning 
får talan inte föras. 
 
25 §  Ett ackord får inte fastställas, om 
  1. ärendet inte har handlagts på föreskrivet sätt och felet kan ha inverkat på 
ackordsfrågans utgång, 
  2. ackordet inte uppfyller villkoren i 6 §, 
  3. det finns skälig anledning att anta att gäldenären i hemlighet har gynnat 
någon borgenär för att inverka på ackordsfrågan eller att något annat svek har 
ägt rum vid ackordet eller 
  4. ackordet uppenbart är till skada för borgenärerna. 
  Även om första stycket inte är tillämpligt, får rätten efter omständigheterna 
vägra att fastställa ackordet, om en borgenär eller en borgensman eller någon 
annan som förutom gäldenären svarar för fordringen har bestritt fastställelse på 
grund av att 
  1. betryggande säkerhet för ackordets fullgörande inte finns, 
  2. ackordet är till skada för borgenärerna eller 
  3. ackordet av någon annan särskild anledning inte bör medges. 
  Vägras fastställelse enligt första stycket 1 och är förslaget inte förkastat 
av borgenärerna eller förfallet, skall borgenärerna på nytt pröva 
ackordsförslaget och sammanträde utsättas för detta. Särskild talan får inte 
föras mot ett beslut om sådan prövning. 
 
Tillsyn över offentligt ackord 
 
26 §  På begäran av en borgenär vars fordran omfattas av ackordet kan rätten, om 
det finns skäl till det, förordna administratorn eller någon annan lämplig 
person att utöva tillsyn över att gäldenären fullgör sina åtaganden enligt 
ackordet. Om det behövs, skall även en ersättare för tillsynsmannen förordnas. 
  Gäldenären skall ge tillsynsmannen de uppgifter som denne begär och följa de 
anvisningar som tillsynsmannen lämnar. 
  Bestämmelserna i 2 kap. 13 § tredje stycket äger motsvarande tilllämpning i 
fråga om entledigande av tillsynsman.  
Förverkande av offentligt ackord 
 
27 §  På ansökan av en borgenär vars fordran omfattas av ackordet kan rätten 
förklara att den eftergift som genom ackordet har medgetts gäldenären förfaller, 
om gäldenären 
  1. har gjort sig skyldig till oredlighet mot borgenärer eller i hemlighet har 
gynnat någon borgenär för att inverka på ackordsfrågans avgörande,2. åsidosätter 
vad som åligger honom enligt 26 § andra stycket eller 
  3. på något annat sätt uppenbart försummar sina åtaganden enligt ackordet. 
  Förlikning är inte tillåten i en fråga som avses i första stycket. 
  Även om den eftergift som har medgetts gäldenären förklaras förfallen, får 
borgenärerna göra ackordet i övrigt gällande mot gäldenären eller mot den som 
har gått i borgen för ackordet.  
4 kap.  Bestämmelser om handläggningen m.m. 
 
Handläggningen av  ärenden om företagsrekonstruktion 
 
1 §  Prövningen av en ansökan om företagsrekonstruktion och handläggningen av 
företagsrekonstruktion sker som ett ärende hos tingsrätten. 
 
2 §  I fråga om ärenden om företagsrekonstruktion gäller rättegångsbalkens be- 
stämmelser om handläggningen av tvistemål i tillämpliga delar, om inte något 
annat sägs i denna lag. Sker handläggningen vid sammanträde inför rätten 
tillämpas bestämmelserna om huvudförhandling i tvistemål, om inte sakens 
beskaffenhet motiverar avsteg därifrån. 
  En sådan förhandling som avses i 3 kap. 23 § första stycket skall äga rum så 
snart som möjligt. Om administratorn, gäldenären eller en borgenär uteblir från 
förhandlingen, hindrar det inte att ackordsfrågan prövas och avgörs. 
  Rättens avgörande sker genom beslut. 
 
3 §  En tingsrätt är vid handläggningen domför med en lagfaren domare. Vid en 
förhandling får dock rätten bestå av tre lagfarna domare. 
 
4 §  Bevis eller fullmakt, som visar att den som vid företagsrekonstruktion i 
egenskap av ställföreträdare eller ombud företräder en borgenär är behörig, 
skall företes endast om det påkallas av särskilda skäl. 
  Är en behörighetshandling inte tillgänglig när den skall företes, skall 
ställföreträdaren eller ombudet få tid att förete sådan handling.  
Kostnader för förfarandet 
 
5 §  Kostnaderna för företagsrekonstruktion betalas av gäldenären. 
 
6 §  Arvode till administratorn och ersättning för kostnad som uppdraget medfört 
skall prövas av rätten, om administratorn eller gäldenären gör framställning 
därom. Så länge ackordet inte fullgjorts får sådan framställning göras också av 
en borgenär vars fordran omfattas av ackordet. 
  Arvodet får inte bestämmas till ett högre belopp än som med hänsyn till det 
arbete som uppdraget har krävt, den omsorg och skicklighet varmed det har 
utförts samt näringsverksamhetens omfattning kan anses utgöra skälig ersättning 
för uppdraget. 
 
7 §  Bestämmelserna i 6 § äger motsvarande tillämpning beträffande arvode och 
kostnadsersättning till en tillsynsman. 
  Ersättningen till ett sakkunnigt biträde som har anlitats med stöd av 2 kap. 
12 § tredje stycket bestäms av administratorn.  
Verkställighet av beslut 
 
8 §  Ett beslut om företagsrekonstruktion går i verkställighet omedelbart. 
Detsamma gäller andra beslut av rätten under handläggningen av ett ärende om 
företagsrekonstruktion i en fråga som enligt denna lag skall prövas av rätten, 
om inte något annat förordnas eller följer av andra stycket. 
  Beslut under handläggningen går i verkställighet först sedan det har vunnit 
laga kraft, om beslutet avser arvode eller kostnader till en administrator eller 
till en sådan tillsynsman som har utsetts enligt 3 kap. 26 §.  
Överklagande av rättens beslut 
 
9 §  Tingsrättens beslut i en fråga som enligt denna lag skall prövas av rätten 
får överklagas för sig, om inte något annat följer av 3 kap. 21 § första 
stycket, 24 § eller 25 § tredje stycket. 
  Talan mot ett beslut som avses i första stycket förs genom besvär i hovrätten 
inom tre veckor från den dag då beslutet meddelades. Är det fråga om beslut om 
förhandling om offentligt ackord räknas dock besvärstiden från den dag då 
kungörelsen om beslutet var införd i Post- och Inrikes Tidningar.  
Skadestånd 
 
10 §  Om en borgenärs ansökan enligt 2 kap. 5 § inte bifalls och om borgenären 
när han gav in sin ansökan saknade skälig anledning att anta att gäldenären inte 
kunde betala sina skulder allteftersom de förföll till betalning, skall 
borgenären ersätta gäldenären den skada som skäligen kan anses ha orsakats denne 
genom ansökningen och dess handläggning. 
  Talan om skadestånd enligt första stycket skall väckas vid den tingsrätt där 
borgenärens ansökan om företagsrekonstruktion är eller har varit anhängig. I 
detta ärende får sådan talan väckas utan stämning.  
Straff m.m. 
 
11 §  En borgenär som för sin röst vid ett borgenärssammanträde enligt 3 kap. 
har betingat sig någon särskild förmån av gäldenären döms till böter eller 
fängelse i högst ett år. 
 
12 §  Åtal mot en gäldenär för brott som avses i 11 kap. brottsbalken och åtal 
mot en borgenär för brott som sägs i 11 § får väckas vid den tingsrätt där 
ärendet om företagsrekonstruktion är eller har varit anhängigt.  
  1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994, då ackordslagen (1970:847) 
skall upphöra att gälla. 
2. Har god man förordnats enligt ackordslagen (1970:847) före ikraftträdandet av 
denna lag, gäller äldre bestämmelser fortfarande.  
2     Förslag till lag om ändring i äktenskapsbalken 
 
  Härigenom föreskrivs i fråga om äktenskapsbalken att 6 kap. 10 § skall ha 
följande lydelse.  
Nuvarande lydelse1                     Föreslagen lydelse 
 
                               6 kap. 
                                10 § 
  Rätten att kräva ut ett fastställt underhållsbidrag upphör tre år efter den 
förfallodag som ursprungligen gällde. 
  Har utmätning för underhållsbidraget skett före den tidpunkt som anges i 
första stycket eller har den bidragsskyldige försatts i konkurs på grund av en 
ansökan som har gjorts före denna tidpunkt, får betalning för fordringen även 
därefter tas ut ur den utmätta egendomen eller erhållas i konkursen. 
-------------------------------------------------------------------- 
  Har ansökan om förordnande av        Har ansökan om företagsrekon- 
god man enligt ackordslagen          struktion      enligt     lagen 
(1970:847) gjorts före den tid-      (1993:000)     om     företags- 
punkt som anges i första styck-      rekonstruktion gjorts före  den 
et, får underhållsbidraget krävas    tidpunkt  som  anges  i  första 
ut inom tre månader från det att     stycket, får underhållsbidraget 
verkan av förordnandet om god        krävas ut inom tre månader från 
man förföll eller, när förhandling   det  att beslut om förfarandets 
om offentligt ackord har följt,      upphörande meddelades. Om ackord 
ackordsfrågan avgjordes. Om          kommer till stånd, får fordringen 
ackord kommer till stånd, får        krävas ut inom tre månader från 
fordringen krävas ut inom tre        det  att   ackordet  skulle  ha 
månader från det att ackordet        fullgjorts. Har utmätning för un- 
skulle ha fullgjorts. Har            derhållsbidraget   skett  eller 
utmätning för underhållsbidraget     konkursansökan gjorts  inom den 
skett eller konkursansökan           tid som nu har angetts,  gäller 
gjorts inom den tid som nu har       andra   stycket.  Vad  som  har 
angetts, gäller andra stycket.       sagts nu om verkan av företags- 
Vad som har sagts nu om verkan       rekonstruktion  tillämpas  även 
av ett ackordsförfarande             beträffande skuldsanering enligt 
tillämpas även beträffande           skuldsaneringslagen (1991:000), 
skuldsanering enligt skuldsa-        när  ansökan  om  skuldsanering 
neringslagen (1991:000), när         gjorts  före  den tidpunkt  som 
ansökan om skuldsanering gjorts      anges i första  stycket. Tremå- 
före den tidpunkt som anges i        naderstiden räknas i detta fall 
första stycket. Tremånaderstiden     från det att frågan om skuldsane- 
räknas i detta fall från det att     ring avgjordes eller  från  det 
frågan om skuldsanering avgjor-      att kvarstående skuldbelopp en- 
des eller från det att kvar-         ligt   rättens   beslut  senast 
stående skuldbelopp enligt           skolat betalas.Avtal som strider mot 
rättens beslut senast skolat         denna paragraf är ogiltiga. 
betalas.  
  1.  Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994. 
  2.  Har god man förordnats enligt ackordslagen (1970:847) före ikraftträdandet 
av denna lag, gäller äldre bestämmelser fortfarande.  
**FOOTNOTES** 
 
     1 Lydelse enligt SOU 1990:74 Skuldsaneringslag.  
3     Förslag till lag om ändring i föräldrabalken 
 
  Härigenom föreskrivs i fråga om föräldrabalken att 7 kap. 9 § skall ha 
följande lydelse.  
Nuvarande lydelse1                     Föreslagen lydelse 
 
                               7 kap. 
                                9 § 
  Rätten att kräva ut fastställt underhållsbidrag går förlorad tre år efter den 
ursprungligen gällande förfallodagen, om inte annat följer av andra eller tredje 
stycket. 
  Har utmätning för underhållsbidraget skett före den tidpunkt som anges i 
första stycket eller har den bidragsskyldige blivit försatt i konkurs på grund 
av ansökan som har gjorts före denna tidpunkt, får betalning för fordringen tas 
ut ur den utmätta egendomen eller erhållas i konkursen även därefter. 
-------------------------------------------------------------------- 
  Har före den tidpunkt som            Har  före  den  tidpunkt  som 
anges i första stycket ansökan       anges i första stycket  ansökan 
gjorts om förordnande av god         gjorts om företagsrekonstruktion 
man enligt ackordslagen              enligt lagen (1993:000) om före- 
(1970:847), får underhålls-          tagsrekonstruktion,  får under- 
bidraget krävas ut inom tre          hållsbidraget krävas ut inom tre 
månader från det att verkan av       månader från det att beslut  om 
godmansförordnandet förföll          förfarandets   upphörande  med- 
eller, när förhandling om            delades.  Kommer   ackord  till 
offentligt ackord har följt,         stånd, får fordringen krävas ut 
ackordsfrågan avgjordes. Kommer      inom tre månader från  det  att 
ackord till stånd, får ford-         ackordet  skulle ha fullgjorts. 
ringen krävas ut inom tre måna-      Har utmätning för underhållsbidra- 
der från det att ackordet            get eller konkursansökan gjorts 
skulle ha fullgjorts. Har            inom tid som  nu  har  angetts, 
utmätning för underhållsbidraget     gäller vad som förskrivs i andra 
eller konkursansökan gjorts          stycket.  Vad som har sagts  nu 
inom tid som nu har angetts,         om  verkan  av   företagsrekon- 
gäller vad som förskrivs i andra     struktion    tillämpas     även 
stycket. Vad som har sagts nu        beträffande skuldsanering enligt 
om verkan av ett ackordsför-         skuldsaneringslagen (1991:000), 
farande tillämpas även beträffan-    när  ansökan  om  skuldsanering 
de skuldsanering enligt              gjorts före den tidpunkt som an- 
skuldsaneringslagen                  ges i första stycket.  Tremåna- 
(1991:000), när ansökan om           derstiden  räknas i detta  fall 
skuldsanering gjorts före den        från det att  frågan  om skuld- 
tidpunkt som anges i första          sanering  avgjordes eller  från 
stycket. Tremånaderstiden räknas     det att kvarstående skuldbelopp 
i detta fall från det att frågan     enligt  rättens  beslut  senast 
om skuldsanering avgjordes           skolat betalas. 
eller från det att kvarstående 
skuldbelopp enligt rättens 
beslut senast skolat betalas. 
  Avtal i strid mot denna paragraf är ogiltigt.  
  1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994. 
  2. Har god man förordnats enligt ackordslagen (1970:847) före ikraftträdandet 
av denna lag, gäller äldre bestämmelser fortfarande.  
**FOOTNOTES** 
 
     1 Lydelse enligt SOU 1990:74 Skuldsaneringslag.  
4     Förslag till lag om ändring i köplagen (1990:931) 
 
  Härigenom föreskrivs i fråga om köplagen (1990:931) att 63 § skall ha följande 
lydelse.  
-------------------------------------------------------------------- 
Nuvarande lydelse                    Föreslagen lydelse 
 
                                63 § 
  Har en part försatts i konkurs, får konkursboet inträda i avtalet. Motparten 
får kräva att boet inom skälig tid ger besked om det vill inträda. 
  Inträder konkursboet i avtalet och är tiden för motpartens fullgörelse inne, 
får denne kräva att boet fullgör sin prestation eller, om anstånd har medgetts, 
utan oskäligt uppehåll ställer godtagbar säkerhet för sin fullgörelse. Är tiden 
för motpartens fullgörelse inte inne, får denne kräva säkerhet om det av 
särskild anledning är nödvändigt för att skydda honom mot förlust. 
  Om boet inte inom skälig tid efter motpartens krav enligt första stycket 
inträder i avtalet eller inte efterkommer motpartens krav enligt andra stycket, 
får motparten häva köpet. 
-------------------------------------------------------------------- 
  Överlämnas varan till köparen        Överlämnas varan till köparen 
eller hans konkursbo efter det       eller hans  konkursbo efter det 
att köparen har ansökt om förord-    att köparen försatts  i konkurs 
nande av god man enligt ac-          och  har betalning inte  skett, 
kordslagen (1970:847) eller          får säljaren kräva att varan lämnas 
försatts i konkurs och har be-       tillbaka.  Varan  behöver  dock 
talning inte skett, får säljaren     inte lämnas tillbaka, om betal- 
kräva att varan lämnas tillbaka.     ning  sker genast eller, i fall 
Varan behöver dock inte lämnas       då köpesumman inte ännu har för- 
tillbaka, om betalning sker          fallit  till betalning, köparen 
genast eller, i fall då              eller konkursboet  inom  skälig 
köpesumman inte ännu har för-        tid efter uppmaning ställer god- 
fallit till betalning, köparen       tagbar säkerhet för betalningen. 
eller konkursboet inom skälig 
tid efter uppmaning ställer 
godtagbar säkerhet för 
betalningen. 
  Om konkursboet har sålt varan eller på annat sätt har förfogat över den så att 
den inte kan lämnas tillbaka väsentligen oförändrad och oförminskad, skall 
konkursboet anses ha inträtt i avtalet.  
  1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994. 
  2. I fråga om avtal som ingåtts före ikraftträdandet gäller äldre be- 
stämmelser.  
5     Förslag till lag om ändring i lagen (1845:50 s.1) om handel med lösören, 
som köparen låter i säljarens vård kvarbliva 
 
  Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1845:50 s.1) om handel med lösören, som 
köparen låter i säljarens vård kvarbliva att 3 § skall ha följande lydelse.  
Nuvarande lydelse                      Föreslagen lydelse 
 
                                3 §1 
-------------------------------------------------------------------- 
  Är köpeavhandling så upprättad       Är köpeavhandling så upprättad 
och behandlad, som i 1 § sägs,       och  behandlad, som i 1 § sägs, 
men inträffar utmätning inom         men  inträffar  utmätning  inom 
trettio dagar efter det              trettio dagar efter det avhand- 
avhandlingen inför rätten            lingen inför rätten företeddes, 
företeddes, eller försätts           eller försätts säljaren i konkurs 
säljaren i konkurs efter an-         efter ansökning, som gjorts inom 
sökning, som gjorts inom sagda       sagda tid, är den sålda egendomen 
tid, är den sålda egendomen ej       ej fredad från att utmätas eller 
fredad från att utmätas eller        att  räknas  till  konkursboet. 
att räknas till konkursboet.         Detsamma gäller, när ansökan om 
Detsamma gäller, när ansökan om      företagsrekonstruktion   enligt 
förordnande av god man enligt        lagen  (1993:000)  om företags- 
ackordslagen (1970:847) gjorts       rekonstruktion gjorts inom nämn- 
inom nämnda tid och konkurs          da tid och konkurs följt på an- 
följt på ansökan, som gjorts inom    sökan, som gjorts inom tre veck- 
tre veckor från det att verkan       or från det att beslut  om för- 
av godmansförordnandet förföll       farandets upphörande meddelades. 
eller, när förhandling om            Görs  efter  utgången av den  i 
offentligt ackord följt, ac-         första punkten angivna tiden jäv 
kordsfrågan avgjordes. Görs          mot köpeavhandling, vilken är så 
efter utgången av den i första       upprättad  och  behandlad,  som 
punkten angivna tiden jäv mot        nyss sagts, är, om jävet görs vid 
köpeavhandling, vilken är så upp-    utmätningstillfälle, 
rättad och behandlad, som nyss       fordringsägaren skyldig att, om 
sagts, är, om jävet görs vid         han vill fullfölja jävet, inom en 
utmätningstillfälle, for-            månad därefter väcka talan mot såväl 
dringsägaren skyldig att, om         säljaren  som  köparen  vid den 
han vill fullfölja jävet, inom       tingsrätt som avses i 1 §. Gör han 
en månad därefter väcka talan mot    inte det, har han förlorat  sin 
såväl säljaren som köparen vid den   talan.   Godset   skall  genast 
tingsrätt som avses i 1 §. Gör       beläggas   med   kvarstad   och 
han inte det, har han förlorat       sökanden skall, om han vill att 
sin talan. Godset skall genast       åtgärden skall bestå, inom fjorton 
beläggas med kvarstad och sökan-     dagar    efter   utmätningsför- 
den skall, om han vill att           rättningen    hos   kronofogde- 
åtgärden skall bestå, inom           myndigheten ställa  full borgen 
fjorton dagar efter                  för den kostnad och skada,  som 
utmätningsförrättningen hos          kan  orsakas av kvarstaden. Var 
kronofogdemyndigheten ställa         säljarens  egendom avträdd till 
full borgen för den kostnad och      konkurs, skall  vad om återvin- 
skada, som kan orsakas av            ning av lös egendom  till  kon- 
kvarstaden. Var säljarens            kursbo  är  stadgat i 4 kap. 19 
egendom avträdd till konkurs,        och 20 §§ konkurslagen (1987:672) 
skall vad om återvinning av lös      äga motsvarande tillämpning. 
egendom till konkursbo är 
stadgat i 4 kap. 19 och 20 §§ 
konkurslagen (1987:672) äga 
motsvarande tillämpning. 
-------------------------------------------------------------------- 
  Vad som nu sagts om konkurs          Vad som nu  sagts  om konkurs 
äger motsvarande tillämpning om      äger motsvarande tillämpning om i 
i stället offentligt ackord          stället    offentligt    ackord 
fastställes. I fråga om talan        fastställes. I fråga om talan med 
med anledning av ackords-            anledning av ackordsförhandling 
förhandling äga 17 och 18 §§ ac-     äger  3 kap. 10 och 11 §§ lagen 
kordslagen (1970:847)                (1993:000)   om  företagsrekon- 
motsvarande tillämpning.             struktion motsvarande  tillämp- 
                                     ning.  
  1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994. 
  2. Har god man förordnats enligt ackordslagen (1970:847) före ikraftträdandet 
av denna lag, gäller äldre bestämmelser fortfarande. 
 
**FOOTNOTES** 
 
     1 Senaste lydelse 1988:386.  
6     Förslag till lag om ändring i lagen (1927:77) om försäkringsavtal 
 
  Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1927:77) om försäkringsavtal att 117 § 
skall ha följande lydelse.  
Nuvarande lydelse1                     Föreslagen lydelse 
 
                               117 § 
  Försätts försäkringstagaren i konkurs efter ansökan, som har gjorts innan tio 
år förflutit från försäkringsavtalets ingående, och har han under de tre senaste 
åren före konkursansökningen eller senare till betalning av premie för för- 
säkring, som enligt 116 § inte kan göras till föremål för utmätning, använt be- 
lopp, som vid den tid, då betalningen skedde, ej stod i skäligt förhållande till 
hans villkor, får konkursboet hos försäkringsgivaren utkräva vad sålunda har 
erlagts för mycket, i den mån tillgodohavandet hos denne förslår till det. Har 
inte försäkringstagaren lämnat konkursboet samtycke till beloppets utkrävande, 
åligger det konkursboet att för prövning av dess rätt väcka talan mot 
försäkringstagaren. Beträffande sådan talan tillämpas bestämmelserna i 4 kap. 19 
och  20 §§ konkurslagen (1987:672). 
-------------------------------------------------------------------- 
  Har konkursen föregåtts av           Har  konkursen  föregåtts  av 
förordnande av god man enligt        beslut om företagsrekonstruktion 
ackordslagen (1970:847), an-         enligt   lagen   (1993:000)  om 
sökan om skuldsanering enligt        företagsrekonstruktion, ansökan 
skuldsaneringslagen (1991:000)       om skuldsanering enligt  skuld- 
eller förordnande av boutred-        saneringslagen (1991:000) eller 
ningsman, skall vad som enligt       förordnande av boutredningsman, 
första stycket gäller om tiden       skall  vad  som  enligt  första 
för konkursansökningen avse den      stycket gäller om tiden för kon- 
i 4 kap. 2 § konkurslagen för        kursansökningen  avse  den i  4 
sådant fall angivna fristdagen.      kap. 2 § konkurslagen för sådant 
                                     fall angivna fristdagen. 
-------------------------------------------------------------------- 
  Bestämmelserna i första och          Bestämmelserna  i  första och 
andra styckena om konkurs äga        andra styckena om konkurs  äger 
motsvarande tillämpning om i         motsvarande  tillämpning  om  i 
stället offentligt ackord fast-      stället offentligt ackord fast- 
ställts. I fråga om talan med        ställts.  I  fråga om talan med 
anledning av ackordsförhandling      anledning av ackordsförhandling 
äga 17 och 18 §§ ackordslagen        äger 3 kap. 10  och 11 §§ lagen 
(1970:847) motsvarande tillämp-      (1993:000)   om  företagsrekon- 
ning.                                struktion motsvarande  tillämp- 
                                     ning. 
  Ej må krav, varom nu är sagt, göras gällande till förfång för förmånstagare 
vars insättande jämlikt 102 § ej må återkallas.  
  1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994. 
  2. Har god man förordnats enligt ackordslagen (1970:847) före ikraftträdandet 
av denna lag, gäller äldre bestämmelser fortfarande.  
**FOOTNOTES** 
 
     1 Lydelse enligt SOU 1990:74 Skuldsaneringslag.  
7     Förslag till lag om ändring i förmånsrättslagen (1970:979) 
 
  Härigenom föreskrivs i fråga om förmånsrättslagen (1970:979)1 
dels att nuvarande 11 § skall upphöra att gälla, 
dels att nuvarande 10 a § skall betecknas 11 §, 
dels att 10, 12, 13, 15 och 18 §§ skall ha följande lydelse.  
-------------------------------------------------------------------- 
Nuvarande lydelse                    Föreslagen lydelse 
 
                               10 §2 
-------------------------------------------------------------------- 
  Allmän förmånsrätt följer med        Allmän förmånsrätt följer med 
borgenärs kostnad för gäldenärens      1. borgenärs kostnad för gälde- 
försättande i konkurs och för        närens  försättande i konkurs och 
beslut att dödsbos egendom           för  beslut att dödsbos egendom 
skall avträdas till förvaltning      skall avträdas till förvaltning 
av boutredningsman samt              av boutredningsman samt begrav- 
begravnings- och bouppteck-          nings-  och bouppteckningskost- 
ningskostnad, när gäldenären         nad, när gäldenären avlidit före 
avlidit före konkursbeslutet,        konkursbeslutet, 
  arvode och kostnadsersättning        2.   arvode   och   kostnads- 
till god man enligt                  ersättning  till  administrator 
ackordslagen (1970:847),             och  tillsynsman  enligt  lagen 
tillsynsman enligt nämnda lag        (1993:000)   om  företagsrekon- 
eller konkurslagen (1987:672)        struktion      eller       till 
eller förordnad bout-                tillsynsman enligt konkurslagen 
redningsman, om fordringen           (1987:672)   samt  kostnad  för 
belöper på tid inom sex månader      särskild åtgärd som vidtagits med 
innan konkursansökningen gjor-       administratorns eller tillsyns- 
des eller därefter,                  mannens     godkännande     och 
  kostnad för särskild åtgärd som    uppenbart varit till borgenärer- 
under nämnda tid vidtagits med       nas bästa, 
gode mannens eller tillsyns-           3. arvode och kostnadsersätt- 
mannens godkännande eller av         ning       till       förordnad 
boutredningsmannen och upp-          boutredningsman,  om fordringen 
enbart varit till borgenärernas      belöper på tid inom sex månader 
bästa,                               innan konkursansökningen gjordes 
  allt i den mån beloppet med        eller därefter, samt kostnad för 
hänsyn till omständigheterna är      särskild åtgärd som under nämnda 
skäligt.                             tid  vidtagits av boutrednings- 
                                     mannen och uppenbart varit till 
                                     borgenärernas bästa, 
                                       4. annan  fordran som med ad- 
                                     ministratorns  samtycke uppkom- 
                                     mit  under  förfarandet  enligt 
                                     lagen (1993:000)  om  företags- 
                                     rekonstruktion. 
                                       Förmånsrätt enligt första stycket 
                                     1-3  gäller  endast  i  den mån 
                                     beloppet  med  hänsyn till  om- 
                                     ständigheterna är skäligt. 
 
                               12 §3 
-------------------------------------------------------------------- 
  Allmän förmånsrätt följer därefter   Allmän förmånsrätt följer därefter 
med arbetstagares fordran på         med en arbetstagares fordran på 
sådan lön eller annan ersättning     sådan lön eller annan ersättning på 
på grund av anställningen som ej     grund av anställningen som inte 
förfallit till betalning             förfallit     till    betalning 
tidigare än ett år innan konkur-     tidigare   än  ett   år   innan 
sansökningen gjordes och på lön      konkursansökningen gjordes och på 
eller ersättning under skälig        lön eller ersättning under skälig 
uppsägningstid, högst sex måna-      uppsägningstid. Löper en uppsäg- 
der. Har arbetstagaren under         ningstid under konkursen gäller 
uppsägningstiden utfört arbete       förmånsrätten endast  under den 
enligt anställningsavtalet med       tid som gäldenärens näringsverk- 
gäldenären, gäller förmånsrätten all samhet fortsätter,  dock längst 
lön eller ersättning för arbetet.    under två månader. Har  arbets- 
I den mån arbete ej utförts          tagaren  under uppsägningstiden 
under uppsägningstiden gäller        utfört   arbete    enligt   an- 
förmånsrätten endast sådan lön       ställningsavtalet med gäldenären, 
eller ersättning som överstiger      gäller förmånsrätten all lön eller 
inkomst vilken arbetstagaren         ersättning för arbetet. I den mån 
under tid som lönen eller            arbete  inte har utförts  under 
ersättningen avser förvärvat i       uppsägningstiden gäller förmåns- 
annan anställning eller uppen-       rätten endast  sådan  lön eller 
barligen borde ha kunnat för-        ersättning som överstiger inkomst 
värva i anställning som han          vilken arbetstagaren under  tid 
skäligen bort godtaga. Vid be-       som  lönen  eller  ersättningen 
stämmande enligt vad nyss sagts      avser förvärvat i annan anställ- 
i vilken utsträckning fordran på     ning eller uppenbarligen  borde 
lön eller ersättning under upp-      ha kunnat förvärva i anställning 
sägningstid är förenad med           som han skäligen bort godta. Vid 
förmånsrätt skall med samtidig       bestämmande   enligt  vad  nyss 
inkomst i annan anställning          sagts i vilken utsträckning for- 
jämställas utbildningsbidrag som     dran på lön eller ersättning under 
utgår av statsmedel vid arbets-      uppsägningstid  är  förenad med 
marknadsutbildning, i den mån        förmånsrätt skall med  samtidig 
bidraget avser samma tid som         inkomst   i  annan  anställning 
lönen eller ersättningen och         jämställas utbildningsbidrag som 
arbetstagaren har blivit             utgår av statsmedel vid arbets- 
berättigad till bidraget efter       marknadsutbildning,  i  den mån 
uppsägningen. Har lönefordran        bidraget  avser  samma tid  som 
som förfallit tidigare än ett år     lönen  eller  ersättningen  och 
innan konkursansökningen             arbetstagaren    har     blivit 
gjordes varit föremål för tvist,     berättigad  till bidraget efter 
gäller förmånsrätten, om talan       uppsägningen. Har lönefordran som 
väckts eller sådan förhandling       förfallit tidigare än ett år innan 
som föreskrives i                    konkursansökningen gjordes varit 
kollektivavtal begärts inom sex      föremål för tvist, gäller förmåns- 
månader från förfallodagen och       rätten, om talan  väckts  eller 
konkursansökningen följt inom        sådan förhandling som föreskrivs i 
sex månader från det att tvisten     kollektivavtal har begärts inom 
blivit slutligt avgjord. I           sex månader från förfallodagen och 
fråga om semesterlön eller se-       konkursansökningen följt inom sex 
mesterersättning som är intjänad     månader  från  det  att tvisten 
innan konkursansökningen gjor-       blivit slutligt avgjord. I fråga 
des, gäller förmånsrätten vad som    om  semesterlön eller  semeste- 
står inne för det löpande och de     rersättning som är intjänad innan 
närmast föregående två               konkursansökningen     gjordes, 
intjänandeåren. Förmånsrätten gäller gäller förmånsrätten vad som står 
även innestående semesterlön         inne  för  det  löpande och  de 
eller semesterersättning för         närmast     föregående      två 
semesterledighet som har             intjänandeåren. Förmånsrätten gäller 
sparats i den utsträckning 18        även innestående semesterlön eller 
och 20 §§ semesterlagen              semesterersättning för semester- 
(1977:480) medger.                   ledighet  som har sparats i den 
                                     utsträckning  18  och 20 §§ se- 
                                     mesterlagen (1977:480) medger. 
-------------------------------------------------------------------- 
  Förmånsrätt enligt första 
stycket följer även med fordran 
på pension vilken tillkommer 
arbetstagare eller dennes 
efterlevande för högst ett år 
innan konkursansökningen 
gjordes och nästföljande sex 
månader. Fömånsrätten gäller även i 
fråga om pension, som intjänats 
hos föregående arbetsgivare, om 
gäldenären övertagit ansvaret för 
pensionen under de betingelser 
som anges i 23 och 26 §§ lagen 
(1967:531) om tryggande av 
pensionsutfästelse m.m. 
  Om gäldenären är näringsidkare, 
skall arbetstagare, som själv          Om gäldenären är näringsidkare, 
eller jämte närstående ägde          skall en arbetstagare, som själv 
väsentlig andel i företaget och      eller  jämte  närstående   ägde 
som hade väsentligt inflytande       väsentlig andel i företaget och 
över dess verksamhet, eller          som  hade väsentligt inflytande 
hans efterlevande ej ha för-         över dess verksamhet, eller hans 
månsrätt enligt denna paragraf       efterlevande inte ha förmånsrätt 
för lön eller pension. Vad som       enligt  denna paragraf för lön. 
sagts nu gäller även om gäldenären   Vad som sagts nu gäller även om 
är juridisk person utan att          gäldenären är juridisk person utan 
vara näringsidkare.                  att vara näringsidkare. 
 
                                13 § 
-------------------------------------------------------------------- 
  Allmän förmånsrätt följer därefter   Allmän förmånsrätt följer därefter 
med fordran på framtida pension      med en arbetstagares fordran på 
till arbetstagare, som är född år    lön eller ersättning som hänför sig 
1907 eller tidigare, eller           till sådan  del  av  en  skälig 
dennes efterlevande. Därvid får      uppsägningstid   om  högst  sex 
dock intjänad del av utfäst pen-     månader som inte har förmånsrätt 
sion icke antagas avse större        enligt   12  §.  Förmånsrättens 
årlig pension än som motsvarar       omfattning   bestäms  därvid  i 
basbeloppet enligt lagen (1962       enlighet   med   vad   som   är 
:381) om allmän försäkring. Från     föreskrivet i 12 § första stycket. 
det sålunda beräknade fordrings- 
beloppet skall i förekommande 
fall avdragas upplupen del av 
pension enligt allmän pensions- 
plan eller enligt privat 
pensionsförsäkring. 
-------------------------------------------------------------------- 
  Förmånsrätt enligt första            Förmånsrätt enligt första stycket 
stycket gäller även fordran på       följer även med en fordran på pen- 
framtida pension som intjänats       sion   vilken   tillkommer   en 
hos föregående arbetsgivare, om      arbetstagare    eller    dennes 
gäldenären övertagit ansvaret för    efterlevande för  högst  ett år 
pensionsfordringen enligt vad        innan konkursansökningen gjordes 
som anges i 12 § andra stycket.      och nästföljande sex månader. För- 
                                     månsrätten gäller i fråga om pen- 
                                     sion, som intjänats hos föregående 
                                     arbetsgivare, om gäldenären har 
                                     övertagit ansvaret för pensionen 
                                     under  de betingelser som anges 
                                     i 23 och 26 §§ lagen (1967:531) 
                                     om         tryggande         av 
                                     pensionsutfästelse m.m. 
-------------------------------------------------------------------- 
  Om gäldenären är näringsidkare       Om gäldenären är näringsidkare 
eller juridisk person utan att       eller juridisk  person utan att 
vara näringsidkare, äger 12 §        vara näringsidkare,  äger  12 § 
tredje stycket motsvarande           andra stycket motsvarande till- 
tilllämpning.                        lämpning. 
 
                                15 § 
-------------------------------------------------------------------- 
  Särskild förmånsrätt har företräde   En fordran med allmän förmånsrätt 
framför allmän förmånsrätt. Fordran  tas i första hand ut ur egendom 
med allmän förmånsrätt enligt 10 §   som inte är föremål för särskild 
uttages dock, om det behövs,         förmånsrätt. En fordran med allmän 
före fordringar med särskild         förmånsrätt enligt 10, 11 eller 12 § 
förmånsrätt enligt 5 eller 8 § i     tas dock, om det behövs, ut före 
annan lös egendom än tomträtt.       fordringar med särskild förmånsrätt 
Vad som uttages på detta sätt        enligt  5 eller 8 § i annan lös 
skall, när det finns särskilda       egendom än tomträtt. Vad som  tas 
förmånsrätter i olika egendoms-      ut på detta sätt skall, när det 
grupper, fördelas på grupperna i     finns särskilda förmånsrätter i 
förhållande till den köpeskilling    olika egendomsgrupper, fördelas 
som erhållits för varje grupp.       på grupperna i förhållande till 
                                     den   köpeskilling    som   har 
                                     erhållits för varje grupp. 
 
                               18 §4 
-------------------------------------------------------------------- 
  Fordringar som ej är förenade        Fordringar som inte är förenade 
med förmånsrätt har inbördes lika    med förmånsrätt har inbördes lika 
rätt.                                rätt.  Vad  som  har  sagts  nu 
                                     hindrar   dock   inte   att  en 
                                     borgenär enligt avtal eller  på 
                                     annan grund har rätt till betal- 
                                     ning först efter övriga borgenä- 
                                     rer. 
-------------------------------------------------------------------- 
  Har fordran särskild förmånsrätt     Har fordran särskild förmånsrätt 
i viss egendom men förslår ej        i viss egendom men förslår inte 
egendomen för att infria ford-       egendomen  för att infria ford- 
ringen, behandlas återstoden av      ringen, behandlas återstoden av 
denna som fordran utan förmåns-      denna som fordran utan förmåns- 
rätt.                                rätt.  
  1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994, då lagen (1971:1072) om 
förmånsberättigade skattefordringar m.m. skall upphöra att gälla. 
  2. I fråga om förmånsrätt för fordringar i en konkurs som har beslutats på 
grund av en ansökan som gjorts före ikraftträdandet, gäller äldre bestämmelser 
fortfarande. 
  3. Om en näringsidkares egendom vid denna lags ikraftträdande omfattas av ett 
företagshypotek, gäller för tiden till den 1 januari 1995 eller den tidigare 
tidpunkt, då egendomen inte längre omfattas av företagshypoteket, äldre 
bestämmelser fortfarande. 
  Skulle bestämmelserna i denna lag, om de tillämpades den 1 januari 1994, ha 
medfört att säkerhetens värde väsentligt nedgått och ställer gäldenären inte 
inom en månad efter anmodan ytterligare säkerhet som borgenären skäligen kan 
åtnöjas med, får denne så länge äldre bestämmelser är tillämpliga säga upp den 
fordran för vilken företagshypoteket upplåtits till betalning inom sex månader 
utan hinder av att längre uppsägningstid kan ha avtalats eller uppsägning inte 
får ske. Har borgenären före den 1 januari 1995 väckt talan om betalning och 
anmält detta till inskrivningsmyndigheten för företagsinteckning, gäller äldre 
bestämmelser för tiden därefter till dess två månader förflutit från det att 
talan avgjorts genom dom eller beslut som vunnit laga kraft. 
  4. En fordran på framtida pension till arbetstagare, som är född år 1907 eller 
tidigare, eller dennes efterlevande skall i samma omfattning som enligt 13 § i 
dess äldre lydelse vara förenad med förmånsrätt närmast efter fordringar med 
förmånsrätt enligt 13 § i dess nya lydelse. 
  5. Om det i en lag eller i en författning som har beslutats av regeringen 
hänvisas till en föreskrift som har ersatts genom en föreskrift i denna lag 
tillämpas i stället den nya föreskriften. 
 
**FOOTNOTES** 
 
     1 Lagen omtryckt 1975:1248. 
 
     2 Senaste lydelse 1987:694. 
 
     3 Senaste lydelse 1977:482. 
 
     4 Senaste lydelse 1979:195.  
8     Förslag till lag om ändring i lagen (1984:649) om företagshypotek 
 
  Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1984:649) om företagshypotek att 2 kap. 
1 och 5 §§ skall ha följande lydelse.  
-------------------------------------------------------------------- 
Nuvarande lydelse                    Föreslagen lydelse 
 
                               2 kap. 
                                1 § 
  Ett företagshypotek omfattar näringsidkarens lösa egendom  i den mån egendomen 
hör till den intecknade verksamheten. 
  Företagshypoteket omfattar dock inte 
1. kassa- och banktillgodohavanden, aktier, andra bevis om delaktighet i bolag, 
obligationer, förlagsbevis och liknande skuldebrev avsedda för allmän omsättning 
samt andelar i aktiefonder, 
2. egendom som är av beskaffenhet att kunna vara föremål för panträtt på grund 
av inteckning, eller 
3. egendom som varken kan utmätas eller ingå i konkurs. 
-------------------------------------------------------------------- 
                                       Utan hinder av vad som sägs i 
                                     andra stycket 1 har en borgenär, 
                                     som enligt 5 § andra stycket har 
                                     rätt att få betalt ur egendom som 
                                     omfattades av företagshypoteket 
                                     vid tidpunkten för ett beslut om 
                                     företagsrekonstruktion   enligt 
                                     lagen  (1993:000)  om företags- 
                                     rekonstruktion,  rätt   att  få 
                                     betalt  ur egendom som trätt  i 
                                     sådan egendoms ställe. 
 
                                5 §1 
-------------------------------------------------------------------- 
  En borgenär som har företags-        En borgenär som har företags- 
hypotek till säkerhet för sin        hypotek till  säkerhet  för sin 
fordran har rätt att vid utmät-      fordran har rätt att vid utmät- 
ning eller i konkurs, med den        ning  eller i konkurs, med  den 
företrädesrätt inteckningen medför   företrädesrätt inteckningen medför 
enligt lag, få betalt för for-       enligt  lag, få betalt för for- 
dringen ur egendom som om-           dringen ur egendom som omfattas 
fattas av hypoteket intill           av   hypoteket   intill   före- 
företagshypoteksbrevets belopp.      tagshypoteksbrevets belopp. 
I den mån detta inte förslår har       Har konkurs följt på ansökan som 
borgenären rätt att få betalt ur     gjorts inom tre veckor från det 
egendomen genom ett tillägg.         att   beslut    meddelades   om 
Tillägget får inte överstiga fem-    upphörande   av  företagsrekon- 
ton procent av hypoteksbrevets       struktion     enligt      lagen 
belopp jämte ränta på detta          (1993:000)                   om 
belopp från den dag då egendomen     företagsrekonstruktion,     har 
utmättes eller konkursansökan        borgenären rätt att få betalt för 
gjordes. Räntan beräknas för år      fordringen  ur  egendom som om- 
enligt en räntefot som               fattades av hypoteket  vid tid- 
motsvarar det av riksbanken          punkten för beslutet om företags- 
fastställda, vid varje tid           rekonstruktion. 
gällande diskontot ökat med fyra       I den mån företagshypoteksbre- 
procentenheter.                      vets belopp inte förslår har bor- 
                                     genären rätt att få betalt ur den 
                                     i  första  eller  andra stycket 
                                     avsedda  egendomen  genom   ett 
                                     tillägg. Tillägget får inte över- 
                                     stiga  femton  procent av hypo- 
                                     teksbrevets belopp jämte ränta på 
                                     detta belopp från  den  dag  då 
                                     egendomen  utmättes  eller kon- 
                                     kursansökan gjordes. Räntan beräk- 
                                     nas för år enligt en räntefot som 
                                     motsvarar   det  av  riksbanken 
                                     fastställda,   vid   varje  tid 
                                     gällande diskontot ökat med fyra 
                                     procentenheter. 
  Har flera hypoteksbrev överlämnats som säkerhet för fordran och har in- 
teckningarna samma företrädesrätt eller gäller de omedelbart efter varandra, 
skall bestämmelserna i första stycket om hypoteksbrevets belopp avse 
hypoteksbrevens sammanlagda belopp. 
  Borgenärens rätt till betalning ur egendomen gäller, även om fordringen har 
preskriberats eller inte har anmälts av borgenären efter kallelse på okända 
borgenärer. 
  En borgenärs rätt till betalning omfattar inte tillägget, om hypoteksbrevet 
utgör säkerhet för honom i andra hand.  
  Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994. 
 
**FOOTNOTES** 
 
     1 Senaste lydelse 1985:174.  
9     Förslag till lag om ändring i konkurslagen (1987:672) 
 
  Härigenom föreskrivs i fråga om konkurslagen (1987:672) att 4 kap. 1 och 2 §§ 
och 12 kap. 11 och 21 §§ skall ha följande lydelse.  
-------------------------------------------------------------------- 
Nuvarande lydelse                    Föreslagen lydelse 
 
                               4 kap 
                                1 § 
-------------------------------------------------------------------- 
  Återvinning till konkursbo får       Återvinning till konkursbo får 
på begäran av boet ske i             på begäran av boet ske i enlighet 
enlighet med vad som anges i         med vad som anges i detta kapi- 
detta kapitel. Återvinning får       tel.  Återvinning får dock inte 
dock inte ske av                     ske av 
  1. betalning av skatt eller          1. betalning av eller förmåns- 
avgift som avses i lagen             rätt för underhållsbidrag enligt 
(1971:1072) om förmånsberättigade    äktenskaps- eller föräldrabalken, 
skattefordringar m.m., om            om bidragsbeloppet var förfallet 
fordringen var förfallen till        till  betalning  och den under- 
betalning,                           hållsberättigade inte har gynnats 
                                     på ett otillbörligt sätt, 
  2. betalning av eller förmåns-       2.  sådan  rättshandling  som 
rätt för underhållsbidrag enligt     skett   med  samtycke   av   en 
äktenskaps- eller föräldrabalken,    administrator  som  har utsetts 
om bidragsbeloppet var               enligt lagen (1993:000) om före- 
förfallet till betalning och         tagsrekonstruktion, såvida inte 
den underhållsberättigade inte       administratorn    uppenbarligen 
har gynnats på ett otillbörligt      har överskridit sin befogenhet. 
sätt. 
 
                                2 §1 
  Med fristdag avses dagen då ansökningen om gäldenärens försättande i konkurs 
kom in till tingsrätten. 
-------------------------------------------------------------------- 
  Har god man förordnats enligt        Har beslut meddelats om före- 
ackordslagen (1970:847) avses        tagsrekonstruktion enligt lagen 
med fristdag i stället dagen för     (1993:000)   om  företagsrekon- 
ansökningen om detta, såvida         struktion avses  med fristdag i 
konkursansökningen har gjorts        stället dagen för ansökan om före- 
inom tre veckor från det att         tagsrekonstruktion, såvida kon- 
verkan av godmansförordnandet        kursansökningen har gjorts inom 
förföll eller, när förhandling om    tre veckor från det  att beslut 
offentligt ackord har följt,         om förfarandets upphörande med- 
ackordsfrågan avgjordes.             delades. 
  Har ansökan om skuldsanering enligt skuldsaneringslagen (1991:000) gjorts 
avses med fristdag i stället dagen för denna ansökan, såvida konkursansökningen 
har gjorts inom tre veckor från det att frågan om skuldsanering avgjordes. 
  Har ett dödsbo avträtts till förvaltning av boutredningsman avses med fristdag 
dagen för ansökningen om detta, såvida boutredningsman har förordnats senare än 
tre månader före den dag som annars skulle anses som fristdag. 
 
                              12 kap. 
                                11 § 
-------------------------------------------------------------------- 
  Vid omröstning i ackordsfrågan       Vid omröstning i ackordsfrågan 
får rösträtt utövas endast för       får  rösträtt utövas endast för 
bevakade fordringar. En borge-       bevakade fordringar. En borgenär 
när som kan få täckning för sin      som kan  få  täckning  för  sin 
fordran genom kvittning eller        fordran  genom  kvittning eller 
vars fordran är förenad med för-     vars fordran är förenad med för- 
månsrätt deltar dock inte i om-      månsrätt deltar dock inte i om- 
röstningen. Om borgenären helt       röstningen.  En  borgenär,  som 
eller delvis avstår från kvitt-      enligt  avtal  eller  på  annan 
ningsrätten eller förmånsrätten,     grund  har rätt till  betalning 
deltar han i motsvarande mån.        först efter  gäldenärens övriga 
Kan en borgenärs fordran endast      borgenärer, deltar inte heller i 
till viss del täckas genom           omröstningen, såvida inte dessa 
kvittning eller understiger          medger detta. 
värdet av den egendom i vilken         Om  en  borgenär  helt  eller 
borgenären har särskild förmånsrätt  delvis  avstår från kvittnings- 
hans fordran, deltar han med         rätten eller förmånsrätten, deltar 
återstående del av fordringen.       han i motsvarande  mån.  Kan en 
                                     borgenärs  fordran  endast till 
                                     viss del täckas genom kvittning 
                                     eller understiger värdet av den 
                                     egendom i vilken borgenären har 
                                     särskild förmånsrätt hans fordran, 
                                     deltar han med återstående del av 
                                     fordringen. 
  En svarande som med anledning av en återvinningstalan har fått eller kan få en 
 
fordran mot gäldenären, får utan bevakning delta med fordringen i omröstningen. 
  Innebär ackordsförslaget att borgenärer som inte har förmånsrätt skall få full 
betalning intill visst belopp, får rösträtt inte utövas för de fordringar som 
därigenom får full betalning. 
  Med borgenärer som har förmånsrätt likställs en borgenär som till säkerhet för 
sin fordran har gjort förbehåll om återtaganderätt. 
 
                                21 § 
  Ett fastställt ackord är bindande för alla borgenärer, kända och okända, som 
har haft rätt att efter bevakning rösta om ackordsförslaget. 
-------------------------------------------------------------------- 
                                       Om alla borgenärer som enligt 
                                     11  § hade rätt att delta i om- 
                                     röstningen i ackordsfrågan inte 
                                     tillgodoses   fullt   ut  genom 
                                     ackordet, är detta bindande också 
                                     för en borgenär som enligt avtal 
                                     eller  på annan grund har  rätt 
                                     till  betalning   först   efter 
                                     gäldenärens övriga borgenärer. 
  Den som har förmånsrätt i viss egendom är bunden av ackordet i fråga om belopp 
som inte kan tas ut ur egendomen. 
  En borgenär har, utan hinder av ackordet, den rätt till kvittning som han kan 
ha enligt 5 kap. 15 och 16 §§.  
  1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994. 
  2. Äldre föreskrifter om återvinning gäller fortfarande i fråga om en konkurs, 
i vilken konkursbeslutet har meddelats före ikraftträdandet. 
 
**FOOTNOTES** 
 
     1 Lydelse enligt SOU 1990:74 Skuldsaneringslag.  
10    Förslag till lag om ändring i lönegarantilagen (1992:497) 
 
  Härigenom föreskrivs i fråga om lönegarantilagen (1992:497) att 7 § skall ha 
följande lydelse.  
-------------------------------------------------------------------- 
Nuvarande lydelse                    Föreslagen lydelse 
 
                                7 § 
-------------------------------------------------------------------- 
  Betalning enligt garantin            Betalning   enligt   garantin 
lämnas för sådan fordran på lön      lämnas för sådan fordran på lön 
eller annan ersättning som har       eller annan ersättning som  har 
förmånsrätt enligt 12 § förmåns-     förmånsrätt enligt 12 eller 13 § 
rättslagen (1970:979) och för        förmånsrättslagen (1970:979) och 
fordran på pension som har           för  fordran på pension som har 
förmånsrätt enligt 12 eller 13 §     förmånsrätt enligt 13 §  samma lag 
samma lag.                           eller     punkten    4    över- 
                                     gångsbestämmelserna  till lagen 
                                     (1993:000) om ändring i förmåns- 
                                     rättslagen (1970:979).  
  1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994. 
  2. Äldre föreskrifter gäller fortfarande i fråga om fordran hos en 
arbetsgivare som har försatts i konkurs före ikraftträdandet.  
11    Förslag till lag om ändring i brottsbalken 
 
  Härigenom föreskrivs i fråga om brottsbalken att 11 kap. 1 och 3 §§ skall ha 
följande lydelse.  
Nuvarande lydelse1            Föreslagen lydelse 
 
                              11 kap. 
                                1 § 
  Den som, när han är på obestånd eller när påtaglig fara föreligger för att han 
skall komma på obestånd, förstör eller genom gåva eller någon annan liknande 
åtgärd avhänder sig egendom av betydande värde, döms för oredlighet mot 
borgenärer till fängelse i högst två år. Detsamma skall gälla om någon genom 
sådant förfarande försätter sig på obestånd eller framkallar påtaglig fara för 
att han skall komma på obestånd. 
-------------------------------------------------------------------- 
  Gäldenär, som vid skuldsane-         Gäldenär, som vid skuldsanering 
ring enligt skuldsanerings-          enligt      skuldsaneringslagen 
lagen (1991:000), konkurs            (1991:000), företagsrekonstruk- 
eller förhandling om offentligt      tion enligt lagen (1993:000) om 
ackord förtiger tillgång,            företagsrekonstruktion    eller 
uppgiver obefintlig skuld            konkurs förtiger tillgång, upp- 
eller lämnar annan sådan oriktig     giver  obefintlig  skuld  eller 
uppgift, skall ock, om ej            lämnar   annan   sådan  oriktig 
uppgiften rättas innan den           uppgift, skall ock,  om ej upp- 
beedigas eller eljest lägges         giften rättas innan den beedigas 
till grund för förfarandet, dömas    eller eljest lägges till  grund 
för oredlighet mot borgenärer.       för förfarandet, dömas för ored- 
Detsamma skall gälla, om gäldenär    lighet mot borgenärer. Detsamma 
i samband med annan exekutiv         skall gälla, om gäldenär i samband 
förrättning åberopar oriktig         med  annan exekutiv förrättning 
handling eller skenavtal och         åberopar oriktig handling eller 
därigenom hindrar att erfor-         skenavtal och därigenom hindrar 
derlig egendom genom förrättning     att erforderlig  egendom  genom 
tages i anspråk för att bereda       förrättning tages i anspråk för att 
borgenär betalning eller             bereda borgenär betalning eller 
säkerhet.                            säkerhet. 
  Gäldenär som, då konkurs är förestående, ur riket bortför tillgång av 
betydande värde med uppsåt att hålla den undan konkursen, eller gäldenär som i 
konkurs undandrar eller undanhåller konkursförvaltningen tillgång, döms 
likaledes för oredlighet mot borgenärer. 
 
**FOOTNOTES** 
 
     1 Lydelse enligt SOU 1990:74 Skuldsaneringslag.  
                                3 §2 
  Den som, när han är på obestånd eller när påtaglig fara föreligger för att han 
skall komma på obestånd, fortsätter rörelse under förbrukande av avsevärda medel 
utan motsvarande nytta för rörelsen eller lever slösaktigt eller inlåter sig på 
äventyrligt företag eller lättsinnig ansvarsförbindelse eller vidtar annan sådan 
åtgärd och därigenom uppsåtligen eller av grov oaktsamhet försämrar sin 
förmögenhetsställning i avsevärd mån, döms för vårdslöshet mot borgenärer till 
fängelse i högst två år. Vad som nu sagts skall gälla även om gärningsmannen 
inte insåg men hade skälig anledning anta att han var på obestånd eller att 
påtaglig fara förelåg för att han skulle komma på obestånd. 
-------------------------------------------------------------------- 
  Gäldenär, som vid konkurs            Gäldenär, som vid företagsre- 
eller förhandling om offentligt      konstruktion enligt lagen (1993 
ackord av grov oaktsamhet för-       :000) om företagsrekonstruktion 
tiger tillgång, uppgiver obe-        eller  konkurs av grov oaktsam- 
fintlig skuld eller lämnar           het förtiger tillgång, uppgiver 
annan sådan oriktig uppgift,         obefintlig  skuld  eller lämnar 
dömes likaledes, om ej               annan  sådan  oriktig  uppgift, 
uppgiften rättas innan den           dömes likaledes, om ej uppgiften 
beedigas eller eljest lägges         rättas innan den beedigas eller 
till grund för förfarandet, för      eljest  lägges till  grund  för 
vårdslöshet mot borgenärer.          förfarandet, för vårdslöshet mot 
                                     borgenärer.  
  Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.  
**FOOTNOTES** 
 
     2 Senaste lydelse 1986:43.  
12    Förslag till lag om ändring i utsökningsregisterlagen (1986:617) 
 
  Härigenom föreskrivs i fråga om utsökningsregisterlagen (1986:617) att 6, 7 
och 11 §§ skall ha följande lydelse.  
Nuvarande lydelse             Föreslagen lydelse 
 
                                6 §1 
  Utöver de uppgifter som anges i 4 och 5 §§ får utsökningsregistret, i den ut- 
sträckning som föreskrivs av regeringen eller den myndighet som regeringen 
bestämmer, innehålla uppgifter om 
  1. exekutionstitel, skuldens storlek, arbetsgivare eller annan utbetalare av 
ersättning som avses i 7 kap. 1 § eller 15 kap. 2 § utsökningsbalken, 
medelsslag, dag när skulden fastställdes och när den förföll till betalning, 
influtna medel, den tidpunkt vid vilken skulden preskriberas samt andra 
förhållanden av betydelse för betalningsskyldigheten som framgår av exe- 
kutionstiteln eller av andra handlingar i målet, 
  2. de verkställighetsåtgärder som har begärts av sökanden, 
  3. den som sökt verkställigheten och vad som i övrigt behövs för utbetalning 
av influtna medel och annan redovisning, 
  4. ställd säkerhet, uppskov och avbetalningsplan, 
  5. utmätning, exekutiv försäljning, införsel, avräkning och betalningssäkring, 
  6. kvarstad och återtagande av vara, 
  7. bötesförvandling, 
  8. betalningsinställelse och likvidation, 
-------------------------------------------------------------------- 
  9. skuldsanering enligt              9.    skuldsanering    enligt 
skuldsaneringslagen (1991:0-         skuldsaneringslagen (1991:000), 
00), konkurs, ackord, närings-       företagsrekonstruktion   enligt 
förbud och förordnande av god        lagen  (1993:000)  om företags- 
man enligt 2 § ackordslagen          rekonstruktion, konkurs, ackord 
(1970:847),                          och näringsförbud. 
  10. förhör eller annan åtgärd som har vidtagits för efterforskning av 
tillgångar, 
  11. redovisningen av verkställighetsuppdraget, 
  12. administrativa och tekniska uppgifter som behövs för registrets 
användning. 
 
                               7 §2 
  Riksskatteverket och kronofogdemyndigheterna får ha terminalåtkomst till 
utsökningsregistret. 
  Terminalåtkomsten för en kronofogdemyndighet får avse endast uppgifter om 
  1. den som är registrerad hos myndigheten som gäldenär i mål om exekutiva 
åtgärder, 
  2. den som i annat fall än som avses under 1 är gäldenär eller svarande i mål 
eller ärende som handläggs hos myndigheten, 
  3. make till person som avses under 1, 
  4. den som är gemensamt betalningsansvarig med person som avses under 1, 
  5. fåmansföretag och fåmansägt handelsbolag som avses i punkt 14 av 
anvisningarna till 32 § kommunalskattelagen (1928:370) och delägare i sådant 
företag, om företaget eller delägare i detta är gäldenär som avses under 1, 
-------------------------------------------------------------------- 
  6. skuldsanering, konkurs            6.  skuldsanering,  företags- 
och näringsförbud.                   rekonstruktion,   konkurs   och 
                                     näringsförbud. 
  I fråga om kronofogdemyndighet som är tillsynsmyndighet i konkurs gäller 
terminalåtkomsten enligt andra stycket 1 också gäldenärer i annat län, om detta 
ingår i tillsynsområdet. 
 
                               11 §3 
-------------------------------------------------------------------- 
  Uppgift om indrivningsupp-           Uppgift om indrivningsuppdrag 
drag som avser böter får bevaras     som  avser  böter får bevaras i 
i utsökningregistret till            utsökningregistret till utgången 
utgången av det år då full be-       av det år då full betalning sked- 
talning skedde. Andra                de. Andra uppgifter som avses i 
uppgifter som avses i 6 § 1-11       6 § 1-11 får bevaras under högst 
får bevaras under högst tre år.      tre år. Denna  tid  räknas  för 
Denna tid räknas för uppgifter       uppgifter om betalningssäkring, 
om betalningssäkring, kvarstad,      kvarstad och näringsförbud från 
näringsförbud och förordnande av     utgången av det år då åtgärden förföll 
god man från utgången av det år då   eller förlorade sin verkan samt 
åtgärden förföll eller förlorade     för uppgifter om skuldsanering, 
sin verkan samt för uppgifter        företagsrekonstruktion, konkurs 
om skuldsanering, konkurs och        och ackord från utgången av det år 
ackord från utgången av det år då    då  förfarandet avslutades. För 
förfarandet avslutades. För          övriga uppgifter räknas tiden från 
övriga uppgifter räknas tiden        utgången av det år under vilket 
från utgången av det år under        målet   avslutades.   Uppgifter 
vilket målet avslutades. Upp-        enligt 4 och 5 §§ skall bevaras så 
gifter enligt 4 och 5 §§ skall       länge annan uppgift om personen 
bevaras så länge annan uppgift       förekommer i registret. 
om personen förekommer i 
registret. 
  Uppgift som inte längre får bevaras med stöd av bestämmelserna i första 
stycket skall gallras, om inte regeringen eller den myndighet som regeringen 
bestämmer föreskriver något annat.  
  1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994. 
 
**FOOTNOTES** 
 
      1  Senaste  lydelse  1991:707 och lydelse  enligt  SOU 
1990:74 Skuldsaneringslag. 
 
      2  Senaste lydelse 1990:673  och  lydelse  enligt  SOU 
1990:74 Skuldsaneringslag. 
 
     3 Senaste  lydelse  1990:786  och  lydelse  enligt  SOU 
1990:74 Skuldsaneringslag.  
13    Förslag till lag om ändring i uppbördslagen (1953:272) 
 
  Härigenom föreskrivs i fråga om uppbördslagen (1953:272) att 62 § skall ha 
följande lydelse.  
Nuvarande lydelse             Föreslagen lydelse 
 
                               62 §1 
  Finner skattemyndigheten efter anmälan av kronofogdemyndighet eller eljest 
sådana omständigheter föreligga, att skattskyldig eller arbetsgivare, som 
jämlikt denna lag är ansvarig för arbetstagares skatt, bör försättas i konkurs 
här i riket för utfående av skatt, skall skattemyndigheten förordna, att 
kronofogdemyndigheten skall göra framställning därom; dock att, då skattebelopp, 
för vilket den skattskyldige eller arbetsgivaren häftar, understiger trehundra 
kronor, sådan franmställning ej må ske, med mindre i det föreliggande fallet 
synnerliga skäl därtill äro. 
  Skattemyndigheten må, där så finnes med hänsyn till föreliggande 
omständigheter böra ske, uppdraga åt kronofogdemyndighet att själv avgöra 
huruvida framställning, som i föregående stycke sägs, bör göras. 
-------------------------------------------------------------------- 
  Bjuder skattskyldig eller            Bjuder skattskyldig eller ar- 
arbetsgivare, som enligt denna       betsgivare,  som  enligt  denna 
lag är ansvarig för                  lag är ansvarig för arbetstagares 
arbetstagares skatt, ackord          skatt, ackord som rör skatt, må 
som rör skatt, må skatte-            kronofogdemyndigheten    antaga 
myndigheten antaga ackordsför-       ackordsförslaget i denna del, om 
slaget i denna del, om det kan       det  kan anses vara till fördel 
anses vara till fördel för det       för det allmänna. Ackordsförslag, 
allmänna. Ackordsförslag, som        som icke  framställes i konkurs 
icke framställes i konkurs           eller enligt  lagen  (1993:000) 
eller enligt ackordslagen            om  företagsrekonstruktion,  må 
(1970:847), må dock antagas          dock  antagas endast på villkor 
endast på villkor att även övriga    att även  övriga borgenärer som 
borgenärer som ackordet angår        ackordet angår godkänna detta. 
godkänna detta.  
  Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994. 
 
**FOOTNOTES** 
 
     1 Senaste lydelse 1990:329.  
14    Förslag till lag om ändring i lagen (1982:188) om preskription av 
skattefordringar m.m. 
 
  Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1982:188) om preskription av 
skattefordringar m.m. att 5 § skall ha följande lydelse.  
Nuvarande lydelse1                     Föreslagen lydelse 
 
                                5 § 
-------------------------------------------------------------------- 
  Förordnas god man enligt ac-         Har ansökan om företagsrekon- 
kordslagen (1970:847) innan          struktion     enligt      lagen 
fordringen har preskriberats,        (1993:000)   om  företagsrekon- 
preskriberas den tidigast två år     struktion     gjorts      innan 
efter utgången av det kalenderår     fordringen  har  preskriberats, 
då förordnandet meddelades           preskriberas den tidigast två år 
eller, om ackord kommer till         efter utgången av det kalenderår 
stånd, efter utgången av det         då beslut om förfarandets upphör- 
kalenderår då ackordet skall         ande   meddelades   eller   ett 
vara fullgjort. Vad som har          ackord  skall  vara  fullgjort. 
sagts nu om verkan av ett ac-        Vad som har sagts nu om  verkan 
kordsförfarande tillämpas även       av företagsrekonstruktion tilläm- 
vid skuldsanering enligt             pas   även   vid  skuldsanering 
skuldsaneringslagen (1991:0-         enligt      skuldsaneringslagen 
00), när ansökan om skuldsane-       (1991:000),  när   ansökan   om 
ring gjorts innan fordringen         skuldsanering    gjorts   innan 
har preskriberats. Tvåårstiden       fordringen  har  preskriberats. 
räknas i detta fall från utgången    Tvåårstiden räknas i detta fall 
av det kalenderår då förordnande     från utgången av det kalenderår då 
om inledande av skuldsanering        förordnande  om  inledande   av 
meddelades eller då återstående      skuldsanering  meddelades eller 
skuldbelopp senast skolat be-        då återstående skuldbelopp senast 
talas.                               skolat betalas. 
-------------------------------------------------------------------- 
  Första stycket gäller inte om        Första stycket gäller inte om 
god man förordnas eller skuld-       ansökan om företagsrekonstruktion 
sanering inleds under tid då         görs eller skuldsanering inleds 
preskriptionstiden är förlängd på    under tid då preskriptionstiden 
grund av 9 §.                        är förlängd på grund av 9 §.  
  1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994. 
  2. Har god man förordnats enligt ackordslagen (1970:847) före ikraftträdandet 
av denna lag, gäller äldre bestämmelser fortfarande. 
 
15    Förslag till lag om ändring i aktiebolagslagen (1975:1385) 
 
  Härigenom föreskrivs i fråga om aktiebolagslagen (1975:1385)1 att 13 kap. 20 § 
skall ha följande lydelse.  
-------------------------------------------------------------------- 
Nuvarande lydelse                    Föreslagen lydelse 
 
                              13 kap. 
                               20 §2 
-------------------------------------------------------------------- 
  Om ett aktiebolag försätts i         Om  ett aktiebolag försätts i 
konkurs eller om en förhandling      konkurs  eller  beslut om före- 
om offentligt ackord inleds för      tagsrekonstruktion enligt lagen 
bolaget, skall rätten sända          (1993  :000)  om företagsrekon- 
underrättelse om beslutet för        struktion meddelas  för bolaget, 
registrering.                        skall rätten sända underrättelse 
                                     om beslutet för registrering. 
  Under konkursen företräds bolaget som konkursgäldenär av den styrelse och 
verkställande direktör eller de likvidatorer som finns vid konkursens början. 
Dock gäller även under konkursen bestämmelserna i denna lag om rätt att avgå, om 
 
entledigande och om nytillsättning. 
-------------------------------------------------------------------- 
  När en konkurs har avslutats,        När en konkurs har avslutats, 
eller en förhandling om              eller en företagsrekonstruktion 
offentligt ackord har                enligt   lagen  (1993:000)   om 
avslutats på annat sätt än genom     företagsrekonstruktion har upp- 
konkurs, skall tingsrätten           hört  på annat  sätt  än  genom 
genast för registrering              konkurs,    skall   tingsrätten 
underrätta registreringsmyndig-      genast för registrering  under- 
heten samt i det förra fallet        rätta  registreringsmyndigheten 
ange om överskott finns eller        samt i det förra fallet ange om 
inte. Tingsrätten skall även för     överskott   finns  eller  inte. 
registrering underrätta              Tingsrätten skall även för regi- 
registreringsmyndigheten när         strering             underrätta 
högre rätt genom beslut, som har     registreringsmyndigheten    när 
vunnit laga kraft, har upphävt       högre rätt genom beslut, som har 
ett beslut att försätta bolaget      vunnit  laga kraft, har upphävt 
i konkurs eller att inleda           ett beslut att försätta bolaget i 
förhandling om offentlig             konkurs    eller    om    före- 
ackord.                              tagsrekonstruktion enligt lagen 
                                     (1993:000)  om   företagsrekon- 
                                     struktion.  
  Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994. 
Förteckning över remissinstanser som har yttrat sig över Insolvensutredningens 
slutbetänkande (SOU 1992:113) Lag om företagsrekonstruktion 
 
Följande instanser har avgivit remissvar över Insolvensutredningens 
slutbetänkande (SOU 1992:113) Lag om företagsrekonstruktion Svea hovrätt, Göta 
hovrätt, Stockholms tingsrätt, Malmö tingsrätt, Jönköpings tingsrätt, Luleå 
tingsrätt, Domstolsverket, Kommerskollegium, Riksförsäkringsverket, Televerket, 
Finansinspektionen, Riksskatteverket, Skattemyndigheterna i Stockholms län, i 
Göteborgs och Bohus län, i Malmöhus län, i Gävleborgs län, i Jämtlands län, 
Kronofogdemyndigheterna i Stockholms län, i Göteborgs och Bohus län, i Malmöhus 
län, i Kronobergs län, i Västerbottens län, i Västmanlands län, Juridiska 
fakulteten vid Uppsala universitet, Stanens Jordbruksverk, Närings- och 
teknikutvecklingsverket, Nutek, Industri- och Nyföretagarfonden, 
Kammarkollegiet, Länsstyrelserna i Malmöhus län, i Blekinge län, i Kronobergs 
län, i Västmanlands län, i Västerbottens län, Sveriges Advokatsamfund, Sveriges 
Domareförbund, Föreningen Sveriges kronofogdar, Föreningen auktoriserade 
revisorer, Sveriges Redovisningskonsulters Förbund, SRF, Stockholms 
handelskammare, Sveriges Ackordscentraler, Svenska bankföreningen, 
Finansbolagens förening, Svenska Inkassoföreningen, Svenska Kommunförbundet, 
Landstingsförbundet, Sveriges Köpmannaförbund, Sveriges Industriförbund, 
Grossistförbundet Svensk Handel, Företagarnas Riksorganisation, Lantbrukarnas 
Riksförbund, Kooperativa förbundet, Svenska Arbetsgivareföreningen, 
Landsorganisationen i Sverige, Tjänstemännens centraloranisation, Central- 
organisationen SACO/SR, Maskinentreprenörerna, Företagarförbundet - 
Företagarforum, Stiftelsen Landsekonomerna, Byggentreprenörerna, 
Fastighetsägarförbundet, Svenska Elverksföreningen, Stiftelsen Nexum, Dubbit AB, 
Snickerifabrikernas Riksförbund, Elektriska Husshållsapparatleverantörer, 
Svenska Fondhandlarföreningen, Advokaten Hans Norell, Målarmästarnas 
Riksförening, Glasbranschföreningen, Sveriges Hantverks- och Småföretag och Kon- 
kurrensverket samt Göran Wrambeck. 
 
I ärendet har också ingivits av Göran Wrambeck hans bok Pengarna eller livet. 
Lantbrukarnas Riksförbund har ingivit rapporten Selektiva åtgärder för 
jordbruksföretag med ekonomiska problem och från Företagsekonomiska 
institutionen vid Uppsala universitet har ingivits två uppsatser, 
Procedurkostnaden för småföretag av Mats Jorlin och Företagsrekonstruktion och 
rekonstruktionsplan av Roger Johansson m.fl. Dessa skrifter finns tillgängliga i 
lagstiftningsärendet dnr 92-4565. 
 
**FOOTNOTES** 
 
     1 Lydelse enligt SOU 1990:74 Skuldsaneringslag. 
 
     1 Lagen omtryckt 1982:739. 
 
     2 Senaste lydelse 1987:686.  
De till Lagrådet den 1 september 1994 remitterade lagförslagen 
 
1     Förslag till lag om företagsrekonstruktion 
 
    Härigenom föreskrivs följande.  
1 kap. Inledande bestämmelser 
 
1 § 
  En gäldenär som är näringsidkare och som inte kan betala sina skulder 
allteftersom de förfaller till betalning kan under medverkan av en av rätten 
utsedd rekonstruktör rekonstruera verksamheten utan konkurs enligt 
bestämmelserna i denna lag. 
 
2 § 
  Företagsrekonstruktion enligt denna lag inleds genom beslut av rätten på 
ansökan av gäldenären eller en borgenär. Förfarandet upphör efter beslut av 
rätten eller om gäldenären försätts i konkurs. 
 
3 § 
  Under rekonstruktionsförfarandet skall det klargöras om, och i så fall hur, 
den verksamhet som gäldenären bedriver helt eller delvis kan fortsättas och om 
det finns förutsättningar för gäldenären att träffa en ekonomisk uppgörelse med 
sina borgenärer (ackord). Kan ackord inte komma till stånd genom över- 
enskommelse, kan gäldenären under förfarandet ansöka om förhandling om 
offentligt ackord enligt bestämmelserna i 3 kap. 
 
4 § 
  Bestämmelserna i denna lag gäller inte gäldenärer som är bankaktiebolag, 
sparbank, föreningsbank, kreditaktiebolag, stadshypoteksförening, 
landshypoteksförening, understödsförening eller försäkringsbolag. De avser inte 
heller sådana gäldenärer, vars verksamhet staten, en kommun, ett landsting, ett 
kommunalförbund, en församling eller en kyrklig samfällighet bedriver eller har 
ett bestämmande inflytande i.  
2 kap. Företagsrekonstruktion i allmänhet 
 
Ansökan om företagsrekonstruktion 
 
1 § 
 
  En ansökan om företagsrekonstruktion skall göras hos den tingsrätt där 
gäldenären bör svara i tvistemål som angår betalningsskyldighet i allmänhet. 
  I ansökan skall sökanden ange och styrka de omständigheter som gör rätten 
behörig, om de inte är kända. 
  Har ansökan gjorts hos en tingsrätt som inte är behörig, skall rätten genast 
sända ansökan till den tingsrätt som enligt vad handlingarna visar är behörig 
och underrätta sökanden. En ansökan skall anses gjord, när handlingarna kom in 
till den första tingsrätten. 
 
2 § 
  En ansökan om företagsrekonstruktion skall göras skriftligen. Ansökan skall 
vara egenhändigt undertecknad av sökanden eller dennes ombud. 
 
3 § 
  En ansökan av gäldenären skall innehålla 
  1. en kortfattad redogörelse för gäldenärens ekonomi och vad som lett fram 
till gäldenärens betalningssvårigheter, 
  2. en borgenärsförteckning, 
  3. en redogörelse för hur gäldenären avser att rekonstruera verksamheten och 
nå en uppgörelse med borgenärerna, och 
  4. ett förslag till rekonstruktör samt behövliga uppgifter om dennes 
lämplighet för uppdraget. 
 
4 § 
  En ansökan av en borgenär skall innehålla 
  1. uppgift om borgenärens fordran på gäldenären, 
  2. de omständigheter på vilka borgenären grundar sin begäran, och 
  3. förslag till rekonstruktör samt behövliga uppgifter om dennes lämplighet 
för uppdraget. 
 
5 § 
  Ansökan skall avvisas om den inte uppfyller de krav som anges i     1-4  §§. 
  Innan ansökan avvisas skall sökanden föreläggas att avhjälpa bristen.  
Prövning av ansökan om företagsrekonstruktion 
 
6 § 
  Beslut om att inleda ett rekonstruktionsförfarande får inte meddelas, om det 
saknas skälig anledning att anta att syftet med förfarandet kan uppnås. 
  En ansökan av en borgenär får bifallas endast om gäldenären har medgett 
ansökan. 
 
7 § 
  Om gäldenärens ansökan tas upp, skall rätten genast pröva den.  
8 § 
  Om en borgenärs ansökan tas upp, skall rätten sätta ut ett sammanträde för 
prövning av ansökan. Sammanträdet skall hållas inom två veckor från det att 
ansökningen kom in till rätten. Om det finns särskilda skäl, får den hållas 
senare, dock senast inom sex veckor. 
  Till sammanträdet skall parterna kallas. Gäldenären skall i kallelsen 
föreläggas att senast vid sammanträdet yttra sig över ansökan. I kallelsen skall 
även anges att gäldenären inte behöver inställa sig, om han före sammanträdet 
själv ansöker om företagsrekonstruktion eller skriftligen medger borgenärens 
ansökan och rätten inte särskilt underrättar honom om att sammanträdet ändå 
skall hållas. 
  Kallelserna skall delges parterna. Därvid får delgivning enligt 
12-15 §§ delgivningslagen (1970:428) inte ske. Parterna skall i kallelsen 
upplysas om innehållet i 9 §. 
  Gäldenären skall samtidigt med kallelsen delges de av borgenären ingivna 
handlingarna. 
 
9 § 
  Om flera ansökningar mot samme gäldenär är anhängiga samtidigt och om en annan 
ansökan bifalls än den som kom in först, skall det vad gäller frågor som är 
beroende av tiden för ansökan anses som om beslutet om företagsrekonstruktion 
har grundats på den ansökan som kom in först. 
  En borgenärs ansökan förfaller om 
  1. gäldenären skriftligen bestrider ansökan, 
  2. gäldenären eller borgenären uteblir från det sammanträde som avses i 8 § 
eller 
  3. gäldenären försätts i konkurs. 
  Om ansökan förfaller före sammanträdet skall rätten ställa in sammanträdet och 
underrätta parterna. 
 
10 § 
  Om ansökan bifalls skall rätten samtidigt utse en rekonstruktör. Finns det 
särskilda skäl får flera än en rekonstruktör utses. 
  Rätten skall också bestämma tidpunkt för ett borgenärssammanträde inför 
rätten. Sammanträdet skall äga rum inom tre veckor från beslutet eller den 
längre tid som är oundgängligen nödvändig.  
Rekonstruktören och dennes uppgifter 
 
11 § 
  En rekonstruktör skall ha den särskilda insikt och erfarenhet som uppdraget 
kräver, ha borgenärernas förtroende samt även i övrigt vara lämplig för 
uppdraget. 
  Den som är anställd vid domstol eller kronofogdemyndighet får inte vara 
rekonstruktör. 
  En rekonstruktör som inte är lämplig eller av någon annan orsak bör skiljas 
från uppdraget skall entledigas av rätten. Frågor om entledigande tas upp på 
begäran av rekonstruktören, en borgenär eller gäldenären. 
 
12 § 
  Rekonstruktören skall undersöka förutsättningarna för rekonstruktion av 
verksamheten enligt 1 kap. 3 § och därvid verka för att borgenärernas bästa 
iakttas. 
  Rekonstruktören skall undersöka gäldenärens ekonomiska ställning och i samråd 
med gäldenären upprätta en plan som redovisar hur syftet med förfarandet skall 
uppnås (rekonstruktionsplan). Planen skall tillställas rätten och borgenärerna. 
  Rekonstruktören får anlita sakkunnigt biträde. 
  Rekonstruktören får väcka talan om återvinning. Närmare bestämmelser om sådan 
talan finns i 3 kap. 5-7 §§. 
 
13 § 
  Rekonstruktören skall inom en vecka från beslutet om att inleda företagsrekon- 
struktion underrätta samtliga kända borgenärer om beslutet.Till underrättelsen 
skall fogas 
  1. en förteckning över gäldenärens huvudsakliga tillgångar och skulder, 
  2. gäldenärens senaste balansräkning om gäldenären är eller har varit 
bokföringsskyldig under det sista året innan ansökan om företagsrekonstruktion 
gjordes och de ytterligare upplysningar som behövs om dennes redovisning, 
  3. uppgift om orsakerna till betalningssvårigheterna och om ändamålet med 
förfarandet, och 
  4. upplysning om den tidpunkt för borgenärssammanträde som bestämts enligt 10 
§ andra stycket. 
  Om antalet borgenärer med fordringar utan förmånsrätt är mycket stort, får 
underrättelse till dessa ersättas av ett tillkännagivande genom kungörelse. En 
sådan kungörelse skall innehålla upplysning om att beslut om att inleda 
företagsrekonstruktion har meddelats och om den tidpunkt för borgenärs- 
sammanträde som bestämts enligt 10 § andra stycket.  
Gäldenärens skyldigheter 
 
14 § 
  Gäldenären är skyldig att lämna rekonstruktören alla upplysningar om sina 
ekonomiska förhållanden som är av betydelse för företagsrekonstruktionen. 
  Gäldenären skall följa rekonstruktörens råd och anvisningar om förvaltningen 
av sin egendom.  
15 § 
  Gäldenären får inte utan rekonstruktörens samtycke 
  1. betala skulder som uppkommit före beslutet om att inleda företags- 
rekonstruktion eller ställa säkerhet för sådana skulder, 
  2. åta sig någon ny förpliktelse, eller 
  3. överlåta, pantsätta eller upplåta annan rätt till egendom av väsentlig 
betydelse för gäldenärens verksamhet.  
Borgenärsammanträde och borgenärskommitté 
 
16 § 
  Vid det sammanträde som sägs i 10 § andra stycket skall borgenärerna beredas 
tillfälle att uttala sig om förfarandet bör fortsätta. 
  Om en borgenär begär det, skall rätten vid sammanträdet bland borgenärerna 
utse en borgenärskommitté. I kommittén får ingå högst tre personer. Om 
gäldenären under det senast förflutna räkenskapsåret sysselsatt i genomsnitt 
minst 25 arbetstagare här i landet, har därutöver en företrädare för de 
anställda rätt att delta i borgenärskommittén. Om det finns särskilda skäl får 
rätten utse ett större antal personer att ingå i borgenärskommittén. 
  Rekonstruktören skall i väsentliga frågor samråda med borgenärskommittén, om 
inte något hindrar det.  
Exekutiva åtgärder under rekonstruktionsförfarandet 
 
17 § 
  Under den tid rekonstruktionsförfarandet pågår gäller följande inskränkningar 
i borgenärernas rätt att tvångsvis ta i anspråk gäldenärens egendom för 
betalning av sina fordringar. 
  Utmätning får inte beslutas. Har utmätning tidigare beslutats får 
utmätningsförfarandet inte fortsättas. Detta gäller inte utmätning för sådan 
fordran till säkerhet för vilken borgenären har handpanträtt i gäldenärens 
egendom. 
  Beslut om kvarstad och om betalningssäkring får inte meddelas och verkstäl- 
lighet av sådant beslut får inte ske. 
  Handräckning enligt lagen (1978:599) om avbetalningsköp mellan näringsidkare 
m.fl. får inte ske. Detsamma gäller återtaganden genom verkställighet av dom. 
  Under förfarandet får inte heller i övrigt vidtas åtgärd för verkställighet 
enligt 16 kap. utsökningsbalken. 
 
18 § 
  Om det finns särskilda skäl att befara att gäldenären utan rekonstruktörens 
samtycke företar eller underlåter en viss handling och därigenom sätter en 
borgenärs rätt i fara, får rätten på borgenärens begäran besluta om lämplig 
åtgärd för att säkerställa dennes rätt.  
19 § 
  I 2 kap. 10 a § konkurslagen (1987:672) finns föreskrifter om konkurs under 
pågående rekonstruktionsförfarande.  
Gäldenärens avtal 
 
20 § 
  Har gäldenären ingått ett avtal och har motparten före beslutet om 
företagsrekonstruktion fått rätt att häva avtalet på grund av ett inträffat 
eller befarat dröjsmål med betalning eller annan prestation, får motparten inte 
utnyttja sin hävningsrätt om gäldenären med rekonstruktörens godkännande begär 
att avtalet fullföljs. Motparten får kräva att gäldenären inom skälig tid ger 
besked om avtalet skall fullföljas. 
  Begär gäldenären att avtalet fullföljs och är tiden för motpartens fullgörelse 
inne, får motparten kräva att gäldenären i motsvarande mån fullgör sin 
prestation för framtiden eller, om anstånd har medgetts, utan oskäligt uppehåll 
ställer godtagbar säkerhet för sin fullgörelse. Är tiden för motpartens 
fullgörelse inte inne, får denne kräva säkerhet om det av särskild anledning är 
nödvändigt för att skydda honom mot förlust. 
  Om gäldenären inte lämnar besked inom skälig tid enligt första stycket andra 
meningen eller inte fullgör sin skyldighet att prestera eller ställa säkerhet 
enligt andra stycket, får motparten häva avtalet. 
  Ett avtalsvillkor som inskränker gäldenärens befogenhet enligt första och 
andra styckena är ogiltigt. 
  Om återtagande av vara som överlämnats till gäldenären sedan 
företagsrekonstruktion inletts finns föreskrifter i 63 § fjärde stycket köplagen 
(1990:931).  
Kvittning 
 
21 § 
  Den som hade en fordran hos gäldenären när ansökan om företagsrekonstruktion 
gjordes får, även om fordringen inte är förfallen till betalning, använda den 
till kvittning mot fordran som gäldenären då hade mot honom. Detta gäller dock 
inte, om kvittning är utesluten på grund av någon av fordringarnas beskaffenhet 
eller undantagen enligt vad som sägs nedan. 
  Om en fordran mot gäldenären har förvärvats genom överlåtelse från tredje man 
senare än tre månader före ansökan om företagsrekonstruktion får den inte 
användas till kvittning mot en fordran som gäldenären hade när borgenären 
förvärvade sin fordran. I fråga om dödsbo räknas tiden dock från ansökan om 
boets avträdande till förvaltning av boutredningsman och då skall som 
förutsättning också gälla att en ansökan om företagsrekonstruktion följt inom 
tre månader från det att en boutredningsman förordnats. Vad som sagts i 
föregående två meningar gäller också, om en fordran mot gäldenären har 
förvärvats tidigare genom sådant fång och borgenären då hade skälig anledning 
anta att gäldenären var på obestånd. 
  En borgenär, som har satt sig i skuld till gäldenären under sådana 
omständigheter att det är att jämställa med betalning med annat än sedvanliga 
betalningsmedel, får inte kvitta, i den mån sådan betalning hade kunnat bli 
föremål för återvinning enligt 3 kap. 5-7 §§. 
  En fordran på ersättning som tillkommer en borgensman eller annan med 
anledning av en förpliktelse som han infriat (regressfordran) anses vid 
tillämpning av vad som sägs ovan ha förvärvats när hans förpliktelse grundades. 
  Överlåter gäldenären sedan ansökan om företagsrekonstruktion gjorts en fordran 
så att en borgenär därigenom förlorar rätt till kvittning, skall han ersätta 
borgenären för detta.  
3 kap. Offentligt ackord under företagsrekonstruktion 
 
1 § 
  Rätten kan under rekonstruktionsförfarandet på ansökan av gäldenären besluta 
om förhandling om offentligt ackord (ackordsförhandling).  
Villkor för offentligt ackord 
 
2 § 
  Ett offentligt ackord får avse att fordringar, som tillkommer de borgenärer 
som enligt 3 § får delta i ackordsförhandlingen, sätts ned och betalas på 
närmare angivet sätt. Ackordet skall ge alla likaberättigade borgenärer lika 
rätt och minst tjugofem procent av fordringarnas belopp, om inte lägre 
ackordsprocent godkänns av samtliga kända borgenärer som skulle omfattas av 
ackordet eller om det finns särskilda skäl för lägre procent. Föreskriven minsta 
utdelning skall betalas inom ett år efter det att ackordet har fastställts, om 
inte samtliga nämnda borgenärer godkänner längre betalningstid. 
  Utan hinder av första stycket får ett offentligt ackord innehålla villkor att 
borgenärerna får full betalning intill visst belopp, om avvikelsen kan anses 
skälig med hänsyn till omfattningen av boet och övriga omständigheter. En 
avvikelse till nackdel för viss borgenär får också äga rum, om han har medgett 
det. 
  Ett ackord får även avse att gäldenären endast får anstånd med betalningen 
eller annan särskild eftergift. Därvid tillämpas första och andra styckena.  
Borgenärer vid offentligt ackord 
 
3 § 
  I ackordsförhandling deltar endast borgenärer vilkas fordringar uppkommit före 
ansökan om företagsrekonstruktion. En borgenär som kan få täckning för sin 
fordran genom kvittning eller vars fordran är förenad med förmånsrätt, deltar 
inte i förhandlingen. En borgenär som enligt villkoren för fordringen har rätt 
till betalning först efter gäldenärens övriga borgenärer, deltar inte heller i 
förhandlingen, om inte övriga borgenärer som deltar i förhandlingen medger det. 
  Om en borgenär helt eller delvis avstår från kvittningsrätt eller förmånsrätt, 
deltar han i förhandlingen i motsvarande mån. Kan en borgenärs fordran endast 
till viss del täckas genom kvittning eller understiger värdet av den egendom i 
vilken en borgenär har särskild förmånsrätt hans fordran, deltar han med 
återstående del av fordringen. 
  Innehåller ackordsförslaget en bestämmelse att borgenärer som inte har 
förmånsrätt skall få full betalning intill ett visst belopp, skall deras 
fordringar i ackordsförfarandet anses som förmånsberättigade i motsvarande mån. 
  En borgenär får delta i förhandlingen, även om hans fordran inte är förfallen 
till betalning eller den är beroende av särskilt villkor. 
  Med borgenärer som har förmånsrätt likställs en borgenär som till säkerhet för 
sin fordran har gjort förbehåll om återtaganderätt.  
Borgenärsmajoritet vid offentligt ackord 
 
4 § 
  Ett ackordsförslag, som ger minst femtio procent av fordringsbeloppen, skall 
anses antaget av borgenärerna, om tre femtedelar av de röstande har godtagit 
förslaget och deras fordringar uppgår till tre femtedelar av de röstberättigande 
fordringarnas sammanlagda belopp. Är ackordsprocenten lägre, skall ackordsför- 
slaget anses antaget, om tre fjärdedelar av de röstande har enats om förslaget 
och deras fordringar uppgår till tre fjärdedelar av de röstberättigande 
fordringarnas sammanlagda belopp.  
Återvinning under rekonstruktionsförfarandet 
 
5 § 
  Sedan beslut meddelats om att inleda företagsrekonstruktion tillämpas 
bestämmelserna i konkurslagen (1987:672) om återvinning i konkurs. 
  Söks återvinning av förmånsrätt eller betalning som vunnits genom utmätning, 
får rätten besluta att fortsatt verkställighet av utmätningen tills vidare inte 
får äga rum. 
 
6 § 
  Talan om återvinning väcks av rekonstruktören eller av en borgenär vars 
fordran skulle omfattas av ett offentligt ackord. Talan skall väckas före det 
borgenärssammanträde som avses i 13 § och får inte slutligt prövas innan frågan 
om offentligt ackord har blivit avgjord. En borgenär som vill väcka talan skall 
underrätta rekonstruktören. Om så inte har skett, får hans talan inte tas upp 
till prövning. 
  Upphör förfarandet utan att offentligt ackord har kommit till stånd och 
försätts inte gäldenären i konkurs efter ansökan som gjorts inom tre veckor från 
det att förfarandet upphörde, skall den väckta återvinningstalan avvisas. 
 
7 § 
  Vad som vinns genom återvinningstalan skall, sedan kärandens kostnader har 
ersatts, tillkomma de borgenärer som omfattas av det offentliga ackordet. En 
svarande som med anledning av kärandens talan kan få en fordran mot gäldenären 
deltar med fordringen i ackordsförhandlingen och har rätt att avräkna den 
utdelning som tillkommer honom på vad han annars skulle ha betalat. 
  Om det i återvinningsmålet påkallas av en borgenär som omfattas av det 
offentliga ackordet eller av gäldenären, kan rätten föreskriva särskild förvalt- 
ning av det som enligt första stycket skall tillkomma borgenärerna. Egendom som 
har satts under sådan förvaltning får utmätas endast om ackordet har förfallit.  
Verkan av offentligt ackord 
 
8 § 
  Ett fastställt ackord är bindande för alla borgenärer, såväl kända som okända, 
som enligt 3 § hade rätt att delta i ackordsförhandlingen. 
  En borgenär som enligt villkoren för fordringen har rätt till betalning först 
efter gäldenärens övriga borgenärer förlorar sin rätt till betalning från 
gäldenären, om inte alla borgenärer som enligt 3 § hade rätt att delta i 
ackordsförhandlingen tillgodoses fullt ut genom ackordet. 
  En borgenär med förmånsrätt i viss egendom är bunden av ackordet i fråga om 
belopp som inte kan tas ut ur egendomen. 
 
9 § 
  En borgenär som har godkänt ett ackordsförslag förlorar inte genom 
godkännandet sin rätt mot borgensmän eller andra som förutom gäldenären svarar 
för fordringen.  
Ansökan om ackordsförhandling 
 
10 § 
  En ansökan om ackordsförhandling skall innehålla ett ackordsförslag som anger 
hur mycket gäldenären bjuder i betalning och när betalningen skall ske samt om 
säkerhet har ställts för ackordet och vad den i så fall består av. 
  Till ansökan skall gäldenären foga 
  1. en förteckning över boets tillgångar och skulder som har upprättats av 
rekonstruktören enligt 14 § tidigast tre månader innan ansökan om 
ackordsförhandling gjordes samt 
  2. den senaste balansräkningen, om gäldenären är eller har varit bok- 
föringsskyldig under det sista året innan beslutet om företagsrekonstruktion 
meddelades. 
 
11 § 
  Till ansökan skall också fogas 
  1. en berättelse av rekonstruktören som anger boets tillstånd och orsakerna 
till gäldenärens betalningssvårigheter samt innehåller en översikt över till- 
gångar och skulder, en uppgift om den utdelning som kan påräknas i en konkurs 
och upplysning om egendom har frångått gäldenären under sådana förhållanden att 
den kan bli föremål för återvinning, om det finns skälig anledning att anta att 
gäldenären har gjort sig skyldig till brott mot sina borgenärer och i så fall 
grunden därför samt hur gäldenären har fullgjort sin bokföringsskyldighet, 
  2. ett yttrande av rekonstruktören om han anser att ackordsförslaget bör antas 
av borgenärerna, 
  3. ett intyg av rekonstruktören att borgenärer, som till antalet utgör minst 
två femtedelar av de i bouppteckningen upptagna borgenärer vilkas fordringar 
skulle omfattas av ackordet och som tillsammans innehar minst två femtedelar av 
dessa fordringars sammanlagda belopp, har förklarat sig anse ackordet antagbart, 
  4. ett bevis att ackordsförslaget samt rekonstruktörens berättelse och 
yttrande har sänts till alla borgenärer som tas upp i bouppteckningen, 
  5. förskott, med belopp som regeringen föreskriver, på kostnaden för ackords- 
frågans handläggning hos rätten samt av rätten godkänd säkerhet för vad som inte 
täcks av förskottet. 
  De handlingar och uppgifter som anges i första stycket och i 10 § behöver inte 
ges in, i den mån de redan har tillställts rätten och borgenärerna i ärendet. 
 
12 § 
  Rätten skall avvisa ansökan om ackordsförhandling, om den inte uppfyller de 
krav som anges i 10 och 11 §§ och gäldenären inte följer ett föreläggande att 
avhjälpa bristen.  
Beslut om ackordsförhandling 
 
13 § 
  Om ansökan tas upp, skall rätten genast meddela beslut om ackordsförhandling. 
Samtidigt skall rätten 
  1. bestämma tidpunkt för ett sammanträde med borgenärerna inför rätten, 
  2. kalla gäldenären, rekonstruktören och borgenärerna till sammanträdet, och 
  3. kungöra beslutet i Post- och Inrikes Tidningar och i övrigt på det sätt som 
regeringen föreskriver.  
Bouppteckning vid ackordsförhandling 
 
14 § 
  I den bouppteckning som avses i 10 § andra stycket 1 skall tillgångarna tas 
upp till noggrant uppskattade värden. Om gäldenären är eller har varit bokför- 
ingsskyldig under det sista året innan beslutet om att inleda företags- 
rekonstruktion meddelades, skall om möjligt även lämnas en specificerad uppgift 
om de värden som i bokföringen har åsatts tillgångarna eller, när sådan 
värdering inte har gjorts, om anskaffningskostnaden. Bouppteckningen skall 
vidare innehålla uppgift om varje borgenärs namn och postadress. 
  Ränta på en borgenärs fordran skall inte beräknas längre än till dagen för 
ansökan om företagsrekonstruktion. Fordran i utländskt myntslag skall beräknas 
efter den kurs som gällde nämnda dag. 
  Har en borgenär förmånsrätt, skall det anges jämte grunden till det. 
  Förekommer anmärkning mot fordran eller bedöms värdet av egendom, vari en 
borgenär har särskild förmånsrätt, understiga hans fordran, skall det anges.  
Senare anmälda fordringar vid ackordsförhandling 
 
15 § 
  Vill någon delta i ackordsförhandlingen med en fordran som inte har upptagits 
i bouppteckningen och inte heller senare blivit känd, bör han skriftligen anmäla 
fordringen hos rekonstruktören senast en vecka före det borgenärssammanträde som 
avses i 13 §. Anmäls en fordran senare, får det inte föranleda att borgenärernas 
prövning av ackordsförslaget skjuts upp.  
Anmärkningar mot fordran som omfattas av ackordet 
 
16 § 
  Om gäldenären eller en borgenär vill framställa anmärkning mot en fordran som 
skulle omfattas av ackordet, skall han göra det skriftligen hos rekonstruktören 
i så god tid som möjligt och i vart fall före omröstningen vid det borgenärs- 
sammanträde som avses i 13 §. 
  Finner rekonstruktören anledning till anmärkning mot en fordran som skulle 
omfattas av ackordet eller framställer gäldenären eller en borgenär sådan 
anmärkning hos rekonstruktören, skall denne skyndsamt underrätta den borgenär 
vars fordran avses med anmärkningen. Detsamma gäller, när värdet av egendom vari 
borgenär har särskild förmånsrätt bedöms understiga fordringen.  
Borgenärssammanträde vid ackordsförhandling 
 
17 § 
  Det sammanträde som avses i 13 § skall hållas tidigast tre och senast fem 
veckor efter beslutet om ackordsförhandling. 
  Gäldenären bör inställa sig personligen vid borgenärssammanträdet. Han skall 
därvid lämna rätten, rekonstruktören och borgenärerna de upplysningar om boet 
som de begär. Kan gäldenären inte infinna sig personligen, bör han ställa ombud. 
Har edgång begärts enligt 18 §, skall gäldenären inställa sig personligen, 
såvida gäldenären inte redan har avlagt ed inför någon annan tingsrätt. 
  Rekonstruktören skall tillhandahålla en förteckning över de borgenärer som har 
rätt att delta i omröstning i ackordsfrågan, med uppgift om de fordringsbelopp 
för vilka rösträtt får utövas. I förteckningen skall även antecknas anmärkning 
som har framställts mot en borgenärs fordran. 
18 § 
  På begäran av en borgenär skall gäldenären vid borgenärssammanträdet avlägga 
bouppteckningsed. Han skall därvid göra de tillägg till eller ändringar i 
bouppteckningen som han anser behövs och med ed betyga att bouppteckningen med 
gjorda tillägg eller ändringar är riktig, så att det inte enligt hans vetskap 
har oriktigt utelämnats eller upptagits någon tillgång eller skuld. 
  Är gäldenären en juridisk person och finns flera ställföreträdare, behöver 
bouppteckningsed inte avläggas av en sådan ställföreträdare vars edgång den 
borgenär som begärt edgången anser sakna betydelse för utredningen av gäldenä- 
rens ekonomiska ställning. 
  När det finns anledning till det, får rätten besluta att gäldenären skall 
avlägga eden inför någon annan tingsrätt. Är gäldenären sjuk, får eden avläggas 
där han vistas. 
  Vägrar gäldenären att avlägga ed, förfaller beslutet om ackordsförhandling, om 
inte rätten finner att det finns synnerliga skäl för att ackordsförhandlingen 
skall fortsättas. 
 
19 § 
  Om både en borgenär och en borgensman eller någon annan som förutom gäldenären 
ansvarar för borgenärens fordran vill rösta för denna, har de tillsammans en 
röst, vilken beräknas efter borgenärens fordran. Kan de inte enas, gäller 
borgenärens mening, om inte de andra löser ut honom eller ställer betryggande 
säkerhet för fordringen. 
 
20 § 
  Vid borgenärssammanträdet skall borgenärerna rösta om ackordsförslaget. 
  En anmärkning som har framställts mot en fordran utgör inte hinder mot att 
borgenären deltar med fordringen i omröstningen. Är utgången av omröstningen 
beroende av om fordringen skall beaktas eller inte, skall rätten vid samman- 
trädet utreda tvistefrågan och söka åstadkomma en förlikning. De närvarande får 
med bindande verkan för dem som har uteblivit medge att en anmärkning förfaller 
eller inskränks eller uppdra åt rekonstruktören att ingå förlikning med borge- 
nären. Kan förlikning inte träffas, skall frågan handläggas enligt vad som sägs 
i 23 § första stycket för bestämmande av omröstningens utgång. 
  En förlikning angående framställd anmärkning får inte ingås i annan ordning än 
som anges i andra stycket utan samtycke av alla vilkas rätt är beroende av 
förlikningen. 
  Vid omröstning tillämpas 14 § andra stycket. 
 
21 § 
  Gäldenären får inte återta eller ändra ackordsförslaget utan medgivande av 
rätten. Yrkande härom skall framställas senast vid borgenärssammanträdet innan 
omröstning sker. 
  Har ändring av ackordsförslaget medgetts, får prövningen av förslaget skjutas 
upp till fortsatt sammanträde inom tre veckor. Om ändringen inte medför att 
förslaget blir sämre för borgenärerna, får prövningen dock skjutas upp endast om 
det finns särskilda skäl. 
 
22 § 
  Om rätten i annat fall än som avses i 21 § andra stycket finner att det finns 
särskilda skäl för att skjuta upp borgenärernas prövning av ackordsförslaget, 
får rätten besluta om uppskov till fortsatt sammanträde inom tre veckor.  
Fastställelse av offentligt ackord 
 
23 § 
  Har ackordsförslaget antagits vid borgenärssammanträdet men finns det enligt 
25 § anledning att inte fastställa ackordet, skall ackordsfrågan prövas av 
rätten vid en förhandling. Detsamma gäller, om det vid sammanträdet inte kan 
avgöras om förslaget har antagits eller förkastats av borgenärerna. 
  Om ackordsfrågan inte skall prövas vid en sådan förhandling, skall rätten 
fastställa ackordet. 
  Beslut i ackordsfrågan skall meddelas inom en vecka från förhandlingen, om 
inte längre tid är nödvändig på grund av särskilda omständigheter. 
 
24 § 
  Är utgången av omröstningen över ackordsförslaget beroende av om kvarstående 
anmärkningar godkänns eller inte och finns det i övrigt skäl att fastställa 
ackordet, skall rätten först pröva anmärkningarna eller så många av dem att 
utgången av omröstningen blir densamma, vare sig övriga anmärkningar godkänns 
eller inte. 
 
25 § 
  Ett ackord får inte fastställas om 
  1. ärendet inte har handlagts på föreskrivet sätt och felet kan ha inverkat på 
ackordsfrågans utgång, 
  2. ackordet inte uppfyller villkoren i 2 §, 
  3. det finns skälig anledning att anta att gäldenären i hemlighet har gynnat 
någon borgenär för att inverka på ackordsfrågan eller att något annat svek har 
ägt rum vid ackordet eller 
  4. ackordet uppenbart är till skada för borgenärerna. 
  Även om första stycket inte är tillämpligt, får rätten efter omständigheterna 
vägra att fastställa ackordet, om en borgenär eller en borgensman eller någon 
annan som förutom gäldenären svarar för fordringen har bestritt fastställelse 
och det inte finns betryggande säkerhet för ackordets fullgörande, ackordet är 
till skada för borgenärerna eller ackordet av någon annan särskild anledning 
inte bör medges. 
  Vägras fastställelse enligt första stycket 1 och är förslaget inte förkastat 
av borgenärerna eller förfallet, skall borgenärerna på nytt pröva ackords- 
förslaget och ett sammanträde sättas ut för detta. 
Tillsyn över offentligt ackord 
 
26 § 
  På begäran av en borgenär vars fordran omfattas av ackordet kan rätten, om det 
finns skäl till det, förordna rekonstruktören eller någon annan lämplig person 
att utöva tillsyn över att gäldenären fullgör sina åtaganden enligt ackordet. Om 
det behövs, skall även en ersättare för tillsynsmannen förordnas. 
  Gäldenären skall ge tillsynsmannen de uppgifter som denne begär och följa de 
anvisningar som tillsynsmannen lämnar. 
  I fråga om entledigande av tillsynsman tillämpas bestämmelserna om 
entledigande av rekonstruktör i 2 kap. 11 § tredje stycket.  
Förverkande av offentligt ackord 
 
27 § 
  På ansökan av en borgenär vars fordran omfattas av ackordet kan rätten 
förklara att den eftergift som genom ackordet har medgetts gäldenären förfaller, 
om gäldenären 
  1. har gjort sig skyldig till oredlighet mot borgenärer eller i hemlighet har 
gynnat någon borgenär för att inverka på ackordsfrågans avgörande,2. åsidosätter 
vad som åligger honom enligt 26 § andra stycket eller 
  3. på något annat sätt uppenbart försummar sina åtaganden enligt ackordet. 
  Förlikning är inte tillåten i en fråga som avses i första stycket. 
  Även om den eftergift som har medgetts gäldenären förklaras förfallen, får 
borgenärerna göra ackordet i övrigt gällande mot gäldenären eller mot den som 
har gått i borgen för ackordet.  
4 kap. Övriga bestämmelser 
 
Handläggningen av ärenden om företagsrekonstruktion 
 
1 § 
  Om inte annat föreskrivs i denna lag, gäller för handläggningen lagen 
(1946:807) om handläggning av domstolsärenden. 
  Vid rättens handläggning enligt bestämmelserna i 3 kap. om offentligt ackord 
under företagsrekonstruktion tillämpas dock rättegångsbalkens bestämmelser om 
handläggningen av tvistemål.  
2 § 
  En sådan förhandling som avses i 3 kap. 23 § första stycket skall äga rum så 
snart som möjligt. Vid förhandlingen tillämpas bestämmelserna i rättegångsbalken 
om huvudförhandling i tvistemål. Om rekonstruktören, gäldenären eller en 
borgenär uteblir från förhandlingen, hindrar det inte att ackordsfrågan prövas 
och avgörs. 
  Rättens avgörande sker genom beslut. 
3 § 
  En tingsrätt består vid handläggningen av ett ärende enligt denna lag av en 
lagfaren domare. Vid en förhandling får dock rätten bestå av tre lagfarna 
domare, om det finns särskilda skäl. 
 
4 § 
  Bevis eller fullmakt, som visar att den som vid företagsrekonstruktion i 
egenskap av ställföreträdare eller ombud företräder en borgenär är behörig, 
behöver visas upp endast om det finns särskilda skäl.  
Kostnader för förfarandet 
 
5 § 
  Rekonstruktören har rätt till skälig ersättning för det arbete och de utlägg 
som uppdraget har krävt. Vid bedömningen av vad som är skäligt arvode skall 
hänsyn tas till det arbete som uppdraget har krävt, den omsorg och skicklighet 
varmed det har utförts samt näringsverksamhetens omfattning. 
  Rekonstruktörens rätt till ersättning skall, på begäran av rekonstruktören 
eller gäldenären prövas av rätten. Så länge ett ackord inte fullgjorts får också 
en borgenär vars fordran omfattas av ackordet begära en sådan prövning. 
 
6 § 
  I fråga om arvode och kostnadsersättning till en tillsynsman tillämpas 
bestämmelserna i 5 §. 
 
7 § 
  Kostnaderna för ackordsfrågans handläggning hos rätten liksom för de 
ersättningar som avses i 6 och 7 §§ skall betalas av gäldenären.  
Förfarandets upphörande 
 
8 § 
  Rätten skall besluta om att förfarandet skall upphöra om 
  1. sådana åtgärder enligt rekonstruktionsplanen vidtagits att syftet med 
förfarandet kan anses uppnått, 
  2. gäldenären begär det och beslut om ackordsförhandling inte har meddelats, 
  3. gäldenären utan laga förfall uteblir från det sammanträde som anges i 2 
kap. 10 § andra stycket, 
  4. rekonstruktören eller en borgenär begär det och rätten finner att för- 
farandet saknar ett rimligt ändamål eller 
  5. rätten i annat fall finner att det finns särskilda skäl för att förfarandet 
bör upphöra. 
  Av 1 kap. 2 § framgår att rekonstruktionsförfarandet upphör om gäldenären 
försätts i konkurs. 
 
9 § 
  Rätten skall även besluta om att förfarandet skall upphöra om tre månader 
förflutit från dagen för beslutet om att inleda företagsrekonstruktion. 
  Rätten kan dock om det finns särskilda skäl på begäran av gäldenären förlänga 
den i första stycket angivna fristen med högst tre månader i taget. Förfarandet 
får dock inte pågå under längre tid än sammanlagt ett år, om inte 
ackordsförhandling har beslutats enligt 3 kap. 13 §. 
 
10 § 
  Innan rätten fattar beslut enligt 8 § eller 9 § andra stycket skall gäldenä- 
ren, rekonstruktören, de borgenärer som infunnit sig till det sammanträde som 
sägs i 2 kap. 10 § andra stycket och de personer som ingår i borgenärskommittén, 
om en sådan utsetts, ges tillfälle att yttra sig.  
Överklagande m.m. 
 
11 § 
  Ett beslut om att inleda företagsrekonstruktion och om ackordsförhandling 
gäller omedelbart om inte annat bestäms av rätten. Detsamma gäller beslut om 
utseende eller entledigande av rekonstruktör. 
 
12 § 
  Rättens beslut i en fråga som avses i 3 kap. 21 § första stycket eller 
24 § eller beträffande sådan ny prövning som avses i 3 kap. 25 § tredje stycket 
får inte överklagas särskilt. 
  I fråga om beslut om ackordsförhandling räknas klagotiden från den dag då 
kungörelsen om beslutet var införd i Post- och Inrikes Tidningar.  
Skadestånd 
 
13 § 
  Om en borgenärs ansökan om företagsrekonstruktion inte bifalls och om borgenä- 
ren när han gav in sin ansökan saknade skälig anledning anta att gäldenären inte 
kunde betala sina skulder allteftersom de förföll till betalning, skall 
borgenären ersätta gäldenären den skada som skäligen kan anses ha orsakats denne 
genom ansökningen och dess handläggning. 
  Talan om skadestånd enligt första stycket skall väckas vid den tingsrätt där 
borgenärens ansökan om företagsrekonstruktion är eller har varit anhängig.  
Straff m.m. 
 
14 § 
  En borgenär som för sin röst vid ett borgenärssammanträde enligt 3 kap. har 
betingat sig någon särskild förmån av gäldenären döms till böter eller fängelse 
i högst ett år. 
 
15 § 
  Åtal mot en gäldenär för brott mot borgenärer och åtal mot en borgenär för 
brott som sägs i 14 § får väckas vid den tingsrätt där ärendet om företags- 
rekonstruktion är eller har varit anhängigt.  
  1. Denna lag träder i kraft den 1 april 1995, då ackordslagen (1970:847) skall 
upphöra att gälla. 
  2. Har god man förordnats enligt ackordslagen (1970:847) före ikraftträdandet 
av denna lag, gäller fortfarande äldre bestämmelser.  
2     Förslag till lag om ändring i äktenskapsbalken 
 
  Härigenom föreskrivs att 6 kap. 10 § äktenskapsbalken skall ha följande ly- 
delse.  
-------------------------------------------------------------------- 
Nuvarande lydelse                    Föreslagen lydelse 
 
                               6 kap. 
                                10 § 
  Rätten att kräva ut ett fastställt underhållsbidrag upphör tre år efter den 
förfallodag som ursprungligen gällde. 
  Har utmätning för underhållsbidraget skett före den tidpunkt som anges i 
första stycket eller har den bidragsskyldige försatts i konkurs på grund av en 
ansökan som har gjorts före denna tidpunkt, får betalning för fordringen även 
därefter tas ut ur den utmätta egendomen eller erhållas i konkursen. 
-------------------------------------------------------------------- 
  Har ansökan om förordnande av 
god man enligt ackordslagen 
(1970:847) gjorts före den tid- 
punkt som anges i första styck- 
et, får underhållsbidraget krävas 
ut inom tre månader från det att 
verkan av förordnandet om god 
man förföll eller, när förhandling 
om offentligt ackord har följt, 
ackordsfrågan avgjordes. Om 
ackord kommer till stånd, får 
fordringen krävas ut inom tre 
månader från det att ackordet 
skulle ha fullgjorts. Har 
utmätning för underhållsbidraget 
skett eller konkursansökan 
gjorts inom den tid som nu har 
angetts, gäller andra stycket. 
  Avtal som strider mot denna paragraf är ogiltiga.  
  1.  Denna lag träder i kraft den 1 april 1995. 
  2.  Har god man förordnats enligt ackordslagen (1970:847) före ikraftträdandet 
av denna lag, gäller äldre bestämmelser fortfarande.  
3     Förslag till lag om ändring i föräldrabalken 
 
  Härigenom föreskrivs att 7 kap. 9 § föräldrabalken skall ha följande lydelse.  
-------------------------------------------------------------------- 
Nuvarande lydelse                    Föreslagen lydelse 
 
                               7 kap. 
                                9 § 
  Rätten att kräva ut fastställt underhållsbidrag går förlorad tre år efter den 
ursprungligen gällande förfallodagen, om inte annat följer av andra eller tredje 
stycket. 
  Har utmätning för underhållsbidraget skett före den tidpunkt som anges i 
första stycket eller har den bidragsskyldige blivit försatt i konkurs på grund 
av ansökan som har gjorts före denna tidpunkt, får betalning för fordringen tas 
ut ur den utmätta egendomen eller erhållas i konkursen även därefter. 
-------------------------------------------------------------------- 
  Har före den tidpunkt som 
anges i första stycket ansökan 
gjorts om förordnande av god 
man enligt ackordslagen 
(1970 :847), får underhållsbid- 
raget krävas ut inom tre månader 
från det att verkan av godmans- 
förordnandet förföll eller, när 
förhandling om offentligt ac- 
kord har följt, ackordsfrågan 
avgjordes. Kommer ackord till 
stånd, får fordringen krävas ut 
inom tre månader från det att 
ackordet skulle ha fullgjorts. 
Har utmätning för underhålls- 
bidraget eller konkursansökan 
gjorts inom tid som nu har 
angetts, gäller vad som för- 
skrivs i andra stycket. 
  Avtal i strid mot denna paragraf är ogiltigt.  
  1. Denna lag träder i kraft den 1 april 1995. 
  2. Har god man förordnats enligt ackordslagen (1970:847) före ikraftträdandet 
av denna lag, gäller äldre bestämmelser fortfarande.  
4     Förslag till lag om ändring i köplagen (1990:931) 
 
  Härigenom föreskrivs att 63 § köplagen (1990:931) skall ha följande lydelse.  
-------------------------------------------------------------------- 
Nuvarande lydelse                    Föreslagen lydelse 
 
                                63 § 
  Har en part försatts i konkurs, får konkursboet inträda i avtalet. Motparten 
får kräva att boet inom skälig tid ger besked om det vill inträda. 
  Inträder konkursboet i avtalet och är tiden för motpartens fullgörelse inne, 
får denne kräva att boet fullgör sin prestation eller, om anstånd har medgetts, 
utan oskäligt uppehåll ställer godtagbar säkerhet för sin fullgörelse. Är tiden 
för motpartens fullgörelse inte inne, får denne kräva säkerhet om det av 
särskild anledning är nödvändigt för att skydda honom mot förlust. 
  Om boet inte inom skälig tid efter motpartens krav enligt första stycket 
inträder i avtalet eller inte efterkommer motpartens krav enligt andra stycket, 
får motparten häva köpet. 
-------------------------------------------------------------------- 
  Överlämnas varan till köparen        Överlämnas varan till köparen 
eller hans konkursbo efter det       eller  hans konkursbo efter det 
att köparen har ansökt om förord-    att  köparen   har   ansökt  om 
nande av god man enligt ack-         företagsrekonstruktion   enligt 
ordslagen (1970:847) eller för-      lagen  (1995:000)  om företags- 
satts i konkurs och har be-          rekonstruktion eller försatts i 
talning inte skett, får säljaren     konkurs och har betalning  inte 
kräva att varan lämnas tillbaka.     skett,  får  säljaren kräva att 
Varan behöver dock inte lämnas       varan  lämnas  tillbaka.  Varan 
tillbaka, om betalning sker          behöver   dock   inte    lämnas 
genast eller, i fall då              tillbaka, om betalning sker ge- 
köpesumman inte ännu har för-        nast eller, i fall då köpesumman 
fallit till betalning, köparen       inte ännu har förfallit till be- 
eller konkursboet inom skälig        talning, köparen eller konkurs- 
tid efter uppmaning ställer          boet inom skälig tid efter upp- 
godtagbar säkerhet för betal-        maning ställer godtagbar säkerhet 
ningen.                              för betalningen. 
  Om konkursboet har sålt varan eller på annat sätt har förfogat över den så att 
den inte kan lämnas tillbaka väsentligen oförändrad och oförminskad, skall 
konkursboet anses ha inträtt i avtalet.  
  Denna lag träder i kraft den 1 april 1995.  
5     Förslag till lag om ändring i lagen (1845:50 s.1) om handel med lösören, 
som köparen låter i säljarens vård kvarbliva 
 
  Härigenom föreskrivs att 3 § lagen (1845:50 s.1) om handel med lösören, som 
köparen låter i säljarens vård kvarbliva skall ha följande lydelse.  
-------------------------------------------------------------------- 
Nuvarande lydelse                    Föreslagen lydelse 
 
                                3 §1 
-------------------------------------------------------------------- 
  Är köpeavhandling så upprättad       Är köpeavhandling så upprättad 
och behandlad, som i 1 § sägs,       och  behandlad, som i 1 § sägs, 
men inträffar utmätning inom         men  inträffar  utmätning  inom 
trettio dagar efter det              trettio dagar efter det avhand- 
avhandlingen inför rätten före-      lingen inför rätten företeddes, 
teddes, eller försätts säljaren i    eller försätts säljaren i konkurs 
konkurs efter ansökning, som         efter ansökning, som gjorts inom 
gjorts inom sagda tid, är den        sagda tid, är den sålda egendomen 
sålda egendomen ej fredad från       ej fredad från att utmätas eller 
att utmätas eller att räknas         att  räknas  till  konkursboet. 
till konkursboet. Detsamma           Detsamma gäller, när ansökan om 
gäller, när ansökan om förordnande   företagsrekonstruktion   enligt 
av god man enligt ackordslagen       lagen       (1995:000)       om 
(1970:847) gjorts inom nämnda        företagsrekonstruktion   gjorts 
tid och konkurs följt på ansökan,    inom nämnda tid och konkurs följt 
som gjorts inom tre veckor från      på ansökan, som gjorts inom tre 
det att verkan av godmansför-        veckor   från  det  att  rätten 
ordnandet förföll eller, när         beslutat att  förfarandet skall 
förhandling om offentligt            upphöra. Görs efter utgången av 
ackord följt, ackordsfrågan          den i första punkten angivna ti- 
avgjordes. Görs efter utgången       den   jäv  mot  köpeavhandling, 
av den i första punkten angivna      vilken   är  så  upprättad  och 
tiden jäv mot köpeavhandling,        behandlad,  som nyss sagts, är, 
vilken är så upprättad och           om   jävet  görs   vid   utmät- 
behandlad, som nyss sagts, är,       ningstillfälle, fordringsägaren 
om jävet görs vid utmät-             skyldig  att, om han vill full- 
ningstillfälle, fordringsägaren      följa jävet, inom en månad därefter 
skyldig att, om han vill full-       väcka talan mot såväl säljaren som 
följa jävet, inom en månad           köparen vid den tingsrätt   som 
därefter väcka talan mot såväl       avses i 1  §. Gör han inte det, 
säljaren som köparen vid den         har  han  förlorat  sin  talan. 
tingsrätt som avses i 1 §. Gör       Godset skall genast beläggas med 
han inte det, har han förlorat       kvarstad och sökanden skall, om 
sin talan. Godset skall genast       han vill att åtgärden skall bestå, 
beläggas med kvarstad och sökan-     inom   fjorton    dagar   efter 
den skall, om han vill att åt-       utmätningsförrättningen     hos 
gärden skall bestå, inom fjorton     kronofogdemyndigheten    ställa 
dagar efter utmätningsförättnin-     full borgen för den kostnad och 
gen hos kronofogdemyndigheten        skada, som kan orsakas av kvar- 
ställa full borgen för den kost-     staden.  Var  säljarens egendom 
nad och skada, som kan orsakas       avträdd till konkurs, skall vad 
av kvarstaden. Var säljarens         om återvinning  av  lös egendom 
egendom avträdd till konkurs,        till konkursbo är stadgat  i  4 
skall vad om återvinning av lös      kap.  19 och 20 §§ konkurslagen 
egendom till konkursbo är            (1987:672)    äga   motsvarande 
stadgat i 4 kap. 19 och 20 §§        tillämpning. 
konkurslagen (1987:672) äga 
motsvarande tillämpning. 
-------------------------------------------------------------------- 
  Vad som nu sagts om konkurs          Vad  som  nu sagts om konkurs 
äger motsvarande tillämpning om      äger motsvarande tillämpning om i 
i stället offentligt ackord          stället    offentligt    ackord 
fastställes. I fråga om talan        fastställes. I fråga om talan med 
med anledning av ackords-            anledning av ackordsförhandling 
förhandling äga 17 och 18 §§ ac-     tillämpas 3 kap. 6 och 7 §§ lagen 
kordslagen (1970:847) mot-           om företagsrekonstruktion. 
svarande tillämpning.  
  1. Denna lag träder i kraft den 1 april 1995. 
  2. Har god man förordnats enligt ackordslagen (1970:847) före ikraftträdandet 
av denna lag, gäller äldre bestämmelser fortfarande. 
 
**FOOTNOTES** 
 
1 Senaste lydelse 1988:386  
6     Förslag till lag om ändring i lagen (1927:77) om försäkringsavtal 
 
  Härigenom föreskrivs att 117 § lagen (1927:77) om försäkringsavtal skall ha 
följande lydelse.  
-------------------------------------------------------------------- 
Nuvarande lydelse                    Föreslagen lydelse 
 
                               117 §1 
  Försätts försäkringstagaren i konkurs efter ansökan, som har gjorts innan tio 
år förflutit från försäkringsavtalets ingående, och har han under de tre senaste 
åren före konkursansökningen eller senare till betalning av premie för för- 
säkring, som enligt 116 § inte kan göras till föremål för utmätning, använt be- 
lopp, som vid den tid, då betalningen skedde, ej stod i skäligt förhållande till 
hans villkor, får konkursboet hos försäkringsgivaren utkräva vad sålunda har 
erlagts för mycket, i den mån tillgodohavandet hos denne förslår till det. Har 
inte försäkringstagaren lämnat konkursboet samtycke till beloppets utkrävande, 
åligger det konkursboet att för prövning av dess rätt väcka talan mot 
försäkringstagaren. Beträffande sådan talan tillämpas bestämmelserna i 4 kap. 19 
och  20 §§ konkurslagen (1987:672). 
-------------------------------------------------------------------- 
  Har konkursen föregåtts av           Har  konkursen  föregåtts  av 
förordnande av god man enligt        beslut om företagsrekonstruktion 
ackordslagen (1970:847), an-         enligt lagen (1995:000) om före- 
sökan om skuldsanering enligt        tagsrekonstruktion,  ansökan om 
skuldsaneringslagen (1994:334)       skuldsanering enligt skuldsane- 
eller förordnande av boutred-        ringslagen (1994:334) eller för- 
ningsman, skall vad som enligt       ordnande   av  boutredningsman, 
första stycket gäller om tiden       skall  vad  som  enligt  första 
för konkursansökningen avse den      stycket gäller om tiden för kon- 
i 4 kap. 2 § konkurslagen för        kursansökningen  avse  den  i 4 
sådant fall angivna fristdagen.      kap. 2 § konkurslagen för sådant 
                                     fall angivna fristdagen. 
-------------------------------------------------------------------- 
  Bestämmelserna i första och          Bestämmelserna  i  första och 
andra styckena om konkurs äga        andra styckena om konkurs  äger 
motsvarande tillämpning om i         motsvarande  tillämpning  om  i 
stället offentligt ackord fast-      stället offentligt ackord fast- 
ställts. I fråga om talan med        ställts.  I  fråga om talan med 
anledning av ackordsförhandling      anledning av ackordsförhandling 
äga 17 och 18 §§ ackordslagen        tillämpas 3 kap. 6 och 7 §§ lagen 
(1970:847) motsvarande tillämp-      om företagsrekonstruktion. 
ning. 
  Ej må krav, varom nu är sagt, göras gällande till förfång för förmånstagare 
vars insättande jämlikt 102 § ej må återkallas.  
  1. Denna lag träder i kraft den 1 april 1995. 
  2. Har god man förordnats enligt ackordslagen (1970:847) före ikraftträdandet 
av denna lag, gäller äldre bestämmelser fortfarande.  
**FOOTNOTES** 
 
1 Senaste lydelse 1994:336  
7     Förslag till lag om ändring i förmånsrättslagen (1970:979) 
 
  Härigenom föreskrivs att 9, 10, 13, 15 och 18 §§ förmånsrättslagen (1970:979)1 
skall ha följande lydelse.  
-------------------------------------------------------------------- 
Nuvarande lydelse                    Föreslagen lydelse 
 
                                9 §2 
  Särskilda förmånsrätter gäller inbördes efter paragrafernas följd och efter 
den i 4 - 7 §§ angivna ordningen. 
  Förmånsrätt enligt 4 § 3 har dock företräde framför förmånsrätt enligt 4 § 2 
på grund av annan retentionsrätt än som avses i 3 kap. 39 § sjölagen (1994:10- 
09). 
  Förmånsrätt på grund av utmätning har företräde framför förmånsrätt på grund 
av företagsinteckning, vilken har sökts samma dag som beslutet om utmätning 
meddelades eller senare, och framför förmånsrätt på grund av annan inteckning, 
vilken har sökts samma inskrivningsdag som ett ärende angående anteckning om 
utmätningen har tagits upp eller senare. 
  Utmätning ger företräde framför senare utmätning av samma egendom, om ej annat 
följer av 4 kap. 30 § andra stycket eller 7 kap. 13 § utsökningsbalken. 
Utmätning för flera fordringar på en gång ger lika rätt. Om det inbördes 
företrädet i övrigt mellan fordringar med samma slag av förmånsrätt finns för 
vissa fall särskilda bestämmelser. 
-------------------------------------------------------------------- 
  Vad i denna paragraf före- 
skrives om förmånsrätt på grund av 
utmätning tillämpas även i fråga 
om förmånsrätt på grund av 
betalningssäkring. 
 
                               10 §3 
-------------------------------------------------------------------- 
  Allmän förmånsrätt följer med        Allmän förmånsrätt följer med 
borgenärs kostnad för gäldenärens      1. den kostnad som borgenärer 
försättande i konkurs och för        haft för försättande av gäldenären i 
beslut att dödsbos egendom           konkurs och för  beslut att ett 
skall avträdas till förvaltning      dödsbos egendom skall  avträdas 
av boutredningsman samt              till   förvaltning   av   bout- 
begravnings- och bouppteck-          redningsman  samt  begravnings- 
ningskostnad, när gäldenären         och bouppteckningskostnader när 
avlidit före konkursbeslutet,        gäldenären avlidit före konkurs- 
  arvode och kostnadsersättning      beslutet, 
till god man enligt                    2. arvode och kostnadsersätt- 
ackordslagen (1970:847),             ning  till rekonstruktör enligt 
tillsynsman enligt nämnda lag        lagen (1995:000)  om  företags- 
eller konkurslagen (1987:672)        rekonstruktion,     tillsynsman 
eller förordnad bout-                enligt nämnda lag eller konkurs- 
redningsman, om fordringen           lagen (1987:672) eller förordnad 
belöper på tid inom sex månader      boutredningsman,  om fordringen 
innan konkursansökningen gjor-       avser tid inom sex månader innan 
des eller därefter,                  konkursansökningen gjordes eller 
  kostnad för särskild åtgärd som    därefter, 
under nämnda tid vidtagits med         3. kostnad för särskilda åtgärder 
gode mannens eller tillsyns-         som under den tid som nämnts i 2 
mannens godkännande eller av         vidtagits  med rekonstruktörens 
boutredningsmannen och upp-          eller tillsynsmannens godkännan- 
enbart varit till borgenärernas      de eller av  boutredningsmannen 
bästa,                               och uppenbart  varit  till bor- 
  allt i den mån beloppet med        genärernas bästa, 
hänsyn till omständigheterna är        4.  andra  fordringar som med 
skäligt.                             rekonstruktörens godkännande upp- 
                                     kommit  under  ett   förfarande 
                                     enligt   lagen  (1995:000)   om 
                                     företagsrekonstruktion. 
                                       Förmånsrätt enligt första styc- 
                                     ket 1-3 gäller endast i den mån 
                                     beloppet med  hänsyn  till  om- 
                                     ständigheterna är skäligt. 
 
                                13 § 
  Allmän förmånsrätt följer därefter med fordran på framtida pension till 
arbetstagare, som är född år 1907 eller tidigare, eller dennes efterlevande. 
Därvid får dock intjänad del av utfäst pension icke antagas avse större årlig 
pension än som motsvarar basbeloppet enligt lagen 
(1962:381) om allmän försäkring. Från det sålunda beräknade fordringsbeloppet 
skall i förekommande fall avdragas upplupen del av pension enligt allmän 
pensionsplan eller enligt privat pensionsförsäkring. 
-------------------------------------------------------------------- 
  Förmånsrätt enligt första styck-     Förmånsrätt enligt första stycket 
et gäller även fordran på fram-      gäller även fordran på framtida 
tida pension som intjänats hos       pension   som   intjänats   hos 
föregående arbetsgivare, om          föregående   arbetsgivare,   om 
gäldenären övertagit ansvaret för    gäldenären övertagit ansvaret för 
pensionsfordringen enligt vad        pensionsfordringen  enligt  vad 
som anges i 12 § andra stycket.      som anges i 12 § femte stycket. 
  Om gäldenären är näringsidkare       Om gäldenären är näringsidkare, 
eller juridisk person utan att       äger   12   §   sjätte  stycket 
vara näringsidkare, äger 12 §        motsvarande tillämpning. 
tredje stycket motsvarande 
tillämpning. 
 
                                15 § 
-------------------------------------------------------------------- 
  Särskild förmånsrätt har företräde   Särskild förmånsrätt har företräde 
framför allmän förmånsrätt. Fordran  framför allmän förmånsrätt. En for- 
med allmän förmånsrätt enligt 10 §   dran med allmän förmånsrätt enligt 
uttages dock, om det behövs,         10 eller 10 a § tas dock, om det 
före fordringar med särskild         behövs, ut före fordringar  med 
förmånsrätt enligt 5 eller 8 § i     särskild förmånsrätt enligt 5 eller 
annan lös egendom än tomträtt.       8  §  i  annan  lös  egendom än 
Vad som uttages på detta sätt        tomträtt. Vad som tas ut på detta 
skall, när det finns särskilda       sätt skall, när det finns särskil- 
förmånsrätter i olika egendoms-      da förmånsrätter i olika egendoms- 
grupper, fördelas på grupperna i     grupper, fördelas på grupperna i 
förhållande till den köpeskilling    förhållande till den köpeskilling 
som erhållits för varje grupp.       som  har  erhållits  för  varje 
                                     grupp. 
                               18 §4 
-------------------------------------------------------------------- 
  Fordringar som ej är förenade        Fordringar som inte är förenade 
med förmånsrätt har inbördes lika    med förmånsrätt har inbördes lika 
rätt.                                rätt. En borgenär kan dock enligt 
                                     villkoren för fordringen ha rätt 
                                     till betalning först efter övriga 
                                     borgenärer. 
  Har fordran särskild förmånsrätt     Har en fordran särskild förmåns- 
i viss egendom men förslår ej        rätt i viss egendom men förslår 
egendomen för att infria ford-       inte  egendomen  för att infria 
ringen, behandlas återstoden av      fordringen, behandlas återstoden 
denna som fordran utan förmåns-      av  denna  som en fordran  utan 
rätt.                                förmånsrätt.  
  1. Denna lag träder i kraft, såvitt avser 9 och 13 §§ den 1 januari 1995, och 
i övrigt den 1 april 1995. 
  2. I fråga om förmånsrätt för fordringar i en konkurs som har beslutats på 
grund av en ansökan som gjorts före ikraftträdandet gäller äldre bestämmelser. 
 
**FOOTNOTES** 
 
1 Lagen omtryckt 1975:1248. 
 
2 Senaste lydelse 1994:1018 
 
3 Senaste lydelse 1987:694 
 
4 Senaste lydelse 1979:195.  
8     Förslag till lag om ändring i konkurslagen (1987:672) 
 
  Härigenom föreskrivs i fråga om konkurslagen (1987:672) 
dels att 4 kap. 1 och 2 §§  och 12 kap. 11 och 21 §§ skall ha följande lydelse, 
dels att det skall införas en ny paragraf, 2 kap. 10 a §, av följande lydelse.  
-------------------------------------------------------------------- 
Nuvarande lydelse                    Föreslagen lydelse 
 
                               2 kap. 
                               10 a § 
-------------------------------------------------------------------- 
                                       Om rekonstruktion av gäldenä- 
                                     rens  verksamhet  pågår  enligt 
                                     lagen  (1995:000)  om företags- 
                                     rekonstruktion     skall     en 
                                     borgenärs ansökan om konkurs för- 
                                     klaras vilande i avvaktan på att 
                                     rekonstruktionsförfarandet upphör 
                                     om gäldenären begär det. 
                                       Finns det särskilda  skäl att 
                                     befara att gäldenären utan  re- 
                                     konstruktörens samtycke företar 
                                     eller    underlåter   en   viss 
                                     handling och  därigenom  sätter 
                                     borgenärens rätt i fara, får dock 
                                     rätten   besluta  att  försätta 
                                     gäldenären i konkurs. Innan ett 
                                     sådant  beslut  meddelas  skall 
                                     rekonstruktören beredas tillfälle 
                                     att yttra sig. 
 
                               4 kap. 
                                1 § 
-------------------------------------------------------------------- 
  Återvinning till konkursbo får       Återvinning till konkursbo får 
på begäran av boet ske i             på begäran av boet ske i enlighet 
enlighet med vad som anges i         med vad som anges i detta kapi- 
detta kapitel. Återvinning får       tel. Återvinning  får dock inte 
dock inte ske av                     ske   av  betalning  av   eller 
  1. betalning av skatt eller        förmånsrätt för underhållsbidrag 
avgift som avses i 1 § lagen         enligt  äktenskaps-  eller för- 
(1971:1072) om förmånsberättigade    äldrabalken, om bidragsbeloppet 
skattefordringar m.m., om            var förfallet till betalning och 
fordringen var förfallen till        den underhållsberättigade  inte 
betalning,                           har gynnats på ett otillbörligt 
  2. betalning av eller förmåns-     sätt. 
rätt för underhållsbidrag enligt 
äktenskaps- eller föräldrabalken, 
om bidragsbeloppet var 
förfallet till betalning och 
den underhållsberättigade inte 
har gynnats på ett otillbörligt 
sätt. 
                                2 §1 
  Med fristdag avses dagen då ansökningen om gäldenärens försättande i konkurs 
kom in till tingsrätten. 
-------------------------------------------------------------------- 
  Har god man förordnats enligt        Har beslut meddelats om före- 
ackordslagen (1970:847) avses        tagsrekonstruktion enligt lagen 
med fristdag i stället dagen för     (1995:000)   om  företagsrekon- 
ansökningen om detta, såvida         struktion avses  med fristdag i 
konkursansökningen har gjorts        stället dagen för ansökan om före- 
inom tre veckor från det att         tagsrekonstruktion, såvida kon- 
verkan av godmansförordnandet        kursansökningen har gjorts inom 
förföll eller, när förhandling om    tre veckor från det  att rätten 
offentligt ackord har följt,         beslutat att förfarandet  skall 
ackordsfrågan avgjordes.             upphöra. 
  Har ansökan om skuldsanering enligt skuldsaneringslagen (1994:334) gjorts 
avses med fristdag i stället dagen för denna ansökan, såvida konkursansökningen 
har gjorts inom tre veckor från det att frågan om skuldsanering avgjordes. 
  Har ett dödsbo avträtts till förvaltning av boutredningsman avses med fristdag 
dagen för ansökningen om detta, såvida boutredningsman har förordnats senare än 
tre månader före den dag som annars skulle anses som fristdag. 
 
                              12 kap. 
                                11 § 
-------------------------------------------------------------------- 
  Vid omröstning i ackordsfrågan       Vid omröstning i ackordsfrågan 
får rösträtt utövas endast för       får rösträtt utövas endast för beva- 
bevakade fordringar. En borge-       kade fordringar. En borgenär som 
när som kan få täckning för sin      kan få täckning för sin fordran 
fordran genom kvittning eller        genom   kvittning   eller  vars 
vars fordran är förenad med för-     fordran är förenad med förmånsrätt 
månsrätt deltar dock inte i om-      deltar dock inte i omröstningen. 
röstningen. Om borgenären helt       En  borgenär, som enligt  vill- 
eller delvis avstår från kvitt-      koren  för  fordringen har rätt 
ningsrätten eller förmånsrätten,     till betalning först efter gälde- 
deltar han i motsvarande mån.        närens övriga borgenärer, deltar 
Kan en borgenärs fordran endast      inte  heller  i   omröstningen, 
till viss del täckas genom           såvida inte de övriga borgenärerna 
kvittning eller understiger          medger det. 
värdet av den egendom i vilken         Om  en  borgenär  helt  eller 
borgenären har särskild förmånsrätt  delvis  avstår från kvittnings- 
hans fordran, deltar han med         rätten eller förmånsrätten, deltar 
återstående del av fordringen.       han i motsvarande  mån.  Kan en 
                                     borgenärs  fordran  endast till 
                                     viss del täckas genom kvittning 
                                     eller understiger värdet av den 
                                     egendom i vilken borgenären har 
                                     särskild förmånsrätt hans fordran, 
                                     deltar han med återstående del av 
                                     fordringen. 
  En svarande som med anledning av en återvinningstalan har fått eller kan få en 
fordran mot gäldenären, får utan bevakning delta med fordringen i omröstningen. 
  Innebär ackordsförslaget att borgenärer som inte har förmånsrätt skall få full 
betalning intill visst belopp, får rösträtt inte utövas för de fordringar som 
därigenom får full betalning. 
  Med borgenärer som har förmånsrätt likställs en borgenär som till säkerhet för 
sin fordran har gjort förbehåll om återtaganderätt. 
 
                                21 § 
  Ett fastställt ackord är bindande för alla borgenärer, kända och okända, som 
har haft rätt att efter bevakning rösta om ackordsförslaget. 
-------------------------------------------------------------------- 
                                       En borgenär som enligt villko- 
                                     ren för fordringen har rätt till 
                                     betalning först efter gäldenärens 
                                     övriga borgenärer förlorar sin rätt 
                                     till betalning från gäldenären, om 
                                     inte alla borgenärer som enligt 
                                     11  §  hade  rätt  att  delta i 
                                     ackordsförhandlingen tillgodoses 
                                     fullt ut genom ackordet. 
  Den som har förmånsrätt i viss egendom är bunden av ackordet i fråga om belopp 
som inte kan tas ut ur egendomen. 
  En borgenär har, utan hinder av ackordet, den rätt till kvittning som han kan 
ha enligt 5 kap. 15 och 16 §§.  
  1. Denna lag träder i kraft den 1 april 1995. 
  2. Äldre föreskrifter om återvinning gäller fortfarande i fråga om konkurser i 
vilka ansökan om konkurs kommit in till tingsrätten före ikraftträdandet. 
 
**FOOTNOTES** 
 
1 Senaste lydelse 1994:344.  
9     Förslag till lag om ändring i brottsbalken 
 
  Härigenom föreskrivs att 11 kap. 1 och 3 §§ brottsbalken skall ha följande 
lydelse.  
-------------------------------------------------------------------- 
Nuvarande lydelse                      Föreslagen lydelse 
 
                              11 kap. 
                                1 §1 
  Den som, när han är på obestånd eller när påtaglig fara föreligger för att han 
skall komma på obestånd, förstör eller genom gåva eller någon annan liknande 
åtgärd avhänder sig egendom av betydande värde, döms för oredlighet mot 
borgenärer till fängelse i högst två år. Detsamma skall gälla om någon genom 
sådant förfarande försätter sig på obestånd eller framkallar påtaglig fara för 
att han skall komma på obestånd. 
-------------------------------------------------------------------- 
  Gäldenär, som vid skuldsane-         Gäldenär, som vid skuldsanering 
ring enligt skuldsanerings-          enligt      skuldsaneringslagen 
lagen (1994:334), konkurs            (1994:334), företagsrekonstruk- 
eller förhandling om offentligt      tion enligt lagen (1995:000) om 
ackord förtiger tillgång,            företagsrekonstruktion    eller 
uppgiver obefintlig skuld            konkurs förtiger tillgång, upp- 
eller lämnar annan sådan oriktig     giver  obefintlig  skuld  eller 
uppgift, skall ock, om ej upp-       lämnar   annan   sådan  oriktig 
giften rättas innan den beedi-       uppgift, skall ock,  om ej upp- 
gas eller eljest lägges till         giften rättas innan den beedigas 
grund för förfarandet, dömas för     eller eljest lägges till  grund 
oredlighet mot borgenärer. Det-      för förfarandet, dömas för ored- 
samma skall gälla, om gäldenär i     lighet mot borgenärer. Detsamma 
samband med annan exekutiv för-      skall gälla, om gäldenär i samband 
rättning åberopar oriktig hand-      med  annan exekutiv förrättning 
ling eller skenavtal och             åberopar oriktig handling eller 
därigenom hindrar att erfor-         skenavtal och därigenom hindrar 
derlig egendom genom förrättning     att erforderlig  egendom  genom 
tages i anspråk för att bereda       förrättning tages i anspråk för att 
borgenär betalning eller säker-      bereda borgenär betalning eller 
het.                                 säkerhet. 
  Gäldenär som, då konkurs är förestående, ur riket bortför tillgång av 
betydande värde med uppsåt att hålla den undan konkursen, eller gäldenär som i 
konkurs undandrar eller undanhåller konkursförvaltningen tillgång, döms 
likaledes för oredlighet mot borgenärer. 
 
                                3 §2 
  Den som, när han är på obestånd eller när påtaglig fara föreligger för att han 
skall komma på obestånd, fortsätter rörelse under förbrukande av avsevärda medel 
utan motsvarande nytta för rörelsen eller lever slösaktigt eller inlåter sig på 
äventyrligt företag eller lättsinnig ansvarsförbindelse eller vidtar annan sådan 
åtgärd och därigenom uppsåtligen eller av grov oaktsamhet försämrar sin 
förmögenhetsställning i avsevärd mån, döms för vårdslöshet mot borgenärer till 
fängelse i högst två år. Vad som nu sagts skall gälla även om gärningsmannen 
inte insåg men hade skälig anledning anta att han var på obestånd eller att 
påtaglig fara förelåg för att han skulle komma på obestånd. 
-------------------------------------------------------------------- 
  Gäldenär, som vid skuldsane-         Gäldenär, som vid skuldsanering 
ring enligt                          enligt      skuldsaneringslagen 
skuldsaneringslagen                  (1994:334), företagsrekonstruk- 
(1994:334), konkurs eller för-       tion enligt lagen (1995:000) om 
handling om offentligt ackord        företagsrekonstruktion    eller 
av grov oaktsamhet förtiger          konkurs   av   grov  oaktsamhet 
tillgång, uppgiver obefintlig        förtiger tillgång, uppgiver obe- 
skuld eller lämnar annan sådan       fintlig skuld eller lämnar annan 
oriktig uppgift, dömes               sådan  oriktig  uppgift,  dömes 
likaledes, om ej uppgiften           likaledes,   om  ej   uppgiften 
rättas innan den beedigas eller      rättas innan den beedigas eller 
eljest lägges till grund för för-    eljest lägges  till  grund  för 
farandet, för vårdslöshet mot        förfarandet, för vårdslöshet mot 
borgenärer.                          borgenärer.  
  Denna lag träder i kraft den 1 april 1995.  
**FOOTNOTES** 
 
1 Senaste lydelse 1994:335 
 
2Senaste lydelse 1994:335  
10    Förslag till lag om ändring i utsökningsregisterlagen (1986:617) 
 
  Härigenom föreskrivs att 6, 7 och 11 §§ utsökningsregisterlagen (1986:617) 
skall ha följande lydelse.  
-------------------------------------------------------------------- 
Nuvarande lydelse                      Föreslagen lydelse 
 
                                6 §1 
  Utöver de uppgifter som anges i 4 och 5 §§ får utsökningsregistret, i den ut- 
sträckning som föreskrivs av regeringen eller den myndighet som regeringen 
bestämmer, innehålla uppgifter om 
  1. exekutionstitel, skuldens storlek, arbetsgivare eller annan utbetalare av 
ersättning som avses i 7 kap. 1 § eller 15 kap. 2 § utsökningsbalken, medels- 
slag, dag när skulden fastställdes och när den förföll till betalning, influtna 
medel, den tidpunkt vid vilken skulden preskriberas samt andra förhållanden av 
betydelse för betalningsskyldigheten som framgår av exekutionstiteln eller av 
andra handlingar i målet, 
  2. de verkställighetsåtgärder som har begärts av sökanden, 
  3. den som sökt verkställigheten och vad som i övrigt behövs för utbetalning 
av influtna medel och annan redovisning, 
  4. ställd säkerhet, uppskov och avbetalningsplan, 
  5. utmätning, exekutiv försäljning, införsel, avräkning och betalningssäkring, 
  6. kvarstad och återtagande av vara, 
  7. bötesförvandling, 
  8. betalningsinställelse och likvidation, 
-------------------------------------------------------------------- 
  9. skuldsanering enligt              9.    skuldsanering    enligt 
skuldsaneringslagen                  skuldsaneringslagen (1994:334), 
(1994:334), konkurs, ackord,         företagsrekonstruktion   enligt 
näringsförbud och förordnande av     lagen  (1995:000)  om företags- 
god man enligt 2 § ackordslagen      rekonstruktion, konkurs, ackord 
(1970:847),                          och näringsförbud. 
  10. förhör eller annan åtgärd som har vidtagits för efterforskning av 
tillgångar, 
  10 a. förekomst av och tidpunkt för gäldenärsutredning enligt 6 § lagen 
(1993:891) om indrivning av statliga fordringar m.m., 
  11. redovisningen av verkställighetsuppdraget, 
  12. administrativa och tekniska uppgifter som behövs för registrets 
användning. 
 
                                7 §2 
  Riksskatteverket och kronofogdemyndigheterna får ha terminalåtkomst till 
utsökningsregistret. 
  Terminalåtkomsten för en kronofogdemyndighet får avse endast uppgifter om 
  1. den som är registrerad hos myndigheten som gäldenär i mål om exekutiva 
åtgärder, 
  2. den som i annat fall än som avses under 1 är gäldenär eller svarande i mål 
eller ärende som handläggs hos myndigheten, 
  3. make till person som avses under 1, 
  4. den som är gemensamt betalningsansvarig med person som avses under 1, 
  5. fåmansföretag och fåmansägt handelsbolag som avses i punkt 14 av 
anvisningarna till 32 § kommunalskattelagen (1928:370) och delägare i sådant 
företag, om företaget eller delägare i detta är gäldenär som avses under 1, 
-------------------------------------------------------------------- 
  6. skuldsanering, konkurs            6.  skuldsanering,  företags- 
och näringsförbud.                   rekonstruktion,   konkurs   och 
                                     näringsförbud. 
  I fråga om kronofogdemyndighet som är tillsynsmyndighet i konkurs gäller 
terminalåtkomsten enligt andra stycket 1 också gäldenärer i annat län, om detta 
ingår i tillsynsområdet. 
 
                               11 §3 
-------------------------------------------------------------------- 
  Uppgift om indrivningsupp-           Uppgift om indrivningsuppdrag 
drag som avser böter får bevaras     som  avser  böter får bevaras i 
i utsökningregistret till            utsökningregistret till utgången 
utgången av det år då full be-       av det år då full betalning sked- 
talning skedde. Andra                de. Andra uppgifter som avses i 
uppgifter som avses i 6 § 1-11       6 § 1-11 får bevaras under högst 
får bevaras under högst tre år.      tre år eller  för  uppgifter om 
Denna tid räknas för uppgifter       skuldsanering högst sex år. Denna 
om betalningssäkring, kvarstad,      tid  räknas  för  uppgifter  om 
näringsförbud och förordnande av     betalningssäkring, kvarstad och 
god man från utgången av det år då   näringsförbud från utgången av det 
åtgärden förföll eller förlorade     år då åtgärden förföll eller förlorade 
sin verkan samt för uppgifter        sin verkan samt för uppgifter om 
om skuldsanering, konkurs och        skuldsanering,   företagsrekon- 
ackord från utgången av det år då    struktion, konkurs  och  ackord 
förfarandet avslutades. För          från utgången av det år då för- 
övriga uppgifter räknas tiden        farandet avslutades. För övriga 
från utgången av det år under        uppgifter räknas tiden från ut- 
vilket målet avslutades.             gången  av  det år under vilket 
                                     målet avslutades. 
  Uppgifter enligt 4 och 5 §§ skall bevaras så länge annan uppgift om personen 
förekommer i registret.           Uppgift som inte längre får bevaras med stöd 
av bestämmelserna i första stycket skall gallras, om inte regeringen eller den 
myndighet som regeringen bestämmer föreskriver något annat.  
  Denna lag träder i kraft den 1 april 1995. 
 
**FOOTNOTES** 
 
1 Senaste lydelse 1994:343 
 
2 Senaste lydelse 1994:343 
 
3 Senaste lydelse 1994:343  
11    Förslag till lag om ändring i lagen (1982:188) om preskription av 
skattefordringar m.m.  
  Härigenom föreskrivs att 5 § lagen (1982:188) om preskription av 
skattefordringar m.m. skall ha följande lydelse.  
-------------------------------------------------------------------- 
Nuvarande lydelse                    Föreslagen lydelse 
 
                                5 §1 
-------------------------------------------------------------------- 
  Förordnas god man enligt ac-         Har ansökan om företagsrekon- 
kordslagen (1970:847) innan          struktion     enligt      lagen 
fordringen har preskriberats,        (1995:000)   om  företagsrekon- 
preskriberas den tidigast två år     struktion  gjorts  innan  ford- 
efter utgången av det kalenderår     ringen    har    preskriberats, 
då förordnandet meddelades           preskriberas den tidigast två år 
eller, om ackord kommer till         efter utgången av det kalenderår 
stånd, efter utgången av det         då rätten beslutat att förfarandet 
kalenderår då ackordet skall         skall upphöra eller  ett ackord 
vara fullgjort. Inleds               skall  vara  fullgjort.  Inleds 
skuldsanering enligt  enligt         skuldsanering enligt skuldsane- 
skuldsaneringslagen (1994:334)       ringslagen  (1994:334)    innan 
innan fordringen har preskri-        fordringen  har  preskriberats, 
berats, preskriberas den             preskriberas den tidigast två år 
tidigast två år efter utgången av    efter utgången av det kalenderår 
det kalenderår då beslutet om        då   beslutet  om  att   inleda 
att inleda skuldsanering med-        skuldsanering meddelades eller, 
delades eller, om                    om skuldsanering  beslutas,  då 
skuldsanering beslutas, då åter-     återstående  skuldbelopp senast 
stående skuldbelopp senast           skulle ha betalats. 
skulle ha betalats. 
-------------------------------------------------------------------- 
  Första stycket gäller inte om        Första stycket gäller inte om 
god man förordnas eller skuld-       ansökan om företagsrekonstruktion 
sanering inleds under tid då         görs eller skuldsanering inleds 
preskriptionstiden är förlängd på    under tid då preskriptionstiden 
grund av 9 §.                        är förlängd på grund av 9 §.  
  1. Denna lag träder i kraft den 1 april 1995. 
  2. Har god man förordnats enligt ackordslagen (1970:847) före ikraftträdandet 
av denna lag, gäller äldre bestämmelser fortfarande.  
**FOOTNOTES** 
 
1 Senaste lydelse 1994:342  
12    Förslag till lag om ändring i aktiebolagslagen (1975:1385) 
 
  Härigenom föreskrivs att 13 kap. 20 § aktiebolagslagen (1975:1385)1 skall ha 
följande lydelse.  
-------------------------------------------------------------------- 
Nuvarande lydelse                    Föreslagen lydelse 
 
                              13 kap. 
                               20 § 
-------------------------------------------------------------------- 
  Om ett aktiebolag försätts i         Om ett aktiebolag  försätts i 
konkurs eller om en förhandling      konkurs    eller    företagsre- 
om offentligt ackord inleds för      konstruktion av bolaget  inleds 
bolaget, skall rätten sända          enligt   lagen   (1995:000)  om 
underrättelse om beslutet för        företagsrekonstruktion,   skall 
registrering.                        rätten sända underrättelse om be- 
                                     slutet för registrering. 
  Under konkursen företräds bolaget som konkursgäldenär av den styrelse och 
verkställande direktör eller de likvidatorer som finns vid konkursens början. 
Dock gäller även under konkursen bestämmelserna i denna lag om rätt att avgå, om 
entledigande och om nytillsättning. 
-------------------------------------------------------------------- 
  När en konkurs har avslutats,        När en konkurs har avslutats, 
eller en förhandling om of-          eller en företagsrekonstruktion 
fentligt ackord har avslutats        enligt  lagen om företagsrekon- 
på annat sätt än genom konkurs,      struktion  har upphört på annat 
skall tingsrätten genast för         sätt  än genom  konkurs,  skall 
registrering underrätta              tingsrätten genast för registre- 
registreringsmyndigheten samt        ring underrätta  registrerings- 
i det förra fallet ange om över-     myndigheten  samt i  det  förra 
skott finns eller inte.              fallet ange om  överskott finns 
Tingsrätten skall även för regi-     eller  inte. Tingsrätten  skall 
strering underrätta                  även för registrering underrätta 
registreringsmyndigheten när         registreringsmyndigheten    när 
högre rätt genom beslut, som har     högre rätt genom beslut, som har 
vunnit laga kraft, har upphävt       vunnit  laga kraft, har upphävt 
ett beslut att försätta bolaget      ett beslut att försätta bolaget i 
i konkurs eller att inleda           konkurs eller  att inleda före- 
förhandling om offentligt            tagsrekonstruktion enligt lagen 
ackord.                              om företagsrekonstruktion.  
  Denna lag träder i kraft den 1 april 1995.  
**FOOTNOTES** 
 
1 Lagen omtryckt 1993:150  
13    Förslag till lag om ändring i lagen (1993:892) om ackord rörande statliga 
fordringar m.m. 
 
  Härigenom föreskrivs att 3 § lagen (1993:892) om ackord rörande statliga 
fordringar m.m. skall ha följande lydelse.  
-------------------------------------------------------------------- 
Nuvarande lydelse                    Föreslagen lydelse 
                                3 §1 
-------------------------------------------------------------------- 
  Förslag om ackord får antas om       Förslag om ackord får antas om 
det kan anses fördelaktigt för       det kan anses fördelaktigt  för 
det allmänna.                        det allmänna. 
  Ackordsförslag som inte fram-        Ackordsförslag som inte fram- 
ställts i konkurs eller enligt       ställts  i konkurs eller enligt 
ackordslagen (1970:847) får          lagen (1995:000)  om  företags- 
antas endast om övriga borgenä-      rekonstruktion får antas endast 
rer som ackordet angår godkänner     om övriga borgenärer som ackordet 
det.                                 angår godkänner det. 
  Förslag om frivillig                 Förslag      om     frivillig 
skuldsanering får godtas om          skuldsanering  får   godtas  om 
förutsättningar för skuldsanering    förutsättningar för skuldsanering 
enligt skuldsaneringslagen           enligt      skuldsaneringslagen 
(1994:334) är uppfyllda.             (1994:334) är uppfyllda.  
  Denna lag träder i kraft den 1 april 1995. 
 
**FOOTNOTES** 
 
1 Senaste lydelse 1994:345  
Lagrådet 
 
Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1994-10-24 
 
Närvarande: justitierådet Torkel Gregow, justitierådet 
Lars Å. Beckman, regeringsrådet Sigvard Holstad. 
 
Enligt en lagrådsremiss den 1 september 1994 (Justitiedepartementet) har rege- 
ringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till 
  1.  lag om företagsrekonstruktion, 
  2.  lag om ändring i äktenskapsbalken, 
  3.  lag om ändring i föräldrabalken, 
  4.  lag om ändring i köplagen (1990:931), 
  5.  lag om ändring i lagen (1845:50 s.1) om handel med 
lösören, som köparen låter i säljarens vård kvarbliva, 
  6.  lag om ändring i lagen (1927:77) om försäkringsavtal, 
  7.  lag om ändring i förmånsrättslagen (1970:979) 
  8.  lag om ändring i konkurslagen (1987:672), 
  9.  lag om ändring i brottsbalken, 
  10. lag om ändring i utsökningsregisterlagen (1986:617), 
  11. lag om ändring i lagen (1982:188) om preskription av 
skattefordringar m.m., 
  12. lag om ändring i aktiebolagslagen (1975:1385), 
  13. lag om ändring i lagen (1993:892) om ackord rörande 
statliga fordringar m.m. 
  Förslagen har inför Lagrådet föredragits av hovrättsassessorerna Mats Melin 
och Mikael Mellqvist. 
  Förslagen föranleder följande yttrande av Lagrådet:  
Allmänna synpunkter 
 
Med den föreslagna lagen om företagsrekonstruktion åsyftas att för näringsidkare 
som har råkat i betalningssvårigheter men vars verksamhet likväl är livskraftig 
tillhandahålla ett förfarande, som underlättar en rekonstruktion av verksamheten 
så att denna kan drivas vidare med lönsamhet. De väsentligaste inslagen i 
förfarandet är att det skall tillsättas en särskild rekonstruktör som skall 
verka för att rekonstruktion kommer till stånd, att exekutiva åtgärder i princip 
inte får vidtas mot gäldenären så länge förfarandet pågår, att avtal som 
gäldenären har ingått inte får hävas av motparten under denna tid på grund av 
gäldenärens dröjsmål, att gäldenären inte utan rekonstruktörens samtycke får 
vidta vissa viktigare rättshandlingar samt att oprioriterade borgenärers 
fordringar skall kunna nedsättas genom ackord. 
  Lagrådet har inte någon erinran mot att det införs en lag med nämnda syfte 
eller mot de principer som den föreslagna lagen bygger på. Motsvarande 
lagstiftning finns för övrigt redan i flera andra länder, bl.a. i Danmark, Norge 
och Finland, och bestämmelser där torde delvis ha utgjort förebild för 
förslaget. 
  Med hänsyn till att fråga är om ett i Sverige helt nytt förfarande är det 
knappast möjligt att med säkerhet bedöma om alla föreslagna bestämmelser, bl.a. 
om själva förfarandet, är väl avvägda med hänsyn till vad som krävs i den 
praktiska tillämpningen. Efter någon tids tillämpning bör därför, såsom också 
har framhållits i remissen, övervägas om och i vad mån vunna erfarenheter 
påkallar jämkning i lagen. 
  I 3 kap. i den föreslagna lagen har tagits upp bestämmelser om offentligt 
ackord under företagsrekonstruktion. Till kapitlet har i princip utan sakliga 
ändringar överförts ackordslagens (1970:847) regler om offentligt ackord. I 
följd härav föreslås att ackordslagen skall upphävas. I författningskommentaren 
framhålls härtill att fysiska personer som inte är näringsidkare har tillgång 
till ett ackordsliknande förfarande genom bestämmelserna i den tidigare under 
året antagna skuldsaneringslagen (1994:334). 
  Den föreslagna lagen är som tidigare nämnts avsedd att tillämpas i fall då en 
näringsidkare som har betalningssvårigheter behöver kunna rekonstruera sin 
verksamhet, dvs. själva rörelsen. Ofta torde en sådan näringsidkare samtidigt ha 
behov av att sanera sin ekonomi genom ackord. Om frivillig uppgörelse med 
borgenärerna inte kan uppnås, kan offentligt ackord komma till stånd genom 
tillämpning av bestämmelserna i 3 kap. Ackordsförfarandet äger då rum inom ramen 
för rekonstruktionsförfarandet, dvs. i samma domstolsärende. 
  Det nu sagda innebär emellertid också att en förutsättning för att frågan om 
offentligt ackord skall kunna aktualiseras är att näringsidkaren behöver 
rekonstruera sin rörelse; annars kan ju inte meddelas beslut om 
företagsrekonstruktion. Lagrådet ifrågasätter om man inte får räkna med att det 
finns näringsidkare, vilka kan ha behov av ett ackordsförfarande utan att 
samtidigt behöva rekonstruera den verksamhet som bedrivs. För sådana 
näringsidkare kommer i fortsättningen, så som förslaget är utformat, något 
ackordsförfarande inte att stå till buds. Lagrådet kan på föreliggande material 
för sin del inte bedöma i vad mån detta medför olägenheter. 
  Enligt 4 § första stycket skuldsaneringslagen kan skuldsanering beviljas 
endast fysiska personer som inte är näringsidkare. Det nu föreslagna förfarandet 
skall enligt det remitterade lagförslaget (1 kap. 1 §) vara tillämpligt endast 
på näringsidkare. Vidare framgår att näringsidkaren kan vara antingen en 
juridisk eller fysisk person. 
  Mot denna bakgrund görs i lagrådsremissen bl.a. följande uttalanden. 
  Av det anförda följer att en fysisk person, som är arbetstagare men som utövar 
viss näringsverksamhet på deltid, också i princip faller inom lagens 
tillämpningsområde. Däremot skall givetvis en rekonstruktion för en sådan person 
enbart avse den näringsverksamhet som han bedriver. En eventuell 
ackordsuppgörelse skall således inte avse fordringar som uteslutande avser 
personens privatekonomiska förhållanden. En sådan person kan inte heller ansöka 
om skuldsanering i fråga om fordringar av privat natur (se prop. 1993/94:123 s. 
87 ff). Det som nu sagts medför att det inte bör uppstå några svårigheter att 
dra gränsen mellan tillämpningsområdet för skuldsanering och företags- 
rekonstruktion, bortsett från frågan om en deltidsföretagares skulder inom ramen 
för en rekonstruktion är att hänföra till hans näringsverksamhet eller inte. 
Däremot blir resultatet att deltidsföretagaren inte, så länge han såväl är 
anställd som bedriver näringsverksamhet, kan bli befriad från en övermäktig 
privatekonomisk skuldbörda. 
  Lagrådet kan inte ansluta sig till uppfattningen att en eventuell 
ackordsuppgörelse inte skall avse fordringar som uteslutande avser gäldenärens 
privatekonomiska förhållanden; ståndpunkten har för övrigt inte kommit till 
uttryck i lagtexten. Det skulle i princip inte vara lämpligt att privata skulder 
skulle kvarstå till fulla beloppet efter ackord. En sådan ordning skulle 
sannolikt i allmänhet omöjliggöra ackord. Det kan tilläggas att insolvensut- 
redningen inte har förordat någon motsvarande begränsning. 
  Mot bakgrund av det anförda förordar Lagrådet att det under det fortsatta 
lagstiftningsarbetet klargörs att en ackordsuppgörelse för en näringsidkare som 
är fysisk person inte skall begränsas på det angivna sättet. I konsekvens med 
det sagda förordar Lagrådet också en ändrad utformning av de föreslagna 
ändringarna i äktenskapsbalken och föräldrabalken. Lagrådet återkommer till den 
frågan i anslutning till behandlingen av de olika lagförslagen. 
  Ackordslagens bestämmelser om offentligt ackord har som nämnts i sak 
oförändrade överförts till den nya lagen. Ackordslagen har varit i tillämpning i 
över 20 år. Under denna tid torde ha vunnits en hel del erfarenheter av lag- 
stiftningen, vilka borde beaktas i den nya lagen; under hand har Lagrådets 
uppmärksamhet fästs på frågan om beräknande av ränta på fordringar. Så har dock 
inte skett. Lagrådet anser det önskvärt att 3 kap. vid lämpligt tillfälle blir 
föremål för en översyn mot bakgrund av erfarenheterna av tillämpningen av 
ackordslagens motsvarande regler. 
  Beträffande de enskilda lagförslagen vill Lagrådet anföra följande.  
Förslaget till lag om företagsrekonstruktion 
 
1 kap. 
 
1 § 
I denna inledande bestämmelse anges att en gäldenär, som är näringsidkare och 
som inte kan betala sina skulder allteftersom de förfaller till betalning, kan 
under medverkan av en av rätten utsedd rekonstruktör rekonstruera verksamheten 
utan konkurs enligt bestämmelserna i lagen. Enligt uttalande i 
författningskommentaren anger bestämmelsen förutsättningar som måste föreligga 
för att rekonstruktionsförfarandet skall påbörjas. 
  Det är emellertid endast vad som i bestämmelsen sägs om att gäldenären skall 
vara näringsidkare och beskrivningen av dennes betalningssvårigheter som kan 
anses utgöra förutsättningar för beslut om företagsrekonstruktion. Vad 
paragrafen i övrigt innehåller utgör närmast, på sätt som numera är vanligt i 
lagstiftningen, en allmän beskrivning av lagens huvudsakliga innebörd. Andra 
förutsättningar som skall föreligga för att beslut om företagsrekonstruktion 
skall meddelas har tagits upp i 2 kap. 
  Vad som krävs för att rekonstruktionsförfarande skall komma till stånd bör 
enligt Lagrådets mening regleras i ett sammanhang och bestämmelserna härom bör 
finnas i 2 kap. Det grundläggande kravet att gäldenären skall vara näringsidkare 
kan dock lämpligen tas upp i förevarande paragraf. I övrigt bör denna innehålla 
en allmän beskrivning av det nya institutet av förslagsvis följande lydelse: 
   En näringsidkare som har betalningssvårigheter kan, enligt bestämmelserna i 
denna lag, efter beslut av domstol få till stånd ett särskilt förfarande för att 
rekonstruera sin verksamhet (företagsrekonstruktion). 
  Vad nu sagts innebär att den närmare beskrivningen av de betalningssvårigheter 
som skall utgöra en förutsättning för rekonstruktionsförfarande bör tas upp i 2 
kap., lämpligen som ett nytt första stycke i 6 §. Beträffande beskaffenheten av 
betalningssvårigheterna vill Lagrådet framhålla följande. 
  I den nu förevarande bestämmelsen anges kravet på betalningssvårigheter som 
nämnts på så sätt att gäldenären inte kan betala sina skulder allteftersom de 
förfaller till betalning. I motiven har anförts att vad som avses härmed är att 
gäldenären är illikvid. Under föredragningen har bekräftats att det är 
illikviditet som åsyftas och understrukits att insolvensbegreppet med däri 
ingående prognosbedömning inte har ansetts passa i detta sammanhang. 
  Lagrådet saknar anledning att motsätta sig att frågan om likviditet skall vara 
avgörande för huruvida det nya institutet är tillgängligt för en näringsidkare. 
Den föreslagna lydelsen synes emellertid närmast utgöra en beskrivning av krav 
på insolvens (jfr 1 kap. 2 § 2 st. konkurslagen; se även SOU 1970:75 s. 60 och 
SOU 1992:113 
s. 100). En bestämmelse om krav på illikviditet och med placering i 6 § kan få 
förslagsvis följande lydelse: 
   En förutsättning för att beslut om företagsrekonstruktion skall meddelas är 
att gäldenären vid tiden för ansökningen inte kan betala sina förfallna 
skulder. 
 
2 § 
I denna paragraf föreskrivs att företagsrekonstruktion enligt lagen inleds genom 
beslut av rätten på ansökan av gäldenären eller en borgenär samt att förfarandet 
upphör efter beslut av rätten eller om gäldenären försätts i konkurs. 
  Vad som sägs i paragrafen torde inte ha någon självständig betydelse vid sidan 
av andra bestämmelser i förslaget, frånsett vad som sägs om vem som är behörig 
att ansöka om företagsrekonstruktion och om förfarandets upphörande i följd av 
konkurs. Lagrådet föreslår att bestämmelsen får utgå samt att föreskrift om 
behörig sökande tas upp som en inledande bestämmelse i 2 kap. Vidare bör 
bestämmelsen i 
4 kap. 8 § 2 st. ges annan lydelse. 
  Vad nu föreslagits medför att 3 och 4 §§ i 1 kap. får beteckningen 2 och 3 §§. 
 
3 § 
I denna paragrafs första mening anges kortfattat syftet med 
rekonstruktionsförfarandet. Det föreskrivs sålunda att det under 
rekonstruktionsförfarandet skall klargöras om, och i så fall hur, den verksamhet 
som gäldenären bedriver helt eller delvis kan fortsättas och om det finns 
förutsättningar för gäldenären att träffa en ekonomisk uppgörelse med sina 
borgenärer (ackord). Enligt andra meningen kan gäldenären, om ackord inte kan 
komma till stånd genom överenskommelse, under förfarandet ansöka om förhandling 
om offentligt ackord enligt bestämmelserna i 3 kap. 
  Om Lagrådets förslag till ändrad lydelse av 1 § följs, bör första meningen i 
förevarande paragraf kompletteras så att det framgår att rekon- 
struktionsförfarandet sker under medverkan av en av rätten utsedd rekonstruktör. 
Vidare finns det skäl att redan i förevarande paragraf ta in en föreskrift som 
motsvarar vad som åsyftas med bestämmelsen i 
2 kap. 12 § första stycket remissförslaget angående skyldighet för rekonstruk- 
tören att verka för att borgenärernas bästa iakttas. 
  Beträffande den föreslagna bestämmelsen i paragrafens andra mening förordar 
Lagrådet att den utformas så att det klart framgår att den endast utgör en 
hänvisning till bestämmelsen 3 kap. 1 § om att rätten under rekonstruktions- 
förfarandet kan på ansökan av gäldenären besluta om förhandling om offentligt 
ackord. 
  I enlighet med det anförda förordar Lagrådet att förevarande paragraf (2 § 
enligt Lagrådets förslag) ges följande lydelse: 
   Under rekonstruktionsförfarandet skall en av rätten utsedd rekonstruktör 
undersöka om den verksamhet som gäldenären bedriver kan fortsättas helt eller 
delvis och i så fall hur detta kan ske samt om det finns förutsättningar för 
gäldenären att träffa en ekonomisk uppgörelse med sina borgenärer (ackord). 
Rekonstruktören skall när han fullgör sitt uppdrag verka för att borgenärernas 
intressen inte åsidosätts. 
  Av 3 kap. 1 § framgår att förhandling om offentligt ackord kan äga rum under 
rekonstruktionsförfarandet. 
 
4 § 
Förevarande paragraf behandlar frågan vilka kategorier av gäldenärer som skall 
vara undantagna från lagens tillämpningsområde. Enligt första meningen gäller 
lagen inte bankaktiebolag, sparbank, föreningsbank, kreditaktiebolag, 
stadshypoteksförening, landshypoteksförening, understödsförening eller 
försäkringsbolag. Bestämmelsen har sin förebild i 48 § ackordslagen. 
Kreditaktiebolag ingår dock inte numera i den i nämnda paragraf angivna 
undantagskretsen. Detta rättssubjekt utmönstrades ur paragrafen 1992 i samband 
med att lagen (1963:76) om kreditaktiebolag upphävdes och lagen (1992:1610) om 
kreditmarknadsbolag tillkom. Till följd av den nya lagen kommer 
kreditaktiebolagen att efter viss övergångstid försvinna. Kreditaktiebolag bör 
därför inte heller ingå i undantagskretsen i förevarande paragraf. Beträffande 
behovet av övergångsbestämmelser återkommer Lagrådet i samband med behandlingen 
av i remissen föreslagna övergångsbestämmelser. 
  Ackordslagen är tillämplig på kreditmarknadsbolag. Även ifrågavarande lag bör 
enligt Lagrådets mening vara tillämplig på sådant bolag. 
  Undantaget i 48 § ackordslagen, när det gäller föreningsbank, avser  central 
föreningsbank . Enligt Lagrådets mening bör också undantaget i förevarande 
paragraf begränsas till central föreningsbank. 
  Genom lagen (1992:700) om ombildning av stadshypoteksinstitutionen och lagen 
(1994:758) om ombildning av landshypoteksinstitutionen skall 
stadshypoteksföreningarna och landshypoteksföreningarna upplösas utan 
likvidation. Efter ombildningen skall stadshypoteksinstitutionen bedriva rörelse 
i ett för ändamålet bildat kreditaktiebolag och  landshypoteksinstitutionen i 
ett kreditmarknadsbolag. Enligt vad som upplysts vid föredragningen har 
stadshypoteksföreningarna redan upplösts och den 1 januari 1995 kommer även 
landshypoteksföreningarna att vara upplösta. Mot den bakgrunden bör inte 
stadshypoteksförening och landshypoteksförening tas upp bland de i förevarande 
paragraf angivna rättssubjekten. 
  I paragrafens andra mening undantas från lagens tillämpning verksamhet som 
offentligt organ bedriver i egen regi eller har ett bestämmande inflytande i. 
Lagrådet har inget att invända mot det föreslagna undantaget men förordar att 
meningen i förtydligande syfte formuleras om. 
  Mot bakgrund av det anförda föreslår Lagrådet att paragrafen (som enligt vad 
Lagrådet föreslagit ovan skall ha beteckningen 3 §) ges följande lydelse: 
   Bestämmelserna i denna lag om gäldenär gäller inte bankaktiebolag, sparbank, 
central föreningsbank, understödsförening eller försäkringsbolag. Bestämmelserna 
avser inte heller sådana gäldenärer i vars verksamhet staten, en kommun, ett 
landsting, ett kommunalförbund, en församling eller en kyrklig samfällighet har 
ett bestämmande inflytande. 
 
2 kap. 
 
1 och 2 §§ 
Paragraferna har utformats med 2 kap. 1 och 2 §§ konkurslagen (1987:672) som 
förebilder. I 1 § första stycket föreskrivs att en ansökan om 
företagsrekonstruktion skall göras hos den tingsrätt där gäldenären bör svara i 
tvistemål som angår betalningsskyldighet i allmänhet. Enligt andra stycket skall 
sökanden i ansökan som regel ange och styrka de omständigheter som gör rätten 
behörig. I 1 § tredje stycket finns föreskrifter för det fall att ansökan gjorts 
hos en tingsrätt som inte är behörig. 
  I 2 § anges att en ansökan om företagsrekonstruktion skall göras skriftligen 
och att den skall vara egenhändigt undertecknad av sökanden eller dennes ombud. 
  I enlighet med vad Lagrådet anfört i anslutning till bestämmelserna i 1 kap. 2 
§ bör bestämmelserna i 2 kap. inledas med en förskrift om att en ansökan om 
företagsrekonstruktion får göras av gäldenären eller av en borgenär. Bl.a. för 
att främja överskådligheten bör vidare bestämmelserna i förevarande paragrafer 
disponeras så att de ansluter närmare till förebilderna i 2 kap. 1 och 2 §§ 
konkurslagen. Mot bakgrund av det anförda förordar Lagrådet att paragraferna ges 
följande lydelse: 
 
 1 § 
En ansökan om företagsrekonstruktion får göras av gäldenären eller av en 
borgenär. Ansökan skall göras skriftligen hos den tingsrätt där gäldenären bör 
svara i tvistemål som angår betalningsskyldighet i allmänhet. Ansök- 
ningshandlingen skall vara egenhändigt undertecknad av sökanden eller sökandens 
ombud. 
  I ansökan skall sökanden ange och styrka de omständigheter som gör rätten 
behörig, om de inte är kända. 
 
2 § 
Har en ansökan om företagsrekonstruktion gjorts hos en tingsrätt som inte är 
behörig, skall rätten genast sända handlingarna i ärendet till den tingsrätt som 
enligt vad dessa visar är behörig och underrätta sökanden. Ansökan skall anses 
gjord, när handlingarna kom in till den förra tingsrätten. 
 
4 § 
I denna paragraf föreskrivs under tre punkter vad en borgenärs ansökan om 
företagsrekonstruktion skall innehålla. Enligt punkt 2 skall anges de 
omständigheter på vilka borgenären grundar sin begäran. Av motiven framgår att 
denna föreskrift uteslutande åsyftar uppgifter om gäldenärens 
betalningssvårigheter. Det krävs alltså inte att en ansökande borgenär skall 
lämna uppgifter t ex om utsikterna för att rekonstruktionsförfarandet skall leda 
till framgång. 
  Möjligheten att rätt förstå bestämmelsen torde underlättas, om vad som sålunda 
avses uttryckligen anges i paragrafen. Ett ytterligare skäl härför är 
bestämmelsen i 5 § om avvisande av bristfälliga ansökningar. 
  Med hänsyn till det anförda föreslår Lagrådet att punkt 2 ges följande 
lydelse:  upplysningar om gäldenärens betalningssvårigheter . 
 
5 § 
Förevarande paragraf reglerar frågan om avvisande av en bristfällig ansökan. Där 
föreskrivs i ett första stycke att ansökan skall avvisas om den inte uppfyller 
de krav som anges i 1-4 §§ och i ett andra stycke att sökanden innan ansökan 
avvisas skall föreläggas att avhjälpa bristen. 
  Bestämmelser om behandlingen av bristfälliga ansökningar finns på åtskilliga 
håll i lagstiftningen. Trots att innebörden som regel är densamma, varierar 
utformningen av bestämmelserna ganska mycket. Den här föreslagna lydelsen synes 
sakna tidigare motsvarighet och utgör alltså ytterligare en variant. 
  Enligt Lagrådets mening bör lydelsen utformas i anslutning till någon gällande 
bestämmelse av samma art, förslagsvis 
2 kap. 5 § konkurslagen. Lydelsen bör också jämkas så att det klart framgår att 
bestämmelsen inte är tillämplig, då bristen består i att ansökningen har getts 
in till en tingsrätt som inte är behörig. Mot bakgrund härav och med beaktande 
av den omdisponering av 1 och 2 §§ som föreslagits i det föregående förordar 
Lagrådet att paragrafen ges följande lydelse: 
   En ansökan skall avvisas, om den inte innehåller sådana uppgifter som krävs 
enligt 1, 3 och 4 §§ och sökanden inte följer ett föreläggande att avhjälpa 
bristen. 
 
6 § 
Denna paragraf inleder de bestämmelser som har tagits upp under rubriken 
Prövning av ansökan om företagsrekonstruktion. 
  Medan de följande paragraferna reglerar själva förfarandet vid prövningen samt 
frågan om utseende av rekonstruktör och bestämmande av borgenärssammanträde, 
behandlas i 6 § de materiella förutsättningarna för att en ansökan skall bifal- 
las. Som nämnts i det föregående föreslår Lagrådet att i denna paragraf också 
skall tas upp föreskrift om vad som för bifall krävs i fråga om gäldenärens 
betalningssvårigheter. 
  På grund av det anförda föreslår Lagrådet att den nyssnämnda rubriken flyttas 
till närmast före 7 § samt att närmast före 6 § införs en ny rubrik av följande 
lydelse:  Förutsättningar för beslut om företagsrekonstruktion . 
  I första stycket av 6 § i förslaget anges att beslut om att inleda ett 
rekonstruktionsförfarande inte får meddelas, om det saknas skälig anledning att 
anta att syftet med förfarandet kan uppnås. 
  I lagförslaget används bl.a. uttrycket  ansökan om företagsrekonstruktion , 
vilket närmast för tanken till att ett bifall till en ansökan skall föranleda 
ett  beslut om företagsrekonstruktion . Detta uttryck används också på flera 
ställen i förslaget. Även om termerna företagsrekonstruktion och 
rekonstruktionsförfarande bör kunna användas med viss frihet, synes man böra 
undvika att ange att beslut avser inledande av rekonstruktionsförfarande; en 
sådan terminologi torde kunna föranleda missförstånd. 
  Enligt Lagrådet framstår det som naturligt, särskilt mot bakgrund av den av 
Lagrådet föreslagna nya bestämmelsen i paragrafen, att i den nu förevarande 
bestämmelsen använda uttrycket  Beslut om företagsrekonstruktion . Lagrådet 
föreslår att så sker. 
  Mot bakgrund av det sagda föreslår Lagrådet att 6 § ges följande lydelse: 
   En förutsättning för att beslut om företagsrekonstruktion skall meddelas är 
att gäldenären vid tiden för ansökningen inte kan betala sina förfallna skulder. 
  Beslut om företagsrekonstruktion får inte meddelas, om det saknas skälig 
anledning anta att syftet med förfarandet kan uppnås. 
  En ansökan av en borgenär får bifallas endast om gäldenären har medgett 
ansökan. 
7 § 
I förevarande paragraf i förslaget föreskrivs att, om gäldenärens ansökan tas 
upp, rätten skall genast pröva den. 
  Av 8 § andra stycket tredje meningen följer emellertid ett undantag från denna 
regel om omedelbar prövning för det fall att gäldenärens ansökan har skett efter 
det att ansökan har gjorts av en borgenär och tingsrätten har ansett att samman- 
träde för prövning av saken likväl bör hållas. En reservation för detta fall bör 
göras i 7 §. Lagrådet föreslår därför att paragrafen får följande lydelse: 
   Om gäldenärens ansökan tas upp, skall rätten genast pröva den, om inte annat 
följer av 8 § andra stycket. 
 
12 § 
Enligt paragrafens första stycke skall rekonstruktören undersöka 
förutsättningarna för rekonstruktion av verksamheten enligt 1 kap. 3 § och 
därvid verka för att borgenärernas bästa iakttas. I andra stycket föreskrivs 
bl.a. att rekonstruktören skall undersöka gäldenärens ekonomiska ställning och i 
 
samråd med gäldenären upprätta en plan som redovisar hur syftet med förfarandet 
skall uppnås. Enligt tredje stycket får rekonstruktören anlita sakkunnigt 
biträde. I fjärde stycket föreskrivs att rekonstruktören får väcka talan om 
återvinning. Vidare sägs att närmare bestämmelser om sådan talan finns i 3 kap. 
5-7 §§. 
  Om Lagrådets förslag till ändrad lydelse av 1 kap. 3 § 
(1 kap. 2 § enligt Lagrådets numrering) följs bör första stycket i förevarande 
paragraf utgå som överflödigt. De därpå följande styckena kommer i så fall att 
utgöra första, andra och tredje styckena. I det nya första stycket bör vidare en 
hänvisning göras till 1 kap. 2 § enligt Lagrådets förslag. 
  Beträffande fjärde stycket enligt det remitterade förslaget förordar Lagrådet 
att bestämmelsen utformas som en upplysning om att det av 3 kap. 6 § framgår att 
rekonstruktören får väcka talan om återvinning. 
  Med hänvisning till det anförda föreslår Lagrådet att förevarande paragraf ges 
följande lydelse: 
   Rekonstruktören skall när han fullgör de uppgifter som anges i 1 kap. 2 § 
undersöka gäldenärens ekonomiska ställning och i samråd med gäldenären upprätta 
en plan som redovisar hur syftet med förfarandet skall uppnås (rekonstruk- 
tionsplan). Planen skall tillställas rätten och borgenärerna. 
  Rekonstruktören får anlita sakkunnigt biträde. 
  Att rekonstruktören får väcka talan om återvinning framgår av 3 kap. 6 §. 
 
13 § 
I paragrafens första stycke föreskrivs att rekonstruktören inom en vecka från 
beslut om att inleda företagsrekonstruktion skall underrätta samtliga kända 
borgenärer om beslutet. I andra stycket anges under fyra punkter visst material 
som skall fogas till underrättelsen. 
  Enligt andra stycket punkt 1 krävs  en förteckning över gäldenärens 
huvudsakliga tillgångar och skulder.  I författningskommentaren motiveras 
begränsningen till  huvudsakliga  tillgångar och skulder med den korta tid som 
rekonstruktören har på sig att sammanställa uppgifterna. Lagrådet vill här 
förorda att begränsningen i uppgiftsskyldigheten i stället utformas så att det 
framgår att det räcker med en  preliminär  förteckning över gäldenärens 
tillgångar och skulder. 
  I punkt 2 anges  gäldenärens senaste balansräkning, om gäldenären är eller har 
varit bokföringsskyldig under det sista året innan ansökan om 
företagsrekonstruktion gjordes och de ytterligare upplysningar som behövs om 
dennes redovisning.  Eftersom rekonstruktionsförfarandet i praktiken inte torde 
kunna tillämpas på andra gäldenärer än sådana som är eller har varit 
bokföringsskyldiga framstår begränsningen i denna punkt av gäldenärskretsen som 
överflödig. Lagrådet förordar därför att begränsningen får utgå. Vidare bör 
avfattningen av punkten jämkas i förtydligande syfte. 
  I övrigt bör paragrafen undergå vissa redaktionella jämkningar. 
  Med hänvisning till det sagda förordar Lagrådet att paragrafen ges följande 
lydelse: 
   Rekonstruktören skall inom en vecka från beslutet om företagsrekonstruktion 
underrätta samtliga kända borgenärer om beslutet. 
  Till underrättelsen skall fogas 
  1. en preliminär förteckning över gäldenärens tillgångar och skulder, 
  2. gäldenärens senaste balansräkning och de ytterligare upplysningar som 
behövs om hans ekonomiska ställning, 
  3. uppgift om orsakerna till betalningssvårigheterna och om hur verksamheten 
kan rekonstrueras, och 
  4. upplysning om den tidpunkt för borgenärssammanträdet som bestämts enligt 10 
§ andra stycket. 
  Om antalet borgenärer med fordringar utan förmånsrätt är mycket stort, får 
underrättelser till dessa borgenärer ersättas av ett tillkännagivande genom 
kungörelse. En sådan kungörelse skall innehålla upplysning om beslutet om före- 
tagsrekonstruktion och om tidpunkten för borgenärssammanträdet. 
 
15 § 
I paragrafen anges i tre punkter vissa viktigare affärstransaktioner som 
gäldenären inte får företa utan rekonstruktörens samtycke. Punkt 1 avser 
betalning av skulder som uppkommit före beslutet om företagsrekonstruktion, 
punkt 2 gäller nya förpliktelser och punkt 3 dispositioner i fråga om egendom av 
väsentlig betydelse för gäldenärens verksamhet. Den första punkten intar 
såtillvida en särställning genom att den avser skulder som uppkommit före 
beslutet om företagsrekonstruktion, medan övriga punkter reglerar transaktioner 
under rekonstruktionsförfarandet. 
  Lagrådet har i och för sig inte något att erinra mot att krav på rekonstruk- 
törens samtycke uppställs i angivna fall. Det förefaller dock tveksamt om en 
betalning av en äldre skuld överhuvudtaget bör vara tillåten. Utgångspunkten för 
en företagsrekonstruktion enligt lagförslaget är ju att företagets tillgångar 
och skulder i princip skall  frysas . En betalning av en skuld kan därför 
äventyra genomförandet av rekonstruktionen. Utrymmet för rekonstruktören att 
samtycka till betalning måste följaktligen vara mycket begränsat, ett förhål- 
lande som inte avspeglas i den föreslagna lagtexten. 
  En jämförelse med dansk och finsk rätt visar att man där har en betydande 
restriktivitet när det gäller att under ett rekonstruktionsförfarande tillåta 
betalning av äldre skulder. Enligt den danska konkursloven får efter en 
betalningsinställelse betalning av en skuld ske utanför konkursreglerna endast 
om en betalning är nödvändig för att avvärja  tab . I finsk rätt finns i lagen 
om företagssanering ett uttryckligt förbud mot betalning av äldre skuld. Lagen 
innehåller dock vissa undantag från förbudet. 
  Enligt Lagrådets mening bör förevarande bestämmelse ge uttryck för nödvändig 
restriktivitet i fråga om att tillåta betalning. Det kan åstadkommas genom att 
enligt finsk modell ett uttryckligt förbud införs men förses med erforderliga 
undantag. Ett annat alternativ är att i lagtexten anges att betalning får ske 
endast under kvalificerade förutsättningar, t.ex. om särskilda eller synnerliga 
skäl föreligger. Vilket alternativ som bör väljas får övervägas under det 
fortsatta lagstiftningsarbetet. 
  En bärande princip i förslaget är att gäldenären under 
rekonstruktionsförfarandet skall behålla rådigheten över sin egendom. I motiven 
anges att som en följd härav en rättshandling, som gäldenären har vidtagit utan 
att iaktta kravet på samtycke, inte kan enbart av det skälet drabbas av en 
civilrättslig ogiltighet, inte ens om medkontrahenten var i ond tro. Lagrådet 
har för sin del inte något att invända mot att rättshandlingar som gäldenären 
företar utan samtycke skall vara civilrättsligt giltiga. Som paragrafen 
utformats förmedlar den emellertid närmast ett intryck av att utgöra en rådig- 
hetsinskränkning. För att undvika missförstånd eller rättsförluster bör därför 
av paragrafen framgå att det förhållandet att en rättshandling företas utan 
samtycke inte inverkar på rättshandlingens giltighet. 
  Mot bakgrund av det anförda föreslår Lagrådet att till paragrafen fogas ett 
andra stycke med följande lydelse: 
   Åsidosätter gäldenären vad som föreskrivs i första stycket inverkar detta 
inte på rättshandlingens giltighet. 
 
17 § 
Denna paragraf innehåller bestämmelser om det för rekonstruktionsförfarandet 
grundläggande förbudet mot säraktioner från borgenärers och andra rättsägares 
sida. Paragrafen är uppdelad på fem stycken, varav det första endast anger arten 
av inskränkningar och den tid under vilken de gäller. 
  I första stycket anges sålunda att under den tid rekonstruktionsförfarandet 
pågår följande inskränkningar gäller i borgenärernas rätt att tvångsvis ta i 
anspråk gäldenärens egendom för betalning av sina fordringar. Därefter före- 
skrivs att utmätning inte får beslutas, att, om utmätning tidigare har 
beslutats, utmätningsförfarandet inte får fortsättas och att detta dock inte 
gäller utmätning för sådan fordran till säkerhet för vilken borgenären har hand- 
panträtt i gäldenärens egendom (2 st) samt att beslut om kvarstad och om be- 
talningssäkring inte får meddelas och verkställighet av sådant beslut inte får 
ske (3 st). Vidare anges att handräckning enligt lagen (1978:599) om avbetal- 
ningsköp mellan näringsidkare m fl inte får ske och att detsamma gäller 
återtaganden genom verkställighet av dom (4 st) samt att under förfarandet inte 
heller i övrigt får vidtas åtgärd för verkställighet enligt 16 kap. utsöknings- 
balken (5 st). 
  I sak vill Lagrådet framhålla följande beträffande förslaget. 
  Bestämmelserna hindrar inte att domstol eller kronofogdemyndighet under 
rekonstruktionsförfarandet meddelar dom eller beslut om sådan 
betalningsfastställelse som medför utmätningsverkan (jfr 4 kap. 27 § utsöknings- 
balken) och det torde inte heller vara motiverat att uppställa sådant förbud. 
Det finns emellertid knappast anledning att tilllåta att exekutiv försäljning 
eller redovisning av influtna medel efter sådan betalningsfastställelse får äga 
rum under förfarandet; detta gäller oavsett om betalningsfastställelsen har 
beslutats före förfarandet eller beslutas under detta. Denna situation omfattas 
emellertid inte av den föreslagna lydelsen. 
  Undantag från förbudet att besluta utmätning föreslås som nämnts gälla för 
fordran som är förenad med handpanträtt. Undantaget synes böra vidgas till att 
gälla även fordran som är förenad med retentionsrätt (jfr t.ex. 1 kap. 5 § 2 st. 
konkurslagen). 
  I förslaget har inte tagits upp föreskrift om förbud mot införsel under 
rekonstruktionsförfarandet; frågan kan vara aktuell endast då gäldenären är 
fysisk person (jfr. 15 kap. 3 § utsökningsbalken). Under föredragningen har 
upplysts att avsikten är att införsel då skall kunna ske för underhållsbidrag 
men inte för skatter, böter m m. Denna ståndpunkt, som synes lämplig, bör framgå 
av paragrafens lydelse. 
  Mot den föreslagna lydelsen kan i formellt hänseende anföras följande. 
Beskrivningen i första stycket ger sken av att täcka samtliga inskränkningar i 
paragrafen. Så är dock inte fallet med det förbud som anges i femte stycket, 
något som också markeras av ingressen i det stycket. Denna lagteknik är inte 
helt tillfredsställande. Det torde vidare vara önskvärt att paragrafen utformas 
något mera överskådligt än som skett, särskilt som vad Lagrådet anfört i det 
föregående påkallar ytterligare föreskrifter i saken. 
  Mot bakgrund av det anförda föreslår Lagrådet att paragrafen ges följande 
lydelse: 
   Under den tid rekonstruktionsförfarandet pågår får utmätning eller annan 
verkställighet enligt utsökningsbalken inte äga rum mot gäldenären. Utmätning 
får dock ske för fordran för vilken borgenären har handpanträtt eller reten- 
tionsrätt. Införsel får äga rum såvitt avser underhållsbidrag. Handräckning 
enligt lagen (1978:599) om avbetalningsköp mellan näringsidkare m fl får inte 
ske. 
  Under förfarandet får inte heller meddelas beslut om kvarstad eller 
betalningssäkring. 
  Beträffande paragrafens tillämpning kan anmärkas följande. Om en borgenär har 
ansökt om utmätning före beslutet om företagsrekonstruktion men utmätning inte 
hunnit beslutas, bör utsökningsmålet vila hos kronofogdemyndigheten under 
rekonstruktionsförfarandet. Efter dettas upphörande bör handläggningen av målet 
återupptas, om inte borgenären återkallar sin ansökan. 
 
18 § 
Denna paragraf innehåller en särskild bestämmelse om säkerhetsåtgärd med 15 kap. 
3 § rättegångsbalken som viss förebild. I förslaget anges sålunda att, om det 
finns särskilda skäl att befara att gäldenären utan rekonstruktörens samtycke 
företar eller underlåter en viss handling och därigenom sätter en borgenärs rätt 
i fara, rätten får på borgenärens begäran besluta om lämplig åtgärd för att 
säkerställa dennes rätt. 
  När fråga om säkerhetsåtgärd aktualiseras, torde i allmänhet också finnas 
behov av att domstolen kan förordna interimistiskt därom till dess motparten har 
fått tillfälle att yttra sig. Förslaget upptar emellertid inte några direkta 
bestämmelser om förfarandet vid behandlingen av en begäran om säkerhetsåtgärd. 
  Enligt 4 kap. 1 § 1 st i förslaget gäller beträffande handläggningen av frågor 
om företagsrekonstruktion, i den mån inte annat föreskrivs i förevarande lag, 
lagen (1946:807) om handläggning av domstolsärenden. I 4 § 3 st första meningen 
ärendelagen finns en bestämmelse om säkerhetsåtgärd, som kan sägas utgöra en 
motsvarighet till den nu förevarande bestämmelsen i förslaget. I andra - fjärde 
meningarna i samma stycke anges att tillfälle skall lämnas den som åtgärden 
angår att yttra sig däröver, att, om fara är i dröjsmål, förordnande dock får 
meddelas omedelbart samt att åtgärden skall omedelbart hävas av rätten, om skäl 
inte längre förekommer för den. 
  Förslagets ståndpunkt torde vara att de nu nämnda förfarandereglerna skall 
vara tillämpliga i fråga om handläggningen av en begäran om säkerhetsåtgärd 
enligt den nu förevarande bestämmelsen. Även om detta inte kan anses framgå 
tydligt av förslaget, har Lagrådet inte någon erinran mot förslagets ståndpunkt 
i det nämnda hänseendet. 
  I författningskommentaren har uttalats att en rättshandling som gäldenären 
vidtar med åsidosättande av vad rätten har förordnat enligt 18 § saknar 
giltighet gentemot en tredje man som insett eller bort inse gäldenärens bristan- 
de behörighet. Uttalandet synes böra uppfattas så, att en rättshandling som sker 
i strid med domstolens förordnande i princip är ogiltig men att en godtroende 
medkontrahent är skyddad oavsett rättshandlingens art. I anledning av uttalandet 
vill Lagrådet anföra följande. 
  Inledningsvis kan erinras om att förevarande bestämmelse är av samma karaktär 
som bestämmelserna om säkerhetsåtgärd i 
bl.a. 15. kap 3 § rättegångsbalken och 4 § 3 st ärendelagen. En rättshandling 
som strider mot förordnande med stöd av den föreslagna bestämmelsen kan inte ges 
annan verkan än rättshandlingar som är stridande mot förordnande som meddelats 
enligt andra liknande regler, i vart fall inte utan att en särskild bestämmelse 
i saken meddelas. 
  Som framgår av motiveringen kan förordnande enligt den föreslagna 18 § vara av 
flera olika slag. Det måste antas att principen är att en rättshandling som 
strider mot ett förordnande är ogiltig, eftersom gäldenären inte är behörig att 
vidta åtgärden. Undantag från denna princip torde endast kunna förekomma enligt 
vad som gäller om godtrosförvärv, dvs. främst av lösöre. Lagen om godtrosförvärv 
av lösöre är inte direkt tillämplig i den nu aktuella situationen, där 
gäldenären kan förutsättas äga egendomen. Det har dock förutsatts att lagen 
skall kunna tillämpas analogt i vissa situationer av den typ som här avses, 
vilket har överlämnats till rättstillämpningen att avgöra (se prop. 1985/86:123 
s. 17). 
  Det torde saknas anledning att frångå vad som sålunda får antas gälla. 
  Med hänsyn till bestämmelsens syfte saknas enligt Lagrådets mening vidare 
anledning att begränsa dess tillämpning till fall då gäldenärens befarade 
handlande eller underlåtenhet sker utan rekonstruktörens samtycke. 
  Beslut enligt 18 § kan ha sådant innehåll att verkställighet kan behöva ske. 
Att sådan verkställighet får äga rum utgör ett undantag från det principiella 
förbudet i 17 §.   Detta bör framgå av bestämmelsen. Med hänsyn härtill och till 
att en mindre jämkning bör ske av den föreslagna lydelsen förordar Lagrådet att 
paragrafen ges följande lydelse: 
   Om det finns särskilda skäl att befara att gäldenären företar en viss 
handling eller underlåter att vidta en viss åtgärd och därigenom sätter en 
borgenärs rätt i fara, får rätten på borgenärens begäran besluta om lämplig 
åtgärd för att säkerställa dennes rätt. Bestämmelserna i 17 § hindrar inte 
verkställighet av ett sådant beslut. 
 
20 § 
I paragrafens första stycke har tagits in den viktiga regeln om förbud för en 
gäldenärs avtalsmotpart att under vissa angivna omständigheter häva ett ingånget 
avtal, om gäldenären begär att avtalet fullföljs. Har motparten fått en sådan 
begäran och är tiden för hans fullgörelse inne får han enligt andra stycket 
kräva att  gäldenären i motsvarande mån fullgör sin prestation för framtiden 
eller, om anstånd har medgetts, utan oskäligt uppehåll ställer godtagbar 
säkerhet för sin fullgörelse. 
  Avsikten med den citerade bestämmelsen är enligt författningskommentaren att 
motparten inte skall behöva fullgöra sin prestation utan att gäldenären 
samtidigt presterar eller ställer säkerhet. Bestämmelsen skall täcka såväl en 
enstaka prestation som successiva prestationer. I motsats till vad bestämmelsen 
kan synas ge uttryck för skall gäldenären vid successiva prestationer inte 
behöva erlägga annan likvid än den som avser just den fullgörelse som vid 
tillfället presteras av motparten. Avsikten är också att det endast är sådan 
prestationsskyldighet som inträtt för gäldenären efter beslutet om 
företagsrekonstruktion som skall fullgöras. Lydelsen kompliceras ytterligare av 
att det dessutom synes vara avsett att bestämmelsen skall omfatta även avbetal- 
ningsköp med återtaganderätt. 
  Enligt Lagrådets mening är den citerade bestämmelsen vag och svårtolkad. Den 
täcker inte heller till fullo vad som synes ha varit avsikten med den. Lagrådet 
förutsätter därför att bestämmelsen under det fortsatta lagstiftningsarbetet 
övervägs på nytt. I samband därmed bör paragrafen ses över redaktionellt. 
21 § 
Paragrafen innehåller bestämmelser angående borgenärers rätt till kvittning 
under rekonstruktionsförfarandet. Bestämmelserna svarar i princip mot 20 § 
ackordslagen. I andra stycket regleras det fallet att den som står i skuld till 
gäldenären förvärvar en fordran mot honom genom överlåtelse. Kvittning får inte 
ske, om förvärvet har gjorts senare än tre månader före ansökningen om företags- 
rekonstruktion eller, under vissa förutsättningar, ansökan om dödsbos avträdande 
till förvaltning av boutredningsman. Enligt tredje meningen gäller 
kvittningsförbud också om förvärvet har skett tidigare och borgenären då hade 
skälig anledning anta att gäldenären var på obestånd. 
  Som tidigare nämnts består förutsättningen för beslut om 
företagsrekonstruktion, då det gäller gäldenärens betalningssvårigheter, i 
bristande likviditet och inte i obestånd. Det kan då synas något inkonsekvent 
att i fråga om begränsningar i kvittningsrätten anknyta till obeståndsbegreppet. 
Den som är illikvid torde emellertid ofta också vara på obestånd. Något hinder 
mot förslagets ståndpunkt i det nämnda hänseendet kan inte anses föreligga. 
 
3 kap. 
 
12 § 
I paragrafen finns en bestämmelse om avvisande av en bristfällig ansökan om 
ackordsförhandling. Enligt bestämmelsen skall rätten avvisa en ansökan,  om den 
inte uppfyller de krav som anges i 10 och 11 §§ och gäldenären inte följer ett 
föreläggande att avhjälpa bristen. 
  Lagrådet har i sak ingen erinran mot förslaget men förordar att bestämmelsen 
utformas efter samma mönster som den motsvarande bestämmelsen i 2 kap. 5 § 
angående avvisande av en ansökan om företagsrekonstruktion. Med hänvisning till 
vad Lagrådet anfört i anslutning till den paragrafen kan förevarande paragraf 
ges förslagsvis följande lydelse: 
   En ansökan om ackordsförhandling skall avvisas, om den inte uppfyller de krav 
som anges i 10 och 11 §§ och gäldenären inte följer ett föreläggande att 
avhjälpa bristen. 
 
18 § 
Den i ackordslagen föreskrivna skyldigheten för gäldenär att avlägga 
bouppteckningsed har i förevarande paragraf ersatts med en fakultativ regel. 
Edgång behöver enligt förslaget äga rum endast om en borgenär begär det. 
  Av paragrafens andra stycke framgår att, om gäldenären är en juridisk person 
och har flera ställföreträdare, bouppteckningsed inte behöver avläggas av en 
sådan ställföreträdare, om den borgenär som begärt edgången anser, att denna 
saknar betydelse för utredningen av gäldenärens ekonomiska ställning. 
  I författningskommentaren anges att bestämmelsen utformats efter mönster av 6 
kap. 3 § 2 st. konkurslagen. Det är då att märka att det lagrummet avser begäran 
av konkursförvaltare och inte av en borgenär. Jämfört med en konkursförvaltare 
måste emellertid en borgenär anses ha små möjligheter att i förväg bedöma om en 
edgång saknar betydelse för utredningen. Det kan inte heller uteslutas att en 
rätt för borgenären att avgöra om edgången skall ske eller inte kan missbrukas. 
Lagrådet förordar därför att det läggs på rätten att efter objektiva kriterier 
avgöra om en ställföreträdare kan befrias från edgång. 
  I paragrafen bör även vidtas vissa redaktionella ändringar. 
  Mot bakgrund av det anförda föreslår Lagrådet att paragrafen ges följande 
lydelse: 
   På begäran av en borgenär skall gäldenären vid borgenärssammanträdet avlägga 
bouppteckningsed. Han skall därvid göra de tillägg till eller ändringar i 
bouppteckningen som han anser behövas och med ed betyga att bouppteckningen med 
gjorda tillägg eller ändringar är riktig, så att det inte enligt hans vetskap 
har oriktigt utelämnats eller upptagits någon tillgång eller skuld. 
  Är gäldenären en juridisk person och finns flera ställföreträdare, behöver 
bouppteckningsed inte avläggas av en sådan ställföreträdare vars edgång måste 
antas sakna betydelse för utredningen av gäldenärens ekonomiska ställning. 
  När det finns anledning till det, får rätten besluta att gäldenären skall 
avlägga eden inför någon annan tingsrätt. Är gäldenären sjuk, får eden avläggas 
där han vistas. 
  Vägrar gäldenären att avlägga ed, förfaller beslutet om ackordsförhandling, om 
det inte finns synnerliga skäl för att förhandlingen skall fortsättas. 
 
4 kap. 
 
5 § 
Paragrafen innehåller bestämmelser angående rekonstruktörens rätt till 
ersättning. I första stycket anges i en första mening att rekonstruktören har 
rätt till skälig ersättning för det arbete och de utlägg som uppdraget har krävt 
samt, i en andra mening, att vid bedömningen av vad som är skäligt arvode hänsyn 
skall tas till det arbete som uppdraget har krävt, den omsorg och skicklighet 
varmed det har utförts samt näringsverksamhetens omfattning. 
  Ersättningen för utlägg bör emellertid inte bli föremål för en 
skälighetsprövning, i vart fall inte på samma sätt som arvodet (jfr. 14 kap. 4, 
13 och 14 §§ konkurslagen). I fråga om ersättning för utlägg torde i princip 
böra vara avgörande endast om uppdraget kan anses ha krävt utlägget. 
  På grund av det anförda och till undvikande av den dubbelreglering beträffande 
arvodet som skett i de båda meningarna föreslår Lagrådet att första stycket får 
följande lydelse: 
   Rekonstruktören har rätt till ersättning för arbete och för de utlägg som 
uppdraget har krävt. Arvodet får inte bestämmas till ett högre belopp än som med 
hänsyn till det arbete som uppdraget har krävt, den omsorg och skicklighet 
varmed det har utförts samt näringsverksamhetens omfattning kan anses utgöra 
skälig ersättning för uppdraget. 
 
8 § 
I första stycket anges i fem punkter när rätten - oberoende av om den tidsfrist 
som nämns i 9 § har löpt ut eller inte - skall besluta att 
rekonstruktionsförfarandet skall upphöra. Av punkten 4 framgår att så bl.a. 
skall ske om rekonstruktören eller en borgenär begär det  och rätten finner att 
förfarandet saknar ett rimligt ändamål . Den föreslagna ordalydelsen synes 
missvisande. Ett rekonstruktionsförfarande har ju som regel alltid ett rimligt 
ändamål. 
Med beaktande av vad som anges i författningskommentaren om bestämmelsens 
tillämpning kan det sista ledet i bestämmelsen förslagsvis formuleras  och 
syftet med förfarandet inte kan antas bli uppnått  alternativt  och förfarandet 
inte kan antas leda till att gäldenärens verksamhet rekonstrueras . Lagrådet 
förordar det förstnämnda alternativet. 
  Första stycket bör även i övrigt bli föremål för vissa redaktionella 
ändringar. 
  Andra stycket innehåller en hänvisning till bestämmelsen i 1 kap. 2 § att 
rekonstruktionsförfarandet upphör utan särskilt beslut om gäldenären försätts i 
konkurs. Om Lagrådets förslag till slopande av bestämmelsen i nämnda paragraf 
godtas skall hänvisningen utgå och bör i stället i förevarande paragraf direkt 
anges att rekonstruktionsförfarandet upphör om gäldenären försätts i konkurs. 
  Mot bakgrund av det anförda föreslår Lagrådet att paragrafen ges följande 
lydelse: 
   Rätten skall besluta att rekonstruktionsförfarandet skall upphöra om 
  1. sådana åtgärder vidtagits att syftet med förfarandet kan anses uppnått, 
  2. gäldenären begär det och beslut om ackordsförhandling inte har meddelats, 
  3. gäldenären utan laga förfall uteblir från det borgenärssammanträde som 
avses i 2 kap. 10 § andra stycket, 
  4. rekonstruktören eller en borgenär begär det och syftet med förfarandet inte 
kan antas bli uppnått eller 
  5. det i annat fall finns särskilda skäl för att förfarandet bör upphöra. 
  Om gäldenären försätts i konkurs, upphör rekonstruktionsförfarandet utan 
särskilt beslut. 
 
9 § 
I paragrafens första stycke finns en regel som innebär att rätten när tre 
månader har förflutit från dagen för beslutet om företagsrekonstruktion skall 
besluta att förfarandet skall upphöra. Av andra stycket framgår att rätten kan 
förlänga tremånaderstiden med tre månader i taget  om det finns särskilda skäl . 
 
Beträffande andra stycket sägs i författningskommentaren att en restriktiv 
hållning är befogad när det gäller att besluta om förlängning av den inledande 
tremånadersfristen. Vidare anförs bl.a. att än större restriktivitet är påkallad 
när fråga är om ytterligare förlängning. 
Enligt Lagrådets mening bör den åsyftade återhållsamheten från rättens sida 
komma till tydligare uttryck i lagtexten. Även i andra hänseenden bör lagtexten 
jämkas i förtydligande syfte. I enlighet med det anförda förordar Lagrådet att 
paragrafen ges följande lydelse: 
   I annat fall än som avses i 8 § skall rätten, när tre månader förflutit från 
dagen för beslutet om företagsrekonstruktion, besluta att förfarandet skall 
upphöra. 
  Om det finns särskilda skäl kan dock rätten, efter begäran av gäldenären inom 
den i första stycket angivna tiden,  medge att förfarandet får pågå under 
ytterligare högst tre månader. Om det finns synnerliga skäl, kan rätten under 
motsvarande förutsättning förlänga tiden med ytterligare högst tre månader i 
taget. Förfarandet får dock inte pågå under längre tid än sammanlagt ett år, om 
inte ackordsförhandling har beslutats. 
 
11 § 
I paragrafen anges att beslut om att inleda företagsrekonstruktion och om 
ackordsförhandling gäller omedelbart om inte annat bestäms av rätten. Enligt 
andra meningen gäller detsamma beslut om utseende eller entledigande av rekon- 
struktör. 
  Någon motsvarande bestämmelse finns inte i fråga om beslut att 
rekonstruktionsförfarandet skall upphöra. Ett sådant beslut blir följaktligen 
gällande först sedan det vunnit laga kraft. 
  Det kan anmärkas att insolvensutredningen föreslog en bestämmelse av innebörd 
att bl.a. hindren mot special- och generalexekution i gäldenärens egendom och 
förbudet för gäldenärens avtalsmotparter att häva ingångna avtal förfaller när 
rätten meddelar beslut om förfarandets upphörande, om inte annat bestämts i 
beslutet. Varför utredningens förslag inte följts i lagrådsremissen berörs inte 
vare sig i den allmänna motiveringen eller i författningskommentaren. 
  Förbudet för borgenärerna att under rekonstruktionsförfarandet tvångsvis driva 
in sina fordringar och förbudet för gäldenärens avtalsmotparter att häva 
ingångna avtal innebär allvarliga ingrepp i deras rätt. Förbuden bör därför inte 
gälla längre än som är absolut nödvändigt. Om beslut meddelas om att rekonstruk- 
tionsförfarandet skall upphöra bör med hänsyn härtill dessa rättsverkningar av 
förfarandet omedelbart förfalla. Det kan lämpligen åstadkommas genom att 
förevarande paragraf kompletteras med en bestämmelse att beslut om förfarandets 
upphörande tillämpas omedelbart. I samband därmed bör också vissa redaktionella 
ändringar göras i paragrafen. 
  Mot bakgrund av det anförda föreslår Lagrådet att paragrafen ges följande 
lydelse: 
   Beslut om företagsrekonstruktion och om ackordsförhandling samt beslut att 
rekonstruktionsförfarandet skall upphöra skall tillämpas omedelbart, om inte 
annat har bestämts av rätten. Detsamma gäller beslut att utse eller entlediga 
rekonstruktör. 
 
12 § 
I första stycket av denna paragraf har tagits upp en föreskrift om att vissa 
angivna beslut under ackordsförhandling inte får överklagas särskilt. 
Motsvarighet till föreskriften finns nu 32 § 1 st., 35 § och 36 § 3 st. 
ackordslagen. 
  Någon bestämmelse som anger vad som skall gälla som huvudregel beträffande 
överklagande av beslut som meddelas under rekonstruktionsförfarandet har inte 
tagits upp i förslaget (jfr 41 § 1 st. ackordslagen). Under föredragningen har 
upplysts att hänvisningen i 4 kap. 1 § till ärendelagen och, beträffande frågor 
om offentligt ackord, till rättegångsbalken har avsetts medföra att 
rättegångsbalkens bestämmelser om överklagande skall vara tillämpliga. 
  Eftersom hänvisningen i 4 kap. 1 § till ärendelagen och rättegångsbalken avser 
enbart handläggningen hos tingsrätten, kan det visserligen ifrågasättas om denna 
kan anses omfatta även rättegångsbalkens bestämmelser om överklagande. Lagrådet 
har dock inte någon erinran mot ståndpunkten. 
  Enligt rättegångsbalken är huvudregeln i fråga om överklagande av beslut under 
rättegången att sådana beslut inte får överklagas särskilt utan endast i samband 
med överklagande av dom eller slutligt beslut i målet (49 kap.3 § 2 st). 
Hänvisningen till rättegångsbalken innebär därför i detta hänseende att beslut 
under rekonstruktionsförfarandet inte får överklagas särskilt. Detta torde inte 
överensstämma med vad som har avsetts i remissen. Det kan för övrigt vara något 
tveksamt vad som är slutligt beslut och vad som är beslut under förfarandet 
enligt den nya lagen. 
  På grund av det anförda föreslår Lagrådet att 12 § 1 st. ges följande lydelse: 
   Rättens beslut enligt denna lag får överklagas för sig. Detta gäller dock 
inte beslut i en fråga som avses i 3 kap. 21 § första stycket eller 24 § eller 
beträffande sådan ny prövning som avses i 3 kap. 25 § tredje stycket. 
 
13 § 
I paragrafen ges bestämmelser om skadeståndsskyldighet i vissa fall för en 
borgenär vars ansökan om företagsrekonstruktion inte bifallits. Som 
förutsättning för skadeståndsskyldigheten anges att  borgenären när han gav in 
sin ansökan saknade skälig anledning anta att gäldenären inte kunde betala sina 
skulder allteftersom de förföll till betalning . Denna förutsättning anknyter 
till den beskrivning av gäldenärens betalningssvårigheter som görs i 1 kap. 1 § 
remissförslaget och som där uppställs som en förutsättning för att beslut skall 
meddelas om företagsrekonstruktion. 
  Som framgår av vad Lagrådet anfört i anslutning till 1 kap. 1 § förordar 
Lagrådet att beskrivningen av gäldenärens betalningssvårigheter skall ges en 
ändrad avfattning och flyttas över till 2 kap. 6 §. Om detta förslag följs, för- 
ordar Lagrådet att det i beskrivningen i förevarande paragraf av 
förutsättningarna för skadeståndsskyldighet tas in en hänvisning till 2 kap. 6 
§. 
  I enlighet med det anförda kan första stycket i förevarande paragraf ges 
förslagsvis följande lydelse: 
   Om en borgenärs ansökan om företagsrekonstruktion inte bifalls och om 
borgenären när han gav in sin ansökan saknade skälig anledning anta att 
gäldenären hade sådana betalningssvårigheter som avses i 2 kap. 6 § första 
stycket, skall borgenären ersätta gäldenären den skada som skäligen kan anses ha 
orsakats denne genom ansökningen och dess handläggning.  
Övergångsbestämmelserna 
 
Ackordslagen föreslås upphöra att gälla då lagen om företagsrekonstruktion 
träder i kraft (punkt 1). Enligt remissförslaget skall ackordslagens be- 
stämmelser dock alltjämt gälla om god man förordnats enligt ackordslagen före 
ikraftträdandet (punkt 2). 
  Lagrådet har inget att invända mot förslagen. Punkt 2 bör dock i förtydligande 
syfte ges en annan redaktionell utformning. 
  Som Lagrådet anfört i samband med granskningen av 1 kap. 4 § (3 § enligt 
Lagrådets förslag) har lagen om kreditaktiebolag upphävts år 1992 i samband med 
tillkomsten av lagen om kreditmarknadsbolag. Av övergångsbestämmelserna till 
sistnämnda lag framgår att kreditaktiebolag kan driva verksamhet enligt lagen om 
kreditaktiebolag under ett år räknat från tiden för den nya lagens 
ikraftträdande (den 1 januari 1994) eller till dess en ansökan om tillstånd 
enligt den nya lagen slutligt prövats. Genom lagen (1992:1617) om ändring i 
ackordslagen utmönstrades, som tidigare nämnts, kreditaktiebolag ur den i 48 § 
ackordslagen angivna undantagskretsen. I en övergångsbestämmelse till 
ändringslagen föreskrivs att ett kreditmarknadsbolag, som har rätt att driva 
verksamhet enligt den upphävda lagen om kreditaktiebolag, fortfarande skall om- 
fattas av 48 § ackordslagen. 
  Vid remissföredragningen har upplysts att det inte är klarlagt om samtliga 
ansökningar från kreditaktiebolag att få driva verksamhet som 
kreditmarknadsbolag har prövats slutligt, när förevarande lag kan förväntas 
träda i kraft. En övergångsbestämmelse av motsvarande innehåll som den sist- 
nämnda bör därför fogas som punkt 3 till lagen. 
  Mot bakgrund av det anförda föreslår Lagrådet att till övergångsbestämmelserna 
fogas en ny punkt 3 samt att punkterna 2 och 3 ges följande lydelser: 
   2. När god man har förordnats enligt ackordslagen (1970:847) före 
ikraftträdandet gäller dock ackordslagen i stället för denna lag. 
  3. Bestämmelserna i denna lag om gäldenär gäller inte kreditmarknadsbolag 
enligt 1 kap. 1 § lagen (1992:1610) om kreditmarknadsbolag som efter lagens 
ikraftträdande den 
1 januari 1994 har rätt att driva verksamhet enligt lagen (1963:76) om 
kreditaktiebolag.  
Förslaget till lag om ändring i äktenskapsbalken 
 
6 kap. 
 
10 § 
Av paragrafens första stycke framgår att underhållsbidrag till make preskriberas 
tre år efter den ursprungliga förfallodagen. Enligt andra stycket förlängs 
emellertid preskriptionstiden när utmätning sker eller konkursansökan görs innan 
denna tid gått till ända. Innebörden av tredje stycket är att ansökan om 
förordnande av god man enligt ackordslagen medför en motsvarande förlängning. 
  I remissen föreslås att tredje stycket skall upphävas. Som skäl för detta 
hänvisas i författningskommentaren till att ackordslagen upphävs och att ackord 
enligt lagen om företagsrekonstruktion inte omfattar fordringar av familje- 
rättslig natur. 
  I det inledande avsnittet har Lagrådet behandlat frågan om ett ackord för en 
fysisk person skall begränsas så att det inte omfattar fordringar som 
uteslutande avser gäldenärens privatekonomiska förhållanden. Som framgår av vad 
som anförs där anser Lagrådet att en sådan begränsning inte skall gälla. Mot den 
bakgrunden bör tredje stycket i förevarande paragraf inte upphävas. I stället 
bör stycket ändras så att det blir tillämpligt på ansökan om 
företagsrekonstruktion.  
Förslaget till lag om ändring i föräldrabalken 
 
7 kap. 
 
9 § 
I paragrafen regleras vissa frågor om preskription av underhållsbidrag till 
barn. Regleringen är i princip av samma innebörd som bestämmelserna i 6 kap. 10 
§ äktenskapsbalken angående underhållsbidrag till makar. I det remitterade 
förslaget föreslås också att förevarande paragraf ändras på samma sätt som 6 
kap. 10 § äktenskapsbalken. 
  Lagrådet hänvisar här till vad Lagrådet anfört i anslutning till 6 kap. 10 § 
äktenskapsbalken. Tredje stycket i förevarande paragraf bör alltså ändras så att 
det blir tillämpligt på ansökan om företagsrekonstruktion.  
Förslaget till lag om ändring i köplagen (1990:931) 
 
Övergångsregleringen 
 
Till förevarande lag bör fogas en övergångsbestämmelse av motsvarande innehåll 
som punkt 2 i övergångsbestämmelserna till förslaget till lag om ändring i 
äktenskapsbalken. Lagrådet föreslår att ikraftträdandebestämmelsen till före- 
varande lag tas in som punkt 1 och att till lagförslaget fogas en punkt 2 med 
följande lydelse: 
   2. Har god man förordnats enligt ackordslagen (1970:847) före 
ikraftträdandet, gäller dock äldre bestämmelser.  
Förslaget till lag om ändring i förmånsrättslagen (1970:979) 
 
10 § 
Genom ett tillägg till 10 § föreslås att allmän förmånsrätt enligt paragrafen 
skall följa med fordringar som med rekonstruktörens godkännande uppkommit under 
ett förfarande enligt lagen om företagsrekonstruktion. 
  I författningskommentaren anges att termen  uppkommit  avses ha samma innebörd 
som i andra sammanhang, t.ex. i preskriptionslagen och skuldsaneringslagen, och 
att fordringar grundade på avtal anses ha uppkommit när avtalet träffats. Som 
exempel på fall som inte omfattas av förmånsrätten nämns ränta för rekonstruk- 
tionstiden på en kredit enligt ett gammalt kreditavtal, en hyresvärds fordran på 
hyra under denna tid och en leverantörs fordran enligt ett tidigare avtal, om 
leverantören har fortsatt att leverera under rekonstruktionen. 
  Lagrådet har inte någon erinran mot den föreslagna bestämmelsen men vill 
beträffande den påstådda innebörden anmärka följande. 
  Bestämmelser enligt vilka tidpunkten för fordrans uppkomst är av betydelse 
finns på olika håll i lagstiftningen. Utöver de som har angetts i 
författningskommentaren kan nämnas 
5 kap. 1 § konkurslagen (angående vilka fordringar som får göras gällande i 
konkurs) och 12 § ackordslagen (angående vilka borgenärer som deltar i 
förhandling om offentligt ackord). Påståendet i remissen att fordringar som 
grundas på avtal anses uppkomna när avtalet träffades synes i princip vara 
riktigt. Man torde dock inte utan vidare kunna utgå från att bestämmelser av det 
slag som nu har berörts genomgående har samma innebörd. Det kan därför i vissa 
fall uppkomma fråga när en fordran har uppkommit. Ett exempel är måhända fordran 
på lön. 
  Frågan när fordran har uppkommit i sådana fall som nu avses synes emellertid 
sakna avgörande betydelse för huruvida den nya bestämmelsen om förmånsrätt är 
tillämplig. Även om en fordran av det slag som nu avses skall anses uppkommen 
först under rekonstruktionsförfarandet, har den ju inte krävt rekonstruktörens 
samtycke; undantag gäller möjligen för sådana fall som avses i 2 kap. 20 §, dvs. 
då gäldenären med rekonstruktörens samtycke begär att avtal skall fullföljas 
trots att grund för hävning har inträtt före beslutet om företagsrekonstruktion. 
  I övrigt torde gäldenärens motpart i praktiken vara tillgodosedd genom passiv 
stoppningsrätt och genom rätt till hävning, om gäldenären gör sig skyldig till 
avtalsbrott under rekonstruktionstiden.  
Övergångsbestämmelserna 
 
De föreslagna ändringarna i förmånsrättslagen rör 9, 10, 13, 15 och 18 §§. Punkt 
1 av övergångsbestämmelserna innehåller att lagen träder i kraft, såvitt avser 9 
och 13 §§ den 
1 januari 1995, och i övrigt den 1 april 1995. I punkt 2 anges att i fråga om 
förmånsrätt för fordringar i en konkurs som har beslutats på grund av en ansökan 
som gjorts före ikraftträdandet äldre bestämmelser gäller. 
  Ändringarna i 9 och 13 §§ är av formell natur. Med den nya bestämmelsen om 
efterställda fordringar i 18 § avses endast att lagfästa vad som gäller redan 
för närvarande. Lagrådet föreslår att ändringen av denna paragraf får träda i 
kraft vid samma tidpunkt som ändringarna av 9 och 13 §§. 
  Bestämmelsen i punkt 2 bör jämkas, bl a i förtydligande syfte. 
  Med hänsyn härtill föreslår Lagrådet att övergångsbestämmelserna ges följande 
lydelse: 
   1. Denna lag träder i kraft, såvitt avser 9, 13 o