Prop.
1995/96:31
Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.
Stockholm den 26 oktober 1995
Ingvar Carlsson
Jan Nygren
(Utrikesdepartementet)
I propositionen föreslår regeringen att Krigsmaterielinspektionen - som
nu finns inom Utrikesdepartementets handelsavdelning och är regeringens
beredningsorgan för ärenden om kontroll över tillverkning, export m.m.
av krigsmateriel - skall ombildas till en ny myndighet, Inspektionen for
strategiska produkter.
Den nya myndigheten skall pröva merparten av de ärenden om kontroll
över krigsmateriel och andra strategiskt känsliga produkter som regeringen
eller ett statsråd i dag har till uppgift att pröva.
Regeringen skall också i fortsättningen pröva ärenden som har
principiell betydelse eller annars är av särskild vikt. Det skall inte längre
forekomma att ett statsråd själv avgör tillståndsärenden på
exportkontrollområdet.
Rådgivande nämnden for krigsmaterielexportfrågor skall ombildas till
ett råd för samråd i exportkontrollfrågor hos den nya myndigheten. Detta
råd far ett vidare verksamhetsområde och en bredare sammansättning än
den nuvarande nämnden.
Förslagen är led i strävandena att
• delegera sådana ärenden från regeringen till myndighetsnivå som inte
kräver ett ställningstagande från regeringen,
• utveckla det samråd som Rådgivande nämnden för
krigsmaterielexportfrågor är ett forum för i dag.
Förslagen innebär inte att prövningen i ärendena ändras i sak.
Reformen föreslås träda i kraft den 1 februari 1996.
1 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 31
1 Förslag till riksdagsbeslut ........................ 3
2 Lagtext..................................... 4
2.1 Förslag till lag om ändring i lagen (1992:1300) om
krigsmateriel............................. 4
2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1991:341) om
strategiska produkter ....................... 14
3 Ärendet och dess beredning....................... 18
4 En ny myndighet för prövning av förvaltningsärenden om
kontroll över krigsmateriel och andra strategiskt känsliga
produkter.................................... 19
5 Närmare om vilka ärenden som skall prövas på
myndighetsnivå ............................... 24
6 Ärenden som skall prövas av regeringen.............. 26
7 Ombildning av Rådgivande nämnden för
krigsmaterielexportfrågor......................... 27
8 Finansiering av den nya myndighetens verksamhet.......29
9 Överprövning av beslut.......................... 33
10 Genomförande................................ 36
11 Anslagsfrågor för budgetåret 1995/96 ................ 37
12 Författningskommentar .......................... 37
12.1 Förslaget till ändring i lagen om krigsmateriel ..... 37
12.2 Förslaget till ändring i lagen om strategiska
produkter............................... 39
Bilaga 1 Arbetsgruppens lagförslag ................... 41
Bilaga 2 Sammanställning av remissyttranden över arbetsgruppens
förslag................................. 54
Bilaga 3 Lagrådsremissens lagförslag.................. 71
Bilaga 4 Lagrådets yttrande......................... 85
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 26 oktober 1995 95
2
Rättsdatablad...................................... 96
Regeringen föreslår att riksdagen
1. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1992:1300) om
krigsmateriel,
2. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1991:341) om
strategiska produkter,
3. godkänner att en ny myndighet inrättas för kontroll över
krigsmateriel och andra strategiska produkter,
4. godkänner att Rådgivande nämnden för krigsmaterielexportfrågor
ombildas till ett råd för samråd i exportkontrollfrågor hos den nya
myndigheten,
5. till Inspektionen för strategiska produkter på tilläggsbudget till
statsbudgeten för budgetåret 1995/96 under tredje huvudtiteln
anvisar ett ramanslag på 11 500 000 kr.
Prop. 1995/96:31
Regeringen har följande förslag till lagtext.
2.1 Förslag till lag om ändring i lagen (1992:1300) om
krigsmateriel
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1992:1300) om krigsmateriel
dels att 1, 3-12, 16-23, 25 och 27 §§, rubriken närmast före 1 § samt
övergångsbestämmelserna till lagen skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas två nya paragrafer, 1 a och 23 a §§,
samt närmast före 23 a § en ny rubrik av följande lydelse.
Nuvarande lydelse' Föreslagen lydelse
Inledande bestämmelse Inledande bestämmelser
Denna lag har avseende på vapen, ammunition och annan för militärt
bruk utformad materiel som enligt regeringens föreskrifter utgör
krigsmateriel.
Tillstånd enligt denna lag får
lämnas endast om det finns
säkerhets- eller försvarspolitiska
skäl för det och det inte strider mot
Sveriges utrikespolitik.
Inspektionen för strategiska
produkter prövar frågor om
tillstånd, förbud och undantag i
enskilda fall enligt denna lag.
Inspektionen får med eget
yttrande lämna över ett ärende till
regeringens prövning, om ärendet
har principiell betydelse eller
annars är av särskild vikt.
Regeringen får meddela
ytterligare föreskrifter om
överlämnande av ärenden till
regeringen.
' I fråga om 3 och 21 §§ återges här paragrafernas lydelse enligt SFS 1994:122.
3, 4 och 6 §§ föreslås också ändrade i prop. 1995/96:52.
Krigsmateriel far inte tillverkas Krigsmateriel får inte tillverkas
här i landet utan tillstånd av här i landet utan tillstånd.
regeringen.
Regeringen far meddela föreskrifter om undantag från detta
tillståndskrav för
1. ändring eller ombyggnad av skjutvapen i de fall som avses i 24 §
första stycket vapenlagen (1973:1176),
2. tillverkning av enstaka skjutvapen och av ammunition för
tillverkarens eget bruk,
3. årlig tillverkning för medicinska eller farmaceutiska ändamål eller för
forskningsändamål av högst 100 gram kemiska produkter som
klassificeras som krigsmateriel.
Bestämmelsen i första stycket gäller inte för sådana statliga myndigheter
som inte är affärsverk.
Prop. 1995/96:31
Verksamhet som avser
tillhandahållande av krigsmateriel,
uppfinningar rörande krigsmateriel
och metoder för framställning av
sådan materiel far inte bedrivas här
i landet utan tillstånd av
regeringen.
Svenska myndigheter, svenska
företag samt den som är bosatt
eller stadigvarande vistas här får
inte heller utom landet bedriva
sådan verksamhet utan regeringens
tillstånd.
Verksamhet som avser
tillhandahållande av krigsmateriel,
uppfinningar rörande krigsmateriel
och metoder för framställning av
sådan materiel får inte bedrivas här
i landet utan tillstånd.
Svenska myndigheter, svenska
företag samt den som är bosatt
eller stadigvarande vistas här får
inte heller utom landet bedriva
sådan verksamhet utan tillstånd.
Bestämmelserna i första och andra styckena gäller inte för sådana
statliga myndigheter som inte är affärsverk.
Tillstånd enligt första eller andra stycket behövs inte för verksamhet
som avser tillhandahållande av krigsmateriel till svenska statliga
myndigheter eller sådana tillverkare som har tillstånd att tillverka
krigsmateriel av det slag tillhandahållandet gäller. Inte heller behöver
innehavare av tillverkningstillstånd ha tillstånd enligt första eller andra
stycket, om verksamheten avser tillhandahållande av krigsmateriel som
tillhör tillståndshavaren och som finns inom landet eller tillhandahållande
av uppfinning eller metod för framställning av krigsmateriel till svenska
statliga myndigheter eller sådana tillverkare som har tillstånd att tillverka
krigsmateriel av det slag tillhandahållandet gäller.
Regeringen får meddela föreskrifter om undantag från tillståndskravet
enligt första och andra styckena i fråga om sådan handel med skjutvapen 5
som regleras genom föreskrifterna i vapenlagen (1973:1176) eller sådan
hantering av ammunition eller annan explosiv vara som regleras genom Prop. 1995/96:31
föreskrifterna i lagen (1988:868) om brandfarliga och explosiva varor.
Svenska myndigheter, svenska
företag samt den som är bosatt
eller stadigvarande vistas här får
inte utan tillstånd av regeringen i
det enskilda fallet till någon i
utlandet tillhandahålla krigsmateriel
som finns i utlandet eller
uppfinning rörande krigsmateriel
eller metod för framställning av
sådan materiel.
Svenska myndigheter, svenska
företag samt den som är bosatt
eller stadigvarande vistas här far
inte utan tillstånd i det enskilda
fallet till någon i utlandet
tillhandahålla krigsmateriel som
finns i utlandet eller uppfinning
rörande krigsmateriel eller metod
för framställning av sådan materiel.
Krigsmateriel far inte föras ut ur
landet utan tillstånd av regeringen,
om inte annat följer av denna lag
eller annan författning. 1 fråga om
programvara likställs med utförsel
överföring till utlandet genom
telekommunikation eller på annat
liknande sätt.
I ärenden som inte avser utförsel
i större omfattning eller som i
övrigt inte är av större vikt får det
statsråd som har till uppgift att
föredra ärenden om utförsel av
krigsmateriel pröva frågor om
tillstånd enligt första stycket.
Krigsmateriel far inte föras ut ur
landet utan tillstånd, om inte annat
följer av denna lag eller annan
författning. I fråga om programvara
likställs med utförsel överföring till
utlandet genom telekommunikation
eller på annat liknande sätt.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela
föreskrifter om utförsel av
1. skjutvapen och tillhörande ammunition för enskilds persons räkning
samt skjutvapen och därtill hörande ammunition för användning vid jakt,
tävling eller övning utom riket,
2. skjutvapen för reparation, översyn eller annan liknande åtgärd,
3. skjutvapen som förts in i landet för åtgärd som avses i 2,
4. sådana jakt- och tävlingsskjutvapen och tillhörande ammunition som
har förts in i landet i enlighet med bestämmelserna i 16 § 2 vapenlagen
(1973:1176).
Prop. 1995/96:31
Avtal som innebär upplåtelse eller
överlåtelse av tillverkningsrätt till
någon i utlandet far inte ingås här
i landet utan tillstånd av
regeringen.
Svenska myndigheter, svenska
foretag samt den som är bosatt
eller stadigvarande vistas här får
inte heller utom landet ingå sådant
avtal utan tillstånd av regeringen.
Avtal som innebär upplåtelse eller
överlåtelse av tillverkningsrätt till
någon i utlandet far inte ingås här
i landet utan tillstånd.
Svenska myndigheter, svenska
företag samt den som är bosatt
eller stadigvarande vistas här får
inte heller utom landet ingå sådant
avtal utan tillstånd.
Avtal med någon utom landet om
att gemensamt med denne eller för
hans räkning utveckla krigsmateriel
eller metod för framställning av
sådan materiel eller om att
gemensamt tillverka krigsmateriel
far inte ingås här i landet utan
tillstånd av regeringen.
Svenska myndigheter, svenska
företag samt den som är bosatt
eller stadigvarande vistas här far
inte heller utom landet ingå sådant
avtal utan tillstånd av regeringen.
Avtal med någon utom landet om
att gemensamt med denne eller för
hans räkning utveckla krigsmateriel
eller metod för framställning av
sådan materiel eller om att
gemensamt tillverka krigsmateriel
far inte ingås här i landet utan
tillstånd.
Svenska myndigheter, svenska
företag samt den som är bosatt
eller stadigvarande vistas här får
inte heller utom landet ingå sådant
avtal utan tillstånd.
Avtal om tillägg till eller ändring
av avtal av det slag som kräver
tillstånd enligt 7 eller 8 § får inte
ingås utan tillstånd av regeringen,
om tillägget eller ändringen avser
Avtal om tillägg till eller ändring
av avtal av det slag som kräver
tillstånd enligt 7 eller 8 § får inte
ingås utan tillstånd, om tillägget
eller ändringen avser
1. den materiel som omfattas av avtalet,
2. vidareupplåtelse eller vidareöverlåtelse av rätt enligt avtalet,
3. rätt att tillhandahålla krigsmateriel till mottagare som inte angivits
tidigare,
4. förlängning av avtalets giltighetstid, eller
5. bestämmelser om sekretess.
Militärt inriktad utbildning av Militärt inriktad utbildning av
personer som inte är svenska personer som inte är svenska
medborgare far inte bedrivas här i medborgare får inte bedrivas här i
landet utan tillstånd av regeringen.
Svenska myndigheter, svenska
foretag samt den som är bosatt
eller stadigvarande vistas här far
inte heller utom landet
yrkesmässigt bedriva sådan
utbildning utan tillstånd av
regeringen.
landet utan tillstånd.
Svenska myndigheter, svenska
foretag samt den som är bosatt
eller stadigvarande vistas här får
inte heller utom landet
yrkesmässigt bedriva sådan
utbildning utan tillstånd.
Prop. 1995/96:31
Tillstånd behövs inte för utbildning som anordnas av statliga
myndigheter som inte är affärsverk eller som anordnas i samband med
försäljning av krigsmateriel eller för de anställda i sådana företag som har
tillstånd att tillverka krigsmateriel.
Den som har tillstånd enligt 3
eller 4 § liksom svenska statliga
myndigheter som bedriver
motsvarande verksamhet skall, i
den ordning regeringen föreskriver,
lämna redovisning till regeringen
Den som har tillstånd enligt 3
eller 4 § liksom svenska statliga
myndigheter som bedriver
motsvarande verksamhet skall, i
den ordning regeringen föreskriver,
lämna redovisning till Inspektionen
för strategiska produkter
1. om den marknadsföring av krigsmateriel som bedrivs i utlandet,
2. om åtgärder som syftar till avtal som är tillståndspliktigt enligt 7 eller
8 §•
Regeringen får meddela närmare
föreskrifter om
redovisningsskyldighet och om
undantag från denna. Regeringen
får i det enskilda fallet medge
undantag från sådan
redovisningsskyldighet.
Den som har tillstånd enligt 3
eller 4 § liksom svenska statliga
myndigheter som bedriver
motsvarande verksamhet skall
underrätta regeringen innan anbud
lämnas, eller, där anbudsförfarande
inte förekommer, innan avtal ingås
om
Regeringen far meddela närmare
föreskrifter om
redovisningsskyldighet och om
undantag från denna. Inspektionen
för strategiska produkter far i det
enskilda fallet medge undantag från
sådan redovisningsskyldighet.
§
Den som har tillstånd enligt 3
eller 4 § liksom svenska statliga
myndigheter som bedriver
motsvarande verksamhet skall
underrätta Inspektionen för
strategiska produkter innan anbud
lämnas eller, där anbudsförfarande
inte förekommer, innan avtal ingås
om
1. tillhandahållande av krigsmateriel till någon i utlandet,
2. upplåtelse eller överlåtelse av tillverkningsrätt som avses i 7 §, eller Prop. 1995/96:31
3. tillverkning eller utveckling av krigsmateriel eller metod för
framställning av krigsmateriel som avses i 8 §.
Regeringen får meddela närmare
föreskrifter om senaste tidpunkt för
underrättelse och om undantag från
underrättelsesky 1 di gheten.
Regeringen far också i enskilda
fall medge undantag från
underrättelseskyldighet.
I ärenden som inte är av större
omfattning eller i övrigt inte är av
större vikt får det statsråd som har
till uppgift att föredra ärenden om
utförsel av krigsmateriel medge
undantag z enskilda fall från
föreskrifter om tid för lämnande av
underrättelse.
Regeringen far i det enskilda
fallet förbjuda att sådant anbud
lämnas eller avtal ingås, som avses
i första stycket.
Tillstånd enligt 3-10 §§ kan
återkallas av regeringen, om
tillståndshavaren åsidosatt en
föreskrift i denna lag eller
föreskrift, villkor eller bestämmelse
som har meddelats med stöd av
lagen eller om det finns andra
särskilda skäl till återkallelse.
Regeringen far meddela närmare
föreskrifter om senaste tidpunkt för
underrättelse och om undantag från
underrättelseskyldigheten.
Inspektionen för strategiska
produkter far i enskilda fall
medge undantag från
underrättelseskyldighet.
Inspektionen far i det enskilda
fallet förbjuda att sådant anbud
lämnas eller avtal ingås som avses
i första stycket.
Tillstånd enligt 3-10 §§ kan
återkallas, om tillståndshavaren
åsidosatt en föreskrift i denna lag
eller föreskrift, villkor eller
bestämmelse som har meddelats
med stöd av lagen eller om det
finns andra särskilda skäl till
återkallelse.
En återkallelse får inte avse tillstånd till avtal enligt någon av 7-9 §§
som redan ingåtts.
En återkallelse gäller med
omedelbar verkan, om inte något
annat beslutas.
Den som har tillstånd enligt 3
eller 4 § liksom svensk statlig
myndighet som bedriver
motsvarande verksamhet utan att
Den som har tillstånd enligt 3
eller 4 § liksom svensk statlig
myndighet som bedriver
motsvarande verksamhet utan att
behöva tillstånd skall, enligt de
föreskrifter som regeringen
meddelar, lämna uppgifter till
regeringen om ägande i utländska
rättssubjekt som bedriver
utveckling, tillverkning,
marknadsföring eller försäljning av
krigsmateriel.
behöva tillstånd skall, enligt de
föreskrifter som regeringen
meddelar, lämna uppgifter till
Inspektionen för strategiska
produkter om ägande i utländska
rättssubjekt som bedriver
utveckling, tillverkning,
marknadsföring eller försäljning av
krigsmateriel.
Prop. 1995/96:31
18 §
Den som har tillstånd enligt 3
eller 4 § skall stå under tillsyn av
den myndighet som regeringen
bestämmer. Regeringen far meddela
föreskrifter om tillsynen.
Den som har tillstånd enligt 3
eller 4 § skall stå under tillsyn av
Inspektionen för strategiska
produkter. Regeringen får meddela
föreskrifter om tillsynen.
Den som har tillstånd enligt 3
eller 4 § skall, enligt de närmare
föreskrifter som regeringen
meddelar, till tillsynsmyndigheten
lämna deklaration på heder och
samvete rörande den verksamhet
for vilken tillstånd har meddelats.
Den som har tillstånd enligt 3
eller 4 § skall, enligt de närmare
föreskrifter som regeringen
meddelar, till Inspektionen för
strategiska produkter lämna
deklaration på heder och samvete
rörande den verksamhet för vilken
tillstånd har meddelats.
Regeringen far meddela föreskrifter om undantag från skyldigheten att
lämna deklaration.
Regeringen far meddela föreskrifter om att
1. den som har tillstånd enligt 6 § skall lämna uppgifter om
krigsmateriel som förts ut ur landet,
2. den som har tillstånd enligt 7 eller 8 § skall lämna uppgifter om
ingångna avtal.
Den som har tillstånd enligt 3
eller 4 § skall efter anmodan av
tillsynsmyndigheten lämna de
upplysningar och handlingar som
behövs för kontrollen samt lämna
tillsynsmyndigheten tillträde till
lokaler där verksamheten bedrivs.
Tillsynsmyndigheten har rätt att
anlita biträde från andra statliga
myndigheter i sin tillsyn.
Den som har tillstånd enligt 3
eller 4 § skall efter anmodan av
Inspektionen för strategiska
produkter lämna de upplysningar
och handlingar som behövs för
kontrollen samt lämna inspektionen
tillträde till de lokaler där
verksamheten bedrivs. Inspektionen
har rätt att anlita biträde från andra
statliga myndigheter i sin tillsyn.
10
Prop. 1995/96:31
Den som har tillstånd enligt
denna lag är skyldig att vid ändring
i förhållanden som tagits upp i
tillståndsansökan anmäla detta till
regeringen i enlighet med de
föreskrifter som regeringen
meddelar.
Om tillståndet avser tillverkning
av kemiska produkter, skall
tillståndshavaren till regeringen
eller till den myndighet som
regeringen bestämmer i enlighet
med de föreskrifter som regeringen
meddelar anmäla ändringar i
verksamheten som planeras för
pågående kalenderår.
För att täcka kostnaderna för
tillsynsmyndighetens organisation
och verksamhet skall den som har
fått tillstånd enligt 3 § årligen
betala en avgift som regeringen
bestämmer. Avgiften beräknas efter
ett för samtliga tillverkare lika
förhållande till det fakturerade
värdet av försåld krigsmateriel.
Den som har tillstånd enligt
denna lag är skyldig att vid ändring
i förhållanden som tagits upp i
tillståndsansökan anmäla detta till
Inspektionen för strategiska
produkter i enlighet med de
föreskrifter som regeringen
meddelar.
Om tillståndet avser tillverkning
av kemiska produkter, skall
tillståndshavaren till inspektionen i
enlighet med de föreskrifter som
regeringen meddelar anmäla
ändringar i verksamheten som
planeras for pågående kalenderår.
För att täcka statens kostnader
för Inspektionen för strategiska
produkter skall den som har
tillstånd att tillverka krigsmateriel
enligt denna lag eller den som
tillverkar produkter som omfattas
av inspektionens tillsyn enligt 16 §
lagen (1991:341) om strategiska
produkter årligen betala en avgift,
om det fakturerade värdet av
tillverkarens sålda produkter av
dessa slag under året överstiger
2 500 000 kr. Inspektionen
bestämmer avgiften efter ett för
samtliga avgiftsskyldiga lika
förhållande till det fakturerade
värdet.
Om en revisor i sin
granskningsverksamhet har anmärkt
på ett företags efterlevnad av
bestämmelserna enligt denna lag
och anmärkningen har framförts i
en sådan revisionsberättelse som
sägs i 10 kap. 10 §
Om en revisor i sin
granskningsverksamhet har anmärkt
på ett företags efterlevnad av
bestämmelserna enligt denna lag
och anmärkningen har framförts i
en sådan revisionsberättelse som
sägs i 10 kap. 10 §
11
aktiebolagslagen (1975:1385) eller
4 kap. 10 § lagen (1980:1103) om
årsredovisning m.m. i vissa foretag,
skall han genast sända in en kopia
av revisionsberättelsen till
regeringen. En revisor vid en
svensk statlig myndighet har
motsvarande skyldighet.
aktiebolagslagen (1975:1385) eller
4 kap. 10 § lagen (1980:1103) om
årsredovisning m.m. i vissa foretag,
skall han genast sända in en kopia
av revisionsberättelsen till
Inspektionen för strategiska
produkter. En revisor vid en svensk
statlig myndighet har motsvarande
skyldighet.
Prop. 1995/96:31
Överklagande
Beslut av Inspektionen för
strategiska produkter att återkalla
ett tillstånd enligt 16 § eller att
bestämma en avgift enligt 22 § får
överklagas hos allmän
förvaltningsdomstol.
Prövningstillstånd krävs vid
överklagande till kammarrätten.
Andra förvaltningsbeslut enligt
denna lag får inte överklagas.
Den som bryter mot någon av 3 - 5 §§ eller 7 - 10 §§ eller mot förbud
som har meddelats med stöd av 12 § döms,
1. om gärningen har skett uppsåtligen, till böter eller fängelse i högst två
år,
2. om gärningen har skett av oaktsamhet, till böter eller fängelse i högst
sex månader.
Den som uppsåtligen genom
vilseledande förmår regeringen att
lämna tillstånd enligt någon av 3-5
§§ eller 7-10 §§ och därigenom
föranleder att avtal fullföljs eller
tillhandahållande kommer till stånd
döms till böter eller fängelse i
högst två år. Om gärningen har
skett av oaktsamhet, döms till böter
eller fängelse i högst sex månader.
Den som uppsåtligen genom
vilseledande förmår Inspektionen
för strategiska produkter eller
regeringen att lämna tillstånd
enligt någon av 3-5 §§ eller 7-10
§§ och därigenom föranleder att
avtal fullföljs eller
tillhandahållande kommer till stånd
döms till böter eller fängelse i
högst två år. Om gärningen har
skett av oaktsamhet, döms till böter
eller fängelse i högst sex månader.
12
I ringa fall skall inte dömas till ansvar.
Till böter eller fängelse i högst sex månader döms den som uppsåtligen
eller av oaktsamhet
1. underlåter att underrätta 1. underlåter att lämna
regeringen enligt 12 § eller att underrättelse enligt 12 § eller att
lämna uppgifter enligt 17 §, lämna uppgifter enligt 17 §,
2. underlåter att göra sådan anmälan som avses i 21 §,
3. i annat fall än som avses i 25 eller 26 § lämnar en oriktig uppgift i
ansökan om tillstånd eller i annan handling som är av betydelse för
prövningen av ett ärende enligt denna lag eller som annars ges in till
tillsynsmyndigheten,
4. åsidosätter ett villkor eller bryter mot en kontroll- eller
ordningsbestämmelse som har meddelats med stöd av denna lag.
I ringa fall skall inte dömas till ansvar.
Prop. 1995/96:31
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993, då lagen (1983:1034) om
kontroll över tillverkningen av krigsmateriel, m.m. och lagen (1988:558)
om förbud mot utförsel av krigsmateriel, m.m. skall upphöra att gälla.
Tillstånd som har meddelats med stöd av äldre lag skall vid
tillämpningen av den nya lagen anses som meddelat enligt denna.
Beträffande tillstånd att tillverka
krigsmateriel som har meddelats
svenskt aktiebolag eller
handelsbolag före den 1 januari
1993 far regeringen bestämma att
tidigare meddelade villkor avseende
ägandet ändras. Beträffande
tillstånd som har meddelats svenskt
aktiebolag före nämnda datum får
regeringen vidare bestämma att
tillståndet skall förenas med villkor
om att nya styrelseledamöter och
suppleanter för dem samt
verkställande direktör i bolaget
skall vara svenska medborgare och
bosatta i Sverige. Om sådana
villkor åsidosätts far tillståndet
återkallas.
Beträffande tillstånd att tillverka
krigsmateriel som har meddelats
svenskt aktiebolag eller
handelsbolag före den 1 januari
1993 får Inspektionen för
strategiska produkter bestämma att
tidigare meddelade villkor avseende
ägandet ändras. Beträffande
tillstånd som har meddelats svenskt
aktiebolag före nämnda datum får
inspektionen vidare bestämma att
tillståndet skall förenas med villkor
om att nya styrelseledamöter och
suppleanter för dem samt
verkställande direktör i bolaget
skall vara svenska medborgare och
bosatta i Sverige. Om sådana
villkor åsidosätts får tillståndet
återkallas.
Bestämmelserna i 9 § skall tillämpas på avtal av det slag som avses i
7 eller 8 §, även om avtalet på grund av äldre bestämmelser inte krävt
tillstånd.
13
Prop. 1995/96:31
1. Denna lag träder i kraft den 1 februari 1996.
2. Avgifter enligt 22 § for år 1996 skall beräknas för tiden
februari-december. Som villkor för att en tillverkare skall vara
avgiftsskyldig gäller då att det fakturerade värdet av sålda produkter under
den tiden överstiger elva tolftedelar av 2 500 000 kr.
2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1991:341) om
strategiska produkter
Härigenom föreskrivs i fraga om lagen (1991:341) om strategiska
produkter
dels att 1 a, 6 b, 6 c, 8, 10, 15 och 16 §§ skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas tre nya paragrafer, 1 b, 6 d och 8 a §§,
samt närmast före 8 a § en ny rubrik av följande lydelse.
Nuvarande lydelse
1
Frågor om tillstånd enligt denna
lag och enligt rådets förordning
(EG) nr 3381/94 prövas av
regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer.
1
Föreslagen lydelse
Tillstånd enligt denna lag eller
enligt föreskrifter som har
meddelats med stöd av lagen skall
lämnas, om det inte strider mot
utrikes-, säkerhets- eller
försvarspolitiska intressen.
Frågor om tillstånd enligt denna
lag och enligt rådets förordning
(EG) nr 3381/94 prövas av
Inspektionen för strategiska
produkter eller av den myndighet
som regeringen bestämmer.
En myndighet får med eget
yttrande lämna över ett ärende till
regeringens prövning, om ärendet
har principiell betydelse eller
annars är av särskild vikt.
Regeringen får meddela
ytterligare föreskrifter om
överlämnande av ärenden till
regeringen.
14
Prop. 1995/96:31
I den utsträckning och enligt de
föreskrifter som regeringen
meddelar skall till regeringen eller
den myndighet som regeringen
bestämmer lämnas en deklaration
av den som
Enligt de närmare föreskrifter
som regeringen meddelar skall en
deklaration varje år lämnas av den
som
1. producerar, bereder, förbrukar, importerar eller exporterar produkter
som avses i 2 § 4,
2. under något av de tre senaste åren har producerat, berett, förbrukat,
importerat eller exporterat sådana produkter, eller
3. producerar diskreta organiska kemikalier.
Deklarationen skall innehålla uppgifter om
1. verksamheten under det gångna kalenderåret,
2. den verksamhet som planeras för det kommande kalenderåret,
3. ändringar i verksamheten som planeras för pågående kalenderår.
Den som har lämnat deklaration
enligt 6 b § skall efter anmodan av
regeringen eller den myndighet
som regeringen utsett att ta emot
deklarationer lämna de uppgifter
och handlingar som kan behövas
för kontroll av de uppgifter som
lämnats i deklarationen.
För denna kontroll har företrädare
för regeringen eller myndigheten
rätt till tillträde till de områden,
lokaler och anläggningar där
verksamhet bedrivs som omfattas
av deklarationsskyldigheten och far
där göra undersökningar och ta
prover.
Den som har lämnat deklaration
enligt 6 b § skall efter anmodan av
den myndighet som regeringen
utsett att ta emot deklarationer
lämna de uppgifter och handlingar
som kan behövas för kontroll av de
uppgifter som lämnats i
deklarationen.
För denna kontroll har företrädare
för myndigheten rätt till tillträde
till de områden, lokaler och
anläggningar där verksamhet
bedrivs som omfattas av
deklarationsskyldigheten och får
där göra undersökningar och ta
prover.
Polismyndigheten skall lämna det biträde som behövs för att kontrollen
skall kunna genomföras.
Föreskrifter om skyldighet för
tillverkare av produkter som avses
i denna lag att betala årliga
avgifter för att täcka statens
kostnader för Inspektionen för
15
Tillstånd enligt 3 och 5-6 §§ kan
återkallas av regeringen, om
tillståndshavaren har åsidosatt en
föreskrift i denna lag eller
föreskrift, villkor eller bestämmelse
som har meddelats med stöd av
lagen eller om det finns andra
särskilda skäl till återkallelse.
strategiska produkter finns i 22 §
lagen (1992:1300) om
krigsmateriel. Den som är
avgiftsskyldig skall årligen till
inspektionen enligt de närmare
föreskrifter som regeringen
meddelar lämna en deklaration
med de uppgifter som behövs för
att bestämma avgifterna.
Regeringen får meddela
föreskrifter om undantag från
deklarationsskyldigheten.
§
Tillstånd enligt 3 och 5-6 §§ kan
återkallas, om tillståndshavaren har
åsidosatt en föreskrift i denna lag
eller föreskrift, villkor eller
bestämmelse som har meddelats
med stöd av lagen eller om det
finns andra särskilda skäl till
återkallelse.
Prop. 1995/96:31
En återkallelse får inte avse tillstånd till avtal enligt 5 § eller 5 a § som
redan ingåtts.
En återkallelse gäller med
omedelbar verkan, om inte något
annat beslutas.
Överklagande
Beslut av en annan myndighet än
regeringen att återkalla ett tillstånd
får överklagas hos allmän
förvaltningsdomstol.
Prövningstillstånd krävs vid
överklagande till kammarrätten.
Andra förvaltningsbeslut enligt
denna lag eller enligt rådets
förordning (EG) nr 3381/94 får
inte överklagas.
16
Den som bryter mot 5, 5 a eller 6 § döms,
1. om gärningen har skett uppsåtligen, till böter eller fängelse i högst två
år,
2. om gärningen har skett av oaktsamhet, till böter eller fängelse i högst
sex månader.
Prop. 1995/96:31
Den som uppsåtligen genom
vilseledande förmår regeringen att
lämna tillstånd enligt 5, 5 a eller 6
§ och därigenom föranleder att
avtalet eller tillhandahållandet
kommer till stånd, döms till böter
eller fängelse i högst två år. Om
gärningen har skett av oaktsamhet,
döms till böter eller fängelse i
högst sex månader.
Den som uppsåtligen genom
vilseledande förmår regeringen
eller någon annan myndighet att
lämna tillstånd enligt 5, 5 a eller 6
§ och därigenom föranleder att
avtalet eller tillhandahållandet
kommer till stånd, döms till böter
eller fängelse i högst två år. Om
gärningen har skett av oaktsamhet,
döms till böter eller fängelse i
högst sex månader.
I ringa fall skall inte dömas till ansvar.
Försummar den uppgiftsskyldige
att i rätt tid ge in sådan deklaration
som avses i 6 b §, får regeringen
eller den myndighet som
regeringen bestämmer vid vite
förelägga den uppgiftsskyldige att
fullgöra sin skyldighet.
Försummar den uppgiftsskyldige
att i rätt tid ge in en sådan
deklaration som avses i 6 b eller 6
d §, får den myndighet som skall ta
emot deklarationen vid vite
förelägga den uppgiftsskyldige att
fullgöra sin skyldighet.
Tillsyn och annan kontroll av
efterlevnaden av bestämmelserna i
rådets förordning (EG) nr 3381/94
skall utövas av den myndighet som
regeringen bestämmer
(tillsynsmyndigheten). Regeringen
får meddela föreskrifter om
tillsynen.
Tillsyn och annan kontroll av
efterlevnaden av bestämmelserna i
rådets förordning (EG) nr 3381/94
skall utövas av Inspektionen för
strategiska produkter eller av den
myndighet som regeringen
bestämmer (tillsynsmyndigheten).
Regeringen får meddela föreskrifter
om tillsynen.
Denna lag träder i kraft den 1 februari 1996.
17
2 Riksdagen 1995/96. 1 samt. Nr 31
Det har länge varit en strävan att befria regeringen från
förvaltningsärenden av mer eller mindre rutinbetonad karaktär för att
statsråden och departementen skall få möjlighet att ägna mer tid och kraft
åt reformarbete, övergripande planering och prioritering och annat som
kräver ett ställningstagande från regeringen som politiskt organ. Under en
följd av år har ett stort antal ärendegrupper på olika förvaltningsområden
delegerats från regeringen till myndigheter under regeringen.
Tanken att som ett led i denna strävan och utveckling delegera ärenden
också på exportkontrollområdet har fatt ökad aktualitet i takt med att
dessa ärenden har ökat i antal. Ärendena gäller bl.a. utförsel av
krigsmateriel och utförsel av varor som har en etablerad civil användning
men som också kan utnyttjas i förstörelsebringande syfte (s.k. dual use-
produkter).
Att antalet ärenden av detta slag ökat har samband med att
lagstiftningen om kontroll över krigsmateriel och dual use-produkter efter
hand har byggts ut till att omfatta allt fler varuslag och verksamheter i
enlighet med Sveriges internationella åtaganden på exportkontrollområdet.
Möjligheterna att delegera exportkontrollärenden till myndighetsnivå har
tidigare övervägts av en särskild utredare2. Till utredningen knöts en
referensgrupp med företrädare för Generaltullstyrelsen, Sveriges
Industriförbund och Stockholms Handelskammare. Utredningen avlämnade
1 juni 1993 betänkandet Kontrollen över export av strategiskt känsliga
varor (SOU 1993:56).
Betänkandet remissbehandlades. Det remitterades till Justitiekanslem,
Rikspolisstyrelsen, Krigsmaterielinspektionen, Sveriges EG-delegation i
Bryssel, Kommerskollegium, Överbefälhavaren, Försvarets
forskningsanstalt, Försvarets materielverk, Smittskyddsinstitutet,
Generaltullstyrelsen, Riksrevisionsverket, Närings- och
teknikutvecklingsverket, Kemikalieinspektionen, Statens
kämkraftinspektion, Exportrådet, Stockholms Handelskammare,
Grossistförbundet Svensk Handel, Sveriges Industriförbund, Sveriges
Verkstadsindustrier och Sveriges Försvarsindustriförening. En
sammanställning av remissyttrandena finns i prop. 1993/94:176 (s. 49).
Efter förslag i den propositionen ändrades lagstiftningen med verkan
från den 1 januari 1995 så att regeringen fick möjlighet att delegera
prövningen av tillståndsfrågor för dual use-produkter till den myndighet
som regeringen bestämmer. Denna möjlighet har utnyttjats bara för vissa
kärntekniska produkter och material.
En arbetsgrupp inom regeringskansliet3 har därefter övervägt
delegeringsfrågan ytterligare och lagt fram förslag i form av ett utkast till
lagrådsremiss. Arbetsgruppens lagförslag finns i bilaga 1.
Utkastet har remissbehandlats. Yttranden har kommit in från Länsrätten
2 Ambassadören Gunnar Lund.
3 Arbetsgruppen har letts av krigsmaterielinspektören Staffan Sohlman.
Prop. 1995/96:31
18
i Stockholms län, Domstolsverket, Justitiekanslern, Kommerskollegium, Prop. 1995/96:31
Försvarsmakten, Försvarets materielverk, Kammarkollegiet,
Generaltullstyrelsen, Konkurrensverket, Statens kämkraftinspektion,
Sveriges Industriförbund, Stockholms Handelskammare, Sveriges
Verkstadsindustrier, Sveriges Försvarsindustriförening, Sveriges
Exportkontrollförening och Svenska Freds- och Skiljedomsföreningen. En
sammanställning av remissyttrandena finns i bilaga 2.
Lagrådet
Regeringen beslutade den 19 oktober 1995 att inhämta Lagrådets yttrande
över de lagförslag som finns i bilaga 3.
Lagrådet har föreslagit några ändringar i lagtexten. Regeringen
återkommer till detta längre fram i propositionen (avsnitt 4, 9, 12.1 och
12.2).
Lagrådets yttrande finns i bilaga 4.
Regeringens förslag: En ny myndighet, Inspektionen för strategiska
produkter, inrättas för prövning av de flesta ärenden om kontroll
över krigsmateriel och andra strategiskt känsliga produkter som
regeringen eller ett statsråd i dag prövar. Utrikes-, säkerhets- och
försvarspolitiska överväganden skall liksom hittills falla utslaget vid
prövningen i ärendena. Bestämmelser som säkerställer detta tas in
i lagstiftningen.
Utredningens förslag i betänkandet SOU 1993:56: De utförselärenden
som avser krigsmateriel och som avgörs genom beslut av ett statsråd är
genomgående av rutinartad karaktär och kan delegeras till
myndighetsnivå. En sådan ändring bör dock anstå tills en klarare praxis
har utbildats vid tillämpningen av den nya krigsmateriellag som trädde i
kraft den 1 januari 1993.
Tillståndsprövningen för dual use-produkter bör delegeras från
regeringen till Kommerskollegium. För vissa kärntekniska produkter och
material bör besluten i stället fattas av Statens kämkraftinspektion.
Remissinstanserna: De flesta stöder utredningens förslag eller har inga
invändningar mot det. Generaltullstyrelsen är kritisk till att
Kommerskollegium skall vara prövningsmyndighet. Styrelsen framhåller
att prövningen kräver kompetens i utrikes- och säkerhetspolitiska frågor
och dessutom teknisk kompetens. Det finns naturligtvis ett generellt
handelspolitiskt intresse av att Sverige skall kunna exportera så mycket Prop. 1995/96:31
som möjligt men detta intresse är perifert i sammanhanget, anser
Generaltullstyrelsen. Sveriges Industriförbund, Sveriges
Verkstadsindustrier och Sveriges Försvarsindustriförening pekar på
företagens behov av att kunna vända sig till en enda instans i alla ärenden
som avser exportkontroll.
Arbetsgruppens förslag: Överensstämmer i det väsentliga med
regeringens förslag. De lagbestämmelser om prövningens inriktning som
gruppen föreslår är dock utformade på ett och samma sätt för
krigsmateriel och dual use-produkter och på ett annat sätt än motsvarande
bestämmelser i regeringens förslag. En annan skillnad i förhållande till
regeringens förslag gäller myndighetens namn. Arbetsgruppen föreslår att
namnet skall vara Krigsmaterielinspektionen.
Remissinstanserna: Nästan alla är positiva till att prövningen av
ärenden om kontroll över krigsmateriel och andra strategiskt känsliga
produkter delegeras till en ny myndighet. Från ett par håll varnas för att
en delegering kan leda till en försvagning av regeringens ansvar för och
regeringens möjligheter att styra utvecklingen.
Meningarna är delade om vilka intressen som skall vägas in vid
prövningen i ärendena och om behovet av lagbestämmelser i ämnet.
Enligt Justitiekanslern är det vid en delegering nödvändigt att införa
materiella regler om prövningen hos den nya myndigheten. Han tvivlar
dock på att det är tillräckligt med den bestämmelse i ämnet som
arbetsgruppen föreslår och som anger att besluten skall grundas på
utrikes-, säkerhets- och försvarspolitiska överväganden. Sveriges
Försvarsindustriförening vill att besluten på krigsmaterielområdet skall
grundas också på industripolitiska överväganden. Sveriges
Industriförbund, Sveriges Verkstadsindustrier, Stockholms
Handelskammare och Sveriges Exportkontrollförening anser att den
föreslagna bestämmelsen inte ger tillräckligt utrymme för exportintressen
på dual use-området. Den grundläggande frihandelsprincip som finns på
det området är enligt Industriförbundet och Sveriges Verkstadsindustrier
ett skäl mot att där ha samma bestämmelse om prövningens inriktning
som för krigsmateriel. Handelskammaren och Exportkontrollföreningen
föreslår att en delegering genomförs utan någon bestämmelse av detta slag
på dual use-området. Handelskammaren har däremot inget att invända mot
den bestämmelse som arbetsgruppen föreslår när det gäller export av
krigsmateriel. Länsrätten i Stockholms län anser att ett moment av
vandelsprövning bör ingå i tillståndsprövningen.
Några remissinstanser har invändningar mot namnet
Krigsmaterielinspektionen. De hävdar att det namnet kan medföra
nackdelar för exportörer av dual use-produkter.
Lagrådet: Lagrådet har synpunkter på hur en lagbestämmelse om
prövningens inriktning på krigsmaterielområdet bör utformas. Lagrådet tar
också upp frågan om den konstitutionella valören hos de riktlinjer för
krigsmaterielexport och annan utlandssamverkan som framgår av prop.
1991:92:174 (s. 41) Lag om krigsmateriel och bet. 1992/93:UU1
Krigsmaterielexport. Om dessa riktlinjer avses utgöra normgivning för den 20
nya myndigheten, föreslår Lagrådet att det i lag tas in ett bemyndigande
för regeringen att meddela närmare föreskrifter om vad som skall beaktas Prop. 1995/96:31
vid prövningen. Om emellertid riktlinjerna skall ses endast som ett slags
sammanställning av praxis, anser Lagrådet att de inte behöver ha
författningsform.
Krigsmateriel
Enligt lagen (1992:1300) om krigsmateriel får det statsråd som har till
uppgift att föredra ärenden om utförsel av krigsmateriel själv avgöra de
ärenden om utförsel av krigsmateriel som inte avser utförsel i större
omfattning eller som i övrigt inte är av större vikt. Det kan gälla utförsel
i samband med t.ex. demonstration eller reparation av krigsmateriel. På
detta sätt avgörs varje år upp mot 2 000 ärenden.
Prövningen av andra ärenden enligt lagen om krigsmateriel är
förbehållen regeringen, t.ex. ärenden om tillstånd till tillverkning, utförsel
i större omfattning, utförsel till känsliga destinationer eller annan
utlandssamverkan än utförsel. Antalet regeringsärenden uppgår till några
hundra per år.
Dual use-produkter
Frågor om utförseltillstånd och andra tillstånd som avser dual use-
produkter skall enligt lagen (1991:341) om strategiska produkter prövas
av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer.
Möjligheten att delegera prövningen till en myndighet har utnyttjats bara
för vissa kärntekniska produkter och material. Prövningen i dessa fall görs
av Statens kämkraftinspektion.
I andra fall prövar regeringen tillståndsfrågan. Under första halvåret
1995 avgjorde regeringen cirka 300 ärenden av detta slag.
Skälen för regeringens förslag: Att regeringen prövar ärenden om
kontroll över krigsmateriel och dual use-produkter skall ses i ljuset av att
utrikes-, säkerhets- och försvarspolitiska överväganden skall fälla utslaget
vid prövningen. Sådana överväganden är ett viktigt led i den styrande
funktion som regeringen har enligt regeringsformen.
Varken lagen om krigsmateriel eller lagen om strategiska produkter
anger några förutsättningar för tillstånd, förbud och undantag enligt
lagarna. Regeringen kan i sin verksamhet som prövningsinstans fritt forma
en praxis och samordna den med Sveriges utrikes-, säkerhets- och
försvarspolitik i övrigt.
Det finns ett betydande utrymme för delegering
En given utgångspunkt är att regeringen också i fortsättningen skall 21
ansvara för och kunna styra utvecklingen i praxis på området och anpassa
den till växlande utrikes-, säkerhets- och försvarspolitiska krav. För att Prop. 1995/96:31
säkerställa detta är det emellertid inte nödvändigt att regeringen eller ett
statsråd prövar alla de ärenden - upp mot 3 000 per år - som i dag avgörs
på detta sätt. Det kan räcka att regeringen prövar de ärenden som är
viktiga för utvecklingen eller som är svårbedömda. Dessa ärenden är inte
så många.
Andra ärenden bör delegeras till en myndighet under regeringen. Det
gäller bl.a. ett stort antal krigsmaterielärenden där regeringens riktlinjer
för krigsmaterielexport och annan utlandssamverkan ger ledning vid
prövningen. Riktlinjerna framgår av prop. 1991/92:174 Lag om
krigsmateriel (s. 41) och bet. 1992/93 :UU1 Krigsmaterielexport. De
uttrycker principer som regeringen har lagt fast i sin praxis och som skall
vara vägledande för framtiden. Dessa principer ger god ledning i de flesta
fall.
Att ett statsråd varje år själv svarar för avgörandena i ett par tusen
tillståndsärenden står i mindre god överensstämmelse med vad som
förutsattes i grundlagspropositionen (prop. 1973:90 s. 184). Där betonas
att regeln om kollektiv beslutsform i regeringsärendena inte får kringgås
genom att ärenden förklaras vara departementsärenden. Principen måste
vara, heter det vidare, att alla frågor som anses kräva ett ställningstagande
från någon i regeringskretsen skall behandlas som regeringsärenden.
Endast i ett fatal speciella fall bör det vara möjligt att förlägga en formell
beslutanderätt hos ett enskilt statsråd. En särställning i det avseendet intar
enligt grundlagspropositionen beslut som hör till beredningen av
regeringsärenden och beslut som gäller administrationen i ett departement.
Jfr bet. 1976/77:KU44 s. 15.
Det bör observeras att varje gång som ett statsråd själv avgör ett
tillståndsärende, agerar statsrådet som en egen myndighet. För sådana fall
finns det inga regler om gemensam beredning eller motsvarande garantier
för att besluten speglar regeringens uppfattning.
Också när det gäller tillståndsprövningen för dual use-produkter är
utrymmet för en delegering till myndighetsnivå stort. Den prövning som
regeringen gör i dessa ärenden bygger på en grundsats om friast möjliga
handel som saknar motsvarighet på krigsmaterielområdet. Exporttillstånd
ges för produkter som har en etablerad civil användning, om det inte
strider mot något utrikes-, säkerhets- eller försvarspolitiskt intresse. Dessa
intressen fäller alltså utslaget i ärendena.
Kontrollen över dual use-produkter tar sikte på att - framför allt genom
granskning av slutanvändningen - hindra spridning av
massförstörelsevapen och uppkomsten av annan destabiliserande militär
kapacitet. Den är global och icke-diskriminerande till sin karaktär men
inriktas i praktiken på särskilt känsliga destinationer.
En ny myndighet bör bildas
En prövning på myndighetsnivå kräver att myndigheten kan tillföras
sakkunskap och kontinuerlig inblick i utrikes-, säkerhets- och 22
försvarspolitiska frågor. Detta måste beaktas när man tar ställning till
vilken myndighet som är lämplig för uppgiften och hur handläggningen Prop. 1995/96:31
i övrigt bör organiseras och regleras.
Den lösning som ligger närmast till hands är att
Krigsmaterielinspektionen, som i dag finns inom Utrikesdepartementets
handelsavdelning och som svarar for beredningen av de flesta ärenden
som det här gäller, ombildas till en ny myndighet för prövning av ärenden
enligt lagen om krigsmateriel och lagen om strategiska produkter.
Regeringen förordar en sådan lösning och återkommer strax till hur
denna närmare bör genomföras.
Med hänsyn till de invändningar mot namnet Krigsmaterielinspektionen
som har gjorts vid remissbehandlingen bör ett annat namn väljas för den
nya myndigheten. Det bör vara ett namn som inte ger underlag för
uppfattningen att verksamheten omfattar endast krigsmateriel.
Inspektionen för strategiska produkter är ett lämpligt namn.
Lagen bör ange vilken inriktning som prövningen skall ha
För företag och andra berörda kan det verka förvirrande att lagstiftningen
om kontroll över krigsmateriel och andra strategiskt känsliga produkter
inte anger några kriterier för prövningen eller ens vilka typer av
överväganden som skall vara avgörande. De delade meningar om detta
som framgår av remissyttrandena bekräftar att det förhåller sig så. Vid en
delegering till myndighetsnivå är det därför nödvändigt att lyfta fram de
principer som regeringen har lagt fast i sin praxis och som på
krigsmaterielområdet har kommit till uttryck i regeringens riktlinjer för
krigsmaterielexport och annan utlandssamverkan.
Principerna innebär att Sveriges utrikes-, säkerhets- och försvarspolitiska
intressen skall fälla utslaget i ärendena. Detta gäller även för dual use-
produkter. En annan sak är att prövningen då bygger på en presumtion för
att export skall tillåtas och att utrymmet för att tillgodose exportintressen
därmed är mycket större än på krigsmaterielområdet där någon
motsvarande presumtion inte gäller.
Det är viktigt att principerna i regeringens praxis får genomslag på
myndighetsnivån utan någon eftersläpning. Delegeringen bör genomföras
på ett sätt som garanterar att så sker och att den inte leder till att
prövningen ändras i sak.
Samtidigt står det klart att de utrikes-, säkerhets- och försvarspolitiska
intressena är mångskiftande. Möjligheterna att förutse och på ett smidigt
sätt reglera de olika situationer som kan komma upp i tillämpningen är
begränsade. Regeringens riktlinjer för krigsmaterielexport och annan
utlandssamverkan är inte heller avsedda att utgöra sådana föreskrifter som
avses i 8 kap. regeringsformen.
Med hänsyn till detta bör delegeringen till myndighetsnivå kombineras
med att man i lag uttryckligen anger vilken inriktning som
tillståndsprövningen skall ha.
Lagrådet har haft synpunkter på hur en sådan lagbestämmelse bör
utformas på krigsmaterielområdet och föreslagit att tillstånd skall kunna 23
lämnas "endast om det är påkallat från utrikes-, säkerhets- och
försvarspolitiska synpunkter". Prop. 1995/96:31
Regeringen kan för sin del i det väsentliga ansluta sig till Lagrådets
synpunkter. För att det skall bli tydligt att bestämmelsen inte innebär
någon ändring i sak i förhållande till vad som hittills har gällt enligt
regeringens praxis så som denna återspeglas i riktlinjerna bör
bestämmelsen dock ges en något annorlunda lydelse än vad Lagrådet
föreslår. I lagen om krigsmateriel bör det föreskrivas att tillstånd enligt
lagen far lämnas endast om det finns säkerhets- eller försvarspolitiska skäl
för det och det inte strider mot Sveriges utrikespolitik (jfr prop.
1991/92:174 s. 41 punkt 1 och 2).
En motsvarande lagbestämmelse för dual use-produkter bör ange att
tillstånd skall lämnas, om det inte strider mot utrikes-, säkerhets- eller
försvarspolitiska intressen.
Närmare principer för prövningen har lagts fast i regeringens praxis och
bör också i fortsättningen utvecklas genom praxis och inte genom
lagstiftning. Regeringen bör behålla det övergripande ansvaret för
praxisbildningen och kunna styra utvecklingen genom att pröva vissa
ärenden.
Regeringens förslag: Den nya Inspektionen för strategiska
produkter övertar den uppgift som regeringen eller ett statsråd nu
har att pröva frågor om tillstånd, förbud och undantag i särskilda
fall enligt lagen om krigsmateriel. Frågor om tillstånd som avser
dual use-produkter skall prövas av inspektionen eller, om
regeringen bestämmer det, av någon annan myndighet.
En myndighet far lämna över ett ärende till regeringens prövning,
om ärendet har principiell betydelse eller annars är av särskild vikt.
Regeringen får besluta ytterligare regler om överlämnande av
ärenden till regeringen.
Utredningens förslag i betänkandet SOU 1993:56: Frågor om tillstånd
som avser dual use-produkter skall prövas av den myndighet som
regeringen bestämmer. Om myndigheten finner att ett ärende är av
principiell vikt, får myndigheten lämna över ärendet till regeringen för
prövning.
Remissinstanserna: De flesta tillstyrker eller har inga invändningar mot
utredningens förslag. Generaltullstyrelsen understryker vikten av att
ärenden kan överlämnas till regeringen för beslut. Styrelsen bedömer att
denna möjlighet kommer att utnyttjas i mycket få fall men att den har stor
betydelse när den utrikes- eller säkerhetspolitiska aspekten är svårbedömd.
24
Sveriges Industriförbund, Sveriges Verkstadsindustrier och Sveriges Prop. 1995/96:31
Försvarsindustriförening pekar på företagens behov av att kunna vända
sig till en enda instans i alla ärenden som avser exportkontroll.
Arbetsgruppens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens
förslag.
Remissinstanserna: De flesta stöder arbetsgruppens förslag. Ett par
remissinstanser har synpunkter på hur en regel om överlämnande av
ärenden till regeringen bör utformas.
Skälen för regeringens förslag: Frågan är hur man bör avgränsa de
ärenden som skall prövas på myndighetsnivå från de ärenden som skall
prövas av regeringen.
En fördelning bör göras så att regeringen kan styra utvecklingen i praxis
och anpassa den till växlande utrikes-, säkerhets- och försvarspolitiska
krav. Dessutom måste regeringen ha möjlighet att uppfylla kravet på
samråd med Utrikesnämnden enligt 10 kap. 6 § regeringsformen.
Samtidigt är det viktigt att reglerna blir lätta att förstå och tillämpa. När
ett ärende har avgjorts skall det inte råda någon tvekan om att avgörandet
har träffats av en behörig instans och är giltigt.
De sökandes intresse av enkelhet och snabbhet i sina kontakter med
myndigheterna bör också vägas in. För de sökande är det i allmänhet en
fördel, om de far vända sig till en och samma instans oavsett vem som
skall göra själva prövningen.
Med dessa utgångspunkter bör förfarandet utformas efter följande
huvudlinjer:
• Alla ärenden skall väckas på myndighetsnivå. Myndigheten ser till att
varje ärende blir tillräckligt utrett.
• Myndigheten tar ställning till om ärendet behöver prövas av
regeringen. I så fall lämnas ärendet över dit. En förutsättning för
överlämnande bör vara att ärendet har principiell betydelse eller
annars är av särskild vikt.
• Myndigheten avgör själv de ärenden som inte överlämnas till
regeringen.
Regler med denna innebörd bör tas in i lagen om krigsmateriel och lagen
om strategiska produkter.
I krislägen eller andra tillspetsade situationer kan det vara motiverat att
regeringen prövar fler eller andra ärenden än vad som normalt är
ändamålsenligt. Med tanke på detta bör regeringen bemyndigas att besluta
ytterligare regler om överlämnande av ärenden till regeringen. Det kan
gälla t.ex. alla ärenden som avser export till ett visst land eller som avser
varor av ett visst slag.
En särskild fråga är om Inspektionen för strategiska produkter bör överta
också den prövningsuppgift som Statens kämkraftinspektion (SKI) nu har
på exportkontrollområdet.
Dessa ärenden kräver en speciell kompetens som finns hos SKI och
prövningen kan inte utan vidare föras över till den nya myndigheten. SKI 25
bör därför tills vidare behålla sin prövningsuppgift. Erfarenheterna får visa
om en sådan uppgiftsfördelning mellan de båda myndigheterna är Prop. 1995/96:31
ändamålsenlig eller om den bör ändras i något avseende. Det bör vara en
uppgift för regeringen att besluta om detta.
Mot denna bakgrund bör lagen om strategiska produkter ange att
ärendena prövas av Inspektionen för strategiska produkter eller av den
myndighet som regeringen bestämmer.
Något motsvarande arrangemang behövs inte på krigsmaterielområdet.
Där bör uppgiften att vara prövningsinstans på myndighetsnivå
genomgående ligga på Inspektionen för strategiska produkter.
Regeringens förslag: När en myndighet lämnar över ett ärende till
regeringen skall den bifoga ett eget yttrande.
De ärenden som överlämnas till regeringen skall avgöras som
regeringsärenden. Det skall inte längre förekomma att ett statsråd
själv avgör tillståndsärenden på exportkontrollområdet.
Utredningens förslag i betänkandet SOU 1993:56: Överensstämmer
med regeringens förslag. I utredningens förslag finns dock ingen
motsvarighet till regeringens förslag att ett yttrande skall bifogas när ett
ärende överlämnas till regeringen.
Remissinstanserna: Remissinstanserna tillstyrker eller har inga
invändningar mot utredningens förslag.
Arbetsgruppens förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.
Remissinstanserna: Remissinstanserna tillstyrker eller har inga
invändningar mot arbetsgruppens förslag.
Skälen för regeringens förslag: När Inspektionen för strategiska
produkter, eller någon annan myndighet som har till uppgift att pröva
ärenden på området, lämnar över ett ärende till regeringens prövning bör
myndigheten alltid bifoga ett eget yttrande. Detta för att myndighetens
kunskaper och erfarenheter skall tas till vara också i dessa fall.
Det överlämnande av ärenden som regeringen föreslår tar sikte på ett
mindre antal ärenden som kräver ett ställningstagande från regeringen. Det
finns då inte längre någon anledning att behålla möjligheten för ett
statsråd att själv avgöra vissa ärenden. Reglerna om detta bör därför
upphävas (6 § andra stycket och 12 § tredje stycket lagen om
krigsmateriel).
26
Regeringens förslag: Den rådgivande nämnd för
krigsmaterielexportfrågor som finns i dag ombildas till ett råd för
samråd i exportkontrollfrågor hos den nya myndigheten. Rådet får
ett vidare verksamhetsområde och en bredare sammansättning än
den nuvarande nämnden.
Arbetsgruppens förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.
Remissinstanserna: De flesta stöder arbetsgruppens förslag. Ett par
remissinstanser som företräder näringslivet är kritiska till att
verksamhetsområdet för den nya myndighetens råd skall omfatta också
dual use-produkter. Ett par andra instanser har synpunkter på rådets
sammansättning.
Bakgrunden till regeringens förslag: Efter förslag av den dåvarande
regeringen godkände riksdagen år 1984 att en rådgivande nämnd för
krigsmaterielexportfrågor inrättades (prop. 1984/85:82, bet. 1984/85 :UU5,
rskr. 1984/85:61). Nämnden består av sex personer som regeringen har
utsett efter förslag av de partier som var företrädda i Utrikesnämnden när
Rådgivande nämnden inrättades.
Rådgivande nämnden har enligt sin instruktion till uppgift att lämna råd
i enskilda krigsmaterielexportfrågor. Alla principiellt viktiga frågor blir
föremål för samråd i nämnden.
Krigsmaterielinspektören är sammankallande och leder överläggningarna
i nämnden. Vid sammanträdena brukar företrädare för
Utrikesdepartementets politiska avdelning och företrädare för
Försvarsdepartementet vara närvarande och bidra med upplysningar och
synpunkter.
Krigsmaterielinspektören redovisar därefter samrådet för det statsråd
som har till uppgift att föredra ärenden om kontroll över krigsmateriel och
andra strategiskt känsliga produkter.
Rådgivande nämnden ersätter inte Utrikesnämnden i sådana ärenden som
regeringen enligt regeringsformen skall överlägga med Utrikesnämnden
om.
Skälen för regeringens förslag: Regeringen vill utveckla det samråd
som Rådgivande nämnden för krigsmaterielexportfrågor är ett forum för
i dag. Bildandet av en ny myndighet - Inspektionen för strategiska
produkter - för prövning av bl.a. krigsmaterielexportärenden aktualiserar
frågan om en ombildning av nämnden.
Föreskrifter om detta kan beslutas av regeringen och tas in i t.ex. den
förordning med instruktion för den nya myndigheten som regeringen avser
att besluta, om riksdagen bifaller de förslag som regeringen lägger fram
nu. Det förhållandet att riksdagen medverkade genom att lämna sitt
godkännande när nämnden inrättades motiverar att regeringen inhämtar
Prop. 1995/96:31
27
riksdagens godkännande till en ombildning av nämnden.
Rådgivande nämnden ombildas till ett exportkontrollråd hos den nya
myndigheten
I linje med vad som gäller för andra myndigheter med tillståndsprövning
och tillsyn som huvuduppgifter bör den nya myndigheten organiseras
enligt en enrådighetsmodell. Myndighetschefen skall alltså i princip ensam
ha beslutsansvaret.
En rationell uppgiftsfördelning mellan Inspektionen för strategiska
produkter och regeringen förutsätter att inspektionen svarar för
beredningen av ett ärende så länge ärendet inte har överlämnats till
regeringen. Innan inspektionen tar ställning i frågan om överlämnade skall
ärendet vara ordentligt utrett och så långt det är möjligt färdigt för
avgörande.
Behandlingen av ett ärende i ett sådant organ för samråd som det här
gäller har sin naturliga plats i beredningsprocessens slutskede, dvs.
omedelbart innan inspektionen lämnar över ärendet till regeringen eller
själv avgör ärendet.
Det sagda leder regeringen till slutsatsen att den nuvarande rådgivande
nämnden för krigsmaterielexportfrågor bör ombildas till ett råd för samråd
i exportkontrollfrågor hos Inspektionen för strategiska produkter. Detta råd
bör ha ett verksamhetsområde som är vidare än Rådgivande nämndens.
Verksamhetsområdet bör omfatta även sådana frågor om exportkontroll
som avser andra strategiskt känsliga produkter än krigsmateriel och som
inspektionen skall pröva.
Exportkontrollrådets uppgifter, sammansättning och arbetsformer
Arbetet i rådet skall ta sikte inte bara på samråd. Det skall också tillföra
myndigheten sakkunskap och kontinuerlig inblick i relevanta utrikes-,
säkerhets- och försvarspolitiska frågor.
För dessa ändamål bör
• myndighetschefen med jämna mellanrum informera rådet om
myndighetens verksamhet på exportkontrollområdet,
• viktigare beslut föregås av samråd med rådet,
• myndigheten genom föredragningar i rådet få kännedom om de
länderbedömningar, bedömningar av spridningsrisker m.m. som görs
inom regeringskansliet med hjälp av internationellt informationsutbyte
och det kontaktnät som utlandsmyndigheterna utgör.
Rådet bör däremot inte ha till uppgift att bistå myndigheten i teknisk-
vetenskapliga frågor. För sådana frågor finns i dag ett särskilt expertorgan
som är knutet till Krigsmaterielinspektionen. Om riksdagen bifaller de
förslag som regeringen lägger fram nu, avser regeringen att ombilda detta
expertorgan till ett teknisk-vetenskapligt råd hos den nya myndigheten.
Regeringen kommer då också att överväga möjligheten att låta det
Prop. 1995/96:31
28
teknisk-vetenskapliga rådets verksamhetsområde omfatta även dual use- Prop. 1995/96:31
produkter.
Exportkontrollrådets sammansättning och arbetsformer bör avpassas för
de funktioner som det sålunda skall ha.
Lekmän bör ingå i rådet. Dessa ledamöter bör regeringen utse efter
förslag från de partier som är företrädda i Utrikesnämnden.
Myndighetschefen bör vara den som leder överläggningarna i rådet.
Behandlingen av ett ärende i rådet kan ske så att myndighetschefen eller
någon annan föredrar ärendet, att de närvarande överlägger med varandra
och att myndighetschefen summerar den diskussion som har varit.
Formliga omröstningar är inte nödvändiga i ett råd för samråd.
Förfarandet behöver inte regleras i detalj.
Personal i Utrikesdepartementet och Försvarsdepartementet bör bistå
rådet med föredragningar på samma sätt som företrädare för dessa
departement har medverkat vid sammanträden med Rådgivande nämnden.
De upplysningar och synpunkter som kommer fram vid behandlingen i
rådet och som har betydelse för den fortsatta handläggningen bör
dokumenteras på lämpligt sätt.
Enligt de allmänna regler som finns i sekretesslagen (1980:100) blir
ledamöterna i rådet bundna av handlingssekretess och tystnadsplikt på
samma sätt som andra som tjänstgör hos myndigheten.
Något beslutsfattande i egentlig mening bör inte förekomma i rådet.
Behandlingen av en fråga i rådet befriar självfallet inte regeringen från
dess skyldighet enligt regeringsformen att överlägga med Utrikesnämnden.
Regeringens förslag: För att täcka kostnaderna för den nya
myndigheten skall en årlig avgift betalas av den som har tillstånd
att tillverka krigsmateriel eller som tillverkar dual use-produkter av
det slag som myndighetens tillsyn skall omfatta. Detta under
förutsättning att det fakturerade värdet av tillverkarens sålda
produkter av dessa slag under året överstiger 2,5 miljoner kr.
Myndigheten skall bestämma avgiften efter ett för alla
avgiftsskyldiga lika förhållande till det fakturerade värdet.
Arbetsgruppens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens
förslag.
Remissinstanserna: De flesta tillstyrker eller har inga invändningar mot
förslaget.
Länsrätten i Stockholms län anser att avgiftsuttaget (bestämt av
totalkostnaderna för den nya myndigheten) bör låsas av regeringen på
29
något sätt. Statens kämkraftinspektion föreslår att också dess verksamhet Prop. 1995/96:31
på området skall avgiftsfinansieras.
De remissinstanser som företräder de berörda företagen argumenterar för
att verksamheten skall bekostas av staten och inte genom avgifter från
tillverkare. Deras synpunkter går ut på bl.a. följande. Några liknande
avgifter finns inte i våra grannländer eller i andra EU-länder. Avgifterna
försätter svensk industri i en sämre konkurrenssituation än dess utländska
konkurrenter. De kan dessutom leda till illojal konkurrens genom att
mindre seriösa företag försöker dra undan produkter från myndighetens
kontroll. Ökad byråkrati och administration blir också följden. Om
avgifter skall tas ut, bör dessa gälla krigsmateriel och inte dual use-
produkter. Vidare bör i vart fall kostnaderna för sådana tillstånd till
utförsel av krigsmateriel som beviljas andra än tillverkare inte bäras av
tillverkarna.
Krigsmateriel
Den nuvarande Krigsmaterielinspektionens organisation och verksamhet
finansieras genom avgifter. Kostnaderna utgörs till största delen av löner
och lokalkostnader. De täcks till en liten del (några procent) genom
expeditionsavgifter och i övrigt genom den årliga avgift som tillverkare
av krigsmateriel betalar enligt reglerna i 22 § lagen om krigsmateriel.
Reglerna innebär att regeringen varje år beräknar en avgift för var och
en som har tillstånd att tillverka krigsmateriel. Avgiften beräknas efter ett
för alla dessa tillståndshavare lika förhållande till det fakturerade värdet
av såld krigsmateriel.
I praxis sker en utjämning på så sätt att avgiftsbelopp under 2 000 kr
inte tas ut. Dessa belopp fördelas i stället mellan de övriga
tillståndshavama. En avgift på 2 000 kr motsvarade år 1994 ett värde av
såld krigsmateriel på cirka 2,5 miljoner kr.
I den proposition som ligger bakom lagen om krigsmateriel (prop.
1991/92:174 s. 94) konstaterade den dåvarande regeringen att merparten
av Krigsmaterielinspektionens arbete avsåg utförselkontroll. Bara någon
tiondel av arbetet kunde hänföras till tillverkningskontroll. De nya regler
som föreslogs i propositionen innebar att inspektionen fick ytterligare
uppgifter på exportkontrollområdet. Skäl att ändra de dittillsvarande
principerna för inspektionens finansiering genom avgifter från tillverkarna
ansågs likväl inte föreligga. Denna ståndpunkt motiverades i propositionen
med att funktionen som tillsynsmyndighet för den
krigsmaterieltillverkande industrin alltjämt utgjorde kärnan i verksamheten
och med att huvuddelen av ärendena om utförsel, upplåtelse eller
överlåtelse av tillverkningsrätt m.m. hänförde sig till den industrin.
Vid tillkomsten av lagen om krigsmateriel valde alltså lagstiftaren att
hålla fast vid de etablerade principerna om finansiering genom årliga
avgifter från tillverkarna av krigsmateriel, trots att förutsättningarna för
en sådan lösning förändrades genom att Krigsmaterielinspektionens 30
verksamhet vidgades på exportkontrollområdet.
Dual use-produkter
Några avgifter tas däremot inte ut för att täcka statens kostnader för
exportkontrollen för dual use-produkter. Här finns ingen direkt
motsvarighet till den kontroll som tillverkare av krigsmateriel är
underkastade och som är grundläggande för systemet med årliga avgifter
för dem.
Krigsmaterielinspektionen har dock tillsyn över efterlevnaden av de EG-
regler som lagen om strategiska produkter kompletterar. Se 16 § i den
lagen och 27 § förordningen (1994:2060) om strategiska produkter.
Skälen for regeringens förslag: Årskostnaderna för den nya
myndigheten kan beräknas till cirka 11,5 miljoner kr. Av statsfinansiella
skäl bör verksamheten finansieras genom någon form av avgifter från de
företag vars produkter omfattas av kontrollen över krigsmateriel och andra
strategiskt känsliga produkter.
Myndigheten skall ha ett vidare verksamhetsområde än den nuvarande
Krigsmaterielinspektionen. Det förhållandet att de nya arbetsuppgifterna
avser dual use-produkter talar för att de företag som tillverkar och
exporterar sådana produkter bör delta i finansieringen och att
verksamheten alltså inte bör bekostas enbart av den
krigsmaterieltillverkande industrin.
Funktionen som tillsynsmyndighet för den industrin skall emellertid
fortfarande spela en framträdande roll i verksamheten. Det står klart att
de flesta och mest resurskrävande ärendena kommer att hänföra sig till
företag som - själva eller genom närstående företag - tillverkar
krigsmateriel. En del av dessa företag är också tillverkare och exportörer
av dual use-produkter.
Vidare gäller att ett övergripande syfte med exportkontrollen för dual
use-produkter är detsamma som ligger bakom krigsmaterielkontrollen: det
skall undvikas att Sverige bidrar till sådan militär upprustning som kan
hota fred och frihet.
Samtidigt är det angeläget att de avgifter som behöver tas ut utformas
så att de inte blir handelshinder och tveksamma med hänsyn till våra
internationella åtaganden. Avgifter som baseras på att någon är exportör
eller på värdet av exporterade produkter kan lätt bli - eller uppfattas som
- handelshinder. Det är därför olämpligt att knyta en årlig avgift till
exporttillstånden.
Väsentligt är också att det merarbete som själva avgiftsuttaget medför
för företag och myndigheter är rimligt i förhållande till de kostnader som
avgifterna är till för att täcka. Det är ofrånkomligt att ett smidigt
avgiftssystem förutsätter ett visst mått av schablon.
Till skillnad från vad som gäller för krigsmateriel är antalet företag som
tillverkar och exporterar dual use-produkter stort. Många av dem har en
föga omfattande export av sådana produkter. Kostnaderna för att samla in
och kontrollera de uppgifter om försäljning m.m. som behövs för att
beräkna en årlig avgift för vart och ett av dessa företag skulle i många fall
inte stå i rimlig proportion till avgiftens storlek.
Prop. 1995/96:31
31
Kretsen av avgiftsskyldiga tillverkare bör vidgas
Av dessa skäl bör kretsen av avgiftsskyldiga tillverkare vidgas i
forhållande till vad som gäller i dag. Inte bara krigsmaterieltillverkare
utan också en del av de foretag som tillverkar dual use-produkter bör
delta i finansieringen av den nya myndigheten. Det gäller företag vars
produkter skall omfattas av myndighetens tillsyn och vars försäljning av
sådana produkter värdemässigt ligger i nivå med - eller överstiger - de
flesta krigsmaterieltillverkande företags försäljning av krigsmateriel.
Tillverkare med en försäljning som ligger på en lägre nivå bör däremot
inte omfattas av avgiftssystemet.
För att reglerna skall bli tydliga bör de avgiftsskyldigas krets anges med
en beloppsgräns för värdet av sålda produkter. Denna gräns kan lämpligen
sättas vid 2,5 miljoner kr. En förutsättning for avgiftsskyldighet bör vara
att värdet av tillverkarens sålda produkter under året överstiger detta
belopp.
En annan sak är hur avgiftsskyldigheten skall fördelas mellan de
avgiftsskyldiga.
Fördelningen mellan de avgiftsskyldiga bör ske på ett nytt sätt
Som det är nu bestämmer regeringen en fördelning efter ett for samtliga
krigsmaterieltillverkare lika förhållande till det fakturerade värdet av såld
krigsmateriel.
I konsekvens med att kretsen av avgiftsskyldiga tillverkare vidgas till att
omfatta också tillverkare av dual use-produkter bör fördelningen göras på
ett något annorlunda sätt än hittills. Värdet av en av giftsskyldig
tillverkares sålda dual use-produkter av det slag som den nya
myndighetens tillsyn skall omfatta bör i fortsättningen tas med vid
beräkningen av det värde som utgör underlag för fördelningen.
Vidare bör beslut om fördelningen fattas av den nya myndigheten och
inte av regeringen. För detta talar att ett sådant beslut har karaktär av
rättstillämpning, att rättssäkerhetskrav gör sig gällande och att beslutet
därför bör kunna överklagas till domstol av den som på detta sätt avkrävs
en avgift.
Avgifterna bör liksom hittills redovisas mot en inkomsttitel på
statsbudgeten. Den återkommande prövning av verksamheter och
kostnadsramar som sker inom ramen för budgetprocessen är en garanti för
att avgiftsfinansieringen inte påverkar myndighetens kostnadsmedvetande
negativt.
Finansieringen bör ske enbart genom årliga avgifter
De expeditionsavgifter som i nuläget tas ut i tillståndsärenden på
krigsmaterielområdet - 500 kr för ett bevis om tillstånd med vissa
undantag enligt 25 § förordningen (1992:1302) om krigsmateriel - har
Prop. 1995/96:31
32
med tiden fatt allt mindre betydelse. Budgetåret 1994/95 inbringade dessa Prop. 1995/96:31
avgifter 125 000 kr. Hos de flesta andra myndigheter har avgifter av
denna typ numera bytts ut mot andra avgiftsformer.
Finansieringen av verksamheten hos Inspektionen för strategiska
produkter bör mot denna bakgrund ske enbart genom årliga avgifter. Om
riksdagen bifaller de forslag som regeringen lägger fram nu, avser
regeringen att upphäva reglerna om expeditionsavgift i 25 § förordningen
om krigsmateriel.
Statens kärnkraftinspektions verksamhet på exportkontrollområdet
Regeringen har i det föregående (avsnitt 5) stannat för att Statens
kämkraftinspektion (SKI) tills vidare bör behålla sin prövningsuppgift på
exportkontrollområdet. I väntan på erfarenheter av en sådan
uppgiftsfördelning mellan SKI och den nya Inspektionen för strategiska
produkter bör formerna för finansieringen av SKI:s verksamhet på
området inte ändras.
Regeringens förslag: Ett beslut på myndighetsnivå att återkalla ett
tillstånd eller att bestämma en årlig avgift far överklagas hos allmän
förvaltningsdomstol. Beslut att inte bevilja ett tillstånd skall däremot
inte kunna överklagas. Detsamma gäller beslut att inte medge ett
undantag och beslut att förbjuda att ett anbud lämnas eller att ett
avtal ingås.
Arbetsgruppens förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.
Remissinstanserna: De flesta tillstyrker eller har inga invändningar mot
arbetsgruppens förslag.
Domstolsverket anser det inte uteslutet att Europakonventionens krav på
tillgång till domstolsprövning gör sig gällande också vid beslut att avslå
en ansökan eller att meddela ett förbud. Vidare efterlyser verket besked
om vidden av den prövning som domstolen skall göra. Länsrätten i
Stockholms län har liknande önskemål och är dessutom kritisk till att
tillämpningen av regler om överlämnande av ärenden till regeringen enligt
arbetsgruppens förslag blir avgörande för vilka ärenden som skall prövas
på myndighetsnivå och därmed för möjligheten att överklaga ett
återkallelsebeslut. Länsrätten ifrågasätter också om inte beslut att förbjuda
att ett anbud lämnas eller att ett avtal ingås bör kunna överklagas på
samma sätt som återkallelsebeslut.
De remissinstanser som företräder näringslivet anser att det bör firmas
en möjlighet till överprövning av beslut att avslå en ansökan om
exporttillstånd för dual use-produkter. De hänvisar till att tekniska
33
3 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 31
bedömningar av om en produkt omfattas av kravet på tillstånd eller inte Prop. 1995/96:31
kan vara svåra att göra.
Lagrådet: Lagrådet påpekar att det råder en viss oklarhet om
räckvidden av Europakonventionens krav på tillgång till domstolsprövning
och att det i framtiden kan bli nödvändigt att se över de regler om
överprövning av beslut som det här gäller.
Skälen för regeringens förslag: Allmänt gäller att ändamålet med en
möjlighet att överklaga myndigheters beslut bör vara att bereda enskilda
intressen i ärendena rättsskydd. Det är viktigt att hålla detta i minnet när
man skall utforma regler om vilka beslut av en myndighet som skall vara
överklagbara.
Avslag och förbud
En första fråga är om det mot denna bakgrund bör finnas en möjlighet att
överklaga ett beslut varigenom Inspektionen för strategiska produkter,
eller någon annan förvaltningsmyndighet på området, avslår en ansökan
om tillstånd eller undantag eller förbjuder att ett anbud lämnas eller att ett
avtal ingås.
Som regeringen redan har sagt (avsnitt 4) skall utrikes-, säkerhets- och
försvarspolitiska överväganden falla utslaget i ärendena. Enskilda
intressen, t.ex. ett företags intresse av att fa avsättning för sina produkter,
skall inte vägas in vid prövningen av en ansökan.
Det förhållandet att prövningen hos beslutsmyndigheten inte skall omfatta
enskilda intressen motiverar att sådana intressen inte heller kan göras
gällande genom en möjlighet att överklaga dessa beslut till en högre
instans.
Återkallelse av tillstånd
Vid beslut att återkalla ett tillstånd är situationen annorlunda.
Utgångspunkten är att tillståndshavaren har rätt att behålla tillståndet.
En återkallelse förutsätter att han har åsidosatt föreskrifter eller villkor
eller att det finns andra särskilda skäl till återkallelse. En återkallelse får
inte avse tillstånd till avtal som redan ingåtts. Regler om detta finns i 16
§ lagen om krigsmateriel och 8 § lagen om strategiska produkter.
Här gör sig alltså trygghetsaspekter gällande på ett annat sätt än vid
beslut att avslå en ansökan eller att meddela ett förbud. Detta talar för att
återkallelsebeslut bör vara möjliga att överklaga.
I en del återkallelsefall ställer också Europakonventionen (artikel 6)
krav på att det skall finnas en möjlighet till domstolsprövning. Detta krav
har införlivats med vår rättsordning genom lagen (1994:1219) om den
europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna
och de grundläggande friheterna.
Av dessa skäl bör beslut på myndighetsnivå att återkalla ett tillstånd
enligt lagen om krigsmateriel eller lagen om strategiska produkter kunna 34
överklagas till allmän förvaltningsdomstol.
Regeringen har övervägt möjligheten att låta bara vissa typer av Prop. 1995/96:31
återkallelsebeslut bli överklagbara, t.ex. sådana som grundar sig på
överträdelser av föreskrifter eller villkor eller som avser tillstånd att
tillverka krigsmateriel eller tillstånd att tillhandahålla krigsmateriel. Detta
har regeringen gjort med tanke på att det inte skall bli någon
domstolsprövning av utrikes-, säkerhets- och försvarspolitiska
lämplighetsfrågor.
Även om domstolsprövningen i fall av detta slag i princip kommer att
gälla återkallelsebeslutet i hela dess vidd, ligger det emellertid i sakens
natur att prövningen sker med beaktande av att domstolar inte kan
förutsättas göra bedömningar av utpräglat politisk karaktär.
Med hänsyn till detta har vi stannat för att en regel om att man får
överklaga de återkallelsebeslut som fattas på myndighetsnivå kan gälla
utan några uttryckliga undantag eller begränsningar.
Avgiftsbeslut
Enligt regeringens förslag om den nya myndighetens finansiering (avsnitt
8) skall myndigheten bestämma en årlig avgift för företag som har
tillstånd att tillverka krigsmateriel eller som tillverkar dual use-produkter
av det slag som omfattas av myndighetens tillsyn. Av hänsyn till
rättssäkerheten bör också dessa beslut kunna överklagas till domstol.
Regeringsbeslut
När det gäller regeringens beslut på området, dvs. i ärenden som lämnas
över till regeringens prövning, finns det inte skäl att gå ifrån den
ståndpunkt som regering och riksdag intagit i tidigare lagstiftningsärenden.
Det betyder att ett regeringsbeslut bör kunna överprövas bara om det
avser återkallelse av ett tillstånd att tillverka krigsmateriel eller
återkallelse av ett tillstånd att tillhandahålla krigsmateriel. Överprövningen
görs då av Regeringsrätten enligt lagen (1988:205) om rättsprövning av
vissa förvaltningsbeslut.
Vi hänvisar här till prop. 1987/88:69 Europakonventionen och rätten till
domstolsprövning i Sverige (s. 22). Se vidare prop. 1987/88:154, bet.
1987/88:UU30, rskr. 1987/88:331; prop. 1991/92:174, bet. 1992/93:FiU6,
rskr. 1992/93:121; prop. 1990/91:97, bet. 1990/91:UU13, rskr.
1990/91:227; prop. 1993/94:176, bet. 1993/94:UU24, rskr. 1993/94:336.
Utlämnande av allmänna handlingar
Hos inspektionen kommer det i stor omfattning att finnas handlingar med
uppgifter som omfattas av olika slags sekretess.
En följd av den nya organisationen blir att beslut att avslå en
framställning om att få ta del av en handling hos inspektionen får
35
överklagas till kammarrätten enligt de allmänna regler om detta som finns Prop. 1995/96:31
i sekretesslagen.
Regeringens forslag: Den nya myndigheten skall börja sin
verksamhet den 1 februari 1996. Ärenden som har väckts men som
inte har avgjorts före den dagen skall lämnas över från
regeringskansliet till myndigheten.
Arbetsgruppens förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.
Remissinstanserna: Remissinstanserna stöder arbetsgruppens förslag.
Skälen för regeringens förslag: Den nya myndigheten bör tillföras
resurser genom omfördelningar från i första hand den nuvarande
Krigsmaterielinspektionen och den enhet för strategisk exportkontroll som
finns inom Utrikesdepartementets handelsavdelning.
Någon ökad belastning på domstolarna blir det knappast. Regeringens
förslag om överprövning av beslut (avsnitt 9) innebär visserligen att
ytterligare ett par typer av förvaltningsbeslut skall kunna överprövas av
domstol. Det gäller beslut om återkallelse av utförseltillstånd och beslut
om årliga avgifter.
Att ett utförseltillstånd återkallas är emellertid ingen vanlig företeelse.
Under 1970-talet har regeringen fattat ett par beslut, under 1980-talet
något enstaka beslut och under 1990-talet tre beslut av detta slag.
Avgiftsbesluten bör liksom hittills fattas en gång per år. De skall
grundas på en räkneoperation. Tvistigheter och fel vid tillämpningen bör
så gott som alltid kunna förebyggas eller rättas till genom kontakter
mellan beslutsmyndigheten och de avgiftsskyldiga, dvs. utan att
möjligheten till domstolprövning behöver utnyttjas.
Reformen bör genomföras så snart som möjligt. Den 1 februari 1996 är
en lämplig tidpunkt med hänsyn till att nya och ändrade föreskrifter bör
utfärdas och kungöras i god tid innan de skall träda i kraft.
Ärenden som har väckts men inte avgjorts före den dagen bör
överlämnas från regeringskansliet till den nya myndigheten. Det bör vara
en uppgift för myndigheten att undersöka om det bland dessa ärenden
finns något ärende som behöver prövas av regeringen enligt de nya
reglerna om överlämnande av ärenden till regeringens prövning. I så fall
bör myndigheten fullfölja beredningen och överlämna ärendet enligt dessa
regler.
Sedan år 1985 lämnar regeringen årligen till riksdagen en redogörelse
för den svenska krigsmaterielexporten. Den senaste redogörelsen gäller år
1994 (skr. 1994/95:183). Regeringen avser att också i fortsättningen
lämna riksdagen årliga redogörelser av detta slag.
36
För den nuvarande Krigsmaterielinspektionen finns på statsbudgeten för
innevarande budgetår ett ramanslag under tredje huvudtiteln. Anslaget är
uppfört med 8 204 000 kr och är beräknat att täcka kostnaderna under
hela år 1996.
Krigsmaterielinspektionen kommer enligt förslagen i denna proposition
att upphöra vid utgången av januari 1996 och medelsförbrukningen på
anslaget Krigsmaterielinspektionen för budgetåret 1995/96 kan beräknas
bli begränsad till cirka 3,2 miljoner kr. En besparing på cirka 5 miljoner
kr i förhållande till statsbudgeten uppkommer således.
Verksamheten hos den nya myndigheten, Inpektionen för strategiska
produkter, är avsedd att bekostas genom avgifter från tillverkare vars
produkter skall omfattas av myndighetens tillsyn. De medel som inflyter
på detta sätt bör redovisas på statsbudgetens inkomstsida.
För att bekosta utgifterna behöver ett nytt anslag anvisas av riksdagen,
för innevarande budgetår uppfört på tilläggsbudget till statsbudgeten.
Anslaget bör, i likhet med de flesta andra myndighetsanslag, vara ett
ramanslag. Den nya myndigheten far därmed tillgång till de kredit-, låne-
och besparingsmöjligheter som följer av denna anslagstyp.
Anslagsbehovet beräknas till 11,5 miljoner kr. Att anslaget för
Inspektionen för strategiska produkter behöver vara större än anslaget för
Krigsmaterielinspektionen beror till största delen på att den nya
myndighetens verksamhetsområde skall vara vidare än
Krigsmaterielinspektionens.
Som en följd av delegeringen av ärenden från regeringen till den nya
myndigheten på dual use-området uppkommer besparingar på tredje
huvudtitelns ramanslag Utrikesförvaltningen motsvarande två
handläggartj änster.
12.1 Förslaget till ändring i lagen om krigsmateriel
1 §
Bestämmelsen i det nya andra stycket har behandlats i avsnitt 4. Den
anger vilken inriktning som prövningen skall ha i ärenden hos
Inspektionen för strategiska produkter och i sådana ärenden hos
regeringen som inspektionen överlämnar dit.
Utrikes-, säkerhets- och försvarspolitiska överväganden skall vara
avgörande. Några andra - allmänna eller enskilda - intressen
(arbetsmarknadspolitiska skäl, ett företags behov av att fa avsättning för
Prop. 1995/96:31
37
sina produkter osv.) skall inte vägas in vid prövningen. Prop. 1995/96:31
Styckets tillämpningsområde är begränsat till ”tillstånd enligt denna
lag”. Motsvarande bestämmelse i lagrådsremissen hade en vidare
tillämpning. Den gällde ”tillstånd, förbud och undantag i enskilda fall
enligt lagen eller enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av den”.
Begränsningen har gjorts efter förslag av Lagrådet och av de skäl som
framgår av Lagrådets yttrande.
Uttrycket ”får lämnas endast om det finns säkerhets- eller
försvarspolitiska skäl för det och det inte strider mot Sveriges
utrikespolitik” skiljer sig något från Lagrådets motsvarande förslag till
formulering. Uttrycket har valts för att det skall bli tydligt att de
grundsatser som har utbildats i praxis och som har kommit till uttryck i
prop. 1991/92:174 (s. 41 punkt 1 och 2) skall vara vägledande också i
fortsättningen. Orden "Sveriges utrikespolitik" syftar bl.a. på den respekt
för mänskliga rättigheter och andra folkrättsliga principer som är en
betydelsefull del av utrikespolitiken.
1 a §
Paragrafen är ny. Den har behandlats i avsnitt 5 och 6.
Första stycket innebär att Inspektionen för strategiska produkter övertar
den uppgift som regeringen eller ett statsråd nu har att pröva
förvaltningsärenden enligt lagen. Orden ”frågor om tillstånd” täcker även
återkallelser av tillstånd.
Andra stycket innehåller den regel om överlämnande av ärenden till
regeringen som skall göra det möjligt för denna att styra utvecklingen i
praxis genom att pröva överlämnade ärenden. Regeringens praxis skall
vara vägledande vid inspektionens prövning av liknande fall.
Regeringens riktlinjer för krigsmaterielexport och annan
utlandssamverkan (se prop. 1991/92:174 s. 41 och bet. 1992/93:UU1)
uttrycker principer som har lagts fast i praxis. Regeringen avser att bygga
sin praxis i överlämnade ärenden på dessa principer.
Enligt tredje stycket kan regeringen besluta föreskrifter som preciserar
eller kompletterar regeln om överlämnande i andra stycket.
22 §
Den nya lydelsen innebär att den industri vars produkter omfattas av den
tillsyn som Inspektionen för strategiska produkter har enligt lagen om
krigsmateriel eller lagen om strategiska produkter skall bekosta
inspektionens verksamhet genom årliga avgifter. Frågan har behandlats i
avsnitt 8.
23 a §
Paragrafen innehåller de nya regler om överklagande av beslut som har
behandlats i avsnitt 9.
Övriga bestämmelser (3-12, 16-21, 23, 25 och 27 §§ samt ikraftträdande-
och övergångsbestämmelserna)
I 6 och 12 §§ slopas reglerna om att ett statsråd själv får avgöra vissa
ärenden. Frågan har behandlats i avsnitt 6.
38
I 16 § har ett stycke lagts till som innebär att inspektionens beslut att
återkalla ett tillstånd skall gälla med omedelbar verkan, dvs. oberoende av
om beslutet har vunnit laga kraft, om inte inspektionen bestämmer något
annat i beslutet. Att den domstol som skall pröva ett överklagande enligt
23 a § kan besluta om inhibition följer av den allmänna regel om detta
som finns i förvaltningsprocesslagen (1971:291). Det nya stycket har
tillkommit efter ett påpekande från Länsrätten i Stockholms län vid
remissbehandlingen av arbetsgruppens förslag. Stycket har utformats på
det sätt som Lagrådet föreslagit i sitt yttrande
Övriga ändringar innebär att texten anpassas till de nya reglerna i 1 a
§ om att Inspektionen för strategiska produkter är prövningsinstans utom
i de ärenden som inspektionen överlämnar till regeringens prövning.
I en övergångsbestämmelse till de nya reglerna i 22 § om årliga avgifter
klargörs hur avgifter för år 1996 skall beräknas med hänsyn till att den
nya myndigheten skall börja sin verksamhet en bit in på året.
Prop. 1995/96:31
12.2 Förslaget till ändring i lagen om strategiska produkter
1 a§
De regler som nu finns i denna paragraf ändras och flyttas till 1 b § för
att ge plats åt den bestämmelse som har behandlats i avsnitt 4 och som
anger vilken inriktning som tillståndsprövningen skall ha. Bestämmelsen
gäller oavsett om prövningen görs av Inspektionen för strategiska
produkter, av någon annan förvaltningsmyndighet eller av regeringen.
Paragrafen slår fast att tillståndsprövningen skall bygga på en
presumtion för att export skall tillåtas. Vid bedömningen av om det finns
skäl att avvika från presumtionen skall Sveriges utrikes-, säkerhets- och
försvarspolitiska intressen vara avgörande. Några andra - allmänna eller
enskilda - intressen (arbetsmarknadspolitiska skäl, ett företags behov av
att fa avsättning för sina produkter osv.) skall inte vägas in.
1 b §
Första stycket motsvarar den nuvarande 1 a § med vissa ändringar och
anger som en huvudregel att Inspektionen för strategiska produkter är
prövningsinstans. Som har framgått av avsnitt 4 och 5 är det meningen att
inspektionen skall pröva merparten av förvaltningsärendena på området.
Att inspektionen nämns vid namn redan här är praktiskt också med
hänsyn till att namnet behöver användas i de bestämmelser om
finansiering och tillsyn som finns i 6 d och 16 §§.
En annan sak är att Statens kämkraftinspektion tills vidare bör behålla
sin uppgift att pröva frågor om utförsel av vissa kärntekniska produkter
och material. Lagtexten har utformats så att regeringen kan bestämma om
detta och föreskriva avvikelser från regeln om att Inspektionen för
strategiska produkter är prövningsinstans.
Orden "frågor om tillstånd" täcker även återkallelser av tillstånd.
Andra stycket innehåller den bestämmelse om överlämnande av ärenden
till regeringen som skall göra det möjligt för denna att styra utvecklingen Prop. 1995/96:31
i praxis genom att pröva överlämnade ärenden. Regeringens praxis skall
vara vägledande vid prövningen av liknande fall på myndighetsnivå.
Bestämmelsen har behandlats i avsnitt 5 och 6.
Enligt tredje stycket kan regeringen besluta föreskrifter som preciserar
eller kompletterar regeln om överlämnande i andra stycket. Frågan har
behandlats i avsnitt 5.
6 b, 6 c och 15 §§
Texten har anpassats till att regeringen, enligt de nya reglerna i 1 b §, inte
skall pröva andra förvaltningsärenden på området än sådana som en
myndighet överlämnar till regeringens prövning.
6d§
Paragrafen, som är ny, innehåller en hänvisning till den nya skyldigheten
för tillverkare av dual use-produkter att delta i finansieringen av
verksamheten hos Inspektionen för strategiska produkter genom att betala
årliga avgifter enligt 22 § lagen om krigsmateriel. Frågan har behandlats
i avsnitt 8.
Vidare föreskrivs i paragrafen en skyldighet för sådana tillverkare att
lämna de uppgifter som behövs för att bestämma avgifterna.
8 §
Texten i första stycket har anpassats till att regeringen, enligt de nya
reglerna i 1 b §, inte skall pröva andra förvaltningsärenden på området än
sådana som en myndighet överlämnar till regeringens prövning.
Enligt det nya tredje stycket skall en återkallelse gälla med omedelbar
verkan, dvs. oberoende av om beslutet har vunnit laga kraft, om inte
beslutsmyndigheten bestämmer något annat i beslutet. Att den domstol
som skall pröva ett överklagande enligt 8 a § kan besluta om inhibition
följer av den allmänna regel om detta som finns i
förvaltningsprocesslagen (1971:291).
Stycket har tillkommit efter ett påpekande från Länsrätten i Stockholms
län vid remissbehandlingen av arbetsgruppens förslag. Det har utformats
på det sätt som Lagrådet föreslagit i sitt yttrande.
8 a§
Paragrafen innehåller de nya regler om överklagande av beslut som har
behandlats i avsnitt 9.
10 §
Ändringen innebär att lagens straffbestämmelser anpassas till de nya
reglerna i 1 b §.
16 §
Texten har anpassats till de nya reglerna i 1 b §. Ändringen innebär att
Inspektionen för strategiska produkter är tillsynsmyndighet, om något
annat inte anges i en regeringsförordning.
40
Arbetsgruppens lagförslag
Bilaga 1 Prop. 1995/96:31
1 Förslag till lag om ändring i lagen (1992:1300) om
krigsmateriel
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1992:1300) om krigsmateriel
dels att 1, 3-12, 16-23, 25 och 27 §§, rubriken närmast före 1 § samt
övergångsbestämmelserna till lagen skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas två nya paragrafer, 1 a och 23 a §§,
samt närmast före 23 a § en ny rubrik av följande lydelse.
|
Nuvarande lydelse |
Föreslagen lydelse |
|
Inledande bestämmelse |
Inledande bestämmelser 1 § |
Denna lag har avseende på vapen, ammunition och annan för militärt
bruk utformad materiel som enligt regeringens föreskrifter utgör
|
krigsmateriel. |
Beslut om tillstånd, förbud och 1 a § Krigsmaterielinspektionen prövar Krigsmaterielinspektionen får Regeringen får meddela |
41
Prop. 1995/96:31
Krigsmateriel far inte tillverkas Krigsmateriel får inte tillverkas
här i landet utan tillstånd av här i landet utan tillstånd.
regeringen.
Regeringen får meddela föreskrifter om undantag från detta
tillståndskrav för
1. ändring eller ombyggnad av skjutvapen i de fall som avses i 24 §
första stycket vapenlagen (1973:1176),
2. tillverkning av enstaka skjutvapen och av ammunition för
tillverkarens eget bruk,
3. årlig tillverkning för medicinska eller farmaceutiska ändamål eller för
forskningsändamål av högst 100 gram kemiska produkter som
klassificeras som krigsmateriel.
Bestämmelsen i första stycket gäller inte för sådana statliga myndigheter
som inte är affärsverk.
Verksamhet som avser
tillhandahållande av krigsmateriel,
uppfinningar rörande krigsmateriel
och metoder för framställning av
sådan materiel får inte bedrivas här
i landet utan tillstånd av
regeringen.
Svenska myndigheter, svenska
företag samt den som är bosatt
eller stadigvarande vistas här får
inte heller utom landet bedriva
sådan verksamhet utan regeringens
tillstånd.
§
Verksamhet som avser
tillhandahållande av krigsmateriel,
uppfinningar rörande krigsmateriel
och metoder för framställning av
sådan materiel får inte bedrivas här
i landet utan tillstånd.
Svenska myndigheter, svenska
företag samt den som är bosatt
eller stadigvarande vistas här får
inte heller utom landet bedriva
sådan verksamhet utan tillstånd.
Bestämmelserna i första och andra styckena gäller inte för sådana
statliga myndigheter som inte är affärsverk.
Tillstånd enligt första eller andra stycket behövs inte för verksamhet som
avser tillhandahållande av krigsmateriel till svenska statliga myndigheter
eller sådana tillverkare som har tillstånd att tillverka krigsmateriel av det
slag tillhandahållandet gäller. Inte heller behöver innehavare av
tillverkningstillstånd ha tillstånd enligt första eller andra stycket, om
verksamheten avser tillhandahållande av krigsmateriel som tillhör
tillståndshavaren och som finns inom landet eller tillhandahållande av
uppfinning eller metod för framställning av krigsmateriel till svenska
statliga myndigheter eller sådana tillverkare som har tillstånd att tillverka
krigsmateriel av det slag tillhandahållandet gäller.
Regeringen får meddela föreskrifter om undantag från tillståndskravet
enligt första och andra styckena i fråga om sådan handel med skjutvapen
42
som regleras genom föreskrifterna i vapenlagen (1973:1176) eller sådan Prop. 1995/96:31
hantering av ammunition eller annan explosiv vara som regleras genom
föreskrifterna i lagen (1988:868) om brandfarliga och explosiva varor.
Svenska myndigheter, svenska
företag samt den som är bosatt
eller stadigvarande vistas här far
inte utan tillstånd av regeringen i
det enskilda fallet till någon i
utlandet tillhandahålla krigsmateriel
som finns i utlandet eller
uppfinning rörande krigsmateriel
eller metod för framställning av
sådan materiel.
Svenska myndigheter, svenska
företag samt den som är bosatt
eller stadigvarande vistas här far
inte utan tillstånd i det enskilda
fallet till någon i utlandet
tillhandahålla krigsmateriel som
finns i utlandet eller uppfinning
rörande krigsmateriel eller metod
för framställning av sådan materiel.
Krigsmateriel får inte föras ut ur
landet utan tillstånd av regeringen,
om inte annat följer av denna lag
eller annan författning. I fråga om
programvara likställs med utförsel
överföring till utlandet genom
telekommunikation eller på annat
liknande sätt.
I ärenden som inte avser utförsel
i större omfattning eller som i
övrigt inte är av större vikt får det
statsråd som har till uppgift att
föredra ärenden om utförsel av
krigsmateriel pröva frågor om
tillstånd enligt första stycket.
Krigsmateriel får inte föras ut ur
landet utan tillstånd, om inte annat
följer av denna lag eller annan
författning. I fråga om programvara
likställs med utförsel överföring till
utlandet genom telekommunikation
eller på annat liknande sätt.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela
föreskrifter om utförsel av
1. skjutvapen och tillhörande ammunition för enskilds persons räkning
samt skjutvapen och därtill hörande ammunition för användning vid jakt,
tävling eller övning utom riket,
2. skjutvapen för reparation, översyn eller annan liknande åtgärd,
3. skjutvapen som förts in i landet för åtgärd som avses i 2,
4. sådana jakt- och tävlingsskjutvapen och tillhörande ammunition som
har förts in i landet i enlighet med bestämmelserna i 16 § 2 vapenlagen
(1973:1176).
43
Prop. 1995/96:31
Avtal som innebär upplåtelse eller
överlåtelse av tillverkningsrätt till
någon i utlandet far inte ingås här
i landet utan tillstånd.
Svenska myndigheter, svenska
företag samt den som är bosatt
eller stadigvarande vistas här får
inte heller utom landet ingå sådant
avtal utan tillstånd.
Avtal som innebär upplåtelse eller
överlåtelse av tillverkningsrätt till
någon i utlandet far inte ingås här
i landet utan tillstånd av
regeringen.
Svenska myndigheter, svenska
företag samt den som är bosatt
eller stadigvarande vistas här far
inte heller utom landet ingå sådant
avtal utan tillstånd av regeringen.
Avtal med någon utom landet om
att gemensamt med denne eller för
hans räkning utveckla krigsmateriel
eller metod för framställning av
sådan materiel eller om att
gemensamt tillverka krigsmateriel
far inte ingås här i landet utan
tillstånd av regeringen.
Svenska myndigheter, svenska
företag samt den som är bosatt
eller stadigvarande vistas här får
inte heller utom landet ingå sådant
avtal utan tillstånd av regeringen.
Avtal med någon utom landet om
att gemensamt med denne eller för
hans räkning utveckla krigsmateriel
eller metod för framställning av
sådan materiel eller om att
gemensamt tillverka krigsmateriel
får inte ingås här i landet utan
tillstånd.
Svenska myndigheter, svenska
företag samt den som är bosatt
eller stadigvarande vistas här far
inte heller utom landet ingå sådant
avtal utan tillstånd.
Avtal om tillägg till eller ändring
av avtal av det slag som kräver
tillstånd enligt 7 eller 8 § far inte
ingås utan tillstånd av regeringen,
om tillägget eller ändringen avser
Avtal om tillägg till eller ändring
av avtal av det slag som kräver
tillstånd enligt 7 eller 8 § far inte
ingås utan tillstånd, om tillägget
eller ändringen avser
1. den materiel som omfattas av avtalet,
2. vidareupplåtelse eller vidareöverlåtelse av rätt enligt avtalet,
3. rätt att tillhandahålla krigsmateriel till mottagare som inte angivits
tidigare,
4. förlängning av avtalets giltighetstid, eller
5. bestämmelser om sekretess.
Militärt inriktad utbildning av Militärt inriktad utbildning av
personer som inte är svenska personer som inte är svenska
medborgare får inte bedrivas här i medborgare får inte bedrivas här i
44
landet utan tillstånd av regeringen.
Svenska myndigheter, svenska
företag samt den som är bosatt
eller stadigvarande vistas här får
inte heller utom landet
yrkesmässigt bedriva sådan
utbildning utan tillstånd av
regeringen.
landet utan tillstånd. Prop. 1995/96:31
Svenska myndigheter, svenska
företag samt den som är bosatt
eller stadigvarande vistas här får
inte heller utom landet
yrkesmässigt bedriva sådan
utbildning utan tillstånd.
Tillstånd behövs inte för utbildning som anordnas av statliga
myndigheter som inte är affärsverk eller som anordnas i samband med
försäljning av krigsmateriel eller för de anställda i sådana företag som har
tillstånd att tillverka krigsmateriel.
Den som har tillstånd enligt 3
eller 4 § liksom svenska statliga
myndigheter som bedriver
motsvarande verksamhet skall, i
den ordning regeringen föreskriver,
lämna redovisning till regeringen
Den som har tillstånd enligt 3
eller 4 § liksom svenska statliga
myndigheter som bedriver
motsvarande verksamhet skall, i
den ordning regeringen föreskriver,
lämna redovisning till
Krigsmaterielinspektionen
1. om den marknadsföring av krigsmateriel som bedrivs i utlandet,
2. om åtgärder som syftar till avtal som är tillståndspliktigt enligt 7 eller
8 §•
Regeringen får meddela närmare
föreskrifter om
redovisningsskyldighet och om
undantag från denna. Regeringen
får i det enskilda fallet medge
undantag från sådan
redovisningsskyldighet.
Regeringen får meddela närmare
föreskrifter om
redovisningsskyldighet och om
undantag från denna.
Krigsmaterielinspektionen far i det
enskilda fallet medge undantag från
sådan redovisningsskyldighet.
Den som har tillstånd enligt 3
eller 4 § liksom svenska statliga
myndigheter som bedriver
motsvarande verksamhet skall
underrätta regeringen innan anbud
lämnas, eller, där anbudsförfarande
inte förekommer, innan avtal ingås
om
Den som har tillstånd enligt 3
eller 4 § liksom svenska statliga
myndigheter som bedriver
motsvarande verksamhet skall
underrätta
Krigsmaterielinspektionen innan
anbud lämnas, eller, där
anbudsförfarande inte förekommer,
innan avtal ingås om
1. tillhandahållande av krigsmateriel till någon i utlandet,
45
2. upplåtelse eller överlåtelse av tillverkningsrätt som avses i 7 §, eller Prop. 1995/96:31
3. tillverkning eller utveckling av krigsmateriel eller metod för
framställning av krigsmateriel som avses i 8 §.
Regeringen far meddela närmare
föreskrifter om senaste tidpunkt för
underrättelse och om undantag från
underr ät tel seskyldigheten.
Regeringen får också i enskilda
fall medge undantag från
underrättelseskyldighet.
I ärenden som inte är av större
omfattning eller i övrigt inte är av
större vikt får det statsråd som har
till uppgift att föredra ärenden om
utförsel av krigsmateriel medge
undantag i enskilda fall från
föreskrifter om tid för lämnande av
underrättelse.
Regeringen får i det enskilda
fallet förbjuda att sådant anbud
lämnas eller avtal ingås, som avses
i första stycket.
Regeringen får meddela närmare
föreskrifter om senaste tidpunkt för
underrättelse och om undantag från
underrättelseskyldigheten.
Krigsmaterielinspektionen får i
enskilda fall medge undantag från
underrättelseskyldighet.
Krigsmaterielinspektionen får i
det enskilda fallet förbjuda att
sådant anbud lämnas eller avtal
ingås som avses i första stycket.
Tillstånd enligt 3-10 §§ kan
återkallas av regeringen, om
tillståndshavaren åsidosatt en
föreskrift i denna lag eller
föreskrift, villkor eller bestämmelse
som har meddelats med stöd av
lagen eller om det finns andra
särskilda skäl till återkallelse.
Tillstånd enligt 3-10 §§ kan
återkallas, om tillståndshavaren
åsidosatt en föreskrift i denna lag
eller föreskrift, villkor eller
bestämmelse som har meddelats
med stöd av lagen eller om det
finns andra särskilda skäl till
återkallelse.
En återkallelse får inte avse tillstånd till avtal enligt någon av 7-9 §§
som redan ingåtts.
Den som har tillstånd enligt 3
eller 4 § liksom svensk statlig
myndighet som bedriver
motsvarande verksamhet utan att
behöva tillstånd skall, enligt de
föreskrifter som regeringen
meddelar, lämna uppgifter till
regeringen om ägande i utländska
rättssubjekt som bedriver
Den som har tillstånd enligt 3
eller 4 § liksom svensk statlig
myndighet som bedriver
motsvarande verksamhet utan att
behöva tillstånd skall, enligt de
föreskrifter som regeringen
meddelar, lämna uppgifter till
Krigsmaterielinspektionen om
ägande i utländska rättssubjekt som
46
utveckling, tillverkning, bedriver utveckling, tillverkning, Prop. 1995/96:31
marknadsföring eller försäljning av marknadsföring eller försäljning av
krigsmateriel. krigsmateriel.
Den som har tillstånd enligt 3
eller 4 § skall stå under tillsyn av
den myndighet som regeringen
bestämmer. Regeringen far meddela
föreskrifter om tillsynen.
Den som har tillstånd enligt 3
eller 4 § skall stå under tillsyn av
Krigsmaterielinspektionen.
Regeringen får meddela föreskrifter
om tillsynen.
Den som har tillstånd enligt 3
eller 4 § skall, enligt de närmare
föreskrifter som regeringen
meddelar, till tillsynsmyndigheten
lämna deklaration på heder och
samvete rörande den verksamhet
för vilken tillstånd har meddelats.
Den som har tillstånd enligt 3
eller 4 § skall, enligt de närmare
föreskrifter som regeringen
meddelar, till
Krigsmaterielinspektionen lämna
deklaration på heder och samvete
rörande den verksamhet för vilken
tillstånd har meddelats.
Regeringen får meddela föreskrifter om undantag från skyldigheten att
lämna deklaration.
Regeringen får meddela föreskrifter om att
6 § skall lämna uppgifter om
eller 8 § skall lämna uppgifter om
§
Den som har tillstånd enligt 3
eller 4 § skall efter anmodan av
Krigsmaterielinspektionen lämna de
upplysningar och handlingar som
behövs för kontrollen samt lämna
inspektionen tillträde till de lokaler
där verksamheten bedrivs.
Inspektionen har rätt att anlita
biträde från andra statliga
myndigheter i sin tillsyn.
§
Den som har tillstånd enligt
denna lag är skyldig att vid ändring
1. den som har tillstånd enligt
krigsmateriel som förts ut ur landet,
2. den som har tillstånd enligt 7
ingångna avtal.
Den som har tillstånd enligt 3
eller 4 § skall efter anmodan av
tillsynsmyndigheten lämna de
upplysningar och handlingar som
behövs för kontrollen samt lämna
tillsynsmyndigheten tillträde till
lokaler där verksamheten bedrivs.
Tillsynsmyndigheten har rätt att
anlita biträde från andra statliga
myndigheter i sin tillsyn.
Den som har tillstånd enligt
denna lag är skyldig att vid ändring
47
i förhållanden som tagits upp i
tillståndsansökan anmäla detta till
regeringen i enlighet med de
föreskrifter som regeringen
meddelar.
Om tillståndet avser tillverkning
av kemiska produkter, skall
tillståndshavaren till regeringen
eller till den myndighet som
regeringen bestämmer i enlighet
med de föreskrifter som regeringen
meddelar anmäla ändringar i
verksamheten som planeras för
pågående kalenderår.
i förhållanden som tagits upp i
tillståndsansökan anmäla detta till
Krigsmaterielinspektionen i
enlighet med de föreskrifter som
regeringen meddelar.
Om tillståndet avser tillverkning
av kemiska produkter, skall
tillståndshavaren till
Krigsmaterielinspektionen i
enlighet med de föreskrifter som
regeringen meddelar anmäla
ändringar i verksamheten som
planeras för pågående kalenderår.
Prop. 1995/96:31
För att täcka kostnaderna för
tillsynsmyndighetens organisation
och verksamhet skall den som har
fått tillstånd enligt 3 § årligen
betala en avgift som regeringen
bestämmer. Avgiften beräknas efter
ett för samtliga tillverkare lika
förhållande till det fakturerade
värdet av försåld krigsmateriel.
För att täcka kostnaderna för
Krigsmaterielinspektionens
organisation och verksamhet skall
den som har tillstånd att tillverka
krigsmateriel enligt 3 § eller som
tillverkar produkter som avses i 2
§ lagen (1991:341) om strategiska
produkter årligen betala en avgift,
om det fakturerade värdet av
tillverkarens försålda produkter av
dessa slag under året överstiger
2 500 000 kr.
Krigsmaterielinspektionen
bestämmer avgiften efter ett för
samtliga avgiftsskyldiga lika
förhållande till det fakturerade
värdet.
Om en revisor i sin
granskningsverksamhet har anmärkt
på ett företags efterlevnad av
bestämmelserna enligt denna lag
och anmärkningen har framförts i
en sådan revisionsberättelse som
sägs i 10 kap. 10 §
aktiebolagslagen (1975:1385) eller
4 kap. 10 § lagen (1980:1103) om
årsredovisning m.m. i vissa företag,
skall han genast sända in en kopia
Om en revisor i sin
granskningsverksamhet har anmärkt
på ett företags efterlevnad av
bestämmelserna enligt denna lag
och anmärkningen har framförts i
en sådan revisionsberättelse som
sägs i 10 kap. 10 §
aktiebolagslagen (1975:1385) eller
4 kap. 10 § lagen (1980:1103) om
årsredovisning m.m. i vissa företag,
skall han genast sända in en kopia
48
av revisionsberättelsen till
regeringen. En revisor vid en
svensk statlig myndighet har
motsvarande skyldighet.
av revisionsberättelsen till Prop. 1995/96:31
Krigsmaterielinspektionen. En
revisor vid en svensk statlig
myndighet har motsvarande
skyldighet.
Överklagande
Krigsmaterielinspektionensbeslut
att återkalla ett tillstånd enligt 16
§ eller att bestämma en avgift
enligt 22 § får överklagas hos
allmän förvaltningsdomstol.
Prövningstillstånd krävs vid
överklagande till kammarrätten.
Andra förvaltningsbeslut enligt
denna lag får inte överklagas.
Den som bryter mot någon av 3 - 5 §§ eller 7 - 10 §§ eller mot förbud
som har meddelats med stöd av 12 § döms,
1. om gärningen har skett uppsåtligen, till böter eller fängelse i högst två
år,
2. om gärningen har skett av oaktsamhet, till böter eller fängelse i högst
sex månader.
Den som uppsåtligen genom
vilseledande förmår regeringen att
lämna tillstånd enligt någon av 3-5
§§ eller 7-10 §§ och därigenom
föranleder att avtal fullföljs eller
tillhandahållande kommer till stånd
döms till böter eller fängelse i
högst två år. Om gärningen har
skett av oaktsamhet, döms till böter
eller fängelse i högst sex månader.
Den som uppsåtligen genom
vilseledande förmår regeringen
eller Krigsmaterielinspektionen att
lämna tillstånd enligt någon av
3-5 §§ eller 7-10 §§ och
därigenom föranleder att avtal
fullföljs eller tillhandahållande
kommer till stånd döms till böter
eller fängelse i högst två år. Om
gärningen har skett av oaktsamhet,
döms till böter eller fängelse i
högst sex månader.
I ringa fall skall inte dömas till ansvar.
Till böter eller fängelse i högst sex månader döms den som uppsåtligen
49
4 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 31
eller av oaktsamhet
1. underlåter att underrätta
regeringen enligt 12 § eller att
lämna uppgifter enligt 17 §,
Prop. 1995/96:31
1. underlåter att lämna
underrättelse enligt 12 § eller att
lämna uppgifter enligt 17 §,
2. underlåter att göra sådan anmälan som avses i 21 §,
3. i annat fall än som avses i 25 eller 26 § lämnar en oriktig uppgift i
ansökan om tillstånd eller i annan handling som är av betydelse för
prövningen av ett ärende enligt denna lag eller som annars ges in till
tillsynsmyndigheten,
4. åsidosätter ett villkor eller bryter mot en kontroll- eller
ordningsbestämmelse som har meddelats med stöd av denna lag.
I ringa fall skall inte dömas till ansvar.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993, då lagen (1983:1034) om
kontroll över tillverkningen av krigsmateriel, m.m. och lagen (1988:558)
om förbud mot utförsel av krigsmateriel, m.m. skall upphöra att gälla.
Tillstånd som har meddelats med stöd av äldre lag skall vid
tillämpningen av den nya lagen anses som meddelat enligt denna.
Beträffande tillstånd att tillverka
krigsmateriel som har meddelats
svenskt aktiebolag eller
handelsbolag före den 1 januari
1993 far regeringen bestämma att
tidigare meddelade villkor avseende
ägandet ändras. Beträffande
tillstånd som har meddelats svenskt
aktiebolag före nämnda datum får
regeringen vidare bestämma att
tillståndet skall förenas med villkor
om att nya styrelseledamöter och
suppleanter för dem samt
verkställande direktör i bolaget
skall vara svenska medborgare och
bosatta i Sverige. Om sådana
villkor åsidosätts får tillståndet
återkallas.
Beträffande tillstånd att tillverka
krigsmateriel som har meddelats
svenskt aktiebolag eller
handelsbolag före den 1 januari
1993 far Krigsmaterielinspektionen
bestämma att tidigare meddelade
villkor avseende ägandet ändras.
Beträffande tillstånd som har
meddelats svenskt aktiebolag före
nämnda datum får
Krigsmaterielinspektionen vidare
bestämma att tillståndet skall
förenas med villkor om att nya
styrelseledamöter och suppleanter
för dem samt verkställande direktör
i bolaget skall vara svenska
medborgare och bosatta i Sverige.
Om sådana villkor åsidosätts får
tillståndet återkallas.
Bestämmelserna i 9 § skall tillämpas på avtal av det slag som avses i
7 eller 8 §, även om avtalet på grund av äldre bestämmelser inte krävt
tillstånd.
Denna lag träder i kraft den 1 februari 1996.
50
Prop. 1995/96:31
2 Förslag till lag om ändring i lagen (1991:341) om
strategiska produkter
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1991:341) om strategiska
produkter
dels att 1 a, 8 och 10 §§ skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas tre nya paragrafer, 1 b, 6 d och 8 a §§,
samt närmast före 8 a § en ny rubrik av följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Frågor om tillstånd enligt denna
lag och enligt rådets förordning
(EG) nr 3381/94 prövas av
regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer.
Beslut om tillstånd enligt denna
lag eller enligt föreskrifter som har
meddelats med stöd av lagen skall
grundas på utrikes-, säkerhets- och
försvarspolitiska överväganden.
Frågor om tillstånd enligt denna
lag och enligt rådets förordning
(EG) nr 3381/94 prövas av
regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer.
En myndighet får med eget
yttrande lämna över ett ärende till
regeringens prövning, om ärendet
har principiell betydelse eller
annars är av särskild vikt.
Regeringen får meddela
ytterligare föreskrifter om
överlämnande av ärenden till
regeringen.
51
Föreskrifter om skyldighet för
tillverkare av produkter som avses
i 2 § att betala årliga avgifter för
att täcka kostnaderna för
Krigsmaterielinspektionens
organisation och verksamhet finns
i 22 § lagen (1992:1300) om
krigsmateriel. Den som tillverkar
och säljer sådana produkter skall
årligen enligt de närmare
föreskrifter som regeringen
meddelar lämna en deklaration
med de uppgifter som behövs för
att bestämma avgifterna.
Regeringen får meddela
föreskrifter om undantag från
deklarationsskyldigheten.
Prop. 1995/96:31
Tillstånd enligt 3 och 5-6 §§ kan
återkallas av regeringen, om
tillståndshavaren har åsidosatt en
föreskrift i denna lag eller
föreskrift, villkor eller bestämmelse
som har meddelats med stöd av
lagen eller om det finns andra
särskilda skäl till återkallelse.
Tillstånd enligt 3 och 5-6 §§ kan
återkallas, om tillståndshavaren har
åsidosatt en föreskrift i denna lag
eller föreskrift, villkor eller
bestämmelse som har meddelats
med stöd av lagen eller om det
finns andra särskilda skäl till
återkallelse.
En återkallelse får inte avse tillstånd till avtal enligt 5 § eller 5 a § som
redan ingåtts.
Överklagande
Beslut av en annan myndighet än
regeringen att återkalla ett tillstånd
får överklagas hos allmän
förvaltningsdomstol.
Prövningstillstånd krävs vid
överklagande till kammarrätten.
Andra förvaltningsbeslut enligt
denna lag eller enligt rådets
förordning (EG) nr 3381/94 får
inte överklagas.
52
Prop. 1995/96:31
Den som bryter mot 5, 5 a eller 6 § döms,
1. om gärningen har skett uppsåtligen, till böter eller fängelse i högst två
år,
2. om gärningen har skett av oaktsamhet, till böter eller fängelse i högst
sex månader.
Den som uppsåtligen genom
vilseledande förmår regeringen att
lämna tillstånd enligt 5, 5 a eller 6
§ och därigenom föranleder att
avtalet eller tillhandahållandet
kommer till stånd, döms till böter
eller fängelse i högst två år. Om
gärningen har skett av oaktsamhet,
döms till böter eller fängelse i
högst sex månader.
Den som uppsåtligen genom
vilseledande förmår regeringen
eller någon annan myndighet att
lämna tillstånd enligt 5, 5 a eller 6
§ och därigenom föranleder att
avtalet eller tillhandahållandet
kommer till stånd, döms till böter
eller fängelse i högst två år. Om
gärningen har skett av oaktsamhet,
döms till böter eller fängelse i
högst sex månader.
I ringa fall skall inte dömas till ansvar.
Denna lag träder i kraft den 1 februari 1996.
53
Bilaga 2 Prop. 1995/96:31
Innehåll
1 Allmänna synpunkter
2 Kriterier för tillståndsprövningen
3 Överlämnande av ärenden till regeringens prövning
4 Ombildning av Rådgivande nämnden
5 Finansiering
6 Överprövning av beslut
7 Myndighetens namn
8 Sekretessfrågor
9 Övriga synpunkter
Remissyttrandena återges i regel i oavkortat skick och utan bearbetning.
Länsrätten i Stockholms län har inte kunnat göra en fullständig
genomgång av utkastet i alla dess delar. Domstolen har t.ex. inte studerat
Europakonventionens effekter på området. Länsrätten finner det
konstitutionellt rättsenligt (jfr RF 10 kap. 6 och 8 §§) och sett från
rådande uppfattning om regeringens och enskilda statsråds uppgifter och
arbetsförutsättningar följdriktigt att det inrättas en ny myndighet för
prövning av förvaltningsärenden om kontroll över krigsmateriel och andra
strategiskt känsliga produkter. Domstolen har ingen erinran mot den
tilltänkta fördelningen av beslutskompetensen när det gäller frågor om
tillstånd.
Kommerskollegium har heller ingen erinran mot den föreslagna
lösningen att samla alla utförselärenden vad avser krigsmateriel och dual
use-produkter under en nyupprättad myndighet, Krigsmaterielinspektionen.
Justitiekanslern delar arbetsgruppens uppfattning att förvaltningsärenden
av rutinbetonad karaktär lämpligen bör kunna avlastas regeringen eller
enskilda statsråd och så långt möjligt delegeras till myndigheter under
regeringen. Justitiekanslern har inte heller någon erinran mot att den
ifrågavarande gruppen ärenden angående krigsmateriel och andra
strategiskt känsliga produkter delegeras på detta sätt.
Stockholms Handelskammare och Sveriges Exportkontrollförening anser
det positivt att exportkontrollen av krigsmateriel och strategiska produkter
förs till myndighetsnivå men med den reservationen att exportkontrollen
av krigsmateriel respektive strategiska produkter hålls åtskild genom sina
respektive lagar. Detta bör även gälla i myndighetens arbete såväl internt
som externt.
Statens kämkraftinspektion tillstyrker förslaget om en myndighet och
därav föranledda lagändringar, dock med reservation för 22 § lagen om
krigsmateriel och 6 d § lagen om strategiska produkter avseende avgifter. 54
Sveriges Industriförbund och Sveriges Verkstadsindustrier anför.
Regelsystem av den typ som exportkontrollreglema utgör har en Prop. 1995/96:31
benägenhet att utvecklas till permanenta och omfattande byråkratiska
system. Det är därför nödvändigt att ständigt ifrågasätta reglernas existens
och funktion för att så långt möjligt säkerställa den grundläggande
principen om frihandel. De svenska exportkontrollreglema måste tillämpas
med utgångspunkter att inte skapa konkurrensnackdelar för svenska
företag. Sverige bör inom EU och andra internationella fora verka för
avreglering och förenkling av exportkontrollen. Den mycket stora mängd
produkter som omfattas av kontrollen måste bantas till ett, i enlighet med
lagstiftningens syften, nödvändigt minimum.
Industrin har i remissvar avseende det tidigare betänkandet Kontrollen
över export av strategiska varor (SOU 1993:56) betonat vikten av att
företagen kan vända sig till en enda instans i exportkontrollärenden på
dual use-området. Enligt vår mening finns det samtidigt starka skäl att
hålla hanteringen av krigsmateriel åtskild från hanteringen av dual use-
produkter. All befattning med krigsmateriel är i Sverige beroende av
tillstånd från regeringen. När det gäller dual use-produkter är det däremot
fråga om ordinär industriell verksamhet, vilken inte belastas av denna typ
av generella tillståndskrav och där produkten tas fram helt för civilt bruk.
En sammanslagen hantering av krigsmateriel och dual use-produkter
innebär en påtaglig risk att den snäva och av förbudstänkande präglade
inställningen i handläggningen av krigsmaterielärenden, överförs till
hanteringen av dual use-produkter. Den hittillsvarande organisationen av
exportkontrollen i statsförvaltningen har enligt företagens uppfattning i
praktiken fungerat i sort sett tillfredsställande. Industriförbundet och
Sveriges Verkstadsindustrier kan dock instämma i åsikten att det finns
utrymme för rationalisering av exportkontrollärenden av dual use-
produkter. Den helt övervägande majoriteten av ärenden på dual use-
området skulle kunna hanteras betydligt enklare än i dag genom
exempelvis fler generella tills-vidare-gällande tillstånd.
Motiven för att inrätta en ny exportkontrollmyndighet är
förvaltningsadministrativa snarare än byggda på uttalade behov från
företagen. Det förefaller också som om förslaget om ny myndighet ur
ekonomisk synvinkel är opåkallat. Enheten för strategisk exportkontroll
och Krigsmaterielinspektionen (KMI) handlägger idag ca 2 500 ärenden
per år. Enligt uppgift sker detta till en kostnad av ca 4 miljoner kr. Den
nya myndigheten beräknas få ca 3 000 ärenden per år, men
handläggningen kommer att kosta minst 12 miljoner kr per år. Från
företagens synpunkt är det oacceptabelt om inrättandet av en ny
myndighet för dem medför ökade kostnader.
Svenska Freds utgångspunkt är att export av krigsmateriel skall vara ett
politiskt ansvar. Runt om i världen dödas människor av krigsmateriel,
tillverkad i Sverige. Detta ansvar skall inte politikerna kunna skjuta ifrån
sig till en myndighet, vars chef inte kan avsättas i allmänna val. Svenska
Freds avvisar därför förslaget om att instifta en ny myndighet, som skall
fatta beslut om en stor del av den svenska krigsmaterielexporten.
55
Justitiekanslern-, Den av arbetsgruppen föreslagna ordningen innebär att
en ny myndighet - KMI - skall besluta i ärenden som tidigare avgjordes
av ett statsråd ensamt och, såvitt jag kan förstå, i vissa mindre
betydelsefulla fall avgjordes av regeringen, men att regeringen skall
besluta i övriga ärenden enligt lagarna om krigsmateriel och om
strategiska produkter. Dessa senare ärenden, som enligt vad arbetsgruppen
anger är sådana som är viktiga för utvecklingen eller svårbedömda, far
huvudsakligen antas motsvara den typ av ärenden som regeringen redan
enligt gällande regler prövar enligt de aktuella lagarna. Den av
arbetsgruppen föreslagna ordningen innebär vidare att det ankommer på
KMI att besluta om vilka ärenden som skall överlämnas till regeringens
prövning.
Vid bedömningen av förslagen i nu angivna hänseenden vill
Justitiekanslern framhålla följande.
De nu gällande lagarna om krigsmateriel och om strategiska produkter
innehåller inte några materiella regler som anger under vilka
förutsättningar ett tillstånd, ett förbud eller ett undantag enligt lagarna
skall meddelas. Som arbetsgruppen framhåller kan regeringen som
prövningsinstans fritt forma en praxis och samordna den med Sveriges
utrikes-, säkerhets- och försvarspolitik i övrigt. Vissa riktlinjer för
regeringens ställningstaganden har visserligen beslutats av riksdagen och
finns angivna i prop. 1991/92:174 s. 41 men i princip är regeringens
avgöranden i dessa frågor i praktiken inte normbundna i gängse mening
utan kan snarare hänföras till den styrande makt som regeringen utövar
under konstitutionellt ansvar.
Arbetsgruppens förslag innebär att KMI i vissa delar skall överta
regeringens uppgift att pröva ärenden om krigsmateriel och andra
strategiska produkter. KMI är inte en politisk instans utan en
förvaltningsmyndighet som skall syssla med rättstillämpning. Det är därför
nödvändigt att införa materiella regler i lagarna om krigsmateriel och om
strategiska produkter som anger normer för KMI:s prövning. Inte minst
av hänsyn till att reglerna om tjänsteansvar och skadeståndsansvar för
staten skall kunna tillämpas är det nödvändigt att sådana normer för
KMI:s ställningstaganden finns.
De nya bestämmelser som arbetsgruppen föreslagit i detta hänseende -
1 § andra stycket och 1 a § lagen om krigsmateriel samt 1 a § och 1 b §
lagen om strategiska produkter - kommer att gälla såväl för regeringens
prövning av aktuella ärenden som för KMI:s prövning. Bestämmelsen i
1 § andra stycket lagen om krigsmateriel och 1 a § lagen om strategiska
produkter har dock fatt en utformning som är så allmänt hållen att den
inte kan sägas ha något egentligt materiellt innehåll. I dessa bestämmelser
anges endast att beslut om tillstånd m.m. skall grundas på utrikes-,
säkerhets- och försvarspolitiska överväganden. En sådan utformning av
lagtexten avseende grunderna för prövningen kan vara tillräcklig såvitt
gäller beslut som fattas av regeringen, vilka - som tidigare angetts -
närmast är av politisk karaktär.
När det gäller KMI kan de föreslagna lagreglerna dock knappast på ett
Prop. 1995/96:31
56
tillfredsställande sätt sägas ange grunderna för prövningen. Av Prop. 1995/96:31
arbetsgruppens skäl till förslagen framgår nämligen att det är riksdagens
riktlinjer och regeringens praxis i tidigare avgjorda ärenden som skall vara
bestämmande för KMI:s avgöranden. Arbetsgruppens avsikt får antas ha
varit att KMI inte skall göra egna bedömningar av utrikes-, säkerhets- och
försvarspolitiska slag, vilket är naturligt med hänsyn till att myndigheten
inte skall fatta politiska beslut. Justitiekanslern anser att den skillnad som
föreligger mellan de beslut som skall fattas av regeringen och de som
skall fattas av KMI inte på ett tillfredsställande sätt kommer till uttryck
i de föreslagna nya paragraferna.
Enligt Justitiekanslems uppfattning skulle lagregleringen i nu angivna
hänseenden - med utgångspunkt i den av arbetsgruppen föreslagna
uppdelningen av beslutsfunktionerna i sak mellan regeringen och KMI -
möjligen kunna utformas efter följande riktlinjer.
KMI avgör vilka ärenden som myndigheten själv skall pröva och vilka
som skall prövas av regeringen. För KMI:s prövning ges materiella regler
i de båda lagarna som utformas i överensstämmelse med riktlinjerna i
prop. 1991/92:174 s. 41. Frågan om följsamheten till regeringens praxis
berörs genom uttalanden i förarbetena. KMI får besluta i enlighet härmed
i rutinbetonade ärenden, dvs. i princip sådana ärenden som för närvarande
beslutas av ett statsråd ensamt. Uppkommer fråga om ändring i praxis
eller större och betydelsefulla ärenden, skall KMI överlämna ärendet till
regeringen för prövning.
Regeringens befattning med ärenden om krigsmaterielexport m.m. synes,
av skäl som nämnts i det föregående, liksom hittills inte fordra någon
motsvarande reglering.
En nackdel med den föreslagna och med anförda synpunkter här
tillstyrkta ordningen synes kunna vara att regeringen blir beroende av en
fristående myndighet i bedömningen av i vilken utsträckning praxis kan
behöva ändras. Den politiska kontrollen av krigsmaterielhanteringen kan
därmed sägas bli något försvagad.
Sveriges Industriförbund och Sveriges Verkstadsindustrier anser att
förslaget att ändra lydelsen i 1 a § lagen om strategiska produkter är
synnerligen olämpligt.
Enligt vår uppfattning måste en grundläggande frihandelsprincip gälla för
civila produkter. Även industripolitiska överväganden måste läggas på
handeln med civila produkter. De utrikes-, säkerhets- och försvarspolitiska
övervägandena är relevanta endast i ett begränsat fall på dual-use-området.
Sammantaget finner vi därför att det finns starka skäl att inte införa
samma lydelse i lagen om strategiska produkter som i lagen om
krigsmateriel.
Stockholms Handelskammare har en liknade uppfattning i frågan.
I den nya 1 a § lagen om strategiska produkter anges att
tillståndsbesluten skall grundas på utrikes-, säkerhets- och
försvarspolitiska överväganden. I motiveringen anges att detta är en
uttömmande lista på kriterier och att några andra, allmänna eller enskilda
intressen inte får vägas in i prövningen. Denna inriktning har
Handelskammaren inget att invända mot när det gäller export av 57
krigsmateriel. När det å andra sidan gäller strategiska produkter är
förhållandena annorlunda. Prop. 1995/96:31
Den förslagna ensidiga inriktningen innebär att den svåra avvägning
mellan exportintresse och skyddsintresse som ägnats stort intresse av
politiker och forskare i västvärlden under hela 80-talet helt läggs åt sidan.
Begrepp som "Balancing the national interest" förlorar i Sverige hela sin
betydelse. Detta är förvånande eftersom Sverige är befriad från den barlast
som COCOM utgör på många länders tänkesätt. Sverige borde sålunda ha
större möjlighet att hålla huvudet kallt i avvägningen mellan motstående
intressen i dessa fall.
De element som i Rådets beslut 94/942/CFSP skall ligga i
skyddsintressets vågskål blir enligt föreliggande förslag de allenarådande
faktorerna. Det säger sig självt att Rådet inte haft anledning föreskriva
vad medlemsländerna skall lägga i vågskålen av nationella intressen för
export, utveckling och sysselsättning. Det gör de bäst själva. I förslagets
1 a § sätts det svenska exportintresset till noll. Handelskammaren finner
denna lösning helt oacceptabel. Några hänvisningar till regeringens "praxis
om frihandel" kan inte ändra detta. Skulle denna ordning fa råda kommer
det att fa mycket svåra konsekvenser för svensk framtidsindustri och
möjligheterna att fa utländska etableringar till Sverige. Handelskammaren
föreslår att 1 a § i förslaget helt utgår. Självklart skall Sverige även utan
den paragrafen tillämpa de kriterier som anges i bilaga 3 till nämnda
rådsbeslut. Eftersom denna bilaga innefattar de tre kriterier som angivits
i den föreslagna 1 a § innebär ett utelämnande av paragrafen ingen
ändring i sak.
Sveriges Exportkontrollförening har liknande synpunkter och anför
vidare: Huvudinriktningen för tillståndsprövning av dual use-produkter bör
vara att förhindra spridning av varor och teknologier som skall användas
för framställning av konventionella vapen eller massförstörelsevapen,
medan legal civil handel skall belastas med så fa handelshinder som
möjligt.
Försvarsindustriföreningen: I arbetsgruppens förslag föreslås att båda
lagarna skall innehålla en bestämmelse att beslut om tillstånd till export
skall grundas på utrikes-, säkerhets- och försvarspolitiska överväganden.
Enligt vår uppfattning bör härtill komma industripolitiska överväganden.
Exporten av krigsmateriel och framför allt dual use-produkter omfattar
nästan uteslutande högteknologiska produkter. Inom västvärlden, och
kanske särskilt inom EU, görs stora ansträngningar att utveckla respektive
länders högteknologi. Utveckling och export av sådana varor främjas i
stor utsträckning med statligt stöd. Det finns därför enligt vår uppfattning
all anledning att vid beredningen av exporttillstånd för högteknologiska
produkter noga beakta de egna industriella motiven för export så att
svensk industri inte missgynnas i förhållande till industrin i bl.a. övriga
EU-länder. Det vore därför olyckligt att i lag fastlägga den snäva
begränsning som nu föreslås.
Länsrätten i Stockholms län: När det gäller återkallelsegrundema kan
man inte ha en ordning med två särskilda paragrafer, 16 § respektive 8 §,
som reglerar återkallelserekvisiten samtidigt som "beslut om tillstånd" i
1 § krigsmateriellagen respektive 1 a § lagen om strategiska produkter 58
och i specialmotiveringama avses reglera även återkallelsesituationer
(grundas på utrikes-, säkerhets- och försvarspolitiska överväganden, Prop. 1995/96:31
enskilda intressen skall inte vägas in). Det förefaller också svårt att
samtidigt hävda att tillstånd grundar vissa rättigheter samtidigt som man
vid en återkallelseprövning skall bortse från dessa rättigheter. I
tillståndsprövningen bör ingå ett moment av vandelsprövning beträffande
sökanden eller dennes ställföreträdare. Detta bör framgå av lagtexten.
Svenska Freds'. Det är en felaktig tolkning som saknar grund att de
utrikes-, säkerhets- och försvarspolitiska intressena skall vägas mot
varandra som det sägs i remissen. Det är en förskjutning och liberalisering
som ägt rum på grund av den försvarsindustriella krisen. Skrivningarna
har definitivt inte stöd i riksdagens riktlinjer för krigsmaterielexport (prop.
1991/92:174 s. 41 och 46).
Riktlinjerna stadgar nämligen att det är två villkor som måste uppfyllas
för att det kan bli tal om export. Dels ska den vara erforderlig för att
tillgodose det svenska försvarets behov, eller i övrigt vara
säkerhetspolitisk önskvärd. Dels ska den inte stå i strid med principerna
och målen för Sveriges utrikespolitik (och det är här som de fyra
exportvillkoren kommer in).
Så först ska man bedöma om det finns försvars/säkerhetspolitiska skäl
för export. Om så är fallet kan man gå vidare och se om de uppfyller
exportvillkoren i riktlinjerna. Detta framgår av riktlinjerna och den
tidigare propositionen. Och detta bör upprepas i den kommande
propositionen.
Med stöd av den föreslagna skrivningen kan man i framtiden konstatera
att ett land visserligen inte uppfyller riktlinjernas exportvillkor, men
exporten är mycket viktig för det svenska försvaret. Och eftersom dessa
intressen ska "vägas mot varandra", så kan man godkänna exporten i
fråga.
Länsrätten i Stockholms län: Till följd av frågans art kan dock ifrågasättas
om inte andra stycket i 1 a § krigsmateriellagen och 1 b § lagen om
strategiska produkter borde formuleras så att ärenden skall överlämnas,
inte får överlämnas till regeringen i de situationer som avses i de angivna
styckena.
Svenska Freds anför liknande synpunkter. Självfallet måste ordet "får"
bytas ut mot "skall". Regeringen skall avgöra samtliga ärenden där det
råder tveksamhet kring om regeringen, ifall den fick möjlighet, skulle
förordna ett positivt förhandsbesked, acceptera att ett företag lämnar offert
eller bevilja exporttillstånd. KMI får endast lämna förhandsbesked,
acceptera offertgivning eller bevilja utförsel om regeringen nyligen fattat
ett entydigt prejudicerande beslut. Finns det regeringsbeslut som talar i
olika riktning så ska det nya ärendet avgöras av regeringen. Att
regeringen exempelvis nyligen har givit klartecken för export av övrig
krigsmateriel till ett visst land kan därmed inte tas till intäkt för KMI att
godkänna export av krigsmateriel för strid till samma land. När 59
myndigheten själv, i något skede, fattar beslut om förhandsbesked,
offertgivning eller införseltillstånd, så skall den skriftligen notera vilket Prop. 1995/96:31
eller vilka prejudicerande regeringsbeslut den stöder sig på. Ovanstående
betyder att för att undvika att regeringen hamnar inför "fullbordat faktum"
skall regeringen fa ta ställning till ett exportärende på ett så tidigt stadium
som möjligt.
Stockholms Handelskammare: Förslagets ombildning av Rådgivande
nämnden för krigsmaterielfrågor till Exportkontrollrådet vilar på samma
syn som ovan relaterats, att dual use-produkter i grunden är samma sak
som krigsmateriel. Eftersom Stockholms Handelskammare ej kan
acceptera de ensidiga bedömningskriterier som i förslaget angetts för dual
use-produkter, kan Exportkontrollrådets roll i dual use-ärenden ej
tillstyrkas. Visserligen kan situationer uppkomma då denna rådgivande
församling kan behöva lämna synpunkter. Betydligt mer angeläget torde
dock ett civil-försvarstekniskt råd vara. Det nuvarande teknisk-
vetenskapliga rådet synes dock ha en alltför gles mötesfrekvens för att
vara lämpligt. Handelskammaren föreslår att ett rådgivande expertorgan,
där intressena för export respektive icke-spridning är företrädda med
teknisk sakkunskap, skapas för bedömning av dual use-ärenden och
Sveriges position i förhandlingar om varulistors innehåll.
Sveriges Exportkontrollförening har liknande synpunkter. Förslagets
ombildning av Rådgivande nämnden för krigsmaterielfrågor till
Exportkontrollrådet har vi liten förståelse för. Självklart kan ett sådant råd
tillföra vissa utrikespolitiska synpunkter. För dual use-produkter är den
tekniska bedömningen av en helt annan dignitet. Vår bedömning är att
endast i undantagsfall kommer någon ledamot av Exportkontrollrådet att
ha sådan teknisk kompetens att den kan jämföras med kompetensen hos
myndigheten respektive det sökande företaget. Förtroendet för den nya
myndigheten från näringslivets sida kommer att påverkas negativt om inte
en möjlighet till överprövning införs.
Försvarsindustriföreningen: Det framstår som oklart om man med
lekmän avser riksdagsledamöter eller om rådet, förutom av representanter
från regeringskansliet, skall bestå av såväl lekmän som riksdagsledamöter
eller om det enbart skall bestå av lekmän som ej är riksdagsledamöter.
Försvarsindustriföreningen förordar ett råd sammansatt av
riksdagsledamöter med ett begränsat antal ledamöter. Om därutöver
lekmän skall beredas plats bör även sådana som företräder industrin utses.
Sveriges Industriförbund och Sveriges Verkstadsindustrier framför att
det är något oklart om man beträffande sammansättningen av
myndighetens exportkontrollråd med lekmän avser riksdagsledamöter eller
andra. Industriförbundet och Sveriges Verkstadsindustrier har gjort
bedömningen att man här avser riksdagsledamöter och finner det även
mest ändamålsenligt med en dylik sammansättning.
Statens kämkraftinspektion anser att en representant för Statens
kämkraftinspektion bör ingå i det föreslagna exportkontrollrådet. 60
Svenska Freds: Det är viktigt att rådet konsulteras så tidigt som möjligt.
Ärendets "slutskede" måste alltså konkretiseras till att inte avse den Prop.
tidpunkt då det är dags att fatta beslut om exporttillstånd, utan då det
eventuellt ska lämnas förhands- eller underhandsbesked, samt då företag
meddelar sin avsikt att lämna offert.
Det är viktigt att rådet far samma stora betydelse som den rådgivande
nämnden har i dag. Alla tveksamma ärenden bör, som tidigare gällt i
Rådgivande nämnden, behandlas i rådet.
Endast sådana utförselärenden som tillstyrkts av samtliga partier i
Rådgivande nämnden förs av KMI vidare till ställningstagande av
regeringen. Eftersom rådet föreslås bestå av samtliga partier i
Utrikesnämnden, där Miljöpartiet och Vänsterpartiet vill avveckla hela
vapenexporten, så kommer inte regeringen att föreslå en liknande
konsensusprincip för rådets arbete. Däremot bör regeringen i sin
proposition formulera en intention: Vid beslut om krigsmateriel är det
viktigt med största möjliga partipolitiska enighet.
Statens kämkraftinspektion (SKI): Arbetsgruppen föreslår en ändring i 22§
lagen om krigsmateriel som innebär att även den som tillverkar
kämkraftsreaktorer, kärnbränsle och annan kärnteknisk utrustning som
avses i bilaga 3 till förordningen (1994:2060) om strategiska produkter
skall betala avgift till KMI efter värdet av försåld sådan egendom.
Samtidigt föreslår arbetsgruppen att SKI även framdeles skall bereda och
i vissa fall fatta beslut om utförseltillstånd för kärnämne och utrustning
enligt nämnda bilaga. SKI - som instämmer i arbetsgruppens bedömning
av SKI:s roll - anser att även SKI:s arbete med exportkontrollen bör
täckas med avgifter.
Enligt det avgiftssystem som före lagändringarna om överförande av
utförsel av kärnämne och kärnteknisk utrustning från kämtekniklagen till
lagen om strategiska produkter gällde för avgifter till SKI, betalade
innehavare av kärntekniska anläggningar, t.ex ABB-ATOM som
innehavare av kämbränslefabriken i Västerås ingen särskild avgift för
utförseltillstånd. SKI:s kostnader för tillståndsprövningen inberäknades i
stället i den kvartalsavgift som bolaget betalar för SKI:s tillsyn av
anläggningen. Exportörer av kärnteknisk utrustning, vilka inte hade
särskilt anläggningstillstånd, betalade däremot en särskild avgift för varje
utförseltillstånd. Detta gäller t.ex. Sandvik. Den lagliga grunden härför i
30 § kämtekniklagen bortföll genom lagändringarna (1994:720 och
1995:500). SKI gjorde en särskild erinran härom i sitt remissyttrande över
lagförslagen.
SKI har ingen bestämd uppfattning om hur detta lagtekniskt skall
uttryckas men anser att de föreslagna bestämmelserna om avgifter bör
modifieras så att även SKI:s kostnader blir täckta genom avgifter.
Stockholms Handelskammare: Handelskammaren är förvånad över att
ett område som icke-spridning av massförstörelsevapen inom
regeringskansliet anses ha en sådan låg prioritet att det förutsätts att
finansiering över statsbudgeten ej kan åstadkommas.
1995/96:31
61
Stockholms Handelskammare finner det ej möjligt att här kommentera Prop. 1995/96:31
det egenartade förhållande som nu råder inom krigsmaterielkontrollen vad
avser finansieringen av KMI. Däremot far denna ordning inte tillåtas
sprida sig till dual use-produkter. Argumenteringen i förslaget är svag
och motsägelsefull.
För Stockholms handelskammare är det självklart att en export av civila
produkter inte kan påläggas avgifter för finansiering av en kontroll som
tar sikte på att förhindra en använding som varorna inte är avsedda för.
Denna affärshämmande inblandning i företags legitima exportverksamhet
kan av uppenbara skäl ej finasieras av de drabbade. Alla analogier med
krigsmaterielexporten underkänner Handelskammaren utan att för den
skull acceptera nuvarande ordning på krigsmaterelsidan.
En ytterligare kommentar gäller kretsen av de föreslagna avgiftspliktiga
företagen. Här anges "tillverkare....- själva eller genom närstående
företag". Tolkningen av detta kan leda antingen till diskriminering av
svenska tillverkare eller ohållbara beräkningar avseende utländska
moderbolags försäljning.
Sveriges Exportkontrollförening: Exportkontrollföreningen är förvånad
över att man föreslår att avgiftsbelägga tillverkning av varor som skall
exporteras. Enligt uppgift förekommer ej sådana avgifter i de övriga EU-
ländema.
Förutom det märkliga i att tillverkning av varor som finns upptagna i
varuförordningen skall avgiftsbeläggas (beskattas) kan man fråga sig
varför ej varor som transiteras (eller förs in till ett lager och sedan
vidareexporteras) skall avgiftsbeläggas. Ytterligare en frågeställning: Hur
skall en beräkning ske om en produkt sammanställs av ett antal
importerade produkter?
En avgiftsbeläggning (beskattning) av varor upptagna på varulistan
kommer att kosta seriösa företag dels avgiften (skatten) i sig själv, dels
ett betydande arbete för att fastställa för vilken summa företaget skall
betala avgiften. Sannolikt måste många företag bygga upp dataregistrering
för detta ändamål. Till detta kommer så kostnaden för myndighetens
kontrollarbete. För de mindre seriösa företagen öppnar sig en ny väg för
illojal konkurrens genom att försöka undandra produkter från
myndighetens kontroll.
Det är Exportkontrollföreningens absoluta krav att finansiering av det
nya verket skall ske via statsbudgeten.
Länsrätten i Stockholms län: När det gäller avgiftsfrågoma inskränker sig
länsrätten till två påpekanden. På ett eller annat sätt bör det totala
avgiftsuttaget (bestämt av totalkostnaderna för KMI) låsas på
regeringsnivå. En lägsta faktureringsnivå (i utgångsläget 2,5 miljoner kr)
förefaller behöva ändras med jämna mellanrum och bör därför inte låsas
på lagnivå. En delegation till regeringen (inom ramen för självkostnad)
kunde här vara på sin plats.
Försvarsindustriföreningen: Ett starkt motiv till en organisationsändring
av nu föreslaget slag bör vara att rationaliseringseffekter uppstår. Detta
synes emellertid inte vara fallet. Genom att besluten också till en del skall
beredas i regeringskansliet uppstår dels en risk för förlängd 62
handläggningstid, dels ökade personalkostnader.
I arbetsgruppens remiss uppskattas den nya myndighetens kostnader till Prop. 1995/96:31
12 miljoner kr. KMI:s nuvarande kostnader för beredning av
krigsmaterielärenden är ca 4 miljoner kr. I remissen föreslås vidare att
kostnaderna solidariskt skall betalas av såväl krigsmateriel- som dual use -
tillverkande företag vilka har en fakturering av kontrollerade produkter
överstigande 2,5 miljoner kr. Försvarsindustrins årliga fakturering är ca
10 miljarder kr. Faktureringen av exportkontrollerade dual use-produkter
torde endast uppgå till en mindre del därav. Med den föreslagna
fördelningen av kostnaderna kommer försvarindustrins kostnad med stor
sannolikhet att minst fördubblas.
Försvarsindustriföreningen ställer sig principiellt avvisande till att
företagen överhuvudtaget skall belastas med kostnader för beredning av
exportärendena. Exportkontrollen är en myndighetsuppgift vars
omkostnader bör bestridas av staten. Så sker i våra grannländer.
Om det ändå beslutas att avgifter skall tas ut är det inte rimligt att
försvarsindustrin belastas med större andel än som motsvarar de kostnader
som uppstår för beredningen av krigsmaterielärendena. Försvarsindustrins
tillverkning och export av dual use-produkter är, i motsats till vad som
uppges i remissen, mycket obetydlig.
Eftersom antalet exportärenden håller sig tämligen konstant inom
krigsmaterielområdet bör inte avgiften överstiga 4 miljoner kr i en
rationell organisation. Vi finner inte några motiv för att vi skall bestrida
kostnader härutöver för verksamhet av vilken vi inte är berörda.
Det nämns inte i remissen hur avgiftsbeläggning skall ske för
vapenhandlares utförseltillstånd. Erfarenhetsmässigt utgör beredningen av
dessa ärenden en icke obetydlig arbetsbelastning. Om det beslutas att
avgifter skall tas ut förutsätter Försvarsindustriföreningen att dessa
tillstånd belastas med sina beredningskostnader och inte överförs på
försvarsindustrin.
Sveriges Industriförbund och Sveriges Verkstadsindustrier: Det är vår
bestämda uppfattning att den typ av myndighetsutövning som den
föreslagna myndigheten skall arbeta med, där kontrollbehovet har utrikes-,
säkerhetspolitiska- eller försvarspolitiska motiv, är en typisk verksamhet
som skall finansieras via statsbudgeten. Vi finner det således helt
oacceptabelt med den finansieringsform som föreslås i remissen. Förslaget
till finansiering är dessutom felaktigt konstruerat även utifrån den, enligt
vår mening oacceptabla, utgångspunkten att företagen skall finansiera den
föreslagna myndigheten.
Vi vill i sammanhanget erinra om utvecklingen av exportkontrollen av
dual use-produkter.
Gällande regler förutser också förenklade eller inga tillståndsförfaranden
vid export till dessa destinationer. I praktiken går den helt dominerande
delen av svensk dual use-export till sådana okontroversiella destinationer.
Likväl föreslås att den nya myndigheten finansieras genom en avgift på
tillverkarens försålda dual use-produkter totalt förutsatt att det fakturerade
värdet under ett år överstiger 2,5 miljoner kr.
Detta innebär att normal, från exportkontrollsynpunkt helt
okontroversiell export, i mycket stor utsträckning kommer att vara 63
avgiftsgrundande. Det förefaller dessutom som om även försäljning inom
Sverige kommer att vara avgiftsgrundande. Det finns inget stöd i Prop. 1995/96:31
lagstiftningens bakomliggande syften för ett sådant förfaringssätt.
Vi vill också betona den kraftigt ökade byråkrati och administration som
företagen påtvingas för att klara den deklarationsskyldighet som avses
ligga till grund för avgiftsbeläggningen. Denna svårighet finns noterad i
remissen men har tyvärr inte kommit att påverka förslagets utformning.
Vi kan mot denna bakgrund sammantaget inte se den föreslagna
finansieringen annat än som en handelshindrande exportskatt som sätter
svensk industri i en sämre konkurrenssituation än dess utländska
konkurrenter. Denna typ av pålaga bidrar inte heller positivt till att
attrahera utländska investeringar inom högteknologiområdet i Sverige.
Länsrätten i Stockholms län: Domstolen har ingen erinran mot att beslut
i tillståndsfrågor görs icke överklagbara i ordinär väg.
Återkallelsefrågoma är i en rad hänseenden grumligt reglerade i
lagförslagen och i motivskrivningama.
Länsrätten uppfattar förslagen på det sättet att i uttrycket "beslut om
tillstånd" i 1 § krigsmateriellagen och 1 b § lagen om strategiska
produkter avses omfatta även återkallelsefrågor, att det därmed skulle bli
föremål för myndighets avgörande om ett återkallelsebeslut blir
överklagbart till allmän förvaltningsdomstol eller ej samt att det blir fritt
fram för regeringen att meddela ytterligare föreskrifter i fråga om
överlämnande av återkallelsefrågor till regeringen.
Länsrätten, som finner att den föreslagna ordningen har dåligt stöd i de
föreslagna lagtexterna, tar för sin del avstånd från förslaget i denna del.
Överklagandereglema bör vara uttömmande fastlagda i lag. Någon valrätt
bör inte föreligga. Om förslagställama har uppfattningen att
"återkallelsebeslut bör vara möjliga att överklaga" hade de också bort
bygga upp lagtexter och motiv från denna utgångspunkt.
Äterkallelseparagrafema bör enligt länsrättens uppfattning genom en
uppräkning (eventuellt avrundad med en generalklausul) uttömmande
reglera återkallelsefrågoma. I en sådan uppräkning kan länsrätten bl. a.
tänka sig
- oriktiga uppgifter till grund för tillstånd,
- åsidosatta föreskrifter, villkor eller andra skyldigheter,
- sådana förändringar utrikes-, säkerhets- eller försvarspolitiskt som utgör
särskilda skäl, och
- om eljest särskilda skäl föreligger.
Normalt brukar det krävas starkare skäl för återkallelse än för vägrat
tillstånd. Inte sällan brukar lagstiftaren i återkallelsesammanhang i
motiven uppehålla sig också vid proportionalitetsfrågor. Ibland tillgrips ett
vamingsinstitut (inte alltid överklagbart) för lindrigare överträdelser.
I motiven talas om att "domstolar inte kan förutsättas göra bedömningar
av utpräglat skönsmässig eller politisk karaktär".
Länsrätten är helt främmande för denna ståndpunkt såvitt gäller 64
skönsmässiga bedömningar. Sådana är legio i olika måltyper vid de
allmänna förvaltningsdomstolarna (jfr t.ex. också argumenten för Prop. 1995/96:31
lekmannamedverkan och "skönstaxering").
Domstolen delar däremot uppfattningen att utpräglat politiska
bedömningar inte lämpar sig för prövning i domstol. Domstolarna
betackar sig för och värjer sig regelmässigt mot sådana uppgifter.
Praktiskt taget hela vår lagstiftning bygger på politiska bedömningar av
skilda slag. I detta sammanhang måste man dock skilja på lagstiftning och
rättstillämpning. I rättstillämpningsfrågor söker domstolarna sig fram till
de lösningar och tolkningar som bäst anses överensstämma med lagtexter
och motiv. Detta uppfattas icke av domstolarna som en politisk eller ens
rättspolitisk uppgift.
Från dessa utgångspunkter har länsrätten intet att erinra mot att den tas
i anspråk för överprövning av återkallelsebeslut under förutsättning att
blivande lagtexter och motiv kommer att ge tillräcklig vägledning till
förhindrande av krav på egna politiska bedömningar. I annat fall bör
återkallelse på politiska grunder inte överklagas till domstol. Det bör
framhållas att det synes vara möjligt att minska antalet
återkallelsesituationer genom att begränsa räckvidden av tillstånd genom
utrymme för inskränkande generella föreskrifter förenade med uttryckliga
förbehåll och villkor i de individuella tillståndsbesluten. Ett ökat
utnyttjande av förbudsinstitutet kan också vara en väg att minska antalet
återkallelsesituationer.
Länsrätten har svårt att se annat än att ett förbud enligt 12 § sista
stycket, som inte följer av en generell och i laga ordning tillkommen
föreskrift (t. ex. "ett tillstånd förfaller") eller utgår från ett förbehåll eller
villkor i det enskilda tillståndet, har karaktär av inskränkning eller partiell
återkallelse av ett tillstånd. Saken har inte berörts i utkastet men om
länsrättens förmodan är riktig torde samma skäl för överklagningsrätt göra
sig gällande som i återkallelsefallen. Saken förefaller behöva övervägas.
I avsaknad av särregler i de båda nu aktuella lagarna kommer
regelsystemet i förvaltningslagen och förvaltningsprocesslagen i sin helhet
att bli tillämpligt. Länsrätten ser inga hinder mot att så sker.
Regeringen förbereder en proposition till regeringen med förslag till
generella regler om tvåpartsprocess i de allmänna förvaltningsdomstolarna.
Om saken inte får en generell reglering bör i det här lagstiftningsärendet
övervägas att ge KMI besvärsrätt över motgångsbeslut i domstol.
Förpliktande förvaltningsbeslut (återkallelser) går om annat inte
uttryckligen sägs i verkställighet först efter laga kraft.
Här ifrågakommande återkallelsebeslut är av sådan karaktär att det kan
ifrågasättas om inte KMI åtminstone borde ges en rätt att förordna om
omedelbar verkställighet. Domstols beslut förefaller böra gå i omedelbar
verkställighet (inhibition regleras i förvaltningsprocesslagen).
Länsrätten kan genom interna lottningsregler ombesörja att ifrågavarande
mål speciallottas inom domstolen. Om processen läggs upp som en
tvåpartsprocess borde domstolens beslutsunderlag i allmänhet kunna bli
fullödigt genom parternas försorg. Extern kompetens kan dessutom
tillföras domstoeln genom det generella sakkunnighetsinstitutet. Några
särskilda sakkunniga synes inte påkallade. g
Domstolsverket (DV), som främst har granskat utkastet till lagrådsremiss
5 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 31
från domstolsväsendets synpunkt, tillstyrker i stort sett förslaget. Vad Prop. 1995/96:31
gäller rätten till överprövning av beslut ifrågasätter DV dock förslaget om
att denna inte skall omfatta beslut att avslå en ansökan eller att meddela
ett förbud mot bakgrund av att Europadomstolen ansett att artikel 6 i
Europakonventionen är tillämplig på frågor som rör rätten att bedriva viss
ekonomisk verksamhet eller att fa tillstånd av något slag som är av
betydelse för möjligheterna att bedriva sådan verksamhet (jfr Danelius,
Mänskliga rättigheter, 5:e uppl. 1993, s. 143). Visserligen skall
prövningen av nämnda beslut inte omfatta enskilda intressen såsom ett
företags intresse av att fa avsättning för sina produkter men det kan enligt
DV:s mening ej uteslutas att andra aspekter kan vägas in vid
bedömningen, t.ex. att den som söker tillstånd tidigare har fått ett tillstånd
återkallat. Det stipuleras ej heller några regler i lagen om krigsmateriel för
vad bedömningen vid beslut om tillstånd skall grundas på förutom att
denna skall grundas på utrikes,- säkerhets- och försvarspolitiska
överväganden. Med anledning härav kan det inte uteslutas att det behövs
en möjlighet till överprövning av nämnda beslut.
Dessutom ligger en sådan generell rätt till domstolsprövning väl i linje
med den utveckling som innebär att förvaltningsmyndigheters beslut får
överklagas hos domstol i större omfattning samt med strävanden att
uppfylla även EG-rättens krav på domstolsprövning av förvaltningsbeslut.
DV efterlyser således en analys i frågan.
När det gäller vidden av den prövning domstolen skall göra efterfrågar
DV klarare riktlinjer för vad denna skall omfatta. Det ligger i sakens natur
att en domstol måste göra bedömningar av skönsmässig karaktär. Därför
kan det inte anses tillfyllest med den vägledning som ges i remissen i
förevarande fråga. DV efterlyser även härvidlag en analys.
Stockholms Handelskammare: De tekniska kriterierna för krigsmateriel
och dual use-produkter skiljer sig åt markant. Exempelvis är en
luftvämskanon krigsmateriel oavsett om den skjuter ett skott i minuten
eller hundra. När det gäller dual use-produkter avgör ofta tekniska
parametrar om varan är kontrollerad eller inte. Ett modem med en
hastighet över en viss gräns är kontrollerat, däremot ej ett långsammare.
Varulistan är dock ingalunda så klar i alla delar som den vid första
anblicken kan ge sken av. Helt avgörande uttryck som "motståndskraftigt
utformad" eller "expertsystem" kan svårligen definieras.
All erfarenhet av varulistor visar också att uppdateringen på internationell
nivå sker stegvis, vilket innebär en eftersläpning gentemot den tekniska
utvecklingen. I dessa fall går de enskilda länderna före och frisläpper
produkter trots att de finns på en överenskommen lista. Det är bland annat
i dessa fall som den faktiska tillgängligheten - "foreign availability" -
måste kunna vägas in.
Den väsenskilda prövningen av krigsmateriel respektive dual use-
produkter gör att en möjlighet till överprövning av beslut beträffande dual
use-produkter är helt nödvändig. Hur denna överprövning skall gå till bör
närmare utredas. Förvaltningsdomstol är sannolikt inte rätt forum. Här bör
man hålla i minnet att det inte bara är svenska företag som är intressenter.
Även utländska moderföretag kan ha synpunkter på en svensk bedömning 66
av teknologier som över huvud taget ej finns i Sverige.
Sveriges Exportkontrollförening: De tekniska kriterierna för klassning Prop. 1995/96:31
av krigsmateriel å ena sidan och dual use-produkter å andra sidan skiljer
sig markant. Även om det i vissa fall kan krävas en politisk eller teknisk
bedömning huruvida en produkt skall anses vara krigsmateriel för strid
eller övrig krigsmateriel eller ej krigsmateriel så förekommer ej för
krigsmateriel samma krav på teknisk kompetens som föreligger vid
avgörandet om en dual use-produkt skall omfattas av varulistan eller ej.
Speciellt i avsnitten om programvara och om teknologiöverföring kan den
korrekta bedömningen vara synnerligen grannlaga. Definitionsmässigt är
klassning av krigsmateriel beroende på dess användning och verkan,
medan klassning av dual use-produkter bygger på prestanda och teknologi.
Exportkontrollföreningen har intet att erinra mot att politiska beslut
måste fattas av regeringen och därefter ej skall kunna överklagas. En
överklagandeprocess i tekniska frågor är dock ofrånkomlig.
Vi föreslår dels att om myndigheten fattat ett politiskt beslut som ej
tillfredsställer den sökande, skall ärendet på den sökandes begäran tas upp
till prövning av regeringen, dels att det nuvarande teknisk-vetenskapliga
rådet ombildas eller ges en sådan instruktion att det kan avgöra tekniska
frågor. Detta råd måste dessutom sammanträda tillräckligt ofta för att
förhindra utdragna licensprocesser.
Sveriges Industriförbund och Sveriges Verkstadsindustrier: Vi anser att
det är en grundläggande förvaltningsrättslig princip att kunna överklaga
myndigheters beslut. Vidare måste en myndighet motivera beslut att avslå
ei\ ansökan om tillstånd.
Enligt vår uppfattning är remissens förslag vad gäller överprövning
därför alltför snävt utformat. En avslagen ansökan om export av dual use-
produkt till ett regimland ligger t. ex. utanför överklagandemöjligheten.
Vi anser därför att nuvarande förslag inte kan accepteras utan måste bli
föremål för en överarbetning. Företagens enskilda intressen kan inte
förbigås.
Stockholms Handelskammare: Handelskammaren finner det synnerligen
olämpligt att kalla den nya myndigheten för Krigsmaterielinspektionen.
Den åtskillnad som är helt nödvändig mellan krigsmateriel å ena sidan
och dual use-produkter å den andra kan inte upprätthållas externt vid ett
sådant namnval. Handelskammaren har dock inget att invända mot att
myndighetschefen också är krigsmaterielinspektör.
Namnet är inte heller lämpat från synpunkten att medvetandegöra
svenska företag som tillverkar eller handlar med civila produkter som
antingen återfinns på varulistan över strategiska produkter eller som kan
inrymmas i ett catch all-meddelande.
Gentemot svenska företags kunder i utlandet utgör informationen att
leveransen är kontrollerad av något som kallas "The Military Equipment
Inspectorate" ett klart hinder i konkurrensen med andra länders
leverantörer. g-
Allt detta talar för att myndighetens namn inte bör vara
Krigsmaterielinspektionen. Verksamheten inom myndigheten som avser Prop. 1995/96:31
kontroll över krigsmateriel kan dock behålla namnet
Krigsmaterielinspektionen. Myndighetens namn bör knytas till begreppet
exportkontroll och vara exempelvis Exportkontrollstyrelsen.
Sveriges Exportkontrollförening har liknande synpunkter. Ett neutralt
namn skulle enligt föreningen kunna vara Exportkontrollinspektionen.
Sveriges Industriförbund och Sveriges Verkstadsindustrier: Det finns en
klar och principiellt viktig skillnad mellan krigsmateriel och dual use-
produkter: Dual use-produkter är till sin natur civila produkter som inte
har något förstörelsebringande syfte. Grundprincipen är att civila
produkter far exporteras fritt medan krigsmaterielexport i princip är
förbjuden. Det är mot denna bakgrund klart olämpligt att välja namnet
Krigsmaterielinspektionen för den föreslagna myndigheten. Mera neutralt
vore Exportkontrollinspektionen eller ännu enklare Exportinspektionen.
Sveriges Industriförbund och Sveriges Verkstadsindustrier vill starkt erinra
om vikten av en fungerande sekretess i exportkontrollärenden, så att
företagen kan känna sig trygga vid inlämnandet av ansökningar.
Länsrätten i Stockholms län: Länsrätten utgår från att regler om
sekretess, partsinsyn och personalkontroll är eller kommer att bli lösta.
Med nuvarande regler kommer länsrätten att få pröva sekretessfrågor i
sina egna mål. Antalet återkallelsemål förefaller dock bli så få att det inte
motiverar ett frångående av huvudregeln att KMI:s sekretessbeslut
överklagas till kammarrätten.
Om samma handlingar finns både hos KMI och hos regeringen synes
även detta öppna för dubbla besvärsvägar. Detta är dock en generell
olägenhet med gällande sekretesslagstiftning.
Försvarsindustriföreningen: De ansökningar och andra handlingar som
av försvarsindustrin sänds in till KMI är praktiskt taget alla kommersiellt
hemliga. Det finns en stor oro inom försvarsindustrin att den
kommersiella sekretessen hos den nya myndigheten inte kommer att
kunna tillvaratas på samma sätt som inom regeringskansliet.
Våra utländska kunder är i de flesta fall ytterst angelägna att hålla sina
operationella, tekniska och övriga upphandlingsförutsättningar hemliga.
De omfattas då av försvarssekretess i kundlandet vilket enligt vår
uppfattning bör utgöra ett hinder för utlämning över svensk rättslig
instans. I synnerhet gäller detta för länder med vilka bilaterala
sekretessavtal tecknats. För industrin kan en möjlig försäljningsframgång
helt spolieras om kundens krav i dessa avseenden inte respekteras.
Dessutom skadas svensk försvarsindustri om den kommersiella
sekretessen brytes så att prisinformation och avtalsvillkor kommer till
konkurrenters kännedom. Enbart information i ett tidigt skede om att
Sverige engagerat sig i en viss upphandling kan ge konkurrenter möjlighet
att agera samtidigt som en för våra kunder kanske icke önskvärd publicitet
åstadkomms. Sammantaget kan sådana avsteg från den kommersiella 68
sekretessen vara till stor nackdel inte bara för försvarsindustrin utan också
för Sverige som land. prOp. 1995/96:31
Vi anser det vara viktigt att man i den nya organisationen mot denna
bakgrund noga ger akt på sekretessfrågorna.
Vid beredningen i fall där försvarssekretess gäller tillämpas för
närvarande ett smidigt förfarande enligt vilket endast ett regeringsbeslut
fattas. Motsvarande förfaringssätt tillämpas också för beslut avseende
utlämning till utlandet av hemliga materielspecifikationer. Det är starkt
önskvärt att denna beslutsordning behålls även i den nya organisationen.
Försvarsindustriföreningen: Försvarsindustrin är starkt beroende av
långsiktighet och stabilitet i sina kundrelationer. Det är därför
utomordentligt betydelsefullt att också regeringens agerande mot
försvarsindustrin är långsiktigt och stabilt. Vi fäster därför stor vikt vid
att de år 1992 fastställda riktlinjerna, de handlingsregler som meddelats
i KMI:s handbok och de kontakter som etablerats i form av regelbundna
sammanträffanden får fortleva i den nya myndigheten. Nuvarande
regelverk och handlingsregler har skapat en stabil grund för styrning av
exportverksamheten i den nuvarande organisationen. Det är därför vår
uppfattning att man nu inte bör vidta några förändringar av dessa regler
utan låta den nya organisationen samla ytterligare erfarenheter under några
år.
Man kan förutse att den nya organisationen kommer att effektivt och
med korta handläggningstider kunna bereda ärenden som kan beslutas
inom organisationen. För ärenden av komplicerad art, i vilka
exportkontrollrådet skall beredas insyn och där regeringen kommer in i
beslutsprocessen, kan emellertid risk för längre beredningstider än nu
föreligga.
Det är från försvarsindustrins sida angeläget att förfaringssättet för
beredning av sådana ärenden noga övervägs, t.ex. att tillräcklig täthet i
exportkontrollrådets sammanträden åstadkomms och att klara
ansvarsförhållanden skapas mellan regeringskansli och myndighet så att
handläggningstiden trots fler inblandade parter förblir rimligt kort.
Kommerskollegium: I detta sammanhang önskar kollegiet anhängiggöra
en fråga som rör handläggningen av en viss typ av krigsmaterielärenden.
Kommerskollegium är för närvarande remissinstans för ärenden om
tillstånd att tillhandahålla och tillverka krigsmateriel. Kollegiet föreslår att
dessa frågor vid upprättandet av den nya myndigheten remitteras dit och
inte till kollegiet. Det gällande arrangemanget fungerar enligt följande.
KMI remitterar ett ärende till kollegiet som i sin tur sänder det vidare till
aktuell handelskammare. Det svar som kollegiet erhåller från
handelskammaren skickas därefter till KMI utan att kollegiet gör någon
utredning av ärendet.
Det far anses som ett naturligt steg att överlämna denna handläggning
till den nya myndigheten, då den ligger i linje med den övriga
verksamheten. 69
Statens kämkraftinspektion (SKI):
1. Dual use-produkter
Arbetsgruppen använder begreppet dual use-varor för att beteckna varor
som har både militär och civil tillämpning. Inom kärntekniken används
"single use" respektive "dual use" i en annan bemärkelse där "single use"
betecknar varor som uteslutande är inriktade på att använda kärnämne (för
energiutvinning eller på annat sätt) och "dual use" betecknar varor som
är både kämämnesinriktade och andvändbara för andra ändamål,
exempelvis röntgenblixtaggregat och varmisostatpressar. Den dubbla
betydelsen av "dual use" är ägnad att förvirra, eftersom det som enligt
kärnteknisk terminologi är single use-varor, enligt strategisk terminologi
kan vara dual use-varor. De produkter som enligt kärnteknisk terminologi
kallas dual use-produkter är förtecknade i Nuclear Suppliers Guidelines
(NSG), lista 2. SKI vill inför arbetsgruppens fortsatta arbete framföra den
åsikten att exportkontrollen över dessa produkter bör kunna delegeras till
SKI.
2. Överlåtelse av kärnämne
Överlåtelse av kärnämne är fortfarande kärnteknisk verksamhet. I de fall
en utförsel av kärnämne även innefattar en försäljning eller annan
överlåtelse av ämnet, måste ärendet splittras upp i två, där regeringen
(Miljödepartementet) avgör frågan om överlåtelse och SKI avgör frågan
om utförsel. Det skulle vara ändamålsenligt att SKI prövade även frågan
om överlåtelse och att en sådan delegering gjordes efter samma kriterier
som för utförsel. Detta skulle kräva en ändring i förordningen (1984:14)
om kärnteknisk verksamhet.
Försvarsmakten: Försvarsmakten anser att myndigheten Försvarsmakten
bör fungera som remissinstans innan beslut meddelas enligt 1 a § i
förslaget till lag om ändring i lagen om krigsmateriel.
Prop. 1995/96:31
70
Lagrådsremissens lagförslag
Bilaga 3 Prop. 1995/96:31
1 Förslag till lag om ändring i lagen (1992:1300) om
krigsmateriel
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1992:1300) om krigsmateriel
dels att 1, 3-12, 16-23, 25 och 27 §§, rubriken närmast före 1 § samt
övergångsbestämmelserna till lagen skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas två nya paragrafer, 1 a och 23 a §§,
samt närmast före 23 a § en ny rubrik av följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Inledande bestämmelse Inledande bestämmelser
Denna lag har avseende på vapen, ammunition och annan för militärt
bruk utformad materiel som enligt regeringens föreskrifter utgör
krigsmateriel.
Tillstånd, förbud och undantag i
enskilda fall enligt lagen eller
enligt föreskrifter som har
meddelats med stöd av den skall
grundas på utrikes-, säkerhets- och
försvarspolitiska överväganden.
Inspektionen för strategiska
produkter prövar frågor om
tillstånd, förbud och undantag i
enskilda fall enligt denna lag.
Inspektionen får med eget
yttrande lämna över ett ärende till
regeringens prövning, om ärendet
har principiell betydelse eller
annars är av särskild vikt.
Regeringen får meddela
ytterligare föreskrifter om
överlämnande av ärenden till
regeringen.
71
Krigsmateriel far inte tillverkas Krigsmateriel får inte tillverkas
här i landet utan tillstånd av här i landet utan tillstånd.
regeringen.
Regeringen far meddela föreskrifter om undantag från detta
tillståndskrav för
1. ändring eller ombyggnad av skjutvapen i de fall som avses i 24 §
första stycket vapenlagen (1973:1176),
2. tillverkning av enstaka skjutvapen och av ammunition för
tillverkarens eget bruk,
3. årlig tillverkning för medicinska eller farmaceutiska ändamål eller för
forskningsändamål av högst 100 gram kemiska produkter som
klassificeras som krigsmateriel.
Bestämmelsen i första stycket gäller inte för sådana statliga myndigheter
som inte är affärsverk.
Prop. 1995/96:31
Verksamhet som avser
tillhandahållande av krigsmateriel,
uppfinningar rörande krigsmateriel
och metoder för framställning av
sådan materiel far inte bedrivas här
i landet utan tillstånd av
regeringen.
Svenska myndigheter, svenska
företag samt den som är bosatt
eller stadigvarande vistas här far
inte heller utom landet bedriva
sådan verksamhet utan regeringens
tillstånd.
Verksamhet som avser
tillhandahållande av krigsmateriel,
uppfinningar rörande krigsmateriel
och metoder för framställning av
sådan materiel far inte bedrivas här
i landet utan tillstånd.
Svenska myndigheter, svenska
företag samt den som är bosatt
eller stadigvarande vistas här får
inte heller utom landet bedriva
sådan verksamhet utan tillstånd.
Bestämmelserna i första och andra styckena gäller inte för sådana
statliga myndigheter som inte är affärsverk.
Tillstånd enligt första eller andra stycket behövs inte för verksamhet
som avser tillhandahållande av krigsmateriel till svenska statliga
myndigheter eller sådana tillverkare som har tillstånd att tillverka
krigsmateriel av det slag tillhandahållandet gäller. Inte heller behöver
innehavare av tillverkningstillstånd ha tillstånd enligt första eller andra
stycket, om verksamheten avser tillhandahållande av krigsmateriel som
tillhör tillståndshavaren och som finns inom landet eller tillhandahållande
av uppfinning eller metod för framställning av krigsmateriel till svenska
statliga myndigheter eller sådana tillverkare som har tillstånd att tillverka
krigsmateriel av det slag tillhandahållandet gäller.
Regeringen far meddela föreskrifter om undantag från tillståndskravet
enligt första och andra styckena i fråga om sådan handel med skjutvapen
som regleras genom föreskrifterna i vapenlagen (1973:1176) eller sådan
72
hantering av ammunition eller annan explosiv vara som regleras genom Prop. 1995/96:31
föreskrifterna i lagen (1988:868) om brandfarliga och explosiva varor.
Svenska myndigheter, svenska
företag samt den som är bosatt
eller stadigvarande vistas här far
inte utan tillstånd av regeringen i
det enskilda fallet till någon i
utlandet tillhandahålla krigsmateriel
som finns i utlandet eller
uppfinning rörande krigsmateriel
eller metod för framställning av
sådan materiel.
Svenska myndigheter, svenska
företag samt den som är bosatt
eller stadigvarande vistas här får
inte utan tillstånd i det enskilda
fallet till någon i utlandet
tillhandahålla krigsmateriel som
finns i utlandet eller uppfinning
rörande krigsmateriel eller metod
för framställning av sådan materiel.
Krigsmateriel far inte föras ut ur
landet utan tillstånd av regeringen,
om inte annat följer av denna lag
eller annan författning. I fråga om
programvara likställs med utförsel
överföring till utlandet genom
telekommunikation eller på annat
liknande sätt.
I ärenden som inte avser utförsel
i större omfattning eller som i
övrigt inte är av större vikt får det
statsråd som har till uppgift att
föredra ärenden om utförsel av
krigsmateriel pröva frågor om
tillstånd enligt första stycket.
Krigsmateriel far inte föras ut ur
landet utan tillstånd, om inte annat
följer av denna lag eller annan
författning. I fråga om programvara
likställs med utförsel överföring till
utlandet genom telekommunikation
eller på annat liknande sätt.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela
föreskrifter om utförsel av
1. skjutvapen och tillhörande ammunition för enskilds persons räkning
samt skjutvapen och därtill hörande ammunition för användning vid jakt,
tävling eller övning utom riket,
2. skjutvapen för reparation, översyn eller annan liknande åtgärd,
3. skjutvapen som förts in i landet för åtgärd som avses i 2,
4. sådana jakt- och tävlingsskjutvapen och tillhörande ammunition som
har förts in i landet i enlighet med bestämmelserna i 16 § 2 vapenlagen
(1973:1176).
Avtal som innebär upplåtelse eller Avtal som innebär upplåtelse eller
överlåtelse av tillverkningsrätt till överlåtelse av tillverkningsrätt till
73
någon i utlandet får inte ingås här
i landet utan tillstånd av
regeringen.
Svenska myndigheter, svenska
foretag samt den som är bosatt
eller stadigvarande vistas här far
inte heller utom landet ingå sådant
avtal utan tillstånd av regeringen.
någon i utlandet får inte ingås här
i landet utan tillstånd.
Prop. 1995/96:31
Svenska myndigheter, svenska
foretag samt den som är bosatt
eller stadigvarande vistas här far
inte heller utom landet ingå sådant
avtal utan tillstånd.
Avtal med någon utom landet om
att gemensamt med denne eller for
hans räkning utveckla krigsmateriel
eller metod för framställning av
sådan materiel eller om att
gemensamt tillverka krigsmateriel
far inte ingås här i landet utan
tillstånd av regeringen.
Svenska myndigheter, svenska
företag samt den som är bosatt
eller stadigvarande vistas här far
inte heller utom landet ingå sådant
avtal utan tillstånd av regeringen.
Avtal med någon utom landet om
att gemensamt med denne eller för
hans räkning utveckla krigsmateriel
eller metod för framställning av
sådan materiel eller om att
gemensamt tillverka krigsmateriel
får inte ingås här i landet utan
tillstånd.
Svenska myndigheter, svenska
företag samt den som är bosatt
eller stadigvarande vistas här far
inte heller utom landet ingå sådant
avtal utan tillstånd.
Avtal om tillägg till eller ändring
av avtal av det slag som kräver
tillstånd enligt 7 eller 8 § far inte
ingås utan tillstånd av regeringen,
om tillägget eller ändringen avser
Avtal om tillägg till eller ändring
av avtal av det slag som kräver
tillstånd enligt 7 eller 8 § far inte
ingås utan tillstånd, om tillägget
eller ändringen avser
1. den materiel som omfattas av avtalet,
2. vidareupplåtelse eller vidareöverlåtelse av rätt enligt avtalet,
3. rätt att tillhandahålla krigsmateriel till mottagare som inte angivits
tidigare,
4. förlängning av avtalets giltighetstid, eller
5. bestämmelser om sekretess.
Militärt inriktad utbildning av
personer som inte är svenska
medborgare far inte bedrivas här i
landet utan tillstånd av regeringen.
Svenska myndigheter, svenska
företag samt den som är bosatt
eller stadigvarande vistas här får
Militärt inriktad utbildning av
personer som inte är svenska
medborgare får inte bedrivas här i
landet utan tillstånd.
Svenska myndigheter, svenska
företag samt den som är bosatt
eller stadigvarande vistas här får
inte heller utom landet inte heller utom landet Prop. 1995/96:31
yrkesmässigt bedriva sådan yrkesmässigt bedriva sådan
utbildning utan tillstånd av utbildning utan tillstånd.
regeringen.
Tillstånd behövs inte för utbildning som anordnas av statliga
myndigheter som inte är affärsverk eller som anordnas i samband med
försäljning av krigsmateriel eller för de anställda i sådana företag som har
tillstånd att tillverka krigsmateriel.
Den som har tillstånd enligt 3
eller 4 § liksom svenska statliga
myndigheter som bedriver
motsvarande verksamhet skall, i
den ordning regeringen föreskriver,
lämna redovisning till regeringen
Den som har tillstånd enligt 3
eller 4 § liksom svenska statliga
myndigheter som bedriver
motsvarande verksamhet skall, i
den ordning regeringen föreskriver,
lämna redovisning till Inspektionen
för strategiska produkter
1. om den marknadsföring av krigsmateriel som bedrivs i utlandet,
2. om åtgärder som syftar till avtal som är tillståndspliktigt enligt 7 eller
8 §•
Regeringen får meddela närmare
föreskrifter om
redovisningsskyldighet och om
undantag från denna. Regeringen
far i det enskilda fallet medge
undantag från sådan
redovisningsskyldighet.
Regeringen får meddela närmare
föreskrifter om
redovisningsskyldighet och om
undantag från denna. Inspektionen
för strategiska produkter får i det
enskilda fallet medge undantag från
sådan redovisningsskyldighet.
Den som har tillstånd enligt 3
eller 4 § liksom svenska statliga
myndigheter som bedriver
motsvarande verksamhet skall
underrätta regeringen innan anbud
lämnas, eller, där anbudsförfarande
inte förekommer, innan avtal ingås
om
Den som har tillstånd enligt 3
eller 4 § liksom svenska statliga
myndigheter som bedriver
motsvarande verksamhet skall
underrätta Inspektionen för
strategiska produkter innan anbud
lämnas eller, där anbudsförfarande
inte förekommer, innan avtal ingås
om
1. tillhandahållande av krigsmateriel till någon i utlandet,
2. upplåtelse eller överlåtelse av tillverkningsrätt som avses i 7 §, eller
3. tillverkning eller utveckling av krigsmateriel eller metod för
framställning av krigsmateriel som avses i 8 §.
75
Regeringen får meddela närmare
föreskrifter om senaste tidpunkt för
underrättelse och om undantag från
underrättelseskyldigheten.
Regeringen får också i enskilda
fall medge undantag från
underrättelseskyldighet.
I ärenden som inte är av större
omfattning eller i övrigt inte är av
större vikt får det statsråd som har
till uppgift att föredra ärenden om
utförsel av krigsmateriel medge
undantag i enskilda fall från
föreskrifter om tid för lämnande av
underrättelse.
Regeringen far i det enskilda
fallet förbjuda att sådant anbud
lämnas eller avtal ingås, som avses
i första stycket.
Regeringen får meddela närmare
föreskrifter om senaste tidpunkt för
underrättelse och om undantag från
underrättelseskyldigheten.
Inspektionen för strategiska
produkter får i enskilda fall
medge undantag från
underrättelseskyldighet.
Prop. 1995/96:31
Inspektionen far i det enskilda
fallet förbjuda att sådant anbud
lämnas eller avtal ingås som avses
i första stycket.
Tillstånd enligt 3-10 §§ kan
återkallas av regeringen, om
tillståndshavaren åsidosatt en
föreskrift i denna lag eller
föreskrift, villkor eller bestämmelse
som har meddelats med stöd av
lagen eller om det finns andra
särskilda skäl till återkallelse.
Tillstånd enligt 3-10 §§ kan
återkallas, om tillståndshavaren
åsidosatt en föreskrift i denna lag
eller föreskrift, villkor eller
bestämmelse som har meddelats
med stöd av lagen eller om det
finns andra särskilda skäl till
återkallelse.
En återkallelse far inte avse tillstånd till avtal enligt någon av 7-9 §§
som redan ingåtts.
En återkallelse skall gälla med
omedelbar verkan.
Den som har tillstånd enligt 3
eller 4 § liksom svensk statlig
myndighet som bedriver
motsvarande verksamhet utan att
behöva tillstånd skall, enligt de
föreskrifter som regeringen
meddelar, lämna uppgifter till
regeringen om ägande i utländska
rättssubjekt som bedriver
utveckling, tillverkning,
Den som har tillstånd enligt 3
eller 4 § liksom svensk statlig
myndighet som bedriver
motsvarande verksamhet utan att
behöva tillstånd skall, enligt de
föreskrifter som regeringen
meddelar, lämna uppgifter till
Inspektionen för strategiska
produkter om ägande i utländska
rättssubjekt som bedriver
76
marknadsföring eller försäljning av utveckling, tillverkning, Prop. 1995/96:31
krigsmateriel. marknadsföring eller försäljning av
krigsmateriel.
18 §
Den som har tillstånd enligt 3
eller 4 § skall stå under tillsyn av
den myndighet som regeringen
bestämmer. Regeringen far meddela
föreskrifter om tillsynen.
Den som har tillstånd enligt 3
eller 4 § skall stå under tillsyn av
Inspektionen för strategiska
produkter. Regeringen far meddela
föreskrifter om tillsynen.
Den som har tillstånd enligt 3
eller 4 § skall, enligt de närmare
föreskrifter som regeringen
meddelar, till tillsynsmyndigheten
lämna deklaration på heder och
samvete rörande den verksamhet
för vilken tillstånd har meddelats.
Den som har tillstånd enligt 3
eller 4 § skall, enligt de närmare
föreskrifter som regeringen
meddelar, till Inspektionen för
strategiska produkter lämna
deklaration på heder och samvete
rörande den verksamhet för vilken
tillstånd har meddelats.
Regeringen får meddela föreskrifter om undantag från skyldigheten att
lämna deklaration.
Regeringen får meddela föreskrifter om att
1. den som har tillstånd enligt 6 § skall lämna uppgifter om
krigsmateriel som förts ut ur landet,
2. den som har tillstånd enligt 7 eller 8 § skall lämna uppgifter om
ingångna avtal.
Den som har tillstånd enligt 3
eller 4 § skall efter anmodan av
tillsynsmyndigheten lämna de
upplysningar och handlingar som
behövs för kontrollen samt lämna
tillsynsmyndigheten tillträde till
lokaler där verksamheten bedrivs.
Tillsynsmyndigheten har rätt att
anlita biträde från andra statliga
myndigheter i sin tillsyn.
Den som har tillstånd enligt
denna lag är skyldig att vid ändring
i förhållanden som tagits upp i
Den som har tillstånd enligt 3
eller 4 § skall efter anmodan av
Inspektionen för strategiska
produkter lämna de upplysningar
och handlingar som behövs för
kontrollen samt lämna inspektionen
tillträde till de lokaler där
verksamheten bedrivs. Inspektionen
har rätt att anlita biträde från andra
statliga myndigheter i sin tillsyn.
§
Den som har tillstånd enligt
denna lag är skyldig att vid ändring
i förhållanden som tagits upp i
77
tillståndsansökan anmäla detta till
regeringen i enlighet med de
föreskrifter som regeringen
meddelar.
Om tillståndet avser tillverkning
av kemiska produkter, skall
tillståndshavaren till regeringen
eller till den myndighet som
regeringen bestämmer i enlighet
med de föreskrifter som regeringen
meddelar anmäla ändringar i
verksamheten som planeras för
pågående kalenderår.
tillståndsansökan anmäla detta till
Inspektionen för strategiska
produkter i enlighet med de
föreskrifter som regeringen
meddelar.
Om tillståndet avser tillverkning
av kemiska produkter, skall
tillståndshavaren till inspektionen i
enlighet med de föreskrifter som
regeringen meddelar anmäla
ändringar i verksamheten som
planeras för pågående kalenderår.
Prop. 1995/96:31
För att täcka kostnaderna för
tillsynsmyndighetens organisation
och verksamhet skall den som har
fatt tillstånd enligt 3 § årligen
betala en avgift som regeringen
bestämmer. Avgiften beräknas efter
ett för samtliga tillverkare lika
förhållande till det fakturerade
värdet av försåld krigsmateriel.
För att täcka statens kostnader
för Inspektionen för strategiska
produkter skall den som har
tillstånd att tillverka krigsmateriel
enligt denna lag, eller som
tillverkar produkter som omfattas
av inspektionens tillsyn enligt 16 §
lagen (1991:341) om strategiska
produkter, årligen betala en avgift,
om det fakturerade värdet av
tillverkarens sålda produkter av
dessa slag under året överstiger
2 500 000 kr. Inspektionen
bestämmer avgiften efter ett för
samtliga avgiftsskyldiga lika
förhållande till det fakturerade
värdet.
Om en revisor i sin
granskningsverksamhet har anmärkt
på ett företags efterlevnad av
bestämmelserna enligt denna lag
och anmärkningen har framförts i
en sådan revisionsberättelse som
sägs i 10 kap. 10 §
aktiebolagslagen (1975:1385) eller
4 kap. 10 § lagen (1980:1103) om
årsredovisning m.m. i vissa företag,
skall han genast sända in en kopia
av revisionsberättelsen till
Om en revisor i sin
granskningsverksamhet har anmärkt
på ett företags efterlevnad av
bestämmelserna enligt denna lag
och anmärkningen har framförts i
en sådan revisionsberättelse som
sägs i 10 kap. 10 §
aktiebolagslagen (1975:1385) eller
4 kap. 10 § lagen (1980:1103) om
årsredovisning m.m. i vissa företag,
skall han genast sända in en kopia
av revisionsberättelsen till
78
regeringen. En revisor vid en Inspektionen för strategiska Prop. 1995/96:31
svensk statlig myndighet har produkter. En revisor vid en svensk
motsvarande skyldighet. statlig myndighet har motsvarande
skyldighet.
Överklagande
Beslut av Inspektionen för
strategiska produkter att återkalla
ett tillstånd enligt 16 § eller att
bestämma en avgift enligt 22 § får
överklagas hos allmän
förvaltningsdomstol.
Prövningstillstånd krävs vid
överklagande till kammarrätten.
Andra förvaltningsbeslut enligt
denna lag får inte överklagas.
Den som bryter mot någon av 3 - 5 §§ eller 7 - 10 §§ eller mot förbud
som har meddelats med stöd av 12 § döms,
1. om gärningen har skett uppsåtligen, till böter eller fängelse i högst två
år,
2. om gärningen har skett av oaktsamhet, till böter eller fängelse i högst
sex månader.
Den som uppsåtligen genom
vilseledande förmår regeringen att
lämna tillstånd enligt någon av 3-5
§§ eller 7-10 §§ och därigenom
föranleder att avtal fullföljs eller
tillhandahållande kommer till stånd
döms till böter eller fängelse i
högst två år. Om gärningen har
skett av oaktsamhet, döms till böter
eller fängelse i högst sex månader.
Den som uppsåtligen genom
vilseledande förmår Inspektionen
för strategiska produkter eller
regeringen att lämna tillstånd
enligt någon av 3-5 §§ eller 7-10
§§ och därigenom föranleder att
avtal fullföljs eller
tillhandahållande kommer till stånd
döms till böter eller fängelse i
högst två år. Om gärningen har
skett av oaktsamhet, döms till böter
eller fängelse i högst sex månader.
I ringa fall skall inte dömas till ansvar.
79
Till böter eller fängelse i högst sex månader döms den som uppsåtligen
eller av oaktsamhet
Prop. 1995/96:31
1. underlåter att underrätta 1. underlåter att lämna
regeringen enligt 12 § eller att underrättelse enligt 12 § eller att
lämna uppgifter enligt 17 §, lämna uppgifter enligt 17 §,
2. underlåter att göra sådan anmälan som avses i 21 §,
3. i annat fall än som avses i 25 eller 26 § lämnar en oriktig uppgift i
ansökan om tillstånd eller i annan handling som är av betydelse för
prövningen av ett ärende enligt denna lag eller som annars ges in till
tillsynsmyndigheten,
4. åsidosätter ett villkor eller bryter mot en kontroll- eller
ordningsbestämmelse som har meddelats med stöd av denna lag.
I ringa fall skall inte dömas till ansvar.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993, då lagen (1983:1034) om
kontroll över tillverkningen av krigsmateriel, m.m. och lagen (1988:558)
om förbud mot utförsel av krigsmateriel, m.m. skall upphöra att gälla.
Tillstånd som har meddelats med stöd av äldre lag skall vid
tillämpningen av den nya lagen anses som meddelat enligt denna.
Beträffande tillstånd att tillverka
krigsmateriel som har meddelats
svenskt aktiebolag eller
handelsbolag före den 1 januari
1993 far regeringen bestämma att
tidigare meddelade villkor avseende
ägandet ändras. Beträffande
tillstånd som har meddelats svenskt
aktiebolag före nämnda datum far
regeringen vidare bestämma att
tillståndet skall förenas med villkor
om att nya styrelseledamöter och
suppleanter för dem samt
verkställande direktör i bolaget
skall vara svenska medborgare och
bosatta i Sverige. Om sådana
villkor åsidosätts får tillståndet
återkallas.
Beträffande tillstånd att tillverka
krigsmateriel som har meddelats
svenskt aktiebolag eller
handelsbolag före den 1 januari
1993 får Inspektionen för
strategiska produkter bestämma att
tidigare meddelade villkor avseende
ägandet ändras. Beträffande
tillstånd som har meddelats svenskt
aktiebolag före nämnda datum far
inspektionen vidare bestämma att
tillståndet skall förenas med villkor
om att nya styrelseledamöter och
suppleanter för dem samt
verkställande direktör i bolaget
skall vara svenska medborgare och
bosatta i Sverige. Om sådana
villkor åsidosätts far tillståndet
återkallas.
Bestämmelserna i 9 § skall tillämpas på avtal av det slag som avses i
7 eller 8 §, även om avtalet på grund av äldre bestämmelser inte krävt
tillstånd.
80
Prop. 1995/96:31
1. Denna lag träder i kraft den 1 februari 1996.
2. Avgifter enligt 22 § för år 1996 skall beräknas för tiden
februari-december. Som villkor for att en tillverkare skall vara
avgiftsskyldig gäller då att det fakturerade värdet av sålda produkter under
den tiden överstiger elva tolftedelar av 2 500 000 kr.
2 Förslag till lag om ändring i lagen (1991:341) om
strategiska produkter
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1991:341) om strategiska
produkter
dels att 1 a, 6 b, 6 c, 8, 10, 15 och 16 §§ skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas tre nya paragrafer, 1 b, 6 d och 8 a §§,
samt närmast före 8 a § en ny rubrik av följande lydelse.
Nuvarande lydelse
1 a
Frågor om tillstånd enligt denna
lag och enligt rådets förordning
(EG) nr 3381/94 prövas av
regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer.
1
Föreslagen lydelse
Tillstånd enligt denna lag eller
enligt föreskrifter som har
meddelats med stöd av lagen skall
lämnas, om det inte strider mot
utrikes-, säkerhets- eller
försvarspolitiska intressen.
Frågor om tillstånd enligt denna
lag och enligt rådets förordning
(EG) nr 3381/94 prövas av
Inspektionen för strategiska
produkter eller av den myndighet
som regeringen bestämmer.
En myndighet får med eget
yttrande lämna över ett ärende till
regeringens prövning, om ärendet
har principiell betydelse eller
annars är av särskild vikt.
Regeringen får meddela
ytterligare föreskrifter om
överlämnande av ärenden till
regeringen.
81
6 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 31
Prop. 1995/96:31
I den utsträckning och enligt de
föreskrifter som regeringen
meddelar skall till regeringen eller
den myndighet som regeringen
bestämmer lämnas en deklaration
av den som
Enligt de närmare föreskrifter
som regeringen meddelar skall en
deklaration varje år lämnas av den
som
1. producerar, bereder, förbrukar, importerar eller exporterar produkter
som avses i 2 § 4,
2. under något av de tre senaste åren har producerat, berett, förbrukat,
importerat eller exporterat sådana produkter, eller
3. producerar diskreta organiska kemikalier.
Deklarationen skall innehålla uppgifter om
1. verksamheten under det gångna kalenderåret,
2. den verksamhet som planeras för det kommande kalenderåret,
3. ändringar i verksamheten som planeras för pågående kalenderår.
Den som har lämnat deklaration
enligt 6 b § skall efter anmodan av
regeringen eller den myndighet
som regeringen utsett att ta emot
deklarationer lämna de uppgifter
och handlingar som kan behövas
för kontroll av de uppgifter som
lämnats i deklarationen.
För denna kontroll har företrädare
för regeringen eller myndigheten
rätt till tillträde till de områden,
lokaler och anläggningar där
verksamhet bedrivs som omfattas
av deklarationsskyldigheten och får
där göra undersökningar och ta
prover.
Den som har lämnat deklaration
enligt 6 b § skall efter anmodan av
den myndighet som regeringen
utsett att ta emot deklarationer
lämna de uppgifter och handlingar
som kan behövas för kontroll av de
uppgifter som lämnats i
deklarationen.
För denna kontroll har företrädare
för myndigheten rätt till tillträde
till de områden, lokaler och
anläggningar där verksamhet
bedrivs som omfattas av
deklarationsskyldigheten och får
där göra undersökningar och ta
prover.
Polismyndigheten skall lämna det biträde som behövs för att kontrollen
skall kunna genomföras.
Föreskrifter om skyldighet för
tillverkare av produkter som avses
i denna lag att betala årliga
avgifter för att täcka statens
kostnader för Inspektionen för
82
strategiska produkter finns i 22 § Prop. 1995/96:31
lagen (1992:1300) om
krigsmateriel. Den som är
avgiftsskyldig skall årligen till
inspektionen enligt de närmare
föreskrifter som regeringen
meddelar lämna en deklaration
med de uppgifter som behövs för
att bestämma avgifterna.
Regeringen får meddela
föreskrifter om undantag från
deklarationsskyldigheten.
Tillstånd enligt 3 och 5-6 §§ kan
återkallas av regeringen, om
tillståndshavaren har åsidosatt en
föreskrift i denna lag eller
föreskrift, villkor eller bestämmelse
som har meddelats med stöd av
lagen eller om det finns andra
särskilda skäl till återkallelse.
Tillstånd enligt 3 och 5-6 §§ kan
återkallas, om tillståndshavaren har
åsidosatt en föreskrift i denna lag
eller föreskrift, villkor eller
bestämmelse som har meddelats
med stöd av lagen eller om det
finns andra särskilda skäl till
återkallelse.
En återkallelse far inte avse tillstånd till avtal enligt 5 § eller 5 a § som
redan ingåtts.
En återkallelse skall gälla med
omedelbar verkan.
Överklagande
Beslut av en annan myndighet än
regeringen att återkalla ett tillstånd
får överklagas hos allmän
förvaltningsdomstol.
Prövningstillstånd krävs vid
överklagande till kammarrätten.
Andra förvaltningsbeslut enligt
denna lag eller enligt rådets
förordning (EG) nr 3381/94 får
inte överklagas.
Den som bryter mot 5, 5 a eller 6 § döms,
1. om gärningen har skett uppsåtligen, till böter eller fängelse i högst två
år,
83
2. om gärningen har skett av oaktsamhet, till böter eller fängelse i högst Prop. 1995/96:31
sex månader.
Den som uppsåtligen genom
vilseledande förmår regeringen att
lämna tillstånd enligt 5, 5 a eller 6
§ och därigenom föranleder att
avtalet eller tillhandahållandet
kommer till stånd, döms till böter
eller fängelse i högst två år. Om
gärningen har skett av oaktsamhet,
döms till böter eller fängelse i
högst sex månader.
Den som uppsåtligen genom
vilseledande förmår regeringen
eller någon annan myndighet att
lämna tillstånd enligt 5, 5 a eller 6
§ och därigenom föranleder att
avtalet eller tillhandahållandet
kommer till stånd, döms till böter
eller fängelse i högst två år. Om
gärningen har skett av oaktsamhet,
döms till böter eller fängelse i
högst sex månader.
I ringa fall skall inte dömas till ansvar.
Försummar den uppgiftsskyldige
att i rätt tid ge in sådan deklaration
som avses i 6 b §, får regeringen
eller den myndighet som
regeringen bestämmer vid vite
förelägga den uppgiftsskyldige att
fullgöra sin skyldighet.
Tillsyn och annan kontroll av
efterlevnaden av bestämmelserna i
rådets förordning (EG) nr 3381/94
skall utövas av den myndighet som
regeringen bestämmer
(tillsynsmyndigheten). Regeringen
far meddela föreskrifter om
tillsynen.
Försummar den uppgiftsskyldige
att i rätt tid ge in en sådan
deklaration som avses i 6 b eller 6
d §, får den myndighet som skall ta
emot deklarationen vid vite
förelägga den uppgiftsskyldige att
fullgöra sin skyldighet.
§
Tillsyn och annan kontroll av
efterlevnaden av bestämmelserna i
rådets förordning (EG) nr 3381/94
skall utövas av Inspektionen för
strategiska produkter eller av den
myndighet som regeringen
bestämmer (tillsynsmyndigheten).
Regeringen får meddela föreskrifter
om tillsynen.
Denna lag träder i kraft den 1 februari 1996.
84
Bilaga 4 Prop. 1995/96:31
LAGRÅDET
Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1995-10-24
Närvarande: f.d. regeringsrådet Bertil Voss, justitie-
rådet Johan Munck, regeringsrådet Karl-Ingvar Rundqvist.
Enligt en lagrådsremiss den 19 oktober 1995 (Utrikesdeparte-
mentet) har regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande
över förslag till
1. lag om ändring i lagen (1992:1300) om krigsmateriel,
2. lag om ändring i lagen (1991:341) om strategiska
produkter.
Förslagen har inför Lagrådet föredragits av departements-
rådet Bo Malmqvist.
Förslagen föranleder följande yttrande av Lagrådet:
Förslaget till lag om ändring i lagen (1992:1300) om krigs-
materiel
1 §
I det nya andra stycket föreskrivs enligt förslaget att
tillstånd, förbud och undantag i enskilda fall enligt lagen
85
2 Prop. 1995/96:31
eller enligt föreskrifter som meddelats med stöd av den
skall grundas på utrikes-, säkerhets- och försvarspolitiska
överväganden.
Som har anmärkts i remissens allmänna motivering (avsnitt 4)
anger lagen om krigsmateriel i dag inte några kriterier för
den prövning som skall ske eller ens vilka typer av över-
väganden som skall vara avgörande. Lagen har avsetts ha
karaktären av ett principiellt totalförbud mot främst vapen-
export, från vilket dispenser skall kunna meddelas med
beaktande av utrikes-, försvars och säkerhetspolitiska
intressen. För regeringens och det ansvariga statsrådets
prövning har de i remissen omnämnda riktlinjerna avsetts ha
grundläggande betydelse. Dessa riktlinjer får anses vara
fastställda av regeringen, låt vara att regeringen i skilda
sammanhang berett riksdagen tillfälle att avge yttrande över
eller att ta del av riktlinjerna i olika versioner (senast
genom prop. 1991/92:174 s. 45 ff).
Mot den angivna bakgrunden är det i och för sig till-
fredsställande att, när nu prövningen av tillståndsfrågorna
avses bli delegerade till en myndighet, prövningens inrikt-
ning föreslås framgå av lagen. Det nya andra stycket ger
dock inte vare sig myndigheten eller de sökande någon upp-
lysning om vilka principer som skall vara styrande för
prövningen inom de angivna ramarna, utan man är i detta
avseende alltjämt hänvisad till - förutom beslut av rege-
86
3 Prop. 1995/96:31
ringen i enskilda fall - de riktlinjer som regeringen fast-
ställt. Frågan uppkommer därmed om den konstitutionella
valören hos dessa riktlinjer, ett spörsmål som saknat egent-
lig praktisk betydelse så länge det varit regeringen själv
som avgjort ärendena.
En likartad fråga - låt vara på ett helt annat fält - har
varit föremål för belysning i ett tidigare lagstiftnings-
ärende, nämligen såvitt gäller de riktlinjer som på kon-
sumentpolitikens område meddelas av Konsumentverket (se
prop. 1976/77:123 s. 349 ff och 370; jfr Holmberg -
Stjernquist, Grundlagarna, s. 238 f). I enlighet med de
överväganden som gjordes i det sammanhanget får anses gälla
att de nu aktuella riktlinjerna bör få formen av författ-
ning, om de avses utgöra ett slags normgivning för den nya
myndighetens prövning. I så fall måste paragrafen också
kompletteras med ett bemyndigande för regeringen att meddela
närmare föreskrifter om vad som skall beaktas vid pröv-
ningen, något som kan ske med stöd av 8 kap. 7 § första
stycket 3 regeringsformen. Om emellertid riktlinjerna skall
ses endast som allmänna råd eller möjligen som ett slags
sammanställning av praxis, torde de inte behöva ha författ-
ningsform.
Som Lagrådet ser saken ligger det nära till hands att
betrakta riktlinjerna som ett slags normgivning, vilket
alltså skulle innebära att de bör få författningsform och
87
4 Prop. 1995/96:31
att paragrafen bör kompletteras med ett bemyndigande av nyss
angivet slag. Detta skulle medföra den fördelen att den nya
myndighetens prövning kommer att bygga på uttryckliga regler
och inte endast på den mycket allmänt hållna anvisning som
ges i förevarande paragrafs andra stycke. Ett sådant be-
myndigande kan även av andra skäl vara välbetänkt. Så
t.ex. kan ändrade förhållanden i främmande stater leda till
ett behov av att hittills tillämpade principer förtydligas
eller förändras, och det kan då vara en smidigare ordning om
regeringen meddelar generella riktlinjer för själva pröv-
ningen än om föreskrifter med stöd av den föreslagna 1 a §
tredje stycket skall behöva meddelas i syfte att uppkommande
ärenden rörande vissa frågor skall överlämnas till rege-
ringen. Till detta kommer att det finns anledning att und-
vika en ordning som innebär att myndigheten vid det samråd
som avses ske inom Exportkontroll rådet, där personal från
Utrikesdepartementet och Försvarsdepartementet skall med-
verka, under hand får besked om regeringens inställning i
tveksamma myndighetsutövningsfrågor, något som står i mindre
god överensstämmelse med den i 11 kap. 7 § regeringsformen
uttryckta principen om myndigheternas självständighet.
Oavsett hur denna fråga slutligen löses, finns det skäl att
aktualisera vissa justeringar av det föreslagna andra styc-
ket. Lagens avsedda karaktär av ett principiellt total-
förbud, från vilket dispenser skall kunna meddelas, skulle
komma till tydligare uttryck om det anges att tillstånd
88
5 Prop. 1995/96:31
enligt lagen får meddelas endast om det är påkallat från
utrikes-, säkerhets- och försvarspolitiska synpunkter. Att
däremot föreskriva att sådana synpunkter skall ligga till
grund också för tillstånd enligt föreskrifter som meddelats
med stöd av lagen synes föra för långt, eftersom det här kan
vara fråga om exempelvis utförsel av jakt- och tävlings-
skjutvapen (6 §). På motsvarande sätt synes det inte bli
helt rättvisande att föreskriva att utrikes-, säkerhets-
och försvarspolitiska överväganden skall ligga till grund
för undantag i enskilda fall; det är här främst fråga om
undantag från redovisnings- och underrättelseskyldighet
enligt 11 och 12 §§. Slutligen synes det inte nödvändigt att
i stycket särskilt nämna vilka överväganden som skall ligga
till grund för meddelande av förbud, om man inte samtidigt
nämner avslagsbeslut. De förbud som det kan bli fråga om är
förbud mot lämnande av anbud eller ingående av avtal enligt
12 § fjärde stycket, och det ligger i sakens natur att
sådana förbud måste grundas på ungefärligen samma över-
väganden som avslagsbeslut (jfr prop. 1991/92:174
s. 105).
Med hänvisning till det anförda föreslår Lagrådet att andra
stycket får följande lydelse: "Tillstånd enligt denna lag
får lämnas endast om det är påkallat från utrikes-, säker-
hets- och försvarspolitiska synpunkter".
Om, som Lagrådet förordar, de aktuella riktlinjerna skulle
89
6 Prop. 1995/96:31
ges formen av en författning, bör andra stycket dessutom
kompletteras med ett bemyndigande för regeringen att meddela
föreskrifter om förhållanden som skall beaktas vid pröv-
ningen.
Rörande frågan vilket slags utrikespolitiska synpunkter som
skall beaktas framhålls i den allmänna motiveringen att även
respekten för mänskliga rättigheter åsyftas såsom en väsent-
lig del av utrikespolitiken. Lagrådet ansluter sig till
detta uttalande men vill framhålla att också andra folk-
rättsliga principer måste beaktas, däribland de neutrali-
tetsrättsliga reglerna och andra regler tillhörande folk-
rätten i krig.
16 §
Paragrafen föreslås i 1agrådsremissen kompletterad med en
bestämmelse av innebörd att beslut om återkallelse av till-
stånd som meddelats enligt lagen skall gälla med omedelbar
verkan. Den föreslagna bestämmelsen har utformats som en
undantagslös föreskrift och betyder således att en åter-
kallelse alltid skall få genomslag omedelbart, oberoende av
om återkallelsebeslutet överklagas.
För återkallelse fordras enligt paragrafen att tillstånds-
havaren har åsidosatt en föreskrift i lagen eller före-
skrift, villkor eller bestämmelse som har meddelats med stöd
av lagen eller att det finns andra särskilda skäl till
90
7 Prop. 1995/96:31
återkallelse. De nämnda rekvisiten skall naturligtvis läsas
med beaktande av den bestämmelse som föreslås i 1 § om
grunderna för tillståndsgivning enligt lagen. Även om åter-
kall el seärenden kan förväntas bli sällsynta, kan det tänkas
uppkomma fall där prövningen innefattar så svåra bedöm-
ningsfrågor att tvekan kan hysas om vilket avgörande som är
det rätta. Med hänsyn härtill och då en återkallelse kan ha
mycket betydande inverkan på tillståndshavarens verksamhet
synes det Lagrådet påkallat att ge prövningsinstansen möj-
lighet att i speciella fall göra avsteg från regeln om
omedelbar effekt av ett återkallelsebeslut. Utan en sådan
öppning för här åsyftade situationer skulle möjligheten att
överklaga till domstol någon gång t.o.m. kunna framstå som
föga meningsfylld. Lagrådet förordar att den nya bestäm-
melsen ges följande lydelse: "En återkallelse gäller med
omedelbar verkan, om inte något annat beslutas".
23 a §
Genom paragrafen föreslås möjlighet att överklaga vissa
beslut enligt lagen hos allmän förvaltningsdomstol. Dom-
stolsprövning avses kunna ske efter överklagande av den nya
myndighetens beslut om återkallelse av tillstånd och beslut
om bestämmande av årlig avgift men inte beträffande andra
förvaltningsbeslut enligt lagen, såsom myndighetens beslut
att inte bevilja tillstånd till tillverkning av krigs-
materiel eller till något annat förfarande som är till-
ståndspliktigt enligt lagen.
91
8 Prop. 1995/96:31
Under remissbehandlingen av arbetsgruppens förslag, vilket
överensstämmer med lagrådsremissens i denna del, har Dom-
stolsverket tagit upp frågan huruvida Europakonventionens
krav på tillgång till domstolsprövning gör sig gällande
också vid beslut om att avslå en tillståndsansökan eller att
meddela ett förbud. Lagrådsremissens ställningstagande i
detta avseende (avsnitt 9) synes bygga på tanken att det går
att dra en klar skiljelinje mellan å ena sidan ärenden om
beviljande av tillstånd och om förbud och å andra sidan
återkallel seärenden på så sätt att Europakonventionens
artikel 6 endast i vissa återkallelsefall ställer krav på
möjlighet till domstolsprövning.
I anledning härav bör framhållas att det kan vara svårt att
av Europadomstolens hittillsvarande praxis i anslutning till
artikel 6 finna säkert stöd för att det inte i tillstånds-
ärenden m.m. av förevarande slag, där avgörandet inte gene-
rellt kan antas vara utan betydelse för sökandenas möjlig-
heter att bedriva ekonomisk verksamhet, kan uppkomma frågor
om sökandenas civila rättigheter. I vart fall synes inte, så
som antyds i den allmänna motiveringen, enbart den omstän-
digheten att prövningen hos beslutsmyndigheten inte skall
omfatta enskilda intressen vara skäl nog för att utesluta
detta. Å andra sidan är det knappast heller möjligt att i
nuläget med bestämdhet hävda att den valda lösningen leder
till situationer som är oförenliga med konventionens krav.
92
9 Prop. 1995/96:31
Det kan f.ö. erinras om att lagen (1988:205) om rättspröv-
ning av vissa förvaltningsbeslut innehåller bestämmelser som
från den lagens tillämpningsområde avgränsar andra beslut
enligt lagen om krigsmateriel än sådana som avser åter-
kallelse av vissa tillstånd. Vidare undantas från rättspröv-
ning beslut enligt lagen om strategiska produkter. Denna
avgränsning har enligt förarbetena till rättsprövningslagen
(prop. 1987/88:69 s. 23) sin grund i att de undantagna
avgörandena har sådana inslag av utrikes- och säkerhets-
politiska bedömningar som en domstol inte bör göra. Därvid
påpekades också att rättsfall från Europadomstolen tydde på
att det i vissa återkall el seärenden fordrades möjlighet till
domstolsprövning. Det kan således sägas att den i förslaget
valda ordningen för överklagande ligger i linje med ställ-
ningstagandena vid rättsprövningslagens tillkomst.
Enligt Lagrådets uppfattning råder en viss oklarhet om vad
som i konventionens mening kan föranleda att en fråga om
civila rättigheter uppkommer. Om det framdeles skulle be-
finnas att inte bara återkallelsefrågor utan också frågor om
beviljande av tillstånd eller om förbud m.m. under vissa
förutsättningar är av den karaktären att domstolsprövning
krävs i någon form, torde det bli nödvändigt att se över
problemet i hela dess vidd, dvs. inbegripet omfattningen av
möjligheterna till rättsprövning i dessa typer av ärenden.
93
10 Prop. 1995/96:31
Förslaget till lag om ändring i lagen (1991:341) om strate-
giska produkter
1 a §
Vad Lagrådet anfört i anslutning till 1 § i förslaget till
lag om ändring i lagen om krigsmateriel om behovet av ett
bemyndigande för regeringen har i viss mån aktualitet även
vad avser förevarande paragraf. På det område som täcks av
lagen om strategiska produkter finns emellertid inga sär-
skilt fastställda riktlinjer för prövningen av ärenden
enligt den lagen.
8 § och 8 a §
Vad Lagrådet anfört i anslutning till 16 § resp. 23 a §
förslaget till lag om ändring i lagen om krigsmateriel har
bäring även på deras motsvarigheter i förevarande lag-
förslag. Lagrådet föreslår således att den nya bestämmelsen
i 8 § utformas på samma sätt som angetts under nämnda 16 §.
94
Prop. 1995/96:31
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 26 oktober 1995
Närvarande: statsministern Carlsson, ordförande, och statsråden Hjelm-
Wallén, Peterson, Hellström, Thalén, Freivalds, Wallström, Persson,
Blomberg, Heckscher, Hedborg, Andersson, Uusmann, Nygren,
Ulvskog, Sundström, Lindh, Johansson
Föredragande: statsrådet Nygren
Regeringen beslutar proposition 1995/96:31 Ny myndighet för kontroll
över krigsmateriel och andra strategiskt känsliga produkter.
95
|
Författningsrubrik |
Bestämmelser som Celexnummer for inför, ändrar, upp- bakomliggande EG- häver eller upprepar regler ett normgivnings- |
|
Lagen (1992:1300) om |
1, 1 a, 3, 4, 6, 11, 12, 17-19,21 §§ |
|
Lagen (1991:341) om |
1 b, 6 b, 6 d, 16 §§ 394R3381 |
gotab 49116. Stockholm 1995
Prop. 1995/96:31
96