Prop.
1995/96:48
Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.
Stockholm den 12 oktober 1995
Ingvar Carlsson
Laila Freivalds
(Justitiedepartementet)
I propositionen föreslås lagändringar som gör det möjligt för Sverige att
i samma utsträckning som i förhållande till den av Förenta nationernas
säkerhetsråd inrättade s.k. Jugoslavientribunalen verkställa fram-
ställningar om utlämning och andra former av internationell rättshjälp
till den internationella tribunalen för Rwanda som Förenta nationernas
säkerhetsråd inrättade genom beslut den 8 november 1994.
Vidare föreslås att lagstiftningen angående tribunalerna kompletteras
med bestämmelser som gör det möjligt att i Sverige verkställa fängelse-
straff som ådömts en svensk medborgare eller en utlänning med hemvist
i eller på annat sätt med stark anknytning till Sverige. Dessutom
föreslås att lagen (1976:661) om immunitet och privilegier i vissa fall
skall omfatta Rwandatribunalen och till denna anknutna personer.
1 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 48
Prop. 1995/96:48
1 Förslag till riksdagsbeslut...................... 3
2 Lagtext ................................. 4
2.1 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:569) med
anledning av inrättandet av Internationella
tribunalen för brott i f.d. Jugoslavien........... 4
2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1976:661) om
immunitet och privilegier i vissa fåll........... 6
3 Ärendet och dess beredning .................... 7
4 Rwandatribunalen........................... 7
4.1 Historisk bakgrund...................... 7
4.2 Rwandatribunalens tillkomst och status ......... 8
4.3 Rwandatribunalens stadga.................. 9
4.4 Lagstiftningsåtgärder..................... 12
5 Verkställighet i Sverige av tribunalernas domar......... 14
6 Ekonomiska konsekvenser ..................... 17
7 Ikraftträdande ............................. 17
8 Författningskommentar........................ 17
8.1 Förslaget till lag om ändring i lagen (1994:569)
med anledning av inrättandet av Internationella
tribunalen för brott i f.d. Jugoslavien........... 17
8.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1976:661) om
immunitet och privilegier i vissa fåll........... 18
Bilaga 1 Förenta nationens säkerhetsråds resolution 995 (1994) 19
Bilaga 2 Stadga for Rwandatribunalen................ 23
Bilaga 3 Utkastets lagförslag......................44
Bilaga 4 Lagrådsremissens lagförslag ................47
Bilaga 5 Lagrådets yttrande ...................... 50
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 5 oktober 1995 . 52
Regeringen föreslår att riksdagen
antar regeringens förslag till
1. lag om ändring i lagen (1994:569) med anledning av inrättandet
av Internationella tribunalen för brott i f.d. Jugoslavien,
2. lag om ändring i lagen (1976:661) om immunitet och privilegier i
vissa fall.
Prop. 1995/96:48
Regeringen har följande forslag till lagtext.
Prop. 1995/96:48
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1994:569) med anledning av
inrättandet av Internationella tribunalen for brott i f.d. Jugoslavien
dels att lagens rubrik samt 1 § skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 12 a §, samt närmast
före 12 a § en ny rubrik av följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Lag med anledning av inrättandet
av Internationella tribunalen för
brott i f.d. Jugoslavien
Om den av Förenta nationernas
säkerhetsråd inrättade internatio-
nella tribunalen för lagföring av
personer som är ansvariga för all-
varliga brott moz internationell
humanitär rätt begångna på f.d.
Jugoslaviens territorium sedan
1991 begär att det i Sverige skall
vidtas en åtgärd i anledning av ett
sådant brott, skall den begärda åt-
gärden vidtas enligt vad som sägs
i denna lag.
Föreslagen lydelse
Lag om Sveriges samarbete med
de internationella tribunalerna för
brott mot internationell humanitär
rätt
§
Denna lag gäller i förhållande
till
- den av Förenta nationernas
säkerhetsråd den 25 maj 1993
inrättade internationella tribunalen
för f.d. Jugoslavien och
- den av Förenta nationernas
säkerhetsråd den 8 november 1994
inrättade internationella tribunalen
för Rwanda.
Om någon av tribunalerna begär
rättsligt biträde av Sverige, skall
den begärda åtgärden vidtas enligt
vad som sägs i denna lag.
Straffverkställighet m.m.
12 a §
Har en svensk medborgare eller
en utlänning med hemvist i eller
på annat sätt stark anknytning till
Sverige av tribunalen dömts till
fängelse, kan regeringen besluta
att straffet får verkställas i
Sverige. Regeringen får i varje en-
skilt beslut meddela de föreskrifter Prop. 1995/96:48
som behövs för verkställigheten
här.
Vid verkställigheten tillämpas
25 § lagen (1972:260) om inter-
nationellt samarbete rörande verk-
ställighet av brottmålsdom. Verk-
ställigheten skall upphöra, om tri-
bunalen upplyser att den har be-
viljat den dömde nåd eller med-
delat något annat avgörande som
innebär att den utdömda påföljden
inte längre får verkställas.
I fråga om transport genom
Sverige av en person som berövats
friheten enligt ett avgörande av
tribunalen tillämpas 40 § lagen
om internationellt samarbete rör-
ande verkställighet av brottmåls-
dom.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996.
Härigenom föreskrivs att bilagan till lagen (1976:661) om immunitet
och privilegier i vissa fall1 skall ha följande lydelse.
Bilaga2
Prop. 1995/96:48
Immunitet och/eller privilegier gäller för Tillämplig intematio-
följande nell överenskommelse
|
Internationella organ |
Fysiska personer |
|
45. Internationella |
Tribunalens leda- Stadga för Intematio- |
|
48. Internationella |
Tribunalens leda- Stadga för Intematio- |
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996.
1 Lagen omtryckt 1994:717.
2 Bilagans lydelse enligt prop. 1995/96:41.
Förenta nationernas säkerhetsråd beslutade den 25 maj 1993, genom att
anta resolution 827 (1993), att inrätta en internationell tribunal för brott
i f.d. Jugoslavien (Jugoslavientribunalen). Sverige har därefter genom-
fort lagstiftning om Sveriges skyldighet att bistå tribunalen med
utlämning och andra former av internationell rättshjälp (prop.
1993/94:142, bet. 1993/94:JuU29, rskr. 1993/94:376, SFS 1994:569-
571).
Den 8 november 1994 antog säkerhetsrådet resolution 955 (1994)
om att inrätta en internationell tribunal for att beivra folkmord och
andra allvarliga brott mot internationell humanitär rätt som begåtts
under 1994 i Rwanda eller av medborgare i Rwanda på angränsande
staters territorium (Rwandatribunalen). Säkerhetsrådets resolution 955
(1994) i engelsk originaltext och i svensk översättning finns i bilaga 1.
Den av rådet beslutade stadgan för den internationella tribunalen i
engelsk originaltext och i översättning till svenska finns i bilaga 2.
I detta ärende föreslås den lagstiftning som krävs för att Sverige
skall kunna uppfylla de förpliktelser som följer av resolutionen om
inrättandet av Rwandatribunalen. Vidare behandlas frågan om
fängelsestraff, som utdömts av någon av tribunalerna, skall kunna
verkställas i Sverige.
Riksåklagaren, Rikspolisstyrelsen och Kriminalvårdsstyrelsen har
getts tillfälle att lämna synpunkter på ett utkast till lagrådsremiss.
Utkastets lagförslag, vilka bortsett från vissa språkliga skillnader över-
ensstämmer med regeringens förslag, finns i bilaga 3. Myndigheterna
har lämnat lagförslagen utan erinran.
Lagrådet
Regeringen beslutade den 28 september 1995 att inhämta Lagrådets
yttrande över de lagförslag som utarbetats i ärendet. Förslagen som
remitterades till Lagrådet finns i bilaga 4. Lagrådets yttrande finns i
bilaga 5. Lagrådet har lämnat synpunkter på lagförslaget angående
straffverkställighet i Sverige. Regeringen har följt Lagrådets förslag. Vi
återkommer till Lagrådets synpunkter i avsnitt 5. Vissa redaktionella
ändringar har gjorts i lagtexten. Vidare har tillkommit en följdändring i
lagförslag 2.2.
Förenta nationernas säkerhetsråd beslutade genom resolutionerna 808
(1993) och 827 (1993) att upprätta en internationell tribunal för lag-
föring av personer ansvariga för allvarliga brott mot internationell
humanitär rätt begångna i f.d. Jugoslavien sedan 1991. Beslutet fattades
Prop. 1995/96:48
med åberopande av FN-stadgans kapitel VII, vilket innebär att beslutet Prop. 1995/96:48
är bindande for alla FN:s medlemsstater.
Jugoslavientribunalen var det första fallet där en internationell
tribunal för att beivra krigsförbrytelser inrättats sedan krigsförbrytar-
rättegångama i Niimberg respektive Tokyo efter andra världskrigets
slut. Under större delen av efterkrigstiden har man dock inom FN:s
folkrättskommission (ILC) arbetat på dels en internationell strafflag,
dels en stadga för en permanent brottmålsdomstol. Ett förslag till stadga
för en permanent brottmålsdomstol överlämnades 1994 av ILC till FN:s
generalförsamling. Denna har tillsatt en ad hoc-kommitté för ärendets
vidare behandling. Sverige tillsammans med övriga nordiska länder
stöder aktivt detta arbete.
Den 6 april 1994 omkom Rwandas och Burundis presidenter vid en
flygolycka intill flygplatsen i Rwandas huvudstad Kigali. Händelsen
utlöste omfattande stridigheter och massakrer på etnisk grund som enligt
rapporter också innebar allvarliga kränkningar av internationell
humanitär rätt.
I resolution 918 (1994) den 17 maj 1994 uttryckte Förenta
nationernas säkerhetsråd stark oro över de fortlöpande rapporterna om
omfattande, systematiska och flagranta kränkningar av internationell
humanitär rätt i Rwanda. Rådet påtalade särskilt att gärningar som
begås i avsikt att, helt eller delvis, förinta en etnisk grupp utgjorde ett
brott mot folkrätten. Vidare fastställde rådet i samma resolution att
situationen i Rwanda utgjorde ett hot mot fred och säkerhet i området.
I säkerhetsrådets resolution 935 (1994) den 1 juli 1994 anmodades
generalsekreteraren att snarast tillkalla en opartisk expertkommission för
att undersöka om det fanns bevis för att svåra överträdelser av
internationell humanitär rätt, inklusive folkmord, förekom i Rwanda.
I en interimsrapport konstaterade kommissionen att allvarliga kränk-
ningar av internationell humanitär rätt och brott mot folkrätten hade
begåtts i Rwanda. Kommissionen rekommenderade att de ansvariga
ställdes inför rätta inför en oberoende och opartisk internationell
tribunal. I sin slutrapport, som överlämnades till generalsekreteraren
den 3 december 1994, fastställde kommissionen att det fenns över-
väldigande bevis för att folkgruppen tutsier hade utsatts för folkmords-
brott av folkgruppen hutuer på ett planerat, systematiskt och metodiskt
sätt i strid med artikel II i 1948 års folkmordskonvention och att brott
mot mänskligheten och allvarliga kränkningar av internationell humani-
tär rätt hade begåtts av båda parter i konflikten. (FN-dokumentet
S/1994/1405 finns tillgängligt i Utrikesdepartementet.)
I ett brev till FN:s generalsekreterare den 6 augusti 1994 framförde
Rwandas regering att en internationell tribunal, liknande Jugoslavien-
tribunalen, skulle bidra till att uppnå fred och försoning i landet. Re-
geringen åtog sig att förhindra summariska avrättningar och att låta
häkta personer misstänkta för folkmord i avvaktan på att de kunde Prop. 1995/96:48
lagforas av en internationell tribunal.
I resolution 955 (1994) den 8 november 1994 fastställde
säkerhetsrådet att situationen i Rwanda fortsatte att utgöra ett hot mot
internationell fred och säkerhet och beslutade, med stöd av kapitel VII
i Förenta nationernas stadga, att inrätta en internationell tribunal för
lagforing av personer ansvariga för brott mot den humanitära rätten i
Rwanda och dess grannstater under 1994 och att anta en stadga för
tribunalen. Tribunalens fullständiga namn är Internationella brotts-
tribunalen för lagforing av personer som är ansvariga for folkmord och
andra allvarliga kränkningar av internationell humanitär rätt, begångna
på Rwandas territorium och för lagforing av rwandiska medborgare
skyldiga till folkmord och andra liknande brott som har begåtts på
grannländernas territorium mellan den 1 januari 1994 och den 31
december 1994.
Bestämmelserna i kapitel VII ger säkerhetsrådet behörighet att vidta
åtgärder för att upprätthålla eller återställa internationell fred och säker-
het. Detta betyder att beslutet att inrätta Rwandatribunalen och bestäm-
melserna i dess samtidigt antagna stadga är bindande för alla FN:s
medlemsstater på samma sätt som beslutet om inrättande av Jugo-
slavientribunalen med dess stadga.
I resolution 977 (1995) den 21 februari 1995 beslutade säker-
hetsrådet att Rwandatribunalen skall ha sitt säte i Arusha i Tanzania.
Domarna (d.v.s. de sex domarna i tribunalens båda rätte-
gångskamrar) valdes av FN:s generalförsamling i en sluten omröstning
den 25 maj 1995. Bland dessa finns en svensk, rättschefen i
Civildepartementet Lennart Aspegren.
Av generalsekreterarens tredje periodiska rapport den 25 augusti
1995 om Rwandatribunalen framgår att tribunalens processordning
("Rules of Procedure and Evidence") antogs av tribunalens domare den
29 juni 1995.
Rwandatribunalen kommer att ha viss institutionell samhörighet med
Jugoslavientribunalen. Sålunda är kammaren för överklagande identisk
med Jugoslavientribunalens. Vidare är åklagarämbetet gemensamt för de
båda tribunalerna. Ett mindre sambandskontor kommer därför att
inrättas i Haag. Åklagarämbetets undersökningar skall dock bedrivas
med utgångspunkt i kontoren i Kigali och Arusha.
Beträffande förundersökningsläget framhåller generalsekreteraren i
samma rapport att åklagarens målsättning är att de första åtalen skall
väckas före årets slut. Generalsekreteraren noterar dock att den in-
formation som ställts till åklagarens förfogande ännu inte lett till att
förundersökning inletts mot någon av de personer som sitter fängslade i
de rwandiska fängelserna.
Folkrättsligt är situationen i Rwanda delvis annorlunda än i f.d.
Jugoslavien. Kriget på Balkan anses som utgångspunkt vara en inter-
nationell, mellanstatlig konflikt, medan händelserna i Rwanda betraktas Prop. 1995/96:48
som en i huvudsak intern konflikt. Detta synsätt återspeglas i juris-
diktionsbestämmelserna och den rättsliga grunden för tribunalen.
Grundvalen for säkerhetsrådets agerande är dock dess konstaterande
att konflikten i Rwanda utgör ett hot mot internationell fred och
säkerhet, vilket möjliggör ett agerande under kapitel VII i FN-stadgan.
Tribunalens stadga överensstämmer i huvudsak med stadgan för
Jugoslavientribunalen, vilken har utförligt kommenterats i proposition
1993/94:142 (s. 14-22). Kommentarerna till stadgan kommer därför här
att huvudsakligen inriktas på de delar där de två stadgorna skiljer sig åt.
Tribunalen skall, enligt artikel 1 och artikel 7 i stadgan, ha
kompetens att lagfora personer som är ansvariga för allvarliga brott mot
internationell humanitär rätt begångna på Rwandas territorium och att
lagfora rwandesiska medborgare som är ansvariga för sådana brott
begångna på grannstaters territorier mellan den 1 januari 1994 och den
31 december 1994 i enlighet med vad stadgan föreskriver.
Således kan alla misstänkta, oavsett nationalitet, bli föremål för lag-
föring om brotten begåtts på rwandesiskt territorium, medan endast
rwandesiska medborgare kan lagforas för brott begångna i grann-
staterna. Tribunalens namn antyder en skillnad i kvalitativ mening av-
seende åtalbara handlingar på och utom Rwandas territorium. Inom
Rwandas gränser sägs att jurisdiktionen avser folkmord och andra all-
varliga kränkningar av internationell humanitär rätt medan juris-
diktionen utom Rwandas territorium anges till folkmord och andra
liknande brott. De olika uttrycken torde emellertid inte åsyfta någon
skillnad i sak.
I likhet med vad som gäller för Jugoslavientribunalen gäller
principen om individuellt och personligt straffansvar. Endast enskilda
personer kan lagforas. En tilltalads officiella ställning, oavsett om
vederbörande är stats- eller regeringschef eller en ansvarig statlig
tjänsteman, kan inte frita denne från straffansvar eller lindra straffet.
Vidare slås i stadgan fäst att en person i överordnad tjänsteställning
under vissa omständigheter kan göras straffrättsligt ansvarig för en
underlydandes handlingar. Handlande enligt order fritar inte från straff-
ansvar men kan beaktas som en förmildrande omständighet.
De folkrättsliga normerna för Rwandatribunalens domsmakt framgår
av artikel 2-4.
Artikel 2 om folkmord överensstämmer i sak med artikel 4 i
Jugoslavientribunalens stadga. Med folkmord förstås vissa avsiktliga
handlingar som riktas mot en folkgrupp som sådan. Till grund ligger
1948 års folkmordskonvention.
Artikel 3 avser brott mot mänskligheten och motsvaras i sak av
artikel 5 i Jugoslavientribunalens stadga. Med brott mot mänskligheten
förstås brott som begås som en del av ett omfattande eller systematiskt
angrepp riktat mot vaije civilbefolkning på nationell, politisk, etnisk,
rasmässig eller religiös grund och som avser mord, utrotning,
forslavning, deportering, fängslande, tortyr, våldtäkt, förföljelse på
politiska, rasmässiga och religiösa grunder samt andra inhumana hand
lingar.
10
Definitionen i Rwandatribunalens stadga synes mer begränsad i Prop. 1995/96:48
denna fråga än Jugoslavientribunalens. Möjligen har detta sin bakgrund
i de olika händelseförloppen i respektive konflikt och ett önskemål att
begränsa jurisdiktionen till de allvarligaste brotten som förekommit.
Gemensamt för de båda tribunalerna är att brott mot mänskligheten
utgör en andrahandsrubricering i förhållande till artikeln om folkmord.
Av artikel 4 framgår tydligt att säkerhetsrådet betraktar händelserna
i Rwanda som en i huvudsak intern konflikt. Jugoslavientribunalen har,
enligt artikel 3 i dess stadga, att tillämpa krigets lagar och sedvanerätt.
Rwandatribunalens kompetens i detta avseende anges på ett annat sätt
och avser brott mot den gemensamma artikel 3 i 1949 års Genéve-
konventioner och mot 1977 års andra tilläggsprotokoll till dessa konven-
tioner. Artikel 3 i Genévekonventionema anger en viss standard for
behandling av offer i interna konflikter och av personer som gett upp
deltagandet i en sådan intern konflikt. Genom 1977 års tilläggsprotokoll
utvecklades och kompletterades den gemensamma artikel 3 i konven-
tionerna. De handlingar, som räknas upp i artikel 4 i stadgan för
Rwandatribunalen, utgör exempel på överträdelser som är straffbara.
Dessa är i huvudsak hämtade ur en uppräkning i det andra tilläggs-
protokollet från 1977. Häri ingår brott mot liv och hälsa, frihet och
frid, sexualbrott m.m.
Sverige har tillträtt samtliga nämnda konventioner.
Rwandatribunalen har parallell behörighet med nationella domstolar.
Tribunalen tillerkänns dock, liksom Jugoslavientribunalen, företräde
framför nationella domstolar och har rätt att anmoda dessa att överföra
pågående lagforing till tribunalen. Staterna är skyldiga att åtlyda ett
sådant beslut av tribunalen.
Tribunalen består av tre i förhållande till varandra självständiga
delar: domstolen, åklagarmyndigheten och registratorskontoret. Dom-
stolen är i sin tur uppdelad på två rättegångskamrar och en kammare för
överklaganden. Denna senare kammare består som nämnts av med-
lemmarna i Jugoslavientribunalens överklagandekammare. De båda
rättegångskamramas domare väljs av FN:s generalförsamling på förslag
av säkerhetsrådet enligt en i stadgan närmare angiven procedur (artikel
12). Tribunalens domare skall välja en president.
Åklagarmyndigheten är ansvarig för förundersökning och åtal.
Chefsåklagaren är densamme som vid Jugoslavientribunalen. Den
ytterligare personal som är nödvändig utnämns av FN:s general-
sekreterare på rekommendation av chefsåklagaren.
Registratorskontoret är ansvarigt för tribunalens administration.
Dess chef, registratom, utnämns av FN:s generalsekreterare efter
konsultation med tribunalens president.
Vissa centrala bestämmelser om förundersökning och rättegång
framgår av stadgan (artikel 17-28). Närmare föreskrifter om rättegången
skall antas av domstolens ledamöter (artikel 14).
Bestämmelserna om påföljd, straffverkställighet och nåd är i allt
väsentligt identiska med dem som gäller för Jugoslavientribunalen.
Endast fängelsestraff kan utdömas. Om nya omständigheter blir kända n
kan en dom bli föremål för omprövning. Bestämmelsen angående
straffverkställighet innebär att ett fängelsestraff skall avtjänas i en stat Prop. 1995/96:48
som utsetts av respektive tribunal från en lista över stater vilka för
säkerhetsrådet uppgivit att de är villiga att ta emot personer som
förklarats skyldiga till brott. Fängelsestraffet skall avtjänas i enlighet
med tillämplig lag i den berörda staten, under överinseende av
respektive tribunal. Frågor om nåd skall upptas av respektive tribunals
president i samråd med övriga domare.
Tribunalens arbetsspråk är engelska och franska.
Säkerhetsrådets beslut är som nämnts ovan folkrättsligt bindande.
Alla stater är således, enligt artikel 28 i tribunalens stadga, skyldiga att
samarbeta med tribunalen angående förundersökning och åtal. Staterna
skall vara den behjälplig i alla stadier av ett ärende och säkerställa att
nationella myndigheter lämnar tribunalen rättsligt bistånd vid in-
samlande av bevis, hörande av vittnen, misstänkta och experter,
identifiering och lokalisering av personer och delgivning. Medlems-
staterna skall vidare bistå tribunalen med att gripa eller häkta personer
och överlämna eller överfora en tilltalad till tribunalen.
Staterna är vidare skyldiga att tillförsäkra tribunalens tjänstemän
privilegier och immunitet (artikel 29). Motsvarande förpliktelser gäller
beträffande Jugoslavientribunalen.
Regeringens förslag: Lagstiftningen med anledning av inrättandet
av Jugoslavientribunalen skall gälla även i förhållande till
Rwandatribunalen.
Bilagan till 1976 års lag om immunitet och privilegier i vissa
fall kompletteras så att lagen även omfattar Rwandatribunalen och
till denna anknutna personer.
Skälen för regeringens förslag: Förenta nationernas säkerhetsråd
har i resolution 955 (1994) åberopat samma stöd - bestämmelserna i
kapitel VII i FN-stadgan - för inrättandet av Rwandatribunalen som för
beslutet om Jugoslavientribunalen. Resolutionen är således omedelbart
bindande for samtliga FN:s medlemsstater och medlemsstaterna åläggs
att åtgärda framställningar från tribunalen om utlämning och andra
former av internationell rättshjälp. Medlemsstaterna skall vidta de
åtgärder som behövs i fråga om den interna rättsordningen for att
uppfylla detta krav. Situationen är sålunda densamma för
medlemsstaterna som då säkerhetsrådet inrättade Jugoslavientribunalen.
I propositionen 1993/94:142 Lagstiftning med anledning av den av
Förenta nationerna inrättade tribunalen för brott i f.d. Jugoslavien
lämnades en redovisning av vilka lagstiftningsåtgärder som var nöd-
vändiga för att uppfylla bestämmelserna i Jugoslavientribunalens stadga
(s. 22 ff.). Slutsatsen var att det krävdes lagstiftning beträffande
stadgans bestämmelser om utlämning och andra former av internationell
rättshjälp, överförande av lagforing och doms rättskraft. I propositionen
12
anfördes vidare att rätten till offentlig försvarare respektive måls- Prop. 1995/96:48
ägandebiträde och frågan om ersättning till personer som skall höras
inför tribunalen borde regleras. Regeringen anförde vidare att frågan
om straffansvar för osann utsaga inför tribunalen skall omfattas av
svensk domsrätt inte kunde bedömas förrän Jugoslavientribunalens pro-
cessordning antagits av dess domare (s. 26 f.).
Lagen (1994:569) med anledning av inrättandet av Internationella
tribunalen för brott i f.d. Jugoslavien utformades utifrån dessa över-
väganden. Lagen gör det möjligt att bistå Jugoslavientribunalen med
olika åtgärder såsom utlämning, husrannsakan och beslag, bevisupp-
tagning, förhör under förundersökning, delgivning och överlämnande av
egendom som frånhänts någon genom brott. När det gäller förfarandet
m.m. för de olika åtgärderna hänvisar lagen i stor utsträckning till den
befintliga lagstiftningen om utlämning och andra former av interna-
tionell rättshjälp. Eftersom säkerhetsrådets resolution inte lämnar ut-
rymme för att det ställs villkor för att en viss åtgärd skall vidtas av en
medlemsstat, hänvisas det inte till de villkor av olika slag som i andra
sammanhang gäller för att en begäran om någon form av åtgärd skall
utföras. Lagen reglerar frågorna om överföring av lagforing och doms
rättskraft på det sätt som föreskrivs i stadgan. Vidare kan offentlig
försvarare för misstänkta respektive målsägandebiträde för målsägande
förordnas i de fall personen i fråga berörs av ett förfarande i Sverige.
Slutligen har vittnen, målsägande och sakkunniga, som skall inställa sig
inför tribunalen, enligt lagen möjlighet att få ersättning för sina kost-
nader för inställelsen.
Som anförts i det föregående överensstämmer stadgan för Rwanda-
tribunalen i mycket stora delar med Jugoslavientribunalens stadga.
Regler om överförande av lagforing, doms rättskraft och internationell
rättshjälp finns i artikel 8, 9 respektive 28.
Artikel 28 innehåller föreskrifter om internationell rättshjälp. Enligt
denna skall FN:s medlemsstater bistå tribunalen med att identifiera och
lokalisera personer, ta upp vittnesmål och annan bevisning samt med att
delge handlingar. Medlemsstaterna skall vidare bistå tribunalen med att
gripa eller häkta personer och överlämna eller överföra en tilltalad till
tribunalen. Av artikeln framgår att uppräkningen inte är uttömmande.
Enligt artikel 8 i stadgan är tribunalen parallellt behörig med nationella
domstolar, men tribunalen kan alltid begära att en lagforing förs över
till tribunalen. Vidare får enligt artikel 9 en gärning, som prövats av
tribunalen, inte bli föremål för prövning av en nationell domstol. Där-
emot kan tribunalen under vissa förutsättningar pröva en gärning som
redan prövats av en nationell domstol. Om den nationella domstolens
bedömning av brottet inte stämmer överens med vad gärningen är att
bedöma som enligt stadgan, eller om handläggningen vid den nationella
domstolen inte varit opartisk, oberoende eller endast genomfördes för
skens skull, kan tribunalen ändå komma att ta upp gärningen till pröv-
ning.
Bestämmelserna om internationell rättshjälp, överförande av lag-
föring och doms rättskraft är identiska med motsvarande bestämmelser 13
i stadgan för Jugoslavientribunalen. Det finns inte några nytillkomna
bestämmelser i Rwandatribunalens stadga som ställer krav på Prop. 1995/96:48
lagstiftning. Rätten till offentlig försvarare och målsägandebiträde samt
frågan om ersättning till dem som från Sverige skall inställa sig för att
höras inför Rwandatribunalen, bör regleras på samma sätt som skedde
beträffande Jugoslavientribunalen. I de processordningar, som antagits
av domarna vid Jugoslavientribunalen respektive Rwandatribunalen
regleras frågan om osann utsaga på så sätt att åtal skall väckas vid den
aktuella tribunalen. Det saknas därför skäl för att låta svensk domsrätt
omfatta straffansvar för osann utsaga inför någon av tribunalerna.
Lagen (1994:569) med anledning av inrättandet av Internationella
tribunalen för brott i f.d. Jugoslavien är, som rubriken låter förstå,
endast tillämplig i förhållande till Jugoslavientribunalen. Den lämp-
ligaste metoden är enligt regeringens mening att ändra lagen så att den
omfattar rättsligt bistånd till båda tribunalerna. Rubriken till lagen bör
samtidigt justeras.
Rwandatribunalens stadga innehåller i artikel 29 bestämmelser om
tribunalens status och privilegie- och immunitetsbestämmelser. Reglerna
är identiska med de för Jugoslavientribunalen. Frågor om immunitet och
privilegier för internationella organ m.m. regleras genom lagen
(1976:661) om immunitet och privilegier i vissa fall. Enligt 4 § denna
lag åtnjuter vissa i bilagan till lagen uppräknade internationella organ
och personer med anknytning till sådana organ immunitet och
privilegier enligt vad som har bestämts i stadga eller avtal som är i kraft
i förhållande till Sverige. Bilagan bör, liksom skedde i fråga om Jugo-
slavientribunalen, kompletteras så att den omfattar Rwandatribunalen
och till denna anknutna personer.
Regeringens förslag: Fängelsestraff, som av Jugoslavien- eller
Rwandatribunalen ådömts en svensk medborgare eller en utlän-
ning med hemvist i eller på annat sätt stark anknytning till
Sverige, skall kunna verkställas i Sverige.
Skälen för regeringens förslag: Stadgorna för Jugoslavien-
respektive Rwandatribunalen innehåller i allt väsentligt likalydande be-
stämmelser om påföljd, överklagande, straffverkställighet och nåd.
Tribunalerna kan endast utdöma fängelsestraff. Det finns en gemensam
kammare för överklagande. Ett överklagande av en rättegångskammares
dom skall enligt Jugoslavientribunalens processordning göras inom 30
dagar. Om nya omständigheter blir kända kan en dom bli föremål för
omprövning. Bestämmelsen angående straffverkställighet innebär att ett
fängelsestraff skall avtjänas i en stat som utsetts av respektive tribunal
från en lista över stater vilka för säkerhetsrådet uppgivit att de är villiga
att ta emot personer som förklarats skyldiga till brott. Fängelsestraffet
14
skall avtjänas i enlighet med tillämplig lag i den berörda staten, under Prop. 1995/96:48
överinseende av respektive tribunal.
Frågor om nåd skall enligt tribunalernas stadgor upptas av
respektive tribunals president i samråd med övriga domare. Lydelsen av
respektive stadga ger visst utrymme för olika tolkning av frågan om det
är tribunalen eller verkställighetslandets myndigheter som skall fatta det
formella beslutet om nåd. Lagrådet har anfört att de artiklar i
tribunalernas stadgor som behandlar nåd är utformade så att de skulle
kunna innebära att tribunalen - genom presidenten - endast skall
underrätta verkställighetslandet om den anser att nåd kan beviljas.
Själva nådebeslutet skulle i så fall meddelas i verkställighetslandet.
Regeringen finner dock inte skäl för att utgå från annat än att
tribunalerna, genom sin respektive president, också kan avgöra frågor
om nåd. Detta påverkar inte den formella makt regeringen har enligt
regeringsformen att bevilja nåd i enskilda fall.
Av respektive stadgas artikel angående straffverkställighet följer att
tribunalerna inte kan tvinga någon stat att ombesöija verkställigheten av
ett utdömt fängelsestraff. Har en stat väl erbjudit sig att verkställa straff
torde dock innehållet i artikeln vara tvingande, dvs. det går inte att sätta
upp villkor som strider mot dess innehåll.
Sverige har till Jugoslavientribunalens registrator anmält att
regeringen erbjuder "... prison accommodation for Swedish citizens and
for other persons residing in Sweden who have been sentenced to
imprisonment by the International Tribunal".
Sverige har härigenom åtagit sig att verkställa fängelsestraff som
ådömts en svensk medborgare eller en utlänning med hemvist i Sverige.
Som framgått av redogörelsen ovan är en av förutsättningarna för att
tribunalerna skall kunna fullgöra sitt uppdrag att enskilda stater åtar sig
att verkställa fängelsestraff. Tribunalens möjlighet att verka förutsätter
således att det finns en beredvillighet hos stater att medverka vid
verkställighet av straff som tribunalerna utdömt. Sveriges åtagande skall
ses mot denna bakgrund.
Frågan om straffverkställighet har också en annan aspekt.
Tribunalstadgoma ställer krav på att stater utlämnar även egna
medborgare. I propositionen (prop. 1993/94:142) Lagstiftning med an-
ledning av den av Förenta nationerna inrättade tribunalen för brott i f.d.
Jugoslavien anfördes att skyddet för svenska medborgare mot
landsförvisning i 2 kap. 7 § regeringsformen kunde innebära ett krav på
att långa fängelsestraff, som ådöms en från Sverige till tribunalen
utlämnad person, skall verkställas i Sverige (s. 30). Skyddet mot
landsförvisning bör nämligen enligt lagrummets förarbeten (bet.
1975/76:KU56 s. 32) uppfattas så att det även avser det fäll då
utlämning av en svensk medborgare på grund av brott skulle ge
anledning till antagandet att den utlämnade skulle bli berövad friheten
under så lång tid att han knappast skulle kunna någonsin återvända till
Sverige. I vissa situationer kunde det därför vara en förutsättning för att
utlämning kan ske, att ett eventuellt fängelsestraff verkställs i Sverige.
Genom lagen (1994:569) med anledning av inrättandet av 15
Internationella tribunalen för brott i f.d. Jugoslavien har införts möjlig-
het att utlämna svenska medborgare. Däremot infördes inte möjligheten Prop. 1995/96:48
att i Sverige verkställa straff som utdömts av Jugoslavientribunalen.
Med hänsyn till det anförda bör därför nu öppnas möjlighet att
verkställa straff i enlighet med det av Sverige gjorda åtagandet.
Vad beträffar Rwandatribunalen har något åtagande om straff-
verkställighet ännu inte gjorts av Sverige. De överväganden som
föranledde noten till Jugoslavientribunalen får dock anses gälla även i
förhållande till Rwandatribunalen, även om det är mindre sannolikt att
det kommer att finnas förutsättningar för verkställighet beträffande
någon som döms av den tribunalen. Reglerna om straffverkställighet bör
därför gälla i förhållande till båda tribunalerna.
Under vissa förhållanden kan det vara särskilt motiverat att Sverige
åtar sig att verkställa ett fängelsestraff även om detta ådömts en person
som inte är svensk medborgare och inte heller har sitt hemvist här. Så
kan t.ex. vara fallet om den dömde nyligen haft hemvist i Sverige eller
på annat sätt har stark anknytning till Sverige och förutsättningar saknas
att verkställa straffet i något annat land. Bestämmelserna bör därför
göra det möjligt att verkställighet kan ske i Sverige även i sådana
undan tagsfall.
I det föregående (se avsnitt 4.4) har regeringen föreslagit att be-
stämmelserna i lagen (1994:569) med anledning av inrättandet av
Internationella tribunalen för brott i f.d. Jugoslavien skall gälla även i
förhållande till Rwandatribunalen. För att möjliggöra verkställighet här
av fängelsestraff som utdömts av endera tribunalen bör lagen kom-
pletteras med en bestämmelse härom, i vilken hänvisning sker till
relevanta bestämmelser i lagen (1972:260) om internationellt samarbete
rörande verkställighet av brottmålsdom (internationella verkställig-
hetslagen). Den lagtekniska lösningen behandlas närmare i
författningskommentaren.
I likhet med vad som gäller beträffande t.ex. utlämning till
tribunalerna och överförande av straffverkställighet enligt internationella
verkställighetslagen, bör frågan om verkställighet här avgöras av
regeringen.
Eftersom tribunalernas stadgor inte lämnar utrymme för Sverige att
ställa villkor beträffande den dömdes samtycke, dubbel straffbarhet etc.,
skall någon hänvisning till internationella verkställighetslagens villkor
för överförande inte göras. Det finns inte heller anledning att hänvisa
till reglerna om påföljdsomvandling eller anpassning till motsvarande
svensk påföljd. I bestämmelsen bör dock skapas ett utrymme för
regeringen att i enskilda fall, inom de ramar som tribunalens avgörande
uppställer, precisera formerna för verkställigheten. Vidare bör det
öppnas en möjlighet att tillåta transport genom Sverige av en person
som av någon av tribunalerna ådömts ett fängelsestraff som skall
verkställas i en annan stat.
16
Vid den bedömning som kan göras i dag kan det förutsägas att Sverige
i mycket liten utsträckning kommer att beröras av framställningar från
Rwandatribunalen om åtgärder på den internationella rättshjälpens
område. De kostnader som kan bli aktuella får belasta de befintliga
resurserna för rättsväsendet.
Det går inte att bedöma i vilken utsträckning det kan bli aktuellt att
fängelsestraff, som utdömts av någon av tribunalerna, skall verkställas i
Sverige. Enligt regeringens mening torde förslaget i denna del inte
medföra några mer betydande kostnader. Även dessa kostnader torde
därför kunna rymmas inom ramen for de befintliga resurserna.
De föreslagna lagändringarna bör träda i kraft den 1 januari 1996.
Några övergångsbestämmelser är inte påkallade.
Rubriken och 1 §
Paragrafen anger bl.a. tillämpningsområdet för lagen. Ändringen inne-
bär att lagen gäller även i förhållande till Rwandatribunalen. Eftersom
lagtexten i detta hänseende endast skall identifiera de organ vars
framställningar skall åtgärdas enligt vad som sägs i lagen, har
beskrivningen av tribunalerna förenklats i förhållande till den ur-
sprungliga lagtextens beskrivning av Jugoslavientribunalen. Rubriken till
lagen har anpassats till det utökade tillämpningsområdet för lagen.
12 a §
Första stycket anger ramarna för när regeringen kan tillåta att
verkställighet får ske i Sverige. I första hand kan detta ske om
fängelsestraffet ådömts en svensk medborgare eller en utlänning med
hemvist här. Regeringen får dock besluta att fängelsestraff får verk-
ställas här även i andra fall då en person på annat sätt har stark
anknytning hit. Det kan t.ex. bli aktuellt om en person, som haft hem-
vist i Sverige en längre tid men begett sig härifrån inom en inte alltför
lång tid innan brotten begicks, fälls till ansvar och ådöms fängelsestraff
av någon av tribunalerna. Även i fråga om personer som av andra
orsaker har en mycket nära anknytning till Sverige, utan att vara
svenska medborgare eller ha hemvist här, kan det bli aktuellt att Sverige
Prop. 1995/96:48
17
2 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 48
i det enskilda fallet erbjuder sig att ansvara för straffverkställigheten. Prop. 1995/96:48
Det anförda gäller särskilt om det inte finns förutsättningar att verkställa
straffet i gämingslandet eller i något annat land.
Andra stycket har utformats i enlighet med Lagrådets förslag.
Genom hänvisning till 25 § internationella verkställighetslagen
klargörs till en början att verkställigheten skall ske enligt svensk lag.
Hänvisningen till svensk lag innebär också att reglerna om villkorlig
frigivning blir tillämpliga. Vidare följer av 25 § andra och tredje
styckena internationella verkställighetslagen att verkställighet får äga
rum utan hinder av att påföljden är strängare än vad som enligt svensk
lag kunnat följa på brotten, att verkställighet inte får ske på sådant sätt
att påföljden blir att anse som strängare än vad tribunalen bestämt samt
att den dömde får tillgodoräkna sig den tid han redan kan ha utstått av
påföljden och anhållande- och häktestid.
Med hänsyn till tribunalernas rätt att meddela nåd och ompröva
domar föreskrivs vidare att verkställighet som pågår här i landet till
följd av tribunalernas domar skall upphöra med anledning av
underrättelse om ett avgörande av respektive tribunal som innebär att
påföljden inte längre får verkställas.
Genom hänvisningen i tredje stycket till 40 § internationella verkställig-
hetslagen öppnas möjligheten att ge tillstånd till transport genom
Sverige av en person som skall verkställa ett av en tribunal ådömt straff
i en annan stat.
Förslaget har behandlats i avsnitt 4.4.
18
Prop. 1995/96:48
Bilaga 1
RESOLUTION 955 (1994)
Adopted by the Security Council
at its 3453rd meeting, on 8
November 1994
The Security Council,
Reaffirming all its previous
resolutions on the situation in
Rwanda,
Having considered the reports
of the Secretary-General pur-
suant to paragraph 3 of
resolution 935 (1994) of 1 July
1994 (S/1994/879 and
S/1994/906), and having taken
note of the reports of the
Special Rapporteur for Rwanda
of the United Nations Com-
mission on Human Rights
(S/1994/1157, annex I and
annex II),
Expressing appreciation for
the work of the Commission of
Experts established pursuant to
resolution 935 (1994), in parti-
cular its preliminary report on
violations of intemational huma-
nitarian law in Rwanda trans-
mitted by the Secretary-
General^ letter of 1 October
1994 (S/1994/1125),
Expressing once again its
grave concem at the reports
indicating that genocide and
other systematic, widespread
and flagrant violations of inter-
national humanitarian law have
been committed in Rwanda,
Determining that this situation
continues to constitute a threat
to intemational peace and secu-
rity,
RESOLUTION 955 (1994)
Antagen av säkerhetsrådet vid
dess 3453 :e möte den 8 novem-
ber 1994
Säkerhetsrådet,
som bekräftar alla sina
tidigare resolutioner om läget i
Rwanda,
som har behandlat general-
sekreterarens rapporter avgivna
i enlighet med punkt 3 i
resolution 935 (1994) den 1 juli
1994 (S/1994/879 och
S/1994/906), och som har
noterat rapporterna från den
särskilde rapportören för Rwan-
da i FN:s kommission för
mänskliga rättigheter
(S/1994/1157, bilaga I och II),
som uttrycker uppskattning
för det arbete som har utförts av
den expertkommission som in-
rättades i enlighet med reso-
lution 935 (1994), särskilt dess
preliminära rapport om över-
trädelser av internationell huma-
nitär rätt i Rwanda, vilken över-
lämnades med generalsekre-
terarens skrivelse den 1 oktober
1994 (S/1994/1125),
som ånyo uttrycker sin
allvarliga oro över de rapporter
som visar att folkmord och
andra systematiska, omfattande
och flagranta överträdelser av
internationell humanitär rätt har
förövats i Rwanda,
som fastställer att denna
situation fortsätter att utgöra ett
hot mot internationell fred och
säkerhet,
19
Determined to put an end to
such crimes and to take
effective measures to bring to
justice the persons who are
responsible for them,
Convinced that in the parti-
cular circumstances of Rwanda,
the prosecution of persons res-
ponsible for serious violations of
intemational humanitarian law
would enable this sim to be
achieved and would contribute
to the process of national recon-
ciliation and to the restoration
and maintenance of peace,
Believing that the establish-
ment of an intemational tribunal
for the prosecution of persons
responsible for genocide and the
other above-mentioned viola-
tions of intemational humani-
tarian law will contribute to
ensuring that such violations are
halted and effectively redressed,
Stressing also the need for
intemational cooperation to
strengthen the courts and judi-
cial system of Rwanda, having
regard in particular to the
necessity for those courts to
deal with large numbers of
suspects,
Considering that the Com-
mission of Experts established
pursuant to resolution 935
(1994) should continue on an
urgent basis the collection of
information relating to evidence
of grave violations of Inter-
national humanitarian law com-
mitted in the territory of Rwan-
da and should submit its final
report to the Secretary-General
by 30 November 1994,
Acting under Chapter VII of
the Charter of the United
Nations,
1. Decides hereby, having
received the request of the
som föresatt sig att sätta stopp Prop. 1995/96:48
för sådana brott och att vidta Bilaga 1
effektiva åtgärder för att lagfora
personer som är ansvariga för
dessa,
som är övertygat om att,
under de särskilda omständig-
heter som råder i Rwanda, lag-
foringen av personer som är an-
svariga för allvarliga överträdel-
ser av internationell humanitär
rätt skulle göra det möjligt att
uppnå detta syfte och bidra till
nationell försoning och till att
fred återställs och upprätthålls,
som hyser tron att upprättande
av en internationell tribunal för
lagforing av personer som är
ansvariga för folkmord och
andra ovannämnda överträdelser
av internationell humanitär rätt
kommer att bidra till att säker-
ställa att sådana överträdelser
upphör och att rättvisa skipas,
som även betonar behovet av
internationellt samarbete för att
stärka domstolarna och rätts-
systemet i Rwanda med särskilt
avseende på nödvändigheten av
att dessa domstolar skall kunna
handskas med ett stort antal
misstänkta,
som anser att den expert-
kommission som inrättades
enligt resolution 935 (1994)
skall fortsätta i brådskande ord-
ning att insamla bevismaterial
som har avseende på allvarliga
överträdelser av internationell
humanitär rätt på Rwandas
territorium och skall framlägga
sin slutrapport till general-
sekreteraren senast den 30
november 1994,
som agerar med stöd av
kapitel VII av Förenta nationer-
nas stadga,
1. beslutar härmed, efter att 20
ha mottagit en begäran från
Government of Rwanda
(S/1994/1115), to establish an
intemational tribunal for the
sole purpose of prosecuting
persons responsible for genocide
and other serious violations of
intemational humanitarian law
committed in the territory of
Rwanda and Rwandan citizens
responsible for genocide and
other such violations committed
in the territory of neighbouring
States, between 1 January 1994
and 31 December 1994 and to
this end to adopt the Statute of
the Intemational Criminal Tri-
bunal for Rwanda annexed
hereto;
2. Decides that all States shall
cooperate fully with the Inter-
national Tribunal and its organs
in accordance with the present
resolution and the Statute of the
Intemational Tribunal and that
consequently all States shall take
any measures necessary under
their domestic law to implement
the provisions of the present
resolution and the Statute, inclu-
ding the obligation of States to
comply with requests for
assistance or orders issued by a
Trial Chamber under Artide 28
of the Statute, and requests
States to keep the Secretary-
General informed of such
measures;
3. Considers that the Govern-
ment of Rwanda should be
notified prior to the taking of
decisions under artides 26 and
27 of the Statute;
4. Urges States and inter-
govemmental and non-govem-
mental organizations to contri-
bute lunds, equipment and ser-
vices to the Intemational Tribu-
Rwandas regering
(S/1994/1115), att upprätta en
internationell tribunal med det
enda syftet att lagfora personer
som är ansvariga för folkmord
och andra allvarliga över-
trädelser av internationell huma-
nitär rätt begångna på Rwandas
territorium och av rwandiska
medborgare som är ansvariga
för folkmord och andra liknande
brott som har begåtts på grann-
staternas territorier mellan den 1
januari 1994 och den 31 decem-
ber 1994 och att i detta syfte
antaga stadgan för Internatio-
nella brottstribunalen för Rwan-
da, vilken biläggs denna reso-
lution,
2. beslutar att alla stater skall
samarbeta fullt ut med Inter-
nationella tribunalen och dess
organ i enlighet med denna
resolution och Internationella
tribunalens stadgar och att där-
för alla stater skall vidtaga
erforderliga åtgärder med stöd
av sin nationella lagstiftning för
att uppfylla bestämmelserna i
denna resolution och i stadgan,
däribland skyldighet för staterna
att efterkomma varje begäran
om biträde eller beslut utfärdat
av en rättegångskammare enligt
artikel 28 i denna stadga och
uppmanar staterna att hålla
generalsekreteraren underrättad
om sådana åtgärder,
3. anser att Rwandas regering
skall underrättas på förhand om
beslut enligt artiklarna 26 och
27 i stadgan,
4. uppmanar stater och
mellanstatliga och icke-statliga
organisationer att bidra med
penningmedel, utrustning och
tjänster till Internationella tri-
Prop. 1995/96:48
Bilaga 1
nal, including the offer of expert
personnel;
5. Requests the Secretary-
General to implement this reso-
lution urgently and in particular
to make practical arrangements
for the effective functioning of
the Intemational Tribunal, inclu-
ding recommendations to the
Council as to possible locations
for the seat of the Intemational
Tribunal at the earliest time and
to report periodically to the
Council;
6. Decides that the seat of the
Intemational Tribunal shall be
determined by the Council
having regard to considerations
of justice and faimess as well as
administrative efficiency, inclu-
ding access to witnesses, and
economy, and subject to the
conclusion of appropriate
arrangements between the
United Nations and the State of
the seat, acceptable to the Coun-
cil, having regard to the fect
that the Intemational Tribunal
may meet away from its seat
when it considers it necessary
for the efficient exercise of its
functions; and decides that an
office will be established and
proceedings will be conducted
in Rwanda, where feasible and
appropriate, subject to the con-
clusion of similar appropriate
arrangements;
7. Decides to consider
increasing the number of judges
and Trial Chambers of the Inter-
national Tribunal if it becomes
necessary;
8. Decides to remain actively
seized of the matter.
bunalen, däribland tillhanda-
hållande av experter,
5. anmodar general-
sekreteraren att skyndsamt
verkställa denna resolution och
särskilt att vidtaga praktiska
åtgärder för att Internationella
tribunalen skall kunna fungera
effektivt, och däribland rekom-
mendera säkerhetsrådet lämpliga
orter för att snarast möjligt
inrätta Internationella tribunalen
samt att periodiskt rapportera
till säkerhetsrådet,
6. beslutar att Internationella
Rwandatribunalens säte skall
bestämmas av säkerhetsrådet,
varvid hänsyn skall tas till rätt-
visa, liksom till administrativ
effektivitet, innefattande tillgång
till vittnen, och sparsamhet,
varvid lämpliga arrangemang,
som är godtagbara för säker-
hetsrådet, skall överenskommas
mellan Förenta nationerna och
staten där domstolen har sitt
säte, varvid skall iakttagas att
Internationella Rwandatribunal-
en skall kunna mötas på annan
ort än där dess säte är beläget
när så bedöms erforderligt för
att effektivt kunna fullgöra sina
åligganden; och beslutar att ett
kontor skall inrättas och att
åtgärder skall vidtagas i Rwanda
där så är möjligt och lämpligt
under förutsättning av avslutan-
de av liknande lämpliga arrange-
mang;
7. beslutar att överväga att
vid behov öka antalet domare
och rättegångskammare i Inter-
nationella tribunalen,
8. beslutar att fortsättningsvis
aktivt följa frågan.
Prop. 1995/96:48
Bilaga 1
22
Having been established by
the Security Council acting
under Chapter VII of the
Charter of the United Nations,
the Intemational Criminal Tri-
bunal for the Prosecution of
Persons Responsible for
Genocide and Other Serious
Violations of Intemational Hu-
manitarian Law Committed in
the Territory of Rwanda and
Rwandan citizens responsible
for genocide and other such
violations committed in the
territory of neighbouring States,
between 1 January 1994 and 31
December 1994 (hereinafter
referred to as ”the Intemational
Tribunal for Rwanda”) shall
function in accordance with the
provisions of the present
Statute.
Article 1
Competence of the Intemational
Tribunal for Rwanda
The Intemational Tribunal for
Rwanda shall have the power to
prosecute persons responsible
for serious violations of Inter-
national humanitarian law
committed in the territory of
Rwanda and Rwandan citizens
responsible for such violations
committed in the territory of
neighbouring States, between 1
January 1994 and 31 December
1994, in accordance with the
provisions of the present
Statute.
Efter att ha inrättats av
säkerhetsrådet enligt kapitel VII
i Förenta nationernas stadga
skall Internationella brott-
målstribunalen för lagforing av
personer som är ansvariga för
folkmord och andra allvarliga
överträdelser av internationell
humanitär rätt begångna på
Rwandas territorium, och av
rwandiska medborgare som är
ansvariga for folkmord och
andra liknande brott som har
begåtts på grannländernas
territorium mellan den 1 januari
1994 och den 31 december 1994
(nedan kallad ”Internationella
Rwandatribunalen”) skall verka
i enlighet med bestämmelserna i
denna stadga.
Prop. 1995/96:48
Bilaga 2
Artikel 1
Internationella Rwandatribu-
nalens behörighet
Internationella Rwandatribu-
nalen skall ha behörighet att
lagfora personer som är an-
svariga för allvarliga över-
trädelser av internationell huma-
nitär rätt begångna på Rwandas
territorium, och rwandiska med-
borgare skyldiga till sådana
brott begångna på grann-
ländernas territorier mellan den
1 januari 1994 och den 31
december 1994 i enlighet med
bestämmelserna i denna stadga.
23
Article 2
Genocide
1. The Intemational Tribunal
for Rwanda shall have the
power to prosecute persons
committing genocide as defined
in paragraph 2 of this article or
of committing any of the other
acts enumerated in paragraph 3
of this article.
2. Genocide means any of the
following acts committed with
intent to destroy, in whole or in
part, a national, ethnical, racial
or religious group, as such:
a) Killing members of the
group;
b) Causing serious bodily or
mental harm to members of the
group;
c) Deliberately inflicting on
the group conditions of life
calculated to bring about its
physical destruction in whole or
in part;
d) Imposing measures intended
to prevent births within the
group;
e) Forcibly transferring child-
ren of the group to another
group.
3. The following acts shall be
punishable:
a) Genocide;
b) Conspiracy to commit
genocide;
c) Direct and public incitement
to commit genocide;
d) Attempt to commit
genocide;
e) Complicity in genocide.
Artikel 2
Folkmord
1. Internationella Rwanda-
tribunalen skall ha behörighet
att lagfora personer som begår
folkmord enligt definitionen i
punkt 2 i denna artikel eller
någon av de andra gärningar
som uppräknas i punkt 3 i denna
artikel.
2. Med folkmord avses vilka
som helst av följande gärningar
som begås i avsikt att helt eller
delvis förinta en nationell,
etnisk, rasmässigt bestämd eller
religiös grupp, nämligen
a) att döda medlemmar av
gruppen,
b) att tillfoga medlemmar av
gruppen svår kroppslig eller
själslig skada,
c) att uppsåtligen påtvinga
gruppen levnadsvillkor som är
avsedda att medföra dess fysiska
undergång helt eller delvis,
d) att påtvinga åtgärder som
är avsedda att förhindra födslar
inom gruppen,
e) att med våld överföra barn
från gruppen till en annan
grupp.
3. Följande gärningar skall
vara straffbara:
a) folkmord,
b) stämpling till folkmord,
c) omedelbar och offentlig
uppmaning till folkmord,
d) försök till folkmord,
e) delaktighet i folkmord.
Prop. 1995/96:48
Bilaga 2
24
Article 3
Artikel 3
Prop. 1995/96:48
Bilaga 2
|
Crimes against humanity |
Brott mot mänskligheten |
|
The Intemational Tribunal for |
Internationella Rwandatribu- |
|
a) Murder; b) Extermination; c) Enslavement; d) Deportation; e) Imprisonment; f) Torture; g) Rape h) Persecutions on political, i) Other inhumane acts. |
a) mord, b) utrotning, c) förslavning, d) deportering, e) fängslande, f) tortyr, g) våldtäkt, h) förföljelse på politiska, ras- i) andra inhumana handlingar. |
|
Article 4 |
Artikel 4 |
|
Violations of Article 3 common |
Brott mot artikel 3 gemensam |
|
The Intemational Tribunal for |
Internationella Rwandatribu- |
|
a) Violence to life, health and |
a) våld mot liv, hälsa och straff, |
|
b) Collective punishments; c) Taking of hostages; d) Acts of terrorism; e) Outrages upon personal f) Pillage; g) The passing of sentences |
b) kollektivt straff, Prop. 1995/96:48 c) tagande av gisslan, Bilaga 2 d) terrorism, e) överträdelse av personlig f) plundring, g) utfärdande av domar och |
|
h) Threats to commit any of |
h) hot att begå någon av ovan- |
|
Article 5 |
Artikel 5 |
|
Personal jurisdiction |
Domsrätt över fysiska personer |
|
The Intemational Tribunal for |
Internationella Rwandatribu- |
|
Article 6 |
Artikel 6 |
|
Individual criminal responsi- |
Personligt straffansvar |
|
1. A person who planned, 2. The official position of any |
1. Den som har planerat, 2. Den anklagades officiella ansvarig statstjänsteman, skall 26 |
person of criminal responsibility
nor mitigate punishment.
3. The fact that any of the
acts referred to in artides 2 to 4
of the present Statute was
committed by a subordinate
does not relieve his or her
superior of criminal responsi-
bility if he or she knew or had
reason to know that the
subordinate was about to com-
mit such acts or had done so
and the superior feiled to take
the necessary and reasonable
measures to prevent such acts or
to punish the perpetrators
thereof.
4. The fact that an accused
person acted pursuant to an
order of a Government or of a
superior shall not relieve him or
her of criminal responaibility,
but may be considered in miti-
gation of punishment if the
Intemational Tribunal for Rwan-
da determines that justice so
requires.
Article 7
Territorial and temporal juris-
diction
The territorial jurisdiction of
the Intemational Tribunal for
Rwanda shall extend to the
territory of Rwanda including its
land surface and airspace as
well as to the territory of
neighbouring States in respect of
serious violations of intematio-
nal humanitarian law committed
by Rwandan citizens. The
temporal jurisdiction of the
Intemational Tribunal for Rwan-
da shall extend to a period
beginning on 1 January 1994
inte frita honom eller henne från
straffansvar eller lindra straffet.
3. Den omständigheten att
någon av de gärningar som
avses i artiklarna 2 - 4 i denna
stadga begåtts av en under-
ordnad fritar inte hans eller
hennes överordnade från straff-
ansvar, om han eller hon känt
till eller haft anledning att känna
till att den underordnade stod i
begrepp att begå sådana gär-
ningar eller redan hade gjort det
och den överordnade underlåtit
att vidta nödvändiga och rim-
liga åtgärder för att förhindra
sådana gärningar eller för att
straffa den som begått sådana
gärningar.
4. Den omständigheten att en
anklagad person handlat på
order av en regering eller av en
överordnad skall inte frita
honom eller henne från straff-
ansvar men kan beaktas såsom
en förmildrande omständighet
vid straffmätningen om Inter-
nationella Rwandatribunalen
fastställer att rättvisan så kräver.
Artikel 7
Territoriell och temporal doms-
rätt
Internationella Rwandatribu-
nalens territoriella domsrätt
skall omfatta Rwandas terri-
torium innefattande dess landyta
och luftrum liksom även grann-
staters territorier med avseende
på allvarliga överträdelser av
internationell humanitär rätt
begångna av rwandiska med-
borgare. Internationella Rwan-
datribunalens temporala doms-
rätt skall omfatta tiden från och
med den 1 januari 1994 till och
med den 31 december 1994.
Prop. 1995/96:48
Bilaga 2
and ending on 31 December
1994.
Article 8
Concurrent jurisdiction
1. The Intemational Tribunal
for Rwanda and national courts
shall have concurrent juris-
diction to prosecute persons for
serious violations of intematio-
nal humanitarian law committed
in the territory of Rwanda and
Rwandan citizens for such
violations committed in the
territory of neighbouring States,
between 1 January 1994 and 31
December 1994.
2. The Intemational Tribunal
for Rwanda shall have primacy
over the national courts of all
States. At any stage of the
procedure, the Intemational
Tribunal for Rwanda may
formally request national courts
to defer to its competence in
accordance with the present
Statute and the Rules of
Procedure and Evidence of the
International Tribunal for
Rwanda.
Article 9
Non bis in idem
1. No person shall be tried
before a national court for acts
constituting serious violations of
intemational humanitarian law
under the present Statute, for
which he or she has already
been tried by the Intemational
Tribunal for Rwanda.
2. A person who has been
tried by a national court for acts
constituting serious violations of
intemational humanitarian law
Prop. 1995/96:48
Bilaga 2
Artikel 8
Jämlöpande domsrätt
1. Internationella Rwanda-
tribunalen och nationella dom-
stolar skall ha jämlöpande
domsrätt i fråga om att lagfora
personer för allvarliga brott mot
internationell humanitär rätt
begångna inom rwandiskt terri-
torium och rwandiska med-
borgare för brott begångna inom
en grannstats territorium mellan
den 1 januari 1994 och den 31
december 1994.
2. Internationella Rwanda-
tribunalen skall ha företräde
framfor nationella domstolar i
alla stater. 1 vaije skede av
förfarandet får Internationella
Rwandatribunalen formellt an-
moda nationella domstolar att
överföra lagforing till Inter-
nationella Rwandatribunalen i
enlighet med denna stadga och
Internationella Rwandatribu-
nalens förfärande- och bevis-
regler.
Artikel 9
Non bis in idem
1. Ingen får ställas inför rätta
vid en nationell domstol för
gärningar som utgör allvarliga
överträdelser av internationell
humanitär rätt enligt denna
stadga och för vilka han eller
hon redan har dömts av Inter-
nationella Rwandatribunalen.
2. En person som har dömts
av en nationell domstol för
gärningar som utgör allvarliga
överträdelser av internationell
|
may be subsequently tried by |
humanitär rätt får senare dömas Prop. 1995/96:48 |
|
a) The act for which he or she b) The national court 3. In considering the penalty |
a) den gärning som han eller b) den nationella rättegången 3. Vid övervägande av vilket |
|
Article 10 |
Artikel 10 |
|
Organization of the Inter- |
Internationella Rwandatribu- |
|
The Intemational Tribunal for |
Internationella Rwandatribu- |
|
a) The Chambers, comprising b) The Prosecutor; and c) A Registry. |
a) kamrama, som omfattar två b) åklagaren och, c) ett registratorskontor. |
|
Article 11 |
Artikel 11 |
|
Composition of the Chambers |
Kamrarnas sammansättning |
|
The Chambers shall be |
Kamrama skall vara samman- |
|
a) Three judges shall serve in |
a) tre domare skall tjänstgöra i 29 vardera rättegångskammaren, |
|
b) Five judges shall serve in |
b) fem domare skall tjänstgöra Prop. 1995/96:48 i kammaren för överklagande. Bilaga 2 |
|
Article 12 |
Artikel 12 |
Qvalification and election of
judges
1. The judges shall be persons
of high moral character,
impartiality and integrity who
possess the qualifications re-
quired in their respective
countries for appointment to the
highest judicial offices. In the
overall composition of the
Chambers due account shall be
taken of the experience of the
judges in criminal law, inter-
national law, including inter-
national humanitarian law and
human rights law.
2. The members of the
Appeals Chamber of the Inter-
national Tribunal for the Pro-
secution of Persons Responsible
for Serious Violations of Inter-
national Law Committed in the
Territory of the Former Yugo-
slavia since 1991 (hereinafter
referred to as ”the Intemational
Tribunal for the Former
Yugoslavia”) shall also serve as
the members of the Appeals
Chamber of the Intemational
Tribunal for Rwanda.
3. The judges of the Trial
Chambers of the International
Tribunal for Rwanda shall be
elected by the General
Assembly from a list submitted
by the Security Council, in the
following manner:
a) The Secretary-General
shall invite nominations for
judges of the Trial Chambers
from States Members of the
United Nations and non-mem-
ber States maintaining perma-
Domamas kvalifikationer och
val av domare
1. Domarna skall vara
personer kända för hög moral,
opartiskhet och integritet och
besitta de kvalifikationer som
krävs i deras respektive länder
för att utnämnas till de högsta
domarpostema. Vid samman-
sättningen av kamrama i sin
helhet skall vederbörlig hänsyn
tas till domarnas erfarenhet av
straffrätt och internationell rätt
innefattande internationell huma-
nitär rätt och mänskliga rättig-
heter.
2. Medlemmarna i överklaga-
ndekammaren i Internationella
tribunalen for lagforing av
personer som är ansvariga för
allvarliga överträdelser av inter-
nationell humanitär rätt be-
gångna på f.d. Jugoslaviens
territorium sedan 1991 (här-
nedan kallad ”Internationella
tribunalen för f.d. Jugoslavien”)
skall tjäna som medlemmar i
kammaren för överklagande i
Internationella Rwandatribu-
nalen.
3. Domarna i rättegångs-
kamrarna i Internationella
Rwandatribunalen skall väljas på
följande sätt av generalförsam-
lingen från en lista som över-
lämnats av säkerhetsrådet:
a) Generalsekreteraren skall
uppmana Förenta nationernas
medlemsstater och icke-med-
lemsstater som upprätthåller
permanenta observatörsdelega-
tioner vid Förenta nationernas
30
nent observer missions at United
Nations Headquarters;
b) Within thirty days of the
date of the invitation of the
Secretary-General, each State
may nominate up to two candi-
dates meeting the qualifications
set out in paragraph 1 above, no
two of whom shall be of the
same nationality and neither of
whom shall be of the same
nationality as any judge on the
Appeals Chamber;
c) The Secretary-General
shall forward the nominations
received to the Security
Council. From the nominations
received the Security Council
shall establish a list of not less
than twelve and not more than
eighteen candidates, taking due
account of adequate repre-
sentation on the Intemational
|
Tribunal for Rwanda |
of |
the |
|
principal legal systems |
of |
the |
|
world; | ||
|
d) The President |
of |
the |
|
Security Council shall |
tram |
smit |
|
the list ot candidates |
to |
the |
|
President of the |
Gen |
eral |
|
Assembly. From that |
list |
the |
General Assembly shall elect the
six judges of the Trial Cham-
bers. The candidates who
receive an absolute majority of
the votes of the States Members
of the United Nations and of the
non Member States maintaining
permanent observer missions at
United Nations Headquarters,
shall be declared elected.
Should two candidates of the
same nationality obtain the re-
quired majority vote, the one
who received the hiqher number
of votes shall be considered
elected.
4. In the event of a vacancy
högkvarter att nominera domare
till rättegångskamrama,
b) Vaije stat får inom trettio
dagar från dagen for general-
sekreterarens uppmaning nomi-
nera högst två kandidater som
uppfyller de i punkt 1 ovan an-
givna kvalifikationerna och som
inte får vara av samma natio-
nalitet som någon domare i
kammaren för överklaganden.
Prop. 1995/96:48
Bilaga 2
c) Generalsekreteraren skall
vidarebefordra de mottagna
nomineringarna till säkerhets-
rådet. Från mottagna nomine-
ringar skall säkerhetsrådet upp-
rätta en lista med minst tolv och
högst aderton kandidater, varvid
vederbörlig hänsyn tas till en
lämplig representation av de
viktigaste rättssystemen i
världen.
d) Säkerhetsrådets ordförande
skall överlämna listan över
kandidaterna till generalförsam-
lingens ordförande. Från denna
lista skall generalförsamlingen
välja de sex domarna till rätte-
gångskamrama. De kandidater
som erhåller en absolut majo-
ritet av rösterna från Förenta
nationernas medlemsstater och
de icke-medlemsstater som upp-
rätthåller permanenta observa-
törsdelegationer vid Förenta
nationernas högkvarter skall för-
klaras valda. Skulle två kandi-
dater av samma nationalitet få
den nödvändiga röstmajoriteten,
skall den som erhållit det största
antalet röster anses vald.
4. I händelse av att en post
|
in the Trial Chambers, after 5. The judges of the Trial |
blir vakant i rättegångskamrama Prop. 1995/96:48 5. Domarna i rättegångs- |
|
Article 13 |
Artikel 13 |
|
Officers and members of the |
Tjänstemän och medlemmar av |
|
1. The judges of the 2. After consultation with the 3. The judges of each Trial |
1. Domarna i Internationella 2. Efter samråd med Inter- 3. Domarna i vaije rättegångs- |
|
Article 14 |
Artikel 14 |
|
Rules of procedure and evidence |
Förfarande- och bevisregler Internationella Rwandatribu- |
|
The judges of the Intematio- |
nalens domare skall anta samma inför rättegångar och över- |
national Tribunal for Rwanda,
the rules of procedure and
evidence for the conduct of the
pre-trial phase of the pro-
ceedings, trials and appeals, the
admission of evidence, the pro-
tection of victims and witnesses
and other appropriate matters of
the Intemational Tribunal for
the Former Yugoslavia with
such changes as they deem
necessary.
Article 15
The Prosecutor
1. The Prosecutor shall be
responsible for the investigation
and prosecution of persons
responsible for serious viola-
tions of intemational huma-
nitarian law committed in the
territory of Rwanda and Rwan-
dan citizens responsible for such
violations committed in the
territory of neighbouring States,
between 1 January 1994 and 31
December 1994.
2. The Prosecutor shall act
independently as a separate or-
gan of the Intemational Tribunal
for Rwanda. He or she shall not
seek or receive instructions
from any Government or from
any other source.
3. The Prosecutor of the
Intemational Tribunal for the
Former Yugoslavia shall also
serve as the Prosecutor of the
Intemational Tribunal for Rwan-
da. He or she shall have additio-
nal staff, including an additional
Deputy Prosecutor, to assist
with prosecutions before the
Intemational Tribunal for Rwan-
da. Such staff shall be appointed
by the Secretary-General on the
recommendation of the Prose-
klaganden, tillåtande av bevis,
skydd av brottsoffer och vittnen
samt beträffande andra hit-
hörande frågor som Internatio-
nella tribunalen för f.d. Jugo-
slavien med de eventuella modi-
fieringar de bedömer som
erforderliga.
Prop. 1995/96:48
Bilaga 2
Artikel 15
Åklagaren
1. Åklagaren skall ansvara för
undersökning och åtal av per-
soner som är ansvariga för all-
varliga överträdelser av inter-
nationell humanitär rätt, be-
gångna på Rwandas territorium
och rwandiska medborgare skyl-
diga till sådana överträdelser
som har begåtts på grannländer-
nas territorium, mellan den 1
januari 1994 och den 31 decem-
ber 1994.
2. Åklagaren skall handla
självständigt som ett från Inter-
nationella Rwandatribunalen åt-
skilt organ. Han eller hon får
inte begära eller ta emot instruk-
tioner från någon regering eller
från något annat håll.
3. Åklagaren i Internationella
tribunalen för f.d. Jugoslavien
skall också tjänstgöra som
åklagare i Internationella
Rwandatribunalen. Han eller
hon skall ha extra personal
innefattande ytterligare en
biträdande åklagare som skall
biträda med åklagande inför
Internationella Rwandatribunal-
en. Hans personal skall utses av
generalsekreteraren på rekom-
mendation av åklagaren.
3 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 48
cutor.
Article 16
The Registry
1. The Registry shall be
responsible for the admini-
stration and servicing of the
Intemational Tribunal for Rwan-
da.
2. The Registry shall consist
of a Registrar and such other
staff as may be required.
3. The Registrar shall be
appointed by the Secretary-
-General after consultation with
the President of the Intemational
Tribunal for Rwanda. He or she
shall serve for a four-year term
and be eligible for reappoint-
ment. The terms and conditions
of service of the Registrar shall
be those of an Assistant
Secretary-General of the United
Nations.
4. The staff of the Registry
shall be appointed by the
Secretary-General on the
recommendation of the
Registrar.
Article 17
Investigation and preparation of
indictment
1. The Prosecutor shall
initiate investigations ex-officio
or on the basis of information
obtained from any source, parti-
cularly from Governments,
United Nations organs, inter-
govemmental and non-govem-
mental organizations. The Pro-
secutor shall assees the infor-
mation received or obtained and
decide whether there is suffi-
Artikel 16
Registratorskontoret
1. Registratorskontoret skall
ansvara för administration och
tjänster till Internationella
Rwandatribunalen.
2. Registratorskontoret skall
bestå av en registrator och sådan
annan personal som kan er-
fordras.
3. Registratom skall utnämnas
av generalsekreteraren efter
samråd med Internationella
Rwandatribunalens president.
Han eller hon skall tjänstgöra
under en fyraårsperiod och skall
kunna omväljas. Tjänstevillkor-
en för registratom skall vara
desamma som för en biträdande
generalsekreterare vid Förenta
nationerna.
Prop. 1995/96:48
Bilaga 2
4. Registratorskontorets perso-
nal skall utnämnas av general-
sekreteraren på rekommendation
av registratom.
Artikel 17
Förundersökning och för-
beredelse av stämningsansökan
1. Åklagaren skall inleda
förundersökningar på eget ini-
tiativ eller på grundval av infor-
mation som erhållits från olika
håll, särskilt från regeringar,
Förenta nationernas organ samt
mellanstatliga organisationer och
frivilligorganisationer. Åklaga-
ren skall bedöma den mottagna
eller insamlade informationen
och avgöra om det finns till-
cient basis to proceed.
2. The Prosecutor shall have
the power to question suspects,
victims and witnesses, to collect
evidence and to conduct on-site
investigations. In carrying out
these tasks, the Prosecutor may,
as appropriate, seek the
assistance of the State autho-
rities concemed.
3. If questioned, the suspect
shall be entitled to be assisted
by counsel of his or her own
choice, including the right to
have legal assistance assigned to
the suspect without payment by
him or her in any such case if
he or she does not have
sufficient means to pay for it, as
well as to necessary translation
into and from a language he or
she speaks and understands.
4. Upon a determination that
a prima fåcie case exists, the
Prosecutor shall prepare an
indictment containing a concise
statement of the fects and the
crime or crimes with which the
accused is charged under the
Statute. The indictment shall be
transmitted to a judge of the
Trial Chamber.
Article 18
Review of the indictment
1. The judge of the Trial
Chamber to whom the indict-
ment has been transmitted shall
review it. If satisfied that a
prima fecie case has been
established by the Prosecutor,
he or she shall confirm the
indictment. If not so satisfied,
the indictment shall be dis-
räcklig grund att gå vidare.
2. Åklagaren skall ha
behörighet att förhöra miss-
tänkta, brottsoffer och vittnen,
att samla bevis och att bedriva
undersökningar på platsen. Vid
utförandet av dessa uppgifter får
åklagaren på lämpligt sätt be-
gära biträde av berörda statliga
myndigheter.
3. Vid förhör skall den
misstänkte ha rätt till en för-
svarare som han eller hon själv
valt, innefattande rätt att få sig
anvisad ett rättegångsbiträde
utan kostnad för honom eller
henne i vaije sådant mål, om
han eller hon saknar tillräckliga
medel att betala för ett sådant,
liksom rätt till nödvändig över-
sättning till och från ett språk
som han eller hon talar och
förstår.
4. Efter att ha fastställt att det
finns tillräcklig grund för åtal
skall åklagaren förbereda en an-
sökan om stämning innehållande
en kortfattad redogörelse för
omständigheterna om det eller
de brott som den misstänkte
anklagas för enligt denna
stadga. Åtalet skall överlämnas
till en domare i rättegångs-
kammaren.
Artikel 18
Granskning av stämnings-
ansökan
1. Den domare i rättegångs-
kammaren som åtalet har
överlämnats till skall granska
detta. Om han finner att
åklagaren har framlagt till-
räckliga skäl for att väcka åtal,
skall han godkänna åtalet. Om
han inte gör det, skall åtalet
avviusas och målet avskrivas.
Prop. 1995/96:48
Bilaga 2
missed.
2. Upon confirmation of an
indictment, the judge may, at
the request of the Prosecutor,
issue such orders and warrants
for the arrest, detention,
surrender or transfer of persons,
and any other orders as may be
required for the conduct of the
trial.
Article 19
Commencement and conduct of
trial proceedings
1. The Trial Chambers shall
ensure that a trial is fair and
expeditious and that proceedings
are conducted in accordance
with the rules of procedure and
evidence, with full respect for
the rights of the accused and
due regard for the protection of
victims and witneeses.
2. A person against whom an
indictment has been confirmed
shall, pursuant to an order or an
arrest warrant of the Inter-
national Tribunal for Rwanda,
be taken into custody, im-
mediately informed of the
charges against him or her and
transferred to the Intemational
Tribunal for Rwanda.
3. The Trial Chamber shall
read the indictment, satisfy itself
that the rights of the accused are
respected, confirm that the
accused understands the indict-
ment, and instruct the accused
to enter a plea. The Trial
Chamber shall then set the date
for trial.
4. The hearings shall be
public unless the Trial Chamber
decides to close the proceedings
in accordance with its rules of
procedure and evidence.
2. Efter godkännande av åtalet
får domaren, på begäran av
åklagaren, utfärda sådana order
om gripande, häktning, över-
lämnande eller överförande av
personer samt sådana andra
beslut som kan behövas för
genomförandet av rättegången.
Prop. 1995/96:48
Bilaga 2
Artikel 19
Inledande och genomförande av
rättegång
1. Rättegångskamrama skall
svara för att rättegången genom-
förs rättvist och snabbt och för
att förfarande- och bevisreglema
följs i förhandlingarna med föll
respekt för den anklagades
rättigheter och med vederbörlig
hänsyn till skyddet av brotts-
offer och vittnen.
2. En person mot vilken ett
åtal har godkänts skall enligt ett
beslut eller en häktningsorder
från Internationella Rwanda-
tribunalen häktas, omedelbart
informeras om anklagelserna
mot honom eller henne och
överföras till Internationella
Rwandatribunalen.
3. Rättegångskammaren skall
läsa åtalspunkterna, försäkra sig
om att den anklagades rättig-
heter respekteras, få bekräftat
att den anklagade förstår åtalet
och anmoda den anklagade att
gå i svaromål. Rättegångs-
kammaren skall sedan fastställa
dag för rättegången.
4. Rättegångarna skall vara
offentliga, om inte rättegångs-
kammaren beslutar att förhand-
lingarna skall ske inom stängda
dörrar i enlighet med dess för-
Article 20
Rights of the accused
1. All persons shall be equal
before the Intemational Tribunal
for Rwanda.
2. In the determination of
charges against him or her, the
accused shall be entitled to a
fåir and public hearing, subject
to article 21 of the Statute.
3. The accused shall be
presumed innocent until proved
guilty according to the pro-
visions of the present Statute.
4. In the determination of any
charge against the accused
pursuant to the present Statute,
the accused shall be entitled to
the following minimum guaran-
tees, in full equality:
a) To be informed promptly
and in detail in a language
which he or she understands of
the nature and cause of the
charge against him or her;
b) To have adequate time and
facilities for the preparation of
his or her defence and to
communicate with counsel of his
or her own choosing;
c) To be tried without undue
delay;
d) To be tried in his or her
presence, and to defend himself
or herself in person or through
legal assistance of his or her
own choosing; to be informed,
if he or she does not have legal
assistance, of this right; and to
have legal assistance assigned to
him or her, in any case where
the interests of justice so
require, and without payment by
him or her in any such case if
fårande- och bevisregler.
Artikel 20
Den tilltalades rättigheter
1. Alla skall var lika inför
Internationella Rwandatribunal-
en.
2. Vid prövning av ankla-
gelser mot honom eller henne
skall den tilltalade ha rätt till en
rättvis och offentlig rättegång,
med förbehåll för vad som för-
anleds av artikel 21 i stadgan.
3. Den tilltalade skall be-
traktas som oskyldig ända tills
hans eller hennes skuld har
fastställts i enlighet med denna
stadga.
4. Vid prövning av vaije
anklagelse mot den anklagade
enligt denna stadga skall den
tilltalade fullt ut ha rätt till
följande minimigarantier:
a) att omedelbart och i detalj
på ett språk som han eller hon
förstår bli underrättad om
innebörden av och grunden för
anklagelsen mot sig,
b) att få tillräcklig tid och
möjlighet att förbereda sitt
försvar och att rådgöra med
försvarare som han eller hon
själv har utsett,
c) att få sin sak prövad utan
oskäligt dröjsmål,
d) att få sin sak prövad i sin
närvaro och att försvara sig
personligen eller genom rätte-
gångsbiträde som han eller hon
själv utsett; om han eller hon
inte har rättegångsbiträde, att bli
underrättad om sin rätt till
sådant, samt att i vaije mål där
rättvisans intresse så kräver
kostnadsfritt få sig anvisat ett
rättegångsbiträde, om han eller
4 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 48
Prop. 1995/96:48
Bilaga 2
he or she does not have
sufficient means to pay for it;
e) To examine, or have
examined, the witnesses against
him or her and to obtain the
attendance and examination of
witnesses on his or her behalf
under the same conditions as
witnesses against him or her;
f) To have the free assistance
of an interpreter if he or she
cannot understand or speak the
language used in the Inter-
national Tribunal for Rwanda;
g) Not to be compelled to
testify against himself or herself
or to confess guilt.
Article 21
Protection of victims and
witnesses
The Intemational Tribunal for
Rwanda shall provide in its
rules of procedure and evidence
for the protection of victims and
witneeses. Such protection
measures shall include, but shall
not be limited to, the conduct of
in camera proceedings and the
protection of the victim’s
identity.
Article 22
Judgement
1. The Trial Chambers shall
pronounce judgements and
impose sentences and penalties
on persons convicted of serious
violations of intemational huma-
nitarian law.
2. The judgement shall be
rendered by a majority of the
judges of the Trial Chamber,
and shall be delivered by the
hon saknar medel att betala för
ett sådant,
e) att förhöra eller låta förhöra
de vittnen som åberopats mot
honom eller henne och att för
egen räkning få vittnen inkallade
och förhörda under samma för-
hållanden som vittnen åberopade
mot sig,
f) att kostnadsfritt få biträde
av en tolk om han eller hon inte
förstår eller talar det språk som
används i Internationella Rwan-
datribunalen,
g) att inte tvingas vittna mot
sig själv eller erkänna sig skyl-
dig.
Artikel 21
Skydd av brottsoffer och vittnen
Internationella Rwandatribu-
nalen skall i sina forfarande-
och bevisregler föreskriva skydd
för brottsoffer och vittnen.
Sådana skyddsåtgärder skall
innefatta, men inte begränsas
till, förhandlingar inom stängda
dörrar och skydd av brotts-
offrets identitet.
Artikel 22
Domar
1. Rättegångskamrama skall
döma och utmäta straff för
personer som förklarats skyldiga
till allvarliga överträdelser av
internationell humanitär rätt.
2. Dom skall beslutas av en
majoritet av rättegångskam-
marens domare och skall
meddelas av rättegångskammar-
Prop. 1995/96:48
Bilaga 2
|
Trial Chamber in public. It shall |
en offentligt. Den skall åtföljas Prop. 1995/96:48 |
|
Article 23 |
Artikel 23 |
|
Penalties |
Straff |
|
1. The penalty imposed by the 2. In imposing the sentences, 3. In addition to imprison- |
1. Det straff som utmäts av 2. Vid straffmätning bör 3. Utöver fängelsestraff får |
|
Article 24 |
Artikel 24 |
|
Appellate proceedings |
Överklagande |
|
1. The Appeals Chamber shall |
1. Kammaren för överkla- |
|
a) An error on a question of b) An error of fect which has 2. The Appeals Chamber may |
a) ett fel i en rättsfråga som b) ett fel i en sakfråga som har förorsakat en felaktig dom. 2. Kammaren for överklä- 39 ganden får fastställa, upphäva |
decisions taken by the Trial
Chambers.
eller revidera av rättegångs- Prop. 1995/96:48
kamrarna fettade beslut. Bilaga 2
Article 25
Artikel 25
Review proceedings
Omprövning
Where a new fect has been
discovered which was not
known at the time of the pro-
ceedings before the Trial Cham-
bers or the Appeals Chamber
and which could have been a
decisive fector in reaching the
decision, the convicted person
or the Prosecutor may submit to
the Intemational Tribunal for
Rwanda an application for re-
view of the judgement.
Om en ny omständighet har
upptäckts, som inte var känd vid
tidpunkten för förfarandet i
rättegångskamrama eller i kam-
maren för överklagande och
som kunde haft avgörande bety-
delse för utgången, får den som
förklarats skyldig eller åklaga-
ren inlämna en ansökan om
omprövning av domen till Inter-
nationella Rwandatribunalen.
Article 26
Artikel 26
Enforcement of sentences
Imprisonment shall be served
in Rwanda or any of the States
on a list of States which have
indicated to the Security Council
their willingness to accept con-
victed persons, as designated by
the Intemational Tribunal for
Rwanda. Such imprisonment
shall be in accordance with the
applicable law of the State
concemed, subject to the super-
vision of the Intemational
Tribunal for Rwanda.
Straffverkställi ghet
Fängelsestraff skall avtjänas i
Rwanda eller i en stat som av
säkerhetsrådet upptagits i en
lista på stater som till säker-
hetsrådet har uppgivit att de är
beredda att ta emot personer
som förklarats skyldiga till brott
i enlighet med vad som bestämts
av Internationella Rwandatribu-
nalen. Sådant fängelsestraff
skall avtjänas i enlighet med
tillämplig lag i den berörda
staten under överinseende av
Internationella Rwandatribunal-
en.
Article 27
Artikel 27
Pardon or commutation of
sentences
If, pursuant to the applicable
law of the State in which the
convicted person is imprisoned,
he or she is eligible for pardon
Nåd eller förvandling av straff
Om, enligt tillämplig lag i den
stat där den dömde är fängslad,
han eller hon kan komma i
fråga för nåd eller straff-
or commutation of sentence, the
State concemed shall notify the
International Tribunal for
Rwanda accordingly. There
shall only be pardon or commu-
tation of sentence if the
President of the Intemational
Tribunal for Rwanda, in con-
sultation with the judges, so
decides on the basis of the
interests of justice and the
general principles of law.
Article 28
Cooperation and judicial
assistance
1. States shall cooperate with
the Intemational Tribunal for
Rwanda in the investigation and
prosecution of persons accused
of committing serious violations
of intemational humanitarian
law.
2. States shall comply without
undue delay with any request
for aasistance or an order issued
by a Trial Chamber, including,
but not limited to:
a) The identification and
location of persons;
b) The taking of testimony
and the production of evidence;
c) The service of documents;
d) The arrest or detention of
persons;
e) The surrender or the
transfer of the accused to the
Intemational Tribunal for Rwan-
da.
Article 29
The status, privileges and
immunities of the International
Tribunal for Rwanda
nedsättning, skall den berörda
staten underrätta Internationella
Rwandatribunalen om detta.
Nåd eller straffnedsättning kan
förekomma endast om presi-
denten i Internationella Rwanda-
tribunalen i samråd med domar-
na bestämmer sålunda i rätt-
visans och allmänna rättsprin-
cipernas intresse.
Prop. 1995/96:48
Bilaga 2
Artikel 28
Samarbete och rättsligt biträde
1. Staterna skall samarbeta
med Internationella Rwanda-
tribunalen vid utredning och
lagforing av personer som an-
klagats för allvarliga över-
trädelser av humanitär rätt.
2. Staterna skall utan oskäligt
dröjsmål efterkomma vaije be-
gäran om biträde och beslut
fattat av en rättegångskammare,
däribland, men inte begränsad
till:
a) identifiering och lokalise-
ring av personer,
b) upptagande av vittnesmål
och framtagande av bevis,
c) delgivning av handlingar,
d) gripande eller kvarhållande
av personer,
e) överlämnande eller över-
föring av den anklagade till
Internationella Rwandatribunal-
en.
Artikel 29
Internationella Rwandatribu-
nalens ställning, privilegier och
immuniteter
|
1. The Convention on the 2. The judges, the Prosecutor 3. The staff of the Prosecutor 4. Other persons, including |
1. Konventionen den 13 Prop. 1995/96:48 immuniteter skall tillämpas på 2. Domarna, åklagaren och 3. Åklagarens och registra- 4. Andra personer, däribland |
|
Article 30 |
Artikel 30 |
|
Expenses of the Intemational Tribunal for Rwanda |
Internationella Rwandatribu- |
|
The expenses of the Inter- |
Internationella Rwandatribu- |
|
Article 31 |
Artikel 31 |
Vbrking languages
Arbetsspråk
42
|
The working languages of the |
Internationella Rwandatribu- Prop. 1995/96:48 |
|
Article 32 |
Artikel 32 |
|
Annual report |
Årsrapport |
|
The President of the Inter- |
Internationella Rwandatribu- |
43
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1994:569) med anledning av
inrättandet av Internationella tribunalen for brott i f.d. Jugoslavien
dels att rubriken samt 1 § skall ha följande lydelse,
dels att det skall införas en ny paragraf, 12 a §, av följande lydelse.
Prop. 1995/96:48
Bilaga 3
Nuvarande lydelse
Lag med anledning av in-
rättandet av Internationella
tribunalen för brott i f.d.
Jugoslavien
Om den av Förenta nationernas
säkerhetsråd inrättade inter-
nationella tribunalen för lagföring
av personer som är ansvariga for
allvarliga brott mot internationell
humanitär rätt begångna på f.d.
Jugoslaviens territorium sedan
1991 begär att det i Sverige skall
vidtas en åtgärd i anledning av ett
sådant brott, skall den begärda
åtgärden vidtas enligt vad som
sägs i denna lag.
Föreslagen lydelse
Lag om Sveriges samarbete med
de av Förenta nationernas säker-
hetsråd inrättade internationella
tribunalerna för brott mot interna-
tionell humanitär rätt
§
Denna lag gäller i förhållande
till
- den av Förenta nationernas
säkerhetsråd den 25 maj 1993
inrättade internationella tribunalen
för brott i f.d. Jugoslavien och
- den av Förenta nationernas
säkerhetsråd den 8 november 1994
inrättade internationella tribunalen
för brott i Rwanda.
Om någon av tribunalerna begär
rättsligt biträde av Sverige skall
den begärda åtgärden vidtas enligt
vad som sägs i denna lag.
12 a §
Har en svensk medborgare eller
en utlänning med hemvist i eller
på annat sätt stark anknytning till
Sverige av tribunalen dömts till
fängelse, kan regeringen besluta
att straffet får verkställas i
Sverige. Regeringen får meddela
de närmare föreskrifter som
behövs för verkställigheten här.
Vid verkställigheten tillämpas
24 § första och andra styckena
samt 25 § andra och tredje
44
styckena lagen (1972:260) om
internationellt samarbete rörande
verkställighet av brottmålsdom.
I fråga om transport genom
Sverige av en av tribunalen
frihetsberövad person gäller 40 §
lagen om internationellt samarbete
rörande verkställighet av
brottmålsdom.
Prop. 1995/96:48
Bilaga 3
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996.
45
Härigenom föreskrivs att bilagan till lagen (1976:661) om immunitet
och privilegier i vissa fäll1 skall ha följande lydelse.
Prop. 1995/96:48
Bilaga 3
Bilaga2
|
Immunitet och/eller privilegier gäller for |
Tillämplig internatio- |
|
Internationella organ Fysiska personer | |
48. Internationella
tribunalen för
brott i Rwan-
da
Tribunalens leda-
möter, åklagaren och
dennes personal, re-
gistratom och dennes
personal samt per-
soner som på annat
sätt medverkar i
tribunalen
Stadga för Internatio-
nella tribunalen för
brott i Rwanda fäst-
ställd genom FN:s
säkerhetsråds resolu-
tion 955 den 8
november 1994
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996.
1 Lagen omtryckt 1987:341.
2 Senaste lydelse 1994:000.
46
Regeringen har följande förslag till lagtext.
Prop. 1995/96:48
Bilaga 4
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1994:569) med anledning av
inrättandet av Internationella tribunalen för brott i f.d. Jugoslavien
dels att lagens rubrik samt 1 § skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 12 a §, samt närmast
före 12 a § en ny rubrik av följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Lag med anledning av inrättandet
av Internationella tribunalen för
brott i f.d. Jugoslavien
Om den av Förenta nationernas
säkerhetsråd inrättade internatio-
nella tribunalen for lagforing av
personer som är ansvariga för all-
varliga brott mot internationell
humanitär rätt begångna på f.d.
Jugoslaviens territorium sedan
1991 begär att det i Sverige skall
vidtas en åtgärd i anledning av ett
sådant brott, skall den begärda åt-
gärden vidtas enligt vad som sägs
i denna lag.
Föreslagen lydelse
Lag om Sveriges samarbete med
de internationella tribunalerna för
brott mot internationell humanitär
rätt
§
Denna lag gäller i förhållande
till
- den av Förenta nationernas
säkerhetsråd den 25 maj 1993
inrättade internationella tribunalen
för brott i f.d. Jugoslavien och
- den av Förenta nationernas
säkerhetsråd den 8 november 1994
inrättade internationella tribunalen
för brott i Rwanda.
Om någon av tribunalerna begär
rättsligt biträde av Sverige skall
den begärda åtgärden vidtas enligt
vad som sägs i denna lag.
Straffverkställighet m.m.
12 a §
Har en svensk medborgare eller
en utlänning med hemvist i eller
på annat sätt stark anknytning till
Sverige av tribunalen dömts till
fängelse, kan regeringen besluta
att straffet får verkställas i
Sverige. Regeringen får i varje en-
47
skilt beslut meddela de föreskrifter
som behövs för verkställigheten
här.
Vid verkställigheten tillämpas
24 § första och andra styckena
samt 25 § andra och tredje
styckena lagen (1972:260) om
internationellt samarbete rörande
verkställighet av brottmålsdom.
I fråga om transport genom
Sverige av en person som berövats
friheten av tribunalen tillämpas
40 § lagen om internationellt sam-
arbete rörande verkställighet av
brottmålsdom.
Prop. 1995/96:48
Bilaga 4
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996.
48
Härigenom föreskrivs att bilagan till lagen (1976:661) om immunitet
och privilegier i vissa fall1 skall ha följande lydelse.
Bilaga2
Prop. 1995/96:48
Bilaga 4
Immunitet och/eller privilegier gäller för Tillämplig intematio-
följande nell överenskommelse
Internationella organ Fysiska personer
48. Internationella
tribunalen för
brott i Rwan-
da
Tribunalens leda-
möter, åklagaren och
dennes personal, re-
gistratorn och dennes
personal samt per-
soner som på annat
sätt medverkar i tri-
bunalen
Stadga för Internatio-
nella tribunalen för
brott i Rwanda fast-
ställd genom FN:s
säkerhetsråds resolu-
tion 955 den 8 no-
vember 1994
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996.
1 Lagen omtryckt 1994:717.
2 Bilagans lydelse enligt prop. 1995/96:41.
49
Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1995-10-05
Närvarande: f.d. regeringsrådet Bertil Voss, justitierådet Johan Munck,
regeringsrådet Karl-Ingvar Rundqvist.
Enligt en lagrådsremiss den 28 september 1995 (Justitiedepartementet)
har regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till
1. lag om ändring i lagen (1994:569) med anledning av inrättandet
av Internationella tribunalen för brott i f.d. Jugoslavien,
2. lag om ändring i lagen (1976:661) om immunitet och privilegier i
vissa fall.
Förslagen har inför Lagrådet föredragits av hovrättsassessorerna Lars-
Johan Eklund och Jan Stålhandske.
Förslagen föranleder följande yttrande av Lagrådet:
Förslaget till lag om ändring i lagen (1994:569) med anledning av
inrättandet av Internationella tribunalen for brott i f.d. Jugoslavien
12 a §
Principen att verkställighet här i landet av en påföljd som ådömts någon
av de aktuella tribunalerna skall ske i enlighet med vad som är före-
skrivet i fråga om verkställighet av en svensk dom föreslås i andra
stycket komma till uttryck genom en hänvisning till 24 § första stycket
lagen (1972:260) om internationellt samarbete rörande verkställighet av
brottmålsdom (internationella verkställighetslagen). Sistnämnda paragraf
avser emellertid det fallet att en påföljd bestämts av en svensk domstol
genom en s.k. påföljdsomvandling i enlighet med 11-16 §§ interna-
tionella verkställighetslagen. Någon sådan påföljdsomvandling skall inte
ske i de fåll som nu är i fråga. Särskilt som det i annat avseende i
förevarande paragrafs andra stycke hänvisas till 25 § internationella
verkställighetslagen synes det naturligare att låta principen komma till
uttryck genom en hänvisning till 25 § första stycket, som behandlar en
situation motsvarande den som i förevarande sammanhang är aktuell,
nämligen att det är regeringen som har förordnat om verkställighet här
i landet.
I andra stycket enligt förslaget föreskrivs också att 24 § andra stycket
internationella verkställighetslagen skall tillämpas vid verkställigheten. I
nämnda stycke anges bl.a. att verkställigheten skall upphöra, om den
främmande staten upptagit en utländsk brottmålsdom till ny prövning.
Enligt vad som föreskrivs i stadgan för var och en av de båda tribunal-
erna får, om en ny omständighet har upptäckts som kunnat ha av-
görande betydelse för utgången, den som förklarats skyldig eller
åklagaren inlämna en ansökan om omprövning av domen. Redan den
omständigheten att domen har upptagits till omprövning torde emellertid
inte utan vidare ha avsetts innebära att verkställighet som pågår på
grundval av den ursprungliga domen skall upphöra. I stället bör, utan
Prop. 1995/96:48
Bilaga 5
hänvisning till 24 § andra stycket internationella verkställighetslagen,
föreskrivas att verkställigheten skall upphöra, om tribunalen upplyser att
den har beviljat den dömde nåd eller meddelat något annat avgörande
som innebär att den ådömda påföljden inte längre får verkställas. Såvitt
avser frågan om nåd förutsätter detta att beslut om nåd meddelas av
tribunalen. De artiklar i tribunalernas stadgor som behandlar nåd eller
förvandling av straff är emellertid utformade så att de skulle kunna
innebära att tribunalen - genom ordföranden - endast skall underrätta
verkställighetslandet om den anser att nåd kan beviljas. Själva nåde-
beslutet skulle i så fåll meddelas i verkställighetslandet.
Med dessa utgångspunkter och under förutsättning att nådefrågan skall
avgöras av tribunalen kan andra stycket få följande lydelse:
"Vid verkställigheten tillämpas 25 § lagen (1972:260) om inter-
nationellt samarbete rörande verkställighet av brottmålsdom. Verkstäl-
ligheten skall upphöra, om tribunalen upplyser att den har beviljat den
dömde nåd eller meddelat något annat avgörande som innebär att den
ådömda påföljden inte längre får verkställas.”
Förslaget till lag om ändring i lagen (1976:661) om immunitet och
privilegier i vissa fall
Förslaget lämnas utan erinran.
Prop. 1995/96:48
Bilaga 5
51
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 12 oktober 1995
Närvarande: statsministern Carlsson, ordförande, och statsråden
Sahlin, Hellström, Peterson, Thalén, Freivalds, Wallström, Tham,
Schori, Blomberg, Heckscher, Hedborg, Andersson, Winberg,
Uusmann, Nygren, Ulvskog, Sundström, Lindh, Johansson
Föredragande: statsrådet Freivalds
Regeringen beslutar proposition 1995/96:48 Lagstiftning med
anledning av den av Förenta nationerna inrättade tribunalen för
Rwanda m.m.
gotab 49086, Stockholm 1995
52