Regeringens proposition
1995/96:26

Vissa ändringar i varumärkeslagen och firmalagen som en följd av rådets
förordning om gemenskapsvarumärken

Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.

Stockholm den 5 oktober 1995

Ingvar Carlsson

Laila Freivalds
(Justitiedepartementet)

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås vissa ändringar i varumärkeslagen (1960:644) och
firmalagen (1974:156).
Förslagen föranleds av rådets förordning om gemenskapsvarumärken.
För att komplettera rådets förordning föreslås bl.a. att bara en domstol i
Sverige - Stockholms tingsrätt - skall vara behörig att pröva mål om intrång i
ett gemenskapsvarumärke och att intrång i ett sådant varumärke skall kunna leda
till straffansvar.
Det föreslås vidare att ett gemenskapsvarumärke skall vara hinder mot en
senare svensk ansökan om registrering av ett förväxlingsbart varumärke eller av
en förväxlingsbar firma.
För att närma den svenska varumärkesrätten till den gemenskapsrättsliga
varumärkesordningen föreslås att det skall vara möjligt att pantsätta också
rätten till ett varumärke som registrerats enligt varumärkeslagen samt till en
ansökan om en registrering. Det sakrättsliga skyddet för pantsättningen skall
åstadkommas genom att pantsättningsavtalet registreras hos Patent- och
registreringsverket.
De nya reglerna föreslås träda i kraft den 1 januari 1996.

Innehållsförteckning

1 Förslag till riksdagsbeslut................................ 4

2 Lagtext.................................................... 5
2.1 Förslag till lag om ändring i varumärkeslagen (1960:644) 5
2.2 Förslag till lag om ändring i firmalagen (1974:156). 13
2.3 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1510) om ändring i
varumärkeslagen (1960:644).......................... 15

3 Ärendet och dess beredning................................. 18

4 Rådets förordning om gemenskapsvarumärken.................. 19

5 Förordningens inverkan på den svenska varumärkesrätten..... 22
5.1 Inledning........................................... 22
5.2 Avgifter för Patentverkets handläggning av ärenden om
gemenskapsvarumärken m.m. .......................... 22
5.3 Svensk domstol för gemenskapsvarumärken............. 24
5.4 Straffansvar m.m. vid intrång i ett gemenskaps-varumärke 26
5.5 Särskilda regler för överlåtelser och licensupp-låtelser av
svenska varumärken.................................. 27
5.6 Ett gemenskapsvarumärkes inverkan på senare svenska
ansökningar om varumärken........................... 30
5.7 Pantsättning och utmätning av svenska varumärken m.m. 31

6 Ändring i firmarätten ..................................... 36

7 Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser.................. 37

8 Kostnader ................................................. 38

9 Författningskommentarer.................................... 38
9.1 Förslaget till lag om ändring i varumärkeslagen (1960:644) 38
9.2 Förslaget till lag om ändring i firmalagen (1974:156) 50
9.3 Förslaget till lag om ändring i lagen (1994:1510) om ändring
i varumärkeslagen (1960:644)........................ 51

Bilaga 1 Promemorians huvudsakliga innehåll..................
53

Bilaga 2 Promemorians lagförslag............................. 54

Bilaga 3 Förteckning över remissinstanser.................... 65
Bilaga 4 Lagrådsremissens lagförslag......................... 66

Bilaga 5 Lagrådet............................................ 78

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 5 oktober 1995.. 80

Rättsdatablad.................................................... 81

1 Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen
antar regeringens förslag till
1. lag om ändring i varumärkeslagen (1960:644),
2. lag om ändring i firmalagen (1974:156),
3. lag om ändring i lagen (1994:1510) om ändring i varumärkeslagen (1960:644).

2 Lagtext

Regeringen har följande förslag till lagtext.

2.1 Förslag till lag om ändring i varumärkeslagen (1960:644)

Härigenom föreskrivs1 i fråga om varumärkeslagen (1960:644)
dels att 1, 14, 34, 43, 47 och 48 §§ skall ha följande lydelse,
dels att rubriken närmast före 32 § skall lyda "Om överlåtelse, licens och
pantsättning",
dels att det i lagen skall införas tretton nya paragrafer, 34 a - 34 j och 65
- 67 §§, samt närmast före 65 § en ny rubrik av följande lydelse.

--------------------------------------------------------------------
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 §2Genom registrering enligt denna lag förvärvas ensamrätt till ett varumärke
såsom särskilt kännetecken för varor som tillhandahålls i en näringsverksamhet.
Ett varumärke kan bestå av alla tecken som kan återges grafiskt, särskilt ord,
inbegripet personnamn, samt figurer, bokstäver, siffror och formen eller
utstyrseln på en vara eller dess förpackning, förutsatt att tecknen kan
särskilja varor som tillhandahålls i en näringsverksamhet från sådana som
tillhandahålls i en annan.
Vad som sägs i denna lag om varor skall gälla även tjänster.
Om kollektivmärken finns särskilda bestämmelser.
--------------------------------------------------------------------
Med gemenskapsvarumärken av-ses
varumärken enligt rådets för-ordning
(EG) nr 40/94 av den 20 december
1993 om gemenskapsva-
rumärken.3

14 §4
Ett varumärke får inte registreras:
1) om i märket utan tillstånd tagits in sådan statlig eller internationell
beteckning eller sådant kommunalt vapen, som enligt lag eller författning inte
får obehörigen brukas som varumärke, eller också något som lätt kan förväxlas
därmed;
2) om märket är ägnat att vilseleda allmänheten;
3) om märket på annat sätt strider mot lag eller författning eller allmän
ordning eller är ägnat att väcka förargelse;
4) om märket innehåller eller består av något, som är ägnat att uppfattas som
annans firma eller som annans släktnamn, konstnärsnamn eller likartat namn eller
annans porträtt, där namnet eller porträttet uppenbarligen inte åsyftar någon
sedan länge avliden;
5) om märket innehåller något, som är ägnat att uppfattas som titel på annans
skyddade litterära eller konstnärliga verk, där titeln är egenartad, eller
kränker annans upphovsrätt till litterärt eller konstnärligt verk eller annans
rätt till fotografisk bild eller mönster;
6) om märket är förväxlingsbart med ett namn eller en firma som någon annan
använder i en näringsverksamhet, med någon annans varumärke som är registrerat
efter tidigare ansökan eller med någon annans varukännetecken som är inarbetat
då ansökan om registrering görs;
--------------------------------------------------------------------
7) om märket är förväxlingsbart 7) om märket är förväxlingsbart med
med ett varukännetecken som vid ett varukännetecken som vid tiden
tiden för ansökan används av någon för ansökan används av någon annan
annan samt ansökan gjorts med samt ansökan gjorts med vetskap om
vetskap om detta och sökanden detta och sökanden inte använt sitt
inte använt sitt märke innan det märke innan det andra kännetecknet
andra kännetecknet togs i bruk; togs i bruk;
eller
--------------------------------------------------------------------
8) om märket är förväxlingsbart med
ett gemenskapsvarumärke som
innehas av någon annan och är
registrerat efter en tidigare
ansökan.
--------------------------------------------------------------------
Är märket förväxlingsbart med ett
gemenskapsvarumärke som är
registrerat efter en senare
ansökan, föreligger hinder mot
registrering, om innehavaren av
gemenskapsvarumärket kan för detta
märkes del göra anspråk på ett äldre
varumärkes företräde enligt rådets
förordning om gemenskapsvarumärken
och det äldre varumärket är
registrerat efter en tidigare
ansökan. Detta gäller även om det
äldre varumärket inte har vid-
makthållits eller förnyats.
--------------------------------------------------------------------
I fall som avses i första
stycket 8 och andra stycket kan,
även om märkena inte avser varor av
samma eller liknande slag,
förväxlingsbarhet åberopas till förmån
för ett gemenskaps-varumärke som är
väl ansett i gemenskapen, om
användningen av ett annat liknande
varumärke skulle dra otillbörlig
fördel av eller skulle vara till
förfång för det väl ansedda
gemenskapsvaru-märkets
särskiljningsförmåga eller anseende.
--------------------------------------------------------------------
I fall som avses under 4), 5), I fall som avses i första
6) och 7) får registrering ske, stycket 4 - 8 samt andra och
om den vars rätt är i fråga medger tredje styckena får registrering
det och det inte i övrigt möter ske, om den vars rätt är i fråga
hinder enligt första stycket. medger det och det inte i övrigt
finns hinder enligt första
stycket.
34 §5Innehavaren av ett varumärke kan ge någon
annan rätt att använda varumärket (licens) för en del eller alla de varor som
varumärket är registrerat för samt för hela eller en del av landet. Licensen kan
vara exklusiv eller icke-exklusiv.
Innehavaren av ett varumärke kan åberopa de rättigheter som är knutna till
varumärket gentemot en licenstagare som överträder en bestämmelse i
licensavtalet med avseende på licensens giltighetstid, den form under vilken
varumärket får användas, arten av de varor för vilka licensen är utfärdad, det
geografiska område inom vilket varumärket får användas eller kvaliteten på de av
licenstagaren tillverkade varorna.
Licensen skall på begäran antecknas i varumärkesregistret. Sådan anteckning
får dock inte göras, om licenstagarens användning av varumärket uppenbarligen är
ägnad att vilseleda allmänheten. Om det visas att licensen har upphört att
gälla, skall anteckningen tas bort ur registret.
Om inte annat har avtalats, får licenstagaren inte överlåta sin rätt vidare.
--------------------------------------------------------------------
Rätten till varumärke eller Rätten till ett kännetecken
kännetecken enligt 2 § andra enligt 2 § första eller andra
stycket får inte tas i mät. Om stycket får inte tas i mät. Om
innehavarens egendom avträds till innehavarens egendom avträds till
konkurs, ingår dock rätten i kon- konkurs, ingår dock rätten i kon-
kursboet. kursboet.
34 a §
--------------------------------------------------------------------
Rätten till ett registrerat
varumärke eller till en ansökan om
registrering av ett varumärke kan
pantsättas enligt bestämmelserna i
34 b - 34 j §§.
34 b §
--------------------------------------------------------------------
Panträtt i egendom som avses i
34 a § uppkommer genom regist-
rering av ett skriftligt avtal om
pantsättning av egendomen. Ansökan
om registrering görs hos registre-
ringsmyndigheten.
Om en registrerad panträtt har
övergått till någon annan, skall det
på begäran antecknas i varu-
märkesregistret eller i regist-
reringsmyndighetens diarium.
Har panträtt upplåtits till flera
var för sig, har den upplåtelse
företräde för vilken ansökan om
registrering först kom in till
registreringsmyndigheten, om inte
något annat har avtalats.
Görs samma dag ansökan om
registrering av flera upplåtelser,
har de sinsemellan företräde efter
den tidsföljd i vilken de har ägt
rum, om inte något annat har av-
talats. Är upplåtelserna samtidiga
eller kan det inte utredas i
vilken tidsföljd de har skett, har
de lika rätt.

34 c §
--------------------------------------------------------------------
Ansökan om registrering enligt
34 b § görs av den som har rätten
till varumärket eller varumärkes-
ansökan eller av den till vilken
panträtten har upplåtits. Sökanden
skall styrka upplåtarens rätt till
varumärket eller varumärkesansökan.
Den som i varumärkesregistret
anges som innehavare av ett regi-
strerat varumärke skall anses ha
rätt till märket, om inte annat
framgår i ärendet. Avser ansökan om
registrering pantsättning av en
varumärkesansökan, skall den som i
registreringsmyndighetens diarium
har registrerats som sökande anses
ha rätt till varumärkesansökan, om
inte något annat framgår i ärendet.
Ansökan får inte bifallas om
upplåtaren, när ansökan om
registrering görs, inte är behörig
att förfoga över den pantförskrivna
egendomen på grund av utmätning,
konkurs, omyndighet,
betalningssäkring, kvarstad eller
någon annan anledning.

34 d §
--------------------------------------------------------------------
Ett avtal om pantsättning kan
registreras när varumärket har
registrerats eller, om avtalet
avser en varumärkesansökan, när ansökan
har registrerats i registre-
ringsmyndighetens diarium.
Om en pantsatt varumärkesansökan
leder till att varumärket
registreras, gäller därefter rätten
till det registrerade varumärket
som pantobjekt.

34 e §
--------------------------------------------------------------------
Även om en panträtt har
registrerats, gäller panträtt i den
pantsatta egendomen endast om
pantavtalet har ingåtts av någon
som var rätt ägare till egendomen
och behörig att förfoga över den och
om avtalet inte heller av någon
annan anledning är ogiltigt.

34 f §
--------------------------------------------------------------------
Panträtten är förfallen, om
rätten till varumärket eller varu-
märkesansökan på grund av be-stämmel-
serna i denna lag inte vidare
skall gälla.

34 g §
--------------------------------------------------------------------
Registreringen av en panträtt
skall avföras, om panträtten genom
en dom som har vunnit laga kraft
har förklarats ogiltig eller om
panträtten har förfallit eller an-
nars har upphört att gälla.

34 h §
--------------------------------------------------------------------
Pantsättning gäller från tiden för
ansökan om registrering enligt
34 b § mot den som senare förvärvar
äganderätt eller annan rätt till
egendomen.
Ett licensavtal gäller mot pant-
havaren, om avtalet har slutits
före ansökan om registrering av
pantavtalet.

34 i §
--------------------------------------------------------------------
Bestämmelser i annan lag om
handpanträtt vid utmätning eller i
konkurs gäller också för panträtt i
rätten till ett varumärke eller en
varumärkesansökan. När ansökan om
registrering enligt 34 b § kommer
in till registreringsmyndigheten
medför det samma rättsverkningar
som när en panthavare tar en lös
sak i besittning.
Säljs rätten till ett pantsatt
varumärke eller en pantsatt
varumärkesansökan vid utmätning
eller i konkurs, består sådana
licensavtal som avses i 34 h §
andra stycket.

34 j §
--------------------------------------------------------------------
Pantborgenären får sälja panten
och ta ut sin fordran ur köpe-
skillingen endast om han dessför-
innan har underrättat gäldenären och
andra kända sakägare om försäljningen
och dessa har fått skäligt rådrum
att bevaka sin rätt.
Vid en försäljning enligt denna
paragraf består sådana licensavtal
som avses i 34 h § andra stycket.

43 §
--------------------------------------------------------------------
Vill den som fått licens till Vill en licenstagare väcka
varukännetecken till sig upplåten talan om intrång i rätten till
anställa intrångstalan, skall han varukännetecknet, skall han
därom underrätta kännetecknets underrätta kännetecknets inne-
innehavare, vid äventyr att hans havare om detta. Annars tas
talan ej upptages till prövning. talan inte upp till prövning.
--------------------------------------------------------------------
Detsamma gäller, om en pant-
havare vill väcka talan med an-
ledning av intrång i den pantsatta
egendomen.

47 §6
--------------------------------------------------------------------
Ett slutligt beslut av Ett slutligt beslut av
registre-ringsmyndigheten om en registre-ringsmyndigheten får
ansökan om registrering av ett överklagas av sökanden, om det har
varumärke får överklagas av gått honom emot. Ett slutligt
sökanden, om det har gått honom beslut med anledning av en
emot. Ett slutligt beslut om en invändning mot registrering får
invändning mot registrering får överklagas av varumärkeshavaren och
överklagas av varumärkeshavaren in-vändaren, om det har gått den
och in-vändaren, om det har gått som vill klaga emot. Om invändaren
den som vill klaga emot. Om återkallar sin talan får denna ändå
invändaren återkallar sin talan fårprövas, om det finns särskilda skäl.
denna ändå prövas, om det finns
särskilda skäl.
Överklagande enligt första stycket görs hos Patentbesvärsrätten inom två
månader från beslutets dag.
Ett slutligt beslut av Patentbesvärsrätten får överklagas till Regeringsrätten
inom två månader från beslutets dag. Vid ett överklagande till Regeringsrätten
tillämpas bestämmelserna i 35 - 37 §§ förvaltningsprocesslagen (1971:291).
Patentbesvärsrättens beslut skall innehålla uppgift om att det krävs särskilt
tillstånd för prövning i Regeringsrätten och om de grunder på vilka ett sådant
tillstånd meddelas.

48 §7
--------------------------------------------------------------------
Det ankommer på regeringen Regeringen eller den myndighet
eller i den omfattning som regeringen bestämmer får med-
regeringen bestämmer på dela närmare föreskrifter om vad
registreringsmyndigheten att sökande i registrerings-ärenden
meddela närmare föreskrifter om skall iaktta, om kungörande som
vad sökanden i registreringsärende sägs i 20, 21 och 46 §§, om
har att iakttaga, om kungörande förfarandet i övrigt i dessa ären-
som sägs i 20, 21 och 46 §§ samt den, om förfarandet vid
eljest om förfarandet i dessa överklagande enligt 47 § samt om
ärenden, om förfarandet vid besvär varumärkesregistrets förande.
enligt 47 § ävensom om
varumärkesregistrets förande.
--------------------------------------------------------------------
Vid ansökan om registrering av Vid ansökan om registrering av
varumärke, om förnyelse, om ändringvarumärken, om förnyelse, om ändring
i registrerat varumärke enligt 24 §i registrerat varumärke enligt 24
eller om anteckning i registret §, om registrering av pantsättning
av överlåtelse eller licens skall eller om anteckning i registret
erläggas avgift till belopp som om överlåtelse eller licens skall
regeringen föreskriver. För betalas avgift med belopp som
förnyelse skall stadgas högre regeringen bestämmer. För förnyelse
avgift, om ansökan ingives efter skall bestämmas högre avgift, om
registreringsperiodens utgång. ansökan ges in efter
registreringsperiodens utgång.
--------------------------------------------------------------------
--------------------------------------------------------------------
Om gemenskapsvarumärken
65 §
--------------------------------------------------------------------
Den som ger in en ansökan om
registrering av ett gemenskaps-
varumärke till registrerings-
myndigheten för vidare befordran
enligt artikel 25.2 i rådets
förordning om gemenskapsvaru-märken
skall betala en avgift med belopp
som regeringen bestämmer. Detsamma
gäller den som begär omvandling av
ett gemenskaps-varumärke eller av
en ansökan om ett
gemenskapsvarumärke till en ansökan
om registrering av ett varumärke
samt den som begär ett intyg
enligt artikel 89.3 i rådets
förordning.
66 §
--------------------------------------------------------------------
Vid intrång i ett gemenskaps-
varumärke tillämpas bestäm-melserna
i 37 § om ansvar för
varumärkesintrång. I övrigt gäller 37
a - 41 §§, i den mån inte något
annat följer av rådets förordning om
gemenskaps-varumärken. Härvid skall
vad som sägs om varumärkesintrång
gälla intrång i gemenskapsvarumärke.
67 §
--------------------------------------------------------------------
Stockholms tingsrätt är domstol i
mål som avses i 66 § och i artikel
92 i rådets förordning om gemen-
skapsvarumärke n.
_______________

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996.

2.2 Förslag till lag om ändring i firmalagen (1974:156)

Härigenom föreskrivs att 10 § firmalagen (1974:156) skall ha följande lydelse.

--------------------------------------------------------------------
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

10 §
--------------------------------------------------------------------
Firma registreras ej En firma får inte registreras,
1. om firman eller dess användning strider mot goda seder eller allmän
ordning,
--------------------------------------------------------------------
2. om i firman utan tillstånd 2. om det i firman utan
intagits sådan statlig eller tillstånd tagits in en sådan
internationell benämning eller statlig eller internationell
förkortning, som enligt lag eller benämning eller förkortning som
annan författning icke obehörigen enligt lag eller annan författning
får användas som firma, eller någotinte får obehörigen användas som
som lätt kan förväxlas därmed, firma, eller något som lätt kan
förväxlas därmed,
3. om firman i annat fall är ägnad att vilseleda allmänheten,
--------------------------------------------------------------------
4. om firman innehåller något 4. om firman innehåller något som
som är ägnat att uppfattas som är ägnat att uppfattas som någon
annans släktnamn, konstnärsnamn annans släktnamn, konstnärsnamn
eller likartat namn, såvida ej eller likartat namn, såvida inte
namnet uppenbarligen avser någon namnet uppenbarligen avser någon
sedan länge avliden person, eller sedan länge avliden person, eller
är ägnat att uppfattas som benäm- är ägnat att uppfattas som benämning
ning på stiftelse, ideell förening på en stiftelse, ideell förening
eller liknande sammanslutning, eller liknande sammanslutning,
--------------------------------------------------------------------
5. om firman innehåller något 5. om firman innehåller något som
som är ägnat att uppfattas som är ägnat att uppfattas som titel på
titel på annans skyddade litterära någon annans skyddade litterära
eller konstnärliga verk och eller konstnärliga verk och titeln
titeln är egenartad, eller om är egenartad, eller om firman in-
firman innehåller något som kränkernehåller något som kränker någon
annans upphovsrätt till sådant annans upphovsrätt till sådant
verk, verk,
--------------------------------------------------------------------
6. om firman är förväxlingsbar 6. om firman är förväxlingsbar med
med annan näringsidkares släktnamn någon annan näringsidkares släktnamn
eller skyddade närings- eller eller skyddade närings- eller
varukännetecken, varukännetecken,
--------------------------------------------------------------------
7. om firman i annat fall är 7. om firman i annat fall är för-
förväxlingsbar med närings- eller växlingsbar med ett närings- eller
varukännetecken, som vid tiden för varukännetecken, som vid tiden för
ansökningen användes av annan, ansökan användes av någon annan,
samt ansökan gjorts med vetskap samt ansökan gjorts med vetskap om
härom och sökanden ej använt sin detta och sökanden inte använt sin
firma innan det andra firma innan det andra kännetecknet
kännetecknet togs i bruk, togs i bruk, eller
--------------------------------------------------------------------
8. om firman är förväxlingsbar med
någon annans gemenskapsvarumärke
som är skyddat enligt rådets
förordning (EG) nr 40/94 av den 20
december 1993
om gemenskapsvarumärken.1
--------------------------------------------------------------------
I fall som avses i första
stycket 8 kan, även om kännetecknen
inte avser verksamhet av samma
eller liknande slag,
förväxlingsbarhet åberopas till förmån
för ett gemenskapsvarumärke som är
väl ansett i gemenskapen, om an-
vändningen av en annan liknande
firma skulle dra otillbörlig fördel
av eller skulle vara till förfång
för det väl ansedda gemenskapsvaru-
märkets särskiljningsförmåga eller
anseende.
--------------------------------------------------------------------
Utan hinder av första stycket 4 Trots första stycket 4 - 8 och
- 7 får registrering ske, om den andra stycket får registrering
vars rätt är i fråga medger det ochske, om den vars rätt är i fråga
hinder ej föreligger enligt första medger det och hinder inte finns
stycket 1 - 3. enligt första stycket 1 - 3.

____________

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996.

2.3 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1510) om ändring i varumär-
keslagen (1960:644)

Härigenom föreskrivs att 14 och 57 §§ varumärkeslagen (1960:644) i paragrafernas
lydelse enligt lagen (1994:1510) om ändring i nämnda lag skall ha följande
lydelse.

--------------------------------------------------------------------
Lydelse enligt förslag till lag Föreslagen lydelse
(1995:000) om ändring i
varumärkeslagen (1960:644)

14 §Ett varumärke får inte registreras:
1) om i märket utan tillstånd tagits in sådan statlig eller internationell
beteckning eller sådant kommunalt vapen, som enligt lag eller författning inte
får obehörigen brukas som varumärke, eller också något som lätt kan förväxlas
därmed;
2) om märket är ägnat att vilseleda allmänheten;
3) om märket på annat sätt strider mot lag eller författning eller allmän
ordning eller är ägnat att väcka förargelse;
4) om märket innehåller eller består av något, som är ägnat att uppfattas som
annans firma eller som annans släktnamn, konstnärsnamn eller likartat namn eller
annans porträtt, där namnet eller porträttet uppenbarligen inte åsyftar någon
sedan länge avliden;
5) om märket innehåller något, som är ägnat att uppfattas som titel på annans
skyddade litterära eller konstnärliga verk, där titeln är egenartad, eller
kränker annans upphovsrätt till litterärt eller konstnärligt verk eller annans
rätt till fotografisk bild eller mönster;
6) om märket är förväxlingsbart med ett namn eller en firma som någon annan
använder i en näringsverksamhet, med någon annans varumärke som är registrerat
efter tidigare ansökan eller med någon annans varukännetecken som är inarbetat
då ansökan om registrering görs;
7) om märket är förväxlingsbart med ett varukännetecken som vid tiden för
ansökan används av någon annan samt ansökan gjorts med vetskap om detta och
sökanden inte använt sitt märke innan det andra kännetecknet togs i bruk;
8)1 om märket är förväxlingsbart 8) om märket är förväxlingsbart
--------------------------------------------------------------------
med ett varumärke som omfattas av med ett varumärke som omfattas av
en internationell varumärkes- en internationell varumärkes-
registrering som gäller i Sverige registrering som gäller i Sverige
och i fråga om vilket den dag som och i fråga om vilket den dag som
avses i 55 § andra stycket ligger avses i 55 § andra stycket ligger
före tiden för ansökningen. före tiden för ansökningen; eller
--------------------------------------------------------------------
9) om märket är förväxlingsbart med
ett gemenskapsvarumärke som
innehas av någon annan och är
registrerat efter en tidigare
ansökan.
Är märket förväxlingsbart med ett
gemenskapsvarumärke som är
registrerat efter en senare
ansökan, föreligger hinder mot
registrering, om innehavaren av
gemenskapsvarumärket kan för detta
märkes del göra anspråk på ett äldre
varumärkes företräde enligt rådets
förordning om gemenskapsvarumärken
och det äldre varumärket är
registrerat efter en tidigare
ansökan. Detta gäller även om det
äldre varumärket inte har vid-
makthållits eller förnyats.
--------------------------------------------------------------------
I fall som avses i första
stycket 9 och andra stycket kan,
även om märkena inte avser varor av
samma eller liknande slag,
förväxlingsbarhet åberopas till förmån
för ett gemenskaps-varumärke som är
väl ansett i gemenskapen, om
användningen av ett annat liknande
varumärke skulle dra otillbörlig
fördel av eller skulle vara till
förfång för det väl ansedda
gemenskapsvaru-märkets
särskiljningsförmåga eller anseende.
--------------------------------------------------------------------
I fall som avses under 4), 5), I fall som avses i första
6), 7) och 8) får registrering stycket 4 - 9 samt andra och
ske, om den vars rätt är i fråga tredje styckena får registrering
medger det och det inte i övrigt ske, om den vars rätt är i fråga
finns hinder enligt första medger det och det inte i övrigt
stycket. finns hinder enligt första
stycket.
--------------------------------------------------------------------
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

57 §Ett beslut om att en internationell varumärkesregistrering skall gälla i
Sverige har verkan från den dag som den internationella byrån har angett för den
internationella registreringen. I fråga om en sådan registrering skall 1 §
tredje stycket, 3 - 11, 25 - 27 och 32 - 45 §§ tillämpas. Vad som där sägs om
registrering skall i stället avse beslut att en internationell varu-
märkesregistrering skall gälla i Sverige.
--------------------------------------------------------------------
Vad som sägs om varumärkes-ansökan
i 34 a - 34 j §§ skall tillämpas även
beträffande be-gäran enligt 54 §
första stycket att en
internationell varumärkes-
registrering skall gälla i
Sverige.

3 Ärendet och dess beredning

Skyddet för varumärken, dvs. kännetecken för varor eller tjänster som
tillhandahålls i en näringsverksamhet, regleras i Sverige av varumärkeslagen
(1960:644). För länderna inom de europeiska gemenskaperna (EG) gäller därutöver
att varumärkesrätten regleras av två rättsakter.
Den ena rättsakten är rådets första direktiv 89/104/EEG av den 21 december
1988 om tillnärmningen av medlemsstaternas varumärkeslagar EGT nr L 40,
11.2.1989, s.1). Reglerna i detta direktiv har, med ett undantag som rör
beaktande av det s.k. gemenskapsvarumärket vid prövningen av svenska varu-
märkesansökningar, redan införts i svensk rätt som en följd av Sveriges
åtaganden enligt avtalet om det europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES-
avtalet). Införlivandet av direktivet har skett år 1992 genom ändringar av
varumärkeslagen (jfr prop. 1992/93:48, bet. 1992/93:LU17, rskr. 1992/93:125 och
SFS 1992:1686). Den svenska varumärkeslagen är därför, i stort sett, redan i
överensstämmelse med direktivet.
Den andra rättsakten är rådets förordning (EG) nr 40/94 av den 20 december
1993 om gemenskapsvarumärken (EGT nr L 11, 14.1.1994, s. 1). Genom förordningen
skapas möjligheter att, på villkor som anges i förordningen, genom en ansökan
hos en EG-varumärkesmyndighet få ett varumärke som har rättsverkan i hela den
europeiska gemenskapen.
Frågan om vilken inverkan som EG-förordningen bör få på svensk varumärkesrätt
diskuterades vid en hearing i Justitiedepartementet i mars 1995 med företrädare
för berörda organisationer, myndigheter m.fl. Bl.a. mot bakgrund av vad som
framkom vid hearingen utarbetades i Justitiedepartementet promemorian Vissa
ändringar i varumärkeslagen och firmalagen som en följd av EG-förordningen om
gemenskapsvarumärken (ärende Ju95/2267). I promemorian föreslogs ändringar och
tillägg i varumärkeslagen och i firmalagen (1974:156) för att EG-förordningen
skall kunna få avsedda verkningar i Sverige från den 1 januari 1996 då det
system som sätts upp av förordningen skall börja fungera. Promemorian har
remissbehandlats. En sammanfattning av promemorian finns i bilaga 1. De
lagförslag som lades fram i promemorian finns i bilaga 2. En förteckning över
remissinstanserna finns i bilaga 3. Remissyttrandena finns tillgängliga i
Justitiedepartementet (dnr Ju95/2267).
Promemorian handlar bara om sådant som mera omedelbart föranleds av EG-
förordningen. Flera remissinstanser - bland dem Juridiska fakultetsnämnden vid
Stockholms universitet, Svenska Föreningen för Industriellt Rättsskydd och
Sveriges Industriförbund - framhåller emellertid det angelägna i att det kommer
till stånd en mer övergripande översyn av varumärkeslagen. Bl.a. pekar man på
att varumärkeslagens förhållande till firmalagen och varumärkeslagens
redaktionella utformning behöver ses över. Frågan om en sådan översyn har
berörts i ett tidigare lagstiftningsärende (prop. 1994/95:59 s. 21, bet.
1994/95:LU7 s. 9) och regeringen avser att i ett senare sammanhang återkomma
därtill.
Två frågor som behandlas i promemorian - granskningsrapporter avseende
förväxlingsbara varumärken (promemorians avsnitt 5.5) och äkthetskontroll av
Varumärkesbyråns beslut om förfarandekostnader (promemorians avsnitt 5.6) - rör
förordningsändringar och tas därför inte upp i det följande.

Lagrådet

Regeringen beslutade den 21 september 1995 att inhämta Lagrådets yttrande över
de förslag som finns i bilaga 4.
Lagrådet har framfört vissa synpunkter på 14 och 66 §§ varumärkeslagen och
10 § firmalagen. I övrigt har Lagrådet lämnat förslagen utan erinran. Regeringen
har anslutit sig till Lagrådets synpunkter. Lagrådets yttrande finns i bilaga 5.
I förhållande till lagrådsremissen har också redaktionella ändringar gjorts i
lagtexten.

4 Rådets förordning om gemenskapsvarumärken

EG-förordningen etablerar ett gemenskapsrättsligt varumärkessystem som innebär
att man genom en ansökan om registrering kan få varumärkesrätt till ett
kännetecken i hela gemenskapen.
Det gemenskapsrättsliga varumärkessystemet skall handhas av en särskilt
upprättad Byrå; Byrån för harmonisering inom den inre marknaden, varumärken och
mönster (Varumärkesbyrån). Ansökningar om registrering kan göras antingen direkt
hos Varumärkesbyrån eller lämnas in till registreringsmyndigheten i en
medlemsstat.
Förutsättningarna för att kunna få registrera ett gemenskapsvarumärke samt
registreringsförfarandet regleras uteslutande av EG-förordningens bestämmelser.
Avgränsningen av vilka kännetecken som kan registreras som ett gemen-
skapsvarumärke (artikel 4) och reglerna om registreringshinder (artiklarna 7 och
8) svarar mot motsvarande bestämmelser i varumärkesdirektivet och därmed i
sakligt hänseende också mot varumärkeslagen.
Vad gäller registreringsförfarandet avser Varumärkesbyråns granskning av en
ansökan om ett gemenskapsvarumärke inledningsvis att ansökan uppfyller alla
formaliteter och att det inte föreligger några absoluta registreringshinder, som
t.ex. bristande särskiljningsförmåga.
När det därefter gäller de s.k. relativa registreringshindren (jfr artikel 8)
är Varumärkesbyråns granskning annorlunda utformad än granskningen av en svensk
varumärkesansökan.
Varumärkesbyrån skall utarbeta en granskningsrapport som skall ange eventuella
äldre förväxlingsbara gemenskapsvarumärken (artikel 39.1). Varumärkesbyrån skall
också till de nationella registreringsmyndigheter som så har begärt snarast
översända kopior av ansökningar om gemenskapsvarumärken. De nationella
myndigheterna får därigenom tillfälle att utarbeta en "nationell"
granskningsrapport avseende förväxlingsbara nationella varumärken. Den
nationella granskningsrapporten skall sändas till Varumärkesbyrån inom tre
månader från mottagandet av kopian om ansökan och ange vilka nationella
varumärken som kan utgöra relativa registreringshinder mot gemenskapsvarumärket
eller ange att något sådant nationellt varumärke inte finns (artiklarna 39.2 och
39.3).
Granskningsrapporten från Varumärkesbyrån - och i förekommande fall från de
nationella myndigheterna - skall därefter överlämnas till sökanden som därmed
ges en möjlighet att själv ta ställning till om han vill återkalla ansökan,
försöka få samtycke till registreringen från innehavare av äldre rättigheter
eller gå vidare med ansökan i oförändrat skick (jfr artikel 39.5).
Bestämmer sig sökanden för att gå vidare med ansökan, skall den offentliggöras
(kungöras) för att ge möjlighet till invändningar. I samband därmed underrättar
också Varumärkesbyrån i förekommande fall innehavarna av äldre
gemenskapsvarumärken om att det finns en ansökan om registrering av ett "yngre"
förväxlingsbart gemenskapsvarumärke (artikel 39.6).
Med stöd av bl.a. äldre rättigheter kan invändning göras mot en ansökan om ett
gemenskapsvarumärke (artikel 42). Invändningsfristen är tre månader.
Även gemenskapsvarumärkets rättsverkningar är fastlagda i EG-förordningen.
Ensamrätten till märket omfattar förbud för annan att i näringsverksamhet
använda ett identiskt eller liknande kännetecken för varor eller tjänster av
samma eller liknande slag. Ensamrätten till ett gemenskapsvarumärke omfattar
också varor eller tjänster utanför gränsen för varuslagslikhet, om
gemenskapsvarumärket är väl ansett i gemenskapen (artikel 9.1). Registreringen
av ett gemenskapsvarumärke gäller i tio år och kan förnyas för ytterligare
tioårsperioder.
Förmögenhetsrättsligt skall gemenskapsvarumärket - om annat inte anges i EG-
förordningen - behandlas som ett nationellt varumärke i det land där innehavaren
av märket enligt registret över gemenskapsvarumärken har sitt hemvist eller
driftsställe (artikel 16).
Ett gemenskapsvarumärke kan överlåtas med eller utan samband med den rörelse i
vilken märket används (artikel 17.1). EG-förordningen kräver dock att en
överenskommelse om överlåtelse skall vara skriftlig (artikel 17.3) och att den
antecknas i registret över gemenskapsvarumärken för att märket skall få verkan
för den till vilken överlåtelsen har skett (artikel 17.6). Licens till ett
gemenskapsvarumärke kan upplåtas på motsvarande sätt som gäller enligt
varumärkeslagen. Förordningen innebär också att såväl överlåtelser som
licensupplåtelser måste antecknas i registret över gemenskapsvarumärken för att
vara giltiga mot tredje man (artikel 23).
Ett gemenskapsvarumärke kan användas som säkerhet (artikel 19) och kan utmätas
(artikel 20).
Rätten till ett gemenskapsvarumärke kan upphöra om varumärkeshavaren avstår
från rätten (artikel 49). Ett gemenskapsvarumärke kan också upphävas (artikel
50) eller ogiltigförklaras (artiklarna 51 och 52). Ett gemenskapsvarumärke kan
upphävas eller ogiltigförklaras antingen efter ansökan om detta hos
Varumärkesbyrån eller på grund av ett genkäromål i ett mål om intrång i
varumärkesrätten.
Varumärkesbyråns olika beslut rörande t.ex. registrering eller upphävande kan
överklagas till en nämnd inom Varumärkesbyrån. En överklagandenämnds beslut kan,
under vissa förutsättningar, överklagas hos EG-domstolen. Ett överklagande hos
domstolen är begränsat till användande av vissa grunder.
När det gäller ersättningsskyldighet m.m. för intrång i ett gemen-
skapsvarumärke skall nationell rätt i stor utsträckning komma till användning
(jfr artikel 14). För att, i första och andra instans, handlägga mål om intrång
i eller giltigheten av ett gemenskapsvarumärke skall medlemsstaterna utse ett så
begränsat antal "domstolar för gemenskapsvarumärken" som möjligt (artikel 91;
jfr också artikel 101). Enbart dessa varumärkesdomstolar är behöriga att pröva
intrångsmål avseende ett gemenskapsvarumärke (artikel 92).
Mål som rör frågor som bara en varumärkesdomstol får pröva skall, som
huvudregel, väckas hos det lands varumärkesdomstol där svaranden har sitt
hemvist eller driftsställe (artikel 93.1). EG-förordningen tillåter dock att
parterna avtalar om att en viss varumärkesdomstol skall vara behörig att pröva
tvister dem emellan (prorogation). EG-förordningen tillåter också att mål om
intrång, som inte avser fastställelse av om visst förfarande utgör intrång, kan
prövas av en varumärkesdomstol i den stat där intrånget har begåtts eller
förberetts (artikel 93.5).
Finner en varumärkesdomstol att intrång har begåtts i rätten till ett
gemenskapsvarumärke skall domstolen vidta vissa sanktionsåtgärder (artiklarna 98
och 99). Om det inte finns särskilda skäl mot detta skall domstolen förbjuda den
som gör intrånget att fortsätta med det och föreskriva sådana åtgärder som finns
i nationell rätt för att säkerställa att förbudet efterlevs (artikel 98.1). I
övriga avseenden skall varumärkesdomstolen i intrångssituationer tillämpa den
lagstiftning som gäller i landet för intrång i en varumärkesrätt (artikel 98.2)
När det gäller interimistiska åtgärder, inbegripet interimistiska säker-
hetsåtgärder, för att skydda ett gemenskapsvarumärke kan en sådan ansökan göras
till varje behörig domstol - inte bara till en behörig varumärkesdomstol - i ett
medlemsstat i enlighet med vad som gäller enligt landets lagstiftning för att
skydda ett nationellt varumärke. Detta gäller även om bara ett annat lands
varumärkesdomstol är behörig att slutligt avgöra saken (artikel 99.1).
För andra typer av mål om ett gemenskapsvarumärke än sådana som bara får
prövas av en varumärkesdomstol - dvs. i princip andra än intrångsmål - gäller
allmänna nationella regler.
EG-förordningen trädde i kraft den 15 mars 1994 men Varumärkesbyrån beräknas
inte kunna ta emot ansökningar om ett gemenskapsvarumärke förrän tidigast den 1
januari 1996.

5 Förordningens inverkan på den svenska varumärkesrätten

5.1 Inledning

Av Sveriges medlemsskap i den europeiska unionen följer att EG-förordningen är
direkt tillämplig i Sverige. En EG-förordning kan emellertid i olika avseenden
kräva kompletterande nationella föreskrifter. Förordningen kan uttryckligen ge
utrymme för eller innehålla förpliktelser för medlemsstaterna att besluta om
utfyllande bestämmelser. Vidare kan nationella kompletterande bestämmelser
behövas för att EG-förordningen skall kunna få avsedda verkningar i
medlemsstaten (jfr prop. 1994/95:19 s. 524 - 525).
EG-förordningen om gemenskapsvarumärken medger i vissa avseenden och
förutsätter i andra avseenden att den fylls ut med nationella bestämmelser. Det
gäller bl.a. frågor om avgifter och straffansvar. Men innehållet i förordningen
ger också anledning att överväga om den nationella varumärkeslagstiftningen i
vissa avseenden bör ändras så att det blir en nära överensstämmelse mellan de
regler som styr nationell varumärkesrätt och de som styr
gemenskapsvarumärkesrätten. Det gäller bl.a. frågan om pantsättning av ett
varumärke. Dessa spörsmål kommer att tas upp i det följande.

5.2 Avgifter för Patentverkets handläggning av ärenden om
gemenskapsvarumärken m.m.

--------------------------------------------------------------------
| Regeringens förslag: Patentverket skall få ta ut en avgift med |
| belopp som regeringen bestämmer dels för ansökningar om |
| gemenskapsvarumärken som görs via verket, dels för ansökningar om|
| omvandling av ett gemenskapsvarumärke till en svensk ansökan, |
| dels för ärenden om utfärdande av intyg för att möjlig-göra för en|
| person att vara ombud inför Varumärkesbyrån. |
--------------------------------------------------------------------

Promemorians förslag: Patentverket skall få ta ut en avgift dels för
ansökningar om gemenskapsvarumärken som görs via verket, dels för ansökningar om
omvandling av ett gemenskapsvarumärke till en svensk ansökan (se promemorian s.
21).
Remissinstanserna: Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller lämnar det
utan erinran. Patentverket föreslår därutöver att verket också bör få ta ut en
avgift för utfärdande av de intyg som, enligt artikel 89.3 i EG-förordningen,
skall utfärdas för personer som vill vara ombud inför Varumärkesbyrån.
Skälen för regeringens förslag: Av artikel 25 i EG-förordningen följer att en
ansökan om ett gemenskapsvarumärke kan göras via den nationella registrerings-
myndigheten. Det betyder att i Sverige kan en ansökan lämnas in till
Patentverket som sedan, inom viss kortare tid, har att vidarebefordra ansökan
till Varumärkesbyrån. Den nationella registreringsmyndigheten får för
mottagandet av ansökan ta ut en avgift som inte får överstiga de administrativa
kostnaderna för att ta emot och vidarebefordra ansökan (artikel 25.2).
I artiklarna 108 - 110 i EG-förordningen finns bestämmelser om att en ansökan
om ett gemenskapsvarumärke eller ett gemenskapsvarumärke som redan har
registrerats kan omvandlas till en eller flera ansökningar om nationella
varumärken. En situation när omvandling kan tänkas vara aktuell är om ansökan om
gemenskapsvarumärket inte kan medges. I den situationen kan sökanden omvandla
sin ansökan till nationella ansökningar i de länder där han önskar få skydd. Om
någon begär omvandling och därvid ansöker om ett registreringsförfarande i
Sverige avseende märket övergår saken alltså till en svensk ansökan och
varumärkeslagens bestämmelser, inklusive de om överklagande, blir därmed
tillämpliga på handläggningen och prövningen. I fall av begärd omvandling kan
den registreringsmyndighet som handlägger den nationella "omvandlingsansökan"
bl.a. begära att sökanden betalar nationell ansökningsavgift (artikel 110.3).
I artiklarna 88 och 89 finns särskilda bestämmelser om ombud inför
Varumärkesbyrån. Av bestämmelserna framgår bl.a. att om en sökande vill låta sig
företrädas av ett ombud inför byrån får bara vissa personer uppträda som ombud
(artikel 89.1). Bl.a. kan yrkesverksamma ombud som finns uppförda på en särskild
förteckning som förs av Varumärkesbyrån vara ombud (artikel 89.1 b). För att
föras upp på förteckningen måste ombudet i fråga ha en viss särskild anknytning
till gemenskapen (artikel 89.2 a och b) samt - såvitt ombudet har svensk
anknytning - ha en viss erfarenhet av arbete med varumärkesärenden inför
Patentverket (artikel 89.2 c). Den som vill föras upp på Byråns förteckning över
ombud skall begära detta och till sin begäran foga ett av Patentverket utfärdat
intyg som utvisar att de villkor som nu har berörts är uppfyllda (artikel 89.3).
För handläggningen av de ärenden som har berörts i detta avsnitt kommer vissa
kostnader att uppstå för Patentverket. Utöver de hanteringskostnader som uppstår
i ärenden om ansökan om registrering av gemenskapsvarumärken som görs via
Patentverket uppstår sedvanliga kostnader avseende granskning av
förväxlingsbarhet i ärenden om omvandling av ett gemenskapsvarumärke till en
svensk ansökan om registrering av ett varumärke. I promemorian föreslås att
Patentverket skall få ta ut en avgift för dessa ärenden och det godtas av
remissinstanserna. Regeringen delar denna bedömning. Som Patentverket varit inne
på i sitt remissyttrande kommer även ärenden om utfärdande av intyg för den som
vill vara ombud inför Varumärkesbyrån att föranleda vissa kostnader för verket i
form av visst arbete för kontrollåtgärder. Också för detta bör Patentverket få
betalt.
Det framstår som lämpligt att det i varumärkeslagen tas in en bestämmelse om
avgifter som nu sagts.

5.3 Svensk domstol för gemenskapsvarumärken

--------------------------------------------------------------------
| Regeringens förslag: Stockholms tingsrätt skall vara domstol för|
| gemenskapsvarumärken i Sverige. |
--------------------------------------------------------------------

Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens (se promemorian s. 22).
Remissinstanserna: Det helt övervägande antalet remissinstanser tillstyrker
förslaget eller lämnar det utan erinran.
Skälen för regeringens förslag: Artiklarna 90 - 103 i förordningen om gemen-
skapsvarumärken reglerar behörigheten för och förfarandena i medlemsstaternas
domstolar när det gäller handläggningen av mål om gemenskapsvarumärken.
För att i första och andra instans handlägga mål om intrång i eller
giltigheten av ett gemenskapsvarumärke skall medlemsstaterna utse ett så
begränsat antal "domstolar för gemenskapsvarumärken" som möjligt (artikel 91;
jfr också artikel 101).
Enbart dessa varumärkesdomstolar är behöriga att pröva frågor
- som avser intrång i rätten till ett gemenskapsvarumärke, inbegripet frågan
om försök eller förberedelse till intrång kan ha skett,
- som avser fastställelse av om ett visst förfarande utgör intrång,
- som avser rätten till ersättning för ett intrång och
- som avser genkäromål om upphörande av ett gemenskapsvarumärke (artikel 92).
Mål som rör frågor som enbart en varumärkesdomstol får pröva skall, som
huvudregel, väckas hos det lands varumärkesdomstol där svaranden har sitt
hemvist eller driftsställe (artikel 93.1). EG-förordningen tillåter dock att
parterna avtalar om att en viss varumärkesdomstol skall vara behörig att pröva
tvister dem emellan (prorogation). Förordningen tillåter också s.k. tyst
prorogation, dvs. att en varumärkesdomstol blir behörig att pröva en tvist om
svaranden går i svaromål inför domstolen utan att göra invändning om att
domstolen är obehörig (artikel 93.4). EG-förordningen tillåter även att mål om
intrång som inte avser fastställelse av om visst förfarande utgör intrång kan
prövas av en varumärkesdomstol i den stat där intrånget har begåtts eller
förberetts (artikel 93.5).
Vid handläggningen av mål om intrång i eller giltigheten av ett gemen-
skapsvarumärke skall varumärkesdomstolarna iaktta vissa förfaranderegler som
bl.a. rör vilka grunder som får åberopas i ett genkäromål om upphörande av
gemenskapsvarumärket, vilka bestämmelser som är tillämpliga för domstolen och om
vilandeförklaring av målet om saken redan är föremål för prövning av en annan
varumärkesdomstol eller av varumärkesmyndigheten (artiklarna 94 - 97 och 100).
När det gäller interimistiska åtgärder, inbegripet interimistiska säker-
hetsåtgärder, för att skydda ett gemenskapsvarumärke kan en sådan ansökan göras
till varje behörig domstol - inte bara till en behörig domstol för
gemenskapsvarumärken - i en medlemsstat i enlighet med vad som gäller enligt
landets lagstiftning för att skydda ett nationellt varumärke. Detta gäller även
om bara ett annat lands domstol för gemenskapsvarumärken är behörig att slutligt
avgöra saken (artikel 99.1).
För andra typer av mål om ett gemenskapsvarumärke än sådana som enbart får
prövas av en domstol för gemenskapsvarumärken - dvs. i princip annat än
intrångsmål - gäller allmänna nationella regler.
EG-förordningens reglering av behörigheten för och förfarandena i intrångsmål
innebär att Sverige skall utse en eller flera "domstolar för gemenskapsvaru-
märken". Som framgår av vad som har sagts skall ett "så begränsat antal
domstolar som möjligt" utses att handha mål om intrång i ett
gemenskapsvarumärke. Avsikten med detta måste antas vara att mål om
gemenskapsvarumärken skall koncentreras i första instans i syfte att få en
ordning med en så enhetlig praxis som möjligt.
I den svenska varumärkeslagen finns inte någon bestämmelse om att endast vissa
domstolar är behöriga att pröva varumärkesmål. Behörighetsfrågan får i stället
prövas enligt allmänna regler. Det betyder i princip att varje tingsrätt är
behörig att inom sitt område ta upp ett mål om varumärkesintrång. En sådan
ordning får inte gälla för gemenskapsvarumärken. För dessa torde alternativen
vara att antingen ha ett begränsat antal domstolar med geografisk spridning
eller att enbart ha en enda domstol som behörig.
I promemorian anförs att det i vart fall i ett inledande skede, innan det står
klart hur många mål det kan bli fråga om, torde vara lämpligast för att
möjliggöra en enhetlig praxis att koncentrera handläggningen av mål om intrång i
gemenskapsvarumärken till en enda domstol. Detta förslag godtas av nästan alla
remissinstanser. Från företrädare för småföretagarna (Företagarnas
riksorganisation) framförs emellertid vissa betänkligheter mot att bara en
domstol skall vara domstol för gemenskapsvarumärken eftersom detta kan leda till
höga processkostnader för parter bosatta långt från domstolen och att mindre
företag som är innehavare av gemenskapsvarumärken av kostnadsskäl därmed skulle
få svårt att hävda sina rättigheter vid intrång.
Till detta bör framhållas att talan vid intrång som huvudregel skall väckas
vid domstol i den medlemsstat där svaranden (den som gör intrånget) har sitt
hemvist eller driftsställe (artikel 93 i EG-förordningen). I många fall kommer
det att betyda att innehavaren av ett gemenskapsvarumärke måste väcka talan i
ett annat land än sitt hemland. I regel kommer ett intrångsmål att bli föremål
för process i Sverige enbart om den som påstås ha begått intrånget har hemvist
här i landet eller om båda parter har det. Att det kan leda till omfattande
kostnader är en följd av systemet med gemenskapsvarumärken.
I likhet med det helt övervägande antalet remissinstanser menar regeringen att
det i ett inledande skede finns anledning att koncentrera de mål om intrång i
ett gemenskapsvarumärke som väcks i Sverige till en enda domstol. Det naturliga
valet är då Stockholms tingsrätt, vilket också godtas av remissinstanserna.
Sedan systemet verkat en tid kan det vara lämpligt att göra en utvärdering av
vilka effekter det har fått med en enda domstol i mål som här avses. En sådan
utvärdering torde med fördel kunna göras inom ramen för en sådan mera
övergripande översyn som nämnts i avsnitt 3.
Regeringen föreslår därför att artikel 91 i EG-förordningen uppfylls på det
sättet att Stockholms tingsrätt utses till domstol för gemenskapsvarumärken.
Som en följd av att mål som anges i artikel 92 i förordningen skall prövas av
Stockholms tingsrätt i första instans kommer sådana mål som överklagas att i
andra instans prövas av en och samma domstol, nämligen Svea hovrätt.
En remissinstans är skeptisk till möjligheten att hos varje behörig domstol i
en medlemsstat (jfr artikel 99.1 i EG-förordningen) begära interimistiska
åtgärder för att skydda ett gemenskapsvarumärke. Remissinstansen menar att denna
möjlighet bör koncentreras till några domstolar. Möjligheten att begära
interimistiska förordnanden hos varje behörig domstol, och därmed inte bara hos
domstolarna för gemenskapsvarumärken, är emellertid en följd av bestämmelserna i
EG-förordningen. Dessa bestämmelser kan inte ändras på nationell nivå.

5.4 Straffansvar m.m. vid intrång i ett gemenskapsvarumärke

--------------------------------------------------------------------
| Regeringens förslag: Varumärkeslagens regler om straffansvar vid|
| varumärkesintrång skall gälla också vid intrång i ett |
| gemenskapsvarumärke. Det klargörs att de nationella reglerna om |
| vite, skadestånd och säkerhetsåtgärder är tillämpliga vid intrång i|
| ett gemenskapsvarumärke. |
--------------------------------------------------------------------

Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens (se promemorian s. 24).
Remissinstanserna: Remissinstanserna godtar förslaget eller lämnar det utan
erinran.
Skälen för regeringens förslag: Vid intrång i ett gemenskaps-varumärke är
principen att den nationella lagstiftningen om varumärkesintrång skall tillämpas
med vissa tillägg som föreskrivs i förordningen om gemenskapsvarumärken (artikel
14).
Finner domstolen för gemenskapsvarumärken att intrång har begåtts i rätten
till ett gemenskapsvarumärke skall domstolen, enligt särskilda bestämmelser i
förordningen, vidta vissa sanktionsåtgärder (artiklarna 98 och 99). Om det inte
finns särskilda skäl mot detta skall domstolen förbjuda den som gör intrånget
att fortsätta med det. Domstolen skall dessutom vidta sådana åtgärder som finns
i nationell rätt för att säkerställa att ett sådant förbud efterlevs (artikel
98.1). I övriga hänseenden skall domstolen i intrångssituationer tillämpa den
lagstiftning som gäller i landet för intrång i en varumärkesrätt (artikel 98.2).
Att interimistiska åtgärder kan begäras framgår av artikel 99.
Bestämmelserna om sanktioner i förordningen omfattar emellertid inte - som en
följd av kompetensfördelningen inom EU (se t.ex. prop. 1994/95:19 s. 472) -
frågor om ansvar.
Intrång i ett varumärke som är registrerat i Sverige eller som är föremål för
internationell varumärkesregistrering som gäller i Sverige kan föranleda
straffansvar. Avtalet om handelsrelaterade aspekter av immaterialrätter (TRIPs),
slutet inom ramen för Världshandelsorganisationen, kräver också straffansvar i
sådana situationer (i vart fall för kommersiell "wilful trademark
counterfeiting").
Promemorians bedömning att det saknas skäl att inte ha motsvarande
bestämmelser för intrång i ett gemenskapsvarumärke som för varumärken som är
registrerade här i landet eller som är föremål för en internationell
varumärkesregistrering som gäller i Sverige tillstyrks eller lämnas utan erinran
av samtliga remissinstanser. Också regeringen delar promemorians bedömning.
Regeringen föreslår därför att en regel om straffansvar vid intrång i ett ge-
menskapsvarumärke införs.
När det gäller övriga typer av sanktioner, främst vite och skadestånd,
ifrågasätter Lagrådet i anslutning till förslaget till 66 § om inte de
nationella reglerna om vite, skadestånd och säkerhetsåtgärder uttryckligen bör
göras tillämpliga på intrång i ett gemenskaps-varumärke.
I och för sig torde det kunna hävdas att redan EG-förordningens bestämmelser
ger grund för svenska domstolar att exempelvis förena ett förbud med vite eller
döma ut skadestånd vid intrång i ett gemenskapsvarumärke. Regeringen har dock
ingen erinran mot att sanktionsbestämmelsen för intrång i ett
gemenskapsvarumärke utformas på det sätt som Lagrådet föreslår.

5.5 Särskilda regler för överlåtelser och licensupplåtelser av svenska
varumärken

--------------------------------------------------------------------
| Regeringens bedömning: Inga särskilda regler bör införas för |
| överlåtelser och licensupplåtelser av svenska varumärken. |
--------------------------------------------------------------------

Promemorians bedömning: Överensstämmer med regeringens (se promemorian s. 26).
Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser lämnar promemorians bedömning
utan erinran. Företagarnas riksorganisation och Svenska Patentombudsföreningen
menar att regler för överlåtelser och upplåtelser bör införas. Industriförbundet
menar att särskilda regler för upplåtelser bör övervägas.
Skälen för regeringens bedömning: Ett gemenskapsvarumärke kan överlåtas på
motsvarande sätt som gäller enligt varumärkeslagen, dvs. i eller utan samband
med den rörelse i vilken märket används. EG-förordningen kräver dock att en
överenskommelse om överlåtelse som sker utan samband med den rörelse i vilket
märket används skall vara skriftlig (artikel 17.3) och antecknas i registret
över gemenskapsvarumärken för att märket skall få rättsverkan för den till
vilken överlåtelsen har skett (artikel 17.6). Förordningen innebär också att
överlåtelser av varumärken utan samband med rörelsen måste antecknas i registret
över gemenskapsvarumärken för att få sakrättslig verkan, dvs. verkan mot tredje
man (artikel 23).
Licens till ett gemenskapsvarumärke kan upplåtas på motsvarande sätt som
gäller enligt varumärkeslagen (artikel 22). EG-förordningen innebär att också
licensupplåtelser måste antecknas i registret över gemenskapsvarumärken för att
vara giltiga mot tredje man (artikel 23).
EG-förordningens reglering om överlåtelse och upplåtelse företer vissa
skillnader i jämförelse med svensk varumärkesrätt. Något formkrav eller krav på
anteckning i varumärkesregistret vid överlåtelser eller upplåtelser finns inte i
svensk rätt. Det torde också få antas att vid överlåtelser uppkommer
sakrättsligt skydd redan genom överlåtelseavtalet. När det gäller sakrättsligt
skydd vid upplåtelser har den problematiken med avseende på patent diskuterats i
betänkandet (SOU 1985:10) Pantsättning av patent (bet. s. 93 f.). Diskussionen
kretsade kring frågan om den s.k. prioritetsprincipen, dvs. att licensen har
företräde, skall gälla eller om principen "köp bryter legostämma", dvs. att
äganderättsförvärvet har företräde, skall gälla. Betänkandets slutsats är att
enbart svaga skäl talar för en analog tillämpning av principen "köp bryter lego-
stämma" på rättsförhållandet mellan en licenstagare och en senare förvärvare av
ett patent, varför man torde kunna utgå från att domstolarna vid en prövning av
frågan kommer att avböja en sådan lösning och i stället tillerkänna licensen
sakrättsligt skydd mot nye ägaren, särskilt med den i betänkandet föreslagna
(och sedermera genomförda) lagregleringen av samma problem för patenträttens del
(jfr även prop. 1987/88:4 s. 18 f.).
I betänkandet (SOU 1994:120) Finansiell leasing av lös egendom diskuteras
frågan om det sakrättsliga skyddet för nyttjanderätt till immaterialrätt i form
av licens. Efter att bl.a. ha redovisat uppfattningar som har kommit till
uttryck i doktrinen och i nyssnämnda lagstiftningsärende sägs (bet. s. 190) att
"någon annan lösning än - - - prioritetsprincipen (för omsättningsskyddet) inte
längre är möjlig för patenträttens del. Eftersom det inte finns något
sakrättsligt relevant skäl att behandla andra licensrätter på avvikande sätt,
bör detsamma gälla även för dessa."
I promemorian görs bedömningen att varumärkeslagen inte bör anpassas till EG-
förordningens krav på skriftlighet och anteckningar av överlåtelser och
licensupplåtelser. Bedömningen godtas av flertalet remissinstanser. Ett par
remissinstanser är dock av annan uppfattning och menar att sådana regler bör
införas eller övervägas.
Från rättstekniska utgångspunkter kan naturligtvis skäl tala för att ungefär
samma regler i nu berört avseende gäller för "svenska" varumärken som för
gemenskapsvarumärken. Men frågan är om detta också från sakliga utgångspunkter
framstår som en lämplig lösning.
När det då först gäller regler om förhållandet mellan parterna, alltså
obligatoriska regler, är huvudregeln i svensk rätt att avtal kan ingås formlöst
och utan särskild registrering. Det är endast på vissa särskilda områden,
särskilt när det gäller fast egendom, som ett skriftlighetskrav har ställts upp.
En viktig aspekt därvidlag är att krav på viss form kan leda till rättsförluster
för enskilda som inte känner till kravet. Detta gäller inte minst på områden där
det sedan länge har gällt att avtal kan träffas muntligen. Även om avtal som här
är aktuella oftast torde ingås skriftligen är det svårt att se att det skulle
finnas ett reellt behov av att ställa upp ett formligt lagkrav på skriftlig
form. En reglering just på varumärkesrättens område skulle också innebära en
särlösning bara för en typ av immaterialrättsliga tillgångar. Och när det gäller
anteckning i varumärkesregistret av avtal talar mot detta också att det skulle
innebära en ökad byråkratisering och att det skulle leda till ökade kostnader
för enskilda; registreringsmyndigheten måste få ta betalt för sitt arbete med
sådana anteckningar.
Vad som nu har sagts talar enligt regeringens mening emot att den svenska
varumärkeslagen anpassas till EG-förordningens regler om krav på skriftlighet
och anteckningar av överlåtelser och av licensupplåtelser. Enbart det för-
hållandet att detta kommer att leda till en skillnad i regleringen mellan
nationella varumärken och gemenskapsvarumärken kan knappast föranleda ett annat
bedömande.
Vad sedan gäller den sakrättsliga problematiken har det i vissa sammanhang
framförts önskemål om en författningsreglering av rättsförhållandet mellan en
licenstagare och en ny ägare av egendomen av innebörd att licensavtalet skall ha
företräde. I detta ärende framförs sådana tankar av Industriförbundet. Ett
licensavtal kan representera mycket stora ekonomiska värden och det kan få
betydande konsekvenser för licenstagaren om varumärkeshavaren och en ny för-
värvare av varumärket utan vidare fritt skulle kunna disponera också över
licenshavarens rätt.
I det lagstiftningsärende som ovan har berörts och som gällde frågan om
pantsättning av patent anfördes att det i och för sig skulle ha varit önskvärt
med en reglering av rättsförhållandet mellan en licenstagare och en senare
förvärvare av patentet men att en sådan lagstiftning skulle innebära att man på
denna enda punkt skulle lagreglera frågor om äganderättens utövande; alla övriga
sakrättsliga frågor beträffande äganderätt till patent skulle däremot förbli
oreglerade. Mot denna bakgrund avvisades tanken på lagreglering (prop. 1987/88:4
s. 19 f.). Samma överväganden gör sig gällande i detta ärende.
Med hänvisning till det nu anförda kan regeringen inte finna att det i detta
ärende har framkommit skäl som motiverar att rättsläget vad gäller överlåtelser
och licensupplåtelser av nationella varumärken ändras. Vid en sådan mera
övergripande översyn som nämnts i avsnitt 3 kan det dock te sig naturligt att
också denna fråga tas upp och övervägs i ett vidare perspektiv.

5.6 Ett gemenskapsvarumärkes inverkan på senare svenska ansökningar om
varumärken

--------------------------------------------------------------------
| Regeringens förslag: Vid prövningen av ansökningar om varumärken|
| och internationella varumärken som skall gälla i Sverige skall |
| äldre förväxlingsbara gemenskapsvarumärken vara hinder för |
| registrering respektive giltighet av varumärket i Sverige. |
--------------------------------------------------------------------

Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens (se promemorian s. 28).
Remissinstanserna: Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller lämnar det
utan erinran.
Skälen för regeringens förslag: Som redan har berörts i avsnitt 3 saknar den
svenska varumärkeslagen regler om att ett gemenskapsvarumärke skall beaktas vid
prövningen av en senare ansökan om registrering av ett nationellt varumärke
eller av ett varumärke som omfattas av en internationell varumärkesregistrering
för Sverige. Därmed ger varumärkeslagen heller inte möjlighet att häva en
registrering av ett varumärke som är förväxlingsbart med ett äldre
gemenskapsvarumärke (jfr 25 § varumärkeslagen).
EG-direktivet om varumärken innehåller regler om att gemenskapsvarumärken
skall beaktas vid senare ansökningar om registrering av varumärken. När
direktivet införlivades med svensk varumärkesrätt - vilket gjordes som en följd
av Sveriges åtaganden enligt EES-avtalet - bedömdes det emellertid inte som
nödvändigt att införa regler i varumärkeslagen om beaktande av
gemenskapsvarumärken. Det var nämligen vid den tiden oklart om Sverige skulle få
möjlighet att delta i systemet för gemenskapsvarumärken (jfr prop. 1992/93:48 s.
78 - 79).
Som en följd av Sveriges medlemskap i den europeiska unionen blir det nu
nödvändigt att i varumärkeslagen införa regler som motsvarar direktivets regler
om beaktande av ett gemenskapsvarumärke vid prövningen av senare ansökningar om
varumärken som skall gälla i Sverige och som innebär att en
varumärkesregistrering kan hävas om varumärket skulle vara förväxlingsbart med
ett gemenskapsvarumärke. Direktivets bestämmelser i nu berört avseende finns i
artiklarna 1 och 4 (för lydelsen av direktivet se t.ex. prop. 1992/93:48 s.
211).
Av direktivbestämmelserna framgår att ett äldre förväxlingsbart gemen-
skapsvarumärke som är registrerat för varor eller tjänster av samma eller
liknande slag som en senare ansökan om ett varumärke skall utgöra hinder för
registrering - eller grund för hävande - av varumärket (artikel 4.1 och 4.2 a
i).
Enligt direktivet gäller motsvarande i fråga om ett gemenskapsvarumärke som
enligt förordningen om gemenskapsvarumärken kan göra ett befogat anspråk på
företräde (anciennitet) på grundval av ett nationellt varumärke även om rätten
till det nationella varumärket inte har vidmakthållits eller inte har förnyats
(artikel 4.2 b). Reglerna om när ett nationellt varumärke kan ge företräde åt
ett senare identiskt gemenskapsvarumärke finns i artiklarna 34 och 35 i EG-
förordningen om gemenskapsvarumärken. Syftet med dessa regler torde vara att om
innehavaren av en redan gällande nationell varumärkesrätt vill gå över från
denna rätt och ersätta den med ett identiskt gemenskapsvarumärke skall han där-
med inte förlora den företrädesrätt som det nationella märket kan ge.
Slutligen gäller enligt direktivet att ett varumärke inte heller skall regi-
streras, eller om det har registrerats att det skall kunna hävas, om det är
förväxlingsbart med ett äldre gemenskapsvarumärke som visserligen inte avser
varor av samma eller liknande slag men som är väl ansett i gemenskapen och om
användningen av det nationella varumärket skulle dra otillbörlig fördel av eller
vara till förfång för det väl ansedda gemenskapsvarumärkets särskiljningsförmåga
eller anseende (artikel 4.3).
Dessa regler måste alltså införlivas med svensk rätt. När det gäller var i
varumärkeslagen som direktivets bestämmelser om hänsynstagande till
gemenskapsvarumärket bör placeras delar regeringen Juridiska fakultetsnämndens
och Svenska Föreningens för Industriellt Rättsskydd uppfattning att det framstår
som mest naturligt att reglerna införlivas med den svenska varumärkeslagen genom
kompletterande bestämmelser till varumärkeslagens 14 §.
Härigenom kommer också grund för hävande att finnas (jfr 25 §
varumärkeslagen).
Nu föreslagna regler kommer på motsvarande sätt också att omfatta varumärken
som är föremål för internationell varumärkesregistrering för Sverige (jfr 54 §
andra stycket varumärkeslagen).

5.7 Pantsättning och utmätning av svenska varumärken m.m.

--------------------------------------------------------------------
| Regeringens förslag: Rätten till ett varumärke som är registrerat|
| i Sverige och rätten till ett varumärke som är föremål för |
| internationell varumärkesregistrering som gäller i Sverige skall|
| kunna pantsättas. Detsamma skall gälla för en svensk varumärkesan-|
| sökan eller för en begäran om att en internationell varu- |
| märkesregistrering skall gälla i Sverige. Ett avtal om pantsätt-|
| ning av rätten till varumärken och ansökningar om registrering av|
| varumärken skall få sakrättslig verkan genom en offentlig |
| registrering som skall ske i varumärkesregistret. Utmätnings- |
| förbudet för registrerade varumärken tas bort. |
--------------------------------------------------------------------

Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens (se promemorian s. 29).
Remissinstanserna: Det helt övervägande antalet remissinstanser - bland dem
företrädare för kreditgivarna - tillstyrker förslaget eller lämnar det utan
erinran. Bara några remissinstanser är skeptiska till förslaget eller delar av
det.
Skälen för regeringens förslag: Ett gemenskapsvarumärke eller en ansökan om
detta skall enligt EG-förordningen kunna användas som säkerhet (artiklarna 19
och 23). Detta är en skillnad i förhållande till svensk varumärkesrätt där det
anses följa av förbudet mot utmätning av en varumärkesrätt att rätten till ett
varumärke inte heller kan pantsättas (jfr prop. 1960:167 s. 170).
Av artikel 20 i EG-förordningen följer vidare att ett gemenskapsvarumärke kan
utmätas. Också detta är en skillnad mot svensk rätt där det i 34 § femte stycket
varumärkeslagen finns ett förbud mot utmätning av en varumärkesrätt.
I artikel 21 i EG-förordningen sägs också att ett gemenskapsvarumärke kan ingå
i en konkurs. Detta motsvarar vad som gäller enligt 34 § femte stycket
varumärkeslagen. I artikeln anges vidare i vilken medlemsstat som
gemenskapsvarumärket skall dras in i konkursförfarandet.
EG-förordningens möjligheter till pantsättning och utmätning av ett
gemenskapsvarumärke leder till frågan om det är motiverat att införa motsvarande
möjlighet avseende nationella varumärken.
Rätten till ett varumärke kan ofta representera ett betydande ekonomiskt
värde. Om märket kan utnyttjas som säkerhet för lån kan det underlätta
finansieringsåtgärder för varumärkeshavaren. Det är visserligen svårt att med
säkerhet avgöra i vilken utsträckning som varumärken faktiskt kan komma att
användas som kreditunderlag. Svenska Bankföreningen framhåller dock i sitt
remissyttrande att den allmänt sett är positiv till att det skapas möjligheter
till pantsättning av immateriella tillgångar.
Det är heller inte önskvärt att den som väljer att skydda sin varumärkesrätt
genom registrering enligt nationell lagstiftning inte har samma möjligheter i
detta avseende som EG-förordningen ger. Det nationella skyddet torde ofta
framstå som det naturliga alternativet, när skydd inte behövs mer än i ett eller
ett fåtal länder. Om den svenska varumärkeslagen inte innehåller pantsättnings-
regler, kan det finnas en risk för att det inhemska systemet i det enskilda
fallet konkurreras ut av EG-systemet även i fall där ett varumärke inte är
intressant för gemenskapsmarknaden som helhet.
Regeringen ansluter sig därför till promemorians förslag - vilket tillstyrks
av flertalet remissinstanser - att det införs pantsättningsregler i den svenska
varumärkeslagen så att den står i harmoni med det system som finns på gemen-
skapsnivå.
Fråga uppkommer då hur pantsättningsordningen för varumärken närmare bör
utformas. När det gäller lös egendom i allmänhet är utgångspunkten i svensk rätt
att en åtgärd med publicitetsverkan måste vidtas för att ett avtal om
pantsättning skall tillerkännas sakrättslig verkan, dvs. verkan mot andra än
parterna i avtalet. I fråga om lösöre uppnås publicitetsverkan vanligen genom
tradition, dvs. att egendomen övergår i panthavarens besittning, eller genom
offentlig registrering av något slag. Ytterligare en form för publicitet är
denuntiation, som används t.ex. vid pantsättning av egendom som befinner sig i
tredje mans besittning. Denuntiationen fullgörs genom att pantsättaren lämnar
ett meddelande om pantsättningen till den som har egendomen i sin besittning.
Vid pantsättning av varumärken kan inte tradition komma i fråga eftersom
varumärkesrätten som sådan inte kan överlämnas i panthavarens besittning på
samma sätt som en lös sak. Denuntiationsmöjligheten står inte heller till buds,
eftersom man svårligen kan tänka sig en tredje man som skulle vara behörig att
ta emot en underrättelse om pantsättningen. I stället bör publicitetsverkan
uppnås genom offentlig registrering.
En given utgångspunkt för ett sådant system är att det skall vara enkelt och
billigt. När det gäller pantsättning av patent, en möjlighet som infördes genom
prop. 1987/88:4, gäller att det kan ske genom inskrivning i ett offentligt
register. Själva registreringen blir då det sakrättsliga moment varigenom
pantsättningen fullbordas. Något "pantbrev" som tjänar som bevis om pantsätt-
ningen utfärdas inte. Det går då inte att genom inteckning bryta ut och
pantsätta till beloppet bestämda delar av pantobjektet. Endast hela pantobjektet
kan pantsättas. Detta utesluter dock inte att rättighetshavaren utnyttjar
pantobjektet som säkerhet hos flera kreditgivare samtidigt.
Såvitt känt har den nu beskrivna ordningen fungerat väl och förslaget i
promemorian att införa den också för varumärkenas del har fått ett positivt
mottagande av remissinstanserna. Regeringen ansluter sig till remissinstansernas
uppfattning.
Nästa fråga blir då vilka objekt som skall kunna vara föremål för pant-
sättning. Rätt till ett varumärke kan förvärvas antingen genom registrering
eller genom inarbetning. Enligt regeringens mening talar starka
praktiska skäl för att pantsättning skall kunna ske endast av rätten till
registrerade märken. Det är också svårt att se några sakliga skäl som med någon
styrka talar i annan riktning. Det är endast i fråga om registrerade varumärken
som varumärkesrätten klart har manifesterats. Det är då enkelt för kreditgivarna
att kontrollera att det rör sig om ett skyddat märke. Vad som är ett inarbetat
märke kan däremot inte med säkerhet avgöras annat än av domstol i en tvist som
rör den frågan. Också i promemorian har tanken på att tillåta pantsättning av
inarbetade märken förkastats och detta biträds genomgående av remissinstanserna.
En annan fråga är om redan en ansökan om registrering av ett varumärke bör
kunna pantsättas. Visserligen uppkommer någon definitiv rättighet av immaterial-
rättslig natur inte förrän varumärket har registrerats på grundval av en sådan
ansökan. Emellertid är varumärket även i ansökningssituationen konkretiserat
genom att det skall anges i varumärkesansökan. Sedan ansökan har getts in till
Patentverket knyts till den vissa latenta rättsverkningar som kan representera
ett värde för parterna i en pantsättningssituation. Några avgörande hinder i sig
mot att även ansökningar om registrering av varumärken skall kunna pantsättas
torde därför inte föreligga. En motsvarande ordning har för övrigt redan införts
i svensk rätt såvitt gäller pantsättning av ansökningar om patent. Som skäl
härför anfördes bl.a. att behovet av finansiering är störst i tiden närmast
efter det att en uppfinning har gjorts och ansökningsstadiet tar vid och att
väntetiden på att få ett patent beviljat är lång (prop. 1987/88:4 s. 12).
Dessa skäl torde väl inte ha samma styrka när det gäller varumärken men
promemorians förslag att tillåta pantsättning också av varumärkesansökningar
godtas av remissinstanserna och stämmer också överens med vad som gäller enligt
EG-förordningen.
Mot bakgrund av det nu anförda saknas det enligt regeringens mening grund för
att inta en annan ståndpunkt än att också varmärkesansökningar skall kunna
pantsättas.
En panthavare har självfallet ett intresse av att undvika tvister om vem som
är rätt ägare till pantobjektet. Detta aktualiserar frågan om hur stränga krav
som skall ställas på den som upplåter panträtten när det gäller att visa sin
rätt till pantobjektet - att han är legitimerad att förfoga över det.
Legitimationsfrågan är i sin tur nära förknippad med reglerna om godtrosförvärv.
När motsvarande problematik diskuterades för patenträttens del ansågs
övervägande skäl tala emot att införa ett system som skulle möjliggöra
godtrosförvärv av panträtt i patent. Som skäl härför anfördes i huvudsak
följande (prop. 1987/88:4 s. 14 f.). Ett system av nyss angivet slag skulle
kunna bygga på registrering i ett offentligt register där registrering skulle
utgöra en legitimerande omständighet. En förebild skulle t.ex. kunna hämtas från
fastighetsrätten där fastighetsregistret fyller en funktion som legitimerande
faktor. Detta är möjligt därför att fastighetsregistret innehåller fullständiga
och pålitliga uppgifter om ägandeförhållandena. Enligt patentlagen gäller att
ett meddelat patent skall antecknas i patentregistret, som förs av patentverket.
Patentregistrets uppgifter om ägarförhållandena är emellertid inte fullständiga.
Om ett patent har övergått på någon annan eller om licens har upplåtits, an-
tecknas detta förhållande endast på begäran. Att tillerkänna anteckningar i ett
så ofullständigt register sakrättslig verkan kan inte komma i fråga. Att införa
ett obligatoriskt och fullständigt system för registrering av patentinnehav är å
andra sidan inte förenligt med önskemålet att pantsättningsordningen skall vara
enkel och billig. Vad som framkommit under remissbehandlingen ger inte vid
handen att avsaknaden av ett godtrosskydd i förevarande sammanhang skulle in-
nefatta sådana riskmoment att en framtida kreditgivning på området skulle komma
att äventyras. Det får därför accepteras att det ankommer på den som tar emot
panten att undersöka om den som erbjuder panten har rätt att förfoga över den.
Systemet på varumärkessidan när det gäller anteckning av beviljade
varumärkesansökningar, överlåtelser av märken samt upplåtelse av licens
motsvarar det som gäller på patenträttens område och de skäl som anförts mot att
möjliggöra godtrosförvärv av panträtt när det gäller patent gör sig gällande med
samma styrka för varumärkesrättens del.
Om det således får ankomma på pantborgenären att själv undersöka om
pantgäldenären har rätt att förfoga över pantobjektet är det ett rimligt krav
att det ges vissa regler om förutsättningarna för att anteckning om pantsättning
skall få göras i varumärkesregistret. Dessa regler bör utformas så att riskerna
för felaktigheter blir så små som möjligt. Reglernas funktion kan dock inte vara
att ersätta den kontroll av ägandeförhållandena som ytterst måste åvila
pantborgenären.
I promemorian har legitimationsreglerna utformats på följande sätt.
Ansökan om registrering av ett panträttsavtal skall göras av den som har
rätten till varumärket eller varumärkesansökan eller av den till vilken
panträtten har upplåtits. Sökanden skall styrka upplåtarens rätt till varumärket
eller varumärkesansökan.
Denna reglering motsvarar den som gäller för patent. Ingen remissinstans har
någon erinran mot att en sådan reglering också införs för varumärkesrättens del.
Regeringen föreslår därför att så sker.
Sammanfattningsvis innebär det ovan anförda att regeringen föreslår att det
införs regler om pantsättning av varumärken som svarar mot dem som tidigare har
införts om pantsättning av patent. Det bör framhållas att panträtt i varumärken
kan erbjuda en sämre säkerhet än panträtt i patent. Som Industriförbundet anför
i sitt remissyttrande uppställer varumärkesrätten inte något absolut hinder mot
dubbelregistrering av förväxlingsbara kännetecken. Det är alltså i och för sig
möjligt för en innehavare av ett varumärke att registrera ett identiskt eller
förväxlingsbart varumärke som kan förringa pantens värde. Något motsvarande är
inte möjligt inom patenträtten med hänsyn till det där gällande absoluta
nyhetskravet. Med hänsyn härtill efterlyser Industriförbundet särskilda regler i
berört avseende. Andra remissinstanser som berör frågan, bl.a. Svea hovrätt,
framställer dock inte någon motsvarande begäran.
Som regeringen ser det innebär den omständigheten att varumärkeslagen inte
innehåller några särskilda regler mot dubbelregistreringar inte att fältet är
öppet för sådana. Redan av allmänna regler kan följa en viss förpliktelse för en
pantsättare att inte förringa pantens värde. I det praktiska rättslivet torde
också kreditgivarna regelmässigt försäkra sig om möjligheten att säga upp en
beviljad kredit om säkerheten för krediten inte längre är betryggande,
exempelvis efter dubbelregistrering. Dubbelregistreringar torde för övrigt -
enligt vad som inhämtats - förekomma endast undantagsvis. EG-förordningen synes
inte heller innehålla några regler av det slag som Industriförbundet önskar.
Förbundet har i stället föreslagit att engelsk rätt med dess system med s.k.
associering av varumärken studeras.
Några sådana studier är redan av tidsmässiga skäl inte möjliga inom ramen för
detta lagstiftningsärende. Ett fullt instämmande i Industriförbundets
uppfattning skulle alltså leda till att några pantsättningsregler inte för
närvarande kan införas i varumärkeslagen. Detta strider emellertid mot den
ståndpunkt som det helt övervägande antalet remissinstanser förordar och också
mot de skäl som inledningsvis åberopas till stöd för nationella
pantsättningsregler.
Med hänvisning till det nu anförda anser regeringen att promemorians förslag
till pantsättningsregler i varumärkeslagen bör genomföras. Skulle det visa sig
att det uppkommer problem vid den praktiska hanteringen får frågan tas upp på
nytt. Vid en sådan övergripande översyn som nämnts i avsnitt 3 kan det under
alla omständigheter finnas anledning att närmare studera frågan.
Reglerna om pantsättning bör, såsom föreslagits i promemorian, gälla såväl
varumärken som registreras enligt varumärkeslagen som varumärken som är föremål
för internationell varumärkesregistrering med verkan i Sverige (eller
ansökningar därom).
Beslut av Patentverket i pantsättningsärenden skall kunna överklagas. I
enlighet härmed skall bestämmelserna i 47 § varumärkeslagen ändras för att
möjliggöra detta.
Som en följd av förslaget att ge möjlighet till pantsättning måste utmät-
ningsförbudet i 34 § femte stycket varumärkeslagen tas bort såvitt avser
registrerade varumärken. Genom denna ändring kommer rätten till ett sådant
varumärke att kunna utmätas i Sverige (jfr också 4 kap. 2 § och 5 kap. 10 § ut-
sökningsbalken).

6 Ändring i firmarätten

--------------------------------------------------------------------
| Regeringens förslag: I firmalagen (1974:156) skall anges att |
| äldre gemenskapsvarumärken är hinder för registrering av en |
| förväxlingsbar firma. |
--------------------------------------------------------------------

Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens (se promemorian s. 32).
Remissinstanserna: Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller lämnar det
utan erinran.
Skälen för regeringens förslag: Enligt varumärkeslagen är ett varumärke som är
registrerat efter tidigare ansökan hinder för att registrera ett senare
förväxlingsbart varumärke. Som har behandlats i avsnitt 5.6 skall, på samma
sätt, också ett gemenskapsvarumärke som är registrerat efter tidigare ansökan
vara hinder för registrering av ett senare förväxlingsbart varumärke och kunna
utgöra grund för hävande av detta.
Enligt firmalagen (1974:156) är på motsvarande sätt ett varumärke, eller annat
varukännetecken, hinder för registrering av en senare förväxlingsbar firma (10 §
6 firmalagen). Med varukännetecken menas i firmalagen sådana kännetecken som
avses i 1 - 3 §§ varumärkeslagen (prop. 1974:4 s. 214). Vid prövningen av en
ansökan om registrering av en firma kontrollerar registreringsmyndigheterna på
firmaområdet mot de register myndigheterna för och mot vad som i övrigt är känt
att den nya firman inte skulle innebära intrång i annans på registrering
grundade rätt. Firmalagens nuvarande reglering innebär alltså att ett gällande
gemenskapsvarumärke inte utgör hinder för registrering av en förväxlingsbar
firma. Därmed omfattar registreringsmyndigheternas granskningsskyldighet inte
heller äldre förväxlingsbara gemenskapsvarumärken.
Några EG-bestämmelser om att ett gemenskapsvarumärke skall utgöra hinder för
registrering - eller grund för hävande - av en firma finns inte. Däremot innebär
EG-förordningen om gemenskapsvarumärken att användningen av en firma med senare
rättsgrund än gemenskapsvarumärket kan innebära intrång i gemenskapsvarumärket
och därmed förbjudas i Sverige och i övrigt leda till vissa sanktioner (bl.a.
ersättningsskyldighet; se artiklarna 9 och 98 - 99 i förordningen). Att en firma
med tidigare rättsgrund än gemenskapsvarumärket kan utgöra grund för att
gemenskapsvarumärket ogiltigförklaras framgår av artikel 52.2 i förordningen. I
ett rättsligt förfarande avseende en sådan situation finns dock en presumtion
för giltigheten av gemenskapsvarumärket om inte dess giltighet har satts i fråga
av firmahavaren genom ett genkäromål om ogiltighetsförklaring av
gemenskapsvarumärket (artikel 95.1).
Frågan uppkommer då om det kan sägas vara en tillfredsställande ordning, när
också gemenskapsvarumärken nu får rättsverkningar i Sverige, att
gemenskapsvarumärken inte skall vara hinder för registrering av en senare firma.
Det skulle kunna få till följd att en firmahavare som i förlitan på sin
firmaregistrering investerar i detta näringskännetecken och påbörjar sin
verksamhet under detta kännetecken senare måste ge upp den registrerade firman
som en följd av ett förväxlingsbart gemenskapsvarumärke. Detta skulle i sin tur
kunna innebära stora kostnader för den berörda firmahavaren, t.ex. i form av
ersättning till innehavaren av gemenskapsvarumärket och kostnader för ett nytt
näringskännetecken.
I promemorian föreslås att till firmalagens registreringshinder (10 §) också
läggs gemenskapsvarumärken. Detta biträds av remissinstanserna och regeringen
instämmer i förslaget. Därmed kommer ett gemenskapsvarumärke, för de situationer
som nu har berörts, också att kunna vara grund för hävning av registreringen av
en senare förväxlingsbar firma (jfr 16 § firmalagen). Därvid bör förväx-
lingsbarhet kunna åberopas även utanför gränsen för s.k. branschlikhet till för-
mån för ett väl ansett gemenskapsvarumärke under samma förutsättningar som
enligt 6 § andra stycket firmalagen gäller för väl ansedda näringskännetecken.

7 Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

Som har nämnts i avsnitt 4 beräknas Varumärkesbyrån kunna ta emot ansökningar om
gemenskapsvarumärken från den 1 januari 1996.
De förslag till lagändringar som är en direkt följd av EG-förordningens om
gemenskapsvarumärken tillämpning i Sverige bör därför träda i kraft den dagen.
Även pantsättningsreglerna, som inte är beroende av EG-förordningen, bör träda i
kraft den dagen.
Några särskilda övergångsbestämmelser erfordras inte.
I prop. 1994/95:59 föreslogs vissa ändringar i varumärkeslagen. Ändringarna är
en följd dels av en översyn av vissa allmänna frågor, dels av Sveriges tillträde
till det s.k. Madridprotokollet. I propositionen föreslogs att de
ändringsförslag som var en följd av den allmänna översynen skulle träda i kraft
en viss dag (den 1 januari 1995) medan övriga ändringsförslag skulle träda i
kraft den dag regeringen bestämmer. Det senare har sin grund i att
Madridprotokollet då ännu inte hade trätt i kraft. Riksdagen beslutade i
enlighet med regeringens förslag (bet. 1994/95:LU7, rskr. 1994/95:108). Den lag
som riksdagen beslutat har utfärdats av regeringen genom SFS 1994:1510.
Madridprotokollet har ännu inte trätt i kraft och kan inte antas göra det
förrän någon gång efter den 1 januari 1996, dvs. efter den dag då de i detta
lagstiftningsärende föreslagna ändringarna avses träda i kraft. Vissa av de
ändringsförslag som läggs fram i detta ärende berör 14 och 57 §§ som ändrats
enligt vad som nyss sagts men som ännu inte (helt) trätt i kraft.
I propositionen läggs därför fram förslag dels till ändringar i 14 §
varumärkeslagen i den lydelse som varumärkeslagen har och kommer att ha inför
den 1 januari 1996, dels till ändringar i 14 och 57 §§ i den lag om ändring i
varumärkeslagen som kommer att sättas i kraft vid en tidpunkt efter den 1
januari 1996.

8 Kostnader

De föreslagna ändringar vilka inte är åligganden enligt EG-förordningen om
gemenskapsvarumärken avser Patentverkets åtgärder för granskning av
registreringshinder, för registrering av pantsättningar av varumärken och
verkets befattning med vissa ärenden om gemenskapsvarumärken m.m. (se avsnitt
5.2) För dessa åtgärder skall avgifter som innebär full kostnadstäckning betalas
av sökandena. Det finns därför inte anledning anta att dessa föreslagna
ändringar medför kostnader för det allmänna.
Genom EG-förordningen kommer vissa nya mål att tillföras domstolsväsendet.
Det får dock antas att detta vägs upp av en motsvarande minskning av antalet
tvister om nationella varumärken. Sammantaget finns det därför inte anledning
att räkna med ökade kostnader för rättsväsendet.

9 Författningskommentarer

9.1 Förslaget till lag om ändring i varumärkeslagen (1960:644)

1 §
Genom registrering enligt denna lag förvärvas ensamrätt till ett varumärke
såsom särskilt kännetecken för varor som tillhandahålls i en näringsverksamhet.
Ett varumärke kan bestå av alla tecken som kan återges grafiskt, särskilt ord,
inbegripet personnamn, samt figurer, bokstäver, siffror och formen eller
utstyrseln på en vara eller dess förpackning, förutsatt att tecknen kan
särskilja varor som tillhandahålls i en näringsverksamhet från sådana som
tillhandahålls i en annan.
Vad som sägs i denna lag om varor skall gälla även tjänster.
Om kollektivmärken finns särskilda bestämmelser.
Med gemenskapsvarumärken avses varumärken enligt rådets för-ordning (EG) nr
40/94 av den 20 december 1993 om gemenskapsvarumärken.

Femte stycket
I stycket anges vad som i varumärkeslagen skall avses med termen gemen-
skapsvarumärken.
Det kan uppmärksammas att med gemenskapsvarumärken avses också s.k. kollektiva
gemenskapsvarumärken enligt EG-förordningen (jfr artiklarna 1.1 och 64 - 72).

14 §
Ett varumärke får inte registreras:
1) om i märket utan tillstånd tagits in sådan statlig eller internationell
beteckning eller sådant kommunalt vapen, som enligt lag eller författning inte
får obehörigen brukas som varumärke, eller också något som lätt kan förväxlas
därmed;
2) om märket är ägnat att vilseleda allmänheten;
3) om märket på annat sätt strider mot lag eller författning eller allmän
ordning eller är ägnat att väcka förargelse;
4) om märket innehåller eller består av något, som är ägnat att uppfattas som
annans firma eller som annans släktnamn, konstnärsnamn eller likartat namn eller
annans porträtt, där namnet eller porträttet uppenbarligen inte åsyftar någon
sedan länge avliden;
5) om märket innehåller något, som är ägnat att uppfattas som titel på annans
skyddade litterära eller konstnärliga verk, där titeln är egenartad, eller
kränker annans upphovsrätt till litterärt eller konstnärligt verk eller annans
rätt till fotografisk bild eller mönster;
6) om märket är förväxlingsbart med ett namn eller en firma som någon annan
använder i en näringsverksamhet, med någon annans varumärke som är registrerat
efter tidigare ansökan eller med någon annans varukännetecken som är inarbetat
då ansökan om registrering görs;
7) om märket är förväxlingsbart med ett varukännetecken som vid tiden för
ansökan används av någon annan samt ansökan gjorts med vetskap om detta och
sökanden inte använt sitt märke innan det andra kännetecknet togs i bruk;
8) om märket är förväxlingsbart med ett gemenskapsvarumärke som innehas av
någon annan och som är registrerat efter en tidigare ansökan.
Är märket förväxlingsbart med ett gemenskapsvarumärke som är registrerat efter
en senare ansökan, föreligger hinder mot registrering, om innehavaren av
gemenskapsvarumärket kan för detta märkes del göra anspråk på ett äldre
varumärkes företräde enligt rådets förordning om gemenskapsvarumärken och det
äldre varumärket är registrerat efter en tidigare ansökan. Detta gäller även om
det äldre varumärket inte har vidmakthållits eller förnyats.
I fall som avses i första stycket 8 och andra stycket kan, även om märkena
inte avser varor av samma eller liknande slag, förväxlingsbarhet åberopas till
förmån för ett gemenskapsvarumärke som är väl ansett i gemenskapen, om
användningen av ett annat liknande varumärke skulle dra otillbörlig fördel av
eller skulle vara till förfång för det väl ansedda gemenskapsvarumärkets
särskiljningsförmåga eller anseende.
I fall som avses i första stycket 4 - 8 samt andra och tredje styckena får
registrering ske, om den vars rätt är i fråga medger det och det inte i övrigt
finns hinder enligt första stycket.

Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag.

Första stycket
Utöver redaktionella ändringar har till stycket lagts en ny punkt med
bestämmelser om beaktande av gemenskapsvarumärken vid prövning av senare
ansökningar om registrering av varumärken. Punkten svarar mot artiklarna 4.2 a
i EG-direktivet om varumärken. Innebörden av punkten har behandlats i avsnitt
5.6.

Andra stycket
Detta stycke, som är nytt, syftar till att genomföra artikel 4.2 b i EG-
direktivet om varumärken. Innebörden av punkten har behandlats i avsnitt 5.6.
Som en följd av att gemenskapsvarumärken kan utgöra registreringshinder kan de
också vara grund för hävning av varumärket, om det trots registreringshindren
skulle ha registrerats (jfr 25 § varumärkeslagen).

Tredje stycket
Detta stycke, som är nytt, syftar till att genomföra artikel 4.3 i EG-
direktivet om varumärken. Bestämmelsen möjliggör att gemenskapsvarumärken
utanför gränsen för s.k. varuslagslikhet (jfr 6 §) i vissa situationer kan vara
hinder för registrering av ett senare varumärke. Bestämmelsen har behandlats i
avsnitt 5.6.

Fjärde stycket
Detta stycke motsvarar gällande lags andra stycke.

34 §
Innehavaren av ett varumärke kan ge någon annan rätt att använda varumärket
(licens) för en del eller alla de varor som varumärket är registrerat för samt
för hela eller en del av landet. Licensen kan vara exklusiv eller icke-exklusiv.
Innehavaren av ett varumärke kan åberopa de rättigheter som är knutna till
varumärket gentemot en licenstagare som överträder en bestämmelse i
licensavtalet med avseende på licensens giltighetstid, den form under vilken
varumärket får användas, arten av de varor för vilka licensen är utfärdad, det
geografiska område inom vilket varumärket får användas eller kvaliteten på de av
licenstagaren tillverkade varorna.
Licensen skall på begäran antecknas i varumärkesregistret. Sådan anteckning
får dock inte göras, om licenstagarens användning av varumärket uppenbarligen är
ägnad att vilseleda allmänheten. Om det visas att licensen har upphört att
gälla, skall anteckningen tas bort ur registret.
Om inte annat har avtalats, får licenstagaren inte överlåta sin rätt vidare.
Rätten till ett kännetecken enligt 2 § första eller andra stycket får inte tas
i mät. Om innehavarens egendom avträds till konkurs, ingår dock rätten i kon-
kursboet.

Ändringen i paragrafens femte stycke innebär att utmätningsförbudet avseende
rätten till registrerade varumärken upphävs. Ändringen är föranledd av reglerna
om pantsättning av varumärken (se avsnitt 5.7). För kännetecken som inte avses
med pantsättningsreglerna kvarstår utmätningsförbudet.

34 a §
Rätten till ett registrerat varumärke eller till en ansökan om registrering
av ett varumärke kan pantsättas enligt bestämmelserna i 34 b - 34 j §§.

I paragrafen, som har sin förebild i 94 § patentlagen, anges att rätten till
registrerade varumärken och ansökningar om registrering av varumärken kan vara
pantobjekt, dvs. att de kan bli föremål för pantsättning. Denna fråga har
behandlats i avsnitt 5.7.
Att också rätten till varumärken som är föremål för internationell varu-
märkesregistrering för Sverige kan bli föremål för pantsättning följer av att
hänvisningarna i 57 § varumärkeslagen också omfattar pantsättningsreglerna i
denna och följande paragrafer.

34 b §
Panträtt i egendom som avses i 34 a § uppkommer genom registrering av ett
skriftligt avtal om pantsättning av egendomen. Ansökan om registrering görs hos
registreringsmyndigheten.
Om en registrerad panträtt har övergått till någon annan, skall det på begäran
antecknas i varumärkesregistret eller i registreringsmyndighetens diarium.
Har panträtt upplåtits till flera var för sig, har den upplåtelse företräde
för vilken ansökan om registrering först kom in till registreringsmyndigheten,
om inte något annat har avtalats.
Görs samma dag ansökan om registrering av flera upplåtelser, har de
sinsemellan företräde efter den tidsföljd i vilken de har ägt rum, om inte något
annat har avtalats. Är upplåtelserna samtidiga eller kan det inte utredas i
vilken tidsföljd de har skett, har de lika rätt.

I denna paragraf - som har sin förebild i 95 § patentlagen - anges att
panträtten kommer till stånd genom en registrering hos registreringsmyndigheten
(Patentverket). Det som registreras är det avtal om pantsättning som har
träffats mellan parterna. Före registreringen har detta avtal endast
obligationsrättslig verkan. Först genom registreringen uppkommer det
sakrättsliga moment som motsvarar traditionen vid pantsättning av lös sak. De
rättsliga effekterna av registreringen, dvs. det sakrättsliga skyddet, skall
emellertid räknas från den tidpunkt då registreringen av pantavtalet söktes (se
34 h och 34 i §§).
För att avtalet skall kunna registreras måste det vara avfattat i skriftlig
form.
Den panträtt som upplåts är en panträtt i lös egendom och följer de regler som i
allmänhet gäller för denna typ av rättighet. Det innebär bl.a. att panträtten
som regel är beroende av att det finns en bakomliggande giltig huvudfordran. På
motsvarande sätt som gäller för pantsättning av patent (jfr prop. 1987/88:4 s 27
f.) uppställer lagtexten inte något krav på att en pantsättning endast får ske
"till säkerhet för fordran". Det framstår som osannolikt att innehavaren av
rätten till ett varumärke e.d. skulle vara beredd att pantsätta denna, om det
inte föreligger något fordringsförhållande. Ett krav på bevisning därom skulle
däremot vara ägnat att komplicera handläggningen av registreringsärenden hos
registreringsmyndigheten, vilket bör undvikas.
Om panträtten förvärvas av någon annan, uppkommer ingen ny panträtt. Det står
emellertid den nye innehavaren fritt att begära anteckning om förvärvet hos
registreringsmyndigheten. Detta framgår av andra stycket.
Enligt 34 c § är s.k. återpantsättning - vilket innebär att panthavaren i sin
tur belånar och pantsätter panten - inte möjlig när det gäller varumärken. Detta
följer av att det endast är den som har rätten till varumärket eller
varumärkesansökan eller dennes rättsinnehavare som är behöriga att pantsätta
rätten (se närmare författningskommentaren till 34 c §).
Däremot är det möjligt att utnyttja pantobjektet som säkerhet hos flera
kreditgivare, s.k. andrahandspantsättning. En sådan pantsättning innebär att
egendom som pantsätts hos en borgenär, i sin helhet blir föremål för ny
pantsättning hos annan borgenär, givetvis med förbehåll för den förste
borgenärens rätt.
Om egendomen pantsätts hos fler än en borgenär, måste det finnas något sätt
att bestämma den inbördes företrädesordningen mellan borgenärerna. Regler om
detta har införts i tredje och fjärde styckena.

34 c §
Ansökan om registrering enligt 34 b § görs av den som har rätten till
varumärket eller varumärkesansökan eller av den till vilken panträtten har upp-
låtits. Sökanden skall styrka upplåtarens rätt till varumärket eller varumärkes-
ansökan.
Den som i varumärkesregistret anges som innehavare av ett registrerat
varumärke skall anses ha rätt till märket, om inte annat framgår i ärendet.
Avser ansökan om registrering pantsättning av en varumärkesansökan, skall den
som i registreringsmyndighetens diarium har registrerats som sökande anses ha
rätt till varumärkesansökan, om inte något annat framgår i ärendet.
Ansökan får inte bifallas om upplåtaren, när ansökan om registrering görs,
inte är behörig att förfoga över den pantförskrivna egendomen på grund av
utmätning, konkurs, omyndighet, betalningssäkring, kvarstad eller någon annan
anledning.

I denna paragraf - som har sin förebild i 96 § patentlagen - regleras de s.k.
legitimationsfrågorna. De har behandlats i avsnitt 5.7.
I första stycket anges vem som har rätt ansöka om registrering av ett
pantavtal. Av stycket framgår att även den blivande panthavaren i denna sin
egenskap har möjlighet att uppträda som sökande i registreringsärendet (jfr
prop. 1987/88:4 s. 39 - 40). Principen är dock att endast den till rätten till
varumärket eller varumärkesansökan berättigade är behörig att pantförskriva
rättigheten.
Bestämmelsen i andra stycket innebär till en början att den som i
varumärkesregistret är antecknad som innehavare av varumärket skall presumeras
ha rätten till varumärket. Vidare innefattar bestämmelsen en presumtion för att
den som antecknats som sökande i ett ärende om ansökan om registrering av ett
varumärke skall anses behörig att förfoga över den pantförskrivna egendomen.
Genom den utformning som legitimationsbestämmelserna fått framgår att s.k.
återpantsättning - dvs. fall där panthavaren i sin tur belånar och pantsätter
pantobjektet - inte blir möjlig. Detta följer av att endast den som är
innehavare av rätten till varumärket eller av varumärkesansökan kan pantsätta
rätten till märket eller ansökan.
Om upplåtaren på grund av utmätning, konkurs, omyndighet, kvarstad,
betalningssäkring eller annan anledning är obehörig att förfoga över egendomen
skall registreringen vägras enligt tredje stycket. Registrering får inte
beviljas även om behörigheten har bortfallit först efter pantavtalets ingående.
En förutsättning är dock att bristen föreligger vid den tidpunkt då
registreringsansökan kommer in till registreringsmyndigheten. Omständigheter som
inträffar efter den dagen skall således inte beaktas.
Någon skyldighet att särskilt undersöka upplåtarens behörighet har
registreringsmyndigheten inte. I de fall då myndigheten får kännedom om att
bristande behörighet föreligger genom att detta framgår av handlingarna eller på
annat sätt, skall ansökan emellertid avslås.

34 d §
Ett avtal om pantsättning kan registreras när varumärket har registrerats
eller, om avtalet avser en varumärkesansökan, när ansökan har
registrerats i registreringsmyndighetens diarium.
Om en pantsatt varumärkesansökan leder till att varumärket registreras, gäller
därefter rätten till det registrerade varumärket som pantobjekt.

Paragrafen har sin förebild i 97 § patentlagen.
I första stycket anges i klarläggande syfte från vilken tidpunkt rätten till
varumärken och varumärkesansökningar kan användas som pantobjekt.
Ett avtal om pantsättning av rätten till ett varumärke kan registreras när
varumärket har registrerats enligt 20 § varumärkeslagen. Registrering av ett
varumärke görs numera omedelbart efter det att officialgranskningen av registre-
ringshindren har skett och invändningsförfarandet är placerat efter
registreringen. Det betyder att pantsättningen kan göras på ett relativt tidigt
stadium. Det betyder också att om varumärkesregistreringen upphävs efter
invändning så förfaller panträtten (se 34 f §).
Avser avtalet en varumärkesansökan kan det registreras efter det att
varumärkesansökan har antecknats i registreringsmyndighetens diarium.Av andra
stycket följer att om en pantsatt varumärkesansökan senare leder till en
registrering av varumärket skall rätten till det registrerade varumärket gälla
som pantobjekt. Det betyder att pantobjektet senare kan få ett snävare skyddsom-
fång än det som ursprungligen avsågs med ansökan.

34 e §
Även om en panträtt har registrerats, gäller panträtt i den pantsatta
egendomen endast om pantavtalet har ingåtts av någon som var rätt ägare till
egendomen och behörig att förfoga över den och om avtalet inte heller av någon
annan anledning är ogiltigt.

Paragrafen - som har sin förebild i 98 § patentlagen - behandlar det fallet
att pantavtalet av någon anledning är ogiltigt. Till en början ges uttryck för
principen att en giltig panträtt förutsätter ett giltigt pantavtal. Det betyder
att godtrosförvärv av panträtt i rätten till ett varumärke eller en
varumärkesansökan inte är möjligt. Har avtalet om pantsättning ingåtts av någon
som inte var ägare till egendomen leder detta till att borgenären drabbas av
avtalets bristande rättsverkningar.
Även bristande behörighet att förfoga över egendomen som avses i 34 c § tredje
stycket men inte uppmärksammats redan i registreringsärendet är en omständighet
som får åberopas trots att registrering skett.
Ogiltigheten av ett pantavtal skall inte beaktas ex officio utan blir beroende
av att talan om detta förs vid allmän domstol av någon som är behörig.
Är parterna överens om att pantavtalet är ogiltigt av skäl som sägs i denna
paragraf bör registreringen kunna föras av från varumärkesregistret (jfr 34 g §)
utan att domstolen förklarat panträtten ogiltig.

34 f §
Panträtten är förfallen, om rätten till varumärket eller varu-märkesansökan på
grund av bestämmelserna i denna lag inte vidare skall gälla.

I denna paragraf anges att panträtten skall anses förfallen i vissa situa-
tioner där olika regler i varumärkeslagen medför rättsverkningar som berör
pantobjektet. Bestämmelsen har sin förebild i 99 § patentlagen.
Varumärkeslagens regler om registrering av ett varumärke innebär att en
varumärkesansökan kan förlora sina ursprungliga rättsverkningar (se 19 och 21 §§
varumärkeslagen). I lagen finns också regler om upphörande av en
varumärkesregistrering (25 - 27 §§). Följden av detta måste i dessa fall bli att
panträtten förfaller. Att registreringen av panträtten till följd härav skall
avföras från varumärkesregistret framgår av 34 g §.
34 g §
Registreringen av en panträtt skall avföras, om panträtten genom en dom som
har vunnit laga kraft har förklarats ogiltig eller om panträtten har förfallit
eller annars har upphört att gälla.

Registreringens syfte är att ge publicitet åt pantsättningen, vilket är en
förutsättning för att denna skall kunna tillerkännas sakrättsliga verkningar.
För att publiciteten skall vara rättvisande är det givetvis av vikt att
anteckningar om pantsättning som inte längre ger ett riktigt uttryck för
rättsläget kan avföras. Regler om detta tas upp i denna paragraf, som har sin
förebild i 100 § patentlagen.
Registreringen av en panträtt skall således avföras om panträtten är ogiltig
t.ex. därför att själva pantavtalet är ogiltigt av sådana skäl som har nämnts i
kommentaren till 34 e §. Ogiltigheten kan också bero på någon annan
omständighet, t.ex. konkurs som har inträffat efter det att pantavtalet slöts
men som inte var känd för registreringsmyndigheten vid registreringstillfället.
Prövningen av ogiltighetsfrågorna ankommer på allmän domstol.
Registreringen skall också avföras om panträtten är förfallen enligt 34 f §.
Att panträtten är förfallen måste anses liktydigt med att den har upphört att
gälla.
Registreringen skall slutligen avföras om panträtten annars har upphört att
gälla. Huvudfallet är att panträtten upphör på grund av att den fordran för
vilken panträtten utgjort säkerhet har betalats av gäldenären. Ett annat fall är
att pantborgenären utnyttjar sin möjlighet att realisera panten när gäldenären
inte fullgör sin betalningsskyldighet. Panträtten kan också upphöra på grund av
utmätning eller konkurs. Sedan utredning om detta har företetts för
registreringsmyndigheten skall registreringen föras av.

34 h §
Pantsättning gäller från tiden för ansökan om registrering enligt 34 b § mot
den som senare förvärvar äganderätt eller annan rätt till egendomen.
Ett licensavtal gäller mot panthavaren, om avtalet har slutits före ansökan om
registrering av pantavtalet.

I denna paragraf - som har sin förebild i 101 § patentlagen - ges föreskrifter
om en viktig del av det sakrättsliga skydd som pantsättningsordningen medför.
Bestämmelserna reglerar till en början skyddet i förhållande till gäldenärens
s.k. singularsuccessorer. Att pantsättningen gäller mot senare förvärvare,
andrahandspanthavare eller licenstagare innebär att pantborgenärens rättigheter
- främst naturligtvis att realisera panten vid utebliven betalning - inte
påverkas av att gäldenären säljer, på nytt pantsätter eller upplåter licens i
den pantsatta egendomen. Det saknar därvid betydelse om gäldenären i avtalet har
underlåtit att göra förbehåll om panträttens bestånd. Inte heller har det någon
betydelse om förvärvaren, en ny pantborgenär eller licenstagaren känner till att
panträtt tidigare har upplåtits. Det ankommer på dem att kontrollera om en
panträtt har registrerats i varumärkesregistret eller antecknats i
registreringsmyndighetens ansökningsdiarium.
En pantsatt rätt till ett varumärke eller en varumärkesansökan kan självklart
överlåtas. En ny förvärvare är emellertid bunden av pantsättningen på samma sätt
som överlåtaren även om något förbehåll om pantsättningen inte har gjorts vid
överlåtelsen. Pantborgenärens rätt är därmed skyddad.
Vidare kan licens upplåtas på grundval av en pantsatt rätt till ett varumärke.
Men panthavaren kan vid utebliven betalning från gäldenärens sida realisera
rätten till varumärket, varvid licensrätten bortfaller. Detta är otvivelaktigt
en omständighet av betydelse för den som överväger att sluta licensavtal med
innehavaren av rätten till varumärket. En annan sak är att en licensupplåtelse i
åtskilliga fall kan öka det ekonomiska värdet hos varumärket och att innehavaren
då kan tänkas vara intresserad av att sälja rätten till varumärket med förbehåll
för licensen. Enligt 34 j § skall bl.a. en licenstagare underrättas innan en
sådan pantrealisation som verkställs genom pantborgenärens försorg äger rum.
Licenstagaren ges därigenom tillfälle att bevaka sina intressen.
När registrering har skett, får det sakrättsliga skyddet göras gällande från
tidpunkten för ansökan om registrering av pantavtalet. Denna regel kan synas stå
i motsättning till den i 34 b § uttalade principen att det sakrättsliga momentet
vid pantsättning utgörs av själva registreringen. I själva verket föreligger
ingen sådan motsättning. Som har framhållits där utgör registreringen det
sakrättsliga momentet, medan dess rättsliga effekter räknas från
ansökningsdagen.
I paragrafens andra stycke har - på motsvarande sätt som gäller för patent -
tagits in bestämmelser som ger licenstagaren sakrättsligt skydd i förhållande
till en senare förvärvare av panträtt i rätten till varumärket.

34 i §
Bestämmelser i annan lag om handpanträtt vid utmätning eller i konkurs gäller
också för panträtt i rätten till ett varumärke eller en varumärkesansökan. När
ansökan om registrering enligt 34 b § kommer in till registreringsmyndigheten
medför det samma rättsverkningar som när en panthavare tar en lös sak i be-
sittning.
Säljs rätten till ett pantsatt varumärke eller en pantsatt varumärkesansökan
vid utmätning eller i konkurs, består sådana licensavtal som avses i 34 h §
andra stycket.

Paragrafen har sin förebild i 102 § patentlagen.
Bestämmelserna i första stycket behandlar panthavarens sakrättsliga skydd mot
pantsättarens borgenärer. Reglerna anknyter till redan gällande bestämmelser om
handpanträtt. Det sakrättsliga skydd som inträder vid tradition när det gäller
lösa saker uppkommer i detta sammanhang vid den tidpunkt då ansökan om
registrering av ett pantsättningsavtal kommer in till registreringsmyndigheten.
Samtidigt innebär regleringen att panträtt i rätten till ett varumärke eller en
varumärkesansökan kommer att ha den förmånsrätt som följer med handpanträtt
enligt bestämmelserna i förmånsrättslagen (1970:979).
Beträffande reglernas inverkan vid utmätning och i konkurs kan hänvisas till
SOU 1985:10 s. 177 - 179 angående motsvarande problematik vid pantsättning av
patent.
Bestämmelsen i andra stycket avser att ge skydd åt en licenstagare vid
pantrealisation i samband med utmätning och konkurs under samma förutsättningar
som angetts i författningskommentaren till 34 h § andra stycket, dvs. att
licensavtalet har slutits före ansökan om registrering av pantsättningsavtalet.

34 j §
Pantborgenären får sälja panten och ta ut sin fordran ur köpeskillingen endast
om han dessförinnan har underrättat gäldenären och andra kända sakägare om
försäljningen och dessa har fått skäligt rådrum att bevaka sin rätt.
Vid en försäljning enligt denna paragraf består sådana licensavtal som avses i
34 h § andra stycket.

I denna paragraf tas upp vissa bestämmelser som rör pantborgenärens rätt att
vid utebliven betalning realisera panten. Paragrafen har sin förebild i 103 §
patentlagen och innehåller inte någon ingående reglering av formerna för
realisation av pantobjekten (jfr prop. 1987/88:4 s. 35).
I ett avseende finns dock en särskild bestämmelse. Det gäller frågan hur andra
sakägare, t.ex. licenstagare och andrahandspanthavare, skall kunna bevaka sina
intressen, om underhandsförsäljning blir den normala försäljningsformen. En
förutsättning för att pantborgenären skall få realisera panten är att gäldenären
och andra kända sakägare har underrättats om en förestående försäljning. En
regel om detta har tagits in i första stycket. Parterna ges härigenom en
möjlighet att tillsammans lösa de ekonomiska eller andra problem som kan ha
föranlett att försäljningen aktualiserats. Däri bör ligga ett från praktisk
synpunkt viktigt skydd för de olika intressenterna.
Det bör vidare framhållas att en panthavare till följd av sin plikt att vårda
panten är skyldig att iaktta vederbörlig omsorg vid pantens realiserande. Om en
försäljning under hand har ägt rum under förhållanden som varit uppenbart
ogynnsamma, kan detta leda till att panthavaren blir skadeståndsskyldig (jfr
prop. 1984/85:210 s. 45 f.).
I paragrafens andra stycke har vidare tagits upp regler som syftar till att
trygga licenstagarens rätt vid sådan pantrealisation som inte sker i samband med
utmätning eller i konkurs (jfr vad som har anförts under 34 h och 34 i §§).

43 §
Vill en licenstagare väcka talan om intrång i rätten till varukännetecknet,
skall han underrätta kännetecknets innehavare om detta. Annars tas talan inte
upp till prövning.
Detsamma gäller, om en panthavare vill väcka talan med anledning av intrång i
den pantsatta egendomen.
Genom ett nytt andra stycke till paragrafen anges att en panthavare som vill
väcka talan med anledning av intrång i rätten till ett varumärke skall
underrätta varumärkeshavaren om sin avsikt. Bestämmelsen har sin förebild i 64 §
första stycket sista meningen patentlagen (se prop. 1987/88:4 s. 23 och 25 -
26).

Första stycket
Ändringarna är enbart av redaktionell art.

Andra stycket
På motsvarande sätt som för patent tillkommer rätt att föra skadeståndstalan
enligt allmänna processrättsliga principer varje skadelidande. Även en
panthavare till egendom som avses i 34 a § har därför rätt att föra talan om
skadestånd.
Talan kan - på motsvarande sätt som gäller för patent - inte avse ersättning
för utnyttjandet av varumärket, men avse ersättning för den ytterligare skada
som intrånget kan ha medfört.
I likhet med vad som gäller för patent står inte några ytterligare sank-
tionsmöjligheter till buds för en panthavare till ett varumärke.

47 §
Ett slutligt beslut av registreringsmyndigheten får överklagas av sökanden, om
det har gått honom emot. Ett slutligt beslut med anledning av en invändning mot
registrering får överklagas av varumärkeshavaren och invändaren, om det har gått
den som vill klaga emot. Om invändaren återkallar sin talan får denna ändå
prövas, om det finns särskilda skäl.
Överklagande enligt första stycket görs hos Patentbesvärsrätten inom två
månader från beslutets dag.
Ett slutligt beslut av Patentbesvärsrätten får överklagas till Regeringsrätten
inom två månader från beslutets dag. Vid ett överklagande till Regeringsrätten
tillämpas bestämmelserna i 35 - 37 §§ förvaltningsprocesslagen (1971:291).
Patentbesvärsrättens beslut skall innehålla uppgift om att det krävs särskilt
tillstånd för prövning i Regeringsrätten och om de grunder på vilka ett sådant
tillstånd meddelas.

Bestämmelsen handlar om överklagande och har ändrats i första stycket.
Bestämmelsen omfattar alla slutliga beslut, alltså bl.a. sådana som rör ansökan
om registrering av ett avtal om pantsättning av rätten till ett varumärke eller
en varumärkesansökan.

48 §
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela närmare
föreskrifter om vad sökande i registreringsärenden skall iaktta, om kungörande
som sägs i 20, 21 och 46 §§, om förfarandet i övrigt i dessa ärenden, om
förfarandet vid överklagande enligt 47 § samt om varumärkesregistrets förande.
Vid ansökan om registrering av varumärken, om förnyelse, om ändring i
registrerat varumärke enligt 24 §, om registrering av pantsättning eller om
anteckning i registret om överlåtelse eller licens skall betalas avgift med
belopp som regeringen bestämmer. För förnyelse skall bestämmas högre avgift, om
ansökan ges in efter registreringsperiodens utgång.

Förutom redaktionella ändringar har i andra stycket lagts till att avgift skall
betalas också för ansökan om registrering i varumärkesregistret av pantsättning.

65 §
Den som ger in en ansökan om registrering av ett gemenskaps-varumärke till
registreringsmyndigheten för vidare befordran enligt artikel 25.2 i rådets
förordning om gemenskapsvarumärken skall betala en avgift med belopp som rege-
ringen bestämmer. Detsamma gäller den som begär omvandling av ett
gemenskapsvarumärke eller av en ansökan om ett gemenskapsvarumärke till en
ansökan om registrering av ett varumärke samt den som begär ett intyg enligt
artikel 89.3 i rådets förordning.

Bestämmelsen innebär att den som enligt artikel 25.2 i EG-förordningen lämnar in
ansökan om ett gemenskapsvarumärke hos Patentverket för vidare befordran till
Varumärkesbyrån skall betala en avgift för detta med belopp som regeringen
bestämmer. Också den som begär att ett gemenskapsvarumärke eller en ansökan om
detta enligt artiklarna 108 och 109 i EG-förordningen skall omvandlas till en
svensk varumärkesansökan skall betala en avgift. Detsamma gäller för den som av
Patentverket begär ett intyg som skall möjliggöra för honom att vara ombud inför
Varumärkesbyrån. Bestämmelsen har närmare berörts i avsnitt 5.2.

66 §
Vid intrång i ett gemenskapsvarumärke tillämpas bestämmelserna i 37 § om
ansvar för varumärkesintrång. I övrigt gäller 37 a - 41 §§, i den mån inte något
annat följer av rådets förordning om gemenskapsvarumärken. Härvid skall vad som
sägs om varumärkesintrång gälla intrång i gemenskapsvarumärke.

I paragrafen regleras till en början frågan om straffansvar vid intrång i ett
gemenskapsvarumärke. Vilken omfattning som ensamrätten till ett gemen-
skapsvarumärke har framgår av artikel 9 i förordningen om gemenskapsvarumärken.
Vidare anges uttryckligen att varumärkeslagens bestämmelser om vite vid förbud,
skadestånd och säkerhetsåtgärder kan tillämpas också vid intrång i ett
gemenskapsvarumärke, i den mån inte något annat följer av EG-förordningen.
Paragrafen har avfattats i enlighet med Lagrådets förslag.

67 §
Stockholms tingsrätt är domstol i mål som avses i 66 § och i artikel 92 i
rådets förordning om gemenskapsvarumärke n.

Av bestämmelsen framgår att Stockholm tingsrätt är exklusivt forum för mål om
ansvar samt för mål som avses i artikel 92 i förordningen om gemenskapsvarumär-
ken. Talan i Sverige i dessa mål får alltså väckas endast vid denna domstol.
Som en följd av att mål som anges i artikel 92 i EG-förordningen prövas av
Stockholms tingsrätt i första instans kommer sådana mål som överklagas att i
andra instans prövas av Svea hovrätt (jfr artikel 101.2).

9.2 Förslaget till lag om ändring i firmalagen (1974:156)

10 §
En firma får inte registreras,
1. om firman eller dess användning strider mot goda seder eller allmän ordning,
2. om det i firman utan tillstånd tagits in en sådan statlig eller internatio-
nell benämning eller förkortning som enligt lag eller annan författning inte får
obehörigen användas som firma, eller något som lätt kan förväxlas därmed,
3. om firman i annat fall är ägnad att vilseleda allmänheten,
4. om firman innehåller något som är ägnat att uppfattas som någon annans
släktnamn, konstnärsnamn eller likartat namn, såvida inte namnet uppenbarligen
avser någon sedan länge avliden person, eller är ägnat att uppfattas som benäm-
ning på en stiftelse, ideell förening eller liknande sammanslutning,
5. om firman innehåller något som är ägnat att uppfattas som titel på någon
annans skyddade litterära eller konstnärliga verk och titeln är egenartad, eller
om firman innehåller något som kränker någon annans upphovsrätt till sådant
verk,
6. om firman är förväxlingsbar med någon annan näringsidkares släktnamn eller
skyddade närings- eller varukännetecken,
7. om firman i annat fall är förväxlingsbar med ett närings- eller varu-
kännetecken, som vid tiden för ansökan användes av någon annan, samt ansökan
gjorts med vetskap om detta och sökanden inte använt sin firma innan det andra
kännetecknet togs i bruk, eller
8. om firman är förväxlingsbar med någon annans gemenskapsvarumärke som är
skyddat enligt rådets förordning (EG) nr 40/94 av den 20 december 1993 om gemen-
skapsvarumärken.
I fall som avses i första stycket 8 kan, även om kännetecknen inte avser
verksamhet av samma eller liknande slag, förväxlingsbarhet åberopas till förmån
för ett gemenskapsvarumärke som är väl ansett i gemenskapen, om användningen av
en annan liknande firma skulle dra otillbörlig fördel av eller skulle vara till
förfång för det väl ansedda gemenskapsvarumärkets särskiljningsförmåga eller
anseende.
Trots första stycket 4 - 8 och andra stycket får registrering ske, om den vars
rätt är i fråga medger det och hinder inte finns enligt första stycket 1 - 3.

Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag.

Första stycket
Utöver redaktionella ändringar har till detta stycke lagts en ny punkt med
bestämmelser om beaktande av gemenskapsvarumärken vid prövningen av om en firma
får registreras. Innebörden av punkten har behandlats i avsnitt 6.
Som en följd av att ett gemenskapsvarumärke kan utgöra registreringshinder kan
det också vara grund för hävning av firman om det, trots registreringshindret,
skulle ha registrerats (jfr 16 § firmalagen).

Andra stycket
Stycket, som är nytt, innehåller en bestämmelse som möjliggör att
gemenskapsvarumärken utanför gränsen för s.k. branschlikhet i vissa situationer
kan vara hinder för registrering av en senare firma. Bestämmelsen har behandlats
i avsnitt 6.

Tredje stycket
Detta stycke motsvarar gällande lags andra stycke.

9.3 Förslaget till lag om ändring i lagen (1994:1510) om ändring i varumär-
keslagen (1960:644)

14 §
Ett varumärke får inte registreras:
1) om i märket utan tillstånd tagits in sådan statlig eller internationell
beteckning eller sådant kommunalt vapen, som enligt lag eller författning inte
får obehörigen brukas som varumärke, eller också något som lätt kan förväxlas
därmed;
2) om märket är ägnat att vilseleda allmänheten;
3) om märket på annat sätt strider mot lag eller författning eller allmän
ordning eller är ägnat att väcka förargelse;
4) om märket innehåller eller består av något, som är ägnat att uppfattas som
annans firma eller som annans släktnamn, konstnärsnamn eller likartat namn eller
annans porträtt, där namnet eller porträttet uppenbarligen inte åsyftar någon
sedan länge avliden;
5) om märket innehåller något, som är ägnat att uppfattas som titel på annans
skyddade litterära eller konstnärliga verk, där titeln är egenartad, eller
kränker annans upphovsrätt till litterärt eller konstnärligt verk eller annans
rätt till fotografisk bild eller mönster;
6) om märket är förväxlingsbart med ett namn eller en firma som någon annan
använder i en näringsverksamhet, med någon annans varumärke som är registrerat
efter tidigare ansökan eller med någon annans varukännetecken som är inarbetat
då ansökan om registrering görs;
7) om märket är förväxlingsbart med ett varukännetecken som vid tiden för
ansökan används av någon annan samt ansökan gjorts med vetskap om detta och
sökanden inte använt sitt märke innan det andra kännetecknet togs i bruk;
8) om märket är förväxlingsbart med ett varumärke som omfattas av en
internationell varumärkesregistrering som gäller i Sverige och i fråga om vilket
den dag som avses i 55 § andra stycket ligger före tiden för ansökningen;
9) om märket är förväxlingsbart med ett gemenskapsvarumärke som innehas av
någon annan och är registrerat efter en tidigare ansökan.
Är märket förväxlingsbart med ett gemenskapsvarumärke som är registrerat efter
en senare ansökan, föreligger hinder mot registrering, om innehavaren av
gemenskapsvarumärket kan för detta märkes del göra anspråk på ett äldre
varumärkes företräde enligt rådets förordning om gemenskapsvarumärken och det
äldre varumärket är registrerat efter en tidigare ansökan. Detta gäller även om
det äldre varumärket inte har vidmakthållits eller förnyats.
I fall som avses i första stycket 9 och andra stycket kan, även om märkena
inte avser varor av samma eller liknande slag, förväxlingsbarhet åberopas till
förmån för ett gemenskapsvarumärke som är väl ansett i gemenskapen, om
användningen av ett annat liknande varumärke skulle dra otillbörlig fördel av
eller skulle vara till förfång för det väl ansedda gemenskapsvarumärkets
särskiljningsförmåga eller anseende.
I fall som avses i första stycket 4 - 9 samt andra och tredje styckena får
registrering ske, om den vars rätt är i fråga medger det och det inte i övrigt
finns hinder enligt första stycket.

Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag.
Ändringarna är av teknisk natur och har sin grund i det förhållande som har
beskrivits i avsnitt 7.

57 §
Ett beslut om att en internationell varumärkesregistrering skall gälla i
Sverige har verkan från den dag som den internationella byrån har angett för den
internationella registreringen. I fråga om en sådan registrering skall 1 §
tredje stycket, 3 - 11, 25 - 27 och 32 - 45 §§ tillämpas. Vad som där sägs om
registrering skall i stället avse beslut att en internationell varu-
märkesregistrering skall gälla i Sverige.
Vad som sägs om varumärkesansökan i 34 a - 34 j §§ skall tillämpas även
beträffande en begäran enligt 54 § första stycket att en internationell
varumärkesregistrering skall gälla i Sverige.

Av hänvisningarna i paragrafen följer att varumärkeslagens regler om
pantsättning av rätten till varumärken och varumärkesansökningar blir till-
ämpliga också på internationellt registrerade varumärken. Med sådana varumärken
avses märken som - enligt det s.k. Madridprotokollet om internationell
varumärkesregistrering (jfr SFS 1994:1510 och prop. 1994/95:59) - är föremål
för internationell varumärkesregistrering för Sverige och som enligt 56 §
varumärkeslagen förklarats skall gälla i Sverige. Vidare avses varumärken som är
föremål för internationell varumärkesregistrering med avsedd verkan för Sverige
men för vilka registreringsmyndigheten inte, enligt 56 § första stycket
varumärkeslagen, har tagit ställning till om märkena skall få gälla i Sverige.
Av första stycket följer att pantsättningsreglerna är tillämpliga om
pantsättningsavtalet avser rätten till ett varumärke som är föremål för interna-
tionell registrering och som enligt 56 § skall gälla i Sverige. Avtalet om
pantsättning kan då registreras sedan registreringsmyndigheten enligt 56 §
beslutat att den internationella varumärkesregistreringen skall gälla i Sverige.
Om pantsättningsavtalet avser rätten till ett varumärke som är föremål för
internationell registrering men för vilken slutligt avgörande om dess giltighet
i Sverige ännu inte meddelats av Patentverket kan avtalet enligt andra stycket
registreras när registreringsmyndigheten har fått en sådan begäran som nämns i
54 §.

Promemorians huvudsakliga innehåll

I promemorian föreslås vissa ändringar i varumärkeslagen (1960:644) och
firmalagen (1974:156).
Förslagen föranleds av en EG-förordning om s.k. gemenskapsvaru-märken.
För att komplettera EG-förordningen föreslås bl.a. att bara en domstol i
Sverige - Stockholms tingsrätt - skall vara behörig att pröva mål om intrång i
ett gemenskapsvarumärke och att intrång i ett sådant varumärke skall kunna
föranleda straffansvar.
Det föreslås vidare att ett gemenskapsvarumärke skall vara hinder mot en
senare svensk ansökan om registrering av ett förväxlingsbart varumärke eller av
en förväxlingsbar firma.
För att närma den svenska varumärkesrätten till den gemenskapsrättsliga
varumärkesordningen föreslås att det skall vara möjligt att pantsätta också ett
varumärke som registrerats enligt varumärkeslagen. Det sakrättsliga skyddet för
pantsättningen skall åstadkommas genom att pantsättningsavtalet registreras hos
Patent- och registreringsverket.
De nya reglerna föreslås träda i kraft den 1 januari 1996.

Promemorians lagförslag

1 Förslag till lag om ändring i varumärkeslagen (1960:644)

Härigenom föreskrivs i fråga om varumärkeslagen (1960:644)
dels att 1, 6, 14, 34, 43 och 48 §§ skall ha följande lydelse,
dels att rubriken närmast före 32 § skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas 13 nya paragrafer, 34 a - 34 j och 65 - 67
§§, av följande lydelse,
dels att det närmast före 65 § skall införas en ny rubrik av följande lydelse.
--------------------------------------------------------------------
--------------------------------------------------------------------
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 §Genom registrering enligt denna lag förvärvas ensamrätt till ett varumärke
såsom särskilt kännetecken för varor som tillhandahålls i en näringsverksamhet.
Ett varumärke kan bestå av alla tecken som kan återges grafiskt, särskilt ord,
inbegripet personnamn, samt figurer, bokstäver, siffror och formen eller
utstyrseln på en vara eller dess förpackning, förutsatt att tecknen kan
särskilja varor som tillhandahålls i en näringsverksamhet från sådana som
tillhandahålls i en annan.
Vad som sägs i denna lag om varor skall gälla även tjänster.
Om kollektivmärken finns särskilda bestämmelser.
--------------------------------------------------------------------
Med gemenskapsvarumärken av-ses
varumärken enligt rådets för-ordning
(EG) nr 40/94 av den 20 december
1993 om gemenskaps-varumärken.

6 §Kännetecken anses förväxlingsbara enligt denna lag endast om de avser varor
av samma eller liknande slag.
Förväxlingsbarhet kan även åberopas till förmån för ett kännetecken som är väl
ansett här i landet, om användningen av ett annat liknande kännetecken skulle
dra otillbörlig fördel av eller skulle vara till förfång för det väl ansedda
kännetecknets särskiljningsförmåga eller anseende.
--------------------------------------------------------------------
Vid tillämpning av 14 § skall
förväxlingsbarhet också kunna
åberopas till förmån för ett ge-
menskapsvarumärke som är väl ansett
i gemenskapen, om användningen av
ett annat liknande varumärke
skulle dra otillbörlig fördel av
eller skulle vara till förfång för
det väl ansedda ge-
menskapsvarumärkets särskilj-
ningsförmåga eller anseende.
14 §
Ett varumärke får inte registreras:
1) om i märket utan tillstånd tagits in sådan statlig eller internationell
beteckning eller sådant kommunalt vapen, som enligt lag eller författning inte
får obehörigen brukas som varumärke, eller också något som lätt kan förväxlas
därmed;
2) om märket är ägnat att vilseleda allmänheten;
3) om märket på annat sätt strider mot lag eller författning eller allmän
ordning eller är ägnat att väcka förargelse;
4) om märket innehåller eller består av något, som är ägnat att uppfattas som
annans firma eller som annans släktnamn, konstnärsnamn eller likartat namn eller
annans porträtt, där namnet eller porträttet uppenbarligen inte åsyftar någon
sedan länge avliden;
5) om märket innehåller något, som är ägnat att uppfattas som titel på annans
skyddade litterära eller konstnärliga verk, där titeln är egenartad, eller
kränker annans upphovsrätt till litterärt eller konstnärligt verk eller annans
rätt till fotografisk bild eller mönster;
6) om märket är förväxlingsbart med ett namn eller en firma som någon annan
använder i en näringsverksamhet, med någon annans varumärke som är registrerat
efter tidigare ansökan eller med någon annans varukännetecken som är inarbetat
då ansökan om registrering görs;
--------------------------------------------------------------------
7) om märket är förväxlingsbart 7) om märket är förväxlingsbart med
med ett varukännetecken som vid ett varukännetecken som vid tiden
tiden för ansökan används av någon för ansökan används av någon annan
annan samt ansökan gjorts med samt ansökan gjorts med vetskap om
vetskap om detta och sökanden detta och sökanden inte använt sitt
inte använt sitt märke innan det märke innan det andra kännetecknet
andra kännetecknet togs i bruk; togs i bruk;
eller
--------------------------------------------------------------------
8) om märket är förväxlingsbart 8) om märket är förväxlingsbart med
med ett varumärke som omfattas av ett varumärke som omfattas av en
en internationell varumärkes- internationell varumärkes-
registrering som gäller i Sverige registrering som gäller i Sverige
och i fråga om vilket den dag som och i fråga om vilket den dag som
avses i 55 § andra stycket ligger avses i 55 § andra stycket ligger
före tiden för ansökningen. före tiden för ansökningen;
--------------------------------------------------------------------
9) om märket är förväxlingsbart med
någon annans gemenskapsvarumärke
som är registrerat efter en
tidigare ansökan; eller
10) om märket är förväxlingsbart
med någon annans gemenskapsvaru-
märke och denne enligt rådets för-
ordning om gemenskapsvarumärken
kan göra anspråk på sådant företräde för
gemenskapsvarumärket som följer med
ett varumärke som avses i 6 eller
8 även om det senare varumärket
inte har vidmakthållits eller för-
nyats.
--------------------------------------------------------------------
I fall som avses under 4, 5, I fall som avses under 4, 5, 6,
6, 7 och 8 får registrering ske, 7, 8, 9 och 10 får registrering
om den vars rätt är i fråga medger ske, om den vars rätt är i fråga
det och det inte i övrigt finns medger det och det inte i övrigt
hinder enligt första stycket. finns hinder enligt första
stycket.
--------------------------------------------------------------------
Om överlåtelse och licens Om överlåtelse, licens och pant-
sättning

34 §Innehavaren av ett varumärke kan ge någon
annan rätt att använda varumärket (licens) för en del eller alla de varor som
varumärket är registrerat för samt för hela eller en del av landet. Licensen kan
vara exklusiv eller icke-exklusiv.
Innehavaren av ett varumärke kan åberopa de rättigheter som är knutna till
varumärket gentemot en licenstagare som överträder en bestämmelse i
licensavtalet med avseende på licensens giltighetstid, den form under vilken
varumärket får användas, arten av de varor för vilka licensen är utfärdad, det
geografiska område inom vilket varumärket får användas eller kvaliteten på de av
licenstagaren tillverkade varorna.
Licensen skall på begäran antecknas i varumärkesregistret. Sådan anteckning
får dock inte göras, om licenstagarens användning av varumärket uppenbarligen är
ägnad att vilseleda allmänheten. Om det visas att licensen har upphört att
gälla, skall anteckningen tas bort ur registret.
Om inte annat har avtalats, får licenstagaren inte överlåta in rätt vidare.
--------------------------------------------------------------------
Rätten till varumärke eller Rätten till varumärke som inte är
kännetecken enligt 2 § andra registrerat eller till ett känne-
stycket får inte tas i mät. Om tecken enligt 2 § andra stycket får
innehavarens egendom avträds till inte tas i mät. Om innehavarens
konkurs, ingår dock rätten i kon- egendom avträds till konkurs, ingår
kursboet. dock rätten i konkursboet.

34 a §
--------------------------------------------------------------------
Rätten till ett registrerat
varumärke kan pantsättas enligt be-
stämmelserna i 34 b - 34 j §§.
Pantsättning kan också avse en
ansökan om registrering av ett
varumärke.

34 b §
--------------------------------------------------------------------
Panträtt i egendom som avses i
34 a § uppkommer genom regist-
rering av ett skriftligt avtal om
pantsättning av egendomen. Ansökan
om registrering görs hos registre-
ringsmyndigheten.
Om en registrerad panträtt har
övergått till någon annan, skall det
på begäran antecknas i varu-
märkesregistret eller i regist-
reringsmyndighetens diarium.
Har panträtt upplåtits till flera
var för sig, har den upplåtelse
företräde för vilken ansökan om
registrering först kom in till
registreringsmyndigheten, om inte
något annat har avtalats.
Görs samma dag ansökan om
registrering av flera upplåtelser,
har de sinsemellan företräde efter
den tidsföljd i vilken de har ägt
rum, om inte något annat har av-
talats. Är upplåtelserna samtidiga
eller kan det inte utredas i
vilken tidsföljd de har skett, har
de lika rätt.
34 c §
--------------------------------------------------------------------
--------------------------------------------------------------------
Ansökan om registrering enligt
34 b § görs av den som har rätten
till varumärket eller varumärkes-
ansökan eller av den till vilken
panträtt har upplåtits. Sökanden
skall styrka upplåtarens rätt till
varumärket eller varumärkesansökan.
Den som i varumärkesregistret
anges som innehavare av ett regi-
strerat varumärke skall anses ha
rätt till märket, om inte annat
framgår i ärendet. Avser ansökan om
registrering pantsättning av en
varumärkesansökan, skall den som i
registreringsmyndighetens diarium
har antecknats som sökande anses
ha rätt till varumärkesansökan, om
inte något annat framgår i ärendet.
Är upplåtaren, när ansökan om
registrering görs, på grund av
utmätning, konkurs, omyndighet,
betalningssäkring, kvarstad eller
någon annan anledning inte behörig
att förfoga över den pantförskrivna
egendomen, får ansökan inte
bifallas.

34 d §
--------------------------------------------------------------------
Ett avtal om pantsättning kan
registreras när varumärket har
registrerats eller, om avtalet
avser en varumärkesansökan när ansökan
har antecknats i registre-
ringsmyndighetens diarium.
Om en pantsatt varumärkesansökan
leder till att varumärket
registreras, gäller därefter rätten
till det registrerade varumärket
som pantobjekt.

34 e §
--------------------------------------------------------------------
Även om registrering av en
panträtt har skett, gäller panträtt
i den pantsatta egendomen endast
om pantavtalet har ingåtts av någon
som var rätt ägare till egendomen
och behörig att förfoga över den och
om avtalet inte heller av någon
annan anledning är ogiltigt.

34 f §
--------------------------------------------------------------------
Panträtten är förfallen, om rätten
till varumärket eller varumärke-
sansökan på grund av bestämmelserna
i denna lag inte vidare skall
gälla.

34 g §
--------------------------------------------------------------------
Registreringen av en panträtt
skall avföras från varumärkes-
registret, om panträtten genom
lagakraftvunnen dom har förklarats
ogiltig eller om panträtten har
förfallit eller annars har upphört
att gälla.

34 h §
--------------------------------------------------------------------
Pantsättning gäller från tiden för
ansökan om registrering enligt
34 b § mot den som senare förvärvar
äganderätt eller annan rätt till
egendomen.
Ett licensavtal gäller mot pant-
havaren, om avtalet har slutits
före ansökan om registrering av
pantavtalet.

34 i §
--------------------------------------------------------------------
Bestämmelser i annan lag om
handpanträtt vid utmätning eller i
konkurs gäller också för panträtt i
rätten till ett varumärke eller
varumärkesansökan. När ansökan om
registrering enligt 34 b § kommer
in till registreringsmyndigheten
medför det samma rättsverkningar
som när en panthavare tar en lös
sak i besittning.
Säljs ett pantsatt varumärke
eller en pantsatt varumärkesansökan
vid utmätning eller i konkurs,
består sådana licensavtal som avses
i 34 h § andra stycket.

34 j §
--------------------------------------------------------------------
Pantborgenären får sälja panten
och ta ut sin fordran ur köpe-
skillingen endast om han dessför-
innan har underrättat gäldenären och
andra kända sakägare om försäljningen
och dessa har fått skäligt rådrum
att bevaka sin rätt.
Vid en försäljning enligt denna
paragraf består sådana licensavtal
som avses i 34 h § andra stycket.

43 §
--------------------------------------------------------------------
Vill den som fått licens till Vill en licenstagare till ett
varukännetecken till sig upplåten varukännetecken väcka intrångstalan,
anställa intrångstalan, skall han skall han underrätta kännetecknets
därom underrätta kännetecknets innehavare om detta. Annars tas
innehavare, vid äventyr att hans talan inte upp till prövning.
talan ej upptages till prövning.
--------------------------------------------------------------------
Detsamma gäller, om en pant-
havare vill väcka talan med an-
ledning av intrång i ett varumärke

48 §
--------------------------------------------------------------------
Det ankommer på regeringen Regeringen eller i den omfatt-
eller i den omfattning ning regeringen bestämmer
regeringen bestämmer på registreringsmyndigheten meddelar
registreringsmyndigheten att närmare föreskrifter om vad sökanden
meddela närmare föreskrifter om i registreringsärenden har att
vad sökanden i registreringsärende iaktta, om sådant kungörande som
har att iakttaga, om kungörande avses i 20, 21 och 46 §§ samt i
som sägs i 20, 21 och 46 §§ samt övrigt om förfarandet i dessa ären-
eljest om förfarandet i dessa den, om förfarandet vid besvär
ärenden, om förfarandet vid besvär enligt 47 § samt om varumärkesregi-
enligt 47 § ävensom om strets förande.
varumärkesregistrets förande.
--------------------------------------------------------------------
Vid ansökan om registrering av Vid ansökan om registrering av
varumärke, om förnyelse, om ändringvarumärken, om förnyelse, om ändring
i registrerat varumärke enligt 24 §i registrerat varumärke enligt 24 §
eller om anteckning i registret eller om anteckning i registret
av överlåtelse eller licens skall om överlåtelse eller licens eller
erläggas avgift till belopp som om registrering av pantsättning
regeringen föreskriver. För skall betalas avgift med belopp
förnyelse skall stadgas högre som regeringen bestämmer. För
avgift, om ansökan ingives efter förnyelse skall betalas högre
registreringsperiodens utgång. avgift, om ansökan ges in efter
registreringsperiodens utgång.
--------------------------------------------------------------------
--------------------------------------------------------------------
Om gemenskapsvarumärken
65 §
--------------------------------------------------------------------
Den som hos registreringsmyndig-
heten lämnar in en ansökan om
registrering av ett gemenskaps-
varumärke skall betala en avgift
med belopp som regeringen be-
stämmer. Detsamma gäller den som
begär omvandling av ett
gemenskapsvarumärke eller en
ansökan därom till en ansökan om
registrering av ett varumärke.
66 §
--------------------------------------------------------------------
Vad som sägs i 37 § om ansvar för
varumärkesintrång skall tillämpas på
intrång i ett gemenskapsvarumärke.
67 §
--------------------------------------------------------------------
Stockholms tingsrätt är domstol i
mål som avses i 66 § och i artikel
92 i rådets förordning om gemen-
skapsvarumärke n.
_______________

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996.

2 Förslag till lag om ändring i firmalagen (1974:156)

Härigenom föreskrivs att 6 och 10 §§ firmalagen (1974:156) skall ha följande
lydelse.

6 §Kännetecken anses förväxlingsbara endast om de avser verksamhet av samma
eller liknande slag.
Förväxlingsbarhet kan åberopas även till förmån för ett kännetecken som är väl
ansett här i landet, om användningen av ett annat liknande kännetecken skulle
dra otillbörlig fördel av eller skulle vara till förfång för det väl ansedda
kännetecknets särskiljningsförmåga eller anseende.
--------------------------------------------------------------------
Vid tillämpning av 10 § skall
förväxlingsbarhet också kunna
åberopas till förmån för ett ge-
menskapsvarumärke enligt rådets
förordning (EG) nr 40/94 av den 20
december 1993 om gemen-
skapsvarumärken vilket är väl ansett
i gemenskapen, om användningen av
en annan liknande firma skulle
dra otillbörlig fördel av eller
skulle vara till förfång för det väl
ansedda gemenskapsvarumärkets
särskiljningsförmåga eller anseende.

10 §
--------------------------------------------------------------------
Firma registreras ej En firma får inte registreras,
1. om firman eller dess användning strider mot goda seder eller allmän
ordning,
--------------------------------------------------------------------
2. om i firman utan tillstånd 2. om i firman utan tillstånd
intagits sådan statlig eller tagits in en sådan statlig eller
internationell benämning eller internationell benämning eller för-
förkortning, som enligt lag eller kortning som enligt lag eller
annan författning icke obehörigen annan författning inte får obehö-
får användas som firma, eller någotrigen användas som firma eller
som lätt kan förväxlas därmed, något som lätt kan förväxlas därmed,
3. om firman i annat fall är ägnad att vilseleda allmänheten,
--------------------------------------------------------------------
4. om firman innehåller något 4. om firman innehåller något som
som är ägnat att uppfattas som är ägnat att uppfattas som någon
annans släktnamn, konstnärsnamn annans släktnamn, konstnärsnamn
eller likartat namn, såvida ej eller likartade namn, såvida inte
namnet uppenbarligen avser någon namnet uppenbarligen avser någon
sedan länge avliden person, eller sedan länge avliden person, eller
är ägnat att uppfattas som benäm- är ägnat att uppfattas som benämning
ning på stiftelse, ideell förening på en stiftelse, ideell förening
eller liknande sammanslutning, eller liknande sammanslutning,
--------------------------------------------------------------------
5. om firman innehåller något 5. om firman innehåller något som
som är ägnat att uppfattas som är ägnat att uppfattas som titel på
titel på annans skyddade litterära någon annans skyddade litterära
eller konstnärliga verk och eller konstnärliga verk och titeln
titeln är egenartad, eller om är egenartad, eller om firman in-
firman innehåller något som kränkernehåller något som kränker annans
annans upphovsrätt till sådant upphovsrätt till sådant verk,
verk,
--------------------------------------------------------------------
6. om firman är förväxlingsbar 6. om firman är förväxlingsbar med
med annan näringsidkares släktnamn någon annan näringsidkares släktnamn
eller skyddade närings- eller eller skyddade närings- eller
varukännetecken, varukännetecken,
--------------------------------------------------------------------
7. om firman i annat fall är 7. om firman i annat fall är för-
förväxlingsbar med närings- eller växlingsbar med ett närings- eller
varukännetecken, som vid tiden för varukännetecken, som vid tiden för
ansökningen användes av annan, ansökningen användes av någon annan,
samt ansökan gjorts med vetskap samt ansökan gjorts med vetskap om
härom och sökanden ej använt sin detta och sökanden inte använt sin
firma innan det andra firma innan det andra kännetecknet
kännetecknet togs i bruk, togs i bruk,
--------------------------------------------------------------------
8. om firman är förväxlingsbar med
någon annans skyddade gemen-
skapsvarumärke.
--------------------------------------------------------------------
Utan hinder av första stycket Utan hinder av första stycket
4-7 får registrering ske, om den 4-8 får registrering ske, om den
vars rätt är i fråga medger det ochvars rätt är i fråga medger det och
hinder ej föreligger enligt första hinder inte finns enligt första
stycket 1-3. stycket 1-3.

____________

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996.

3 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1510) om ändring i varumärkeslagen
(1960:644)

Härigenom föreskrivs att 57 § varumärkeslagen (1960:644) i paragrafens lydelse
enligt lagen (1994:1510) om ändring i nämnda lag skall ha följande lydelse.

57 §Ett beslut om att en internationell varumärkesregistrering skall gälla i
Sverige har verkan från den dag som den internationella byrån har angett för den
internationella registreringen. I fråga om en sådan registrering skall 1 §
tredje stycket, 3 - 11, 25 - 27 och 32 - 45 §§ tillämpas. Vad som där sägs om
registrering skall i stället avse beslut att en internationell varu-
märkesregistrering skall gälla i Sverige.
--------------------------------------------------------------------
I fråga om en begäran att en
internationell varumärkesregistre-
ring skall gälla i Sverige skall
34 a - 34 j §§ tillämpas. Vad som där
sägs om varumärkesansökan skall i
stället avse begäran enligt 54 §
första stycket.

Förteckning över remissinstanser

Efter remiss har yttranden över promemorian Vissa ändringar i varumärkeslagen
och firmalagen som en följd av EG-förordningen om gemenskapsvarumärken
(Ju95/2267) avgetts av Svea hovrätt, Stockholms tingsrätt, Patentbesvärsrätten,
Domstolsverket, Konkurrensverket, Konsumentverket, Patent- och
registreringsverket, Riksskatteverket, Stockholms universitet, Juridiska
fakultetsnämnden, Finansbolagens Förening, Företagarnas riksorganisation,
Stockholms Handelskammare, Svenska Bankföreningen, Svenska Föreningen för
Industriellt Rättsskydd, Svenska Patentombudsföreningen, Sveriges Advokatsamfund
och Sveriges Industriförbund.
Grossistförbundet Svensk Handel, Kooperativa Förbundet, Lantbrukarnas
Riksförbund, Svenska Industriens Patentingenjörers Förening och Sveriges
Marknadsförbund som har beretts tillfälle att avge yttrande, har avstått från
detta.

Lagrådsremissens lagförslag

1 Förslag till lag om ändring i varumärkeslagen (1960:644)

Härigenom föreskrivs i fråga om varumärkeslagen (1960:644)
dels att 1, 14, 34, 43, 47 och 48 §§ skall ha följande lydelse,
dels att rubriken närmast före 32 § skall lyda "Om överlåtelse och
pantsättning",
dels att det i lagen skall införas 13 nya paragrafer, 34 a - 34 j och 65 - 67
§§, samt närmast före 65 § en ny rubrik av följande lydelse.
--------------------------------------------------------------------
--------------------------------------------------------------------
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 §Genom registrering enligt denna lag förvärvas ensamrätt till ett varumärke
såsom särskilt kännetecken för varor som tillhandahålls i en näringsverksamhet.
Ett varumärke kan bestå av alla tecken som kan återges grafiskt, särskilt ord,
inbegripet personnamn, samt figurer, bokstäver, siffror och formen eller
utstyrseln på en vara eller dess förpackning, förutsatt att tecknen kan
särskilja varor som tillhandahålls i en näringsverksamhet från sådana som
tillhandahålls i en annan.
Vad som sägs i denna lag om varor skall gälla även tjänster.
Om kollektivmärken finns särskilda bestämmelser.
--------------------------------------------------------------------
Med gemenskapsvarumärken av-ses
varumärken enligt rådets för-ordning
(EG) nr 40/94 av den 20 december
1993 om gemenskapsva-
rumärken.

14 §
Ett varumärke får inte registreras:
1) om i märket utan tillstånd tagits in sådan statlig eller internationell
beteckning eller sådant kommunalt vapen, som enligt lag eller författning inte
får obehörigen brukas som varumärke, eller också något som lätt kan förväxlas
därmed;
2) om märket är ägnat att vilseleda allmänheten;
3) om märket på annat sätt strider mot lag eller författning eller allmän
ordning eller är ägnat att väcka förargelse;
4) om märket innehåller eller består av något, som är ägnat att uppfattas som
annans firma eller som annans släktnamn, konstnärsnamn eller likartat namn eller
annans porträtt, där namnet eller porträttet uppenbarligen inte åsyftar någon
sedan länge avliden;
5) om märket innehåller något, som är ägnat att uppfattas som titel på annans
skyddade litterära eller konstnärliga verk, där titeln är egenartad, eller
kränker annans upphovsrätt till litterärt eller konstnärligt verk eller annans
rätt till fotografisk bild eller mönster;
6) om märket är förväxlingsbart med ett namn eller en firma som någon annan
använder i en näringsverksamhet, med någon annans varumärke som är registrerat
efter tidigare ansökan eller med någon annans varukännetecken som är inarbetat
då ansökan om registrering görs;
--------------------------------------------------------------------
7) om märket är förväxlingsbart 7) om märket är förväxlingsbart med
med ett varukännetecken som vid ett varukännetecken som vid tiden
tiden för ansökan används av någon för ansökan används av någon annan
annan samt ansökan gjorts med samt ansökan gjorts med vetskap om
vetskap om detta och sökanden detta och sökanden inte använt sitt
inte använt sitt märke innan det märke innan det andra kännetecknet
andra kännetecknet togs i bruk; togs i bruk;
eller
--------------------------------------------------------------------
8) om märket är förväxlingsbart med
ett gemenskapsvarumärke som
innehas av någon annan och är
registrerat efter en tidigare
ansökan; eller
--------------------------------------------------------------------
9) om märket är förväxlingsbart med
ett gemenskapsvarumärke som
innehas av någon annan och denne
enligt rådets förordning om ge-
menskapsvarumärken kan göra anspråk
på sådant företräde för gemenskaps-
varumärket som följer med ett
varumärke som avses i 6 även om det
senare varumärket inte har vid-
makthållits eller förnyats.
--------------------------------------------------------------------
I fall som avses under 8 och 9
kan förväxlingsbarhet åberopas till
förmån även för ett
gemenskapsvarumärke som är väl
ansett i gemenskapen, om
användningen av ett annat liknande
varumärke skulle dra otillbörlig
fördel av eller skulle vara till
förfång för det väl ansedda
gemenskapsvarumärkets
särskiljningsförmåga eller anseende.
--------------------------------------------------------------------
I fall som avses under 4), 5), I fall som avses under 4, 5, 6,
6) och 7) får registrering ske, 7, 8 och 9 får registrering ske,
om den vars rätt är i fråga medger om den vars rätt är i fråga medger
det och det inte i övrigt finns det och det inte i övrigt finns
hinder enligt första stycket. hinder enligt första stycket.
34 §Innehavaren av ett varumärke kan ge någon
annan rätt att använda varumärket (licens) för en del eller alla de varor som
varumärket är registrerat för samt för hela eller en del av landet. Licensen kan
vara exklusiv eller icke-exklusiv.
Innehavaren av ett varumärke kan åberopa de rättigheter som är knutna till
varumärket gentemot en licenstagare som överträder en bestämmelse i
licensavtalet med avseende på licensens giltighetstid, den form under vilken
varumärket får användas, arten av de varor för vilka licensen är utfärdad, det
geografiska område inom vilket varumärket får användas eller kvaliteten på de av
licenstagaren tillverkade varorna.
Licensen skall på begäran antecknas i varumärkesregistret. Sådan anteckning
får dock inte göras, om licenstagarens användning av varumärket uppenbarligen är
ägnad att vilseleda allmänheten. Om det visas att licensen har upphört att
gälla, skall anteckningen tas bort ur registret.
Om inte annat har avtalats, får licenstagaren inte överlåta sin rätt vidare.
--------------------------------------------------------------------
Rätten till varumärke eller Rätten till ett kännetecken
kännetecken enligt 2 § andra enligt 2 § första eller andra
stycket får inte tas i mät. Om stycket får inte tas i mät. Om
innehavarens egendom avträds till innehavarens egendom avträds till
konkurs, ingår dock rätten i kon- konkurs, ingår dock rätten i kon-
kursboet. kursboet.
34 a §
--------------------------------------------------------------------
Rätten till ett registrerat
varumärke kan pantsättas enligt be-
stämmelserna i 34 b - 34 j §§.
En ansökan om registrering av
ett varumärke kan också pantsättas.

34 b §
--------------------------------------------------------------------
Panträtt i egendom som avses i
34 a § uppkommer genom regist-
rering av ett skriftligt avtal om
pantsättning av egendomen. Ansökan
om registrering görs hos registre-
ringsmyndigheten.
Om en registrerad panträtt har
övergått till någon annan, skall det
på begäran antecknas i varu-
märkesregistret eller i regist-
reringsmyndighetens diarium.
Har panträtt upplåtits till flera
var för sig, har den upplåtelse
företräde för vilken ansökan om
registrering först kom in till
registreringsmyndigheten, om inte
något annat har avtalats.
Görs samma dag ansökan om
registrering av flera upplåtelser,
har de sinsemellan företräde efter
den tidsföljd i vilken de har ägt
rum, om inte något annat har av-
talats. Är upplåtelserna samtidiga
eller kan det inte utredas i
vilken tidsföljd de har skett, har
de lika rätt.

34 c §
--------------------------------------------------------------------
Ansökan om registrering enligt
34 b § görs av den som har rätten
till varumärket eller varumärkes-
ansökan eller av den till vilken
panträtten har upplåtits. Sökanden
skall styrka upplåtarens rätt till
varumärket eller varumärkesansökan.
Den som i varumärkesregistret
anges som innehavare av ett regi-
strerat varumärke skall anses ha
rätt till märket, om inte annat
framgår i ärendet. Avser ansökan om
registrering pantsättning av en
varumärkesansökan, skall den som i
registreringsmyndighetens diarium
har registrerats som sökande anses
ha rätt till varumärkesansökan, om
inte något annat framgår i ärendet.
Ansökan får inte bifallas om
upplåtaren, när ansökan om
registrering görs, inte är behörig
att förfoga över den pantförskrivna
egendomen på grund av utmätning,
konkurs, omyndighet,
betalningssäkring, kvarstad eller
någon annan anledning.

34 d §
--------------------------------------------------------------------
Ett avtal om pantsättning kan
registreras när varumärket har
registrerats eller, om avtalet
avser en varumärkesansökan, när ansökan
har registrerats i registre-
ringsmyndighetens diarium.
Om en pantsatt varumärkesansökan
leder till att varumärket
registreras, gäller därefter rätten
till det registrerade varumärket
som pantobjekt.
34 e §
--------------------------------------------------------------------
Även om en panträtt har
registrerats, gäller panträtt i den
pantsatta egendomen endast om
pantavtalet har ingåtts av någon
som var rätt ägare till egendomen
och behörig att förfoga över den och
om avtalet inte heller av någon
annan anledning är ogiltigt.

34 f §
--------------------------------------------------------------------
Panträtten är förfallen, om
rätten till varumärket eller varu-
märkesansökan på grund av be-stämmel-
serna i denna lag inte vidare
skall gälla.

34 g §
--------------------------------------------------------------------
Registreringen av en panträtt
skall avföras, om panträtten genom
en dom som har vunnit laga kraft
har förklarats ogiltig eller om
panträtten har förfallit eller an-
nars har upphört att gälla.

34 h §
--------------------------------------------------------------------
Pantsättning gäller från tiden för
ansökan om registrering enligt
34 b § mot den som senare förvärvar
äganderätt eller annan rätt till
egendomen.
Ett licensavtal gäller mot pant-
havaren, om avtalet har slutits
före ansökan om registrering av
pantavtalet.

34 i §
--------------------------------------------------------------------
Bestämmelser i annan lag om
handpanträtt vid utmätning eller i
konkurs gäller också för panträtt i
rätten till ett varumärke eller en
varumärkesansökan. När ansökan om
registrering enligt 34 b § kommer
in till registreringsmyndigheten
medför det samma rättsverkningar
som när en panthavare tar en lös
sak i besittning.
Säljs rätten till ett pantsatt
varumärke eller en pantsatt
varumärkesansökan vid utmätning
eller i konkurs, består sådana
licensavtal som avses i 34 h §
andra stycket.

34 j §
--------------------------------------------------------------------
Pantborgenären får sälja panten
och ta ut sin fordran ur köpe-
skillingen endast om han dessför-
innan har underrättat gäldenären och
andra kända sakägare om försäljningen
och dessa har fått skäligt rådrum
att bevaka sin rätt.
Vid en försäljning enligt denna
paragraf består sådana licensavtal
som avses i 34 h § andra stycket.

43 §
--------------------------------------------------------------------
Vill den som fått licens till Vill en licenstagare väcka talan
varukännetecken till sig upplåten om intrång i rätten till
anställa intrångstalan, skall han varukännetecknet, skall han
därom underrätta kännetecknets underrätta kännetecknets inne-
innehavare, vid äventyr att hans havare om detta. Annars tas
talan ej upptages till prövning. talan inte upp till prövning.
--------------------------------------------------------------------
Detsamma gäller, om en pant-
havare vill väcka talan med an-
ledning av intrång i det pantsatta
varumärket.

47 §
--------------------------------------------------------------------
Ett slutligt beslut av Ett slutligt beslut av
registreringsmyndigheten om en registreringsmyndigheten får
ansökan om registrering av ett överklagas av sökanden, om det har
varumärke får överklagas av gått honom emot. Ett slutligt
sökanden, om det har gått honom beslut om en invändning mot
emot. Ett slutligt beslut om en registrering får dessutom
invändning mot registrering får överklagas av varumärkeshavaren och
överklagas av varumärkeshavaren invändaren, om det har gått den som
och invändaren, om det har gått vill klaga emot. Om invändaren
den som vill klaga emot. Om återkallar sin talan får denna ändå
invändaren återkallar sin talan fårprövas, om det finns särskilda skäl.
denna ändå prövas, om det finns
särskilda skäl.
Överklagande enligt första stycket görs hos Patentbesvärsrätten inom två
månader från beslutets dag.
Ett slutligt beslut av Patentbesvärsrätten får överklagas till Regeringsrätten
inom två månader från beslutets dag. Vid ett överklagande till Regeringsrätten
tillämpas bestämmelserna i 35 - 37 §§ förvaltningsprocesslagen (1971:291).
Patentbesvärsrättens beslut skall innehålla uppgift om att det krävs särskilt
tillstånd för prövning i Regeringsrätten och om de grunder på vilka ett sådant
tillstånd meddelas.

48 §
--------------------------------------------------------------------
Det ankommer på regeringen Regeringen eller den myndighet
eller i den omfattning som regeringen bestämmer får med-
regeringen bestämmer på dela närmare föreskrifter om vad
registreringsmyndigheten att sökande i registrerings-ärenden
meddela närmare föreskrifter om skall iaktta, om kungörande som
vad sökanden i registreringsärende sägs i 20, 21 och 46 §§, om
har att iakttaga, om kungörande förfarandet i övrigt i dessa ären-
som sägs i 20, 21 och 46 §§ samt den, om förfarandet vid
eljest om förfarandet i dessa överklagande enligt 47 § samt om
ärenden, om förfarandet vid besvär varumärkesregistrets förande.
enligt 47 § ävensom om
varumärkesregistrets förande.
--------------------------------------------------------------------
Vid ansökan om registrering av Vid ansökan om registrering av
varumärke, om förnyelse, om ändringvarumärken, om förnyelse, om ändring
i registrerat varumärke enligt 24 §i registrerat varumärke enligt 24
eller om anteckning i registret §, om registrering av pantsättning
av överlåtelse eller licens skall eller om anteckning i registret
erläggas avgift till belopp som om överlåtelse eller licens skall
regeringen föreskriver. För betalas avgift med de belopp som
förnyelse skall stadgas högre regeringen bestämmer. För förnyelse
avgift, om ansökan ingives efter skall bestämmas högre avgift, om
registreringsperiodens utgång. ansökan ges in efter
registreringsperiodens utgång.
--------------------------------------------------------------------
--------------------------------------------------------------------
Om gemenskapsvarumärken
65 §
--------------------------------------------------------------------
Den som hos registreringsmyndig-
heten lämnar in en ansökan om
registrering av ett gemenskaps-
varumärke skall betala en avgift
med det belopp som regeringen be-
stämmer. Detsamma gäller den som
begär omvandling av ett
gemenskapsvarumärke eller av en
ansökan om ett gemenskapsvarumärke
till en ansökan om registrering av
ett varumärke samt den som begär
ett intyg enligt artikel 89.3 i
rådets förordning om
gemenskapsvarumärken.
66 §
--------------------------------------------------------------------
Vad som sägs i 37 § om ansvar för
varumärkesintrång skall tillämpas på
intrång i ett gemenskapsvarumärke.
67 §
--------------------------------------------------------------------
Stockholms tingsrätt är domstol i
mål som avses i 66 § och i artikel
92 i rådets förordning om gemen-
skapsvarumärke n.
_______________

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996.

2 Förslag till lag om ändring i firmalagen (1974:156)

Härigenom föreskrivs att 10 § firmalagen (1974:156) skall ha följande lydelse.

--------------------------------------------------------------------
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

10 §
--------------------------------------------------------------------
Firma registreras ej En firma får inte registreras,
1. om firman eller dess användning strider mot goda seder eller allmän ordning,
--------------------------------------------------------------------
2. om i firman utan tillstånd in- 2. om det i firman utan tillstånd
tagits sådan statlig eller tagits in en sådan statlig eller
internationell benämning eller internationell benämning eller för-
förkortning, som enligt lag eller kortning som enligt lag eller
annan författning icke obehörigen annan författning inte får obehö-
får användas som firma, eller någotrigen användas som firma eller
som lätt kan förväxlas därmed, något som lätt kan förväxlas därmed,
3. om firman i annat fall är ägnad att vilseleda allmänheten,
--------------------------------------------------------------------
4. om firman innehåller något som 4. om firman innehåller något som är
är ägnat att uppfattas som annans ägnat att uppfattas som någon
släktnamn, konstnärsnamn eller annans släktnamn, konstnärsnamn
likartat namn, såvida ej namnet eller likartade namn, såvida inte
uppenbarligen avser någon sedan namnet uppenbarligen avser någon
länge avliden person, eller är sedan länge avliden person, eller
ägnat att uppfattas som benämning är ägnat att uppfattas som benämning
på stiftelse, ideell förening på en stiftelse, ideell förening
eller liknande sammanslutning, eller liknande sammanslutning,
--------------------------------------------------------------------
5. om firman innehåller något som 5. om firman innehåller något som är
är ägnat att uppfattas som titel påägnat att uppfattas som titel på
annans skyddade litterära eller någon annans skyddade litterära
konstnärliga verk och titeln är eller konstnärliga verk och titeln
egenartad, eller om firman in- är egenartad, eller om firman in-
nehåller något som kränker annans nehåller något som kränker någon
upphovsrätt till sådant verk, annans upphovsrätt till sådant
verk,
--------------------------------------------------------------------
6. om firman är förväxlingsbar med 6. om firman är förväxlingsbar med
annan näringsidkares släktnamn någon annan näringsidkares släktnamn
eller skyddade närings- eller eller skyddade närings- eller
varukännetecken, varukännetecken,
--------------------------------------------------------------------
7. om firman i annat fall är 7. om firman i annat fall är för-
förväxlingsbar med närings- eller växlingsbar med ett närings- eller
varukännetecken, som vid tiden för varukännetecken, som vid tiden för
ansökningen användes av annan, ansökan användes av någon annan,
samt ansökan gjorts med vetskap samt ansökan gjorts med vetskap om
härom och sökanden ej använt sin detta och sökanden inte använt sin
firma innan det andra firma innan det andra kännetecknet
kännetecknet togs i bruk, togs i bruk, eller
--------------------------------------------------------------------
8. om firman är förväxlingsbar med
någon annans gemenskapsvarumärke
som är skyddat enligt rådets
förordning (EG) nr 40/94 av den 20
december 1993
om gemenskapsvarumärken.
--------------------------------------------------------------------
I fall som avses under 8 kan
förväxlingsbarhet åberopas till förmån
även för ett gemenskapsvarumärke
som är väl ansett i gemenskapen, om
användningen av en annan liknande
firma skulle dra otillbörlig fördel
av eller skulle vara till förfång
för det väl ansedda gemenskapsvaru-
märkets särskiljningsförmåga eller
anseende.
--------------------------------------------------------------------
Utan hinder av första stycket Trots första stycket 4-8 får
4-7 får registrering ske, om den registrering ske, om den vars rätt
vars rätt är i fråga medger det ochär i fråga medger det och hinder
hinder ej föreligger enligt första inte finns enligt första stycket
stycket 1-3. 1-3.

____________

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996.

3 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1510) om ändring i varumärkeslagen
(1960:644)

Härigenom föreskrivs att 14 och 57 §§ varumärkeslagen (1960:644) i paragra-
fernas lydelse enligt lagen (1994:1510) om ändring i nämnda lag skall ha
följande lydelse.

--------------------------------------------------------------------
Lydelse enligt förslag till lag Föreslagen lydelse
(1995:000) om ändring i
varumärkeslagen (1960:644)

14 §Ett varumärke får inte registreras:
1) om i märket utan tillstånd tagits in sådan statlig eller internationell
beteckning eller sådant kommunalt vapen, som enligt lag eller författning inte
får obehörigen brukas som varumärke, eller också något som lätt kan förväxlas
därmed;
2) om märket är ägnat att vilseleda allmänheten;
3) om märket på annat sätt strider mot lag eller författning eller allmän
ordning eller är ägnat att väcka förargelse;
4) om märket innehåller eller består av något, som är ägnat att uppfattas som
annans firma eller som annans släktnamn, konstnärsnamn eller likartat namn eller
annans porträtt, där namnet eller porträttet uppenbarligen inte åsyftar någon
sedan länge avliden;
5) om märket innehåller något, som är ägnat att uppfattas som titel på annans
skyddade litterära eller konstnärliga verk, där titeln är egenartad, eller
kränker annans upphovsrätt till litterärt eller konstnärligt verk eller annans
rätt till fotografisk bild eller mönster;
6) om märket är förväxlingsbart med ett namn eller en firma som någon annan
använder i en näringsverksamhet, med någon annans varumärke som är registrerat
efter tidigare ansökan eller med någon annans varukännetecken som är inarbetat
då ansökan om registrering görs;
7) om märket är förväxlingsbart med ett varukännetecken som vid tiden för
ansökan används av någon annan samt ansökan gjorts med vetskap om detta och
sökanden inte använt sitt märke innan det andra kännetecknet togs i bruk;
8) om märket är förväxlingsbart 8) om märket är förväxlingsbart
--------------------------------------------------------------------
med ett varumärke som omfattas av med ett varumärke som omfattas av
en internationell varumärkes- en internationell varumärkes-
registrering som gäller i Sverige registrering som gäller i Sverige
och i fråga om vilket den dag som och i fråga om vilket den dag som
avses i 55 § andra stycket ligger avses i 55 § andra stycket ligger
före tiden för ansökningen. före tiden för ansökningen;
--------------------------------------------------------------------
9) om märket är förväxlingsbart med
ett gemenskapsvarumärke som
innehas av någon annan och är
registrerat efter en tidigare
ansökan; eller
10) om märket är förväxlingsbart
med ett gemenskapsvarumärke som
innehas av någon annan och denne
enligt rådets förordning om ge-
menskapsvarumärken kan göra anspråk
på sådant företräde för gemenskaps-
varumärket som följer med ett
varumärke som avses i 6 eller 8
även om det senare varumärket inte
har vidmakthållits eller förnyats.
--------------------------------------------------------------------
I fall som avses under 9 och 10
kan förväxlingsbarhet även åberopas
till förmån för ett
gemenskapsvarumärke som är väl
ansett i gemenskapen, om
användningen av ett annat liknande
varumärke skulle dra otillbörlig
fördel av eller skulle vara till
förfång för det väl ansedda
gemenskapsvarumärkets
särskiljningsförmåga eller an-seende
--------------------------------------------------------------------
I fall som avses under 4, 5, I fall som avses under 4, 5, 6,
6, 7 och 8 får registrering ske, 7, 8, 9 och 10 får registrering
om den vars rätt är i fråga medger ske, om den vars rätt är i fråga
det och det inte i övrigt finns medger det och det inte i övrigt
hinder enligt första stycket. finns hinder enligt första
stycket.

--------------------------------------------------------------------
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

57 §Ett beslut om att en internationell varumärkesregistrering skall gälla i
Sverige har verkan från den dag som den internationella byrån har angett för den
internationella registreringen. I fråga om en sådan registrering skall 1 §
tredje stycket, 3 - 11, 25 - 27 och 32 - 45 §§ tillämpas. Vad som där sägs om
registrering skall i stället avse beslut att en internationell varu-
märkesregistrering skall gälla i Sverige.
--------------------------------------------------------------------
I fråga om en begäran att en
internationell varumärkesregistre-
ring skall gälla i Sverige skall
34 a - 34 j §§ tillämpas. Vad som där
sägs om varumärkesansökan skall i
stället avse begäran enligt 54 §
första stycket.

Lagrådet

Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1995-09-27

Närvarande: justitierådet Staffan Magnusson, f. d. presidenten i
Försäkringsöverdomstolen Leif Ekberg, regeringsrådet Leif Lindstam.

Enligt lagrådsremiss den 21 september 1995 (Justitiedepartementet) har
regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till
1. lag om ändring i varumärkeslagen (1960:644),
2. lag om ändring i firmalagen (1974:156) och
3. lag om ändring i lagen (1994:1510) om ändring i varumärkeslagen (1960:644).

Förslagen har inför Lagrådet föredragits av kanslirådet Tomas Norström.

Förslagen föranleder följande yttrande av Lagrådet:

Förslaget till lag om ändring i varumärkeslagen

I 14 § första stycket anges olika fall då ett varumärke inte får registreras.
Den nuvarande uppräkningen skall enligt lagrådsremissen kompletteras med vissa
fall då förväxling kan ske med ett gemenskapsvarumärke. De nya bestämmelserna
har tagits upp dels i två nya punkter (8 och 9) i 14 § första stycket, dels i
ett nytt andra stycke.
Enligt Lagrådets mening bör vissa ändringar göras såväl i första stycket 9 som
i det nya andra stycket för att innebörden skall bli klarare. Det får härvid
anses lämpligt att låta bestämmelsen i punkt 9 bilda ett nytt andra stycke medan
bestämmelsen i andra stycket i remissförslaget får bilda ett tredje stycke. Som
en konsekvens härav får bestämmelsen i tredje stycket i remissförslaget flyttas
till ett nytt fjärde stycke.
Lagrådet förordar att de sålunda föreslagna andra - fjärde styckena ges
följande lydelse:

"Är märket förväxlingsbart med ett gemenskapsvarumärke som är registrerat efter
en senare ansökan, föreligger hinder mot registrering, om innehavaren av
gemenskapsvarumärket kan för detta märkes del göra anspråk på ett äldre
varumärkes företräde enligt rådets förordning om gemenskapsvarumärken och det
äldre varumärket är registrerat efter en tidigare ansökan. Detta gäller även om
det äldre varumärket inte har vidmakthållits eller förnyats.
I fall som avses i första stycket 8 och andra stycket kan, även om märkena
inte avser varor av samma eller liknande slag, förväxlingsbarhet åberopas till
förmån för ett gemenskapsvarumärke som är väl ansett i gemenskapen, om
användningen av ett annat liknande varumärke skulle dra otillbörlig fördel av
eller skulle vara till förfång för det väl ansedda gemenskapsvarumärkets
särskiljnings-förmåga eller anseende.
I fall som avses i första stycket 4 - 8 samt andra och tredje styckena får
registrering ske, om den vars rätt är i fråga medger det och det inte i övrigt
finns hinder enligt första stycket."

66 § i det remitterade förslaget innehåller en bestämmelse om straffansvar vid
intrång i ett gemenskapsvarumärke. I bestämmelsen hänvisas till reglerna om
ansvar för varumärkesintrång i 37 §.
När det i övrigt gäller sanktioner vid intrång i gemenskapsvarumärke blir
enligt remissprotokollet bestämmelserna i artiklarna 98 och 99 i rådets
förordning tillämpliga. I artikel 98.1 finns en särskild regel som ger domstolen
för gemenskapsvarumärken möjlighet att förbjuda svaranden att fortsätta med
handlingar som har inneburit intrång i eller skulle komma att innebära intrång i
gemenskapsvarumärket. I övrigt hänvisas i artiklarna 98 och 99 till
medlemsländernas nationella lagstiftning. För Sveriges del blir det närmast
fråga om bestämmelserna i 37 a - 41 §§. Av särskilt intresse är reglerna om vite
och skadestånd i 37 a och 38 §§.
Även om det skulle följa av artiklarna 98 och 99 i rådets förordning (jfr
också artikel 14.1) att bestämmelserna i 37 a - 41 §§ är tillämpliga, så att
t.ex. ett förbud kan förenas med vite, kan det enligt Lagrådets mening övervägas
att i klarhetens intresse föra in en uttrycklig hänvisning till det angivna
paragraferna i 66 §. Efter en redaktionell justering av remissförslagets
bestämmelse om straffansvar kan 66 § ges följande lydelse:

"Vid intrång i gemenskapsvarumärke tillämpas bestämmelserna i 37 § om ansvar för
varumärkesintrång. I övrigt gäller 37 a - 41 §§, i den mån inte något annat
följer av rådets förordning om gemenskapsvarumärken. Härvid skall vad som sägs
om varumärkesintrång gälla intrång i gemenskapsvarumärke."

Förslaget till lag om ändring i firmalagen

Det föreslagna andra stycket i 10 § bör ändras så att det motsvarar vad Lagrådet
har förordat i fråga om 14 § andra stycket varumärkeslagen (14 § tredje stycket
i Lagrådets förslag). Vidare bör i nästföljande stycke i 10 § göras en
hänvisning inte bara till första stycket 4 - 8 utan också till andra stycket.

Förslaget till lag om ändring i lagen (1994:1510) om ändring i varumärkeslagen

14 § bör ändras i överensstämmelse med vad Lagrådet tidigare har förordat.

Justitiedepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 5 oktober 1995

Närvarande: statsministern Carlsson, ordförande, och statsråden Sahlin, Hjelm-
Wallén, Peterson, Hellström, Thalén, Freivalds, Wallström, Persson, Schori,
Blomberg, Hedborg, Andersson, Winberg, Uusmann, Nygren, Ulvskog, Sundström,
Lindh, Johansson

Föredragande: statsrådet Freivalds

Regeringen beslutar proposition 1995/96:26 Vissa ändringar i varumärkeslagen och
firmalagen som en följd av rådets förordning om gemenskapsvarumärken.

**FOOTNOTES**

1 Jfr rådets första direktiv 89/104/EEG av den 21 december
1988 om tillnärmningen av medlemsstaternas varumärkeslagar
(EGT nr L 040, 11.2.1989, s. 1, Celex 389L0104).

2 Senaste lydelse 1994:1510.

3 EGT nr L 11, 14.1.1994, s. 1, Celex 394R0040.

4 Senaste lydelse 1994:1510 till den del den trätt i kraft.

5 Senaste lydelse 1992:1686.

6 Senaste lydelse 1994:1510.

7 Senaste lydelse 1986:1149.

1 EGT nr L 11, 14.1.1994, s.1, Celex 394R0040.

1 Lydelse enligt 1994:1510.

Rättsdatablad

--------------------------------------------------------------------
Författningsrubrik Bestämmelser som inför, Celexnummer för
ändrar, upphäver eller bakomliggande EG-
upprepar ett regler
normgivnings-
bemyndigande

--------------------------------------------------------------------
Lag om ändring i 65 § 389L0104
varumärkeslagen 394R0040
(1960:644)