Regeringens proposition
1995/96:5

Lag om företagsrekonstruktion

Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.

Stockholm den 5 oktober 1995

Ingvar Carlsson

Laila Freivalds
(Justitiedepartementet)

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås en lag om företagsrekonstruktion. Lagen
tillhandahåller ett nytt insolvensrättsligt förfarande - benämnt
företagsrekonstruktion - inom vars ram åtgärder kan vidtas för att rekonstruera
sådana företag i kris som bedöms ha utsikter till en fortsatt lönsam verksamhet.

En företagsrekonstruktion kan innefatta såväl en rekonstruktion i sak av en
näringsidkares verksamhet som en finansiell rekonstruktion. Den kan alltså syfta
både till en förbättring av verksamhetens resultat och till en uppgörelse med
borgenärerna. En sådan uppgörelse kan ske genom en frivillig överenskommelse
eller med tillämpning av regler om offentligt ackord. Det föreslås att
ackordslagen upphävs och att bestämmelser om offentligt ackord i stället tas in
i lagen om företagsrekonstruktion.
Under den tid som en företagsrekonstruktion pågår har näringsidkaren i princip
ett skydd mot exekutiva åtgärder från borgenärernas sida och mot att
avtalsmotparter häver ingångna avtal. När en domstol beslutar om
företagsrekonstruktion skall den samtidigt utse en rekonstruktör. Dennes uppgift
är att dels utreda näringsidkarens problem, dels ge förslag till hur problemen
skall lösas.
För att underlätta rekonstruktionen, bl.a. genom att göra det lättare för
näringsidkaren att få ny kredit, föreslås också att fordringar som uppstår under
företagsrekonstruktionen skall få bästa allmänna förmånsrätt. Vissa andra
förändringar föreslås också i förmånsrättslagen.
I propositionen föreslås vidare att fysiska personer som är näringsidkare
skall kunna beviljas skuldsanering, om det finns särskilda skäl med hänsyn till
näringsverksamhetens ringa omfattning och enkla beskaffenhet.
Lagen om företagsrekonstruktion och övriga lagändringar föreslås träda i kraft
den 1 februari 1996.

Innehållsförteckning

1 Förslag till riksdagsbeslut................................ 6

2 Lagtext................................................... 7
2.1 Förslag till lag om företagsrekonstruktion.......... 7
2.2 Förslag till lag om ändring i äktenskapsbalken...... 24
2.3 Förslag till lag om ändring i föräldrabalken........ 25
2.4 Förslag till lag om ändring i lagen (1845:50 s.1) om handel
med lösören, som köparen låter i säljarens vård kvarbliva 26
2.5 Förslag till lag om ändring i lagen (1927:77) om för-
säkringsavtal....................................... 28
2.6 Förslag till lag om ändring i förmånsrättslagen (1970:979) 30
2.7 Förslag till lag om ändring i lagen (1995:302) om ändring i
förmånsrättslagen (1970:979)........................ 35
2.8 Förslag till lag om ändring i aktiebolagslagen (1975:1385) 36
2.9 Förslag till lag om ändring i lagen (1982:188) om preskrip-
tion av skattefordringar m.m........................ 38
2.10 Förslag till lag om ändring i utsökningsregisterlagen (1986:-
617)................................................ 39
2.11 Förslag till lag om ändring i lagen (1995:307) om ändring i
utsökningsregisterlagen (1986:617).................. 42
2.12 Förslag till lag om ändring i konkurslagen (1987:672) 43
2.13 Förslag till lag om ändring i köplagen (1990:931)... 46
2.14 Förslag till lag om ändring i lagen (1991:980) om handel med
finansiella instrument.............................. 47
2.15 Förslag till lag om ändring i lagen (1993:891) om indrivning
av statliga fordringar m.m.......................... 48
2.16 Förslag till lag om ändring i lagen (1993:892) om ackord
rörande statliga fordringar m.m..................... 49
2.17 Förslag till lag om ändring i skuldsaneringslagen (1994:334)
50

3 Ärendet och dess beredning................................. 51

4 En särskild lag om företagsrekonstruktion.................. 53
4.1 Behovet av en särskild lag om företagsrekonstruktion 53
4.2 Huvuddragen i en ny lag om företagsrekonstruktion... 56

5 Beslut om företagsrekonstruktion........................... 60
5.1 Den grundläggande ekonomiska förutsättningen........ 60
5.2 Vilka gäldenärer bör omfattas av lagen?............. 63
5.3 Vem skall kunna ansöka om företagsrekonstruktion?... 66
5.4 Kraven på ansökningen och domstolens formella prövning 68
5.5 Domstolens materiella prövning...................... 72

6 Rättsverkningar av att företagsrekonstruktion beslutas..... 74
6.1 Hinder mot special- och generalexekution m.m........ 74
6.2 Gäldenärens rådighet................................ 79
6.3 Rätten till kvittning............................... 84
6.4 Gäldenärens avtal................................... 85
6.5 Återvinning under företagsrekonstruktion............ 96

7 Genomförande och avslutande av företagsrekonstruktionen....100
7.1 Rekonstruktörens roll...............................100
7.2 Bör en rekonstruktör kunna utses till förvaltare i en efter-
följande konkurs?...................................105
7.3 Borgenärernas roll m.m..............................107
7.4 Upprättande av en rekonstruktionsplan...............112
7.5 Ackord under företagsrekonstruktion.................114
7.6 Avslutande av företagsrekonstruktion................119

8 Förmånsrättsordningen......................................122
8.1 Allmänna utgångspunkter.............................122
8.2 Ordningen mellan lönefordringar och fordringar med säkerhet i
företagshypotek.....................................122
8.3 Förmånsrätten för skatte- och avgiftsfordringar.....127
8.4 Nytillkomna fordringar..............................130
8.5 Förmånsrätt för revisorers arbete m.m...............137
8.6 Efterställda fordringar.............................139
8.7 Vissa andra frågor om förmånsrätt...................141
8.7.1 Löneförmånsrätten bör vara kvar...............141
8.7.2 Förmånsrätt för lönefordringar före företagsrekon-
struktionen...................................142
8.7.3 Tidigare genomförda ändringar i löneförmånsrätten och
lönegarantin..................................144
8.7.4 Andra ifrågasatta ändringar i förmånsrättsordningen151

9 Frågor med anknytning till förmånsrättsordningen...........154
9.1 Bör kassa och banktillgodohavanden omfattas av företagshypo-
tek?................................................154
9.2 Bör företagshypotek omfatta den intecknade egendomen sådan
den var när företagsrekonstruktion inleddes?........156
9.3 Separationsrätt vid återtagandeförbehåll............160
9.4 Återvinning av betalning av skatter och avgifter....161

10 Skuldsanering för vissa näringsidkare......................163

11 Ikraftträdande m.m.........................................169

12 Kostnadsmässiga konsekvenser...............................169

13 Författningskommentar......................................170
13.1 Förslaget till lag om företagsrekonstruktion........170
13.2 Förslaget till lag om ändring i äktenskapsbalken....222
13.3 Förslaget till lag om ändring i föräldrabalken......223
13.4 Förslaget till lag om ändring i lagen (1845:50 s.1) om handel
med lösören, som köparen låter i säljarens vård kvarbliva224
13.5 Förslaget till lag om ändring i lagen (1927:77) om försäk-
ringsavtal..........................................225
13.6 Förslaget till lag om ändring i förmånsrättslagen (1970:979)
225
13.7 Förslaget till lag om ändring i aktiebolagslagen (1975:1385)
231
13.8 Förslaget till lag om ändring i lagen (1982:188) om preskrip-
tion av skattefordringar m.m........................232
13.9 Förslaget till lag om ändring i utsökningsregisterlagen
(1986:617)..........................................233
13.10 Förslaget till lag om ändring i konkurslagen (1987:672)234
13.11 Förslaget till lag om ändring i köplagen (1990:931).237
13.12 Förslaget till lag om ändring i lagen (1991:980) om handel
med finansiella instrument..........................238
13.13 Förslaget till lag om ändring i lagen (1993:891) om
indrivning av statliga fordringar m.m...............239
13.14 Förslaget till lag om ändring i lagen (1993:892) om ackord
rörande statliga fordringar m.m.....................240
13.15 Förslaget till lag om ändring i skuldsaneringslagen
(1994:334) .........................................241

Bilaga 1 Sammanfattning......................................242
Bilaga 2 Insolvensutredningens författningsförslag...........257
Bilaga 3 Förteckning över remissinstanser som har yttrat sig över
Insolvensutredningens slutbetänkande (SOU 1992:113)
Lag om företagsrekonstruktion.......................302
Bilaga 4 De till Lagrådet den 1 september 1994 remitterade
lagförslagen........................................303
Bilaga 5 Lagrådets yttrande den 8 maj 1995...................341
Bilaga 6 Lagförslaget i lagrådsremissen av den 27 april 1995.367
Bilaga 7 Lagrådets yttrande den 24 oktober 1994..............370

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 5 oktober 1995 . 372

1 Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen
antar regeringens förslag till
1. lag om företagsrekonstruktion,
2. lag om ändring i äktenskapsbalken,
3. lag om ändring i föräldrabalken,
4. lag om ändring i lagen (1845:50 s. 1) om handel med lösören,somköparen
låter i säljarens vård kvarbliva,
5. lag om ändring i lagen (1927:77) om försäkringsavtal,
6. lag om ändring i förmånsrättslagen (1970:979),
7. lag om ändring i lagen (1995:302) om ändring i förmånsrättslagen
(1970:979),
8. lag om ändring i aktiebolagslagen (1975:1385),
9. lag om ändring i i lagen (1982:188) om preskription av skattefordringar
m.m.,
10. lag om ändring i utsökningsregisterlagen (1986:617),
11. lag om ändring i lagen (1995:307) om ändring i utsökningsregisterlagen
(1986:617),
12. lag om ändring i konkurslagen (1987:672),
13. lag om ändring i köplagen (1990:931),
14. lag om ändring i lagen (1991:980) om handel med finansiellainstrument
15. lag om ändring i lagen (1993:891) om indrivning av statligafordringar
m.m.,
16. lag om ändring i lagen (1993:892) om ackord rörande
statliga fordringar m.m.
17. lag om ändring i skuldsaneringslagen (1994:334)

2 Lagtext

Regeringen har följande förslag till lagtext.

2.1 Förslag till lag om företagsrekonstruktion

Härigenom föreskrivs följande.

1 kap. Inledande bestämmelser

1 §
En näringsidkare som har betalningssvårigheter kan, enligt bestämmelserna i
denna lag, efter beslut av domstol få till stånd ett särskilt förfarande för att
rekonstruera sin verksamhet (företagsrekonstruktion).

2 §
Under en företagsrekonstruktion skall en av rätten utsedd rekonstruktör
undersöka om den verksamhet som gäldenären bedriver kan fortsättas helt eller
delvis och i så fall hur detta kan ske samt om det finns förutsättningar för
gäldenären att träffa en ekonomisk uppgörelse med sina borgenärer (ackord).
Rekonstruktören skall när han fullgör sitt uppdrag verka för att borgenärernas
intressen inte åsidosätts.
Av 3 kap. 1 § framgår att förhandling om offentligt ackord kan äga rum under
en företagsrekonstruktion.

3 §
Bestämmelserna i denna lag om gäldenär gäller inte bankaktiebolag, sparbank,
central föreningsbank, kreditmarknadsbolag, understödsförening,
försäkringsbolag, värdepappersbolag, clearingsorganisation och
Värdepapperscentralen VPC Aktiebolag.
Bestämmelserna avser inte heller sådana gäldenärer i vars verksamhet staten,
en kommun, ett landsting, ett kommunalförbund, en församling eller en kyrklig
samfällighet har ett bestämmande inflytande.

2 kap. Företagsrekonstruktion i allmänhet

Ansökan om företagsrekonstruktion

1 §
En ansökan om företagsrekonstruktion får göras av gäldenären eller av en
borgenär. Ansökan skall göras skriftligen hos den tingsrätt där gäldenären bör
svara i tvistemål som angår betalningsskyldighet i allmänhet.
Ansökningshandlingen skall vara egenhändigt undertecknad av sökanden eller
sökandens ombud.
I ansökan skall sökanden ange och styrka de omständigheter som gör rätten
behörig, om de inte är kända.

2 §
Har en ansökan om företagsrekonstruktion gjorts hos en tingsrätt som inte är
behörig, skall rätten genast sända handlingarna i ärendet till den tingsrätt som
enligt vad dessa visar är behörig och underrätta sökanden. Ansökan skall anses
gjord, när handlingarna kom in till den förra tingsrätten.

3 §
En ansökan av gäldenären skall innehålla
1. en kortfattad redogörelse för gäldenärens ekonomi och orsakerna till
betalningssvårigheterna,
2. en borgenärsförteckning,
3. en redogörelse för hur gäldenären avser att verksamheten skall bedrivas i
fortsättningen och en uppgörelse nås med borgenärerna, och
4. ett förslag till rekonstruktör samt behövliga uppgifter om dennes
lämplighet för uppdraget.

4 §
En ansökan av en borgenär skall innehålla
1. uppgift om borgenärens fordran på gäldenären,
2. upplysningar om gäldenärens betalningssvårigheter, och
3. ett förslag till rekonstruktör samt behövliga uppgifter om dennes lämplig-
het för uppdraget.

5 §
En ansökan skall avvisas, om den inte innehåller sådana uppgifter som krävs
enligt 1, 3 och 4 §§, och sökanden inte följer ett föreläggande att avhjälpa
bristen.

Förutsättningar för beslut om företagsrekonstruktion

6 §
En förutsättning för att beslut om företagsrekonstruktion skall meddelas är att
gäldenären vid tiden för ansökningen inte kan betala sina förfallna skulder.
Beslut om företagsrekonstruktion får inte meddelas, om det saknas skälig
anledning att anta att syftet med företagsrekonstruktionen kan uppnås.
En ansökan av en borgenär får bifallas endast om gäldenären har medgett
ansökan.

Prövning av ansökan om företagsrekonstruktion

7 §
Om gäldenärens ansökan tas upp, skall rätten genast pröva den, om inte annat
följer av 8 § andra stycket.

8 §
Om en borgenärs ansökan tas upp, skall rätten sätta ut ett sammanträde för
prövning av ansökan. Sammanträdet skall hållas inom två veckor från det att
ansökan kom in till rätten. Om det finns särskilda skäl, får det hållas senare,
dock senast inom sex veckor.
Till sammanträdet skall parterna kallas. Gäldenären skall i kallelsen
föreläggas att senast vid sammanträdet yttra sig över ansökan. I kallelsen skall
även anges att sammanträdet kommer att ställas in, om gäldenären före
sammanträdet själv ansöker om företagsrekonstruktion eller skriftligen medger
borgenärens ansökan och rätten inte särskilt underrättar honom om att
sammanträdet ändå skall hållas. Parterna skall i kallelsen upplysas om
innehållet i 9 §.
Kallelserna skall delges parterna. Därvid får beträffande gäldenären
delgivning enligt 12-15 §§ delgivningslagen (1970:428) inte ske.
Gäldenären skall samtidigt med kallelsen delges de av borgenären ingivna
handlingarna.

9 §
Om flera ansökningar som avser samme gäldenär är anhängiga samtidigt och om en
annan ansökan bifalls än den som kom in först, skall det vad gäller frågor som
är beroende av tiden för ansökan anses som om beslutet om företagsrekonstruktion
har grundats på den ansökan som kom in först.
En borgenärs ansökan förfaller om
1. gäldenären skriftligen bestrider ansökan,
2. gäldenären eller borgenären uteblir från det sammanträde som avses i 8 §,
eller
3. gäldenären försätts i konkurs.
Om ansökan förfaller före sammanträdet skall rätten ställa in sammanträdet och
underrätta parterna.

10 §
Om en ansökan bifalls, skall rätten samtidigt utse en rekonstruktör. Finns det
särskilda skäl får fler än en rekonstruktör utses.
Rätten skall också bestämma tidpunkt för ett borgenärssammanträde inför
rätten. Sammanträdet skall äga rum inom tre veckor från beslutet om
företagsrekonstruktion eller den längre tid efter beslutet som är oundgängligen
nödvändig.

Rekonstruktören och dennes uppgifter

11 §
En rekonstruktör skall ha den särskilda insikt och erfarenhet som uppdraget
kräver, ha borgenärernas förtroende samt även i övrigt vara lämplig för
uppdraget.
Den som är anställd vid domstol eller kronofogdemyndighet får inte vara
rekonstruktör.
En rekonstruktör som inte är lämplig eller av någon annan orsak bör skiljas
från uppdraget skall entledigas av rätten. Frågor om entledigande tas upp på
begäran av rekonstruktören, en borgenär eller gäldenären.

12 §
Rekonstruktören skall när han fullgör de uppgifter som anges i 1 kap. 2 §
undersöka gäldenärens ekonomiska ställning och i samråd med gäldenären upprätta
en plan som redovisar hur syftet med företagsrekonstruktionen skall uppnås
(rekonstruktionsplan). Planen skall tillställas rätten och borgenärerna.
Rekonstruktören får anlita sakkunnigt biträde.
Att rekonstruktören får väcka talan om återvinning framgår av 3 kap.
6 §.

13 §
Rekonstruktören skall inom en vecka från beslutet om företagsrekonstruktion
underrätta samtliga kända borgenärer om beslutet.
Till underrättelsen skall fogas
1. en preliminär förteckning över gäldenärens tillgångar och skulder,
2. gäldenärens senaste balansräkning och de ytterligare upplysningar som
behövs om hans ekonomiska ställning,
3. uppgift om orsakerna till betalningssvårigheterna och om hur verksamheten
kan rekonstrueras, och
4. upplysning om den tidpunkt för borgenärssammanträde som bestämts enligt 10
§ andra stycket.
Om antalet borgenärer med fordringar utan förmånsrätt är mycket stort, får
underrättelser till dessa borgenärer ersättas av ett tillkännagivande genom
kungörelse. En sådan kungörelse skall innehålla upplysning om beslutet om
företagsrekonstruktion och om tidpunkten för borgenärssammanträdet.

Gäldenärens skyldigheter

14 §
Gäldenären är skyldig att lämna rekonstruktören alla upplysningar om sina
ekonomiska förhållanden som är av betydelse för rekonstruktionen av
verksamheten.
Gäldenären skall följa rekonstruktörens anvisningar om hur verksamheten skall
bedrivas.

15 §
Gäldenären får inte utan rekonstruktörens samtycke
1. betala skulder som uppkommit före beslutet om företagsrekonstruktion eller
ställa säkerhet för sådana skulder,
2. åta sig nya förpliktelser, eller
3. överlåta, pantsätta eller upplåta annan rätt till egendom av väsentlig
betydelse för gäldenärens verksamhet.
Åsidosätter gäldenären vad som föreskrivs i första stycket inverkar detta inte
på rättshandlingens giltighet.
Rekonstruktören får samtycka till en betalning som avses i första stycket 1
endast om det föreligger synnerliga skäl.

Borgenärsammanträde och borgenärskommitté

16 §
Vid borgenärssammanträdet skall borgenärerna beredas tillfälle att uttala sig i
frågan om företagsrekonstruktionen bör fortsätta.
Om någon borgenär begär det, skall rätten vid sammanträdet bland borgenärerna
utse en borgenärskommitté. I kommittén får ingå högst tre personer. Om
gäldenären under det senast förflutna räkenskapsåret sysselsatt i genomsnitt
minst 25 arbetstagare, har de anställda rätt att därutöver utse en representant
i kommittén. Om det finns särskilda skäl får, rätten utse ytterligare personer
att ingå i borgenärskommittén.
Rekonstruktören skall i väsentliga frågor samråda med borgenärskommittén, om
inte något hindrar det.

Exekutiva åtgärder under en företagsrekonstruktion

17 §
Under den tid företagsrekonstruktionen pågår får utmätning eller annan
verkställighet enligt utsökningsbalken inte äga rum mot gäldenären.
Verkställighet får dock ske för fordran för vilken borgenären har handpanträtt
eller retentionsrätt, eller för fordran som avser underhållsbidrag. Handräckning
enligt lagen (1978:599) om avbetalningsköp mellan näringsidkare m.fl. får inte
ske.
Under företagsrekonstruktionen får inte heller meddelas beslut om kvarstad
eller betalningssäkring.

18 §
Om det finns särskilda skäl att befara att gäldenären vidtar eller underlåter
att vidta en viss åtgärd och därigenom sätter en borgenärs rätt i fara, får
rätten på borgenärens begäran besluta om lämplig åtgärd för att säkerställa
dennes rätt. Bestämmelserna i 17 § hindrar inte verkställighet av ett sådant
beslut.

19 §
I 2 kap. 10 a § konkurslagen (1987:672) finns föreskrifter om en borgenärs
ansökan om att gäldenären skall försättas i konkurs under pågående
företagsrekonstruktion.

Gäldenärens avtal

20 §
Har gäldenärens motpart före beslutet om företagsrekonstruktion fått rätt att
häva ett avtal på grund av inträffat eller befarat dröjsmål med betalning eller
annan prestation, får motparten efter beslutet inte häva avtalet på grund av
dröjsmålet, om gäldenären med rekonstruktörens samtycke inom skälig tid begär
att det skall fullföljas. Gäldenären skall på motpartens begäran inom skälig tid
ge besked om avtalet skall fullföljas.
Skall ett avtal fullföljas enligt första stycket gäller följande.
1. Är tiden för motpartens fullgörelse inne, skall gäldenären på motpartens
begäran fullgöra sina motsvarande prestationer eller, om anstånd har medgetts
beträffande vissa prestationer, ställa säkerhet för dem.
2. Är tiden för motpartens fullgörelse inte inne, har motparten rätt att
erhålla säkerhet för gäldenärens framtida prestationer i den mån det av särskild
anledning är nödvändigt för att skydda honom mot förlust.
Om gäldenären inte lämnar besked enligt första stycket andra meningen eller
inte fullgör sina skyldigheter enligt andra stycket, får motparten häva avtalet.
Ett avtalsvillkor som inskränker gäldenärens rätt enligt första och andra
styckena är ogiltigt.
Om återtagande av vara som överlämnats till gäldenären sedan ansökan gjorts om
företagsrekonstruktion finns föreskrifter i 63 § fjärde stycket köplagen
(1990:931).
Vad som sägs i denna paragraf gäller inte för anställningsavtal.

Kvittning

21 §
Den som hade en fordran hos gäldenären när ansökan om företagsrekonstruktion
gjordes får, även om fordringen inte är förfallen till betalning, använda den
till kvittning mot fordran som gäldenären då hade mot honom. Detta gäller dock
inte, om kvittning är utesluten på grund av någon av fordringarnas beskaffenhet
eller undantagen enligt vad som sägs nedan.
Om en fordran mot gäldenären har förvärvats genom överlåtelse från tredje man
senare än tre månader före ansökan om företagsrekonstruktion, får den inte
användas till kvittning mot en fordran som gäldenären hade när borgenären
förvärvade sin fordran. I fråga om dödsbo räknas tiden dock från ansökan om
boets avträdande till förvaltning av boutredningsman, under förutsättning att en
ansökan om företagsrekonstruktion följt inom tre månader från det att en
boutredningsman förordnats. Sådant förbud gäller också, om en fordran mot
gäldenären har förvärvats tidigare genom sådant fång och borgenären då hade
skälig anledning anta att gäldenären var på obestånd.
En borgenär, som har satt sig i skuld till gäldenären under sådana
omständigheter att det är att jämställa med betalning med annat än sedvanliga
betalningsmedel, får inte kvitta, i den mån sådan betalning hade kunnat bli
föremål för återvinning enligt 3 kap. 5-7 §§.
En fordran på ersättning som tillkommer en borgensman eller annan med
anledning av en förpliktelse som han infriat (regressfordran) anses vid
tillämpning av vad som sägs ovan ha förvärvats när hans förpliktelse grundades.
Överlåter gäldenären sedan ansökan om företagsrekonstruktion gjorts en fordran
så att en borgenär därigenom förlorar rätt till kvittning, skall han ersätta
borgenären för detta.

3 kap. Offentligt ackord under företagsrekonstruktion

1 §
Rätten kan i ett ärende om företagsrekonstruktion på begäran av gäldenären
besluta om förhandling om offentligt ackord (ackordsförhandling).

Villkor för offentligt ackord

2 §
Ett offentligt ackord får avse att fordringar som tillkommer de borgenärer som
enligt 3 § får delta i ackordsförhandlingen sätts ned och betalas på närmare
angivet sätt. Ackordet skall ge alla likaberättigade borgenärer lika rätt och
minst tjugofem procent av fordringarnas belopp, om inte lägre ackordsprocent
godkänns av samtliga kända borgenärer som skulle omfattas av ackordet eller det
finns särskilda skäl för lägre procent. Föreskriven minsta utdelning skall
betalas inom ett år efter det att ackordet har fastställts, om inte samtliga
nämnda borgenärer godkänner längre betalningstid.
Utan hinder av första stycket får ett offentligt ackord innehålla villkor att
borgenärerna får full betalning intill visst belopp, om avvikelsen kan anses
skälig med hänsyn till omfattningen av boet och övriga omständigheter. En
avvikelse till nackdel för viss borgenär får också äga rum, om han har medgett
det.
Ett ackord får även avse att gäldenären endast får anstånd med betalningen
eller annan särskild eftergift. Därvid tillämpas första och andra styckena.

Borgenärer vid offentligt ackord

3 §
I ackordsförhandling deltar endast borgenärer vilkas fordringar uppkommit före
ansökan om företagsrekonstruktion. En borgenär som kan få täckning för sin
fordran genom kvittning eller vars fordran är förenad med förmånsrätt deltar
inte i förhandlingen. En borgenär som enligt fordringsavtalet har rätt till
betalning först efter övriga borgenärer, deltar inte heller i förhandlingen om
inte övriga borgenärer som deltar i förhandlingen medger det.
Om en borgenär helt eller delvis avstår från kvittningsrätt eller förmånsrätt,
deltar han i förhandlingen i motsvarande mån. Kan en borgenärs fordran endast
till viss del täckas genom kvittning eller understiger värdet av den egendom i
vilken en borgenär har särskild förmånsrätt hans fordran, deltar han med
återstående del av fordringen.
Innehåller ackordsförslaget en bestämmelse att borgenärer som inte har
förmånsrätt skall få full betalning intill ett visst belopp, skall deras
fordringar i ackordsförfarandet anses som förmånsberättigade i motsvarande mån.
En borgenär får delta i förhandlingen, även om hans fordran inte är förfallen
till betalning eller den är beroende av särskilt villkor.
Med borgenärer som har förmånsrätt likställs en borgenär som till säkerhet för
sin fordran har gjort förbehåll om återtaganderätt.

Borgenärsmajoritet vid offentligt ackord

4 §
Ett ackordsförslag som ger minst femtio procent av fordringsbeloppen skall anses
antaget av borgenärerna, om tre femtedelar av de röstande har godtagit förslaget
och deras fordringar uppgår till tre femtedelar av de röstberättigande
fordringarnas sammanlagda belopp. Är ackordsprocenten lägre, skall ackordsför-
slaget anses antaget, om tre fjärdedelar av de röstande har enats om förslaget
och deras fordringar uppgår till tre fjärdedelar av de röstberättigande
fordringarnas sammanlagda belopp.

Återvinning under företagsrekonstruktionen

5 §
Sedan beslut meddelats om företagsrekonstruktion tillämpas bestämmelserna i
konkurslagen (1987:672) om återvinning i konkurs, om offentligt ackord
fastställs.
Söks återvinning av förmånsrätt eller betalning som vunnits genom utmätning,
får rätten besluta att fortsatt verkställighet i utsökningsmålet tills vidare
inte får äga rum.

6 §
Talan om återvinning väcks av rekonstruktören eller av en borgenär vars fordran
skulle omfattas av ett offentligt ackord. Talan skall väckas före det borgenärs-
sammanträde som avses i 13 § och får inte slutligt prövas innan frågan om
offentligt ackord har blivit avgjord. En borgenär som vill väcka talan skall
underrätta rekonstruktören. Om så inte har skett, får hans talan inte tas upp
till prövning.
Upphör företagsrekonstruktionen utan att offentligt ackord har kommit till
stånd och försätts inte gäldenären i konkurs efter ansökan som gjorts inom tre
veckor från det att företagsrekonstruktionen upphörde, skall den väckta
återvinningstalan avvisas.

7 §
Vad som vinns genom återvinningstalan skall, sedan kärandens kostnader har
ersatts, tillkomma de borgenärer som omfattas av det offentliga ackordet. En
svarande som med anledning av kärandens talan kan få en fordran mot gäldenären
deltar med fordringen i ackordsförhandlingen och har rätt att avräkna den
utdelning som tillkommer honom på vad han annars skulle ha betalat.
Om det i återvinningsmålet påkallas av en borgenär som omfattas av det
offentliga ackordet eller av gäldenären, kan rätten föreskriva särskild förvalt-
ning av det som enligt första stycket skall tillkomma borgenärerna. Egendom som
har satts under sådan förvaltning får utmätas endast om ackordet har förfallit.

Verkan av offentligt ackord

8 §
Ett fastställt ackord är bindande för alla borgenärer, såväl kända som okända,
som enligt 3 § hade rätt att delta i ackordsförhandlingen.
En borgenär som enligt fordringsavtalet har rätt till betalning först efter
övriga borgenärer förlorar sin rätt till betalning av gäldenären, om inte alla
borgenärer som enligt 3 § hade rätt att delta i ackordsförhandlingen tillgodoses
fullt ut genom ackordet.
En borgenär med förmånsrätt i viss egendom är bunden av ackordet i fråga om
belopp som inte kan tas ut ur egendomen.

9 §
En borgenär som har godkänt ett ackordsförslag förlorar inte genom godkännandet
sin rätt mot borgensmän eller andra som förutom gäldenären svarar för fordring-
en.

En begäran om ackordsförhandling

10 §
En begäran om ackordsförhandling skall göras skriftligen. Skrivelsen skall
innehålla ett ackordsförslag som anger hur mycket gäldenären bjuder i betalning
och när betalningen skall ske samt om säkerhet har ställts för ackordet och vad
den i så fall består av.
Till skrivelsen skall fogas en förteckning över boets tillgångar och skulder
som har upprättats av rekonstruktören enligt 14 § tidigast tre månader innan
ansökan om ackordsförhandling gjordes samt den senaste balansräkningen.

11 §
Till en begäran om ackordsförhandling skall även fogas
1. en berättelse av rekonstruktören som anger boets tillstånd och orsakerna
till gäldenärens betalningssvårigheter och innehåller en översikt över till-
gångar och skulder, uppgift om den utdelning som kan påräknas i en konkurs samt
upplysning om egendom har frångått gäldenären under sådana förhållanden att den
kan bli föremål för återvinning, när det finns skälig anledning anta att
gäldenären har gjort sig skyldig till brott mot sina borgenärer och i så fall
grunden därför samt hur gäldenären har fullgjort sin bokföringsskyldighet,
2. ett yttrande av rekonstruktören om huruvida han anser att ackordsförslaget
bör antas av borgenärerna,
3. ett intyg av rekonstruktören att borgenärer som till antalet utgör minst
två femtedelar av de i bouppteckningen upptagna borgenärer vilkas fordringar
skulle omfattas av ackordet och som tillsammans innehar minst två femtedelar av
dessa fordringars sammanlagda belopp har förklarat sig anse ackordet antagbart,
4. ett bevis att ackordsförslaget samt rekonstruktörens berättelse och
yttrande har sänts till alla borgenärer som tas upp i bouppteckningen,
5. förskott, med belopp som regeringen föreskriver, på kostnaden för ackords-
frågans handläggning hos rätten samt av rätten godkänd säkerhet för vad som inte
täcks av förskottet.
De handlingar och uppgifter som anges i första stycket och i 10 § behöver inte
ges in, i den mån de redan har tillställts rätten och borgenärerna i ärendet.

12 §
En begäran om ackordsförhandling skall avvisas, om den inte uppfyller de krav
som anges i 10 och 11 §§ och gäldenären inte följer ett föreläggande att
avhjälpa bristen.

Beslut om ackordsförhandling

13 §
Om begäran om ackordsförhandling tas upp, skall rätten genast meddela beslut om
ackordsförhandling. Samtidigt skall rätten
1. bestämma tidpunkt för ett sammanträde med borgenärerna inför rätten,
2. kalla gäldenären, rekonstruktören och borgenärerna till sammanträdet, och
3. kungöra beslutet i Post- och Inrikes Tidningar och i övrigt på det sätt som
regeringen föreskriver.

Bouppteckning

14 §
I den bouppteckning som avses i 10 § andra stycket 1 skall tillgångarna tas upp
till noggrant uppskattade värden. Om möjligt skall även lämnas specificerad
uppgift om de värden som i bokföringshandlingarna har åsatts tillgångarna eller,
när sådan värdering inte har gjorts, om anskaffningskostnaden. Bouppteckningen
skall vidare innehålla uppgift om varje borgenärs namn och postadress.
Ränta på en borgenärs fordran skall inte beräknas längre än till dagen för
ansökan om företagsrekonstruktion. Fordran i utländskt myntslag skall beräknas
efter den kurs som gällde nämnda dag.
Har en borgenär förmånsrätt, skall det anges jämte grunden till det.
Förekommer anmärkning mot fordran eller bedöms värdet av egendom, vari en
borgenär har särskild förmånsrätt, understiga hans fordran, skall det anges.

Senare anmälda fordringar

15 §
Vill någon delta i ackordsförhandlingen med en fordran som inte har upptagits i
bouppteckningen och inte heller senare blivit känd, bör han skriftligen anmäla
fordringen hos rekonstruktören senast en vecka före det borgenärssammanträde som
avses i 13 §. Anmäls en fordran senare, får det inte föranleda att borgenärernas
prövning av ackordsförslaget skjuts upp.

Anmärkningar mot fordran som omfattas av ackordet

16 §
Om gäldenären eller en borgenär vill framställa anmärkning mot en fordran som
skulle omfattas av ackordet, skall han göra det skriftligen hos rekonstruktören
i så god tid som möjligt och i vart fall före omröstningen vid borgenärs-
sammanträdet under ackordsförhandlingen.
Finner rekonstruktören anledning till anmärkning mot en fordran som skulle
omfattas av ackordet eller framställer gäldenären eller en borgenär sådan
anmärkning hos rekonstruktören, skall denne skyndsamt underrätta den borgenär
vars fordran avses med anmärkningen. Detsamma gäller, när värdet av egendom vari
borgenär har särskild förmånsrätt bedöms understiga fordringen.

Borgenärssammanträde

17 §
Borgenärssammanträdet under ackordsförhandlingen skall hållas tidigast tre och
senast fem veckor efter beslutet om denna.
Gäldenären bör inställa sig personligen vid borgenärssammanträdet. Han skall
därvid lämna rätten, rekonstruktören och borgenärerna de upplysningar om boet
som de begär. Kan gäldenären inte infinna sig personligen, bör han ställa ombud.
Har edgång begärts enligt 18 §, skall gäldenären inställa sig personligen,
såvida denne inte redan har avlagt eden inför någon annan tingsrätt.
Rekonstruktören skall tillhandahålla en förteckning över de borgenärer som har
rätt att delta i omröstning i ackordsfrågan, med uppgift om de fordringsbelopp
för vilka rösträtt får utövas. I förteckningen skall även antecknas anmärkning
som har framställts mot en borgenärs fordran.
18 §
På begäran av en borgenär skall gäldenären vid borgenärssammanträdet avlägga
bouppteckningsed. Han skall därvid göra de tillägg till eller ändringar i
bouppteckningen som han anser behövas och med ed betyga att bouppteckningen med
gjorda tillägg eller ändringar är riktig, så att det inte enligt hans vetskap
har oriktigt utelämnats eller upptagits någon tillgång eller skuld.
Är gäldenären en juridisk person och finns flera ställföreträdare, behöver
bouppteckningsed inte avläggas av en sådan ställföreträdare vars edgång måste
antas sakna betydelse för utredningen av gäldenärens ekonomiska ställning.
När det finns anledning till det, får rätten besluta att gäldenären skall
avlägga eden inför någon annan tingsrätt. Är gäldenären sjuk, får eden avläggas
där han vistas.
Vägrar gäldenären att avlägga ed, förfaller beslutet om ackordsförhandling, om
det inte finns synnerliga skäl för att ackordsförhandlingen skall fortsättas.

19 §
Om både en borgenär och en borgensman eller någon annan som förutom gäldenären
ansvarar för borgenärens fordran vill rösta för denna, har de tillsammans en
röst, vilken beräknas efter borgenärens fordran. Kan de inte enas, gäller
borgenärens mening, om inte de andra löser ut honom eller ställer betryggande
säkerhet för fordringen.

20 §
Vid borgenärssammanträdet skall borgenärerna rösta om ackordsförslaget.
En anmärkning som har framställts mot en fordran utgör inte hinder mot att
borgenären deltar med fordringen i omröstningen. Är utgången av omröstningen
beroende av om fordringen skall beaktas eller inte, skall rätten vid samman-
trädet utreda tvistefrågan och söka åstadkomma en förlikning. De närvarande får
med bindande verkan för dem som har uteblivit medge att en anmärkning förfaller
eller inskränks eller uppdra åt rekonstruktören att ingå förlikning med borge-
nären. Kan förlikning inte träffas, skall frågan handläggas enligt vad som sägs
i 23 § första stycket för bestämmande av omröstningens utgång.
En förlikning angående framställd anmärkning får inte ingås i annan ordning än
som anges i andra stycket utan samtycke av alla vilkas rätt är beroende av
förlikningen.
Vid omröstning tillämpas 14 § andra stycket.

21 §
Gäldenären får inte återta eller ändra ackordsförslaget utan medgivande av
rätten. Yrkande härom skall framställas senast vid borgenärssammanträdet innan
omröstning sker.
Har ändring av ackordsförslaget medgetts, får prövningen av förslaget skjutas
upp till fortsatt sammanträde inom tre veckor. Om ändringen inte medför att
förslaget blir sämre för borgenärerna, får prövningen dock skjutas upp endast om
det finns särskilda skäl.

22 §
Om rätten i annat fall än som avses i 21 § andra stycket finner att det finns
särskilda skäl för att skjuta upp borgenärernas prövning av ackordsförslaget,
får rätten besluta om uppskov till fortsatt sammanträde inom tre veckor.

Fastställelse av offentligt ackord

23 §
Har ackordsförslaget antagits vid borgenärssammanträdet men finns det enligt 25
§ anledning att inte fastställa ackordet, skall ackordsfrågan prövas av rätten
vid en förhandling. Detsamma gäller, om det vid sammanträdet inte kan avgöras om
förslaget har antagits eller förkastats av borgenärerna.
Om ackordsfrågan inte skall prövas vid en förhandling, skall rätten fastställa
ackordet.
Beslut i ackordsfrågan skall meddelas inom en vecka efter förhandlingen, om
inte längre tid är nödvändig på grund av särskilda omständigheter.

24 §
Är utgången av omröstningen över ackordsförslaget beroende av om kvarstående
anmärkningar godkänns eller inte och finns det i övrigt skäl att fastställa
ackordet, skall rätten först pröva anmärkningarna eller så många av dem att
utgången av omröstningen blir densamma, vare sig övriga anmärkningar godkänns
eller inte.

25 §
Ett ackord får inte fastställas om
1. ärendet inte har handlagts på föreskrivet sätt och felet kan ha inverkat på
ackordsfrågans utgång,
2. ackordet inte uppfyller villkoren i 2 §,
3. det finns skälig anledning anta att gäldenären i hemlighet har gynnat någon
borgenär för att inverka på ackordsfrågan eller att något annat svek har ägt rum
vid ackordet eller
4. ackordet uppenbart är till skada för borgenärerna.
Även om första stycket inte är tillämpligt, får rätten efter omständigheterna
vägra att fastställa ackordet, om en borgenär eller en borgensman eller någon
annan som förutom gäldenären svarar för fordringen har bestritt fastställelse på
grund av att det inte finns betryggande säkerhet för ackordets fullgörande, att
ackordet är till skada för borgenärerna eller att ackordet av någon annan
särskild anledning inte bör medges.
Vägras fastställelse enligt första stycket 1 och är förslaget inte förkastat
av borgenärerna eller förfallet, skall borgenärerna på nytt pröva ackords-
förslaget och ett sammanträde sättas ut för detta.

Tillsyn

26 §
På begäran av en borgenär vars fordran omfattas av ackordet kan rätten, om det
finns skäl till det, förordna rekonstruktören eller någon annan lämplig person
att utöva tillsyn över att gäldenären fullgör sina åtaganden enligt ackordet. Om
det behövs, skall även en ersättare för tillsynsmannen förordnas.
Gäldenären skall ge tillsynsmannen de uppgifter som denne begär och följa de
anvisningar som tillsynsmannen lämnar.
I fråga om entledigande av tillsynsman tillämpas bestämmelserna om
entledigande av rekonstruktör i 2 kap. 11 § tredje stycket.

Förverkande av offentligt ackord

27 §
På ansökan av en borgenär vars fordran omfattas av ackordet kan rätten förklara
att den eftergift som genom ackordet har medgetts gäldenären har förfallit, om
gäldenären har
1. gjort sig skyldig till oredlighet mot borgenärer eller i hemlighet har
gynnat någon borgenär för att inverka på ackordsfrågans avgörande,
2. åsidosatt vad som åligger honom enligt 26 § andra stycket eller
3. på något annat sätt uppenbart försummat sina åtaganden enligt ackordet.
Förlikning är inte tillåten i en fråga som avses i första stycket.
Även om den eftergift som har medgetts gäldenären förklarats förfallen, får
borgenärerna göra ackordet i övrigt gällande mot gäldenären eller mot den som
har gått i borgen för ackordet.

4 kap. Övriga bestämmelser

Handläggningen av ärenden om företagsrekonstruktion

1 §
Om inte annat föreskrivs, gäller för rättens handläggning enligt denna lag lagen
(1946:807) om handläggning av domstolsärenden.
Vid handläggning enligt 3 kap. tillämpas dock rättegångsbalkens bestämmelser
om handläggningen av tvistemål.

2 §
En sådan förhandling som avses i 3 kap. 23 § första stycket skall äga rum så
snart som möjligt. Vid förhandlingen tillämpas bestämmelserna i rättegångsbalken
om huvudförhandling i tvistemål. Om rekonstruktören, gäldenären eller en
borgenär uteblir från förhandlingen, hindrar det inte att ackordsfrågan prövas
och avgörs.
Rättens avgörande sker genom beslut.

3 §
En tingsrätt består vid handläggningen av ett ärende enligt denna lag av en
lagfaren domare. Vid en förhandling får dock rätten bestå av tre lagfarna
domare, om det finns särskilda skäl.

4 §
Bevis eller fullmakt som visar att den som i egenskap av ställföreträdare eller
ombud företräder en borgenär är behörig behöver visas upp endast om det finns
särskilda skäl.

Kostnader för företagsrekonstruktionen

5 §
Rekonstruktören har rätt till ersättning för arbete och för de utlägg som
uppdraget har krävt. Arvodet får inte bestämmas till ett högre belopp än som med
hänsyn till det arbete som uppdraget har krävt, den omsorg och skicklighet
varmed det har utförts samt näringsverksamhetens omfattning kan anses utgöra
skälig ersättning för uppdraget.
Rekonstruktörens rätt till ersättning skall, på begäran av rekonstruktören
eller gäldenären, prövas av rätten. Så länge ett ackord inte fullgjorts får
också en borgenär vars fordran omfattas av ackordet begära en sådan prövning.

6 §
I fråga om ersättning till en tillsynsman tillämpas bestämmelserna i 5 §.
7 §
Kostnaderna för handläggningen hos rätten liksom de ersättningar som avses i 5
och 6 §§ skall betalas av gäldenären.

Företagsrekonstruktionens upphörande

8 §
Rätten skall besluta att företagsrekonstruktionen skall upphöra, om
1. sådana åtgärder vidtagits att syftet med företagsrekonstruktionen kan anses
uppnått,
2. gäldenären begär det och beslut om ackordsförhandling inte har meddelats,
3. gäldenären utan laga förfall uteblir från det borgenärssammanträde som
anges i 2 kap. 10 § andra stycket,
4. rekonstruktören eller en borgenär begär det och syftet med
företagsrekonstruktionen inte kan antas bli uppnått, eller
5. det i annat fall finns särskilda skäl för att företagsrekonstruktionen bör
upphöra.
Om gäldenären försätts i konkurs upphör företagsrekonstruktionen.

9 §
I annat fall än som avses i 8 skall rätten, när tre månader förflutit från dagen
för beslutet om företagsrekonstruktion, besluta att företagsrekonstruktionen
skall upphöra.
Om det finns särskilda skäl kan dock rätten, efter begäran av gäldenären inom
den i första stycket angivna tiden, medge att företagsrekonstruktionen får pågå
under ytterligare högst tre månader. Om det finns synnerliga skäl, kan rätten
under motsvarande förutsättning förlänga tiden med ytterligare högst tre månader
i taget. Företagsrekonstruktionen får dock inte pågå under längre tid än
sammanlagt ett år, om inte ackordsförhandling har beslutats.

10 §
Innan rätten fattar beslut enligt 8 § första stycket eller 9 § andra stycket
skall gäldenären, rekonstruktören och de borgenärer som infunnit sig till
borgenärssammanträde som avses i 2 kap. 10 § andra stycket ges tillfälle att
yttra sig. Om en borgenärskommitté har utsetts, skall även de som ingår i denna
ges tillfälle att yttra sig.

Överklagande m.m.

11 §
Beslut om företagsrekonstruktion och om ackordsförhandling samt beslut att
företagsrekonstruktionen skall upphöra skall tillämpas omedelbart, om inte annat
bestämts av rätten. Detsamma gäller beslut att utse eller entlediga
rekonstruktör.

12 §
Rättens beslut enligt denna lag får överklagas för sig. Detta gäller dock inte
beslut i en fråga som avses i 3 kap. 21 § första stycket eller 24 § eller
beträffande sådan ny prövning som avses i 3 kap. 25 § tredje stycket.
I fråga om beslut om ackordsförhandling räknas klagotiden från den dag då
kungörelsen om beslutet var införd i Post- och Inrikes Tidningar.

Skadestånd

13 §
Om en borgenärs ansökan om företagsrekonstruktion inte bifalls och om borgenären
när han gav in sin ansökan saknade skälig anledning anta att gäldenären hade
sådana betalningssvårigheter som avses i 2 kap 6 § första stycket, skall
borgenären ersätta gäldenären den skada som skäligen kan anses ha orsakats denne
genom ansökningen och dess handläggning.
Talan om skadestånd enligt första stycket skall väckas vid den tingsrätt där
ärendet om företagsrekonstruktion är eller har varit anhängigt.

Straff m.m.

14 §
En borgenär som för sin röst vid ett borgenärssammanträde enligt 3 kap. har
betingat sig någon särskild förmån av gäldenären döms till böter eller fängelse
i högst ett år.

15 §
Åtal mot en gäldenär för brott mot borgenärer och åtal mot en borgenär för brott
som avses i 14 § får väckas vid den tingsrätt där ärendet om företags-
rekonstruktion är eller har varit anhängigt.

1. Denna lag träder i kraft den 1 februari 1996, då ackordslagen (1970:847)
skall upphöra att gälla.
2. När god man har förordnats enligt ackordslagen (1970:847) före ikraftträ-
dandet, gäller dock ackordslagen i stället för denna lag.

2.2 Förslag till lag om ändring i äktenskapsbalken

Härigenom föreskrivs att 6 kap. 10 § äktenskapsbalken skall ha följande ly-
delse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

6 kap.
10 §
Rätten att kräva ut ett fastställt underhållsbidrag upphör tre år efter den
förfallodag som ursprungligen gällde.
Har utmätning för underhållsbidraget skett före den tidpunkt som anges i
första stycket eller har den bidragsskyldige försatts i konkurs på grund av en
ansökan som har gjorts före denna tidpunkt, får betalning för fordringen även
därefter tas ut ur den utmätta egendomen eller erhållas i konkursen.
--------------------------------------------------------------------
Har ansökan om förordnande av Har ansökan om företagsrekon-
god man enligt ackordslagen struktion enligt lagen
(1970:847) gjorts före den tid- (1995:000) om företagsrekon-
punkt som anges i första styck- struktion gjorts före den tid-
et, får underhållsbidraget krävas punkt som anges i första
ut inom tre månader från det att stycket, får underhållsbidraget
verkan av förordnandet om god krävas ut inom tre månader från
man förföll eller, när förhandling det att beslut om företagsrekon-
om offentligt ackord har följt, struktionens upphörande med-
ackordsfrågan avgjordes. Om delades. Om ackord kommer till
ackord kommer till stånd, får stånd, får fordringen krävas ut
fordringen krävas ut inom tre inom tre månader från det att
månader från det att ackordet ackordet skulle ha fullgjorts.
skulle ha fullgjorts. Har Har utmätning för underhålls-
utmätning för underhållsbidraget bidraget skett eller konkurs-
skett eller konkursansökan ansökan gjorts inom den tid som
gjorts inom den tid som nu har nu har angetts, gäller andra
angetts, gäller andra stycket. stycket.
Avtal som strider mot denna paragraf är ogiltiga.

1. Denna lag träder i kraft den 1 februari 1996.
2. Har god man förordnats enligt ackordslagen (1970:847) före ikraftträdandet,
gäller dock äldre bestämmelser.

2.3 Förslag till lag om ändring i föräldrabalken

Härigenom föreskrivs att 7 kap. 9 § föräldrabalken1 skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

7 kap.
9 §
Rätten att kräva ut fastställt underhållsbidrag går förlorad fem år efter den
ursprungligen gällande förfallodagen, om inte annat följer av andra eller tredje
stycket.
Har utmätning för underhållsbidraget skett före den tidpunkt som anges i
första stycket eller har den bidragsskyldige blivit försatt i konkurs på grund
av ansökan som har gjorts före denna tidpunkt, får betalning för fordringen tas
ut ur den utmätta egendomen eller erhållas i konkursen även därefter.
--------------------------------------------------------------------
Har före den tidpunkt som Har före den tidpunkt som
anges i första stycket ansökan anges i första stycket ansökan
gjorts om förordnande av god gjorts om företagsrekonstruktion
man enligt ackordslagen enligt lagen (1995:000) om före-
(1970:847), får underhållsbid- tagsrekonstruktion, får under-
raget krävas ut inom tre månader hållsbidraget krävas ut inom tre
från det att verkan av godmans- månader från det att beslut om
förordnandet förföll eller, när företagsrekonstruktionens upphör-
förhandling om offentligt ac- ande meddelades. Kommer ackord
kord har följt, ackordsfrågan till stånd, får fordringen krävas
avgjordes. Kommer ackord till ut inom tre månader från det att
stånd, får fordringen krävas ut ackordet skulle ha fullgjorts.
inom tre månader från det att Har utmätning skett för
ackordet skulle ha fullgjorts. underhållsbidraget eller kon-
Har utmätning för underhålls- kursansökan gjorts inom tid som
bidraget eller konkursansökan nu har angetts, gäller vad som
gjorts inom tid som nu har föreskrivs i andra stycket.
angetts, gäller vad som före-
skrivs i andra stycket.
Avtal i strid mot denna paragraf är ogiltigt.

1. Denna lag träder i kraft den 1 februari 1996.
2. Har god man förordnats enligt ackordslagen (1970:847) före ikraftträdandet
gäller dock äldre bestämmelser.

**FOOTNOTES**

1 Balken omtryckt 1995:974.

2.4 Förslag till lag om ändring i lagen (1845:50 s.1) om handel med lösören,
som köparen låter i säljarens vård kvarbliva

Härigenom föreskrivs att 3 § lagen (1845:50 s.1) om handel med lösören, som
köparen låter i säljarens vård kvarbliva skall ha följande lydelse.

--------------------------------------------------------------------
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 §1
--------------------------------------------------------------------
Är köpeavhandling så upprättad Är köpeavhandling så upprättad
och behandlad, som i 1 § sägs, och behandlad, som i 1 § sägs,
men inträffar utmätning inom men inträffar utmätning inom
trettio dagar efter det trettio dagar efter det avhand-
avhandlingen inför rätten före- lingen inför rätten företeddes,
teddes, eller försätts säljaren i eller försätts säljaren i konkurs
konkurs efter ansökning, som efter ansökning, som gjorts inom
gjorts inom sagda tid, är den sagda tid, är den sålda egendomen
sålda egendomen ej fredad från ej fredad från att utmätas eller
att utmätas eller att räknas att räknas till konkursboet.
till konkursboet. Detsamma Detsamma gäller när ansökan om
gäller, när ansökan om förordnande företagsrekonstruktion enligt
av god man enligt ackordslagen lagen (1995:000) om
(1970:847) gjorts inom nämnda företagsrekonstruktion gjorts
tid och konkurs följt på ansökan, inom nämnda tid och konkurs följt
som gjorts inom tre veckor från på ansökan som gjorts under
det att verkan av godmansför- företagsrekonstruktionen eller
ordnandet förföll eller, när inom tre veckor från det att
förhandling om offentligt rätten beslutat att före-
ackord följt, ackordsfrågan tagsrekonstruktionen skall upp-
avgjordes. Görs efter utgången höra. Görs efter utgången av den i
av den i första punkten angivna första punkten angivna tiden jäv
tiden jäv mot köpeavhandling, mot köpeavhandling, vilken är så
vilken är så upprättad och upprättad och behandlad, som
behandlad, som nyss sagts, är, nyss sagts, är, om jävet görs vid
om jävet görs vid utmät- utmätningstillfälle, ford-
ningstillfälle, fordringsägaren ringsägaren skyldig att, om han
skyldig att, om han vill full- vill fullfölja jävet, inom en
följa jävet, inom en månad månad därefter väcka talan mot såväl
därefter väcka talan mot såväl säljaren som köparen vid den
säljaren som köparen vid den tingsrätt som avses i 1 §. Gör
tingsrätt som avses i 1 §. Gör han inte det, har han förlorat
han inte det, har han förlorat sin talan. Godset skall genast
sin talan. Godset skall genast beläggas med kvarstad och sökan-
beläggas med kvarstad och sökan- den skall, om han vill att åt-
den skall, om han vill att åt- gärden skall bestå, inom fjorton
gärden skall bestå, inom fjorton dagar efter utmätningsförrätt-
dagar efter utmätningsförättnin- ningen hos kronofogdemyndig-
gen hos kronofogdemyndigheten heten ställa full borgen för den
ställa full borgen för den kost- kostnad och skada, som kan or-
nad och skada, som kan orsakas sakas av kvarstaden. Var sälja-
av kvarstaden. Var säljarens rens egendom avträdd till kon-
egendom avträdd till konkurs, kurs, skall vad om återvinning
skall vad om återvinning av lös av lös egendom till konkursbo är
egendom till konkursbo är stadgat i 4 kap. 19 och 20 §§
stadgat i 4 kap. 19 och 20 §§ konkurslagen (1987:672) äga
konkurslagen (1987:672) äga motsvarande tillämpning.
motsvarande tillämpning.
--------------------------------------------------------------------
Vad som nu sagts om konkurs Vad som nu sagts om konkurs
äger motsvarande tillämpning om äger motsvarande tillämpning om i
i stället offentligt ackord stället offentligt ackord
fastställes. I fråga om talan fastställes. I fråga om talan med
med anledning av ackords- anledning av ackordsförhandling
förhandling äga 17 och 18 §§ ac- tillämpas 3 kap. 6 och 7 §§ lagen
kordslagen (1970:847) mot- om företagsrekonstruktion.
svarande tillämpning.

1. Denna lag träder i kraft den 1 februari 1996.
2. Har god man förordnats enligt ackordslagen (1970:847) före ikraftträdandet
gäller dock äldre bestämmelser.

**FOOTNOTES**

1 Senaste lydelse 1988:386.

2.5 Förslag till lag om ändring i lagen (1927:77) om försäkringsavtal

Härigenom föreskrivs att 117 § lagen (1927:77) om försäkringsavtal skall ha
följande lydelse.

--------------------------------------------------------------------
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

117 §1
Försätts försäkringstagaren i konkurs efter ansökan, som har gjorts innan tio
år förflutit från försäkringsavtalets ingående, och har han under de tre senaste
åren före konkursansökningen eller senare till betalning av premie för för-
säkring, som enligt 116 § inte kan göras till föremål för utmätning, använt be-
lopp, som vid den tid, då betalningen skedde, ej stod i skäligt förhållande till
hans villkor, får konkursboet hos försäkringsgivaren utkräva vad sålunda har
erlagts för mycket, i den mån tillgodohavandet hos denne förslår till det. Har
inte försäkringstagaren lämnat konkursboet samtycke till beloppets utkrävande,
åligger det konkursboet att för prövning av dess rätt väcka talan mot
försäkringstagaren. Beträffande sådan talan tillämpas bestämmelserna i 4 kap. 19
och 20 §§ konkurslagen (1987:672).
--------------------------------------------------------------------
Har konkursen föregåtts av Har konkursen föregåtts av
förordnande av god man enligt beslut om företagsrekonstruktion
ackordslagen (1970:847), an- enligt lagen (1995:000) om före-
sökan om skuldsanering enligt tagsrekonstruktion, ansökan om
skuldsaneringslagen (1994:334) skuldsanering enligt skuldsane-
eller förordnande av boutred- ringslagen (1994:334) eller för-
ningsman, skall vad som enligt ordnande av boutredningsman,
första stycket gäller om tiden skall vad som enligt första
för konkursansökningen avse den stycket gäller om tiden för kon-
i 4 kap. 2 § konkurslagen för kursansökningen avse den i 4
sådant fall angivna fristdagen. kap. 2 § konkurslagen för sådant
fall angivna fristdagen.
--------------------------------------------------------------------
Bestämmelserna i första och Bestämmelserna i första och
andra styckena om konkurs äga andra styckena om konkurs äger
motsvarande tillämpning om i motsvarande tillämpning om i
stället offentligt ackord fast- stället offentligt ackord fast-
ställts. I fråga om talan med ställts. I fråga om talan med
anledning av ackordsförhandling anledning av ackordsförhandling
äga 17 och 18 §§ ackordslagen tillämpas 3 kap. 6 och 7 §§ lagen
(1970:847) motsvarande tillämp- om företagsrekonstruktion.
ning.
Ej må krav, varom nu är sagt, göras gällande till förfång för förmånstagare
vars insättande jämlikt 102 § ej må återkallas.

1. Denna lag träder i kraft den 1 februari 1996.
2. Har god man förordnats enligt ackordslagen (1970:847) före ikraftträdandet
gäller dock äldre bestämmelser.

**FOOTNOTES**

1 Senaste lydelse 1994:336.

2.6 Förslag till lag om ändring i förmånsrättslagen (1970:979)

Härigenom föreskrivs att 9, 10, 12, 13, 15 och 18 §§ förmånsrättslagen
(1970:979)1 skall ha följande lydelse.

--------------------------------------------------------------------
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

9 §2
Särskilda förmånsrätter gäller inbördes efter paragrafernas följd och efter
den i 4 - 7 §§ angivna numreringen.
Förmånsrätt enligt 4 § 3 har dock företräde framför förmånsrätt enligt 4 § 2
på grund av annan retentionsrätt än som avses i 3 kap. 39 § sjölagen (1994:10-
09).
Förmånsrätt på grund av utmätning har företräde framför förmånsrätt på grund
av företagsinteckning, vilken har sökts samma dag som beslutet om utmätning
meddelades eller senare, och framför förmånsrätt på grund av annan inteckning,
vilken har sökts samma inskrivningsdag som ett ärende angående anteckning om
utmätningen har tagits upp eller senare.
Utmätning ger företräde framför senare utmätning av samma egendom, om inte
annat följer av 4 kap. 30 § andra stycket eller 7 kap. 13 § utsökningsbalken.
Utmätning för flera fordringar på en gång ger lika rätt. Om det inbördes
företrädet i övrigt mellan fordringar med samma slag av förmånsrätt finns för
vissa fall särskilda bestämmelser.
--------------------------------------------------------------------
Vad i denna paragraf före-
skrives om förmånsrätt på grund av
utmätning tillämpas även i fråga
om förmånsrätt på grund av
betalningssäkring.

10 §3
--------------------------------------------------------------------
Allmän förmånsrätt följer medborgenärs kostnad för gäldenä-Allmän förmånsrätt
följer med
rens försättande i konkurs och 1. den kostnad som borgenär
för beslut att dödsbos egendom haft för försättande av gäldenären i
skall avträdas till förvaltning konkurs och för beslut att ett
av boutredningsman samt dödsbos egendom skall avträdas
begravnings- och bouppteck- till förvaltning av bout-
ningskostnad, när gäldenären redningsman samt begravnings-
avlidit före konkursbeslutet, och bouppteckningskostnader när
arvode och kostnadsersättning gäldenären avlidit före konkurs-
till god man enligt beslutet,
ackordslagen (1970:847), 2. arvode och kostnadsersätt-
tillsynsman enligt nämnda lag ning till rekonstruktör enligt
eller konkurslagen (1987:672) lagen (1995:000) om företags-
eller förordnad bout- rekonstruktion, tillsynsman en-
redningsman, om fordringen ligt nämnda lag eller konkursla-
belöper på tid inom sex månader gen (1987:672) eller förordnad
innan konkursansökningen gjor- boutredningsman, om fordringen
des eller därefter, avser tid inom sex månader innan
kostnad för särskild åtgärd som konkursansökningen gjordes eller
under nämnda tid vidtagits med därefter,
gode mannens eller tillsyns- 3. kostnad för särskilda åtgärder
mannens godkännande eller av som under den tid som nämnts
boutredningsmannen och uppen- under 2 vidtagits med rekons-
bart varit till borgenärernas truktörens eller tillsynsmannens
bästa, godkännande eller av boutred-
allt i den mån beloppet med ningsmannen och uppenbart varit
hänsyn till omständigheterna är till borgenärernas bästa,
skäligt. 4. som grundar sig på avtal
som gäldenären med rekonstruk-
törens samtycke träffat .
Förmånsrätt enligt första styc-
ket 1-3 gäller endast i den mån
beloppet med hänsyn till om-
ständigheterna är skäligt.

12 §
--------------------------------------------------------------------
Allmän förmånsrätt följer därefter Allmän förmånsrätt följer därefter
med arbetstagares fordran på lön med arbetstagares fordran på lön
eller annan ersättning på grund eller annan ersättning på grund
av anställningen. Förmånsrätten av anställningen. Förmånsrätten
omfattar fordringar som har omfattar fordringar som har
förfallit till betalning under förfallit till betalning under
de sista sex månaderna av de sista sex månaderna av
arbetstagarens anställningstid arbetstagarens anställningstid
hos konkursgäldenären och inte hos konkursgäldenären och inte
tidigare än tre månader innan tidigare än tre månader innan
konkursansökningen kom in till konkursansökningen kom in till
tingsrätten. tingsrätten. Har konkursen före-
gåtts av ett förfarande enligt
lagen (1995:000) om företags-
rekonstruktion och har konkurs-
ansökan gjorts inom ett år från
det att företagsrekonstruktionen
upphörde, skall vid tillämpning
av andra meningen, om det är för-
månligare för arbetstagaren,
anses som om konkursansökningen
hade gjorts då ansökningen om
företagsrekonstruktion skedde. I
sådant fall skall det bortses
från tiden mellan ansökningarna.
Fordran på uppsägningslön omfattas av förmånsrätt längst för uppsägningstid
som beräknats enligt 11 § lagen (1982:80) om anställningsskydd. Uppsägningslön
för tid under vilken arbetstagaren inte utför arbete för konkursgäldenären eller
annan och inte heller driver egen rörelse, omfattas av förmånsrätt endast om
arbetstagaren kan visa att han har anmält sig hos offentlig arbetsförmedling som
arbetssökande. För uppsägningstid omfattar förmånsrätten endast lön eller
ersättning som överstiger inkomst vilken arbetstagaren under den tid lönen eller
ersättningen avser har haft av egen rörelse eller har förvärvat eller borde ha
kunnat förvärva i en annan anställning. Vid bestämmande av i vilken utsträckning
fordran på lön eller ersättning under uppsägningstid omfattas av förmånsrätt,
skall med samtidig inkomst i annan anställning jämställas utbildningsbidrag som
utgår av statsmedel vid arbetsmarknadsutbildning, i den mån bidraget avser samma
tid som lönen eller ersättningen och arbetstagaren har blivit berättigad till
bidraget efter uppsägningen.
--------------------------------------------------------------------
Om en lönefordran som har Om en lönefordran som har
förfallit tidigare än tre månader förfallit tidigare än tre månader
före konkursansökningen har före konkursansökningen har varit
varit föremål för tvist, omfattas föremål för tvist, omfattas den av
den av förmånsrätt om talan har förmånsrätt om talan har väckts
väckts eller förhandling som eller förhandling som föreskrivs
föreskrivs i kollektivavtal i kollektivavtal eller lagen
eller lagen (1976:580) om med- (1976:580) om medbestämmande i
bestämmande i arbetslivet har arbetslivet har begärts inom
begärts inom fyra månader från fyra månader från förfallodagen
förfallodagen och konkurs- och konkursansökningen har följt
ansökningen har följt inom tre inom sex månader från det att
månader från det att tvisten tvisten slutligt har avgjorts.
slutligt har avgjorts.
Semesterlön och semesterersättning som är intjänad före konkursansökningen
omfattas av förmånsrätt för vad som står inne för det löpande och det närmast
föregående intjänandeåret.
Förmånsrätt följer med fordran på pension vilken tillkommer arbetstagare eller
dennes efterlevande för högst sex månader före konkursansökningen och därpå
följande sex månader. Förmånsrätten gäller även i fråga om pension, som
intjänats hos föregående arbetsgivare, om gäldenären övertagit ansvaret för
pensionen under de betingelser som anges i 23 och 26 §§ lagen (1967:531) om
tryggande av pensionsutfästelse m.m..
Om konkursgäldenären är näringsidkare, skall arbetstagare, som själv eller
tillsammans med närstående senare än sex månader före konkursansökningen har ägt
minst en femtedel av företaget, eller hans efterlevande, inte ha förmånsrätt
enligt denna paragraf för lön eller pension. Detsamma gäller även när andelen
har ägts av en närstående till arbetstagaren.

13 §
Allmän förmånsrätt följer därefter med fordran på framtida pension till
arbetstagare, som är född år 1907 eller tidigare, eller dennes efterlevande.
Därvid får dock intjänad del av utfäst pension icke antagas avse större årlig
pension än som motsvarar basbeloppet enligt lagen
(1962:381) om allmän försäkring. Från det sålunda beräknade fordringsbeloppet
skall i förekommande fall avdragas upplupen del av pension enligt allmän
pensionsplan eller enligt privat pensionsförsäkring.
--------------------------------------------------------------------
Förmånsrätt enligt första styck- Förmånsrätt enligt första stycket
et gäller även fordran på fram- gäller även fordran på framtida
tida pension som intjänats hos pension som intjänats hos
föregående arbetsgivare, om föregående arbetsgivare, om
gäldenären övertagit ansvaret för gäldenären övertagit ansvaret för
pensionsfordringen enligt vad pensionsfordringen enligt vad
som anges i 12 § andra stycket. som anges i 12 § femte stycket.
Om gäldenären är näringsidkare Om gäldenären är näringsidkare,
eller juridisk person utan att äger 12 § sjätte stycket
vara näringsidkare, äger 12 § motsvarande tillämpning.
tredje stycket motsvarande
tillämpning.

15 §
--------------------------------------------------------------------
Särskild förmånsrätt har företräde Särskild förmånsrätt har företräde
framför allmän förmånsrätt. Fordran framför allmän förmånsrätt. En for-
med allmän förmånsrätt enligt 10 § dran med allmän förmånsrätt enligt
uttages dock, om det behövs, 10 eller 10 a § tas dock, om det
före fordringar med särskild behövs, ut före fordringar med
förmånsrätt enligt 5 eller 8 § i särskild förmånsrätt enligt 5 eller
annan lös egendom än tomträtt. 8 § i annan lös egendom än
Vad som uttages på detta sätt tomträtt. Vad som tas ut på detta
skall, när det finns särskilda sätt skall, när det finns särskil-
förmånsrätter i olika egendoms- da förmånsrätter i olika egendoms-
grupper, fördelas på grupperna i grupper, fördelas på grupperna i
förhållande till den köpeskilling förhållande till den köpeskilling
som erhållits för varje grupp. som har erhållits för varje
grupp.

**FOOTNOTES**

1 Lagen omtryckt 1975:1248.

2 Senaste lydelse 1994:1018 (jfr 1994:1139). Ändringen
innebär att femte stycket upphävs.

3 Senaste lydelse 1987:694.

18 §4
--------------------------------------------------------------------
Fordringar som ej är förenade Fordringar som inte är förenade
med förmånsrätt har inbördes lika med förmånsrätt har inbördes lika
rätt. rätt. En borgenär kan dock enligt
fordringsavtalet ha rätt till
betalning först efter övriga bor-
genärer.
Har fordran särskild förmånsrätt Har en fordran särskild förmåns-
i viss egendom men förslår ej rätt i viss egendom men förslår
egendomen för att infria ford- inte egendomen för att infria
ringen, behandlas återstoden av fordringen, behandlas återstoden
denna som fordran utan förmåns- av denna som en fordran utan
rätt. förmånsrätt.

1. Denna lag träder i kraft den 1 februari 1996.
2. I fråga om förmånsrätt i konkurs som har beslutats på grund av en ansökan
som gjorts före den 1 februari 1996 gäller 10 och 15 §§ i deras äldre lydelse.

**FOOTNOTES**

4 Senaste lydelse 1979:195.

2.7 Förslag till lag om ändring i lagen (1995:302) om ändring i
förmånsrättslagen (1970:979)

Härigenom föreskrivs att 9 § förmånsrättslagen (1970:979) i paragrafens
lydelse enligt lagen (1995:302) om ändring i nämnda lag skall ha följande
lydelse.

--------------------------------------------------------------------
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

9 §1Särskilda förmånsrätter gäller inbördes efter paragrafernas följd och efter
den i 4 - 7 §§ angivna numreringen.
Förmånsrätt enligt 4 § 3 har dock företräde framför förmånsrätt enligt 4 § 2
på grund av annan retentionsrätt än som avses i 3 kap. 39 § sjölagen
(1994:1009).
Förmånsrätt på grund av utmätning har företräde framför förmånsrätt på grund
av företagsinteckning, vilken har sökts samma dag som beslutet om utmätning
meddelades eller senare, och framför förmånsrätt på grund av annan inteckning,
vilken har sökts samma inskrivningsdag som ett ärende angående anteckning om
utmätningen har tagits upp eller senare.
Utmätning ger företräde framför senare utmätning av samma egendom, om inte
annat följer av 4 kap. 30 § andra stycket eller 7 kap. 13 § utsökningsbalken.
Utmätning för flera fordringar på en gång ger lika rätt, om inte något annat
följer av 7 kap. 14 eller 16 § utsökningsbalken. Om det inbördes företrädet i
övrigt mellan fordringar med samma slag av förmånsrätt finns för vissa fall
särskilda bestämmelser.
--------------------------------------------------------------------
Vad i denna paragraf före-
skrives om förmånsrätt på grund av
utmätning tillämpas även i fråga
om förmånsrätt på grund av
betalningssäkring.

**FOOTNOTES**

1 Ändringen innebär att femte stycket upphävs.

2.8 Förslag till lag om ändring i aktiebolagslagen (1975:1385)

Härigenom föreskrivs att 13 kap. 20 § aktiebolagslagen (1975:1385)1 skall ha
följande lydelse.

--------------------------------------------------------------------
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

13 kap.
20 §2
--------------------------------------------------------------------
Om ett aktiebolag försätts i Om ett aktiebolag försätts i
konkurs eller om förhandling om konkurs eller beslut om före-
offentligt ackord inleds för tagsrekonstruktion enligt lagen
bolaget, skall tingsrätten för (1995:000) om företagsrekon-
registrering underrätta struktion meddelas, skall
registreringsmyndigheten om tingsrätten för registrering
beslutet, vem som har utsetts underrätta
till konkursförvaltare och registreringsmyndigheten om be-
vilken tillsynsmyndighet som slutet, vem som har utsetts
utövar tillsyn över till konkursförvaltare och
förvaltningen. vilken tillsynsmyndighet som
utövar tillsyn över förvaltningen.

Under konkursen företräds bolaget som konkursgäldenär av den styrelse och
verkställande direktör eller de likvidatorer som finns vid konkursens början.
Dock gäller även under konkursen bestämmelserna i denna lag om rätt att avgå, om
entledigande och om nytillsättning.

--------------------------------------------------------------------
När en konkurs har avslutats, När en konkurs har avslutats,
eller en förhandling om offent- eller en företagsrekonstruktion
ligt ackord har avslutats på enligt lagen om företagsrekon-
annat sätt än genom konkurs, struktion har upphört, skall
skall tingsrätten genast för tingsrätten genast för registre-
registrering underrätta ring underrätta registrerings-
registreringsmyndigheten samt myndigheten samt i det förra
i det förra fallet ange om över- fallet ange om överskott finns
skott finns eller inte. eller inte. Tingsrätten skall
Tingsrätten skall även för regi- även för registrering underrätta
strering underrätta registre- registreringsmyndigheten när hög-
ringsmyndigheten när högre rätt re rätt har upphävt ett beslut
har upphävt ett beslut att att försätta bolaget i konkurs
försätta bolaget i konkurs eller eller ett beslut om företagsre-
att inleda förhandling om konstruktion.
offentligt ackord.

1. Denna lag träder i kraft den 1 februari 1996.
2. Om sådant förhållande avseende förhandling om offentligt ackord enligt
ackordslagen (1970:847) som anges i 13 kap. 20 § i dess äldre lydelse inträffar
efter ikraftträdandet, gäller paragrafen i den äldre lydelsen.

**FOOTNOTES**

1 Lagen omtryckt 1993:150.

2 Senaste lydelse 1995:796.

2.9 Förslag till lag om ändring i lagen (1982:188) om preskription av
skattefordringar m.m.

Härigenom föreskrivs att 5 § lagen (1982:188) om preskription av
skattefordringar m.m. skall ha följande lydelse.

--------------------------------------------------------------------
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

5 §1
--------------------------------------------------------------------
Förordnas god man enligt ac- Har beslut om företagsrekon-
kordslagen (1970:847) innan struktion enligt lagen
fordringen har preskriberats, (1995:000) om företagsrekon-
preskriberas den tidigast två år struktion meddelats på grund av
efter utgången av det kalenderår en ansökan som gjorts innan
då förordnandet meddelades fordringen har preskriberats,
eller, om ackord kommer till preskriberas den tidigast två år
stånd, efter utgången av det efter utgången av det kalenderår
kalenderår då ackordet skall då företagsrekonstruktionen
vara fullgjort. Inleds upphört eller ett ackord skall
skuldsanering enligt enligt vara fullgjort. Inleds sku-
skuldsaneringslagen (1994:334) ldsanering enligt skuldsane-
innan fordringen har preskri- ringslagen (1994:334) innan
berats, preskriberas den fordringen har preskriberats,
tidigast två år efter utgången av preskriberas den tidigast två år
det kalenderår då beslutet om efter utgången av det kalenderår
att inleda skuldsanering med- då beslutet om att inleda
delades eller, om skuldsanering meddelades eller,
skuldsanering beslutas, då åter- om skuldsanering beslutas, då
stående skuldbelopp senast återstående skuldbelopp senast
skulle ha betalats. skulle ha betalats.
--------------------------------------------------------------------
Första stycket gäller inte om Första stycket gäller inte om
god man förordnas eller skuld- ansökan om företagsrekonstruktion
sanering inleds under tid då görs eller skuldsanering inleds
preskriptionstiden är förlängd på under tid då preskriptionstiden
grund av 9 §. är förlängd på grund av 9 §.

1. Denna lag träder i kraft den 1 februari 1996.
2. Har god man förordnats enligt ackordslagen (1970:847) före ikraftträdandet,
gäller dock äldre bestämmelser.

**FOOTNOTES**

1 Senaste lydelse 1994:342.

2.10 Förslag till lag om ändring i utsökningsregisterlagen (1986:617)

Härigenom föreskrivs att 6, 7 och 11 §§ utsökningsregisterlagen (1986:617)
skall ha följande lydelse.

--------------------------------------------------------------------
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

6 §1
Utöver de uppgifter som anges i 4 och 5 §§ får det centrala utsöknings-
registret, i den utsträckning som föreskrivs av regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer, innehålla uppgifter om
1. exekutionstitel, skuldens storlek, arbetsgivare eller annan utbetalare av
ersättning som avses i 7 kap. 1 § eller 15 kap. 2 § utsökningsbalken, medels-
slag, dag när skulden fastställdes och när den förföll till betalning, influtna
medel, den tidpunkt vid vilken skulden preskriberas samt andra förhållanden av
betydelse för betalningsskyldigheten som framgår av exekutionstiteln eller av
andra handlingar i målet,
2. de verkställighetsåtgärder som har begärts av sökanden,
3. den som sökt verkställigheten och vad som i övrigt behövs för utbetalning
av influtna medel och annan redovisning,
4. ställd säkerhet, uppskov och avbetalningsplan,
5. utmätning, exekutiv försäljning, införsel, avräkning och betalningssäkring,
6. kvarstad och återtagande av vara,
7. bötesförvandling,
8. betalningsinställelse och likvidation,
--------------------------------------------------------------------
9. skuldsanering enligt 9. skuldsanering enligt
skuldsaneringslagen skuldsaneringslagen (1994:334),
(1994:334), konkurs, ackord, företagsrekonstruktion enligt
näringsförbud och förordnande av lagen (1995:000) om företags-
god man enligt 2 § ackordslagen rekonstruktion, konkurs, ackord
(1970:847), och näringsförbud,
10. förhör eller annan åtgärd som har vidtagits för efterforskning av
tillgångar,
10 a. förekomst av och tidpunkt för gäldenärsutredningen enligt 6 § lagen
(1993:891) om indrivning av statliga fordringar m.m.,
11. redovisningen av verkställighetsuppdraget,
12. administrativa och tekniska uppgifter som behövs för registrets
användning.

7 §2
Riksskatteverket och kronofogdemyndigheterna får för de ändamål som anges i 1
§ ha terminalåtkomst till det centrala utsökningsregistret.
Terminalåtkomsten för en kronofogdemyndighet får avse endast uppgifter om
1. den som är registrerad hos myndigheten som gäldenär i mål om exekutiva
åtgärder,
2. den som i annat fall än som avses under 1 är gäldenär eller svarande i mål
eller ärende som handläggs hos myndigheten,
3. make till person som avses under 1,
4. den som är gemensamt betalningsansvarig med person som avses under 1,
5. fåmansföretag och fåmansägt handelsbolag som avses i punkt 14 av
anvisningarna till 32 § kommunalskattelagen (1928:370) och delägare i sådant
företag, om företaget eller delägare i detta är gäldenär som avses under 1,
--------------------------------------------------------------------
6. skuldsanering, konkurs 6. skuldsanering, företags-
och näringsförbud. rekonstruktion, konkurs och
näringsförbud.
I fråga om kronofogdemyndighet som är tillsynsmyndighet i konkurs gäller
terminalåtkomsten enligt andra stycket 1 också gäldenärer i annat län, om detta
ingår i tillsynsområdet.
I den utsträckning som regeringen föreskriver får en sökande eller dennes
ombud ha terminalåtkomst till uppgifter i det centrala utsökningsregistret om de
mål eller ärenden som sökanden gett in.

11 §3
--------------------------------------------------------------------
I det centrala utsöknings- I det centrala utsöknings-
registret eller i regionala registret eller i regionala
utsökningsregister skall utsökningsregister skall
uppgifter om uppgifter om indrivningsuppdrag
indrivningsuppdrag som avser som avser böter gallras vid
böter gallras vid utgången av utgången av det år då full
det år då full betalning skedde. betalning skedde. Andra
Andra uppgifter som avses i 6 § uppgifter som avses i 6 § 1-11
1-11 samt uppgifter och hand- samt uppgifter och handlingar
lingar som avses i 6 a § första som avses i 6 a § första stycket
stycket 2 eller andra stycket 2 eller andra stycket skall
skall gallras senast efter tre gallras senast efter tre år
år. Denna tid räknas för eller vad gäller skuldsanering
uppgifter om betalningssäkring, efter sex år. Denna tid räknas för
kvarstad, näringsförbud och för- uppgifter om betalningssäkring,
ordnande av god man från ut- kvarstad och näringsförbud från
gången av det år då åtgärden förföll utgången av det år då åtgärden förföll
eller förlorade sin verkan samt eller förlorade sin verkan samt
för uppgifter om skuldsanering, för uppgifter om skuldsanering,
konkurs och ackord från utgången företagsrekonstruktion, konkurs
av det år då förfarandet och ackord från utgången av det år
avslutades. För övriga uppgifter då förfarandet avslutades. För
räknas tiden från utgången av det övriga uppgifter räknas tiden från
år under vilket målet avsluta- utgången av det år under vilket
des. målet avslutades.
Uppgifter enligt 4 och 5 §§ skall gallras när det inte längre finns någon
annan uppgift om personen i registret.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela
föreskrifter om undantag från bestämmelserna i första stycket.

Denna lag träder i kraft den 1 februari 1996.

**FOOTNOTES**

1 Senaste lydelse 1995:441.

2 Senaste lydelse 1995:441.

3 Senaste lydelse 1995:441.

2.11 Förslag till lag om ändring i lagen (1995:307) om ändring i
utsökningsregisterlagen (1986:617)

Härigenom föreskrivs att 6 § utsökningsregisterlagen (1986:617) i paragrafens
lydelse enligt lagen (1995:307) om ändring i nämnda lag skall ha följande
lydelse.

--------------------------------------------------------------------
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

6 §
--------------------------------------------------------------------
Utöver de uppgifter som anges Utöver de uppgifter som anges
i 4 och 5 §§ får utsöknings- i 4 och 5 §§ får det centrala
registret, i den utsträckning utsökningsregistret, i den ut-
som föreskrivs av regeringen sträckning som föreskrivs av
eller den myndighet som rege- regeringen eller den myndighet
ringen bestämmer, innehålla som regeringen bestämmer,
uppgifter om innehålla uppgifter om
1. exekutionstitel, skuldens storlek, arbetsgivare eller annan utbetalare av
ersättning som avses i 7 kap. 1 § utsökningsbalken, medelsslag, dag när skulden
fastställdes och när den förföll till betalning, influtna medel, den tidpunkt
vid vilken skulden preskriberas samt andra förhållanden av betydelse för
betalningsskyldigheten som framgår av exekutionstiteln eller av andra handlingar
i målet,
2. de verkställighetsåtgärder som har begärts av sökanden,
3. den som sökt verkställigheten och vad som i övrigt behövs för utbetalning
av influtna medel och annan redovisning,
4. ställd säkerhet, uppskov och avbetalningsplan,
5. utmätning, exekutiv försäljning, avräkning och betalningssäkring,
6. kvarstad och återtagande av vara,
7. bötesförvandling,
8. betalningsinställelse och likvidation,
--------------------------------------------------------------------
9. skuldsanering enligt 9. skuldsanering enligt
skuldsaneringslagen skuldsaneringslagen (1994:334),
(1994:334), konkurs, ackord, företagsrekonstruktion enligt
näringsförbud och förordnande av lagen (1995:000) om företags-
god man enligt 2 § ackordslagen rekonstruktion, konkurs, ackord
(1970:847), och näringsförbud,
10. förhör eller annan åtgärd som har vidtagits för efterforskning av
tillgångar,
10 a. förekomst av och tidpunkt för gäldenärsutredning enligt 6 § lagen
(1993:891) om indrivning av statliga fordringar m.m.,
11. redovisningen av verkställighetsuppdraget,
12. administrativa och tekniska uppgifter som behövs för registrets
användning.

2.12 Förslag till lag om ändring i konkurslagen (1987:672)

Härigenom föreskrivs i fråga om konkurslagen (1987:672)
dels att 4 kap. 2 § och 12 kap. 11 och 21 §§ skall ha följande lydelse, dels
att det skall införas en ny paragraf, 2 kap. 10 a §, av följande lydelse.

--------------------------------------------------------------------
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 kap.
--------------------------------------------------------------------
10 a §
Om företagsrekonstruktion pågår
enligt lagen (1995:000) om
företagsrekonstruktion, skall en
borgenärs ansökan om konkurs, i
fall gäldenären begär det, för-
klaras vilande i avvaktan på att
företagsrekonstruktionen upphör.
Finns det särskilda skäl att
befara att gäldenären vidtar
eller underlåter att vidta en
viss åtgärd och därigenom sätter
borgenärens rätt i fara, får dock
rätten besluta att försätta
gäldenären i konkurs. Innan ett
sådant beslut meddelas skall
rekonstruktören beredas tillfälle
att yttra sig.

4 kap.
2 §1
Med fristdag avses dagen då ansökningen om gäldenärens försättande i konkurs
kom in till tingsrätten.
--------------------------------------------------------------------
Har god man förordnats enligt Har beslut meddelats om före-
ackordslagen (1970:847) avses tagsrekonstruktion enligt lagen
med fristdag i stället dagen för (1995:000) om företagsrekon-
ansökningen om detta, såvida struktion avses med fristdag i
konkursansökningen har gjorts stället dagen för ansökan om före-
inom tre veckor från det att tagsrekonstruktion, såvida kon-
verkan av godmansförordnandet kursansökningen har gjorts under
förföll eller, när förhandling om företagsrekonstruktionen eller
offentligt ackord har följt, inom tre veckor från det att
ackordsfrågan avgjordes. rätten beslutat att företags-
rekonstruktionen skall upphöra.
Har ansökan om skuldsanering enligt skuldsaneringslagen (1994:334) gjorts
avses med fristdag i stället dagen för denna ansökan, såvida konkursansökningen
har gjorts inom tre veckor från det att frågan om skuldsanering avgjordes.
Har ett dödsbo avträtts till förvaltning av boutredningsman avses med fristdag
dagen för ansökningen om detta, såvida boutredningsman har förordnats senare än
tre månader före den dag som annars skulle anses som fristdag.

12 kap.
11 §
--------------------------------------------------------------------
Vid omröstning i ackordsfrågan Vid omröstning i ackordsfrågan
får rösträtt utövas endast för får rösträtt utövas endast för beva-
bevakade fordringar. En borge- kade fordringar. En borgenär som
när som kan få täckning för sin kan få täckning för sin fordran
fordran genom kvittning eller genom kvittning eller vars
vars fordran är förenad med för- fordran är förenad med förmånsrätt
månsrätt deltar dock inte i om- deltar dock inte i omröstningen.
röstningen. Om borgenären helt En borgenär, som enligt
eller delvis avstår från kvitt- fordringsavtalet har rätt till
ningsrätten eller förmånsrätten, betalning först efter övriga
deltar han i motsvarande mån. borgenärer, deltar inte heller i
Kan en borgenärs fordran endast omröstningen, såvida inte de
till viss del täckas genom övriga borgenärerna medger det.
kvittning eller understiger
värdet av den egendom i vilken
borgenären har särskild förmånsrätt
hans fordran, deltar han med
återstående del av fordringen. Om en borgenär helt eller
delvis avstår från kvittningsrätt
eller förmånsrätt, deltar han i
motsvarande mån. Kan en borgenärs
fordran endast till viss del
täckas genom kvittning eller
understiger värdet av den egen-
dom i vilken borgenären har sär-
skild förmånsrätt hans fordran,
deltar han med återstående del av
fordringen.
En svarande som med anledning av en återvinningstalan har fått eller kan få en
fordran mot gäldenären, får utan bevakning delta med fordringen i omröstningen.
Innebär ackordsförslaget att borgenärer som inte har förmånsrätt skall få full
betalning intill visst belopp, får rösträtt inte utövas för de fordringar som
därigenom får full betalning.
Med borgenärer som har förmånsrätt likställs en borgenär som till säkerhet för
sin fordran har gjort förbehåll om återtaganderätt.

21 §
Ett fastställt ackord är bindande för alla borgenärer, kända och okända, som
har haft rätt att efter bevakning rösta om ackordsförslaget.
--------------------------------------------------------------------
En borgenär, som enligt ford-
ringsavtalet har rätt till be-
talning först efter övriga
borgenärer, förlorar sin rätt till
betalning av gäldenären, om inte
alla borgenärer som enligt 11 §
hade rätt att rösta om ackords-
förslaget tillgodoses fullt ut
genom ackordet.
Den som har förmånsrätt i viss egendom är bunden av ackordet i fråga om belopp
som inte kan tas ut ur egendomen.
En borgenär har, utan hinder av ackordet, den rätt till kvittning som han kan
ha enligt 5 kap. 15 och 16 §§.

1. Denna lag träder i kraft den 1 februari 1996.
2. I fråga om återvinning av en rättshandling som avses i 4 kap. 1 § 1 i dess
äldre lydelse och som har ägt rum före ikraftträdandet gäller bestämmelsen i
dess äldre lydelse.
3. Har konkursansökan föregåtts av förordnande av god man enligt ackordslagen
(1970:847), gäller 4 kap. 2 § i dess äldre lydelse.

**FOOTNOTES**

1 Senaste lydelse 1994:344.

2.13 Förslag till lag om ändring i köplagen (1990:931)

Härigenom föreskrivs att 63 § köplagen (1990:931) skall ha följande lydelse.

--------------------------------------------------------------------
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

63 §
Har en part försatts i konkurs, får konkursboet inträda i avtalet. Motparten
får kräva att boet inom skälig tid ger besked om det vill inträda.
Inträder konkursboet i avtalet och är tiden för motpartens fullgörelse inne,
får denne kräva att boet fullgör sin prestation eller, om anstånd har medgetts,
utan oskäligt uppehåll ställer godtagbar säkerhet för sin fullgörelse. Är tiden
för motpartens fullgörelse inte inne, får denne kräva säkerhet om det av
särskild anledning är nödvändigt för att skydda honom mot förlust.
Om boet inte inom skälig tid efter motpartens krav enligt första stycket
inträder i avtalet eller inte efterkommer motpartens krav enligt andra stycket,
får motparten häva köpet.
--------------------------------------------------------------------
Överlämnas varan till köparen Överlämnas varan till köparen
eller hans konkursbo efter det eller hans konkursbo efter det
att köparen har ansökt om förord- att ansökan om företags-
nande av god man enligt ack- rekonstruktion enligt lagen
ordslagen (1970:847) eller för- (1995:000) om företagsrekon-
satts i konkurs och har be- struktion har gjorts beträffande
talning inte skett, får säljaren köparen eller försatts denne i
kräva att varan lämnas tillbaka. konkurs och har betalning inte
Varan behöver dock inte lämnas skett, får säljaren kräva att
tillbaka, om betalning sker varan lämnas tillbaka. Varan
genast eller, i fall då behöver dock inte lämnas till-
köpesumman inte ännu har för- baka, om betalning sker genast
fallit till betalning, köparen eller, i fall då köpesumman inte
eller konkursboet inom skälig ännu har förfallit till be-
tid efter uppmaning ställer talning, köparen eller konkurs-
godtagbar säkerhet för betal- boet inom skälig tid efter upp-
ningen. maning ställer godtagbar säkerhet
för betalningen.
Om konkursboet har sålt varan eller på annat sätt har förfogat över den så att
den inte kan lämnas tillbaka väsentligen oförändrad och oförminskad, skall
konkursboet anses ha inträtt i avtalet.

1. Denna lag träder i kraft den 1 februari 1996.
2. Har god man förordnats enligt ackordslagen (1970:847) före ikraftträdandet
gäller dock äldre bestämmelser.

2.14 Förslag till lag om ändring i lagen (1991:980) om handel med finansiella
instrument

Härigenom föreskrivs att 5 kap. 1 § lagen (1991:980) om handel med finansiella
instrument1 skall ha följande lydelse.

--------------------------------------------------------------------
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

5 kap.
1 §2
Har två parter, vid handel med finansiella instrument, med andra liknande
rättigheter eller åtaganden eller med valuta, träffat ett avtal om att de
förpliktelser som uppkommer vid handeln dem emellan skall avräknas mot varandra,
och innehåller avtalet ett villkor som innebär att en slutavräkning skall ske av
samtliga utestående förpliktelser för det fall en av parterna försätts i
konkurs, gäller villkoret mot konkursboet och mot borgenärerna i konkursen.
--------------------------------------------------------------------
Innehåller ett avtal enligt Innehåller ett avtal enligt
första stycket ett villkor som första stycket ett villkor som
innebär att en slutavräkning innebär att en slutavräkning
skall ske av samtliga skall ske av samtliga utestående
utestående förpliktelser för det förpliktelser för det fall före-
fall förhandling om offentligt tagsrekonstruktion enligt lagen
ackord beslutas för en av (1995:000) om företagsrekon-
parterna, gäller villkoret mot struktion beslutas för en av
de borgenärer vars fordringar parterna gäller villkoret mot
skulle omfattas av det gäldenären, rekonstruktören och de
offenliga ackordet. borgenärer vars fordringar
omfattas av ett offentligt
ackord.

1. Denna lag träder i kraft den 1 februari 1996.
2. För avtal som har träffats före ikraftträdandet gäller 5 kap. 1 § i dess
äldre lydelse.
--------------------------------------------------------------------

**FOOTNOTES**

1 Lagen omtryckt 1992:558.

2 Senaste lydelse 1995:318.

2.15 Förslag till lag om ändring i lagen (1993:891) om indrivning av statliga
fordringar m.m.

Härigenom föreskrivs att 15 och 16 §§ lagen (1993:891) om indrivning av
statliga fordringar m.m. skall ha följande lydelse.

--------------------------------------------------------------------
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
15 §
--------------------------------------------------------------------
Kronofogdemyndigheten får Kronofogdemyndigen får ansöka
ansöka om att en gäldenär skall om att en gäldenär skall försättas
försättas i konkurs. Kronofogde- i konkurs. Kronofogde-
myndigheten får också ansöka om myndigheten får också ansöka om
likvidation. likvidation och företags-
rekonstruktion.

16 §
--------------------------------------------------------------------
Om det allmänna har en Om det allmänna har en fordran
fordran hos en gäldenär som hos en gäldenär som försatts i
försatts i konkurs skall krono- konkurs skall krono-
fogdemyndigheten göra gällande fogdemyndigheten göra gällande
denna fordran i konkursen och denna fordran i konursen och
även i övrigt bevaka den rätt i även i övrigt bevaka den rätt i
konkursen som med anledning av konkursen som med anledning av
fordran tillkommer det fordran tillkommer det allmänna.
allmänna. Kronofogdemyndigheten skall
också företräda det allmänna som
borgenär vid
företagsrekonstruktion, om inte
något annat följer av lagen
(1993:892) om ackord rörande
statliga fordringar m.m.

Denna lag träder i kraft den 1 februari 1996.

2.16 Förslag till lag om ändring i lagen (1993:892) om ackord rörande statliga
fordringar m.m.

Härigenom föreskrivs att 3 § lagen (1993:892) om ackord rörande statliga
fordringar m.m. skall ha följande lydelse.

--------------------------------------------------------------------
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
3 §1
Förslag om ackord får antas om det kan anses fördelaktigt för det allmänna.
--------------------------------------------------------------------
Ackordsförslag som inte fram- Ackordsförslag som inte fram-
ställts i konkurs eller enligt ställts i konkurs eller enligt
ackordslagen (1970:847) får lagen (1995:000) om företags-
antas endast om övriga borgenä- rekonstruktion får antas endast
rer som ackordet angår godkänner om övriga borgenärer som ackordet
det. angår godkänner det.
Förslag om frivillig skuldsanering får godtas om förutsättningarna för
skuldsanering enligt skuldsaneringslagen (1994:334) är uppfyllda.

1. Denna lag träder i kraft den 1 februari 1996.
2. I fråga om ackordsförslag som framställts enligt ackordslagen (1970:847)
gäller 3 § i dess äldre lydelse.

**FOOTNOTES**

1 Senaste lydelse 1994:345.

2.17 Förslag till lag om ändring i skuldsaneringslagen (1994:334)

Härigenom föreskrivs i fråga om skuldsaneringslagen (1994:334)
dels att 4 § skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 4 a §, av följande lydelse.

--------------------------------------------------------------------
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4 §
--------------------------------------------------------------------
Skuldsanering får beviljas en Skuldsanering får beviljas en
gäldenär med hemvist i Sverige gäldenär med hemvist i Sverige
som är fysisk person och inte är som är fysisk person, om
näringsidkare, om
1. han är på obestånd och så skuldsatt att han inte kan antas ha förmåga att
betala sina skulder inom överskådlig tid och
2. det är skäligt med hänsyn till gäldenärens personliga och ekonomiska
förhållanden att skuldsanering beviljas honom.
Den som är folkbokförd i Sverige skall vid tillämpningen av första stycket
anses ha hemvist i Sverige.
Vid tillämpningen av första stycket 2 skall särskilt beaktas skuldernas ålder,
omständigheterna vid deras tillkomst, de ansträngningar gäldenären har gjort för
att fullgöra sina förpliktelser och att på egen hand nå en uppgörelse med sina
borgenärer samt det sätt på vilket gäldenären har medverkat under handläggningen
av ärendet om skuldsanering.

--------------------------------------------------------------------
4 a §
Beträffande den som är
näringsidkare gäller, utöver
villkoren i 4 §, att
skuldsanering får beviljas
endast om det finns särskilda
skäl med hänsyn till
näringsverksamhetens ringa om-
fattning och enkla
beskaffenhet.

Denna lag träder i kraft den 1 februari 1996.

3 Ärendet och dess beredning

Frågan om ett särskilt rättsligt förfarande med syfte att återställa livskraften
hos i grunden lönsamma företag, som hamnat i ekonomisk kris, har diskuterats
under lång tid och i olika sammanhang. Bland de offentliga publikationer m.m. i
vilka tidigt konstaterats ett behov av ett sådant förfarande kan nämnas Statens
industriverks rapport Konkursutredningen (SIND 1985:7), departementspromemo-
riorna Betalningsinställelse och rådrumsstöd m.m. (Ds A 1979:7) och
Rådrumsstöd och handläggning av obeståndsärenden (Ds I 1981:1) liksom Lag-
utskottets betänkande 1987/88:LU12 (rskr. 1987/88:57).
I september 1988 förordnade dåvarande chefen för Justitiedepartementet efter
regeringens bemyndigande en särskild utredare vars uppdrag var att överväga
frågan om ett nytt rekonstruktionsförfarande för företag i ekonomisk kris,
frågan om skuldsanering för fysiska personer och frågan om en bättre anpassning
av den konkursrättsliga lagstiftningen till internationella förhållanden (dir.
1988:52). Utredningen antog namnet Insolvensutredningen.
Genom tilläggsdirektiv i december 1990 (dir. 1990:74) begränsades utredningens
uppdrag till att inte längre omfatta frågan om konkurslagstiftningens anpassning
till internationella förhållanden. Den frågan har därefter utretts av
Utredningen om vissa insolvensrättsliga frågor, som i ett betänkande (SOU
1992:78) föreslår att Sverige skall tillträda Europarådets konkurskonvention av
den 5 juni 1990 (den s.k. Istanbulkonventionen). Betänkandet har
remissbehandlats. Arbetet inom EU på en konvention i samma ämne är numera så
långt framskridet att medlemsstaterna den 25 september 1995 enades om en
konventionstext. Den fortsatta beredningen av 1992 års betänkande har vilat i
avvaktan på detta. De två ärende bereds nu vidare gemensamt.
Frågan om skuldsanering behandlade utredningen i sitt delbetänkande Skuldsane-
ringslag (SOU 1990:74). I det ämnet har riksdagen antagit regeringens förslag
till en ny skuldsaneringslag (prop. 1993/94:123, bet. 1993/94:LU26, rskr.
1993/94:303, SFS 1994:334). Skuldsaneringslagen trädde i kraft den 1 juli 1994.
Regeringen tar i detta ärende upp de förslag som Insolvensutredningen har
redovisat i slutbetänkandet Lag om företagsrekonstruktion (SOU 1992:113). Ut-
redningens sammanfattning av betänkandet (i fortsättningen bet.) återfinns i
bilaga 1. Dess lagförslag har tagits in i bilaga 2. Betänkandet har
remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 3. En
sammanställning av remissyttrandena finns tillgänglig i Justitiedepartementet
(dnr Ju92/4565). Vi tar i detta ärende också upp frågan om en utvidgning av
skuldsaneringslagens (1994:334) tillämpningsområdet till att omfatta även vissa
kategorier av näringsidkare.Ett utkast till en lagrådsremiss med förslag till
ändringar i skuldsaneringslagen och i 12 § förmånsrättslagen har överlämnats för
synpunkter till ett antal myndigheter och organisationer varvid yttranden
lämnats av Konsumentverket, Riksskatteverket, Kronofogdemyndigheten i Stockholms
län, Konkursförvaltarkollegiernas förening, LO-rättsskydd AB, Sveriges
Industriförbund och Företagarnas Riksorganisation. Yttrandena finns tillgängliga
i lagstiftningsärendet (dnr Ju92/4565).

Lagrådet

Lagrådet har vid två tillfällen yttrat sig över lagförslagen. Den första
lagrådsremissen avsåg förslagen om en lag om företagsrekonstruktion och ett
flertal lagändringar i anslutning därtill. Den andra lagrådsremissen innehöll
förslag till ändring av skuldsaneringslagens tillämpningsområde och utformningen
av löneförmånsrätten i 12 § förmånsrättslagen.
De första till Lagrådet remitterade lagförslagen har tagits in som bilaga 4
och Lagrådets yttrande däröver i bilaga 5. De andra lagförslagen som remitterats
till Lagrådet har tagits in som bilaga 6 och Lagrådets yttrande däröver som
bilaga 7.
Lagrådet har lämnat ett stort antal synpunkter på utformningen av
lagförslagen. Synpunkterna är främst av redaktionell art, men avser även i vissa
fall sakfrågorna. Regeringen har i stor utsträckning godtagit synpunkterna. På
några punkter har regeringen emellertid inte följt Lagrådets förslag.
Regeringens ställningstaganden i dessa delar kommenteras i det följande i de
olika avsnitten.
Redan här skall dock nämnas att det bland de till Lagrådet remitterade
förslagen ingick ett förslag om ändring i 11 kap. 1 och 3 § brottsbalken. Detta
förslag tas inte upp i propositionen. Skälet härför är att den i lagrådsremissen
föreslagna ändringen av ifrågavarande strafföreskrifters tillämpningsområde
inte kommer att innebära någon utvidgning av det straffbara området med hänsyn
till svårigheterna att kunna fastställa någon viss tidpunkt för ett brotts
fullbordan. En ändring enligt vad som föreslogs i lagrådsremissen skulle under
sådana förhållanden bli missvisande.
I de till Lagrådet remitterade förslagen har begreppet företagsrekonstruktion
som benämning på det föreslagna förfarandet inte använts genomgående. I stället
har omväxlande uttrycken företagsrekonstruktion , rekonstruktion ,
förfarande och rekonstruktionsförfarande använts. I propositionens
lagförslag har vi genomgående använt benämningen företagsrekonstruktion för det
föreslagna förfarandet.
Nämnas kan slutligen att förslagen om ändring i lagen (1991:980) om handel med
finansiella instrument och lagen (1993:891) om indrivning av statliga fordringar
m.m. inte varit föremål för Lagrådets granskning. Detsamma gäller den föreslagna
ändringen i 12 § tredje stycket förmånsrättslagen. Förslagen i dessa delar är
enbart att betrakta som naturliga följdändringar av enklare beskaffenhet i
anledning av den föreslagna lagen om företagsrekonstruktion.

4 En särskild lag om företagsrekonstruktion

4.1 Behovet av en särskild lag om företagsrekonstruktion

--------------------------------------------------------------------
| Regeringens förslag: En särskild lag om företagsrekonstruktion |
| införs. Dess syfte är att göra det möjligt att utan konkurs vidta|
| åtgärder för att rekonstruera sådana företag i kris som bedöms ha|
| utsikter till en fortsatt lönsam verksamhet. |
--------------------------------------------------------------------

Utredningens förslag överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser, med endast ett par undantag,
tillstyrker eller lämnar utan erinran att en lag om ett särskilt
rekonstruktionsförfarande införs.
Skälen för regeringens förslag: Ett konkurrenskraftigt och välståndsskapande
näringsliv förutsätter att dess enskilda delar, företagen, kan utvecklas i takt
med de förutsättningar som ges på såväl den inhemska som den internationella
marknaden. Det innebär att även framgångsrika, vinstgenererande företag från tid
till annan kan behöva rekonstruera sin verksamhet för att behålla eller
förstärka sin position. Så sker också kontinuerligt efter rent affärsmässiga
överväganden och i helt frivilliga former. En sådan frivillig rekonstruktion kan
även innebära en avveckling av olönsamma verksamheter eller en nedläggning av
inte tillräckligt lönsamma delar för att konsolidera eller koncentrera verksam-
heten i dess helhet.
En väl fungerande marknad förutsätter emellertid också att verksamheter som
saknar bärkraft kan avvecklas i ordnade former. Ett förfarande för detta
erbjuder konkursinstitutet. Konkursens förutsättning är att ett företag kommit
på obestånd (blivit insolvent), dvs. är mer än tillfälligt oförmöget att betala
sina skulder. I den situationen skall verksamheten avvecklas genom att företaget
ställs under särskild förvaltning, dess samtliga tillgångar säljs och influtna
medel fördelas mellan företagets borgenärer enligt i lag bestämda regler.
Konkursen är ett medel för vad som brukar betecknas som generalexekution.
Det instrument av generalexekutiv karaktär utöver konkursen som det svenska
regelsystemet erbjuder ett företag med betalningssvårigheter är ackordsför-
farandet. Det kan sägas vara ett mindre ingripande alternativ till konkurs. Det
förutsätter, liksom konkursen, att företaget är på obestånd och inleds med att
en god man förordnas. Den gode mannens främsta uppgift är att åstadkomma en
uppgörelse med företagets borgenärer som innebär att deras fordringar sätts ned.
Det sker antingen formlöst (s.k. underhandsackord) eller, sedan förhandling ägt
rum, i form av offentligt ackord genom beslut av domstol.
Ackordsförfarandet har dock i praktiken knappast kommit att framstå som ett
verksamt alternativ till konkurs. Under år 1993 var antalet företagskonkurser 18
731. År 1994 hade siffran sjunkit till 15 924. Den skjunkande tendensen synes
hålla i sig även under 1995. Under 1993 förekom endast 68 förhandlingar om
offentligt ackord vid landets tingsrätter. Därutöver förordnades, enligt en
preliminär beräkning av Statistiska Centralbyrån, i ytterligare 480 fall en god
man enligt ackordslagen. I vilken omfattning dessa förordnanden lett fram till
underhandsackord är emellertid okänt.
Samtidigt har, vilket också bekräftas av flera remissinstanser, konkurs i
realiteten kommit att bli en ordning inte bara för avveckling utan också för
rekonstruktion av företag. Frågan kan då ställas om det finns behov av ett nytt
rekonstruktionsförfarande eller om nödvändig rekonstruktion kan komma till stånd
genom konkursinstitutet eller med tillämpning av ackordslagens - eventuellt i
någon mån reformerade - regler.
Det bör genast betonas att de företag vars problem nu uppmärksammas inte är de
i grunden olönsamma. Företag med en affärsidé som saknar bärkraft, en brist på
kapital som inte kan botas eller en konkurrens som de saknar alla
förutsättningar att bemästra skall givetvis inte rekonstrueras utan i stället
avvecklas genom konkurs eller på annat sätt. De företag i kris som bör
rekonstrueras är de som bedöms ha en bärande affärsidé men som råkat i
svårigheter av det slaget att de bör kunna övervinnas. Det kan gälla problem
hänförliga till såväl yttre faktorer, t.ex. möjligheterna att erhålla nödvändigt
riskkapital, som inre faktorer, t.ex. en mindre ändamålsenlig organisation eller
brister i marknadsföringen av företagets produkter eller bristande kompetens i
företagets ledning. Det är emellertid härvidlag självfallet inte fråga om några
klart åtskilda kategorier. En grupp av företag som borde kunna komma i fråga för
rekonstruktion är också företag som kan konstateras ha ekonomiska svårigheter
men där dessa svårigheters omfattning inte kan bedömas utan mera ingående
utredning. Det kan t.ex. vara svårt att på ett tillförlitligt sätt värdera de
tillgångar som ingår i företagshypoteksunderlaget. Ett rekonstruktionsförfarande
kan i en sådan situation ge nödvändig grund för borgenärerna och gäldenären
själv att bedöma om det finns möjlighet till fortsatt drift i rekonstruerad form

eller om verksamheten bör avvecklas genom konkurs.
Det är knappast möjligt att genom någon allmängiltig formel ange vilka företag
som trots ekonomiska svårigheter kan bedömas äga en potentiell livskraft.
Livskraften avgörs till slut av övriga inblandade marknadsaktörer genom att de
tar ställning till frågan om de efter en rekonstruktion är beredda att fortsätta
att göra affärer med företaget i fråga.
Det är förmodligen inte möjligt, och kanske inte heller önskvärt, att helt
undvika att företagsrekonstruktioner till en del sker inom konkursinstitutets
ram. Konkursförfarandet bör dock främst vara inriktat på en avveckling av
olönsamma företag.
Det finns emellertid flera skäl för att tillhandahålla en effektiv form för
rekonstruktion utan konkurs. För det första - och viktigast - är det från
såväl samhällsekonomisk som företagsekonomisk synpunkt viktigt att företag i
kris genom en omstrukturering i ett tidigt skede kan återfå livskraft innan
krisen blivit så djup att en realisation av tillgångarna måste ske. En sådan
innebär alltid viss risk för kapitalförstöring. Det finns därför behov av att
främja en rekonstruktion av företag i kris innan de råkat i obestånd och därmed
är konkursmässiga.
För det andra är, som utredningen har påpekat, konkursförfarandet präglat av
en tämligen detaljerad reglering i en rad hänseenden, t.ex. beträffande
gäldenärens förlust av sin rådighet, återvinning till konkursbo, vilka
fordringar som får göras gällande, förvaltningens anordnande, prövning av
tvistiga fordringar, utdelning till borgenärerna, förvaltarens slutredovisning
och konkurskostnader. Sådana regler är nödvändiga inte minst av hänsyn till
konkursföretagets borgenärer. De medför emellertid samtidigt att förfarandet kan
tendera att dra ut på tiden och bli kostsamt. Det finns därför behov av ett
förfarande som är enklare, snabbare och mer flexibelt.
För det tredje är, som redan betonats, konkursinstitutet inriktat på att
avveckla en verksamhet. Även om det förekommer rekonstruktion av företag inom
den processens ram finns det behov av ett förfarande vars utgångspunkt är den
motsatta, dvs. att genom en sanering konsolidera och utveckla verksamheten.
För det fjärde, sist men inte minst, har en del av de rekonstruktioner som
förekommit inom konkursinstitutets ram kommit att uppfattas som stötande. Det
har då gällt vad som ibland betecknas som bekvämlighetskonkurser. För ett
aktiebolag som är insolvent men som har ambitionen att fortsätta sin verksamhet
kan konkurs ha vissa obestridliga fördelar som rekonstruktionsform. Det finns
inget hinder mot att konkursförvaltaren, om han anser det lämpligt, anlitar
bolagets ställförträdare att svara för driften under konkurstillståndet. De
anställda kan sägas upp och deras uppsägningslöner under den fortsatta driften
betalas med lönegarantimedel. Vidare blir skuldsaneringen effektiv bl.a. i den
meningen att oprioriterade borgenärer ofta inte får någon utdelning alls.
Ställföreträdaren kan genom ett nytt bolag förvärva det s.k. inkråmet, dvs.
lager, inventarier och andra tillgångar i konkursbolaget. Det kan således vara
möjligt för ställföreträdaren att fortsätta den verksamhet han tidigare har
bedrivit men utan de gamla skulderna, med det antal anställda han anser lämpligt

och utan att konkurstillståndet behövt medföra något egentligt avbrott i
verksamheten. Ett konkursförfarande som bedrivs på angivet vis, och som kanske
redan före konkursutbrottet planerats enligt det angivna schemat, kan framstå
som föga mer än ett sätt för företagets ägare att utan någon större ekonomisk
risk för egen del bli av med en del av sin personal och, framför allt, sina
leverantörsskulder.
Det framstår mot denna bakgrund som olämpligt att ytterligare utveckla
möjligheterna till rekonstruktion genom konkurs. Tvärtom bör i den utsträckning
det är möjligt konkursinstitutet renodlas mot sin egentliga uppgift, dvs. att i
ordnade former avveckla i grunden olönsamma företag.
I ett internationellt perspektiv går utvecklingen mot utvecklande av mer
flexibla insolvensrättsliga system, där det inte alla gånger upprätthålls någon
klar skiljelinje mellan avveckling och rekonstruktion. Detta beror på en ökad
medvetenhet om att insolvensrättsliga problem är av mångskiftande natur och att
olika problem kräver skilda instrument för att kunna hanteras på ett effektivt
sätt ur såväl den enskildes som samhällets perspektiv. Sätten att
lagstiftningsmässigt lösa de frågor som uppstår när man väljer ett mer flexibelt
synsätt varierar från rättsordning till rättsordning. Som en sorts minsta
gemensamma nämnare finns dock ett markant inslag av utvecklade rekonstruktions-
förfaranden. För svenskt vidkommande kan erinras om skuldsaneringslagen
(1994:334), som utgör ett exempel på en mer differentierad insolvensreglering.
Förutom denna lag och konkurslagen finns i Sverige enbart ackordslagen att
tillgå för att lösa insolvensrättsliga problem. Som nämnts har dock ackordslagen
haft svårt att fylla någon egentlig funktion.
Även om det vid formlösa ackordsförfaranden och i samband med underhandsackord
som träffas under medverkan av god man kan förekomma åtskilliga överväganden om
en möjlig rekonstruktion, så är ackordslagens regler om offentligt ackord
uteslutande inriktade på den ekonomiska uppgörelsen med företagets borgenärer.
Ackordsinstitutet kan således sägas vara främst tillbakablickande till sin
karaktär, dvs. det reglerar en redan uppkommen situation. En reformerad
ackordslag framstår bl.a. därför inte som en tillräckligt verksam lösning. Ett
rekonstruktionsförfarande däremot måste syfta till överväganden om och
planläggning av företagets fortsatta verksamhet med beaktande av en lång rad
faktorer. Rekonstruktionsförfarandet är på så sätt att betrakta som
framåtblickande. Förfarandet kan, men behöver alls inte, sluta med en
ackordsuppgörelse. Man kan lika gärna tänka sig att en rekonstruktion t.ex.
leder fram till att företagets verksamhet bäst kan fortsättas av en ny ägare
utan att företagets skuldbörda reduceras.
Sammantaget är det regeringens uppfattning att det finns ett behov av att
kunna tillhandahålla en ordnad men flexibel form för rekonstruktion av i grunden
livsdugliga företag i kris. Det behovet bör inte tillgodoses inom
konkursinstitutets ram och kan inte tillräckligt väl tillgodoses genom endast
smärre ändringar i ackordslagen. Vi förordar därför en helt ny lag om
företagsrekonstruktion.

4.2 Huvuddragen i en ny lag om företagsrekonstruktion

--------------------------------------------------------------------
| Regeringens förslag: Företagsrekonstruktion är ett förfarande som|
| syftar till att ge en näringsidkare som har betalnings- |
| svårigheter ett rådrum under vilket han kan vidta åtgärder för att|
| förbättra sin rörelses resultat och möjlighet att förhandla med |
| sina borgenärer om ett ackord. Under företagsrekonstruktionen |
| skyddas därför gäldenären mot säraktioner från borgenärernas sida.|
| Gäldenären ges också ett visst skydd mot att hans avtalsmotparter|
| häver ingångna avtal. En rekonstruktör utses som skall utreda |
| näringsidkarens problem och ge förslag till hur de kan lösas. |
| Borgenärerna skall ha insyn i och kunna påverka |
| företagsrekonstruktionen. |
--------------------------------------------------------------------

Utredningens förslag överensstämmer i det väsentliga med regeringens.
Remissinstanserna har i stort sett genomgående anslutit sig till utredningens
överväganden i vad gäller de grundläggande dragen i ett
rekonstruktionsförfarande. Däremot framförs åtskilliga synpunkter på
enskildheter i utredningens förslag och på angränsande frågor.
Skälen för regeringens förslag: En lag om företagsrekonstruktion bör, i
enlighet med vad som redan anförts, syfta till att tillhandahålla ett rättsligt
förfarande inom vars ram en näringsidkares verksamhet kan rekonstrueras utan att
denne försätts i konkurs.
Beslut om företagsrekonstruktion bör som närmare kommer att utvecklas i
avsnitt 5 meddelas av tingsrätt på ansökan av gäldenären eller en borgenär.
En företagsrekonstruktion bör inriktas mot dels en rekonstruktion i sak, dvs.
att gäldenärens verksamhet förändras så att den åter kan bli lönsam, dels en
finansiell rekonstruktion, dvs. såväl en uppgörelse med borgenärerna om hur de
redan existerande skulderna skall kunna betalas som åtgärder för att gäldenären
skall kunna erhålla ny eller fortsatt kredit. Den uppgörelse med borgenärerna
som således kan komma till stånd inom ramen för rekonstruktionsförfarandet kan
ske antingen genom en frivillig överenskommelse, s.k. underhandsackord, eller
med tillämpning av de regler om offentligt ackord som föreslås utgöra en
integrerad del av lagen om företagsrekonstruktion. Det innebär att offentligt
ackord bör upphöra som självständigt rättsligt institut för att i stället falla
inom ramen för det nyskapade förfarandet företagsrekonstruktion som en möjlighet
för en näringsidkares finansiella rekonstruktion. Med företagsrekonstruktion
avses alltså här ett lagreglerat förfarande. Detta bör inte förväxlas med ett
eventuellt resultat av förfarandet. Resultatet, dvs. att företaget i fråga
rekonstrueras, kan annars också sägas innebära en företagsrekonstruktion.
För att en rekonstruktion av verksamheten hos en näringsidkare med
betalningssvårigheter skall kunna genomföras fordras att denne erhåller ett
skäligt rådrum för att överväga sin situation och kunna vidta konstruktiva
åtgärder för att komma till rätta med rådande problem. Ett grundläggande drag i
den nya lagen bör därför vara att näringsidkaren (gäldenärsföretaget) under en
företagsrekonstruktion åtnjuter ett skydd mot säraktioner från enskilda borgenä-
rers sida. Huvudregeln bör vara att medan företagsrekonstruktionen pågår skall
skulder som har uppkommit före företagsrekonstruktionen inte betalas. Några
exekutiva åtgärder skall inte heller få ske beträffande gäldenärsföretaget. Som
huvudregel får inte heller en ansökan från en borgenär om att gäldenärsföretaget
skall försättas i konkurs bifallas. Av samma skäl bör en gäldenärsföretagets
avtalsmotpart som före beslutet om företagsrekonstruktion har fått rätt att häva
avtalet på grund av gäldenärens dröjsmål, inte får häva avtalet om
gäldenärsföretaget med rekonstruktörens samtycke begär att avtalet skall
fullföljas.
När domstol beslutar om rekonstruktion skall den samtidigt utse en rekons-
truktör, vars huvuduppgift är att dels utreda företagets problem, dels lämna
förslag till - utifrån samtliga relevanta aspekter - hur problemen skall kunna
lösas.
Rekonstruktören skall upprätta en rekonstruktionsplan för företaget. En sådan
plan kan - men behöver inte - innefatta ett förslag till ackordsuppgörelse med
företagets borgenärer. Det är över huvud taget viktigt att planens innehåll kan
anpassas till omständigheterna i det enskilda fallet. Vad en rekonstruktion kan
innebära måste kunna variera högst väsentligt, främst i sak men även när det
gäller finansieringen. I lagen bör därför inte närmare preciseras vad en plan
skall innehålla och heller inte ges någon föreskrift om att den skall
fastställas. Rekonstruktionsplanen är endast ett medel för att nå ett
bakomliggande mål, dvs. en rekonstruktion av företagets verksamhet.
Under en företagsrekonstruktion behåller, såsom närmare utvecklas i avsnitt
6.2, gäldenären rådigheten över sin egendom, men han är skyldig att löpande
samråda med rekonstruktören och att i viktigare frågor inhämta dennes samtycke.
Det är betydelsefullt att rekonstruktören under förfarandet kan ha ett nära
samarbete med gäldenären liksom att rekonstruktionsplanen utformas så att
gäldenären har både förutsättningar och vilja att fullfölja den. Lika viktigt är
emellertid att undvika att de borgenärer, vilkas rätt inskränks under den tid
förfarandet pågår, drabbas av illojala handlingar från gäldenärens sida. Om
gäldenären underlåter att inhämta rekonstruktörens samtycke till viktigare
rättshandlingar, bör det vara ett starkt skäl till att låta
företagsrekonstruktionen upphöra.
Rekonstruktören blir närmast att betrakta som en gäldenärens kvalificerade
rådgivare som dock i stor utsträckning har att beakta borgenärernas bästa. På
en punkt - när det gäller återvinning under rekonstruktion - bör emellertid
rekonstruktören ges en i viss mening självständig befogenhet (avsnitt 6.5).
Det är givetvis i hög grad borgenärernas fordringar och intressen i övrigt som
står på spel i en företagsrekonstruktion. De bör därför ha möjlighet till insyn
och kunna påverka förfarandet. Det sker till en början genom ett obligatoriskt
borgenärssammanträde som normalt skall hållas inom tre veckor från beslutet om
företagsrekonstruktion. Rekonstruktören måste vid det tillfället kunna ge
borgenärerna en mera ingående bild av näringsidkarens ekonomiska situation och
kunna redovisa en uppfattning om den tilltänkta rekonstruktionens inriktning och
förutsättningar. På den grunden skall borgenärerna ges tillfälle att uttala sig
i frågan om förfarandet bör fortsättas. Vid sammanträdet skall också, på yrkande
av en borgenär, utses en borgenärskommitté. Denna skall ges möjlighet att
fortlöpande följa förfarandet och rekonstruktören skall i väsentliga frågor
samråda med kommittén.
En företagsrekonstruktion skall kunna pågå under en tid av tre månader, med
möjlighet till förlängning tre månader i taget upp till högst ett år. Den upphör
genom beslut av domstol eller om gäldenären försätts i konkurs. Domstol skall
besluta om att företagsrekonstruktionen skall upphöra när syftet med det har
uppnåtts eller när det bedöms som utsiktslöst att fortsätta samt i vissa andra
fall (se avsnitt 7.6).
Normalt torde företagsrekonstruktionens syfte kunna sägas ha uppnåtts när
borgenärerna anser att rekonstruktionen i sak är så hållbar att de är beredda
att sätta ned sina fordringar genom en ackordsuppgörelse och en sådan uppgörelse
också har kommit till stånd. Det torde normalt vara utsiktslöst att fortsätta
företagsrekonstruktionen om gäldenären visar att han inte är intresserad av en
rekonstruktion eller när en sådan av andra skäl inte synes vara realistisk att
åstadkomma.
Det gemensamma för de lösningar som regeringen i det följande förordar kan
sägas vara att de begränsas till vad som har bedömts vara nödvändigt för att
företagsrekonstruktion skall kunna vinna tilltro som ett lämpligt sätt att utan
konkurs åtgärda ett företags betalningssvårigheter. En del förslag om längre
gående, eller i vissa avseenden annorlunda utformade, åtgärder som framförts
från olika håll kan dock ha visst fog för sig och man kan inte utesluta att en
framtida utvärdering av det rekonstruktionsförfarande som nu föreslås kan leda
till att vissa av de förslag som nu inte genomförs kan få förnyad aktualitet.
Regeringen vill också inledningsvis ta upp och i allmänna ordalag kommentera
dels utredningens förslag om ett avskaffande av förmånsrätten för skatter och
avgifter och om införande av en särskild framskjuten förmånsrätt för s.k.
produktiva löner, dels vad riksdagen har uttalat i samband med förändringarna i
lönegarantilagen (se bet. 1993/94 :LU34, jfr också prop. 1994/95:180).
Som kommer att framgå av det följande kan det diskuteras vilken betydelse
skatteförmånsrätten har för möjligheterna att framgångsrikt rekonstruera ett
företag i kris. Enligt regeringens mening är det dock klart att
skatteförmånsrätten i och för sig inte har någon avgörande betydelse i ett
sådant sammanhang. En lyckosam rekonstruktion är beroende av ett stort antal
faktorer. Bland dessa är lagstiftningens innehåll på skilda områden inte
oväsentligt. Ett flertal regelkomplex av avtalsrättslig, bolagsrättslig,
skatterättslig och insolvensrättslig natur påverkar givetvis i hög grad
förutsättningarna för att en rekonstruktion skall lyckas, liksom de påverkar
förutsättningarna för företagandet över huvud taget. Skatteförmånsrätten är
därvid endast en beståndsdel av flera. Enligt regeringens mening har frågan om
skatteförmånsrättens vara eller inte vara i alltför hög grad dominerat den
debatt som föregått och följt på Insolvensutredningens slutbetänkande. Enligt
regeringens uppfattning bör en lag om företagsrekonstruktion ha en viktig
funktion att fylla alldeles oavsett skatteförmånsrätten.
Mer problematiskt i sammanhanget är förhållandet mellan å ena sidan en ny
rekonstruktionslag och å den andra löneförmånsrätten och lönegarantin.Under
senare tid har, i syfte att motverka missbruk av lönegarantin, begränsningar
införts som i inte oväsentlig mån begränsat skyddet för löntagarnas löneanspråk.
Enligt regeringens mening är denna fråga viktig, samtidigt som den inrymmer
sådana svårigheter som gör att den kräver noggranna överväganden.
Regeringen föreslår dock redan nu en ändring i förmånsrättslagen som
förstärker skyddet för lönefordringarna när en konkurs inom viss tid följer på
en företagsrekonstruktion (se avsnitt 8.7.2). Detta ändringsförslag får
återverkningar även på lönegarantin. Härigenom riskerar inte den föreslagna
rekonstruktionslagen att inverka menligt på löntagarnas möjligheter att
tillvarata sina lönekrav.
En annan omdiskuterad fråga är vilka fordringar som bör vara förenade med
förmånsrätt och vilka avvägningar som bör göras när förmånsrätternas inbördes
ordning skall bestämmas. Det gäller inte minst förhållandet mellan
löneförmånsrätten och företagshypoteket (se avsnitt 8.2).
De frågor om förmånsrätt och lönegaranti som nu nämnts är enligt regeringens
mening i behov av ytterligare analys och överväganden. Regeringen avser därför
att tillsätta en utredning angående dessa frågor (se avsnitt 8 och 9).

5 Beslut om företagsrekonstruktion

5.1 Den grundläggande ekonomiska förutsättningen

--------------------------------------------------------------------
| Regeringens förslag: För att ett företag skall kunna komma i fråga|
| för företagsrekonstruktion krävs att det vid tiden för ansökningen|
| om företagsrekonstruktion saknar förmåga att betala sina förfallna|
| skulder. Det krävs med andra ord illikviditet. Det krävs alltså |
| inte att företaget är på obestånd (insolvent). |
--------------------------------------------------------------------

Utredningens förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens.
Remissinstanserna: Inga invändningar har i denna del framförts mot
utredningens förslag.
Skälen för regeringens förslag: Frågan i detta sammanhang är vilken ekonomisk
situation hos gäldenären som bör utgöra förutsättningen för att en
företagsrekonstruktion skall kunna beslutas. Det vore en fördel om de
rättsverkningar som följer av en företagsrekonstruktion kunde knytas till något
inom insolvensrätten känt begrepp. De begrepp som därvid skulle kunna komma i
fråga är för det första insolvens eller obestånd, dvs. den ekonomiska situation
som utgör förutsättning för konkurs och ackord. Med insolvens avses att
gäldenären inte kan rätteligen betala sina skulder och att denna oförmåga inte
är endast tillfällig (1 kap. 2 § andra stycket konkurslagen). Insolvensbe-
dömningen rymmer således en prognos. Gäldenären måste kunna antas vara ur stånd
att infria sina skulder allteftersom de förfaller till betalning, trots
utnyttjande av alla tänkbara resurser som förvärvsförmåga och eventuell ny
kredit.
En annan tänkbar situation är den att gäldenären är insufficient, varmed menas
att hans skulder överstiger hans tillgångar. Till den situationen knyts bl.a.
vissa regler om återvinning i konkurslagen (se t.ex. 4 kap. 6 § konkurslagen).
Insufficiens är, till skillnad från insolvens, ett tillstånd som föreligger vid
en given tidpunkt utan att hänsyn tas till t.ex. vad gäldenärens förvärvsförmåga
kan inbringa i framtiden.
Illikviditet är ett tredje etablerat begrepp vars innebörd är att gäldenären
inte har omedelbar tillgång till vanliga betalningsmedel motsvarande de
förfallna skuldernas belopp. Om en gäldenär enbart är illikvid, har han däremot
andra tillgångar som kan användas för att på sikt betala skulderna, tillgångar
som t.ex. genom utmätning kan tas i anspråk för borgenärernas fordringar.
Slutligen förekommer i insolvensrätten begreppet betalningsinställelse. Som
utredningen framhåller finns det inte några närmare lagregler om innebörden av
betalningsinställelse. Likväl har betalningsinställelse betydelse enligt flera
olika lagrum, t.ex. på så sätt att enligt konkurslagen betalningsinställelse
utgör presumtion för obestånd (se 2 kap. 8 § konkurslagen). Vidare har
betalningsinställelse tillagts relevans i skilda avseenden genom rättspraxis
(bet. s. 116 f.). En rent faktisk betalningsinställelse kan ske helt formlöst
och utan att borgenärerna underrättas; gäldenären upphör helt enkelt med att
betala sina skulder allteftersom de förfaller. Vanligen avses med termen
betalningsinställelse emellertid en öppen sådan, dvs. gäldenären förklarar ut-
tryckligen i ett till sina borgenärer riktat meddelande att från och med en viss
tidpunkt kommer han i princip inte att betala några skulder. Det är gäldenären
själv som har att göra bedömningen av om företagets situation är sådan att en
betalningsinställelse måste tillgripas. Även om förfarandet är oreglerat, har
det i praktiken kommit att utvecklas en ordning enligt vilken företaget efter
betalningsinställelse vidtar åtgärder för att rekonstruera eller avveckla
verksamheten (se vidare bet. s. 118 f.).
Utgångspunkten för ett resonemang om gäldenärens ekonomiska situation måste
vara att endast företag med betalningssvårigheter av någon omfattning kan antas
komma att ansöka om företagsrekonstruktion. Det avgörande när det gäller
förutsättningarna för att besluta om en företagsrekonstruktion bör emellertid
knappast vara graden av betalningsoförmåga utan mera frågan om gäldenären
verkligen avser att seriöst pröva möjligheterna till en rekonstruktion liksom
också om det finns reella förutsättningar för att en rekonstruktion skall kunna
komma till stånd. För borgenärerna måste det huvudsakliga intresset vara knutet
inte i första hand till att utesluta gäldenärer med endast smärre, eller tvärtom
alltför stora, betalningssvårigheter, från förfarandet utan främst till möjlig-
heten att efter en väl genomförd rekonstruktion få sina fordringar betalade
eller sina säkerheter värdesäkrade.
Förutsättningarna för att besluta om företagsrekonstruktion bör därför inte
knytas till någon viss kvalificerad nivå på företagets betalningssvårigheter. En
sådan knytning skulle också riskera att leda till att rekonstruktion kommer i
fråga på ett alltför sent stadium av ett företags negativa utveckling.
Regeringen anser således, i likhet med utredningen och en enig remissopinion,
att när det gäller gäldenärens ekonomiska situation bör inga andra krav ställas
än att denne i sin ansökan om företagsrekonstruktion klargör att han inte kan
betala sina fordringar allteftersom de förfaller till betalning. Det är således
tillräckligt att gäldenären är illikvid. Man kan då anta att ansökan om rekon-
struktion kommer att göras efter i princip samma bedömningar som i dag sker före
en betalningsinställelse. Lagrådet uttalar att det saknar anledning att motsätta
sig att frågan om likviditet skall vara avgörande för huruvida
företagsrekonstruktion är tillgänglig. Lagrådet har dock påpekat att
ordalydelsen i det remitterade förslaget (1 kap. 1 § i det remitterade
lagförslaget) närmast synes utgöra en beskrivning av krav på insolvens (jfr 1
kap. 2 § andra stycket konkurslagen; se även SOU 1979:75 s. 60 och bet. s. 100).
Lagrådet har därför föreslagit att kravet på illikviditet uttrycks med att
gäldenären vid tiden för ansökningen inte kan betala sina förfallna skulder
med placering i 2 kap. 6 § första stycket. Regeringen ansluter sig till
Lagrådets förslag.
Utredningen har föreslagit att det i lagen också skall anges att en ansökan om
företagsrekonstruktion är att anse som en förklaring av gäldenären om att han
ställer in sina betalningar. Ett skäl för det förslaget är att bristen på
allmänna regler om betalningsinställelse därigenom skulle botas. Regeringen är
emellertid inte beredd att nu föreslå en sådan regel. Den av utredningen
föreslagna bestämmelsen begränsar inte möjligheterna till vare sig tysta eller
öppna betalningsinställelser utan samband med företagsrekonstruktion. Dessutom
är det oklart hur den föreslagna regeln skulle förhålla sig till bestämmelsen i
2 kap. 8 § konkurslagen som innefattar en presumtion för att den som ställt in
sina betalningar är på obestånd. Enlig regeringens mening bör därför institutet
betalningsinställelse även fortsättningsvis i allt väsentligt vara oreglerat.
Den avgränsning som nu har valts kan någon gång innebära att ett företag som
har - eller i vart fall är på väg att få - ekonomiska svårigheter utesluts från
rekonstruktionslagens tillämpningsområde. Det gäller det fallet att en
näringsidkare väl är likvid, dvs. har t.ex. tillräckliga kassamedel för att
betala löpande skulder, men är insufficient till följd av att värdet av den
egendom i vilken hans borgenärer har säkerhet har minskat så att hans samlade
tillgångar till sitt värde understiger de samlade skuldernas belopp. I de fall
en sådan näringsidkare därefter drabbas av illikviditet kunde det givetvis vara
en fördel om rekonstruktionsåtgärder hade kunnat vidtas redan dessförinnan. Det
finns dock anledning att framhålla att även för ett väl fungerande
vinstgenererande företag kan den egendom i vilken borgenärerna har säkerhet från
tid till annan minska i värde av olika anledningar. Ett företag kan alltså vara
insufficient utan att det finns något rekonstruktionsbehov. Insufficiens bör
därför inte vara tillräckligt för att det skall kunna beslutas om
företagsrekonstruktion. Om en kreditgivare å andra sidan anser att ett
insufficient företag saknar tillräcklig bärkraft har han normalt möjlighet att
säga upp kreditavtalet och fordra omedelbar betalning. Om så sker kan
gäldenärsföretaget visa sig sakna förmåga att betala skulden och ett beslut om
företagsrekonstruktion kan då meddelas. Regeringen anser, mot den redovisade
bakgrunden, att övervägande skäl talar för att avgränsa lagens tillämpning till
näringsidkare som är illikvida.
Eftersom företagsrekonstruktion avses få en rad rättsverkningar för
borgenärerna - det är i realiteten närmast fråga om ett slags moratorium för
gäldenären - är det samtidigt nödvändigt att så långt möjligt tillse att dessa
rättsverkningar inte utlöses annat än i en av lagstiftningen avsedd situation.
Den bedömning som härvidlag måste göras får dock, som redan antytts, främst
grundas på - förutom det grundläggande kravet på betalningssvårigheter hos
gäldenären - utsikterna att en rekonstruktion skall kunna genomföras. Till de
krav som bör ställas på ansökans innehåll och domstolens prövning återkommer vi
under avsnitt 5.4 och 5.5.

5.2 Vilka gäldenärer bör omfattas av lagen?

--------------------------------------------------------------------
| Regeringens förslag: Näringsidkare, oberoende av verksamhetens |
| omfattning och associationsform, kan komma i fråga för |
| företagsrekonstruktion. Vissa verksamheter, hänförliga till de |
| finansiella och offentliga sektorerna, undantas dock. |
--------------------------------------------------------------------

Utredningens förslag överensstämmer i det väsentliga med regeringens.
Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker utredningens förslag
eller lämnar dem utan erinran. Sveriges Köpmannaförbund, Sveriges
Industriförbund, Svenska Arbetsgivareföreningen och Grossistförbundet Svensk
Handel beklagar emellertid att utredningen inte utrett möjligheterna till ett
förenklat förfarande för de mindre företagen. Sveriges Redovisningskonsulters
Förbund, Sveriges Hantverks- och Småföretag och Företagarnas Riksförbund betonar
att behovet av ett rekonstruktionsförfarande är stort för de något mindre
företagen och att det för dessa företags behov är viktigt att förfarandet bl.a.
är snabbt och administrativt enkelt.
Skälen för regeringens förslag: När det gäller frågan om vilka kategorier av
gäldenärer som bör kunna komma i fråga för företagsrekonstruktion är en
utgångspunkt för bedömningen att, såsom ovan redovisats, ett särskilt skuldsane-
ringsförfarande för privatpersoner har införts från den 1 juli 1994. Det står
därför klart att en lag om företagsrekonstruktion bör avse enbart näringsidkare.
Som utredningen framhåller (bet. s. 350) är begreppet näringsidkare
vidsträckt. Det täcker såväl juridiska som fysiska personer som driver näring.
Det omfattar de allra största företagen likaväl som enmansföretagare. Det
innefattar även den som jämsides med en anställning driver någon form av
näringsverksamhet. Näringsidkare kan även t.ex. den vara som inte är skyldig att
upprätta årsbokslut, jfr 1 § sista stycket bokföringslagen (1976:125). Enligt
den konsumenträttsliga lagstiftningen avses med näringsidkare varje fysisk eller
juridisk person som driver verksamhet av ekonomisk natur och av sådan karaktär
att den kan betecknas som yrkesmässig (se avsnitt 10).
Det kan mot den bakgrunden finnas skäl att överväga om någon avgränsning bör
ske inom kretsen näringsidkare. Utredningen har i den delen anfört att
erfarenheterna från de utländska rättssystem som den har studerat visserligen
tyder på att ett lagreglerat rekonstruktionsförfarande får sin största betydelse
för stora och mellanstora företag men att för svensk del bör ett förfarande inte
utformas så att det av t.ex. kostnadsskäl inte kan användas beträffande mindre
företag. Utredningen föreslår därför inte någon inskränkning i kretsen
näringsidkande gäldenärer beroende på verksamhetens storlek eller juridiska
form. Det ligger emellertid, uttalar utredningen, i öppen dag att en ny
lagreglering likväl kommer att få sin största betydelse för något större
företag (bet. s. 351).
Regeringen har inte någon anledning att ifrågasätta utredningens bedömning på
denna punkt. Det bör dock framhållas att den främsta anledningen till att ett
rekonstruktionsförfarande kan ha störst betydelse för något större företag helt
enkelt är den att möjligheterna till rekonstruktion oftast är bättre. Ett något
större företag kan ha en administration och produktion som rymmer tillräckliga
möjligheter till flexibilitet och förändring. Ett sådant företag kan också ha
bättre förutsättningar än ett mindre att erbjuda godtagbar säkerhet för en
fortsatt finansiering av rörelsen. Det är givet att en blygsam om än yrkesmässig
ekonomisk verksamhet som en enskild bedriver däremot ofta inte ger utrymme för
alternativa lösningar och knappast heller för ny kredit.
Regeringen kan emellertid också dela den åsikt som vissa remissinstanser
framfört, nämligen att behovet av rekonstruktion kan vara väl så stort hos något
mindre företag. Det är därför angeläget att, som utredningen också har
föreslagit, inte utesluta någon kategori av näringsidkare från möjligheten till
företagsrekonstruktion.
Som vi närmare kommer att diskutera i avsnitt 5.5 skall en första bedömning av
om företagsrekonstruktion bör komma till stånd göras av domstol i samband med
ansökan om företagsrekonstruktion. Det kanske viktigaste ledet i den bedömningen
är frågan om en rekonstruktion över huvud taget förefaller möjlig att genomföra.
Genom den bedömningen - liksom genom den uppföljande kontrollen av förfarandet
genom rekonstruktörens utredning och borgenärernas granskning - bör det så långt
möjligt tillses att endast företag med förutsättningar för fortsatt lönsam
verksamhet kommer i fråga för rekonstruktion. Detta bör gälla oavsett företagets
storlek och associationsform.
Med denna inriktning är det viktigt att reglerna blir enkla att tillämpa för
att kostnaderna för företagsrekonstruktion skall kunna begränsas och på så sätt
även mindre företag inte bara i princip utan även i praktiken skall kunna komma
i fråga för företagsrekonstruktion. Det förfarande som föreslås är sådant att
det i och för sig bör kunna vara tillgängligt för de flesta typer av företag.
Därutöver bör, som vi återkommer till i avsnitt 10, tillämpningsområdet för
skuldsaneringslagen utvidgas till att omfatta vissa kategorier av näringsidkare
vars näringsverksamhet är av ringa omfattning och enkel beskaffenhet.
Utredningen föreslår att lagen om företagsrekonstruktion inte - liksom
ackordslagen (48 §) - skall tillämpas i fråga om bankaktiebolag, sparbank eller
föreningsbank, kreditaktiebolag, stadshypoteksförening eller
landshypoteksförening, understödsförening och försäkringsbolag. Likaså föreslår
utredningen att gäldenär för vars verksamhet staten, kommun, landsting,
kommunalförbund, församling eller kyrklig samfällighet svarar skall vara
undantagna från lagens tillämpningsområde.
Utredningen har ansett att en översyn av de av ålder givna undantagen från
ackordslagens tillämpningsområde vore befogad men har funnit sig, med hänsyn
till uppdragets omfattning och av tidsskäl, vara förhindrad att göra en sådan
översyn. Under remissbehandlingen har bl.a. Finansinspektionen instämt i att en
sådan översyn fordras.
Lagrådet har inte haft något att erinra mot undantaget som sådant, men har
påpekat att förändringar har skett på andra håll i lagstiftningen som påverkar
angivandet av den krets som bör omfattas av det nu diskuterade undantaget och
föreslår därför en ändrad lydelse av 1 kap. 4 § i det till Lagrådet remitterade
förslaget (1 kap. 3 § i propositionens lagförslag).
I anledning av Lagrådets påpekanden gör regeringen följande överväganden.
Utöver de i ackordslagen angivna instituten bedriver kreditmarknadsbolag och
värdepappersbolag liknande verksamhet på kapitalmarknaden. Dessa bolags
verksamheter regleras i lagen (1992:1610) om kreditmarknadsbolag respektive
lagen (1991:981) om värdepappersrörelse. I båda fallen krävs tillstånd av
Finansinspektionen för att få bedriva verksamheten och bolagen står under
tillsyn av inspektionen. God kreditvärdighet utgör en grundläggande
förutsättning för dessa bolags existens. Verksamheten kännetecknas vidare av att
bolagen dagligen medverkar i ett stort antal finansiella affärer, ofta avseende
betydande värden. I de lagar som reglerar bolagens verksamhet ställs speciella
krav på att rörelsen skall bedrivas på ett sunt sätt. Bolagen omfattas också -
liksom bankerna - av särskilda regler om kapitaltäckning. Mot bakgrund av de
angivna omständigheterna torde reglerna om företagsrekonstruktion inte - på ett
verkningsfullt sätt - kunna tillämpas på verksamhet som bedrivs av
kreditmarknadsbolag och värdepappersbolag. I huvudsak samma synpunkter kan
anföras beträffande clearingorganisationer som bedriver sådan verksamhet som
regleras i lagen (1992:543) om börs- och clearingverksamhet och den verksamhet
som bedrivs att Värdepapperscentralen VPC Aktiebolag (se aktiekontolagen
[1989:827] och lagen [1989:829] om Värdepapperscentralen VPC Aktiebolag). Det
bör därvid anmärkas att en börs eller en auktoriserad marknadsplats kan som
sidoverksamhet bedriva clearingverksamhet (4 kap. 5 § och 7 kap. 2 § lagen om
börs och clearingsverksamhet). En börs eller auktoriserad marknadsplats som
bedriver clearingverksamhet omfattas av nu diskuterade undantag för bl.a.
clearingsorganisation. Kreditmarknadsbolag, värdepappersbolag,
clearingorganisationer och värdepapperscentralen bör enligt regeringens mening
undantas från den nya lagens tillämpningsområde. Den slutliga utformningen av
detta undantag skiljer sig i viss mån från Lagrådets förslag. Denna annorlunda
utformning innebär också att den av Lagrådet förordade punkten 3 i
övergångsbestämmelserna till lagen om företagsrekonstruktion inte är nödvändig.
I anslutning till det nyss sagda kan också övervägas om, och i så fall i
vilken utsträckning, gäldenärer vars verksamhet i någon form är offent-
ligrättsligt reglerad skall kunna bli föremål för rekonstruktion. Det är
därvidlag fråga om betydande gränsdragningsproblem. En i offentligrättslig lag
reglerad verksamhet torde knappast låta sig rekonstrueras i sak. Möjligen kan
bedömningen vara en annan när det gäller t.ex. en kommuns frivilliga åtaganden.
I avvaktan på att de nu antydda frågorna kan bli föremål för mera ingående över-
väganden föreslår vi att sådan verksamhet vari staten, kommuner och motsvarande
rättssubjekt har ett bestämmande inflytande undantas från rekonstruktionslagens
tillämpningsområde.

5.3 Vem skall kunna ansöka om företagsrekonstruktion?

--------------------------------------------------------------------
| Regeringens förslag: Rätt att ansöka om företagsrekonstruktion har|
| gäldenären och dennes borgenärer. Om en borgenär ansöker om |
| företagsrekonstruktion, får ansökan emellertid bifallas endast om|
| gäldenären har medgett den. |
--------------------------------------------------------------------

Utredningens förslag överensstämmer i det väsentliga med regeringens.
Remissinstanserna: Ett antal remissinstanser, bland dem Svea hovrätt, Luleå
tingsrätt, kronofogdemyndigheterna i Stockholms och Kronobergs län, NUTEK och
Juridiska fakultetsstyrelsen vid Uppsala universitet, ifrågasätter om en
borgenär bör ges rätt att ansöka om företagsrekonstruktion mot bakgrund av att
en sådan ansökan enligt utredningens förslag inte kan bifallas utan gäldenärens
samtycke. Sveriges Advokatsamfund tillägger att, om en borgenär ges rätt att
ansöka om rekonstruktion, risken är stor att en sådan ansökan kan användas som
ett led i ett rent indrivningsförfarande.
Skälen för regeringens förslag: När det gäller frågan om vem som skall vara
behörig att ansöka om företagsrekonstruktion bör först övervägas om ett beslut
om företagsrekonstruktion skall fordra gäldenärens samtycke. I den frågan finns
det anledning att fästa uppmärksamhet på den grundläggande skillnaden mellan
konkurs och företagsrekonstruktion. I konkurs är det fråga om att när en av
lagstiftaren given situation - insolvens - är för handen även tvångsvis kunna
avveckla en näringsverksamhet för att tillvarata borgenärernas intressen.
Företagsrekonstruktion är däremot väsentligen ett erbjudande om bistånd till
företaget.
Genom en företagsrekonstruktion erbjuds således en gäldenär ett rådrum, under
vilket han med kvalificerad rådgivning ges möjlighet att bedöma sina framtids-
utsikter. Det förefaller tämligen utsiktslöst att ett sådant förfarande skulle
kunna genomföras utan gäldenärens aktiva medverkan. Även om det ingalunda alltid
är självklart, får det också förutsättas att det i flertalet fall kommer att
vara samma ställföreträdare för ett gäldenärsföretag som kommer att fortsätta
att driva det rekonstruerade företaget. Det bör därför, som utredningen har
föreslagit, inte komma i fråga att besluta om företagsrekonstruktion utan att
gäldenären i någon form förklarat att han är villig att påbörja en sådan. En
ansökan som görs av en borgenär och som inte följs av ett medgivande från
gäldenärens sida skall alltså inte kunna bifallas. Om ansökan bestrids av
gäldenären förfaller ansökan och ärendet skall avskrivas från vidare
handläggning (se vidare författningskommentaren till 2 kap. 6 och 9 §).
Mot bakgrund av detta ställningstagande kan det i och för sig ifrågasättas,
som också några remissinstanser har gjort, om det över huvud taget är
meningsfullt att tillåta att en ansökan om företagsrekonstruktion görs inte bara
av gäldenären själv utan också av en borgenär. Det finns då anledning att åter
erinra om institutets främsta syfte, nämligen att på ett så tidigt stadium som
möjligt av en negativ utveckling för ett företag ge möjlighet - och incitament -
till nödvändiga förändringar i företagets verksamhet för att stärka dess
lönsamhet. I många fall kommer givetvis gäldenären själv (eller dennes
ställföreträdare) att iaktta tecknen på begynnande ekonomiska svårigheter och
därför kunna ta initiativ till rekonstruktion. Samtidigt torde det förekomma
åtskilliga fall där gäldenären på grund av bristande resultatuppföljning inte
tillräckligt väl ser de negativa tecknen eller till följd av överoptimism inte
förmår att tolka tecknen rätt. I en sådan situation är det viktigt att
gäldenärens medkontrahenter kan ta ett initiativ. Ett sådant intiativ bör
visserligen inte kunna drivas igenom mot gäldenärens vilja men väl uppmärksamma
denne på företagets ekonomiska svårigheter, eller åtminstone på borgenärernas
bedömning av företagets situation, och på de möjligheter som institutet
företagsrekonstruktion erbjuder. Eftersom reformens främsta syfte är att bereda
möjlighet till företagsrekonstruktion i ett tidigt skede framstår det som
angeläget att flera aktörers bedömning av ett företags situation tillåts
initiera, om än inte utlösa, en företagsrekonstruktion.
Det är alltså regeringens uppfattning att en borgenär skall kunna ansöka om
företagsrekonstruktion för ett gäldenärsföretag. Även när det gäller att denna
rätt inte skall kvalificeras till att enbart gälla vissa borgenärer, t.ex. med
en fordran av viss storlek, delar regeringen utredningens bedömning. En
begränsning av kretsen ansökningsberättigade borgenärer skulle visserligen syfta
till att undvika de kostnader och nackdelar som kan uppstå genom illa
underbyggda ansökningar från någon borgenärs sida. Men för det första bör risken
inte vara särskilt stor för att en borgenär med en mindre fordran utan skäl
ansöker om företagsrekonstruktion för gäldenärsföretaget. Den omedelbara
effekten för en sådan borgenär av ett beslut om företagsrekonstruktion är ju
endast att han kommer att sakna rätt att tilltvinga sig betalning för sin
fordran. För det andra finns det vissa faktorer som bör motverka missbruk av an-
sökningsrätten. Det gäller dels kraven på en ansöknings innehåll och domstolens
prövning av den, dels att en ogrundad ansökan om företagsrekonstruktion - liksom
är fallet vid konkursansökningar - bör kunna föranleda skadeståndsansvar. Rege-
ringen anser av nu anförda skäl att kretsen ansökningsberättigade borgenärer
inte bör begränsas. För att ansökningsrätt skall föreligga bör det således vara
tillräckligt att ett fordringsförhållande visas föreligga, dvs. en borgenär som
ansöker om företagsrekonstruktion måste kunna visa att han verkligen har en
fordran mot gäldenärsföretaget.
Utredningen har slutligen föreslagit att det liksom vid konkurs bör gälla
vissa inskränkningar i initiativrätten med hänsyn till borgenärs innehav av
säkerhet. Innehar han en betryggande säkerhet, bör krävas att det finns risk för
att hans rätt är i fara. Initiativrätt bör enligt utredningen inte heller finnas
om tredje man erbjuder betryggande säkerhet. Regeringen anser för sin del att en
sådan begränsning i rätten att ansöka inte bör gälla. Företagsrekonstruktion är
ett instrument för att återställa lönsamheten hos ett företag med betalnings-
svårigheter. Företagsrekonstruktion sker därför primärt i gäldenärens intresse,
vilket naturligtvis inte utesluter att det också - i vart fall på något längre
sikt - är till borgenärskollektivets fördel. Konkurs däremot har ett mera
omedelbart och direkt syfte att skydda de borgenärer vars rätt är i fara. Det
bör mot den bakgrunden inte uteslutas att en borgenär kan visa att ett företag
har svårigheter att betala sina förfallna skulder; även om borgenärens egen
säkerhet är fullgod eller om en tredje man inskrider och ställer säkerhet för
just den ansökande borgenärens fordran. Borgenären bör alltså även i sådana fall
kunna ansöka om företagsrekonstruktion avseende gäldenären.

5.4 Kraven på ansökningen och domstolens formella prövning

--------------------------------------------------------------------
| Regeringens förslag: Ärenden om företagsrekonstruktion handläggs|
| vid allmän domstol. I den mån lagen om företagsrekonstruktion |
| inte innehåller några särskilda bestämmelser om handläggningen |
| skall bestämmelserna i lagen om handläggning av domstolsärenden |
| tillämpas. Om det under en företagsrekonstruktion beslutas att |
| inleda ackordsförhandling skall dock en sådan handläggas med |
| tillämpning av rättegångsbalkens bestämmelser om rättegången i |
| tvistemål. |
--------------------------------------------------------------------

Utredningens förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens.
Remissinstanserna: I de flesta yttranden tillstyrks eller riktas i vart fall
inte några invändningar mot utredningens förslag. I några remissyttranden
diskuteras kraven på innehållet i främst en gäldenärs ansökan om företagsrekon-
struktion. Statens jordbruksverk, Stockholms Handelskammare och Företagarnas
Riksorganisation anför att kraven på innehållet i en ansökan bör ställas högre
än utredningen har gjort. Jordbruksverket påpekar att det annars finns en risk
att reglerna utnyttjas som ett medel att erhålla uppskov med betalningar.
Sveriges Redovisningskonsulters Förbund menar å andra sidan att kraven på
innehållet i en ansökan inte bör sättas så högt att det förutsätter kontakter
med borgenärerna innan ansökan görs. Sådana kontakter kunde riskera att leda
till förhastade säraktioner från borgenärernas sida.
Riksskatteverket anför att ett förfarande som i så hög grad bygger på
frivillighet inte behöver handläggas av domstol utan hellre av tillsynsmyn-
digheterna i konkurs. Verket anser också att, om handläggningen skall ske vid
domstol, det inte finns skäl att hålla förhandling när ansökan görs av borgenär.
Jönköpings tingsrätt hör till dem som anser att de uppgifter som föreslås
handläggas av tingsrätt inte till alla delar står i överensstämmelse med
strävandena mot en mera renodlad konfliktlösningsroll för domare och domstolar.
Tingsrätten anser att bl.a. arvode till rekonstruktören bör kunna fastställas av
tillsynsmyndighet i konkurs. Kronofogdemyndigheten i Stockholms län, Sveriges
Industriförbund, Svenska Arbetsgivareföreningen, Grossistförbundet Svensk Handel
och Företagarnas Riksorganisation anser att det bör övervägas att förstärka
tingsrätterna med ekonomisk expertis i ärenden om företagsrekonstruktion. Krono-
fogdemyndigheten tillägger att alternativ till handläggning vid tingsrätt kan
vara att inrätta en särskild konkursmyndighet eller att låta ärenden om
företagsrekonstruktion handläggas av en särskild nämnd inom tingsrättsorgani-
sationen.
Domstolsverket påpekar att tingsnotarie inte bör tilläggas behörighet att
besluta i ärenden om företagsrekonstruktion. Svenska Inkassoföreningen anför att
det bör klarläggas att hinder inte möter mot att kreditupplysningsföretag från
domstolar och registermyndigheter inhämtar, lagrar, publicerar och utlämnar
uppgifter om företagsrekonstruktion.
Skälen för regeringens förslag: Det kan redan inledningsvis finnas anledning
att beröra frågan om handläggningen av ärenden om företagsrekonstruktion bör ske
vid domstol eller, som ett par remissinstanser föreslagit, vid annan myndighet.
Det står i den frågan klart att ett beslut om företagsrekonstruktion har
betydande rättsverkningar, framför allt vad gäller borgenärernas rättsställning.
Ett beslut om företagsrekonstruktion medför bl.a. att de under viss tid kommer
att sakna rätt att göra sina fordringar gällande med hjälp av de exekutiva
förfaranden som annars står till buds (se vidare avsnitt 6.1). Ett sådant beslut
är därför av den karaktären att det bör fattas av en opartisk och oberoende
domstol. En sådan ordning torde också följa av föreskrifterna i Europakon-
ventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande
friheterna. I konventionens artikel 6 föreskrivs att var och en, när det gäller
att pröva bl.a. hans civila rättigheter och skyldigheter, har rätt till en
opartisk och offentlig rättegång inför en oavhängig och opartisk domstol. Kon-
ventionen har, med verkan från och med den 1 januari 1995, inkorporerats i den
svenska rättsordningen (prop. 1993/94:117, bet. 1993/94:KU24, rskr. 1993/94:246
och bet. 1994/95:KU5, rskr. 1994/95:11). Även vissa av de beslut som kan behöva
fattas under förfarandet, som att medge undantag från utmätningsförbudet (se
avsnitt 6.1), liksom beslut om att företagsrekonstruktionen skall upphöra, kan
på motsvarande sätt anses påverka enskildas rättigheter av privat natur.
I ärenden om skuldsanering sker den inledande handläggningen vid
kronofogdemyndighet, trots att viktiga rättsverkningar är knutna även till det
förfarandet. Ett skäl för den lösningen var att den huvudsakliga delen av
utredningen i ärendet skall ske vid kronofogdemyndigheten. I en
företagsrekonstruktion sker utredningen genom en fristående rekonstruktör. De
rättsverkningar som följer av ett beslut om att inleda skuldsanering är inte
heller lika långt gående som rättsverkningarna av att företagsrekonstruktion
beslutas. Så utgör skuldsanering t.ex. inte hinder mot att försätta gäldenären i
konkurs. Den nödvändiga möjligheten till domstolskontroll i skuldsaneringsför-
farandet finns därför i stället genom att kronofogdemyndighets beslut att inleda
skuldsanering kan överklagas till tingsrätt.
Enligt regeringens mening talar, mot den redovisade bakgrunden, övervägande
skäl för att domstol bör ha huvudansvaret för handläggningen av ärenden om
företagsrekonstruktion.
Däremot kräver, som utredningen har anfört (bet. s. 378), det obligatoriska
borgenärssammanträdet inte i och för sig rättens medverkan. Men vid sammanträdet
kan frågor som kräver rättens ställningstagande komma att aktualiseras, som
t.ex. att avbryta förfarandet eller att byta rekonstruktör. Det framstår då, som
också utredningen har funnit, som en onödig omgång att dela på funktionerna
mellan domstol och en förvaltningsmyndighet. Även det obligatoriska
borgenärssammanträdet bör därför enligt regeringens mening äga rum vid domstol.
Också frågan om arvode till rekonstruktören bör prövas av domstol.
Regeringen anser således att ärenden om företagsrekonstruktion i deras helhet
bör handläggas vid domstol och då på grund av ärendenas karaktär naturligen vid
tingsrätt.
Utredningen har inte föreslagit att någon särskild sekretess skall gälla vid
handläggning av ärenden om företagsrekonstruktion hos domstol. Som utredningen
har framhållit gäller inte heller sekretess för ackords- och konkursärenden.
Även regeringen anser för sin del att det för närvarande saknas skäl att anta
att möjligheten till allmän insyn skulle i sådan grad försvåra en
företagsrekonstruktion att en särskild sekretessregel är nödvändig. Det finns
emellertid anledning att framhålla att enligt 8 kap. 17 § sekretesslagen
(1980:100) gäller sekretess hos domstol i mål eller ärende i domstolens
rättskipande eller rättsvårdande verksamhet för uppgift om enskilds affärs-
eller driftförhållanden, om det kan antas att den som uppgiften rör lider
avsevärd skada om uppgiften röjs. Regeln bör t.ex. kunna tillämpas i fall där en
företagshemlighet skulle röjas om uppgiften lämnas ut. Även om kravet på att den
skada som kan uppkomma genom ett röjande skall vara avsevärd begränsar
sekretessregelns tillämpningsområde, finns ändå en möjlighet att i ärenden om
företagsrekonstruktion sekretessbelägga sådana uppgifter om ett gäldenärsföretag
vilkas spridande mera kännbart skulle kunna skada företaget.
När det gäller gäldenärens uppgifter om sin ekonomi finns det knappast
anledning att ställa kraven högre än utredningen gjort. Något kvalificerande
krav på gäldenärens betalningssvårigheter ställs ju inte. Någon rättens närmare
materiella prövning kan därför knappast vara nödvändig i den delen. Det finns då
inte heller skäl att ytterligare precisera gäldenärens redovisningsskyldighet i
fråga om sin ekonomi. Vi återkommer till detta i avsnitt 5.5. En annan sak är
att det många gånger torde vara nödvändigt att gäldenären redan i samband med
ansökan ger in ett visst underlag för bedömningen av om syftet med en
företagsrekonstruktion kan uppnås.
Med hänsyn bl.a. till det resonemang som nu har förts finns det inte, såsom
föreslagits av några remissinstanser, anledning att rätten i ärenden om
företagsrekonstruktion skall ha någon särskild sammansättning, exempelvis ha
inslag av ekonomisk expertis.
Utredningen föreslår, i likhet med vad som gäller i konkursärenden, att
rättegångsbalkens regler om tvistemål skall tillämpas på förfarandet i den mån
lagen om företagsrekonstruktion inte innehåller några särskilda bestämmelser. En
företagsrekonstruktion utgörs emellertid väsentligen av vad som brukar benämnas
frivillig rättsvård, även om det kan sägas vara fråga om en avancerad form av
sådan rättsvård. Det vore därför mest följdriktigt att låta bestämmelserna i
lagen (1946:807) om handläggning av domstolsärenden vara tillämpliga på för-
farandet i den mån särskilda förfarandebestämmelser inte finns i lagen om
företagsrekonstruktion. En sådan lösning har också valts vad gäller
handläggningen hos tingsrätt av från kronofogdemyndighet överklagade
utsökningsmål (se prop. 1992/93:216 s. 76 f.) liksom för tingsrätts handläggning
av ärenden enligt skuldsaneringslagen (se prop. 1993/94:123 s. 225). Det är
därför enligt regeringens mening konsekvent att även i detta fall låta
ärendelagens bestämmelser komplettera lagen om företagsrekonstruktion vad gäller
förfarandet vid domstolarna.Ett förslag till en helt ny ärendelag har nyligen
remissbehandlats. En proposition i ämnet med ikraftträdande den 1 juli 1996
beräknas föreläggas riksdagen under hösten. Förslaget är i stora delar utformat
efter mönster av förvaltningsprocesslagen (1971:291). Ett av skälen till att
ärendelagen reformeras är att tillgodose behovet av en flexibel handlägg-
ningsordning för mer kvalificerade domstolsärenden som efterhand har lagts på
tingsrätterna att handlägga. En ny ärendelag föranleder endast smärre
följdändringar i den här föreslagna lagen om företagsrekonstruktion.
Om det under en företagsrekonstruktion beslutas att inleda en ackords-
förhandling är en sådan i betydligt större grad kontradiktoriskt präglad, dvs.
det är fråga om att träffa bindande avgöranden sedan företrädare för motstående
intressen fått föra fram sin sak. Det är därför naturligt att den delen av
förfarandet handläggs med tillämpning av rättegångsbalkens regler om dispositiva
tvistemål. I dag handläggs också ackordsärenden enligt dessa regler. Några skäl
att ändra på detta har inte framkommit
När det gäller frågan om tingsnotaries behörighet bör handläggning av ärenden
om företagsrekonstruktion inte ingå bland de göromål som en notarie enligt 19 §
tingsrättsinstruktionen (1979:572) kan förordnas att handlägga. Däremot kan det
knappast heller sägas att sådana ärenden alltid är vidlyftiga, svåra eller av
någon annan orsak kräver särskild erfarenhet och därmed uttryckligen bör
undantas från lagmannens behörighet att enligt 20 § instruktionen förordna en
notarie när det finns särskilda skäl till det.
Vad så slutligen angår den av Svenska Inkassoföreningen väckta frågan om
inhämtande av kreditupplysningar kan konstateras endast att kreditupp-
lysningsverksamhet med iakttagande av föreskrifterna i kreditupplysningslagen
(1973:1173) måste kunna avse även upplysningar som hänför sig till
företagsrekonstruktion.

5.5 Domstolens materiella prövning

--------------------------------------------------------------------
| Regeringens förslag: Rättens materiella prövning av en ansökan om|
| företagsrekonstruktion inriktas i första hand mot en bedömning av|
| om en rekonstruktion kan ha utsikter att lyckas. |
--------------------------------------------------------------------

Utredningens förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens.
Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser lämnar förslagen i denna del
utan erinran. Flera poängterar dock vikten av att prövningen görs noggrant så
att ett förfarande inte inleds när reella förutsättning att lyckas med en
rekonstruktion saknas. Sveriges Ackordscentraler anser dock att rättens prövning
av en ansökan om företaggsrekonstruktion med nödvändighet måste bli summarisk,
men att det kan godtas eftersom en reell prövning kommer att äga rum vid det
borgenärssammanträde som skall hållas kort tid efter beslut om
företagsrekonstruktion.
Skälen för regeringens förslag: I avsnitt 5.1 har föreslagits att det som en
förutsättning för företagsrekonstruktion skall vara tillräckligt att gäldenären
vid tiden för ansökningen inte kan betala sina förfallna skulder, dvs. att han
är illikvid. Denna förutsättning är givetvis viktig men normalt inte avgörande
för om en ansökan im företagsrekonstruktion skall bifallas. Desto större vikt
för avgörandet av om en företagsrekonstruktion skall komma till stånd bör då
läggas vid en bedömning av om en sådan kan bli framgångsrik. En given utgångs-
punkt måste vara att, av hänsyn till borgenärerna, söka undvika att
företagsrekonstruktion beslutas utan att det verkligen finns fog för det.
Mot den bakgrunden kunde det finnas skäl att ha högt ställda krav på en
ansökan om företagsrekonstruktion och på rättens prövning av ansökan.
Utredningen har emellertid ansett att rättens prövning av en ansökan om
företagsrekonstruktion måste bli relativt summarisk och av i huvudsak formell
natur. Utredningen har vidare förordat att gäldenären till sin ansökan bör foga
en kort redogörelse för sin ekonomi och för vad som lett fram till betalnings-
svårigheterna, en uppgift om utsikten till rekonstruktion och till uppgörelse
med borgenärerna samt ett förslag till rekonstruktör med behövliga uppgifter om
dennes lämplighet för uppdraget. En sökande borgenär bör, enligt utredningen,
lämna uppgift om sin fordran och om de omständigheter på vilka han grundar sin
begäran liksom ett motiverat förslag till rekonstruktör.
Den mera grannlaga bedömningen torde i stället avse om det finns objektiva
förutsättningar för att en företagsrekonstruktion kan leda till en
rekonstruktion av företaget och om gäldenären verkligen har avsikt och förmåga
att fullfölja en rekonstruktion. Det är genom den bedömningen som det kan
undvikas att gäldenärer som endast avser att utverka ett betalningsanstånd
kommer i fråga för beslut om företagsrekonstruktion. Samtidigt står det klart
att det knappast är möjligt att redan vid tiden för ansökan om
företagsrekonstruktion begära att gäldenären skall presentera ett fullödigt
underlag för en sådan bedömning. Därtill kommer att, som antytts ovan,
företagsrekonstruktion borde kunna komma i fråga i en del fall då det vid tiden
för ansökan inte säkert kan bedömas om företagets situation är sådan att det bör
avvecklas genom konkurs eller om det finns förutsättningar för rekonstruktion.
Till slut torde rättens prövning i denna del ofta få komma att inskränkas till
att konstatera dels att gäldenären presenterat en preliminär plan för en
kommande rekonstruktion, dels att den planen i vart fall inte saknar realism
samt dels att gäldenären har föreslagit en rekonstruktör som kan godtas av
borgenärerna.
Det finns mot den bakgrunden anledning betona att ett beslut om en
företagsrekonstruktion enligt vårt förslag tämligen omgående kommer att följas
av flera möjligheter att bedöma om företagsrekonstruktionen bör få fortgå. Det
gäller den bedömning som den av domstolen utsedde rekonstruktören har att göra
liksom den bedömning som kan göras vid det borgenärssammanträde som enligt
huvudregeln skall äga rum inom tre veckor från beslut om företagsrekonstruktion
(se vidare avsnitt 7.1). Om rekonstruktören eller en borgenär begär det och
rätten finner att rekonstruktionen saknar ett rimligt ändamål, skall
företagsrekonstruktionen avslutas. Även om rättens inledande prövning inte kan
bli av det mera ingående slaget kommer det således att tämligen omgående efter
ett beslut om företagsrekonstruktion finnas ett mera allsidigt underlag för att
avgöra om företagsrekonstruktionen bör fortsätta.
När det är fråga om en ansökan av en borgenär bör rättens prövning bli av
väsentligen samma karaktär som då gäldenären själv ansöker, möjligen med den
skillnaden att domstolens underlag vad gäller gäldenärens ekonomi kan vara
magrare. I de fallen tillkommer endast en prövning av att den sökande verkligen
står i ett fordringsförhållande till gäldenären samt av att erforderligt
medgivande av gäldenären finns.

6 Rättsverkningar av att företagsrekonstruktion beslutas

6.1 Hinder mot special- och generalexekution m.m.

--------------------------------------------------------------------
| Regeringens förslag: Under en företagsrekonstruktion råder ett |
| principiellt förbud för borgenärerna att få gäldenären försatt i|
| konkurs liksom att tvångsvis driva in sina fordringar genom |
| t.ex. utmätning eller betalningssäkring. En borgenär kan |
| emellertid få bifall till en konkursansökan eller utverka att |
| rätten beslutar om lämpliga åtgärder till hans skydd, om han kan|
| visa att hans rätt är i fara till följd av att gäldenären vidtar|
| eller underlåter att vidta vissa åtgärder. |
--------------------------------------------------------------------

Utredningens förslag överensstämmer i det väsentliga med regeringens.
Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser som har uttalat sig i frågan är
ense om att, för att möjligheterna till rekonstruktion skall kunna utredas,
gäldenären under det förfarande en företagsrekonstruktion utgör måste vara
fredad mot exekutiva förfaranden och liknande säraktioner från enskilda borgenä-
rers sida.
Kronofogdemyndigheten i Stockholms län påpekar att den domstol som har att
meddela beslut om betalningssäkring och kvarstad kan sakna kännedom om att en
företagsrekonstruktion pågår. Det borde därför vara tillräckligt att förbjuda
verkställighet av sådana beslut. Sveriges Redovisningskonsulters Förbund betonar
att utmätningsförbudet så långt som möjligt bör gälla i lika mån för samtliga
kategorier av fordringshavare och att utredningen inte närmare har angett varför
fordringshavare med handpanträtt enligt utredningens förslag skall undantas från
utmätningsförbudet. Kronofogdemyndigheten i Malmöhus län anser att i de fall en
fordringshavare med rättens medgivande kan få utmätning till stånd, dvs.
borgenärer med annan panträtt än handpanträtt eller företagshypotek, borde också
kvarstad kunna meddelas. Skattemyndigheten i Stockholms län anför att
skattemyndigheten ansöker om betalningssäkring endast när det finns skäl att
anta att den skattskyldige avser att undandra tillgångar eller på annat sätt
försvåra betalning. Den kategorin företag bör inte komma i fråga för
företagsrekonstruktion. Betalningssäkring bör därför kunna ske, i vart fall med
rättens medgivande, trots att företagsrekonstruktion har beslutats. Om betal-
ningssäkring har beslutas bör företagsrekonstruktionen upphöra. Juridiska
fakultetsstyrelsen vid Uppsala universitet ifrågasätter om inte återtagande av
avbetalningsgods och utmätning av fast egendom borde samordnas bättre med
reglerna om konkurs.
Skälen för regeringens förslag: Företagsrekonstruktion är som sagt avsett
för gäldenärer som är illikvida. Frågan inställer sig då om gäldenären under
förfarandet bör vara skyddad mot att hans borgenärer tvångsvis försöker få
betalt för sina fordringar. Vi behandlar i avsnitt 6.2 frågan om gäldenärens
rätt att under företagsrekonstruktionen betala skulder som har uppkommit
dessförinnan. Utredningen har utgått från att företagsrekonstruktion bör
innefatta ett betalningsanstånd, eller med andra ord ett moratorium, under den
tid förfarandet pågår beträffande de skulder som gäldenären ådragit sig innan
beslut om företagsrekonstruktion meddelades.
Även regeringen finner det för sin del både naturligt och nödvändigt att en
gäldenär under en företagsrekonstruktion är skyddad mot säraktioner från
borgenärernas sida. Företagsrekonstruktion skall ju äga rum i såväl gäldenärens
som borgenärernas intresse. Borgenärernas främsta intresse torde ligga däri att
de efter en framgångsrik rekonstruktion åter kan göra affärer med en avtalspart
som är både likvid och solvent. Avsikten är också att borgenärerna fortlöpande
skall äga insyn i och kunna påverka det förfarande som en företagsrekonstruktion
utgör. Mot bakgrund av det gemensamma borgenärsintresse som sålunda finns
framstår det som rimligt att en enskild borgenär inte skall tillåtas att genom
säraktioner äventyra möjligheterna till en framgångsrik rekonstruktion. Den
enskilde borgenärens kortsiktiga intresse av att driva in sin egen fordran måste
således temporärt få stå tillbaka för hela borgenärskollektivets intresse av att
kunna återskapa lönsamma affärsrelationer med gäldenärsföretaget.
Utgångspunkten är alltså att gäldenären under företagsrekonstruktionen skall
vara fredad mot alla slag av säraktioner från borgenärernas sida. Ett sådant
principiellt förbud mot säraktioner bör i lika mån gälla för samtliga borgenär-
skategorier, oavsett vilket slag av fordran eller säkerhet de må ha.
Det står till en början klart att under företagsrekonstruktionen måste ett
temporärt konkurshinder gälla. Själva grundtanken med företagsrekonstruktion är
ju att det skall utgöra ett alternativ till konkurs. Så länge det bedöms som att
förutsättningar finns för rekonstruktion bör det därför i princip vara uteslutet
att en enskild borgenär skall kunna få gäldenären försatt i konkurs under
företagsrekonstruktionen. Det innebär att en borgenärs konkursansökan som sker
sedan beslut om företagsrekonstruktion meddelats skall förklaras vilande. En
regel om det bör införas i konkurslagen. Det är domstolens uppgift att självmant
ta upp saken när de förutsättningar som föranlett vilandeförklaringen inte
längre är för handen, dvs. när företagsrekonstruktionen har avslutats. Däremot
bör bedömningen vara en annan om gäldenären själv skulle komma att anse att
förutsättningar för rekonstruktion saknas och att därför konkurs framstår som
enda utvägen. En gäldenärens egen konkursansökan bör således kunna bifallas och
företagsrekonstruktionen därmed upphöra.
Vad så gäller borgenärs rätt till utmätning för fordran gör sig de ovan nämnda
synpunkterna på behovet av ett moratorium för gäldenärsföretaget starkt
gällande. Det framstår som tämligen självklart att en möjlighet för en enskild
borgenär att tvångvis ta gäldenärsföretagets tillgångar i anspråk för enskilda
fordringar kan riskera att allvarligt störa eller t.o.m. omintetgöra ett
rekonstruktionsförsök. Utredningen anför i frågan om även borgenärer med
särskild förmånsrätt bör omfattas av ett principiellt utmätningsförbud (bet. s.
357) att

Det är tydligt att ett försök att rekonstruera ett företags verksamhet knappast
kan lyckas, om tillgångar som är väsentliga för rörelsens fortsatta drift
undandras gäldenärens disposition genom att en borgenär med någon form av
säkerhetsrätt till egendomen tvångvis tar denna i anspråk för att få ut
betalning för sin fordran. Om t.ex. ett tillverkningsföretag för sin verksamhet
är beroende av lokaler på en fastighet som gäldenären äger, kan en separat
indrivningsåtgärd av en kreditgivare som till säkerhet för sin fordran har
panträtt i fastigheten knappast främja strävanden att hitta någon ny form för
verksamheten. Och på motsvarande sätt kan rekonstruktionstanken gå om intet, om
borgenärer med hypotekarisk säkerhet - dvs. säkerhetsrätter där gäldenären har
kvar besittningen till egendomen, såsom vid företagshypotek - i ett kritiskt
skede söker betalning ur säkerhetsunderlaget, trots att gäldenären har behov av
detta för att kunna fortsätta rörelsen.

Utredningen redovisar också att det i de utländska rättssystem som den har
studerat genomgående ingår mer eller mindre långt gående inskränkningar i
säkerhetshavarnas möjligheter att ta säkerheten i anspråk under en
företagsrekonstruktion liksom att det inte är känt för utredningen att det
medfört besvärande följder för den borgenärskategorin eller för kreditgivningen
till företagare. Utredningen finner mot den angivna bakgrunden för sin del att
det är naturligt att även borgenärer med bästa prioritet dras in i förfarandet.
Regeringen vill betona att ett generellt indrivningsförbud endast medför att
borgenärerna tvingas avvakta att möjligheterna till rekonstruktion övervägs. Ett
sådant generellt förbud bör ha avgörande betydelse för möjligheterna till en
framgångsrik rekonstruktion. Genom ett beslut om företagsrekonstruktion stoppas
således kapplöpningen mellan gäldenärens borgenärer. De får därefter räkna med
att få betalt för sina fordringar genom det ackord som normalt ingår i företags-
rekonstruktionen eller, om rekonstruktionen inte kan genomföras, i gäldenärens
efterföljande konkurs. Regeringen delar således utredningens bedömning som inte
heller i denna del mött några invändningar under remissbehandlingen.
Under företagsrekonstruktionen får alltså utmätning inte ske. Detsamma bör,
som utredningen har föreslagit, i lika mån gälla beträffande betalningssäkring,
handräckning enligt lagen (1978:599) om avbetalningsköp mellan näringsidkare
m.fl., återtagande genom verkställighet av dom, kvarstad samt andra
verkställighetsåtgärder enligt 16 kap. utsökningsbalken. Samtliga nu nämnda
åtgärder medför ju att en enskild borgenär - eller staten som skatteborgenär -
söker att tvångsvis tillgodose sin egen fordran och att en pågående
företagsrekonstruktion kan påverkas negativt.
Frågan återstår om några undantag bör göras från nu angivna principer.
Utredningen föreslår undantag av två slag.
Ett undantag gäller borgenärer som innehar säkerhet av visst slag, nämligen
handpanträtt. För en fordran förenad med handpanträtt skall enligt utredningens
förslag borgenären inte alls vara förhindrad att få utmätning.
Ett annat undantag gäller vissa fall då borgenärens rätt är i fara.
Utredningen föreslår här dels att konkurs skall kunna beslutas om det finns
särskilda skäl anta att borgenärs rätt är i fara, dels att utmätning skall kunna
komma till stånd efter rättens medgivande för borgenär som har annan panträtt än
handpanträtt och för borgenär som har företagshypotek till säkerhet för sin
fordran, om det finns risk för att säkerhetens värde avsevärt försämras till
följd av gäldenärens handlande.
När det gäller förslaget att undanta borgenärer med säkerhet i handpanträtt i
gäldenären tillhörig egendom har utredningen inte motiverat det särskilt. Det
kan dock sägas att de skäl som motiverar verkställighetsförbudet inte alls gör
sig gällande beträffande sådan gäldenärens egendom som omfattas av handpanträtt
eftersom den egendomen inte befinner sig i hans besittning. Det finns då skäl
att anta att den inte heller är nödvändig för rörelsens bedrivande och att det
således knappast finns något bärande skäl att hindra borgenär att ta sådan pant
i anspråk. Detsamma bör - som Lagrådet har påpekat (se bil. 5 vid 2 kap. 17 §) -
gälla en borgenär som till säkerhet för sin fordran har retentionsrätt i
gäldenären tillhörig egendom.
Lagrådet har också uppmärksammat att det i det remitterade förslaget inte
tagits upp någon föreskrift om förbud mot införsel under rekon-
struktionsförfarandet; en fråga som endast kan bli aktuell då gäldenären är en
fysisk person (se bil. 5 vid 2 kap. 17 §). Införsel avseende underhållsbidrag
bör kunna ske även under företagsrekonstruktionen, medan däremot införsel för
skatter inte skall kunna ske. Såsom Lagrådet förordar bör detta komma till
uttryck i lagen om företagsrekonstruktion. Riksdagen har nyligen bifallit
regeringens förslag att per den 1 april 1996 avskaffa institutet införsel (jfr
prop. 1994/95:49, 1994/95:LU6, rskr. 1994/95:172 och SFS 1995:298). Mot bakgrund
härav bör bestämmelserna utformas så att verkställighet av fordringar avseende
underhållsbidrag kan ske, trots ett pågående rekonstruktionsförfarande.
Härigenom uppnås att indrivning mot privatpersoner beträffande fordringar
avseende just underhållsbidrag kan ske under rekonstruktionsförfarandet, oavsett
formerna för dessa indrivningsåtgärder.
Beträffande den andra kategorin av föreslagna undantag kan det givetvis inte
uteslutas att en gäldenär under en företagsrekonstruktion handlar så att en
eller flera borgenärers rätt sätts i fara, t.ex. genom att han avhänder sig
betydelsefull egendom som ingår i företagshypoteksunderlaget. I det följande
(avsnitt 6.3) föreslår vi att gäldenären skall inhämta rekonstruktörens
samtycke till vissa viktigare åtgärder. Det konstateras emellertid samtidigt att
en åtgärd som gäldenären vidtar utan erforderligt samtycke inte enbart av det
skälet kommer att sakna civilrättslig giltighet. Gäldenären behåller således i
princip rådigheten över sin egendom under en företagsrekonstruktion, varför man
inte kan bortse från risken för att han vidtar handlingar i strid med en eller
flera borgenärers intressen. Som också konstateras i avsnitt 6.3 bör sanktionen
mot sådana handlingar vara att företagsrekonstruktionen avslutas. Som en allmän
regel bör gälla att förfarandet inte får fortgå till priset av att en borgenär
med en betydande fordran på gäldenärsföretaget tvingas tåla att hans säkerhet i
väsentlig mån försämras.
Regeringen vill för sin del emellertid inte utesluta att det undantagsvis kan
finnas fall då en enskild borgenärs rätt äventyras men då samtidigt ett beslut
om att avsluta företagsrekonstruktionen kan framstå som en alltför drastisk
åtgärd sedd från hela borgenärskollektivets synpunkt. Utredningens förslag om
att det i sådana fall skulle vara möjligt för borgenärer med säkerhet i annan
panträtt än handpanträtt eller i företagshypotek att med rättens medgivande få
utmätning till stånd, skulle dock medföra en betydande risk för att egendom av
väsentlig betydelse inte längre kan användas i gäldenärens verksamhet och att en
rekonstruktion därigenom avsevärt försvåras. Om man, som vissa remissinstanser
har förordat, dessutom skulle göra det möjligt att medge också andra slag av
specialexekutiva åtgärder skulle man gå ifrån den viktiga principen om att alla
fordringar skall behandlas lika. Den borgenär som kunde visa att att det finns
risk för att hans rätt är i fara skulle komma att bli tillgodosedd fullt ut
medan övriga borgenärer skulle vara hänvisade till den utdelning som följer av
ett ackord.
Regeringen är därför inte beredd att föreslå någon möjlighet att medge
undantag från det principiella verkställighetsförbudet liksom inte heller från
förbudet mot andra åtgärder av specialexekutiv karaktär. Behovet av skydd för en
borgenär vars rätt är i fara bör i stället enligt regeringens mening kunna
tillgodoses genom att rätten på borgenärens begäran - efter mönster av
regleringen i 15 kap. 3 § rättegångsbalken - får besluta - även interimistiskt
utan gäldenärens hörande (se 4 § tredje stycket ärendelagen) - om lämplig åtgärd
för att säkerställa borgenärens rätt. Lagrådet har påpekat att möjligheten att
besluta om åtgärder interimistiskt inte framgår tydligt, men Lagrådet har ändå
inte haft något att erinra mot ståndpunkten att ärendelagens ovan angivna
bestämmelse är tillämplig på sätt som har sagts. Enligt regeringens mening är
den generella hänvisning till ärendelagen som finns i den föreslagna lagen om
företagsrekonstruktion (se 4 kap. 1 § första stycket) tillräcklig för att det
nyss sagda kan sägas framgå med erforderlig tydlighet och klarhet. Det förslag
till en ny ärendelag som nyligen har remissbehandlats (se avsnitt 5.4)
innehåller en motsvarande regel.
Rätten kan alltså besluta om åtgärder som så långt möjligt säkerställer
borgenärens rätt utan att egendomen i fråga går förlorad för gäldenärens
verksamhet. Tänkbara åtgärder kan vara att rätten t.ex. vid vite förbjuder
gäldenären att företa en viss handling eller bestämmer att viss egendom skall
ställas under särskild förvaltning. I det sist nämnda fallet förefaller det
naturligt att rätten beslutar att anförtro förvaltningen åt rekonstruktören.
Genom ett sådant beslut kan gäldenären fråntas sin rådighet och rekonstruktören,
i den utsträckning som följer av rättens beslut, ges en längre gående befogenhet
än han annars har. Rättens beslut i dessa fall bör givetvis kunna verkställas.
Som Lagrådet har påpekat bör det uttryckligen framgå av lagen (se författnings-
kommentaren till 2 kap. 18 §).
Utredningen har också föreslagit att konkurs undantagsvis skall kunna beslutas
under en företagsrekonstruktion även på ansökan av borgenär om det finns
särskilda skäl anta att den sökandes rätt är i fara. Mot det förslaget kan det
inte riktas någon invändning såvitt gäller principen om likabehandling av
borgenärernas fordringar. Självfallet kan situationen någon gång vara den att en
borgenärs rätt allvarligt äventyras och att någon lämplig åtgärd för att
säkerställa hans rätt inte står till buds. En möjlighet är givetvis att
domstolen då beslutar att låta företagsrekonstruktionen upphöra. Om övriga
förutsättningar för att försätta gäldenären i konkurs är för handen, bör
domstolen emellertid i den beskrivna situationen också kunna bifalla en
borgenärs konkursansökan. Som vi redan har berört medför ju ett bifall till en
konkursansökan, eftersom det är fråga om två förfaranden som inte kan pågå
samtidigt, att företagsrekonstruktionen upphör. En undantagsregel av nu antytt
slag bör tas in i konkurslagen.
För båda de nu berörda slagen av undantagsregler till skydd för borgenärerna -
beslut enligt lagen om företagsrekonstruktion om åtgärd för att säkerställa
borgenärs rätt och bifall till en borgenärs konkursansökan under pågående
företagsrekonstruktion - bör krävas att faran för borgenärens rätt har sin grund
i att det finns särskilda skäl att befara att gäldenären utan rekonstruktörens
samtycke företar eller underlåter att vidta viss åtgärd. Härigenom kan tvister
undvikas om huruvida rekonstruktörens olika åtgärder är ekonomiskt välgrundade.
Regeringen delar utredningens bedömning att det utöver vad som nu har
föreslagits inte finns anledning att begränsa borgenärers möjligheter till
processuella åtgärder mot ett gäldenärsföretag. Det är således inte aktuellt för
svensk del att gå så långt som i t.ex. amerikansk rätt där det i princip inte är
tillåtet att väcka talan mot ett företag under en företagsrekonstruktion.

6.2 Gäldenärens rådighet

--------------------------------------------------------------------
| Regeringens förslag: Gäldenären är skyldig att samråda med |
| rekonstruktören om den löpande förvaltningen och att inhämta |
| dennes samtycke till vissa viktigare rättshandlingar. Gäldenären|
| behåller emellertid i och för sig rådigheten över sin egendom. |
| Skulle gäldenären underlåta att inhämta samtycke när sådant |
| föreskrivs kan det vara skäl att avsluta |
| företagsrekonstruktionen. Avsaknad av samtycke från |
| rekonstruktören medför inte att gäldenärens rättshandlingar blir|
| ogiltiga. |
--------------------------------------------------------------------

Utredningens förslag överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser som yttrat sig i frågan är ense
om att ett rekonstruktionsförfarande, till skillnad från konkurs, bör bygga på
att gäldenären i princip behåller rådigheten över sin egendom.
Kronofogdemyndigheten i Göteborgs och Bohus län och NUTEK utgår från att
utredningens förslag innebär en viss inskränkning i gäldenärens rådighet och
anser att konsekvenserna härav för en styrelses ansvar och andra
skadeståndsrättsliga frågor borde belysas. Kronofogdemyndigheten i Kronobergs
län anser att även förändringar i driften av ett företag bör kräva
rekonstruktörens samtycke. Sveriges Redovisningskonsulters Förbund menar att
inskränkningar i gäldenärens rätt att förfoga över sin egendom är av betydelse
för att rekonstruktören med tyngd skall kunna agera gentemot borgenärerna,
särskilt i mindre företag. Företagarnas Riksorganisation anser att det finns
behov av tvångsmedel för att förmå en gäldenär att följa rekonstruktörens råd
och anvisningar, särskilt för att tillgodose rättssäkerheten för fordringsägare
med små fordringar. Sveriges Advokatsamfund föreslår att det skall utgöra en
särskild återvinningsgrund att gäldenären utan rekonstruktörens samtycke vidtar
en åtgärd som enligt lagförslaget kräver sådant samtycke. Grossistförbundet
Svensk Handel påpekar att det är viktigt att på denna punkt noga följa
utvecklingen så att missbruk kan stävjas.
Juridiska fakultetsstyrelsen vid Uppsala universitet anser att det i lagtexten
bör klargöras att rättshandlingar som gäldenären vidtar i strid med
rekonstruktörens anvisningar inte blir ogiltiga, inte ens om motparten är i ond
tro.
Skälen för regeringens förslag: I det nuvarande insolvensrättsliga systemet är
det endast genom ett beslut om att försätta en gäldenär i konkurs som dennes
rådighet över sin egendom inskränks generellt. Om gäldenären inställer
betalningarna eller ansöker om att en god man enligt ackordslagen skall utses
behåller han sin rådighet. Han kan driva sitt företag vidare, avhända sig
tillgångar och ingå nya förbindelser. Rör det sig om en juridisk person behåller
dess ledning rätten att teckna rörelsens firma. Vid godmansförordnanden skall
gäldenären samråda med gode mannen (4 § ackordslagen), men den sanktion som är
möjlig om han underlåter det är endast att ackordsförfarandet kan bringas att
upphöra (7 § samma lag). Vid konkurs däremot får gäldenären inte alls råda över
konkursboets tillgångar. Inte heller får han åta sig förbindelser som kan göras
gällande i konkursen (3 kap. 1 § konkurslagen). Förvaltningen av konkursboet
handhas av den som utses till konkursförvaltare.
I det praktiska rättslivet är emellertid, som utredningen framhåller (bet. s.
360 f.), bilden av gäldenärens ställning före konkurs åtskilligt mer nyanserad.
I samband med att gäldenären förklarar sig ställa in sina betalningar tar han
ofta kontakt med en tjänsteman hos någon av ackordscentralerna. När en
ackordscentral medverkar vid betalningsinställelse ges gäldenären oftast
uttryckliga instruktioner om vilka slag av rättshandlingar som fordrar
godkännade från ackordscentralens sida liksom om att alla in- och utbetalningar
från företaget skall ske via ett särskilt s.k. administrationskonto som läggs
upp i ackordscentralens namn. Ett förfarande av liknande slag torde tillämpas
för det fall att gäldenären vänder sig till advokat för biträde i samband med
betalningsinställelse.
Utredningen har valt att anknyta till den praxis som nu redovisats vad gäller
gäldenärens rådighet och den motsatta sidan av samma sak, rekonstruktörens
behörighet. Dess förslag innebär att gäldenären skall följa rekonstruktörens råd
och anvisningar angående förvaltningen av gäldenärens egendom. Remediet mot
bristande följsamhet från gäldenärens sida bör enligt utredningen bli detsamma
som i praktiken gäller vid oreglerade rekonstruktioner i dag, nämligen att
frågan om företagsrekonstruktionens upphörande tas upp till övervägande. Där-
utöver föreslås att gäldenären inte utan rekonstruktörens samtycke skall få
företa sådana rättshandlingar som påverkar gäldenärens ekonomiska ställning. Det
gäller betalning av skuld som uppkommit före beslut om företagsrekonstruktion
eller ställande av säkerhet för sådan skuld, ingående av ny förpliktelse samt
överlåtelse, pantsättning eller upplåtelse av annan rätt till fast egendom,
affärslokaler eller annan egendom av väsentlig betydelse för gäldenärens
verksamhet. Utredningen betonar att även i sådana frågor blir samspelet mellan
gäldenären och rekonstruktören ytterst en fråga om förtroende och att sanktionen
även här kan bli den att rekonstruktören eller en borgenär väcker fråga om
företagsrekonstruktionens upphörande. Huruvida en transaktion i avsaknad av
samtycke blir civilrättsligt bindande i förhållande till tredje man är , uttalar

utredningen vidare, en särskild fråga. Om gäldenären i princip har kvar
rådigheten under betalningsinställelse, kan det knappast komma i fråga att
frånkänna transaktionen giltighet. Ytterst kommer spörsmålet att få avgöras vid
en prövning av en begäran om återvinning i konkurs (bet. s. 365).
Det kan således konstateras att utredningens förslag lämnar gäldenärens
rådighet oinskränkt. En rättshandling som gäldenären har vidtagit utan att
iaktta den föreslagna lagens krav på samråd eller samtycke kan därför inte
enbart av det skälet drabbas av civilrättslig ogiltighet, inte ens gentemot en
motpart som insett eller bort inse att samtycke saknades, dvs. är i s.k. ond
tro. En annan sak är att frånvaron av föreskrivet samtycke möjligen kan ha
betydelse för bedömningen av om en rättshandling varit till nackdel för borgenär
och därmed inverka på frågan om återvinning.
Frågan om gäldenärens rådighet under ett rekonstruktionsförfarande har lösts
på olika sätt i skilda rättssystem. I Danmark och Norge är principen den, enligt
vad utredningen har redovisat, att gäldenären behåller sin rådighet, även om det
i den danska lagstiftningen föreskrivs att gäldenären skall ha tilsynets
samtycke till dispositioner av väsentlig betydelse (2 kap. 15 § första stycket
konkursloven). I Finland saknar vissa gäldenärens rättshandlingar verkan mot en
ondtroende tredje man om de företas utan utredarens samtycke. Det gäller t.ex.
upptagande av icke sedvanliga skulder och överlåtelse av företagets tillgångar
(29 § lag om företagssanering). En annan i och för sig möjlig lösning är den som
valts i USA där det inte är obligatoriskt att omedelbart i samband med beslut om
reorganisation utse en trustee . Gäldenären kan således själv ha hand om
verksamheten, utforma en reorganisationsplan och förhandla med borgenärerna. I
stället kan en trustee med långtgående befogenheter utses vid vilken som helst
tidpunkt mellan beslut om reorganisation och fastställande av
reorganisationsplan i fall av bedrägeri, ohederlighet, inkompetens eller grov
misskötsel av företagets förvaltning (11 U.S.C. § 1104 bankruptcy code).
I normalfallet av företagsrekonstruktion torde företagets ledning och ägare
vara desamma före, under och efter företagsrekonstruktionen. Det är då viktigt
att företagsrekonstruktionen bedrivs i nära samarbete med gäldenären, med dennes
förtroende och att planen för den framtida verksamheten utformas så att
gäldenären anser sig kunna fullfölja den. Det nära samarbete som alltså måste
eftersträvas bör kunna ske efter i princip de riktlinjer som, enligt vad ovan
redovisats, redan idag följs då ackordscentral medverkar till
rekonstruktionsåtgärder i samband med betalningsinställelse.
Liksom utredningen anser regeringen att utgångspunkten bör vara att gäldenären
har kvar rådigheten över sin egendom. Av framför allt två skäl är det dock
viktigt att rekonstruktören, vars huvuduppgift kan sägas vara att utreda
företagets situation och att utarbeta en plan för hur det åter skall kunna bli
lönsamt, också ges möjlighet att påverka viktigare beslut under den löpande
förvaltningen. För det första påverkar beslut som fattas under den tid som
utredning pågår, t.ex. om upptagande av nya större lån eller om överlåtelse av
anläggningstillgångar, möjligheterna till rekonstruktion av företaget. I vart
fall kan beslut av den arten begränsa de möjliga handlingsalternativen för
framtiden. För det andra är det viktigt att företagets negativa utveckling kan
vändas så snart det över huvud taget är möjligt. Det torde inte sällan vara så
att betalningssvårigheterna har sin upprinnelse i felaktiga bedömningar av
företagets ledning eller ägare. Det är då nödvändigt att den kompetens som
rekonstruktören besitter tas till vara även i företagets löpande förvaltning.
Regeringen delar därför utredningens uppfattning att det i lagen om företags-
rekonstruktion skall föreskrivas dels en allmän samrådsplikt för gäldenären,
dels ett krav på samtycke av rekonstruktören såvitt gäller vissa viktigare
rättshandlingar som kan påverka företagets förmögenhetsställning eller
möjligheterna till rekonstruktion.
En särskild fråga är vad som bör gälla om någon rättshandling som kräver
rekonstruktörens samtycke företas utan sådant samtycke. Regeringen har här samma
uppfattning som utredningen, dvs. att rättshandlingen ändå bör vara giltig och
att detta bör gälla oavsett om motparten är i god tro eller inte. En sådan
reglering synes föranleda minsta möjliga komplikationer, samtidigt som behovet
av en ogiltighetspåföljd knappast är stort. Det sistnämnda sammanhänger med att
rekonstruktionen sker i gäldenärens intresse och att gäldenären riskerar att
företagsrekonstruktionen avslutas om han bryter mot kravet på rekonstruktörens
samtycke. Ett sådant agerande bör utgöra ett tungt vägande skäl att besluta om
att företagsrekonstruktionen skall upphöra.
Vi har också (se avsnitt 6.1) förordat att om gäldenären vidtar eller
underlåter att vidta en åtgärd och därigenom sätter en borgenärs rätt i fara
skall rätten, på begäran av borgenären, kunna förordna om lämpliga åtgärder för
att säkerställa borgenärens rätt. Det kan därvid ofta vara lämpligt att rätten
för t.ex. viss egendom beslutar att frånta gäldenären rådigheten och i stället
anförtro förvaltningen åt rekonstruktören. En sådan åtgärd kan vara aktuell i
sådana fall då gäldenären handlar illojalt men det - med hänsyn främst till
övriga borgenärers intressen - framstår som alltför ingripande att låta
företagsrekonstruktionen helt upphöra. Även denna möjlighet talar för att det
inte är nödvändigt att föreskriva en ogiltighetspåföljd.
Vårt förslag att tillerkänna sådana fordringar som grundas på avtal som
gäldenären med rekonstruktörens samtycke har träffat under
företagsrekonstruktionen allmän förmånsrätt enligt 10 § förmånsrättslagen
(1970:979), som vi närmare redovisar i det följande (avsnitt 8.4), bör medföra
att gäldenärens motparter har ett starkt intresse av att rekonstruktören
verkligen har gett sitt samtycke. Även den regeln bör således kunna motverka att
gäldenären handlar självsvåldigt och minskar därmed behovet av en
ogiltighetspåföljd.
Som Juridiska fakultetsstyrelsen vid Uppsala universitet och Lagrådet har
föreslagit bör det framgå uttryckligen i lagen att avsaknad av samtycke från
rekonstruktören inte påverkar giltigheten av gäldenärens rättshandlingar.

Betalning av gamla skulder

Gäldenären skall normalt under en företagsrekonstruktion givetvis inte betala
skulder som har uppkommit före ansökan om företagsrekonstruktion (äldre
skulder), dvs. företagsrekonstruktion skall genomföras under skydd av en faktisk
betalningsinställelse. En sådan ordning ligger i rekonstruktionsinstitutets
natur och är också en följd av den allmänna insolvensrättsliga
likabehandlingsprincipen. Det kan dock i undantagsfall finnas skäl att betala en
äldre skuld. Med hänsyn till den önskade flexibiliteten i förfarandet innebär
det till Lagrådet remitterade förslaget inte något absolut förbud för det.
Däremot skulle enligt förslaget en sådan betalning kräva rekonstruktörens
samtycke.
Enligt Lagrådet är det tveksamt om en betalning av äldre skuld över huvud
taget bör vara tillåten. Lagrådet anför (se bil. 5 vid 2 kap. 15 §).
Utgångspunkten för en företagsrekonstruktion enligt lagförslaget är ju att
företagets tillgångar och skulder i princip skall frysas . En betalning av en
skuld kan därför äventyra genomförandet av rekonstruktionen. Utrymmet för
rekonstruktören att samtycka till betalning måste följaktligen vara mycket
begränsat, ett förhållande som inte avspeglas i den föreslagna lagtexten. En
jämförelse med dansk och finsk rätt visar att man där har en betydande
restriktivitet när det gäller att under ett rekonstruktionsförfarande tillåta
betalning av äldre skulder. Enligt den danska konkursloven får efter
betalningsinställelse betalning av en skuld ske utanför konkursreglerna endast
om en betalning är nödvändig för att avvärja tab . I finsk rätt finns i lagen
om företagssanering ett uttryckligt förbud mot betalning av äldre skuld. Lagen
innehåller dock vissa undantag från förbudet. Enligt Lagrådets mening bör
förevarande bestämmelse ge uttryck för nödvändig restriktivitet i fråga om att
tillåta betalning. Det kan åstadkommas genom att enligt finsk modell ett
uttryckligt förbud införs men förses med erforderliga undantag. Ett annat
alternativ är att i lagtexten anges att betalning får ske endast under
kvalificerade förutsättningar, t.ex. om särskilda eller synnerliga skäl
föreligger. Vilket alternativ som bör väljas får övervägas under det fortsatta
lagstiftningsarbetet

Enligt regeringens mening är det tveksamt om det är nödvändigt att i lag
föreskriva ett uttryckligt betalningsförbud. Det är också tveksamt hur värdefull
en sådan formlig reglering skulle vara. Det kan däremot finnas skäl, som
Lagrådet påpekat och som angetts ovan, att i lagtexten uttryckligen framhålla
den allmänna restriktivitet som bör föreligga för att betalning av äldre skulder
skall få ske. Av lagtexten bör det sålunda framgå att det måste finnas
synnerliga skäl för att en sådan betalning skall få göras (se 2 kap. 15 § tredje
stycket). En sådan reglering innebär att det måste finnas mycket starka skäl för
betalning av en äldre skuld under företagsrekonstruktionen.

6.3 Rätten till kvittning

--------------------------------------------------------------------
| Regeringens förslag: De nu gällande reglerna i sak om rätt till |
| kvittning vid offentligt ackord tillämpas även i samband med |
| företagsrekonstruktion. Den tidpunkt som avgör om rätt till |
| kvittning föreligger skall vara dagen för ansökan om företags- |
| rekonstruktion. |
--------------------------------------------------------------------

Utredningens förslag överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna har inte haft någon invändning att rikta mot utredningens
förslag i denna del.
Skälen för regeringens förslag: De nu gällande reglerna om kvittning i samband
med ackord enligt 20 § ackordslagen (1970:847) fick sin nuvarande lydelse vid
1975 års konkurslagsreform (jfr bet. s. 359). Huvudregeln är, liksom vid
konkurs, att den som hade en fordran mot gäldenären när förhandling om
offentligt ackord beslutades får kvitta den mot en fordran som gäldenären vid
den tidpunkten hade mot honom. Det skall således vara fråga om två fordringar
som står mot varandra vid den kritiska tidpunkten, dvs. dagen för beslut om
förhandling om offentligt ackord. Det gäller även om borgenärens fordran inte
var förfallen till betalning. Till undantagen från den huvudregeln hör för det
första det fallet att kvittning enligt allmänna regler är utesluten på grund av
fordringarnas beskaffenhet (se hänvisningen i 20 § första stycket ackordslagen).
Det undantaget gäller generellt för kvittningsfall och avser t.ex. den
situationen att en av fordringarna inte kan fås att upphöra genom kvittning -
såsom fordran på underhållsbidrag - eller att fordringarna går ut på olika slag
av förpliktelser - en skyldighet att leverera varor kan exempelvis inte kvittas
mot en penningfordran.
Rätt till kvittning saknas dock om borgenären har förvärvat sin fordran från
tredje man antingen senare än tre månader före ansökningen om förordnande av god
man eller dessförinnan, om han då också hade skälig anledning anta att
gäldenären var insolvent (20 § andra stycket ackordslagen). Ett ytterligare
undantag gäller när borgenären under vissa besvärande omständigheter satt sig i
skuld till gäldenären (20 § tredje stycket ackordslagen).
Slutligen gäller att om gäldenären, sedan förhandling om offentligt ackord
beslutats, överlåter fordringen så att borgenären därigenom förlorar sin rätt
till kvittning, han skall gottgöra borgenären därför (femte stycket).
Regeringen anser, liksom utredningen och remissinstanserna, att de nu gällande
reglerna om kvittning i sak bör tillämpas även inom ramen för en
företagsrekonstruktion. Lagrådet har kommenterat förslaget (se vid 2 kap. 21 §)
men har inte haft något att erinra mot det.
När det gäller frågan om vid vilken tidpunkt fordringar skall ha stått mot
varandra för att kvittning skall få ske föreslår regeringen i det följande
(avsnitt 8) att dagen för ansökan om företagsrekonstruktion skall vara avgörande
för vilka fordringar som omfattas av ackord. I det sammanhanget konstaterar vi
att i det praktiska rättslivet synes dagen för betalningsinställelse ha haft
större betydelse för frågan om vilka fordringar som omfattas av ackord än
ackordslagens föreskrift om att det är dagen för beslut om inledande av
förhandling om offentligt ackord (12 och 19 §§ ackordslagen) som avgör vilka
borgenärer som är bundna av ett fastställt ackord. Detsamma förefaller i
praktiken gälla även kvittning. Utredningen, som anser att den hittillsvarande
ordningen med bristande överensstämmelse mellan lagreglering och fast praxis är
förenad med nackdelar, föreslår att man nu väljer dagen för ansökan om
företagsrekonstruktion som den avgörande dagen för vilka fordringar som omfattas
av ackord och därmed också har betydelse som skärningsdag för kvittningsrätten
(se bet. s. 345 och 359). Regeringen ansluter sig till utredningens - av
remissinstanserna oemotsagda - slutsats. Rätten till kvittning bör alltså bero
av om fordringen har uppkommit före eller efter dagen för ansökan om företags-
rekonstruktion.

6.4 Gäldenärens avtal

--------------------------------------------------------------------
| Regeringens förslag: Om gäldenären har ingått ett avtal som mot-|
| parten före beslutet om företagsrekonstruktion har fått rätt att|
| häva på grund av gäldenärens dröjsmål, får motparten inte häva avtalet|
| på grund av dröjsmålet, om gäldenären med rekonstruktörens samtycke|
| begär att avtalet fullföljs. Motparten skall emellertid inte |
| behöva ta några nya risker. Han skall därför inte vara skyldig att|
| fortsätta att prestera enligt avtalet, om inte gäldenären fullgör|
| sina motsvarande prestationer eller ställer säkerhet för dem. Är|
| tiden för motpartens fullgörelse inte inne, skall gäldenären under|
| vissa ytterligare förutsättningar vara skyldig att ställa säkerhet|
| - helt eller delvis - för sina framtida prestationer. Avtal om |
| anställning undantas helt från av denna reglering.Utredningens förslag:
Utredningen föreslår att en leverantör av |
| electricitet, vatten eller därmed jämförlig förnödenhet inte under|
| rekonstruktionstiden får häva avtal eller avbryta leverans på |
| grund av utebliven betalning för delleverans som skett före |
| beslutet om rekonstruktion. - Utredningen föreslår också att det|
| i lagen om företagsrekonstruktion införs en regel som motsvarar |
| regeln om s.k. aktiv stoppningsrätt i 63 § köplagen. |
| Remissinstanserna: Statens jordbruksverk liksom Sveriges |
| Industriförbund och Svenska Arbetsgivareföreningen tillstyrker |
| förslaget om förbud för leverantörer med monopolställning att häva|
| ett avtal eller avbryta leverans. De båda sist nämnda |
| organisationerna efterlyser emellertid någon form av sanktion |
| om en sådan borgenär bryter mot förbudet. Televerket framhåller |
| att verket inte har en sådan monopolställning som är en |
| förutsättning för leveransplikt och att det inte är logiskt att |
| skilja ut vissa slag av leveransavtal från andra avtal - som |
| hyresavtal och leasingavtal - som ett konkursbo är beroende av |
| och har starka skäl att fullfölja. Svenska Elverksföreningen |
| anser att en leveransplikt utgör ett alltför stort ingrepp i ett|
| fritt näringsförhållande och att i vart fall elleveranser inte bör|
| vara en av de nyttigheter som särbehandlas. |
| Juridiska fakultetsstyrelsen vid Uppsala universitet anför att |
| vad som gäller de i lagförslaget behandlade leveransavtalen i |
| lika mån gäller andra avtal. Ett exempel utgör hyresavtal men |
| också andra avtal med en borgenär vars prestationer inte utan |
| vidare kan erhållas från andra till det pris som är avtalat i det|
| löpande avtalsförhållandet. Fakultetsstyrelsen anser därför att en|
| reform bör göras generell, så att varje medkontrahent till ett |
| företag under rekonstruktion är skyldig att fullgöra sina |
| prestationer även om gäldenären kommit i dröjsmål med betalningen.|
| - Fakultetsstyrelsen uppmärksammar vidare bl.a. vissa frågor |
| rörande kreditleverantörers och förskottsbetalares ställning. |
| Skälen för regeringens förslag: |
| |
| |
| Gäldenärens rätt att hindra hävning |
| Utredningen konstaterar (bet. s. 316 f.) att när det gäller |
| avtal om fortlöpande prestationer gäldenären kan vara tvungen att|
| betala även gamla skulder för att inte riskera att säljaren häver|
| avtalet. Härigenom kan gäldenären förmås att betala en skuld som|
| uppkommit före beslutet om företagsrekonstruktion men som skulle|
| ha omfattats av ett blivande ackord och vid en efterföljande |
| konkurs skulle ha varit oprioriterad. Enligt utredningens |
| redovisning har det således förekommit att dåvarande Televerket |
| eller ett kommunalt gas- eller elverk utnyttjat sin |
| monopolställning på så sätt att man begärt full betalning för sina|
| fordringar från tiden före betalningsinställelsen under hot om |
| att annars avbryta leveranserna eller abonnemanget. Ju större |
| risken är att vissa borgenärer kan tilltvinga sig betalning på |
| angivet sätt, desto större bör risken vara - uttalar utredningen|
| vidare - att företagsrekonstruktionen spolieras. Det kan därför på|
| goda grunder antas att förutsättningarna för att åstadkomma en |
| rekonstruktion förbättras, om ett utnyttjande av en borgenärs |
| monopolställning förhindras genom tvingande bestämmelser. En sådan|
| reglering skulle, enligt utredningen, inte enbart syfta till |
| att reglera förhållandet mellan gäldenären och den enskilde |
| motparten utan också bidra till att främja principen om lika |
| behandling av gäldenärens samtliga borgenärer. |
| Utredningen diskuterar också om en sådan tilltänkt reglering borde|
| ges en vidare räckvidd. I den frågan anför utredningen bl.a. |
| följande. |
| |
| Det som sagts nu kan naturligen få aktualitet också i andra |
| jämförbara situationer, där en gäldenär under ett |
| rekonstruktionsförsök är beroende av att ingångna avtal inte sägs|
| upp. Ett företag kan sålunda ha hyrt de lokaler där det driver |
| sin rörelse och ligga efter med hyresbetalningen. Det kan ha |
| leasat maskiner som används i verksamheten men inte klarat av |
| att erlägga leasingavgifterna. Det kan ha anlitat ett visst |
| serviceföretag för underhåll och reparation av en anläggning men|
| inte förmått betala kostnaden härför. Sist men inte minst kan |
| företaget ha gjort sig beroende av leverans av råvaror från en |
| viss leverantör men inte kunnat betala fakturerade belopp |
| allteftersom de förfallit till betalning. |
| Även om de anförda exemplen visar att det är svårt att dra en klar|
| gräns mellan ''''monopolsituationerna'''' och andra fall, är det |
| tveksamt om det kan sägas föreligga ett lagstiftningsbehov av |
| samma styrka i de senare fallen. De förra situationerna |
| kännetecknas av att gäldenären inte kan frigöra sig från avtalet för|
| att skaffa sig en ersättningsprestation från annat håll. Det är |
| just detta som motiverar ett särskilt skydd för |
| rekonstruktionsförfarandets fortgång. Utredningen har inte fått |
| tillräckliga belägg för att skyddssynpunkten skulle behöva |
| tillgodoses även i fråga om exempelvis ett avtal om leverans av |
| råvara som det är svårt eller avsevärt dyrare att anskaffa från |
| annat håll. Men kan vidare inte bortse från att en allmän regel i|
| ämnet skulle kunna fresta en gäldenär att inleda ett |
| rekonstruktionsförfarande enbart för att skaffa sig en bättre |
| förhandlingsposition i förhållande till borgenärerna. |
| |
| Utredningen stannar därför för att begränsa förbudet mot hävning -|
| och avbrytande av leverans - på grund av betalningsdröjsmål som |
| inträffat före beslutet om företagsrekonstruktion till successiva|
| leveranser av - enligt utredningens förslag till lagtext - |
| elektricitet, vatten och därmed jämförliga förnödenheter. Det |
| framgår av utredningens motivering att regleringen är avsedd att|
| träffa leverantörer med en monopolliknande ställning. |
| Juridiska fakultetsstyrelsen vid Uppsala universitet förordar i |
| sitt remissvar ett generellt förbud mot att under |
| rekonstruktionstiden häva avtalet eller inställa fullgörelse av |
| avtalet på grund av ett historiskt betalningsdröjsmål, allt under|
| förutsättning att borgenären får betalt för sina prestationer under|
| företagsrekonstruktionen. Fakultetsstyrelsen anser att man kan |
| utgå från att alla borgenärer vars prestationer inte utan vidare|
| kan erhållas från andra till det pris som är avtalat i det löpande|
| avtalsförhållandet - t.ex. hyresvärdar och leasegivare - kommer |
| att fordra betalning för gamla skulder för att inte häva avtalet,|
| i vart fall i all den utsträckning som de civilrättsliga |
| reglerna medger det. Enligt fakultetsstyrelsens mening skulle |
| en generell reform bidra till en likabehandling av de |
| borgenärer som får delta i en ackordsförhandling och underlätta en|
| rekonstruktion. För det fall att en borgenär av gäldenären med |
| rekonstruktörens samtycke ombetts avstå från en stoppnings- eller|
| hävningsrätt bör borgenären, enligt fakultetsstyrelsens mening, få|
| förmånsrätt såsom för nytillkomna fordringar enligt 10 § |
| förmånsrättslagen. |
| Regeringen kan för sin del konstatera att den nu behandlade |
| frågan till en del påminner om den mycket omdiskuterade frågan om|
| konkursbos rätt att - eventuellt partiellt - inträda i gäldenärens|
| avtal. Konkursboets önskan om att kunna inträda i gäldenärens |
| avtal betingas oftast av intresset av att kunna fortsätta |
| rörelsen, eventuellt för att kunna överlåta den som ett verksamt|
| företag, som en s.k. going concern . Konkursfallet skiljer sig |
| emellertid i betydande mån från rekonstruktionsfallet på så sätt|
| att i det senare det inte är fråga om att någon inträder i |
| gäldenärens avtal. I en rekonstruktion behåller gäldenären sin |
| rådighet medan det i konkursen på hans sida av avtalet |
| uppenbarar sig ett annat, i vart fall i viktiga delar |
| självständigt, rättssubjekt - konkursboet. |
| Den avgörande frågan för företagsrekonstruktionens vidkommande är|
| om, och i så fall i vilken utsträckning, det finns skäl att |
| hindra rekonstruktionsgäldenärens motpart i ett avtalsförhållande|
| från att utnyttja en hävningsrätt som han har fått före beslutet om|
| företagsrekonstruktion. |
| Vad gäller köp av lös egendom finns en allmän regel om hävning på|
| grund av dröjsmål med betalningen i 54 § köplagen (1990:931) där|
| det sägs att säljaren har rätt att häva på grund av köparens dröjsmål,|
| om dröjsmålet utgör ett väsentligt avtalsbrott (första stycket). Om|
| varan har kommit i köparens besittning, får säljaren emellertid |
| häva köpet endast om han förbehållit sig den rätten eller köparen|
| avvisar varan (fjärde stycket). I 56 § köplagen föreskrivs |
| beträffande successiva leveranser att vid köparens dröjsmål med |
| betalningen av någon delleverans säljaren får häva köpet i fråga om|
| den delleveransen i enlighet med vad som i allmänhet gäller för |
| hävning på grund av betalningsdröjsmål, men också att säljaren får|
| häva köpet även beträffande senare delleveranser om det inte |
| saknas anledning anta att sådant dröjsmål med betalningen som ger|
| rätt till hävning kommer att upprepas. |
| Av viss betydelse är också köplagens regler om parts s.k. stopp-|
| ningsrätt i den situationen att något avtalsbrott från motpartens|
| sida ännu inte har inträffat men kan förväntas komma att inträffa.|
| Om det visar sig att en parts handlingssätt eller ekonomiska |
| förhållanden är sådana att det finns starka skäl att anta att han|
| inte kommer att uppfylla en väsentlig del av sina förpliktelser,|
| får motparten inställa sin fullgörelse och hålla inne sin |
| prestation, s.k. passiv stoppningsrätt (61 § första stycket |
| köplagen). Om köparen försätts i konkurs eller är föremål för |
| ackordsförfarande antas säljaren ha sådan stoppningsrätt (prop. |
| 1988/89:76 s. 177). Den som har inställt sin fullgörelse eller |
| hindrat att varan lämnas ut skall emellertid fortsätta |
| fullgörelsen, om motparten ställer godtagbar säkerhet för sin |
| fullgörelse (61 § fjärde stycket). |
| I 63 § köplagen ges slutligen dels vissa allmänna regler om rätten|
| för parts konkursbo att inträda i parternas avtal (första-tredje|
| och femte styckena), dels en regel om s.k. aktiv |
| stoppningsrätt, dvs. återtagande av vara som levererats till en |
| köpare sedan han försatts i konkurs eller ansökt om förordnande av|
| god man enligt ackordslagen (fjärde stycket). |
| Reglerna i köplagen om konkursboets inträdesrätt innebär att det|
| finns en generell sådan rätt inom köplagens tillämpningsområde. Det|
| gäller vid såväl säljarens som köparens konkurs. Motparten får kräva|
| att boet inom skälig tid ger besked om det vill inträda. Om boet|
| inte inträder eller inte ger något besked i frågan, får motparten|
| häva köpet. Bestämmelserna bygger vidare på den principen att |
| konkursboets motpart efter boets inträde inte skall behöva |
| fullgöra sin prestation med mindre än att boet uppfyller sin del|
| av avtalet eller ställer godtagbar säkerhet för sin fullgörelse.|
| Såvitt avser den aktiva stoppningsrätten, dvs. återtagande av vara|
| som har levererats efter konkursutbrott eller |
| godmansförordnande, gäller att säljaren får kräva att varan lämnas|
| tillbaka. Varan behöver emellertid inte lämnas tillbaka, om |
| betalning sker genast eller - om förfallodagen ännu inte inträtt|
| - köparen efter uppmaning ställer godtagbar säkerhet för |
| betalningen. |
| Regeringen finner till en början att det har getts goda skäl för|
| en reglering såvitt gäller leveransavtal som slutits med en part|
| som, rättsligt eller faktiskt, innehar en monopolliknande |
| ställning på marknaden och som avser sådana för verksamhetens |
| bedrivande oundgängliga nyttigheter som elektricitet och |
| vatten. När det gäller sådana avtal bör således gäldenärens motpart|
| inte under en företagsrekonstruktion kunna häva avtalet, trots |
| att gäldenären före betalningsinställelsen gjort sig skyldig till|
| dröjsmål med betalningen och oavsett vad som i avtalet bestämts |
| om leverantörens rätt till hävning. Det kan anmärkas att det så |
| gott som uteslutande torde vara offentliga monopol som träffas |
| av den av utredningen föreslagna regleringen. Kretsen av |
| leverantörer med leveransplikt enligt utredningens förslag kan |
| således komma att bli snävare i den mån som sådana monopol upphör|
| och en verklig konkurrenssituation inträder på marknaden i fråga.|
| Det kan konstateras att utvecklingen rent allmänt går i den |
| riktningen sedan en tid. |
| Frågan är emellertid om det inte av enbart detta utan fastmer av|
| andra skäl finns anledning att gå längre än vad utredningen har |
| föreslagit. Redan de exempel som utredningen själv anför på |
| situationer där gäldenärsföretaget är starkt beroende av att |
| avtalsförhållandet kan fortsätta visar att det finns ett påtagligt|
| behov av en generell reglering. Vad Juridiska fakultets- |
| styrelsen vid Uppsala universitet har uttalat pekar i samma |
| riktning. Generella regler - mer eller mindre vittgående - |
| om rätt att fullfölja avtal under konkurs eller under |
| motsvarigheten till ett rekonstruktionsförfarande finns i bl.a. |
| den danska konkursloven, i den norska täckningslagen |
| (dekningsloven), i den finska lagen om företagssanering och i |
| den nya tyska samlade insolvenslagen (Insolvenzordnung). |
| Ett viktigt skäl för en generell reform är att gäldenärsföretaget|
| många gånger kan ha stort behov av t.ex. den hyrda lokal, den |
| leasade maskinpark eller den råvaruleverans som avtalet gäller. |
| Går gäldenärsföretaget miste om sådana för verksamheten |
| betydelsefulla nyttigheter, kan en rekonstruktion visa sig |
| vara omöjlig att genomföra, vilket i sin tur är till förfång inte|
| bara för gäldenären utan också för dennes övriga borgenärer. |
| En generell reform bidrar vidare till att alla borgenärer som får|
| delta i en ackordsförhandling behandlas lika, vilket är av |
| största vikt för att ackord skall kunna komma till stånd. Om |
| vissa borgenärer kan framtvinga full betalning för gamla |
| fordringar, återstår mindre att fördela bland övriga borgenärer vid|
| ackordet. |
| Därutöver torde en generell reglering ge gäldenären ett incitament|
| att ansöka om företagsrekonstruktion på ett tidigt stadium, kort|
| efter det att han drabbats av betalningssvårigheter. I annat |
| fall riskerar han att hans dröjsmål med att prestera enligt för |
| honom viktiga avtal medför att borgenären häver avtalet. Innan |
| företagsrekonstruktion inletts har han ju inte något skydd mot |
| en sådan åtgärd. Lagrådet har inte haft något att invända mot en|
| mer generell reglering av rekonstruktionsgäldenärens möjligheter|
| att förhindra en hävning. |
| Mot den nu angivna bakgrunden är det regeringens uppfattning att|
| det bör införas en generell regel om att rekonstruktionsgäldenären|
| skall ha rätt att begära motpartens fortsatta fullgörelse, trots|
| att denne har rätt att häva avtalet på grund av ett inträffat |
| eller befarat avtalsbrott. |
| En av rekonstruktörens viktigaste uppgifter i det inledande |
| skedet av en företagsrekonstruktion bör vara att omgående sätta |
| sig i förbindelse med gäldenärens viktigaste avtalsmotparter för|
| att med dem diskutera hur en för båda parter lönsam relation |
| skall kunna vidmakthållas eller återupprättas. Eftersom avsikten|
| med företagsrekonstruktion är att den skall inledas på ett tidigt|
| stadium av yppade betalningssvårigheter får det förutsättas att |
| många av gäldenärens motparter också har ett intresse av att inte|
| avbryta utan tvärtom utveckla, eller i vart fall säkerställa, sin|
| affärsrelation med gäldenären och det även till priset av att |
| gamla fordringar endast ger utdelning på det sätt som följer av |
| ett eventuellt ackordsavtal. Den generella reglering som vi |
| föreslår behöver därför inte bli så ingripande som det i förstone kan|
| förefalla. |
| En sådan reglering bör emellertid enligt regeringens mening |
| endast omfatta de situationer då rekonstruktionsgäldenären, före|
| beslutet om företagsrekonstruktion, har kommit i dröjsmål med |
| sin prestation eller det då föreligger befarat dröjsmål. Det är i|
| dessa situationer som det finns ett behov av en generell |
| reglering i företagsrekonstruktionens intresse. Har gäldenären |
| kommit i dröjsmål med betalningen - eller kan man befara att så |
| kommer att ske - finns det ofta ett starkt behov av att han |
| trots det får möjlighet att i sin verksamhet fortsätta att använda|
| den vara eller tjänst som avtalet avser. Det är också vid gäldenä-|
| rens betalningsdröjsmål som det är angeläget att förhindra den |
| situation som består i att borgenären för att fortsätta leverans|
| eller annan fullgörelse tilltvingar sig betalning för tidigare |
| obetalda leveranser och på så sätt också tillskansar sig förmåner på|
| övriga ackordsborgenärers bekostnad. |
| En särskild fråga är om en regel som inskränker motpartens |
| hävningsrätt bör gälla i alla avtalsrelationer eller bara när |
| gäldenären är köpare eller motsvarande och har försummat sin |
| betalningskyldighet. Om regeln skall tillämpas även när gäldenären|
| är exempelvis säljare av varor eller leverantör av tjänster, blir|
| dess tillämpningsområde avsevärt vidare än den regel som |
| utredningen föreslår. |
| Uppenbarligen har en regel främst betydelse för de situationer då|
| gäldenären är köpare av varor eller tjänster i ett avtal om |
| successiva leveranser och har, vid ett eller flera tillfällen, |
| betalat för sent eller inte alls. Skälen för en regel som |
| inskränker hävningsrätten vid dröjsmål har emellertid bärkraft även|
| när gäldenären är säljare. Situationen kan exempelvis vara den att|
| en gäldenär som kontinuerligt levererar insatsvaror till ett |
| annat företag har försummat leveranstider i en sådan utsträckning|
| att motparten har fått hävningsrätt. För en lyckosam |
| rekonstruktion av leverantörsföretaget kan det vara nödvändigt att|
| avtalet i fråga inte hävs. Detta kan en motpart utnyttja genom |
| att som villkor för att inte häva begära exempelvis kontant |
--------------------------------------------------------------------
| betalning för den skada som han drabbats av på grund av de |
| försummade leveranserna. Därmed kan motparten komma att bli |
| gynnad på övriga borgenärers bekostnad, samtidigt som |
| rekonstruktionen försvåras. |
| Ytterligare skäl kan anföras för att regleringen bör vara generell|
| för samtliga fall av dröjsmål på gäldenärens sida. Bestämmelserna i|
| 63 § köplagen om konkursbos rätt att inträda i gäldenärens avtal|
| gäller inte bara när gäldenären är köpare utan även när han är säljare.|
| Utgångspunkten bör vara att en likartad bestämmelse i lagen om |
| företagsrekonstruktion utformas i så nära anslutning som möjligt|
| till köplagens regel. Att göra skillnad mellan fall då gäldenären är|
| varu- eller tjänsteleverantör och fall då han är köpare och |
| betalare framstår vidare som diskutabelt från synpunkten att |
| likartade fall bör behandlas lika. Det finns situationer där en |
| prestation av en vara eller en tjänst i hög grad liknar |
| betalning av pengar. Så är t.ex. fallet när prestationen avser |
| krediter, värdepapper eller utländsk valuta. Det kan då framstå |
| som egendomligt att försöka upprätthålla en gräns mellan |
| sakprestation, t.ex. varuleverans, och betalning. |
| Mot den nu angivna bakgrunden anser regeringen att övervägande |
| skäl talar för att en regel som inskränker hävningsrätten bör gälla|
| även för avtal där gäldenären är leverantör och har gjort sig skyldig|
| till dröjsmål med avlämnande (leverans). En sådan regel innebär |
| visserligen att gäldenärens motpart kan få en utsatt position. |
| Det gäller särskilt om han i sin verksamhet är starkt beroende av|
| att kommande leveranser inte blir försenade. För sådana fall bör|
| motparten kunna få säkerhet för de risker han tvingas ta. Om |
| reglerna ger motparten en sådan trygghet, finns knappast något |
| att invända mot en reglering som omfattar även fall då gäldenären är|
| leverantör av varor eller tjänster. Vi återkommer strax till den|
| generella frågan om motpartens säkerhet för framtida |
| prestationer. |
| Det anförda innebär att regeln bör gälla när gäldenären är leverantör|
| och kommit i ett sådant dröjsmål med leverans som grundar |
| hävningsrätt för motparten. Däremot bör det inte komma i fråga att|
| hindra en borgenär från att häva i t.ex. den situationen att |
| rekonstruktionsgäldenären är leverantör och motparten har rätt att|
| häva på grund av fel i en levererad vara. |
| En allmän regel som inskränker hävningsrätten skulle också gälla för|
| anställningsavtal som en arbetstagare ingått med |
| rekonstruktionsgäldenären. För anställningsförhållanden gäller |
| emellertid ett flertal regler som har till syfte att säkerställa|
| att arbetstagaren får den lön och det vederlag i övrigt som han är|
| berättigad till. Det kan därför ifrågasättas om det bör göras |
| undantag för anställningsavtal. I detta sammanhang bör följande |
| regler särskilt uppmärksammas. |
| Arbetstagaren kan på grund av att han inte fått sin lön vara |
| berättigad att hålla inne sin egen prestation, dvs. lägga ned |
| arbetet och förklara att han inte kommer att ta upp det igen |
| förrän han har fått ut förfallen lön (detentionsrätt). En sådan åtgärd|
| innebär inte att arbetstagaren anses lämna sin anställning och |
| han behöver därför inte iaktta gällande uppsägningstid (se AD 1942|
| nr 56). Från den direkt berörde arbetstagarens utövande av sin |
| detentionsrätt skall hållas i sär den fackliga organisationens |
| rätt till indrivningsblockad. Har en sådan blockad beslutats i |
| behörig ordning, strider den inte mot fredsplikten enligt lagen |
| (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet, om lönefordringarna |
| är klara och förfallna (se 41 § tredje stycket |
| medbestämmandelagen). |
| Arbetstagaren kan i de flesta fall av utebliven lönebetalning |
| också omedelbart frånträda (häva) anställningsavtalet utan att |
| iaktta gällande uppsägningstid (se 4 § tredje stycket lagen om |
| anställningsskydd, jfr AD 1971 nr 19). Det står naturligtvis |
| också arbetstagaren fritt att säga upp anställningsavtalet med |
| iakttagande av den avtalade uppsägningstiden. Och för en sådan |
| uppsägning behöver arbetstagaren inte anföra några skäl. För de |
| flesta arbetstagare gäller en förhållandevis kort uppsägningstid|
| om två eller tre månader. |
| Den föreslagna rekonstruktionsregeln skulle för |
| anställningsavtalens del innebära att rekonstruktionsgäldenären |
| (arbetsgivaren) med stöd av bestämmelsen kan förhindra att |
| arbetstagaren under åberopande av utebliven lönebetalning lägger|
| ned arbetet eller omedelbart frånträder anställningsavtalet. Om |
| arbetstagaren ändå agerar på detta sätt skulle det vara ett |
| avtalsbrott som kan utlösa arbetsrättsliga sanktioner. Arbets- |
| tagaren skulle emellertid inte behöva arbeta under en företags- |
| rekonstruktion om arbetsgivaren inte fortlöpande betalar lön i |
| förskott eller ställer säkerhet för nästa löneutbetalning. |
| Arbetstagaren skulle således med stöd av regeln kunna säkerställa|
| de framtida lönebetalningarna, men inte de obetalda äldre |
| fordringarna. Bestämmelsen skulle dock inte hindra att |
| arbetstagaren säger upp anställningsavtalet med iakttagande av |
| gällande uppsägningstid. Regeln hindrar naturligtvis inte heller|
| att den fackliga organisationen beslutar om en indrivnings- |
| blockad mot företaget, en nog så effektiv åtgärd. Trots det sagda|
| kan en konsekvens bli att en arbetstagare tvingas arbeta |
| vidare utan att få ut gammal lön. Dessutom utgår inte |
| lönegaranti vid företagsrekonstruktion, vilket kan innebära att |
| arbetstagaren under förhållandevis lång tid får ligga ute med sin|
| lönefordran. |
| Av det anförda framgår att den föreslagna regeln skulle få en |
| begränsad genomslagskraft vad gäller anställningsavtal. Det bör |
| också framhållas att det torde vara omöjligt att få till stånd en|
| lyckad rekonstruktion om företaget inte vidmakthåller en god |
| relation till arbetstagarna. De anställdas lojalitet mot |
| företaget är en viktig tillgång för företaget, inte minst när |
| företaget är i kris. Att ett företag åberopar den föreslagna regeln|
| mot sina anställda kan också medföra att företaget sätts i blockad,|
| vilket regelmässigt leder till att all produktionsverksamhet i |
| företaget upphör. |
| Det kan ändock hävdas att de speciella regler och förhållanden som|
| sålunda finns beträffande anställningsavtal motiverar att dessa |
| avtal undantas från regeln om inskränkt hävningsrätt. Enligt |
| regeringens mening bör så ske. Anställningsavtal bör alltså inte|
| omfattas av den generella regleringen i nu diskuterade |
| hänseenden. |
| En särskild fråga är om motpartens hävningsrätt skall upphöra |
| automatiskt eller bara om gäldenären begär det. Gäldenärens behov|
| av att avtalet fullföljs varierar naturligtvis beroende på det |
| aktuella avtalets innehåll och gäldenärsföretagets individuella |
| förutsättningar. Ett lokalhyresavtal kan t.ex. vara av avgörande|
| betydelse när det är fråga om ett varuproducerande företag med |
| lokaler som anpassats till dess behov. Detsamma behöver dock |
| inte nödvändigtvis gälla för ett tjänsteproducerande företag med|
| normala kontorslokaler. Det är därför enligt regeringens mening |
| lämpligt att föreskriva att motparten saknar rätt att häva endast|
| om rekonstruktionsgäldenären begär att avtalet skall fullföljas.|
| Denna gäldenärens bedömning bör, för att få avsedd verkan, |
| rekonstruktören instämma i. Det måste anses ligga i dennes |
| uppdrag att bedöma vikten av att avtalet fullföljs. |
| Rekonstruktören kan då ta hänsyn till om det finns andra |
| förmånligare eller lika goda alternativ, t.ex. andra leverantörer|
| som kan erbjuda lägre eller samma pris. För motpartens del |
| innebär det att om gäldenären inte begär att avtalet fullföljs han|
| får välja mellan att häva och att ändå fullfölja avtalet. |
| |
| |
| Motpartens fortsatta prestationer |
| Om gäldenärens motpart i sista hand skall tvingas att stå kvar |
| vid ett avtal som han annars vore berättigad att häva är det, som|
| redan sagts, nödvändigt att han får betalt för sina fortsatta |
| prestationer eller att han i vart fall får säkerhet för att |
| gäldenären fortsättningsvis fullgör sin del av avtalet. Det skulle|
| i och för sig kunna övervägas att motparten inte gavs rätt att |
| kräva säkerhet utan i stället, som Juridiska fakultetsstyrelsen |
| vid Uppsala universitet föreslagit, i en efterföljande konkurs |
| tillerkändes allmän förmånsrätt enligt 10 § förmånsrättslagen på samma|
| sätt som vi föreslår skall gälla för nytillkomna fordringar (se |
| avsnitt 8.4). En sådan generell reglering som vi förordar träffar|
| emellertid avtal av skilda slag vilka kan representera såväl |
| blygsamma som betydande belopp. Främst när det är fråga om större|
| avtal som avser varor eller tjänster till betydande värden |
| framstår det som otillräckligt att låta gäldenärens motpart nöja sig|
| med endast en - om än mycket god - förmånsrätt i en efterföljande|
| konkurs. Det kan också anmärkas att om gäldenärsföretagets |
| ekonomiska situation är sådan att företaget inte ens förmår att bära|
| de löpande kostnader som är förbunda med dess viktigaste avtal, |
| utsikterna till en lyckosam rekonstruktion normalt är små. |
| I det fallet att gäldenären är köpare skall säkerheten avse |
| gäldenärens framtida betalningsskyldighet. Är gäldenären leverantör|
| får säkerheten i stället avse den skada som kan drabba motparten|
| vid försenad eller utebliven leverans. Godtagbar säkerhet bör |
| kunna utgöras av t.ex. bankgaranti, borgensförbindelse eller |
| liknande samt givetvis även av betalning i förskott. |
| Enligt regeringens uppfattning skall således motparten ha rätt |
| till omedelbar betalning eller godtagbar säkerhet. Uppfylls |
| inte det kravet bör gäldenärens motpart ha rätt att häva avtalet.|
| Motpartens rätt att kräva prestation eller säkerhet från gäldenären|
| bör inträda när tiden för hans egen fullgörelse är inne. För att inte|
| riskera att drabbas av förluster bör han dock dessutom i vissa |
| fall ha rätt att kräva säkerhet i ett tidigare skede. Ett exempel|
| på en situation där detta är befogat är att avtalet avser en vara|
| som motparten skall tillverka speciellt för gäldenären och |
| leverans enligt avtalet ligger långt fram i tiden. I ett sådant |
| fall riskerar motparten en förlust om gäldenären inte kan betala|
| när leveranstiden är inne. Även för fall som nu sagts bör |
| föreskrivas att motparten får kräva säkerhet, men - i |
| överensstämmelse med vad som gäller enligt 63 § köplagen - bara om|
| det av särskild anledning är nödvändigt för att skydda honom mot|
| förlust. |
| Lagrådet har inte haft något att erinra mot de överväganden som så|
| här långt har gjorts i detta avsnitt. Därvid har dock Lagrådet |
| inte haft att ta ställning till undantaget för anställningsavtal.|
| Lagrådet har däremot redovisat vissa invändningar mot |
| utformningen av bestämmelserna i 2 kap. 20 § i det remitterade |
| förslaget till lag om företagsrekonstruktion och till den närmare|
| tolkningen av bestämmelserna. Vi återkommer i författnings- |
| kommentaren till 2 kap. 20 § till detta. |
| |
| |
| Motpartens stoppningsrätt |
| Hittills har vi endast diskuterat gäldenärens rätt att förhindra|
| hävning. Det är emellertid givet att det, på samma sätt som i |
| hävningsfallet, också ligger i företagsrekonstruktionens intresse|
| att borgenären inte håller inne sin fullgörelse på grund av ett |
| inträffat eller befarat dröjsmål från gäldenärens sida, s.k. passiv|
| stoppningsrätt. Frågan är därför om gäldenären bör ges en befogenhet|
| att förhindra även att stoppningsrätt utnyttjas. |
| Av bestämmelserna i 61 § köplagen följer att om gäldenärens motpart|
| utövar stoppningsrätt, gäldenären har rätt att kräva fortsatt |
| fullgörelse om han, med lagrummets ord, ställer godtagbar |
| säkerhet för sin fullgörelse. Härmed avses säkerhet för gäldenärens|
| egen kommande fullgörelse i samband med motpartens framtida |
| prestationer. Köplagens regler anses på denna punkt vara analogt|
| tillämpliga vid andra kontraktstyper (se bl.a. NJA 1986 s. 136 |
| och Håstad, Sakrätt avseende lös egendom, 5 uppl. 1994, s. 175).|
| Skulle gäldenärens motpart inställa sina fortsatta prestationer |
| med åberopande av stoppningsrätt, torde sålunda gäldenären |
| genomgående kunna påfordra fullgörelse om han ställer säkerhet för|
| sin egen framtida fullgörelse. Under sådana omständigheter finns|
| det inte skäl att införa särskilda regler om rätt för gäldenären att|
| avvärja stoppningsrätt vid företagsrekonstruktion. |
| Utredningen föreslår vidare att till lagen om |
| företagsrekonstruktion förs den regel om aktiv stoppningsrätt som|
| nu, såvitt gäller godmansförordnanden enligt ackordslagen, |
| återfinns i 63 § fjärde stycket köplagen. Tillämpad på en |
| företagsrekonstruktion innebär bestämmelsen, som redan berörts, |
| att om en säljare överlämnar en vara till gäldenären efter det att|
| beslut om företagsrekonstruktion har meddelats han, om |
| betalning inte har skett, får kräva att den lämnas tillbaka. |
| Varan behöver dock inte lämnas tillbaka, om gäldenären betalar |
| genast eller, om köpesumman inte har förfallit till betalning, |
| med rekonstruktörens samtycke inom skälig tid ställer godtagbar |
| säkerhet för betalningen. Regeringen anser att den för konkurs- |
| och ackordsfallen gemensamma regleringen i 63 § köplagen bör |
| behållas, varvid det som gäller för ackord i fortsättningen bör |
| gälla för företagsrekonstruktion. Sålunda bör det inte tas in någon|
| bestämmelse om aktiv stoppningsrätt i lagen om företagsrekon- |
| struktion. |
| |
| |
| Hävningsrätt för gäldenären |
| En annan, av utredningen inte diskuterad, fråga är om det finns |
| skäl att inte bara ge gäldenären rätt att avvärja hävning, utan också|
| ge honom en möjlighet att säga upp avtal. Det kan inte uteslutas|
| att gäldenärens möjlighet till befrielse från löpande avtal någon|
| gång kan ha avgörande betydelse för möjligheterna till en |
| rekonstruktion. Det fallet kan t.ex. tänkas att en |
| rekonstruktion innebär att vissa verksamhetsgrenar i ett företag|
| läggs ned och att det därmed finns ett uttalat intresse av att |
| bli kvitt vissa hyres- och leasingavtal. I den finska lagen om |
| företagssanering har t.ex. föreskrivits att gäldenären skall kunna|
| säga upp ett tidsbundet hyres- eller leasingavtal så att det |
| upphör två månader efter uppsägningen oavsett vilken tid som |
| bestämts i avtalet (27 § första och fjärde styckena). Den |
| ersättning som gäldenären vid ett förtida upphörande kan bli |
| skyldig att utge skall bestämmas enligt en särskild regel som |
| tränger undan eventuella avvikande avtalsvillkor. Ersättningen |
| utgör en oprioriterad fordran. Det finns inte underlag för att |
| nu bedöma om en motsvarande regel bör införas även i Sverige. Det|
| kan konstateras att regeln framstår som påtagligt förmånlig för |
| gäldenären (jfr Håstad, Sakrätt avseende lös egendom 5 uppl. 1994,|
| s. 401). Frågan kan dock behöva bli föremål för vidare överväganden|
| sedan den föreslagna lagen om företagsrekonstruktion kommit att |
| tillämpas någon tid och därmed ytterligare erfarenheter vunnits.|
| |
| |
| Vissa tillämpningsfrågor |
| Juridiska fakultetsstyrelsen vid Uppsala universitet har |
| påpekat att oklarhet redan enligt köplagens gällande reglering |
| råder i fråga om gäldenärens rätt att dels, när köpeskillingen inte är|
| förfallen till betalning vid leveransen, förfoga över varan under|
| tiden mellan leverans och ställande av säkerhet, dels, när en |
| köpare efter betalningsinställelsen betalat förskott på varor, |
| förfoga över de förskottsbetalade medlen. Problemet har betydelse|
| bl.a. för gäldenärens medkontrahents separationsrätt i en |
| gäldenärens efterföljande konkurs. |
| Det finns inte underlag för att i detta ärende ytterligare |
| reglera de frågor som fakultetsstyrelsen har väckt. Frågorna får|
| tills vidare lösas i rättstillämpningen. |
| |
| |
| 6.5 Återvinning under företagsrekonstruktion |
|

Utredningens förslag: Utredningen har inte föreslagit några utvidgade
möjligheter till återvinningstalan. Däremot överensstämmer dess förslag med
regeringens när det gäller fristdag för beräkning av den tid inom vilken en
rättshandling måste ha företagits för att kunna återvinnas.
Remissinstanserna: Sveriges Advokatsamfund, Sveriges Ackordscentraler, Statens
jordbruksverk och Stockholms Handelskammare anser att rekonstruktören bör ges
möjlighet att föra talan om återvinning. Enligt Ackordscentralerna visar
erfarenheterna från de senaste årens betalningsinställelser klart att
rekonstruktören behöver behörigheten att föra återvinningstalan för att kunna
agera tillräckligt kraftfullt. De svårigheter som utredningen har redovisat som
skäl för att inte tillerkänna rekonstruktören en sådan behörighet kan, enligt
Ackordscentralernas mening, övervinnas.
Skälen för regeringens förslag: Återvinning innebär att en i och för sig såväl
obligationsrättsligt som sakrättsligt giltig rättshandling återgår.
Förutsättningarna för att återvinning skall kunna komma i fråga kan i mycket
allmänna termer beskrivas så att rättshandlingen skall dels ha företagits inom
en viss tid före ett konkursutbrott eller beslut om offentligt ackord, dels ha
varit till någon nackdel för borgenärerna, genom att gynna t.ex. en av dem på de
övrigas bekostnad eller genom att minska gäldenärens tillgångar eller öka hans
skulder till förfång för borgenärskollektivet som helhet. Återvinning kan enligt
gällande rätt komma i fråga i konkurs och vid offentligt ackord.
Återvinningsreglernas syfte är nära anknutet till konkursinstitutets
grundläggande funktion som kan sägas vara att avveckla en verksamhet under
ordnade former, varvid gäldenärens samtliga borgenärer får betalt i ett
sammanhang och med lika rätt eller i vart fall enligt en på förhand bestämd
ordning. Återvinningsreglerna medverkar till att detta syfte uppfylls genom att
de dels har en reparativ funktion på så sätt att rättshandlingar som ensidigt
gynnar en enskild borgenär kan återgå, dels - och kanske framför allt - har en
preventiv funktion på så sätt att möjligheten till återvinning bör avhålla en
borgenär från att söka få egna fördelar till andra fordringsägares nackdel eller
gäldenären från att t.ex. placera tillgångar utom räckhåll för borgenärerna.
Utredningens förslag innebär, som tidigare berörts, att i en företags-
rekonstruktion kan, men behöver alls inte, ingå ett offentligt ackord. Den
nuvarande ackordslagens regler om offentligt ackord föreslås i stora drag
oförändrade föras in som ett särskilt kapitel i lagen om företagsrekonstruktion
(se avsnitt 7.4). Det innebär bl.a. att den gode mannens funktion övertas av
rekonstruktören.
Den nuvarande ackordslagen ger möjlighet att föra talan om återvinning sedan
förhandling om offentligt ackord har beslutats (16 §). Berättigad att föra en
sådan talan är en borgenär, vars fordran skulle omfattas av ackord, sedan han
underrättat den gode mannen. Talan skall väckas före det borgenärssammanträde
som skall äga rum inom 3 - 5 veckor efter det att förhandling om offentligt
ackord har beslutats. Den får inte slutligt prövas innan ackordsfrågan avgjorts
(17 §). Vad som vinns genom en återvinningstalan skall, sedan den kärande
borgenärens kostnader har ersatts, tillkomma de borgenärer som omfattas av
ackordet (18 §).
Att återvinning kan ske även i samband med offentligt ackord beror på att man
önskat ge ökade möjligheter att genomföra ett sådant ackord genom att en
borgenär inte tvingas begära gäldenären i konkurs för att få en återvinningsbar
transaktion att återgå.
Utredningen har övervägt frågan om rekonstruktören bör tilläggas en
självständig rätt att föra talan om återvinning eller om det är tillräckligt att
nuvarande ordning - med rätt för en borgenär att föra talan i samband med
offentligt ackord - bibehålls. Som utredningen har redovisat (bet. s. 394)
berördes i förarbetena till ackordslagen frågan om behörighet att föra
återvinningstalan borde tillkomma även den gode mannen. Lagberedningen ansåg för
sin del att det knappast var möjligt att tillerkänna gode mannen talerätt mot
bakgrund av att en återvinningsprocess skall fullföljas först sedan ackordet
fastställts, då den gode mannens egentliga uppdrag är slutfört, och att gode
mannen inte heller förfogar över några medel till processkostnaderna (SOU
1968:41 s. 81). Departementschefen erinrade om att gäldenären vid ackord har
kvar rådigheten över sin egendom och att det därför vore förenat med stora
komplikationer att ge gode mannen talerätt. Det var dock viktigt, uttalades det
vidare, att gode mannen noggrant undersöker förutsättningarna för återvinning
och biträder borgenärerna i frågan (prop. 1970:136 s. 81 och 104). I 22 § andra
stycket 4 ackordslagen sägs också att till ansökan om förhandling om offentligt
ackord skall fogas berättelse av gode mannen som bl.a. skall ge upplysning
huruvida egendom frångått gäldenären under sådana förhållanden att den kan bli
föremål för återvinning .
Utredningen konstaterar att den möjlighet till återvinning utom konkurs som
infördes med ackordslagen inte resulterat i något större antal rättegångar om
återvinning. Ett skäl härtill kan givetvis vara att det är tämligen otacksamt
för en borgenär att ta på sig rollen som kärande eftersom det som vinns i en
rättegång kan få delas med övriga borgenärer som omfattas av ackordet. Man kan
emellertid inte därav sluta sig till, anser utredningen, att de nuvarande
återvinningsreglerna saknat betydelse, eftersom en stor del av deras funktion
ligger på det preventiva planet.
Utredningen finner för sin del att de skäl som anförts mot en talerätt för en
god man enligt ackordslagen har giltighet även beträffande en rekonstruktör
enligt lagen om företagsrekonstruktion. Gäldenären behåller, som utvecklats ovan
(avsnitt 6.2), sin rådighet över sina tillgångar under företagsrekonstruktionen.
En återvinningsprocess kommer, liksom förut, att kunna avslutas först efter det
att ackordet fastställts av rätten. Inte heller rekonstruktören förfogar över
några medel till processkostnader. Mot den bakgrunden, liksom med hänsyn till
önskemålet om att en företagsrekonstruktion skall kunna genomföras och avslutas
snabbt, avstår utredningen från att föreslå någon ändring på förevarande punkt.
Regeringen kan konstatera att en möjlighet för rekonstruktören att föra talan
om återvinning med största säkerhet skulle bidra till att förstärka rekon-
struktionsinstitutets effektivitet och medverka till att det får en i hög grad
önskvärd självständig ställning i förhållande till konkurs. En borgenär som
anser att gäldenären gjort sig skyldig till illojala transaktioner före beslutet
om rekonstruktion skulle inte vara hänvisad till antingen att försöka få
gäldenären försatt i konkurs eller att själv - efter beslut om ackordsför-
handling - driva återvinningsmålet till förmån för borgenärskollektivet.
Det kan visserligen antas att en gäldenär som i större omfattning gjort sig
skyldig till mot borgenärskollektivet illojala förfaranden knappast kan åtnjuta
borgenärernas förtroende på det sätt som torde vara nödvändigt för en
framgångsrik rekonstruktion. I ett sådant fall kan redan av den anledningen
företagsrekonstruktion vara utesluten och gäldenären i stället försättas i
konkurs om förutsättningarna i övrigt för en sådan är uppfyllda. Samtidigt kan
det givetvis inte uteslutas att gäldenären själv önskar medverka till
återvinning av en rättshandling som han tidigare har vidtagit. Så kan om inte
annat vara fallet därför att han inser att borgenärerna på grund av den illojala
rättshandlingen inte vill medverka till rekonstruktion av hans företag och att
således endast konkurs återstår.
De problem som skulle vara förknippade med att tillerkänna rekonstruktören en
självständig talerätt i återvinningsmål framstår inte heller som oöverstigliga.
Det förhållandet att gäldenären behåller sin rådighet medför visserligen såväl
ett principiellt som ett praktiskt problem.
Det principiella problemet består i att svensk rätt som huvudregel inte
erkänner talerätt för annans räkning. Rekonstruktören har ju inte något eget
intresse i saken, medan däremot en borgenär för talan för sin - men även för
andra borgenärers - räkning. Konkurssituationen är ett undantag av speciellt
slag. Gäldenären förlorar rådigheten över sina tillgångar och konkursförvaltaren
tillerkänns därför talerätt för boets räkning även om det t.ex. inte är fråga om
någon övergång av äganderätten. Att tillerkänna rekonstruktören behörighet
innebär att ytterligare något avlägsna sig från huvudlinjen. En
återvinningstalan förs emellertid i borgenärskollektivets intresse och, som
redan nämnts, inte sällan också i gäldenärens intresse. Detta omedelbara och
ofta gemensamma intresse medför att det framstår som principiellt acceptabelt
att tillerkänna rekonstruktören talerätt. En sådan lösning kan sägas innebära
att rekonstruktören ges en form av legal fullmakt att föra talan för gäldenärens
räkning.
Det praktiska problemet består däri att rekonstruktören inte förfogar över
några medel för processkostnaderna och att han inte mot gäldenärens vilja kan
besluta att utnyttja dennes tillgångar för att betala de kostnaderna. Men
rekonstruktören kan, som ackordscentralerna också har framhållit, liksom en
konkursförvaltare ofta gör, söka förmå borgenärerna att ställa säkerhet för pro-
cesskostnaderna. En sådan ordning har också den obestridliga fördelen att
rekonstruktörens bedömning av förutsättningarna för framgång med en
återvinningstalan måste delas av åtminstone en eller ett par borgenärer med
förmåga att ställa den nödvändiga säkerheten.
Innan en talan om återvinning slutligt prövas - och vid bifall till talan
egendom återgår till gäldenären - är det nödvändigt att säkerställa att
företagsrekonstruktionen i det enskilda fallet verkligen inrymmer en i princip
oåterkallelig uppgörelse mellan gäldenären och hans borgenärer. Om en
företagsrekonstruktion inte innehåller ett fastställt offentligt ackord, kan den
komma att avslutas utan att vare sig någon rekonstruktion i sak eller någon
ekonomisk uppgörelse kommit till stånd. Det måste därför, för att en av
rekonstruktören väckt återvinningstalan slutligt skall kunna prövas, krävas att
ett offentligt ackord fastställts. Detsamma gäller, som redovisats ovan, enligt
ackordslagens nuvarande regler för en återvinningstalan som väckts av en
borgenär. Likaså är det nödvändigt att rekonstruktören, på samma sätt som för
närvarande gäller för borgenär, väcker talan före det borgenärssammanträde som
följer på ett ackordsförhandlingsbeslut. En återvinningssvarande som vid bifall
till återvinningstalan får en fordran mot gäldenären skulle annars inte ha
möjlighet att ta tillvara sina intressen.
Det kan, mot bakgrund av vad som nyss sagts, konstateras att det inte är helt
lätt att förena kravet på snabbhet i förfarandet med utvidgade möjligheter till
återvinningstalan. En tvistemålsprocess tenderar ju också ofta i sig att dra ut
på tiden. Det måste emellertid vara lättare att acceptera den tidsutdräkt som
kan vara förenad med en återvinningstalan om, såsom här har antagits normalt
vara fallet, möjligheten att föra en sådan talan är avgörande för om en rekon-
struktion alls kan komma till stånd.
Regeringen finner mot den nu angivna bakgrunden att övervägande skäl talar för
att även rekonstruktören skall vara behörig att föra talan om återvinning.
Det är dessutom viktigt att en företagsrekonstruktion inte heller försvårar en
återvinningstalan i en efterföljande konkurs. Den fristdag som enligt
konkurslagen utgör utgångspunkten för beräkning av den tidsrymd inom vilken en
rättshandling måste ha företagits för att kunna återvinnas bör, som utredningen
har föreslagit, utgöras av dagen för ansökan om företagsrekonstruktion. Det kan
därvid vara fråga om antingen en av gäldenären gjord ansökan eller en av honom
medgiven ansökan av en borgenär. Skulle två eller flera ansökningar vara
anhängiga samtidigt - t.ex. om en ansökan av en borgenär följs av en formlig
ansökan även av gäldenären - bör fristdagen, oavsett vilken av ansökningarna som
rätten bifaller, räknas från dagen för den först ingivna ansökningen. En förut-
sättning bör, liksom för närvarande vid godmansförordnanden, vara att ansökan om
gäldenärens försättande i konkurs görs inom tre veckor från det att beslut om
att företagsrekonstruktionen upphör meddelades (jfr 4 kap. 2 § konkurslagen).

7 Genomförande och avslutande av företagsrekonstruktionen

7.1 Rekonstruktörens roll

--------------------------------------------------------------------
| Regeringens förslag: En rekonstruktör skall ha såväl |
| obeståndsjuridiska kunskaper som insikter i företagsekonomi och |
| företagsledning. Normalt bör till rekonstruktör utses en advokat|
| ur konkursförvaltarkretsen eller en högre tjänsteman vid ackords-|
| central. Det skall emellertid vara möjligt att i det enskilda |
| fallet förordna någon annan lämplig person. Dennes bakgrund kan |
| vara t.ex. juristens, ekonomens, företagsledarens, revisorns |
| eller konsultens. |
--------------------------------------------------------------------

Utredningens förslag överensstämmer i det väsentliga med regeringens.
Remissinstanserna: De flesta remissinstanser betonar vikten av att stora krav
ställs på den som förordnas till rekonstruktör. Denne måste ha såväl en
juridisk, ekonomisk och administrativ kompetens som även en förmåga att aktivt
leda ett företag. Flera instanser, bland dem Malmö tingsrätt, Riksskatteverket,
kronofogdemyndigheterna i Göteborgs och Bohus län, Malmöhus län och Kronobergs
län, NUTEK, Industri- och Nyföretagarfonden, Finansbolagens förening, Föreningen
auktoriserade revisorer, Sveriges Redovisningskonsulters Förbund, Kooperativa
förbundet, Grossistförbundet Svensk Handel och Företagarförbundet - Företagarfo-
rum, anser att tyngdpunkten i rekonstruktörens kompetens mera bör utgöras av
kunskaper i företagsekonomi och företagsledning än av juridiskt kunnande. Några
av dessa instanser anser att en rekonstruktör i första hand bör sökas i ekono-
mernas, affärsmännens eller de erfarna företagsledarnas krets. Riksskatteverket
påpekar därvid särskilt att rekonstruktören inte torde behöva ha tillgång till
en kontorsorganisation av samma slag som en konkursförvaltare eftersom ett
företag som skall kunna komma i fråga för rekonstruktion måste förutsättas ha en
välordnad bokföring. Andra instanser förordar att såväl jurister som ekonomer
bör kunna komma i fråga. Sveriges Industriförbund och Svenska Arbetsgivareföre-
ningen understryker att i det enskilda fallet bör det vara de personliga
kvalifikationerna som avgör valet av rekonstruktör. Länsstyrelserna i Väst-
manlands och Västerbottens län liksom Sveriges Ackordscentraler anser emellertid
att kravet på rekonstruktörens juridiska kompetens inte kan frångås. - De
remissinstanser som förordar att rekonstruktören huvudsakligen bör ha ett slag
av kompetens - juridisk eller ekonomisk - betonar att han kan anlita extern ex-
perthjälp för att tillföra den kompetens han själv saknar.
När det gäller rekonstruktörens roll under rekonstruktionen betonar t.ex.
Stockholms och Västerbottens handelskammare att denne bör uppträda självständigt
även gentemot gäldenären. Rekonstruktören bör inte agera som gäldenärens ombud
eller allmänna rådgivare. Riksskatteverket och Kronofodemyndigheten i Malmöhus
län anför å andra sidan att arbetet som rekonstruktör närmast torde kunna
jämställas med ett konsultuppdrag med gäldenären som uppdragsgivare. Även om det
är viktigt att rekonstruktören har också borgenärernas förtroende måste man
sannolikt godta att han i första hand ser till gäldenärens intressen. -
Kronofogdemyndigheten i Västerbottens län betonar vikten av att rekonstruktören
är vaksam och snabbt vidtar åtgärder för att avsluta rekonstruktionsförfarandet
så snart han får klart för sig att gäldenären inte är seriös i sin strävan att
rekonstruera verksamheten.
Skälen för regeringens förslag: Utredningen föreslår att den person som har
till uppgift att utreda gäldenärsföretagets problem och utarbeta en plan för
dess rekonstruktion skall betecknas administrator. Enligt regeringens mening är
den termen mindre väl vald, bl.a. eftersom det inte är fråga om att förvalta
gäldenärsföretaget eller dess egendom. Vi anser att den som förordnas i samband
med ett beslut om företagsrekonstruktion i stället bör kallas rekonstruktör.
Det uttrycket anger på ett bättre sätt vad som är den utseddes uppgift och
ansluter väl till substantivet rekonstruktion och verbet rekonstruera.
När det gäller frågan om vilka krav som bör ställas på den som utses till
rekonstruktör kan det inledningsvis finnas anledning att något beröra de
kvalifikationskrav som ställs på den som kommer i fråga för uppdrag av
närliggande slag, främst förvaltare i konkurs och god man enligt ackordslagen.
I samband med den konkurslagsreform som trädde i kraft den 1 januari 1980
framhölls att utvecklingen i näringslivet och samhället i övrigt har medfört att
stora krav i allmänhet måste ställas på en konkursförvaltare. Det angavs att
framför allt fyra krav borde tillgodoses: 1. En förvaltare bör i regel besitta,
förutom allmänna juridiska kunskaper, företagsekonomiska insikter, kunskaper om
bokföring och redovisning samt kännedom om och vana vid affärsjuridiska
spörsmål . Förvaltare borde därför som regel sökas bland personer som i sin
verksamhet är särskilt inriktade på affärsjuridiska frågor. 2. Förvaltaren bör
förfoga över en väl utvecklad kontorsorganisation med resurser för bokföring och
redovisning. 3. Förvaltaren bör ha sådana insikter i straffrättsliga frågor att
han på ett tillfredsställande sätt kan lösa uppgiften att undersöka om
gäldenären kan misstänkas för brott. 4. Förvaltaren måste i många fall vara väl
förtrogen med arbetsrättsliga och arbetsmarknadspolitiska frågor. Han har bl.a.
att ta ställning till om driften bör fortsättas tills vidare och om
förutsättningar för rörelsens fortbestånd finns på längre sikt (se bet. s. 366
och prop. 1978/79:105 s. 156 f.). De sålunda ställda kraven har i 1987 års
konkurslag lagtekniskt kommit till uttryck så att en förvaltare skall ha den
särskilda insikt och erfarenhet som uppdraget kräver samt även i övrigt vara
lämplig för uppdraget . Vidare får en förvaltare bl.a. inte stå i ett sådant
förhållande till gäldenären, en borgenär eller någon annan att det är ägnat att
rubba förtroendet för hans opartiskhet i konkursen (7 kap. 1 § första och
tredje styckena konkurslagen). Innan rätten utser förvaltare skall
tillsynsmyndigheten höras (7 kap. 3 § första stycket konkurslagen).
De beskrivna kraven innebär att uppdragen som förvaltare kommit att
koncentreras till en ganska begränsad grupp av personer, främst advokater med
huvudsaklig inriktning på obeståndsjuridik.
God man enligt ackordslagen bör vara lagfaren. Han skall i övrigt ha den
insikt och erfarenhet som uppdraget kräver samt åtnjuta borgenärernas
förtroende (3 § ackordslagen). Utredningen redovisar (bet. s. 367) att av 249
godmansförordnanden under år 1990 avsåg 122 advokat, 107 tjänsteman vid
ackordscentral och 20 annan person. I samtliga fall var emellerid den förordnade
jurist.
På vad sätt skiljer sig då de krav som bör ställas på en rekonstruktör från de
som ställs på en konkursförvaltare eller god man enligt ackordslagen? Den mest
iögonenfallande skillnaden är givetvis att för en rekonstruktör kommer förmågan
att bedöma de rent affärsmässiga förutsättningarna för fortsatt drift i
förgrunden på ett annat sätt än vid konkurs eller ackord. Visserligen hör en
sådan bedömning också till en konkursförvaltares uppgifter men tyngdpunkten i
hans arbete kan ändå sägas ligga i att, med iakttagande av konkurslagens
regelsystem, avveckla en rörelse så att borgenärerna kan erhålla största möjliga
utdelning för sina fordringar. Förvaltaren skall, med konkurslagens ord, ta
till vara borgenärernas gemensamma rätt och bästa samt vidta alla de åtgärder
som främjar en förmånlig och snabb avveckling av boet (7 kap. 8 § första
stycket konkurslagen). Härtill kommer att han i detta sitt arbete bl.a. också
har att utreda orsakerna till företagets obestånd och om det finns anledning att
misstänka gäldenären för brott. På motsvarande sätt kan tyngdpunkten i den gode
mannens uppgift, i vart fall vid offentligt ackord, sägas ligga i att tillgodose
företagets finansiella behov genom att åstadkomma en nedskrivning av dess
skulder.
Även en rekonstruktör måste givetvis, liksom konkursförvaltaren, undersöka
företagets aktuella ekonomiska situation och bilda sig en uppfattning om
orsakerna till dess svårigheter. Vidare måste han, liksom den gode mannen, ägna
uppmärksamhet åt möjligheterna till rekonstruktion i finansiellt hänseende. Men
rekonstruktörens viktigaste insats är att bedöma om gäldenärsföretaget med
återvunnen lönsamhet kan fortsätta att sälja sin vara eller tjänst på marknaden.
För att kunna göra en sådan bedömning skulle rekonstruktören behöva ha goda
insikter i företagsekonomi, erfarenhet av företagande, affärssinne, förhand-
lingsvana och inte sällan viss branscherfarenhet. Samtidigt måste
rekonstruktören, eftersom det är fråga om ett lagreglerat förfarande med
betydande rättsverkningar, besitta såväl ett allmänjuridiskt som ett
obeståndsjuridiskt kunnande.
De krav på rekonstruktörens kompetens som nu har redovisats torde knappast
uppfyllas till fullo av mer än ett begränsat antal personer, främst advokater
med erfarenhet av större företagskonkurser liksom högre tjänstemän vid
ackordscentralerna. Det skall heller inte uteslutas att det i företagsledarnas
krets finns personer med tillräckliga juridiska kunskaper. Oavett vem som utses
till rekonstruktör, måste denne inte sällan i sin tur anlita experthjälp i de
frågor där han själv inte besitter den nödvändiga kompetensen. Frågan om det
allmänna kravet på rekonstruktörens kompetens kan alltså ofta nog gälla om
huvudregeln bör vara att en jurist utses som vid behov får anlita ekonomisk
expertis eller om normalt t.ex. en företagsekonom eller företagsledare bör
förordnas som vid behov får anlita juridisk sakkunskap.
Ackordscentralerna har en inte obetydlig erfarenhet av rekonstruktion av
företag. De har i sitt remissyttrande redovisat att de handlägger rekonstruk-
tionsärenden genom AB Företagskonsolidering som ägs till 30 procent vardera av
Ackordscentralen Stockholm och Ackordscentralen Göteborg/Malmö samt till 20
procent vardera av Trygghetsrådet och Trygghetsfonden. Deras erfarenhet är att
personer med ekonomisk kompetens blivit alltmer betydelsefulla även vid konkurs
och ackord och att det gäller i särskilt hög grad när det är fråga om större
företag. Ackordscentralerna har därför under senare år i betydande omfattning
anställt personer med ekonomisk kompetens eller utnyttjat sådana personer som
konsulter. Ackordscentralerna anför emellertid som sin bestämda uppfattning att
när hanteringen av ett ärende är lagreglerat bör det ombesörjas av jurister som
vid behov biträds av ekonomer och andra sakkunniga, t.ex. företagsledare med
särskild branschvana.
Enligt regeringens uppfattning är det inte lämpligt att ställa upp något
formellt krav på viss utbildning, examen eller motsvarande för förordnande som
rekonstruktör. Det bör således inte, såsom nu är fallet när det gäller god man
enligt ackordslagen, anges att rekonstruktören som huvudregel bör vara lagfaren.
Det är i stället rimligt, som utredningen har föreslagit, att ange att
rekonstruktören skall ha den särskilda insikt och erfarenhet som uppdraget
kräver, ha borgenärernas förtroende och även i övrigt vara lämplig för
uppdraget. Genom en sådan bestämning blir det möjligt - vilket är viktigt - att
i det särskilda fallet välja den person som är mest lämpad för uppdraget. Som
Sveriges Industriförbund och Svenska Arbetsgivareföreningen har anfört kan det
nämligen ställas olika krav på tyngdpunkten i rekonstruktörens kompetens
beroende på vilket företag som är föremål för företagsrekonstruktion. Det bör,
åtminstone i vissa fall, vara möjligt att med ledning av de uppgifter som lämnas
i ansökan om företagsrekonstruktion om företagets ställning och tilltänkta
utveckling bedöma om en rekonstruktion i främsta rummet bör innefatta t.ex.
marknadsanalys eller omförhandling av ett gällande licensavtal. I det förra
fallet bör kanske rekonstruktören sökas bland affärsmän med branschvana, i det
senare bör han antagligen hämtas ur juristernas krets.
Det bör således vara möjligt att i det enskilda fallet förordna en rekons-
truktör vars bakgrund är t.ex. juristens, ekonomens, företagsledarens, revisorns
eller företagskonsultens. Regeringen anser likväl, liksom utredningen, att när
inte omständigheterna i det enskilda fallet motiverar annat bör en advokat ur
konkursförvaltarkretsen eller en högre tjänsteman vid ackordscentral förordnas.
En sådan ordning bör i normalfallet garantera att rekonstruktören har viss
erfarenhet av företagsledning, gedigna kunskaper i obeståndsjuridik liksom inom
andra relevanta rättsområden samt vana vid att hantera situationer i vilka
motstående intressen kan göra sig gällande. Enligt regeringens mening bör det
dock på grund av företagsrekonstruktionens karaktär vara möjligt att vara friare
i valet av rekonstruktör än vad som exempelvis hittills gällt vid utseende av
konkursförvaltare. I det sammanhanget kan också påpekas att det bör vara möjligt
att utse fler än en rekonstruktör. Den möjligheten, som bör utnyttjas endast i
omfattande och komplicerade ärenden, ger utrymme för att utse två
rekonstruktörer med olika kompetensprofil. Det kan tilläggas att den eller de
som utses till rekonstruktör givetvis kan anlita annan expertis för att fullgöra
sitt uppdrag (se författningskommentaren till 2 kap. 12 § andra stycket).
Det finns anledning att betona att höga krav bör ställas på rekonstruktörens
personliga integritet. Han skall, under tidspress, försöka åstadkomma en hållbar
rekonstruktionsplan med tillgodoseende av såväl gäldenärens som borgenärernas
intressen. Det är då viktigt att han åtnjuter samtliga inblandades förtroende
vilket ofta endast kan åstadkommas genom att han intar en självständig, opartisk
hållning. Det bör mot den bakgrunden vara uteslutet att till rekonstruktör utse
någon gäldenärsföretagets ägare eller ställföreträdare, t.ex. ledamot av dess
styrelse. Det är, som utredningen framhåller, naturligt att när gäldenären i sin
ansökan lämnar förslag på rekonstruktör och ger uppgifter om dennes lämplighet,
det också bör innefatta en redovisning av hur i vart fall de viktigaste
borgenärerna ställer sig till förslaget. Om en sådan redovisning saknas bör
sökanden föreläggas att komplettera sin ansökan med en sådan redovisning (se 2
kap. 3-5 §§). Domstolen kan på så sätt få det underlag som den behöver för att
snabbt kunna fatta beslut i frågan. Gäldenärens eget önskemål om att en viss
person utses till rekonstruktör bör - om det inte vinner stöd av en betydande
krets av borgenärer - vara av mindre intresse. Motsätter sig en större
borgenärskrets att en viss person utses till rekonstruktör torde det vara nära
nog uteslutet att utse denna person. Det är emellertid viktigt att domstolen när

den skall utse rekonstruktör inte är bunden av regler av absolut karaktär som
utesluter vissa personkategorier. Det är viktigt att domstolen enligt den
reglering som här föreslås kan utse den person som är lämpligast i det enskilda
fallet.
Regeringen delar utredningens bedömning att det såvitt nu kan bedömas saknas
tillräckliga skäl att föreslå någon form av auktorisation av dem som skall
tjänstgöra som rekonstruktör.

7.2 Bör en rekonstruktör kunna utses till förvaltare i en efterföljande
konkurs?

--------------------------------------------------------------------
| Regeringens bedömning: Frågan om en rekonstruktör skall kunna |
| utses till förvaltare i en näringsidkares efterföljande konkurs |
| bör avgöras från fall till fall. Inga ändringar föreslås i |
| konkurslagens regler om utseende av konkursförvaltare. |
--------------------------------------------------------------------

Utredningens bedömning överensstämmer med regeringens. Utredningen uttalar att
enbart det förhållandet att en person har haft uppdrag som rekonstruktör inte
bör lägga hinder i vägen för att utse honom till förvaltare i en efterföljande
konkurs.
Remissinstanserna har intagit skilda ståndpunkter i frågan. Så delar t.ex.
Domstolsverket utredningens bedömning medan motsatt uppfattning uttrycks av
bl.a. Riksskatteverket, Föreningen Sveriges kronofogdar, kronofogdemyndigheterna
i Stockholms, Malmöhus och Kronobergs län, Sveriges Industriförbund, Svenska
Arbetsgivareföreningen och Företagarnas Riksorganisation.
Skälen för regeringens bedömning: Enligt 7 kap. 1 § tredje stycket
konkurslagen får den inte vara förvaltare som står i ett sådant förhållande
till gäldenären, en borgenär eller någon annan att det är ägnat att rubba
förtroendet för hans opartiskhet i konkursen . Detsamma gäller , sägs det
vidare, om det i övrigt finns någon omständighet som medför att förtroendet för
hans opartiskhet kan rubbas . Denna jävsbestämmelse har således inte - till
skillnad från t.ex. reglerna om domarjäv (jfr 4 kap. 13 § rättegångsbalken) -
utformats som en absolut regel. Avsikten har i stället varit att ge utrymme för
att anpassa tillämpningen till omständigheterna i det enskilda fallet (se prop.
1988/89:31 s. 7).
Vad som generellt kan skilja en rekonstruktör från andra möjliga
konkursförvaltare är närmast dennes förhållande till gäldenären. Beträffande
förhållandet till gäldenären som jävsgrund har i förarbetena till den nuvarande
jävsregeln i konkurslagen uttalats att det får anses mindre väl förenligt med
den regeln att till förvaltare utse någon som har varit bokförare eller deklara-
tionsmedhjälpare till gäldenären eller har varit revisor i ett aktiebolag som
har försatts i konkurs. En rådgivare till gäldenären får anses olämplig som
förvaltare, om det kan råda tvekan om hans objektivitet. Det torde ofta vara
fallet, om rådgivaren har biträtt gäldenären under en längre tid före konkursut-
brottet (prop. 1988/89:31 s. 11). I propositionen hänvisas också till
rättsfallet NJA 1981 s. 764, i vilket det inte ansågs möta hinder att till
förvaltare förordna en advokat som konsulterats av gäldenären med anledning av
dennes insolvenssituation, varvid gäldenären fått rådet att begära sig i
konkurs. Hovrätten över Skåne och Blekinge har i ett fall ansett att den som
fungerat som god man enligt ackordslagen inte kunde utses till förvaltare
(beslut 1982-09-23 SÖ 5165, omnämnt i Jäv för konkursförvaltare [Ds 1988:37] s.
16).
Rekonstruktören kan inte betraktas som en gäldenärens uppdragstagare eller som
dennes biträde (jfr 14 § i Vägledande regler om god advokatsed). Likväl är det
tydligt att uppdraget normalt förutsätter att rekonstruktören med bibehållande
av gäldenärens förtroende engagerar sig i dennes verksamhet. Rekonstruktören
skall ju bl.a. ge gäldenären råd och anvisningar beträffande företagets löpande
förvaltning samt bedöma och eventuellt ge sitt samtycke till samtliga viktigare
rättshandlingar som gäldenären avser att vidta. Även om rekonstruktören således
normalt inte företar några transaktioner på gäldenärens vägnar, kan det
emellertid förekomma att förvaltaren i en efterföljande konkurs har att pröva
sådana transaktioner som rekonstruktören tillrått eller kanske t.o.m. har gett
anvisning om. Som Sveriges Industriförbund och Svenska Arbetsgivareföreningen
har påpekat kan konkursförvaltaren också ha att pröva skäligheten av det av
rekonstruktören fordrade arvodet i de fall arvodet inte har fastställts av
rätten.
I de flesta fall får man därför utgå från att en rekonstruktör på grund av de
omständigheter som nu har redovisats inte bör förordnas till förvaltare i en
näringsidkarens efterföljande konkurs. Regeringen gör här en något annorlunda
bedömning än utredningen som för sin del uttalar att enbart det förhållandet att
en person haft uppdrag som rekonstruktör inte bör lägga hinder i vägen för att
utse honom till förvaltare i en efterföljande konkurs. Det hindrar emellertid
enligt regeringens mening inte att domstolen, beroende på omständigheterna i det
enskilda fallet, skulle kunna utse en rekonstruktör till konkursförvaltare. Ett
rekonstruktionsförsök kan t.ex. komma att avslutas mycket tidigt utan att
rekonstruktören i någon större utsträckning kommit att involveras i gäldenärens
ekonomiska transaktioner. I ett sådant fall bör det inte möta något hinder mot
att rekonstruktören förordnas till konkursförvaltare, i vart fall inte om hans
arvode har fastställts av tingsrätten.
Mot denna bakgrund krävs enligt regeringens mening inga ändringar i
konkurslagens regler om utseende av konkursförvaltare. Även framgent bör alltså
omständigheterna i det enskilda fallet få fälla utslaget.

7.3 Borgenärernas roll m.m.

--------------------------------------------------------------------
| Regeringens förslag: Rekonstruktören skall omgående underrätta |
| samtliga kända borgenärer om att företagsrekonstruktion har |
| beslutats. Beslutet skall inte kungöras. Inom tre veckor efter |
| beslutet om företagsrekonstruktion skall borgenärerna beredas |
| tillfälle att vid ett borgenärssammanträde ta ställning främst till|
| frågan om företagsrekonstruktionen bör fortsättas. Därefter skall|
| borgenärerna beredas möjlighet till insyn och inflytande genom |
| en borgenärskommitté med vilken rekonstruktören har att samråda.|
| Kommittén skall normalt bestå av tre ledamöter som representerar|
| skilda borgenärsintressen. Dessutom kan, när det gäller större |
| företag, en representant för de anställda ingå i kommittén. Statens|
| borgenärsfunktion skall vid företagsrekonstruktion i allmänhet |
| utövas av kronofogdemyndigheten. Frågor om ackord bör dock även |
| vid företagsrekonstruktion prövas av skattemyndigheten. |
--------------------------------------------------------------------

Utredningens förslag överensstämmer med regeringens. Enligt utredningens
förslag skall dock statens borgenärsfunktion utövas av kronofogdemyndigheten
även i ackordsfrågor.
Remissinstanserna: Sveriges Industriförbund och Svenska Arbetsgivareföreningen
anser att när det gäller borgenärernas behov av insyn och inflytande är
utredningens förslag väl avvägda. Andra remissinstanser anser emellertid att
möjligheterna till insyn och inflytande för skilda borgenärskategorier är
otillräckliga, främst under rekonstruktionsförfarandets gång. Enligt
Företagarnas Riksförbund gäller det främst borgenärer med mindre
fordringsbelopp.
Riksskatteverket och Kronofogdemyndigheten i Malmöhus län anser att staten som
borgenär alltid bör beredas plats i borgenärskommittén. Riksskatteverket anför
också att om det finns intressemotsättningar mellan olika kategorier av
borgenärer bör det tillses att varje grupp kan representeras i
borgenärskommittén eftersom det annars finns en risk att denna kommer att
domineras av de professionella kreditgivarna.
Kronofogdemyndigheten i Göteborg och Bohus län liksom NUTEK anser att viss
information fortlöpande bör ges till samtliga borgenärer. NUTEK föreslår därvid
att gäldenären åläggs att upprätta ett bokslut per dagen för
betalningsinställelse och därefter exempelvis varannan månad. Kronofog-
demyndigheten i Malmöhus län uttalar att samtliga borgenärer i vart fall bör få
del av underlaget för en ansökan om förlängning av förfarandet och eventuellt
också om vissa för rekonstruktionen viktigare beslut.
Riksskatteverket anser att eftersom rekonstruktören främst torde komma att se
till gäldenärens intressen bör borgenärskommittén ges en starkare ställning.
Rekonstruktören bör vara skyldig att ge kommittén den information den begär och
eventuellt också att inhämta dess godkännande av viktigare åtgärder.
I fråga om vilken myndighet som bör företräda staten som borgenär i ett
rekonstruktionsförfarande har samtliga kronofogdemyndigheter lämnat utredningens
förslag om att anförtro kronofogdemyndigheten den uppgiften utan erinran, medan
samtliga skattemyndigheter har förordat att statens borgenärsfunktion i stället
skall utövas av skattemyndigheten. Riksskatteverkets majoritet har förordat att
statens rätt skall bevakas av skattemyndigheten. En minoritet i verket har
emellertid tillstyrkt utredningens förslag. Svenska Inkassoföreningen anför att
ett beslut om företagsrekonstruktion bör kungöras, att underrättelse om sådant
beslut bör ske till registerförande myndighet även såvitt avser enskild firma
eller handels- och kommanditbolag.
Skälen för regeringens förslag: Det är, som också utredningen framhåller,
mycket viktigt att i ett förfarande som innebär påtagliga begränsningar i
borgenärernas rätt tillförsäkra dessa såväl insyn i förfarandet som möjlighet
att påverka det.
Utredningen har översiktligt redovisat hur man i några utländska rättssystem
sökt skapa garantier för att borgenärernas intressen tas tillvara (bet. s. 371
f.). I Danmark skall inom tre veckor efter anmälan om betalningsstandsning ett
borgenärssammanträde hållas. Domstolen kan på begäran också utse ett
kreditorudvalg om högst tre medlemmar. I företag med minst 25 anställda har
dessa rätt att utse en fjärde medlem av udvalget. Rekonstruktören, tilsynet ,
skall underrätta såväl udvalget som samtliga borgenärer om planerade, särskilt
viktiga rättshandlingar. Borgenärerna har då möjlighet att framställa invänd-
ningar mot de tilltänkta dispositionerna. I Norge utser domstolen genast en
gjeldsnemnd som består av en ordförande - i regel en advokat - och ytterligare
mellan en och tre ledamöter. Det är denna nämnd som har tillsyn över gäldenären,
går igenom hans ekonomiska förhållanden och leder arbetet med att få till stånd
en skulduppgörelse. Nämnden redovisar sin utredning av gäldenärens ekonomi och
förslaget till skulduppgörelse för övriga borgenärer. I Finland skall domstolen
tillsätta en borgenärsdelegation, om det inte anses onödigt på grund av att
antalet borgenärer är litet. Delegationen skall ha minst tre medlemmar och vara
sammansatt så att olika borgenärsgrupper är jämbördigt företrädda. Om företaget
har minst 50 anställda har dessa rätt att utse företrädare som får delta i
delegationens arbete utan att ha rösträtt. Rekonstruktören, utredaren, skall
utan dröjsmål informera delegationen och övriga borgenärer om sin utredning av
gäldenärens ekonomiska situation, regelbundet och alltid när det behövs
informera delegationen om sina åtgärder och iakttagelser samt förhandla med
delegationen innan viktiga beslut fattas.
När det gäller borgenärernas möjligheter till insyn och inflytande i ett
svenskt förfarande måste de naturligtvis till en början informeras om att beslut
om företagsrekonstruktion har fattats. Det bör därför åligga den utsedde
rekonstruktören att omgående underrätta samtliga kända borgenärer om att en
företagsrekonstruktion har beslutats. Borgenärerna bör redan i samband med en
sådan underrättelse få sådan information om gäldenärens ekonomiska ställning som
kan göra det möjligt för dem att åtminstone bilda sig en preliminär uppfattning
om huruvida en rekonstruktion bör kunna komma till stånd. Den informationen bör
kunna bestå av de handlingar som gäldenären eller en ansökande borgenär givit in
till stöd för ansökan, i förekommande fall kompletterad med de bok-
föringshandlingar - som t.ex. företagets senast upprättade balansräkning - som
rekonstruktören omgående kunnat ta del av.
Som utredningen har funnit är rättsverkningarna av att företagsrekonstruktion
beslutas emellertid inte sådana att beslutet behöver kungöras genom tingsrättens
försorg.
När företagsrekonstruktion väl har beslutats är det av största vikt att det så
snart som över huvud taget är möjligt ges tillfälle att överväga om förfarandet
har förutsättningar att bli framgångsrikt och därför bör fortsätta. Den
bedömningen bör i första hand ankomma på borgenärerna att göra eftersom det är
deras fordringar och intressen i övrigt som i hög grad står på spel. Samtliga
borgenärer bör därför beredas tillfälle att närvara vid ett sammanträde då
frågan om förfarandet skall fortgå behandlas. Det är då givetvis viktigt att det
vid det sammanträdet finns den information som behövs för ett väl övervägt
ställningstagande. Utredningen har föreslagit att borgenärssammanträdet skall
hållas inom tre veckor från det att företagsrekonstruktion beslutas. Inom den
tidsperioden bör det normalt vara möjligt för rekonstruktören att dels skaffa
sig en mera ingående bild av företagets ekonomiska situation genom att ta del av
företagets bokföring och genom kontakter med framför allt dess kreditgivare,
dels ha en uppfattning om den tilltänkta rekonstruktionens huvudsakliga
inriktning och förutsättningar. Rekonstruktören bör således redan vid detta
tillfälle kunna presentera åtminstone en första preliminär version av den
rekonstruktionsplan som han har att upprätta (se avsnitt 7.4). Vidare bör
rekonstruktören vid den tidpunkten kunna ange i huvudsak vilka åtgärder som
återstår att vidta och när förfarandet beräknas kunna avslutas.
Regeringen anser således, liksom utredningen, att det skall föreskrivas att
ett borgenärssammanträde skall äga rum inom tre veckor från beslutet om
företagsrekonstruktion. Det kan givetvis inte uteslutas att det finns fall då en
tid av tre veckor redan från början framstår som alltför kort, t.ex. då fråga är
om ett stort företag och det redan av ansökningshandlingarna framgår att dess
ekonomiska situation är mycket komplicerad. Det bör därför vara möjligt för
domstolen att undantagsvis bestämma att borgenärssammanträdet skall hållas
senare än inom tre veckor. Tid för sammanträdet bör bestämmas av rätten redan i
samband med själva beslutet om företagsrekonstruktion. Det blir då också möjligt
för rekonstruktören att lämna upplysning om sammanträdet i den underrättelse som
han omgående skall tillställa borgenärerna.
Det återstår så att bedöma hur borgenärerna skall tillförsäkras inflytande
under det fortsatta förfarandet sedan det vid borgenärssammanträdet befunnits
föreligga förutsättningar att låta det fortgå. Det är därvid angeläget att söka
balansera borgenärernas behov av insyn mot intresset av att
företagsrekonstruktionen inte tillåts att dra ut på tiden mer än som är ound-
gängligen nödvändigt. Det förefaller mot den bakgrunden olämpligt att kalla hela
borgenärskollektivet till återkommande sammanträden med på förhand bestämda
intervaller. En lämpligare avvägning mellan de motstående intressena synes i
stället vara att i enlighet med utredningens förslag låta en särskilt utsedd
grupp av borgenärer mera aktivt följa förfarandet, dvs. en lösning i linje med
vad som gäller i de övriga nordiska länderna. Det är således även regeringens
uppfattning att en särskild borgenärskommitté bör utses vid borgenärssam-
manträdet om någon borgenär begär det.
Borgenärskommitténs uppgift är naturligtvis i första hand att bevaka hela
borgenärskollektivets intressen. Men kommittén bör också kunna bidra till att
förse rekonstruktören med information, exempelvis nödvändiga kunskaper om den
bransch som gäldenärsföretaget är verksamt i.
Rekonstruktören kommer att vara den som i detalj följer gäldenärsföretagets
verksamhet och det är också hans uppgift att ta ställning till åtskilliga frågor
som rör företagets tillgångar och vidare utveckling. Han bör därför vara skyldig
att samråda med borgenärskommittén i väsentliga frågor. Även om det inte
uttryckligen föreskrivs i lagen är det rimligt att det dessutom förekommer ett
kontinuerligt utbyte av synpunkter mellan rekonstruktören och
borgenärskommittén. Inom ramen för ett sådant utbyte bör givetvis
rekonstruktören bemöda sig om att lämna kommittén den information som den begär.
Däremot anser regeringen, liksom utredningen, att det inte bör komma i fråga att
ange några uttryckliga formkrav för de beslut som måste fattas under
företagsrekonstruktionen. En gäldenärens rättshandling drabbas enligt förslaget
inte av ogiltighet därför att gäldenären underlåtit att inhämta rekonstruktörens
samtycke (se avsnitt 6.2). Det är då inte heller möjligt att föreskriva någon
sanktion för det fall att rekonstruktören skulle ha brustit i sin
samrådsskyldighet gentemot borgenärskommittén. En annan sak är att, om
rekonstruktören skall lyckas med sitt uppdrag att rekonstruera gäldenärsföre-
taget, det är nödvändigt att han vinner borgenärerna för den lösning han
föreslår. Redan detta torde vara tillräckligt för att säkerställa ett gott
samarbete mellan rekonstruktören och borgenärskommittén. Skulle rekonstruktören
trots detta underlåta att samråda med kommittén, återstår för borgenärerna
möjligheten att antingen begära att företagsrekonstruktionen upphör (se 4 kap. 8
§) eller att rekonstruktören byts ut (se 2 kap. 11 §).
Beträffande borgenärskommitténs storlek och sammansättning har utredningen
föreslagit att den skall få bestå av högst tre ledamöter med möjlighet för dem
som arbetar i företag med minst 25 anställda att utse en fjärde ledamot. Det är
givetvis angeläget att antalet ledamöter i borgenärskommittén begränsas för att
inte komplicera dess arbete. Det kan ju t.ex. förekomma att kommittén måste
överlägga med mycket kort varsel för att behandla en viktig åtgärd som måste
vidtas snabbt. Samtidigt är det också önskvärt att kommittén har en sådan
sammansättning att den kan företräda de flesta kategorier av borgenärsintressen.
I många fall bör naturligtvis tre, eller fyra, ledamöter vara ett tillräckligt
antal även från den synpunkten; i kommittén kan då ingå en representant för de
borgenärer som är kreditgivare och säkerhetshavare, en företrädare för staten
som skatteborgenär och en representant för de oprioriterade borgenärerna samt -
i förekommande fall - en företrädare för de anställda i gäldenärsföretaget. Det
bör emellertid enligt regeringens mening inte vara uteslutet att anpassa
kommitténs sammansättning till omständigheterna i det enskilda fallet. Om
särskilda skäl talar för det bör således fler än tre ledamöter kunna ingå i
kommittén.
Frågan om kronofogdemyndigheten eller, som hittills, skattemyndigheten skall
företräda staten vid ackord har tidigare behandlats i propositionen om lag om
indrivning av statliga fordringar m.m. (prop. 1992/93:198). Där konstaterades
att det finns skäl som talar för såväl den ena som den andra lösningen. I
propositionen togs inte ställning till frågan i ett längre perspektiv. Mot
bakgrund av att utredningsförslaget till lag om företagsrekonstruktion vid den
tiden remissbehandlades ansågs det inte då finnas anledning att föreslå någon
ändring vad gäller ackordsmyndighet.
För att ge kronofogdemyndigheten uppgiften att företräda staten vid
företagsrekonstruktion talar att rekonstruktionen är ett alternativ till andra
åtgärder för att få en fordran betald. Misslyckas ett försök till rekonstruktion
blir följden i flertalet fall konkurs - ett förfarande där staten företräds av
kronofogdemyndigheten. Vidare torde det vanligen vara så att
kronofogdemyndigheten redan innan rekonstruktionsfrågan kommer upp har viss
utredning om företaget i samband med indrivningen. En stor del av de frågor som
uppkommer vid företagsrekonstruktion i allmänhet är också sådana frågor som
uppkommer under en konkurs. Enligt regeringens mening talar därför övervägande
skäl för att kronofogdemyndigheten bör företräda det allmänna vid
företagsrekonstruktion i dessa delar. Det är också den lösning som ligger mest i
linje med de allmänna övervägandena bakom lagen (1993:891) om indrivning av
statliga fordringar m.m. Till de frågor som kronofogdemyndigheten enligt vad som
nu har sagts kommer att få ta ställning till hör frågor om gäldenärens avtal.
Andra frågor är sådana som rör driften av företaget och frågor om återvinning.
Det bör vidare, särskilt med tanke på vad som har sagts om
företagsrekonstruktionen som ett alternativ till konkurs, vara
kronofogdemyndigheten som företräder det allmänna när det gäller att som
borgenär ta initiativ till företagsrekonstruktion.
Frågor om ackord avseende skatter och avgifter prövas enligt lagen (1993:892)
om ackord rörande statliga fordringar m.m. av skattemyndigheten. Vid ackord
uppkommer bl.a. frågor kring de olika skatte- och avgiftsfordringarna som
skattemyndigheten får anses vara bäst skickade att utreda. Regeringen gör den
bedömningen att det inte finns skäl att föreslå någon ändring vad gäller
borgenärsfunktionen vid ackord. Även i denna del ligger ställningstagandet i
linje med tidigare överväganden. Fattas det under en företagsrekonstruktion
beslut om att inleda ackorsförhandling är det alltså skattemyndigheten som vid
denna företräder det allmänna och tar ställning till om ett ackordsförslag skall
antas eller inte.
Det bör framhållas att det krävs en god samverkan mellan myndigheterna för att
alla aspekter på rekonstruktionsfrågan skall bli belysta på ett bra sätt. Det
skulle det emellertid ha gjort även om uppgiften som borgenärsföreträdare i sin
helhet hade lagts på endera av dem. Den nu föreslagna lösningen ger uttryck för
just det som nyss har sagts - myndigheterna har olika kompetens och därmed även
olika roller att spela i förfarandet. Regeringen kommer senare att ta ställning
till om det finns behov av författningsreglering av myndigheternas samverkan.

7.4 Upprättande av en rekonstruktionsplan

--------------------------------------------------------------------
| Regeringens förslag: Rekonstruktören skall upprätta en |
| rekonstruktionsplan. Av planen skall normalt framgå såväl hur |
| gäldenärsföretagets finansiella situation bör lösas som hur dess|
| resultat skall kunna förbättras. Planens innehåll kan emellertid|
| anpassas till omständigheterna i det enskilda fallet. Det |
| föreskrivs inte i lagen vad planen skall innehålla och inte |
| heller att den skall fastställas. |
--------------------------------------------------------------------

Utredningens förslag överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: De remissinstanser som yttrat sig i frågan godtar i allt
väsentligt utredningens förslag vad gäller rekonstruktionsplan. Sveriges
Ackordscentraler betonar att en plan måste omfatta såväl en finansiell
rekonstruktion som även resultatförbättrande åtgärder. Sveriges Industriförbund
och Svenska Arbetsgivareföreningen diskuterar om planens innehåll bör närmare
regleras och om den bör godkännas av borgenärerna. Organisationerna förordar
emellertid inte några sådana åtgärder men anser att förfarandet efter några år
måste utvärderas på bl.a. dessa punkter. Grossistförbundet Svensk Handel anser
att det i motiven bör anges vad en rekonstruktionsplan normalt bör innehålla,
t.ex. en preliminär betalningsplan, förslag till finansiering av rörelsen, en
enkel marknadsanalys och om möjligt en treårig budget.
NUTEK anför för sin del att det är svårt att tänka sig en framgångsrik
rekonstruktion om inte den som framgent skall svara för företagets drift har ett
avgörande inflytande på planens innehåll. Verket förordar därför att planen
skall upprättas av den som efter rekonstruktionen kommer att äga och driva
företaget, i samråd med rekonstruktören.
Sveriges Advokatsamfund anser att en rekonstruktionsplan bör fastställas av
domstol sedan domstolen berett samtliga borgenärer tillfälle att yttra sig såväl
skriftligen som vid förhandling inför domstolen. Det kan vidare övervägas, anför
samfundet, att föreskriva att domstolens beslut om fastställelse fordrar att det
finns en viss majoritet för planen bland de berörda borgenärerna.
Skälen för regeringens förslag: En första fråga som kan ställas är självfallet
om det i en lag om företagsrekonstruktion alls bör föreskrivas någon skyldighet
för gäldenären eller rekonstruktören att presentera ett skriftligt förslag till
hur gäldenärens verksamhet skall rekonstrueras och hans ekonomiska situation
klaras upp. Utredningen redovisar att i dansk och norsk rätt finns inte något
lagfäst krav på att en särskild plan skall upprättas. I den finska lagen om
företagssanering däremot finns ingående regler om vad ett saneringsprogram skall
innehålla (39 - 42 §§) och hur programmet skall fastställas (49 - 56 §§).
Mot att ställa ett uttryckligt krav på upprättande av en plan kan anföras att
ett sådant krav kan medföra risker för både en viss tidsutdräkt och ökade
kostnader för förfarandet. Det gäller förstås särskilt om kravet på att upprätta
en plan förenas med krav på att den skall godkännas av hela borgenärsgruppen
eller av en viss majoritet bland borgenärerna. För att en formlig plan bör
upprättas talar å andra sidan att ett sådant krav kan medverka till att arbetet
verkligen bedrivs med företagsrekonstruktionens ändamål för ögonen. Företags-
rekonstruktionens syfte är ju att åstadkomma en rekonstruktion av verksamheten
och det bör underlätta arbetet om det hela tiden sker med inriktning på att i
skrift kunna för borgenärerna presentera ett förslag till hur det skall gå till.

Planen kan upprättas fortlöpande. Den kan, och bör, presenteras i en första
mycket preliminär version redan vid det borgenärssammanträde som skall äga rum
inom tre veckor från beslutet om företagsrekonstruktion. Den kan därefter
successivt fullständigas intill dess den föreligger i slutgiltigt skick.
Regeringen delar för sin del utredningens bedömning att ett krav på
upprättande av en rekonstruktionsplan bör ställas men att det däremot inte bör
ställas några bestämda krav på dess innehåll och inte heller ges några
föreskrifter om att den skall antas eller fastställas. Det bör innebära att
rekonstruktionsarbetet kan ske med en bestämd inriktning utan att några risker
för förhalning eller fördyring behöver uppstå.
Det är viktigt att framhålla att planens innehåll måste kunna anpassas till
omständigheterna i det enskilda fallet. Vad en rekonstruktion kan behöva
innebära måste rimligen kunna variera högst väsentligt. En rekonstruktionsplan
kan t.ex. - om företagets problem uteslutande kan hänföras till
överskuldsättning - tänkas innehålla endast att en ackordsförhandling bör komma
till stånd. Men en plan kan också - om företagets problem bottnar i att dess
verksamhet inte fullt ut motsvarar marknadens krav - innehålla t.ex. en
marknadsanalys, förslag om inskränkningar i produktionen av vissa produkter och
åtgärder för en effektivare marknadsföring i förening med ett förslag till
ackord. Självfallet kan planen också innefatta ett konstaterande av att
förutsättningar för rekonstruktion saknas och att verksamheten därför bör
avvecklas. Vad som kan sägas i denna del är att en plan normalt bör innehålla
förslag till såväl hur gäldenärsföretagets finansiella problem bör lösas som hur
dess resultat kan förbättras.
Även om det inte i lag ges några föreskrifter om att en rekonstruktionsplan
skall fastställas eller om formerna och förutsättningarna för ett fastställande,
är det givet att, om planen skall kunna genomföras, det fordras en bred enighet
bland borgenärerna liksom mellan dem och gäldenären om i vart fall dess
huvudsakliga element. Det bör också betonas att i den del som en rekonstruktion
medför egentliga ingrepp i borgenärernas rätt genom att deras fordringar sätts
ned, måste det ske antingen genom avtal eller genom offentligt ackord. Ett
offentligt ackord inom ramen för en företagsrekonstruktion föreslås liksom
hittills vara omgärdat av regler om minsta dividend och av röstregler (se
avsnitt 7.5). Borgenärernas godkännande av rekonstruktionens övriga element sker
också indirekt genom att de, mot bakgrund av planens förslag till åtgärder,
förklarar sig villiga att avtala om nedsättning av sina fordringar eller godtar
ett förslag till offentligt ackord.
Det är regeringens uppfattning att det bör vara rekonstruktören som har till
uppgift att upprätta rekonstruktionsplanen. Ett av de viktigaste syftena med att
förordna en rekonstruktör är ju att temporärt tillföra gäldenärsföretaget en
särskild kompetens. Rekonstruktörens kunskaper skall utnyttjas för att avgöra om
och hur företaget kan bli lönsamt. Det är då också naturligt att rekonstruktören
sammanfattar sina rön och synpunkter i en handlingsplan för företaget.

7.5 Ackord under företagsrekonstruktion

--------------------------------------------------------------------
| Regeringens förslag: Inom ramen för en företagsrekonstruktion |
| skall ett offentligt ackord kunna komma till stånd. |
| Ackordslagen upphävs som självständig lag. Kravet i den gällande|
| ackordslagen på att gäldenären vid ett offentligt ackord skall |
| erbjuda borgenärerna betalning med åtminstone 25 procent av |
| deras fordringsbelopp behålls. Undantag skall dock i |
| fortsättningen kunna göras när det finns särskilda skäl. Däremot|
| slopas - jämfört med ackordslagen - ordningen med obligatorisk |
| edgång vid offentligt ackord liksom det särskilda edgångs- |
| sammanträdet. |
--------------------------------------------------------------------

Utredningens förslag överensstämmer i det väsentliga med regeringens.
Remissinstanserna: Sveriges Advokatsamfund anser att om en lägre
utdelningsprocent än 25 procent skall fastställas bör det kräva en större
borgenärsmajoritet än tre fjärdedelar samt att det borde övervägas att godta en
längre betalningstid än ett år för den föreskrivna minsta utdelningen. Sveriges
Ackordscentraler anför att om skatteförmånsrätten avskaffas, och staten således
får ställning av oprioriterad borgenär, det kunde övervägas att föreskriva ett
undantag från kravet på likabehandling av likaberättigade borgenärer till förmån
för staten som skatteborgenär. - Skattemyndigheten i Stockholms län m.fl. pekar
på de problem som är förbundna med att samtliga statens skatte- och
avgiftsfordringar inte alltid är kända eller i vart fall inte bestämda vid
tidpunkten för ett offentligt ackord. - Riksskatteverket anser att reglerna om
offentligt ackord i den föreslagna lagens 3 kap. systematiskt borde samordnas
bättre med lagens bestämmelser i övrigt.
Skälen för regeringens förslag: Som redan har nämnts innebär den
föreslagna lagen om företagsrekonstruktion att förfarandet för att nå ett
offentligt ackord inlemmas som en integrerad del i företagsrekonstruktionen.
Härav följer också som nämnts att rekonstruktören ersätter ackordslagen gode
man. Det kan framhållas att en företagsrekonstruktion kan - men alls inte
behöver - avslutas med offentligt ackord. En ackordsuppgörelse kan komma till
stånd under hand om samtliga intressenter är ense om det. Det är givet att det
också är ett underhandsackord som i första hand bör eftersträvas, i de fall en
företagsrekonstruktion över huvud taget behöver innefatta en ackordsuppgörelse.
Reglerna om offentligt ackord har emellertid indirekt betydelse för möjlig-
heterna till underhandsackord. En minoritet bland borgenärerna torde nämligen
ofta finna det meningslöst att sätta sig emot ett föreslag till underhandsackord
om det erbjuds på sådana villkor att det kan förutsättas bli antaget och
fastställt genom offentligt ackord.
Lagrådet har under rubriken Allmänna synpunkter i sitt yttrande den 24 oktober
1994 (se bil. 5) noterat att innebörden av förslaget är att en förutsättning för
att frågan om offentligt ackord skall kunna aktualiseras är att näringsidkaren
behöver rekonstruera sin rörelse: annars kan det ju inte meddelas beslut om
företagsrekonstruktion. Lagrådet ifrågasätter om man inte får räkna med att det
finns näringsidkare, vilka kan ha behov av ett ackordsförfarande utan att
samtidigt behöva rekonstruera den verksamhet som bedrivs. Lagrådet anser sig
inte kunna bedöma i vad mån det medför olägenheter att ackordsförfarandet inte
är tillgängligt för sådana näringsidkare.
Lagrådets påpekande är riktigt. Med den föreslagna utformningen är förfarandet
för offentligt ackord enbart tillgängligt för en gäldenär som uppfyller de
grundläggande kraven för företagsrekonstruktion. Det är en konsekvens av att
förfarandet för offentligt ackord föreslås utgöra en integrerad del av
företagsrekonstruktionen. Förfarandet för offentligt ackord kan på så vis sägas
vara ett förfarande i förfarandet , vilket bl.a. tydliggörs genom att en
begäran om ackordsförhandling skall göras i ett pågående ärende om
företagsrekonstruktion eller eventuellt i samband med ansökan om
företagsrekonstruktion. Enligt vad som nu föreslås är det alltså inte möjligt
att fristående ansöka om ackordsförhandling. Enligt regeringens mening är det
bl.a. ur systematisk synvinkel en stor fördel att införliva ackordsförfarandet i
den nya lagen om företagsrekonstruktion. Lagrådets påpekande om att det finns
risk för att vissa gäldenärer - som saknar rekonstruktionsbehov men har behov av
att kunna nå ett offentligt ackord - inte kan komma i åtnjutande av reglerna om
offentligt ackord torde enligt regeringens mening i praktiken endast gälla ett
fåtal gäldenärer. Finns det ett ackordsbehov torde det regelmässigt också finnas
ett rekonstruktionsbehov. I vart fall torde det gälla om avsikten är att
företaget skall leva vidare. Är det fråga om att företaget skall avvecklas utgör

i så fall konkursinstitutet ett fullgott alternativ. Lagrådets synpunkter i
detta hänseende föranleder alltså inte regeringen att vidta några justeringar av
förslaget. Det finns däremot anledning att noga följa utveckligen efter det att
lagen har trätt i kraft och om anledning ges återkomma till denna fråga.
Ett offentligt ackord innebär att en borgenärsmajoritet kan träffa ett avtal
med gäldenären om en ekonomisk uppgörelse som binder även minoriteten. Den
klassiska formen för en sådan uppgörelse innebär att borgenärernas fordringar
sätts ned med en angiven procentsats. När det gäller kravet på minsta dividend -
dvs. minsta procentuell utdelning - vid ackord hör den frågan naturligt samman
med bestämmelserna om vilken majoritet bland borgenärerna som krävs för att ett
ackordsförslag skall anses antaget. Generellt bör betänkligheterna mot att
tillåta en låg dividend minska ju större majoritet som krävs. Den minsta
dividenden sänktes från 50 till 25 procent i samband med införandet av 1970 års
ackordslag (se SOU 1968:41 och prop. 1970:136). En än lägre dividend tilläts
också om samtliga borgenärer godkände det eller om synnerliga skäl förelåg.
Samtidigt bestämdes att ett ackordsförslag som gav minst 50 procent av
fordringsbeloppen skulle anses antaget av borgenärerna om tre femtedelar av de
röstande godtagit förslaget och deras fordringar uppgick till tre femtedelar av
de röstberättigande fordringarnas sammanlagda belopp. För lägre ackordsprocent
bestämdes motsvarande andel av de röstande och av de sammanlagda fordringarnas
belopp till tre fjärdedelar.
Utredningen har redovisat att de ackord som i dag följer på betalningsin-
ställelse brukar innefatta en minsta dividend om 25 - 50 procent och att lägre
utdelning inte synes förekomma.
Vad som närmast skulle kunna sättas i fråga är om den lägsta godtagbara
dividenden borde sänkas för att öka möjligheterna till rekonstruktion. Det vore
emellertid, som utredningen också framhåller, knappast rimligt att öppna ett
rekonstruktionsförfarande för gäldenärsföretag, vilka inte räknar med att kunna
erbjuda ens 25 procent av fordringsbeloppet till borgenärerna.
Företagsrekonstruktion är ju tänkt för företag som visserligen har
betalningssvårigheter men som också besitter en lönsamhetspotential. Ett företag
som redan har ådragit sig en sådan överskuldsättning att det saknar möjlighet
att betala en fjärdedel av fordringarna måste normalt anses sakna en sådan
potential. Genom att det generella kravet på en minsta dividend om 25 procent
behålls ges domstolen också en ytterligare grund för bedömningen av om en
ansökan om företagsrekonstruktion bör bifallas. I ansökan skall ju gäldenären
(jfr avsnitt 5.4) lämna uppgift bl.a. om utsikten till en uppgörelse med
borgenärerna och ansökan får inte bifallas om det saknas skälig anledning anta
att syftet med företagsrekonstruktionen kan uppnås.
Liksom utredningen anser regeringen att en undantagsregel för speciella
förhållanden har fog för sig. I ackordslagen anges, som redan nämnts, att lägre
dividend än 25 procent kan godtas bl.a. om det finns synnerliga skäl. Med
synnerliga skäl avsågs i förarbetena till ackordslagen (SOU 1968:41 s. 95) t.ex.
att gäldenären till följd av sjukdom eller av annan orsak kommit på obestånd
utan eget vållande. Likaså avsågs möjligheten att mot en enskild borgenärs vilja
genomdriva ett ackord för ett dödsbo som inte räckte till utdelning upp till
föreskrivna 25 procent. Som utredningen anfört syftar de anförda exemplen
närmast på enskilda näringsidkare och ger knappast någon vägledning för
tillämpningen av en lagstiftning som är avsedd också - och kanske främst - för
större företag. Det bör, som utredningen har föreslagit, vara möjligt att i
särskilda fall inte tvingas låta valet mellan ackord och konkurs avgöras av en
tvingande regel om 25 procents minsta utdelning. Regeringen delar därför
utredningens bedömning att i den nuvarande undantagsregeln bör uttrycket
synnerliga skäl ersättas med särskilda skäl för att på så sätt vidga
möjligheterna att frångå kravet på en minsta utdelning om 25 procent.
Ett offentligt ackord omfattar för närvarande endast de oprioriterade
borgenärerna samt förmånsberättigade borgenärer till den del deras fordringar är
oprioriterade. Det har inte anförts några skäl för att ändra den ordningen. En
förändring i borgenärskretsen vid offentligt ackord skulle emellertid följa om
statens förmånsrätt för fordran på skatter och avgifter avskaffades. Staten
skulle därigenom bli oprioriterad borgenär och således också omfattas av ett
ackord. Som utredningen framhåller borde en sådan ordning främja en aktiv insats
från statens sida i företagsrekonstruktioner vilket i och för sig borde ge
bättre förutsättningar för att rekonstruktionen skall kunna ha framgång. Som
redogörs för i det följande (avsnitt 8.3) läggs emellertid inte i detta
sammanhang fram något förslag om att avskaffa statens förmånsrätt.
De lagförslag som regeringen nu lämnar bör inte påverka statens roll som
skatteborgenär vid ackord. I någon mån kan dock antalet offentliga ackord tänkas
komma att öka till följd av att det inte längre förutsätts att gäldenären har
konstaterats vara på obestånd. Inte heller sker (se avsnitt 7.2) någon ändring i
fråga om vilken myndighet som har att företräda staten i ackordsförhandlingar.
Skattemyndigheten bör alltså, liksom för närvarande, ha att bedöma om ett
förslag till ackord kan anses fördelaktigt för det allmänna (3 § första stycket
lagen 1993:892 om ackord rörande statliga fordringar m.m.). Det framstår som
oundvikligt att skattemyndigheten därvid, som ett led i sin bedömning, beaktar
vad utfallet för statens del skulle bli vid ett exekutivt förfarande. Som
tidigare har framhållits är det av största vikt att skattemyndigheten i dessa
sammanhang arbetar i nära kontakt med den myndighet som i övrigt företräder
staten vid en företagsrekonstruktion, dvs. kronofogdemyndigheten.
En förändring bör emellertid ske såvitt gäller den borgenärskrets som deltar i
ackord. Som utredningen framhållit synes i det praktiska rättslivet dagen för
betalningsinställelse ha haft större betydelse för frågan om vilka fordringar
som omfattas av ackord än ackordslagens föreskrift om att dagen för
ackordsbeslutet är avgörande för vilka borgenärer som deltar i, och är bunda av,
ackordet. Det finns därför skäl att nu anpassa lagstiftningen till den praxis
som faktiskt kommit att utbildas och låta dagen för ansökan om
företagsrekonstruktion vara avgörande för vilka fordringar som omfattas av ett
följande ackord.
Utredningen föreslår slutligen att gäldenärens edgång vid offentligt ackord
skall göras fakultativ och att, om edgång skall ske, den får äga rum vid det
sammanträde med borgenärerna då dessa skall rösta om ackordsförslaget. Vad
gäller frågan om gäldenären obligatoriskt skall tvingas avlägga ed för att
bekräfta sina tillgångar och skulder anför utredningen att det föreslagna
rekonstruktionsförfarandet ger flera garantier mot missbruk från gäldenärens
sida. Ansökan skall granskas av rätten, gäldenärens ekonomiska situation kommer
att nagelfaras av borgenärerna vid det sammanträde som följer inom tre veckor
efter beslutet om företagsrekonstruktion och rekonstruktören har särskilt till
uppgift att utreda gäldenärens ekonomiska förhållanden. Mot den bakgrunden finns
det, anser utredningen, inte skäl att föreskriva obligatorisk edgång och
följaktligen finns det inte heller anledning att behålla det särskilda
edgångssammanträdet. Regeringen delar utredningens bedömning.
Riksskatteverket anför, som har nämnts inledningsvis, synpunkter på den
systematiska samordningen mellan reglerna om offentligt ackord och övriga regler
i utredningens förslag till lag om företagsrekonstruktion. Bristen på en sådan
samordning skapar, enligt verkets mening, onaturliga hinder för ett smidigt och
enhetligt förfarande. Som exempel på en bristande samordning anför verket kravet
på att gäldenären vid offentligt ackord måste lägga fram ett formligt ackords-
förslag när han tidigare upprättat en rekonstruktionsplan, att en bouppteckning
måste ges in när en likartad sammanställning upprättats tidigare under
rekonstruktionsfasen samt att en ny avgift måste betalas. Vidare anser verket
att borgenärssammanträdena borde kunna samordnas.
Även Lagrådet har lämnat synpunkter av mer systematisk art på det föreslagna
ackordskapitlet i lagen om företagsrekonstruktion. Lagrådet anför:
Ackordslagens bestämmelser om offentligt ackord har som nämnts i sak
oförändrade överförts till den nya lagen. Ackordslagen har varit i tillämpning i
över 20 år. Under denna tid torde ha vunnits en hel del erfarenheter av
lagstiftningen, vilket borde beaktas i den nya lagen; under hand har Lagrådets
uppmärksamhet fästs på frågan om beräknande av ränta på fordringar. Så har dock
inte skett. Lagrådet anser det önskvärt att 3 kap. vid lämpligt tillfälle blir
föremål för en översyn mot bakgrund av erfarenheterna av tillämpningen av
ackordslagens motsvarande regler.
Enligt regeringens mening kunde en sådan mera långt gående samordning som
Lagrådet och Riksskatteverket förordar i och för sig i vissa delar vara tänkbar.
Det förtjänar emellertid framhållas att ett offentligt ackord skiljer sig från
övriga skeden i en företagsrekonstruktion därigenom att ackordet binder samtliga
deltagande borgenärer, även dem som inte biträtt förslaget till uppgörelse. Det
element av tvång gentemot vissa borgenärer som således är, eller kan vara,
förbundet med fastställande av offentligt ackord gör det nödvändigt med mera
preciserade regler för den delen av förfarandet än som krävs när en uppgörelse
bygger på samtliga intressenters bifall. Det kan därför, såvitt nu kan bedömas,
knappast undvaras att det för offentligt ackord, även inom ramen för en
företagsrekonstruktion, ges särskilda regler om ansökan, en formlig
bouppteckning där tillgångarna tas upp till noggrant uppskattade värden , ett
formligt ackordsförslag som borgenärerna har att anta eller förkasta,
kungörelse, m.m. En viktig faktor i denna bedömning är det enligt vad som
redovisats i det föregående inte ställs upp några krav på vad en
rekonstruktionsplan skall innehålla. Dessutom föreslår vi bl.a. att det i lagen
uttryckligen skall anges att sådana handlingar och uppgifter som skall bifogas
en begäran om förhandling om offentligt ackord inte behöver ges in om de
tidigare under företagsrekonstruktionen har tillställts rätten och borgenärerna.
Det är emellertid regeringens uppfattning att den systematiska samordning som
kan och bör ske i det väsentliga kommit till stånd genom utredningens förslag.
En viss ytterligare systematisk bearbetning har också skett vid den fortsatta
beredningen, bl.a. i samband med lagrådsgranskningen av förslagen.

7.6 Avslutande av företagsrekonstruktion

--------------------------------------------------------------------
| Regeringens förslag: En företagsrekonstruktion skall upphöra när|
| syftet med den har uppnåtts eller så snart det står klart att en|
| rekonstruktion inte kan åstadkommas. Vidare skall en pågående |
| företagsrekonstruktion kunna avbrytas om gäldenären handlar |
| illojalt. - En företagsrekonstruktion skall normalt avslutas |
| inom tre månader. Den tiden kan emellertid, om det finns |
| särskilda skäl för det, förlängas med tre månader i taget. Den |
| sammanlagda tiden får dock aldrig överstiga ett år om inte |
| förhandling om offentligt ackord har inletts. Domstolen skall |
| vara restriktiv med att bevilja förlängning. |
--------------------------------------------------------------------

Utredningens förslag överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna tillstyrker i huvudsak förslagen i denna del eller lämnar
dem utan erinran. Luleå tingsrätt anser emellertid att ett rekonstruk-
tionsförfarande längst bör kunna pågå under sex månader. Sveriges
Industriförbund, Svenska Arbetsgivareföreningen och Grossistförbundet Svensk
Handel anför att det är viktigt med en restriktiv hållning när det gäller att
besluta om förlängning av förfarandet. De båda först nämnda remissinstanserna
anser också att tingsrätten vid prövning av frågan om förlängning bör förstärkas
med ekonomisk expertis.
Skälen för regeringens förslag: Utredningen anför (bet. s. 376) att dess
undersökning av hur ackordsinstitutet fungerar visar att den nu gällande
tvåmånadersfristen (8 § ackordslagen) inte sällan är för kort och att inte
heller en frist om tre månader alltid skulle vara tillräcklig för att slutföra
rekonstruktionsförfarandet Utredningen föreslår därför att som huvudregel bör en
tidsfrist om tre månader gälla men att den tiden kan, om särskilda skäl
föreligger, förlängas med tre månader i taget. Förfarandet skall emellertid inte
få pågå under längre tid än sammanlagt ett år, såvida inte förhandling om
offentligt ackord har inletts.
När det gäller frågan om vilka tidsfrister som bör gälla för en
företagsrekonstruktion måste en avvägning ske mellan å ena sidan främst
borgenärernas intresse av ett snabbt avslut och att därmed inskränkningarna i
deras rätt upphör och, å den andra, intresset av att tidsgränserna inte sätts
snävare än att det finns realistiska möjligheter att genomföra en
rekonstruktion. Det finns då anledning att, som också utredningen har gjort,
göra skillnad mellan rekonstruktion utan offentligt ackord och rekonstruktion
som innefattar sådant ackord. Det är givet att i det sist nämnda fallet måste
det, med hänsyn till de särskilda formföreskrifter som gäller, vara möjligt att
låta förfarandet pågå under längre tid än annars.
Regeringen finner för sin del, liksom flertalet remissinstanser, att de av
utredningen föreslagna tidsgränserna förefaller väl avvägda. Det kan också
nämnas att en lagändring som trädde i kraft den 1 januari 1993 gjorde det
möjligt att förlänga tvåmånadersfristen i 8 § ackordslagen. Det finns dock skäl
att framhålla att en restriktiv hållning är befogad när det gäller att besluta
om förlängning av den ursprungliga tremånadersfristen. Än större restriktivitet
bör iakttas när fråga är om ytterligare förlängningar. Så länge en
företagsrekonstruktion inte förutses innefatta en ackordsförhandling bör den
endast undantagsvis behöva pågå under längre tid än tre månader och bara i
sällsynta fall - t.ex. när det är fråga om ett mycket stort företag - längre än
sex månader. För att en förlängning av de inledande tre månaderna skall medges
bör det kunna visas att en plan för företagets rekonstruktion finns men att
vissa närmare angivna ytterligare åtgärder erfordras för att den planen skall
kunna genomföras. Sådana ytterligare åtgärder kan givetvis avse såväl
rekonstruktionen i sak - t.ex. pågående men ännu ej slutförda förhandlingar med
leverantörer, anställda eller licenshavare - som dess finansiering - t.ex. att
en uppgörelse under hand med borgenärerna uppges vara inom räckhåll. Därvid bör
allmänt hållna påståenden om ytterligare åtgärder inte vara tillräckliga för att

en förlängning skall beviljas. Det bör i stället krävas att det preciseras vilka
åtgärder som återstår liksom att det redovisas om och när dessa åtgärder
beräknas kunna genomföras.
Beslut om företagsrekonstruktion fattas av rätten. Det bör därför också krävas
beslut av domstol för att den skall upphöra eller för att de föreskrivna
tidsfristerna skall förlängas. Det bör gälla även om ackordsförhandling har
inletts. Vårt förslag till lag om företagsrekonstruktion bygger på att
offentligt ackord är, eller snarare kan vara, ett element i en
företagsrekonstruktion som också i normalfallet avser företagets verksamhet i
sak. De med en företagsrekonstruktion förbunda rättsverkningarna upphör därför
först i och med rättens beslut om att en företagsrekonstruktion upphör. Om den
inledande tremånadersfristen, eller en förlängningsfrist, löpt ut utan att någon
begäran om förlängning gjorts har således domstolen att omedelbart besluta om
företagsrekonstruktionens upphörande.
Som Lagrådet har påpekat (se bil. 5 vid 4 kap. 11 §) bör ett beslut om att
företagsrekonstruktionen skall upphöra normalt tillämpas omedelbart. En regel av
sådan innebörd innehöll också utredningens lagförslag (2 kap. 24 §). Med hänsyn
till de förhållandevis ingripande rättsverkningar som är förbundna med en
företagsrekonstruktion vore det även enligt regeringens mening orimligt att
behöva avvakta laga kraft för att dessa rättsverkningar skall upphöra. I
undantagsfall bör dock rätten kunna besluta om att ett beslut om att företags-
rekonstruktionen skall upphöra inte skall tillämpas omedelbart.
Utredningen har föreslagit att, innan beslut om förlängning meddelas,
rekonstruktören, borgenärskommittén samt de borgenärer som närvarat vid det
inledande borgenärssammanträdet skall ges tillfälle att yttra sig. Härigenom bör
det bli möjligt för tingsrätten att få ett brett underlag för sitt
ställningstagande. Av särskild betydelse för ett beslut om förlängning är
givetvis vad rekonstruktören anför om möjligheten till en framgångsrik
rekonstruktion och om vilka ytterligare åtgärder som återstår för att en sådan
skall kunna genomföras. Men av stor betydelse är också borgenärernas uppfattning
om möjligheten till framgång, eftersom en lyckad rekonstruktion förutsätter
borgenärernas stöd eller i vart fall deras acceptans. Om åtminstone de
viktigaste borgenärerna reser invändningar i fråga om rekonstruktionens
möjligheter att inom rimlig tid bli framgångsrik, måste det normalt saknas
förutsättningar att bifalla en begäran om förlängning. Mot bl.a. den bakgrunden
anser regeringen att det inte finns skäl att föreskriva att, såsom har
förespråkats av några remissinstanser, tingsrätten skall ha en särskild
sammansättning vid beslut om förlängning av företagsrekonstruktionen. Mot att
införa en regel om särskild sammansättning i dessa fall talar också de allmänna
strävandena mot enhetlighet och renodling inom domstolssfären.
Ett beslut om att låta en företagsrekonstruktion upphöra kan givetvis i flera
situationer bli aktuellt även under det att en tidsfrist löper. Först och främst
gäller det naturligtvis den situationen att syftet med företagsrekonstruktionen
har uppnåtts. Likaså kan det innan tremånadersfristen gått ut stå klart att
näringsidkarens verksamhet inte låter sig rekonstrueras och att ett fortsatt
förfarande därför är utsiktslöst. I en sådan situation skall tingsrätten på
begäran av rekonstruktören eller en borgenär meddela beslut om att
företagsrekonstruktionen upphör. Regeringen har också under tidigare avsnitt
(t.ex. 6.2) fäst vikt vid att rekonstruktören eller en borgenär kan begära att
företagsrekonstruktionen skall upphöra, om gäldenären visar sig inte vilja
medverka till förfarandet på det sätt som är avsett, t.ex. genom att underlåta
att inhämta rekonstruktörens samtycke i de fall så är föreskrivet eller genom
att annars handla illojalt. Eftersom en framgångsrik företagsrekonstruktion
förutsätter gäldenärens aktiva medverkan bör företagsrekonstruktionen också
upphöra om gäldenären begär det. Om ackordsförhandling har inletts bör
emellertid, som nu gäller enligt ackordslagen, gäldenären vara förhindrad att
utan rättens medgivande återta sitt ackordserbjudande.
Om gäldenären själv begär sig i konkurs, bör en sådan ansökan, i enlighet med
vad som tidigare sagts (avsnitt 6.1), bifallas. En grundläggande förutsättning
för att en rekonstruktion skall kunna lyckas är givetvis att gäldenären själv
önskar att den skall komma till stånd och tror att den är möjlig. Om således en
gäldenärens egen konkursansökan bifalls, inträder en helt ny rättslig situation
som styrs av reglerna i konkurslagen. Det är då rimligt att
företagsrekonstruktionen därigenom upphör.
En särskild fråga är om det bör vara möjligt för domstolen att självmant, dvs.
utan ansökan av gäldenär, rekonstruktör eller borgenär, besluta om att
företagsrekonstruktionen skall upphöra. Som utredningen har funnit är det
möjligt att tänka sig situationer då ett initiativ från någon berörd part inte
bör eller kan avvaktas, t.ex. om gäldenären åtalas för brott mot borgenärer och
dessutom begärs häktad. Det bör således vara möjligt för rätten att undantagsvis
självmant besluta att företagsrekonstruktionen skall upphöra.

8 Förmånsrättsordningen

8.1 Allmänna utgångspunkter

Ordningen för fordringars förmånsrätt i konkurs kan få betydelse på flera olika
sätt i en företagsrekonstruktion. Helst bör förmånsrättsordningen dels medverka
till att en rekonstruktion kommer till stånd i de fall då företaget är
livskraftigt, dels också medverka till att rekonstruktionsarbetet kan bedrivas
på ett effektivt sätt.
Det är emellertid inte bara de önskemål som hänger samman med
företagsrekonstruktion som skall beaktas vid utformningen av förmåns-
rättsordningen. Den avgör hur värdefull en säkerhet är vid kreditgivning och
spelar därigenom en avgörande roll för vilka säkerheter som används och för
vilka möjligheter ett företag har att få kredit. Vidare har förmånsrättsord-
ningen betydelse för hur förlusterna vid en konkurs fördelas mellan olika
borgenärskategorier. Därmed har den också betydelse för vissa borgenärers ekono-
miska situation och är av intresse för statens finanser. Den påverkar vidare
borgenärernas benägenhet att söka gäldenären i konkurs och gäldenärens agerande
i samband med insolvens.
När en förändring i förmånsrättsordningen övervägs bör alla väsentliga
effekter av förändringen beaktas. Sålunda bör konsekvenser för möjligheterna att
genomföra en lyckosam rekonstruktion vägas mot eventuella följder när det gäller
förutsättningarna för kreditgivning, de olika borgenärskategoriernas ekonomiska
situation osv.

8.2 Ordningen mellan lönefordringar och fordringar med säkerhet i
företagshypotek

--------------------------------------------------------------------
| Regeringens bedömning: Förhållandet i förmånsrättsordningen mellan|
| lönefordringar och fordringar med säkerhet i företagshypotek bör|
| för närvarande inte ändras. |
--------------------------------------------------------------------

Utredningens förslag: Vissa lönefordringar, avseende s.k. produktiv lön, ges
förmånsrätt framför fordringar med säkerhet i företagshypotek (se bet. s.
323 f.).
Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna tillstyrker utredningens
förslag eller lämnar det utan invändningar. Flera är dock negativa, däribland
Finansinspektionen, Juridiska fakulteten vid Uppsala universitet, Sveriges
Advokatsamfund, Svenska Bankföreningen, Sveriges Industriförbund, Svenska
Arbetsgivareföreningen och Företagarnas Riksorganisation.
Skälen för regeringens förslag: Enligt 5 § första stycket 2 förmånsrättslagen
(1970:979) har fordringar med säkerhet i företagshypotek förmånsrätt i lös
egendom som hör till näringsverksamhet. Vilken egendom som närmare bestämt
omfattas av företagshypotek framgår av 2 kap. 1-4 §§ lagen (1984:649) om
företagshypotek.
Förmånsrätten för lönefordringar o.d. finns beskriven i 12 § förmåns-
rättslagen. Genom att staten i betydande utsträckning förskotterar löne-
betalningar i konkurs enligt lönegarantilagen (1992:497), har reglerna om
löneförmånsrätt framför allt betydelse för hur mycket staten genom sin
regressrätt återfår av vad som förskotterats. Enligt nyligen beslutade lag-
ändringar (prop. 1993/94:208, bet. 1993/94:LU34, rskr. 1993/94:394, SFS
1994:636-639) gäller nya regler om löneförmånsrätt och lönegaranti sedan den 1
juli 1994. Ändringarna innebär i huvudsak att förmånsrätten för lönefordringar
och därmed omfattningen av lönegarantin inskränks. Förmånsrätten omfattar löner
för en kortare tid än som tidigare gällt (se närmare nedan i avsnitt 8.4). En
vissa justering har sedan företagits (se prop. s. 1994/95:180, bet.
1994/95:LU30, rskr. 1994/95:380).
Enligt av riksdagen godkända uttalanden av Lagutskottet bör 1994 års reform av
lönegarantireglerna ses som ett provisorium i avvaktan på förnyade överväganden
i samband med beredningen av förevarande ärende om företagsrekonstruktion (bet.
1993/94:LU34 s. 11). Regeringen tar upp frågan i avsnitt 8.7.2 och 8.7.3 nedan.
Av 15 § förmånsrättslagen framgår att fordringar med säkerhet i
företagshypotek har förmånsrätt framför lönefordringar i den egendom som
omfattas av företagshypoteket. Det gäller sedan år 1976. Dessförinnan var
lönefordringar högre prioriterade än fordringar med säkerhet i företagshypotek.
Ändringen i prioritetsordningen berodde dels på att löneförmånsrätten genom
framväxten av lönegarantisystemet hade minskat i betydelse som skydd för de
anställda, dels på att värdet av företagsinteckning som säkerhet ansågs för
dåligt för att bidra effektivt till företagens kreditförsörjning. I och med
tillkomsten av 1974 års lag om anställningsskydd (LAS) utvidgades löneför-
månsrätten ytterligare genom att uppsägningstiderna i anställningsförhållanden
förlängdes. Om inte ändringen i prioritetsordningen hade genomförts, skulle
värdet av företagsinteckning som kreditsäkerhet ha minskats ytterligare.
Den gällande ordningen innebär att företagshypoteksborgenärerna - i praktiken
nästan alltid banker - har ett relativt gott skydd för sina fordringar vid
konkurs. I en undersökning som utredningen gjorde visade det sig att före-
tagshypoteksborgenärerna vid en jämförelse med andra borgenärskategorier fick
den klart högsta utdelningen på sina fordringar, i genomsnitt ca 46 % av de
totala fordringsbeloppen (se bet. s. 325). Det har gjorts gällande att detta
goda skydd medför att banker dels i många fall lämnar kredit utan att
tillräckligt pröva kredittagarens möjligheter att betala enligt kreditavtalet,
dels inte visar tillräckligt intresse för att gäldenärsföretag som får
ekonomiska problem effektivt tar sig an sin situation.
Det är viktigt att en företagsrekonstruktion kommer igång innan företagets
problem har blivit alltför stora. Detta kan åstadkommas, menar utredningen, om
viktiga borgenärsgrupper stimuleras att noggrant övervaka företagets ekonomiska
situation. Ett sätt att uppnå detta är enligt utredningen att försämra
förmånsrätten i konkurs för banker och andra borgenärer som har säkerhet i
företagshypotek. Utredningen föreslår därför att sådana fordringar flyttas ner i
förmånsrättsordningen och får betalt efter vissa lönefordringar, nämligen sådana
fordringar som avser s.k. produktiv lön. Härmed avses enligt utredningens
förslag dels lön för tiden fram till konkurs, dels lön under högst två månader
medan rörelsen drivs vidare under konkursen. Detta kan enligt utredningen anses
genomsnittligt motsvara arbete som faktiskt är produktivt i företaget.
Förslag om att lönefordringar skall flyttas upp före företagshypotek i
förmånsrättsordningen har väckts tidigare i olika sammanhang. I riksdagen skedde
det bl.a. i samband med att lagen om företagshypotek infördes (se prop.
1983/84:128 och bet. LU 1983/84:36). Riksdagen erinrade då om de uttalanden som
inför 1976 års lagändring hade gjorts angående det angelägna i att trygga
företagens kreditmöjligheter och menade att en ändring skulle allvarligt
försämra företagshypotekets kreditvärde. Därmed skulle det också komma i
konflikt med de syften som låg bakom propositionen om en ny lag om före-
tagshypotek. Vidare uttalades att en förändring i förmånsrättsordningen skulle
medföra mycket besvärliga övergångsproblem.
Ett förslag om att låta produktiva löner gå före företagshypotek väcktes av
Lönegarantiutredningen i betänkandet Lönegarantin och förmånsrättsordningen (SOU
1988:27). Flera sakkunniga och experter motsatte sig dock förslaget. Betänkandet
remitterades inte utan överlämnades till Insolvensutredningen för förnyade
överväganden.
Enligt regeringens mening finns det skäl som talar för att förmånsrätts-
ordningen ändras, men det finns samtidigt viktiga invändningar mot utredningens
förslag. Som framhålls av en av utredningens sakkunniga och som understryks av
ett par remissinstanser kan det med fog ifrågasättas om den föreslagna
förändringen verkligen medför att bankernas engagemang i rekonstruktionsförsök
ökar i någon betydande utsträckning. I många fall torde bankerna ha små
möjligheter i praktiken att agera för att påskynda en önskvärd rekonstruktion.
En intensivare bevakning av företagskrediterna förutsätter också resursinsatser
som är kostnadskrävande för bankerna. Sådana kostnader övervältras i praktiken
på hela eller delar av låntagarkollektivet. Det är inte säkert att bankerna
skulle betrakta en sådan bevakning som lönsam vid en samlad bedömning. I många
fall torde bankerna välja att i stället kräva kompletterande säkerheter i syfte
att bibehålla den tidigare säkerhetsnivån. Bland andra Svenska Bankföreningen
anför att detta skulle bli effekten. Utredningen har inte presenterat någon
analys av dessa frågor.
Det råder också delade meningar i frågan om bankerna borde bevaka sina
utestående krediter mer aktivt än som sker i dag. Många remissinstanser menar
att bankerna är för passiva, medan andra anför att det är svårt att i dagsläget
hävda att bankerna inte tillräckligt aktivt bevakar och följer upp sina
beviljade krediter.
Mot den grundläggande tanken bakom utredningsförslaget kan också invändas att
bankerna enligt 2 kap. 13 § första stycket bankrörelselagen (1987:617) är
skyldiga att kräva betryggande säkerhet vid kreditgivning. En bank får avstå
från sådan säkerhet endast om den kan anses obehövlig eller om det annars finns
särskilda skäl. Om bankerna skall kunna efterleva dessa regler måste de, vid en
försämring av företagshypoteket, i många fall begära kompletterande säkerhet av
annat slag. Behåller de samma eller i stort sett samma säkerhetsnivå, uppkommer
inte över huvud taget den effekt som utredningen eftersträvar.-
Utredningens förslag kan också få negativa effekter. Nyupplåningen kan komma
att försvåras för de företag som är beroende av företagshypotek som säkerhet.
Det sker genom att företagshypotekets värde som säkerhet försämras och genom att
företagen i fråga därmed inte kan medges krediter i samma omfattning som
tidigare. De som kan komma att drabbas är, som framhållits i remissbehandlingen,

främst små och medelstora företag, och då inte minst tjänsteproducerande företag
där antalet anställda är stort.
Om många företag får det svårare att få kredit, försämras förutsättningarna
för nyföretagande liksom investeringsmöjligheterna i befintliga företag. Det
påverkar samhällsekonomins tillväxt på ett ogynnsamt sätt. Det inverkar i sin
tur negativt på sysselsättningen och möjligheterna att få balans i
samhällsekonomin.
Vidare kan förslaget medföra att många företag med befintliga lån kan bli
tvungna att ställa kompletterande säkerhet för att inte få lånen uppsagda. På
kort sikt kan detta förorsaka oro på kreditmarknaden. En del företag kan tvingas
lägga ner sin verksamhet. De övergångsregler som blir nödvändiga - se bet. s. 63
- blir därtill många gånger svåra att tillämpa.
Som tidigare sagts fick företagshypotek förmånsrätt framför löner år 1976.
Motivet var främst - särskilt mot bakgrund av att löneförmånsrätten vidgats
genom tillkomsten av lagen om anställningsskydd - att det behövdes bättre
möjligheter att få säkerhet vid kreditgivning till små och medelstora företag.
Den förbättring som sålunda skedde av företagshypoteket som säkerhetsform
betraktas allmänt som en framgångsrik reform. Företagshypoteket ses i dag som en
väl fungerande säkerhet. Det måste anses diskutabelt att nu försämra denna ord-
ning - som är gynnsam för företagsamheten i landet över huvud taget - för att
förbättra förutsättningarna för rekonstruktion av de jämförelsevis få företag
som blir aktuella för ett sådant förfarande.
Som Sveriges Advokatsamfund framhåller ersätts redan enligt gällande rätt
sådana produktiva arbetsinsatser som de anställda gör under konkursförfarandet.
Det sker i enlighet med principer som fastlagts i rättsfallet NJA 1982 s. 900.
Rättsfallet avser frågan om fördelning av sådan värdestegring på
företagsintecknad egendom som sker under vidaredrift av gäldenärsföretaget i
konkurs. Enligt avgörandet utgörs underlaget för inteckningshavarnas förmånsrätt
av den företagsintecknade egendomen sådan den var vid konkursutbrottet. Vid
bestämmande av värdet på denna egendom skall beaktas vad som skett under
konkursen. Värdet skall bestämmas med hjälp av en proportioneringsmetod där det
avgörande är vilka kostnader som lagts ner före respektive efter konkursut-
brottet. Därigenom kommer normalt en fördelning att ske av värdestegringen
mellan å ena sidan borgenärer med företagshypotek och å andra sidan borgenärer
med allmän förmånsrätt eller utan förmånsrätt. Med utredningens förslag kommer
normalt hela värdestegringen på företagsintecknad egendom att tillfalla löne-
borgenärerna.
Företagshypotekshavarna går alltså miste om värdestegringen. Men dessutom
kommer de ofta att förlora en del av underlaget för företagshypoteket sådant det
var vid konkursutbrottet. Drivs rörelsen vidare kommer i många fall en allt
större del av den egendom som är underlag för företagshypotek att tillfalla
löneborgenärerna på grund av att lönefordringar avseende sådan vidaredrift under
konkurs enligt förslaget får företräde framför företagshypotek. I praktiken blir
det oftast staten som får tillgodogöra sig tillgångarna på grund av
regressrätten för lönegarantiutlägg. Som Advokatsamfundet påpekar kan den
föreslagna ändringen därför försvåra en effektiv avveckling under konkurs.
Konkursförvaltaren kan tvingas avstå från att driva rörelsen vidare - även om
detta vid en samlad ekonomisk bedömning vore att föredra - för att inte försämra
läget för borgenärer med företagshypotek. Det motverkar möjligheterna att
rekonstruera företag under konkurs. En sådan effekt är inte önskvärd.
I de fall då rörelsen fortsätts under konkurs kommer företagshypotekshavarna i
praktiken ofta att få svara för lönekostnaderna. Som Juridiska fakultets-
styrelsen i Uppsala anför är det svårt att motivera en sådan ordning. Det gäller
särskilt om rörelsen drivs vidare trots att det inte är ekonomiskt försvarbart.
Regeringens slutsats är - även med beaktande av de skäl som utredningen i
övrigt anfört för förslaget, se bet. s. 326 f. - att förslaget i sin nuvarande
utformning inte för närvarande bör genomföras. Förändringar i
förmånsrättsordningen i den riktning som utredningen föreslagit bör emellertid
studeras vidare. Det bör göras av en ny utredning. Därvid kan t.ex. den lösning
som valts i Finland och som innebär att borgenärer med säkerhet i före-
tagshypotek får förmånsrätt för endast en viss kvotdel av fordringen övervägas.
Att som några remissinstanser föreslagit redan nu genomföra en sådan förändring
kan inte komma i fråga. En sådan reform måste föregås av noggrann analys i en
utredning. Frågorna om förmånsrätt för löner och företagshypotekets omfattning
bör analyseras tillsammans med andra frågor om förmånsrättsordningen som
aktualiserats i bl.a. detta lagstiftningsärende.
I avsnitten 8.7.1 - 8.7.3 behandlas ytterligare några frågor som har med
löneförmånsrätten att göra. I avsnitt 8.7.1 diskuteras om löneförmånsrätten över
huvud taget bör vara kvar och i avsnitt 8.7.2 behandlas frågan om lönefordringar
bör skyddas särskilt i anledning av en företagsrekonstruktion. I avsnitt 8.7.3
tas några nyligen genomförda ändringar i löneförmånsrätten och lönegarantin upp
till förnyad bedömning. I avsnitten 9.1 och 9.2 behandlas ett par ämnen som har
anknytning till förmånsrätten för företagshypotek, dels frågan om kassa och
banktillgodohavanden bör omfattas av företagshypotek och dels frågan om vad som
bör gälla beträffande egendom som under rekonstruktion trätt i stället för före-
tagsintecknad egendom.

8.3 Förmånsrätten för skatte- och avgiftsfordringar

--------------------------------------------------------------------
| Regeringens bedömning: Förmånsrätten för skatter och allmänna |
| avgifter bör inte avskaffas. |
--------------------------------------------------------------------

Utredningens förslag: Utredningen föreslår att förmånsrätten för skatter och
allmänna avgifter avskaffas (se bet. s. 328 f.).
Remissinstanserna: En bred majoritet av remissinstanserna tillstyrker
utredningens förslag. Avstyrker gör Riksskatteverket, de skattemyndigheter som
yttrat sig och en kronofogdemyndighet.
Skälen för regeringens förslag: Fordringar avseende skatter och allmänna
avgifter har i dag förmånsrätt enligt 11 § förmånsrättslagen. I en särskild lag
(1971:1072) om förmånsberättigade skattefordringar m.m. anges för vilka skatte-
och avgiftsfordringar förmånsrätten gäller. Sådana fordringar har prioritet
efter fordringar med särskild förmånsrätt men före löne- och pensionsfordringar.
Skatte- och avgiftsfordringarna hade tidigare sämre prioritet än
lönefordringar men flyttades upp i förmånsrättsordningen med verkan från den 1
januari 1976. Motivet var att det ansågs angeläget att förstärka förmånsrätten
för skattefordringar och att det gavs utrymme för detta genom att förmånsrätten
för löner till följd av en samtidig höjning av minimibeloppet för den statliga
lönegarantin kom att sakna betydelse för nästan alla löntagare (prop. 1975/76:12
s. 30 och bet. LU 1975/76:5 s. 2).
Som skäl för skatteförmånsrätten har främst anförts (prop. 1970:142 s. 100 och
prop. 1971:142 s. 28, jfr prop. 1975:6 s. 136 f.) att staten inte har samma
möjlighet som andra fordringsägare att förhindra att osäkra fordringar
uppkommer. Medan andra borgenärer kan skydda sig genom att undvika att ge kredit
till den vars betalningsförmåga kan ifrågasättas, kan staten inte välja sina
gäldenärer. Därtill kommer att det ofta förflyter lång tid från skattefor-
dringens uppkomst till dess att förutsättningar finns för indrivning av
fordringen. Staten kan sålunda inte skydda sig mot gäldenärens insolvens genom
att skynda på betalningen. Även statsfinansiella synpunkter har anförts som skäl
för skatteförmånsrätten.
Skatteförmånsrätten har emellertid ifrågasatts från såväl principiella som
ekonomiska och praktiska synpunkter. Sålunda medverkar den i viss mån till den
dåliga utdelningen i konkurs för oprioriterade fordringar. I en undersökning som
utredningen genomfört var utdelningen till oprioriterade borgenärer
genomsnittligt endast ca 3,6 % av fordringsbeloppen. Särskilt drabbas härvid
gäldenärsföretagets leverantörer, ofta små och medelstora företag som är
känsliga för förluster. Inte sällan råkar dessa företag själva i ekonomiska
svårigheter genom gäldenärsföretagets konkurs.
Det är svårt att precisera vilka effekter det skulle få för oprioriterade
borgenärer om skatteförmånsrätten avskaffades. Vid ett samtidigt avskaffande av
löneförmånsrätten skulle, enligt utredningen, utdelningen till oprioriterade
borgenärer stiga till ca 9,5 % av fordringsbeloppen. Om löneförmånsrätten
bibehålls i stort sett oförändrad blir förbättringen klart mindre, eftersom en
betydande del av de lediga tillgångarna då tillfaller löneborgenärerna. Denna
utdelning kommer i praktiken staten till godo, eftersom staten förskotterar
huvuddelen av lönefordringarna över lönegarantisystemet. Flera remissinstanser,
särskilt skattemyndigheterna, anför att ett avskaffande av skatteförmånsrätten
får endast marginell betydelse för borgenärer utan förmånsrätt. Utan tvivel
skulle dock den diskuterade ändringen - även utan ett avskaffande av
löneförmånsrätten - i många fall medföra en förbättring för de oprioriterade
fordringshavarna.
Det finns inte skäl att anta att ett avskaffande av skatteförmånsrätten skulle
påverka skattemoralen hos företagen i någon nämnvärd utsträckning. Däremot kan
man få räkna med, som några remissinstanser påpekar, att en minskande risk för
mannamånsansvar (se 11 kap. 4 § BrB) medför att näringsidkare i mindre grad än
i dag föredrar att betala skatter framför andra skulder. När det gäller de
skatter och avgifter som arbetsgivaren innehåller med skyldighet att redovisa
till staten finns dock regler om straffansvar och personligt ansvar (se längre
fram i detta avsnitt). Dessa regler förändras inte och torde även fortsätt-
ningsvis medföra att näringsidkare har en benägenhet att prioritera betalning av
sådana fordringar.
Riksskatteverket anför att en slopad skatteförmånsrätt riskerar att motverka
företags möjligheter att klara sig igenom tillfälliga betalningssvårigheter.
Anledningen är att de exekutiva myndigheterna och beskattningsmyndigheterna
enligt verket i högre grad än tidigare kommer att behöva kräva säkerhet för
statens fordringar. Skattemyndigheten i Stockholms län menar att syftet att få
staten att medverka i rekonstruktioner motverkas av en slopad förmånsrätt.
Anledningen är enligt myndigheten främst att staten måste motarbeta att
offentliga ackord fastställs.
Andra instanser hävdar däremot att ett avskaffande av skatteförmånsrätten
medför att möjligheterna att genomföra lyckosamma företagsrekonstruktioner
förbättras. En sämre förmånsrätt för staten borde enligt dessa instanser kunna
få till följd att berörda myndigheter vid uteblivna betalningar snabbt tar
initiativ till åtgärder som i möjligaste mån skyddar statens anspråk. Därvid kan
det snabbt bli utrett om det finns anledning att understödja en rekonstruktion
av företaget. Hittills har staten många gånger kunnat förlita sig på sin
förmånsrätt för att slippa förluster vid insolvens. Det är för närvarande ganska
ovanligt att staten deltar i ackordsuppgörelser som skatteborgenär. Om staten
får sämre förmånsrätt, bör intresset av ackordsuppgörelser öka hävdar dessa
instanser. Detta skulle främja möjligheterna till rekonstruktion av livskraftiga
företag.
Det är givet att en försämrad ställning i konkurs för staten medför att
myndigheterna får anledning att ingripa tidigare mot företag med
betalningssvårigheter. Till skillnad från bankerna (jfr avsnitt 8.2) kan staten
inte kompensera sig genom att skaffa annan säkerhet i samband med att fordringen
uppkommer. Snabbare ingripanden i problemföretag är i linje med syftet med de
nya reglerna om företagsrekonstruktion och bör normalt välkomnas. Självfallet är
det dock inte bra om regleringen medför, som bl.a. Riksskatteverket synes mena,
att företag i onödan försätts i konkurs. Det får i och för sig förutsättas att
myndigheterna noggrant överväger vilka åtgärder som bör vidtas när ett företag
är i ekonomiska svårigheter. En samlad bedömning med ledning av remissvaren ger
ändå vid handen att det är osäkert om ett avskaffande av förmånsrätten för
skatter gagnar rekonstruktionsförsök.
Ett skäl för att avskaffa skatteförmånsrätten är att den torde vara till
nackdel för företagens kreditförsörjning. Det gäller särskilt som förmånsrätten
är tyst , dvs. den kommer inte till uttryck genom besittningsförhållande eller
inskrivning eller någon annan form av publicitet. Härigenom är det inte möjligt
för kreditgivare att i förväg veta hur stor andel av tillgångarna i en konkurs
som kommer att tas i anspråk av staten för skattefordringar. Alla kreditgivare
som inte har förmånsrätt före staten måste iaktta särskild försiktighet med
hänsyn till de risker som skatteförmånsrätten medför.
Att märka är vidare att utvecklingen internationellt synes gå mot ett
avskaffande av förmånsrätt för skatter o.d. I Danmark har denna förmånsrätt för
länge sedan tagits bort. Så har förhållandevis nyligen skett även i Finland,
medan förmånsrätten däremot finns kvar i Norge.
Vilken statsfinansiell förlust innebär det om skatteförmånsrätten avskaffas?
Enligt utredningens undersökningar uppbar staten utdelning i konkurs under åren
1985 - 1991 med mellan 152 och 250 miljoner kronor per år. Motsvarande siffra
för år 1992 var enligt Riksskatteverket 335,5 miljoner kronor. År 1993 var
motsvarande siffra 441,9 mkr och 1994 var den 619 mkr. I dessa siffror ingår
dock inte bara utdelning för fordringar avseende skatter och avgifter utan även
utdelningar på grund av statens regressrätt enligt lönegarantisystemet.
Utredningen har inte angett någon beräkning av hur stort bortfall för
statskassan som följer av ett avskaffande av skatteförmånsrätten enbart.Att
märka är dock att en del av vad som faller bort för skatter och avgifter
tillfaller lönegarantifonden, och därigenom indirekt staten, genom regressrätten
i lönegarantisystemet. En del tillfaller också staten som oprioriterad
skatteborgenär. Det finns veterligen inte några beräkningar av vilka belopp som
återförs till staten på detta sätt, men i den mån lönegarantifonden, och
därigenom indirekt staten, har regressfordringar enligt lönegarantisystemet som
inte annars skulle bli betalda i en viss konkurs, kommer de medel som i dag
skulle uppbäras i utdelning för skattefordringar att fullt ut flyttas över till
lönefordringarna. Dessa går ju före oprioriterade fordringar. Till den delen gör

staten ingen statsfinansiell förlust över huvud taget.
De undersökningar som utredningen gjort visar att statens förmånsrätt för
skatter och avgifter i och för sig har liten betydelse för staten vid en
jämförelse med vad som totalt inflyter i form av skatteintäkter. Även i
jämförelse med de belopp som totalt inbringas genom skatteindrivning är de
belopp som staten får i utdelning i konkurs ganska små. Det går dock inte att
bortse från det förhållandet att åtminstone i det korta perspektivet det
statsfinansiella nettot vid en slopad förmånsrätt för staten blir negativt.
Detta måste beaktas i ljuset av det statsfinansiella läget vid den tidpunkt då
åtgärden genomförs.
Det finns alltså skäl både för och emot ett avskaffande av
skatteförmånsrätten. Det står öppet och kan diskuteras hur dessa skäl skall
vägas mot varandra. Med hänsyn till det rådande statsfinansiella läget bör det
dock för närvarande inte komma i fråga att genomföra några förändringar i
regelsystemet som får påtagligt negativa konsekvenser för statsfinanserna.
Regeringen anser därför att skatteförmånsrätten i nuläget bör bibehållas. Detta
ställningstagande hindrar inte att det längre fram kan finnas anledning att på
nytt överväga frågan. Därvid är det av stor vikt att det blir noggrant genomlyst
inte minst vilka effekter en reform skulle få för möjligheterna att genomföra
framgångsrika företagsrekonstruktioner. Det finns skäl att låta en utredning
studera bl.a. denna fråga.

8.4 Nytillkomna fordringar

--------------------------------------------------------------------
| Regeringens förslag: Fordringar som grundas på avtal som |
| gäldenären med rekonstruktörens samtycke träffat under en |
| företagsrekonstruktion som föregått konkursen skall vara förenade|
| med bästa allmänna förmånsrätt. |
--------------------------------------------------------------------

Utredningens förslag överensstämmeri sak med regeringens (se bet. s. 337 f.).
Remissinstanserna: Nästan alla remissinstanser tillstyrker förslaget eller
lämnar det utan invändningar.
Skälen för regeringens förslag: De fordringar som har allra bäst prioritet i
en konkurs är de s.k. massafordringarna. Gäldenär i dessa fordringsförhållanden
är inte konkursgäldenären utan själva konkursboet. Fordringarna skall betalas
innan konkursborgenärerna får betalt över huvud taget. Vissa fordringar mot
konkursgäldenären är av ett sådant slag att de gränsar till massafordringarna.
De har sålunda ett nära samband med konkursen. Det rör sig exempelvis om
kostnader för att försätta gäldenären i konkurs, om arvode och
kostnadsersättning till god man enligt ackordslagen och om kostnader för vissa
särskilda åtgärder som vidtagits strax före konkursen och varit till borgenärs-
kollektivets bästa. Sådana fordringar har bästa allmänna förmånsrätt enligt 10
och 10 a §§ konkurslagen. De får därmed en ställning som liknar den som
massafordringarna har.
Förmånsrätten är enligt 10 § begränsad såtillvida att den bara omfattar belopp
som med hänsyn till omständigheterna är skäligt . Förmånsrätten enligt 10 a §,
avseende revisors- och bokföringskostnader före konkursen, är inte begränsad på
det sättet.
I bl.a. Danmark och Finland finns bestämmelser som ger särskild prioritet i
betalningsordningen åt fordringar som uppkommit under rekonstruktionsförsök
efter betalningsinställelse. Syftet är att främja rekonstruktion av företag utan
konkurs. De fordringar som sålunda ges hög prioritet är bl.a. fordringar
avseende avtal som träffats efter betalningsinställelsen.
Några motsvarande regler finns inte i svensk rätt. Föreskriften i 10 §
förmånsrättslagen om allmän förmånsrätt beträffande kostnad för särskild
åtgärd som vidtagits med godkännande av god man enligt ackordslagen är försedd
med flera förbehåll som minskar dess omfattning. Uttrycket kostnad för särskild
åtgärd har i motiven angetts avse sådana åtgärder som exempelvis värdering av
gäldenärens rörelse eller granskning av hans bokföring (se prop. 1970:142 s.
105). Det är alltså inte fråga om fordringar avseende avtal e.d. efter
betalningsinställelsen.
När det nu föreslås en lag om företagsrekonstruktion finns det anledning att
överväga om det även i Sverige bör införas regler om förmånsrätt för vissa
fordringar som grundar sig på avtal som gäldenären träffat under
företagsrekonstruktionen. I det sammanhanget skall beaktas regeringens förslag
om nya regler beträffande inverkan av beslut om företagsrekonstruktion på
gällande avtal (se avsnitt 6.4). Det föreslås att gäldenären, om rekonstruktören
samtycker till det, skall kunna kräva att avtalet fullföljs även om motparten
har rätt att häva det på grund av dröjsmål som inträffat före beslutet om
företagsrekonstruktion. Om avtalet skall fullföljas trots hävningsrätt, får dock
motparten säkerhet för sina fortsatta prestationer genom att gäldenären måste
fullgöra sina motsvarande prestationer samtidigt eller ställa godtagbar säkerhet
för dem.
De fordringar som i dag ges förmånsrätt enligt 10 § förmånsrättslagen avser
kostnader för nödvändiga eller nyttiga åtgärder i ett läge där gäldenärens
ekonomiska svårigheter har manifesterats. Då kan det inte förväntas att någon
medvetet tar den risk som det innebär att skaffa sig oprioriterade fordringar
mot gäldenären, varför förmånsrätten är nödvändig för att åtgärderna över huvud
taget skall komma till stånd. Motsvarande intresse av att åtgärder kommer till
stånd finns beträffande fordringar som grundar sig på avtal gäldenären träffat
under en företagsrekonstruktion. Redan av detta skäl är det naturligt att
borgenärer med fordringar som uppkommer efter betalningsinställelsen intar en
särställning i förmånsrättshänseende.
Tiden efter en betalningsinställelse är för företaget ett kritiskt skede i
flera hänseenden. Utsikterna att finansiera en fortsatt drift av verksamheten är
ofta osäkra, inte minst därför att företaget i det uppkomna läget normalt har
utnyttjat sina möjligheter att ställa säkerhet. För att en rekonstruktion skall
bli lyckosam fordras arbetsro under företagsrekonstruktionen och förutsättningar
för att nödvändiga förändringar skall kunna genomföras. Det räcker då ofta inte
att företaget får möjlighet att kräva att tidigare ingångna avtal fullföljs.
Förutsättningar måste också finnas för att nya avtal skall kunna träffas. Det
kan bl.a. behövas nya krediter och vissa ingångna avtal kan behöva omförhandlas.
För att detta skall vara möjligt måste det tillses att motparter i sådana nya
avtal får god säkerhet för de fordringar som grundar sig på avtalen.
Vanligtvis måste motparters säkerhetsanspråk efter en betalningsinställelse
tillgodoses genom att de får kontant betalning eller genom att säkerhet ställs
(jfr förslaget i avsnitt 6.4 angående gällande avtal som motparten måste
fullfölja trots att han har hävningsrätt). Detta kommer att bli nödvändigt i
stor utsträckning även under företagsrekonstruktion. Emellertid innebär det
normalt stora likviditetspåfrestningar för ett företag under rekonstruktion att
behöva betala kontant. Även att ställa säkerhet är ofta problematiskt. Det
underlättar en rekonstruktion avsevärt om vissa krediter kan erhållas. Även
mycket kortfristiga krediter kan därvid vara av stort värde. Motparter kan ha
skäl att understödja en rekonstruktion genom att ge viss kredit. Möjligheterna
att få sådant understöd ökar betydligt om nytillkomna fordringar är högt
prioriterade för det fall konkurs inte kan undvikas.
En ändring i förmånsrättsordningen som innebär att nytillkomna fordringar
prioriteras framför t.ex. företagshypotek ökar alltså det krisdrabbade
företagets möjligheter att finansiera verksamheten och därmed dess utsikter att
rekonstruera den utan konkurs. Som påpekas av Finansinspektionen och Närings-
och teknikutvecklingsverket (NUTEK) medför den också en viss urholkning av
företagshypotekets värde. Denna effekt får enligt regeringens mening accepteras
med hänsyn till de starka skäl som finns för en förmånsrätt för nytillkomna
fordringar. En sådan regel har fått starkt stöd bland remissinstanserna. Flera
av dem anför att regeln är nödvändig för att ett rekonstruktionsförfarande skall
kunna fungera effektivt.
Som utredningen har föreslagit bör det sålunda införas en regel i förmåns-
rättslagen om att fordringar som grundar sig på avtal som gäldenären har träffat
under en företagsrekonstruktion har bästa allmänna förmånsrätt, vilket innebär
att sådana fordringar har bättre förmånsrätt än företagshypotek. Det får ankomma
på rekonstruktören att se till att inte företagshypotekets värde minskar onödigt
mycket på grund av denna förmånsrätt.
Frågan är då: Bör en förmånsrätt för fordringar avseende rekonstruktionstiden
bara gälla för fordringar som grundas på avtal som träffats under
företagsrekonstruktionen? Ett alternativ skulle kunna vara att i nu diskuterade
avtalsförhållanden föreskriva att förmånsrätten gäller för fordringen i den mån
den på ett eller annat sätt avser rekonstruktionsperioden.
I detta sammanhang finns det återigen skäl att påminna om förslaget angående
tidigare ingångna avtal där hävningsrätt uppkommit för motparten (se avsnitt
6.4). Enligt förslaget skall gäldenären, om rekonstruktören samtycker till det,
kunna kräva att avtalet fullföljs, varvid motparten tillförsäkras kontant
betalning eller säkerhet för sina fortsatta prestationer. Den nu diskuterade
frågan om förmånsrätt saknar betydelse i sådana fall. Den har bara relevans för
sådana tidigare ingångna avtal där hävningsrätt inte uppkommit eller där
gäldenären inte begärt fullföljande av avtalet enligt de särskilda reglerna
härom.
I utredningens förslag om förmånsrätt för nytillkomna fordringar diskuteras
inte frågan om förmånsrätten borde begränsas till fordringar som uppkommit under
rekonstruktionsperioden eller om även andra fordringar borde få förmånsrätt i
den mån de avser den aktuella perioden. Det är något oklart vilken begränsning
som utredningen tänkt sig. Saken berörs i endast två av remissvaren. Juridiska
fakultetsstyrelsen vid Uppsala universitet föreslår att inte bara nytillkomna
fordringar får förmånsrätt utan också vissa fordringar som i löpande
avtalsförhållanden intjänas under rekonstruktionstiden, nämligen i de fall då
borgenären på begäran avstått från sin stoppningsrätt eller hävningsrätt.
Det är knappast tänkbart att ge bästa allmänna förmånsrätt åt alla fordringar
som i någon mening avser eller intjänas under rekonstruktionstiden. Det skulle
innebära förmånsrätt - utan särskild åtgärd från rekonstruktörens eller
borgenärernas sida - för fordringar avseende exempelvis elektricitet, telefon,
lokalhyra och ränta på befintliga krediter. Även skattefordringar hänförliga
till rekonstruktionstiden skulle bli prioriterade enligt den särskilda regeln.
En så vidsträckt förmånsrätt skulle ge de angivna fordringarna en omotiverat
förmånlig ställning och hota värdet av andra förmånsrätter, t.ex. före-
tagshypotek. En sådan förmånsrätt är inte heller, såvitt framkommer i
utredningen eller i remissvaren, motiverad för att underlätta rekonstruktion.
Det förslag som framställts av Juridiska fakultetsstyrelsen vid Uppsala
universitet har regeringen anslutit sig till - något omändrat - i det nyss
refererade förslaget angående behandling av tidigare ingångna avtal där
hävningsrätt uppkommit för motparten (avsnitt 6.4). Regeringen har därvid funnit
att den särskilda regeln inte bör omfatta situationer där motparten har
stoppningsrätt men inte hävningsrätt. Skälet är att gäldenären ändå torde kunna
påfordra fullgörelse, om han ställer säkerhet för sin egen prestation (61 §
köplagen analogt). Vid sidan av sin rätt att kräva säkerhet har motparten
knappast något behov av förmånsrätt. Och har motparten funnit skäl att utnyttja
sin stoppningsrätt, torde han i regel inte nöja sig med förmånsrätt i en
eventuell kommande konkurs. Utnyttjar motparten sin stoppningsrätt, får sålunda
gäldenären tillsammans med rekonstruktören avgöra om prestationen har sådan
betydelse för den fortsatta driften att säkerhet bör ställas. Nöjer sig
motparten med bästa allmänna förmånsrätt, kan i stället det gamla avtalet sägas
upp och ett nytt avtal ingås. Då får motparten förmånsrätt för sin
leveransfordran som för nytillkomna fordringar.
Regeringens slutsats är att den ifrågavarande förmånsrätten i princip bör
gälla för enbart fordringar som grundas på avtal som gäldenären träffat under
rekonstruktionsperioden.
I Insolvensutredningens förslag och i det till Lagrådet remitterade förslaget
angavs att förmånsrätten för nytillkomna fordringar avsåg fordringar som
uppkommit under företagsrekonstruktionen. I det sammanhanget hävdades att
fordringar grundade på avtal vanligen anses uppkomma när avtal träffas samt att
detta gäller även fordringar grundade på sådana avtalsförhållanden - såsom
anställningsavtal och hyresavtal - där fordringen tjänas in löpande. Lagrådet
har i anledning därav uttalat: Påståendet i remissen att fordringar som grundas
på avtal anses uppkomma när avtalet träffades synes i princip vara riktigt. Man
torde dock inte utan vidare kunna utgå ifrån att bestämmelser av det slag som nu
har berörts genomgående har samma innebörd. Det kan därför i vissa fall uppkomma
fråga när en fordran har uppkommit. Ett exempel är måhända fordran på lön.
Enligt regeringens mening har Lagrådets synpunkt i denna del visst fog för sig.
Den visar i alla händelser att frågan om vilka fordringar som skall omfattas av
förmånsrätten måste prövas med beaktande av relevanta omständigheter. Vad ett
juridiskt begrepp ges för innebörd kan sålunda inte vara avgörande.
Eftersom frågan om när en fordran uppkommer kan vara svår att besvara
generellt är det enligt regeringens mening en fördel om en lagteknisk lösning
kan väljas där man undviker att tala om fordrans uppkomst som det avgörande
momentet. De fordringar som i praktiken åsyftas är, som tidigare framgått, de
som grundas på ett avtal som gäldenären träffat under företagsrekonstruktionen.
Detta bör anges uttryckligen i bestämmelsen.

Löner under företagsrekonstruktionen

Det finns anledning att särskilt överväga frågan om förmånsrätt för löner som
intjänas under en företagsrekonstruktion. Den frågan har inte särskilt
diskuterats av utredningen. Endast en remissinstans har berört den under det
ordinarie remissförfarandet. Därjämte har LO-Rättsskydd AB tagit upp den i ett
senare skede (se nedan).
Löner som tjänas in under en pågående företagsrekonstruktion får antas normalt
bli betalda kontant allteftersom de förfaller till betalning. Eftersom en del
arbete normalt är utfört men ännu inte betalt när ett konkursbeslut fattas,
kommer det dock i så gott som alla konkurser som inträffar om rekonstruktionen
misslyckas att finnas lönefordringar som avser den tid under vilken
företagsrekonstruktion pågått. Sådana fordringar är förenade med allmän förmåns-
rätt enligt 12 § förmånsrättslagen och ersätts enligt bestämmelserna i
lönegarantilagen.
Ett problem i sammanhanget är emellertid att löneförmånsrätten är begränsad.
Genom en lagändring, som trätt i kraft den 1 juli 1994 (prop. 1993/94:208, bet.
1993/94:LU34, rskr. 1993/94:394, SFS 1994:639, jfr också prop. 1994/95:180), har
förmånsrätten för löner begränsats så att den bara omfattar fordringar som har
förfallit till betalning under de sista sex månaderna av arbetstagarens
anställningstid hos konkursgäldenären och inte tidigare än tre månader före
konkursansökningen. Därmed kan den anställde ibland drabbas av att lön som
tjänas in under företagsrekonstruktion inte blir betald i konkursen. Det blir
fallet bl.a. om den anställde är berättigad till sex månaders uppsägningstid och
därför inte får någon förmånsrätt alls för en fordran som han kan ha på lön för
tiden före konkurs.
En anställd kan alltså riskera att hans lön under en del av den tid under
vilken företagsrekonstruktionen pågått går förlorad. Det kan i enstaka fall
medföra att den anställde väljer att söka sig bort från företaget eller vägrar
arbeta efter beslutet om företagsrekonstruktion. Det kan i sin tur verka
hämmande på möjligheterna att få till stånd en lyckad rekonstruktion. Om
lönefordringar avseende den tid under vilken företagsrekonstruktionen pågått
fick prioritet enligt 10 § förmånsrättslagen, dvs. före bl.a. företagshypotek,
skulle de anställdas risker minska. Särskilt gäller detta naturligtvis om
fordringen dessutom - som i övrigt gäller beträffande förmånsberättigade
lönefordringar upp till 100 000 kr - betalas över lönegarantin om företaget går
i konkurs. Då förbättras normalt förutsättningarna för att de anställda stannar
i företaget och fortsätter att arbeta, vilket i sin tur ökar möjligheterna för
en lyckosam rekonstruktion.
Emellertid kan i princip samma resonemang föras beträffande övriga fordringar
som hänför sig till ett gällande avtal och som tjänas in under en
företagsrekonstruktion. Det gäller t.ex. hyresfordringar och fordringar avseende
tjänster som utförs av andra än anställda. Att skilja ut lönerna framstår som
principiellt tvivelaktigt även om det i sak kan motiveras med sociala skäl.
Om rekonstruktionslöner får förmånsrätt enligt 10 §, kommer vidare sådana
fordringar många gånger att ha förmånsrätt enligt två olika bestämmelser. Detta
komplicerar regelsystemet och dess tillämpning. Härtill kommer att de
fordringsbelopp som löntagarna riskerar inte är särskilt stora. Sällan torde det
handla om mer än högst en månadslön.
Enligt regeringens mening bör till följd av det anförda lönefordringar
behandlas på samma sätt som andra fordringar som har sin grund i avtal som
träffats före beslutet om företagsrekonstruktion. De bör alltså inte vara
förenade med bättre förmånsrätt än de har enligt 12 § förmånsrättslagen.
Under den fortsatta beredningen av ärendet, särskilt frågan om förmånsrätt för
löner som förfallit före en ansökan företagsrekonstruktion (se avsnitt 8.7.2),
har LO-Rättsskydd AB förespråkat att löner under en företagsrekonstruktion får
förmånsrätt som för nytillkomna fordringar. LO-Rättsskydd AB har anfört att
lönerna under den tid som företagsrekonstruktionen pågår bör ses som nytillkomna
och därför behandlas som andra fordringar av det slaget, vidare att starka
sociala skäl talar för en sådan förmånsrätt och att riskerna är stora att
arbetstagarna annars går miste om de ifrågavarande lönerna.
Som redan framgått har regeringen förståelse för LO-Rättsskydds synpunkter.
Det är självfallet olyckligt om lönefordringar som uppkommer under en
företagsrekonstruktion går förlorade i en senare konkurs som inträffar på grund
av att rekonstruktionen misslyckas. Som tidigare sagts bör det dock inte kunna
bli fråga om fordringar avseende mer än högst en månads lön;
företagsrekonstruktion är avsedd för företag som i grunden är friska och det
förutsätts att lönerna under företagsrekonstruktionen kan betalas kontant. Kan
detta inte ske bör företagsrekonstruktionen upphöra.
Till de skäl som ovan anförts mot en särbehandling av lönefordringar i nu
angivet hänseende kan också läggas att en förmånsrätt alltid är på andra
borgenärers bekostnad. I vissa fall skulle en förmånsrätt för löner som för
nytillkommna fordringar innebära en märkbar försämring av särskilt
företagshypotekets säkerhetsvärde.
Med hänsyn till det anförda och till att kostnaderna i lönegarantisystemet
inte bör tillåtas öka, bör som tidigare sagts löner under företagsrekonstruktion
inte ges förmånsrätt som för nytillkomna fordringar, om inte anställningsavtalet
träffats efter beslutet om företagsrekonstruktion.
Som Juridiska fakultetsstyrelsen vid Uppsala universitet påpekar kan en
anställd ibland ha rätt att avbryta arbetet enligt allmänna principer om
stoppningsrätt. Det torde gälla om risken är stor för att den anställde inte får
ut sin lön. Avbryter en anställd arbetet får gäldenären och rekonstruktören
bedöma, på samma sätt som när det gäller andra avtal, om prestationen har sådan
betydelse att det finns skäl att ställa säkerhet för att få den anställde att
återgå i arbete.
En ordning som den nu angivna inverkar knappast påtagligt negativt på
rekonstruktionsmöjligheterna. Den anställde torde sällan se tillräckliga skäl
att utöva stoppningsrätt. Han måste väga vad han kan vinna med att avbryta
arbetet mot de förluster han kan göra. Han går naturligtvis miste om lönen under
den tid då han inte arbetar.
Ett likartat problem gäller frågan om löner för tiden före rekonstruktion bör
särbehandlas i förmånsrättshänseende. Den frågan behandlas i avsnitt 8.7.2.
Vissa frågor om löneförmånsrätten tas upp även i avsnitten 8.7.1 och 8.7.3.
Som framgår av redogörelserna där avser regeringen - i samband med en översyn av
förmånsrättsfrågorna - att låta utreda även vissa frågor som har med
lönegarantin att göra. Regeringen föreslår dock i detta sammanhang inga
förändringar beträffande löneförmånsrätten.

Regelns utformning

Som redan anförts anser regeringen att fordringar (inklusive lönefordringar) som
grundas på avtal som gäldenären med rekonstruktörens samtycke träffat under en
företagsrekonstruktion bör vara förenade med bästa allmänna förmånsrätt.En
ändring i förmånsrättsordningen i enlighet med detta ställningstagande bör
avgränsas så att dels tillämpningsproblem undviks i möjligaste mån, dels
förmånsrätten inte blir omotiverat vidsträckt. Ett villkor för förmånsrätten för
nytillkomna fordringar bör därför, som föreslås av utredningen, vara att
fordringen tillkommit med rekonstruktörens samtycke. En remissinstans föreslår
att det dessutom införs en begränsning - i enlighet med vad som gäller i dag
enligt 10 § förmånsrättslagen - om att fordringsbeloppet måste vara skäligt. Med
ett krav på rekonstruktörens samtycke till fordringarna synes dock en sådan
begränsningsregel - som försvårar tillämpningen av bestämmelsen - inte behöva
lagfästas.
Utredningen har föreslagit att rättshandlingar som ligger till grund för
fordringar som sålunda skall omfattas av den nya förmånsrätten enligt 10 §
förmånsrättslagen inte skall kunna bli föremål för återvinning såvida inte
rekonstruktören uppenbarligen har överskridit sin befogenhet . Syftet är främst
att undvika praktiska problem för konkursförvaltarna och tillsynsmyndigheterna.
Det torde endast sällan komma i fråga att överväga återvinning av de
ifrågavarande rättshandlingarna. Ibland kan dock omständigheterna vara sådana
att återvinning är motiverad enligt någon av reglerna i 4 kap. konkurslagen utan
att för den skull rekonstruktören kan sägas ha uppenbarligen överskridit sin
befogenhet. Då kan det framstå som stötande om återvinning inte kan ske. Att
märka är vidare att det enligt gällande rätt inte finns något förbud mot
återvinning av rättshandlingar som i dag grundar förmånsrätt enligt 10 §
förmånsrättslagen. För vissa sådana rättshandlingar kunde ett återvinningsförbud
i och för sig motiveras på samma sätt som utredningen gjort beträffande
nytillkomna fordringar.
Övervägande skäl talar för att det skall vara möjligt att återvinna även
sådana rättshandlingar som avser fordringar som grundas på avtal som gäldenären
med rekonstruktörens samtycke träffat under den tid en företagsrekonstruktion
har pågått.
Sammanfattningsvis bör det alltså införas en bestämmelse i 10 §
förmånsrättslagen om förmånsrätt för sådana fordringar som grundas på avtal som
gäldenären med rekonstruktörens samtycke träffat efter ett beslut om
företagsrekonstruktion. Därmed avses att fordringen grundas på avtal som träffas
efter beslutet. Rättshandlingar avseende sådana fordringar bör kunna bli föremål
för återvinning i konkurs enligt de allmänna reglerna härom.

8.5 Förmånsrätt för revisorers arbete m.m.

--------------------------------------------------------------------
| Regeringens förslag: Förmånsrätten för fordringar avseende vissa|
| revisions- och bokföringskostnader förstärks. Sådana fordringar |
| ges förmånsrätt före bl.a. fordringar med säkerhet i företags- |
| hypotek. |
--------------------------------------------------------------------

Utredningens förslag överensstämmer med regeringens (se bet. s. 403 f.).
Remissinstanserna: De som uttalar sig om förslaget tillstyrker det eller
lämnar det utan invändning.
Skälen för regeringens förslag: Enligt 10 a § förmånsrättslagen är vissa
fordringar avseende revisorsarbete m.m. som har utförts före konkurs förenade
med allmän förmånsrätt. De fordringar som sålunda är förmånsberättigade är dels
fordringar på ersättning för uppdrag att fullgöra sådan revision som är
föreskriven i lag eller annan författning, dels fordringar på ersättning för
uppdrag som avser upprättande av räkenskapsmaterial till fullgörande av bokfö-
ringsskyldighet som är föreskriven i sådan ordning. Förmånsrätt gäller bara i
den mån ersättningen avser arbete som har utförts de senaste sex månaderna innan
konkursansökningen kom in till tingsrätten.
Denna förmånsrätt gäller sedan den 1 januari 1988. När den infördes motivera-
des den främst med att det under de senaste åren hade införts nya krav på
revision i företag och att de nya reglerna innebar en avsevärd utvidgning av de
auktoriserade och godkända revisorernas arbetsfält (prop. 1986/87:90 s. 173 f.).
Dessa måste i fortsättningen anlitas även av mindre företag som kanske inte är
solida eller som kanske inte drivs seriöst. Vidare ställdes ökade krav på
revisorernas insatser i fråga om olika kontrollåtgärder. Sålunda är revisorerna
sedan den 1 januari 1985 skyldiga att kontrollera att aktiebolag fullgjort sin
skyldighet att göra avdrag för preliminär A-skatt och kvarstående skatt, att
bolag i förekommande fall anmälts för momsregistrering, att de lämnat före-
skrivna uppbördsdeklarationer m.m. I sina nya arbetsuppgifter förväntades
revisorerna komma i kontakt med ett större antal konkurssituationer än dittills.
Det betonades att det var angeläget att revisorn vid ekonomiska svårigheter hos
ett företag är aktiv, strävar efter att rädda företaget från konkurs och
eventuellt försöker åstadkomma någon form av rekonstruktion.
Allt detta förde med sig mer arbete för revisorerna samt nya och större risker
för deras arvodesfordringar. De nya uppgifterna hade ålagts revisorerna främst i
samhällets intresse. Det ansågs därför rimligt att de kompenserades för de ökade
riskerna. Eftersom det inte alltid var möjligt eller lämpligt för en revisor att
begära förskott på sitt arvode var den lämpligaste lösningen att tillerkänna
revisorerna en allmän förmånsrätt, placerad närmast efter
konkursansökningskostnader m.m. (10 § förmånsrättslagen) och före förmånsrätten
för skatter och avgifter (11 §).
Samtidigt infördes en motsvarande förmånsrätt för fordringar avseende uppdrag
att upprätta räkenskapsmaterial till fullgörande av bokföringsskyldighet enligt
lag. Det motiverades med att konkursförvaltarna fortsättningsvis skulle ha rätt
att få tillgång till räkenskapsmaterial som en uppdragstagare - t.ex. en
bokföringsbyrå - hade upprättat i gäldenärsföretaget. Det medförde att den rätt
att hålla inne sådana handlingar till säkerhet för betalning för arbetet som
uppdragstagaren dittills haft gick förlorad gentemot konkursboet. Det ansågs att
denna säkerhet borde kompenseras med en allmän förmånsrätt.
Till Insolvensutredningen framfördes från revisorshåll önskemål om ett
förbättrat skydd för arvodesfordringar. Det anfördes bl.a. att det numera ställs
stora krav på revisorerna när det gäller arbete i klientföretag som befinner sig
i en ekonomisk krissituation och att nuvarande ordning medför betydande
förluster i konkurser. En utredning av Föreningen Auktoriserade Revisorer FAR
vintern 1991/92 visade bl.a. att de sammanlagda förlusterna för FAR-ledamöternas
byråer på grund av klientkonkurser under det senaste verksamhetsåret varit ca 80
miljoner kronor.
Det som anfördes när den aktuella förmånsrätten infördes äger alltjämt full
giltighet. Revisions- och bokföringsfordringar avseende i lag föreskrivna
uppgifter strax före konkurs bör vara högt prioriterade i konkursen. Som
utredningen anför, och som bestyrks av remissyttranden från Föreningen
Auktoriserade Revisorer FAR och Sveriges Redovisningskonsulters Förbund, är det
befogat att förmånsrätten för de aktuella fordringarna förstärks. De uppgifter
som framkommit rörande förluster för revisorerna under de senaste åren visar
sålunda att riskerna är för höga. Eftersom revisorernas insatser i krisföretag
kan vara av stor betydelse för möjligheterna att åstadkomma en lyckosam rekon-
struktion, bör en förbättring av prioritetsordningen också inverka positivt på
rekonstruktionsarbetet.
Som utredningen anför är det lämpligt att fordringarna ges företräde framför
särskild förmånsrätt enligt 5 och 8 §§, dvs. förmånsrätt på grund av hyres- och
arrendefordringar, på grund av företagshypotek samt på grund av utmätning. Det
innebär att revisions- och bokföringsfordringar får samma förmånsrätt som de
fordringar i 10 § som har nära samband med konkursen. Detta framstår som befogat
och förslaget har inte mött några invändningar från remissinstanserna. De
aktuella fordringarna är inte så omfattande att den föreslagna ändringen i
förmånsrättsordningen får några betydande negativa effekter för de borgenärer
vars förmånsrättsläge försämras.

8.6 Efterställda fordringar

--------------------------------------------------------------------
| Regeringens förslag: Nya bestämmelser införs i förmånsrättslagen och|
| konkurslagen för att klargöra bl.a. hur efterställda fordringar |
| skall behandlas i samband med ackord. |
--------------------------------------------------------------------

Utredningens förslag överensstämmer med regeringens (se bet. s. 404 f.).
Remissinstanserna: Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inga
invändningar mot det.
Skälen för regeringens förslag: Fram till den 1 juli 1979 fanns i
förmånsrättslagen en bestämmelse (19 §) enligt vilken vissa fordringar hade
förmånsrätt efter vanliga oprioriterade fordringar. Det gällde vissa
straffrättsligt grundade fordringar, såsom statens fordran på böter och viten
samt fordringar på grund av förverkande o.d. När regeln upphävdes fick dessa
fordringar behandlas som oprioriterade fordringar i allmänhet.
Den dåvarande regeln i 19 § förmånsrättslagen uteslöt inte att det kunde
finnas andra fordringar än de i paragrafen nämnda som skulle efterställas övriga
krav i konkurs. I betänkandet Utsökningsrätt IX (SOU 1969:5) nämnde
Lagberedningen några exempel på sådana fordringar. Ett exempel var förlagsbevis.
Med terminologin i 54 § i 1955 års bankrörelselag var detta sådana förskriv-
ningar ... som medföra rätt till betalning först efter utfärdarens övriga
fordringsägare . Vidare nämndes den situationen att intressenter i ett företag
med ekonomiska problem lånar ut pengar till detta och därvid ställer sig efter
de vanliga fordringshavarna. Till gruppen efterställda kunde enligt beredningen
också hänföras handelsbolagsmans anspråk på arvode och kostnadsersättning mot
bolaget. Beredningen fann inte skäl att föreslå någon reglering i lag av sådana
efterställda fordringar (se bet. s. 166 f.). Något förslag lades inte heller
fram i propositionen (se prop. 1970:142 s. 140 f.).
Att det kan finnas andra efterställda fordringar än de som nämndes i 19 §
förmånsrättslagen klargjordes också när denna regel upphävdes.
Departementschefen uttalade sålunda (prop. 1978/79:40 s. 45) att upphävandet av
19 § inte borde inverka på gällande uppfattning att andra fordringar än böter,
viten och rättsverkansbelopp genom avtal kan göras efterställda . Att s.k.
efterställningsvillkor har stor praktisk betydelse framgår av doktrinen (se
bl.a. Stefan Lindskog, SvJT 1992 s. 609 f. och SvJT 1993 s. 358 f.).
Det råder alltså ingen tvekan om att det finns fordringar som skall behandlas
som efterställda i konkurs. Vad som kan föranleda problem med sådana fordringar
är främst två saker. För det första kan det diskuteras vad som gäller mellan
flera sådana fordringar inbördes. För det andra kan man fråga sig hur
efterställda krav skall behandlas vid ackord. Skall de ställas utanför ackordet,
eller måste ackordet omfatta även dem?
När det först gäller frågan om det inbördes förhållandet mellan flera
efterställda fordringar är rättsläget inte helt klart. De fordringar som
räknades upp i den tidigare 19 § ansågs ha lika rätt. Enligt ett uttalande av
Lagberedningen var vidare den rådande rättsuppfattningen att om inte annat hade
avtalats dessa fordringar skulle utgå allra sist, dvs. efter övriga efterställda
fordringar, samt att den inbördes ordningen mellan flera efterställda
civilrättsliga fordringar fick bedömas för varje särskilt fall (SOU 1969:5 s.
170). Frågan har inte fått någon lösning i rättspraxis. Som utredningen anför
har man dock anledning att utgå från att de angivna uttalandena speglar gällande
rätt, även om en viss osäkerhet råder. Med tanke på att efterställda fordringar
ytterst sällan får någon utdelning i konkurs, är problemet av nästan enbart
teoretiskt intresse. Något behov av en lagreglering har inte framkommit.
Av större praktisk betydelse är frågan om efterställda fordringars ställning
vid ackord. Som utredningen anför får det anses klart att sådana fordringar får
delta i förhandlingar om offentligt ackord (jfr 12 § ackordslagen). Å andra
sidan kan inte de efterställda borgenärerna tillerkännas någon betalning vid ett
ackord utan att övriga borgenärer tillgodosetts fullt ut. De efterställda
fordringarna måste därför bringas att upphöra vid ett ackord där övriga
fordringshavare endast får en viss procentdel av fordringsbeloppet. Kravet på en
utdelning om minst tjugofem procent (11 § andra stycket ackordslagen) avser
enligt sin ordalydelse likaberättigade borgenärer men har antagits gälla även
för efterställda borgenärer (se bet. s. 115 med hänvisningar). En förutsättning
för att ackordet skall komma till stånd är i så fall att efterställda borgenärer
avstår från sina fordringar.
Enligt utredningen är avsaknaden av lagreglering om efterställda fordringar i
ackord ett praktiskt problem. Detta har bekräftats vid remissbehandlingen.
Sålunda råder det osäkerhet om hur dessa fordringar skall behandlas. Det har
sagts att vissa lagregler skapar oklarhet och verkar hindrande på uppgörelser
där även efterställda fordringar skall delta.
Som utredningen anför med stöd av flera remissinstanser är det befogat med ett
förtydligande i lagen på denna punkt. Det är av stor vikt att oklarhet om hur
efterställningsvillkor skall tolkas inte lägger hinder i vägen för en
rekonstruktion. Ett förtydligande bör därför ske dels i 18 § förmånsrättslagen,
dels i konkurslagen och i lagen om företagsrekonstruktion. Härvid bör klargöras
vilken ställning efterställda fordringar - dvs. fordringar som enligt
fordringsavtalet har rätt till betalning först efter övriga borgenärers
fordringar - har vid ackord.
Som utredningen föreslår utan invändningar från remissinstanserna bör det
föreskrivas att en borgenär som har rätt till betalning först efter gäldenärens
övriga borgenärer inte deltar i en omröstning om offentligt ackord, om inte
övriga borgenärer medger det.
Vidare bör lagen innehålla en bestämmelse om att ett fastställt ackord är
bindande även för efterställda borgenärer. Därvid bör det klargöras att dessa
borgenärer inte har rätt till den utdelning som ackordet ger övriga borgenärer.
För tydlighets skull bör därför anges i lagen - i huvudsaklig överensstämmelse
med utredningens förslag - att borgenärer med efterställda fordringar
beträffande dessa förlorar sin rätt till betalning av gäldenären i alla de
vanliga ackordsfallen, dvs. när de oprioriterade borgenärerna inte får fullt
betalt för sina fordringar.

8.7 Vissa andra frågor om förmånsrätt

8.7.1 Löneförmånsrätten bör vara kvar

--------------------------------------------------------------------
| Regeringens bedömning: Förmånsrätten för lönefordringar bör vara|
| kvar. |
--------------------------------------------------------------------

Utredningens bedömning överensstämmer med regeringens (se bet. s. 336 f.).
Remissinstanserna: Två av remissinstanserna anser att löneförmånsrätten skall
slopas. Ytterligare två anser att saken bör övervägas noggrannare.
Skälen för regeringens bedömning: Det har från tid till annan gjorts gällande
att systemet med statlig lönegaranti i konkurs gör det onödigt och omotiverat
att behålla förmånsrätten för lönefordringar. Det har anförts att denna
förmånsrätt har förlorat sin roll som skydd för de anställda, eftersom dessa får
ersättning enligt lönegarantireglerna och inte har behov av att dessutom ha
förmånsrätt. Kritikerna har menat att förmånsrätten bara tjänat syftet att ge
staten tillbaka en del av vad som läggs ut på grund av lönegarantin och att
detta statsfinansiella intresse borde vika för intresset att förbättra främst de
oprioriterade borgenärernas ställning.
Lönegaranti kan utgå endast för löne- och pensionsfordringar som omfattas av
förmånsrätt. Det kan därför sägas att lönegarantion och löneförmånsrätten har
samma omfattning utom i ett hänseende. Lönegarantin är till skillnad från
förmånsrätten beloppsbegränsad. Den övre gränsen är 100 000 kr sedan den 1 juli
1992. Med de senaste ändringarna (se avsnitt 8.4) omfattar förmånsrätten och
därmed också lönegarantin bara fordringar som har förfallit till betalning under
de sista sex månaderna av arbetstagarens anställningstid hos konkursgäldenären
och inte tidigare än tre månader före konkursansökningen.-
Reglerna innebär att förmånsrätten i sin nuvarande omfattning i huvudsak
saknar självständig betydelse vid sidan om lönegarantin för den som inte har
högre lön än att sex månadslöner ryms i de 100 000 kr som utgör beloppsbegräns-
ningen. Men den som har högre lön kan ha anledning att åberopa förmånsrätten för
att i konkursen försöka få ut belopp som överstiger 100 000 kr.
Löneförmånsrätten ger således vissa löntagare ett ekonomiskt skydd vid sidan
om lönegarantin. Det är en anledning att behålla förmånsrätten. En annan
anledning är att förmånsrättsordningen allmänt sett bör spegla lagstiftarens
uppfattning om i vilken ordning olika fordringar bör vara prioriterade i
konkurs. Denna uppfattning bör slå igenom även om förmånsrätten, såvitt gäller
vilken utdelning olika borgenärer uppbär i konkurs, främst verkar till förmån
för staten. Lönegarantin bör sålunda betraktas som en ordning för att se till
att de syften som ligger till grund för förmånsrätten förverkligas. Genom
lönegarantisystemet förskotterar staten lönekostnaderna, men avsikten är inte
att staten slutligt skall bära dessa kostnader. Därmed framstår förmånsrätten
för statens regressfordringar som en logisk och naturlig del av systemet.
Utredningen föreslår att löneförmånsrätten behålls. Remissutfallet ger stöd
för den ståndpunkten.
På grund av det anförda bör löneförmånsrätten behållas.

8.7.2 Förmånsrätt för lönefordringar före företagsrekonstruktionen

--------------------------------------------------------------------
| Regeringens förslag: Har en företagsrekonstruktion föregått en |
| konkurs, skall arbetstagarna ha ett särskilt skydd för löner som|
| förfallit till betalning före ansökan om företagsrekonstruktion.|
| Ges en konkursansökan in inom ett år från det att en företags- |
| rekonstruktion upphörde, skall förmånsrätten för lön - om det är|
| förmånligare för arbetstagaren - omfatta fordringar som förfallit|
| till betalning inom tre månader före beslutet om företagsrekon- |
| struktion i stället för fordringar som har förfallit till |
| betalning under samma tid före konkursansökningen. Förmånsrätten för|
| lönefordringar kan dock aldrig omfatta mer än sammanlagt sex |
| månader. |
--------------------------------------------------------------------

Skälen för regeringens förslag: Enligt 12 § förmånsrättslagen (se prop.
1993/94:208 s. 23 f. och s. 60 f.) gäller förmånsrätt för lönefordringar
avseende tiden före en konkursansökan endast om fordringarna har förfallit till
betalning under de tre sista månaderna före konkursansökan. Vidare gäller
förmånsrätt bara för fordringar som har förfallit till betalning under de sista
sex månaderna av arbetstagarens anställning hos konkursgäldenären. Begränsningen
till de sista tre månaderna före konkursen får betydelse vid
företagsrekonstruktion på så sätt att en lönefordran som är obetald när en
företagsrekonstruktion beslutas kan gå förlorad i en eventuellt följande
konkurs. Det blir fallet om företagsrekonstruktionen har pågått så länge att
förfallotidpunkten ligger tidigare än tre månader före konkursutbrottet.
I det föregående (avsnitt 8.4) har vi behandlat frågan om löner som förfaller
under företagsrekonstruktionen bör ges samma förstärkta förmånsrätt som där
föreslås för nytillkomna fordringar. Vi drog där slutsatsen att övervägande skäl
talar mot en sådan förstärkt förmånsrätt. Det hänger bl.a. samman med att
lönefordringar från rekonstruktionstiden i de allra flesta fall kommer att vara
förenade med löneförmånsrätt enligt 12 § förmånsrättslagen och därmed även
förenade med lönegaranti.
Om det inte tas in någon regel i lagen om förmånsrätt för löner före
företagsrekonstruktion, kan den omständigheten att det beslutas om
företagsrekonstruktion i stället för konkurs medföra att en arbetstagare med
fordringar från tiden före beslutet förlorar sin förmånsrätt och därmed
möjligheten att få betalt för fordringarna i en konkurs som har inträffat sedan
företagsrekonstruktionen misslyckats. Enligt regeringens mening är det inte
rimligt att löntagarna skall stå utan skydd i samband med ett rekonstruktions-
försök för sådana fordringar som de skulle ha fått betalt för, om det i stället
hade beslutats om konkurs. Det finns anledning att i detta hänseende särbehandla
lönefordringar jämfört med t.ex. hyresfordringar med hänsyn till löne-
fordringarnas stora sociala betydelse men också för att det skulle hämma
rekonstruktionsmöjligheterna påtagligt, om en rekonstruktion medförde att
löntagarna riskerade fordringar som de annars skulle få betalt för.
Det bör därför införas en bestämmelse i förmånsrättslagen som i angivet
hänseende neutraliserar följderna av ett misslyckat rekonstruktionsförsök. Men
det bör samtidigt tillses att reglerna inte i nämnvärd grad ökar kostnaderna för
lönegarantin.
Förmånsrätten bör sålunda omfatta även fordringar som har förfallit till
betalning före ansökningen om företagsrekonstruktion. Men den sammanlagda tid
för vilken förmånsrätten gäller bör inte förlängas utan även fortsättningsvis
vara sex månader. Bestämmelsen bör då utformas så att förmånsrätten gäller lön
som har förfallit till betalning omedelbart före företagsrekonstruktion i
stället för lön som har förfallit till betalning omedelbart före
konkursansökningen om det är förmånligare för arbetstagaren. Förmånsrätten för
lön som har förfallit till betalning omedelbart före företagsrekonstruktion bör
därvid omfatta en lika lång tidsperiod som förmånsrätten för lön som har
förfallit till betalning omedelbart före konkurs skulle ha omfattat.
I författningskommentaren anförs ett exempel som illustrerar hur en sådan
regel verkar.
Det är ofrånkomligt att en regel av detta slag måste ha någon begränsning vad
gäller det tidsmässiga sambandet mellan företagsrekonstruktionen och en efter-
följande konkurs. Det är inte givet vilken tidsgräns som bör gälla. Under
beredningen av ärendet har Kronofogdemyndigheten i Stockholms län anfört att den
i utkastet till lagrådsremissen av den 27 april 1994 föreslagna tiden, ett år,
är alltför lång och föreslagit ett halvt år. En sådan snäv tidsgräns ger dock
enligt regeringens mening löntagarna ett alltför dåligt skydd, samtidigt som den
i vissa fall kan framkalla konkurser i onödan. I stället bör det föreskrivas att
en konkursansökan skall ha getts in inom ett år från det att företagsrekonstruk-
tionen upphörde för att löneförmånsrätten skall kunna utsträckas på det ovan
angivna sättet. Följer en konkurs senare är behovet av en särreglering inte
särskilt framträdande.
En regel som den föreslagna torde i praktiken inte nämnvärt påverka utgifterna
för lönegarantin. Visserligen bör den förstärkta löneförmånsrätten vara förenad
med lönegaranti. Men jämfört med dagsläget uppkommer en kostnadsökning bara i de
fall då löntagaren har fordringar från tiden före företagsrekonstruktionen.
Denna kostnadsökning torde mer än väl uppvägas av att lönegarantin inte behöver
tas i anspråk i alla de fall då rekonstruktionsförsöket lyckas eller det i varje
fall inte blir konkurs inom ett år.
Lagrådet har i sitt yttrande av den 8 maj 1995 (se bilaga 7) inte haft något
att invända mot förslaget, men däremot haft synpunkter på utformningen av
lagtexten. Bestämmelsen bör utformas på det sätt som Lagrådet har föreslagit.

8.7.3 Tidigare genomförda ändringar i löneförmånsrätten och lönegarantin

--------------------------------------------------------------------
| Regeringens bedömning: De av riksdagen beslutade ändringarna i|
| löneförmånsrätten och lönegarantin som har trätt i kraft den 1 juli|
| 1994 bör tills vidare stå fast. En mindre ändring genomförs dock|
| nu på så sätt att tiden för konkursansökan från det att frågan om en|
| tvistig lönefordran har slutligt avgjorts återställs till sex |
| månader. Vissa frågor rörande löneförmånsrätten och lönegarantin skall|
| dock beredas vidare i särskild ordning. |
--------------------------------------------------------------------

Skälen för regeringens bedömning: Som tidigare nämnts (se avsnitten 9.2 och
9.4) har riksdagen beslutat om ändringar i lönegarantisystemet som gäller från
och med den 1 juli 1994 (prop. 1993/94:208, bet. 1993/94:LU34, rskr.
1993/94:394, SFS 1994:639). Sålunda har löneförmånsrätten och därmed om-
fattningen av lönegarantin inskränkts i olika hänseenden. På några punkter har
emellertid riksdagen, genom godkännande av Lagutskottets betänkande, uttalat att
reformen av lönegarantireglerna bör övervägas på nytt i samband med beredningen
av förslaget om ett företagsrekonstruktionsförfarande (bet. 1993/94:LU34 s. 11,
13, 15, 16 och 17).
I sitt betänkande hänvisar lagutskottet till ett yttrande av arbets-
marknadsutskottet (bilaga 2 till bet. 1993/94:LU34) och anför dels att
ändringarna i lönegarantisystemet förändrar förutsättningarna för
företagsrekonstruktion enligt Insolvensutredningens förslag, dels att
lönegarantifrågor bör övervägas i sammanhang med olika spörsmål om
företagsrekonstruktion. Utskottet understryker att lönegarantins koppling till
förmånsrätten bör behållas (bet. s. 11).
Regeringen har den 23 mars 1995 till riksdagen överlämnat en proposition där
det föreslås att en av de regler som infördes den 1 juli 1994, 9 a §
lönegarantilagen (1992:497) ändras. Förslaget innebär att det blir möjligt att i
vissa hänseenden ta hänsyn till omständigheterna i det enskilda fallet när det
skall avgöras om ersättning skall betalas ut enligt lönegarantilagen. Riksdagen
har antagit regeringens förslag och ändringen trädde i kraft den 1 juli 1995
(prop. 1994/95:180, bet. 1994/95:LU30, rskr.1994/95:380, SFS 1995:675).

Tidsmässig begränsning av löneförmånsrätten och lönegarantin

Enligt den nya bestämmelsen omfattar förmånsrätten från och med den 1 juli 1994
endast lönefordringar som har förfallit till betalning under de sista sex
månaderna av arbetstagarens anställningstid hos konkursgäldenären och inte
tidigare än tre månader före konkursansökningen.
Som skäl för de beslutade ändringarna anfördes främst (prop. 1993/94:208 s.
14 f., jfr bet. 1993/94:LU34 s. 7), att utgifterna för lönegarantifonden måste
nedbringas och att en begränsning i lönegarantin försvårar s.k. handel med
lönegaranti. Härmed avses att lönegarantin utnyttjas vid försäljning av
konkursboet på så sätt att de anställda under sin uppsägningstid utför arbete
för förvärvaren av konkursboet för lägre lön än normalt så länge de är
berättigade till lönegaranti.
Som Lagutskottet anför bör lönegarantifrågorna ses i samband med nya
bestämmelser om företagsrekonstruktion. Som utskottet också påpekar ändras
förutsättningarna för företagsrekonstruktion på grund av de genomförda
ändringarna i lönegarantisystemet. Det sker främst därigenom att ett försämrat
skydd för de anställda i konkurs kan medföra att de anställda lämnar företaget
tidigare än som annars skulle ha skett (jfr avsnitt 8.4). Det kan försvåra en
rekonstruktion.
I övrigt synes utskottet i sin bedömning ha utgått från Insolvensutredningens
förslag om att s.k. produktiva löner skall ha förmånsrätt framför före-
tagshypotek. En sådan reform skulle förstärka ekonomin i lönegarantisystemet och
försvåra handel med lönegaranti. Det skulle kunna minska behovet av ytterligare
åtgärder med den inriktningen. Regeringen har emellertid (avsnitt 8.2) kommit
fram till att det angivna förslaget till ändring i förmånsrättsordningen för
närvarande inte bör genomföras. Det betyder att de skäl som anfördes i prop.
1993/94:208 för en begränsning i lönegarantisystemet i allt väsentligt kvarstår
även sedan en lag om företagsrekonstruktion införts.
I utskottets betänkande understryks (s. 11) vikten av att konkursförvaltarens
respektive tillsynsmyndighetens roller när det gäller frågor om användning av
lönegarantin belyses. Det kommer att ske i samband med en pågående genomgång i
Justitiedepartementet av vissa konkursrättsliga frågor.
Lagutskottet pekar (s. 13) på ett särskilt problem som hänger samman med att
löneförmånsrätten inte omfattar lönefordringar som förfallit till betalning
tidigare än tre månader innan konkursansökningen gjordes. Ibland kan praktiska
svårigheter medföra att det dröjer förhållandevis lång tid innan en
konkursansökan kan göras. Det kan bero exempelvis på att det är svårt att delge
arbetsgivaren en uppmaning att betala förfallna lönefordringar eller på att
handläggningen av en ansökan om betalningsföreläggande eller ett
utmätningsförfarande drar ut på tiden. Det kan i sin tur leda till att
arbetstagarna inte får betalt för sin fordran på lön genom lönegarantin.
Utskottet förutsätter att denna konsekvens blir belyst i ärendet om
företagsrekonstruktion (bet. 1993/94:LU34 s. 13).
Som anförs i prop. 1993/94:208 Förändringar i lönegarantisystemet visar
undersökningar att ca 90 procent av lönefordringarna i konkurser förfallit under
de senaste tre månaderna före konkursansökningen. Den gjorda inskränkningen
drabbar alltså förhållandevis få fordringar. Den nya tidsgränsen kan vidare
antas medföra att domstolar och myndigheter skyndar på de ifrågavarande
förfarandena på ett sådant sätt att tremånadersgränsen inte överskrids annat än
undantagsvis. Som vi redan har anfört (avsnitt 8.7.2) bör regeln om
tremånadersgränsen ändras för sådana fall då en företagsrekonstruktion har
misslyckats viss tid före konkursen. Bortsett från detta är det inte otänkbart
att den angivna tremånadersfristen är för kort. Det måste dock övervägas
ytterligare tillsammans med andra frågor rörande löneförmånsrätt och
lönegaranti.
Redan nu bör dock en justering göras när det gäller tidsgränserna för
löneförmånsrätten. Efter 1994 års ändringar gäller att om en lönefordring har
varit föremål för en tvist omfattas den under vissa förutsättningar av
förmånsrätt om konkursansökan görs inom tre månader från det att tvisten
slutligt har avgjorts. Regeln har utsatts för kritik från arbetstagarhåll varvid
det har framhållits att tre månade ribland kan vara en för kort tid för att
atbetstagaren skall kunna ge in en konkursansökan. Denna tidsfrist bör nu
återställas till sex månader i enlighet med vad som gällde för dessa fordringar
före den 1 juli 1994.

Semesterlön och semesterersättning

Enligt tidigare gällande regler omfattade löneförmånsrätten när det gäller
semesterlön och semesterersättning som tjänats in före konkursansökningen vad
som står inne för det löpande och de två föregående intjänandeåren samt
ersättning för all semester som den anställde sparat enligt de särskilda
reglerna härom. De nyligen genomförda ändringarna avseende förmånsrätten innebär
på denna punkt att förmånsrätten begränsas till vad som står inne av semesterlön
och semesterersättning för det löpande och närmast föregående intjänandeåret.
Därmed begränsas förmånsrätten även för sparad semester.
I sitt betänkande uttrycker lagutskottet tveksamhet till förslaget såvitt
avser begränsningen av förmånsrätten när det gäller ersättning för sparad
semester (bet. s. 15). Med hänsyn till kravet på besparingar i lönegaranti-
systemet borde visserligen, enligt utskottet, förmånsrätten tills vidare
begränsas även för sådana fordringar. Utskottet utgår emellertid från att också
denna fråga övervägs på nytt vid en samlad översyn av rekonstruktions- och
förmånsrättsfrågorna.
Tveksamheten i fråga om sparad semester hänför sig till den omständigheten att
arbetstagare kan anse sig böra avstå från möjligheten att spara semester på
grund av risken att kravet vid en konkurs inte kommer att omfattas av
förmånsrätt och lönegaranti. Regeringen har förståelse för att detta kan
uppfattas som en oönskad effekt av lagändringen. Regeringen avser därför att
överväga även denna fråga i samband med att andra frågor rörande lönegarantin
övervägs.

Delägares förmånsrätt

Före den 1 juli 1994 gällde att en arbetstagare som själv eller tillsammans med
någon närstående ägde en väsentlig andel i företaget, och som hade ett
väsentligt inflytande över dess verksamhet, inte fick förmånsrätt för sin
fordran på lön eller pension. Detsamma gällde om arbetstagaren visserligen inte
ägde någon andel men hans närståendes andel var väsentlig. Den ändring som
genomförts i denna del innebär att en arbetstagare som själv eller tillsammans
med närstående har ägt minst en femtedel av ett företag senare än sex månader
före konkursansökningen inte skall ha förmånsrätt för sina löne- och pensions-
fordringar. Detsamma skall gälla när andelen har ägts av en närstående till
arbetstagaren. Förmånsrätten faller bort även om arbetstagaren inte haft något
väsentligt inflytande över företagets verksamhet.
Lagutskottet anför, med hänvisning till Arbetsmarknadsutskottets yttrande, att
det kan finnas anledning att närmare överväga avgränsningen av den minsta
ägarandel som utesluter förmånsrätt samt de närståendes ställning (bet.
1993/94:LU34 s. 16 och 37). Utskottet utgår från att även de frågorna övervägs
på nytt i ärendet om företagsrekonstruktion.
I sitt yttrande uttalar Arbetsmarknadsutskottet tveksamhet mot att redan ett
så begränsat delägande som en femtedel av företaget skulle utesluta förmånsrätt
och lönegaranti. Tveksamheten gäller, enligt utskottet, särskilt som frågan om
inflytandet över verksamheten inte längre skall ha någon betydelse. Enligt
utskottet kan man särskilt ifrågasätta regeln när det gäller anställda anhöriga
som inte själva äger någon del i företaget. För sådana fall kan regeln enligt
utskottets mening få väl långtgående konsekvenser. Utskottet noterar också att
det inte finns något motsvarande undantag i socialavgiftslagen beträffande
arbetsgivares skyldighet att erlägga lönegarantiavgift.
Skälen för det förslag som ledde fram till den ifrågavarande lagändringen
framgår av prop. 1993/94:208 s. 39 f. Ett viktigt skäl var den osäkerhet i
tillämpningen som funnits med den tidigare regeln, som byggde på det
opreciserade rekvisitet ägde väsentlig andel i företaget . Ett annat skäl var
att det innehåll som bestämmelsen kommit att få i rättspraxis innebar en
relativt generös förmånsrätt för den kategori av arbetstagare som både äger och
leder företag. Enligt propositionen får redan den som äger 20 procent av ett
företag anses ha ett sådant intresse i och inflytande över verksamheten att han
inte bör ha förmånsrätt eller åtnjuta lönegaranti för sin löne- eller
pensionsfordran mot företaget. Vidare pekades på behovet av att begränsa
kostnaderna för lönegarantin.
I propositionen berördes problemet att regeln kunde komma att drabba hårt
t.ex. en familjemedlem med endast en underordnad befattning i företaget. Enligt
propositionen skiljer sig emellertid situationen för den som själv eller
tillsammans med en närstående äger en femtedel av företaget på ett avgörande
sätt från situationen för den som endast är anställd. Enligt propositionen torde
det också ligga i sakens natur att anställningsförhållandena för en arbetstagare
som arbetar i ett företag som delvis ägs av honom själv eller nära släktingar
till honom sällan är helt jämförbara med vad som gäller för andra anställda.
Med hänsyn till vad som uttalats under riksdagsbehandlingen finns det
emellertid skäl att på nytt överväga även denna regel. Det bör ske i samband med
att andra frågor angående löneförmånsrätten utreds.Sedan lagändringen trädde i
kraft har det kommit att ifrågasättas om de nya bestämmelserna strider mot
EG-direktivet om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om skydd för
arbetstagarna vid arbetsgivarens insolvens (80/987/EEG). Frågan är föremål för
prövning i ett antal mål där talan har väckts mot staten. Bakgrunden till den
uppkomna situationen är följande. Direktivets artikel 1 (2) medger att
medlemsstaterna utesluter från direktivets tillämpningsområde fordringar från
vissa kategorier av arbetstagare på grund av den speciella arten av
arbetstagarens anställningsavtal eller anställningsförhållanden. Enligt samma
artikel skall de kategorier av arbetstagare som undantas framgå av en bilaga
till direktivet. I bilaga I till anslutningsakten avseende Sveriges medlemsskap
i Europeiska unionen har tagits in en anpassning till de svenska reglerna om
delägares och andra närståendes förmånsrätt för sina lönefordringar i
arbetsgivarens konkurs (SFS 1994:1501 s. 2238-2239). Anpassningen avser den
lydelse reglerna hade vid tiden för undertecknandet av anslutningsakten, som
skedde den 24 juni 1994. Regeringen har initierat att kontakt tas med Europeiska
gemenskapens kommission för att ändra anpassningen så att den bättre stämmer
överens med den regel om delägares förmånsrätt som trädde i kraft den 1 juli
1994.

Karensregel för att förhindra missbruk av lönegarantin

För att stävja missbruk av lönegarantin infördes den 1 juli 1994 en karensregel
i lönegarantilagen. Den innebär att en arbetstagare kan få lönefordringar som
uppstår i en viss verksamhet ersatta genom lönegarantin i princip endast en gång
under en tidsperiod på två år. Ett undantag gäller för det fall att
anställningen i vilken de senaste lönefordringarna uppkommit har anvisats av en
offentlig arbetsförmedling. I sådana fall gäller garantin som vanligt. Genom en
lagändring som trädde i kraft den 1 juli 1995 har bestämmelsen mjukats upp genom
att ytterligare ett undantag införts (prop. 1994/95:180, bet. 1994/95:LU30,
rskr. 1994/95:380, SFS 1995:975).
Vid behandlingen av det ursprungliga förslaget (prop. 1993/94:208) godtog
riksdagen regeringens förslag men hade vissa invändningar och förutsatte att
regeln i vissa hänseenden skulle övervägas på nytt i ärendet om företagsrekon-
struktion (bet. 1993/94:LU34 s. 16 f.). Som framgår har regeln redan setts över
och ändrats. Även i det ärendet underströk dock riksdagens lagutskott behovet av
att missbruksreglerna i lönegarantilagen övervägs ytterligare, bl.a. med hänsyn
till EG-direktivet 80/987 om skydd för arbetstagarna vid arbetsgivarens
insolvens. Utskottet förutsatte att så sker i samband med den utredning om
arbetstagarnas löneskydd vid arbetsgivarens konkurs som regeringen aviserade i
propositionen (se bet. 1994/95:LU30 s. 4 f. och prop. 1994/95:180 s. 4).
Orsakerna till att karensregeln infördes framgår av prop. 1993/94:208 s. 45 f.
Lönegarantisystemet har under senare år kritiserats framför allt från den
utgångspunkten att garantin påverkar konkurrensen negativt. Som exempel på detta
har anförts att det förekommer att en verksamhet inom en tidsperiod av några få
år går i konkurs ett flertal gånger och efter varje konkurs rekonstrueras på
nytt med i huvudsak samma rörelseinriktning. Kritiken har gått ut på att
rekonstruktionerna har skett med hjälp av lönegarantin. Man har menat att
förfaranden av detta slag snedvrider konkurrensen genom att de ifrågavarande
företagen genom lönegarantin tillgodogör sig en återkommande subvention av sina
lönekostnader. Det har också sagts att sådana upprepade rekonstruktioner av på
sikt inte livskraftiga företag bidrar till en överetablering inom branschen,
eventuellt med konkurser för andra företag inom samma verksamhetsområde som
följd.
Såväl i riksdagen som i andra sammanhang har flera gånger efterlysts åtgärder
för att förfaranden av här berört slag skall stävjas (se bl.a. bet. 1991/92:LU37
s. 20). Det står också utom tvivel att de beskrivna förfarandena medför att
konkurrensen snedvrids. Om en rörelse inom några få år går i konkurs flera
gånger och rekonstrueras varje gång med i huvudsak samma personal, som får sina
lönefordringar ersatta genom lönegarantin, måste det påverka
konkurrenssituationen för andra företag i branschen negativt.
Som konstaterats i prop. 1993/94:208 s. 45 kan det angivna sättet att använda
lönegarantin inte förhindras utan att de arbetstagare som arbetar i de
ifrågavarande verksamheterna berörs. Lönegarantin är primärt en ersättning till
arbetstagare. Eftersträvar man att denna ersättning inte skall kunna komma till
användning i vissa fall, måste därför arbetstagarnas rätt till garantiersättning
i de fallen inskränkas.
I sammanhanget bör nämnas att både Norge och Finland har karensregler i
lönegarantisystemet. Där är karenstiden tre år. Den svenska regeln är i detta
avseende mindre sträng genom den kortare karenstiden.
Det förtjänar också påpekas att löntagarna har förmånsrätt för sina
lönefordringar även i de fall då karensregeln hindrar utbetalning från
lönegarantin.
Enligt Lagutskottet synes det oklart hur karensregeln slår i det fallet att
företagsrekonstruktionen är seriös. Självfallet är karensregelns syfte inte att
hindra seriösa rekonstruktioner av företag (se prop. 1993/94:208 s. 47). Som
framgår av det följande har regeln numera också fått en lydelse som innebär att
en misslyckad rekonstruktion inte behöver drabba arbetstagaren.
Lagutskottet lyfter också fram frågan hur karensregeln förhåller sig till
anställningsskyddslagens regler om företrädesrätt till återanställning. Enligt
Lagutskottets mening kan det även finnas skäl att, i linje med vad
Arbetsmarknadsutskottet har anfört i sitt yttrande, på nytt överväga
utformningen av undantaget från karensregeln i de fall arbetstagaren har
anvisats anställningen av en offentlig arbetsförmedling.
Enligt 25 § lagen om anställningsskydd (1982:80) har en arbetstagare som har
sagts upp från sin anställning på grund av arbetsbrist under vissa
förutsättningar företrädesrätt till återanställning i den verksamhet där han
tidigare varit sysselsatt. Företrädesrätten gäller under tiden från uppsägningen
till ett år efter det att anställningen upphörde. Om företaget eller den del av
företaget där verksamhet bedrivs under denna tid har övergått till en ny
arbetsgivare, gäller företrädesrätten mot den nya arbetsgivaren.
Dessa regler har ansetts innebära bl.a. att en arbetstagare som har varit
anställd vid ett konkursdrabbat företag har företrädesrätt till en ny
anställning hos en arbetsgivare som efter konkursen övertar företagets rörelse
(AD 1976 nr 18). Är övriga villkor uppfyllda, har en arbetstagare som sägs upp
från sin anställning efter en konkurs sålunda regelmässigt företrädesrätt till
återanställning, om verksamheten rekonstrueras efter konkurs.
För att karensregeln skall kunna få någon effekt måste den omfatta även
situationer där arbetstagaren innehar sin anställning till följd av reglerna om
företrädesrätt. Det ligger knappast någon motsättning i detta. Reglerna om
företrädesrätt i LAS och reglerna om lönegaranti har olika syften, även om båda
har tillkommit i avsikt att öka tryggheten för arbetstagarna. Lönegarantins
syfte är att garantera arbetstagarnas lönefordringar vid konkurs, medan
LAS-reglerna syftar till rättvisa och trygghet vid återanställning. Den trygghet
som LAS ger bör däremot inte åtföljas av en ovillkorlig statlig garanti avseende
betalning av lönefordringar även i de fall verksamheten inte bär sig.
I Arbetsmarknadsutskottets yttrande (bet. 1993/94:LU34 bilaga 2 s. 37),
vartill Lagutskottet hänvisar, ifrågasätts om kravet på att anställningen skall
vara anvisad av den offentliga arbetsförmedlingen kan undvaras i de fall då
arbetstagaren har företrädesrätt till återanställning. Arbetsmarknadsutskottet
menar att föreskriften kan innebära en onödig byråkrati i dessa fall. Som
framgår av vad som har anförts tidigare skulle emellertid karensregeln bli i det
närmaste verkningslös om den sätts ur spel i alla fall då arbetstagaren har
företrädesrätt till anställning. Omgången att låta återanställningar till följd
av företrädesrätt gå vägen via en anvisning av arbetsförmedlingen bör ställas
mot de skador på konkurrensen som den tidigare ordningen innebar. Enligt
regeringens mening bör då denna omgång kunna godtas och normalt utgöra ett krav
för ersättning över lönegarantin.
Som Lagutskottet framhöll i sitt betänkande 1994/95:LU34 medgav karensregelns
ursprungliga lydelse inte att man beaktade omständigheterna i det enskilda
fallet. Det bör i detta sammanhang omnämnas att karensregeln i dess lydelse före
den 1 juli 1995 har varit föremål för EFTA-domstolens prövning (mål E1/95).
Domstolen fann att artikel 10 a i direktivet 80/987 om löneskydd vid
arbetsgivares insolvens hindrade en regel som innebar att en arbetstagare inte
har rätt till garantiersättning om han inom två år före konkursbeslutet har
beviljats ersättning genom garantin för en fordran som har uppstått i huvud-
sakligen samma verksamhet. En möjlighet till flexibel tillämpning har införts
genom den nyligen genomförda uppmjukningen av bestämmelsen. Ändringen innebär
att det vid regelns tillämpning blir möjligt att ta större hänsyn till
omständigheterna i det enskilda fallet. Undantag från regelns tillämpning medges
sålunda, förutom för fall då anställningen har anvisats av den offentliga
arbetsförmedlingen, även för fall där det finns särskilda skäl för det. Enligt
propositionen kan sådana skäl anses föreligga bl.a. när det rent faktiskt har
varit svårt för arbetstagaren att vid tiden för rekonstruktionen eller därefter
finna annan sysselsättning och likaså när det framstår som orimligt att
arbetstagaren skall drabbas av den misslyckade rekonstruktionen. Särskilda skäl
kan även anses föreligga med hänsyn till garantins ekonomiska betydelse för
arbetstagaren. I sin nya lydelse synes regeln fylla sitt ändamål samtidigt som
lönegarantireglernas syfte att skydda arbetstagaren vid arbetsgivarens konkurs
tillgodoses i rimlig utsträckning även i de ifrågavarande situationerna.

8.7.4 Andra ifrågasatta ändringar i förmånsrättsordningen

--------------------------------------------------------------------
| Regeringens bedömning: Några andra ändringar bör inte nu göras i|
| förmånsrättsordningen. Det betyder bl.a. att det inte bör införas|
| någon ny förmånsrätt för fordringar avseende royalty, inte heller|
| för fordringar avseende avgifter till företagshälsovård. |
--------------------------------------------------------------------

Utredningens bedömning överensstämmer med regeringens (se betänkandet s. 404).
Remissinstanserna: Ingen uttalar sig om royaltyfordringar eller fordringar för
företagshälsovård. Flera remissinstanser har egna förslag om andra ändringar i
förmånsrättsordningen.
Skälen för regeringens bedömning: Utredningen har enligt sina direktiv haft
att överväga vissa frågor om inrättande av nya förmånsrätter. Det gäller
fordringar avseende royalty och fordringar avseende avgifter till
företagshälsovård. Vidare har myndigheter och organisationer fört fram ett antal
förslag rörande förmånsrättsordningen. Det har skett i samband med
remissbehandlingen av betänkandet men också i särskilda skrivelser till
Justitiedepartementet.

Fordringar avseende royalty

I olika sammanhang har gjorts gällande att författares och andra jämställda
rättsinnehavares anspråk på royalty borde ha samma ställning i konkurs som
lönefordringar. Riksdagen behandlade frågan under riksmötet 1980/81 med
anledning av en motion (1980/81:893) om förmånsrätt för royaltyfordringar. I
motionen anfördes att författarna, vars situation enligt motionärerna närmast
var att jämföra med de anställdas, stod utan ekonomiskt skydd i ett förlags
konkurs.
Lagutskottet inhämtade yttranden över motionen. I sitt betänkande (LU
1981/82:3) anförde utskottet att en författares ställning gentemot förlaget
skiljer sig från vad som normalt gäller mellan borgenärer och gäldenärer i
näringsverksamhet. Författaren kunde, enligt utskottet, snarast jämställas med
en förlagsanställd. Det fanns därför skäl att ge förmånsrätt för upplupen
royalty. Därvid erinrade utskottet om att det även finns andra grupper på det
upphovsrättsliga området som får ersättning för sina prestationer på motsvarande
sätt som författarna, t.ex. fotografer och illustratörer. Även för dessa grupper
ansåg utskottet att förmånsrätt för upplupen royalty kunde vara motiverad. Dock
menade utskottet att en ändring av förmånsrättsordningen inte borde göras utan
en närmare utredning och förordade att en sådan kom till stånd. Detta blev även
riksdagens ståndpunkt (rskr. 1981/82:6).
Utredningen anför att de ändamål som ligger bakom förslaget om en ny lag om
företagsrekonstruktion, särskilt strävandena att stärka de oprioriterade
borgenärernas ställning, inte låter sig väl förena med en utökning av antalet
allmänna förmånsrätter. Utredningen framhåller vidare att reformarbetet på
området i utlandet under senare tid präglats av en restriktiv inställning till
förekomsten av allmänna förmånsrätter. Mot bl.a. den bakgrunden finner ut-
redningen inte skäl att föreslå inrättande av en ny förmånsrätt för dessa
borgenärer.
Regeringen delar utredningens uppfattning att det finns skäl att vara
restriktiv när det gäller att inrätta nya allmänna förmånsrätter. Mot den
bakgrunden bör det inte nu införas någon förmånsrätt för royaltyfordringar.

Fordringar avseende avgifter till företagshälsovård

Efter ett riksdagsbeslut (rskr. 1988/89:130) överlämnades till Insolvensut-
redningen att överväga frågan om förmånsrätt för fordringar avseende avgifter
till företagshälsovården. Till grund för riksdagens beslut låg en motion om
sådan förmånsrätt (1988/89:L301) samt Lagutskottets betänkande 1988/89:LU20.
Motionärerna framhöll att företag som drivs vidare under konkurs har rätt att
anlita företagshälsovårdens tjänster, varvid emellertid företagshälsovårdens
ersättningskrav ofta utgör en osäker fordran som oprioriterad i konkursen.
Därför kunde, enligt motionärerna, företagshälsovården vara mindre benägen till
insatser i konkursföretag, något som enligt motionärerna är särskilt olyckligt
med hänsyn till att de anställda i konkursföretag ofta är psykiskt pressade.
Utskottet konstaterade att det av motionärerna aktualiserade problemet kunde
uppkomma när det företag som drabbats av konkurs anlitat någon utomstående för
att ombesörja företagshälsovården. I sådana fall saknar fordringarna för den
meddelade vården förmånsrätt på samma sätt som andra krav mot företaget för
levererade varor och tjänster. Utskottet underströk att den som ombesörjer
företagshälsovården har möjlighet att skydda sina anspråk på ersättning för vård
som tillhandahålls efter konkursen genom att träffa ett nytt avtal med
konkursboet. Anspråk på ersättning för vård därefter blir då massafordran och
skall betalas före konkursfordringarna. Frågan var emellertid, enligt utskottet,
av sådan beskaffenhet att den förtjänade att övervägas ytterligare.
Enligt regeringens mening finns det inte tillräcklig anledning att i konkurs
särbehandla den som tillhandahåller företagshälsovård. Denne löper samma risker
i konkurs och har samma möjligheter att skydda sig efter att ett kundföretag
gått i konkurs som andra leverantörer. Regeringen delar därför utredningens
uppfattning att det inte finns skäl att införa en allmän förmånsrätt för
fordringar avseende avgifter till företagshälsovården.

Övrigt

Flera remissinstanser har egna förslag om ändringar i förmånsrättsordningen.
Sålunda föreslår Företagarnas Riksorganisation en ordning enligt vilken
leverantörer bl.a. skulle få förmånsrätt för sina fordringar motsvarande en viss
del av företagshypotekets värde. Fastighetsägarförbundet föreslår en förstärkt
förmånsrätt för hyresfordringar. Juridiska fakultetsstyrelsen vid Uppsala
universitet anser att det bör övervägas att göra fordringar avseende löner och
hyra under konkurs till massafordringar. Förslag framförs också om ett
avskaffande av hyresförmånsrätten och om en ny allmän förmånsrätt för
produktiva leveranser , varmed enligt förslaget avses leveranser viss kortare
tid före ett konkursutbrott.
Regeringen anser att det inte nu bör genomföras några ytterligare förändringar
i förmånsrättslagen. Som redan har nämnts bör i stället förmånsrättsfrågorna bli
föremål för utredning.
9 Frågor med anknytning till förmånsrättsordningen

9.1 Bör kassa och banktillgodohavanden omfattas av företagshypotek?

--------------------------------------------------------------------
| Regeringens bedömning: Kassamedel, banktillgodohavanden och |
| liknande tillgångar skall inte heller i fortsättningen omfattas |
| av företagshypotek. |
--------------------------------------------------------------------

Utredningens bedömning överenstämmer med regeringens (bet. s. 398 f.).
Remissinstanserna: Det görs få invändningar mot utredningens bedömning.
Statens jordbruksverk och Stockholms handelskammare anser dock att kassamedel
och banktillgodohavanden bör omfattas av företagshypotek. Juridiska
fakultetsstyrelsen vid Uppsala universitet har samma uppfattning men anser att
säkerheten samtidigt bör begränsas till en viss andel av hypoteksunderlaget.
Skälen för regeringens förslag: Företagshypotek är till skillnad från panträtt
inte knutet till viss bestämd egendom utan omfattar ett egendomskollektiv,
näringsidkarens lösa egendom i den mån egendomen hör till den intecknade
verksamheten (2 kap. 1 § första stycket lagen [1984:649] om företagshypotek).
En del av den lösa egendomen undantas dock. Sålunda görs undantag för bl.a.
kassa- och banktillgodohavanden, aktier, andra bevis om delaktighet i bolag,
obligationer, förlagsbevis och liknande skuldebrev avsedda för allmän omsättning
samt andelar i aktiefonder (2 kap. 1 § andra stycket 1 lagen om före-
tagshypotek). Vad som utmärker dessa tillgångar kan sägas vara att de utgörs av
reda pengar eller lätt kan förvandlas till pengar eller också lätt kan belånas
genom pantsättning.
Undantaget för kassa- och bankmedel m.m. utgör på sätt och vis en svaghet
eftersom det innebär att företagshypoteket som säkerhetsform är behäftat med en
viss oklarhet vad gäller värdet. I vissa typer av företag utgör rörliga
tillgångar av detta slag en väsentlig del av de samlade tillgångarna. Underlaget
för företagshypotek är då litet. Vidare medför undantaget en osäkerhet för
kreditgivare genom att värdet av säkerheten kan växla markant från den ena dagen
till den andra. Underlaget för säkerheten kan också förändras genom medvetet
agerande från näringsidkarens sida, varigenom de olika borgenärskategoriernas
ställning kan påverkas väsentligt. Näringsidkaren kan sålunda utöva inflytande
på underlagets storlek exempelvis genom att låta bli att kräva kontant betalt
för leveranser strax före en konkurs. Fordringarna ingår i hypoteksunderlaget
medan influtna betalningsmedel inte ingår. Från kommersiell synpunkt framstår
tillgångarna som likvärdiga.
Det angivna undantaget medför också en del praktiska problem som visar sig
främst vid betalningsinställelse och som har att göra med att
inteckningsborgenärerna är obenägna att godta att tillgångar som omfattas av
företagshypotek omvandlas till likvida medel i vilka säkerhet inte gäller.
Det har i olika sammanhang förespråkats att företagshypoteket skall vidgas
till att omfatta även kassa- och bankmedel m.m. Härigenom skulle manipula-
tionsmöjligheterna försvinna och företagshypoteket skulle stärkas som säkerhets-
form med åtföljande förbättringar i företagens möjligheter att skaffa kredit.
Vidare skulle många praktiska problem försvinna eller i vart fall bli mindre.
En sådan ändring skulle emellertid ytterligare försämra de oprioriterade
borgenärernas ställning i konkurs och öka konkursförlusterna för små och
medelstora företag. Redan detta medför att ändringen inte bör genomföras om inte
starka skäl talar för det.
Vidare skulle med en sådan lagändring så gott som allt som kan återvinnas till
ett konkursbo tillfalla borgenärer med säkerhet i företagshypotek. Det skulle
försämra intresset av återvinning hos andra borgenärer. En sådan utveckling vore
olycklig med hänsyn till den betydelse som återvinningsreglerna har för att
hålla tillbaka en utveckling mot konkurs i företag med ekonomiska problem och
inte minst för att förhindra illojala transaktioner i sådana företag.
De nu angivna negativa effekterna skulle visserligen inte uppkomma om
säkerheten begränsades - som bl.a. Uppsala universitet föreslagit - till en viss
kvotdel av hypoteksunderlagets värde. Som sagts i avsnitt 8.2 kan det emellertid
inte komma i fråga att nu genomföra en sådan reform.
De praktiska problem som undantaget för kassa- och bankmedel medfört i samband
med betalningsinställelse har i stor utsträckning undanröjts genom den praxis
som utvecklat sig under senare år och som innebär att medel som inflyter under
fortsatt drift av gäldenärens rörelse sätts in på ett särskilt
administrationskonto, vars behållning är undandragen gäldenärens rådighet och
som därför är säkrad för företagshypotekshavarna (se rättsfallen NJA 1987 s. 105
och NJA 1989 s. 705 I; jfr NJA 1991 s. 550).
Vissa av de tillgångar som är undantagna från underlaget för företagshypotek
är inte för den skull uteslutna som underlag för kreditsäkerhet. Sålunda kan
t.ex. aktier och obligationer utnyttjas som säkerhet vid kreditgivning genom
pantsättning.
Som tidigare anförts (avsnitt 8.2) lägger regeringen inte fram något förslag
om att vissa löner skall gå före företagshypotek i förmånsrättshänseende. De
goda förutsättningar som företagshypoteket i dag ger för företagens kreditför-
sörjning - även med beaktande av de brister som följer med undantaget för kassa-
och bankmedel m.m. - kommer alltså att bevaras. Någon särskild anledning att nu
förstärka företagshypoteket som säkerhet finns därför inte.
Liksom utredningen anser regeringen att övervägande skäl talar för att behålla
undantaget för kassamedel, banktillgodohavanden och dylika tillgångar.
Remissbehandlingen ger stöd för uppfattningen. Undantaget i 2 kap. 1 § andra
stycket 1 lagen om företagshypotek bör därför inte upphävas. För den skull bör
dock inte frågan anses avgjord en gång för alla. Om den utredning som regeringen
avser att tillsätta (se bl.a. avsnitt 8.2) skulle finna att en reform skulle
innebära klara fördelar bör ändringen kunna övervägas på nytt.

9.2 Bör företagshypotek omfatta den intecknade egendomen sådan den var när
företagsrekonstruktion inleddes?

--------------------------------------------------------------------
| Regeringens bedömning: Det bör inte genomföras någon lagändring med|
| innebörd att underlaget för företagshypotek fixeras per den |
| tidpunkt då beslut fattas om företagsrekonstruktion. Inte heller|
| i övrigt bör det föreskrivas i lag vad som skall gälla beträffande|
| egendom som under en företagsrekonstruktion har trätt i stället |
| för företagsintecknad egendom. |
--------------------------------------------------------------------

Utredningens förslag: Borgenärer med säkerhet i företagshypotek skall ha rätt
att vid konkurs som föregåtts av företagsrekonstruktion få betalt ur egendom som
trätt i stället för egendom som omfattades av företagshypoteket vid tidpunkten
för beslutet om företagsrekonstruktion (se bet. s. 400 f.).
Remissinstanserna: Endast få remissinstanser yttrar sig. Flera önskar ett
klarläggande av rättsläget men uttalar sig inte i frågan om underlaget för
företagshypotek bör fixeras vid tidpunkten för beslut om företagsrekonstruktion.

Skälen för regeringens bedömning: Avgörande enligt gällande rätt för vilken
egendom som utgör underlag för panter och företagshypotek i konkurs är vad som
ingår i säkerhetsunderlaget vid tidpunkten för konkursbeslutet. Det gäller även
om konkursen har föregåtts av en betalningsinställelse och ett ackordsför-
farande.
En komplikation i ackordsförfaranden är att det under den fortsatta driften av
företaget kan ske sådana förändringar i sammansättningen av tillgångarna att
borgenärernas ställning väsentligt förändras. Det kan ske exempelvis genom att
egendom som är föremål för företagshypotek när ackordsförfarandet inleds ersätts
med egendom som inte ingår i hypoteksunderlaget. En praktisk sådan situation är
att betalning inflyter för en utestående fordran. I en eventuellt följande
konkurs har då, om inga särskilda åtgärder vidtas, ställningen för de borgenärer
som har allmän förmånsrätt eller är oprioriterade förbättrats på bekostnad av
företagshypotekshavarna.
Förståeligt nog vill de olika borgenärskategorierna värna om sin egen
ställning inför en utveckling som kan leda till konkurs. Borgenärer med säkerhet
i företagshypotek vill naturligtvis inte gärna att gode mannen i ett ackordsför-
farande disponerar över tillgångarna på ett sådant sätt att hypoteksunderlaget
minskar i värde. Inför en sådan risk kan dessa borgenärer välja att i stället
ansöka om gäldenärens försättande i konkurs. Detta hämmar möjligheterna att
rekonstruera företag i samband med ackord.
Under senare år har man delvis kommit till rätta med dessa olägenheter.
Ackordscentralerna har sålunda genom olika åtgärder sökt förebygga att
företagsinteckningshavarnas ställning försvagas efter en betalningsinställelse.
Regelmässigt tillämpas numera en ordning som innebär att avtal träffas med
gäldenären och berörda borgenärer om att medel som inflyter under fortsatt drift
av rörelsen sätts in på ett av ackordscentralen disponerat administrationskonto,
vars behållning är undandragen gäldenärens rådighet. Avsikten är att den
förmånsrätt som följer med företagshypotek skall gälla i de medel som innestår
på sådana konton. I rättspraxis har detta arrangemang godtagits under
förutsättning bl.a. att medlen inte kunnat användas hur som helst av ackordscen-
tralen för den löpande driften (se NJA 1987 s. 105 och NJA 1989 s. 705 I; jfr
NJA 1991 s. 550).
Vissa problem kvarstår dock. Arrangemanget med administrationskonton innebär
att gode mannen i ett ackordsförfarande har begränsade möjligheter att använda
de medel som sätts in på sådana konton. Det medför likviditetspåfrestningar och
försvårar driften av företaget. Från rekonstruktionssynpunkt är detta en märkbar
nackdel.
Vidare råder det en viss osäkerhet om rättsläget. Det är bl.a. inte klart i
vilken utsträckning medel på administrationskonton får användas i driften utan
att den avsedda säkerheten går förlorad. Utgångspunkten är att medlen betraktas
som pantsatta och att gäldenärsföretaget och dess företrädare därför i princip
skall vara undandragna rådighet över medlen för att säkerheten skall bevaras.
Högsta domstolen har dock slagit fast att säkerheten kan bestå om befogenheten
har varit begränsad , även om begränsningen inte fått någon beloppsmässigt
preciserad innebörd utan till sitt innehåll varit beroende av de avvägningar
som gjordes utifrån den vid varje tillfälle föreliggande ekonomiska situationen
(NJA 1989 s. 705 I). Vad detta innebär i ett enskilt fall är naturligtvis inte
helt lätt att veta.
Ett problem är också att systemet kan påtagligt gynna borgenärer med före-
tagshypotek på andra borgenärers bekostnad. De åtgärder som har vidtagits syftar
främst till att företagshypoteksunderlaget inte skall minska under ett rekon-
struktionsförfarande. I princip är det förstås lika angeläget att detta underlag
inte ökar till nackdel för andra borgenärer. Används kassa- och bankmedel till
inköp av råvaror eller inventarier som finns kvar vid ett konkursbeslut, har
värdet i fråga överförts från borgenärer med allmän förmånsrätt eller utan
förmånsrätt till borgenärer med säkerhet i företagshypotek. Veterligen tillämpas
inte någon särskild ordning för att förhindra att detta sker.
Utredningen föreslår att det införs bestämmelser i lagen om företagshypotek av
innebörd att borgenärer med säkerhet i företagshypotek har rätt att vid konkurs
som följer efter viss tid få betalt ur egendom som trätt i stället för sådan
egendom som vid tidpunkten för ett beslut om företagsrekonstruktion omfattades
av företagshypoteket. Förslaget innebär enligt utredningen att underlaget för
företagshypoteket fixeras ( fryses ) vid den angivna tidpunkten. Utredningen
menar att en sådan regel knappast påverkar möjligheterna att förfoga över de
medel som influtit vid försäljning av företagsintecknad egendom. Den viktigaste
vinsten med regeln är i stället enligt utredningen att den rättsliga innebörden
av systemet blir tydligare (se bet. s. 402).

Effekterna av utredningens förslag

Utredningen har endast kortfattat diskuterat innebörden och effekterna av
förslaget. Bara ett fåtal remissinstanser har yttrat sig, varvid ingen
diskuterat effekterna. Ingen har avstyrkt förslaget.
Vad först gäller innebörden av förslaget framgår av specialmotiveringen i
betänkandet (se särskilt s. 454) att fixeringen av hypoteksunderlaget är avsedd
att verka i båda riktningarna . Det skall således enligt förslaget finnas inte
bara ett hinder mot att underlaget minskar efter ett beslut om
företagsrekonstruktion utan också ett hinder mot att något därefter tillförs
detta underlag. Det kan konstateras att en regel innehållande en garanti enbart
mot minskning av hypoteksunderlaget skulle alltför mycket rubba balansen mellan
de olika borgenärskategorierna.
Förslaget är så utformat att utredningens avsikt synes ha varit att fixeringen
av underlaget för förmånsrätten endast skall gälla företagshypoteket. I
praktiken blir dock effekterna mer vittgående. Fixeras hypoteksunderlaget per en
viss tidpunkt, kommer underlaget för de allmänna förmånsrätterna och för panter
i exempelvis fordringar att mer eller mindre automatiskt fixeras per samma
tidpunkt. Flyttas inga tillgångar mellan hypoteksunderlaget och underlaget för
andra förmånsrätter, kommer ju inte bara hypoteksunderlaget utan också
underlaget för de andra förmånsrätterna att vara oförändrat. Enligt gällande
rätt är frysningstidpunkten för alla förmånsrätter tidpunkten för konkursut-
brottet. Om i stället, i de fall då konkurs föregås av företagsrekonstruktion,
företagshypoteket fixeras vid den tidpunkt då företagsrekonstruktion beslutas -
som enligt utredningens förslag - bör den tidpunkten vara avgörande beträffande
underlaget för alla förmånsrätter.
En sådan förändring fordrar en särskild bestämmelse i förmånsrättslagen.
Utredningen har inte lagt fram något sådant förslag.
Det anförda innebär att förutsättningarna för bedömning av utredningens
förslag inte blivit ordentligt genomlysta av utredningen och därmed inte heller
prövade av remissinstanserna. Det är i sig ett starkt skäl mot att genomföra
förslaget.
Att förlägga frysningstidpunkten till tidpunkten för beslutet om
företagsrekonstruktion synes vidare vara förenat med svårigheter. En komplika-
tion gäller hanteringen av företagsintecknad egendom som förkovras under en
företagsrekonstruktion. Enligt gällande rätt skall en värdestegring på
företagsintecknad egendom som bearbetas under konkurs fördelas mellan å ena
sidan borgenärer med företagshypotek och å andra sidan borgenärer med allmän
förmånsrätt eller utan förmånsrätt (se redogörelsen i avsnitt 8.2 för
rättsfallet NJA 1982 s. 900). Om frysningstidpunkten förläggs till
rekonstruktionsförfarandets inledning, torde värdeökning som uppkommer under
företagsrekonstruktionen få fördelas efter samma principer som vid fortsatt
rörelsedrift under konkurs. Denna fördelning är förenad med åtskilliga
besvärliga problem och förutsätter bl.a. en noggrann uppföljning av vad som sker
med den egendom som fanns vid frysningstidpunkten. Rörelsen måste alltså i
väsentliga hänseenden drivas på samma sätt som i konkurs. Detta strider mot de
grundläggande utgångspunkterna för det föreslagna systemet för
företagsrekonstruktion och minskar uppenbarligen rekonstruktörens möjligheter
att koncentrera sig på det som måste göras för att få företaget på fötter.
Härigenom hämmas möjligheterna att genomföra en effektiv rekonstruktion.
Tidigare har framhållits att arbetet med företagsrekonstruktionen måste komma
igång så snart som möjligt och att rekonstruktörens inledande genomgång av läget
i gäldenärsföretaget bör gå snabbt. Om tidpunkten för beslutet om företagsrekon-
struktion skall tillmätas avgörande betydelse i konkurs, torde det vara
nödvändigt att upprätta en fullständig bouppteckning när företagsrekonstruktion
beslutas. Detta försenar det fortsatta förfarandet.
En annan komplikation är att en tidigarelagd frysningstidpunkt vid
företagsrekonstruktion medför att en konkursförvaltare ibland måste laborera med
två olika frysningstidpunkter. Det blir fallet exempelvis om gäldenärsföretaget
under företagsrekonstruktionen har påbörjat ett arbete åt en kund, varvid
gäldenärsföretaget pantsatt fordringen mot kunden avseende kommande betalningar.
Frågan om hur stor del av denna fordran som utgör underlag för panträtten i
konkursen avgörs med hänsyn till vad som intjänas av fordringen före resp. efter
konkursbeslutet (jfr NJA 1973 s. 635).

Slutsatser

Som tidigare har sagts motiverar utredningen sitt förslag främst med att det
skulle klargöra rättsläget. Med hänsyn till de komplikationer som har redovisats
och till att utredningen såvitt framgår inte fullt ut beaktat konsekvenserna av
förslaget, väger det anförda skälet inte tillräckligt tungt. Den föreslagna
ändringen, som är av stor principiell och praktisk betydelse, synes under alla
omständigheter behöva övervägas ytterligare.
Utan lagändring kvarstår visserligen de problem som redovisats i inledningen
till detta avsnitt. I en företagsrekonstruktion minskar dock problemen en del
genom de begränsningar som föreslås i borgenärernas möjligheter att få
gäldenären försatt i konkurs (se avsnitt 6.1). Rekonstruktören kan därmed
koncentrera sin ansträngningar på rekonstruktionen som sådan och behöver inte på
samma sätt som i dag bekymra sig om förhandlingar med olika borgenärskategorier
i anledning av nu diskuterade frågor.
Som tidigare redovisats finns viss osäkerhet om rättsläget i fråga om
administrationskonton och därmed sammanhängande frågor. Genom de nämnda
rättsfallen har dock de viktigaste frågorna lösts på ett sätt som är i huvudsak
tillfredsställande från praktiska synpunkter. Utredningens analys och förslag
ger inte tillräckligt underlag för att nu genom lagstiftning förtydliga
rättsläget och tillräcklig anledning att genom en lagregel enbart bekräfta vad
som gäller enligt praxis finns inte. Frågan bör dock inte anses avgjord en gång
för alla. Skulle den av regeringen aviserade utredningen (se bl.a. avsnitt 8.2)
finna att en lagändring medför klara fördelar, bör ändringen kunna övervägas på
nytt.

9.3 Separationsrätt vid återtagandeförbehåll

--------------------------------------------------------------------
| Regeringens bedömning: Möjligheten att få separationsrätt vid |
| återtagandeförbehåll utvidgas inte för närvarande. |
--------------------------------------------------------------------

Utredningens bedömning överensstämmer med regeringens (se bet. s. 405).
Remissinstanserna: Majoriteten förklarar sig instämma i utredningens bedömning
eller lämnar den utan invändning.
Skälen för regeringens bedömning: En säljare anses i svensk rätt kunna få
separationsrätt vid konkurs eller utmätning hos köparen genom att förbehålla sig
äganderätten eller rätten att återta varan tills denna blivit fullt betald.
Sådana förbehåll brukar kallas återtagandeförbehåll eller ägarförbehåll. Här
benämns de fortsättningsvis återtagandeförbehåll.
Det finns enligt rättspraxis vissa begränsningar i säljarens möjligheter att
skaffa sig separationsrätt genom återtagandeförbehåll. Ett sådant förbehåll
anses inte giltigt om varan har infogats i eller blivit tillbehör till annan
egendom, inte heller om varan blivit bearbetad i väsentlig omfattning för
köparens räkning. Slutligen anses återtagandeförbehåll inte giltiga mot köparens
borgenärer, om köparen trots förbehållet haft rätt att förfoga över varan före
betalning genom att bearbeta, förbruka eller sälja den vidare (se bet. s. 103 f.
med hänvisningar).
Frågan om återtagandeförbehålls giltighet när köparen har tillåtelse att före
betalning förfoga över varan genom bearbetning, konsumtion eller vidareförsälj-
ning har samband med frågan om gränserna för och rättsverkningarna av avtal om
försäljningskommission. Kommissionslagskommittén ansåg i sitt slutbetänkande
Kommission och dylikt (SOU 1988:63) att det inte borde göras någon principiell
förändring i fråga om förutsättningarna för att återtagandeförbehåll skall vara
sakrättsligt verksamma. Ståndpunkten motiverades ingående (se särskilt s.
91 f.). Betänkandet bereds för närvarande i Justitiedepartementet och en
lagrådsremiss planeras till hösten 1995 eller våren 1996. I det sammanhanget
behandlas också framställningar från bl.a. Sveriges Industriförbund om
lagstiftning för att göra återtagandeförbehåll sakrättsligt verksamma i flera
fall än enligt gällande rätt.
Vid den angivna beredningen får frågan om återtagandeförbehålls giltighet en
bred belysning och sätts in i sitt rättssystematiska sammanhang på ett sätt som
inte är möjligt i detta lagstiftningsärende. Den beredningen bör därför
avvaktas. Sålunda bör det inte nu göras någon ändring i reglerna om
återtagandeförbehåll. I sammanhanget kan dock noteras att det från
rekonstruktionssynpunkt snarast är en fördel att återtagandeförbehåll har
relativt begränsad giltighet (jfr avsnitt 6.4 ovan). Det är normalt till nackdel
för rekonstruktionssträvandena om gäldenärsföretaget under rekonstruktions-
förfarandet tvingas återlämna tillgångar som har köpts mot återtagandeförbehåll.

De regler som regeringen föreslår angående verkningarna av ett beslut om
företagsrekonstruktion innebär för övrigt bl.a. att säljare som har säkerhet i
form av giltigt återtagandeförbehåll kan dras in i förfarandet. Sålunda får,
enligt förslaget, motparten inte häva ett avtal på grund av en före beslutet om
företagsrekonstruktion inträdd hävningsrätt som grundar sig på ett inträffat
eller befarat dröjsmål med betalning eller annan prestation, om gäldenären med
rekonstruktörens samtyckee begär att avtalet fullföljs (se avsnitt 6.4).

9.4 Återvinning av betalning av skatter och avgifter

--------------------------------------------------------------------
| Regeringens förslag: Betalningar av skatter och avgifter skall |
| inte heller i fortsättningen kunna återvinnas till konkursboet. |
--------------------------------------------------------------------

Utredningen föreslår att återvinningsförbudet upphävs (se bet. s. 333 f.).
Remissinstanserna: Av de remissinstanser som berör förslaget avstyrker flera
kronofogdemyndigheter liksom Föreningen Sveriges Kronofogdar och
Skattemyndigheten i Malmöhus län. Även Sveriges Ackordscentraler har
invändningar. I övrigt tillstyrks förslaget eller lämnas utan invändning.
Skälen för regeringens förslag: Enligt 4 kap. 1 § 1 konkurslagen får
återvinning inte ske av betalning av sådana skatter eller avgifter som anges i
1 § lagen (1971:1072) om förmånsberättigade skattefordringar m.m., dvs.
betalning av sådana fordringar som är utrustade med förmånsrätt enligt 11 §
förmånsrättslagen. Återvinningsförbudet infördes år 1975. En förutsättning för
förbudet är att fordringen när den betalades var förfallen till betalning.
De skäl som anfördes när undantagsbestämmelsen i 4 kap. 1 § 1 konkurslagen
infördes var av flera olika slag (se prop. 1975:6 s. 135 f.). Sålunda hänvisades
till det allmännas utsatta ställning som skatteborgenär och de motiv som i
övrigt av hävd brukat anföras för skatteförmånsrätten. Enligt departementschefen
torde det vidare vara ovanligt att en gäldenär vill gynna staten som
skatteborgenär, vilket gör att behovet av återvinning är mycket begränsat. Det
framhölls också att återvinning av betalda skattebelopp dittills hade varit
utomordentligt sällsynt samt att skatteförmånsrätten innebär att en
återvinningsmöjlighet spelar förhållandevis liten roll för fördelningen
borgenärerna emellan i konkurs. Vad som hade kunnat återvinnas skulle nämligen i
stor utsträckning ändå ha tillfallit staten som skatteborgenär. Vidare pekades
på tillämpningsproblem vid återvinning samt de praktiska fördelar som det
innebar för myndigheterna och konkursförvaltaren om återvinning av betalningar
av förfallna skatte- och avgiftsfordringar över huvud taget inte kunde ske.
Återvinningsreglerna har som främsta funktion att förhindra att
förmånsrättsordningen kringgås. I ett läge där förmånsrätt föreligger för
skatte- och avgiftsfordringar kan ett återvinningsförbud avseende betalningar av
sådana fordringar ses som ett stöd åt förmånsrättsordningen. Utan skatteförmåns-
rätt kommer frågan om återvinning i ett helt annat läge. Ett återvinningsförbud
motverkar då i princip återvinningsreglernas funktion att hindra kringgående av
förmånsrättsordningen; det innebär ju då ett slags prioritering av staten
utanför förmånsrättsordningen. Som utredningen framhåller är det därför en
naturlig konsekvens om skatteförmånsrätten avskaffas att även återvinnings-
förbudet upphävs.
Frågan är då om det är befogat att upphäva återvinningsförbudet i ett läge då
det inte är aktuellt att avskaffa skatteförmånsrätten (jfr avsnitt 8.3). Det
främsta argumentet för att upphäva återvinningsförbudet har varit att - som
också utredningen har anfört - det har ett sakligt och systematiskt samband med
skatteförmånsrätten. Därutöver har anförts skäl som i huvudsak går ut på att det
i praktiken ändå skulle vara ovanligt med återvinning av skatte- och
avgiftsbetalningar. Enligt regeringens mening väger inte detta skäl tungt. I de
fall då förutsättningarna för återvinning är uppfyllda - enligt 4 kap. 5 § eller
4 kap. 10 § konkurslagen - kan det framstå som stötande om återvinning
förhindras i lag med motivet att det rör sig om ovanliga fall.
Mot en återvinningsmöjlighet talar främst tillämpningsproblem och därmed
sammanhängande praktiska svårigheter. De remissinstanser som rest invändningar
mot att återvinningsförbudet avskaffas har särskilt pekat på att
återvinningsreglerna är svåra att tillämpa på skatte- och avgiftsbetalningar.
Sveriges ackordscentraler anför att det kan leda till ett otal
domstolsprocesser, om en möjlighet öppnas att återvinna förfallna skatte- och
avgiftsbetalningar.
Tillämpningsproblemen avser bestämmelserna i 4 kap. 5 § resp. 4 kap. 10 §
konkurslagen. Återvinning enligt 4 kap. 5 § förutsätter bl.a. att mottagaren
(här staten) kände till eller borde ha känt till gäldenärens insolvens och de
omständigheter som gjorde rättshandlingen otillbörlig . I praktiken är det svårt
att visa ond tro hos staten (jfr NJA 1974 s. 378). Som utredningen framhåller
uppkommer emellertid en motsvarande svårighet vid många transaktioner med
juridiska personer. Staten kan, liksom andra juridiska personer, försättas i ond
tro om gäldenärens obestånd genom ett särskilt meddelande härom. Efter ett
sådant meddelande kan staten också ha anledning att uppfatta vissa betalningar
som otillbörliga. En återvinningsmöjlighet skulle därför, trots bevissvårig-
heterna beträffande den onda tron, inte sakna praktisk betydelse. Ändå torde det
endast sällan bli aktuellt att tillämpa 4 kap. 5 § i fråga om skatte- och
avgiftsbetalningar. I praktiken blir därför tillämpningssvårigheterna, såvitt
gäller denna bestämmelse, begränsade.
Något besvärligare problem synes uppkomma vid tillämpning av bestämmelserna i
4 kap. 10 § konkurslagen. Det blir då fråga om att avgöra när en skattebetalning
skall anses ordinär . Kan, exempelvis, en skattebetalning anses ordinär när
stora ackumulerade belopp betalas strax före en konkurs eller när förfallna
skatter betalas lång tid efter uppbördsterminen?
Det finns förvisso ett antal skäl som talar för ett avskaffande av
återvinningsförbudet för statens skatte- och avgiftsfordringar. Dessa skäl är
dock i huvudsak förknippade med att också skatteförmånsrätten avskaffas, vilket
för närvarande inte är aktuellt (se avsnitt 8.3).
Vid sådant förhållande anser regeringen - i motsats till vad som angavs i det
till Lagrådet remitterade förslaget - att det inte finns anledning att nu
föreslå att förbudet mot återvinning av betalning av skatte- och
avgiftsfordringar avskaffas. Genom regeringens ställningstagande i sak finns det
inte anledning att behandla Lagrådets synpunkter på utformningen av
övergångsbestämmelserna i denna del.

10 Skuldsanering för vissa näringsidkare

--------------------------------------------------------------------
| Regeringens förslag: Skuldsaneringslagen skall vara tillämplig |
| även för fysiska personer som är näringsidkare, men endast om det|
| med hänsyn till näringsverksamhetens ringa omfattning och övriga|
| omständigheter finns särskilda skäl för skuldsanering. |
--------------------------------------------------------------------

Skälen för regeringens förslag: Av 4 § skuldsaneringslagen framgår att
skuldsanering kan komma i fråga för en gäldenär med hemvist i Sverige som är
fysisk person och inte är näringsidkare. Det har inte vid skuldsaneringslagens
tillkomst eller i andra sammanhang ifrågasatts att skuldsaneringslagen skall
avse enbart fysiska personer med hemvist i Sverige. I förarbetena till
skuldsaneringslagen sägs exempelvis att det förefaller helt givet att
skuldsaneringslagen enbart skall avse fysiska personer. Denna avgränsning är
vedertagen i olika utländska system. Även Insolvensutredningens förslag till
skuldsaneringslag (delbetänkandet SOU 1990:74) byggde på en sådan avgränsning,
vilket remissinstanserna den gången inte hade något att invända mot (se prop.
1993/94:123 s. 87). Enligt regeringens mening finns det inte någon anledning att
nu göra någon annan bedömning i denna fråga.
Kriteriet att gäldenären inte får vara näringsidkare är inte lika givet. Som
näringsidkare betraktas varje fysisk eller juridisk person som driver verksamhet
av ekonomisk natur och av sådan karaktär att den kan betecknas som yrkesmässig.
Denna definition innebär att det inte ställs några större krav på verksamhetens
omfattning. En person som på sin fritid mot ersättning - kontant eller in natura
- utför tjänster åt andra bör sålunda betraktas som näringsidkare i
skuldsaneringslagens mening så snart det inte bara är fråga om enstaka uppdrag.
Det saknar exempelvis betydelse om en tjänst som en sådan person utför inom
ramen för en verksamhet av sådant slag har någon anknytning till hans
utbildning, anställning eller huvudsakliga sysselsättning (jfr t.ex. förarbetena
till konsumenttjänstlagen (1985:716), prop. 1984/85:110 s. 141; begreppet
näringsidkare går långt tillbaka, se också förarbetena till varumärkeslagen
(1960:644), prop. 1960:167 s. 39 och 48, marknadsföringslagen (1975:1418), prop.
1975/76: 34 och 1970:57 s. 90 f. och lagen (1971:112) om avtalsvillkor i
konsumentförhållanden, prop. 1971:15 s. 85. När begreppet förekommer i
processrättsliga sammanhang har det samma innebörd, se Fitger: Kommentaren till
rättegångsbalken 10:22).
Insolvensutredningen - som föreslog att en fysisk person som var aktiv
näringsidkare inte skulle kunna komma i fråga för skuldsanering - anförde i
denna del följande (SOU 1990:74 s. 216 f.).
Begreppet fysisk person innesluter emellertid såväl privatpersoner som
näringsidkare. En viktig fråga blir därför hur man skall avgränsa personkretsen,
så att inte gränsen mellan skuldsanering, å ena, och konkurs och ackord, å andra
sidan, blir otydlig.
Som redan antytts bör man undvika att konstruera ett särskilt
skuldsaneringsinstitut på det viset att det förutsätter en mer utvecklad
bobehandling. Man bör således inte skapa en hybrid mellan konkurs och ackord som
får karaktär av någon sorts B-konkurs . Det kan antas att det vid
företagskonkurser oftast krävs olika åtgärder av det slag som regleras i 7 och 8
kap. konkurslagen, t.ex. fortsättande av en rörelse och försäljning av egendom.
Redan detta talar mot att låta ett skuldsaneringsförfarande omfatta också
insolventa näringsidkare. Även flera andra skäl talar mot detta.
Återvinningssituationer kan oftare än annars tänkas bli aktuella i fråga om
företagare. Och utredningen angående brott mot borgenärer och sådant som kan
föranleda näringsförbud ställer också särskilda krav på hur utredningen av
gäldenärens situation skall gå till. Till det anförda kommer att ackord i regel
framstår som ett naturligt alternativ vid en näringsidkares insolvens.
En svårighet i sammanhanget är att begreppet näringsidkare är vidsträckt.
Under detta begrepp faller inte bara den som driver och livnär sig på en
industriell rörelse, en handelsrörelse eller t.ex. ett jordbruk utan också den
som jämsides med en anställning driver någon form av näringsverksamhet. Det
säger sig självt att man i en del av de senare fallen inte har så mycket att
vinna på att hänvisa vederbörande till konkurs. I regel finns inga större
tillgångar att realisera, och uppgifterna för en konkursförvaltare skulle
sannolikt inte bli alltför omfattande. Borde då inte följdriktigheten kräva att
det finns tillgång till skuldsanering även för sådana personer?
Utredningen har stannat för att föreslå den avgränsningen av personkretsen att
fysisk person som driver näring faller utanför den kategori som kan komma i
fråga för skuldsanering. De skäl som nyss anförts för att undvika en alltför
otydlig gräns mellan skuldsanering och andra former av insolvensbehandling har
aktualitet också beträffande den som driver näringsverksamhet på deltid. Det
skulle också erbjuda problem att på ett entydigt sätt i lagtext ange vilka
personkategorier som skulle omfattas av skuldsaneringsreglerna, om därunder
skulle falla även vissa grupper av aktiva näringsidkare. Begränsar man tillämp-
ningsområdet till fysiska personer som inte driver näringsverksamhet ligger däri
att det endast är f.d. näringsidkare som kommer i fråga. Det betyder i sin tur
att näringsidkaren på deltid måste ha upphört med sin näringsverksamhet för att
kunna ansöka om skuldsanering. Med en sådan lösning vinner man att en
realisation av eventuella tillgångar i rörelse då får förutsättas ha skett och
att förfarandet i skuldsaneringsärendet inte tyngs av utredning angående
rörelsens avveckling.
De flesta remissinstanserna godtog som sagt Insolvensutredningens
gränsdragning. Några instanser, bl.a. Domstolsverket och Stockholms tingsrätt,
ansåg dock att gränsdragningen framstår som alltför stelbent och förordade att
även aktiva näringsidkare i vissa fall bör kunna bli föremål för skuldsanering.
I förarbetena till skuldsaneringslagen (prop. s. 87-88) anfördes att gränsen
mellan skuldsanering å ena sidan och konkurs och ackord å den andra bör vara
tydlig. Vidare anfördes att skuldsanering bör vara renodlad för privatekonomiska
förhållanden. Som ett särskilt problem redovisades - liksom i
Insolvensutredningens betänkande - att begreppet näringsidkare är så vidsträckt
att även personer som bedriver näring under mycket blygsamma omständigheter
definitionsmässigt betraktas som näringsidkare.
Enligt vad som uttalades i propositionen skulle det vara förenat med
svårigheter att finna en lämplig avgränsning inom kategorin näringsidkare. En
särskild svårighet med att låta vissa näringsidkare komma i fråga för
skuldsanering är enligt såväl Insolvensutredningen som propositionen (prop. s.
89) att det kan kräva särskilda rörelsespecifika regler.
I och med att näringsidkare faller utanför lagens tillämpningområde kan en
person som exempelvis på deltid bedriver en mindre rörelse inte komma i fråga
för skuldsanering. Det gäller även andra som kanske huvudsakligen är beroende av
löneinkomster för sin försörjning, men som vid sidan av lönearbetet bedriver
någon form av verksamhet som gör att han eller hon definitionsmässigt betraktas
som näringsidkare. De personer som nu avses faller i och för sig in under vårt
förslag till lag om företagsrekonstruktion. Det förfarandet är emellertid inte
alls lämpat för den nu diskuterade kategorin utan i första hand för större
företag som drivs i aktiebolagsform eller liknande. De riktigt små närings-
idkarna riskerar alltså att här hamna mellan två stolar , vilket också flera
remissinstanser har uppmärksammat. Dessa instanser påtalar att det finns ett
behov av ett särskilt förfarande för de riktigt små företagarna.
Enligt regeringens mening finns det flera skäl till att de näringsidkare vars
verksamhet har en mycket blygsam omfattning bör kunna komma i fråga för ett
särskilt saneringsförfarande. Bland annat intresset av ett flexibelt
insolvensrättsligt system talar för det. Åsyftade gäldenärer gör regelmässigt
inte heller någon mer betydande åtskillnad mellan näringsverksamhetens ekonomi
och privatekonomin. Näringsverksamheten är så ringa till sin omfattning att
intäkterna från den endast i begränsad omfattning kan bidra till försörjningen.
Den verksamhet som bedrivs är dessutom ofta nära förknippad med den person som
bedriver den. Skuldsaneringslagens sociala karaktär innebär också att den lagen
och dess former för skuldsanering passar väl för sådana små näringsidkare. De
kostnader för den enskilde som är förenade med ett skuldsaneringsförfarande
jämfört med vad det kostar att inleda en företagsrekonstruktion enligt vårt
förslag talar också för att skuldsaneringsförfarandet bör öppnas för de riktigt
små näringsidkarna. Regeringen noterar i det sammanhanget att det enligt de
norska och finländska skuldsaneringslagarna är möjligt för näringsidkare av den
nu diskuterade kategorin att, under vissa särskilda förutsättningar, beviljas
skuldsanering.
För att en aktiv näringsidkare skall kunna beviljas skuldsanering bör det
inledningsvis förhålla sig så att gäldenärens ekonomiska problem inte är
föranledda av den bedrivna näringsverksamheten. Tvärtom bör den
näringsverksamhet som bedrivs i regel vara sådan att den i stället för att
belasta gäldenärens ekonomi ger ett tillskott till den. Om verksamheten belastar
gäldenärens ekonomi bör den normalt avvecklas innan skuldsanering kan komma i
fråga. Inom ramen för en skuldsanering skall det inte förekomma någon
rekonstruktion av näringsverksamheten. Skuldsaneringsinstitutet är inte alls
avpassat för sådant.Det är givet att skuldsaneringsinstitutet även i framtiden
bör ha en privatekonomisk karaktär, vilket bl.a. innebär att lagen inte bör
tyngas med några särskilda regler för sådana fordringsförhållanden och därtill
knutna rättsförhållanden som är typiska för bedrivandet av näringsverksamhet. De
materiella regler som för närvarande finns i skuldsaneringslagen bör inte
ändras. Det betyder att dessa måste räcka till för att hantera
skuldsaneringsärenden beträffande de näringsidkare vi har talat om här. I
praktiken betyder det att gäldenären inte får ha några problem vad gäller
exempelvis fordrings- och säkerhetsförhållanden eller komplexa skatterättsliga
problem som är relaterade till näringsverksamheten.
Såväl i betänkandet som i propositionen till skuldsaneringslagen framhölls -
som nämnts - bl.a. att det är av vikt att gränsen mellan konkurs- och
ackordsinstituten å ena sidan och skuldsaneringsinstitutet å den andra är klar
och tydlig. Enligt regeringens mening finns det anledning att något nyansera
detta synsätt. Det är givetvis viktigt att det går att fastställa
tillämpningsområdet för de olika insolvensrättsliga förfarandena. Det behöver
dock inte innebära att inte flera förfaranden i och för sig skulle kunna vara
tillämpliga på en och samma gäldenär. I dag kan ju också en fysisk person bli
föremål för såväl konkurs som skuldsanering.
En sådan formell överlappning mellan tillämpningsområdena för
skuldsaneringslagen och en lag om företagsrekonstruktion torde enligt
regeringens mening inte innebära några mer betydande nackdelar. Det kan enligt
regeringens mening till och med vara en fördel om gränsdragningen för
tillämpningsområdet av skuldsaneringslagen i diskuterat hänseende kan bli något
mer flexibel. Det torde tjäna det uttalade rehabiliteringssyfte som ligger bakom
skuldsaneringslagen.
Det måste emellertid konstateras att man genom att öppna
skuldsaneringsinstitutet för näringsidkare bryter igenom principen om att
institutet skuldsanering är avsett för privatekonomiska förhållanden. En ändring
som innebär att skuldsaneringslagen blir tillämplig på näringsidkare som
bedriver verksamhet av mycket blygsam omfattning och som har sin huvudsakliga
försörjning genom lönearbete medför emellertid, enligt regeringens mening, inte
något dramatiskt avsteg från den principen. Det bör - vilket tidigare
framhållits som självklart - även i fortsättningen gå en klar skiljelinje mellan
fysiska personer och juridiska personer. De senare kan aldrig komma i fråga för
skuldsanering. En fysisk person som driver rörelse i bolagsform kan redan enligt
gällande rätt komma i fråga för skuldsanering av sin privatekonomi. De
kategorier som nu talas om är de som driver rörelse som fysiska personer i eget
namn och därför inte har privatekonomin och rörelsekonomin åtskild. För den
kategorin gäldenärer kan det enligt regeringens mening finnas anledning att
öppna skuldsaneringsinstitutet.
Mot denna bakgrund bör tillämpningsområdet för skuldsaneringslagen enligt
regeringens mening vidgas så att även vissa kategorier av näringsidkare kan
komma i fråga för skuldsanering. En sådan utvidgning måste dock vara försiktig.
För att en fysisk person som är näringsidkare skall kunna beviljas
skuldsanering bör krävas att den bedrivna näringsverksamheten är av ringa
omfattning såväl omsättningsmässigt som vad gäller den tid gäldenären lägger ned
på verksamheten. De näringsidkare som avses är de vars näringsverksamhet närmast
har karaktären av extraknäck . Normalt sett bör det innebära att gäldenären har
sin huvudsakliga försörjning genom inkomster från annat håll. Att gäldenären bör
ha sin huvudsakliga försörjning genom inkomst från annat håll än från
näringsverksamheten innebär att inkomsten från näringsverksamheten sedd i
relation till exempelvis löneinkomsten bör vara liten. Men inkomsten från
näringsverksamheten bör också vara liten i absoluta tal. Kravet på att
näringsverksamheten skall ha ringa omfattning bör sålunda till sin karaktär vara
såväl relativt som absolut.
Någon fast omsättningsgräns bör däremot inte ställas upp. Omsättningen måste
enligt regeringens mening också vägas samman med andra omständigheter. Detta kan
i det enskilda fallet innebära att en gäldenär med en omsättning som inte kan
sägas vara särskilt liten kan komma i fråga för skuldsanering om andra
omständigheter starkt talar för det. Omvänt kan det innebära att en
näringsidkare inte kan komma i fråga för skuldsanering trots att omsättningen är
mycket liten.
Enligt regeringens mening bör man förutom näringsverksamhetens omfattning
också ta hänsyn till rörelsens beskaffenhet. För att skuldsanering skall kunna
komma i fråga bör förhållandena kring verksamheten vara enkla. Om de ekonomiska
förhållandena i näringsverksamheten är komplicerade eller annars svåra att
överblicka bör skuldsanering således inte kunna beviljas. Har gäldenären
exempelvis utestående åtaganden av betydelse eller har han annat än rent
bagatellartade brister i sin bokföring talar det för att skuldsanering inte bör
komma i fråga. Samma sak gäller om han i anledning av den bedrivna näringsverk-
samheten har ouppklarade förhållanden med skattemyndigheten. Gäldenären kan
också ha utestående tillgodohavanden som är oklara eller svårbedömbara. Inte
heller i sådana fall bör skuldsanering komma i fråga. Till det nu sagda kommer
också - vilket tidigare har sagts - att skuldsaneringslagens nuvarande regler om
fordringshanteringen (se främst 6-8 §§) är förhållandevis enkla. De är t.ex.
otillräckliga för att lösa problem som är att hänföra till en bedriven
näringsverksamhet, så snart den är mer omfattande eller komplicerad. Eftersom
skuldsaneringslagen bygger på principen att en skuldsanering skall avse alla
gäldenärens skulder bör det inte komma i fråga att - som t.ex. i Finland - låta
en skuldsanering omfatta enbart privatskulder och lämna rörelseskulderna
utanför. Skuldsaneringslagen är gäldenärsorienterad på det sättet att det är
gäldenären som skall rehabiliteras ekonomiskt. Man måste då utgå från hans
totala betalningsskyldighet, vartill skulder hänförliga till en
näringsverksamhet hör. Och är skuldsaneringslagens regler om
fordringshanteringen otillräckliga för denna rehabilitering bör som sagt
skuldsanering inte komma i fråga. Då får näringsverksamheten i stället avvecklas
innan gäldenären ansöker om skuldsanering.
Enligt 8 § skuldsaneringslagen skall det belopp som skall fördelas mellan
borgenärerna bestämmas så att skuldsaneringen tar i anspråk gäldenärens samtliga
tillgångar och inkomster efter avdrag för vad som skall förbehållas honom för
hans och familjens försörjning. Därvid skall bestämmelserna om förbehållsbelopp
i utsökningsbalken vara vägledande. Utsökningsbalken regler är alltså inte
bindande i dessa sammanhang (se prop. 1993/94:123 s. 113 och 207). I de fall en
fysisk person som är näringsidkare enligt vad som nu föreslås beviljas
skuldsanering finns det t.ex. regelmässigt anledning att frångå dessa regler om
det bedrivs en näringsverksamhet som ger ett överskott, dvs. ett positivt
nettoresultat. Att verksamheten ger ett överskott bör som sagt vara en
förutsättning för att den skall få fortsättas. Ett sådant överskott bör komma
borgenärerna tillgodo. Gäldenären bör därför, utöver vad som följer av
bestämmelsen i 8 § skuldsaneringslagen, få förbehålla sig det belopp som krävs
för att verksamheten skall kunna drivas vidare. Det kan t.ex. vara fråga om
vissa inköp som löpande måste göras. När betalningsplanen som skall bestämmas
enligt 8 § skuldsaneringslagen upprättas är det alltså det angivna netto-
resultatet som skall beaktas.
En lagteknisk fråga är var den nya regeln om förutsättningarna för en
näringsidkare att beviljas skuldsanering skall placeras. En möjlighet är att i
en särskild paragraf ange dessa förutsättningar. En annan möjlighet är att i 4 §
skuldsaneringslagen ange förutsättningarna. Enligt regeringens mening talar
övervägande skäl för det förra alternativet. Därigenom kan man åtminstone
formellt klart skilja de allmänna förutsättningar som anges i 4 § och som måste
vara uppfyllda för alla gäldenärer från de särskilda förutsättningar som
dessutom skall vara uppfyllda för att en näringsidkare skall kunna erhålla
skuldsanering.
Enligt 4 § skuldsaneringslagen skall en totalbedömning göras av om det är
skäligt att bevilja en person skuldsanering. Därvid skall särskild hänsyn tas
till skuldernas ålder och omständigheterna vid skuldernas tillkomst, de
ansträngningar gäldenären har gjort för att fullgöra sina förpliktelser och att
på egen hand nå en uppgörelse med sina borgenärer samt det sätt på vilket
gäldenären har medverkat under handläggningen av skuldsaneringsärendet. Givetvis
skall denna bedömning ske även beträffande den nu diskuterade kategorin av
gäldenärer.
Enligt vad som nu föreslås tillkommer för en fysisk person som är
näringsidkare således ytterligare förutsättningar som måste vara uppfyllda för
att skuldsanering skall kunna beviljas, nämligen att skuldsanering får beviljas
endast när särskilda skäl talar för det med hänsyn till näringsverksamhetens
ringa omfattning och enkla beskaffenhet.

11 Ikraftträdande m.m.

Den nya lagen om företagsrekonstruktion och övriga lagändringar bör kunna träda
i kraft den 1 februari 1996. När det gäller de skilda lagförslagen är vissa
övergångsbestämmelser nödvändiga. Vi återkommer till detta i
författningskommentaren.

12 Kostnadsmässiga konsekvenser

Syftet med det föreslagna nya förfarandet - företagsrekonstruktion - är att
minska antalet företagskonkurser och att på sikt livsdugliga företag skall kunna
rekonstrueras under ordnade former. Detta skall kunna gynna gäldenärsföretagets
ägare, anställda, borgenärer och andra affärspartners samt samhället i stort.
Besparingar kan exempelvis uppnås genom minskade utgifter för arbetslöshet,
sjuk- och socialvård. Den kapitalförlust som regelmässigt är förenad med en
konkurs kan också undivkas. Insolvensutredningen (SOU 1992:113 s. 407 f.) berör
allt detta och anför goda skäl för att en reform är lönsam . Remissinstanserna
har i stort sett inget att invända mot utredningens beräkningar. Domstolsverket
anser dock att en viss medelsförstärkning kan komma att behövas för
domstolssidan och Skattemyndigheten i Stockholms län anser att
skattemyndigheternas revisionsresurser måste utökas väsentligt. Det är dock
svårt att, vilket redan Insolvensutredningen konstaterade, mer exakt beräkna det

samhällsekonomiska och statsfinansiella utfallet av den föreslagna reformen. På
två väsentliga punkter avviker också det nu föreliggande förslaget från
Insolvensutredningens. Som har redovisats i avsnitt 8.2 bör det inte nu göras
någon ändring i förmånsrättslagen som innebär att förmånsrätt ges för s.k.
produktiv lön. Skattförmånsrätten (11 § förmånsrättslagen) behålls också tills
vidare. Den senare avvikelsen från utredningens förslag
innebär att reformen inte medför något inkomstbortfall för staten och den
samlade effekten av de båda avvikelserna är positiv för statsfinanserna.
Den försiktiga utvidgningen av löneförmånsrätten som föreslås medför i
praktiken inga negativa kostnadsmässiga konsekvenser för staten, eftersom en
företagsrekonstruktion - om den inte övergår i konkurs - inte skall avslutas
utan att löntagarna fått ut sin innestående lön. Om företagsrekonstruktionen
misslyckas och direkt övergår i konkurs kan den föreslagna utvidgningen av
löneförmånsrätten endast få en ytterst marginell påpverkan på utgifterna i
lönegarantisystemet. Däremot kan vissa besparingar uppstå i och med att en
lyckad företagsrekonstruktion medför att konkurs undviks. Därigenom behöver inte
lönegarantimedel tas i anspråk.
Ett genomförande av reformen medför inte heller några direkta kostnader för
staten. Den hantering som kommer att ske vid domstolar och kronofogdemyndigheter
och andra instanser ryms inom de ramar som redan finns. Exempelvis uppvägs
ärendehanteringen enligt den nya lagen om företagsrekonstruktion vid domstolarna
av minskad konkurshantering.
Direkta kostnader för förfarandet kommer inte heller att uppstå. Dessa
(rekonstruktörens arvode m.m.) bärs huvudsakligen av gäldenärsföretaget.
Vad som här föreslagits kommer således inte att medföra några direkta
kostnader för staten och inte heller uppstår något behov av ökade anslag till
domstolar och myndigheter.

13 Författningskommentar

13.1 Förslaget till lag om företagsrekonstruktion

I propositionen föreslås ett för svensk rätt nytt förfarande. Förfarandet, som
skall vara ett instrument för att kunna rekonstruera företag med
lönsamhetsproblem, har getts den allmänna benämningen företagsrekonstruktion ,
ett begrepp som sedan tidigare är vedertaget för det slag av åtgärder som avses,
även om det hittills inte förekommit som beteckning för ett förfarande i
lagstiftningen.
Lagen om företagsrekonstruktion har delats in i fyra kapitel, 1 kap. med
Inledande bestämmelser, 2 kap. som behandlar Företagsrekonstruktion i allmänhet,
3 kap. med regler om Offentligt ackord under företagsrekonstruktion och 4 kap.
med Övriga bestämmelser.
I det inledande kapitlet klargörs bl.a. vem som kan komma i fråga för
företagsrekonstruktion, vem som beslutar om företagsrekonstruktion och vad som
är förfarandets syfte. I det därpå följande kapitlet finns föreskrifter om vem
som kan ta initiativ till företagsrekonstruktion, vem som kan utses till rekons-
truktör liksom dennes uppgifter, vilken ställning gäldenären har under
företagsrekonstruktionen och hur förfarandet påverkar borgenärernas ställning.
Reglerna om offentligt ackord i 3 kap. motsvarar i det väsentliga ackordslagens
föreskrifter men innehåller också vissa avvikelser (se främst avsnitt 7.5). Det
avslutande kapitlet innehåller bestämmelser om handläggningen av ärenden om
företagsrekonstruktion, kostnader för förfarandet, verkställighet av beslut, hur
företagsrekonstruktionen upphör, överklagande av rättens beslut, skadestånd och
straff m.m. De bestämmelserna har delvis sin motsvarighet i 39-47 §§
ackordslagen.

Det föreslås att ackordslagen skall upphöra att gälla samtidigt som lagen om
företagsrekonstruktion träder i kraft. Vissa övergångsbestämmelser är emellertid
nödvändiga.

1 kap. Inledande bestämmelser

1 §
En näringsidkare som har betalningssvårigheter kan, enligt bestämmelserna i
denna lag, efter beslut av domstol få till stånd ett särskilt förfarande för att
rekonstruera sin verksamhet (företagsrekonstruktion).

I paragrafen, som har utformats i enlighet med Lagrådets förslag, anges den
grundläggande förutsättningen för att förfarandet enligt lagen skall kunna komma
till stånd (jfr 1 kap. 1 § utredningens lagförslag). Det framgår av paragrafen
att företagsrekonstruktion gäller näringsidkare som har betalningssvårigheter.
Karaktären av dessa betalningssvårigheter anges i 2 kap. 6 §. Som paragrafen är
formulerad är termen företagsrekonstruktion att förstå som ett förfarande som
har till syfte att leda till att en näringsidkares verksamhet rekonstrueras (jfr
2 § första stycket). Det förhållandet att termen företagsrekonstruktion allmänt
kan ha en betydelse som beteckning för resultatet av förfarandet bör inte
föranleda några mer allvarliga missförstånd (se avsnitt 4.2).
För att företagsrekonstruktion enligt lagen skall kunna komma till stånd måste
det till en början röra sig om en gäldenär som är näringsidkare. Termen
näringsidkare bör fattas i vidsträckt mening och omfatta var och en som
yrkesmässigt driver verksamhet av ekonomisk art (se ang. tidigare
förarbetsuttalanden ang. begreppet näringsidkare, avsnitt 11). Undantag har
gjorts för vissa verksamheter inom den finansiella sektorn och för verksamheter
vari vissa offentligrättsliga subjekt har ett bestämmande inflytande (se 3 §).
Kravet på att en företagsrekonstruktion enbart kan avse näringsidkare innebär
att någon form av näringsverksamhet aktivt utövas. Den som tidigare har varit
näringsidkare omfattas inte av lagen. Han kan i stället efter omständigheterna
komma i fråga för skuldsanering enligt skuldsaneringslagen. Också t.ex. ett
aktiebolag, som formellt anges som rörelsedrivande i aktiebolagsregistret, kan
falla utanför lagen om företagsrekonstruktion, nämligen om bolaget har tvingats
försättas i likvidation - t.ex. genom att bolaget har saknat till registret
anmäld behörig styrelse eller har inte på flera år sänt in årsredovisning (se 13
kap. 4 § aktiebolagslagen).
Gränsdragningen mellan skuldsaneringslagen och lagen om företagsrekonstruktion
blir enkel om en fysisk person inte är näringsidkare. I sådant fall kan
skuldsanering, men inte företagsrekonstruktion komma i fråga. En person som har
sin huvudsakliga inkomst från en anställning, men som vid sidan därav driver en
mindre rörelse betraktas normalt som näringsidkare, men han kan komma i fråga
för skuldsanering enligt vad som föreslås i denna proposition om det med hänsyn
till verksamhetens ringa omfattning och enkla beskaffenhet är skäligt att
bevilja honom skuldsanering (se avsnitt 10 och författningskommentaren till
4 a § skuldsaneringslagen). Rent formellt är det inte otänkbart att han även kan
komma i fråga för företagsrekonstruktion, även om förutsättningarna för en sådan
vanligen inte torde vara uppfyllda. Om dessa undantagsvis skulle vara uppfyllda
kan också en sådan person genom ett offentligt ackord som ett led i företags-
rekonstruktionen få till stånd en reglering av sin totala skuldbörda. I
praktiken finns det dock skäl att anta att lagen om företagsrekonstruktion får
sin största betydelse för förhållandevis stora företag. Inte minst det
förhållandet att det företag som blir föremål för en företagsrekonstruktion
självt skall bära kostnaderna för förfarandet talar för det.
Lagen innehåller inte något krav på att gäldenären skall vara insolvent utan
anger i stället att det är tillräckligt att gäldenären är illikvid (se 2 kap. 6
§). Det innebär alltså en skillnad i förhållande till ackordslagen, som för
bifall till en ansökan om förordnande av god man förutsätter att gäldenären är
på obestånd. Genom att ackordslagens bestämmelser enligt förslaget arbetas in i
lagen om företagsrekonstruktion kommer i fortsättningen illikviditet, och inte
obestånd, utgöra en förutsättning även för ackordsförfarandet som äger rum inom
ramen för företagsrekonstruktion. I avsnitt 5.1 har påpekats att en fördel med
den lösning som valts är att förfarandet står öppet även för gäldenärer som utan
att det behöver ha gått så långt som till insolvens har fått betalnings-
svårigheter. Detta följer av lagens syfte och är en viktig nyhet i lagen. Ju
tidigare gäldenärer i den beskrivna situationen blir föremål för företags-
rekonstruktion, desto större är utsikterna att man skall lyckas rekonstruera
företagets verksamhet i sak, reda upp dess finanser och undgå konkurs.
Av paragrafen framgår också att det är domstol som beslutar om
företagsrekonstruktion. Det är domstol som har att avgöra om förutsättningarna
för ett sådant förfarande är uppfyllda. Det är också domstol som beslutar att
förfarandet skall upphöra m.m. Det ankommer dock på gäldenären själv att med
hjälp av en rekonstruktör undersöka förutsättningarna för en realistisk
rekonstruktion (se 1 kap. 2 §, 2 kap. 11 § fjärde stycket och 14 §).
Genomförandet av de åtgärder som enligt företagsrekonstruktionen kan komma att
befinnas nödvändiga för att nå resultat, dvs. att verksamheten rekonstrueras,
skall åstadkommas av gäldenären själv.

2 §
Under en företagsrekonstruktion skall en av rätten utsedd rekonstruktör
undersöka om den verksamhet som gäldenären bedriver kan fortsättas helt eller
delvis och i så fall hur detta kan ske samt om det finns förutsättningar för
gäldenären att träffa en ekonomisk uppgörelse med sina borgenärer (ackord).
Rekonstruktören skall när han fullgör sitt uppdrag verka för att borgenärernas
intressen inte åsidosätts.
Av 3 kap. 1 § framgår att förhandling om offentligt ackord kan äga rum under
en företagsrekonstruktion.

Paragrafen, som huvudsakligen motsvarar 3 § i det till Lagrådet remitterade
lagförslaget, har i huvudsak utformats i enlighet med Lagrådets förslag (jfr 1
kap. 4 § utredningens lagförslag).
I bestämmelsen beskrivs i första stycket det allmänna syftet med företags-
rekonstruktion. Av den beskrivningen framgår att det finns viktiga principiella
skillnader mellan företagsrekonstruktion och konkurs. Medan konkurs är en exe-
kutionsform, är företagsrekonstruktion ett förfarande som syftar till att
återställa lönsamheten hos en näringsidkare med betalningssvårigheter eller i
vart fall till att klargöra i vad mån gäldenärens verksamhet kan fortleva.
Konkurs är inriktad på borgenärernas möjlighet att tvångsvis få betalt för sina
fordringar, oavsett om gäldenärens företag kan fortleva eller inte. Företags-
rekonstruktion syftar i stället till att ge gäldenären en chans att innan
konkurs är oundviklig undersöka möjligheten till fortsatt verksamhet i en eller
annan form.
En företagsrekonstruktion skall kunna leda till dels en rekonstruktion i sak,
dvs. att gäldenärens verksamhet förändras så att dess resultat förbättras och
verksamheten åter blir lönsam, dels en finansiell rekonstruktion, dvs. en
uppgörelse med borgenärerna om hur de redan uppkomna skulderna skall kunna
betalas. Uppgörelsen med borgenärerna kan ske frivilligt under hand eller med
tillämpning av reglerna om offentligt ackord i 3 kap. Företagsrekonstruktion
behöver dock inte nödvändigtvis innebära att förfarandet avslutas genom ett
ackord i teknisk mening, dvs. främst genom att borgenärernas fordringar sätts
ned och det bestäms hur betalningen skall gå till. Förfarandet kan också syfta
till att nå en överenskommelse med borgenärerna om att gäldenärens rörelse
fortsätts av ett annat företag, som övertar tillgångar och skulder från
gäldenären på sådana villkor som borgenärerna kan godta. Förfarandets
tillämpning är inte heller inskränkt till fall där det av gäldenären bedrivna
företaget kan fortsättas i samma juridiska form. Huvudsaken med en
rekonstruktion är att rörelsen kan fortsätta i en eller annan form utan konkurs.
Om det sker genom exempelvis ägartillskott av medel, upptagande av ny kredit,
överlåtelse av rörelsen eller på annat sätt är i och för sig av underordnad
betydelse.
I paragrafen anges att det är den av rätten utsedde rekonstruktören (se 2 kap.
10 §) som skall undersöka om det finns möjligheter att åstadkomma en
rekonstruktion. Givetvis måste rekonstruktören härvid arbeta i nära kontakt med
gäldenären och borgenärerna. I sista meningen i första stycket anges
uttryckligen att rekonstruktören skall verka för att borgenärernas intressen
inte åsidosätts (jfr 2 kap. 12 § första stycket i såväl det till Lagrådet
remitterade förslaget som i utredningens lagförslag). Rekonstruktörens uppgifter
kommenteras vidare i författningskommentaren till 2 kap. 11 och 13 § samt i
avsnitt 7.1.
I andra stycket erinras om att det av 3 kap. 1 § framgår att förhandling om
offentligt ackord kan äga rum under det förfarande som en företagsrekonstruktion
utgör.

3 §
Bestämmelserna i denna lag om gäldenär gäller inte bankaktiebolag, sparbank,
central föreningsbank, kreditmarknadsbolag, understödsförening, för-
säkringsbolag, värdepappersbolag, clearingsorganisation och
Värdepapperscentralen VPC Aktiebolag.
Bestämmelserna avser inte heller sådana gäldenärer i vars verksamhet staten,
en kommun, ett landsting, ett kommunalförbund, en församling eller en kyrklig
samfällighet har ett bestämmande inflytande.

Paragrafen motsvarar 4 § i det till Lagrådet remitterade lagförslaget.
Motsvarigheten i ackordslagen är 48 § (jfr 1 kap. 6 § utredningens lagförslag).
Den slutliga utformningen skiljer sig från Lagrådets förslag dels i det att
paragrafen har delats upp i två stycken, dels att ytterligare subjekt har fogats
till uppräkningen i första stycket.
Som har redogjorts för i avsnitt 5.2 bör de i paragrafens första stycke an-
givna gäldenärerna undantas från lagens tillämpningsområde. Beträffande dessa
kategorier kan följande anmärkas (jfr 48 § ackordslagen, 1 kap. 6 §
Insolvensutredningens förslag och 1 kap. 4 § i det till Lagrådet remitterade
lagförslaget). Kreditaktiebolag ingår inte längre i den i ackordslagen angivna
undantagskretsen (SFS 1992:1617). Sedan lagen (1963:76) om kreditaktiebolag har
upphävts kan sådana bolag ansöka om tillstånd att bedriva verksamhet enligt den
nya lagen (1992:1610) om kreditmarknadsbolag som har trätt i kraft den 1 januari
1994 (SFS 1993:1646). På kreditmarknadsbolag är ackordslagen tillämplig (jfr
prop. 1992/93:89 s. 161).
Föreningsbankslagen (1987:620) har ändrats så att lokala föreningsbanker kan
fusioneras med en central föreningsbank vilken i sin tur kan ombildas till
bankaktiebolag (SFS 1992:1058). Så har också kommit att ske beträffande tidigare
existerande föreningsbanker. Föreningsbankslagen har emellertid inte upphävts.
För fullständighetens skull finns det därför anledning att föra central
föreningsbank till undantagskretsen i 3 § lagen om företagsrekonstruktion.
48 § ackordslagen omfattar även stadshypoteksförening och
landshypoteksförening. Genom lagen (1992:700) om ombildning av
stadshypoteksinstitutionen har föreskrivits att stadshypoteksföreningarna skall
gå upp i Konungariket Sveriges stadshypotekskassa och föreningarna upplösas utan
likvidation. Stadshypotek är numera ett kreditmarknadsbolag. Enligt lagen
(1994:758) om ombildning av landshypoteksinstitutionen skall motsvarande ske för
landshypoteksföreningarnas del, med den skillnaden att överlåtelse av rörelsen
skall ske till ett kreditmarknadsbolag. Stadshypoteksföreningarna har redan
upplösts och det är upplyst att sedan den 1 januari 1995 är även landshypoteks-
föreningarna upplösta. Mot den bakgrunden har inte stadshypoteksförening och
landshypoteksförening tagits upp bland de i förevarande paragraf angivna
rättssubjekten.
Den undantagskrets som avses i andra stycket omfattar sådan verksamhet vari
de i stycket angivna organen har ett bestämmande inflytande. Dessa organ har
givetvis ett bestämmande inflytande när de bedriver verksamhet i egen regi. En
sådan verksamhet kan alltså inte bli föremål för företagsrekonstruktion enligt
lagen. Uttrycket bestämmande inflytande har dock en vidare betydelse i detta
sammanhang liksom vad gäller enligt 1 kap. 2 § aktiebolagslagen (1975:1385) och
i 6 kap. 1 § sekretesslagen (1980:100). Ett bestämmande inflytande föreligger
således när det allmänna på visst sätt genom ägande eller avtal har
tillförsäkrats den avgörande kontrollen i en från det allmänna fristående
juridisk person. Det innebär att en kommun t.ex. inte kan sägas ha ett sådant
bestämmande inflytande i ett entreprenadföretag som kommunen anlitat för att
utföra kommunala uppgifter.
Givetvis är lagen tillämplig på de angivna kategorierna när de uppträder i
egenskap av t.ex. borgenär. Paragrafen innebär inte annat än att de som gäldenär
inte kan bli föremål för företagsrekonstruktion enligt lagen.
Uppräkningen av gäldenärskategorier i denna paragraf är uttömmande. Alla
andra slag av gäldenärer omfattas av lagen.

2 kap. Företagsrekonstruktion i allmänhet

Ansökan om företagsrekonstruktion

1 §
En ansökan om företagsrekonstruktion får göras av gäldenären eller av en
borgenär. Ansökan skall göras skriftligen hos den tingsrätt där gäldenären bör
svara i tvistemål som angår betalningsskyldighet i allmänhet.
Ansökningshandlingen skall vara egenhändigt undertecknad av sökanden eller
sökandens ombud.
I ansökan skall sökanden ange och styrka de omständigheter som gör rätten
behörig, om de inte är kända.

Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag (jfr 2 kap. 1 §
första stycket, 2 § andra stycket och 5 § första stycket utredningens
lagförslag).
I paragrafens första stycke anges att en ansökan om företagsrekonstruktion får
göras av såväl gäldenären (se också 3 §) som en borgenär (se också 4 § och 6 §
tredje stycket) samt att ansökan skall göras skriftligen. Det senare är alltså
ett absolut formkrav. Paragrafens första stycke innehåller vidare en regel om
forum vid företagsrekonstruktion som i sak överensstämmer med 2 kap. 1 §
konkurslagen. Ansökan om företagsrekonstruktion skall alltså göras vid
tingsrätten i den ort där gäldenären bör svara i tvistemål som angår betalnings-
skyldighet i allmänhet. Forum vid företagsrekonstruktion, i likhet med konkurs-
forum, bestäms således normalt för fysisk person av folkbokföringsorten den 1
november året innan ansökan ges in och för annan juridisk person än dödsbo av
den ort där styrelsen har sitt säte.
Det har satts i fråga om den generella hänvisningen i konkurslagen till
rättegångsbalkens forumregler i mål om betalningsskyldighet alltid är
ändamålsenlig. Den kan medföra att en konkursansökan måste tas upp och prövas
även i fall som avses i 10 kap. 3 och 4 §§ rättegångsbalken (jfr Walin/ Palmér,
Konkurslagen, s. 25 f.). Till skillnad från vad som gäller vid konkursansök-
ningar gör sig emellertid intresset av dessa alternativa fora inte lika starkt
gällande vid företagsrekonstruktion. I praktiken torde det bara vara
forumreglerna i 10 kap. 1 § RB som får någon tillämpning för detta
rättsinstitut.
I tredje meningen i första stycket anges att ansökningshandlingen skall vara
egenhändigt undertecknad av sökanden eller sökandens ombud. Det innebär bl.a.
att en ansökan inte kan ges in via telefax (jfr 33 kap. 3 § RB och prop.
1993/94:190 s. 106 f.).
Sökanden skall enligt andra stycket ange och styrka de omständigheter som
betingar rättens behörighet, om de inte är kända. Bestämmelsen motsvarar vad som
gäller enligt 2 kap. 1 § andra stycket konkurslagen. Bevis om rättens behörighet
behövs alltså inte, om det är allmänt känt att gäldenären har sitt hemvist inom
tingsrättens domsaga. Som regel kan emellertid gäldenären inte förlita sig på
att fakta som betingar rättens behörighet skall vara kända. De handlingar som
kan styrka behörigheten torde i fråga om fysisk person vara ett s.k.
hemortsbevis och i fråga om juridisk person registreringsbevis. Av 5 § framgår
att en brist i förevarande hänseende kan leda till att ansökningen avvisas.

2 §
Har en ansökan om företagsrekonstruktion gjorts hos en tingsrätt som inte är
behörig, skall rätten genast sända handlingarna i ärendet till den tingsrätt som
enligt vad dessa visar är behörig och underrätta sökanden. Ansökan skall anses
gjord, när handlingarna kom in till den förra tingsrätten.

Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag (jfr 2 kap. 2 §
tredje stycket utredningens lagförslag).
Det kan naturligtvis inträffa att ansökan görs vid en tingsrätt som inte är
behörig enligt vad som föreskrivs i 1 §. Tingsrätten skall i sådant fall enligt
denna paragraf genast sända ansökningshandlingarna i ärendet till den tingsrätt
som enligt vad handlingarna visar är behörig. En förutsättning för att en
ansökan skall kunna översändas är att det verkligen framgår av handlingarna
vilken tingsrätt som är behörig. Den tingsrätt till vilken ansökningen kommit in
behöver inte göra några särskilda efterforskningar i behörighetsfrågan. Är
ansökan bristfällig, får det ankomma på den behöriga tingsrätten att vid behov
ge föreläggande om komplettering (se 5 §). I den mån komplettering behövs redan
för att avgöra behörighetsfrågan måste dock föreläggandet utfärdas av den
tingsrätt till vilken ansökan kommit in. Sökanden skall givetvis underrättas,
när handlingarna sänds till annan tingsrätt.
Den dag som en ansökan anses inkommen har betydelse bl.a. såsom fristdag för
återvinning enligt 4 kap. 2 § andra stycket konkurslagen. Genom att en ansökan
skall anses gjord när den kom in till den förra, icke behöriga, tingsrätten
undviks bl.a. att ett misstag beträffande forum leder till att en återvinnings-
frist försitts.

3 §
En ansökan av gäldenären skall innehålla
1. en kortfattad redogörelse för gäldenärens ekonomi och orsakerna till
betalningssvårigheterna,
2. en borgenärsförteckning,
3. en redogörelse för hur gäldenären avser att verksamheten skall bedrivas i
fortsättningen och en uppgörelse nås med borgenärerna, och
4. ett förslag till rekonstruktör samt behövliga uppgifter om dennes
lämplighet för uppdraget.

Paragrafen har behandlats i avsnitt 5.4.I bestämmelsen anges vad en ansökan som
görs av en gäldenär skall innehålla. (Jfr 2 kap. 1 § andra stycket utredningens
lagförslag).
Enligt första punkten har gäldenären att lämna uppgifter om företagets
ekonomiska förhållanden och om orsakerna till betalningssvårigheterna. Det krävs
bara en kortfattad redogörelse, inte någon fullständig bouppteckning (jfr även
13 § andra stycket 1-3). Men det är självfallet både lämpligt och önskvärt att
ansökningen kompletteras med senaste bokslut, eventuell kontrollbalansräkning
enligt 13 kap. 2 § aktiebolagslagen (1975:1385) och andra sammanställningar och
dylikt rörande gäldenärens ekonomiska status. Uppgifter om detta är också av
betydelse för rättens bedömning enligt tredje punkten.
Vidare skall gäldenären enligt andra punkten förteckna sina borgenärer. En
sådan uppgift är nödvändig för att rekonstruktören vid bifall till ansökningen
skall kunna fullgöra sin uppgift att inom en vecka underrätta borgenärerna om
att företagsrekonstruktion har beslutats (se 13 §).
I ansökningen skall gäldenären dessutom ange dels hur han avser att
verksamheten skall bedrivas i fortsättningen, dels hur en eventuell uppgörelse
skall nås med borgenärerna (tredje punkten). Det är, som framhållits i avsnitt
5.4, på denna punkt som rätten har att göra sin mest grannlaga bedömning. Det är
nämligen av största vikt att företagsrekonstruktion inte beslutas, om det finns
skäl anta att gäldenären har andra syften med sin ansökan än ett rekonstruk-
tionssyfte, t.ex. att han främst eftersträvar ett anstånd med sina betalningar.
Därför måste domstolen i vart fall kunna konstatera att den redogörelse som
gäldenären själv presenterar vid sin ansökan inte saknar realism. Det betyder
bl.a. att gäldenären måste förklara vilka åtgärder som enligt hans mening
fordras för att förbättra rörelsens resultat. Vidare måste han ge besked om hur
han menar att borgenärerna skall tillgodoses och om hur verksamheten i
fortsättningen skall kunna finansieras.
Även om rätten inte kan göra någon mera ingående prövning av förutsättningarna
för rekonstruktion på detta stadium är det ändå viktigt att prövningen är så
noggrann som möjligt på det underlag som presenteras. Den bedömning som görs på
detta stadium kommer dock tämligen omgående att följas av ytterligare
bedömningar när ett mera tillförlitligt underlag föreligger, t.ex. vid det
borgenärssammanträde som enligt huvudregeln skall hållas inom tre veckor (se 10
§ andra stycket).
I ansökningen skall gäldenären ge ett förslag till rekonstruktör och samtidigt
lämna behövliga uppgifter om den föreslagne personens lämplighet för uppdraget
(fjärde punkten). Vem som kan utses till rekonstruktör anges närmare i 11 §. Av
den bestämmelsen, enligt vilken en rekonstruktör bl.a. måste ha borgenärernas
förtroende, följer att gäldenären bör ha tagit kontakt med sina viktigaste
borgenärer i frågan om lämplig rekonstruktör, innan han lämnar in en ansökan. Om
gäldenärens ansökan saknar uppgift om de viktigaste borgenärernas inställning
till den föreslagna rekonstruktören kan rätten knappast bedöma den personens
lämplighet. Därför bör tingsrätten i dessa fall förelägga gäldenären att
komplettera ansökan i detta hänseende (jfr 5 §). Utan att det sägs i lagen skall
givetvis den föreslagnes eget samtycke inhämtas innan han utses. Ansökan bör
redovisa att ett sådant samtycke lämnats.

4 §
En ansökan av en borgenär skall innehålla
1. uppgift om borgenärens fordran på gäldenären,
2. upplysningar om gäldenärens betalningssvårigheter, och
3. ett förslag till rekonstruktör samt behövliga uppgifter om dennes
lämplighet för uppdraget.

Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag (jfr 2 kap. 5 §
andra stycket utredningens lagförslag).
En borgenär har av naturliga skäl inte samma möjlighet som gäldenären att
lämna upplysning om gäldenärsföretagets ekonomi eller vad som har lett fram till
företagets betalningssvårigheter. Vad som krävs av borgenären är därför
följande.
Borgenären skall lämna uppgift om sin fordran (första punkten). För att vara
behörig att ansöka om företagsrekonstruktion måste sökanden enligt denna
paragraf vara fordringsägare, eller med andra ord borgenär. Kretsen av behöriga
sökande enligt denna paragraf bestäms således på samma sätt som den krets som är
behöriga att ansöka om någons försättande i konkurs (jfr 2 kap. 4 och 6 §§
konkurslagen). Därvid föreskrivs inte någon begränsning såvitt avser karaktären
eller storleken av borgenärens fordran. Även en mindre fordran ger således en
borgenär initiativrätt. Ansökan kan göras även av en borgenär med en fordran som
inte är förfallen till betalning. Med hänsyn till att det vid en borgenärs
ansökan enligt 6 § andra stycket krävs att gäldenären medger ansökan, har det
inte ansetts befogat att begränsa initiativrätten till borgenärer med fordringar
av visst slag eller av viss storlek (se avsnitt 5.3). Det är inte heller något
krav att borgenären har en penningsfordran. Även om det antagligen kommer att
bli ytterst sällsynt är det alltså tänkbart att borgenären har en fordran på en
annan prestation än i pengar.
I sin ansökan skall borgenären vidare redovisa de uppgifter han har om
gäldenärens betalningssvårigheter (andra punkten). Härmed avses det som
borgenären känner till om gäldenärsföretagets betalningssvårigheter. Även när en
borgenär ansöker är det självfallet ett avgörande kriterium att gäldenärs-
företaget har sådana betalningssvårigheter som beskrivs i 6 § första stycket.
För ett ogrundat påstående härvidlag kan borgenären drabbas av skade-
ståndsskyldighet (se 4 kap. 13 §). Borgenären måste således kunna redovisa att
han själv eller annan borgenär drabbats av gäldenärens betalningsdröjsmål på
sådant sätt att det finns anledning att anta att gäldenären är illikvid. Det kan
därvid t.ex. vara fråga om att borgenären varit tvungen att tillgripa utmätning
för att erhålla betalning.
Borgenärens ansökan skall på samma sätt som en ansökan från gäldenären (tredje
punkten) innehålla ett förslag till rekonstruktör och behövliga uppgifter om den
föreslagna personens lämplighet (jfr vad som under 3 och 11 § sägs om en rekons-
truktörs lämplighet).
I 6 § tredje stycket anges att en borgenärs ansökan för bifall förutsätter att
gäldenären medger den.

5 §
En ansökan skall avvisas, om den inte innehåller sådana uppgifter som krävs
enligt 1, 3 och 4 §§, och sökanden inte följer ett föreläggande att avhjälpa
bristen.

Paragrafen, som har utformats i enlighet med Lagrådets förslag, innehåller,
genom hänvisning till 1, 3 och 4 §§, regler om avvisning av ansökan om
företagsrekonstruktion (jfr 2 kap. 3 § utredningens lagförslag). Paragrafen, som
riktar sig till domstolen, gäller oavsett om sökanden är gäldenären eller en
borgenär. Avvisning kan således komma i fråga om det inte av ansökan framgår
vilken tingsrätt som är behörig, ansökan inte är egenhändigt undertecknad av
sökanden eller dennes ombud eller, såvitt gäller en gäldenär, inte uppfyller de
krav som anges i 3 §, eller, om sökanden är borgenär, inte svarar mot kraven i 4
§.
Är ansökningen bristfällig, skall sökanden först föreläggas att komplettera
den. Föreläggandet bör innehålla en upplysning om att ansökningen kan komma att
avvisas om bristen inte avhjälps. Om föreläggandet inte följs skall ansökningen
avvisas. Det anges uttryckligen att avvisning förutsätter dels att ansökan
saknar sådana uppgifter som krävs enligt 1, 3 och 4 §§, dels att ett
föreläggande inte följs (jfr t.ex. 2 kap. 5 § konkurslagen och 42 kap. 4 §
rättegångsbalken).
Framgår det redan från början att ansökningen över huvud inte kan tas upp,
t.ex. därför att gäldenären är försatt i konkurs (jfr 4 kap. 8 § andra stycket),
bör ansökningen omedelbart avvisas. Någon uttrycklig regel härom har inte
ansetts nödvändig.
Avvisningsbeslut får överklagas i vanlig ordning (jfr 4 kap. 12 §).

Förutsättningar för beslut om företagsrekonstruktion

6 §
En förutsättning för att beslut om företagsrekonstruktion skall meddelas är att
gäldenären vid tiden för ansökningen inte kan betala sina förfallna skulder.
Beslut om företagsrekonstruktion får inte meddelas, om det saknas skälig
anledning anta att syftet med företagsrekonstruktionen kan uppnås.
En ansökan av en borgenär får bifallas endast om gäldenären har medgett
ansökan.

Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag.
Det föreskrivs i första stycket att gäldenären skall vara illikvid för att
beslut om företagsrekonstruktion skall kunna meddelas. Med illikviditet avses
enligt ordalydelsen att gäldenären vid tiden för ansökningen inte kan betala
sina förfallna skulder. Det innebär att kontanta medel och andra tillgångar som
lätt kan omsättas i kontanter inte räcker till för betalning av förfallna
skulder. Vad som avses med kontanta medel är uppenbart. Med kontanta medel kan
banktillgodohavanden och liknande normalt jämställas. Andra tillgångar som lätt
kan omsättas i kontanter kan vara dels tillgångar som kan omsättas i kontanter
omedelbart, dels tillgångar vilkas avyttrande inte medför någon märkbar
värdeförstöring beträffande rörelsen. Maskiner, andra anläggningstillgångar,
insatsvaror i produktionen m.m. skall inte behöva avyttras. Om sådana
avyttringsåtgärder är nödvändiga för att gäldenären skall kunna betala sina
förfallna skulder är han alltså att betrakta som illikvid. Det finns emellertid
skäl att framhålla att, medan en gäldenärs uppgift i konkursförfarandet om att
han är insolvent normalt godtas om det inte finns särskilda skäl som talar mot
det, kan knappast detsamma gälla illikviditet när en gäldenär ansöker om
företagsrekonstruktion. Om det undantagsvis skulle förekomma att en gäldenär är
insolvent men inte illikvid kan det inte beslutas om företagsrekonstruktion
beträffande honom.
I andra stycket anges ett annat avgörande villkor för att rätten skall kunna
besluta om företagsrekonstruktion. Det får inte saknas anledning anta att syftet
med företagsrekonstruktionen kan uppnås. Rätten måste alltså göra en prognos
beträffande utsikterna för att en företagsrekonstruktion kan bli lyckosam.
Regeln är avsedd att hindra missbruk av förfarandet. Läget kan t.ex. vara det
att gäldenären anger ett helt orealistiskt förslag till ekonomisk uppgörelse.
Ansökan bör då genast ogillas. Det är emellertid ett rätt lågt beviskrav som i
denna del ställs på gäldenären. Det avgörande bör vara att möjligheten av att en
företagsrekonstruktion leder till att verksamheten kan rekonstrueras inte
framstår som utesluten. Det kan t.ex. vara så, som framhålls i de allmänna
övervägandena, att situationen är svårbedömd t.ex. därför att värdet av
säkerhetsunderlaget är oklart. Så snart bedömningen är den att en mera ingående
utredning kan visa att förutsättningar för en lyckosam rekonstruktion finns, bör
beslut om företagsrekonstruktion kunna meddelas. Som tidigare framhållits, se
under 3 §, kommer också rättens prövning att tämligen omgående följas av
ytterligare bedömningar när ett mera tillförlitligt underlag föreligger. Saknas
grund för att avslå en ansökan, skall rätten besluta om företagsrekonstruktion.
Gäldenärens egen inställning och medverkan är av största betydelse för
möjligheterna att rekonstruera hans verksamhet. Att sätta igång en
företagsrekonstruktion mot dennes vilja torde innebära att det saknas en
väsentlig förutsättning för att nå en konstruktiv lösning av företagets
betalningsproblem. I paragrafens tredje stycke anges därför att det är en
förutsättning att gäldenären medger en borgenärs ansökan för att den skall kunna
bifallas. Vad som krävs är ett uttryckligt medgivande från gäldenären.
Passivitet, dvs. underlåtenhet att ange sin inställning till ansökningen,
uppfyller här inte kravet på medgivande. Det gäldenären har att medge är alltså
bifall till ansökningen. Även om ett sådant medgivande har lämnats måste rätten
ändå pröva om förutsättningarna för bifall i övrigt (se första och andra
styckena) är uppfyllda. Gäldenärens medgivande är således en nödvändig, men inte
en tillräcklig, förutsättning för bifall till en borgenärs ansökan.
I 9 § andra stycket första punkten anges att en borgenärs ansökan förfaller om
den skriftligen bestrids av gäldenären. Borgenärens ansökan skall i ett sådant
fall inte ogillas. I stället förfaller borgenärens ansökan och ärendet skall i
stället avskrivas från vidare handläggning. Ett sådant skriftligt bestridande
innebär att borgenärens ansökan över huvud taget inte tas upp (jfr 7-9 §§)

Prövning av ansökan om företagsrekonstruktion

7 §
Om gäldenärens ansökan tas upp, skall rätten genast pröva den, om inte annat
följer av 8 § andra stycket.

Paragrafen, som har utformats i enlighet med Lagrådets förslag, innehåller en
anvisning för rätten att, då man funnit att gäldenärens ansökan skall tas upp
till prövning genast besluta i frågan om företagsrekonstruktion. Det är i och
med beslutet om företagsrekonstruktion som de flesta rättsverkningar inträder
som är förbundna med förfarandet. Det är också viktigt att arbetet med
företagsrekonstruktionen kommer igång så snart som möjligt.
Föreskriften om att beslut på ansökan av gäldenären skall fattas genast
motsvarar vad som gäller vid konkurs (jfr 2 kap. 14 § första stycket konkursla-
gen).
Om rättens åtgärder när en ansökan av en borgenär tas upp föreskrivs i 8 §.

8 §
Om en borgenärs ansökan tas upp, skall rätten sätta ut ett sammanträde för
prövning av ansökan. Sammanträdet skall hållas inom två veckor från det att
ansökan kom in till rätten. Om det finns särskilda skäl, får det hållas senare,
dock senast inom sex veckor.
Till sammanträdet skall parterna kallas. Gäldenären skall i kallelsen
föreläggas att senast vid sammanträdet yttra sig över ansökan. I kallelsen skall
även anges att sammanträdet kommer att ställas in, om gäldenären före
sammanträdet själv ansöker om företagsrekonstruktion eller skriftligen medger
borgenärens ansökan och rätten inte särskilt underrättar honom om att
sammanträdet ändå skall hållas. Parterna skall i kallelsen upplysas om
innehållet i 9 §.
Kallelserna skall delges parterna. Därvid får beträffande gäldenären
delgivning enligt 12-15 §§ delgivningslagen (1970:428) inte ske.
Gäldenären skall samtidigt med kallelsen delges de av borgenären ingivna
handlingarna.
Paragrafen upptar regler om sammanträde för prövning av en borgenärs ansökan
om företagsrekonstruktion avseende en gäldenär (jfr 2 kap. 8 § utredningens
lagförslag). Ytterligare bestämmelser om sammanträdet finns i 16 §.
Paragrafens första stycke anger att om en borgenärs ansökan tas upp ett
sammanträde skall hållas inom två veckor från det att ansökningen kom in till
rätten. Denna tid får överskridas om det finns särskilda skäl, dock med högst
fyra veckor. Ett skäl för att överskrida tvåveckorsfristen kan vara svårigheter
att delge gäldenären ansökningen.I andra stycket ges närmare regler om kallelser
till sammanträdet. Parterna, dvs. gäldenären och ansökande borgenär, skall
kallas till sammanträdet. Reglerna motsvarar 2 kap. 16 § andra och tredje
stycket och 17 § konkurslagen. Om rätten genom innehållet i en borgenärs ansökan
sammantaget med gäldenärens medgivande får tillräckligt underlag för sitt
beslut, behöver något sammanträde inte hållas. Om å andra sidan de nämnda
handlingarna inte ger det erforderliga underlaget, måste sammanträdet äga rum
trots att gäldenären har medgett ansökan.
Det kan inte uteslutas att gäldenären på grund av en borgenärs ansökan kommer
till insikt om sina betalningsproblem och väljer att, i stället för att medge
borgenärens ansökan, själv ansöka om företagsrekonstruktion. Även i den
situationen kan rätten ha tillräckligt underlag för att utan sammanträde kunna
fatta beslut om företagsrekonstruktion.I tredje stycket föreskrivs att parterna
skall delges kallelse till sammanträdet. Kan gäldenären inte delges inom de
angivna fristerna brister det i förutsättningarna för att besluta om företags-
rekonstruktion eftersom ett sådant beslut inte får fattas utan gäldenärens
uttryckliga medgivande (6 § tredje stycket). Borgenärens ansökan skall i en
sådan situation lämnas utan bifall. Mot bakgrund av att företagsrekonstruktion
förutsätter att gäldenären personligen medverkar till och i förfarandet får
surrogat- eller kungörelsedelgivning inte förekomma. Denna inskränkning gäller
emellertid inte för delgivning av en borgenär. Skulle en gäldenären under
sammanträdet bestrida borgenärens ansökning skall ansökningen lämnas utan bifall
(jfr 6 och 9 §).
I fjärde stycket anges att gäldenären i samband med kallelsen skall delges de
handlingar som borgenären har gett in.

9 §
Om flera ansökningar som avser samme gäldenär är anhängiga samtidigt och om en
annan ansökan bifalls än den som kom in först, skall det vad gäller frågor som
är beroende av tiden för ansökan anses som om beslutet om företagsrekonstruktion
har grundats på den ansökan som kom in först.
En borgenärs ansökan förfaller om
1. gäldenären skriftligen bestrider ansökan,
2. gäldenären eller borgenären uteblir från det sammanträde som avses i 8 §,
eller
3. gäldenären försätts i konkurs.
Om ansökan förfaller före sammanträdet skall rätten ställa in sammanträdet och
underrätta parterna.
(Jfr 2 kap. 9 § utredningens lagförslag)
I första stycket behandlas den situationen att flera ansökningar mot samme
gäldenär är anhängiga samtidigt. Situationen kan t.ex. vara den att en borgenärs
ansökan följs av en ansökan av gäldenären själv. Regeln är utformad efter
mönster av 2 kap. 21 § konkurslagen. Det ges inte någon anvisning till rätten om
vilken av två eller flera samtidigt anhängiga ansökningar som domstolen i första
hand skall pröva. Däremot föreskrivs att om rätten bifaller någon annan ansökan
än den först ingivna skall det, när det gäller frågor som är beroende av tiden
för ansökan, anses som om rättens beslut grundats på den först ingivna
ansökningen. Bestämmelsen får sin främsta betydelse för beräkning av den
tidpunkt då kvittningsförbud enligt 21 § andra stycket inträder och av fristdag
för återvinning enligt 4 kap. 2 § andra stycket konkurslagen (jfr 3 kap. 5 § i
detta lagförslag).
I paragrafens andra stycke anges vissa formella hinder mot att bifalla en
borgenärs ansökan om företagsrekonstruktion. Om något av de angivna hindren är
för handen blir således resultatet att ansökan förfaller varvid ärendet skall
avskrivas från vidare handläggning.
Om gäldenären före sammanträdet skriftligen skulle bestrida ansökningen saknas
förutsättningar att få till stånd en företagsrekonstruktion. Företags-
rekonstruktionen förutsätter att han såväl medger borgenärens ansökan som är
beredd att medverka till en företagsrekonstruktion. Skulle ett skriftligt
bestridande komma in från gäldenären förfaller således borgenärens ansökan
(första punkten) och ärendet skall avskrivas från vidare handläggning.
Båda parters närvaro vid sammanträdet är nödvändig. Om borgenären uteblir
måste det antas att han saknar intresse av att fullfölja ansökan, varför hans
ansökan då förfaller. Detsamma blir resultatet av gäldenärens utevaro, eftersom
en sådan måste anses tyda på att han inte avser att medverka till förfarandet på
det sätt som erfordras (andra punkten). Följden blir även i detta fall att
ärendet skall avskrivas från vidare handläggning.
Även när gäldenären försätts i konkurs förfaller borgenärens ansökan (tredje
punkten). En pågående företagsrekonstruktion utgör inte hinder för att bifalla
en konkursansökan från gäldenären själv. Är det däremot en borgenär som är
konkurssökande är situationen något annorlunda, se 2 kap. 10 a § konkurslagen
(lagförslag 2.10).
Enligt tredje stycket skall rätten i fall som avses i andra stycket ställa in
sammanträdet och underrätta parterna om att ärendet har avskrivits från vidare
handläggning. Här är formell delgivning inte påkallad.

10 §
Om en ansökan bifalls, skall rätten samtidigt utse en rekonstruktör. Finns det
särskilda skäl får fler än en rekonstruktör utses.
Rätten skall också bestämma tidpunkt för ett borgenärssammanträde inför
rätten. Sammanträdet skall äga rum inom tre veckor från beslutet om
företagsrekonstruktion eller den längre tid efter beslutet som är oundgängligen
nödvändig.

(Jfr 2 kap. 4 § utredningens lagförslag)
I första stycket anges, som redan berörts under 1 kap. 1 §, att rätten skall
utse en rekonstruktör samtidigt som den beslutar om företagsrekonstruktion. Det
är alltså inte möjligt att besluta om företagsrekonstruktion utan att samtidigt
utse en rekonstruktör, vilket kan jämföras med att det inte går att försätta
någon i konkurs utan att snarast därefter utse en förvaltare (se 2 kap. 24 §
första stycket 2 konkurslagen). Fler än en rekonstruktör kan utses, om det
finns särskilda skäl. Sådana särskilda skäl kan vara att gäldenärens verksamhet
är av mycket stor omfattning eller av komplicerad art.
För att säkerställa att arbetet med företagsrekonstruktionen omedelbart kan
påbörjas skall, enligt andra stycket, rätten i samband med beslutet om
företagsrekonstruktion också bestämma tidpunkt för ett borgenärssammanträde
inför rätten, vilket normalt måste hållas inom tre veckor. Undantagsvis kan dock
sammanträdet hållas längre fram i tiden, nämligen om det är oundgängligen
nödvändigt, dvs. mycket starka skäl talar för att sammanträdet inte kan hållas
så tidigt som huvudregeln anger. Detta kan visa sig vara fallet t.ex. i fråga om
ett större bolag som ansöker om företagsrekonstruktion. Det ankommer inte på
rätten att skicka ut några kallelser till sammanträdet. Det är i stället
rekonstruktörens uppgift att upplysa borgenärerna om sammanträdet (se 13 § 4).
Borgenärssammanträdets funktion behandlas i 16 §.

Rekonstruktören och dennes uppgifter

11 §
En rekonstruktör skall ha den särskilda insikt och erfarenhet som uppdraget
kräver, ha borgenärernas förtroende samt även i övrigt vara lämplig för
uppdraget.
Den som är anställd vid domstol eller kronofogdemyndighet får inte vara
rekonstruktör.
En rekonstruktör som inte är lämplig eller av någon annan orsak bör skiljas
från uppdraget skall entledigas av rätten. Frågor om entledigande tas upp på
begäran av rekonstruktören, en borgenär eller gäldenären.

(Jfr 2 kap. 13 § utredningens lagförslag)
I första stycket anges vilken kompetens m.m. en person skall ha för att kunna
utses till rekonstruktör. I avsnitt 7.1 har ingående diskuterats vem som skall
kunna vara rekonstruktör. Med den beskrivning av rekonstruktörens kompetens som
ges i denna paragraf bör det vara möjligt att i det enskilda fallet välja den
person som är mest lämpad för uppdraget. När inte omständigheterna i det
särskilda fallet motiverar annat, bör emellertid en advokat ur konkursför-
valtarkretsen eller en högre tjänsteman vid ackordscentral utses. Det bör
regelmässigt garantera att rekonstruktören har viss erfarenhet av
företagsledning, gedigna kunskaper i obeståndsjuridik och andra relevanta
rättsområden samt vana vid att hantera situationer i vilka motstående intressen
kan göra sig gällande. Det utesluter emellertid inte att det i det enskilda
fallet kan, och bör, förordnas en rekonstruktör vars bakgrund är t.ex.
ekonomens, företagsledarens, revisorns eller konsultens.
Särskilt viktigt är naturligtvis att den tilltänkte rekonstruktören uppfyller
kravet att han skall ha borgenärernas förtroende. De nämnda omständigheterna,
liksom ärendenas karaktär, gör att kretsen av möjliga rekonstruktörer inte har
begränsats av formella skäl. Det finns t.ex. knappast anledning för rätten att,
såsom ibland sker när det gäller konkursförvaltare, i avgränsande syfte
förteckna personer som generellt kan komma i fråga för uppdrag som rekons-
truktör. Reglerna för utseende av konkursförvaltare skiljer sig också i vissa
avseenden från vad som gäller utseende av rekonstruktör. Bland annat finns det i
det senare fallet ingen motsvarighet till tillsynsmyndigheten i konkurs som
skall höras.
Även utan någon formell begränsning när det gäller val av rekonstruktör följer
det av uppdragets art att denne måste inta en självständig, opartisk hållning
och förmå se till såväl gäldenärens som borgenärernas intressen. Mot den
bakgrunden bör det vara uteslutet att till rekonstruktör utse någon
gäldenärsföretagets ägare, ställföreträdare eller revisor. Det bör knappast
heller vara möjligt att utse den som tidigare spelat en mera framträdande roll i
företaget, t.ex. någon som tidigare har haft en framträdande befattning i
företaget eller på annat sätt tidigare tagit aktiv del i skötseln av företagets
ekonomi.
En särskild fråga (se avsnitt 7.2) är om den som har utsetts till rekons-
truktör vid en gäldenärens eventuellt efterföljande konkurs bör anses jävig som
konkursförvaltare. Det kan många gånger vara kostnadsbesparande att i sådana
fall utse rekonstruktören till förvaltare. Denne känner till företaget och de
ekonomiska förhållandena i detta och torde därför många gånger kunna utreda
konkursboet på ett effektivare sätt än en icke tidigare inblandad person. Trots
det får man i de flesta fall utgå från att rekonstruktören inte bör utses till
förvaltare i näringsidkarens efterföljande konkurs, bl.a. eftersom det kan bli
fråga om att förvaltaren har att pröva sådana transaktioner som rekonstruktören
tillrått eller kanske t.o.m. gett anvisning om. Det innebär emellertid inte att
domstolen kan avstå från att pröva omständigheterna i det enskilda fallet. En
företagsrekonstruktion kan t.ex. komma att avslutas mycket tidigt utan att
rekonstruktören i någon större utsträckning kommit att involveras i gäldenärens
ekonomiska överväganden.
I andra stycket anges, liksom i 7 kap. 1 § andra stycket konkurslagen, att den
som är anställd vid domstol inte får vara rekonstruktör. En skillnad mellan
konkurslagens regel och förevarande paragraf är att även den som är anställd vid
kronofogdemyndighet är undantagen från möjligheten att bli utsedd till rekons-
truktör.
Tredje stycket innehåller regler om entledigande av en rekonstruktör. För att
en fråga om entledigande skall bli aktuell krävs att rekonstruktören, gäldenären
eller någon borgenär hos domstolen begär att rekonstruktören skall entledigas.
Domstolen får alltså inte utan en sådan begäran ta upp frågan. Om en begäran om
entledigande kommer in till domstolen skall domstolen bereda övriga intressenter
tillfälle att yttra sig över begäran innan domstolen beslutar i frågan. Någon
särskild föreskrift har inte ansetts behövlig.
En rekonstruktör skall enligt ordalydelsen entledigas om han inte är lämplig
eller av någon annan orsak bör skiljas från uppdraget . Det innebär för det
första att han skall entledigas om han inte uppfyller de krav som anges i första
stycket. Även om rekonstruktören då han utsågs uppfyllde dessa krav kan det
tänkas att han sköter sitt uppdrag på ett sådant sätt att han inte längre kan
anses lämplig för det. För det andra skall han entledigas om det finns någon
annan orsak till det. Ett exempel kan vara att han på grund av sjukdom inte
längre kan fullgöra sitt uppdrag.

12 §
Rekonstruktören skall när han fullgör de uppgifter som anges i 1 kap. 2 §
undersöka gäldenärens ekonomiska ställning och i samråd med gäldenären upprätta
en plan som redovisar hur syftet med företagsrekonstruktionen skall uppnås
(rekonstruktionsplan). Planen skall tillställas rätten och borgenärerna.
Rekonstruktören får anlita sakkunnigt biträde.
Att rekonstruktören får väcka talan om återvinning framgår av 3 kap. 6 §.

(Jfr 2 kap. 12 § utredningens lagförslag)
I denna paragraf, som har utformats i enlighet med Lagrådets förslag, ges
vissa allmänna föreskrifter om vad som ankommer på rekonstruktören. Det kan
erinras om att det redan i 1 kap. 2 § andra stycket anges att rekonstruktören
skall tillvarata borgenärskollektivets intressen. Rekonstruktören är alltså inte
att betrakta som gäldenärens ombud i förhandlingar med borgenärerna.
I förevarande paragraf anges i första stycket att rekonstruktören efter att ha
undersökt gäldenärens ekonomiska ställning skall upprätta en
rekonstruktionsplan.Ett preliminärt utkast till en sådan plan bör kunna
föreligga redan vid det borgenärssammanträde som avses i 16 §. Planen kan
därefter successivt kompletteras och fullständigas under det att
företagsrekonstruktionen fortgår. Det är genom innehållet i en sådan mera
slutgiltigt utformad plan som det till sist står klart om och i så fall hur
gäldenärsföretaget kan rekonstrueras. Ofta torde det också vara så att det är på
grund av vad planen innehåller beträffande en rekonstruktion i sak, dvs. av
själva verksamheten, som borgenärerna avgör om de är beredda att medverka till
en föreslagen finansiell rekonstruktion genom att t.ex. sätta ned sina
fordringar. Huvudpunkterna i en rekonstruktionsplan bör vara följande.
Rekonstruktören bör kartlägga företagets ekonomiska svårigheter samt göra en
analys och en bedömning av orsakerna till problemen. I planen bör givetvis också
så noggrant som möjligt identifieras de åtgärder som måste vidtas för att man
skall komma till rätta med företagets problem, vad gäller såväl verksamhetens
resultat som dess finansiering. I samband därmed bör också anges en tidsplan för
rekonstruktionens genomförande. Beträffande allmänna synpunkter på syftet med
planen och sättet för dess upprättande hänvisas till avsnitt 7.4.
Det bör erinras om att planen, när den ges in till rätten, blir allmän
handling. Eftersom det inte föreslås någon särskild sekretessregel för ärenden
om företagsrekonstruktion, kan det finnas anledning för rekonstruktören att
iaktta viss återhållsamhet beträffande planens utförlighet i detaljer. Det får
dock givetvis inte hindra honom från att redovisa samtliga de rekonstruktionsåt-
gärder som föreslås och de bedömningar som föranlett förslagen. I 8 kap. 17 §
sekretesslagen (1980:100) finns också en bestämmelse som gör det möjligt att
sekretessbelägga uppgifter vars utlämnande mera påtagligt skulle kunna skada
rekonstruktionsgäldenären. Om rekonstruktionsplanen innehåller uppgifter som
rekonstruktören anser har karaktär av företagshemlighet och därför bör
sekretessbeläggas är det givetvis viktigt att han uppmärksammar rätten på detta
förhållande senast när planen ges in till rätten.
Enligt andra stycket kan rekonstruktören anlita sakkunnigt biträde.
Rekonstruktören kan på så sätt tillföra ärendet den kompetens som är nödvändig
och som han själv inte besitter (jfr vad som sagts under 11 §). Det är givetvis
viktigt att all erforderlig kompetens finns representerad under en
företagsrekonstruktion. Särskilt i förfaranden rörande mer omfattande eller
komplicerade verksamheter kan sådan kompetens många gånger inte finnas samlad
hos en enda person, dvs. den utsedde rekonstruktören. Denne kan i dessa fall
behöva anlita sakkunnigt biträde. Erinras kan också om att det är möjligt att
enligt 10 § utse fler än en rekonstruktör. I vissa fall kan det vara
tillfälligheter som avgör om fler än en rekonstruktör utses enligt 10 § eller om
en utsedd rekonstruktör anlitar sakkunnigt biträde enligt bestämmelsen i
förevarande stycke.
Av tredje stycket framgår att rekonstruktören tillagts rätt att föra talan om
återvinning (se vidare avsnitt 6.5). Sådan talan får väckas sedan beslut om
företagsrekonstruktion har meddelats. Det är därvid på två punkter fråga om en
utvidgning av möjligheterna att föra återvinningstalan jämfört med vad som
gäller enligt ackordslagen. För det första är det enbart borgenärerna som har
möjlighet att väcka talan om återvinning enligt ackordslagen. I förevarande
stycke erinras om att sådan rätt även tillkommer rekonstruktören (se 3 kap. 6
§). För det andra får återvinningstalan väckas inom ramen för företagsrekon-
struktionen utan begränsning till att förfarandet innefattar ett ackords-
förfarande.

13 §
Rekonstruktören skall inom en vecka från beslutet om företagsrekonstruktion-
underrätta samtliga kända borgenärer om beslutet.
Till underrättelsen skall fogas
1. en preliminär förteckning över gäldenärens tillgångar och skulder,
2. gäldenärens senaste balansräkning och de ytterligare upplysningar som
behövs om hans ekonomiska ställning,
3. uppgift om orsakerna till betalningssvårigheterna och om hur verksamheten
kan rekonstrueras, och
4. upplysning om den tidpunkt för borgenärssammanträde som bestämts enligt 10
§ andra stycket.
Om antalet borgenärer med fordringar utan förmånsrätt är mycket stort, får
underrättelser till dessa borgenärer ersättas av ett tillkännagivande genom
kungörelse. En sådan kungörelse skall innehålla upplysning om beslutet om
företagsrekonstruktion och om tidpunkten för borgenärssammanträdet.

Paragrafen har utformats efter förslag från Lagrådet. (Jfr 2 kap. 14 §
utredningens lagförslag.)
I paragrafens första stycke ges en bestämmelse om rekonstruktörens
åligganden, utöver vad som följer av 12 §, när företagsrekonstruktion har
beslutats. Han skall inom en vecka underrätta samtliga kända borgenärer om att
företagsrekonstruktionen har påbörjats och enligt andra stycket tillställa
borgenärerna visst material. Det kan därvid erinras om att gäldenären enligt 3 §
i samband med att han ansöker om företagsrekonstruktion skall ge in en
förteckning över sina borgenärer.
Borgenärerna skall sålunda få kännedom om gäldenärens tillgångar och skulder
(första punkten) för att på så sätt få en i vart fall preliminär bild av
gäldenärens ekonomiska situation. Med hänsyn till den korta tid som rekons-
truktören har på sig att sammanställa dessa uppgifter kan det inte bli fråga om
någon fullständig och slutlig bouppteckning. Därför föreskrivs att förteckningen
skall vara preliminär. Huvudsaken är att det av förteckningen går att utläsa
gäldenärens ungefärliga status vad tillgångar och skulder beträffar. Om
företagsrekonstruktionen kommer att innefatta ett offentligt ackord följer av 3
kap. 10 § andra stycket första punkten och 14 § att ackordet skall baseras på en
mer fullständig bouppteckning.
Även gäldenärens senaste balansräkning och andra redovisningshandlingar som
kan finnas och som rekonstruktören kunnat skaffa sig tillgång till skall bifogas
underrättelsen (andra punkten). För att underlätta borgenärernas förståelse av
redovisningshandlingarna kan det ibland vara lämpligt att, om möjligt, ge vissa
upplysningar om dessa. Som Lagrådet har påpekat torde företagsrekonstruktionen -
åtminstone i praktiken - inte vara tillämpligt på andra gäldenärer än sådana som
är bokföringsskyldiga.
Redan på detta stadium skall rekonstruktören avge en - självfallet preliminär
- uppfattning om orsakerna till betalningssvårigheterna och om hur verksamheten
kan rekonstrueras (tredje punkten). Detta har rekonstruktören senare att vida-
reutveckla vid borgenärssammanträdet enligt 10 § och i den i 12 § omnämnda
rekonstruktionsplanen. Men företagsrekonstruktionen kan påskyndas om
borgenärerna redan i ett tidigt skede får kunskap om vad som ligger bakom
gäldenärens betalningssvårigheter och hur rekonstruktören tänkt sig att gå till
väga för att nå fram till en rekonstruktion.
Rekonstruktören har endast en vecka på sig för att sammanställa de uppgifter
som nämnts. Normalt är emellertid inte rekonstruktören utan kunskap om
gäldenärsföretaget när beslutet om företagsrekonstruktion fattas. Enligt 3 §
skall gäldenären, när han ansöker om företagsrekonstruktion, lämna ett motiverat
förslag till rekonstruktör. Det bör i sin tur förutsätta att gäldenären innan
han gör ansökan har kontaktat den tilltänkte rekonstruktören och, för att denne
skall kunna avgöra om han är villig att åta sig uppdraget, att han har lämnat
information om sitt företag och dess svårigheter. Visserligen skall, enligt 4 §,
även en ansökande borgenär lämna ett motiverat förslag till rekonstruktör. Det
är dock givet att kunskapen om gäldenärens företag i en sådan situation kan vara

mera begränsad än när gäldenären själv ansöker. Viss ytterligare information bör
dock kunna erhållas vid den förhandling som enligt 8 § normalt skall hållas när
en borgenär ansöker om företagsrekonstruktion. Det har i anslutning till den
bestämmelsen framhållits att det är viktigt att rätten får ett så gott underlag
som möjligt för sitt beslut och att det därför kan finnas skäl att hålla
förhandling även om gäldenären har medgett borgenärens ansökan. Den information
som på så sätt lämnas till rätten kommer givetvis även rekonstruktören till del.
Det kan emellertid inte uteslutas att man får acceptera att den information som
rekonstruktören redan inom en vecka kan lämna till borgenärerna inte blir lika
omfattande när ansökan har gjorts av en borgenär som när gäldenären är sökande.
Slutligen skall underrättelsen innehålla en uppgift om tidpunkten för det
sammanträde som sägs i 10 § (fjärde punkten).
I paragrafens tredje stycke anges, på samma sätt som i 15 kap. 3 §
konkurslagen, att om antalet oprioriterade borgenärer är mycket stort kan kravet
på individuell underrättelse vad beträffar oprioriterade borgenärer ersättas med
ett tillkännagivande genom kungörelse. Förmånsberättigade borgenärer skall
emellertid alltid underrättas enligt bestämmelsens huvudregel.

Gäldenärens skyldigheter

14 §
Gäldenären är skyldig att lämna rekonstruktören alla upplysningar om sina
ekonomiska förhållanden som är av betydelse för rekonstruktionen av
verksamheten.
Gäldenären skall följa rekonstruktörens anvisningar om hur verksamheten skall
bedrivas.

(Jfr 2 kap. 15 § utredningens lagförslag)
Av skäl som utvecklats närmare i avsnitt 6.2 innebär ett beslut om företags-
rekonstruktion inte någon formell inskränkning i gäldenärens rådighet.
Gäldenären har således under företagsrekonstruktionen i och för sig möjlighet
att förfoga över sin egendom. Avtal som gäldenären ingår under förfarandet är
följaktligen civilrättsligt bindande, även om rekonstruktören inte har samtyckt
till avtalets ingående.
Av 14 och 15 §§ följer emellertid att gäldenären har en upplysningsplikt och
en lydnadsplikt samt en skyldighet att inhämta rekonstruktörens samtycke till
alla åtgärder av betydelse. Även om gäldenärens skyldigheter inte är
sanktionerade av civilrättslig ogiltighet kan hans underlåtenhet att samarbeta
med rekonstruktören oftast anses innebära att han inte medverkar till
företagsrekonstruktionen på det sätt som fordras för att det skall finnas skäl
att låta förfarandet fortgå. Både rekonstruktören och en borgenär har möjlighet
enligt 4 kap. 8 § att begära att företagsrekonstruktionen skall upphöra. Följden
av en gäldenärs illojala beteende kan alltså bli att företagsrekonstruktionen
upphör och att gäldenären i stället försätts i konkurs. I sammanhanget kan också

erinras om att den framskjutna förmånsrätt som är förenad med nytillkomna
fordringar (se 10 § första stycket fjärde punkten förmånsrättslagen) förutsätter
att fordringen uppkommit med rekonstruktörens samtycke.
I paragrafens första stycke föreskrivs att gäldenären gentemot rekonstruktören
har en upplysningsplikt. Den innebär att gäldenären är skyldig att lämna rekons-
truktören alla upplysningar om sina ekonomiska förhållanden som är av betydelse
för rekonstruktion av verksamheten. Vad som är av betydelse för rekonstruktionen
avgörs givetvis av rekonstruktören. Härav följer bl.a. att gäldenären är skyldig
att låta rekonstruktören få tillgång till företagets bokföring och alla andra
handlingar som är av betydelse för att bedöma företagets ekonomiska status och
dess verksamhet. Några tvångsmedel för att bereda rekonstruktören sådan tillgång
har inte ansetts behövliga vid företagsrekonstruktion som ju bedrivs i
gäldenärens intresse (vid konkurs är däremot situationen annorlunda, jfr 7 kap.
12 och 14 §§ konkurslagen).
Av andra stycket följer att gäldenären har en lydnadsplikt gentemot rekons-
truktören. Gäldenären är skyldig att följa rekonstruktörens anvisningar om hur
verksamheten under företagsrekonstruktionen skall bedrivas. Bestämmelsen innebär
t.ex. att ett krisdrabbat aktiebolags styrelse och bolagsstämma inte utan risk
för att företagsrekonstruktionen upphör och konkurs i stället beslutas kan sätta
sig över anvisningar som ges av rekonstruktören beträffande företagets
verksamhet.

15 §
Gäldenären får inte utan rekonstruktörens samtycke
1. betala skulder som uppkommit före beslutet om företagsrekonstruktion eller
ställa säkerhet för sådana skulder,
2. åta sig nya förpliktelser, eller
3. överlåta, pantsätta eller upplåta annan rätt till egendom av väsentlig
betydelse för gäldenärens verksamhet.
Åsidosätter gäldenären vad som föreskrivs i första stycket inverkar detta inte
på rättshandlingens giltighet.
Rekonstruktören får samtycka till en betalning som avses i första stycket 1
endast om det föreligger synnerliga skäl.

(Jfr 2 kap. 16 § utredningens lagförslag)
Paragrafen anger dels vilka åtgärder som gäldenären inte får företa utan
rekonstruktörens samtycke, dels att frånvaron av samtycke till dessa åtgärder
inte gör gäldenärens rättshandlingar ogiltiga.
Utgångspunkten när en företagsrekonstruktion beslutas är att företagets
tillgångar och skulder skall frysas , vilket framgår av första stycket. Skulder
som har uppkommit före beslutet om företagsrekonstruktion skall inte betalas
(första punkten) och skuldsättning skall inte ske (andra punkten).
I första punkten anges alltså att skulder som har uppkommit före beslutet om
företagsrekonstruktion inte får betalas utan rekonstruktörens samtycke. Inte
heller säkerhet får lämnas för en sådan skuld utan rekonstruktörens samtycke.
Förutsättningarna för att rekonstruktören skall få lämna sitt samtycke till
betalning anges i tredje stycket.
Alla prestationer som efter inställelsen tillförs företaget bör som huvudregel
betalas kontant och förutsätts tillföra företaget ett förmögenhetsvärde som
svarar mot betalningen. Med rekonstruktörens samtycke är det dock möjligt för
gäldenären att ta upp t.ex. en ny kredit. Erhållandet av ny kredit kan i vissa
fall vara en förutsättning för en lyckosam företagsrekonstruktion.
Andra punkten i första stycket täcker alla slags förpliktelser, dvs. inte bara
tecknande av nya order utan också ingående av avtal i övrigt som innefattar en
förpliktelse för gäldenären.
Enligt tredje punkten får gäldenären inte heller utan rekonstruktörens
samtycke överlåta, pantsätta eller upplåta annan rätt till egendom av väsentlig
betydelse för gäldenärens verksamhet. Genom åtgärder av sist nämnd art kan
gäldenären försvåra, eller t.o.m. omintetgöra, en rekonstruktion av
verksamheten. Paragrafens föreskrifter innebär närmast en kodifiering av den
praxis som utformats vid betalningsinställelse under medverkan av
ackordscentral. Under tredje punkten faller
dispositioner över egendom av väsentlig betydelse för gäldenärens verksamhet .
Regeln gäller alltså generellt för all slags egendom av väsentlig betydelse för
verksamheten. Hit hör givetvis de lokaler, ägda eller hyrda, som gäldenären
disponerar. Gäldenären bör över huvud taget inte få disponera över fast egendom
som ingår bland företagets tillgångar. Även lös egendom - exempelvis maskiner,
inventarier och varumärken - är ofta av sådan väsentlig betydelse att gäldenären
endast med rekonstruktörens samtycke bör få disponera däröver.
Kravet på rekonstruktörens samtycke avser i princip varje transaktion som
faller in under beskrivningen i 15 §. Ett system där gäldenären formellt
behåller rådigheten men ändå är skyldig att inhämta samtycke från en utomstående
person till alla viktigare affärstransaktioner riskerar naturligtvis att bli
tungrott och tidskrävande. Det får emellertid antas att kravet på samtycke
kommer att anpassas från fall till fall. Rekonstruktören och gäldenären bör
kunna avtala om lämpliga arrangemang, så att inte t.ex. varje åtgärd inom den
normala affärsverksamhetens ram fordrar rekonstruktörens uttryckliga samtycke.
Situationer kan också förekomma där det är praktiskt och lämpligt att rekons-
truktören i förväg lämnar samtycke till vissa typer av transaktioner. Likaså bör
godkännande i efterhand, ratihabering, kunna ske enligt gällande avtalsrättsliga
principer. Ytterst blir det en fråga om ett förtroende mellan gäldenären och
rekonstruktören som vilar på den grunden att rekonstruktören kan ansöka om att
företagsrekonstruktionen skall upphöra om gäldenären uppträder illojalt.Det är
alltså inte avsikten med regleringen i 15 § att försvåra en normal fortsättning
av verksamheten under företagsrekonstruktionen. Syftet med bestämmelsen är
endast att säkerställa att verksamheten bedrivs på ett sådant sätt som
rekonstruktören bedömer tjäna rekonstruktionsintresset.
I andra stycket, som har tillkommit på förslag av Lagrådet, föreskrivs att
rättshandlingar som gäldenären företar och som kräver rekonstruktörens samtycke
enligt första stycket inte är ogiltiga på grund av att samtycke saknas. Detta
gäller även när gäldenärens motpart är i ond tro, dvs. kände till eller borde ha
känt till att gäldenären var föremål för företagsrekonstruktion.
I tredje stycket anges att rekonstruktören får samtycka till att en äldre
skuld betalas endast om det finns synnerliga skäl (jfr första stycket första
punkten). Exempel på när sådant synnerligt skäl finns kan vara att en utebliven
betalning kan hota genomförandet av hela företagsrekonstruktionen eller i vart
fall märkbart försvåra arbetet med att åstadkomma en lyckosam rekonstruktion.
Synnerliga skäl kan exempelvis anses föreligga för att betala en arbetstagares
lönefordran avseende tiden före beslutet om företagsrekonstruktion. Betalningen
av en sådan fordran kan vara nödvändig för att undanröja ett blockadhot från
arbetstagarorganisationen (se 41 § lagen [1976:580] om medbestämmande i
arbetslivet). Bestämmelsen har berörts i avsnitt 5.1 och 6.2.

Borgenärssammanträde och borgenärskommitté

16 §
Vid borgenärssammanträdet skall borgenärerna beredas tillfälle att uttala sig i
frågan om företagsrekonstruktionen bör fortsätta.
Om någon borgenär begär det, skall rätten vid sammanträdet bland borgenärerna
utse en borgenärskommitté. I kommittén får ingå högst tre personer. Om
gäldenären under det senast förflutna räkenskapsåret sysselsatt i genomsnitt
minst 25 arbetstagare, har de anställda rätt att därutöver utse en representant
i kommittén. Om det finns särskilda skäl får rätten utse ytterligare personer
att ingå i borgenärskommittén.
Rekonstruktören skall i väsentliga frågor samråda med borgenärskommittén, om
inte något hindrar det.

(Jfr 2 kap. 19 § utredningens lagförslag)
Paragrafens första stycke innehåller en bestämmelse enligt vilken borgenärerna
vid det borgenärssammanträde som skall hållas inom tre veckor från beslutet om
företagsrekonstruktion (se 10 § andra stycket) skall beredas tillfälle att
uttala sig i frågan om förfarandet bör fortgå. För att förhindra missbruk från
gäldenärens sida är det av stor betydelse att borgenärerna har denna möjlighet.
En borgenär kan t.ex. uttala sig om riktigheten av uppgifter som gäldenären har
lämnat i sin ansökan eller annars lämna värdefulla upplysningar som kan bidra
till att uppdaga en situation där gäldenären söker utnyttja förfarandet för
syften som inte är avsedda.Rekonstruktören har också ett ansvar för att
borgenärerna erhåller ett så gott underlag som möjligt för sin bedömning. Som
framhållits under 12 § bör rekonstruktören vid borgenärssammanträdet kunna
presentera ett första preliminärt utkast till rekonstruktionsplan. Ett sådant
utkast till plan bör kunna grundas på de uppgifter som gäldenären lämnat vid sin
ansökan och på den utredning som rekonstruktören under de därpå följande
veckorna själv har företagit. Eftersom rätten ofta kan ha beslutat om
företagsrekonstruktion på ett ofullständigt underlag (se 6-8 §§) är det givetvis
viktigt att rätten vid detta sammanträde bevakar det alltjämt finns
förutsättningar för företagsrekonstruktion. Om rätten finner att så inte är
fallet skall rätten besluta om att företagsrekonstruktionen skall upphöra (se 4
kap. 8 §).
I andra stycket föreskrivs att en borgenärskommitté skall utses om någon
borgenär begär det. I kommittén får normalt ingå högst tre personer. Något
minsta antal har inte angetts. Det bör kunna förekomma situationer där borgenär-
skommittén består av endast en person. En sådan situation kan tänkas inträffa
när borgenärskollektivet består av bara en borgenär med mycket stora fordringar
och ett stort antal borgenärer med små eller mycket små fordringar. I
normalfallet torde dock kommittén bestå av två eller tre personer. Det förtjänar
att påpekas att staten enligt utredningens förslag ofta kommer att spela en
framträdande roll som borgenär vid en företagsrekonstruktion. En borgenärskom-
mitté torde ofta komma att bestå av en företrädare för gäldenärens största
kreditgivare, en företrädare för staten samt en företrädare för någon av
gäldenärens leverantörer. Företrädare för staten i dessa fall är
kronofogdemyndigheten (se avsnitt 7.3 och författningskommentaren avsnitt 13.13
och 13.14). Om gäldenären under det senast förflutna räkenskapsåret sysselsatt
i genomsnitt minst 25 arbetstagare, får i kommittén dessutom ingå en
representant utsedd av de anställda. Till skillnad mot Insolvensutredningens
förslag och det till Lagrådet remitterade förslaget krävs inte att de anställda
skall vara anställda i Sverige. Det finns dessutom utrymme för domstolen att om
det finns särskilda skäl för det utse fler personer, t.ex. om en rimlig balans
mellan olika borgenärskategorier annars inte kan komma till stånd.
Tredje stycket reglerar rekonstruktörens skyldighet att i väsentliga frågor
samråda med borgenärskommittén. Som exempel på väsentliga frågor kan nämnas
sådana som rör förändringar i verksamhetens omfattning, personalstyrkan,
verksamhetsinriktningen samt finansieringen. Beroende på omständigheterna i det
enskilda ärendet kan det dock vara frågor av de mest skiftande slag som faller
under den samrådsplikt som gäller enligt paragrafen. Samråd får underlåtas om
något hindrar det. Undantaget tar sikte på situationer där samråd är otänkbart
på grund av tidsbrist eller när beslut måste fattas vid en tidpunkt som
omöjliggör samråd. I sådana fall ankommer det på rekonstruktören att så snart
som möjligt i efterhand informera borgenärskommittén om vidtagna åtgärder.

Exekutiva åtgärder under en företagsrekonstruktion

17 §
Under den tid företagsrekonstruktionen pågår får utmätning eller annan
verkställighet enligt utsökningsbalken inte äga rum mot gäldenären.
Verkställighet får dock ske för fordran för vilken borgenären har handpanträtt
eller retentionsrätt, eller för fordran som avser underhållsbidrag. Handräckning
enligt lagen (1978:599) om avbetalningsköp mellan näringsidkare m.fl. får inte
ske.
Under företagsrekonstruktionen får inte heller meddelas beslut om kvarstad
eller betalningssäkring.

(Jfr 2 kap. 20 § utredningens lagförslag)
Paragrafen, som har utformats delvis i enlighet med Lagrådets förslag,
innehåller regler som skyddar gäldenären mot säraktioner från borgenärernas sida
under en företagsrekonstruktion (se avsnitt 6.1).
Det är således, som framgår av första stycket, närmast fråga om ett moratorium
till gäldenärens förmån. Reglerna gäller intill dess beslut meddelas om att
företagsrekonstruktionen skall upphöra eller den ändå upphör till följd av att
gäldenären försätts i konkurs, dvs. även under den tid som förhandling om
offentligt ackord pågår. Enligt 4 kap. 11 § gäller som huvudregel att moratoriet
upphör att gälla i och med att det beslutas att företagsrekonstruktionen skall
upphöra, oavsett om beslutet överklagas.
Under företagsrekonstruktionen gäller ett principiellt verkställighetsförbud.
Förbudet avser såväl beslut om utmätning som vidare åtgärder för verkställighet
av ett sådant beslut. Det innebär att ett utmätningsförfarande inte kan inledas
efter det att domstolen har beslutat om företagsrekonstruktion. Förbudet innebär
vidare att en redan beslutad utmätning inte kan fullföljas. En beslutad
utmätning kan alltså inte säkerställas och försäljning av utmätt egendom får
inte ske. Ett pågående utsökningsmål bör således vila för att tas upp sedan
företagsrekonstruktionen har upphört.
Verkställighetsförbudet gäller även annan verkställighet enligt
utsökningsbalken än utmätning, t.ex. åtgärder enligt 16 kap. utsökningsbalken.
Härmed avses i första hand avhysning. Om gäldenären bedriver sin verksamhet i
hyrda lokaler skulle en hyresvärd annars kunna omintetgöra en företagsrekon-
struktion genom att begära avhysning på grund av gäldenärens eftersläpning med
hyresbetalningar. Inte heller handräckning enligt lagen om avbetalningsköp
mellan näringsidkare m.fl. eller återtagande genom verkställighet av dom får
ske.
Från lagens verkställighetsförbud är den som har handpanträtt eller
retentionsrätt i gäldenären tillhörig egendom undantagen. Verkställighet får
dessutom ske för fordran avseende underhållsbidrag. I övrigt finns inga undantag
från verkställighetsförbudet.
I andra stycket föreskrivs generellt att beslut om kvarstad och om betalnings-
säkring inte får meddelas. Att sådana beslut inte heller får verkställas följer
av första stycket. I 18 § anges dock att bestämmelserna i 17 § inte hindrar att
ett beslut om säkerhetsåtgärder enligt 18 § verkställs.
Den uppräkning som sker i paragrafen är uttömmande. Det innebär att det t.ex.
inte finns något hinder mot att handläggningen av en pågående rättegång mellan
gäldenären och annan part fortsätts och eventuellt slutförs.

18 §
Om det finns särskilda skäl att befara att gäldenären vidtar eller underlåter
att vidta en viss åtgärd och därigenom sätter en borgenärs rätt i fara, får
rätten på borgenärens begäran besluta om lämplig åtgärd för att säkerställa
dennes rätt. Bestämmelserna i 17 § hindrar inte verkställighet av ett sådant
beslut.

I paragrafen, som till viss del har utformats efter förslag av Lagrådet, finns
en regel som syftar till att under det moratorium som gäller under en
företagsrekonstruktion bereda borgenärerna ett skydd mot att gäldenären företar
åtgärder eller underlåter att vidta åtgärder som äventyrar deras rätt (se
avsnitt 6.1).
För att rätten skall kunna förordna om åtgärder för att säkerställa en
borgenärs rätt förutsätts att borgenärens rätt är i fara liksom att den faran
har sin grund i en åtgärd som gäldenären - med eller utan rekonstruktörens
samtycke - kan befaras vidta eller underlåta att vidta. Vad det innebär att
borgenärens rätt är i fara låter sig självfallet inte anges i några entydiga
termer. Det kan vara fråga om att gäldenären i större omfattning avhänder sig
egendom som ingår i företagshypoteksunderlaget likaväl som att han står i
begrepp att överlåta en maskin som han innehar enligt ett leasingavtal.
De åtgärder som kan komma i fråga är av samma slag som de civilprocessuella
säkerhetsåtgärder som kan beslutas enligt 15 kap. 3 § rättegångsbalken. Det kan
förekomma att rätten t.ex. vid vite förbjuder gäldenären att vidta en viss
åtgärd eller att avstå från en tilltänkt åtgärd. Vidare bör det t.ex. vara
möjligt att sätta egendom som gäldenären står i begrepp att avhända sig under
särskild förvaltning. Det bör normalt vara lämpligt att rätten beslutar att
förvaltningen handhas av rekonstruktören såsom god man. Rättens beslut kan då,
liksom ett beslut enligt 15 kap. 3 § rättegångsbalken, ges det innehållet att
gäldenären fråntas sin rådighet och rekonstruktören i motsvarande utsträckning
ges en längre gående befogenhet än han annars har.
I sista meningen anges att bestämmelserna i 17 § inte hindrar verkställighet
av ett beslut om säkerhetsåtgärd enligt denna paragraf.
Av 4 § tredje stycket ärendelagen följer att rätten kan förordna
interimistiskt om en säkerhetsåtgärd enligt denna paragraf.

19 §
I 2 kap. 10 a § konkurslagen (1987:672) finns föreskrifter om en borgenärs
ansökan om att gäldenären skall försättas i konkurs under pågående
företagsrekonstruktion.

I paragrafen erinras om att det i konkurslagen finns bestämmelser om en
borgenärs konkursansökan under pågående företagsrekonstruktion. I 2 kap. 10 a §
konkurslagen föreskrivs enligt lagförslag 2.12 att en borgenärs ansökan om att
rekonstruktionsgäldenären skall försättas i konkurs skall av rätten förklaras
vilande i avvaktan på att företagsrekonstruktionen upphör. Om en borgenärs rätt
är i fara av motsvarande skäl som enligt 18 §, kan emellertid rätten besluta att
bifalla dennes konkursansökan.
Gäldenärens avtal

20 §
Har gäldenärens motpart före beslutet om företagsrekonstruktion fått rätt att
häva ett avtal på grund av inträffat eller befarat dröjsmål med betalning eller
annan prestation, får motparten efter beslutet inte häva avtalet på grund av
dröjsmålet, om gäldenären med rekonstruktörens samtycke inom skälig tid begär
att det skall fullföljas. Gäldenären skall på motpartens begäran inom skälig tid
ge besked om avtalet skall fullföljas.
Skall ett avtal fullföljas enligt första stycket gäller följande.
1. Är tiden för motpartens fullgörelse inne, skall gäldenären på motpartens
begäran fullgöra sina motsvarande prestationer eller, om anstånd har medgetts
beträffande vissa prestationer, ställa säkerhet för dem.
2. Är tiden för motpartens fullgörelse inte inne, har motparten rätt att
erhålla säkerhet för gäldenärens framtida prestationer i den mån det av särskild
anledning är nödvändigt för att skydda honom mot förlust.
Om gäldenären inte lämnar besked enligt första stycket andra meningen eller
inte fullgör sina skyldigheter enligt andra stycket, får motparten häva avtalet.
Ett avtalsvillkor som inskränker gäldenärens rätt enligt första och andra
styckena är ogiltigt.
Om återkrävande av vara som överlämnats till gäldenären sedan ansökan gjorts
om företagsrekonstruktion finns föreskrifter i 63 § fjärde stycket köplagen
(1990:931).
Vad som sägs i denna paragraf gäller inte för anställningsavtal.

(Jfr 2 kap. 17 § utredningens lagförslag.)
I paragrafen finns regler om inverkan av ett beslut om företagsrekonstruktion
på avtal som gäldenären har ingått. Övervägandena i denna fråga finns i avsnitt
6.4.
Utgångspunkten är att gällande avtal inte påverkas av ett beslut om
företagsrekonstruktion. Såväl gäldenären som motparten fortsätter alltså att
vara bundna av avtalet i den utsträckning de är det tidigare. Många gånger när
företagsrekonstruktion kommer i fråga har dock gäldenären brustit i sina
avtalsförpliktelser på ett sådant sätt att motparten när beslutet om
företagsrekonstruktion meddelas redan har rätt att häva avtalet. Genom 20 §
inskränks motpartens rätt att i sådana fall häva ett avtal på grund av ett
dröjsmål med betalning eller annan prestation. Regeln gäller såväl när
dröjsmålet redan har inträffat som när det bara är befarat. I paragrafen anges
också vad som skall gälla när motparten inte får häva avtalet. Paragrafen är
tvingande. Avtal om anställning är dock helt och hållet undantagna från
paragrafens tillämpningsområde, se sjätte stycket.
Syftet med bestämmelserna är att underlätta en rekonstruktion. I regel är det
nödvändigt för rekonstruktionen att leveranserna till gäldenärsföretaget av
exempelvis el, vatten och råvaror inte avbryts. Motparten kan, om han har
hävningsrätt, utnyttja denna situation exempelvis genom att som ett villkor för
fortsatta leveranser kräva betalt för gamla fordringar. Bestämmelserna i 20 §
hindrar detta. Motparten blir under företagsrekonstruktionen skyldig att
fortsätta leverera enligt avtalet, om gäldenären med rekonstruktörens samtycke
begär att så sker. För sådana fall gäller emellertid också vissa regler till
skydd för motpartens betalningsanspråk avseende de kommande leveranserna. Om
gäldenären inte begär att avtalet fullföljs, gäller inte dessa skyddsregler. Då
får motparten välja mellan att häva avtalet och att fullfölja det utan särskilt
skydd för sina kommande anspråk.
Bestämmelserna gäller för alla typer av avtal utom anställningsavtal. Således
gäller de för avtal om leverans av el, värme, vatten, teletjänster, råvaror m.m.
De gäller också för hyresavtal och avtal om viss återkommande service, t.ex.
städning. Vidare gäller de inte bara när gäldenärsföretaget är köpare eller
motsvarande utan också när avtalet innebär exempelvis att gäldenärsföretaget
skall leverera varor, utföra arbete på entreprenad e.d. Bestämmelserna torde ha
störst betydelse vid sådana avtal om successiva leveranser som nu har nämnts men
de är tillämpliga också på avtal om en enda prestation.
När det i paragrafen talas om avtal avses även mellanhavanden som i huvudsak
regleras genom offentligrättsliga reglementen. Så är ofta fallet när det gäller
leveranser av exempelvis el, vatten och värme.
Paragrafen är utformad delvis efter mönster av 63 § köplagen som innehåller
regler om ett konkursbos rätt att inträda i konkursgäldenärens avtal. Köplagens
regel ger dock inte någon rätt för konkursboet att hindra hävning när det
hävningsgrundande dröjsmålet har inträffat före konkursen.
Enligt första stycket får en motpart, som före beslutet om
företagsrekonstruktion fått hävningsrätt, efter ett beslut om
företagsrekonstruktion inte häva ett avtal på grund av dröjsmål, om gäldenären
begär att avtalet skall fullföljas. De omständigheter som grundar hävningsrätt
kan alltså inte längre med framgång åberopas till stöd för hävning. Motparten
kan följaktligen inte uppställa som villkor för att fullfölja avtalet exempelvis
att gamla förfallna skulder först skall betalas. Beslutet om företagsrekonstruk-
tion innebär att motparten kan tvingas godta ett moratorium beträffande sådana
fordringar. Fordringarna finns kvar men kan temporärt inte göras gällande och
kan dessutom gå förlorade i en eventuell kommande konkurs.
Bestämmelserna innebär också att gäldenärens motpart under samma
förutsättningar är förhindrad att häva avtalet avseende prestationer som
gäldenären redan har fullgjort. Det betyder att en köpare som mottagit en för-
senad leverans från gäldenären inte kan häva på grund av dröjsmålet, om
gäldenären med rekonstruktörens godkännande begär att avtalet skall fullföljas.
Möjligheten för gäldenären att hindra hävning gäller när den åberopade häv-
ningsgrunden är dröjsmål med betalning eller avlämnande av en vara eller annan
nyttighet (leverans). Även när hävningsrätten grundas på ett dröjsmål som inte
har inträffat men som kan befaras kan hävning hindras. Om kontraktsbrottet
däremot är fel i gäldenärens prestation, består hävningsrätten. Detsamma gäller
om hävningsrätten grundas på att det står klart att gäldenärens prestation
kommer att vara felaktig (jfr 62 § köplagen).
För att hävningsrätten skall kunna hindras enligt första stycket krävs att
rekonstruktören gett sitt samtycke till gäldenärens begäran om att avtalet skall
fullföljas. Skälet för den regeln är att det bör ankomma på rekonstruktören att
ta ställning till i vilken utsträckning det är motiverat att ingripa på angivet
sätt i etablerade kontraktsrättsliga förhållanden. Rekonstruktören måste därvid
bedöma om det är viktigt för företagsrekonstruktionen att avtalet fullföljs och
om det finns anledning att genom en begäran om fullföljande låta motparten få
den särskilda säkerhet under företagsrekonstruktionen som reglerna i andra
stycket ger.
Genom att parterna i avtalet är desamma efter en begäran om fullföljande
enligt 20 § uppkommer inte alla de komplikationer som finns när ett konkursbo
inträder i gäldenärens avtal (se bl.a. Håstad, Den nya köprätten, tredje
upplagan 1993, s. 184 f.). Rättigheter och skyldigheter är kvar hos gäldenären
och inget nytt rättssubjekt komplicerar bilden som vid ett konkursbos inträde.
Regeln i första stycket gäller bara om motparten ännu inte har hunnit att häva
avtalet. Om hävning redan har skett före beslutet om företagsrekonstruktion
gäller regeln således inte. Vidare gäller regeln bara beträffande en
hävningsrätt som har uppkommit före beslutet om företagsrekonstruktion. Får
motparten rätt att häva på grund av omständigheter som inträffar efter detta
beslut, hindras inte en sådan hävning av reglerna i 20 §.
Enligt andra meningen i första stycket är gäldenären skyldig att på motpartens
begäran inom skälig tid ge besked huruvida avtalet skall fullföljas Det är ofta
angeläget för motparten att få ett sådant besked med hänsyn till att han kan
behöva söka någon alternativ avsättning för sina varor eller tjänster eller - om
gäldenären är leverantör - ett annat sätt att få tillgång till det som
gäldenären skall leverera. För att gäldenären skall vara skyldig att ge besked
måste motparten begära det. Det kan ske genom att motparten uttryckligen frågar
efter gäldenärens inställning men också genom att motparten avger en
hävningsförklaring. Regeln innebär att gäldenären i båda fallen måste ta
ställning inom skälig tid.
Vad som är skälig tid får bero på förhållandena i det enskilda fallet.
Gäldenären och rekonstruktören måste ges rimlig tid att överväga vilka avtal som
behöver fullföljas med hänsyn till önskemålet att rekonstruktionförsöket inte
skall onödigt försvåras. Hänsyn måste samtidigt tas till motpartens behov av att
veta vad som skall komma att gälla. Faktorer som bör beaktas är bl.a. avtalets
omfattning och den typ av vara eller tjänst som det avser (jfr prop. 1988/89:76
s. 183).
Lämnas inte besked inom skälig tid får motparten utnyttja sin rätt att häva
avtalet. Det framgår av tredje stycket.
Det kan inträffa att motparten inte utnyttjar sin hävningsrätt och inte heller
på något annat sätt uppfordrar till besked enligt andra meningen. Om gäldenären
i det läget inte framställer någon begäran om att avtalet skall fullföljas, blir
det inte aktuellt att tillämpa reglerna i 20 §. Då fortsätter avtalet att gälla
som tidigare. Aktualiseras hävningsfrågan senare under företagsrekonstruktionen,
tillämpas 20 § då. Därvid bör dock 29 och 59 §§ köplagen uppmärksammas. I dessa
paragrafer föreskrivs vissa tidsfrister för meddelanden om hävning.
I andra stycket anges vad som gäller när rekonstruktionsgäldenärens motpart
tvingats att fullfölja avtalet enligt första stycket. Bestämmelserna bygger på
principen att motparten inte skall vara tvungen att ta några nya risker på grund
av avtalet. Typiskt sett är gäldenärens förmåga att fullgöra avtalet oviss när
en rekonstruktion är aktuell.
Sålunda behöver motparten enligt första punkten inte fullgöra sin prestation
utan att gäldenären samtidigt presterar eller - om avtalet ger gäldenären en
rätt till anstånd - ställer säkerhet. Gäldenären skall därvid fullgöra resp.
ställa säkerhet för samtliga de av hans prestationer som knyter an till den
aktuella prestationen från motpartens sida. Det framgår av lagtextens uttryck
motsvarande prestationer . I normalfallet rör det sig om en enda prestation
från gäldenärens sida, t.ex. betalning för en varusändning från motparten enligt
ett avtal om successiv leverans. Men i vissa fall kan motpartens prestation
motsvaras av flera prestationer från gäldenären. Ett exempel är att motparten
enligt avtalet skall leverera en kapitalvara sedan gäldenären har erlagt två
eller flera betalningar i förskott. Om förskottsbetalningarna inte har erlagts
när leverans skall ske, kan motparten som förutsättning för sin prestation
fordra att gäldenären fullgör allt som motsvarar leveransen. Det gäller även om
förskottsbetalningarna skulle ha erlagts före beslutet om
företagsrekonstruktion. Här finns alltså ett exempel där motparten kan kräva
betalning för gamla fordringar för att fullfölja sin del av avtalet. Det är
naturligt med hänsyn till det sätt som avtalet har utformats på. Skulle
motparten tvingas leverera utan att få betalt för de förfallna fordringarna,
skulle han tvingas till en ny risk enligt avtalet. Som tidigare sagts bygger
reglerna på principen att motparten inte skall behöva ta några nya sådana
risker.
Utan att det uttryckligen anges skall den säkerhet som ibland skall ställas
givetvis vara godtagbar och den skall ställas utan oskäligt uppehåll. Det gäller
oavsett gäldenärens ekonomiska ställning. Om gäldenären är köpare skall
säkerheten i regel avse gäldenärens framtida betalningsskyldighet. Är gäldenären
leverantör av varor e.d., får säkerheten avse den skada som kan drabba
motparten, om framtida leveranser inte fullgörs från gäldenärens sida.
Säkerheten kan utgöras av bankgaranti, pantförskrivning, borgensförbindelse
eller något liknande som skäligen kan godtas (jfr 2 kap. 25 § utsökningsbalken).

Det är vanligt att motparten enligt avtalet fullgör sin prestation löpande mot
betalning helt eller delvis i efterskott. Det gäller exempelvis vid leverans av
el, vatten och teletjänster. Bestämmelserna i andra stycket första punkten är
tillämpliga på sådana avtal. Eftersom gäldenären i dessa fall har en rätt till
anstånd med sin prestation behöver han inte fullgöra denna. Det är tillräckligt
att han ställer säkerhet. När avtalet innebär att betalning skall ske i
efterskott med vissa jämna mellanrum, är det en rimlig utgångspunkt att
säkerheten skall motsvara prestationerna fram till nästa ordinarie be-
talningstillfälle. I praktiken torde säkerheten enklast ställas genom att
gäldenären betalar i förskott i stället för i efterskott.
Det som sagts nu kan tillämpas även beträffande exempelvis leasingavtal,
avbetalningsköp, kreditavtal och andra löpande avtal i den mån gäldenären enligt
avtalet skall betala ersättning för tjänsten i efterskott.
Som tidigare har sagts innebär beslutet om företagsrekonstruktion att
motparten temporärt inte kan göra gällande gamla förfallna fordringar (se 2 kap.
15 §). Den principen följs upp i denna paragraf. Men den är föremål för viss
modifikation. I de fall gäldenären exempelvis enligt avtalet skall fullgöra sin
prestation i rater, varav en del före motpartens leverans, kan gäldenären - för
att förhindra hävning - vara tvungen att betala även de rater som förfallit före
beslutet om företagsrekonstruktion. Som redan har nämnts följer det av uttrycket
motsvarande prestationer. När ett avtal innebär att gäldenären erhåller
successiva leveranser mot exempelvis kontant betalning vid varje
leveranstillfälle är gäldenären däremot inte tvungen att - för att undvika
hävning - betala tidigare leveranser. Gäldenären är inte heller tvungen att
ställa säkerhet för dessa betalningar. Dessa tidigare försummade betalningar
från gäldenärens sida är ju inte att betrakta som en prestation som motsvarar
motpartens aktuella prestation.
I vissa fall har motparten fullgod säkerhet redan innan tiden för fullgörelse
är inne. Det kan vara fallet exempelvis om gäldenären ställt borgen till
säkerhet för sina betalningar enligt ett avtal om successiv leverans. Det säger
sig självt att han inte då måste ställa ytterligare säkerhet för sådana
prestationer för vilka anstånd har medgetts.
I andra avtal kan situationen vara den att motparten har fullgjort samtliga
sina prestationer före beslutet om företagsrekonstruktion. Så är normalt fallet
vid avbetalningsköp med återtagandeförbehåll. Som Lagrådet har antagit är
avsikten att reglerna skall gälla även i sådana fall. Här blir andra stycket
inte över huvud taget aktuellt, vilket hänger samman med att motparten inte tar
några nya risker efter beslutet om företagsrekonstruktion.
Andra punkten behandlar situationen att tiden för rekonstruktionsgäldenärens
motpart att prestera ännu inte är inne. Motparten har då ibland rätt att kräva
säkerhet för gäldenärens framtida prestationer. En förutsättning är att det av
särskild anledning är nödvändigt för att skydda motparten mot förlust. Ett
exempel på en sådan situation är att avtalet avser en vara som skall tillverkas
speciellt för gäldenären och leverans enligt avtalet ligger långt fram i tiden.
Kan gäldenären inte betala för produkten när leveranstiden är inne, gör
motparten en förlust om han inte kan få avsättning för varan på något annat
sätt. Ett annat exempel är att en säljare (motparten) har möjlighet att skaffa
sig säker betalning genom att avyttra varorna till någon annan än gäldenären
samtidigt som han riskerar - på grund av gäldenärens dåliga ekonomi - att inte
få betalt, om han skall leverera till gäldenären.Bestämmelsen i andra punkten är
också tillämplig - om inte motparten enligt avtalet skall betala i förskott - i
det fallet att gäldenären är säljare av en vara eller leverantör av en tjänst. I
det fallet innebär gäldenärens rätt att avvärja hävningsrätt att han får
fortsätta att leverera trots ett tidigare hävningsgrundande dröjsmål. Motpartens
situation är då många gånger utsatt genom den risk som kan finnas att gäldenären
på nytt kommer i dröjsmål. Ett sådant dröjsmål kan medföra skada för motparten.
Denne kan därför många gånger vara berättigad att kräva att gäldenären ställer
säkerhet för ett möjligt kommande anspråk på skadestånd.
Rätten för motparten att kräva säkerhet innan tiden för hans egen fullgörelse
är inne är emellertid avsedd endast för sådana fall där det med hänsyn till
gäldenärens ekonomiska ställning och andra omständigheter föreligger en uppenbar
risk för att gäldenären inte skall kunna fullgöra sina återstående prestationer.
Det är inte nödvändigt att säkerheten omfattar gäldenärens återstående
fullgörelse i dess helhet, vilket kommer till uttryck genom att rätten att
erhålla säkerhet gäller i den mån det av särskild anledning är nödvändigt.
Storleken av den säkerhet som kan begäras får bedömas genom en uppskattning av
dels den förlust som ett avtalsbrott kan förorsaka motparten, dels gäldenärens
möjligheter att täcka en sådan förlust (jfr prop. 1988/89:76 s. 185).
Innebörden av bestämmelsen i andra punkten i de fall gäldenären skall betala i
rater före, vid och efter en enstaka leverans är bl.a. att motparten innan tiden
för hans fullgörelse är inne kan ha rätt att - när gäldenären har gjort sig
skyldig till ett hävningsberättigande dröjsmål - erhålla säkerhet för framtida
prestationer, dvs. sådana prestationer som förfaller efter den tidpunkt då
beslut fattas om företagsrekonstruktion. Motparten har i ett sådant fall däremot
inte rätt att erhålla säkerhet för prestationer som förfaller före nämnda
tidpunkt.
Bestämmelserna om hävningsrätt vid befarat dröjsmål i 62 § köplagen gäller
parallellt med de nu förevarande bestämmelserna. Enligt 62 § köplagen får en
part i ett köpeavtal häva avtalet, om det står klart att det kommer att inträffa
ett avtalsbrott som medför hävningsrätt. Motparten kan dock omintetgöra en sådan
hävning genom att genast ställa godtagbar säkerhet för att han kommer att
fullgöra sin del av avtalet. Om sådan säkerhet ställs före ett beslut om
företagsrekonstruktion, finns ingen hävningsrätt och 20 § blir inte aktuell över
huvud taget. Men vill motparten utnyttja sin hävningsrätt efter att beslut
fattats om företagsrekonstruktion, kan gäldenären tvinga fram en fortsättning
antingen enligt 62 § köplagen eller - om hävningsrätten grundas på befarat
dröjsmål - enligt 20 § första stycket. För gäldenären är det en fördel att
avstyra hävning enligt företagsrekonstruktionslagen, eftersom han då ibland kan
undgå att ställa den säkerhet som alltid måste ställas enligt 62 § köplagen.
Detta är ett exempel på att lagen gynnar ett förfarande enligt
företagsrekonstruktionslagen.
Motparten har inte, för de fordringar som avser den tid under vilken
företagsrekonstruktionen pågår, förmånsrätt som för nytillkomna fordringar
enligt den nya bestämmelsen i 10 § förmånsrättslagen. Det hänger samman med att
fordringarna grundar sig på avtal som träffats före beslutet om
företagsrekonstruktion. I vissa fall kan det finnas skäl för gäldenären att -
med rekonstruktörens godkännande - träffa ett nytt avtal med sin motpart i
stället för att hålla fast vid det gamla. I så fall har motparten förmånsrätt
enligt 10 § förmånsrättslagen för de fordringar som grundas på det nya avtalet.
För de avtal där gäldenären har utnyttjat sin möjlighet att avvärja hävning
behövs normalt ingen förmånsrätt, eftersom reglerna i andra stycket ger
motparten ett ännu bättre skydd.
I tredje stycket anges vad som gäller dels om gäldenären inte lämnar besked
inom skälig tid huruvida han begär att avtalet skall fullföljas, dels om
gäldenären inte fullföljer den skyldighet att prestera eller ställa säkerhet som
han har enligt andra stycket. Motparten får då häva avtalet. Utan att det sägs i
paragrafen får motparten naturligtvis häva avtalet även i det fallet att
gäldenären förklarar att han inte begär att avtalet fullföljs. Ibland kan tvekan
uppstå om hur långt gäldenärens skyldigheter sträcker sig. Är parterna oense om
detta sker en eventuell hävning - i linje med vad som gäller enligt allmänna
kontraktsrättsliga principer - på motpartens (den hävandes) risk. Visar det sig
senare att gäldenären inte var skyldig att göra mer än han gjort, blir motparten
ersättningsskyldig för den skada som gäldenären kan ha lidit genom hävningen.
Enligt fjärde stycket är reglerna i paragrafen tvingande till gäldenärens
förmån. Sålunda kan det inte med bindande verkan träffas ett avtal som
innehåller exempelvis att motpartens hävningsrätt skall bestå utan hinder av ett
beslut om företagsrekonstruktion. Gäldenärens befogenheter enligt paragrafen kan
över huvud taget inte inskränkas med bindande verkan. Ett undantag från denna
regel föreskrivs i 5 kap. 1 § lagen (1991:980) om handel med finansiella
instrument (se avsnitt 13.12).
I femte stycket erinras om de regler om köparens s.k. aktiva stoppningsrätt
som återfinns i 63 § fjärde stycket köplagen. De reglerna har tidigare gällt,
förutom vid konkurs, efter ansökan om förordnande av god man enligt
ackordslagen. De gäller nu efter ansökan om företagsrekonstruktion.
Paragrafen gäller inte när motparten endast har fått s.k. passiv stopp-
ningsrätt men inte rätt att häva avtalet. Regler om passiv stoppningsrätt finns
i 61 § köplagen. Reglerna anses analogt tillämpliga vid andra kontraktstyper än
köp (se bl.a. rättsfallet NJA 1986 s. 136 och Håstad, Sakrätt avseende lös
egendom, femte upplagan 1994, s. 175). Utnyttjar motparten sin stoppningsrätt,
har gäldenären rätt att kräva fortsatt fullgörelse, om han ställer godtagbar
säkerhet för sin egen kommande fullgörelse (61 § fjärde stycket köplagen).
I sjätte stycket anges att avtal om anställning är undantagna från paragrafens
tillämpningsområde.

21 §
Den som hade en fordran hos gäldenären när ansökan om företagsrekonstruktion
gjordes får, även om fordringen inte är förfallen till betalning, använda den
till kvittning mot fordran som gäldenären då hade mot honom. Detta gäller dock
inte, om kvittning är utesluten på grund av någon av fordringarnas beskaffenhet
eller undantagen enligt vad som sägs nedan.
Om en fordran mot gäldenären har förvärvats genom överlåtelse från tredje man
senare än tre månader före ansökan om företagsrekonstruktion, får den inte
användas till kvittning mot en fordran som gäldenären hade när borgenären
förvärvade sin fordran. I fråga om dödsbo räknas tiden dock från ansökan om
boets avträdande till förvaltning av boutredningsman, under förutsättning att en
ansökan om företagsrekonstruktion följt inom tre månader från det att en
boutredningsman förordnats. Sådant förbud gäller också, om en fordran mot
gäldenären har förvärvats tidigare genom sådant fång och borgenären då hade
skälig anledning anta att gäldenären var på obestånd.
En borgenär, som har satt sig i skuld till gäldenären under sådana
omständigheter att det är att jämställa med betalning med annat än sedvanliga
betalningsmedel, får inte kvitta, i den mån sådan betalning hade kunnat bli
föremål för återvinning enligt 3 kap. 5-7 §§.
En fordran på ersättning som tillkommer en borgensman eller annan med
anledning av en förpliktelse som han infriat (regressfordran) anses vid
tillämpning av vad som sägs ovan ha förvärvats när hans förpliktelse grundades.
Överlåter gäldenären sedan ansökan om företagsrekonstruktion gjorts en fordran
så att en borgenär därigenom förlorar sin rätt till kvittning, skall han ersätta
borgenären för detta.

Paragrafen reglerar borgenärernas rätt till kvittning under en
företagsrekonstruktion. Bestämmelsen motsvarar 20 § första-femte styckena
ackordslagen (jfr 2 kap. 21 § utredningens lagförslag), där under vissa
förutsättningar kvittning förbjuds under den tid som förhandling om offentligt
ackord pågår. Bestämmelsen behandlas i avsnitt 6.3.
Samma skäl som nödvändiggör att de säraktioner som avses i 17 § förhindras
talar för att även rätten till kvittning skall begränsas under
företagsrekonstruktionen. Den tidpunkt då kvittningsförbudet inträder har,
jämfört med vad som gällt enligt ackordslagen, flyttats fram till tiden för
ansökan om företagsrekonstruktion. Angående hur tiden beräknas då flera
ansökningar är anhängiga samtidigt, se 2 kap. 9 § första stycket.
Av första stycket framgår att huvudregeln är den att en borgenär har rätt att
kvitta fordran som han hade mot gäldenären när en ansökan om företags-
rekonstruktion beträffande gäldenären gjordes mot en fordran som gäldenären då
hade mot honom. Vad som hindras är däremot kvittning av fordringar som en
borgenär eller gäldenären erhåller efter den tidpunkten. För borgenärernas del
betyder det t.ex. att de inte kan använda fordringar de har fått mot gäldenären
efter det att företagsrekonstruktion beslutades ( nya fordringar) till
kvittning mot skulder de har till gäldenären och som fanns då beslut fattades om
företagsrekonstruktion ( gamla skulder). De kan för sådana fordringar i stället
få den framskjutna förmånsrätt som följer av 10 § första stycket 4 förslaget
till ändring i förmånsrättslagen.
Huvudregeln i första stycket begränsas genom ett antal undantag i andra och
tredje styckena.
I fjärde stycket behandlas vad som gäller beträffande en regressfordran. I
dessa delar har endast redaktionella ändringar företagits jämfört med
regleringen i ackordslagen.
I femte stycket föreskrivs att gäldenären är skyldig att ersätta en borgenär
om han i tiden efter en ansökan om företagsrekonstruktion överlåtit en fordran
så att borgenären förlorat sin rätt till kvittning. Den ändring som har gjorts i
förhållande till ackordslagens bestämmelse är endast en följd av att tiden för
kvittningsförbudets inträde flyttats fram till tiden för ansökan om
företagsrekonstruktion.

3 kap. Offentligt ackord under företagsrekonstruktion

1 §
Rätten kan i ett ärende om företagsrekonstruktion på begäran av gäldenären
besluta om förhandling om offentligt ackord (ackordsförhandling).

I paragrafen klargörs att förhandling om offentligt ackord kan ingå som ett
element i en företagsrekonstruktion. En företagsrekonstruktion kan emellertid
mycket väl genomföras och avslutas utan ackordsförhandling. Den finansiella
rekonstruktionen kan i stället ske genom t.ex. ett underhandsackord, dvs. ett
avtal parterna emellan om nedsättning eller annan förändring av borgenärernas
fordringar. Om någon frivillig överenskommelse inte kan uppnås, kan dock rätten
besluta om ackordsförhandling. För att en sådan skall komma till stånd fordras
att gäldenären begär det i det pågående ärendet om företagsrekonstruktion. En
fristående ansökan om offentligt ackord kan däremot inte ges in utan att en
företagsrekonstruktion dessförinnan inletts eller åtminstone samtidigt inleds.
Det finns inget hinder mot att gäldenären i en och samma ansökan begär att såväl
företagsrekonstruktion som ackordsförhandling inleds.
Någon särskild god man såsom enligt nuvarande föreskrifter i 2 § ackordslagen
skall inte utses. Den utsedde rekonstruktören kommer i stället att fylla
motsvarande funktion.

Villkor för offentligt ackord

2 §
Ett offentligt ackord får avse att fordringar som tillkommer de borgenärer som
enligt 3 § får delta i ackordsförhandlingen sätts ned och betalas på närmare
angivet sätt. Ackordet skall ge alla likaberättigade borgenärer lika rätt och
minst tjugofem procent av fordringarnas belopp, om inte lägre ackordsprocent
godkänns av samtliga borgenärer som skulle omfattas av ackordet eller det finns
särskilda skäl för lägre procent. Föreskriven minsta utdelning skall betalas
inom ett år efter det ackordet har fastställts, om inte samtliga nämnda
borgenärer godkänner längre betalningstid.
Utan hinder av första stycket får ett offentligt ackord innehålla villkor att
borgenärerna får full betalning intill visst belopp, om avvikelsen kan anses
skälig med hänsyn till omfattningen av boet och övriga omständigheter. En
avvikelse till nackdel för viss borgenär får också äga rum, om han har medgett
det.
Ett ackord får även avse att gäldenären endast får anstånd med betalningen
eller annan särskild eftergift. Därvid tillämpas första och andra styckena.
Paragrafen motsvarar, med vissa redaktionella ändringar, 11 § andra-fjärde
styckena ackordslagen (jfr 3 kap. 6 § utredningens lagförslag).
I avsnitt 7.5 har redovisats skälen för att behålla ackordslagens regler om
minsta dividenden vid offentligt ackord.
En undantagsregel vid speciella förhållanden har emellertid fortfarande fog
för sig. De vid ackordslagens tillkomst (se bet. s. 391 f.) anförda exemplen på
den regelns innebörd förefaller emellertid närmast åsyfta enskilda näringsidkare
och lämpar sig mindre väl vid tillämpningen av en lag om företagsrekonstruktion
främst avpassad för större företag som drivs av en juridisk person. Valet mellan
konkurs och ackord kan i undantagsfall bero av några enstaka procents utdelning.
För att skapa något större utrymme för att välja ackord när detta uppenbarligen
är att föredra från alla intressenters synpunkt har i nuvarande undantagsregel
uttrycket synnerliga skäl ersatts med särskilda skäl . Regleringen innebär
således en möjlighet att i något större utsträckning än enligt ackordslagen gå
ifrån bestämmelsen om minsta ackordsdividend.
Beträffande s.k. efterställda borgenärers ställning hänvisas till vad som sägs
under 7 och 12 §.

Borgenärer vid offentligt ackord

3 §
I ackordsförhandling deltar endast borgenärer vilkas fordringar uppkommit före
ansökan om företagsrekonstruktion. En borgenär som kan få täckning för sin
fordran genom kvittning eller vars fordran är förenad med förmånsrätt deltar
inte i förhandlingen. En borgenär som enligt fordringsavtalet har rätt till
betalning först efter övriga borgenärer, deltar inte heller i förhandlingen, om
inte övriga borgenärer som deltar i förhandlingen medger det.
Om en borgenär helt eller delvis avstår från kvittningsrätt eller förmånsrätt,
deltar han i förhandlingen i motsvarande mån. Kan en borgenärs fordran endast
till viss del täckas genom kvittning eller understiger värdet av den egendom i
vilken en borgenär har särskild förmånsrätt hans fordran, deltar han med
återstående del av fordringen.
Innehåller ackordsförslaget en bestämmelse att borgenärer som inte har
förmånsrätt skall få full betalning intill ett visst belopp, skall deras
fordringar i ackordsförfarandet anses som förmånsberättigade i motsvarande mån.
En borgenär får delta i förhandlingen, även om hans fordran inte är förfallen
till betalning eller den är beroende av särskilt villkor.
Med borgenärer som har förmånsrätt likställs en borgenär som till säkerhet för
sin fordran har gjort förbehåll om återtaganderätt.

Paragrafen motsvarar 12 § ackordslagen (jfr 3 kap. 7 § utredningens
lagförslag). Bortsett från ett tillägg i första stycket beträffande s.k.
efterställda fordringar har endast redaktionella ändringar gjorts jämfört med
bestämmelsen i ackordslagen.
Av första stycket andra meningen framgår att borgenärskretsen delvis bestäms
av reglerna om borgenärernas rätt till kvittning. Av skäl som angetts i motiven
till 2 kap. 21 § har kvittningsreglerna placerats bland bestämmelserna om
företagsrekonstruktionens rättsverkningar. Bestämmelsen gäller emellertid även
vid ackordsförhandling och får därigenom samma betydelse för borgenärskretsen
som enligt ackordslagen.
Till första stycket har fogats en tredje mening avseende borgenärer med s.k.
efterställda fordringar (se avsnitt 8.6). Enligt bestämmelsen deltar sådana
borgenärer inte i förhandling om offentligt ackord om inte övriga borgenärer som
ingår i borgenärskretsen vid ackord medger detta. I normalfallet torde därför
borgenärer med efterställda fordringar komma att ställas utanför ackordsför-
farandet. Av 8 § andra stycket framgår att ackordet blir bindande även för dessa
borgenärer. Det innebär att de definitivt förlorar sin rätt att kräva ut
fordringen.

Borgenärsmajoritet vid offentligt ackord

4 §
Ett ackordsförslag som ger minst femtio procent av fordringsbeloppen skall anses
antaget av borgenärerna, om tre femtedelar av de röstande har godtagit förslaget
och deras fordringar uppgår till tre femtedelar av de röstberättigade
fordringarnas sammanlagda belopp. Är ackordsprocenten lägre, skall
ackordsförslaget anses antaget, om tre fjärdedelar av de röstande har enats om
förslaget och deras fordringar uppgår till tre fjärdedelar av de röstberättigade
fordringarnas sammanlagda belopp.

Paragrafen motsvarar 15 § ackordslagen (jfr 3 kap. 8 § utredningens
lagförslag). Jämfört med ackordslagens reglering har den endast ändrats
redaktionellt.

Återvinning under företagsrekonstruktionen

5 §
Sedan beslut meddelats om företagsrekonstruktion tillämpas bestämmelserna i
konkurslagen (1987:672) om återvinning i konkurs, om offentligt ackord
fastställs.
Söks återvinning av förmånsrätt eller betalning som vunnits genom utmätning,
får rätten besluta att fortsatt verkställighet i utsökningsmålet tills vidare
inte får äga rum.

Paragrafen har sin motsvarighet i 16 § ackordslagen (jfr 3 kap. 9 §
utredningens lagförslag). Den har behandlats i avsnitt 6.5.
Det kan erinras om att enligt 3 kap. 6 § (jfr 2 kap. 12 § fjärde stycket) har
rekonstruktören tillagts en i viss mån självständig rätt att väcka talan om
återvinning.
Paragrafens första stycke har ändrats på så sätt att konkurslagens
återvinningsregler blir tillämpliga redan i och med rättens beslut om
företagsrekonstruktion. Det innebär att rekonstruktören eller en borgenär kan
väcka återvinningstalan sedan ett sådant beslut har meddelats. Det är således
inte nödvändigt att avvakta ett beslut om ackordsförhandling. Av 6 § framgår när
sådan talan senast skall vara väckt och när den väckta talan tidigast kan
slutligt prövas. Av den sist nämnda regeln framgår att även om talan om
återvinning kan väckas innan ackordsförhandling beslutats kan en sådan talan
däremot inte slutligt prövas innan ett sådant beslut fattats och frågan om
offentligt ackord slutligt har avgjorts.
4 kap. 2 § konkurslagen har ändrats på så sätt att den fristdag som utgör
utgångspunkten för beräkning av den tidsrymd inom vilken en rättshandling måste
ha företagits för att kunna återvinnas utgörs av dagen för ansökan om
företagsrekonstruktion (se lagförslag 2.12).
Paragrafens andra stycke har inte ändrats i sak jämfört med ackordslagen.
Nämnas kan dock att det numera föreskrivs att rätten får besluta att fortsatt
verkställighet inte får äga rum i utsökningsmålet. Det är ett mer rättvisande
uttryck än det i ackordslagen valda uttryckssättet att forsatt verkställighet av
utmätningen inte fick ske.

6 §
Talan om återvinning väcks av rekonstruktören eller av en borgenär vars fordran
skulle omfattas av ett offentligt ackord. Talan skall väckas före det
borgenärssammanträde som avses i 13 § och får inte slutligt prövas innan frågan
om offentligt ackord har blivit avgjord. En borgenär som vill väcka talan skall
underrätta rekonstruktören. Om så inte har skett, får hans talan inte tas upp
till prövning.
Upphör företagsrekonstruktionen utan att offentligt ackord har kommit till
stånd och försätts inte gäldenären i konkurs efter ansökan som gjorts inom tre
veckor från det att företagsrekonstruktionen upphörde, skall den väckta
återvinningstalan avvisas.

Paragrafen motsvarar 17 § ackordslagen (jfr 3 kap. 10 § utredningens
lagförslag) och har, förutom redaktionella justeringar vid jämförelse med
ackordslagen, ändrats till följd av att rekonstruktören har tillagts en själv-
ständig rätt att i gäldenärens namn föra talan om återvinning (se avsnitt 6.5
och under 2 kap. 12 §).

7 §
Vad som vinns genom återvinningstalan skall, sedan kärandens kostnader har
ersatts, tillkomma de borgenärer som omfattas av det offentliga ackordet. En
svarande som med anledning av kärandens talan kan få en fordran mot gäldenären
deltar med fordringen i ackordsförhandlingen och har rätt att avräkna den
utdelning som tillkommer honom på vad han annars skulle ha betalat.
Om det i återvinningsmålet påkallas av en borgenär som omfattas av det
offentliga ackordet eller av gäldenären, kan rätten föreskriva särskild
förvaltning av det som enligt första stycket skall tillkomma borgenärerna.
Egendom som har satts under sådan förvaltning får utmätas endast om ackordet har
förfallit.

Paragrafen motsvarar 18 § ackordslagen (jfr 3 kap. 11 § utredningens
lagförslag). Paragrafen har endast ändrats redaktionellt jämfört med
ackordslagens reglering.

Verkan av offentligt ackord

8 §
Ett fastställt ackord är bindande för alla borgenärer, såväl kända som okända,
som enligt 3 § hade rätt att delta i ackordsförhandlingen.
En borgenär som enligt fordringsavtalet har rätt till betalning först efter
övriga borgenärer förlorar sin rätt till betalning av gäldenären, om inte alla
borgenärer som enligt 3 § hade rätt att delta i ackordsförhandlingen tillgodoses
fullt ut genom ackordet.
En borgenär med förmånsrätt i viss egendom är bunden av ackordet i fråga om
belopp som inte kan tas ut ur egendomen.

Paragrafen motsvarar 19 § ackordslagen (jfr 3 kap. 12 § utredningens
lagförslag). I andra stycket ingår en ny bestämmelse om s.k. efterställda
fordringar. I övrigt har jämfört med ackordslagen redaktionella ändringar
gjorts. Bestämmelsen i andra stycket innebär att borgenärer med s.k. efter-
ställda fordringar i normala fall definitivt förlorar sin rätt att kräva ut
fordringen trots att de inte deltar i ackordsförhandlingen (jfr 12 kap. 21 §
andra stycket konkurslagen). Se vidare avsnitt 9.6. Bestämmelsen har
kommenterats i anslutning till 3 §. Vilka fordringar som närmare bestämt avses
med den nya bestämmelsen kommenteras vid 18 § förmånsrättslagen (avsnitt 13.6).

9 §
En borgenär som har godkänt ett ackordsförslag förlorar inte genom godkännandet
sin rätt mot borgensmän eller andra som förutom gäldenären svarar för
fordringen.

Paragrafen motsvarar 21 § ackordslagen (jfr 3 kap. 14 § utredningens
lagförslag). Paragrafen har endast ändrats redaktionellt jämfört med
ackordslagens reglering.

En begäran om ackordsförhandling

10 §
En begäran om ackordsförhandling skall göras skriftligen. Skrivelsen skall
innehålla ett ackordsförslag som anger hur mycket gäldenären bjuder i betalning
och när betalningen skall ske samt om säkerhet har ställts för ackordet och vad
den i så fall består av.
Till skrivelsen skall fogas en förteckning över boets tillgångar och skulder
som har upprättats av rekonstruktören enligt 14 § tidigast tre månader innan
ansökan om ackordsförhandling gjordes samt den senaste balansräkningen.

Paragrafen motsvarar 22 § andra stycket 1-3 ackordslagen jfr 3 kap. 2 §
utredningens lagförslag). I huvudsak har endast redaktionella ändringar
vidtagits jämfört med ackordslagen, bl.a. mot bakgrund av att
ackordsförhandlingen utgör ett inslag i en företagsrekonstruktion. I första
stycket anges att en begäran om ackordsförhandling skall åtföljas av ett ett
ackordsförslag. I andra stycket har den tid inom vilken bouppteckningen skall
upprättats förlängts från två till tre månader innan ansökan om offentligt
ackord gjordes. I andra stycket anges också att kravet att ge in den senaste
balansräkningen inte enbart avser bokföringsskyldiga gäldenärer. Det hänger
samman med att det i ackordsförfarandet i praktiken inte längre kan komma i
fråga gäldenärer som inte är bokföringsskyldiga (jfr under 2 kap. 13 §).

11 §
Till en begäran om ackordsförhandling skall även fogas
1. en berättelse av rekonstruktören som anger boets tillstånd och orsakerna
till gäldenärens betalningssvårigheter och innehåller en översikt över
tillgångar och skulder, uppgift om den utdelning som kan påräknas i en konkurs
samt upplysning om egendom har frångått gäldenären under sådana förhållanden att
den kan bli föremål för återvinning, när det finns skälig anledning anta att
gäldenären har gjort sig skyldig till brott mot sina borgenärer och i så fall
grunden därför samt hur gäldenären har fullgjort sin bokföringsskyldighet,
2. ett yttrande av rekonstruktören om huruvida han anser att ackordsförslaget
bör antas av borgenärerna,
3. ett intyg av rekonstruktören att borgenärer som till antalet utgör minst
två femtedelar av de i bouppteckningen upptagna borgenärer vilkas fordringar
skulle omfattas av ackordet och som tillsammans innehar minst två femtedelar av
dessa fordringars sammanlagda belopp har förklarat sig anse ackordet antagbart,
4. ett bevis att ackordsförslaget samt rekonstruktörens berättelse och
yttrande har sänts till alla borgenärer som tas upp i bouppteckningen,
5. förskott, med belopp som regeringen föreskriver, på kostnaden för
ackordsfrågans handläggning hos rätten samt av rätten godkänd säkerhet för vad
som inte täcks av förskottet.
De handlingar och uppgifter som anges i första stycket och i 10 § behöver inte
ges in, i den mån de redan har tillställts rätten och borgenärerna i ärendet.

Paragrafens första stycke motsvarar 22 § andra stycket 4-8 p ackordslagen (jfr
3 kap. 2 § utredningens lagförslag). I huvudsak har endast redaktionella
ändringar företagits jämfört med ackordslagens reglering. I första punkten har
obestånd bytts ut mot betalningssvårigheter (jfr under 1 kap. 1 §).
I paragrafens andra stycke har tillagts att de handlingar och uppgifter som
tidigare under ärendet om företagsrekonstruktion tillställts rätten och borgenä-
rerna inte behöver bifogas begäran om förhandling om offentligt ackord. Rekons-
truktören kan ju under företagsrekonstruktionens tidigare skede ha sammanställt
och ingett åtskilliga av de uppgifter som fordras i 10 och 11 §§. Gäldenären kan
i sådant fall hänvisa till dessa uppgifter.

12 §
En begäran om ackordsförhandling skall avvisas, om den inte uppfyller de krav
som anges i 10 och 11 §§ och gäldenären inte följer ett föreläggande att
avhjälpa bristen.

Paragrafen, som till viss del har utformats i enlighet med Lagrådets förslag,
motsvarar 24 § ackordslagen med vissa redaktionella ändringar (jfr 3 kap. 4 §
utredningens lagförslag). Enligt 24 § ackordslagen förfaller omedelbart verkan
av att god man förordnats om ansökningen avvisas. Eftersom det inte är uteslutet
att syftet med en företagsrekonstruktion kan uppnås när en ansökan om
förhandling om offentligt ackord avvisas, innehåller förslaget inte någon
motsvarande bestämmelse. Om en begäran om ackordsförhandling avvisas enligt
denna paragraf betyder det alltså inte att företagsrekonstruktionen är avslutad.
Den fortsätter liksom rekonstruktörens uppdrag består. Vad gäller
företagsrekonstruktionens avslutande, se 4 kap. 8 § (jfr 18 §).

Beslut om ackordsförhandling

13 §
Om begäran om ackordsförhandling tas upp, skall rätten genast meddela beslut om
ackordsförhandling. Samtidigt skall rätten
1. bestämma tidpunkt för ett sammanträde med borgenärerna inför rätten,
2. kalla gäldenären, rekonstruktören och borgenärerna till sammanträdet, och
3. kungöra beslutet i Post- och Inrikes Tidningar och i övrigt på det sätt som
regeringen föreskriver.

(Jfr 3 kap. 5 § utredningens lagförslag)
Förfarandet vid offentligt ackord är i dag organiserat så att beslut om
inledande av förhandling om offentligt ackord meddelas först efter det att
gäldenären vid ett särskilt edgångssammanträde inför rätten avlagt bouppteck-
ningsed. Som närmare utvecklats i avsnitt 7.5 har det inte funnits skäl för att
bibehålla den obligatoriska edgångsskyldigheten och det därtill knutna särskilda
edgångssammanträdet (jfr 18 §). I denna paragraf föreskrivs därför att rätten
genast skall meddela beslut om ackordsförhandling, om begäran tas upp till
prövning. Samtidigt skall rätten bestämma tid för ett borgenärssammanträde,
kalla gäldenären, borgenärerna och rekonstruktören till sammanträdet samt
kungöra ackordsförhandlingsbeslutet.
Beträffande tid för hållande av borgenärssammanträdet, eventuell edgång av
gäldenären m.m. finns bestämmelser i 17 och 18 §.

Bouppteckning

14 §
I den bouppteckning som avses i 10 § andra stycket 1 skall tillgångarna tas upp
till noggrant uppskattade värden. Om möjligt skall även lämnas en specificerad
uppgift om de värden som i bokföringshandlingarna har åsatts tillgångarna eller,
när sådan värdering inte har gjorts, om anskaffningskostnaden. Bouppteckningen
skall vidare innehålla uppgift om varje borgenärs namn och postadress.
Ränta på en borgenärs fordran skall inte beräknas längre än till dagen för
ansökan om företagsrekonstruktion. Fordran i utländskt myntslag skall beräknas
efter den kurs som gällde nämnda dag.
Har en borgenär förmånsrätt, skall det anges jämte grunden till det.
Förekommer anmärkning mot fordran eller bedöms värdet av egendom, vari en
borgenär har särskild förmånsrätt, understiga hans fordran, skall det anges.

Paragrafen motsvarar med vissa redaktionella ändringar 23 § ackordslagen (jfr
3 kap. 3 § utredningens lagförslag). Av 10 § andra stycket 1 framgår bl.a. att
bouppteckningen skall upprättas av rekonstruktören.

Senare anmälda fordringar

15 §
Vill någon delta i ackordsförhandlingen med en fordran som inte har upptagits i
bouppteckningen och inte heller senare blivit känd, bör han skriftligen anmäla
fordringen hos rekonstruktören senast en vecka före det borgenärssammanträde som
avses i 13 §. Anmäls en fordran senare, får det inte föranleda att borgenärernas
prövning av ackordsförslaget skjuts upp.

Paragrafen motsvarar med vissa redaktionella ändringar 27 § ackordslagen (jfr
3 kap. 15 § utredningens lagförslag).

Anmärkningar mot fordran som omfattas av ackordet

16 §
Om gäldenären eller en borgenär vill framställa anmärkning mot en fordran som
skulle omfattas av ackordet, skall han göra det skriftligen hos rekonstruktören
i så god tid som möjligt och i vart fall före omröstningen vid
borgenärssammanträdet under ackordsförhandlingen.
Finner rekonstruktören anledning till anmärkning mot en fordran som skulle
omfattas av ackordet eller framställer gäldenären eller en borgenär sådan
anmärkning hos rekonstruktören, skall denne skyndsamt underrätta den borgenär
vars fordran avses med anmärkningen. Detsamma gäller, när värdet av egendom vari
borgenär har särskild förmånsrätt bedöms understiga fordringen.

Paragrafen motsvarar med vissa redaktionella ändringar 28 § ackordslagen (jfr
3 kap. 16 § utredningens lagförslag).

Borgenärssammanträde

17 §
Borgenärssammanträdet under ackordsförhandlingen skall hållas tidigast tre och
senast fem veckor efter beslutet om denna.
Gäldenären bör inställa sig personligen vid borgenärssammanträdet. Han skall
därvid lämna rätten, rekonstruktören och borgenärerna de upplysningar om boet
som de begär. Kan gäldenären inte infinna sig personligen, bör han ställa ombud.
Har edgång begärts enligt 18 §, skall gäldenären inställa sig personligen,
såvida denne inte redan har avlagt eden inför någon annan tingsrätt.
Rekonstruktören skall tillhandahålla en förteckning över de borgenärer som har
rätt att delta i omröstning i ackordsfrågan, med uppgift om de fordringsbelopp
för vilka rösträtt får utövas. I förteckningen skall även antecknas anmärkning
som har framställts mot en borgenärs fordran.

Paragrafen motsvarar 29 § första-tredje styckena ackordslagen (jfr 3 kap. 17 §
utredningens lagförslag). Mot bakgrund av att edgång inte längre är obligatorisk
och att därför det särskilda edgångssammanträdet slopats innehåller paragrafen
en bestämmelse om att gäldenären alltid skall infinna sig personligen till
förhandlingen om edgång har begärts enligt 18 §, såvida inte gäldenären redan
har avlagt eden inför någon annan tingsrätt.

18 §
På begäran av en borgenär skall gäldenären vid borgenärssammanträdet avlägga
bouppteckningsed. Han skall därvid göra de tillägg till eller ändringar i
bouppteckningen som han anser behövas och med ed betyga att bouppteckningen med
gjorda tillägg eller ändringar är riktig, så att det inte enligt hans vetskap
har oriktigt utelämnats eller upptagits någon tillgång eller skuld.
Är gäldenären en juridisk person och finns flera ställföreträdare, behöver
bouppteckningsed inte avläggas av en sådan ställföreträdare vars edgång måste
antas sakna betydelse för utredningen av gäldenärens ekonomiska ställning.
När det finns anledning till det, får rätten besluta att gäldenären skall
avlägga eden inför någon annan tingsrätt. Är gäldenären sjuk, får eden avläggas
där han vistas.
Vägrar gäldenären att avlägga ed, förfaller beslutet om ackordsförhandling, om
det inte finns synnerliga skäl för att ackordsförhandlingen skall fortsättas.

Paragrafen, som har utformats i enlighet med Lagrådets förslag, innehåller de
regler som gäller fakultativ edgång av gäldenären (jfr 3 kap. 18 § utredningens
lagförslag). Regleringen har behandlats i avsnitt 7.5.
I paragrafens första stycke anges att gäldenären på begäran av en borgenär
skall avlägga bouppteckningsed vid borgenärssammanträdet. Omfattningen av eden
motsvarar vad som gällt enligt 25 § första stycket ackordslagen.
Enligt andra stycket kan rätten befria någon eller några ställföreträdare för
en juridisk person från skyldigheten att avlägga ed. Bestämmelsen har utformats
efter mönster av 6 kap. 3 § andra stycket konkurslagen.
Tredje stycket motsvarar 25 § andra stycket ackordslagen.
Fjärde stycket motsvarar 26 § andra stycket ackordslagen utom såvitt avser
verkan av att gäldenären vägrar gå ed. En företagsrekonstruktion upphör inte
automatiskt när ett beslut om ackordsförhandling förfaller (jfr 12 § och 4 kap.
8 §).

19 §
Om både en borgenär och en borgensman eller någon annan som förutom gäldenären
ansvarar för borgenärens fordran vill rösta för denna, har de tillsammans en
röst, vilken beräknas efter borgenärens fordran. Kan de inte enas, gäller
borgenärens mening, om inte de andra löser ut honom eller ställer betryggande
säkerhet för fordringen.
Paragrafen motsvarar med vissa redaktionella ändringar 30 § ackordslagen (jfr
3 kap. 19 § utredningens lagförslag).

20 §
Vid borgenärssammanträdet skall borgenärerna rösta om ackordsförslaget.
En anmärkning som har framställts mot en fordran utgör inte hinder mot att
borgenären deltar med fordringen i omröstningen. Är utgången av omröstningen
beroende av om fordringen skall beaktas eller inte, skall rätten vid
sammanträdet utreda tvistefrågan och söka åstadkomma en förlikning. De
närvarande får med bindande verkan för dem som har uteblivit medge att en
anmärkning förfaller eller inskränks eller uppdra åt rekonstruktören att ingå
förlikning med borgenären. Kan förlikning inte träffas, skall frågan handläggas
enligt vad som sägs i 23 § första stycket för bestämmande av omröstningens
utgång.
En förlikning angående framställd anmärkning får inte ingås i annan ordning än
som anges i andra stycket utan samtycke av alla vilkas rätt är beroende av
förlikningen.
Vid omröstning tillämpas 14 § andra stycket.

Paragrafen motsvarar med vissa redaktionella ändringar 31 § ackordslagen (jfr
3 kap. 20 § utredningens lagförslag).

21 §
Gäldenären får inte återta eller ändra ackordsförslaget utan medgivande av
rätten. Yrkande härom skall framställas senast vid borgenärssammanträdet innan
omröstning sker.
Har ändring av ackordsförslaget medgetts, får prövningen av förslaget skjutas
upp till fortsatt sammanträde inom tre veckor. Om ändringen inte medför att
förslaget blir sämre för borgenärerna, får prövningen dock skjutas upp endast om
det finns särskilda skäl.

Paragrafen motsvarar med vissa redaktionella ändringar 32 § ackordslagen (jfr
3 kap. 21 § utredningens lagförslag). Att särskild talan inte får föras mot
beslut i fråga om återtagande eller ändring av ackordsförslag framgår av 4 kap.
12 § första stycket.

22 §
Om rätten i annat fall än som avses i 21 § andra stycket finner att det finns
särskilda skäl för att skjuta upp borgenärernas prövning av ackordsförslaget,
får rätten besluta om uppskov till fortsatt sammanträde inom tre veckor.

Paragrafen motsvarar med vissa redaktionella ändringar 33 § ackordslagen (jfr
3 kap. 22 § utredningens lagförslag).

Fastställelse av offentligt ackord

23 §
Har ackordsförslaget antagits vid borgenärssammanträdet men finns det enligt 25
§ anledning att inte fastställa ackordet, skall ackordsfrågan prövas av rätten
vid en förhandling. Detsamma gäller, om det vid sammanträdet inte kan avgöras om
förslaget har antagits eller förkastats av borgenärerna.
Om ackordsfrågan inte skall prövas vid en förhandling, skall rätten fastställa
ackordet.
Beslut i ackordsfrågan skall meddelas inom en vecka efter förhandlingen, om
inte längre tid är nödvändig på grund av särskilda omständigheter.

Paragrafen motsvarar med vissa redaktionella ändringar 34 § ackordslagen (jfr
3 kap. 23 § utredningens lagförslag).
Vid en sådan förhandling som avses i första stycket skall rättegångsbalkens
regler om huvudförhandling i tvistemål tillämpas, se 4 kap. 2 §.

24 §
Är utgången av omröstningen över ackordsförslaget beroende av om kvarstående
anmärkningar godkänns eller inte och finns det i övrigt skäl att fastställa
ackordet, skall rätten först pröva anmärkningarna eller så många av dem att
utgången av omröstningen blir densamma, vare sig övriga anmärkningar godkänns
eller inte.

Paragrafen motsvarar med vissa redaktionella ändringar 35 § ackordslagen (jfr
3 kap. 24 § utredningens lagförslag).
Av 4 kap. 12 § första stycket framgår att mot rättens beslut med anledning av
framställd anmärkning får särskild talan inte föras.

25 §
Ett ackord får inte fastställas om
1. ärendet inte har handlagts på föreskrivet sätt och felet kan ha inverkat på
ackordsfrågans utgång,
2. ackordet inte uppfyller villkoren i 2 §,
3. det finns skälig anledning anta att gäldenären i hemlighet har gynnat någon
borgenär för att inverka på ackordsfrågan eller att något annat svek har ägt rum
vid ackordet eller
4. ackordet uppenbart är till skada för borgenärerna.
Även om första stycket inte är tillämpligt, får rätten efter omständigheterna
vägra att fastställa ackordet, om en borgenär eller en borgensman eller någon
annan som förutom gäldenären svarar för fordringen har bestritt fastställelse på

grund av att det inte finns betryggande säkerhet för ackordets fullgörande, att
ackordet är till skada för borgenärerna eller att ackordet av någon annan
särskild anledning inte bör medges.
Vägras fastställelse enligt första stycket 1 och är förslaget inte förkastat
av borgenärerna eller förfallet, skall borgenärerna på nytt pröva ackordsför-
slaget och ett sammanträde sättas ut för detta.

Paragrafen motsvarar med vissa redaktionella ändringar 36 § ackordslagen (jfr
3 kap. 25 utredningens lagförslag).
Av 4 kap. 12 § första stycket framgår att särskild talan inte får föras mot
beslut enligt förevarande paragrafs tredje stycke om ny prövning av
borgenärerna.

Tillsyn

26 §
På begäran av en borgenär vars fordran omfattas av ackordet kan rätten, om det
finns skäl till det, förordna rekonstruktören eller någon annan lämplig person
att utöva tillsyn över att gäldenären fullgör sina åtaganden enligt ackordet. Om
det behövs, skall även en ersättare för tillsynsmannen förordnas.
Gäldenären skall ge tillsynsmannen de uppgifter som denne begär och följa de
anvisningar som tillsynsmannen lämnar.
I fråga om entledigande av tillsynsman tillämpas bestämmelserna om
entledigande av rekonstruktör i 2 kap. 11 § tredje stycket.

Paragrafen motsvarar med vissa redaktionella ändringar 37 § ackordslagen (jfr
3 kap. 26 § utredningens lagförslag).

Förverkande av offentligt ackord

27 §
På ansökan av en borgenär vars fordran omfattas av ackordet kan rätten förklara
att den eftergift som genom ackordet har medgetts gäldenären har förfallit, om
gäldenären har
1. gjort sig skyldig till oredlighet mot borgenärer eller i hemlighet har
gynnat någon borgenär för att inverka på ackordsfrågans avgörande,
2. åsidosatt vad som åligger honom enligt 26 § andra stycket eller
3. på något annat sätt uppenbart försummat sina åtaganden enligt ackordet.
Förlikning är inte tillåten i en fråga som avses i första stycket.
Även om den eftergift som har medgetts gäldenären har förklarats förfallen,
får borgenärerna göra ackordet i övrigt gällande mot gäldenären eller mot den
som har gått i borgen för ackordet.

Paragrafen motsvarar med vissa redaktionella ändringar 38 § ackordslagen (jfr
3 kap. 27 § utredningens lagförslag).

4 kap. Övriga bestämmelser

Handläggningen av ärenden om företagsrekonstruktion

1 §
Om inte annat föreskrivs, gäller för rättens handläggning lagen (1946:807) om
handläggning av domstolsärenden.
Vid handläggning enligt 3 kap. tillämpas dock rättegångsbalkens bestämmelser
om handläggningen av tvistemål.

(Jfr 4 kap. 1 och 2 §§ utredningens lagförslag).
Av paragrafens första stycke framgår att vid rättens handläggning av ärenden
om företagsrekonstruktion skall ärendelagens bestämmelser tillämpas.
När det däremot gäller det mera kontradiktoriskt präglade förfarandet efter
ett beslut om ackordsförhandling skall, liksom enligt den nuvarande
ackordslagen, rättegångsbalkens handläggningsregler för tvistemål tillämpas,
vilket framgår av andra stycket. Eftersom inte annat anges är det därvid
rättegångsbalkens bestämmelser om dispositiva tvistemål som är tillämpliga.

2 §
En sådan förhandling som avses i 3 kap. 23 § första stycket skall äga rum så
snart som möjligt. Vid förhandlingen tillämpas bestämmelserna i rättegångsbalken
om huvudförhandling i tvistemål. Om rekonstruktören, gäldenären eller en
borgenär uteblir från förhandlingen, hindrar det inte att ackordsfrågan prövas
och avgörs.
Rättens avgörande sker genom beslut.

(Jfr 4 kap. 2 § andra och tredje stycket utredningens lagförslag)
Enligt första stycket skall en förhandling för att pröva ackordsfrågan i den
situationen att ackordsförlaget antagits vid borgenärssammanträdet men det ändå
finns anledning att inte fastställa ackordet, eller då det vid borge-
närssammanträdet inte kunnat avgöras om förslaget antagits eller förkastats, äga
rum så snart som möjligt. I överensstämmelse med regeln i 1 § andra stycket om
att tvistemålsregler skall tillämpas på den del av förfarandet som avser
offentligt ackord, skall vid förhandlingen tillämpas rättegångsbalkens regler om
huvudförhandling i dispositiva tvistemål. Rekonstruktörens, gäldenärens eller en
borgenärs utevaro från förhandlingen hindrar inte att ackordsfrågan prövas.
I andra stycket anges att rättens avgörande sker genom beslut.

3 §
En tingsrätt består vid handläggningen av ett ärende enligt denna lag av en
lagfaren domare. Vid en förhandling får dock rätten bestå av tre lagfarna
domare, om det finns särskilda skäl.

Paragrafen motsvarar 45 § andra stycket ackordslagen (jfr 4 kap. 3 §
utredningens lagförslag) och har jämfört med ackordslagen endast ändrats
redaktionellt.

4 §
Bevis eller fullmakt som visar att den som i egenskap av ställföreträdare eller
ombud företräder en borgenär är behörig behöver visas upp endast om det finns
särskilda skäl.

Paragrafen motsvarar 39 § första stycket ackordslagen (jfr 4 kap. 4 §
utredningens lagförslag). Den har jämfört med ackordslagen endast ändrats
redaktionellt.

Kostnader för företagsrekonstruktionen

5 §
Rekonstruktören har rätt till ersättning för arbete och för de utlägg som
uppdraget har krävt. Arvodet får inte bestämmas till ett högre belopp än som med
hänsyn till det arbete som uppdraget har krävt, den omsorg och skicklighet
varmed det har utförts samt näringsverksamhetens omfattning kan anses utgör
skälig ersättning för uppdraget.
Rekonstruktörens rätt till ersättning skall, på begäran av rekonstruktören
eller gäldenären, prövas av rätten. Så länge ett ackord inte fullgjorts får
också en borgenär vars fordran omfattas av ackordet begära en sådan prövning.

(Jfr 4 kap. 6 § utredningens lagförslag).
Enligt första stycket, som har utformats i enlighet med Lagrådets förslag,
skall arvode till rekonstruktören bestämmas enligt samma kriterier som enligt 14
kap. 4 § andra stycket konkurslagen gäller vid prövning av arvode till
konkursförvaltare.
Andra stycket motsvarar, med redaktionella ändringar, 40 § första stycket
ackordslagen.

6 §
I fråga om ersättning till en tillsynsman tillämpas bestämmelserna i 5 §.

(Jfr 4 kap. 7 § utredningens lagförslag).
I paragrafen föreskrivs - i likhet med vad som i dag gäller enligt 40 § andra
stycket ackordslagen - att bestämmelserna om ersättning till rekonstruktören
äger motsvarande tillämpning beträffande arvode och kostnadsersättning till en
tillsynsman (3 kap. 26 §).

7 §
Kostnaderna för handläggningen hos rätten liksom de ersättningar som avses i 5
och 6 §§ skall betalas av gäldenären.

(Jfr 4 kap. 5 § utredningens lagförslag).
I paragrafen anges att kostnaderna för förfarandet skall betalas av
gäldenären. Paragrafen överensstämmer med vad som i fråga om ett
ackordsförfarande i dag anses gälla, även om någon föreskrift i frågan inte
finns i ackordslagen.
Gäldenären har således att svara för kostnaderna för handläggningen hos rätten
(jfr 3 kap. 11 § första stycket 5). Det belopp som gäldenären har att erlägga
fastställs av regeringen och har hittills, enligt 7 § ackordskungörelsen
(1970:858), motsvarat kungörandeavgiften i ackordsärenden enligt förordningen
(1987:452) om avgifter vid de allmänna domstolarna. Därutöver svarar han för
ersättningarna till rekonstruktören och till tillsynsman om en sådan förordnats.

Företagsrekonstruktionens upphörande

8 §
Rätten skall besluta att företagsrekonstruktionen skall upphöra, om
1. sådana åtgärder vidtagits att syftet med företagsrekonstruktionen kan anses
uppnått,
2. gäldenären begär det och beslut om ackordsförhandling inte har meddelats,
3. gäldenären utan laga förfall uteblir från det borgenärssammanträde som
avses i 2 kap. 10 § andra stycket,
4. rekonstruktören eller en borgenär begär det och syftet med
företagsrekonstruktionen inte kan antas bli uppnått, eller
5. det i annat fall finns särskilda skäl för att företagsrekonstruktionen bör
upphöra.
Om gäldenären försätts i konkurs upphör företagsrekonstruktionen.

Paragrafen har utformats delvis efter förslag av Lagrådet (jfr 2 kap. 23 §
utredningens lagförslag). Den har behandlats i avsnitt 7.6.
I paragrafens första stycke anges i vilka fall en företagsrekonstruktion skall
upphöra oberoende av om den tidsfrist som anges i 9 § har löpt ut eller inte.
Företagsrekonstruktionen skall självklart upphöra om sådana åtgärder har
vidtagits att syftet med förfarandet har uppnåtts (första punkten). Syftet kan
uppnås på flera olika sätt. Ett vanligt fall torde bli, att en uppgörelse
träffats under hand med borgenärerna och att gäldenärens verksamhet kan
fortsätta i någon, mer eller mindre förändrad, form. Ett problem är emellertid
att det är vanskligt att ange någon preciserad situation då
företagsrekonstruktionens syfte kan anses uppnått. Det kan knappast undvikas att
den frågan måste bli föremål för en bedömning i det enskilda fallet av de i
företagsrekonstruktionen inblandade aktörerna inklusive rätten. Ofta torde
företagsrekonstruktionens syfte kunna sägas vara uppnått när borgenärerna anser
att rekonstruktionen i sak är så hållbar att de är beredda att sätta ned sina
fordringar och en ackordsuppgörelse har kommit till stånd. Det behöver
emellertid inte förutsätta att samtliga de åtgärder i sak som tas upp i
rekonstruktionsplanen också har genomförts fullt ut. Genomförandet av dessa
åtgärder kan mycket väl ske efter, t.o.m. långt efter, det att en
företagsrekonstruktion har avslutats.
Det ankommer i första hand på rekonstruktören att anmäla till rätten när
syftet uppnåtts men även gäldenären kan ge till känna att företags-
rekonstruktionen slutförts. Görs en sådan anmälan bör det normalt stå klart att
syftet med företagsrekonstruktionen också är uppnått. En rekonstruktör eller en
gäldenär har knappast anledning att göra en sådan anmälan i förtid eftersom de
för gäldenären förmånliga särskilda rättsverkningarna av
företagsrekonstruktionen upphör att gälla då företagsrekonstruktionen avslutas.
En möjlighet för borgenärerna att se till att företagsrekonstruktionen inte
pågår längre än som är nödvändigt följer av tredje punkten.
Eftersom företagsrekonstruktionen förutsätter gäldenärens aktiva medverkan,
skall företagsrekonstruktionen också upphöra om gäldenären begär det (andra
punkten). Det är därvid en förutsättning att ackordsförhandling inte pågår (jfr
3 kap. 21 § första stycket). Företagsrekonstruktionen skall också (tredje
punkten) upphöra om gäldenären avstår från att aktivt medverka till
företagsrekonstruktionen genom att utan laga förfall utebli från
borgenärssammanträdet. Vad som är laga förfall får avgöras med ledning av 32
kap. 8 § rättegångsbalken.
Vidare skall företagsrekonstruktionen upphöra om rekonstruktören eller en
borgenär begär det och syftet med förfarandet inte kan antas bli uppnått (fjärde
punkten). Ett skäl till en sådan begäran kan vara att det under för-
etagsrekonstruktionens fortskridande visar sig att verksamheten inte går att
rekonstruera, t.ex. på grund av att den ekonomiska krisen är djupare än vad som
först antogs. Ett annat skäl kan vara att gäldenären vägrar att följa
rekonstruktörens anvisningar eller annars agerar på ett sådant sätt att
rekonstruktion omöjliggörs eller borgenärernas rätt inte tas till vara.En
särskild fråga är om företagsrekonstruktionen skall kunna upphöra genom ett
direkt ingripande från rättens sida (femte punkten). Undantagsvis kan rätten på
ett tidigare stadium än rekonstruktören och borgenärerna få kännedom om någon
omständighet som gör att företagsrekonstruktionen inte bör fortsätta. Åtal för
brott mot borgenärer kan t.ex. ha väckts mot gäldenären med yrkande om omedelbar
häktning. Det är då enklare att rätten själv tar initiativ till förfarandets
upphörande än att en reaktion från rekonstruktören eller en borgenär skall
behöva avvaktas.
Enligt 10 § skall rätten, innan den fattar beslut om att
företagsrekonstruktionen skall upphöra, bereda de i lagrummet angivna personerna
tillfälle att yttra sig.
Om gäldenären försätts i konkurs - efter egen ansökan eller sedan rätten
funnit att en borgenärs ansökan skall bifallas - upphör företagsrekonstruktionen
och de därmed förenade rättsverkningarna utan särskilt beslut. Detta framgår av
andra stycket. Ärendet om företagsrekonstruktion skall i sådant fall avskrivas
från vidare handläggning.

9 §
I annat fall än som avses i 8 § skall rätten, när tre månader förflutit från
dagen för beslutet om företagsrekonstruktion, besluta att företags-
rekonstruktionen skall upphöra.
Om det finns särskilda skäl kan dock rätten, efter begäran av gäldenären inom
den i första stycket angivna tiden, medge att företagsrekonstruktionen får pågå
under ytterligare högst tre månader. Om det finns synnerliga skäl, kan rätten
under motsvarande förutsättning förlänga tiden med ytterligare högst tre månader
i taget. Företagsrekonstruktionen får dock inte pågå under längre tid än
sammanlagt ett år, om inte ackordsförhandling har beslutats.

Paragrafen har i huvudsak utformats i enlighet med Lagrådets förslag (jfr 2
kap. 22 § utredningens lagförslag). I paragrafen ges bestämmelser om att
företagsrekonstruktionen i vissa fall - utöver vad som anges i 8 § - skall
upphöra. Om rätten beslutar om upphörande skall ärendet avskrivas från vidare
handläggning.
Av första stycket framgår att den tid under vilken företagsrekonstruktionen
normalt får pågå har, jämfört med vad som enligt ackordslagen gällt för
godmansförordnanden, utsträckts till tre månader. När den föreskrivna fristen
löpt ut, utan att någon förlängning har begärts, har således rätten att fatta
beslut om att förfarandet skall upphöra, om inte ett sådant beslut dessförinnan
fattats enligt 8 §. Efter fristens utgång saknar gäldenären, rekonstruktören och
borgenärerna möjlighet att förhindra att företagsrekonstruktionen upphör. Rätten
behöver därför i den situationen inte bereda dem tillfälle att yttra sig (jfr 10
§).
Eftersom även tre månader i vissa fall kan visa sig vara en för kort tid kan
rätten enligt andra stycket på begäran av gäldenären förlänga tidsfristen med
tre månader i taget om det finns särskilda skäl. En restriktiv hållning är
befogad när det gäller att besluta om förlängning av den inledande
tremånadersfristen. Än större restriktivitet är påkallad när fråga är om
ytterligare förlängning. I avsnitt 7.6 har sagts att så länge en
företagsrekonstruktion inte förutses innefatta förhandling om offentligt ackord,
bör det endast undantagvis behöva pågå under längre tid än tre månader och bara
i sällsynta fall längre än sex månader. För att förlängning av de inledande tre
månaderna skall medges bör det kunna visas att en plan för företagets
rekonstruktion finns men att vissa angivna ytterligare åtgärder fordras för att
planen skall kunna börja genomföras. Det bör också kunna anges när återstående
åtgärder beräknas kunna vidtas.
Fristen får inte förlängas under längre tid än till sammanlagt ett år. Om
förhandling om offentligt ackord pågår kan ettårsfristen dock överskridas. Innan
rätten fattar beslut om att förlänga fristen skall den enligt 10 § bereda
gäldenären, rekonstruktören och vissa borgenärer tillfälle att yttra sig.
Allmänt gäller att det är tillräckligt att gäldenären före utgången av en
bestämd frist begär förlängning. Det krävs inte att rätten fattar beslut om
förlängning innan en frist löper ut. Har en begäran kommit in till rätten i rätt
tid skall rätten kommunicera begäran med den i 10 § angivna kretsen och därefter
fatta beslut. Därvid kan beslutet komma att träffas efter det att en frist har
löpt ut. Kommer däremot gädenärens begäran in till rätten efter det att fristen
har löpt ut har rätten ingen möjlighet att bifalla den.

10 §
Innan rätten fattar beslut enligt 8 § första stycket eller 9 § andra stycket
skall gäldenären, rekonstruktören och de borgenärer som infunnit sig till
borgenärssammanträde som avses i 2 kap. 10 § andra stycket ges tillfälle att
yttra sig. Om en borgenärskommitté har utsetts, skall även de som ingår i denna
ges tillfälle att yttra sig.

(Jfr 2 kap. 23 § andra stycket utredningens lagförslag)
I paragrafen anges att rätten såväl innan den meddelar ett beslut om att låta
företagsrekonstruktionen upphöra enligt 8 § första stycket som innan den
beslutar att förlänga en löpande tidsfrist enligt 9 § andra stycket skall bereda
de berörda tillfälle att yttra sig. Därvid krävs inte någon formell delgivning.

Överklagande m.m.

11 §
Beslut om företagsrekonstruktion och om ackordsförhandling samt beslut att
företagsrekonstruktionen skall upphöra skall tillämpas omedelbart, om inte annat
bestämts av rätten. Detsamma gäller beslut att utse eller entlediga
rekonstruktör.
Paragrafen, som i huvudsak har utformats i enlighet med Lagrådets förslag,
motsvarar 42 § ackordslagen (jfr 1 kap. 3 § tredje stycket och 2 kap. 24 §
utredningens lagförslag). Den innebär att de angivna besluten, vilka samtliga
har viss rättsverkan, skall tillämpas omedelbart. Det innebär att ett
överklagande av något av de angivna besluten inte hindrar att det omedelbart
tillämpas. Till exempel upphör de rättsverkningar som följer av 2 kap. 17 och 20
§§ att gälla direkt när rätten beslutar att företagsrekonstruktionen skall
upphöra. Ett överklagande av ett beslut att företagsrekonstruktionen skall
upphöra medför således inte att moratoriet enligt 2 kap. 17 och 20 §§ består.
Rätten kan dock besluta att något av de angivna besluten inte skall tillämpas
omedelbart. Det krävs givetvis mycket starka skäl och torde därför endast
förekomma i sällsynta undantagsfall att ett sådant beslut meddelas.
Av uppräkningen följer det motsatsvis av att beslut som avser ersättning till
en rekonstruktör eller en tillsynsman går i verkställighet först sedan det har
vunnit laga kraft.

12 §
Rättens beslut enligt denna lag får överklagas för sig. Detta gäller dock inte
beslut i en fråga som avses i 3 kap. 21 § första stycket eller 24 § eller
beträffande sådan ny prövning som avses i 3 kap. 25 § tredje stycket.
I fråga om beslut om ackordsförhandling räknas klagotiden från den dag då
kungörelsen om beslutet var införd i Post- och Inrikes Tidningar.

Paragrafen, som har utformats i enlighet med Lagrådets förslag, har sin
motsvarighet i 41 § ackordslagen (jfr 4 kap. 9 § utredningens lagförslag).
Det är således, liksom enligt ackordslagen, inte möjligt att särskilt
överklaga rättens beslut i fråga om återtagande eller ändring av ackordsförslag
(3 kap. 21 § första stycket), rättens beslut med anledning av framställd
anmärkning (3 kap. 24 §) eller rättens beslut om ny prövning av ackordsfrågan
enligt 3 kap. 25 § tredje stycket.

Skadestånd

13 §
Om en borgenärs ansökan om företagsrekonstruktion inte bifalls och om borgenären
när han gav in sin ansökan saknade skälig anledning anta att gäldenären hade
sådana betalningssvårigheter som avses i 2 kap. 6 § första stycket, skall
borgenären ersätta gäldenären den skada som skäligen kan anses ha orsakats denne
genom ansökan och dess handläggning.
Talan om skadestånd enligt första stycket skall väckas vid den tingsrätt där
ärendet om företagsrekonstruktion är eller har varit anhängigt.

(Jfr 4 kap. 10 § utredningens lagförslag)
Paragrafen innebär att en ogrundad ansökan från en borgenär i vissa fall kan
medföra skadeståndsskyldighet mot gäldenären. Den har utformats i enlighet med
Lagrådets förslag (jfr 17 kap. 3 § konkurslagen).
Eftersom företagsrekonstruktion kan komma i fråga för gäldenärer som på grund
av illikviditet har fått betalningssvårigheter, har i stället för konkurslagens
krav att borgenären skall ha saknat skälig anledning att anta att gäldenären var
på obestånd här valts kravet att borgenären skall ha saknat skälig anledning att
anta att gäldenären hade sådana betalningssvårigheter som avses i 2 kap. 6 §
första stycket, dvs. att gäldenären var illikvid.

Straff m.m.

14 §
En borgenär som för sin röst vid ett borgenärssammanträde enligt 3 kap. har
betingat sig någon särskild förmån av gäldenären döms till böter eller fängelse
i högst ett år.

Paragrafen motsvarar 46 § ackordslagen (jfr 4 kap. 11 § utredningens
lagförslag) och har jämfört med ackordslagens bestämmelser endast ändrats
redaktionellt.

15 §
Åtal mot en gäldenär för brott mot borgenärer och åtal mot en borgenär för brott
som avses i 14 § får väckas vid den tingsrätt där ärendet om
företagsrekonstruktion är eller har varit anhängigt.

Paragrafen, som motsvarar 47 § ackordslagen (jfr 4 kap. 12 § utredningens
lagförslag), har jämfört med ackordslagen endast ändrats redaktionellt på så
sätt att uttrycket brottsligt förhållande mot borgenärer ersatts med brott
mot borgenärer . Någon ändring i förhållande till gällande rätt är inte avsedd.

Övergångsbestämmelserna

Lagen om företagsrekonstruktion föreslås träda i kraft den 1 februari 1996, då
ackordslagen skall upphöra att gälla. Eftersom det föreslagna förfarandet är
förenat med bl.a. större inskränkningar i borgenärernas rätt har det ansetts
nödvändigt att äldre bestämmelser fortfarande får gälla, om god man har
förordnats enligt ackordslagen före ikraftträdandet av den nya lagen.

13.2 Förslaget till lag om ändring i äktenskapsbalken

6 kap.
10 §
Rätten att kräva ut ett fastställt underhållsbidrag upphör tre år efter den för-
fallodag som ursprungligen gällde.
Har utmätning för underhållsbidraget skett före den tidpunkt som anges i
första stycket eller har den bidragsskyldige försatts i konkurs på grund av en
ansökan som har gjorts före denna tidpunkt, får betalning för fordringen även
därefter tas ut ur den utmätta egendomen eller erhållas i konkursen.
Har ansökan om företagsrekonstruktion enligt lagen (1995:000) om
företagsrekonstruktion gjorts före den tidpunkt som anges i första stycket, får
underhållsbidraget krävas ut inom tre månader från det att beslut om
företagsrekonstruktionens upphörande meddelades. Om ackord kommer till stånd,
får fordringen krävas ut inom tre månader från det att ackordet skulle ha
fullgjorts. Har utmätning för underhållsbidraget skett eller konkursansökan
gjorts inom den tid som nu har angetts, gäller andra stycket.
Avtal som strider mot denna paragraf är ogiltiga.

I paragrafen har hänvisningarna till ackordslagen ersatts med hänvisningar
till lagen om företagsrekonstruktion.

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

Lagändringen föreslås träda i kraft den 1 februari 1996. Har god man förordnats
enligt ackordslagen före ikraftträdandet gäller dock äldre bestämmelser.

13.3 Förslaget till lag om ändring i föräldrabalken

7 kap.
9 §
Rätten att kräva ut fastställt underhållsbidrag går förlorad fem år efter den
ursprungligen gällande förfallodagen, om inte annat följer av andra och tredje
stycket.
Har utmätning för underhållsbidraget skett före den tidpunkt som anges i
första stycket eller har den bidragsskyldige blivit försatt i konkurs på grund
av ansökan som har gjorts före denna tidpunkt, får betalning för fordringen tas
ut ur den utmätta egendomen eller erhållas i konkursen även därefter.
Har före den tidpunkt som anges i första stycket ansökan gjorts om
företagsrekonstruktion enligt lagen (1995:000) om företagsrekonstruktion, får
underhållsbidraget krävas ut inom tre månader från det att beslut om
företagsrekonstruktionens upphörande meddelades. Kommer ackord till stånd, får
fordringen krävas ut inom tre månader från det att ackordet skulle ha
fullgjorts. Har utmätning skett för underhållsbidraget eller konkursansökan
gjorts inom tid som nu har angetts, gäller vad som föreskrivs i andra stycket.
Avtal i strid mot denna paragraf är ogiltigt.

Se kommentaren under närmast föregående avsnitt (13.2) till ändringen i 6 kap.
10 § äktenskapsbalken.

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

Lagändringen föreslås träda i kraft den 1 februari 1996. Har god man förordnats
enligt ackordslagen före ikraftträdandet gäller dock äldre bestämmelser.

13.4 Förslaget till lag om ändring i lagen (1845:50 s.1) om handel med lösören,
som köparen låter i säljarens vård kvarbliva

3 §
Är köpeavhandling så upprättad och behandlad, som i 1 § sägs, men inträffar
utmätning inom trettio dagar efter det avhandlingen inför rätten företeddes,
eller försätts säljaren i konkurs efter ansökning, som gjorts inom sagda tid, är
den sålda egendomen ej fredad från att utmätas eller att räknas till
konkursboet. Detsamma gäller när ansökan om företagsrekonstruktion enligt lagen
(1995:000) om företagsrekonstruktion gjorts inom nämnda tid och konkurs följt på
ansökan som gjorts under en företagsrekonstruktion eller inom tre veckor från
det att rätten beslutat att företagsrekonstruktionen skall upphöra. Görs efter
utgången av den i första punkten angivna tiden jäv mot köpeavhandling, vilken är
så upprättad och behandlad, som nyss sagts, är, om jävet görs vid utmät-
ningstillfälle, fordringsägaren skyldig att, om han vill fullfölja jävet, inom
en månad därefter väcka talan mot såväl säljaren som köparen vid den tingsrätt
som avses i 1 §. Gör han inte det, har han förlorat sin talan. Godset skall
genast beläggas med kvarstad och sökanden skall, om han vill att åtgärden skall
bestå, inom fjorton dagar efter utmätningsförrättningen hos kronofogde-
myndigheten ställa full borgen för den kostnad och skada, som kan orsakas av
kvarstaden. Var säljarens egendom avträdd till konkurs, skall vad om återvinning
av lös egendom till konkursbo är stadgat i 4 kap. 19 och 20 §§ konkurslagen
(1987:672) äga motsvarande tillämpning.
Vad som nu sagts om konkurs äger motsvarande tillämpning om i stället
offentligt ackord fastställes. I fråga om talan med anledning av ackords-
förhandling tillämpas 3 kap. 6 och 7 §§ lagen om företagsrekonstruktion.

Ändringarna innebär ingen förändring i sak. De är en följd av att ackordslagen
ersätts av lagen om företagsrekonstruktion.

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

Lagändringen föreslås träda i kraft den 1 februari 1996. Har god man förordnats
enligt ackordslagen före ikraftträdandet gäller dock äldre bestämmelser.

13.5 Förslaget till lag om ändring i lagen (1927:77) om försäkringsavtal

117 §
Försätts försäkringstagaren i konkurs efter ansökan, som har gjorts innan tio år
förflutit från försäkringsavtalets ingående, och har han under de tre senaste
åren före konkursansökningen eller senare till betalning av premie för för-
säkring, som enligt 116 § inte kan göras till föremål för utmätning, använt be-
lopp, som vid den tid, då betalningen skedde, ej stod i skäligt förhållande till
hans villkor, får konkursboet hos försäkringsgivaren utkräva vad sålunda har
erlagts för mycket, i den mån tillgodohavandet hos denne förslår till det. Har
inte försäkringstagaren lämnat konkursboet samtycke till beloppets utkrävande,
åligger det konkursboet att för prövning av dess rätt väcka talan mot
försäkringstagaren. Beträffande sådan talan tillämpas bestämmelserna i 4 kap. 19
och 20 §§ konkurslagen (1987:672).
Har konkursen föregåtts av beslut om företagsrekonstruktion enligt lagen (19-
95:000) om företagsrekonstruktion, ansökan om skuldsanering enligt skuldsane-
ringslagen (1994:334) eller förordnande av boutredningsman, skall vad som enligt
första stycket gäller om tiden för konkursansökningen avse den i 4 kap. 2 §
konkurslagen för sådant fall angivna fristdagen.
Bestämmelserna i första och andra styckena om konkurs äger motsvarande
tillämpning om i stället offentligt ackord fastställts. I fråga om talan med
anledning av ackordsförhandling tillämpas 3 kap. 6 och 7 §§ lagen om
företagsrekonstruktion.
Ej må krav, varom nu är sagt, göras gällande till förfång för förmånstagare
vars insättande jämlikt 102 § ej må återkallas.

Ändringarna är endast en följd av att ackordslagen upphör att gälla för att
ersättas av lagen om företagsrekonstruktion. De innebär ingen förändring i sak.

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

Lagändringen föreslås träda i kraft den 1 februari 1996. Har god man förordants
enligt ackordslagen före ikraftträdandet tillämpas dock äldre bestämmelser.

13.6 Förslaget till lag om ändring i förmånsrättslagen (1970:979)

Frågor om förmånsrättsordningen har behandlats i avsnitt 9. Som därvid angetts
föreslås beträffande förmånsrättslagen fyra ändringar:
* En särskild, högt prioriterad, allmän förmånsrätt införs för fordringar som
uppkommer under företagsrekonstruktion (10 § första stycket 4).
* Förmånsrätten för revisionsfordringar m.m. förbättras (10 a och 15 §§).
* Förmånsrätten för lönefordringar utformas annorlunda i vissa fallnär en
konkurs föregåtts av en företagsrekonstruktion (12 §).
* En uttrycklig regel om efterställda fordringar tas in i lagen (18 §).
Därutöver föreslås vissa ändringar i 9 och 13 §§ som inte har något samband
med vad som i övrigt behandlas i detta lagstiftningsärende.

9 §
Särskilda förmånsrätter gäller inbördes efter paragrafernas följd och efter den
i 4 - 7 §§ angivna numreringen.
Förmånsrätt enligt 4 § 3 har dock företräde framför förmånsrätt enligt 4 § 2
på grund av annan retentionsrätt än som avses i 3 kap. 39 § sjölagen
(1994:1009).
Förmånsrätt på grund av utmätning har företräde framför förmånsrätt på grund
av företagsinteckning, vilken har sökts samma dag som beslutet om utmätning
meddelades eller senare, och framför förmånsrätt på grund av annan inteckning,
vilken har sökts samma inskrivningsdag som ett ärende angående anteckning om
utmätningen har tagits upp eller senare.
Utmätning ger företräde framför senare utmätning av samma egendom, om inte
något annat följer av 4 kap. 30 § andra stycket eller 7 kap. 13 §
utsökningsbalken. Utmätning för flera fordringar på en gång ger lika rätt, om
inte något annat följer av 7 kap. 14 eller 16 § utsökningsbalken. Om det
inbördes företrädet i övrigt mellan fordringar med samma slag av förmånsrätt
finns för vissa fall särskilda bestämmelser.

Paragrafen ändrades genom lag 1994:471 på så sätt att femte stycket - om
förmånsrätt vid betalningssäkring - upphävdes (se prop. 1993/94:151, bet.
1993/94:SkU31 och rskr. 1993/94:335). Paragrafen ändrades på nytt genom lag
1994:1018 i samband med att den nya sjölagen (1994:1009) antogs (se prop.
1993/94:195, bet. 1993/94:LU31 och rskr. 1993/94:393). Av misstag kom då femte
stycket att återinföras. Ändringen trädde i kraft den 1 oktober 1994 (se SFS
1994:1139). Paragrafen ändrades på nytt genom lag 1995:302, som träder i kraft
den 1 april 1996. Den ändring som nu görs innebär att femte stycket åter
upphävs.

10 §
Allmän förmånsrätt följer med
1. den kostnad som borgenär haft för försättande av gäldenären i konkurs och
för beslut att ett dödsbos egendom skall avträdas till förvaltning av bout-
redningsman samt begravnings- och bouppteckningskostnader när gäldenären avlidit
före konkursbeslutet,
2. arvode och kostnadsersättning till rekonstruktör enligt lagen (1995:000) om
företagsrekonstruktion, tillsynsman enligt nämnda lag eller konkurslagen
(1987:672) eller förordnad boutredningsman, om fordringen avser tid inom sex
månader innan konkursansökningen gjordes eller därefter,
3. kostnad för särskilda åtgärder som under den tid som nämnts under 2 vid-
tagits med rekonstruktörens eller tillsynsmannens godkännande eller av boutred-
ningsmannen och uppenbart varit till borgenärernas bästa,
4. andra fordringar som grundar sig på avtal som gäldenären med rekons-
truktörens samtycke träffat under en företagsrekonstruktion enligt lagen om
företagsrekonstruktion.
Förmånsrätt enligt första stycket 1-3 gäller endast i den mån beloppet med
hänsyn till omständigheterna är skäligt.

(Jfr 10 § i utredningens förslag.)
I paragrafen anges de fordringar som har bästa allmänna förmånsrätt. Till de
fordringar som tidigare upptogs i paragrafen - punkterna 1-3 - har fogats vissa
fordringar som har anknytning till företagsrekonstruktion. Övervägandena om
detta finns i avsnitt 8.4.
Den nya förmånsrätten gäller, enligt punkt 4, sådana fordringar som grundar
sig på avtal som gäldenären med rekonstruktörens samtycke träffat under en
företagsrekonstruktion.
Att fordringarna skall grunda sig på avtal som träffats under
företagsrekonstruktionen innebär att det inte räcker att de har intjänats under
denna tid eller på något annat sätt kan anses hänföra sig till den tiden.
Förmånsrätten gäller således inte i fråga om exempelvis en kredit enligt ett
gammalt kreditavtal för ränta avseende den tid en företagsrekonstruktion har
pågått, inte heller för en hyresvärds fordran på hyra under denna tid eller en
leverantörsfordran enligt ett tidigare avtal, om leverantören fortsatt att
leverera under företagsrekonstruktionen. Förmånsrätten gäller inte heller en
arbetstagares fordran avseende lön under företagsrekonstruktionen om anställ-
ningsavtalet är träffat före företagsrekonstruktionen.

Givetvis omfattar förmånsrätten fordringar avseende helt nya avtal som träffas
under företagsrekonstruktionen. Men även fordringar som i viss mening har sitt
ursprung dessförinnan kan omfattas. Det gäller exempelvis om rekonstruktören
träffar ett nytt anställningsavtal med en tidigare anställd eller ett nytt avtal
om leveranser med ett företag som tidigare levererat till gäldenärsföretaget.
Det avgörande är om det träffas ett nytt avtal under företagsrekonstruktionen.
Förmånsrätten förutsätter att rekonstruktören har gett sitt samtycke till den
nya skulden. Någon begränsning i övrigt finns inte. Det förutsätts således inte
för förmånsrätt att det görs någon särskild bedömning av beloppets skälighet
(jfr andra stycket).
I övrigt har ändringar gjorts i paragrafen av redaktionell och språklig natur.
Några sakliga skillnader jämfört med tidigare är inte avsedda.

12 §
Allmän förmånsrätt följer därefter med arbetstagares fordran på lön eller annan
ersättning på grund av anställningen. Förmånsrätten omfattar fordringar som har
förfallit till betalning under de sista sex månaderna av arbetstagarens
anställningstid hos konkursgäldenären och inte tidigare än tre månader innan
konkursansökningen kom in till tingsrätten. Har konkursen föregåtts av ett
förfarande enligt lagen (1995:000) om företagsrekonstruktion och har
konkursansökningen gjorts inom ett år från det att företagsrekonstruktionen
upphörde, skall vid tillämpningen av andra meningen, om det är förmånligare för
arbetstagaren, anses som om konkursansökningen hade gjorts då ansökningen om
företagsrekonstruktion skedde. I sådant fall skall det bortses från tiden mellan

ansökningarna.
Fordran på uppsägningslön omfattas av förmånsrätt längst för uppsägningstid
som beräknats enligt 11 § lagen (1982:80) om anställningsskydd. Uppsägningslön
för tid under vilken arbetstagaren inte utför arbete för konkursgäldenären eller
annan och inte heller driver egen rörelse, omfattas av förmånsrätt endast om
arbetstagaren kan visa att han har anmält sig hos offentlig arbetsförmedling som
arbetssökande. För uppsägningstid omfattar förmånsrätten endast lön eller
ersättning som överstiger inkomst vilken arbetstagaren under den tid lönen eller
ersättningen avser har haft av egen rörelse eller har förvärvat eller borde ha
kunnat förvärva i en annan anställning. Vid bestämmande av i vilken utsträckning
fordran på lön eller ersättning under uppsägningstid omfattas av förmånsrätt,
skall med samtidig inkomst i annan anställning jämställas utbildningsbidrag som
utgår av stasmedel vid arbetsmarknadsutbildning, i den mån bidraget avser samma
tid som lönen eller ersättningen och arbetstagaren har blivit berättigad till
bidraget efter uppsägningen.
Om en lönefordran som har förfallit tidigare än tre månader före
konkursansökningen har varit föremål för tvist, omfattas den av förmånsrätt om
talan har väckts eller förhandling som föreskrivs i kollektivavtal eller lagen
(1976:580) om medbestämmande i arbetslivet har begärts inom fyra månader från
förfallodagen och konkursansökningen har följt inom sex månader från det att
tvisten slutligt har avgjorts.
Semesterlön och semesterersättning som är intjänad före konkursansökningen
omfattas av förmånsrätt för vad som står inne för det löpande och det närmast
föregående intjänandeåret.
Förmånsrätt följer med fordran på pension vilken tillkommer arbetstagare eller
dennes efterlevande för högst sex månader före konkursansökningen och därpå
följande sex månader. Förmånsrätten gäller även i fråga om pension, som
intjänats hos föregående arbetsgivare, om gäldenären övertagit ansvaret för
pensionen under de betingelser som anges i 23 och 26 §§ lagen (1967:531) om
tryggande av pensionsutfästelse m.m.
Om konkursgäldenären är näringsidkare, skall arbetstagare, som själv eller
tillsammans med närstående senare än sex månader före konkursansökningen har ägt
minst en femtedel av företaget, eller hans efterlevande, inte ha förmånsrätt
enligt denna paragraf för lön eller pension.
Detsamma gäller även när andelen har ägts av en närstående till arbetstagaren.

I paragrafens första stycke har gjorts ett tillägg. I tredje meningen finns en
ny regel avsedd att skydda löntagarna när en företagsrekonstruktion inom ett år
följs av konkurs. Ändringen har behandlats i avsnitt 8.7.2. Regeln har utformats
i enlighet med Lagrådets förslag.
Den nya regeln innebär att förmånsrätten omfattar vissa fordringar som
förfallit tidigare än som i övrigt förutsätts enligt 12 § första stycket.
Sålunda omfattar förmånsrätten ibland fordringar som förfallit till betalning
före ansökan om företagsrekonstruktion. Så som reglerna utformats är det bara
fordringar som har förfallit under en tremånadersperiod närmast före ansökningen
om företagsrekonstruktion som kommer i fråga.
Avsikten med bestämmelsen är att en arbetstagare inte skall kunna förlora
ekonomiskt på att det vid ett visst givet tillfälle fattas beslut om företags-
rekonstruktion i stället för beslut om konkurs. Men förmånsrätten skall inte
kunna omfatta en längre tid än sex månader eller gälla fordringar som har
förfallit till betalning tidigare än tre månader före konkursansökningen (jfr
andra meningen). Därför har det föreskrivits att fordringar som har förfallit
till betalning tre månader eller kortare tid före ansökan om
företagsrekonstruktion - när det är förmånligare för arbetstagaren - skall ha
förmånsrätt i stället för fordringar som har förfallit till betalning under
motsvarande tid före konkursansökningen. Förmånsrätt i dessa fall kan dock
aldrig omfatta längre tid än sammanlagt sex månader. Kravet på att en fordring
för att omfattas av förmånsrätt måste ha förfallit till betalning under de sista
sex månaderna av arbetstagarens anställningstid gäller i princip alltjämt.
Lagtekniskt har detta lösts genom att det i sista meningen av första stycket
anges att man skall bortse från tiden mellan ansökningarna när alternativregeln
på grund av att det är förmånligare för arbetstagaren tillämpas.
Ett exempel visar hur bestämmelsen verkar. Antag att ett företag - på grund av
en ansökan ingiven den 29 september - försätts i konkurs den 1 oktober efter en
företagsrekonstruktion som varat mellan den 1 mars och den 1 juni. Ansökningen
om företagsrekonstruktion antas ha kommit in den 1 mars. En arbetstagare har
lönefordringar som förfallit den 25 december, den 25 januari och den 25
februari, dvs. under de tre månaderna närmast före ansökningen om
företagsrekonstruktion. Arbetstagaren har också en lönefordran som förfallit den
25 september, omedelbart före konkursansökningen. Arbetstagaren antas ha fyra
månaders uppsägningstid och få uppsägningslön under den tiden. Bestämmelsen
innebär i detta fall att det blir förmånsrätt för lönefordringarna avseende dels
uppsägningstiden, dels två av de tre månaderna före ansökan om företagsrekon-
struktion. Eftersom fyra av de sex månadernas förmånsrätt tas i anspråk genom
uppsägningslönen återstår bara två månaders förmånsrätt avseende tiden före
konkurs eller tiden före företagsrekonstruktion. December-fordringen får därför
inte förmånsrätt. Men det är trots det förmånligare för arbetstagaren om
förmånsrätten får avse de gamla fordringarna än om den gäller för den fordran
som förfallit i september, dvs. strax före konkursansökningen. Är uppsäg-
ningstiden i stället fem månader är det normalt likgiltigt om förmånsrätten tas
i anspråk för fordringar som har förfallit till betalning strax före
konkursansökningen eller för fordringar som förfallit före ansökan om
företagsrekonstruktion. Det beror på att det i båda fallen rör sig om en
månadslön. Men är den ena fordringen större skall förmånsrätten omfatta den.
En förutsättning för förmånsrätten är att en konkursansökan ges in inom ett år
från det att företagsrekonstruktionen upphörde.
Enligt paragrafens tredje stycke kan lönefordringar som har varit föremål för
tvist i vissa fall omfattas av förmånsrätt även om de har förfallit till
betalning tidigare än tre månader före konkursansökningen. Det är att märka att
någon motsvarande bestämmelse inte tagits in i lagen för lönefordringar som har
förfallit till betalning före företagsrekonstruktion. Det har bedömts att en
sådan bestämmelse skulle tynga regleringen alltför mycket med hänsyn till den
relativt udda situation och de förmodligen mycket få fall som den skulle avse.
I tredje stycket har fristen för att ansöka om arbetsgivarens försättande i
konkurs efter det att en tvist om en lönefordran har slutligt avgjorts
åtyerställts till sex månader. Ändringen har behandlats i avsnitt 8.7.3.

13 §
Allmän förmånsrätt följer därefter med fordran på framtida pension till
arbetstagare, som är född år 1907 eller tidigare, eller dennes efterlevande.
Därvid får dock intjänad del av utfäst pension icke antagas avse större årlig
pension än som motsvarar basbeloppet enligt lagen (1962:381) om allmän
försäkring. Från det sålunda beräknade fordringsbeloppet skall i förekommande
fall avdragas upplupen del av pension enligt allmän pensionsplan eller enligt
privat pensionsförsäkring.
Förmånsrätt enligt första stycket gäller även fordran på framtida pension som
intjänats hos föregående arbetsgivare, om gäldenären övertagit ansvaret för
pensionsfordringen enligt vad som anges i 12 § femte stycket.
Om gäldenären är näringsidkare, äger 12 § sjätte stycket motsvarande
tillämpning.

I 13 § har gjorts ändringar som borde ha gjorts i samband med tidigare
ändringar i förmånsrättslagen (se prop. 1993/94:208, bet. 1993/94:LU34, rskr.
1993/94:394, SFS 1994:639). I andra och tredje styckena har sålunda
följdändringar gjorts till de ändringar i 12 § som då genomfördes.

15 §
Särskild förmånsrätt har företräde framför allmän förmånsrätt. En fordran med
allmän förmånsrätt enligt 10 eller 10 a § tas dock, om det behövs, ut före for-
dringar med särskild förmånsrätt enligt 5 eller 8 § i annan lös egendom än
tomträtt. Vad som tas ut på detta sätt skall, när det finns särskilda
förmånsrätter i olika egendomsgrupper, fördelas på grupperna i förhållande till
den köpeskilling som har erhållits för varje grupp.

(Jfr 15 § i utredningens förslag.)
Den ändring som gjorts i sak i paragrafen gäller vissa revisorsfordringar och
fordringar avseende upprättande av räkenskapsmaterial (se avsnitt 8.5). Dessa
fordringar har förmånsrätt enligt 10 a §. I förevarande paragraf föreskrivs att
fordringar enligt den paragrafen tas ut före fordringar enligt 5 och 8 §§
förmånsrättslagen. Fordringar avseende revisorers arbete och upprättande av
visst räkenskapsmaterial får därför förmånsrätt till betalning - ur den egendom
i vilken resp. särskilda förmånsrätt gäller - framför vissa hyres- och
arrendefordringar, fordringar med säkerhet i företagshypotek och fordringar som
säkrats genom utmätning.

18 §
Fordringar som inte är förenade med förmånsrätt har inbördes lika rätt. En
borgenär kan dock enligt fordringsavtalet ha rätt till betalning först efter
övriga borgenärer.
Har en fordran särskild förmånsrätt i viss egendom men förslår inte egendomen
för att infria fordringen, behandlas återstoden av denna som en fordran utan
förmånsrätt.

(Jfr 18 § i utredningens förslag.)
I första stycket har ett tillägg gjorts i syfte att klargöra att det kan
finnas fordringar som är efterställda andra fordringar (se avsnitt 8.6). Det
gäller bl.a. vissa s.k. förlagsbevis, enligt vilka borgenären skall ha betalt
efter gäldenärens borgenärer i övrigt. Vidare kan det förekomma att en
intressent vill bidra till företagets kreditmöjligheter m.m. genom att förklara
att hans fordran skall vara efterställd.
Frågan om en fordran är efterställd eller inte avgörs enligt fordringsavtalet.
Det betyder att frågan om en fordran är efterställd får lösas från fall till
fall och med hänsyn tagen till de särskilda omständigheterna i det enskilda
fallet. Det kan förekomma att ett efterställningsvillkor är begränsat till vissa
sammanhang. Det kan t.ex. vara utformat så att det skall gälla vid konkurs men
inte vid ackord. Vad som avtalats mellan parterna är avgörande.

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 februari 1996. I fråga om
förmånsrätt för fordringar i en konkurs som har beslutats på grund av en ansökan
som gjorts före ikraftträdandet gäller dock 10 och 15 §§ i deras äldre lydelser.

13.7 Förslaget till lag om ändring i aktiebolagslagen (1975:1385)

13 kap.
20 §
Om ett aktiebolag försätts i konkurs eller beslut om företagsrekonstruktion
enligt lagen (1995:000) om företagsrekonstruktion meddelas, skall tingsrätten
för registrering underrätta registreringsmyndigheten om beslutet, vem som har
utsetts till konkursförvaltare och vilken tillsynsmyndighet som utövar tillsyn
över förvaltningen.
Under konkursen företräds bolaget som konkursgäldenär av den styrelse och
verkställande direktör eller de likvidatorer som finns vid konkursens början.
Dock gäller även under konkursen bestämmelserna i denna lag om rätt att avgå, om
entledigande och om nytillsättning.
När en konkurs har avslutats, eller en företagsrekonstruktion enligt lagen om
företagsrekonstruktion har upphört, skall tingsrätten genast för registrering
underrätta registreringsmyndigheten samt i det förra fallet ange om överskott
finns eller inte. Tingsrätten skall även för registrering underrätta registre-
ringsmyndigheten när högre rätt har upphävt ett beslut att försätta bolaget i
konkurs eller ett beslut om företagsrekonstruktion.

Ändringarna innebär endast att den underrättelseskyldighet som rätten haft
enligt aktiebolagslagen när det gäller vissa beslut enligt ackordslagen i
stället avser motsvarande beslut enligt lagen om företagsrekonstruktion.

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 februari 1996. Om sådant förhållande
avseende förhandling om offentligt ackord som anges i 13 kap. 20 § i
ackordslagens äldre lydelse inträffar efter ikraftträdandet, gäller paragrafen i
den äldre lydelsen.

13.8 Förslaget till lag om ändring i lagen (1982:188) om preskription av
skattefordringar m.m.

5 §
Har beslut om företagsrekonstruktion enligt lagen (1995:000) om företags-
rekonstruktion meddelats på grund av en ansökan som gjorts innan fordringen har
preskriberats, preskriberas den tidigast två år efter utgången av det kalenderår
då företagsrekonstruktion upphört eller ett ackord skall vara fullgjort. Inleds
skuldsanering enligt skuldsaneringslagen (1994:334) innan innan fordringen har
preskriberats, preskriberas den tidigast två år efter utgången av det kalenderår
då beslutet om att inleda skuldsanering meddelades eller, om skuldsanering
beslutas, då återstående skuldbelopp senast skulle ha betalats.
Första stycket gäller inte om ansökan om företagsrekonstruktion görs eller
skuldsanering inleds under tid då preskriptionstiden är förlängd på grund av
9 §.

Ändringarna är endast en följd av att ackordslagen upphävs och regler om
offentligt ackord i stället ges i lagen om företagsrekonstruktion. De innebär
ingen förändring i sak.

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

Lagändringen föreslås träda i kraft den 1 februari 1996. Har god man förordants
enligt ackordslagen före ikraftträdandet gäller dock äldre bestämmelser.

13.9 Förslaget till lag om ändring i utsökningsregisterlagen (1986:617)

6 §
Utöver de uppgifter som anges i 4 och 5 §§ får utsökningsregistret, i den ut-
sträckning som föreskrivs av regeringen eller den myndighet som regeringen
bestämmer, innehålla uppgifter om
1. exekutionstitel, skuldens storlek, arbetsgivare eller annan utbetalare av
ersättning som avses i 7 kap. 1 § eller 15 kap. 2 § utsökningsbalken,
medelsslag, dag när skulden fastställdes och när den förföll till betalning,
influtna medel, den tidpunkt vid vilken skulden preskriberas samt andra för-
hållanden av betydelse för betalningsskyldigheten som framgår av exe-
kutionstiteln eller av andra handlingar i målet,
2. de verkställighetsåtgärder som har begärts av sökanden,
3. den som sökt verkställigheten och vad som i övrigt behövs för utbetalning
av influtna medel och annan redovisning,
4. ställd säkerhet, uppskov och avbetalningsplan,
5. utmätning, exekutiv försäljning, införsel, avräkning och betalningssäkring,
6. kvarstad och återtagande av vara,
7. bötesförvandling,
8. betalningsinställelse och likvidation,
9. skuldsanering enligt skuldsaneringslagen (1994:334), företagsrekonstruktion
enligt lagen (1995:000) om företagsrekonstruktion, konkurs, ackord och närings-
förbud,
10. förhör eller annan åtgärd som har vidtagits för efterforskning av
tillgångar,
10 a. förekomst av och tidpunkt för gäldenärsutredningen enligt 6 § lagen
(1993:891) om indrivning av statliga fordringar m.m.,
11. redovisningen av verkställighetsuppdraget,
12. administrativa och tekniska uppgifter som behövs för registrets
användning.

7 §
Riksskatteverket och kronofogdemyndigheterna får för de ändamål som anges i 1 §
ha terminalåtkomst till det centrala utsökningsregistret.
Terminalåtkomsten för en kronofogdemyndighet får avse endast uppgifter om
1. den som är registrerad hos myndigheten som gäldenär i mål om exekutiva
åtgärder,
2. den som i annat fall än som avses under 1 är gäldenär eller svarande i mål
eller ärende som handläggs hos myndigheten,
3. make till person som avses under 1,
4. den som är gemensamt betalningsansvarig med person som avses under 1,
5. fåmansföretag och fåmansägt handelsbolag som avses i punkt 14 av
anvisningarna till 32 § kommunalskattelagen (1928:370) och delägare i sådant
företag, om företaget eller delägare i detta är gäldenär som avses under 1,
6. skuldsanering, företagsrekonstruktion, konkurs och näringsförbud.
I fråga om kronofogdemyndighet som är tillsynsmyndighet i konkurs gäller
terminalåtkomsten enligt andra stycket 1 också gäldenärer i annat län, om detta
ingår i tillsynsområdet.
I den utsträckning som regeringen föreskriver får en sökande eller dennes
ombud ha terminalåtkomst till uppgifter i det centrala utsökningsregistret om de
mål eller ärenden som sökanden gett in.

11 §
I det centrala utsökningsregistret eller i regionala utsökningsregister skall
uppgifter om indrivningsuppdrag som avser böter gallras vid utgången av det år
då full betalning skedde. Andra uppgifter som avses i 6 § 1-11 samt uppgifter
och handlingar som avses i 6 a § första stycket 2 eller andra stycket skall
gallras senast efter tre år eller vad gäller skuldsanering efter sex år. Denna
tid räknas för uppgifter om betalningssäkring, kvarstad och näringsförbud från
utgången av det år då åtgärden förföll eller förlorade sin verkan samt för upp-
gifter om skuldsanering, företagsrekonstruktion, konkurs och ackord från utgång-
en av det år då förfarandet avslutades. För övriga uppgifter räknas tiden från
utgången av det år under vilket målet avslutades.
Uppgifter enligt 4 och 5 §§ skall gallras när det inte längre finns någon
annan uppgift om personen i registret.
Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får meddela föreskrifter
om undantag från bestämmelserna i första stycket.

Ändringarna i 6 och 7 §§ utsökningsregisterlagen innebär att uppgift om
företagsrekonstruktion får registreras i utsökningsregistret och att
kronofogdemyndighet får ha terminalåtkomst till en sådan uppgift. Eftersom det
under den tid som företagsrekonstruktion pågår råder ett principiellt förbud mot
specialexekution (se 2 kap. 17 § lagen om företagsrekonstruktion) måste uppgift
om att företagsrekonstruktion beslutats kunna registreras i utsökningsregistret.

I 11 § föreskrivs att uppgifter som avses i punkterna 1-11 får bevaras under
högst tre år. När det gäller ärenden enligt skuldsaneringslagen utsträcks denna
tid till sex år. Den ändringen har att göra med att en skuldsanering och den
betalningsplan som normalt ingår i en sådan som huvudregel löper under fem år.
Vidare anges i paragrafen att tiden för gallring av uppgift om
företagsrekonstruktion i registret räknas från utgången av det år då förfarandet
avslutades.

Ikratträdandebestämmelser

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 februari 1996. Några särskilda
övergångsbestämmelser behövs inte.

13.10 Förslaget till lag om ändring i konkurslagen (1987:672)

2 kap.
10 a §
Om företagsrekonstruktion pågår enligt lagen (1995:000) om
företagsrekonstruktion skall en borgenärs ansökan om konkurs, i fall gäldenären
begär det, förklaras vilande i avvaktan på att företagsrekonstruktionen upphör.
Finns det särskilda skäl att befara att gäldenären vidtar eller underlåter att
vidta en viss åtgärd och därigenom sätter borgenärens rätt i fara, får dock
rätten besluta att försätta gäldenären i konkurs. Innan ett sådant beslut
meddelas skall rekonstruktören beredas tillfälle att yttra sig.
Paragrafen har utformats i huvudsaklig överensstämmelse med Lagrådets förslag.
Enligt paragrafens första stycke är huvudregeln att sedan beslut om
företagsrekonstruktion har meddelats råder ett temporärt konkurshinder. Det
principiella förbudet mot att försätta gäldenären i konkurs på ansökan av en
borgenär utgör, tillsammans med det principiella förbudet mot specialexekutiva
åtgärder enligt 2 kap. 17 § lagen om företagsrekonstruktion, det väsentliga
innehållet i det moratorium för gäldenären som måste råda under en
företagsrekonstruktion för att ett sådant skall kunna leda till framgång (se
avsnitt 6.1).
Av paragrafen framgår att det endast är en borgenärs konkursansökan som inte
omedelbart kan bifallas. På ansökan av gäldenären själv kan denne däremot
försättas i konkurs om övriga förutsättningar för ett sådant beslut är för
handen. Eftersom en ansökan om företagsrekonstruktion och en konkursansökan kan
komma att anhängiggöras vid olika fora har det lagts i gäldenärens hand att i
sitt yttrande över en borgenärs konkursansökan invända att företagsrekonstruk-
tion pågår. Om gäldenären inte begär att konkursansökningen skall förklaras
vilande, skall ansökningen om övriga förutsättningar är uppfyllda bifallas.
Företagsrekonstruktionen upphör då (se 4 kap. 8 § andra stycket lagen om
företagsrekonstruktion) och det ärendet skall avskrivas från vidare
handläggning.
Av paragrafens andra stycke framgår att en borgenärs konkursansökan dock kan
bifallas om borgenärens rätt av angivna skäl är i fara. Förutsättningarna för
ett sådant beslut är desamma som för ett beslut av rätten om sådana åtgärder som
kan vara nödvändiga för att säkerställa en borgenärs rätt, vilken han på grund
av förbudet mot specialexekutiva åtgärder inte på annat sätt kan göra gällande
(se 2 kap. 18 § lagen om företagsrekonstruktion).

4 kap.
2 §
Med fristdag avses dagen då ansökningen om gäldenärens försättande i konkurs kom
in till tingsrätten.
Har beslut meddelats om företagsrekonstruktion enligt lagen (1995:000) om
företagsrekonstruktion avses med fristdag i stället dagen för ansökan om före-
tagsrekonstruktion, såvida konkursansökningen har gjorts under
företagsrekonstruktionen eller inom tre veckor från det att rätten beslutat att
företagsrekonstruktionen skall upphöra.
Har ansökan om skuldsanering enligt skuldsaneringslagen (1994:334) gjorts
avses med fristdag i stället dagen för denna ansökan, såvida konkursansökningen
har gjorts inom tre veckor från det att frågan om skuldsanering avgjordes.
Har ett dödsbo avträtts till förvaltning av boutredningsman avses med fristdag
dagen för ansökningen om detta, såvida boutredningsman har förordnats senare än
tre månader före den dag som annars skulle anses som fristdag.

(Jfr 4 kap. 2 § i utredningens förslag.)
Ändringen i andra stycket är en följd av att lagen om företagsrekonstruktion
ersätter ackordslagen och avser säkerställa att en företagsrekonstruktion inte
försvårar en återvinningstalan i en efterföljande konkurs. Om konkursförfarandet
har föregåtts av en företagsrekonstruktion och konkursansökningen har gjorts
inom tre veckor från det att rätten har beslutat att företagsrekonstruktionen
skall upphöra skall dagen för ansökan om företagsrekonstruktion räknas som
fristdag. Det kan därvid vara fråga om antingen en av gäldenärens gjord ansökan
eller en av honom medgiven ansökan som gjorts av en borgenär. Av 2 kap. 9 §
lagen om företagsrekonstruktion framgår att om två eller flera ansökningar
givits in skall fristen, oavsett vilken av ansökningarna som bifalls, räknas
från dagen för den först ingivna ansökningen.

12 kap.
11 §
Vid omröstning i ackordsfrågan får rösträtt utövas endast för bevakade
fordringar. En borgenär som kan få täckning för sin fordran genom kvittning
eller vars fordran är förenad med förmånsrätt deltar dock inte i omröstningen.
En borgenär, som enligt fordringsavtalet har rätt till betalning först efter
övriga borgenärer, deltar inte heller i omröstningen, såvida inte de övriga
borgenärerna medger det.
Om en borgenär helt eller delvis avstår från kvittningsrätt eller förmånsrätt,
deltar han i motsvarande mån. Kan en borgenärs fordran endast till viss del
täckas genom kvittning eller understiger värdet av den egendom i vilken borgenä-
ren har särskild förmånsrätt hans fordran, deltar han med återstående del av
fordringen.
En svarande som med anledning av en återvinningstalan har fått eller kan få en
fordran mot gäldenären, får utan bevakning delta med fordringen i omröstningen.
Innebär ackordsförslaget att borgenärer som inte har förmånsrätt skall få full
betalning intill visst belopp, får rösträtt inte utövas för de fordringar som
därigenom får full betalning.
Med borgenärer som har förmånsrätt likställs en borgenär som till säkerhet för
sin fordran har gjort förbehåll om återtaganderätt.

(Jfr 12 kap. 11 § i utredningens förslag.)
Tillägget i första stycket har gjorts i förtydligande syfte. Det innebär att
borgenärer med efterställda fordringar inte deltar i en omröstning i en
ackordsfråga, om inte övriga borgenärer som ingår i borgenärskretsen vid
omröstningen medger detta. Bestämmelsen överensstämmer med vad som enligt 3 kap.
3 § första stycket förslaget till lag om företagsrekonstruktion skall gälla vid
ackordsförhandling enligt den lagen. Beträffande skälen för förslaget hänvisas
till övervägandena i avsnitt 8.6.
Efterställda fordringar är sådana fordringar som enligt fordringsavtalet har
rätt till betalning först efter gäldenärens övriga borgenärer. Detta uttryck har
kommenterats ovan i avsnitt 13.6 i anslutning till 18 § förmånsrättslagen i dess
nya lydelse.

21 §
Ett fastställt ackord är bindande för alla borgenärer, kända och okända, som har
haft rätt att efter bevakning rösta om ackordsförslaget.
En borgenär, som enligt fordringsavtalet har rätt till betalning först efter
övriga borgenärer, förlorar sin rätt till betalning av gäldenären, om inte alla
borgenärer som enligt 11 § hade rätt att rösta om ackordsförslaget tillgodoses
fullt ut genom ackordet.
Den som har förmånsrätt i viss egendom är bunden av ackordet i fråga om belopp
som inte kan tas ut ur egendomen.
En borgenär har, utan hinder av ackordet, den rätt till kvittning som han kan
ha enligt 5 kap. 15 och 16 §§.

(Jfr 12 kap. 21 § i utredningens förslag.)
Till paragrafen har fogats ett nytt andra stycke som innehåller att borgenärer
med efterställda fordringar definitivt förlorar sin rätt att kräva ut fordringen
även om de inte haft rätt, enligt 12 kap. 11 § första stycket konkurslagen, att
delta i omröstningen i ackordsfrågan (jfr avsnitt 8.6). Bestämmelsen över-
ensstämmer med 3 kap. 8 § andra stycket lagen om företagsrekonstruktion. Den
bestämmelsen avser ackord utanför konkurs.
Vilka fordringar som närmare bestämt avses med den nya bestämmelsen har
kommenterats vid 18 § förmånsrättslagen (avsnitt 13.6).

Ikraftträdandebestämmelser

Lagändringarna träder i kraft den 1 februari 1996.

13.11 Förslaget till lag om ändring i köplagen (1990:931)

63 §
Har en part försatts i konkurs, får konkursboet inträda i avtalet. Motparten får
kräva att boet inom skälig tid ger besked om det vill inträda.
Inträder konkursboet i avtalet och är tiden för motpartens fullgörelse inne,
får denne kräva att boet fullgör sin prestation eller, om anstånd har medgetts,
utan oskäligt uppehåll ställer godtagbar säkerhet för sin fullgörelse. Är tiden
för motpartens fullgörelse inte inne, får denne kräva säkerhet om det av
särskild anledning är nödvändigt för att skydda honom mot förlust.
Om boet inte inom skälig tid efter motpartens krav enligt första stycket
inträder i avtalet eller inte efterkommer motpartens krav enligt andra stycket,
får motparten häva köpet.
Överlämnas varan till köparen eller hans konkursbo efter det att ansökan om
företagsrekonstruktion enligt lagen (1995:000) om företagsrekonstruktion har
gjorts beträffande köparen eller denne försatts i konkurs och har betalning inte
skett, får säljaren kräva att varan lämnas tillbaka. Varan behöver dock inte
lämnas tillbaka, om betalning sker genast eller, i fall då köpesumman inte ännu
har förfallit till betalning, köparen eller konkursboet inom skälig tid efter
uppmaning ställer godtagbar säkerhet för betalningen.-
Om konkursboet har sålt varan eller på annat sätt har förfogat över den så att
den inte kan lämnas tillbaka väsentligen oförändrad och oförminskad, skall
konkursboet anses ha inträtt i avtalet.

Paragrafens fjärde stycke om aktiv stoppningsrätt har endast ändrats på så
sätt att vad som tidigare gällt vid ansökan om förordnande av god man enligt
ackordslagen nu gäller vid ansökan om företagsrekonstruktion.

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

Lagändringen föreslåst träda i kraft den 1 februari 1996. Har god man förordnats
enligt ackordslagen före ikraftträdandet gäller dock äldre bestämmelser.

13.12 Förslaget till lag om ändring i lagen (1991:980) om handel med
finansiella instrument

5 kap. 1 §
Har två parter, vid handel med finansiella instrument, med andra liknande
rättigheter eller åtaganden eller med valuta, träfffat ett avtal om att de
förpliktelser som uppkommer vid handeln dem emellan skall avräknas mot varandra,
och innehåller avtalet ett villkor som innebär att en slutavräkning skall ske av
samtliga utestående förpliktelser för det fall en av parterna försätts i
konkurs, gäller villkoret mot konkursboet och mot borgenärerna i konkursen.
Innehåller ett avtal enligt första stycket ett villkor som innebär att en
slutavräkning skall ske av samtliga utestående förpliktelser för det fall
företagsrekonstruktion enligt lagen (1995:000) om företagsrekonstruktion
beslutas för en av parterna gäller villkoret mot gäldenären, rekonstruktören och
de borgenärer vars fordringar omfattas av ett offentligt ackord.

Ändringen i andra stycket - som är en följd av att lagen om
företagsrekonstruktion ersätter ackordslagen - har ingen motsvarighet i
Insolvensutredningens förslag eller i det Lagrådet remitterade förslaget.
De 1 april 1995 infördes regler för att säkerställa hållbarheten av avtal om
avräkning (nettning) vid handel med finansiella instrument och valuta i Sverige.
I lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument slogs fast att ett
villkor om slutavräkning kan göras gällande vid konkurs eller offentligt ackord
i Sverige (prop. 1994/95:130, bet. 1994/95:NU16, rskr. 1994/95:190, SFS
1995:318). Enligt 5 kap. 1 § första stycket i den lagen gäller ett villkor om
slutavräkning mot konkursboet och mot borgenärerna i konkursen. I paragrafens
andra stycke anges att ett villkor om slutavräkning för det fall förhandling om
offentligt ackord beslutas för en av parterna gäller mot de borgenärer vars
fordringar skulle omfattas av det offentliga ackordet.
De avtal om avräkning eller, med ett annat uttryck, nettning som regelmässigt
används internationellt föreskriver vanligen att en slutavräkning skall ske,
förutom vid parts konkurs, även vid sådana förfaranden som i likhet med det
svenska institutet offentligt ackord syftar till en ekonomisk uppgörelse mellan
en gäldenär och hans borgenärer. Även det nya institutet företagsrekonstruktion
har ett sådant syfte.
Från tillämpningsområdet för lagen om företagsrekonstruktion har - utöver vad
som följde av ackordslagen - även undantagits värdepappersbolag,
clearingorganisation och Värdepappersscentralen VPC Aktiebolag (se 1 kap. 3 §
lagen om företagsrekonstruktion). Avtal om avräkning är emellertid vanligt
förekommande även för större icke-finansiella företag (se prop. 1994/95:130 s.
21). Det finns därför ett behov av att i andra stycket göra vissa ändringar som
i huvudsak är ändringar som följer av att ackordslagen ersätts av lagen om
företagsrekonstruktion.
I händelse av en företagsrekonstruktion är ett avtal om avräkning bindande för
avtalsparterna enligt allmänna avtalsrättsliga regler. I det avseendet innebär
emellertid bestämmelsen i 2 kap. 20 § lagen om företagsrekonstruktion ett avsteg
från dessa regler. Den angivna paragrafen ger nämligen rekonstruktionsgäldenären
möjlighet att under vissa förutsättningar hindra att en motpart häver ett avtal
dem emellan, trots att hävningsrätt tidigare har inträtt. Regeln är tvingande
till rekonstruktionsgäldenärens förmån. Den griper därigenom in i
avtalsförhållandet mellan gäldenären och dennes motpart. Detta kan givetvis
inverka även på avtal om avräkning.
För att hindra att hållbarheten av ett avräkningsavtal rubbas klarläggs i
andra stycket att ett villkor om att slutavräkning skall ske är bindande fullt
ut även vid företagsrekonstruktion. Rekonstruktionsgäldenären kan alltså, för
det fall det beslutas om företagsrekonstruktion beträffande honom, inte med
framgång åberopa de tvingande reglerna i 2 kap. lagen om företagsrekonstruktion
för att hindra tillämpning av avräkningsavtalet. För att klargöra att inte
heller rekonstruktören kan åberopa nämnda bestämmelser anges uttryckligen att
ett avtal om slutavräkning är bindande även för denne.

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

Lagändringen föreslås träda i kraft den 1 februari 1996. Paragrafen i dess äldre
lydelse gäller dock för avtal som har träffats före ikraftträdandet.

13.13 Förslaget till lag om ändring i lagen (1993:891) om indrivning av
statliga fordringar m.m.

15 §
Kronofogdemyndigheten får ansöka om att en gäldenär skall försättas i konkurs.
Kronofogdemyndigheten får också ansöka om likvidation och
företagsrekonstruktion.

I paragrafen har lagts till att kronofogdemyndigheten får ansöka inte bara om
konkurs och likvidation utan även om företagsrekonstruktion. Ändringen - som
inte har någon motsvarighet i Insolvensutredningens förslag eller i det till
Lagrådet remitterade förslaget - har behandlats i avsnitt 7.3.

16 §
Om det allmänna har en fordran hos en gäldenär som försatts i konkurs skall
kronofogdemyndigheten göra gällande denna fordran i konkursen och även i övrigt
bevaka den rätt i konkursen som med anledning av fordran tillkommer det
allmänna.
Kronofogdemyndigheten skall också företräda det allmänna som borgenär vid
företagsrekonstruktion, om inte något annat följer av lagen (1993:892) om ackord
rörande statliga fordringar m.m.

I paragrafen finns ett nytt andra stycke. Stycket - som inte har någon
motsvarighet i Insolvensutredningens förslag eller i det till Lagrådet
remitterade förslaget - har behandlats i avsnitt 7.3.

Ikraftträdandebestämmelser

Lagändraingarna föreslås träda i kraft den 1 februari 1996.

13.14 Förslaget till lag om ändring i lagen (1993:892) om ackord rörande
statliga fordringar m.m.

3 §
Förslag om ackord får antas om det kan anses fördelaktigt för det allmänna.
Ackordsförslag som inte framställts i konkurs eller enligt lagen (1995:000) om
företagsrekonstruktion får antas endast om övriga borgenärer som ackordet angår
godkänner det.
Förslag om frivillig skuldsanering får godtas om förutsättningarna för
skuldsanering enligt skuldsaneringslagen (1994:334) är uppfyllda.

Ändringen är en följd av att ackordslagen ersätts av lagen om
företagsrekonstruktion och innebär ingen förändring i sak.

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

Lagändringen föreslås träda i kraft den 1 februari 1996. I fråga om
ackordsförslag som har framställts enligt ackordslagen gäller 3 § i sin äldre
lydelse.

13.15 Förslaget till lag om ändring i skuldsaneringslagen (1994:334)

4 §
Skuldsanering får beviljas en gäldenär med hemvist i Sverige som är fysisk
person, om
1. han är på obestånd och så skuldsatt att han inte kan antas ha förmåga att
betala sina skulder inom överskådlig tid och
2. det är skäligt med hänsyn till gäldenärens personliga och ekonomiska
förhållanden att skuldsanering beviljas honom.
Den som är folkbokförd i Sverige skall vid tillämpningen av första stycket
anses ha hemvist i Sverige.
Vid tillämpningen av första stycket 2 skall särskilt beaktas skuldernas ålder,
omständigheterna vid deras tillkomst, de ansträngningar gäldenären har gjort för
att fullgöra sina förpliktelser och att på egen hand nå en uppgörelse med sina
borgenärer samt det sätt på vilket gäldenären har medverkat under handläggningen
av ärendet om skuldsanering.

Ändringen har behandlats i avsnitt 10.
I första stycket har den ändringen gjorts att det som ett grundläggande krav
inte längre anges att gäldenären inte är näringsidkare.

4 a §
Beträffande den som är näringsidkare gäller, utöver villkoren i 4 §, att
skuldsanering får beviljas endast om det finns särskilda skäl med hänsyn till
näringsverksamhetens ringa omfattning och enkla beskaffenhet.

Paragrafen, som är ny, har behandlats i avsnitt 10.
I paragrafen anges de särskilda förutsättningarna för att fysiska personer som
är näringsidkare skall kunna beviljas skuldsanering. De allmänna
förutsättningarna som anges i 4 § måste givetvis också vara uppfyllda. De
särskilda förutsättningar som anges i paragrafen är att en fysisk person som är
näringsidkare endast kan beviljas skuldsanering om det finns särskilda skäl med
hänsyn till dels näringsverksamhetens ringa omfattning, dels
näringsverksamhetens enkla beskaffenhet.

Ikraftträdandebestämmelser

Ändringen föreslås träda i kraft den 1 februari 1996. Någon särskild
övergångsbestämmelse behövs inte.

Sammanfattning

Betänkandets huvudpunkter

Betänkandet innehåller följande huvudpunkter.
* Ett nytt rekonstruktionsförfarande, företagsrekonstruktion, föreslås som
ersättning för konkurs i vissa fall. Det är krisföretag som är livsdugliga
eller vars verksamhet helt eller delvis kan fortsättas i någon form som
härvid avses. Företagsrekonstruktion innebär att en gäldenär som driver
näringsverksamhet, efter betalningsinställelse och under medverkan av en av
rätten utsedd administrator, söker rekonstruera verksamheten och träffa en
ekonomisk uppgörelse med sina borgenärer utan konkurs.
* Vid konkurs föreslås att s.k. produktiva löner (intjänad lön samt upp-
sägningslön under den tid driften vid företaget fortsätter, dock längst
under två månader) i förmånsrättshänseende går före företagshypotek. Detta
skall främja användningen av företagsrekonstruktion i stället för konkurs.
Också fordringar som med administratorns samtycke uppkommit under företags-
rekonstruktion som föregått konkursen skall gå före företagshypotek.
* Förmånsrätten för skatter och allmänna avgifter föreslås avskaffad. Ett
viktigt syfte med en sådan åtgärd är att förbättra de oprioriterade
borgenärernas (leverantörers, underentreprenörers o.l.) ställning.
* Vidare föreslås ett klarläggande beträffande företagshypotekshavares rätt
att få betalt ur egendom som trätt i stället för säkerhetsunderlaget, dvs.
främst medel som satts in på ett särskilt s.k. administrationskonto vid
företagsrekonstruktion. Också rättsläget beträffande s.k. efterställda
fordringar föreslås bli förtydligat i lag.
* Vad gäller frågan om den statliga lönegarantins roll i samband med fortsatt
drift av ett konkursföretag, och särskilt garantins inverkan på
konkurrensen, menar sig utredningen ha fått belägg för att osund
konkurrens förekommer genom vissa sätt att utnyttja lönegarantin. Förslaget
beträffande s.k. produktiva löner bör motverka överutnyttjande av
garantin. Vidare föreslås att tillsynsmyndigheten i konkurs aktivt bevakar
att garantin inte överutnyttjas .

Bakgrunden till förslagen

1 kap. 2 i betänkandet redogör utredningen något för hur företagandet ser ut i
Sverige. Vidare lämnas statistiska uppgifter om bl.a. konkursutvecklingen, som
på senare år visat en kraftig stegring av antalet företagskonkurser (1991 totalt
17 378). Utredningen har själv föranstaltat om en specialundersökning angående
företagskonkurser i Västerbottens, Västmanlands, Kronobergs och Blekinge län
samt de tre storstadslänen Stockholms, Göteborgs och Bohus samt Malmöhus län.
Undersökningen har gjorts för att belysa skuld- och tillgångssituationen i
företag som går i konkurs men också för att få reda på hur mycket de olika
borgenärskategorierna erhåller i utdelning i konkurs. En rapport om under-
sökningen finns intagen i bilaga 2 till betänkandet. Genom särskilda
undersökningar har utredningen vidare inhämtat material angående dels ärenden om
utseende av god man enligt ackordslagen från samtliga tingsrätter, dels
konkursgäldenärers inställning till konkurförvaltarnas försäljningsåtgärder från
samtliga kronofogdemyndigheter i deras egenskap av tillsynsmyndighet i konkurs.
Utredningen har våren 1992 hållit en hearing med företrädare för
kreditväsendet och näringslivet i övrigt samt berörda myndigheter och
organisationer (bilaga 3 till betänkandet).
Nuvarande möjligheter till insolvensbehandling behandlar utredningen i kap. 3.
Här ges en översikt över författningsregleringen beträffande konkurs, ackord och
likvidation. Vidare lämnas vissa uppgifter om det i dag oreglerade förfarandet
betalningsinställelse. I ett särskilt avsnitt behandlas förmånsrättsordningen
och härunder även frågan om efterställda fordringar.
Ett särskilt avsnitt ägnas den statliga lönegarantin vid konkurs och dess
betydelse för konkurrensen inom skilda branscher. För att undersöka lönegaran-
tins betydelse för konkurrensen har utredningen hört sig för med företrädare för
olika branscher och organisationer. Utredningen har dessutom fått tillgång till
exempel på avtal om företagsöverlåtelser vid konkurs där lönegarantin spelat en
roll för avtalets innehåll.
Åtskilliga reformönskemål har framförts på området. I kap. 4 redogörs bl.a.
för uttalanden från riksdagens sida samt Lönegarantiutredningens slutbetänkande
(SOU 1988:27) Lönegarantin och förmånsrättsordningen,
Skatteindrivningsutredningens betänkande (SOU 1987:10) Indrivningslag m.m. och
Statens industriverks rapport (SIND 1985:7) Konkursutredningen.
Utländska förhållanden har ägnats en fyllig redogörelse i kap. 5. Vad gäller
våra nordiska grannländer är det främst de danska reglerna om
betalingsstandsning och de norska om gjeldsforhandling som behandlas. I
fråga om Finland knyts intresset till den reform på området som föreslagits i en
proposition under hösten 1992. Här redogörs vidare för rättssystemen i England
( the Administration Order Procedure ), USA (reorganisation enligt Chapter
11 ), Österrike ( das Vorverfahren ), Frankrike och Tyskland. Beträffande andra
länder än Danmark och Norge har redogörelsen författats av en av utredningens
sakkunniga, professorn, numera justitierådet Gertrud Lennander.
Insolvensutredningen har också gjort studiebesök i Danmark, Norge, England och
USA. Vid besöken har utredningen sammanträffat med det norska konkurslovutvalget
samt med företrädare för berörda ministerier och lagstiftande organ, domstolar,
universitet, advokater och revisorer.

Närmare om de olika huvudpunkterna

Företagsrekonstruktion

Det föreslagna förfarandet

Lagen om företagsrekonstruktion, vilken föreslås ersätta ackordslagen, är
tillämplig på alla näringsidkare. Den avser att öka möjligheterna att utan
konkurs rekonstruera en näringsverksamhet, när gäldenären har fått
betalningssvårigheter. De centrala dragen i förfarandet är följande.
Ansökan om företagsrekonstruktion kan göras av såväl gäldenären som av en
borgenär och görs hos tingsrätt. Det är emellertid inte möjligt att mot
gäldenärens vilja tvinga denne att underkasta sig företagsrekonstruktion. Då
beslut om företagsrekonstruktion fattats utser domstolen en administrator, som
skall utreda gäldenärens ekonomiska situation och dessutom verka för att
borgenärernas intressen iakttas. Administratorn skall vara lika kvalificerad som
en konkursförvaltare. Även en borgenärskommitté kan tillsättas, vilken
administratorn i så fall skall samråda med i väsentliga frågor.
Under förfarandet fortsätter gäldenärens verksamhet i allmänhet på vanligt
sätt. Gäldenären behåller i princip sin rådighet, men viktigare beslut kräver
samtycke av administratorn. Eftersom förfarandet innefattar en
betalningsinställelse får gäldenären inte utan administratorns samtycke betala
skuld som uppkommit före beslutet om företagsrekonstruktion eller ställa
säkerhet för sådan skuld. Utan sådan medgivande får han inte heller ingå någon
ny förpliktelse eller pantsätta, överlåta eller upplåta annan rätt till fast
egendom, affärslokaler eller annan egendom av väsentlig betydelse för
gäldenärens verksamhet.
När domstolen beslutat om företagsrekonstruktion inträder vidare ett allmänt
indrivnings- och verkställighetsförbud beträffande sådana skulder som uppstått
dessförinnan. Alla fordringar omfattas i princip, även fordringar som är
förenade med säkerhet. Handpanträtt är undantagen och för borgenärer med annan
panträtt eller företagshypotek kan dispens medges från utmätningsförbudet.
Företagsrekonstruktion utgör också konkurshinder. En ansökan om konkurs som
inkommer under det att förfarandet pågår kommer att vilandeförklaras.
Administratorn skall upprätta en rekonstruktionsplan. I planen skall denne
bl.a. beskriva vilka åtgärder som måste vidtas för att man skall komma till
rätta med företagets problem. Administratorn bör söka nå fram till en
underhandsuppgörelse med borgenärerna och gäldenären. Denna kan innefatta såväl
affärsekonomiska åtgärder som olika eftergifter från borgenärernas sida. Kan en
sådan uppgörelse inte nås får gäldenären vid samma domstol ansöka om offentligt
ackord.
En ansökan om företagsrekonstruktion är att anse som en förklaring om att
gäldenärsföretaget ställer in sina betalningar. Även när gäldenären medger
påbörjande av företagsrekonstruktion efter en borgenärs ansökan därom är det att
anse som en förklaring om betalningsinställelse. En faktisk be-
talningsinställelse utan en ansökan om företagsrekonstruktion är däremot inte
tillräcklig för att gäldenären skall åtnjuta det skydd som den föreslagna lagen
erbjuder.
Redan i ansökningen skall gäldenären ange hur han tänkt sig att rekonstruera
verksamheten. Det betyder bl.a. att han måste ge ett besked om hur han menar att
borgenärerna skall tillgodoses. Redan på detta stadium bör gäldenären också på
något sätt ange hur verksamheten i fortsättningen skall finansieras. Ansökan
skall vidare innehålla ett förslag till administrator.
För att hindra missbruk av förfarandet skall rätten göra en viss prövning av
ansökningen. Om det saknas skälig anledning anta att syftet med förfarandet kan
uppnås, får en ansökan av gäldenären inte beviljas. Kan domstolen omedelbart
konstatera att det inte finns någon utsikt att rekonstruera gäldenärens
verksamhet skall ansökan ogillas, och det blir alltså inte aktuellt med det
skydd mot t.ex. konkurs som lagen medger.
Rättsverkningarna i fråga om t.ex. utmätningsförbudet inträder den dag då en
ansökan om företagsrekonstruktion bifalls och förfaller då rätten meddelar
beslut om förfarandets upphörande.
Inom tre veckor skall det hållas ett borgenärssammanträde. Då skall
borgenärerna beredas tillfälle att uttala sig om förfarandet bör fortgå. Dessa
kan då också lämna sådana upplysningar som behövs för att förhindra att
gäldenärer missbrukar förfarandet.
Förfarandet får pågå under en tid av tre månader, men denna tid kan förlängas
upp till ett år. Har förhandling om offentligt ackord då inletts får förfarandet
emellertid pågå under den längre tid som krävs för att slutföra
ackordsförhandlingen.
För att förhindra att en leverantör av el, bränsle, vatten och andra
jämförbara förnödenheter som är nödvändiga för fortsatt drift av gäldenärens
verksamhet spolierar hela rekonstruktionsförfarandet genom att utnyttja sin
monopolställning har en särskild regel tagits med. En sådan borgenär får inte
t.ex. avbryta leverans på grund av att gäldenären underlåtit att betala en
tidigare leverans, under förutsättning att gäldenären med administratorns
samtycke ställer säkerhet för nästa leverans.
För att underlätta en rekonstruktion är det många gånger av stor betydelse att
det kan tillföras friskt kapital till verksamheten. I syfte att främja detta
innehåller förslaget en möjlighet för gäldenären att under förfarandet uppta nya
lån med administratorns medgivande, varvid sådana fordringar erhåller
förmånsrätt före fordringar med säkerhet i företagshypotek.

Motiven för förslaget

Utredningen pekar på att antalet konkurser nu har nått en sådan nivå som är
flera gånger högre än som någonsin har iakttagits hos oss under 1900-talet
(avsnitt 6.1.1). En del kan säkert göras av preventivt slag, men utredningen har
med hänsyn till sina direktiv inte att gå in på sådana åtgärder.
Det kan konstateras att konkursutvecklingen aktualiserat en rad frågor som på
ett eller annat sätt har att göra med det insolvensrättsliga systemets
uppbyggnad. Vad utredningen har att undersöka är främst om man genom ändringar i
den insolvensrättsliga lagstiftningen kan främja rekonstruktion av krisföretag
utan konkurs. Man kan visserligen inte avvara konkurs som regulator i ett
marknadsekonomiskt system. Konkurs kan emellertid vara en kostsam procedur och
vara förenad med nackdelar i form av kapitalförstöring och förlorade
arbetstillfällen. Det ligger därför nära till hands att överväga ett alternativt
förfarande som om möjligt kan träda i funktion, innan företaget har blivit
definitivt insolvent, och därmed ersätta konkurs.
Att det behövs ett alternativt insolvensförfarande har också flera andra
orsaker. Nuvarande ackordslag har inte visat sig vara ett så effektivt
instrument för rekonstruktion av företag som man antog vid den lagens tillkomst
1970. Antalet offentliga ackord har legat på ca 100 årligen (1991 ökade antalet
till 171). Närmare lagregler saknas om vilka verkningar ett företags
betalningsinställelse har. Det har förekommit att leverantör av t.ex. el till
ett krisföretag avbrutit leverans för att tilltvinga sig betalning. Önskemål har
vidare framförts om bl.a. en förstärkning av kvalifikationerna hos sådan god man
som idag utses enligt ackordslagen för att utreda gäldenärens ekonomiska
situation.
Det bör påpekas att när man i utlandet sökt komma till rätta med motsvarande
problem har lösningen genomgående varit att man genomfört reformer där ett nytt
reorganisationsförfarande - namnet på förfarandet växlar mellan länderna -
utgjort ett viktigt inslag. Utredningen har i kap. 5 belyst en rad sådana
förfaranden.

Förmånsrätt för produktiva löner och nytillkomna fordringar

Förslagens innehåll

Utredningen föreslår en ordning med en framskjuten förmånsrätt för s.k.
produktiv lön. Denna ordning innebär att lönefordringar före konkurs och
uppsägningslön för den tid under vilken gäldenärens näringsverksamhet fortsätter
efter konkursutbrottet, dock längst under två månader, skall ha förmånsrätt före
fordringar förenade med säkerhet i företagshypotek. Vidare föreslås att
nytillkomna fordringar under företagsrekonstruktion skall erhålla förmånsrätt
med prioritet före produktiv lön.

Motiven för förslagen

Utvecklingen har på konkursområdet efter hand gått i den riktningen att de icke
förmånsberättigade borgenärerna gör stora förluster i händelse av gäldenärens
konkurs. Också borgenärer med särskild förmånsrätt, t.ex. banker och andra
kreditgivare med säkerhet i gäldenärens egendom, har fått vidkännas stora
förluster. Storleken av dessa beror dock bl.a. av om säkerhetens värde stått i
rimligt förhållande till kreditens storlek. Utvecklingen har därför gjort det
angeläget att undersöka om den nuvarande förmånsrättsordningen innefattar en
lämplig fördelning av riskerna mellan olika kategorier av borgenärer.
Enligt utredningens mening finns anledning att fråga sig om man genom någon
ändring i säkerhetshavarnas ställning kan främja rekonstruktion utan konkurs.
Här knyts intresset i första hand till innehavare av företagshypotek, dvs. i
regel banker. I debatten har flera förslag förts fram som på ett eller annat
sätt går ut på att genom viss beskärning av företagshypotekets starka ställning
tillgodose nämnda syfte. I avsnitt 6.1.2 erinras om såväl
Lönegarantiutredningens (LGU:s) förslag 1988 om att ge huvuddelen av
lönefordringarna i en konkurs (s.k. produktiv lön) bättre förmånsrätt än
företagshypotek som tanken att innehavare av sådan säkerhet till en viss procent
skall vara oprioriterad.
Gemensamt för de två åsyftade reformförslagen är, att de syftar till att ge
kreditgivaren ett ökat incitament att följa och ingripa i utvecklingen hos ett
företag som är på väg in i en ekonomisk kris. Härmed skapas bättre
förutsättningar för att få till stånd en rekonstruktion av företaget utan
konkurs och indirekt bättre utsikter för de ej prioriterade borgenärerna att få
betalt.
Det råder ingen tvekan om att vart och ett av de berörda reformförslagen kan
utgöra ett effektivt medel för att förmå kreditgivare med säkerhet i
företagshypotek att på ett tidigare stadium än nuvarande regelsystem ger
anledning till att ingripa i utvecklingen hos ett krisföretag. Följden av
passivitet från kreditgivarens sida kan ju bli att gäldenärsföretaget blir
ohjälpligt insolvent och måste försättas i konkurs. Borgenären riskerar då att
utdelningen för hans fordran i konkursen blir sämre än den betalning som kunnat
påräknas, om ett rekonstruktionsförsök inletts tidigare och gäldenärsförtaget
kommit på fötter eller dess verksamhet kunnat fortsättas i ny form.
Till förmån för en reform av nu antytt slag talar flera skäl. Det ligger i
linje med Högsta domstolens avgörande i rättsfallet NJA 1982 s. 900 (det s.k.
Minitube-målet) att de produktiva lönerna skall belasta den egendom som omfattas
av företagshypotek. Innehavarna av sådan säkerhet får med andra ord betala dessa
löner. Detta talar för en ändring i förmånsrättsordningen av det slag som
förordats av LGU.
Man kan också se saken från ett annat håll. Idag blir resultatet vid fortsatt
drift av ett konkursföretag oftast det, att staten genom lönegarantin betalar de
uppsägningslöner som företaget inte klarar av att erlägga. Den förkovran av
egendom, omfattad av företagshypotek, som sålunda sker under konkurs betalas
alltså i första hand av allmänna medel. Det kan starkt ifrågasättas, om en sådan
ordning är godtagbar från rättvisesynpunkt.
Vid en eventuell konkurs tas i dag fordringar med allmän förmånsrätt, t.ex.
löner, ut ur gäldenärens egendom bara i den mån den inte tas i anspråk av
fordran med särskild förmånsrätt, dvs. bl.a. företagshypotek. Utredningens
undersökning av ett antal företagskonkurser 1990 visar att borgenärer med
företagshypotek fick utdelning med ett belopp som motsvarar 46 % av det totala
fordringsbeloppet av sådana fordringar. I personalintensiva företag är
utdelningen i själva verket större. Denna borgenärskategori åtnjöt den utan
jämförelse högsta utdelningen på sina fordringar.
En ändring i förmånsrättsordningen av förut antytt slag är med andra ord en
viktig förutsättning för att man i större utsträckning än nu skall kunna få till
stånd rekonstruktion av krisföretag utan konkurs. Vilka effekter en reform med
nu antydda inriktning skulle få för de oprioriterade borgenärerna är dock inte
så lätt att svara på. Mycket beror här av hur stora skatte- och lönefordringarna
är i det enskilda fallet. Allmänt sett finns det goda skäl anta, att en reform
leder till ett bättre utfall för de oprioriterade borgenärerna genom att rekon-
struktionsvägen prövas på ett tidigare stadium.
Mot en ändring av nu berört slag har anförts framför allt tre argument: den
kan försvåra för små och medelstora företag att få kredit mot säkerhet i före-
tagshypotek, den kan skapa problem beträffande befintliga krediter av sådant
slag och den kan medföra negativa effekter för sysselsättningen.
Argumentet beträffande en tänkt lagändrings inverkan på sysselsättningen menar
utredningen inte ha tillräcklig styrka. Det är svårt att mäta effekter av sådant
slag. Det kan däremot inte bortses från att en inskränkning i den erbjudna
säkerhetens värde kan åtminstone i någon utsträckning påverka företagens
möjligheter att få och vidmakthålla kredit mot säkerhet i företagshypotek.
Eventuella negativa effekter blir dock beroende av inskränkningens storlek.
Hålls denna på en nivå som inte mera avsevärt ändrar säkerhetens värde, torde
följderna för kreditgivningen inte bli så långtgående. Det är alltså av
avgörande betydelse vilken inriktning en reform får.
LGU:s förslag har i förhållande till andra lösningar vissa fördelar. Det
riktar uppmärksamheten på de grundläggande förutsättningarna för att
rekonstruktion utan konkurs skall vara realistisk. LGU:s förslag får sålunda en
dynamisk effekt. Med förslaget uppnår man också att statens regressrätt vid
utbetalning enligt lönegarantin får en starkare ställning. Härigenom främjas
finansieringen av lönegarantisystemet. En annan effekt av förslaget är, att det
motverkar sådan osund konkurrens mellan företag som utredningen berört i kap.
3. Ett system med exempelvis kostnadsbidrag från säkerhetshavarna till
förfarandet får i jämförelse med LGU:s förslag främst karaktär av
transferering av medel till andra kategorier av fordringshavare.
Vid övervägande av de fördelar och nackdelar som är förenade med de olika
modellerna har utredningen stannat för LGU:s förslag. Som utredningen ser saken
kommer företagshypoteket även efter en ändring i förmånsrättsordningen att ha
ett sådant kreditvärde att det utgör en väl fungerande säkerhetsrätt.
Vad gäller frågan om en förmånsrätt för s.k. produktiv lön bör knytas till
huruvida det i den enskilda konkursen faktiskt har utförts produktivt arbete
under fortsatt drift av rörelsen eller om man skall välja en schabloniserad
lösning oberoende härav väljer utredningen i princip det första alternativet.
Allt arbete som utförts före konkursens början torde typiskt sett vara
produktivt. Beträffande arbete utfört därefter skiftar förhållandena i de
enskilda konkurserna. De principiella motiv som ligger bakom en tänkt ändring i
förmånsrättsordningen kan knappast åberopas, om verksamheten avstannat helt
redan en kort tid efter konkursutbrottet. En regel som bygger på att driften
normalt får betraktas som produktiv t.o.m. två månaders uppsägningstid bör
därför formuleras så att den förbättrade förmånsrätten under uppsägningstiden
gäller så länge gäldenärens verksamhet fortsätter, dock längst under en tid av
två månader. Med en sådan reglering bör skälig hänsyn tas till förhållandena i
de olika konkurserna.
En särställning intar borgenärer med fordringar som uppkommer efter
betalningsinställelse. Sådana kan gälla t.ex löner, lokalhyra och inköp av
råvaror. I regel förutsätts att sådana kostnader betalas kontant. Ett väsentligt
problem blir därför hur utgifterna skall finansieras. Normalt har gäldenären i
det uppkomna läget utnyttjat tillgängliga säkerheter. En ändring i
förmånsrättsordningen som innebär att nytillkomna fordringar prioriteras framför
t.ex. företagshypotek skulle sannolikt öka ett krisdrabbat företags möjligheter
att finansiera verksamheten och därmed dess utsikter att rekonstruera den utan
konkurs. De nya fordringarna får samtidigt en bättre garanti för betalning i
händelse att rekonstruktionsförsöken inte leder till önskat resultat utan följs
av konkurs.
En förbättrad ställning för nytillkomna fordringar är en av de vägar som i
utlandet ansetts vara framkomlig utan att man därmed rubbar säkerhetshavarnas
rätt i för stor utsträckning. Det gäller inte bara i Danmark och Norge, där
ordningen har tillämpats sedan 1980-talet. Även i andra länder, såsom England,
USA och Frankrike, har man slagit in på denna väg.
Ett viktigt villkor för den nya förmånsrätten bör vara, att den följer bara
med nya fordringar som har tillkommit med samtycke av den administrator som
utses i ett nytt rekonstruktionsförfarande. Med ett sådant villkor bör några
tillämpningsproblem inte behöva uppkomma.

Skatteprivilegiets avskaffande

Förslagets innehåll

Utredningen föreslår att förmånsrätten för skatter och allmänna avgifter
avskaffas och att dessa fordringar blir oprioriterade. Ändringen bör bidra till
att stärka de oprioriterade borgenärernas ställning.

Motiven för förslaget

Utredningens undersökning rörande företagskonkurser har bekräftat vad som ofta
påtalats under senare år, nämligen att borgenärer utan förmånsrätt genom-
snittligen får nöja sig med några få procent i utdelning på sina fordringar i
konkurs. Undersökningen visar att av all utdelning i de undersökta konkurserna
12,2 procent gick till skatte- och avgiftsfordringar, 5,1 procent till lönefor-
dringar och 6,3 procent till oprioriterade fordringar. Det motsvarade en
utdelning (dvs. hur mycket resp. borgenärskategori tillsammans erhöll i
utdelning i förhållande till deras sammanlagda fordringar) på skatte- och
avgiftsfordringarna om 22,8 procent, på lönefordringarna om 23 procent och på
oprioriterade fordringar om 3,6 procent. Om förmånsrätten för såväl skatter som
löner avskaffas, skulle den totala utdelningen till de oprioriterade bli 9,5
procent. Det är svårare att ange vad resultatet blir när man - som enligt
utredningens förslag - avskaffar enbart förmånsrätten för skatter. Man måste då
beakta dels den utdelning i konkurs som tillkommer löntagare utöver vad som
utgår enligt den statliga lönegarantin, dels statens regressfordringar på grund
av vad som utbetalts enligt garantin. Det betyder att avskaffandet av
skatteprivilegiet i en del fall får mindre betydelse för icke förmånsberättigade
borgenärer. Man får emellertid hålla i minnet att de flesta företag saknar eller

har endast få anställda. Förslaget bör sålunda få positiva effekter för de
oprioriterade borgenärerna.
Ett avskaffande av skatteprivilegiet främjar också rekonstruktion utan
konkurs. Utsikterna till ackordsuppgörelser torde stärkas. Tvingas staten att
delta i sådana uppgörelser som skatteborgenär, kommer sannolikt antalet ackord
att öka. Staten kommer nämligen då att få ett större intresse i att medverka
till ekonomiska uppgörelser mellan gäldenären och borgenärerna.
För statens skatteindrivning innefattar ett bortfall av förmånsrätten inte i
sig några dramatiska förändringar. I praktiken ligger redan nu huvudvikten i
indrivningsarbetet på åtgärder före konkurs, däribland förhandling med
gäldenären, prövning av frågor om uppskov och anstånd samt utkrävande av s.k.
ställföreträdaransvar för bolags företrädare.
Totalt uppbar staten utdelning i konkurs med 170 mkr 1991. Till jämförelse kan
nämnas att den totala uppbörden av skatter och avgifter var 757 mdkr. Utgår man
från det procenttal som framkommit vid utredningens undersökning rörande
företagskonkurser, skulle utdelningen på skattefordringarna minska från 22,8
procent till 9,5 procent, om både skatteprivilegiet och löneprivilegiet föll
bort. Med utredningens förslag angående förhållandet mellan företagshypotek och
produktiv lön blir minskningen något större, men den kompenseras mer än väl av
att statens regressfordringar enligt lönegarantin får en bättre ställning.
Enligt utredningens mening talar redan det nu anförda för att statsekonomiska
skäl inte kan tilläggas avgörande betydelse. Förmånsrätten har inte heller någon
sådan roll vid skatteindrivningen att farhågor för att skattemoralen skulle
undergrävas kan tillmätas någon större vikt i sammanhanget. Förhållandena är
idag även i övrigt väsentligt annorlunda än då skatteprivilegiet diskuterades på
1970-talet. Idag förfogar staten som skatteborgenär över en rad medel för att
säkra sina fordringar, t.ex. det s.k. ställföreträdaransvaret enligt
uppbördslagen samt betalningssäkring.
Utredningen erinrar också bl.a. om att utvecklingen i t.ex. våra nordiska
grannländer går mot ett helt avskaffande av skatteprivilegiet.
Någon mellanlösning såsom förmånsrätt för skattefordringar som belöper på viss
tid före konkurs, anser sig utredningen inte kunna förorda.

Företagshypotekets omfattning m.m.

Förslagens innehåll

Utredningen föreslår att om konkurs följt inom viss tid från det att ett
förfarande enligt lagen om företagsrekonstruktion avslutades, en borgenär som
har företagshypotek till säkerhet för sin fordran skall ha rätt till betalning
ur egendom som omfattades av hypoteket vid tidpunkten för beslutet om
företagsrekonstruktion, eller ur egendom som trätt i sådan egendoms ställe.
Förslaget utgör närmast en kodifiering av den praxis som utvecklats vid
betalningsinställelse under medverkan av Ackordscentralen samt ett förtydligande
av den rättsliga innebörden av denna praxis.
Beträffande efterställda fordringar föreslår utredningen förtydligande i lag
om att det förhållandet att fordringar utan förmånsrätt inbördes har lika rätt
inte hindrar att en borgenär enligt avtal eller på annan grund har rätt till
betalning först efter övriga borgenärer.
Vidare föreslås vissa bestämmelser i lagen om företagsrekonstruktion och
konkurslagen i syfte att klargöra vilken ställning efterställda fordringar har
vid ackord. Bestämmelserna innebär att innehavare av sådana fordringar i princip
inte deltar i ackord men blir bundna av detta.

Motiven för förslagen

Utredningen anser att förändringen av förmånsrättsordningen såvitt avser
produktiva löner inte förutsätter en utvidgning av företagshypoteket till att
omfatta även kassa- och banktillgodohavanden m.m. Olägenheterna av undantaget
för sådan egendom har till stor del undanröjts genom den praxis som utvecklats
unders senare år. Utredningens förslag om företagsrekonstruktion anknyter till
denna praxis. Därmed har ett viktigt motiv för att upphäva undantaget för kassa-
och bankmedel m.m. i lagen om företagshypotek fallit bort. Härtill kommer att en
ändring beträffande kassa- och banktillgodohavanden m.m. inte är problemfri. En
sådan utvidgning av säkerhetsunderlaget för företagshypotek kan t.ex. leda till
att det mesta av vad som återvinns vid konkurs tillfaller säkerhetshavaren. En
ändring på denna punkt skulle dessutom gå ut över bl.a. oprioriterade
borgenärer. Detta utesluter dock inte andra reformvägar.
Nuvarande praxis begränsar gode mannens möjlighet att göra uttag på ett
administrationskonto under en betalningsinställelse genom ett krav på att denne
skall iaktta inteckningshavarnas intressen så att dessa inte i händelse av
konkurs åsamkas väsentlig förlust genom försöket att komma till rätta med
gäldenärsföretagets ekonomiska svårigheter. Härav följer att viss osäkerhet
råder om hur långt gode mannens befogenhet att förfoga över medlen på kontot
sträcker sig. Härtill kommer att begränsningen också innebär viss osäkerhet
angående säkerhetens omfattning i det enskilda fallet. Det har också sagts vara
betänkligt att en hypotekshavare under ackordsutredning före konkurs kan stärka
sin ställning genom att få förmånsrätt i både gäldenärens transaktionsmedel och
nya varor som förvärvas under utredningen. En annan olägenhet med nuvarande
system är, att det råder viss oklarhet om vilka krav som måste uppfyllas för att
företagshypotek skall omfatta medel på ett administrationskonto.
Även från andra utgångspunkter kan det göras gällande att ett behov av
förtydligande i lagstiftningen rörande företagshypotek föreligger. Den av
utredningen föreslagna ändringen skulle medföra ett incitament för borgenärer
med säkerhet i företagshypotek att medverka till rekonstruktionsförsök. Den
osäkerhet angående företagshypotekets omfattning som kan föreligga i det
enskilda fallet skulle vidare minskas. Lagstiftningsbehovet framstår än
tydligare vid beaktande av den betydelsefulla roll som en borgenär med säkerhet
i företagshypotek kommer att spela under det av utredningen föreslagna
rekonstruktionsförfarandet.
Inom utredningen har det framhållits, att avsaknaden av lagreglering om
efterställda fordringar i praktiken fört med sig viss tvekan om hur de skall
behandlas vid ackord. Bl.a. har pekats på att regeln i ackordslagen om att ett
ackord skall ge alla likaberättigade borgenärer lika rätt och minst tjugofem
procent av fordringarnas belopp förmedlar intrycket att även efterställda
fordringar därvid skulle vara inbegripna. Det har sagts att formuleringen av
lagreglerna kan verka hindrande på uppgörelser där även efterställda fordringar
skall delta.
Utredningen finner det befogat med ett förtydligande av rättsläget på denna
punkt. Det är av stor vikt att oklarhet om hur efterställningsvillkor skall
tolkas inte lägger hinder i vägen för en rekonstruktion.

Den statliga lönegarantin

Förslagets innehåll

Utredningen menar att den statliga lönegarantin idag används på två sätt så att
man kan tala om osund konkurrens i samband med att ett konkursföretag
fortsätter driften. Dels förekommer det att garantin utnyttjas som en sorts
indirekt samhällelig subvention vid överlåtelse av företagets rörelse ( handel
med lönegarantin ). Dels används lönegarantimedel som en form av driftkapital
utan att affärsmässiga förutsättningar för fortsatt drift föreligger.
Bägge formerna av överutnyttjande av lönegarantin bör motverkas av
utredningens förslag till åtgärder för att ersätta konkurs med
företagsrekonstruktion utan konkurs. Även tillkomsten av 1992 års lönegarantilag
bör verka i samma riktning, inte minst genom de i den lagen upptagna
avräkningsreglerna. Härutöver bör enligt utredningens mening övervägas en
bestämmelse om skyldighet för tillsynsmyndigheten att aktivt övervaka
föreskrifterna om lönegaranti.
Utredningens uppdrag tar sikte bara på frågan om användningen av
lönegarantimedel medför problem i konkurrenshänseende. Det har inte ankommit på
utredningen att undersöka sådana inslag i näringsverksamhet som etableringsrätt
och behovet av strukturrationalisering. Inte heller har utredningen haft i
uppgift att i övrigt gå in på missbruk av lönegarantin.

Motiven för förslaget

Den statliga lönegarantin har kommit att spela en större roll för rekonstruktion
i samband med konkurs än som varit avsett. Samtidigt har lönegarantin tagits upp
till diskussion från andra utgångspunkter. Våren 1992 beslutades att det
maximala garantibeloppet för lönefordringar i konkurs sänks från tolv basbelopp
till 100 000 kr.
Det är tydligt, att konkursinstitutet har kommit att användas i rekonstruk-
tionssyfte i betydligt större utsträckning än som antagits av statsmakterna.
Redan det låga antalet offentliga ackord jämfört med det stora antalet konkurser
visar härpå. Men även det höga utnyttjandet av lönegarantin pekar i samma
riktning. Det betyder att konkursens roll som exekutionsform i åtskilliga fall
har kommit i bakgrunden.
Så sent som vid tillkomsten av 1987 års konkurslag godtogs dock att det i
princip ankommer på förvaltaren att avgöra, om rörelsen skall fortsättas eller
inte, låt vara med skyldighet att höra bl.a. tillsynsmyndighetens mening. Vid
utredningens hearing 1992 har inte framkommit någon mera allvarlig kritik av
konkurslagens regler på denna punkt även om det påpekats att det idag finns en
viss risk för att förvaltaren slentrianmässigt fortsätter driften därför att
lönegaranti utgår.
Det ankommer inte på utredningen att gå närmare in på sådana inslag i
näringsverksamheten som väsentligen är att hänföra till etableringsfrihet eller
strukturrationalisering. I stället har utredningen övervägt lämpligheten av att
garantin används antingen som ett led i en överlåtelse av konkursföretag
( handel med lönegarantin ) eller som en form av driftkapital till ett
konkursföretag trots att affärsmässiga förutsättningar för fortsatt drift eller
för en överlåtelse av rörelsen inte är för handen.
I konkurslagen anges att tillsynsmyndigheten (och särskilt berörda borgenärer)
skall höras i viktigare frågor, om det inte föreligger hinder mot det. Att sälja
hela rörelsen och i överlåtelseavtalet föra in lönegarantin som en del av
avtalet är självfallet en sådan viktig fråga som kräver tillsynsmyndighetens
hörande. Enligt utredningens uppfattning ankommer det på tillsynsmyndigheten att
beakta användningen av lönegarantimedel vid fortsatt drift. Gör myndigheten vid
samrådet med förvaltaren den bedömningen att användningen av lönegarantimedel av
ett konkursföretag leder till någon form av osund konkurrens på förut angivet
sätt bör fortsatt drift och/eller överlåtelse av rörelsen avstyrkas.
Utredningen har övervägt om man bör gå ett steg längre och i konkurslagen
införa en uttrycklig bestämmelse om att förvaltaren såvitt gäller fortsatt drift
och överlåtelse av rörelsen bör inhämta godkännande av tillsynsmyndigheten.
Tillräckliga skäl att nu föreslå en sådan bestämmelse torde dock inte finnas.
Däremot menar utredningen att man kan överväga att i en
verkställighetsföreskrift till lönegarantilagen föra in en regel om att
tillsynsmyndigheten skall övervaka efterlevnaden av föreskrifterna om
lönegaranti.

Förslagets konsekvenser

Visserligen rekonstrueras en del företag idag genom konkurs. Det sker emellertid
ofta med ianspråktagande av den statliga lönegarantin. Vidare kommer
rekonstruktionen vanligen till stånd så sent att stora förluster för
borgenärerna inte kan undvikas.
Med utredningens förslag motverkas olägenheterna av nuvarande ordning. Kommer
rekonstruktionsåtgärder igång tidigare, dvs. före konkurs, kan lönegarantin inte
användas som ett led i en rekonstruktion. De affärsmässiga förutsättningarna för
att rekonstruera ett krisföretags verksamhet bör emellertid bli bättre och
osund konkurrens mellan företagen i branschen kunna undvikas genom att
lönegarantin inte kommer in i bilden. Också utfallet för borgenärerna av en
uppgörelse bör typiskt sett bli gynnsammare än om företaget avvaktat den
tidpunkt då det blivit ohjälpligt insolvent.
Vinsterna med utredningens förslag inskränker sig inte till de omedelbara
resultaten av en lyckad rekonstruktion. Liksom när en reorganisation av ett
företags verksamhet äger rum i annat sammanhang kan borgenärerna få nytta av
åtgärden genom att affärsförhållandet till gäldenärsföretaget eller dess
efterträdare kan fortsätta. Rekonstruktionen kan också göra det möjligt för
andra företag, vilka varit beroende av gäldenärsföretaget för sin verksamhet,
att fortsätta denna utan att själva hamna i betalningssvårigheter. Särskilt
gäller detta underleverantörer och underentreprenörer. I nu berörda hänseenden
bör en rekonstruktion enligt utredningens modell medföra större ekonomisk nytta
för berörda intressenter än om motsvarande åtgärd företas först när
gäldenärsföretaget försatts i konkurs.
Det nya förfarandet kan inte beräknas medföra några nya utgifter för domstolar
och tillsynsmyndigheter. Kostnaden för företagsrekonstruktion kommer
gäldenärsföretaget att självt stå för. Eftersom antalet konkurser kan förväntas
minska genom att företagsrekonstruktion används i stället, kommer domstolarnas
kostnader för konkurs att minska. Detta motvägs av domstolarnas befattning med
företagsrekonstruktion. Också tillsynsmyndigheternas uppgifter minskas, när
konkurserna avtar. Men denna besparing motvägs troligen av en aktivare
bevakningsfunktion.
Sannolikt kommer utredningens samlade förslag att medföra möjlighet till
förbättrad utdelning för oprioriterade borgenärer. Det kommer även staten till
del i dess egenskap av skatteborgenär. Men också med oförändrad utdelning till
de oprioriterade borgenärerna - 3,6 % - kommer staten att få utdelning med
bortåt 27 mkr, om man utgår från 1991 års siffror. Statens förlust på grund av
att förmånsrätten för skatter och avgifter avskaffas begränsas redan på grund
härav (cirka 140 mkr om statens fordran är densamma som 1991).
Varje företag som kan rekonstrueras enligt den nya modellen i stället för att
gå i konkurs torde generellt sett medföra en samhällsekonomisk vinst. Nedbringas
antalet företagskonkurser, minskar typiskt sett också de förluster staten gör
som skatteborgenär.
Förslaget att låta en del av lönekostnaderna få en bättre förmånsrätt än
fordringar med säkerhet i företagshypotek kommer att öka återbetalningen av
utbetald lönegaranti i konkurs. Under budgetåren 1983/84 - 1989/90 var
lönegarantifondens intäkter större än kostnaderna. Därefter har kostnaderna
varit större än intäkterna. Återbetalning från konkurs uppgick under de båda
budgetåren 1990/91 och 1991/92 till 52 resp. 114,9 mkr.
Utredningens förslag går i denna del ut på att intjänad men ej utbetald lön
samt lön under den tid driften vid företaget fortsätter, dock längst under två
månader, skall utgå med förmånsrätt före fordringar med säkerhet i
företagshypotek. En konsekvens härav är att lönegarantifonden får en bättre
regressrätt än idag för en del av det som utbetalas i ersättning från fonden.
Om en uppskattning görs av vad detta innebär för fonden bör beaktas att
tillgångar saknas i ca en tredjedel av samtliga konkurser. I sådana konkurser är
någon återbetalning således utesluten. Denna uppgift skall vidare sammanställas
med att företagshypotekshavarna erhåller utdelning med 46 % i förhållande till
deras sammanlagda fordringar. Ofta har den senaste innestående månadslönen inte
betalts ut och inte heller semesterersättning. Om den tid under vilken konkurs-
boet fortsätter verksamheten uppskattas till exempelvis 14 dagar, har man att
räkna med att återbetalning till lönegarantifonden kommer att ske för 1,5
månadslön i konkurser rörande företag med anställda. Antalet personer som under
1990/91 erhöll lönegaranti uppgick till 47 007 och under 1991/92 till 77 973.
Om den månatliga utbetalningen beräknas till 8 494 kr hade återbetalningen
enligt utredningens förslag kommit att under de båda åren uppgå till knappt 200
resp. drygt 330 mkr. Det rör sig här om en ökning av återbetalningen från
konkurs med 400 resp. drygt 300 %.
Det är naturligtvis mycket vanskligt att göra sådana här beräkningar. På sikt
bör antalet konkurser minska. Antalet berörda anställda likaså. Å andra sidan är
det mera sannolikt att den genomsnittliga tiden för fortsatt drift överstiger 14
dagar. Utredningen har räknat med en schablontid om två månader. Beaktar man de
olika omständigheter som kan inverka på resultatet, bör man kunna räkna med att
vinsten för lönegarantifonden enligt förslaget inte kommer att understiga nyss
nämnda beräkning utan snarare överstiga den.
Det är svårt att förutspå hur många fall som årligen kan komma att bli föremål
för företagsrekonstruktion och hur stor del av de ärenden som anhängiggörs som
slutligen leder till en uppgörelse mellan gäldenären och dennes borgenärer. Mot
bakgrund av antalet konkursföretag 1991 med fler än tio anställda (1 406) vågar
utredningen dock uppskatta antalet fall av företagsrekonstruktion till ca 500. I
likhet med antalet konkurser beror antalet fall av företagsrekonstruktion dock i
hög grad på den allmänna ekonomiska utvecklingen i samhället.
Utredningen förutsätter att åtgärder vidtas för utbildning av personal och
information innan reformen genomförs. Ett ikraftträdande kan inte beräknas ske
förrän tidigast under 1994.

Förhållandet till en lag om skuldsanering

Tidigare har utredningen avgett delbetänkandet (SOU 1990:74) Skuldsaneringslag,
vilket tog sikte på överskuldsatta fysiska personer som inte driver någon form
av näringsverksamhet. I 1992 års betänkande har utredningen behandlat enbart
näringsidkare som fått betalningssvårigheter. De båda förslagen skall ses som en
heltäckande reglering av fall då företag eller enskilda behöver rådrum för att
reda ut sina ekonomiska problem utan konkurs. I föreliggande betänkande föreslås
att den nuvarande ackordslagen avskaffas. Detta förutsätter någon motsvarande
typ av regler för privatpersoner.

Insolvensutredningens författningsförslag

1 Förslag till lag om företagsrekonstruktion

Härigenom föreskrivs följande.

1 kap. Inledande bestämmelser

1 § Företagsrekonstruktion enligt denna lag innebär att en gäldenär som driver
näringsverksamhet, efter betalningsinställelse och under medverkan av en av
rätten utsedd administrator, söker rekonstruera verksamheten utan konkurs och
träffa en ekonomisk uppgörelse med sina borgenärer.

2 § Företagsrekonstruktion inleds efter ansökan hos rätten. En ansökan kan
göras av gäldenären eller en borgenär.
En ansökan av gäldenären är att anse som en förklaring att denne ställer in
sina betalningar. Detsamma gäller ett sådant medgivande av gäldenären som avses
i 2 kap. 11 § första stycket.

3 § Företagsrekonstruktion innebär inskränkningar i borgenärernas rätt att
tvångsvis ta i anspråk gäldenärens egendom för betalning av sina fordringar och
att göra gällande påföljd av avtalsbrott från gäldenärens sida.
De rättsverkningar som sägs i första stycket inträder den dag då en ansökan om
företagsrekonstruktion bifalls.
Rättsverkningarna förfaller när rätten meddelar beslut om förfarandets
upphörande, om inte annat förordnas i beslutet.

4 § Vid företagsrekonstruktion skall särskilt undersökas, om den verksamhet som
gäldenären bedriver helt eller delvis kan fortsättas.
Kan en uppgörelse inte ske under hand får gäldenären ansöka om förhandling om
offentligt ackord. I fråga om offentligt ackord tillämpas bestämmelserna i 3
kap.

5 § En plan skall upprättas för hur syftet med förfarandet skall uppnås
(rekonstruktionsplan).
Förfarandet pågår under högst tre månader, om inte beslut om förlängning av
fristen meddelas av rätten.

6 § Bestämmelserna i denna lag om gäldenär äger inte tillämpning i fråga om
1. bankaktiebolag, sparbank eller föreningsbank,
2. kreditaktiebolag, stadshypoteksförening eller landshypoteksförening,
3. understödsförening,
4. försäkringsbolag,
5. gäldenär för vars verksamhet staten, kommun, landstingskommun, kommunal-
förbund, församling eller kyrklig samfällighet svarar.
7 § Om konkurs föreskrivs i konkurslagen (1987:672).

2 kap. Allmänna bestämmelser om företagsrekonstruktion

Ansökan av gäldenären

1 § En gäldenärs ansökan om företagsrekonstruktion skall göras skriftligen.
Ansökningshandlingen skall vara egenhändigt undertecknad av sökanden eller
sökandens ombud.
En ansökan skall innehålla
1. en kortfattad redogörelse för gäldenärens ekonomi och vad som lett fram
till gäldenärens betalningssvårigheter,
2. en uppgift om utsikten till rekonstruktion av verksamheten och till en
uppgörelse med borgenärerna samt
3. ett förslag till administrator och behövliga uppgifter om dennes lämplighet
för uppdraget.

2 § Ansökan om företagsrekonstruktion görs hos den tingsrätt där gäldenären bör
svara i tvistemål som angår betalningsskyldighet i allmänhet.
I ansökningen skall gäldenären ange och styrka de omständigheter som gör
rätten behörig, om de inte är kända.
Har ansökan gjorts hos en tingsrätt som inte är behörig, skall rätten genast
sända handlingarna i ärendet till den tingsrätt som enligt vad dessa visar är
behörig och underrätta gäldenären. En ansökan skall anses gjord, när
handlingarna kom in till den förra tingsrätten.

3 § En ansökan skall avvisas,
1. om det av ansökningen inte framgår vilken tingsrätt som är behörig eller
2. om den inte uppfyller de krav som anges i 1 §.
Avvisning får ske endast om gäldenären inte följer ett föreläggande att
avhjälpa bristen.

4 § Upptas gäldenärens ansökan skall rätten genast
1. besluta om företagsrekonstruktion,
2. utse en administrator och
3. bestämma tidpunkt för ett borgenärssammanträde inför rätten senast tre
veckor från beslutet eller den längre tid som är oundgängligen nödvändig.
Ett beslut om företagsrekonstruktion får inte meddelas, om det saknas skälig
anledning anta att syftet med förfarandet kan uppnås.
Om särskilda skäl föreligger kan flera än en administrator utses.

Ansökan av en borgenär

5 § En ansökan av en borgenär skall göras skriftligen. Ansökningshandlingen
skall vara egenhändigt undertecknad av sökanden eller hans ombud.
En ansökan skall innehålla
1. uppgift om borgenärens fordran,
2. de omständigheter på vilka han grundar sin begäran och
3. förslag till administrator och behövliga uppgifter om dennes lämplighet för
uppdraget.
Borgenären skall i original eller kopia bifoga de handlingar som han vill
åberopa. Ansökningen och de handlingar som har bifogats denna skall ges in i två
exemplar.

6 § En borgenärs ansökan om företagsrekonstruktion får inte bifallas, om
1. borgenären har betryggande pant eller därmed jämförlig säkerhet i egendom
som tillhör gäldenären och det inte finns särskilda skäl anta att borgenärens
rätt är i fara eller
2. betryggande säkerhet erbjuds av tredje man.
Med säkerhet som erbjuds av tredje man avses även borgen, om borgensmannen
svarar som för egen skuld.

7 § I fråga om behörig tingsrätt och avvisning av ansökan tillämpas vad som
sägs i 2 och 3 §§.

8 § Upptas en borgenärs ansökan skall rätten sätta ut en förhandling för
prövning av yrkandet. Förhandlingen skall hållas inom två veckor från det att
ansökningen kom in till rätten. Om det finns särskilda skäl, får den hållas
senare, dock senast inom sex veckor.
Till förhandlingen skall parterna kallas. I kallelsen till gäldenären skall
denne föreläggas att svara på yrkandet vid förhandlingen. I kallelsen skall även
anges att gäldenären inte behöver inställa sig, om han före förhandlingen själv
gör en ansökan enligt 1 §.
Kallelserna skall delges. Parterna skall i kallelsen upplysas om innehållet i
10 §.
Gäldenären skall samtidigt med kallelsen delges de av borgenären ingivna
handlingarna.

9 § En borgenärs ansökan förfaller, om
1. en ansökan enligt 1 § från gäldenären själv bifalls före förhandlingen,
2. gäldenären före denna skriftligen bestrider ansökningen eller
3. försätts i konkurs.
Rätten skall i fall som avses i första stycket ställa in förhandlingen och
underrätta parterna.

10 § Uteblir borgenären från förhandlingen, skall ärendet avskrivas, om inte
gäldenären själv gör en ansökan enligt 1 §.
Uteblir gäldenären från förhandlingen, förfaller borgenärens ansökan.

11 § En ansökan av borgenären får inte bifallas, om inte gäldenären förklarar
att han vill påbörja företagsrekonstruktion.
Finns förutsättningar att bifalla borgenärens ansökan tillämpas 4 § be-
träffande de åtgärder som ankommer på rätten.

Administratorn och dennes uppgifter

12 § Administratorn skall undersöka utsikterna till rekonstruktion av
verksamheten och därvid verka för att borgenärernas bästa iakttas.
Administratorn skall undersöka gäldenärens ekonomiska ställning och efter
samråd med gäldenären upprätta en rekonstruktionsplan som tillställs
borgenärerna.
Administratorn får anlita hjälp av sakkunnig.

13 § En administrator skall ha den särskilda insikt och erfarenhet som
uppdraget kräver, ha borgenärernas förtroende samt även i övrigt vara lämplig
för uppdraget.
Den som är anställd vid en domstol eller en kronofogdemyndighet får inte vara
administrator.
En administrator som inte är lämplig eller av någon annan orsak bör skiljas
från uppdraget skall entledigas av rätten. Frågor om entledigande tas upp på
begäran av administratorn, en borgenär eller gäldenären.

14 § Administratorn skall inom en vecka från det att han utsetts underrätta
samtliga kända borgenärer om att företagsrekonstruktion har påbörjats. Vid
underrättelsen skall fogas
1. en förteckning över gäldenärens huvudsakliga tillgångar och skulder,
2. gäldenärens senaste balansräkning, om gäldenären är eller varit
bokföringsskyldig under det sista året innan ansökan om företagsrekonstruktion
gjordes, och de ytterligare upplysningar som behövs om dennes redovisning,
3. en uppgift om orsakerna till betalningssvårigheterna och ändamålet med
förfarandet samt
4. upplysning om tidpunkten för det sammanträde som sägs i 4 § första stycket
3.

Gäldenärens ställning

15 § Gäldenären är skyldig att lämna administratorn alla sådana upplysningar om
sina ekonomiska förhållanden som är av betydelse för företagsrekonstruktion.
Gäldenären skall följa administratorns råd och anvisningar angående för-
valtningen av gäldenärens egendom.

16 § Gäldenären får inte utan administratorns samtycke
1. betala skuld som uppkommit före beslutet om företagsrekonstruktion eller
ställa säkerhet för sådan skuld,
2. ingå någon ny förpliktelse,
3. pantsätta, överlåta eller upplåta annan rätt till fast egendom, affärslo-
kaler eller annan egendom av väsentlig betydelse för gäldenärens verksamhet.

17 § Har gäldenären före beslutet om företagsrekonstruktion
1. ingått ett sådant avtal om fortlöpande leverans av elektricitet, vatten
eller därmed jämförlig förnödenhet som innebär att gäldenären skall erlägga
betalning efter hand i särskilda poster allteftersom motparten fullgör sitt
åtagande och
2. kommit i dröjsmål med betalningen av någon delleverans,
får motparten dock inte på grund härav häva avtalet i fråga om senare leverans
eller avbryta denna, om gäldenären med administratorns samtycke ställer
godtagbar säkerhet för betalning av sådan leverans.
Avtalsvillkor som inskränker gäldenärens befogenhet enligt första stycket är
ogiltigt.

18 § Överlämnas en vara till gäldenären efter det att beslut om företags-
rekonstruktion meddelades av rätten och har betalning inte skett, får säljaren
kräva att varan lämnas tillbaka. Varan behöver dock inte lämnas tillbaka, om
betalning sker genast eller, i fall då köpesumman inte har förfallit till
betalning, gäldenären med samtycke av administratorn inom skälig tid efter
uppmaning ställer godtagbar säkerhet för betalningen.
Avtalsvillkor som inskränker gäldenärens befogenhet enligt första stycket är
ogiltigt.

Borgenärernas ställning

19 § Vid det sammanträde som sägs i 4 § första stycket 3 skall borgenärerna
beredas tillfälle att uttala sig om förfarandet bör fortgå.
Om en borgenär begär det, skall vid sammanträdet bland borgenärerna utses en
borgenärskommitté. I kommittén får ingå högst tre personer. Om gäldenären
bedriver näringsverksamhet och under det senast förflutna räkenskapsåret här i
landet sysselsatt i genomsnitt minst 25 arbetstagare, har en företrädare för de
anställda rätt att delta i borgenärskommittén. I så fall får i denna ingå högst
fyra personer.
Administratorn skall i väsentliga frågor samråda med borgenärskommittén, om
inte hinder möter mot det.

20 § Under förfarandet gäller följande inskränkningar i borgenärernas rätt att
tvångsvis ta i anspråk gäldenärens egendom för betalning av sina fordringar.
1. Om en borgenär ansöker om att gäldenären skall försättas i konkurs, skall
ansökningen på begäran av administratorn förklaras vilande i avvaktan på att
förfarandet enligt denna lag upphör. Vilandeförklaring skall dock inte meddelas,
om det finns särskilda skäl anta att borgenärens rätt är i fara.
2. Utmätning får inte ske. Detta gäller inte utmätning för sådan fordran till
säkerhet för vilken borgenären har handpanträtt. Har borgenären annan panträtt
eller företagshypotek till säkerhet för sin fordran, kan borgenären hos rätten
begära medgivande till utmätning. Medgivande får lämnas endast om det finns risk
för att säkerhetens värde avsevärt minskas till följd av gäldenärens handlande.
3. Beslut om betalningssäkring får inte meddelas och verkställighet av sådant
beslut får inte ske.
4. Handräckning enligt lagen (1978:599) om avbetalningsköp mellan
näringsidkare m.fl. får inte ske. Detsamma gäller återtagande genom
verkställighet av dom.
5. Beslut om kvarstad får inte meddelas och verkställighet av sådant beslut
får inte ske.
Under förfarandet får en borgenär inte heller i övrigt påkalla åtgärd för
verkställighet enligt 16 kap. utsökningsbalken.

21 § Den som hade fordran hos gäldenären när ansökan om företagsrekonstruktion
gjordes får, även om fordringen inte är förfallen till betalning, använda den
till kvittning mot fordran som gäldenären då hade mot honom. Detta gäller dock
inte, om kvittning är utesluten på grund av fordringarnas beskaffenhet eller
undantagen enligt vad som sägs nedan.
Om en fordran mot gäldenären har förvärvats genom överlåtelse från tredje man
senare än tre månader före ansökan om företagsrekonstruktion eller, såvitt angår
dödsbo, före ansökan om boets avträdande till förvaltning av boutredningsman och
i det senare fallet en ansökan om företagsrekonstruktion följt inom tre månader
från det att boutredningsman förordnats, får den inte användas till kvittning
mot en fordran som gäldenären hade när borgenären förvärvade sin fordran.
Detsamma gäller, om en fordran mot gäldenären har förvärvats tidigare genom
sådant fång och borgenären då hade skälig anledning anta att gäldenären var på
obestånd.
En borgenär, som har satt sig i skuld till gäldenären under sådana
omständigheter att det är att jämställa med betalning med annat än sedvanliga
betalningsmedel, får inte kvitta, i den mån sådan betalning hade kunnat bli
föremål för återvinning enligt 3 kap. eller konkurslagen.En fordran på
ersättning vilken tillkommer en borgensman eller annan med anledning av en
förpliktelse som han infriat (regressfordran) anses vid tillämpning av vad som
sägs ovan ha förvärvats när hans förpliktelse grundades.

Förfarandets upphörande

22 § Förfarandet upphör efter beslut av tingsrätten. Det skall upphöra om tre
månader förflutit från dagen för beslutet om företagsrekonstruktion.
Tingsrätten kan om särskilda skäl därtill föreligger på begäran av gäldenären
förlänga den i första stycket angivna fristen med tre månader i taget.
Förfarandet får dock inte pågå under längre tid än sammanlagt ett år, såvida
inte förhandling om offentligt ackord inletts.
Innan rätten beslutar om förlängning enligt andra stycket skall admini-
stratorn, de borgenärer, som infunnit sig till det sammanträde som sägs i 4 §
första stycket 3, och borgenärskommittén, om en sådan utsetts, beredas tillfälle
att yttra sig.

23 § Förfarandet skall även upphöra om
1. syftet med förfarandet uppnåtts,
2. gäldenären återkallar sin ansökan eller utan laga förfall uteblir från det
sammanträde som sägs i 4 § första stycket 3,
3. administratorn eller en borgenär begär det och rätten finner förfarandet
sakna ett rimligt ändamål,
4. gäldenären försätts i konkurs eller
5. rätten i annat fall finner att särskilda skäl föreligger för att
förfarandet bör upphöra.
Innan tingsrätten fattar beslut enligt första stycket 1-3 eller 5 skall
gäldenären, administratorn, de borgenärer, som infunnit sig till det sammanträde
som sägs i 4 § första stycket 3, och borgenärskommittén, om en sådan utsetts,
beredas tillfälle att yttra sig.

24 § När rätten meddelar beslut om förfarandets upphörande, förfaller de
rättsverkningar som anges i 17, 18 och 20 §§, om inte annat förordnas i
beslutet.

3 kap. Särskilda bestämmelser om offentligt ackord

Ansökan om förhandling om offentligt ackord

1 § En ansökan om förhandling om offentligt ackord görs av gäldenären hos den
tingsrätt där ärendet om företagsrekonstruktion är anhängigt.
I fråga om offentligt ackord gäller utöver bestämmelserna i detta kapitel 2
kap. 12, 13 och 15 - 24 §§ i tillämpliga delar.

2 § Till en ansökan enligt 1 § skall bifogas
1. ett ackordsförslag som anger hur mycket gäldenären bjuder i betalning och
när betalningen skall ske samt om säkerhet har ställts för ackordet och vari den
i så fall består,
2. en förteckning över boets tillgångar och skulder, upprättad enligt 3 §
tidigast tre månader innan ansökan om förhandling om offentligt ackord gjordes,
3. den senaste balansräkningen, om gäldenären är eller har varit bok-
föringsskyldig under det sista året innan beslutet om företagsrekonstruktion
meddelades,
4. en berättelse av administratorn som anger boets tillstånd och orsakerna
till gäldenärens betalningssvårigheter samt innehåller en översikt över
tillgångar och skulder, en uppgift om den utdelning som kan påräknas i en
konkurs och upplysning om egendom har frångått gäldenären under sådana
förhållanden att den kan bli föremål för återvinning, om det finns skälig
anledning anta att gäldenären har gjort sig skyldig till brott mot sina
borgenärer och i så fall grunden därför samt hur gäldenären har fullgjort sin
bokföringsskyldighet,
5. ett yttrande av administratorn om han anser att ackordsförslaget bör antas
av borgenärerna,
6. ett intyg av administratorn att borgenärer, som till antalet utgör minst
två femtedelar av de i bouppteckningen upptagna borgenärer vilkas fordringar
skulle omfattas av ackordet och som tillsammans innehar minst två femtedelar av
dessa fordringars sammanlagda belopp, har förklarat sig anse ackordet antagbart,
7. ett bevis att ackordsförslaget samt administratorns berättelse och yttrande
har sänts till alla borgenärer som tas upp i bouppteckningen,
8. förskott, med belopp som regeringen föreskriver, på kostnaden för ackords-
frågans handläggning hos rätten samt av rätten godkänd säkerhet för vad som inte
täcks av förskottet.
En balansräkning behöver inte bifogas, om den tidigare har tillställts rätten
och borgenärerna.

3 § Administratorn skall upprätta bouppteckningen. I denna skall tillgångarna
tas upp till noggrant uppskattade värden. Om gäldenären är eller har varit
bokföringsskyldig under det sista året innan beslutet om företagsrekonstruktion
meddelades, skall om möjligt även lämnas en specificerad uppgift om de värden
som i bokföringen har åsatts tillgångarna eller, när sådan värdering inte har
gjorts, om anskaffningskostnaden. Bouppteckningen skall vidare innehålla uppgift
om varje borgenärs namn och postadress.
Ränta på en borgenärs fordran skall inte beräknas längre än till dagen för
ansökan om företagsrekonstruktion. Fordran i utländskt myntslag skall beräknas
efter den kurs som gällde nämnda dag.
Har en borgenär förmånsrätt, skall det anges jämte grunden till det.
Förekommer anmärkning mot fordran eller bedöms värdet av egendom, vari en
borgenär har särskild förmånsrätt, understiga hans fordran, skall det anges.

4 § Rätten skall avvisa ansökningen om förhandling om offentligt ackord, om den
inte uppfyller de krav som anges i 2 § och gäldenären inte följer ett
föreläggande att avhjälpa bristen.

5 § Upptas ansökningen, skall rätten genast meddela beslut om förhandling om
offentligt ackord (ackordsförhandlingsbeslut). Samtidigt skall rätten
1. bestämma tidpunkt för ett sammanträde med borgenärerna inför rätten,
2. kalla gäldenären, administratorn och borgenärerna till sammanträdet samt
3. kungöra ackordsförhandlingsbeslutet i Post- och Inrikes Tidningar och i
övrigt på sätt regeringen föreskriver.

Villkor för offentligt ackord

6 § Ett offentligt ackord får avse, att fordringar, som tillkommer borgenärer
vilka enligt 7 § får delta i förhandlingen, nedsätts och betalas på närmare
angivet sätt. Ackordet skall ge alla likaberättigade borgenärer lika rätt och
minst tjugofem procent av fordringarnas belopp, om inte lägre ackordsprocent
godkänns av samtliga kända borgenärer som skulle omfattas av ackordet eller
särskilda skäl för lägre procent föreligger. Föreskriven minsta utdelning skall
betalas inom ett år efter det att ackordet har fastställts, om inte samtliga
nämnda borgenärer godkänner längre betalningstid.
Utan hinder av första stycket får ett offentligt ackord innehålla villkor att
borgenärerna får full betalning intill visst belopp, om avvikelsen kan anses
skälig med hänsyn till omfattningen av boet och övriga omständigheter. En
avvikelse till nackdel för viss borgenär får också äga rum, om han har medgett
det.
Ett ackord får även avse, att gäldenären endast får anstånd med betalningen
eller annan särskild eftergift. Därvid äger första och andra styckena
motsvarande tillämpning.

Borgenärer vid offentligt ackord

7 § I förhandling om offentligt ackord deltar endast borgenärer, vilkas
fordringar uppkommit före ansökan om företagsrekonstruktion. En borgenär, som
kan få täckning för sin fordran genom kvittning eller vars fordran är förenad
med förmånsrätt, deltar inte i förhandlingen. En borgenär, som enligt avtal
eller på annan grund har rätt till betalning först efter gäldenärens övriga
borgenärer, deltar inte heller i förhandlingen, såvida inte dessa medger detta.
Om en borgenär helt eller delvis avstår från kvittningsrätt eller förmånsrätt,
deltar han i förhandlingen i motsvarande mån. Kan en borgenärs fordran endast
till viss del täckas genom kvittning eller understiger värdet av den egendom i
vilken en borgenär har särskild förmånsrätt hans fordran, deltar han med
återstående del av fordringen.
Innehåller ackordsförslaget en bestämmelse att borgenärer som inte har
förmånsrätt skall få full betalning intill ett visst belopp, skall deras
fordringar i ackordsförfarandet anses som förmånsberättigade i motsvarande mån.
En borgenär får delta i förhandlingen, även om hans fordran inte är förfallen
till betalning eller den är beroende av särskilt villkor.
Med borgenärer som har förmånsrätt likställs en borgenär som till säkerhet för
sin fordran har gjort förbehåll om återtaganderätt.

Borgenärsmajoritet vid offentligt ackord

8 § Ett ackordsförslag, som ger minst femtio procent av fordringsbeloppen,
skall anses antaget av borgenärerna, om tre femtedelar av de röstande har
godtagit förslaget och deras fordringar uppgår till tre femtedelar av de
röstberättigande fordringarnas sammanlagda belopp. Är ackordsprocenten lägre,
skall ackordsförslaget anses antaget, om tre fjärdedelar av de röstande har
enats om förslaget och deras fordringar uppgår till tre fjärdedelar av de
röstberättigande fordringarnas sammanlagda belopp.

Återvinning vid offentligt ackord

9 § Efter ackordsförhandlingsbeslutet äger bestämmelserna i konkurslagen
(1987:672) om återvinning vid konkurs motsvarande tillämpning, om ackordet
fastställs.
Söks återvinning av förmånsrätt eller betalning som vunnits genom utmätning,
får rätten förordna att fortsatt verkställighet av utmätningen tills vidare inte
får äga rum.

10 § Talan om återvinning väcks av en borgenär vars fordran skulle omfattas av
ackord. Talan skall väckas före det borgenärssammanträde som avses i 5 § 1 och
får inte slutligt prövas innan ackordsfrågan har blivit avgjord. En borgenär som
vill väcka talan skall underrätta administratorn. Om så inte har skett, får hans
talan inte upptas till prövning.
Upphör förfarandet utan att ackord har kommit till stånd och försätts inte
gäldenären i konkurs efter ansökan som gjorts inom tre veckor från det att
ackordsfrågan avgjordes, skall den väckta återvinningstalan avvisas.

11 § Vad som vinns genom återvinningstalan skall, sedan kärandens kostnader har
ersatts, tillkomma de borgenärer som omfattas av ackordet. En svarande som med
anledning av kärandens talan kan få fordran mot gäldenären deltar med fordringen
i förhandlingen om offentligt ackord och har rätt att avräkna den utdelning som
tillkommer honom på vad han annars skulle ha betalat.
Om det i målet påkallas av en borgenär som omfattas av ackordet eller av
gäldenären, kan rätten föreskriva särskild förvaltning av det som enligt första
stycket skall tillkomma borgenärerna. Egendom som har satts under sådan
förvaltning får utmätas endast om ackordet har förfallit.

Verkan av offentligt ackord

12 § Ett fastställt ackord är bindande för alla borgenärer, kända eller ej, som
enligt 7 § hade rätt att delta i ackordsförhandlingen.
Om alla borgenärer som enligt 7 § hade rätt att delta i ackordsförhandlingen
inte tillgodoses fullt ut genom ackordet, är detta bindande också för en
borgenär vars fordran uppkommit före ansökan om företagsrekonstruktion och som
enligt avtal eller på annan grund har rätt till betalning först efter
gäldenärens övriga borgenärer.
En borgenär med förmånsrätt i viss egendom är bunden av ackordet i fråga om
belopp som inte kan tas ut ur egendomen.

13 § Överlåter gäldenären efter ackordsförhandlingsbeslutet en fordran så att
en borgenär därigenom förlorar rätt till kvittning, skall han gottgöra
borgenären därför.

14 § En borgenär som har godkänt ett ackordsförslag förlorar inte genom
godkännandet sin rätt mot borgensmän eller andra som förutom gäldenären svarar
för fordringen.

Senare anmälda fordringar vid offentligt ackord m.m.

15 § Vill någon delta i ackordsförhandlingen med en fordran som inte har
upptagits i bouppteckningen och inte heller senare blivit känd, bör han
skriftligen anmäla fordringen hos administratorn senast en vecka före det
borgenärssammanträde som avses i 5 § 1. Anmäls en fordran senare, får det inte
föranleda att borgenärernas prövning av ackordsförslaget skjuts upp.

16 § Om gäldenären eller en borgenär vill framställa anmärkning mot en fordran
som skulle omfattas av ackordet, skall han göra det skriftligen hos
administratorn i så god tid som möjligt och i vart fall före omröstningen vid
det borgenärssammanträde som avses i 5 § 1.
Finner administratorn anledning till anmärkning mot en fordran som skulle
omfattas av ackordet eller framställer gäldenären eller en borgenär sådan
anmärkning hos administratorn, skall denne skyndsamt underrätta den borgenär
vilkens fordran avses med anmärkningen. Detsamma gäller, när värdet av egendom
vari borgenär har särskild förmånsrätt bedöms understiga fordringen.

Borgenärssammanträde vid offentligt ackord

17 § Det sammanträde som avses i 5 § 1 skall hållas tidigast tre och senast fem
veckor efter ackordsförhandlingsbeslutet.
Gäldenären bör inställa sig personligen vid borgenärssammanträdet. Han skall
därvid lämna rätten, administratorn och borgenärerna de upplysningar om boet som
de begär. Kan gäldenären inte infinna sig personligen, bör han ställa ombud. Har
edgång begärts enligt 18 §, skall gäldenären alltid inställa sig personligen,
såvida gäldenären inte redan har avlagt ed inför någon annan tingsrätt.
Administratorn skall tillhandahålla en förteckning på de borgenärer som har
rätt att delta i omröstning i ackordsfrågan, med uppgift om de fordringsbelopp
för vilka rösträtt får utövas. I förteckningen skall även antecknas anmärkning
som har framställts mot en borgenärs fordran.

18 § På begäran av en borgenär skall gäldenären vid borgenärssammanträdet
avlägga bouppteckningsed. Han skall därvid göra de tillägg till eller ändringar
i bouppteckningen som han anser behövs och med ed betyga att bouppteckningen med
gjorda tillägg eller ändringar är riktig, så att det inte enligt hans vetskap
har oriktigt utelämnats eller upptagits någon tillgång eller skuld.
Är gäldenären en juridisk person och finns flera ställföreträdare, behöver
bouppteckningsed inte avläggas av en sådan ställföreträdare vars edgång den
borgenär som påkallat edgången anser sakna betydelse för utredningen av gäldenä-
rens ekonomiska ställning.
När det finns anledning till det, får rätten besluta att gäldenären skall
avlägga eden inför någon annan tingsrätt. Är gäldenären sjuk, får eden avläggas
där han vistas.
Vägrar gäldenären att avlägga ed, förfaller ackordsförhandlingsbeslutet, om
inte rätten finner synnerliga skäl föreligga att förhandlingen om offentligt
ackord fortsätts.

19 § Om både en borgenär och en borgensman eller någon annan som förutom
gäldenären ansvarar för borgenärens fordran vill rösta för denna, har de
tillsammans en röst, vilken beräknas efter borgenärens fordran. Kan de inte
enas, gäller borgenärens mening, om inte de andra löser ut honom eller ställer
betryggande säkerhet för fordringen.

20 § Vid borgenärssammanträdet skall borgenärerna rösta om ackordsförslaget.
En anmärkning som har framställts mot en fordran utgör inte hinder mot att
borgenären deltar med fordringen i omröstningen. Är utgången av omröstningen
beroende av om fordringen skall beaktas eller inte, skall rätten vid samman-
trädet utreda tvistefrågan och söka åstadkomma förlikning. De närvarande får med
bindande verkan för dem som har uteblivit medge att en anmärkning förfaller
eller inskränks eller uppdra åt administratorn att ingå förlikning med borge-
nären. Kan förlikning inte träffas, skall frågan handläggas enligt vad som sägs
i 24 § för bestämmande av omröstningens utgång.
En förlikning angående framställd anmärkning får inte ingås i annan ordning än
som anges i andra stycket utan samtycke av alla vilkas rätt är beroende av
förlikningen.
Vid omröstning äger 3 § andra stycket motsvarande tillämpning.

21 § Gäldenären får inte återta eller ändra ackordsförslaget utan medgivande av
rätten. Yrkande härom skall framställas senast vid borgenärssammanträdet innan
omröstning sker. Mot rättens beslut i fråga om återtagande eller ändring av
ackordsförslag får talan inte föras särskilt.
Har ändring av ackordsförslaget medgetts, får prövningen av förslaget
uppskjutas till fortsatt sammanträde inom tre veckor. Om ändringen inte medför
att förslaget blir sämre för borgenärerna, får uppskov dock äga rum endast om
särskilda skäl föreligger.

22 § Om rätten i annat fall än som avses i 21 § andra stycket finner särskilda
skäl föreligga för att borgenärernas prövning av ackordsförslaget uppskjuts, får
rätten besluta om uppskov till fortsatt sammanträde inom tre veckor.

Fastställelse av offentligt ackord

23 § Har ackordsförslaget antagits vid borgenärssammanträdet men finns det
enligt 25 § anledning att inte fastställa ackordet, skall ackordsfrågan prövas
av rätten vid en förhandling. Detsamma gäller, om det vid sammanträdet inte kan
avgöras om förslaget har antagits eller förkastats av borgenärerna.
Om ackordsfrågan inte skall prövas vid en förhandling, skall rätten fastställa
ackordet.
Beslut i ackordsfrågan skall meddelas inom en vecka, om inte längre rådrum är
nödvändigt på grund av särskilda omständigheter.

24 § Är utgången av omröstningen över ackordsförslaget beroende av om
kvarstående anmärkningar godkänns eller inte och finns det i övrigt skäl att
fastställa ackordet, skall rätten först pröva anmärkningarna eller så många av
dem att utgången av omröstningen blir densamma, vare sig övriga anmärkningar
godkänns eller inte. Mot rättens beslut med anledning av framställd anmärkning
får talan inte föras.

25 § Ett ackord får inte fastställas, om
1. ärendet inte har handlagts på föreskrivet sätt och felet kan ha inverkat på
ackordsfrågans utgång,
2. ackordet inte uppfyller villkoren i 6 §,
3. det finns skälig anledning att anta att gäldenären i hemlighet har gynnat
någon borgenär för att inverka på ackordsfrågan eller att något annat svek har
ägt rum vid ackordet eller
4. ackordet uppenbart är till skada för borgenärerna.
Även om första stycket inte är tillämpligt, får rätten efter omständigheterna
vägra att fastställa ackordet, om en borgenär eller en borgensman eller någon
annan som förutom gäldenären svarar för fordringen har bestritt fastställelse på
grund av att
1. betryggande säkerhet för ackordets fullgörande inte finns,
2. ackordet är till skada för borgenärerna eller
3. ackordet av någon annan särskild anledning inte bör medges.
Vägras fastställelse enligt första stycket 1 och är förslaget inte förkastat
av borgenärerna eller förfallet, skall borgenärerna på nytt pröva
ackordsförslaget och sammanträde utsättas för detta. Särskild talan får inte
föras mot ett beslut om sådan prövning.

Tillsyn över offentligt ackord

26 § På begäran av en borgenär vars fordran omfattas av ackordet kan rätten, om
det finns skäl till det, förordna administratorn eller någon annan lämplig
person att utöva tillsyn över att gäldenären fullgör sina åtaganden enligt
ackordet. Om det behövs, skall även en ersättare för tillsynsmannen förordnas.
Gäldenären skall ge tillsynsmannen de uppgifter som denne begär och följa de
anvisningar som tillsynsmannen lämnar.
Bestämmelserna i 2 kap. 13 § tredje stycket äger motsvarande tilllämpning i
fråga om entledigande av tillsynsman.

Förverkande av offentligt ackord

27 § På ansökan av en borgenär vars fordran omfattas av ackordet kan rätten
förklara att den eftergift som genom ackordet har medgetts gäldenären förfaller,
om gäldenären
1. har gjort sig skyldig till oredlighet mot borgenärer eller i hemlighet har
gynnat någon borgenär för att inverka på ackordsfrågans avgörande,2. åsidosätter
vad som åligger honom enligt 26 § andra stycket eller
3. på något annat sätt uppenbart försummar sina åtaganden enligt ackordet.
Förlikning är inte tillåten i en fråga som avses i första stycket.
Även om den eftergift som har medgetts gäldenären förklaras förfallen, får
borgenärerna göra ackordet i övrigt gällande mot gäldenären eller mot den som
har gått i borgen för ackordet.

4 kap. Bestämmelser om handläggningen m.m.

Handläggningen av ärenden om företagsrekonstruktion

1 § Prövningen av en ansökan om företagsrekonstruktion och handläggningen av
företagsrekonstruktion sker som ett ärende hos tingsrätten.

2 § I fråga om ärenden om företagsrekonstruktion gäller rättegångsbalkens be-
stämmelser om handläggningen av tvistemål i tillämpliga delar, om inte något
annat sägs i denna lag. Sker handläggningen vid sammanträde inför rätten
tillämpas bestämmelserna om huvudförhandling i tvistemål, om inte sakens
beskaffenhet motiverar avsteg därifrån.
En sådan förhandling som avses i 3 kap. 23 § första stycket skall äga rum så
snart som möjligt. Om administratorn, gäldenären eller en borgenär uteblir från
förhandlingen, hindrar det inte att ackordsfrågan prövas och avgörs.
Rättens avgörande sker genom beslut.

3 § En tingsrätt är vid handläggningen domför med en lagfaren domare. Vid en
förhandling får dock rätten bestå av tre lagfarna domare.

4 § Bevis eller fullmakt, som visar att den som vid företagsrekonstruktion i
egenskap av ställföreträdare eller ombud företräder en borgenär är behörig,
skall företes endast om det påkallas av särskilda skäl.
Är en behörighetshandling inte tillgänglig när den skall företes, skall
ställföreträdaren eller ombudet få tid att förete sådan handling.

Kostnader för förfarandet

5 § Kostnaderna för företagsrekonstruktion betalas av gäldenären.

6 § Arvode till administratorn och ersättning för kostnad som uppdraget medfört
skall prövas av rätten, om administratorn eller gäldenären gör framställning
därom. Så länge ackordet inte fullgjorts får sådan framställning göras också av
en borgenär vars fordran omfattas av ackordet.
Arvodet får inte bestämmas till ett högre belopp än som med hänsyn till det
arbete som uppdraget har krävt, den omsorg och skicklighet varmed det har
utförts samt näringsverksamhetens omfattning kan anses utgöra skälig ersättning
för uppdraget.

7 § Bestämmelserna i 6 § äger motsvarande tillämpning beträffande arvode och
kostnadsersättning till en tillsynsman.
Ersättningen till ett sakkunnigt biträde som har anlitats med stöd av 2 kap.
12 § tredje stycket bestäms av administratorn.

Verkställighet av beslut

8 § Ett beslut om företagsrekonstruktion går i verkställighet omedelbart.
Detsamma gäller andra beslut av rätten under handläggningen av ett ärende om
företagsrekonstruktion i en fråga som enligt denna lag skall prövas av rätten,
om inte något annat förordnas eller följer av andra stycket.
Beslut under handläggningen går i verkställighet först sedan det har vunnit
laga kraft, om beslutet avser arvode eller kostnader till en administrator eller
till en sådan tillsynsman som har utsetts enligt 3 kap. 26 §.

Överklagande av rättens beslut

9 § Tingsrättens beslut i en fråga som enligt denna lag skall prövas av rätten
får överklagas för sig, om inte något annat följer av 3 kap. 21 § första
stycket, 24 § eller 25 § tredje stycket.
Talan mot ett beslut som avses i första stycket förs genom besvär i hovrätten
inom tre veckor från den dag då beslutet meddelades. Är det fråga om beslut om
förhandling om offentligt ackord räknas dock besvärstiden från den dag då
kungörelsen om beslutet var införd i Post- och Inrikes Tidningar.

Skadestånd

10 § Om en borgenärs ansökan enligt 2 kap. 5 § inte bifalls och om borgenären
när han gav in sin ansökan saknade skälig anledning att anta att gäldenären inte
kunde betala sina skulder allteftersom de förföll till betalning, skall
borgenären ersätta gäldenären den skada som skäligen kan anses ha orsakats denne
genom ansökningen och dess handläggning.
Talan om skadestånd enligt första stycket skall väckas vid den tingsrätt där
borgenärens ansökan om företagsrekonstruktion är eller har varit anhängig. I
detta ärende får sådan talan väckas utan stämning.

Straff m.m.

11 § En borgenär som för sin röst vid ett borgenärssammanträde enligt 3 kap.
har betingat sig någon särskild förmån av gäldenären döms till böter eller
fängelse i högst ett år.

12 § Åtal mot en gäldenär för brott som avses i 11 kap. brottsbalken och åtal
mot en borgenär för brott som sägs i 11 § får väckas vid den tingsrätt där
ärendet om företagsrekonstruktion är eller har varit anhängigt.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994, då ackordslagen (1970:847)
skall upphöra att gälla.
2. Har god man förordnats enligt ackordslagen (1970:847) före ikraftträdandet av
denna lag, gäller äldre bestämmelser fortfarande.

2 Förslag till lag om ändring i äktenskapsbalken

Härigenom föreskrivs i fråga om äktenskapsbalken att 6 kap. 10 § skall ha
följande lydelse.

Nuvarande lydelse1 Föreslagen lydelse

6 kap.
10 §
Rätten att kräva ut ett fastställt underhållsbidrag upphör tre år efter den
förfallodag som ursprungligen gällde.
Har utmätning för underhållsbidraget skett före den tidpunkt som anges i
första stycket eller har den bidragsskyldige försatts i konkurs på grund av en
ansökan som har gjorts före denna tidpunkt, får betalning för fordringen även
därefter tas ut ur den utmätta egendomen eller erhållas i konkursen.
--------------------------------------------------------------------
Har ansökan om förordnande av Har ansökan om företagsrekon-
god man enligt ackordslagen struktion enligt lagen
(1970:847) gjorts före den tid- (1993:000) om företags-
punkt som anges i första styck- rekonstruktion gjorts före den
et, får underhållsbidraget krävas tidpunkt som anges i första
ut inom tre månader från det att stycket, får underhållsbidraget
verkan av förordnandet om god krävas ut inom tre månader från
man förföll eller, när förhandling det att beslut om förfarandets
om offentligt ackord har följt, upphörande meddelades. Om ackord
ackordsfrågan avgjordes. Om kommer till stånd, får fordringen
ackord kommer till stånd, får krävas ut inom tre månader från
fordringen krävas ut inom tre det att ackordet skulle ha
månader från det att ackordet fullgjorts. Har utmätning för un-
skulle ha fullgjorts. Har derhållsbidraget skett eller
utmätning för underhållsbidraget konkursansökan gjorts inom den
skett eller konkursansökan tid som nu har angetts, gäller
gjorts inom den tid som nu har andra stycket. Vad som har
angetts, gäller andra stycket. sagts nu om verkan av företags-
Vad som har sagts nu om verkan rekonstruktion tillämpas även
av ett ackordsförfarande beträffande skuldsanering enligt
tillämpas även beträffande skuldsaneringslagen (1991:000),
skuldsanering enligt skuldsa- när ansökan om skuldsanering
neringslagen (1991:000), när gjorts före den tidpunkt som
ansökan om skuldsanering gjorts anges i första stycket. Tremå-
före den tidpunkt som anges i naderstiden räknas i detta fall
första stycket. Tremånaderstiden från det att frågan om skuldsane-
räknas i detta fall från det att ring avgjordes eller från det
frågan om skuldsanering avgjor- att kvarstående skuldbelopp en-
des eller från det att kvar- ligt rättens beslut senast
stående skuldbelopp enligt skolat betalas.Avtal som strider mot
rättens beslut senast skolat denna paragraf är ogiltiga.
betalas.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.
2. Har god man förordnats enligt ackordslagen (1970:847) före ikraftträdandet
av denna lag, gäller äldre bestämmelser fortfarande.

**FOOTNOTES**

1 Lydelse enligt SOU 1990:74 Skuldsaneringslag.

3 Förslag till lag om ändring i föräldrabalken

Härigenom föreskrivs i fråga om föräldrabalken att 7 kap. 9 § skall ha
följande lydelse.

Nuvarande lydelse1 Föreslagen lydelse

7 kap.
9 §
Rätten att kräva ut fastställt underhållsbidrag går förlorad tre år efter den
ursprungligen gällande förfallodagen, om inte annat följer av andra eller tredje
stycket.
Har utmätning för underhållsbidraget skett före den tidpunkt som anges i
första stycket eller har den bidragsskyldige blivit försatt i konkurs på grund
av ansökan som har gjorts före denna tidpunkt, får betalning för fordringen tas
ut ur den utmätta egendomen eller erhållas i konkursen även därefter.
--------------------------------------------------------------------
Har före den tidpunkt som Har före den tidpunkt som
anges i första stycket ansökan anges i första stycket ansökan
gjorts om förordnande av god gjorts om företagsrekonstruktion
man enligt ackordslagen enligt lagen (1993:000) om före-
(1970:847), får underhålls- tagsrekonstruktion, får under-
bidraget krävas ut inom tre hållsbidraget krävas ut inom tre
månader från det att verkan av månader från det att beslut om
godmansförordnandet förföll förfarandets upphörande med-
eller, när förhandling om delades. Kommer ackord till
offentligt ackord har följt, stånd, får fordringen krävas ut
ackordsfrågan avgjordes. Kommer inom tre månader från det att
ackord till stånd, får ford- ackordet skulle ha fullgjorts.
ringen krävas ut inom tre måna- Har utmätning för underhållsbidra-
der från det att ackordet get eller konkursansökan gjorts
skulle ha fullgjorts. Har inom tid som nu har angetts,
utmätning för underhållsbidraget gäller vad som förskrivs i andra
eller konkursansökan gjorts stycket. Vad som har sagts nu
inom tid som nu har angetts, om verkan av företagsrekon-
gäller vad som förskrivs i andra struktion tillämpas även
stycket. Vad som har sagts nu beträffande skuldsanering enligt
om verkan av ett ackordsför- skuldsaneringslagen (1991:000),
farande tillämpas även beträffan- när ansökan om skuldsanering
de skuldsanering enligt gjorts före den tidpunkt som an-
skuldsaneringslagen ges i första stycket. Tremåna-
(1991:000), när ansökan om derstiden räknas i detta fall
skuldsanering gjorts före den från det att frågan om skuld-
tidpunkt som anges i första sanering avgjordes eller från
stycket. Tremånaderstiden räknas det att kvarstående skuldbelopp
i detta fall från det att frågan enligt rättens beslut senast
om skuldsanering avgjordes skolat betalas.
eller från det att kvarstående
skuldbelopp enligt rättens
beslut senast skolat betalas.
Avtal i strid mot denna paragraf är ogiltigt.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.
2. Har god man förordnats enligt ackordslagen (1970:847) före ikraftträdandet
av denna lag, gäller äldre bestämmelser fortfarande.

**FOOTNOTES**

1 Lydelse enligt SOU 1990:74 Skuldsaneringslag.

4 Förslag till lag om ändring i köplagen (1990:931)

Härigenom föreskrivs i fråga om köplagen (1990:931) att 63 § skall ha följande
lydelse.

--------------------------------------------------------------------
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

63 §
Har en part försatts i konkurs, får konkursboet inträda i avtalet. Motparten
får kräva att boet inom skälig tid ger besked om det vill inträda.
Inträder konkursboet i avtalet och är tiden för motpartens fullgörelse inne,
får denne kräva att boet fullgör sin prestation eller, om anstånd har medgetts,
utan oskäligt uppehåll ställer godtagbar säkerhet för sin fullgörelse. Är tiden
för motpartens fullgörelse inte inne, får denne kräva säkerhet om det av
särskild anledning är nödvändigt för att skydda honom mot förlust.
Om boet inte inom skälig tid efter motpartens krav enligt första stycket
inträder i avtalet eller inte efterkommer motpartens krav enligt andra stycket,
får motparten häva köpet.
--------------------------------------------------------------------
Överlämnas varan till köparen Överlämnas varan till köparen
eller hans konkursbo efter det eller hans konkursbo efter det
att köparen har ansökt om förord- att köparen försatts i konkurs
nande av god man enligt ac- och har betalning inte skett,
kordslagen (1970:847) eller får säljaren kräva att varan lämnas
försatts i konkurs och har be- tillbaka. Varan behöver dock
talning inte skett, får säljaren inte lämnas tillbaka, om betal-
kräva att varan lämnas tillbaka. ning sker genast eller, i fall
Varan behöver dock inte lämnas då köpesumman inte ännu har för-
tillbaka, om betalning sker fallit till betalning, köparen
genast eller, i fall då eller konkursboet inom skälig
köpesumman inte ännu har för- tid efter uppmaning ställer god-
fallit till betalning, köparen tagbar säkerhet för betalningen.
eller konkursboet inom skälig
tid efter uppmaning ställer
godtagbar säkerhet för
betalningen.
Om konkursboet har sålt varan eller på annat sätt har förfogat över den så att
den inte kan lämnas tillbaka väsentligen oförändrad och oförminskad, skall
konkursboet anses ha inträtt i avtalet.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.
2. I fråga om avtal som ingåtts före ikraftträdandet gäller äldre be-
stämmelser.

5 Förslag till lag om ändring i lagen (1845:50 s.1) om handel med lösören,
som köparen låter i säljarens vård kvarbliva

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1845:50 s.1) om handel med lösören, som
köparen låter i säljarens vård kvarbliva att 3 § skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 §1
--------------------------------------------------------------------
Är köpeavhandling så upprättad Är köpeavhandling så upprättad
och behandlad, som i 1 § sägs, och behandlad, som i 1 § sägs,
men inträffar utmätning inom men inträffar utmätning inom
trettio dagar efter det trettio dagar efter det avhand-
avhandlingen inför rätten lingen inför rätten företeddes,
företeddes, eller försätts eller försätts säljaren i konkurs
säljaren i konkurs efter an- efter ansökning, som gjorts inom
sökning, som gjorts inom sagda sagda tid, är den sålda egendomen
tid, är den sålda egendomen ej ej fredad från att utmätas eller
fredad från att utmätas eller att räknas till konkursboet.
att räknas till konkursboet. Detsamma gäller, när ansökan om
Detsamma gäller, när ansökan om företagsrekonstruktion enligt
förordnande av god man enligt lagen (1993:000) om företags-
ackordslagen (1970:847) gjorts rekonstruktion gjorts inom nämn-
inom nämnda tid och konkurs da tid och konkurs följt på an-
följt på ansökan, som gjorts inom sökan, som gjorts inom tre veck-
tre veckor från det att verkan or från det att beslut om för-
av godmansförordnandet förföll farandets upphörande meddelades.
eller, när förhandling om Görs efter utgången av den i
offentligt ackord följt, ac- första punkten angivna tiden jäv
kordsfrågan avgjordes. Görs mot köpeavhandling, vilken är så
efter utgången av den i första upprättad och behandlad, som
punkten angivna tiden jäv mot nyss sagts, är, om jävet görs vid
köpeavhandling, vilken är så upp- utmätningstillfälle,
rättad och behandlad, som nyss fordringsägaren skyldig att, om
sagts, är, om jävet görs vid han vill fullfölja jävet, inom en
utmätningstillfälle, for- månad därefter väcka talan mot såväl
dringsägaren skyldig att, om säljaren som köparen vid den
han vill fullfölja jävet, inom tingsrätt som avses i 1 §. Gör han
en månad därefter väcka talan mot inte det, har han förlorat sin
såväl säljaren som köparen vid den talan. Godset skall genast
tingsrätt som avses i 1 §. Gör beläggas med kvarstad och
han inte det, har han förlorat sökanden skall, om han vill att
sin talan. Godset skall genast åtgärden skall bestå, inom fjorton
beläggas med kvarstad och sökan- dagar efter utmätningsför-
den skall, om han vill att rättningen hos kronofogde-
åtgärden skall bestå, inom myndigheten ställa full borgen
fjorton dagar efter för den kostnad och skada, som
utmätningsförrättningen hos kan orsakas av kvarstaden. Var
kronofogdemyndigheten ställa säljarens egendom avträdd till
full borgen för den kostnad och konkurs, skall vad om återvin-
skada, som kan orsakas av ning av lös egendom till kon-
kvarstaden. Var säljarens kursbo är stadgat i 4 kap. 19
egendom avträdd till konkurs, och 20 §§ konkurslagen (1987:672)
skall vad om återvinning av lös äga motsvarande tillämpning.
egendom till konkursbo är
stadgat i 4 kap. 19 och 20 §§
konkurslagen (1987:672) äga
motsvarande tillämpning.
--------------------------------------------------------------------
Vad som nu sagts om konkurs Vad som nu sagts om konkurs
äger motsvarande tillämpning om äger motsvarande tillämpning om i
i stället offentligt ackord stället offentligt ackord
fastställes. I fråga om talan fastställes. I fråga om talan med
med anledning av ackords- anledning av ackordsförhandling
förhandling äga 17 och 18 §§ ac- äger 3 kap. 10 och 11 §§ lagen
kordslagen (1970:847) (1993:000) om företagsrekon-
motsvarande tillämpning. struktion motsvarande tillämp-
ning.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.
2. Har god man förordnats enligt ackordslagen (1970:847) före ikraftträdandet
av denna lag, gäller äldre bestämmelser fortfarande.

**FOOTNOTES**

1 Senaste lydelse 1988:386.

6 Förslag till lag om ändring i lagen (1927:77) om försäkringsavtal

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1927:77) om försäkringsavtal att 117 §
skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse1 Föreslagen lydelse

117 §
Försätts försäkringstagaren i konkurs efter ansökan, som har gjorts innan tio
år förflutit från försäkringsavtalets ingående, och har han under de tre senaste
åren före konkursansökningen eller senare till betalning av premie för för-
säkring, som enligt 116 § inte kan göras till föremål för utmätning, använt be-
lopp, som vid den tid, då betalningen skedde, ej stod i skäligt förhållande till
hans villkor, får konkursboet hos försäkringsgivaren utkräva vad sålunda har
erlagts för mycket, i den mån tillgodohavandet hos denne förslår till det. Har
inte försäkringstagaren lämnat konkursboet samtycke till beloppets utkrävande,
åligger det konkursboet att för prövning av dess rätt väcka talan mot
försäkringstagaren. Beträffande sådan talan tillämpas bestämmelserna i 4 kap. 19
och 20 §§ konkurslagen (1987:672).
--------------------------------------------------------------------
Har konkursen föregåtts av Har konkursen föregåtts av
förordnande av god man enligt beslut om företagsrekonstruktion
ackordslagen (1970:847), an- enligt lagen (1993:000) om
sökan om skuldsanering enligt företagsrekonstruktion, ansökan
skuldsaneringslagen (1991:000) om skuldsanering enligt skuld-
eller förordnande av boutred- saneringslagen (1991:000) eller
ningsman, skall vad som enligt förordnande av boutredningsman,
första stycket gäller om tiden skall vad som enligt första
för konkursansökningen avse den stycket gäller om tiden för kon-
i 4 kap. 2 § konkurslagen för kursansökningen avse den i 4
sådant fall angivna fristdagen. kap. 2 § konkurslagen för sådant
fall angivna fristdagen.
--------------------------------------------------------------------
Bestämmelserna i första och Bestämmelserna i första och
andra styckena om konkurs äga andra styckena om konkurs äger
motsvarande tillämpning om i motsvarande tillämpning om i
stället offentligt ackord fast- stället offentligt ackord fast-
ställts. I fråga om talan med ställts. I fråga om talan med
anledning av ackordsförhandling anledning av ackordsförhandling
äga 17 och 18 §§ ackordslagen äger 3 kap. 10 och 11 §§ lagen
(1970:847) motsvarande tillämp- (1993:000) om företagsrekon-
ning. struktion motsvarande tillämp-
ning.
Ej må krav, varom nu är sagt, göras gällande till förfång för förmånstagare
vars insättande jämlikt 102 § ej må återkallas.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.
2. Har god man förordnats enligt ackordslagen (1970:847) före ikraftträdandet
av denna lag, gäller äldre bestämmelser fortfarande.

**FOOTNOTES**

1 Lydelse enligt SOU 1990:74 Skuldsaneringslag.

7 Förslag till lag om ändring i förmånsrättslagen (1970:979)

Härigenom föreskrivs i fråga om förmånsrättslagen (1970:979)1
dels att nuvarande 11 § skall upphöra att gälla,
dels att nuvarande 10 a § skall betecknas 11 §,
dels att 10, 12, 13, 15 och 18 §§ skall ha följande lydelse.

--------------------------------------------------------------------
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

10 §2
--------------------------------------------------------------------
Allmän förmånsrätt följer med Allmän förmånsrätt följer med
borgenärs kostnad för gäldenärens 1. borgenärs kostnad för gälde-
försättande i konkurs och för närens försättande i konkurs och
beslut att dödsbos egendom för beslut att dödsbos egendom
skall avträdas till förvaltning skall avträdas till förvaltning
av boutredningsman samt av boutredningsman samt begrav-
begravnings- och bouppteck- nings- och bouppteckningskost-
ningskostnad, när gäldenären nad, när gäldenären avlidit före
avlidit före konkursbeslutet, konkursbeslutet,
arvode och kostnadsersättning 2. arvode och kostnads-
till god man enligt ersättning till administrator
ackordslagen (1970:847), och tillsynsman enligt lagen
tillsynsman enligt nämnda lag (1993:000) om företagsrekon-
eller konkurslagen (1987:672) struktion eller till
eller förordnad bout- tillsynsman enligt konkurslagen
redningsman, om fordringen (1987:672) samt kostnad för
belöper på tid inom sex månader särskild åtgärd som vidtagits med
innan konkursansökningen gjor- administratorns eller tillsyns-
des eller därefter, mannens godkännande och
kostnad för särskild åtgärd som uppenbart varit till borgenärer-
under nämnda tid vidtagits med nas bästa,
gode mannens eller tillsyns- 3. arvode och kostnadsersätt-
mannens godkännande eller av ning till förordnad
boutredningsmannen och upp- boutredningsman, om fordringen
enbart varit till borgenärernas belöper på tid inom sex månader
bästa, innan konkursansökningen gjordes
allt i den mån beloppet med eller därefter, samt kostnad för
hänsyn till omständigheterna är särskild åtgärd som under nämnda
skäligt. tid vidtagits av boutrednings-
mannen och uppenbart varit till
borgenärernas bästa,
4. annan fordran som med ad-
ministratorns samtycke uppkom-
mit under förfarandet enligt
lagen (1993:000) om företags-
rekonstruktion.
Förmånsrätt enligt första stycket
1-3 gäller endast i den mån
beloppet med hänsyn till om-
ständigheterna är skäligt.

12 §3
--------------------------------------------------------------------
Allmän förmånsrätt följer därefter Allmän förmånsrätt följer därefter
med arbetstagares fordran på med en arbetstagares fordran på
sådan lön eller annan ersättning sådan lön eller annan ersättning på
på grund av anställningen som ej grund av anställningen som inte
förfallit till betalning förfallit till betalning
tidigare än ett år innan konkur- tidigare än ett år innan
sansökningen gjordes och på lön konkursansökningen gjordes och på
eller ersättning under skälig lön eller ersättning under skälig
uppsägningstid, högst sex måna- uppsägningstid. Löper en uppsäg-
der. Har arbetstagaren under ningstid under konkursen gäller
uppsägningstiden utfört arbete förmånsrätten endast under den
enligt anställningsavtalet med tid som gäldenärens näringsverk-
gäldenären, gäller förmånsrätten all samhet fortsätter, dock längst
lön eller ersättning för arbetet. under två månader. Har arbets-
I den mån arbete ej utförts tagaren under uppsägningstiden
under uppsägningstiden gäller utfört arbete enligt an-
förmånsrätten endast sådan lön ställningsavtalet med gäldenären,
eller ersättning som överstiger gäller förmånsrätten all lön eller
inkomst vilken arbetstagaren ersättning för arbetet. I den mån
under tid som lönen eller arbete inte har utförts under
ersättningen avser förvärvat i uppsägningstiden gäller förmåns-
annan anställning eller uppen- rätten endast sådan lön eller
barligen borde ha kunnat för- ersättning som överstiger inkomst
värva i anställning som han vilken arbetstagaren under tid
skäligen bort godtaga. Vid be- som lönen eller ersättningen
stämmande enligt vad nyss sagts avser förvärvat i annan anställ-
i vilken utsträckning fordran på ning eller uppenbarligen borde
lön eller ersättning under upp- ha kunnat förvärva i anställning
sägningstid är förenad med som han skäligen bort godta. Vid
förmånsrätt skall med samtidig bestämmande enligt vad nyss
inkomst i annan anställning sagts i vilken utsträckning for-
jämställas utbildningsbidrag som dran på lön eller ersättning under
utgår av statsmedel vid arbets- uppsägningstid är förenad med
marknadsutbildning, i den mån förmånsrätt skall med samtidig
bidraget avser samma tid som inkomst i annan anställning
lönen eller ersättningen och jämställas utbildningsbidrag som
arbetstagaren har blivit utgår av statsmedel vid arbets-
berättigad till bidraget efter marknadsutbildning, i den mån
uppsägningen. Har lönefordran bidraget avser samma tid som
som förfallit tidigare än ett år lönen eller ersättningen och
innan konkursansökningen arbetstagaren har blivit
gjordes varit föremål för tvist, berättigad till bidraget efter
gäller förmånsrätten, om talan uppsägningen. Har lönefordran som
väckts eller sådan förhandling förfallit tidigare än ett år innan
som föreskrives i konkursansökningen gjordes varit
kollektivavtal begärts inom sex föremål för tvist, gäller förmåns-
månader från förfallodagen och rätten, om talan väckts eller
konkursansökningen följt inom sådan förhandling som föreskrivs i
sex månader från det att tvisten kollektivavtal har begärts inom
blivit slutligt avgjord. I sex månader från förfallodagen och
fråga om semesterlön eller se- konkursansökningen följt inom sex
mesterersättning som är intjänad månader från det att tvisten
innan konkursansökningen gjor- blivit slutligt avgjord. I fråga
des, gäller förmånsrätten vad som om semesterlön eller semeste-
står inne för det löpande och de rersättning som är intjänad innan
närmast föregående två konkursansökningen gjordes,
intjänandeåren. Förmånsrätten gäller gäller förmånsrätten vad som står
även innestående semesterlön inne för det löpande och de
eller semesterersättning för närmast föregående två
semesterledighet som har intjänandeåren. Förmånsrätten gäller
sparats i den utsträckning 18 även innestående semesterlön eller
och 20 §§ semesterlagen semesterersättning för semester-
(1977:480) medger. ledighet som har sparats i den
utsträckning 18 och 20 §§ se-
mesterlagen (1977:480) medger.
--------------------------------------------------------------------
Förmånsrätt enligt första
stycket följer även med fordran
på pension vilken tillkommer
arbetstagare eller dennes
efterlevande för högst ett år
innan konkursansökningen
gjordes och nästföljande sex
månader. Fömånsrätten gäller även i
fråga om pension, som intjänats
hos föregående arbetsgivare, om
gäldenären övertagit ansvaret för
pensionen under de betingelser
som anges i 23 och 26 §§ lagen
(1967:531) om tryggande av
pensionsutfästelse m.m.
Om gäldenären är näringsidkare,
skall arbetstagare, som själv Om gäldenären är näringsidkare,
eller jämte närstående ägde skall en arbetstagare, som själv
väsentlig andel i företaget och eller jämte närstående ägde
som hade väsentligt inflytande väsentlig andel i företaget och
över dess verksamhet, eller som hade väsentligt inflytande
hans efterlevande ej ha för- över dess verksamhet, eller hans
månsrätt enligt denna paragraf efterlevande inte ha förmånsrätt
för lön eller pension. Vad som enligt denna paragraf för lön.
sagts nu gäller även om gäldenären Vad som sagts nu gäller även om
är juridisk person utan att gäldenären är juridisk person utan
vara näringsidkare. att vara näringsidkare.

13 §
--------------------------------------------------------------------
Allmän förmånsrätt följer därefter Allmän förmånsrätt följer därefter
med fordran på framtida pension med en arbetstagares fordran på
till arbetstagare, som är född år lön eller ersättning som hänför sig
1907 eller tidigare, eller till sådan del av en skälig
dennes efterlevande. Därvid får uppsägningstid om högst sex
dock intjänad del av utfäst pen- månader som inte har förmånsrätt
sion icke antagas avse större enligt 12 §. Förmånsrättens
årlig pension än som motsvarar omfattning bestäms därvid i
basbeloppet enligt lagen (1962 enlighet med vad som är
:381) om allmän försäkring. Från föreskrivet i 12 § första stycket.
det sålunda beräknade fordrings-
beloppet skall i förekommande
fall avdragas upplupen del av
pension enligt allmän pensions-
plan eller enligt privat
pensionsförsäkring.
--------------------------------------------------------------------
Förmånsrätt enligt första Förmånsrätt enligt första stycket
stycket gäller även fordran på följer även med en fordran på pen-
framtida pension som intjänats sion vilken tillkommer en
hos föregående arbetsgivare, om arbetstagare eller dennes
gäldenären övertagit ansvaret för efterlevande för högst ett år
pensionsfordringen enligt vad innan konkursansökningen gjordes
som anges i 12 § andra stycket. och nästföljande sex månader. För-
månsrätten gäller i fråga om pen-
sion, som intjänats hos föregående
arbetsgivare, om gäldenären har
övertagit ansvaret för pensionen
under de betingelser som anges
i 23 och 26 §§ lagen (1967:531)
om tryggande av
pensionsutfästelse m.m.
--------------------------------------------------------------------
Om gäldenären är näringsidkare Om gäldenären är näringsidkare
eller juridisk person utan att eller juridisk person utan att
vara näringsidkare, äger 12 § vara näringsidkare, äger 12 §
tredje stycket motsvarande andra stycket motsvarande till-
tilllämpning. lämpning.

15 §
--------------------------------------------------------------------
Särskild förmånsrätt har företräde En fordran med allmän förmånsrätt
framför allmän förmånsrätt. Fordran tas i första hand ut ur egendom
med allmän förmånsrätt enligt 10 § som inte är föremål för särskild
uttages dock, om det behövs, förmånsrätt. En fordran med allmän
före fordringar med särskild förmånsrätt enligt 10, 11 eller 12 §
förmånsrätt enligt 5 eller 8 § i tas dock, om det behövs, ut före
annan lös egendom än tomträtt. fordringar med särskild förmånsrätt
Vad som uttages på detta sätt enligt 5 eller 8 § i annan lös
skall, när det finns särskilda egendom än tomträtt. Vad som tas
förmånsrätter i olika egendoms- ut på detta sätt skall, när det
grupper, fördelas på grupperna i finns särskilda förmånsrätter i
förhållande till den köpeskilling olika egendomsgrupper, fördelas
som erhållits för varje grupp. på grupperna i förhållande till
den köpeskilling som har
erhållits för varje grupp.

18 §4
--------------------------------------------------------------------
Fordringar som ej är förenade Fordringar som inte är förenade
med förmånsrätt har inbördes lika med förmånsrätt har inbördes lika
rätt. rätt. Vad som har sagts nu
hindrar dock inte att en
borgenär enligt avtal eller på
annan grund har rätt till betal-
ning först efter övriga borgenä-
rer.
--------------------------------------------------------------------
Har fordran särskild förmånsrätt Har fordran särskild förmånsrätt
i viss egendom men förslår ej i viss egendom men förslår inte
egendomen för att infria ford- egendomen för att infria ford-
ringen, behandlas återstoden av ringen, behandlas återstoden av
denna som fordran utan förmåns- denna som fordran utan förmåns-
rätt. rätt.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994, då lagen (1971:1072) om
förmånsberättigade skattefordringar m.m. skall upphöra att gälla.
2. I fråga om förmånsrätt för fordringar i en konkurs som har beslutats på
grund av en ansökan som gjorts före ikraftträdandet, gäller äldre bestämmelser
fortfarande.
3. Om en näringsidkares egendom vid denna lags ikraftträdande omfattas av ett
företagshypotek, gäller för tiden till den 1 januari 1995 eller den tidigare
tidpunkt, då egendomen inte längre omfattas av företagshypoteket, äldre
bestämmelser fortfarande.
Skulle bestämmelserna i denna lag, om de tillämpades den 1 januari 1994, ha
medfört att säkerhetens värde väsentligt nedgått och ställer gäldenären inte
inom en månad efter anmodan ytterligare säkerhet som borgenären skäligen kan
åtnöjas med, får denne så länge äldre bestämmelser är tillämpliga säga upp den
fordran för vilken företagshypoteket upplåtits till betalning inom sex månader
utan hinder av att längre uppsägningstid kan ha avtalats eller uppsägning inte
får ske. Har borgenären före den 1 januari 1995 väckt talan om betalning och
anmält detta till inskrivningsmyndigheten för företagsinteckning, gäller äldre
bestämmelser för tiden därefter till dess två månader förflutit från det att
talan avgjorts genom dom eller beslut som vunnit laga kraft.
4. En fordran på framtida pension till arbetstagare, som är född år 1907 eller
tidigare, eller dennes efterlevande skall i samma omfattning som enligt 13 § i
dess äldre lydelse vara förenad med förmånsrätt närmast efter fordringar med
förmånsrätt enligt 13 § i dess nya lydelse.
5. Om det i en lag eller i en författning som har beslutats av regeringen
hänvisas till en föreskrift som har ersatts genom en föreskrift i denna lag
tillämpas i stället den nya föreskriften.

**FOOTNOTES**

1 Lagen omtryckt 1975:1248.

2 Senaste lydelse 1987:694.

3 Senaste lydelse 1977:482.

4 Senaste lydelse 1979:195.

8 Förslag till lag om ändring i lagen (1984:649) om företagshypotek

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1984:649) om företagshypotek att 2 kap.
1 och 5 §§ skall ha följande lydelse.

--------------------------------------------------------------------
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 kap.
1 §
Ett företagshypotek omfattar näringsidkarens lösa egendom i den mån egendomen
hör till den intecknade verksamheten.
Företagshypoteket omfattar dock inte
1. kassa- och banktillgodohavanden, aktier, andra bevis om delaktighet i bolag,
obligationer, förlagsbevis och liknande skuldebrev avsedda för allmän omsättning
samt andelar i aktiefonder,
2. egendom som är av beskaffenhet att kunna vara föremål för panträtt på grund
av inteckning, eller
3. egendom som varken kan utmätas eller ingå i konkurs.
--------------------------------------------------------------------
Utan hinder av vad som sägs i
andra stycket 1 har en borgenär,
som enligt 5 § andra stycket har
rätt att få betalt ur egendom som
omfattades av företagshypoteket
vid tidpunkten för ett beslut om
företagsrekonstruktion enligt
lagen (1993:000) om företags-
rekonstruktion, rätt att få
betalt ur egendom som trätt i
sådan egendoms ställe.

5 §1
--------------------------------------------------------------------
En borgenär som har företags- En borgenär som har företags-
hypotek till säkerhet för sin hypotek till säkerhet för sin
fordran har rätt att vid utmät- fordran har rätt att vid utmät-
ning eller i konkurs, med den ning eller i konkurs, med den
företrädesrätt inteckningen medför företrädesrätt inteckningen medför
enligt lag, få betalt för for- enligt lag, få betalt för for-
dringen ur egendom som om- dringen ur egendom som omfattas
fattas av hypoteket intill av hypoteket intill före-
företagshypoteksbrevets belopp. tagshypoteksbrevets belopp.
I den mån detta inte förslår har Har konkurs följt på ansökan som
borgenären rätt att få betalt ur gjorts inom tre veckor från det
egendomen genom ett tillägg. att beslut meddelades om
Tillägget får inte överstiga fem- upphörande av företagsrekon-
ton procent av hypoteksbrevets struktion enligt lagen
belopp jämte ränta på detta (1993:000) om
belopp från den dag då egendomen företagsrekonstruktion, har
utmättes eller konkursansökan borgenären rätt att få betalt för
gjordes. Räntan beräknas för år fordringen ur egendom som om-
enligt en räntefot som fattades av hypoteket vid tid-
motsvarar det av riksbanken punkten för beslutet om företags-
fastställda, vid varje tid rekonstruktion.
gällande diskontot ökat med fyra I den mån företagshypoteksbre-
procentenheter. vets belopp inte förslår har bor-
genären rätt att få betalt ur den
i första eller andra stycket
avsedda egendomen genom ett
tillägg. Tillägget får inte över-
stiga femton procent av hypo-
teksbrevets belopp jämte ränta på
detta belopp från den dag då
egendomen utmättes eller kon-
kursansökan gjordes. Räntan beräk-
nas för år enligt en räntefot som
motsvarar det av riksbanken
fastställda, vid varje tid
gällande diskontot ökat med fyra
procentenheter.
Har flera hypoteksbrev överlämnats som säkerhet för fordran och har in-
teckningarna samma företrädesrätt eller gäller de omedelbart efter varandra,
skall bestämmelserna i första stycket om hypoteksbrevets belopp avse
hypoteksbrevens sammanlagda belopp.
Borgenärens rätt till betalning ur egendomen gäller, även om fordringen har
preskriberats eller inte har anmälts av borgenären efter kallelse på okända
borgenärer.
En borgenärs rätt till betalning omfattar inte tillägget, om hypoteksbrevet
utgör säkerhet för honom i andra hand.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.

**FOOTNOTES**

1 Senaste lydelse 1985:174.

9 Förslag till lag om ändring i konkurslagen (1987:672)

Härigenom föreskrivs i fråga om konkurslagen (1987:672) att 4 kap. 1 och 2 §§
och 12 kap. 11 och 21 §§ skall ha följande lydelse.

--------------------------------------------------------------------
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4 kap
1 §
--------------------------------------------------------------------
Återvinning till konkursbo får Återvinning till konkursbo får
på begäran av boet ske i på begäran av boet ske i enlighet
enlighet med vad som anges i med vad som anges i detta kapi-
detta kapitel. Återvinning får tel. Återvinning får dock inte
dock inte ske av ske av
1. betalning av skatt eller 1. betalning av eller förmåns-
avgift som avses i lagen rätt för underhållsbidrag enligt
(1971:1072) om förmånsberättigade äktenskaps- eller föräldrabalken,
skattefordringar m.m., om om bidragsbeloppet var förfallet
fordringen var förfallen till till betalning och den under-
betalning, hållsberättigade inte har gynnats
på ett otillbörligt sätt,
2. betalning av eller förmåns- 2. sådan rättshandling som
rätt för underhållsbidrag enligt skett med samtycke av en
äktenskaps- eller föräldrabalken, administrator som har utsetts
om bidragsbeloppet var enligt lagen (1993:000) om före-
förfallet till betalning och tagsrekonstruktion, såvida inte
den underhållsberättigade inte administratorn uppenbarligen
har gynnats på ett otillbörligt har överskridit sin befogenhet.
sätt.

2 §1
Med fristdag avses dagen då ansökningen om gäldenärens försättande i konkurs
kom in till tingsrätten.
--------------------------------------------------------------------
Har god man förordnats enligt Har beslut meddelats om före-
ackordslagen (1970:847) avses tagsrekonstruktion enligt lagen
med fristdag i stället dagen för (1993:000) om företagsrekon-
ansökningen om detta, såvida struktion avses med fristdag i
konkursansökningen har gjorts stället dagen för ansökan om före-
inom tre veckor från det att tagsrekonstruktion, såvida kon-
verkan av godmansförordnandet kursansökningen har gjorts inom
förföll eller, när förhandling om tre veckor från det att beslut
offentligt ackord har följt, om förfarandets upphörande med-
ackordsfrågan avgjordes. delades.
Har ansökan om skuldsanering enligt skuldsaneringslagen (1991:000) gjorts
avses med fristdag i stället dagen för denna ansökan, såvida konkursansökningen
har gjorts inom tre veckor från det att frågan om skuldsanering avgjordes.
Har ett dödsbo avträtts till förvaltning av boutredningsman avses med fristdag
dagen för ansökningen om detta, såvida boutredningsman har förordnats senare än
tre månader före den dag som annars skulle anses som fristdag.

12 kap.
11 §
--------------------------------------------------------------------
Vid omröstning i ackordsfrågan Vid omröstning i ackordsfrågan
får rösträtt utövas endast för får rösträtt utövas endast för
bevakade fordringar. En borge- bevakade fordringar. En borgenär
när som kan få täckning för sin som kan få täckning för sin
fordran genom kvittning eller fordran genom kvittning eller
vars fordran är förenad med för- vars fordran är förenad med för-
månsrätt deltar dock inte i om- månsrätt deltar dock inte i om-
röstningen. Om borgenären helt röstningen. En borgenär, som
eller delvis avstår från kvitt- enligt avtal eller på annan
ningsrätten eller förmånsrätten, grund har rätt till betalning
deltar han i motsvarande mån. först efter gäldenärens övriga
Kan en borgenärs fordran endast borgenärer, deltar inte heller i
till viss del täckas genom omröstningen, såvida inte dessa
kvittning eller understiger medger detta.
värdet av den egendom i vilken Om en borgenär helt eller
borgenären har särskild förmånsrätt delvis avstår från kvittnings-
hans fordran, deltar han med rätten eller förmånsrätten, deltar
återstående del av fordringen. han i motsvarande mån. Kan en
borgenärs fordran endast till
viss del täckas genom kvittning
eller understiger värdet av den
egendom i vilken borgenären har
särskild förmånsrätt hans fordran,
deltar han med återstående del av
fordringen.
En svarande som med anledning av en återvinningstalan har fått eller kan få en

fordran mot gäldenären, får utan bevakning delta med fordringen i omröstningen.
Innebär ackordsförslaget att borgenärer som inte har förmånsrätt skall få full
betalning intill visst belopp, får rösträtt inte utövas för de fordringar som
därigenom får full betalning.
Med borgenärer som har förmånsrätt likställs en borgenär som till säkerhet för
sin fordran har gjort förbehåll om återtaganderätt.

21 §
Ett fastställt ackord är bindande för alla borgenärer, kända och okända, som
har haft rätt att efter bevakning rösta om ackordsförslaget.
--------------------------------------------------------------------
Om alla borgenärer som enligt
11 § hade rätt att delta i om-
röstningen i ackordsfrågan inte
tillgodoses fullt ut genom
ackordet, är detta bindande också
för en borgenär som enligt avtal
eller på annan grund har rätt
till betalning först efter
gäldenärens övriga borgenärer.
Den som har förmånsrätt i viss egendom är bunden av ackordet i fråga om belopp
som inte kan tas ut ur egendomen.
En borgenär har, utan hinder av ackordet, den rätt till kvittning som han kan
ha enligt 5 kap. 15 och 16 §§.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.
2. Äldre föreskrifter om återvinning gäller fortfarande i fråga om en konkurs,
i vilken konkursbeslutet har meddelats före ikraftträdandet.

**FOOTNOTES**

1 Lydelse enligt SOU 1990:74 Skuldsaneringslag.

10 Förslag till lag om ändring i lönegarantilagen (1992:497)

Härigenom föreskrivs i fråga om lönegarantilagen (1992:497) att 7 § skall ha
följande lydelse.

--------------------------------------------------------------------
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

7 §
--------------------------------------------------------------------
Betalning enligt garantin Betalning enligt garantin
lämnas för sådan fordran på lön lämnas för sådan fordran på lön
eller annan ersättning som har eller annan ersättning som har
förmånsrätt enligt 12 § förmåns- förmånsrätt enligt 12 eller 13 §
rättslagen (1970:979) och för förmånsrättslagen (1970:979) och
fordran på pension som har för fordran på pension som har
förmånsrätt enligt 12 eller 13 § förmånsrätt enligt 13 § samma lag
samma lag. eller punkten 4 över-
gångsbestämmelserna till lagen
(1993:000) om ändring i förmåns-
rättslagen (1970:979).

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.
2. Äldre föreskrifter gäller fortfarande i fråga om fordran hos en
arbetsgivare som har försatts i konkurs före ikraftträdandet.

11 Förslag till lag om ändring i brottsbalken

Härigenom föreskrivs i fråga om brottsbalken att 11 kap. 1 och 3 §§ skall ha
följande lydelse.

Nuvarande lydelse1 Föreslagen lydelse

11 kap.
1 §
Den som, när han är på obestånd eller när påtaglig fara föreligger för att han
skall komma på obestånd, förstör eller genom gåva eller någon annan liknande
åtgärd avhänder sig egendom av betydande värde, döms för oredlighet mot
borgenärer till fängelse i högst två år. Detsamma skall gälla om någon genom
sådant förfarande försätter sig på obestånd eller framkallar påtaglig fara för
att han skall komma på obestånd.
--------------------------------------------------------------------
Gäldenär, som vid skuldsane- Gäldenär, som vid skuldsanering
ring enligt skuldsanerings- enligt skuldsaneringslagen
lagen (1991:000), konkurs (1991:000), företagsrekonstruk-
eller förhandling om offentligt tion enligt lagen (1993:000) om
ackord förtiger tillgång, företagsrekonstruktion eller
uppgiver obefintlig skuld konkurs förtiger tillgång, upp-
eller lämnar annan sådan oriktig giver obefintlig skuld eller
uppgift, skall ock, om ej lämnar annan sådan oriktig
uppgiften rättas innan den uppgift, skall ock, om ej upp-
beedigas eller eljest lägges giften rättas innan den beedigas
till grund för förfarandet, dömas eller eljest lägges till grund
för oredlighet mot borgenärer. för förfarandet, dömas för ored-
Detsamma skall gälla, om gäldenär lighet mot borgenärer. Detsamma
i samband med annan exekutiv skall gälla, om gäldenär i samband
förrättning åberopar oriktig med annan exekutiv förrättning
handling eller skenavtal och åberopar oriktig handling eller
därigenom hindrar att erfor- skenavtal och därigenom hindrar
derlig egendom genom förrättning att erforderlig egendom genom
tages i anspråk för att bereda förrättning tages i anspråk för att
borgenär betalning eller bereda borgenär betalning eller
säkerhet. säkerhet.
Gäldenär som, då konkurs är förestående, ur riket bortför tillgång av
betydande värde med uppsåt att hålla den undan konkursen, eller gäldenär som i
konkurs undandrar eller undanhåller konkursförvaltningen tillgång, döms
likaledes för oredlighet mot borgenärer.

**FOOTNOTES**

1 Lydelse enligt SOU 1990:74 Skuldsaneringslag.

3 §2
Den som, när han är på obestånd eller när påtaglig fara föreligger för att han
skall komma på obestånd, fortsätter rörelse under förbrukande av avsevärda medel
utan motsvarande nytta för rörelsen eller lever slösaktigt eller inlåter sig på
äventyrligt företag eller lättsinnig ansvarsförbindelse eller vidtar annan sådan
åtgärd och därigenom uppsåtligen eller av grov oaktsamhet försämrar sin
förmögenhetsställning i avsevärd mån, döms för vårdslöshet mot borgenärer till
fängelse i högst två år. Vad som nu sagts skall gälla även om gärningsmannen
inte insåg men hade skälig anledning anta att han var på obestånd eller att
påtaglig fara förelåg för att han skulle komma på obestånd.
--------------------------------------------------------------------
Gäldenär, som vid konkurs Gäldenär, som vid företagsre-
eller förhandling om offentligt konstruktion enligt lagen (1993
ackord av grov oaktsamhet för- :000) om företagsrekonstruktion
tiger tillgång, uppgiver obe- eller konkurs av grov oaktsam-
fintlig skuld eller lämnar het förtiger tillgång, uppgiver
annan sådan oriktig uppgift, obefintlig skuld eller lämnar
dömes likaledes, om ej annan sådan oriktig uppgift,
uppgiften rättas innan den dömes likaledes, om ej uppgiften
beedigas eller eljest lägges rättas innan den beedigas eller
till grund för förfarandet, för eljest lägges till grund för
vårdslöshet mot borgenärer. förfarandet, för vårdslöshet mot
borgenärer.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.

**FOOTNOTES**

2 Senaste lydelse 1986:43.

12 Förslag till lag om ändring i utsökningsregisterlagen (1986:617)

Härigenom föreskrivs i fråga om utsökningsregisterlagen (1986:617) att 6, 7
och 11 §§ skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

6 §1
Utöver de uppgifter som anges i 4 och 5 §§ får utsökningsregistret, i den ut-
sträckning som föreskrivs av regeringen eller den myndighet som regeringen
bestämmer, innehålla uppgifter om
1. exekutionstitel, skuldens storlek, arbetsgivare eller annan utbetalare av
ersättning som avses i 7 kap. 1 § eller 15 kap. 2 § utsökningsbalken,
medelsslag, dag när skulden fastställdes och när den förföll till betalning,
influtna medel, den tidpunkt vid vilken skulden preskriberas samt andra
förhållanden av betydelse för betalningsskyldigheten som framgår av exe-
kutionstiteln eller av andra handlingar i målet,
2. de verkställighetsåtgärder som har begärts av sökanden,
3. den som sökt verkställigheten och vad som i övrigt behövs för utbetalning
av influtna medel och annan redovisning,
4. ställd säkerhet, uppskov och avbetalningsplan,
5. utmätning, exekutiv försäljning, införsel, avräkning och betalningssäkring,
6. kvarstad och återtagande av vara,
7. bötesförvandling,
8. betalningsinställelse och likvidation,
--------------------------------------------------------------------
9. skuldsanering enligt 9. skuldsanering enligt
skuldsaneringslagen (1991:0- skuldsaneringslagen (1991:000),
00), konkurs, ackord, närings- företagsrekonstruktion enligt
förbud och förordnande av god lagen (1993:000) om företags-
man enligt 2 § ackordslagen rekonstruktion, konkurs, ackord
(1970:847), och näringsförbud.
10. förhör eller annan åtgärd som har vidtagits för efterforskning av
tillgångar,
11. redovisningen av verkställighetsuppdraget,
12. administrativa och tekniska uppgifter som behövs för registrets
användning.

7 §2
Riksskatteverket och kronofogdemyndigheterna får ha terminalåtkomst till
utsökningsregistret.
Terminalåtkomsten för en kronofogdemyndighet får avse endast uppgifter om
1. den som är registrerad hos myndigheten som gäldenär i mål om exekutiva
åtgärder,
2. den som i annat fall än som avses under 1 är gäldenär eller svarande i mål
eller ärende som handläggs hos myndigheten,
3. make till person som avses under 1,
4. den som är gemensamt betalningsansvarig med person som avses under 1,
5. fåmansföretag och fåmansägt handelsbolag som avses i punkt 14 av
anvisningarna till 32 § kommunalskattelagen (1928:370) och delägare i sådant
företag, om företaget eller delägare i detta är gäldenär som avses under 1,
--------------------------------------------------------------------
6. skuldsanering, konkurs 6. skuldsanering, företags-
och näringsförbud. rekonstruktion, konkurs och
näringsförbud.
I fråga om kronofogdemyndighet som är tillsynsmyndighet i konkurs gäller
terminalåtkomsten enligt andra stycket 1 också gäldenärer i annat län, om detta
ingår i tillsynsområdet.

11 §3
--------------------------------------------------------------------
Uppgift om indrivningsupp- Uppgift om indrivningsuppdrag
drag som avser böter får bevaras som avser böter får bevaras i
i utsökningregistret till utsökningregistret till utgången
utgången av det år då full be- av det år då full betalning sked-
talning skedde. Andra de. Andra uppgifter som avses i
uppgifter som avses i 6 § 1-11 6 § 1-11 får bevaras under högst
får bevaras under högst tre år. tre år. Denna tid räknas för
Denna tid räknas för uppgifter uppgifter om betalningssäkring,
om betalningssäkring, kvarstad, kvarstad och näringsförbud från
näringsförbud och förordnande av utgången av det år då åtgärden förföll
god man från utgången av det år då eller förlorade sin verkan samt
åtgärden förföll eller förlorade för uppgifter om skuldsanering,
sin verkan samt för uppgifter företagsrekonstruktion, konkurs
om skuldsanering, konkurs och och ackord från utgången av det år
ackord från utgången av det år då då förfarandet avslutades. För
förfarandet avslutades. För övriga uppgifter räknas tiden från
övriga uppgifter räknas tiden utgången av det år under vilket
från utgången av det år under målet avslutades. Uppgifter
vilket målet avslutades. Upp- enligt 4 och 5 §§ skall bevaras så
gifter enligt 4 och 5 §§ skall länge annan uppgift om personen
bevaras så länge annan uppgift förekommer i registret.
om personen förekommer i
registret.
Uppgift som inte längre får bevaras med stöd av bestämmelserna i första
stycket skall gallras, om inte regeringen eller den myndighet som regeringen
bestämmer föreskriver något annat.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.

**FOOTNOTES**

1 Senaste lydelse 1991:707 och lydelse enligt SOU
1990:74 Skuldsaneringslag.

2 Senaste lydelse 1990:673 och lydelse enligt SOU
1990:74 Skuldsaneringslag.

3 Senaste lydelse 1990:786 och lydelse enligt SOU
1990:74 Skuldsaneringslag.

13 Förslag till lag om ändring i uppbördslagen (1953:272)

Härigenom föreskrivs i fråga om uppbördslagen (1953:272) att 62 § skall ha
följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

62 §1
Finner skattemyndigheten efter anmälan av kronofogdemyndighet eller eljest
sådana omständigheter föreligga, att skattskyldig eller arbetsgivare, som
jämlikt denna lag är ansvarig för arbetstagares skatt, bör försättas i konkurs
här i riket för utfående av skatt, skall skattemyndigheten förordna, att
kronofogdemyndigheten skall göra framställning därom; dock att, då skattebelopp,
för vilket den skattskyldige eller arbetsgivaren häftar, understiger trehundra
kronor, sådan franmställning ej må ske, med mindre i det föreliggande fallet
synnerliga skäl därtill äro.
Skattemyndigheten må, där så finnes med hänsyn till föreliggande
omständigheter böra ske, uppdraga åt kronofogdemyndighet att själv avgöra
huruvida framställning, som i föregående stycke sägs, bör göras.
--------------------------------------------------------------------
Bjuder skattskyldig eller Bjuder skattskyldig eller ar-
arbetsgivare, som enligt denna betsgivare, som enligt denna
lag är ansvarig för lag är ansvarig för arbetstagares
arbetstagares skatt, ackord skatt, ackord som rör skatt, må
som rör skatt, må skatte- kronofogdemyndigheten antaga
myndigheten antaga ackordsför- ackordsförslaget i denna del, om
slaget i denna del, om det kan det kan anses vara till fördel
anses vara till fördel för det för det allmänna. Ackordsförslag,
allmänna. Ackordsförslag, som som icke framställes i konkurs
icke framställes i konkurs eller enligt lagen (1993:000)
eller enligt ackordslagen om företagsrekonstruktion, må
(1970:847), må dock antagas dock antagas endast på villkor
endast på villkor att även övriga att även övriga borgenärer som
borgenärer som ackordet angår ackordet angår godkänna detta.
godkänna detta.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.

**FOOTNOTES**

1 Senaste lydelse 1990:329.

14 Förslag till lag om ändring i lagen (1982:188) om preskription av
skattefordringar m.m.

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1982:188) om preskription av
skattefordringar m.m. att 5 § skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse1 Föreslagen lydelse

5 §
--------------------------------------------------------------------
Förordnas god man enligt ac- Har ansökan om företagsrekon-
kordslagen (1970:847) innan struktion enligt lagen
fordringen har preskriberats, (1993:000) om företagsrekon-
preskriberas den tidigast två år struktion gjorts innan
efter utgången av det kalenderår fordringen har preskriberats,
då förordnandet meddelades preskriberas den tidigast två år
eller, om ackord kommer till efter utgången av det kalenderår
stånd, efter utgången av det då beslut om förfarandets upphör-
kalenderår då ackordet skall ande meddelades eller ett
vara fullgjort. Vad som har ackord skall vara fullgjort.
sagts nu om verkan av ett ac- Vad som har sagts nu om verkan
kordsförfarande tillämpas även av företagsrekonstruktion tilläm-
vid skuldsanering enligt pas även vid skuldsanering
skuldsaneringslagen (1991:0- enligt skuldsaneringslagen
00), när ansökan om skuldsane- (1991:000), när ansökan om
ring gjorts innan fordringen skuldsanering gjorts innan
har preskriberats. Tvåårstiden fordringen har preskriberats.
räknas i detta fall från utgången Tvåårstiden räknas i detta fall
av det kalenderår då förordnande från utgången av det kalenderår då
om inledande av skuldsanering förordnande om inledande av
meddelades eller då återstående skuldsanering meddelades eller
skuldbelopp senast skolat be- då återstående skuldbelopp senast
talas. skolat betalas.
--------------------------------------------------------------------
Första stycket gäller inte om Första stycket gäller inte om
god man förordnas eller skuld- ansökan om företagsrekonstruktion
sanering inleds under tid då görs eller skuldsanering inleds
preskriptionstiden är förlängd på under tid då preskriptionstiden
grund av 9 §. är förlängd på grund av 9 §.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.
2. Har god man förordnats enligt ackordslagen (1970:847) före ikraftträdandet
av denna lag, gäller äldre bestämmelser fortfarande.

15 Förslag till lag om ändring i aktiebolagslagen (1975:1385)

Härigenom föreskrivs i fråga om aktiebolagslagen (1975:1385)1 att 13 kap. 20 §
skall ha följande lydelse.

--------------------------------------------------------------------
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

13 kap.
20 §2
--------------------------------------------------------------------
Om ett aktiebolag försätts i Om ett aktiebolag försätts i
konkurs eller om en förhandling konkurs eller beslut om före-
om offentligt ackord inleds för tagsrekonstruktion enligt lagen
bolaget, skall rätten sända (1993 :000) om företagsrekon-
underrättelse om beslutet för struktion meddelas för bolaget,
registrering. skall rätten sända underrättelse
om beslutet för registrering.
Under konkursen företräds bolaget som konkursgäldenär av den styrelse och
verkställande direktör eller de likvidatorer som finns vid konkursens början.
Dock gäller även under konkursen bestämmelserna i denna lag om rätt att avgå, om

entledigande och om nytillsättning.
--------------------------------------------------------------------
När en konkurs har avslutats, När en konkurs har avslutats,
eller en förhandling om eller en företagsrekonstruktion
offentligt ackord har enligt lagen (1993:000) om
avslutats på annat sätt än genom företagsrekonstruktion har upp-
konkurs, skall tingsrätten hört på annat sätt än genom
genast för registrering konkurs, skall tingsrätten
underrätta registreringsmyndig- genast för registrering under-
heten samt i det förra fallet rätta registreringsmyndigheten
ange om överskott finns eller samt i det förra fallet ange om
inte. Tingsrätten skall även för överskott finns eller inte.
registrering underrätta Tingsrätten skall även för regi-
registreringsmyndigheten när strering underrätta
högre rätt genom beslut, som har registreringsmyndigheten när
vunnit laga kraft, har upphävt högre rätt genom beslut, som har
ett beslut att försätta bolaget vunnit laga kraft, har upphävt
i konkurs eller att inleda ett beslut att försätta bolaget i
förhandling om offentlig konkurs eller om före-
ackord. tagsrekonstruktion enligt lagen
(1993:000) om företagsrekon-
struktion.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.
Förteckning över remissinstanser som har yttrat sig över Insolvensutredningens
slutbetänkande (SOU 1992:113) Lag om företagsrekonstruktion

Följande instanser har avgivit remissvar över Insolvensutredningens
slutbetänkande (SOU 1992:113) Lag om företagsrekonstruktion Svea hovrätt, Göta
hovrätt, Stockholms tingsrätt, Malmö tingsrätt, Jönköpings tingsrätt, Luleå
tingsrätt, Domstolsverket, Kommerskollegium, Riksförsäkringsverket, Televerket,
Finansinspektionen, Riksskatteverket, Skattemyndigheterna i Stockholms län, i
Göteborgs och Bohus län, i Malmöhus län, i Gävleborgs län, i Jämtlands län,
Kronofogdemyndigheterna i Stockholms län, i Göteborgs och Bohus län, i Malmöhus
län, i Kronobergs län, i Västerbottens län, i Västmanlands län, Juridiska
fakulteten vid Uppsala universitet, Stanens Jordbruksverk, Närings- och
teknikutvecklingsverket, Nutek, Industri- och Nyföretagarfonden,
Kammarkollegiet, Länsstyrelserna i Malmöhus län, i Blekinge län, i Kronobergs
län, i Västmanlands län, i Västerbottens län, Sveriges Advokatsamfund, Sveriges
Domareförbund, Föreningen Sveriges kronofogdar, Föreningen auktoriserade
revisorer, Sveriges Redovisningskonsulters Förbund, SRF, Stockholms
handelskammare, Sveriges Ackordscentraler, Svenska bankföreningen,
Finansbolagens förening, Svenska Inkassoföreningen, Svenska Kommunförbundet,
Landstingsförbundet, Sveriges Köpmannaförbund, Sveriges Industriförbund,
Grossistförbundet Svensk Handel, Företagarnas Riksorganisation, Lantbrukarnas
Riksförbund, Kooperativa förbundet, Svenska Arbetsgivareföreningen,
Landsorganisationen i Sverige, Tjänstemännens centraloranisation, Central-
organisationen SACO/SR, Maskinentreprenörerna, Företagarförbundet -
Företagarforum, Stiftelsen Landsekonomerna, Byggentreprenörerna,
Fastighetsägarförbundet, Svenska Elverksföreningen, Stiftelsen Nexum, Dubbit AB,
Snickerifabrikernas Riksförbund, Elektriska Husshållsapparatleverantörer,
Svenska Fondhandlarföreningen, Advokaten Hans Norell, Målarmästarnas
Riksförening, Glasbranschföreningen, Sveriges Hantverks- och Småföretag och Kon-
kurrensverket samt Göran Wrambeck.

I ärendet har också ingivits av Göran Wrambeck hans bok Pengarna eller livet.
Lantbrukarnas Riksförbund har ingivit rapporten Selektiva åtgärder för
jordbruksföretag med ekonomiska problem och från Företagsekonomiska
institutionen vid Uppsala universitet har ingivits två uppsatser,
Procedurkostnaden för småföretag av Mats Jorlin och Företagsrekonstruktion och
rekonstruktionsplan av Roger Johansson m.fl. Dessa skrifter finns tillgängliga i
lagstiftningsärendet dnr 92-4565.

**FOOTNOTES**

1 Lydelse enligt SOU 1990:74 Skuldsaneringslag.

1 Lagen omtryckt 1982:739.

2 Senaste lydelse 1987:686.

De till Lagrådet den 1 september 1994 remitterade lagförslagen

1 Förslag till lag om företagsrekonstruktion

Härigenom föreskrivs följande.

1 kap. Inledande bestämmelser

1 §
En gäldenär som är näringsidkare och som inte kan betala sina skulder
allteftersom de förfaller till betalning kan under medverkan av en av rätten
utsedd rekonstruktör rekonstruera verksamheten utan konkurs enligt
bestämmelserna i denna lag.

2 §
Företagsrekonstruktion enligt denna lag inleds genom beslut av rätten på
ansökan av gäldenären eller en borgenär. Förfarandet upphör efter beslut av
rätten eller om gäldenären försätts i konkurs.

3 §
Under rekonstruktionsförfarandet skall det klargöras om, och i så fall hur,
den verksamhet som gäldenären bedriver helt eller delvis kan fortsättas och om
det finns förutsättningar för gäldenären att träffa en ekonomisk uppgörelse med
sina borgenärer (ackord). Kan ackord inte komma till stånd genom över-
enskommelse, kan gäldenären under förfarandet ansöka om förhandling om
offentligt ackord enligt bestämmelserna i 3 kap.

4 §
Bestämmelserna i denna lag gäller inte gäldenärer som är bankaktiebolag,
sparbank, föreningsbank, kreditaktiebolag, stadshypoteksförening,
landshypoteksförening, understödsförening eller försäkringsbolag. De avser inte
heller sådana gäldenärer, vars verksamhet staten, en kommun, ett landsting, ett
kommunalförbund, en församling eller en kyrklig samfällighet bedriver eller har
ett bestämmande inflytande i.

2 kap. Företagsrekonstruktion i allmänhet

Ansökan om företagsrekonstruktion

1 §

En ansökan om företagsrekonstruktion skall göras hos den tingsrätt där
gäldenären bör svara i tvistemål som angår betalningsskyldighet i allmänhet.
I ansökan skall sökanden ange och styrka de omständigheter som gör rätten
behörig, om de inte är kända.
Har ansökan gjorts hos en tingsrätt som inte är behörig, skall rätten genast
sända ansökan till den tingsrätt som enligt vad handlingarna visar är behörig
och underrätta sökanden. En ansökan skall anses gjord, när handlingarna kom in
till den första tingsrätten.

2 §
En ansökan om företagsrekonstruktion skall göras skriftligen. Ansökan skall
vara egenhändigt undertecknad av sökanden eller dennes ombud.

3 §
En ansökan av gäldenären skall innehålla
1. en kortfattad redogörelse för gäldenärens ekonomi och vad som lett fram
till gäldenärens betalningssvårigheter,
2. en borgenärsförteckning,
3. en redogörelse för hur gäldenären avser att rekonstruera verksamheten och
nå en uppgörelse med borgenärerna, och
4. ett förslag till rekonstruktör samt behövliga uppgifter om dennes
lämplighet för uppdraget.

4 §
En ansökan av en borgenär skall innehålla
1. uppgift om borgenärens fordran på gäldenären,
2. de omständigheter på vilka borgenären grundar sin begäran, och
3. förslag till rekonstruktör samt behövliga uppgifter om dennes lämplighet
för uppdraget.

5 §
Ansökan skall avvisas om den inte uppfyller de krav som anges i 1-4 §§.
Innan ansökan avvisas skall sökanden föreläggas att avhjälpa bristen.

Prövning av ansökan om företagsrekonstruktion

6 §
Beslut om att inleda ett rekonstruktionsförfarande får inte meddelas, om det
saknas skälig anledning att anta att syftet med förfarandet kan uppnås.
En ansökan av en borgenär får bifallas endast om gäldenären har medgett
ansökan.

7 §
Om gäldenärens ansökan tas upp, skall rätten genast pröva den.

8 §
Om en borgenärs ansökan tas upp, skall rätten sätta ut ett sammanträde för
prövning av ansökan. Sammanträdet skall hållas inom två veckor från det att
ansökningen kom in till rätten. Om det finns särskilda skäl, får den hållas
senare, dock senast inom sex veckor.
Till sammanträdet skall parterna kallas. Gäldenären skall i kallelsen
föreläggas att senast vid sammanträdet yttra sig över ansökan. I kallelsen skall
även anges att gäldenären inte behöver inställa sig, om han före sammanträdet
själv ansöker om företagsrekonstruktion eller skriftligen medger borgenärens
ansökan och rätten inte särskilt underrättar honom om att sammanträdet ändå
skall hållas.
Kallelserna skall delges parterna. Därvid får delgivning enligt
12-15 §§ delgivningslagen (1970:428) inte ske. Parterna skall i kallelsen
upplysas om innehållet i 9 §.
Gäldenären skall samtidigt med kallelsen delges de av borgenären ingivna
handlingarna.

9 §
Om flera ansökningar mot samme gäldenär är anhängiga samtidigt och om en annan
ansökan bifalls än den som kom in först, skall det vad gäller frågor som är
beroende av tiden för ansökan anses som om beslutet om företagsrekonstruktion
har grundats på den ansökan som kom in först.
En borgenärs ansökan förfaller om
1. gäldenären skriftligen bestrider ansökan,
2. gäldenären eller borgenären uteblir från det sammanträde som avses i 8 §
eller
3. gäldenären försätts i konkurs.
Om ansökan förfaller före sammanträdet skall rätten ställa in sammanträdet och
underrätta parterna.

10 §
Om ansökan bifalls skall rätten samtidigt utse en rekonstruktör. Finns det
särskilda skäl får flera än en rekonstruktör utses.
Rätten skall också bestämma tidpunkt för ett borgenärssammanträde inför
rätten. Sammanträdet skall äga rum inom tre veckor från beslutet eller den
längre tid som är oundgängligen nödvändig.

Rekonstruktören och dennes uppgifter

11 §
En rekonstruktör skall ha den särskilda insikt och erfarenhet som uppdraget
kräver, ha borgenärernas förtroende samt även i övrigt vara lämplig för
uppdraget.
Den som är anställd vid domstol eller kronofogdemyndighet får inte vara
rekonstruktör.
En rekonstruktör som inte är lämplig eller av någon annan orsak bör skiljas
från uppdraget skall entledigas av rätten. Frågor om entledigande tas upp på
begäran av rekonstruktören, en borgenär eller gäldenären.

12 §
Rekonstruktören skall undersöka förutsättningarna för rekonstruktion av
verksamheten enligt 1 kap. 3 § och därvid verka för att borgenärernas bästa
iakttas.
Rekonstruktören skall undersöka gäldenärens ekonomiska ställning och i samråd
med gäldenären upprätta en plan som redovisar hur syftet med förfarandet skall
uppnås (rekonstruktionsplan). Planen skall tillställas rätten och borgenärerna.
Rekonstruktören får anlita sakkunnigt biträde.
Rekonstruktören får väcka talan om återvinning. Närmare bestämmelser om sådan
talan finns i 3 kap. 5-7 §§.

13 §
Rekonstruktören skall inom en vecka från beslutet om att inleda företagsrekon-
struktion underrätta samtliga kända borgenärer om beslutet.Till underrättelsen
skall fogas
1. en förteckning över gäldenärens huvudsakliga tillgångar och skulder,
2. gäldenärens senaste balansräkning om gäldenären är eller har varit
bokföringsskyldig under det sista året innan ansökan om företagsrekonstruktion
gjordes och de ytterligare upplysningar som behövs om dennes redovisning,
3. uppgift om orsakerna till betalningssvårigheterna och om ändamålet med
förfarandet, och
4. upplysning om den tidpunkt för borgenärssammanträde som bestämts enligt 10
§ andra stycket.
Om antalet borgenärer med fordringar utan förmånsrätt är mycket stort, får
underrättelse till dessa ersättas av ett tillkännagivande genom kungörelse. En
sådan kungörelse skall innehålla upplysning om att beslut om att inleda
företagsrekonstruktion har meddelats och om den tidpunkt för borgenärs-
sammanträde som bestämts enligt 10 § andra stycket.

Gäldenärens skyldigheter

14 §
Gäldenären är skyldig att lämna rekonstruktören alla upplysningar om sina
ekonomiska förhållanden som är av betydelse för företagsrekonstruktionen.
Gäldenären skall följa rekonstruktörens råd och anvisningar om förvaltningen
av sin egendom.

15 §
Gäldenären får inte utan rekonstruktörens samtycke
1. betala skulder som uppkommit före beslutet om att inleda företags-
rekonstruktion eller ställa säkerhet för sådana skulder,
2. åta sig någon ny förpliktelse, eller
3. överlåta, pantsätta eller upplåta annan rätt till egendom av väsentlig
betydelse för gäldenärens verksamhet.

Borgenärsammanträde och borgenärskommitté

16 §
Vid det sammanträde som sägs i 10 § andra stycket skall borgenärerna beredas
tillfälle att uttala sig om förfarandet bör fortsätta.
Om en borgenär begär det, skall rätten vid sammanträdet bland borgenärerna
utse en borgenärskommitté. I kommittén får ingå högst tre personer. Om
gäldenären under det senast förflutna räkenskapsåret sysselsatt i genomsnitt
minst 25 arbetstagare här i landet, har därutöver en företrädare för de
anställda rätt att delta i borgenärskommittén. Om det finns särskilda skäl får
rätten utse ett större antal personer att ingå i borgenärskommittén.
Rekonstruktören skall i väsentliga frågor samråda med borgenärskommittén, om
inte något hindrar det.

Exekutiva åtgärder under rekonstruktionsförfarandet

17 §
Under den tid rekonstruktionsförfarandet pågår gäller följande inskränkningar
i borgenärernas rätt att tvångsvis ta i anspråk gäldenärens egendom för
betalning av sina fordringar.
Utmätning får inte beslutas. Har utmätning tidigare beslutats får
utmätningsförfarandet inte fortsättas. Detta gäller inte utmätning för sådan
fordran till säkerhet för vilken borgenären har handpanträtt i gäldenärens
egendom.
Beslut om kvarstad och om betalningssäkring får inte meddelas och verkstäl-
lighet av sådant beslut får inte ske.
Handräckning enligt lagen (1978:599) om avbetalningsköp mellan näringsidkare
m.fl. får inte ske. Detsamma gäller återtaganden genom verkställighet av dom.
Under förfarandet får inte heller i övrigt vidtas åtgärd för verkställighet
enligt 16 kap. utsökningsbalken.

18 §
Om det finns särskilda skäl att befara att gäldenären utan rekonstruktörens
samtycke företar eller underlåter en viss handling och därigenom sätter en
borgenärs rätt i fara, får rätten på borgenärens begäran besluta om lämplig
åtgärd för att säkerställa dennes rätt.

19 §
I 2 kap. 10 a § konkurslagen (1987:672) finns föreskrifter om konkurs under
pågående rekonstruktionsförfarande.

Gäldenärens avtal

20 §
Har gäldenären ingått ett avtal och har motparten före beslutet om
företagsrekonstruktion fått rätt att häva avtalet på grund av ett inträffat
eller befarat dröjsmål med betalning eller annan prestation, får motparten inte
utnyttja sin hävningsrätt om gäldenären med rekonstruktörens godkännande begär
att avtalet fullföljs. Motparten får kräva att gäldenären inom skälig tid ger
besked om avtalet skall fullföljas.
Begär gäldenären att avtalet fullföljs och är tiden för motpartens fullgörelse
inne, får motparten kräva att gäldenären i motsvarande mån fullgör sin
prestation för framtiden eller, om anstånd har medgetts, utan oskäligt uppehåll
ställer godtagbar säkerhet för sin fullgörelse. Är tiden för motpartens
fullgörelse inte inne, får denne kräva säkerhet om det av särskild anledning är
nödvändigt för att skydda honom mot förlust.
Om gäldenären inte lämnar besked inom skälig tid enligt första stycket andra
meningen eller inte fullgör sin skyldighet att prestera eller ställa säkerhet
enligt andra stycket, får motparten häva avtalet.
Ett avtalsvillkor som inskränker gäldenärens befogenhet enligt första och
andra styckena är ogiltigt.
Om återtagande av vara som överlämnats till gäldenären sedan
företagsrekonstruktion inletts finns föreskrifter i 63 § fjärde stycket köplagen
(1990:931).

Kvittning

21 §
Den som hade en fordran hos gäldenären när ansökan om företagsrekonstruktion
gjordes får, även om fordringen inte är förfallen till betalning, använda den
till kvittning mot fordran som gäldenären då hade mot honom. Detta gäller dock
inte, om kvittning är utesluten på grund av någon av fordringarnas beskaffenhet
eller undantagen enligt vad som sägs nedan.
Om en fordran mot gäldenären har förvärvats genom överlåtelse från tredje man
senare än tre månader före ansökan om företagsrekonstruktion får den inte
användas till kvittning mot en fordran som gäldenären hade när borgenären
förvärvade sin fordran. I fråga om dödsbo räknas tiden dock från ansökan om
boets avträdande till förvaltning av boutredningsman och då skall som
förutsättning också gälla att en ansökan om företagsrekonstruktion följt inom
tre månader från det att en boutredningsman förordnats. Vad som sagts i
föregående två meningar gäller också, om en fordran mot gäldenären har
förvärvats tidigare genom sådant fång och borgenären då hade skälig anledning
anta att gäldenären var på obestånd.
En borgenär, som har satt sig i skuld till gäldenären under sådana
omständigheter att det är att jämställa med betalning med annat än sedvanliga
betalningsmedel, får inte kvitta, i den mån sådan betalning hade kunnat bli
föremål för återvinning enligt 3 kap. 5-7 §§.
En fordran på ersättning som tillkommer en borgensman eller annan med
anledning av en förpliktelse som han infriat (regressfordran) anses vid
tillämpning av vad som sägs ovan ha förvärvats när hans förpliktelse grundades.
Överlåter gäldenären sedan ansökan om företagsrekonstruktion gjorts en fordran
så att en borgenär därigenom förlorar rätt till kvittning, skall han ersätta
borgenären för detta.

3 kap. Offentligt ackord under företagsrekonstruktion

1 §
Rätten kan under rekonstruktionsförfarandet på ansökan av gäldenären besluta
om förhandling om offentligt ackord (ackordsförhandling).

Villkor för offentligt ackord

2 §
Ett offentligt ackord får avse att fordringar, som tillkommer de borgenärer
som enligt 3 § får delta i ackordsförhandlingen, sätts ned och betalas på
närmare angivet sätt. Ackordet skall ge alla likaberättigade borgenärer lika
rätt och minst tjugofem procent av fordringarnas belopp, om inte lägre
ackordsprocent godkänns av samtliga kända borgenärer som skulle omfattas av
ackordet eller om det finns särskilda skäl för lägre procent. Föreskriven minsta
utdelning skall betalas inom ett år efter det att ackordet har fastställts, om
inte samtliga nämnda borgenärer godkänner längre betalningstid.
Utan hinder av första stycket får ett offentligt ackord innehålla villkor att
borgenärerna får full betalning intill visst belopp, om avvikelsen kan anses
skälig med hänsyn till omfattningen av boet och övriga omständigheter. En
avvikelse till nackdel för viss borgenär får också äga rum, om han har medgett
det.
Ett ackord får även avse att gäldenären endast får anstånd med betalningen
eller annan särskild eftergift. Därvid tillämpas första och andra styckena.

Borgenärer vid offentligt ackord

3 §
I ackordsförhandling deltar endast borgenärer vilkas fordringar uppkommit före
ansökan om företagsrekonstruktion. En borgenär som kan få täckning för sin
fordran genom kvittning eller vars fordran är förenad med förmånsrätt, deltar
inte i förhandlingen. En borgenär som enligt villkoren för fordringen har rätt
till betalning först efter gäldenärens övriga borgenärer, deltar inte heller i
förhandlingen, om inte övriga borgenärer som deltar i förhandlingen medger det.
Om en borgenär helt eller delvis avstår från kvittningsrätt eller förmånsrätt,
deltar han i förhandlingen i motsvarande mån. Kan en borgenärs fordran endast
till viss del täckas genom kvittning eller understiger värdet av den egendom i
vilken en borgenär har särskild förmånsrätt hans fordran, deltar han med
återstående del av fordringen.
Innehåller ackordsförslaget en bestämmelse att borgenärer som inte har
förmånsrätt skall få full betalning intill ett visst belopp, skall deras
fordringar i ackordsförfarandet anses som förmånsberättigade i motsvarande mån.
En borgenär får delta i förhandlingen, även om hans fordran inte är förfallen
till betalning eller den är beroende av särskilt villkor.
Med borgenärer som har förmånsrätt likställs en borgenär som till säkerhet för
sin fordran har gjort förbehåll om återtaganderätt.

Borgenärsmajoritet vid offentligt ackord

4 §
Ett ackordsförslag, som ger minst femtio procent av fordringsbeloppen, skall
anses antaget av borgenärerna, om tre femtedelar av de röstande har godtagit
förslaget och deras fordringar uppgår till tre femtedelar av de röstberättigande
fordringarnas sammanlagda belopp. Är ackordsprocenten lägre, skall ackordsför-
slaget anses antaget, om tre fjärdedelar av de röstande har enats om förslaget
och deras fordringar uppgår till tre fjärdedelar av de röstberättigande
fordringarnas sammanlagda belopp.

Återvinning under rekonstruktionsförfarandet

5 §
Sedan beslut meddelats om att inleda företagsrekonstruktion tillämpas
bestämmelserna i konkurslagen (1987:672) om återvinning i konkurs.
Söks återvinning av förmånsrätt eller betalning som vunnits genom utmätning,
får rätten besluta att fortsatt verkställighet av utmätningen tills vidare inte
får äga rum.

6 §
Talan om återvinning väcks av rekonstruktören eller av en borgenär vars
fordran skulle omfattas av ett offentligt ackord. Talan skall väckas före det
borgenärssammanträde som avses i 13 § och får inte slutligt prövas innan frågan
om offentligt ackord har blivit avgjord. En borgenär som vill väcka talan skall
underrätta rekonstruktören. Om så inte har skett, får hans talan inte tas upp
till prövning.
Upphör förfarandet utan att offentligt ackord har kommit till stånd och
försätts inte gäldenären i konkurs efter ansökan som gjorts inom tre veckor från
det att förfarandet upphörde, skall den väckta återvinningstalan avvisas.

7 §
Vad som vinns genom återvinningstalan skall, sedan kärandens kostnader har
ersatts, tillkomma de borgenärer som omfattas av det offentliga ackordet. En
svarande som med anledning av kärandens talan kan få en fordran mot gäldenären
deltar med fordringen i ackordsförhandlingen och har rätt att avräkna den
utdelning som tillkommer honom på vad han annars skulle ha betalat.
Om det i återvinningsmålet påkallas av en borgenär som omfattas av det
offentliga ackordet eller av gäldenären, kan rätten föreskriva särskild förvalt-
ning av det som enligt första stycket skall tillkomma borgenärerna. Egendom som
har satts under sådan förvaltning får utmätas endast om ackordet har förfallit.

Verkan av offentligt ackord

8 §
Ett fastställt ackord är bindande för alla borgenärer, såväl kända som okända,
som enligt 3 § hade rätt att delta i ackordsförhandlingen.
En borgenär som enligt villkoren för fordringen har rätt till betalning först
efter gäldenärens övriga borgenärer förlorar sin rätt till betalning från
gäldenären, om inte alla borgenärer som enligt 3 § hade rätt att delta i
ackordsförhandlingen tillgodoses fullt ut genom ackordet.
En borgenär med förmånsrätt i viss egendom är bunden av ackordet i fråga om
belopp som inte kan tas ut ur egendomen.

9 §
En borgenär som har godkänt ett ackordsförslag förlorar inte genom
godkännandet sin rätt mot borgensmän eller andra som förutom gäldenären svarar
för fordringen.

Ansökan om ackordsförhandling

10 §
En ansökan om ackordsförhandling skall innehålla ett ackordsförslag som anger
hur mycket gäldenären bjuder i betalning och när betalningen skall ske samt om
säkerhet har ställts för ackordet och vad den i så fall består av.
Till ansökan skall gäldenären foga
1. en förteckning över boets tillgångar och skulder som har upprättats av
rekonstruktören enligt 14 § tidigast tre månader innan ansökan om
ackordsförhandling gjordes samt
2. den senaste balansräkningen, om gäldenären är eller har varit bok-
föringsskyldig under det sista året innan beslutet om företagsrekonstruktion
meddelades.

11 §
Till ansökan skall också fogas
1. en berättelse av rekonstruktören som anger boets tillstånd och orsakerna
till gäldenärens betalningssvårigheter samt innehåller en översikt över till-
gångar och skulder, en uppgift om den utdelning som kan påräknas i en konkurs
och upplysning om egendom har frångått gäldenären under sådana förhållanden att
den kan bli föremål för återvinning, om det finns skälig anledning att anta att
gäldenären har gjort sig skyldig till brott mot sina borgenärer och i så fall
grunden därför samt hur gäldenären har fullgjort sin bokföringsskyldighet,
2. ett yttrande av rekonstruktören om han anser att ackordsförslaget bör antas
av borgenärerna,
3. ett intyg av rekonstruktören att borgenärer, som till antalet utgör minst
två femtedelar av de i bouppteckningen upptagna borgenärer vilkas fordringar
skulle omfattas av ackordet och som tillsammans innehar minst två femtedelar av
dessa fordringars sammanlagda belopp, har förklarat sig anse ackordet antagbart,
4. ett bevis att ackordsförslaget samt rekonstruktörens berättelse och
yttrande har sänts till alla borgenärer som tas upp i bouppteckningen,
5. förskott, med belopp som regeringen föreskriver, på kostnaden för ackords-
frågans handläggning hos rätten samt av rätten godkänd säkerhet för vad som inte
täcks av förskottet.
De handlingar och uppgifter som anges i första stycket och i 10 § behöver inte
ges in, i den mån de redan har tillställts rätten och borgenärerna i ärendet.

12 §
Rätten skall avvisa ansökan om ackordsförhandling, om den inte uppfyller de
krav som anges i 10 och 11 §§ och gäldenären inte följer ett föreläggande att
avhjälpa bristen.

Beslut om ackordsförhandling

13 §
Om ansökan tas upp, skall rätten genast meddela beslut om ackordsförhandling.
Samtidigt skall rätten
1. bestämma tidpunkt för ett sammanträde med borgenärerna inför rätten,
2. kalla gäldenären, rekonstruktören och borgenärerna till sammanträdet, och
3. kungöra beslutet i Post- och Inrikes Tidningar och i övrigt på det sätt som
regeringen föreskriver.

Bouppteckning vid ackordsförhandling

14 §
I den bouppteckning som avses i 10 § andra stycket 1 skall tillgångarna tas
upp till noggrant uppskattade värden. Om gäldenären är eller har varit bokför-
ingsskyldig under det sista året innan beslutet om att inleda företags-
rekonstruktion meddelades, skall om möjligt även lämnas en specificerad uppgift
om de värden som i bokföringen har åsatts tillgångarna eller, när sådan
värdering inte har gjorts, om anskaffningskostnaden. Bouppteckningen skall
vidare innehålla uppgift om varje borgenärs namn och postadress.
Ränta på en borgenärs fordran skall inte beräknas längre än till dagen för
ansökan om företagsrekonstruktion. Fordran i utländskt myntslag skall beräknas
efter den kurs som gällde nämnda dag.
Har en borgenär förmånsrätt, skall det anges jämte grunden till det.
Förekommer anmärkning mot fordran eller bedöms värdet av egendom, vari en
borgenär har särskild förmånsrätt, understiga hans fordran, skall det anges.

Senare anmälda fordringar vid ackordsförhandling

15 §
Vill någon delta i ackordsförhandlingen med en fordran som inte har upptagits
i bouppteckningen och inte heller senare blivit känd, bör han skriftligen anmäla
fordringen hos rekonstruktören senast en vecka före det borgenärssammanträde som
avses i 13 §. Anmäls en fordran senare, får det inte föranleda att borgenärernas
prövning av ackordsförslaget skjuts upp.

Anmärkningar mot fordran som omfattas av ackordet

16 §
Om gäldenären eller en borgenär vill framställa anmärkning mot en fordran som
skulle omfattas av ackordet, skall han göra det skriftligen hos rekonstruktören
i så god tid som möjligt och i vart fall före omröstningen vid det borgenärs-
sammanträde som avses i 13 §.
Finner rekonstruktören anledning till anmärkning mot en fordran som skulle
omfattas av ackordet eller framställer gäldenären eller en borgenär sådan
anmärkning hos rekonstruktören, skall denne skyndsamt underrätta den borgenär
vars fordran avses med anmärkningen. Detsamma gäller, när värdet av egendom vari
borgenär har särskild förmånsrätt bedöms understiga fordringen.

Borgenärssammanträde vid ackordsförhandling

17 §
Det sammanträde som avses i 13 § skall hållas tidigast tre och senast fem
veckor efter beslutet om ackordsförhandling.
Gäldenären bör inställa sig personligen vid borgenärssammanträdet. Han skall
därvid lämna rätten, rekonstruktören och borgenärerna de upplysningar om boet
som de begär. Kan gäldenären inte infinna sig personligen, bör han ställa ombud.
Har edgång begärts enligt 18 §, skall gäldenären inställa sig personligen,
såvida gäldenären inte redan har avlagt ed inför någon annan tingsrätt.
Rekonstruktören skall tillhandahålla en förteckning över de borgenärer som har
rätt att delta i omröstning i ackordsfrågan, med uppgift om de fordringsbelopp
för vilka rösträtt får utövas. I förteckningen skall även antecknas anmärkning
som har framställts mot en borgenärs fordran.
18 §
På begäran av en borgenär skall gäldenären vid borgenärssammanträdet avlägga
bouppteckningsed. Han skall därvid göra de tillägg till eller ändringar i
bouppteckningen som han anser behövs och med ed betyga att bouppteckningen med
gjorda tillägg eller ändringar är riktig, så att det inte enligt hans vetskap
har oriktigt utelämnats eller upptagits någon tillgång eller skuld.
Är gäldenären en juridisk person och finns flera ställföreträdare, behöver
bouppteckningsed inte avläggas av en sådan ställföreträdare vars edgång den
borgenär som begärt edgången anser sakna betydelse för utredningen av gäldenä-
rens ekonomiska ställning.
När det finns anledning till det, får rätten besluta att gäldenären skall
avlägga eden inför någon annan tingsrätt. Är gäldenären sjuk, får eden avläggas
där han vistas.
Vägrar gäldenären att avlägga ed, förfaller beslutet om ackordsförhandling, om
inte rätten finner att det finns synnerliga skäl för att ackordsförhandlingen
skall fortsättas.

19 §
Om både en borgenär och en borgensman eller någon annan som förutom gäldenären
ansvarar för borgenärens fordran vill rösta för denna, har de tillsammans en
röst, vilken beräknas efter borgenärens fordran. Kan de inte enas, gäller
borgenärens mening, om inte de andra löser ut honom eller ställer betryggande
säkerhet för fordringen.

20 §
Vid borgenärssammanträdet skall borgenärerna rösta om ackordsförslaget.
En anmärkning som har framställts mot en fordran utgör inte hinder mot att
borgenären deltar med fordringen i omröstningen. Är utgången av omröstningen
beroende av om fordringen skall beaktas eller inte, skall rätten vid samman-
trädet utreda tvistefrågan och söka åstadkomma en förlikning. De närvarande får
med bindande verkan för dem som har uteblivit medge att en anmärkning förfaller
eller inskränks eller uppdra åt rekonstruktören att ingå förlikning med borge-
nären. Kan förlikning inte träffas, skall frågan handläggas enligt vad som sägs
i 23 § första stycket för bestämmande av omröstningens utgång.
En förlikning angående framställd anmärkning får inte ingås i annan ordning än
som anges i andra stycket utan samtycke av alla vilkas rätt är beroende av
förlikningen.
Vid omröstning tillämpas 14 § andra stycket.

21 §
Gäldenären får inte återta eller ändra ackordsförslaget utan medgivande av
rätten. Yrkande härom skall framställas senast vid borgenärssammanträdet innan
omröstning sker.
Har ändring av ackordsförslaget medgetts, får prövningen av förslaget skjutas
upp till fortsatt sammanträde inom tre veckor. Om ändringen inte medför att
förslaget blir sämre för borgenärerna, får prövningen dock skjutas upp endast om
det finns särskilda skäl.

22 §
Om rätten i annat fall än som avses i 21 § andra stycket finner att det finns
särskilda skäl för att skjuta upp borgenärernas prövning av ackordsförslaget,
får rätten besluta om uppskov till fortsatt sammanträde inom tre veckor.

Fastställelse av offentligt ackord

23 §
Har ackordsförslaget antagits vid borgenärssammanträdet men finns det enligt
25 § anledning att inte fastställa ackordet, skall ackordsfrågan prövas av
rätten vid en förhandling. Detsamma gäller, om det vid sammanträdet inte kan
avgöras om förslaget har antagits eller förkastats av borgenärerna.
Om ackordsfrågan inte skall prövas vid en sådan förhandling, skall rätten
fastställa ackordet.
Beslut i ackordsfrågan skall meddelas inom en vecka från förhandlingen, om
inte längre tid är nödvändig på grund av särskilda omständigheter.

24 §
Är utgången av omröstningen över ackordsförslaget beroende av om kvarstående
anmärkningar godkänns eller inte och finns det i övrigt skäl att fastställa
ackordet, skall rätten först pröva anmärkningarna eller så många av dem att
utgången av omröstningen blir densamma, vare sig övriga anmärkningar godkänns
eller inte.

25 §
Ett ackord får inte fastställas om
1. ärendet inte har handlagts på föreskrivet sätt och felet kan ha inverkat på
ackordsfrågans utgång,
2. ackordet inte uppfyller villkoren i 2 §,
3. det finns skälig anledning att anta att gäldenären i hemlighet har gynnat
någon borgenär för att inverka på ackordsfrågan eller att något annat svek har
ägt rum vid ackordet eller
4. ackordet uppenbart är till skada för borgenärerna.
Även om första stycket inte är tillämpligt, får rätten efter omständigheterna
vägra att fastställa ackordet, om en borgenär eller en borgensman eller någon
annan som förutom gäldenären svarar för fordringen har bestritt fastställelse
och det inte finns betryggande säkerhet för ackordets fullgörande, ackordet är
till skada för borgenärerna eller ackordet av någon annan särskild anledning
inte bör medges.
Vägras fastställelse enligt första stycket 1 och är förslaget inte förkastat
av borgenärerna eller förfallet, skall borgenärerna på nytt pröva ackords-
förslaget och ett sammanträde sättas ut för detta.
Tillsyn över offentligt ackord

26 §
På begäran av en borgenär vars fordran omfattas av ackordet kan rätten, om det
finns skäl till det, förordna rekonstruktören eller någon annan lämplig person
att utöva tillsyn över att gäldenären fullgör sina åtaganden enligt ackordet. Om
det behövs, skall även en ersättare för tillsynsmannen förordnas.
Gäldenären skall ge tillsynsmannen de uppgifter som denne begär och följa de
anvisningar som tillsynsmannen lämnar.
I fråga om entledigande av tillsynsman tillämpas bestämmelserna om
entledigande av rekonstruktör i 2 kap. 11 § tredje stycket.

Förverkande av offentligt ackord

27 §
På ansökan av en borgenär vars fordran omfattas av ackordet kan rätten
förklara att den eftergift som genom ackordet har medgetts gäldenären förfaller,
om gäldenären
1. har gjort sig skyldig till oredlighet mot borgenärer eller i hemlighet har
gynnat någon borgenär för att inverka på ackordsfrågans avgörande,2. åsidosätter
vad som åligger honom enligt 26 § andra stycket eller
3. på något annat sätt uppenbart försummar sina åtaganden enligt ackordet.
Förlikning är inte tillåten i en fråga som avses i första stycket.
Även om den eftergift som har medgetts gäldenären förklaras förfallen, får
borgenärerna göra ackordet i övrigt gällande mot gäldenären eller mot den som
har gått i borgen för ackordet.

4 kap. Övriga bestämmelser

Handläggningen av ärenden om företagsrekonstruktion

1 §
Om inte annat föreskrivs i denna lag, gäller för handläggningen lagen
(1946:807) om handläggning av domstolsärenden.
Vid rättens handläggning enligt bestämmelserna i 3 kap. om offentligt ackord
under företagsrekonstruktion tillämpas dock rättegångsbalkens bestämmelser om
handläggningen av tvistemål.

2 §
En sådan förhandling som avses i 3 kap. 23 § första stycket skall äga rum så
snart som möjligt. Vid förhandlingen tillämpas bestämmelserna i rättegångsbalken
om huvudförhandling i tvistemål. Om rekonstruktören, gäldenären eller en
borgenär uteblir från förhandlingen, hindrar det inte att ackordsfrågan prövas
och avgörs.
Rättens avgörande sker genom beslut.
3 §
En tingsrätt består vid handläggningen av ett ärende enligt denna lag av en
lagfaren domare. Vid en förhandling får dock rätten bestå av tre lagfarna
domare, om det finns särskilda skäl.

4 §
Bevis eller fullmakt, som visar att den som vid företagsrekonstruktion i
egenskap av ställföreträdare eller ombud företräder en borgenär är behörig,
behöver visas upp endast om det finns särskilda skäl.

Kostnader för förfarandet

5 §
Rekonstruktören har rätt till skälig ersättning för det arbete och de utlägg
som uppdraget har krävt. Vid bedömningen av vad som är skäligt arvode skall
hänsyn tas till det arbete som uppdraget har krävt, den omsorg och skicklighet
varmed det har utförts samt näringsverksamhetens omfattning.
Rekonstruktörens rätt till ersättning skall, på begäran av rekonstruktören
eller gäldenären prövas av rätten. Så länge ett ackord inte fullgjorts får också
en borgenär vars fordran omfattas av ackordet begära en sådan prövning.

6 §
I fråga om arvode och kostnadsersättning till en tillsynsman tillämpas
bestämmelserna i 5 §.

7 §
Kostnaderna för ackordsfrågans handläggning hos rätten liksom för de
ersättningar som avses i 6 och 7 §§ skall betalas av gäldenären.

Förfarandets upphörande

8 §
Rätten skall besluta om att förfarandet skall upphöra om
1. sådana åtgärder enligt rekonstruktionsplanen vidtagits att syftet med
förfarandet kan anses uppnått,
2. gäldenären begär det och beslut om ackordsförhandling inte har meddelats,
3. gäldenären utan laga förfall uteblir från det sammanträde som anges i 2
kap. 10 § andra stycket,
4. rekonstruktören eller en borgenär begär det och rätten finner att för-
farandet saknar ett rimligt ändamål eller
5. rätten i annat fall finner att det finns särskilda skäl för att förfarandet
bör upphöra.
Av 1 kap. 2 § framgår att rekonstruktionsförfarandet upphör om gäldenären
försätts i konkurs.

9 §
Rätten skall även besluta om att förfarandet skall upphöra om tre månader
förflutit från dagen för beslutet om att inleda företagsrekonstruktion.
Rätten kan dock om det finns särskilda skäl på begäran av gäldenären förlänga
den i första stycket angivna fristen med högst tre månader i taget. Förfarandet
får dock inte pågå under längre tid än sammanlagt ett år, om inte
ackordsförhandling har beslutats enligt 3 kap. 13 §.

10 §
Innan rätten fattar beslut enligt 8 § eller 9 § andra stycket skall gäldenä-
ren, rekonstruktören, de borgenärer som infunnit sig till det sammanträde som
sägs i 2 kap. 10 § andra stycket och de personer som ingår i borgenärskommittén,
om en sådan utsetts, ges tillfälle att yttra sig.

Överklagande m.m.

11 §
Ett beslut om att inleda företagsrekonstruktion och om ackordsförhandling
gäller omedelbart om inte annat bestäms av rätten. Detsamma gäller beslut om
utseende eller entledigande av rekonstruktör.

12 §
Rättens beslut i en fråga som avses i 3 kap. 21 § första stycket eller
24 § eller beträffande sådan ny prövning som avses i 3 kap. 25 § tredje stycket
får inte överklagas särskilt.
I fråga om beslut om ackordsförhandling räknas klagotiden från den dag då
kungörelsen om beslutet var införd i Post- och Inrikes Tidningar.

Skadestånd

13 §
Om en borgenärs ansökan om företagsrekonstruktion inte bifalls och om borgenä-
ren när han gav in sin ansökan saknade skälig anledning anta att gäldenären inte
kunde betala sina skulder allteftersom de förföll till betalning, skall
borgenären ersätta gäldenären den skada som skäligen kan anses ha orsakats denne
genom ansökningen och dess handläggning.
Talan om skadestånd enligt första stycket skall väckas vid den tingsrätt där
borgenärens ansökan om företagsrekonstruktion är eller har varit anhängig.

Straff m.m.

14 §
En borgenär som för sin röst vid ett borgenärssammanträde enligt 3 kap. har
betingat sig någon särskild förmån av gäldenären döms till böter eller fängelse
i högst ett år.

15 §
Åtal mot en gäldenär för brott mot borgenärer och åtal mot en borgenär för
brott som sägs i 14 § får väckas vid den tingsrätt där ärendet om företags-
rekonstruktion är eller har varit anhängigt.

1. Denna lag träder i kraft den 1 april 1995, då ackordslagen (1970:847) skall
upphöra att gälla.
2. Har god man förordnats enligt ackordslagen (1970:847) före ikraftträdandet
av denna lag, gäller fortfarande äldre bestämmelser.

2 Förslag till lag om ändring i äktenskapsbalken

Härigenom föreskrivs att 6 kap. 10 § äktenskapsbalken skall ha följande ly-
delse.

--------------------------------------------------------------------
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

6 kap.
10 §
Rätten att kräva ut ett fastställt underhållsbidrag upphör tre år efter den
förfallodag som ursprungligen gällde.
Har utmätning för underhållsbidraget skett före den tidpunkt som anges i
första stycket eller har den bidragsskyldige försatts i konkurs på grund av en
ansökan som har gjorts före denna tidpunkt, får betalning för fordringen även
därefter tas ut ur den utmätta egendomen eller erhållas i konkursen.
--------------------------------------------------------------------
Har ansökan om förordnande av
god man enligt ackordslagen
(1970:847) gjorts före den tid-
punkt som anges i första styck-
et, får underhållsbidraget krävas
ut inom tre månader från det att
verkan av förordnandet om god
man förföll eller, när förhandling
om offentligt ackord har följt,
ackordsfrågan avgjordes. Om
ackord kommer till stånd, får
fordringen krävas ut inom tre
månader från det att ackordet
skulle ha fullgjorts. Har
utmätning för underhållsbidraget
skett eller konkursansökan
gjorts inom den tid som nu har
angetts, gäller andra stycket.
Avtal som strider mot denna paragraf är ogiltiga.

1. Denna lag träder i kraft den 1 april 1995.
2. Har god man förordnats enligt ackordslagen (1970:847) före ikraftträdandet
av denna lag, gäller äldre bestämmelser fortfarande.

3 Förslag till lag om ändring i föräldrabalken

Härigenom föreskrivs att 7 kap. 9 § föräldrabalken skall ha följande lydelse.

--------------------------------------------------------------------
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

7 kap.
9 §
Rätten att kräva ut fastställt underhållsbidrag går förlorad tre år efter den
ursprungligen gällande förfallodagen, om inte annat följer av andra eller tredje
stycket.
Har utmätning för underhållsbidraget skett före den tidpunkt som anges i
första stycket eller har den bidragsskyldige blivit försatt i konkurs på grund
av ansökan som har gjorts före denna tidpunkt, får betalning för fordringen tas
ut ur den utmätta egendomen eller erhållas i konkursen även därefter.
--------------------------------------------------------------------
Har före den tidpunkt som
anges i första stycket ansökan
gjorts om förordnande av god
man enligt ackordslagen
(1970 :847), får underhållsbid-
raget krävas ut inom tre månader
från det att verkan av godmans-
förordnandet förföll eller, när
förhandling om offentligt ac-
kord har följt, ackordsfrågan
avgjordes. Kommer ackord till
stånd, får fordringen krävas ut
inom tre månader från det att
ackordet skulle ha fullgjorts.
Har utmätning för underhålls-
bidraget eller konkursansökan
gjorts inom tid som nu har
angetts, gäller vad som för-
skrivs i andra stycket.
Avtal i strid mot denna paragraf är ogiltigt.

1. Denna lag träder i kraft den 1 april 1995.
2. Har god man förordnats enligt ackordslagen (1970:847) före ikraftträdandet
av denna lag, gäller äldre bestämmelser fortfarande.

4 Förslag till lag om ändring i köplagen (1990:931)

Härigenom föreskrivs att 63 § köplagen (1990:931) skall ha följande lydelse.

--------------------------------------------------------------------
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

63 §
Har en part försatts i konkurs, får konkursboet inträda i avtalet. Motparten
får kräva att boet inom skälig tid ger besked om det vill inträda.
Inträder konkursboet i avtalet och är tiden för motpartens fullgörelse inne,
får denne kräva att boet fullgör sin prestation eller, om anstånd har medgetts,
utan oskäligt uppehåll ställer godtagbar säkerhet för sin fullgörelse. Är tiden
för motpartens fullgörelse inte inne, får denne kräva säkerhet om det av
särskild anledning är nödvändigt för att skydda honom mot förlust.
Om boet inte inom skälig tid efter motpartens krav enligt första stycket
inträder i avtalet eller inte efterkommer motpartens krav enligt andra stycket,
får motparten häva köpet.
--------------------------------------------------------------------
Överlämnas varan till köparen Överlämnas varan till köparen
eller hans konkursbo efter det eller hans konkursbo efter det
att köparen har ansökt om förord- att köparen har ansökt om
nande av god man enligt ack- företagsrekonstruktion enligt
ordslagen (1970:847) eller för- lagen (1995:000) om företags-
satts i konkurs och har be- rekonstruktion eller försatts i
talning inte skett, får säljaren konkurs och har betalning inte
kräva att varan lämnas tillbaka. skett, får säljaren kräva att
Varan behöver dock inte lämnas varan lämnas tillbaka. Varan
tillbaka, om betalning sker behöver dock inte lämnas
genast eller, i fall då tillbaka, om betalning sker ge-
köpesumman inte ännu har för- nast eller, i fall då köpesumman
fallit till betalning, köparen inte ännu har förfallit till be-
eller konkursboet inom skälig talning, köparen eller konkurs-
tid efter uppmaning ställer boet inom skälig tid efter upp-
godtagbar säkerhet för betal- maning ställer godtagbar säkerhet
ningen. för betalningen.
Om konkursboet har sålt varan eller på annat sätt har förfogat över den så att
den inte kan lämnas tillbaka väsentligen oförändrad och oförminskad, skall
konkursboet anses ha inträtt i avtalet.

Denna lag träder i kraft den 1 april 1995.

5 Förslag till lag om ändring i lagen (1845:50 s.1) om handel med lösören,
som köparen låter i säljarens vård kvarbliva

Härigenom föreskrivs att 3 § lagen (1845:50 s.1) om handel med lösören, som
köparen låter i säljarens vård kvarbliva skall ha följande lydelse.

--------------------------------------------------------------------
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 §1
--------------------------------------------------------------------
Är köpeavhandling så upprättad Är köpeavhandling så upprättad
och behandlad, som i 1 § sägs, och behandlad, som i 1 § sägs,
men inträffar utmätning inom men inträffar utmätning inom
trettio dagar efter det trettio dagar efter det avhand-
avhandlingen inför rätten före- lingen inför rätten företeddes,
teddes, eller försätts säljaren i eller försätts säljaren i konkurs
konkurs efter ansökning, som efter ansökning, som gjorts inom
gjorts inom sagda tid, är den sagda tid, är den sålda egendomen
sålda egendomen ej fredad från ej fredad från att utmätas eller
att utmätas eller att räknas att räknas till konkursboet.
till konkursboet. Detsamma Detsamma gäller, när ansökan om
gäller, när ansökan om förordnande företagsrekonstruktion enligt
av god man enligt ackordslagen lagen (1995:000) om
(1970:847) gjorts inom nämnda företagsrekonstruktion gjorts
tid och konkurs följt på ansökan, inom nämnda tid och konkurs följt
som gjorts inom tre veckor från på ansökan, som gjorts inom tre
det att verkan av godmansför- veckor från det att rätten
ordnandet förföll eller, när beslutat att förfarandet skall
förhandling om offentligt upphöra. Görs efter utgången av
ackord följt, ackordsfrågan den i första punkten angivna ti-
avgjordes. Görs efter utgången den jäv mot köpeavhandling,
av den i första punkten angivna vilken är så upprättad och
tiden jäv mot köpeavhandling, behandlad, som nyss sagts, är,
vilken är så upprättad och om jävet görs vid utmät-
behandlad, som nyss sagts, är, ningstillfälle, fordringsägaren
om jävet görs vid utmät- skyldig att, om han vill full-
ningstillfälle, fordringsägaren följa jävet, inom en månad därefter
skyldig att, om han vill full- väcka talan mot såväl säljaren som
följa jävet, inom en månad köparen vid den tingsrätt som
därefter väcka talan mot såväl avses i 1 §. Gör han inte det,
säljaren som köparen vid den har han förlorat sin talan.
tingsrätt som avses i 1 §. Gör Godset skall genast beläggas med
han inte det, har han förlorat kvarstad och sökanden skall, om
sin talan. Godset skall genast han vill att åtgärden skall bestå,
beläggas med kvarstad och sökan- inom fjorton dagar efter
den skall, om han vill att åt- utmätningsförrättningen hos
gärden skall bestå, inom fjorton kronofogdemyndigheten ställa
dagar efter utmätningsförättnin- full borgen för den kostnad och
gen hos kronofogdemyndigheten skada, som kan orsakas av kvar-
ställa full borgen för den kost- staden. Var säljarens egendom
nad och skada, som kan orsakas avträdd till konkurs, skall vad
av kvarstaden. Var säljarens om återvinning av lös egendom
egendom avträdd till konkurs, till konkursbo är stadgat i 4
skall vad om återvinning av lös kap. 19 och 20 §§ konkurslagen
egendom till konkursbo är (1987:672) äga motsvarande
stadgat i 4 kap. 19 och 20 §§ tillämpning.
konkurslagen (1987:672) äga
motsvarande tillämpning.
--------------------------------------------------------------------
Vad som nu sagts om konkurs Vad som nu sagts om konkurs
äger motsvarande tillämpning om äger motsvarande tillämpning om i
i stället offentligt ackord stället offentligt ackord
fastställes. I fråga om talan fastställes. I fråga om talan med
med anledning av ackords- anledning av ackordsförhandling
förhandling äga 17 och 18 §§ ac- tillämpas 3 kap. 6 och 7 §§ lagen
kordslagen (1970:847) mot- om företagsrekonstruktion.
svarande tillämpning.

1. Denna lag träder i kraft den 1 april 1995.
2. Har god man förordnats enligt ackordslagen (1970:847) före ikraftträdandet
av denna lag, gäller äldre bestämmelser fortfarande.

**FOOTNOTES**

1 Senaste lydelse 1988:386

6 Förslag till lag om ändring i lagen (1927:77) om försäkringsavtal

Härigenom föreskrivs att 117 § lagen (1927:77) om försäkringsavtal skall ha
följande lydelse.

--------------------------------------------------------------------
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

117 §1
Försätts försäkringstagaren i konkurs efter ansökan, som har gjorts innan tio
år förflutit från försäkringsavtalets ingående, och har han under de tre senaste
åren före konkursansökningen eller senare till betalning av premie för för-
säkring, som enligt 116 § inte kan göras till föremål för utmätning, använt be-
lopp, som vid den tid, då betalningen skedde, ej stod i skäligt förhållande till
hans villkor, får konkursboet hos försäkringsgivaren utkräva vad sålunda har
erlagts för mycket, i den mån tillgodohavandet hos denne förslår till det. Har
inte försäkringstagaren lämnat konkursboet samtycke till beloppets utkrävande,
åligger det konkursboet att för prövning av dess rätt väcka talan mot
försäkringstagaren. Beträffande sådan talan tillämpas bestämmelserna i 4 kap. 19
och 20 §§ konkurslagen (1987:672).
--------------------------------------------------------------------
Har konkursen föregåtts av Har konkursen föregåtts av
förordnande av god man enligt beslut om företagsrekonstruktion
ackordslagen (1970:847), an- enligt lagen (1995:000) om före-
sökan om skuldsanering enligt tagsrekonstruktion, ansökan om
skuldsaneringslagen (1994:334) skuldsanering enligt skuldsane-
eller förordnande av boutred- ringslagen (1994:334) eller för-
ningsman, skall vad som enligt ordnande av boutredningsman,
första stycket gäller om tiden skall vad som enligt första
för konkursansökningen avse den stycket gäller om tiden för kon-
i 4 kap. 2 § konkurslagen för kursansökningen avse den i 4
sådant fall angivna fristdagen. kap. 2 § konkurslagen för sådant
fall angivna fristdagen.
--------------------------------------------------------------------
Bestämmelserna i första och Bestämmelserna i första och
andra styckena om konkurs äga andra styckena om konkurs äger
motsvarande tillämpning om i motsvarande tillämpning om i
stället offentligt ackord fast- stället offentligt ackord fast-
ställts. I fråga om talan med ställts. I fråga om talan med
anledning av ackordsförhandling anledning av ackordsförhandling
äga 17 och 18 §§ ackordslagen tillämpas 3 kap. 6 och 7 §§ lagen
(1970:847) motsvarande tillämp- om företagsrekonstruktion.
ning.
Ej må krav, varom nu är sagt, göras gällande till förfång för förmånstagare
vars insättande jämlikt 102 § ej må återkallas.

1. Denna lag träder i kraft den 1 april 1995.
2. Har god man förordnats enligt ackordslagen (1970:847) före ikraftträdandet
av denna lag, gäller äldre bestämmelser fortfarande.

**FOOTNOTES**

1 Senaste lydelse 1994:336

7 Förslag till lag om ändring i förmånsrättslagen (1970:979)

Härigenom föreskrivs att 9, 10, 13, 15 och 18 §§ förmånsrättslagen (1970:979)1
skall ha följande lydelse.

--------------------------------------------------------------------
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

9 §2
Särskilda förmånsrätter gäller inbördes efter paragrafernas följd och efter
den i 4 - 7 §§ angivna ordningen.
Förmånsrätt enligt 4 § 3 har dock företräde framför förmånsrätt enligt 4 § 2
på grund av annan retentionsrätt än som avses i 3 kap. 39 § sjölagen (1994:10-
09).
Förmånsrätt på grund av utmätning har företräde framför förmånsrätt på grund
av företagsinteckning, vilken har sökts samma dag som beslutet om utmätning
meddelades eller senare, och framför förmånsrätt på grund av annan inteckning,
vilken har sökts samma inskrivningsdag som ett ärende angående anteckning om
utmätningen har tagits upp eller senare.
Utmätning ger företräde framför senare utmätning av samma egendom, om ej annat
följer av 4 kap. 30 § andra stycket eller 7 kap. 13 § utsökningsbalken.
Utmätning för flera fordringar på en gång ger lika rätt. Om det inbördes
företrädet i övrigt mellan fordringar med samma slag av förmånsrätt finns för
vissa fall särskilda bestämmelser.
--------------------------------------------------------------------
Vad i denna paragraf före-
skrives om förmånsrätt på grund av
utmätning tillämpas även i fråga
om förmånsrätt på grund av
betalningssäkring.

10 §3
--------------------------------------------------------------------
Allmän förmånsrätt följer med Allmän förmånsrätt följer med
borgenärs kostnad för gäldenärens 1. den kostnad som borgenärer
försättande i konkurs och för haft för försättande av gäldenären i
beslut att dödsbos egendom konkurs och för beslut att ett
skall avträdas till förvaltning dödsbos egendom skall avträdas
av boutredningsman samt till förvaltning av bout-
begravnings- och bouppteck- redningsman samt begravnings-
ningskostnad, när gäldenären och bouppteckningskostnader när
avlidit före konkursbeslutet, gäldenären avlidit före konkurs-
arvode och kostnadsersättning beslutet,
till god man enligt 2. arvode och kostnadsersätt-
ackordslagen (1970:847), ning till rekonstruktör enligt
tillsynsman enligt nämnda lag lagen (1995:000) om företags-
eller konkurslagen (1987:672) rekonstruktion, tillsynsman
eller förordnad bout- enligt nämnda lag eller konkurs-
redningsman, om fordringen lagen (1987:672) eller förordnad
belöper på tid inom sex månader boutredningsman, om fordringen
innan konkursansökningen gjor- avser tid inom sex månader innan
des eller därefter, konkursansökningen gjordes eller
kostnad för särskild åtgärd som därefter,
under nämnda tid vidtagits med 3. kostnad för särskilda åtgärder
gode mannens eller tillsyns- som under den tid som nämnts i 2
mannens godkännande eller av vidtagits med rekonstruktörens
boutredningsmannen och upp- eller tillsynsmannens godkännan-
enbart varit till borgenärernas de eller av boutredningsmannen
bästa, och uppenbart varit till bor-
allt i den mån beloppet med genärernas bästa,
hänsyn till omständigheterna är 4. andra fordringar som med
skäligt. rekonstruktörens godkännande upp-
kommit under ett förfarande
enligt lagen (1995:000) om
företagsrekonstruktion.
Förmånsrätt enligt första styc-
ket 1-3 gäller endast i den mån
beloppet med hänsyn till om-
ständigheterna är skäligt.

13 §
Allmän förmånsrätt följer därefter med fordran på framtida pension till
arbetstagare, som är född år 1907 eller tidigare, eller dennes efterlevande.
Därvid får dock intjänad del av utfäst pension icke antagas avse större årlig
pension än som motsvarar basbeloppet enligt lagen
(1962:381) om allmän försäkring. Från det sålunda beräknade fordringsbeloppet
skall i förekommande fall avdragas upplupen del av pension enligt allmän
pensionsplan eller enligt privat pensionsförsäkring.
--------------------------------------------------------------------
Förmånsrätt enligt första styck- Förmånsrätt enligt första stycket
et gäller även fordran på fram- gäller även fordran på framtida
tida pension som intjänats hos pension som intjänats hos
föregående arbetsgivare, om föregående arbetsgivare, om
gäldenären övertagit ansvaret för gäldenären övertagit ansvaret för
pensionsfordringen enligt vad pensionsfordringen enligt vad
som anges i 12 § andra stycket. som anges i 12 § femte stycket.
Om gäldenären är näringsidkare Om gäldenären är näringsidkare,
eller juridisk person utan att äger 12 § sjätte stycket
vara näringsidkare, äger 12 § motsvarande tillämpning.
tredje stycket motsvarande
tillämpning.

15 §
--------------------------------------------------------------------
Särskild förmånsrätt har företräde Särskild förmånsrätt har företräde
framför allmän förmånsrätt. Fordran framför allmän förmånsrätt. En for-
med allmän förmånsrätt enligt 10 § dran med allmän förmånsrätt enligt
uttages dock, om det behövs, 10 eller 10 a § tas dock, om det
före fordringar med särskild behövs, ut före fordringar med
förmånsrätt enligt 5 eller 8 § i särskild förmånsrätt enligt 5 eller
annan lös egendom än tomträtt. 8 § i annan lös egendom än
Vad som uttages på detta sätt tomträtt. Vad som tas ut på detta
skall, när det finns särskilda sätt skall, när det finns särskil-
förmånsrätter i olika egendoms- da förmånsrätter i olika egendoms-
grupper, fördelas på grupperna i grupper, fördelas på grupperna i
förhållande till den köpeskilling förhållande till den köpeskilling
som erhållits för varje grupp. som har erhållits för varje
grupp.
18 §4
--------------------------------------------------------------------
Fordringar som ej är förenade Fordringar som inte är förenade
med förmånsrätt har inbördes lika med förmånsrätt har inbördes lika
rätt. rätt. En borgenär kan dock enligt
villkoren för fordringen ha rätt
till betalning först efter övriga
borgenärer.
Har fordran särskild förmånsrätt Har en fordran särskild förmåns-
i viss egendom men förslår ej rätt i viss egendom men förslår
egendomen för att infria ford- inte egendomen för att infria
ringen, behandlas återstoden av fordringen, behandlas återstoden
denna som fordran utan förmåns- av denna som en fordran utan
rätt. förmånsrätt.

1. Denna lag träder i kraft, såvitt avser 9 och 13 §§ den 1 januari 1995, och
i övrigt den 1 april 1995.
2. I fråga om förmånsrätt för fordringar i en konkurs som har beslutats på
grund av en ansökan som gjorts före ikraftträdandet gäller äldre bestämmelser.

**FOOTNOTES**

1 Lagen omtryckt 1975:1248.

2 Senaste lydelse 1994:1018

3 Senaste lydelse 1987:694

4 Senaste lydelse 1979:195.

8 Förslag till lag om ändring i konkurslagen (1987:672)

Härigenom föreskrivs i fråga om konkurslagen (1987:672)
dels att 4 kap. 1 och 2 §§ och 12 kap. 11 och 21 §§ skall ha följande lydelse,
dels att det skall införas en ny paragraf, 2 kap. 10 a §, av följande lydelse.

--------------------------------------------------------------------
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 kap.
10 a §
--------------------------------------------------------------------
Om rekonstruktion av gäldenä-
rens verksamhet pågår enligt
lagen (1995:000) om företags-
rekonstruktion skall en
borgenärs ansökan om konkurs för-
klaras vilande i avvaktan på att
rekonstruktionsförfarandet upphör
om gäldenären begär det.
Finns det särskilda skäl att
befara att gäldenären utan re-
konstruktörens samtycke företar
eller underlåter en viss
handling och därigenom sätter
borgenärens rätt i fara, får dock
rätten besluta att försätta
gäldenären i konkurs. Innan ett
sådant beslut meddelas skall
rekonstruktören beredas tillfälle
att yttra sig.

4 kap.
1 §
--------------------------------------------------------------------
Återvinning till konkursbo får Återvinning till konkursbo får
på begäran av boet ske i på begäran av boet ske i enlighet
enlighet med vad som anges i med vad som anges i detta kapi-
detta kapitel. Återvinning får tel. Återvinning får dock inte
dock inte ske av ske av betalning av eller
1. betalning av skatt eller förmånsrätt för underhållsbidrag
avgift som avses i 1 § lagen enligt äktenskaps- eller för-
(1971:1072) om förmånsberättigade äldrabalken, om bidragsbeloppet
skattefordringar m.m., om var förfallet till betalning och
fordringen var förfallen till den underhållsberättigade inte
betalning, har gynnats på ett otillbörligt
2. betalning av eller förmåns- sätt.
rätt för underhållsbidrag enligt
äktenskaps- eller föräldrabalken,
om bidragsbeloppet var
förfallet till betalning och
den underhållsberättigade inte
har gynnats på ett otillbörligt
sätt.
2 §1
Med fristdag avses dagen då ansökningen om gäldenärens försättande i konkurs
kom in till tingsrätten.
--------------------------------------------------------------------
Har god man förordnats enligt Har beslut meddelats om före-
ackordslagen (1970:847) avses tagsrekonstruktion enligt lagen
med fristdag i stället dagen för (1995:000) om företagsrekon-
ansökningen om detta, såvida struktion avses med fristdag i
konkursansökningen har gjorts stället dagen för ansökan om före-
inom tre veckor från det att tagsrekonstruktion, såvida kon-
verkan av godmansförordnandet kursansökningen har gjorts inom
förföll eller, när förhandling om tre veckor från det att rätten
offentligt ackord har följt, beslutat att förfarandet skall
ackordsfrågan avgjordes. upphöra.
Har ansökan om skuldsanering enligt skuldsaneringslagen (1994:334) gjorts
avses med fristdag i stället dagen för denna ansökan, såvida konkursansökningen
har gjorts inom tre veckor från det att frågan om skuldsanering avgjordes.
Har ett dödsbo avträtts till förvaltning av boutredningsman avses med fristdag
dagen för ansökningen om detta, såvida boutredningsman har förordnats senare än
tre månader före den dag som annars skulle anses som fristdag.

12 kap.
11 §
--------------------------------------------------------------------
Vid omröstning i ackordsfrågan Vid omröstning i ackordsfrågan
får rösträtt utövas endast för får rösträtt utövas endast för beva-
bevakade fordringar. En borge- kade fordringar. En borgenär som
när som kan få täckning för sin kan få täckning för sin fordran
fordran genom kvittning eller genom kvittning eller vars
vars fordran är förenad med för- fordran är förenad med förmånsrätt
månsrätt deltar dock inte i om- deltar dock inte i omröstningen.
röstningen. Om borgenären helt En borgenär, som enligt vill-
eller delvis avstår från kvitt- koren för fordringen har rätt
ningsrätten eller förmånsrätten, till betalning först efter gälde-
deltar han i motsvarande mån. närens övriga borgenärer, deltar
Kan en borgenärs fordran endast inte heller i omröstningen,
till viss del täckas genom såvida inte de övriga borgenärerna
kvittning eller understiger medger det.
värdet av den egendom i vilken Om en borgenär helt eller
borgenären har särskild förmånsrätt delvis avstår från kvittnings-
hans fordran, deltar han med rätten eller förmånsrätten, deltar
återstående del av fordringen. han i motsvarande mån. Kan en
borgenärs fordran endast till
viss del täckas genom kvittning
eller understiger värdet av den
egendom i vilken borgenären har
särskild förmånsrätt hans fordran,
deltar han med återstående del av
fordringen.
En svarande som med anledning av en återvinningstalan har fått eller kan få en
fordran mot gäldenären, får utan bevakning delta med fordringen i omröstningen.
Innebär ackordsförslaget att borgenärer som inte har förmånsrätt skall få full
betalning intill visst belopp, får rösträtt inte utövas för de fordringar som
därigenom får full betalning.
Med borgenärer som har förmånsrätt likställs en borgenär som till säkerhet för
sin fordran har gjort förbehåll om återtaganderätt.

21 §
Ett fastställt ackord är bindande för alla borgenärer, kända och okända, som
har haft rätt att efter bevakning rösta om ackordsförslaget.
--------------------------------------------------------------------
En borgenär som enligt villko-
ren för fordringen har rätt till
betalning först efter gäldenärens
övriga borgenärer förlorar sin rätt
till betalning från gäldenären, om
inte alla borgenärer som enligt
11 § hade rätt att delta i
ackordsförhandlingen tillgodoses
fullt ut genom ackordet.
Den som har förmånsrätt i viss egendom är bunden av ackordet i fråga om belopp
som inte kan tas ut ur egendomen.
En borgenär har, utan hinder av ackordet, den rätt till kvittning som han kan
ha enligt 5 kap. 15 och 16 §§.

1. Denna lag träder i kraft den 1 april 1995.
2. Äldre föreskrifter om återvinning gäller fortfarande i fråga om konkurser i
vilka ansökan om konkurs kommit in till tingsrätten före ikraftträdandet.

**FOOTNOTES**

1 Senaste lydelse 1994:344.

9 Förslag till lag om ändring i brottsbalken

Härigenom föreskrivs att 11 kap. 1 och 3 §§ brottsbalken skall ha följande
lydelse.

--------------------------------------------------------------------
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

11 kap.
1 §1
Den som, när han är på obestånd eller när påtaglig fara föreligger för att han
skall komma på obestånd, förstör eller genom gåva eller någon annan liknande
åtgärd avhänder sig egendom av betydande värde, döms för oredlighet mot
borgenärer till fängelse i högst två år. Detsamma skall gälla om någon genom
sådant förfarande försätter sig på obestånd eller framkallar påtaglig fara för
att han skall komma på obestånd.
--------------------------------------------------------------------
Gäldenär, som vid skuldsane- Gäldenär, som vid skuldsanering
ring enligt skuldsanerings- enligt skuldsaneringslagen
lagen (1994:334), konkurs (1994:334), företagsrekonstruk-
eller förhandling om offentligt tion enligt lagen (1995:000) om
ackord förtiger tillgång, företagsrekonstruktion eller
uppgiver obefintlig skuld konkurs förtiger tillgång, upp-
eller lämnar annan sådan oriktig giver obefintlig skuld eller
uppgift, skall ock, om ej upp- lämnar annan sådan oriktig
giften rättas innan den beedi- uppgift, skall ock, om ej upp-
gas eller eljest lägges till giften rättas innan den beedigas
grund för förfarandet, dömas för eller eljest lägges till grund
oredlighet mot borgenärer. Det- för förfarandet, dömas för ored-
samma skall gälla, om gäldenär i lighet mot borgenärer. Detsamma
samband med annan exekutiv för- skall gälla, om gäldenär i samband
rättning åberopar oriktig hand- med annan exekutiv förrättning
ling eller skenavtal och åberopar oriktig handling eller
därigenom hindrar att erfor- skenavtal och därigenom hindrar
derlig egendom genom förrättning att erforderlig egendom genom
tages i anspråk för att bereda förrättning tages i anspråk för att
borgenär betalning eller säker- bereda borgenär betalning eller
het. säkerhet.
Gäldenär som, då konkurs är förestående, ur riket bortför tillgång av
betydande värde med uppsåt att hålla den undan konkursen, eller gäldenär som i
konkurs undandrar eller undanhåller konkursförvaltningen tillgång, döms
likaledes för oredlighet mot borgenärer.

3 §2
Den som, när han är på obestånd eller när påtaglig fara föreligger för att han
skall komma på obestånd, fortsätter rörelse under förbrukande av avsevärda medel
utan motsvarande nytta för rörelsen eller lever slösaktigt eller inlåter sig på
äventyrligt företag eller lättsinnig ansvarsförbindelse eller vidtar annan sådan
åtgärd och därigenom uppsåtligen eller av grov oaktsamhet försämrar sin
förmögenhetsställning i avsevärd mån, döms för vårdslöshet mot borgenärer till
fängelse i högst två år. Vad som nu sagts skall gälla även om gärningsmannen
inte insåg men hade skälig anledning anta att han var på obestånd eller att
påtaglig fara förelåg för att han skulle komma på obestånd.
--------------------------------------------------------------------
Gäldenär, som vid skuldsane- Gäldenär, som vid skuldsanering
ring enligt enligt skuldsaneringslagen
skuldsaneringslagen (1994:334), företagsrekonstruk-
(1994:334), konkurs eller för- tion enligt lagen (1995:000) om
handling om offentligt ackord företagsrekonstruktion eller
av grov oaktsamhet förtiger konkurs av grov oaktsamhet
tillgång, uppgiver obefintlig förtiger tillgång, uppgiver obe-
skuld eller lämnar annan sådan fintlig skuld eller lämnar annan
oriktig uppgift, dömes sådan oriktig uppgift, dömes
likaledes, om ej uppgiften likaledes, om ej uppgiften
rättas innan den beedigas eller rättas innan den beedigas eller
eljest lägges till grund för för- eljest lägges till grund för
farandet, för vårdslöshet mot förfarandet, för vårdslöshet mot
borgenärer. borgenärer.

Denna lag träder i kraft den 1 april 1995.

**FOOTNOTES**

1 Senaste lydelse 1994:335

2Senaste lydelse 1994:335

10 Förslag till lag om ändring i utsökningsregisterlagen (1986:617)

Härigenom föreskrivs att 6, 7 och 11 §§ utsökningsregisterlagen (1986:617)
skall ha följande lydelse.

--------------------------------------------------------------------
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

6 §1
Utöver de uppgifter som anges i 4 och 5 §§ får utsökningsregistret, i den ut-
sträckning som föreskrivs av regeringen eller den myndighet som regeringen
bestämmer, innehålla uppgifter om
1. exekutionstitel, skuldens storlek, arbetsgivare eller annan utbetalare av
ersättning som avses i 7 kap. 1 § eller 15 kap. 2 § utsökningsbalken, medels-
slag, dag när skulden fastställdes och när den förföll till betalning, influtna
medel, den tidpunkt vid vilken skulden preskriberas samt andra förhållanden av
betydelse för betalningsskyldigheten som framgår av exekutionstiteln eller av
andra handlingar i målet,
2. de verkställighetsåtgärder som har begärts av sökanden,
3. den som sökt verkställigheten och vad som i övrigt behövs för utbetalning
av influtna medel och annan redovisning,
4. ställd säkerhet, uppskov och avbetalningsplan,
5. utmätning, exekutiv försäljning, införsel, avräkning och betalningssäkring,
6. kvarstad och återtagande av vara,
7. bötesförvandling,
8. betalningsinställelse och likvidation,
--------------------------------------------------------------------
9. skuldsanering enligt 9. skuldsanering enligt
skuldsaneringslagen skuldsaneringslagen (1994:334),
(1994:334), konkurs, ackord, företagsrekonstruktion enligt
näringsförbud och förordnande av lagen (1995:000) om företags-
god man enligt 2 § ackordslagen rekonstruktion, konkurs, ackord
(1970:847), och näringsförbud.
10. förhör eller annan åtgärd som har vidtagits för efterforskning av
tillgångar,
10 a. förekomst av och tidpunkt för gäldenärsutredning enligt 6 § lagen
(1993:891) om indrivning av statliga fordringar m.m.,
11. redovisningen av verkställighetsuppdraget,
12. administrativa och tekniska uppgifter som behövs för registrets
användning.

7 §2
Riksskatteverket och kronofogdemyndigheterna får ha terminalåtkomst till
utsökningsregistret.
Terminalåtkomsten för en kronofogdemyndighet får avse endast uppgifter om
1. den som är registrerad hos myndigheten som gäldenär i mål om exekutiva
åtgärder,
2. den som i annat fall än som avses under 1 är gäldenär eller svarande i mål
eller ärende som handläggs hos myndigheten,
3. make till person som avses under 1,
4. den som är gemensamt betalningsansvarig med person som avses under 1,
5. fåmansföretag och fåmansägt handelsbolag som avses i punkt 14 av
anvisningarna till 32 § kommunalskattelagen (1928:370) och delägare i sådant
företag, om företaget eller delägare i detta är gäldenär som avses under 1,
--------------------------------------------------------------------
6. skuldsanering, konkurs 6. skuldsanering, företags-
och näringsförbud. rekonstruktion, konkurs och
näringsförbud.
I fråga om kronofogdemyndighet som är tillsynsmyndighet i konkurs gäller
terminalåtkomsten enligt andra stycket 1 också gäldenärer i annat län, om detta
ingår i tillsynsområdet.

11 §3
--------------------------------------------------------------------
Uppgift om indrivningsupp- Uppgift om indrivningsuppdrag
drag som avser böter får bevaras som avser böter får bevaras i
i utsökningregistret till utsökningregistret till utgången
utgången av det år då full be- av det år då full betalning sked-
talning skedde. Andra de. Andra uppgifter som avses i
uppgifter som avses i 6 § 1-11 6 § 1-11 får bevaras under högst
får bevaras under högst tre år. tre år eller för uppgifter om
Denna tid räknas för uppgifter skuldsanering högst sex år. Denna
om betalningssäkring, kvarstad, tid räknas för uppgifter om
näringsförbud och förordnande av betalningssäkring, kvarstad och
god man från utgången av det år då näringsförbud från utgången av det
åtgärden förföll eller förlorade år då åtgärden förföll eller förlorade
sin verkan samt för uppgifter sin verkan samt för uppgifter om
om skuldsanering, konkurs och skuldsanering, företagsrekon-
ackord från utgången av det år då struktion, konkurs och ackord
förfarandet avslutades. För från utgången av det år då för-
övriga uppgifter räknas tiden farandet avslutades. För övriga
från utgången av det år under uppgifter räknas tiden från ut-
vilket målet avslutades. gången av det år under vilket
målet avslutades.
Uppgifter enligt 4 och 5 §§ skall bevaras så länge annan uppgift om personen
förekommer i registret. Uppgift som inte längre får bevaras med stöd
av bestämmelserna i första stycket skall gallras, om inte regeringen eller den
myndighet som regeringen bestämmer föreskriver något annat.

Denna lag träder i kraft den 1 april 1995.

**FOOTNOTES**

1 Senaste lydelse 1994:343

2 Senaste lydelse 1994:343

3 Senaste lydelse 1994:343

11 Förslag till lag om ändring i lagen (1982:188) om preskription av
skattefordringar m.m.

Härigenom föreskrivs att 5 § lagen (1982:188) om preskription av
skattefordringar m.m. skall ha följande lydelse.

--------------------------------------------------------------------
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

5 §1
--------------------------------------------------------------------
Förordnas god man enligt ac- Har ansökan om företagsrekon-
kordslagen (1970:847) innan struktion enligt lagen
fordringen har preskriberats, (1995:000) om företagsrekon-
preskriberas den tidigast två år struktion gjorts innan ford-
efter utgången av det kalenderår ringen har preskriberats,
då förordnandet meddelades preskriberas den tidigast två år
eller, om ackord kommer till efter utgången av det kalenderår
stånd, efter utgången av det då rätten beslutat att förfarandet
kalenderår då ackordet skall skall upphöra eller ett ackord
vara fullgjort. Inleds skall vara fullgjort. Inleds
skuldsanering enligt enligt skuldsanering enligt skuldsane-
skuldsaneringslagen (1994:334) ringslagen (1994:334) innan
innan fordringen har preskri- fordringen har preskriberats,
berats, preskriberas den preskriberas den tidigast två år
tidigast två år efter utgången av efter utgången av det kalenderår
det kalenderår då beslutet om då beslutet om att inleda
att inleda skuldsanering med- skuldsanering meddelades eller,
delades eller, om om skuldsanering beslutas, då
skuldsanering beslutas, då åter- återstående skuldbelopp senast
stående skuldbelopp senast skulle ha betalats.
skulle ha betalats.
--------------------------------------------------------------------
Första stycket gäller inte om Första stycket gäller inte om
god man förordnas eller skuld- ansökan om företagsrekonstruktion
sanering inleds under tid då görs eller skuldsanering inleds
preskriptionstiden är förlängd på under tid då preskriptionstiden
grund av 9 §. är förlängd på grund av 9 §.

1. Denna lag träder i kraft den 1 april 1995.
2. Har god man förordnats enligt ackordslagen (1970:847) före ikraftträdandet
av denna lag, gäller äldre bestämmelser fortfarande.

**FOOTNOTES**

1 Senaste lydelse 1994:342

12 Förslag till lag om ändring i aktiebolagslagen (1975:1385)

Härigenom föreskrivs att 13 kap. 20 § aktiebolagslagen (1975:1385)1 skall ha
följande lydelse.

--------------------------------------------------------------------
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

13 kap.
20 §
--------------------------------------------------------------------
Om ett aktiebolag försätts i Om ett aktiebolag försätts i
konkurs eller om en förhandling konkurs eller företagsre-
om offentligt ackord inleds för konstruktion av bolaget inleds
bolaget, skall rätten sända enligt lagen (1995:000) om
underrättelse om beslutet för företagsrekonstruktion, skall
registrering. rätten sända underrättelse om be-
slutet för registrering.
Under konkursen företräds bolaget som konkursgäldenär av den styrelse och
verkställande direktör eller de likvidatorer som finns vid konkursens början.
Dock gäller även under konkursen bestämmelserna i denna lag om rätt att avgå, om
entledigande och om nytillsättning.
--------------------------------------------------------------------
När en konkurs har avslutats, När en konkurs har avslutats,
eller en förhandling om of- eller en företagsrekonstruktion
fentligt ackord har avslutats enligt lagen om företagsrekon-
på annat sätt än genom konkurs, struktion har upphört på annat
skall tingsrätten genast för sätt än genom konkurs, skall
registrering underrätta tingsrätten genast för registre-
registreringsmyndigheten samt ring underrätta registrerings-
i det förra fallet ange om över- myndigheten samt i det förra
skott finns eller inte. fallet ange om överskott finns
Tingsrätten skall även för regi- eller inte. Tingsrätten skall
strering underrätta även för registrering underrätta
registreringsmyndigheten när registreringsmyndigheten när
högre rätt genom beslut, som har högre rätt genom beslut, som har
vunnit laga kraft, har upphävt vunnit laga kraft, har upphävt
ett beslut att försätta bolaget ett beslut att försätta bolaget i
i konkurs eller att inleda konkurs eller att inleda före-
förhandling om offentligt tagsrekonstruktion enligt lagen
ackord. om företagsrekonstruktion.

Denna lag träder i kraft den 1 april 1995.

**FOOTNOTES**

1 Lagen omtryckt 1993:150

13 Förslag till lag om ändring i lagen (1993:892) om ackord rörande statliga
fordringar m.m.

Härigenom föreskrivs att 3 § lagen (1993:892) om ackord rörande statliga
fordringar m.m. skall ha följande lydelse.

--------------------------------------------------------------------
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
3 §1
--------------------------------------------------------------------
Förslag om ackord får antas om Förslag om ackord får antas om
det kan anses fördelaktigt för det kan anses fördelaktigt för
det allmänna. det allmänna.
Ackordsförslag som inte fram- Ackordsförslag som inte fram-
ställts i konkurs eller enligt ställts i konkurs eller enligt
ackordslagen (1970:847) får lagen (1995:000) om företags-
antas endast om övriga borgenä- rekonstruktion får antas endast
rer som ackordet angår godkänner om övriga borgenärer som ackordet
det. angår godkänner det.
Förslag om frivillig Förslag om frivillig
skuldsanering får godtas om skuldsanering får godtas om
förutsättningar för skuldsanering förutsättningar för skuldsanering
enligt skuldsaneringslagen enligt skuldsaneringslagen
(1994:334) är uppfyllda. (1994:334) är uppfyllda.

Denna lag träder i kraft den 1 april 1995.

**FOOTNOTES**

1 Senaste lydelse 1994:345

Lagrådet

Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1994-10-24

Närvarande: justitierådet Torkel Gregow, justitierådet
Lars Å. Beckman, regeringsrådet Sigvard Holstad.

Enligt en lagrådsremiss den 1 september 1994 (Justitiedepartementet) har rege-
ringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till
1. lag om företagsrekonstruktion,
2. lag om ändring i äktenskapsbalken,
3. lag om ändring i föräldrabalken,
4. lag om ändring i köplagen (1990:931),
5. lag om ändring i lagen (1845:50 s.1) om handel med
lösören, som köparen låter i säljarens vård kvarbliva,
6. lag om ändring i lagen (1927:77) om försäkringsavtal,
7. lag om ändring i förmånsrättslagen (1970:979)
8. lag om ändring i konkurslagen (1987:672),
9. lag om ändring i brottsbalken,
10. lag om ändring i utsökningsregisterlagen (1986:617),
11. lag om ändring i lagen (1982:188) om preskription av
skattefordringar m.m.,
12. lag om ändring i aktiebolagslagen (1975:1385),
13. lag om ändring i lagen (1993:892) om ackord rörande
statliga fordringar m.m.
Förslagen har inför Lagrådet föredragits av hovrättsassessorerna Mats Melin
och Mikael Mellqvist.
Förslagen föranleder följande yttrande av Lagrådet:

Allmänna synpunkter

Med den föreslagna lagen om företagsrekonstruktion åsyftas att för näringsidkare
som har råkat i betalningssvårigheter men vars verksamhet likväl är livskraftig
tillhandahålla ett förfarande, som underlättar en rekonstruktion av verksamheten
så att denna kan drivas vidare med lönsamhet. De väsentligaste inslagen i
förfarandet är att det skall tillsättas en särskild rekonstruktör som skall
verka för att rekonstruktion kommer till stånd, att exekutiva åtgärder i princip
inte får vidtas mot gäldenären så länge förfarandet pågår, att avtal som
gäldenären har ingått inte får hävas av motparten under denna tid på grund av
gäldenärens dröjsmål, att gäldenären inte utan rekonstruktörens samtycke får
vidta vissa viktigare rättshandlingar samt att oprioriterade borgenärers
fordringar skall kunna nedsättas genom ackord.
Lagrådet har inte någon erinran mot att det införs en lag med nämnda syfte
eller mot de principer som den föreslagna lagen bygger på. Motsvarande
lagstiftning finns för övrigt redan i flera andra länder, bl.a. i Danmark, Norge
och Finland, och bestämmelser där torde delvis ha utgjort förebild för
förslaget.
Med hänsyn till att fråga är om ett i Sverige helt nytt förfarande är det
knappast möjligt att med säkerhet bedöma om alla föreslagna bestämmelser, bl.a.
om själva förfarandet, är väl avvägda med hänsyn till vad som krävs i den
praktiska tillämpningen. Efter någon tids tillämpning bör därför, såsom också
har framhållits i remissen, övervägas om och i vad mån vunna erfarenheter
påkallar jämkning i lagen.
I 3 kap. i den föreslagna lagen har tagits upp bestämmelser om offentligt
ackord under företagsrekonstruktion. Till kapitlet har i princip utan sakliga
ändringar överförts ackordslagens (1970:847) regler om offentligt ackord. I
följd härav föreslås att ackordslagen skall upphävas. I författningskommentaren
framhålls härtill att fysiska personer som inte är näringsidkare har tillgång
till ett ackordsliknande förfarande genom bestämmelserna i den tidigare under
året antagna skuldsaneringslagen (1994:334).
Den föreslagna lagen är som tidigare nämnts avsedd att tillämpas i fall då en
näringsidkare som har betalningssvårigheter behöver kunna rekonstruera sin
verksamhet, dvs. själva rörelsen. Ofta torde en sådan näringsidkare samtidigt ha
behov av att sanera sin ekonomi genom ackord. Om frivillig uppgörelse med
borgenärerna inte kan uppnås, kan offentligt ackord komma till stånd genom
tillämpning av bestämmelserna i 3 kap. Ackordsförfarandet äger då rum inom ramen
för rekonstruktionsförfarandet, dvs. i samma domstolsärende.
Det nu sagda innebär emellertid också att en förutsättning för att frågan om
offentligt ackord skall kunna aktualiseras är att näringsidkaren behöver
rekonstruera sin rörelse; annars kan ju inte meddelas beslut om
företagsrekonstruktion. Lagrådet ifrågasätter om man inte får räkna med att det
finns näringsidkare, vilka kan ha behov av ett ackordsförfarande utan att
samtidigt behöva rekonstruera den verksamhet som bedrivs. För sådana
näringsidkare kommer i fortsättningen, så som förslaget är utformat, något
ackordsförfarande inte att stå till buds. Lagrådet kan på föreliggande material
för sin del inte bedöma i vad mån detta medför olägenheter.
Enligt 4 § första stycket skuldsaneringslagen kan skuldsanering beviljas
endast fysiska personer som inte är näringsidkare. Det nu föreslagna förfarandet
skall enligt det remitterade lagförslaget (1 kap. 1 §) vara tillämpligt endast
på näringsidkare. Vidare framgår att näringsidkaren kan vara antingen en
juridisk eller fysisk person.
Mot denna bakgrund görs i lagrådsremissen bl.a. följande uttalanden.
Av det anförda följer att en fysisk person, som är arbetstagare men som utövar
viss näringsverksamhet på deltid, också i princip faller inom lagens
tillämpningsområde. Däremot skall givetvis en rekonstruktion för en sådan person
enbart avse den näringsverksamhet som han bedriver. En eventuell
ackordsuppgörelse skall således inte avse fordringar som uteslutande avser
personens privatekonomiska förhållanden. En sådan person kan inte heller ansöka
om skuldsanering i fråga om fordringar av privat natur (se prop. 1993/94:123 s.
87 ff). Det som nu sagts medför att det inte bör uppstå några svårigheter att
dra gränsen mellan tillämpningsområdet för skuldsanering och företags-
rekonstruktion, bortsett från frågan om en deltidsföretagares skulder inom ramen
för en rekonstruktion är att hänföra till hans näringsverksamhet eller inte.
Däremot blir resultatet att deltidsföretagaren inte, så länge han såväl är
anställd som bedriver näringsverksamhet, kan bli befriad från en övermäktig
privatekonomisk skuldbörda.
Lagrådet kan inte ansluta sig till uppfattningen att en eventuell
ackordsuppgörelse inte skall avse fordringar som uteslutande avser gäldenärens
privatekonomiska förhållanden; ståndpunkten har för övrigt inte kommit till
uttryck i lagtexten. Det skulle i princip inte vara lämpligt att privata skulder
skulle kvarstå till fulla beloppet efter ackord. En sådan ordning skulle
sannolikt i allmänhet omöjliggöra ackord. Det kan tilläggas att insolvensut-
redningen inte har förordat någon motsvarande begränsning.
Mot bakgrund av det anförda förordar Lagrådet att det under det fortsatta
lagstiftningsarbetet klargörs att en ackordsuppgörelse för en näringsidkare som
är fysisk person inte skall begränsas på det angivna sättet. I konsekvens med
det sagda förordar Lagrådet också en ändrad utformning av de föreslagna
ändringarna i äktenskapsbalken och föräldrabalken. Lagrådet återkommer till den
frågan i anslutning till behandlingen av de olika lagförslagen.
Ackordslagens bestämmelser om offentligt ackord har som nämnts i sak
oförändrade överförts till den nya lagen. Ackordslagen har varit i tillämpning i
över 20 år. Under denna tid torde ha vunnits en hel del erfarenheter av lag-
stiftningen, vilka borde beaktas i den nya lagen; under hand har Lagrådets
uppmärksamhet fästs på frågan om beräknande av ränta på fordringar. Så har dock
inte skett. Lagrådet anser det önskvärt att 3 kap. vid lämpligt tillfälle blir
föremål för en översyn mot bakgrund av erfarenheterna av tillämpningen av
ackordslagens motsvarande regler.
Beträffande de enskilda lagförslagen vill Lagrådet anföra följande.

Förslaget till lag om företagsrekonstruktion

1 kap.

1 §
I denna inledande bestämmelse anges att en gäldenär, som är näringsidkare och
som inte kan betala sina skulder allteftersom de förfaller till betalning, kan
under medverkan av en av rätten utsedd rekonstruktör rekonstruera verksamheten
utan konkurs enligt bestämmelserna i lagen. Enligt uttalande i
författningskommentaren anger bestämmelsen förutsättningar som måste föreligga
för att rekonstruktionsförfarandet skall påbörjas.
Det är emellertid endast vad som i bestämmelsen sägs om att gäldenären skall
vara näringsidkare och beskrivningen av dennes betalningssvårigheter som kan
anses utgöra förutsättningar för beslut om företagsrekonstruktion. Vad
paragrafen i övrigt innehåller utgör närmast, på sätt som numera är vanligt i
lagstiftningen, en allmän beskrivning av lagens huvudsakliga innebörd. Andra
förutsättningar som skall föreligga för att beslut om företagsrekonstruktion
skall meddelas har tagits upp i 2 kap.
Vad som krävs för att rekonstruktionsförfarande skall komma till stånd bör
enligt Lagrådets mening regleras i ett sammanhang och bestämmelserna härom bör
finnas i 2 kap. Det grundläggande kravet att gäldenären skall vara näringsidkare
kan dock lämpligen tas upp i förevarande paragraf. I övrigt bör denna innehålla
en allmän beskrivning av det nya institutet av förslagsvis följande lydelse:
En näringsidkare som har betalningssvårigheter kan, enligt bestämmelserna i
denna lag, efter beslut av domstol få till stånd ett särskilt förfarande för att
rekonstruera sin verksamhet (företagsrekonstruktion).
Vad nu sagts innebär att den närmare beskrivningen av de betalningssvårigheter
som skall utgöra en förutsättning för rekonstruktionsförfarande bör tas upp i 2
kap., lämpligen som ett nytt första stycke i 6 §. Beträffande beskaffenheten av
betalningssvårigheterna vill Lagrådet framhålla följande.
I den nu förevarande bestämmelsen anges kravet på betalningssvårigheter som
nämnts på så sätt att gäldenären inte kan betala sina skulder allteftersom de
förfaller till betalning. I motiven har anförts att vad som avses härmed är att
gäldenären är illikvid. Under föredragningen har bekräftats att det är
illikviditet som åsyftas och understrukits att insolvensbegreppet med däri
ingående prognosbedömning inte har ansetts passa i detta sammanhang.
Lagrådet saknar anledning att motsätta sig att frågan om likviditet skall vara
avgörande för huruvida det nya institutet är tillgängligt för en näringsidkare.
Den föreslagna lydelsen synes emellertid närmast utgöra en beskrivning av krav
på insolvens (jfr 1 kap. 2 § 2 st. konkurslagen; se även SOU 1970:75 s. 60 och
SOU 1992:113
s. 100). En bestämmelse om krav på illikviditet och med placering i 6 § kan få
förslagsvis följande lydelse:
En förutsättning för att beslut om företagsrekonstruktion skall meddelas är
att gäldenären vid tiden för ansökningen inte kan betala sina förfallna
skulder.

2 §
I denna paragraf föreskrivs att företagsrekonstruktion enligt lagen inleds genom
beslut av rätten på ansökan av gäldenären eller en borgenär samt att förfarandet
upphör efter beslut av rätten eller om gäldenären försätts i konkurs.
Vad som sägs i paragrafen torde inte ha någon självständig betydelse vid sidan
av andra bestämmelser i förslaget, frånsett vad som sägs om vem som är behörig
att ansöka om företagsrekonstruktion och om förfarandets upphörande i följd av
konkurs. Lagrådet föreslår att bestämmelsen får utgå samt att föreskrift om
behörig sökande tas upp som en inledande bestämmelse i 2 kap. Vidare bör
bestämmelsen i
4 kap. 8 § 2 st. ges annan lydelse.
Vad nu föreslagits medför att 3 och 4 §§ i 1 kap. får beteckningen 2 och 3 §§.

3 §
I denna paragrafs första mening anges kortfattat syftet med
rekonstruktionsförfarandet. Det föreskrivs sålunda att det under
rekonstruktionsförfarandet skall klargöras om, och i så fall hur, den verksamhet
som gäldenären bedriver helt eller delvis kan fortsättas och om det finns
förutsättningar för gäldenären att träffa en ekonomisk uppgörelse med sina
borgenärer (ackord). Enligt andra meningen kan gäldenären, om ackord inte kan
komma till stånd genom överenskommelse, under förfarandet ansöka om förhandling
om offentligt ackord enligt bestämmelserna i 3 kap.
Om Lagrådets förslag till ändrad lydelse av 1 § följs, bör första meningen i
förevarande paragraf kompletteras så att det framgår att rekon-
struktionsförfarandet sker under medverkan av en av rätten utsedd rekonstruktör.
Vidare finns det skäl att redan i förevarande paragraf ta in en föreskrift som
motsvarar vad som åsyftas med bestämmelsen i
2 kap. 12 § första stycket remissförslaget angående skyldighet för rekonstruk-
tören att verka för att borgenärernas bästa iakttas.
Beträffande den föreslagna bestämmelsen i paragrafens andra mening förordar
Lagrådet att den utformas så att det klart framgår att den endast utgör en
hänvisning till bestämmelsen 3 kap. 1 § om att rätten under rekonstruktions-
förfarandet kan på ansökan av gäldenären besluta om förhandling om offentligt
ackord.
I enlighet med det anförda förordar Lagrådet att förevarande paragraf (2 §
enligt Lagrådets förslag) ges följande lydelse:
Under rekonstruktionsförfarandet skall en av rätten utsedd rekonstruktör
undersöka om den verksamhet som gäldenären bedriver kan fortsättas helt eller
delvis och i så fall hur detta kan ske samt om det finns förutsättningar för
gäldenären att träffa en ekonomisk uppgörelse med sina borgenärer (ackord).
Rekonstruktören skall när han fullgör sitt uppdrag verka för att borgenärernas
intressen inte åsidosätts.
Av 3 kap. 1 § framgår att förhandling om offentligt ackord kan äga rum under
rekonstruktionsförfarandet.

4 §
Förevarande paragraf behandlar frågan vilka kategorier av gäldenärer som skall
vara undantagna från lagens tillämpningsområde. Enligt första meningen gäller
lagen inte bankaktiebolag, sparbank, föreningsbank, kreditaktiebolag,
stadshypoteksförening, landshypoteksförening, understödsförening eller
försäkringsbolag. Bestämmelsen har sin förebild i 48 § ackordslagen.
Kreditaktiebolag ingår dock inte numera i den i nämnda paragraf angivna
undantagskretsen. Detta rättssubjekt utmönstrades ur paragrafen 1992 i samband
med att lagen (1963:76) om kreditaktiebolag upphävdes och lagen (1992:1610) om
kreditmarknadsbolag tillkom. Till följd av den nya lagen kommer
kreditaktiebolagen att efter viss övergångstid försvinna. Kreditaktiebolag bör
därför inte heller ingå i undantagskretsen i förevarande paragraf. Beträffande
behovet av övergångsbestämmelser återkommer Lagrådet i samband med behandlingen
av i remissen föreslagna övergångsbestämmelser.
Ackordslagen är tillämplig på kreditmarknadsbolag. Även ifrågavarande lag bör
enligt Lagrådets mening vara tillämplig på sådant bolag.
Undantaget i 48 § ackordslagen, när det gäller föreningsbank, avser central
föreningsbank . Enligt Lagrådets mening bör också undantaget i förevarande
paragraf begränsas till central föreningsbank.
Genom lagen (1992:700) om ombildning av stadshypoteksinstitutionen och lagen
(1994:758) om ombildning av landshypoteksinstitutionen skall
stadshypoteksföreningarna och landshypoteksföreningarna upplösas utan
likvidation. Efter ombildningen skall stadshypoteksinstitutionen bedriva rörelse
i ett för ändamålet bildat kreditaktiebolag och landshypoteksinstitutionen i
ett kreditmarknadsbolag. Enligt vad som upplysts vid föredragningen har
stadshypoteksföreningarna redan upplösts och den 1 januari 1995 kommer även
landshypoteksföreningarna att vara upplösta. Mot den bakgrunden bör inte
stadshypoteksförening och landshypoteksförening tas upp bland de i förevarande
paragraf angivna rättssubjekten.
I paragrafens andra mening undantas från lagens tillämpning verksamhet som
offentligt organ bedriver i egen regi eller har ett bestämmande inflytande i.
Lagrådet har inget att invända mot det föreslagna undantaget men förordar att
meningen i förtydligande syfte formuleras om.
Mot bakgrund av det anförda föreslår Lagrådet att paragrafen (som enligt vad
Lagrådet föreslagit ovan skall ha beteckningen 3 §) ges följande lydelse:
Bestämmelserna i denna lag om gäldenär gäller inte bankaktiebolag, sparbank,
central föreningsbank, understödsförening eller försäkringsbolag. Bestämmelserna
avser inte heller sådana gäldenärer i vars verksamhet staten, en kommun, ett
landsting, ett kommunalförbund, en församling eller en kyrklig samfällighet har
ett bestämmande inflytande.

2 kap.

1 och 2 §§
Paragraferna har utformats med 2 kap. 1 och 2 §§ konkurslagen (1987:672) som
förebilder. I 1 § första stycket föreskrivs att en ansökan om
företagsrekonstruktion skall göras hos den tingsrätt där gäldenären bör svara i
tvistemål som angår betalningsskyldighet i allmänhet. Enligt andra stycket skall
sökanden i ansökan som regel ange och styrka de omständigheter som gör rätten
behörig. I 1 § tredje stycket finns föreskrifter för det fall att ansökan gjorts
hos en tingsrätt som inte är behörig.
I 2 § anges att en ansökan om företagsrekonstruktion skall göras skriftligen
och att den skall vara egenhändigt undertecknad av sökanden eller dennes ombud.
I enlighet med vad Lagrådet anfört i anslutning till bestämmelserna i 1 kap. 2
§ bör bestämmelserna i 2 kap. inledas med en förskrift om att en ansökan om
företagsrekonstruktion får göras av gäldenären eller av en borgenär. Bl.a. för
att främja överskådligheten bör vidare bestämmelserna i förevarande paragrafer
disponeras så att de ansluter närmare till förebilderna i 2 kap. 1 och 2 §§
konkurslagen. Mot bakgrund av det anförda förordar Lagrådet att paragraferna ges
följande lydelse:

1 §
En ansökan om företagsrekonstruktion får göras av gäldenären eller av en
borgenär. Ansökan skall göras skriftligen hos den tingsrätt där gäldenären bör
svara i tvistemål som angår betalningsskyldighet i allmänhet. Ansök-
ningshandlingen skall vara egenhändigt undertecknad av sökanden eller sökandens
ombud.
I ansökan skall sökanden ange och styrka de omständigheter som gör rätten
behörig, om de inte är kända.

2 §
Har en ansökan om företagsrekonstruktion gjorts hos en tingsrätt som inte är
behörig, skall rätten genast sända handlingarna i ärendet till den tingsrätt som
enligt vad dessa visar är behörig och underrätta sökanden. Ansökan skall anses
gjord, när handlingarna kom in till den förra tingsrätten.

4 §
I denna paragraf föreskrivs under tre punkter vad en borgenärs ansökan om
företagsrekonstruktion skall innehålla. Enligt punkt 2 skall anges de
omständigheter på vilka borgenären grundar sin begäran. Av motiven framgår att
denna föreskrift uteslutande åsyftar uppgifter om gäldenärens
betalningssvårigheter. Det krävs alltså inte att en ansökande borgenär skall
lämna uppgifter t ex om utsikterna för att rekonstruktionsförfarandet skall leda
till framgång.
Möjligheten att rätt förstå bestämmelsen torde underlättas, om vad som sålunda
avses uttryckligen anges i paragrafen. Ett ytterligare skäl härför är
bestämmelsen i 5 § om avvisande av bristfälliga ansökningar.
Med hänsyn till det anförda föreslår Lagrådet att punkt 2 ges följande
lydelse: upplysningar om gäldenärens betalningssvårigheter .

5 §
Förevarande paragraf reglerar