Prop.
1995/96:47
Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.
Stockholm den 5 oktober 1995
Ingvar Carlsson
Laila Freivalds
(Justitiedepartementet)
I propositionen föreslås att överförmyndarnämnderna och överförmyn-
darna får rätt att delegera vissa ärenden i vilka de i dag måste besluta
själva (19 kap. 14 § föräldrabalken). Kommunfullmäktiges bemyndigan-
de skall inte krävas för rätten att delegera.
Vidare föreslås en följdändring till den nyligen genomförda förmyn-
derskapsreformen i fastighetsbildningslagen.
Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 1996.
1 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 47
Prop. 1995/96:47
1 Förslag till riksdagsbeslut...................... 3
2 Lagtext ................................. 4
2.1 Förslag till lag om ändring i föräldrabalken....... 4
2.2 Förslag till lag om ändring i fastighetsbildnings-
lagen (1970:988)....................... 6
3 Ärendet och dess beredning .................... 7
4 Delegeringsbestämmelsema..................... 7
4.1 Överförmyndarnas nya uppgifter och rätten att dele-
gera beslut........................... 7
4.2 Behovet av en lagändring.................. 9
4.3 Nya bestämmelser om rätten att delegera beslut-
anderätt ............................. 10
4.3.1 Allmänna överväganden .............. 10
4.3.2 Förordnande och entledigande av god man
och förvaltare..................... 11
4.3.3 Hävande av avtal om sammanlevnad i oskif-
tat dödsbo....................... 13
4.3.4 Föreläggande av vite................. 14
4.3.5 Övriga beslut som flyttats över till överför-
myndaren ....................... 14
4.3.6 Skyldigheten för den som fått ett uppdrag att
hänskjuta ärendet................... 15
4.3.7 Kommunfullmäktiges roll vid delegering .... 15
5 God man vid vissa fastighetsbildningsförrättningar....... 16
6 Ikraftträdande ............................. 17
7 Kostnadseffekter............................ 17
8 Författningskommentar........................ 17
8.1 Ändringarna i föräldrabalken................ 17
8.2 Ändringarna i fastighetsbildningslagen (1970:988) ... 18
Bilaga 1 Sammanfattning av promemorian
Delegering av vissa förmynderskapsärenden m.m. ... 19
Bilaga 2 Promemorians lagförslag .................. 20
Bilaga 3 Förteckning över remissinstanserna............ 23
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 5 oktober 1995 . 24
Regeringen föreslår att riksdagen
antar regeringens förslag till
1. lag om ändring i föräldrabalken,
2. lag om ändring i fastighetsbildningslagen (1970:988).
Prop. 1995/96:47
Regeringen har följande förslag till lagtext.
Prop. 1995/96:47
Härigenom föreskrivs att 19 kap. 14 § föräldrabalken1 skall ha
följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
19 kap.
14 §
Om kommunfullmäktige be-
stämmer det, får överförmyndar-
nämnden uppdra åt en ledamot,
en ersättare som har kallats till
tjänstgöring eller en kommunal
tjänsteman med erforderlig kom-
petens att på nämndens vägnar
avgöra vissa grupper av ären-
den, vilkas beskaffenhet skall
anges i fullmäktiges beslut.
Kommunfullmäktige kan på
motsvarande sätt bestämma att
överförmyndaren får uppdra åt
en kommunal tjänsteman med
erforderlig kompetens att avgöra
ärenden på överförmyndarens
vägnar.
En framställning eller ett ytt-
rande till kommunfullmäktige
får dock inte beslutas på något
annat sätt än av nämnden sam-
fällt eller av överförmyndaren
själv. Detsamma gäller vid be-
slut att förordna eller entlediga
en god man eller förvaltare,
häva avtal om sammanlevnad i
oskiftat bo eller förelägga vite.
Finner den som fått ett
uppdrag som avses i första styc-
ket att samtycke, tillstånd eller
Överförmyndarnämnden får
uppdra åt en ledamot, en er-
sättare som har kallats till tjänst-
göring eller en kommunal
tjänsteman med den kompetens
som behövs att på nämndens
vägnar avgöra vissa grupper av
ärenden. Nämnden skall i sitt
beslut ange vilka slag av ären-
den som uppdraget omfattar.
Överförmyndaren får på motsva-
rande sätt uppdra åt en kom-
munal tjänsteman med den kom-
petens som behövs att avgöra
ärenden på överförmyndarens
vägnar.
En framställning eller ett ytt-
rande till kommunfullmäktige
får dock inte beslutas på något
annat sätt än av nämnden
samfällt eller av överförmyndar-
en själv. Detsamma gäller beslut
enligt 11 kap. 20 § att entlediga
eller skilja en god man eller
förvaltare från uppdraget och
beslut att häva avtal om sam-
manlevnad i oskiftat bo eller att
förelägga vite.
Finner den som fått ett
uppdrag som avses i första styc-
ket att samtycke, tillstånd,
Balken omtryckt 1995:974.
förordnande i ett visst fall inte
bör meddelas, eller anser han
eller hon frågan tveksam, skall
ärendet hänskjutas till nämnden
eller överförmyndaren. Beslut i
ett ärende enligt denna balk
vilket har fattats på grund av ett
uppdrag som avses i första styc-
ket behöver inte anmälas för
nämnden eller för överförmyn-
daren.
förordnande, upphörande eller Prop. 1995/96:47
entledigande i ett visst fall inte
bör meddelas eller beslutas,
eller anser han eller hon frågan
tveksam, skall ärendet hän-
skjutas till nämnden eller över-
förmyndaren. Beslut i ett ärende
enligt denna balk vilket har
fattats på grund av ett uppdrag
som avses i första stycket be-
höver inte anmälas för nämnden
eller för överförmyndaren.
20 kap.
11 §
Beslut som tingsrätten har
meddelat under rättegången i
frågor som avses i 6 kap. 20 §,
7 kap. 15 §, 10 kap. 16 eller
17 § eller 11 kap. 18 §, 20 §
andra stycket eller 23 § tredje
stycket skall överklagas särskilt.
Beslut som tingsrätten har
meddelat under rättegången i
frågor som avses i 6 kap. 20 §,
7 kap. 15 §, 10 kap. 16 eller
17 § eller 11 kap. 18 § eller
23 § tredje stycket skall över-
klagas särskilt.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996.
1* Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 47
Härigenom föreskrivs att 4 kap. 12 § fastighetsbildningslagen1
(1970:988) skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
4 kap.
12 §
Om förrättningen rör en
fastighet som ägs av ett upplöst
bolag eller en annan upplöst
sammanslutning, får rätten för-
ordna god man som avses i 11
kap. föräldrabalken att företräda
sammanslutningen vid förrätt-
ningen.
Om god man enligt första
stycket eller annan god man
enligt 11 kap. 3 § föräldra-
balken behöver förordnas, skall
fastighetsbildningsmyndigheten
anmäla detta hos rätten.
Om förrättningen rör en fastig-
het som ägs av ett upplöst bolag
eller en annan upplöst samman-
slutning, får överförmyndaren
förordna god man som avses i
11 kap. föräldrabalken att före-
träda sammanslutningen vid för-
rättningen.
Om god man enligt första
stycket eller annan god man
enligt 11 kap. 3 § föräldra-
balken behöver förordnas, skall
fastighetsbildningsmyndigheten
anmäla detta hos överförmyndar-
en.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996.
Lagen omtryckt 1992:1212.
Från den 1 juli 1995 gäller nya regler beträffande förmyndares, för-
valtares och gode mäns förvaltning av egendom samt tillsynen över
sådan förvaltning (se prop. 1993/94:251, bet. 1994/95:LU3, rskr.
1994/95:29 och SFS 1994:1433-1450). Ändringarna, som innebär en
modernisering av reglerna på området, syftar bl.a. till en avreglering
utan att berättigade skyddsintressen sätts åt sidan. I fråga om handlägg-
ningen av förmynderskapsärenden bygger ändringarna på principen att
domstolarna skall handlägga enbart sådana frågor som verkligen kräver
domstolsprövning. De förmynderskapsärenden som är av övervägande
förvaltningsnatur handläggs sålunda i fortsättningen av förvaltningsmyn-
digheter och inte av domstolar.
Till Justitiedepartementet har framförts synpunkter på vissa enskild-
heter i bestämmelserna. Inom departementet har därför upprättats en
promemoria - Delegering av vissa förmynderskapsärenden m.m. - med
förslag till justeringar i dels bestämmelserna i 19 kap. 14 § föräldrabal-
ken (FB) om överförmyndarnämndernas och överförmyndarnas rätt att
delegera beslutsbefogenheter, dels bestämmelserna i 4 kap. 12 § fastig-
hetsbildningslagen (1970:988, FBL) om god man i vissa fall vid fästig-
hetsbildningsförrättningar. En sammanfattning av promemorians förslag
finns i bilaga 1. Promemorians lagförslag finns i bilaga 2.
Promemorian har remissbehandlats. En förteckning över remissinstan-
serna finns i bilaga 3. Remissvaren finns tillgängliga i Justitiedeparte-
mentet (dnr Ju95/2233).
Regeringen tar i detta ärende upp promemorians förslag till lagänd-
ringar. Några remissinstanser framför i sina yttranden synpunkter på
vissa andra bestämmelser på området. Dessa och andra synpunkter som
har framförts till departementet kommer att beaktas vid den utvärdering
som departementet avser att göra sedan bestämmelserna varit i kraft en
tid.
På grund av ändringarnas enkla beskaffenhet har Lagrådets yttrande
över de lagförslag som utarbetats i ärendet inte inhämtats.
Prop. 1995/96:47
Förmynderskapsreformen innebär att överförmyndarna har övertagit en
rad uppgifter av förvaltningskaraktär från domstolarna (beträffande
övervägandena, se prop. 1993/94:251 s. 151 f.). Till överförmyndarnas
nya arbetsuppgifter hör bl.a. att i många fall förordna och entlediga
gode män och förvaltare, att besluta om hävande av avtal om samman-
levnad i oskiftat bo och att förelägga vite. De beslut som över-
förmyndarna har övertagit från domstolarna är - förutom några som nu
saknar intresse - närmare bestämt följande:
1. förordnande av god man för underårig när förmyndaren inte kan Prop. 1995/96:47
utöva förmynderskapet (11 kap. 1 § första stycket FB),
2. förordnande av god man för att vårda den underåriges rätt i oskiftat
dödsbo (11 kap. 2 § första stycket FB),
3. förordnande av god man för den som skall företa en rättshandling
eller vara part i en rättegång och behöver hjälp men inte kan företrädas
av ordinarie förmyndare, god man eller förvaltare (11 kap. 2 § andra
stycket FB),
4. förordnande av god man för den som annars har ett intresse som
strider mot en ordinarie företrädares (eller dennes anhöriges) intresse
(11 kap. 2 § tredje stycket FB),
5. förordnande av god man för arvinge eller testamentstagare på
okänd eller avlägsen ort eller för okänd arvinge eller testamentstagare
(11 kap. 3 § första stycket 1-3 FB),
6. förordnande av god man för bortavarande i andra fall (11 kap. 3 §
första stycket 4 FB),
7. förordnande av god man för blivande ägare (11 kap. 3 § första
stycket 5 FB),
8. förordnande av god man när egendom enligt vad som särskilt före-
skrivs skall ställas under vård och förvaltning av god man (11 kap. 3 §
första stycket 6 FB),
9. förordnande av god man för någon som på grund av sjukdom,
psykisk störning eller liknande förhållanden behöver hjälp, utom i
samband med beslutet om anordnande av godmanskap (11 kap. 4 §
andra stycket FB),
10. förordnande av förvaltare, utom i samband med beslutet om
anordnande av förvaltarskap (11 kap. 7 § fjärde stycket FB),
11. interimistiskt förordnande av god man eller förvaltare och ändring
av sådant interimistiskt förordnande (11 kap. 18 § andra resp, fjärde
stycket FB); beträffande god man enligt 11 kap. 4§ och förvaltare
måste rätten först besluta att anordna godmanskap resp, förvaltarskap,
12. beslut att vissa godmanskap skall upphöra för att de inte längre
behövs och beslut att god man eller förvaltare skall entledigas på egen
begäran (11 kap. 19 § FB),
13. entledigande av god man eller förvaltare som inte är lämplig för
uppdraget (11 kap. 20 § första stycket FB),
14. beslut att god man eller förvaltare interimistiskt skall skiljas från
uppdraget (11 kap. 20 § andra stycket FB),
15. beslut om jämkning av godmanskaps omfattning (11 kap. 23 §
fjärde stycket FB),
16. beslut att förmyndaren, gode mannen eller förvaltaren skall ställa
säkerhet för den förvaltade egendomen samt prövande av säkerheten
och beslut om hur den skall förvaras (12 kap. 13 § FB),
17. beslut att häva ett avtal om sammanlevnad i oskiftat dödsbo (15
kap. 7 § FB), och
18. beslut att förelägga en förmyndare, god man eller förvaltare vid
vite att fullgöra vissa av sina skyldigheter (16 kap. 13 § FB).
Till skillnad från vad som gäller i övriga ärenden får beslutanderätten i Prop. 1995/96:47
de flesta av de ärenden som överförmyndarna övertagit från dom-
stolarna inte delegeras. Det framgår av 19 kap. 14 § andra stycket
andra meningen FB. I första meningen sägs att en framställning eller ett
yttrande till kommunfullmäktige inte får beslutas på annat sätt än av
överförmyndarnämnden samfällt eller av överförmyndaren själv. Där-
efter stadgas i andra meningen:
Detsamma gäller vid beslut att förordna eller entlediga en god man eller
förvaltare, häva avtal om sammanlevnad i oskiftat bo eller förelägga
vite.
Bestämmelsen tillkom efter ett påpekande av Lagrådet att bestämmelsen
i paragrafens tredje stycke (andra stycket i lagrådsremissen) inte syntes
beakta den omständigheten att efter lagändringarna ett antal nya ärenden
skulle komma att handläggas av överförmyndarna (se prop.
1993/94:251, bilagedelen, s. 200 f.). I propositionen anfördes (s. 292)
att det framstod som motiverat att iaktta försiktighet med möjligheterna
att delegera sådana beslut beträffande vilka överförmyndarna inte
tidigare haft befogenhet. Det anfördes också att det kunde finnas an-
ledning att överväga om delegationsmöjligheten borde utvidgas sedan
det vunnits tillräcklig erfarenhet av den nya beslutsordningen.
I en framställning till Justitiedepartementet har överförmyndarnämn-
derna i Kalmar, Örebro och Sundsvall (härefter anmälarna) anhållit att
departementet snarast tar initiativ till en ändring av reglerna, så att i
vart fall beslut om förordnande och entledigande av god man och
förvaltare kan delegeras av överförmyndarnämnd.
Sammanträden med överförmyndarnämnder hålls relativt sällan.
Enligt anmälarna sammanträder många nämnder mindre än sex gånger
per år. I de kommuner där överförmyndarverksamheten leds av en
överförmyndarnämnd blir därför, anför anmälarna, den nya handlägg-
ningsordningen ohanterlig och orimlig.
Som anmälarna påpekar blir ärendena hos överförmyndarnämnderna
med den nya ordningen betydligt fler än tidigare och inte sällan
brådskande. Anmälarna pekar som ett exempel på ärenden om för-
ordnande av god man för att bevaka en underårigs rätt i ett dödsbo.
Bland andra beslut som kan vara brådskande kan nämnas förordnande
av god man för underårig när förmyndaren inte kan utöva förmyn-
derskapet, förordnande av god man för den som skall företa en rätts-
handling eller vara part i en rättegång och förordnande av god man för
arvinge eller testamentstagare på okänd eller avlägsen ort. Som
anmälarna framhåller innebär den införda handläggningsordningen att
inte heller interimistiska beslut kan delegeras.
Den nya ordningen ställer uppenbarligen nya krav på överförmyndar-
verksamheten. Många beslut måste kunna fattas snabbare än som kan
ske om beslutet måste tas av en överförmyndarnämnd som Prop. 1995/96:47
sammanträder endast ett fåtal gånger per år. Med de nya arbetsuppgifter
som lagts på överförmyndarna kan det visserligen förväntas att de
kommuner som har överförmyndamämnder ser till att nämnderna kan
fatta beslut snabbare än förut. Det kan dock i dessa kommuner innebära
stora praktiska svårigheter att alltid få fram ett beslut så snabbt som
rimligen måste krävas, om inte möjligheterna att delegera beslutsrätten
vidgas.
På grund av vad som anförts finns det skäl att på nytt överväga vilka
av de beslut som överförmyndarna övertagit från domstolarna som bör
kunna delegeras.
De angivna inskränkningarna i delegeringsmöjligheterna medför inga
stora svårigheter när uppgifterna handhas av en överförmyndare. Pro-
blemen gäller i stället de kommuner som arbetar med överförmyndar-
nämnder. Delegeringsreglerna bör dock, som framhålls i promemorian,
utformas med utgångspunkt från beslutens art och de garantier som
måste finnas för rättssäkerheten och beslutens kvalitet i övrigt. Av-
görande är sålunda att de kompetenskrav som måste ställas är uppfyllda.
Med den utgångspunkten saknas det anledning att göra skillnad mellan
olika kommuner.
Självklart kan en person med långvarig rutin och säkert omdöme an-
förtros fler och svårare beslut än den som har begränsade erfarenheter
och kunskaper. Man bör kunna utgå från att överförmyndarnämnderna
och överförmyndarna noga prövar vilka beslut som kan delegeras, att de
bedömer vilka kunskaper och vilken erfarenhet som krävs och att de tar
ansvar för att den person till vilken beslutsrätt överlämnas uppfyller de
krav som måste ställas.
Av betydelse för frågan om i vilken mån beslut skall kunna delegeras
är också bestämmelsen i 19 kap. 14 § tredje stycket första meningen
FB. Där stadgas:
Finner den som fått ett uppdrag som avses i första stycket att samtycke,
tillstånd eller förordnande i ett visst fall inte bör meddelas, eller anser
han eller hon frågan tveksam, skall ärendet hänskjutas till nämnden eller
överförmyndaren.
Avsikten med bestämmelsen är att den som fått beslutsrätt delegerad till
sig inte skall besluta i svåra fall eller i situationer som avviker från det
vanliga. Det måste förutsättas att detta klargörs för den som tillerkänns
beslutsrätt.
Beaktas måste också att överförmyndarbeslut enligt föräldrabalken kan
överklagas hos tingsrätten (20 kap. 6 § FB).
10
I promemorian görs, mot angiven bakgrund, den bedömningen att Prop. 1995/96:47
rätten att delegera beslut bör kunna göras mer vidsträckt än i dag.
Regeringen delar den uppfattningen.
I det följande diskuteras vilka av de ifrågavarande besluten som bör
kunna delegeras.
Regeringens förslag: De beslut om förordnande av god man och
förvaltare som ankommer på överförmyndarna skall kunna dele-
geras enligt samma regler som gäller för andra överförmyndar-
beslut. Detsamma skall gälla för beslut om upphörande av god-
manskap för att det inte längre behövs och beslut om entledigande
av en god man eller en förvaltare på dennes egen begäran. Beslut
att entlediga en god man eller en förvaltare på grund av att han
eller hon inte är lämplig för uppdraget skall inte kunna delegeras.
Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens (se prome-
morian s. 8 f.).
Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser som har yttrat sig i
frågan utom en tillstyrker promemorians förslag. Överförmyndarnämn-
derna i Örebro och Sundsvall anser dock att även beslut om entle-
digande av en god man eller förvaltare på grund av bristande lämplighet
bör kunna delegeras. En remissinstans (Länsstyrelsen i Stockholms län)
föreslår att överförmyndarnämndema skall få delegera beslut om att
interimistiskt skilja en god man eller en förvaltare från uppdraget till
ordföranden eller någon annan ledamot. Riksförbundet för Utvecklings-
störda Barn, Ungdomar och Vuxna (FUB) menar att en utvidgad
delegationsrätt inte bör omfatta beslut om förordnande av god man
enligt 11 kap. 4 § andra stycket FB eller förvaltare enligt 11 kap. 7 §
fjärde stycket FB.
Skälen för regeringens förslag: Flera av de beslut som förts över till
överförmyndarna kunde enligt den gamla ordningen delegeras till
biträdespersonal vid tingsrätterna (18 a § förordningen [1979:572] med
tingsrättsinstruktion). Det gällde förordnande av god man i de situa-
tioner som nämns i punkterna 1-6 i avsnitt 4.1. Vidare gällde rätten att
delegera för beslut om entledigande av god man i de nämnda fallen.
Promemorians förslag att även överförmyndarnämndema och överför-
myndarna får möjlighet att delegera beslutsrätten i dessa fall har till-
styrkts av remissinstanserna. Regeringen är av samma mening. Prome-
morieförslaget bör därför följas. Det bör understrykas att det i vissa fall
åligger den som fått ett ärende delegerat till sig att hänskjuta det till
nämndens eller överförmyndarens prövning (se avsnitt 4.3.1).
Även beslut om förordnande av god man för blivande ägare och för-
ordnande av god man när egendom enligt vad som särskilt föreskrivs
skall ställas under vård och förvaltning (11 kap. 3 § första stycket 5 och
6 FB; punkterna 7 och 8 i avsnitt 4.1 i denna proposition) bör, som
11
föreslås i promemorian, kunna delegeras. Dessa beslut är regelmässigt Prop. 1995/96:47
av sådan art att de inte föranleder några tvistigheter eller stora svå-
righeter i övrigt. Dock ställer de vissa krav på den som beslutar, bl.a.
när det gäller att förstå betydelsen av förordnandet.
God man för någon som på grund av sjukdom, psykisk störning eller
liknande förhållanden behöver hjälp (11 kap. 4 § andra stycket FB;
punkt 9 i avsnitt 4.1 i denna proposition) utses av överförmyndaren
endast i de fall då rätten redan beslutat om anordnande av godmanskap.
Sedan beslutet om anordnande har fattats är det normalt en enkel upp-
gift att utse en viss person till god man. Ansvaret för det beslutet bör
kunna delegeras. Som anförs i promemorian måste dock beaktas att
denna godmansuppgift är svårare än de flesta andra och att valet av
person fordrar noggrant övervägande. Detta understryks av FUB som i
sitt remissvar framhåller att många utvecklingsstörda behöver hjälp av
den gode mannen t.ex. med att utverka beslut om det stöd och den
service de är berättigade till enligt bl.a. lagen (1993:387) om stöd och
service till vissa funktionshindrade och med att bevaka att beslut som
går dem emot överklagas. Utseende av god man ställer alltså många
gånger stora krav på beslutsfattaren och det får förutsättas att över-
förmyndamämnderna och överförmyndarna tar ansvar för att den person
till vilken beslutanderätten delegeras har de kunskaper och den erfaren-
het som behövs.
Det som sagts i föregående stycke gäller också förordnande av förval-
tare (11 kap. 7 § fjärde stycket FB; punkt 10 i avsnitt 4.1 i denna
proposition).
På grund av vad som tidigare sagts bör även beslut om att interimis-
tiskt förordna god man eller förvaltare och beslut att ändra ett sådant
förordnande kunna delegeras (punkt 11 i avsnitt 4.1).
Beslut om att godmanskap skall upphöra eller att en god man skall
entledigas (11 kap. 19 § och 20 § första stycket FB; punkterna 12 och
13 i avsnitt 4.1 i denna proposition) är av vitt skilda slag. Att ett
godmanskap bör upphöra för att det inte längre behövs är i regel ett lätt
avgörande i de fall där överförmyndaren har beslutsrätt. Att märka är
därvid att beslut avseende godmanskap enligt 11 kap. 4 § FB handläggs
- liksom motsvarande beslut avseende förvaltarskap - av domstolen. På
samma sätt är beslut om entledigande av en god man eller en förvaltare
normalt av enkelt slag i de fall då vederbörande själv begärt sitt ent-
ledigande. Dessa beslut bör sålunda, som föreslås i promemorian,
kunna delegeras.
Vad gäller beslut om entledigande av en god man eller en förvaltare
på grund av bristande lämplighet (11 kap. 20 § första stycket FB) görs
i promemorian den bedömningen att de inte bör kunna delegeras. Skälet
härför är att sådana beslut typiskt sett är svåra och att de, om de fick
delegeras, regelmässigt skulle tillhöra den kategori av beslut som skall
hänskjutas till nämnden eller överförmyndaren enligt 19 kap. 14 §
tredje stycket FB. Några remissinstanser anser att även nu aktuella
beslut bör kunna delegeras och anför att besluten ofta är av brådskande
natur och i allmänhet inte föranleder någon tvekan.
12
Som tidigare sagts bör delegeringsreglerna utformas med utgångs- Prop. 1995/96:47
punkt från beslutets art och de garantier som måste finnas för beslutets
kvalitet. Beslut om entledigande av en god man eller en förvaltare på
grund av bristande lämplighet inrymmer typiskt sett känsliga avväg-
ningar. Det faktum att besluten i vissa fall är brådskande kan inte i sig
föranleda att delegering skall få ske. För sådana fall måste det, som
anförs i promemorian, finnas en beredskap även i de kommuner som
har överförmyndarnämnd att kunna få fram ett snabbt beslut.
Regeringen delar därför promemorians bedömning att dessa beslut
inte bör kunna delegeras.
Till följd av vad som nyss sagts bör inte heller beslut om att in-
terimistiskt skilja en god man eller en förvaltare från uppdraget kunna
delegeras (punkt 14 i avsnitt 4.1).
Regeringens bedömning: Beslut om hävande av avtal om
sammanlevnad i oskiftat dödsbo bör inte kunna delegeras.
Promemorians bedömning: Överensstämmer med regeringens (se
promemorian s. 10).
Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser instämmer i prome-
morians bedömning eller lämnar den utan invändning. Överförmyndar-
nämnderna i Örebro och Sundsvall anser dock att det inte bör finnas
några begränsningar i delegationsrätten.
Skälen för regeringens bedömning: Ett avtal om sammanlevnad i
oskiftat dödsbo är normalt okomplicerat och okontroversiellt men kan
ibland ha stor betydelse från ekonomisk eller annan synpunkt. Beslut
om att ingå ett sådant avtal kan fattas för huvudmannens räkning av en
förmyndare, en god man eller en förvaltare, men det kräver alltid över-
förmyndarens samtycke (15 kap. 7 § första stycket FB). Ibland kan det
efter en tid visa sig att avtalet är oförmånligt, exempelvis för att den
som förvaltar dödsboet vansköter tillgångarna. I sådana situationer kan
överförmyndaren häva avtalet ”om det är påkallat för att ta till vara den
enskildes intressen” (15 kap. 7 § andra stycket FB; punkt 17 i avsnitt
4.1 i denna proposition).
Som framhålls i promemorian ställer beslut om hävande av avtal om
sammanlevnad i oskiftat dödsbo stora krav på beslutsfattaren. I motsats
till vad som normalt gäller i fråga om överförmyndarens beslut gäller
de inte omedelbart (20 kap. 8 § FB). Besluten är, enligt regeringens be-
dömning, av sådant slag att de inte bör kunna delegeras.
13
Prop. 1995/96:47
Regeringens bedömning: Rätten att besluta om föreläggande vid
vite bör inte kunna delegeras.
Promemorians bedömning: Överensstämmer med regeringens (se
promemorian s. 10 f.).
Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser instämmer i promemo-
rians bedömning eller lämnar den utan invändning. Överförmyndar-
nämnderna i Örebro och Sundsvall anser dock att det inte bör finnas
några begränsningar i delegationsrätten.
Skälen för regeringens bedömning: Enligt 16 kap. 13 § första
stycket FB får överförmyndaren vid vite förelägga en förmyndare, god
man eller förvaltare att fullgöra vissa skyldigheter (punkt 18 i avsnitt
4.1). Det gäller bl.a. skyldigheten att ställa säkerhet för förvaltad egen-
dom (12 kap. 13 § FB), skyldigheten att ge in en förteckning över en
omyndigs egendom inför särskild överförmyndarkontroll (13 kap.
3 § FB), skyldigheten för föräldrar att avge årsräkning och sluträkning
(13 kap. 14 resp. 15 § FB) och skyldigheten att hålla handlingar till-
gängliga för överförmyndarens granskning (16 kap. 3 § andra stycket
FB).
Förelägganden för ställföreträdarna är ett led i överförmyndarnas kon-
trollverksamhet och kan beslutas på delegation. Det är i sig okompli-
cerat att förena föreläggandet med vite och det försvårar inte heller
beslutet påtagligt. Å andra sidan måste beaktas att åtgärden är av
ingripande natur för den enskilde och att viteshotet gör att föreläggandet
framstår som betydligt allvarligare. Vite kräver noggranna övervägan-
den och bör, som framhålls i promemorian, användas med urskillning.
Härtill kommer att det normalt inte är särskilt bråttom att kunna
förelägga vid vite.
Regeringen delar promemorians uppfattning att det i varje fall inte
ännu bör öppnas en möjlighet att delegera rätten att besluta om före-
läggande vid vite. Det kan dock finnas anledning att ompröva denna
ståndpunkt sedan ytterligare erfarenheter vunnits.
Regeringens bedömning: Samma delegeringsmöjligheter som hit-
tills bör finnas beträffande övriga beslutsbefogenheter som flyttats
över till överförmyndaren genom förmynderskapsreformen.
Promemorians bedömning: Överensstämmer med regeringens (se
promemorian s. 11).
Remissinstanserna: Remissinstanserna delar bedömningen i prome-
morian eller lämnar den utan invändning.
14
Skälen för regeringens bedömning: Beslut om jämkning av omfatt- Prop. 1995/96:47
ningen av ett godmanskap och beslut om att ställföreträdaren skall ställa
säkerhet för den förvaltade egendomen (punkt 15 och punkt 16 i avsnitt
4.1) kan delegeras redan i dag. Beträffande jämkning av omfattningen
av godmanskap skall anmärkas att överförmyndarens beslutsrätt gäller
endast godmanskap enligt 11 kap. 1-3 §§ FB och således inte de
normalt mer komplicerade fall som behandlas i 11 kap. 4 § FB. I de
fallen fattas eventuella beslut om jämkning av godmanskapet av rätten.
Remissinstanserna godtar bedömningen i promemorian. Regeringen
delar uppfattningen att det inte finns skäl att nu begränsa delegerings-
möjligheterna i de ifrågavarande ärendena.
Regeringens förslag: En följdändring görs i bestämmelserna om
skyldighet för den som fått ett uppdrag att i vissa fall hänskjuta
avgörandet till överförmyndamämnden eller överförmyndaren.
Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens (promemo-
rian s. 11 f.).
Remissinstanserna: Remissinstanserna tillstyrker promemorians för-
slag eller lämnar det utan invändning.
Skälen för regeringens förslag: Enligt bestämmelsen i 19 kap. 14 §
tredje stycket första meningen FB skall den som fått ett uppdrag i vissa
fall hänskjuta avgörandet till överförmyndamämnden eller överförmyn-
daren. I uppräkningen av aktuella ärendetyper nämns ”samtycke, till-
stånd eller förordnande”.
Regeln är alltså mindre lämpligt avfattad för beslut om att ett god-
manskap skall upphöra för att det inte längre behövs och beslut om att
en god man skall entledigas på egen begäran (punkt 12 i avsnitt 4.1).
Sådana beslut bör, som tidigare sagts, kunna delegeras. Om den som
fått uppdraget finner att godmanskapet av någon särskild anledning inte
bör upphöra när frågan kommer upp eller att en god man inte bör
entledigas trots en egen begäran, bör ärendet hänskjutas. För tydlighets
skull bör därför orden ”upphörande” och ”entledigande” läggas till i
bestämmelsen.
Regeringens förslag: Kravet på bemyndigande av kommun-
fullmäktige för att delegering skall få ske slopas.
Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens (se prome-
morian s. 12).
15
Remissinstanserna: Remissinstanserna tillstyrker promemorieförsla-
get eller lämnar det utan invändning.
Skälen för regeringens förslag: De överförmyndarnämnder som
anmält behovet av en ändring i delegeringsbestämmelserna (se avsnitt
4.2) har också hemställt om en ändring i 19 kap. 14 § första stycket
FB. Där stadgas att delegering får ske ”om kommunfullmäktige bestäm-
mer det”.
Som anförs i promemorian är det numera en bärande princip i kom-
munalrätten att kommunala nämnder och myndigheter har ett fullt
verksamhetsansvar, vari ingår frågan om hur beslutanderätten delegeras
(se prop. 1990/91:117 s. 101 f.).
Det finns knappast skäl att i fråga om förmynderskapsärenden avvika
från huvudregeln. Regeringen delar därför uppfattningen att kravet på
bemyndigande av kommunfullmäktige bör slopas.
En framställning eller ett yttrande till kommunfullmäktige bör inte
heller i fortsättningen kunna beslutas på något annat sätt än av nämnden
samfällt eller av överförmyndaren själv (jfr 6 kap. 34 § kommunal-
lagen, 1991:900).
Regeringens förslag: Bestämmelserna om god man i 4 kap. 12 §
fastighetsbildningslagen ändras i linje med förmynderskapsrefor-
men.
Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens (se prome-
morian s. 12 f.).
Remissinstanserna: Remissinstanserna tillstyrker promemorians för-
slag eller lämnar det utan erinran.
Skälen för regeringens förslag: 1 4 kap. FBL finns bestämmelser om
fastighetsbildningsförrättningar. För det särskilda fallet att förrättningen
rör en fastighet som ägs av ett upplöst bolag eller en annan upplöst
sammanslutning finns bestämmelser om god man i 12 § första stycket.
Där stadgas att rätten får förordna ”god man som avses i 11 kap. för-
äldrabalken” att företräda sammanslutningen vid förrättningen. Vidare
sägs, i andra stycket, att fastighetsbildningsmyndigheten skall anmäla
till rätten om det behöver förordnas en sådan god man ”eller annan god
man enligt 11 kap. 3 § föräldrabalken”.
Som anförs i promemorian ligger det bäst i linje med de nya reglerna
att ett beslut enligt 4 kap. 12 § första stycket FBL fattas av överför-
myndaren. Bestämmelsen uppmärksammades inte i samband med för-
mynderskapsreformen men bör ändras nu. Samtidigt bör i andra stycket
- som nu ger en delvis felaktig anvisning till fastighetsbildningsmyndig-
Prop. 1995/96:47
16
heten - den ändringen göras att anmälan om behov av god man i fort- Prop. 1995/96:47
sättningen skall ske till överförmyndaren.
Lagändringarna bör träda i kraft den 1 januari 1996. Några särskilda
övergångsregler behövs inte.
Förslagen om utvidgade delegeringsmöjligheter medför en del rationali-
seringsvinster för kommunerna och därmed vissa besparingar. Några
negativa kostnadseffekter uppkommer inte av förslagen.
Överförmyndamämnden får uppdra åt en ledamot, en ersättare som har
kallats till tjänstgöring eller en kommunal tjänsteman med den kom-
petens som behövs att på nämndens vägnar avgöra vissa grupper av
ärenden. Nämnden skall i sitt beslut ange vilka slag av ärenden som
uppdraget omfattar. Överförmyndaren får på motsvarande sätt uppdra åt
en kommunal tjänsteman med den kompetens som behövs att avgöra
ärenden på överförmyndarens vägnar.
En framställning eller ett yttrande till kommunfullmäktige får dock
inte beslutas på något annat sätt än av nämnden samfällt eller av
överförmyndaren själv. Detsamma gäller beslut enligt 11 kap. 20 § att
entlediga eller skilja en god man eller förvaltare från uppdraget och be-
slut att häva avtal om sammanlevnad i oskiftat bo eller att förelägga
vite.
Finner den som fått ett uppdrag som avses i första stycket att sam-
tycke, tillstånd, förordnande, upphörande eller entledigande i ett visst
fall inte bör meddelas eller beslutas, eller anser han eller hon frågan
tveksam, skall ärendet hänskjutas till nämnden eller överförmyndaren.
Beslut i ett ärende enligt denna balk vilket har fattats på grund av ett
uppdrag som avses i första stycket behöver inte anmälas för nämnden
eller för överförmyndaren.
I första stycket har slopats det krav som tidigare gällt på bemyndigande
från kommunfullmäktige för delegering av beslutsbefogenheter. Övriga
ändringar i stycket är enbart redaktionella.
Ändringarna i andra stycket innebär att överförmyndarnämndernas
resp, överförmyndarnas rätt att delegera beslutsbefogenheter har vidgats
genom att vissa typer av beslut förts bort från den undantagsregel som
17
anger vilka beslut som kräver beslut av nämnden samfällt eller av över- Prop. 1995/96:47
förmyndaren själv.
I tredje stycket har orden "upphörande eller entledigande" lagts till för
att klargöra att den föreskrivna hänskjutandeskyldigheten gäller även för
de beslut om upphörande av godmanskap och entledigande av god man
som får delegeras enligt de nya reglerna.
Beslut som tingsrätten har meddelat under rättegången i frågor som
avses i 6 kap. 20 §, 7 kap. 15 §, 10 kap. 16 eller 17 § eller 11 kap.
18 § eller 23 § tredje stycket skall överklagas särskilt.
Den ändring som gjorts är att en tidigare hänvisning till beslut enligt
11 kap. 20 § andra stycket har tagits bort. Det borde egentligen ha skett
tidigare eftersom beslut enligt den paragrafen fattas av överförmyndaren
sedan den 1 juli 1995.
Om förrättningen rör en fastighet som ägs av ett upplöst bolag eller en
annan upplöst sammanslutning, får överförmyndaren förordna god man
som avses i 11 kap. föräldrabalken att företräda sammanslutningen vid
förrättningen.
Om god man enligt första stycket eller annan god man enligt 11 kap.
3 § föräldrabalken behöver förordnas, skall fastighetsbildningsmyndig-
heten anmäla detta hos överförmyndaren.
Ändringarna utgör en anpassning till förmynderskapsreformen. Hittills
har beslut enligt första stycket fattats av rätten.
18
I promemorian föreslås att överförmyndarnämndema och överförmyn-
darna får rätt att delegera vissa ärenden i vilka de i dag måste besluta
själva (19 kap. 14 § föräldrabalken). Kommunfullmäktiges bemyndigan-
de skall inte krävas för rätt att delegera.
Vidare föreslås en följdändring till den nyligen genomförda förmyn-
derskapsreformen i fastighetsbildningslagen.
Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 1996.
Prop. 1995/96:47
Bilaga 1
19
Härigenom föreskrivs att 19 kap. 14 § föräldrabalken skall ha
följande lydelse.
Prop. 1995/96:47
Bilaga 2
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Om kommunfullmäktige be-
stämmer det, får överförmyndar-
nämnden uppdra åt en ledamot,
en ersättare som har kallats till
tjänstgöring eller en kommunal
tjänsteman med erforderlig kom-
petens att på nämndens vägnar
avgöra vissa grupper av ären-
den, vilkas beskaffenhet skall
anges i fullmäktiges beslut.
Kommunfullmäktige kan på mot-
svarande sätt bestämma att över-
förmyndaren får uppdra åt en
kommunal tjänsteman med er-
forderlig kompetens att avgöra
ärenden på överförmyndarens
vägnar.
En framställning eller ett ytt-
rande till kommunfullmäktige får
dock inte beslutas på något an-
nat sätt än av nämnden samfällt
eller av överförmyndaren själv.
Detsamma gäller vid beslut att
förordna eller entlediga en god
man eller förvaltare, häva avtal
om sammanlevnad i oskiftat bo
eller förelägga vite.
Finner den som fått ett upp-
drag som avses i första stycket
att samtycke, tillstånd eller för-
ordnande i ett visst fall inte bör
meddelas, eller anser han eller
hon frågan tveksam, skall ären-
det hänskjutas till nämnden eller
överförmyndaren. Beslut i ett
ärende enligt denna balk vilket
19 kap.
14 §
Överförmyndamämnden får
uppdra åt en ledamot, en er-
sättare som har kallats till
tjänstgöring eller en kommunal
tjänsteman med erforderlig kom-
petens att på nämndens vägnar
avgöra vissa grupper av ären-
den, vilkas beskaffenhet skall
anges i nämndens beslut. Över-
förmyndaren får på motsvarande
sätt uppdra åt en kommunal
tjänsteman med erforderlig kom-
petens att avgöra ärenden på
överförmyndarens vägnar.
Beslut enligt 11 kap. 20 § att
entlediga eller skilja en god man
eller förvaltare från uppdraget
skall dock fattas av nämnden
eller av överförmyndaren själv.
Detsamma gäller beslut att häva
avtal om sammanlevnad i oskif-
tat bo eller att förelägga vite.
Finner den som fått ett upp-
drag som avses i första stycket
att samtycke, tillstånd, förord-
nande, upphörande eller entledi-
gande i ett visst fall inte bör
meddelas eller beslutas, eller
anser han eller hon frågan tvek-
sam, skall ärendet hänskjutas till
nämnden eller överförmyndaren.
har fattats på grund av ett upp-
drag som avses i första stycket
behöver inte anmälas för nämn-
den eller för överförmyndaren.
Beslut i ett ärende enligt denna
balk vilket har fattats på grund
av ett uppdrag som avses i
första stycket behöver inte an-
mälas för nämnden eller för
överförmyndaren.
Prop. 1995/96:47
Bilaga 2
20 kap.
H §
Beslut som tingsrätten har
meddelat under rättegången i
frågor som avses i 6 kap. 20 §,
7 kap. 15 §, 10 kap. 16 eller
17 § eller 11 kap. 18 §, 20 §
andra stycket eller 23 § tredje
stycket skall överklagas särskilt.
Beslut som tingsrätten har
meddelat under rättegången i
frågor som avses i 6 kap. 20 §,
7 kap. 15 §, 10 kap. 16 eller
17 § eller 11 kap. 18 § eller
23 § tredje stycket skall över-
klagas särskilt.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996.
21
Härigenom föreskrivs att 4 kap. 12 § fastighetsbildningslagen
(1979:988) skall ha följande lydelse.
Prop. 1995/96:47
Bilaga 2
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
4 kap.
12 8
Om förrättningen rör en
fastighet som ägs av ett upplöst
bolag eller en annan upplöst
sammanslutning, får rätten för-
ordna god man som avses i
11 kap. föräldrabalken att före-
träda sammanslutningen vid för-
rättningen.
Om god man enligt första
stycket eller annan god man en-
ligt 11 kap. 3 § föräldrabalken
behöver förordnas, skall fastig-
hetsbildningsmyndigheten anmä-
la detta hos rätten.
Om förrättningen rör en fastig-
het som ägs av ett upplöst bolag
eller en annan upplöst samman-
slutning, får överförmyndaren
förordna god man som avses i
11 kap. föräldrabalken att före-
träda sammanslutningen vid för-
rättningen.
Om god man enligt första
stycket eller annan god man en-
ligt 11 kap. 3 § föräldrabalken
behöver förordnas, skall fastig-
hetsbildningsmyndigheten an-
mäla detta hos överförmyndaren.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996.
22
Efter remiss har yttrande över promemorian avgetts av Domstolsverket,
Statens lantmäteriverk, Länsstyrelsen i Stockholms län, Länsstyrelsen i
Malmöhus län, Överförmyndamämnden i Stockholm, Överförmyndar-
nämnden i Örebro, Överförmyndamämnden i Sundsvall, Svenska kom-
munförbundet, Föreningen Sveriges överförmyndare och Riksförbundet
för Utvecklingsstörda Barn, Ungdomar och Vuxna.
Överförmyndamämnden i Kalmar och Sveriges Advokatsamfund har
beretts tillfälle att yttra sig men avstått från det.
Prop. 1995/96:47
Bilaga 3
23
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 5 oktober 1995
Närvarande: statsministern Carlsson, ordförande, och statsråden
Sahlin, Hjelm-Wallén, Hellström, Peterson, Thalén, Freivalds,
Wallström, Persson, Schori, Blomberg, Hedborg, Andersson,
Winberg, Uusmann, Nygren, Ulvskog, Sundström, Lindh, Johansson
Föredragande: statsrådet Freivalds
Regeringen beslutar proposition 1995/96:47 Vissa ändringar i föräldra-
balken.
gotab 49063, Stockholm 1995
24