Regeringens proposition
1995/96:222

Vissa åtgärder för att halvera arbetslösheten
till år 2000, ändrade anslag för budgetåret
1995/96, finansiering m.m

Stockholm den 10 juni 1996

Prop.

1995/96:222

Göran Persson

ErikÅsbrink
(Finansdepartementet)

Propositionens huvudsakliga innehåll

Propositionen innehåller regeringens förslag till vissa åtgärder för att
halvera arbetslösheten till år 2000.

En offensiv näringspolitik för tillväxt och sysselsättning föreslås
genom program för småföretagsutveckling, förnyelse och tillväxt, för
utökat Östersjösamarbete samt för omställning till hållbar utveckling.
Förslag till ändrade anslag på tilläggsbudget för budgetåret 1995/96
redovisas.

Skatteförslag presenteras och aviseras i denna proposition för att
bidra till att skapa den önskvärda stabiliteten samtidigt som den in-
hemska ekonomin främjas.

Utbildningssatsningen fullföljs genom att den reguljära utbildning-
en byggs ut med 100 000 platser i vuxenutbildningen och 30 000 nya
platser inom högskolan. Finansiering sker i huvudsak inom arbets-
marknadsområdet och genom höjning av energiskatterna. Därutöver
sker finansering genom att utbildningssatsningen far effekt på den
öppna arbetslösheten och att belastningen på arbetslöshetsförsäkring-
en därmed minskar.

Inan det arbetsmarknadspolitiska området föreslås en ny inriktning
av arbetsmarknadspolitiken. Arbetslöshetsförsäkringen som en om-
ställningsförsäkring förstärks. Ersättningsnivån i arbetslöshetsförsäk-
ringen bör enligt regeringen höjas från 75 procent till 80 procent den

1 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 222

1 januari 1998. Kostnaden för höjningen bör finansieras fullt ut på
arbetslöshetsförsäkringens utgiftssida.

Samtliga förslag finansieras fullt ut.

Prop. 1995/96:222

Innehållsförteckning

Prop. 1995/96:222

1     Förslag till riksdagsbeslut...................... 1.1

2     Lagtexter...................................2.1

2.1

Förslag till lag om ändring i lagen (1996:537)
om ändring i lagen (1978:69) om försäljnings-

skatt på motorfordon .................

.. 2.1

2.2

Förslag till lag om ändring i fordons-
skattelagen (1988:327) ...............

. . 2.5

2.3

Förslag till lag om ändring i bilskrot-
ningslagen (1975:343)................

. 2.15

2.4

Förslag till lag om ändring i lagen

(1994:1563) om tobaksskatt...........

. 2.16

2.5

Förslag till lag om tillfällig nedsättning av
stämpelskatt i vissa fall ...............

. 2.18

2.6    Förslag till lag om ändring i lagen (1984:404)

om stämpelskatt vid inskrivningsmyndigheten. 19

2.7    Förslag till lag om upphävande av lagen
(1994:1851) om skattelättnader för sparande i

allemansfond ........................2.20

2.8     Förslag till lag om arbetslivsutveckling . .. 2.21

2.9     Förslag till lag om offentliga tillfälliga arbeten

för äldre arbetslösa....................2.22

2.10   Förslag till lag om ändring i lagen (1973:370)

om arbetslöshetsförsäkring .............2.23

2.11   Förslag till lag om ändring i lagen (1973:371)

om kontant arbetsmarknadsstöd .........2.32

3     Sammanfattning av förslagen och deras finansiering . 3.1

4     En skattepolitik för arbete......................4.1

4.1     Inledning.............................4.1

4.2    Tidsbegränsad nedsättning av stämpelskatten

på fastigheter m.m......................4.2

4.2.1 Gällande rätt.....................4.2

4.2.2 Tidsbegränsad nedsättning av stämpel-

skatten vid förvärv av fast egendom och
tomträtter........................4.3

4.2.3 Skattskyldighet för Allmänna pensions-
fonden ...........................4.4

4.3     Slopad försäljningsskatt och höjd fordonsskatt

för personbilar ........................4.5

4.4    Höjd tobaksskatt ......................4.6

4.5    Slopad förmånsbehandling av allemansfonder 4.7

4.6    Kommande åtgärder....................4.8

4.6.1  Lättnader i dubbelbeskattningen av aktier

i onoterade aktiebolag m.m..........4.8

4.6.2 Förmögenhetsbeskattningen av aktier 4.10

4.6.3  Åtgärder för enskilda näringsidkare .4.12

4.6.4 Nedsättning av socialavgifter......4.13

4.6.5 Ny beskattning av bilförmån ......4.14

4.6.6 Rationaliserad skatteuppbörd - skatte-
konto ..........................4.15

4.6.7 Andra åtgärder .................4.17

4.7    Budgeteffekter .......................4.18

4.8    Upprättade lagförslag..................4.21

Prop. 1995/96:222

5 Offensiv näringspolitik för tillväxt och sysselsättning 5.1

5.1 Politikens inriktning - samverkan för förnyelse

och tillväxt...........................5.1

5.2    Näringspolitik för småföretagsutveckling, för-
nyelse och tillväxt......................5.2

5.2.1  Ändrade villkor för företagandet .... 5.2

5.2.2 Företagsamhet och entreprenörskap . 5.5

5.2.3 Innovation och kunskapsspridning . . 5.6

5.2.4 Samverkan och kraftsamling för regional

utveckling .......................5.8

5.2.5 Öppna och vidgade marknader......5.9

5.2.6 Effektiv ägarstyming ............5.11

5.2.7  Omställning till ekologiskt hållbar

utveckling ......................5.12

5.3    Program för småföretagsutveckling, förnyelse

och tillväxt..........................5.14

5.3.1 Företag skall växa med kunskap ...5.15

5.3.2 Enklare att starta och driva företag . . 5.19

5.3.3 En ny regional näringspolitik......5.25

5.3.4 Fler exportföretag...............5.30

5.4    Program för samarbete och utveckling inom

Östersjöregionen .....................5.31

5.5    Program för omställning till hållbar

utveckling...........................5.33

5.6    Särskilda insatser för omstrukturering i vissa

kommuner och landsting...............5.36

6 Utbildning för tillväxt och rättvisa...............6.1

6.1    Inledning.............................6.1

6.1.1  Tidigare riksdagsbehandling........6.1

6.1.2 Pågående utrednings- och remissarbete6.1

6.2    Om behovet av ett kunskapslyft ..........6.2

6.2.1 Arbetsmarknaden för olika utbildnings-
kategorier........................6.5

6.2.2 Kraven på ökade kunskaper och
kompetens.......................6.7

6.3    Satsningen på vuxenutbildningen........6.11

6.3.1  Syfte och målgrupp..............6.11

6.3.2 Omfattning ....................6.13

6.4    Kommunernas roll i vuxenutbildnings-
satsningen...........................6.14

6.4.1 Planering och genomförande ......6.14

6.4.2 Utbildningens inriktning..........6.16

6.4.3 Uppdelning av kurser i yrkesämnen i

komvux........................6.18

6.4.4 Utbildningsanordnare............6.19

6.4.5 Samverkan med arbetsförmedlingen och

det lokala arbetslivet..............6.20

6.4.6  Skolverkets roll.................6.21

6.5    Lokala möjligheter....................6.22

6.5.1  Distansutbildning...............6.22

6.5.2 Lokala lärcentra ................6.23

6.5.3 Lärlingsutbildning och arbetsplatsför-

lagd utbildning ..................6.23

6.5.4 Kvalificerad yrkesutbildning ......6.24

6.5.5 Basår i komvux.................6.25

6.5.6 Folkbildningen .................6.25

6.6    De särskilda utbildningsåtgärderna mot

arbetslösheten under läsåret 1996/97 ..... 6.26

6.7    Särskilt utbildningsbidrag..............6.27

6.8    Expansion av den högre utbildningen.....6.28

7 En arbetsmarknad för ökad trygghet och sysselsättning. 1

7.1     Inledning.............................7.1

7.1.1  Utvecklingen på arbetsmarknaden ... 7.1

7.1.2 Kvinnor och män på arbetsmarknaden 7.6

7.1.3 Samverkan mellan arbetsmarknadspoli-
tiken och andra politikområden ......7.8

7.2    Den aktiva arbetsmarknadspolitiken.......7.9

7.2.1  Den aktiva arbetsmarknadspolitikens

framtida roll och inriktning.........7.11

7.2.2 Övergripande mål för AMV.......7.13

7.2.3 AMV:s verksamhetsmål..........7.15

7.2.4 Större krav på uppföljning och ut-
värdering .......................7.16

7.2.5 En stark offentlig arbetsförmedling .7.16

7.2.6 Utökad lokal samverkan i arbetsförmed-
lingsnämnderna ..................7.19

7.2.7 En samordning av regler ger större
utrymme för individuella lösningar ... 7.20

7.2.8 Hög omfattning på de arbetsmarknads-
politiska programmen för att rusta den

Prop. 1995/96:222

enskilde och motverka passivitet .... 7.22

7.3    Den enskilde individen i centrum ........7.23

7.3.1  Den individuella handlingsplanen . 7.23

7.3.2 Platsförmedlingen - arbetsförmedlingens

grundläggande uppgift ............7.26

7.3.3 Rusta den enskilde för framtidens arbets-

marknad ........................7.28

7.3.4 Arbetsplatsintroduktion ..........7.32

7.3.5 Datortek/aktivitetscenter..........7.32

7.3.6 Rekryteringsstöd................7.32

7.3.7 Utbildningsvikariat..............7.36

7.3.8 Arbetslivsutveckling.............7.38

7.3.9 Pendlingsstöd..................7.40

7.4    Särskilda insatser för vissa grupper.......7.41

7.4.1  Invandrarna på arbetsmarknaden ... 7.41

7.4.2  Offentliga tillfälliga arbeten för äldre 7.46

7.4.3 Arbetshandikappade på arbetsmark-

naden ..........................7.47

7.4.4 Nya former för sysselsättning åt arbets-
lösa ...........................7.48

7.4.5 Näringslivet har också ett ansvar för

ungdomar ......................7.49

7.4.6 Insatser för att öka kvinnors före-

tagande ........................7.51

7.4.7 Projektverksamhet för att bryta den

könsuppdelade arbetsmarknaden .... 7.52

7.5    Resultatredovisning...................7.52

7.5.1  Prioriterade grupper.............7.52

7.5.2 Arbetsmarknadspolitiska åtgärder .. 7.55

7.6    Återrapportering till riksdagen om utveck-
lingen av anställningar med lönebidrag .... 7.63

7.7    Arbetsrättskommissionen ..............7.67

7.8    Översyn av arbetsmarknadspolitiken .....7.68

7.8.1  Utredningar....................7.68

7.8.2 Närvarande vid remissmöten ......7.69

7.9    Sammanfattning av den nya inriktningen av

den aktiva arbetsmarknadspolitiken ......7.71

Prop. 1995/96:222

8 En försäkring för omställning vid arbetslöshet .....8.1

8.1     Inledning.............................8.1

8.2    En bortre gräns........................8.6

8.2.1  Arbete kvalificerar ...............8.7

8.2.2  Aktivitet skall gälla..............8.10

8.2.3 Ett klart tidsperspektiv...........8.12

8.2.4 En mer rättvisande ersättning......8.15

8.2.5 Övergångsbestämmelse ..........8.16

8.3    Kostnader...........................8.16

8.4    Närvarande vid remissmöte den 25 april ... 8.17

9 Författningskommentarer......................9.1

9.1     Förslaget till lag om ändring i lagen (1996:537)

om ändring i lagen (1978:69) om försäljnings-
skatt på motorfordon ...................9.1

9.2    Förslaget till lag om ändring i fordons-

skattelagen (1988:32 ................... 9.1

9.3    Förslag till lag om ändring i bilskrotningslagen

(1975:343)........................... 9.1

9.4    Förslaget till lag omändring i lagen

(1994:1563) om tobaksskatt.............9.1

9.5     Förslaget till lag om tillfällig av stämpelskatt i

vissa fall.............................9.2

9.6    Förslaget till lag om ändring i lagen (1984:404)
om stämpelskatt vid inskrivningsmyndigheter 9.2

9.7    Förslaget till lag om upphävande av lagen

(1994:1851) om skattelättnader för sparande i
allemansfond .........................9.2

Prop. 1995/96:222

1 Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

såvitt avser skattepolitiken

1.    antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1996:537) om
ändring i lagen (1978:69) om försäljningsskatt på motorfordon,

2.    antar regeringens förslag till lag om ändring i fordonsskattelagen
(1988:327),

3.    antar regeringens förslag till lag om ändring i bilskrotningslagen
(1975:343),

4.    antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1994:1563) om
tobaksskatt,

5.    antar regeringens förslag till lag om tillfällig nedsättning av
stämpelskatt i vissa fall,

6.    antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1984:404) om
stämpelskatt vid inskrivningsmyndigheter,

7.    antar regeringens förslag till lag om upphävande av lagen (1994:1851)
om skattelättnader för sparande i allemansfond,

såvitt avser näringspolitiken

8.   till Program för småföretagsutveckling, förnyelse och tillväxt på
tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1995/96 under tolfte
huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på 1 000 000 000 kr,

9.   till Samarbete och utveckling inom Östersjöregionen på tilläggsbudget
till statsbudgeten för budgetåret 1995/96 under första huvudtiteln an-
visar ett reservationsanslag på 1 000 000 000 kr,

10.  beslutar att på tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1995/96
öka det under fjortonde huvudtiteln anvisade reservations-anslaget
Investeringsbidrag för främjande av omställning i ekologiskt hållbar
riktning med 1 000 000 000 kr,

11.  godkänner den föreslagna användningen av medel på det under sjunde
huvudtiteln anvisade reservationsanslaget Särskilda insatser för vissa
kommuner och landsting (avsnitt 5.6),

såvitt avser en utbildning för tillväxt och rättvisa

12.  godkänner att en utbildningssatsning görs i enlighet med de riktlinjer
som regeringen förordar (avsnitt 6.3.1 och 6.4.1),

såvitt avser en arbetsmarknad för ökad trygghet och sysselsättning

13.  antar regeringens förslag till lag om arbetslivsutveckling,

14.   antar regeringens förslag till lag om offentliga tillfälliga arbeten för
äldre arbetslösa,

15.  godkänner regeringens förslag att högst 620 000 000 kronor av

Prop. 1995/96:222

1.1

medlen under anslaget Arbetsmarknadspolitiska åtgärder får användas
för tillfälliga personalförstärkningar vid arbetsförmedlingen och
arbetsmarknadsinstituten (avsnitt 7.2.5),

16.  godkänner regeringens förslag i fråga om sammansättningen av
arbetsförmedlingsnämnderna (avsnitt 7.2.6),

17.  godkänner regeringens förslag att det bör finnas en arbetsförmed-
lingsnämnd i varje kommun (avsnitt 7.2.6),

18.  godkänner regeringens förslag om att sammanföra bidragen till
deltagare i arbetsmarknadspolitiska åtgärder till ett aktivitetsstöd och
nivån på sådant stöd (avsnitt 7.2.7),

19.  godkänner regeringens förslag i fråga om utomnordiska medborgares
och arbetshandikappades rätt att studera inom det reguljära
utbildningsväsendet motsvarande grundskole- och gymnasienivå inom
ramen för arbetsmarknadsutbildning (avsnitt 7.3.3),

20.  godkänner regeringens förslag att anställningskravet vid
arbetsplatsintroduktion slopas fr.o.m. den 1 september 1996 (avsnitt
7.3.4),

21.  godkänner regeringens förslag om bidragsnivåer och bidragsvillkor
vid rekryteringsstöd och statsbidrag till beredskapsarbete av tjänste-
karaktär (avsnitt 7.3.6),

22.  godkänner regeringens förslag i fråga om bidragsnivåer och
bidragsvillkor vid utbildningsvikariat (avsnitt 7.3.7),

23.  godkänner regeringens förslag i fråga om villkoren för pendlingsstöd
(avsnitt 7.3.9),

24.  godkänner regeringens förslag att äldre arbetslösa skall ges möjlighet
till viss sysselsättning inom offentliga sektorn (avsnitt 7.4.2),

25.  godkänner regeringens förslag i fråga om aktivitetsstöd/starta-eget
bidrag till arbetslösa kvinnor (avsnitt 7.4.6),

26.  godkänner regeringen förslag till besparingar i fråga om aktivitets-
stödet, rekryteringsstödet och upphandlad arbetsmarknadsutbildning
(avsnitt 7.2.7 och 7.3.3),

såvitt avser en försäkring för omställning vid arbetslöshet

27.  antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1973:370) om
arbetslöshetsförsäkring,

28.  antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1973:371) om
kontant arbetsmarknadsstöd.

Vidare föreslår regeringen att riksdagen beslutar att förkorta motionstiden
till 8 dagar.

Prop. 1995/96:222

1.2

2 Lagtexter

Prop. 1995/96:222

2.1 Förslag till lag om ändring i lagen (1996:537) om ändring
i lagen (1978:69) om försäljningsskatt på motorfordon

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1996:537) om ändring i lagen
(1978:69) om försäljningsskatt på motorfordon

dels att 4 och 8 §§ lagen (1978:69) om försäljningsskatt på motorfordon
i paragrafernas lydelse enligt lagen (1996:537) om ändring i nämnda lag
skall ha följande lydelse,

dels att ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna till lagen
(1996:537) om ändring i lagen (1978:69) om försäljningsskatt på motorfor-
don skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                  Föreslagen lydelse

4§l

Försäljningsskatt tas ut för fordon som registreras i bilregistret och som
är

1. personbil,                           1. personbil, som hänförs till mi-

ljöklass 3,

2. buss med en totalvikt av högst 3 500 kilogram samt övriga bussar om
de är försedda med dieselmotor och om de hänförs till miljöklass 3,

3. lastbil med en totalvikt av högst 3 500 kilogram och lastbilar med en
totalvikt som överstiger 3 500 kilogram, om de är försedda med diselmotor
och om de hänförs till miljöklass 3,

4. motorcykel.

Fordon som enligt bilregistret är av en årsmodell som är trettio år eller
äldre är inte skattepliktiga.

1 Senaste lydelse 1994:1789.

2.1

Nuvarande lydelse

Prop. 1995/96:222

Skatten tas ut för skattepliktiga personbilar, bussar och lastbilar med belopp
som framgår av följ ande uppställning. Skatten beräknas till helt tiotal kronor
så att överskjutande krontal bortfaller.

Fordonsslag

miljöklass 1

miljöklass 2

miljöklass 3

1. personbil

6 kronor 40 öre
per kilogram
tjänstevikt

6 kronor 40 öre
per kilogram
tjänstevikt

6 kronor 40 öre
per kilogram
tjänstevikt, ökat
med 2 000 kronor

2. buss
med en total-
vikt av högst
3 500 kilo-
gram

6 kronor 40 öre
per kilogram
tjänstevikt

6 kronor 40 öre
per kilogram
tjänstevikt

6 kronor 40 öre
per kilogram
tjänstevikt, ökat
med 2 000 kronor

med en total-
vikt översti-

-

-

6 000 kronor

gande 3 500
kilogram

3. lastbil med

skåpkarosseri
med en total-
vikt av högst
3 500 kilo-
gram

6 kronor 40 öre
per kilogram
tjänstevikt

6 kronor 40 öre
per kilogram
tjänstevikt

6 kronor 40 öre
per kilogram
tjänstevikt, ökat
med 2 000 kronor

med en total-
vikt översti-
gande 3 500
kilogram

-

—

6 000 kronor

4. lastbil utan
skåpkarosseri
med en total-
vikt av högst
3 500 kilo-

4 000 kronor

4 000 kronor

6 000 kronor

gram

med en total-
vikt översti-
gande 3 500
kilogram

6 000 kronor

Skatten tas ut för motorcykel med 1 340 kronor om tjänstevikten inte
överstiger 75 kilogram, med 1 760 kronor om tjänstevikten är högre men
inte överstiger 160 kilogram, med 2 700 kronor om tjänstevikten är högre än
160 kilogram men inte överstiger 210 kilogram, samt i annat fall med 4 480
kronor.

För personbilar, lastbilar och bussar som är inrättade för drift med
elektricitet från batterier i fordonet skall skatt tas ut med motsvarande belopp
som gäller för miljöklass 1.

2 Senaste lydelse 1995:1640

2.2

Föreslagen lydelse

Prop. 1995/96:222

Skatten tas ut för skattepliktiga personbilar, bussar och lastbilar med belopp
som framgår av följ ande uppställning. Skatten beräknas till helt tiotal kronor
så att överskjutande krontal bortfaller.

Fordonsslag

miljöklass 1

miljöklass 2

miljöklass 3

1. personbil

-

-

2 000 kronor

2. buss
med en total-
vikt av högst
3 500 kilo-
gram

med en total-
vikt översti-
gande 3 500
kilogram

6 kronor 40 öre
per kilogram
tjänstevikt

6 kronor 40 öre
per kilogram
tjänstevikt

6 kronor 40 öre
per kilogram
tjänstevikt, ökat
med 2 000 kronor

6 000 kronor

3. lastbil med

skåpkarosseri

med en total-

6 kronor 40 öre

6 kronor 40 öre

6 kronor 40 öre

vikt av högst

per kilogram

per kilogram

per kilogram

3 500 kilo-

tjänstevikt

tjänstevikt

tjänstevikt, ökat

gram

med 2 000 kronor

med en total-
vikt översti-

-

-

6 000 kronor

gande 3 500
kilogram

4. lastbil utan

skåpkarosseri
med en total-
vikt av högst
3 500 kilo-

4 000 kronor

4 000 kronor

6 000 kronor

gram

med en total-
vikt översti-

-

-

6 000 kronor

gande 3 500
kilogram

Skatten tas ut för motorcykel med 1 340 kronor om tjänstevikten inte
överstiger 75 kilogram, med 1 760 kronor om tjänstevikten är högre men
inte överstiger 160 kilogram, med 2 700 kronor om tjänstevikten är högre än
160 kilogram men inte överstiger 210 kilogram, samt i annat fall med 4 480
kronor.

För personbilar, lastbilar och bussar som är inrättade för drift med
elektricitet från batterier i fordonet skall skatt tas ut med motsvarande belopp
som gäller för miljöklass 1.

2.3

Prop. 1995/96:222

Nuvarande lydelse                  Föreslagen lydelse

1. Denna lag träder i kraft den 1 oktober 1996.

2. Äldre föreskrifter gäller fortfa-
rande i fråga om förhållanden som
hänför sig till tiden före ikraft-trä-
dandet.

2. Ändringarna i 4 § första
stycket 1 och 8 § 1 träder dock i
kraft den 1 augusti 1996.

3. Försäljningsskatt enligt 8 § 1
skall inte tas ut om skattskyldighet
inträtt efter den 11 juni 1996.

4. Äldre föreskrifter gäller fortfa-
rande i fråga om förhållanden som
hänför sig till tiden före ikraftträdan-
det.

2.4

2.2 Förslag till lag om ändring i fordonsskattelagen
(1988:327)

Härigenom föreskrivs att bilaga 1 till fordonsskattelagen (1988:327) skall
ha följande lydelse.

Bilaga 1 till fordonsskattelagen (1988:327)'

Fordonsskatt

Nuvarande lydelse

Prop. 1995/96:222

Fordonsslag

Skattevikt,
kilogram

Skatt, kronor

grund-     tilläggsbelopp för

belopp     varje helt hundratal

kilogram över den
lägsta vikten i
klassen

A

1

Motorcyklar

Tvåhjulig motorcykel
utan sidvagn

0-

76-

75

110

137

0

0

2

Annan motorcykel

0-

220

0

B

Personbilar

1

Personbil som inte

0-

900

390

0

kan drivas med
dieselolja

901-

489

99

2

Personbil som kan
drivas med diesel-
olja

2.1 som enligt bil-

0-

900

781

0

registret har års-
modellsbeteckning
1993 eller äldre

901-

979

198

2.2 annan personbil

0-

900

1 952

0

901-

2 447

495

C

Bussar

1

Bussar som inte

0-

1 600

390

0

kan drivas med

1 601-

3 000

430

40

dieselolja

3 001-

984

0

2

Bussar som kan

0-

1 600

720

0

drivas med

1 601-

3 000

775

55

dieselolja

3 001-

1 545

0

D

Lastbilar

1

Lastbil som

0-

1 600

390

0

inte kan drivas

1 601-

3 000

430

40

med dieselolja

3 001-

984

0

1 Senaste lydelse av bilagan 1995:1641.

2.5

---------------------------------------------------------------- Prop. 1995/96:222

Fordonsslag                   Skattevikt,         Skatt, kronor

kilogram            grund- tilläggsbelopp för

belopp varje helt hundratal
kilogram över den
lägsta vikten i
klassen

2 Lastbil som kan
drivas med
dieselolja

2.1 med anordning
för påhängsvagn

med två hjul-

0- 1 600

869

0

axlar

1 601- 3 000

929

60

3 001- 6 000

1 776

55

6 001- 10 000

3 426

66

10 001- 14 000

6 066

169

14 001-

12 842

298

med tre eller

0- 1 600

869

0

flera hjul-

1 601- 3 000

907

38

axlar

3 001- 6 000

1 446

69

6 001- 11 000

3 525

79

11 001- 15 000

7 485

101

15001- 18000

11 533

119

18 001- 23 000

15 097

217

23 001-

25 932

185

2.2 utan anordning
för påhängsvagn

med två hjul-

0- 1 600

720

0

axlar

1 601- 3 000

775

55

3 001- 6 000

1 545

4

6 001- 10 000

1 677

29

10 001- 14 000

2 821

98

14 001- 17 000

6 737

175

17 001-

11 984

229

med tre eller

0- 1 600

682

0

flera hjul-

1 601- 3 000

731

49

axlar

3 001- 6 000

1 424

4

6 001- 11 000

1 556

14

11 001- 15 000

2 271

77

15 001- 18 000

5 351

136

18 001-

9 443

172

2.6

Fordonsslag

Skattevikt,
kilogram

Skatt, kronor

belopp

tilläggsbelopp för
varje helt hundratal
kilogram över den
lägsta vikten i
klassen

Prop. 1995/96:222

E

1

Traktorer mm.
Traktor klass I
(trafiktraktor)

0-
1 301-
3 001-
7 001-

1 300
3000
7000

370

425
1 360
5 160

0

55

95

168

2

Traktor klass 11

(jordbrukstraktor)

0-

225

0

3

Motorredskap,
som inte beskattas
enligt punkterna
1-2

2 001-

1 000

0

4

Tung terrängvagn,
som inte beskattas
enligt punkt 2
med två hjulaxlar

2 001-

6 000

300

35

6 001-

14 000

1 700

70

14 001-

7 300

200

med tre eller

2 001-

6 000

300

30

flera hjul-

6 001-

14 000

1 500

50

axlar

14001-

18000

5 500

130

18 001-

10 700

170

F

Slipvagnar

1

Släpvagnar med

0-

1 000

150

0

skattevikt högst

3 000 kilogram

1 001-

3000

170

21

2

Släpvagnar med
skattevikt över
3 000 kilogram,
som dras av en
bil1 som inte kan
drivas med diesel-

olja

med en hjulaxel

3 001-

580

11

med två hjul-

3 001-

13 000

580

9

axlar

13 001-

1 480

0

1 Dras annan släpvagn än påhängsvagn även av en bil som kan drivas med dieselolja, tas
skatt ut enligt 3. Dras släpvagn även av en trafiktraktor, av ett motorredskap som be-
skattas som en trafiktraktor eller av en tung terängvagn som beskattas enligt E4 tas skatt
ut enligt 4.

2 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 222

2.7

Fordonsslag

Skattevikt,
kilogram

Skatt, kronor

Prop. 1995/96:222

grund-
belopp

tilläggsbelopp för
varje helt hundratal
kilogram över den
lägsta vikten i
klassen

med tre eller

3 001- 13000

580

6

flera hjul-

13 001-

1 180

0

axlar

3 Släpvagnar

med skattevikt över

3 000 kilogram, som
dras av en bil som
kan drivas med
dieselolja, om det är
fråga om

3.1 styraxel för
påhängsvagn

med en hjul-

3 001- 5 000

630

78

axel

5 001- 8 000

2 190

107

8 001-

5 400

198

med två eller

3 001- 8 000

610

42

flera hjul-

8 001- 11 000

2 710

76

axlar

11 001- 14 000

4 990

114

14 001-

8 410

160

3.2 andra släp-
vagnar

med en hjul-

3 001- 8 000

320

36

axel

8 001-

2 120

64

med två hjul-

3 001- 8 000

310

23

axlar

8 001- 11 000

1 460

38

11 001- 14 000

2 600

58

14001- 17000

4 340

76

17 001-

6 620

84

med tre eller

3 001- 11 000

300

14

flera hjul-

11 001- 17 000

1 420

30

axlar

17 001- 25 000

3 220

50

25 001-

7 220

65

2.8

Fordonsslag

Skattevikt,
kilogram

Skatt, kronor

belopp

tilläggsbelopp för
varje helt hundratal
kilogram över den
lägsta vikten i
klassen

Prop. 1995/96:222

4 Släpvagnar med
skattevikt över
3 000 kilogram,
som dras av en
trafiktraktor2
eller ett
motorredskap2 som
beskattas som
en trafiktraktor
eller av en
tung terrängvagn2
som beskattas

enligt E 4

med en hjulaxel

3 001- 8 000

550

45

8 001-

2 800

120

med två hjul-

3 001- 8 000

550

20

axlar

8 001- 11 000

1 550

50

11 001- 17000

3 050

170

17 001-

13 250

250

med tre eller

3 001- 11 000

550

20

flera hjul-

11 001- 14 000

2150

40

axlar,

14 001- 20 000

3 350

75

20 001- 25 000

7 850

105

25 001- 30 000

13 100

120

30 001-

19 100

45

2 Dras annan släpvagn än påhägnsvagn även av en bil som kan drivas med dieselolja tas
skatt ut enligt 3.

2.9

Föreslagen lydelse

Prop. 1995/96:222

Fordonsslag                   Skattevikt,         Skatt, kronor

kilogram          ----------------------------

grund-     tilläggsbelopp för

belopp     vatje helt hundratal

kilogram över den
lägsta vikten i
klassen

A Motorcyklar

1

Tvåhjulig motorcykel
utan sidvagn

0-

76-

75

110

137

0

0

2

Annan motorcykel

0-

220

0

B

Personbilar

1

Personbil som inte

0-

900

585

0

kan drivas med
dieselolja

901-

734

149

2

Personbil som kan
drivas med diesel-
olja

2.1 som enligt bil-

0-

900

1 172

0

registret har års-
modellsbeteckning
1993 eUer äldre

901-

1 468

297

2.2 annan personbil

0-

900

2 245

0

901-

2 814

569

C

Bussar

1

Bussar som inte

0-

1 600

390

0

kan drivas med

1 601-

3000

430

40

dieselolja

3 001-

984

0

2

Bussar som kan

0-

1 600

720

0

drivas med

1 601-

3 000

775

55

dieselolja

3 001-

1 545

0

D

Lastbilar

1

Lastbil som

0-

1 600

390

0

inte kan drivas

1 601-

3000

430

40

med dieselolja

3 001-

984

0

2.10

Prop. 1995/96:222

Fordonsslag                   Skattevikt,         Skatt, kronor

kilogram            grund- tilläggsbelopp för

belopp vatje helt hundratal
kilogram över den
lägsta vikten i
klassen

2 Lastbil som kan
drivas med
dieselolja

2.1 med anordning
för påhängsvagn

med två hjul-

0- 1 600

869

0

axlar

1 601- 3 000

929

60

3001- 6 000

1 776

55

6001- 10 000

3 426

66

10001- 14 000

6 066

169

14 001-

12 842

298

med tre eller

0- 1 600

869

0

flera hjul-

1 601- 3 000

907

38

axlar

3 001- 6 000

1 446

69

6001- 11 000

3 525

79

11 001- 15 000

7 485

101

15001- 18 000

11 533

119

18 001- 23 000

15 097

217

23 001-

25 932

185

2.2 utan anordning
för påhängsvagn

med två hjul-

0- 1 600

720

0

axlar

1 601- 3 000

775

55

3 001- 6 000

1 545

4

6 001- 10 000

1 677

29

10 001- 14 000

2 821

98

14 001- 17 000

6 737

175

17 001-

11 984

229

med tre eller

0- 1 600

682

0

flera hjul-

1 601- 3 000

731

49

axlar

3 001- 6 000

1 424

4

6001- 11 000

1 556

14

11 001- 15 000

2 271

77

15001- 18 000

5 351

136

18 001-

9 443

172

2.11

Fordonsslag

Skattevikt,
kilogram

Skatt, kronor

tilläggsbelopp för
varje helt hundratal
kilogram över den
lägsta vikten i
klassen

Prop. 1995/96:222

E

1

Traktorer m.m.

Traktor klass I
(trafiktraktor)

0-
1 301-
3 001-
7 001-

1 300

3 000

7000

370

425

1 360

5 160

0

55

95

168

2

Traktor klass II
(jordbrukstraktor)

0-

225

0

3

Motorredskap,
som inte beskattas
enligt punkterna
1-2

2 001-

1 000

0

4

Tung terrängvagn,
som inte beskattas
enligt punkt 2
med två hjulaxlar

2 001-

6 001-

14 001-

6 000

14 000

300
1 700
7 300

35

70

200

med tre eller
flera hjul-
axlar

2 001-

6 001-

14 001-

18 001-

6 000

14 000

18000

300

1 500

5 500

10 700

30

50

130

170

F

1

Slipvagnar

Släpvagnar med
skattevikt högst
3 000 kilogram

0-

1 001-

1 000

3 000

150

170

0

21

2

Släpvagnar med
skattevikt över
3 000 kilogram,
som dras av en
bil* som inte kan
drivas med diesel-
olja
med en hjulaxel

3 001-

580

11

med två hjul-
axlar

3 001-

13 001-

13000

580

1 480

9

0

1 Dras arman släpvagn än påhägnsvagn även av en bil som kan drivas med dieselolja, tas
skatt ut enligt 3. Dras släpvagn även av en trafiktraktor, av ett motorredskap som be-
skattas som en trafiktraktor eller av en tung terrängvagn som beskattas enligt E4 tas
skatt ut enligt 4.

2.12

Fordonsslag

Skattevikt,
kilogram

Skatt, kronor

tilläggsbelopp för
varje helt hundratal
kilogram över den
lägsta vikten i
klassen

Prop. 1995/96:222

med tre eller

3 001- 13 000

580

6

flera hjul-

13 001-

1 180

0

axlar

3 Släpvagnar
med skattevikt över
3 000 kilogram, som
dras av en bil som
kan drivas med
dieselolja, om det är
fråga om

3.1 styraxel för
påhängsvagn

med en hjul-

3 001- 5 000

630

78

axel

5 001- 8 000

2 190

107

8 001-

5 400

198

med två eller

3 001- 8 000

610

42

flera hjul-

8 001- 11 000

2 710

76

axlar

11 001- 14000

4 990

114

14 001-

8 410

160

3.2 andra släp-
vagnar

med en hjul-

3 001- 8 000

320

36

axel

8 001-

2 120

64

med två hjul-

3 001- 8 000

310

23

axlar

8 001- 11 000

1 460

38

11 001- 14 000

2 600

58

14 001- 17 000

4 340

76

17 001-

6 620

84

med tre eller

3 001- 11 000

300

14

flera hjul-

11 001- 17 000

1 420

30

axlar

17 001- 25 000

3 220

50

25 001-

7 220

65

2.13

Fordonsslag

Skattevikt,
kilogram

Skatt, kronor

grund-     tilläggsbelopp för

belopp     varje helt hundratal

kilogram över den
lägsta vikten i
klassen

Prop. 1995/96:222

4 Släpvagnar med
skattewkt över
3 000 kilogram,
som dras av en
trafiktraktor2
eller ett
motorredskap2 som
beskattas som
en trafiktraktor
eller av en
tung terrängvagn2
som beskattas

enligt E 4
med en hjulaxel

3 001- 8 000

8 001-

550
2 800

45

120

med två hjul-

3 001- 8 000

550

20

axlar

8001- 11 000

1 550

50

11 001- 17000

3 050

170

17 001-

13 250

250

med tre eller

3 001- 11 000

550

20

flera hjul-

11 001- 14 000

2150

40

axlar.

14 001- 20 000

3 350

75

20 001- 25 000

7 850

105

25 001- 30 000

13 100

120

30 001-

19 100

45

Denna lag träder i kraft den 1 oktober 1996. Äldre föreskrifter gäller
fortfarande i fråga om förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträ-
dandet

2 Dras annan släpvagn än påhägnsvagn även av en bil som kan drivas med dieselolja tas
skatt ut enligt 3.

2.14

2.3 Förslag till lag om ändring i bilskrotningslagen
(1975:343)

Härigenom föreskrivs att 9 § bilskrotningslagen (1975:343) skall ha
följande lydelse.

Prop. 1995/96:222

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

9§

Skrotningsavgift skall betalas för
personbil, buss med en totalvikt av
högst 3 500 kilogram och lastbil
med skåpkarosseri och med en total-
vikt av högst 3 500 kilogram i de fall
försäljningsskatt skall betalas för
sådana fordon enligt lagen
(1978:69) om försäljningsskatt på
motorfordon. Skrotningsavgift skall
betalas även i de fall försäljnings-
skatt inte tas ut på grund av
bestämmelserna i 4 § andra stycket
nämnda lag.

Skrotningsavgift skall betalas
för personbil, buss med en totalvikt
av högst 3 500 kilogram och lastbil
med skåpkarosseri och med en total-
vikt av högst 3 500 kilogram. För
bussar och lastbilar skall
skrotningsavgift endast betalas i de
fall försäljningsskatt skall betalas för
sådana fordon enligt lagen
(1978:69) om försäljningsskatt på
motorfordon. Skrotningsavgift för
bussar och lastbilar skall betalas
även i de fall försäljningsskatt inte
tas ut på grund av bestämmelserna i
4 § andra stycket nämnda lag.

1. Denna lag träder i kraft den 1 augusti 1996.

2. Har skyldighet att betala skrotningsavgift inträtt efter den 11 juni 1996
skall avgift tas ut även i de fall försäljningsskatt inte skall betalas för sådana
fordon enligt lagen (1978:69) om försäljningsskatt på motorfordon.

3. För personbilar som är inrättade för drift med elektricitet från batterier
i fordonet skall inte skrotningsavgift tas ut för tiden till och med den 31
december 1997.

1 Senaste lydelse 1994:1790.

2.15

2.4 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1563) om
tobaksskatt

Prop. 1995/96:222

Härigenom föreskrivs att 2, 8, 37 och 42 §§ lagen (1994:1563) om to-
baksskatt skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                  Föreslagen lydelse

2§

Skatt på cigaretter tas ut med 52 Skatt på cigaretter tas ut med 61
öre per styck och 15,2 procent av öre per styck och 16 procent av
detaljhandelspriset.                     detalj handelspriset.

Cigaretter med en längd, exklusive filter eller munstycke, som överstiger
9 centimeter men inte 18 centimeter anses som två cigaretter. Är cigaretten
längre anses varje påbörjad ytterligare längd av 9 centimeter som en ciga-
rett.

8§

Skatt på cigarrer och cigariller Skatt på cigarrer och cigariller
tas ut med 35 öre per styck. Skatt på tas ut med 41 öre per styck. Skatt på
röktobak tas ut med 384 kronor per röktobak tas ut med 453 kronor per
kilogram.                            kilogram.

37 §

Skatt på snus tas ut med 75 kro- Skatt på snus tas ut med 89 kro-
nor per kilogram och på tuggtobak nor per kilogram och på tuggtobak
med 123 kronor per kilogram.        med 145 kronor per kilogram.

42 §

För tobaksvaror som anges i 8
och 37 tas skatten för år 1995 ut
med de i dessa paragrafer angivna
beloppen. För tiden efter utgången
av år 1995 skall skatten på de to-
baksvaror som anges i 2, 8 och
37 §§ tas ut med de i paragraferna
angivna beloppen, omräknade en-
ligt andra stycket.

För kalenderåret 1996 och efter-
följande kalenderår skall skatten tas
ut med belopp som efter en årlig
omräkning motsvarar de i 2, 8 och
37 §§ angivna skattebeloppen multi-
plicerade med det jämförelsetal, ut-
tryckt i procent, som anger förhål-
landet mellan prisläget i september

För skattepliktiga tobaksvaror
tas skatten för år 1997 ut med i 2, 8
och 37 §§ angivna belopp. För tiden
efter utgången av år 1997 skall
skatten tas ut med belopp som om-
räknats enligt andra stycket.

För kalenderåret 1998 och efter-
följande kalenderår skall skatten tas
ut med belopp som efter en årlig
omräkning motsvarar de i 2, 8 och
37 §§ angivna skattebeloppen multi-
plicerade med det jämförelsetal, ut-
tryckt i procent, som anger förhål-
landet mellan prisläget i september
månad året närmast före det år be-
räkningen avser och prisläget i sep-
tember 1996. När det gäller 2 § skall

2.16

månad året närmast före det år be- omräkning endast avse styckeskat- Prop. 1995/96:222
räkningen avser och prisläget i sep- ten.

tember 1994. När det gäller 2 § skall

omräkning endast avse styckeskat-
ten.

Regeringen fastställer före oktober månads utgång de omräknade skatte-

belopp som enligt denna lag skall tas ut för påföljande kalenderår. Beloppen
avrundas till hela kronor och ören.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997. Äldre föreskrifter gäller
fortfarande i fråga om förhållanden som avser tid före ikraftträdandet.

1 Senaste lydelse 1995:916.

2.17

2.5 Förslag till lag om tillfällig nedsättning av stämpelskatt

i vissa fall

Härigenom föreskrivs följande.

1 § Vid tillämpning av 8 § lagen (1984:404) om stämpelskatt vid inskriv-
ningsmyndigheter skall i stället för vad som där stadgas gälla följande. Skat-
ten enligt första och andra styckena är fem respektive tio kronor för vaije
fullt tusental kronor av egendomens värde om förvärvet sker under tiden den
12 juni 1996 - 31 december 1997 och inskrivning beviljas senast den 31
mars 1998.

2 § Har fast egendom eller tomträtter förvärvats efter den 11 juni 1996 och
har inskrivning beviljats under tiden den 12 juni 1996 - 31 juli 1996 och
har stämpelskatt fastställts enligt bestämmelserna i 8 § lagen (1984:404) om
stämpelskatt vid inskrivningsmyndigheter skall två tredjedelar av den inbe-
talda skatten återbetalas med tillämpning av bestämmelserna i 40 § nämnda
lag. Detsamma gäller den dröjsmålsavgift som kan ha påförts den skattskyl-
dige.

Beslut om återbetalning enligt denna bestämmelse skall vid tillämpning
av lagen om stämpelskatt vid inskrivningsmyndigheter anses utgöra ett be-
slut enligt den lagen.

Prop. 1995/96:222

Denna lag träder i kraft den 1 augusti 1996.

2.18

2.6 Förslag till lag om ändring i lagen (1984:404) om
stämpelskatt vid inskrivningsmyndigheter

Härigenom föreskrivs att 2 § lagen (1984:404) om stämpelskatt vid in-
skrivningsmyndigheter skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                  föreslagen lydelse

2§

Staten är inte skattskyldig enligt Staten är inte skattskyldig enligt
denna lag.                            denna lag. Detta gäller dock inte

Allmänna pensionsfonden.

Prop. 1995/96:222

Denna lag träder i kraft den 1 augusti 1996 och skall tillämpas när
skattskyldighet inträder efter detta datum och - dä fråga är om förvärv av fast
egendom och tomträtter - förvärvet skett efter utgången av juli månad 1996.

2.19

2.7 Förslag till lag om upphävande av lagen (1994:1851) ProP 1995/96:222
om skattelättnader för sparande i allemansfond

Härigenom föreskrivs att lagen (1994:1851) om skattelättnader för spa-
rande i allemansfond skall upphöra att gälla vid utgången av år 1996. Den
upphävda lagen skall dock fortfarande tillämpas vid 1996 och 1997 års
taxeringar.

2.20

2.8 Förslag till lag om arbetslivsutveckling

Prop. 1995/96:222

Härigenom föreskrivs följande.

1 § Den som av länsarbetsnämnden anvisats till verksamhet för arbetsliv-
sutveckling skall inte anses som arbetstagare när han deltar i verksamheten.
När sådan verksamhet bedrivs på en arbetsplats, skall han dock likställas
med arbetstagare vid tillämpning av 2 kap. 1-9 §§, 3 kap. 1-4 och 7-14 §§, 4
kap. 1-4 och 8-10 §§ samt 7-9 kap. arbetsmiljölagen (1977:1160). Därvid
skall vad i arbetsmiljölagen sägs om arbetsgivare gälla den som upplåtit en
arbetsplats för verksamhet för arbetslivsutveckling.

2 § Den tid under vilken en arbetslös deltagit i verksamhet för arbetsliv-
sutveckling i enlighet med länsarbetsnämndens anvisning utgör sådan tid
som enligt 7 § lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring eller 7 § lagen
(1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd kvalificerar för en ny ersätt-
ningsperiod inom samma ersättningstid. Vid bestämmande av ramtid enligt
samma lagar räknas inte tid då den arbetslöse varit hindrad att arbeta på
grund av deltagandet, i den mån tiden inte jämställs enligt vad som nyss
sagts.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997 och gäller till utgången av
december månad 1997.

2.21

2.9 Förslag till lag om offentliga tillfälliga arbeten för
äldre arbetslösa

Härigenom föreskrivs följande.

1 § Den som av länsarbetsnämnden anvisats en arbetsmarknadspolitisk
åtgärd i form av ett offentligt tillfälligt arbete för äldre arbetslösa skall inte
anses som arbetstagare hos den arbetsgivare som tillhandahåller platsen.
Han eller hon skall dock likställas med arbetstagare vid tillämpning av 2
kap. 1 - 9 §§, 3 kap. 1 - 4 §§ och 7-14 §§, 4 kap. 1-4 och 8 - 10 §§ samt 7
- 9 kap. arbetsmiljölagen (1977:1160).

2 § Den tid under vilken en person deltagit i ett offentligt tillfälligt arbete i
enlighet med länsarbetsnämndens anvisning utgör sådan tid som enligt 7 §
lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring eller 7 § lagen (1973:371) om
kontant arbetsmarknadsstöd kvalificerar för en ny ersättningsperiod inom
samma ersättningstid. Vid bestämmande av ramtiden enligt samma lagar
räknas inte tid då personen varit hindrad att arbeta på grund av deltagandet,
i den mån tiden inte jämställs enligt vad som nyss sagts.

Prop. 1995/96:222

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997 och gäller till utgången av
december 1998.

2.22

2.10 Förslag till lag om ändring i lagen (1973:370) om
arbetslöshetsförsäkring

Härigenom föreskrivs att i fråga om lagen (1973:370) om arbetslöshets-
försäkring1

dels att 31 § skall upphöra att gälla,

dels att 6, 7,8,14,15,20,29 och 30 §§ skall ha följande lydelse.

Prop. 1995/96:222

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

6§2

Rätt till ersättning vid arbetslöshet föreligger, för försäkrad som efter se-
naste inträdet i arbetslöshetskassan,

1. varit medlem i kassan under minst tolv månader, om han haft sin hu-
vudsakliga försörjning genom avlönat arbete för annans räkning, eller under
minst 24 månader, om han haft sin huvudsakliga försörjning som självstän-

dig företagare (medlemsvillkor),

2. under en ramtid av tolv måna-
der omedelbart före arbetslöshetens
inträde utfört förvärvsarbete i minst
80 dagar fördelade på minst fem
månader (arbetsvillkor). Endast dag
då förvärvsarbete har utförts i minst
tre timmar får här räknas in. Med
utfört förvärvsarbete avses även tid
då den försäkrade haft semester eller
annars varit ledig av någon annan
anledning än sjukdom, tjänstgöring
enligt lagen (1994:1809) om total-
försvarsplikt eller barns födelse med
helt eller delvis bibehållen lön.

2. under en ramtid av tolv måna-
der omedelbart före det att han eller
hon anmält sig som arbetssökande
hos den offentliga arbetsförmed-
lingen, utfört förvärvsarbete i minst
nio månader (arbetsvillkor). Endast
månad då förvärvsarbete har utförts
i minst åttio timmar får här räknas
in. Med utfört förvärvsarbete avses
även tid då den försäkrade haft se-
mester eller annars varit ledig av
någon annan anledning än sjukdom,
tjänstgöring enligt lagen
(1994:1809) om totalförsvarsplikt
eller barns födelse med helt eller
delvis bibehållen lön.

Vid prövning av arbetsvillkoret bortses från förvärvsarbete som

1. arbetsgivaren finansierat med
stöd av

- lagen (1995:411) om tillfällig av-
vikelse från lagen (1981:691) om
socialavgifter, eller

- förordningen (1987:411) om be-
redskapsarbete, eller som

1. arbetsgivaren finansierat med
stöd av

— förordningen (1986:414) om
rekryteringsstöd, eller

— förordningen (1987:411) om be-
redskapsarbete, eller som

2. bedrivits med stöd av förordningen (1984:523) om bidrag till arbets-
lösa m.fl. som startar egen näringsverksamhet. Detta gäller dock inte om den
försäkrade då arbetet påbörjas uppfyller arbetsvillkoret med annat förvärvs-
arbete än som nyss sagts.

Föreligger särskilda skäl får regeringen eller den myndighet som

3 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 222

2.23

regeringen bestämmer medge att medlemsvillkoret bestäms till tolv månader
för försäkrad, som haft sin huvudsakliga försörjning som självständig
företagare.

Tid då förvärvsarbete har utförts får icke räknas mer än en gång för
uppfyllande av arbetsvillkoret.

Prop. 1995/96:222

För den som en gång har
påbörjat en ersättningsperiod enligt
denna lag gäller följande. Vid
uppfyllandet av det arbetsvillkor
som skall ligga till grund för en ny
ersättningsperiod skall med tid
under vilken en försäkrad enligt 6 §
skall ha utfört förvärvsarbete jäm-
ställas tid då den försäkrade

1. deltagit i och, om inte särskilda

skäl hindrat det, fullföljt arbets-
marknadsutbildning      eller

yrkesinriktad rehabilitering för vil-
ken statligt utbildningsbidrag utgått,

2. fullgjort tjänstgöring enligt
lagen (1994:1809) om totalför-
svarsplikt eller fatt föräldrapenning-
förmån enligt lagen (1962:381) om
allmän försäkring, i båda fallen dock
tillsammans högst två månader,

3.  utfört förvärvsarbete som
arbetsgivaren finansierat med stöd
av

- lagen (1995:411) om tillfällig
avvikelse från lagen (1981:691) om
socialavgifter, eller

- förordningen (1987:411) om
beredskapsarbete,

4.   bedrivit egen näringsverk-
samhet med stöd av förordningen
(1984:523) om bidrag till arbetslösa
m.fl. som startar egen näringsverk-
samhet.

Den som en gång har påbörjat en
ersättningsperiod enligt denna lag
kan uppfylla det arbetsvillkor som
krävs för en ny ersättningsperiod
inom samma ersättningstid enligt
14 § första stycket genom att inom
en ramtid av tolv månader omedel-
bart före ansökan om ersättning i
den nya ersättningsperioden under
minst sex månader

- utföra förvärvsarbete,

- bedriva egen näringsverksam-
het med stöd av förordningen
(1984:523) om bidrag till arbetslösa
m.fl. som startar egen näringsverk-
samhet,

- delta i och, om inte särskilda
skäl hindrar det, fullfölja arbets-
marknadsutbildning eller yrkes-
inriktad rehabilitering för vilken
statligt utbildningsbidrag lämnas,
eller

- delta i och, om inte särskilda
skäl hindrar det, fullfölja utbildning
av annat slag än arbetsmark-
nadsutbildning med en studiefinan-
siering som motsvarar arbetslös-
hetsersättningen (nytt arbetsvillkor).

Här skall hänsyn tas endast till
månad då förvärvsarbete eller
annan ovan nämnd verksamhet
utförts under minst 80 timmar.

Med förvärvsarbete likställs
tjänstgöring enligt lagen
(1994:1809) om totalförsvarsplikt

2.24

eller tid med föräldrapenningförmån
enligt lagen (1962:381) om allmän
försäkring, i båda fallen dock
tillsammans högst två månader.

Prop. 1995/96:222

8§4

Vid bestämmande av ramtid

Vid bestämmande av ramtid

enligt 6 § räknas inte tid då för-
säkrad varit hindrad att arbeta på
grund av

enligt 6 och 7 §§ räknas inte tid då
försäkrad vart hindrad att arbeta på
grund av

1. styrkt sjukdom,

2. heltidsutbildning som den försäkrade har avslutat efter fyllda 25 år
eller som har föregåtts av sammanhängande förvärvsarbete på heltid i minst
fem månader,

3. tvångsvård enligt lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall,

4. ffihetsberövande på kriminalvårdens område,

5. vård av eget barn eller adoptivbarn som inte har fyllt två år,

6. beslut enligt smittskyddslagen (1988:1472) eller livsmedelslagen
(1971:511) eller föreskrifter som har meddelats med stöd av sistnämnda lag.

Detsamma gäller tid då försäkrad har fått föräldrapenningförmån enligt
lagen (1962:381) om allmän försäkring eller varit hindrad att arbeta på
grund av

1. tjänstgöring enligt lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt,

2. arbetsmarknadsutbildning,

3. yrkesinriktad rehabilitering, i
den mån sådan tid inte enligt 7 §
jämställs med tid under
förvärvsarbete har utförts.

3. yrkesinriktad rehabilitering, i
den mån sådan tid inte enligt 7 §
kvalificerar för en ny ersättnings-
period.

vilken

14 S5

Ersättning utgår under längst
300 dagar (ersättningsperiod). Har
försäkrad uppnått 55 års ålder
innan ersättningsperioden gått till
ända , är perioden i stället 450
dagar.

I ersättningsperioden inräknas inte
dagar, under vilka den försäkrade

Ersättning som grundar sig på
uppfyllandet av ett sådant arbets-
villkor som avses i 6 § lämnas under
längst tre år räknat från och med
den första karensdagen i den första
ersättningsperioden (ersättnings-
tid). Denna tid förlängs om den
försäkrade under ersättnings tiden
utfört sådant förvärvsarbete som
avses i 6 § eller genomgått utbild-
ning som inte är arbetsmarknads-
utbildning. Ersättnings tiden får
dock inte överstiga fyra år.

Ersättning enligt första stycket
lämnas i perioder på längst 300

2.25

har anvisats verksamhet för
arbetslivsutveckling i enlighet med
föreskrifter som har meddelats av
regeringen.

I ersättningsperioden enligt första
stycket inräknas i fall som avses i
10 § ersättningstid i den andra
arbetslöshetskassan.

dagar (ersättningsperioder). I er-
sättningsperioden inräknas dagar
då den försäkrade deltagit i en
arbetsmarknadspolitisk åtgärd eller
i en utbildning av annat slag än
arbetsmarknadsutbildning med en
studiefinansiering som motsvarar
arbetslöshetsersättningen.

I ersättningsperioden enligt
andra stycket inräknas i fall som
avses i 10 § ersättningstid i den
andra arbetslöshetskassan.

Prop. 1995/96:222

Ersättningsrätten upphör vid utgången av månaden före den under vilken
den försäkrade fyller 65 år.

15 §6

Om arbetslöshet upphör innan
ersättningsperioden gått till ända,
har den försäkrade rätt till ersättning
under återstående antal dagar av
perioden vid ny arbetslöshet, även
om han då inte uppfyller arbets- och
karensvillkoren. Vad som nu har
sagts gäller dock inte om en
sammanhängande tid av 12 måna-
der, i vilken inte räknas in tid som
avses i 8 §, har förflutit sedan hon
eller han senast fick ersättning.

Har ersättningsperioden gått till
ända men har den försäkrade under
perioden på nytt uppfyllt arbets-
villkoret, lämnas ersättning under
ytterligare en ersättningsperiod. Då
skall dock karensvillkoret på nytt
uppfyllas. Den nya ersättnings-
perioden räknas från inträdet av den
arbetslöshet då den försäkrade
uppfyllde det arbetsvillkor som lig-
ger till grund för den nya perioden.

Om arbetslöshet upphör innan
ersättningsperioden gått till ända,
har den försäkrade rätt till ersättning
under återstående antal dagar av
perioden vid ny arbetslöshet, även
om han då inte uppfyller arbets- och
karensvillkoren, förutsatt att dessa
ligger inom den maximala
ersättningstiden. Vad som nu sagts
gäller dock inte om en samman-
hängande tid av 12 månader, i vilken
inte räknas in tid som avses i 8 §,
har förflutit sedan hon eller han
senast fick ersättning

Har ersättningsperioden gått till
ända men har den försäkrade under
perioden på nytt uppfyllt arbets-
villkoret enligt 7 £, lämnas ersätt-
ning under ytterligare en ersätt-
ningsperiod. Då skall dock karens-
villkoret på nytt uppfyllas. En ny
ersättningsperiod räknas tidigast
från det att den föregående ersätt-
ningsperioden gick till ända eller på
annat sätt upphörde.

20 §7

Dagpenning lämnas med 75 procent av den försäkrades dagsförtjänst, om
inte annat följer av 17 § första stycket och andra stycket första meningen.

2.26

Dagpenning till en försäkrad som har tillerkänts ålderspension i form av
folkpension, allmän tilläggspension eller annan pension som lämnas på
grund av förvärvsarbete, lämnas med 65 procent av den försäkrades
dagsförtjänst, med den begränsning som följer av 17 § första stycket.

Med dagsförtjänst avses en femtedel av den veckoinkomst eller, i fråga
om försäkrad med månadslön, en tjugotvåendel av den månadsinkomst, som
den försäkrade före arbetslöshetens inträde vanligt åtnjöt under arbetstid
som var normal för den försäkrade.

Prop. 1995/96:222

Som normalarbetstid skall gälla
den genomsnittliga arbetstiden an-
tingen i det förvärvsarbete som
innebär att arbetsvillkoret uppfyll-
des, eller, om detta är förmånligare
för den försäkrade, i allt det
förvärvsarbete som utförts under
hela ramtiden enligt 6 §.

Som normalarbetstid skall gälla
den genomsnittliga arbetstiden
under de senaste tolv månaderna
före det att den arbetslöse anmält
sig som arbetssökande hos den
offentliga arbetsförmedlingen. Om-
prövning av fastställd dagsförtjänst
under en pågående ersättnings-
period får ske vid omprövning av
normalarbetstiden eller då med-
lemmen har haft ett avbrott under
ersättningsperioden på grund av
arbete med högre inkomst än
tidigare. Avbrottet skall ha varit
sammanhängande under minst sex
månader och ha omfattat arbete
som avses i 6 §.

Saknas underlag för beräkning av dagsförtjänsten enligt andra stycket,
skall som medlemmens dagsförtjänst räknas den i orten vanliga
arbetsförtjänsten per arbetsdag för arbetstagare inom samma yrke och med
samma arbetsförmåga som medlemmen.

Utan hinder av bestämmelserna i
första - tredje styckena far dag-
penning till försäkrad som uppfyllt
arbetsvillkoret huvudsakligen gen-
om arbetsmarknasutbildning eller
yrkesinriktad rehabilitering för vil-
ken statligt utbildningsbidrag har
utgått bestämmas till belopp som
motsvarar utbildningsbidraget.

Utan hinder av bestämmelserna i
första - tredje styckena får dag-
penning till försäkrad som under
ersättnings tiden uppfyllt arbetsvill-
koret huvudsakligen genom arbets-
marknadsutbildning eller yrkesin-
riktad rehabilitering för vilken stat-
ligt utbildningsbidrag har utgått be-
stämmas till belopp som motsvarar
utbildningsbidraget.

Åtnjuter medlem med anledning av arbetslöshet fortlöpande ersättning
från annan än arbetslöshetskassa, far dagpenning utges högst med belopp
som motsvarar skillnaden mellan det högsta belopp som får lämnas enligt
första - fjärde styckena och ersättningen.

2.27

29 §8

Försäkrad skall avstängas från rätt till ersättning under tid som anges i
30 §, om han

1. lämnat sitt arbete utan giltig anledning,

2. skilts från arbetet på grund av otillbörligt uppförande,

Prop. 1995/96:222

3. avvisat erbjudet lämpligt
arbete, eller

4. utan att uttryckligen ha avvisat
sådant arbete ändå genom sitt
uppträdande uppenbarligen vållat
att anställning inte kommit till
stånd.

3.  Avvisat erbjudet lämpligt
arbete eller utan att uttryckligen ha
avvisat sådant arbete ändå genom
sitt uppträdande uppenbarligen
vållat att anställning inte kommit till
stånd, eller

4.  avvisat erbjudande om en
arbetsmarknadspolitisk åtgärd i
form av anställning, praktikperiod
eller arbetsmarknasutbildning eller
avvisat erbjudande om annan ut-
bildning med en studiejinansiering
som motsvarar arbetslöshetsersätt-
ningen.

30 §’

Är det sannolikt att arbete som
avses i 29 § skulle ha varat högst
fem dagar eller mer än fem men
högst tio dagar eller mer än tio
dagar, utgör avstängningstiden tio,
20 respektive 45 ersättningsdagar
vid avstängning enligt punkten 1
samt 20, 40 respektive 60 ersätt-
ningsdagar vid avstängning enligt
punkterna 2-4. I avstängningstiden
inräknas endast dagar för vilka
karenstid skulle ha tillgodoräknats
eller dagpenning skulle ha lämnats,
om avstängningen inte hade skett,
eller dagar under vilka den
försäkrade har utfört förvärvsarbete.
Den totala avstängningstiden får
dock inte överstiga 28, 56 respektive
112 kalenderdagar vid avstängning
enligt punkten 1 samt inte överstiga
56, 112 respektive 168 kalender-
dagar vid avstängning enligt punkt-
erna 2-4.

Är det sannolikt att ett arbete, en
arbetsmarknadspolitisk åtgärd eller
en utbildning som avses i 29 §
skulle ha varat högst fem dagar eller
mer än fem men högst tio dagar eller
mer än tio dagar, utgör avstäng-
ningstiden tio, 20 respektive 45
ersättningsdagar vid avstängning en-
ligt punkten 1 samt 20, 40 respek-
tive 60 ersättningsdagar vid avstäng-
ning enligt punkterna 2-4.1 avstäng-
ningstiden inräknas endast dagar för
vilka karenstid skulle ha tillgodo-
räknats eller dagpenning skulle ha
lämnats, om avstängningen inte
hade skett, eller dagar under vilka
den försäkrade har utfört för-
värvsarbete. Den totala avstäng-
ningstiden får dock inte överstiga
28,56 respektive 112 kalenderdagar
vid avstängning enligt punkten 1
samt inte överstiga 56, 112 res-
pektive 168 kalenderdagar vid
avstängning enligt punkterna 2-4.

2.28

Inträffar under avstängningstiden förhållande som avses i 29 §, beräknas Prop. 1995/96:222
ny avstängningstid i enlighet med bestämmelserna i första stycket, om inte
den nya avstängningstiden ryms inom den löpande avstängningstiden.

Är det uppenbart att en försäkrad inte vill anta lämpligt arbete, såsom då
den försäkrade vid upprepade tillfällen antingen har avvisat erbjudet sådant
arbete eller lämnat sitt arbete utan giltig anledning, skall den försäkrade vara
avstängd till dess han eller hon utfört sådant förvärvsarbete som enligt 6 §
första stycket får tillgodoräknas för uppfyllande av arbetsvillkoret under 80
dagar.

Avstängningstiden räknas från den dag då det förhållande som anges i

29 § inträffat.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997.

2. För den som har påböljat en ersättningsperiod före den 1 januari 1997
räknas redan förbrukade ersättningsdagar i den pågående ersättnings-
perioden av från den maximala ersättningstiden.

1 Lagen omtryckt 1991:1334.

1 Senaste lydelse 1995:1636.

’ Senaste lydelse 1995:1636.

" Senaste lydelse 1995:860.

5 Senaste lydelse 1994:1673.

6 Senaste lydelse 1994:1673.
’ Senaste lydelse 1995:860.

' Senaste lydelse 1995:1636.
’ Senaste lydelse 1995:1636.

2.29

2.11 Förslag till lag om ändring i lagen (1973:371) om
kontant arbetsmarknadsstöd

Prop. 1995/96:222

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1973:371) om kontant arbets-
marknadsstöd1

dels att 28 § skall upphöra att gälla,

dels att 6, 7,8, 14,15,26,27 och 29 §§ skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                  Föreslagen lydelse

6
Rätt till kontant arbetsmarknadsstöd
föreligger, om den arbetslöse under
en ramtid av tolv månader omedel-
bart före arbetslöshetens inträde ut-
fört förvärvsarbete i minst fem
månader (arbetsvillkor). Här skall
hänsyn tas endast till månad då
förvärvsarbete utförts under minst
75 timmar. Med utfört förvärvs-
arbete avses även tid då sökanden
haft semester eller annars varit ledig
av annan anledning än sjukdom,
tjänstgöring enligt lagen
(1994:1809) om totalförsvarplikt
efter barns födelse med helt eller
delvis bibehållen lön.

Rätt till kontant arbetsmarknadsstöd
föreligger, om den arbetslöse under
en ramtid av tolv månader omedel-
bart före det att han eller hon an-
mält sig som arbetssökande hos den
offentliga arbetsförmedlingen utfört
förvärvsarbete i minst sex månader
(arbetsvillkor). Här skall hänsyn tas
endast till månad då förvärvsarbete
utförts under minst 80 timmar. Med
utfört förvärvsarbete avses även tid
då sökanden haft semester eller
annars varit ledig av annan anled-
ning än sjukdom, tjänstgöring enligt
lagen (1994:1809) om totalförsvars-
plikt eller barns födelse med helt
eller delvis bibehållen lön.

Vid prövning av arbetsvillkoret bortses från förvärvsarbete som

1. arbetsgivaren finansierat med
stöd av

- lagen (1995:411) om tillfällig
avvikelse från lagen (1981:691) om
socialavgifter, eller

- förordningen (1987:411) om
beredskapsarbete, eller som

1. arbetsgivaren finansierat med
stöd av

- förordningen (1986:414) om
rekryteringsstöd, eller

- förordningen (1987:411) om
beredskapsarbete, eller som

2. bedrivits med stöd av förordningen (1984:523) om bidrag till arbets-
lösa m.fl. som startar egen näringsverksamhet. Detta gäller dock inte om
sökanden då arbetet påbörjas uppfyller arbetesvillkoret med annat förvärvs-
arbete än som nyss sagts.

Tid då förvärvsarbete har utförts får icke räknas mer än en gång för upp-
fyllande av arbetsvillkoret.

2.30

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1995/96:222

För den som en gång har påbörjat
en ersättningsperiod enligt denna lag
gäller följande. Vid uppfyllandet av
det arbetsvillkor som skall ligga till
grund för en ny ersättningsperiod
skall med tid under vilken den
sökande enligt 6 § skall ha utfört
förvärvsarbete jämställas tid då den
sökande

1. i enskilt hem vårdat åldring
eller handikappad i sådan utsträck-
ning att sökanden varit förhindrad
att stå till arbetsmarknadens för-
fogande,

2. deltagit i och, om inte särskilda
skäl hindrat det, fullföljt arbets-
marknadsutbildning eller yrkesin-
riktad rehabilitering för vilken stat-
ligt utbildningsbidrag lämnats

3- fullgjort tjänstgöring enligt
lagen (1994:1809) om totalför-
svarsplikt eller fatt förädrapenning-
förmån enligt lagen (1962:381) om
allmän försäkring, i båda fallen
dock tillsammans högst två måna-
der,

4.  utfört förvärvsarbete som
arbetsgivaren finansierat med stöd
av

- lagen (1995:411) om tillfällig
avvikelse från lagen (1981:691) om
socialavgifter, eller

- förordningen (1987:411) om
beredskapsarbete,

5.  bedrivit egen näringsverk-
samhet med stöd förordningen
(1984:523) om bidrag till arbetslösa
m. fl. som startar egen näringsverk-
samhet.

Den som en gång påbörjat en
ersättningsperiod enligt denna lag
kan uppfylla det arbetsvillkor som
krävs för en ny ersättingsperiod
inom samma ersättningstid enligt
14 § första stycket genom att inom
en ramtid av tolv månader omedel-
bart före ansökan om ersättning i
den nya ersättningsperioden under
minst sex månader

- utföra förvärvsarbete,

- bedriva egen näringsverksam-
het med stöd av förordningen
(1984:523) om bidrag till arbetslösa
m.fl. som startar egen näringsverk-
samhet,

- delta i och, om inte särskilda
skäl hindrar det, fullfölja arbets-
marknadsutbildning eller yrkes-
inriktad rehabilitering för vilken
statligt utbildningsbidrag lämnas,
eller

- delta i och, om inte särskilda
skäl hindrar det, fullfölja utbildning
av annat slag än arbetsmarknads-
utbildning med en studie finansie-
ring som motsvarar arbetslöshets-
ersättningen (nytt arbetsvillkor).

Här skall hänsyn tas endast till
månad då förvärvsarbete eller
annan ovan nämnd verksamhet
utförts under minst 80 timmar.

Med förvärvsarbete likställs
tjänstgöring enligt lagen

2.31

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1995/96:222

(1994:1809) om totalförsvarsplikt
eller tid med föräldrapenningför-
mån enligt lagen (1962:381) om
allmän försäkring, i båda fallen dock
tillsammans högst två månader.

8§4

Vid bestämmande av ramtid enligt Vid bestämmande av ramtid enligt 6
6 § räknas inte tid då sökanden varit och 7 § § räknas inte tid då sökanden
hindrad att arbeta på grund av        varit hindrad att arbeta på grund av

1. styrkt sjukdom,

2. heltidsutbildning som den sökande har avslutat efter fyllda 25 år eller
som har föregåtts av sammanhängande förvärvsarbete på heltid i minst fem
månader,

3. tvångsvård enligt lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall,

4. frihetsberövande på kriminalvårdens område,

5. vård av eget barn eller adoptivbarn som inte har fyllt två år,

6. beslut enligt smittskyddslagen (1988:1472) eller livsmedelslagen
(1971:511) eller föreskrifter som har meddelats med stöd av sistnämnda lag.

Detsamma gäller tid då sökanden har fatt föräldrapenningförmån enligt
lagen (1962:381) om allmän försäkring eller varit hindrad att arbeta på
grund av

1. tjänstgöring enligt lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt,

2. arbetsmarknadsutbildning,

3. yrkesinriktad rehabilitering, i 3. yrkesinriktad rehabilitering, i

den mån sådan tid inte enligt 7 § den mån sådan tid inte enligt 7 §
jämställs med tid under vilken kvalificerar för en ny ersättnings-
förvärvsarbete har utförts.           period.

Den tid som inte räknas in i ramtiden far dock inte överstiga två år.

Kontant arbetsmarknadsstöd utgår
under längst 150 dagar (ersätt-
ningsperioden), om inte annat följer
av andra stycket eller av 15 § sista
stycket. Har stödtagaren uppnått 55
års ålder innan ersättningsperioden
gått till ända, är perioden i stället
300 dagar. Sedan stödtagaren upp-
nått 60 års ålder, är ersättnings-
perioden 450 dagar.

14 §5

Ersättning som grundar sig på
uppjyllandet av ett sådant arbets-
villkor som avses i 6 § lämnas under
längst tre år räknat från och med
den första karensdagen i den första
ersättningsperioden (ersättnings-
tid). För ersättnings berättigade
enligt 9 § räknas ersättnings tiden
från och med första ersättnings-
dagen i den första ersättnings-

2.32

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1995/96:222

I ersättningsperioden inräknas
inte dagar, under vilka stödtagaren
har anvisats verksamhet för arbets-
livsutveckling i enlighet med före-
skrifter som har meddelats av reger-
ingen

perioden inom ersättnings tiden.
Ersättnings tiden förlängs om stöd-
tagaren under ersättnings tiden ut-
fört sådant förvärvsarbete som
avses i 6 § eller genomgått utbild-
ning som inte är arbetsmarknads-
utbildning. Ersättnings tiden får
dock inte överstiga fyra år.

Ersättning enligt första stycket
lämnas i perioder på längst 300
dagar (ersättningsperioder). I
ersättningsperioden inräknas dagar
då stödtagaren deltagit i en arbets-
marknadspolitisk åtgärd eller i en
utbildning av annat slag än arbets-
marknadsutbildning med en studie-
finansiering som motsvarar arbets-
löshetsersättningen.

Rätten till kontant arbetsmarknadsstöd upphör vid utgången av månaden
före den under vilken den arbetslöse fyller 65 år eller när han dessförinnan
börjar uppbära hel ålderspension, hel förtidspension eller helt sjukbidrag
enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring.

15
Om arbetslöshet upphör innan
ersättningsperioden gått till ända,
har stödtagaren rätt till kontant
arbetsmarknadsstöd under återstå-
ende antal dagar av perioden vid ny
arbetslöshet, även om han då inte
uppfyller arbets- och karensvillkor-
en. Vad som nu sagts gäller dock
inte om en sammanhängande tid av
12 månader, i vilken inte räknas in
tid som avses vid 8 §, har förflutit
sedan hon eller han senast fick er-
sättning.

Har ersättningsperioden gått till
ända men har stödtagaren inom en
tid av 12 månader dessförinnan upp-
fyllt arbetsvillkoret, lämnas kontant
arbetsmarknadsstöd under ytter-
ligare en ersättningsperiod. Då skall
dock karensvillkoret på nytt upp-

§s

Om arbetslöshet upphör innan
ersättningsperioden gått till ända,
har stödtagaren rätt till ersättning
under återstående antal dagar av
perioden vid ny arbetslöshet, även
om han då inte uppfyller arbets- och
karensvillkoren, förutsatt att dessa
ligger inom den maximala ersätt-
ningstiden. Vad som nu sagts gäller
dock inte om en sammanhängande
tid av 12 månader, i vilken inte
räknas in tid som avses i 8 §, har
förflutit sedan hon eller han senast
fick ersättning.

Har ersättningsperioden gått till
ända men har stödtagaren under
perioden på nytt uppfyllt arbetsvill-
koret enligt 7 £, lämnas ersättning
under ytterligare en ersättnings-
period. Då skall dock karensvillkoret
på nytt uppfyllas. En ny ersätt-

2.33

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1995/96:222

fyllas. Den nya ersättningsperioden
räknas från inträdet av den arbets-
löshet, då stödtagaren senast upp-
fyllde arbetsvillkoret.

ningsperiod räknas tidigast från det
att den föregående ersättnings-
perioden gick till ända eller på
annat sätt upphörde.

För den som regelbundet utför deltidsarbete under tid då hon eller han i
övrigt är arbetslös far, om det finns särskilda skäl, regeringen eller den
myndighet regeringen bestämmer föreskriva om begränsningar i ersättnings-
rätten och om karenstid utöver vad som följer av denna lag.

26 §7

Stödtagare skall avstängas från rätt till ersättning under tid som anges i
27 §, om han

1. lämnat sitt arbete utan giltig anledning,

2. skilts från arbete på grund av otillbörligt uppförande,

3. avvisat erbjudet lämpligt
arbete, eller

4. utan att uttryckligen ha avvisat
sådant arbete ändå genom sitt
uppträdande uppenbarligen vållat
att anställning inte kommit till
stånd.

3.  avvisat erbjudet lämpligt
arbete eller utan att uttryckligen ha
avvisat sådant arbete ändå genom
sitt uppträdande uppenbarligen
vållat att anställning inte kommit till
stånd, eller

4. avvisat erbjudande om en
arbetsmarknadspolitisk åtgärd i
form av anställning, praktikperiod
eller arbetsmarknadsutbildning
eller avvisat erbjudande om annan
utbildning med en studiefinansi-
ering som motsvarar arbetslöshets-
ersättningen.

Är det sannolikt att arbete som avses
i 26 § skulle ha varat högst fem
dagar eller mer än fem men högst tio
dagar eller mer än tio dagar, utgör
avstängningstiden tio, 20 respektive
45 ersättningsdagar vid avstängning
enligt punkten 1 samt 20, 40 respek-
tive 60 ersättningsdagar vid avstäng-
ning enligt punkterna 2-4.1 avstäng-
ningstiden inräknas endast dagarna
för vilka karenstid skulle ha tillgodo-
räknats eller kontant arbetsmark-
nadsstöd skulle ha lämnats, om

27 §!

Är det sannolikt att ett arbete, en
arbetsmarknadspolitisk åtgärd eller
en utbildning som avses i 26 §
skulle ha varat högst fem dagar eller
mer än fem men högst tio dagar eller
mer än tio dagar, utgör avstäng-
ningstiden tio, 20 respektive 45
ersättningsdagar vid avstängning
enligt punkten 1 samt 20,40 respek-
tive 60 ersättningsdagar vid avstäng-
ning enligt punkterna 2-4.1 avstäng-
ningstiden inräknas endast dagama
för vilka karenstid skulle ha tillgodo-

2.34

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1995/96:222

avstängningen inte hade skett, eller
dagar under vilka stödtagaren har
utfört förvärvsarbete. Den totala
avstängningstiden far dock inte
överstiga 28, 56 respektive 112
kalenderdagar vid avstängning enligt
punkten 1 samt inte överstiga 56,
112 respektive 168 kalenderdagar
vid avstängning enligt punkterna 2-

4.

räknats eller kontant arbetsmark-
nadsstöd skulle ha lämnats, om
avstängningen inte hade skett, eller
dagar under vilka stödtagaren har
utfört förvärvsarbete. Den totala av-
stängningstiden får dock inte över-
stiga 28,  56 respektive 112

kalenderdagar vid avstängning enligt
punkten 1 samt inte överstiga 56,
112 respektive 168 kalenderdagar
vid avstängning enligt punkterna 2-
4.

Inträffar under avstängningstiden förhållande som avses i 26 §, beräknas
ny avstängningstid i enlighet med bestämmelserna i första stycket, om inte
den nya avstäningstiden ryms inom den löpande avstängningstiden.

Är det uppenbart att stödtagaren inte vill anta lämpligt arbete, såsom då
stödtagaren vid upprepade tillfällen antingen har avvisat erbjudet sådant
arbete eller lämnat sitt arbete utan giltig anledning skall stödtagaren vara
avstängd till dess han eller hon utfört sådant förvärvsarbete som enligt 6 §
första stycket får tillgodräknas för uppfyllande av arbetsvillkoret under 80
dagar.

Avstängningstiden räknas från den dag då det förhållande som anges i
26 § inträffat.

29 §9

Med beslut om avstängning enligt
26-28 §§ jämställes beslut om av-
stängning från rätt till ersättning
enligt 29, 30, 31 och 34 §§ lagen
(1973:370) om arbetslöshetsförsäk-
ring.

Med beslut om avstängning enligt
26 och 27 §§ jämställes beslut om
avstängning från rätt till ersättning
enligt 29, 30 och 34 §§ lagen
(1973:370) om arbetslöshetsförsäk-
ring.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997.

2. För den som har påböljat en ersättningsperiod före den 1 januari 1997
räknas redan förbrukade ersättningsdagar i den pågående ersättnings-
perioden av från den maximala ersättningstiden.

2.35

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1995/96:222

1 Lagen omtryckt 1994:929.

2 Senaste lydelse 1995:1637.

3 Senaste lydelse 1995:1637.

4 Senaste lydelse 1995:859.

5 Senaste lydelse 1994:1674

6 Senaste lydelse 1994:1674.

7 Senaste lydelse 1995:1637.

8 Senaste lydelse 1995:1637.

9 Senaste lydelse 1994:1674.

2.36

3 Sammanfattning av förslagen och deras
finansiering

I propositionen 1995/96:207 om en ekonomisk politik för att halvera den
öppna arbetslösheten till år 2000 redogörs för de allmänna riktlinjerna för
den ekonomiska politik som regeringen förordat. Den ekonomiska politiken
syftar till god tillväxt, full sysselsättning och stabila priser. Målet är att hal-
vera den öppna arbetslösheten från 8 procent år 1994 till 4 procent år 2000.
För att uppnå detta mål presenterar och konkretiserar regeringen nu ytterli-
gare ett antal åtgärder som främjar tillväxt och sysselsättning.

Flera av förslagen i propositionen har mot bakgrund av ärendets natur
beretts i en annan ordning än vad som normalt sker när en längre beredning-
stid står till buds. Det finns vidare anledning att riksdagen beslutar om en
förkortad motionstid för följ dmotioner till propositionen.

Enligt 9 kap. 5 § regeringsformen kan riksdagen för löpande budgetår på
tilläggsbudget göra en ny beräkning av statsinkomster samt ändra och anvisa
nya anslag. Så har skett i ett antal propositioner under innevarande budgetår.
De ytterligare förändringar av gällande statsbudget som nu föreslås för att
halvera den öppna arbetslösheten till år 2000 redovisas i det följande.

För att bibehålla förtroendet för de offentliga finanserna har regeringen
tidigare uttalat att utgiftsökningar och inkomstminskningar skall vara fullt
finansierade genom samtidigt beslutade utgiftssänkningar eller inkomstök-
ningar (prop. 1994/95:100 bil. 1). Samtliga förslag är fullt ut finansierade.
Finansiering av utgiftsökningarna budgetåret 1995/96 sker genom inleve-
ranser från statliga bolag.

De anslagsförändringar som begärs innebär en bruttoökning som uppgår
till 3 miljarder kronor (tabell 3.1.). Samtidigt sker lika stora inkomst-
förstärkningar.

Prop. 1995/96:222

3.1

Tabell 3.1 Specifikation av förändringarna i utgiftsanslagen för budgetåret
1995/96 i förhållande till statsbudgeten

1000-tals kronor

Belopp     Förslagtill     Förändring

i stats-      nytt anslags-   Ökning (+)

budgeten    belopp        Minskning (-)

Prop. 1995/96:222

Reformer

Statschefen och regeringen
Samarbete odt utveckling inom
Östersjöregionen, reservationsanslag

1 000 000

+1 000 000

Näringsdepartementet

Program för småföretagsutveckling,
förnyelse och tillväxt, reservationsanslag

1 000 000

+ 1 000 000

Miljödepartementet

Investeringsbidrag för
främjande av omställning i
ekologiskt hållbar riktning,

Summa totalt

100 000

1 100 000

+ 1 000 000

100 000

3 100 000

+ 3 000 000

Finansiering

Utdelning från Securum

+ 3 000 000

I regeringens proposition 1995/96:150 föreslog regeringen ett utgiftstak
för staten inklusive socialförsäkringssektorn vid sidan av statsbudgeten för
år 1997 på 723 miljarder kronor, för år 1998 på 720 miljarder kronor och
för år 1999 på 735 miljarder kronor. I detta sammanhang redovisades även
preliminära ramar för respektive utgiftsområde. Några av de förslag som nu
aviseras kommer att påverka fördelningen mellan ramarna för utgiftsområ-
dena utan att detta påverkar taket för de totala statliga utgifterna (tabell 3.2).

3.2

Tabell 3.2 Specifikation av tidigare aviserade åtgärder
Miljoner kronor

1995/96

1997

1998

1999

Reformer

Utbildningsdepartementet

Utbildningssatsningar

900

6600

8000

9600

Arbetsmarknadsdepartementet

Höjd ersättningsnivå i

arbetslöshetsförsäkringen (80%)

1500

1500

_

_

_

_

Summa reformer

900

6600

9500

11100

Finansiering1

Arbetsmarknadsdepartementet

Arbetsvillkor

300

300

400

Förvärvsbegrepp

200

200

300

Inväxling (arbetslöshetsförsäkring)

1200

1500

1600

Besparing a-kassan

1000

1000

Effektivisering av arbetsmarknadspolitiska

åtgärder

500

1185

1185

1185

Förändrat rekryteringsstöd och

arbetsmarknadsutbildning

900

900

900

Samhall

100

100

100

Myndigheter inom UO 14

30

30

Utbildningsdepartementet

Besparingar inom UO 16

1000

Övriga departement

Indragning av bl.a anslagssparande och

reservationsmedel (A, Fi, K och Fö)

600

Besparing som preciseras i budgetpropositionen

400

200

100

_

_

_

_

Summa finansiering

500

4885

5415

6615

'Återstoden av utbildningssatsningen finansieras via höjda energiskatter

4 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 222

Prop. 1995/96:222

3.3

Det är angeläget ur sysselsättningssynpunkt att tillväxten i den konkur- Prop. 1995/96:222
rensutsatta sektorn kombineras med en god utveckling av de mer sysselsätt-
ningsintensiva, inhemska sektorerna av den svenska ekonomin. Skattepoliti-
ken kan här bidra till att skapa ökad tillväxt. För att stimulera den inhemska
ekonomin görs en tillfällig nedsättning av stämpelskatten på fastigheter och
bilförsäljningen stimuleras genom ett skifte av skatteuttaget från försälj-
ningsskatt till fordonsskatt.

Regeringen kommer i höst att lämna förslag till riksdagen om lättnader i
dubbelbeskattningen som riktas mot små och medelstora företag. Vidare
föreslås en reduktion för små och medelstora företag av avgiftsuttaget med
fem procentenheter.

Som en allmän finansiering av de olika åtgärderna föreslås en höjning av
tobaksskatten med 15 procent. Vidare begränsas uppräkningen av skiktgrän-
sen i inkomstskatteskalan inför år 1997. Skatten på utdelningar och reavin-
ster på andelar i allemansfonder höjs från 20 till 30 procent. Företagens
möjligheter att avsätta till periodiseringsfonder begränsas. De olika skatte-
förslagen fmansieras fullt ut (tabell 3.3.).

3.4

Tabell 3.3 Specifikation av förändringarna på inkomstsidan
Miljoner kronor

Prop. 1995/96:222

1995/96

1997

1998

1999

Skattelättnader

Temporärt reducerad stämpelskatt

för fastigheter och tomträtter

800

2000

200

Slopad försäljningsskatt bilar

600

1500

1500

1500

Förändrad bilförmånsbeskattning

900

1000

1000

Lättnad i dubbelbeskattningen

3500

3500

Reducerade socialavgifter

2100

2300

2300

_

_

_

_

Summa skattelättnader

1400

6500

8500

8300

Finansiering

Höjd bilskatt

300

1600

1600

1600

Höjd tobaksskatt med 15%

1300

1200

1200

Höjd skatt allemansfonder till 30%

400

400

Utnyttjande av kvarvarande 2 miljarders

ram från proposition 1994/95:25

400

800

700

1600

Begränsning av maximal avsättning till

periodiseringsfond från 25 till 20%

3000

3000

Begränsad uppräkning skiktgräns inför 1997

900

1000

1000

Avfallsskatt

400

400

_

_

_

_

Summa finansiering

700

4600

8300

9200

Saldoeffekter skatteåtgärder

-700

-1900

-200

900

Utdelning från Securum

800

2000

200

0

Saldo

100

100

0

900

Genom en offensiv näringspolitik för tillväxt och sysselsättning
avser regeringen att bidra till företagstillväxt och en halvering av ar-
betslösheten till år 2000.

I syfte att stärka näringslivets tillväxt och öka sysselsättningen
föreslås ett särskilt treårigt program för småföretagsutveckling, förny-
else och tillväxt. För detta ändamål anvisas 1 miljard kronor. Dess-
utom förändras inriktningen i regional- och näringspolitiken i syfte att
bättre utnyttja de samlade regional- och näringspolitiska resurserna.

En fond omfattande 1 miljard kronor inrättas med syfte att under en
femårsperiod stärka samarbete och utveckling i Östersjöregionen.

Ett femårigt program för omställning till en hållbar utveckling fö-
reslås. Programmet syftar till att driva på den tekniska utvecklingen
samt att skapa sysselsättning främst genom kretsloppsanpassning av

3.5

byggnader, återvinning och minskad deponering av byggmaterial Prop. 1995/96:222
samt åtgärder inom VA-området. 1 miljard kronor föreslås för detta
ändamål.

Högst 200 miljoner kronor av de medel som är avsatta för särskilda
insatser i vissa kommuner och landsting för år 1996 kommer att få
användas för projekt som avser att bidra till omstruktureringen i den
kommunala verksamheten. Genom projekten förbättras förutsättning-
arna för att den fortsatta anpassningen till den ekonomiska situationen
görs på ett sätt som säkerställer kvaliteten i den kommunala
verksamheten i ett mer långsiktigt perspektiv.

Utbildningssatsningen fullföljs genom att den reguljära utbildning-
en byggs ut med 100 000 platser inom vuxenutbildningen och 30 000
nya platser inom högskolan. Den särskilda satsningen på vuxenut-
bildningen inleds redan under läsåret 1996/97. Från och med hösten
1997 inleds i nya former den särskilda vuxenutbildningssatsningen
som skall pågå under fem år. Detta innebär en senareläggning av den-
na med ett halvår i förhållande till vad som aviserats i proposition
1995/96:150. Den permanenta utbyggnaden av högskolan påbörjas år
1997 med 15 000 platser. För att ge utrymme för en god planering av
den fortsatta expansionen bör de återstående 15 000 platserna
tillkomma först hösten 1999. Som planeringsunderlag ger regeringen
förslag till fördelning av de 30 000 platserna. Hälften av de tillkom-
mande platserna kommer att inriktas mot naturvetenskap och teknik.
Kostnaderna för utbildningssatsningarna finansieras genom föränd-
ringar och omprioriteringar inom olika utgiftsområden bl.a. inom
utbildningsområdet. Finansiering sker i huvudsak inom arbetsmar-
knadsområdet och genom höjning av energiskatterna. Därutöver sker
finansiering genom att utbildningssatsningen far effekt på den öppna
arbetslösheten och att belastningen på arbetslöshetsförsäkringen där-
med minskar.

Inom det arbetsmarknadspolitiska området föreslås en ny inriktning
av arbetsmarknadspolitiken. Arbetsförmedlingarna stärks samtidigt
som de centrala resurserna reduceras. Kommunerna far en starkare
roll. Användningen av de arbetsmarknadspolitiska medlen blir mer
flexibel. För att öka kvaliteten i den offentliga servicen kommer tillfäl-
ligt offentligt
arbete erbjudas de som är 55 år eller äldre och som varit inskrivna vid
arbetsförmedlingen mer än två år. Arbetslösa mellan 25 och 55 år ges
möjlighet att studera under ett år på grund- och gymnasieskolenivå
med utbildningsbidrag motsvarande a-kassa. Även anställda kan fa
del av utbildningsbidraget under förutsättning att de ersätts med en
långtidsarbetslös registrerad vid arbetsförmedling.

Arbetslöshetsförsäkringen som en omställningsförsäkring för-
stärks. En bortre parentes i arbetslöshetsförsäkringen införs den 1
januari 1997 för att förstärka arbetslinjen. Regeringen anser att ersätt-
ningsnivån i arbetslöshetsförsäkringen bör höjas till 80 procent
ff.o.m. den 1 januari 1998. Höjningen kostar 1,5 miljarder kronor och
skall finansieras fullt ut genom regelförändringar inom arbetslöshets-

3.6

försäkringen. I samband med denna proposition föreslås förändringar Prop. 1995/96:222
i arbetsvillkor och förvärvsbegrepp som reducerar utgifterna med 0,5
miljarder kronor fr.o.m. år 1997. Återstående besparingar på 1 miljard
kronor skall genomföras fr.o.m. år 1998 och kommer att avse föränd-
ringar inom arbetslöshetsförsäkringen.

3.7

4 En skattepolitik för arbete

4.1 Inledning

Genom 1990-91 års skattereform skapades ett skattesystem som skulle ge
goda villkor för tillväxt, sysselsättning och välfärd. Inte minst handlade det
om att etablera ett stabilt regelverk som skulle ge förutsägbara förutsättning-
ar för företagandet. Genom sänkta skattesatser och breddade skattebaser
skapades mer likvärdiga villkor för olika slag av företag, investeringar och
finansieringsformer. Det gamla skattesystemet med dess höga formella skat-
tesatser och omfattande reserveringsmöjligheter bidrog till att konservera
företagsstrukturen. Detta innebar risker för felanvändning av våra gemen-
samma produktionsresurser. 1991 års företagsskattesystem bidrar till större
flexibilitet och högre anpassningsförmåga vid förändringar i marknadsförut-
sättningarna. Den fortgående internationaliseringen av den svenska ekono-
min ställer särskilda krav på flexibilitet.

Förhoppningarna om stabila förutsättningar för företagande och ekono-
misk verksamhet i stort har inte infriats. Särskilt vad gäller företags- och
kapitalbeskattningen har utvecklingen varit turbulent. Vid sidan av den kri-
tik som kan riktas mot förändringarnas innehåll har förändringarna i sig
bidragit till ökad osäkerhet. Denna osäkerhet har i sin tur hämmat investe-
ringarna.

Det finns alltså stor anledning att söka återupprätta stabiliteten i skatte-
systemet efter de senaste årens turbulens. Inom ramen för en grundläggande
stabilitet är det också angeläget att på olika vägar främja den inhemska eko-
nomin. Under de senaste åren har den inhemska efterfrågan utvecklats
långsamt samtidigt som den konkurrensutsatta sektorn vuxit snabbt. Ur
sysselsättningssynpunkt är det angeläget att tillväxten i den konkurrensutsat-
ta sektorn kombineras med en god utveckling av de mer
sysselsättningsintensiva, inhemska sektorerna av den svenska ekonomin.
Skattepolitiken kan här ge ett bidrag.

De skatteförslag som vi presenterar och aviserar i denna proposition
bidrar till att skapa den önskvärda stabiliteten samtidigt som den inhemska
ekonomin främjas. Vad gäller stabiliteten handlar det i första hand om de
skattemässiga villkoren för små och medelstora företag. Dessa företag arbe-
tar under andra villkor än stora, väletablerade företag. För sin kapitalförsör-
jning är de i stor utsträckning hänvisade till sparande i företaget och tillskott
från en liten ägargrupp. De saknar de stora företagens möjligheter till finan-
siering av sina investeringar på den organiserade kapitalmarknaden.

Frågan om den ekonomiska dubbelbeskattningen av aktiebolagsinkomster
har diskuterats intensivt under senare år och förändringarna på området har
varit stora. Medan effekterna av dubbelbeskattningen på kapitalförsörjning
och investeringar är mycket begränsade för de stora företagen är de större
och utvecklingshämmande för de små och medelstora företagen. Regeringen
kommer i höst att lämna förslag till riksdagen om lättnader i dubbelbeskatt-
ningen som riktas mot små och medelstora företag, lättnader som skall gälla
fr.o.m. inkomståret 1997.

För de mindre företagen är också förmögenhetsbeskattningens utform-

Prop. 1995/96:222

4.1

ning betydelsefull för deras investeringar och expansion. I den översyn av Prop. 1995/96:222
förmögenhetsskatten som inom kort kommer att presenteras kommer därför
skattefriheten för arbetande kapital att ligga fast. Detta gäller även aktier i
bolag som är noterade på O- och OTC-listoma.

För de mindre företag som bedrivs som enskild näringsverksamhet finns
anledning att pröva olika möjligheter till förenklingar i skattelagstiftningen.

Särskilt för små och medelstora företag kan de indirekta arbetskraftskost-
naderna i form av socialavgifter verka hämmande på nyanställningar och
expansion. Vi föreslår därför en reduktion av avgiftsuttaget med fem pro-
centenheter. Reduktionen ges en sådan utformning att den blir av särskild
betydelse för de mindre företagen och baseras på en lönesumma av högst
600 000 kr.

I denna proposition föreslår vi två åtgärder som bidrar till att öka aktivite-
ten på två betydelsefulla marknader, fastighetsmarknaden och bilmark-na-
den. Kostnaden för köp av fastigheter begränsas genom en tillfällig nedsätt-
ning av stämpelskatten på fastigheter och bilförsäljningen stimuleras genom
ett skifte av skatteuttaget från försäljningsskatt till fordonsskatt. Vi aviserar
också förslag till ny bilförmånsbeskattning som förutom att stimulera den
inhemska aktiviteten också kommer att bidra till en förbättrad miljö och
ökad trafiksäkerhet.

Som en allmän finansiering av de olika åtgärderna i denna proposition
föreslås en höjning av tobaksskatten med 15 procent. Vidare begränsas
uppräkningen av skiktgränsen i inkomstskatteskalan inför år 1997. Skatten
på utdelningar och reavinster på andelar i allemansfond höjs från 20 till 30
procent. Företagens möjligheter att avsätta till periodiseringsfonder begrän-
sas.

De olika skatteförslagen i denna proposition finansieras fullt ut. Därige-
nom förenas kraven på ökad stabilitet i skattesystemet, önskemålen att främ-
ja inhemsk aktivitet och behovet att även fortsättningsvis försvara den fort-
gående budgetsaneringen.

4.2 Tidsbegränsad nedsättning av stämpelskatten på
fastigheter m.m.

4.2.1 Gällande rätt

Enligt 1 § lagen (1984:404) om stämpelskatt vid inskrivningsmyndigheter,
stämpelskattelagen, utgår stämpelskatt vid förvärv av fast egendom och
tomträtter och vid beviljande av inteckningar. Staten är enligt 2 § stämpel-
skattelagen inte skattskyldig.

De skattepliktiga förvärven av fast egendom och tomträtter anges i 4 och
5 § § stämpelskattelagen. Förvärv är skattepliktigt om det sker genom köp
eller byte. Vidare föreligger skatteplikt vid tillskott till bolag eller förening,
utdelning eller skifte från bolag, vid vissa fall av fusion eller expropriation
samt vid vissa andra fall av inlösen. Skatteplikt föreligger också i vissa
särskilda fall när en överlåtelse betecknats som gåva.

4.2

Enligt 8 § stämpelskattelagen är skattesatsen vid förvärv 1,5 eller 3 %.
Den lägre skattesatsen gäller om förvärvaren är fysisk person, den högre om
förvärvaren är ett aktiebolag eller någon annan juridisk person. Om förvär-
varen är ett dödsbo eller en bostadsrättsförening och även i vissa andra fall
gäller dock den lägre skattesatsen. Underlaget för skatten är enligt 9 § stäm-
pelskattelagen normalt köpeskillingen. I vissa särskilda fall kan dock egen-
domens taxeringsvärde året före överlåtelsen utgöra underlag för skatten.

Vid förvärv av fast egendom eller tomträtter inträder skattskyldighet en-
ligt 25 § stämpelskattelagen när ansökan om inskrivning beviljas. Enligt 27
§ stämpelskattelagen är både köpare och säljare skattskyldiga och de är
solidariskt ansvariga gentemot staten. Enligt 4 kap. 10 § tredje stycket jorda-
balken gäller att köparen svarar för skatten i förhållande till säljaren.

Enligt 20 kap. 2 § jordabalken skall vid förvärv av fast egendom lagfart
sökas inom tre månader från förvärvet. Samma tidsgräns gäller enligt
21 kap. 1 § jordabalken vid förvärv av tomträtter.

Enligt 24 § stämpelskattelagen gäller att skatten vid inteckning av fast
egendom eller tomträtt uppgår till 2 % av det belopp som intecknas.

Lantmäteriverket är uppbördsmyndighet i fråga om stämpelskatt.

4.2.2 Tidsbegränsad nedsättning av stämpelskatten vid förvärv av
fast egendom och tomträtter

Prop. 1995/96:222

Regeringens förslag: Stämpelskatten sätts tillfälligt ned till en tredje-
del vid förvärv av fast egendom och tomträtter som sker under tiden den
12 juni 1996 - 31 december 1997 under förutsättning att inskrivning
beviljas före utgången av mars 1998. I stället för skattesatserna 1,5 %
respektive 3 % skall de nya skattesatserna vara 0,5 respektive 1 %.

Skälen för regeringens förslag: Omsättningen på den svenska fastig-
hetsmarknaden har sjunkit avsevärt sedan fastighetskrisen under åren 1991
och 1992. Visserligen har omsättningen börjat stiga igen men den ligger
fortfarande på en låg nivå. Det senaste årets kraftiga räntefall har ännu inte
fått effekt på priserna. En orsak till att priserna ännu inte börjat stiga kan
vara den låga omsättningen på andrahandsmarknaden. Nuvarande stämpel-
skatt höjer transaktionskostnaderna på denna marknad och bidrar därför till
att dämpa omsättningen. En nedsättning av stämpelskatten skulle öka om-
sättningshastigheten på andrahandsmarknaden och bidra till att
kostnadssänkningarna genom räntefallet snabbare slår igenom på priserna.
En tidsbegränsning av åtgärden skulle förstärka denna effekt. Regeringen
förutsätter att det utrymme som skapas genom sänkningen av stämpelskatten
inte tas i anspråk för att höja andra transaktionskostnader, t.ex. mäk-lararvo-
dena. Skattesänkningen skulle i så fall inte få avsedd effekt. Regeringen
avser att följa upp utvecklingen i detta hänseende.

En ökad omsättning på andrahandsmarknaden med en följande prisupp-
gång bidrar till att minska prisskillnaden mellan det befintliga beståndet och
nyproduktionen. En reducerad stämpelskatt kan därför få positiva effekter på

4.3

nyproduktionen och därmed på sysselsättning och offentliga finanser.        Prop. 1995/96:222

Regeringen föreslår därför att stämpelskatten vid förvärv av fast egendom
och tomträtter sätts ned till en tredjedel under en viss tidsperiod. Enligt gäl-
lande rätt uppgår stämpelskattesatsen till 1,5 % om förvärvaren är en fysisk
person och till 3 % om förvärvaren är en juridisk person. Förslaget innebär
således att de nya skattesatserna skall uppgå till 0,5 resp. 1 %.

Nedsättningen knyter an till två omständigheter, nämligen dels tidpunkten
för förvärvet, dels tidpunkten för att inskrivning beviljas. Propositionen
överlämnas till riksdagen den 11 juni 1996. Nedsättningen föreslås därför
gälla förvärv som sker under tiden den 12 juni 1996 - 31 december 1997
under förutsättning att inskrivning beviljas senast den 31 mars 1998.

Med hänsyn till att reglerna om nedsättning föreslås vara tidsbegränsade
bör dessa intas i en särskild lag.

De nu föreslagna bestämmelserna om nedsättning av stämpelskatten kan
inte tillämpas av inskrivningsmyndigheterna förrän lagen trätt i kraft den 1
augusti 1996. Regeln om nedsättning av stämpelskatten föreslås omfatta
förvärv från och med den 12 juni 1996. Vid förvärv som sker från och med
denna dag och fram till och med den 31 juli 1996 och där inskrivning bevil-
jats senast sistnämnda dag kommer stämpelskatten att fastställas enligt nu
gällande regler. Vid ikraftträdandet får de lägre skattesatserna retroaktiv
verkan och överskjutande skatt och, i förekommande fall, dröjsmålsavgift,
skall återbetalas. Som exempel kan nämnas att om inbetald stämpelskatt
uppgår till 12 000 kr skall den nya skatten sättas ned till 4 000 kr och 8 000
kr återbetalas.

Reglerna om hur myndigheterna skall hantera den situationen att skatt
skall sättas ned med stöd av den nya lagstiftningen bör knyta an till vad som
annars gäller om återbetalning av skatt och dröjsmålsavgift enligt 40 §
stämpelskattelagen. Ränta bör utgå på medel som återbetalas.

4.23 Skattskyldighet för Allmänna pensionsfonden

Regeringens förslag: Allmänna pensionsfonden skall vara skattskyldig
enligt stämpelskattelagen.

Skälen för regeringens förslag: Allmänna pensionsfonden, som är en
del av staten, förvaltar de allmänna pensionsmedlen. Detta sker bl. a. genom
placeringar i fastigheter. I detta hänseende konkurrerar fonden med andra
placerare på fastighetsmarknaden.

Eftersom fonden är en del av staten (jfr NJA 1992 s. 581) behöver den,
till skillnad mot andra placerare, inte betala stämpelskatt. Detta innebär en
snedvridning av konkurrensen. Villkoren för olika aktörer på fastighetsmar-
knaden bör rimligen vara så lika som möjligt. Förslaget innebär därför att
Allmänna pensionsfonden skall betala stämpelskatt enligt de regler som
gäller för juridiska personer.

Det finns enligt regeringens mening ingen anledning att begränsa denna
utökade skattskyldighet till enbart förvärvsfallen. Förslaget innebär därför

4.4

att stämpelskatt också skall betalas om fonden beviljas inteckningar i fast
egendom eller i tomträtter.

Den föreslagna regeln om Allmänna pensionsfondens skattskyldighet
bör träda i kraft den 1 augusti 1996. Den nya regeln om fondens skattskyl-
dighet bör gälla förvärv efter ikraftträdandet och inteckningar som beviljas
efter samma tidpunkt.

I föregående avsnitt har föreslagits att stämpelskatten vid förvärv av fast
egendom och tomträtter tillfälligt skall sättas ned för förvärv som sker under
tiden den 12 juni 1996 - 31 december 1997 under förutsättning att inskriv-
ning medges senast den 31 mars 1998. Detta förslag far till följd att när
reglerna om fondens skattskyldighet träder i kraft den 1 augusti 1996 kom-
mer fonden - på samma sätt som andra skattskyldiga - att betala den nedsat-
ta skatten vid fastighets- och tomträttsförvärv.

4.3 Slopad försäljningsskatt och höjd fordonsskatt för
personbilar

Prop. 1995/96:222

Regeringens förslag: Försäljningsskatten på personbilar i miljöklass 1
och 2 slopas och sänks till 2 000 kr i miljöklass 3 fr.o.m. den 12 juni
1996. Fordonsskattelagen ändras så att fordonsskatten höjs för person-
bilar med 50 procent och för dieselbilar av årsmodell 1994 eller senare
med 15 procent fr.o.m. den 1 oktober 1996.

Skälen för regeringens förslag: Sedan 1988 har försäljningen av per-
sonbilar i Sverige minskat kraftigt. En uppgång har visserligen kunnat kon-
stateras sedan 1993 men trots detta far man gå tillbaka till början av 1960-
talet för att finna en lika låg försäljning i absoluta tal. Enligt tidigare mön-
ster, där bilförsäljningen utvecklas i cykler om ca 12 år, borde visserligen en
ytterligare uppgång kunna ske. Det råder dock stor osäkerhet om så kommer
att bli fallet.

Den låga nivån på personbilsförsäljningen under en följd av år har med-
fört att den svenska bilparken blivit allt äldre. Detta är negativt ur miljösyn-
punkt, då äldre bilar släpper ut mer föroreningar än nyare bilar.

Av trafiksäkerhets- och miljöskäl och för att höja aktiviteten i den
svenska ekonomin finns anledning att stimulera en förnyelse av bilparken.
I denna proposition aviseras vissa förändringar i beskattningen av bilförmån
som kan bidra till förbättrad miljö och trafiksäkerhet. Ytterligare åtgärder är
emellertid motiverade.

Vid försäljningen av nya bilar tas i dag ut en särskild försäljningsskatt.
Vidare tas en bilskrotningsavgift ut. Samtidigt beskattas innehavet av bil
genom fordonsskatten och vidare påverkas driftskostnaderna av drivmedels-
skatten. För personbilar tas försäljningsskatt ut med 6 kr 40 öre per kilog-
ram tjänstevikt. För personbilar i miljöklass 3 ökas skatten med 2 000 kr.

Den parlamentariska kommitté som regeringen har tillkallat för att utar-
beta en nationell plan för kommunikationerna - Kommunikationskomittén

4.5

(K 1995:01) - har i tilläggsdirektiv (dir. 1996:35) fatt i uppdrag att göra
principiella överväganden rörande hur ekonomiska förutsättningar inom
kommunikationssektorn kan användas som styrmedel för trafikpolitiska mål.
Regeringen har vidare nyligen tillkallat en särskild utredare som har fått i
uppdrag att undersöka vilken avvägning mellan de olika slagen av skatter
som kan vara lämplig, bl.a. från miljösynpunkt. Detta innebär bl.a. att be-
skattningen av vägtrafiken kommer att ses över. Redan nu finns emellertid
anledning företa vissa förändringar.

Försäljningsskatten bidrar i egenskap av transaktionsskatt till att dämpa
omsättningen av bilparken. En förskjutning av skatteuttaget på bilar från
försäljningsskatt till fordonsskatt, skatten på det löpande innehavet, skulle
bidra till att öka omsättningen med de positiva effekter detta skulle få på
miljön, trafiksäkerheten och aktiviteten i bilindustrin. Vårt förslag innebär
därför att försäljningsskatten slopas för fordon i miljöklass 1 och 2 och att
försäljningsskatten för personbilar i miljöklass 3 sänks till 2 000 kr. Den
högre försäljningsskatten på personbilar i miljöklass 3 bidrar till att introdu-
cera ur miljösynvinkel renare bilar.

Effekten av den föreslagna växlingen innebär att utrymme uppkommer
för en prissänkning på ca 5 procent samtidigt som fordonsskatten höjs med
50 procent för personbilar. Med hänsyn till att fordonsskatten för dieselbilar
av årsmodell 1994 och senare är avsevärt högre än för övriga dieseldrivna
personbilar bör skattehöjningen för denna kategori begränsas till 15 %.

För att inte motverka sitt syfte, att stimulera nybilsförsäljningen, måste
slopandet av försäljningsskatt ske från den dag förslagen offentliggörs. La-
gändringarna måste således i denna del gälla retroaktivt från den dag propo-
sitionen överlämnas till riksdagen. Det formella ikraftträdandet kan inte ske
förrän riksdagen beslutat om de föreslagna lagändringarna. Under tiden fram
till dess måste beskattningsmyndigheten debitera och kräva in försäljnings-
skatten. I dessa fall får sedan återbetalning ske till den skattskyldige. Av
administrativa skäl kan höjningen av fordonsskatten träda i kraft först fr.o.m.
den 1 oktober 1996.

4.4 Höjd tobaksskatt

Prop. 1995/96:222

Regeringens förslag: Skatten på tobaksvaror höjs med 15 % fr.o.m.
den 1 januari 1997.

Skälen för regeringens förslag: Som ett led i finansieringen av försla-
gen att stimulera den inhemska ekonomin bör enligt regeringens mening
skatten på tobaksvaror höjas med 15 %. Ändringen bör träda i kraft den 1
januari 1997. För en sådan höjning talar även folkhälsoskäl samt att Sverige
f.n. ligger under de miniminivåer på tobaksskatt som gäller inom EU. Sveri-
ge måste senast vid utgången av år 1998 ha anpassat sig till dessa minimini-
våer.

Enligt 42 § lagen (1994:1563) om tobaksskatt skall en årlig indexuppräk-
ning ske av tobaksskatten. De skattebelopp som gäller för år 1996 framgår

4.6

av förordningen (1995:1150) om fastställande av omräknade belopp för
tobaksskatt för år 1996. Av förenklingsskäl bör, med hänsyn till den nu
föreslagna skattehöjningen, någon indexering inte ske för år 1997.

4.5 Slopad förmånsbehandling av allemansfonder

Prop. 1995/96:222

Regeringens förslag: De särskilda skattelättnaderna för sparande i
allemansfond slopas fr.o.m. år 1997.

Skälen for regeringens förslag. Allemansfonderna infördes 1984 och
fick i skattereformen 1991 behålla en gynnad ställning genom att endast två
tredjedelar av avkastningen beskattades. Skattelättnaderna för inlåning på
allemanssparkonto och i ungdomsbosparandet slopades hösten 1992 med
verkan fr.o.m. år 1993 (prop. 1992/93:50, bet. 1992/93:FiUl och
1992/93 :SkU 18, SFS 1992:1488). Dessa sparformer beskattas således nu-
mera med den allmänna skattesatsen för kapitalinkomster. Beskattningen av
försäljningsvinster och utdelning på andelar i allemansfonder ändrades dock
inte och denna avkastning beskattades alltjämt med ett skatteuttag på 20 %.

I samband med en allmän omläggning av beskattningen av ägarkapital i
företag avskaffades hösten 1993 skattefördelen för allemansfond (prop.
1993/94:50). Dessa regler gällde under år 1994. Det påtagligt höga
allmänna ränteläget och den halverade aktievinstbeskattningen under detta
år ledde till relativt stora nettouttag från fondema. De uttagna sparmedlen
utnyttjades ofta till förvärv av räntebärande värdepapper.

I syfte bl.a. att hämma utflödet från fondema återinfördes med verkan
fr.o.m. år 1995 den tidigare skattelättnaden (prop. 1994/95:25).

Regeringen kan konstatera att allemansfonderna i inte obetydlig mån
bidragit till dagens breda aktieägande. Denna fördel har tidigare uppvägt det
från principiella grunder negativa med en selektiv sparstimulans.

Det finns i nuvarande ekonomiska läge emellertid inte tillräckliga skäl att
bibehålla en sådan skattestimulans för ökat hushållssparande. De speciella
förhållandena på obligations- och aktiemarknaderna som rådde år 1994 är
nu borta. Förutsättningarna för en avveckling av skattelättnaden är därför
gynnsamma.

Lagen (1994:1851) om skattelättnader för sparande i allemansfond bör
därför upphävas med verkan fr.o.m. kommande årsskifte.

När särreglerna på skatteområdet upphör faller det egentliga skälet för de
särskilda spar- och placeringsregler som finns i lagen (1983:890) om alle-
manssparande. Effekten av en slopad skattelättnad för dessa regler, bl.a.
utifrån placeringsreglemas inverkan på värdepappersmarknaden, har utretts
och redovisats i betänkandet Allemanssparandet - en översyn (SOU
1994:50). Betänkandet har remissbehandlats.

Regeringen kommer senare att återkomma till riksdagen i frågan om
spar- och placeringsreglema.

4.7

4.6   Kommande åtgärder

Prop. 1995/96:222

4.6.1 Lättnader i dubbelbeskattningen av aktier i onoterade
aktiebolag m.m.

Regeringens bedömning: En lättnad i den ekonomiska dubbelbe-skatt-
ningen bör införas för aktier i onoterade bolag fr.o.m. den 1 januari
1997. Den närmare utformningen av denna lättnad bestäms sedan Före-
tagsskatteutredningen har lämnat sitt förslag i slutet av juli månad
1996. Ett utrymme på 3,5 miljarder kronor skall avsättas för denna
lättnad.

Skattereduktionen för riskkapitalavdrag slopas fr.o.m. samma da-
tum. Den nuvarande avdragsramen på 100 000 kr kommer dock att
vara oförändrad vid 1997 års taxering.

Avdragsrätten för avsättning till periodiseringsfond minskas till
20 % fr.o.m. 1998 års taxering.

Skälen för regeringens bedömning: I anslutning till propositionen En
politik för arbete, trygghet och utveckling (prop. 1995/96:25) lämnade rege-
ringen tilläggsdirektiv till 1992 års företagsskatteutredning (Fi 1992:11, dir.
1995:130), särskild utredningsman Klas Herrlin. Det nya uppdraget innebar
att utredningen skall utreda en lättnad i den ekonomiska dubbelbeskattning-
en av aktiebolagens vinster. Enligt uppdraget skall arbetet i första hand in-
riktas mot en generell lättnad på företagsnivå. Om utredningen skulle finna
att ett sådant system inte bör införas skall utredningen i stället lämna förslag
till en selektiv lättnad för mindre företag.

Dubbelbeskattningen av aktiebolagens vinster har under en längre tid
varit föremål för en intensiv diskussion. Med ekonomisk dubbelbeskattning
avses att avkastningen på det egna kapitalet i bolaget beskattas såväl i bola-
get (bolagsnivå) som hos ägarna (ägamivå). Det förekommer att man i
debatten jämför beskattningen av avkastning på eget resp, inlånat kapital
genom en enkel uppräkning av i hur många led dessa olika inkomster be-
skattas och av det drar den slutsatsen att dubbelbeskattningen utgör ett eko-
nomiskt problem. Frågan kan emellertid inte avgöras på detta sätt. Det for-
dras en analys av de ekonomiska verkningarna av bolagsskatten och skatten
på utdelning, reavinst resp, ränta.

En faktor som är av stor betydelse för bedömningen av den ekonomiska
effekten av dubbelbeskattningen är det grundläggande förhållandet att den
svenska kapitalmarknaden är starkt integrerad med de internationella
kapitalmarknaderna. Rent allmänt innebär detta att det avkastningskrav som
ställs på investeringar i Sverige i hög grad är internationellt bestämt. Detta
gäller i första hand för investeringar i de större företagen, vars aktier i väx-
ande omfattning är föremål för internationell handel.

Med den utgångspunkten att avkastningskravet på investeringar är inter-
nationellt bestämt kommer det ekonomiska resultatet av en lättnad i dubbel-
beskattningen att bero på hur en sådan lättnad utformas. En generell lättnad
på ägamivå har i första hand effekter på det svenska hushållssparandets

4.8

sammansättning och får därmed också konsekvenser för hur svenska företag Prop. 1995/96:222
kommer att ägas. Däremot har en sådan lättnad begränsad effekt på investe-
ringarna. Detta gäller för stora företag men även för mindre företag utan
tillgång till den organiserade kapitalmarknaden. För den som överväger att
spara i dessa företag har avkastningen efter skatt på en alternativ placering i
börsaktier ökat som ett resultat av den generella lättnaden. Detta förhållande
motverkar effekten av skattelättnaden för utdelningar och reavinster från de
mindre företagen. Därmed blir effekterna på investeringarna små även för
dessa företag.

En lättnad på företagsnivå kommer i första hand att påverka investering-
arna i de berörda företagen. I ett tillväxtperspektiv finns det alltså skäl att
föredra en lättnad på företagsnivå framför en lättnad i ägarbeskattningen.

Det har hävdats att mindre och medelstora företag inte har samma till-
gång som större företag till den organiserade kapitalmarknaden och att de i
vissa situationer kan anses vara utsatta för ransonering på denna marknad.
Detta skulle innebära att dessa företag ställs inför högre avkastningskrav än
de större företagen, något som i sin tur skulle motivera särskilda lösningar
för dessa företag. I direktiven anges att om utredningen finner avgörande
hinder mot att införa en generell lättnad på bolagsnivå skall den utreda och
lämna förslag till en selektiv lättnad med inriktning på de mindre företagen.
En sådan selektiv lösning skall i första hand ta formen av en lättnad på före-
tagsnivå men en lättnad på ägamivå kan vara en lösning.

Enligt vad regeringen erfarit har utredningsmannen på sätt som närmare
kommer att redovisas i betänkandet inte funnit skäl att utforma en modell för
en generell lättnad på bolagsnivå. Arbetet inriktas nu på att analysera en
modell för en selektiv lättnad för mindre och medelstora företag.

Företagsskatteutredningen skall enligt sina direktiv lämna ett betänkande
i sådan tid att ett förslag kan leda till lagstiftning hösten 1997 med tillämp-
ning fr.o.m. inkomståret 1998. Det är emellertid angeläget att förbättra vill-
koren för mindre och medelstora företag och därmed skapa för-utsättningar
för en expansion av sysselsättningen i dessa företag. Regeringen anser där-
för att det är önskvärt att en lättnad i den ekonomiska dubbelbeskattningen
för dessa företag införs redan fr.o.m. den 1 januari 1997. Regeringen har
erfarit att Företagsskatteutredningen kan lämna sitt förslag före utgången av
juli månad 1996.

Med hänsyn till Företagsskatteutredningens kommande förslag bör det
för närvarande lämnas öppet hur en lättnad för mindre och medelstora före-
tag närmare skall utformas. En tänkbar avgränsning av mindre och medel-
stora företag är att utgå från sådana företag som inte har aktier noterade på
börsen eller på någon annan marknadsplats. Den slutliga avgränsningen av
det gynnade området får göras på grundval av utredningsförslaget. Ett ut-
rymme på 3,5 miljarder kronor skall avsättas för lättnaden.

Enligt nuvarande regler medges skattereduktion för riskkapitalavdrag vid
1997 och 1998 års taxeringar. Skattereduktionen uppgår till 30 % av ett
underlag bestående av betalningar för nyemitterade aktier på sammanlagt
100 000 kr för de två åren. Riskkapitalavdraget tillkom som en provisorisk
åtgärd i avvaktan på att permanenta åtgärder för att stimulera de små och
medelstora företagens försörjning med riskkapital infördes (prop.

4.9

1995/96:109 s.46). När en lättnad i dubbelbeskattningen nu införs fr.o.m.
1 januari 1997 bör därför att riskkapitalavdraget slopas från samma
tidpunkt. Den nuvarande avdragsramen på 100 000 kr bör kvarstå oför-
ändrad och kan därmed utnyttjas vid 1997 års taxering.

Avdrags rätten för periodiseringsfonder begränsas

Vid beräkning av inkomst av näringsverksamhet finns sedan 1995 års taxe-
ring en generell reserveringsmöjlighet, avdrag för avsättning till periodise-
ringsfond enligt lagen (1993:1538) om periodiseringsfonder. Möjligheten att
sätta av till periodiseringsfond gäller både juridiska och fysiska personer.
Avdrag medges för juridiska personer med högst 25 % av beskattningsårets
inkomst före avdraget. För fysiska personer medges avdrag med högst 25 %
av ett motsvarande inkomstunderlag. Avdraget skall återföras till beskattning
senast femte beskattningsåret efter avsättningsåret. Avdraget ger alltså en
möjlighet till förlustutjämning bakåt under en fem-årsperiod.

Av statsfmansiella skäl bör avdragsrätten begränsas. En minskning av
avdraget med fem procentenheter till 20 % bör kunna ske utan att några mer
påtagliga olägenheter uppkommer. Begränsningen bör gälla fr.o.m. 1998 års
taxering i fråga om avsättningar för beskattningsår som avslutas efter den 31
december 1996.

Prop. 1995/96:222

4.6.2 Förmögenhetsbeskattningen av aktier

Regeringens bedömning: Aktier som noteras på börsens O- och OTC-
listor bör alltjämt vara befriade från förmögenhetsskatt.

Skälen för regeringens bedömning: Riksdagen beslöt hösten 1991 om
en avveckling av förmögenhetsskatten (prop. 1991/92:60, bet.
1991/92:SkU10, SFS 1991:1850 och 1851). I ett första steg vid 1992 års
taxering slopades det översta skiktet i skatteskalan. Samtidigt togs skatten på
s.k. arbetande kapital i näringsverksamhet bort, vilket bl.a. resulterade i att
börsnoterade aktier på de s.k. O- och OTC-listoma blev helt befriade från
förmögenhetsskatt.

Fr.o.m. år 1993 slopades även mellanskiktet i skatteskalan. Skatten blev
därefter proportionell och utgick med 1,5 % av den beskattningsbara förmö-
genhet som översteg 800 000 kr. Det slutliga avskaffandet av förmögenhets-
skatten bestämdes först till 1994 men sköts i samband med den s.k. krisöve-
renskommelsen hösten 1992 upp ett år.

I början av den nuvarande mandatperioden år 1994 beslutades att förmö-
genhetsskatten skulle kvarstå i avvaktan på en översyn av reglerna (prop.
1994/95:25, bet. 1994/95:FiUl, SFS 1994:1897 och 1898). Enligt gällande
övergångsregler behålls skatten t.o.m. 1996 (1997 års taxering). Som en av
utgångspunkterna för utformningen av ett nytt förslag angav regeringen att
s.k. arbetande kapital i företag i stor utsträckning borde befrias från förmö-

4.10

genhetsskatten skulle kvarstå i avvaktan på en översyn av reglerna (prop. Prop. 1995/96:222
1994/95:25, bet. 1994/95:FiUl, SFS 1994:1897 och 1898). Enligt gällande
övergångsregler behålls skatten t.o.m. 1996 (1997 års taxering). Som en av
utgångspunkterna för utformningen av ett nytt förslag angav regeringen att
s.k. arbetande kapital i företag i stor utsträckning borde befrias från förmö-
genhetsskatt. Regeringen framhöll att detta särskilt gällde små och medel-
stora företag.

I fråga om värdepapper gäller enligt övergångsbestämmelserna för när-
varande följande.

Aktier på börsens O- och OTC-listor är inte skattepliktiga. Detsamma
gäller aktier som noteras på börsens A-lista i de fall företagets aktier var
förmånsbehandlade vid utgången av år 1991. Skattebefrielsen har delvis
kommit att gälla för aktier i ett antal börsföretag på A-listan som aldrig haft
egentlig småföretagskaraktär. Aktier i övrigt på börsens A-lista tas upp till
75 % av det noterade värdet. Andelar i värdepappersfonder och vissa aktie-
anknutna instrument värderas på samma sätt. Obligationer som inte är aktie-
anknutna tas däremot upp till sitt fulla värde.

I vårens proposition om ekonomisk-politiska åtgärder på skatte- och
avgiftsområdet, prop. 1995/96:198, föreslogs en höjning av det generella
fribeloppet vid förmögenhetsbeskattningen till 900 000 kr. Höjningen av
fribeloppet finansieras med en skärpning av förmögenhetsbeskattningen av
aktier och liknande värdepapper. Skärpningen innebär att aktier på börsens
A-lista normalt skall tas upp till det fulla noterade värdet fr.o.m. 1997 års
taxering.

Förmögenhetsskattebestämmelsema ses för närvarande över inom rege-
ringskansliet. Översynen kommer inom kort att redovisas i en departement-
spromemoria. Efter promemorians remissbehandling kommer regeringen
att lägga fram förslag om en reformerad förmögenhetsskatt som skall gälla
fr.o.m. 1998 års taxering. Det finns dock skäl att redan nu ta upp frågan om
beskattningen av aktier som noteras på börsens listor för mindre och medel-
stora företag.

I den tidigare nämnda vårpropositionen framhöll regeringen att
marknadsnoterade aktier och liknande tillgångar i princip borde tas upp till
det noterade värdet på samma sätt som gäller för obligationer. A andra
sidan framhölls åter att s.k. arbetande kapital i små och medelstora företag i
allt väsentligt borde befrias från förmögenhetsskatt. Något förslag redovisa-
des inte i fråga om de i dag skattebefriade börsaktierna utan frågan lämna-
des öppen tills vidare.

Som regeringen tidigare framhållit bör det förmögenhetsskattegynnade
företagskapitalet avgränsas på ett sådant sätt att företagens tillväxt och
möjligheter att erhålla riskvilligt kapital inte hämmas på ett olämpligt sätt.
Detta talar för att aktier på O- och OTC-listoma bör undantas från förmö-
genhetsskatt. Intresset av att upprätthålla en vital riskkapitalmarknad även
för mindre och medelstora företag talar också för fortsatt förmögenhets-
skattefrihet. Enligt regeringens uppfattning väger de nu nämnda skälen för
skattebefrielse tyngre än det motstående intresset av att noterade aktier
beskattas på ett likformigt sätt. Aktierna på börsens O- och OTC-listor bör
därför alltjämt vara skattefria.

5 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 222

4.11

4.6.3 Åtgärder för enskilda näringsidkare

Prop. 1995/96:222

Regeringens bedömning: Regeringen återkommer i höst med förslag
till riksdagen om justeringar i det nya systemet för beskattning av en-
skilda näringsidkare och delägare i handelsbolag. För att underlätta
generationsskiften bör vederlag vid gåva eller arv få medräknas i för-
delningsunderlaget vid negativ räntefördelning. Kapitaltillskott bör
snabbare än i nuläget få räknas med i fördelningsunderlaget för ränte-
fördelning och i takbeloppet för expansionsmedel. I förenklingssyfte
bör handelsbolag göras till skattesubjekt för bl.a. fastighetsskatt.

En fortsatt utvärdering och översyn i förenklingssyfte bör göras.

Skälen för regeringens bedömning: I regeringens proposition (prop.
1995/96:25) En politik för arbete, trygghet och utveckling framhölls att
förenklingar av uppgiftslämnande och redovisning är särskilt viktiga ur
tillväxtsynpunkt för mindre företag och framför allt för enskilda näringsid-
kare.

Fr.o.m. inkomståret 1994 gäller nya skatteregler för enskilda näringsid-
kare och fysiska personer som är delägare i handelsbolag. Syftet med det
nya regelverket som infördes med mycket bred politisk enighet är att ge
dessa näringsidkare likvärdiga skattemässiga villkor med vad som gäller för
ägare av enmansaktiebolag. Att det nya regelverket komplicerar skattesyste-
met noterades redan vid införandet (prop. 1993/94:50 och bet.
1993/94:SkU 15). De samhällspolitiska målen - bl.a. att ge tillväxt och bättre
förutsättningar för nya arbetstillfällen - prioriterades framför de i sig viktiga
förenklingsaspektema.

Skatteutskottet har gett regeringen till känna att de nya reglerna bör fö-
ljas upp och utvärderas noga bl.a. från neutralitetssynpunkt (bet.
1993/94:SkU25). En arbetsgrupp inom Finansdepartementet har i samråd
med företrädare för Riksskatteverket (RSV), Lantbrukarnas Riksförbund
(LRF) och Sveriges Fastighetsägareförbund följt tillämpningen av de nya
reglerna.

Det nya regelverket för enskilda näringsidkare och delägare i
handelsbolag har tillämpats i två år. Kritik beträffande systemets komplexi-
tet har framförts av RSV (bl.a. i Förslag till förenklingar i skattelagstiftning-
en, RSV Rapport 1995:10). Den allmänna uppfattningen i övrigt synes
dock vara att det nya systemet i grunden är sunt men att en del justeringar
behöver göras för att få det mer verklighetsanpassat. Regeringen delar den
bedömningen.

I en promemoria från Finansdepartementet som presenteras inom kort
föreslås nu vissa justeringar i det nya regelverket. S.k. generationsskiften
underlättas genom att vederlag för en fastighet vid gåva eller arv skall få
medräknas i fördelningsunderlaget vid negativ räntefördelning. Vidare skall
kapitaltillskott snabbare än i nuläget få räknas med i underlaget för ränte-
fördelning och i takbeloppet för expansionsmedel. Slutligen föreslås i fö-
renklingssyfte att handelsbolag skall bli skattesubjekt för fastighetsskatt,

4.12

avkastningsskatt på pensionsmedel samt särskild löneskatt på pensionskost-
nader. Efter remissbehandling av promemorian avser regeringen att i höst
återkomma med förslag till riksdagen på grundval av promemorian.

Utöver vad som redan redovisats bör arbetet med att utvärdera och så
långt möjligt förenkla regelsystemet för enskilda näringsidkare och deläga-
re i handelsbolag drivas vidare. En översyn av reglerna från neutralitetssyn-
punkt är även motiverad av förslaget om en lättnad i dubbelbeskattningen
av onoterade aktiebolag.

Även reglerna för beskattning av fåmansföretag bör ses över sedan rege-
ringen tagit ställning till detaljutformningen av lättnaden i dubbelbe-skatt-
ningen. Möjligheterna att förenkla reglerna bör prövas i det sammanhanget.
Som regeringen framhöll i höstas (prop. 1995/96:25) finns det dock inga
enkla lösningar i förenklingshänseende. Den kanske främsta anledningen
till komplexiteten är nämligen att regelverket i de skattskyldigas intresse
erbjuder flera skilda alternativ för att beräkna kapitalavkastningen och att
förenklingar därför kan drabba de skattskyldiga negativt.

4.6.4 Nedsättning av socialavgifter

Prop. 1995/96:222

Regeringens bedömning: Regeringen kommer i höst att lägga fram
förslag om nedsättning av socialavgifterna från och med den 1 januari
1997. Arbetsgivaravgifterna sätts ned med fem procentenheter på ett
underlag om högst 600 000 kr på årsbasis. Egenavgiftema för egen-
företagare sätts ned med fem procentenheter på ett avgiftsunderlag om
högst 180 000 kr.

Skälen för regeringens bedömning: För finansiering av den allmänna
försäkringen och vissa andra sociala ändamål tas socialavgifter ut enligt
lagen (1981:691) om socialavgifter. Dessa är av två slag, arbetsgivaravgif-
ter och egenavgifter. Underlaget för arbetsgivaravgifterna, som arbetsgivare
skall betala, utgörs av den lön och de övriga skattepliktiga förmåner som
utges till anställda. Egenavgifter betalas främst av dem som bedriver nä-
ringsverksamhet. Till grund för beräkningen av avgiftsunderlaget läggs
inkomst av annat förvärvsarbete.

Uttaget av arbetsgivaravgifter under inkomståret 1996 uppgår till 31,56
procent. Därtill kommer den allmänna löneavgiften, som uppgår till 1,5
procent. Egenavgiftema uppgår till för närvarande enligt huvudregeln till
29,75 procent.

I prop. 1995/96:209 Försäkringsskydd vid sjukdom, m.m. föreslås bl.a.
till följd av att sjuklöneperioden förlängs ett sänkt avgiftsuttag avseende
socialavgifter, vilket innebär att uttaget av arbetsgivaravgifter fr.o.m. 1997
sänks till 30,32 procent och fr.o.m. 1998 kommer att uppgå till 29,22 pro-
cent. Egenavgiftema föreslås vid motsvarande tidpunkter sänkta till 28,65
procent resp. 27,55 procent. Den allmänna löneavgiften föreslås höjd till
2,60 procent fr.o.m. 1997 och till 3,70 procent fr.o.m. 1998.

De sociala avgifterna utgör en betydande del av lönekostnaden. Inte

4.13

minst i nystartade företag och vid överväganden om nyanställningar kan Prop. 1995/96:222
detta utgöra ett hinder för expansion och ökad sysselsättning.

Det är enligt regeringens mening viktigt, trots de strama budgetrestriktio-
ner som nu gäller, att de indirekta lönekostnaderna reduceras. Detta är av
betydelse inte minst i små och medelstora företag för att ge utrymme för
nyanställningar och så att egenföretagande uppmuntras. Regeringen avser
därför att i höst återkomma till riksdagen med förslag om en nedsättning av
arbetsgivaravgifterna med fem procentenheter på underlag upp till 600 000
kr på årsbasis. För enskilda näringsidkare kommer en nedsättning på fem
procentenheter att föreslås på underlag upp till 180 000 kr. Förslagen kom-
mer att nödvändiggöra bl.a. regler om hur nedsättningen skall hanteras i
företag med intressegemenskap.

4.6.5 Ny beskattning av bilförmån

Regeringens bedömning: Regeringen kommer att föreslå ändring av
bilförmånsreglema i samband med budgetpropositionen.

Skälen för regeringens bedömning: Antalet skattskyldiga med för-
månsbil kan antas uppgå till ca 180 000. För svensk personbilsindustri är
den inhemska tjänstebilsmarknaden av mycket stor betydelse eftersom den
står för mer än hälften av hemmamarknadsförsäljningen. Följaktligen är
reglerna om beskattning av bilförmån mycket betydelsefulla för den
svenska bilindustrin.

Finansdepartementet har i en departementspromemoria Beskattning av
bilförmån - En ny modell (Ds 1996:34) lagt fram förslag till nya regler om
beskattning av bilförmån. Förslaget är nu ute på remiss. Regeringen avser
att ta slutlig ställning till förslagen i samband med budgetpropositionen.

Promemorieförslaget

Enligt promemorieförslaget skall som huvudregel förmånsvärdet bestäm-
mas enligt en schablon som innefattar samtliga kostnader utom drivmedel.
Det förutsätts att förmånstagaren själv står för drivmedelskostnaden. Som
huvudregel skall värdet av bilförmån bestämmas till 0,25 basbelopp med
tillägg av ett ränterelaterat belopp och ett prisrelaterat belopp.

Det ränterelaterade beloppet skall bestämmas till 75 procent av en jämfö-
relseränta multiplicerat med nybilspriset. I promemorieförslaget har jämfö-
relseräntan satts till summan av statslåneräntan vid utgången av november
månad året före beskattningsåret med tillägg av två procentenheter. Det
prisrelaterade beloppet skall beräknas till 11 procent av den del av
nybilspriset som inte överstiger 7,5 basbelopp och till 20 procent av den del
av nybilspriset som överstiger 7,5 basbelopp.

Den nuvarande förmånliga värderingen av bilar som är sex år gamla eller
äldre avskaffas. I stället beräknas värdet enligt huvudregeln. Värdet kan

4.14

dock aldrig beräknas på ett nybilspris som är lägre än 80 procent av ett Prop. 1995/96:222
uppskattat nybilspris för beskattningsårets årsmodell av de vanligast före-
kommande bilama ägda av juridiska personer.

Förmånsvärdet reduceras till 75 procent om förmånshavaren kör minst 3
000 mil i tjänsten varje år. Om förmånshavaren inte betalat allt drivmedel
själv får nedsättning göras till 80 procent av förmånsvärdet. Förmåns-vär-
det skall vidare kunna jämkas efter ansökan om bilen ingår i ett test för att
prova eller introducera ny eller förbättrad miljö- eller säkerhetsteknik.

Den som använt förmånsbil i näringsverksamhet eller i tjänsten ges rätt
till avdrag för kostnaden för dieselolja med 50 öre per körd kilometer och
för bensin eller annat drivmedel med 80 öre per körd kilometer. Avdrag
medges endast under förutsättning att förmånstagaren inte skall påföras
förmån av fritt drivmedel.

Förmånshavaren skall, på samma sätt som i dag, inte få avdrag för kost-
nader för resor mellan bostaden och arbetsplatsen om han företagit resorna
med bil under den tid förmånen åtnjutits. För väg-, bro- eller färjeavgifter
gäller särskilda regler. En nyhet är att detta även skall gälla när någon annan
än förmånshavaren använder förmånsbilen för sådana resor.

Kontrolluppgiftsskyldigheten föreslås också utvidgad, bl.a. skall uppgift
om bilens modellbeteckning och årsmodell lämnas på kontrolluppgiften.

Kommande förslag om beskattning av bilförmån

Remissinstansernas synpunkter skall naturligtvis avvaktas innan slutlig
ställning tas till promemorieförslaget. Regeringens avsikt är emellertid att i
det kommande förslaget föreslå att skatteuttaget på bilförmån sänks.

Intäktsbortfallet för den offentliga sektorn är beroende av vilken jämfö-
relseränta som används vid beräkningen av bilförmån. Vid en jämförelse-
ränta på 10,35 procent beräknas enligt promemorian inkomstbortfallet u-
ppgå till 700 miljoner kr och vid en jämförelseränta på 8,35 procent blir
intäktsbortfallet 1 000 miljoner kr. Regeringen utgår från att de nya regler-
na kommer att innebära ett intäktsbortfall i storleksordningen 1 000 miljo-
ner kr.

Förslaget bör finansieras genom en begränsning av uppjusteringen av
skiktgränsen för statlig inkomstskatt för inkomståret 1997, vilket innebär att
skiktgränsen blir drygt 3 000 kr lägre än den annars skulle ha blivit.

4.6.6 Rationaliserad skatteuppbörd - skattekonto

Regeringens bedömning: Regeringen kommer att så snart som möj-
ligt efter sedvanlig remissbehandling lämna ett förslag till ett nytt upp-
bördssystem baserat på Skattebetalningsutredningens förslag.

Skälen för regeringens bedömning: Under juni månad kommer Skatte-
betalningsutredningen (Fi 1993:07) att lämna sitt slutbetänkande. Utred-

4.15

ningen har haft i uppdrag att effektivisera systemet för redovisning och
betalning av skatter och avgifter.

Det är regeringens avsikt att så snart som möjligt efter sedvanlig
remissbehandling förelägga riksdagen ett förslag till ett nytt uppbördssys-
tem baserat på utredningens förslag.

Skattebetalningsutredningen föreslår bl.a. följande.

Debiteringar, redovisningar och betalningar av skatter och avgifter sa-
mordnas i ett system med skattekonton. Hos skattemyndigheten skall finnas
ett skattekonto för varje skatt- eller avgiftsskyldig. Samtliga redovisningar
och betalningar skall registreras på kontot. Främst gäller det F-skatt, inne-
hållen preliminär skatt (skatteavdrag), arbetsgivaravgifter och mervärdess-
katt. Bokföringen på kontot skall göras så att kontoställningen kan följas
kontinuerligt genom exempelvis kontoutdrag. Uppbyggnaden av ett skatte-
konto är inte olik ett bankkonto där kontohavaren sätter in och tar ut olika
belopp och där ränta beräknas på överskott och underskott.

Alla uppgifter som den skattskyldige skall lämna redovisas i en enda
handling - en skattedeklaration. Den skall lämnas en gång varje månad.

Vaije månad som det har förekommit en transaktion på kontot stäms det
av. Samtliga konton stäms av minst en gång per år. Om det vid avstämning-
en uppkommer ett underskott innefattar kontoutdraget en påminnelse om att
betala Efter betalningspåminnelsen lämnas fortlöpande obetalda fordringar
för indrivning.

Överskott på ett skattekonto skall som huvudregel vara tillgängliga för
kontohavaren. Efter nödvändig kontroll skall återbetalningen kunna göras
när som helst under månaden.

Ett enhetligt ränteinstitut skall ersätta anståndsräntan, respiträntan, ö-
skatteräntan och kvarskatteavgiften. Även dröjsmålsavgiften tas bort. På
underskott eller överskott på ett skattekonto räknas i stället kostnads- resp,
intäktsränta löpande.

Arbetsgivarnas medverkan i uppbörden av kvarstående skatt tas bort.
Samtidigt föreslås ett förenklat löneexekutivt förfarande som kännetecknas
av enkelhet och snabbhet. Förfarandet avgränsas till skattskyldiga som är
arbetstagare och som endast debiterats slutlig skatt på skattekontot.

Förslaget om ett skattekontosystem förväntas leda till en starkt förenklad
administration av i första hand företagens skatte- och avgiftsbetalningar.
Redovisningen av skatter och avgifter blir mindre resurskrävande än i dag
främst för arbetsgivare och företag i övrigt. Endast en deklaration per må-
nad behöver lämnas. Med undantag för de största företagen som redovisar
mervärdesskatt blir det vidare fråga om endast en betalning varje månad.
Den samordnade redovisningen gör att in- och utbetalningar kan kvittas
redan på betalningsstadiet. Företagens skatte- och avgiftsbetalningar fö-
renklas härmed väsentligt jämfört med i dag. En slopad arbetsgiv armedver-
kan vid betalning av kvarstående skatt ger ytterligare administrativa vinster
för företagen.

Prop. 1995/96:222

4.16

4.6.7 Andra åtgärder

Prop. 1995/96:222

Avfallsskatt

Beskattning av avfall som deponeras har diskuterats under flera år. Avfalls-
skatteutredningen lämnade ett betänkande i juni 1994, vilket efter remissbe-
handling ledde till att en ny utredning tillsattes i mars 1995. Utredningen
om beskattning av avfall som deponeras, Deponiskatteutredningen (dir.
1995:37), har enligt sina direktiv i uppdrag att göra en konsekvensanalys av
ett införande av avfallsskatt. Utredaren har på grund av önskvärdheten att
samordna resultatet av arbetet med närliggande utredningsuppdrag för
Naturvårdsverket fått förlängd tid för att redovisa sitt arbete till den 30
september 1996. Utredningsarbetet har bedrivits med inriktningen att en
pålaga av skattekaraktär skall kunna införas på deponier.

Enligt regeringens bedömning bör en deponiskatt kunna bli ett viktigt
miljöpolitiskt instrument. Syftet med en sådan skatt är att minska mängden
avfall som deponeras. Såväl hushållsavfall som bygg- och industriavfall
skall omfattas. Det är angeläget att en sådan skatt kan införas så snart som
de närmare förutsättningarna härför klarlagts. Utredningen är nu inne i
slutskede av sitt arbete och skall som nämnts vara klar senast vid utgången
av september 1996, varefter sedvanlig remissbehandling av betänkandet
skall ske. Beredningsarbetet i regeringskansliet bör kunna vara avslutat i
sådan tid att en proposition i frågan kan presenteras för riksdagen senast
under hösten 1997. Enligt regeringens bedömning bör mot denna bakgrund
en deponiskatt kunna börja tas ut under år 1998.

Beskattningen av internationella experter

Den svenska bolagsbeskattningen är mycket konkurrenskraftig i ett interna-
tionellt perspektiv. Likväl tycks det firmas en viss tvekan hos utländska
investerare att välja Sverige som investeringsland. Ett skäl till detta kan vara
svårigheten att locka kvalificerad utländsk personal till Sverige. Vid en
etablering måste i regel ett antal nyckelpersoner ansvara för startandet av
den svenska verksamheten. Skattereglerna kan då utgöra ett hinder för
sådana personer att komma hit. Detsamma kan vara fallet när det gäller högt
kvalificerade utländska forskare som behövs inom näringslivet. Personerna
i fråga vistas endast i Sverige under begränsad tid och omfattas av trygg-
hetssystemen i sina hemländer. Stannar de mer än ca sex månader i Sverige
blir de trots detta oinskränkt skattskyldiga här. Det finns anledning att över-
väga att medge sådana personer lättnader vid beskattningen och eventuellt
också genom undantag från avgifter och förmåner i socialförsäkringssyste-
men.

En annan fråga som har väckts rör den svenska ordningen för att beskat-
ta personaloptioner. Enligt svenska regler skall sådana optioner beskattas
vid det första tillfälle då de kan utnyttjas. Socialavgifter skall ofta betalas av
den anställde om optionema erhållits av ett utländskt företag. I många län-
der används systemen med personaloptioner för att motivera de anställda

4.17

genom möjligheten att på detta sätt få del i verksamhetens framtida vinst. Prop. 1995/96:222
Systemen är inte sällan standardiserade och ingår ofta i utländska företags-
gruppers mer eller mindre världsomspännande program. Det har därför
hävdats att det finns skäl att överväga en ändring av gällande regler så att
beskattningen sker först vid tidpunkten för ett utnyttjande och att undersöka
om reglerna för socialavgifter för sådana förmåner kan ändras.

Fastighetsskatt i stället för vattenkraftsskatt

I regeringens proposition om ekonomisk-politiska åtgärder på skatte- och
avgiftsområdet (prop. 1995/96:198 s. 31 fl) föreslogs att produktionsskat-
terna på elektrisk kraft från kärnkraftverk och från äldre vattenkraftverk
höjs med 1 öre per kWh den 1 september 1996 och att ytterligare en höj-
ning med samma belopp sker vid halvårsskiftet 1997. I sammanhanget
redovisades att det i regeringskansliet övervägs om vattenkraftsskatten
skulle kunna ersättas med en fastighetsskatt. En omläggning till fastighets-
skatt skulle medföra att de ekonomiska snedvridningar som den nuvarande
produktionsskatten ger upphov till skulle minska. I propositionen angavs
vidare att det är regeringens avsikt att så snart som möjligt förelägga riksda-
gen ett sådant förslag. Frågan har vidare berörts i ett interpellationssvar
(1995/96:199). I svaret utlovades en skyndsam utvärdering av produktions-
skatterna med hänsyn till bl.a. övervältringseffektema.

Ett förslag om att slopa reglerna om vattenkraftsskatt och att ersätta dem
med en fastighetsskatt kommer att utarbetas inom Finansdepartementet. En
proposition i ämnet kommer att överlämnas till riksdagen under hösten
1996.

4.7 Budgeteffekter

För de åtgärder som föreslås och aviseras i denna proposition redovisas i
tabell 4.1 budgeteffekterna för den konsoliderade offentliga sektom med en
uppdelning på skattelättnader och olika finansieringsåtgärder. Redovisade
effekter avser åren 1996-1999 och anger de kassamässiga effekterna, där i
förekommande fall uppbördsförskjutningar har beaktats. En kassamässig
redovisning har valts då det är denna som relevant, såvitt gäller effekterna
på den offentliga sektoms saldo.

4.18

Tabell 4.1 Budgeteffekter för offentlig sektor av föreslagna och aviserade åtgärder på Prop. 1995/96:222
skatteområdet. Kassamässiga effekter för 1996-1999 i miljarder kronor.

1996

1997

1998

1999

Skattelättnader

Reducerad stämpelskatt fastigheter
och tomträtter 12/6 1996-31/12 1997

0,8

2,0

0,2

0,0

Slopad försäljningsskatt bilar
12/6 1996-

0,6

1,5

1,5

1,5

Förändrad bilförmånsbeskattning
från 1997

0,9

1,0

1,0

Lättnader i dubbelbeskattningen

3,5

3,5

Reducerade socialavgifter från 1997

2,1

2,3

2,3

Summa skattelättnader

1,4

6,5

8,5

8,3

Finansiering

Höjd bilskatt från 1/10 1996

0,3

1,6

1,6

1,6

Höjd tobaksskatt från 1/1 1997

1,3

1,2

1,2

Höjd skatt allemansfond från 1997

0,4

0,4

Utnyttjande av 2-miljarderram

0,4

0,8

0,7

1,6

Begränsning av avsättningar till
periodiseringsfond från 1997

3,0

3,0

Begränsad uppräkning skiktgräns
inför 1997

0,9

1,0

1,0

Avfallsskatt från 1998

0,4

0,4

Summa finansiering

0,7

4,6

8,3

9,2

Saldoeffekter skatteåtgärder

-0,7

-1,9

-0,2

0,9

Saldoeffekter inkl, finansiering

0,1

0,1

0,0

0,9

genom utdelning från Securum

Den temporära lättnaden av stämpelskatten på fastigheter m.m. ger ett
inkomstbortfall för helår räknat på 2,0 miljarder kronor. För år 1996 är
effekten mer begränsad, där också förskjutningar i uppbörden av skatt spe-
lar in.

Den slopade försäljningsskatten på bilar ger ett inkomstbortfall för helår
räknat på 1,5 miljarder kronor. Effekten för 1996 begränsas av i-kraftträ-
dandet i juni och av uppbördsförskjutningar.

Den förändrade beskattningen av bilförmån beräknas ge ett varaktigt
inkomstbortfall på 1,0 miljarder kronor. För år 1997 begränsas bortfallet
p.g.a. uppbördsförskjutningar.

4.19

Lättnaden i ekonomisk dubbelbeskattning från 1997 beräknas ge ett Prop. 1995/96:222
inkomstbortfall på 3,5 miljarder kronor. Bortfallet uppkommer först fr.o.m.
år 1998 på grund av att skatt på utdelningar och reavinster uppbärs med
viss tidsfördröjning.

De reducerade socialavgifterna med fem procentenheter på en lönesum-
ma upp till 600 000 kronor och på inkomst av näringsverksamhet upp till
180 000 kronor beräknas ge ett varaktigt inkomstbortfall på 2,3 miljarder
kronor. Därav är 0,4 miljarder kronor hänförligt till reducerade egenavgif-
ter för enskilda näringsidkare.

Den höjda fordonskatten på bilar från den 1 oktober 1996 ger en hel-
årseffekt på 1,6 miljarder kronor. Den högre nivån i förhållande till försälj-
ningsskatten förklaras av behovet att balansera ett underskott på grund av
det senare ikraftträdandet för fordonskatten.

Höjningen av tobaksskatten med 15 procent beräknas ge en varaktig
inkomstförstärkning på 1,2 miljarder kronor. Det högre beloppet för i-kraft-
trädandeåret beror på att den indirekta effekten via förändrad KPI och de
förändringar som inträder i inkomstskatteskala och offentliga utgifter först
uppkommer år 1998.

Det höjda skatteuttaget på utdelningar och reavinster på andelar i alle-
mansfonder beräknas ge en inkomstförstärkning på 0,4 miljarder kronor.
Inkomstförstärkningen uppkommer först år 1998 p.g.a. förskjutning i upp-
börden.

Ett bidrag till finansieringen sker genom utnyttjande av den särskilda
ram som avsattes i den ekonomisk-politiska propositionen hösten 1994.
Den ursprungliga ramen uppgick till 2,0 miljarder kronor. Detta belopp har
tidigare tagits i anspråk för ett antal åtgärder, varav flertalet på företagsbes-
kattningsområdet. Detta gäller bl.a. den 1995 införda kvittningsrätten för
nystartad enskild näringsverksamhet och det temporärt gällande riskkapita-
lavdraget. Såvitt gäller riskkapitalavdraget aviseras i denna proposition en
begränsning genom att avdrag, vid en oförändrad total avdragsram om 100
000 kronor, endast medges för emissioner under år 1996. Effekten av detta
har beaktats vid beräkningen av den återstående ramen.

Begränsningen av maximal avsättning till periodiseringsfonder från 25
till 20 procent av årsvinsten beräknas ge en inkomstförstärkning på
3,0 miljarder kronor från år 1998 och ett antal år framåt. Tidsfördröjningen
beror på att åtgärden ej påverkar debiteringen av preliminärskatt under
inkomståret 1997. Den varaktiga effekten är lägre och har beräknats till
1,0 miljarder kronor.

Den begränsade uppjusteringen av skiktgränsen för beräkning av statlig
inkomstskatt vid uppräkningen inför är 1997 ger en varaktig inkomstför-
stärkning på 1,0 miljarder kronor. Liksom för den förändrade bilförmåns-
beskattningen är effekten mindre för år 1997.

Den aviserade avfallsskatten beräknas inbringa 0,4 miljarder kronor från
år 1998.

4.20

4.8 Upprättade lagförslag

Prop. 1995/96:222

Inom Finansdepartementets skatteavdelning har upprättats förslag till

1. lag om ändring i lagen (1996:537) om ändring i lagen (1978:69)
om försäljningsskatt på motorfordon,

2. lag om ändring i fordonsskattelagen (1988:327),

3. lag om ändring i bilskrotningslagen (1975:343),

4. lag om ändring i lagen (1994:1563) om tobaksskatt,

5. lag om tillfällig nedsättning av stämpelskatt i vissa fall,

6. lag om ändring i lagen (1984:404) om stämpelskatt vid
inskrivningsmyndigheter,

7. lag om upphävande av lagen (1994:1851) om skattelättnader för
sparande i allemansfond.

Lagrådet

Lagförslagen är av så enkel beskaffenhet att Lagrådets hörande skulle sakna
betydelse.

4.21

5 Offensiv näringspolitik för tillväxt och
sysselsättning

5.1 Politikens inriktning - samverkan för förnyelse och
tillväxt

Regeringen satsar 3 miljarder kronor för att ta Sverige ur sysselsättningskri-
sen. I de fyra programmen för småföretagsutveckling, förnyelse och till-
växt, utökat Östersjösamarbete, omställning till hållbar utveckling, om-
strukturering i kommuner och landsting samt en kraftsamling för en ny
regional näringspolitik avser regeringen att bidra till en företagstillväxt och
halvering av arbetslösheten till år 2000.

Ett program för småföretagsutveckling, förnyelse och tillväxt

Sverige behöver en bred expansion av näringslivet för att öka sysselsätt-
ningen. Det är viktigt att fler företag startas och att fler företag växer. De
expanderande företagen återfinns inom en rad olika branscher och regioner.
Gemensamt för flertalet är dock att de är kunskapsbaserade. Många åter-
finns inom tjänstesektorn, den industrinära sektorn eller i varuproducerande
företag med stort tjänsteinnehåll. Till stor del måste de nya arbetstillfällena
skapas med hjälp av nya affärsidéer, nya produkter, nya produktionsmeto-
der och mer kvalificerade arbeten.

De mindre företagens problem och möjligheter samt samspelet mellan de
små och de stora företagen måste ägnas särskild uppmärksamhet. De min-
dre företagen har en särskilt viktig roll för ekonomins dynamik. De svarar
för en större del av nettoökningen av sysselsättningen under expansionspe-
rioder samt en mindre del av nettominskningen under nedgångsperioder.
Bland de faktorer som öppnar nya möjligheter för små och medelstora
företag är den växande betydelse för tjänstesektorn, inte minst företagstjän-
ster.

Genom sin högre flexibilitet kan de mindre företagen lättare slå in på nya
spår och därigenom potentiellt anställa mer arbetskraft. Samtidigt har de
generellt betydande nackdelar i bl.a. tillgång till kapital, kunskap, teknologi
och information. I spridningen av kompetens, ny teknologi och information
föreligger därför behov av förstärkta servicenätverk som är lätt åtkomliga
för de mindre företagen. Vidare behöver samspelet mellan högskola, forsk-
ningsinstitut och näringsliv förbättras ytterligare. I synnerhet gäller detta de
mindre företagen. För att få till stånd en mera dynamisk tillväxtmiljö är det
väsentligt att också påverka attityder till tillväxt, företagande, entreprenör-
skap och innovationer.

Det skall bli lättare att gå från idé till verklighet att starta och att driva
företag. Regeringen föreslår en rad förändringar i skattesystemet som kom-
mer att gynna utvecklingen av nya och mindre företag. En särskild delega-
tion för förenkling för småföretagen inrättas med uppgift att fortlöpande ta
fram konkreta åtgärder som kan förbättra företagsklimatet.

Nya möjligheter urskiljs bäst i direkt anknytning till människor, företag
och institutioner. Attraktiva lokala utvecklingsmiljöer skapar goda förutsätt-

Prop. 1995/96:222

5.1

ningar för tillväxt och konkurrenskraft. De statliga instrument som idag
finns i samhället för att påverka den regionala och lokala ekonomiska ut-
vecklingen är vanligen låsta i olika strukturer. Det brister ofta i samordning
och målstyrning. Det är dags att bryta upp strukturer för att skapa utrymme
för lokalt engagemang och effektivare använding av samhällets resurser.
Det förutsätter samverkan och bejakande av mångfald och flexiblilitet. I
regeringens program för en ny regional näringspolitik initieras en bred
samverkan i länen. Alla regionala intressen bjuds in för att forma en regio-
nalt anpassad politik för sysselsättning och tillväxt.

Ett program för utökat Östersjösamarbete

Av speciell betydelse för Sverige är den nya, stora marknad som växer fram
i vårt närområde kring Östersjön. Det ligger i Sveriges intresse såväl säker-
hetspolitiskt som ekonomiskt, att utvecklingen runt Östersjön fortskrider
och påskyndas. En ökad handel har en central betydelse både för den eko-
nomiska utvecklingen och för att föra folken närmare varandra. Regeringen
avser därför att inrätta en fond med syfte att under en femårsperiod stärka
samarbete och utveckling inom Östersjöregionen. Ytterligare medel tillförs
för småföretagsutveckling m.m.

Ett program för omställning till hållbar utveckling

Miljön är idag en integrerad del av ekonomin. Ingen långsiktig hållbar
tillväxt är möjlig om den inte baseras på kretsloppstanken. Med en ökad
miljömedvetenhet bland konsumenterna har det som tidigare setts som en
restriktion för näringslivet i större utsträckning blivit en konkurrensfördel.
Omställningen till en ekologiskt hållbar utveckling behöver dock påskyn-
das. Regeringen föreslår därför ett program för omställning till hållbar ut-
veckling. Syftet är att driva på den tekniska utvecklingen samt skapa syssel-
sättning, främst genom kretsloppsanpassning av byggnader och teknisk
infrastruktur.

Insatser för omstrukturering i kommuner och landsting

Den ekonomiska situationen i den kommunala sektorn innebär att det finns
ett stort behov av fortsatt omstrukturering. Regeringens ambition är att
särskilda projektinsatser skall möjliggöra en lägre takt i uppsägningen av
personal och en höjning av de anställdas kompetens.

Prop. 1995/96:222

5.2 Näringspolitik för småföretagsutveckling, förnyelse
och tillväxt

5.2.1 Ändrade villkor för företagandet

Genomgripande strukturella förändringar under de senaste 10-15 åren har i

5.2

grunden ändrat villkoren för företagsamheten. Sverige, liksom de flesta
andra länder, har blivit alltmer integrerat i ett komplext internationellt eko-
nomiskt system. Avveckling av handelshinder, borttagande av restriktioner
för internationella kapitalrörelser och etableringshinder samt utvecklingen
av globala transport- och kommunikationssystem har gett företagen möjlig-
het att effektivt utnyttja fördelarna med en internationell arbetsfördelning.
Därigenom har särskilt de stora industriföretagens utlandsverksamhet ökat
i betydelse. Ökad internationalisering präglar också vissa tjänstenäringar,
t.ex. transport- och kommunikationssektorn, bank- och försäkringsverk-
samhet samt mediabranschen.

Den tekniska utvecklingen, och särskilt informationsteknikens genom-
brott, har lett till en omfattande förnyelse av produkter och produktions-
metoder. Vi befinner oss nu i ett skede av snabb utveckling mot ett kun-
skapssamhälle med nya former av företag, organisationsstrukturer och
anställningsförhållanden.

Den nya tekniken har skapat nya arbetstillfällen, men har också medfört
omställningsproblem. Rutinarbetsuppgifter, men även vissa kvalificerade
jobb, har rationaliserats bort. Efterfrågan på okvalificerad arbetskraft har
sjunkit.

Ny teori för ekonomisk tillväxt har fäst uppmärksamheten på kunskaps-
kapitalets och innovationernas centrala betydelse för ekonomisk tillväxt.
Förmågan till förnyelse och anpassning till snabbt förändrade förutsättning-
ar i företag och institutioner är en nyckelfaktor för konkurrens, sysselsätt-
ning och välfärd. Detta innebär att individer och företag ständigt måste
förkovra sin kompetens i ett livslångt lärande samt att stela och otidsenliga
strukturer i samhället måste brytas upp.

Precis som för andra industriländer ökar det svenska näringslivets ex-
pansionskraft med kunskapsinnehållet i produktionen. Under en lång följd
av år har drivkrafterna för förnyelse i svensk ekonomi varit alltför svaga.

En grundläggande förutsättning för att sysselsättningen skall öka är att
det är lönsamt för svenska såväl som utländska företag att investera och
utveckla sin verksamhet i Sverige. Under senare år har de stora företagen
tenderat att öka sin sysselsättning i utlandet snarare än i Sverige. Vidare har
omfattande rationaliseringar genomförts inom industrin särskilt inom basin-
dustri och arbetskraftsintensiv industri.

Det är främst i de små företagen som nya jobb skapats under senare år.
De mindre företagen, i synnerhet inom tjänstesektorn förväntas även fram-
deles svara för merparten av de nya arbetstillfällena. Det är dock endast en
liten del av företagen som ökar sysselsättningen. Den övervägande delen av
företagen växer inte alls eller långsamt. För att klara sysselsättningen är det
alltså viktigt att vi får fler företag och fler företagare och fler s.k. tillväxtfö-
retag. Det gäller att förbättra förutsättningarna för enskilda att starta en
rörelse och för små innovativa företag att växa.

Näringspolitik i vid mening syftar till att främja en långsiktig och uthål-
lig ökning i materiell levnadsstandard genom att främja förnyelse och till-
växt i näringslivet. Därmed läggs också en grund för tillväxten av lönsam-
ma och trygga jobb.

Globaliseringen har inneburit att möjligheterna att bedriva en nationell

Prop. 1995/96:222

5.3

ekonomisk politik minskat. En politik för att främja tillväxt och förnyelse i
näringslivet handlar i första hand om att med olika generella medel stärka
det nationella produktionssystemet. En grundläggande uppgift är att skapa
sådana institutionella förhållanden att marknaderna fungerar effektivt samt
att verka för att det finns drivkrafter som gör det lönsamt för företagen att
satsa långsiktigt på investeringar och innovationer och för enskildas för-
kovran. Sund konkurrens är en förutsättning för dynamik och förnyelse i
näringslivet. Skatter, lagar, transfereringssystem och andra spelregler skall
främja tillväxt, förnyelse och sysselsättning. Det är centralt att spelreglerna
är överskådliga, konsekventa och så stabila som möjligt för att underlätta
företagens och de enskilda individernas långsiktiga beslut. Det gäller vida-
re att stärka lokala utvecklingsmöjligheter genom investeringar i infrastruk-
tur och höjning av människors och organisationers kompetens dvs. att stär-
ka produktionsförhållanden som är bundna geografiskt.

Inom den Europeiska Unionen pågår ett omfattande samarbete för att
gemensamt hitta lösningar på dagens stora utmaningar. Här deltar Sverige
aktivt i dag och den svenska näringspolitiken överensstämmer väl med
huvuddragen i EU:s strategi för att stärka den europeiska industrins kon-
kurrensförmåga. Politiken syftar till att underlätta en strukturanpassning,
bLa. för att säkerställa en uthållig utveckling och att skapa nya arbetstillfäl-
len. Rambetingelserna för konkurrenskraft skall förbättras så att den euro-
peiskaunionen förblir en attraktiv plats för att lokalisera företag och att nya
verksamheter och nya arbetstillfällen skapas. Politiken inriktas bl.a. på att
vidareutveckla den inre marknaden, utveckla industriellt samarbete både
inom och utom EU, främja förnyelse av produkter och produktionsteknik,
utveckla sysselsättningspotentialen i de mindre företagen och stödja inve-
steringar i infrastruktur transeuropeiska nätverk. Det ankommer i första
hand på medlemsländerna att, med hänsyn till de nationella förutsättningar-
na, verkställa detta program. Åtgärder på gemenskapsplanet vidtas när en
övergripande ansats är effektivare än en nationell (subsidiaritetsprincipen).

Förutsättningarna för en tillfredsställande ekonomisk tillväxt framöver är
i flera avseenden goda. Sverige är socialt och politiskt stabilt och har en
kunnig och välutbildad arbetskraft, en god teknologisk bas, en väl utbyggd
infrastruktur för informationsteknologi samt ett internationellt inriktat nä-
ringsliv. Saneringen av statens finanser har pressat ner inflationen och gjort
det möjligt att successivt sänka räntorna. Därmed har investeringsklimatet
förbättrats, vilket också gett resultat i form av ökade investeringar. Vidare
har en del av "systemfelen" i svensk ekonomi rättats till genom de senaste
årens strukturreformer. Skattereformen 1991-1992 och omläggningen av
socialförsäkringen har ökat incitamenten till arbete. Den nya konkurrensla-
gen har skärpt konkurrensen och omvandlingstrycket i näringslivet. Vissa
tidigare reglerade marknader har avreglerats och förutsättningar för en
fungerande konkurrens har därmed skapats. Deltagandet i en europeisk inre
marknad med fri rörlighet för varor, tjänster, arbetskraft och kapital har
ytterligare skärpt konkurrenstrycket, särskilt i vissa tidigare skyddade sek-
torer, samt har skapat nya affärsmöjligheter för företagen och öppnat nya
perspektiv för enskilda individer när det gäller utbildning och karriär.

Prop. 1995/96:222

5.4

Prop. 1995/96:222

5.2.2 Företagsamhet och entreprenörskap

De små företagen spelar genom sin flexibilitet en avgörande roll för förny-
elsen i näringslivet. De svarar för en större del av nettoökningen av syssel-
sättningen under expansionsperioder samt en mindre del av nettominsk-
ningen under nedgångsperioder. Bland de faktorer som öppnar nya möjlig-
heter för små och medelstora företag är den växande betydelse för
tjänstesektorn, inte minst företagstjänster, den ökande betydelsen för teknik
som gynnar småskalig produktion, lättare tillgång till globala marknader
och utvecklingen mot att de stora företagen koncentrerar sin aktivitet kring
vissa kärnverksamheter och köper in en ökad andel av varor och tjänster
utifrån.

För att få till stånd en mera dynamisk tillväxtmiljö är det väsentligt att ock-
så förenkla regelsystem samt att påverka attityder till tillväxt, företagande,
entreprenörskap och innovationer.

Bara en liten andel av alla företag svarade för hela den nettotillväxt av
sysselsättningen som inträffade under högkonjunkturåren 1994 och 1995.1
stor utsträckning stod de s.k. tillväxtföretagen för detta. Hela 80 procent av
dessa företag fanns inte för 15 år sedan. De expanderande företagen åter-
finns inom en rad branscher och regioner. Det är främst frågan om kun-
skapsbaserade företag och de flesta har uppkommit genom avknoppning
från etablerade verksamheter.

I stor utsträckning handlar arbetsmarknadens och näringslivets dynamik
om nystartad verksamhet kring ny teknik eller nya idéer. Kommersiellt an-
vändbar teknik som de stora företagen utvecklar men inte själva prioriterar
skulle kunna extemaliseras i betydligt större utsträckning än i dag, dvs.
överlåtas på andra företag eller läggas i separata utvecklingsbolag. Rege-
ringen sätter därför stor vikt vid lösningar som underlättar att extemalise-
ring kommer till stånd, exempelvis genom avknoppning eller licensavtal.

Ett betydande antal av dagens arbetsplatser och sysselsättningstillfällen
rationaliseras med nödvändighet bort, konkurreras ut från marknaden eller
försvinner med förändringar i efterfrågan. Det är en naturlig del i struktu-
romvandlingen mot produktion med högre förädlingsvärde. Utan den är det
inte möjligt att uppnå både hög sysselsättning och hög levnadsstandard. En
viktig del av näringspolitiken handlar om att hindra onödig fastlåsning i
gamla strukturer och företag.

De stora företagen spelar en central roll för ekonomin - de svarar för en
betydande del av landets produktion, sysselsättning och export liksom för
merparten av landets investeringar i kunskap och FoU. De svenska storfö-
retagen är i hög grad intemationaliserade och en betydande del av deras
produktion bedrivs i utlandet. Internationalisering har bidragit till ökad
konkurrenskraft i näringslivet genom att ge bl.a.tillgång till ny teknologi,
marknads- och organisationskunskap. Villkor som främjar långsiktiga och
tillväxtskapande investeringar av stora företag, svenska såväl som utländ-
ska, är ett viktigt näringspolitisk mål.

Nyföretagande och företagstillväxt måste främjas. En viktig utmaning

6 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 222

5.5

tör näringspolitiken är därför att underlätta expansion i de mindre företagen Prop. 1995/96:222
och undanröja de mindre företagens handikapp vad gäller förmågan att
utveckla ny teknologi, investera i kunskap och inhämta information, liksom
att underlätta deras riskkapitalförsörjning. Effektiva spridningsmekanismer
mellan de små och stora företagen är centralt i sammanhanget, liksom en
effektiv koordinering med kommunala och andra insatser.

Attityder spelar en avgörande roll för företagsamhet och entreprenörs-
skap. Det finns ett utbrett samförstånd om att grunden för entreprenörsskap
och företagsamhet måste läggas i ungdomsskolan. En ökad betoning av
entreprenörskap i utbildningssystemet motiveras inte enbart av behovet av
ett mer foretagsvänhgt klimat. I en företagsam kultur i vid bemärkelse ingår
generella kvalifikationer som kreativitet, initiativförmåga och flexibilitet.
Problemlösningsförmåga betecknas som ett centralt mål i de nya läroplaner-
na. Men attityder till entreprenörskap formas också av närsamhället utanför
skolan. En skola som främjar entreprenörskap bör därför utgöra en väl
integrerad del av det övriga lokalsamhället. Med kommunaliseringen av
skolan och reformeringen av gymnasieskolan har dörren öppnats för nya
lösningar. Vi ser också hur olika utbildningsformer växer fram med starka-
re betoning på samverkan mellan skola och arbetsliv samt anpassning till
lokala förutsättningar. Det är viktigt att denna utveckling fortsätter och
uppmuntras.

Den kulturella identitet som kan få människor att växa individuellt och
tilsammans visar sig ofta vara en stark kraft för att skapa krativ tillväxt. I
arbetet med bl.a. strukturfonderna har olika strukturorienterade projekt varit
framgångsrika. De är sysselsättningsintensiva, kan fördelas jämt över landet
och har stora synergieffekter. Jämlikhets- och jämställdhetsaspekter kan
relativt enkelt tillgodoses. Inte minst inom området kvalitativ turismutveck-
ling finns möjligheter att skapa sysselsättning.

Såväl bland företagens anställda som bland företagsledningar och
styrelser är en hög kompetens av avgörande betydelse för företagens för-
måga att utvecklas och växa. Vissa insatser görs inom ramen för bl.a. verk-
samheten i ALMI Företagspartner AB. Det är dock angeläget att ytterligare
åtgärder vidtas för att generellt höja företagsledningarnas kompetens.

Regeringen avser att närmare överväga hur ALMI och andra berörda
organ inom ramen för befintliga resurser ytterligare kan stärka managemen-
tutbildningen bland småföretagare och om det exempelvis är lämpligt att
särskilda institutioner för organisationsutbildning inrättas. Vidare bör un-
dersökas vilka behov och möjligheter som finns för samverkan med befint-
liga högskoleinstitutioner med inriktning på små och medelstora företag.

5.2.3 Innovation och kunskapsspridning

Sverige har under en läng tid tillhört västvärldens mest forsknings- och
utvecklingsintensiva länder. Samtidigt har den ekonomiska tillväxten sedan
mitten av 1970-talet varit bland industrivärldens långsammaste. Som nation
nyttiggör vi inte de kunskaper som utvecklas inom näringsliv, universitet

5.6

och högskolor samt olika statliga verk och myndigheter tillräckligt väl. Det
förklaras till en stor del av att ett stort antal internationella företag bedriver
en väsentligt större del av sin FoU än sin produktion i Sverige.

Ett uppmärksammat hinder för utveckling av mer kunskapsintensiv pro-
duktion är bristen på tekniker och naturvetare. Trots en kraftig ökning av
antalet forskarutbildade i de största företagen under senare år är antalet ändå
otillräckligt för att tillgodose de FoU-tunga företagens behov.

De teknologiska resurserna är mycket ojämnt fördelade mellan olika
industrier och företag, ett förhållande som dock inte är unikt för Sverige.
Sex koncerner sysselsatte år 1991 mer än 40 procent av alla högskoleutbil-
dade tekniker och naturvetare. Endast 8 procent arbetar i företag med färre
än 500 anställda och 80 procent av alla forskarutbildade tekniker och natur-
vetare finns i Stockholms, Uppsala och Malmöhus län samt i Göteborgs och
Bohus län. I de mindre företagen är andelen väl- utbildade tekniker mycket
låg.

Förnyelse av produkter, produktionsteknik och organisation bygger
normalt på ett utvecklat samarbete på olika plan, t.ex. mellan företag och
deras underleverantörer eller kunder samt mellan företag och forsknings-
världen. Källorna till innovationer kan vara av många olika slag och är ofta
svåra att kartlägga. I regeringens politik för ökad sysselsättning spelar främ-
jandet av innovationer en viktig roll. En stor del av förslagen är inriktade på
att främja kunskapsöverföring och etablering av nätverk mellan företag,
institutioner och myndigheter, vilket av erfarenhet visat sig stimulera inno-
vationer

Förändringar av arbetsorganisationen, bl.a. en ökad användning av in-
formationsteknik, har bidragit till en produktivitetsökning under 1990-talet
som är i nivå med rekordåren under 1960-talet. Organisatorisk förnyelse är
en förutsättning för att företag skall kunna tillgodogöra sig ny teknik och
utveckla kunskapsintensiva produkter. Införandet av nya organisationsfor-
mer befinner sig emellertid fortfarande i ett inledningsskede och det stora
flertalet företag har långt kvar att gå. Förändringstakten är direkt beroende
av faktorer som utbildning, kompetensutveckling, tekniknivå, konkurrens-
tryck och produktutveckling.

De små och medelstora företagens förmåga att övergå till flexibla arbets-
organisationer, öka kunskaps- och kompetensnivån samt ta i bruk modem
teknologi kommer att spela en viktig roll för konkurrenskraft, tillväxt och
sysselsättning under återstoden av 1990-talet. Det är därför en angelägen
uppgift för näringspolitiken att främja denna utveckling. För detta krävs
samverkan mellan flera inblandade parter såsom arbetsgivare, fackliga
organisationer, utbildningsorgan, organisations- och teknikkompetens och
offentliga myndigheter.

Staten har ett viktigt ansvar när det gäller att utveckla en infrastruktur för
forskning och utbildning. För att dessa resurser skall kunna tillgodose fö-
retagens behov krävs samtidigt ett gott samspel mellan högskoleforskning
och företag. Merparten av Sveriges teknikkompetens och FoU-investering-
ar är samlade i de stora företagen och är dessutom koncentrerad till ett fåtal
branscher. Det är mot denna bakgrund angeläget att skapa former som möj-

Prop. 1995/96:222

5.7

liggör för företag med hög teknisk kompetens att bidra till den teknologiska
miljön i andra företag. Kompetensförsöijning i mindre företag är i detta
sammanhang en central fråga. Vidare är det väsentligt att vi i Sverige på ett
effektivt sätt kan utnyttja internationella forskningsresultat. Det är därför
angeläget att institutioner som Sveriges tekniska attachéer (STATT), Invest
in Sweden Agency (ISA) och Exportrådet på ett effektivt sätt kan förmedla
sådan kunskap från det internationella till det lokala planet.

Det finns ett flertal olika faktorer som förklarar dagens omvälvningar i
företagens produktionsmiljö. Den enskilt viktigaste är ökningstakten av
digital teknologi och tillgängligheten till billig information. Den fullständi-
ga revolutionen inom informationsområdet kommer att få långtgående
konsekvenser som det är omöjligt att idag överblicka, nformationsteknolo-
gins stora betydelse beror framför allt på de redan goda och växande förut-
sättningarna att tillföra komplex kunskap, skapa möjligheter till utveckling
och kvalitetshöjning samt att bidra till effektivisering inom nästan vaije
verksamhet i samhället.

Men det är inte den specifika IT-teknologin i sig, utan de kompletterande
investringar, de olika tillämpningsområdena, de nya produkterna, de nöd-
vändiga organistionsförändringama, institutionella förändringar osv som
har de den avgörande rollen för konkurrenskraft, tillväxt och sysselsättning.

För att främja utvecklingen och stimulera till en bred IT-användning är
det av väsentlig betydelse att en nära samverkan sker mellan olika delar av
offentlig sektor och näringsliv. IT-kommissionen har i tilläggsdirektiv fått
uppgiften att fungera som en motor för att få till stånd en sådan samverkan.
Denna samverkan bör främja områden för IT-användning och teknologi-
samverkan, utbildning i samverkan mellan skola och företag samt infra-
struktur. Kommissionen skall initiera och genomföra en dialog kring nya
former för en sådan samverkan.

5.2.4 Samverkan och kraftsamling för regional utveckling

I dag framträder ett tydligt samordningsproblem i samhället genom att nä-
ringslivet i allt större utsträckning verkar på den lokala och globala nivån
medan politiken fortfarande agerar i ett nationellt perspektiv. EU- medlem-
skapet är ett sätt att få en större korrespondens mellan politik och marknad
i den internationella dimensionen. Det är också nödvändigt med en bättre
samverkan inom landet för att skapa de många gånger specifika lokala
förhållanden som företagen är intresserade av när det gäller arbetsmarknad,
utbildningssystem, transporter osv. Dessutom finns många exempel på de
dynamiska krafter som kan frigöras i samverkan mellan de olika lokala
aktörerna.

Den kommunala självstyrelsen och den decentralisering av beslut som
skett under en längre tid har också gjort den lokala och regionala nivån till
betydelsefulla näringspolitiska aktörer. Denna utveckling vill regeringen nu
förstärka.

De förändrade villkoren för tillväxt och sysselsättning ställer växande

Prop. 1995/96:222

5.8

krav på helhetslösningar. Det är nödvändigt med samverkan mellan en rad
olika politikområden, liksom mellan aktörer på olika nivåer.

Tillväxt och utveckling i samhällsekonomin skapas inte genom att an-
vända någon särskild formel eller genom statliga stöd till företagare. Till-
växt kan bara skapas genom att berörda individer, företag och myndigheter
kan engageras i att utveckla den lokala produktionsmiljön. Statens uppgift
är att trygga de övergripande spelreglerna och att åtgärda olika former av
marknadsmisslyckanden.

De instrument som finns i samhället för att i vid mening påverka den
ekonomiska utvecklingen är vanligen låsta i olika strukturer. Samordning
och målstyrning kan utnyttjas bättre. Det är dags att bryta upp strukturerna
för att skapa utrymme för lokalt engagemang med större resurser.

Regeringen kommer att ta initiativ till en brett upplagd satsning på sam-
verkan för tillväxt. En viktig utgångspunkt är att ge näringspolitiken en ny
utformning. Nu kommer arbetet att koncentreras mot en kraftsamling för
regional utveckling. Alla regionala intressen bjuds in för att forma en sa-
mordnad regionalt anpassad politik som syftar till utveckling av det regio-
nala näringslivet.

Satsningen kan i vid mening liknas vid den förändring som pågått ute på
arbetsplatserna under 1990-talet. Dessa har inneburit en stor framgång när
det gäller att hitta effektivare sätt att uppnå konkreta mål inte minst beroen-
de på att lokala grupper under stor frihet arbetade med att själva lösa de
problem man stod inför. Detta resulterade bl.a. i att skrankor mellan avdel-
ningar och olika kategorier av anställda kunde rivas, onödigt arbete och
onödiga rutiner kunde elimineras och arbetet inriktas på huvuduppgiften att
öka produktionens värde.

I hög utsträckning handlar det om att tro på de olika lokala och regionala
aktörernas förmåga att vilja ta ansvar, utveckla samverkansformer och hitta
lösningar på olika problem. Det är individerna, företagen, organisationerna
och institutionerna lokalt som skall göra jobbet att identifiera problem och
söka vägar att uppnå målen att skapa fler jobb genom företagstillväxt.

5.2.5 Öppna och vidgade marknader

Ökad handel innebär större kunskapsutbyte och bättre internationellt resurs-
utnyttjande samt globala välfärdsvinster med stigande kunskapsinnehåll
och specialisering inom olika nischer ökar behovet av den internationella
marknaden. För att uppnå lönsamhet i FoU-investeringar och stora kun-
skapssatsningar krävs i allmänhet betydligt större produktionsvolymer än
vad den inhemska marknaden efterfrågar.

Internationell handel

Sverige eftersträvar ökad liberalisering i världshandeln och kommer att
verka för att EU intar en aktiv och pådrivande roll i multilaterala handels-

Prop. 1995/96:222

5.9

förhandlingar om fortsatt liberalisering i WTO, bl.a. i form av tullaweck-
ling. Regionala frihandelsavtal bör därtill kunna komplettera EU:s multila-
terala ansträngningar, så länge detta sker i enlighet med WTO:s regler. I
samband med förhandlingarna om ett multilateralt investeringsavtal, i första
hand i OECD och senare i en ev. WTO-förhandling, bör Sverige göra ett
åtagande om öppnast möjliga investeringsregim. Det är angeläget att åtgär-
der som främjar multilateralt arbete för att förbättra miljön stöds inom han-
delsreglementet. Regeringen verkar för ökad öppenhet i EU:s gemensamma
handels- och jordbrukspolitik, samt för en restriktivare användning av EU:s
egna skyddsinstument.

De central- och östeuropeiska ländernas integration i västliga ekonomis-
ka samarbetsstrukturer har under senare år skapat stabilitet och öppenhet
för handel och investeringar. Den ekonomiska utvecklingen i flertalet av
länderna i regionen har under de senaste två åren varit positiv och utsikter-
na för hög och stabil tillväxt är goda. I ett medellångt och långt perspektiv
representerar östersjöregionen en betydande potential för svensk handel,
något som har betydelse för sysselsättningen och utvecklingen i hela regio-
nen. Mot denna bakgrund skall regeringen ytterligare analysera hur handel
och investeringar i området utvecklas och hur man skall bygga upp kontak-
tytor. Därigenom skapas ett underlag för att stärka koordinationen och för
framtida beslut.

Exportkreditnämnden (EKN) administrerar en särskild garantiram på två
miljarder kronor för export till och investeringar i främst Baltikum och
Ryssland. EKN har nyligen föreslagit vissa modifieringar vad gäller vill-
koren för denna garantigivning. Detta görs på basis av förändringar i län-
derna i fråga liksom mot bakgrunden av de erfarenheter man vunnit. Rege-
ringen har för avsikt att under hösten besluta om vissa ändringar av nuva-
rande regler.

De internationella finansinstitutionema gör betydande insatser på miljö-
området. Genom vårt medlemskap i EU blev Sverige delägare i Europeiska
investeringsbanken, EIB. Av bankens totala utlåning gick förra året drygt
30 miljarder kronor till olika miljöförbättrande åtgärder. I Sverige har EIB
sedan medlemskapet undertecknats lån till miljöprojekt om drygt 500 miljo-
ner kronor. För Nordiska investeringsbanken, NIB, spelar miljöprojekten
också en viktig roll. Av NIB:s nordiska lån under 1995 avsåg nästan en
tredjedel, eller ca 2,4 miljarder kronor, projekt med anknytning till miljöin-
vesteringar. Som ett led i de gemensamma nordiska ansträngningarna på
miljöområdet finns dessutom ett förslag om att inrätta en miljölånefacilitet
i NIB. Förslaget innebär en låneram om ca 830 miljoner kronor som skulle
utnyttjas för miljöinvesteringar av nordiskt intresse i närområdet. Förutom
gynnsamma miljöeffekter skulle förslaget ge svenska företag ökade möjlig-
heter att delta i denna typ av projekt. Kostnaden för Sveriges medverkan
utgörs av erforderliga avsättningar för det svenska garantiåtagandet under
lånefaciliteten. Dessa avsättningar skall finansieras inom ramen för östsam-
arbetet. Regeringen driver aktivt i den nordiska kretsen att detta förslag
skall realiseras.

Prop. 1995/96:222

5.10

Den svenska marknaden

Prop. 1995/96:222

Det finns ett nära samband mellan konkurrens, produktivitet och tillväxt.
Sektorer med bristande konkurrens har svagare incitament för innovationer
och effektiva arbetsorganisationer. Det hämmar produktivitetsutvecklingen
och därmed den ekonomiska tillväxten. Enligt Mc Kinsey-rapporten
"Sweden s Economic Performance" (1995) motsvarade produktivitetsnivån
i svenskbaserad tillverkningsindustri nära 90 procent av den amerikanska
nivån i böljan av 1990-talet, medan produktivitetsnivån i den övriga delen
av ekonomin bara låg på två tredjedelar av amerikansk nivå. Tillverknings-
industrin är i huvudsak utsatt för internationell konkurrens, medan övriga
sektorer till övervägande delen inte är det. Dessutom är den nationella kon-
kurrensen begränsad inom delar av hemmamarknadssektorema.

Regleringar och subventioner i samverkan med fåtalsdominans skapar en
situation med högt uppdrivna kostnader och priser. Det innebär välfärdsför-
luster för konsumenterna. Viktiga delar av svensk ekonomi präglas fortfa-
rande av fåtalsdominans. Ökad konkurrens är här centralt. Det gäller i syn-
nerhet bostadssektorn samt livsmedelsindustrin. EU-medlemskapet tillför
här nya möjligheter till gemensamma initiativ över landgränserna. Därut-
över krävs ett samlat grepp för att bryta upp de nu rådande strukturerna.

Till hösten redovisas en utredning av konkurrenssituationen i livsme-
delshandeln som är inriktad på att analysera inträdeshinder, som regleringar
och strukturer, och möjliga åtgärder för att träda in på marknaden. Likaså
har en byggnadskostnadsdelegation tillsatts som framför allt skall arbeta för
att åstadkomma varaktigt sänkta byggnadskostnader och därmed lägre hy-
ror i nya bostäder.

Utländska investeringar är av stor betydelse för vitaliseringen av det in-
hemska näringslivet, bl.a när det gäller tillförsel av kapital, teknisk kom-
petens samt nytt industriellt och kommersiellt tänkande. Därtill kommer
stimulans till ökad konkurrens. Invest in Sweden Agency (ISA) har till
uppgift att öka de utländska investeringarna i Sverige. Mot bakgrund av
den vikt regeringen faster vid att öka konkurrensen på den svenska markna-
den kommer en kartläggning av investeringshämmande faktorer att genom-
föras. Denna bör kunna ge underlag för en bedömning av vilka investe-
ringskompletterande åtgärder som kan vara påkallade. Av särskilt intresse
är åtgärder som kan skapa förbättrade förutsättningar för investeringar i
branscher/sektorer med svag konkurrens.

5.2.6 Effektiv ägarstyrning

Goda förutsättningar för omställning och förnyelse förutsätter att företagens
ägare kan utöva sitt inflytande på ett effektivt sätt. Sedan några år tillbaka
pågår en översyn av den svenska aktiebolagslagen, vilket resulterat i tre
delbetänkanden. Aktiebolagskommittén har ambitionen att skapa ett regel-
verk som främjar en fortlöpande anpassning i företagen av organisation och
verksamhet till förändringar i omvärlden, bl.a. genom att underlätta föränd -

5.11

ringar av företagens ägarstruktur och ge ägarna goda möjligheter att agera Prop. 1995/96:222
aktivt.

En fråga, som inte har med aktiebolagslagen att göra, men som är viktig
i detta sammanhang är bankernas, försäkringsbolagens och andra institutio-
nella placerares ägarroller. I arbetet med pensionsreformen är det exempel-
vis angeläget att diskutera de framtida pensionsfondernas ägarfunktion.
Dessa kan på lång sikt förväntas bli en av de större ägargrupperna i samhäl-
let.

5.2.7 Omställning till ekologiskt hållbar utveckling

Även om det i ett kort perspektiv är svårt att fastställa det direkta sambandet
mellan sysselsättning och miljöhänsyn, torde miljöanpassning och ekolo-
gisk omställning på längre sikt bli betydelsefull för sysselsättningen, efter-
som det är troligt att framtidens produkter skapas inom detta område. Hän-
syn till miljön kan ge upphov till ny högteknologisk industri och bättre
insatsvaror, t.ex. pappers- och massaindustrins omställning till klorfri blek-
ning. Miljöteknikbranschen är i dag en av de snabbast växande branscher-
na. Den omsätter ca 250 miljarder dollar och växer med 5-8 procent per år
i OECD-ländema. Fortfarande får dock denna bransch anses som relativt
liten. Det viktigaste för ett kretslopp samhälle är dock inte hur miljöteknik-
sektorn i sig utvecklas, utan snarare hur miljöhänsyn integreras i all övrig
verksamhet.

Myndigheternas krav på företagen att miljöanpassa sin verksamhet är en
grundläggande drivkraft för miljöförbättringar. En nyligen genomförd
studie av IVA om miljödriven teknikutveckling pekar på att det ökade mi-
ljömedvetandet bland konsumenterna under senare år fått en allt större
betydelse för företagen att miljöanpassa produkter och produktionsproces-
ser. Detta innebär att ekonomiska värden står på spel och medför att miljö-
frågan blir av strategisk betydelse för alla företag.

Möjligheterna att via förändrade skatter styra om produktionen så att mer
arbetskraft används uppmärksammades i EU:s vitbok om tillväxt. Denna
fråga utreds för närvarande av skatteväxlingskommittén. Användningen av
ekonomiska styrmedel är på längre sikt betydelsefull för att skapa utveck-
ling av ny miljövänligare teknik. Kompletterande statliga satsningar kan i
vissa fall vara nödvändiga för att underlätta för företagen att utveckla ny
teknik eller göra andra anpassningar. Många miljöåtgärder kommer inte
automatiskt till stånd bl.a. på grund av att äganderätter till resurser som
vatten och luft saknas. I sådana fall kan statliga insatser vara samhällseko-
nomiskt motiverade. I vissa fall kan statliga insatser också vara nödvändiga
for att främja marknader för nya produkter t.ex. genom teknikupphandling.
Det kan också konstateras att det i dag finns en gråzon mellan forskning
och fullskalig tillämpning, som gör att det finns ett stort behov av stöd till
experimentbyggande och demonstrationsanläggningar.

Energipolitikens mål från 1991 är att på kort och lång sikt trygga till-
gången på el och annan energi på med omvärlden konkurrenskraftiga vill-

5.12

kor. Härigenom främjas en god ekonomisk och social utveckling i Sverige.
Energipolitiken skall utgå från vad natur och miljö kan bära. Energikom-
missionen överlämnade i december 1995 sitt slutbetänkande (SOU
1995:139-140) Omställning av energisystemet till regeringen. Betänkandet
har remissbehandlats.

Regeringen avser att under 1996/97 års riksmöte återkomma till riks-
dagen med förslag till riktlinjer för energipolitiken. En utgångspunkt för
regeringen är att omställningen och utvecklingen av energisystemet bör
grundas på långsiktigt hållbara politiska beslut som framstår som trovärdiga
över tiden. Energipolitiken skall vara ett viktigt medel i strävandena att
skapa förutsättningar för ett konkurrenskraftigt näringsliv. Omställningen
av energisystemet kräver för att lyckas ett engagemang från alla parter - stat
och kommuner, industri samt högskola och universitet. Ett brett samarbete
kan vidare ge ett väsentligt bidrag till förnyelsen av och konkurrenskraften
för den svenska industrin. Regeringen har inlett överläggningar om energi-
politiken med samtliga riksdagspartier i syfte att nå en bred parlamentarisk
enighet om och stabila villkor för energiförsörjningen.

Prop. 1995/96:222

5.13

5.3 Program för småföretagsutveckling, förnyelse och Prop. 1995/96:222
tillväxt

Regeringens förslag: Ett särskilt treårigt program inrättas för små-
företagsutveckling, förnyelse och tillväxt. För detta anvisas 1 miljard
kronor.

Regeringens bedömning: I syfte att stärka näringslivets tillväxt och
öka sysselsättningen bör ett brett program genomföras för att på olika
sätt stimulera till småföretagsutveckling, förnyelse och tillväxt. Dess-
utom kommer regeringen att initiera en bred samverkan i länen i syfte
att bättre utnyttja de samlade regional- och näringspolitiska resurserna.

Det ska bli enklare att starta och driva företag. Regeringen avser att
satsa på åtgärder för kunskapsöverföring och teknikspridning. Vidare
kommer industriella utvecklingscentra för småföretag att stimuleras.

Regeringen kommer att prioritera ett ökat utbyte med Östersjöregio-
nen, en effektivare inre marknad, en aktiv konkurrenspolitik och åtgär-
der för att stimulera småföretags export.

Vidare satsar regeringen bl.a. på att utveckla skogsnäringen, delar
av jordbruket och turismen samt skapar förutsättningar för en ny regio-
nal med ökade möjligheter för inflytande på den regionala nivån. Re-
geringen avser att tillkalla en delegation för miljöteknik. Kvinnors
företagande uppmärksammas särskilt. Ytterligare medel tillförs för en
fortsättning av bl.a. det s.k. tillfälliga småföretagsstödet.

Skälen för regeringens förslag och bedömning: På alla de marknader där
företagen är verksamma ökar kraven på kunskap och kompetens. För det
enskilda företaget betyder det ökade krav på kompetens inom många olika
områden - produktutveckling, produktion, marknadsföring, rekrytering,
ledning etc. De stora företagen väljer ofta att koncentrera sin verksamhet till
vissa kärnområden för att klara sin kompetensutveckling. Samtidigt för de
över utvecklingsansvar till sina leverantörer vilket dramatiskt ökar kravet
på dessas kompetens. De underleverantörer som klarar kraven i den interna-
tionella konkurrensen får uppdragen. Även om de stora företagen inte ökar
sin egen sysselsättning i Sverige så är de mycket viktiga som beställare till
underleverantörer och som kravställare. Det är avgörande att de svenska
underleverantörerna kan leva upp till de allt högre krav som ställs både i
samband med produktutveckling och produktion. Det förutsätter att dessa
företag kan utveckla sin kompetens på alla aktuella områden, så att de kan
vara internationellt konkurrenskraftiga. Det förutsätter också, enligt rege-
ringens uppfattning, att de i större utsträckning än i dag samverkar med
varandra och därigenom bildar en större teknologibas, både i den direkta
affärsverksamheten och för en gemensam utveckling.

5.14

Utgående från regeringens mål för sysselsättningen framstår de små och
medelstora företagens kompetensförsöijning som en viktig angelägenhet
för samhället i sin helhet. Staten bör därför vidta åtgärder som stärker de
små och medelstora företagens kompetens. Vid utformandet av sådana
åtgärder är det viktigt att bygga vidare på dels de insatser för kompetens-
utveckling som staten redan gjort inom ramen för högskolan och industri-
forskningsinstituten, dels finna former för att den kompetens som redan
finns inom företagen och i regionala och lokala myndigheter skall komma
till nytta i den regionala näringslivsutvecklingen. Det är också en viktig
utgångspunkt för regeringens förslag på området att de åtgärder som vidtas
skall leda till ett ökat samarbete mellan människor från skilda miljöer som
har något att lära av varandra. Förutsättningarna för detta finns på lokal
nivå. Det är där sådana sociala system kan byggas som kan utgöra lärande
organisationer och som kan ha varaktighet i tiden, baserat på ömsesidig
nytta för de deltagande aktörerna.

I syfte att stärka kompetensen och utvecklingsmöjligheterna i små och
medelstora företag så att dessa i högre grad kan bidra till näringslivets till-
växt föreslår regeringen ett antal olika åtgärder som syftar till en regional
eller lokal samverkan i olika former mellan högskolan, industriforsknings-
institut, regionala myndigheter och företagen i regionen. Regeringen fö-
reslår också ett system med industriella utvecklingscentra (IUC) som speci-
fikt tar sikte på att öka samverkan mellan större företag och små och medel-
stora företag på både regional och nationell nivå.

5.3.1 Företag skall växa med kunskap

Ljusåret 1997

I dag finns ett stort behov av nya idéer för att starta nya företag och för att
utveckla redan existerande verksamheter. Sverige som nation behöver till-
växt engagemang och tänkande i nya banor. Som ett led i arbetet att komma
tillrätta med Sveriges ekonomiska problem har regeringen i samverkan med
ett 3O-tal organisationer tagit initiativ till en nationell kampanj med inrikt-
ning på innovationer och förnyelse i näringsliv, arbetsliv, kommuner, sko-
lor och myndigheter.

Innovationernas effekt på tillväxt, levnadsstandard och sysselsättning är
viktiga och nödvändiga, men otillräckliga, så länge som vidtagna åtgärder
endast förbättrar existerande produktion. För uthållig tillväxt och hög sys-
selsättning krävs också en kontinuerlig förnyelse av varor och tjänster.
Därför behövs ett stort och variationsrikt flöde av nya upptäckter, nya inno-
vationer och nya applikationer.

Syftet med detta initiativ är i första hand att påverka en process, påverka
attityder, belysa sambandet mellan innovationer, tillväxt och välfärd samt
att utmana individer, företag och organisationer att själva ta initiativ till
förbättringar. "Ljusåret 1997" är en idékampanj på många plan som handlar

Prop. 1995/96:222

5.15

om både att bidra till ett bättre klimat för idé- och innovationsutvecklingen Prop. 1995/96:222
i Sverige och till att nya idéer bättre tas tillvara var de än uppträder.

Samverkan mellan mindre högskolor och näringsliv

Särskilda insatser krävs för att nå de små och medelstora företagen och
identifiera deras behov av utvecklingsinsatser och stöd från högskolor etc.
Det finns ett avsevärt behov av att utveckla och vidga företagens respektive
högskolans naturliga kontaktnät. Resultatet av sådana nätverk, där de fun-
nits, har ofta visat sig mycket fruktbara.

De mindre och medelstora högskolorna utgör en strategisk resurs för den
regionala kunskapsförsörjningen och för näringslivets utveckling. De har i
många fall utformat sin verksamhet efter det regionala näringslivets behov.
Dessa högskolor har en viktig roll som motor för den regionala kunskaps-
försörjningen. De medel som tillförs högskolan är riktade huvudsakligen
till utbildning och i någon mån till forskning. Utbildning och forskning är
högskolans primära uppgift. De mindre och medelstora högskolorna kan
utföra sin "tredje uppgift" på ett mer aktivt sätt om för detta tillförs särskilda
medel. Sådana aktiva insatser bör inte finansieras inom ramen för utbild-
ning eller forskningsanslag. Erfarenheten från åren 1994 och 1995 visar att
de särskilda medel som tillfördes de mindre och medelstora högskolorna
för detta ändamål har varit mycket viktiga för högskolans möjligheter att
spela en aktiv roll för den regionala utvecklingen och sysselsättningen.

Regeringen avser att återkomma mer utförligt till den principiella frågan
om samverkan mellan universitet, högskolor och näringsliv i den forsk-
ningspolitiska propositionen. Frågan har utretts i utredningen Nyttiggöran-
de av forskningsresultat, samverkan näringsliv - högskola (NYFOR, dir
1995:139). De mindre och medelstora högskolorna bör dock redan nu till-
föras ytterligare medel för aktiva insatser för ökad samverkan med närings-
livet.

Insatser för tekniköverföring till de mindre företagen

Ett pilotprogram för tekniköverföring till mindre företag via industriforsk-
ningsinstituten bedrivs sedan början av år 1995. Avsikten är att undersöka
huruvida instituten kan användas som resurs för att öka företagens konkur-
renskraft och expansionsförmåga.

Med hänsyn till de goda erfarenheter som hittills vunnits av pilotpro-
grammet kommer detta nu att utvidgas till att gälla flera institut.

Vidare skall möjligheterna att ta tillvara fördelar av deltagande i det
internationella standardiseringsarbete utnyttjas.

5.16

Teknikspridning från stora till små företag

Regeringens tillväxt- och sysselsättningspolitik bygger bl.a. på att med-
verka till en allt starkare koppling mellan centrala, regionala och lokala
strategier, samt att lokala aktörer förmår att omsätta dessa strategier i hand-
ling.

Regeringen har länge sökt efter effektiva mekanismer för att länka sam-
man de större företagens kompetens med de mindres samt finna former där
storföretagens avknoppningar m.m. kan tillvaratas av de mindre företagen,
även i sådana fall då sådana företag inte har direkta affärsrelationer.

Regeringen anser att Industriella utvecklingscentra, IUC, är en mycket
lovande verksamhetsform utifrån båda dessa perspektiv. Staten bör därför
stödja uppbyggnaden av IUC-verksamheten i de delar som krävs för att
åstadkomma ett effektivt och nationellt sammanhållet IUC-nätverk.

Ett tiotal storföretag har aviserat stort intresse att inom ramen för IUC-
verksamheten bidra med såväl egna personella resurser som avknoppningar
i olika former, till nytta för såväl egna underleverantörers som andra små-
företags utveckling och uppgradering.

IUC har av de involverade företagen och organisationerna bedömts ha
mycket goda förutsättningar för att även på kort sikt skapa tillväxt och ökad
sysselsättning inom de små och medelstora företagen.

IUC är uppbyggt så att konkurrensen mellan företagen inte snedvrids.
De små företagen kan genom IUC få direkt och konkret hjälp med utveck-
lingsfrågor och kompetens som de i dag har mycket svårt att skaffa, både av
praktiska och ekonomiska skäl. IUC kompletterar andra aktörers verksam-
het vis-å-vis småföretagen.

Det krävs särskilda åtgärder för att främja tillväxten inom de små och
medelstora företagen. Erfarenheterna har visat att dessa företags betalnings-
förmåga i allmänhet är alltför begränsad för utvecklingsinsatser av aktuellt
slag. Ett IUC skall fungera affärsmässigt och förutsätts vara självfinansie-
rande i förhållandet till de stora företagen. Det finns därmed en uppenbar
risk att den del av verksamheten som riktas mot småföretag får otillräcklig
bärkraft och att ett IUC efter hand kan komma att upphöra som resurs för
de små och medelstora företagen.

För att säkerställa nyttiggörandet av IUC:s kapacitet gentemot de små
och medelstora företagen bör temporärt staten bidra till delfinansiering till
IUC-verksamheten. I flera fall kommer delfinansiering att även kunna sö-
kas från EU:s strukturfonder. De förväntade effekterna av satsningen är
bl.a. att det totala IUC-nätverket ska bidra till nya utvecklingsprojekt i flera
tusen småföretag och att IUC-nätverket skall generera nyföretagande ge-
nom förädling av avknoppningar m.m.

Insatser för ökat teknikintresse genom vetenskapliga centra

Vetenskaplig och teknisk utveckling påverkar allt fler människor och får
allt större betydelse för ett lands ekonomiska och sociala utveckling. Under

Prop. 1995/96:222

5.17

lång tid har emellertid detta faktum stått i kontrast till ett osäkert och period- Prop. 1995/96:222
vis vikande intresse för naturvetenskaplig och teknisk utbildning hos ung-
domen. Detta är inte ett specifikt svenskt problem utan har sin motsvarighet
i många länder. Det leder till rekryteringsproblem för stora delar av nä-
ringslivet - en form av strukturellt underskott - och leder till att medborgar-
na inte har tillräckliga grundkunskaper och insikter för att kunna påverka
samhällsutvecklingen.

Vetenskaptiga centra (Science centres) har internationellt visat sig kunna
fungera som en kraftfull pedagogisk resurs i arbetet att stimulera intresset
for teknik och naturvetenskap både hos ungdom och för en bred allmänhet.
Mycket stora satsningar har gjorts i bl.a. USA, Canada, Storbritannien och
Frankrike. Sedan några år tillbaka finns stora vetenskapliga centra även i
Helsingfors och Köpenhamn.

Regeringen avser att tillsätta en grupp för att närmare utreda
förutsättningarna för en eventuell fortsatt utveckling av vetenskapliga
centra, s.k. Science centra.

Inrättande av en miljöteknikdelegation m.m.

För att stimulera och utveckla miljöteknik har regeringen i prop.
1995/96:25 uttryckt sin avsikt att inrätta en miljöteknikdelegation. Vidare
aviserades i samma proposition att regeringen skall tillsätta en utredare som
skall se över hur utvecklingen av miljöteknik kan stimuleras. Dessa båda
delar sammanförs i och med detta förslag.

Delegationen skall vara fristående men kanslisamverkan med Närings-
och teknikutvecklingsverket (NUTEK). Kansliet i samarbete med
delegationen skall snarast inleda arbetet med att utforma en strategi för sin
verksamhet och senast den 1 december 1996 till regeringen redovisa ett
förslag hur det fortsatta arbete skall bedrivas. Utredningsarbete bör ske i
nära samarbete med berörda myndigheter, berörda delar av näringslivet och
med forskningsinstitutioner.

Strategin skall omfatta konkreta mål och ett program för upphandling.
Områden skall därför identifieras där tillgång till teknik för en
miljöanpassad process- och produktutveckling är särskilt angelägna.
Övervägande skall göras hur staten kan bidra till samordning och
effektivisering av upphandlingen. Delegationen bör också överväga vilka
andra åtgärder (t.ex. utbildning, forskning, information, seminarier,
nätverk) för utveckling av miljöteknik och miljödriven teknik som behövs
i strategin samt belysa vilka kostnader delegationens/kanstiets arbete
medför. Delegationen skall också föreslå former för oberoende utvärdering
av verksamheten. För större projekt kan en samverkan med delegationen
för ekologisk omställning komma i fråga.

Den offentliga sektorn svarar för en betydande del av ekonomin. Genom
en tydlig upphandlingsstrategi vad avser inköp för den löpande verk-
samheten i stat, kommun och landsting har det allmänna stora möjligheter
att påverka marknaden. Offentlig upphandling av varor och tjänster har

5.18

hittills använts endast i mycket begränsad utsträckning som instrument för
att driva på miljöanpassningen av produkter. Genom att bl.a. ange enhetliga
miljökrav för upphandlingen får producenterna incitament att styra mot
miljöanpassade varor och tjänster, vilket på sikt kan bidra till att svenska
företags exportmöjligheter ökar.

Regeringen avser att ge ett uppdrag till ett antal myndigheter att
återrapportera sina erfarenheter vid tillämpning av lagen om offentlig
upphandling (1992:1528) vad gäller miljöanpassningen av sin upphandling
enligt vad som följer av lagen.

Miljöfrågorna har också fått en ökad betydelse inom
standardiseringsarbetet under de senaste åren. I det globala
standardiseringsorganet ISO diskuteras olika metoder för att göra
miljökonsekvensbeskrivningar eller livscykelanalyser i det tekniska
standardiseringsarbetet. Regeringen avser att ge en särskild utredare ett
uppdrag att tillsammans med den svenska standardiseringorganisationen,
näringslivet och berörda myndigheter analysera och föreslå hur
miljöhänsyn kan integreras i det svenska standardiseringsarbetet.

5.3.2 Enklare att starta och driva företag

Ett gott näringslivsklimat i form av bl.a. rimliga skatteregler, god
kompetens- och kapitalförsörjning samt långsiktigt fasta spelregler för
företagarna och företagen är avgörande för att nå en god ekonomisk tillväxt
och därmed långsiktig sysselsättning i näringslivet.

Regeringen avser att tillkalla en delegation för att ta fram samlade förslag
i syfte att förenkla för företagen.

Skattereglerna för fåmansbolag bör ses över i bl.a. förenklingssyfte.

Regeringen kommer att överväga hur företagsledarutbildning och för-
djupad rådgivning kan förstärkas.

Tillväxt och därmed sysselsättning påverkas av insatser inom flera olika
politikområden. Som ett av fundamenten för tillväxt - och därmed
långsiktig sysselsättning - är det väsentligt att staten medverkar till stabilitet
och fasta spelregler. En sådan markering från det allmännas sida underlättar
för företagare att satsa tid och pengar på riskfyllda projekt. Att starta och
driva företag är i sig ett risktagande, där många osäkra kommersiella
faktorer måste bedömas och hanteras. Det finns ett värde i sig att samhället
på alla sätt försöker bidra till att minska denna osäkerhet genom att i största
möjliga utsträckning bidra till att de institutionella förutsättningarna är
förutsägbara.

En sådan stabilitet kräver att förändringar rörande exempelvis skatter,
arbetsrätt, stödsystem m.m. genomförs under bred politisk enighet för att
säkerställa att förändringarna är långsiktigt hållbara. De förändringar som
sker måste genomföras på ett sådant sätt att företagen ges en rimlig tid till
anpassning.

Förutom att skapa stabila spelregler bör staten se till att företagarna får
ett rimligt ekonomiskt utbyte av sitt risktagande och sin verksamhet.

Prop. 1995/96:222

5.19

Prop. 1995/96:222

Skatter

Till en offensiv näringspolitik hör ett skattesystem som främjar förnyelse
och tillväxt. Detta innebär bl.a. att lättnader i dubbelbeskattningen införs
fr.o.m år 1997 vad gäller onoterade aktiebolag. Vidare avser regeringen att
återkomma i höst med förslag om justeringar i beskattningen av enskilda
näringsidkare och delägare i handelsbolag. En fortsatt översyn skall göras
med syfte att åstadkomma ytterligare förenklingar. Regeringen kommer att
i samband med budgetpropositionen föreslå ändring av bilförmånsreglema.
Innebörden av dessa åtgärder framgår närmare av avsnitt 4.

Handel medsmåföretagsaktier m.m.

Under de senaste åren har regeringen vidtagit en rad åtgärder för att
förbättra de små och medelstora företagens tillgång på eget kapital och
annan finansiering. Sålunda har exempelvis Industrifonden och ALMI
Företagspartner AB fått utökade möjligheter att lämna riskfinansiering. Den
statliga stiftelsen Industrifonden arbetar med att främja industriföretagens
produktutvecklings- och marknadsföringsprojekt. Fonden har idag ett
kapital på närmare 3 miljarder kronor, varav ca 1 miljard kronor i likvida
medel.

Riksdagen beslutade våren 1995 att Industrifonden även skulle kunna
arbeta med att förstärka företagens eget kapital, i form av t.ex. aktieteckning
på minoritetsbasis (prop. 1994/95:100, bet. 1994/95:NU18, rskr.
1994/95:300).

Industrifonden har under hand redovisat ett förslag som i huvudsak
innebär att fonden i första hand indirekt går in med ägarkapital i små och
medelstora företag. Det kan organiseras så att Industrifonden blir delägare
i regionala riskkapitalbolag, vilka dock behåller ett privat ägande med i
regel drygt 50%. På så sätt kommer besluten att finansiera enskilda företag
att fattas i regionerna, dvs. nära de företag som berörs, samtidigt som
Industrifonden kan samordna verksamheten i stort. Kunnandet och
engagemanget hos privata intressenter kombineras med fondens kompetens
och kapital. Regeringen vill för riksdagens information anmäla att den
beslutade riskkapitalverksamheten kan komma att organiseras helt eller
delvis på ovannämnda sätt.

Vidare har ett tidsbegränsat system med s.k. riskkapitalavdrag införts
och en 6:e AP-fondsstyrelse inrättats med möjligheter att investera i
småföretagsaktier. Ett flertal privata initiativ har också tagits när det gäller
att förse småföretagen med förstärkt eget kapital, ofta i form av
minoritetsandelar.

Ett kvarstående problem när det gäller småföretagens riskkapital-
försöijning är dock att det, vid sidan av OTC-marknaden vid Stockholms
Fondbörs, saknas s.k. exitmöjligheter, dvs. en möjlighet för investerarna att
avveckla aktieinnehavet. I regel är aktier i småföretag illikvida i den

5.20

meningen att de inte är lätta att sälja och köpa. Genom elektroniska eller Prop. 1995/96:222
fysiska marknadsplatser motverkas problemet. Marknadsplatsernas uppgift
bör vara att utgöra mötesplats för kapital och företag där förmedling av nytt
kapital kan komma till stånd, s.k. primärmarknad. Vidare bör
marknadsplatserna möjliggöra handel med småföretagsaktier, s.k.
sekundärmarknad. Sådana marknadsplatser bidrar dels till ett ökat utbud av
riskkapital, dels riskspridning och awecklingsmöjligheter för placerarna.

Sammantaget bidrar åtgärderna till att öka kapitalet i de små och medelstora
företagen och ökar därmed deras möjligheter att expandera. Det är
angeläget att ytterligare förbättra riskkapitalförsöijningen för små och
medelstora företag. Av den anledningen finns det skäl att närmare följa
utvecklingen av nya marknadsformer för kontakt mellan företag och
investerare. Därvid bör behovet av åtgärder för att underlätta
genomförandet av olika projekt inom området ytterligare övervägas.

Patentintrångsförsäkring

Patent är avsett att vara ett effektivt immaterialrättsligt skydd. Skyddstiden
skall bl.a. ge innehavaren av patentet möjlighet att täcka kostnaderna för
den forskning och utveckling som lett fram till patentet. Utan ett fungerande
skydd för att hävda patentet under dess livstid minskar intresset för
utvecklingen av produkter och metoder. På sikt kan detta leda till en
utarmning av industriproduktionen och minskad sysselsättning.

En patentintrångsförsäkring är ett skydd som står till buds på
kommersiell grund. Detta ger en patenthavare med små ekonomiska
resurser en möjlighet att hävda sin rätt även vid utdragna och
kostnadskrävande rättsprocesser. Redan existensen av en sådan försäkring
förmodas verka avskräckande för den som tänker göra patentintrång.

Inom Europeiska kommissionen undersöker man möjligheterna att eta-
blera en patentintrångsförsäkring på europeisk nivå. Arbetet är för
närvarande i en förberedande fas. Sverige kommer att tillsammans med
Danmark engagera sig starkt i denna fråga. En europeisk försäkring
beräknas dock kunna bli verklighet först om två till fem år.

Svenska patentinnehavare kan för närvarande inte försäkra sig mot
patentintrång. Regeringen har i prop. 1995/96:25 uttryckt sin avsikt att
undersöka möjligheterna till en svensk patentintrångsförsäkring byggd på
kommersiella grunder. Meningen är att en sådan försäkring skall vara en
övergångslösning fram till det att en europeisk försäkring kommer till
stånd.

Näringsdepartementet har under hösten 1995 haft två större möten med
industri- och intresseorganisationer. Bl.a. dessa möten har visat att det finns
ett starkt intresse av en försäkring mot patentintrång. Även
patentinnehavamas finansiärer torde vara intresserade. Regeringen
kommer att ta nödvändiga beslut för att genomföra en sådan försäkring.
Endast om det behövs ett statligt bolag för försäkringsskydd vid
patentintrångsprocesser kommer regeringen att återkomma till riksdagen..

7 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 222

5.21

Prop. 1995/96:222

En delegation för förenkling för småföretagen

En allmän förutsättning för tillväxt i näringslivet är en effektiv konkurrens
som främjar ett optimalt utnyttjande av tillgängliga resurser. Effektiv
konkurrens medför ett omvandlingstryck som tvingar företagen att bl.a.
arbeta effektivt, pressa priser och förbättra service. Den dynamik och
utveckling som uppstår bidrar till att främja vår internationella
konkurrensförmåga. Konkurrenskraftiga företag krävs för att skapa ökad
sysselsättning.

För att konkurrenstrycket på den svenska marknaden skall hållas uppe
krävs att hindren för nyetablering och de små företagens tillväxt begränsas
så långt som möjligt. Att våga omsätta en idé - finansiera denna och starta
eller vidareutveckla en redan befintlig rörelse - förutsätter risktagande och
också visst mod. Tillbakahållande inslag kan sannolikt tillskrivas rent
psykologiska faktorer, traditioner, grad av riskvillighet m.m. Andra faktorer
är kända och mer direkt påverkbara.

Många insatser initieras nu för att skapa sysselsättning. Det arbetet måste
också åtföljas av åtgärder för att identifiera och rensa bort onödiga hinder
för småföretagsetableringar och småföretagstillväxt. Samtidigt måste
ansträngningarna fortsätta med att följa, utvärdera och utveckla genomförda
förslag.

Regeringen anser det angeläget att fortsätta dialogen med näringslivet
om detta och avser därför att tillsätta en delegation för förenkling för
småföretagen. Delegationen skall utifrån sina erfarenheter av tillträdes- och
tillväxthinder söka förslag som kan stimulera till nyetableringar och till att
små och medelstora företag skall kunna växa. Delegationens arbete bör
syfta till att utgöra underlag för att fortlöpande ta fram konkreta åtgärder
som kan förbättra det svenska företagsklimatet.

Många regleringar innebär ofta en särskild belastning för entreprenörer
och de små företagen. Olika särbestämmelser, myndighetsföreskrifter etc.
utgör en samlad regelmassa som mindre företag i dag inte har resurser att
överblicka. Regleringar och de uppgiftslämnarkrav som ofta är förenade
med dem kan också ofta lättare uppfyllas av de stora företagen. De kan
således innebära en konkurrenssnedvridning i relation till mindre företag
med dessas mindre behov av och mindre resurser till formella admi-
nistrativa system. En central aspekt i delegationens arbete bör därför vara
att bredda och intensifiera arbetet för regelreformering och avreglering.
Arbetet i en sådan delegation bör ta sin utgångspunkt och ske i
koordinering med dels arbetet enligt verksförordningens bestämmelser om
konsekvensanalyser, dels arbetet med den systematiska granskning av
företagsregler som sedan en tid genomförs i departementen. Detta
metodiska arbete är också särskilt inriktat på att beakta de små och
medelstora företagens situation.

5.22

Översyn av reglerna inom tjänstesektorn

Prop. 1995/96:222

Tjänstesektorn har alltid svarat för en betydande del av sysselsättningen.
Även om industrisektorn under de närmaste åren bör kunna öka sin
sysselsättning är det uppenbart att tjänstesektorn måste svara för en
betydande del av den nödvändiga sysselsättningsökningen. De finansiella
begränsningarna för en fortsatt expansion av den offentliga sektorn innebär
att det i första hand måste vara den privata tjänstesektorn som expanderar.
En avgörande förutsättning för en ökad sysselsättning i tjänstesektorn är
delen stark industrisektor, dels en framgångsrik ekonomisk politik med
förbättrade förutsättningar för företagande, och som ger hushållen ökade
möjligheter att efterfråga tjänster.

Rationaliseringarna inom industrisektorn höjer den genomsnittliga
produktiviteten i samhället, och ger därmed också ökade reallöner.
Samtidigt som detta leder till en ökad efterfrågan på många tjänster, t.ex.
inom turism- och besöksnäringen, så blir tjänster samtidigt dyrare i
förhållande till varor. Ett uttryck för detta är t.ex. att omsättningen av enkla
reparationstjänster har gått tillbaka kraftigt.

Att hushållssektoms efterfrågan på enkla tjänster minskat kraftigt hänger
också samman med de minskade löneskillnaderna, och med det ökade
utbudet av teknisk utrustning och andra produkter som underlättar för
hushållen att själva svara för dessa tjänster. De tydligaste exemplen på detta
är tvätt, städnings- och serveringstjänster i hemmen och hemköming av
varor. Denna utveckling är ett led i en normal samhällsutveckling och har i
huvudsak varit mycket positiv.

Tjänstesektorn var i stort sett undantagen från mervärdesskatt fram till
1991, då underlaget för mervärdesskatten breddades som ett led i
finansieringen av sänkta skatter på arbets- och näringsinkomster. Efter
medlemskapet i EU medför de gemensamma mervärdeskattereglema att
utrymmet för lättnader i mervärdesskatten ytterligare begränsats.

Tjänstesektorn svarar redan idag för huvuddelen av sysselsättningen. En
växande del består av insatstjänster som efterfrågas av andra företag, inte
minst inom jordbruks- och industrisektorerna. Sektorn är mycket
diversifierad och innehåller såväl låglöneyrken som mer kvalificerade
höglöneyrken. Att tjänstesektorn har en betydande potential för att skapa
goda jobb framgår av rapporter som tyder på att de nya jobben inom den
amerikanska tjänstesektorn har varit mer kvalificerade och välbetalda än
vad man tidigare antagit.

Olika typer av enkla tjänster har tidigare ofta fungerat som en
introduktion till arbetsmarknaden för personer utan tidigare
arbetslivserfarenhet. Den kraftigt minskade efterfrågan på sådana tjänster
kan ha försämrat arbetsmarknadens funktionssätt och ökat belastningen på
den aktiva arbetsmarknadspolitiken.

Ett av de motiv som anförts för lättnader eller andra stimulanser för
tjänstesektorn är att minska det avsiktliga skatteundandragandet. Det är ett
problem som i första hand måste angripas med effektivare kontrollåtgärder.
Man kan dock inte bortse från att det avsiktliga skatteundandragandet skulle

5.23

kunna minskas om det vore lite billigare än idag att anställa eller att anlita
entreprenörer. Ett annat argument som framförts i debatten är att skatter och
andra lagregleringar är så krångliga att det i sig utgör ett hinder för att man
skall betala skatt och arbetsgivaravift när man anställer eller anlitar någon.

I den politiska debatten påstås ibland att den privata tjänstesektorn
behöver skattelättnader eller andra stimulansåtgärder för att expandera. De
senaste decenniernas starka expansion inom sektorn visar att detta synsätt är
felaktigt. 90-talets svåra ekonomiska kris och massarbetslöshet ger dock
skäl för att överväga vilka åtgärder som skulle kunna vidtas för att på kort
sikt underlätta sektorns expansion.

En rad sådana åtgärder har vidtagits tidigare. Den som uppmärksammats
mest på senare tid är de s.k. ROT-avdragen, som innebär en tillfällig
skattelättnad för reparationer samt om- och tillbyggnader av fastigheter.
Under den tidigare perioden med ROT-avdrag från 15 februari 1993 till och
med 1994 års utgång fick totalt ca 310.000 fysiska personer och ca 17.000
juridiska personer skattereduktion. Det handlar i betydande utsträckning om
arbete som fastighetsägaren annars skulle ha finansierat helt själv, som
annars inte skulle ha utförts, eller som skulle ha utförts vid en annan
tidpunkt. Samtidigt är det troligt att en del av arbetena inte skulle ha
upptagits till beskattning utan det incitament som ROT-avdraget gav.

ROT-avdraget har kritiserats för att ensidigt ha inriktats på en manlig del
av arbetsmarknaden. Orsaken till valet av bransch har varit att det går att
skjuta upp eller tidigarelägga byggnadsarbeten, men knappast vård och
omsorg. Det kan dock finnas anledning att överväga om och hur liknande
tillfälliga stimulansåtgäder kan inriktas på andra verksamheter.

Regeringen avser mot denna bakgrund att låta se över reglerna för
anlitande av tjänster och analysera vilken roll privatpersoners köp av
tjänster har för samhällsekonomin. I uppdraget kommer också att ligga att
ge förslag till regeländringar som skulle stimulera utbud av och efterfrågan
på tjänster. Uppdraget bör slutföras under innevarande år.

Det finns även behov av en belysning av möjligheterna till
administrativa förenklingar inom området. RSV bör därför i anslutning till
den ovannämnda översynen analysera dessa aspekter och överväga om det
går att införa ett standardiserat system för betalning för tjänster liknande det
som tillämpas i Frankrike sedan några år. RSV bör även studera andra
system för att stimulera sådana privata tjänster som i första hand vänder sig
till enskilda och hushåll. RSV bör också redovisa vilka ansvarsförhållanden
som gäller när en privatperson anställer eller anlitar en annan privatperson
för att utföra ett arbete. RSV bör slutligen redovisa en bedömning av hur
omfattande skatteundandragandet inom den privata tjänstesektorn är, samt
vilka möjligheter det finns att minska detta. Resultatet bör redovisas under
innevarande år.

Prop. 1995/96:222

5.24

5.3.3 En ny regional näringspolitik

Prop. 1995/96:222

Det finns inte en gemensam formel för att främja näringslivets förnyelse
och tillväxt. Förändrade villkor för tillväxt och sysselsättning ställer nu
växande krav på helhetslösningar. Förutom de allmänna ekonomiska
förutsättningarna är det samverkan mellan aktörer på internationell,
nationell, regional och lokal nivå samt mellan en rad olika politikområden,
som nu mer än tidigare bestämmer företagandets villkor och
förutsättningarna för nya investeringar.

Vilka konkreta åtgärder som vid en viss tidpunkt är mest angelägna kan
inte preciseras på nationell nivå. Det som bör göras på nationell nivå är att
skapa ramar och därmed bl.a. förutsättningar.

Vad som konkret skall göras och av vem måste avgöras närmare
verkligheten. Skillnaden är stor mellan olika regioner vad gäller problem
och förutsättningar för småföretagens tillväxt och utveckling. Det kan gälla
arbetskraftens utbildningsnivå, tillgång till forsknings- och
utvecklingskompetens och högre utbildning, företagslokaler, marknads-
och exportkompetens, storleken på den lokala marknaden och de lokala
företagsnätverkens styrka.

I de delar av landet som regering och riksdag utpekat som stödområden är
de allmänna förutsättningarna sämre än i övriga delar, och därför sätts
åtgärder in för att motverka detta.

Variationer i olika förutsättningar för företagsutveckling finns emellertid
i alla delar av landet och det bör på ett helt annat sätt än tidigare få prägla
den regionala näringspolitikens utformning.

Alla regionala intressen skall bjudas in och engageras för att forma en
regionalt samordnad politik för utveckling av det lokala näringslivet och en
kraftig ökning av sysselsättningen.

Ökad samverkan i länen

Regeringen avser att ta initiativ till en bred samverkan i länen för att
åstadkomma en effektiv tillväxtorienterad närings- och regionalpolitik.
Syftet är att på ett aktionsinriktat sätt engagera ett stort antal aktörer - ett
partnerskap - for att utarbeta förslag till regionala och lokala åtgärder för att
åstadkomma ökad tillväxt och sysselsättning. De statliga organen i länen
kommer att få i uppdrag att medverka i detta arbete. Andra aktörer som
kommuner, landsting och organisationer kommer också att inbjudas att
aktivt medverka.

Landshövdingarna i samtliga län kommer att få ett förhandlingsuppdrag
som, förutom ansvar för ledning och samordning av uppdraget, också
innebär att svara för att förslagen är väl förankrade hos alla berörda.
Gemensamma finansieringslösningar där flera aktörer medverkar i konkreta
åtgärder skall eftersträvas. Möjligheterna att samverka med privata
finansiärer skall särskilt uppmärksammas. I uppdraget skall också ingå att
lämna förslag till eventuella förenklingar av regelverk liksom anpassning av

5.25

beslutsordningar etc.som kan underlätta genomförandet av åtgärderna.

Det är vidare viktigt att arbetet samordnas med det genomförande av
program med finansiering från EG:s strukturfonder som redan pågår i vissa
regioner. Genom en aktiv och medveten samordning mellan dessa båda
utvecklingsinriktade verksamheter bör de samlade effekterna kunna öka.
Även den verksamhet med en lokalt anpassad arbetsmarknadspolitik som
bedrivs i 40 kommuner kan beaktas i detta sammanhang. Regeringen
kommer senare att lämna ytterligare riktlinjer för arbetet.

Ett nytt processinriktat samarbete har också inletts mellan regeringen,
Kommunförbundet, Landstingsförbundet, arbetsmarknadens parter samt en
rad olika myndigheter.

Ytterligare medel för småföretagsutveckling m.m.

Riksdagen har för budgetåren 1994/95 resp. 1995/96 anslagit 800 resp. 400
miljoner kronor till Särskilda regionala åtgärder för regional utveckling och
tillväxt på tionde huvudtitelns anslag A 2. Arbetsmarknadspolitiska
åtgärder. Medlen används för tillfälligt småföretagsstöd, konsultcheckar
och andra företagsinriktade åtgärder.

Resultatet av åtgärderna är mycket positivt. Hittills beräknas t.ex. ca
10 000 nya arbetstillfällen tillkomma i de verksamheter som erhållit stöd.

Regeringen föreslår därför att ytterligare 500 miljoner kronor avsätts
från den beloppsram som föreslagits för programmet för småföretags-
utveckling, förnyelse och tillväxt.

Åtgärderna bör i princip ha samma inriktning som de nuvarande. Medlen
bör till viss del även kunna användas för samma ändamål som det s.k.
länsanslaget. Härmed kommer dessa nya resurser att tillsammans med
länsanslaget bli ett verksamt medel i den samlade regionala näringspolitik
som skall utvecklas i länen.

Inom de ramar som EG:s statsstödsregler medger skall ytterligare in-
satser vidtas för att stödja tjänsteföretag. Även möjligheterna att stödja
kvinnligt företagande skall särskilt uppmärksammas.

Det ökande kvinnliga företagandet liksom framväxten av olika nätverk
som stöd för denna utveckling är mycket glädjande. Regeringen kommer att
se över hur stödet till det kvinnliga företagandet kan förbättras i olika
avseenden. Bl.a. bör verksamheten med kvinnliga resurscentra, såväl
regionalt som nationellt, kunna vidareutvecklas.

Regeringen avser vidare att under åren 1997-1999 utbetala sammanlagt
7 miljoner kronor till folkrörelserådet Hela Sverige skall leva.

Helhetssyn vid organisatoriska förändringar i statlig verksamhet

Utformningen och inriktningen på den statliga verksamheten har stor
betydelse för utvecklingen i landets olika delar. Den statliga verksamheten
har de senaste åren genomgått stora förändringar. Det gäller bl.a.

Prop. 1995/96:222

5.26

styrningen, finansieringen och lokaliseringen. För regionernas utveckling är
den statliga sysselsättningen viktig både när det gäller sysselsättningen och
tillgängligheten till verksamheten.

Myndigheternas möjlighet att i stor utsträckning bestämma sin egen
organisation har i många fall inneburit att nya regionala indelningar
skapats. Bristande helhetssyn har negativt påverkat den geografiska
fördelningen av sysselsättningen och försvårat den regionala
samordningen.

För att åstadkomma rimliga förutsättningar för den regionala
samordningen och en bättre helhetssyn vad gäller den nationella strukturen
i förändringarna, bör en avvägning göras mellan olika verksamhetsområden
och myndigheter på nationell nivå. Den parlamentariskt sammansatta
Regionberedningen framhåller i sitt betänkande "Regional framtid" (SOU
1995:27) att samordningen av offentlig regional verksamhet bör förbättras.
Beredningen föreslår att regeringen bör utfärda anvisningar beträffande
vilka överväganden myndigheterna skall göra i fråga om sina indelningar.
Betänkandet har remissbehandlats och bereds f.n. i regeringskansliet.

En särskild utredare (Dir 1995:000) analyserar för närvarande de
regionala konsekvenserna av förändringar inom den statliga sektorn. I
avvaktan på resultaten av det arbetet och de förändringar som kan krävas
för att åstadkomma en bättre helhetssyn, skall regeringen noggrant följa
utvecklingen på detta område.

En utvecklad turistnäring

Turistnäringen är en utpräglad småföretagsbransch med drygt 20 000
företag. Näringen är sysselsättningsintensiv med ca 200 000 personer som
arbetar hel- eller deltid och har stor betydelse för sysselsättningen i många
regioner.

För att öka konkurrenskraften i förhållande till våra konkurrentländer
samt för att öka tillväxten och antalet sysselsättningstillfällen är det
motiverat att den statliga satsningen på internationell marknadsföring ökar
och att branschen tar sin del av ansvaret för en ökad, gemensamt
finansierad marknadsföring av Sverige som turistland.

Det av staten och turistnäringen samägda marknadsföringsbolaget
Sveriges Rese- och Turistråd AB har i en skrivelse i maj 1996 till
regeringen hemställt om utökade resurser för budgetåret 1997 till
marknadsföring och utveckling av Sverige som resmål inom ramen för
projekt "Kraftsamling Resmål Sverige". Målsättningen med projektet är att
öka Sveriges attraktionskraft som resmål och år 2000 ha skapat 25 000 nya
arbetstillfällen och genererat 35 miljarder kronor i ökade turistintäkter i
Sverige.

Prop. 1995/96:222

5.27

En utvecklad skogsnäring

Prop. 1995/96:222

Svensk skogsindustri och skogsbruk förblir, trots utvecklingen av andra
sektorer, en viktig och grundläggande del av vårt näringsliv. Ingen annan
exportsektor ger landet så stora nettoexportinkomster som skogsnäringen.
Skogsnäringen är emellertid mer än en basnäring som ger hårdvaluta. Både
nationellt och internationellt är den ett passande inslag i ett krets-
loppssamhälle.

Träfibern borde kunna utnyttjas bättre och i ett vidare sammanhang.
Begreppet ökad vidareförädling är därvid alltför begränsat.

Det behövs mot denna bakgrund ett målmedvetet nytänkande hos de
svenska skogsindustriföretagen. En samordnad kraftsamling där insatser
görs också tillsammans med staten är alltså angelägen. Det gäller i första
hand forskningsområdet.

Det är angeläget att forskningsinsatserna görs mer samlat och
målinriktat. En samordnad insats bör göras för skogsindustriell forskning
och utveckling. Den skall fokusera tillgängliga resurser samt öka
samarbetet mellan industrin och forskningen inom både högskolan och
forskningsinstitut.

Förslaget innebär att de offentliga medel som finns tillgängliga för
skogsindustriella forskningsinsatser samordnas med relevanta delar av
fakultetsmedel. En samordning av statliga medel inom forskningssystemet
tillsammans med en industriell motfinansiering skulle utgöra en styrande
kraft för att åstadkomma det önskvärda kunskaps- och kompetenshöj ande
steget.

Under de senaste åren har det väckts omfattande krav på våra
exportmarknader vad gäller skogsindustriproduktemas framställning och
deras ursprung även i fråga om råvaran. Den svenska skogsnäringen har
mot denna bakgrund i samarbete med företrädare för miljöorganisationer
startat ett arbete med att skapa system för miljöcertifiering av
skogsindustriprodukter där hänsyn även tas till hur skogsråvaran
produceras. Staten kan underlätta processen genom att skapa lämpliga
grundläggande förutsättningar. Det har gjorts genom 1993 års
skogspolitiska beslut. Den miljöhänsyn som skall tas i skogsbruket regleras
i skogsvårdslagen och naturvårdslagen. Bestämmelserna förutsätter goda
kunskaper hos skogsägaren om de miljövärden som finns på hans fastighet,
bl.a. i form av skyddsvärda biotoper. Det är angeläget att så fort som
möjligt fullfölja inventeringen av skyddsvärda biotoper så att statens krav
kan preciseras. Därmed kommer skogsbranschen att få en av de viktigaste
byggstenarna i ett framtida certifieringssystem som kan accepteras av
marknaden i Sverige och utomlands.

Investeringsstöd till jordbruket

I proposition 1995/96:201 om vissa regionalpolitiska frågor föreslås
regeländringar för landsbygdsstödet. Regeringen har valt att anpassa de

5.28

svenska reglerna för detta stöd till EG:s regler om försumbart stöd ("de Prop. 1995/96:222
minimis") enligt EG-kommissionens riktlinjer (96/c 68/06). Genom denna
anpassning kan stöd i denna form inte längre lämnas till jordbruks- och
trädgårdsföretag. Det har varit möjligt att lämna landsbygdsstöd till
jordbruksinvesteringar i de sju nordligaste länen och till
kombinationsverksamheter till jordbruksproduktion i övriga landet. Frågan
om ett fortsatt landsbygdsstöd till jordbruket tas upp av riksdagens
arbetsmarknadsutskott i betänkandet 1995/96:AU16 Landsbygdsstöd, m.m.
Utskottet anser att någon form av stöd bör lämnas även i fortsättningen och
att regeringen utan dröjsmål skall återkomma till riksdagen med förslag i
frågan.

Regeringen föreslår därför att ett nytt investeringsstöd till jordbruket
införs. Stödet ersätter i princip bl.a. det nationella stöd som tidigare kunnat
lämnas inom ramen för landsbygdsstödet. Det nya stödet blir ett av EG
medfmansierat stöd. Stödet utformas i enlighet med rådets förordning
(EEG) nr 2328/91 av den 15 juli 1991 om förbättring av
jordbruksstrukturens effektivitet. EG:s medfinansiering förutsätts vara 25
procent utom i strukturfondernas mål 6-område där en högre
medfinansiering är möjlig. Utgångspunkten är att stödet skall ge
möjligheter till ökad sysselsättning i glesbygdsområden och möjlighet att
förstärka åtgärder för djurskyddet och miljön. Stödet kommer att leda till en
ökad sysselsättning inom i första hand byggnadssektorn.

Genom EU-medlemskapet gäller gemenskapens statsstödsregler för
nationella stöd som lämnas till jordbrukssektorn. Utformningen av ett
statsstöd måste vara i enlighet med dessa regler. För medfinansierade
stödformer ställs också krav på hur stöd utformas. För närvarande tillämpar
Sverige inom jordbrukets struktur- och regionalpolitik tre s.k. 5a-stöd. -
Stöden omfattas av rådets förordning (EEG) nr 2328/91. Stöden är
kompensationsbidrag till jordbruk i bergsområden och mindre gynnade
områden och startstöd till yngre företagare med jordbruks-, trädgårds- eller
renskötselföretag. Vidare har Sverige infört ett investeringsstöd till
livsmedelsindustrin enligt rådets förordning (EEG) nr 866/90 av den 29
mars 1990 om förbättring av villkoren för bearbetning och saluföring av
jordbruksprodukter. Dessa stöd kan dock inte utnyttjas för att stödja
investeringarna i de önskade regionerna och sektorerna. EG:s
investeringsstöd skall bidra till en förbättring av såväl inkomsterna som av
levnads-, arbets- och produktionsvillkoren för jordbruks- och
trädgårdsföretag, och anses vara ett av EG:s viktigaste strukturstöd.

Bidraget förutsätter upprättande av en utförlig s.k. driftförbättringsplan
för det stödsökande företaget med noggranna kalkyler som innebär att
investeringsbidrag endast kan lämnas till nödvändiga, lönsamma och
ändamålsenliga åtgärder. Stöd medges för merparten av de investeringar
som bedöms bli nödvändiga för att genomföra driftförbättringsplanen. Stöd
lämnas dock inte till markköp. Som exempel på av EG angivna ramvillkor
kan nämnas att stödet skall ingå i den nämnda förbättringsplanen och verka
inkomsthöj ande. Sökanden måste ha jordbruk eller trädgård som
huvudsysselsättning, vara yrkeskunnig, ha bokföringsmässig redovisning

5.29

och vara i behov av stöd för att kunna genomföra den planerade Prop. 1995/96:222
investeringen. Bidrag får lämnas med upp till 35 procent av
investeringskostnaden för fasta anläggningar och med högst 20 procent för
andra slag av investeringar.

Genom att bl.a. medel, som tidigare lämnades till jordbruksinvesteringar
inom landsbygdsstödet, avsätts för ett investeringsstöd utformat enligt
EG:s regler underlättas medfinansiering av framtida investeringar. Stödet
finansieras med medel som i dag anslås för landsbygdsstöd. Regeringen
avser att i budgetpropositionen för är 1997 återkomma till riksdagen i
anslagsfrågan.

Stödet bör utformas så att det, liksom hittills varit fallet, huvudsakligen
kan lämnas till jordbruksinvesteringar i de sju nordligaste länen. Stöd bör
också fortsättningsvis kunna lämnas till kombinationsverksamhet i hela
landet av den typ som är stödberättigad enligt 5a-stödet. Stödet bör
därutöver kunna utformas som ett instrument för att främja miljö- och
djurskyddsinvesteringar och kompensera jordbrukarna för de merkostnader
som sådana samhälleligt eftersträvade investeringar kan medföra. Stöd för
sådana investeringar bör kunna lämnas i hela landet. Detta innebär att
investeringsstöd enligt 5A blir tillgängligt i hela landet.

För att ett investeringstöd skall kunna införas måste ett svenskt förslag
till utformning av stödet föreläggas EG-kommissionen och godkännas av
denna. Stödet bör kunna införas under år 1997. Ett förslag till
medfinansierat investeringsstöd i enlighet med vad som här anförts bör
utarbetas och överlämnas till kommissionen.

5.3.4 Fler exportföretag

Sverige är en del i en internationell ekonomi. Exporten motsvarar drygt 40
procent av BNP och andelen har vuxit under senare år. Utrikeshandeln är
därmed av mycket stor betydelse för tillväxt och sysselsättning i Sverige.

Exportens utveckling beror på en rad faktorer, av vilka tillväxten på
utländska marknader och de svenska företagens konkurrensposition är de
viktigaste. Genom den internationella handelspolitiken verkar regeringen
för ett förbättrat tillträde för svenska företag på utländska marknader.
Genom åtgärder på det exportfrämjande området verkar regeringen för att
bistå framför allt små och medelstora företag att utveckla exporten.

Sveriges Exportråd är det centrala serviceorganet för exportfrämjande
åtgärder. De små och medelstora företagen prioriteras i rådets verksamhet.

Regeringen gör bedömningen att vissa begränsade ytterligare insatser
inom ramen för Exportrådet kan leda till betydelsefulla positiva effekter på
tillväxt och sysselsättning. Utgångspunkten för sådant förslag är att det
syftar till att undanröja hinder för lönsam export i form av bl.a. brist på
kompetens i exportfrågor, brist på erfarenhet, brist på information om
affärsmöjligheter samt brist på kundkontaktskapande verksamhet.

5.30

Team Export

Prop. 1995/96:222

Exportrådet drev under åren 1993 - 1995 projektet Team Export - 100
exportsäljare med stöd av regeringen samt i samarbete med
AMS/Länsarbets-nämndema. Resultatet av detta projekt är att mer än 70
procent av exportsäljama har anställning efter projekttiden. Vidare kan
nämnas att för vaije ökning av exporten med omkring 500.000 kronor som
projektet skapar åstadkoms ett nytt arbetstillfälle. Genom detta projekt
forväntas en exportökning på 200 miljoner kronor vilket innebär ytterligare
400 arbetstillfällen utöver exportsäljama.

Det finns en oomstridd potential för ökad export hos de mindre
företagen. Arbetslösa säljare är en outnyttjad resurs. Projektet Team Export
bör därför fortsätta.

5.4 Program för samarbete och utveckling inom
Östersjöregionen

Regeringens förslag: En fond omfattande 1 miljard kronor skapas
med syfte att under en femårsperiod stärka samarbete och utveckling i
Östersjöregionen.

Skälen för regeringens förslag: I Sveriges närområde växer en ny och stor
marknad fram. Det får effekt på tillväxtpotentialen och sysselsättningen,
både i Sverige och i området i övrigt, under lång tid framöver.

Det ligger i Sveriges intresse att utvecklingen runt Östersjön fortskrider
och påskyndas. En ökad handel har en central betydelse både för den
ekonomiska utvecklingen och för att föra folken närmare varandra. Genom
gemensamma projekt mellan näringsliv, offentliga institutioner och stater i
de nya demokratierna och Sverige kan denna utveckling stimuleras
ytterligare. Därigenom kan både demokratiseringsprocessen i hela sin vidd
- socialt, ekonomiskt och utvecklingsmässigt - påskyndas och marknaden
för svenska varor och tjänster öka. Dessutom medför en positiv utveckling
i regionen att andra politiska mål som ekologisk uthållighet,
kunskapsutbyte, kulturell förståelse och öppenhet kan främjas.

Sverige har en framträdande roll i Östersjösamarbetet. Inte bara har vi
den längsta kuststräckan mot havet, vi har också allt sedan
demokratiseringsprocessen inleddes varit aktivt pådrivande för en större
integration av de olika länderna och ekonomierna i området. Vår handel
liksom näringslivets investeringar ökar kraftigt. Sverige står för de största
utlandsinvesteringarna i Estland. En snabb ökning av investeringarna sker
också i Polen och Ryssland. Sverige är inom ramen för

5.31

utvecklingssamarbetet det största givarlandet till vart och ett av de baltiska
staterna. Under de senaste åren har utvecklingssamarbetet med nordvästra
Ryssland ökat särskilt starkt.

Genom resultaten av regeringschefsmötet i Visby i maj i år, har Sveriges
roll ytterligare tydliggjorts. Sveriges statsminister fick i Visby i uppdrag att
tills vidare koordinera Östersjösamarbetet. Det medför stora möjligheter.
Det bor 50 miljoner människor kring Östersjön. Om området kan utvecklas
till en naturlig bro mellan de tidigare kommunistiska länderna och EU, kan
en marknadsplats för över en halv miljard människor skapas i vårt
närområde.

Ett nära samarbete mellan stater, näringsliv och utbildningsinstitutioner
är avgörande för om denna utveckling skall lyckas. Ett speciellt råd har
därför inrättats i Statsrådsberedningen - Statsministerns Östersjöråd. Rådet
skall vara det centrala forumet för samordning och utveckling av den
svenska Östersjöpolitiken. Rådet skall initiera debatt och skapa
medvetenhet kring behovet av ett närmare samarbete i vår region. Det skall
också fungera som referensgrupp i statsministerns uppdrag att koordinera
Östersjösamarbetet.

Rådets arbete kommer att koncentreras till de fem områdena svensk
exportindustri av bl.a. livsmedel, energisystem, ömsesidigt kunskapsutbyte,
stärkt infrastruktur samt samarbete för att skydda miljön runt Östersjön.

Inom vart och ett av dessa fem områden kommer regeringen att
presentera konkreta projekt utöver dem som redan pågår. Statsministerns
östersjöråd kommer även att fungera som ett instrument för ledning,
avrapportering och övergripande samordning av övriga aktiviteter
relaterade till östersjöarbetet i det svenska regeringskansliet.

I syfte att stimulera tillväxt och sysselsättning bör 1 miljard kronor
anvisas för åtgärder och projekt inom bl.a. de redovisade fem områdena,
samt för att öka handeln och investeringarna och i övrigt stärka samarbetet
mellan stater och näringsliv i regionen. Medlen bör tillföras en fond som
fördelas efter förslag av Statsministerns Östersjöråd.

Prop. 1995/96:222

5.32

5.5 Program för omställning till hållbar utveckling

Prop. 1995/96:222

Regeringens förslag: Ett femårigt program för investeringsbidrag
genomförs som syftar till att driva på den tekniska utvecklingen samt
att skapa sysselsättning främst genom kretsloppsanpassning av
byggnader och teknisk infrastruktur. Programmet skall omfatta
åtgärder med sysselsättningsskapande, teknikutvecklande och
miljöförbättrande effekt bl.a. inom avfallsområdet, va-området samt
inom byggsektorn. Även inom vissa andra områden kan åtgärder som
syftar till en ekologisk hållbar utveckling komma att ges stöd inom
ramen för programmet. Åtgärderna skall inriktas på projekt som är av
pilotkaraktär och som annars inte skulle komma till stånd.
Delegationen för ekologisk omställning vid Naturvårdsverket skall
fördela medlen. Ytterligare 1 miljard kronor bör tillföras fjortonde
huvudtitelns anslag Investeringsbidrag för främjande av omställning i
ekologiskt hållbar riktning.

Skälen för regeringens förslag: Den potential som finns för att skapa
sysselsättning inom miljöanpassad verksamhet bör tas tillvara. Exempelvis
kan delar av den friställda arbetskraft som i dag finns inom bygg- och
anläggningssektorn användas i samband med investeringar för
miljöanpassning av infrastrukturen och boedet, samt för rivning av vissa
byggnader. Därigenom påskyndas omställningen till en ekologiskt hållbar
utveckling. Utformade på rätt sätt kan dessa satsningar bidra till att lösa
miljöproblem i samband med boendet, till utveckling av ny teknik samt till
att minska arbetslösheten.

Under år 1995 genomfördes ett par sysselsättningsåtgärder med
inriktning på miljöområdet på 400 respektive 100 miljoner kronor (prop.
1994/95:25). En särskild delegation vid Naturvårdsverket fattar beslut om
bidragen för främjande av omställning i ekologiskt hållbar riktning. En
större utvärdering av de två bidragsprogrammen kommer att utföras och
redovisas i april 1997. En preliminär utvärdering har tagits fram av
Naturvårdsverket i samråd med länsstyrelser och andra berörda
myndigheter (rapporten "Insatser som kan skapa sysselsättning och
förbättra miljön"), vilken har remissbehandlats. Regeringens föreliggande
förslag bygger bl.a. på ovannämnda rapport samt remissvaren på denna
från bl.a. Boverket och Byggforskningsrådet. Underlag har också varit det
arbete som ligger till grund för den av ABF utgivna skriften "Bygg om
Sverige till bärkraft, 1996".

Det föreslagna programmet skall dels syfta till att skapa sysselsättning
genom att stimulera investeringar bl.a. i en kretsloppsanpassning av
byggnader och infrastruktur, och dels till att stimulera en marknad för ny
miljöteknik med framtida tillväxtförutsättningar. Förutom det i detta förslag

5.33

presenterade bidragsprogrammet bör åtgärder för en kretsloppsanpassning Prop. 1995/96:222
också stimuleras genom andra styrmedel och genom utvecklandet av klara
normer inom olika områden, exempelvis införande av producentansvar
innefattande bl.a. bestämmelser om hantering av bygg- och rivningsavfall.

Programmet skall stimulera till investeringar som bedöms inte annars
komma till stånd, dvs. stöd skall inte ges till redan beslutade projekt eller till
projekt som bedöms vara lönsamma på egen hand. Bl.a. finns det inom de
bostadsområden som byggdes inom det s.k. "miljonprogrammet" behov av
omfattande miljöförbättringar som skulle ge sysselsättningseffekter.
Särskilt åtgärder som leder till teknikutveckling bör stimuleras med
bidragen. Det finns i dag också en gråzon mellan forskning och fullskalig
tillämpning, som gör att det finns behov av stöd till experimentbyggande,
pilotprojekt och demonstrationsanläggningar, t.ex. inom ny småskalig va-
teknik. Förutom de arbetstillfällen programmet då skapar, skapas också
indirekta effekter såsom ökade exportmöjligheter genom att ny teknik
utvecklas samt att den kommersiella användningen av befintlig teknik
påskyndas. I syfte att skapa incitament för aktörerna att genomföra önskade
åtgärder bör bidragsdelen uppgå till mellan 15-30% av
investeringskostnaderna. Det finns i detta skede ingen anledning att
begränsa kretsen av möjliga bidragsmottagare. Stödet syftar till att stimulera
till åtgärder utöver bara uppfyllande av föreskrifter.

De områden inom vilka programmet skall kunna stimulera till
investeringar är:

- Åtgärder inom va-sektom för minskat utsläpp av kväve och fosfor från
avloppsvatten samt dagvattenhantering. Även inrättande av separata
toalett/urinledningar är angeläget, vilket minskar övergödningen. Försök
pågår i olika delar av landet.

- Återanvändning av byggnadsmaterial. Vid rivning av fastigheter krävs
särskilda insatser för att miljöfarligt material skall tas om hand på korrekt
sätt. Utveckling och igångsättning av bygg- och ombyggnadsprojekt
med återvunna material är angeläget. Ett särskilt problem utgör material
från områden som utförs med plastgjuten betong.

- Kretsloppsanpassad renovering, dvs. renovering som sker med hälso-
och miljöanpassade material som kan återanvändas och återvinnas.

- Åtgärder inom avfallsområdet som leder till minskad total mängd
deponerat avfall men också till bättre förutsättningar för separering av
olika avfallsfraktioner, till utnyttjande av återvunna fraktioner och inte
minst till avskiljning av miljöfarligt avfall.

Med den föreslagna formen för programmet består detta i huvudsak av en
satsning på ett avgränsat antal områden som främst består av pilotprojekt.
Det är angeläget med en helhetssyn på infrastrukturen i de befintliga
bostadsområden som kan komma i fråga för att kretsloppsanpassas med
bidrag ur dessa medel. Vidare kan de statliga medlen ges viss utväxling
genom att investeringarna till viss del finansieras av privat eller kommunalt
kapital som inte skulle ha satsats utan programmet.

5.34

Regeringen kommer att se över mandatet för delegationen för ekologisk Prop. 1995/96:222
omställning så att denna kan administrera programmet. I delegationen bör
därför ingå personer med erfarenhet från kommunsektorn, näringslivet,
utvecklingen inom byggsektorn, miljövård och arbetsmarknadspolitik.
Riksrevisionsverket kommer att ges i uppdrag att utvärdera programmet.
Syftet är att olika aspekter utifrån miljö-, boende- och sysselsättningspolitik
samt teknikutveckling skall kunna belysas vid bedömningen av
ansökningarna. Projekt utanför de nu nämnda områdena men med
inriktning på omställning för en ekologiskt hållbar utveckling får prövas av
regeringen inom den angivna ramen.

Mot bakgrund av tidigare investeringstöd med miljöinriktning bedömer
regeringen att sammanlagt 1 miljard kronor bör avsättas till delegationens
förfogande. Regeringen avser även att undersöka om arbetet med förnyelse
i ekologisk riktning av t.ex. va- och avfallssystemen på sikt kan främjas
genom miljöavgifter.

Programmet skall vara tidsbegränsat och genomföras under fem år.

5.35

5.6 Särskilda insatser för omstrukturering i vissa
kommuner och landsting

Prop. 1995/96:222

Regeringens förslag: Av de 400 miljoner kronor som har anvisats för
särskilda insatser för vissa kommuner och landsting år 1996 bör högst
200 miljoner kronor även få användas för projekt i kommuner och
landsting som avser att bidra till omstruktureringen i den kommunala
verksamheten med anledning av den ekonomiska situationen.

Skälen för regeringens förslag: Riksdagen beslutade i december 1995 om
ett nytt utjämningssystem för kommuner och landsting (prop. 1995/96:94,
bet. 1995/96:FiU5, rskr. 1995/96:116). Det nya systemet innebär en långt-
gående utjämning av skatteinkomster samt strukturella kostnadsskillnader.
Regeringen konstaterade i 1995 års kompletteringsproposition (prop.
1994/95:150 bil. 7 s. 63-64) att trots långtgående införanderegler kan vissa
kommuner och landsting få problem vid införandet av det nya
utjämningssystemet. För att tillfälligt kunna bistå dessa kommuner och
landsting föreslog regeringen att medel skulle ställas till förfogande för
rekonstruktiva åtgärder. Riksdagen anslog därför 400 miljoner kronor
under sjunde huvudtiteln för särskilda insatser som skulle användas för
kommuner och landsting med en särskild svår ekonomisk situation och
ekonomiska problem vid införandet av det nya bidrags- och
utjämningssystemet.

Regeringen har i den ekonomiska vårpropositionen (prop. 1995/96:150)
gjort bedömningen att regeringen även fortsättningsvis bör ha tillgång till
de extra resurser som de särskilda medlen utgör, bl.a. mot bakgrund av de
ekonomiska problem som vissa kommuner kan få till följd av att stora
borgensåtaganden måste infrias. Regeringen har därför uttalat att
motsvarande medel bör avsättas även för åren 1997 och 1998. De särskilda
medlen som finns avsatta för år 1996 har hittills inte fördelats ut eftersom
det är för tidigt att avgöra om alla kommuner och landsting kan klara sina
åtaganden utan särskilda insatser.

Den ekonomiska situationen i den kommunala sektorn innebär att det
finns ett fortsatt stort behov av omstrukturering av verksamheten. Syssel-
sättningen i sektorn har minskat sedan böljan av 1990-talet och beräknas
fortsätta att minska framöver. Anpassningskraven kommer att variera för
olika kommuner och landsting. Det är av stor betydelse att den fortsatta
omstruktureringen sker på ett sätt som gör att kvalitén i verksamheten ändå
kan säkerställas i ett mer långsiktigt perspektiv. Det gäller exempelvis inom
barn- och ungdomsverksamheten och inom hälso- och sjukvården.

För åren 1997 och 1998 har regeringen och de politiska företrädarna för
Svenska Kommunförbundet och Landstingsförbundet kommit överens om
vissa ömsesidiga åtaganden. Kommun- och Landstingsförbunden har bl.a.
åtagit sig att verka för att kommuner och landsting i möjligaste mån

5.36

undviker att säga upp fast personal så att denna inte hamnar i öppen
arbetslöshet. Regeringen är emellertid medveten om att vissa kommuner
och landsting har mycket stora behov av kostnadsanpassningar och därför
kan ha svårigheter att helt undvika uppsägningar av fast anställd personal.
Det är inte minst i dessa fall av särskild betydelse att omstruktureringen
sker på ett sätt som inte äventyrar den långsiktiga kvalitén.

Mot denna bakgrund anser regeringen att högst 200 miljoner kronor av
de medel som har avsatts för särskilda insatser för år 1996 engångsvis även
bör få användas för projekt i kommuner och landsting som underlättar den
omstrukturering som måste ske för att åstadkomma en verksamhet som
motsvarar den ekonomiska situationen. Detta bör ge vissa positiva
sysselsättningseffekter under den tid projekten pågår.

Projekten bör leda till att möjligheterna att anpassa den kommunala verk-
samheten efter de nya ekonomiska förutsättningarna förbättras. Detta bör
bl.a. ske genom att skapa utrymme för en mer långsiktig planering
samtidigt som man inom projektverksamheten får möjlighet att anordna
t.ex. kompetenshöjande insatser och försöksverksamhet med förändrad
arbetsorganisation. Verksamheten skall syfta till att förbereda
organisationen för de nya krav som kommer att ställas samtidigt som
arbetslösheten reduceras. Projekten bör med fördel ske i samarbete med
berörda fackliga organisationer och arbetsförmedling. På detta sätt
underlättas också de båda kommunförbundens åtagande att verka för att
undvika att säga upp personal.

Regeringen anser att en kommitté bör inrättas för att hantera denna
verksamhet. Kommittén skall inom de ramar som regeringen anger besluta
om medel efter ansökningar från kommuner och landsting.

Av de nu föreslagna 200 miljoner kronorna för år 1996 bör så stor del
kunna användas för projektverksamhet som medges dels av projektens
kvalitet, dels av behovet av de särskilda insatser som ursprungligen
motiverade att medlen avsattes. En utgångspunkt är därvid att om behovet
av särskilda insatser blir större än vad som nu kan bedömas, måste dessa
finansieras med medel som på annat sätt skulle ha ställts till
kommunsektorns förfogande

Bidrag skall kunna beviljas för lönekostnader, med högst 50 procent av
den totala projektbudgeten. Återstående delen skall finanseras av
kommuner och landsting. Ansökningarna bör innehålla förslag till konkreta
projekt med den inriktning som beskrivs ovan. Vid bedömningen av en
ansökan skall särskild hänsyn tas till kommunernas ekonomiska situation.
Kommittén skall bestå av en ordförande samt ledamöter som representerar
berörda departement samt Svenska Kommunförbundet och Lands-
tingsförbundet. Regeringen kommer att under förutsättning att riksdagen
godkänner förslaget utfärda närmare direktiv för kommitténs arbete.

Prop. 1995/96:222

8 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 222

5.37

6 Utbildning för tillväxt och rättvisa

Prop. 1995/96:222

6.1 Inledning

I detta kapitel presenterar regeringen sin syn på behovet och utformningen
av ett omfattande kunskapslyft genom en särskild satsning på vuxenutbild-
ning och en därmed förknippad studiestödssatsning. En expansion av den
högre utbildningen redovisas också.

6.1.1 Tidigare riksdagsbehandling

Riksdagen har redan i viss utsträckning behandlat dessa frågor. Regeringen
framhöll i den ekonomiska vårpropositionen med förslag till riktlinjer för
den ekonomiska politiken, utgiftstak, ändrade anslag för budgetåret 1995/96,
m.m. (prop. 1995/96:150) att utbildningen måste förbättras och byggas ut.
Regeringen angav att utbildningspolitiken är av central betydelse för an-
strängningarna att stärka tillväxten, öka sysselsättningen, minska klyftorna
och trygga välfärden. Alla ungdomar skall tillförsäkras en god utbildning
som lägger grunden för ett livslångt lärande. Vuxna med låg utbildningsnivå
skall ges chansen att förbättra sina kunskaper och därmed sina möjligheter
på arbetsmarknaden. Vuxenutbildningen skall därför byggas ut varaktigt
med 100 000 platser. Denna utbyggnad skall påbötjas hösten 1996 och vara
i full kraft från hösten 1997. Den avlöser de tillfälliga utbildningsplatser i
komvux och folkhögskolan, som varit finansierade med arbetsmarknadspoli-
tiska medel och som föreslagits upphöra. Regeringen angav också att kom-
munerna kommer att ges ett stort ansvar för att genomföra satsningen inom
vuxenutbildningen. Vidare föreslogs 30 000 permanenta platser i högskolan.
Denna utbyggnad sker successivt från år 1997 fram t.o.m. höstterminen
1999 och avlöser de tillfälliga utbildningsplatser som varit finansierade med
arbetsmarknadspolitiska medel.

I vårpropositionen aviserade regeringen sin avsikt att återkomma till
riksdagen beträffande utformningen av utbildningssatsningen och
studiefinansieringen inom vuxenutbildningen, vilket nu sker. Det är rege-
ringens avsikt att återkomma i budgetpropositionen för år 1997 bl.a. när det
gäller närmare förslag om medel för dessa satsningar.

6.1.2 Pågående utrednings- och remissarbete

Regeringen tillkallade i juni 1995 en parlamentariskt sammansatt kommitté
för ett nationellt kunskapslyft för vuxna (dir. 1995:67). Kommittén, som har
antagit namnet Kunskapslyftskommittén (U 1995:09), skulle i ett första steg
föreslå mål för ett nationellt kunskapslyft för vuxna som en del i en strategi
för ett livslångt lärande. I delbetänkandet En strategi för kunskapslyft och
livslångt lärande (SOU 1996:27) föreslår kommittén att de fortsatta insatser-
na bör vila på tre hörnpelare, nämligen ungdomsutbildning, kunskapslyft för

6.1

vuxna och livslångt lärande. Målet för kunskapslyftet är delaktighet i sam-
hällsutvecklingen, anställningsbarhet och möjligheter till vidare studier.
Individernas rätt till vuxenutbildning bör utökas till att gälla även utbildning
på gymnasial nivå. Kommittén föreslår att vuxna skall ha rätt till utbildning
på gymnasienivå enligt en individuell utbildningsplan omfattande kurser i
gymnasieskolans kärnämnen och karaktärsämnen eller motsvarande. En
tänkbar nivå skulle kunna vara utbildning motsvarande fyra terminer eller 1
500 gymnasiepoäng. Möjligheterna att delta i den garanterade vuxenutbild-
ningen på gymnasial nivå skall vara likvärdiga över landet. De grupper som
i dagsläget saknar grundskole- och gymnasieutbildning på den föreslagna
nivån skall enligt förslaget erbjudas utbildning i kunskapslyftet.

Arbetsmarknadsdepartementet och Utbildningsdepartementet genomförde
den 11 april 1996 ett remissmöte där bl.a. Kunskapslyftskommitténs delbe-
tänkande behandlades. I mötet deltog representanter för myndigheter och
arbetsmarknadens parter. Utbildningsdepartementet hade den 9 maj 1996 ett
motsvarande möte med företrädare för vuxenutbildning och folkbildning.
Kunskapslyftskommitténs delbetänkande och de synpunkter därpå som
framfördes vid remissmötena ingår som bakgrund till regeringens bedöm-
ningar av hur vuxenutbildningssatsningen bör utformas. Kommitténs delbe-
tänkande kommer också att bli föremål för sedvanlig remissbehandling
under hösten 1996.

Regeringen tillkallade hösten 1994 en parlamentariskt sammansatt
kommitté som fick i uppdrag att dra upp riktlinjerna för en reformering av
studiestödssystemet (Dir. 1994:148). Kommittén antog namnet
Studiestödsutredningen (U 1994:13). Den viktigaste uppgiften för
kommittén har varit att undersöka förutsättningarna för ett mer
sammanhållet studiestödssystem, som innefattar stödformer inom både
Utbildningsdepartementets och Arbetsmarknadsdepartementets område. I
enlighet med tilläggsdirektiv (Dir. 1995:157) har kommittén redovisat på
vilket sätt en förändrad gränsdragning mellan arbetsmarknadsutbildning och
reguljär utbildning fordrar anpassningar i studiefinansieringen. Kommittén
har även fått i uppdrag (Dir. 1996:19) att, i sina överväganden om hur
studier skall kunna underlättas för dem med stor försöijningsbörda och hög
boendekostnad, beakta rapporten om de ensamstående föräldrarna och
bostadsbidragsutredningens betänkande. Studiestödsutredningen har i
dagarna överlämnat sitt slutbetänkande (SOU 1996:90) Sammanhållet
studiestöd. Regeringen kommer att överväga utredningens förslag.

6.2 Om behovet av ett kunskapslyft

Sverige skall konkurrera med kompetens, inte med låga löner. Det kan
uppfattas som en självklarhet, men innebär ett avgörande politiskt vägval.
För att skapa en långsiktigt stabil välståndsutveckling med en rättvis och
rationell fördelning av inkomsterna måste Sverige konsekvent satsa på en
snabb utveckling av kunskapssamhället. Den mest effektiva fördelnings-
politiken är den som stimulerar den ekonomiska tillväxten, höjer
kunskapsnivån och minskar arbetslösheten. Ökade kunskaper är emellertid

Prop. 1995/96:222

6.2

inte endast viktigt för vår ekonomiska välståndsutveckling, utan utgör även Prop. 1995/96:222
grunden för social, politisk och kulturell utveckling och för att det tas
långsiktiga miljöhänsyn inriktade på hållbar utveckling. Detta kräver en
förstärkt ungdoms- och högskoleutbildning, ett livslångt lärande och ett
kunskapslyft för de lågutbildade grupper av vuxna vilka annars riskerar att
hamna utanför arbetsmark-naden och marginaliseras i samhället.

Befolkningens utbildningsnivå har höjts kraftigt under de senaste
tjugofem åren. Andelen av befolkningen mellan 16 och 74 år med högst
grundskoleutbildning har minskat från drygt 60 procent till 25 procent
mellan åren 1970 och 1995. Det är främst de äldre som har en kortare
utbildning. Samtidigt ökade andelen av befolkningen med
gymnasieutbildning från 30 procent till cirka 50 procent och andelen med
eftergymnasial utbildning från 8 procent till drygt 23 procent. De främsta
förklaringarna till denna utveckling är dels olika utbildningspolitiska
reformer, dels en ökad vilja hos befolkningen till fortsatta studier efter
grundskolan. Trots denna positiva utveckling är det regeringens uppfattning
att utbildnings- och kunskapsnivån måste höjas ytterligare. I Sverige, liksom
i hela den industrialiserade världen, pågår just nu en enorm omställning. Det
handlar om förändringar av produktionsmetoder, arbetsorganisation,
informationsflöden och kunskaper. Denna utveckling ställer nya och ökade
krav på individen och samhället. Med de höga ambitioner vi har i Sverige att
nå både hög tillväxt genom stärkt konkurrenskraft och ett jämlikt och rättvist
samhälle, krävs att vi satsar mer på utbildning och kompetensutveckling än
andra länder.

Utbildningsvalen och de senare yrkesvalen är mycket könsbundna. Inom
akademiska yrken har främst kvinnor gjort för sitt kön otraditionella val,
men utvecklingen går mycket långsamt. Under 1990-talet har inga större
förändringar skett på någon utbildningsnivå. Att kvinnor och män träder in
på otraditionella områden i utbildningen är viktigt för att bryta könssegrege-
ringen på arbetsmarknaden.

Kvinnor har i dag i genomsnitt högre utbildning än män. Deras
kunskaper tas dock inte till vara fullt ut. Kvinnor är klart
underrepresenterade i ledande positioner i arbetslivet. Av de som befinner
sig utanför arbetskraften utbildar sig kvinnor mer än män.

Utbildningsnivå är inte detsamma som kompetensnivå. Utbildning är en
metod för individen att få kunskaper som en grund för att skaffa sig
kompetens att utföra vissa arbetsuppgifter. Läsförståelse är en allt viktigare
förutsättning för individens förmåga att utföra olika arbetsuppgifter i ett
modernt samhälle. OECD genomförde år 1994 en studie IALS
(International Adult Literacy Study) över läsförståelse i vid mening bland ett
representativt urval av befolkningen i åldrarna 16-65 år i sju länder
(Kanada, Tyskland, Nederländerna, Polen, Schweiz, USA och Sverige). I
undersökningen testades läsförståelsen i tre dimensioner - löpande text,
dokument och text med numeriska uppgifter. Varje text har delats in i fem
olika svårighetsgrader. På den lägsta nivån kontrollerades läsförmågan och
på de högsta nivåerna testades en bredare kompetens av det slag som
exempelvis bedöms i det svenska högskoleprovet.

Studien visar att läsförståelsen i Sverige är högre än i alla de övriga

6.3

undersökta länderna. Det förklaras i OECD:s rapport av att Sverige sedan Prop. 1995/96:222
lång tid har haft en relativt hög obligatorisk utbildningsnivå, att sysselsätt-
ningsgraden är hög och att fattigdomen är begränsad. Detta är bl.a. en följd
av den låga arbetslösheten och den aktiva fördelningspolitiken samt att den
svenska befolkningen läser mycket och i hög utsträckning deltar i
studiecirklar och annan folkbildning. OECD:s studie visar tydligt att
läsförståelsen är negativt relaterad till arbetslösheten i samtliga länder.

Andelen arbetslösa är högre bland dem som har dålig läsförståelse.

Trots de positiva resultaten för Sveriges del visar OECD:s studie att
omkring en fjärdedel (drygt 1 miljon) av Sveriges befolkning mellan 16 och
65 år har en läsförståelse som understiger vad som kan sägas vara målen i
läroplanen för det obligatoriska skolväsendet (Lpo 94) för årskurs 9. Detta
anser regeringen vara oacceptabelt. Ur både ekonomisk och social synvinkel
är det nödvändigt att denna andel kraftigt reduceras till sekelskiftet.

Gymnasierefonnen, som innebär att den svenska gymnasieskolan är
treårig, är nu genomförd. Praktiskt taget alla elever går i dag vidare från
grundskolan till gymnasieskolan. Av de elever som lämnade grundskolan
1995 studerade 98 procent i gymnasieskolan samma höst. Av dem som
började en gymnasieutbildning läsåret 1990/91 fullgjorde hela 91 procent
utbildningen inom fyra år.

Mot denna bakgrund är det viktigt dels att vuxna svenskar kan få del av
en gymnasial utbildning motsvarande den som erbjuds ungdomar, dels att
fortsätta arbetet med att höja kvaliteten i ungdomsskolans utbildning.
Regeringen har nyligen förelagt riksdagen en proposition (prop.
1995/96:206 Vissa skolfrågor m.m.) som genom regeländringar ökar
förutsättningarna för höjning av utbildningens kvalitet i ungdomsskolan.

Statskontoret har på uppdrag av regeringen försökt bestämma antalet
individer som saknar utbildning på gymnasienivå i kärnämnena svenska,
engelska, matematik och samhällskunskap. Av Statskontorets rapport
framgår att det totalt rör sig om i storleksordningen 2 400 000 individer, som
år 1994 befann sig i åldern 20-54 år och som har högst tvåårig gymnasial
utbildning. Eftersom formell utbildning och reell kompetens inte är helt
överensstämmande, behöver en justering göras. Beroende på hur man
definierar erforderlig kompetens och om man inte ställer alltför stora
formella krav, kan gruppen i åldern 20-54 år som saknar kompetens på
gymnasienivå i kärnämnena svenska, engelska, matematik och
samhällskunskap uppskattas ligga i intervallet 1,7 - 2,4 miljoner personer.
Enligt SCB:s bedömning kan emellertid i storleksordningen en halv miljon
personer ha läst i genomsnitt tre ämnen i komvux.

6.4

6.2.1 Arbetsmarknaden för olika utbildningskategorier

Prop. 1995/96:222

Individer med olika utbildningsbakgrund söker sig till olika delar av
arbetsmarknaden. I följande tabell visas för år 1993 att
utbildningskategoriemas fördelning skiljer sig väsentligt åt mellan olika
näringsgrenar.

Tabell 6.1 Förvärvsarbetande med olika utbildningsnivåer fördelade på olika närings
grenar 1993

Bransch/sektor

Grund-

skola

2-årigt

gymnasium

3/4-årigt
gymn.

Högskola

< 3 år

Högskola

>= 3 år

Forskar-
utbildn.

Totalt

NÄRINGSLIVET

74,7

60,1

69,6

36,0

35,4

24,8

59,0

Jord, - skogsbruk

4,0

2,2

1,7

1.1

0,4

0,3

2,3

Industri

33,6

28,0

21,0

8,9

10,1

10,6

24,3

Tjänster

37,1

29,9

46,9

26,0

24.9

13,9

32,5

OFFENTLIG SEKTOR

22,4

38,4

28,4

62,7

63,3

74,0

39,1

Stat

3,0

4,1

5.4

10,4

13,8

48,4

6,1

Affärsverk

1,0

4,1

3,7

1,5

1,0

0,2

2,6

Primärkommun

15,2

20,8

13,2

31,5

34,8

9,8

21,3

Landsting

2,7

8,7

5,2

18,4

12,5

14,3

8,4

Övrig offentlig sektor

0,6

0,7

1,0

0,8

1,1

1,3

0,8

OKÄND SEKTOR

2,8

1,5

1,9

1.3

1.4

1,3

1.8

TOTALT (avrundat)

100,0

100,0

100,0

100,0

100,0

100,0

100,0

KäDa: SCB, Årsys-93 och uthildningsregistret

Ungefär tre fjärdedelar av de förvärvsarbetande med högst grundskoleut-
bildning arbetar inom näringslivet och i första hand inom distributions-
branschen. Inom den offentliga sektorn återfinns de lägst utbildade främst
inom primärkommunal verksamhet. Inom staten och landstingen är
andelarna påfallande små, endast tre procent. På grund av ålderstrukturen
bland de lägst utbildade kommer antalet att minska kraftigt under de
närmaste två decennierna. Det betyder troligen dels att de
grundskoleutbildade kommer att ersättas av personal med
gymnasieutbildning, dels att en avsevärd del av de arbetsuppgifter som de
lägst utbildade utför kommer att rationaliseras bort.

De förvärvsarbetande som har tvåårig gymnasieutbildning är relativt
jämnt fördelade mellan privat och offentlig sektor i förhållande till
sektorernas andelar av den totala sysselsättningen, medan de med tre- eller
fyraårig gymnasieutbildning till övervägande delen arbetar inom
näringslivet, i första hand inom tjänstesektorn. Sammanfattningsvis kan
konstateras, att två tredjedelar av de förvärvsarbetande med högst
gymnasieutbildning arbetar inom det privata näringslivet. Bland de
högskoleutbildade är förhållandet det omvända; endast 35 procent av dem

6.5

med kortare eller längre högskoleutbildning arbetar inom näringslivet och av
de forskarutbildade är det endast en ljärdedel.

Enligt en studie som SCB gjort på uppdrag av Utbildningsdepartementet
under våren 1996 har anställda inom privata näringslivet en relativt låg
utbildningsnivå jämfört med andra OECD-länder. Dessutom får dessa
grupper betydligt mindre fortbildning och vidareutbildning än
offentliganställda. Enligt SCB:s personalutbildningsstatistik fick offent-
liganställda år 1995 mer än dubbelt så mycket personalutbildning som
privatanställda (räknat som antal helårspersoner i utbildning per sysselsatt).

Det offentliga utbildningsväsendet har hittills i viss utsträckning
engagerat sig i personalutbildningen. År 1995 anordnades ungefär 15
procent av den totala personalutbildningsvolymen (mätt som antal
helårspersoner) av högskolor, komvux eller arrangörer inom folkbildningen,
bl.a. i form av uppdragsutbildning. En väsentlig ökning av
personalutbildningen i landet förutsätter att företag och myndigheter själva
arrangerar mer utbildning eller anlitar andra utbildningsanordnare utanför
det ordinarie utbildningsväsendet.

De lågutbildades situation på arbetsmarknaden har nyligen redovisats i en
rapport från SCB (Efter 20 år på arbetsmarknaden, 1996). De lågutbildade,
dvs. de med högst grundskoleutbildning, har följts under en tjugoårsperiod
från 1970 till 1990. Därvid framkom bl.a. att de lågutbildade förblir
lågutbildade. Majoriteten hade samma utbildningsnivå under hela
tjugoårsperioden. De lågutbildade bytte yrken och arbetsplatser (troligen till
största delen ofrivilligt) oftare än andra men hade under hela perioden
genomgående arbeten med låg kvalifikationsnivå. De hade även inkomster
som klart understeg alla andras både i början och i slutet av tjugoårsperio-
den. De lågutbildade lämnar arbetsmarknaden i större utsträckning än andra
utbildningskategorier och de har även högre arbetslöshet. Det senare
framgår av Arbetsmarknadskommitténs betänkande (SOU 1996:34) där den
öppna arbetslöshetens utveckling för olika utbildningskategorier redovisas
för perioden 1971-1995.

Prop. 1995/96:222

Diagram 6.1

Arbetslöshet i Sverige per utbildningsgrupp

16-64/74 år, 1971-1995

Procmt

----Grundskola

Högst 2-år
gymnasium

---3/4 år gymnasium

-----Högskola

Är

Källa: SOU 1996:34, s. 177.

6.6

I samband med de senaste årens ekonomiska kris ökade arbetslösheten Prop. 1995/96:222
påtagligt för samtliga utbildningskategorier, dock mest för dem med endast
grundskoleutbildning eller tvåårigt gymnasium. En förklaring till detta är att
antalet arbetsuppgifter med låga kvalifikationskrav har minskat och att
arbetsgivarnas krav på kompetens bl.a. därigenom successivt har ökat.

Enligt AMS statistik över nyanmälda lediga platser ställde arbetsgivaren
särskilda krav på utbildning eller erfarenhet på ca 65 procent av de
efterfrågade personerna i början av 1980-talet Denna andel ökade till 93
procent i början av år 1995. NUTEK redovisar motsvarande resultat i en
nyligen publicerad undersökning (Towards Flexible Organisations, 1996).

Detta mönster är inte specifikt för Sverige utan ser likadant ut i många
länder. Den absoluta efterfrågan på lågutbildad arbetskraft har sjunkit
kraftigt och det finns knappast några tecken på att efterfrågan på lågut-
bildade kommer att öka så mycket att arbetslösheten bland dem kan sänkas
i någon större omfattning.

Den bild som framträder ur dessa studier är tydlig. Det finns en
kunskapsfälla som skapar en ond cirkel. Låg utbildning ger generellt sämre
förutsättningar att få fotfäste och att lyckas på arbetsmarknaden. För att
minska arbetslösheten bland dem som i dag är lågutbildade måste strategin
vara att höja deras kompetensnivå så att den svarar mot efterfrågan och
möjliggör fortsatt lärande.

6.2.2 Kraven på ökade kunskaper och kompetens

Vid utformningen av utbildnings- och arbetsmarknadspolitiken är det
nödvändigt att försöka bedöma hur efterfrågan på olika
utbildningskategorier utvecklas i framtiden. I nedanstående diagram visas
utbildningsstrukturen i Sverige år 1995 fördelad på årskullar av
befolkningen, samt en prognos över årskullarnas utbildningsstruktur år
2015.

0 Folkskola/grundskola

□ Gymnasieskola

□ Högskola < 3 år

■ Högskola >= 3 år

Källa: SCB, Utbildningsregistret och Prognosinstitutet

Anm.: För dem som är födda 1931-1955 avser utbildningsstrukturen situationen år 1995. För
dem som är födda 1956-1985 avses den prognosticerade utbildningsstrukturen är 2015.

6.7

Den mest påtagliga skillnaden mellan de yngre och äldre på Prop. 1995/96:222
arbetsmarknaden är andelen med högst grundskoleutbildning. Den har
minskat från drygt 50 procent bland dem som föddes i början av 1930-talet
till ca 11 procent bland dem som föddes i början av 1970-talet. Andelen av
årskullarna som skaffat sig eftergymnasial utbildning har ökat successivt.
Att allt fler personer genomgår eftergymnasial utbildning i dag jämfört med
för fyrtio år sedan hänger naturligtvis samman med att andelen med gym-
nasiekompetens har stigit kraftigt. Av diagrammet kan utläsas att andelen
med längre högskoleutbildning dock är relativt konstant kring 15-16 procent
av åldersgrupperna 1946-1965. Inom samma åldersgrupper ökade andelen
med kortare eftergymnasial utbildning från 13 procent till som mest 17
procent för femtiotalistema. Bakom denna utveckling ligger utbyggnaden av
de kortare eftergymnasiala utbildningarna samt införandet av linjesystemet
för de längre utbildningarna med begränsad antagning till de s.k. fria
fakulteterna under 1970-talet.

Utbildningskapaciteten vid universitet och högskolor har byggts ut kraftigt
under de senaste åren. För att fl en uppfattning om utbyggnadens betydelse
för den relativa utbildningsstrukturen har SCB prognosticerat
utbildningsnivån år 2015 för dem som är födda to m. 1985. Prognosen
indikerar att andelen med endast grundskole- eller gymnasieutbildning i de
yngsta årgångarna blir något lägre än de närmast äldre årgångarna samtidigt
som andelen med eftergymnasial utbildning beräknas bli ca 33 procent i
åldergruppema födda 1946-1975 jämfört med omkring 36 procent i
åldergruppen födda 1976-1980. Även inom gruppen 1981-1985 kan
andelen eftergymnasialt utbildade komma att vara av den storleksordningen
när alla avslutat sina studier.

I SCB:s beräkningar har emellertid inte hänsyn tagits till den föreslagna
utbyggnaden av högskolan med ytterligare 30 000 platser eller satsningen på
vuxenutbildningen motsvarande 100 000 platser. Dessa förslag innebär dels
att andelen av arbetskraften med högst grundskoleutbildning minskar inom
flertalet åldersgrupper, dels att andelen med eftergymnasial utbildning
kommer att öka ytterligare.

Det finns ett flertal såväl internationella som svenska kvalificerade
bedömningar av behovet av kunskaps- och kompetensutveckling. I en bilaga
till Arbetsmarknadspolitiska kommitténs betänkande (SOU 1996:34)
presenterar NUTEK scenarioberäkningar av utbud och efterfrågan på
arbetskraft med olika utbildningar fram till år 2010. SCB har genomfört
liknande beräkningar vars resultat i huvudsak är desamma som NUTEK:s.
Resultaten av scenarioberäkningar av detta slag får inte övertolkas, vilket
både NUTEK och SCB framhåller. Beräkningarna är i hög grad beroende av
de antaganden som görs och oförutsedda händelser såsom kraftig minskning
av världshandeln eller dramatiska förändringar i den politiska utvecklingen
kan inte beaktas i kalkylerna. De huvudtendenser som beräkningarna pekar
på torde dock vara riktiga även om beräkningarna inte tar hänsyn till de
föreslagna utbyggnaderna av antalet högskoleplatser och vuxenutbildnings-
platser.

Den frågeställning som Arbetsmarknadspolitiska kommittén gav NUTEK
i uppgift att belysa var: Vilka krav ställs på arbetskraftens

6.8

utbildningsstruktur och på den ekonomiska tillväxten om den totala Prop. 1995/96:222
arbetslösheten år 2010 inte skall överstiga ca 6,5 procent?

I följande tabell har NUTEK:s huvudsakliga resultat sammanfattats.

Tabell 6.2 Utbud och efterfrågan på olika utbildningskategorier år 2010 enligt NUTEK :s

och SCB:s scenarioberäkningar.

1000-tal

Utbildning          1993       ____________________2010___________________Differens

Arbets-
kraft

Utbud

Privat
efter-
frågan

Offaitl
efter-
frågan

Total
efter-
frågan

Abs

%

Grundskola

1 302

717

469

80

549

169

23.6

Gymnasium

2 165

2 795

1 751

546

2 297

498

17.8

Högskola s 2 år

647

598

436

388

824

-226

-37.8

Högskola s 3 år

465

802

566

341

907

-105

-13.1

varav

naturvetare/civ ing

80

151

168

30

198

-47

-31.1

ekonom/jurist

63

108

140

20

160

-52

-48.1

offentlig inrikta

218

244

82

218

300

-56

-23.0

övrig högskoleutb

104

299

176

73

249

50

16.7

F orskarutbildning

25

47

26

30

56

-9

-19.1

4 604

4 960

3 248

1 385

4 633

327

6.6

Källa: SOU 1996:34, s. 183 (NUTEK: Rapporten ingår i kommitténs expertbilaga).

Beräkningarna indikerar, att både antalet och andelen av arbetskraften
med högst grundskoleutbildning kommer att nästan halveras till år 2010
samtidigt som de gymnasieutbildades andel tycks komma att öka kraftigt.
Antalet personer med kortare högskoleutbildning beräknas minska något
samtidigt som antalet med minst treåriga högskoleutbildningar kan komma
att öka mycket kraftigt.

För att uppnå kalkylens mål om en total arbetslöshet år 2010 på högst ca

6,5 procent (varav 3 procent öppen arbetslöshet) krävs en omfattande
omstrukturering och kompetenshöjning av arbetskraften. Trots att utbudet
av grundskoleutbildade beräknas minska radikalt finns en potentiell risk för
en kvarstående hög arbetslöshet bland de lågutbildade.

6.9

NUTEK :s kalkyler pekar även mot att den efterfrågan på högskoleut-
bildade, främst inom näringslivet, som krävs för att uppnå målet att reducera
arbetslösheten till 6,5 procent inte kommer att kunna tillfredsställas utan
åtgärder. Trots att utbudet av högskoleutbildade förväntas öka påtagligt
indikerar beräkningarna en betydande brist år 2010 om ingenting görs. Kan
inte den ökade efterfrågan på kompetens tillgodoses hämmas BNP-tillväxten
och sysselsättningen och därmed möjligheterna att nå kalkylens arbetslös-
hetsmål.

De kvantitativa resultat som NUTEK :s och SCB:s kalkyler visar kan inte
tolkas exakt. Tillsammans med övriga forsknings- och utredningsresultat
pekar de dock tydligt i riktning mot vilka utbildningsåtgärder som måste
vidtas för att öka välståndet och minska arbetslösheten i Sverige. För det
första krävs en grundskola utan förlorare och en gymnasieskola för alla. Det
ställer ökade krav på grundskolan och gymnasieskolan vad gäller ut-
bildningens måluppfyllelse. För det andra måste betydligt fler ungdomar
förmås att fortsätta med eftergymnasiala studier. Det är även väsentligt att
fler ungdomar förmås studera vid utbildningsprogram med inriktning mot
områden där brister kan förväntas uppstå, framförallt de program som är
inriktade mot näringslivet. För det tredje måste fler ungdomar fortsätta med
forskarutbildning. För det fjärde krävs att kvaliteten på utbildningarna
upprätthålls och utvecklas. Eftersom endast 2-3 procent av arbetskraften
omsätts per år är det för det femte nödvändigt att många av dem som i dag är
ute i arbetslivet radikalt ökar sina kunskaper. Det gäller särskilt dem med
endast grundskoleutbildning och kortare gymnasieutbildning. Slutligen
krävs att lärandet och yrkesträningen i jobbet kopplas till återkommande
utbildning under yrkeslivet. Dessa villkor kommer att ställa ökade krav på
utbildningsväsendet och på möjligheterna till kompetensutveckling i
arbetslivet.

Prop. 1995/96:222

6.10

6.3 Satsningen på vuxenutbildning

Prop. 1995/96:222

63.1 Syfte och målgrupp

Regeringens förslag: En särskild statlig satsning på vuxenutbildning
skall göras under fem år för att under denna period åstadkomma ett
kraftigt kunskapslyft för den grupp vuxna som har störst behov av
utbildning och hittills har fatt minst av samhällets utbildningsinsatser.
Detta görs i syfte att öka sysselsättning och tillväxt.

Målgruppen för den särskilda utbildningssatsningen är i första hand
vuxna arbetslösa som helt eller delvis saknar treårig gym-
nasiekompetens. Därutöver skall satsningen också vända sig till
anställda som helt eller delvis saknar denna kompetens. Övriga vuxna
skall fa delta i mån av plats.

Satsningen skall också bidra till att utveckla nya former för att möta
vuxnas utbildningsbehov i framtiden och därmed efter femårsperioden
kunna avlösas av ett nytt vuxenutbildningssystem.

Skälen för regeringens förslag: En kraftfull satsning på vuxenutbildning
bör genomföras under en femårsperiod. Utbildning är ett viktigt medel för
att nå regeringens mål att halvera den öppna arbetslösheten och för att
långsiktigt skapa bättre förutsättningar för tillväxt. På grund av den
ansträngda ekonomin i många kommuner behöver staten satsa extra medel
för att vuxenutbildningssatsningen verkligen skall komma till stånd nu och
likvärdigt i hela landet. Det gäller att under en relativt kort period av fem år
åstadkomma ett nationellt kunskapslyft, som utan en extraordinär satsning
skulle ta betydligt längre tid.

Satsningen på vuxenutbildning är viktig ur tre perspektiv. För individen
handlar det om att genom utbildning få ökat självförtroende, ökade
möjligheter att få eller behålla ett jobb och reella möjligheter att utöva
inflytande över sin situation, både i arbetet och på fritiden. Ur arbetslivets
perpektiv handlar det om att lägga en bas för lärande i arbetet och förmåga
till omställning. Ur samhällets perspektiv slutligen är utbildade kvinnor och
män en förutsättning för en levande demokrati. Allas möjlighet till
återkommande utbildning är en av de viktigaste fördelningspolitiska
åtgärderna för att skapa jämlika och jämställda villkor mellan människor.

Kraven på en hög nivå på befolkningens utbildning är, som framgått av
avsnittet 6.2, större än någonsin. Personer med låg utbildningsnivå riskerar
att bli förlorare på arbetsmarknaden och i samhällslivet. Utbildnings-
erbjudandet bör därför avse utbildning upp till treårig gymnasiekompetens
för vuxna som saknar sådan utbildning. Även kraven på högskolekompetens
ökar i arbetslivet. Flera ungdomar än hittills behöver satsa på högskoleut-
bildning, men dessutom behöver ett betydande antal vuxna också satsa på
högre utbildning Många av dessa vuxna behöver kompletterande utbildning

6.11

på gymnasienivå för att fa en reell tillgång till och behörighet för hög-
skoleutbildning.

Målgruppen för den särskilda utbildningssatsningen är i första hand
vuxna arbetslösa som helt eller delvis saknar treårig gymnasiekompetens.
Därutöver skall satsningen också vända sig till anställda som helt eller delvis
saknar denna kompetens. Därmed prioriteras de som har kortast utbildning
och störst behov av utbildning för att få en starkare ställning på arbets-
marknaden. Övriga vuxna skall få delta i mån av plats. Deras behov av
vuxenutbildning skall främst tillgodoses inom ramen för de ordinarie
resurserna för vuxenutbildning.

Vuxenutbildningssatsningen skall bidra till förnyelse och omställning i
arbetslivet. En bas i form av treårig gymnasiekompetens behövs både för att
kunna arbeta i och utveckla en modem arbetsorganisation och för att kunna
byta yrkes- och utbildningsinriktning. Detta ställer krav på att utbildningen
genomförs med modema arbetssätt där de vuxna genom studiernas
uppläggning och arbetsformer tillägnar sig en beredskap att arbeta i en
modem arbetsorganisation. Arbetslösa och anställda som riskerar att bli
arbetslösa kan genom att skaffa sig en treårig gymnasiekompetens få
möjlighet att övergå till branscher där sysselsättningsbehovet förväntas öka
i framtiden. Inte minst viktigt är det att nå dem som är varslade/uppsagda så
att de under uppsägningstiden kan komma igång med utbildning. En sådan
utbildningsinsats ökar förutsättningarna för tillväxt och är ett verksamt
medel i arbetslöshetsbekämpningen.

Vuxenutbildningssatsningen kan få en särskilt betydelsfull roll för
kvinnor och män i yrken och branscher som drabbas av konjunktur- och
strukturförändringar, t.ex. inom kontor, vård och tillverkningsindustri. De
kan få den bas i kunskap och kompetensgivande utbildning som är
nödvändig för att få en starkare ställning på arbetsmarknaden i framtiden.
Med denna inriktning kan utbildningssatsningen också aktivt bidra till att
bryta den könsmässiga snedfördelningen på arbetsmarknaden.

Avsikten är också att under den femåriga genomförandeperioden i
praktiskt utvecklingsarbete och i konkret tillämpning pröva nya former för
att möta vuxnas framtida utbildningsbehov. Därmed kan utifrån praktiska
erfarenheter och tillämpningar en grund läggas för det vuxenutbildnings-
system som skall formas in på 2000-talet. Kunskapslyftskommittén kommer
att få i uppdrag att följa utbildningssatsningen. Avsikten är att kommittén för
sina slutsatser och förslag om framtida vuxenutbildning skall kunna utgå
från de erfarenheter som görs. Kunskapslyftskommittén har i sitt
delbetänkande tagit upp frågan om att slå fast vuxnas rätt till viss gymnasial
utbildning. Den vuxenutbildningssatsning som nu initieras kommer att
kunna ge erfarenheter även för kommitténs fortsatta överväganden.

Prop. 1995/96:222

6.12

63.2 Omfattning

Prop. 1995/96:222

Regeringens bedömning: Vuxenutbildningssatsningen bör inledas
under läsåret 1996/97. Staten bör lämna särskilt bidrag för denna
satsning med medel som beräknas motsvara kostnadstäckning för minst
100 000 helårsplatser per år och satsningen bör vara fullt utbyggd från
hösten 1997.

Skälen för regeringens bedömning: Som framgått av avsnittet 6.2 finns
det ett starkt behov att så snabbt det går genomföra en rejäl höjning av
utbildningsnivån för en stor del av befolkningen. Regeringen har därför
tidigare föreslagit att den särskilda satsningen på vuxenutbildning skall
inledas redan under läsåret 1996/97. Då ökas volymen av åtgärder mot
arbetslösheten i form av extra platser för vuxenutbildning. Från den 1 juli
1997 inleds i nya former den särskilda vuxenutbildningssatsning som skall
pågå under fem år. Statens kostnader för denna satsning beräknas uppgå till
i storleksordningen 3 miljarder kronor per år för utbildningskostnaden exkl.
studiestöd. Dessa medel är beräknade att motsvara hela
utbildningskostnaden för åtminstone 100 000 helårsplatser per år. Inom
ramen för denna satsning har 10 000 platser per år avsatts för
folkhögskolorna att fördelas via Folkbildningsrådet. Vidare har upp till 4
500 platser under ett år avsatts för den treåriga försöksverksamheten med
kvalificerad yrkesutbildning. Platserna för kvalificerad yrkesutbildning skall
fördelas av kommittén för kvalificerad yrkesutbildning (U 1996:02).

6.13

6.4 Kommunernas roll i vuxenutbildningssatsningen

Prop. 1995/96:222

6.4.1 Planering och genomförande

Regeringens förslag: Utöver de platser som avsätts för folkhögskolan
och för kvalificerad yrkesutbildning skall kommunerna ges ansvaret för
att vuxenutbildningssatsningen genomförs. Kommunerna skall, efter
ansökan, fä bidrag för vuxenutbildning som ligger på gymnasial nivå.
Även statens skolor för vuxna skall kunna få extra medel för gymnasial
utbildning som planeras i samverkan med kommuner.

Som villkor för att få bidrag skall gälla att verksamheten anordnas
utöver den gymnasiala vuxenutbildning som erbjuds med kommunala
medel och att omfattningen av denna gymnasiala vuxenutbildning
således inte minskas.

En delegation skall få regeringens uppdrag att under ett
inledningsskede fördela medlen och följa verksamheten.

Skälen för regeringens förslag: Huvudansvaret för att denna vuxenut-
bildningssatsning genomförs skall, utöver de platser som avsätts för
folkhögskolan och för kvalificerad yrkesutbildning, läggas på kommunerna.
Därigenom skapas den lokala förankring, det engagemang och den lokala
kreativitet som enligt regeringens bedömning är en förutsättning för att
denna satsning skall få bästa möjliga genomslag. Regeringen kommer att
ange vissa grundläggande mål för fördelningen av medel till satsningen som
alla kommuner skall sträva efter att uppnå. Arbetslösa som är i behov av
utbildning på gymnasienivå skall prioriteras inom denna satsning.

Att lägga ansvaret på kommunerna är naturligt också mot bakgrund av
det ansvar som de enligt skollagen redan har för det offentliga skolväsendet
för vuxna. Av skollagen framgår att varje kommun har skyldighet att
tillhandahålla grundläggande vuxenutbildning och att alla vuxna har rätt att
få sådan utbildning om de saknar kunskaper som normalt uppnås i
grundskolan. Varje kommun är också skyldig att se till att svenskundervis-
ning för invandrare (sfi) erbjuds dem som saknar sådana grundläggande
kunskaper i svenska språket som utbildningen syftar till att ge. Vidare har
varje kommun skyldighet att erbjuda gymnasial vuxenutbildning och
påbyggnadsutbildning. De skall sträva efter att erbjuda utbildning som
svarar mot efterfrågan och behov. Det finns dock ingen ovillkorlig rätt för
vuxna att få ta del av gymnasial vuxenutbildning.

Vuxenutbildningssatsningen skall genomföras inom ramen för gällande
regelsystem för gymnasial vuxenutbildning eller för annan vuxenutbildning
på gymnasial nivå. Kommunerna skall ha frihet att välja den organisation
och utnyttja de utbildningsanordnare som är effektivast och som bäst svarar
mot målgruppens behov och de lokala förutsättningarna.

För anställda bör motsvarande behov särskilt beaktas för personer i
branscher med vikande sysselsättning. Utbildningen skall bidra till att

6.14

könssegregationen på arbetsmarknaden bryts. Här kan s.k. basår, som ger
behörighet till högre studier, vara ett värdefullt instrument för rekrytering till
utbildningar för branscher och yrken med god tillväxtpotential.

Stor flexibilitet parad med hög kvalitet vad gäller utbildningens
utformning måste eftersträvas om det skall vara möjligt att på kort tid nå
många vuxna med individuellt skiftande intressen och behov. Det är viktigt
med okonventionella lösningar när det gäller former för utbildningen, t.ex.
lokaler och undervisningstid. Hänsyn måste tas till kvinnors och mäns olika
arbets- och livssituation.

I det kommunala ansvaret för vuxenutbildningssatsningen skall ingå

- planering och anordnande eller upphandling av utbildning,

- organisation,

- inventering av kommunmedborgamas utbildningsbehov och önskemål,

- inventering av den lokala arbetmarknadens utbildnings-

och kompetensbehov,

- information och uppsökande verksamhet bland målgruppen,

- studievägledning,

- individuella studieplaner,

- lokal uppföljning och utvärdering av utbildningssatsningen.

Kommunerna ges ansvaret för att detta sker och bör i sina ansökningar
ange hur de avser att lägga upp arbetet. Avsikten är inte att kommunerna
själva skall genomföra all denna verksamhet. Av särskild vikt är att
kommunena etablerar ett nära samarbete med arbetsförmedlingen vid
genomförandet så att i första hand arbetslösa som har behov av gymnasieut-
bildning kan ta del av utbildningssatsningen. För anställda bör kommunen
på motsvarande sätt etablera ett nära samarbete med arbetsmarknadens
parter. Uppsökande verksamhet och inventering av utbildning- och
kompetensbehov bör emellertid också kunna genomföras i stor utsträckning
av de lokala parterna på arbetsplatserna eller som ett led i det lokala
folkbildningsarbetet. För de arbetslösa som saknar gymnasieutbildning bör
individuella studieplaner ingå som en del av handlingsplanen. Kommunerna
måste hitta nya samverkansformer med arbetsförmedling-
en/arbetsmarknadsinsitutetet så att den sammanlagda kompetensen kommer
de arbetssökande till del.

Kommunerna har också skyldighet att genomföra prövning för den som
vill skaffa sig ett formellt betyg utan att ha gått en kurs. Den som vill ha
betyg har rätt att genomgå prövning på den aktuella kursen. Det kan ske vid
komvux eller vid en gymnasieskola och skall inom ramen för vuxenut-
bildningssatsningen kunna ske avgiftsfritt.

Regeringen kommer inom kort att inbjuda alla landets kommuner att
delta i denna femåriga satsning för att åstadkomma ett nationellt kun-
skapslyft för vuxna. Medlen för genomförande av satsningen kommer att

Prop. 1995/96:222

9 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 222

6.15

fördelas efter ansökan från kommunerna. Regeringen utgår från att praktiskt
taget samtliga landets kommuner själva eller i samverkan med andra
kommuner kommer att delta i utbildningssatsningen. Varje kommun skall,
enligt skollagen, informera om möjligheterna till gymnasial utbildning och
verka för att vuxna deltar i sådan utbildning. Kommunen har ansvaret för att
sådan utbildning erbjuds, men behöver inte själv anordna all kommunal
vuxenutbildning. Flera kommuner kan ha ett samverkansavtal. En kommun
kan via interkommunal ersättning bekosta utbildning för sina invånare i
andra kommuner. De kan också köpa utbildning från andra anordnare eller
uppdra åt andra att anordna komvux. Inom vuxenutbildningssatsningen
kommer inte samtliga kommuner att själva kunna erbjuda all den utbildning
som de egna invånarna önskar och behöver, utan samverkan över kommun-
gränser och i regioner kommer att behövas, både för att planera verksam-
heten och för genomförandet. Därför kommer också kommuner i en region
att behöva komma överens om att gemensamt söka bidrag.

Regeringen kommer att tillsätta en delegation med uppgift att under ett
inledningsskede leda utbildningssatsningen. Delegationen skall fördela
medlen till kommunerna och följa den verksamhet i kommunerna som blir
resultatet av denna särskilda satsning. Detta arbete kommer att ske i nära
samverkan med berörda myndigheter och såväl Svenska Kommunförbundet
som parterna på arbetsmarknaden kommer att ges en viktig roll i verksam-
heten.

Ansökningar från kommunerna och det särskilda bidraget skall avse
verksamheter som påböijas tidigast den 1 juli 1997. Utbildningar som startat
hösten 1996 eller våren 1997 kommer att kunna fullföljas under våren inom
ramen för medel som fördelas via Statens skolverk.

6.4.2 Utbildningens inriktning

Prop. 1995/96:222

Regeringens bedömning: Den utbildning som ges med hjälp av
särskilt bidrag från staten bör avse gymnasial vuxenutbildning. Den
enskilda individens önskemål, behov och förutsättningar skall vara
styrande och flexibilitet, kvalitet och nytänkande skall prägla
utbildningens utformning, inriktning och innehåll. De som inte redan
har kompetens motsvarande de kämämneskurser som ingår i ett
slutbetyg från gymnasial vuxenutbildning skall i första hand erbjudas
sådana kurser.

Skälen för regeringens bedömning: Utgångspunkten är att det särskilda
bidraget från staten avser gymnasial vuxenutbildning upp till treårig
gymnasiekompetens. Det innebär att utbildningen skall följa de nationella
kursplaner som gäller för gymnasieskolan och gymnasial vuxenutbildning.
Det skall ges betyg och Skolverkets betygskriterier skall användas som stöd
vid betygssättningen. Även lokala kursplaner fastställda av den lokala
styrelsen med därtill hörande betygskriterier kan användas.

Utbildning motsvarande kärnämnena i gymnasieskolan skall prioriteras i

6.16

den särskilda vuxenutbildningssatsningen. Vuxna som inte redan har betyg
i kärnämnena från gymnasieskolan eller gymnasial vuxenutbildning eller
har motsvarande kompetens genom utbildning vid t.ex. en folkhögskola
skall i första hand erbjudas de kämämneskurser som krävs för ett slutbetyg
från gymnasial vuxenutbildning.

I gymnasieskolan förekommer en omfattande utbildning i yrkesämnen
som ligger inom 13 olika program. I komvux upptar kurser i yrkesämnen
inte någon betydande andel av volymen. Mycket talar för att det finns stora
behov av utbildning i yrkesämnen även bland den vuxna befolkningen.
Inom vuxenutbildningssatsningens ram bör vuxna i betydligt större
omfattning än vad som f.n. sker i komvux ges möjligheter att komplettera
sina yrkeskunskaper. Många kan behöva bygga på och aktualisera sina
yrkeserfarenheter eller en gammal yrkesutbildning genom att gå kurser
enligt kursplaner som ligger inom ramen för den nya treåriga
gymnasieskolans yrkesämnen. Inom ramen för vuxenutbildningssatsningen
bör också lärlingsutbildning och arbetsplatsförlagd utbildning kunna
utnyttjas mer än vad som sker i dag, inte minst för yngre vuxna.

För att åstadkomma en effektiv utbildningssatsning måste alla som
efterfrågar utbildning erbjudas individuell studievägledning. Det gäller att
motivera och väcka intresse för utbildning. Avhopp och "felval" kan till stor
del reduceras om dessa får möjlighet att göra väl underbyggda val. Vi
slipper då ett misslyckande för individen och en kostnad för samhället.
Möjlighet till vägledning är särskilt viktig för människor från studieovana
miljöer eftersom dessa ofta saknar det informella kontaktnät som hjälper
dem att finna vägen till utbildning och bra jobb. Studievägledning är i allra
högsta grad en fråga om att genom samhällets insatser sträva efter att ge alla
likvärdiga förutsättningar.

Utöver gymnasial vuxenutbildning skall kommunerna därför inom ramen
för de statliga medlen också kunna erbjuda inledande kurser, t.ex.
orienteringskurser eller pröva-på-kurser, som ett led i en aktiv studie- och
yrkesvägledning. Dessa kurser vänder sig till vuxna som är osäkra inför att
påbölja kompetensinriktade studier och som har oklara studiemål eller
yrkesmål. På sådana kurser bör inte betyg sättas. Viktigast av allt är att bryta
igenom den rädsla och osäkerhet som på grund av tidigare dåliga erfaren-
heter av skolan präglar många korttidsutbildades förhållande till utbildning.
Kurser med studievägledande syfte fungerar som en introduktion inför valet
av fortsatta studier och kan vidare verka för att bryta könstraditionella
utbildningsval. De kan också utgöra det första steget i en längre
kompetensuppbyggnad. Den goda studiecirkelns prestigelösa karaktär bör
kunna vara en inspirationskälla. Kommunerna har här anledning att utnyttja
folkbildningens kapacitet och ta till vara dess förmåga att nå ut till de
grupper som har störst behov av ytterligare utbildning, t.ex. de som är
arbetslösa och korttidsutbildade.

Styrande för verksamheten skall vara den enskilda individens önskemål,
utbildningsbehov och förutsättningar. För var och en skall en individuell
studieplan göras upp och kontinuerligt revideras i dialog mellan skolan och
individen. Initiativet till att påbörja en utbildning bör i första hand tas av
individen. Utbildning kommer ofta att ingå som en del i den handlingsplan

Prop. 1995/96:222

6.17

som är en kombinerad utbildnings- och jobbsökarstrategi och initieras av Prop. 1995/96:222
och upprättas på arbetsförmedlingen. Att påbörja en utbildning är då ett
resultat av en dialog mellan den enskilde och arbetsförmedlingen.
Arbetslösa som är i behov av gymnasieutbildning skall prioriteras till
utbildningsplatserna inom den extra statliga vuxenutbildningssatsningen.
Det är viktigt att man lokalt finner bra och effektiva former för samverkan i
dessa frågor.

Kommunerna har som framgått skyldighet att tillhandahålla vuxenut-
bildning på grundskolenivå och vuxna som saknar grundskolekompetens har
rätt att fa sådan. Många får också sådan utbildning vid folkhögskolor. En
skyldighet för kommunerna och motsvarande rättighet för individerna gäller
också beträffande svenskundervisning för invandrare (sfi). De särskilda
statliga medlen för vuxenutbildningssatsningen utgår därför inte för
utbildningar av dessa slag. Däremot blir det naturligt för den som behöver
komplettera sina kunskaper även på grundskolnivå eller i sfi att se ut-
bildningen som en helhet. Det blir givetvis även naturligt att ta in individens
hela utbildningsbehov i den individuella studieplanen. På motsvarande sätt
blir det naturligt för kommunerna att planera vuxenutbildningsinsatsema
som en helhet.

6.43 Uppdelning av kurser i yrkesämnen i komvux

Regeringens bedömning: Möjligheten att dela upp omfattande kurser
i flera kurser bör införas i yrkesämnen i gymnasial vuxenutbildning.

Skälen för regeringens bedömning: I vuxenutbildningssatsningen behöver
utbildningsmöjligheterna vara flexibla och möjligheterna till lokala
anpassningar vara stora. I 11 kap. 1 § skollagen (1985:1100) anges att
utbildningen i komvux skall anordnas i form av kurser. I yrkesämnen kan
kurserna ibland vara mycket omfattande. Kurser i komvux har länge fått
indelas i delkurser genom lokala beslut. I samband med att den nya
läroplanen för de frivilliga skolformerna (Lpf 94) infördes och kursplanerna
blev gemensamma för gymnasieskolan och gymnasial vuxenutbildning,
slopades denna möjlighet vad gäller gymnasial vuxenutbildning.
Möjligheten till delkurser bibehölls när det gäller grundläggande
vuxenutbildning och påbyggnadsutbildning (jfr prop. 1992/93:250, s. 76).
Bestämmelser om detta finns i 2 kap. 1 § förordningen (1992:403) om
kommunal vuxenutbildning.

En möjlighet att även på gymnasial nivå dela upp omfattande kurser i
flera, mindre bör finnas för att öka flexibiliteten. Därför har regeringen för
avsikt att införa möjligheten att lokalt dela upp även omfattande kurser i
yrkesämnen i mindre kurser. Det innebär givetvis inte att möjligheterna att
läsa hela kursen skall begränsas för dem som önskar och behöver det.

Vuxna som redan har vissa kunskaper inom en kurs kan dessutom i alla
ämnen i komvux komplettera med andra delar av kursen på ett reducerat
timtal och därmed få betyg och gymnasiepoäng på hela kursen.

6.18

6.4.4 Utbildningsanordnare

Prop. 1995/96:222

Regeringens bedömning: För att uppnå nödvändig flexibilitet och
anpassning till behoven i den egna kommunen vad gäller innehåll och
organisation och för att klara den stora vuxenutbildningsuppgift som
kommunerna får ansvaret för, bör kommunerna utnyttja flera olika
utbildningsanordnare utöver kommunernas utbildningsorganisation.
Det kan ske i form av uppdrag, där i vanliga fall kommunal utbildning
genomförs av någon annan anordnare, eller i form av att kommunen
köper t.ex. folkhögskoleutbildning för sina invånare.

Skälen för regeringens bedömning: Gymnasial vuxenutbildning som
direkt motsvarar gymnasieskolans nationella program anordnas i dag av tre
olika huvudmän: kommuner och landsting genom sin komvux samt statens
skolor för vuxna (SS V). Det är inte tänkt att komvux och SS V skall vara de
enda utbildningsanordnare som utnyttjas i denna stora satsning på en
kompetenshöjning. Huvudansvaret för att hålla i satsningen läggs på
kommunerna, bl.a. därför att de redan enligt skollagen har ett ansvar för
gymnasial vuxenutbildning och en väl fungerande organisation samt för att
de har befogenheten att utfärda formella betyg. Kommunerna kommer dock
att behöva utnyttja många olika utbildninganordnare för att klara denna stora
uppgift och för att den skall kunna genomföras på ett så flexibelt sätt att den
passar för individerna inom målgruppen.

Kommunerna kan enligt 11 kap. 6 § skollagen uppdra åt andra utbild-
ningsanordnare att anordna komvux. Sådana uppdrag kan lämnas till t.ex.
folkhögskolor, studieförbundsavdelningar, enskilda utbildningsanordnare
osv. När en kommun ger sådant uppdrag till en annan utbildningsanordnare,
innebär det att utbildningen skall anordnas enligt de regler som gäller för
komvux. Den skall t.ex. följa fastställda kursplaner och betygskriterier. Kvar
inom kommunens ansvarsområde måste alltid ligga utfärdandet av själva
betygsdokumenten, eftersom detta betraktas som myndighetsutövning. Detta
sköts av den ansvarige rektorn inom kommunen.

Inom vuxenutbildningssatsningen kommer 10 000 vuxna att kunna stu-
dera vid de platser som avsätts direkt för folkhögskolor. För individer som
önskar utbildning vid folkhögskola kan dessutom kommuner, som fmner det
lämpligt, köpa folkhögskoleutbildning med hjälp av medel ur den särskilda
vuxenutbildningssatsningen för sina innevånare. Det skall i sådana fall vara
fråga om folkhögskoleutbildning på gymnasial nivå. Den leder inte till for-
mella gymnasiebetyg, men folkhögskolan kan i stället utfärda intyg som på
motsvarande sätt ger behörighet för högre studier.

Som redan framgått kommer även studieförbunden att ha en viktig upp-
gift inom ramen för den vuxenutbildningssatsning som kommunerna far
extra statsbidrag för. Deras arbetsformer ger dem unika möjligheter att nå de
grupper som har störst behov av utbildning men på grund av dåliga erfaren-
heter av skolan inte är studiemotiverade. Studieförbundsavdelningar har
därför ofta särskilt goda förutsättningar att ta sig an orienteringskurser eller
pröva-på-kurser och aktiv rekryteringsverksamhet bland studieovana vuxna.

6.19

Regeringen är övertygad om att distansutbildning kommer att vara ett Prop. 1995/96:222
värdefullt medel att använda i vuxenutbildningssatsningen. Här har statens
skolor för vuxna (SSV) en lång erfarenhet som kommunerna bör kunna ta
till vara. Regeringen utgår därför från att flera kommuner kommer att inklu-
dera samverkan och samarbete med SSV i sina ansökningar. Härutöver bör
också SSV själva kunna ansöka om att få delta i vuxenutbildningssatsning-
en. Även denna utbildning bör genomföras i nära samverkan och i kontakt
med kommunerna som har det yttersta ansvaret för vuxenutbildningssats-
ningen.

6.4.5 Samverkan med arbetsförmedlingen och det lokala arbetslivet

Regeringens bedömning: En nära samverkan är nödvändig mellan
kommunen som ansvarig för utbildningen samt arbetsförmedlingen
och det lokala arbetslivet.

Skälen för regeringens bedömning: Genomgående kommer det att vara
nödvändigt med en nära samverkan mellan bl.a. kommunen, arbetsförmed-
lingen och parterna på arbetsmarknaden. Inte minst gäller det vid genomfö-
randet av de individuella handlingsplaner, som de arbetslösa skall erbjudas.
Utbildning i det reguljära utbildningsväsendet kan ingå som en del i en indi-
viduell handlingsplan. Det är viktigt att man i varje kommun, exempelvis via
arbetsförmedlingsnämnden, hittar nya samverkansformer mellan kommu-
nernas studie- och yrkesvägledning och arbetsförmedlingen så att den sam-
lade kompetensen tas till vara.

Eftersom även anställda kommer att erbjudas utbildning upp till treårig
gymnasiekompetens ställer det krav på en utvecklad samverkan mellan
kommunen som ansvarig för utbildningen, arbetsförmedlingen och parterna
på den enskilda arbetsplatsen. Likaså blir det nödvändigt att tillsammans
med bLa. parterna på arbetsmarknaden utveckla nya former för uppsökande
verksamhet och studie- och yrkesvägledning bland målgrupperna för att
kartlägga individernas utbildningsbehov och önskemål. Detta bör också
kunna ske som ett led i det lokala folkbildningsarbetet. På samma sätt bör
strävan vara att gemensamt hitta former för att inventera den lokala arbets-
marknadens utbildnings- och kompetensbehov. Hur detta organiseras lokalt
måste fa variera mellan kommunerna och även över tiden under den femår-
speriod satsningen pågår. Utgångspunkten är att kommunen själv väljer de
metoder man anser bäst för att nå målen.

6.20

6.4.6 Skolverkets roll

Prop. 1995/96:222

Regeringes bedömning: Statens skolverk bör få i uppdrag att fastställa
omfattningen per kommun av den kommunalt finansierade volymen av
gymnasial vuxenutbildning, dvs. en basorganisation som skall vara det
"golv" från vilket respektive kommuns ansökan om särskilda medel
skall utgå.

Skolverket skall, på samma sätt som sker beträffande all annan ut-
bildning inom det offentliga skolväsendet och vid statens skolor för
vuxna, ansvara för tillsyn, uppföljning och utvärdering. Skolverket
skall särskilt följa hur den kommunalt finansierade grundläggande och
gymnasiala vuxenutbildningen förändras till följd av den särskilda stat-
liga satsningen.

Den delegation regeringen kommer att utse för att under ett inled-
ningsskede leda utbildningssatsningen kommer också att ges i uppdrag
att noggrant följa utvärderingen och uppföljningen. Detta är föranlett av
att delegationen snabbt skall kunna föreslå regeringen att göra föränd-
ringar i det regelverk som skall gälla för satsningen.

En fristående utvärdering bör också genomföras av statens extra
satsning på vuxenutbildning under femårsperioden.

Skälen för regeringens bedömning: Skolverkets kartläggning av omfatt-
ningen av komvux har visat att det finns kommuner som har minskat sitt
eget ansvarstagande för att erbjuda kommunal vuxenutbildning. Detta har
gjorts med anledning av och ibland med direkt hänvisning till att statliga
medel för arbetslöshetsåtgärder funnits att tillgå. Den särskilda satsningen
på vuxenutbildning på gymnasial nivå, som skall göras under en femårspe-
riod, motiveras bl.a. av att kompetensutvecklingen behöver gå snabbare än
den skulle kunna göra med enbart den volym som normalt bör genomföras
av kommunerna. Ett ökat antal arbetslösa skall kunna ta del av reguljär ut-
bildning. Vuxenutbildningssatsningen skall alltså gå utöver den normala
basorganisationens volym i komvux.

Ett villkor för bidrag skall därför vara att kommunen inte minskar sitt
eget åtagande. Skolverket skall därför få i uppdrag att fastställa omfattningen
av basorganisationen i respektive kommun, dvs. vad kommunen under den
senaste treårsperioden i genomsnitt har anordnat och erbjudit genom köp på
annat håll. Statligt finansierade arbetslöshetsåtgärder inräknas inte i denna
bas.

När det gäller tillsyn, uppföljning, utvärdering och andra verksamheter
som normalt åligger Skolverket, skall den verksamhet som blir följden av
statens extra satsning behandlas på samma sätt som all annan verksamhet
inom det offentliga skolväsendet för vuxna och vid statens skolor för vuxna.

Utöver Skolverkets normala utvärderingsverksamhet bör en fristående
utvärdering göras vad gäller genomförandet och effekterna av den särskilda
satsningen på vuxenutbildning under femårsperioden.

6.21

6.5 Lokala möjligheter

Prop. 1995/96:222

Regeringen vill för riksdagens kännedom redovisa några verksamheter som
regeringen anser det särskilt angeläget att kommunerna beaktar i sin plane-
ring av vuxenutbildningssatsningen.

6.5.1 Distansutbildning

Distansutbildning är en metod som används för att förmedla kunskap och
skapa kommunikation när lärare och elever är åtskilda i tid och/eller rum.
Distansutbildning bör enligt regeringens mening kunna spela en viktig roll
på alla utbildningsnivåer och hos många utbildningsanordnare.

Distansutbildning ökar tillgängligheten till studier. Den kan ge möjlighet
till såväl en breddad social rekrytering som en breddning av utbildningsut-
budet oavsett bostadsort. Ett övergripande mål för regeringens politik är att
så långt som möjligt ge alla medborgare likvärdig tillgång till utbildning.
Genom ökade och förbättrade insatser av distansutbildning görs detta möj-
ligt Eftersom Sverige är ett stort men glest befolkat land, är en väl fungeran-
de distansutbildning en ändamålsenlig metod för att åstadkomma en geogra-
fisk spridning av utbildningsutbudet.

Informationsteknologin öppnar ännu större möjligheter för människor att
på distans följa en utbildning som inte ges på hemorten eller som ges på
tider som inte passar den enskilde. Detta är viktigt ur jämställdhets- och
jämlikhetsperspektiv. Därtill kommer att tekniken ger betydligt bättre förut-
sättningar för interaktivitet än traditionella distansmetoder.

Den informationsteknologiska utvecklingen får inte leda till ett samhälle
där en del av befolkningen är invigd och resten okunnig. Hela utbildningsvä-
sendet kan göra viktiga insatser för att motverka en sådan utveckling. Den
moderna teknologin har skapat annorlunda förutsättningar för
kompetensutveckling.

Statens skolor för vuxna (SSV) i Norrköping och i Härnösand har lång
erfarenhet av vuxenutbildning på distans. Det är regeringens mening att
dessa skolor i ännu högre grad skall stimuleras att utveckla nya distansmeto-
der. Stora komvuxenheter kan också tänkas ta på sig sådana uppgifter. Sär-
skilt viktigt är att det utvecklas stödjepunkter för de lokala lärcentra med lite
olika utseende som nu byggs upp i många kommuner.

SSV kan spela en stor roll för att stötta de lokala verksamheterna genom
att tillhandahålla passande utbildningspaket och kvalificerad lärarhandled-
ning samt genom medverkan i utbildning och fortbildning av lokala handle-
dare. Detta förutsätter dock att SSV och dessa lokala lärcentra har en nära
samverkan.

Inom den högre utbildningen nådde distansutbildningen en mer betydan-
de omfattning först i slutet av 1960-talet. De flesta universitet och högskolor
erbjuder i dag utbildningar på distans med varierande omfattning. Detta har
haft stor betydelse för att åstadkomma en geografisk spridning av den högre
utbildningen över landet.

En särskild utredare (U 1995:07) har av regeringen tillkallats för att före-

6.22

slå åtgärder som kan främja användningen av distansmetoder inom främst Prop. 1995/96:222
vuxenutbildningen och högskolan. Utredarens uppdrag är också att bereda
och till regeringen lämna förslag om stöd till projekt som syftar till att ut-
veckla användningen av distansmetoder i utbildningen (Dir. 1995:69). Nyli-
gen har regeringen fattat beslut om 80 miljoner kronor i bidrag till sådana
projekt. Utredaren har också genom tilläggsdirektiv (Dir. 1996:17) fått i
uppdrag att lägga fram förslag om vilken roll Sveriges Utbildningsradio
skall spela inom utbildnings- och folkbildningsområdet.

6.5.2 Lokala lärcentra

Flera kommuner har tagit initiativ till samverkan mellan utbildningsan-ord-
nare och till samlokalisering av deras verksamhet. Regeringen har lämnat
bidrag till ett antal kommuner för att få goda förebilder och olika konkreta
lösningar på vad som betecknats som kunskapscentra (Utveckling av kun-
skapscentra, slutrapport. Ds 1995:37). Samlokaliseringen har ofta skett för
att effektivt kunna utnyttja resurser som datorer och annan teknisk utrust-
ning, antingen genom att ha gemensamma sådana resurser eller genom att
utnyttja varandras utrustning och lokaler. Namnet på verksamheten varierar
liksom innehållet och intressenterna utifrån lokala förutsättningar.

I ett sådant lärcentrum kan också pedagogiska idéer mötas och utvecklas.
Genom detta höjs kvaliteten i de olika utbildningarna. För individen kan det
innebära att steget över till en annan och mer kvalificerad utbildning inte blir
lika stort när utbildningarna samlokaliseras.

Även datorteken bör uttnyttjas i detta sammanhang. Eftersom sam utnyt-
tjande ger ekonomiska fördelar kan de sammantagna resurserna öka och
möjligheten ökar att t.ex. gemensamma databaser kan tillhandahålla. Detta
ökar möjligheterna för ett projektorienterat arbetssätt och därmed förutsätt-
ningarna för det livslånga lärandet. Därmed kan individen fortsätta mot det
vardagslärande, både i arbetet och genom fritidsintressen, som leder till
såväl ökad kompetens som personlig utveckling.

Dessa centra kan ofta vara en utmärkt hjälp att följa distansutbildning. De
kan, bl.a. som en del av något nätverk eller som ett samarbete med SSV eller
någon högskola, tillhandahålla viss handledning. De kan också ge den vikti-
ga studiegemenskap som traditionell distansutbildning saknar. På detta sätt
kan distansmetodema utnyttjas så att de passar varje enskild individ utan att
den sociala samhörighetskänslan tappas bort. En väl fungerande interaktivi-
tet framförallt via dator, telefon och fax gör vidare att distansutbildningens
nivå kan anpassas för varje individ och många olika kurser kan erbjudas på
tider och med förutsättningar som passar den enskilde.

6.53 Lärlingsutbildning och arbetsplatsförlagd utbildning

I gymnasieskolan kan ett individuellt program förenas med en anställning
som syftar till en yrkesutbildning. Studierna skall då omfatta kärnämnena
svenska, engelska, samhällskunskap, religionskunskap och matematik På

6.23

program med yrkesämnen i gymnasieskolan skall arbetsplatsförlagd utbild-
ning (APU) förekomma. Regeringen föreslog i prop. 1995/96:206 att möj-
lighet till APU även på program utan yrkesämnen skall öppnas.

Lärlingsutbildning och arbetsplatsförlagd utbildning är former som bör
kunna utnyttjas betydligt mer än vad som sker i dag, inte minst när man
vänder sig till yngre vuxna som vill ha yrkesutbildning och föredrar en i stor
utsträckning arbetsplatsförlagd utbildning framför ren skolutbildning. Lär-
lingsutbildning är också ett gott instrument för att erbjuda yrkesutbildning
inom udda yrken.

Lärlingsutbildning och arbetsplatsförlagd utbildning kan i betydande
utsträckning utformas och utvecklas efter lokala behov i samspel mellan
komvux och det lokala näringslivet som en utbildning till stor del på
arbetsplats, med eller utan anställning, och kombinerad med skolförlagda
studier i några kärnämnen och/eller delar av berörda yrkesämnen.

Inom ramen för den särskilda vuxenutbildningssatsningen bör mot denna
bakgrund lärlingsutbildning och arbetsplatsförlagd utbildning kunna utnytt-
jas i större omfattning än hittills även för vuxna.

I avsnitt 7 redovisas också beträffande insatser för arbetslösa att de ar-
betsmarknadspolitiska åtgärderna och arbetsmarknadsutbildningen kan
utformas så att de i princip motsvarar en lärlingsutbildning för dem som fyllt
20 år.

6.5.4 Kvalificerad yrkesutbildning

Riksdagen har nyligen fattat beslut om kvalificerad yrkesutbildning (prop.
1995/96:145, bet. 1995/96:UbU8, rskr. 224). En organisationskommitté har
förberett den försöksverksamhet med kvalificerad yrkesutbildning som skall
inledas under år 1996. Denna organisationskommitté har omvandlats till en
kommitté som skall ta över och fullfölja organisationskommitténs arbete och
leda försöksverksamheten samt svara för att en oberoende utvärdering kom-
mer till stånd. Kommittén har i maj 1996 gått ut med en inbjudan till me-
dverkan i försöksverksamheten, som kommer att omfatta tre ansöknings-
omgångar och startar med 1 700 platser under 1996. Under 1997 och 1998
tillkommer ytterligare platser.

Utbildningen riktar sig både till ungdomar som kommer direkt från gym-
nasieskolan och till äldre som vill fördjupa sina kunskaper. Utvärderingen
skall bl.a. belysa utbildningsplatsernas fördelning mellan kvinnor och män
samt i vad mån försöket har medverkat till att bryta traditionellt könsbundna
utbildnings- och yrkesval. Regeringen ser denna försöksverksamhet som en
viktig del i det kompetenslyft vi behöver genomföra i Sverige. Kvalificerad
yrkesutbildning är en utbildningsfonn som bör beaktas bl.a. när man gör
upp individuella handlingsplaner för arbetslösa.

Prop. 1995/96:222

6.24

6.5.5 Basår i komvux

Prop. 1995/96:222

Vid universitet och högskolor har s.k. basår anordnats under ett antal år. Att
erbjuda behörighetskomplettering är en viktig uppgift för komvux. Inneva-
rande läsår anordnas sådan utbildning för första gången under beteckningen
basår i komvux. Syftet är att med en ökad geografisk spridning låta ytterliga-
re ett antal studerande med allmän behörighet för högre studier genom ett
års heltidsstudier komplettera sin utbildning så att de uppnår särskild behö-
righet för högre utbildning inom de naturvetenskapliga och tekniska områ-
dena.

Denna inriktning på basåret i komvux bör vidgas. Rekryteringen till lä-
raryrket behöver breddas. Det gäller bl.a. att locka fler män till skolan. En
ökad rekrytering behövs också till lärarutbildning i naturvetenskapliga
ämnen. Där kan grupper som är arbetslösa eller riskerar arbetslöshet vara
viktiga målgrupper, t.ex. kulturarbetare, fritidspedagoger och militär perso-
nal. Basårsplatser behövs också som är särskilt anpassade för att öka rekry-
teringen till läraryrket bland personer med invandrarbakgrund.

6.5.6 Folkbildningen

Folkbildningen, dvs. folkhögskolan och studieförbunden, har en viktig roll i
vuxenutbildningssatsningen. Folkbildningen har visat att dess informella
arbetssätt och friare arbetsformer förmår att motivera och rekrytera männi-
skor som annars aldrig skulle genomgå någon utbildning.

Folkhögskolorna har sedan länge stor erfarenhet av att ge behörighets-
givande utbildning på grundskole- och gymnasieskolenivå för vuxna elever.
Som en del av den särskilda vuxenutbildningssatsningen ges folkhögskolan
möjlighet (prop. 1995/96:150) att inrätta 10 000 platser av varaktigt slag.
Det är angeläget att denna del av satsningen får samma inriktning och mål-
grupp som vuxenutbildningssatsningen i övrigt.

Studieförbunden har under senare år bedrivit en omfattande verksamhet
för lågutbildade arbetslösa i syfte att skapa intresse för och stimulera till
framtida längre kurser inom främst komvux och folkhögskola. Det är därför,
som redan framgått, naturligt att använda studieförbundens erfarenheter inte
minst för orienteringskurserna som omnämnts tidigare.

Studieförbunden har även erfarenhet av att genomföra utbildningar på
grundskole- och gymnasienivå. Det finns åtskilliga goda exempel på sådana
aktiviteter t.ex. på arbetsplatser. Studieförbunden har numera också rätt att
anordna kompetensinriktad utbildning som både till form och arbetssätt
motsvarar den som anordnas inom det offentliga skolväsendet och högsko-
lan (prop. 1991/92:157, bet. 1991/92:UbU26, rskr. 1991/92:311).
Behörighetgivande betyg över genomgången gymnasial utbildning kan
därefter ges efter godkänd prövning vid komvux, statens skolor för vuxna
eller en gymnasieskola. Regeringen menar att kommunerna bör utnyttja
denna möjlighet i den särskilda vuxenutbildningssatsningen.

Regeringen har erfarit att Kulturutskottet i sitt yttrande över den
ekonomiska vårpropositionen (1995/96:KrU9y) har förutsatt att regeringen

6.25

i budgetpropostionen kommer med förslag om omfördelning av resurser
från de förordade 90 000 platserna för kommunal vuxenutbildning till folk-
bildningen och att dessa omfördelade resurser i första hand skall avse
utbildning anordnad av studieförbunden. Som redan framgått i regeringens
beskrivning av vuxenutbildningssatsningen skall komvux inte anordna all
den utbildning som den särskilda vuxenutbildningssatsningen kommer att
leda till. Folkbildningen och inte minst studieförbunden kommer att ha
viktiga uppgifter inom ramen för den satsning som kommunerna far
ansvaret för att organisera.

6.6 De särskilda utbildningsåtgärderna mot arbetslösheten
under läsåret 1996/97

I förslag till tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1995/95 (prop.
1995/96:105) med vissa ändringar och tillägg i förslaget till tilläggsbudget
förbudgetåret 1995/96 i vårpropositionen (prop. 1995/96:150) presentera-
de regeringen åtgärder i form av extra platser i olika utbildningsformer un-
der höstterminen 1996. Riksdagen har ännu inte beslutat om dessa platser.

En del av den verksamhet som kommer att startas under det andra halvå-
ret 1996 slutförs inte då, utan kommer att fullföljas först under 1997. Efter-
som det särskilda bidraget till kommuner kommer att avse tiden från den 1
juli 1997, vill regeringen för riksdagens kännedom nämna följande beträf-
fande planerna inför det första halvåret 1997.

När det gäller platser i komvux blir vårterminen 1997 en övergångster-
min Jämsides med den planering och resurstilldelning enligt ny modell som
har beskrivits i avsnittet 6.4 om kommunernas roll i vuxenutbildningssats-
ningen, är avsikten givetvis att resurser skall ställas till förfogande för att
fullfölja de kurser som startas under hösten med sikte på att omfatta hela
läsåret 1996/97. Det kommer också att finnas utrymme att starta ny utbild-
ning våren 1997, allt inom samma volym som hösten 1996.

Basåret i komvux är definitionsmässigt ett år långt. Utbildningsdeparte-
mentet har därför under hand meddelat Statens skolverk att en preliminär
fördelning av dessa platser kan göras för hela läsåret 1996/97, med angivan-
de av att riksdagens beslut måste avvaktas innan en definitiv fördelning kan
slås fast. Så har också skett.

De platser inom folkhögskolan som har föreslagits för höstterminen 1996
som tillfälliga insatser inom utbildningsområdet i prop. 1995/96:150 skall
avlösas fr.o.m. den 1 januari 1997 av mer varaktiga insatser.

När det gäller studieförbunden avser regeringen att återkomma i
budgetpropositionen.

Inom kvalificerad yrkesutbildning skall ytterligare platser tillkomma
under 1997 och 1998.

De extra platserna inom högskolan är avsedda som ettåriga platser för att
överbrygga den svacka som annars skulle uppstått under läsåret 1996/97
innan den permanenta utbyggnaden påbörjas hösten 1997. Högskolorna har
därför meddelats att en preliminär fördelning av dessa platser kan göras för
hela läsåret i avvaktan på riksdagens beslut.

Prop. 1995/96:222

6.26

6.7 Särskilt utbildningsbidrag

Prop. 1995/96:222

Regeringens bedömning: Personer mellan 25 och 55 år som är arbets-
lösa ges möjlighet att under högst ett studieår studera på motsvarande
grundskole- eller gymnasienivå med ett särskilt utbildningsbidrag på a-
kassa/KAS-nivå. Anställda mellan 25 och 55 år med minst fem års
heltids- eller deltidsanställning kan ges motsvarande möjlighet, förutsatt
att berörda lokala parter har slutit avtal där arbetsgivaren åtar sig att
som ersättare bereda plats åt en långtidsarbetslös inskriven vid arbets-
förmedlingen.

Det särskilda utbildningsbidraget införs den 1 juli 1997. Möjligheten
till bidraget gäller dem för vilka bidraget till någon del avser studier
under år 1997. Regeringen återkommer i frågan huruvida bidragsperio-
den skall kunna påbörjas senare.

Förslag till riksdagen om införande av det särskilda utbildningsbi-
draget presenteras i budgetpropositionen.

Skälen för regeringens bedömning: Kunskapens ökade betydelse i arbets-
livet ställer allt större krav på individens kompetens. Detta tydliggörs inte
minst av att arbetslösheten är genomgående högre bland lågutbildade än
bland högutbildade samt att långtidsarbetslösa i stor utsträckning är personer
med bristande formell utbildning. För att förhindra långvarig utslagning från
arbetsmarknaden är det därför särskilt angeläget med kompetensförstärk-
ningar bland dem med lägsta formella utbildningsnivån.

För att prioritera kompetensförstärkningar för arbetslösa vuxna utan
grundskoleutbildning eller utbildning motsvarande treårig gymnasiekompe-
tens krävs att de hinder som den enskilde upplever för studier undanröjs.
Regeringen kommer därför att kraftigt öka antalet tillgängliga platser för
studier på gymnasial nivå samt förstärka studie- och yrkesvägledningen, där
individuella studieplaner utgör en viktig del. Regeringen avser också att
utforma studiefmansieringen för arbetslösa och de i arbetslivet som saknar
grundskole- eller gymnasieutbildning så att den faktiskt blir rekryterande för
studier.

Ett nytt särskilt utbildningsbidrag införs därför som skall rikta sig till
personer som är mellan 25 och 55 år, inskrivna som arbetssökande hos
arbetsförmedling, och saknar utbildning motsvarande grundskolekompetens
eller kompetens motsvarande fullgjord utbildning inom ramen för den treåri-
ga gymnasieskolan. Den arbetssökande skall också vara berättigad till a-
kassa eller KAS.

Vidare riktar sig särskilt utbildningsbidrag till arbetstagare mellan 25 och
55 år som saknar utbildning på nämnda nivå, och som är kvalificerade för
a-kassa eller KAS. För att kunna få utbildningsbidraget skall den anställde
ha en arbetslivserfarenhet motsvarande minst fem års hel- eller deltidsan-
ställning. Det särskilda utbildningsbidraget till arbetstagare utgår endast
under förutsättning att berörda lokala parter slutit avtal där arbetsgivaren

6.27

åtar sig att som ersättare bereda plats åt en långtidsarbetslös inskriven vid
arbetsförmedlingen.

Därmed kommer den särskilda studiestödssatsningen att fullt ut få effekt
på den öppna arbetslösheten antingen genom att de som utnyttjar stödet
själva är arbetslösa eller genom att arbetslösa går in som ersättare för an-
ställda som utnyttjar stödet.

Särskilt utbildningsbidrag skall knyta an till de stödformer som finns
inom arbetsmarknadspolitikens område. Regeringen avser återkomma med
preciseringar i förordning.

I den mån antalet sökande överstiger antalet studiestöd skall urval tilläm-
pas. Den helt övervägande delen av dem som beviljas särskilt utbildningsbi-
drag skall vara arbetslösa. Utöver detta skall urvalet göras utifrån samma
principer som för utbildningssatsningen, dvs. de som har kortast utbildning
och störst behov av utbildning för att få en starkare ställning på arbetsmar-
knaden skall prioriteras.

Det särskilda utbildningsbidraget kan erhållas under ett studieår för att
komplettera grundskolekompetens eller kompetens upp till motsvarande
treårig gymnasieskola. Efter detta ges möjlighet att studera inom ramen för
ordinarie studiestöd.

Regeringen menar att det nya utbildningsbidraget i kombination med
ökad tillgänglighet till vuxenutbildning och särskilda satsningar på förstärkt
studie- och yrkesvägledning, skapar förutsättningar för ett betydande kun-
skapslyft för grupper som är i behov av en grundläggande utbildningsför-
stärkning. De förbättrar betydligt sin ställning på arbetsmarknaden och sina
möjligheter till vidare studier.

När arbetstagare genomgår utbildning öppnas också möjligheten för
arbetslösa att inträda som ersättare. På så sätt ges arbetslösa tillträde till
arbetsmarknaden och därmed viktig arbetslivserfarenhet. Förslaget medver-
kar också till att arbetsgivaren kan öka kompetensen bland personalen och
samtidigt får tillfälle att finna lämpliga personer för eventuella nyanställ-
ningar.

Regeringen bedömer att det särskilda utbildningsbidraget kan införas
fr.o.m. den 1 juli 1997. Även de som påbörjat sina studier tidigare och som
fortsätter efter den 1 juli 1997, bör ges möjlighet att söka det särskilda
utbildningsbidraget, om de i uppfyller ovanstående kriterier. Därutöver till-
kommer SVUX och SVUXA.

Studiestöden har nyligen utretts. Utredningen föreslår en reformering av
studiestödssystemet till ett sammanhållet studiestöd. Regeringen kommer att
överväga utredningens förslag.

6.8 Expansionen av den högre utbildningen

För att främja näringsliv och sysselsättning men också för utvecklingen av
samhället i övrigt är utbildning och forskning samt en välutbildad arbetskraft
av central betydelse. Den fortsatta expansionen av den högre utbildningen
sker från ett gott utgångsläge då Sverige redan i dag har en i internationell
jämförelse hög utbildningsstandard. Den är dock ojämnt fördelad. Utbild-

Prop. 1995/96:222

6.28

ningsnivån bland de anställda inom den offentliga sektorn är betydligt högre
än inom stora delar av den privata sektom. Andelen unga som har en
högskoleutbildning ökar för närvarande men är fortfarande för låg i ett inter-
nationellt perspektiv. Av en årskull börjar mellan 30 och 35 % högskolan
före 25 års ålder. Ytterligare 10-15 % börjar i högskolan vid 25 års ålder
eller senare.

Antalet sökande till högskolan har fördubblats sedan hösten 1991 och
trots den kraftiga utbyggnaden av den högre utbildningen får många behöri-
ga sökande inte plats i högskolan. Regeringen framhöll därför i den s.k.
tillväxtpropositionen hösten 1995 (prop. 1995/96:25 En politik för arbete,
trygghet och utveckling, s. 74) att en fortsatt utbyggnad av den högre utbild-
ningen är nödvändig för att dels bereda fler ungdomar plats, dels ge möjlig-
het för vuxna att antingen genomgå en grundläggande högskoleutbildning
eller att vidareutbilda sig. Därigenom kan en bättre grund skapas för en
kunskapsintensiv produktion.

Utöver att öka Sveriges internationella konkurrenskraft är en expansion
av den högre utbildningen en viktig regionalpolitisk faktor. Genom att bygga
ut högskolan över hela landet ges ett kraftfullt stöd för regional utveckling.
Erfarenheter av etablering av universitet och högskolor i Umeå, Luleå och
Linköping samt på andra nyare högskoleorter visar vilken viktig roll hög-
skolan kan ha för en dynamisk utveckling i den egna regionen. En förbättrad
tillgänglighet underlättar naturligtvis rekryteringen till högre utbildning och
motverkar därmed social snedrekrytering.

Regeringen föreslog därför i tillväxtpropositionen att utbyggnaden av den
högre utbildningen främst bör ske vid de mindre och medelstora högskolor-
na med en särskild tyngd på Bergslagen, Malmö och Sundsvall-Hämösand-
Östersund samt sydöstra Sverige. För att möta behovet i näringslivet av hög
kompetens inom naturvetenskap och teknik angav regeringen vidare att
inriktningen på utbyggnaden bör vara att minst hälften av platserna skall
avse naturvetenskapliga och tekniska utbildningar.

Den permanenta utbyggnaden kommer att påbörjas hösten 1997 med
15 000 utbildningsplatser. För att ge utrymme för en god planering av den
fortsatta expansionen bör de återstående 15 000 platserna tillkomma först
hösten 1999. Detta innebär att det under läsåret 1999/2000 kommer att
finnas 30 000 fler platser eller helårsstudenter inom den högre utbildningen
jämfört med läsåret 1996/97 om man exkluderar de tillfälliga utbildnings-
satsningarna läsåret 1996/97. Den föreslagna utbyggnaden avlöser de tillfäl-
liga utbildningssatsningarna under läsåren 1995/96 och 1996/97. Utöver
den permanenta utbyggnaden kommer utbildningen inom naturvetenskap
och teknik (s.k. NT-utbildningar) att fortgå under flera år framåt. Två nya
antagningstillfällen återstår för dessa utbildningar, hösten 1996 och hösten
1997.

Högskolornas egna bedömningar avseende möjligheten att anordna fler
platser samt att öka antalet platser inom naturvetenskap och teknik har vägts
in i regeringens överväganden avseende förslaget till fördelning av de
30 000 platserna.

Mot bakgrund av de kriterier som angivits ovan och som planeringsun-
derlag för förslagen i 1997 års budgetproposition gör regeringen följande

Prop. 1995/96:222

6.29

bedömning rörande fördelningen av de 30 000 platserna mellan universi- Prop. 1995/96:222
teten och högskolorna:

Lärosäte

Totalt tillkommer
platser under
perioden 1997-1999

Uppsala universitet

Lunds universitet

Göteborgs universitet

Stockholms universitet

Umeå universitet

Linköpings universitet

Kungl. Tekniska högskolan

Högskolan i Luleå

Högskolan i Borås

Högskolan Dalarna

Högskolan i Gävle/Sandviken

Högskolan i Halmstad

Högskolan i Kalmar

Högskolan Karlskrona/Ronneby

Högskolan i Karlstad

Högskolan i Kristianstad

Högskolan i Skövde

Högskolan i Trollhättan/Uddevalla

Högskolan i Växjö

Högskolan i Örebro

Högskoleutbildning på Gotland

Mitthögskolan

Mälardalens högskola

Malmö

Chalmers tekniska högskola AB
Stiftelsen Högskolan i Jönköping
Sveriges lantbruksuniversitet

500

500

700

500

1 000

2 300

800

600

600

1 100

600

800

1 100

1 100

1 400

500

700

1 000

1 600

1 900

700

4 300

1 200

3 000

500

600

400

Summa

30 000

Den förhållandevis kraftiga ökningen som föreslås för Linköpings univer-
sitet avser till större delen en utbyggnad av den högre utbildningen i Norrkö-
ping.

Även för högskoleutbildningen på Gotland föreslås en förhållandevis stor
ökning av antalet platser vilket ger förutsättningar för Gotland att bli en
självständig högskola under den senare delen av treårsperioden.

Regeringen återkommer i budgetpropositionen med förslag avseende de
enskilda universitetens och högskolornas utbildningsuppdrag samt förslag
till anslag.

6.30

Regeringen vill dessutom skapa bättre förutsättningar inför framtiden för
de mindre och medelstora högskolorna. Regeringens ambition är att etablera
fasta forskningsresurser vid samtliga lärosäten.

Den informationstekniska utvecklingen får inte leda till ett samhälle med
en del av befolkningen som är invigd och resten okunnig. Hela utbildnings-
väsendet kan göra viktiga insatser för att motverka en sådan utveckling. Den
moderna teknologin har skapat annorlunda och flera förutsättningar för
kompetensutveckling. Alla har inte möjlighet att flytta till universitets- och
högskoleorter och påbörja studier. En ökad distansutbildning även på denna
nivå med stöd av modem informationsteknik är därför en förutsättning för
att förverkliga idén om det livslånga lärandet och skapa ett kunskaps- och
kompetenslyft i Sverige.

Regeringen kommer att genomföra en nationell IT-satsning inom
universitets- och högskoleområdet samt biblioteksväsendet m.m. i linje med
vad regeringen har angett i propositionen (1995/96:125) om åtgärder för att
bredda och utveckla användningen av informationsteknik.

Satsningen syftar till att förbättra universitetens och högskolornas möjlig-
heter till datakommunikation och därvid också förbättra möjligheterna för
distansutbildning. Landets biblioteksväsende i vid mening bör ges möjlighet
att utnyttja ett modernt bibliotekssystem med samordnade och användarvän-
liga sökmöjligheter. Därmed ges allmänheten möjlighet att kostnadsfritt
skaffa information inom bibliotekssystemet.

De olika åtgärderna skall ses som en gemensam satsning för att sprida och
öka IT-användningen. De bättre möjligheter som skapas skall också ses som
ett led i regeringens strävan att genomföra kompetenshöj ande åtgärder.
Genom insatser från olika aktörer och intressenter inom området
utbildning/forskning/kultur kan ett ökat utbud av IT-baserad information
åstadkommas, som kan användas inom många verksamhetsområden.

En övergripande sammanhållen handlingsplan skall utarbetas. Målet skall
vara att under den närmaste treårsperioden stegvis förverkliga syftena. En
kapacitetsökning och utvidgning av SUNET utgör en gemensam infrastruk-
turen grund. Genom utvidgningen ges alla berörda organ tillgång till inter-
netförbindelse med god kapacitet. Planen omfattar statliga universitet och
högskolor, kommunala högskoleutbildningar, Kungliga biblioteket, läns-
bibliotek och kommunala huvudbibliotek, statliga museer samt länsmuseer.
Regeringen återkommer även till dessa frågor i budgetpropositionen för år
1997.

Den breda satsning som nu görs över hela utbildningsområdet skall bidra
till att skapa goda förutsättningar för det livslånga lärandet. Genom denna
satsning främjas individernas förmåga att stärka sin ställning i arbetslivet
samtidigt som näringslivet och offentlig sektor får möjlighet till en betydan-
de kompetenshöjning.

10 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 222

Prop. 1995/96:222

6.31

7 En arbetsmarknad för ökad trygghet och
sysselsättning

7.1 Inledning

Prop. 1995/96:222

7.1.1 Utvecklingen på arbetsmarknaden

Såväl den ekonomiska aktiviteten som förbättringen på arbetsmarknaden
bromsades tydligt upp under hösten 1995. Antalet varsel om uppsägningar
började öka samtidigt som allt färre nya lediga platser anmäldes till
arbetsförmedlingen. Under april och maj har antalet sysselsatta minskat
relativt kraftigt, eller med 57 000 personer.

Den sysselsättningsökning, som har skett sedan början av år 1994 och
som blivit allt mindre, är koncentrerad till den privata sektorn i ekonomin.
Den är dock ojämnt fördelad över olika sektorer. Det är framför allt
industrin och industrinära delar av näringslivet som har uppvisat en ökad
efterfrågan på arbetskraft. Den fortsatt svaga inhemska efterfrågan har lett
till en svag sysselsättningsutveckling inom de sektorer som mer direkt
påverkas av hushållens konsumtionsnivå.

Den långa trendmässiga ökningen av antalet sysselsatta inom den
offentliga sektorn under efterkrigstiden bröts under lågkonjunkturåren i
början av 1990-talet. Även när antalet sysselsatta i privata sektorn böljade
öka under år 1994 så fortsatte antalet sysselsatta inom offentlig verksamhet
att minska. Denna minskning har fortsatt fram till nu, även om en viss
uppbromsning av minskningstakten skett de senaste månaderna. Antalet
sysselsatta inom offentlig sektor väntas dock fortsätta att minska framöver.

Tabell 1 Antal sysselsatta i olika branscher april - maj
(1000-tal)

1995

1996

förändring

Totalt

3987

3929

-57

Jordbruk

126

113

- 13

Tillverkning mm

796

808

+ 12

Byggindustrin

229

219

- 10

Handel, kommunikationer

771

749

-22

Kreditinstitut,

Företagstjänster

419

424

+ 5

Personliga tjänster.

renhållning

301

300

- 1

Offentliga tjänster

1345

1316

-29

Den öppna arbetslösheten har de senaste månaderna legat något över
föregående års nivå. Antalet personer i olika konjunkturberoende åtgärder
har samtidigt varit ungefär lika många som för ett år sedan. Under perioden

7.1

mars till maj år 1996 uppgick antalet arbetslösa till i genomsnitt 311 000,
eller 7,3 procent av arbetskraften. Därutöver deltog motsvarande 5,4 procent
av arbetskraften i olika konjunkturberoende åtgärder. Motsvarande andel ett
år tidigare var 7,2 procent respektive 5,2 procent.

Männens arbetslöshet steg kraftigast under början av 1990-talet och var
fortfarande högre än kvinnornas totalt sett under perioden januari till mars år
1996.

Till skillnad från tidigare lågkonjunkturer var det i högre grad män än
kvinnor som drabbades av arbetslöshet åren 1990 - 1993. Det berodde på att
sysselsättningen då minskade kraftigast i sektorer där män dominerar, som
tillverkningsindustrin och byggsektorn. Kombinationen av en stark
industriutveckling och fortsatta personalminskningar inom offentlig
verksamhet de senaste åren har inneburit att den ökade efterfrågan på
arbetskraft i mycket stor utsträckning har riktats mot män, medan
situationen blivit sämre för kvinnorna. Skillnaden mellan mäns och kvinnors
arbetslöshet har minskat under de senaste två åren.

Antalet deltidsarbetslösa och undersysselsatta, främst kvinnor, som ökade
mycket kraftigt under början av 1990-talet har minskat något det senaste
året, men är fortfarande mycket högt. Kvinnor är också klart
överrepresenterade i de osäkraste formerna av tidsbegränsade anställningar.

Arbetslöshetsmönstret speglar könsuppdelningen på arbetsmarknaden.
Under början av 1990-talet drabbades bygg- och tillverkningsindustrierna
kraftigast. Sedan cirka två år tillbaka har främst offentlig sektor och
kvinnodominerade yrken och branscher inom den enskilda sektom
genomgått neddragningar på grund av strukturomvandling och ekonomiska
problem. Den senaste tendensen med en försvagad industrikonjunktur
medför dock att varslen drabbar män i större utsträckning än kvinnor.

Fördelningen av de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna har relativt väl
speglat kvinnors andel av arbetslösheten. De är dock något
underrepresenterade. Det beror bland annat på att de
arbetsmarknadspolitiska åtgärderna koncentrerats till långtidsarbetslösa och
långtidsinskrivna och där är kvinnor underrepresenterade. De
arbetsmarknadspolitiska åtgärderna reflekterar också könsuppdelningen på
arbetsmarknaden. Kvinnor är överrepresenterade i åtgärder som återfinns
inom offentlig sektor, till exempel i utbildningsvikariat, medan män
dominerar i åtgärder på det privata området, bland annat i rekryteringsstöd
och starta-eget-bidrag.

Prop. 1995/96:222

7.2

Prop. 1995/96:222

Figur: Skillnad mellan kvinnors andel i åtgärd respektive bland
arbetssökande

Glidande 12-månaders medeltal

Lågkonjunkturen drabbade i mycket stor utsträckning nytillträdande och
yngre arbetskraft. Dessa har också fått del av det förbättrade
arbetsmarknadsläget i mindre utsträckning än många andra grupper. Den
relativa arbetslösheten är nu högst bland utomnordiska medborgare och
bland 16-24-åringar. Lägst är den bland 45-54-åringama. Allra lägst är
arbetslösheten bland kvinnor i åldern 45-54 år.

Drygt hälften av antalet öppet arbetslösa är under 35 år. Det beror dels på
att de yngre saknar eller har kort arbetslivserfarenhet. De har därigenom
svårare att konkurrera om de lediga jobben. Det beror också på
turordningsreglema vid uppsägning (sist in - först ut). Samtidigt har många
ungdomar skjutit på sitt inträde på arbetsmarknaden på grund av det dåliga
arbetsmarknadsläget. I stället har de valt att studera, vilket möjliggjorts tack
vare utbyggnaden av gymnasieskolan och den kraftiga ökningen av
utbildningsplatser inom vuxenutbildningssystemet och inom högskolan.

Under de två senaste åren har arbetslösheten minskat i flertalet
åldersgrupper med undantag för äldre över 60 år, för vilka arbetslösheten
stigit relativt kraftigt det senaste året, speciellt bland kvinnor. Mest har
arbetslösheten minskat bland ungdomar. Den minskade arbetslösheten beror
dock inte på att ungdomars sysselsättning har ökat utan på att regeringens
och riksdagens kraftiga prioritering av ungdomar har lett till att fler
ungdomar har påbörjat utbildningar eller deltar i arbetsmarknadspolitiska
åtgärder.

Arbetslösa ungdomar i åldern 18 - 24 år skall inom 100 dagar efter att de
har anmält sig till arbetsförmedlingen som arbetssökande ha erbjudits ett

7.3

arbete, en utbildningsplats eller en åtgärd. Under första kvartalet 1996 var i
genomsnitt per månad 18 700 ungdomar arbetslösa i mer än 100 dagar.
Detta innebär i jämförelse med sista kvartalet 1995 en minskning med 11
600 personer. Att minskningen inte varit större beror delvis på att många
ungdomar har ströjobb/timanställningar som de hellre fortsätter med än att
på heltid delta i en åtgärd. Minskningen har varit större för unga män än för
unga kvinnor. Minskningen beror såväl på att fler ungdomar gått till
utbildning, som att färre ungdomar har blivit arbetslösa och att fler fått
arbete. Det är fler unga män som har blivit arbetslösa än unga kvinnor.
Under första kvartalet 1996 lämnade 17 461 ungdomar arbetslöshet inom
100 dagar. Utav dessa erhöll 4 520 ungdomar arbete utan stöd och 857
erhöll arbete med statligt stöd. Fortfarande är emellertid arbetslösheten
betydligt högre bland ungdomar mellan 20 och 25 år jämfört med andra
åldersgrupper. Högst är den bland unga män.

Arbetsmarknadsläget för invandrare och flyktingar har försämrats
dramatiskt. Sysselsättningsffekvensen för utomnordiska medborgare har
halverats från 66 procent till 36 procent mellan åren 1990 och 1995. Bland
män med utomnordiskt medborgarskap var endast 41 procent sysselsatta år
1995, medan motsvarande andel för kvinnor var så låg som 31 procent.
Nedgången förklaras inte bara av en ökande arbetslöshet utan även av att ett
stort antal utomnordiska invandrare kommit till Sverige under den senaste
tioårsperioden och att dessa i mycket liten utsträckning fått ett arbete.
Arbetslösheten har mellan åren 1990 och 1995 ökat från 5 procent till 30
procent bland utomnordiska medborgare. Under det senaste året har
arbetslösheten fortsatt att öka, speciellt bland kvinnor med utomnordiskt
medborgarskap.

Prop. 1995/96:222

7.4

Prop. 1995/96:222

Tabell Relativ arbetslöshet bland olika grupper

mars-maj 1996

mars-maj 1995

förändring

total                              7,3

7,2

+0,1

män                        8,2

83

-0,1

kvinnor                      6,5

5,9

+0,6

20-24 är totalt                14,5

15,6

-1,1

män                       15,9

18,3

-2,4

kvinnor                     12,9

12,7

+0,2

25-54 år totalt                 6,5

6,1

+0,4

män                        7,1

73

-0,1

kvinnor                      5,8

5,1

+0,7

55-59 år totalt                 6,3

6,0

+0,3

män                      7,2

6,4

+0,8

kvinnor                      5,4

5,4

+/-0

60-64 år totalt                 9,7

8,9

+0,8

män                       10,6

10,3

+0,3

kvinnor                      8,5

7,4

+0,9

utländska medborgare1

totalt                         22,8

21,0

+1,8

utomnordiska               29,8

27,5

+2,3

män                     29,9

29,3

+0,6

kvinnor                     29,5

24,8

+4,7

Ett mycket oroande tecken är att andelen långtidsarbetslösa kvarstår på en
mycket hög nivå, cirka 38 procent av de arbetslösa hade första kvartalet
1996 varit arbetslösa i mer än sex månader. Detta är en något högre andel än
för ett år sedan. Denna andel har fortsatt att öka något under april och maj.
Andelen är i stort sett densamma bland kvinnor och män.

Även utvecklingen av antalet personer som har varit oavbrutet inskrivna
vid arbetsförmedlingen under mycket långa tider, två år eller mer, som
arbetslösa eller deltagande i någon arbetsmarknadspolitisk åtgärd är djupt
oroande. Under det senaste året har antalet ökat med cirka 15 000 personer.
I slutet av april 1996 var det drygt 200 000 personer som hade varit
sammanhängande inskrivna i mer än två års tid.

1 avser år 1995 och år 1994

7.5

Övertid

Prop. 1995/96:222

Övertidsuttaget inom industrin är nu betydligt högre än under de senaste
decennierna. Den har dock minskat avsevärt de senaste månaderna från en
nivå på ca 4,5 % till ca 3,5 % i februari 1996. I början av 1980-talet var
uttaget runt 2 % för att sedan stiga till drygt 3 % under högkonjunkturen i
slutet av 1980-talet. Även inom övriga delar av ekonomin förekommer ett
betydande övertidsuttag.

Jämförbar statistik för hela ekonomin finns bara från och med år 1992 i
AKU. Första kvartalet 1996 motsvarade det betalda övertidsuttaget knappt 2
% av alla arbetade timmar. Till detta kommer ett relativt stort obetalt
övertidsuttag. En viss övertid måste alltid förekomma annars skulle bl.a.
företagens möjligheter att snabbt reagera på efterfrågeökningar begränsas
och exportföretagens konkurrenskraft minska. En begränsning av
övertidsuttaget skulle sannolikt leda till en ökad sysselsättning. Effekterna
skulle vid nuvarande övertidsuttag dock bli relativt små, men inte
obetydliga. På längre sikt kan effekterna bli större om den nuvarande
trenden mot ett allt större övertidsuttag fortsätter.

Regeringen avser att vid fortsatta diskussioner med arbetsmarknadens
parter ta upp frågan om möjligheten att begränsa övertidsuttag för att
därigenom bereda fler sysselsättning.

7.1.2 Kvinnor och män på arbetsmarknaden

Den 11 april 1996 presenterade Utredningen om kvinnors arbetsmarknad (A
1995:13, dir 1995:119) sitt betänkande "Hälften vore nog - om kvinnor och
män på 90-talets arbetsmarknad" (SOU 1996:56). Utredningen kom i
korthet fram till följande;

Kvinnor har i flera avseenden stärkt sin ställning på arbetsmarknaden
under 1990-talet. Bland annat har andelen heltidsarbetande stigit under
1990-talet. Kvinnor har ökat sina arbetade timmar. Detta gäller även
kvinnor med små barn. Av personer som befinner sig utanför arbetskraften
är det klart färre som såg sig som hemarbetande år 1995 än år 1989.
Kvinnor betraktade sig som studerande eller som arbetssökande i större
utsträckning jämfört med män.

Samtidigt har sysselsättningen börjat sjunka under slutet av år 1995 och
i början av år 1996. Kvinnors andel av de arbetslösa har ökat mellan
december 1994 och december 1995 från 42 procent till 46 procent. Av de
långtidsarbetslösa var 42 procent kvinnor i december 1994 jämfört med 45
procent ett år senare. Likaså ökar undersysselsättningen och de otryggaste
formerna av tidsbegränsade anställningar där kvinnor är starkt
överrepresenterade.

Män har fortfarande högre arbetslöshet än kvinnor och har haft det under
hela 1990-talet. Män har andelsmässigt lämnat arbetskraften i större
utsträckning än kvinnor under 1990-talet. När arbetslösheten började
sjunka, sjönk den mest för män. Unga kvinnor och män har drabbats hårdast

7.6

av arbetslösheten under 1990-talet. Även här har män under 24 år högre Prop. 1995/96:222
arbetslöshet än kvinnor i samma åldersgrupp. Sysselsättningen minskar
dock mer för unga kvinnor än för män sedan några månader tillbaka.

Utbildningsnivån har haft en avgörande betydelse för sannolikheten att
undvika arbetslöshet och för möjligheten att etablera sig på
arbetsmarknaden under 1990-talet. Lågutbildade kvinnor och män har haft
störst problem och är klart överrepresenterade bland de arbetslösa och
långtidsarbetslösa.

Stora yrkes- och branschområden har utsatts för strukturomvandling och
lågkonjunktur i samverkan. Det gäller bland annat anställda inom
tillverkningsindustrin och kontorsadministration. De som har lägst
utbildning har svårast att få tillbaka arbetet. Statistik visar att av dem med
enbart grundskoleutbildning som inte hade arbete år 1993 var det färre
kvinnor än män som nyrekryterades år 1994.

Arbetsmarknaden och utbildningsvalen är klart könsuppdelade och några
större förändringar har inte skett under 1990-talet. Arbetstagare med
högskoleutbildning har lägst arbetslöshet. Även under 1990-talet, liksom
tidigare, är det i akademiska studier som könsbarriärer bryts. Kvinnors i
genomsnitt höga kompetens tas dock inte till vara i arbetslivet på samma sätt
som mäns. Särskilt invandrarkvinnors kunskaper är en outnyttjad resurs.
Män har betydligt oftare chefspositioner och har större inflytande över
arbetets innehåll och organisation. De innehar i högre grad tjänster som
motsvarar deras utbildningsnivå och positioner som formellt kräver högre
utbildning än vad de faktiskt har.

Offentliga sektorns storlek har haft betydelse för svenska kvinnors och
mäns nästan lika stora andel av de förvärvsarbetande.

I den offentliga sektorn har omvandlingen varit stor under 1990-talet
både organisatoriskt och sysselsättningsmässigt. Offentliga sektorn uppvisar
inte samma bild år 1996 som den gjorde för fem eller tio år sedan. Än så
länge har de organisatoriska och besparingsbetingade förändringarna inte
fått fullt genomslag i fråga om sysselsättning. Bedömare av
arbetsmarknadsläget ser en negativ utveckling av sysselsättningen på den
offentliga sektorns område. Efterfrågan på tjänsterna kommer dock snarare
att öka, bland annat av demografiska skäl, enligt Arbetsmarknadsstyrelsens
(AMS) och Statistiska centralbyråns (SCB) bedömningar. Hur
sysselsättningen förändras är dock beroende av ekonomin i övrigt, andra
sektorers möjlighet att öka sysselsättning samt politiska prioriteringar.
Ekonomin och politiken i sin tur påverkas av faktorer som tillväxt,
internationalisering på europeisk och global nivå, lönebildning, värderingar
i samhället, och så vidare.

Av många förutspås den privata tjänstesektorn bli den expanderande i
fråga om sysselsättning. På den del av den privata sektorn där majoriteten av
kvinnor arbetar i dag, har sysselsättningen dock gått ned på senare tid. Detta
förhållande gäller handel, bank och försäkring. Mäns traditionella områden
har ökat och förväntas öka sysselsättningsmässigt, till exempel inom teknik,
naturvetenskap och data. Av dem som fick arbete år 1994 och var arbetslösa

7.7

året innan, var män i majoritet av dem som rekryterades till den privata Prop. 1995/96:222
tjänstesektorn.

Att öka företagandet i Sverige för att öka sysselsättningen har varit
prioriterat på 1990-talet. Mycket återstår fortfarande att följa upp för att
skapa en bild av i vilken utsträckning och på vilket sätt företagande har
skapat varaktig inkomst för kvinnor och män. Tre fjärdedelar av
småföretagarna är män. Kvinnors andel av nyföretagama stiger dock.
Målsättningen bör vara att ytterligare öka nyföretagandet bland kvinnor.
Könsuppdelningen är tydlig inom företagandet även här. Det är svårt att få
ett grepp om situationen för företagande på kvinnors traditionella
yrkesområden. År 1994 rekryterade småföretag i högre grad män än
kvinnor.

Staten skall låta jämställdhetsprincipen genomsyra alla politikområden.
Av detta skäl finns bland annat generella utredningsdirektiv som påbjuder
att alla statliga utredningar skall belysa sina sakfrågor och förslag med tanke
på jämställdhet mellan könen. Utredningen fann att majoriteten av de
kommittéer som är tillsatta på Arbetsmarknadsdepartementets område inte
följer dessa direktiv. Styrning och uppföljning från departementens
ledningar förefaller inte särskilt konsekventa eller "ihärdiga" när det gäller
jämställdhetsfrågoma. Det tyder, enligt utredningen, på att inte heller
regeringskansliet fullt ut - åtminstone inte på arbetsmarknadsområdet - har
genomfört en enhetlig strategi för att tillämpa jämställdhetsprincipen.

Myndigheterna på arbetsmarknadsområdet säger sig däremot tillämpa
jämställdhetsprincipen som arbetssätt, men vad det innebär är ofta oklart. Av
de berörda myndigheterna är det ingen myndighet som genomför
konsekvensanalyser ur jämställdhetsperspektiv av beslut eller reformer i sin
verksamhet. Kunskaperna om vissa strategiska områden, till exempel de
arbetsmarknadspolitiska åtgärdernas träffsäkerhet gentemot kvinnor och
män, är begränsade.

Sammanfattning av utsikterna för sysselsättning för kvinnor och män

Utredningen gör bedömningen att arbetslösheten bland kvinnor kommer att
stiga under den närmaste tiden med tanke på den nuvarande svaga
utvecklingen inom kvinnodominerade yrkesområden i den enskilda sektorn
och inom offentlig sektor. Kraven på ökad effektivitet och nytänkande i
fråga om de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna kommer därför att stiga,
både från kvinnor och män. Kunskapen om arbetsmarknadspolitikens
funktionssätt och förmåga att leda till varaktig förankring på
arbetsmarknaden för kvinnor och män måste förbättras, anser utredningen,
som därför föreslår en översyn på området.

7.8

Översyn av de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna ur ett Prop. 1995/96:222
järns tälldhetsperspektiv

Regeringens bedömning:   Regeringen kommer att ge

Riksrevisionsverket (RRV) i uppdrag att göra en översyn av de
arbetsmarknadspolitiska åtgärderna ur ett jämställdhetsperspektiv.

Skälen för regeringens bedömning: På flera andra områden än
arbetsmarknadsområdet saknas kunskap ur ett könsperspektiv och där bör
forskning och utredningsarbete initieras respektive intensifieras, till exempel
vad gäller män som män och inte som norm på arbetsmarknaden,
invandrade kvinnor och män på arbetsmarknaden, arbetslöshetens
konsekvenser för kvinnor och män och situationen för funktionshindrade på
arbetsmarknaden ur ett könsperspektiv. Mot bakgrund av utredningens
bedömning avser regeringen ge RRV i uppdrag att göra en översyn av de
arbetsmarknadspolitiska åtgärderna ur ett jämställdhetsperspektiv.

7.13 Samverkan mellan arbetsmarknadspolitiken och andra
politikområden

Kampen mot arbetslösheten kräver en samverkan och samordning av
politiken inom flera områden. Arbetsmarknadspolitiken har en central roll i
den ekonomiska politiken för skapandet av en väl fungerande
arbetsmarknad. Den kompletterar övriga ekonomisk-politiska åtgärder och
har därmed många beröringspunkter med andra politikområden. Det gäller
främst finans-, utbildnings-, närings- och regionalpolitiken. Även med andra
områden finns kontaktpunkter som kan utvecklas. Genom att förena
ambitionerna inom arbetsmarknadspolitiken med dem inom ett flertal andra
politikområden kan den sammantagna effekten på sysselsättning och
arbetslöshet bli än större. Samtidigt kan viktiga samhälleliga behov inom till
exempel närings-, miljö-, social- och kulturpolitiken bättre tillgodoses och
välfärden öka för medborgarna. Det finns flera exempel på hur arbetsmark-
nadspolitiken har och kan användas på detta sätt.

Starta-eget-b idragen kan även användas för att låta redan sysselsatta
pröva på att starta egna företag och till att stimulera kvinnor till att starta
eget.

Arbetsmarknadspolitiska åtgärder kan också användas för att tillfälligt
tillföra små och medelstora företag en akademisk kompetens som de annars
inte skulle ta till sig.

Arbetsmarknadsutbildningen är en del av vuxenutbildningen och spelar
en viktig roll som ett komplement till den reguljära utbildningen.
Arbetsmarknadsutbildningen bör också i ökad utsträckning kunna bidra till
en utveckling som gynnar andra politikområden. Exportsälj arutbildning
inom ramen för arbetsmarknadsutbildning är ett exempel på hur olika
politikområden kan förenas. Utbildningen av miljöinformatörer är ett annat
exempel på hur arbetsmarknads-, miljö-, och näringspolitiska ambitioner

7.9

kan förenas.

Genom tillfälliga insatser för äldre arbetslösa kan den kommunala
servicen i vissa fall fä en högre kvalitet än vad den kommunala ekonomin
tillåter.

Arbetslivsutvecklingsprojekt kan inriktas så att de blir det första steget i
en utveckling av nya verksamheter inom såväl industrin som miljöområdet.
De kan också användas för att rusta upp kulturhistoriska minnesmärken, den
yttre miljön så att turistnäringen gynnas och miljöpolitiska ambitioner
uppnås.

Arbetsmarknadspolitiken har under lång tid använts för att upprätthålla
viktiga kulturpolitiska ambitioner. Den får dock aldrig ta över ansvaret från
kulturpolitiken. Det är också viktigt att åtgärderna utformas på ett sådant sätt
att personer inte låses in i denna sektor. Regeringen avser att göra en
översyn av det offentliga stödet till kulturområdet och hur det
arbetsmarknadspolitiska stödet- och bidragssystemet påverkar kulturområdet
samt hur systemet kan effektiviseras och bättre anpassas till de särskilda
förhållanden och målsättningar som styr arbetsmarknadspolitiken.

7.2 Den aktiva arbetsmarknadspolitiken

De mål för arbetsmarknadspolitiken som fastställdes i början av 1960-talet
gäller i sina huvuddrag fortfarande. Huvuduppgiften för
arbetsmarknadspolitiken är att bidra till att lösa upp strukturella obalanser
genom att med olika åtgärder underlätta och påskynda anpassningen mellan
utbud och efterfrågan på arbetskraft. Arbetsmarknadspolitiken har också ett
stabiliseringspolitiskt mål genom att den skall bidra till att motverka
konjunkturellt betingade sysselsättningsvariationer. Det
stabiliseringspolitiska ansvar som har lagts på arbetsmarknadspolitiken har
successivt blivit allt större.

Arbetsmarknadspolitikens styrka har varit att den kunnat kombinera det
ekonomiskt nödvändiga med det socialt angelägna. Den svenska
arbetsmarknaden kännetecknades under hela efterkrigstiden fram till
konjunkturnedgången i början av 1990-talet av ett kraftigt stigande
arbetsutbud, ökande sysselsättning, låg arbetslöshet, sammanpressade löner,
en relativt hög reallöneflexibilitet och en god anpassning mellan arbetsutbud
och efterfrågan. Det skedde dock hela tiden en trendmässig ökning av det
totala antalet arbetslösa och av personer i olika arbetsmarknadspolitiska
åtgärder och arbetslöshetstidema blev allt längre. Under år 1984 var
motsvarande 6,4 procent av arbetskraften öppet arbetslösa eller i
konjunkturberoende åtgärder. Motsvarande tal för år 1993 var 13,3 procent.

Matchningen mellan de lediga platserna och de sökande ha varit relativt
effektiv. Vakanstidema är korta och några tydliga tecken på flaskhalsar har
inte funnits, inte ens när sysselsättningen ökade relativt kraftigt under år
1994 och under första halvan av år 1995.

En annan positiv tendens är att chansen för personer med mycket långa
inskrivningstider på arbetsförmedlingen att få ett arbete, ökade mer jämfört

Prop. 1995/96:222

7.10

med sökande med korta inskrivningstider under år 1995.

Förmågan att kombinera det ekonomiskt nödvändiga med det socialt
angelägna måste även i fortsättningen i hög grad genomsyra insatserna för
att fa fler människor i arbete, utbildning eller åtgärd så att arbetsmarknaden
blir så flexibel att flaskhalsar och inflationsdrivande löneökningar kan
undvikas. Det är den utgångspunkten som måste vara vägledande för målen
och för vad som skall uppnås med arbetsmarknadspolitiken under de
kommande åren.

Arbetsmarknadspolitiska kommittén

Den Arbetsmarknadspolitiska kommittén tillkallades i november 1993 med
uppdrag att se över arbetsmarknadspolitikens roll, omfattning, inriktning
och avgränsning. Den Arbetsmarknadspolitiska kommittén lade fram sitt
slutbetänkade Aktiv arbetsmarknadspolitik (SOU 1996:39) i mars 1996.

Den kritik och de förslag som Arbetsmarknadspolitiska kommittén
presenterade kan sammanfattas i sex punkter.

För det första har den kraftiga ökning som skett av omfattningen på de
arbetsmarknadspolitiska åtgärderna i början av detta årtionde i praktiken
inneburit att arbetsmarknadspolitiken i första hand fått ikläda sig en
stabiliseringspolitisk roll. Därmed har det varit svårt för arbetsförmedlingen
att ägna sig åt huvuduppgiften, att anpassa utbud och efterfrågan på
arbetskraft. Det har, konstaterar Arbetsmarknadspolitiska kommittén, varit
svårt för arbetsmarknadsverket att med rimlig effektivitet administrera en så
stor omfattning av åtgärderna som det varit frågan om de senaste åren.

För det andra måste kärntjänsten, platsförmedlingen, förstärkas och
effektiviseras. Förmedlingens verksamhet skall koncentreras på att
underlätta en snabb omställning från arbetslöshet till nytt arbete. En väl
fungerande förmedling är en grundläggande förutsättning för att det skall
vara möjligt att nå de arbetsmarknadspolitiska målen. Företagskontaktema
behöver byggas ut och den utveckling mot aktiva och individinriktade
förmedlingsinsatser som påbörjats inom arbetsmarknadsverket på senare år
måste betonas och vidareutvecklas. Individuella och starkt målinriktade
handlingsplaner skall vara ett centralt hjälpmedel. De skall ses som en
kombinerad utbildnings- och jobbsökar-strategi för den arbetssökande.

För det tredje måste dagens tungrodda åtgärdssystem förenklas och
effektiviseras. Åtgärderna ska bli färre men med ökat utrymme för
anpassningar i olika avseenden så att de kan skräddarsys för den arbetslöse
individen, lokala förhållanden och efterfrågan på arbetsmarknaden.
Åtgärderna måste vara så flexibla att regelverket lätt kan hanteras och inte
behöver ändras så ofta. Ett enklare åtgärdssystem med färre åtgärder och
mindre detaljregler måste, enligt Arbetsmarknadspolitiska kommittén,
åtföljas av en grundlig ändring av finansieringssystemet för åtgärderna.

Prop. 1995/96:222

7.11

Detta kräver en ytterligare utveckling av målstyrningen och uppföljningen Prop. 1995/96:222
samt utvärderingen av arbetsmarknadspolitiken.

För det Jjärde måste kommunerna få ett ökat inflytande över
arbetsmarknadspolitiken. Arbetsmarknadspolitiken bör, enligt kommittén,
även i fortsättningen vara statligt styrd, men i samverkan med lokal
kompetens bör det vara möjligt att hitta bättre lösningar för de arbetslösa.
Ett förenklat och decentraliserat åtgärdssystem underlättar en sådan
utveckling.

För det femte måste arbetslöshetsförsäkringens karaktär av en
omställningsförsäkring betonas mer och det bör finnas en bortre gräns för
hur länge man kan få ersättning.

För det sjätte behövs en bättre samordning på lokal nivå av planering och
beställning av rehabiliterings- och andra arbetsförberedande insatser. Både
i individens och samhällets perspektiv är det lönsamt att rehabilitera
människor och stärka deras konkurrenskraft på arbetsmarknaden. I många
fall handlar det om personer som är aktuella hos olika rehabiliteringsaktörer,
vilket innebär att individerna vandrar mellan de olika aktörerna. Insatserna
inom dessa områden måste därför samordnas i en större omfattning.

7.2.1 Den aktiva arbetsmarknadspolitikens framtida roll och inriktning

Erfarenheterna från 1990-talets omfattande arbetsmarknadspolitiska insatser
måste utnyttjas i den strategi som skall utformas för att nå målet att halvera
den öppna arbetslösheten till år 2000. Enligt regeringens uppfattning bör
den framtida arbetsmarknadspolitiken ha följande inriktning.

- Förmedlingen av de lediga platserna är arbetsförmedlingens centrala
uppgift. Det första steget i en offensiv arbetsmarknadspolitik är att de lediga
platserna snabbt blir tillsatta och att de arbetssökande snabbt kommer i
arbete på den reguljära arbetsmarknaden.

- Denna huvuduppgift skall understödjas genom insatser för att rusta den
enskilde arbetssökanden för de arbeten som är eller blir lediga. Här spelar
arbetsmarknadsutbildningen en viktig roll i nära samarbete med det
reguljära utbildningssystemet, näringslivets behov och den yrkesinriktade
rehabiliteringen.

- Den enskilde arbetslöse skall stå i centrum för insatserna. Målinriktade
individuella handlingsplaner som tydliggör den arbetslöses och
myndigheternas ansvar skall upprättas efter en viss tids arbetslöshet.
Handlingsplanerna skall vara ett ömsesidigt kontrakt om hur målet, ett
tillfälligt eller fast arbete, skall uppnås.

7.12

- När det inte finns arbeten på den reguljära arbetsmarknaden, lämpliga Prop. 1995/96:222
utbildningsinsatser inom det reguljära utbildningsväsendet eller inom
arbetsmarknadsutbildningen, skall arbetsmarknadspolitiken ha möjlighet att

få till stånd särskilt anordnade sysselsättningsmöjligheter för att förhindra att
långtidsarbetslöshet uppstår.

- Arbetsmarknadspolitiken skall ha resurser för att hindra utslagning från
arbetsmarknaden. Äldre arbetssökande som varit utanför den reguljära
arbetsmarknaden under lång tid skall erbjudas ett offentligt tillfälligt arbete.

- Kommunernas roll i arbetsmarknadspolitiken skall utvecklas. Det är
kommunen tillsammans med den lokala arbetsförmedlingen som har
kunskap och kompetens om de lokala förutsättningarna och kompetens för
att hitta lösningar för den enskilde individen.

- En hållbar försäkring vid arbetslöshet skall skapas, som ger trygghet vid
omställning på arbetsmarknaden.

- Arbetsmarknadspolitiken skall medverka till och påskynda förändringarna
av vårt samhälle. Det gäller inte minst i jämställdhetsarbetet och i
miljöarbetet. Arbetsmarknadspolitikens medverkan på dessa två områden far
inte begränsas till att omfatta enskilda projekt. Jämställdhets- respektive
miljöperspektivet skall gå som en röd tråd genom platsförmedlingen, i
vägledningen, i rehabiliteringen och i de olika arbetsmarknadspolitiska
åtgärderna. En långsiktig strategi för hur den arbetsmarknadspolitiska

7.13

verksamheten kan bidra till det ekologiskt uthålliga samhället kommer att Prop. 1995/96:222
utarbetas av berörda myndigheter.

- De arbetsmarknadspolitiska åtgärderna skall samordnas till sin utformning.

7.2.2 Övergripande mål för AMV

Regeringens bedömning:    Målen för den aktiva

arbetsmarknadspolitiken och därmed de övergripande målen för AMV
under budgetåret 1997 skall vara att hålla nere vakanstidema för lediga
platser, minska långtidsarbetslösheten och motverka långa tider utan
reguljärt arbete.

Skälen för regeringens bedömning: Arbetsmarknadspolitiken är en del av
den ekonomiska politiken. De övergripande målen för
arbetsmarknadspolitiken och den ekonomiska politiken är därför desamma.
Dessa mål är hög tillväxt, full sysselsättning, låg inflation, regional balans,
en långsiktig hållbar utveckling och rättvis fördelning av de ekonomiska
resurserna.

Regeringen anser i likhet med vad Arbetsmarknadspolitiska kommittén
gör i betänkandet Aktiv arbetsmarknadspolitik (SOU 1996:34), att
arbetsmarknadspolitikens huvuduppgift är att främja tillväxt och
sysselsättning genom att öka flexibiliteten på arbetsmarknaden, bryta de
obalanser som finns på olika delarbetsmarknader, motverka
inflationsdrivande flaskhalsar, stärka arbetskraftens kompetens och
förebygga segregation och permanent utslagning av personer från
arbetslivet. Arbetsmarknadspolitiken skall också bidra till trygghet för
arbetstagarna vid omställningssituationer, så att de vågar och kan ta de steg
som krävs för att utvecklas så att de kan konkurrera om de lediga platser
som finns. Det är arbetsförmedlingens och arbetsmarknadsinstitutens
uppgift att underlätta anpassningen på arbetsmarknaden.

AMV:s insatser styrs av de mål, riktlinjer, regelsystem och finansiella
förutsättningar för de arbetsmarknadspolitiska insatserna som har beslutats
av regering och riksdag.

Hörnstenen i den svenska arbetsmarknadspolitiken är arbetslinjen. Den
innebär att en arbetslös person, som inte kan få ett arbete, i första hand skall
erbjudas en utbildning eller en lämplig åtgärd. Under senare år har
arbetslinjen utvecklats till arbets- och kompetenslinjen.

Såväl AMV som samverkanspartema på arbetsmarknaden och bland
dessa kommunerna - som nedan föreslås få en mer aktiv del i
genomförandet av arbetsmarknadspolitiken - skall ges tydliga mål och
förutsättningar. De övergripande målen för AMV under budgetåret 1997
skall därför vara:

- att hålla nere vakanstidema för lediga platser,

7.14

Prop. 1995/96:222

- att minska långtidsarbetslösheten,

- att motverka långa tider utan reguljärt arbete.

Dessa tre övergripande mål skall ses tillsammans med de mer generella
riktlinjerna för den arbetsmarknadspolitiska verksamheten som anges i
förordningen (1988:1139) med instruktion för Arbetsmarknadsverket:

- att hävda arbetslinjen,

- att utforma verksamheten efter lokala förutsättningar och behov,

- att bidra till att målen om full sysselsättning samt utveckling och framsteg

i samhället uppnås.

I förordningen (1987:405) om den arbetsmarknadspolitiska verksamheten
anges också fler generella riktlinjer för verksamheten, bland annat skall
Arbetsmarknadsverket:

- se till att arbetssökande snabbt får ett arbete och att lediga platser tillsätts
snabbt,

-  genom sysselsättningsfrämjande åtgärder påverka efterfrågan på
arbetskraft,

- verka för kvinnors och mäns rätt till arbete på lika villkor,

- ägna särskild uppmärksamhet åt åtgärder för att främja anställning av äldre
arbetstagare samt arbetstagare med nedsatt arbetsförmåga.

Av dessa två förordningar framgår såväl det stabiliseringspolitiska som det
tillväxt- och fördelningspolitiska uppdrag som AMV har.
Jämställdhetsuppdraget är också tydligt och måste gå som en röd tråd i
genomförandet av det arbetsmarknadspolitiska uppdraget. Uppföljningar
och analyser av den arbetsmarknadspolitiska verksamheten måste alltid ske
utifrån såväl tillväxt-, stabiliserings- som fördelningspolitiska perspektiv
som från ett jämställdhetsperspektiv.

Hålla vakanstidema nere för lediga platser

AMV:s grundläggande uppgift är att med god kvalitet förmedla
arbetssökande till de lediga platserna. En väl fungerande platsförmedling
leder till en flexiblare arbetsmarknad, vilket är en förutsättning för att uppnå
de övergripande målen för den ekonomiska politiken. Korta vakanstider
motverkar inflationsdrivande flaskhalsar.

7.15

11 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 222

Kompetensen hos arbetskraften blir avgörande för att de lediga platserna
skall kunna tillsättas snabbt. Den utbildningssatsning som tidigare har
föreslagits av regeringen öppnar vägen för ett kraftigt kompetenslyft. Denna
utbildning kompletteras av arbetsmarknadsutbildning som genom sin
flexibilitet snabbt kan tillgodose angelägna behov på arbetsmarknaden och
motverka arbetskraftsbrist.

De arbetsmarknadspolitiska åtgärderna skall stimulera till rörlighet på
arbetsmarknaden. AMV skall ställa krav på aktivt arbetssökande och hjälpa
de arbetssökande att ta de steg som krävs för att de skall konkurrera om de
lediga arbeten som finns.

Minska långtidsarbetslösheten

Arbetslinjen skall hävdas och utvecklas till en arbets- och kompetenslinje.
Långa perioder av arbetslöshet med passivt kontantstöd skall motverkas.

Långtidsarbetslösheten har trots ambitiösa målsättningar inte kunnat
bemästras. Sverige riskerar att dras in i samma utveckling som i många
andra länder där långtidsarbetslösheten har permanentats på en hög nivå.
Långtidsarbetslösa riskerar att slås ut från den reguljära arbetsmarknaden.
Detta perspektiv är inte acceptabelt. Enligt regeringens uppfattning är det
absolut nödvändigt att de långtidsarbetslösa får en tydligare prioritering till
åtgärder samtidigt som tillflödet av nya långtidsarbetslösa förhindras.

Motverka långa tider utan reguljärt arbete

Det finns för närvarande en betydande rundgång mellan öppen arbetslöshet
och aktiva arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Den sammanlagda tid en
arbetslös är inskriven vid en arbetsförmedling måste göras så kort som
möjligt. Den arbetslöse måste hela tiden vara aktiv i sitt arbetssökande och
ges en sådan utbildning och erfarenhet att han/hon hela tiden är
anställningsbar.

Genom att prioritera arbetsmarknadspolitiska åtgärder, som underlättar
för den arbetslöse att snabbt återgå till ett arbete på den reguljära
arbetsmarknaden, blir resultaten av insatserna bättre och
medelsanvändningen effektiviseras. Medelsanvändningen skall med en
sådan prioritering kunna effektiviseras ytterligare. Genom en förbättrad
uppföljning av kostnaderna för de enskilda åtgärderna kan statsmakterna få
underlag för en effektivare styrning av arbetsmarknadspolitiken. Vid beslut
om arbetsmarknadspolitiska åtgärder, anser regeringen, att det är viktigt att
riskerna för konkurrenssnedvridningar och undanträngningseffekter alltid
beaktas och kraftfullt motverkas.

De konjunkturberoende arbetsmarknadspolitiska resurserna inom AMV
kommer även under nästa år att ge möjlighet för i genomsnitt 230 000
personer per månad att delta i arbetsmarknadspolitiska åtgärder. De
långtidsarbetslösa utgör den prioriterade gruppen för
arbetsmarknadspolitiska åtgärder.

Prop. 1995/96:222

7.16

Prop. 1995/96:222

1.23 AMV:s verksamhetsmål

I regleringsbrevet för budgetåret 1997 kommer regeringen att bryta ned de
övergripande målen för AMV i ett antal verksamhetsmål. Under budgetåret
1995/96 är antalet verksamhetsmål 13 stycken. Regeringen avser att för
budgetåret 1997 se över verksamhetsmålen. Utgångspunkten är att minska
antalet verksamhetsmål samtidigt som de skall vara enkla, tydliga och upp-
följningsbara samt kunna ställas i relation till arbetsmarknadsutvecklingen.

Regeringen kommer att sätta tydligare mål för AMV:s verksamhet och
ställa krav på skärpt uppföljning i regleringsbrevet. Verksamhetsmålen och
uppföljningen av dessa kommer också anpassas till att regeringen nu också
föreslår ett ökat kommunalt ansvar i genomförandet av de nationella arbets-
marknadspolitiska målen.

7.2.4 Större krav på uppföljning och utvärdering

Förutsättningen för en väl fungerande mål- och resultatstyrd organisation, är
att det finns en omfattande styrnings-, uppföljnings- och utvärderingsverk-
samhet. I linje med detta är syftet med AMS och länsarbetsnämndernas nya
organisation att skapa bättre förutsättningar att arbeta med dessa frågor.

Regeringen avser att ytterligare utveckla de resultatbeskrivande måtten
och mätmetoderna. Måtten eller indikatorerna kommer att kopplas till verk-
samhetsmålen och fördelas på kvinnor och män samt på olika delgrupper på
arbetsmarknaden.

Utvärderingen av de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna sker i dag både
av AMS och av andra myndigheter och forskare. Inom ramen för mål- och
resultatstyrningen måste AMS även i fortsättningen ges förutsättningar att
förse regeringen och riksdagen med faktaunderlag. Även för AMS inre styr-
ning av det arbetsmarknadspolitiska uppdraget är detta betydelsefullt. I syfte
att förse riksdag och regering med breda och kvalitativt goda beräkningsun-
derlag om effekterna av de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna bör fler
utvärderings- och forskningsuppdrag i framtiden läggas på fristående orga-
nisationer, myndigheter och universitet. En bredare utvärdering är också
angelägen när kommunerna far en allt större roll i genomförandet av den
nationella arbetsmarknadspolitiken.

Regeringen avser att under Arbetsmarknadsdepartementet från och med
den 1 januari 1997 inrätta ett nytt institut som får uppdrag att göra löpande
utvärderingar inom arbetsmarknadspolitiken.

7.17

7.2.5 En stark offentlig arbetsförmedling

Ökade resurser till arbetsförmedling och arbetsmarknadsinstitut

Prop. 1995/96:222

Regeringens förslag: Av medlen för konjunkturberoende arbetsmar-
knadspolitiska åtgärder får AMV under år 1997 använda högst 600
miljoner kronor för tillfälliga personalförstärkningar vid arbetsförmed-
lingar och arbetsmarknadsinstitut. Vidare får AMV under år 1997 an-
vända 20 miljoner kronor av medlen för konjunkturberoende arbets-
marknadspolitiska åtgärder för projekt i syfte att stimulera effektivare
arbetsformer inom arbetsförmedlingen och arbetsmarknadsinstituten.

Skälen för regeringens förslag: Trycket på arbetsförmedlingar och arbets-
marknadsinstitut kommer att fortsätta vara stort. Många arbetssökande är i
behov av omfattande individuellt stöd från personal vid arbetsförmedlingar
och arbetsmarknadsinstitut. Det gäller vägledningsarbetet och i arbetet med
att motivera den enskilde till att satsa på en utbildning. I dessa sammanhang
efterfrågas ofta den kompetens som personalen på arbetsmarknadsinstituten
har.

Regeringen kommer i följande avsnitt att markera vikten av individuella
handlingsplaner. Dessa skall ha en god kvalitet och vara ett tydligt kontrakt
mellan den enskilde och samhället. Arbetsförmedlingar och arbetsmarknad-
sinstitut måste ges reella förutsättningar att höja ambitionsnivån och
kvaliteten i det individuella arbetet med de arbetssökande. Individen skall stå
i centrum.

Personalen på förmedlingar och institut kommer att ha en viktig roll i
arbetet med att halvera den öppna arbetslösheten fram till år 2000. Såväl
utländska som svenska studier visar att ökade personalresurser i arbetet med
de lediga platserna och med de arbetssökande ger resultat (OECD 1994,
Jobs study). Den enskildes situation skall i första hand lösas på den reguljära
arbetsmarknaden. Om arbetsförmedlingen får möjlighet att arbeta mer med
platsförmedling ökar chansen till en mer långsiktig lösning på den reguljära
arbetsmarknaden för de arbetslösa.

Under budgetåret 1995/96 (18 månader) får 900 miljoner kronor, under
anslaget Arbetsmarknadspolitiska åtgärder, användas för tillfälliga personal-
förstärkningar. Detta motsvarar 600 miljoner kronor på årsbasis. Regeringen
har markerat att en stor del av dessa medel skall användas vid arbetsförmed-
lingar i invandrartäta områden.

Regeringen föreslår att AMV även under år 1997 får använda högst 600
miljoner kronor av medlen för konjunkturberoende arbetsmarknadspolitiska
åtgärder för tillfälliga personalförstärkningar vid arbetsförmedlingar och
arbetsmarknadsinstitut. Det är regeringens mening att en stor andel av dessa
medel även under nästa budgetår bör användas för arbetet vid arbetsförmed-
lingar och arbetsmarknadsinstitut i invandrartäta områden. Vidare föreslår
regeringen att AMV under år 1997 får använda 20 miljoner kronor av med-
len för konjunkturberoende arbetsmarknadspolitiska åtgärder för projekt i

7.18

syfte att stimulera effektivare arbetsformer och därmed skapa ytterligare Prop. 1995/96:222
utrymme för arbetsförmedlingens och arbetsmarknadsinstitutens arbete med
individuella handlingsplaner.

AMV:s framtida organisation

Det generella besparingskravet på alla myndigheter på 11 procent gäller
även för AMV. Regeringen föreslog i 1995 års budgetproposition inrikt-
ningen av besparingskravet på AMV. Med anledning av det svåra läget på
arbetsmarknaden bör merparten av besparingen ske först 1998. Besparingen
på 307 miljoner kronor skall inte drabba arbetsförmedlingen, utan skall
läggas på regional och central nivå. Totalt skall AMV:s förvaltningsanslag
minska med 410 miljoner kronor fram till år 1998, varav 103 miljoner kro-
nor skall tas ut från Ami.

Med anledning av besparingskravet uppdrog regeringen i april 1995 åt
AMS att komma med förslag till AMV:s framtida organisation. I uppdraget
angav regeringen att AMS och länsarbetsnämnder skall effektiviseras.

I förslag till regeringen i januari 1996, och i senare dialog med Arbets-
marknadsdepartementet, har AMS redovisat konsekvenserna av att hela
besparingen tas på AMS och länsarbetsnämndernas administration genom
en samordning av administrationen. Kostnadsminskningen uppnås genom
administrativa rationaliseringar och en samordning av verkets tjänsteproduk-
tion. AMS föreslår att samtliga länsarbetsnämnder behålls.

Regeringen har i beslut den 30 maj 1996 uppdragit åt AMS att genom-
föra besparingar enligt den inriktning som AMS föreslagit. Regeringen har
därvid föreskrivit att besparingen inte får beröra arbetsförmedlingen.

7.2.6 Utökad lokal samverkan i arbetsförmedlingsnämnderna

Regeringens förslag och bedömning: Majoriteten av ledamöterna i
arbetsförmedlingsnämnden utses på förslag från kommunen. I nämn-
den skall finnas representanter för det lokala näringslivet och arbetsta-
garorganisationer. Det bör finnas en arbetsförmedlingsnämnd i varje
kommun.

Skälen för regeringens förslag och bedömning: Den svenska arbetsmar-
knadspolitiken kännetecknas av samverkan mellan arbetsmarknadens parter.
Arbetsmarknadspolitiken är sedan år 1947 ett statligt ansvarsområde, som
har kunnat realiseras i nära samverkan mellan de lokala aktörerna. Kommu-
nerna har alltid haft en betydelsefull roll i genomförandet av arbetsmarknad-
spolitiken. Kommunerna har haft en särskilt aktiv roll när det gäller genom-
förandet av olika arbetsmarknadspolitiska program för utsatta grupper, till
exempel arbetshandikappade i skyddat arbete hos offentliga arbetsgivare,
program för arbetssökande flyktingar och olika program för arbetslösa ung-
domar.

7.19

Under 1990-talets första del har kommunerna, som en följd av den höga
arbetslösheten kombinerat med en hög flyktinginvandring och ökade ambi-
tioner på rehabiliteringsområdet från statsmakternas sida, fått en allt mer
krävande roll i genomförandet av den aktiva arbetsmarknadspolitiken. Trots
att staten har avsatt allt större anslag via arbetsmarknadspolitiska program
och finansieringen av kontantstöden vid arbetslöshet, har kommunernas
kostnader för olika insatser för arbetslösa ökat i snabb takt. Kommunerna
får ofta ta ansvar för de arbetssökande som har svårast att få ett reguljärt
arbete.

Kommunernas stora intresse och engagemang i arbetsmarknadsfrågor
framgår bland annat av det stora antal kommuner som anmält intresse för att
delta i regeringens försök med utökad lokal samverkan (prop. 1995/96:148).
Regeringen har erbjudit 40 kommuner möjlighet att förhandla om att delta i
försöken, under förutsättning av att de uppfyller vissa grundläggande vill-
kor, vilka uttrycks i prop. 1995/96:148, däribland att verksamheten följer de
nationella arbetsmarknadspolitiska målen.

Regeringen delar Arbetsmarknadspolitiska kommitténs uppfattning, att
en statlig dimensionerad och styrd arbetsmarknadspolitik i nära samverkan
med lokal kompetens, leder till bättre lösningar för de enskilda individerna.
I den del av arbetsmarknadspolitiken som består av att genomföra olika
arbetsmarknadspolitiska program för grupper med långa arbetslöshetstider
eller grupper med särskilda behov av yrkesinriktad rehabilitering behöver
alla aktörers kompetens, resurser och möjligheter utnyttjas. I nästan alla
kommuner pågår olika samverkansprojekt av mer allmän karaktär eller rik-
tade mot olika målgrupper. Inte minst på rehabiliteringsområdet är de lokala
samverkansformema många och olika utformade.

Ute i landet går utvecklingen mot ett ökat kommunalt inflytande i arbets-
förmedlingsnämnden. AMS har gjort en snabbenkät som visar att av de 18
län, som är helt klara med sammansättningen i sina arbetsförmedlingsnämn-
der, så har hälften en kommunrepresentant som ordförande. Regeringen
anser att det är angeläget att ta till vara det stora intresse och engagemang
som kommunerna har i arbetsmarknadsfrågor.

Kommunernas och arbetsförmedlingarnas samarbete behöver intensifie-
ras och förtydligas. Av nu gällande instruktion för Arbetsmarknadsverket
framgår att länsarbetsnämnden har de arbetsförmedlingsnämnder som läns-
arbetsnämnden bestämmer. Regeringen föreslår att instruktionen ändras så
att det av denna framgår att det bör finnas en arbetsförmedlingsnämnd i
varje kommun. Ordföranden samt en majoritet av ledamöterna i nämnden
skall alltid utses efter förslag av kommunen, vilket innebär att kommunen
får ett avgörande inflytande över nämndens verksamhet. I nämnden skall
också finnas representanter för det lokala näringslivet och arbetstagarorgani-
sationer.

Regeringen utgår ifrån att länsarbetsnämndernas styrelser ser en tillgång
i de möjligheter som en utökad delegering till arbetsförmedlingsnämnderna
kan ge i genomförandet av verksamheten. Ett utökat ansvar för arbetsför-
medlingsnämnderna ökar påtagligt förutsättningarna för en lokal anpass-
ning av verksamheten. Regeringen avser att göra översyn i denna riktning i
instruktionen för Arbetsmarknadsverket.

Prop. 1995/96:222

7.20

Ett delat ansvar mellan staten och kommunerna för genomförandet av de
nationella arbetsmarknadspolitiska målen ställer ytterligare krav på styrning-
en och uppföljningen av arbetsmarknadspolitiken.

Det är angeläget att olika former av lokal samverkan stimuleras i syfte att
ta tillvara på idéer och på ett mer effektivt sätt utnyttja resurserna och där-
med förbättra resultaten. Inte minst det stora antalet projekt inom Europeis-
ka socialfondens mål 3-område syftar till att utifrån lokal nivå utveckla bra
modeller för att förbättra situationen för utsatta grupper. Det är samtidigt
angeläget att arbetsförmedlingsnämnderna också ser de möjligheter som
finns för en del arbetssökande utanför den egna hemorten. Det gäller såväl i
platsförmedlingen som i vissa utbildningar.

7.2.7 En samordning av regler ger större utrymme för individuella
lösningar

Ett aktivitetsstöd

Prop. 1995/96:222

Regeringens förslag och bedömning: En arbetslös som deltar i en av
arbetsförmedling/arbetsmarknadsinstitut erbjuden aktivitet får ett akti-
vitetsstöd. Aktivitetsstödet lämnas i form av utbildningsbidrag. Ersätt-
ning lämnas med samma belopp som den arbetslöse skulle ha fått från
arbetslöshetskassa respektive KAS dock lägst 230 kronor. Ett beslut om
aktivitetsstöd får i normalfallet omfatta högst sex månader. Reglerna
om aktivitetsstöd samlas i en förordning.

Skälen för regeringens förslag och bedömning: Sedan mitten av 1980-
talet har regeringen eftersträvat att styra verksamheten inom AMV genom
krav på mål- och resultatuppfyllelse i stället för genom regelstyrning. Med-
len för verksamheten har slagits samman till allt färre anslag och ekonomis-
ka restriktioner har slopats i betydande omfattning. Den 1 juli 1995 togs ett
ytterligare steg i denna riktning genom att flera praktikåtgärder slogs ihop till
en åtgärd, arbetsplatsintroduktion (API). Detta har sammantaget lett till en
ökande decentralisering och en mer resultatinriktad verksamhet på alla
nivåer samt till en förbättrad uppföljning vad gäller både resultaten och
ekonomin.

Den Arbetsmarknadspolitiska kommittén framhåller i sitt slutbetänkande
Aktiv arbetsmarknadspolitik (SOU 1996:34), i likhet med vad AMS för
fram i sin anslagsframställning för budgetåret 1997, att regelförenklingar
och farre åtgärder är ett verksamt medel att uppnå en större effektivitet inom
arbetsförmedlingen.

De statliga bidrag som lämnas vid arbetsmarknadspolitiska åtgärder har
huvudsakligen två former: dels individinriktade bidrag som lämnas direkt till
arbetslösa som deltar i en viss aktivitet, dels bidrag som lämnas för del av
lönekostnader till en arbetsgivare som anställer en arbetslös som anvisas av
arbetsförmedlingen. Vidare finns vissa bidrag av mindre omfattning som
lämnas till såväl arbetslösa som arbetsgivare och andra som utan att vara
arbetsgivare står som anordnare av arbetsmarknadspolitiska åtgärder.

7.21

Bidragen till de enskilda lämnas i form av utbildningsbidrag vid bland Prop. 1995/96:222
annat arbetsmarknadsutbildning, arbetsplatsintroduktion (API), deltagande
i datortek och arbetslivsutveckling (ALU). Merparten av dessa bidragsfor-
mer är reglerade i egna lagar eller förordningar, trots att de huvudsakliga
bestämmelserna är gemensamma för dem alla.

Nu bör ett ytterligare steg mot en regelförenkling tas genom att slå ihop
reglerna för ersättning vid de individinriktade åtgärderna till en stödform;
aktivitetsstöd. Flera åtgärder av stor omfattning ger rätt till utbildningsbi-
drag, såsom arbetsmarknadsutbildning, arbetslivsutveckling och datortek
med i princip samma individinriktade ersättning. Reglerna för den individin-
riktade ersättningen vid såväl API som de sistnämnda åtgärderna bör enligt
regeringens mening kunna sammanföras till en enhetlig form av ersättning.

Denna ersättning, aktivitetsstöd, bör på samma sätt som i dag lämnas i
form av utbildningsbidrag till den som deltar i en aktivitet som anvisas av
arbetsförmedlingen/arbetsmarknadsinstitutet. Aktiviteten kan utifrån
arbetsförmedlingamas/arbetsmarknadsinstitutens bedömning ha formen av
arbetsmarknadsutbildning, praktik, arbetslivsutveckling och starta-eget med
mera.

Gemensamt för aktivitetsstödet vid olika former av åtgärder, bör vara att
stödet normalt bara skall få lämnas under en begränsad tidsperiod. Denna
bör enligt regeringens mening vara högst sex månader. Det bör emellertid
finnas en möjlighet att förlänga demia tidsperiod i vissa fall. Det gäller i
klart uttalade sammanhang för starta-eget och arbetsmarknadsutbildning.

Sedan länge finns en stark koppling mellan arbetslöshetsersättning och
utbildningsbidrag. När den som är berättigad till arbetslöshetsersättning
deltar i en arbetsmarknadsutbildning eller en arbetsmarknadspolitisk åtgärd
för vilken utbildningsbidrag lämnas får den arbetslöse åtminstone samma
belopp som han eller hon skulle ha fatt från arbetslöshetskassa respektive
det kontanta arbetsmarknadsstödet. Regeringen föreslår att utbildningsbidra-
get lämnas med det belopp som den arbetslöse är berättigad till från arbets-
löshetskassa eller KAS. Någon uppräkning av dagpenningbeloppet skall
således inte göras. Tekniken kommer därmed i detta avseende att likna det
som för närvarande gäller vid arbetslivsutveckling (ALU). Det lägsta utbild-
ningsbidrag som lämnas skall dock vara KAS-beloppet, 230 kronor per dag,
med den reduktion som kan ske på grund av andra förmåner. Regeringen
beräknar att denna regelförändring leder till en besparing motsvarande 189
miljoner kronor för budgetåret 1997.

Reglerna om utbildningsbidrag finns huvudsakligen i förordningen
(1987:406) om arbetsmarknadsutbildning. Regeringen avser att om riksda-
gen godkänner vad som har föreslagits om aktivitetsstöd i form av utbild-
ningsbidrag sammanföra reglerna i en förordning om aktivitetsstöd att gälla
från och med den 1 januari 1997.

7.22

7.2.8 Hög omfattning på de arbetsmarknadspolitiska programmen för Prop. 1995/96:222
att rusta den enskilde och motverka passivitet

Regeringens bedömning: Under budgetåret 1997 bör minst 230 000
personer i genomsnitt per månad få utbildning eller sysselsättning ge-
nom konjunkturberoende arbetsmarknadspolitiska åtgärder.

Skälen för regeringens bedömning: I regleringsbrevet för budgetåret
1995/96 ålades AMV att i genomsnitt sysselsätta 240 000 personer per må-
nad i olika konjunkturberoende åtgärder. Detta krav har sedermera justerats
ned först till 238 000 personer och senare till 215 000 personer. Den första
justeringen gjordes i samband med riksdagens beslut att 325 miljoner kro-
nor av de tilldelade medlen under tionde huvudtitelns reservationsanslag
Arbetsmarknadspolitiska åtgärder skulle användas till lönebidragsanställ-
ningar(bet. 1995/96: AU4, rskr. 1995/96:61).

Omfattningen för samtliga konjunkturberoende åtgärder blev knappt
180 000 personer i genomsnitt per månad under andra halvåret 1995. Detta
berodde bland annat på att flera av de omfattningsmässigt viktiga åtgärderna
ändrades vid ingången av budgetåret. Vidare kom avtalen med kommunerna
gällande uppföljningsansvaret för de yngsta ungdomarna att omfatta betyd-
ligt farre personer än vad riksdag och regering räknat med och datorteken
innebar att en helt ny verksamhet i samverkan med kommunerna skulle
byggas upp. Under våren 1996 har dock omfattningen ökat kraftigt, men
regeringen beräknar att genomsnittet för budgetåret däremot inte blir högre
än 215 000 personer. Mot denna bakgrund har regeringen den 11 april 1996
beslutat att 2,7 miljarder kronor av de tilldelade medlen för konjunkturbero-
ende arbetsmarknadspolitiska åtgärder skall föras bort från nämnda anslag,
samtidigt som kravet på omfattning reducerades med ytterligare 23 000
personer.

Behovet av arbetsmarknadspolitiska åtgärder är stort även år 1997. Mot
bakgrund av bland annat regeringens mål att till år 2000 halvera den öppna
arbetslösheten, är det av största vikt att arbetskraftens rörlighet och flexibili-
tet förstärks. De arbetslösa måste ges ökade möjligheter att erhålla relevanta
kunskaper genom utbildning och praktik. Detta leder till kortare sök- och
vakanstider på den reguljära arbetsmarknaden och därmed att inflationsdri-
vande flaskhalsar kan undvikas. Utöver platsförmedling blir därför den
viktigaste uppgiften för AMV att minska antalet långtidsarbetslösa och ar-
betssökande med långa inskrivningstider och därmed motverka att stora
delar av arbetskraften fastnar i passivitet och bidragsberoende. Detta förut-
sätter en god tillgång på lämpliga åtgärder.

Mot denna bakgrund gör regeringen den bedömningen att AMV inom de
utgiftsramar som regeringen i vårpropositionen (prop. 1995/96:150) beräk-
nat för utgiftsområdena 13 Ekonomisk trygghet vid arbetslöshet och 14
Arbetsmarknad och arbetsliv under budgetåret 1997 kan nå 230 000
personer i genomsnitt per månad i konjunkturberoende arbetsmarknadspoli-
tiska åtgärder. Genom effektivsering av användningen av åtgärderna skall 85
miljoner kronor sparas under budgetåret 1997.

7.23

Det mer exakta medelsbehovet för dessa åtgärder och fördelningen av Prop. 1995/96:222
medlen på anslag redovisas i budgetpropositionen för budgetåret 1997.

7.3 Den enskilde individen i centrum

73.1 Den individuella handlingsplanen

Regeringens bedömning: Individuella handlingsplaner i form av kon-
trakt upprättas mellan arbetsförmedling/arbetsmarknadsinstitut och den
arbetssökande.

Arbetsmarknadspolitiska kommitténs förslag: Individuella och starkt
målinriktade handlingsplaner skall vara ett centralt hjälpmedel för att nå
fram till tillfällig eller fast anställning. Den sökande skall ha ett tydligt defi-
nierat ansvar för att så långt det är möjligt och rimligt själv ta itu med och
reda upp sin situation.

Remissinstanserna: AMS delar kommitténs uppfattning om individuella
handlingsplaner men betonar vikten av fortlöpande individuella kontakter
mellan den arbetssökande och arbetsförmedlaren. Det är enligt AMS inte
realistiskt att med dagens resurser genomföra ingående uppföljningskontak-
ter med varje arbetssökande varje månad. AMS framhåller också att en
seriös handlingsplan kan säkerställa för varje sökande att man når det bästa
resultat som är möjligt i den rådande situationen, men att inga handlingspla-
ner, hur ingående de än är, på ett avgörande sätt kan förhindra arbetslöshet
som beror på att den samlade efterfrågan är otillräcklig.

LO menar att ett ökat användande av individuella handlingsplaner är
lovvärt, dock blir förslaget meningslöst om inte förmedlingen får tillräckliga
personalresurser. Arbetslivsinstitutet menar att förslaget om individuella
handlingsplaner är bra under förutsättning att man anpassar ambitionsnivån
till resurserna. Vidare menar Arbetslivsinstitutet att samverkan mellan myn-
digheter och inte minst företag och förvaltningar på den lokala arbetsmar-
knaden utvecklas. Även TCO menar att en mer individualiserad arbetsför-
medling kräver förstärkta resurser. SAF ser den individuella handlingspla-
nen som ett kontrakt mellan den arbetslöse och förmedlingen. Ett kontrakts-
brott bör leda till utförsäkring.

Skälen för regeringens bedömning: Arbetsförmedlingen skall verka för en
snabb återgång från arbetslöshet till nytt arbete. Därför bör också utform-
ningen av de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna ge utrymme för och starka-
re stimulera den arbetslöse till mer målinriktade aktiviteter för att finna a-
rbete. Den som är arbetslös måste ställas inför ett tydligt krav på att ta ett
klart ansvar för sin situation och aktivt och målmedvetet arbeta för att få en
anställning.

Ett centralt hjälpmedel för att nå fram till en tillfällig eller fast anställning

7.24

är individuella och målinriktade handlingsplaner. Handlingsplaner som
arbetsmetod har länge använts främst inom den yrkesinriktade rehabilite-
ringen men också delvis av arbetsförmedlingen. Av AMS senaste service-
mätning framgår det att i februari 1996 ansåg 38 procent av de
arbetssökande som skrevs in på förmedlingen hösten 1995, att de har en
handlingsplan. Dock menar regeringen att ambitionen måste höjas betydligt
när det gäller användandet av handlingsplaner för arbetssökande som varit
utanför den reguljära arbetsmarknaden under lång tid.

Betoningen av individuella handlingsplaner innebär att den enskildes
ansvar för att på egen hand ordna ny sysselsättning blir tydligare. Den sö-
kande skall ha ett tydligt definierat ansvar för att så långt som möjligt och
rimligt själv ta itu med att reda upp sin situation. Stödinsatserna från berörda
myndigheter måste inriktas mot dem som allra bäst behöver stöd.

Det är viktigt att betona att inom ramen för den bortre gränsen för rätt till
arbetslöshetsersättning, är det av yttersta vikt att individuella handlingspla-
ner upprättas i god tid för att inte den arbetssökande skall bli utförsäkrad.
Regeringen kommer föreskriva att AMS kontinuerligt följer upp att alla som
riskerar långtidsarbetslöshet, har en handlingsplan.

Handlingsplanen skall i första hand syfta till att tydliggöra vilka åtgärder
och vilka kontakter arbetsförmedlingen/arbetsmarknadsinstitutet och andra
samverkande myndigheter/aktörer respektive den arbetssökande, skall an-
vända för att den arbetssökande så snabbt som möjligt skall komma i arbete.
Handlingsplanen skall inriktas på att motverka långtidsarbetslöshet, rund-
gång och utförsäkring. Dessutom ges i den individuella handlingsplanen
möjlighet att lyfta in ett jämställdhetsperspektiv. Både kvinnor och män som
blivit arbetslösa, då deras yrken förändrats på grund av omställningar på
arbetsmarknaden, far ytterligare möjligheter att genom vägledningsinsatser
inom ramen för handlingsplanen, byta yrke.

Handlingsplanen skall utarbetas i samspel mellan arbets-förmed-
I ing/arbetsmarknadsinstitut och den arbetssökande, och skall ses som ett
kontrakt dem emellan. Detta kontrakt skall dokumenteras och den arbets-
sökande skall ha en kopia på kontraktet. Därigenom får båda parter på ett
tydligare sätt bekräftelse på de åtaganden som respektive part har. Kvaliteten
i handlingsplanen bör på detta sätt kunna säkerställas.

Som ett led i utformningen av den individuella handlingsplanen bör också
hjälp från andra aktörer kunna inhämtas. Detta blir särskilt tydligt då frågor
om utbildning aktualiseras, inte minst i samband med den massiva utbild-
ningssatsning regeringen nu föreslår. Individuella studieplaner bör ingå som
en del av handlingsplanen för de arbetslösa som saknar gymnasieutbildning.
Arbetsförmedlingen/arbetsmarknadsinstitutet måste ytterligare utveckla nya
samverkansformer med kommunernas studie- och yrkesvägledningar så att
den sammanlagda kompetensen kommer den arbetssökande till del. Man
bör också beakta de möjligheter som finns inom EU:s olika utbildningsprog-
ram inom socialfonden och samarbeta med aktörerna inom detta område.

Vid upprättande av individuella handlingsplaner för arbetshandikappade
och för personer i rehabilitering bör även här samarbetet med andra aktörer
som till exempel försäkringskassan och representanter från sjukvården av-
spegla sig.

Prop. 1995/96:222

7.25

Regeringen menar att en ambitionshöjning måste ske i arbetet med indi-
viduella handlingsplaner. Regeringen föreslår därför att
Arbetsmarknadsverket tilldelas resurser så att verket i form av ett projekt
under år 1997 som kan utveckla de arbetsformer som är mest rationella för
arbetet med handlingsplanerna. För att uppnå en hög kvalitet och för att
säkerställa att handlingsplaner genomförs, kommer regeringen att särskilt
följa AMS arbete med uppföljningen av handlingsplanerna för dem som har
långa inskrivningstider vid arbetsförmedlingen/arbetsmarknadsinstitutet.

Alla behöver inte omfattas av en individuell handlingsplan. Det är arbets-
förmedlingen/arbetsmarknadsinstitutet som har kompetens att avgöra vilka
grupper eller individer som skall omfattas av handlingsplanen samt när den
skall upprättas. Dock skall alla långtidsarbetslösa ha en handlingsplan.

Arbetsförmedlingen/arbetsmarknadsinstitutet måste tydligt markera att
handlingsplanen är till för att följas. Det är mycket viktigt att både individen
och arbetsförmedlingen/arbetsmarknadsinstitutet lever upp till den individu-
ella handlingsplanen. Utformningen måste vara så konkret och tydlig att en
ovilja att följa ett åtagande inom ramen för handlingsplanen bör, inom ra-
men för de regler som gäller på området, leda till en klar och tydlig reaktion
från förmedlingens sida. Exempelvis skall ett avvisande av ett erbjudande
om en arbetsmarknadspolitisk åtgärd, enligt lagen om arbetslöshetsförsäk-
ring eller lagen om kontant arbetsmarknadsstöd, kunna leda till avstängning
från rätt till arbetslöshetsersättning.

73.2 Platsförmedlingen - arbetsförmedlingens grundläggande uppgift

Prop. 1995/96:222

Regeringens bedömning: Ett mer aktivt samarbete med arbetsmarkna-
dens parter och utökade företagskontakter särskilt med de mindre före-
tagen är en förutsättning för att effektivisera arbetsförmedlingsverksam-
heten.

Arbetsmarknadspolitiska kommitténs förslag: Den offentliga arbetsför-
medlingen skall även i framtiden vara anslagsfinansierad, heltäckande och
avgiftsfri. Det har högsta prioritet för arbetsförmedlingen att få tillgång till
lediga jobb och att medverka till att vakanstidema hålls korta. Detta gäller
även för tillfälliga jobb. Kommittén menar fortsättningsvis att utvecklingen
i riktningen mot en mer aktiv och individinriktad förmedling måste vidareut-
vecklas. Det är vidare viktigt att förmedlingen utvecklar kontakterna med
småföretagen och att förmedlingen använder urvalsservicen till arbetsgivare
med varsamhet.

Remissinstanserna: AMS delar kommitténs uppfattning att den offentliga
arbetsförmedlingen har en grundläggande roll i arbetsmarknadspolitiken.
Det är dock avgörande att den offentliga förmedlingen har personella, eko-
nomiska och tekniska resurser som svarar mot de uppdrag som den åläggs.
AMS delar även kommitténs uppfattning att det är av högsta prioritet att
arbetsförmedlingen får tillgång till lediga jobb. Dock har AMS noterat att
arbetsgivare i tilltagande utsträckning tycks bygga upp egna pooler av ar-

7.26

betssökande som regelbundet rycker in på kortare vikariat. Dessa platser
anmäls troligen aldrig till arbetsförmedlingen. TCO vill understryka kom-
mitténs ställningstagande att den offentliga arbetsförmedlingen även i fra-
mtiden måste vara anslagsfinansierad, heltäckande och avgiftsfri. TCO delar
även kommitténs uppfattning om att urvalsservice till arbetsgivare måste
användas med varsamhet. Det är viktigt att slå vakt om att arbetsförmedling-
en ska vara neutral i förhållandet mellan arbetssökande och arbetsgivare,
fortsätter TCO.

SAF menar att arbetsförmedlingen har en nyckelroll i arbetsmarknadspoliti-
ken och att det är viktigt att ge arbetsförmedlingen stor frihet vid val av åt-
gärder. Dock förutsätter en sådan frihet en tydligare resultatstyrning med en
kraftfull uppföljning och utvärdering av arbetsmarknadspolitiken. SAF anför
vidare att arbetsmarknadspolitiken i dag inte har någon opartisk utvärdering
utan utvärderas i huvudsak av partsammansatta organ såsom EFA eller av
AMS själv. LO menar att en ökad samverkan med arbetsmarknadens parter
bör betonas tydligare . En sådan samverkan, menar LO, ökar effektiviteten i
arbetsmarknadspolitiken. Den utökade samverkan mellan AMS, LO, TCO
och SACO som inletts, bör utvecklas ytterligare och också involvera arbets-
givarna.

Skälen för regeringens bedömning: Regeringen menar att den offentliga
förmedlingen även i framtiden skall vara anslagsfinansierad, heltäckande
och avgiftsfri. Arbetsförmedlingens platsförmedlingsservice är en av hörn-
stenarna i den aktiva arbetsmarknadspolitiken. Det är av stor vikt att alla far
information om lediga platser, och om behov finns, tillgång till arbetsmar-
knadspolitiska åtgärder.

Den inriktning regeringen har lagt fast och som strävar mot att halvera
den öppna arbetslösheten fram till år 2000 kräver nu en ytterligare effektivi-
sering av förmedlingsverksamheten. Arbetsförmedlingen kan nu fa utökat
utrymme att arbeta med platsförmedling genom att de arbetsmarknadspoli-
tiska åtgärderna samordnas och kommunernas roll i genomförandet tydlig-
görs.

Kunden i centrum

Arbetsförmedlingens kunder består av arbetssökande och arbetsgivare. För
att förmedlingsverksamheten skall skötas så effektivt som möjligt är det av
väsenlig vikt att förtroendet till arbetsförmedlingen är stort. Därför föreslår
regeringen att den individualiserade servicen skall öka. Detta kommer inte
minst att visas i den individuella handlingsplanen som alla arbetssökande,
som är långtidsarbetslösa eller som riskerar bli, det kommer att ha. I denna
handlingsplan kommer den arbetssökandens tidigare utbildning och erfaren-
het att vara i centrum när den arbetslöse skall komma tillbaka till arbetsmar-
knaden.

Ett mer aktivt samarbete med arbetsmarknadens parter och en utveckling
av kontakterna med företagen menar regeringen är nödvändigt för att sänka
arbetslösheten. Det är genom att målmedvetet bearbeta och bygga upp goda

Prop. 1995/96:222

7.27

relationer med arbetsgivare som arbetsförmedlingen får del av de lediga
platserna. Genom goda relationer med arbetsgivare kan också arbetsförmed-
lingen lättare medverka till utveckling av och en ökad tillväxt inom närings-
livet. Arbetsförmedlingen måste ges förutsättningar att komma in tidigt i
företagens rekryteringsarbete. Därigenom ges arbetsförmedlingen möjlighet
att anpassa arbetsmarknadsutbildningen till företagens behov och kan där-
med tidigare påverka inriktningen av företagens rekrytering. Arbetsförmed-
lingens möjligheter att fullgöra sitt uppdrag inom tillväxt- såväl som inom
fördelningspolitiken ökar därmed. Under lågkonjunkturen har arbets-
förmedlingens marknadsandel av de lediga platserna sjunkit, bland annat på
grund av att många arbetsgivare återanställt tidigare uppsagd personal. Re-
geringen ser det som nödvändigt att arbetsförmedlingens marknadsandel av
de lediga platserna ökar.

Förmedlingens arbetsmetoder måste ständigt anpassas till förändringarna
på arbetsmarknaden. Regeringen har med tillfredsställelse noterat att inrikt-
ningen mot bransch och yrkesförmedlingar runt om i landet fått stort ge-
nomslag. Detta skapar förutsättningar för en alltmer professionell förmed-
ling och utvecklar förtroendet mellan arbetsförmedlingen, den arbetssökan-
de och arbetsgivaren. Bransch- och yrkesförmedlingar ökar också intresset
hos så kallade ombytessökande, det vill säga personer som av olika skäl
funderar på att byta arbete. Fler ombytessökande hos arbetsförmedlingen ger
möjlighet för förmedlingen att också komma åt fler "ingångsjobb", det vill
säga de anställningar som blir lediga när den ombytessökande får ett nytt
arbete.

AMV har kontinuerligt arbetat med att utveckla servicen till arbetssökan-
de och till arbetsgivare. Ett instrument i detta arbete är så kallade service-
mätningar. Regeringen anser det angeläget att denna form av servicemät-
ningar fortsätter att utvecklas i syfte att ytterligare anpassa och effektivisera
servicen.

733 Rusta den enskilde för framtidens arbetsmarknad

Arbetsmarknadsutbildningens inriktning

Arbetsmarknadsutbildning har sedan slutet av 1950-talet haft en central roll
i den aktiva arbetsmarknadspolitiken. Den är en på arbetsmarknadspolitiska
grunder prioriterad vuxenutbildning som riktar sig till den som är arbetslös
eller som riskerar att bli det. Den är vidare en omställningsutbildning för
dem som behöver förnya sina kunskaper för att kunna fortsätta att arbeta
inom sina yrkesområden eller för dem som behöver ny yrkesutbildning för
att byta yrkesområde.

Arbetsmarknadsutbildningen skall främja ekonomisk tillväxt genom att
tillgodose behovet av yrkesutbildad arbetskraft och motverka flask-
halsproblem. Den har även fördelningspolitiska uppgifter genom att stödja
de personer som har den svagaste ställningen på arbetsmarknaden och stabi-

Prop. 1995/96:222

7.28

liseringspolitiska genom att omfattningen varierar med konjunkturläget. Prop. 1995/96:222

Regeringens bedömning: Utbildning som erbjuds arbetssökande som
arbetsmarknadsutbildning skall vara anpassad till den sökandes behov
och förutsättningar samt till kraven på arbetsmarknaden.

Arbetsmarknadspolitiska kommitténs förslag: Arbetsmarknadsut-bild-
ningen skall vara individualiserad och anpassad till individens förutsättning-
ar samt till efterfrågan på kompetens på arbetsmarknaden och ingå i en upp-
rättad handlingsplan. Den skall vidare vara inriktad mot att möta morgonda-
gens krav.

Skälen för regeringens bedömning: Kunskaps- och kompetenskraven för
framtidens yrken kommer att skilja sig från dagens krav. Enligt regeringens
uppfattning måste arbetsmarknadsutbildningen därför vara mer flexibel och
inriktad mot att ta till vara den enskildes förutsättningar och att möta mor-
gondagens efterfrågan på kompetens. Detta ställer allt större krav på utbild-
ningsanordnama som måste ha en beredskap att utveckla utbildningar inom
branscher som förväntas öka under de kommande åren. Det gäller till exem-
pel för miljöområdet.

Den arbetsmarknadspolitiska profilen markeras av att utbildningsvalet
måste ske inom bestämda ramar, som syftar till att leda till ett arbete. Arbets-
marknadsmässiga hänsyn skall väga tyngre än de rent utbildningsmässiga.
Inriktningen på utbildningen skall alltid prövas av
arbetsförmedlingen/arbetsmarknadsinstitutet från utgångspunkten att utbild-
ningen skall stärka den enskildes möjligheter att komma tillbaka i arbete på
den reguljära arbetsmarknaden. Denna avvägning mellan val av arbetsmar-
knadsutbildning och reguljär utbildning bör ske inom ramen för den indivi-
duella handlingsplan som arbetsförmedlingen/ arbetsmarknadsinstitutet
arbetar fram i samråd med den arbetssökande.

Arbetsmarknadsutbildning är ett viktigt instrument för att göra det möj-
ligt för invandrare att komma in på den svenska arbetsmarknaden. Utbild-
ningen kan också bidraga till att den arbetslöse erhåller en förvärvskompe-
tens av värde vid en eventuell frivillig återvandring.

Arbetsmarknadsutbildning skall också kunna användas för att kursdelta-
garna skall fa möjlighet att utveckla egna affärsidéer i syfte att starta egna
företag eller kooperativ. Arbetsmarknadsutbildning kan även användas för
att nya utbildningar skall kunna växa fram. Detta gäller till exempel för
miljöinformatörsutbildning. Regeringen kommer på olika sätt stimulera till
att sådana initiativ tas. Regeringen kommer också överväga vilka utbildning-
ar som skall kunna vara öppna för en förmånligare studiefinansiering. Enligt
nuvarande system kan studier upp till 40 poäng inom högskolan beviljas
som arbetsmarknadsutbildning.

Den arbetslivserfarenhet som den arbetslöse har bör tas till vara vid pla-
nering av arbetsmarknadsutbildningen. Den praktiska erfarenheten spelar
ofta en avgörande roll när arbeten tillsätts. Arbetsmarknadsutbildning kom-
binerad med praktik är ett effektivt hjälpmedel att slussa arbetslösa tillbaka
i arbete. Den arbetslivserfarenhet många yngre saknar kan delvis kompense-

7.29

ras med praktik. Praktikperioder varvade med teoretiska inslag bör få ett
ännu större utrymme i arbetsmarknadsutbildningen. Sådan utbildning bör
upphandlas från ordinarie utbildningsanordnare eller från företag. I princip
skulle denna form av arbetsmarknadsutbildning kunna bli en slags lärlings-
utbildning för dem som fyllt 20 år. Arbetsmarknadsutbildning med inslag av
både teori och praktik bedömer regeringen vara en framkomlig väg för att
stärka vissa grupper. Här ges även möjlighet för företagen att anpassa ut-
bildningens innehåll utifrån sina behov. Arbetsförmedling/ arbetsmarknad-
sinstitut och kommunen bör kunna svara för att utbildningen får en regional
och en bredare arbetsmarknadsanpassad profil.

De arbetssökande, som omfattas av en individuell handlingsplan och där
arbetsförmedling/arbetsmarknadsinstitut och den arbetssökande är överens
om att utbildning är den effektivaste vägen till nytt arbete, bör kunna erbju-
das en utbildningsplats antingen inom ramen för arbetsmarknadsutbildning
eller erbjudas utbildning inom det reguljära utbildningsväsendet. Arbetslösa
personer kommer att prioriteras inom ramen för den extra utbildningssats-
ning som kommunerna skall ansvara för. Om den arbetssökande missköter
sin del av överenskommelsen i handlingsplanen bör enligt regeringens upp-
fattning den arbetssökandes rätt till arbetslöshetsersättning kunna ifrågasät-
tas.

Det är viktigt att utbildningen håller en hög kvalitet och är anpassad till
efterfrågan på arbetsmarknaden. Ett utökat samarbete med kommunerna
samt med de lokala arbetsmarknadspartema bör utgöra grunden för val av
inriktning för arbetsmarknadsutbildningen. Kunskaperna om nuvarande och
framtida kompetensbehov på den lokala arbetsmarknaden finns där. Det är
också utifrån det lokala perspektivet som behovet av kompetens inom fra-
mtidens arbete som till exempel, inom det miljötekniska området kan identi-
fieras.

Prop. 1995/96:222

7.30

Regeringen avser att inom ramen för upphandlad arbetsmarknadsutbild- Prop. 1995/96:222
ning göra en besparing motsvarande 300 miljoner kronor budgetåret 1997
som delfinansiering av utbildningssatsningen.

Exp orts äljärutbildning

Regeringen gör bedömningen att vissa begränsade insatser inom ramen för
Exportrådets verksamhet kan leda till betydelsefulla positiva effekter på
tillväxt och sysselsättning. Detta kan ske genom exportsälj arutbildning inom
ramen för arbetsmarknadsutbildning. Inte minst invandrare med
språkkunskaper och annan kompetens som kan vara av intresse för export-
marknaden bör i många fall vara en lämplig målgrupp för en sådan utbild-
ning. Exportrådet drev under åren 1993 - 1995 projektet Team Export, en
exportsälj arutbildning i samarbete med AMS. Resultatet av denna arbets-
marknadsutbildning var att mer än 70 procent av deltagarna fick arbete
efteråt. Regeringen avser att i regleringsbrevet för AMV för budgetåret 1997
ge AMS möjligheten att inom ramen för arbetsmarknadsutbildningen sär-
skilt upphandla sådan utbildning.

Möjligheter till reguljär utbildning inom arbetsmarknadsutbildning för
vissa grupper

Regeringens förslag: Arbetsförmedling/arbetsmarknadsinstitut skall
vid behov kunna erbjuda utomnordiska medborgare som varit arbets-
lösa och inskrivna vid arbetsförmedlingen i två år eller längre samt
arbetslösa arbetshandikappade möjlighet att studera på grundskole- och
gymnasienivå inom det reguljära utbildningsväsendet inom ramen för
arbetsmarknadsutbildning.

Arbetsmarknadspolitiska kommitténs förslag: Det skall vara möjligt att
studera inom det reguljära utbildningsväsendet inom ramen för arbetsmar-
knadsutbildning.

Remissinstanserna: Handikappsombudsmannen menar att utbildnings-
frågorna är en avgörande faktor för funktionshindrades möjlighet att göra
sig gällande på arbetsmarknaden. Riksförsäkringsverket anför att invandrar-
nas särskilda svårigheter på arbetsmarknaden ses även i försäkringskassor-
nas arbete med rehabilitering av sjukskrivna, såväl anställda som arbetslösa.
Speciella riktade insatser inom arbetsmarknadsområdet skulle kunna undan-
röja vissa av de hinder som finns särskilt för denna grupp. AMS vill under-
stryka det fortsatt stora behovet av särskilt anpassade lösningar som kan
kompensera de utomnordiska invandrarna för deras svåra situation på ar-
betsmarknaden.

Skälen för regeringens förslag: Det är väsentligt att göra en klar distink-
tion mellan arbetsmarknadsutbildning motiverad av arbetsmarknadsskäl och

12 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 222

7.31

reguljär utbildning. Regeringens uppfattning är att arbetsmarknadsutbild-
ningen skall ha en klar yrkesinriktning som syftar till leda till ett arbete.
Allmän behörighetsgivande utbildning och yrkesinriktad utbildning skall i
princip bedrivas inom ramen för det reguljära skolsystemet.

Den föreslagna utbildningssatsningen på 130 000 utbildningsplatser
utgör ett kraftigt bidrag i kampen mot arbetslösheten. Arbetslösa som är i
behov av en gymnasie- eller högskoleutbildning kommer att ges möjlighet
att ta del av dessa utbildningsplatser. Arbetsmarknadsutbildningen kan såle-
des i större utsträckning renodlas mot omställningsutbildning.

Arbetshandikappades utbildningsbakgrund skiljer sig väsentligt från
övriga arbetssökande. Av de inskrivna på arbetsförmed-
lingama/arbetsmarknadsinstituten under oktober månad 1995 hade endast
45 procent av gruppen arbetshandikappade en högre utbildning än grund-
skola, medan för samtliga arbetssökande under samma tid hade 70 procent
en högre utbildningsbakrund än grundskola. En jämförelsevis stor andel av
utomnordiska medborgare har endast förgymnasial utbildning. Till exempel
har endast hälften av arbetsssökande från Asien och Afrika en utbildning
motsvarande grundskoleutbildning. Detta är också en av förklaringarna till
den höga arbetslöshetsnivån bland utomnordiska medborgare.

För vissa grupper såsom invandrare och arbetshandikappde är studiefi-
nansieringen av avgörande roll för att dessa skall kunna gå in i en grundläg-
gande utbildning.

Regeringen anser därför det vara angeläget att utomnordiska medborgare
som har varit arbetslösa och inskrivna vid arbetsförmed-
ling/arbetsmarknadsinstitut i minst två år respektive arbetslösa arbetshandi-
kappde som saknar grundläggande utbildning även framöver i vissa fall skall
kunna beviljas utbildning inom det reguljära utbildningsväsendet på
grundskole- och gymnasienivå inom ramen för arbetsmarknadsutbildning.
Dessa grupper har ofta behov av längre och mer omfattande utbildning.

Regeringen anser att det är av stor vikt att ett utökat samarbete mellan
AMV och aktörer inom det reguljära utbildningsväsendet kommer till stånd.
Detta för att kunna göra en god utbildningsplanering inom ramen för den
individuella handlingsplanen för den enskilde arbetssökanden. Många ar-
betslösa kommer att ha en handlingsplan som inkluderar utbildningsinslag
både i form av reguljär vuxenutbildning och yrkesinriktad arbetsmarknad-
sutbildning.

Arbetsmarknadsutbildning skall främst vara yrkesinriktad. Dock kan
vissa teoretiska inslag som förbereder inför yrkesutbildning till exempel
yrkessvenska för invandrare förekomma. Fullständiga reguljära utbildningar
bör dock inte fa upphandlas. Riktade yrkesinriktade utbildningar bör priori-
teras.

Det undantag som regeringen föreslår vad det gäller utomnordiska med-
borgare och arbetshandikappade bygger på fördelningspolitiska grunder att
hjälpa svårt utsatta grupper i samhället. Grundläggande utbildning och en
därpå följande yrkesutbildning ökar möjligheterna för dessa grupper på den
reguljära arbetsmarknaden.

Prop. 1995/96:222

7.32

73.4 Arbetsplatsintroduktion

Prop. 1995/96:222

Regeringens förslag: Anställningskravet vid arbetsplatsintroduktion
slopas från och med den 1 september 1996.

Skälen för regeringens förslag: Arbetsplatsintroduktion blev en samlad
form av olika praktikåtgärder från och med den 1 juli 1995. Arbetsplatsin-
troduktion ersatte ungdomspraktik, ungdomsintroduktion, arbetsprövning,
vidgad arbetsprövning, invandrarpraktik och akademikerpraktik.

Den samlade åtgärdsformen arbetsplatsintroduktion, som kan vara upp
till sex månader, har blivit en effektiv form för arbetsförmedlingen och ar-
betsmarknadsinstituten att arbeta med. Antalet personer i arbetsplatsintro-
duktion var 42 000 i början av maj 1996.

När arbetsplatsintroduktionen infördes fick den endast beviljas för ung-
domar under 25 år om den följdes av en anställning som skulle vara i minst
sex månader. Detta krav på anställning gällde dock inte för unga handikap-
pade, de som är försäkrade enligt lagen om arbetslöshetsförsäkring och
riskerar att bli utförsäkrade eller vid arbetsplatsintroduktion hos kommuner
och ideella organisationer. Den 1 januari 1996 luckrade riksdagen upp detta
anställningskrav ytterligare. Denna uppluckring innebär att tidigare undan-
tag fortfarande gäller samt att arbetsgivaren inte behöver träffa ett sådant
avtal om det föreligger särskilda skäl. Regeringen föreslår nu att anställ-
ningskravet skall upphöra. Ungdomar i åldern 20-25 år missgynnas av
denna regel eftersom motsvarande regel inte finns vare sig för äldre eller för
dem som är yngre än 20 år och har praktik inom ramen för det kommunala
uppföljningsansvaret. Även utvecklingen på arbetsmarknaden med en min-
skning av antalet lediga platser motiverar att anställningskravet tas bort.
Detta bör således slopas från och med den 1 september 1996.

73.5 Datortek/aktivitetscenter

Från och med den 1 juli 1996 är datorteken öppna även för dem som har
fyllt 25 år. Härigenom kommer datorteken att bli en möjlighet för äldre som
saknar dataerfarenhet och är i behov av vägledning. De arbetssökande får
möjlighet att träna grundläggande datakunskaper på halvtid och delta i ar-
betsmarknadsinriktade projektarbeten på den andra halvtiden under tolv
veckor.

Detta innebär bland annat att nya möjligheter öppnas för många invand-
rare. Möjligheten att kombinera datautbildning med till exempel träning i
det svenska språket bör kunna tas till vara inom ramen för datorteken.

Det är nödvändigt att den snabba utveckling som skett på IT-området
med bland annat Internet också återspeglar sig i datorteksverksamheten. Alla
deltagare i datorteken bör få en introduktion i användningen av Internet.
Regeringen har tidigare i proposition 1995/96:125 betonat vikten av använ-
dandet av ny teknik inom IT- området. Därför bör ytterligare investeringar i
hårdvara samt uppkopplingar mot Internet kunna ske i datortekens verksam-

7.33

het. Regeringen avser att inom ramen för befintliga resurser föreskriva att Prop. 1995/96:222
högst 40 miljoner kronor får användas för reinvesteringar av hårdvara samt
för drift av verksamheten.

För många av de personer som har lämnat den offentliga sektorn i sam-
band med strukturförändringar kan nya möjligheter ges via datorteken. Hit-
tills har fördelningen mellan kvinnor och män varit jämn bland deltagarna i
datorteken. Det är viktigt att i framtiden eftersträva att denna jämna könsför-
delning bibehålls.

Enligt Arbetsmarknadsstyrelsens kvartalsrapport för första kvartalet 1996
har 15 procent av de ungdomar som deltagit i datorteksverksamheten erhållit
arbete inom 90 dagar efter avslutad datorteksutbildning sedan den startade
den 1 juli 1995. Datorteken är en vägledningsåtgärd som bland annat syftar
till att stärka ungdomarna i deras yrkesval. 7 procent av ungdomarna har gått
vidare till någon form av arbetsmarknadsutbildning inom 90 dagar efter det
att de slutat i datorteksverksamheten. 5 procent har gått vidare till annan
utbildning. De övriga har antingen gått ut i en annan arbetsmarknadspolitisk
åtgärd eller är åter arbetslösa. Kontakten har upphört med 2 procent.

Regeringen ser datorteken som en betydelsefull komponent i kampen mot
arbetslösheten.

Datortekens arbetsmarknadsinriktade projektdel ingår också som ett ut-
vecklingsområde i det svenska programmet för insatser inom EU:s Mål 3-
program.

73.6 Rekryteringsstöd och beredskapsarbete

Regeringens förslag: En arbetsgivare får beviljas rekryteringsstöd med
högst 350 kronor per dag, dock högst 50 procent av lönekostnaden,
inklusive sociala avgifter och semesterersättning, i högst sex månader
om arbetsgivaren anställer en person som arbetsförmed-
lingen/arbetsmarknadsinstitutet anvisar. Vid deltidsarbete reduceras
rekryteringsstödet i proportion till arbetstiden.

Motsvarande regler bör gälla för statsbidrag till beredskapsarbete av
tjänstekar aktär.

Skälen för regeringens förslag: En grundtanke i den svenska arbetsmar-
knadspolitiken är att de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna skall ha en tyd-
lig koppling till den reguljära arbetsmarknaden utan att samtidigt snedvrida
konkurrensen mellan företagen eller leda till att ordinarie arbeten ersätts.
Åtgärderna skall sättas in utifrån den enskilda människans möjligheter och
behov av stöd. I vissa fall har åtgärdsmedlen använts för att tidigarelägga en
investering eller en rekrytering. I andra fall har åtgärdsmedlen syftat till att
kompensera arbetsgivaren för de kostnader som uppstår om arbetsgivaren
behöver ge en nyanställd fördjupad introduktion eller utbildning på grund av
till exempel långvarig arbetslöshet. De arbetsmarknadspolitiska åtgärderna
skall utformas på sådant sätt att de inte får en socialpolitisk profil. De får inte
heller bli ett företagsstöd i traditionell form.

7.34

Rekryteringsstöd och beredskapsarbete är ett par av de arbetsmarknadspoli-
tiska åtgärder som i dag används för att kompensera en arbetsgivare för de
extra kostnader som kan uppstå när denne anställer en arbetslös person som
under lång tid har varit utanför den reguljära arbetsmarknaden.

Rekryteringsstöd

Europeiska kommissionen har utifrån EG:s regler om statsstöd framfört
vissa synpunkter när det gäller utformningen av det nuvarande rekryterings-
stödet. Genom de förändringar som nu föreslås av stödet torde reglerna vara
i överensstämmelse med EG:s riktlinjer för sysselsättningsstöd.

Enligt nuvarande regler far tiden i rekryteringsstöd inte överstiga sex måna-
der. I vissa fall kan tiden förlängas till tolv månader. Bidrag lämnas med
högst 50 procent av lönekostnaden per månad, dock med högst
7 000 kronor per månad.

Regeringen föreslår nu att en arbetsgivare får beviljas rekryteringsstöd med
högst 350 kronor per dag, dock högst 50 procent av lönekostnaden i högst
sex månader. Arbetsförmedlingen skall i förhandling med arbetsgivaren
besluta om lämplig nivå på stödets storlek. Förmedlingen har ansvar för att
den tillämpade stödnivån inte är högre än vad som är motiverat för att åstad-
komma den eftersträvade effekten. För att bland annat underlätta kontrollen
bygger AMS upp ett ADB-baserat ekonomisystem där åtaganden mellan
förmedlingen och företagen registreras.

Individuella handlingsplaner i form av kontrakt bör, i enlighet med vad
regeringen redovisat ovan, upprättas mellan arbetsförmedlingen och den
arbetssökande. Där bör klargöras hur introduktionen av den arbetslösa skall
genomföras.

Rekryteringsstöd skall kunna lämnas till arbetsgivare som anställer arbets-
lösa som under lång tid varit inskrivna vid arbetsförmedlingen och som
därmed varit utanför den reguljära arbetsmarknaden under en längre period.
Stödet är ett betydelsefullt instrument att förverkliga regeringens och riksda-
gens intentioner när det gäller arbete åt utsatta grupper såsom invandrare
och andra personer som har påtagliga svårigheter att konkurrera på arbets-
marknaden.

Vidare kan rekryteringsstödet med fördel användas för att också ge kvin-
nor respektive män möjlighet till en anpassad arbetsintroduktion i otraditio-
nella branscher och yrken. Under senare tid har arbetslösheten stigit mest
för kvinnor. Kraftfulla insatser behövs för att underlätta för kvinnor, som
under lång tid har varit utanför arbetsmarknaden, att få ett reguljärt arbete.
Rekryteringsstödet som skall användas för arbetslösa med svag ställning på
arbetsmarknaden kan vara en väg att nå det målet.

Rekryteringsstödet syftar till att enskilda svårplacerade arbetslösa skall
komma in på arbetsmarknaden och få möjlighet att pröva ett arbete som
arbetstagare i enlighet med svensk arbetsrättslig lagstiftning. Stödet skall
inriktas mot personer som under lång tid varit inskrivna som arbetssökande
vid arbetsförmedlingen. Arbetsgivaren som betalar avtalsenlig lön till den
enskilde får viss ekonomisk kompensation från staten. Denna kompensation

Prop. 1995/96:222

7.35

skall ersätta vissa kostnader arbetsgivaren har för utbildning, introduktion, Prop. 1995/96:222
tidigareläggning eller utökning av anställningar eller för att arbetstagaren
har reducerad arbetsförmåga på grund av lång arbetslöshet och/eller bristan-
de erfarenhet.

De av regeringen föreslagna förändringarna av rekryteringsstödets inrikt-
ning beräknas ge upphov till en besparing motsvarande 600 miljoner kronor
under budgetåret 1997 som delfinansiering av utbildningssatsningen.

Beredskapsarbete

Beredskapsarbete har som syfte att ge tillfällig sysselsättning åt arbetslösa
som inte kan få ordinarie arbete eller någon annan lämplig arbetsmarknad-
spolitisk åtgärd. Tiden i beredskapsarbete får inte överstiga sex månader.
Om det finns särskilda skäl kan dock tiden i beredskapsarbeten som medför
investeringar förlängas med ytterligare sex månader. Åtgärden beredskaps-
arbete har under lång tid varit ett viktigt och betydelsefullt redskap för att
förverkliga både arbetsmarknadspolitiska mål och mål inom andra politi-
kområden såsom regional- och kulturpolitiken.

Lön för beredskapsarbete utbetalas av arbetsgivaren enligt gällande kol-
lektivavtal. Enligt gällande regler får arbetsgivaren ett bidrag med högst 50
procent av den bidragsgrundande lönekostnaden per månad, dock högst 7
000 kronor.

Regeringen föreslår nu att bidrag till beredskapsarbete av tjänstekaraktär
får lämnas med högst 350 kronor per dag, dock högst 50 procent av löne-
kostnaden, i högst sex månader.

En stor del av verksamheten inom skogs-, natur- och kultursektorerna är
i dag uppbyggt på systemet med beredskapsarbeten. Bidrag till beredskaps-
arbeten inom dessa områden får lämnas med ett belopp som högst svarar
mot hela lönekostnaden för arbetet. Regeringen ser det som nödvändigt att
de genomsnittliga styckkostnadema för beredskapsarbeten hålls nere. AMS
har redan vidtagit åtgärder som inneburit minskade styckkostnader men
ytterligare minskning av kostnaderna är nödvändig. Förändringarna beträf-
fande rekryteringsstöd och beredskapsarbete föreslås träda i kraft den 1
januari 1997.

7.36

73.7 Utbildningsvikariat

Prop. 1995/96:222

Regeringens förslag: En arbetsgivare som anställer en utbildningsvi-
karie, som arbetsförmedlingen anvisar, kan fä ett vikariatsstöd på högst
350 kronor per heldag som vikarien arbetar, dock högst 50 procent av
lönekostnaden inklusive sociala avgifter och semesterersättning per
månad. Vid deltidsarbete reduceras vikariatsstödet i proportion till ar-
betstiden. När arbetsgivaren själv bekostar fortbildning som syftar till
att den anställde skall kunna tillgodogöra sig ny teknik eller utföra nya
arbetsuppgifter kan arbetsförmedlingen bevilja ett bidrag - utbildnings-
stöd - till arbetsgivaren med högst 40 kronor per utbildningstimme,
dock motsvarande högst 20 000 kronor per vikarie. Utbildningsvikariat
far beviljas i högst sex månader. Vikariatsstöd bör också kunna lämnas
som stöd till arbetsgivare då ordinarie anställd är ledig med lön för att
starta egen verksamhet. Förslaget skall gälla från och med den 1 janua-
ri 1997.

Skälen för regeringens förslag: Nuvarande regler för utbildningsvikariat
innebär att en arbetsgivare, som låter en anställd delta i utbildning med bibe-
hållna anställningsförmåner och som efter anvisning av arbetsförmedlingen
anställer en ersättare för den som deltar i utbildningen, får göra avdrag från
de sociala avgifter som enligt lag skall betalas. För ersättaren får arbetsgiva-
ren göra avdrag med 500 kronor per arbetsdag som ersättaren är anställd.
Arbetsgivaren får dessutom göra avdrag med högst 75 kronor per utbild-
ningstimme, dock högst 40 000 kronor för varje arbetstagare som deltagit i
en av länsarbetsnämnden godkänd yrkesutbildning eller utbildning som ökar
deltagarens förutsättningar att tillgodogöra sig ny teknik eller utföra nya
arbetsuppgifter. I den ekonomiska vårpropositionen (1995/96:150) har rege-
ringen föreslagit att avdraget för ersättaren sänks till 400 kronor per dag och
avdraget för utbildningskostnaderna sänks till högst 35 kronor per utbild-
ningstimme. Dessa förändringar föreslås gälla för utbildningsvikariat som
påbörjas den 1 juli 1996 eller senare.

Systemet med utbildningsvikariat används mest inom offentlig sektor och
endast i mindre utsträckning inom den privata sektorn. En förklaring är att
det inom den privata sektorn inte finns den saxnings- och vikariatskultur
som kännetecknar den offentliga sektorn.

Regeringen ser det som ytterst angeläget att stimulera kompetensutveck-
lingen även i mindre företag och på mindre arbetsplatser, så att dessa företag
kan få en produktivitetstillväxt samt att människor som arbetar i dessa före-
tag blir konkurrenskraftiga på framtidens arbetsmarknad. En övergång till
bidragssystem i stället för avdragsrutin i samband med åtgärden utbildnings-
vikariat skulle möjliggöra även för små arbetsgivare med högst fyra an-
ställda att använda sig av utbildningsvikariaten. De mindre arbetsgivarna har
relativt låga inbetalningar av arbetsgivaravgifter. De kan med nuvarande
avdragsrutiner inte tillgodogöra sig hela stödet eftersom det möjliga avdraget
blir större än arbetsgivaravgiften.

7.37

RRV har på regeringens uppdrag utrett utbildningsvikariatens framtida Prop. 1995/96:222
utformning. RRV har i uppföljningen konstaterat att åtgärden försvåras
eftersom två myndigheter - AMV och Riksskatteverket - är involverade i
beslutet. RRV anser, liksom AMS tidigare föreslagit, att bidrag är att före-
dra framför avdrag.

Regeringen föreslår nu att arbetsförmedlingen från och med den 1 januari
1997 får lämna högst 350 kronor i bidrag per heldag till arbetsgivare som
anställer en utbildningsvikarie för den ordinarie anställde som med lön del-
tar i av arbetsgivaren anordnad fortbildning eller är ledig för att starta egen
verksamhet. I de fall arbetsgivaren har en kostnad för den anställdes utbild-
ning bör arbetsgivaren också få ett statligt bidrag för denna kostnad. Detta
bidrag, som bör benämnas utbildningsstöd bör kunna lämnas med högst 40
kronor per utbildningstimme, dock motsvarande högst 20 000 kronor per
vikarie. Utbildningen skall vara godkänd av länsarbetsnämnden och syfta
till att arbetstagaren skall kunna tillgodogöra sig ny teknik, såsom miljö-
kompetens eller utföra nya arbetsuppgifter. Även utbildning för att förbättra
användning av befintlig teknik, till exempel metoder för energieffektivise-
ring eller introduktion av nya miljöledningssystem bör uppmuntras på detta
sätt.

Den föreslagna förändringen ökar även möjligheterna för arbetstagare
som är sysselsatta inom kontorsyrken i mindre företag att få tillgång till
kompetenshöjningar eftersom arbetsgivaren kan nyttja hela den subvention
som staten erbjuder i samband med fortbildning och kompetensutveckling
av en medarbetare.

Utbildningsstöd till starta-eget.

Regeringen föreslår att stöd också skall kunna lämnas när en anställd vill
pröva möjligheten att starta eget. Många anställda har goda affärsidéer som
de av bland annat ekonomiska skäl inte får chans att pröva. I syfte att upp-
muntra egenföretagande hos dessa grupper anser regeringen att det är ange-
läget att stimulera arbetsgivare att möjliggöra för medarbetare att pröva nya
affärsidéer. Om arbetsgivaren kan få stöd för lönekostnaden för vikarien
med högst 350 kronor per heldag, finns förutsättningar för den redan an-
ställde att starta eget med bibehållen lön eller del av lön. För den som vill
pröva möjligheten att starta egen verksamhet skall arbetsförmedlingen kun-
na hjälpa till med bedömningen av företagsidén och, om behov finns, bekos-
ta en starta-eget utbildning. Detta innebär att arbetsförmedlingen skulle fa
möjlighet att stötta denna grupp på samma sätt som arbetslösa som startar
eget, under förutsättning att arbetsgivaren betalar hela eller delar av lönen.

Med den här föreslagna förändringen, från avdragsrutin till bidragsgiv-
ning, finns förutsättningar att systemet med utbildningsvikariat även framö-
ver skall kunna användas offensivt i det förändringsarbete som pågår inom
den offentliga sektorn. Inom detta område kommer till exempel personal
inom vård och omsorg samt kontorsadministrationen, som till stor del består
av kvinnor, att även i framtiden få möjligheter till kompetensutveckling eller
starta-eget-bidrag.

7.38

Förslaget bör träda i kraft den 1 januari 1997. Därmed upphör utbild- Prop. 1995/96:222
ningsvikariaten i sin nuvarande form.

Inom ramen för den vuxenutbildningssatsning, som regeringen redovisat
i kapitel 6, föreslås att ett särskilt utbildningsbidrag införs som också an-
ställda skall kunna ta del av när de tar ledigt för studier upp till gymnsienivå.
Detta förutsätter att berörda lokala parter sluter ett avtal där arbetsgivaren
åtar sig att som ersättare bereda plats åt en arbetssökande som är långtidsar-
betslös och inskriven vid arbetsförmedlingen. Även detta förslag öppnar
möjligheter att höja kompetensen i företagen samtidigt som arbetslösa ges
möjlighet till ett reguljärt arbete i form av ett vikariat. Detta förslag komplet-
terar därmed ovan föreslagna utbildningsvikariat.

73.8 Arbetslivsutveckling

Regeringens förslag: Arbetslivsutveckling (ALU) skall bedrivas även
under nästa budgetår. Detta föranleder en lag om arbetslivsutveckling
som skall gälla under budgetåret 1997.

Skälen för regeringens förslag: ALU skiljer sig från API på så sätt att
ALU skall utövas utanför den reguljära arbetsmarknaden. Under år 1995
anordnades ALU-platser till cirka 70 procent inom den ideella sektorn. I
projektform kan ALU användas för att utveckla och pröva nya affärsidéer
som skall leda fram till livskraftiga affärsprojekt. ALU kan också ske i form
av till exempel service- och underhållsarbete i ideella föreningar.

För den som har varit utan reguljärt arbete länge och för dem som be-
höver komma tillbaka till arbetslivet kan ett ALU-projekt i otraditionella
former bli ett viktigt inslag i en handlingsplan . Den arbetslöse skall ges
möjlighet att bibehålla och öka sin kompetens för att därigenom öka chan-
serna till återinträde på arbetsmarknaden.

I det lokala samverkansarbetet finns förutsättningar att ta vara på
meningsfulla projekt som kan starta i närsamhället. I de flesta kommuner
finns en utbyggd samverkan mellan kommun, arbetsförmedling, försäk-
ringskassa och arbetsmarknadens parter. Ett samarbete som ger utmärkta
möjligheter att finna lämpliga uppslag till projektarbete i form av ALU. Det
är uppgifter som är meningsfulla både för den enskilde och för lokalsamhäl-
let ALU-projekt som engagerar vuxna i barns och ungdomars olika miljöer
till exempel skolan, barnomsorgen och fritidsverksamheten är exempel på
detta. Behovet av fler vuxna som är tillgängliga i bams och ungdomars
vardagssituation framstår som allt viktigare. Ett ALU-arbete i projektform
kombinerat med kompletterande utbildningsinsatser kan ge arbetslösa en
ingång till en ny arbetsmarknad.

Den inriktning som regeringen nu vill markera, när det gäller miljöområdet,
innebär att projekt med miljöinriktning är angelägna att ta till vara. Inom
miljöområdet finns förutsättningar för många ALU-projekt som ger den
enskilde arbetslöse möjlighet till kompetenshöjning samtidigt som viktiga
miljöintressen tas till vara. Ny teknik inom miljövårdsområdet har utvecklats
under senare år vilket innebär ökad efterfrågan på kompetens inom området.

7.39

Behovet av miljö och kretsloppsinformatörer för små och medelstora företag
är exempel på detta. Ett ALU-projekt inom naturvårdsområdet kan ge ar-
betslösa en möjlighet att få in en fot på en expanderande arbetsmarknad.
Regeringen vill dock markera att ALU-projekt likaväl som andra arbetsmar-
knadspolitiska projekt inte får snedvrida konkurrensen.

1 vidare bemärkelse omfattar "gröna jobb" alla de arbetstillfällen som
tillkommer vid utveckling av miljöteknik, vid miljöanpassning av företag
och utveckling av miljöanpassade processer och produkter. Detta är områ-
den som ständigt utvecklas och där behovet av specialistkompetens är stort.
ALU-projekt kan med stor framgång genomföras vid till exempel restaure-
ring och vård av sjöar, miljöförbättrande åtgärder i vatten- och avloppsled-
ningar och andra åtgärder inom va-sektom. Även inom energisektorn och
naturvårdsområdet finns möjlighet till ALU-projekt. Ett flertal förslag till
nya konkreta åtgärder har lagts fram i de till regeringen år 1995 redovisade
aktionsplanerna för biologisk mångfald. Även projekt med huvudsakligen
praktikinriktning finns.

Inom kultursektorn finns goda förutsättningar för meningsfulla ALU-
projekt som både ger den enskilde möjlighet till kompetenshöjning och som
samtidigt tar vara angelägna kulturintressen till vara. Kulturområdet är
mångfasetterat och arbetsintensivt och därför kan insatser göras på många
olika nivåer. Museernas, arkivens och kulturmiljö vårdens stora behov av
kulturvårdande insatser ger öppningar för unga människor. ALU-projekt
kan med stor fördel användas vid till exempel inventeringsarbeten, restaure-
ringsarbeten av olika slag och vid särskilda utställnings och informationsin-
satser. Inom de mer konstnärsberoende delarna av kulturområdet kan också
flera olika insatsområden för ALU- projekt identifieras. Det är dock viktigt
att poängtera att denna typ av ALU-projekt inte utsätter kulturarbetare för
otillbörlig konkurrens.

I syfte att bryta den starkt könsuppdelade arbetsmarknaden skall de ar-
betsmarknadspolitiska åtgärderna i högre grad än tidigare utnyttjas för att
främja jämställdheten på arbetsmarknaden. Under senare tid har arbets-
lösheten stigit mest för kvinnor. Det är därför angeläget att i ännu högre
grad än tidigare göra ordentliga satsningar för att underlätta för kvinnor som
varit utanför den reguljära arbetsmarknaden under lång tid att komma tillba-
ka i arbete.

De kvinnodominerade sektorer som drabbats särskilt hårt av arbetslöshet
är kontorsbranschen, vården och handeln. Dessa sektorer har drabbats av
både strukturella förändringar och konjunkturförsämringar vilket gör att
långtidsarbetslösa med bakgrund från dessa sektorer kan behöva en kombi-
nation av åtgärder. Kvinnornas andel i ALU har ökat under senare år men
fortfarande är övervägande delen av dem som deltar i ALU-verksamhet
män. Ett projektarbete i form av ALU, eventuellt kombinerad med en kom-
pletterande utbildningsinsats, kan vara ett bra sätt för kvinnor som varit
arbetssökande och utanför den reguljära arbetsmarknaden under långa pe-
rioder att återinträda på arbetsmarknaden.

Dagens regelverk säger att ALU endast får anvisas till personer som är
berättigade till arbetslöshetsersättning. I de fall en person före arbetslösheten
arbetat deltid sker ingen uppräkning av ersättningen även om hon eller han
deltar i åtgärden på heltid. Dessa regler skall kvarstå även under år 1997.

Prop. 1995/96:222

7.40

En förlängning av ALU till att avse även nästa budgetår innebär att en ny Prop. 1995/96:222
lag om arbetslivsutveckling måste införas. Den nuvarande lagen (1995:409)
om arbetslivsutveckling upphör att gälla vid utgången av år 1996. Den nya
lagen bör gälla under budgetåret 1997.

73.9 Pendlingsstöd

Pendlingsstöd får i dag lämnas till en arbetslös som fått anställning under
minst sex månader till ort dit restiden överstiger en och en halv timme i
vardera riktningen. Stödet kan utgå under längst sex månader med 1 200
kronor i månaden. Om avståndet är för långt för daglig pendling lämnas
bidrag till två hemresor i månaden. Pendlingsstöd lämnas inte vid tillträdan-
de av en första anställning efter avslutad utbildning om det ej är en arbets-
markn adsutb ildning.

Regeringens förslag: Pendlingsstöd skall från och med den 1 januari
1997 endast lämnas för de reskostnader som överstiger de kostnader
som den arbetslöse normalt skulle haft för resor till och från ett arbete
inom normalt pendlingsavstånd. Regeln för restid slopas.

Skälen för regeringens förslag: När detta stöd infördes fastställdes nuva-
rande schablon. Det har visat sig att i områden med stort geografiskt pend-
lingsområde har det skett kraftiga överkompensationer. För att motverka
detta föreslår regeringen att ökade reskostnader blir ett kriterium för att
erhålla pendlingstöd i stället för restid. Ersättningen bör motsvara den res-
kostnad, som överstiger den kostnad som lokalt finns för normalt pendlings-
avstånd, dock med högst 1 200 kronor per månad. I övrigt skall samma
regler gälla för stödet som i dag. För de personer som har beviljats pend-
lingsstöd före den 31 december 1996 gäller äldre bestämmelser.

7.41

7.4 Särskilda insatser för vissa grupper

7.4.1 Invandrarna på arbetsmarknaden

Prop. 1995/96:222

Regeringens bedömning: Insatser för invandrare skall i huvudsak ske
inom ramen för de generella arbetsmarknadspolitiska åtgärderna. Rege-
ringen anser att de förslag som nu läggs bör få stor betydelse för att
förbättra de invandrade kvinnornas och männens situation på arbets-
marknaden. Därutöver krävs ökad information och rådgivning till in-
vandrarföretagare, översyn av lagstiftningen mot etnisk diskriminering
i arbetslivet samt ökad kunskap om mångfald i arbetslivet. Det är dess-
utom väsentligt att fortsätta arbetet med mentorskap och att arbetsgivare
stimuleras att ta initiativ till att anställa invandrare.

Skälen för regeringens bedömning: Situationen på arbetsmarknaden för
invandrare är mycket allvarlig. I dag har betydligt mindre än hälften av de
vuxna utländska kvinnorna och männen någon form av reguljär sysselsätt-
ning. Även under högkonjunkturen i slutet av 1980-talet minskade deras
deltagande i arbetslivet. Under den senaste lågkonjunkturen förstärktes ten-
densen tydligt, bland annat till följd av en markant minskad och förändrad
arbetskraftsefterfrågan. Invandrarkvinnornas situation på arbetsmarknaden
är särskilt svår. År 1995 hade exempelvis mindre än var tredje kvinna med
utomnordiskt medborgarskap ett arbete på den reguljära arbetsmarknaden.

Mot denna bakgrund tillsattes den Invandrarpolitiska kommittén (KU
1994:11) som har ägnat särskilt intresse åt frågor om invandrarnas situation
på arbetsmarknaden. I början av april 1996 lade kommittén fram sitt slutbe-
tänkande "Sverige, framtiden och mångfalden" (SOU 1996:55) med förslag
till åtgärder. Kommittén föreslår strukturella förändringar av arbetsmarkna-
den som skulle gynna alla och särskilt invandrare. Förslaget innehåller även
vissa förändringar av introduktionen av nyanlända invandrare, förslag om
praktikplatser samt stöd till åtgärder för att skapa sysselsättning främst ge-
nom egen företagsamhet och särskilda sysselsättningsprogram i näringslivet.
Även den Arbetsmarknadspolitiska kommittén har presenterat förslag som
berör invandrarnas situation på arbetsmarknaden. Dock har kommittéerna
inte särskilt beaktat invandrarkvinnornas situation utan de föreslår generella
insatser för hela gruppen invandrare. Förslagen saknar således ett kvinno-
perspektiv och en diskussion om hur villkoren ser ut för kvinnor respektive
män.

Synpunkter på kommittéernas arbete har inhämtats bland annat vid ett av
Arbetsmarknadsdepartementet anordnat remissmöte den 17 april 1996. Vid
detta deltog företrädare för berörda myndigheter, företrädare för invandra-
rorganisationer, kommuner och landsting samt arbetsmarknadens parter med
flera. De närvarande framgår av bilaga 1. Invandrarpolitiska kommitténs
slutbetänkande har även skickats ut på remiss till en bred krets under juni
1996. Regeringen har för avsikt att återkomma till en del av förslagen från
kommittén efter det att remissbehandlingen avslutats.

Regeringen delar till fullo kommittéernas oro över utvecklingen på ar-
betsmarknaden för framför allt nyanlända invandrare. Regeringen vill lik-

7.42

som kommittéerna understryka det fortsatta behovet av nytänkande och
vissa anpassade lösningar som kan medverka till att invandrade kvinnors
och mäns situation på arbetsmarknaden förbättras. Invandrarnas inträde på
den svenska arbetsmarknaden är en mycket viktig del av integrationen i det
svenska samhällslivet.

Flyktingars och invandrares behov av arbetsmarknadspolitiska insatser
bör emellertid inte i huvudsak lösas genom särskilda åtgärder utan genom att
behoven tillfredsställs inom ramen för de generella arbetsmarknadspolitiska
åtgärderna. Med hänsyn till att många utomnordiska medborgare har en
otillräcklig utbildningsbakgrund är det särskilt angeläget att dessa ges möj-
lighet till att studera inom det reguljära utbildningsväsendet, motsvarande
högst gymnasienivå inom ramen för arbetsmarknadsutbildning. Den gene-
rella arbetsmarknadspolitiken och det individuella arbetet på arbetsförmed-
lingarna måste ta som en av sina utgångspunkter att verka och utvecklas i
den etniska, kulturella och sociala mångfald som finns i samhället. Eftersom
flyktingar och invandrare emellertid är särskilt utsatta och i vissa avseenden
berörs av invandrarspecifika problem finns det emellertid behov av komplet-
terande särskilda insatser för invandrare. Dessa redovisas nedan.

Prop. 1995/96:222

Ökad information och rådgivning till invandrarföretagare

Eget företagande är en viktig möjlighet för invandrare att få sysselsättning
och egen försörjning. Invandrarpolitiska kommittén har i sitt delbetänkande
Arbete till invandrare (SOU 1995:76) föreslagit att staten bör inrätta en
särskild bankgaranti för att göra det lättare för invandrare att låna pengar till
start och expansion av egna företag. Kommittén har också föreslagit att
statliga etableringsstöd bör införas för att gynna tillkomsten av konsultföre-
tag drivna av invandrare med inriktning på svenska exportföretag.

Mindre än hälften av remissinstanserna ställer sig positiva till förslagen
samtidigt som drygt en fjärdedel av remissinstanserna ställer sig negativa till
förslagen. Från bland annat företagarhåll hävdas att förslagen kan snedvrida
konkurrensen. Flera remissinstanser betonar i stället vikten av utbildningsin-
satser och rådgivnmg till potentiella invandrarföretagare.

Regeringen anser inte att några nya särskilda bankgarantier eller etable-
ringsstöd till invandrare bör införas. Det är emellertid av stor vikt att de
stödformer, som redan i dag finns för eget företagande, även kommer in-
vandrare till del.

Som tidigare redovisats under avsnitt 5 om näringspolitiken föreslår rege-
ringen att särskild information och rådgivning, till exempel vad avser nyfö-
retagarlån och företagarlån till kvinnor, utvecklas för företagare med dålig
kännedom om svenska administrativa system och svag förankring i affär-
svärlden. Vidare bör invandrare som erhåller starta-eget bidrag få särskild
information. ALMI Företagspartner AB, NUTEK samt
Arbetsmarknadsverket bör samverka kring informationen och rådgivningen.

7.43

Kostnader för resor vid deltagande i yrkesprövning för invandrare (YPI) Prop. 1995/96:222
och viss arbetsmarknadsutbildning

Invandrarpolitiska kommittén framför i en skrivelse till regeringen (dnr
A96/2227/IP) att det av flera skäl är viktigt att personer med invandrarbak-
grund som har utbildning och arbetslivserfarenhet från sina ursprungsländer
i högre omfattning kan arbeta i det yrke som de är utbildade för. Kommittén
anser att YPI bör erbjudas alla som har yrkesutbildning och/eller yrkeskun-
skaper från hemlandet. Detta gäller personer som bedöms ha behov av kom-
pletterande utbildning men där osäkerhet råder om vilken utbildning som
bör erbjudas. Kompletteringsutbildningar inom ramen för arbetsmarknad-
sutbildning, så kallade tillvaratagandeprogram, bör enligt kommittén utnytt-
jas och utvecklas i större omfattning.

Regeringen delar kommitténs synpunkter och bedömer att eventuella
kostnader för resor vid deltagande i YPI och kompletteringsutbildningar bör
i likhet med vad som gäller idag, kunna finansieras inom ramen för de otra-
ditionella medlen.

Initiativ för att anställa invandrare

Invandrarpolitiska kommittén har i sitt delbetänkande föreslagit att privata
och offentliga arbetsgivare bör upprätta och genomföra särskilda program
som resulterar i att invandrare anställs i större omfattning än för närvarande.

Mindre än hälften av remissinstanserna har ställt sig positiva till förslaget
och flera instanser har betonat att förslaget behöver vidareutvecklas och
preciseras. Flera instanser föreslår, bland annat för att få ett bredare folkligt
stöd, skulle ett sådant program kunna formuleras mer generellt genom att
inriktas på att arbetsstyrkan på sikt skall motsvara den arbetsföra befolk-
ningens sammansättning i hela landet avseende såväl kön, medborgarskap
som ålder.

Under det senaste budgetåret har flera överenskommelser och rekom-
mendationer slutits mellan en rad olika organisationer avseende vikten av att
motverka diskriminering, främlingsfientlighet och rasism i arbetslivet. Ex-
empelvis har SAF, LO och TCO gemensamt formulerat en rekommendation
och betonat det angelägna i ett demokratiskt och pluralistiskt samhälle som
kännetecknas av solidaritet och respekt för alla människors lika värde. Vida-
re har en opinionsledargrupp bestående av företag, organisationer och myn-
digheter bildats med namnet Sverige 2000-gruppen. Målet är bland annat att
stödja och uppmuntra rekrytering av framför allt yngre invandrare.

Regeringen välkomnar de initiativ som tagits av företag, myndigheter och
organisationer för att främja invandrarnas situation på arbetsmarknaden. Det
är emellertid ytterst viktigt att initiativen får praktiskt genomslag och reellt
påverkar invandrarnas situation på arbetsmarknaden. Regeringen uppmanar
därför parterna på arbetsmarknaden att verka för att initiativen vidareutveck-
las, konkretiseras och följs upp.

På den statliga sidan avser regeringen att till kommande budgetår uppdra
åt ett representativt urval av myndigheter att redovisa andelen invandrare av
antalet anställda på olika nivåer. I uppdraget kommer också att ingå att ana-

7.44

lysera och redovisa de faktorer som kan förklara resultaten och på vilket sätt
myndigheten arbetar med denna fråga. Myndigheten skall också redogöra
för rekryteringsprocessen vid nyanställningar och myndighetens initiativ för
att främja att rekryteringen sker på lika villkor.

Översyn av lagstiftningen mot etnisk diskriminering i arbetslivet

Omfattningen av diskrimineringen i arbetslivet är mycket svår att fastställa.
En undersökning som Statistiska centralbyrån och Centrum för
Invandringsforskning vid Stockholms universitet (CEIFO) genomfört visar
emellertid att en mycket stor andel invandrare anser sig ha blivit illa behand-
lade på grund av sitt utländska ursprung. Exempelvis visar undersökningen
att var tredje polack anser att han eller hon inte fått ett arbete på grund av sin
utländska bakgrund.

Sedan den 1 juli 1994 finns regler om förbud mot etnisk diskriminering i
arbetslivet. Lagstiftningen omfattar hela arbetslivet och är uppbyggd kring
två förbud som tar sikte på behandlingen av arbetssökande respektive arbet-
stagare. Förbudet mot diskriminering av arbetssökande avser fall där arbets-
givaren har förbigått den diskriminerade genom att anställa någon annan.
Förbudet mot diskriminering av redan anställda avser bland annat anställ-
ningsvillkor och andra arbetsvillkor. Tvister i enlighet med den nya lagen
avgörs av Arbetsdomstolen, där Ombudsmannen mot etnisk diskriminering
(DO) har givits rätt att föra talan. Under de snart två åren som lagstiftningen
varit tillämplig har inget ärende prövats i Arbetsdomstolen.

Åtgärder och lagstiftning mot etnisk diskriminering är i grunden en fråga
om allmänna demokratiska värderingar samt om jämlikhet och likhet inför
lagen. Även om inte diskriminering är den huvudsakliga orsaken till invan-
drares svaga situation på arbetsmarknaden är det en av samhällets viktigaste
uppgifter att förhindra sådan diskriminering. Mot bakgrund av ovanstående
avser regeringen att låta se över lagstiftningen mot etnisk diskriminering i
arbetslivet.

Kunskapen om mångfald i arbetslivet

Invandrarpolitiska kommittén har diskuterat behovet av att förstärka kunska-
perna om mångfald i arbetslivet, och bland annat föreslagit utbildning av
rekryteringspersonal, arbetsförmedlare samt forskning om mångfald i ar-
betslivet.

Regeringen avser att stödja tillvaratagandet av mångkulturell kompetens
i arbetslivet, främst genom stöd till ett institut som bland annat skall arbeta
med kunskapsuppbyggnad och erfarenhetsutbyte av fördelarna med mång-
fald i arbetslivet Genom institutets arbete kommer företag, myndigheter och
organisationer att involveras. Institutet och dess medlemsföretag kommer
också att arbeta med opinionsbildning om dessa frågor. För att främja tillva-
ratagandet av ändamålet mångkulturell kompetens i arbetslivet har anslagits
två miljoner kronor i tilläggsbudgeten (prop. 1995/96:105).

Att personer med utländsk bakgrund får konkurrera på lika villkor med

Prop. 1995/96:222

7.45

infödda svenskar är en viktig demokratisk fråga. I dag upplever emellertid Prop. 1995/96:222
många invandrare att de inte vägs på samma våg som deras svenska konkur-
renter. Arbetsgivaren väljer ofta att minimera riskerna för en felrekrytering
och anställer personer som liknar dem som redan finns anställda på
arbetsplatsen. Under senare år har dock mångfald i arbetslivet visat sig ha
flera positiva effekter i form av ökad kreativitet, effektivitet och konkurrens-
kraft. Mångfald, det vill säga en arbetsstyrka som består av personer med
olika kulturell bakgrund, har således blivit ekonomiskt intressant. Kunskap
om mångfald kan därmed vara en effektiv metod för arbetsförmedlingens
platsförmedling och utåtriktade företagskontakter.

Vikten av att arbeta med goda exempel, förebilder och mentorer

Arbetsmarknadspolitiska kommittén framhåller att många invandrare lever i
föreställningen att deras arbetsmarknad är begränsad till ett fåtal yrken där
de redan känner yrkesverksamma invandrare. Samtidigt finns det många
exempel på invandrare som gjort inbrytningar inom icke-traditionella invan-
draryrken.

För att stimuleras till en vidgning av invandrarnas arbetsmarknad anser
regeringen att det kan finnas ett stort värde i att arbetsförmedlingen använ-
der sig av och arbetar aktivt med förebilder och goda exempel.

I likhet med kommittén anser regeringen att mentorskap även bör kunna
prövas i ökad utsträckning både genom att svenskar fungerar som mentorer
till invandrare, och genom att invandrare fungerar som mentorer till andra
invandrare. Även på detta sätt kan positiva förebilder ge goda signaler om
arbetsmarknadens möjligheter.

7.46

7.4.2 Offentliga tillfälliga arbeten för äldre

Prop. 1995/96:222

Regeringens förslag: Personer över 55 år som varit inskrivna på ar-
betsförmedlingen i 24 månader och längre och som uppbär
arbetslöshetsersättning skall få möjlighet att delta i en arbetsmarknad-
spolitisk åtgärd som innebär offentliga tillfälliga arbeten inom kommu-
nerna, landstingen och staten. Ersättningen till den arbetslöse skall mot-
svara arbetslöshetsersättningen.

Regeringen avsätter 150 miljoner kronor till kommunerna och land-
stingen för extra kostnader som uppkommer i samband med de offentli-
ga tillfälliga arbetena. Offentliga tillfälliga arbeten skall finnas under år
1997 samt år 1998.

Skälen för regeringens förslag: Den framtida arbetsmarknadspolitiken
kommer, som har framgått av avsnitt 7.2.7, att inriktas mot individen. Indivi-
duella handlingsplaner kommer att ha en avgörande betydelse för att bryta
långvarig arbetslöshet och skapa drivkrafter till utveckling som kan leda till
sysselsättning.

Även den något äldre arbetskraften kan få hjälp med en tydligare struktur
av de insatser som behövs för att få nytt fotfäste på arbetsmarknaden. Det
har visat sig att de äldre som slagits ut från arbetslivet har betydligt svårare
att åter få arbete. Arbetslösheten i gruppen 55-64 år är i och för sig något
lägre än i andra åldersgrupper. Detta beror på anställningsregler, men också
på att de som lämnat arbetslivet många gånger fått förtidspension eller av-
gångsvederlag som de sedan uppburit tills pensionsåldern. Men den grupp
som väl hamnar i arbetslöshet uppvisar långa arbetslöshetsperioder.

En stor andel av de arbetslösa i denna åldersgrupp har en låg genomsnitt-
lig utbildning. Deras kunskaper och erfarenheter är ofta knutna till tidigare
arbete. Många är män som har jobbat i den del av industrin som slogs ut
under 1990-talets första år. I och med att de förlorat det tidigare arbetet kan
de ha mycket svårt att finna en ny arbetsgivare som har nytta av den specifi-
ka kompetens som personen besitter. Det är angeläget att försöka finna ar-
betsuppgifter för dessa grupper där de kan utnyttja den kompetens de redan
besitter.

Kommunerna, landstingen och staten har under flera år tvingats dra ner
på delar av sin verksamhet till följd av de sparbeting som ålagts dem. Det
skulle vara en fördel om den kompetens de äldre arbetslösa besitter under en
övergångsperiod kan komma till användning för att höja kvalitén i den of-
fentliga verksamheten och därmed också underlätta den pågående omstruk-
tureringen.

Regeringen föreslår således att personer över 55 år, som har varit arbets-
sökande och inskrivna på arbetsförmedlingen i två år och längre samt upp-
bär rätt till arbetslöshetsersättning, skall kunna få ett offentligt tillfälligt
arbete. Denna grupp består i dag av cirka 27 500 personer. Den enskilde
som deltar i åtgärden skall få ett aktivitetsstöd som motsvarar nivån på ar-
betslöshetsersättningen. Arbetsförmedlingen anvisar till åtgärden. Åtgärden
föreslås finnas under år 1997 samt år 1998.

13 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 222

7.47

Regeringens förslag innebär att den offentliga sektorn på frivillig basis
skall kunna erbjuda arbetsmarknadspolitiska program, det vill säga arbet-
suppgifter inom kommunal och landstingsverksamhet samt inom staten för
gruppen arbetslösa över 55 år. Arbetsuppgifterna skall också kunna utföras
i kommunalt finansierade privata och kooperativa alternativ till landstings-
kommunalt driven verksamhet såsom till exempel kooperativa daghem.

En särskild lag reglerar att den som anvisas till ett offentligt tillfälligt
arbete inte är att anse som arbetstagare. När det gäller arbetsmiljölagen skall
dock individen betraktas som arbetstagare. Den enskildes försäkringsskydd
följer de regler som gäller för personer i arbetsmarknadspolitiska åtgärder.

Det är angeläget att arbetsgivarna och berörda arbetstagarorganisationer
träffar överenskommelser om vilka uppgifter som skall kunna utföras som
offentliga tillfälliga arbeten. Utifrån detta skall de arbetsuppgifter som den
enskilde skall kunna utföra i de offentliga tillfälliga arbetena syfta till att
höja kvaliteten i verksamheten. Arbetsuppgifterna får dock inte undantränga
ordinarie verksamhet, utan de skall vara ett nettotillskott. Därför skall arbets-
givaren med berörda arbetstagarorganisationer träffa överenskommelse om
vilka uppgifter som skall kunna utföras som offentliga tillfälliga arbeten och
hur många personer som skall kunna omfattas av dessa.

Den som anvisas till ett offentligt tillfälligt arbete skall fortsätta söka
arbete på den reguljära arbetsmarknaden. Arbetsförmedlingen skall minst en
gång per år ompröva beslutet om en anvisning till offentligt tillfälligt arbete.

Regeringen räknar med att upp till 40 000 personer i genomsnitt per
månad kommer att omfattas av denna åtgärd under respektive budgetår.

En särskilt anpassad åtgärd för gruppen äldre innebär att många som
aldrig givits möjlighet att återgå till en reguljär anställning skulle ges möjlig-
het till en aktiv kontakt med arbetslivet i stället för ett passivt liv. För de
offentliga arbetsgivarna skulle systemet bygga på frivillighet men innebära
att kvaliteten i verksamheten kan höjas.

Regeringen avsätter 150 miljoner kronor till kommunerna och landsting-
en i ersättning för kostnader som kan uppstå i samband med de tillfälliga
arbetena Dessa 150 miljoner kronor skall finansieras inom ramen för med-
len för konjunkturberoende arbetsmarknadspolitiska åtgärder.

Regeringens mål är att halvera den öppna arbetslösheten fram till år
2000. De offentliga tillfälliga arbetena kommer att bidra till att nå detta mål.
De 40 000 offentliga tillfälliga arbetena kommer att ligga utöver det volymk-
rav för konjunkturberoende åtgärder som regeringen föreslår att AMS
åläggs.

7.43 Arbetshandikappade på arbetsmarknaden

Det är regeringens uppfattning att personer som har ett funktionshinder skall
fa ett kraftfullt stöd som hjälper dem ut på arbetsmarknaden. De arbetshan-
dikappade har en sämre utbildningsbakgrund som skiljer sig väsentligt jäm-
fört med övriga arbetssökande. Arbetshandikappade och andra som är ar-
betslösa eller riskerar att bli arbetslösa har möjlighet att inom ramen för

Prop. 1995/96:222

7.48

arbetsmarknadsutbildningen gå på högskola eller universitet i en omfattning Prop. 1995/96:222
av högst 40 studieveckor. Denna möjlighet är särskilt viktig för gruppen
arbetshandikappade.

De arbetsmarknadspolitiska åtgärder, som är förbehållna arbets-handi-
kappade sökande, syftar till att tillförsäkra dem samma rätt och möjlighet att
delta i arbetslivet som icke arbetshandikappade har. I syfte att studera hur
hela det offentliga stödet till arbetshandikappade fungerar avser regeringen
att låta utreda effektiviteten i de arbetsmarknadpolitiska medlen som avsätts
till lönebidrag samt bidrag till SAMHALL AB. En första delredovisning i
skall avse en analys av lönebidragssituationen.

7.4.4 Nya former för sysselsättning åt arbetslösa

Lokala arbetscenter för långtidsarbetslösa

Regeringen föreslår en rad åtgärder som syftar till att den som blir arbetslös
snabbt skall hitta ett nytt arbete. Trots omfattande åtgärdsprogram kommer
vissa personer på grund av olika omständigheter att drabbas av långa arbets-
löshetsperioder. Det gäller främst de personer som är lokalt bundna. Det
gäller också dem som saknar den utbildning som efterfrågas på arbetsmar-
knaden. Det gäller även de grupper som av olika skäl inte är motiverade att
gå in i en traditionell utbildning.

Parallellt med att vissa grupper saknar en reguljär anställning finns det
många meningsfulla arbetsuppgifter och korta uppdrag som behöver utföras
i lokalsamhället. Det kan vara korta vikariat, tillfälliga jobb eller projekt
inom olika branscher. Men det kan också vara olika uppdrag i enskilda
hushåll. Det förekommer knappast alls företag, som tillhandahåller denna
typ av korta uppdrag som till sin karaktär är spridda över ett brett fält. De
som önskar köpa en tjänst eller lägga ut ett uppdrag som kanske bara
omfattar en dag eller ett par timmar finner således inte någon seriös aktör
som erbjuder dessa tjänster. Många avstår kanske därför från att köpa denna
typ av service. Innehållsrika arbetsuppgifter kommer därför inte de arbets-
lösa till del i den omfattning som är önskvärt.

Regeringen ser det som angeläget att arbetsförmedlingsnämnderna tar
initiativ till att finna lokala former för att ta vara på de tillfälliga arbeten som
finns på den lokala arbetsmarknaden. Enligt regeringens uppfattning finns
det också skäl att lokalt pröva nya former där en kommersiell verksamhet för
tillfälliga arbeten kan varvas med olika arbetsmarknadspolitiska program.
En sådan form kan vara att till exempel en facklig organisation, ett koopera-
tiv eller kommunen etablerar ett lokalt arbetscenter som säljer utbildning
eller praktikplats till arbetsförmedlingen för arbetslösa. Dessa utbildnings-
och praktikinslag kan till exempel omfatta 75 procent av dagen. Övriga 25
procent av dagen är den enskilde ute på ett tillfälligt arbete där han/hon får
chans att i reell miljö få pröva på det han/hon har lärt sig i praktiken eller i

7.49

utbildningen. Han/hon får samtidigt möjlighet att med kort varsel finnas Prop. 1995/96:222
tillgänglig för lokalsamhällets olika behov.

Det lokala arbetscentret säljer således tjänster, uppdrag och tar ansvar för
att tillfälliga jobb blir utförda med kompetent arbetskraft till
marknadsmässiga priser. Arbetstagaren är anställd hos det lokala
arbetscentret när han/hon utför uppdrag. På övrig tid är han/hon anvisad till
arbetsmarknadspolitisk åtgärd med aktivitetsstöd, det vill säga ersättning
motsvarande nivån på arbetslöshetsersättningen, hos det lokala
arbetscentret.

Tanken med lokala arbetscenter bygger på frivillighet och att de lokala
parterna på arbetsmarknaden känner ansvar för att finna former för att
medverka till att arbetslösa kommer i utbildning och arbete. Regeringen ser
det som en viktig uppgift för arbetsförmedlingsnämnderna att initiera att
lokala arbetscenter kommer till stånd.

Miljöinformatörer

Regeringen har i olika sammanhang tydligt markerat behovet av konkreta
och förebyggande insatser på miljöområdet. Nya verksamheter såväl inom
ideella organisationer som inom näringslivet kommer att växa fram på
miljöområdet. Regeringen anser det angeläget att de
arbetsmarknadspolitiska åtgärderna används på ett sådant sätt att de främjar
denna utveckling. Utbildning av miljö informatörer är ett exempel på en
yrkesutbildning som bör få ett stort utrymme inom ramen för den
upphandlade arbetsmarknadsutbildningen. Även ALU-projekt kan vara ett
första steg i att arbetslösa får möjlighet att pröva på att vara informatörer
inom miljöområdet eller inventera och kartlägga miljöbehov.

7.4.5 Näringslivet har också ett ansvar för ungdomar

Den 1 oktober 1995 blev det möjligt för kommunerna att ta ett samlat ansvar
för arbetslösa ungdomar under 20 år. För närvarande omfattas nära 15 000
ungdomar av detta ansvar. Många av ungdomarna har deltagit i någon form
av praktik antingen inom näringslivet eller i kommunerna. Alla kommuner
har nu tecknat avtal med länsarbetsnämnderna om att ta detta ansvar.

Det är kommunerna som ansvarar för verksamheten och dess innehåll
och de kan därmed anpassa åtgärderna efter de särskilda förhållanden som
råder på den lokala arbetsmarknaden.

För att få en uppfattning om vad ungdomarna gör, i vilka branscher de
befinner sig och vad de tycker om verksamheten har
Arbetsmarknadsdepartementet bett IMU-Testologen göra en
intervjuvundersökning bland de ungdomar som omfattades av det
kommunala uppföljningsansvaret per den sista februari 1996.

Undersökningen visar att sysselsättningen är jämnt fördelad mellan privat
och kommunal verksamhet. I drygt hälften av fallen så har ungdomarna

7.50

själva ordnat sin praktikplats, det vill säga via direkt kontakt med
arbetsgivaren. En fjärdedel har fått praktikplatsen via arbetsförmedlingen.
En femtedel har fått den direkt via kommunen. Av de ungdomar, som ej
längre hade kvar sin praktikplats, har en större del börjat studera, fått fast
arbete eller tillfälligt arbete. Andelen som gick arbetslösa uppgick till cirka 5
procent av det totala antalet ungdomar som ingick i undersökningen.

Det är viktigt att ungdomarna även i framtiden får denna möjlighet till
praktik då det många gånger är just bristen på arbetslivserfarenhet som
stjälper ungdomarna i deras möjligheter att få arbete.

Ungdomarnas syn på praktikplatsen visar på en mycket positiv bild.
Större delen tycker att deras praktikplats har givit dem en klarare bild av vad
de vill göra i framtiden. Vad beträffar praktikplatsens innehåll är i stort sett
alla ungdomar mycket nöjda med dess innehåll, omfattning, handledning
och trivsel. Likaså anser de att praktikplatsen har varit meningsfull och
tycker att praktikplatsen ligger i linje med vad de vill göra i framtiden.
Ersättningens storlek är det enda vilket ungdomarna upplever som negativt.

Näringslivet har hittills tagit ett stort ansvar för landets arbetslösa
ungdomar, framför allt genom att erbjuda praktikplatser inom ramen för
kommunernas ansvar för ungdomar samt arbetsplatsintroduktion.

Det är angeläget att berörda parter på arbetsmarknaden känner ansvar för
att ungdomarna får möjlighet till praktik och anställning i näringslivet.
Många ungdomar har en god teoretisk utbildning och måste få möjlighet att
pröva denna. En del ungdomar behöver få ytterligare teoretisk utbildning för
att komma i fråga för en anställning. Med de arbetsmarknadspolitiska
åtgärderna finns det möjlighet att inom ramen för den individuella
handlingsplanen varva insatser i form av utbildning och praktik.

Regeringens höga ambition kvarstår vad gäller att undvika att ungdomar
hamnar i passiviserande arbetslöshet under långa tider. Samtliga ungdomar
under 25 år skall inom 100 dagar efter att de har anmält sig till
arbetsförmedlingen som arbetssökande ha erbjudits ett arbete, en
utbildningsplats eller en arbetsmarknadspolitisk åtgärd.

Att starta sitt liv som ung och inte vara efterfrågad på arbetsmarknaden
kan få svåra konsekvenser för den unges framtid. Vad gäller insatser för att
underlätta ungdomars inträde på arbetsmarknaden behandlas frågan även
delvis i den ungdomspolitiska utredningen (C 1995:10). Utredningen
kommer att lämna sitt slutbetänkande i februari 1997.

Sommararbete

De senaste årens höga arbetslöshet har slagit särskilt hårt mot ungdomar. En
utslagning av unga människor till följd av arbetslöshet kan få förödande
sociala konsekvenser, inte bara för den enskilde utan också för samhället
som helhet. De personer som i dag är unga utgör grunden i den arbetskraft
som i framtiden skall klara av att försörja övriga delar av samhället.

Övergången från utbildning till förvärvsarbete är för de flesta ungdomar
ett av de viktigaste stegen i vuxenblivandet. Att etablera sig på

Prop. 1995/96:222

7.51

arbetsmarknaden är många gånger en förutsättning för att kunna skapa sig
en självständig försörjning. För många är sommarjobbet vägen in i
arbetslivet.

Regeringen anser det därför viktigt att allt fler ungdomar får möjlighet till
den arbetslivserfarenhet som sommarjobb innebär. Arbetslivserfarenhet är
färskvara, varför det är viktigt att den inte ligger alltför långt tillbaka i tiden
när den unge skall söka arbete på den reguljära arbetsmarknaden. Mot
bakgrund av detta bör näringsliv, stat, kommun och landsting hjälpas åt för
att ge så många ungdomar som möjligt chansen att skaffa sig denna
arbetslivserfarenhet. För många ungdomar med invandrarbakgrund är det
särskilt värdefullt att fa kontakt med arbetslivet.

Arbetsuppgifterna bör ligga i linje med den unges utbildning för att på
detta sätt öka möjligheterna för den unge att skaffa sig ett arbete efter
avslutad utbildning. Målsättningen är att gymnasiestuderande som söker
sommararbete inför sommaren 1997 skall kunna erbjudas ett sådant arbete.

Prop. 1995/96:222

7.4.6 Insatser för att öka kvinnors företagande

Regeringens förslag: Arbetslösa kvinnor från främst offentlig sektor
skall få möjlighet att starta eget företag eller kooperativ.
Aktivitetsstöd/starta-eget bidrag skall kunna utgå i högst tolv månader
till de kvinnor som har varit inskrivna på arbetsförmedlingen i mer än
två år. Vidare skall kompletterande insatser kunna erbjudas i form av
vägledning, utbildning och stödjande nätverk.

Skälen för regeringens förslag: Tidigare har lågkonjunkturen drabbat
främst män. De strukturella förändringarna på arbetsmarknaden medför
dock att arbetslösheten bland kvinnor ökar. Till detta kommer den höga
deltidsarbetslösheten som främst drabbat kvinnor.

För att minska arbetslösheten för kvinnor som tidigare varit anställda
inom den offentliga sektorn samt för att öka kvinnors företagande genom att
ta till vara deras särskilda kompetens, föreslår regeringen att ett särskilt
starta-eget-bidrag/aktivitetsstöd införs. Bidraget avser att stödja kvinnor som
vill starta eget företag eller kooperativ. Särskilt invandrarkvinnors möjlighet
till detta bör tas till vara. Bidraget skall utgå i högst tolv månader och bör
riktas till dem som har varit inskrivna på arbetsförmedlingen i mer än två år.

Studier tyder på att kompletterande insatser behövs för att öka kvinnors
företagande. AMS har på regeringens uppdrag i november 1995 redovisat
en strategi för att stimulera kvinnor att starta eget företag. Det kan vara
individuell vägledning för att stimulera kvinnor att driva eget företag.
Vägledningen kan kompletteras med rådgivning om eget företagande med
utgångspunkt i den enskilda kvinnans behov och förutsättningar. Det kan
vara erbjudande om en anpassad utbildning i form av ett antal fristående
utbildningsmoduler (marknadsanalys, bokföring, marknadsföring,
självförtroendehöjning och så vidare) ur ett utbildningsprogram för

7.52

nyföretagare. Det individuella utbildningsprogrammet bör styras upp av en
handlingsplan för varje deltagare. Ett viktigt inslag är att erbjuda kvinnor
som fått starta-eget bidrag att ingå i nätverk för idéspridning och
kunskapsöverföring. Insatserna i form av utbildning och nätverk kan
upphandlas som arbetsmarknadsutbildning. Insatserna för att främja
kvinnligt företagande skall kunna finansieras genom medel för de
arbetsmarknadspolitiska åtgärder och genom medel från Europeiska
socialfondens mål 3.

7.4.7 Projektverksamhet för att bryta den könsuppdelade
arbetsmarknaden

Budgetåret 1995/96 fick Arbetsmarknadsstyrelsen 45 miljoner kronor (30
miljoner kronor räknat på 12 månader per år) till projekt, som syftade till att
bryta den könsuppdelade arbetsmarknaden, samt för att höja kompetensen
hos de egna medarbetarna i samband med projekten. En utvärdering från
november 1995 av de dittills utlästa resultaten från projekten 1994/95 visade
att ca 4000 kvinnor och 1100 män på något sätt varit involverade i
projekten. Cirka 500 av de aktiva deltagarna var invandrare.

De flesta projekten har haft vägledningsinsatser som svarat mot de
arbetslösa kvinnornas behov. Information och föreläsningar om
morgondagens arbetsmarknad samt olika utbildningsinsatser i ämnen som
data och ekonomi, vardagsjuridik och EU-frågor är exempel på vanliga
teman inom aktiviteterna i projekten. Ett 30-tal projekt har haft tydliga mål
för att få kvinnor och män att bryta in på otraditionella områden. Ett 15-tal
projekt har haft som mål att fa kvinnor att starta eget. Flera av projekten har
särskilt vänt sig till invandrarkvinnor.

Flera positiva effekter av projekten har rapporterats för deltagarna. Det
gäller också den utökade samverkan som uppstått med andra myndigheter
och företag. De flesta traditionella arbetsmarknadspolitiska åtgärderna har
använts, framförallt arbetsmarknadsutbildning och arbetslivsutveckling
(ALU). Inom ramen för brytprojekten har AMS nyligen initierat en analys
av hur de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna används för arbetslösa
kvinnor respektive män.

Regeringen anser att det är angeläget att fortsätta att utveckla arbetet för
att bryta den könsuppdelade arbetsmarknaden. Från arbetsmarknadspolitisk
synvinkel är det viktigt att kvinnors och mäns yrkesval breddas för att öka
möjligheterna till sysselsättning. Regeringen anser mot bakgrund av
ovanstående att medel även för budgetåret 1997 avsätts för brytprojekt.
Regeringen avser att återkomma i budgetpropositionen om medelsbehovet
för denna projektverksamhet.

Prop. 1995/96:222

7.53

7.5 Resultatredovisning

Prop. 1995/96:222

7.5.1 Prioriterade grupper

Riksdagens och regeringens intentioner är att särskild hänsyn skall tas till de
grupper som har en svag ställning på arbetsmarknaden, såsom ungdomar,
äldre, arbetshandikappade, långtidsarbetslösa och utomnordiska
medborgare. Dessa har som grupper en svårare situation på
arbetsmarknaden till följd av bland annat en lägre utbildningsnivå, liten eller
ingen erfarenhet från arbetsmarknaden, bristfälliga kunskaper i svenska eller
ensidig rekrytering av yngre personer.

Ungdomar

Ungdomarna drabbades svårt av lågkonjunkturen i början av 1990-talet.
Arbetslösheten bland ungdomarna i åldern 18-19 år steg från 4,5 procent
1990 och till 18,4 procent under hösten 1993, enligt AKU. För ungdomarna
i åldern 20-24 år ökade under samma period arbetslösheten från 3,1 procent
till 18,7 procent Arbetslösheten är något större bland unga män än för unga
kvinnor. Denna skillnad är dock inte större än för övriga åldersgrupper.

Ungdomarna påverkas mer av förändringar i konjunkturen än övriga
åldersgrupper. För ungdomar i åldern 18-19 år minskade arbetslösheten
successivt under åren 1994 och 1995. Arbetslösheten i gruppen 18-24 år
var däremot fortfarande 15 procent år 1995.

Andelen ungdomar med långa inskrivningstider vid arbetsförmedlingen
är låg i jämförelse med flera andra åldersgrupper. Det beror på att
ungdomarna är en prioriterad grupp vid arbetsförmedlingen samtidigt som
omsättningen till studier och tillfälliga arbeten är hög i gruppen.

Åldre

Den genomsnittliga arbetslösheten för gruppen 55-64 åringar har under hela
1990-talet varit lägre än för övriga ålderskategorier. År 1995 var
arbetslösheten bland de äldre 7,4 procent mot 7,7 procent för samtliga
grupper av sökande. Orsakerna till den lägre arbetslösheten i gruppen av
äldre är flera. Många av de arbetslösa i gruppen över 55 år får pension och
står därför inte till arbetsmarknadens förfogande. Den äldre arbetskraften är
vidare mera etablerad på arbetsmarknaden och omfattas därför av en viss
anställningstrygghet, vilket leder till att färre äldre drabbas av arbetslöshet.

Äldre som blivit arbetslösa har dock stora problem att återinträda på
arbetsmarknaden. Företagens höga rekryteringskrav och deras inriktning av
rekryteringarna mot yngre har inneburit att de äldre arbetslösa fått svårt att
erhålla arbete. Vidare är det många äldre som har långa arbetslöshetstider,
vilket kan upplevas som negativt av arbetsgivarna. AMS bedömer i sin

7.54

senaste prognos att denna utveckling kommer att förstärkas under åren 1996 Prop. 1995/96:222
och 1997.

Gruppen äldre arbetslösa utgörs till stor del av män. Det är en följd av att
lågkonjunkturen i början av 1990-talet framför allt drabbade den
traditionellt manliga industrin, vilken sysselsatte många äldre män.
Samtidigt är arbetskraftsdeltagandet lägre i gruppen äldre kvinnor.

Totalt utgjorde äldre 5,9 procent av den totala omfattningen på
åtgärderna år 1995. Det skall jämföras med att deras andel av arbetslösheten
var 9,1 procent Det visar att det finns möjligheter att förbättra prioriteringen
av de äldre till åtgärder.

A rbets handikappade

Antalet arbetshandikappade som söker arbete i genomsnitt per månad har
ökat från 18 100 år 1990 till 52 730 år 1995. Stora insatser för gruppen av
arbetshandikappade har dock hindrat arbetslösheten att öka ytterligare.
Majoriteten av arbetslösa arbetshandikappade är män, cirka 55 procent av
gruppen utgjordes av män år 1995.

Antalet arbetshandikappade vid förmedlingarna och instituten ökade
under år 1995, samtidigt som det totala antalet sökande minskade. Vid
arbetsförmedlingarna och instituten fanns det under år 1995 i genomsnitt
71 267 arbetshandikappade per månad i konjunkturberoende åtgärder och
arbetslöshet. Vidare sysselsattes i genomsnitt 47 700 arbetshandikappade i
lönebidrag per månad. Gruppen arbetshandikappade utgör en stor andel av
samtliga sökande vid förmedlingarna. 10,3 procent av samtliga sökande var
arbetshandikappade år 1995.

Utomnordiska medborgare

Arbetsmarknaden för de utomnordiska medborgarna har försämrats
dramatiskt under 1990-talet. Under år 1995 var 29,8 procent av de
utomnordiska medborgarna arbetslösa, enligt AKU. Det ska jämföras med
år 1990 då arbetslöshetsnivån för de utomnordiska medborgarna uppgick till

4,9 procent. Under samma period ökade arbetslösheten totalt i landet från
1,6 till 7,7 procent. Fallet i sysselsättningintensitet är än mer dramatisk, från
66 procent år 1990 till 36 procent år 1995. Sysselsättningsintensiteten för de
svenska medborgarna var år 1995 72 procent.

Gruppen av arbetssökande utomnordiska medborgare utgörs till största
delen av män. År 1995 var cirka 65 procent av dem män. Det är framför allt
en effekt av ett lägre arbetskraftsdeltagande bland de utomnordiska
kvinnorna.

Svårigheten illustreras av att 100 000 utomnordiska medborgare var
anmälda vid arbetsförmedlingen i början av år 1996, de befann sig både i
åtgärder och arbetslöshet. Av dessa var ett betydande antal, 35 000, föremål
för utredning eller kunde inte av andra skäl ta arbete direkt. Samtidigt

7.55

befann sig 28 683 utomnordiska medborgare i arbetsmarknadspolitiska Prop. 1995/96:222
åtgärder.

Invandrarnas sysselsättningssituation har de senaste årtiondena
försämrats trendmässigt och 1990-talets lågkonjunktur har ytterligare
förvärrat invandrarnas situation på arbetsmarknaden. Flera faktorer har
sannolikt haft en negativ inverkan på invandrarnas sysselsättningsläge.
Lediga arbeten utan krav på utbildning eller arbetslivserfarenhet har till
exempel minskat kraftigt. Arbetslivets krav på svenskkunskaper och
svenskspecifik kompetens har ökat. Rekryteringsprocessen har förändrats
och personkontakterna spelar en allt större roll. Vidare har invandringen
ändrat karaktär och är mer heterogen. I många fall har det också tagit alltför
lång tid från att en flykting ansöker om asyl tills utredning, beslut om
uppehållstillstånd, flyttning till en kommun och utbildningsprogram
genomförts. Detta kan medföra risk att yrkeskunskaper förloras och
flyktingarna passiviseras. En ytterligare orsak till den låga
sysselsättningsintensiteten är de senaste årens relativt omfattande invandring
vilket i praktiken innebär att en stor andel ägnar sig åt studier och
yrkesutbildning. Det finns också tecken på att invandrarna diskrimineras av
många arbetsgivare.

Långtidsarbetslösa

Antalet långtidsarbetslösa personer ökade under 1990-talet till följd av den
kraftigt stigande arbetslösheten. Långtidsarbetslösheten har främst
förhindrats med hjälp av olika arbetsmarknadspolitiska åtgärder, vilket är i
linje med politikens syfte.

Långtidsarbetslösheten minskade under år 1995, men har börjat öka
under 1996. Antalet individer med långa perioder utan fast förankring på
den ordinarie arbetsmarknaden har dock ökat. Det visar att det finns en stor
rundgång mellan åtgärder, tillfälliga arbeten och arbetslöshet. För
närvarande har mer än 200 000 personer varit inskrivna vid förmedlingen i
mer än två år, det vill säga att de är långtidsinskrivna. Kännetecknande för
gruppen av långtidsinskrivna är deras låga utbildningsnivå. Dessa sökande
riskerar att permanent förlora kontakten med den ordinarie
arbetsmarknaden.

Det är många män som har långa inskrivningstider. Det är en följd av att
lågkonjunkturen i början av 1990-talet främst drabbade industrin, vilken
sysselsätter många män. I dag är utvecklingen på arbetsmarknaden
annorlunda. Det är framför allt kvinnodominerade arbeten i den offentliga
sektorn som försvinner samtidigt som efterfrågan på arbetskraft inom
industrin ökar. Det är därför möjligt att utvecklingen av
långtidsinskrivningen bland män och kvinnor kommer att ändras i
framtiden. Det finns också för närvarande en tendens till att andelen kvinnor
med en lång inskrivningstid ökar vid förmedlingen.

7.56

7.5.2 Arbetsmarknadspolitiska åtgärder

Prop. 1995/96:222

De arbetsmarknadspolitiska åtgärderna liar under 1990-talet fått bära en stor
börda för de obalanser som finns på den svenska arbetsmarknaden. Antalet
personer i olika arbetsmarknadspolitiska åtgärder har ökat från drygt
100 000 år 1990 till omkring 200 000 år 1995. Regeringen ställde vid
ingången av budgetåret 1995/96 krav på att AMV i genomsnitt skulle
sysselsätta 238 000 personer per månad i olika konjunkturberoende
åtgärder. Detta krav har sedermera reducerats i samband med att anslaget för
åtgärderna har minskat, nuvarande krav är att AMS skall sysselsätta 215 000
personer per månad i konjunkturberoende åtgärder.

Figur 1.

Arbetslösa och i åtgärder

■l åtgärder
a Arbetslösa

Riksdagen har beslutat att de svaga grupperna på arbetsmarknaden
särskilt skall prioriteras till de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna.
Åtgärderna skall stärka gruppernas ställning på arbetsmarknaden så att de
skall ha förbättrade möjligheter att konkurrera på den reguljära
arbetsmarknaden. I tabellen nedan anges hur stor andel av personerna i
åtgärder som utgjordes av grupper med en utsatt ställning på
arbetsmarknaden.

7.57

Tabell 1. Andelen personer i respektive åtgärd och arbetslöjhet från grupper med en svagare Prop. 1995/96:222
ställning på arbetsmarknaden under år 1995, siffrorna avser procent.

Åtgärd

Arbetshand.

Utom-nordisk

Över 55

18-24 år

Saknar
arbete

10,5

12,4

10,5

23,6

I åtgärd

10,2

13,4

4,8

32,5

A. plats-
intro.

14,0

25,3

1,8

49,4

Utb.-
vikariat

3,0

3,4

2,8

34,8

Alu

11,4

6,5

11,8

12,6

Dator-
tek

2,6

3,2

0,0

99,0

Bered.-

arbete

12,9

17,4

8,0

4,6

Rek-
stod

6,1

3,8

4,1

36,1

A-utb

13,5

22,5

2,1

20,9

Under perioden juli 1995 till december 1995 utgjorde männen i
genomsnitt 52,4 procent av samtliga sökande vid förmedlingen. Samtidigt
var 55,4 procent av samtliga sökande i åtgärder män. Det innebär att
männen får en större del av åtgärderna än kvinnorna. Det beror på att det
finns fler män i de grupper som skall prioriteras till åtgärder, till exempel
utomnordiska medborgare och arbetshandikappade. Tendensen är dock att
andelen kvinnor i åtgärder ökar.

A rbetsplats introd uktion

Arbetsplatsintroduktion infördes under år 1995 och ersatte bland annat
ungdomsintroduktion, ungdomspraktik, invandrarpraktik och
akademikerpraktik. Efter en inledningsfas har omfattningen av sökande i
arbetsplatsintroduktion ökat. I april 1996 deltog cirka 42 600 personer i

7.58

arbetsplatsintroduktion. Det är ungefär lika många män och kvinnor som Prop. 1995/96:222
deltar i arbetsplatsintroduktion.

Åtgärdseffektiviteten för arbetsplatsintroduktionen är i jämförelse med
flera andra åtgärder relativt god. Under år 1995 fick mer än 20 procent av de
sökande arbete direkt efter att åtgärden avslutades.

En stor andel av deltagarna i arbetsplatsintroduktion utgörs av ungdomar,
fler än 45 procent är yngre än 25 år. Resultaten för ungdomarna är bättre än
för övriga åldersgrupper. Det är troligt att åtgärden hjälper ungdomarna in
på den ordinarie arbetsmarknaden. Det finns även många utomnordiska
medborgare i arbetsplatsintroduktion. Omfattningen av utomnordiska
medborgare i åtgärden är större än omfattningen i invandrarpraktik samtidigt
som fler får arbete direkt efter arbetsplatsintroduktionen.

Utbildningsvikariat

Under budgetåret 1994/95 påbörjade drygt 35  000 personer

utbildningsvikariat. Det är framför allt offentliga arbetsgivare som visat
intresse för utbildningsvikariat och där återfinns fyra femtedelar av alla
vikarier, främst inom områdena vård och service. Inom det privata
näringslivet är det betydligt svårare att marknadsföra utbildningsvikariaten.
Detta brukar förklaras med att den privata sektorn saknar den saxnings- och
vikariatskultur som kännetecknar den offentliga sektorn. Vikariatstidema
har i genomsnitt varit 125 dagar - vilket motsvarar cirka 18 veckor.
Kvinnorna står för tre ljärdedelar av antalet utbildningsvikariat vilket
förklaras av att yrkesområdena vård och service dominerar. Andelen kvinnor
på denna nivå har varit oförändrad de senaste åren. Även
ålderssammansättningen har varit relativt konstant. Budgetåret 1994/95 var
medelåldern för hela gruppen som påbörjade utbildningsvikariat 31 år.
Deltagarnas formella utbildningsbakgrund uppvisar samma tendens som
arbetsmarknadsutbildningen, det vill säga allt fler har bättre utbildning.
Senaste budgetåret hade två tredjedelar av deltagarna kortare än eller lika
med tvåårigt gymnasium. Den utbildning som dominerar är framförallt
vårdlinje och social servicelinje.

Bidrag till utbildning i företag

Under budgetåret 1994/95 deltog drygt 48 000 personer någon gång i
utbildning som anordnats med bidrag till utbildning i företag. Omräknat till
heltidsutbildade deltog i genomsnitt per månad cirka 2 500 personer.
Arbetsmarknadsverkets kostnader för utbildning i företag uppgick till 382
miljoner kronor. Under tidsperioden juli 1995 till och med november 1995
deltog 4 979 personer i denna åtgärd.

Omfattningen av denna form av företagsutbildning har successivt
minskat. I budgetpropositionen för budgetåret 1995/96 (prop. 1994/95:100
bil. 11) har regeringen föreslagit att åtgärden, Bidrag till utbildning i företag,
skall upphöra helt vid ingången av budgetåret 1998.

7.59

Utbildning inom de så kallade kommunavtalen

Prop. 1995/96:222

För att begränsa uppsägningar inom den offentliga sektorn har det under
budgetåren 1993/94 och 1994/95 varit möjligt att bevilja bidrag för
företagsutbildning inom kommuner och landsting. I stället för att beräkna
bidragen per deltagare och timme har ett belopp om högst 50 000 kronor per
person kunnat användas. Under budgetåret 1994/95 betalades 745 miljoner
kronor ut i enlighet med dessa överenskommelser. Avtalen innebär att
anställda deltar i olika kompetens- eller utvecklingsinsatser som kan vara
yrkesutbildning eller allmänt kompetenshöj ande. Intresset hos kommuner
och landsting att förlänga dessa avtal, alternativt sluta nya, under
innevarande budgetår, har inte varit lika påtagligt som tidigare.

Arbets l ivs utveckl ing

Arbetslivsutvecklingen ökade mycket snabbt i omfattning efter införandet
den 1 januari 1993. Vid ingången av verksamhetsåret 1993/94 deltog
ungefär 40 000 personer i arbetslivsutveckling. Under budgetåret 1994/95
minskade omfattningen av sökande i åtgärden till följd av den stigande
efterfrågan på arbetskraft. När efterfrågan på arbetskraft nu minskar leder
det till att antalet personer i arbetslivsutveckling ökar. AMS prognos för hela
budgetåret 1995/96 är att i genomsnitt 46 800 personer per månad skall
delta i arbetslivsutveckling.

Under år 1995 utgjorde männen nästan 60 procent av de sökande i
åtgärden.

Antalet personer som erhåller arbete efter arbetslivsutveckling är lägre än
för övriga åtgärder. Under år 1995 fick cirka 11,8 procent av de sökande
arbete utan stöd direkt efter åtgärden. Orsaken till den lägre
åtgärdsefifektiveteten kan vara att arbetslivsutveckling framför allt ges till
personer som riskerar att utförsäkras. Vidare är åtgärdens koppling till den
reguljära arbetsmarknaden mindre tydlig.

Det är endast personer vilka uppbär ersättning från kassa eller KAS som
är berättigade till arbetslivsutveckling. Det är sökande med långa
inskrivningstider som erhåller arbetslivsutveckling, vilket är en följd av att
åtgärden används som en möjlighet för de sökande att kvalificera sig för en
ny ersättningsperiod när de riskerar att utförsäkras.

Datortek

Datorteken infördes under år 1995 och syftar till att ungdomar skall lära sig
den nya informationstekniken samtidigt som de skall delta i
arbetsmarknadsinriktade projektarbeten. Omfattningen av sökande i
datorteken har ökat successivt under åren 1995 och 1996. För närvarande är
12 700 ungdomar inskrivna vid datorteken, vilket skall jämföras med
regeringens ambition om 20 000 individer i åtgärden. Antalet platser i
datorteken omfattar i dag cirka 24 000. Det innebär att volymen av sökande
i datorteken förmodligen kommer att fortsätta att öka under 1996.

Målgruppen för datorteken har under första året varit ungdomar i åldern Prop. 1995/96:222
20 till 24 år. Andelen arbetshandikappade är relativt liten i datorteken, vilket
beror på att det finns få arbetshandikappde bland ungdomarna. AMS har
nyligen utvärderat datorteken i en attitydundersökning som har riktat sig till
deltagarna i datorteken. Undersökningen visar att ungdomarna ger mycket
goda omdömen om datorteken på nästan samtliga punkter.

Beredskapsarbete

Ungefär 15 000 personer per månad har varit sysselsatta i olika
beredskapsarbeten under åren 1992 till 1995. Det är väsentligt färre än
under tidigare lågkonjunkturer, under år 1983 befann sig i genomsnitt 55
000 personer i beredskapsarbete per månad. Den lägre volymen av sökande
i beredskapsarbete är en medveten strategi från riksdagen och regeringen.
Åtgärden Arbetslivsutveckling har på många områden ersatt
beredskapsarbete. AMS prognos för budgetåret 1995/96 är att 11 400
personer per månad kommer att vara sysselsatta i beredskapsarbete.
Majoriteten av de sökande som erhåller beredskapsarbeten är män, år 1995
var cirka 65 procent av dem som deltog i åtgärden män.

Cirka 12,7 procent av de sökande erhöll arbete utan stöd direkt efter att

de avslutat ett beredskapsarbete under år 1995.

Det är många långtidsinskrivna, arbetshandikappade och utomnordiska
medborgare som erhåller beredskapsarbete. Till exempel utgjorde personer
som varit inskrivna vid förmedlingen i mer än två år 40 procent av dem som
deltog i åtgärden under år 1995.

Rekryteringsstöd

Omfattningen av sökande i rekryteringsstöd har ökat successivt under 1990-
talet. Under budgetåret 1992/93 var i genomsnitt 10 800 personer anställda
med rekryteringsstöd per månad. Under budgetåret 1994/95 hade antalet
rekryteringsstöd ökat till i genomsnitt 25 000 per månad. AMS prognos för
budgetåret 1995/96 är att i genomsnitt 16 100 personer per månad skall vara
anställda med rekryteringsstöd. Det innebär att antalet rekryteringsstöd
kommer att minska under budgetåret, vilket bland annat kan vara en följd av
att efterfrågan på arbetskraft minskar. Många av de sökande som erhåller
rekryteringsstöd är män, år 1995 var 65 procent av dem som erhöll åtgärden
män.

Resultaten av rekryteringsstöden är mycket goda i jämförelse med övriga
åtgärder. Cirka 70 procent av individerna som erhåller rekryteringsstöd får
arbete direkt efter åtgärden.

Det är relativt få utomnordiska medborgare och arbetshandikappade som
får rekryteringsstöd. Många av dem som erhåller rekryteringsstöd är
ungdomar eller långtidsarbetslösa. Även personer i de utsatta grupperna får
arbete direkt efter rekryteringsstödet.

7.61

Skyddat arbete hos offentlig arbetsgivare (OSA)

Prop. 1995/96:222

Under budgetåret 1994/95 deltog i genomsnitt 5 600 personer per månad i
offentligt skyddad anställning, vilket överensstämmer med volymen i
åtgärden under tidigare år. Prognosen för budgetåret 1995/96 är att 5 300
personer i genomsnitt per månad skall delta i offentligt skyddat arbete.
Majoriteten av de sökande i åtgärden är män, under andra halvåret 1995 var
83 procent av dem som deltog i åtgärden män.

Av dem som lämnade offentligt skyddat arbete under budgetåret började
12 procent ett arbete utan OSA eller lönebidrag.

Offentligt skyddat arbete vänder sig framför allt till handikappade. Under
år 1995 var 85 procent av dem som deltog i åtgärden handikappade

Starta eget

Starta-eget-bidraget infördes 1992. Efter en lägre volym av sökande i
åtgärden under åren 1992 och 1993 ökade omfattningen under 1994 och
1995. För närvarande deltar i genomsnitt cirka 10 000 personer per månad i
åtgärden.

Det är framför allt män som erhåller starta-eget-bidrag. Cirka 66 procent
av deltagarna i åtgärden utgörs för närvarande av män. Vidare är det många
i åldern 25 till 39 år som far starta-eget-bidrag. Drygt var fjärde företag
startades inom varuhandeln år 1994.

Resultaten av starta-eget-bidragen är relativt tillfredsställande. Av de
företag som avslutade bidragsperioden under oktober år 1993 var det tre av
fyra som fortfarande var verksamma i oktober år 1994.

Europas tipendier

Sedan den 1 januari 1996 har yrkesutbildade arbetslösa ungdomar som fyllt
20 men inte 30 år möjlighet att fa ett stipendium för att praktisera utomlands
under en period om minst sex månader. Sedan åtgärden trädde i kraft har 15
ungdomar erhållit stipendier.

A rbetsmarknads ut b ild ning

Av AMS årsberättelse för arbetsmarknadsutbildning avseende budgetår
1994/95 framgår det att det genomsnittliga antalet personer som deltog i
arbetsmarknadsutbildning var högre än föregående budgetår. Rapporten
visar även att utbildningens inriktning i stort sett följer den allmänna trend
som finns på arbetsmarknaden. Detta visas bland annat genom att
datakunskaper betonas ytterligare med en ökning från 25 procent till 29
procent jämfört med föregående budgetår, medan vårdutbildning sjunker
ytterligare från 5 procent till 4 procent. Under budgetåret 1994/95 deltog
knappt 200 000 personer någon gång i arbetsmarknadsutbildning, vilket är
32 000 personer fler än budgetåret 1993/94. Detta innebär att 57 900

7.62

personer i genomsnitt per månad deltagit i arbetsmarknadsutbildning Prop. 1995/96:222
1994/95, varav 52 000 i upphandlad arbetsmarknadsutbildning och 5 900
personer i reguljär utbildning. En faktor som förklarar AMS ökning av
arbetsmarknadsutbildningen är att budgetåret 1994/95 inleddes med en
högre ingående balans.

Av AMS årsberättelse för budgetåret 1994/95 för
arbetsmarknadsutbildning framgår att 46 procent av deltagarna var kvinnor.
Detta motsvarar kvinnornas andel av de arbetslösa. Andelen ungdomar upp
till 24 år var drygt 20 procent vilket är en minskning med 6 procentenheter
jämfört med budgetåret 1993/94. Medelåldern för hela gruppen som
påböijade arbetsmarknadsutbildning budgetåret 1994/95 är 34 år. Ett viktigt
mål för arbetsmarknadsutbildning är att bryta den könsuppdelade
arbetsmarknaden. Enligt årsberättelsen är resultaten varierande. Vad gäller
de tekniska utbildningarna är tre ijärdedelar män medan det inom
vårdområdet råder en kvinnlig övervikt. Inom administration/ADB, det
kommersiella området, serviceområdet samt inom de förberedande
utbildningarna är det ungefar lika många män som kvinnor som studerar.

Ett annat viktigt mål med arbetsmarknadsutbildning är att stödja grupper
som har en svag ställning på arbetsmarknaden. Till dessa grupper räknas:
långtidsarbetslösa, utomnordiska medborgare samt arbetshandikappade.
Enligt AMS årsredovisning för arbetsmarknadsutbildning framgår att man
lyckats väl att uppfylla detta mål.

Arbetsmarknadsutbildningens kostnader kan delas upp i två delar, dels
kurskostnader för köp av arbetsmarknadsutbildning, dels kostnader för
utbildningsbidrag för deltagare. De totala kurskostnadema för upphandling
av arbetsmarknadsutbildning uppgick under budgetåret 1994/95 till 5,6
miljarder kronor. Den genomsnittliga kostnaden per kursdeltagarvecka
uppgick till 1 774 kr under budgetåret 1994/95 och är en minskning med 6
procent jämfört med budgetåret 1993/94. Priset per kursdeltagarvecka har
minskat de senaste åren och förklaras dels av att AMV i högre grad
efterfrågar utbildning som är mindre kapitalintensiv, dels en ökad
konkurrens totalt sett och inom olika yrkesområden. Till detta kommer också
en förbättring av upphandlingen. Kompetensen inom AMV för upphandling
har utvecklats vilket också lett till att priserna har kunnats pressas.

Den totala kostnaden för utbildningsbidrag till arbetsmarknadsutbildning
uppgick under budgetåret 1994/95 till 6,3 miljarder kronor. Denna kostnad
är direkt relaterad till nivåerna för arbetslöshetsersättningen och därmed
också relaterad till hur stor andel av deltagarna som tillhör
arbetslöshetskassan.

7.6 Äterrapportering till riksdagen om utvecklingen av
anställningar med lönebidrag

Riksdagen har den 7 december 1995 antagit regeringens proposition
(1995/96:96) om Anställning med lönebidrag i syfte att häva stoppet för nya
lönebidragsanställningar under budgetåret 1995/96. Riksdagen har i ett
tillkännagivande begärt att regeringen skall återkomma till riksdagen med en
redovisning av hur anställningarna med lönebidrag har utvecklats.

14 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 222

7.63

AMS fick genom ett regeringsbeslut den 21 december 1995 i uppdrag att Prop. 1995/96:222
senast den 1 mars 1996 redovisa lönebidragsutvecklingen.

AMS rapport till regeringen om utvecklingen av lönebidrag

Antalet anställda med lönebidrag under kalenderåret 1995 uppgick till i
genomsnitt 49 600 per månad. Detta är det högsta antal som har redovisats
sedan lönebidraget infördes år 1980 och innebär cirka 5 000 fler i åtgärden
än motsvarande genomsnitt år 1994. I en åtgärdsprognos, lämnad av
länsarbetsnämnderna, beräknas antalet anställningar med lönebidrag minska
med cirka 3 200 mellan december 1995 och motsvarande månad 1996.

I det faktiska utfall som föreligger under april månad 1996 finns vissa
tendenser som visar att tempot i neddragningen av volymerna är snabbare än
prognosticerat. Denna antagna neddragning av antalet lönebidrag påskyndas
som en följd av de varsel och uppsägningar som följer av neddragningen av
bidragsnivåema.

Till följd av riksdagens beslut att sänka bidragen till 80 procent efter fyra
års anställning med lönebidrag har omförhandlingar inletts i takt med att
bidragsbesluten löper ut. Vid en förfrågan till länsarbetsnämnderna bedömer
de att det vid mitten av februari fanns cirka 600 kända varsel om
uppsägningar eller verkställda uppsägningar av anställningar med
lönebidrag. Det största antalet varsel återfinns inom allmännyttiga
organisationer. Den allmänna uppfattningen är att fler varsel är att vänta i
takt med att bidragsbesluten omförhandlas under återstoden av budgetåret.
Av AMS rapport framgår att arbetsförmedlingen/arbetsmarknadsinstituten
(af/ami) sedan budgetåret 1989/90 fram till halva budgetåret 1994/95 har
lyckats öka antalet placerade arbetshandikappade med lönebidrag från i
genomsnitt 427 nya i lönebidrag per månad till i genomsnitt 1 180 per
månad. AMS kunde konstatera påtagliga svårigheter att finansiera nya beslut
under 1995. Antalet nya beslut om lönebidragsmedel under sista kvartalet
1995 uppgick till endast 47 procent av antalet under motsvarande tid 1994.
AMS redovisar vidare att antalet övergångar från Samhall till arbete på den
reguljära arbetsmarknaden minskat påtagligt för att sista kvartalet 1995
uppgå till 60 procent av antalet under motsvarande period 1994.

Försöksverksamheten med Särskilt introduktionsstöd- och
uppföljningsstöd för funktionshindrade i arbetslivet (SIUS) påverkas också
av bristen på lönebidragsmedel, då de engagerade stödpersonerna
finansieras med medel under samma anslag. Två län har lagt ned sina
projektverksamheter på grund av medelsbrist.

AMS bedömer att uppsägningar av anställda med lönebidrag hos främst
allmännyttiga organisationer kommer att innebära nya grupper av
svårplacerade sökande med arbetshandikapp, där andra anställningar med
lönebidrag kommer att krävas för en återgång till arbetslivet. Antalet
arbetssökande med arbetshandikapp ökar och under januari 1996 var antalet
arbetssökande arbetshandikappade (i kategori 11-14) 47 200, vilket är en
ökning med nästan 5 procent jämfört med samma tidpunkt föregående år.

7.64

Från den 1 juli 1995 kan lönebidrag lämnas med högst 50 procent av Prop. 1995/96:222
lönekostnaden till arbetsgivare som anställer långtidsarbetslösa som fyllt 60
år och uppbär arbetslöshetsersättning. Endast tio personer från denna
målgrupp hade anställts med lönebidrag fram till den 15 januari 1996.

AMS redovisar vidare i sin rapport vilka lönebidragsvolymer som finns hos
olika arbetsgivarkategorier vid början och slutet av sista halvåret 1995.

Antal lönebidragsanställda hos olika arbetsgivare

Arbetsgivare

Antal

15/6-95

Antal

15/12-95

+/-

Andel

procent

15/12-95

Statliga

4 090

4 001

-89

8,4 %

Motsv. inst.

316

170

-146

0,4 %

Förs.kassa

275

281

6

0,6 %

Allm.nytt.

16 982

16 407

-575

34,4 %

Kommuner

6 265

6 052

-213

12,7 %

Landsting

1 549

1 500

-49

3,1 %

Affärsverk

72

61

11

0,1%

Företag

18 346

17512

-834

36,7 %

Övriga

1 892

1 742

-150

3,6 %

Summa

49 787

47 726

-2 061

100,00 •/.

Av tabellen framgår att vid enskilda företag och allmännyttiga
organisationer finns det flest anställda med lönebidrag. Dessa
arbetsgivarkategorier sysselsätter cirka 70 procent av samtliga anställda med
lönebidrag. Många anställda med lönebidrag finns också hos statliga och
kommunala arbetsgivare som sysselsätter cirka 20 procent av alla anställda
med lönebidrag.

7.65

Bidragsnivåer i procent för anställningar med lönebidrag fördelade på Prop. 1995/96:222
arbetsgivarkategorier, kvarstående respektive omprövade beslut

Arbetsgivare

Samtliga
kvarstående
beslut

Omprövade beslut

15/6-95

Omprövade beslut
15/12-95

Statliga

89,9

90,3

84,4

Motsv. inst.

91,0

91,0

78,9

Förs, kassa

94,0

94,1

87,1

Allm.nytt.

85,6

85,5

84,4

Kommuner

53,0

50,7

50,5

Landsting

44,5

42,8

43,3

Affärsverk

67,9

67,2

59,1

Företag

65,9

64,0

63,0

Övriga

65,2

63,1

62,0

Summa

72,6

71,9

70,4

AMS redogör också i ovanstående tabell för bidragsnivåema hos olika
kategorier av arbetsgivare. AMS konstaterar att det fortfarande finns höga
bidragsnivåer hos vissa kategorier arbetsgivare och att detta kvarstår från det
gamla lönebidragssystemet med fasta bidragsnivåer baserade på
arbetsgivarkategori.

Regeringens överväganden

AMS har den 19 februari 1996 rapporterat om volymutvecklingen när det
gäller lönebidragsanställningar under anslaget Särskilda åtgärder för
arbetshandikappade. Antalet personer i genomsnitt per månad för vilka
arbetsgivaren fick lönebidrag uppgick till 49 600 under kalenderåret 1995.
Denna volym är högre än vad reservationsanslaget är beräknat för, det vill
säga en omfattning på cirka 44 000 - 45 000 personer. AMS överskred
också anslagsposten som finansierar lönebidrag och offentligt skyddat arbete
med 208 miljoner kronor under budgetåret 1994/95. Regeringen har i
regleringsbrevet för budgetåret 1995/96 ett verksamhetsmål att minst 50
000 personer i genomsnitt per månad ges lämplig sysselsättning för de
medel som tilldelats för Särskilda åtgärder för arbetshandikappade.

RRV har lämnat invändning i revisionsberättelsen över AMV:s
årsredovisning för budgetåret 1994/95 med anledning av överskridandet av
tidigare nämnda anslagspost.

Den i förhållande till anvisade medel höga åtgärdsvolymen fick under år
1995 som följd ett stopp för nya anställningar med lönebidrag. Detta har
redovisats i proposition 1995/96:96 Anställning med lönebidrag. Där

7.66

förordades att AMS skulle verka för att successivt minska volymerna och Prop. 1995/96:222
lönebidragsnivåema. Länsarbetsnämnderna har i en prognos beräknat att
antalet anställda med lönebidrag kommer att minska med cirka 3 200
personer mellan december 1995 och motsvarande månad 1996. Processen
förväntas påskyndas till följd av varsel och uppsägningar av
lönebidragsanställda. Regeringen bedömer dock att flera ideella
organisationer genom förhandlingar med kommuner och landsting kommer
att kunna hitta lösningar till kompletterande finansieringsformer och därmed
motverka uppsägningar av lönebidragsanställda.

Sänkningen av bidragsnivån till högst 80 procent efter de fyra första
årens anställning med lönebidrag har inneburit att omförhandlingar har
inletts i takt med att bidragsbesluten löper ut. Sänkningen innebär en
tidigareläggning till en nivå som riksdagen redan tidigare har beslutat om.

AMS har redovisat att endast ett mindre antal äldre har kunnat anvisats
till en anställning med lönebidrag. Riksdagen har i den nyligen antagna
propositionen 1995/96:96 om Anställning med lönebidrag, särskilt anvisat
50 miljoner kronor för anställning av arbetslösa, icke arbetshandikappade
människor som fyllt 60 år med lönebidrag. Regeringen bedömer att det
därför bör finnas ytterligare förutsättningar för att bereda sysselsättning för
äldre personer med relativt kort tid kvar till ålderspensioneringen och som
har svårigheter att få nytt arbete sedan de har blivit arbetslösa.

Det flexibla lönebidraget som utgår från den enskilda personens
förutsättningar att medverka i produktionen, har medfört att
arbetsmarknaden har vidgats för arbetshandikappade. Bidragsnivån utgår
från den enskilde arbetshandikappade, oavsett arbetsgivarkategori. Enskilda
och kommunala arbetsgivare har med det flexibla lönebidraget blivit ett
tydligare alternativ och utökat möjligheterna för arbetshandikappade. I det
tidigare systemet, med fasta bidragsnivåer för olika arbetsgivarkategorier
och som var lägst för enskilda och kommunala arbetsgivare, blev ofta gravt
arbetshandikappade hänvisade till arbetsuppgifter i allmännyttiga
organisationer eller inom staten.

Regeringen har med det flexibla lönebidraget ställt ökade krav på AMS
att hantera volymutvecklingen och bidragsnivåerna och att inom ramen för
anvisade medel fa utrymme för fler anställda med lönebidrag. Genom en
vidgad arbetsmarknad, där privata och kommunala arbetsgivare i större
omfattning kan anställa arbetshandikappade med hjälp av bidraget och
därmed medverka i rehabiliteringsarbetet, minskar risken för negativa
inlåsningseffekter. Arbetsgivare, som har möjlighet att ta ett eget
kostnadsansvar för det arbete en anställd med lönebidrag utför, ger också
möjlighet för den anställde att, efter rehabilitering, gå över till en reguljär
anställning utan särskilt bidrag eller med minskade bidrag. Samtidigt har
arbetshandikappade med ett arbetshandikapp, som tilltar, möjlighet att
stanna kvar längre i arbetslivet eftersom bidragsnivån även kan höjas. De
omförhandlingar som har inletts från den 1 januari 1996 kommer bland
annat att innebära en prövning av huruvida tränings- och
rehabiliteringseffekter kan ha förändrat arbetsförmågan och om det finns
skäl att ändra bidragsnivån.

7.67

Regeringen avser utreda hur de offentliga resurserna utnyttjas i syfte att Prop. 1995/96:222
bereda sysselsättning och arbete åt personer med arbetshandikapp. I
översynen skall också en analys göras av lönebidraget mot bakgrund av de
statsbidrag som utgår till de allmännyttiga organisationerna i syfte att
bedöma effekterna av förändringarna av lönebidragsnivåema som riksdagen
har beslutat om. Riksdagen har också nyligen antagit
arbetsmarknadsutskottets betänkande om Lönebidragsmedel inom
allmännyttiga organisationer (1995/96:AU15) i vilket lämnas förslag som
syftar till att förhindra uppsägningar av arbetshandikappade inom
allmännyttiga organisationer som är aktuella för omförhandlingar.

7.7 Arbetsrättskommissionen

Arbetsrätten behöver förändras. Arbetsrätten måste ha en ändamålsenlig
utformning och spegla en rimlig avvägning mellan löntagarnas behov av
skydd mot godtyckliga och diskriminerande beslut och företagens behov att
kontinuerligt kunna anpassa sin organisation och sin arbetsstyrka till
förändrade förutsättningar och behov. Den skall också vara utformad så att
den inte försvårar för företagen att expandera och nysatsa (prop.
1995/96:150).

Regeringen bemyndigade den 16 mars 1995 statsrådet Leif Blomberg att
tillkalla en kommission med uppdrag att söka lösningar på de problem som
arbetsmarknadens parter anser finns på arbetsrättens område.
Kommissionen, som leddes av direktören Tony Hagström, antog namnet
1995 års Arbetsrättskommission.

Utgångspunkten för kommissionens arbete var enligt dess direktiv att
lösningen på de problem som finns på arbetsrättens område bör bygga på en
gemensam syn och tillkomma i en samförståndsanda. Kommissionen fick
därför uppdraget att söka lösningar på de problem som arbetsmarknadens
parter anser finns inom arbetsrätten. Syftet var att kommissionen under
medverkan av parterna skulle finna former för hur parterna själva i så stor
utsträckning som möjligt genom kollektivavtal kunde utforma de
arbetsrättsliga reglerna så, att de fungerar väl i praktiken och blir så enkla
och effektiva som möjligt. Kommissionens mål var att åstadkomma en
långsiktig och stabil arbetsrätt som

- främjar flexibilitet och produktivitetsutveckling i företagen och den
offentliga sektorn,

- tillgodoser de anställdas behov av utveckling, inflytande, frihet och
trygghet,

- främjar jämställdhet mellan könen, och

- främjar invandrarnas villkor på arbetsmarknaden.

7.68

Kommissionen slutförde den 10 maj i år sitt arbete genom att överlämna Prop. 1995/96:222
rapporten Samarbetsavtal?. I rapporten konstateras att arbetsmarknadens
parter under arbetets gång närmat sig varandra påtagligt i åtskilliga
väsentliga frågor på arbetsrättens område. I vissa frågor har dock stora
åsiktsskillnader bestått. Varken arbetsgivarnas eller arbetstagarnas
representanter har kunnat godta det slutförslag till avtalsrekommendation
som kommissionens ordförande presenterat.

Vid regeringens överläggning med arbetsmarknadens parter den 28 maj
1996 antog parterna regeringens erbjudande att ställa medlare till parternas
förfogande. Medlarna skall understödja parternas förhandlingar som syftar
till att lösa de motsättningar som föreligger beträffande arbetsrätten.
Utgångspunkten för förhandlingarna är att medverka till åtgärder som kan
öka sysselsättningen.

Mot denna bakgrund uppdrog regeringen den 30 maj 1996 åt Statens
förlikningsmannaexpedition att utse medlare. Medlarna kommer att
informera regeringen om resultatet av sitt arbete den 23 augusti 1996.
Regeringen utgår från att medlingsarbetet leder till att parterna kommer
överens.

7.8 Översynen av arbetsmarknadspolitiken

7.8.1 Utredningar

Ett stort antal utredningar har under det senaste året behandlat, eller
behandlar ännu, frågor av stor betydelse för sysselsättningen och
arbetsmarknadens funktionssätt men också av stor betydelse för att uppnå en
mer jämställd arbetsmarknad och en integrering av invandrare i det svenska
samhället. Regeringen gav i december 1995 dessa utredningar i uppdrag att
senast den 29 februari 1996 till regeringen redovisa det underlag som kunde
vara av betydelse för en sysselsättningspolitisk proposition under våren
1996.

Under våren 1996 har den Arbetsmarknadspolitiska kommittén (A
1994:01) och Utredningen om Kvinnors arbetsmarknad (A 1995:13)
redovisat sina slutbetänkanden, Aktiv arbetsmarknadspolitik (SOU 1996:34)
respektive Hälften vore nog - om kvinnor och män på 90-talets
arbetsmarknad (SOU 1996:56). Dessutom har Kommittén om ett nationellt
kunskapslyft för vuxna (KLK) (U 1995:10) redovisat sitt delbetänkande En
strategi för kunskapslyft och livslångt lärande (SOU 1996:27). Den
Invandrarpolitiska kommittén (KU 1994:11) har lämnat en skrivelse till
regeringen (dnr A96/2227/IP).

Synpunkter på dessa betänkanden respektive Invandrarpolitiska
kommitténs skrivelse har, utom i fråga om betänkandet från Utredningen om
kvinnors arbetsmarknad, inhämtats vid en serie remissmöten som
Arbetsmarknadsdepartementet och Utbildningsdepartementet anordnade
under april 1996. De frågor som behandlades vid dessa möten liksom vilka
som var närvarande framgår av avsnitt 7.8.2. De skriftliga synpunkter som

7.69

lämnades vid remissmötena finns tillgängliga i
Arbetsmarknadsdepartementet under dnr A96/2319/A.

AMS har också under våren 1996 lämnat dels en anslagsframställning för
budgetåret 1997, dels en rapport (Arbetsmarknadsverkets framtida
organisation) om hur det av statsmakterna beslutade besparingskravet skall
genomföras inom AMV. Riksrevisionsverket har yttrat sig över den
sistnämnda rapporten (dnr RRV 22-96-0854).

7.8.2 Närvarande vid remissmöten

Remissmötet den 9 april 1996

Vid remissmötet lämnades synpunkter på följande avsnitt i den
Arbetsmarknadspolitiska kommitténs betänkande (SOU 1996:34).

Arbetsmarknadspolitikens roll (kapitel 3)

Arbetsförmedling (kapitel 4)

Arbetsmarknadspolitiska åtgärder (kapitel 5)

Utvärdering (kapitel 10)

Närvarande var

Arbetslivsinstitutet

Arbetsmarknadsstyrelsen (AMS)

Finansdepartementet

Högskolan i Växjö, Nationalekonomiska institutionen
Landsorganisationen i Sverige (LO)

Närings- och teknikutvecklingsverket (NUTEK)

Riksdagens arbetsmarknadsutskott

Rådet för arbetslivsforskning

Svenska arbetsgivareföreningen (SAF)

Sveriges akademikers centralorganisation (SACO)

Tjänstemännens centralorganisation (TCO)

Universitetet i Uppsala, Nationalekonomiska institutionen

Remissmötet den 11 april 1996

Vid remissmötet lämnades synpunkter på delbetänkandet från Kommittén
om ett nationellt kunskapslyft för vuxna (SOU 1996:27) och på följande
avsnitt i den Arbetsmarknadspolitiska kommitténs betänkande.

Arbetsmarknads- och kompetensbehov (kapitel 6)

Närings-, regional- och arbetsmarknadspolitik (kapitel 8)

Närvarande var

Prop. 1995/96:222

7.70

Arbetsgivarverket                                                      Prop. 1995/96:222

AMS

Finansdepartementet

Företagarnas riksorganisation

Kommittén för kvalificerad yrkesutbildning

LO

Landstingsförbundet

NUTEK

SAF

Svenska kommunförbundet

SACO

TCO

Remissmötet den 17 april 1996

Vid remissmötet lämnades synpunkter på skrivelsen (dnr A96/2227/IP) från
den Invandrarpolitiska kommittén och på följande avsnitt i den
Arbetsmarknadspolitiska kommitténs betänkande.

Invandrarna och arbetsmarknaden (kaptitel 4)

Kommunernas roll i arbetsmarknadspolititiken (kapitel 9)

Samordnad rehabilitering (kapitel 7)

Närvarande var

AMS

Finansdep artemetentet

Handikappombudsmannen

Invandrar- och flyktingpolitiska rådet

Svenska kommunförbundet

LO

L andstingsförb undet

Riksdagens arbetsmarknadsutskott

Riksförsäkringsverket (RF V)

Socialdepartemetentet

Socialstyrelsen (SoS)

Statens invandrarverk

Storstadskommittén

SAF

SACO

Sveriges kommunaltjänstemannaförbud

TCO

7.71

7.9 Sammanfattning av den nya inriktningen av den Prop.
aktiva arbetsmarknadspolitiken

Regeringens mål är att halvera den öppna arbetslösheten fram till
sekelskiftet Arbetsmarknadspolitiken kan bidra till detta genom att skapa en
väl fungerande arbetsmarknad, genom att lediga platser tillsätts snabbt och
att arbetslösa kan komma tillbaka i arbete så fort som möjligt.

I denna proposition presenteras förslag rörande den aktiva arbetsmar-
knadspolitiken. Förslag rörande övriga delar av arbetsmarknadspolitiken -
arbetstider, arbetsrätt, arbetsorganisation och arbetsmiljö - kommer rege-
ringen att redovisa i andra sammanhang.

Regeringens förslag inom det arbetsmarknadspolitiska området är:

En stark nationell offentlig arbetsförmedling

Utgångspunkten för den aktiva arbetsmarknadspolitiken är i likhet med
tidigare en stark nationell offentlig arbetsförmedling. Platsförmedlingens roll
skall enligt regeringens uppfattning även framöver vara central. Den som
kommer till arbetsförmedlingen som arbetssökande skall i första hand få
kännedom om de lediga platserna och få hjälp med att snabbt finna ett lämp-
ligt arbete.

Tydliga mål för arbetsmarknadspolitiken

Målen för Arbetsmarknadsverket skall göras tydligare och kraven på upp-
följning skärps. De övergripande målen för arbetsmarknadspolitiken skall
vara att hålla nere vakanstidema för lediga platser, minska långtidsarbets-
lösheten samt motverka långa tider utan reguljärt arbete.

Utökad lokal samverkan i arbetsmarknadspolitiken

Ansvaret för att verkställa de arbetsmarknadspolitiska uppdragen fördelas på
fler aktörer. Kommunerna får ett tydligare uppdrag i arbetet med att bekäm-
pa arbetslösheten i och med att de far ett utökat ansvar i arbetsförmedlings-
nämnderna. En samordning av regler och flexiblare åtgärder skapar förut-
sättningar för starkare lokal förankring.

1995/96:222

Individen i centrum - handlingsplaner för alla som är arbetslösa länge

Arbetsförmedlingen och den arbetssökande skall göra upp en plan där det
främsta målet skall vara att finna arbete. I planen skall finnas en tydlig öve-
renskommelse med respektive parts åtagande.

7.72

Hög omfattning på arbetsmarknadspolitiska programmen

Prop. 1995/96:222

För budgetåret 1997 skall 230 000 personer per månad vara i konjunkturbe-
roende arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Dessutom skall ca 40 000 äldre
beredas sysselsättning i offentliga tillfälliga arbeten.

Nya former för sysselsättning

Offentligt tillfälligt arbete skall kunna erbjudas den som är 55 år eller äldre
och som varit inskriven vid arbetsförmedlingen som arbetssökande i mer än
två år samt uppbär arbetslöshetsersättning.

- Lokala arbetscentra för långtidsarbetslösa lyfts fram som ett exempel på
nya former för arbetsmarknadspolitiska program.

- Exportsäljare och miljöinformatörer är exempel på framtida utbildningar
inom ramen för arbetsmarknadsutbildningen.

- En arbetsgivare skall kunna fa vikariatsersättning när en anställd är ledig
med lön för att starta eget företag.

Satsa på utbildning för arbetslösa

-  Inom ramen för den statliga vuxenutbildningssatsningen prioriteras ar-
betslösa som är i behov av en gymnasieutbildning.

- Utomnordiska medborgare som varit arbetslösa och inskrivna vid arbets-
förmedlingen under minst två år samt arbetslösa arbetshandikappade får
möjlighet att studera inom det reguljära utbildningsväsendet på grundskole-
och gymnasienivå inom ramen för arbetsmarknadsutbildningen.

Ökat kvinnligt företagande.

Arbetslösa kvinnor som startar ett eget företag eller kooperativ kan fa starta-
eget-bidrag upp till ett år. Ytterligare stöd som vägledning, utbildning och
nätverk kan erbjudas genom upphandlad arbetsmarknadsutbildning.

Miljöperspektiv i arbetsmarknadspolitiken.

Den potential som fmns för sysselsättning inom miljö- och naturvårdsområ-
det skall tas till vara då arbetsmarknadspolitiskt stöd ges till enskilda projekt.

7.73

8 En försäkring för omställning vid arbetslöshet

Prop. 1995/96:222

8.1 Inledning

Bakgrund

Huvudsyfte med arbetsmarknadspolitiken, där arbetslöshetsersättningen är
en integrerad del, är att underlätta ekonomins tillväxt genom en snabb och
effektiv omställning av arbetsmarknaden. Genom en väl fungerande
arbetsmarknad ökar möjligheterna att kombinera hög sysselsättning med
låg inflation och låg arbetslöshet. Arbetslöshetsersättningens roll i denna
process är i första hand att underlätta arbetskraftens omställning på
arbetsmarknaden. Den syftar till att under en övergångstid ekonomiskt
stödja individer som blir arbetslösa tills att de finner ett nytt arbete.

Betydande resurser avsätts för att förkorta individens tid som arbetslös,
bl.a. i form av förmedlingsinsatser, arbetsmarknadsutbildning, vägledning,
flyttningsbidrag, m.m. Sedan länge är traditionen inom svensk arbets-
marknadspolitik att arbetslinjen skall gälla, dvs. arbetsmarknadspolitiken
skall vara aktiv och inte passivisera de arbetslösa genom att bara betala ut
kontantunderstöd. Den alldeles övervägande delen av dem som blir
arbetslösa och anmäler sig som sökande utan arbete på arbetsförmedlingen
kommer också förhållandevis snabbt i nytt arbete. För dessa fungerar
arbetslöshetsförsäkringen redan nu som en omställningsförsäkring.

Antalet långtidsarbetslösa personer har ökat i betydande omfattning
under de senaste åren och var i april 1996 ca 134 000. Erfarenheterna från
andra jämförbara länder visar att risken är mycket stor att
långtidsarbetslösheten permanentas.

Även de långtidsinskrivna har, särskilt under de senaste åren, ökat i
omfattning och de som har varit inskrivna i mer än fyra år uppgick i april
1996 till 67 300 personer.

Vilka är de långtidsinskrivna?

Med en långtidsinskriven person menas en person som har varit oavbrutet
inskriven vid arbetsförmedlingen i mer än två år.

Ett urval av långtidsinskrivna (400 individer) har med avseende på ett
antal variabler kartlagts i en uppföljning gjord inom
Arbetsmarknadsdepartementet (uppföljningen finns i sin helhet publicerad
som bilaga 4 i SOU 1996:51). För att få ett begrepp om vilka kategorier av
personer det är som har hamnat i så långa inskrivningstider har detta urval,
förutom ålder, kön och försäkringssituation, klassificerats i fyra stereotypa
grupper.

1. Den absolut största gruppen (57 procent) består av personer som mer
eller mindre av slumpen eller tillfälligheternas spel har hamnat bland de
långtidsinskrivna. Enligt uppföljningen skulle dock merparten av dessa

8.1

individer, för att kunna fä den fasta förankring på arbetsmarknaden som de Prop. 1995/96:222
eftersträvar, behöva förbättra sin kompetens genom utbildning. Andra i
gruppen skulle dock i ett bättre konjunkturläge utan större svårighet fa den
önskade förankringen på arbetsmarknaden.

2. Förhållandevis många (22 procent) har emellertid efter hand anpassat sig
till arbetsmarknadens krav på flexibilitet och förefaller vara tillfreds med att
bara arbeta de delar av året då arbetsgivaren behöver honom eller henne och
att vara arbetslösa under resterande delar. Detta gäller särskilt den relativt
stora gruppen säsonganställda som under mycket lång tid, ibland i
decennier, bara arbetat vissa delar av året, övrig tid får de
arbetslöshetsersättning.

3. Ett nästan lika stort antal individer (19 procent) får emellertid inte ens
tillfälliga anställningar utan är kontinuerligt öppet arbetslösa eller alternativt
deltar de i arbetsmarknadspolitiska åtgärder, ofta för att kvalificera sig för en
ny period med arbetslöshetsersättning. Det rör sig bl.a. om personer med
olika typer av tillkortakommanden som gör det svårt för dem att ta vilken
anställning som helst eller en anställning överhuvudtaget om inte särskilda
åtgärder sätts in.

4. Några, mycket få (knappt 2 procent), definierades som formellt
arbetslösa, dvs. de vill av olika skäl egentligen inte ha något arbete utan i
stället arbetslöshetsersättning.

För de tre sistnämnda grupperna långtidsinskrivna har
arbetslöshetsersättningen kommit att bli ett kontinuerligt eller
återkommande inslag i den långsiktiga försöijningen. I fråga om den
sistnämnda gruppen är naturligtvis inställningen oacceptabel. Den som är
arbetslös alternativt långtidsinskriven måste ha en verklig vilja att ta
erbjudna arbeten och att aktivt söka en lösning på sysselsättningssituationen.
Annars mister systemet sin legitimitet. Det finns långtidsinskrivna som mer
eller mindre permanent växlar mellan tillfälliga anställningar och
arbetslöshetsersättning. Systemet är till viss del utformat så att det hjälper
arbetsgivarna att upprätthålla en bekväm och kostnadseffektiv verksamhet;
man räknar med att arbetslöshetsförsäkringen tar hand om försörjningen av
anställda som anlitas sporadiskt. Detta får konsekvenser inte minst för
kvinnor som ofta är hänvisade till sektorer inom arbetsmarknaden där arbete
med begränsad arbetstid är vanligt förekommande.

Enligt regeringens bedömning måste denna ordning brytas. Det är
angeläget dels för att motverka den passiviserande effekt som en längre
period av arbetslöshet kan innebära för den enskilde, dels för att förbättra
arbetsmarknadens funktionssätt. Det är också angeläget för att öka
möjligheterna för dem som önskar utöka sin arbetstid.

Tidigare riksdagsbehandling

I 1995 års kompletteringsproposition (prop. 1994/95:150 bil. 10) fastslogs

8.2

vikten av att upprätthålla arbetslinjen i svensk arbetsmarknadspolitik: "Det Prop. 1995/96:222
innebär att politiken ytterst ska inriktas på att återföra de arbetslösa i
reguljära arbeten. Den arbetslöses ansvar att stå till arbetsmarknadens
förfogande förtydligas".

I tillväxtpropositionen hösten 1995 (prop. 1995/96:25) framhöll
regeringen vidare att om arbetslöshetsförsäkringen förvandlas från en
omställningsförsäkring till en långsiktig försöijning hotas grundbulten i den
aktiva arbetsmarknadspolitiken - arbetslinjen. Det finns därför skäl att
tydliggöra arbetslöshetsförsäkringens roll som en omställningsförsäkring.

Slutsatsen blev att det måste finnas en bortre parentes.

Riksdagen (bet. 1995/96:FiUl, rskr. 1995/96:133) anslöt sig till
regeringens bedömning i denna fråga.

I tillväxtpropositionen föreslogs också vissa andra ändringar som syftar
till att förstärka arbetslinjen:

- För att få rätt till en första ersättningsperiod skall arbetsvillkoret uppfyllas

i princip via reguljärt arbete.

- Vid egen uppsägning utan giltig anledning utökas avstängningstiden från
rätt till arbetslöshetsersättning upp till 45 ersättningsdagar.

- Den som inte tar anvisat lämpligt arbete eller en anvisad lämplig
arbetsmarknadspolitisk åtgärd avstängs från rätt till arbetslöshetsersättning
upp till 60 dagar.

- Den som uppenbarligen inte vill ta lämpligt arbete avstängs från rätt till
arbetslöshetsersättning till dess att han eller hon har utfört reguljärt för-
värvsarbete i minst 80 dagar.

- Den som ertappas med att fuska med arbetslöshetsersättningen exempelvis
genom att samtidigt med ersättningen på ett felaktigt sätt uppbära någon
annan ersättning eller genom att arbeta "svart" frånerkänns
arbetslöshetsersättning under minst 130 ersättningsdagar.

Efter beslut av riksdagen under hösten 1995 (bet. 1995/96:FiUl, rskr.

1995/96:133) gäller dessa bestämmelser fr.o.m. den 1 januari 1996.

En tidsbegränsad ersättning

En tidsbegränsning av arbetslöshetsersättningen - bortre gräns eller bortre
parentes - innebär att arbetslöshetsersättningens karaktär av
omställningsersättning markeras ännu tydligare. En omställningsersättning
skall ge tydliga signaler om att arbetslöshetsersättningen är tillfällig. Den
gäller enbart under en begränsad period av omställning till nytt arbete och
skall inte fungera som en långsiktig försöijningskälla. Den skall dessutom
betona samhällets ansvar för att individens arbetslöshet blir så kort som
möjligt.

8.3

Införandet av en bortre gräns för hur länge man kan fa Prop. 1995/96:222
arbetslöshetsersättning skall förstärka arbetslinjen. Individen skall aktivt,
med stöd av en individuell handlingsplan, arbeta för att komma tillbaka till
arbetslivet och inte bara passivt ta emot arbetslöshetsersättning.. Den bortre
gränsen skall också skapa tydligare drivkrafter än för närvarande för de
arbetssökande att snabbt återgå till reguljärt arbete genom aktiviteter som är
väl anpassade till de arbetssökandes förutsättningar och till behoven på
arbetsmarknaden. Detta skall ske genom goda möjligheter till utbildning och
omfattande praktik- och rehabiliteringsinsatser.

Dessa aktiviteter bör med en god planering kunna genomföras för
flertalet av de arbetssökande under en begränsad tidsrymd. Individuella
handlingsplaner skall säkerställa detta. En bortre gräns för när aktiviteterna
skall vara genomförda och därigenom också för arbetslöshetsersättningen
bör därför sättas. Denna tidsrymd skall inte bara gälla för den arbetssökande
utan i minst lika hög grad för arbetsförmedlingen. Ett ömsesidigt
ansvarstagande bör således gälla. Ambitionen skall för bägge parter vara att
den arbetslöse har fått lämplig sysselsättning innan den bortre tidsgränsen
nås.

Samhället skall i detta syfte erbjuda en professionell
platsförmedlingsservice, vägledning, utbildning eller praktik m.m. För den
enskilde skall detta åtagande från samhällets sida motsvaras av ett aktivt
deltagande i sökprocessen och ett ansvar för att arbetslöshetstiden blir så
kort som möjligt.

En förändring av arbetslöshetsförsäkringen och det kontanta
arbetsmarknadsstödet (KAS) i riktning mot en omställningsförsäkring
kräver ingrepp i dessa stödsystems regelverk. Förslag i dessa avseenden
lämnas i det följande.

Kompensationsnivån i arbetslöshetsförsäkringen

Kompensationsnivån i arbetslöshetsförsäkringen sänktes den 1 januari 1996
från 80 till 75 procent av den tidigare inkomsten. Regeringen har emellertid,
bl.a. den ekonomiska vårpropositionen (prop. 1995/96:150), aviserat att den
kommer att föreslå att kompensationsnivån återställs till 80 procent fr.o.m.
den 1 januari 1998. Höjningen skall finansieras genom regelförändringar i
systemen för arbetslöshetsersättning. Regeringen lämnar i denna proposition
inte något förslag i denna fråga utan återkommer först när finansieringen av
höjningen är säkerställd.

En kraftfull utbildningssatsning

I vårpropositionen har regeringen aviserat en kraftfull satsning på utbildning
som skall göra det möjligt för främst arbetslösa att betydligt höja sin
kompetens och därmed också förbättra sina möjligheter på
arbetsmarknaden. 100 000 nya platser skall inrättas inom vuxenutbildningen
och 30 000 nya platser inom högskolan. Förslag i fråga om detta har lämnats
tidigare i denna proposition.

8.4

Denna satsning innebär betydande kostnader. Mot bakgrund av det Prop. 1995/96:222
statsfinansiella läget måste dessa kostnader till viss del finansieras genom
förändringar och omprioriteringar inom existerande utgiftsområden. Det
gäller även inom utgiftsområdet för arbetslöshetsersättningen (13). Till viss
del bör vidare kostnaderna för utbildningssatsningen finansieras genom de
minskade kostnader för arbetslöshetsersättning som det innebär när
arbetslösa i stället deltar i utbildning eller när arbetslösa går in som ersättare
för anställda som deltar i utbildning.

Utredningar

Utredningen om ersättning vid arbetslöshet och omställning (ARBOM, A
1995:2) har i sitt delbetänkande Grundläggande drag i en ny
arbetslöshetsförsäkring - alternativ och förslag (SOU 1996:51) behandlat
bl. a. frågan om en bortre gräns för ersättning. Den Arbetsmarknadspolitiska
kommittén (A 1994:1) har likaså i sitt slutbetänkande Aktiv
arbetsmarknadspolitik (SOU 1996:34) berört frågan om att tidsbegränsa
ersättningen.

Synpunkter på de två utredningarnas betänkanden i de delar som avser
arbetslöshetsersättningen har inhämtats vid ett av
Arbetsmarknadsdepartementet anordnat remissmöte den 25 april 1996. Vid
detta deltog företrädare för berörda myndigheter, organisationer och parter
på arbetsmarknaden. De deltagande framgår av avsnitt 8.4. De skriftliga
synpunkter som lämnades vid remissmötet finns tillgängliga i
Arbetsmarknadsdepartementet under dnr A96/3121/A.

Huvuddragen i regeringens förslag

-  Arbetsvillkoren i arbetslöshetsförsäkringen och KAS ändras till följande:
För att fa rätt till arbetslöshetsersättning under en första ersättningsperiod
skall den sökande under de tolv månader som omedelbart har föregått
anmälan som arbetslös hos arbetsförmedlingen ha utfört reguljärt
förvärvsarbete under minst 80 timmar per månad i minst nio månader.

-  Arbetslöshetsersättning grundad på ett arbetsvillkor uppfyllt genom
endast reguljärt förvärvsarbete lämnas under längst tre år (ersättningstid).
Den totala ersättningstiden delas upp i två 300-dagarsperioder och en sista
period som motsvarar det antal möjliga ersättningsdagar som återstår till
dess ersättningstiden går till ända. Ersättningstiden kan förlängas till högst
fyra år om sökanden under ersättningstiden har utfört reguljärt
förvärvsarbete eller har deltagit i reguljär utbildning.

-  För rätt till en ny ersättningsperiod inom ersättningstiden skall sökanden
ha uppfyllt ett nytt arbetsvillkor. Detta kan uppfyllas genom
arbetsmarknadspolitiska åtgärder liksom med viss annan tid som räknas som
med arbete jämställd tid om sökanden inte kvalificerar sig genom enbart

15 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 222

8.5

reguljärt förvärvsarbete.

Prop. 1995/96:222

- Ersättningen till den arbetslöse skall beräknas på genomsnittet av
arbetstiden och inkomsten under de senaste tolv månader som utgör
ramtiden. Normalarbetstiden minskas om den arbetslöse sänker sitt
arbetsutbud.

De förslag som regeringen redovisar i det följande bör träda i kraft den 1
januari 1997.

En sammanhållen försäkring vid arbetslöshet

I direktiven (dir. 1995:92) till Utredningen om ersättning vid arbetslöshet
och omställning (ARBOM-utredningen, A1995:12) ingår att studera
förutsättningarna för en sammanhållen arbetslöshetsförsäkring som innebär
en integrering av arbetslöshetsförsäkringen och det kontanta
arbetsmarknadsstödet.

I sitt delbetänkande Grundläggande drag i en ny arbetslöshetsförsäkring -
alternativ och förslag (SOU 1996:51) har utredningen övervägt tre olika
alternativ för utformningen av en sammanhållen arbetslöshetsförsäkring.
Utredningen förordar där ett alternativ som innebär ett bibehållande av
dagens system med arbetslöshetskassor och att en ny kassa med i huvudsak
samma uppbyggnad som de nuvarande kassorna bildas som ett komplement
för dem som inte är eller kan vara medlemmar i en nu existerande
arbetslöshetskassa.

Regeringen lägger inte nu fram ett förslag i denna fråga utan avvaktar
med sitt ställningstagande till dess att utredningen har avlämnat sitt
slutbetänkande i slutet av september 1996.

8.2 En bortre gräns

I det följande redovisas regeringens förslag till de förändringar som bör
genomföras i systemen för arbetslöshetsförsäkringen och KAS fr.o.m. den 1
januari 1997 för att införa en bortre gräns för ersättningen.

Varken den Arbetsmarknadspolitiska kommittén eller ARBOM-
utredningen har redovisat ett konkret förslag till hur en bortre gräns för
ersättningen bör utformas. Remissinstanserna har således inte haft något
heltäckande konkret förslag att ta ställning till. Allmänt kan sägas om
remissinstansernas synpunkter vid remissmötet den 25 april 1996 att dessa
var negativa till eller starkt ifrågasättande av en bortre gräns för
ersättningen. Synpunkter lämnades av flera instanser på frågor av central
betydelse för hur ett system med begränsad ersättningstid kan utformas.
Dessa synpunkter redovisas nedan.

8.6

8.2.1 Arbete kvalificerar

Prop. 1995/96:222

Regeringens förslag: För att få rätt till en inkomstrelaterad ersättning
från arbetslöshetsförsäkringen under en första ersättningsperiod skall
sökanden under tolv månader omedelbart före det att han eller hon
anmälde sig som arbetslös hos arbetsförmedlingen (ramtid) ha utfört
reguljärt förvärvsarbete i minst nio månader. Endast månad då sådant
arbete har utförts i minst 80 timmar räknas in (arbetsvillkor).

Som förvärvsarbete räknas inte arbete som har finansierats med stöd
av förordningen (1986:414) om rekryteringsstöd.

Den som har fått en ersättningsperiod och som när denna upphör
inte uppfyller arbetsvillkoret genom enbart reguljärt förvärvsarbete, kan
ändå kvalificera sig för en ny ersättningsperiod. Det sker genom att
delta i och fullfölja arbetsmarknadspolitiska åtgärder m.m. Dessa skall
ha bedrivits på minst halvtid under minst sex månader inom en ramtid
av tolv månader omedelbart före det att den tidigare ersättningsperioden
gick till ända. Viss annan tid får, precis som nu, då också
tillgodoräknas som med arbete jämställd tid för att uppfylla
arbetsvillkoret. Utbildning av annat slag än arbetsmarknadsutbildning
med en studiefinansiering som motsvarar arbetslöshetsersättningen bör
också återkvalificera till arbetslöshetsersättning.

För att få rätt till en första ersättningsperiod med KAS skall
sökanden ha förvärvsarbetat under minst sex månader. I övrigt gäller
för KAS samma villkor i fråga om omfattningen på arbete, om vilka
arbeten som kvalificerar för den första ersättningsperioden och för
återkvalificering som föreslås för den inkomstrelaterade ersättningen
från arbetslöshetsförsäkringen.

Utredningsförslag: ARBOM-utredningen överväger en förlängning av
arbetsvillkoret till en nivå på mellan sex och tolv månader. Detta skulle med
de nuvarande reglerna innebära att det krävs reguljärt förvärvsarbete i lägst
120 dagar resp, högst 240 dagar för ersättning. Ramtiden skulle kunna
fastställas till 12 resp. 18 månader. Det bör emellertid också finnas en
möjlighet att få enbart grundbelopp under en kortare tid för den som
uppfyller ett kortare arbetsvillkor. Om arbetsvillkoret höjs bör lägre krav
ställas vid återkvalificering byggd på tid som jämställs med tid då
förvärvsarbete har utförts.

Synpunkter vid remissmötet: Landsorganisationen i Sverige (LO),
Tjänstemännens Centralorganisation (TCO) och Arbetslöshetskassornas
Samorganisation (SO) anser att det nuvarande arbetsvillkoret i huvudsak är
väl avvägt. Dessa remissinstanser pekar på att en förlängning av
arbetsvillkoret främst skulle slå mot dem som är nytillträdande på
arbetsmarknaden som t.ex. ungdomar, invandrare och kvinnor. Det skulle
också återverka på täckningsgraden i arbetslöshetsförsäkringen. Sveriges
Akademikers Centralorganisation (SACO) instämmer i principen att fullt

8.7

skydd i arbetslöshetsförsäkringen bör kräva längre arbetsvillkor än dagens.
Studier måste emellertid även fortsättningsvis kunna kvalificera till ett
grundbelopp motsvarande KAS. Svenska Arbetsgivareföreningen (SAF)
anser att full ersättning bör lämnas först efter 24 månaders arbete. Arbete
under kortare tid skall dock ersättas med motsvarande lägre belopp.
Socialstyrelsen tycker att det är positivt att särskilda kvalificeringsregler för
de nytillträdande på arbetsmarknaden, dvs. ungdomar och invandrare,
diskuteras.

Arbetsmarknadsstyrelsen (AMS) anser att ett beslut om förlängt
arbetsvillkor bör grundas på mer ingående kunskaper om vilka effekter en
sådan förändring skulle få för olika grupper av arbetslösa.

Skälen för regeringens förslag: Rätten till arbetslöshetsersättning under en
första ersättningsperiod bör bygga på en fast förankring på
arbetsmarknaden. Sökanden skall ha förvärvsarbetat reguljärt under en viss
minsta tid och i en viss omfattning. Först vid förlusten av en sådan
anknytning till arbetsmarknaden bör ersättning vid arbetslöshet lämnas för
att ställa om till ett nytt arbete.

Mot denna bakgrund anser regeringen det befogat med en ändring av
arbetsvillkoret i såväl arbetslöshetsförsäkringen som KAS. Regeringen delar
därmed inte den uppfattning som har framförts av LO, TCO och SO.

Regeringens bedömning är att de nuvarande arbetsvillkoren i dessa båda
stödsystem (i arbetslöshetsförsäkringen gäller ett krav på minst 80 arbetade
dagar fördelade på minst fem månader inom en ramtid av tolv månader och
i KAS minst fem månader med minst 75 arbetade timmar per månad inom
en ramtid av tolv månader) inte innebär en tillräcklig anknytning. Detta
gäller såväl längden på arbetet som omfattningen av arbetstiden. En
förändring i dessa båda avseenden klargör tillsammans med redan beslutade
ändringar i fråga om avstängning vid slutande av ett arbete på egen begäran
m.m. att rätten till arbetslöshetsersättning förutsätter ett aktivt deltagande
och ansvarstagande från individen för sin sysselsättning. Endast om denna
insikt finns har vi råd att hålla ersättningen vid arbetslöshet på en rimlig
nivå. SAF:s förslag om ett arbetsvillkor på 24 månader för full ersättning
anser regeringen helt orealistiskt.

Förslaget om en förändring av arbetsvillkoren kan synas väl strängt, men
man bör hålla i minnet att för merparten av de förvärvsarbetande innebär det
inga förändringar i möjligheten att få ersättning vid arbetslöshet.
Tillsvidareanställningar med minst halvtid eller längre arbetstid är ändå den
absolut vanligaste anställningsformen på den svenska arbetsmarknaden.

För dem som har tillfälliga arbeten, säsongarbeten eller arbeten med ringa
arbetstid innebär förslaget en skärpning. Dessa arbetsformer kan vara
självvalda eller ofrivilliga. I det första fallet ger de föreslagna arbetsvillkoren
ett klart besked om hur mycket man måste arbeta för att få ersättning vid
arbetslöshet. För dem som har tillfälliga arbeten, säsongarbeten eller
deltidsarbeten och som söker mer arbete bör förslaget medverka till en
förändring av arbetsmarknaden i riktning mot fler tillsvidareanställningar
och arbeten med längre arbetstid. Det sistnämnda bör inte minst för

Prop. 1995/96:222

8.8

deltidsarbetande kvinnor innebära en utveckling mot arbeten som bättre
svarar mot arbetsutbudet. Arbetsgivarna kan inte längre övervältra
kostnaderna för korta deltider på samhället. Regeringen kommer att noga
följa vilka effekter de föreslagna ändringarna får för områden där tillfälliga
och korta anställningar är vanligt förekommande.

I fråga om vilka arbeten som skall få räknas till godo för den första
ersättningsperioden anser regeringen att detta bör gälla endast
förvärvsarbete för vilket arbetsmarknadspolitiskt stöd inte har lämnats. För
närvarande gäller att arbete för vilket rekryteringsstöd lämnas också får
tillgodoräknas som reguljärt arbete. Enligt regeringens mening bör ett
arbete för vilket sådant stöd har lämnats inte betraktas som reguljärt arbete
för uppfyllande av ett första arbetsvillkor i arbetslöshetförsäkringen. I likhet
med vad som gäller för närvarande bör emellertid anställningar för
arbetshandikappade som subventioneras genom lönebidrag, bidrag till
skyddat arbete hos offentliga arbetsgivare och hos Samhall AB grunda
ersättningsrätt för en första period med arbetslöshetsersättning.

Regeringens förslag är således att minst nio månaders arbete på minst
halvtid bör krävas för att få en första ersättningsperiod från
arbetslöshetsförsäkringen. För att lämna tid för arbetsbyte m.m. bör
emellertid de nio månaderna med arbete få fördelas på tolv månader
omedelbart före det att den arbetssökande anmälde sig som arbetslös hos
arbetsförmedlingen. I arbetslöshetsförsäkringen gäller för närvarande, som
nämnts ovan, att arbete skall ha utförts minst 80 dagar fördelade på minst
fem månader. Då räknas endast dagar då arbete har utförts minst tre timmar
per dag. Den totala arbetstiden som för närvarande krävs för ersättning från
arbetslöshetsförsäkringen uppgår således till minst 240 timmar under ett år.
Regeringens förslag innebär att det kommer att krävas minst 720 timmar
under ett år.

I fråga om KAS innebär förslaget dels att antalet erforderliga månader
med arbete utökas från fem till sex, dels att kravet på arbetade timmar ökas
från 75 till 80 per månad. Vad gäller vilka arbeten som får tillgodoräknas
bör samma regler gälla som för arbetslöshetsförsäkringen. Den tid som en
sökande i enskilt hem har vårdat åldring eller handikappad i sådan
utsträckning att han eller hon har varit förhindrad att stå till
arbetsmarknadens förfogande kan nu kvalificera sig för KAS. Denna
kvalificeringsgrund torde numera sakna praktisk betydelse och bör slopas
som ett led i förenklingen av ersättningsvillkoren.

Regeringens förslag innebär ingen ändring i fråga om den tid som kan
förlänga ramtiden och som nu finns reglerad i 8 §§ lagen om
arbetslöshetsförsäkring och lagen om kontant arbetsmarknadsstöd.
Ramtiden kan såldes förlängas på grund av styrkt sjukdom, viss utbildning
m.m.

I fråga om KAS bör möjligheten att kvalificera sig för en första
ersättningsperiod genom det s.k. studievillkoret finnas kvar som en
stimulans för främst ungdomar att fullfölja sin utbildning. Regeringen delar
i detta avseende den synpunkt som har framförts av SACO.

Den som har fått en första ersättningsperiod som har gått till ända skall
kunna få ytterligare ersättningsperioder. För den som då inte har

Prop. 1995/96:222

8.9

förvärvsarbetat tillräckligt för att uppfylla arbetsvillkoret på nytt skall gälla Prop. 1995/96:222
ett alternativt arbetsvillkor.

Möjligheterna att uppfylla det alternativa arbetsvillkoret bör vara
desamma som nu gäller enligt 7 §§ lagen om arbetslöshetsförsäkring och
lagen om kontant arbetsmarknadsstöd, dvs. bl.a. genom att delta i och
fullfölja arbetsmarknadsutbildning, andra arbetsmarknadspolitiska åtgärder
m.m. Regeringen föreslår också att den som deltagit i annan utbildning än
arbetsmarknadsutbildning med en studiefinansiering som motsvarar
arbetslöshetsersättningen skall få tillgodoräkna sig den tiden för att kunna
uppfylla ett nytt arbetsvillkor och återkvalificera sig till en ny
ersättningsperiod. Det rör sig här om utbildning upp till ett läsår som är ett
led i den kraftiga utbildningssatsning som nämnts tidigare i propositionen.
Det bör krävas att åtgärden eller utbildningen har bedrivits på minst halvtid,
dvs. har omfattat minst 80 timmar per månad, samt att aktiviteten har
omfattat minst sex månader under de senaste tolv månaderna omedelbart
före det att den tidigare ersättningsperioden gick till ända. Även i detta fall
bör denna ramtid på tolv månader kunna förlängas av de skäl som finns
angivna i 8 §§ lagen om arbetslöshetsförsäkring och lagen om kontant
arbetsmarknadsstöd. I fråga om hur många ersättningsperioder man skall
kunna få samt om ersättningsperiodemas liksom den totala ersättningstidens
längd se avsnitt 8.2.3.

Förslagen föranleder ändringar i 6, 7 och 8 §§ lagen om
arbetslöshetsförsäkring och lagen om kontant arbetsmarknadsstöd.
Förslagen bör träda i kraft den 1 januari 1997.

8.2.2 Aktivitet skall gälla

Regeringens förslag: För den som får arbetslöshetsersättning skall
den individuella handlingsplanen upprättas med sikte på att den
arbetslöse får en lösning på sin arbetslöshetssituation innan den bortre
tidsgränsen för ersättning nås.

Den som utan godtagbart skäl avvisar ett erbjudande om en
utbildning som ger rätt till en studiefinansiering motsvarande
arbetslöshetsersättningen skall avstängas från rätt till
arbetslöshetsersättning.

Utredningsförslag: Den Arbetsmarknadspolitiska kommittén betonar starkt
behovet av individuella handlingsplaner för de arbetslösa.
Handlingsplanerna skall vara målinriktade och syfta till en tillfällig eller fast
anställning.

Synpunkter vid remissmötet: Angående remissinstansernas synpunkter på
individuella handlingsplaner och om möjligheten att bedriva studier med
bibehållen arbetslöshetsersättning hänvisas till tidigare avsnitt i denna
proposition.

8.10

Skälen för regeringens förslag: Kärnpunkten i den bortre gränsen för Prop. 1995/96:222
arbetslöshetsersättning ligger i att den arbetslösa tiden skall användas på ett
meningsfullt och utvecklande sätt som underlättar för den arbetslöse att
återgå till reguljärt arbete. Denna återgång skall ske så snabbt som möjligt.

Den bortre gränsen för ersättningen skall inte behöva uppnås.

Många arbetssökande är anmälda förhållandevis kort tid på
arbetsförmedlingen och behöver inte särskilt mycket service. För dessa
fungerar redan nu den nuvarande arbetslöshetsersättningen som en
omställningsersättning. Andra emellertid, med en svagare ställning, behöver
längre tid och mer riktade insatser. För dessa skall den bortre gränsen för
ersättningen och den individuella handlingsplanen motverka den passivitet
som präglar dagens mer passiva ersättningssystem.

Redan nu upprättar arbetsförmedlingen individuella handlingsplaner för
många arbetssökande. Från statsmaktemas sida har behovet av sådana
planer hittills främst betonats när det gäller särskilda grupper, t.ex.
ungdomar och deltidsarbetslösa. I avsnitt 7 har regeringen redovisat sin mer
principiella syn på behovet av och innehållet i sådana planer. Denna innebär
bl.a. att individuella handlingsplaner bör vara regel för alla arbetssökande
om inte arbetsförmedlingen i enskilda fall bedömer dem som onödiga.
Handlingsplanen bör läggas fast i ett tidigt skede och skall syfta till en snabb
återgång för den arbetslöse till den reguljära arbetsmarknaden. Den
individuella handlingsplanen bör upprättas i ett nära samspel mellan
arbetsförmedlingen och den arbetssökande samt vid behov med medverkan
av andra berörda myndigheter och instanser, t.ex. kommunen och
försäkringskassan.

Behoven av service och insatser för dem som blir aktuella för
handlingsplaner är naturligtvis väldigt skiftande, från relativt enkel
platsförmedlingsservice och jobbsökaraktivitet till omfattande utbildningar
eller rehabiliteringsinsatser.

Avgörande skall emellertid vara att aktiviteterna leder till en
sysselsättning för den enskildes innan den bortre gränsen för ersättning nås.

Den period under vilken aktivitetsstöd lämnas skall rymmas inom den
totala ersättningstiden.

Tidigare i denna proposition har redovisats en kraftfull satsning på
utbildning mot bakgrund av bl.a. läget på arbetsmarknaden. Denna satsning
ingår som en del i regeringens strategi för att halvera den öppna
arbetslösheten till år 2000. Merparten av utbildningen avser
vuxenutbildning på gymnasial nivå. För att stimulera arbetslösa att delta i
utbildningen bör en förmånlig studiefinansiering gälla.

Den som utan godtagbart skäl tackar nej till ett erbjudande om
arbetsmarknadsutbildning eller någon annan åtgärd vid vilken
utbildningsbidrag lämnas eller om anställning avstängs från rätt till
arbetslöshetsersättning under viss tid. Detta följer av lagen om
arbetslöshetsförsäkring och lagen om kontant arbetsmarknadsstöd. Någon
motsvarande möjlighet till avstängning från rätt till ersättning för den som
tackar nej till en utbildning som ger rätt till en studiefinansiering som
motsvarar arbetslöshetsersättningen men som inte är sådant

8.11

utbildningsbidrag som avses här finns för närvarande inte. En sådan Prop. 1995/96:222
möjlighet bör införas i de nyss nämnda lagarna.

Detta innebär ändringar i 29 och 30 §§ lagen om arbetslöshetsförsäkring
och 26 och 27 §§ lagen om kontant arbetsmarknadsstöd. Som en
konsekvens bör 31 § lagen om arbetslöshetsförsäkring och 28 § lagen om
kontant arbetsmarknadsstöd upphävas.

8.23 Ett klart tidsperspektiv gäller

Regeringens förslag: Arbetslöshetsersättning som grundar sig på ett
arbetsvillkor som har uppfyllts genom endast reguljärt förvärvsarbete
lämnas under längst tre år (ersättningstid) fr.o.m. den första
karensdagen i den första ersättningsperioden. Även den tid under vilken
den arbetssökande deltar i en arbetsmarknadspolitisk åtgärd räknas in i
ersättningsperioden. Detsamma gäller om den arbetssökande deltagit i
annan utbildning med en studiefinansiering som motsvarar
arbetslöshetsersättningen.

För den som har kvalificerat sig för en första ersättningsperiod med
KAS genom studievillkoret räknas ersättningstiden fr.o.m. den första
ersättningsdagen i den första ersättningsperioden.

Den totala ersättningstiden delas upp i två 300-dagarsperioder och
en sista period som omfattar det antal ersättningsdagar som återstår till
dess att ersättningstiden går till ända. Villkoren för att få en ny
ersättningsperiod inom den totala ersättningstiden framgår av avsnitt

8.2.1 ovan. En ny ersättningsperiod räknas från det att den tidigare
ersättningsperioden gick till ända.

Den totala ersättningstiden bör emellertid kunna förlängas med
längst ett år. Det bör gälla om den sökande under ersättningstiden har
utfört reguljärt förvärvsarbete eller har deltagit i reguljär utbildning.
Ersättningstiden förlängs i motsvarande mån, dock längst så att den
omfattar totalt fyra år.

Utredningsförslag: ARBOM-utredningen bedömer att den bortre gränsen
för hur länge ersättning skall få lämnas bör infalla efter ett sammanlagt antal
dagar med ersättning som motsvarar tre till fyra års ersättningstid. Enligt
utredningen talar mycket för att arbetslösa över en viss ålder bör ha rätt till
längre tid med ersättning. För långtidsarbetslösa över t.ex. 55 år, som
utförsäkras, bör övervägas att låta grundbeloppet löpa över en längre tid,
som längst fram till pensionen.

I fråga om delperioder inom den totala ersättningstiden överväger
utredningen delperioder på antingen 200 eller 300 ersättningsdagar.

Synpunkter vid remissmötet: LO, TCO och SO anser i likhet med
utredningen att en rundgång i det arbetsmarknadspolitiska systemet inte är
något eftersträvansvärt. Inriktningen måste vara en återgång till den
reguljära arbetsmarknaden. Ett nödvändigt villkor för att införa någon form

8.12

av bortre parentes i arbetslöshetsförsäkringen är att det samtidigt klart Prop. 1995/96:222
framgår att den arbetslöse skall erbjudas alternativ i form av utbildning och
andra åtgärder som möjliggör omställning till nya yrkesområden eller andra
långsiktigt stabila lösningar för den enskilde.

SAF anser stt om nuvarande system med perioder behålls, så bör antalet
perioder vara två. Perioderna bör om möjligt kortas av, men kan omfatta
ungefärligen samma antal ersättningsdagar. Riksförsäkringsverket pekar på
behovet av ett klarläggande om hur andra avbrott än förvärvsarbete påverkar
kvalifikationstider och den bortre gränsen för ersättning. RFV tillstyrker
särskilt utredningens förslag om en längre ersättningstid för äldre personer.

AMS förutsätter att det inte är avsikten att utan tidsgräns utestänga berörda
personer från arbetslöshetsförsäkringen. För att så inte skall vara fallet måste
enligt AMS förslaget om längsta ersättningstid kombineras med förslag om
hur den försäkrade efter maximal ersättningstid på nytt skall kunna
kvalificera sig för ersättningstid vid arbetslöshet.

Svenska Kommunförbundet anser att så länge den arbetslöse står till
arbetsmarknadens förfogande finns det ingen annan rimlig anledning än
statsfinansiella skäl att klippa av arbetslöshetsförsäkringen och därmed det
statliga huvudansvaret för finansieringen.

Skälen för regeringens förslag: Den bortre gränsen för ersättning far inte
uppfattas som en frist då den arbetssökande utan något krav på aktivitet kan
få arbetslöshetsersättning. Tvärtom skall tiden med ersättning utnyttjas till
fullo för att hitta en lösning på den enskildes sysselsättningssituation.
Beroende på den sökandes kvalifikationer och andra förutsättningar kan
denna tid variera kraftigt.

Inledningsvis har redovisats en uppföljning av ett antal personer som har
varit inskrivna under en längre tid vid arbetsförmedlingen. 1 uppföljningen
anges att i december 1995 hade ca 90 000 personer varit långtidsinskrivna
vid arbetsförmedlingen i mer än fyra år. Mellan oktober 1994 och oktober
1995 ökade antalet personer som varit långtidsinskrivna över 36 månader
med nästan 62 procent enligt uppföljningen. Merparten av dessa har inte
varit arbetslösa i en följd under hela tiden utan de har varvat arbetslöshet
med olika arbetsmarknadspolitiska åtgärder, tillfälliga arbeten, varit sjuka
m.m. Det är detta som kallas "rundgång".

Detta förhållande kan naturligtvis vara självvalt men för merparten torde
det vara ofrivilligt. Det är framförallt för denna grupp av sökande som den
bortre gränsen för ersättning skall skapa en öppning till en fastare
förankring på arbetsmarknaden.

Som har anförts ovan skall tiden med arbetslöshetsersättning användas på
ett aktivt sätt som syftar till en snabb återgång till den reguljära
arbetsmarknaden. Individuella handlingsplaner skall säkerställa detta. Tiden
för att uppnå detta får emellertid inte vara för lång. Det måste finnas en
slutpunkt.

Med nuvarande ersättningssystem finns egentligen ingen begränsning för
hur länge arbetslöshetsersättning kan lämnas. Genom regelbundet

8.13

återkommande perioder med arbetsmarknadspolitiska åtgärder (t.ex. genom
utförsäkringsgarantin) kan den enskilde fortlöpande återkvalificera sig för
arbetslöshetsersättning. Även för arbetsförmedlingen kan det nuvarande
systemet innebära en enkel lösning på den enskildes försörjningssituation.
Regeringens uppfattning är att detta mönster måste brytas. En begränsning
av den totala ersättningstiden bör därför införas.

Regeringen har vid sina överväganden funnit att den totala
ersättningstiden bör sättas till längst tre år fr.o.m. det att den första
karensdagen i den första ersättningsperioden fullgjordes. Inom denna tid
skall det vara möjligt att finna en god lösning även för en arbetssökande som
behöver omfattande service eller åtgärder för att kunna återgå till den
reguljära arbetsmarknaden.

För att betona kravet på aktivitet bör den totala ersättningstiden delas upp
i ersättningsperioder. För rätt till en ny ersättningsperiod inom
ersättningstiden bör, som har beskrivits i avsnitt 8.2.1, krävas att den
arbetssökande visar på sin anknytning till arbetsmarknaden genom att utföra
reguljärt förvärvsarbete eller genom att delta i och fullfölja
arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Antalet ersättningsperioder bör uppgå till
två perioder om 300 ersättningsdagar och en sista period som omfattar det
antal ersättningsdagar som återstår till dess att ersättningstiden går till ända.
Förslaget innebär att samma ersättningsperioder bör gälla inom såväl
arbetslöshetsförsäkringen som KAS och oberoende av ålder.

Den totala ersättningstiden om tre år bör emellertid kunna förlängas om
den arbetssökande under denna har utfört reguljärt förvärvsarbete eller har
deltagit i reguljär utbildning. Dagar med reguljärt förvärvsarbete som inte
samtidigt har fyllts ut med arbetslöshetsersättning skall inte räknas in i
ersättningstiden utan skall i motsvarande mån förlänga denna, dock längst
med upp till ett år utöver den normala ersättningstiden på tre år. I detta fall
gäller således en längsta ersättningstid om fyra år.

En ny ersättningsperiod bör inte som för närvarande räknas av mot en
tidigare ersättningsperiod beroende på när det senaste arbetsvillkoret
uppfylldes. Den nya ersättningsperioden bör i stället fullt ut räknas från det
att den senaste ersättningsperioden gick till ända.

Enligt de nu gällande reglerna räknas dagar då den arbetssökande deltar i
en arbetsmarknadspolitisk åtgärd inte in i ersättningsperioden. Inga
ersättningsdagar förbrukas således under deltagandet. I detta avseende
föreslår regeringen en ändring som ligger i linje med ett aktivt utnyttjande
av kontantstöden. All tid, med undantag för reguljärt förvärvsarbete utan
samtidig utfyllnad med arbetslöshetsersättning och tid i reguljär utbildning
samt tid med föräldrapenning eller vid fullgörande av totalförsvarsplikt, som
är kvalificerande för en ny ersättningsperiod inom ersättningstiden, skall
räknas in i ersättningsperiodema.

Förslagen innebär ändringar i 14 och 15  §§ lagen om

arbetslöshetsförsäkring och lagen om kontant arbetsmarknadsstöd.
Förslagen bör träda i kraft den 1 januari 1997.

Prop. 1995/96:222

8.14

8.2.4 En mer rättvisande ersättning

Prop. 1995/96:222

Regeringens förslag: Den normalarbetstid och normalinkomst som
ligger till grund för beräkningen av ersättningen till den sökande utgör
ett genomsnitt av arbetstiden och inkomsten under de senaste tolv
månaderna före det att sökanden anmälde sig som arbetslös hos
arbetsförmedlingen.

Normalarbetstiden och normalinkomsten ökas om sökanden har
utfört reguljärt förvärvsarbete sammanhängande i minst sex månader
under ersättningstiden. Normalarbetstiden minskas om den arbets-
sökande sänker sitt arbetsutbud.

Förslaget gäller arbetslöshetsförsäkringen.

Utredningsförslag: ARBOM-utredningen har inte lämnat något förslag i
detta avseende.

Skälen för regeringens förslag: Avgörande för vilken ersättning som
lämnas till sökanden är omfattningen av det arbete och nivån på den inkomst
som han eller hon har haft före arbetslösheten.

För närvarande gäller inom arbetslöshetsförsäkringen att
normalinkomsten utgör den inkomst som sökanden vanligtvis fick under den
arbetstid som var normal för honom eller henne före arbetslöshetens inträde.

Normalarbetstiden utgör den genomsnittliga arbetstiden antingen i det
förvärvsarbete varigenom arbetsvillkoret har uppfyllts eller, om detta är
förmånligare för sökanden, allt det förvärvsarbete som har utförts under de
tolv månader som omedelbart har föregått arbetslösheten. I dessa tolv
månader räknas inte in månader som är s.k. överhoppningsbara enligt 8 §
lagen om arbetslöshetsförsäkring.

Den nuvarande ordningen innebär att såväl normalarbetstiden som
normalinkomsten kan grunda sig på förhållanden som ligger relativt långt
tillbaka i tiden. Detta återspeglar, enligt regeringens mening, inte på ett
rättvisande sätt sökandens verkliga anknytning till arbetsmarknaden. Det bör
finnas en mer omedelbar koppling mellan sökandens förvärvsinkomst under
den närmaste tiden före anmälan som arbetslös hos arbetsförmedlingen och
ersättningens storlek.

Regeringens förslag är därför att i arbetslöshetsförsäkringen den
ersättningsgrundande inkomsten bör utgöra ett genomsnitt av den sökandes
inkomster av förvärvsarbete under de tolv månaderna omedelbart före
anmälan som arbetslös hos arbetsförmedlingen. Likaså bör sökandens
normalarbetstid beräknas som ett genomsnitt av arbetstiden under samtliga
tolv månader.

För den absoluta merparten av de förvärvsarbetande innebär detta ingen
förändring. Den normala arbetstiden liksom normalinkomsten är för dessa
relativt stabil över tiden. För den som har en svagare förankring på
arbetsmarknaden kan förslaget få både positiva och negativa effekter i
förhållande till den nuvarande ordningen beroende på när under de tolv

8.15

månaderna som arbetstiden och inkomsten har varit högst. Den nu förslagna
ordningen bör enligt regeringens mening medverka till att den enskilde
skapar sig en bättre förankring på arbetsmarknaden.

Normalarbetstiden och normalinkomsten bör i princip ligga fast under
ersättningstiden. En förändring i dessa avseenden bör dock få ske i vissa fall.
Både normalarbetstiden och normalinkomsten bör få ökas om sökanden
under ersättningstiden har utfört reguljärt förvärvsarbete i större omfattning
och med en högre inkomst än tidigare.

Kravet för en förändring i dessa båda avseenden bör vara att arbetet skall
ha omfattat viss tid. Detta bör sättas till minst sex månaders
sammanhängande reguljärt förvärvsarbete inom ersättningstiden.
Deltagande i arbetsmarknadspolitiska åtgärder under ersättningstiden bör
inte föranleda någon ändring av normalarbetstiden eller normalinkomsten.
För den som under ersättningstiden har minskat sitt arbetsutbud bör
normalarbetstiden minskas i motsvarande mån.

Förslagen föranleder ändringar i 20 § lagen om arbetslöshetsförsäkring.
Förslagen bör träda i kraft den 1 januari 1997.

8.2.5 Övergångsbestämmelse

Prop. 1995/96:222

Regeringens förslag: För den som har påbörjat en ersättningsperiod
före den 1 januari 1997 räknas redan förbrukade ersättningsdagar i den
pågående ersättningsperioden in i den totala ersättningstiden.

Utredningsförslag: ARBOM-utredningen har inte lämnat något förslag i
detta avseende.

Skälen för regeringens förslag: Rent konkret innebär den bortre
parentesen en begränsning av ersättningstidens längd som inte finns i de
nuvarande stödsystemen. För att den nya ordningen med en begränsad
ersättningstid och därigenom en snabbare återgång till den reguljära
arbetsmarknaden för den sökande, skall få snabbt genomslag bör hänsyn
även tas till redan förbrukade ersättningsdagar. Detta bör emellertid
begränsas till förbrukade ersättningsdagar i en vid ikraftträdandet påbörjad
ersättningsperiod. Dessa dagar bör in i den totala ersättningstiden.

8.3 Kostnader

Förslagen om ändrade arbetsvillkor i arbetslöshetsförsäkringen och KAS
innebär en kostnadsminskning med 300 miljoner kronor under budgetåret
1997. Kostnadsminskningen kommer att bli större under de följande
budgetåren. Förslaget att arbete med rekryteringsstöd inte skall få
medräknas för att uppfylla ett första arbetsvillkor beräknas ge minskade
kostnader motsvararde ca 200 miljoner kronor. Förslagen medför således en

8.16

kostnadsminskning på sammanlagt 500 miljoner kronor under budgetåret
1997 för att därefter öka.

Regeringen aviserar i denna proposition en höjning av kompen-
sationsnivån i arbetslöshetsförsäkringen till 80 procent fr.o.m. den 1 januari
1998. Denna höjning kostar netto 1 500 miljoner kronor under det
budgetåret. Höjningen skall finansieras fullt ut på arbetslöshetsför-
säkringens utgiftssida.

Regeringen återkommer till riksdagen med förslag i dessa avseenden i
samband med att den under våren 1997 redovisar sina förslag med
anledning av ARBOM-utredningens arbete.

Följande finansiering är tillräcklig: de ovan redovisade förslagen om
arbetsvillkor och förvärvsbegrepp; en begränsning av uppräkningen av
ersättningen på grund av löneavtal till högst två procent och en samordning
av arbetslöshetsersättningen med avgångsvederlag, semesterersättning och
föräldrapenning.

Om de nya reglerna för arbetslöshetsersättning medför en ökning av det
kommunala utgiftstrycket skall detta regleras ekonomiskt enligt den
överenskommelse som träffats mellan regeringen och kommun- och
landstingsförbunden för åren 1997 och 1998.

Prop. 1995/96:222

8.4 Närvarande vid remissmötet den 25 april

Vid remissmötet lämnades synpunkter på delbetänkandet Grundläggande
drag i en ny arbetslöshetsförsäkring - alternativ och förslag (SOU 1996:51)
från Utredningen om ersättning vid arbetslöshet och omställning samt på
kapitel 5 i den Arbetsmarknadspolitiska kommitténs betänkande.

Närvarande var

Arbetslöshetskassornas samorganisation

Arbetsmarknadsstyrelsen

Centrala studiestödsnämnden

Finansdep artemetentet

Svenska kommunförbundet

Landsorganisationen i Sverige

Riksförsäkringsverket

Socialstyrelsen

Sveriges arbetsgivareförening

Sveriges Akademikers Centralorganisation

Tjänstemännens Centralorganisation

8.17

Prop. 1995/96:222

9 Författningskommentar

9.1    Förslaget till lag om ändring i lagen (1996:537) om
ändring i lagen (1978:69) om försäljningsskatt på
motorfordon

4§

Ändringen i punkten 1 innebär att försäljningsskatt inte skall tas ut för
personbilar som hänförs till miljöklass 1 eller 2 utan endast för personbi-
lar som hänförs till miljöklass 3.

8 §

Ändringen innebär att försäljningsskatten slopas för personbilar som
hänförs till miljöklass 1 eller 2. För personbilar som hänförs till miljö-
klass 3 sänks försäljningsskatten till 2 000 kr.

9.2   Förslaget till lag om ändring i fordonsskattelagen

(1988:327)

De i bilaga 1 angivna skattebeloppen för personbilar höjs med 50 pro-
cent på grundbeloppet och tilläggsbeloppet. För personbilar som kan
drivas med dieselolja och som är av årsmodell 1994 eller yngre höjs
grundbeloppet och tilläggsbeloppet med 15 procent.

9.3    Förslaget till lag om ändring i bilskrotningslagen
(1975:343)

9§

Ändringen i försäljningsskattelagen föranleder vissa ändringar i bilskrot-
ningslagen. Nuvarande lydelse av 9 § innebär att bilskrotningsavgift
skall tas ut i de fall försäljningsskatt skall betalas. Paragrafen har därför
ändrats så att denna hänvisning tagits bort, såvitt gäller personbilar,
vilket innebär att det även i fortsättningen skall tas ut skrotningsavgift
för personbilar.

9.4   Förslaget till lag om ändring i lagen (1994:1563) om
tobaksskatt

2, 8 och 37 §§

Ändringarna innebär att skattesatserna höjs.

9.1

42 §

Ändringarna, som rör indexeringen av skatten, har kommenterats i av-
snitt

4.4.

9.5    Förslaget till lag om tillfällig nedsättning av
stämpelskatt i vissa fall

1 §

1 paragrafen anges de allmänna förutsättningarna för att stämpelskatten
vid förvärv av fast egendom och tomträtter i vissa fall skall sättas ned.

2 §

Paragrafen tar sikte på förvärv som skett under tiden den 12 juni 1996 -
31 juli 1996 och där skattskyldighet inträtt senast sistnämnda dag. Efter-
som lagen träder i kraft den 1 augusti 1996 har skatten i nu avsedda fall
beräknats med tillämpning av de nu gällande högre skattesatserna. Skat-
tenedsättningen sker retroaktivt och av skäl som berörts i den allmänna
motiveringen (avsnitt 4.2.2) skall i så fall återbetalning av skatt och, i
förekommande fall, dröjsmålsavgift ske.

Återbetalningen, två tredjedelar av skatten enligt det ursprungliga
beslutet, skall enligt första stycket ske enligt bestämmelserna i 40 §
stämpelskattelagen.

Beslut om återbetalning skall enligt andra stycket anses utgöra ett
beslut enligt lagen (1984:404) om stämpelskatt vid inskrivningsmyndig-
heter.

9.6 Förslaget till lag om ändring i lagen (1984:404) om
stämpelskatt vid inskrivningsmyndigheter

2 §

Bestämmelsen innehåller den allmänna regeln om skattefrihet för staten.
Paragrafen är kompletterad med den nya bestämmelsen om Allmänna
pensionsfondens skattskyldighet.

9.7   Förslaget till lag om upphävande av lagen
(1994:1851) om skattelättnader för sparande i
allemansfond

Förslaget har behandlats i avsnitt 4.5.

Prop. 1995/96:222

9.2

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 10 juni 1996

Prop. 1995/96:222

Närvarande: statsministern Persson, ordförande, och statsråden, Peterson,
Freivalds, Tham, Åsbrink, Schori, Blomberg, Andersson, Winberg,
Uusmann, Johansson, von Sydow, Pagrotsky, Östros, Messing

Föredragande: statsministern Persson, statsråden Åsbrink, Östros, An-
dersson, Tham, Johansson, Winberg, Messing och von Sydow

Regeringen beslutar propositionen 1995/96:222 Vissa åtgärder för att
halvera arbetslösheten till år 2000, ändrade anslag för budgetåret
1995/96, finansiering m.m.

gotab 50125, Stockholm 1996