Regeringens proposition
1995/96:222

Vissa åtgärder för att halvera arbetslösheten till år 2000, ändrade anslag för
budgetåret 1995/96, finansiering m.m.

Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.

Stockholm den 10 juni 1996

Göran Persson

Erik Åsbrink
(Finansdepartementet)

Propositionens huvudsakliga innehåll

Propositionen innehåller regeringens förslag till vissa åtgärder för att halvera
arbetslösheten till år 2000.
En offensiv näringspolitik för tillväxt och sysselsättning föreslås genom
program för småföretagsutveckling, förnyelse och tillväxt, för utökat
Östersjösamarbete samt för omställning till hållbar utveckling. Förslag till
ändrade anslag på tilläggsbudget för budgetåret 1995/96 redovisas.
Skatteförslag presenteras och aviseras i denna proposition för att bidra till
att skapa den önskvärda stabiliteten samtidigt som den inhemska ekonomin
främjas.
Utbildningssatsningen fullföljs genom att den reguljära utbildningen byggs ut
med 100 000 platser i vuxenutbildningen och 30 000 nya platser inom högskolan.
Finansiering sker i huvudsak inom arbetsmarknadsområdet och genom höjning av
energiskatterna. Därutöver sker finansering genom att utbildningssatsningen får
effekt på den öppna arbetslösheten och att belastningen på
arbetslöshetsförsäkringen därmed minskar.
Inom det arbetsmarknadspolitiska området föreslås en ny inriktning av
arbetsmarknadspolitiken. Arbetslöshetsförsäkringen som en omställningsförsäkring
förstärks. Ersättningsnivån i arbetslöshetsförsäkringen bör enligt regeringen
höjas från 75 procent till 80 procent den 1 januari 1998. Kostnaden för
höjningen bör finansieras fullt ut på arbetslöshetsförsäkringens utgiftssida.
Samtliga förslag finansieras fullt ut.

Innehållsförteckning

1 Förslag till riksdagsbeslut................1.1

2 Lagtexter..................................2.1
2.1 Förslag till lag om ändring i lagen (1996:537)
om ändring i lagen (1978:69) om försäljnings-
skatt på motorfordon................2.1
2.2 Förslag till lag om ändring i fordons-
skattelagen (1988:327)..............2.5
2.3 Förslag till lag om ändring i bilskrot-
ningslagen (1975:343)..............2.15
2.4 Förslag till lag om ändring i lagen
(1994:1563) om tobaksskatt.........2.16
2.5 Förslag till lag om tillfällig nedsättning av
stämpelskatt i vissa fall..........2.18
2.6 Förslag till lag om ändring i lagen (1984:404)
om stämpelskatt vid inskrivningsmyndigheter2.19
2.7 Förslag till lag om upphävande av lagen
(1994:1851) om skattelättnader för sparande i
allemansfond.......................2.20
2.8 Förslag till lag om arbetslivsutveckling 2.21
2.9 Förslag till lag om offentliga tillfälliga arbeten
för äldre arbetslösa...............2.22
2.10 Förslag till lag om ändring i lagen (1973:370)
om arbetslöshetsförsäkring.........2.23
2.11 Förslag till lag om ändring i lagen (1973:371)
om kontant arbetsmarknadsstöd......2.32

3 Sammanfattning av förslagen och deras finansiering3.1

4 En skattepolitik för arbete................4.1
4.1 Inledning...........................4.1
4.2 Tidsbegränsad nedsättning av stämpelskatten
på fastigheter m.m..................4.2
4.2.1 Gällande rätt................4.2
4.2.2 Tidsbegränsad nedsättning av stämpel-
skatten vid förvärv av fast egendom och
tomträtter..................4.3
4.2.3 Skattskyldighet för Allmänna pensions-
fonden......................4.4
4.3 Slopad försäljningsskatt och höjd fordonsskatt
för personbilar.....................4.5
4.4 Höjd tobaksskatt....................4.6
4.5 Slopad förmånsbehandling av allemansfonder4.7
4.6 Kommande åtgärder...................4.8
4.6.1 Lättnader i dubbelbeskattningen av aktier
i onoterade aktiebolag m.m.4.8
4.6.2 Förmögenhetsbeskattningen av aktier4.10
4.6.3 Åtgärder för enskilda näringsidkare4.12
4.6.4 Nedsättning av socialavgifter4.13
4.6.5 Ny beskattning av bilförmån4.14
4.6.6 Rationaliserad skatteuppbörd - skatte-
konto.....................4.15
4.6.7 Andra åtgärder.............4.17

4.7 Budgeteffekter.....................4.18

4.8 Upprättade lagförslag..............4.21

5 Offensiv näringspolitik för tillväxt och sysselsättning5.1
5.1 Politikens inriktning - samverkan för förnyelse
och tillväxt........................5.1
5.2 Näringspolitik för småföretagsutveckling, för-
nyelse och tillväxt.................5.2
5.2.1 Ändrade villkor för företagandet5.2
5.2.2 Företagsamhet och entreprenörskap5.5
5.2.3 Innovation och kunskapsspridning5.6
5.2.4 Samverkan och kraftsamling för regional
utveckling.................5.8
5.2.5 Öppna och vidgade marknader.5.9
5.2.6 Effektiv ägarstyrning......5.11
5.2.7 Omställning till ekologiskt hållbar
utveckling................5.12
5.3 Program för småföretagsutveckling, förnyelse
och tillväxt.......................5.14
5.3.1 Företag skall växa med kunskap5.15
5.3.2 Enklare att starta och driva företag5.19
5.3.3 En ny regional näringspolitik5.25
5.3.4 Fler exportföretag.........5.30
5.4 Program för samarbete och utveckling inom
Östersjöregionen...................5.31
5.5 Program för omställning till hållbar
utveckling.........................5.33
5.6 Särskilda insatser för omstrukturering i vissa
kommuner och landsting.............5.36

6 Utbildning för tillväxt och rättvisa.......6.1
6.1 Inledning...........................6.1
6.1.1 Tidigare riksdagsbehandling.6.1
6.1.2 Pågående utrednings- och remissarbete6.1
6.2 Om behovet av ett kunskapslyft......6.2
6.2.1 Arbetsmarknaden för olika utbildnings-
kategorier.................6.5
6.2.2 Kraven på ökade kunskaper och
kompetens..................6.7
6.3 Satsningen på vuxenutbildningen....6.11
6.3.1 Syfte och målgrupp.........6.11
6.3.2 Omfattning.................6.13
6.4 Kommunernas roll i vuxenutbildnings-
satsningen.........................6.14
6.4.1 Planering och genomförande.6.14
6.4.2 Utbildningens inriktning...6.16
6.4.3 Uppdelning av kurser i yrkesämnen i
komvux....................6.18
6.4.4 Utbildningsanordnare.......6.19
6.4.5 Samverkan med arbetsförmedlingen och
det lokala arbetslivet....6.20
6.4.6 Skolverkets roll...........6.21
6.5 Lokala möjligheter.................6.22
6.5.1 Distansutbildning..........6.22
6.5.2 Lokala lärcentra...........6.23
6.5.3 Lärlingsutbildning och arbetsplatsför-
lagd utbildning...........6.23
6.5.4 Kvalificerad yrkesutbildning6.24
6.5.5 Basår i komvux.............6.25
6.5.6 Folkbildningen.............6.25
6.6 De särskilda utbildningsåtgärderna mot
arbetslösheten under läsåret 1996/976.26
6.7 Särskilt utbildningsbidrag.........6.27
6.8 Expansion av den högre utbildningen6.28

7 En arbetsmarknad för ökad trygghet och sysselsättning7.1
7.1 Inledning...........................7.1
7.1.1 Utvecklingen på arbetsmarknaden7.1
7.1.2 Kvinnor och män på arbetsmarknaden7.6
7.1.3 Samverkan mellan arbetsmarknadspoli-
tiken och andra politikområden7.8
7.2 Den aktiva arbetsmarknadspolitiken..7.9
7.2.1 Den aktiva arbetsmarknadspolitikens
framtida roll och inriktning7.11
7.2.2 Övergripande mål för AMV...7.13
7.2.3 AMV:s verksamhetsmål.......7.15
7.2.4 Större krav på uppföljning och ut-
värdering.................7.16
7.2.5 En stark offentlig arbetsförmedling7.16
7.2.6 Utökad lokal samverkan i arbetsförmed-
lingsnämnderna............7.19
7.2.7 En samordning av regler ger större
utrymme för individuella lösningar7.20
7.2.8 Hög omfattning på de arbetsmarknads-
politiska programmen för att rusta den
enskilde och motverka passivitet7.22
7.3 Den enskilde individen i centrum...7.23
7.3.1 Den individuella handlingsplanen7.23
7.3.2 Platsförmedlingen - arbetsförmedlingens
grundläggande uppgift.....7.26
7.3.3 Rusta den enskilde för framtidens arbets-
marknad...................7.28
7.3.4 Arbetsplatsintroduktion....7.32
7.3.5 Datortek/aktivitetscenter..7.32
7.3.6 Rekryteringsstöd...........7.32
7.3.7 Utbildningsvikariat........7.36
7.3.8 Arbetslivsutveckling.......7.38
7.3.9 Pendlingsstöd..............7.40
7.4 Särskilda insatser för vissa grupper7.41
7.4.1 Invandrarna på arbetsmarknaden7.41
7.4.2 Offentliga tillfälliga arbeten för äldre7.46
7.4.3 Arbetshandikappade på arbetsmark-
naden.....................7.47
7.4.4 Nya former för sysselsättning åt arbets-
lösa .....................7.48
7.4.5 Näringslivet har också ett ansvar för
ungdomar..................7.49
7.4.6 Insatser för att öka kvinnors före-
tagande...................7.51
7.4.7 Projektverksamhet för att bryta den
könsuppdelade arbetsmarknaden7.52
7.5 Resultatredovisning................7.52
7.5.1 Prioriterade grupper.......7.52
7.5.2 Arbetsmarknadspolitiska åtgärder7.55
7.6 Återrapportering till riksdagen om utveck-
lingen av anställningar med lönebidrag7.63
7.7 Arbetsrättskommissionen............7.67
7.8 Översyn av arbetsmarknadspolitiken.7.68
7.8.1 Utredningar................7.68
7.8.2 Närvarande vid remissmöten.7.69
7.9 Sammanfattning av den nya inriktningen av
den aktiva arbetsmarknadspolitiken.7.71

8 En försäkring för omställning vid arbetslöshet8.1
8.1 Inledning...........................8.1
8.2 En bortre gräns.....................8.6
8.2.1 Arbete kvalificerar.........8.7
8.2.2 Aktivitet skall gälla......8.10
8.2.3 Ett klart tidsperspektiv...8.12
8.2.4 En mer rättvisande ersättning8.15
8.2.5 Övergångsbestämmelse.......8.16
8.3 Kostnader..........................8.16
8.4 Närvarande vid remissmöte den 25 april8.17

9 Författningskommentarer....................9.1
9.1 Förslaget till lag om ändring i lagen (1996:537)
om ändring i lagen (1978:69) om försäljnings-
skatt på motorfordon................9.1
9.2 Förslaget till lag om ändring i fordons-
skattelagen (1988:32................9.1
9.3 Förslag till lag om ändring i bilskrotningslagen
(1975:343)..........................9.1
9.4 Förslaget till lag omändring i lagen
(1994:1563) om tobaksskatt..........9.1
9.5 Förslaget till lag om tillfällig av stämpelskatt i
vissa fall..........................9.2
9.6 Förslaget till lag om ändring i lagen (1984:404)
om stämpelskatt vid inskrivningsmyndigheter9.2
9.7 Förslaget till lag om upphävande av lagen
(1994:1851) om skattelättnader för sparande i
allemansfond........................9.2

1 Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

såvitt avser skattepolitiken

1. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1996:537) om ändring
i lagen (1978:69) om försäljningsskatt på motorfordon,
2. antar regeringens förslag till lag om ändring i fordonsskattelagen
(1988:327),
3. antar regeringens förslag till lag om ändring i bilskrotningslagen
(1975:343),
4. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1994:1563) om
tobaksskatt,
5. antar regeringens förslag till lag om tillfällig nedsättning av stämpelskatt
i vissa fall,
6. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1984:404) om
stämpelskatt vid inskrivningsmyndigheter,
7. antar regeringens förslag till lag om upphävande av lagen (1994:1851) om
skattelättnader för sparande i allemansfond,

såvitt avser näringspolitiken

8. till Program för småföretagsutveckling, förnyelse och tillväxt på
tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1995/96 under tolfte
huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på 1 000 000 000 kr,
9. till Samarbete och utveckling inom Östersjöregionen på tilläggsbudget till
statsbudgeten för budgetåret 1995/96 under första huvudtiteln anvisar ett
reservationsanslag på 1 000 000 000 kr,
10. beslutar att på tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1995/96
öka det under fjortonde huvudtiteln anvisade reservations-anslaget
Investeringsbidrag för främjande av omställning i ekologiskt hållbar
riktning med 1 000 000 000 kr,
11. godkänner den föreslagna användningen av medel på det under sjunde
huvudtiteln anvisade reservationsanslaget Särskilda insatser för vissa
kommuner och landsting (avsnitt 5.6),

såvitt avser en utbildning för tillväxt och rättvisa

12. godkänner att en utbildningssatsning görs i enlighet med de riktlinjer som
regeringen förordar (avsnitt 6.3.1 och 6.4.1),

såvitt avser en arbetsmarknad för ökad trygghet och sysselsättning

13. antar regeringens förslag till lag om arbetslivsutveckling,
14. antar regeringens förslag till lag om offentliga tillfälliga arbeten för
äldre arbetslösa,
15. godkänner regeringens förslag att högst 620 000 000 kronor av medlen under
anslaget Arbetsmarknadspolitiska åtgärder får användas för tillfälliga
personalförstärkningar vid arbetsförmedlingen och arbetsmarknadsinstituten
(avsnitt 7.2.5),
16. godkänner regeringens förslag i fråga om sammansättningen av arbets-
förmedlingsnämnderna (avsnitt 7.2.6),
17. godkänner regeringens förslag att det bör finnas en arbetsförmed-lingsnämnd
i varje kommun (avsnitt 7.2.6),
18. godkänner regeringens förslag om att sammanföra bidragen till deltagare i
arbetsmarknadspolitiska åtgärder till ett aktivitetsstöd och nivån på sådant
stöd (avsnitt 7.2.7),
19. godkänner regeringens förslag i fråga om utomnordiska medborgares och
arbetshandikappades rätt att studera inom det reguljära utbildningsväsendet
motsvarande grundskole- och gymnasienivå inom ramen för
arbetsmarknadsutbildning (avsnitt 7.3.3),
20. godkänner regeringens förslag att anställningskravet vid arbetsplat-
sintroduktion slopas fr.o.m. den 1 september 1996 (avsnitt 7.3.4),
21. godkänner regeringens förslag om bidragsnivåer och bidragsvillkor vid
rekryteringsstöd och statsbidrag till beredskapsarbete av tjänste-karaktär
(avsnitt 7.3.6),
22. godkänner regeringens förslag i fråga om bidragsnivåer och bidragsvillkor
vid utbildningsvikariat (avsnitt 7.3.7),
23. godkänner regeringens förslag i fråga om villkoren för pendlingsstöd
(avsnitt 7.3.9),
24. godkänner regeringens förslag att äldre arbetslösa skall ges möjlighet till
viss sysselsättning inom offentliga sektorn (avsnitt 7.4.2),
25. godkänner regeringens förslag i fråga om aktivitetsstöd/starta-eget bidrag
till arbetslösa kvinnor (avsnitt 7.4.6),
26. godkänner regeringen förslag till besparingar i fråga om aktivitets-stödet,
rekryteringsstödet och upphandlad arbetsmarknadsutbildning(avsnitt 7.2.7 och
7.3.3),

såvitt avser en försäkring för omställning vid arbetslöshet

27. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1973:370) om
arbetslöshetsförsäkring,
28. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1973:371) om kontant
arbetsmarknadsstöd.

Vidare föreslår regeringen att riksdagen beslutar att förkorta motionstiden till
8 dagar.

1.3

2 Lagtexter

2.1 Förslag till lag om ändring i lagen (1996:537) om ändring
i lagen (1978:69) om försäljningsskatt på motorfordon

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1996:537) om ändring i lagen (1978:69)
om försäljningsskatt på motorfordon
dels att 4 och 8 §§ lagen (1978:69) om försäljningsskatt på motorfordon i
paragrafernas lydelse enligt lagen (1996:537) om ändring i nämnda lag skall ha
följande lydelse,
dels att ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna till lagen (1996:537) om
ändring i lagen (1978:69) om försäljningsskatt på motorfordon skall ha följande
lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4 §1
Försäljningsskatt tas ut för fordon som registreras i bilregistret och som är
-------------------------------------------------------
1. personbil, 1. personbil, som hänförs
till miljöklass 3,

2. buss med en totalvikt av högst 3 500 kilogram samt övriga bussar om de är
försedda med dieselmotor och om de hänförs till miljöklass 3,
3. lastbil med en totalvikt av högst 3 500 kilogram och lastbilar med en
totalvikt som överstiger 3 500 kilogram, om de är försedda med diselmotor och om
de hänförs till miljöklass 3,
4. motorcykel.
Fordon som enligt bilregistret är av en årsmodell som är trettio år eller
äldre är inte skattepliktiga.

1 Senaste lydelse 1994:1789.

2.4

8 §2
Nuvarande lydelse

Skatten tas ut för skattepliktiga personbilar, bussar och lastbilar med belopp
som framgår av följande uppställning. Skatten beräknas till helt tiotal kronor
så att överskjutande krontal bortfaller.

Fordonsslag miljöklass 1 miljöklass 2 miljöklass 3

1.personbil 6 kronor 40 öre6 kronor 40 öre6 kronor 40 öre
per kilogram per kilogram per kilogram
tjänstevikt tjänstevikt tjänstevikt, ökat
med 2 000 kronor

2.buss
med en total-6 kronor 40 öre6 kronor 40 öre6 kronor 40 öre
vikt av högstper kilogramper kilogram per kilogram
3 500 kilo- tjänstevikt tjänstevikt tjänstevikt, ökat
gram med 2 000 kronor

med en total-_ _ 6 000 kronor
vikt översti-
gande 3 500
kilogram

3.lastbil med
skåpkarosseri
med en total-6 kronor 40 öre6 kronor 40 öre6 kronor 40 öre
vikt av högstper kilogramper kilogram per kilogram
3 500 kilo- tjänstevikt tjänstevikt tjänstevikt, ökat
gram med 2 000 kronor

med en total-_ _ 6 000 kronor
vikt översti-
gande 3 500
kilogram

4.lastbil utan
skåpkarosseri
med en total-4 000 kronor4 000 kronor 6 000 kronor
vikt av högst
3 500 kilo-
gram

med en total-_ _ 6 000 kronor
vikt översti-
gande 3 500
kilogram

Skatten tas ut för motorcykel med 1 340 kronor om tjänstevikten inte överstiger
75 kilogram, med 1 760 kronor om tjänstevikten är högre men inte överstiger 160
kilogram, med 2 700 kronor om tjänstevikten är högre än 160 kilogram men inte
överstiger 210 kilogram, samt i annat fall med 4 480 kronor.
För personbilar, lastbilar och bussar som är inrättade för drift med
elektricitet från batterier i fordonet skall skatt tas ut med motsvarande belopp
som gäller för miljöklass 1.

2 Senaste lydelse 1995:1640
Föreslagen lydelse

Skatten tas ut för skattepliktiga personbilar, bussar och lastbilar med belopp
som framgår av följande uppställning. Skatten beräknas till helt tiotal kronor
så att överskjutande krontal bortfaller.

Fordonsslag miljöklass 1 miljöklass 2 miljöklass 3

1.personbil _ _ 2 000 kronor

2.buss
med en total-6 kronor 40 öre6 kronor 40 öre6 kronor 40 öre
vikt av högstper kilogramper kilogram per kilogram
3 500 kilo- tjänstevikt tjänstevikt tjänstevikt, ökat
gram med 2 000 kronor

med en total-_ _ 6 000 kronor
vikt översti-
gande 3 500
kilogram

3.lastbil med
skåpkarosseri
med en total-6 kronor 40 öre6 kronor 40 öre6 kronor 40 öre
vikt av högstper kilogramper kilogram per kilogram
3 500 kilo- tjänstevikt tjänstevikt tjänstevikt, ökat
gram med 2 000 kronor

med en total-_ _ 6 000 kronor
vikt översti-
gande 3 500
kilogram

4.lastbil utan
skåpkarosseri
med en total-4 000 kronor4 000 kronor 6 000 kronor
vikt av högst
3 500 kilo-
gram

med en total-_ _ 6 000 kronor
vikt översti-
gande 3 500
kilogram

Skatten tas ut för motorcykel med 1 340 kronor om tjänstevikten inte överstiger
75 kilogram, med 1 760 kronor om tjänstevikten är högre men inte överstiger 160
kilogram, med 2 700 kronor om tjänstevikten är högre än 160 kilogram men inte
överstiger 210 kilogram, samt i annat fall med 4 480 kronor.
För personbilar, lastbilar och bussar som är inrättade för drift med
elektricitet från batterier i fordonet skall skatt tas ut med motsvarande belopp
som gäller för miljöklass 1.

2.5

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1. Denna lag träder i kraft den 1 oktober 1996.
-------------------------------------------------------
2. Äldre föreskrifter gäller 2. Ändringarna i 4 § första
fortfarande i fråga om stycket 1 och 8 § 1 träder
förhållanden som hänför sig dock i kraft den 1 augusti
till tiden före ikraft- 1996.
trädandet. 3. Försäljningsskatt
enligt 8 § 1 skall inte tas
ut om skattskyldighet
inträtt efter den 11 juni
1996.
4. Äldre föreskrifter
gäller fortfarande i fråga
om förhållanden som hänför sig
till tiden före ik-
raftträdandet.

2.6

2.2 Förslag till lag om ändring i fordonsskattelagen
(1988:327)

Härigenom föreskrivs att bilaga 1 till fordonsskattelagen (1988:327) skall ha
följande lydelse.

Bilaga 1 till fordonsskattelagen (1988:327)1
Fordonsskatt

Nuvarande lydelse

Fordonsslag Skattevikt, Skatt, kronor

kilogram
grund- tilläggsbelopp för
belopp varje helt hundratal
kilogram över den
lägsta vikten i
klassen

A Motorcyklar
1 Tvåhjulig motorcykel 0- 75 110 0
utan sidvagn 76- 137 0

2 Annan motorcykel 0- 220 0

B Personbilar
1 Personbil som inte 0- 900 390 0
kan drivas med 901- 489 99
dieselolja

2 Personbil som kan
drivas med diesel-
olja

2.1 som enligt bil- 0- 900 781 0
registret har års- 901- 979 198
modellsbeteckning
1993 eller äldre

2.2 annan personbil 0- 900 1 952 0
901- 2 447 495

C Bussar
1 Bussar som inte 0-1 600 390 0
kan drivas med 1 601-3 000 430 40
dieselolja 3 001- 984 0

2 Bussar som kan 0-1 600 720 0
drivas med 1 601-3 000 775 55
dieselolja 3 001- 1 545 0

D Lastbilar
1 Lastbil som 0-1 600 390 0
inte kan drivas 1 601-3 000 430 40
med dieselolja 3 001- 984 0

1 Senaste lydelse av bilagan 1995:1641.

2.7

Fordonsslag Skattevikt, Skatt, kronor

kilogram
grund- tilläggsbelopp för

belopp varje helt hundratal

kilogram över den

lägsta vikten i

klassen

2 Lastbil som kan
drivas med
dieselolja

2.1 med anordning
för påhängsvagn
med två hjul- 0-1 600 869 0
axlar 1 601-3 000 929 60
3 001-6 000 1 776 55
6 001-10 000 3 426 66
10 001-14 000 6 066 169
14 001- 12 842 298

med tre eller 0-1 600 869 0
flera hjul- 1 601-3 000 907 38
axlar 3 001-6 000 1 446 69
6 001-11 000 3 525 79
11 001-15 000 7 485 101
15 001-18 000 11 533 119
18 001-23 000 15 097 217
23 001- 25 932 185

2.2 utan anordning
för påhängsvagn
med två hjul- 0-1 600 720 0
axlar 1 601-3 000 775 55
3 001-6 000 1 545 4
6 001-10 000 1 677 29
10 001-14 000 2 821 98
14 001-17 000 6 737 175
17 001- 11 984 229

med tre eller 0-1 600 682 0
flera hjul- 1 601-3 000 731 49
axlar 3 001-6 000 1 424 4
6 001-11 000 1 556 14
11 001-15 000 2 271 77
15 001-18 000 5 351 136
18 001- 9 443 172

2.8

Fordonsslag Skattevikt, Skatt, kronor

kilogram
grund- tilläggsbelopp för
belopp varje helt hundratal
kilogram över den
lägsta vikten i
klassen

E Traktorer m.m.
1 Traktor klass I 0-1 300 370 0
(trafiktraktor) 1 301-3 000 425 55
3 001-7 000 1 360 95
7 001- 5 160 168

2 Traktor klass II 0- 225 0
(jordbrukstraktor)

3 Motorredskap, 2 001- 1 000 0
som inte beskattas
enligt punkterna
1-2

4 Tung terrängvagn,
som inte beskattas
enligt punkt 2
med två hjulaxlar2 001-6 000 300 35
6 001-14 000 1 700 70
14 001- 7 300 200

med tre eller 2 001-6 000 300 30
flera hjul- 6 001-14 000 1 500 50
axlar 14 001-18 000 5 500 130
18 001- 10 700 170

F Släpvagnar
1 Släpvagnar med 0-1 000 150 0
skattevikt högst 1 001-3 000 170 21
3 000 kilogram

2 Släpvagnar med
skattevikt över
3 000 kilogram,
som dras av en
bil1 som inte kan
drivas med diesel-
olja
med en hjulaxel 3 001- 580 11

med två hjul- 3 001-13 000 580 9
axlar 13 001- 1 480 0

1 Dras annan släpvagn än påhängsvagn även av en bil som kan drivas med dieselo-
lja, tas skatt ut enligt 3. Dras släpvagn även av en trafiktraktor, av ett
motorredskap som beskattas som en trafiktraktor eller av en tung terängvagn som
beskattas enligt E4 tas skatt ut enligt 4.

Fordonsslag Skattevikt, Skatt, kronor

kilogram
grund- tilläggsbelopp för
belopp varje helt hundratal
kilogram över den
lägsta vikten i
klassen

med tre eller 3 001-13 000 580 6
flera hjul- 13 001- 1 180 0
axlar

3 Släpvagnar
med skattevikt över
3 000 kilogram, som
dras av en bil som
kan drivas med
dieselolja, om det är
fråga om

3.1 styraxel för
påhängsvagn
med en hjul- 3 001-5 000 630 78
axel 5 001-8 000 2 190 107
8 001- 5 400 198

med två eller 3 001-8 000 610 42
flera hjul- 8 001-11 000 2 710 76
axlar 11 001-14 000 4 990 114
14 001- 8 410 160

3.2 andra släp-
vagnar
med en hjul- 3 001-8 000 320 36
axel 8 001- 2 120 64

med två hjul- 3 001-8 000 310 23
axlar 8 001-11 000 1 460 38
11 001-14 000 2 600 58
14 001-17 000 4 340 76
17 001- 6 620 84

med tre eller 3 001-11 000 300 14
flera hjul- 11 001-17 000 1 420 30
axlar 17 001-25 000 3 220 50
25 001- 7 220 65

2.9

Fordonsslag Skattevikt, Skatt, kronor

kilogram
grund- tilläggsbelopp för
belopp varje helt hundratal
kilogram över den
lägsta vikten i
klassen

4 Släpvagnar med
skattevikt över
3 000 kilogram,
som dras av en
trafiktraktor2
eller ett
motorredskap2 som
beskattas som
en trafiktraktor
eller av en
tung terrängvagn2
som beskattas
enligt E 4
med en hjulaxel 3 001-8 000 550 45
8 001- 2 800 120

med två hjul- 3 001-8 000 550 20
axlar 8 001-11 000 1 550 50
11 001-17 000 3 050 170
17 001- 13 250 250

med tre eller 3 001-11 000 550 20
flera hjul- 11 001-14 000 2 150 40
axlar, 14 001-20 000 3 350 75
20 001-25 000 7 850 105
25 001-30 000 13 100 120
30 001- 19 100 45

2 Dras annan släpvagn än påhägnsvagn även av en bil som kan drivas med
dieselolja tas skatt ut enligt 3.

2.10

Föreslagen lydelse

Fordonsslag Skattevikt, Skatt, kronor

kilogram
grund- tilläggsbelopp för
belopp varje helt hundratal
kilogram över den
lägsta vikten i
klassen

A Motorcyklar
1 Tvåhjulig motorcykel 0- 75 110 0
utan sidvagn 76- 137 0

2 Annan motorcykel 0- 220 0

B Personbilar
1 Personbil som inte 0- 900 585 0
kan drivas med 901- 734 149
dieselolja

2 Personbil som kan
drivas med diesel-
olja

2.1 som enligt bil- 0- 900 1 172 0
registret har års- 901- 1 468 297
modellsbeteckning
1993 eller äldre

2.2 annan personbil 0- 900 2 245 0
901- 2 814 569

C Bussar
1 Bussar som inte 0-1 600 390 0
kan drivas med 1 601-3 000 430 40
dieselolja 3 001- 984 0

2 Bussar som kan 0-1 600 720 0
drivas med 1 601-3 000 775 55
dieselolja 3 001- 1 545 0

D Lastbilar
1 Lastbil som 0-1 600 390 0
inte kan drivas 1 601-3 000 430 40
med dieselolja 3 001- 984 0

2.11

Fordonsslag Skattevikt, Skatt, kronor

kilogram
grund- tilläggsbelopp för

belopp varje helt hundratal

kilogram över den

lägsta vikten i

klassen

2 Lastbil som kan
drivas med
dieselolja

2.1 med anordning
för påhängsvagn
med två hjul- 0-1 600 869 0
axlar 1 601-3 000 929 60
3 001-6 000 1 776 55
6 001-10 000 3 426 66
10 001-14 000 6 066 169
14 001- 12 842 298

med tre eller 0-1 600 869 0
flera hjul- 1 601-3 000 907 38
axlar 3 001-6 000 1 446 69
6 001-11 000 3 525 79
11 001-15 000 7 485 101
15 001-18 000 11 533 119
18 001-23 000 15 097 217
23 001- 25 932 185

2.2 utan anordning
för påhängsvagn
med två hjul- 0-1 600 720 0
axlar 1 601-3 000 775 55
3 001-6 000 1 545 4
6 001-10 000 1 677 29
10 001-14 000 2 821 98
14 001-17 000 6 737 175
17 001- 11 984 229

med tre eller 0-1 600 682 0
flera hjul- 1 601-3 000 731 49
axlar 3 001-6 000 1 424 4
6 001-11 000 1 556 14
11 001-15 000 2 271 77
15 001-18 000 5 351 136
18 001- 9 443 172

2.12

Fordonsslag Skattevikt, Skatt, kronor

kilogram
grund- tilläggsbelopp för
belopp varje helt hundratal
kilogram över den
lägsta vikten i
klassen

E Traktorer m.m.
1 Traktor klass I 0-1 300 370 0
(trafiktraktor) 1 301-3 000 425 55
3 001-7 000 1 360 95
7 001- 5 160 168

2 Traktor klass II 0- 225 0
(jordbrukstraktor)

3 Motorredskap, 2 001- 1 000 0
som inte beskattas
enligt punkterna
1-2

4 Tung terrängvagn,
som inte beskattas
enligt punkt 2
med två hjulaxlar2 001-6 000 300 35
6 001-14 000 1 700 70
14 001- 7 300 200

med tre eller 2 001-6 000 300 30
flera hjul- 6 001-14 000 1 500 50
axlar 14 001-18 000 5 500 130
18 001- 10 700 170

F Släpvagnar
1 Släpvagnar med 0-1 000 150 0
skattevikt högst 1 001-3 000 170 21
3 000 kilogram

2 Släpvagnar med
skattevikt över
3 000 kilogram,
som dras av en
bil1 som inte kan
drivas med diesel-
olja
med en hjulaxel 3 001- 580 11

med två hjul- 3 001-13 000 580 9
axlar 13 001- 1 480 0

1 Dras annan släpvagn än påhägnsvagn även av en bil som kan drivas med
dieselolja, tas skatt ut enligt 3. Dras släpvagn även av en trafiktraktor, av
ett motorredskap som beskattas som en trafiktraktor eller av en tung terrängvagn
som beskattas enligt E4 tas skatt ut enligt 4.

2.13

Fordonsslag Skattevikt, Skatt, kronor

kilogram
grund- tilläggsbelopp för
belopp varje helt hundratal
kilogram över den
lägsta vikten i
klassen

med tre eller 3 001-13 000 580 6
flera hjul- 13 001- 1 180 0
axlar

3 Släpvagnar
med skattevikt över
3 000 kilogram, som
dras av en bil som
kan drivas med
dieselolja, om det är
fråga om

3.1 styraxel för
påhängsvagn
med en hjul- 3 001-5 000 630 78
axel 5 001-8 000 2 190 107
8 001- 5 400 198

med två eller 3 001-8 000 610 42
flera hjul- 8 001-11 000 2 710 76
axlar 11 001-14 000 4 990 114
14 001- 8 410 160

3.2 andra släp-
vagnar
med en hjul- 3 001-8 000 320 36
axel 8 001- 2 120 64

med två hjul- 3 001-8 000 310 23
axlar 8 001-11 000 1 460 38
11 001-14 000 2 600 58
14 001-17 000 4 340 76
17 001- 6 620 84

med tre eller 3 001-11 000 300 14
flera hjul- 11 001-17 000 1 420 30
axlar 17 001-25 000 3 220 50
25 001- 7 220 65

2.14

Fordonsslag Skattevikt, Skatt, kronor

kilogram
grund- tilläggsbelopp för
belopp varje helt hundratal
kilogram över den
lägsta vikten i
klassen

4 Släpvagnar med
skattevikt över
3 000 kilogram,
som dras av en
trafiktraktor2
eller ett
motorredskap2 som
beskattas som
en trafiktraktor
eller av en
tung terrängvagn2
som beskattas
enligt E 4
med en hjulaxel 3 001-8 000 550 45
8 001- 2 800 120

med två hjul- 3 001-8 000 550 20
axlar 8 001-11 000 1 550 50
11 001-17 000 3 050 170
17 001- 13 250 250

med tre eller 3 001-11 000 550 20
flera hjul- 11 001-14 000 2 150 40
axlar, 14 001-20 000 3 350 75
20 001-25 000 7 850 105
25 001-30 000 13 100 120
30 001- 19 100 45

Denna lag träder i kraft den 1 oktober 1996. Äldre föreskrifter gäller
fortfarande i fråga om förhållanden som hänför sig till tiden före
ikraftträdandet.

2 Dras annan släpvagn än påhägnsvagn även av en bil som kan drivas med
dieselolja tas skatt ut enligt 3.

2.15

2.3 Förslag till lag om ändring i bilskrotningslagen
(1975:343)

Härigenom föreskrivs att 9 § bilskrotningslagen (1975:343) skall ha följande
lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

9 §1
-------------------------------------------------------
Skrotningsavgift skall Skrotningsavgift
betalas för personbil, buss skall betalas för
med en totalvikt av högst 3 personbil, buss med en to-
500 kilogram och lastbil talvikt av högst 3 500
med skåpkarosseri och med en kilogram och lastbil med
totalvikt av högst 3 500 skåpkarosseri och med en
kilogram i de fall totalvikt av högst 3 500
försäljningsskatt skall kilogram. För bussar och
betalas för sådana fordon lastbilar skall
enligt lagen (1978:69) om skrotningsavgift endast
försäljningsskatt på betalas i de fall
motorfordon. Skrot- försäljningsskatt skall
ningsavgift skall betalas betalas för sådana fordon
även i de fall enligt lagen (1978:69) om
försäljningsskatt inte tas utförsäljningsskatt på
på grund av bestämmelserna i motorfordon. Skrotnings-
4 § andra stycket nämnda lag.avgift för bussar och
lastbilar skall betalas
även i de fall försälj-
ningsskatt inte tas ut på
grund av bestämmelserna i 4 §
andra stycket nämnda lag.

1. Denna lag träder i kraft den 1 augusti 1996.
2. Har skyldighet att betala skrotningsavgift inträtt efter den 11 juni 1996
skall avgift tas ut även i de fall försäljningsskatt inte skall betalas för
sådana fordon enligt lagen (1978:69) om försäljningsskatt på motorfordon.
3. För personbilar som är inrättade för drift med elektricitet från batterier
i fordonet skall inte skrotningsavgift tas ut för tiden till och med den 31
december 1997.

1 Senaste lydelse 1994:1790.

2.16

2.4 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1563) om
tobaksskatt

Härigenom föreskrivs att 2, 8, 37 och 42 §§ lagen (1994:1563) om tobaksskatt
skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 §
-------------------------------------------------------
Skatt på cigaretter tas Skatt på cigaretter tas
ut med 52 öre per styck och ut med 61 öre per styck och
15,2 procent av 16 procent av
detaljhandelspriset. detaljhandelspriset.

Cigaretter med en längd, exklusive filter eller munstycke, som överstiger 9
centimeter men inte 18 centimeter anses som två cigaretter. Är cigaretten längre
anses varje påbörjad ytterligare längd av 9 centimeter som en cigarett.

8 §
-------------------------------------------------------
Skatt på cigarrer och Skatt på cigarrer och
cigariller tas ut med 35 öre cigariller tas ut med 41
per styck. Skatt på röktobak öre per styck. Skatt på
tas ut med 384 kronor per röktobak tas ut med 453
kilogram. kronor per kilogram.

37 §
-------------------------------------------------------
Skatt på snus tas ut med Skatt på snus tas ut med
75 kro-nor per kilogram och 89 kronor per kilogram och
på tuggtobak med 123 kronor på tuggtobak med 145 kronor
per kilogram. per kilogram.

42 §1
-------------------------------------------------------
För tobaksvaror som anges
i 8 och 37 §§ tas skatten för
år 1995 ut med de i dessa
paragrafer angivna
beloppen. För tiden efter
utgången av år 1995 skall
skatten på de tobaksvaror
som anges i 2, 8 och 37 §§
tas ut med de i para-
graferna angivna beloppen,
omräknade enligt andra
stycket.
För kalenderåret 1996 och
efterföljande kalenderår
skall skatten tas ut med
belopp som efter en årlig
omräkning motsvarar de i 2,
8 och 37 §§ angivna
skattebeloppen
multiplicerade med det
jämförelsetal, uttryckt i
procent, som anger
förhållandet mellan prisläget
i september månad året närmast
före det år beräkningen avser
och prisläget i september
1994. När det gäller 2 § skall
omräkning endast avse
styckeskatten.

-------------------------------------------------------
För skattepliktiga
tobaksvaror tas skatten för
år 1997 ut med i 2, 8 och 37 §§
angivna belopp. För tiden
efter utgången av år 1997
skall skatten tas ut med
belopp som omräknats enligt
andra stycket.
För kalenderåret 1998 och
efterföljande kalenderår
skall skatten tas ut med
belopp som efter en årlig
omräkning motsvarar de i 2,
8 och 37 §§ angivna
skattebeloppen
multiplicerade med det
jämförelsetal, uttryckt i
procent, som anger
förhållandet mellan prisläget
i september månad året närmast
före det år beräkningen avser
och prisläget i september
1996. När det gäller 2 § skall
omräkning endast avse
styckeskatten.

Regeringen fastställer före oktober månads utgång de omräknade skattebelopp
som enligt denna lag skall tas ut för påföljande kalenderår. Beloppen avrundas
till hela kronor och ören.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997. Äldre föreskrifter gäller
fortfarande i fråga om förhållanden som avser tid före ikraftträdandet.

1 Senaste lydelse 1995:916.

2.17

2.5 Förslag till lag om tillfällig nedsättning av stämpelskatt
i vissa fall

Härigenom föreskrivs följande.

1 § Vid tillämpning av 8 § lagen (1984:404) om stämpelskatt vid in-
skrivningsmyndigheter skall i stället för vad som där stadgas gälla följande.
Skatten enligt första och andra styckena är fem respektive tio kronor för varje
fullt tusental kronor av egendomens värde om förvärvet sker under tiden den 12
juni 1996 - 31 december 1997 och inskrivning beviljas senast den 31 mars 1998.

2 § Har fast egendom eller tomträtter förvärvats efter den 11 juni 1996 och har
inskrivning beviljats under tiden den 12 juni 1996 - 31 juli 1996 och har
stämpelskatt fastställts enligt bestämmelserna i 8 § lagen (1984:404) om
stämpelskatt vid inskrivningsmyndigheter skall två tredjedelar av den inbetalda
skatten återbetalas med tillämpning av bestämmelserna i 40 § nämnda lag.
Detsamma gäller den dröjsmålsavgift som kan ha påförts den skattskyldige.
Beslut om återbetalning enligt denna bestämmelse skall vid tillämpning av
lagen om stämpelskatt vid inskrivningsmyndigheter anses utgöra ett beslut enligt
den lagen.

Denna lag träder i kraft den 1 augusti 1996.

2.18

2.6 Förslag till lag om ändring i lagen (1984:404) om
stämpelskatt vid inskrivningsmyndigheter

Härigenom föreskrivs att 2 § lagen (1984:404) om stämpelskatt vid
inskrivningsmyndigheter skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 §

-------------------------------------------------------
Staten är inte Staten är inte
skattskyldig enligt denna skattskyldig enligt denna
lag. lag. Detta gäller dock inte
Allmänna pensionsfonden.

Denna lag träder i kraft den 1 augusti 1996 och skall tillämpas när
skattskyldighet inträder efter detta datum och - då fråga är om förvärv av fast
egendom och tomträtter - förvärvet skett efter utgången av juli månad 1996.

2.19

2.7 Förslag till lag om upphävande av lagen (1994:1851)
om skattelättnader för sparande i allemansfond

Härigenom föreskrivs att lagen (1994:1851) om skattelättnader för sparande i
allemansfond skall upphöra att gälla vid utgången av år 1996. Den upphävda lagen
skall dock fortfarande tillämpas vid 1996 och 1997 års taxeringar.

2.20

2.8 Förslag till lag om arbetslivsutveckling

Härigenom föreskrivs följande.

1 § Den som av länsarbetsnämnden anvisats till verksamhet för arbets-
livsutveckling skall inte anses som arbetstagare när han deltar i verksamheten.
När sådan verksamhet bedrivs på en arbetsplats, skall han dock likställas med
arbetstagare vid tillämpning av 2 kap. 1-9 §§, 3 kap. 1-4 och 7-14 §§, 4 kap. 1-
4 och 8-10 §§ samt 7-9 kap. arbetsmiljölagen (1977:1160). Därvid skall vad i
arbetsmiljölagen sägs om arbetsgivare gälla den som upplåtit en arbetsplats för
verksamhet för arbetslivsutveckling.

2 § Den tid under vilken en arbetslös deltagit i verksamhet för arbets-
livsutveckling i enlighet med länsarbetsnämndens anvisning utgör sådan tid som
enligt 7 § lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring eller 7 § lagen
(1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd kvalificerar för en ny
ersättningsperiod inom samma ersättningstid. Vid bestämmande av ramtid enligt
samma lagar räknas inte tid då den arbetslöse varit hindrad att arbeta på grund
av deltagandet, i den mån tiden inte jämställs enligt vad som nyss sagts.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997 och gäller till utgången av
december månad 1997.

2.21

2.9 Förslag till lag om offentliga tillfälliga arbeten för
äldre arbetslösa

Härigenom föreskrivs följande.

1 § Den som av länsarbetsnämnden anvisats en arbetsmarknadspolitisk åtgärd i
form av ett offentligt tillfälligt arbete för äldre arbetslösa skall inte anses
som arbetstagare hos den arbetsgivare som tillhandahåller platsen. Han eller hon
skall dock likställas med arbetstagare vid tillämpning av 2 kap. 1 - 9 §§, 3
kap. 1 - 4 §§ och 7 - 14 §§, 4 kap. 1 - 4 och 8 - 10 §§ samt 7 - 9 kap.
arbetsmiljölagen (1977:1160).

2 § Den tid under vilken en person deltagit i ett offentligt tillfälligt arbete
i enlighet med länsarbetsnämndens anvisning utgör sådan tid som enligt 7 § lagen
(1973:370) om arbetslöshetsförsäkring eller 7 § lagen (1973:371) om kontant
arbetsmarknadsstöd kvalificerar för en ny ersättningsperiod inom samma
ersättningstid. Vid bestämmande av ramtiden enligt samma lagar räknas inte tid
då personen varit hindrad att arbeta på grund av deltagandet, i den mån tiden
inte jämställs enligt vad som nyss sagts.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997 och gäller till utgången av
december 1998.

2.22

2.10 Förslag till lag om ändring i lagen (1973:370) om
arbetslöshetsförsäkring

Härigenom föreskrivs att i fråga om lagen (1973:370) om arbetslös-
hetsförsäkring1
dels att 31 § skall upphöra att gälla,
dels att 6, 7, 8, 14, 15, 20, 29 och 30 §§ skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

6 §2
Rätt till ersättning vid arbetslöshet föreligger, för försäkrad som efter
senaste inträdet i arbetslöshetskassan,
1. varit medlem i kassan under minst tolv månader, om han haft sin
huvudsakliga försörjning genom avlönat arbete för annans räkning, eller under
minst 24 månader, om han haft sin huvudsakliga försörjning som självständig
företagare (medlemsvillkor),
-------------------------------------------------------
2. under en ramtid av 2. under en ramtid av
tolv månader omedelbart före tolv månader omedelbart före
arbetslöshetens inträde utförtdet att han eller hon
förvärvsarbete i minst 80 anmält sig som arbetssökande
dagar fördelade på minst fem hos den offentliga arbets-
månader (arbetsvillkor). förmedlingen, utfört för-
Endast dag då förvärvsarbete värvsarbete i minst nio
har utförts i minst tre månader (arbetsvillkor).
timmar får här räknas in. MedEndast månad då förvärvsarbete
utfört förvärvsarbete avses har utförts i minst åttio
även tid då den försäkrade hafttimmar får här räknas in. Med
semester eller annars varit utfört förvärvsarbete avses
ledig av någon annan anled- även tid då den försäkrade
ning än sjukdom, tjänstgöringhaft semester eller annars
enligt lagen (1994:1809) om varit ledig av någon annan
totalförsvarsplikt eller anledning än sjukdom,
barns födelse med helt eller tjänstgöring enligt lagen
delvis bibehållen lön. (1994:1809) om
totalförsvarsplikt eller
barns födelse med helt
eller delvis bibehållen lön.

Vid prövning av arbetsvillkoret bortses från förvärvsarbete som
-------------------------------------------------------
1. arbetsgivaren 1. arbetsgivaren
finansierat med stöd av finansierat med stöd av
- lagen (1995:411) om - förordningen (1986:414)
tillfällig avvikelse från om rekryteringsstöd, eller
lagen (1981:691) om
socialavgifter, eller - förordningen (1987:411)
- förordningen (1987:411) om om beredskapsarbete, eller
beredskapsarbete, eller som som

2. bedrivits med stöd av förordningen (1984:523) om bidrag till arbetslösa
m.fl. som startar egen näringsverksamhet. Detta gäller dock inte om den
försäkrade då arbetet påbörjas uppfyller arbetsvillkoret med annat
förvärvsarbete än som nyss sagts.
Föreligger särskilda skäl får regeringen eller den myndighet som regeringen
bestämmer medge att medlemsvillkoret bestäms till tolv månader för försäkrad,
som haft sin huvudsakliga försörjning som självständig företagare.
Tid då förvärvsarbete har utförts får icke räknas mer än en gång för
uppfyllande av arbetsvillkoret.

7 §3
-------------------------------------------------------
För den som en gång har Den som en gång har
påbörjat en ersättningsperiodpåbörjat en ersättningsperiod
enligt denna lag gäller enligt denna lag kan
följande. Vid uppfyllandet uppfylla det arbetsvillkor
av det arbetsvillkor som som krävs för en ny
skall ligga till grund för ersättningsperiod inom
en ny ersättningsperiod samma ersättningstid enligt
skall med tid under vilken 14 § första stycket genom
en försäkrad enligt 6 § skallatt inom en ramtid av tolv
ha utfört förvärvsarbete jäm-månader omedelbart före
ställas tid då den försäkradeansökan om ersättning i den
nya ersättningsperioden
1. deltagit i och, om under minst sex månader
inte särskilda skäl hindrat - utföra förvärvsarbete,
det, fullföljt arbets- - bedriva egen
marknadsutbildning eller näringsverksamhet med stöd
yrkesinriktad av förordningen (1984:523)
rehabilitering för vilken om bidrag till arbetslösa
statligt utbildningsbidrag m.fl. som startar egen
utgått, näringsverksamhet,
2. fullgjort tjänstgöring - delta i och, om inte
enligt lagen (1994:1809) om särskilda skäl hindrar det,
totalförsvarsplikt eller fåttfullfölja arbets-
föräldrapenningförmån enligt marknadsutbildning eller
lagen (1962:381) om allmän yrkesinriktad
försäkring, i båda fallen dockrehabilitering för vilken
tillsammans högst två månader,statligt utbildningsbidrag
3. utfört förvärvsarbete somlämnas, eller
arbetsgivaren finansierat - delta i och, om inte
med stöd av särskilda skäl hindrar det,
- lagen (1995:411) om fullfölja utbildning av
tillfällig avvikelse från annat slag än arbetsmark-
lagen (1981:691) om nadsutbildning med en
socialavgifter, eller studiefinansiering som
- förordningen (1987:411) om motsvarar arbetslös-
beredskapsarbete, hetsersättningen (nytt
4. bedrivit egen arbetsvillkor).
näringsverksamhet med stöd av
förordningen (1984:523) om
bidrag till arbetslösa m.fl.
som startar egen närings-
verksamhet.

Här skall hänsyn tas
endast till månad då
förvärvsarbete eller annan
ovan nämnd verksamhet
utförts under minst 80
timmar.
Med förvärvsarbete
likställs tjänstgöring enligt
lagen (1994:1809) om
totalförsvarsplikt eller
tid med föräldrapenningförmån
enligt lagen (1962:381) om
allmän försäkring, i båda
fallen dock tillsammans
högst två månader.
8 §4
-------------------------------------------------------
Vid bestämmande av ramtid Vid bestämmande av ramtid
enligt 6 § räknas inte tid dåenligt 6 och 7 §§ räknas inte
försäkrad varit hindrad att tid då försäkrad vart hindrad
arbeta på grund av att arbeta på grund av

1. styrkt sjukdom,
2. heltidsutbildning som den försäkrade har avslutat efter fyllda 25 år eller
som har föregåtts av sammanhängande förvärvsarbete på heltid i minst fem
månader,
3. tvångsvård enligt lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall,
4. frihetsberövande på kriminalvårdens område,
5. vård av eget barn eller adoptivbarn som inte har fyllt två år,
6. beslut enligt smittskyddslagen (1988:1472) eller livsmedelslagen (1971:511)
eller föreskrifter som har meddelats med stöd av sistnämnda lag.
Detsamma gäller tid då försäkrad har fått föräldrapenningförmån enligt lagen
(1962:381) om allmän försäkring eller varit hindrad att arbeta på grund av
1. tjänstgöring enligt lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt,
2. arbetsmarknadsutbildning,
-------------------------------------------------------
3. yrkesinriktad 3. yrkesinriktad
rehabilitering, i den mån rehabilitering, i den mån
sådan tid inte enligt 7 § sådan tid inte enligt 7 §
jämställs med tid under kvalificerar för en ny
vilken förvärvsarbete har ersättningsperiod.
utförts.

14 §5
-------------------------------------------------------
Ersättning utgår under
längst 300 dagar
(ersättningsperiod). Har
försäkrad uppnått 55 års ålder
innan ersättningsperioden
gått till ända , är perioden i
stället 450 dagar.

I ersättningsperioden
inräknas inte dagar, under
vilka den försäkrade har
anvisats verksamhet för
arbetslivsutveckling i
enlighet med föreskrifter
som har meddelats av
regeringen.

I ersättningsperioden
enligt första stycket
inräknas i fall som avses i
10 § ersättningstid i den
andra arbetslöshetskassan.

-------------------------------------------------------
Ersättning som grundar sig på
uppfyllandet av ett sådant
arbetsvillkor som avses i 6 §
lämnas under längst tre år
räknat från och med den första
karensdagen i den första
ersättningsperioden
(ersättningstid). Denna tid
förlängs om den försäkrade
under ersättningstiden utfört
sådant förvärvsarbete som
avses i 6 § eller genomgått
utbildning som inte är
arbetsmarknadsutbildning.
Ersättningstiden får dock
inte överstiga fyra år.
Ersättning enligt första
stycket lämnas i perioder på
längst 300 dagar
(ersättningsperioder). I er-
sättningsperioden inräknas
dagar då den försäkrade
deltagit i en
arbetsmarknadspolitisk åtgärd
eller i en utbildning av
annat slag än
arbetsmarknadsutbildning
med en studiefinansiering
som motsvarar
arbetslöshetsersättningen.
I ersättningsperioden
enligt andra stycket
inräknas i fall som avses i
10 § ersättningstid i den
andra arbetslöshetskassan.

Ersättningsrätten upphör vid utgången av månaden före den under vilken den
försäkrade fyller 65 år.

15 §6
-------------------------------------------------------
Om arbetslöshet upphör Om arbetslöshet upphör
innan ersättningsperioden innan ersättningsperioden
gått till ända, har den gått till ända, har den
försäkrade rätt till ersättningförsäkrade rätt till
under återstående antal dagarersättning under återstående
av perioden vid ny antal dagar av perioden
arbetslöshet, även om han då vid ny arbetslöshet, även om
inte uppfyller arbets- och han då inte uppfyller
karensvillkoren. Vad som nu arbets- och
har sagts gäller dock inte karensvillkoren, förutsatt
om en sammanhängande tid av att dessa ligger inom den
12 månader, i vilken inte maximala ersättningstiden.
räknas in tid som avses i 8 Vad som nu sagts gäller
§, har förflutit sedan hon dock inte om en samman-
eller han senast fick hängande tid av 12 månader,
ersättning. i vilken inte räknas in tid
som avses i 8 §, har för-
flutit sedan hon eller han
Har ersättningsperioden senast fick ersättning
gått till ända men har den Har ersättningsperioden
försäkrade under perioden på gått till ända men har den
nytt uppfyllt arbets- försäkrade under perioden på
villkoret, lämnas ersättning nytt uppfyllt arbets-
under ytterligare en villkoret enligt 7 §, lämnas
ersättningsperiod. Då skall ersättning under
dock karensvillkoret på nytt ytterligare en ersätt-
uppfyllas. Den nya ningsperiod. Då skall dock
ersättningsperioden räknas karensvillkoret på nytt
från inträdet av den uppfyllas. En ny
arbetslöshet då den försäkradeersättningsperiod räknas
uppfyllde det arbetsvillkor tidigast från det att den
som ligger till grund för föregående ersätt-
den nya perioden. ningsperioden gick till
ända eller på annat sätt
upphörde.

20 §7
Dagpenning lämnas med 75 procent av den försäkrades dagsförtjänst, om inte
annat följer av 17 § första stycket och andra stycket första meningen.
Dagpenning till en försäkrad som har tillerkänts ålderspension i form av
folkpension, allmän tilläggspension eller annan pension som lämnas på grund av
förvärvsarbete, lämnas med 65 procent av den försäkrades dagsförtjänst, med den
begränsning som följer av 17 § första stycket.
Med dagsförtjänst avses en femtedel av den veckoinkomst eller, i fråga om
försäkrad med månadslön, en tjugotvåendel av den månadsinkomst, som den
försäkrade före arbetslöshetens inträde vanligt åtnjöt under arbetstid som var
normal för den försäkrade.

-------------------------------------------------------
Som normalarbetstid skall Som normalarbetstid
gälla den genomsnittliga skall gälla den
arbetstiden antingen i det genomsnittliga arbetstiden
förvärvsarbete som innebär attunder de senaste tolv
arbetsvillkoret uppfylldes, månaderna före det att den
eller, om detta är arbetslöse anmält sig som
förmånligare för den försäkrade,arbetssökande hos den
i allt det förvärvsarbete somoffentliga
utförts under hela ramtiden arbetsförmedlingen. Ompröv-
enligt 6 §. ning av fastställd
dagsförtjänst under en
pågående ersättningsperiod får
ske vid omprövning av
normalarbetstiden eller då
medlemmen har haft ett
avbrott under
ersättningsperioden på grund
av arbete med högre inkomst
än tidigare. Avbrottet
skall ha varit
sammanhängande under minst
sex månader och ha omfattat
arbete som avses i 6 §.

Saknas underlag för beräkning av dagsförtjänsten enligt andra stycket, skall
som medlemmens dagsförtjänst räknas den i orten vanliga arbetsförtjänsten per
arbetsdag för arbetstagare inom samma yrke och med samma arbetsförmåga som
medlemmen.
-------------------------------------------------------
Utan hinder av Utan hinder av
bestämmelserna i första - bestämmelserna i första -
tredje styckena får dag- tredje styckena får dag-
penning till försäkrad som penning till försäkrad som
uppfyllt arbetsvillkoret under ersättningstiden
huvudsakligen genom uppfyllt arbetsvillkoret
arbetsmarknasutbildning el- huvudsakligen genom
ler yrkesinriktad arbetsmarknadsutbildning
rehabilitering för vilken eller yrkesinriktad
statligt utbildningsbidrag rehabilitering för vilken
har utgått bestämmas till statligt utbildningsbidrag
belopp som motsvarar har utgått bestämmas till
utbildningsbidraget. belopp som motsvarar
utbildningsbidraget.

Åtnjuter medlem med anledning av arbetslöshet fortlöpande ersättning från
annan än arbetslöshetskassa, får dagpenning utges högst med belopp som motsvarar
skillnaden mellan det högsta belopp som får lämnas enligt första - fjärde
styckena och ersättningen.

2.23

29 §8
Försäkrad skall avstängas från rätt till ersättning under tid som anges i
30 §, om han
1. lämnat sitt arbete utan giltig anledning,
2. skilts från arbetet på grund av otillbörligt uppförande,
-------------------------------------------------------
3. avvisat erbjudet 3. Avvisat erbjudet
lämpligt arbete, eller lämpligt arbete eller utan
att uttryckligen ha
avvisat sådant arbete ändå
genom sitt uppträdande
uppenbarligen vållat att
anställning inte kommit
4. utan att uttryckligen ha till stånd, eller
avvisat sådant arbete ändå 4. avvisat erbjudande om
genom sitt uppträdande en arbetsmarknadspolitisk
uppenbarligen vållat att åtgärd i form av anställning,
anställning inte kommit till praktikperiod eller
stånd. arbetsmarknasutbildning
eller avvisat erbjudande
om annan utbildning med en
studiefinansiering som
motsvarar arbetslöshets-
ersättningen.

30 §9
-------------------------------------------------------
Är det sannolikt att Är det sannolikt att ett
arbete som avses i 29 § arbete, en
skulle ha varat högst fem arbetsmarknadspolitisk
dagar eller mer än fem men åtgärd eller en utbildning
högst tio dagar eller mer än som avses i 29 § skulle ha
tio dagar, utgör varat högst fem dagar eller
avstängningstiden tio, 20 mer än fem men högst tio
respektive 45 dagar eller mer än tio
ersättningsdagar vid dagar, utgör avstäng-
avstängning enligt punkten 1 ningstiden tio, 20
samt 20, 40 respektive 60 respektive 45
ersättningsdagar vid ersättningsdagar vid
avstängning enligt punkterna avstängning enligt punkten
2-4. I avstängningstiden 1 samt 20, 40 respektive
inräknas endast dagar för 60 ersättningsdagar vid
vilka karenstid skulle ha avstängning enligt
tillgodoräknats eller punkterna 2-4. I avstäng-
dagpenning skulle ha ningstiden inräknas endast
lämnats, om avstängningen dagar för vilka karenstid
inte hade skett, eller skulle ha tillgodoräknats
dagar under vilka den eller dagpenning skulle ha
försäkrade har utfört lämnats, om avstängningen
förvärvsarbete. Den totala inte hade skett, eller
avstängningstiden får dock dagar under vilka den
inte överstiga 28, 56 försäkrade har utfört för-
respektive 112 värvsarbete. Den totala
kalenderdagar vid avstängningstiden får dock
avstängning enligt punkten 1 inte överstiga 28, 56
samt inte överstiga 56, 112 respektive 112
respektive 168 kalender- kalenderdagar vid
dagar vid avstängning enligt avstängning enligt punkten
punkterna 2-4. 1 samt inte överstiga 56,
112 respektive 168
kalenderdagar vid avstäng-
ning enligt punkterna 2-4.

2.24

Inträffar under avstängningstiden förhållande som avses i 29 §, beräknas ny
avstängningstid i enlighet med bestämmelserna i första stycket, om inte den nya
avstängningstiden ryms inom den löpande avstängningstiden.
Är det uppenbart att en försäkrad inte vill anta lämpligt arbete, såsom då den
försäkrade vid upprepade tillfällen antingen har avvisat erbjudet sådant arbete
eller lämnat sitt arbete utan giltig anledning, skall den försäkrade vara
avstängd till dess han eller hon utfört sådant förvärvsarbete som enligt 6 §
första stycket får tillgodoräknas för uppfyllande av arbetsvillkoret under 80
dagar.
Avstängningstiden räknas från den dag då det förhållande som anges i 29 §
inträffat.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997.
2. För den som har påbörjat en ersättningsperiod före den 1 januari 1997
räknas redan förbrukade ersättningsdagar i den pågående ersättningsperioden av
från den maximala ersättningstiden.

1 Lagen omtryckt 1991:1334.
2 Senaste lydelse 1995:1636.
3 Senaste lydelse 1995:1636.
4 Senaste lydelse 1995:860.
5 Senaste lydelse 1994:1673.
6 Senaste lydelse 1994:1673.
7 Senaste lydelse 1995:860.
8 Senaste lydelse 1995:1636.
9 Senaste lydelse 1995:1636.

2.25

2.11 Förslag till lag om ändring i lagen (1973:371) om
kontant arbetsmarknadsstöd

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1973:371) om kontant arbets-
marknadsstöd1
dels att 28 § skall upphöra att gälla,
dels att 6, 7, 8, 14, 15, 26, 27 och 29 §§ skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

6 §2
-------------------------------------------------------
Rätt till kontant Rätt till kontant
arbetsmarknadsstöd arbetsmarknadsstöd
föreligger, om den arbetslöseföreligger, om den
under en ramtid av tolv arbetslöse under en ramtid
månader omedelbart före av tolv månader omedelbart
arbetslöshetens inträde utförtföre det att han eller hon
förvärvsarbete i minst fem anmält sig som arbetssökande
månader (arbetsvillkor). Här hos den offentliga
skall hänsyn tas endast till arbetsförmedlingen utfört
månad då förvärvsarbete utförtsförvärvsarbete i minst sex
under minst 75 timmar. Med månader (arbetsvillkor). Här
utfört förvärvsarbete avses skall hänsyn tas endast
även tid då sökanden haft till månad då förvärvsarbete
semester eller annars varit utförts under minst 80
ledig av annan anledning än timmar. Med utfört
sjukdom, tjänstgöring enligt förvärvsarbete avses även tid
lagen (1994:1809) om då sökanden haft semester
totalförsvarplikt efter eller annars varit ledig
barns födelse med helt eller av annan anledning än
delvis bibehållen lön. sjukdom, tjänstgöring enligt
lagen (1994:1809) om
totalförsvarsplikt eller
barns födelse med helt
eller delvis bibehållen lön.

Vid prövning av arbetsvillkoret bortses från förvärvsarbete som
-------------------------------------------------------
1. arbetsgivaren 1. arbetsgivaren
finansierat med stöd av finansierat med stöd av
- lagen (1995:411) om - förordningen (1986:414)
tillfällig avvikelse från om rekryteringsstöd, eller
lagen (1981:691) om
socialavgifter, eller - förordningen (1987:411)
- förordningen (1987:411) om beredskapsarbete, eller
om beredskapsarbete, eller som
som

2. bedrivits med stöd av förordningen (1984:523) om bidrag till arbetslösa
m.fl. som startar egen näringsverksamhet. Detta gäller dock inte om sökanden då
arbetet påbörjas uppfyller arbetesvillkoret med annat förvärvsarbete än som nyss
sagts.
Tid då förvärvsarbete har utförts får icke räknas mer än en gång för upp-
fyllande av arbetsvillkoret.

2.30

7 §3
-------------------------------------------------------
För den som en gång har Den som en gång påbörjat en
påbörjat en ersättningsperiodersättningsperiod enligt
enligt denna lag gäller denna lag kan uppfylla det
följande. Vid uppfyllandet arbetsvillkor som krävs för
av det arbetsvillkor som en ny ersättingsperiod inom
skall ligga till grund för samma ersättningstid enligt
en ny ersättningsperiod 14 § första stycket genom
skall med tid under vilken att inom en ramtid av tolv
den sökande enligt 6 § skall månader omedelbart före
ha utfört förvärvsarbete ansökan om ersättning i den
jämställas tid då den sökandenya ersättningsperioden
1. i enskilt hem vårdat under minst sex månader
åldring eller handikappad i - utföra förvärvsarbete,
sådan utsträckning att - bedriva egen närings-
sökanden varit förhindrad attverksamhet med stöd av
stå till arbetsmarknadens förordningen (1984:523) om
förfogande, bidrag till arbetslösa
2. deltagit i och, om m.fl. som startar egen
inte särskilda skäl hindrat näringsverksamhet
det, fullföljt arbets- - delta i och, om inte
marknadsutbildning eller särskilda skäl hindrar det,
yrkesinriktad fullfölja arbetsmarknads-
rehabilitering för vilken utbildning eller yrkes-
statligt utbildningsbidrag inriktad rehabilitering för
lämnats vilken statligt
3.fullgjort tjänstgöring utbildningsbidrag lämnas,
enligt lagen(1994:1809) om eller
totalförsvarsplikt eller fått - delta i och, om inte
förädrapenningförmån enligt särskilda skäl hindrar det,
lagen (1962:381) om allmän fullfölja utbildning av
försäkring, i båda fallen annat slag än
dock tillsammans högst två arbetsmarknadsutbildning
månader, med en studiefinansiering
4. utfört förvärvsarbete somsom motsvarar
arbetsgivaren finansierat arbetslöshetsersättningen
med stöd av (nytt arbetsvillkor).
- lagen (1995:411) om
tillfällig avvikelse från
lagen (1981:691) om
socialavgifter, eller
- förordningen (1987:411)
om beredskapsarbete,
5. bedrivit egen
näringsverksamhet med stöd
förordningen (1984:523) om
bidrag till arbetslösa m.
fl. som startar egen
näringsverksamhet. Här skall hänsyn tas
endast till månad då
förvärvsarbete eller annan
ovan nämnd verksamhet
utförts under minst 80
timmar.
Med förvärvsarbete
likställs tjänstgöring enligt
lagen (1994:1809) om
totalförsvarsplikt eller
tid med föräldrapenningför-
mån enligt lagen (1962:381)
om allmän försäkring, i båda
fallen dock tillsammans
högst två månader.

8 §4
-------------------------------------------------------
Vid bestämmande av ramtid Vid bestämmande av ramtid
enligt 6 § räknas inte tid dåenligt 6 och 7 §§ räknas inte
sökanden varit hindrad att tid då sökanden varit
arbeta på grund av hindrad att arbeta på grund
av

1. styrkt sjukdom,
2. heltidsutbildning som den sökande har avslutat efter fyllda 25 år eller som
har föregåtts av sammanhängande förvärvsarbete på heltid i minst fem månader,
3. tvångsvård enligt lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall,
4.frihetsberövande på kriminalvårdens område,
5. vård av eget barn eller adoptivbarn som inte har fyllt två år,
6. beslut enligt smittskyddslagen (1988:1472) eller livsmedelslagen (1971:511)
eller föreskrifter som har meddelats med stöd av sistnämnda lag.
Detsamma gäller tid då sökanden har fått föräldrapenningförmån enligt lagen
(1962:381) om allmän försäkring eller varit hindrad att arbeta på grund av
1. tjänstgöring enligt lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt,
2. arbetsmarknadsutbildning,
-------------------------------------------------------
3. yrkesinriktad 3. yrkesinriktad
rehabilitering, i den mån rehabilitering, i den mån
sådan tid inte enligt 7 § sådan tid inte enligt 7 §
jämställs med tid under kvalificerar för en ny
vilken förvärvsarbete har ersättningsperiod.
utförts.

Den tid som inte räknas in i ramtiden får dock inte överstiga två år.

14 §5
-------------------------------------------------------
Kontant arbetsmarknadsstöd
utgår under längst 150 dagar
(ersättningsperioden), om
inte annat följer av andra
stycket eller av 15 § sista
stycket. Har stödtagaren
uppnått 55 års ålder innan
ersättningsperioden gått till
ända, är perioden i stället
300 dagar. Sedan stödtagaren
uppnått 60 års ålder, är
ersättningsperioden 450
dagar.

I ersättningsperioden
inräknas inte dagar, under
vilka stödtagaren har
anvisats verksamhet för
arbetslivsutveckling i
enlighet med föreskrifter
som har meddelats av reger-
ingen

-------------------------------------------------------
Ersättning som grundar sig på
uppfyllandet av ett sådant
arbetsvillkor som avses i 6 §
lämnas under längst tre år
räknat från och med den första
karensdagen i den första er-
sättningsperioden (ersätt-
ningstid). För ersättnings-
berättigade enligt 9 § räknas
ersättningstiden från och med
första ersättningsdagen i den
första ersättningsperioden
inom ersättningstiden.
Ersättningstiden förlängs om
stödtagaren under
ersättningstiden utfört sådant
förvärvsarbete som avses i 6 §
eller genomgått utbildning
som inte är arbetsmarknads-
utbildning. Ersättningstiden
får dock inte överstiga fyra
år.
Ersättning enligt första
stycket lämnas i perioder på
längst 300 dagar
(ersättningsperioder). I
ersättningsperioden inräknas
dagar då stödtagaren deltagit
i en arbetsmarknadspolitisk
åtgärd eller i en utbildning
av annat slag än arbets-
marknadsutbildning med en
studiefinansiering som
motsvarar arbets-
löshetsersättningen.

Rätten till kontant arbetsmarknadsstöd upphör vid utgången av månaden före den
under vilken den arbetslöse fyller 65 år eller när han dessförinnan börjar
uppbära hel ålderspension, hel förtidspension eller helt sjukbidrag enligt lagen
(1962:381) om allmän försäkring.

15 §6
-------------------------------------------------------
Om arbetslöshet upphör innan
ersättningsperioden gått till
ända, har stödtagaren rätt
till kontant arbets-
marknadsstöd under återstående
antal dagar av perioden vid
ny arbetslöshet, även om han
då inte uppfyller arbets-
och karensvillkoren. Vad
som nu sagts gäller dock
inte om en sammanhängande
tid av 12 månader, i vilken
inte räknas in tid som avses
vid 8 §, har förflutit sedan
hon eller han senast fick
ersättning.

Har ersättningsperioden
gått till ända men har
stödtagaren inom en tid av
12 månader dessförinnan upp-
fyllt arbetsvillkoret,
lämnas kontant
arbetsmarknadsstöd under
ytterligare en
ersättningsperiod. Då skall
dock karensvillkoret på nytt
uppfyllas. Den nya
ersättningsperioden räknas
från inträdet av den arbets-
löshet, då stödtagaren senast
uppfyllde arbetsvillkoret.

-------------------------------------------------------
Om arbetslöshet upphör innan
ersättningsperioden gått till
ända, har stödtagaren rätt
till ersättning under
återstående antal dagar av
perioden vid ny
arbetslöshet, även om han då
inte uppfyller arbets- och
karensvillkoren, förutsatt
att dessa ligger inom den
maximala ersättningstiden.
Vad som nu sagts gäller dock
inte om en sammanhängande
tid av 12 månader, i vilken
inte räknas in tid som avses
i 8 §, har förflutit sedan
hon eller han senast fick
ersättning.
Har ersättningsperioden
gått till ända men har
stödtagaren under perioden på
nytt uppfyllt arbetsvill-
koret enligt 7 §, lämnas
ersättning under ytterligare
en ersättningsperiod. Då
skall dock karensvillkoret
på nytt uppfyllas. En ny
ersättningsperiod räknas
tidigast från det att den
föregående ersättningsperioden
gick till ända eller på annat
sätt upphörde.

För den som regelbundet utför deltidsarbete under tid då hon eller han i
övrigt är arbetslös får, om det finns särskilda skäl, regeringen eller den
myndighet regeringen bestämmer föreskriva om begränsningar i ersättningsrätten
och om karenstid utöver vad som följer av denna lag.

26 §7
Stödtagare skall avstängas från rätt till ersättning under tid som anges i
27 §, om han
1. lämnat sitt arbete utan giltig anledning,
2. skilts från arbete på grund av otillbörligt uppförande,
-------------------------------------------------------
3. avvisat erbjudet 3. avvisat erbjudet
lämpligt arbete, eller lämpligt arbete eller utan
att uttryckligen ha
avvisat sådant arbete ändå
genom sitt uppträdande
uppenbarligen vållat att
4. utan att uttryckligen anställning inte kommit
ha avvisat sådant arbete ändåtill stånd, eller
genom sitt uppträdande 4. avvisat erbjudande om
uppenbarligen vållat att en arbetsmarknadspolitisk
anställning inte kommit till åtgärd i form av anställning,
stånd. praktikperiod eller
arbetsmarknadsutbildning
eller avvisat erbjudande
om annan utbildning med en
studiefinansiering som
motsvarar arbetslöshets-
ersättningen.

27 §8
-------------------------------------------------------
Är det sannolikt att arbete
som avses i 26 § skulle ha
varat högst fem dagar eller
mer än fem men högst tio
dagar eller mer än tio
dagar, utgör
avstängningstiden tio, 20
respektive 45
ersättningsdagar vid
avstängning enligt punkten 1
samt 20, 40 respektive 60
ersättningsdagar vid avstäng-
ning enligt punkterna 2-4.
I avstängningstiden inräknas
endast dagarna för vilka
karenstid skulle ha
tillgodoräknats eller
kontant arbetsmarknadsstöd
skulle ha lämnats, om
avstängningen inte hade
skett, eller dagar under
vilka stödtagaren har utfört
förvärvsarbete. Den totala
avstängningstiden får dock
inte överstiga 28, 56
respektive 112
kalenderdagar vid
avstängning enligt punkten 1
samt inte överstiga 56, 112
respektive 168
kalenderdagar vid
avstängning enligt punkterna
2-4.

-------------------------------------------------------
Är det sannolikt att ett
arbete, en
arbetsmarknadspolitisk åtgärd
eller en utbildning som
avses i 26 § skulle ha varat
högst fem dagar eller mer än
fem men högst tio dagar
eller mer än tio dagar, utgör
avstängningstiden tio, 20
respektive 45
ersättningsdagar vid
avstängning enligt punkten 1
samt 20, 40 respektive 60
ersättningsdagar vid avstäng-
ning enligt punkterna 2-4.
I avstängningstiden inräknas
endast dagarna för vilka
karenstid skulle ha
tillgodoräknats eller
kontant arbetsmarknadsstöd
skulle ha lämnats, om
avstängningen inte hade
skett, eller dagar under
vilka stödtagaren har utfört
förvärvsarbete. Den totala
avstängningstiden får dock
inte överstiga 28, 56
respektive 112
kalenderdagar vid
avstängning enligt punkten 1
samt inte överstiga 56, 112
respektive 168
kalenderdagar vid
avstängning enligt punkterna
2-4.

Inträffar under avstängningstiden förhållande som avses i 26 §, beräknas ny
avstängningstid i enlighet med bestämmelserna i första stycket, om inte den nya
avstäningstiden ryms inom den löpande avstängningstiden.
Är det uppenbart att stödtagaren inte vill anta lämpligt arbete, såsom då
stödtagaren vid upprepade tillfällen antingen har avvisat erbjudet sådant arbete
eller lämnat sitt arbete utan giltig anledning skall stödtagaren vara avstängd
till dess han eller hon utfört sådant förvärvsarbete som enligt 6 § första
stycket får tillgodräknas för uppfyllande av arbetsvillkoret under 80 dagar.
Avstängningstiden räknas från den dag då det förhållande som anges i 26 §
inträffat.

29 §9
-------------------------------------------------------
Med beslut om avstängning Med beslut om avstängning
enligt 26-28 §§ jämställes enligt 26 och 27 §§ jämställes
beslut om avstängning från beslut om avstängning från
rätt till ersättning enligt rätt till ersättning enligt
29, 30, 31 och 34 §§ lagen 29, 30 och 34 §§ lagen
(1973:370) om arbetslöshets- (1973:370) om
försäkring. arbetslöshetsförsäkring.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997.
2. För den som har påbörjat en ersättningsperiod före den 1 januari 1997
räknas redan förbrukade ersättningsdagar i den pågående ersättningsperioden av
från den maximala ersättningstiden.

2.31

3 Sammanfattning av förslagen och deras
finansiering

I propositionen 1995/96:207 om en ekonomisk politik för att halvera den öppna
arbetslösheten till år 2000 redogörs för de allmänna riktlinjerna för den
ekonomiska politik som regeringen förordat. Den ekonomiska politiken syftar till
god tillväxt, full sysselsättning och stabila priser. Målet är att halvera den
öppna arbetslösheten från 8 procent år 1994 till 4 procent år 2000. För att
uppnå detta mål presenterar och konkretiserar regeringen nu ytterligare ett
antal åtgärder som främjar tillväxt och sysselsättning.
Flera av förslagen i propositionen har mot bakgrund av ärendets natur beretts
i en annan ordning än vad som normalt sker när en längre beredningstid står till
buds. Det finns vidare anledning att riksdagen beslutar om en förkortad
motionstid för följdmotioner till propositionen.
Enligt 9 kap. 5 § regeringsformen kan riksdagen för löpande budgetår på
tilläggsbudget göra en ny beräkning av statsinkomster samt ändra och anvisa nya
anslag. Så har skett i ett antal propositioner under innevarande budgetår. De
ytterligare förändringar av gällande statsbudget som nu föreslås för att halvera
den öppna arbetslösheten till år 2000 redovisas i det följande.
För att bibehålla förtroendet för de offentliga finanserna har regeringen
tidigare uttalat att utgiftsökningar och inkomstminskningar skall vara fullt
finansierade genom samtidigt beslutade utgiftssänkningar eller inkomstökningar
(prop. 1994/95:100 bil.1). Samtliga förslag är fullt ut finansierade.
Finansiering av utgiftsökningarna budgetåret 1995/96 sker genom inleveranser
från statliga bolag.
De anslagsförändringar som begärs innebär en bruttoökning som uppgår till 3
miljarder kronor (tabell 3.1.). Samtidigt sker lika stora inkomstförstärkningar.

Tabell 3.1 Specifikation av förändringarna i utgiftsanslagen för budgetåret
1995/96 i förhållande till statsbudgeten
1000-tals kronor

Belopp Förslag tillFörändring
i stats-nytt anslags-Ökning (+)
budgetenbelopp Minskning (-)

Reformer
Statschefen och regeringen
Samarbete och utveckling inom
Östersjöregionen, reservationsanslag1 000 000+1 000 000

Näringsdepartementet

Program för småföretagsutveckling,

förnyelse och tillväxt, reservationsanslag1 000 000+1 000 000

Miljödepartementet
Investeringsbidrag för
främjande av omställning i
ekologiskt hållbar riktning,
reservationsanslag 100 0001 100 000+ 1 000 000

Summa totalt 100 000 3 100 000+ 3 000 000

Finansiering
Utdelning från Securum + 3 000 000

I regeringens proposition 1995/96:150 föreslog regeringen ett utgiftstak för
staten inklusive socialförsäkringssektorn vid sidan av statsbudgeten för år 1997
på 723 miljarder kronor, för år 1998 på 720 miljarder kronor och för år 1999 på
735 miljarder kronor. I detta sammanhang redovisades även preliminära ramar för
respektive utgiftsområde. Några av de förslag som nu aviseras kommer att påverka
fördelningen mellan ramarna för utgiftsområdena utan att detta påverkar taket
för de totala statliga utgifterna (tabell 3.2).

Tabell 3.2 Specifikation av tidigare aviserade åtgärder
Miljoner kronor

1995/96 1997 1998 1999

Reformer
Utbildningsdepartementet
Utbildningssatsningar 900 6600 8000 9600

Arbetsmarknadsdepartementet
Höjd ersättningsnivå i
arbetslöshetsförsäkringen (80%) 1500 1500
____ ____ ____ ____
Summa reformer 900 6600 950011100

Finansiering1
Arbetsmarknadsdepartementet
Arbetsvillkor 300 300 400
Förvärvsbegrepp 200 200 300
Inväxling (arbetslöshetsförsäkring) 1200 1500 1600
Besparing a-kassan 1000 1000
Effektivisering av arbetsmarknadspolitiska
åtgärder 500 1185 1185 1185
Förändrat rekryteringsstöd och
arbetsmarknadsutbildning 900 900 900
Samhall 100 100 100
Myndigheter inom UO 14 30 30
Utbildningsdepartementet
Besparingar inom UO 16 1000
Övriga departement
Indragning av bl.a anslagssparande och
reservationsmedel (A, Fi, K och Fö) 600
Besparing som preciseras i budgetpropositionen400200100________________
Summa finansiering 500 4885 5415 6615

**FOOTNOTES**

1Återstoden av utbildningssatsningen finansieras via
höjda energiskatter

3.32

Det är angeläget ur sysselsättningssynpunkt att tillväxten i den
konkurrensutsatta sektorn kombineras med en god utveckling av de mer
sysselsättningsintensiva, inhemska sektorerna av den svenska ekonomin.
Skattepolitiken kan här bidra till att skapa ökad tillväxt. För att stimulera
den inhemska ekonomin görs en tillfällig nedsättning av stämpelskatten på
fastigheter och bilförsäljningen stimuleras genom ett skifte av skatteuttaget
från försäljningsskatt till fordonsskatt.
Regeringen kommer i höst att lämna förslag till riksdagen om lättnader i
dubbelbeskattningen som riktas mot små och medelstora företag. Vidare föreslås
en reduktion för små och medelstora företag av avgiftsuttaget med fem
procentenheter.
Som en allmän finansiering av de olika åtgärderna föreslås en höjning av
tobaksskatten med 15 procent. Vidare begränsas uppräkningen av skiktgränsen i
inkomstskatteskalan inför år 1997. Skatten på utdelningar och reavinster på
andelar i allemansfonder höjs från 20 till 30 procent. Företagens möjligheter
att avsätta till periodiseringsfonder begränsas. De olika skatteförslagen
finansieras fullt ut (tabell 3.3.).

Tabell 3.3 Specifikation av förändringarna på inkomstsidan
Miljoner kronor
_____________________________________________________________________
1995/96 1997 1998 1999
_____________________________________________________________________
Skattelättnader
Temporärt reducerad stämpelskatt
för fastigheter och tomträtter 800 2000 200
Slopad försäljningsskatt bilar 600 1500 1500 1500
Förändrad bilförmånsbeskattning 900 1000 1000
Lättnad i dubbelbeskattningen 3500 3500
Reducerade socialavgifter 2100 2300 2300
____ ____ ____ ____
Summa skattelättnader 1400 6500 8500 8300

Finansiering
Höjd bilskatt 300 1600 1600 1600
Höjd tobaksskatt med 15% 1300 1200 1200
Höjd skatt allemansfonder till 30% 400 400
Utnyttjande av kvarvarande 2 miljarders
ram från proposition 1994/95:25 400 800 700 1600
Begränsning av maximal avsättning till
periodiseringsfond från 25 till 20% 3000 3000
Begränsad uppräkning skiktgräns inför 199790010001000
Avfallsskatt 400 400
____ ____ ____ ____
Summa finansiering 700 4600 8300 9200

Saldoeffekter skatteåtgärder -700-1900 -200 900
Utdelning från Securum 800 2000 200 0
Saldo 100 100 0 900

Genom en offensiv näringspolitik för tillväxt och sysselsättning avser
regeringen att bidra till företagstillväxt och en halvering av arbetslösheten
till år 2000.
I syfte att stärka näringslivets tillväxt och öka sysselsättningen föreslås
ett särskilt treårigt program för småföretagsutveckling, förnyelse och tillväxt.
För detta ändamål anvisas 1 miljard kronor. Dessutom förändras inriktningen i
regional- och näringspolitiken i syfte att bättre utnyttja de samlade regional-
och näringspolitiska resurserna.
En fond omfattande 1 miljard kronor inrättas med syfte att under en
femårsperiod stärka samarbete och utveckling i Östersjöregionen.
Ett femårigt program för omställning till en hållbar utveckling föreslås.
Programmet syftar till att driva på den tekniska utvecklingen samt att skapa
sysselsättning främst genom kretsloppsanpassning av byggnader, återvinning och
minskad deponering av byggmaterial samt åtgärder inom VA-området. 1 miljard
kronor föreslås för detta ändamål.
Högst 200 miljoner kronor av de medel som är avsatta för särskilda insatser i
vissa kommuner och landsting för år 1996 kommer att få användas för projekt som
avser att bidra till omstruktureringen i den kommunala verksamheten. Genom
projekten förbättras förutsättningarna för att den fortsatta anpassningen till
den ekonomiska situationen görs på ett sätt som säkerställer kvaliteten i den
kommunala verksamheten i ett mer långsiktigt perspektiv.
Utbildningssatsningen fullföljs genom att den reguljära utbildningen byggs ut
med 100 000 platser inom vuxenutbildningen och 30 000 nya platser inom
högskolan. Den särskilda satsningen på vuxenutbildningen inleds redan under
läsåret 1996/97. Från och med hösten 1997 inleds i nya former den särskilda
vuxenutbildningssatsningen som skall pågå under fem år. Detta innebär en
senareläggning av denna med ett halvår i förhållande till vad som aviserats i
proposition 1995/96:150. Den permanenta utbyggnaden av högskolan påbörjas år
1997 med 15 000 platser. För att ge utrymme för en god planering av den
fortsatta expansionen bör de återstående 15 000 platserna tillkomma först hösten
1999. Som planeringsunderlag ger regeringen förslag till fördelning av de 30 000
platserna. Hälften av de tillkommande platserna kommer att inriktas mot
naturvetenskap och teknik. Kostnaderna för utbildningssatsningarna finansieras
genom förändringar och omprioriteringar inom olika utgiftsområden bl.a. inom
utbildningsområdet. Finansiering sker i huvudsak inom arbetsmarknadsområdet och
genom höjning av energiskatterna. Därutöver sker finansiering genom att
utbildningssatsningen får effekt på den öppna arbetslösheten och att
belastningen på arbetslöshetsförsäkringen därmed minskar.
Inom det arbetsmarknadspolitiska området föreslås en ny inriktning av
arbetsmarknadspolitiken. Arbetsförmedlingarna stärks samtidigt som de centrala
resurserna reduceras. Kommunerna får en starkare roll. Användningen av de
arbetsmarknadspolitiska medlen blir mer flexibel. För att öka kvaliteten i den
offentliga servicen kommer tillfälligt offentligt
arbete erbjudas de som är 55 år eller äldre och som varit inskrivna vid
arbetsförmedlingen mer än två år. Arbetslösa mellan 25 och 55 år ges möjlighet
att studera under ett år på grund- och gymnasieskolenivå med utbildningsbidrag
motsvarande a-kassa. Även anställda kan få del av utbildningsbidraget under
förutsättning att de ersätts med en långtidsarbetslös registrerad vid
arbetsförmedling.
Arbetslöshetsförsäkringen som en omställningsförsäkring förstärks. En bortre
parentes i arbetslöshetsförsäkringen införs den 1 januari 1997 för att förstärka
arbetslinjen. Regeringen anser att ersättningsnivån i arbetslöshetsförsäkringen
bör höjas till 80 procent fr.o.m. den 1 januari 1998. Höjningen kostar 1,5
miljarder kronor och skall finansieras fullt ut genom regelförändringar inom
arbetslöshetsförsäkringen. I samband med denna proposition föreslås förändringar
i arbetsvillkor och förvärvsbegrepp som reducerar utgifterna med 0,5 miljarder
kronor fr.o.m. år 1997. Återstående besparingar på 1 miljard kronor skall
genomföras fr.o.m. år 1998 och kommer att avse förändringar inom
arbetslöshetsförsäkringen.

3.33

4 En skattepolitik för arbete

4.1 Inledning

Genom 1990-91 års skattereform skapades ett skattesystem som skulle ge goda
villkor för tillväxt, sysselsättning och välfärd. Inte minst handlade det om att
etablera ett stabilt regelverk som skulle ge förutsägbara förutsättningar för
företagandet. Genom sänkta skattesatser och breddade skattebaser skapades mer
likvärdiga villkor för olika slag av företag, investeringar och
finansieringsformer. Det gamla skattesystemet med dess höga formella
skattesatser och omfattande reserveringsmöjligheter bidrog till att konservera
företagsstrukturen. Detta innebar risker för felanvändning av våra gemensamma
produktionsresurser. 1991 års företagsskattesystem bidrar till större
flexibilitet och högre anpassningsförmåga vid förändringar i
marknadsförutsättningarna. Den fortgående internationaliseringen av den svenska
ekonomin ställer särskilda krav på flexibilitet.
Förhoppningarna om stabila förutsättningar för företagande och ekonomisk
verksamhet i stort har inte infriats. Särskilt vad gäller företags- och
kapitalbeskattningen har utvecklingen varit turbulent. Vid sidan av den kritik
som kan riktas mot förändringarnas innehåll har förändringarna i sig bidragit
till ökad osäkerhet. Denna osäkerhet har i sin tur hämmat investeringarna.
Det finns alltså stor anledning att söka återupprätta stabiliteten i
skattesystemet efter de senaste årens turbulens. Inom ramen för en grundläggande
stabilitet är det också angeläget att på olika vägar främja den inhemska
ekonomin. Under de senaste åren har den inhemska efterfrågan utvecklats långsamt
samtidigt som den konkurrensutsatta sektorn vuxit snabbt. Ur
sysselsättningssynpunkt är det angeläget att tillväxten i den konkurrensutsatta
sektorn kombineras med en god utveckling av de mer sysselsättningsintensiva,
inhemska sektorerna av den svenska ekonomin. Skattepolitiken kan här ge ett
bidrag.
De skatteförslag som vi presenterar och aviserar i denna proposition bidrar
till att skapa den önskvärda stabiliteten samtidigt som den inhemska ekonomin
främjas. Vad gäller stabiliteten handlar det i första hand om de skattemässiga
villkoren för små och medelstora företag. Dessa företag arbetar under andra
villkor än stora, väletablerade företag. För sin kapitalförsörjning är de i stor
utsträckning hänvisade till sparande i företaget och tillskott från en liten
ägargrupp. De saknar de stora företagens möjligheter till finansiering av sina
investeringar på den organiserade kapitalmarknaden.
Frågan om den ekonomiska dubbelbeskattningen av aktiebolagsinkomster har
diskuterats intensivt under senare år och förändringarna på området har varit
stora. Medan effekterna av dubbelbeskattningen på kapitalförsörjning och
investeringar är mycket begränsade för de stora företagen är de större och
utvecklingshämmande för de små och medelstora företagen. Regeringen kommer i
höst att lämna förslag till riksdagen om lättnader i dubbelbeskattningen som
riktas mot små och medelstora företag, lättnader som skall gälla fr.o.m.
inkomståret 1997.
För de mindre företagen är också förmögenhetsbeskattningens utformning
betydelsefull för deras investeringar och expansion. I den översyn av
förmögenhetsskatten som inom kort kommer att presenteras kommer därför
skattefriheten för arbetande kapital att ligga fast. Detta gäller även aktier i
bolag som är noterade på O- och OTC-listorna.
För de mindre företag som bedrivs som enskild näringsverksamhet finns
anledning att pröva olika möjligheter till förenklingar i skattelagstiftningen.
Särskilt för små och medelstora företag kan de indirekta
arbetskraftskostnaderna i form av socialavgifter verka hämmande på
nyanställningar och expansion. Vi föreslår därför en reduktion av avgiftsuttaget
med fem procentenheter. Reduktionen ges en sådan utformning att den blir av
särskild betydelse för de mindre företagen och baseras på en lönesumma av högst
600 000 kr.
I denna proposition föreslår vi två åtgärder som bidrar till att öka
aktiviteten på två betydelsefulla marknader, fastighetsmarknaden och bilmark-
naden. Kostnaden för köp av fastigheter begränsas genom en tillfällig
nedsättning av stämpelskatten på fastigheter och bilförsäljningen stimuleras
genom ett skifte av skatteuttaget från försäljningsskatt till fordonsskatt. Vi
aviserar också förslag till ny bilförmånsbeskattning som förutom att stimulera
den inhemska aktiviteten också kommer att bidra till en förbättrad miljö och
ökad trafiksäkerhet.
Som en allmän finansiering av de olika åtgärderna i denna proposition föreslås
en höjning av tobaksskatten med 15 procent. Vidare begränsas uppräkningen av
skiktgränsen i inkomstskatteskalan inför år 1997. Skatten på utdelningar och
reavinster på andelar i allemansfond höjs från 20 till 30 procent. Företagens
möjligheter att avsätta till periodiseringsfonder begränsas.
De olika skatteförslagen i denna proposition finansieras fullt ut. Därigenom
förenas kraven på ökad stabilitet i skattesystemet, önskemålen att främja
inhemsk aktivitet och behovet att även fortsättningsvis försvara den fortgående
budgetsaneringen.

4.2 Tidsbegränsad nedsättning av stämpelskatten på
fastigheter m.m.

4.2.1 Gällande rätt

Enligt 1 § lagen (1984:404) om stämpelskatt vid inskrivningsmyndigheter,
stämpelskattelagen, utgår stämpelskatt vid förvärv av fast egendom och
tomträtter och vid beviljande av inteckningar. Staten är enligt 2 §
stämpelskattelagen inte skattskyldig.
De skattepliktiga förvärven av fast egendom och tomträtter anges i 4 och 5 §§
stämpelskattelagen. Förvärv är skattepliktigt om det sker genom köp eller byte.
Vidare föreligger skatteplikt vid tillskott till bolag eller förening, utdelning
eller skifte från bolag, vid vissa fall av fusion eller expropriation samt vid
vissa andra fall av inlösen. Skatteplikt föreligger också i vissa särskilda fall
när en överlåtelse betecknats som gåva.
Enligt 8 § stämpelskattelagen är skattesatsen vid förvärv 1,5 eller 3 %. Den
lägre skattesatsen gäller om förvärvaren är fysisk person, den högre om
förvärvaren är ett aktiebolag eller någon annan juridisk person. Om förvärvaren
är ett dödsbo eller en bostadsrättsförening och även i vissa andra fall gäller
dock den lägre skattesatsen. Underlaget för skatten är enligt 9 §
stämpelskattelagen normalt köpeskillingen. I vissa särskilda fall kan dock
egendomens taxeringsvärde året före överlåtelsen utgöra underlag för skatten.
Vid förvärv av fast egendom eller tomträtter inträder skattskyldighet enligt
25 § stämpelskattelagen när ansökan om inskrivning beviljas. Enligt 27 §
stämpelskattelagen är både köpare och säljare skattskyldiga och de är
solidariskt ansvariga gentemot staten. Enligt 4 kap. 10 § tredje stycket
jordabalken gäller att köparen svarar för skatten i förhållande till säljaren.
Enligt 20 kap. 2 § jordabalken skall vid förvärv av fast egendom lagfart sökas
inom tre månader från förvärvet. Samma tidsgräns gäller enligt 21 kap. 1 §
jordabalken vid förvärv av tomträtter.
Enligt 24 § stämpelskattelagen gäller att skatten vid inteckning av fast
egendom eller tomträtt uppgår till 2 % av det belopp som intecknas.
Lantmäteriverket är uppbördsmyndighet i fråga om stämpelskatt.

4.2.2 Tidsbegränsad nedsättning av stämpelskatten vid förvärv av
fast egendom och tomträtter

Regeringens förslag: Stämpelskatten sätts tillfälligt ned till en tredjedel vid
förvärv av fast egendom och tomträtter som sker under tiden den 12 juni 1996 -
31 december 1997 under förutsättning att inskrivning beviljas före utgången av
mars 1998. I stället för skattesatserna 1,5 % respektive 3 % skall de nya
skattesatserna vara 0,5 respektive 1 %.

Skälen för regeringens förslag: Omsättningen på den svenska
fastighetsmarknaden har sjunkit avsevärt sedan fastighetskrisen under åren 1991
och 1992. Visserligen har omsättningen börjat stiga igen men den ligger
fortfarande på en låg nivå. Det senaste årets kraftiga räntefall har ännu inte
fått effekt på priserna. En orsak till att priserna ännu inte börjat stiga kan
vara den låga omsättningen på andrahandsmarknaden. Nuvarande stämpelskatt höjer
transaktionskostnaderna på denna marknad och bidrar därför till att dämpa
omsättningen. En nedsättning av stämpelskatten skulle öka omsättningshastigheten
på andrahandsmarknaden och bidra till att kostnadssänkningarna genom räntefallet
snabbare slår igenom på priserna. En tidsbegränsning av åtgärden skulle
förstärka denna effekt. Regeringen förutsätter att det utrymme som skapas genom
sänkningen av stämpelskatten inte tas i anspråk för att höja andra
transaktionskostnader, t.ex. mäk-lararvodena. Skattesänkningen skulle i så fall
inte få avsedd effekt. Regeringen avser att följa upp utvecklingen i detta
hänseende.
En ökad omsättning på andrahandsmarknaden med en följande prisuppgång bidrar
till att minska prisskillnaden mellan det befintliga beståndet och
nyproduktionen. En reducerad stämpelskatt kan därför få positiva effekter på
nyproduktionen och därmed på sysselsättning och offentliga finanser.
Regeringen föreslår därför att stämpelskatten vid förvärv av fast egendom och
tomträtter sätts ned till en tredjedel under en viss tidsperiod. Enligt gällande
rätt uppgår stämpelskattesatsen till 1,5 % om förvärvaren är en fysisk person
och till 3 % om förvärvaren är en juridisk person. Förslaget innebär således att
de nya skattesatserna skall uppgå till 0,5 resp. 1 %.
Nedsättningen knyter an till två omständigheter, nämligen dels tidpunkten för
förvärvet, dels tidpunkten för att inskrivning beviljas. Propositionen
överlämnas till riksdagen den 11 juni 1996. Nedsättningen föreslås därför gälla
förvärv som sker under tiden den 12 juni 1996 - 31 december 1997 under
förutsättning att inskrivning beviljas senast den 31 mars 1998.
Med hänsyn till att reglerna om nedsättning föreslås vara tidsbegränsade bör
dessa intas i en särskild lag.
De nu föreslagna bestämmelserna om nedsättning av stämpelskatten kan inte
tillämpas av inskrivningsmyndigheterna förrän lagen trätt i kraft den 1 augusti
1996. Regeln om nedsättning av stämpelskatten föreslås omfatta förvärv från och
med den 12 juni 1996. Vid förvärv som sker från och med denna dag och fram till
och med den 31 juli 1996 och där inskrivning beviljats senast sistnämnda dag
kommer stämpelskatten att fastställas enligt nu gällande regler. Vid
ikraftträdandet får de lägre skattesatserna retroaktiv verkan och överskjutande
skatt och, i förekommande fall, dröjsmålsavgift, skall återbetalas. Som exempel
kan nämnas att om inbetald stämpelskatt uppgår till 12 000 kr skall den nya
skatten sättas ned till 4 000 kr och 8 000 kr återbetalas.
Reglerna om hur myndigheterna skall hantera den situationen att skatt skall
sättas ned med stöd av den nya lagstiftningen bör knyta an till vad som annars
gäller om återbetalning av skatt och dröjsmålsavgift enligt 40 § stäm-
pelskattelagen. Ränta bör utgå på medel som återbetalas.

4.2.3 Skattskyldighet för Allmänna pensionsfonden

Regeringens förslag: Allmänna pensionsfonden skall vara skattskyldig enligt
stämpelskattelagen.

Skälen för regeringens förslag: Allmänna pensionsfonden, som är en del av
staten, förvaltar de allmänna pensionsmedlen. Detta sker bl.a. genom placeringar
i fastigheter. I detta hänseende konkurrerar fonden med andra placerare på
fastighetsmarknaden.
Eftersom fonden är en del av staten (jfr NJA 1992 s. 581) behöver den, till
skillnad mot andra placerare, inte betala stämpelskatt. Detta innebär en
snedvridning av konkurrensen. Villkoren för olika aktörer på fastighetsmarknaden
bör rimligen vara så lika som möjligt. Förslaget innebär därför att Allmänna
pensionsfonden skall betala stämpelskatt enligt de regler som gäller för
juridiska personer.
Det finns enligt regeringens mening ingen anledning att begränsa denna utökade
skattskyldighet till enbart förvärvsfallen. Förslaget innebär därför att
stämpelskatt också skall betalas om fonden beviljas inteckningar i fast egendom
eller i tomträtter.
Den föreslagna regeln om Allmänna pensionsfondens skattskyldighet bör träda i
kraft den 1 augusti 1996. Den nya regeln om fondens skattskyldighet bör gälla
förvärv efter ikraftträdandet och inteckningar som beviljas efter samma
tidpunkt.
I föregående avsnitt har föreslagits att stämpelskatten vid förvärv av fast
egendom och tomträtter tillfälligt skall sättas ned för förvärv som sker under
tiden den 12 juni 1996 - 31 december 1997 under förutsättning att inskrivning
medges senast den 31 mars 1998. Detta förslag får till följd att när reglerna om
fondens skattskyldighet träder i kraft den 1 augusti 1996 kommer fonden - på
samma sätt som andra skattskyldiga - att betala den nedsatta skatten vid
fastighets- och tomträttsförvärv.

4.3 Slopad försäljningsskatt och höjd fordonsskatt för
personbilar

Regeringens förslag: Försäljningsskatten på personbilar i miljöklass 1 och 2
slopas och sänks till 2 000 kr i miljöklass 3 fr.o.m. den 12 juni 1996.
Fordonsskattelagen ändras så att fordonsskatten höjs för personbilar med 50
procent och för dieselbilar av årsmodell 1994 eller senare med 15 procent
fr.o.m. den 1 oktober 1996.

Skälen för regeringens förslag: Sedan 1988 har försäljningen av personbilar i
Sverige minskat kraftigt. En uppgång har visserligen kunnat konstateras sedan
1993 men trots detta får man gå tillbaka till början av 1960-talet för att finna
en lika låg försäljning i absoluta tal. Enligt tidigare mönster, där
bilförsäljningen utvecklas i cykler om ca 12 år, borde visserligen en
ytterligare uppgång kunna ske. Det råder dock stor osäkerhet om så kommer att
bli fallet.
Den låga nivån på personbilsförsäljningen under en följd av år har medfört att
den svenska bilparken blivit allt äldre. Detta är negativt ur miljösynpunkt, då
äldre bilar släpper ut mer föroreningar än nyare bilar.
Av trafiksäkerhets- och miljöskäl och för att höja aktiviteten i den svenska
ekonomin finns anledning att stimulera en förnyelse av bilparken. I denna
proposition aviseras vissa förändringar i beskattningen av bilförmån som kan
bidra till förbättrad miljö och trafiksäkerhet. Ytterligare åtgärder är
emellertid motiverade.
Vid försäljningen av nya bilar tas i dag ut en särskild försäljningsskatt.
Vidare tas en bilskrotningsavgift ut. Samtidigt beskattas innehavet av bil genom
fordonsskatten och vidare påverkas driftskostnaderna av drivmedelsskatten. För
personbilar tas försäljningsskatt ut med 6 kr 40 öre per kilogram tjänstevikt.
För personbilar i miljöklass 3 ökas skatten med 2 000 kr.
Den parlamentariska kommitté som regeringen har tillkallat för att utarbeta en
nationell plan för kommunikationerna - Kommunikationskomittén (K 1995:01) - har
i tilläggsdirektiv (dir. 1996:35) fått i uppdrag att göra principiella
överväganden rörande hur ekonomiska förutsättningar inom kommunikationssektorn
kan användas som styrmedel för trafikpolitiska mål. Regeringen har vidare
nyligen tillkallat en särskild utredare som har fått i uppdrag att undersöka
vilken avvägning mellan de olika slagen av skatter som kan vara lämplig, bl.a.
från miljösynpunkt. Detta innebär bl.a. att beskattningen av vägtrafiken kommer
att ses över. Redan nu finns emellertid anledning företa vissa förändringar.
Försäljningsskatten bidrar i egenskap av transaktionsskatt till att dämpa
omsättningen av bilparken. En förskjutning av skatteuttaget på bilar från
försäljningsskatt till fordonsskatt, skatten på det löpande innehavet, skulle
bidra till att öka omsättningen med de positiva effekter detta skulle få på
miljön, trafiksäkerheten och aktiviteten i bilindustrin. Vårt förslag innebär
därför att försäljningsskatten slopas för fordon i miljöklass 1 och 2 och att
försäljningsskatten för personbilar i miljöklass 3 sänks till 2 000 kr. Den
högre försäljningsskatten på personbilar i miljöklass 3 bidrar till att
introducera ur miljösynvinkel renare bilar.
Effekten av den föreslagna växlingen innebär att utrymme uppkommer för en
prissänkning på ca 5 procent samtidigt som fordonsskatten höjs med 50 procent
för personbilar. Med hänsyn till att fordonsskatten för dieselbilar av årsmodell
1994 och senare är avsevärt högre än för övriga dieseldrivna personbilar bör
skattehöjningen för denna kategori begränsas till 15 %.
För att inte motverka sitt syfte, att stimulera nybilsförsäljningen, måste
slopandet av försäljningsskatt ske från den dag förslagen offentliggörs.
Lagändringarna måste således i denna del gälla retroaktivt från den dag
propositionen överlämnas till riksdagen. Det formella ikraftträdandet kan inte
ske förrän riksdagen beslutat om de föreslagna lagändringarna. Under tiden fram
till dess måste beskattningsmyndigheten debitera och kräva in
försäljningsskatten. I dessa fall får sedan återbetalning ske till den
skattskyldige. Av administrativa skäl kan höjningen av fordonsskatten träda i
kraft först fr.o.m. den 1 oktober 1996.

4.4 Höjd tobaksskatt

Regeringens förslag: Skatten på tobaksvaror höjs med 15 % fr.o.m. den 1 januari
1997.

Skälen för regeringens förslag: Som ett led i finansieringen av förslagen att
stimulera den inhemska ekonomin bör enligt regeringens mening skatten på
tobaksvaror höjas med 15 %. Ändringen bör träda i kraft den 1 januari 1997. För
en sådan höjning talar även folkhälsoskäl samt att Sverige f.n. ligger under de
miniminivåer på tobaksskatt som gäller inom EU. Sverige måste senast vid
utgången av år 1998 ha anpassat sig till dessa miniminivåer.
Enligt 42 § lagen (1994:1563) om tobaksskatt skall en årlig indexuppräkning
ske av tobaksskatten. De skattebelopp som gäller för år 1996 framgår av
förordningen (1995:1150) om fastställande av omräknade belopp för tobaksskatt
för år 1996. Av förenklingsskäl bör, med hänsyn till den nu föreslagna
skattehöjningen, någon indexering inte ske för år 1997.

4.5 Slopad förmånsbehandling av allemansfonder

Regeringens förslag: De särskilda skattelättnaderna för sparande i allemansfond
slopas fr.o.m. år 1997.

Skälen för regeringens förslag: Allemansfonderna infördes 1984 och fick i
skattereformen 1991 behålla en gynnad ställning genom att endast två tredjedelar
av avkastningen beskattades. Skattelättnaderna för inlåning på allemanssparkonto
och i ungdomsbosparandet slopades hösten 1992 med verkan fr.o.m. år 1993 (prop.
1992/93:50, bet. 1992/93:FiU1 och 1992/93:SkU18, SFS 1992:1488). Dessa
sparformer beskattas således numera med den allmänna skattesatsen för
kapitalinkomster. Beskattningen av försäljningsvinster och utdelning på andelar
i allemansfonder ändrades dock inte och denna avkastning beskattades alltjämt
med ett skatteuttag på 20 %.
I samband med en allmän omläggning av beskattningen av ägarkapital i företag
avskaffades hösten 1993 skattefördelen för allemansfond (prop. 1993/94:50).
Dessa regler gällde under år 1994. Det påtagligt höga allmänna ränteläget och
den halverade aktievinstbeskattningen under detta år ledde till relativt stora
nettouttag från fonderna. De uttagna sparmedlen utnyttjades ofta till förvärv av
räntebärande värdepapper.
I syfte bl.a. att hämma utflödet från fonderna återinfördes med verkan fr.o.m.
år 1995 den tidigare skattelättnaden (prop. 1994/95:25).
Regeringen kan konstatera att allemansfonderna i inte obetydlig mån bidragit
till dagens breda aktieägande. Denna fördel har tidigare uppvägt det från
principiella grunder negativa med en selektiv sparstimulans.
Det finns i nuvarande ekonomiska läge emellertid inte tillräckliga skäl att
bibehålla en sådan skattestimulans för ökat hushållssparande. De speciella
förhållandena på obligations- och aktiemarknaderna som rådde år 1994 är nu
borta. Förutsättningarna för en avveckling av skattelättnaden är därför gynnsam-
ma.
Lagen (1994:1851) om skattelättnader för sparande i allemansfond bör därför
upphävas med verkan fr.o.m. kommande årsskifte.
När särreglerna på skatteområdet upphör faller det egentliga skälet för de
särskilda spar- och placeringsregler som finns i lagen (1983:890) om
allemanssparande. Effekten av en slopad skattelättnad för dessa regler, bl.a.
utifrån placeringsreglernas inverkan på värdepappersmarknaden, har utretts och
redovisats i betänkandet Allemanssparandet - en översyn (SOU 1994:50).
Betänkandet har remissbehandlats.
Regeringen kommer senare att återkomma till riksdagen i frågan om spar- och
placeringsreglerna.

4.6 Kommande åtgärder

4.6.1 Lättnader i dubbelbeskattningen av aktier i onoterade
aktiebolag m.m.

Regeringens bedömning: En lättnad i den ekonomiska dubbelbe-skattningen bör
införas för aktier i onoterade bolag fr.o.m. den 1 januari 1997. Den närmare
utformningen av denna lättnad bestäms sedan Företagsskatteutredningen har lämnat
sitt förslag i slutet av juli månad 1996. Ett utrymme på 3,5 miljarder kronor
skall avsättas för denna lättnad.
Skattereduktionen för riskkapitalavdrag slopas fr.o.m. samma datum. Den
nuvarande avdragsramen på 100 000 kr kommer dock att vara oförändrad vid 1997
års taxering.
Avdragsrätten för avsättning till periodiseringsfond minskas till 20 %
fr.o.m. 1998 års taxering.

Skälen för regeringens bedömning: I anslutning till propositionen En politik
för arbete, trygghet och utveckling (prop. 1995/96:25) lämnade regeringen
tilläggsdirektiv till 1992 års företagsskatteutredning (Fi 1992:11, dir.
1995:130), särskild utredningsman Klas Herrlin. Det nya uppdraget innebar att
utredningen skall utreda en lättnad i den ekonomiska dubbelbeskattningen av
aktiebolagens vinster. Enligt uppdraget skall arbetet i första hand inriktas mot
en generell lättnad på företagsnivå. Om utredningen skulle finna att ett sådant
system inte bör införas skall utredningen i stället lämna förslag till en
selektiv lättnad för mindre företag.
Dubbelbeskattningen av aktiebolagens vinster har under en längre tid varit
föremål för en intensiv diskussion. Med ekonomisk dubbelbeskattning avses att
avkastningen på det egna kapitalet i bolaget beskattas såväl i bolaget
(bolagsnivå) som hos ägarna (ägarnivå). Det förekommer att man i debatten jämför
beskattningen av avkastning på eget resp. inlånat kapital genom en enkel
uppräkning av i hur många led dessa olika inkomster beskattas och av det drar
den slutsatsen att dubbelbeskattningen utgör ett ekonomiskt problem. Frågan kan
emellertid inte avgöras på detta sätt. Det fordras en analys av de ekonomiska
verkningarna av bolagsskatten och skatten på utdelning, reavinst resp. ränta.
En faktor som är av stor betydelse för bedömningen av den ekonomiska effekten
av dubbelbeskattningen är det grundläggande förhållandet att den svenska
kapitalmarknaden är starkt integrerad med de internationella kapitalmarknaderna.
Rent allmänt innebär detta att det avkastningskrav som ställs på investeringar i
Sverige i hög grad är internationellt bestämt. Detta gäller i första hand för
investeringar i de större företagen, vars aktier i växande omfattning är föremål
för internationell handel.
Med den utgångspunkten att avkastningskravet på investeringar är
internationellt bestämt kommer det ekonomiska resultatet av en lättnad i
dubbelbeskattningen att bero på hur en sådan lättnad utformas. En generell
lättnad på ägarnivå har i första hand effekter på det svenska hushållssparandets
sammansättning och får därmed också konsekvenser för hur svenska företag kommer
att ägas. Däremot har en sådan lättnad begränsad effekt på investeringarna.
Detta gäller för stora företag men även för mindre företag utan tillgång till
den organiserade kapitalmarknaden. För den som överväger att spara i dessa
företag har avkastningen efter skatt på en alternativ placering i börsaktier
ökat som ett resultat av den generella lättnaden. Detta förhållande motverkar
effekten av skattelättnaden för utdelningar och reavinster från de mindre
företagen. Därmed blir effekterna på investeringarna små även för dessa företag.
En lättnad på företagsnivå kommer i första hand att påverka investeringarna i
de berörda företagen. I ett tillväxtperspektiv finns det alltså skäl att föredra
en lättnad på företagsnivå framför en lättnad i ägarbeskattningen.
Det har hävdats att mindre och medelstora företag inte har samma tillgång som
större företag till den organiserade kapitalmarknaden och att de i vissa
situationer kan anses vara utsatta för ransonering på denna marknad. Detta
skulle innebära att dessa företag ställs inför högre avkastningskrav än de
större företagen, något som i sin tur skulle motivera särskilda lösningar för
dessa företag. I direktiven anges att om utredningen finner avgörande hinder mot
att införa en generell lättnad på bolagsnivå skall den utreda och lämna förslag
till en selektiv lättnad med inriktning på de mindre företagen. En sådan
selektiv lösning skall i första hand ta formen av en lättnad på företagsnivå men
en lättnad på ägarnivå kan vara en lösning.
Enligt vad regeringen erfarit har utredningsmannen på sätt som närmare kommer
att redovisas i betänkandet inte funnit skäl att utforma en modell för en
generell lättnad på bolagsnivå. Arbetet inriktas nu på att analysera en modell
för en selektiv lättnad för mindre och medelstora företag.
Företagsskatteutredningen skall enligt sina direktiv lämna ett betänkande i
sådan tid att ett förslag kan leda till lagstiftning hösten 1997 med tillämpning
fr.o.m. inkomståret 1998. Det är emellertid angeläget att förbättra villkoren
för mindre och medelstora företag och därmed skapa för-utsättningar för en
expansion av sysselsättningen i dessa företag. Regeringen anser därför att det
är önskvärt att en lättnad i den ekonomiska dubbelbeskattningen för dessa
företag införs redan fr.o.m. den 1 januari 1997. Regeringen har erfarit att
Företagsskatteutredningen kan lämna sitt förslag före utgången av juli månad
1996.
Med hänsyn till Företagsskatteutredningens kommande förslag bör det för
närvarande lämnas öppet hur en lättnad för mindre och medelstora företag närmare
skall utformas. En tänkbar avgränsning av mindre och medelstora företag är att
utgå från sådana företag som inte har aktier noterade på börsen eller på någon
annan marknadsplats. Den slutliga avgränsningen av det gynnade området får göras
på grundval av utredningsförslaget. Ett utrymme på 3,5 miljarder kronor skall
avsättas för lättnaden.
Enligt nuvarande regler medges skattereduktion för riskkapitalavdrag vid 1997
och 1998 års taxeringar. Skattereduktionen uppgår till 30 % av ett underlag
bestående av betalningar för nyemitterade aktier på sammanlagt 100 000 kr för de
två åren. Riskkapitalavdraget tillkom som en provisorisk åtgärd i avvaktan på
att permanenta åtgärder för att stimulera de små och medelstora företagens
försörjning med riskkapital infördes (prop. 1995/96:109 s.46). När en lättnad i
dubbelbeskattningen nu införs fr.o.m. 1 januari 1997 bör därför att
riskkapitalavdraget slopas från samma tidpunkt. Den nuvarande avdragsramen på
100 000 kr bör kvarstå oför-ändrad och kan därmed utnyttjas vid 1997 års
taxering.

Avdragsrätten för periodiseringsfonder begränsas

Vid beräkning av inkomst av näringsverksamhet finns sedan 1995 års taxering en
generell reserveringsmöjlighet, avdrag för avsättning till periodiseringsfond
enligt lagen (1993:1538) om periodiseringsfonder. Möjligheten att sätta av till
periodiseringsfond gäller både juridiska och fysiska personer. Avdrag medges för
juridiska personer med högst 25 % av beskattningsårets inkomst före avdraget.
För fysiska personer medges avdrag med högst 25 % av ett motsvarande
inkomstunderlag. Avdraget skall återföras till beskattning senast femte
beskattningsåret efter avsättningsåret. Avdraget ger alltså en möjlighet till
förlustutjämning bakåt under en fem-årsperiod.
Av statsfinansiella skäl bör avdragsrätten begränsas. En minskning av avdraget
med fem procentenheter till 20 % bör kunna ske utan att några mer påtagliga
olägenheter uppkommer. Begränsningen bör gälla fr.o.m. 1998 års taxering i fråga
om avsättningar för beskattningsår som avslutas efter den 31 december 1996.

4.6.2 Förmögenhetsbeskattningen av aktier

Regeringens bedömning: Aktier som noteras på börsens O- och OTC-listor bör
alltjämt vara befriade från förmögenhetsskatt.

Skälen för regeringens bedömning: Riksdagen beslöt hösten 1991 om en
avveckling av förmögenhetsskatten (prop. 1991/92:60, bet. 1991/92:SkU10, SFS
1991:1850 och 1851). I ett första steg vid 1992 års taxering slopades det
översta skiktet i skatteskalan. Samtidigt togs skatten på s.k. arbetande kapital
i näringsverksamhet bort, vilket bl.a. resulterade i att börsnoterade aktier på
de s.k. O- och OTC-listorna blev helt befriade från förmögenhetsskatt.
Fr.o.m. år 1993 slopades även mellanskiktet i skatteskalan. Skatten blev
därefter proportionell och utgick med 1,5 % av den beskattningsbara förmögenhet
som översteg 800 000 kr. Det slutliga avskaffandet av förmögenhetsskatten
bestämdes först till 1994 men sköts i samband med den s.k. krisöverenskommelsen
hösten 1992 upp ett år.
I början av den nuvarande mandatperioden år 1994 beslutades att
förmögenhetsskatten skulle kvarstå i avvaktan på en översyn av reglerna (prop.
1994/95:25, bet. 1994/95:FiU1, SFS 1994:1897 och 1898). Enligt gällande
övergångsregler behålls skatten t.o.m. 1996 (1997 års taxering). Som en av
utgångspunkterna för utformningen av ett nytt förslag angav regeringen att s.k.
arbetande kapital i företag i stor utsträckning borde befrias från
förmögenhetsskatt. Regeringen framhöll att detta särskilt gällde små och
medelstora företag.
I fråga om värdepapper gäller enligt övergångsbestämmelserna för närvarande
följande.
Aktier på börsens O- och OTC-listor är inte skattepliktiga. Detsamma gäller
aktier som noteras på börsens A-lista i de fall företagets aktier var
förmånsbehandlade vid utgången av år 1991. Skattebefrielsen har delvis kommit
att gälla för aktier i ett antal börsföretag på A-listan som aldrig haft
egentlig småföretagskaraktär. Aktier i övrigt på börsens A-lista tas upp till 75
% av det noterade värdet. Andelar i värdepappersfonder och vissa aktieanknutna
instrument värderas på samma sätt. Obligationer som inte är aktieanknutna tas
däremot upp till sitt fulla värde.
I vårens proposition om ekonomisk-politiska åtgärder på skatte- och
avgiftsområdet, prop. 1995/96:198, föreslogs en höjning av det generella
fribeloppet vid förmögenhetsbeskattningen till 900 000 kr. Höjningen av
fribeloppet finansieras med en skärpning av förmögenhetsbeskattningen av aktier
och liknande värdepapper. Skärpningen innebär att aktier på börsens A-lista
normalt skall tas upp till det fulla noterade värdet fr.o.m. 1997 års taxering.
Förmögenhetsskattebestämmelserna ses för närvarande över inom
regeringskansliet. Översynen kommer inom kort att redovisas i en
departementspromemoria. Efter promemorians remissbehandling kommer regeringen
att lägga fram förslag om en reformerad förmögenhetsskatt som skall gälla
fr.o.m. 1998 års taxering. Det finns dock skäl att redan nu ta upp frågan om
beskattningen av aktier som noteras på börsens listor för mindre och medelstora
företag.
I den tidigare nämnda vårpropositionen framhöll regeringen att marknadsnotera-
de aktier och liknande tillgångar i princip borde tas upp till det noterade
värdet på samma sätt som gäller för obligationer. Å andra sidan framhölls åter
att s.k. arbetande kapital i små och medelstora företag i allt väsentligt borde
befrias från förmögenhetsskatt. Något förslag redovisades inte i fråga om de i
dag skattebefriade börsaktierna utan frågan lämnades öppen tills vidare.
Som regeringen tidigare framhållit bör det förmögenhetsskattegynnade företags-
kapitalet avgränsas på ett sådant sätt att företagens tillväxt och möjligheter
att erhålla riskvilligt kapital inte hämmas på ett olämpligt sätt. Detta talar
för att aktier på O- och OTC-listorna bör undantas från förmögenhetsskatt.
Intresset av att upprätthålla en vital riskkapitalmarknad även för mindre och
medelstora företag talar också för fortsatt förmögenhetsskattefrihet. Enligt
regeringens uppfattning väger de nu nämnda skälen för skattebefrielse tyngre än
det motstående intresset av att noterade aktier beskattas på ett likformigt
sätt. Aktierna på börsens O- och OTC-listor bör därför alltjämt vara skattefria.

4.6.3 Åtgärder för enskilda näringsidkare

Regeringens bedömning: Regeringen återkommer i höst med förslag till riksdagen
om justeringar i det nya systemet för beskattning av enskilda näringsidkare och
delägare i handelsbolag. För att underlätta generationsskiften bör vederlag vid
gåva eller arv få medräknas i fördelningsunderlaget vid negativ räntefördelning.
Kapitaltillskott bör snabbare än i nuläget få räknas med i
fördelningsunderlaget för räntefördelning och i takbeloppet för expansionsmedel.
I förenklingssyfte bör handelsbolag göras till skattesubjekt för bl.a.
fastighetsskatt.
En fortsatt utvärdering och översyn i förenklingssyfte bör göras.

Skälen för regeringens bedömning: I regeringens proposition (prop. 1995/96:25)
En politik för arbete, trygghet och utveckling framhölls att förenklingar av
uppgiftslämnande och redovisning är särskilt viktiga ur tillväxtsynpunkt för
mindre företag och framför allt för enskilda näringsidkare.
Fr.o.m. inkomståret 1994 gäller nya skatteregler för enskilda näringsidkare
och fysiska personer som är delägare i handelsbolag. Syftet med det nya
regelverket som infördes med mycket bred politisk enighet är att ge dessa
näringsidkare likvärdiga skattemässiga villkor med vad som gäller för ägare av
enmansaktiebolag. Att det nya regelverket komplicerar skattesystemet noterades
redan vid införandet (prop. 1993/94:50 och bet. 1993/94:SkU15). De
samhällspolitiska målen - bl.a. att ge tillväxt och bättre förutsättningar för
nya arbetstillfällen - prioriterades framför de i sig viktiga
förenklingsaspekterna.
Skatteutskottet har gett regeringen till känna att de nya reglerna bör följas
upp och utvärderas noga bl.a. från neutralitetssynpunkt (bet. 1993/94:SkU25). En
arbetsgrupp inom Finansdepartementet har i samråd med företrädare för
Riksskatteverket (RSV), Lantbrukarnas Riksförbund (LRF) och Sveriges
Fastighetsägareförbund följt tillämpningen av de nya reglerna.
Det nya regelverket för enskilda näringsidkare och delägare i handelsbolag har
tillämpats i två år. Kritik beträffande systemets komplexitet har framförts av
RSV (bl.a. i Förslag till förenklingar i skattelagstiftningen, RSV Rapport
1995:10). Den allmänna uppfattningen i övrigt synes dock vara att det nya
systemet i grunden är sunt men att en del justeringar behöver göras för att få
det mer verklighetsanpassat. Regeringen delar den bedömningen.
I en promemoria från Finansdepartementet som presenteras inom kort föreslås nu
vissa justeringar i det nya regelverket. S.k. generationsskiften underlättas
genom att vederlag för en fastighet vid gåva eller arv skall få medräknas i
fördelningsunderlaget vid negativ räntefördelning. Vidare skall kapitaltillskott
snabbare än i nuläget få räknas med i underlaget för räntefördelning och i
takbeloppet för expansionsmedel. Slutligen föreslås i förenklingssyfte att
handelsbolag skall bli skattesubjekt för fastighetsskatt, avkastningsskatt på
pensionsmedel samt särskild löneskatt på pensionskostnader. Efter
remissbehandling av promemorian avser regeringen att i höst återkomma med
förslag till riksdagen på grundval av promemorian.
Utöver vad som redan redovisats bör arbetet med att utvärdera och så långt
möjligt förenkla regelsystemet för enskilda näringsidkare och delägare i
handelsbolag drivas vidare. En översyn av reglerna från neutralitetssynpunkt är
även motiverad av förslaget om en lättnad i dubbelbeskattningen av onoterade
aktiebolag.
Även reglerna för beskattning av fåmansföretag bör ses över sedan regeringen
tagit ställning till detaljutformningen av lättnaden i dubbelbe-skattningen.
Möjligheterna att förenkla reglerna bör prövas i det sammanhanget. Som
regeringen framhöll i höstas (prop. 1995/96:25) finns det dock inga enkla
lösningar i förenklingshänseende. Den kanske främsta anledningen till
komplexiteten är nämligen att regelverket i de skattskyldigas intresse erbjuder
flera skilda alternativ för att beräkna kapitalavkastningen och att förenklingar
därför kan drabba de skattskyldiga negativt.

4.6.4 Nedsättning av socialavgifter

Regeringens bedömning: Regeringen kommer i höst att lägga fram förslag om
nedsättning av socialavgifterna från och med den 1 januari 1997.
Arbetsgivaravgifterna sätts ned med fem procentenheter på ett underlag om högst
600 000 kr på årsbasis. Egenavgifterna för egenföretagare sätts ned med fem
procentenheter på ett avgiftsunderlag om högst 180 000 kr.

Skälen för regeringens bedömning: För finansiering av den allmänna
försäkringen och vissa andra sociala ändamål tas socialavgifter ut enligt lagen
(1981:691) om socialavgifter. Dessa är av två slag, arbetsgivaravgifter och
egenavgifter. Underlaget för arbetsgivaravgifterna, som arbetsgivare skall
betala, utgörs av den lön och de övriga skattepliktiga förmåner som utges till
anställda. Egenavgifter betalas främst av dem som bedriver näringsverksamhet.
Till grund för beräkningen av avgiftsunderlaget läggs inkomst av annat
förvärvsarbete.
Uttaget av arbetsgivaravgifter under inkomståret 1996 uppgår till 31,56
procent. Därtill kommer den allmänna löneavgiften, som uppgår till 1,5 procent.
Egenavgifterna uppgår till för närvarande enligt huvudregeln till 29,75 procent.
I prop. 1995/96:209 Försäkringsskydd vid sjukdom, m.m. föreslås bl.a. till
följd av att sjuklöneperioden förlängs ett sänkt avgiftsuttag avseende
socialavgifter, vilket innebär att uttaget av arbetsgivaravgifter fr.o.m. 1997
sänks till 30,32 procent och fr.o.m. 1998 kommer att uppgå till 29,22 procent.
Egenavgifterna föreslås vid motsvarande tidpunkter sänkta till 28,65 procent
resp. 27,55 procent. Den allmänna löneavgiften föreslås höjd till 2,60 procent
fr.o.m. 1997 och till 3,70 procent fr.o.m. 1998.
De sociala avgifterna utgör en betydande del av lönekostnaden. Inte minst i
nystartade företag och vid överväganden om nyanställningar kan detta utgöra ett
hinder för expansion och ökad sysselsättning.
Det är enligt regeringens mening viktigt, trots de strama budgetrestriktioner
som nu gäller, att de indirekta lönekostnaderna reduceras. Detta är av betydelse
inte minst i små och medelstora företag för att ge utrymme för nyanställningar
och så att egenföretagande uppmuntras. Regeringen avser därför att i höst
återkomma till riksdagen med förslag om en nedsättning av arbetsgivaravgifterna
med fem procentenheter på underlag upp till 600 000 kr på årsbasis. För enskilda
näringsidkare kommer en nedsättning på fem procentenheter att föreslås på
underlag upp till 180 000 kr. Förslagen kommer att nödvändiggöra bl.a. regler om
hur nedsättningen skall hanteras i företag med intressegemenskap.

4.6.5 Ny beskattning av bilförmån

Regeringens bedömning: Regeringen kommer att föreslå ändring av
bilförmånsreglerna i samband med budgetpropositionen.

Skälen för regeringens bedömning: Antalet skattskyldiga med förmånsbil kan
antas uppgå till ca 180 000. För svensk personbilsindustri är den inhemska
tjänstebilsmarknaden av mycket stor betydelse eftersom den står för mer än
hälften av hemmamarknadsförsäljningen. Följaktligen är reglerna om beskattning
av bilförmån mycket betydelsefulla för den svenska bilindustrin.
Finansdepartementet har i en departementspromemoria Beskattning av bilförmån -
En ny modell (Ds 1996:34) lagt fram förslag till nya regler om beskattning av
bilförmån. Förslaget är nu ute på remiss. Regeringen avser att ta slutlig
ställning till förslagen i samband med budgetpropositionen.

Promemorieförslaget

Enligt promemorieförslaget skall som huvudregel förmånsvärdet bestämmas enligt
en schablon som innefattar samtliga kostnader utom drivmedel. Det förutsätts att
förmånstagaren själv står för drivmedelskostnaden. Som huvudregel skall värdet
av bilförmån bestämmas till 0,25 basbelopp med tillägg av ett ränterelaterat
belopp och ett prisrelaterat belopp.
Det ränterelaterade beloppet skall bestämmas till 75 procent av en
jämförelseränta multiplicerat med nybilspriset. I promemorieförslaget har
jämförelseräntan satts till summan av statslåneräntan vid utgången av november
månad året före beskattningsåret med tillägg av två procentenheter. Det
prisrelaterade beloppet skall beräknas till 11 procent av den del av
nybilspriset som inte överstiger 7,5 basbelopp och till 20 procent av den del av
nybilspriset som överstiger 7,5 basbelopp.
Den nuvarande förmånliga värderingen av bilar som är sex år gamla eller äldre
avskaffas. I stället beräknas värdet enligt huvudregeln. Värdet kan dock aldrig
beräknas på ett nybilspris som är lägre än 80 procent av ett uppskattat
nybilspris för beskattningsårets årsmodell av de vanligast förekommande bilarna
ägda av juridiska personer.
Förmånsvärdet reduceras till 75 procent om förmånshavaren kör minst 3 000 mil
i tjänsten varje år. Om förmånshavaren inte betalat allt drivmedel själv får
nedsättning göras till 80 procent av förmånsvärdet. Förmåns-värdet skall vidare
kunna jämkas efter ansökan om bilen ingår i ett test för att prova eller
introducera ny eller förbättrad miljö- eller säkerhetsteknik.
Den som använt förmånsbil i näringsverksamhet eller i tjänsten ges rätt till
avdrag för kostnaden för dieselolja med 50 öre per körd kilometer och för
bensin eller annat drivmedel med 80 öre per körd kilometer. Avdrag medges endast
under förutsättning att förmånstagaren inte skall påföras förmån av fritt
drivmedel.
Förmånshavaren skall, på samma sätt som i dag, inte få avdrag för kostnader
för resor mellan bostaden och arbetsplatsen om han företagit resorna med bil
under den tid förmånen åtnjutits. För väg-, bro- eller färjeavgifter gäller
särskilda regler. En nyhet är att detta även skall gälla när någon annan än
förmånshavaren använder förmånsbilen för sådana resor.
Kontrolluppgiftsskyldigheten föreslås också utvidgad, bl.a. skall uppgift om
bilens modellbeteckning och årsmodell lämnas på kontrolluppgiften.

Kommande förslag om beskattning av bilförmån

Remissinstansernas synpunkter skall naturligtvis avvaktas innan slutlig
ställning tas till promemorieförslaget. Regeringens avsikt är emellertid att i
det kommande förslaget föreslå att skatteuttaget på bilförmån sänks.
Intäktsbortfallet för den offentliga sektorn är beroende av vilken
jämförelseränta som används vid beräkningen av bilförmån. Vid en jämförelseränta
på 10,35 procent beräknas enligt promemorian inkomstbortfallet uppgå till 700
miljoner kr och vid en jämförelseränta på 8,35 procent blir intäktsbortfallet 1
000 miljoner kr. Regeringen utgår från att de nya reglerna kommer att innebära
ett intäktsbortfall i storleksordningen 1 000 miljoner kr.
Förslaget bör finansieras genom en begränsning av uppjusteringen av
skiktgränsen för statlig inkomstskatt för inkomståret 1997, vilket innebär att
skiktgränsen blir drygt 3 000 kr lägre än den annars skulle ha blivit.

4.6.6 Rationaliserad skatteuppbörd - skattekonto

Regeringens bedömning: Regeringen kommer att så snart som möjligt efter
sedvanlig remissbehandling lämna ett förslag till ett nytt uppbördssystem
baserat på Skattebetalningsutredningens förslag.

Skälen för regeringens bedömning: Under juni månad kommer
Skattebetalningsutredningen (Fi 1993:07) att lämna sitt slutbetänkande.
Utredningen har haft i uppdrag att effektivisera systemet för redovisning och
betalning av skatter och avgifter.
Det är regeringens avsikt att så snart som möjligt efter sedvanlig
remissbehandling förelägga riksdagen ett förslag till ett nytt uppbördssystem
baserat på utredningens förslag.
Skattebetalningsutredningen föreslår bl.a. följande.
Debiteringar, redovisningar och betalningar av skatter och avgifter samordnas
i ett system med skattekonton. Hos skattemyndigheten skall finnas ett
skattekonto för varje skatt- eller avgiftsskyldig. Samtliga redovisningar och
betalningar skall registreras på kontot. Främst gäller det F-skatt, innehållen
preliminär skatt (skatteavdrag), arbetsgivaravgifter och mervärdesskatt.
Bokföringen på kontot skall göras så att kontoställningen kan följas
kontinuerligt genom exempelvis kontoutdrag. Uppbyggnaden av ett skattekonto är
inte olik ett bankkonto där kontohavaren sätter in och tar ut olika belopp och
där ränta beräknas på överskott och underskott.
Alla uppgifter som den skattskyldige skall lämna redovisas i en enda handling
- en skattedeklaration. Den skall lämnas en gång varje månad.
Varje månad som det har förekommit en transaktion på kontot stäms det av.
Samtliga konton stäms av minst en gång per år. Om det vid avstämningen uppkommer
ett underskott innefattar kontoutdraget en påminnelse om att betala. Efter
betalningspåminnelsen lämnas fortlöpande obetalda fordringar för indrivning.
Överskott på ett skattekonto skall som huvudregel vara tillgängliga för
kontohavaren. Efter nödvändig kontroll skall återbetalningen kunna göras när som
helst under månaden.
Ett enhetligt ränteinstitut skall ersätta anståndsräntan, respiträntan, ö-
skatteräntan och kvarskatteavgiften. Även dröjsmålsavgiften tas bort. På
underskott eller överskott på ett skattekonto räknas i stället kostnads- resp.
intäktsränta löpande.
Arbetsgivarnas medverkan i uppbörden av kvarstående skatt tas bort. Samtidigt
föreslås ett förenklat löneexekutivt förfarande som kännetecknas av enkelhet och
snabbhet. Förfarandet avgränsas till skattskyldiga som är arbetstagare och som
endast debiterats slutlig skatt på skattekontot.
Förslaget om ett skattekontosystem förväntas leda till en starkt förenklad
administration av i första hand företagens skatte- och avgiftsbetalningar.
Redovisningen av skatter och avgifter blir mindre resurskrävande än i dag främst
för arbetsgivare och företag i övrigt. Endast en deklaration per månad behöver
lämnas. Med undantag för de största företagen som redovisar mervärdesskatt blir
det vidare fråga om endast en betalning varje månad. Den samordnade
redovisningen gör att in- och utbetalningar kan kvittas redan på
betalningsstadiet. Företagens skatte- och avgiftsbetalningar förenklas härmed
väsentligt jämfört med i dag. En slopad arbetsgivarmedverkan vid betalning av
kvarstående skatt ger ytterligare administrativa vinster för företagen.

4.6.7 Andra åtgärder

Avfallsskatt

Beskattning av avfall som deponeras har diskuterats under flera år.
Avfallsskatteutredningen lämnade ett betänkande i juni 1994, vilket efter
remissbehandling ledde till att en ny utredning tillsattes i mars 1995.
Utredningen om beskattning av avfall som deponeras, Deponiskatteutredningen
(dir. 1995:37), har enligt sina direktiv i uppdrag att göra en konsekvensanalys
av ett införande av avfallsskatt. Utredaren har på grund av önskvärdheten att
samordna resultatet av arbetet med närliggande utredningsuppdrag för
Naturvårdsverket fått förlängd tid för att redovisa sitt arbete till den 30
september 1996. Utredningsarbetet har bedrivits med inriktningen att en pålaga
av skattekaraktär skall kunna införas på deponier.
Enligt regeringens bedömning bör en deponiskatt kunna bli ett viktigt
miljöpolitiskt instrument. Syftet med en sådan skatt är att minska mängden
avfall som deponeras. Såväl hushållsavfall som bygg- och industriavfall skall
omfattas. Det är angeläget att en sådan skatt kan införas så snart som de
närmare förutsättningarna härför klarlagts. Utredningen är nu inne i slutskede
av sitt arbete och skall som nämnts vara klar senast vid utgången av september
1996, varefter sedvanlig remissbehandling av betänkandet skall ske.
Beredningsarbetet i regeringskansliet bör kunna vara avslutat i sådan tid att en
proposition i frågan kan presenteras för riksdagen senast under hösten 1997.
Enligt regeringens bedömning bör mot denna bakgrund en deponiskatt kunna börja
tas ut under år 1998.

Beskattningen av internationella experter

Den svenska bolagsbeskattningen är mycket konkurrenskraftig i ett
internationellt perspektiv. Likväl tycks det finnas en viss tvekan hos utländska
investerare att välja Sverige som investeringsland. Ett skäl till detta kan vara
svårigheten att locka kvalificerad utländsk personal till Sverige. Vid en
etablering måste i regel ett antal nyckelpersoner ansvara för startandet av den
svenska verksamheten. Skattereglerna kan då utgöra ett hinder för sådana
personer att komma hit. Detsamma kan vara fallet när det gäller högt
kvalificerade utländska forskare som behövs inom näringslivet. Personerna i
fråga vistas endast i Sverige under begränsad tid och omfattas av
trygghetssystemen i sina hemländer. Stannar de mer än ca sex månader i Sverige
blir de trots detta oinskränkt skattskyldiga här. Det finns anledning att
överväga att medge sådana personer lättnader vid beskattningen och eventuellt
också genom undantag från avgifter och förmåner i socialförsäkringssystemen.
En annan fråga som har väckts rör den svenska ordningen för att beskatta
personaloptioner. Enligt svenska regler skall sådana optioner beskattas vid det
första tillfälle då de kan utnyttjas. Socialavgifter skall ofta betalas av den
anställde om optionerna erhållits av ett utländskt företag. I många länder
används systemen med personaloptioner för att motivera de anställda genom
möjligheten att på detta sätt få del i verksamhetens framtida vinst. Systemen är
inte sällan standardiserade och ingår ofta i utländska företagsgruppers mer
eller mindre världsomspännande program. Det har därför hävdats att det finns
skäl att överväga en ändring av gällande regler så att beskattningen sker först
vid tidpunkten för ett utnyttjande och att undersöka om reglerna för
socialavgifter för sådana förmåner kan ändras.

Fastighetsskatt i stället för vattenkraftsskatt

I regeringens proposition om ekonomisk-politiska åtgärder på skatte- och
avgiftsområdet (prop. 1995/96:198 s. 31 ff) föreslogs att produktionsskatterna
på elektrisk kraft från kärnkraftverk och från äldre vattenkraftverk höjs med 1
öre per kWh den 1 september 1996 och att ytterligare en höjning med samma belopp
sker vid halvårsskiftet 1997. I sammanhanget redovisades att det i
regeringskansliet övervägs om vattenkraftsskatten skulle kunna ersättas med en
fastighetsskatt. En omläggning till fastighetsskatt skulle medföra att de
ekonomiska snedvridningar som den nuvarande produktionsskatten ger upphov till
skulle minska. I propositionen angavs vidare att det är regeringens avsikt att
så snart som möjligt förelägga riksdagen ett sådant förslag. Frågan har vidare
berörts i ett interpellationssvar (1995/96:199). I svaret utlovades en skyndsam
utvärdering av produktionsskatterna med hänsyn till bl.a.
övervältringseffekterna.
Ett förslag om att slopa reglerna om vattenkraftsskatt och att ersätta dem med
en fastighetsskatt kommer att utarbetas inom Finansdepartementet. En proposition
i ämnet kommer att överlämnas till riksdagen under hösten 1996.

4.7 Budgeteffekter

För de åtgärder som föreslås och aviseras i denna proposition redovisas i tabell
4.1 budgeteffekterna för den konsoliderade offentliga sektorn med en uppdelning
på skattelättnader och olika finansieringsåtgärder. Redovisade effekter avser
åren 1996-1999 och anger de kassamässiga effekterna, där i förekommande fall
uppbördsförskjutningar har beaktats. En kassamässig redovisning har valts då det
är denna som relevant, såvitt gäller effekterna på den offentliga sektorns
saldo.

Tabell 4.1 Budgeteffekter för offentlig sektor av föreslagna och aviserade
åtgärder på skatteområdet. Kassamässiga effekter för 1996-1999 i miljarder
kronor.

1996 1997 1998 1999

Skattelättnader

Reducerad stämpelskatt fastigheter0,82,0 0,2 0,0
och tomträtter 12/6 1996-31/12 1997

Slopad försäljningsskatt bilar0,6 1,5 1,5 1,5
12/6 1996-

Förändrad bilförmånsbeskattning 0,9 1,0 1,0
från 1997

Lättnader i dubbelbeskattningen 3,5 3,5

Reducerade socialavgifter från 19972,1 2,3 2,3

Summa skattelättnader 1,4 6,5 8,5 8,3

Finansiering

Höjd bilskatt från 1/10 1996 0,3 1,6 1,6 1,6

Höjd tobaksskatt från 1/1 1997 1,3 1,2 1,2

Höjd skatt allemansfond från 1997 0,4 0,4

Utnyttjande av 2-miljarderram0,4 0,8 0,7 1,6

Begränsning av avsättningar till 3,0 3,0
periodiseringsfond från 1997

Begränsad uppräkning skiktgräns 0,9 1,0 1,0
inför 1997

Avfallsskatt från 1998 0,4 0,4

Summa finansiering 0,7 4,6 8,3 9,2

Saldoeffekter skatteåtgärder-0,7-1,9-0,20,9

Saldoeffekter inkl. finansiering0,10,10,00,9
genom utdelning från Securum

Den temporära lättnaden av stämpelskatten på fastigheter m.m. ger ett
inkomstbortfall för helår räknat på 2,0 miljarder kronor. För år 1996 är
effekten mer begränsad, där också förskjutningar i uppbörden av skatt spelar in.
Den slopade försäljningsskatten på bilar ger ett inkomstbortfall för helår
räknat på 1,5 miljarder kronor. Effekten för 1996 begränsas av i-kraftträdandet
i juni och av uppbördsförskjutningar.
Den förändrade beskattningen av bilförmån beräknas ge ett varaktigt
inkomstbortfall på 1,0 miljarder kronor. För år 1997 begränsas bortfallet p.g.a.
uppbördsförskjutningar.
Lättnaden i ekonomisk dubbelbeskattning från 1997 beräknas ge ett
inkomstbortfall på 3,5 miljarder kronor. Bortfallet uppkommer först fr.o.m. år
1998 på grund av att skatt på utdelningar och reavinster uppbärs med viss
tidsfördröjning.
De reducerade socialavgifterna med fem procentenheter på en lönesumma upp till
600 000 kronor och på inkomst av näringsverksamhet upp till 180 000 kronor
beräknas ge ett varaktigt inkomstbortfall på 2,3 miljarder kronor. Därav är
0,4 miljarder kronor hänförligt till reducerade egenavgifter för enskilda
näringsidkare.
Den höjda fordonskatten på bilar från den 1 oktober 1996 ger en hel-årseffekt
på 1,6 miljarder kronor. Den högre nivån i förhållande till försäljningsskatten
förklaras av behovet att balansera ett underskott på grund av det senare
ikraftträdandet för fordonskatten.
Höjningen av tobaksskatten med 15 procent beräknas ge en varaktig
inkomstförstärkning på 1,2 miljarder kronor. Det högre beloppet för i-
kraftträdandeåret beror på att den indirekta effekten via förändrad KPI och de
förändringar som inträder i inkomstskatteskala och offentliga utgifter först
uppkommer år 1998.
Det höjda skatteuttaget på utdelningar och reavinster på andelar i
allemansfonder beräknas ge en inkomstförstärkning på 0,4 miljarder kronor.
Inkomstförstärkningen uppkommer först år 1998 p.g.a. förskjutning i uppbörden.
Ett bidrag till finansieringen sker genom utnyttjande av den särskilda ram som
avsattes i den ekonomisk-politiska propositionen hösten 1994. Den ursprungliga
ramen uppgick till 2,0 miljarder kronor. Detta belopp har tidigare tagits i
anspråk för ett antal åtgärder, varav flertalet på företagsbeskattningsområdet.
Detta gäller bl.a. den 1995 införda kvittningsrätten för nystartad enskild
näringsverksamhet och det temporärt gällande riskkapitalavdraget. Såvitt gäller
riskkapitalavdraget aviseras i denna proposition en begränsning genom att
avdrag, vid en oförändrad total avdragsram om 100 000 kronor, endast medges för
emissioner under år 1996. Effekten av detta har beaktats vid beräkningen av den
återstående ramen.
Begränsningen av maximal avsättning till periodiseringsfonder från 25 till 20
procent av årsvinsten beräknas ge en inkomstförstärkning på 3,0 miljarder kronor
från år 1998 och ett antal år framåt. Tidsfördröjningen beror på att åtgärden ej
påverkar debiteringen av preliminärskatt under inkomståret 1997. Den varaktiga
effekten är lägre och har beräknats till 1,0 miljarder kronor.
Den begränsade uppjusteringen av skiktgränsen för beräkning av statlig
inkomstskatt vid uppräkningen inför år 1997 ger en varaktig inkomstförstärkning
på 1,0 miljarder kronor. Liksom för den förändrade bilförmånsbeskattningen är
effekten mindre för år 1997.
Den aviserade avfallsskatten beräknas inbringa 0,4 miljarder kronor från år
1998.

4.8 Upprättade lagförslag

Inom Finansdepartementets skatteavdelning har upprättats förslag till
1.lag om ändring i lagen (1996:537) om ändring i lagen (1978:69)om
försäljningsskatt på motorfordon,
2.lag om ändring i fordonsskattelagen (1988:327),
3.lag om ändring i bilskrotningslagen (1975:343),
4.lag om ändring i lagen (1994:1563) om tobaksskatt,
5.lag om tillfällig nedsättning av stämpelskatt i vissa fall,
6.lag om ändring i lagen (1984:404) om stämpelskatt vid
inskrivningsmyndigheter,
7.lag om upphävande av lagen (1994:1851) om skattelättnader för
sparande i allemansfond.

Lagrådet

Lagförslagen är av så enkel beskaffenhet att Lagrådets hörande skulle sakna
betydelse.

4.34

5 Offensiv näringspolitik för tillväxt och
sysselsättning

5.1 Politikens inriktning - samverkan för förnyelse och
tillväxt

Regeringen satsar 3 miljarder kronor för att ta Sverige ur
sysselsättningskrisen. I de fyra programmen för småföretagsutveckling, förnyelse
och tillväxt, utökat Östersjösamarbete, omställning till hållbar utveckling,
omstrukturering i kommuner och landsting samt en kraftsamling för en ny regional
näringspolitik avser regeringen att bidra till en företagstillväxt och halvering
av arbetslösheten till år 2000.

Ett program för småföretagsutveckling, förnyelse och tillväxt

Sverige behöver en bred expansion av näringslivet för att öka sysselsättningen.
Det är viktigt att fler företag startas och att fler företag växer. De
expanderande företagen återfinns inom en rad olika branscher och regioner.
Gemensamt för flertalet är dock att de är kunskapsbaserade. Många återfinns inom
tjänstesektorn, den industrinära sektorn eller i varuproducerande företag med
stort tjänsteinnehåll. Till stor del måste de nya arbetstillfällena skapas med
hjälp av nya affärsidéer, nya produkter, nya produktionsmetoder och mer
kvalificerade arbeten.
De mindre företagens problem och möjligheter samt samspelet mellan de små och
de stora företagen måste ägnas särskild uppmärksamhet. De mindre företagen har
en särskilt viktig roll för ekonomins dynamik. De svarar för en större del av
nettoökningen av sysselsättningen under expansionsperioder samt en mindre del av
nettominskningen under nedgångsperioder. Bland de faktorer som öppnar nya
möjligheter för små och medelstora företag är den växande betydelse för
tjänstesektorn, inte minst företagstjänster.
Genom sin högre flexibilitet kan de mindre företagen lättare slå in på nya
spår och därigenom potentiellt anställa mer arbetskraft. Samtidigt har de
generellt betydande nackdelar i bl.a. tillgång till kapital, kunskap, teknologi
och information. I spridningen av kompetens, ny teknologi och information
föreligger därför behov av förstärkta servicenätverk som är lätt åtkomliga för
de mindre företagen. Vidare behöver samspelet mellan högskola,
forskningsinstitut och näringsliv förbättras ytterligare. I synnerhet gäller
detta de mindre företagen. För att få till stånd en mera dynamisk tillväxtmiljö
är det väsentligt att också påverka attityder till tillväxt, företagande,
entreprenörskap och innovationer.
Det skall bli lättare att gå från idé till verklighet att starta och att driva
företag. Regeringen föreslår en rad förändringar i skattesystemet som kommer att
gynna utvecklingen av nya och mindre företag. En särskild delegation för
förenkling för småföretagen inrättas med uppgift att fortlöpande ta fram
konkreta åtgärder som kan förbättra företagsklimatet.
Nya möjligheter urskiljs bäst i direkt anknytning till människor, företag och
institutioner. Attraktiva lokala utvecklingsmiljöer skapar goda förutsättningar
för tillväxt och konkurrenskraft. De statliga instrument som idag finns i
samhället för att påverka den regionala och lokala ekonomiska utvecklingen är
vanligen låsta i olika strukturer. Det brister ofta i samordning och
målstyrning. Det är dags att bryta upp strukturer för att skapa utrymme för
lokalt engagemang och effektivare använding av samhällets resurser. Det
förutsätter samverkan och bejakande av mångfald och flexiblilitet. I regeringens
program för en ny regional näringspolitik initieras en bred samverkan i länen.
Alla regionala intressen bjuds in för att forma en regionalt anpassad politik
för sysselsättning och tillväxt.

Ett program för utökat Östersjösamarbete

Av speciell betydelse för Sverige är den nya, stora marknad som växer fram i
vårt närområde kring Östersjön. Det ligger i Sveriges intresse såväl
säkerhetspolitiskt som ekonomiskt, att utvecklingen runt Östersjön fortskrider
och påskyndas. En ökad handel har en central betydelse både för den ekonomiska
utvecklingen och för att föra folken närmare varandra. Regeringen avser därför
att inrätta en fond med syfte att under en femårsperiod stärka samarbete och
utveckling inom Östersjöregionen. Ytterligare medel tillförs för
småföretagsutveckling m.m.

Ett program för omställning till hållbar utveckling

Miljön är idag en integrerad del av ekonomin. Ingen långsiktig hållbar tillväxt
är möjlig om den inte baseras på kretsloppstanken. Med en ökad miljömedvetenhet
bland konsumenterna har det som tidigare setts som en restriktion för
näringslivet i större utsträckning blivit en konkurrensfördel. Omställningen
till en ekologiskt hållbar utveckling behöver dock påskyndas. Regeringen
föreslår därför ett program för omställning till hållbar utveckling. Syftet är
att driva på den tekniska utvecklingen samt skapa sysselsättning, främst genom
kretsloppsanpassning av byggnader och teknisk infrastruktur.

Insatser för omstrukturering i kommuner och landsting

Den ekonomiska situationen i den kommunala sektorn innebär att det finns ett
stort behov av fortsatt omstrukturering. Regeringens ambition är att särskilda
projektinsatser skall möjliggöra en lägre takt i uppsägningen av personal och en
höjning av de anställdas kompetens.

5.2 Näringspolitik för småföretagsutveckling, förnyelseoch tillväxt

5.2.1 Ändrade villkor för företagandet

Genomgripande strukturella förändringar under de senaste 10-15 åren har i
grunden ändrat villkoren för företagsamheten. Sverige, liksom de flesta andra
länder, har blivit alltmer integrerat i ett komplext internationellt ekonomiskt
system. Avveckling av handelshinder, borttagande av restriktioner för
internationella kapitalrörelser och etableringshinder samt utvecklingen av
globala transport- och kommunikationssystem har gett företagen möjlighet att
effektivt utnyttja fördelarna med en internationell arbetsfördelning. Därigenom
har särskilt de stora industriföretagens utlandsverksamhet ökat i betydelse.
Ökad internationalisering präglar också vissa tjänstenäringar, t.ex. transport-
och kommunikationssektorn, bank- och försäkringsverksamhet samt mediabranschen.
Den tekniska utvecklingen, och särskilt informationsteknikens genom- brott,
har lett till en omfattande förnyelse av produkter och produktions- metoder. Vi
befinner oss nu i ett skede av snabb utveckling mot ett kunskapssamhälle med nya
former av företag, organisationsstrukturer och anställningsförhållanden.
Den nya tekniken har skapat nya arbetstillfällen, men har också medfört
omställningsproblem. Rutinarbetsuppgifter, men även vissa kvalificerade jobb,
har rationaliserats bort. Efterfrågan på okvalificerad arbetskraft har sjunkit.
Ny teori för ekonomisk tillväxt har fäst uppmärksamheten på kunskapskapitalets
och innovationernas centrala betydelse för ekonomisk tillväxt. Förmågan till
förnyelse och anpassning till snabbt förändrade förutsättningar i företag och
institutioner är en nyckelfaktor för konkurrens, sysselsättning och välfärd.
Detta innebär att individer och företag ständigt måste förkovra sin kompetens i
ett livslångt lärande samt att stela och otidsenliga strukturer i samhället
måste brytas upp.
Precis som för andra industriländer ökar det svenska näringslivets
expansionskraft med kunskapsinnehållet i produktionen. Under en lång följd av år
har drivkrafterna för förnyelse i svensk ekonomi varit alltför svaga.
En grundläggande förutsättning för att sysselsättningen skall öka är att det
är lönsamt för svenska såväl som utländska företag att investera och utveckla
sin verksamhet i Sverige. Under senare år har de stora företagen tenderat att
öka sin sysselsättning i utlandet snarare än i Sverige. Vidare har omfattande
rationaliseringar genomförts inom industrin särskilt inom basindustri och
arbetskraftsintensiv industri.
Det är främst i de små företagen som nya jobb skapats under senare år. De
mindre företagen, i synnerhet inom tjänstesektorn förväntas även framdeles svara
för merparten av de nya arbetstillfällena. Det är dock endast en liten del av
företagen som ökar sysselsättningen. Den övervägande delen av företagen växer
inte alls eller långsamt. För att klara sysselsättningen är det alltså viktigt
att vi får fler företag och fler företagare och fler s.k. tillväxtföretag. Det
gäller att förbättra förutsättningarna för enskilda att starta en rörelse och
för små innovativa företag att växa.
Näringspolitik i vid mening syftar till att främja en långsiktig och uthållig
ökning i materiell levnadsstandard genom att främja förnyelse och tillväxt i
näringslivet. Därmed läggs också en grund för tillväxten av lönsamma och trygga
jobb.
Globaliseringen har inneburit att möjligheterna att bedriva en nationell
ekonomisk politik minskat. En politik för att främja tillväxt och förnyelse i
näringslivet handlar i första hand om att med olika generella medel stärka det
nationella produktionssystemet. En grundläggande uppgift är att skapa sådana
institutionella förhållanden att marknaderna fungerar effektivt samt att verka
för att det finns drivkrafter som gör det lönsamt för företagen att satsa
långsiktigt på investeringar och innovationer och för enskildas förkovran. Sund
konkurrens är en förutsättning för dynamik och förnyelse i näringslivet.
Skatter, lagar, transfereringssystem och andra spelregler skall främja
tillväxt, förnyelse och sysselsättning. Det är centralt att spelreglerna är
överskådliga, konsekventa och så stabila som möjligt för att underlätta
företagens och de enskilda individernas långsiktiga beslut. Det gäller vidare
att stärka lokala utvecklingsmöjligheter genom investeringar i infrastruktur och
höjning av människors och organisationers kompetens dvs. att stärka
produktionsförhållanden som är bundna geografiskt.
Inom den Europeiska Unionen pågår ett omfattande samarbete för att gemensamt
hitta lösningar på dagens stora utmaningar. Här deltar Sverige aktivt i dag och
den svenska näringspolitiken överensstämmer väl med huvuddragen i EU:s strategi
för att stärka den europeiska industrins konkurrensförmåga. Politiken syftar
till att underlätta en strukturanpassning, bl.a. för att säkerställa en uthållig
utveckling och att skapa nya arbetstillfällen. Rambetingelserna för
konkurrenskraft skall förbättras så att den europeiska unionen förblir en
attraktiv plats för att lokalisera företag och att nya verksamheter och nya
arbetstillfällen skapas. Politiken inriktas bl.a. på att vidareutveckla den inre
marknaden, utveckla industriellt samarbete både inom och utom EU, främja
förnyelse av produkter och produktionsteknik, utveckla
sysselsättningspotentialen i de mindre företagen och stödja investeringar i
infrastruktur transeuropeiska nätverk. Det ankommer i första hand på
medlemsländerna att, med hänsyn till de nationella förutsättningarna, verkställa
detta program. Åtgärder på gemenskapsplanet vidtas när en övergripande ansats är
effektivare än en nationell (subsidiaritetsprincipen).
Förutsättningarna för en tillfredsställande ekonomisk tillväxt framöver är i
flera avseenden goda. Sverige är socialt och politiskt stabilt och har en kunnig
och välutbildad arbetskraft, en god teknologisk bas, en väl utbyggd
infrastruktur för informationsteknologi samt ett internationellt inriktat
näringsliv. Saneringen av statens finanser har pressat ner inflationen och gjort
det möjligt att successivt sänka räntorna. Därmed har investeringsklimatet
förbättrats, vilket också gett resultat i form av ökade investeringar. Vidare
har en del av "systemfelen" i svensk ekonomi rättats till genom de senaste
årens strukturreformer. Skattereformen 1991-1992 och omläggningen av
socialförsäkringen har ökat incitamenten till arbete. Den nya konkurrenslagen
har skärpt konkurrensen och omvandlingstrycket i näringslivet. Vissa tidigare
reglerade marknader har avreglerats och förutsättningar för en fungerande
konkurrens har därmed skapats. Deltagandet i en europeisk inre marknad med fri
rörlighet för varor, tjänster, arbetskraft och kapital har ytterligare skärpt
konkurrenstrycket, särskilt i vissa tidigare skyddade sektorer, samt har skapat
nya affärsmöjligheter för företagen och öppnat nya perspektiv för enskilda
individer när det gäller utbildning och karriär.

5.2.2 Företagsamhet och entreprenörskap

De små företagen spelar genom sin flexibilitet en avgörande roll för förnyelsen
i näringslivet. De svarar för en större del av nettoökningen av sysselsättningen
under expansionsperioder samt en mindre del av nettominskningen under
nedgångsperioder. Bland de faktorer som öppnar nya möjligheter för små och
medelstora företag är den växande betydelse för tjänstesektorn, inte minst
företagstjänster, den ökande betydelsen för teknik som gynnar småskalig
produktion, lättare tillgång till globala marknader och utvecklingen mot att de
stora företagen koncentrerar sin aktivitet kring vissa kärnverksamheter och
köper in en ökad andel av varor och tjänster utifrån.
För att få till stånd en mera dynamisk tillväxtmiljö är det väsentligt att
också förenkla regelsystem samt att påverka attityder till tillväxt,
företagande, entreprenörskap och innovationer.
Bara en liten andel av alla företag svarade för hela den nettotillväxt av
sysselsättningen som inträffade under högkonjunkturåren 1994 och 1995. I stor
utsträckning stod de s.k. tillväxtföretagen för detta. Hela 80 procent av dessa
företag fanns inte för 15 år sedan. De expanderande företagen återfinns inom en
rad branscher och regioner. Det är främst frågan om kunskapsbaserade företag och
de flesta har uppkommit genom avknoppning från etablerade verksamheter.
I stor utsträckning handlar arbetsmarknadens och näringslivets dynamik om
nystartad verksamhet kring ny teknik eller nya idéer. Kommersiellt användbar
teknik som de stora företagen utvecklar men inte själva prioriterar skulle kunna
externaliseras i betydligt större utsträckning än i dag, dvs. överlåtas på andra
företag eller läggas i separata utvecklingsbolag. Regeringen sätter därför stor
vikt vid lösningar som underlättar att externalisering kommer till stånd,
exempelvis genom avknoppning eller licensavtal.
Ett betydande antal av dagens arbetsplatser och sysselsättningstillfällen ra-
tionaliseras med nödvändighet bort, konkurreras ut från marknaden eller
försvinner med förändringar i efterfrågan. Det är en naturlig del i struk-
turomvandlingen mot produktion med högre förädlingsvärde. Utan den är det inte
möjligt att uppnå både hög sysselsättning och hög levnadsstandard. En viktig del
av näringspolitiken handlar om att hindra onödig fastlåsning i gamla strukturer
och företag.
De stora företagen spelar en central roll för ekonomin - de svarar för en
betydande del av landets produktion, sysselsättning och export liksom för
merparten av landets investeringar i kunskap och FoU. De svenska storföretagen
är i hög grad internationaliserade och en betydande del av deras produktion
bedrivs i utlandet. Internationalisering har bidragit till ökad konkurrenskraft
i näringslivet genom att ge bl.a.tillgång till ny teknologi, marknads- och
organisationskunskap. Villkor som främjar långsiktiga och tillväxtskapande
investeringar av stora företag, svenska såväl som utländska, är ett viktigt
näringspolitisk mål.
Nyföretagande och företagstillväxt måste främjas. En viktig utmaning för
näringspolitiken är därför att underlätta expansion i de mindre företagen och
undanröja de mindre företagens handikapp vad gäller förmågan att utveckla ny
teknologi, investera i kunskap och inhämta information, liksom att underlätta
deras riskkapitalförsörjning. Effektiva spridningsmekanismer mellan de små och
stora företagen är centralt i sammanhanget, liksom en effektiv koordinering med
kommunala och andra insatser.
Attityder spelar en avgörande roll för företagsamhet och entreprenörsskap. Det
finns ett utbrett samförstånd om att grunden för entreprenörsskap och
företagsamhet måste läggas i ungdomsskolan. En ökad betoning av entreprenörskap
i utbildningssystemet motiveras inte enbart av behovet av ett mer
företagsvänligt klimat. I en företagsam kultur i vid bemärkelse ingår generella
kvalifikationer som kreativitet, initiativförmåga och flexibilitet.
Problemlösningsförmåga betecknas som ett centralt mål i de nya läroplanerna. Men
attityder till entreprenörskap formas också av närsamhället utanför skolan. En
skola som främjar entreprenörskap bör därför utgöra en väl integrerad del av det
övriga lokalsamhället. Med kommunaliseringen av skolan och reformeringen av
gymnasieskolan har dörren öppnats för nya lösningar. Vi ser också hur olika
utbildningsformer växer fram med starkare betoning på samverkan mellan skola och
arbetsliv samt anpassning till lokala förutsättningar. Det är viktigt att denna
utveckling fortsätter och uppmuntras.
Den kulturella identitet som kan få människor att växa individuellt och
tilsammans visar sig ofta vara en stark kraft för att skapa krativ tillväxt. I
arbetet med bl.a. strukturfonderna har olika strukturorienterade projekt varit
framgångsrika. De är sysselsättningsintensiva, kan fördelas jämt över landet och
har stora synergieffekter. Jämlikhets- och jämställdhetsaspekter kan relativt
enkelt tillgodoses. Inte minst inom området kvalitativ turismutveckling finns
möjligheter att skapa sysselsättning.
Såväl bland företagens anställda som bland företagsledningar och styrelser är
en hög kompetens av avgörande betydelse för företagens förmåga att utvecklas och
växa. Vissa insatser görs inom ramen för bl.a. verksamheten i ALMI
Företagspartner AB. Det är dock angeläget att ytterligare åtgärder vidtas för
att generellt höja företagsledningarnas kompetens.
Regeringen avser att närmare överväga hur ALMI och andra berörda organ inom
ramen för befintliga resurser ytterligare kan stärka managementutbildningen
bland småföretagare och om det exempelvis är lämpligt att särskilda
institutioner för organisationsutbildning inrättas. Vidare bör undersökas vilka
behov och möjligheter som finns för samverkan med befintliga
högskoleinstitutioner med inriktning på små och medelstora företag.

5.2.3 Innovation och kunskapsspridning

Sverige har under en lång tid tillhört västvärldens mest forsknings- och
utvecklingsintensiva länder. Samtidigt har den ekonomiska tillväxten sedan
mitten av 1970-talet varit bland industrivärldens långsammaste. Som nation
nyttiggör vi inte de kunskaper som utvecklas inom näringsliv, universitet och
högskolor samt olika statliga verk och myndigheter tillräckligt väl. Det
förklaras till en stor del av att ett stort antal internationella företag
bedriver en väsentligt större del av sin FoU än sin produktion i Sverige.
Ett uppmärksammat hinder för utveckling av mer kunskapsintensiv produktion är
bristen på tekniker och naturvetare. Trots en kraftig ökning av antalet
forskarutbildade i de största företagen under senare år är antalet ändå
otillräckligt för att tillgodose de FoU-tunga företagens behov.
De teknologiska resurserna är mycket ojämnt fördelade mellan olika industrier
och företag, ett förhållande som dock inte är unikt för Sverige. Sex koncerner
sysselsatte år 1991 mer än 40 procent av alla högskoleutbildade tekniker och
naturvetare. Endast 8 procent arbetar i företag med färre än 500 anställda och
80 procent av alla forskarutbildade tekniker och naturvetare finns i Stockholms,
Uppsala och Malmöhus län samt i Göteborgs och Bohus län. I de mindre företagen
är andelen väl- utbildade tekniker mycket låg.
Förnyelse av produkter, produktionsteknik och organisation bygger normalt på
ett utvecklat samarbete på olika plan, t.ex. mellan företag och deras
underleverantörer eller kunder samt mellan företag och forskningsvärlden.
Källorna till innovationer kan vara av många olika slag och är ofta svåra att
kartlägga. I regeringens politik för ökad sysselsättning spelar främjandet av
innovationer en viktig roll. En stor del av förslagen är inriktade på att främja
kunskapsöverföring och etablering av nätverk mellan företag, institutioner och
myndigheter, vilket av erfarenhet visat sig stimulera innovationer
Förändringar av arbetsorganisationen, bl.a. en ökad användning av informa-
tionsteknik, har bidragit till en produktivitetsökning under 1990-talet som är i
nivå med rekordåren under 1960-talet. Organisatorisk förnyelse är en
förutsättning för att företag skall kunna tillgodogöra sig ny teknik och
utveckla kunskapsintensiva produkter. Införandet av nya organisationsformer
befinner sig emellertid fortfarande i ett inledningsskede och det stora
flertalet företag har långt kvar att gå. Förändringstakten är direkt beroende av
faktorer som utbildning, kompetensutveckling, tekniknivå, konkurrenstryck och
produktutveckling.
De små och medelstora företagens förmåga att övergå till flexibla arbets-
organisationer, öka kunskaps- och kompetensnivån samt ta i bruk modern teknologi
kommer att spela en viktig roll för konkurrenskraft, tillväxt och sysselsättning
under återstoden av 1990-talet. Det är därför en angelägen uppgift för
näringspolitiken att främja denna utveckling. För detta krävs samverkan mellan
flera inblandade parter såsom arbetsgivare, fackliga organisationer,
utbildningsorgan, organisations- och teknikkompetens och offentliga myndigheter.
Staten har ett viktigt ansvar när det gäller att utveckla en infrastruktur för
forskning och utbildning. För att dessa resurser skall kunna tillgodose fö-
retagens behov krävs samtidigt ett gott samspel mellan högskoleforskning och
företag. Merparten av Sveriges teknikkompetens och FoU-investeringar är samlade
i de stora företagen och är dessutom koncentrerad till ett fåtal branscher. Det
är mot denna bakgrund angeläget att skapa former som möjliggör för företag med
hög teknisk kompetens att bidra till den teknologiska miljön i andra företag.
Kompetensförsörjning i mindre företag är i detta sammanhang en central fråga.
Vidare är det väsentligt att vi i Sverige på ett effektivt sätt kan utnyttja
internationella forskningsresultat. Det är därför angeläget att institutioner
som Sveriges tekniska attachéer (STATT), Invest in Sweden Agency (ISA) och
Exportrådet på ett effektivt sätt kan förmedla sådan kunskap från det
internationella till det lokala planet.
Det finns ett flertal olika faktorer som förklarar dagens omvälvningar i
företagens produktionsmiljö. Den enskilt viktigaste är ökningstakten av digital
teknologi och tillgängligheten till billig information. Den fullständiga
revolutionen inom informationsområdet kommer att få långtgående konsekvenser som
det är omöjligt att idag överblicka. nformationsteknologins stora betydelse
beror framför allt på de redan goda och växande förutsättningarna att tillföra
komplex kunskap, skapa möjligheter till utveckling och kvalitetshöjning samt att
bidra till effektivisering inom nästan varje verksamhet i samhället.
Men det är inte den specifika IT-teknologin i sig, utan de kompletterande
investringar, de olika tillämpningsområdena, de nya produkterna, de nödvändiga
organistionsförändringarna, institutionella förändringar osv som har de den
avgörande rollen för konkurrenskraft, tillväxt och sysselsättning.
För att främja utvecklingen och stimulera till en bred IT-användning är det av
väsentlig betydelse att en nära samverkan sker mellan olika delar av offentlig
sektor och näringsliv. IT-kommissionen har i tilläggsdirektiv fått uppgiften att
fungera som en motor för att få till stånd en sådan samverkan. Denna samverkan
bör främja områden för IT-användning och teknologisamverkan, utbildning i
samverkan mellan skola och företag samt infrastruktur. Kommissionen skall
initiera och genomföra en dialog kring nya former för en sådan samverkan.

5.2.4 Samverkan och kraftsamling för regional utveckling

I dag framträder ett tydligt samordningsproblem i samhället genom att
näringslivet i allt större utsträckning verkar på den lokala och globala nivån
medan politiken fortfarande agerar i ett nationellt perspektiv. EU- medlemskapet
är ett sätt att få en större korrespondens mellan politik och marknad i den
internationella dimensionen. Det är också nödvändigt med en bättre samverkan
inom landet för att skapa de många gånger specifika lokala förhållanden som
företagen är intresserade av när det gäller arbetsmarknad, utbildningssystem,
transporter osv. Dessutom finns många exempel på de dynamiska krafter som kan
frigöras i samverkan mellan de olika lokala aktörerna.
Den kommunala självstyrelsen och den decentralisering av beslut som skett
under en längre tid har också gjort den lokala och regionala nivån till
betydelsefulla näringspolitiska aktörer. Denna utveckling vill regeringen nu
förstärka.
De förändrade villkoren för tillväxt och sysselsättning ställer växande krav
på helhetslösningar. Det är nödvändigt med samverkan mellan en rad olika
politikområden, liksom mellan aktörer på olika nivåer.
Tillväxt och utveckling i samhällsekonomin skapas inte genom att använda någon
särskild formel eller genom statliga stöd till företagare. Tillväxt kan bara
skapas genom att berörda individer, företag och myndigheter kan engageras i att
utveckla den lokala produktionsmiljön. Statens uppgift är att trygga de
övergripande spelreglerna och att åtgärda olika former av marknadsmisslyckanden.
De instrument som finns i samhället för att i vid mening påverka den
ekonomiska utvecklingen är vanligen låsta i olika strukturer. Samordning och
målstyrning kan utnyttjas bättre. Det är dags att bryta upp strukturerna för att
skapa utrymme för lokalt engagemang med större resurser.
Regeringen kommer att ta initiativ till en brett upplagd satsning på samverkan
för tillväxt. En viktig utgångspunkt är att ge näringspolitiken en ny
utformning. Nu kommer arbetet att koncentreras mot en kraftsamling för regional
utveckling. Alla regionala intressen bjuds in för att forma en samordnad
regionalt anpassad politik som syftar till utveckling av det regionala
näringslivet.
Satsningen kan i vid mening liknas vid den förändring som pågått ute på
arbetsplatserna under 1990-talet. Dessa har inneburit en stor framgång när det
gäller att hitta effektivare sätt att uppnå konkreta mål inte minst beroende på
att lokala grupper under stor frihet arbetade med att själva lösa de problem man
stod inför. Detta resulterade bl.a. i att skrankor mellan avdelningar och olika
kategorier av anställda kunde rivas, onödigt arbete och onödiga rutiner kunde
elimineras och arbetet inriktas på huvuduppgiften att öka produktionens värde.
I hög utsträckning handlar det om att tro på de olika lokala och regionala
aktörernas förmåga att vilja ta ansvar, utveckla samverkansformer och hitta
lösningar på olika problem. Det är individerna, företagen, organisationerna och
institutionerna lokalt som skall göra jobbet att identifiera problem och söka
vägar att uppnå målen att skapa fler jobb genom företagstillväxt.

5.2.5 Öppna och vidgade marknader

Ökad handel innebär större kunskapsutbyte och bättre internationellt
resursutnyttjande samt globala välfärdsvinster med stigande kunskapsinnehåll och
specialisering inom olika nischer ökar behovet av den internationella marknaden.
För att uppnå lönsamhet i FoU-investeringar och stora kunskapssatsningar krävs i
allmänhet betydligt större produktionsvolymer än vad den inhemska marknaden
efterfrågar.

Internationell handel

Sverige eftersträvar ökad liberalisering i världshandeln och kommer att verka
för att EU intar en aktiv och pådrivande roll i multilaterala
handelsförhandlingar om fortsatt liberalisering i WTO, bl.a. i form av
tullavveckling. Regionala frihandelsavtal bör därtill kunna komplettera EU:s
multilaterala ansträngningar, så länge detta sker i enlighet med WTO:s regler. I
samband med förhandlingarna om ett multilateralt investeringsavtal, i första
hand i OECD och senare i en ev. WTO-förhandling, bör Sverige göra ett åtagande
om öppnast möjliga investeringsregim. Det är angeläget att åtgärder som främjar
multilateralt arbete för att förbättra miljön stöds inom handelsreglementet.
Regeringen verkar för ökad öppenhet i EU:s gemensamma handels- och
jordbrukspolitik, samt för en restriktivare användning av EU:s egna
skyddsinstument.
De central- och östeuropeiska ländernas integration i västliga ekonomiska
samarbetsstrukturer har under senare år skapat stabilitet och öppenhet för
handel och investeringar. Den ekonomiska utvecklingen i flertalet av länderna i
regionen har under de senaste två åren varit positiv och utsikterna för hög och
stabil tillväxt är goda. I ett medellångt och långt perspektiv representerar
östersjöregionen en betydande potential för svensk handel, något som har
betydelse för sysselsättningen och utvecklingen i hela regionen. Mot denna
bakgrund skall regeringen ytterligare analysera hur handel och investeringar i
området utvecklas och hur man skall bygga upp kontaktytor. Därigenom skapas ett
underlag för att stärka koordinationen och för framtida beslut.
Exportkreditnämnden (EKN) administrerar en särskild garantiram på två
miljarder kronor för export till och investeringar i främst Baltikum och
Ryssland. EKN har nyligen föreslagit vissa modifieringar vad gäller villkoren
för denna garantigivning. Detta görs på basis av förändringar i länderna i fråga
liksom mot bakgrunden av de erfarenheter man vunnit. Regeringen har för avsikt
att under hösten besluta om vissa ändringar av nuvarande regler.
De internationella finansinstitutionerna gör betydande insatser på
miljöområdet. Genom vårt medlemskap i EU blev Sverige delägare i Europeiska
investeringsbanken, EIB. Av bankens totala utlåning gick förra året drygt 30
miljarder kronor till olika miljöförbättrande åtgärder. I Sverige har EIB sedan
medlemskapet undertecknats lån till miljöprojekt om drygt 500 miljoner kronor.
För Nordiska investeringsbanken, NIB, spelar miljöprojekten också en viktig
roll. Av NIB:s nordiska lån under 1995 avsåg nästan en tredjedel, eller ca 2,4
miljarder kronor, projekt med anknytning till miljöinvesteringar. Som ett led i
de gemensamma nordiska ansträngningarna på miljöområdet finns dessutom ett
förslag om att inrätta en miljölånefacilitet i NIB. Förslaget innebär en låneram
om ca 830 miljoner kronor som skulle utnyttjas för miljöinvesteringar av
nordiskt intresse i närområdet. Förutom gynnsamma miljöeffekter skulle förslaget
ge svenska företag ökade möjligheter att delta i denna typ av projekt. Kostnaden
för Sveriges medverkan utgörs av erforderliga avsättningar för det svenska
garantiåtagandet under lånefaciliteten. Dessa avsättningar skall finansieras
inom ramen för östsamarbetet. Regeringen driver aktivt i den nordiska kretsen
att detta förslag skall realiseras.

Den svenska marknaden

Det finns ett nära samband mellan konkurrens, produktivitet och tillväxt.
Sektorer med bristande konkurrens har svagare incitament för innovationer och
effektiva arbetsorganisationer. Det hämmar produktivitetsutvecklingen och därmed
den ekonomiska tillväxten. Enligt Mc Kinsey-rapporten "Sweden s Economic
Performance" (1995) motsvarade produktivitetsnivån i svenskbaserad
tillverkningsindustri nära 90 procent av den amerikanska nivån i början av 1990-
talet, medan produktivitetsnivån i den övriga delen av ekonomin bara låg på två
tredjedelar av amerikansk nivå. Tillverkningsindustrin är i huvudsak utsatt för
internationell konkurrens, medan övriga sektorer till övervägande delen inte är
det. Dessutom är den nationella konkurrensen begränsad inom delar av
hemmamarknadssektorerna.
Regleringar och subventioner i samverkan med fåtalsdominans skapar en
situation med högt uppdrivna kostnader och priser. Det innebär välfärdsförluster
för konsumenterna. Viktiga delar av svensk ekonomi präglas fortfarande av
fåtalsdominans. Ökad konkurrens är här centralt. Det gäller i synnerhet
bostadssektorn samt livsmedelsindustrin. EU-medlemskapet tillför här nya
möjligheter till gemensamma initiativ över landgränserna. Därutöver krävs ett
samlat grepp för att bryta upp de nu rådande strukturerna.
Till hösten redovisas en utredning av konkurrenssituationen i
livsmedelshandeln som är inriktad på att analysera inträdeshinder, som
regleringar och strukturer, och möjliga åtgärder för att träda in på marknaden.
Likaså har en byggnadskostnadsdelegation tillsatts som framför allt skall arbeta
för att åstadkomma varaktigt sänkta byggnadskostnader och därmed lägre hyror i
nya bostäder.
Utländska investeringar är av stor betydelse för vitaliseringen av det in-
hemska näringslivet, bl.a när det gäller tillförsel av kapital, teknisk kom-
petens samt nytt industriellt och kommersiellt tänkande. Därtill kommer
stimulans till ökad konkurrens. Invest in Sweden Agency (ISA) har till uppgift
att öka de utländska investeringarna i Sverige. Mot bakgrund av den vikt
regeringen fäster vid att öka konkurrensen på den svenska marknaden kommer en
kartläggning av investeringshämmande faktorer att genomföras. Denna bör kunna ge
underlag för en bedömning av vilka investeringskompletterande åtgärder som kan
vara påkallade. Av särskilt intresse är åtgärder som kan skapa förbättrade
förutsättningar för investeringar i branscher/sektorer med svag konkurrens.

5.2.6 Effektiv ägarstyrning

Goda förutsättningar för omställning och förnyelse förutsätter att företagens
ägare kan utöva sitt inflytande på ett effektivt sätt. Sedan några år tillbaka
pågår en översyn av den svenska aktiebolagslagen, vilket resulterat i tre
delbetänkanden. Aktiebolagskommittén har ambitionen att skapa ett regelverk som
främjar en fortlöpande anpassning i företagen av organisation och verksamhet
till förändringar i omvärlden, bl.a. genom att underlätta förändringar av
företagens ägarstruktur och ge ägarna goda möjligheter att agera aktivt.
En fråga, som inte har med aktiebolagslagen att göra, men som är viktig i
detta sammanhang är bankernas, försäkringsbolagens och andra institutionella
placerares ägarroller. I arbetet med pensionsreformen är det exempelvis
angeläget att diskutera de framtida pensionsfondernas ägarfunktion. Dessa kan på
lång sikt förväntas bli en av de större ägargrupperna i samhället.

5.2.7 Omställning till ekologiskt hållbar utveckling

Även om det i ett kort perspektiv är svårt att fastställa det direkta sambandet
mellan sysselsättning och miljöhänsyn, torde miljöanpassning och ekologisk
omställning på längre sikt bli betydelsefull för sysselsättningen, eftersom det
är troligt att framtidens produkter skapas inom detta område. Hänsyn till miljön
kan ge upphov till ny högteknologisk industri och bättre insatsvaror, t.ex.
pappers- och massaindustrins omställning till klorfri blekning.
Miljöteknikbranschen är i dag en av de snabbast växande branscherna. Den
omsätter ca 250 miljarder dollar och växer med 5-8 procent per år i
OECD-länderna. Fortfarande får dock denna bransch anses som relativt liten. Det
viktigaste för ett kretsloppsamhälle är dock inte hur miljötekniksektorn i sig
utvecklas, utan snarare hur miljöhänsyn integreras i all övrig verksamhet.
Myndigheternas krav på företagen att miljöanpassa sin verksamhet är en
grundläggande drivkraft för miljöförbättringar. En nyligen genomförd studie av
IVA om miljödriven teknikutveckling pekar på att det ökade miljömedvetandet
bland konsumenterna under senare år fått en allt större betydelse för företagen
att miljöanpassa produkter och produktionsprocesser. Detta innebär att
ekonomiska värden står på spel och medför att miljöfrågan blir av strategisk
betydelse för alla företag.
Möjligheterna att via förändrade skatter styra om produktionen så att mer
arbetskraft används uppmärksammades i EU:s vitbok om tillväxt. Denna fråga
utreds för närvarande av skatteväxlingskommittén. Användningen av ekonomiska
styrmedel är på längre sikt betydelsefull för att skapa utveckling av ny
miljövänligare teknik. Kompletterande statliga satsningar kan i vissa fall vara
nödvändiga för att underlätta för företagen att utveckla ny teknik eller göra
andra anpassningar. Många miljöåtgärder kommer inte automatiskt till stånd bl.a.
på grund av att äganderätter till resurser som vatten och luft saknas. I sådana
fall kan statliga insatser vara samhällsekonomiskt motiverade. I vissa fall kan
statliga insatser också vara nödvändiga för att främja marknader för nya
produkter t.ex. genom teknikupphandling. Det kan också konstateras att det i dag
finns en gråzon mellan forskning och fullskalig tillämpning, som gör att det
finns ett stort behov av stöd till experimentbyggande och demonstrations-
anläggningar.
Energipolitikens mål från 1991 är att på kort och lång sikt trygga till-
gången på el och annan energi på med omvärlden konkurrenskraftiga villkor.
Härigenom främjas en god ekonomisk och social utveckling i Sverige.
Energipolitiken skall utgå från vad natur och miljö kan bära. Energikommissionen
överlämnade i december 1995 sitt slutbetänkande (SOU 1995:139-140) Omställning
av energisystemet till regeringen. Betänkandet har remissbehandlats.
Regeringen avser att under 1996/97 års riksmöte återkomma till riksdagen med
förslag till riktlinjer för energipolitiken. En utgångspunkt för regeringen är
att omställningen och utvecklingen av energisystemet bör grundas på långsiktigt
hållbara politiska beslut som framstår som trovärdiga över tiden.
Energipolitiken skall vara ett viktigt medel i strävandena att skapa
förutsättningar för ett konkurrenskraftigt näringsliv. Omställningen av
energisystemet kräver för att lyckas ett engagemang från alla parter - stat och
kommuner, industri samt högskola och universitet. Ett brett samarbete kan vidare
ge ett väsentligt bidrag till förnyelsen av och konkurrenskraften för den
svenska industrin. Regeringen har inlett överläggningar om energipolitiken med
samtliga riksdagspartier i syfte att nå en bred parlamentarisk enighet om och
stabila villkor för energiförsörjningen.

5.3 Program för småföretagsutveckling, förnyelse och
tillväxt

Regeringens förslag: Ett särskilt treårigt program inrättas för små-
företagsutveckling, förnyelse och tillväxt. För detta anvisas 1 miljard kronor.

Regeringens bedömning: I syfte att stärka näringslivets tillväxt och öka
sysselsättningen bör ett brett program genomföras för att på olika sätt
stimulera till småföretagsutveckling, förnyelse och tillväxt. Dessutom kommer
regeringen att initiera en bred samverkan i länen i syfte att bättre utnyttja de
samlade regional- och näringspolitiska resurserna.
Det ska bli enklare att starta och driva företag. Regeringen avser att satsa
på åtgärder för kunskapsöverföring och teknikspridning. Vidare kommer
industriella utvecklingscentra för småföretag att stimuleras.
Regeringen kommer att prioritera ett ökat utbyte med Östersjöregionen, en
effektivare inre marknad, en aktiv konkurrenspolitik och åtgärder för att
stimulera småföretags export.
Vidare satsar regeringen bl.a. på att utveckla skogsnäringen, delar av
jordbruket och turismen samt skapar förutsättningar för en ny regional med ökade
möjligheter för inflytande på den regionala nivån. Regeringen avser att
tillkalla en delegation för miljöteknik. Kvinnors företagande uppmärksammas
särskilt. Ytterligare medel tillförs för en fortsättning av bl.a. det s.k.
tillfälliga småföretagsstödet.

Skälen för regeringens förslag och bedömning: På alla de marknader där företagen
är verksamma ökar kraven på kunskap och kompetens. För det enskilda företaget
betyder det ökade krav på kompetens inom många olika områden -
produktutveckling, produktion, marknadsföring, rekrytering, ledning etc. De
stora företagen väljer ofta att koncentrera sin verksamhet till vissa
kärnområden för att klara sin kompetensutveckling. Samtidigt för de över
utvecklingsansvar till sina leverantörer vilket dramatiskt ökar kravet på dessas
kompetens. De underleverantörer som klarar kraven i den internationella
konkurrensen får uppdragen. Även om de stora företagen inte ökar sin egen
sysselsättning i Sverige så är de mycket viktiga som beställare till
underleverantörer och som kravställare. Det är avgörande att de svenska
underleverantörerna kan leva upp till de allt högre krav som ställs både i
samband med produktutveckling och produktion. Det förutsätter att dessa företag
kan utveckla sin kompetens på alla aktuella områden, så att de kan vara
internationellt konkurrenskraftiga. Det förutsätter också, enligt regeringens
uppfattning, att de i större utsträckning än i dag samverkar med varandra och
därigenom bildar en större teknologibas, både i den direkta affärsverksamheten
och för en gemensam utveckling.
Utgående från regeringens mål för sysselsättningen framstår de små och
medelstora företagens kompetensförsörjning som en viktig angelägenhet för
samhället i sin helhet. Staten bör därför vidta åtgärder som stärker de små och
medelstora företagens kompetens. Vid utformandet av sådana åtgärder är det
viktigt att bygga vidare på dels de insatser för kompetensutveckling som staten
redan gjort inom ramen för högskolan och industriforskningsinstituten, dels
finna former för att den kompetens som redan finns inom företagen och i
regionala och lokala myndigheter skall komma till nytta i den regionala
näringslivsutvecklingen. Det är också en viktig utgångspunkt för regeringens
förslag på området att de åtgärder som vidtas skall leda till ett ökat samarbete
mellan människor från skilda miljöer som har något att lära av varandra.
Förutsättningarna för detta finns på lokal nivå. Det är där sådana sociala
system kan byggas som kan utgöra lärande organisationer och som kan ha
varaktighet i tiden, baserat på ömsesidig nytta för de deltagande aktörerna.
I syfte att stärka kompetensen och utvecklingsmöjligheterna i små och
medelstora företag så att dessa i högre grad kan bidra till näringslivets
tillväxt föreslår regeringen ett antal olika åtgärder som syftar till en
regional eller lokal samverkan i olika former mellan högskolan,
industriforskningsinstitut, regionala myndigheter och företagen i regionen.
Regeringen föreslår också ett system med industriella utvecklingscentra (IUC)
som specifikt tar sikte på att öka samverkan mellan större företag och små och
medelstora företag på både regional och nationell nivå.

5.3.1 Företag skall växa med kunskap

Ljusåret 1997

I dag finns ett stort behov av nya idéer för att starta nya företag och för att
utveckla redan existerande verksamheter. Sverige som nation behöver tillväxt
engagemang och tänkande i nya banor. Som ett led i arbetet att komma tillrätta
med Sveriges ekonomiska problem har regeringen i samverkan med ett 30-tal
organisationer tagit initiativ till en nationell kampanj med inriktning på
innovationer och förnyelse i näringsliv, arbetsliv, kommuner, skolor och
myndigheter.
Innovationernas effekt på tillväxt, levnadsstandard och sysselsättning är
viktiga och nödvändiga, men otillräckliga, så länge som vidtagna åtgärder endast
förbättrar existerande produktion. För uthållig tillväxt och hög sysselsättning
krävs också en kontinuerlig förnyelse av varor och tjänster. Därför behövs ett
stort och variationsrikt flöde av nya upptäckter, nya innovationer och nya
applikationer.
Syftet med detta initiativ är i första hand att påverka en process, påverka
attityder, belysa sambandet mellan innovationer, tillväxt och välfärd samt att
utmana individer, företag och organisationer att själva ta initiativ till
förbättringar. "Ljusåret 1997" är en idékampanj på många plan som handlar om
både att bidra till ett bättre klimat för idé- och innovationsutvecklingen i
Sverige och till att nya idéer bättre tas tillvara var de än uppträder.

Samverkan mellan mindre högskolor och näringsliv

Särskilda insatser krävs för att nå de små och medelstora företagen och
identifiera deras behov av utvecklingsinsatser och stöd från högskolor etc. Det
finns ett avsevärt behov av att utveckla och vidga företagens respektive
högskolans naturliga kontaktnät. Resultatet av sådana nätverk, där de funnits,
har ofta visat sig mycket fruktbara.
De mindre och medelstora högskolorna utgör en strategisk resurs för den
regionala kunskapsförsörjningen och för näringslivets utveckling. De har i många
fall utformat sin verksamhet efter det regionala näringslivets behov. Dessa
högskolor har en viktig roll som motor för den regionala kunskapsförsörjningen.
De medel som tillförs högskolan är riktade huvudsakligen till utbildning och i
någon mån till forskning. Utbildning och forskning är högskolans primära
uppgift. De mindre och medelstora högskolorna kan utföra sin "tredje uppgift" på
ett mer aktivt sätt om för detta tillförs särskilda medel. Sådana aktiva
insatser bör inte finansieras inom ramen för utbildning eller forskningsanslag.
Erfarenheten från åren 1994 och 1995 visar att de särskilda medel som tillfördes
de mindre och medelstora högskolorna för detta ändamål har varit mycket viktiga
för högskolans möjligheter att spela en aktiv roll för den regionala
utvecklingen och sysselsättningen.
Regeringen avser att återkomma mer utförligt till den principiella frågan om
samverkan mellan universitet, högskolor och näringsliv i den forskningspolitiska
propositionen. Frågan har utretts i utredningen Nyttiggörande av
forskningsresultat, samverkan näringsliv - högskola (NYFOR, dir 1995:139). De
mindre och medelstora högskolorna bör dock redan nu tillföras ytterligare medel
för aktiva insatser för ökad samverkan med näringslivet.

Insatser för tekniköverföring till de mindre företagen

Ett pilotprogram för tekniköverföring till mindre företag via industri-
forskningsinstituten bedrivs sedan början av år 1995. Avsikten är att undersöka
huruvida instituten kan användas som resurs för att öka företagens
konkurrenskraft och expansionsförmåga.
Med hänsyn till de goda erfarenheter som hittills vunnits av pilotprogrammet
kommer detta nu att utvidgas till att gälla flera institut.
Vidare skall möjligheterna att ta tillvara fördelar av deltagande i det
internationella standardiseringsarbete utnyttjas.

Teknikspridning från stora till små företag

Regeringens tillväxt- och sysselsättningspolitik bygger bl.a. på att med- verka
till en allt starkare koppling mellan centrala, regionala och lokala strategier,
samt att lokala aktörer förmår att omsätta dessa strategier i handling.
Regeringen har länge sökt efter effektiva mekanismer för att länka samman de
större företagens kompetens med de mindres samt finna former där storföretagens
avknoppningar m.m. kan tillvaratas av de mindre företagen, även i sådana fall då
sådana företag inte har direkta affärsrelationer.
Regeringen anser att Industriella utvecklingscentra, IUC, är en mycket lovande
verksamhetsform utifrån båda dessa perspektiv. Staten bör därför stödja
uppbyggnaden av IUC-verksamheten i de delar som krävs för att åstadkomma ett
effektivt och nationellt sammanhållet IUC-nätverk.
Ett tiotal storföretag har aviserat stort intresse att inom ramen för IUC-
verksamheten bidra med såväl egna personella resurser som avknoppningar i olika
former, till nytta för såväl egna underleverantörers som andra småföretags
utveckling och uppgradering.
IUC har av de involverade företagen och organisationerna bedömts ha mycket
goda förutsättningar för att även på kort sikt skapa tillväxt och ökad
sysselsättning inom de små och medelstora företagen.
IUC är uppbyggt så att konkurrensen mellan företagen inte snedvrids. De små
företagen kan genom IUC få direkt och konkret hjälp med utvecklingsfrågor och
kompetens som de i dag har mycket svårt att skaffa, både av praktiska och
ekonomiska skäl. IUC kompletterar andra aktörers verksamhet vis-á-vis
småföretagen.
Det krävs särskilda åtgärder för att främja tillväxten inom de små och
medelstora företagen. Erfarenheterna har visat att dessa företags
betalningsförmåga i allmänhet är alltför begränsad för utvecklingsinsatser av
aktuellt slag. Ett IUC skall fungera affärsmässigt och förutsätts vara
självfinansierande i förhållandet till de stora företagen. Det finns därmed en
uppenbar risk att den del av verksamheten som riktas mot småföretag får
otillräcklig bärkraft och att ett IUC efter hand kan komma att upphöra som
resurs för de små och medelstora företagen.
För att säkerställa nyttiggörandet av IUC:s kapacitet gentemot de små och
medelstora företagen bör temporärt staten bidra till delfinansiering till IUC--
verksamheten. I flera fall kommer delfinansiering att även kunna sökas från EU:s
strukturfonder. De förväntade effekterna av satsningen är bl.a. att det totala
IUC-nätverket ska bidra till nya utvecklingsprojekt i flera tusen småföretag och
att IUC-nätverket skall generera nyföretagande genom förädling av avknoppningar
m.m.

Insatser för ökat teknikintresse genom vetenskapliga centra

Vetenskaplig och teknisk utveckling påverkar allt fler människor och får allt
större betydelse för ett lands ekonomiska och sociala utveckling. Under lång tid
har emellertid detta faktum stått i kontrast till ett osäkert och periodvis
vikande intresse för naturvetenskaplig och teknisk utbildning hos ungdomen.
Detta är inte ett specifikt svenskt problem utan har sin motsvarighet i många
länder. Det leder till rekryteringsproblem för stora delar av näringslivet - en
form av strukturellt underskott - och leder till att medborgarna inte har
tillräckliga grundkunskaper och insikter för att kunna påverka
samhällsutvecklingen.
Vetenskapliga centra (Science centres) har internationellt visat sig kunna
fungera som en kraftfull pedagogisk resurs i arbetet att stimulera intresset för
teknik och naturvetenskap både hos ungdom och för en bred allmänhet. Mycket
stora satsningar har gjorts i bl.a. USA, Canada, Storbritannien och Frankrike.
Sedan några år tillbaka finns stora vetenskapliga centra även i Helsingfors och
Köpenhamn.
Regeringen avser att tillsätta en grupp för att närmare utreda
förutsättningarna för en eventuell fortsatt utveckling av vetenskapliga centra,
s.k. Science centra.

Inrättande av en miljöteknikdelegation m.m.

För att stimulera och utveckla miljöteknik har regeringen i prop. 1995/96:25
uttryckt sin avsikt att inrätta en miljöteknikdelegation. Vidare aviserades i
samma proposition att regeringen skall tillsätta en utredare som skall se över
hur utvecklingen av miljöteknik kan stimuleras. Dessa båda delar sammanförs i
och med detta förslag.
Delegationen skall vara fristående men kanslisamverkan med Närings- och
teknikutvecklingsverket (NUTEK). Kansliet i samarbete med delegationen skall
snarast inleda arbetet med att utforma en strategi för sin verksamhet och senast
den 1 december 1996 till regeringen redovisa ett förslag hur det fortsatta
arbete skall bedrivas. Utredningsarbete bör ske i nära samarbete med berörda
myndigheter, berörda delar av näringslivet och med forskningsinstitutioner.
Strategin skall omfatta konkreta mål och ett program för upphandling. Områden
skall därför identifieras där tillgång till teknik för en miljöanpassad process-
och produktutveckling är särskilt angelägna. Övervägande skall göras hur staten
kan bidra till samordning och effektivisering av upphandlingen. Delegationen bör
också överväga vilka andra åtgärder (t.ex. utbildning, forskning, information,
seminarier, nätverk) för utveckling av miljöteknik och miljödriven teknik som
behövs i strategin samt belysa vilka kostnader delegationens/kansliets arbete
medför. Delegationen skall också föreslå former för oberoende utvärdering av
verksamheten. För större projekt kan en samverkan med delegationen för ekologisk
omställning komma i fråga.
Den offentliga sektorn svarar för en betydande del av ekonomin. Genom en
tydlig upphandlingsstrategi vad avser inköp för den löpande verksamheten i stat,
kommun och landsting har det allmänna stora möjligheter att påverka marknaden.
Offentlig upphandling av varor och tjänster har hittills använts endast i mycket
begränsad utsträckning som instrument för att driva på miljöanpassningen av
produkter. Genom att bl.a. ange enhetliga miljökrav för upphandlingen får
producenterna incitament att styra mot miljöanpassade varor och tjänster, vilket
på sikt kan bidra till att svenska företags exportmöjligheter ökar.
Regeringen avser att ge ett uppdrag till ett antal myndigheter att
återrapportera sina erfarenheter vid tillämpning av lagen om offentlig
upphandling (1992:1528) vad gäller miljöanpassningen av sin upphandling enligt
vad som följer av lagen.
Miljöfrågorna har också fått en ökad betydelse inom standardiseringsarbetet
under de senaste åren. I det globala standardiseringsorganet ISO diskuteras
olika metoder för att göra miljökonsekvensbeskrivningar eller livscykelanalyser
i det tekniska standardiseringsarbetet. Regeringen avser att ge en särskild
utredare ett uppdrag att tillsammans med den svenska
standardiseringorganisationen, näringslivet och berörda myndigheter analysera
och föreslå hur miljöhänsyn kan integreras i det svenska
standardiseringsarbetet.

5.3.2 Enklare att starta och driva företag

Ett gott näringslivsklimat i form av bl.a. rimliga skatteregler, god kompetens-
och kapitalförsörjning samt långsiktigt fasta spelregler för företagarna och
företagen är avgörande för att nå en god ekonomisk tillväxt och därmed
långsiktig sysselsättning i näringslivet.
Regeringen avser att tillkalla en delegation för att ta fram samlade förslag i
syfte att förenkla för företagen.
Skattereglerna för fåmansbolag bör ses över i bl.a. förenklingssyfte.
Regeringen kommer att överväga hur företagsledarutbildning och fördjupad
rådgivning kan förstärkas.
Tillväxt och därmed sysselsättning påverkas av insatser inom flera olika
politikområden. Som ett av fundamenten för tillväxt - och därmed långsiktig
sysselsättning - är det väsentligt att staten medverkar till stabilitet och
fasta spelregler. En sådan markering från det allmännas sida underlättar för
företagare att satsa tid och pengar på riskfyllda projekt. Att starta och driva
företag är i sig ett risktagande, där många osäkra kommersiella faktorer måste
bedömas och hanteras. Det finns ett värde i sig att samhället på alla sätt
försöker bidra till att minska denna osäkerhet genom att i största möjliga
utsträckning bidra till att de institutionella förutsättningarna är
förutsägbara.
En sådan stabilitet kräver att förändringar rörande exempelvis skatter,
arbetsrätt, stödsystem m.m. genomförs under bred politisk enighet för att
säkerställa att förändringarna är långsiktigt hållbara. De förändringar som sker
måste genomföras på ett sådant sätt att företagen ges en rimlig tid till
anpassning.
Förutom att skapa stabila spelregler bör staten se till att företagarna får
ett rimligt ekonomiskt utbyte av sitt risktagande och sin verksamhet.

Skatter

Till en offensiv näringspolitik hör ett skattesystem som främjar förnyelse och
tillväxt. Detta innebär bl.a. att lättnader i dubbelbeskattningen införs fr.o.m.
år 1997 vad gäller onoterade aktiebolag. Vidare avser regeringen att återkomma i
höst med förslag om justeringar i beskattningen av enskilda näringsidkare och
delägare i handelsbolag. En fortsatt översyn skall göras med syfte att
åstadkomma ytterligare förenklingar. Regeringen kommer att i samband med
budgetpropositionen föreslå ändring av bilförmånsreglerna. Innebörden av dessa
åtgärder framgår närmare av avsnitt 4.

Handel med småföretagsaktier m.m.

Under de senaste åren har regeringen vidtagit en rad åtgärder för att förbättra
de små och medelstora företagens tillgång på eget kapital och annan
finansiering. Sålunda har exempelvis Industrifonden och ALMI Företagspartner AB
fått utökade möjligheter att lämna riskfinansiering. Den statliga stiftelsen
Industrifonden arbetar med att främja industriföretagens produktutvecklings- och
marknadsföringsprojekt. Fonden har idag ett kapital på närmare 3 miljarder
kronor, varav ca 1 miljard kronor i likvida medel.
Riksdagen beslutade våren 1995 att Industrifonden även skulle kunna arbeta med
att förstärka företagens eget kapital, i form av t.ex. aktieteckning på
minoritetsbasis (prop. 1994/95:100, bet. 1994/95:NU18, rskr. 1994/95:300).
Industrifonden har under hand redovisat ett förslag som i huvudsak innebär att
fonden i första hand indirekt går in med ägarkapital i små och medelstora
företag. Det kan organiseras så att Industrifonden blir delägare i regionala
riskkapitalbolag, vilka dock behåller ett privat ägande med i regel drygt 50%.
På så sätt kommer besluten att finansiera enskilda företag att fattas i
regionerna, dvs. nära de företag som berörs, samtidigt som Industrifonden kan
samordna verksamheten i stort. Kunnandet och engagemanget hos privata
intressenter kombineras med fondens kompetens och kapital. Regeringen vill för
riksdagens information anmäla att den beslutade riskkapitalverksamheten kan
komma att organiseras helt eller delvis på ovannämnda sätt.
Vidare har ett tidsbegränsat system med s.k. riskkapitalavdrag införts och en
6:e AP-fondsstyrelse inrättats med möjligheter att investera i småföretags-
aktier. Ett flertal privata initiativ har också tagits när det gäller att förse
småföretagen med förstärkt eget kapital, ofta i form av minoritetsandelar.
Ett kvarstående problem när det gäller småföretagens riskkapital- försörjning
är dock att det, vid sidan av OTC-marknaden vid Stockholms Fondbörs, saknas s.k.
exitmöjligheter, dvs. en möjlighet för investerarna att avveckla aktieinnehavet.
I regel är aktier i småföretag illikvida i den meningen att de inte är lätta att
sälja och köpa. Genom elektroniska eller fysiska marknadsplatser motverkas
problemet. Marknadsplatsernas uppgift bör vara att utgöra mötesplats för kapital
och företag där förmedling av nytt kapital kan komma till stånd, s.k.
primärmarknad. Vidare bör marknadsplatserna möjliggöra handel med
småföretagsaktier, s.k. sekundärmarknad. Sådana marknadsplatser bidrar dels till
ett ökat utbud av riskkapital, dels riskspridning och avvecklingsmöjligheter för
placerarna. Sammantaget bidrar åtgärderna till att öka kapitalet i de små och
medelstora företagen och ökar därmed deras möjligheter att expandera. Det är
angeläget att ytterligare förbättra riskkapitalförsörjningen för små och
medelstora företag. Av den anledningen finns det skäl att närmare följa
utvecklingen av nya marknadsformer för kontakt mellan företag och investerare.
Därvid bör behovet av åtgärder för att underlätta genomförandet av olika projekt
inom området ytterligare övervägas.

Patentintrångsförsäkring

Patent är avsett att vara ett effektivt immaterialrättsligt skydd. Skyddstiden
skall bl.a. ge innehavaren av patentet möjlighet att täcka kostnaderna för den
forskning och utveckling som lett fram till patentet. Utan ett fungerande skydd
för att hävda patentet under dess livstid minskar intresset för utvecklingen av
produkter och metoder. På sikt kan detta leda till en utarmning av
industriproduktionen och minskad sysselsättning.
En patentintrångsförsäkring är ett skydd som står till buds på kommersiell
grund. Detta ger en patenthavare med små ekonomiska resurser en möjlighet att
hävda sin rätt även vid utdragna och kostnadskrävande rättsprocesser. Redan
existensen av en sådan försäkring förmodas verka avskräckande för den som tänker
göra patentintrång.
Inom Europeiska kommissionen undersöker man möjligheterna att etablera en
patentintrångsförsäkring på europeisk nivå. Arbetet är för närvarande i en
förberedande fas. Sverige kommer att tillsammans med Danmark engagera sig starkt
i denna fråga. En europeisk försäkring beräknas dock kunna bli verklighet först
om två till fem år.
Svenska patentinnehavare kan för närvarande inte försäkra sig mot
patentintrång. Regeringen har i prop. 1995/96:25 uttryckt sin avsikt att
undersöka möjligheterna till en svensk patentintrångsförsäkring byggd på
kommersiella grunder. Meningen är att en sådan försäkring skall vara en
övergångslösning fram till det att en europeisk försäkring kommer till stånd.
Näringsdepartementet har under hösten 1995 haft två större möten med industri-
och intresseorganisationer. Bl.a. dessa möten har visat att det finns ett starkt
intresse av en försäkring mot patentintrång. Även patentinnehavarnas finansiärer
torde vara intresserade. Regeringen kommer att ta nödvändiga beslut för att
genomföra en sådan försäkring. Endast om det behövs ett statligt bolag för
försäkringsskydd vid patentintrångsprocesser kommer regeringen att återkomma
till riksdagen..

En delegation för förenkling för småföretagen

En allmän förutsättning för tillväxt i näringslivet är en effektiv konkurrens
som främjar ett optimalt utnyttjande av tillgängliga resurser. Effektiv
konkurrens medför ett omvandlingstryck som tvingar företagen att bl.a. arbeta
effektivt, pressa priser och förbättra service. Den dynamik och utveckling som
uppstår bidrar till att främja vår internationella konkurrensförmåga.
Konkurrenskraftiga företag krävs för att skapa ökad sysselsättning.
För att konkurrenstrycket på den svenska marknaden skall hållas uppe krävs att
hindren för nyetablering och de små företagens tillväxt begränsas så långt som
möjligt. Att våga omsätta en idé - finansiera denna och starta eller
vidareutveckla en redan befintlig rörelse - förutsätter risktagande och också
visst mod. Tillbakahållande inslag kan sannolikt tillskrivas rent psykologiska
faktorer, traditioner, grad av riskvillighet m.m. Andra faktorer är kända och
mer direkt påverkbara.
Många insatser initieras nu för att skapa sysselsättning. Det arbetet måste
också åtföljas av åtgärder för att identifiera och rensa bort onödiga hinder för
småföretagsetableringar och småföretagstillväxt. Samtidigt måste
ansträngningarna fortsätta med att följa, utvärdera och utveckla genomförda
förslag.
Regeringen anser det angeläget att fortsätta dialogen med näringslivet om
detta och avser därför att tillsätta en delegation för förenkling för
småföretagen. Delegationen skall utifrån sina erfarenheter av tillträdes- och
tillväxthinder söka förslag som kan stimulera till nyetableringar och till att
små och medelstora företag skall kunna växa. Delegationens arbete bör syfta till
att utgöra underlag för att fortlöpande ta fram konkreta åtgärder som kan
förbättra det svenska företagsklimatet.
Många regleringar innebär ofta en särskild belastning för entreprenörer och de
små företagen. Olika särbestämmelser, myndighetsföreskrifter etc. utgör en
samlad regelmassa som mindre företag i dag inte har resurser att överblicka.
Regleringar och de uppgiftslämnarkrav som ofta är förenade med dem kan också
ofta lättare uppfyllas av de stora företagen. De kan således innebära en
konkurrenssnedvridning i relation till mindre företag med dessas mindre behov av
och mindre resurser till formella administrativa system. En central aspekt i
delegationens arbete bör därför vara att bredda och intensifiera arbetet för
regelreformering och avreglering. Arbetet i en sådan delegation bör ta sin
utgångspunkt och ske i koordinering med dels arbetet enligt verksförordningens
bestämmelser om konsekvensanalyser, dels arbetet med den systematiska granskning
av företagsregler som sedan en tid genomförs i departementen. Detta metodiska
arbete är också särskilt inriktat på att beakta de små och medelstora företagens
situation.

Översyn av reglerna inom tjänstesektorn

Tjänstesektorn har alltid svarat för en betydande del av sysselsättningen. Även
om industrisektorn under de närmaste åren bör kunna öka sin sysselsättning är
det uppenbart att tjänstesektorn måste svara för en betydande del av den
nödvändiga sysselsättningsökningen. De finansiella begränsningarna för en
fortsatt expansion av den offentliga sektorn innebär att det i första hand måste
vara den privata tjänstesektorn som expanderar. En avgörande förutsättning för
en ökad sysselsättning i tjänstesektorn är delen stark industrisektor, dels en
framgångsrik ekonomisk politik med förbättrade förutsättningar för företagande,
och som ger hushållen ökade möjligheter att efterfråga tjänster.
Rationaliseringarna inom industrisektorn höjer den genomsnittliga
produktiviteten i samhället, och ger därmed också ökade reallöner. Samtidigt som
detta leder till en ökad efterfrågan på många tjänster, t.ex. inom turism- och
besöksnäringen, så blir tjänster samtidigt dyrare i förhållande till varor. Ett
uttryck för detta är t.ex. att omsättningen av enkla reparationstjänster har
gått tillbaka kraftigt.
Att hushållssektorns efterfrågan på enkla tjänster minskat kraftigt hänger
också samman med de minskade löneskillnaderna, och med det ökade utbudet av
teknisk utrustning och andra produkter som underlättar för hushållen att själva
svara för dessa tjänster. De tydligaste exemplen på detta är tvätt, städnings-
och serveringstjänster i hemmen och hemkörning av varor. Denna utveckling är ett
led i en normal samhällsutveckling och har i huvudsak varit mycket positiv.
Tjänstesektorn var i stort sett undantagen från mervärdesskatt fram till 1991,
då underlaget för mervärdesskatten breddades som ett led i finansieringen av
sänkta skatter på arbets- och näringsinkomster. Efter medlemskapet i EU medför
de gemensamma mervärdeskattereglerna att utrymmet för lättnader i
mervärdesskatten ytterligare begränsats.
Tjänstesektorn svarar redan idag för huvuddelen av sysselsättningen. En
växande del består av insatstjänster som efterfrågas av andra företag, inte
minst inom jordbruks- och industrisektorerna. Sektorn är mycket diversifierad
och innehåller såväl låglöneyrken som mer kvalificerade höglöneyrken. Att
tjänstesektorn har en betydande potential för att skapa goda jobb framgår av
rapporter som tyder på att de nya jobben inom den amerikanska tjänstesektorn har
varit mer kvalificerade och välbetalda än vad man tidigare antagit.
Olika typer av enkla tjänster har tidigare ofta fungerat som en introduktion
till arbetsmarknaden för personer utan tidigare arbetslivserfarenhet. Den
kraftigt minskade efterfrågan på sådana tjänster kan ha försämrat
arbetsmarknadens funktionssätt och ökat belastningen på den aktiva
arbetsmarknadspolitiken.
Ett av de motiv som anförts för lättnader eller andra stimulanser för
tjänstesektorn är att minska det avsiktliga skatteundandragandet. Det är ett
problem som i första hand måste angripas med effektivare kontrollåtgärder. Man
kan dock inte bortse från att det avsiktliga skatteundandragandet skulle kunna
minskas om det vore lite billigare än idag att anställa eller att anlita
entreprenörer. Ett annat argument som framförts i debatten är att skatter och
andra lagregleringar är så krångliga att det i sig utgör ett hinder för att man
skall betala skatt och arbetsgivaravift när man anställer eller anlitar någon.
I den politiska debatten påstås ibland att den privata tjänstesektorn behöver
skattelättnader eller andra stimulansåtgärder för att expandera. De senaste
decenniernas starka expansion inom sektorn visar att detta synsätt är felaktigt.
90-talets svåra ekonomiska kris och massarbetslöshet ger dock skäl för att
överväga vilka åtgärder som skulle kunna vidtas för att på kort sikt underlätta
sektorns expansion.
En rad sådana åtgärder har vidtagits tidigare. Den som uppmärksammats mest på
senare tid är de s.k. ROT-avdragen, som innebär en tillfällig skattelättnad för
reparationer samt om- och tillbyggnader av fastigheter. Under den tidigare
perioden med ROT-avdrag från 15 februari 1993 till och med 1994 års utgång fick
totalt ca 310.000 fysiska personer och ca 17.000 juridiska personer
skattereduktion. Det handlar i betydande utsträckning om arbete som
fastighetsägaren annars skulle ha finansierat helt själv, som annars inte skulle
ha utförts, eller som skulle ha utförts vid en annan tidpunkt. Samtidigt är det
troligt att en del av arbetena inte skulle ha upptagits till beskattning utan
det incitament som ROT-avdraget gav.
ROT-avdraget har kritiserats för att ensidigt ha inriktats på en manlig del av
arbetsmarknaden. Orsaken till valet av bransch har varit att det går att skjuta
upp eller tidigarelägga byggnadsarbeten, men knappast vård och omsorg. Det kan
dock finnas anledning att överväga om och hur liknande tillfälliga
stimulansåtgäder kan inriktas på andra verksamheter.
Regeringen avser mot denna bakgrund att låta se över reglerna för anlitande av
tjänster och analysera vilken roll privatpersoners köp av tjänster har för
samhällsekonomin. I uppdraget kommer också att ligga att ge förslag till
regeländringar som skulle stimulera utbud av och efterfrågan på tjänster. Upp-
draget bör slutföras under innevarande år.
Det finns även behov av en belysning av möjligheterna till administrativa
förenklingar inom området. RSV bör därför i anslutning till den ovannämnda
översynen analysera dessa aspekter och överväga om det går att införa ett
standardiserat system för betalning för tjänster liknande det som tillämpas i
Frankrike sedan några år. RSV bör även studera andra system för att stimulera
sådana privata tjänster som i första hand vänder sig till enskilda och hushåll.
RSV bör också redovisa vilka ansvarsförhållanden som gäller när en privatperson
anställer eller anlitar en annan privatperson för att utföra ett arbete. RSV bör
slutligen redovisa en bedömning av hur omfattande skatteundandragandet inom den
privata tjänstesektorn är, samt vilka möjligheter det finns att minska detta.
Resultatet bör redovisas under innevarande år.

5.3.3 En ny regional näringspolitik

Det finns inte en gemensam formel för att främja näringslivets förnyelse och
tillväxt. Förändrade villkor för tillväxt och sysselsättning ställer nu växande
krav på helhetslösningar. Förutom de allmänna ekonomiska förutsättningarna är
det samverkan mellan aktörer på internationell, nationell, regional och lokal
nivå samt mellan en rad olika politikområden, som nu mer än tidigare bestämmer
företagandets villkor och förutsättningarna för nya investeringar.
Vilka konkreta åtgärder som vid en viss tidpunkt är mest angelägna kan inte
preciseras på nationell nivå. Det som bör göras på nationell nivå är att skapa
ramar och därmed bl.a. förutsättningar.
Vad som konkret skall göras och av vem måste avgöras närmare verkligheten.
Skillnaden är stor mellan olika regioner vad gäller problem och förutsättningar
för småföretagens tillväxt och utveckling. Det kan gälla arbetskraftens
utbildningsnivå, tillgång till forsknings- och utvecklingskompetens och högre
utbildning, företagslokaler, marknads- och exportkompetens, storleken på den
lokala marknaden och de lokala företagsnätverkens styrka.
I de delar av landet som regering och riksdag utpekat som stödområden är de
allmänna förutsättningarna sämre än i övriga delar, och därför sätts åtgärder in
för att motverka detta.
Variationer i olika förutsättningar för företagsutveckling finns emellertid i
alla delar av landet och det bör på ett helt annat sätt än tidigare få prägla
den regionala näringspolitikens utformning.
Alla regionala intressen skall bjudas in och engageras för att forma en
regionalt samordnad politik för utveckling av det lokala näringslivet och en
kraftig ökning av sysselsättningen.

Ökad samverkan i länen

Regeringen avser att ta initiativ till en bred samverkan i länen för att
åstadkomma en effektiv tillväxtorienterad närings- och regionalpolitik. Syftet
är att på ett aktionsinriktat sätt engagera ett stort antal aktörer - ett
partnerskap - för att utarbeta förslag till regionala och lokala åtgärder för
att åstadkomma ökad tillväxt och sysselsättning. De statliga organen i länen
kommer att få i uppdrag att medverka i detta arbete. Andra aktörer som kommuner,
landsting och organisationer kommer också att inbjudas att aktivt medverka.
Landshövdingarna i samtliga län kommer att få ett förhandlingsuppdrag som,
förutom ansvar för ledning och samordning av uppdraget, också innebär att svara
för att förslagen är väl förankrade hos alla berörda. Gemensamma
finansieringslösningar där flera aktörer medverkar i konkreta åtgärder skall
eftersträvas. Möjligheterna att samverka med privata finansiärer skall särskilt
uppmärksammas. I uppdraget skall också ingå att lämna förslag till eventuella
förenklingar av regelverk liksom anpassning av beslutsordningar etc.som kan
underlätta genomförandet av åtgärderna.
Det är vidare viktigt att arbetet samordnas med det genomförande av program
med finansiering från EG:s strukturfonder som redan pågår i vissa regioner.
Genom en aktiv och medveten samordning mellan dessa båda utvecklingsinriktade
verksamheter bör de samlade effekterna kunna öka. Även den verksamhet med en
lokalt anpassad arbetsmarknadspolitik som bedrivs i 40 kommuner kan beaktas i
detta sammanhang. Regeringen kommer senare att lämna ytterligare riktlinjer för
arbetet.
Ett nytt processinriktat samarbete har också inletts mellan regeringen,
Kommunförbundet, Landstingsförbundet, arbetsmarknadens parter samt en rad olika
myndigheter.

Ytterligare medel för småföretagsutveckling m.m.

Riksdagen har för budgetåren 1994/95 resp.1995/96 anslagit 800 resp. 400
miljoner kronor till Särskilda regionala åtgärder för regional utveckling och
tillväxt på tionde huvudtitelns anslag A 2. Arbetsmarknadspolitiska åtgärder.
Medlen används för tillfälligt småföretagsstöd, konsultcheckar och andra
företagsinriktade åtgärder.
Resultatet av åtgärderna är mycket positivt. Hittills beräknas t.ex. ca 10 000
nya arbetstillfällen tillkomma i de verksamheter som erhållit stöd.
Regeringen föreslår därför att ytterligare 500 miljoner kronor avsätts från
den beloppsram som föreslagits för programmet för småföretagsutveckling,
förnyelse och tillväxt.
Åtgärderna bör i princip ha samma inriktning som de nuvarande. Medlen bör till
viss del även kunna användas för samma ändamål som det s.k. länsanslaget. Härmed
kommer dessa nya resurser att tillsammans med länsanslaget bli ett verksamt
medel i den samlade regionala näringspolitik som skall utvecklas i länen.
Inom de ramar som EG:s statsstödsregler medger skall ytterligare insatser
vidtas för att stödja tjänsteföretag. Även möjligheterna att stödja kvinnligt
företagande skall särskilt uppmärksammas.
Det ökande kvinnliga företagandet liksom framväxten av olika nätverk som stöd
för denna utveckling är mycket glädjande. Regeringen kommer att se över hur
stödet till det kvinnliga företagandet kan förbättras i olika avseenden. Bl.a.
bör verksamheten med kvinnliga resurscentra, såväl regionalt som nationellt,
kunna vidareutvecklas.
Regeringen avser vidare att under åren 1997-1999 utbetala sammanlagt 7
miljoner kronor till folkrörelserådet Hela Sverige skall leva.

Helhetssyn vid organisatoriska förändringar i statlig verksamhet

Utformningen och inriktningen på den statliga verksamheten har stor betydelse
för utvecklingen i landets olika delar. Den statliga verksamheten har de senaste
åren genomgått stora förändringar. Det gäller bl.a. styrningen, finansieringen
och lokaliseringen. För regionernas utveckling är den statliga sysselsättningen
viktig både när det gäller sysselsättningen och tillgängligheten till
verksamheten.
Myndigheternas möjlighet att i stor utsträckning bestämma sin egen
organisation har i många fall inneburit att nya regionala indelningar skapats.
Bristande helhetssyn har negativt påverkat den geografiska fördelningen av
sysselsättningen och försvårat den regionala samordningen.
För att åstadkomma rimliga förutsättningar för den regionala samordningen och
en bättre helhetssyn vad gäller den nationella strukturen i förändringarna, bör
en avvägning göras mellan olika verksamhetsområden och myndigheter på nationell
nivå. Den parlamentariskt sammansatta Regionberedningen framhåller i sitt
betänkande "Regional framtid" (SOU 1995:27) att samordningen av offentlig
regional verksamhet bör förbättras. Beredningen föreslår att regeringen bör
utfärda anvisningar beträffande vilka överväganden myndigheterna skall göra i
fråga om sina indelningar. Betänkandet har remissbehandlats och bereds f.n. i
regeringskansliet.
En särskild utredare (Dir 1995:000) analyserar för närvarande de regionala
konsekvenserna av förändringar inom den statliga sektorn. I avvaktan på
resultaten av det arbetet och de förändringar som kan krävas för att åstadkomma
en bättre helhetssyn, skall regeringen noggrant följa utvecklingen på detta
område.

En utvecklad turistnäring

Turistnäringen är en utpräglad småföretagsbransch med drygt 20 000 företag.
Näringen är sysselsättningsintensiv med ca 200 000 personer som arbetar hel-
eller deltid och har stor betydelse för sysselsättningen i många regioner.
För att öka konkurrenskraften i förhållande till våra konkurrentländer samt
för att öka tillväxten och antalet sysselsättningstillfällen är det motiverat
att den statliga satsningen på internationell marknadsföring ökar och att
branschen tar sin del av ansvaret för en ökad, gemensamt finansierad mark-
nadsföring av Sverige som turistland.
Det av staten och turistnäringen samägda marknadsföringsbolaget Sveriges Rese-
och Turistråd AB har i en skrivelse i maj 1996 till regeringen hemställt om
utökade resurser för budgetåret 1997 till marknadsföring och utveckling av
Sverige som resmål inom ramen för projekt "Kraftsamling Resmål Sverige".
Målsättningen med projektet är att öka Sveriges attraktionskraft som resmål och
år 2000 ha skapat 25 000 nya arbetstillfällen och genererat 35 miljarder kronor
i ökade turistintäkter i Sverige.

En utvecklad skogsnäring

Svensk skogsindustri och skogsbruk förblir, trots utvecklingen av andra
sektorer, en viktig och grundläggande del av vårt näringsliv. Ingen annan
exportsektor ger landet så stora nettoexportinkomster som skogsnäringen.
Skogsnäringen är emellertid mer än en basnäring som ger hårdvaluta. Både
nationellt och internationellt är den ett passande inslag i ett krets-
loppssamhälle.
Träfibern borde kunna utnyttjas bättre och i ett vidare sammanhang. Begreppet
ökad vidareförädling är därvid alltför begränsat.
Det behövs mot denna bakgrund ett målmedvetet nytänkande hos de svenska
skogsindustriföretagen. En samordnad kraftsamling där insatser görs också
tillsammans med staten är alltså angelägen. Det gäller i första hand
forskningsområdet.
Det är angeläget att forskningsinsatserna görs mer samlat och målinriktat. En
samordnad insats bör göras för skogsindustriell forskning och utveckling. Den
skall fokusera tillgängliga resurser samt öka samarbetet mellan industrin och
forskningen inom både högskolan och forskningsinstitut.
Förslaget innebär att de offentliga medel som finns tillgängliga för
skogsindustriella forskningsinsatser samordnas med relevanta delar av
fakultetsmedel. En samordning av statliga medel inom forskningssystemet
tillsammans med en industriell motfinansiering skulle utgöra en styrande kraft
för att åstadkomma det önskvärda kunskaps- och kompetenshöjande steget.
Under de senaste åren har det väckts omfattande krav på våra exportmarknader
vad gäller skogsindustriprodukternas framställning och deras ursprung även i
fråga om råvaran. Den svenska skogsnäringen har mot denna bakgrund i samarbete
med företrädare för miljöorganisationer startat ett arbete med att skapa system
för miljöcertifiering av skogsindustriprodukter där hänsyn även tas till hur
skogsråvaran produceras. Staten kan underlätta processen genom att skapa
lämpliga grundläggande förutsättningar. Det har gjorts genom 1993 års
skogspolitiska beslut. Den miljöhänsyn som skall tas i skogsbruket regleras i
skogsvårdslagen och naturvårdslagen. Bestämmelserna förutsätter goda kunskaper
hos skogsägaren om de miljövärden som finns på hans fastighet, bl.a. i form av
skyddsvärda biotoper. Det är angeläget att så fort som möjligt fullfölja
inventeringen av skyddsvärda biotoper så att statens krav kan preciseras. Därmed
kommer skogsbranschen att få en av de viktigaste byggstenarna i ett framtida
certifieringssystem som kan accepteras av marknaden i Sverige och utomlands.

Investeringsstöd till jordbruket

I proposition 1995/96:201 om vissa regionalpolitiska frågor föreslås
regeländringar för landsbygdsstödet. Regeringen har valt att anpassa de svenska
reglerna för detta stöd till EG:s regler om försumbart stöd ("de minimis")
enligt EG-kommissionens riktlinjer (96/c 68/06). Genom denna anpassning kan stöd
i denna form inte längre lämnas till jordbruks- och trädgårdsföretag. Det har
varit möjligt att lämna landsbygdsstöd till jordbruksinvesteringar i de sju
nordligaste länen och till kombinationsverksamheter till jordbruksproduktion i
övriga landet. Frågan om ett fortsatt landsbygdsstöd till jordbruket tas upp av
riksdagens arbetsmarknadsutskott i betänkandet 1995/96:AU16 Landsbygdsstöd, m.m.
Utskottet anser att någon form av stöd bör lämnas även i fortsättningen och att
regeringen utan dröjsmål skall återkomma till riksdagen med förslag i frågan.
Regeringen föreslår därför att ett nytt investeringsstöd till jordbruket
införs. Stödet ersätter i princip bl.a. det nationella stöd som tidigare kunnat
lämnas inom ramen för landsbygdsstödet. Det nya stödet blir ett av EG
medfinansierat stöd. Stödet utformas i enlighet med rådets förordning (EEG) nr
2328/91 av den 15 juli 1991 om förbättring av jordbruksstrukturens effektivitet.
EG:s medfinansiering förutsätts vara 25 procent utom i strukturfondernas mål 6-
område där en högre medfinansiering är möjlig. Utgångspunkten är att stödet
skall ge möjligheter till ökad sysselsättning i glesbygdsområden och möjlighet
att förstärka åtgärder för djurskyddet och miljön. Stödet kommer att leda till
en ökad sysselsättning inom i första hand byggnadssektorn.
Genom EU-medlemskapet gäller gemenskapens statsstödsregler för nationella stöd
som lämnas till jordbrukssektorn. Utformningen av ett statsstöd måste vara i
enlighet med dessa regler. För medfinansierade stödformer ställs också krav på
hur stöd utformas. För närvarande tillämpar Sverige inom jordbrukets struktur-
och regionalpolitik tre s.k. 5a-stöd. Stöden omfattas av rådets förordning (EEG)
nr 2328/91. Stöden är kompensationsbidrag till jordbruk i bergsområden och
mindre gynnade områden och startstöd till yngre företagare med jordbruks-,
trädgårds- eller renskötselföretag. Vidare har Sverige infört ett
investeringsstöd till livsmedelsindustrin enligt rådets förordning (EEG) nr
866/90 av den 29 mars 1990 om förbättring av villkoren för bearbetning och
saluföring av jordbruksprodukter. Dessa stöd kan dock inte utnyttjas för att
stödja investeringarna i de önskade regionerna och sektorerna. EG:s
investeringsstöd skall bidra till en förbättring av såväl inkomsterna som av
levnads-, arbets- och produktionsvillkoren för jordbruks- och trädgårdsföretag,
och anses vara ett av EG:s viktigaste strukturstöd.
Bidraget förutsätter upprättande av en utförlig s.k. driftförbättringsplan för
det stödsökande företaget med noggranna kalkyler som innebär att
investeringsbidrag endast kan lämnas till nödvändiga, lönsamma och
ändamålsenliga åtgärder. Stöd medges för merparten av de investeringar som
bedöms bli nödvändiga för att genomföra driftförbättringsplanen. Stöd lämnas
dock inte till markköp. Som exempel på av EG angivna ramvillkor kan nämnas att
stödet skall ingå i den nämnda förbättringsplanen och verka inkomsthöjande.
Sökanden måste ha jordbruk eller trädgård som huvudsysselsättning, vara yrkes-
kunnig, ha bokföringsmässig redovisning och vara i behov av stöd för att kunna
genomföra den planerade investeringen. Bidrag får lämnas med upp till 35 procent
av investeringskostnaden för fasta anläggningar och med högst 20 procent för
andra slag av investeringar.
Genom att bl.a. medel, som tidigare lämnades till jordbruksinvesteringar inom
landsbygdsstödet, avsätts för ett investeringsstöd utformat enligt EG:s regler
underlättas medfinansiering av framtida investeringar. Stödet finansieras med
medel som i dag anslås för landsbygdsstöd. Regeringen avser att i
budgetpropositionen för år 1997 återkomma till riksdagen i anslagsfrågan.
Stödet bör utformas så att det, liksom hittills varit fallet, huvudsakligen
kan lämnas till jordbruksinvesteringar i de sju nordligaste länen. Stöd bör
också fortsättningsvis kunna lämnas till kombinationsverksamhet i hela landet av
den typ som är stödberättigad enligt 5a-stödet. Stödet bör därutöver kunna
utformas som ett instrument för att främja miljö- och djurskyddsinvesteringar
och kompensera jordbrukarna för de merkostnader som sådana samhälleligt
eftersträvade investeringar kan medföra. Stöd för sådana investeringar bör kunna
lämnas i hela landet. Detta innebär att investeringsstöd enligt 5A blir
tillgängligt i hela landet.
För att ett investeringstöd skall kunna införas måste ett svenskt förslag till
utformning av stödet föreläggas EG-kommissionen och godkännas av denna. Stödet
bör kunna införas under år 1997. Ett förslag till medfinansierat
investeringsstöd i enlighet med vad som här anförts bör utarbetas och överlämnas
till kommissionen.

5.3.4 Fler exportföretag

Sverige är en del i en internationell ekonomi. Exporten motsvarar drygt 40
procent av BNP och andelen har vuxit under senare år. Utrikeshandeln är därmed
av mycket stor betydelse för tillväxt och sysselsättning i Sverige.
Exportens utveckling beror på en rad faktorer, av vilka tillväxten på
utländska marknader och de svenska företagens konkurrensposition är de
viktigaste. Genom den internationella handelspolitiken verkar regeringen för ett
förbättrat tillträde för svenska företag på utländska marknader. Genom åtgärder
på det exportfrämjande området verkar regeringen för att bistå framför allt små
och medelstora företag att utveckla exporten.
Sveriges Exportråd är det centrala serviceorganet för exportfrämjande
åtgärder. De små och medelstora företagen prioriteras i rådets verksamhet.
Regeringen gör bedömningen att vissa begränsade ytterligare insatser inom ramen
för Exportrådet kan leda till betydelsefulla positiva effekter på tillväxt och
sysselsättning. Utgångspunkten för sådant förslag är att det syftar till att
undanröja hinder för lönsam export i form av bl.a. brist på kompetens i
exportfrågor, brist på erfarenhet, brist på information om affärsmöjligheter
samt brist på kundkontaktskapande verksamhet.

Team Export

Exportrådet drev under åren 1993 - 1995 projektet Team Export - 100
exportsäljare med stöd av regeringen samt i samarbete med AMS/Länsarbets-
nämnderna. Resultatet av detta projekt är att mer än 70 procent av
exportsäljarna har anställning efter projekttiden. Vidare kan nämnas att för
varje ökning av exporten med omkring 500.000 kronor som projektet skapar
åstadkoms ett nytt arbetstillfälle. Genom detta projekt förväntas en
exportökning på 200 miljoner kronor vilket innebär ytterligare 400
arbetstillfällen utöver exportsäljarna.
Det finns en oomstridd potential för ökad export hos de mindre företagen.
Arbetslösa säljare är en outnyttjad resurs. Projektet Team Export bör därför
fortsätta.

5.4 Program för samarbete och utveckling inom Östersjöregionen

Regeringens förslag: En fond omfattande 1 miljard kronor skapas med syfte att
under en femårsperiod stärka samarbete och utveckling i Östersjöregionen.

Skälen för regeringens förslag: I Sveriges närområde växer en ny och stor
marknad fram. Det får effekt på tillväxtpotentialen och sysselsättningen, både i
Sverige och i området i övrigt, under lång tid framöver.
Det ligger i Sveriges intresse att utvecklingen runt Östersjön fortskrider
och påskyndas. En ökad handel har en central betydelse både för den ekonomiska
utvecklingen och för att föra folken närmare varandra. Genom gemensamma projekt
mellan näringsliv, offentliga institutioner och stater i de nya demokratierna
och Sverige kan denna utveckling stimuleras ytterligare. Därigenom kan både
demokratiseringsprocessen i hela sin vidd - socialt, ekonomiskt och
utvecklingsmässigt - påskyndas och marknaden för svenska varor och tjänster öka.
Dessutom medför en positiv utveckling i regionen att andra politiska mål som
ekologisk uthållighet, kunskapsutbyte, kulturell förståelse och öppenhet kan
främjas.
Sverige har en framträdande roll i Östersjösamarbetet. Inte bara har vi den
längsta kuststräckan mot havet, vi har också allt sedan
demokratiseringsprocessen inleddes varit aktivt pådrivande för en större
integration av de olika länderna och ekonomierna i området. Vår handel liksom
näringslivets investeringar ökar kraftigt. Sverige står för de största
utlandsinvesteringarna i Estland. En snabb ökning av investeringarna sker också
i Polen och Ryssland. Sverige är inom ramen för utvecklingssamarbetet det
största givarlandet till vart och ett av de baltiska staterna. Under de senaste
åren har utvecklingssamarbetet med nordvästra Ryssland ökat särskilt starkt.
Genom resultaten av regeringschefsmötet i Visby i maj i år, har Sveriges roll
ytterligare tydliggjorts. Sveriges statsminister fick i Visby i uppdrag att
tills vidare koordinera Östersjösamarbetet. Det medför stora möjligheter. Det
bor 50 miljoner människor kring Östersjön. Om området kan utvecklas till en
naturlig bro mellan de tidigare kommunistiska länderna och EU, kan en
marknadsplats för över en halv miljard människor skapas i vårt närområde.
Ett nära samarbete mellan stater, näringsliv och utbildningsinstitutioner är
avgörande för om denna utveckling skall lyckas. Ett speciellt råd har därför
inrättats i Statsrådsberedningen - Statsministerns Östersjöråd. Rådet skall vara
det centrala forumet för samordning och utveckling av den svenska
Östersjöpolitiken. Rådet skall initiera debatt och skapa medvetenhet kring
behovet av ett närmare samarbete i vår region. Det skall också fungera som
referensgrupp i statsministerns uppdrag att koordinera Östersjösamarbetet.
Rådets arbete kommer att koncentreras till de fem områdena svensk
exportindustri av bl.a. livsmedel, energisystem, ömsesidigt kunskapsutbyte,
stärkt infrastruktur samt samarbete för att skydda miljön runt Östersjön.
Inom vart och ett av dessa fem områden kommer regeringen att presentera
konkreta projekt utöver dem som redan pågår. Statsministerns östersjöråd kommer
även att fungera som ett instrument för ledning, avrapportering och övergripande
samordning av övriga aktiviteter relaterade till östersjöarbetet i det svenska
regeringskansliet.
I syfte att stimulera tillväxt och sysselsättning bör 1 miljard kronor anvisas
för åtgärder och projekt inom bl.a. de redovisade fem områdena, samt för att öka
handeln och investeringarna och i övrigt stärka samarbetet mellan stater och
näringsliv i regionen. Medlen bör tillföras en fond som fördelas efter förslag
av Statsministerns Östersjöråd.

5.5 Program för omställning till hållbar utveckling

Regeringens förslag: Ett femårigt program för investeringsbidrag genomförs som
syftar till att driva på den tekniska utvecklingen samt att skapa sysselsättning
främst genom kretsloppsanpassning av byggnader och teknisk infrastruktur.
Programmet skall omfatta åtgärder med sysselsättningsskapande, teknikutvecklande
och miljöförbättrande effekt bl.a. inom avfallsområdet, va-området samt inom
byggsektorn. Även inom vissa andra områden kan åtgärder som syftar till en
ekologisk hållbar utveckling komma att ges stöd inom ramen för programmet.
Åtgärderna skall inriktas på projekt som är av pilotkaraktär och som annars inte
skulle komma till stånd. Delegationen för ekologisk omställning vid
Naturvårdsverket skall fördela medlen. Ytterligare 1 miljard kronor bör
tillföras fjortonde huvudtitelns anslag Investeringsbidrag för främjande av
omställning i ekologiskt hållbar riktning.

Skälen för regeringens förslag: Den potential som finns för att skapa
sysselsättning inom miljöanpassad verksamhet bör tas tillvara. Exempelvis kan
delar av den friställda arbetskraft som i dag finns inom bygg- och
anläggningssektorn användas i samband med investeringar för miljöanpassning av
infrastrukturen och boedet, samt för rivning av vissa byggnader. Därigenom
påskyndas omställningen till en ekologiskt hållbar utveckling. Utformade på rätt
sätt kan dessa satsningar bidra till att lösa miljöproblem i samband med
boendet, till utveckling av ny teknik samt till att minska arbetslösheten.
Under år 1995 genomfördes ett par sysselsättningsåtgärder med inriktning på
miljöområdet på 400 respektive 100 miljoner kronor (prop. 1994/95:25). En
särskild delegation vid Naturvårdsverket fattar beslut om bidragen för främjande
av omställning i ekologiskt hållbar riktning. En större utvärdering av de två
bidragsprogrammen kommer att utföras och redovisas i april 1997. En preliminär
utvärdering har tagits fram av Naturvårdsverket i samråd med länsstyrelser och
andra berörda myndigheter (rapporten "Insatser som kan skapa sysselsättning och
förbättra miljön"), vilken har remissbehandlats. Regeringens föreliggande
förslag bygger bl.a. på ovannämnda rapport samt remissvaren på denna från bl.a.
Boverket och Byggforskningsrådet. Underlag har också varit det arbete som ligger
till grund för den av ABF utgivna skriften "Bygg om Sverige till bärkraft,
1996".
Det föreslagna programmet skall dels syfta till att skapa sysselsättning genom
att stimulera investeringar bl.a. i en kretsloppsanpassning av byggnader och
infrastruktur, och dels till att stimulera en marknad för ny miljöteknik med
framtida tillväxtförutsättningar. Förutom det i detta förslag presenterade
bidragsprogrammet bör åtgärder för en kretsloppsanpassning också stimuleras
genom andra styrmedel och genom utvecklandet av klara normer inom olika områden,
exempelvis införande av producentansvar innefattande bl.a. bestämmelser om
hantering av bygg- och rivningsavfall.
Programmet skall stimulera till investeringar som bedöms inte annars komma
till stånd, dvs. stöd skall inte ges till redan beslutade projekt eller till
projekt som bedöms vara lönsamma på egen hand. Bl.a. finns det inom de
bostadsområden som byggdes inom det s.k. "miljonprogrammet" behov av omfattande
miljöförbättringar som skulle ge sysselsättningseffekter. Särskilt åtgärder som
leder till teknikutveckling bör stimuleras med bidragen. Det finns i dag också
en gråzon mellan forskning och fullskalig tillämpning, som gör att det finns
behov av stöd till experimentbyggande, pilotprojekt och
demonstrationsanläggningar, t.ex. inom ny småskalig va-teknik. Förutom de
arbetstillfällen programmet då skapar, skapas också indirekta effekter såsom
ökade exportmöjligheter genom att ny teknik utvecklas samt att den kommersiella
användningen av befintlig teknik påskyndas. I syfte att skapa incitament för
aktörerna att genomföra önskade åtgärder bör bidragsdelen uppgå till mellan 15-
30% av investeringskostnaderna. Det finns i detta skede ingen anledning att
begränsa kretsen av möjliga bidragsmottagare. Stödet syftar till att stimulera
till åtgärder utöver bara uppfyllande av föreskrifter.
De områden inom vilka programmet skall kunna stimulera till investeringar är:

- Åtgärder inom va-sektorn för minskat utsläpp av kväve och fosfor från
avloppsvatten samt dagvattenhantering. Även inrättande av separata
toalett/urinledningar är angeläget, vilket minskar övergödningen. Försök pågår
i olika delar av landet.

- Återanvändning av byggnadsmaterial. Vid rivning av fastigheter krävs särskilda
insatser för att miljöfarligt material skall tas om hand på korrekt sätt.
Utveckling och igångsättning av bygg- och ombyggnadsprojekt med återvunna
material är angeläget. Ett särskilt problem utgör material från områden som
utförs med plastgjuten betong.

- Kretsloppsanpassad renovering, dvs. renovering som sker med hälso- och
miljöanpassade material som kan återanvändas och återvinnas.

- Åtgärder inom avfallsområdet som leder till minskad total mängd deponerat
avfall men också till bättre förutsättningar för separering av olika
avfallsfraktioner, till utnyttjande av återvunna fraktioner och inte minst
till avskiljning av miljöfarligt avfall.

Med den föreslagna formen för programmet består detta i huvudsak av en satsning
på ett avgränsat antal områden som främst består av pilotprojekt. Det är
angeläget med en helhetssyn på infrastrukturen i de befintliga bostadsområden
som kan komma i fråga för att kretsloppsanpassas med bidrag ur dessa medel.
Vidare kan de statliga medlen ges viss utväxling genom att investeringarna till
viss del finansieras av privat eller kommunalt kapital som inte skulle ha
satsats utan programmet.
Regeringen kommer att se över mandatet för delegationen för ekologisk
omställning så att denna kan administrera programmet. I delegationen bör därför
ingå personer med erfarenhet från kommunsektorn, näringslivet, utvecklingen inom
byggsektorn, miljövård och arbetsmarknadspolitik. Riksrevisionsverket kommer att
ges i uppdrag att utvärdera programmet. Syftet är att olika aspekter utifrån
miljö-, boende- och sysselsättningspolitik samt teknikutveckling skall kunna
belysas vid bedömningen av ansökningarna. Projekt utanför de nu nämnda områdena
men med inriktning på omställning för en ekologiskt hållbar utveckling får
prövas av regeringen inom den angivna ramen.
Mot bakgrund av tidigare investeringstöd med miljöinriktning bedömer
regeringen att sammanlagt 1 miljard kronor bör avsättas till delegationens
förfogande. Regeringen avser även att undersöka om arbetet med förnyelse i
ekologisk riktning av t.ex. va- och avfallssystemen på sikt kan främjas genom
miljöavgifter.
Programmet skall vara tidsbegränsat och genomföras under fem år.

5.6 Särskilda insatser för omstrukturering i vissa
kommuner och landsting

Regeringens förslag: Av de 400 miljoner kronor som har anvisats för särskilda
insatser för vissa kommuner och landsting år 1996 bör högst 200 miljoner kronor
även få användas för projekt i kommuner och landsting som avser att bidra till
omstruktureringen i den kommunala verksamheten med anledning av den ekonomiska
situationen.

Skälen för regeringens förslag: Riksdagen beslutade i december 1995 om ett nytt
utjämningssystem för kommuner och landsting (prop. 1995/96:94, bet.
1995/96:FiU5, rskr.1995/96:116). Det nya systemet innebär en långtgående
utjämning av skatteinkomster samt strukturella kostnadsskillnader. Regeringen
konstaterade i 1995 års kompletteringsproposition (prop. 1994/95:150 bil. 7 s.
63-64) att trots långtgående införanderegler kan vissa kommuner och landsting få
problem vid införandet av det nya utjämningssystemet. För att tillfälligt kunna
bistå dessa kommuner och landsting föreslog regeringen att medel skulle ställas
till förfogande för rekonstruktiva åtgärder. Riksdagen anslog därför 400
miljoner kronor under sjunde huvudtiteln för särskilda insatser som skulle
användas för kommuner och landsting med en särskild svår ekonomisk situation och
ekonomiska problem vid införandet av det nya bidrags- och utjämningssystemet.
Regeringen har i den ekonomiska vårpropositionen (prop. 1995/96:150) gjort
bedömningen att regeringen även fortsättningsvis bör ha tillgång till de extra
resurser som de särskilda medlen utgör, bl.a. mot bakgrund av de ekonomiska
problem som vissa kommuner kan få till följd av att stora borgensåtaganden måste
infrias. Regeringen har därför uttalat att motsvarande medel bör avsättas även
för åren 1997 och 1998. De särskilda medlen som finns avsatta för år 1996 har
hittills inte fördelats ut eftersom det är för tidigt att avgöra om alla
kommuner och landsting kan klara sina åtaganden utan särskilda insatser.
Den ekonomiska situationen i den kommunala sektorn innebär att det finns ett
fortsatt stort behov av omstrukturering av verksamheten. Sysselsättningen i
sektorn har minskat sedan början av 1990-talet och beräknas fortsätta att minska
framöver. Anpassningskraven kommer att variera för olika kommuner och landsting.
Det är av stor betydelse att den fortsatta omstruktureringen sker på ett sätt
som gör att kvalitén i verksamheten ändå kan säkerställas i ett mer långsiktigt
perspektiv. Det gäller exempelvis inom barn- och ungdomsverksamheten och inom
hälso- och sjukvården.
För åren 1997 och 1998 har regeringen och de politiska företrädarna för
Svenska Kommunförbundet och Landstingsförbundet kommit överens om vissa
ömsesidiga åtaganden. Kommun- och Landstingsförbunden har bl.a. åtagit sig att
verka för att kommuner och landsting i möjligaste mån undviker att säga upp fast
personal så att denna inte hamnar i öppen arbetslöshet. Regeringen är emellertid
medveten om att vissa kommuner och landsting har mycket stora behov av kostnads-
anpassningar och därför kan ha svårigheter att helt undvika uppsägningar av fast
anställd personal. Det är inte minst i dessa fall av särskild betydelse att
omstruktureringen sker på ett sätt som inte äventyrar den långsiktiga kvalitén.
Mot denna bakgrund anser regeringen att högst 200 miljoner kronor av de medel
som har avsatts för särskilda insatser för år 1996 engångsvis även bör få
användas för projekt i kommuner och landsting som underlättar den
omstrukturering som måste ske för att åstadkomma en verksamhet som motsvarar den
ekonomiska situationen. Detta bör ge vissa positiva sysselsättningseffekter
under den tid projekten pågår.
Projekten bör leda till att möjligheterna att anpassa den kommunala verk-
samheten efter de nya ekonomiska förutsättningarna förbättras. Detta bör bl.a.
ske genom att skapa utrymme för en mer långsiktig planering samtidigt som man
inom projektverksamheten får möjlighet att anordna t.ex. kompetenshöjande
insatser och försöksverksamhet med förändrad arbetsorganisation. Verksamheten
skall syfta till att förbereda organisationen för de nya krav som kommer att
ställas samtidigt som arbetslösheten reduceras. Projekten bör med fördel ske i
samarbete med berörda fackliga organisationer och arbetsförmedling. På detta
sätt underlättas också de båda kommunförbundens åtagande att verka för att
undvika att säga upp personal.
Regeringen anser att en kommitté bör inrättas för att hantera denna
verksamhet. Kommittén skall inom de ramar som regeringen anger besluta om medel
efter ansökningar från kommuner och landsting.
Av de nu föreslagna 200 miljoner kronorna för år 1996 bör så stor del kunna
användas för projektverksamhet som medges dels av projektens kvalitet, dels av
behovet av de särskilda insatser som ursprungligen motiverade att medlen
avsattes. En utgångspunkt är därvid att om behovet av särskilda insatser blir
större än vad som nu kan bedömas, måste dessa finansieras med medel som på annat
sätt skulle ha ställts till kommunsektorns förfogande
Bidrag skall kunna beviljas för lönekostnader, med högst 50 procent av den
totala projektbudgeten. Återstående delen skall finanseras av kommuner och
landsting. Ansökningarna bör innehålla förslag till konkreta projekt med den
inriktning som beskrivs ovan. Vid bedömningen av en ansökan skall särskild
hänsyn tas till kommunernas ekonomiska situation. Kommittén skall bestå av en
ordförande samt ledamöter som representerar berörda departement samt Svenska
Kommunförbundet och Landstingsförbundet. Regeringen kommer att under
förutsättning att riksdagen godkänner förslaget utfärda närmare direktiv för
kommitténs arbete.

6 Utbildning för tillväxt och rättvisa

6.1 Inledning

I detta kapitel presenterar regeringen sin syn på behovet och utformningen av
ett omfattande kunskapslyft genom en särskild satsning på vuxenutbildning och en
därmed förknippad studiestödssatsning. En expansion av den högre utbildningen
redovisas också.

6.1.1 Tidigare riksdagsbehandling

Riksdagen har redan i viss utsträckning behandlat dessa frågor. Regeringen
framhöll i den ekonomiska vårpropositionen med förslag till riktlinjer för den
ekonomiska politiken, utgiftstak, ändrade anslag för budgetåret 1995/96, m.m.
(prop. 1995/96:150) att utbildningen måste förbättras och byggas ut. Regeringen
angav att utbildningspolitiken är av central betydelse för ansträngningarna att
stärka tillväxten, öka sysselsättningen, minska klyftorna och trygga välfärden.
Alla ungdomar skall tillförsäkras en god utbildning som lägger grunden för ett
livslångt lärande. Vuxna med låg utbildningsnivå skall ges chansen att förbättra
sina kunskaper och därmed sina möjligheter på arbetsmarknaden. Vuxenutbildningen
skall därför byggas ut varaktigt med 100 000 platser. Denna utbyggnad skall
påbörjas hösten 1996 och vara i full kraft från hösten 1997. Den avlöser de
tillfälliga utbildningsplatser i komvux och folkhögskolan, som varit
finansierade med arbetsmarknadspolitiska medel och som föreslagits upphöra.
Regeringen angav också att kommunerna kommer att ges ett stort ansvar för att
genomföra satsningen inom vuxenutbildningen. Vidare föreslogs 30 000 permanenta
platser i högskolan. Denna utbyggnad sker successivt från år 1997 fram t.o.m.
höstterminen 1999 och avlöser de tillfälliga utbildningsplatser som varit
finansierade med arbetsmarknadspolitiska medel.
I vårpropositionen aviserade regeringen sin avsikt att återkomma till
riksdagen beträffande utformningen av utbildningssatsningen och studiefinan-
sieringen inom vuxenutbildningen, vilket nu sker. Det är regeringens avsikt att
återkomma i budgetpropositionen för år 1997 bl.a. när det gäller närmare förslag
om medel för dessa satsningar.

6.1.2 Pågående utrednings- och remissarbete

Regeringen tillkallade i juni 1995 en parlamentariskt sammansatt kommitté för
ett nationellt kunskapslyft för vuxna (dir. 1995:67). Kommittén, som har antagit
namnet Kunskapslyftskommittén (U 1995:09), skulle i ett första steg föreslå mål
för ett nationellt kunskapslyft för vuxna som en del i en strategi för ett
livslångt lärande. I delbetänkandet En strategi för kunskapslyft och livslångt
lärande (SOU 1996:27) föreslår kommittén att de fortsatta insatserna bör vila på
tre hörnpelare, nämligen ungdomsutbildning, kunskapslyft för vuxna och livslångt
lärande. Målet för kunskapslyftet är delaktighet i samhällsutvecklingen,
anställningsbarhet och möjligheter till vidare studier. Individernas rätt till
vuxenutbildning bör utökas till att gälla även utbildning på gymnasial nivå.
Kommittén föreslår att vuxna skall ha rätt till utbildning på gymnasienivå
enligt en individuell utbildningsplan omfattande kurser i gymnasieskolans
kärnämnen och karaktärsämnen eller motsvarande. En tänkbar nivå skulle kunna
vara utbildning motsvarande fyra terminer eller 1 500 gymnasiepoäng.
Möjligheterna att delta i den garanterade vuxenutbildningen på gymnasial nivå
skall vara likvärdiga över landet. De grupper som i dagsläget saknar grundskole-
och gymnasieutbildning på den föreslagna nivån skall enligt förslaget erbjudas
utbildning i kunskapslyftet.
Arbetsmarknadsdepartementet och Utbildningsdepartementet genomförde den 11
april 1996 ett remissmöte där bl.a. Kunskapslyftskommitténs delbetänkande
behandlades. I mötet deltog representanter för myndigheter och arbetsmarknadens
parter. Utbildningsdepartementet hade den 9 maj 1996 ett motsvarande möte med
företrädare för vuxenutbildning och folkbildning. Kunskapslyftskommitténs
delbetänkande och de synpunkter därpå som framfördes vid remissmötena ingår som
bakgrund till regeringens bedömningar av hur vuxenutbildningssatsningen bör
utformas. Kommitténs delbetänkande kommer också att bli föremål för sedvanlig
remissbehandling under hösten 1996.
Regeringen tillkallade hösten 1994 en parlamentariskt sammansatt kommitté som
fick i uppdrag att dra upp riktlinjerna för en reformering av
studiestödssystemet (Dir. 1994:148). Kommittén antog namnet Studiestödsut-
redningen (U 1994:13). Den viktigaste uppgiften för kommittén har varit att
undersöka förutsättningarna för ett mer sammanhållet studiestödssystem, som
innefattar stödformer inom både Utbildningsdepartementets och Arbets-
marknadsdepartementets område. I enlighet med tilläggsdirektiv (Dir. 1995:157)
har kommittén redovisat på vilket sätt en förändrad gränsdragning mellan
arbetsmarknadsutbildning och reguljär utbildning fordrar anpassningar i
studiefinansieringen. Kommittén har även fått i uppdrag (Dir. 1996:19) att, i
sina överväganden om hur studier skall kunna underlättas för dem med stor
försörjningsbörda och hög boendekostnad, beakta rapporten om de ensamstående
föräldrarna och bostadsbidragsutredningens betänkande. Studiestödsutredningen
har i dagarna överlämnat sitt slutbetänkande (SOU 1996:90) Sammanhållet
studiestöd. Regeringen kommer att överväga utredningens förslag.

6.2 Om behovet av ett kunskapslyft

Sverige skall konkurrera med kompetens, inte med låga löner. Det kan uppfattas
som en självklarhet, men innebär ett avgörande politiskt vägval. För att skapa
en långsiktigt stabil välståndsutveckling med en rättvis och rationell
fördelning av inkomsterna måste Sverige konsekvent satsa på en snabb utveckling
av kunskapssamhället. Den mest effektiva fördelningspolitiken är den som
stimulerar den ekonomiska tillväxten, höjer kunskapsnivån och minskar
arbetslösheten. Ökade kunskaper är emellertid inte endast viktigt för vår
ekonomiska välståndsutveckling, utan utgör även grunden för social, politisk och
kulturell utveckling och för att det tas långsiktiga miljöhänsyn inriktade på
hållbar utveckling. Detta kräver en förstärkt ungdoms- och högskoleutbildning,
ett livslångt lärande och ett kunskapslyft för de lågutbildade grupper av vuxna
vilka annars riskerar att hamna utanför arbetsmark-naden och marginaliseras i
samhället.
Befolkningens utbildningsnivå har höjts kraftigt under de senaste tjugofem
åren. Andelen av befolkningen mellan 16 och 74 år med högst grundskoleutbildning
har minskat från drygt 60 procent till 25 procent mellan åren 1970 och 1995. Det
är främst de äldre som har en kortare utbildning. Samtidigt ökade andelen av
befolkningen med gymnasieutbildning från 30 procent till cirka 50 procent och
andelen med eftergymnasial utbildning från 8 procent till drygt 23 procent. De
främsta förklaringarna till denna utveckling är dels olika utbildningspolitiska
reformer, dels en ökad vilja hos befolkningen till fortsatta studier efter
grundskolan. Trots denna positiva utveckling är det regeringens uppfattning att
utbildnings- och kunskapsnivån måste höjas ytterligare. I Sverige, liksom i hela
den industrialiserade världen, pågår just nu en enorm omställning. Det handlar
om förändringar av produktionsmetoder, arbetsorganisation, informationsflöden
och kunskaper. Denna utveckling ställer nya och ökade krav på individen och
samhället. Med de höga ambitioner vi har i Sverige att nå både hög tillväxt
genom stärkt konkurrenskraft och ett jämlikt och rättvist samhälle, krävs att vi
satsar mer på utbildning och kompetensutveckling än andra länder.
Utbildningsvalen och de senare yrkesvalen är mycket könsbundna. Inom
akademiska yrken har främst kvinnor gjort för sitt kön otraditionella val, men
utvecklingen går mycket långsamt. Under 1990-talet har inga större förändringar
skett på någon utbildningsnivå. Att kvinnor och män träder in på otraditionella
områden i utbildningen är viktigt för att bryta könssegregeringen på
arbetsmarknaden.
Kvinnor har i dag i genomsnitt högre utbildning än män. Deras kunskaper tas
dock inte till vara fullt ut. Kvinnor är klart underrepresenterade i ledande
positioner i arbetslivet. Av de som befinner sig utanför arbetskraften utbildar
sig kvinnor mer än män.
Utbildningsnivå är inte detsamma som kompetensnivå. Utbildning är en metod för
individen att få kunskaper som en grund för att skaffa sig kompetens att utföra
vissa arbetsuppgifter. Läsförståelse är en allt viktigare förutsättning för
individens förmåga att utföra olika arbetsuppgifter i ett modernt samhälle. OECD
genomförde år 1994 en studie IALS (International Adult Literacy Study) över
läsförståelse i vid mening bland ett representativt urval av befolkningen i
åldrarna 16-65 år i sju länder (Kanada, Tyskland, Nederländerna, Polen, Schweiz,
USA och Sverige). I undersökningen testades läsförståelsen i tre dimensioner -
löpande text, dokument och text med numeriska uppgifter. Varje text har delats
in i fem olika svårighetsgrader. På den lägsta nivån kontrollerades läsförmågan
och på de högsta nivåerna testades en bredare kompetens av det slag som
exempelvis bedöms i det svenska högskoleprovet.
Studien visar att läsförståelsen i Sverige är högre än i alla de övriga
undersökta länderna. Det förklaras i OECD:s rapport av att Sverige sedan lång
tid har haft en relativt hög obligatorisk utbildningsnivå, att sysselsätt-
ningsgraden är hög och att fattigdomen är begränsad. Detta är bl.a. en följd av
den låga arbetslösheten och den aktiva fördelningspolitiken samt att den svenska
befolkningen läser mycket och i hög utsträckning deltar i studiecirklar och
annan folkbildning. OECD:s studie visar tydligt att läsförståelsen är negativt
relaterad till arbetslösheten i samtliga länder. Andelen arbetslösa är högre
bland dem som har dålig läsförståelse.
Trots de positiva resultaten för Sveriges del visar OECD:s studie att omkring
en fjärdedel (drygt 1 miljon) av Sveriges befolkning mellan 16 och 65 år har en
läsförståelse som understiger vad som kan sägas vara målen i läroplanen för det
obligatoriska skolväsendet (Lpo 94) för årskurs 9. Detta anser regeringen vara
oacceptabelt. Ur både ekonomisk och social synvinkel är det nödvändigt att denna
andel kraftigt reduceras till sekelskiftet.
Gymnasiereformen, som innebär att den svenska gymnasieskolan är treårig, är nu
genomförd. Praktiskt taget alla elever går i dag vidare från grundskolan till
gymnasieskolan. Av de elever som lämnade grundskolan 1995 studerade 98 procent i
gymnasieskolan samma höst. Av dem som började en gymnasieutbildning läsåret
1990/91 fullgjorde hela 91 procent utbildningen inom fyra år.
Mot denna bakgrund är det viktigt dels att vuxna svenskar kan få del av en
gymnasial utbildning motsvarande den som erbjuds ungdomar, dels att fortsätta
arbetet med att höja kvaliteten i ungdomsskolans utbildning. Regeringen har
nyligen förelagt riksdagen en proposition (prop. 1995/96:206 Vissa skolfrågor
m.m.) som genom regeländringar ökar förutsättningarna för höjning av
utbildningens kvalitet i ungdomsskolan.
Statskontoret har på uppdrag av regeringen försökt bestämma antalet individer
som saknar utbildning på gymnasienivå i kärnämnena svenska, engelska, matematik
och samhällskunskap. Av Statskontorets rapport framgår att det totalt rör sig om
i storleksordningen 2 400 000 individer, som år 1994 befann sig i åldern 20-54
år och som har högst tvåårig gymnasial utbildning. Eftersom formell utbildning
och reell kompetens inte är helt överensstämmande, behöver en justering göras.
Beroende på hur man definierar erforderlig kompetens och om man inte ställer
alltför stora formella krav, kan gruppen i åldern 20-54 år som saknar kompetens
på gymnasienivå i kärnämnena svenska, engelska, matematik och samhällskunskap
uppskattas ligga i intervallet 1,7 - 2,4 miljoner personer. Enligt SCB:s
bedömning kan emellertid i storleksordningen en halv miljon personer ha läst i
genomsnitt tre ämnen i komvux.

6.37

6.2.1 Arbetsmarknaden för olika utbildningskategorier

Individer med olika utbildningsbakgrund söker sig till olika delar av
arbetsmarknaden. I följande tabell visas för år 1993 att utbildningskategorier-
nas fördelning skiljer sig väsentligt åt mellan olika näringsgrenar.

Tabell 6.1 Förvärvsarbetande med olika utbildningsnivåer fördelade på olika
närings
grenar 1993

Källa: SCB, Årsys-93 och utbildningsregistret

Ungefär tre fjärdedelar av de förvärvsarbetande med högst grundskoleutbildning
arbetar inom näringslivet och i första hand inom distributionsbranschen. Inom
den offentliga sektorn återfinns de lägst utbildade främst inom primärkommunal
verksamhet. Inom staten och landstingen är andelarna påfallande små, endast tre
procent. På grund av ålderstrukturen bland de lägst utbildade kommer antalet att
minska kraftigt under de närmaste två decennierna. Det betyder troligen dels att
de grundskoleutbildade kommer att ersättas av personal med gymnasieutbildning,
dels att en avsevärd del av de arbetsuppgifter som de lägst utbildade utför
kommer att rationaliseras bort.
De förvärvsarbetande som har tvåårig gymnasieutbildning är relativt jämnt
fördelade mellan privat och offentlig sektor i förhållande till sektorernas
andelar av den totala sysselsättningen, medan de med tre- eller fyraårig
gymnasieutbildning till övervägande delen arbetar inom näringslivet, i första
hand inom tjänstesektorn. Sammanfattningsvis kan konstateras, att två
tredjedelar av de förvärvsarbetande med högst gymnasieutbildning arbetar inom
det privata näringslivet. Bland de högskoleutbildade är förhållandet det
omvända; endast 35 procent av dem med kortare eller längre högskoleutbildning
arbetar inom näringslivet och av de forskarutbildade är det endast en fjärdedel.
Enligt en studie som SCB gjort på uppdrag av Utbildningsdepartementet under
våren 1996 har anställda inom privata näringslivet en relativt låg
utbildningsnivå jämfört med andra OECD-länder. Dessutom får dessa grupper
betydligt mindre fortbildning och vidareutbildning än offentliganställda. Enligt
SCB:s personalutbildningsstatistik fick offentliganställda år 1995 mer än
dubbelt så mycket personalutbildning som privatanställda (räknat som antal
helårspersoner i utbildning per sysselsatt).
Det offentliga utbildningsväsendet har hittills i viss utsträckning engagerat
sig i personalutbildningen. År 1995 anordnades ungefär 15 procent av den totala
personalutbildningsvolymen (mätt som antal helårspersoner) av högskolor, komvux
eller arrangörer inom folkbildningen, bl.a. i form av uppdragsutbildning. En
väsentlig ökning av personalutbildningen i landet förutsätter att företag och
myndigheter själva arrangerar mer utbildning eller anlitar andra
utbildningsanordnare utanför det ordinarie utbildningsväsendet.
De lågutbildades situation på arbetsmarknaden har nyligen redovisats i en
rapport från SCB (Efter 20 år på arbetsmarknaden, 1996). De lågutbildade, dvs.
de med högst grundskoleutbildning, har följts under en tjugoårsperiod från 1970
till 1990. Därvid framkom bl.a. att de lågutbildade förblir lågutbildade.
Majoriteten hade samma utbildningsnivå under hela tjugoårsperioden. De
lågutbildade bytte yrken och arbetsplatser (troligen till största delen
ofrivilligt) oftare än andra men hade under hela perioden genomgående arbeten
med låg kvalifikationsnivå. De hade även inkomster som klart understeg alla
andras både i början och i slutet av tjugoårsperioden. De lågutbildade lämnar
arbetsmarknaden i större utsträckning än andra utbildningskategorier och de har
även högre arbetslöshet. Det senare framgår av Arbetsmarknadskommitténs
betänkande (SOU 1996:34) där den öppna arbetslöshetens utveckling för olika
utbildningskategorier redovisas för perioden 1971-1995.

Diagram 6.1Arbetslöshet i Sverige per utbildningsgrupp
16-64/74 år, 1971-1995
Procent

Källa: SOU 1996:34, s. 177.

I samband med de senaste årens ekonomiska kris ökade arbetslösheten påtagligt
för samtliga utbildningskategorier, dock mest för dem med endast
grundskoleutbildning eller tvåårigt gymnasium. En förklaring till detta är att
antalet arbetsuppgifter med låga kvalifikationskrav har minskat och att
arbetsgivarnas krav på kompetens bl.a. därigenom successivt har ökat. Enligt AMS
statistik över nyanmälda lediga platser ställde arbetsgivaren särskilda krav på
utbildning eller erfarenhet på ca 65 procent av de efterfrågade personerna i
början av 1980-talet. Denna andel ökade till 93 procent i början av år 1995.
NUTEK redovisar motsvarande resultat i en nyligen publicerad undersökning
(Towards Flexible Organisations, 1996).
Detta mönster är inte specifikt för Sverige utan ser likadant ut i många
länder. Den absoluta efterfrågan på lågutbildad arbetskraft har sjunkit kraftigt
och det finns knappast några tecken på att efterfrågan på lågutbildade kommer
att öka så mycket att arbetslösheten bland dem kan sänkas i någon större
omfattning.
Den bild som framträder ur dessa studier är tydlig. Det finns en kunskapsfälla
som skapar en ond cirkel. Låg utbildning ger generellt sämre förutsättningar att
få fotfäste och att lyckas på arbetsmarknaden. För att minska arbetslösheten
bland dem som i dag är lågutbildade måste strategin vara att höja deras
kompetensnivå så att den svarar mot efterfrågan och möjliggör fortsatt lärande.

6.2.2 Kraven på ökade kunskaper och kompetens

Vid utformningen av utbildnings- och arbetsmarknadspolitiken är det nödvändigt
att försöka bedöma hur efterfrågan på olika utbildningskategorier utvecklas i
framtiden. I nedanstående diagram visas utbildningsstrukturen i Sverige år 1995
fördelad på årskullar av befolkningen, samt en prognos över årskullarnas
utbildningsstruktur år 2015.
Diagram 2 Utbildningsnivå per födelseår 1995 och prognos år 2015

Källa: SCB, Utbildningsregistret och Prognosinstitutet
Anm.: För dem som är födda 1931-1955 avser utbildningsstrukturen situationen år
1995. För dem som är födda 1956-1985 avses den prognosticerade
utbildningsstrukturen är 2015.

Den mest påtagliga skillnaden mellan de yngre och äldre på arbetsmarknaden är
andelen med högst grundskoleutbildning. Den har minskat från drygt 50 procent
bland dem som föddes i början av 1930-talet till ca 11 procent bland dem som
föddes i början av 1970-talet. Andelen av årskullarna som skaffat sig
eftergymnasial utbildning har ökat successivt. Att allt fler personer genomgår
eftergymnasial utbildning i dag jämfört med för fyrtio år sedan hänger
naturligtvis samman med att andelen med gymnasiekompetens har stigit kraftigt.
Av diagrammet kan utläsas att andelen med längre högskoleutbildning dock är
relativt konstant kring 15-16 procent av åldersgrupperna 1946-1965. Inom samma
åldersgrupper ökade andelen med kortare eftergymnasial utbildning från 13
procent till som mest 17 procent för femtiotalisterna. Bakom denna utveckling
ligger utbyggnaden av de kortare eftergymnasiala utbildningarna samt införandet
av linjesystemet för de längre utbildningarna med begränsad antagning till de
s.k. fria fakulteterna under 1970-talet.
Utbildningskapaciteten vid universitet och högskolor har byggts ut kraftigt
under de senaste åren. För att få en uppfattning om utbyggnadens betydelse för
den relativa utbildningsstrukturen har SCB prognosticerat utbildningsnivån år
2015 för dem som är födda t.o.m. 1985. Prognosen indikerar att andelen med
endast grundskole- eller gymnasieutbildning i de yngsta årgångarna blir något
lägre än de närmast äldre årgångarna samtidigt som andelen med eftergymnasial
utbildning beräknas bli ca 33 procent i åldergrupperna födda 1946-1975 jämfört
med omkring 36 procent i åldergruppen födda 1976-1980. Även inom gruppen 1981-
1985 kan andelen eftergymnasialt utbildade komma att vara av den
storleksordningen när alla avslutat sina studier.
I SCB:s beräkningar har emellertid inte hänsyn tagits till den föreslagna
utbyggnaden av högskolan med ytterligare 30 000 platser eller satsningen på
vuxenutbildningen motsvarande 100 000 platser. Dessa förslag innebär dels att
andelen av arbetskraften med högst grundskoleutbildning minskar inom flertalet
åldersgrupper, dels att andelen med eftergymnasial utbildning kommer att öka
ytterligare.
Det finns ett flertal såväl internationella som svenska kvalificerade
bedömningar av behovet av kunskaps- och kompetensutveckling. I en bilaga till
Arbetsmarknadspolitiska kommitténs betänkande (SOU 1996:34) presenterar NUTEK
scenarioberäkningar av utbud och efterfrågan på arbetskraft med olika
utbildningar fram till år 2010. SCB har genomfört liknande beräkningar vars
resultat i huvudsak är desamma som NUTEK:s. Resultaten av scenarioberäkningar av
detta slag får inte övertolkas, vilket både NUTEK och SCB framhåller.
Beräkningarna är i hög grad beroende av de antaganden som görs och oförutsedda
händelser såsom kraftig minskning av världshandeln eller dramatiska förändringar
i den politiska utvecklingen kan inte beaktas i kalkylerna. De huvudtendenser
som beräkningarna pekar på torde dock vara riktiga även om beräkningarna inte
tar hänsyn till de föreslagna utbyggnaderna av antalet högskoleplatser och
vuxenutbildningsplatser.
Den frågeställning som Arbetsmarknadspolitiska kommittén gav NUTEK i uppgift
att belysa var: Vilka krav ställs på arbetskraftens utbildningsstruktur och på
den ekonomiska tillväxten om den totala arbetslösheten år 2010 inte skall
överstiga ca 6,5 procent?

I följande tabell har NUTEK:s huvudsakliga resultat sammanfattats.

Tabell 6.2 Utbud och efterfrågan på olika utbildningskategorier år 2010 enligt
NUTEK:s
och SCB:s scenarioberäkningar.
1000-tal

Utbildning 1993 2010 Differens
Arbets-Utbud Privat OffentlTotalAbs %
kraft efter- efter- efter-
frågan frågan frågan

Grundskola 1 302 717 469 80 549 169 23.6
Gymnasium 2 165 2 795 1 751 546 2 297 498 17.8
Högskola * 2 år647 598 436 388 824 -226-37.8
Högskola * 3 år465 802 566 341 907 -105-13.1
varav
naturvetare/civ ing80151 168 30 198 -47-31.1
ekonom/jurist 63 108 140 20 160 -52-48.1
offentlig inriktn218244 82 218 300 -56-23.0
övrig högskoleutb104299 176 73 249 50 16.7

Forskarutbildning25 47 26 30 56 -9-19.1

4 604 4 960 3 248 1 385 4 633 327 6.6

Källa: SOU 1996:34, s. 183 (NUTEK: Rapporten ingår i kommitténs expertbilaga).

Beräkningarna indikerar, att både antalet och andelen av arbetskraften med
högst grundskoleutbildning kommer att nästan halveras till år 2010 samtidigt som
de gymnasieutbildades andel tycks komma att öka kraftigt. Antalet personer med
kortare högskoleutbildning beräknas minska något samtidigt som antalet med minst
treåriga högskoleutbildningar kan komma att öka mycket kraftigt.
För att uppnå kalkylens mål om en total arbetslöshet år 2010 på högst ca 6,5
procent (varav 3 procent öppen arbetslöshet) krävs en omfattande omstrukturering
och kompetenshöjning av arbetskraften. Trots att utbudet av grundskoleutbildade
beräknas minska radikalt finns en potentiell risk för en kvarstående hög
arbetslöshet bland de lågutbildade.

6.38

NUTEK:s kalkyler pekar även mot att den efterfrågan på högskoleutbildade,
främst inom näringslivet, som krävs för att uppnå målet att reducera
arbetslösheten till 6,5 procent inte kommer att kunna tillfredsställas utan
åtgärder. Trots att utbudet av högskoleutbildade förväntas öka påtagligt
indikerar beräkningarna en betydande brist år 2010 om ingenting görs. Kan inte
den ökade efterfrågan på kompetens tillgodoses hämmas BNP-tillväxten och
sysselsättningen och därmed möjligheterna att nå kalkylens arbetslöshetsmål.
De kvantitativa resultat som NUTEK:s och SCB:s kalkyler visar kan inte tolkas
exakt. Tillsammans med övriga forsknings- och utredningsresultat pekar de dock
tydligt i riktning mot vilka utbildningsåtgärder som måste vidtas för att öka
välståndet och minska arbetslösheten i Sverige. För det första krävs en
grundskola utan förlorare och en gymnasieskola för alla. Det ställer ökade krav
på grundskolan och gymnasieskolan vad gäller utbildningens måluppfyllelse. För
det andra måste betydligt fler ungdomar förmås att fortsätta med eftergymnasiala
studier. Det är även väsentligt att fler ungdomar förmås studera vid
utbildningsprogram med inriktning mot områden där brister kan förväntas uppstå,
framförallt de program som är inriktade mot näringslivet. För det tredje måste
fler ungdomar fortsätta med forskarutbildning. För det fjärde krävs att
kvaliteten på utbildningarna upprätthålls och utvecklas. Eftersom endast 2-3
procent av arbetskraften omsätts per år är det för det femte nödvändigt att
många av dem som i dag är ute i arbetslivet radikalt ökar sina kunskaper. Det
gäller särskilt dem med endast grundskoleutbildning och kortare
gymnasieutbildning. Slutligen krävs att lärandet och yrkesträningen i jobbet
kopplas till återkommande utbildning under yrkeslivet. Dessa villkor kommer att
ställa ökade krav på utbildningsväsendet och på möjligheterna till
kompetensutveckling i arbetslivet.

6.39

6.3 Satsningen på vuxenutbildning

6.3.1Syfte och målgrupp

Regeringens förslag: En särskild statlig satsning på vuxenutbildning skall göras
under fem år för att under denna period åstadkomma ett kraftigt kunskapslyft för
den grupp vuxna som har störst behov av utbildning och hittills har fått minst
av samhällets utbildningsinsatser. Detta görs i syfte att öka sysselsättning och
tillväxt.
Målgruppen för den särskilda utbildningssatsningen är i första hand vuxna
arbetslösa som helt eller delvis saknar treårig gymnasiekompetens. Därutöver
skall satsningen också vända sig till anställda som helt eller delvis saknar
denna kompetens. Övriga vuxna skall få delta i mån av plats.
Satsningen skall också bidra till att utveckla nya former för att möta vuxnas
utbildningsbehov i framtiden och därmed efter femårsperioden kunna avlösas av
ett nytt vuxenutbildningssystem.

Skälen för regeringens förslag: En kraftfull satsning på vuxenutbildning bör
genomföras under en femårsperiod. Utbildning är ett viktigt medel för att nå
regeringens mål att halvera den öppna arbetslösheten och för att långsiktigt
skapa bättre förutsättningar för tillväxt. På grund av den ansträngda ekonomin
i många kommuner behöver staten satsa extra medel för att
vuxenutbildningssatsningen verkligen skall komma till stånd nu och likvärdigt i
hela landet. Det gäller att under en relativt kort period av fem år åstadkomma
ett nationellt kunskapslyft, som utan en extraordinär satsning skulle ta
betydligt längre tid.
Satsningen på vuxenutbildning är viktig ur tre perspektiv. För individen
handlar det om att genom utbildning få ökat självförtroende, ökade möjligheter
att få eller behålla ett jobb och reella möjligheter att utöva inflytande över
sin situation, både i arbetet och på fritiden. Ur arbetslivets perpektiv handlar
det om att lägga en bas för lärande i arbetet och förmåga till omställning. Ur
samhällets perspektiv slutligen är utbildade kvinnor och män en förutsättning
för en levande demokrati. Allas möjlighet till återkommande utbildning är en av
de viktigaste fördelningspolitiska åtgärderna för att skapa jämlika och
jämställda villkor mellan människor.
Kraven på en hög nivå på befolkningens utbildning är, som framgått av
avsnittet 6.2, större än någonsin. Personer med låg utbildningsnivå riskerar att
bli förlorare på arbetsmarknaden och i samhällslivet. Utbildningserbjudandet bör
därför avse utbildning upp till treårig gymnasiekompetens för vuxna som saknar
sådan utbildning. Även kraven på högskolekompetens ökar i arbetslivet. Flera
ungdomar än hittills behöver satsa på högskoleutbildning, men dessutom behöver
ett betydande antal vuxna också satsa på högre utbildning. Många av dessa vuxna
behöver kompletterande utbildning

på gymnasienivå för att få en reell tillgång till och behörighet för hög-
skoleutbildning.
Målgruppen för den särskilda utbildningssatsningen är i första hand vuxna
arbetslösa som helt eller delvis saknar treårig gymnasiekompetens. Därutöver
skall satsningen också vända sig till anställda som helt eller delvis saknar
denna kompetens. Därmed prioriteras de som har kortast utbildning och störst
behov av utbildning för att få en starkare ställning på arbetsmarknaden. Övriga
vuxna skall få delta i mån av plats. Deras behov av vuxenutbildning skall främst
tillgodoses inom ramen för de ordinarie resurserna för vuxenutbildning.
Vuxenutbildningssatsningen skall bidra till förnyelse och omställning i
arbetslivet. En bas i form av treårig gymnasiekompetens behövs både för att
kunna arbeta i och utveckla en modern arbetsorganisation och för att kunna byta
yrkes- och utbildningsinriktning. Detta ställer krav på att utbildningen
genomförs med moderna arbetssätt där de vuxna genom studiernas uppläggning och
arbetsformer tillägnar sig en beredskap att arbeta i en modern
arbetsorganisation. Arbetslösa och anställda som riskerar att bli arbetslösa kan
genom att skaffa sig en treårig gymnasiekompetens få möjlighet att övergå till
branscher där sysselsättningsbehovet förväntas öka i framtiden. Inte minst
viktigt är det att nå dem som är varslade/uppsagda så att de under
uppsägningstiden kan komma igång med utbildning. En sådan utbildningsinsats ökar
förutsättningarna för tillväxt och är ett verksamt medel i
arbetslöshetsbekämpningen.
Vuxenutbildningssatsningen kan få en särskilt betydelsfull roll för kvinnor
och män i yrken och branscher som drabbas av konjunktur- och
strukturförändringar, t.ex. inom kontor, vård och tillverkningsindustri. De kan
få den bas i kunskap och kompetensgivande utbildning som är nödvändig för att få
en starkare ställning på arbetsmarknaden i framtiden. Med denna inriktning kan
utbildningssatsningen också aktivt bidra till att bryta den könsmässiga
snedfördelningen på arbetsmarknaden.
Avsikten är också att under den femåriga genomförandeperioden i praktiskt
utvecklingsarbete och i konkret tillämpning pröva nya former för att möta vuxnas
framtida utbildningsbehov. Därmed kan utifrån praktiska erfarenheter och
tillämpningar en grund läggas för det vuxenutbildningssystem som skall formas in
på 2000-talet. Kunskapslyftskommittén kommer att få i uppdrag att följa
utbildningssatsningen. Avsikten är att kommittén för sina slutsatser och förslag
om framtida vuxenutbildning skall kunna utgå från de erfarenheter som görs.
Kunskapslyftskommittén har i sitt delbetänkande tagit upp frågan om att slå fast
vuxnas rätt till viss gymnasial utbildning. Den vuxenutbildningssatsning som nu
initieras kommer att kunna ge erfarenheter även för kommitténs fortsatta
överväganden.

6.40

6.3.2 Omfattning

Regeringens bedömning: Vuxenutbildningssatsningen bör inledas under läsåret
1996/97. Staten bör lämna särskilt bidrag för denna satsning med medel som
beräknas motsvara kostnadstäckning för minst 100 000 helårsplatser per år och
satsningen bör vara fullt utbyggd från hösten 1997.

Skälen för regeringens bedömning: Som framgått av avsnittet 6.2 finns det ett
starkt behov att så snabbt det går genomföra en rejäl höjning av
utbildningsnivån för en stor del av befolkningen. Regeringen har därför tidigare
föreslagit att den särskilda satsningen på vuxenutbildning skall inledas redan
under läsåret 1996/97. Då ökas volymen av åtgärder mot arbetslösheten i form av
extra platser för vuxenutbildning. Från den 1 juli 1997 inleds i nya former den
särskilda vuxenutbildningssatsning som skall pågå under fem år. Statens
kostnader för denna satsning beräknas uppgå till i storleksordningen 3 miljarder
kronor per år för utbildningskostnaden exkl. studiestöd. Dessa medel är
beräknade att motsvara hela utbildningskostnaden för åtminstone 100 000
helårsplatser per år. Inom ramen för denna satsning har 10 000 platser per år
avsatts för folkhögskolorna att fördelas via Folkbildningsrådet. Vidare har
upp till 4 500 platser under ett år avsatts för den treåriga
försöksverksamheten med kvalificerad yrkesutbildning. Platserna för kvalificerad
yrkesutbildning skall fördelas av kommittén för kvalificerad yrkesutbildning (U
1996:02).

6.41

6.4 Kommunernas roll i vuxenutbildningssatsningen

6.4.1Planering och genomförande

Regeringens förslag: Utöver de platser som avsätts för folkhögskolan och för
kvalificerad yrkesutbildning skall kommunerna ges ansvaret för att vuxenut-
bildningssatsningen genomförs. Kommunerna skall, efter ansökan, få bidrag för
vuxenutbildning som ligger på gymnasial nivå. Även statens skolor för vuxna
skall kunna få extra medel för gymnasial utbildning som planeras i samverkan med
kommuner.
Som villkor för att få bidrag skall gälla att verksamheten anordnas utöver
den gymnasiala vuxenutbildning som erbjuds med kommunala medel och att
omfattningen av denna gymnasiala vuxenutbildning således inte minskas.
En delegation skall få regeringens uppdrag att under ett inledningsskede
fördela medlen och följa verksamheten.

Skälen för regeringens förslag: Huvudansvaret för att denna vuxenut-
bildningssatsning genomförs skall, utöver de platser som avsätts för
folkhögskolan och för kvalificerad yrkesutbildning, läggas på kommunerna.
Därigenom skapas den lokala förankring, det engagemang och den lokala
kreativitet som enligt regeringens bedömning är en förutsättning för att denna
satsning skall få bästa möjliga genomslag. Regeringen kommer att ange vissa
grundläggande mål för fördelningen av medel till satsningen som alla kommuner
skall sträva efter att uppnå. Arbetslösa som är i behov av utbildning på
gymnasienivå skall prioriteras inom denna satsning.
Att lägga ansvaret på kommunerna är naturligt också mot bakgrund av det ansvar
som de enligt skollagen redan har för det offentliga skolväsendet för vuxna. Av
skollagen framgår att varje kommun har skyldighet att tillhandahålla
grundläggande vuxenutbildning och att alla vuxna har rätt att få sådan
utbildning om de saknar kunskaper som normalt uppnås i grundskolan. Varje kommun
är också skyldig att se till att svenskundervisning för invandrare (sfi) erbjuds
dem som saknar sådana grundläggande kunskaper i svenska språket som utbildningen
syftar till att ge. Vidare har varje kommun skyldighet att erbjuda gymnasial
vuxenutbildning och påbyggnadsutbildning. De skall sträva efter att erbjuda
utbildning som svarar mot efterfrågan och behov. Det finns dock ingen
ovillkorlig rätt för vuxna att få ta del av gymnasial vuxenutbildning.
Vuxenutbildningssatsningen skall genomföras inom ramen för gällande
regelsystem för gymnasial vuxenutbildning eller för annan vuxenutbildning på
gymnasial nivå. Kommunerna skall ha frihet att välja den organisation och
utnyttja de utbildningsanordnare som är effektivast och som bäst svarar mot
målgruppens behov och de lokala förutsättningarna.
För anställda bör motsvarande behov särskilt beaktas för personer i branscher
med vikande sysselsättning. Utbildningen skall bidra till att könssegregationen
på arbetsmarknaden bryts. Här kan s.k. basår, som ger behörighet till högre
studier, vara ett värdefullt instrument för rekrytering till utbildningar för
branscher och yrken med god tillväxtpotential.
Stor flexibilitet parad med hög kvalitet vad gäller utbildningens utformning
måste eftersträvas om det skall vara möjligt att på kort tid nå många vuxna med
individuellt skiftande intressen och behov. Det är viktigt med okonventionella
lösningar när det gäller former för utbildningen, t.ex. lokaler och
undervisningstid. Hänsyn måste tas till kvinnors och mäns olika arbets- och
livssituation.

I det kommunala ansvaret för vuxenutbildningssatsningen skall ingå

- planering och anordnande eller upphandling av utbildning,

- organisation,

- inventering av kommunmedborgarnas utbildningsbehov och önskemål,

- inventering av den lokala arbetmarknadens utbildnings-

och kompetensbehov,

- information och uppsökande verksamhet bland målgruppen,

- studievägledning,

- individuella studieplaner,

- lokal uppföljning och utvärdering av utbildningssatsningen.

Kommunerna ges ansvaret för att detta sker och bör i sina ansökningar ange hur
de avser att lägga upp arbetet. Avsikten är inte att kommunerna själva skall
genomföra all denna verksamhet. Av särskild vikt är att kommunena etablerar ett
nära samarbete med arbetsförmedlingen vid genomförandet så att i första hand
arbetslösa som har behov av gymnasieutbildning kan ta del av
utbildningssatsningen. För anställda bör kommunen på motsvarande sätt etablera
ett nära samarbete med arbetsmarknadens parter. Uppsökande verksamhet och
inventering av utbildning- och kompetensbehov bör emellertid också kunna
genomföras i stor utsträckning av de lokala parterna på arbetsplatserna eller
som ett led i det lokala folkbildningsarbetet. För de arbetslösa som saknar
gymnasieutbildning bör individuella studieplaner ingå som en del av
handlingsplanen. Kommunerna måste hitta nya samverkansformer med
arbetsförmedlingen/arbetsmarknadsinsitutetet så att den sammanlagda kompetensen
kommer de arbetssökande till del.
Kommunerna har också skyldighet att genomföra prövning för den som vill skaffa
sig ett formellt betyg utan att ha gått en kurs. Den som vill ha betyg har rätt
att genomgå prövning på den aktuella kursen. Det kan ske vid komvux eller vid en
gymnasieskola och skall inom ramen för vuxenutbildningssatsningen kunna ske
avgiftsfritt.
Regeringen kommer inom kort att inbjuda alla landets kommuner att delta i
denna femåriga satsning för att åstadkomma ett nationellt kunskapslyft för
vuxna. Medlen för genomförande av satsningen kommer att fördelas efter ansökan
från kommunerna. Regeringen utgår från att praktiskt taget samtliga landets
kommuner själva eller i samverkan med andra kommuner kommer att delta i ut-
bildningssatsningen.Varje kommun skall, enligt skollagen, informera om möjlig-
heterna till gymnasial utbildning och verka för att vuxna deltar i sådan
utbildning. Kommunen har ansvaret för att sådan utbildning erbjuds, men behöver
inte själv anordna all kommunal vuxenutbildning. Flera kommuner kan ha ett
samverkansavtal. En kommun kan via interkommunal ersättning bekosta utbildning
för sina invånare i andra kommuner. De kan också köpa utbildning från andra
anordnare eller uppdra åt andra att anordna komvux. Inom vuxenutbildnings-
satsningen kommer inte samtliga kommuner att själva kunna erbjuda all den
utbildning som de egna invånarna önskar och behöver, utan samverkan över kommun-
gränser och i regioner kommer att behövas, både för att planera verksamheten och
för genomförandet. Därför kommer också kommuner i en region att behöva komma
överens om att gemensamt söka bidrag.
Regeringen kommer att tillsätta en delegation med uppgift att under ett
inledningsskede leda utbildningssatsningen. Delegationen skall fördela medlen
till kommunerna och följa den verksamhet i kommunerna som blir resultatet av
denna särskilda satsning. Detta arbete kommer att ske i nära samverkan med
berörda myndigheter och såväl Svenska Kommunförbundet som parterna på
arbetsmarknaden kommer att ges en viktig roll i verksamheten.
Ansökningar från kommunerna och det särskilda bidraget skall avse verksamheter
som påbörjas tidigast den 1 juli 1997. Utbildningar som startat hösten 1996
eller våren 1997 kommer att kunna fullföljas under våren inom ramen för medel
som fördelas via Statens skolverk.

6.4.2Utbildningens inriktning

Regeringens bedömning: Den utbildning som ges med hjälp av särskilt bidrag från
staten bör avse gymnasial vuxenutbildning. Den enskilda individens önskemål,
behov och förutsättningar skall vara styrande och flexibilitet, kvalitet och
nytänkande skall prägla utbildningens utformning, inriktning och innehåll. De
som inte redan har kompetens motsvarande de kärnämneskurser som ingår i ett
slutbetyg från gymnasial vuxenutbildning skall i första hand erbjudas sådana
kurser.

Skälen för regeringens bedömning: Utgångspunkten är att det särskilda bidraget
från staten avser gymnasial vuxenutbildning upp till treårig gymnasiekompetens.
Det innebär att utbildningen skall följa de nationella kursplaner som gäller för
gymnasieskolan och gymnasial vuxenutbildning. Det skall ges betyg och
Skolverkets betygskriterier skall användas som stöd vid betygssättningen. Även
lokala kursplaner fastställda av den lokala styrelsen med därtill hörande
betygskriterier kan användas.
Utbildning motsvarande kärnämnena i gymnasieskolan skall prioriteras i den
särskilda vuxenutbildningssatsningen. Vuxna som inte redan har betyg i
kärnämnena från gymnasieskolan eller gymnasial vuxenutbildning eller har
motsvarande kompetens genom utbildning vid t.ex. en folkhögskola skall i första
hand erbjudas de kärnämneskurser som krävs för ett slutbetyg från gymnasial
vuxenutbildning.
I gymnasieskolan förekommer en omfattande utbildning i yrkesämnen som ligger
inom 13 olika program. I komvux upptar kurser i yrkesämnen inte någon betydande
andel av volymen. Mycket talar för att det finns stora behov av utbildning i
yrkesämnen även bland den vuxna befolkningen. Inom vuxenutbildningssatsningens
ram bör vuxna i betydligt större omfattning än vad som f.n. sker i komvux ges
möjligheter att komplettera sina yrkeskunskaper. Många kan behöva bygga på och
aktualisera sina yrkeserfarenheter eller en gammal yrkesutbildning genom att gå
kurser enligt kursplaner som ligger inom ramen för den nya treåriga
gymnasieskolans yrkesämnen. Inom ramen för vuxenutbildningssatsningen bör också
lärlingsutbildning och arbetsplatsförlagd utbildning kunna utnyttjas mer än vad
som sker i dag, inte minst för yngre vuxna.
För att åstadkomma en effektiv utbildningssatsning måste alla som efterfrågar
utbildning erbjudas individuell studievägledning. Det gäller att motivera och
väcka intresse för utbildning. Avhopp och "felval" kan till stor del reduceras
om dessa får möjlighet att göra väl underbyggda val. Vi slipper då ett
misslyckande för individen och en kostnad för samhället. Möjlighet till
vägledning är särskilt viktig för människor från studieovana miljöer eftersom
dessa ofta saknar det informella kontaktnät som hjälper dem att finna vägen till
utbildning och bra jobb. Studievägledning är i allra högsta grad en fråga om att
genom samhällets insatser sträva efter att ge alla likvärdiga förutsättningar.
Utöver gymnasial vuxenutbildning skall kommunerna därför inom ramen för de
statliga medlen också kunna erbjuda inledande kurser, t.ex. orienteringskurser
eller pröva-på-kurser, som ett led i en aktiv studie- och yrkesvägledning. Dessa
kurser vänder sig till vuxna som är osäkra inför att påbörja kompetensinriktade
studier och som har oklara studiemål eller yrkesmål. På sådana kurser bör inte
betyg sättas. Viktigast av allt är att bryta igenom den rädsla och osäkerhet som
på grund av tidigare dåliga erfarenheter av skolan präglar många
korttidsutbildades förhållande till utbildning. Kurser med studievägledande
syfte fungerar som en introduktion inför valet av fortsatta studier och kan
vidare verka för att bryta könstraditionella utbildningsval. De kan också
utgöra det första steget i en längre kompetensuppbyggnad. Den goda
studiecirkelns prestigelösa karaktär bör kunna vara en inspirationskälla.
Kommunerna har här anledning att utnyttja folkbildningens kapacitet och ta till
vara dess förmåga att nå ut till de grupper som har störst behov av ytterligare
utbildning, t.ex. de som är arbetslösa och korttidsutbildade.
Styrande för verksamheten skall vara den enskilda individens önskemål,
utbildningsbehov och förutsättningar. För var och en skall en individuell
studieplan göras upp och kontinuerligt revideras i dialog mellan skolan och
individen. Initiativet till att påbörja en utbildning bör i första hand tas av
individen. Utbildning kommer ofta att ingå som en del i den handlingsplan som är
en kombinerad utbildnings- och jobbsökarstrategi och initieras av och upprättas
på arbetsförmedlingen. Att påbörja en utbildning är då ett resultat av en dialog
mellan den enskilde och arbetsförmedlingen. Arbetslösa som är i behov av
gymnasieutbildning skall prioriteras till utbildningsplatserna inom den extra
statliga vuxenutbildningssatsningen. Det är viktigt att man lokalt finner bra
och effektiva former för samverkan i dessa frågor.
Kommunerna har som framgått skyldighet att tillhandahålla vuxenutbildning på
grundskolenivå och vuxna som saknar grundskolekompetens har rätt att få sådan.
Många får också sådan utbildning vid folkhögskolor. En skyldighet för kommunerna
och motsvarande rättighet för individerna gäller också beträffande
svenskundervisning för invandrare (sfi). De särskilda statliga medlen för
vuxenutbildningssatsningen utgår därför inte för utbildningar av dessa slag.
Däremot blir det naturligt för den som behöver komplettera sina kunskaper även
på grundskolnivå eller i sfi att se utbildningen som en helhet. Det blir
givetvis även naturligt att ta in individens hela utbildningsbehov i den
individuella studieplanen. På motsvarande sätt blir det naturligt för kommunerna
att planera vuxenutbildningsinsatserna som en helhet.

6.4.3Uppdelning av kurser i yrkesämnen i komvux

Regeringens bedömning: Möjligheten att dela upp omfattande kurser i flera kurser
bör införas i yrkesämnen i gymnasial vuxenutbildning.

Skälen för regeringens bedömning: I vuxenutbildningssatsningen behöver
utbildningsmöjligheterna vara flexibla och möjligheterna till lokala
anpassningar vara stora. I 11 kap. 1 § skollagen (1985:1100) anges att
utbildningen i komvux skall anordnas i form av kurser. I yrkesämnen kan kurserna
ibland vara mycket omfattande. Kurser i komvux har länge fått indelas i
delkurser genom lokala beslut. I samband med att den nya läroplanen för de
frivilliga skolformerna (Lpf 94) infördes och kursplanerna blev gemensamma för
gymnasieskolan och gymnasial vuxenutbildning, slopades denna möjlighet vad
gäller gymnasial vuxenutbildning. Möjligheten till delkurser bibehölls när det
gäller grundläggande vuxenutbildning och påbyggnadsutbildning (jfr prop.
1992/93:250, s. 76). Bestämmelser om detta finns i 2 kap. 1 § förordningen
(1992:403) om kommunal vuxenutbildning.
En möjlighet att även på gymnasial nivå dela upp omfattande kurser i flera,
mindre bör finnas för att öka flexibiliteten. Därför har regeringen för avsikt
att införa möjligheten att lokalt dela upp även omfattande kurser i yrkesämnen i
mindre kurser. Det innebär givetvis inte att möjligheterna att läsa hela kursen
skall begränsas för dem som önskar och behöver det.
Vuxna som redan har vissa kunskaper inom en kurs kan dessutom i alla ämnen i
komvux komplettera med andra delar av kursen på ett reducerat timtal och därmed
få betyg och gymnasiepoäng på hela kursen.

6.4.4Utbildningsanordnare

Regeringens bedömning: För att uppnå nödvändig flexibilitet och anpassning till
behoven i den egna kommunen vad gäller innehåll och organisation och för att
klara den stora vuxenutbildningsuppgift som kommunerna får ansvaret för, bör
kommunerna utnyttja flera olika utbildningsanordnare utöver kommunernas
utbildningsorganisation. Det kan ske i form av uppdrag, där i vanliga fall
kommunal utbildning genomförs av någon annan anordnare, eller i form av att
kommunen köper t.ex. folkhögskoleutbildning för sina invånare.

Skälen för regeringens bedömning: Gymnasial vuxenutbildning som direkt motsvarar
gymnasieskolans nationella program anordnas i dag av tre olika huvudmän:
kommuner och landsting genom sin komvux samt statens skolor för vuxna (SSV).
Det är inte tänkt att komvux och SSV skall vara de enda utbildningsanordnare som
utnyttjas i denna stora satsning på en kompetenshöjning. Huvudansvaret för att
hålla i satsningen läggs på kommunerna, bl.a. därför att de redan enligt
skollagen har ett ansvar för gymnasial vuxenutbildning och en väl fungerande
organisation samt för att de har befogenheten att utfärda formella betyg.
Kommunerna kommer dock att behöva utnyttja många olika utbildninganordnare för
att klara denna stora uppgift och för att den skall kunna genomföras på ett så
flexibelt sätt att den passar för individerna inom målgruppen.
Kommunerna kan enligt 11 kap. 6 § skollagen uppdra åt andra ut-
bildningsanordnare att anordna komvux. Sådana uppdrag kan lämnas till t.ex.
folkhögskolor, studieförbundsavdelningar, enskilda utbildningsanordnare osv. När
en kommun ger sådant uppdrag till en annan utbildningsanordnare, innebär det att
utbildningen skall anordnas enligt de regler som gäller för komvux. Den skall
t.ex. följa fastställda kursplaner och betygskriterier. Kvar inom kommunens
ansvarsområde måste alltid ligga utfärdandet av själva betygsdokumenten,
eftersom detta betraktas som myndighetsutövning. Detta sköts av den ansvarige
rektorn inom kommunen.
Inom vuxenutbildningssatsningen kommer 10 000 vuxna att kunna studera vid de
platser som avsätts direkt för folkhögskolor. För individer som önskar
utbildning vid folkhögskola kan dessutom kommuner, som finner det lämpligt, köpa
folkhögskoleutbildning med hjälp av medel ur den särskilda
vuxenutbildningssatsningen för sina innevånare. Det skall i sådana fall vara
fråga om folkhögskoleutbildning på gymnasial nivå. Den leder inte till formella
gymnasiebetyg, men folkhögskolan kan i stället utfärda intyg som på motsvarande
sätt ger behörighet för högre studier.
Som redan framgått kommer även studieförbunden att ha en viktig uppgift inom
ramen för den vuxenutbildningssatsning som kommunerna får extra statsbidrag för.
Deras arbetsformer ger dem unika möjligheter att nå de grupper som har störst
behov av utbildning men på grund av dåliga erfarenheter av skolan inte är
studiemotiverade. Studieförbundsavdelningar har därför ofta särskilt goda
förutsättningar att ta sig an orienteringskurser eller pröva-på-kurser och aktiv
rekryteringsverksamhet bland studieovana vuxna.
Regeringen är övertygad om att distansutbildning kommer att vara ett
värdefullt medel att använda i vuxenutbildningssatsningen. Här har statens
skolor för vuxna (SSV) en lång erfarenhet som kommunerna bör kunna ta till vara.
Regeringen utgår därför från att flera kommuner kommer att inkludera samverkan
och samarbete med SSV i sina ansökningar. Härutöver bör också SSV själva kunna
ansöka om att få delta i vuxenutbildningssatsningen. Även denna utbildning bör
genomföras i nära samverkan och i kontakt med kommunerna som har det yttersta
ansvaret för vuxenutbildningssatsningen.

6.4.5Samverkan med arbetsförmedlingen och det lokala arbetslivet

Regeringens bedömning: En nära samverkan är nödvändig mellan kommunen som
ansvarig för utbildningen samt arbetsförmedlingen och det lokala arbetslivet.

Skälen för regeringens bedömning: Genomgående kommer det att vara nödvändigt med
en nära samverkan mellan bl.a. kommunen, arbetsförmedlingen och parterna på
arbetsmarknaden. Inte minst gäller det vid genomförandet av de individuella
handlingsplaner, som de arbetslösa skall erbjudas. Utbildning i det reguljära
utbildningsväsendet kan ingå som en del i en individuell handlingsplan. Det är
viktigt att man i varje kommun, exempelvis via arbetsförmedlingsnämnden, hittar
nya samverkansformer mellan kommunernas studie- och yrkesvägledning och
arbetsförmedlingen så att den samlade kompetensen tas till vara.
Eftersom även anställda kommer att erbjudas utbildning upp till treårig
gymnasiekompetens ställer det krav på en utvecklad samverkan mellan kommunen som
ansvarig för utbildningen, arbetsförmedlingen och parterna på den enskilda
arbetsplatsen. Likaså blir det nödvändigt att tillsammans med bl.a. parterna på
arbetsmarknaden utveckla nya former för uppsökande verksamhet och studie- och
yrkesvägledning bland målgrupperna för att kartlägga individernas
utbildningsbehov och önskemål. Detta bör också kunna ske som ett led i det
lokala folkbildningsarbetet. På samma sätt bör strävan vara att gemensamt hitta
former för att inventera den lokala arbetsmarknadens utbildnings- och
kompetensbehov. Hur detta organiseras lokalt måste få variera mellan kommunerna
och även över tiden under den femårsperiod satsningen pågår. Utgångspunkten är
att kommunen själv väljer de metoder man anser bäst för att nå målen.

6.42

6.4.6Skolverkets roll

Regeringes bedömning: Statens skolverk bör få i uppdrag att fastställa
omfattningen per kommun av den kommunalt finansierade volymen av gymnasial
vuxenutbildning, dvs. en basorganisation som skall vara det "golv" från vilket
respektive kommuns ansökan om särskilda medel skall utgå.
Skolverket skall, på samma sätt som sker beträffande all annan utbildning
inom det offentliga skolväsendet och vid statens skolor för vuxna, ansvara för
tillsyn, uppföljning och utvärdering. Skolverket skall särskilt följa hur den
kommunalt finansierade grundläggande och gymnasiala vuxenutbildningen förändras
till följd av den särskilda statliga satsningen.
Den delegation regeringen kommer att utse för att under ett inledningsskede
leda utbildningssatsningen kommer också att ges i uppdrag att noggrant följa
utvärderingen och uppföljningen. Detta är föranlett av att delegationen snabbt
skall kunna föreslå regeringen att göra förändringar i det regelverk som skall
gälla för satsningen.
En fristående utvärdering bör också genomföras av statens extra satsning på
vuxenutbildning under femårsperioden.

Skälen för regeringens bedömning: Skolverkets kartläggning av omfattningen av
komvux har visat att det finns kommuner som har minskat sitt eget ansvarstagande
för att erbjuda kommunal vuxenutbildning. Detta har gjorts med anledning av och
ibland med direkt hänvisning till att statliga medel för arbetslöshetsåtgärder
funnits att tillgå. Den särskilda satsningen på vuxenutbildning på gymnasial
nivå, som skall göras under en femårsperiod, motiveras bl.a. av att
kompetensutvecklingen behöver gå snabbare än den skulle kunna göra med enbart
den volym som normalt bör genomföras av kommunerna. Ett ökat antal arbetslösa
skall kunna ta del av reguljär utbildning. Vuxenutbildningssatsningen skall
alltså gå utöver den normala basorganisationens volym i komvux.
Ett villkor för bidrag skall därför vara att kommunen inte minskar sitt eget
åtagande. Skolverket skall därför få i uppdrag att fastställa omfattningen av
basorganisationen i respektive kommun, dvs. vad kommunen under den senaste
treårsperioden i genomsnitt har anordnat och erbjudit genom köp på annat håll.
Statligt finansierade arbetslöshetsåtgärder inräknas inte i denna bas.
När det gäller tillsyn, uppföljning, utvärdering och andra verksamheter som
normalt åligger Skolverket, skall den verksamhet som blir följden av statens
extra satsning behandlas på samma sätt som all annan verksamhet inom det
offentliga skolväsendet för vuxna och vid statens skolor för vuxna.
Utöver Skolverkets normala utvärderingsverksamhet bör en fristående
utvärdering göras vad gäller genomförandet och effekterna av den särskilda
satsningen på vuxenutbildning under femårsperioden.

6.5 Lokala möjligheter

Regeringen vill för riksdagens kännedom redovisa några verksamheter som
regeringen anser det särskilt angeläget att kommunerna beaktar i sin planering
av vuxenutbildningssatsningen.

6.5.1 Distansutbildning

Distansutbildning är en metod som används för att förmedla kunskap och skapa
kommunikation när lärare och elever är åtskilda i tid och/eller rum.
Distansutbildning bör enligt regeringens mening kunna spela en viktig roll på
alla utbildningsnivåer och hos många utbildningsanordnare.
Distansutbildning ökar tillgängligheten till studier. Den kan ge möjlighet
till såväl en breddad social rekrytering som en breddning av utbildningsutbudet
oavsett bostadsort. Ett övergripande mål för regeringens politik är att så långt
som möjligt ge alla medborgare likvärdig tillgång till utbildning. Genom ökade
och förbättrade insatser av distansutbildning görs detta möjligt. Eftersom
Sverige är ett stort men glest befolkat land, är en väl fungerande
distansutbildning en ändamålsenlig metod för att åstadkomma en geografisk
spridning av utbildningsutbudet.
Informationsteknologin öppnar ännu större möjligheter för människor att på
distans följa en utbildning som inte ges på hemorten eller som ges på tider som
inte passar den enskilde. Detta är viktigt ur jämställdhets- och
jämlikhetsperspektiv. Därtill kommer att tekniken ger betydligt bättre
förutsättningar för interaktivitet än traditionella distansmetoder.
Den informationsteknologiska utvecklingen får inte leda till ett samhälle där
en del av befolkningen är invigd och resten okunnig. Hela utbildningsväsendet
kan göra viktiga insatser för att motverka en sådan utveckling. Den moderna
teknologin har skapat annorlunda förutsättningar för kompetensutveckling.
Statens skolor för vuxna (SSV) i Norrköping och i Härnösand har lång
erfarenhet av vuxenutbildning på distans. Det är regeringens mening att dessa
skolor i ännu högre grad skall stimuleras att utveckla nya distansmetoder. Stora
komvuxenheter kan också tänkas ta på sig sådana uppgifter. Särskilt viktigt är
att det utvecklas stödjepunkter för de lokala lärcentra med lite olika utseende
som nu byggs upp i många kommuner.
SSV kan spela en stor roll för att stötta de lokala verksamheterna genom att
tillhandahålla passande utbildningspaket och kvalificerad lärarhandledning samt
genom medverkan i utbildning och fortbildning av lokala handledare. Detta
förutsätter dock att SSV och dessa lokala lärcentra har en nära samverkan.
Inom den högre utbildningen nådde distansutbildningen en mer betydande
omfattning först i slutet av 1960-talet. De flesta universitet och högskolor
erbjuder i dag utbildningar på distans med varierande omfattning. Detta har haft
stor betydelse för att åstadkomma en geografisk spridning av den högre
utbildningen över landet.
En särskild utredare (U 1995:07) har av regeringen tillkallats för att föreslå
åtgärder som kan främja användningen av distansmetoder inom främst
vuxenutbildningen och högskolan. Utredarens uppdrag är också att bereda och till
regeringen lämna förslag om stöd till projekt som syftar till att utveckla
användningen av distansmetoder i utbildningen (Dir. 1995:69). Nyligen har
regeringen fattat beslut om 80 miljoner kronor i bidrag till sådana projekt.
Utredaren har också genom tilläggsdirektiv (Dir. 1996:17) fått i uppdrag att
lägga fram förslag om vilken roll Sveriges Utbildningsradio skall spela inom
utbildnings- och folkbildningsområdet.

6.5.2Lokala lärcentra

Flera kommuner har tagit initiativ till samverkan mellan utbildningsan-ordnare
och till samlokalisering av deras verksamhet. Regeringen har lämnat bidrag till
ett antal kommuner för att få goda förebilder och olika konkreta lösningar på
vad som betecknats som kunskapscentra (Utveckling av kunskapscentra,
slutrapport. Ds 1995:37). Samlokaliseringen har ofta skett för att effektivt
kunna utnyttja resurser som datorer och annan teknisk utrustning, antingen genom
att ha gemensamma sådana resurser eller genom att utnyttja varandras utrustning
och lokaler. Namnet på verksamheten varierar liksom innehållet och
intressenterna utifrån lokala förutsättningar.
I ett sådant lärcentrum kan också pedagogiska idéer mötas och utvecklas. Genom
detta höjs kvaliteten i de olika utbildningarna. För individen kan det innebära
att steget över till en annan och mer kvalificerad utbildning inte blir lika
stort när utbildningarna samlokaliseras.
Även datorteken bör uttnyttjas i detta sammanhang. Eftersom samutnyttjande ger
ekonomiska fördelar kan de sammantagna resurserna öka och möjligheten ökar att
t.ex. gemensamma databaser kan tillhandahålla. Detta ökar möjligheterna för ett
projektorienterat arbetssätt och därmed förutsättningarna för det livslånga
lärandet. Därmed kan individen fortsätta mot det vardagslärande, både i arbetet
och genom fritidsintressen, som leder till såväl ökad kompetens som personlig
utveckling.
Dessa centra kan ofta vara en utmärkt hjälp att följa distansutbildning. De
kan, bl.a. som en del av något nätverk eller som ett samarbete med SSV eller
någon högskola, tillhandahålla viss handledning. De kan också ge den viktiga
studiegemenskap som traditionell distansutbildning saknar. På detta sätt kan
distansmetoderna utnyttjas så att de passar varje enskild individ utan att den
sociala samhörighetskänslan tappas bort. En väl fungerande interaktivitet
framförallt via dator, telefon och fax gör vidare att distansutbildningens nivå
kan anpassas för varje individ och många olika kurser kan erbjudas på tider och
med förutsättningar som passar den enskilde.

6.5.3Lärlingsutbildning och arbetsplatsförlagd utbildning

I gymnasieskolan kan ett individuellt program förenas med en anställning som
syftar till en yrkesutbildning. Studierna skall då omfatta kärnämnena svenska,
engelska, samhällskunskap, religionskunskap och matematik. På program med
yrkesämnen i gymnasieskolan skall arbetsplatsförlagd utbildning (APU) förekomma.
Regeringen föreslog i prop. 1995/96:206 att möjlighet till APU även på program
utan yrkesämnen skall öppnas.
Lärlingsutbildning och arbetsplatsförlagd utbildning är former som bör kunna
utnyttjas betydligt mer än vad som sker i dag, inte minst när man vänder sig
till yngre vuxna som vill ha yrkesutbildning och föredrar en i stor utsträckning
arbetsplatsförlagd utbildning framför ren skolutbildning. Lärlingsutbildning är
också ett gott instrument för att erbjuda yrkesutbildning inom udda yrken.
Lärlingsutbildning och arbetsplatsförlagd utbildning kan i betydande
utsträckning utformas och utvecklas efter lokala behov i samspel mellan komvux
och det lokala näringslivet som en utbildning till stor del på arbetsplats, med
eller utan anställning, och kombinerad med skolförlagda studier i några
kärnämnen och/eller delar av berörda yrkesämnen.
Inom ramen för den särskilda vuxenutbildningssatsningen bör mot denna bakgrund
lärlingsutbildning och arbetsplatsförlagd utbildning kunna utnyttjas i större
omfattning än hittills även för vuxna.
I avsnitt 7 redovisas också beträffande insatser för arbetslösa att de
arbetsmarknadspolitiska åtgärderna och arbetsmarknadsutbildningen kan utformas
så att de i princip motsvarar en lärlingsutbildning för dem som fyllt 20 år.

6.5.4Kvalificerad yrkesutbildning

Riksdagen har nyligen fattat beslut om kvalificerad yrkesutbildning (prop.
1995/96:145, bet. 1995/96:UbU8, rskr. 224). En organisationskommitté har
förberett den försöksverksamhet med kvalificerad yrkesutbildning som skall
inledas under år 1996. Denna organisationskommitté har omvandlats till en
kommitté som skall ta över och fullfölja organisationskommitténs arbete och leda
försöksverksamheten samt svara för att en oberoende utvärdering kommer till
stånd. Kommittén har i maj 1996 gått ut med en inbjudan till medverkan i
försöksverksamheten, som kommer att omfatta tre ansökningsomgångar och startar
med 1 700 platser under 1996. Under 1997 och 1998 tillkommer ytterligare
platser.
Utbildningen riktar sig både till ungdomar som kommer direkt från
gymnasieskolan och till äldre som vill fördjupa sina kunskaper. Utvärderingen
skall bl.a. belysa utbildningsplatsernas fördelning mellan kvinnor och män samt
i vad mån försöket har medverkat till att bryta traditionellt könsbundna
utbildnings- och yrkesval. Regeringen ser denna försöksverksamhet som en viktig
del i det kompetenslyft vi behöver genomföra i Sverige. Kvalificerad
yrkesutbildning är en utbildningsform som bör beaktas bl.a. när man gör upp
individuella handlingsplaner för arbetslösa.

6.43

6.5.5Basår i komvux

Vid universitet och högskolor har s.k. basår anordnats under ett antal år. Att
erbjuda behörighetskomplettering är en viktig uppgift för komvux. Innevarande
läsår anordnas sådan utbildning för första gången under beteckningen basår i
komvux. Syftet är att med en ökad geografisk spridning låta ytterligare ett
antal studerande med allmän behörighet för högre studier genom ett års
heltidsstudier komplettera sin utbildning så att de uppnår särskild behörighet
för högre utbildning inom de naturvetenskapliga och tekniska områdena.
Denna inriktning på basåret i komvux bör vidgas. Rekryteringen till läraryrket
behöver breddas. Det gäller bl.a. att locka fler män till skolan. En ökad
rekrytering behövs också till lärarutbildning i naturvetenskapliga ämnen. Där
kan grupper som är arbetslösa eller riskerar arbetslöshet vara viktiga
målgrupper, t.ex. kulturarbetare, fritidspedagoger och militär personal.
Basårsplatser behövs också som är särskilt anpassade för att öka rekryteringen
till läraryrket bland personer med invandrarbakgrund.

6.5.6Folkbildningen

Folkbildningen, dvs. folkhögskolan och studieförbunden, har en viktig roll i
vuxenutbildningssatsningen. Folkbildningen har visat att dess informella
arbetssätt och friare arbetsformer förmår att motivera och rekrytera människor
som annars aldrig skulle genomgå någon utbildning.
Folkhögskolorna har sedan länge stor erfarenhet av att ge behörighetsgivande
utbildning på grundskole- och gymnasieskolenivå för vuxna elever. Som en del av
den särskilda vuxenutbildningssatsningen ges folkhögskolan möjlighet (prop.
1995/96:150) att inrätta 10 000 platser av varaktigt slag. Det är angeläget att
denna del av satsningen får samma inriktning och målgrupp som
vuxenutbildningssatsningen i övrigt.
Studieförbunden har under senare år bedrivit en omfattande verksamhet för
lågutbildade arbetslösa i syfte att skapa intresse för och stimulera till
framtida längre kurser inom främst komvux och folkhögskola. Det är därför, som
redan framgått, naturligt att använda studieförbundens erfarenheter inte minst
för orienteringskurserna som omnämnts tidigare.
Studieförbunden har även erfarenhet av att genomföra utbildningar på
grundskole- och gymnasienivå. Det finns åtskilliga goda exempel på sådana
aktiviteter t.ex. på arbetsplatser. Studieförbunden har numera också rätt att
anordna kompetensinriktad utbildning som både till form och arbetssätt motsvarar
den som anordnas inom det offentliga skolväsendet och högskolan (prop.
1991/92:157, bet. 1991/92:UbU26, rskr. 1991/92:311). Behörighetgivande betyg
över genomgången gymnasial utbildning kan därefter ges efter godkänd prövning
vid komvux, statens skolor för vuxna eller en gymnasieskola. Regeringen menar
att kommunerna bör utnyttja denna möjlighet i den särskilda
vuxenutbildningssatsningen.
Regeringen har erfarit att Kulturutskottet i sitt yttrande över den ekonomiska
vårpropositionen (1995/96:KrU9y) har förutsatt att regeringen i
budgetpropostionen kommer med förslag om omfördelning av resurser från de
förordade 90 000 platserna för kommunal vuxenutbildning till folkbildningen och
att dessa omfördelade resurser i första hand skall avse utbildning anordnad av
studieförbunden. Som redan framgått i regeringens beskrivning av
vuxenutbildningssatsningen skall komvux inte anordna all den utbildning som den
särskilda vuxenutbildningssatsningen kommer att leda till. Folkbildningen och
inte minst studieförbunden kommer att ha viktiga uppgifter inom ramen för den
satsning som kommunerna får ansvaret för att organisera.

6.6 De särskilda utbildningsåtgärderna mot arbetslösheten
under läsåret 1996/97

I förslag till tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1995/95 (prop.
1995/96:105) med vissa ändringar och tillägg i förslaget till tilläggsbudget för
budgetåret 1995/96 i vårpropositionen (prop. 1995/96:150) presenterade
regeringen åtgärder i form av extra platser i olika utbildningsformer under
höstterminen 1996. Riksdagen har ännu inte beslutat om dessa platser.
En del av den verksamhet som kommer att startas under det andra halvåret 1996
slutförs inte då, utan kommer att fullföljas först under 1997. Eftersom det
särskilda bidraget till kommuner kommer att avse tiden från den 1 juli 1997,
vill regeringen för riksdagens kännedom nämna följande beträffande planerna
inför det första halvåret 1997.
När det gäller platser i komvux blir vårterminen 1997 en övergångstermin.
Jämsides med den planering och resurstilldelning enligt ny modell som har
beskrivits i avsnittet 6.4 om kommunernas roll i vuxenutbildningssatsningen, är
avsikten givetvis att resurser skall ställas till förfogande för att fullfölja
de kurser som startas under hösten med sikte på att omfatta hela läsåret
1996/97. Det kommer också att finnas utrymme att starta ny utbildning våren
1997, allt inom samma volym som hösten 1996.
Basåret i komvux är definitionsmässigt ett år långt. Utbildningsdepartementet
har därför under hand meddelat Statens skolverk att en preliminär fördelning av
dessa platser kan göras för hela läsåret 1996/97, med angivande av att
riksdagens beslut måste avvaktas innan en definitiv fördelning kan slås fast. Så
har också skett.
De platser inom folkhögskolan som har föreslagits för höstterminen 1996 som
tillfälliga insatser inom utbildningsområdet i prop. 1995/96:150 skall avlösas
fr.o.m. den 1 januari 1997 av mer varaktiga insatser.
När det gäller studieförbunden avser regeringen att återkomma i budgetproposi-
tionen.
Inom kvalificerad yrkesutbildning skall ytterligare platser tillkomma under
1997 och 1998.
De extra platserna inom högskolan är avsedda som ettåriga platser för att
överbrygga den svacka som annars skulle uppstått under läsåret 1996/97 innan den
permanenta utbyggnaden påbörjas hösten 1997. Högskolorna har därför meddelats
att en preliminär fördelning av dessa platser kan göras för hela läsåret i
avvaktan på riksdagens beslut.

6.7 Särskilt utbildningsbidrag

Regeringens bedömning: Personer mellan 25 och 55 år som är arbetslösa ges
möjlighet att under högst ett studieår studera på motsvarande grundskole- eller
gymnasienivå med ett särskilt utbildningsbidrag på a-kassa/KAS-nivå. Anställda
mellan 25 och 55 år med minst fem års heltids- eller deltidsanställning kan ges
motsvarande möjlighet, förutsatt att berörda lokala parter har slutit avtal där
arbetsgivaren åtar sig att som ersättare bereda plats åt en långtidsarbetslös
inskriven vid arbetsförmedlingen.
Det särskilda utbildningsbidraget införs den l juli 1997. Möjligheten till
bidraget gäller dem för vilka bidraget till någon del avser studier under år
1997. Regeringen återkommer i frågan huruvida bidragsperioden skall kunna
påbörjas senare.
Förslag till riksdagen om införande av det särskilda utbildningsbidraget
presenteras i budgetpropositionen.

Skälen för regeringens bedömning: Kunskapens ökade betydelse i arbetslivet
ställer allt större krav på individens kompetens. Detta tydliggörs inte minst av
att arbetslösheten är genomgående högre bland lågutbildade än bland högutbildade
samt att långtidsarbetslösa i stor utsträckning är personer med bristande
formell utbildning. För att förhindra långvarig utslagning från arbetsmarknaden
är det därför särskilt angeläget med kompetensförstärkningar bland dem med
lägsta formella utbildningsnivån.
För att prioritera kompetensförstärkningar för arbetslösa vuxna utan
grundskoleutbildning eller utbildning motsvarande treårig gymnasiekompetens
krävs att de hinder som den enskilde upplever för studier undanröjs. Regeringen
kommer därför att kraftigt öka antalet tillgängliga platser för studier på
gymnasial nivå samt förstärka studie- och yrkesvägledningen, där individuella
studieplaner utgör en viktig del. Regeringen avser också att utforma
studiefinansieringen för arbetslösa och de i arbetslivet som saknar grundskole-
eller gymnasieutbildning så att den faktiskt blir rekryterande för studier.
Ett nytt särskilt utbildningsbidrag införs därför som skall rikta sig till
personer som är mellan 25 och 55 år, inskrivna som arbetssökande hos arbetsför-
medling, och saknar utbildning motsvarande grundskolekompetens eller kompetens
motsvarande fullgjord utbildning inom ramen för den treåriga gymnasieskolan. Den
arbetssökande skall också vara berättigad till a-kassa eller KAS.
Vidare riktar sig särskilt utbildningsbidrag till arbetstagare mellan 25 och
55 år som saknar utbildning på nämnda nivå, och som är kvalificerade för a-
kassa eller KAS. För att kunna få utbildningsbidraget skall den anställde ha en
arbetslivserfarenhet motsvarande minst fem års hel- eller deltidsanställning.
Det särskilda utbildningsbidraget till arbetstagare utgår endast under
förutsättning att berörda lokala parter slutit avtal där arbetsgivaren åtar sig
att som ersättare bereda plats åt en långtidsarbetslös inskriven vid
arbetsförmedlingen.
Därmed kommer den särskilda studiestödssatsningen att fullt ut få effekt på
den öppna arbetslösheten antingen genom att de som utnyttjar stödet själva är
arbetslösa eller genom att arbetslösa går in som ersättare för anställda som
utnyttjar stödet.
Särskilt utbildningsbidrag skall knyta an till de stödformer som finns inom
arbetsmarknadspolitikens område. Regeringen avser återkomma med preciseringar i
förordning.
I den mån antalet sökande överstiger antalet studiestöd skall urval tillämpas.
Den helt övervägande delen av dem som beviljas särskilt utbildningsbidrag skall
vara arbetslösa. Utöver detta skall urvalet göras utifrån samma principer som
för utbildningssatsningen, dvs. de som har kortast utbildning och störst behov
av utbildning för att få en starkare ställning på arbetsmarknaden skall
prioriteras.
Det särskilda utbildningsbidraget kan erhållas under ett studieår för att
komplettera grundskolekompetens eller kompetens upp till motsvarande treårig
gymnasieskola. Efter detta ges möjlighet att studera inom ramen för ordinarie
studiestöd.
Regeringen menar att det nya utbildningsbidraget i kombination med ökad
tillgänglighet till vuxenutbildning och särskilda satsningar på förstärkt
studie- och yrkesvägledning, skapar förutsättningar för ett betydande
kunskapslyft för grupper som är i behov av en grundläggande utbildnings-
förstärkning. De förbättrar betydligt sin ställning på arbetsmarknaden och sina
möjligheter till vidare studier.
När arbetstagare genomgår utbildning öppnas också möjligheten för arbetslösa
att inträda som ersättare. På så sätt ges arbetslösa tillträde till
arbetsmarknaden och därmed viktig arbetslivserfarenhet. Förslaget medverkar
också till att arbetsgivaren kan öka kompetensen bland personalen och samtidigt
får tillfälle att finna lämpliga personer för eventuella nyanställningar.
Regeringen bedömer att det särskilda utbildningsbidraget kan införas fr.o.m.
den 1 juli 1997. Även de som påbörjat sina studier tidigare och som fortsätter
efter den 1 juli 1997, bör ges möjlighet att söka det särskilda utbildnings-
bidraget, om de i uppfyller ovanstående kriterier. Därutöver tillkommer SVUX och
SVUXA.
Studiestöden har nyligen utretts. Utredningen föreslår en reformering av
studiestödssystemet till ett sammanhållet studiestöd. Regeringen kommer att
överväga utredningens förslag.

6.8 Expansionen av den högre utbildningen

För att främja näringsliv och sysselsättning men också för utvecklingen av
samhället i övrigt är utbildning och forskning samt en välutbildad arbetskraft
av central betydelse. Den fortsatta expansionen av den högre utbildningen sker
från ett gott utgångsläge då Sverige redan i dag har en i internationell
jämförelse hög utbildningsstandard. Den är dock ojämnt fördelad. Ut-
bildningsnivån bland de anställda inom den offentliga sektorn är betydligt högre
än inom stora delar av den privata sektorn. Andelen unga som har en
högskoleutbildning ökar för närvarande men är fortfarande för låg i ett
internationellt perspektiv. Av en årskull börjar mellan 30 och 35 % högskolan
före 25 års ålder. Ytterligare 10-15 % börjar i högskolan vid 25 års ålder eller
senare.
Antalet sökande till högskolan har fördubblats sedan hösten 1991 och trots den
kraftiga utbyggnaden av den högre utbildningen får många behöriga sökande inte
plats i högskolan. Regeringen framhöll därför i den s.k. tillväxtpropositionen
hösten 1995 (prop. 1995/96:25 En politik för arbete, trygghet och utveckling, s.
74) att en fortsatt utbyggnad av den högre utbildningen är nödvändig för att
dels bereda fler ungdomar plats, dels ge möjlighet för vuxna att antingen
genomgå en grundläggande högskoleutbildning eller att vidareutbilda sig.
Därigenom kan en bättre grund skapas för en kunskapsintensiv produktion.
Utöver att öka Sveriges internationella konkurrenskraft är en expansion av den
högre utbildningen en viktig regionalpolitisk faktor. Genom att bygga ut
högskolan över hela landet ges ett kraftfullt stöd för regional utveckling.
Erfarenheter av etablering av universitet och högskolor i Umeå, Luleå och
Linköping samt på andra nyare högskoleorter visar vilken viktig roll högskolan
kan ha för en dynamisk utveckling i den egna regionen. En förbättrad
tillgänglighet underlättar naturligtvis rekryteringen till högre utbildning och
motverkar därmed social snedrekrytering.
Regeringen föreslog därför i tillväxtpropositionen att utbyggnaden av den
högre utbildningen främst bör ske vid de mindre och medelstora högskolorna med
en särskild tyngd på Bergslagen, Malmö och Sundsvall-Härnösand-Östersund samt
sydöstra Sverige. För att möta behovet i näringslivet av hög kompetens inom
naturvetenskap och teknik angav regeringen vidare att inriktningen på
utbyggnaden bör vara att minst hälften av platserna skall avse
naturvetenskapliga och tekniska utbildningar.
Den permanenta utbyggnaden kommer att påbörjas hösten 1997 med 15 000
utbildningsplatser. För att ge utrymme för en god planering av den fortsatta
expansionen bör de återstående 15 000 platserna tillkomma först hösten 1999.
Detta innebär att det under läsåret 1999/2000 kommer att finnas 30 000 fler
platser eller helårsstudenter inom den högre utbildningen jämfört med läsåret
1996/97 om man exkluderar de tillfälliga utbildningssatsningarna läsåret
1996/97. Den föreslagna utbyggnaden avlöser de tillfälliga utbildnings-
satsningarna under läsåren 1995/96 och 1996/97. Utöver den permanenta
utbyggnaden kommer utbildningen inom naturvetenskap och teknik (s.k. NT-
utbildningar) att fortgå under flera år framåt. Två nya antagningstillfällen
återstår för dessa utbildningar; hösten 1996 och hösten 1997.
Högskolornas egna bedömningar avseende möjligheten att anordna fler platser
samt att öka antalet platser inom naturvetenskap och teknik har vägts in i
regeringens överväganden avseende förslaget till fördelning av de 30 000
platserna.
Mot bakgrund av de kriterier som angivits ovan och som planeringsunderlag för
förslagen i 1997 års budgetproposition gör regeringen följande bedömning rörande
fördelningen av de 30 000 platserna mellan universiteten och högskolorna:

Lärosäte Totalt tillkommer
platser under
perioden 1997-1999

Uppsala universitet 500
Lunds universitet 500
Göteborgs universitet 700
Stockholms universitet 500
Umeå universitet 1 000
Linköpings universitet 2 300
Kungl. Tekniska högskolan 800
Högskolan i Luleå 600
Högskolan i Borås 600
Högskolan Dalarna 1 100
Högskolan i Gävle/Sandviken 600
Högskolan i Halmstad 800
Högskolan i Kalmar 1 100
Högskolan Karlskrona/Ronneby 1 100
Högskolan i Karlstad 1 400
Högskolan i Kristianstad 500
Högskolan i Skövde 700
Högskolan i Trollhättan/Uddevalla 1 000
Högskolan i Växjö 1 600
Högskolan i Örebro 1 900
Högskoleutbildning på Gotland 700
Mitthögskolan 4 300
Mälardalens högskola 1 200
Malmö 3 000
Chalmers tekniska högskola AB 500
Stiftelsen Högskolan i Jönköping 600
Sveriges lantbruksuniversitet 400

Summa 30 000

Den förhållandevis kraftiga ökningen som föreslås för Linköpings universitet
avser till större delen en utbyggnad av den högre utbildningen i Norrköping.
Även för högskoleutbildningen på Gotland föreslås en förhållandevis stor
ökning av antalet platser vilket ger förutsättningar för Gotland att bli en
självständig högskola under den senare delen av treårsperioden.
Regeringen återkommer i budgetpropositionen med förslag avseende de enskilda
universitetens och högskolornas utbildningsuppdrag samt förslag till anslag.

6.44

Regeringen vill dessutom skapa bättre förutsättningar inför framtiden för de
mindre och medelstora högskolorna. Regeringens ambition är att etablera fasta
forskningsresurser vid samtliga lärosäten.
Den informationstekniska utvecklingen får inte leda till ett samhälle med en
del av befolkningen som är invigd och resten okunnig. Hela utbildningsväsendet
kan göra viktiga insatser för att motverka en sådan utveckling. Den moderna
teknologin har skapat annorlunda och flera förutsättningar för
kompetensutveckling. Alla har inte möjlighet att flytta till universitets- och
högskoleorter och påbörja studier. En ökad distansutbildning även på denna nivå
med stöd av modern informationsteknik är därför en förutsättning för att
förverkliga idén om det livslånga lärandet och skapa ett kunskaps- och
kompetenslyft i Sverige.
Regeringen kommer att genomföra en nationell IT-satsning inom universitets-
och högskoleområdet samt biblioteksväsendet m.m. i linje med vad regeringen har
angett i propositionen (1995/96:125) om åtgärder för att bredda och utveckla
användningen av informationsteknik.
Satsningen syftar till att förbättra universitetens och högskolornas
möjligheter till datakommunikation och därvid också förbättra möjligheterna för
distansutbildning. Landets biblioteksväsende i vid mening bör ges möjlighet att
utnyttja ett modernt bibliotekssystem med samordnade och användarvänliga
sökmöjligheter. Därmed ges allmänheten möjlighet att kostnadsfritt skaffa
information inom bibliotekssystemet.
De olika åtgärderna skall ses som en gemensam satsning för att sprida och öka
IT-användningen. De bättre möjligheter som skapas skall också ses som ett led i
regeringens strävan att genomföra kompetenshöjande åtgärder. Genom insatser från
olika aktörer och intressenter inom området utbildning/forskning/kultur kan ett
ökat utbud av IT-baserad information åstadkommas, som kan användas inom många
verksamhetsområden.
En övergripande sammanhållen handlingsplan skall utarbetas. Målet skall vara
att under den närmaste treårsperioden stegvis förverkliga syftena. En
kapacitetsökning och utvidgning av SUNET utgör en gemensam infrastrukturell
grund. Genom utvidgningen ges alla berörda organ tillgång till
internetförbindelse med god kapacitet. Planen omfattar statliga universitet och
högskolor, kommunala högskoleutbildningar, Kungliga biblioteket, länsbibliotek
och kommunala huvudbibliotek, statliga muséer samt länsmuséer. Regeringen
återkommer även till dessa frågor i budgetpropositionen för år 1997.
Den breda satsning som nu görs över hela utbildningsområdet skall bidra till
att skapa goda förutsättningar för det livslånga lärandet. Genom denna satsning
främjas individernas förmåga att stärka sin ställning i arbetslivet samtidigt
som näringslivet och offentlig sektor får möjlighet till en betydande
kompetenshöjning.

6.45

7 En arbetsmarknad för ökad trygghet och
sysselsättning

7.1 Inledning

7.1.1 Utvecklingen på arbetsmarknaden

Såväl den ekonomiska aktiviteten som förbättringen på arbetsmarknaden bromsades
tydligt upp under hösten 1995. Antalet varsel om uppsägningar började öka
samtidigt som allt färre nya lediga platser anmäldes till arbetsförmedlingen.
Under april och maj har antalet sysselsatta minskat relativt kraftigt, eller med
57 000 personer.
Den sysselsättningsökning, som har skett sedan början av år 1994 och som
blivit allt mindre, är koncentrerad till den privata sektorn i ekonomin. Den är
dock ojämnt fördelad över olika sektorer. Det är framför allt industrin och
industrinära delar av näringslivet som har uppvisat en ökad efterfrågan på
arbetskraft. Den fortsatt svaga inhemska efterfrågan har lett till en svag
sysselsättningsutveckling inom de sektorer som mer direkt påverkas av hushållens
konsumtionsnivå.
Den långa trendmässiga ökningen av antalet sysselsatta inom den offentliga
sektorn under efterkrigstiden bröts under lågkonjunkturåren i början av 1990-
talet. Även när antalet sysselsatta i privata sektorn började öka under år 1994
så fortsatte antalet sysselsatta inom offentlig verksamhet att minska. Denna
minskning har fortsatt fram till nu, även om en viss uppbromsning av
minskningstakten skett de senaste månaderna. Antalet sysselsatta inom offentlig
sektor väntas dock fortsätta att minska framöver.

Tabell 1Antal sysselsatta i olika branscher april - maj
(1000-tal)
1995 1996 förändring

Totalt 3987 3929 - 57
Jordbruk 126 113 - 13
Tillverkning mm 796 808 + 12
Byggindustrin 229 219 - 10
Handel, kommunikationer 771 749 - 22
Kreditinstitut,
Företagstjänster 419 424 + 5
Personliga tjänster,
renhållning 301 300 - 1
Offentliga tjänster 1345 1316 - 29

Den öppna arbetslösheten har de senaste månaderna legat något över föregående
års nivå. Antalet personer i olika konjunkturberoende åtgärder har samtidigt
varit ungefär lika många som för ett år sedan. Under perioden mars till maj år
1996 uppgick antalet arbetslösa till i genomsnitt 311 000, eller 7,3 procent av
arbetskraften. Därutöver deltog motsvarande 5,4 procent av arbetskraften i olika
konjunkturberoende åtgärder. Motsvarande andel ett år tidigare var 7,2 procent
respektive 5,2 procent.
Männens arbetslöshet steg kraftigast under början av 1990-talet och var
fortfarande högre än kvinnornas totalt sett under perioden januari till mars år
1996.
Till skillnad från tidigare lågkonjunkturer var det i högre grad män än
kvinnor som drabbades av arbetslöshet åren 1990 - 1993. Det berodde på att
sysselsättningen då minskade kraftigast i sektorer där män dominerar, som till-
verkningsindustrin och byggsektorn. Kombinationen av en stark industriutveckling
och fortsatta personalminskningar inom offentlig verksamhet de senaste åren har
inneburit att den ökade efterfrågan på arbetskraft i mycket stor utsträckning
har riktats mot män, medan situationen blivit sämre för kvinnorna. Skillnaden
mellan mäns och kvinnors arbetslöshet har minskat under de senaste två åren.
Antalet deltidsarbetslösa och undersysselsatta, främst kvinnor, som ökade
mycket kraftigt under början av 1990-talet har minskat något det senaste året,
men är fortfarande mycket högt. Kvinnor är också klart överrepresenterade i de
osäkraste formerna av tidsbegränsade anställningar.
Arbetslöshetsmönstret speglar könsuppdelningen på arbetsmarknaden. Under
början av 1990-talet drabbades bygg- och tillverkningsindustrierna kraftigast.
Sedan cirka två år tillbaka har främst offentlig sektor och kvinnodominerade
yrken och branscher inom den enskilda sektorn genomgått neddragningar på grund
av strukturomvandling och ekonomiska problem. Den senaste tendensen med en
försvagad industrikonjunktur medför dock att varslen drabbar män i större
utsträckning än kvinnor.
Fördelningen av de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna har relativt väl speglat
kvinnors andel av arbetslösheten. De är dock något underrepresenterade. Det
beror bland annat på att de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna koncentrerats
till långtidsarbetslösa och långtidsinskrivna och där är kvinnor
underrepresenterade. De arbetsmarknadspolitiska åtgärderna reflekterar också
könsuppdelningen på arbetsmarknaden. Kvinnor är överrepresenterade i åtgärder
som återfinns inom offentlig sektor, till exempel i utbildningsvikariat, medan
män dominerar i åtgärder på det privata området, bland annat i rekryteringsstöd
och starta-eget-bidrag.

7.46

Figur: Skillnad mellan kvinnors andel i åtgärd respektive bland
arbetssökande
Glidande 12-månaders medeltal

Lågkonjunkturen drabbade i mycket stor utsträckning nytillträdande och yngre
arbetskraft. Dessa har också fått del av det förbättrade arbetsmarknadsläget i
mindre utsträckning än många andra grupper. Den relativa arbetslösheten är nu
högst bland utomnordiska medborgare och bland 16-24-åringar. Lägst är den bland
45-54-åringarna. Allra lägst är arbetslösheten bland kvinnor i åldern 45-54 år.
Drygt hälften av antalet öppet arbetslösa är under 35 år. Det beror dels på
att de yngre saknar eller har kort arbetslivserfarenhet. De har därigenom
svårare att konkurrera om de lediga jobben. Det beror också på
turordningsreglerna vid uppsägning (sist in - först ut). Samtidigt har många
ungdomar skjutit på sitt inträde på arbetsmarknaden på grund av det dåliga
arbetsmarknadsläget. I stället har de valt att studera, vilket möjliggjorts tack
vare utbyggnaden av gymnasieskolan och den kraftiga ökningen av
utbildningsplatser inom vuxenutbildningssystemet och inom högskolan.
Under de två senaste åren har arbetslösheten minskat i flertalet åldersgrupper
med undantag för äldre över 60 år, för vilka arbetslösheten stigit relativt
kraftigt det senaste året, speciellt bland kvinnor. Mest har arbetslösheten
minskat bland ungdomar. Den minskade arbetslösheten beror dock inte på att
ungdomars sysselsättning har ökat utan på att regeringens och riksdagens
kraftiga prioritering av ungdomar har lett till att fler ungdomar har påbörjat
utbildningar eller deltar i arbetsmarknadspolitiska åtgärder.
Arbetslösa ungdomar i åldern 18 - 24 år skall inom 100 dagar efter att de har
anmält sig till arbetsförmedlingen som arbetssökande ha erbjudits ett arbete, en
utbildningsplats eller en åtgärd. Under första kvartalet 1996 var i genomsnitt
per månad 18 700 ungdomar arbetslösa i mer än 100 dagar. Detta innebär i
jämförelse med sista kvartalet 1995 en minskning med 11 600 personer. Att
minskningen inte varit större beror delvis på att många ungdomar har
ströjobb/timanställningar som de hellre fortsätter med än att på heltid delta i
en åtgärd. Minskningen har varit större för unga män än för unga kvinnor.
Minskningen beror såväl på att fler ungdomar gått till utbildning, som att färre
ungdomar har blivit arbetslösa och att fler fått arbete. Det är fler unga män
som har blivit arbetslösa än unga kvinnor. Under första kvartalet 1996 lämnade
17 461 ungdomar arbetslöshet inom 100 dagar. Utav dessa erhöll 4 520 ungdomar
arbete utan stöd och 857 erhöll arbete med statligt stöd. Fortfarande är
emellertid arbetslösheten betydligt högre bland ungdomar mellan 20 och 25 år
jämfört med andra åldersgrupper. Högst är den bland unga män.
Arbetsmarknadsläget för invandrare och flyktingar har försämrats dramatiskt.
Sysselsättningsfrekvensen för utomnordiska medborgare har halverats från 66
procent till 36 procent mellan åren 1990 och 1995. Bland män med utomnordiskt
medborgarskap var endast 41 procent sysselsatta år 1995, medan motsvarande andel
för kvinnor var så låg som 31 procent. Nedgången förklaras inte bara av en
ökande arbetslöshet utan även av att ett stort antal utomnordiska invandrare
kommit till Sverige under den senaste tioårsperioden och att dessa i mycket
liten utsträckning fått ett arbete. Arbetslösheten har mellan åren 1990 och 1995
ökat från 5 procent till 30 procent bland utomnordiska medborgare. Under det
senaste året har arbetslösheten fortsatt att öka, speciellt bland kvinnor med
utomnordiskt medborgarskap.

7.47

Tabell Relativ arbetslöshet bland olika grupper

mars-maj 1996mars-maj 1995 förändring

total 7,3 7,2 +0,1
män 8,2 8,3 -0,1
kvinnor 6,5 5,9 +0,6

20-24 år totalt 14,5 15,6 -1,1
män 15,9 18,3 -2,4
kvinnor 12,9 12,7 +0,2

25-54 år totalt 6,5 6,1 +0,4
män 7,1 7,2 -0,1
kvinnor 5,8 5,1 +0,7

55-59 år totalt 6,3 6,0 +0,3
män 7,2 6,4 +0,8
kvinnor 5,4 5,4 +/-0

60-64 år totalt 9,7 8,9 +0,8
män 10,6 10,3 +0,3
kvinnor 8,5 7,4 +0,9

utländska medborgare2
totalt 22,8 21,0 +1,8
utomnordiska 29,8 27,5 +2,3
män 29,9 29,3 +0,6
kvinnor 29,5 24,8 +4,7

Ett mycket oroande tecken är att andelen långtidsarbetslösa kvarstår på en
mycket hög nivå, cirka 38 procent av de arbetslösa hade första kvartalet 1996
varit arbetslösa i mer än sex månader. Detta är en något högre andel än för ett
år sedan. Denna andel har fortsatt att öka något under april och maj. Andelen är
i stort sett densamma bland kvinnor och män.
Även utvecklingen av antalet personer som har varit oavbrutet inskrivna vid
arbetsförmedlingen under mycket långa tider, två år eller mer, som arbetslösa
eller deltagande i någon arbetsmarknadspolitisk åtgärd är djupt oroande. Under
det senaste året har antalet ökat med cirka 15 000 personer. I slutet av april
1996 var det drygt 200 000 personer som hade varit sammanhängande inskrivna i
mer än två års tid.

Övertid

Övertidsuttaget inom industrin är nu betydligt högre än under de senaste
decennierna. Den har dock minskat avsevärt de senaste månaderna från en nivå på
ca 4,5 % till ca 3,5 % i februari 1996. I början av 1980-talet var uttaget runt
2 % för att sedan stiga till drygt 3 % under högkonjunkturen i slutet av 1980-
talet. Även inom övriga delar av ekonomin förekommer ett betydande
övertidsuttag.
Jämförbar statistik för hela ekonomin finns bara från och med år 1992 i AKU.
Första kvartalet 1996 motsvarade det betalda övertidsuttaget knappt 2 % av alla
arbetade timmar. Till detta kommer ett relativt stort obetalt övertidsuttag. En
viss övertid måste alltid förekomma annars skulle bl.a. företagens möjligheter
att snabbt reagera på efterfrågeökningar begränsas och exportföretagens
konkurrenskraft minska. En begränsning av övertidsuttaget skulle sannolikt leda
till en ökad sysselsättning. Effekterna skulle vid nuvarande övertidsuttag dock
bli relativt små, men inte obetydliga. På längre sikt kan effekterna bli större
om den nuvarande trenden mot ett allt större övertidsuttag fortsätter.
Regeringen avser att vid fortsatta diskussioner med arbetsmarknadens parter ta
upp frågan om möjligheten att begränsa övertidsuttag för att därigenom bereda
fler sysselsättning.

7.1.2 Kvinnor och män på arbetsmarknaden

Den 11 april 1996 presenterade Utredningen om kvinnors arbetsmarknad (A 1995:13,
dir 1995:119) sitt betänkande "Hälften vore nog - om kvinnor och män på 90-
talets arbetsmarknad" (SOU 1996:56). Utredningen kom i korthet fram till
följande;
Kvinnor har i flera avseenden stärkt sin ställning på arbetsmarknaden under
1990-talet. Bland annat har andelen heltidsarbetande stigit under 1990-talet.
Kvinnor har ökat sina arbetade timmar. Detta gäller även kvinnor med små barn.
Av personer som befinner sig utanför arbetskraften är det klart färre som såg
sig som hemarbetande år 1995 än år 1989. Kvinnor betraktade sig som studerande
eller som arbetssökande i större utsträckning jämfört med män.
Samtidigt har sysselsättningen börjat sjunka under slutet av år 1995 och i
början av år 1996. Kvinnors andel av de arbetslösa har ökat mellan december 1994
och december 1995 från 42 procent till 46 procent. Av de långtidsarbetslösa var
42 procent kvinnor i december 1994 jämfört med 45 procent ett år senare. Likaså
ökar undersysselsättningen och de otryggaste formerna av tidsbegränsade
anställningar där kvinnor är starkt överrepresenterade.
Män har fortfarande högre arbetslöshet än kvinnor och har haft det under hela
1990-talet. Män har andelsmässigt lämnat arbetskraften i större utsträckning än
kvinnor under 1990-talet. När arbetslösheten började sjunka, sjönk den mest för
män. Unga kvinnor och män har drabbats hårdast av arbetslösheten under 1990-
talet. Även här har män under 24 år högre arbetslöshet än kvinnor i samma
åldersgrupp. Sysselsättningen minskar dock mer för unga kvinnor än för män sedan
några månader tillbaka.
Utbildningsnivån har haft en avgörande betydelse för sannolikheten att undvika
arbetslöshet och för möjligheten att etablera sig på arbetsmarknaden under 1990-
talet. Lågutbildade kvinnor och män har haft störst problem och är klart
överrepresenterade bland de arbetslösa och långtidsarbetslösa.
Stora yrkes- och branschområden har utsatts för strukturomvandling och
lågkonjunktur i samverkan. Det gäller bland annat anställda inom
tillverkningsindustrin och kontorsadministration. De som har lägst utbildning
har svårast att få tillbaka arbetet. Statistik visar att av dem med enbart
grundskoleutbildning som inte hade arbete år 1993 var det färre kvinnor än män
som nyrekryterades år 1994.
Arbetsmarknaden och utbildningsvalen är klart könsuppdelade och några större
förändringar har inte skett under 1990-talet. Arbetstagare med
högskoleutbildning har lägst arbetslöshet. Även under 1990-talet, liksom
tidigare, är det i akademiska studier som könsbarriärer bryts. Kvinnors i
genomsnitt höga kompetens tas dock inte till vara i arbetslivet på samma sätt
som mäns. Särskilt invandrarkvinnors kunskaper är en outnyttjad resurs. Män har
betydligt oftare chefspositioner och har större inflytande över arbetets
innehåll och organisation. De innehar i högre grad tjänster som motsvarar deras
utbildningsnivå och positioner som formellt kräver högre utbildning än vad de
faktiskt har.
Offentliga sektorns storlek har haft betydelse för svenska kvinnors och mäns
nästan lika stora andel av de förvärvsarbetande.
I den offentliga sektorn har omvandlingen varit stor under 1990-talet både
organisatoriskt och sysselsättningsmässigt. Offentliga sektorn uppvisar inte
samma bild år 1996 som den gjorde för fem eller tio år sedan. Än så länge har de
organisatoriska och besparingsbetingade förändringarna inte fått fullt genomslag
i fråga om sysselsättning. Bedömare av arbetsmarknadsläget ser en negativ
utveckling av sysselsättningen på den offentliga sektorns område. Efterfrågan på
tjänsterna kommer dock snarare att öka, bland annat av demografiska skäl, enligt
Arbetsmarknadsstyrelsens (AMS) och Statistiska centralbyråns (SCB) bedömningar.
Hur sysselsättningen förändras är dock beroende av ekonomin i övrigt, andra
sektorers möjlighet att öka sysselsättning samt politiska prioriteringar.
Ekonomin och politiken i sin tur påverkas av faktorer som tillväxt,
internationalisering på europeisk och global nivå, lönebildning, värderingar i
samhället, och så vidare.
Av många förutspås den privata tjänstesektorn bli den expanderande i fråga om
sysselsättning. På den del av den privata sektorn där majoriteten av kvinnor
arbetar i dag, har sysselsättningen dock gått ned på senare tid. Detta
förhållande gäller handel, bank och försäkring. Mäns traditionella områden har
ökat och förväntas öka sysselsättningsmässigt, till exempel inom teknik,
naturvetenskap och data. Av dem som fick arbete år 1994 och var arbetslösa

**FOOTNOTES**

2 avser år 1995 och år 1994

7.48

året innan, var män i majoritet av dem som rekryterades till den privata
tjänstesektorn.
Att öka företagandet i Sverige för att öka sysselsättningen har varit
prioriterat på 1990-talet. Mycket återstår fortfarande att följa upp för att
skapa en bild av i vilken utsträckning och på vilket sätt företagande har skapat
varaktig inkomst för kvinnor och män. Tre fjärdedelar av småföretagarna är män.
Kvinnors andel av nyföretagarna stiger dock. Målsättningen bör vara att
ytterligare öka nyföretagandet bland kvinnor. Könsuppdelningen är tydlig inom
företagandet även här. Det är svårt att få ett grepp om situationen för
företagande på kvinnors traditionella yrkesområden. År 1994 rekryterade
småföretag i högre grad män än kvinnor.
Staten skall låta jämställdhetsprincipen genomsyra alla politikområden. Av
detta skäl finns bland annat generella utredningsdirektiv som påbjuder att alla
statliga utredningar skall belysa sina sakfrågor och förslag med tanke på
jämställdhet mellan könen. Utredningen fann att majoriteten av de kommittéer som
är tillsatta på Arbetsmarknadsdepartementets område inte följer dessa direktiv.
Styrning och uppföljning från departementens ledningar förefaller inte särskilt
konsekventa eller "ihärdiga" när det gäller jämställdhetsfrågorna. Det tyder,
enligt utredningen, på att inte heller regeringskansliet fullt ut - åtminstone
inte på arbetsmarknadsområdet - har genomfört en enhetlig strategi för att
tillämpa jämställdhetsprincipen.
Myndigheterna på arbetsmarknadsområdet säger sig däremot tillämpa
jämställdhetsprincipen som arbetssätt, men vad det innebär är ofta oklart. Av de
berörda myndigheterna är det ingen myndighet som genomför konsekvensanalyser ur
jämställdhetsperspektiv av beslut eller reformer i sin verksamhet. Kunskaperna
om vissa strategiska områden, till exempel de arbetsmarknadspolitiska
åtgärdernas träffsäkerhet gentemot kvinnor och män, är begränsade.

Sammanfattning av utsikterna för sysselsättning för kvinnor och män

Utredningen gör bedömningen att arbetslösheten bland kvinnor kommer att stiga
under den närmaste tiden med tanke på den nuvarande svaga utvecklingen inom
kvinnodominerade yrkesområden i den enskilda sektorn och inom offentlig sektor.
Kraven på ökad effektivitet och nytänkande i fråga om de arbetsmarknadspolitiska
åtgärderna kommer därför att stiga, både från kvinnor och män. Kunskapen om
arbetsmarknadspolitikens funktionssätt och förmåga att leda till varaktig
förankring på arbetsmarknaden för kvinnor och män måste förbättras, anser
utredningen, som därför föreslår en översyn på området.

7.49

Översyn av de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna ur ett jämställdhetsperspektiv

Regeringens bedömning: Regeringen kommer att ge Riksrevisionsverket (RRV) i
uppdrag att göra en översyn av de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna ur ett
jämställdhetsperspektiv.

Skälen för regeringens bedömning: På flera andra områden än
arbetsmarknadsområdet saknas kunskap ur ett könsperspektiv och där bör
forskning och utredningsarbete initieras respektive intensifieras, till exempel
vad gäller män som män och inte som norm på arbetsmarknaden, invandrade kvinnor
och män på arbetsmarknaden, arbetslöshetens konsekvenser för kvinnor och män och
situationen för funktionshindrade på arbetsmarknaden ur ett könsperspektiv. Mot
bakgrund av utredningens bedömning avser regeringen ge RRV i uppdrag att göra en
översyn av de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna ur ett jämställdhetsperspektiv.

7.1.3 Samverkan mellan arbetsmarknadspolitiken och andra
politikområden

Kampen mot arbetslösheten kräver en samverkan och samordning av politiken inom
flera områden. Arbetsmarknadspolitiken har en central roll i den ekonomiska
politiken för skapandet av en väl fungerande arbetsmarknad. Den kompletterar
övriga ekonomisk-politiska åtgärder och har därmed många beröringspunkter med
andra politikområden. Det gäller främst finans-, utbildnings-, närings- och
regionalpolitiken. Även med andra områden finns kontaktpunkter som kan
utvecklas. Genom att förena ambitionerna inom arbetsmarknadspolitiken med dem
inom ett flertal andra politikområden kan den sammantagna effekten på syssel-
sättning och arbetslöshet bli än större. Samtidigt kan viktiga samhälleliga
behov inom till exempel närings-, miljö-, social- och kulturpolitiken bättre
tillgodoses och välfärden öka för medborgarna. Det finns flera exempel på hur
arbetsmarknadspolitiken har och kan användas på detta sätt.
Starta-eget-bidragen kan även användas för att låta redan sysselsatta pröva på
att starta egna företag och till att stimulera kvinnor till att starta eget.
Arbetsmarknadspolitiska åtgärder kan också användas för att tillfälligt
tillföra små och medelstora företag en akademisk kompetens som de annars inte
skulle ta till sig.
Arbetsmarknadsutbildningen är en del av vuxenutbildningen och spelar en viktig
roll som ett komplement till den reguljära utbildningen.
Arbetsmarknadsutbildningen bör också i ökad utsträckning kunna bidra till en
utveckling som gynnar andra politikområden. Exportsäljarutbildning inom ramen
för arbetsmarknadsutbildning är ett exempel på hur olika politikområden kan
förenas. Utbildningen av miljöinformatörer är ett annat exempel på hur
arbetsmarknads-, miljö-, och näringspolitiska ambitioner kan förenas.
Genom tillfälliga insatser för äldre arbetslösa kan den kommunala servicen i
vissa fall få en högre kvalitet än vad den kommunala ekonomin tillåter.
Arbetslivsutvecklingsprojekt kan inriktas så att de blir det första steget i
en utveckling av nya verksamheter inom såväl industrin som miljöområdet. De kan
också användas för att rusta upp kulturhistoriska minnesmärken, den yttre miljön
så att turistnäringen gynnas och miljöpolitiska ambitioner uppnås.
Arbetsmarknadspolitiken har under lång tid använts för att upprätthålla
viktiga kulturpolitiska ambitioner. Den får dock aldrig ta över ansvaret från
kulturpolitiken. Det är också viktigt att åtgärderna utformas på ett sådant sätt
att personer inte låses in i denna sektor. Regeringen avser att göra en översyn
av det offentliga stödet till kulturområdet och hur det arbetsmarknadspolitiska
stödet- och bidragssystemet påverkar kulturområdet samt hur systemet kan
effektiviseras och bättre anpassas till de särskilda förhållanden och
målsättningar som styr arbetsmarknadspolitiken.

7.2 Den aktiva arbetsmarknadspolitiken

De mål för arbetsmarknadspolitiken som fastställdes i början av 1960-talet
gäller i sina huvuddrag fortfarande. Huvuduppgiften för arbetsmarknadspolitiken
är att bidra till att lösa upp strukturella obalanser genom att med olika
åtgärder underlätta och påskynda anpassningen mellan utbud och efterfrågan på
arbetskraft. Arbetsmarknadspolitiken har också ett stabiliseringspolitiskt mål
genom att den skall bidra till att motverka konjunkturellt betingade
sysselsättningsvariationer. Det stabiliseringspolitiska ansvar som har lagts på
arbetsmarknadspolitiken har successivt blivit allt större.
Arbetsmarknadspolitikens styrka har varit att den kunnat kombinera det ekono-
miskt nödvändiga med det socialt angelägna. Den svenska arbetsmarknaden
kännetecknades under hela efterkrigstiden fram till konjunkturnedgången i början
av 1990-talet av ett kraftigt stigande arbetsutbud, ökande sysselsättning, låg
arbetslöshet, sammanpressade löner, en relativt hög reallöneflexibilitet och en
god anpassning mellan arbetsutbud och efterfrågan. Det skedde dock hela tiden en
trendmässig ökning av det totala antalet arbetslösa och av personer i olika
arbetsmarknadspolitiska åtgärder och arbetslöshetstiderna blev allt längre.
Under år 1984 var motsvarande 6,4 procent av arbetskraften öppet arbetslösa
eller i konjunkturberoende åtgärder. Motsvarande tal för år 1993 var
13,3 procent.
Matchningen mellan de lediga platserna och de sökande ha varit relativt
effektiv. Vakanstiderna är korta och några tydliga tecken på flaskhalsar har
inte funnits, inte ens när sysselsättningen ökade relativt kraftigt under år
1994 och under första halvan av år 1995.
En annan positiv tendens är att chansen för personer med mycket långa
inskrivningstider på arbetsförmedlingen att få ett arbete, ökade mer jämfört med
sökande med korta inskrivningstider under år 1995.
Förmågan att kombinera det ekonomiskt nödvändiga med det socialt angelägna
måste även i fortsättningen i hög grad genomsyra insatserna för att få fler
människor i arbete, utbildning eller åtgärd så att arbetsmarknaden blir så
flexibel att flaskhalsar och inflationsdrivande löneökningar kan undvikas. Det
är den utgångspunkten som måste vara vägledande för målen och för vad som skall
uppnås med arbetsmarknadspolitiken under de kommande åren.

Arbetsmarknadspolitiska kommittén

Den Arbetsmarknadspolitiska kommittén tillkallades i november 1993 med uppdrag
att se över arbetsmarknadspolitikens roll, omfattning, inriktning och
avgränsning. Den Arbetsmarknadspolitiska kommittén lade fram sitt slutbetänkade
Aktiv arbetsmarknadspolitik (SOU 1996:39) i mars 1996.
Den kritik och de förslag som Arbetsmarknadspolitiska kommittén presenterade
kan sammanfattas i sex punkter.

För det första har den kraftiga ökning som skett av omfattningen på de
arbetsmarknadspolitiska åtgärderna i början av detta årtionde i praktiken
inneburit att arbetsmarknadspolitiken i första hand fått ikläda sig en
stabiliseringspolitisk roll. Därmed har det varit svårt för arbetsförmedlingen
att ägna sig åt huvuduppgiften, att anpassa utbud och efterfrågan på
arbetskraft. Det har, konstaterar Arbetsmarknadspolitiska kommittén, varit svårt
för arbetsmarknadsverket att med rimlig effektivitet administrera en så stor
omfattning av åtgärderna som det varit frågan om de senaste åren.

För det andra måste kärntjänsten, platsförmedlingen, förstärkas och
effektiviseras. Förmedlingens verksamhet skall koncentreras på att underlätta en
snabb omställning från arbetslöshet till nytt arbete. En väl fungerande
förmedling är en grundläggande förutsättning för att det skall vara möjligt att
nå de arbetsmarknadspolitiska målen. Företagskontakterna behöver byggas ut och
den utveckling mot aktiva och individinriktade förmedlingsinsatser som påbörjats
inom arbetsmarknadsverket på senare år måste betonas och vidareutvecklas.
Individuella och starkt målinriktade handlingsplaner skall vara ett centralt
hjälpmedel. De skall ses som en kombinerad utbildnings- och jobbsökar-strategi
för den arbetssökande.

För det tredje måste dagens tungrodda åtgärdssystem förenklas och
effektiviseras. Åtgärderna ska bli färre men med ökat utrymme för anpassningar i
olika avseenden så att de kan skräddarsys för den arbetslöse individen, lokala
förhållanden och efterfrågan på arbetsmarknaden. Åtgärderna måste vara så
flexibla att regelverket lätt kan hanteras och inte behöver ändras så ofta. Ett
enklare åtgärdssystem med färre åtgärder och mindre detaljregler måste, enligt
Arbetsmarknadspolitiska kommittén, åtföljas av en grundlig ändring av
finansieringssystemet för åtgärderna. Detta kräver en ytterligare utveckling av
målstyrningen och uppföljningen samt utvärderingen av arbetsmarknadspolitiken.

För det fjärde måste kommunerna få ett ökat inflytande över
arbetsmarknadspolitiken. Arbetsmarknadspolitiken bör, enligt kommittén, även i
fortsättningen vara statligt styrd, men i samverkan med lokal kompetens bör det
vara möjligt att hitta bättre lösningar för de arbetslösa. Ett förenklat och
decentraliserat åtgärdssystem underlättar en sådan utveckling.

För det femte måste arbetslöshetsförsäkringens karaktär av en
omställningsförsäkring betonas mer och det bör finnas en bortre gräns för hur
länge man kan få ersättning.

För det sjätte behövs en bättre samordning på lokal nivå av planering och
beställning av rehabiliterings- och andra arbetsförberedande insatser. Både i
individens och samhällets perspektiv är det lönsamt att rehabilitera människor
och stärka deras konkurrenskraft på arbetsmarknaden. I många fall handlar det om
personer som är aktuella hos olika rehabiliteringsaktörer, vilket innebär att
individerna vandrar mellan de olika aktörerna. Insatserna inom dessa områden
måste därför samordnas i en större omfattning.

7.2.1 Den aktiva arbetsmarknadspolitikens framtida roll och inriktning

Erfarenheterna från 1990-talets omfattande arbetsmarknadspolitiska insatser
måste utnyttjas i den strategi som skall utformas för att nå målet att halvera
den öppna arbetslösheten till år 2000. Enligt regeringens uppfattning bör den
framtida arbetsmarknadspolitiken ha följande inriktning.
- Förmedlingen av de lediga platserna är arbetsförmedlingens centrala uppgift.
Det första steget i en offensiv arbetsmarknadspolitik är att de lediga

platserna snabbt blir tillsatta och att de arbetssökande snabbt kommer i arbete
på den reguljära arbetsmarknaden.

- Denna huvuduppgift skall understödjas genom insatser för att rusta den
enskilde arbetssökanden för de arbeten som är eller blir lediga. Här spelar
arbetsmarknadsutbildningen en viktig roll i nära samarbete med det reguljära
utbildningssystemet, näringslivets behov och den yrkesinriktade
rehabiliteringen.

- Den enskilde arbetslöse skall stå i centrum för insatserna. Målinriktade
individuella handlingsplaner som tydliggör den arbetslöses och myndigheternas
ansvar skall upprättas efter en viss tids arbetslöshet. Handlingsplanerna skall
vara ett ömsesidigt kontrakt om hur målet, ett tillfälligt eller fast arbete,
skall uppnås.

- När det inte finns arbeten på den reguljära arbetsmarknaden, lämpliga
utbildningsinsatser inom det reguljära utbildningsväsendet eller inom
arbetsmarknadsutbildningen, skall arbetsmarknadspolitiken ha möjlighet att få
till stånd särskilt anordnade sysselsättningsmöjligheter för att förhindra att
långtidsarbetslöshet uppstår.

- Arbetsmarknadspolitiken skall ha resurser för att hindra utslagning från
arbetsmarknaden. Äldre arbetssökande som varit utanför den reguljära
arbetsmarknaden under lång tid skall erbjudas ett offentligt tillfälligt arbete.

- Kommunernas roll i arbetsmarknadspolitiken skall utvecklas. Det är kommunen
tillsammans med den lokala arbetsförmedlingen som har kunskap och kompetens om
de lokala förutsättningarna och kompetens för att hitta lösningar för den
enskilde individen.

- En hållbar försäkring vid arbetslöshet skall skapas, som ger trygghet vid
omställning på arbetsmarknaden.

- Arbetsmarknadspolitiken skall medverka till och påskynda förändringarna av
vårt samhälle. Det gäller inte minst i jämställdhetsarbetet och i miljöarbetet.
Arbetsmarknadspolitikens medverkan på dessa två områden får inte begränsas till
att omfatta enskilda projekt. Jämställdhets- respektive miljöperspektivet skall
gå som en röd tråd genom platsförmedlingen, i vägledningen, i rehabiliteringen
och i de olika arbetsmarknadspolitiska åtgärderna. En långsiktig strategi för
hur den arbetsmarknadspolitiska

7.50

verksamheten kan bidra till det ekologiskt uthålliga samhället kommer att
utarbetas av berörda myndigheter.

- De arbetsmarknadspolitiska åtgärderna skall samordnas till sin utformning.

7.2.2 Övergripande mål för AMV

Regeringens bedömning: Målen för den aktiva arbetsmarknadspolitiken och därmed
de övergripande målen för AMV under budgetåret 1997 skall vara att hålla nere
vakanstiderna för lediga platser, minska långtidsarbetslösheten och motverka
långa tider utan reguljärt arbete.

Skälen för regeringens bedömning: Arbetsmarknadspolitiken är en del av den
ekonomiska politiken. De övergripande målen för arbetsmarknadspolitiken och den
ekonomiska politiken är därför desamma. Dessa mål är hög tillväxt, full
sysselsättning, låg inflation, regional balans, en långsiktig hållbar utveckling
och rättvis fördelning av de ekonomiska resurserna.
Regeringen anser i likhet med vad Arbetsmarknadspolitiska kommittén gör i
betänkandet Aktiv arbetsmarknadspolitik (SOU 1996:34), att
arbetsmarknadspolitikens huvuduppgift är att främja tillväxt och sysselsättning
genom att öka flexibiliteten på arbetsmarknaden, bryta de obalanser som finns på
olika delarbetsmarknader, motverka inflationsdrivande flaskhalsar, stärka
arbetskraftens kompetens och förebygga segregation och permanent utslagning av
personer från arbetslivet. Arbetsmarknadspolitiken skall också bidra till
trygghet för arbetstagarna vid omställningssituationer, så att de vågar och kan
ta de steg som krävs för att utvecklas så att de kan konkurrera om de lediga
platser som finns. Det är arbetsförmedlingens och arbetsmarknadsinstitutens
uppgift att underlätta anpassningen på arbetsmarknaden.
AMV:s insatser styrs av de mål, riktlinjer, regelsystem och finansiella
förutsättningar för de arbetsmarknadspolitiska insatserna som har beslutats av
regering och riksdag.
Hörnstenen i den svenska arbetsmarknadspolitiken är arbetslinjen. Den innebär
att en arbetslös person, som inte kan få ett arbete, i första hand skall
erbjudas en utbildning eller en lämplig åtgärd. Under senare år har arbetslinjen
utvecklats till arbets- och kompetenslinjen.
Såväl AMV som samverkansparterna på arbetsmarknaden och bland dessa kommunerna
- som nedan föreslås få en mer aktiv del i genomförandet av
arbetsmarknadspolitiken - skall ges tydliga mål och förutsättningar. De
övergripande målen för AMV under budgetåret 1997 skall därför vara:

- att hålla nere vakanstiderna för lediga platser,

- att minska långtidsarbetslösheten,

- att motverka långa tider utan reguljärt arbete.

Dessa tre övergripande mål skall ses tillsammans med de mer generella
riktlinjerna för den arbetsmarknadspolitiska verksamheten som anges i
förordningen (1988:1139) med instruktion för Arbetsmarknadsverket:

- att hävda arbetslinjen,

- att utforma verksamheten efter lokala förutsättningar och behov,

- att bidra till att målen om full sysselsättning samt utveckling och framsteg i
samhället uppnås.

I förordningen (1987:405) om den arbetsmarknadspolitiska verksamheten anges
också fler generella riktlinjer för verksamheten, bland annat skall
Arbetsmarknadsverket:

- se till att arbetssökande snabbt får ett arbete och att lediga platser
tillsätts snabbt,

- genom sysselsättningsfrämjande åtgärder påverka efterfrågan på arbetskraft,

- verka för kvinnors och mäns rätt till arbete på lika villkor,

- ägna särskild uppmärksamhet åt åtgärder för att främja anställning av äldre
arbetstagare samt arbetstagare med nedsatt arbetsförmåga.

Av dessa två förordningar framgår såväl det stabiliseringspolitiska som det
tillväxt- och fördelningspolitiska uppdrag som AMV har. Jämställdhetsuppdraget
är också tydligt och måste gå som en röd tråd i genomförandet av det
arbetsmarknadspolitiska uppdraget. Uppföljningar och analyser av den
arbetsmarknadspolitiska verksamheten måste alltid ske utifrån såväl tillväxt-,
stabiliserings- som fördelningspolitiska perspektiv som från ett
jämställdhetsperspektiv.

Hålla vakanstiderna nere för lediga platser

AMV:s grundläggande uppgift är att med god kvalitet förmedla arbetssökande till
de lediga platserna. En väl fungerande platsförmedling leder till en flexiblare
arbetsmarknad, vilket är en förutsättning för att uppnå de övergripande målen
för den ekonomiska politiken. Korta vakanstider motverkar inflationsdrivande
flaskhalsar.
Kompetensen hos arbetskraften blir avgörande för att de lediga platserna skall
kunna tillsättas snabbt. Den utbildningssatsning som tidigare har föreslagits av
regeringen öppnar vägen för ett kraftigt kompetenslyft. Denna utbildning
kompletteras av arbetsmarknadsutbildning som genom sin flexibilitet snabbt kan
tillgodose angelägna behov på arbetsmarknaden och motverka arbetskraftsbrist.
De arbetsmarknadspolitiska åtgärderna skall stimulera till rörlighet på
arbetsmarknaden. AMV skall ställa krav på aktivt arbetssökande och hjälpa de
arbetssökande att ta de steg som krävs för att de skall konkurrera om de lediga
arbeten som finns.

Minska långtidsarbetslösheten

Arbetslinjen skall hävdas och utvecklas till en arbets- och kompetenslinje.
Långa perioder av arbetslöshet med passivt kontantstöd skall motverkas.
Långtidsarbetslösheten har trots ambitiösa målsättningar inte kunnat
bemästras. Sverige riskerar att dras in i samma utveckling som i många andra
länder där långtidsarbetslösheten har permanentats på en hög nivå.
Långtidsarbetslösa riskerar att slås ut från den reguljära arbetsmarknaden.
Detta perspektiv är inte acceptabelt. Enligt regeringens uppfattning är det
absolut nödvändigt att de långtidsarbetslösa får en tydligare prioritering till
åtgärder samtidigt som tillflödet av nya långtidsarbetslösa förhindras.

Motverka långa tider utan reguljärt arbete

Det finns för närvarande en betydande rundgång mellan öppen arbetslöshet och
aktiva arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Den sammanlagda tid en arbetslös är
inskriven vid en arbetsförmedling måste göras så kort som möjligt. Den
arbetslöse måste hela tiden vara aktiv i sitt arbetssökande och ges en sådan
utbildning och erfarenhet att han/hon hela tiden är anställningsbar.
Genom att prioritera arbetsmarknadspolitiska åtgärder, som underlättar för den
arbetslöse att snabbt återgå till ett arbete på den reguljära arbetsmarknaden,
blir resultaten av insatserna bättre och medelsanvändningen effektiviseras.
Medelsanvändningen skall med en sådan prioritering kunna effektiviseras
ytterligare. Genom en förbättrad uppföljning av kostnaderna för de enskilda
åtgärderna kan statsmakterna få underlag för en effektivare styrning av
arbetsmarknadspolitiken. Vid beslut om arbetsmarknadspolitiska åtgärder, anser
regeringen, att det är viktigt att riskerna för konkurrenssnedvridningar och
undanträngningseffekter alltid beaktas och kraftfullt motverkas.
De konjunkturberoende arbetsmarknadspolitiska resurserna inom AMV kommer även
under nästa år att ge möjlighet för i genomsnitt 230 000 personer per månad att
delta i arbetsmarknadspolitiska åtgärder. De långtidsarbetslösa utgör den
prioriterade gruppen för arbetsmarknadspolitiska åtgärder.

7.2.3 AMV:s verksamhetsmål

I regleringsbrevet för budgetåret 1997 kommer regeringen att bryta ned de
övergripande målen för AMV i ett antal verksamhetsmål. Under budgetåret 1995/96
är antalet verksamhetsmål 13 stycken. Regeringen avser att för budgetåret 1997
se över verksamhetsmålen. Utgångspunkten är att minska antalet verksamhetsmål
samtidigt som de skall vara enkla, tydliga och uppföljningsbara samt kunna
ställas i relation till arbetsmarknadsutvecklingen.
Regeringen kommer att sätta tydligare mål för AMV:s verksamhet och ställa krav
på skärpt uppföljning i regleringsbrevet. Verksamhetsmålen och uppföljningen av
dessa kommer också anpassas till att regeringen nu också föreslår ett ökat
kommunalt ansvar i genomförandet av de nationella arbetsmarknadspolitiska målen.

7.2.4 Större krav på uppföljning och utvärdering

Förutsättningen för en väl fungerande mål- och resultatstyrd organisation, är
att det finns en omfattande styrnings-, uppföljnings- och utvär-
deringsverksamhet. I linje med detta är syftet med AMS och länsarbetsnämndernas
nya organisation att skapa bättre förutsättningar att arbeta med dessa frågor.
Regeringen avser att ytterligare utveckla de resultatbeskrivande måtten och
mätmetoderna. Måtten eller indikatorerna kommer att kopplas till
verksamhetsmålen och fördelas på kvinnor och män samt på olika delgrupper på
arbetsmarknaden.
Utvärderingen av de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna sker i dag både av AMS
och av andra myndigheter och forskare. Inom ramen för mål- och
resultatstyrningen måste AMS även i fortsättningen ges förutsättningar att förse
regeringen och riksdagen med faktaunderlag. Även för AMS inre styrning av det
arbetsmarknadspolitiska uppdraget är detta betydelsefullt. I syfte att förse
riksdag och regering med breda och kvalitativt goda beräkningsunderlag om
effekterna av de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna bör fler utvärderings- och
forskningsuppdrag i framtiden läggas på fristående organisationer, myndigheter
och universitet. En bredare utvärdering är också angelägen när kommunerna får en
allt större roll i genomförandet av den nationella arbetsmarknadspolitiken.
Regeringen avser att under Arbetsmarknadsdepartementet från och med den 1
januari 1997 inrätta ett nytt institut som får uppdrag att göra löpande
utvärderingar inom arbetsmarknadspolitiken.

7.51

7.2.5 En stark offentlig arbetsförmedling

Ökade resurser till arbetsförmedling och arbetsmarknadsinstitut

Regeringens förslag: Av medlen för konjunkturberoende arbetsmarknadspolitiska
åtgärder får AMV under år 1997 använda högst 600 miljoner kronor för tillfälliga
personalförstärkningar vid arbetsförmedlingar och arbetsmarknadsinstitut. Vidare
får AMV under år 1997 använda 20 miljoner kronor av medlen för konjunkturberoen-
de arbetsmarknadspolitiska åtgärder för projekt i syfte att stimulera
effektivare arbetsformer inom arbetsförmedlingen och arbetsmarknadsinstituten.

Skälen för regeringens förslag: Trycket på arbetsförmedlingar och
arbetsmarknadsinstitut kommer att fortsätta vara stort. Många arbetssökande är i
behov av omfattande individuellt stöd från personal vid arbetsförmedlingar och
arbetsmarknadsinstitut. Det gäller vägledningsarbetet och i arbetet med att
motivera den enskilde till att satsa på en utbildning. I dessa sammanhang
efterfrågas ofta den kompetens som personalen på arbetsmarknadsinstituten har.
Regeringen kommer i följande avsnitt att markera vikten av individuella
handlingsplaner. Dessa skall ha en god kvalitet och vara ett tydligt kontrakt
mellan den enskilde och samhället. Arbetsförmedlingar och arbetsmarknadsinstitut
måste ges reella förutsättningar att höja ambitionsnivån och kvaliteten i det
individuella arbetet med de arbetssökande. Individen skall stå i centrum.
Personalen på förmedlingar och institut kommer att ha en viktig roll i arbetet
med att halvera den öppna arbetslösheten fram till år 2000. Såväl utländska som
svenska studier visar att ökade personalresurser i arbetet med de lediga
platserna och med de arbetssökande ger resultat (OECD 1994, Jobs study). Den
enskildes situation skall i första hand lösas på den reguljära arbetsmarknaden.
Om arbetsförmedlingen får möjlighet att arbeta mer med platsförmedling ökar
chansen till en mer långsiktig lösning på den reguljära arbetsmarknaden för de
arbetslösa.
Under budgetåret 1995/96 (18 månader) får 900 miljoner kronor, under anslaget
Arbetsmarknadspolitiska åtgärder, användas för tillfälliga
personalförstärkningar. Detta motsvarar 600 miljoner kronor på årsbasis.
Regeringen har markerat att en stor del av dessa medel skall användas vid
arbetsförmedlingar i invandrartäta områden.
Regeringen föreslår att AMV även under år 1997 får använda högst 600 miljoner
kronor av medlen för konjunkturberoende arbetsmarknadspolitiska åtgärder för
tillfälliga personalförstärkningar vid arbetsförmedlingar och
arbetsmarknadsinstitut. Det är regeringens mening att en stor andel av dessa
medel även under nästa budgetår bör användas för arbetet vid arbetsförmedlingar
och arbetsmarknadsinstitut i invandrartäta områden. Vidare föreslår regeringen
att AMV under år 1997 får använda 20 miljoner kronor av medlen för
konjunkturberoende arbetsmarknadspolitiska åtgärder för projekt i syfte att
stimulera effektivare arbetsformer och därmed skapa ytterligare utrymme för
arbetsförmedlingens och arbetsmarknadsinstitutens arbete med individuella
handlingsplaner.

AMV:s framtida organisation

Det generella besparingskravet på alla myndigheter på 11 procent gäller även för
AMV. Regeringen föreslog i 1995 års budgetproposition inriktningen av
besparingskravet på AMV. Med anledning av det svåra läget på arbetsmarknaden bör
merparten av besparingen ske först 1998. Besparingen på 307 miljoner kronor
skall inte drabba arbetsförmedlingen, utan skall läggas på regional och central
nivå. Totalt skall AMV:s förvaltningsanslag minska med 410 miljoner kronor fram
till år 1998, varav 103 miljoner kronor skall tas ut från Ami.
Med anledning av besparingskravet uppdrog regeringen i april 1995 åt AMS att
komma med förslag till AMV:s framtida organisation. I uppdraget angav regeringen
att AMS och länsarbetsnämnder skall effektiviseras.
I förslag till regeringen i januari 1996, och i senare dialog med Ar-
betsmarknadsdepartementet, har AMS redovisat konsekvenserna av att hela
besparingen tas på AMS och länsarbetsnämndernas administration genom en
samordning av administrationen. Kostnadsminskningen uppnås genom administrativa
rationaliseringar och en samordning av verkets tjänsteproduktion. AMS föreslår
att samtliga länsarbetsnämnder behålls.
Regeringen har i beslut den 30 maj 1996 uppdragit åt AMS att genomföra
besparingar enligt den inriktning som AMS föreslagit. Regeringen har därvid
föreskrivit att besparingen inte får beröra arbetsförmedlingen.

7.2.6 Utökad lokal samverkan i arbetsförmedlingsnämnderna

Regeringens förslag och bedömning: Majoriteten av ledamöterna i
arbetsförmedlingsnämnden utses på förslag från kommunen. I nämnden skall finnas
representanter för det lokala näringslivet och arbetstagarorganisationer. Det
bör finnas en arbetsförmedlingsnämnd i varje kommun.

Skälen för regeringens förslag och bedömning: Den svenska arbets-
marknadspolitiken kännetecknas av samverkan mellan arbetsmarknadens parter.
Arbetsmarknadspolitiken är sedan år 1947 ett statligt ansvarsområde, som har
kunnat realiseras i nära samverkan mellan de lokala aktörerna. Kommunerna har
alltid haft en betydelsefull roll i genomförandet av arbetsmarknadspolitiken.
Kommunerna har haft en särskilt aktiv roll när det gäller genomförandet av olika
arbetsmarknadspolitiska program för utsatta grupper, till exempel
arbetshandikappade i skyddat arbete hos offentliga arbetsgivare, program för
arbetssökande flyktingar och olika program för arbetslösa ungdomar.

Under 1990-talets första del har kommunerna, som en följd av den höga
arbetslösheten kombinerat med en hög flyktinginvandring och ökade ambitioner på
rehabiliteringsområdet från statsmakternas sida, fått en allt mer krävande roll
i genomförandet av den aktiva arbetsmarknadspolitiken. Trots att staten har
avsatt allt större anslag via arbetsmarknadspolitiska program och finansieringen
av kontantstöden vid arbetslöshet, har kommunernas kostnader för olika insatser
för arbetslösa ökat i snabb takt. Kommunerna får ofta ta ansvar för de
arbetssökande som har svårast att få ett reguljärt arbete.
Kommunernas stora intresse och engagemang i arbetsmarknadsfrågor framgår bland
annat av det stora antal kommuner som anmält intresse för att delta i
regeringens försök med utökad lokal samverkan (prop. 1995/96:148). Regeringen
har erbjudit 40 kommuner möjlighet att förhandla om att delta i försöken, under
förutsättning av att de uppfyller vissa grundläggande villkor, vilka uttrycks i
prop. 1995/96:148, däribland att verksamheten följer de nationella
arbetsmarknadspolitiska målen.
Regeringen delar Arbetsmarknadspolitiska kommitténs uppfattning, att en
statlig dimensionerad och styrd arbetsmarknadspolitik i nära samverkan med lokal
kompetens, leder till bättre lösningar för de enskilda individerna. I den del av
arbetsmarknadspolitiken som består av att genomföra olika
arbetsmarknadspolitiska program för grupper med långa arbetslöshetstider eller
grupper med särskilda behov av yrkesinriktad rehabilitering behöver alla
aktörers kompetens, resurser och möjligheter utnyttjas. I nästan alla kommuner
pågår olika samverkansprojekt av mer allmän karaktär eller riktade mot olika
målgrupper. Inte minst på rehabiliteringsområdet är de lokala samverkansformerna
många och olika utformade.
Ute i landet går utvecklingen mot ett ökat kommunalt inflytande i
arbetsförmedlingsnämnden. AMS har gjort en snabbenkät som visar att av de 18
län, som är helt klara med sammansättningen i sina arbetsförmedlingsnämnder, så
har hälften en kommunrepresentant som ordförande. Regeringen anser att det är
angeläget att ta till vara det stora intresse och engagemang som kommunerna har
i arbetsmarknadsfrågor.
Kommunernas och arbetsförmedlingarnas samarbete behöver intensifieras och
förtydligas. Av nu gällande instruktion för Arbetsmarknadsverket framgår att
länsarbetsnämnden har de arbetsförmedlingsnämnder som länsarbetsnämnden
bestämmer. Regeringen föreslår att instruktionen ändras så att det av denna
framgår att det bör finnas en arbetsförmedlingsnämnd i varje kommun. Ordföranden
samt en majoritet av ledamöterna i nämnden skall alltid utses efter förslag av
kommunen, vilket innebär att kommunen får ett avgörande inflytande över nämndens
verksamhet. I nämnden skall också finnas representanter för det lokala
näringslivet och arbetstagarorganisationer.
Regeringen utgår ifrån att länsarbetsnämndernas styrelser ser en tillgång i de
möjligheter som en utökad delegering till arbetsförmedlingsnämnderna kan ge i
genomförandet av verksamheten. Ett utökat ansvar för arbetsförmedlingsnämnderna
ökar påtagligt förutsättningarna för en lokal anpassning av verksamheten.
Regeringen avser att göra översyn i denna riktning i instruktionen för
Arbetsmarknadsverket.

7.52

Ett delat ansvar mellan staten och kommunerna för genomförandet av de
nationella arbetsmarknadspolitiska målen ställer ytterligare krav på styrningen
och uppföljningen av arbetsmarknadspolitiken.
Det är angeläget att olika former av lokal samverkan stimuleras i syfte att ta
tillvara på idéer och på ett mer effektivt sätt utnyttja resurserna och därmed
förbättra resultaten. Inte minst det stora antalet projekt inom Europeiska
socialfondens mål 3-område syftar till att utifrån lokal nivå utveckla bra
modeller för att förbättra situationen för utsatta grupper. Det är samtidigt
angeläget att arbetsförmedlingsnämnderna också ser de möjligheter som finns för
en del arbetssökande utanför den egna hemorten. Det gäller såväl i
platsförmedlingen som i vissa utbildningar.

7.2.7 En samordning av regler ger större utrymme för individuella
lösningar

Ett aktivitetsstöd

Regeringens förslag och bedömning: En arbetslös som deltar i en av
arbetsförmedling/arbetsmarknadsinstitut erbjuden aktivitet får ett
aktivitetsstöd. Aktivitetsstödet lämnas i form av utbildningsbidrag. Ersättning
lämnas med samma belopp som den arbetslöse skulle ha fått från
arbetslöshetskassa respektive KAS dock lägst 230 kronor. Ett beslut om
aktivitetsstöd får i normalfallet omfatta högst sex månader. Reglerna om
aktivitetsstöd samlas i en förordning.

Skälen för regeringens förslag och bedömning: Sedan mitten av 1980-talet har
regeringen eftersträvat att styra verksamheten inom AMV genom krav på mål- och
resultatuppfyllelse i stället för genom regelstyrning. Medlen för verksamheten
har slagits samman till allt färre anslag och ekonomiska restriktioner har
slopats i betydande omfattning. Den 1 juli 1995 togs ett ytterligare steg i
denna riktning genom att flera praktikåtgärder slogs ihop till en åtgärd,
arbetsplatsintroduktion (API). Detta har sammantaget lett till en ökande
decentralisering och en mer resultatinriktad verksamhet på alla nivåer samt till
en förbättrad uppföljning vad gäller både resultaten och ekonomin.
Den Arbetsmarknadspolitiska kommittén framhåller i sitt slutbetänkande Aktiv
arbetsmarknadspolitik (SOU 1996:34), i likhet med vad AMS för fram i sin
anslagsframställning för budgetåret 1997, att regelförenklingar och färre
åtgärder är ett verksamt medel att uppnå en större effektivitet inom
arbetsförmedlingen.
De statliga bidrag som lämnas vid arbetsmarknadspolitiska åtgärder har
huvudsakligen två former: dels individinriktade bidrag som lämnas direkt till
arbetslösa som deltar i en viss aktivitet, dels bidrag som lämnas för del av
lönekostnader till en arbetsgivare som anställer en arbetslös som anvisas av
arbetsförmedlingen. Vidare finns vissa bidrag av mindre omfattning som lämnas
till såväl arbetslösa som arbetsgivare och andra som utan att vara arbetsgivare
står som anordnare av arbetsmarknadspolitiska åtgärder.
Bidragen till de enskilda lämnas i form av utbildningsbidrag vid bland annat
arbetsmarknadsutbildning, arbetsplatsintroduktion (API), deltagande i datortek
och arbetslivsutveckling (ALU). Merparten av dessa bidragsformer är reglerade i
egna lagar eller förordningar, trots att de huvudsakliga bestämmelserna är
gemensamma för dem alla.
Nu bör ett ytterligare steg mot en regelförenkling tas genom att slå ihop
reglerna för ersättning vid de individinriktade åtgärderna till en stödform;
aktivitetsstöd. Flera åtgärder av stor omfattning ger rätt till
utbildningsbidrag, såsom arbetsmarknadsutbildning, arbetslivsutveckling och
datortek med i princip samma individinriktade ersättning. Reglerna för den
individinriktade ersättningen vid såväl API som de sistnämnda åtgärderna bör
enligt regeringens mening kunna sammanföras till en enhetlig form av ersättning.
Denna ersättning, aktivitetsstöd, bör på samma sätt som i dag lämnas i form av
utbildningsbidrag till den som deltar i en aktivitet som anvisas av
arbetsförmedlingen/arbetsmarknadsinstitutet. Aktiviteten kan utifrån
arbetsförmedlingarnas/arbetsmarknadsinstitutens bedömning ha formen av
arbetsmarknadsutbildning, praktik, arbetslivsutveckling och starta-eget med
mera.
Gemensamt för aktivitetsstödet vid olika former av åtgärder, bör vara att
stödet normalt bara skall få lämnas under en begränsad tidsperiod. Denna bör
enligt regeringens mening vara högst sex månader. Det bör emellertid finnas en
möjlighet att förlänga denna tidsperiod i vissa fall. Det gäller i klart
uttalade sammanhang för starta-eget och arbetsmarknadsutbildning.
Sedan länge finns en stark koppling mellan arbetslöshetsersättning och
utbildningsbidrag. När den som är berättigad till arbetslöshetsersättning deltar
i en arbetsmarknadsutbildning eller en arbetsmarknadspolitisk åtgärd för vilken
utbildningsbidrag lämnas får den arbetslöse åtminstone samma belopp som han
eller hon skulle ha fått från arbetslöshetskassa respektive det kontanta
arbetsmarknadsstödet. Regeringen föreslår att utbildningsbidraget lämnas med det
belopp som den arbetslöse är berättigad till från arbetslöshetskassa eller KAS.
Någon uppräkning av dagpenningbeloppet skall således inte göras. Tekniken kommer
därmed i detta avseende att likna det som för närvarande gäller vid
arbetslivsutveckling (ALU). Det lägsta utbildningsbidrag som lämnas skall dock
vara KAS-beloppet, 230 kronor per dag, med den reduktion som kan ske på grund av
andra förmåner. Regeringen beräknar att denna regelförändring leder till en
besparing motsvarande 189 miljoner kronor för budgetåret 1997.
Reglerna om utbildningsbidrag finns huvudsakligen i förordningen (1987:406) om
arbetsmarknadsutbildning. Regeringen avser att om riksdagen godkänner vad som
har föreslagits om aktivitetsstöd i form av utbildningsbidrag sammanföra
reglerna i en förordning om aktivitetsstöd att gälla från och med den 1 januari
1997.

7.53

7.2.8 Hög omfattning på de arbetsmarknadspolitiska programmen för
att rusta den enskilde och motverka passivitet

Regeringens bedömning: Under budgetåret 1997 bör minst 230 000 personer i
genomsnitt per månad få utbildning eller sysselsättning genom konjunkturberoende
arbetsmarknadspolitiska åtgärder.

Skälen för regeringens bedömning: I regleringsbrevet för budgetåret 1995/96
ålades AMV att i genomsnitt sysselsätta 240 000 personer per månad i olika
konjunkturberoende åtgärder. Detta krav har sedermera justerats ned först till
238 000 personer och senare till 215 000 personer. Den första justeringen
gjordes i samband med riksdagens beslut att 325 miljoner kronor av de tilldelade
medlen under tionde huvudtitelns reservationsanslag Arbetsmarknadspolitiska
åtgärder skulle användas till lönebidragsanställningar (bet. 1995/96:AU4, rskr.
1995/96:61).
Omfattningen för samtliga konjunkturberoende åtgärder blev knappt 180 000
personer i genomsnitt per månad under andra halvåret 1995. Detta berodde bland
annat på att flera av de omfattningsmässigt viktiga åtgärderna ändrades vid
ingången av budgetåret. Vidare kom avtalen med kommunerna gällande
uppföljningsansvaret för de yngsta ungdomarna att omfatta betydligt färre
personer än vad riksdag och regering räknat med och datorteken innebar att en
helt ny verksamhet i samverkan med kommunerna skulle byggas upp. Under våren
1996 har dock omfattningen ökat kraftigt, men regeringen beräknar att
genomsnittet för budgetåret däremot inte blir högre än 215 000 personer. Mot
denna bakgrund har regeringen den 11 april 1996 beslutat att 2,7 miljarder
kronor av de tilldelade medlen för konjunkturberoende arbetsmarknadspolitiska
åtgärder skall föras bort från nämnda anslag, samtidigt som kravet på omfattning
reducerades med ytterligare 23 000 personer.
Behovet av arbetsmarknadspolitiska åtgärder är stort även år 1997. Mot
bakgrund av bland annat regeringens mål att till år 2000 halvera den öppna
arbetslösheten, är det av största vikt att arbetskraftens rörlighet och
flexibilitet förstärks. De arbetslösa måste ges ökade möjligheter att erhålla
relevanta kunskaper genom utbildning och praktik. Detta leder till kortare sök-
och vakanstider på den reguljära arbetsmarknaden och därmed att
inflationsdrivande flaskhalsar kan undvikas. Utöver platsförmedling blir därför
den viktigaste uppgiften för AMV att minska antalet långtidsarbetslösa och
arbetssökande med långa inskrivningstider och därmed motverka att stora delar av
arbetskraften fastnar i passivitet och bidragsberoende. Detta förutsätter en god
tillgång på lämpliga åtgärder.
Mot denna bakgrund gör regeringen den bedömningen att AMV inom de utgiftsramar
som regeringen i vårpropositionen (prop. 1995/96:150) beräknat för
utgiftsområdena 13 Ekonomisk trygghet vid arbetslöshet och 14 Arbetsmarknad och
arbetsliv under budgetåret 1997 kan nå 230 000 personer i genomsnitt per månad i
konjunkturberoende arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Genom effektivsering av
användningen av åtgärderna skall 85 miljoner kronor sparas under budgetåret
1997.
Det mer exakta medelsbehovet för dessa åtgärder och fördelningen av medlen på
anslag redovisas i budgetpropositionen för budgetåret 1997.

7.3 Den enskilde individen i centrum

7.3.1 Den individuella handlingsplanen

Regeringens bedömning: Individuella handlingsplaner i form av kontrakt upprättas
mellan arbetsförmedling/arbetsmarknadsinstitut och den arbetssökande.

Arbetsmarknadspolitiska kommitténs förslag: Individuella och starkt målinriktade
handlingsplaner skall vara ett centralt hjälpmedel för att nå fram till
tillfällig eller fast anställning. Den sökande skall ha ett tydligt definierat
ansvar för att så långt det är möjligt och rimligt själv ta itu med och reda upp
sin situation.

Remissinstanserna: AMS delar kommitténs uppfattning om individuella
handlingsplaner men betonar vikten av fortlöpande individuella kontakter mellan
den arbetssökande och arbetsförmedlaren. Det är enligt AMS inte realistiskt att
med dagens resurser genomföra ingående uppföljningskontakter med varje
arbetssökande varje månad. AMS framhåller också att en seriös handlingsplan kan
säkerställa för varje sökande att man når det bästa resultat som är möjligt i
den rådande situationen, men att inga handlingsplaner, hur ingående de än är, på
ett avgörande sätt kan förhindra arbetslöshet som beror på att den samlade
efterfrågan är otillräcklig.
LO menar att ett ökat användande av individuella handlingsplaner är lovvärt,
dock blir förslaget meningslöst om inte förmedlingen får tillräckliga
personalresurser. Arbetslivsinstitutet menar att förslaget om individuella
handlingsplaner är bra under förutsättning att man anpassar ambitionsnivån till
resurserna. Vidare menar Arbetslivsinstitutet att samverkan mellan myndigheter
och inte minst företag och förvaltningar på den lokala arbetsmarknaden
utvecklas. Även TCO menar att en mer individualiserad arbetsförmedling kräver
förstärkta resurser. SAF ser den individuella handlingsplanen som ett kontrakt
mellan den arbetslöse och förmedlingen. Ett kontraktsbrott bör leda till
utförsäkring.

Skälen för regeringens bedömning: Arbetsförmedlingen skall verka för en snabb
återgång från arbetslöshet till nytt arbete. Därför bör också utformningen av de
arbetsmarknadspolitiska åtgärderna ge utrymme för och starkare stimulera den
arbetslöse till mer målinriktade aktiviteter för att finna arbete. Den som är
arbetslös måste ställas inför ett tydligt krav på att ta ett klart ansvar för
sin situation och aktivt och målmedvetet arbeta för att få en anställning.
Ett centralt hjälpmedel för att nå fram till en tillfällig eller fast an-
ställning är individuella och målinriktade handlingsplaner. Handlingsplaner som
arbetsmetod har länge använts främst inom den yrkesinriktade rehabiliteringen
men också delvis av arbetsförmedlingen. Av AMS senaste servicemätning framgår
det att i februari 1996 ansåg 38 procent av de arbetssökande som skrevs in på
förmedlingen hösten 1995, att de har en handlingsplan. Dock menar regeringen att
ambitionen måste höjas betydligt när det gäller användandet av handlingsplaner
för arbetssökande som varit utanför den reguljära arbetsmarknaden under lång
tid.
Betoningen av individuella handlingsplaner innebär att den enskildes ansvar
för att på egen hand ordna ny sysselsättning blir tydligare. Den sökande skall
ha ett tydligt definierat ansvar för att så långt som möjligt och rimligt själv
ta itu med att reda upp sin situation. Stödinsatserna från berörda myndigheter
måste inriktas mot dem som allra bäst behöver stöd.
Det är viktigt att betona att inom ramen för den bortre gränsen för rätt till
arbetslöshetsersättning, är det av yttersta vikt att individuella
handlingsplaner upprättas i god tid för att inte den arbetssökande skall bli
utförsäkrad. Regeringen kommer föreskriva att AMS kontinuerligt följer upp att
alla som riskerar långtidsarbetslöshet, har en handlingsplan.
Handlingsplanen skall i första hand syfta till att tydliggöra vilka åtgärder
och vilka kontakter arbetsförmedlingen/arbetsmarknadsinstitutet och andra
samverkande myndigheter/aktörer respektive den arbetssökande, skall använda för
att den arbetssökande så snabbt som möjligt skall komma i arbete.
Handlingsplanen skall inriktas på att motverka långtidsarbetslöshet, rundgång
och utförsäkring. Dessutom ges i den individuella handlingsplanen möjlighet att
lyfta in ett jämställdhetsperspektiv. Både kvinnor och män som blivit
arbetslösa, då deras yrken förändrats på grund av omställningar på
arbetsmarknaden, får ytterligare möjligheter att genom vägledningsinsatser inom
ramen för handlingsplanen, byta yrke.
Handlingsplanen skall utarbetas i samspel mellan arbets-förmedling/-
arbetsmarknadsinstitut och den arbetssökande, och skall ses som ett kontrakt dem
emellan. Detta kontrakt skall dokumenteras och den arbetssökande skall ha en
kopia på kontraktet. Därigenom får båda parter på ett tydligare sätt bekräftelse
på de åtaganden som respektive part har. Kvaliteten i handlingsplanen bör på
detta sätt kunna säkerställas.
Som ett led i utformningen av den individuella handlingsplanen bör också hjälp
från andra aktörer kunna inhämtas. Detta blir särskilt tydligt då frågor om
utbildning aktualiseras, inte minst i samband med den massiva
utbildningssatsning regeringen nu föreslår. Individuella studieplaner bör ingå
som en del av handlingsplanen för de arbetslösa som saknar gymnasieutbildning.
Arbetsförmedlingen/arbetsmarknadsinstitutet måste ytterligare utveckla nya
samverkansformer med kommunernas studie- och yrkesvägledningar så att den
sammanlagda kompetensen kommer den arbetssökande till del. Man bör också beakta
de möjligheter som finns inom EU:s olika utbildningsprogram inom socialfonden
och samarbeta med aktörerna inom detta område.
Vid upprättande av individuella handlingsplaner för arbetshandikappade och för
personer i rehabilitering bör även här samarbetet med andra aktörer som till
exempel försäkringskassan och representanter från sjukvården avspegla sig.
Regeringen menar att en ambitionshöjning måste ske i arbetet med individuella
handlingsplaner. Regeringen föreslår därför att Arbetsmarknadsverket tilldelas
resurser så att verket i form av ett projekt under år 1997 som kan utveckla de
arbetsformer som är mest rationella för arbetet med handlingsplanerna. För att
uppnå en hög kvalitet och för att säkerställa att handlingsplaner genomförs,
kommer regeringen att särskilt följa AMS arbete med uppföljningen av
handlingsplanerna för dem som har långa inskrivningstider vid
arbetsförmedlingen/arbetsmarknadsinstitutet.
Alla behöver inte omfattas av en individuell handlingsplan. Det är
arbetsförmedlingen/arbetsmarknadsinstitutet som har kompetens att avgöra vilka
grupper eller individer som skall omfattas av handlingsplanen samt när den skall
upprättas. Dock skall alla långtidsarbetslösa ha en handlingsplan.
Arbetsförmedlingen/arbetsmarknadsinstitutet måste tydligt markera att
handlingsplanen är till för att följas. Det är mycket viktigt att både individen
och arbetsförmedlingen/arbetsmarknadsinstitutet lever upp till den individuella
handlingsplanen. Utformningen måste vara så konkret och tydlig att en ovilja att
följa ett åtagande inom ramen för handlingsplanen bör, inom ramen för de regler
som gäller på området, leda till en klar och tydlig reaktion från förmedlingens
sida. Exempelvis skall ett avvisande av ett erbjudande om en
arbetsmarknadspolitisk åtgärd, enligt lagen om arbetslöshetsförsäkring eller
lagen om kontant arbetsmarknadsstöd, kunna leda till avstängning från rätt till
arbetslöshetsersättning.

7.3.2 Platsförmedlingen - arbetsförmedlingens grundläggande uppgift

Regeringens bedömning: Ett mer aktivt samarbete med arbetsmarknadens parter och
utökade företagskontakter särskilt med de mindre företagen är en förutsättning
för att effektivisera arbetsförmedlingsverksamheten.

Arbetsmarknadspolitiska kommitténs förslag: Den offentliga arbetsförmedlingen
skall även i framtiden vara anslagsfinansierad, heltäckande och avgiftsfri. Det
har högsta prioritet för arbetsförmedlingen att få tillgång till lediga jobb och
att medverka till att vakanstiderna hålls korta. Detta gäller även för
tillfälliga jobb. Kommittén menar fortsättningsvis att utvecklingen i riktningen
mot en mer aktiv och individinriktad förmedling måste vidareutvecklas. Det är
vidare viktigt att förmedlingen utvecklar kontakterna med småföretagen och att
förmedlingen använder urvalsservicen till arbetsgivare med varsamhet.

Remissinstanserna: AMS delar kommitténs uppfattning att den offentliga
arbetsförmedlingen har en grundläggande roll i arbetsmarknadspolitiken. Det är
dock avgörande att den offentliga förmedlingen har personella, ekonomiska och
tekniska resurser som svarar mot de uppdrag som den åläggs. AMS delar även
kommitténs uppfattning att det är av högsta prioritet att arbetsförmedlingen får
tillgång till lediga jobb. Dock har AMS noterat att arbetsgivare i tilltagande
utsträckning tycks bygga upp egna pooler av arbetssökande som regelbundet rycker
in på kortare vikariat. Dessa platser anmäls troligen aldrig till arbetsför-
medlingen. TCO vill understryka kommitténs ställningstagande att den offentliga
arbetsförmedlingen även i framtiden måste vara anslagsfinansierad, heltäckande
och avgiftsfri. TCO delar även kommitténs uppfattning om att urvalsservice till
arbetsgivare måste användas med varsamhet. Det är viktigt att slå vakt om att
arbetsförmedlingen ska vara neutral i förhållandet mellan arbetssökande och
arbetsgivare, fortsätter TCO.
SAF menar att arbetsförmedlingen har en nyckelroll i arbetsmarknadspolitiken
och att det är viktigt att ge arbetsförmedlingen stor frihet vid val av
åtgärder. Dock förutsätter en sådan frihet en tydligare resultatstyrning med en
kraftfull uppföljning och utvärdering av arbetsmarknadspolitiken. SAF anför
vidare att arbetsmarknadspolitiken i dag inte har någon opartisk utvärdering
utan utvärderas i huvudsak av partsammansatta organ såsom EFA eller av AMS
själv. LO menar att en ökad samverkan med arbetsmarknadens parter bör betonas
tydligare . En sådan samverkan, menar LO, ökar effektiviteten i
arbetsmarknadspolitiken. Den utökade samverkan mellan AMS, LO, TCO och SACO som
inletts, bör utvecklas ytterligare och också involvera arbetsgivarna.

Skälen för regeringens bedömning: Regeringen menar att den offentliga
förmedlingen även i framtiden skall vara anslagsfinansierad, heltäckande och
avgiftsfri. Arbetsförmedlingens platsförmedlingsservice är en av hörnstenarna i
den aktiva arbetsmarknadspolitiken. Det är av stor vikt att alla får information
om lediga platser, och om behov finns, tillgång till arbetsmarknadspolitiska
åtgärder.
Den inriktning regeringen har lagt fast och som strävar mot att halvera den
öppna arbetslösheten fram till år 2000 kräver nu en ytterligare effektivisering
av förmedlingsverksamheten. Arbetsförmedlingen kan nu få utökat utrymme att
arbeta med platsförmedling genom att de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna
samordnas och kommunernas roll i genomförandet tydliggörs.

Kunden i centrum

Arbetsförmedlingens kunder består av arbetssökande och arbetsgivare. För att
förmedlingsverksamheten skall skötas så effektivt som möjligt är det av väsenlig
vikt att förtroendet till arbetsförmedlingen är stort. Därför föreslår
regeringen att den individualiserade servicen skall öka. Detta kommer inte minst
att visas i den individuella handlingsplanen som alla arbetssökande, som är
långtidsarbetslösa eller som riskerar bli, det kommer att ha. I denna
handlingsplan kommer den arbetssökandens tidigare utbildning och erfarenhet att
vara i centrum när den arbetslöse skall komma tillbaka till arbetsmarknaden.
Ett mer aktivt samarbete med arbetsmarknadens parter och en utveckling av
kontakterna med företagen menar regeringen är nödvändigt för att sänka
arbetslösheten. Det är genom att målmedvetet bearbeta och bygga upp goda
relationer med arbetsgivare som arbetsförmedlingen får del av de lediga
platserna. Genom goda relationer med arbetsgivare kan också arbetsförmedlingen
lättare medverka till utveckling av och en ökad tillväxt inom näringslivet.
Arbetsförmedlingen måste ges förutsättningar att komma in tidigt i företagens
rekryteringsarbete. Därigenom ges arbetsförmedlingen möjlighet att anpassa
arbetsmarknadsutbildningen till företagens behov och kan därmed tidigare påverka
inriktningen av företagens rekrytering. Arbetsförmedlingens möjligheter att
fullgöra sitt uppdrag inom tillväxt- såväl som inom fördelningspolitiken ökar
därmed. Under lågkonjunkturen har arbetsförmedlingens
marknadsandel av de lediga platserna sjunkit, bland annat på grund av att många
arbetsgivare återanställt tidigare uppsagd personal. Regeringen ser det som
nödvändigt att arbetsförmedlingens marknadsandel av de lediga platserna ökar.
Förmedlingens arbetsmetoder måste ständigt anpassas till förändringarna på
arbetsmarknaden. Regeringen har med tillfredsställelse noterat att inriktningen
mot bransch och yrkesförmedlingar runt om i landet fått stort genomslag. Detta
skapar förutsättningar för en alltmer professionell förmedling och utvecklar
förtroendet mellan arbetsförmedlingen, den arbetssökande och arbetsgivaren.
Bransch- och yrkesförmedlingar ökar också intresset hos så kallade
ombytessökande, det vill säga personer som av olika skäl funderar på att byta
arbete. Fler ombytessökande hos arbetsförmedlingen ger möjlighet för
förmedlingen att också komma åt fler "ingångsjobb", det vill säga de
anställningar som blir lediga när den ombytessökande får ett nytt arbete.
AMV har kontinuerligt arbetat med att utveckla servicen till arbetssökande och
till arbetsgivare. Ett instrument i detta arbete är så kallade servicemätningar.
Regeringen anser det angeläget att denna form av servicemätningar fortsätter att
utvecklas i syfte att ytterligare anpassa och effektivisera servicen.

7.3.3 Rusta den enskilde för framtidens arbetsmarknad

Arbetsmarknadsutbildningens inriktning

Arbetsmarknadsutbildning har sedan slutet av 1950-talet haft en central roll i
den aktiva arbetsmarknadspolitiken. Den är en på arbetsmarknadspolitiska grunder
prioriterad vuxenutbildning som riktar sig till den som är arbetslös eller som
riskerar att bli det. Den är vidare en omställningsutbildning för dem som
behöver förnya sina kunskaper för att kunna fortsätta att arbeta inom sina
yrkesområden eller för dem som behöver ny yrkesutbildning för att byta
yrkesområde.
Arbetsmarknadsutbildningen skall främja ekonomisk tillväxt genom att
tillgodose behovet av yrkesutbildad arbetskraft och motverka flaskhalsproblem.
Den har även fördelningspolitiska uppgifter genom att stödja de personer som har
den svagaste ställningen på arbetsmarknaden och stabiliseringspolitiska genom
att omfattningen varierar med konjunkturläget.

Regeringens bedömning: Utbildning som erbjuds arbetssökande som
arbetsmarknadsutbildning skall vara anpassad till den sökandes behov och
förutsättningar samt till kraven på arbetsmarknaden.

Arbetsmarknadspolitiska kommitténs förslag: Arbetsmarknadsut-bildningen skall
vara individualiserad och anpassad till individens förutsättningar samt till
efterfrågan på kompetens på arbetsmarknaden och ingå i en upprättad
handlingsplan. Den skall vidare vara inriktad mot att möta morgondagens krav.

Skälen för regeringens bedömning: Kunskaps- och kompetenskraven för framtidens
yrken kommer att skilja sig från dagens krav. Enligt regeringens uppfattning
måste arbetsmarknadsutbildningen därför vara mer flexibel och inriktad mot att
ta till vara den enskildes förutsättningar och att möta morgondagens efterfrågan
på kompetens. Detta ställer allt större krav på utbildningsanordnarna som måste
ha en beredskap att utveckla utbildningar inom branscher som förväntas öka under
de kommande åren. Det gäller till exempel för miljöområdet.
Den arbetsmarknadspolitiska profilen markeras av att utbildningsvalet måste
ske inom bestämda ramar, som syftar till att leda till ett arbete.
Arbetsmarknadsmässiga hänsyn skall väga tyngre än de rent utbildningsmässiga.
Inriktningen på utbildningen skall alltid prövas av
arbetsförmedlingen/arbetsmarknadsinstitutet från utgångspunkten att utbildningen
skall stärka den enskildes möjligheter att komma tillbaka i arbete på den
reguljära arbetsmarknaden. Denna avvägning mellan val av
arbetsmarknadsutbildning och reguljär utbildning bör ske inom ramen för den
individuella handlingsplan som arbetsförmedlingen/ arbetsmarknadsinstitutet
arbetar fram i samråd med den arbetssökande.
Arbetsmarknadsutbildning är ett viktigt instrument för att göra det möjligt
för invandrare att komma in på den svenska arbetsmarknaden. Utbildningen kan
också bidraga till att den arbetslöse erhåller en förvärvskompetens av värde vid
en eventuell frivillig återvandring.
Arbetsmarknadsutbildning skall också kunna användas för att kursdeltagarna
skall få möjlighet att utveckla egna affärsidéer i syfte att starta egna företag
eller kooperativ. Arbetsmarknadsutbildning kan även användas för att nya
utbildningar skall kunna växa fram. Detta gäller till exempel för
miljöinformatörsutbildning. Regeringen kommer på olika sätt stimulera till att
sådana initiativ tas. Regeringen kommer också överväga vilka utbildningar som
skall kunna vara öppna för en förmånligare studiefinansiering. Enligt nuvarande
system kan studier upp till 40 poäng inom högskolan beviljas som
arbetsmarknadsutbildning.
Den arbetslivserfarenhet som den arbetslöse har bör tas till vara vid
planering av arbetsmarknadsutbildningen. Den praktiska erfarenheten spelar ofta
en avgörande roll när arbeten tillsätts. Arbetsmarknadsutbildning kombinerad med
praktik är ett effektivt hjälpmedel att slussa arbetslösa tillbaka i arbete. Den
arbetslivserfarenhet många yngre saknar kan delvis kompenseras med praktik.
Praktikperioder varvade med teoretiska inslag bör få ett ännu större utrymme i
arbetsmarknadsutbildningen. Sådan utbildning bör upphandlas från ordinarie
utbildningsanordnare eller från företag. I princip skulle denna form av
arbetsmarknadsutbildning kunna bli en slags lärlingsutbildning för dem som fyllt
20 år. Arbetsmarknadsutbildning med inslag av både teori och praktik bedömer
regeringen vara en framkomlig väg för att stärka vissa grupper. Här ges även
möjlighet för företagen att anpassa utbildningens innehåll utifrån sina behov.
Arbetsförmedling/ arbetsmarknadsinstitut och kommunen bör kunna svara för att
utbildningen får en regional och en bredare arbetsmarknadsanpassad profil.
De arbetssökande, som omfattas av en individuell handlingsplan och där
arbetsförmedling/arbetsmarknadsinstitut och den arbetssökande är överens om att
utbildning är den effektivaste vägen till nytt arbete, bör kunna erbjudas en
utbildningsplats antingen inom ramen för arbetsmarknadsutbildning eller erbjudas
utbildning inom det reguljära utbildningsväsendet. Arbetslösa personer kommer
att prioriteras inom ramen för den extra utbildningssatsning som kommunerna
skall ansvara för. Om den arbetssökande missköter sin del av överenskommelsen i
handlingsplanen bör enligt regeringens uppfattning den arbetssökandes rätt till
arbetslöshetsersättning kunna ifrågasättas.
Det är viktigt att utbildningen håller en hög kvalitet och är anpassad till
efterfrågan på arbetsmarknaden. Ett utökat samarbete med kommunerna samt med de
lokala arbetsmarknadsparterna bör utgöra grunden för val av inriktning för
arbetsmarknadsutbildningen. Kunskaperna om nuvarande och framtida kompetensbehov
på den lokala arbetsmarknaden finns där. Det är också utifrån det lokala
perspektivet som behovet av kompetens inom framtidens arbete som till exempel.
inom det miljötekniska området kan identifieras.

7.54

Regeringen avser att inom ramen för upphandlad arbetsmarknadsutbildning göra
en besparing motsvarande 300 miljoner kronor budgetåret 1997 som delfinansiering
av utbildningssatsningen.

Exportsäljarutbildning

Regeringen gör bedömningen att vissa begränsade insatser inom ramen för
Exportrådets verksamhet kan leda till betydelsefulla positiva effekter på
tillväxt och sysselsättning. Detta kan ske genom exportsäljarutbildning inom
ramen för arbetsmarknadsutbildning. Inte minst invandrare med språkkunskaper och
annan kompetens som kan vara av intresse för exportmarknaden bör i många fall
vara en lämplig målgrupp för en sådan utbildning. Exportrådet drev under åren
1993 - 1995 projektet Team Export, en exportsäljarutbildning i samarbete med
AMS. Resultatet av denna arbetsmarknadsutbildning var att mer än 70 procent av
deltagarna fick arbete efteråt. Regeringen avser att i regleringsbrevet för AMV
för budgetåret 1997 ge AMS möjligheten att inom ramen för
arbetsmarknadsutbildningen särskilt upphandla sådan utbildning.

Möjligheter till reguljär utbildning inom arbetsmarknadsutbildning för vissa
grupper

Regeringens förslag: Arbetsförmedling/arbetsmarknadsinstitut skall vid behov
kunna erbjuda utomnordiska medborgare som varit arbetslösa och inskrivna vid
arbetsförmedlingen i två år eller längre samt arbetslösa arbetshandikappade
möjlighet att studera på grundskole- och gymnasienivå inom det reguljära
utbildningsväsendet inom ramen för arbetsmarknadsutbildning.

Arbetsmarknadspolitiska kommitténs förslag: Det skall vara möjligt att studera
inom det reguljära utbildningsväsendet inom ramen för arbetsmarknadsutbildning.

Remissinstanserna: Handikappsombudsmannen menar att utbildnings-frågorna är en
avgörande faktor för funktionshindrades möjlighet att göra sig gällande på
arbetsmarknaden. Riksförsäkringsverket anför att invandrarnas särskilda
svårigheter på arbetsmarknaden ses även i försäkringskassornas arbete med
rehabilitering av sjukskrivna, såväl anställda som arbetslösa. Speciella riktade
insatser inom arbetsmarknadsområdet skulle kunna undanröja vissa av de hinder
som finns särskilt för denna grupp. AMS vill understryka det fortsatt stora
behovet av särskilt anpassade lösningar som kan kompensera de utomnordiska
invandrarna för deras svåra situation på arbetsmarknaden.

Skälen för regeringens förslag: Det är väsentligt att göra en klar distinktion
mellan arbetsmarknadsutbildning motiverad av arbetsmarknadsskäl och reguljär
utbildning. Regeringens uppfattning är att arbetsmarknadsutbildningen skall ha
en klar yrkesinriktning som syftar till leda till ett arbete. Allmän
behörighetsgivande utbildning och yrkesinriktad utbildning skall i princip
bedrivas inom ramen för det reguljära skolsystemet.
Den föreslagna utbildningssatsningen på 130 000 utbildningsplatser utgör ett
kraftigt bidrag i kampen mot arbetslösheten. Arbetslösa som är i behov av en
gymnasie- eller högskoleutbildning kommer att ges möjlighet att ta del av dessa
utbildningsplatser. Arbetsmarknadsutbildningen kan således i större utsträckning
renodlas mot omställningsutbildning.
Arbetshandikappades utbildningsbakgrund skiljer sig väsentligt från övriga
arbetssökande. Av de inskrivna på arbetsförmed-lingarna/arbetsmarknadsinstituten
under oktober månad 1995 hade endast 45 procent av gruppen arbetshandikappade
en högre utbildning än grundskola, medan för samtliga arbetssökande under samma
tid hade 70 procent en högre utbildningsbakrund än grundskola. En jämförelsevis
stor andel av utomnordiska medborgare har endast förgymnasial utbildning. Till
exempel har endast hälften av arbetsssökande från Asien och Afrika en utbildning
motsvarande grundskoleutbildning. Detta är också en av förklaringarna till den
höga arbetslöshetsnivån bland utomnordiska medborgare.
För vissa grupper såsom invandrare och arbetshandikappde är studie-
finansieringen av avgörande roll för att dessa skall kunna gå in i en
grundläggande utbildning.
Regeringen anser därför det vara angeläget att utomnordiska medborgare som har
varit arbetslösa och inskrivna vid arbetsförmed-ling/arbetsmarknadsinstitut i
minst två år respektive arbetslösa arbetshandikappde som saknar grundläggande
utbildning även framöver i vissa fall skall kunna beviljas utbildning inom det
reguljära utbildningsväsendet på grundskole- och gymnasienivå inom ramen för
arbetsmarknadsutbildning. Dessa grupper har ofta behov av längre och mer
omfattande utbildning.
Regeringen anser att det är av stor vikt att ett utökat samarbete mellan AMV
och aktörer inom det reguljära utbildningsväsendet kommer till stånd. Detta för
att kunna göra en god utbildningsplanering inom ramen för den individuella
handlingsplanen för den enskilde arbetssökanden. Många arbetslösa kommer att ha
en handlingsplan som inkluderar utbildningsinslag både i form av reguljär
vuxenutbildning och yrkesinriktad arbetsmarknadsutbildning.
Arbetsmarknadsutbildning skall främst vara yrkesinriktad. Dock kan vissa
teoretiska inslag som förbereder inför yrkesutbildning till exempel yrkessvenska
för invandrare förekomma. Fullständiga reguljära utbildningar bör dock inte få
upphandlas. Riktade yrkesinriktade utbildningar bör prioriteras.
Det undantag som regeringen föreslår vad det gäller utomnordiska medborgare
och arbetshandikappade bygger på fördelningspolitiska grunder att hjälpa svårt
utsatta grupper i samhället. Grundläggande utbildning och en därpå följande
yrkesutbildning ökar möjligheterna för dessa grupper på den reguljära
arbetsmarknaden.

7.3.4 Arbetsplatsintroduktion

Regeringens förslag: Anställningskravet vid arbetsplatsintroduktion slopas från
och med den 1 september 1996.

Skälen för regeringens förslag: Arbetsplatsintroduktion blev en samlad form av
olika praktikåtgärder från och med den 1 juli 1995. Arbetsplatsintroduktion
ersatte ungdomspraktik, ungdomsintroduktion, arbetsprövning, vidgad
arbetsprövning, invandrarpraktik och akademikerpraktik.
Den samlade åtgärdsformen arbetsplatsintroduktion, som kan vara upp till sex
månader, har blivit en effektiv form för arbetsförmedlingen och
arbetsmarknadsinstituten att arbeta med. Antalet personer i arbets-
platsintroduktion var 42 000 i början av maj 1996.
När arbetsplatsintroduktionen infördes fick den endast beviljas för ungdomar
under 25 år om den följdes av en anställning som skulle vara i minst sex
månader. Detta krav på anställning gällde dock inte för unga handikappade, de
som är försäkrade enligt lagen om arbetslöshetsförsäkring och riskerar att bli
utförsäkrade eller vid arbetsplatsintroduktion hos kommuner och ideella
organisationer. Den 1 januari 1996 luckrade riksdagen upp detta anställningskrav
ytterligare. Denna uppluckring innebär att tidigare undantag fortfarande gäller
samt att arbetsgivaren inte behöver träffa ett sådant avtal om det föreligger
särskilda skäl. Regeringen föreslår nu att anställningskravet skall upphöra.
Ungdomar i åldern 20-25 år missgynnas av denna regel eftersom motsvarande regel
inte finns vare sig för äldre eller för dem som är yngre än 20 år och har
praktik inom ramen för det kommunala uppföljningsansvaret. Även utvecklingen på
arbetsmarknaden med en minskning av antalet lediga platser motiverar att
anställningskravet tas bort. Detta bör således slopas från och med den 1
september 1996.

7.3.5 Datortek/aktivitetscenter

Från och med den 1 juli 1996 är datorteken öppna även för dem som har fyllt 25
år. Härigenom kommer datorteken att bli en möjlighet för äldre som saknar
dataerfarenhet och är i behov av vägledning. De arbetssökande får möjlighet att
träna grundläggande datakunskaper på halvtid och delta i arbetsmarknadsinriktade
projektarbeten på den andra halvtiden under tolv veckor.
Detta innebär bland annat att nya möjligheter öppnas för många invandrare.
Möjligheten att kombinera datautbildning med till exempel träning i det svenska
språket bör kunna tas till vara inom ramen för datorteken.
Det är nödvändigt att den snabba utveckling som skett på IT-området med bland
annat Internet också återspeglar sig i datorteksverksamheten. Alla deltagare i
datorteken bör få en introduktion i användningen av Internet. Regeringen har
tidigare i proposition 1995/96:125 betonat vikten av användandet av ny teknik
inom IT- området. Därför bör ytterligare investeringar i hårdvara samt
uppkopplingar mot Internet kunna ske i datortekens verksamhet. Regeringen avser
att inom ramen för befintliga resurser föreskriva att högst 40 miljoner kronor
får användas för reinvesteringar av hårdvara samt för drift av verksamheten.
För många av de personer som har lämnat den offentliga sektorn i samband med
strukturförändringar kan nya möjligheter ges via datorteken. Hittills har
fördelningen mellan kvinnor och män varit jämn bland deltagarna i datorteken.
Det är viktigt att i framtiden eftersträva att denna jämna könsfördelning
bibehålls.
Enligt Arbetsmarknadsstyrelsens kvartalsrapport för första kvartalet 1996 har
15 procent av de ungdomar som deltagit i datorteksverksamheten erhållit arbete
inom 90 dagar efter avslutad datorteksutbildning sedan den startade den 1 juli
1995. Datorteken är en vägledningsåtgärd som bland annat syftar till att stärka
ungdomarna i deras yrkesval. 7 procent av ungdomarna har gått vidare till någon
form av arbetsmarknadsutbildning inom 90 dagar efter det att de slutat i
datorteksverksamheten. 5 procent har gått vidare till annan utbildning. De
övriga har antingen gått ut i en annan arbetsmarknadspolitisk åtgärd eller är
åter arbetslösa. Kontakten har upphört med 2 procent.
Regeringen ser datorteken som en betydelsefull komponent i kampen mot
arbetslösheten.
Datortekens arbetsmarknadsinriktade projektdel ingår också som ett
utvecklingsområde i det svenska programmet för insatser inom EU:s Mål 3-program.

7.3.6 Rekryteringsstöd och beredskapsarbete

Regeringens förslag: En arbetsgivare får beviljas rekryteringsstöd med högst 350
kronor per dag, dock högst 50 procent av lönekostnaden, inklusive sociala
avgifter och semesterersättning, i högst sex månader om arbetsgivaren anställer
en person som arbetsförmed-lingen/arbetsmarknadsinstitutet anvisar. Vid
deltidsarbete reduceras rekryteringsstödet i proportion till arbetstiden.
Motsvarande regler bör gälla för statsbidrag till beredskapsarbete av
tjänstekaraktär.

Skälen för regeringens förslag: En grundtanke i den svenska arbets-
marknadspolitiken är att de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna skall ha en
tydlig koppling till den reguljära arbetsmarknaden utan att samtidigt snedvrida
konkurrensen mellan företagen eller leda till att ordinarie arbeten ersätts.
Åtgärderna skall sättas in utifrån den enskilda människans möjligheter och behov
av stöd. I vissa fall har åtgärdsmedlen använts för att tidigarelägga en
investering eller en rekrytering. I andra fall har åtgärdsmedlen syftat till att
kompensera arbetsgivaren för de kostnader som uppstår om arbetsgivaren behöver
ge en nyanställd fördjupad introduktion eller utbildning på grund av till
exempel långvarig arbetslöshet. De arbetsmarknadspolitiska åtgärderna skall
utformas på sådant sätt att de inte får en socialpolitisk profil. De får inte
heller bli ett företagsstöd i traditionell form.
Rekryteringsstöd och beredskapsarbete är ett par av de arbetsmarknadspolitiska
åtgärder som i dag används för att kompensera en arbetsgivare för de extra
kostnader som kan uppstå när denne anställer en arbetslös person som under lång
tid har varit utanför den reguljära arbetsmarknaden.

Rekryteringsstöd

Europeiska kommissionen har utifrån EG:s regler om statsstöd framfört vissa
synpunkter när det gäller utformningen av det nuvarande rekryteringsstödet.
Genom de förändringar som nu föreslås av stödet torde reglerna vara i
överensstämmelse med EG:s riktlinjer för sysselsättningsstöd.
Enligt nuvarande regler får tiden i rekryteringsstöd inte överstiga sex
månader. I vissa fall kan tiden förlängas till tolv månader. Bidrag lämnas med
högst 50 procent av lönekostnaden per månad, dock med högst
7 000 kronor per månad.
Regeringen föreslår nu att en arbetsgivare får beviljas rekryteringsstöd med
högst 350 kronor per dag, dock högst 50 procent av lönekostnaden i högst sex
månader. Arbetsförmedlingen skall i förhandling med arbetsgivaren besluta om
lämplig nivå på stödets storlek. Förmedlingen har ansvar för att den tillämpade
stödnivån inte är högre än vad som är motiverat för att åstadkomma den
eftersträvade effekten. För att bland annat underlätta kontrollen bygger AMS upp
ett ADB-baserat ekonomisystem där åtaganden mellan förmedlingen och företagen
registreras.
Individuella handlingsplaner i form av kontrakt bör, i enlighet med vad
regeringen redovisat ovan, upprättas mellan arbetsförmedlingen och den
arbetssökande. Där bör klargöras hur introduktionen av den arbetslösa skall
genomföras.
Rekryteringsstöd skall kunna lämnas till arbetsgivare som anställer arbetslösa
som under lång tid varit inskrivna vid arbetsförmedlingen och som därmed varit
utanför den reguljära arbetsmarknaden under en längre period. Stödet är ett
betydelsefullt instrument att förverkliga regeringens och riksdagens intentioner
när det gäller arbete åt utsatta grupper såsom invandrare och andra personer som
har påtagliga svårigheter att konkurrera på arbetsmarknaden.
Vidare kan rekryteringsstödet med fördel användas för att också ge kvinnor
respektive män möjlighet till en anpassad arbetsintroduktion i otraditionella
branscher och yrken. Under senare tid har arbetslösheten stigit mest för
kvinnor. Kraftfulla insatser behövs för att underlätta för kvinnor, som under
lång tid har varit utanför arbetsmarknaden, att få ett reguljärt arbete.
Rekryteringsstödet som skall användas för arbetslösa med svag ställning på
arbetsmarknaden kan vara en väg att nå det målet.
Rekryteringsstödet syftar till att enskilda svårplacerade arbetslösa skall
komma in på arbetsmarknaden och få möjlighet att pröva ett arbete som
arbetstagare i enlighet med svensk arbetsrättslig lagstiftning. Stödet skall
inriktas mot personer som under lång tid varit inskrivna som arbetssökande vid
arbetsförmedlingen. Arbetsgivaren som betalar avtalsenlig lön till den enskilde
får viss ekonomisk kompensation från staten. Denna kompensation skall ersätta
vissa kostnader arbetsgivaren har för utbildning, introduktion, tidigareläggning
eller utökning av anställningar eller för att arbetstagaren har reducerad
arbetsförmåga på grund av lång arbetslöshet och/eller bristande erfarenhet.
De av regeringen föreslagna förändringarna av rekryteringsstödets inriktning
beräknas ge upphov till en besparing motsvarande 600 miljoner kronor under
budgetåret 1997 som delfinansiering av utbildningssatsningen.

Beredskapsarbete

Beredskapsarbete har som syfte att ge tillfällig sysselsättning åt arbetslösa
som inte kan få ordinarie arbete eller någon annan lämplig arbets-
marknadspolitisk åtgärd. Tiden i beredskapsarbete får inte överstiga sex
månader. Om det finns särskilda skäl kan dock tiden i beredskapsarbeten som
medför investeringar förlängas med ytterligare sex månader. Åtgärden
beredskapsarbete har under lång tid varit ett viktigt och betydelsefullt redskap
för att förverkliga både arbetsmarknadspolitiska mål och mål inom andra
politikområden såsom regional- och kulturpolitiken.
Lön för beredskapsarbete utbetalas av arbetsgivaren enligt gällande
kollektivavtal. Enligt gällande regler får arbetsgivaren ett bidrag med högst 50
procent av den bidragsgrundande lönekostnaden per månad, dock högst 7 000
kronor.
Regeringen föreslår nu att bidrag till beredskapsarbete av tjänstekaraktär får
lämnas med högst 350 kronor per dag, dock högst 50 procent av lönekostnaden, i
högst sex månader.
En stor del av verksamheten inom skogs-, natur- och kultursektorerna är i dag
uppbyggt på systemet med beredskapsarbeten. Bidrag till beredskapsarbeten inom
dessa områden får lämnas med ett belopp som högst svarar mot hela lönekostnaden
för arbetet. Regeringen ser det som nödvändigt att de genomsnittliga
styckkostnaderna för beredskapsarbeten hålls nere. AMS har redan vidtagit
åtgärder som inneburit minskade styckkostnader men ytterligare minskning av
kostnaderna är nödvändig. Förändringarna beträffande rekryteringsstöd och
beredskapsarbete föreslås träda i kraft den 1 januari 1997.

7.55

7.3.7 Utbildningsvikariat

Regeringens förslag: En arbetsgivare som anställer en utbildningsvikarie, som
arbetsförmedlingen anvisar, kan få ett vikariatsstöd på högst 350 kronor per
heldag som vikarien arbetar, dock högst 50 procent av lönekostnaden inklusive
sociala avgifter och semesterersättning per månad. Vid deltidsarbete reduceras
vikariatsstödet i proportion till arbetstiden. När arbetsgivaren själv bekostar
fortbildning som syftar till att den anställde skall kunna tillgodogöra sig ny
teknik eller utföra nya arbetsuppgifter kan arbetsförmedlingen bevilja ett
bidrag - utbildningsstöd - till arbetsgivaren med högst 40 kronor per
utbildningstimme, dock motsvarande högst 20 000 kronor per vikarie.
Utbildningsvikariat får beviljas i högst sex månader. Vikariatsstöd bör också
kunna lämnas som stöd till arbetsgivare då ordinarie anställd är ledig med lön
för att starta egen verksamhet. Förslaget skall gälla från och med den 1
januari 1997.

Skälen för regeringens förslag: Nuvarande regler för utbildningsvikariat innebär
att en arbetsgivare, som låter en anställd delta i utbildning med bibehållna
anställningsförmåner och som efter anvisning av arbetsförmedlingen anställer en
ersättare för den som deltar i utbildningen, får göra avdrag från de sociala
avgifter som enligt lag skall betalas. För ersättaren får arbetsgivaren göra
avdrag med 500 kronor per arbetsdag som ersättaren är anställd. Arbetsgivaren
får dessutom göra avdrag med högst 75 kronor per utbildningstimme, dock högst 40
000 kronor för varje arbetstagare som deltagit i en av länsarbetsnämnden godkänd
yrkesutbildning eller utbildning som ökar deltagarens förutsättningar att
tillgodogöra sig ny teknik eller utföra nya arbetsuppgifter. I den ekonomiska
vårpropositionen (1995/96:150) har regeringen föreslagit att avdraget för
ersättaren sänks till 400 kronor per dag och avdraget för utbildningskostnaderna
sänks till högst 35 kronor per utbildningstimme. Dessa förändringar föreslås
gälla för utbildningsvikariat som påbörjas den 1 juli 1996 eller senare.
Systemet med utbildningsvikariat används mest inom offentlig sektor och endast
i mindre utsträckning inom den privata sektorn. En förklaring är att det inom
den privata sektorn inte finns den saxnings- och vikariatskultur som
kännetecknar den offentliga sektorn.
Regeringen ser det som ytterst angeläget att stimulera kompetensutvecklingen
även i mindre företag och på mindre arbetsplatser, så att dessa företag kan få
en produktivitetstillväxt samt att människor som arbetar i dessa företag blir
konkurrenskraftiga på framtidens arbetsmarknad. En övergång till bidragssystem
i stället för avdragsrutin i samband med åtgärden utbildningsvikariat skulle
möjliggöra även för små arbetsgivare med högst fyra anställda att använda sig av
utbildningsvikariaten. De mindre arbetsgivarna har relativt låga inbetalningar
av arbetsgivaravgifter. De kan med nuvarande avdragsrutiner inte tillgodogöra
sig hela stödet eftersom det möjliga avdraget blir större än
arbetsgivaravgiften.
RRV har på regeringens uppdrag utrett utbildningsvikariatens framtida
utformning. RRV har i uppföljningen konstaterat att åtgärden försvåras eftersom
två myndigheter - AMV och Riksskatteverket - är involverade i beslutet. RRV
anser, liksom AMS tidigare föreslagit, att bidrag är att föredra framför
avdrag.
Regeringen föreslår nu att arbetsförmedlingen från och med den 1 januari 1997
får lämna högst 350 kronor i bidrag per heldag till arbetsgivare som anställer
en utbildningsvikarie för den ordinarie anställde som med lön deltar i av
arbetsgivaren anordnad fortbildning eller är ledig för att starta egen
verksamhet. I de fall arbetsgivaren har en kostnad för den anställdes utbildning
bör arbetsgivaren också få ett statligt bidrag för denna kostnad. Detta bidrag,
som bör benämnas utbildningsstöd bör kunna lämnas med högst 40 kronor per
utbildningstimme, dock motsvarande högst 20 000 kronor per vikarie.
Utbildningen skall vara godkänd av länsarbetsnämnden och syfta till att
arbetstagaren skall kunna tillgodogöra sig ny teknik, såsom miljökompetens
eller utföra nya arbetsuppgifter. Även utbildning för att förbättra användning
av befintlig teknik, till exempel metoder för energieffektivisering eller
introduktion av nya miljöledningssystem bör uppmuntras på detta sätt.
Den föreslagna förändringen ökar även möjligheterna för arbetstagare som är
sysselsatta inom kontorsyrken i mindre företag att få tillgång till
kompetenshöjningar eftersom arbetsgivaren kan nyttja hela den subvention som
staten erbjuder i samband med fortbildning och kompetensutveckling av en
medarbetare.

Utbildningsstöd till starta-eget.

Regeringen föreslår att stöd också skall kunna lämnas när en anställd vill pröva
möjligheten att starta eget. Många anställda har goda affärsidéer som de av
bland annat ekonomiska skäl inte får chans att pröva. I syfte att uppmuntra
egenföretagande hos dessa grupper anser regeringen att det är angeläget att
stimulera arbetsgivare att möjliggöra för medarbetare att pröva nya affärsidéer.
Om arbetsgivaren kan få stöd för lönekostnaden för vikarien med högst 350 kronor
per heldag, finns förutsättningar för den redan anställde att starta eget med
bibehållen lön eller del av lön. För den som vill pröva möjligheten att starta
egen verksamhet skall arbetsförmedlingen kunna hjälpa till med bedömningen av
företagsidén och, om behov finns, bekosta en starta-eget utbildning. Detta
innebär att arbetsförmedlingen skulle få möjlighet att stötta denna grupp på
samma sätt som arbetslösa som startar eget, under förutsättning att
arbetsgivaren betalar hela eller delar av lönen.
Med den här föreslagna förändringen, från avdragsrutin till bidragsgivning,
finns förutsättningar att systemet med utbildningsvikariat även framöver skall
kunna användas offensivt i det förändringsarbete som pågår inom den offentliga
sektorn. Inom detta område kommer till exempel personal inom vård och omsorg
samt kontorsadministrationen, som till stor del består av kvinnor, att även i
framtiden få möjligheter till kompetensutveckling eller starta-eget-bidrag.

7.56

Förslaget bör träda i kraft den 1 januari 1997. Därmed upphör utbild-
ningsvikariaten i sin nuvarande form.
Inom ramen för den vuxenutbildningssatsning, som regeringen redovisat i
kapitel 6, föreslås att ett särskilt utbildningsbidrag införs som också
anställda skall kunna ta del av när de tar ledigt för studier upp till
gymnsienivå. Detta förutsätter att berörda lokala parter sluter ett avtal där
arbetsgivaren åtar sig att som ersättare bereda plats åt en arbetssökande som är
långtidsarbetslös och inskriven vid arbetsförmedlingen. Även detta förslag
öppnar möjligheter att höja kompetensen i företagen samtidigt som arbetslösa ges
möjlighet till ett reguljärt arbete i form av ett vikariat. Detta förslag
kompletterar därmed ovan föreslagna utbildningsvikariat.

7.3.8 Arbetslivsutveckling

Regeringens förslag: Arbetslivsutveckling (ALU) skall bedrivas även under nästa
budgetår. Detta föranleder en lag om arbetslivsutveckling som skall gälla under
budgetåret 1997.

Skälen för regeringens förslag: ALU skiljer sig från API på så sätt att ALU
skall utövas utanför den reguljära arbetsmarknaden. Under år 1995 anordnades
ALU-platser till cirka 70 procent inom den ideella sektorn. I projektform kan
ALU användas för att utveckla och pröva nya affärsidéer som skall leda fram till
livskraftiga affärsprojekt. ALU kan också ske i form av till exempel service-
och underhållsarbete i ideella föreningar.
För den som har varit utan reguljärt arbete länge och för dem som behöver
komma tillbaka till arbetslivet kan ett ALU-projekt i otraditionella former bli
ett viktigt inslag i en handlingsplan . Den arbetslöse skall ges möjlighet att
bibehålla och öka sin kompetens för att därigenom öka chanserna till återinträde
på arbetsmarknaden.
I det lokala samverkansarbetet finns förutsättningar att ta vara på
meningsfulla projekt som kan starta i närsamhället. I de flesta kommuner finns
en utbyggd samverkan mellan kommun, arbetsförmedling, försäkringskassa och
arbetsmarknadens parter. Ett samarbete som ger utmärkta möjligheter att finna
lämpliga uppslag till projektarbete i form av ALU. Det är uppgifter som är
meningsfulla både för den enskilde och för lokalsamhället. ALU-projekt som
engagerar vuxna i barns och ungdomars olika miljöer till exempel skolan,
barnomsorgen och fritidsverksamheten är exempel på detta. Behovet av fler
vuxna som är tillgängliga i barns och ungdomars vardagssituation framstår som
allt viktigare. Ett ALU-arbete i projektform kombinerat med kompletterande
utbildningsinsatser kan ge arbetslösa en ingång till en ny arbetsmarknad.Den
inriktning som regeringen nu vill markera, när det gäller miljöområdet, innebär
att projekt med miljöinriktning är angelägna att ta till vara. Inom miljöområdet
finns förutsättningar för många ALU-projekt som ger den enskilde arbetslöse
möjlighet till kompetenshöjning samtidigt som viktiga miljöintressen tas till
vara. Ny teknik inom miljövårdsområdet har utvecklats under senare år vilket
innebär ökad efterfrågan på kompetens inom området. Behovet av miljö och
kretsloppsinformatörer för små och medelstora företag är exempel på detta. Ett
ALU-projekt inom naturvårdsområdet kan ge arbetslösa en möjlighet att få in en
fot på en expanderande arbetsmarknad. Regeringen vill dock markera att ALU-
projekt likaväl som andra arbetsmarknadspolitiska projekt inte får snedvrida
konkurrensen.
I vidare bemärkelse omfattar "gröna jobb" alla de arbetstillfällen som
tillkommer vid utveckling av miljöteknik, vid miljöanpassning av företag och
utveckling av miljöanpassade processer och produkter. Detta är områden som
ständigt utvecklas och där behovet av specialistkompetens är stort. ALU-projekt
kan med stor framgång genomföras vid till exempel restaurering och vård av
sjöar, miljöförbättrande åtgärder i vatten- och avloppsledningar och andra
åtgärder inom va-sektorn. Även inom energisektorn och naturvårdsområdet finns
möjlighet till ALU-projekt. Ett flertal förslag till nya konkreta åtgärder har
lagts fram i de till regeringen år 1995 redovisade aktionsplanerna för biologisk
mångfald. Även projekt med huvudsakligen praktikinriktning finns.
Inom kultursektorn finns goda förutsättningar för meningsfulla ALU- projekt
som både ger den enskilde möjlighet till kompetenshöjning och som samtidigt tar
vara angelägna kulturintressen till vara. Kulturområdet är mångfasetterat och
arbetsintensivt och därför kan insatser göras på många olika nivåer. Museernas,
arkivens och kulturmiljövårdens stora behov av kulturvårdande insatser ger
öppningar för unga människor. ALU-projekt kan med stor fördel användas vid till
exempel inventeringsarbeten, restaureringsarbeten av olika slag och vid
särskilda utställnings och informationsinsatser. Inom de mer konstnärsberoende
delarna av kulturområdet kan också flera olika insatsområden för ALU- projekt
identifieras. Det är dock viktigt att poängtera att denna typ av ALU-projekt
inte utsätter kulturarbetare för otillbörlig konkurrens.
I syfte att bryta den starkt könsuppdelade arbetsmarknaden skall de
arbetsmarknadspolitiska åtgärderna i högre grad än tidigare utnyttjas för att
främja jämställdheten på arbetsmarknaden. Under senare tid har arbetslösheten
stigit mest för kvinnor. Det är därför angeläget att i ännu högre grad än
tidigare göra ordentliga satsningar för att underlätta för kvinnor som varit
utanför den reguljära arbetsmarknaden under lång tid att komma tillbaka i
arbete.
De kvinnodominerade sektorer som drabbats särskilt hårt av arbetslöshet är
kontorsbranschen, vården och handeln. Dessa sektorer har drabbats av både
strukturella förändringar och konjunkturförsämringar vilket gör att
långtidsarbetslösa med bakgrund från dessa sektorer kan behöva en kombination av
åtgärder. Kvinnornas andel i ALU har ökat under senare år men fortfarande är
övervägande delen av dem som deltar i ALU-verksamhet män. Ett projektarbete i
form av ALU, eventuellt kombinerad med en kompletterande utbildningsinsats, kan
vara ett bra sätt för kvinnor som varit arbetssökande och utanför den reguljära
arbetsmarknaden under långa perioder att återinträda på arbetsmarknaden.
Dagens regelverk säger att ALU endast får anvisas till personer som är
berättigade till arbetslöshetsersättning. I de fall en person före arbets-
lösheten arbetat deltid sker ingen uppräkning av ersättningen även om hon eller
han deltar i åtgärden på heltid. Dessa regler skall kvarstå även under år 1997.
En förlängning av ALU till att avse även nästa budgetår innebär att en ny lag
om arbetslivsutveckling måste införas. Den nuvarande lagen (1995:409) om
arbetslivsutveckling upphör att gälla vid utgången av år 1996. Den nya lagen bör
gälla under budgetåret 1997.

7.3.9 Pendlingsstöd

Pendlingsstöd får i dag lämnas till en arbetslös som fått anställning under
minst sex månader till ort dit restiden överstiger en och en halv timme i
vardera riktningen. Stödet kan utgå under längst sex månader med 1 200 kronor i
månaden. Om avståndet är för långt för daglig pendling lämnas bidrag till två
hemresor i månaden. Pendlingsstöd lämnas inte vid tillträdande av en första
anställning efter avslutad utbildning om det ej är en arbetsmarknadsutbildning.

Regeringens förslag: Pendlingsstöd skall från och med den 1 januari 1997 endast
lämnas för de reskostnader som överstiger de kostnader som den arbetslöse
normalt skulle haft för resor till och från ett arbete inom normalt
pendlingsavstånd. Regeln för restid slopas.

Skälen för regeringens förslag: När detta stöd infördes fastställdes nuvarande
schablon. Det har visat sig att i områden med stort geografiskt pendlingsområde
har det skett kraftiga överkompensationer. För att motverka detta föreslår
regeringen att ökade reskostnader blir ett kriterium för att erhålla
pendlingstöd i stället för restid. Ersättningen bör motsvara den reskostnad,
som överstiger den kostnad som lokalt finns för normalt pendlingsavstånd, dock
med högst 1 200 kronor per månad. I övrigt skall samma regler gälla för stödet
som i dag. För de personer som har beviljats pendlingsstöd före den 31 december
1996 gäller äldre bestämmelser.

7.57

7.4 Särskilda insatser för vissa grupper

7.4.1 Invandrarna på arbetsmarknaden

Regeringens bedömning: Insatser för invandrare skall i huvudsak ske inom ramen
för de generella arbetsmarknadspolitiska åtgärderna. Regeringen anser att de
förslag som nu läggs bör få stor betydelse för att förbättra de invandrade
kvinnornas och männens situation på arbetsmarknaden. Därutöver krävs ökad
information och rådgivning till invandrarföretagare, översyn av lagstiftningen
mot etnisk diskriminering i arbetslivet samt ökad kunskap om mångfald i
arbetslivet. Det är dessutom väsentligt att fortsätta arbetet med mentorskap och
att arbetsgivare stimuleras att ta initiativ till att anställa invandrare.

Skälen för regeringens bedömning: Situationen på arbetsmarknaden för invandrare
är mycket allvarlig. I dag har betydligt mindre än hälften av de vuxna utländska
kvinnorna och männen någon form av reguljär sysselsättning. Även under
högkonjunkturen i slutet av 1980-talet minskade deras deltagande i arbetslivet.
Under den senaste lågkonjunkturen förstärktes tendensen tydligt, bland annat
till följd av en markant minskad och förändrad arbetskraftsefterfrågan.
Invandrarkvinnornas situation på arbetsmarknaden är särskilt svår. År 1995 hade
exempelvis mindre än var tredje kvinna med utomnordiskt medborgarskap ett arbete
på den reguljära arbetsmarknaden.Mot denna bakgrund tillsattes den
Invandrarpolitiska kommittén (KU 1994:11) som har ägnat särskilt intresse åt
frågor om invandrarnas situation på arbetsmarknaden. I början av april 1996 lade
kommittén fram sitt slutbetänkande "Sverige, framtiden och mångfalden" (SOU
1996:55) med förslag till åtgärder. Kommittén föreslår strukturella förändringar
av arbetsmarknaden som skulle gynna alla och särskilt invandrare. Förslaget
innehåller även vissa förändringar av introduktionen av nyanlända invandrare,
förslag om praktikplatser samt stöd till åtgärder för att skapa sysselsättning
främst genom egen företagsamhet och särskilda sysselsättningsprogram i närings-
livet. Även den Arbetsmarknadspolitiska kommittén har presenterat förslag som
berör invandrarnas situation på arbetsmarknaden. Dock har kommittéerna inte
särskilt beaktat invandrarkvinnornas situation utan de föreslår generella
insatser för hela gruppen invandrare. Förslagen saknar således ett
kvinnoperspektiv och en diskussion om hur villkoren ser ut för kvinnor
respektive män.
Synpunkter på kommittéernas arbete har inhämtats bland annat vid ett av
Arbetsmarknadsdepartementet anordnat remissmöte den 17 april 1996. Vid detta
deltog företrädare för berörda myndigheter, företrädare för
invandrarorganisationer, kommuner och landsting samt arbetsmarknadens parter med
flera. De närvarande framgår av bilaga 1. Invandrarpolitiska kommitténs
slutbetänkande har även skickats ut på remiss till en bred krets under juni
1996. Regeringen har för avsikt att återkomma till en del av förslagen från
kommittén efter det att remissbehandlingen avslutats.
Regeringen delar till fullo kommittéernas oro över utvecklingen på
arbetsmarknaden för framför allt nyanlända invandrare. Regeringen vill liksom
kommittéerna understryka det fortsatta behovet av nytänkande och vissa anpassade
lösningar som kan medverka till att invandrade kvinnors och mäns situation på
arbetsmarknaden förbättras. Invandrarnas inträde på den svenska arbetsmarknaden
är en mycket viktig del av integrationen i det svenska samhällslivet.
Flyktingars och invandrares behov av arbetsmarknadspolitiska insatser bör
emellertid inte i huvudsak lösas genom särskilda åtgärder utan genom att behoven
tillfredsställs inom ramen för de generella arbetsmarknadspolitiska åtgärderna.
Med hänsyn till att många utomnordiska medborgare har en otillräcklig
utbildningsbakgrund är det särskilt angeläget att dessa ges möjlighet till att
studera inom det reguljära utbildningsväsendet, motsvarande högst gymnasienivå
inom ramen för arbetsmarknadsutbildning. Den generella arbetsmarknadspolitiken
och det individuella arbetet på arbetsförmedlingarna måste ta som en av sina
utgångspunkter att verka och utvecklas i den etniska, kulturella och sociala
mångfald som finns i samhället. Eftersom flyktingar och invandrare emellertid är
särskilt utsatta och i vissa avseenden berörs av invandrarspecifika problem
finns det emellertid behov av kompletterande särskilda insatser för invandrare.
Dessa redovisas nedan.

Ökad information och rådgivning till invandrarföretagare

Eget företagande är en viktig möjlighet för invandrare att få sysselsättning och
egen försörjning. Invandrarpolitiska kommittén har i sitt delbetänkande Arbete
till invandrare (SOU 1995:76) föreslagit att staten bör inrätta en särskild
bankgaranti för att göra det lättare för invandrare att låna pengar till start
och expansion av egna företag. Kommittén har också föreslagit att statliga
etableringsstöd bör införas för att gynna tillkomsten av konsultföretag drivna
av invandrare med inriktning på svenska exportföretag.
Mindre än hälften av remissinstanserna ställer sig positiva till förslagen
samtidigt som drygt en fjärdedel av remissinstanserna ställer sig negativa till
förslagen. Från bland annat företagarhåll hävdas att förslagen kan snedvrida
konkurrensen. Flera remissinstanser betonar i stället vikten av
utbildningsinsatser och rådgivning till potentiella invandrarföretagare.
Regeringen anser inte att några nya särskilda bankgarantier eller
etableringsstöd till invandrare bör införas. Det är emellertid av stor vikt att
de stödformer, som redan i dag finns för eget företagande, även kommer
invandrare till del.
Som tidigare redovisats under avsnitt 5 om näringspolitiken föreslår
regeringen att särskild information och rådgivning, till exempel vad avser
nyföretagarlån och företagarlån till kvinnor, utvecklas för företagare med dålig
kännedom om svenska administrativa system och svag förankring i affärsvärlden.
Vidare bör invandrare som erhåller starta-eget bidrag få särskild information.
ALMI Företagspartner AB, NUTEK samt Arbetsmarknadsverket bör samverka kring
informationen och rådgivningen.

7.58

Kostnader för resor vid deltagande i yrkesprövning för invandrare (YPI) och viss
arbetsmarknadsutbildning

Invandrarpolitiska kommittén framför i en skrivelse till regeringen (dnr
A96/2227/IP) att det av flera skäl är viktigt att personer med invandrarbakgrund
som har utbildning och arbetslivserfarenhet från sina ursprungsländer i högre
omfattning kan arbeta i det yrke som de är utbildade för. Kommittén anser att
YPI bör erbjudas alla som har yrkesutbildning och/eller yrkeskunskaper från
hemlandet. Detta gäller personer som bedöms ha behov av kompletterande
utbildning men där osäkerhet råder om vilken utbildning som bör erbjudas.
Kompletteringsutbildningar inom ramen för arbetsmarknadsutbildning, så kallade
tillvaratagandeprogram, bör enligt kommittén utnyttjas och utvecklas i större
omfattning.
Regeringen delar kommitténs synpunkter och bedömer att eventuella kostnader
för resor vid deltagande i YPI och kompletteringsutbildningar bör i likhet med
vad som gäller idag, kunna finansieras inom ramen för de otraditionella medlen.

Initiativ för att anställa invandrare

Invandrarpolitiska kommittén har i sitt delbetänkande föreslagit att privata och
offentliga arbetsgivare bör upprätta och genomföra särskilda program som
resulterar i att invandrare anställs i större omfattning än för närvarande.
Mindre än hälften av remissinstanserna har ställt sig positiva till förslaget
och flera instanser har betonat att förslaget behöver vidareutvecklas och
preciseras. Flera instanser föreslår, bland annat för att få ett bredare
folkligt stöd, skulle ett sådant program kunna formuleras mer generellt genom
att inriktas på att arbetsstyrkan på sikt skall motsvara den arbetsföra
befolkningens sammansättning i hela landet avseende såväl kön, medborgarskap som
ålder.
Under det senaste budgetåret har flera överenskommelser och rekommendationer
slutits mellan en rad olika organisationer avseende vikten av att motverka
diskriminering, främlingsfientlighet och rasism i arbetslivet. Exempelvis har
SAF, LO och TCO gemensamt formulerat en rekommendation och betonat det angelägna
i ett demokratiskt och pluralistiskt samhälle som kännetecknas av solidaritet
och respekt för alla människors lika värde. Vidare har en opinionsledargrupp
bestående av företag, organisationer och myndigheter bildats med namnet Sverige
2000-gruppen. Målet är bland annat att stödja och uppmuntra rekrytering av
framför allt yngre invandrare.
Regeringen välkomnar de initiativ som tagits av företag, myndigheter och
organisationer för att främja invandrarnas situation på arbetsmarknaden. Det är
emellertid ytterst viktigt att initiativen får praktiskt genomslag och reellt
påverkar invandrarnas situation på arbetsmarknaden. Regeringen uppmanar därför
parterna på arbetsmarknaden att verka för att initiativen vidareutvecklas,
konkretiseras och följs upp.
På den statliga sidan avser regeringen att till kommande budgetår uppdra åt
ett representativt urval av myndigheter att redovisa andelen invandrare av
antalet anställda på olika nivåer. I uppdraget kommer också att ingå att
analysera och redovisa de faktorer som kan förklara resultaten och på vilket
sätt myndigheten arbetar med denna fråga. Myndigheten skall också redogöra för
rekryteringsprocessen vid nyanställningar och myndighetens initiativ för att
främja att rekryteringen sker på lika villkor.

Översyn av lagstiftningen mot etnisk diskriminering i arbetslivet

Omfattningen av diskrimineringen i arbetslivet är mycket svår att fastställa. En
undersökning som Statistiska centralbyrån och Centrum för Invandringsforskning
vid Stockholms universitet (CEIFO) genomfört visar emellertid att en mycket stor
andel invandrare anser sig ha blivit illa behandlade på grund av sitt utländska
ursprung. Exempelvis visar undersökningen att var tredje polack anser att han
eller hon inte fått ett arbete på grund av sin utländska bakgrund.
Sedan den 1 juli 1994 finns regler om förbud mot etnisk diskriminering i
arbetslivet. Lagstiftningen omfattar hela arbetslivet och är uppbyggd kring två
förbud som tar sikte på behandlingen av arbetssökande respektive arbetstagare.
Förbudet mot diskriminering av arbetssökande avser fall där arbetsgivaren har
förbigått den diskriminerade genom att anställa någon annan. Förbudet mot
diskriminering av redan anställda avser bland annat anställningsvillkor och
andra arbetsvillkor. Tvister i enlighet med den nya lagen avgörs av
Arbetsdomstolen, där Ombudsmannen mot etnisk diskriminering (DO) har givits rätt
att föra talan. Under de snart två åren som lagstiftningen varit tillämplig har
inget ärende prövats i Arbetsdomstolen.
Åtgärder och lagstiftning mot etnisk diskriminering är i grunden en fråga om
allmänna demokratiska värderingar samt om jämlikhet och likhet inför lagen. Även
om inte diskriminering är den huvudsakliga orsaken till invandrares svaga
situation på arbetsmarknaden är det en av samhällets viktigaste uppgifter att
förhindra sådan diskriminering. Mot bakgrund av ovanstående avser regeringen att
låta se över lagstiftningen mot etnisk diskriminering i arbetslivet.

Kunskapen om mångfald i arbetslivet

Invandrarpolitiska kommittén har diskuterat behovet av att förstärka kunskaperna
om mångfald i arbetslivet, och bland annat föreslagit utbildning av
rekryteringspersonal, arbetsförmedlare samt forskning om mångfald i arbetslivet.
Regeringen avser att stödja tillvaratagandet av mångkulturell kompetens i
arbetslivet, främst genom stöd till ett institut som bland annat skall arbeta
med kunskapsuppbyggnad och erfarenhetsutbyte av fördelarna med mångfald i
arbetslivet. Genom institutets arbete kommer företag, myndigheter och
organisationer att involveras. Institutet och dess medlemsföretag kommer också
att arbeta med opinionsbildning om dessa frågor. För att främja tillvaratagandet
av ändamålet mångkulturell kompetens i arbetslivet har anslagits två miljoner
kronor i tilläggsbudgeten (prop. 1995/96:105).
Att personer med utländsk bakgrund får konkurrera på lika villkor med infödda
svenskar är en viktig demokratisk fråga. I dag upplever emellertid många
invandrare att de inte vägs på samma våg som deras svenska konkurrenter.
Arbetsgivaren väljer ofta att minimera riskerna för en felrekrytering och
anställer personer som liknar dem som redan finns anställda på arbetsplatsen.
Under senare år har dock mångfald i arbetslivet visat sig ha flera positiva
effekter i form av ökad kreativitet, effektivitet och konkurrenskraft. Mångfald,
det vill säga en arbetsstyrka som består av personer med olika kulturell
bakgrund, har således blivit ekonomiskt intressant. Kunskap om mångfald kan
därmed vara en effektiv metod för arbetsförmedlingens platsförmedling och
utåtriktade företagskontakter.

Vikten av att arbeta med goda exempel, förebilder och mentorer

Arbetsmarknadspolitiska kommittén framhåller att många invandrare lever i
föreställningen att deras arbetsmarknad är begränsad till ett fåtal yrken där de
redan känner yrkesverksamma invandrare. Samtidigt finns det många exempel på
invandrare som gjort inbrytningar inom icke-traditionella invandraryrken.
För att stimuleras till en vidgning av invandrarnas arbetsmarknad anser
regeringen att det kan finnas ett stort värde i att arbetsförmedlingen använder
sig av och arbetar aktivt med förebilder och goda exempel.
I likhet med kommittén anser regeringen att mentorskap även bör kunna prövas i
ökad utsträckning både genom att svenskar fungerar som mentorer till invandrare,
och genom att invandrare fungerar som mentorer till andra invandrare. Även på
detta sätt kan positiva förebilder ge goda signaler om arbetsmarknadens
möjligheter.

7.59

7.4.2 Offentliga tillfälliga arbeten för äldre

Regeringens förslag: Personer över 55 år som varit inskrivna på
arbetsförmedlingen i 24 månader och längre och som uppbär
arbetslöshetsersättning skall få möjlighet att delta i en arbetsmark-
nadspolitisk åtgärd som innebär offentliga tillfälliga arbeten inom kommunerna,
landstingen och staten. Ersättningen till den arbetslöse skall motsvara
arbetslöshetsersättningen.
Regeringen avsätter 150 miljoner kronor till kommunerna och landstingen för
extra kostnader som uppkommer i samband med de offentliga tillfälliga arbetena.
Offentliga tillfälliga arbeten skall finnas under år 1997 samt år 1998.

Skälen för regeringens förslag: Den framtida arbetsmarknadspolitiken kommer, som
har framgått av avsnitt 7.2.7, att inriktas mot individen. Individuella
handlingsplaner kommer att ha en avgörande betydelse för att bryta långvarig
arbetslöshet och skapa drivkrafter till utveckling som kan leda till
sysselsättning.
Även den något äldre arbetskraften kan få hjälp med en tydligare struktur av
de insatser som behövs för att få nytt fotfäste på arbetsmarknaden. Det har
visat sig att de äldre som slagits ut från arbetslivet har betydligt svårare att
åter få arbete. Arbetslösheten i gruppen 55-64 år är i och för sig något lägre
än i andra åldersgrupper. Detta beror på anställningsregler, men också på att de
som lämnat arbetslivet många gånger fått förtidspension eller avgångsvederlag
som de sedan uppburit tills pensionsåldern. Men den grupp som väl hamnar i
arbetslöshet uppvisar långa arbetslöshetsperioder.
En stor andel av de arbetslösa i denna åldersgrupp har en låg genomsnittlig
utbildning. Deras kunskaper och erfarenheter är ofta knutna till tidigare
arbete. Många är män som har jobbat i den del av industrin som slogs ut under
1990-talets första år. I och med att de förlorat det tidigare arbetet kan de ha
mycket svårt att finna en ny arbetsgivare som har nytta av den specifika
kompetens som personen besitter. Det är angeläget att försöka finna
arbetsuppgifter för dessa grupper där de kan utnyttja den kompetens de redan
besitter.
Kommunerna, landstingen och staten har under flera år tvingats dra ner på
delar av sin verksamhet till följd av de sparbeting som ålagts dem. Det skulle
vara en fördel om den kompetens de äldre arbetslösa besitter under en
övergångsperiod kan komma till användning för att höja kvalitén i den offentliga
verksamheten och därmed också underlätta den pågående omstruktureringen.
Regeringen föreslår således att personer över 55 år, som har varit
arbetssökande och inskrivna på arbetsförmedlingen i två år och längre samt
uppbär rätt till arbetslöshetsersättning, skall kunna få ett offentligt
tillfälligt arbete. Denna grupp består i dag av cirka 27 500 personer. Den
enskilde som deltar i åtgärden skall få ett aktivitetsstöd som motsvarar nivån
på arbetslöshetsersättningen. Arbetsförmedlingen anvisar till åtgärden. Åtgärden
föreslås finnas under år 1997 samt år 1998.

7.60

Regeringens förslag innebär att den offentliga sektorn på frivillig basis
skall kunna erbjuda arbetsmarknadspolitiska program, det vill säga
arbetsuppgifter inom kommunal och landstingsverksamhet samt inom staten för
gruppen arbetslösa över 55 år. Arbetsuppgifterna skall också kunna utföras i
kommunalt finansierade privata och kooperativa alternativ till
landstingskommunalt driven verksamhet såsom till exempel kooperativa daghem.
En särskild lag reglerar att den som anvisas till ett offentligt tillfälligt
arbete inte är att anse som arbetstagare. När det gäller arbetsmiljölagen skall
dock individen betraktas som arbetstagare. Den enskildes försäkringsskydd följer
de regler som gäller för personer i arbetsmarknadspolitiska åtgärder.
Det är angeläget att arbetsgivarna och berörda arbetstagarorganisationer
träffar överenskommelser om vilka uppgifter som skall kunna utföras som
offentliga tillfälliga arbeten. Utifrån detta skall de arbetsuppgifter som den
enskilde skall kunna utföra i de offentliga tillfälliga arbetena syfta till att
höja kvaliteten i verksamheten. Arbetsuppgifterna får dock inte undantränga
ordinarie verksamhet, utan de skall vara ett nettotillskott. Därför skall
arbetsgivaren med berörda arbetstagarorganisationer träffa överenskommelse om
vilka uppgifter som skall kunna utföras som offentliga tillfälliga arbeten och
hur många personer som skall kunna omfattas av dessa.
Den som anvisas till ett offentligt tillfälligt arbete skall fortsätta söka
arbete på den reguljära arbetsmarknaden. Arbetsförmedlingen skall minst en gång
per år ompröva beslutet om en anvisning till offentligt tillfälligt arbete.
Regeringen räknar med att upp till 40 000 personer i genomsnitt per månad
kommer att omfattas av denna åtgärd under respektive budgetår.
En särskilt anpassad åtgärd för gruppen äldre innebär att många som aldrig
givits möjlighet att återgå till en reguljär anställning skulle ges möjlighet
till en aktiv kontakt med arbetslivet i stället för ett passivt liv. För de
offentliga arbetsgivarna skulle systemet bygga på frivillighet men innebära att
kvaliteten i verksamheten kan höjas.
Regeringen avsätter 150 miljoner kronor till kommunerna och landstingen i
ersättning för kostnader som kan uppstå i samband med de tillfälliga arbetena.
Dessa 150 miljoner kronor skall finansieras inom ramen för medlen för
konjunkturberoende arbetsmarknadspolitiska åtgärder.
Regeringens mål är att halvera den öppna arbetslösheten fram till år 2000. De
offentliga tillfälliga arbetena kommer att bidra till att nå detta mål. De 40
000 offentliga tillfälliga arbetena kommer att ligga utöver det volymkrav för
konjunkturberoende åtgärder som regeringen föreslår att AMS åläggs.

7.4.3 Arbetshandikappade på arbetsmarknaden

Det är regeringens uppfattning att personer som har ett funktionshinder skall få
ett kraftfullt stöd som hjälper dem ut på arbetsmarknaden. De arbetshandikappade
har en sämre utbildningsbakgrund som skiljer sig väsentligt jämfört med övriga
arbetssökande. Arbetshandikappade och andra som är arbetslösa eller riskerar att
bli arbetslösa har möjlighet att inom ramen för arbetsmarknadsutbildningen gå på
högskola eller universitet i en omfattning av högst 40 studieveckor. Denna
möjlighet är särskilt viktig för gruppen arbetshandikappade.
De arbetsmarknadspolitiska åtgärder, som är förbehållna arbets-handikappade
sökande, syftar till att tillförsäkra dem samma rätt och möjlighet att delta i
arbetslivet som icke arbetshandikappade har. I syfte att studera hur hela det
offentliga stödet till arbetshandikappade fungerar avser regeringen att låta
utreda effektiviteten i de arbetsmarknadpolitiska medlen som avsätts till
lönebidrag samt bidrag till SAMHALL AB. En första delredovisning i skall avse en
analys av lönebidragssituationen.

7.4.4 Nya former för sysselsättning åt arbetslösa

Lokala arbetscenter för långtidsarbetslösa

Regeringen föreslår en rad åtgärder som syftar till att den som blir arbetslös
snabbt skall hitta ett nytt arbete. Trots omfattande åtgärdsprogram kommer vissa
personer på grund av olika omständigheter att drabbas av långa
arbetslöshetsperioder. Det gäller främst de personer som är lokalt bundna. Det
gäller också dem som saknar den utbildning som efterfrågas på arbetsmarknaden.
Det gäller även de grupper som av olika skäl inte är motiverade att gå in i en
traditionell utbildning.
Parallellt med att vissa grupper saknar en reguljär anställning finns det
många meningsfulla arbetsuppgifter och korta uppdrag som behöver utföras i
lokalsamhället. Det kan vara korta vikariat, tillfälliga jobb eller projekt inom
olika branscher. Men det kan också vara olika uppdrag i enskilda hushåll. Det
förekommer knappast alls företag, som tillhandahåller denna typ av korta uppdrag
som till sin karaktär är spridda över ett brett fält. De som önskar köpa en
tjänst eller lägga ut ett uppdrag som kanske bara omfattar en dag eller ett par
timmar finner således inte någon seriös aktör som erbjuder dessa tjänster. Många
avstår kanske därför från att köpa denna typ av service. Innehållsrika
arbetsuppgifter kommer därför inte de arbetslösa till del i den omfattning som
är önskvärt.
Regeringen ser det som angeläget att arbetsförmedlingsnämnderna tar initiativ
till att finna lokala former för att ta vara på de tillfälliga arbeten som finns
på den lokala arbetsmarknaden. Enligt regeringens uppfattning finns det också
skäl att lokalt pröva nya former där en kommersiell verksamhet för tillfälliga
arbeten kan varvas med olika arbetsmarknadspolitiska program. En sådan form kan
vara att till exempel en facklig organisation, ett kooperativ eller kommunen
etablerar ett lokalt arbetscenter som säljer utbildning eller praktikplats till
arbetsförmedlingen för arbetslösa. Dessa utbildnings- och praktikinslag kan till
exempel omfatta 75 procent av dagen. Övriga 25 procent av dagen är den enskilde
ute på ett tillfälligt arbete där han/hon får chans att i reell miljö få pröva
på det han/hon har lärt sig i praktiken eller i

utbildningen. Han/hon får samtidigt möjlighet att med kort varsel finnas
tillgänglig för lokalsamhällets olika behov.
Det lokala arbetscentret säljer således tjänster, uppdrag och tar ansvar för
att tillfälliga jobb blir utförda med kompetent arbetskraft till marknadsmässiga
priser. Arbetstagaren är anställd hos det lokala arbetscentret när han/hon utför
uppdrag. På övrig tid är han/hon anvisad till arbetsmarknadspolitisk åtgärd med
aktivitetsstöd, det vill säga ersättning motsvarande nivån på
arbetslöshetsersättningen, hos det lokala arbetscentret.
Tanken med lokala arbetscenter bygger på frivillighet och att de lokala
parterna på arbetsmarknaden känner ansvar för att finna former för att medverka
till att arbetslösa kommer i utbildning och arbete. Regeringen ser det som en
viktig uppgift för arbetsförmedlingsnämnderna att initiera att lokala
arbetscenter kommer till stånd.

Miljöinformatörer

Regeringen har i olika sammanhang tydligt markerat behovet av konkreta och
förebyggande insatser på miljöområdet. Nya verksamheter såväl inom ideella
organisationer som inom näringslivet kommer att växa fram på miljöområdet.
Regeringen anser det angeläget att de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna används
på ett sådant sätt att de främjar denna utveckling. Utbildning av
miljöinformatörer är ett exempel på en yrkesutbildning som bör få ett stort
utrymme inom ramen för den upphandlade arbetsmarknadsutbildningen. Även ALU-
projekt kan vara ett första steg i att arbetslösa får möjlighet att pröva på att
vara informatörer inom miljöområdet eller inventera och kartlägga miljöbehov.

7.4.5 Näringslivet har också ett ansvar för ungdomar

Den 1 oktober 1995 blev det möjligt för kommunerna att ta ett samlat ansvar för
arbetslösa ungdomar under 20 år. För närvarande omfattas nära 15 000 ungdomar av
detta ansvar. Många av ungdomarna har deltagit i någon form av praktik antingen
inom näringslivet eller i kommunerna. Alla kommuner har nu tecknat avtal med
länsarbetsnämnderna om att ta detta ansvar.
Det är kommunerna som ansvarar för verksamheten och dess innehåll och de kan
därmed anpassa åtgärderna efter de särskilda förhållanden som råder på den
lokala arbetsmarknaden.
För att få en uppfattning om vad ungdomarna gör, i vilka branscher de befinner
sig och vad de tycker om verksamheten har Arbetsmarknadsdepartementet bett IMU-
Testologen göra en intervjuvundersökning bland de ungdomar som omfattades av det
kommunala uppföljningsansvaret per den sista februari 1996.
Undersökningen visar att sysselsättningen är jämnt fördelad mellan privat och
kommunal verksamhet. I drygt hälften av fallen så har ungdomarna själva ordnat
sin praktikplats, det vill säga via direkt kontakt med arbetsgivaren. En
fjärdedel har fått praktikplatsen via arbetsförmedlingen. En femtedel har fått
den direkt via kommunen. Av de ungdomar, som ej längre hade kvar sin
praktikplats, har en större del börjat studera, fått fast arbete eller
tillfälligt arbete. Andelen som gick arbetslösa uppgick till cirka 5 procent av
det totala antalet ungdomar som ingick i undersökningen.
Det är viktigt att ungdomarna även i framtiden får denna möjlighet till
praktik då det många gånger är just bristen på arbetslivserfarenhet som stjälper
ungdomarna i deras möjligheter att få arbete.
Ungdomarnas syn på praktikplatsen visar på en mycket positiv bild. Större
delen tycker att deras praktikplats har givit dem en klarare bild av vad de vill
göra i framtiden. Vad beträffar praktikplatsens innehåll är i stort sett alla
ungdomar mycket nöjda med dess innehåll, omfattning, handledning och trivsel.
Likaså anser de att praktikplatsen har varit meningsfull och tycker att
praktikplatsen ligger i linje med vad de vill göra i framtiden. Ersättningens
storlek är det enda vilket ungdomarna upplever som negativt.
Näringslivet har hittills tagit ett stort ansvar för landets arbetslösa
ungdomar, framför allt genom att erbjuda praktikplatser inom ramen för
kommunernas ansvar för ungdomar samt arbetsplatsintroduktion.
Det är angeläget att berörda parter på arbetsmarknaden känner ansvar för att
ungdomarna får möjlighet till praktik och anställning i näringslivet. Många
ungdomar har en god teoretisk utbildning och måste få möjlighet att pröva denna.
En del ungdomar behöver få ytterligare teoretisk utbildning för att komma i
fråga för en anställning. Med de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna finns det
möjlighet att inom ramen för den individuella handlingsplanen varva insatser i
form av utbildning och praktik.
Regeringens höga ambition kvarstår vad gäller att undvika att ungdomar hamnar
i passiviserande arbetslöshet under långa tider. Samtliga ungdomar under 25 år
skall inom 100 dagar efter att de har anmält sig till arbetsförmedlingen som
arbetssökande ha erbjudits ett arbete, en utbildningsplats eller en
arbetsmarknadspolitisk åtgärd.
Att starta sitt liv som ung och inte vara efterfrågad på arbetsmarknaden kan
få svåra konsekvenser för den unges framtid. Vad gäller insatser för att
underlätta ungdomars inträde på arbetsmarknaden behandlas frågan även delvis i
den ungdomspolitiska utredningen (C 1995:10). Utredningen kommer att lämna sitt
slutbetänkande i februari 1997.

Sommararbete

De senaste årens höga arbetslöshet har slagit särskilt hårt mot ungdomar. En
utslagning av unga människor till följd av arbetslöshet kan få förödande sociala
konsekvenser, inte bara för den enskilde utan också för samhället som helhet.
De personer som i dag är unga utgör grunden i den arbetskraft som i framtiden
skall klara av att försörja övriga delar av samhället.
Övergången från utbildning till förvärvsarbete är för de flesta ungdomar ett
av de viktigaste stegen i vuxenblivandet. Att etablera sig på arbetsmarknaden är
många gånger en förutsättning för att kunna skapa sig en självständig
försörjning. För många är sommarjobbet vägen in i arbetslivet.
Regeringen anser det därför viktigt att allt fler ungdomar får möjlighet till
den arbetslivserfarenhet som sommarjobb innebär. Arbetslivserfarenhet är
färskvara, varför det är viktigt att den inte ligger alltför långt tillbaka i
tiden när den unge skall söka arbete på den reguljära arbetsmarknaden. Mot
bakgrund av detta bör näringsliv, stat, kommun och landsting hjälpas åt för att
ge så många ungdomar som möjligt chansen att skaffa sig denna
arbetslivserfarenhet. För många ungdomar med invandrarbakgrund är det särskilt
värdefullt att få kontakt med arbetslivet.
Arbetsuppgifterna bör ligga i linje med den unges utbildning för att på detta
sätt öka möjligheterna för den unge att skaffa sig ett arbete efter avslutad
utbildning. Målsättningen är att gymnasiestuderande som söker sommararbete inför
sommaren 1997 skall kunna erbjudas ett sådant arbete.

7.4.6 Insatser för att öka kvinnors företagande

Regeringens förslag: Arbetslösa kvinnor från främst offentlig sektor skall få
möjlighet att starta eget företag eller kooperativ. Aktivitetsstöd/starta-eget
bidrag skall kunna utgå i högst tolv månader till de kvinnor som har varit
inskrivna på arbetsförmedlingen i mer än två år. Vidare skall kompletterande
insatser kunna erbjudas i form av vägledning, utbildning och stödjande nätverk.

Skälen för regeringens förslag: Tidigare har lågkonjunkturen drabbat främst män.
De strukturella förändringarna på arbetsmarknaden medför dock att arbetslösheten
bland kvinnor ökar. Till detta kommer den höga deltidsarbetslösheten som främst
drabbat kvinnor.
För att minska arbetslösheten för kvinnor som tidigare varit anställda inom
den offentliga sektorn samt för att öka kvinnors företagande genom att ta till
vara deras särskilda kompetens, föreslår regeringen att ett särskilt starta-
eget-bidrag/aktivitetsstöd införs. Bidraget avser att stödja kvinnor som vill
starta eget företag eller kooperativ. Särskilt invandrarkvinnors möjlighet till
detta bör tas till vara. Bidraget skall utgå i högst tolv månader och bör riktas
till dem som har varit inskrivna på arbetsförmedlingen i mer än två år.
Studier tyder på att kompletterande insatser behövs för att öka kvinnors
företagande. AMS har på regeringens uppdrag i november 1995 redovisat en
strategi för att stimulera kvinnor att starta eget företag. Det kan vara
individuell vägledning för att stimulera kvinnor att driva eget företag.
Vägledningen kan kompletteras med rådgivning om eget företagande med
utgångspunkt i den enskilda kvinnans behov och förutsättningar. Det kan vara
erbjudande om en anpassad utbildning i form av ett antal fristående
utbildningsmoduler (marknadsanalys, bokföring, marknadsföring,
självförtroendehöjning och så vidare) ur ett utbildningsprogram för
nyföretagare. Det individuella utbildningsprogrammet bör styras upp av en
handlingsplan för varje deltagare. Ett viktigt inslag är att erbjuda kvinnor
som fått starta-eget bidrag att ingå i nätverk för idéspridning och
kunskapsöverföring. Insatserna i form av utbildning och nätverk kan upphandlas
som arbetsmarknadsutbildning. Insatserna för att främja kvinnligt företagande
skall kunna finansieras genom medel för de arbetsmarknadspolitiska åtgärder och
genom medel från Europeiska socialfondens mål 3.

7.4.7 Projektverksamhet för att bryta den könsuppdelade
arbetsmarknaden

Budgetåret 1995/96 fick Arbetsmarknadsstyrelsen 45 miljoner kronor (30 miljoner
kronor räknat på 12 månader per år) till projekt, som syftade till att bryta den
könsuppdelade arbetsmarknaden, samt för att höja kompetensen hos de egna
medarbetarna i samband med projekten. En utvärdering från november 1995 av de
dittills utlästa resultaten från projekten 1994/95 visade att ca 4000 kvinnor
och 1100 män på något sätt varit involverade i projekten. Cirka 500 av de aktiva
deltagarna var invandrare.
De flesta projekten har haft vägledningsinsatser som svarat mot de arbetslösa
kvinnornas behov. Information och föreläsningar om morgondagens arbetsmarknad
samt olika utbildningsinsatser i ämnen som data och ekonomi, vardagsjuridik och
EU-frågor är exempel på vanliga teman inom aktiviteterna i projekten. Ett 30-tal
projekt har haft tydliga mål för att få kvinnor och män att bryta in på
otraditionella områden. Ett 15-tal projekt har haft som mål att få kvinnor att
starta eget. Flera av projekten har särskilt vänt sig till invandrarkvinnor.
Flera positiva effekter av projekten har rapporterats för deltagarna. Det
gäller också den utökade samverkan som uppstått med andra myndigheter och
företag. De flesta traditionella arbetsmarknadspolitiska åtgärderna har använts,
framförallt arbetsmarknadsutbildning och arbetslivsutveckling (ALU). Inom ramen
för brytprojekten har AMS nyligen initierat en analys av hur de
arbetsmarknadspolitiska åtgärderna används för arbetslösa kvinnor respektive
män.
Regeringen anser att det är angeläget att fortsätta att utveckla arbetet för
att bryta den könsuppdelade arbetsmarknaden. Från arbetsmarknadspolitisk
synvinkel är det viktigt att kvinnors och mäns yrkesval breddas för att öka
möjligheterna till sysselsättning. Regeringen anser mot bakgrund av ovanstående
att medel även för budgetåret 1997 avsätts för brytprojekt. Regeringen avser att
återkomma i budgetpropositionen om medelsbehovet för denna projektverksamhet.

7.61

7.5 Resultatredovisning

7.5.1 Prioriterade grupper

Riksdagens och regeringens intentioner är att särskild hänsyn skall tas till de
grupper som har en svag ställning på arbetsmarknaden, såsom ungdomar, äldre,
arbetshandikappade, långtidsarbetslösa och utomnordiska medborgare. Dessa har
som grupper en svårare situation på arbetsmarknaden till följd av bland annat en
lägre utbildningsnivå, liten eller ingen erfarenhet från arbetsmarknaden,
bristfälliga kunskaper i svenska eller ensidig rekrytering av yngre personer.

Ungdomar

Ungdomarna drabbades svårt av lågkonjunkturen i början av 1990-talet.
Arbetslösheten bland ungdomarna i åldern 18-19 år steg från 4,5 procent 1990 och
till 18,4 procent under hösten 1993, enligt AKU. För ungdomarna i åldern 20-24
år ökade under samma period arbetslösheten från 3,1 procent till 18,7 procent
Arbetslösheten är något större bland unga män än för unga kvinnor. Denna
skillnad är dock inte större än för övriga åldersgrupper.
Ungdomarna påverkas mer av förändringar i konjunkturen än övriga
åldersgrupper. För ungdomar i åldern 18-19 år minskade arbetslösheten
successivt under åren 1994 och 1995. Arbetslösheten i gruppen 18-24 år var
däremot fortfarande 15 procent år 1995.
Andelen ungdomar med långa inskrivningstider vid arbetsförmedlingen är låg i
jämförelse med flera andra åldersgrupper. Det beror på att ungdomarna är en
prioriterad grupp vid arbetsförmedlingen samtidigt som omsättningen till studier
och tillfälliga arbeten är hög i gruppen.

Äldre

Den genomsnittliga arbetslösheten för gruppen 55-64 åringar har under hela 1990-
talet varit lägre än för övriga ålderskategorier. År 1995 var arbetslösheten
bland de äldre 7,4 procent mot 7,7 procent för samtliga grupper av sökande.
Orsakerna till den lägre arbetslösheten i gruppen av äldre är flera. Många av de
arbetslösa i gruppen över 55 år får pension och står därför inte till
arbetsmarknadens förfogande. Den äldre arbetskraften är vidare mera etablerad på
arbetsmarknaden och omfattas därför av en viss anställningstrygghet, vilket
leder till att färre äldre drabbas av arbetslöshet.
Äldre som blivit arbetslösa har dock stora problem att återinträda på
arbetsmarknaden. Företagens höga rekryteringskrav och deras inriktning av
rekryteringarna mot yngre har inneburit att de äldre arbetslösa fått svårt att
erhålla arbete. Vidare är det många äldre som har långa arbetslöshetstider,
vilket kan upplevas som negativt av arbetsgivarna. AMS bedömer i sin senaste
prognos att denna utveckling kommer att förstärkas under åren 1996 och 1997.
Gruppen äldre arbetslösa utgörs till stor del av män. Det är en följd av att
lågkonjunkturen i början av 1990-talet framför allt drabbade den traditionellt
manliga industrin, vilken sysselsatte många äldre män. Samtidigt är
arbetskraftsdeltagandet lägre i gruppen äldre kvinnor.
Totalt utgjorde äldre 5,9 procent av den totala omfattningen på åtgärderna år
1995. Det skall jämföras med att deras andel av arbetslösheten var 9,1 procent.
Det visar att det finns möjligheter att förbättra prioriteringen av de äldre
till åtgärder.

Arbetshandikappade

Antalet arbetshandikappade som söker arbete i genomsnitt per månad har ökat från
18 100 år 1990 till 52 730 år 1995. Stora insatser för gruppen av
arbetshandikappade har dock hindrat arbetslösheten att öka ytterligare.
Majoriteten av arbetslösa arbetshandikappade är män, cirka 55 procent av gruppen
utgjordes av män år 1995.
Antalet arbetshandikappade vid förmedlingarna och instituten ökade under år
1995, samtidigt som det totala antalet sökande minskade. Vid
arbetsförmedlingarna och instituten fanns det under år 1995 i genomsnitt
71 267 arbetshandikappade per månad i konjunkturberoende åtgärder och
arbetslöshet. Vidare sysselsattes i genomsnitt 47 700 arbetshandikappade i
lönebidrag per månad. Gruppen arbetshandikappade utgör en stor andel av samtliga
sökande vid förmedlingarna. 10,3 procent av samtliga sökande var
arbetshandikappade år 1995.

Utomnordiska medborgare

Arbetsmarknaden för de utomnordiska medborgarna har försämrats dramatiskt under
1990-talet. Under år 1995 var 29,8 procent av de utomnordiska medborgarna
arbetslösa, enligt AKU. Det ska jämföras med år 1990 då arbetslöshetsnivån för
de utomnordiska medborgarna uppgick till 4,9 procent. Under samma period ökade
arbetslösheten totalt i landet från 1,6 till 7,7 procent. Fallet i
sysselsättningintensitet är än mer dramatisk, från 66 procent år 1990 till 36
procent år 1995. Sysselsättningsintensiteten för de svenska medborgarna var år
1995 72 procent.
Gruppen av arbetssökande utomnordiska medborgare utgörs till största delen av
män. År 1995 var cirka 65 procent av dem män. Det är framför allt en effekt av
ett lägre arbetskraftsdeltagande bland de utomnordiska kvinnorna.
Svårigheten illustreras av att 100 000 utomnordiska medborgare var anmälda vid
arbetsförmedlingen i början av år 1996, de befann sig både i åtgärder och
arbetslöshet. Av dessa var ett betydande antal, 35 000, föremål för utredning
eller kunde inte av andra skäl ta arbete direkt. Samtidigt befann sig 28 683
utomnordiska medborgare i arbetsmarknadspolitiska åtgärder.
Invandrarnas sysselsättningssituation har de senaste årtiondena försämrats
trendmässigt och 1990-talets lågkonjunktur har ytterligare förvärrat
invandrarnas situation på arbetsmarknaden. Flera faktorer har sannolikt haft en
negativ inverkan på invandrarnas sysselsättningsläge. Lediga arbeten utan krav
på utbildning eller arbetslivserfarenhet har till exempel minskat kraftigt.
Arbetslivets krav på svenskkunskaper och svenskspecifik kompetens har ökat.
Rekryteringsprocessen har förändrats och personkontakterna spelar en allt större
roll. Vidare har invandringen ändrat karaktär och är mer heterogen. I många fall
har det också tagit alltför lång tid från att en flykting ansöker om asyl tills
utredning, beslut om uppehållstillstånd, flyttning till en kommun och
utbildningsprogram genomförts. Detta kan medföra risk att yrkeskunskaper
förloras och flyktingarna passiviseras. En ytterligare orsak till den låga
sysselsättningsintensiteten är de senaste årens relativt omfattande invandring
vilket i praktiken innebär att en stor andel ägnar sig åt studier och
yrkesutbildning. Det finns också tecken på att invandrarna diskrimineras av
många arbetsgivare.

Långtidsarbetslösa

Antalet långtidsarbetslösa personer ökade under 1990-talet till följd av den
kraftigt stigande arbetslösheten. Långtidsarbetslösheten har främst förhindrats
med hjälp av olika arbetsmarknadspolitiska åtgärder, vilket är i linje med
politikens syfte.
Långtidsarbetslösheten minskade under år 1995, men har börjat öka under 1996.
Antalet individer med långa perioder utan fast förankring på den ordinarie
arbetsmarknaden har dock ökat. Det visar att det finns en stor rundgång mellan
åtgärder, tillfälliga arbeten och arbetslöshet. För närvarande har mer än 200
000 personer varit inskrivna vid förmedlingen i mer än två år, det vill säga att
de är långtidsinskrivna. Kännetecknande för gruppen av långtidsinskrivna är
deras låga utbildningsnivå. Dessa sökande riskerar att permanent förlora
kontakten med den ordinarie arbetsmarknaden.
Det är många män som har långa inskrivningstider. Det är en följd av att
lågkonjunkturen i början av 1990-talet främst drabbade industrin, vilken
sysselsätter många män. I dag är utvecklingen på arbetsmarknaden annorlunda. Det
är framför allt kvinnodominerade arbeten i den offentliga sektorn som försvinner
samtidigt som efterfrågan på arbetskraft inom industrin ökar. Det är därför
möjligt att utvecklingen av långtidsinskrivningen bland män och kvinnor kommer
att ändras i framtiden. Det finns också för närvarande en tendens till att
andelen kvinnor med en lång inskrivningstid ökar vid förmedlingen.

7.5.2 Arbetsmarknadspolitiska åtgärder

De arbetsmarknadspolitiska åtgärderna har under 1990-talet fått bära en stor
börda för de obalanser som finns på den svenska arbetsmarknaden. Antalet
personer i olika arbetsmarknadspolitiska åtgärder har ökat från drygt 100 000 år
1990 till omkring 200 000 år 1995. Regeringen ställde vid ingången av budgetåret
1995/96 krav på att AMV i genomsnitt skulle sysselsätta 238 000 personer per
månad i olika konjunkturberoende åtgärder. Detta krav har sedermera reducerats i
samband med att anslaget för åtgärderna har minskat, nuvarande krav är att AMS
skall sysselsätta 215 000 personer per månad i konjunkturberoende åtgärder.

Figur 1.

Riksdagen har beslutat att de svaga grupperna på arbetsmarknaden särskilt
skall prioriteras till de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna. Åtgärderna skall
stärka gruppernas ställning på arbetsmarknaden så att de skall ha förbättrade
möjligheter att konkurrera på den reguljära arbetsmarknaden. I tabellen nedan
anges hur stor andel av personerna i åtgärder som utgjordes av grupper med en
utsatt ställning på arbetsmarknaden.

7.62

Tabell 1. Andelen personer i respektive åtgärd och arbetslöshet från grupper med
en svagare ställning på arbetsmarknaden under år 1995, siffrorna avser procent.

------------------------------------------------
Åtgärd Arbets- Utom- Över 55 18-24 år
hand. nordisk
------------------------------------------------
Saknar 10,5 12,4 10,5 23,6
arbete
------------------------------------------------
I åtgärd10,2 13,4 4,8 32,5
------------------------------------------------
A.plats-14,0 25,3 1,8 49,4
intro.
------------------------------------------------
Utb.- 3,0 3,4 2,8 34,8
vikariat
------------------------------------------------
Alu 11,4 6,5 11,8 12,6
------------------------------------------------
Dator- 2,6 3,2 0,0 99,0
tek
------------------------------------------------
Bered.- 12,9 17,4 8,0 4,6
arbete
------------------------------------------------
Rek- 6,1 3,8 4,1 36,1
stöd
------------------------------------------------
A-utb 13,5 22,5 2,1 20,9
------------------------------------------------

Under perioden juli 1995 till december 1995 utgjorde männen i genomsnitt 52,4
procent av samtliga sökande vid förmedlingen. Samtidigt var 55,4 procent av
samtliga sökande i åtgärder män. Det innebär att männen får en större del av
åtgärderna än kvinnorna. Det beror på att det finns fler män i de grupper som
skall prioriteras till åtgärder, till exempel utomnordiska medborgare och
arbetshandikappade. Tendensen är dock att andelen kvinnor i åtgärder ökar.

Arbetsplatsintroduktion

Arbetsplatsintroduktion infördes under år 1995 och ersatte bland annat
ungdomsintroduktion, ungdomspraktik, invandrarpraktik och akademikerpraktik.
Efter en inledningsfas har omfattningen av sökande i arbetsplatsintroduktion
ökat. I april 1996 deltog cirka 42 600 personer i

7.63

arbetsplatsintroduktion. Det är ungefär lika många män och kvinnor som deltar i
arbetsplatsintroduktion.
Åtgärdseffektiviteten för arbetsplatsintroduktionen är i jämförelse med flera
andra åtgärder relativt god. Under år 1995 fick mer än 20 procent av de sökande
arbete direkt efter att åtgärden avslutades.
En stor andel av deltagarna i arbetsplatsintroduktion utgörs av ungdomar, fler
än 45 procent är yngre än 25 år. Resultaten för ungdomarna är bättre än för
övriga åldersgrupper. Det är troligt att åtgärden hjälper ungdomarna in på den
ordinarie arbetsmarknaden. Det finns även många utomnordiska medborgare i
arbetsplatsintroduktion. Omfattningen av utomnordiska medborgare i åtgärden är
större än omfattningen i invandrarpraktik samtidigt som fler får arbete direkt
efter arbetsplatsintroduktionen.

Utbildningsvikariat

Under budgetåret 1994/95 påbörjade drygt 35 000 personer utbildningsvikariat.
Det är framför allt offentliga arbetsgivare som visat intresse för
utbildningsvikariat och där återfinns fyra femtedelar av alla vikarier, främst
inom områdena vård och service. Inom det privata näringslivet är det betydligt
svårare att marknadsföra utbildningsvikariaten. Detta brukar förklaras med att
den privata sektorn saknar den saxnings- och vikariatskultur som kännetecknar
den offentliga sektorn. Vikariatstiderna har i genomsnitt varit 125 dagar -
vilket motsvarar cirka 18 veckor. Kvinnorna står för tre fjärdedelar av antalet
utbildningsvikariat vilket förklaras av att yrkesområdena vård och service
dominerar. Andelen kvinnor på denna nivå har varit oförändrad de senaste åren.
Även ålderssammansättningen har varit relativt konstant. Budgetåret 1994/95 var
medelåldern för hela gruppen som påbörjade utbildningsvikariat 31 år.
Deltagarnas formella utbildningsbakgrund uppvisar samma tendens som
arbetsmarknadsutbildningen, det vill säga allt fler har bättre utbildning.
Senaste budgetåret hade två tredjedelar av deltagarna kortare än eller lika med
tvåårigt gymnasium. Den utbildning som dominerar är framförallt vårdlinje och
social servicelinje.

Bidrag till utbildning i företag

Under budgetåret 1994/95 deltog drygt 48 000 personer någon gång i utbildning
som anordnats med bidrag till utbildning i företag. Omräknat till
heltidsutbildade deltog i genomsnitt per månad cirka 2 500 personer.
Arbetsmarknadsverkets kostnader för utbildning i företag uppgick till 382
miljoner kronor. Under tidsperioden juli 1995 till och med november 1995 deltog
4 979 personer i denna åtgärd.
Omfattningen av denna form av företagsutbildning har successivt minskat. I
budgetpropositionen för budgetåret 1995/96 (prop. 1994/95:100 bil. 11) har
regeringen föreslagit att åtgärden, Bidrag till utbildning i företag, skall
upphöra helt vid ingången av budgetåret 1998.

Utbildning inom de så kallade kommunavtalen

För att begränsa uppsägningar inom den offentliga sektorn har det under
budgetåren 1993/94 och 1994/95 varit möjligt att bevilja bidrag för
företagsutbildning inom kommuner och landsting. I stället för att beräkna
bidragen per deltagare och timme har ett belopp om högst 50 000 kronor per
person kunnat användas. Under budgetåret 1994/95 betalades 745 miljoner kronor
ut i enlighet med dessa överenskommelser. Avtalen innebär att anställda deltar i
olika kompetens- eller utvecklingsinsatser som kan vara yrkesutbildning eller
allmänt kompetenshöjande. Intresset hos kommuner och landsting att förlänga
dessa avtal, alternativt sluta nya, under innevarande budgetår, har inte varit
lika påtagligt som tidigare.

Arbetslivsutveckling

Arbetslivsutvecklingen ökade mycket snabbt i omfattning efter införandet den 1
januari 1993. Vid ingången av verksamhetsåret 1993/94 deltog ungefär 40 000
personer i arbetslivsutveckling. Under budgetåret 1994/95 minskade omfattningen
av sökande i åtgärden till följd av den stigande efterfrågan på arbetskraft. När
efterfrågan på arbetskraft nu minskar leder det till att antalet personer i
arbetslivsutveckling ökar. AMS prognos för hela budgetåret 1995/96 är att i
genomsnitt 46 800 personer per månad skall delta i arbetslivsutveckling.
Under år 1995 utgjorde männen nästan 60 procent av de sökande i åtgärden.
Antalet personer som erhåller arbete efter arbetslivsutveckling är lägre än
för övriga åtgärder. Under år 1995 fick cirka 11,8 procent av de sökande arbete
utan stöd direkt efter åtgärden. Orsaken till den lägre åtgärdseffektiveteten
kan vara att arbetslivsutveckling framför allt ges till personer som riskerar
att utförsäkras. Vidare är åtgärdens koppling till den reguljära arbetsmarknaden
mindre tydlig.
Det är endast personer vilka uppbär ersättning från kassa eller KAS som är
berättigade till arbetslivsutveckling. Det är sökande med långa
inskrivningstider som erhåller arbetslivsutveckling, vilket är en följd av att
åtgärden används som en möjlighet för de sökande att kvalificera sig för en ny
ersättningsperiod när de riskerar att utförsäkras.

Datortek
Datorteken infördes under år 1995 och syftar till att ungdomar skall lära sig
den nya informationstekniken samtidigt som de skall delta i
arbetsmarknadsinriktade projektarbeten. Omfattningen av sökande i datorteken har
ökat successivt under åren 1995 och 1996. För närvarande är 12 700 ungdomar
inskrivna vid datorteken, vilket skall jämföras med regeringens ambition om 20
000 individer i åtgärden. Antalet platser i datorteken omfattar i dag cirka 24
000. Det innebär att volymen av sökande i datorteken förmodligen kommer att
fortsätta att öka under 1996.
Målgruppen för datorteken har under första året varit ungdomar i åldern 20
till 24 år. Andelen arbetshandikappade är relativt liten i datorteken, vilket
beror på att det finns få arbetshandikappde bland ungdomarna. AMS har nyligen
utvärderat datorteken i en attitydundersökning som har riktat sig till
deltagarna i datorteken. Undersökningen visar att ungdomarna ger mycket goda
omdömen om datorteken på nästan samtliga punkter.

Beredskapsarbete

Ungefär 15 000 personer per månad har varit sysselsatta i olika
beredskapsarbeten under åren 1992 till 1995. Det är väsentligt färre än under
tidigare lågkonjunkturer, under år 1983 befann sig i genomsnitt 55 000
personer i beredskapsarbete per månad. Den lägre volymen av sökande i
beredskapsarbete är en medveten strategi från riksdagen och regeringen. Åtgärden
Arbetslivsutveckling har på många områden ersatt beredskapsarbete. AMS prognos
för budgetåret 1995/96 är att 11 400 personer per månad kommer att vara
sysselsatta i beredskapsarbete. Majoriteten av de sökande som erhåller
beredskapsarbeten är män, år 1995 var cirka 65 procent av dem som deltog i
åtgärden män.
Cirka 12,7 procent av de sökande erhöll arbete utan stöd direkt efter att de
avslutat ett beredskapsarbete under år 1995.
Det är många långtidsinskrivna, arbetshandikappade och utomnordiska medborgare
som erhåller beredskapsarbete. Till exempel utgjorde personer som varit
inskrivna vid förmedlingen i mer än två år 40 procent av dem som deltog i
åtgärden under år 1995.

Rekryteringsstöd

Omfattningen av sökande i rekryteringsstöd har ökat successivt under 1990-talet.
Under budgetåret 1992/93 var i genomsnitt 10 800 personer anställda med
rekryteringsstöd per månad. Under budgetåret 1994/95 hade antalet
rekryteringsstöd ökat till i genomsnitt 25 000 per månad. AMS prognos för
budgetåret 1995/96 är att i genomsnitt 16 100 personer per månad skall vara
anställda med rekryteringsstöd. Det innebär att antalet rekryteringsstöd kommer
att minska under budgetåret, vilket bland annat kan vara en följd av att
efterfrågan på arbetskraft minskar. Många av de sökande som erhåller
rekryteringsstöd är män, år 1995 var 65 procent av dem som erhöll åtgärden män.
Resultaten av rekryteringsstöden är mycket goda i jämförelse med övriga
åtgärder. Cirka 70 procent av individerna som erhåller rekryteringsstöd får
arbete direkt efter åtgärden.
Det är relativt få utomnordiska medborgare och arbetshandikappade som får
rekryteringsstöd. Många av dem som erhåller rekryteringsstöd är ungdomar eller
långtidsarbetslösa. Även personer i de utsatta grupperna får arbete direkt efter
rekryteringsstödet.

Skyddat arbete hos offentlig arbetsgivare (OSA)

Under budgetåret 1994/95 deltog i genomsnitt 5 600 personer per månad i
offentligt skyddad anställning, vilket överensstämmer med volymen i åtgärden
under tidigare år. Prognosen för budgetåret 1995/96 är att 5 300 personer i
genomsnitt per månad skall delta i offentligt skyddat arbete. Majoriteten av de
sökande i åtgärden är män, under andra halvåret 1995 var 83 procent av dem som
deltog i åtgärden män.
Av dem som lämnade offentligt skyddat arbete under budgetåret började 12
procent ett arbete utan OSA eller lönebidrag.
Offentligt skyddat arbete vänder sig framför allt till handikappade. Under år
1995 var 85 procent av dem som deltog i åtgärden handikappade

Starta eget

Starta-eget-bidraget infördes 1992. Efter en lägre volym av sökande i åtgärden
under åren 1992 och 1993 ökade omfattningen under 1994 och 1995. För närvarande
deltar i genomsnitt cirka 10 000 personer per månad i åtgärden.
Det är framför allt män som erhåller starta-eget-bidrag. Cirka 66 procent av
deltagarna i åtgärden utgörs för närvarande av män. Vidare är det många i åldern
25 till 39 år som får starta-eget-bidrag. Drygt var fjärde företag startades
inom varuhandeln år 1994.
Resultaten av starta-eget-bidragen är relativt tillfredsställande. Av de
företag som avslutade bidragsperioden under oktober år 1993 var det tre av fyra
som fortfarande var verksamma i oktober år 1994.

Europastipendier

Sedan den 1 januari 1996 har yrkesutbildade arbetslösa ungdomar som fyllt 20 men
inte 30 år möjlighet att få ett stipendium för att praktisera utomlands under en
period om minst sex månader. Sedan åtgärden trädde i kraft har 15 ungdomar
erhållit stipendier.

Arbetsmarknadsutbildning

Av AMS årsberättelse för arbetsmarknadsutbildning avseende budgetår 1994/95
framgår det att det genomsnittliga antalet personer som deltog i
arbetsmarknadsutbildning var högre än föregående budgetår. Rapporten visar även
att utbildningens inriktning i stort sett följer den allmänna trend som finns på
arbetsmarknaden. Detta visas bland annat genom att datakunskaper betonas
ytterligare med en ökning från 25 procent till 29 procent jämfört med föregående
budgetår, medan vårdutbildning sjunker ytterligare från 5 procent till 4
procent. Under budgetåret 1994/95 deltog knappt 200 000 personer någon gång i
arbetsmarknadsutbildning, vilket är 32 000 personer fler än budgetåret 1993/94.
Detta innebär att 57 900 personer i genomsnitt per månad deltagit i
arbetsmarknadsutbildning 1994/95, varav 52 000 i upphandlad
arbetsmarknadsutbildning och 5 900 personer i reguljär utbildning. En faktor som
förklarar AMS ökning av arbetsmarknadsutbildningen är att budgetåret 1994/95
inleddes med en högre ingående balans.
Av AMS årsberättelse för budgetåret 1994/95 för arbetsmarknadsutbildning
framgår att 46 procent av deltagarna var kvinnor. Detta motsvarar kvinnornas
andel av de arbetslösa. Andelen ungdomar upp till 24 år var drygt 20 procent
vilket är en minskning med 6 procentenheter jämfört med budgetåret 1993/94.
Medelåldern för hela gruppen som påbörjade arbetsmarknadsutbildning budgetåret
1994/95 är 34 år. Ett viktigt mål för arbetsmarknadsutbildning är att bryta den
könsuppdelade arbetsmarknaden. Enligt årsberättelsen är resultaten varierande.
Vad gäller de tekniska utbildningarna är tre fjärdedelar män medan det inom
vårdområdet råder en kvinnlig övervikt. Inom administration/ADB, det
kommersiella området, serviceområdet samt inom de förberedande utbildningarna är
det ungefär lika många män som kvinnor som studerar.
Ett annat viktigt mål med arbetsmarknadsutbildning är att stödja grupper som
har en svag ställning på arbetsmarknaden. Till dessa grupper räknas:
långtidsarbetslösa, utomnordiska medborgare samt arbetshandikappade. Enligt AMS
årsredovisning för arbetsmarknadsutbildning framgår att man lyckats väl att
uppfylla detta mål.
Arbetsmarknadsutbildningens kostnader kan delas upp i två delar, dels
kurskostnader för köp av arbetsmarknadsutbildning, dels kostnader för
utbildningsbidrag för deltagare. De totala kurskostnaderna för upphandling av
arbetsmarknadsutbildning uppgick under budgetåret 1994/95 till 5,6 miljarder
kronor. Den genomsnittliga kostnaden per kursdeltagarvecka uppgick till 1 774 kr
under budgetåret 1994/95 och är en minskning med 6 procent jämfört med
budgetåret 1993/94. Priset per kursdeltagarvecka har minskat de senaste åren och
förklaras dels av att AMV i högre grad efterfrågar utbildning som är mindre
kapitalintensiv, dels en ökad konkurrens totalt sett och inom olika
yrkesområden. Till detta kommer också en förbättring av upphandlingen.
Kompetensen inom AMV för upphandling har utvecklats vilket också lett till att
priserna har kunnats pressas.
Den totala kostnaden för utbildningsbidrag till arbetsmarknadsutbildning
uppgick under budgetåret 1994/95 till 6,3 miljarder kronor. Denna kostnad är
direkt relaterad till nivåerna för arbetslöshetsersättningen och därmed också
relaterad till hur stor andel av deltagarna som tillhör arbetslöshetskassan.

7.6 Återrapportering till riksdagen om utvecklingen av
anställningar med lönebidrag

Riksdagen har den 7 december 1995 antagit regeringens proposition (1995/96:96)
om Anställning med lönebidrag i syfte att häva stoppet för nya
lönebidragsanställningar under budgetåret 1995/96. Riksdagen har i ett
tillkännagivande begärt att regeringen skall återkomma till riksdagen med en
redovisning av hur anställningarna med lönebidrag har utvecklats.
AMS fick genom ett regeringsbeslut den 21 december 1995 i uppdrag att senast den
1 mars 1996 redovisa lönebidragsutvecklingen.

AMS rapport till regeringen om utvecklingen av lönebidrag

Antalet anställda med lönebidrag under kalenderåret 1995 uppgick till i
genomsnitt 49 600 per månad. Detta är det högsta antal som har redovisats sedan
lönebidraget infördes år 1980 och innebär cirka 5 000 fler i åtgärden än
motsvarande genomsnitt år 1994. I en åtgärdsprognos, lämnad av
länsarbetsnämnderna, beräknas antalet anställningar med lönebidrag minska med
cirka 3 200 mellan december 1995 och motsvarande månad 1996.
I det faktiska utfall som föreligger under april månad 1996 finns vissa
tendenser som visar att tempot i neddragningen av volymerna är snabbare än
prognosticerat. Denna antagna neddragning av antalet lönebidrag påskyndas som en
följd av de varsel och uppsägningar som följer av neddragningen av
bidragsnivåerna.
Till följd av riksdagens beslut att sänka bidragen till 80 procent efter fyra
års anställning med lönebidrag har omförhandlingar inletts i takt med att
bidragsbesluten löper ut. Vid en förfrågan till länsarbetsnämnderna bedömer de
att det vid mitten av februari fanns cirka 600 kända varsel om uppsägningar
eller verkställda uppsägningar av anställningar med lönebidrag. Det största
antalet varsel återfinns inom allmännyttiga organisationer. Den allmänna
uppfattningen är att fler varsel är att vänta i takt med att bidragsbesluten
omförhandlas under återstoden av budgetåret.
Av AMS rapport framgår att arbetsförmedlingen/arbetsmarknadsinstituten (af/ami)
sedan budgetåret 1989/90 fram till halva budgetåret 1994/95 har lyckats öka
antalet placerade arbetshandikappade med lönebidrag från i genomsnitt 427 nya i
lönebidrag per månad till i genomsnitt 1 180 per månad. AMS kunde konstatera
påtagliga svårigheter att finansiera nya beslut under 1995. Antalet nya beslut
om lönebidragsmedel under sista kvartalet 1995 uppgick till endast 47 procent av
antalet under motsvarande tid 1994.
AMS redovisar vidare att antalet övergångar från Samhall till arbete på den
reguljära arbetsmarknaden minskat påtagligt för att sista kvartalet 1995 uppgå
till 60 procent av antalet under motsvarande period 1994.
Försöksverksamheten med Särskilt introduktionsstöd- och uppföljningsstöd för
funktionshindrade i arbetslivet (SIUS) påverkas också av bristen på
lönebidragsmedel, då de engagerade stödpersonerna finansieras med medel under
samma anslag. Två län har lagt ned sina projektverksamheter på grund av
medelsbrist.
AMS bedömer att uppsägningar av anställda med lönebidrag hos främst
allmännyttiga organisationer kommer att innebära nya grupper av svårplacerade
sökande med arbetshandikapp, där andra anställningar med lönebidrag kommer att
krävas för en återgång till arbetslivet. Antalet arbetssökande med
arbetshandikapp ökar och under januari 1996 var antalet arbetssökande
arbetshandikappade (i kategori 11-14) 47 200, vilket är en ökning med nästan 5
procent jämfört med samma tidpunkt föregående år.
Från den 1 juli 1995 kan lönebidrag lämnas med högst 50 procent av
lönekostnaden till arbetsgivare som anställer långtidsarbetslösa som fyllt 60 år
och uppbär arbetslöshetsersättning. Endast tio personer från denna målgrupp hade
anställts med lönebidrag fram till den 15 januari 1996.
AMS redovisar vidare i sin rapport vilka lönebidragsvolymer som finns hos olika
arbetsgivarkategorier vid början och slutet av sista halvåret 1995.

Antal lönebidragsanställda hos olika arbetsgivare

Arbetsgivare Antal Antal +/- Andel
procent
15/6-95 15/12-95 15/12-95

Statliga 4 090 4 001 -89 8,4 %
Motsv. inst. 316 170 -146 0,4 %
Förs.kassa 275 281 6 0,6 %

Allm.nytt. 16 982 16 407 -57534,4 %
Kommuner 6 265 6 052 -213 12,7 %
Landsting 1 549 1 500 -493,1 %
Affärsverk 72 61 11 0,1%
Företag 18 346 17 512 -834 36,7 %
Övriga 1 892 1 742 -150 3,6 %
Summa 49 787 47 726 -2 061 100,00 %

Av tabellen framgår att vid enskilda företag och allmännyttiga organisationer
finns det flest anställda med lönebidrag. Dessa arbetsgivarkategorier
sysselsätter cirka 70 procent av samtliga anställda med lönebidrag. Många
anställda med lönebidrag finns också hos statliga och kommunala arbetsgivare som
sysselsätter cirka 20 procent av alla anställda med lönebidrag.

7.64

Bidragsnivåer i procent för anställningar med lönebidrag fördelade på
arbetsgivarkategorier, kvarstående respektive omprövade beslut

ArbetsgivareSamtligaOmprövade beslutOmprövade beslut
kvarstående15/6 -95 15/12 -95
beslut

Statliga 89,9 90,3 84,4
Motsv.inst. 91,0 91,0 78,9
Förs.kassa 94,0 94,1 87,1
Allm.nytt. 85,6 85,5 84,4
Kommuner 53,0 50,7 50,5
Landsting 44,5 42,8 43,3
Affärsverk 67,9 67,2 59,1
Företag 65,9 64,0 63,0
Övriga 65,2 63,1 62,0

Summa 72,6 71,9 70,4

AMS redogör också i ovanstående tabell för bidragsnivåerna hos olika kategorier
av arbetsgivare. AMS konstaterar att det fortfarande finns höga bidragsnivåer
hos vissa kategorier arbetsgivare och att detta kvarstår från det gamla
lönebidragssystemet med fasta bidragsnivåer baserade på arbetsgivarkategori.

Regeringens överväganden

AMS har den 19 februari 1996 rapporterat om volymutvecklingen när det gäller
lönebidragsanställningar under anslaget Särskilda åtgärder för
arbetshandikappade. Antalet personer i genomsnitt per månad för vilka
arbetsgivaren fick lönebidrag uppgick till 49 600 under kalenderåret 1995. Denna
volym är högre än vad reservationsanslaget är beräknat för, det vill säga en
omfattning på cirka 44 000 - 45 000 personer. AMS överskred också anslagsposten
som finansierar lönebidrag och offentligt skyddat arbete med 208 miljoner kronor
under budgetåret 1994/95. Regeringen har i regleringsbrevet för budgetåret
1995/96 ett verksamhetsmål att minst 50 000 personer i genomsnitt per månad
ges lämplig sysselsättning för de medel som tilldelats för Särskilda åtgärder
för arbetshandikappade.
RRV har lämnat invändning i revisionsberättelsen över AMV:s årsredovisning för
budgetåret 1994/95 med anledning av överskridandet av tidigare nämnda
anslagspost.
Den i förhållande till anvisade medel höga åtgärdsvolymen fick under år 1995
som följd ett stopp för nya anställningar med lönebidrag. Detta har redovisats i
proposition 1995/96:96 Anställning med lönebidrag. Där förordades att AMS skulle
verka för att successivt minska volymerna och lönebidragsnivåerna.
Länsarbetsnämnderna har i en prognos beräknat att antalet anställda med
lönebidrag kommer att minska med cirka 3 200 personer mellan december 1995 och
motsvarande månad 1996. Processen förväntas påskyndas till följd av varsel och
uppsägningar av lönebidragsanställda. Regeringen bedömer dock att flera ideella
organisationer genom förhandlingar med kommuner och landsting kommer att kunna
hitta lösningar till kompletterande finansieringsformer och därmed motverka
uppsägningar av lönebidragsanställda.
Sänkningen av bidragsnivån till högst 80 procent efter de fyra första årens
anställning med lönebidrag har inneburit att omförhandlingar har inletts i takt
med att bidragsbesluten löper ut. Sänkningen innebär en tidigareläggning till en
nivå som riksdagen redan tidigare har beslutat om.AMS har redovisat att endast
ett mindre antal äldre har kunnat anvisats till en anställning med lönebidrag.
Riksdagen har i den nyligen antagna propositionen 1995/96:96 om Anställning med
lönebidrag, särskilt anvisat 50 miljoner kronor för anställning av arbetslösa,
icke arbetshandikappade människor som fyllt 60 år med lönebidrag. Regeringen
bedömer att det därför bör finnas ytterligare förutsättningar för att bereda
sysselsättning för äldre personer med relativt kort tid kvar till
ålderspensioneringen och som har svårigheter att få nytt arbete sedan de har
blivit arbetslösa.
Det flexibla lönebidraget som utgår från den enskilda personens
förutsättningar att medverka i produktionen, har medfört att arbetsmarknaden har
vidgats för arbetshandikappade. Bidragsnivån utgår från den enskilde
arbetshandikappade, oavsett arbetsgivarkategori. Enskilda och kommunala
arbetsgivare har med det flexibla lönebidraget blivit ett tydligare alternativ
och utökat möjligheterna för arbetshandikappade. I det tidigare systemet, med
fasta bidragsnivåer för olika arbetsgivarkategorier och som var lägst för
enskilda och kommunala arbetsgivare, blev ofta gravt arbetshandikappade
hänvisade till arbetsuppgifter i allmännyttiga organisationer eller inom staten.
Regeringen har med det flexibla lönebidraget ställt ökade krav på AMS att
hantera volymutvecklingen och bidragsnivåerna och att inom ramen för anvisade
medel få utrymme för fler anställda med lönebidrag. Genom en vidgad
arbetsmarknad, där privata och kommunala arbetsgivare i större omfattning kan
anställa arbetshandikappade med hjälp av bidraget och därmed medverka i
rehabiliteringsarbetet, minskar risken för negativa inlåsningseffekter.
Arbetsgivare, som har möjlighet att ta ett eget kostnadsansvar för det arbete en
anställd med lönebidrag utför, ger också möjlighet för den anställde att, efter
rehabilitering, gå över till en reguljär anställning utan särskilt bidrag eller
med minskade bidrag. Samtidigt har arbetshandikappade med ett arbetshandikapp,
som tilltar, möjlighet att stanna kvar längre i arbetslivet eftersom
bidragsnivån även kan höjas. De omförhandlingar som har inletts från den 1
januari 1996 kommer bland annat att innebära en prövning av huruvida tränings-
och rehabiliteringseffekter kan ha förändrat arbetsförmågan och om det finns
skäl att ändra bidragsnivån.
Regeringen avser utreda hur de offentliga resurserna utnyttjas i syfte att
bereda sysselsättning och arbete åt personer med arbetshandikapp. I
översynen skall också en analys göras av lönebidraget mot bakgrund av de
statsbidrag som utgår till de allmännyttiga organisationerna i syfte att bedöma
effekterna av förändringarna av lönebidragsnivåerna som riksdagen har beslutat
om. Riksdagen har också nyligen antagit arbetsmarknadsutskottets betänkande om
Lönebidragsmedel inom allmännyttiga organisationer (1995/96:AU15) i vilket
lämnas förslag som syftar till att förhindra uppsägningar av arbetshandikappade
inom allmännyttiga organisationer som är aktuella för omförhandlingar.

7.7 Arbetsrättskommissionen

Arbetsrätten behöver förändras. Arbetsrätten måste ha en ändamålsenlig
utformning och spegla en rimlig avvägning mellan löntagarnas behov av skydd mot
godtyckliga och diskriminerande beslut och företagens behov att kontinuerligt
kunna anpassa sin organisation och sin arbetsstyrka till förändrade
förutsättningar och behov. Den skall också vara utformad så att den inte
försvårar för företagen att expandera och nysatsa (prop. 1995/96:150).
Regeringen bemyndigade den 16 mars 1995 statsrådet Leif Blomberg att tillkalla
en kommission med uppdrag att söka lösningar på de problem som arbetsmarknadens
parter anser finns på arbetsrättens område. Kommissionen, som leddes av
direktören Tony Hagström, antog namnet 1995 års Arbetsrättskommission.
Utgångspunkten för kommissionens arbete var enligt dess direktiv att lösningen
på de problem som finns på arbetsrättens område bör bygga på en gemensam syn och
tillkomma i en samförståndsanda. Kommissionen fick därför uppdraget att söka
lösningar på de problem som arbetsmarknadens parter anser finns inom
arbetsrätten. Syftet var att kommissionen under medverkan av parterna skulle
finna former för hur parterna själva i så stor utsträckning som möjligt genom
kollektivavtal kunde utforma de arbetsrättsliga reglerna så, att de fungerar väl
i praktiken och blir så enkla och effektiva som möjligt. Kommissionens mål var
att åstadkomma en långsiktig och stabil arbetsrätt som
- främjar flexibilitet och produktivitetsutveckling i företagen och den
offentliga sektorn,
- tillgodoser de anställdas behov av utveckling, inflytande, frihet och
trygghet,
- främjar jämställdhet mellan könen, och
- främjar invandrarnas villkor på arbetsmarknaden.

7.65

Kommissionen slutförde den 10 maj i år sitt arbete genom att överlämna rapporten
Samarbetsavtal?. I rapporten konstateras att arbetsmarknadens parter under
arbetets gång närmat sig varandra påtagligt i åtskilliga väsentliga frågor på
arbetsrättens område. I vissa frågor har dock stora åsiktsskillnader bestått.
Varken arbetsgivarnas eller arbetstagarnas representanter har kunnat godta det
slutförslag till avtalsrekommendation som kommissionens ordförande presenterat.
Vid regeringens överläggning med arbetsmarknadens parter den 28 maj 1996 antog
parterna regeringens erbjudande att ställa medlare till parternas förfogande.
Medlarna skall understödja parternas förhandlingar som syftar till att lösa de
motsättningar som föreligger beträffande arbetsrätten. Utgångspunkten för
förhandlingarna är att medverka till åtgärder som kan öka sysselsättningen.
Mot denna bakgrund uppdrog regeringen den 30 maj 1996 åt Statens
förlikningsmannaexpedition att utse medlare. Medlarna kommer att informera
regeringen om resultatet av sitt arbete den 23 augusti 1996. Regeringen utgår
från att medlingsarbetet leder till att parterna kommer överens.

7.8 Översynen av arbetsmarknadspolitiken

7.8.1 Utredningar

Ett stort antal utredningar har under det senaste året behandlat, eller
behandlar ännu, frågor av stor betydelse för sysselsättningen och
arbetsmarknadens funktionssätt men också av stor betydelse för att uppnå en mer
jämställd arbetsmarknad och en integrering av invandrare i det svenska
samhället. Regeringen gav i december 1995 dessa utredningar i uppdrag att senast
den 29 februari 1996 till regeringen redovisa det underlag som kunde vara av
betydelse för en sysselsättningspolitisk proposition under våren 1996.
Under våren 1996 har den Arbetsmarknadspolitiska kommittén (A 1994:01) och
Utredningen om Kvinnors arbetsmarknad (A 1995:13) redovisat sina
slutbetänkanden, Aktiv arbetsmarknadspolitik (SOU 1996:34) respektive Hälften
vore nog - om kvinnor och män på 90-talets arbetsmarknad (SOU 1996:56). Dessutom
har Kommittén om ett nationellt kunskapslyft för vuxna (KLK) (U 1995:10)
redovisat sitt delbetänkande En strategi för kunskapslyft och livslångt lärande
(SOU 1996:27). Den Invandrarpolitiska kommittén (KU 1994:11) har lämnat en
skrivelse till regeringen (dnr A96/2227/IP).
Synpunkter på dessa betänkanden respektive Invandrarpolitiska kommitténs
skrivelse har, utom i fråga om betänkandet från Utredningen om kvinnors
arbetsmarknad, inhämtats vid en serie remissmöten som
Arbetsmarknadsdepartementet och Utbildningsdepartementet anordnade under april
1996. De frågor som behandlades vid dessa möten liksom vilka som var närvarande
framgår av avsnitt 7.8.2. De skriftliga synpunkter som lämnades vid remissmötena
finns tillgängliga i Arbetsmarknadsdepartementet under dnr A96/2319/A.
AMS har också under våren 1996 lämnat dels en anslagsframställning för
budgetåret 1997, dels en rapport (Arbetsmarknadsverkets framtida organisation)
om hur det av statsmakterna beslutade besparingskravet skall genomföras inom
AMV. Riksrevisionsverket har yttrat sig över den sistnämnda rapporten (dnr RRV
22-96-0854).

7.8.2 Närvarande vid remissmöten

Remissmötet den 9 april 1996

Vid remissmötet lämnades synpunkter på följande avsnitt i den
Arbetsmarknadspolitiska kommitténs betänkande (SOU 1996:34).

Arbetsmarknadspolitikens roll (kapitel 3)
Arbetsförmedling (kapitel 4)
Arbetsmarknadspolitiska åtgärder (kapitel 5)
Utvärdering (kapitel 10)

Närvarande var

Arbetslivsinstitutet
Arbetsmarknadsstyrelsen (AMS)
Finansdepartementet
Högskolan i Växjö, Nationalekonomiska institutionen
Landsorganisationen i Sverige (LO)
Närings- och teknikutvecklingsverket (NUTEK)
Riksdagens arbetsmarknadsutskott
Rådet för arbetslivsforskning
Svenska arbetsgivareföreningen (SAF)
Sveriges akademikers centralorganisation (SACO)
Tjänstemännens centralorganisation (TCO)
Universitetet i Uppsala, Nationalekonomiska institutionen

Remissmötet den 11 april 1996

Vid remissmötet lämnades synpunkter på delbetänkandet från Kommittén om ett
nationellt kunskapslyft för vuxna (SOU 1996:27) och på följande avsnitt i den
Arbetsmarknadspolitiska kommitténs betänkande.
Arbetsmarknads- och kompetensbehov (kapitel 6)
Närings-, regional- och arbetsmarknadspolitik (kapitel 8)

Närvarande var

Arbetsgivarverket
AMS
Finansdepartementet
Företagarnas riksorganisation
Kommittén för kvalificerad yrkesutbildning
LO
Landstingsförbundet
NUTEK
SAF
Svenska kommunförbundet
SACO
TCO

Remissmötet den 17 april 1996

Vid remissmötet lämnades synpunkter på skrivelsen (dnr A96/2227/IP) från den
Invandrarpolitiska kommittén och på följande avsnitt i den
Arbetsmarknadspolitiska kommitténs betänkande.

Invandrarna och arbetsmarknaden (kaptitel 4)
Kommunernas roll i arbetsmarknadspolititiken (kapítel 9)
Samordnad rehabilitering (kapitel 7)

Närvarande var

AMS
Finansdepartemetentet
Handikappombudsmannen
Invandrar- och flyktingpolitiska rådet
Svenska kommunförbundet
LO
Landstingsförbundet
Riksdagens arbetsmarknadsutskott
Riksförsäkringsverket (RFV)
Socialdepartemetentet
Socialstyrelsen (SoS)
Statens invandrarverk
Storstadskommittén
SAF
SACO
Sveriges kommunaltjänstemannaförbud
TCO

7.66

7.9 Sammanfattning av den nya inriktningen av den
aktiva arbetsmarknadspolitiken

Regeringens mål är att halvera den öppna arbetslösheten fram till sekelskiftet.
Arbetsmarknadspolitiken kan bidra till detta genom att skapa en väl fungerande
arbetsmarknad, genom att lediga platser tillsätts snabbt och att arbetslösa kan
komma tillbaka i arbete så fort som möjligt.
I denna proposition presenteras förslag rörande den aktiva arbets-
marknadspolitiken. Förslag rörande övriga delar av arbetsmarknadspolitiken -
arbetstider, arbetsrätt, arbetsorganisation och arbetsmiljö - kommer regeringen
att redovisa i andra sammanhang.
Regeringens förslag inom det arbetsmarknadspolitiska området är:

En stark nationell offentlig arbetsförmedling

Utgångspunkten för den aktiva arbetsmarknadspolitiken är i likhet med tidigare
en stark nationell offentlig arbetsförmedling. Platsförmedlingens roll skall
enligt regeringens uppfattning även framöver vara central. Den som kommer till
arbetsförmedlingen som arbetssökande skall i första hand få kännedom om de
lediga platserna och få hjälp med att snabbt finna ett lämpligt arbete.

Tydliga mål för arbetsmarknadspolitiken

Målen för Arbetsmarknadsverket skall göras tydligare och kraven på uppföljning
skärps. De övergripande målen för arbetsmarknadspolitiken skall vara att hålla
nere vakanstiderna för lediga platser, minska långtidsarbetslösheten samt
motverka långa tider utan reguljärt arbete.

Utökad lokal samverkan i arbetsmarknadspolitiken

Ansvaret för att verkställa de arbetsmarknadspolitiska uppdragen fördelas på
fler aktörer. Kommunerna får ett tydligare uppdrag i arbetet med att bekämpa
arbetslösheten i och med att de får ett utökat ansvar i
arbetsförmedlingsnämnderna. En samordning av regler och flexiblare åtgärder
skapar förutsättningar för starkare lokal förankring.

Individen i centrum - handlingsplaner för alla som är arbetslösa länge

Arbetsförmedlingen och den arbetssökande skall göra upp en plan där det främsta
målet skall vara att finna arbete. I planen skall finnas en tydlig
överenskommelse med respektive parts åtagande.

Hög omfattning på arbetsmarknadspolitiska programmen

För budgetåret 1997 skall 230 000 personer per månad vara i konjunkturberoende
arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Dessutom skall ca 40 000 äldre beredas
sysselsättning i offentliga tillfälliga arbeten.

Nya former för sysselsättning

Offentligt tillfälligt arbete skall kunna erbjudas den som är 55 år eller äldre
och som varit inskriven vid arbetsförmedlingen som arbetssökande i mer än två år
samt uppbär arbetslöshetsersättning.
- Lokala arbetscentra för långtidsarbetslösa lyfts fram som ett exempel på nya
former för arbetsmarknadspolitiska program.
- Exportsäljare och miljöinformatörer är exempel på framtida utbildningar inom
ramen för arbetsmarknadsutbildningen.
- En arbetsgivare skall kunna få vikariatsersättning när en anställd är ledig
med lön för att starta eget företag.

Satsa på utbildning för arbetslösa

- Inom ramen för den statliga vuxenutbildningssatsningen prioriteras arbetslösa
som är i behov av en gymnasieutbildning.
- Utomnordiska medborgare som varit arbetslösa och inskrivna vid
arbetsförmedlingen under minst två år samt arbetslösa arbetshandikappade får
möjlighet att studera inom det reguljära utbildningsväsendet på grundskole- och
gymnasienivå inom ramen för arbets