Regeringens proposition
1995/96:22

Tvåpartsprocess m.m. i de allmänna förvaltningsdomstolarna

Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.

Stockholm den 5 oktober 1995

Ingvar Carlsson

Laila Freivalds
(Justitiedepartementet)

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås det att det införs en obligatorisk tvåpartsprocess i
förvaltningsprocessen, där det allmänna företräds av den myndighet som först
beslutade i saken. En förvaltningsmyndighet vars beslut ändras av en
förvaltningsdomstol skall som huvudregel kunna överklaga domstolens dom.
Förvaltningsmyndigheten skall vara motpart om en enskild överklagar myndighetens
beslut till domstol. Generella regler om detta tas enligt förslaget in i
förvaltningsprocesslagen (1971:291). När det för särskilda måltyper finns behov
av en avvikande ordning regleras detta i den aktuella materiella lagstiftningen.
Den ändrade ordningen kombineras enligt förslaget med utvidgade möjligheter för
domstolen att avgöra ett mål utan att kommunicera överklagandet med företrädare
för det allmänna. Reglerna om kallelse till muntlig förhandling justeras så att
beslutsmyndigheten får föreläggas att inställa sig vid påföljd att dess utevaro
inte utgör hinder för målets vidare handläggning och avgörande.
I propositionen föreslås också att de flesta kvarvarande mål som överklagas
direkt till kammarrätt flyttas ner till länsrätt som första domstolsinstans. Det
gäller bl.a. mål enligt plan- och bygglagen, hälsoskyddslagen och
djurskyddslagen.
Ändringarna föreslås träda i kraft den 1 februari 1996.

Innehållsförteckning

1 Förslag till riksdagsbeslut................................ 6

2 Lagtext.................................................... 8
2.1 Förslag till lag om ändring i äktenskapsbalken...... 8
2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1919:426) om flottning i
allmän flottled..................................... 9
2.3 Förslag till lag om ändring i lagen (1939:608) om enskilda
vägar............................................... 10
2.4 Förslag till lag om ändring i lagen (1943:459) om tillsyn
över hundar och katter.............................. 13
2.5 Förslag till lag om ändring i lagen (1959:551) om beräkning
av pensionsgrundande inkomst enligt lagen (1962:381) om
allmän försäkring................................... 14
2.6 Förslag till lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän
försäkring.......................................... 15
2.7 Förslag till lag om ändring i naturvårdslagen (1964:822) 16
2.8 Förslag till lag om ändring i lagen (1966:742) om hotell- och
pensionatrörelse.................................... 17
2.9 Förslag till lag om ändring i lagen (1967:531) om tryggande
av pensionsutfästelse m.m........................... 18
2.10 Förslag till lag om ändring i miljöskyddslagen (1969:387) 19
2.11 Förslag till lag om ändring i lagen (1971:289) om allmänna
förvaltningsdomstolar............................... 20
2.12 Förslag till lag om ändring i förvaltningsprocesslagen
(1971:291).......................................... 21
2.13 Förslag till lag om ändring i rennäringslagen (1971:437) 23
2.14 Förslag till lag om ändring i livsmedelslagen (1971:511) 24
2.15 Förslag till lag om ändring i väglagen (1971:948)... 25
2.16 Förslag till lag om ändring i lagen (1973:370) om arbets-
löshetsförsäkring................................... 26
2.17 Förslag till lag om ändring i lagen (1973:371) om kontant
arbetsmarknadsstöd.................................. 28
2.18 Förslag till lag om ändring i lagen (1974:202) om beräkning
av strafftid m.m.................................... 30
2.19 Förslag till lag om ändring i lagen (1974:203) om
kriminalvård i anstalt.............................. 31
2.20 Förslag till lag om ändring i lagen (1974:1066) om förfarande
med förverkad egendom och hittegods m.m............. 32
2.21 Förslag till lag om ändring i utsädeslagen (1976:298) 33
2.22 Förslag till lag om ändring i lagen (1976:371) om
behandlingen av häktade och anhållna m.fl........... 34
2.23 Förslag till lag om ändring i passlagen (1978:302).. 35
2.24 Förslag till lag om ändring i lagen (1979:357) om yrkesmässig
försäljning av dyrkverktyg.......................... 37
2.25 Förslag till lag om ändring i renhållningslagen (1979:596) 38
2.26 Förslag till lag om ändring i epizootilagen (1980:369) 39
2.27 Förslag till lag om ändring i lagen (1980:578) om
ordningsvakter...................................... 40
2.28 Förslag till lag om ändring i lagen (1980:894) om
jaktvårdsområden.................................... 41
2.29 Förslag till lag om ändring i lagen (1981:533) om
fiskevårdsområden................................... 42
2.30 Förslag till lag om ändring i lagen (1982:636) om anordnande
av visst automatspel................................ 43
2.31 Förslag till lag om ändring i hälsoskyddslagen (1982:1080) 44
2.32 Förslag till lag om ändring i lagen (1983:1097) med vissa
bestämmelser om larmanläggningar m.m................ 45
2.33 Förslag till lag om ändring i räddningstjänstlagen
(1986:1102)......................................... 46
2.34 Förslag till lag om ändring i djurskyddslagen (1988:534) 47
2.35 Förslag till lag om ändring i produktsäkerhetslagen
(1988:1604)......................................... 48
2.36 Förslag till lag om ändring i lagen (1989:41) om TV-avgift 50
2.37 Förslag till lag om ändring i lagen (1990:613) om miljöavgift
på utsläpp av kväveoxider vid energiproduktion...... 51
2.38 Förslag till lag om ändring i begravningslagen (1990:1144) 52
2.39 Förslag till lag om ändring i lagen (1990:1183) om tillfällig
försäljning......................................... 53
2.40 Förslag till lag om ändring i lagen (1992:1231) om märkning
av textilier........................................ 54
2.41 Förslag till lag om ändring i lagen (1992:1232) om märkning
av hushållsapparater................................ 55
2.42 Förslag till lag om ändring i lagen (1992:1326) om personlig
skyddsutrustning för privat bruk.................... 56
2.43 Förslag till lag om ändring i lagen (1992:1327) om leksakers
säkerhet............................................ 57
2.44 Förslag till lag om ändring i lagen (1992:1402) om
undanförsel och förstöring.......................... 58
2.45 Förslag till lag om ändring i lagen (1992:1512) om
elektromagnetisk kompatibilitet..................... 59
2.46 Förslag till lag om ändring i lagen (1992:1514) om
måttenheter, mätningar och mätdon................... 60
2.47 Förslag till lag om ändring i lagen (1992:1683) om
provtagning på djur, m.m............................ 61
2.48 Förslag till lag om ändring i lagen (1992:1684) om
EEG-handelsgödsel................................... 62
2.49 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:137) om mottagande
av asylsökande m.fl................................. 63
2.50 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:451) om
försöksverksamhet med intensivövervakning med elektronisk
kontroll............................................ 64
2.51 Förslag till lag om ändring i stiftelselagen (1994:1220) 65
2.52 Förslag till lag om ändring i lagen (1995:000) om ändring i
plan- och bygglagen (1987:10)....................... 66

3 Ärendet och dess beredning................................. 68

4 Tidigare utredningar....................................... 69

5 Nuvarande ordning ......................................... 70

6 Tvåpartsprocess i allmän förvaltningsdomstol............... 72

7 Skriftväxling av överklaganden m.m......................... 83

8 Nedflyttning av mål från kammarrätt till länsrätt m.m...... 87

9 Kostnader.................................................. 93

10 Ikraftträdande m.m......................................... 94

11 Författningskommentar...................................... 95
11.1 Förslaget till lag om ändring i lagen (1959:551) om beräkning
av pensionsgrundande inkomst enligt lagen (1962:381) om
allmän försäkring................................... 95
11.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän
försäkring.......................................... 95
11.3 Förslaget till lag om ändring i lagen (1971:289) om allmänna
förvaltningsdomstolar............................... 95
11.4 Förslaget till lag om ändring i förvaltningsprocesslagen
(1971:291).......................................... 95
11.5 Förslaget till lag om ändring i lagen (1973:370) om
arbetslöshetsförsäkring ............................ 98
11.6 Förslaget till lag om ändring i lagen (1973:371) om kontant
arbetsmarknadsstöd.................................. 99
11.7 Förslaget till lag om ändring i lagen (1974:202) om beräkning
av strafftid m.m.................................... 99
11.8 Förslaget till lag om ändring i lagen (1974:203) om
kriminalvård i anstalt.............................. 99
11.9 Förslaget till lag om ändring i lagen (1976:371) om
behandlingen av häktade och anhållna m.fl........... 99
11.10 Förslaget till lag om ändring i produktsäkerhetslagen
(1988:1604).........................................100
11.11 Förslaget till lag om ändring i lagen (1989:41) om TV-avgift
100
11.12 Förslaget till lag om ändring i lagen (1994:137) om
mottagande av asylsökande m.fl......................100
11.13 Förslaget till lag om ändring i lagen (1994:451) om
försöksverksamhet med intensivövervakning med elektronisk
kontroll............................................101
11.14 Övriga förslag till lagändringar....................101

Bilaga 1 Lagrådsremissens lagförslag.........................102
Bilaga 2 Lagrådets yttrande..................................160

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 5 oktober 1995..164

1 Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen
antar regeringens förslag till
1. lag om ändring i äktenskapsbalken,
2. lag om ändring i lagen (1919:426) om flottning i allmän flottled,
3. lag om ändring i lagen (1939:608) om enskilda vägar,
4. lag om ändring i lagen (1943:459) om tillsyn över hundar ochkatter,
5. lag om ändring i lagen (1959:551) om beräkning avpensionsgrundande inkomst
enligt lagen (1962:381) om allmänförsäkring
6. lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring,
7. lag om ändring i naturvårdslagen (1964:822),
8. lag om ändring i lagen (1966:742) om hotell- och pensionatrörelse,
9. lag om ändring i lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelsem.m.,
10. lag om ändring i miljöskyddslagen (1969:387),
11. lag om ändring i lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar,
12. lag om ändring i förvaltningsprocesslagen (1971:291),
13. lag om ändring i rennäringslagen (1971:437),
14. lag om ändring i livsmedelslagen (1971:511),
15. lag om ändring i väglagen (1971:948),
16. lag om ändring i lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring,
17. lag om ändring i lagen (1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd,
18. lag om ändring i lagen (1974:202) om beräkning av strafftidm.m.,
19. lag om ändring i lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt,
20. lag om ändring i lagen (1974:1066) om förfarande med förverkadegendom och
hitte gods m.m.,
21. lag om ändring i utsädeslagen (1976:298),
22. lag om ändring i lagen (1976:371) om behandlingen av häktadeoch anhållna
m.fl.,
23. lag om ändring i passlagen (1978:302),
24. lag om ändring i (1979:357) om yrkesmässig försäljning av dyrkverktyg,
25. lag om ändring i renhållningslagen (1979:596),
26. lag om ändring i epizootilagen (1980:369),
27. lag om ändring i lagen (1980:578) om ordningsvakter,
28. lag om ändring i lagen (1980:894) om jaktvårdsområden,
29. lag om ändring i lagen (1981:533) om fiskevårdsområden,
30. lag om ändring i lagen (1982:636) om anordnande av visst automatspel,
31. lag om ändring i hälsoskyddslagen (1982:1080),
32. lag om ändring i lagen (1983:1097) med vissa bestämmelser om
larmanläggningar m.m.,
33. lag om ändring i räddningstjänstlagen (1986:1102),
34. lag om ändring i djurskyddslagen (1988:534),
35. lag om ändring i produktsäkerhetslagen (1988:1604),
36. lag om ändring i lagen (1989:41) om TV-avgift,
37. lag om ändring i lagen (1990:613) om miljöavgift på utsläpp avkväveoxider
vid ener giproduktion,
38. lag om ändring i begravningslagen (1990:1144),
39. lag om ändring i lagen (1990:1183) om tillfällig försäljning,
40. lag om ändring i lagen (1992:1231) om märkning av textilier,
41. lag om ändring i lagen (1992:1232) om märkning av hushållsapparater,
42. lag om ändring i lagen (1992:1326) om personlig skyddsutrustningför privat
bruk,
43. lag om ändring i lagen (1992:1327) om leksakers säkerhet,
44. lag om ändring i lagen (1992:1402) om undanförsel och förstöring,
45. lag om ändring i lagen (1992:1512) om elektromagnetisk kompatibilitet,
46. lag om ändring i lagen (1992:1514) om måttenheter, mätningaroch mätdon,
47. lag om ändring i lagen (1992:1683) om provtagning på djurm.m.,
48. lag om ändring i lagen (1992:1684) om EEG-handelsgödsel,
49. lag om ändring i lagen (1994:137) om mottagande av asylsökandem.fl.,
50. lag om ändring i lagen (1994:451) om försökverksamhet medintensiv-
övervakning med elektronisk kontroll,
51. lag om ändring i stiftelselagen (1994:1220),
52. lag om ändring i lagen (1995:000) om ändring i plan- ochbygglagen
(1987:10).

2 Lagtext

Regeringen har följande förslag till lagtext.

2.1 Förslag till lag om ändring i äktenskapsbalken

Härigenom föreskrivs att 15 kap. 2 och 4 §§ äktenskapsbalken skall ha följande
lydelse.

--------------------------------------------------------------------
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

15 kap.
2 §1
--------------------------------------------------------------------
Skattemyndighetens beslut i Skattemyndighetens beslut i
fråga om hindersprövning får fråga om hindersprövning får
överklagas hos länsrätten. överklagas hos allmän förvalt-
ningsdomstol.
Detsamma gäller beslut av Detsamma gäller beslut av
präster inom svenska kyrkan om präster inom svenska kyrkan om
förrättande av vigsel. förrättande av vigsel.
Prövningstillstånd krävs vid
överklagande till kammarrätten.

4 §2
--------------------------------------------------------------------
Länsstyrelsens beslut om Länsstyrelsens beslut om
tillstånd till äktenskap eller tillstånd till äktenskap eller om
om förrättande av vigsel får över- förrättande av vigsel får över-
klagas hos kammarrätten. klagas hos allmän förvaltnings-
domstol. Prövningstillstånd krävs
vid överklagande till
kammarrätten.

Denna lag träder i kraft den 1 februari 1996 men tillämpas inte i de fall där
det första beslutet i ärendet fattats dessförinnan.

**FOOTNOTES**

1 Senaste lydelse 1991:495.

2 Senaste lydelse 1991:495.

2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1919:426) om flottning i allmän
flottled

Härigenom föreskrivs att 84 a § lagen (1919:426) om flottning i allmän
flottled skall ha följande lydelse.

--------------------------------------------------------------------
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

84 a §1
--------------------------------------------------------------------
Beslut av länsstyrelsen om ut- Beslut av länsstyrelsen om ut-
seende eller entledigande av seende eller entledigande av
styrelseledamot eller revisor i styrelseledamot eller revisor i
flottningsförening, om flottningsförening, om
föranstaltande om åtgärd på sådan föranstaltande om åtgärd på sådan
förenings bekostnad, om utseende förenings bekostnad, om utseende
av förvaltare som avses i 82 a § av förvaltare som avses i 82 a §
eller med anledning av sådan eller med anledning av sådan
förvaltares beslut i fråga om förvaltares beslut i fråga om
återställningsåtgärder överklagas hosåterställningsåtgärder får överklagas
regeringen genom besvär. hos regeringen.
--------------------------------------------------------------------
Beslut av länsstyrelsen enligt Beslut av länsstyrelsen enligt
denna lag får i övriga fall över- denna lag får i övriga fall över-
klagas hos kammarrätten genom klagas hos allmän förvaltningsdom-
besvär. stol. Prövningstillstånd krävs vid
överklagande till kammarrätten.

Denna lag träder i kraft den 1 februari 1996 men tillämpas inte i de fall där
det första beslutet i ärendet fattats dessförinnan.

**FOOTNOTES**

1 Senaste lydelse 1983:649.

2.3 Förslag till lag om ändring i lagen (1939:608) om enskilda vägar

Härigenom föreskrivs att 70, 93, 98 och 107 §§ lagen (1939:608) om enskilda
vägar skall ha följande lydelse.

--------------------------------------------------------------------
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

70 §1Behörig länsstyrelse i frågor enligt detta kapitel är, där annat ej följer
av vad i 27 § stadgats, länsstyrelsen i det län där vägen, varom fråga är, eller
största delen därav är belägen.
--------------------------------------------------------------------
Mot länsstyrelsens beslut Länsstyrelsens beslut enligt 18,
enligt 18, 19, 48, 51, 52 eller 19, 48, 51, 52 eller 62 § får över-
62 § föres talan hos kammarrätten klagas hos allmän förvaltningsdom-
genom besvär. stol. Prövningstillstånd krävs vid
överklagande till kammarrätten.
--------------------------------------------------------------------
Talan mot annat beslut av läns- Annat beslut av länsstyrelse en-
styrelse enligt detta kapitel ligt detta kapitel överklagas, om
föres, där ej enligt vad ovan beslutet inte skall stå fast
stadgats vid beslutet skall enligt vad som särskilt
förbliva, hos regeringen genom föreskrivits ovan, hos regeringen.
besvär.

93 §2Då länsstyrelse meddelat beslut i ärende, som avses i detta kapitel, skall,
utom i fall som avses i fjärde stycket, genom länsstyrelsens försorg antingen
underrättelse om beslutets innehåll i vederbörliga delar tillställas envar, som
beslutet rörer, eller ock beslutet hållas tillgängligt på lämplig plats inom
orten, varom kungörelse skall införas i ortstidning och översändas till en sådan
nämnd som avses i 39 § första stycket.
--------------------------------------------------------------------
Mot länsstyrelsens beslut Länsstyrelsens beslut enligt
enligt detta kapitel i fråga om detta kapitel i fråga om
skyldighet för fastighet, som skyldighet för fastighet, som ingår
ingår i vägförening, att bidraga i vägförening, att bidraga till
till föreningens utgifter, om föreningens utgifter, om
skyldighet att gälda kostnad för skyldighet att gälda kostnad för
förrättning eller utredning, om förrättning eller utredning, om
föreläggande som avses i 87 §, om föreläggande som avses i 87 §, om
fastställelse av stadgar eller av fastställelse av stadgar eller av
beslut om ändring däri, om beslut om ändring däri, om
meddelande av föreskrifter att meddelande av föreskrifter att
gälla såsom stadgar, om förordnandegälla såsom stadgar, om förordnande
eller entledigande av syssloman, eller entledigande av syssloman,
om ersättning för uppdrag eller om om ersättning för uppdrag eller om
beslut av vägförening föres talan beslut av vägförening får överklagas
hos kammarrätten genom besvär. hos allmän förvaltningsdomstol.
Prövningstillstånd krävs vid
överklagande till kammarrätten.
--------------------------------------------------------------------
Talan mot annat beslut av läns- Annat beslut av länsstyrelse
styrelse enligt detta kapitel enligt detta kapitel överklagas,
föres, där ej enligt vad nedan om beslutet inte skall stå fast
föreskrives vid beslutet skall enligt vad som föreskrivits i
förbliva, hos regeringen genom fjärde stycket, hos regeringen.
besvär.
--------------------------------------------------------------------
Över beslut, varigenom läns- Beslut, varigenom länsstyrelse
styrelse förordnat förrättningsman förordnat förrättningsman eller
eller sakkunnigt biträde eller sakkunnigt biträde eller skrivit
skrivit underställning av underställning av utlåtande, får
utlåtande, må ej klagas. Ej heller inte överklagas. Detsamma gäller
må talan föras mot länsstyrelses länsstyrelses beslut rörande fast-
beslut rörande fastställande av ställande av särskilt värde å
särskilt värde å fastighet eller fastighet eller beslut, varigenom
mot beslut, varigenom förrättning förrättning återförvisats till för-
återförvisats till rättningsmannen. Att länsstyrel-
förrättningsmannen. Att talan ej måsens beslut i jävsfråga inte får
föras mot länsstyrelsens beslut i överklagas, följer av bestämmelserna
jävsfråga, följer av vad i 30 och i 30 och 78 §§.
78 §§ är stadgat.

98 §3Det åligger envar som äger begagna skogsväg för utforsling av skogs-
produkter mot erläggande av vägavgift att, i den mån styrelsen för
vägsamfälligheten det begär och å tid som styrelsen bestämmer, varje år till
denna lämna skriftliga uppgifter om den mängd skogsprodukter han under det
senaste året transporterat och den mängd han under det kommande året ämnar
transportera på olika delar av vägen.
--------------------------------------------------------------------
Försummar någon att fullgöra Försummar någon att fullgöra honom
honom enligt första stycket ålagd enligt första stycket ålagd
uppgiftsskyldighet, äger uppgiftsskyldighet, äger
länsstyrelsen vid vite förelägga länsstyrelsen vid vite förelägga
honom att fullgöra sådan honom att fullgöra sådan
skyldighet. Mot länsstyrelsens skyldighet. Länsstyrelsens beslut
beslut föres talan hos får överklagas hos allmän
kammarrätten genom besvär. förvaltningsdomstol.
Prövningstillstånd krävs vid över-
klagande till kammarrätten.

107 §4
--------------------------------------------------------------------
Mot länsstyrelses beslut enligt Länsstyrelses beslut enligt 100
100 eller 101 § eller om förelägg- eller 101 § eller om föreläggande
ande enligt 106 § föres talan hos enligt 106 § får överklagas hos
kammarrätten genom besvär. allmän förvaltningsdomstol. Pröv-
ningstillstånd krävs vid överklaga-
nde till kammarrätten.
--------------------------------------------------------------------
Talan mot annat beslut av läns- Annat beslut av länsstyrelse
styrelse enligt detta kapitel enligt detta kapitel får överklagas
föres hos regeringen genom besvär. hos regeringen.
--------------------------------------------------------------------
Beslut, varom fråga är i detta Beslut enligt detta kapitel
kapitel, skall lända till efter- skall, om inte annat förordnas,
rättelse utan hinder av förd gälla även om beslutet överklagas.
klagan, där ej annorlunda förord-
nas.

Denna lag träder i kraft den 1 februari 1996 men tillämpas inte i de fall där
det första beslutet i ärendet fattats dessförinnan.

**FOOTNOTES**

1 Senaste lydelse 1975:677.

2 Senaste lydelse 1991:1674.

3 Senaste lydelse 1971:586.

4 Senaste lydelse 1975:677.

2.4 Förslag till lag om ändring i lagen (1943:459) om tillsyn över hundar och
katter

Härigenom föreskrivs att 9 § lagen (1943:459) om tillsyn över hundar och
katter1 skall ha följande lydelse.

--------------------------------------------------------------------
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

9 §
--------------------------------------------------------------------
Polismyndighetens beslut Polismyndighetens beslut enligt
enligt denna lag får överklagas denna lag får överklagas hos läns-
hos länsstyrelsen. Länsstyrelsens styrelsen. Länsstyrelsens beslut
beslut får överklagas hos kammar- får överklagas hos allmän förvalt-
rätten genom besvär. ningsdomstol. Prövningstillstånd
krävs vid överklagande till kammar-
rätten.

Denna lag träder i kraft den 1 februari 1996 men tillämpas inte i de fall där
det första beslutet i ärendet fattats dessförinnan.

**FOOTNOTES**

1 Lagen omtryckt 1987:260.

2.5 Förslag till lag om ändring i lagen (1959:551) om beräkning av
pensionsgrundande inkomst enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring

Härigenom föreskrivs att 12 § lagen (1959:551) om beräkning av
pensionsgrundande inkomst enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring1 skall ha
följande lydelse.

--------------------------------------------------------------------
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

12 §2
--------------------------------------------------------------------
I ett mål, där en enskild part Bestämmelserna i 7 a § förvalt-
överklagar ett beslut hos länsrätt ningsprocesslagen (1971:291) om
eller kammarrätt, bestämmer förvaltningsmyndighets partsställ-
riksförsäkringsverket om verket ning gäller inte i fråga om mål som
skall vara part i målet. Om överklagas enligt denna lag. I ett
verket har beslutat att inte mål, där en enskild part överklagar
vara part får rätten ändå föreläggaett beslut hos länsrätt eller
verket att svara i målet, om det kammarrätt, bestämmer
finns skäl till det. Om en Riksförsäkringsverket om verket
enskild part klagar till skall vara part i målet. Om verket
kammarrätten och verket har varit har beslutat att inte vara part
part i länsrätten, är verket alltidfår rätten ändå förelägga verket att
motpart i kammarrätten. svara i målet, om det finns skäl
till det. Om en enskild part
klagar till kammarrätten och
verket har varit part i länsrätten,
är verket alltid motpart i
kammarrätten.
Riksförsäkringsverket får överklaga ett avgörande av länsrätten eller
kammarrätten även om verket inte har varit part där. Om en enskild part klagar
över kammarrättens avgörande är verket alltid motpart i Regeringsrätten.

Denna lag träder i kraft den 1 februari 1996.

**FOOTNOTES**

1 Lagen omtryckt 1976:1015.

2 Senaste lydelse 1990:349.

2.6 Förslag till lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring

Härigenom föreskrivs att 20 kap. 12 § lagen (1962:381) om allmän försäkring
skall ha följande lydelse.

--------------------------------------------------------------------
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

20 kap.
12 §1
--------------------------------------------------------------------
Riksförsäkringsverket har att Riksförsäkringsverket har att
verka för att bestämmelserna om verka för att bestämmelserna om den
den allmänna försäkringen tillämpasallmänna försäkringen tilllämpas
likformigt och rättvist. Verket likformigt och rättvist. Verket
får, även till förmån för enskild får, även till förmån för enskild
part, överklaga domstols och part, överklaga domstols och allmän
allmän försäkringskassas beslut försäkringskassas beslut samt begära
samt begära ändring enligt 10 a §. ändring enligt 10 a §.
Bestämmelserna i 7 a § förvalt-
ningsprocesslagen (1971:291) om
förvaltningsmyndighets
partsställning gäller inte i fråga
om mål som överklagas enligt denna
lag.
I mål, där en enskild part hos länsrätten överklagar en allmän
försäkringskassas beslut, bestämmer Riksförsäkringsverket om verket skall vara
part i målet. Detsamma gäller i mål i kammarrätten, där en enskild part över-
klagat länsrättens beslut. Även om Riksförsäkringsverket beslutat att inte vara
part, får domstolen förelägga verket att svara i målet, om det finns särskilda
skäl.
Den omständigheten att Riksförsäkringsverket inte varit part i domstolen
hindrar inte verket att överklaga domstolens beslut. Om en enskild överklagar
kammarrättens beslut, är verket alltid motpart.

Denna lag träder i kraft den 1 februari 1996.

**FOOTNOTES**

1 Senaste lydelse 1991:215.

2.7 Förslag till lag om ändring i naturvårdslagen (1964:822)

Härigenom föreskrivs att 40 § naturvårdslagen (1964:822) skall ha följande
lydelse.

--------------------------------------------------------------------
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

40 §1
En kommunal myndighets beslut enligt denna lag får överklagas hos
länsstyrelsen.
--------------------------------------------------------------------
Beslut av annan statlig myn- Beslut av annan statlig myndig-
dighet än regeringen i ärende het än regeringen i ärende enligt
enligt 13 §, 14 § tredje stycket, 13 §, 14 § tredje stycket, 17 §, 20 §
17 §, 20 § andra stycket, 21 §, 22 andra stycket, 21 §, 22 §, 24 §, 24
§, 24 §, 24 a §, 39 § såvitt avser a §, 39 § såvitt avser annat än
annat än handräckning eller 47 § fårhandräckning eller 47 § får
överklagas hos kammarrätten. överklagas hos allmän förvalt-
Beslut i övrigt enligt denna lag ningsdomstol. Beslut i övrigt en-
av annan statlig myndighet än ligt denna lag av annan statlig
regeringen får överklagas hos myndighet än regeringen får
regeringen. överklagas hos regeringen. Pröv-
ningstillstånd krävs vid överkla-
gande till kammarrätten.
Statens naturvårdsverk får överklaga beslut enligt denna lag eller enligt
bestämmelser som meddelats med stöd av lagen.
Finner en myndighet att den inte kan helt bifalla en framställning från
Fortifikationsverket eller Vägverket om undantag som avses i 16 § fjärde
stycket, skall ärendet hänskjutas till regeringens prövning.

Denna lag träder i kraft den 1 februari 1996 men tillämpas inte i de fall där
det första beslutet i ärendet fattats dessförinnan.

**FOOTNOTES**

1 Senaste lydelse 1994:854.

2.8 Förslag till lag om ändring i lagen (1966:742) om hotell- och
pensionatrörelse

Härigenom föreskrivs att 22 § lagen (1966:742) om hotell- och pensionatrörelse
skall ha följande lydelse.

--------------------------------------------------------------------
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

22 §1
--------------------------------------------------------------------
Talan mot polismyndighetens Polismyndighetens beslut enligt
beslut enligt denna lag föres denna lag får överklagas hos läns-
hos länsstyrelsen genom besvär. styrelsen.
Talan mot länsstyrelsens beslut Länsstyrelsens beslut enligt 13 §
enligt 13 § föres hos regeringen får överklagas hos regeringen.
genom besvär.
--------------------------------------------------------------------
Mot annat beslut av Annat beslut av länsstyrelsen
länsstyrelsen enligt denna lag enligt denna lag får överklagas hos
föres talan hos kammarrätten genom allmän förvaltningsdomstol.
besvär. Prövningstillstånd krävs vid över-
klagande till kammarrätten.

Denna lag träder i kraft den 1 februari 1996 men tillämpas inte i de fall där
det första beslutet i ärendet fattats dessförinnan.

**FOOTNOTES**

1 Senaste lydelse 1975:599.

2.9 Förslag till lag om ändring i lagen (1967:531) om tryggande av
pensionsutfästelse m.m.

Härigenom föreskrivs att 33 § lagen (1967:531) om tryggande av
pensionsutfästelse m.m. skall ha följande lydelse.

--------------------------------------------------------------------
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelese

33 §1
Tillsynsmyndighetens beslut enligt 22 § får överklagas hos regeringen.
I fråga om överklagande av annat beslut av tillsynsmyndigheten enligt denna
lag tillämpas 9 kap. 11 § första-tredje styckena stiftelselagen (1994:1220).
--------------------------------------------------------------------
Skattemyndighetens beslut Skattemyndighetens beslut
enligt 11 § tredje stycket får enligt 11 § tredje stycket får
överklagas hos kammarrätten. överklagas hos allmän
förvaltningsdomstol.
Prövningstillstånd krävs vid över-
klagande till kammarrätten.

Denna lag träder i kraft den 1 februari 1996 men tillämpas inte i de fall där
det första beslutet i ärendet fattats dessförinnan.

**FOOTNOTES**

1 Senaste lydelse 1994:1223.

2.10 Förslag till lag om ändring i miljöskyddslagen (1969:387)

Härigenom föreskrivs att 48 § miljöskyddslagen (1969:387) skall ha följande
lydelse.

--------------------------------------------------------------------
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

48 §1
Om inte något annat framgår av andra-femte styckena, får beslut i särskilda
fall enligt denna lag eller enligt föreskrift som beslutats med stöd av lagen
överklagas
1. hos länsstyrelsen, om beslutet har meddelats av en sådan nämnd som avses i
38 §,
2. hos koncessionsnämnden, om beslutet har meddelats av Statens naturvårdsverk
eller länsstyrelsen,
3. hos regeringen, om beslutet har meddelats av Koncessionsnämnden.
Koncessionsnämndens beslut i ett dit överklagat ärende får inte överklagas.
Länsstyrelsens beslut i frågor som avses i 8 a § andra och tredje styckena får
överklagas hos regeringen.
--------------------------------------------------------------------
Beslut i fråga om ersättning för Beslut i fråga om ersättning för
kostnader enligt 14 § femte kostnader enligt 14 § femte
stycket andra meningen eller 43 § stycket andra meningen eller 43 §
tredje stycket eller beslut i tredje stycket eller beslut i
fråga om förbud vid vite enligt 51 §fråga om förbud vid vite enligt 51 §
får överklagas hos kammarrätten. får överklagas hos allmän förvalt-
ningsdomstol. Prövningstillstånd
krävs vid överklagande till kam-
marrätten.
Särskilda bestämmelser om överklagande av beslut i frågor om miljöskyddsavgift
finns i 59-62 §§.

Denna lag träder i kraft den 1 februari 1996 men tillämpas inte i de fall där
det första beslutet i ärendet fattats dessförinnan.

**FOOTNOTES**

1 Senaste lydelse 1992:604.

2.11 Förslag till lag om ändring i lagen (1971:289) om allmänna
förvaltningsdomstolar

Härigenom föreskrivs att det i lagen (1971:289) om allmänna
förvaltningsdomstolar skall införas en ny paragraf, 14 a §, av följande lydelse.

--------------------------------------------------------------------
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

14 a §
--------------------------------------------------------------------
Innefattar ett överklagande även
en fråga som det ankommer på
regeringen att avgöra skall läns-
rätten överlämna målet till kammar-
rätten för handläggning enligt 9 §.

Denna lag träder i kraft den 1 februari 1996.

2.12 Förslag till lag om ändring i förvaltningsprocesslagen (1971:291)

Härigenom föreskrivs i fråga om förvaltningsprocesslagen (1971:291)
dels att 10 och 14 §§ skall ha följande lydelse,
dels att rubriken närmast före 3 § skall lyda Måls anhängiggörande m.m. ,
dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 7 a §, av följande lydelse.

--------------------------------------------------------------------
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

7 a §
--------------------------------------------------------------------
Om en enskild överklagar en
förvaltningsmyndighets beslut
skall den myndighet som först
beslutade i saken vara den
enskildes motpart sedan
handlingarna i ärendet överlämnats
till domstolen.
Första stycket gäller inte i fråga
om beslut som överklagas direkt
hos kammarrätt.

10 §
Ansöknings- eller besvärshandling eller annan handling, varigenom mål
anhängiggörs, och det som hör till den skall tillställas motpart eller annan mot
vilken åtgärd ifrågasätts. Mottagaren skall föreläggas att svara inom viss tid
vid påföljd att målet ändå kan komma att avgöras.
--------------------------------------------------------------------
Underrättelse enligt första Underrättelse enligt första
stycket behövs ej, stycket behövs inte,
1. om det inte finns anledning anta att talan kommer att bifallas helt eller
delvis,
--------------------------------------------------------------------
2. om underrättelse annars är 2. om underrättelse annars är
uppenbart onödig eller uppenbart onödig,
--------------------------------------------------------------------
3. om det kan befaras att 3. om motparten är en förvalt-
underrättelse skulle avsevärt för- ningsmyndighet och en under-
svåra genomförandet av beslut i rättelse är onödig eller
målet. 4. om det kan befaras att
underrättelse skulle avsevärt
försvåra genomförandet av beslut i
målet.

14 §
--------------------------------------------------------------------
Till muntlig förhandling skall Till muntlig förhandling skall
kallas sökande eller klagande och kallas sökande eller klagande och
den som har att svara i målet. den som har att svara i målet.
Enskild får föreläggas att inställaEnskild får föreläggas att inställa
sig personligen vid vite eller sig personligen vid vite eller
vid påföljd av att hans utevaro ej vid påföljd av att hans utevaro
utgör hinder för målets vidare inte utgör hinder för målets vidare
handläggning och avgörande. handläggning och avgörande.
Förvaltningsmyndighet eller annan
part, som enligt föreskrift i lag
företräder det allmänna, får föreläggas
att inställa sig vid påföljd att
partens utevaro inte utgör hinder
för målet vidare handläggning och
avgörande.
--------------------------------------------------------------------

Denna lag träder i kraft den 1 februari 1996. För beslut som har meddelats
före ikraftträdandet gäller äldre bestämmelser. Detsamma gäller även om beslutet
har överprövats av en annan förvaltningsmyndighet efter ikraftträdandet.

2.13 Förslag till lag om ändring i rennäringslagen (1971:437)

Härigenom föreskrivs att 99 § rennäringslagen (1971:437)1 skall ha följande
lydelse.

--------------------------------------------------------------------
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

99 §
--------------------------------------------------------------------
Länsstyrelsens beslut enligt 1, Länsstyrelsens beslut enligt 1,
12, 17, 21, 39, 43, 50, 62, 65 a 12, 17, 21, 39, 43, 50, 62, 65 a
och 71 §§, 72 § andra och tredje och 71 §§, 72 § andra och tredje
styckena samt 74, 79, 80, 93 och styckena samt 74, 79, 80, 93 och
97 §§ denna lag får överklagas hos 97 §§ denna lag får överklagas hos
kammarrätten. Länsstyrelsens allmän förvaltningsdomstol.
beslut att bevilja registrering Länsstyrelsens beslut att bevilja
av renmärken får dock inte över- registrering av renmärken får dock
klagas. inte överklagas. Prövningstillstånd
krävs vid överklagande till kammar-
rätten.
Länsstyrelsens beslut i övrigt enligt denna lag får överklagas hos Statens
jordbruksverk.
Jordbruksverkets beslut får överklagas hos regeringen. Verkets beslut i en
överklagad fråga som avser upplåtelse av rätt till jakt efter älg får dock
överklagas endast av sameby.
--------------------------------------------------------------------

Denna lag träder i kraft den 1 februari 1996 men tillämpas inte i de fall där
det första beslutet i ärendet fattats dessförinnan.

**FOOTNOTES**

1 Lagen omtryckt 1993:36.

2.14 Förslag till lag om ändring i livsmedelslagen (1971:511)

Härigenom föreskrivs att 34 och 35 §§ livsmedelslagen (1971:511)1 skall ha
följande lydelse.

--------------------------------------------------------------------
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

34 §
--------------------------------------------------------------------
Talan mot beslut enligt denna Länsstyrelsens beslut enligt
lag av länsstyrelse föres genom denna lag får överklagas hos allmän
besvär hos kammarrätten. förvaltningsdomstol. Prövnings-
tillstånd krävs vid överklagande
till kammarrätten.

35 §
--------------------------------------------------------------------
Mot beslut, som Statens livs- Beslut, som Statens livsmedels-
medelsverk i särskilt fall verk i särskilt fall meddelat
meddelat enligt denna lag eller enligt denna lag eller med stöd av
med stöd av regeringens regeringens förordnande enligt
förordnande enligt lagen, föres lagen, får överklagas hos allmän
talan hos kammarrätten genom förvaltningsdomstol. Prövnings-
besvär. tillstånd krävs vid överklagande
till kammarrätten.
--------------------------------------------------------------------
Talan mot annat beslut, som Annat beslut, som Statens
Statens livsmedelsverk meddelat livsmedelsverk meddelat enligt
enligt lagen eller med stöd av lagen eller med stöd av rege-
regeringens förordnande enligt ringens förordnande enligt lagen,
lagen, föres hos regeringen genom får överklagas hos regeringen. För
besvär. För tillvaratagande av tillvaratagande av konsument-
konsumentintresset inom livs- intresset inom livsmedelsområdet
medelsområdet får talan mot sådant får ett sådant beslut överklagas av
beslut föras av organisation, organisation, vilken är att anse
vilken är att anse som central som central arbetstagarorganisa-
arbetstagarorganisation enligt tion enligt lagen (1976:580) om
lagen (1976:580) om medbestäm- medbestämmande i arbetslivet eller
mande i arbetslivet eller mot- motsvarande sammanslutning på
svarande sammanslutning på arbetsgivarsidan.
arbetsgivarsidan.

Denna lag träder i kraft den 1 februari 1996 men tillämpas inte i de fall där
det första beslutet i ärendet fattats dessförinnan.

**FOOTNOTES**

1 Lagen omtryckt 1989:461.

2.15 Förslag till lag om ändring i väglagen (1971:948)

Härigenom föreskrivs att 74 § väglagen (1971:948)1 skall ha följande lydelse.

--------------------------------------------------------------------
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

74 §
--------------------------------------------------------------------
Länsstyrelsens beslut enligt Länsstyrelsens beslut enligt 37,
37, 38, 45-47 §, 48 § andra 38, 45-47 §, 48 § andra stycket,
stycket, 52, 53 § eller 64 § andra 52, 53 § eller 64 § andra stycket
stycket får överklagas hos får överklagas hos allmän för-
kammarrätten genom besvär. valtningsdomstol. Prövningstill-
stånd krävs vid överklagande till
kammarrätten.
Andra beslut av länsstyrelsen enligt denna lag än som avses i första stycket
får överklagas hos regeringen.
--------------------------------------------------------------------

Denna lag träder i kraft den 1 februari 1996 men tillämpas inte i de fall där
det första beslutet i ärendet fattats dessförinnan.

**FOOTNOTES**

1 Lagen omtryckt 1987:459.

2.16 Förslag till lag om ändring i lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring

Härigenom föreskrivs att 98 a § lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring1
skall ha följande lydelse.

--------------------------------------------------------------------
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

98 a §2
--------------------------------------------------------------------
Arbetsmarknadsstyrelsen skall Arbetsmarknadsstyrelsen skall
verka för att bestämmelserna i verka för att bestämmelserna i
denna lag tillämpas likformigt denna lag tillämpas likformigt och
och rättvist. Styrelsen får rättvist.
överklaga en domstols och en
arbetslöshets-kassas beslut i
ärenden om medlemmars rätt till
ersättning eller medlemskap.
--------------------------------------------------------------------
I mål, där enskild part hos I mål, där en enskild part hos
allmän förvaltningsdomstol över- allmän förvaltningsdomstol över-
klagar en arbetslöshetskassas be- klagar en arbetslöshetskassas be-
slut, bestämmer Arbetsmarknads- slut, är kassan den enskildes
styrelsen om styrelsen skall motpart. Arbetsmarknadsstyrelsen
vara part i målet. Detsamma gäller får överta arbetslöshetskassans
i mål i kammarrätten där en enskilduppgift att i länsrätten och kam-
part överklagat länsrättens beslut.marrätten föra det allmännas talan.
Även om Arbetsmarknadsstyrelsen Arbetsmarknadsstyrelsen för det
beslutat att inte vara part, får allmännas talan i Regeringsrätten.
domstolen förelägga styrelsen att
svara i målet, om det finns
särskilda skäl.
--------------------------------------------------------------------
Den omständigheten att Arbets-
marknadsstyrelsen inte varit
part i domstolen hindrar inte
styrelsen från att överklaga
domstolens beslut. Om en enskild
part överklagar kammarrättens
beslut, är styrelsen alltid
motpart.
--------------------------------------------------------------------
Styrelsen får, även till förmån för
enskild part, överklaga en dom-
stols och en arbetslöshets-kassas
beslut i ärenden om medlemmars rätt
till ersättning eller medlemskap.

Denna lag träder i kraft den 1 februari 1996. I det fall där beslut har med-
delats av en arbetslöshetskassa före ikraftträdandet gäller äldre bestämmelser.

**FOOTNOTES**

1 Lagen omtryckt 1991:1334.

2 Senaste lydelse 1995:708.

2.17 Förslag till lag om ändring i lagen (1973:371) om kontant
arbetsmarknadsstöd

Härigenom föreskrivs att 32 a § lagen (1973:371) om kontant
arbetsmarknadsstöd1 skall ha följande lydelse.

--------------------------------------------------------------------
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

32 a §2
--------------------------------------------------------------------
Arbetsmarknadsstyrelsen skall Arbetsmarknadsstyrelsen skall
verka för att bestämmelserna i verka för att bestämmelserna i
denna lag tillämpas likformigt denna lag tillämpas likformigt och
och rättvist. Styrelsen får rättvist.
överklaga en domstols och en
länsarbetsnämnds beslut i ärenden
om rätt till ersättning.
--------------------------------------------------------------------
I mål där en enskild part hos Arbetsmarknadsstyrelsen får
allmän förvaltningsdomstol över- överta länsarbetsnämndens uppgift
klagar en länsarbetsnämnds beslut, att i länsrätten och kammarrätten
bestämmer Arbetsmarknadsstyrelsen föra det allmännas talan. Arbets-
om styrelsen skall vara part i marknadsstyrelsen för det allmännas
målet. Detsamma gäller mål i talan i Regeringsrätten.
kammarrätten där enskild part över-
klagat länsrättens beslut. Även om
Arbetsmarknadsstyrelsen beslutat
att inte vara part, får domstolen
förelägga styrelsen att svara i
målet, om det finns särskilda skäl.
--------------------------------------------------------------------
Den omständigheten att Arbets-
marknadsstyrelsen inte varit
part i domstolen hindrar inte
styrelsen från att överklaga
domstolens beslut. Om en enskild
part överklagar kammarrättens
beslut, är styrelsen alltid
motpart.
--------------------------------------------------------------------
Styrelsen får, även till förmån för
enskild part, överklaga en dom-
stols och en länsarbetsnämnds
beslut i ärenden om rätt till
ersättning.

Denna lag träder i kraft den 1 februari 1996. I det fall där beslut har har
meddelats av en länsarbetsnämnd före ikraftträdandet gäller äldre bestämmelser.

**FOOTNOTES**

1 Lagen omtryckt 1994:929.

2 Senaste lydelse 1995:709.

2.18 Förslag till lag om ändring i lagen (1974:202) om beräkning av strafftid
m.m.

Härigenom föreskrivs att det i lagen (1974:202) om beräkning av strafftid m.m.
skall införas en ny paragraf, 30 §, av följande lydelse.

--------------------------------------------------------------------
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

--------------------------------------------------------------------
30 §
Kriminalvårdsstyrelsen får överta
uppgiften enligt 7 a § förvalt-
ningsprocesslagen (1971:291) att
i länsrätt och kammarrätt föra det
allmännas talan.
Kriminalvårdsstyrelsen för det
allmännas talan i Regeringsrätten.

Denna lag träder i kraft den 1 februari 1996 men tillämpas inte i de fall där
det första beslutet i ärendet fattats dessförinnan.

2.19 Förslag till lag om ändring i lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt

Härigenom föreskrivs att det i lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt
skall införas en ny paragraf, 59 a §, av följande lydelse.

--------------------------------------------------------------------
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

--------------------------------------------------------------------
59 a §
Kriminalvårdsstyrelsen får överta
uppgiften enligt 7 a § förvalt-
ningsprocesslagen (1971:291) att
i länsrätt och kammarrätt föra det
allmännas talan.
Kriminalvårdsstyrelsen för det
allmännas talan i Regeringsrätten.

Denna lag träder i kraft den 1 februari 1996 men tillämpas inte i de fall där
det första beslutet i ärendet fattats dessförinnan.

2.20 Förslag till lag om ändring i lagen (1974:1066) om förfarande med
förverkad egendom och hittegods m.m.

Härigenom föreskrivs att 9 § lagen (1974:1066) om förfarande med förverkad
egendom och hittegods m.m. skall ha följande lydelse.

--------------------------------------------------------------------
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

9 §
--------------------------------------------------------------------
Mot polismyndighets beslut i Polismyndighetens beslut i
ärende om utlämnande av egendom ärende om utlämnande av egendom
enligt 7 § första stycket föres enligt 7 § första stycket får
talan hos länsstyrelsen genom överklagas hos länsstyrelsen.
besvär. Mot länsstyrelsens beslut Länsstyrelsens beslut i sådant
i sådant ärende samt mot ärende samt Rikspolisstyrelsens
rikspolisstyrelsens beslut i beslut i ärende som avses i 8 §
ärende som avses i 8 § tredje tredje stycket får överklagas hos
stycket föres talan hos kammarrätt allmän förvaltningsdomstol. Pröv-
genom besvär. ningstillstånd krävs vid överkla-
gande till kammarrätten.

Denna lag träder i kraft den 1 februari 1996 men tillämpas inte i de fall där
det första beslutet i ärendet fattats dessförinnan.

2.21 Förslag till lag om ändring i utsädeslagen (1976:298)

Härigenom föreskrivs att 9 § utsädeslagen (1976:298) skall ha följande
lydelse.

--------------------------------------------------------------------
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

9 §1
--------------------------------------------------------------------
Tillsynsmyndighetens beslut Tillsynsmyndighetens beslut
enligt 3 a § tredje stycket får enligt 3 a § tredje stycket får
överklagas hos kammarrätten. överklagas hos allmän förvaltnings-
domstol. Prövningstillstånd krävs
vid överklagande till kammarrätten.

Denna lag träder i kraft den 1 februari 1996 men tillämpas inte i de fall där
det första beslutet i ärendet fattats dessförinnan.

**FOOTNOTES**

1 Senaste lydelse 1992:1682.

2.22 Förslag till lag om ändring i lagen (1976:371) om behandlingen av häktade
och anhållna m.fl.

Härigenom föreskrivs att det i lagen (1976:371) om behandlingen av häktade och
anhållna m.fl. skall införas en ny paragraf, 16 d §, av följande lydelse.

--------------------------------------------------------------------
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

--------------------------------------------------------------------
16 d §
Kriminalvårdsstyrelsen får överta
uppgiften enligt 7 a § förvalt-
ningsprocesslagen (1971:291) att
i länsrätt och kammarrätt föra det
allmännas talan.
Kriminalvårdsstyrelsen för det
allmännas talan i Regeringsrätten.

Denna lag träder i kraft den 1 februari 1996 men tillämpas inte i de fall där
det första beslutet i ärendet fattats dessförinnan.

2.23 Förslag till lag om ändring i passlagen (1978:302)

Härigenom föreskrivs att 27 och 28 §§ passlagen (1978:302) skall ha följande
lydelse.

--------------------------------------------------------------------
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

27 §1Passmyndighetens anmaning enligt 17 § att överlämna pass får inte
överklagas.
--------------------------------------------------------------------
I annat fall än som avses i I annat fall än som avses i
första stycket får första stycket får passmyndighetens
passmyndighetens beslut enligt beslut enligt denna lag överklagas
denna lag överklagas genom besvär hos länsstyrelsen, om beslutet har
hos länsstyrelsen, om beslutet meddelats av polismyndigheten,
har meddelats av och hos allmän förvaltningsdomstol,
polismyndigheten, och hos kam- om beslutet har meddelats av en
marrätten, om beslutet har med- passmyndighet utomlands.
delats av en passmyndighet utom
riket.
--------------------------------------------------------------------
Beslut av länsstyrelsen enligt Beslut av länsstyrelsen enligt
denna lag får överklagas hos denna lag får överklagas hos allmän
kammarrätten genom besvär. Grundas förvaltningsdomstol. Grundas
beslutet på att passtillstånd har beslutet på att passtillstånd har
vägrats eller på att framställning vägrats eller på att framställning
enligt 24 eller 25 § har gjorts enligt 24 eller 25 § har gjorts
hos passmyndigheten, får beslutet hos passmyndigheten, får beslutet
dock inte överklagas. dock inte överklagas.
--------------------------------------------------------------------
Prövningstillstånd krävs vid över-
klagande till kammarrätten.
28 §2
--------------------------------------------------------------------
Mot beslut av övervakningsnämnd Beslut av övervakningsnämnd
enligt denna lag förs talan genom enligt denna lag får överklagas hos
besvär hos kriminalvårdsnämnden kriminalvårdsnämnden eller den
eller den hovrätt, hos vilken hovrätt, hos vilken klaganden
klaganden skulle ha kunnat anföra skulle ha kunnat överklaga beslut
besvär över beslut som avses i 37 som avses i 37 kap. 8 § brotts-
kap. 8 § brottsbalken. balken.
--------------------------------------------------------------------
En chefsöverläkares beslut om En chefsöverläkares beslut om
anmälan enligt 20 § 1 får inte över-anmälan enligt 20 § 1 får inte
klagas. Socialstyrelsens beslut överklagas. Socialstyrelsens
enligt denna lag får överklagas beslut enligt denna lag får
hos kammarrätten. överklagas hos allmän
förvaltningsdomstol.
--------------------------------------------------------------------
Prövningstillstånd krävs vid över-
klagande till kammarrätten.

Denna lag träder i kraft den 1 februari 1996 men tillämpas inte i de fall där
det första beslutet i ärendet fattats dessförinnan.

**FOOTNOTES**

1 Senaste lydelse 1985:931.

2 Senaste lydelse 1991:1963.

2.24 Förslag till lag om ändring i lagen (1979:357) om yrkesmässig försäljning
av dyrkverktyg

Härigenom föreskrivs att 8 § lagen (1979:357) om yrkesmässig försäljning av
dyrkverktyg skall ha följande lydelse.

--------------------------------------------------------------------
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

8 §
--------------------------------------------------------------------
Polismyndighetens beslut över- Polismyndighetens beslut över-
klagas hos länsstyrelsen genom klagas hos länsstyrelsen.
besvär.
--------------------------------------------------------------------
Länsstyrelsens beslut överklagas Länsstyrelsens beslut får över-
hos kammarrätten genom besvär. klagas hos allmän förvaltnings-
domstol. Prövningstillstånd krävs
vid överklagande till kammarrätten.
Beslut enligt denna lag som rör annat än återkallelse av tillstånd skall gälla
omedelbart, om ej annat föreskrivs. Om det finns särskilda skäl för det, får
föreskrivas att beslut om återkallelse av tillstånd skall gälla omedelbart.

Denna lag träder i kraft den 1 februari 1996 men tillämpas inte i de fall där
det första beslutet i ärendet fattats dessförinnan.

2.25 Förslag till lag om ändring i renhållningslagen (1979:596)

Härigenom föreskrivs att 26 § renhållningslagen (1979:596) skall ha följande
lydelse.

--------------------------------------------------------------------
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

26 §
--------------------------------------------------------------------
En kommunal nämnds beslut En kommunal nämnds beslut enligt
enligt denna lag överklagas hos denna lag överklagas hos
länsstyrelsen genom besvär. länsstyrelsen.
Länsstyrelsens beslut överklagas Länsstyrelsens beslut överklagas
hos kammarrätten genom besvär. hos allmän förvaltningsdomstol.
Regeringen kan dock föreskriva Regeringen kan dock föreskriva att
att vissa beslut skall överklagas vissa beslut skall överklagas hos
hos regeringen genom besvär. regeringen.
Prövningstillstånd krävs vid
överklagande till kammarrätten.

Denna lag träder i kraft den 1 februari 1996 men tillämpas inte i de fall där
det första beslutet i ärendet fattats dessförinnan.

2.26 Förslag till lag om ändring i epizootilagen (1980:369)

Härigenom föreskrivs att 14 § epizootilagen (1980:369) skall ha följande
lydelse.

--------------------------------------------------------------------
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

14 §1
--------------------------------------------------------------------
En veterinärs beslut enligt 4 § En veterinärs beslut enligt 4 §
får överklagas hos länsstyrelsen får överklagas hos länsstyrelsen.
genom besvär.
--------------------------------------------------------------------
Länsstyrelsens beslut och Jord- Länsstyrelsens beslut och Jord-
bruksverkets beslut i särskilt bruksverkets beslut i särskilt
fall får överklagas hos fall får överklagas hos allmän för-
kammarrätten genom besvär. valtningsdomstol. Prövningstill-
stånd krävs vid överklagande till
kammarrätten.
Andra beslut av Andra beslut av Jordbruksverket
Jordbruksverket får överklagas hos får överklagas hos regeringen.
regeringen genom besvär.
--------------------------------------------------------------------
Beslut som avses i första och Beslut som avses i första och
andra styckena gäller med omedel- andra styckena gäller med omedel-
bar verkan, om ej annat förord- bar verkan, om inte något annat
nas. beslutas.
--------------------------------------------------------------------

Denna lag träder i kraft den 1 februari 1996 men tillämpas inte i de fall där
det första beslutet i ärendet fattats dessförinnan.

**FOOTNOTES**

1 Senaste lydelse 1991:394.

2.27 Förslag till lag om ändring i lagen (1980:578) om ordningsvakter

Härigenom föreskrivs att 10 § lagen (1980:578) om ordningsvakter skall ha
följande lydelse.

--------------------------------------------------------------------
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

10 §1Beslut som en polismyndighet har meddelat i ärenden enligt denna lag får
överklagas hos länsstyrelsen.
--------------------------------------------------------------------
Beslut som en länsstyrelse Beslut som en länsstyrelse eller
eller Rikspolisstyrelsen har Rikspolisstyrelsen har meddelat
meddelat enligt denna lag får enligt denna lag får överklagas hos
överklagas hos kammarrätten. allmän förvaltningsdomstol.
--------------------------------------------------------------------
Prövningstillstånd krävs vid över-
klagande till kammarrätten.

Denna lag träder i kraft den 1 februari 1996 men tillämpas inte i de fall där
det första beslutet i ärendet fattats dessförinnan.

**FOOTNOTES**

1 Senaste lydelse 1989:150.

2.28 Förslag till lag om ändring i lagen (1980:894) om jaktvårdsområden

Härigenom föreskrivs att 34 § lagen (1980:894) om jaktvårdsområden skall ha
följande lydelse.

--------------------------------------------------------------------
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

34 §
--------------------------------------------------------------------
Länsstyrelsens beslut enligt Länsstyrelsens beslut enligt
denna lag får överklagas hos kam- denna lag får överklagas hos allmän
marrätten genom besvär. förvaltningsdomstol. Pröv-
ningstillstånd krävs vid överkla-
gande till kammarrätten.
--------------------------------------------------------------------
Då beslut som länsstyrelsen Då beslut som länsstyrelsen,
eller kammarrätten meddelar länsrätten eller kammarrätten med-
enligt denna lag angår så många attdelar enligt denna lag angår så
avskrift av beslutet inte många att en kopia av beslutet
lämpligen kan tillställas envar av inte lämpligen kan tillställas var
dem, skall meddelande om och en av dem, skall meddelande
beslutet införas i ortstidning. om beslutet införas i ortstidning.
Tiden för överklagande skall räknasTiden för överklagande skall räknas
från den dag då kungörandet har från den dag då kungörandet har
skett. skett.
--------------------------------------------------------------------
Länsstyrelsens beslut skall Länsstyrelsens beslut skall gälla
gälla utan hinder av att det har även om det har överklagats, om
överklagats, om inte kammarrätten inte domstol beslutar annat.
förordnar annat.
--------------------------------------------------------------------

Denna lag träder i kraft den 1 februari 1996 men tillämpas inte i de fall där
det första beslutet i ärendet fattats dessförinnan.

2.29 Förslag till lag om ändring i lagen (1981:533) om fiskevårdsområden

Härigenom föreskrivs att 32 § lagen (1981:533) om fiskevårdsområden skall ha
följande lydelse.

--------------------------------------------------------------------
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

32 §
--------------------------------------------------------------------
Länsstyrelsens beslut enligt Länsstyrelsens beslut enligt
denna lag får överklagas hos kam- denna lag får överklagas hos allmän
marrätten genom besvär. förvaltningsdomstol. Pröv-
ningstillstånd krävs vid över-
klagande till kammarrätten.
--------------------------------------------------------------------
Då beslut som länsstyrelsen Då beslut som länsstyrelsen, läns-
eller kammarrätten meddelar rätten eller kammarrätten meddelar
enligt denna lag angår så många attenligt denna lag angår så många att
avskrift av beslutet inte en kopia av beslutet inte
lämpligen kan tillställas envar av lämpligen kan tillställas var och
dem, skall meddelande om en av dem, skall meddelande om
beslutet införas i ortstidning. beslutet införas i ortstidning.
Tiden för överklagande skall räknasTiden för överklagande skall räknas
från den dag då kungörandet har från den dag då kungörandet har
skett. skett.
--------------------------------------------------------------------
Länsstyrelsens beslut skall Länsstyrelsens beslut skall gälla
gälla utan hinder av att det har även om det har överklagats, om
överklagats, om inte kammarrätten inte domstol beslutar annat.
förordnar annat.
--------------------------------------------------------------------

Denna lag träder i kraft den 1 februari 1996 men tillämpas inte i de fall där
det första beslutet i ärendet fattats dessförinnan.

2.30 Förslag till lag om ändring i lagen (1982:636) om anordnande av visst
automatspel

Härigenom föreskrivs att 11 § lagen (1982:636) om anordnande av visst
automatspel skall ha följande lydelse.

--------------------------------------------------------------------
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

11 §1Socialnämndens beslut enligt denna lag får överklagas hos länsstyrelsen.
--------------------------------------------------------------------
Länsstyrelsens beslut i fråga om Länsstyrelsens beslut i fråga om
vitesföreläggande får inte över- vitesföreläggande får inte över-
klagas. Andra beslut av klagas. Andra beslut av
länsstyrelsen får överklagas hos länsstyrelsen får överklagas hos
kammarrätten. allmän förvaltningsdomstol.
Prövningstillstånd krävs vid över-
klagande till kammarrätten.

Denna lag träder i kraft den 1 februari 1996 men tillämpas inte i de fall där
det första beslutet i ärendet fattats dessförinnan.

**FOOTNOTES**

1 Senaste lydelse 1990:104.

2.31 Förslag till lag om ändring i hälsoskyddslagen (1982:1080)

Härigenom föreskrivs att 25 § hälsoskyddslagen (1982:1080) skall ha följande
lydelse.

--------------------------------------------------------------------
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

25 §1
Ett beslut av en sådan nämnd som avses i 4 § i en fråga som regleras i denna
lag eller i bestämmelser som meddelats med stöd av lagen får överklagas hos
länsstyrelsen.
--------------------------------------------------------------------
Länsstyrelsens beslut får över- Länsstyrelsens beslut får över-
klagas hos kammarrätten genom klagas hos allmän förvaltnings-
besvär. domstol. Prövningstillstånd krävs
vid överklagande till kammar-
rätten.

Denna lag träder i kraft den 1 februari 1996 men tillämpas inte i de fall där
det första beslutet i ärendet fattats dessförinnan.

**FOOTNOTES**

1 Senaste lydelse 1991:1669.

2.32 Förslag till lag om ändring i lagen (1983:1097) med vissa bestämmelser om
larmanläggningar m.m.

Härigenom föreskrivs att 12 § lagen (1983:1097) med vissa bestämmelser om
larmanläggningar m.m. skall ha följande lydelse.

--------------------------------------------------------------------
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

12 §
--------------------------------------------------------------------
Polismyndighetens beslut Polismyndighetens beslut enligt
enligt denna lag får överklagas denna lag får överklagas hos läns-
hos länsstyrelsen genom besvär. styrelsen.
Länsstyrelsens beslut får över- Länsstyrelsens beslut får över-
klagas hos kammarrätten genom klagas hos allmän förvaltnings-
besvär. domstol. Prövningstillstånd krävs
vid överklagande till kammarrätten.
Ett föreläggande enligt 8 § första stycket får inte överklagas särskilt.

Denna lag träder i kraft den 1 februari 1996 men tillämpas inte i de fall där
det första beslutet i ärendet fattats dessförinnan.

2.33 Förslag till lag om ändring i räddningstjänstlagen (1986:1102)

Härigenom föreskrivs att 60 § räddningstjänstlagen (1986:1102)1 skall ha
följande lydelse.

--------------------------------------------------------------------
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

60 §Ett beslut av en räddningsledare om fullgörande av tjänsteplikt enligt 44 §
eller om ingrepp i annans rätt enligt 45 § får överklagas hos länsstyrelsen. I
övrigt får räddningsledarens beslut med stöd av denna lag eller föreskrifter som
meddelats med stöd av lagen inte överklagas.
En kommunal nämnds beslut enligt denna lag eller enligt föreskrifter som
meddelats med stöd av lagen får överklagas hos länsstyrelsen.
--------------------------------------------------------------------
Länsstyrelsens beslut får över- Länsstyrelsens och andra till-
klagas hos kammarrätten. synsmyndigheters beslut får över-
Andra tillsynsmyndigheters be- klagas hos allmän förvaltnings-
slut får överklagas hos kammar- domstol. Detsamma gäller en stat-
rätten. Detsamma gäller en statlig lig myndighets beslut enligt 45
myndighets beslut enligt 45 och och 47 §§. Prövningstillstånd krävs
47 §§. vid överklagande till kammarrätten.

Denna lag träder i kraft den 1 februari 1996 men tillämpas inte i de fall där
det första beslutet i ärendet fattats dessförinnan.

**FOOTNOTES**

1 Lagen omtryckt 1992:948.

2.34 Förslag till lag om ändring i djurskyddslagen (1988:534)

Härigenom föreskrivs att 38 § djurskyddslagen (1988:534) skall ha följande
lydelse.

--------------------------------------------------------------------
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

38 §1Beslut av en kommunal nämnd enligt denna lag eller enligt bestämmelser som
meddelats med stöd av lagen får överklagas hos länsstyrelsen.
--------------------------------------------------------------------
Beslut, som annan statlig myn- Beslut, som annan statlig myn-
dighet än regeringen i särskilt dighet än regeringen i särskilt
fall meddelat enligt lagen eller fall meddelat enligt lagen eller
med stöd av regeringens med stöd av regeringens förordnande
förordnande enligt lagen, får enligt lagen, får överklagas hos
överklagas hos kammarrätten. allmän förvaltningsdomstol. Pröv-
ningstillstånd krävs vid över-
klagande till kammarrätten.
Annat beslut som Jordbruksverket eller annan statlig myndighet meddelat enligt
lagen eller med stöd av regeringens förordnande enligt lagen får överklagas hos
regeringen.
--------------------------------------------------------------------

Denna lag träder i kraft den 1 februari 1996 men tillämpas inte i de fall där
det första beslutet i ärendet fattats dessförinnan.

**FOOTNOTES**

1 Senaste lydelse 1991:1688.

2.35 Förslag till lag om ändring i produktsäkerhetslagen (1988:1604)

Härigenom föreskrivs att 9 och 26 §§ produktsäkerhetslagen (1988:1604) skall
ha följande lydelse.

--------------------------------------------------------------------
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

9 §1
Har en näringsidkare utfört en tjänst så att särskild risk för skada på person
eller egendom uppkommit kan Marknadsdomstolen ålägga honom att återkalla
tjänsten från dem, åt vilka tjänsten utförts. Detsamma gäller i fråga om dem som
innehar egendom som tjänsten avsett. Återkallelsen skall ske i en omfattning som
är skälig med hänsyn till behovet av att förebygga skadefall.
Åläggandet skall avse att näringsidkaren själv avhjälper det fel som
skaderisken hänför sig till eller lämnar ersättning för felets avhjälpande genom
annan. När ersättning utgår, skall den, om så behövs, täcka även kostnaden för
att återställa den egendom som tjänsten avsett i ursprungligt skick.
--------------------------------------------------------------------
Vid återkallelse enligt första
stycket tillämpas 8 § tredje
stycket första - tredje
meningarna.

26 §
Följande beslut enligt denna lag får inte överklagas,
1. beslut av konsumentverket enligt 4 § andra stycket andra meningen,
2. beslut av en tillsynsmyndighet enligt 14, 16 eller 17 §,
3. beslut av konsumentombudsmannen enligt 17 §,
4. beslut av en tillsynsmyndighet eller av konsumentombudsmannen om anmaning
enligt 19 § första stycket första meningen eller om vitesföreläggande efter
sådan anmaning,
5. beslut av konsumentombudsmannen om informations-, förbuds- eller
återkallelseföreläggande enligt 22 §,
6. beslut av konsumentombudsmannen eller av en tillsynsmyndighet enligt 25 §.
--------------------------------------------------------------------
Beslut av en tillsynsmyndighet Beslut av en tillsynsmyndighet
eller av konsumentombudsmannen i eller av konsumentombudsmannen i
annan fråga som avses i 19 § eller annan fråga som avses i 19 § eller
av en tillsynsmyndighet i en av en tillsynsmyndighet i en fråga
fråga som avses i 24 § som avses i 24 § första-tredje
första-tredje styckena överklagas styckena överklagas hos allmän
hos kammarrätten. Detsamma gäller förvaltningsdomstol. Detsamma
beslut av en tillsynsmyndighet gäller beslut av en till-
enligt föreskrifter som avses i synsmyndighet enligt föreskrifter
24 § fjärde stycket. som avses i 24 § fjärde stycket.
Prövningstillstånd krävs vid över-
klagande till kammarrätten.

Denna lag träder i kraft den 1 februari 1996 men tillämpas inte i de fall där
det första beslutet i ärendet fattats dessförinnan.

**FOOTNOTES**

1 Senaste lydelse 1994:610.

2.36 Förslag till lag om ändring i lagen (1989:41) om TV-avgift

Härigenom föreskrivs att 6 och 21 §§ lagen (1989:41) om TV-avgift skall ha
följande lydelse.

--------------------------------------------------------------------
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

6 §
TV-avgift betalas inte för TV-mottagare som
--------------------------------------------------------------------
1. innehas av någon som är 1. innehas av någon som är
anställd vid en utländsk be- anställd vid en utländsk be-
skickning eller ett lönat skickning eller ett
konsulat, om det har beslutats karriärkonsulat, om det har
av regeringen eller den beslutats av regeringen eller den
myndighet som regeringen myndighet som regeringen bestämmer
bestämmer att avgift inte skall att avgift inte skall betalas för
betalas för mottagaren, mottagaren,
2. har förts in i riket för tillfälligt bruk och är tullfri,
3. innehas på prov under högst 15 dagar, eller
4. är varaktigt undanställd eller obrukbar såvitt gäller tid efter det att
förhållandet skriftligen har anmälts till bolaget av den avgiftsskyldige.

21 §
--------------------------------------------------------------------
Bolagets beslut i ärenden om Bolagets beslut i ärenden om
omprövning enligt 15 § får över- omprövning enligt 15 § får överklagas
klagas hos kammarrätten. I övrigt hos allmän förvaltningsdomstol.
får bolagets beslut inte Bolaget skall därvid vara den
överklagas. enskildes motpart. I övrigt får
bolagets beslut inte överklagas.
Prövningstillstånd krävs vid
överklagande till kammarrätten.
Även om ett beslut enligt första
Även om ett beslut enligt första stycket första meningen överklagas,
stycket första meningen överkla- skall bolaget ändra beslutet, om
gas, skall bolaget ändra det är uppenbart oriktigt. Denna
beslutet, om det är uppenbart skyldighet gäller dock inte, om
oriktigt. Denna skyldighet gäller klaganden begär att beslutet tills
dock inte, om klaganden begär att vidare inte skall gälla eller om
beslutet tills vidare inte skall bolaget har överlämnat handlingarna
gälla eller om bolaget har i ärendet till länsrätten.
överlämnat handlingarna i ärendet
till kammarrätten.

Denna lag träder i kraft den 1 februari 1996 men tillämpas inte i de fall där
det första beslutet i ärendet fattats dessförinnan.

2.37 Förslag till lag om ändring i lagen (1990:613) om miljöavgift på utsläpp
av kväveoxider vid energiproduktion

Härigenom föreskrivs att 9 § lagen (1990:613) om miljöavgift på utsläpp av
kväveoxider vid energiproduktion skall ha följande lydelse.

--------------------------------------------------------------------
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

9 §
--------------------------------------------------------------------
Beslut som annan myndighet än Beslut som annan myndighet än
regeringen i särskilt fall regeringen i särskilt fall
meddelat i fråga om tillgodoföring meddelat i fråga om tillgodoföring
enligt 8 §, får överklagas hos enligt 8 §, får överklagas hos allmän
kammarrätten. förvaltningsdomstol. Prövnings-
tillstånd krävs vid överklagande
till kammarrätten.

Denna lag träder i kraft den 1 februari 1996 men tillämpas inte i de fall där
det första beslutet i ärendet fattats dessförinnan.

2.38 Förslag till lag om ändring i begravningslagen (1990:1144)

Härigenom föreskrivs att 9 kap. 7 § begravningslagen (1990:1144) skall ha
följande lydelse.

--------------------------------------------------------------------
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

9 kap.
7 §
--------------------------------------------------------------------
Länsstyrelsens beslut i ett Länsstyrelsens beslut i ett över-
överklagat ärende får överklagas hosklagat ärende får överklagas hos
kammarrätten. allmän förvaltningsdomstol.
--------------------------------------------------------------------
Hos kammarrätten får även Detsamma gäller länsstyrelsens
överklagas länsstyrelsens beslut beslut
- i ärende som avses i 5 kap. 4 §,
- om förfarande med aska enligt 5 kap. 5 § andra stycket,
- om flyttning av gravsatt stoft eller aska enligt 6 kap. 2 § andra stycket,
och
- om överflyttning eller upphörande av gravrätt enligt 7 kap. 34 §.
--------------------------------------------------------------------
Prövningstillstånd krävs vid över-
klagande till kammarrätten.

Denna lag träder i kraft den 1 februari 1996 men tillämpas inte i de fall där
det första beslutet i ärendet fattats dessförinnan.

2.39 Förslag till lag om ändring i lagen (1990:1183) om tillfällig försäljning

Härigenom föreskrivs att 13 § lagen (1990:1183) om tillfällig försäljning
skall ha följande lydelse.

--------------------------------------------------------------------
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

13 §En kommunal nämnds beslut i ärenden om tillstånd enligt denna lag får
överklagas hos länsstyrelsen.
--------------------------------------------------------------------
Länsstyrelsens beslut får över- Länsstyrelsens beslut får över-
klagas hos kammarrätten. klagas hos allmän förvaltningsdom-
stol. Prövningstillstånd krävs vid
överklagande till kammarrätten.

Denna lag träder i kraft den 1 februari 1996 men tillämpas inte i de fall där
det första beslutet i ärendet fattats dessförinnan.

2.40 Förslag till lag om ändring i lagen (1992:1231) om märkning av textilier

Härigenom föreskrivs att 6 § lagen (1992:1231) om märkning av textilier skall
ha följande lydelse.

--------------------------------------------------------------------
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

6 §
--------------------------------------------------------------------
Tillsynsmyndighetens beslut i Tillsynsmyndighetens beslut i
enskilda fall enligt denna lag enskilda fall enligt denna lag
eller enligt föreskrifter som har eller enligt föreskrifter som har
meddelats med stöd av lagen får meddelats med stöd av lagen får
överklagas hos kammarrätten. överklagas hos allmän förvaltnings-
domstol. Prövningstillstånd krävs
vid överklagande till kammarrätten.

Denna lag träder i kraft den 1 februari 1996 men tillämpas inte i de fall där
det första beslutet i ärendet fattats dessförinnan.

2.41 Förslag till lag om ändring i lagen (1992:1232) om märkning av
hushållsapparater

Härigenom föreskrivs att 7 § lagen (1992:1232) om märkning av
hushållsapparater skall ha följande lydelse.

--------------------------------------------------------------------
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

7 §
--------------------------------------------------------------------
Tillsynsmyndighetens beslut i Tillsynsmyndighetens beslut i
enskilda fall enligt denna lag enskilda fall enligt denna lag
eller enligt föreskrifter som har eller enligt föreskrifter som har
meddelats med stöd av lagen får meddelats med stöd av lagen får
överklagas hos kammarrätten. överklagas hos allmän förvaltnings-
domstol. Prövningstillstånd krävs
vid överklagande till kammarrätten.

Denna lag träder i kraft den 1 februari 1996 men tillämpas inte i de fall där
det första beslutet i ärendet fattats dessförinnan.

2.42 Förslag till lag om ändring i lagen (1992:1326) om personlig
skyddsutrustning för privat bruk

Härigenom föreskrivs att 13 § lagen (1992:1326) om personlig skyddsutrustning
för privat bruk skall ha följande lydelse.

--------------------------------------------------------------------
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

13 §
--------------------------------------------------------------------
Tillsynsmyndighetens beslut i Tillsynsmyndighetens beslut i
enskilda fall enligt 6 § eller enskilda fall enligt 6 § eller
enligt föreskrifter som har enligt föreskrifter som har
meddelats med stöd av 7 § får meddelats med stöd av 7 § får
överklagas hos kammarrätten. överklagas hos allmän
förvaltningsdomstol.
Prövningstillstånd krävs vid över-
klagande till kammarrätten.

Denna lag träder i kraft den 1 februari 1996 men tillämpas inte i de fall där
det första beslutet i ärendet fattats dessförinnan.

2.43 Förslag till lag om ändring i lagen (1992:1327) om leksakers säkerhet

Härigenom föreskrivs att 12 § lagen (1992:1327) om leksakers säkerhet skall ha
följande lydelse.

--------------------------------------------------------------------
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

12 §
--------------------------------------------------------------------
Tillsynsmyndighetens beslut i Tillsynsmyndighetens beslut i
enskilda fall enligt 5 § eller enskilda fall enligt 5 § eller
enligt föreskrifter som har enligt föreskrifter som har
meddelats med stöd av 6 § får meddelats med stöd av 6 § får
överklagas hos kammarrätten. överklagas hos allmän
förvaltningsdomstol.
Prövningstillstånd krävs vid över-
klagande till kammarrätten.

Denna lag träder i kraft den 1 februari 1996 men tillämpas inte i de fall där
det första beslutet i ärendet fattats dessförinnan.

2.44 Förslag till lag om ändring i lagen (1992:1402) om undanförsel och
förstöring

Härigenom föreskrivs att 20 § lagen (1992:1402) om undanförsel och förstöring
skall ha följande lydelse.

--------------------------------------------------------------------
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

20 §
Beslut av en myndighet med stöd av 8 eller 9 § får inte överklagas.
--------------------------------------------------------------------
Beslut av en myndighet enligt Beslut av en myndighet enligt
11 och 12 §§ får överklagas till 11 och 12 §§ får överklagas hos allmän
kammarrätten. förvaltningsdomstol. Pröv-
ningstillstånd krävs vid överkla-
gande till kammarrätten.

Denna lag träder i kraft den 1 februari 1996 men tillämpas inte i de fall där
det första beslutet i ärendet fattats dessförinnan.

2.45 Förslag till lag om ändring i lagen (1992:1512) om elektromagnetisk
kompatibilitet

Härigenom föreskrivs att 5 § lagen (1992:1512) om elektromagnetisk
kompatibilitet skall ha följande lydelse.

--------------------------------------------------------------------
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

5 §
--------------------------------------------------------------------
En tillsynsmyndighets beslut En tillsynsmyndighets beslut
enligt denna lag eller enligt enligt denna lag eller enligt
föreskrifter som har meddelats föreskrifter som har meddelats med
med stöd av lagen får överklagas stöd av lagen får överklagas hos
hos kammarrätten. allmän förvaltningsdomstol. Pröv-
ningstillstånd krävs vid överkla-
gande till kammarrätten.
Beslut om förbud gäller omedelbart och får verkställas utan hinder av
att det inte vunnit laga kraft.

Denna lag träder i kraft den 1 februari 1996 men tillämpas inte i de fall där
det första beslutet i ärendet fattats dessförinnan.

2.46 Förslag till lag om ändring i lagen (1992:1514) om måttenheter, mätningar
och mätdon

Härigenom föreskrivs att 7 § lagen (1992:1514) om måttenheter, mätningar och
mätdon skall ha följande lydelse.

--------------------------------------------------------------------
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

7 §
--------------------------------------------------------------------
En tillsynsmyndighets beslut En tillsynsmyndighets beslut
enligt denna lag eller enligt enligt denna lag eller enligt
föreskrifter som har meddelats föreskrifter som har meddelats med
med stöd av lagen får överklagas stöd av lagen får överklagas hos
hos kammarrätten. allmän förvaltningsdomstol. Pröv-
ningstillstånd krävs vid över-
klagande till kammarrätten.

Denna lag träder i kraft den 1 februari 1996 men tillämpas inte i de fall där
det första beslutet i ärendet fattats dessförinnan.

2.47 Förslag till lag om ändring i lagen (1992:1683) om provtagning på djur,
m.m.

Härigenom föreskrivs att 11 § lagen (1992:1683) om provtagning på djur, m.m.1
skall ha följande lydelse.

--------------------------------------------------------------------
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

11 §2Beslut av en kommunal nämnd enligt denna lag eller enligt föreskrifter som
meddelats med stöd av lagen får överklagas hos länsstyrelsen.
--------------------------------------------------------------------
Beslut som annan statlig Beslut som annan statlig
myndighet än regeringen i myndighet än regeringen i enskilda
enskilda fall meddelat enligt fall meddelat enligt lagen eller
lagen eller enligt föreskrifter enligt föreskrifter som meddelats
som meddelats med stöd av lagen med stöd av lagen får överklagas hos
får överklagas hos kammarrätten. allmän förvaltningsdomstol. Pröv-
ningstillstånd krävs vid överkla-
gande till kammarrätten.

Denna lag träder i kraft den 1 februari 1996 men tillämpas inte i de fall där
det första beslutet i ärendet fattats dessförinnan.

**FOOTNOTES**

1 Senaste lydelse av lagens rubrik 1993:1487.

2 Senaste lydelse 1993:1482.

2.48 Förslag till lag om ändring i lagen (1992:1684) om EEG-handelsgödsel

Härigenom föreskrivs att 10 § lagen (1992:1684) om EEG-handelsgödsel skall ha
följande lydelse.

--------------------------------------------------------------------
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

10 §
Länsstyrelsens beslut i ärende som avses i 5 § första stycket eller 6 § får
överklagas hos Jordbruksverket.
--------------------------------------------------------------------
Beslut av Jordbruksverket i Beslut av Jordbruksverket i
sådana ärenden får överklagas hos sådana ärenden får överklagas hos
kammarrätten. allmän förvaltningsdomstol. Pröv-
ningstillstånd krävs vid överkla-
gande till kammarrätten.

Denna lag träder i kraft den 1 februari 1996 men tillämpas inte i de fall där
det första beslutet i ärendet fattats dessförinnan.

2.49 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:137) om mottagande av
asylsökande m.fl.

Härigenom föreskrivs att 22 § lagen (1994:137) om mottagande av asylsökande
m.fl. skall ha följande lydelse.

--------------------------------------------------------------------
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

22 §1
Invandrarverkets eller socialnämndens beslut enligt denna lag får överklagas
hos allmän förvaltningsdomstol.
Invandrarverkets beslut får överklagas hos länsrätten i det län där
utlänningen vistades när beslutet fattades.
--------------------------------------------------------------------
Beslut enligt denna lag får
överklagas endast av den
enskilde.
Beslut i fråga om bistånd enligt denna lag gäller omedelbart.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

Denna lag träder i kraft den 1 februari 1996 men tillämpas inte i de fall där
det första beslutet i ärendet fattats dessförinnan.

**FOOTNOTES**

1 Senaste lydelse 1995:103.

2.50 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:451) om försöksverksamhet med
intensivövervakning med elektronisk kontroll

Härigenom föreskrivs att det i lagen (1994:451) om försöksverksamhet med
intensivövervakning med elektronisk kontroll skall införas en ny paragraf, 9 a
§, av följande lydelse.

--------------------------------------------------------------------
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

--------------------------------------------------------------------
9 a §
Kriminalvårdsstyrelsen får överta
uppgiften enligt 7 a § förvalt-
ningsprocesslagen (1971:291) att
i länsrätt och kammarrätt föra det
allmännas talan.
Kriminalvårdsstyrelsen för det
allmännas talan i Regeringsrätten.

Denna lag träder i kraft den 1 februari 1996 men tillämpas inte i de fall där
det första beslutet i ärendet fattats dessförinnan.

2.51 Förslag till lag om ändring i stiftelselagen (1994:1220)

Härigenom föreskrivs att 9 kap. 11 § stiftelselagen (1994:1220) skall ha
följande lydelse.

--------------------------------------------------------------------
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

9 kap.
11 §
--------------------------------------------------------------------
Tillsynsmyndighetens beslut Tillsynsmyndighetens beslut
enligt denna lag får överklagas enligt denna lag får överklagas hos
hos kammarrätten. Detta gäller allmän förvaltningsdomstol. Detta
dock inte beslut om att väcka gäller dock inte beslut om att
talan enligt 5 kap. 4 § första väcka talan enligt 5 kap. 4 § första
stycket eller 9 kap. 6 § första stycket eller 9 kap. 6 § första
stycket eller beslut enligt 9 stycket eller beslut enligt 9
kap. 6 § tredje stycket. kap. 6 § tredje stycket.
Tillsynsmyndighetens beslut enligt 4 kap. 8 §, 6 kap. 4 § eller 5 § andra
stycket, 9 kap. 5 § första stycket 3, i den del beslutet avser
verkställighetsförbud, eller 9 kap. 7 eller 8 § gäller även om de överklagas.
--------------------------------------------------------------------
Om tillsynsmyndighetens beslut Om tillsynsmyndighetens beslut
överklagas, skall tillsynsmyndig- överklagas, skall tillsynsmyndig-
heten föra talan för det allmänna. heten föra talan för det allmänna.
Överklagas kammarrättens beslut av Överklagas domstolens beslut av
tillsynsmyndigheten, skall över- tillsynsmyndigheten, skall
klagandet ha kommit in inom tre överklagandet ha kommit in inom
veckor från den dag då det över- tre veckor från den dag då det över-
klagade beslutet meddelades. klagade beslutet meddelades.
Länsstyrelsens beslut enligt 9 § Länsstyrelsens beslut enligt 9 §
överklagas hos kammarrätten. överklagas hos allmän förvaltnings-
Bestämmelserna i tredje stycket domstol. Bestämmelserna i tredje
om tillsynsmyndigheten och dess stycket om tillsynsmyndigheten
beslut gäller i sådant fall läns- och dess beslut gäller i sådant
styrelsen och dess beslut. fall länsstyrelsen och dess
beslut.
Prövningstillstånd krävs vid
överklagande till kammarrätten.

Denna lag träder i kraft den 1 februari 1996 men tillämpas inte i de fall där
det första beslutet i ärendet fattats dessförinnan.

2.52 Förslag till lag om ändring i lagen (1995:000) om ändring i plan- och
bygglagen (1987:10)

Härigenom föreskrivs att 13 kap. 4 § och ikraftträdande- och övergångs-
bestämmelserna till lagen (1995:000) om ändring i plan- och bygglagen (1987:10)1
skall ha följande lydelse.

--------------------------------------------------------------------
Lydelse enligt prop. 1994/95:230 Föreslagen lydelse

13 kap.
4 §Länsstyrelsens beslut enligt 12 kap. 2 § huruvida prövning skall ske eller ej
och länsstyrelsens förordnande enligt 12 kap. 4 § första stycket samt
länsstyrelsens beslut enligt 12 kap. 4 § andra stycket att lov eller
förhandsbesked inte skall gälla får inte överklagas.
--------------------------------------------------------------------
Andra beslut av länsstyrelsen Andra beslut av länsstyrelsen
enligt denna lag än de som anges enligt denna lag än de som anges i
i första stycket får överklagas hosförsta stycket får överklagas hos
kammarrätten om beslutet avser allmän förvaltningsdomstol om
beslutet avser
1. bygglov eller förhandsbesked inom område med detaljplan,
2. bygglov eller förhandsbesked inom område som inte omfattas av detaljplan
och överklagandet avser frågan om åtgärderna utgör kompletteringsåtgärder enligt
8 kap. 13 §, uppfyller kraven i 3 kap. eller strider mot områdesbestämmelser,
3. rivningslov eller marklov och överklagandet avser frågan om åtgärderna
strider mot en detaljplan eller områdesbestämmelser,
4. förordnanden enligt 6 kap. 19 § att avstå eller upplåta mark eller enligt 6
kap. 22 § om skyldighet att bekosta anläggande av gator och vägar samt
anordningar för vattenförsörjning och avlopp,
5. fråga enligt 9 kap.,
6. påföljder och ingripanden enligt 10 kap.,
7. debitering av avgifter som anges i 11 kap. 5 §,
hos regeringen i övriga fall.
--------------------------------------------------------------------
Prövningstillstånd krävs vid över-
klagande till kammarrätten.

1. Denna lag träder i kraft den 1 februari 1996.
2. Beträffande ärenden som avgjorts av kommunen före ikraftträdandet skall
äldre bestämmelser tillämpas utom såvitt avser 3 kap. 14 §.
--------------------------------------------------------------------
3. Bestämmelserna i 13 kap. 4 § i
sin nya lydelse tillämpas inte i
de fall där det första beslutet i
ärendet fattats dessförinnan.

**FOOTNOTES**

1 Lagen omtryckt 1992:1769.

3 Ärendet och dess beredning

Domstolsutredningen avlämnade i januari 1992 betänkandet Domstolarna inför
2000-talet - Arbetsuppgifter och förfaranderegler (SOU 1991:106). Förslagen i
betänkandet tar sikte på arbetsfördelningen mellan domstolar och
förvaltningsmyndigheter och mellan de allmänna domstolarna och de allmänna
förvaltningsdomstolarna. Utredningen tar också upp frågor om omprövning,
överklagande och instansordningen samt vissa andra processrättsliga frågor.
En stor del av Domstolsutredningens förslag har lett till lagstiftning. Det
gäller förslagen om utvidgade regler om prövningstillstånd i hovrätt och ändrad
instansordning vid överklagande av beslut som har meddelats av
kronofogdemyndighet (prop. 1992/93:216, bet. 1992/93:JuU34, rskr. 1992/93:373),
överflyttning av vissa likvidationsärenden från tingsrätt till Patent- och
registreringsverket (prop. 1993/94:190, bet. 1993/94:LU7, rskr. 1993/94:54),
enhetliga regler för överklagande till hovrätt och Högsta domstolen m.m. (prop.
1993/94:190, bet. 1993/94:JuU30, rskr. 1993/94:377) och handläggningen av
förmynderskapsärendena (prop. 1993/94:251, bet. 1993/94:LU3, rskr. 1993/94:29).
Utredningens förslag om nedflyttning från kammarrätt till länsrätt av ett
stort antal måltyper har genomförts etappvis. En första etapp trädde i kraft
den 1 oktober 1994 (prop. 1993/94:133, bet. 1993/94:JuU24, rskr. 1993/94:319).
En andra etapp i genomförandet av förslagen om nedflyttning av mål i
instanskedjan beslutades av riksdagen den 20 december 1994, (prop. 1994/95:27,
bet. 1994/95:JuU6, rskr. 1994/95:165), och trädde i kraft den 1 april 1995.
Domstolsutredningens förslag att den nuvarande förvaltningsprocesslagen
(1971:291) och lagen (1946:807) om handläggning av domstolsärenden skall slås
samman till en ny gemensam domstolsförfarandelag kommer inte att genomföras.
Inriktningen på reformarbetet är i stället att förvaltningsprocesslagen och
ärendelagen skall revideras var för sig på grundval av utredningens förslag. Ett
förslag till en ny ärendelag bereds för närvarande.
I detta ärende tar regeringen upp Domstolsutredningens förslag om en
tvåpartsprocess i de allmänna förvaltningsdomstolarna och vissa därmed
sammanhängande processrättsliga frågor. Vidare behandlas, med några undantag, de
återstående förslagen om nedflyttning av mål från kammarrätt till länsrätt och,
i samband därmed, om det skall krävas prövningstillstånd i kammarrätt för
aktuella måltyper.
Domstolsutredningens betänkande har remissbehandlats. En förteckning över de
remissinstanser som har yttrat sig över utredningens betänkande finns intagen i
Ds 1993:5 (i bilaga 1) liksom en sammanställning av remissvaren.

Lagrådet

Regeringen beslutade den 21 juni 1995 att inhämta Lagrådets yttrande över de
lagförslag som finns i bilaga 1. Lagrådets yttrande finns i bilaga 2.
Regeringen har i propositionens lagförslag följt Lagrådets förslag. Lagrådets
synpunkter behandlas i avsnitt 6 och 7 samt i författningskommentarerna till de
lagrum som Lagrådet lämnat synpunkter på.
Efter lagrådsgranskningen har tillkommit en följdändring i lagförslag 5 och
justering har gjorts i lagförslag 6. Därutöver har vissa redaktionella ändringar
gjorts i lagtexten.

4 Tidigare utredningar

Frågan om behovet av ett tvåpartsförfarande i förvaltningsprocessen fanns med
redan i 1950-talets rättssäkerhetsdebatt. Besvärssakkunniga uttalade sig
positivt om en tvåpartsprocess, men nöjde sig med att föreslå att en kommunal
myndighet skulle ha rätt att överklaga i ärenden där dess beslut ändrats (SOU
1964:27 s. 539 f.). Vid tillkomsten av förvaltningslagen och
förvaltningsprocesslagen tog föredragande statsrådet (prop. 1971:30 s. 399) upp
bl.a. frågan om det allmännas möjligheter att överklaga beslut, genom vilka ett
allmänt intresse fått vika för ett enskilt eller som annars kunde anses
förfördela ett offentligt intresse. Han tog även upp frågan om utsträckt
tillämpning av det kontradiktoriska förfarandet genom partsrepresentation för
det allmänna i förvaltningsärenden. Han ansåg att de nu berörda spörsmålen i ett
senare sammanhang borde bli föremål för en samlad bedömning.
Någon samlad bedömning har dock inte kommit till stånd före den som nu gjorts
av Domstolsutredningen. Frågan om man skall ha enparts- eller tvåpartsprocess
har emellertid varit uppe i många reformsammanhang, men de överväganden som har
gjorts har i de flesta fall varit begränsade till en viss måltyp. Ibland har
emellertid ett något vidare perspektiv anlagts.
Länsdomstolskommittén behandlade i betänkandet Länsrätternas målområde -
Administrativ tvåpartsprocess (SOU 1981:75) partsfrågorna i hälsovårdsmål,
djurskyddsmål, brandmål och vissa vapenmål. Enligt förslaget skulle beslut av en
kommunal nämnd, brandchef, brandstyrelse eller ett lokalt polisorgan överklagas
till länsrätt i stället för till länsstyrelse. I länsrätt skulle det allmännas
talan föras av ett allmänt ombud. De allmänna ombuden skulle enligt förslaget
förordnas av regeringen eller av den myndighet som regeringen bestämde.
Kommitténs förslag föranledde inte lagstiftning. Föredragande statsrådet ansåg
(prop. 1983/84:100, bil. 15) att länsstyrelserna borde kvarstå som
besvärsinstans. Han instämde visserligen i vissa av kommittén gjorda uttalanden
om att tvåpartsförfaranden i många fall kunde ha ett stort värde från
rättssäkerhetssynpunkt. Han befarade dock att kommitténs förslag skulle innebära
ett onödigt tungrott förfarande utan några påtagliga rättssäkerhetsvinster. Han
menade också att kommittén inte lyckats finna tillfredsställande lösningar på
problemet med hur de kommunala intressena skulle kunna göras gällande i
processen.
Förvaltningsrättsutredningen lade i betänkandet Ny förvaltningslag (SOU
1983:73) fram ett förslag om att ett beslut av en statlig myndighet alltid
skulle kunna överklagas av en central statlig myndighet, om beslutet rörde ett
intresse som myndigheten enligt särskild föreskrift skulle bevaka. En
ytterligare förutsättning för rätten att överklaga skulle vara att ett avgörande
i högsta instans var av vikt för ledningen av rättstillämpningen. När det gällde
de kommunala myndigheterna föreslog utredningen att kommunstyrelsen skulle ha
rätt att överklaga, när ett av något kommunalt organ fattat gynnande beslut
ändrades i högre instans.Under remissbehandlingen framfördes kritik från flera
håll och utredningens förslag ledde inte till lagstiftning.
Frågor om överklaganderätt för statliga myndigheter inom de allmänna
domstolarnas område har även behandlats i en idédel av betänkandet Översyn av
rättegångsbalken 2 Högsta domstolen och rättsbildningen (SOU 1986:1). I den
proposition som följde på betänkandet uttalade föredragande statsrådet (prop.
1988/89:78 s. 73) att hon delade den av utredningen framförda uppfattningen att
fullföljdsfrågan liksom dittills borde beaktas vid utformningen av
lagstiftningen på olika områden.
Senast frågor om enparts- eller tvåpartsprocess var uppe till bedömning var
år 1990 i samband med tillkomsten av det nya taxeringsförfarandet. De ändringar
i skattelagstiftningen som då gjordes innebar att de äldre systemen med
särskilda företrädare för det allmänna intresset i stor utsträckning ersattes av
att en beslutsmyndighet eller myndighet överordnad denna skall företräda detta
intresse.

5 Nuvarande ordning

I en process i förvaltningsdomstol står i de allra flesta fall någon enskilds
intressen mot allmänna intressen. I en del måltyper företräds de allmänna
intressena av ett allmänt organ såsom part. Därmed har processen i dessa mål
tvåpartskaraktär och betecknas som kontradiktorisk. I vissa måltyper kan det
även finnas fler än två parter. I de flesta måltyperna där enskilda intressen
står mot allmänna är de senare inte partsrepresenterade. Inom
förvaltningsprocessen är det brukligt att benämna dessa mål som enpartsmål.
Därmed ankommer det uteslutande på domstolen att tillvarata de allmänna
intressena.
En statlig myndighet anses inte utan författningsstöd kunna överklaga ett
beslut av en annan förvaltningsmyndighet, om inte myndigheten i beslutsinstansen
intagit partsställning. En statlig myndighet saknar i regel rätt att utan
författningsstöd överklaga ett domstolsavgörande genom vilket myndighetens
beslut ändrats.
Exempel på tvåpartsmål i de allmänna förvaltningsdomstolarna är taxeringsmål,
mål om administrativa frihetsberövanden och socialförsäkringsmål (i de senare är
tvåpartsförfarandet fakultativt).
Beslut i taxeringsärenden fattas av skattemyndighet (2 kap. 2 §
taxeringslagen [1990:324]; TL), och beslutet får överklagas hos länsrätten av
den skattskyldige, Riksskatteverket (RSV) och - i fråga om beslut om taxering
till kommunal inkomstskatt - kommunen (6 kap. 1 § TL). Om en skattskyldig
överklagar ett beslut, förs det allmännas talan i länsrätten och kammarrätten av
skattemyndigheten (6 kap. 15 § TL). Överklagar RSV, skall det allmännas talan
föras av verket. RSV för det allmännas talan i Regeringsrätten. En
skattemyndighet får uppdra åt en annan skattemyndighet att föra det allmännas
talan i ett visst ärende eller en viss grupp av ärenden, om denna myndighet
medger detta (6 kap. 16 § TL). RSV får även ta över uppgiften att i allmän
förvaltningsdomstol föra det allmännas talan i ett visst ärende eller en grupp
av ärenden. RSV får vidare uppdra åt en tjänsteman vid en skattemyndighet att
företräda verket i sådan domstol.
När det gäller de administrativa frihetsberövandena enligt lagen (1988:870)
om vård av missbrukare i vissa fall och lagen (1990:52) med särskilda
bestämmelser om vård av unga skall länsrätten besluta om vård enligt respektive
lag efter ansökan av socialnämnden. Nämnden företräder sedan det allmännas
intressen under hela processen om sådan vård.
På socialförsäkringslagstiftningens område finns ett något annorlunda
utformat tvåpartssystem (se 20 kap. 12 § lagen [1962:381] om allmän försäkring).
Beslutsmyndighet är i första hand allmän försäkringskassa, och överklagande kan
ske till länsrätt, kammarrätt och fram till den 1 juli 1995
Försäkringsöverdomstolen och därefter till Regeringsrätten.
Riksförsäkringsverket (RFV) kan överklaga såsom företrädare för det allmänna
intresset. I mål där en enskild part överklagar hos domstol bestämmer RFV om
verket skall vara part i målet. Även om RFV beslutar att inte vara part, får
domstolen förelägga verket att svara i målet, om det finns särskilda skäl. Den
omständigheten att verket inte varit part i lägre domstolsinstans hindrar inte
att verket överklagar domstolens beslut. Om en enskild part överklagar
kammarrättens beslut är verket alltid motpart.
Förvaltningsprocesslagen (1971:291) ger utrymme för flexibla lösningar när
det gäller tvåpartsprocess. Domstolen kan i många fall med stöd av 10 § andra
stycket förvaltningsprocesslagen avgöra ett mål utan hörande av motparten.
Möjligheterna att underlåta kommunicering utvidgades genom en lagändring år 1987
och omfattar numera sådana fall där det inte finns anledning att anta att talan
kommer att bifallas helt eller delvis, fall där kommunicering annars är
uppenbart onödig och fall där det kan befaras att underrättelse skulle avsevärt
försvåra genomförandet av beslut i målet.
I de mål som har enpartskaraktär kan beslutsmyndigheten genom att till
domstolen ge in sitt omprövningsbeslut faktiskt gå i svaromål på en enskilds
överklagande. Domstolen kan även med stöd av 13 § förvaltningsprocesslagen i mål
som formellt har enpartskaraktär fordra in yttrande från en
förvaltningsmyndighet som tidigare beslutat i saken. Därmed uppstår givetvis
inte en tvåpartsprocess i formell mening, men i det konkreta fallet kan
skillnaden gentemot en ordinär tvåpartsprocess bli liten även om givetvis en
viktig skillnad i de nu berörda fallen är att myndigheten inte har rätt att
överklaga. I de fall där det av en uttrycklig regel framgår att den myndighet
som har fattat det överklagade beslutet skall höras i målet om domstolen avser
att ändra det överklagade beslutet, se t.ex. 9 kap. 2 § alkohollagen
(1994:1738), står man ännu närmare tvåpartsprocessen.
Det förekommer också mål i de allmänna förvaltningsdomstolarna som är av två-
eller flerpartskaraktär till följd av att det finns enskilda parter som står mot
varandra. Exempel på detta är mål om verkställighet av domar eller beslut om
vårdnad och umgänge m.m. enligt 21 kap. föräldrabalken. Ibland kan vid sidan av
två enskilda parter förekomma en myndighet som tredje part, t.ex i vissa mål
enligt plan- och bygglagen (1987:10).

6 Tvåpartsprocess i allmän förvaltningsdomstol

--------------------------------------------------------------------
| Regeringens förslag: Om en enskild överklagar en förvalt- |
| ningsmyndighets beslut skall den myndighet som först beslutade |
| i saken vara den enskildes motpart. En generell regel om detta |
| tas in i förvaltningsprocesslagen. Av 33 § förvaltnings- |
| processlagen följer att myndigheten därigenom får rätt att |
| överklaga domstolens beslut. |
| När det för särskilda måltyper finns behov av en avvikande |
| ordning kan detta regleras i den aktuella materiella |
| lagstiftningen (se 2 § förvaltningsprocesslagen). |
| Den föreslagna ordningen skall dock inte gälla för mål som |
| överklagas till kammarrätt som första domstolsinstans. |
--------------------------------------------------------------------

Utredningens förslag: Utredningen föreslår regler om en fakultativ
tvåpartsprocess. Enligt förslaget skall domstol kunna uppdra åt en
förvaltningsmyndighet som beslutat i saken att som part företräda det allmännas
intressen i målet, om den enskilde parten inte redan har en motpart. En
förvaltningsmyndighet som beslutat i saken eller som är överordnad sådan
myndighet får också självmant inträda som part i förfarandet. En
förvaltningsmyndighet, vars beslut överklagas till länsrätten eller
kammarrätten, skall få överklaga domstolens beslut i saken, om domstolen ändrat
myndighetens beslut och ingen annan myndighet enligt särskild bestämmelse har
rätt att överklaga. Undantag från det som nu har sagts skall gälla beträffande
sekretessmål.
Remissinstanserna: Det stora flertalet remissinstanser som har yttrat sig i
denna del tillstyrker utredningens förslag, även om många har synpunkter vad
gäller enskildheter i förslaget. Kammarrätten i Göteborg vill att man går ännu
längre och skapar en obligatorisk tvåpartsprocess. Några remissinstanser
avstyrker förslaget eftersom de anser det vara oförenligt med hänsyn till kraven
på opartiskhet och saklighet för en beslutsmyndighet att uppträda som part i
samma ärende som man tidigare beslutat i. Regeringsrätten anser att behovet av
en ordning med tvåpartsprocess bör övervägas och i förekommande fall regleras
inom ramen för den materiella lagstiftningen för varje särskilt målområde.
Skälen för regeringens förslag: Inte minst mot bakgrund av att ett mycket
stort antal måltyper av enpartskaraktär numera skall överklagas till länsrätt
som första domstolsinstans har frågan om myndigheternas ställning i
förvaltningsprocessen fått ökad aktualitet. Instansordningsreformen innebär att
i princip samtliga förvaltningsmål överklagas till länsrätt som första
domstolsinstans. De flesta av de måltyper som har tillförts länsrätterna är s.k.
enpartsmål, dvs. den enskilde har ingen motpart. Om länsrätten ändrar ett
överklagat beslut till den enskildes fördel finns det enligt den gällande
ordningen ingen som kan överklaga beslutet. Det är enligt regeringens mening
inte tillfredsställande med en ordning som innebär att all rättsbildning inom
dessa målgrupper - när talan bifallits - stannar i länsrätt. Vi anser därför
inte, som Lagrådet ifrågasatt, att frågan om partsrepresentationen bör avvakta
den mer allmänna översyn av förvaltningsprocessen som förestår.
Det är bland annat med hänsyn till det mycket stora antalet författningar
inom förvaltningsområdet angeläget att finna en generell lösning som kan
tillämpas över hela det förvaltningsrättsliga fältet. En generell reglering i
förvaltningsprocesslagen lämnar utrymme för särskilda lösningar på vissa områden
eftersom förvaltningsprocesslagen inte gäller om det i lag eller förordning
meddelats bestämmelser som avviker från lagen (2 §). Det innebär att om det
finns särskilda behov för vissa måltyper kan, liksom görs redan i dag, särskilda
föreskrifter utformas i de materiella bestämmelserna för de aktuella måltyperna.
Frågan om myndigheternas ställning i förvaltningsprocessen består av många
delfrågor. En av delfrågorna är om i vilken utsträckning en
förvaltningsmyndighet skall ha rätt att överklaga en underordnad myndighets
beslut och/eller överklaga domstols dom eller beslut. Vi behandlar dessa frågor
först, innan vi går närmare in på myndigheternas ställning i domstolsprocessen
och på frågan om en eventuell tvåpartsprocess skall vara fakultativ eller
obligatorisk.

Förvaltningsmyndigheters möjlighet att överklaga domstols beslut

Domstolsutredningen behandlar i detta sammanhang inledningsvis frågan om det
finns skäl att generellt reglera frågan om en rätt för allmänna organ - lokala
eller centrala, statliga eller kommunala - att överklaga
förvaltningsmyndigheters beslut, dvs. att kunna angripa beslut av en
förvaltningsmyndighet som missgynnar det allmänna eller på annat sätt är
felaktiga eller tveksamma. Ett skäl för en sådan reglering kan enligt
utredningen vara behovet av en förbättrad prejudikatbildning. Ett annat skäl för
en sådan reglering kan vara önskemålet att - till förmån för det allmänna -
kunna rätta felaktiga avgöranden. Utredningen anser att behovet av en sådan
möjlighet att överklaga med inriktning endast på de enskilda fallen inte är så
stort och avstår från att lägga fram några förslag i den riktningen. Regeringen
gör här ingen annan bedömning.
Däremot föreslår utredningen en generell reglering av de fall där en enskild
överklagat ett förvaltningsbeslut till domstol och domstolen då ändrat beslutet
till den enskildes förmån. Domstolsutredningen föreslår en generell
lösning som är enkel och relativt billig, nämligen att förvaltningsmyndigheten -
den myndighet som fattat det aktuella förvaltningsbeslutet - ges rätt att
överklaga domstolsavgörandet, om inget annat samhälleligt organ har en sådan
rätt.
Det är en ordning som redan gäller på t.ex det kommunala självförvalt-
ningsområdet, bl.a. i måltyper om omhändertagande enligt lagen (1990:52) med
särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU), lagen (1988:870) om vård av
missbrukare i vissa fall (LVM) och bistånd enligt socialtjänstlagen (1980:620;
SoL). Smittskyddsläkare har också partsställning i och med att
smittskyddsläkaren har ansetts äga rätt att överklaga länsrätts dom genom vilken
smittskyddsläkarens ansökan om tvångsisolering enligt smittskyddslagen
(1988:1472) ogillats (RÅ 1993 ref 5). Sådana regler har också på senare tid
införts i 9 kap. 2 § i den nya alkohollagen (1994:1738). Syftet med denna
ordning är inte i första hand att åstadkomma en rättelse i det enskilda fallet
utan att ge myndigheten möjlighet att få klarlagt hur den skall förfara i fort-
sättningen.
Enligt regeringens mening är det angeläget att skapa goda förutsättningar för
prejudikatbildning på förvaltningsprocessens område. Det innebär bl.a. att man
uppnår en mer likformig rättstillämpning och man kan samhällsekonomiskt vinna
ganska mycket genom en överklaganderätt för beslutsmyndigheten, eftersom de
domstolsavgöranden det gäller av naturliga skäl måste avvika från myndighetens
beslut. Särskilt viktigt framstår detta för sådana fall som angår regler vilka
bygger på att det skall ske en mer eller mindre diskretionär prövning.
De flesta remissinstanserna har tillstyrkt Domstolsutredningens förslag.
Några remissinstanser har däremot kritiserat utredningens förslag och anfört att
tilltron till beslutsmyndighetens objektivitet i förfarandet kan komma att
rubbas om myndigheten kan överklaga och därigenom uppträda som part. Enligt
regeringens mening finns det generellt sett ingen grund för sådana farhågor.
Några sådana problem har t.ex. knappast gett sig till känna inom de områden som
nämnts ovan, där socialnämnd och länsstyrelse (numera socialnämnd) givits rätt
att överklaga mål enligt LVU, LVM och SoL. Det finns emellertid målområden där
det kan vara olämpligt att den beslutande myndigheten har rätt att överklaga.
Ett exempel är lagstiftningen om psykiatrisk vård m.m. som redan innehåller
uttryckliga regler om förbud för chefsöverläkaren att överklaga domstols dom. I
de fall det finns behov av undantag kan detta således regleras särskilt i den
materiella lagstiftningen. Lagrådet har kommenterat denna fråga från mer
generella utgångspunkter. Den fråga som man enligt Lagrådet i främsta rummet har
anledning att ställa är huruvida en förvaltningsmyndighet vid beslutsfattandet
kan anses inta en opartisk ställning, om myndigheten i händelse av överklagande
får rollen av motpart till den enskilde. Enligt Lagrådet är det här inte fråga
om en tolkning av Europakonventionens bestämmelser utan av det krav på
opartiskhet som följer av den svenska regeringsformen. Redan genom att meddela
ett beslut till den enskildes nackdel kan myndigheten sägas i viss mån komma i
motsatsställning till denne, och det blir från den enskildes synpunkt knappast
någon avgörande skillnad om myndigheten i en kommande domstolsprocess får den
formella ställningen av dennes motpart. Fall kan enligt Lagrådet tänkas uppkomma
då frågan än mer ställs på sin spets, såsom om ett ärende av förvaltnings-
domstolen skulle återförvisas till förvaltningsmyndigheten eller denna av annat
skäl har att pröva ärendet efter domstolens avgörande, t.ex. därför att
överklagandet avsett endast en preliminärfråga. Särskilt i betraktande av att
den föreslagna ordningen i princip redan har införts på vissa områden kan likväl
förslaget enligt Lagrådets mening inte anses komma i konflikt med det krav på
opartiskhet som följer av 1 kap. 9 § regeringsformen.
I vissa fall kan det förhålla sig så att det finns en enskild sakägare som
kan överklaga ett domstolsavgörande genom vilket ett beslut av en
förvaltningsmyndighet ändras. Exempel på detta erbjuder byggnadsärenden där två
enskilda parter står mot varandra. Om beslutsmyndigheten i ett sådant fall
skulle överklaga, kan den situationen inträffa att två parter kommer att stå på
samma sida i processen, kanske med delvis olika uppfattningar rörande saken.
Liknande problem finns emellertid redan i dag (jfr Lavin i Förvaltningsrättslig
Tidskrift 1992 s. 113 ff.) och problemens omfattning bör inte överdrivas.
Syftet med att ge förvaltningsmyndigheter rätt att överklaga
förvaltningsdomstols avgörande är som redovisats i det föregående i första hand
att vidga utrymmet för prejudikatbildning. En sådan reform öppnar också, som
Lagrådet konstaterar i sitt yttrande, möjligheter för myndigheter att få en
ändring till stånd när domstolens avgörande är materiellt oriktigt. I likhet med
Lagrådet anser regeringen att det får anses vara ett allmänt intresse att
materiellt oriktiga avgöranden inte blir bestående trots alltså att det i sådana
fall genomgående blir fråga om ändringar till nackdel för den enskilde. Såsom
Lagrådet konstaterar är det svårt att ge några närmare riktlinjer för hur
myndigheterna skall välja ut de fall som bör överklagas, när myndigheten anser
att ett domstolsavgörande är oriktigt om det inte finns något
prejudikatintresse. Det kan förväntas att en praxis i dessa avseenden kommer att
utbildas sedan reformen har varit i kraft någon tid.
Mot den nu redovisade bakgrunden föreslår regeringen att en
förvaltningsmyndighet som fattat ett beslut vilket ändrats av en förvaltnings-
domstol som huvudregel skall kunna överklaga domen. Vi återkommer i det följande
till hur detta bör regleras.
När det gäller beslut i mål som överklagas direkt till kammarrätt från en
förvaltningsmyndighet anser regeringen i likhet med Domstolsutredningen att det
inte är lämpligt att ge beslutsmyndigheten en generell rätt att överklaga
kammarrättens beslut. Även till denna fråga återkommer vi i det följande.

Skall den primära beslutsmyndigheten och/eller besvärsmyndigheten ha rätt att
överklaga domstols avgörande?

I flera förvaltningsärenden förekommer den ordningen att en förvalt-
ningsmyndighet överprövar en annan förvaltningsmyndighets beslut. Den
förstnämnda myndighetens beslut kan sedan överklagas till allmän
förvaltningsdomstol. Det gäller t.ex. för kriminalvårdsmålen. Det primära
beslutet i kriminalvårdsmål kan, efter delegation från Kriminalvårdsstyrelsen,
fattas på en kriminalvårdsanstalt och sedan omprövas av Kriminalvårdsstyrelsen.
Ytterligare exempel är mål enligt livsmedelslagen (1971:511) där vissa beslut
som fattats av en kommunal nämnd överklagas till länsstyrelsen. Fråga uppkommer
då om det är den myndighet som först beslutat i saken eller besvärsmyndigheten
eller båda som skall ha rätt att överklaga ett domstolsbeslut.
I betänkandet redovisas att Domstolsutredningen övervägt att begränsa rätten
att överklaga till sådan förvaltningsmyndighet som först beslutat i saken för
att få bort möjligheterna för t.ex. länsstyrelser att ingripa i sådana mål som
börjat på det kommunala planet. Utredningen anför här att generellt sett passar
regeln om rätt att överklaga avsevärt bättre för sådana förvaltningsmyndigheter
som verkar på det primära planet än för sådana förvaltningsmyndigheter som utgör
besvärsorgan. Det finns emellertid också rättsområden, enligt utredningen, för
vilka det kan vara mindre naturligt att frånta förvaltningsmyndigheter, vilka
verkar som besvärsinstanser, en rätt som primära beslutsmyndigheter skulle ha.
Särskilt gällde detta en del fall i vilka kammarrätt är första domstolsinstans.
Man kan enligt utredningen inte heller utesluta att det i särskilda fall skulle
kunna orsaka problem att avgöra vilken förvaltningsmyndighet som först beslutat
i saken. Utredningen föreslår därför att även besvärsmyndighet skall ha rätt att
överklaga. Utredningen är inte enig i denna fråga.
Frågan om vilken rätt som en överprövande beslutsmyndighet bör ges i
processuellt hänseende är komplicerad och bör bedömas mot bakgrund av
besvärsmyndighetens roll i förvaltningen.
Hierarkiskt samordnade statliga myndigheter skall pröva ärendena utifrån
samma avvägningar mellan allmänna och enskilda intressen. Sådana samordnade
statliga myndigheter kan därför i dessa sammanhang enligt regeringens mening ses
som en sammanhållen enhet. Det allmännas sida blir tillräckligt representerad i
processen genom en av myndigheterna. Det naturliga är då enligt regeringens
uppfattning, vilket också framförts av flera remissinstanser, att det är den
först beslutande förvaltningsmyndigheten som bör ges rätt att överklaga domstols
beslut. En annan ordning skulle bl.a. kunna förringa den enskildes tilltro till
besvärsmyndigheten; en rätt att överklaga passar inte med den roll som
besvärsmyndigheten har inom förvaltningen. En ordning som innebär att den först
beslutande myndigheten ges rätt att överklaga, ligger också i linje med den
princip som den 1 oktober 1994 infördes i 14 § lagen (1971:289) om allmänna
förvaltningsdomstolar när det gäller länsrätts behörighet. Principen innebär att
den länsrätt är behörig inom vars domkrets beslutsmyndigheten är belägen eller
ärendet först prövats, om inte regeringen för ett visst slag av mål föreskriver
något annat. I de fall en central eller regional förvaltningsmyndighet har
överprövat ett lokalt fattat beslut är alltså den länsrätt behörig att pröva
ärendet, inom vars län det första beslutet har fattats (prop. 1993/94:133 s. 31
f.).
Inom andra områden skall länsstyrelsen pröva överklaganden av beslut i
ärenden som börjat på det kommunala planet. I sådana mål förekommer såväl
statliga (rikstäckande eller regionala) som kommunala intressen att bevaka. I en
del fall behöver inte dessa intressen sammanfalla. Om länsstyrelsen i denna typ
av mål inte skulle få inträda i processen blir följden att i målen förekommande
statliga intressen inte blev partsrepresenterade. Emellertid har länsstyrelsen i
likhet med centrala statliga myndigheter möjlighet att framföra sina synpunkter
i målet sedan klagomålen konstaterats ha kommit in i rätt tid, eftersom
överklagandet till domstol så gott som alltid skall ges in till den myndighet
som sist beslutat i saken. Vidare finns en uttrycklig regel i 13 § förvaltnings-
processlagen (1971:291) om att, om det behövs, rätten skall inhämta yttrande
från förvaltningsmyndighet som tidigare beslutat i saken. Länsstyrelsens
möjligheter att komma till tals får därigenom anses tillräckliga. Så även när
det gäller dessa områden anser regeringen i likhet med flera remissinstanser att
det endast är den först beslutande myndigheten som skall kunna överklaga
domstols beslut. Till detta kommer även för länsstyrelsernas del att dess roll
som objektiv besvärsmyndighet annars skulle kunna sättas i fråga.
Regeringen anser mot denna bakgrund att rätten att överklaga domstols beslut
normalt bör begränsas till den primära beslutsmyndigheten, dvs. att det endast
är den myndighet som först beslutat i ett ärende som skall ha rätt att överklaga
ett beslut som ändrats av domstol. När det däremot gäller sådana förvaltnings-
myndigheter som är organiserade så att de regionala eller lokala organen inte
utgör självständiga myndigheter, det gäller bl.a. för studiestödsmålen, blir det
den centrala myndigheten som blir part. Om det i en särskild måltyp finns
sakliga skäl för att även besvärsmyndigheten skall kunna överklaga ett
domstolsavgörande finns det möjlighet att införa en sådan rätt för myndigheten i
speciallagstiftningen på området.

Förvaltningsmyndighetens ställning när dess beslut överklagas av enskild

Om den först beslutande myndigheten har rätt att överklaga när domstol ändrat
myndighetens - eller besvärsmyndighetens - beslut till förmån för den enskilde
kommer myndigheten att bli klagande i antingen kammarrätt eller Regeringsrätten.
I och med att myndigheten blir klagande i någon av dessa instanser blir den
också part och den enskilde dess motpart. Målen kommer således att bli
tvåpartsmål i dessa instanser under förutsättning att myndigheten är klagande.
Det betyder att fördelarna med en tvåpartsprocess med bl.a. fylligare utredning
i målet, kommer fram först i högre instanser. Den enskilde kommer således alltid
att sakna motpart i länsrätt och normalt även i högre instans om det är den
enskilde som överklagat. Det stämmer enligt regeringens mening dåligt med att
tyngdpunkten i rättskipningen skall ligga i första domstolsinstans.
Domstolsutredningen föreslår en fakultativ tvåpartsprocess. Domstolen skall
enligt utredningens förslag kunna uppdra åt den förvaltningsmyndighet som
beslutat i saken att som part företräda det allmännas intressen i målet. En
förvaltningsmyndighet som beslutat i saken eller en myndighet som är överordnad
denna skall enligt förslaget också självmant kunna inträda som part i ett mål
som initierats av en enskild.
Ett stort antal av de remissinstanser som har yttrat sig över utredningens
förslag i dessa delar tillstyrker förslaget, även om många har synpunkter på
enskildheter i förslaget. Några remissinstanser vill att man av bl.a.
principiella skäl går ännu längre och skapar en obligatorisk tvåpartsprocess.
Samtidigt finns det remissinstanser som avstyrker förslaget att
beslutsmyndigheter skall kunna uppträda som parter redan i den första
domstolsinstansen, eftersom de anser att systemet blir onödigt komplicerat och
resurskrävande i förhållande till det som vinns.
Det kan i och för sig inte hävdas att det av några principiella skäl skulle
vara nödvändigt att de allmänna intressen som förekommer i en domstolsprocess
alltid företräds av något allmänt organ i egenskap av part.
Behovet av en företrädare för de allmänna intressena, särskilt i första
domstolsinstans, hänger i första hand samman med utredningskravet och i sådana
fall där den muntliga förhandlingen är ett viktigt inslag. Utredningsmaterialet
blir fylligare i en tvåpartsprocess genom parternas dialog. Givetvis är det
ingenting som säger att det i varje enskilt fall skulle vara till fördel för de
enskilda att bli motsagda av en motpart. De fördelar en tvåpartsprocess har i
utredningshänseende kan i viss utsträckning också uppnås redan genom att
beslutsmyndigheten till domstolen ger in ett motiverat omprövningsbeslut eller
skriftligen yttrar sig till domstolen när denna begärt detta enligt 13 §
förvaltningsprocesslagen. Det finns dock situationer där det inte räcker med ett
yttrande av beslutsmyndigheten. Exempelvis bereder i många fall frånvaron av en
förvaltningsmyndighet som motpart problem när det skall hållas muntlig
förhandling. Till detta skall läggas att ett inhämtande av yttrande givetvis
inte kan ersätta tvåpartsprocessens fördelar när det gäller beslutsmyndighetens
egna behov av att medverka i processen.
Genom att parterna i en tvåpartsprocess sörjer för ett bättre utred-
ningsmaterial avlastas domstolen en del av arbetet för att sakfrågorna i målet
blir tillräckligt utredda och behovet av aktivitet från domstolens sida minskar
när det gäller att skaffa in utredning i målet. Det kan vara en fördel eftersom
det finns en uppenbar risk att en domstol som i ett enpartsärende självmant
inhämtar utredning i målet kan komma att uppfattas som partisk, särskilt om
utredningen visar sig vara till nackdel för den enskilda parten.
Den enskilda parten kan också ha en hel del att tjäna på att de allmänna
intressena blir partsföreträdda i målet. Framför allt kan den enskildes
förståelse för sakomständigheterna öka i och med att beslutsmyndigheten bemöter
hans överklagande. I och med motpartens agerande kan den enskilde också få
bättre kunskap om vad som krävs av honom för att han skall kunna vinna
processen.
En ordning där de allmänna intressena är partsföreträdda redan i den första
domstolsinstansen innebär att förhållandet mellan förvaltningsförfarandet och
förvaltningsprocessen ändrar karaktär. Hos förvaltningsdomstolen startar en ny
sorts process med den enskilde klaganden på den ena sidan och beslutsmyndigheten
på den andra. Processen blir inte längre en fortsättning på förfarandet hos
förvaltningsmyndigheten (jfr bl.a. Lavin i Förvaltningsrättslig Tidskrift 1992
s. 120.). En sådan utveckling stämmer också enligt regeringens mening väl med
den roll som förvaltningsdomstolarna skall ha och som kommit till uttryck i
flera lagstiftningsarbeten under senare år (se bl.a. prop. 1994/95:27 s. 141).
Tvåpartsprocessens fördelar framträder naturligtvis främst i de fall när
domstolen överväger att bifalla den enskildes talan helt eller delvis. Under år
1993, när kammarrätt fortfarande var första domstolsinstans i de flesta
nuvarande enpartsmålen, bifölls den enskildes talan helt eller delvis i drygt
tolv procent av målen (1 872 st. av 15 191 st.). Så gott som samtliga enpartsmål
skall nu överklagas till eller föreslås bli överklagade till länsrätt (jfr
avsnitt 3). Det finns inte skäl att anta att ändringsfrekvensen för dessa mål
blir högre i länsrätt. Det är således för ett relativt begränsat antal mål som
frågan om tvåpartsprocess i länsrätt har betydelse. Partsrepresentationen kan
naturligtvis vara av betydelse även om det underliggande beslutet inte ändras,
t.ex. kan utredningen behöva kompletteras med en muntlig förhandling utan att
det leder till att det överklagade beslutet ändras. Den kritik som under
remissbehandlingen framförts mot beslutsmyndigheten som part äger inte större
tyngd i detta sammanhang än när det gäller beslutsmyndighetens rätt att
överklaga.
Mot bakgrund härav anser således regeringen att domstolsprocessen bäst tjänar
sitt syfte om det allmänna kan företrädas som part även i första instans -
länsrätt - när det är den enskilde som klagar över ett beslut som gått honom
eller henne emot. Hur en sådan tvåpartsprocess bör vara utformad återkommer vi
till i det följande.
Såsom redovisats ovan är ett viktigt skäl till att den enskilde bör ha en
motpart redan i länsrätt att tyngdpunkten i rättskipningen skall ligga i den
första domstolsinstansen. För några av de måltyper som fortfarande överklagas
från förvaltningsmyndighet direkt till kammarrätt t.ex. mål som berör
yttrandefriheten, bl.a. mål om utlämnande av allmän handling, har regeringen i
tidigare lagstiftningsarbete (prop. 1994/95:27 s. 154) uttalat - bl.a. mot
bakgrund av partsfrågan - att de måltyperna för närvarande inte bör flyttas ned
till länsrätt, utan att frågan bör övervägas ytterligare. Mot bakgrund härav bör
beslutsmyndigheten inte bli den enskildes motpart i de ärenden som skall
överklagas direkt till kammarrätt.

Obligatorisk eller fakultativ tvåpartsprocess

Det kan förefalla naturligt att man för ett visst rättsområde inte skall behöva
välja endast mellan ett system enligt vilket de allmänna intressena är
partsföreträdda i samtliga ärenden och ett system enligt vilket de aldrig är
företrädda. Domstolsutredningen föreslår en fakultativ modell.
För att en medverkan av beslutsmyndigheten skall framstå som berättigad i det
fall någon överklagar myndighetens beslut, bör - av samma skäl som när det
gäller förvaltningsmyndighets rätt att överklaga - processen i domstol röra
något sådant allmänt intresse som myndigheten har till uppgift att bevaka. Det
innebär att myndigheten inte skall uppträda i processen för att bevaka ett
enskilt intresse.
Beslutsmyndighetens intresse av att uppträda som part i domstolsprocessen
avser i första hand bevisfrågor, eftersom domstolen normalt får förutsättas
känna till rättsfrågorna minst lika bra som beslutsmyndigheten. Det finns dock
inget som hindrar en beslutsmyndighet som uppträder som part att argumentera i
rättsfrågor utöver vad den gjort i sina beslutsskäl.
Domstolsutredningens förslag om en fakultativ tvåpartsprocess har sina
fördelar eftersom beslutsmyndighetens medverkan i många fall kan vara överflödig
genom att den inte har något ytterligare att tillföra i målet.
Beslutsmyndigheten har ju också redan i och med överklagandet möjlighet att ge
sin ståndpunkt till känna genom att ompröva ärendet enligt 27 §
förvaltningslagen. Modellen har samtidigt nackdelar eftersom den kräver att
domstolen utser beslutsmyndigheten till part eller att beslutsmyndigheten till
domstolen anmäler att den vill vara part. Regeringen känner stor tveksamhet för
ett system med partsställning först efter ett domstolsbeslut och där initiativet
till ett sådant beslut kan komma både från domstolen själv och från en av
parterna. Ett sådant system riskerar att bli både tungrott och kostnadskrävande.
En modell där beslutsmyndigheten automatiskt är part skulle vara enklare. Det
är praktiskt och mer rättssäkert för alla inblandade att redan från början veta
vilka som är parter i målet. Det är också praktiskt för domstolen att ha en
motpart till den enskilde under målets handläggning, t.ex om det behöver kallas
till muntlig förhandling eller om den enskilde kommer in med nya
sakomständigheter som måste bemötas. En modell där beslutsmyndigheten uppträder
i alla mål är naturligtvis - inte minst av kostnadsskäl - utesluten. Däremot är
det enligt regeringens mening möjligt att finna de resursmässiga vinster som
utredningen vill uppnå med sitt förslag om fakultativ tvåpartsprocess med ett
system enligt vilken beslutsmyndigheten alltid är part. Den omständigheten att
beslutsmyndigheten är part behöver nämligen inte nödvändigtvis medföra att
myndigheten alltid medverkar i processen. Beslutsmyndighetens medverkan i
processen beror nämligen på i vilken mån myndigheten föreläggs att yttra sig
till domstolen, dvs. hur kommuniceringsreglerna är utformade, och om myndigheten
är närvarande vid muntlig förhandling i målet. Regeringen föreslår i det
följande (avsnitt 7) en ändring i kommuniceringsreglerna som innebär vidgade
möjligheter för domstolen att avgöra mål utan att höra motparten i de fall
beslutsmyndigheten är motpart. I samma avsnitt föreslås också en justering av
reglerna om kallelse till muntlig förhandling så att beslutsmyndigheten får
föreläggas att inställa sig vid påföljd att dess utevaro inte utgör hinder för
målets vidare handläggning och avgörande.Mot denna bakgrund anser regeringen att
tvåpartsprocessen bör utformas efter en obligatorisk modell.

Sammanfattning och lagteknisk lösning

Vi har i det föregående förordat
- att en förvaltningsmyndighet vars beslut ändras av en förvaltningsdomstol
skall ges möjlighet att överklaga domstolens beslut,
- att - i de fall förvaltningsmyndighetens beslut har överprövats av en
besvärsmyndighet - rätten att överklaga skall begränsas till den primära
beslutsmyndigheten och slutligen
- att förvaltningsmyndigheten skall vara motpart om en enskild överklagar
myndighetens beslut till länsrätt.
Den ändrade ordningen bör enligt vårt förslag bara gälla i de fall där den
första domstolsprövningen sker i länsrätt och inte i de mål som överklagas från
en förvaltningsmyndighet direkt till kammarrätt.
Enligt Lagrådet har den föreslagna ordningen betydande fördelar. Det
föreslagna tvåpartsförfarandet innebär enligt Lagrådet en betydelsefull
förändring av förvaltningsprocessen. Lagrådet konstaterar samtidigt att
förändringen torde bli begränsad från praktisk synpunkt, åtminstone för sådana
fall då förvaltningsmyndigheterna i dag yttrar sig utan att vara part. Av
väsentligt större betydelse är enligt Lagrådet den möjlighet som enligt
förslaget öppnas för en förvaltningsmyndighet att överklaga ett
domstolsavgörande genom vilket myndighetens beslut har ändrats. Lagrådet
framhåller därvid att denna ordning ger ett vidgat utrymme för
prejudikatbildning och att möjligheter öppnas för myndigheterna att få en
ändring till stånd när ett domstolsavgörande materiellt sett har blivit
oriktigt.
Enligt regeringens mening bör en generell regel om förvaltningsmyndighetens
partsställning tas in i förvaltningsprocesslagen som en ny 7 a §. Någon särskild
regel om att förvaltningsmyndigheten har rätt att överklaga domstolens beslut
behövs inte. Av 33 § andra stycket förvaltningsprocesslagen följer redan att den
som beslutet angår har rätt att överklaga länsrätts och kammarrätts beslut, om
det gått honom emot.
För sådana måltyper där en förvaltningsuppgift överlämnats åt enskilda
subjekt - bolag, förening, stiftelse eller enskild individ - behövs särskilda
föreskrifter i den materiella lagstiftningen, eftersom de enskilda subjekten
inte utgör förvaltningsmyndigheter. Vi föreslår i detta ärende att
arbetslöshetskassa och Radiotjänst i Kiruna Aktiebolag skall vara den enskildes
motpart i ett överklagat avgörande.
För att anpassa reglerna till den nya tvåpartsprocessen föreslår vi i detta
ärende ändringar i 98 a § lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring, 32 a §
lagen (1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd, 21 § lagen (1989:41) om
TV-avgift och 22 § lagen (1994:137) om mottagande av asylsökande m.fl. samt att
det införs nya paragrafer i lagen (1974:202) om beräkning av strafftid m.m.,
lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt, lagen (1976:371) om behandlingen av
häktade och anhållna m.fl. och lagen (1994:451) om försöksverksamhet med
intensivövervakning med elektronisk kontroll.
När det för särskilda måltyper finns behov av en avvikande ordning kan även
detta regleras i den aktuella materiella lagstiftningen (jfr 2 § förvalt-
ningsprocesslagen).
Beträffande mål om pensionsgrundande inkomst enligt lagen (1959:551) om
beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen (1962:381) om allmän
försäkring gäller enligt nuvarande regler att om en enskild har överklagat ett
beslut om pensionsgrundande inkomst så får Riksförsäkringsverket bestämma om
verket vill vara part i målet. Den föreslagna ändringen i
förvaltningsprocesslagen innebär att i de fall då Riksförsäkringsverket inte
utnyttjat sin rätt att inträda som part så blir skattemyndigheten, som beslutat
om den pensionsgrundande inkomsten, den enskildes motpart. Riksdagen har
tidigare beslutat om en reformering av det allmänna ålderspensionssystemet
(prop. 1993/94:250, bet. 1993/94:SfU24, rskr. 1993/94:439). I samband med att
det allmänna pensionssystemet görs om kommer även de processuella bestämmelser
som berör pensionsystemet att ses över. I departementspromemorian Reformerat
pensionsystem - lag om inkomstgrundad ålderspension, m.m. (Ds 1995:41) lämnas
förslag till bl.a. ändrade regler för fastställande av pensionsgrundande
inkomst. Förslaget remissbehandlas för närvarande. I avvaktan på att slutlig
ställning tas till processförfarandet i det reformerade ålderspensionssystemet
bör den nuvarande processordningen gälla oförändrat. Detta föranleder en ändring
av 12 § lagen om ändring i lagen (1959:551) om beräkning av pensionsgrundande
inkomst enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring.
När det gäller frågan om partsställningen i socialförsäkringsmål kommer
regeringen att återkomma i denna fråga, varför en justering av 20 kap. 12 §
lagen (1962:381) om allmän försäkring föreslås så att inte heller dessa mål
påverkas av den föreslagna reformen.
I övrigt föranleder vårt förslag inga ytterligare ändringar i special-
lagstiftningen.

7 Skriftväxling av överklaganden m.m.

--------------------------------------------------------------------
| Regeringens förslag: De allmänna förvaltningsdomstolarna får |
| vidgade möjligheter att avgöra mål utan att klagandens motpart |
| har kommunicerats överklagandet i de fall en förvaltningsmyn- |
| dighet är motpart. Reglerna om kallelse till muntlig förhandling|
| justeras så att även beslutsmyndigheten får föreläggas att inställa|
| sig vid påföljd att dess utevaro inte utgör hinder för målets |
| vidare handläggning och avgörande. |
--------------------------------------------------------------------

Utredningens förslag: När det gäller skriftväxlingen av ett överklagande
föreslår utredningen endast vissa redaktionella ändringar av 10 §
förvaltningsprocesslagen. Utredningens förslag innehåller inga nya regler om
utevaro vid muntlig förhandling.
Remissinstanserna: Av de remissinstanser som yttrat sig i denna del godtar
nära nog samtliga utredningens förslag.
Skälen för regeringens förslag: En av de grundläggande principerna i svensk
rättskipning brukar uttryckas med orden ingen skall dömas ohörd . En
motsvarande grundsats gäller också inom förvaltningen. Att principen
upprätthålls är väsentligt inte minst för att domstolarnas och andra
myndigheters avgöranden så långt som möjligt skall bli riktiga. Den är vidare av
stor betydelse för parternas och allmänhetens tilltro till de offentliga
organens verksamhet. Förfarandet vid domstolar och andra myndigheter är därför
utformat så att ett mål eller ärende i princip inte får avgöras utan att
motparten till den som väckt en fråga vid domstolen eller
förvaltningsmyndigheten har beretts tillfälle att yttra sig.
Efter det att saken tas upp till prövning skall det i normala fall ske en
skriftväxling, om det förekommer en motpart eller ett partsliknande förhållande.
Enligt vårt förslag i det föregående (avsnitt 6) kommer den enskilde som
överklagar en förvaltningsmyndighets beslut till domstol alltid att ha en
förvaltningsmyndighet som motpart. Bestämmelser om skriftväxlingen i de allmänna
förvaltningsdomstolarna finns i 10, 12 och 18 §§ förvaltningsprocesslagen. Dessa
regler fick ursprungligen sin utformning i nära anslutning till regler om
skriftväxling i 15 § förutvarande förvaltningslagen (1971:290) och i 52 kap. 7 §
andra stycket rättegångsbalken (prop. 1971:30 s. 546).
Den paragraf som är av intresse i detta sammanhang är 10 § förvalt-
ningsprocesslagen eftersom den handlar om kommunicering av överklagandet. Frågan
är då i vilken utsträckning den enskildes överklagande till länsrätten skall
kommuniceras med beslutsmyndigheten vars avgörande har överklagats. Vi
återkommer senare till samma fråga när det gäller överklagande av länsrättens
avgörande.
Innebörden av bestämmelserna i 10 § första stycket förvaltningsprocesslagen
är att den handling genom vilken förfarandet vid domstolen inletts och det som
hör till den skall tillställas motpart eller annan mot vilken åtgärden
ifrågasätts. Att en handling tillställs part uttrycks vanligen på det sättet att
handlingen kommuniceras .
Av 10 § andra stycket förvaltningsprocesslagen framgår att domstolen i vissa
fall kan avgöra ett mål utan någon skriftväxling trots att det finns ett
partsförhållande i målet. Enligt den ursprungliga lydelsen av stycket kunde en
underrättelse underlåtas dels om det var uppenbart att talan inte kunde bifallas
eller att underrättelse var onödig, dels om det kunde befaras att en
underrättelse skulle avsevärt försvåra genomförandet av ett beslut i målet (jfr
reglerna i 52 kap. 7 § RB om underlåtande av kommunikation i besvärsmål i
hovrätt vilka tjänade som förebild vid tillkomsten av 10 § andra stycket FPL).
År 1987 (prop. 1986/87:113, bet. 1986/87:JuU29, rskr. 1986/87:243) utvidgades
tillämpningsområdet för det berörda lagrummet på det sättet att det numera inte
behöver ske någon skriftväxling om det inte finns anledning anta att talan
kommer att bifallas helt eller delvis. Genom att uppenbarhetsrekvisitet tagits
bort kan domstolen alltså i större utsträckning än tidigare avstå från att
kommunicera sådana skrivelser genom vilka mål anhängiggörs. Övriga fall då
domstolen kan underlåta kommunicering ändrades inte, dvs. domstolen kan bara
avstå från att kommunicera om det annars är uppenbart onödigt eller om det kan
befaras att underrättelse avsevärt skulle försvåra genomförandet av beslut i
målet.
Som redogjorts för i avsnitt 6 bedömer regeringen att det inte finns skäl att
anta att länsrätterna kommer att ha en högre ändringsfrekvens i överklagade mål
än vad kammarrätterna haft då de har varit första domstolsinstans för samma
måltyper. Det innebär att endast cirka 15 procent av de överklagade besluten
kommer att ändras helt eller delvis och att återstoden, ca 85 procent, kommer
att lämnas utan bifall. Strikt matematiskt innebär det att domstolen skulle
kunnna underlåta att kommunicera överklagandet i 85 procent av fallen.
Emellertid måste hänsyn tas till att ett antal av de överklaganden som slutligen
inte bifalls innehåller vissa frågeställningar där det kan vara värdefullt att
höra beslutsmyndigheten. I de fall där domstolen tänker ändra det överklagade
beslutet skall, enligt nuvarande regler, motparten (beslutsmyndigheten)
kommuniceras om det inte är uppenbart onödigt. Ett rimligt antagande är att
domstolen, sammantaget med de tveksamma icke bifallsfallen, med oförändrade
regler skulle kommunicera med beslutsmyndigheten i högst ca 20 - 25 procent av
de överklagade målen.
En förvaltningsmyndighet som avgör ett ärende är nästan alltid skyldig att
motivera sitt beslut (se t.ex. 20 § förvaltningslagen). Om så skett bör
myndigheten normalt inte ha något att tillägga i saken såvida inte den enskilde
i överklagandet för fram nya yrkanden eller åberopar nya omständigheter i målet.
Kommuniceringsfrågan bör också ses mot bakgrund av de omprövningsregler som
gäller. Allmänna regler angående myndighets skyldighet att ompröva sitt beslut i
samband med överklagande finns i 27 och 28 §§ förvaltningslagen. I olika
specialförfattningar finns särskilda föreskrifter om omprövning. Enligt 6 kap. 6
§ taxeringslagen skall t.ex. en skattemyndighet i normala fall snarast ompröva
sitt beslut, om den skattskyldige överklagar, och om inte överklagandet därvid
förfaller, skall skattemyndigheten enligt 6 kap. 7 § samma lag överlämna sitt
beslut till länsrätten. Om målet anhängiggjorts genom en enskilds överklagande
av ett beslut av en förvaltningsmyndighet är det alltså ofta så att myndigheten
redan när målet kommer in till domstolen har avgett vad som kan uppfattas som
ett svar i förvaltningsprocesslagens mening, eftersom myndigheten redan i
samband med omprövning av sitt beslut kan ha yttrat sig över överklagandet.
Mot denna bakgrund kan det enligt regeringens mening ifrågasättas om
beslutsmyndigheten, generellt sett, har något berättigat intresse av att
ytterligare en gång skriftligen yttra sig i länsrättsprocessen.
En av de ovan beskrivna undantagsreglerna för kommunicering, 10 § andra
stycket 2 - att underrättelse inte behövs om den är uppenbart onödig - innebär
att domstol kan ändra det överklagade beslutet utan att motparten kommuniceras.
Det skall härvid vara uppenbart att det är onödigt både att bringa materialet
till partens kännedom och att förelägga honom att yttra sig. I praktiken är det
sällsynt att båda dessa förutsättningar föreligger. Denna undantagsregel torde
således komma till användning då det rör sig om mera uppenbara
bifallssituationer, dvs. där talan förs av en enskild och kommunikation med det
allmännas företrädare framstår som en onödig formalitet. De uppenbara fall det
kan bli fråga om borde rätteligen redan ha ändrats vid beslutsmyndighetens
omprövning och därmed skulle något mål aldrig ha anhängiggjorts vid domstol,
eftersom ett överklagande förfaller om myndigheten själv ändrar beslutet så som
klaganden begär (28 § förvaltningslagen).
Mot bakgrund av det anförda anser regeringen att regeln i 10 § andra stycket
2 är för restriktivt utformad för att passa de fall där en förvaltningsmyndighet
är motpart. Enligt regeringens mening bör domstol ges möjlighet att kunna ändra
beslutet utan att kommunicera överklagandet med beslutsmyndigheten om domstolen
finner att underrättelse är onödig, dvs uppenbarhetsrekvisitet tas bort.
Det bör framhållas att en länsrätts ändring av en förvaltningsmyndighets
beslut i nu aktuella situationer aldrig kan vara till den enskildes nackdel utan
alltid måste innebära en förbättring för den enskilde (se 29 § FPL). Möjlighet
att underlåta kommunicering bör särskilt kunna komma till användning om
parternas inställning i sak är väl kända och utredda och det domstolen har att
ta ställning till är en ren rättsfråga.
En utökad möjlighet att ändra ett överklagat beslut utan att kommunicera
motparten bör bara gälla om det är en förvaltningsmyndighet som är motpart och
inte i de fall det är en enskild som är motpart. En enskild blir ju motpart
t.ex. om en central myndighet enligt speciallagstiftning givits rätt att
överklaga ett ärende till länsrätt. I sådana situationer bör det alltjämt krävas
att det är uppenbart onödigt att underrätta motparten - den enskilde - för att
kommunicering skall kunna underlåtas.I sammanhanget bör också uppmärksammas att
reglerna om domstolens utredningsskyldighet i 8 § FPL måste ha iakttagits innan
det går att bedöma om domstolen kan avstå från kommunikation.
Förslaget innebär att 10 § FPL utökas med en punkt.
Den föreslagna utvidgningen av möjligheten att underlåta kommunikation med
det allmänna kommer att få den största praktiska betydelsen i länsrätt när ett
ärende överklagats dit. Om en enskild fullföljer sin talan till kammarrätt
betyder det att länsrätten lämnat hans överklagande utan bifall helt eller
delvis. Länsrätten bör då i normalfallet inte ha kommunicerat överklagandet med
beslutsmyndigheten enligt 10 § andra stycket 1 FPL. Om kammarrätten då inte
överväger att ändra det överklagade beslutet, skall domstolen inte meddela
prövningstillstånd, varvid länsrättens dom står fast. Någon kommunikation behövs
då inte med beslutsmyndigheten enligt 10 § andra stycket 1 FPL. Om kammarrätten
däremot överväger att ändra beslutet och beviljar prövningstillstånd på den
grunden skall den överväga om det är onödigt att kommunicera med
beslutsmyndigheten eller inte. Har då målet inte kommunicerats i länsrätten
torde det endast i undantagsfall kunna bedömas som onödigt att kommunicera målet
i kammarrätten. Detsamma gäller om kammarrätten väljer att bevilja
prövningstillstånd på någon av de andra grunderna, dvs. prejudikatdispens eller
extraordinär dispens. Om det i stället är myndigheten som överklagar länsrättens
beslut till kammarrätten kan kammarrätten underlåta kommunikation med den
enskilde, om prövningstillstånd inte beviljas, på samma grund som i dag, dvs.
att överklagandet inte kommer att bifallas helt eller delvis. Om
prövningstillstånd beviljas kan kommunikation underlåtas endast om det är
uppenbart onödigt. Ytterligare frågeställningar om skyldigheten att kommunicera
överklagandet återkommer vi till i författningskommentaren (avsnitt 11.3 vid 10
§).
Till muntlig förhandling skall enligt 14 § förvaltningsprocesslagen kallas
sökande eller klagande och den som har att svara i målet. I lagrådsremissen
föreslog regeringen en föreskrift om att målet kan avgöras även om företrädare
för det allmänna uteblir från muntlig förhandling. Lagrådet har föreslagit en
annan lagteknisk lösning som direkt anknyter till reglerna om kallelse av
enskild till muntlig förhandling. Enligt 14 § FPL får en enskild föreläggas att
inställa sig personligen bl.a. vid påföljd av att hans utevaro inte utgör hinder
för målets vidare handläggning. Regeringen följer Lagrådets förslag och föreslår
att det till 14 § FPL fogas en regel om att företrädare för det allmänna får
föreläggas att inställa sig vid påföljd att utevaron inte utgör hinder för
målets vidare handläggning och avgörande. Mot bakgrund av de nya regler om
tvåpartsprocess som föreslås i avsnitt 6 och att det inte alltid finns behov av
att en förvaltningsmyndighet eller en annan part som företräder det allmänna
aktivt deltar i processen, vill regeringen betona att det ankommer på domstolen
att bedöma om parts utevaro utgör hinder för målets handläggning och avgörande
(se även författningskommentaren avsnitt 11.3 vid 14 §).

8 Nedflyttning av mål från kammarrätt till länsrätt m.m.

--------------------------------------------------------------------
| Regeringens förslag: Den första domstolsprövningen av ett stort |
| antal måltyper som i dag överklagas till kammarrätt som första |
| domstolsinstans skall i stället överklagas till länsrätt. |
| Prövningstillstånd skall krävas för dessa måltyper i ledet länsrätt|
| - kammarrätt. |
--------------------------------------------------------------------

Utredningens förslag överensstämmer med regeringens. Utredningen lämnar dock
inget förslag såvitt avser frågan om prövningstillstånd.
Remissinstanserna: Remissutfallet är splittrat. Vissa instanser godtar
utredningens förslag i dess helhet, vissa andra avstyrker förslaget helt eller i
vissa delar. De domstolar som yttrat sig särskilt över byggnadsmålen tillstyrker
förslaget. Flera instanser påpekar olägenheten med en för lång instanskedja och
några framhåller därför att förslaget i denna del måste behandlas i samband med
frågan om att införa prövningstillstånd i ledet länsrätt - kammarrätt.
Skälen för regeringens förslag:

Bakgrund

En av grundtankarna bakom det reformarbete som på senare år har bedrivits inom
rättsväsendet är att tyngdpunkten i rättskipningen skall ligga i första instans,
dvs. den första domstolsprövningen skall ske i tingsrätt respektive länsrätt.
Principen kan numera sägas vara så gott som helt genomförd vid de allmänna
domstolarna. Arbetet med att flytta ner målen i instanskedjan från
kammarrätterna till länsrätterna har skett etappvis och närmar sig nu sin
slutfas.
En första etapp i genomförandet av Domstolsutredningens förslag om en ändrad
instansordning i de allmänna förvaltningsdomstolarna genomfördes per den 1
oktober 1994 (prop. 1993/94:133, bet. 1993/94:JuU24, rskr. 1993/94:319). I samma
lagstiftningsärende behandlades också frågan om prövningstillstånd i kammarrätt.
Lagändringarna innebär att länsrätt har allmän behörighet att pröva mål som
första domstolsinstans och att generella regler om prövningstillstånd har tagits
in i förvaltningsprocesslagen. I det aktuella ärendet flyttades studiestödsmål,
kriminalvårdsmål och körkortsmål ner i instanskedjan samtidigt som krav på
prövningstillstånd i ledet länsrätt - kammarrätt infördes för de aktuella
måltyperna.
En andra etapp trädde i kraft den 1 april 1995 (prop. 1994/95:27, bet.
1994/95:JuU6, rskr. 1994/95:165). Reformen var omfattande och avsåg bl.a. mål om
laglighetsprövning av kommunala beslut, mål där länsstyrelse beslutat som första
instans enligt ett 20-tal olika lagar och ett stort antal mål som överklagades
från regionala och centrala förvaltningsmyndigheter. Sammanlagt omfattade
reformen cirka hundra olika måltyper.
Per den 1 april 1995 flyttades ytterligare ett 60-tal måltyper ned i
instanskedjan. Denna etapp omfattade sådana målgrupper där överklagande-
bestämmelsen finns i förordning (jfr bl.a. SFS 1995:198-237).
Ytterligare måltyper har efter hand, i anslutning till att ändringar gjorts i
den materiella lagstiftningen, förts till länsrätt som första domstolsinstans.
Det gäller t.ex. mål enligt ordningslagen (1993:1617), tobakslagen (1993:581)
och lotterilagen (1994:1000).
Med ett fåtal undantag har krav på prövningstillstånd införts i ledet länsrätt
- kammarrätt för de måltyper som flyttats ner från kammarrätt till länsrätt.
Krav på prövningstillstånd har därutöver införts för ett antal måltyper som
sedan tidigare prövades av länsrätt som första domstolsinstans.
Det återstår att flytta ned ytterligare ett antal måltyper från kammarrätt
till länsrätt innan instansordningsreformen för de allmänna förvalt-
ningsdomstolarna är helt genomförd. Såsom redovisades i prop. 1994/95:27 (s.
154) kräver frågan om nedflyttning av sekretessmål ytterligare överväganden. I
samband därmed kommer instansordningen för övriga måltyper som berör
yttrandefriheten att behandlas. I samma lagstiftningsärende (s. 159 f.)
redovisades också skälen mot att för närvarande genomföra en ändrad
instansordning när det gäller mål från Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd.
Vi tar i detta ärende upp återstoden av övriga mål som fortfarande prövas av
kammarrätt som första domstolsinstans. Det handlar om ett stort antal disparata
måltyper. Flera av dessa omfattas av Miljöbalksutredningens (M 1993:04) uppdrag.
Denna utredning skall enligt sina tilläggsdirektiv om nytt förslag till
miljöbalk (dir. 1994:134) bl.a. se över instansordningen i miljölagstiftningen.
Även frågan om den framtida instansordningen för ärenden enligt plan- och
bygglagen övervägs av Miljöbalksutredningen. Enligt regeringens mening bör detta
inte hindra att instansordningsreformen när det gäller de allmänna förvaltnings-
domstolarna slutförs. Det är angeläget att snarast se till att de mål som prövas
i allmän förvaltningsdomstol prövas av rätt instans. Vad det handlar om är en
nedflyttning av mål som redan prövas av allmän förvaltningsdomstol. Det bör
framhållas att den nu föreslagna nedflyttningen från kammarrätt till länsrätt
inte innebär att Miljöbalksutredningens förslag föregrips. En förutsättningslös
prövning av hur en lämplig instansordning för såväl olika miljöärenden som plan-
och byggärenden skall utformas avses således ske när Miljöbalksutredningens
förslag föreligger.

De måltyper som nu är aktuella för nedflyttning

Ett stort antal av de mål som fortfarande överklagas direkt till kammarrätt är
mål som prövats av förvaltningsmyndighet och därefter överprövats av
länsstyrelse innan de överklagas till domstol. Det gäller framför allt mål
enligt plan- och bygglagen (1987:10). Vi återkommer närmare till dessa i det
följande. Inom denna grupp faller även mål enligt 15 kap. 4 § äktenskapsbalken,
lagen (1919:426) om flottning i allmän flottled, lagen (1939:608) om enskilda
vägar, lagen (1943:459) om tillsyn över hundar och katter, lagen (1966:742) om
hotell- och pensionatrörelse, rennäringslagen (1971:437), livsmedelslagen
(1971:511), väglagen (1971:948), lagen (1974:1066) om förfarande med förverkad
egendom och hittegods m.m., utsädeslagen (1976:298), passlagen (1978:302), lagen
(1979:357) om yrkesmässig försäljning av dyrkverktyg, epizootilagen (1980:369),
lagen (1980:578) om ordningsvakter, lagen (1980:894) om jaktvårdsområden, lagen
(1981:533) om fiskevårdsområden, lagen (1982:636) om anordnande av visst
automatspel, lagen (1983:1097) med vissa bestämmelser om larmanläggningar m.m.,
räddningstjänstlagen (1986:1102), djurskyddslagen (1988:534), lagen (1988:868)
om brandfarliga och explosiva varor, begravningslagen (1990:1144), lagen
(1990:1183) om tillfällig försäljning och lagen (1992:1683) om provtagning på
djur, m.m. Gemensamt för denna grupp av mål är att de i allmänhet har prövats av
två förvaltningsmyndigheter - med länsstyrelsen som överklagandemyndighet -
innan de överklagats till domstol. De målgrupper där länsstyrelsen har en
överprövningsfunktion har en hel del gemensamt. De avser huvudsakligen beslut
som har fattats av en kommunal nämnd. Staten har genom speciallagstiftning velat
åstadkomma en reglering så att samhälleliga intressen på olika områden blir
tillgodosedda. Kommunerna har ålagts att handha uppgifterna och staten har till-
försäkrat sig ett inflytande över utvecklingen bl.a. genom att lägga en
tillsynsuppgift på statliga organ. Därvid har länsstyrelserna regelmässigt valts
ut för att utöva den regionala tillsynen. Mot de samhälleliga intressen som
framträder på olika områden får ofta ställas viktiga enskilda intressen, som kan
innebära att stora personliga eller ekonomiska värden står på spel. Det gäller
alltså i prövningen att komma fram till en rimlig avvägning såväl mellan olika
enskilda intressen som mellan enskilda och allmänna intressen. Inslaget av
rättsfrågor är regelmässigt stort i de aktuella målgrupperna. Det kan t.ex.
gälla förordnande av förrättningsman, anställande av syssloman, utseende av
styrelse och uttaxering av bidrag från medlemmar av vägsamfällighet enligt lagen
(1939:608) om enskilda vägar eller mål enligt livsmedelslagen (1971:511) där
Livsmedelsverket kan meddela förbud och förelägganden - ett sådant kan t.ex.
innebära att en i branschen verksam kan beordras till läkarundersökning - i
enskilt fall.
En annan grupp mål som fortfarande prövas av kammarrätt som första
domstolsinstans är vad man kan beteckna som miljöbalksmål , dvs. mål enligt
naturvårdslagen (1964:822), miljöskyddslagen (1969:387), renhållningslagen
(1979:596) och hälsoskyddslagen (1982:1080). De har inte tagits om hand inom
ramen för tidigare genomförda reformer eftersom som det i - det sedermera
återkallade - förslaget till miljöbalk (prop. 1994/95:10) föreslogs att samtliga
dessa måltyper skulle flyttas ner från kammarrätt till länsrätt.
En sista grupp som tas upp i detta ärende och som fortfarande överklagas från
förvaltningsmyndighet direkt till kammarrätt är ett antal måltyper där den
materiella lagstiftningen varit föremål för översyn under reformens genomförande
samt ett antal helt nya måltyper som tillkommit. Det gäller mål enligt lagen
(1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse, produktsäkerhetslagen
(1988:1604), lagen (1989:41) om TV-avgift, lagen (1990:613) om miljöavgift på
utsläpp av kväveoxider vid energiproduktion, lagen (1992:1231) om märkning av
textilier, lagen (1992:1232) om märkning av hushållsapparater, lagen (1992:1326)
om personlig skyddsutrustning för privat bruk, lagen (1992:1327) om leksakers
säkerhet, lagen (1992:1402) om undanförsel och förstöring, lagen (1992:1512) om
elektromagnetisk kompatibilitet, lagen (1992:1514) om måttenheter, mätningar och
mätdon, lagen (1992:1684) om EEG-handelsgödsel och stiftelselagen (1994:1220).
Gemensamt för de flesta av dessa måltyper är att de avser beslut som har
överklagats från en tillsynsmyndighet.
När det gäller byggnadsmålen vill regeringen - inte minst mot bakgrund av det
stora antal mål det är fråga om - lämna en något fylligare redovisning.
Plan- och bygglagen (1987:10; PBL) reglerar markanvändning och byggande. I
lagen finns bl.a. bestämmelser om de allmänna intressen som skall beaktas vid
planläggning och vid lokalisering av bebyggelse samt bestämmelser om krav på
byggnader m.m. ur bl.a. estetisk och teknisk synvinkel. Lagen ger kommunerna en
stark ställning när det gäller frågor som hör samman med bebyggelseutvecklingen
i kommunen. I princip skall staten kunna bestämma om inriktningen på kommunernas
planering endast för sådana områden, där markanvändningsfrågorna är av stor
betydelse i ett nationellt perspektiv eller angår flera kommuner.
Det ankommer på kommunerna att planlägga användningen av mark och vatten.
Detta sker genom fem typer av planer; regionplan, översiktsplan, detaljplan,
områdesbestämmelser och fastighetsplan. Beslut som rör översiktsplan och
regionplan får överklagas genom kommunalbesvär till länsrätten sedan den 1 april
1995. Beslut att anta, ändra eller upphäva detaljplan, fastighetsplan eller
områdesbestämmelser överklagas genom förvaltningsbesvär till länsstyrelsen.
Vissa särbestämmelser finns om vilka som är berättigade att överklaga och
prövningens omfattning. Länsstyrelsens beslut i dessa frågor kan överklagas till
regeringen.
Plan- och bygglagen innehåller förutom bestämmelser om planer även
föreskrifter om krav på byggnader och andra anläggningar samt tomter, allmänna
platser m.m. Föreskrifterna är allmänt hållna och avsedda att preciseras genom
föreskrifter av regeringen eller Boverket. Kontrollen över att dessa
föreskrifter liksom gällande planer iakttas i enskilda fall ankommer på
byggnadsnämnden.
Byggnadsnämndens kontroll utövas dels genom tillståndsprövning, dels genom
tillsyn över byggnadsarbeten och dels genom ingripanden vid överträdelser. För
vissa åtgärder krävs tillstånd i form av bygglov, rivningslov eller marklov. Den
som tänker ansöka om bygglov har möjlighet att hos byggnadsnämnden ansöka om
förhandsbesked huruvida en åtgärd som kräver bygglov kan tillåtas.
Byggnadsnämnden har befogenhet att vidta sanktioner mot den som överträder
vissa bestämmelser i plan- och bygglagen. Sanktionerna består av dels påföljder
i form av avgifter, dels ingripanden i form av förbud, handräckning och
förelägganden.
Byggnadsnämndens beslut om lov och i förhandsbesked kan överklagas till
länsstyrelsen. Länsstyrelsens beslut kan därefter överklagas till kammarrätten
eller regeringen. Fördelningen av ärenden mellan regeringen och kammarrätten
bygger i huvudsak på principen att frågor om lämplighet eller ändamålsenlighet
skall prövas av regeringen, medan rättsfrågor skall prövas av kammarrätten.
Byggnadsnämnden kan som tidigare nämnts ta ut sanktionsavgift när någon har
överträtt bestämmelserna i plan- och bygglagen. Det finns tre avgifter som kan
bli aktuella i byggnadsmål. Det är byggnadsavgift som tas ut när någon vidtar en
åtgärd som kräver lov utan att lov dessförinnan har lämnats. Särskild avgift
utgår för andra överträdelser, t.ex. när någon bygger i strid mot ett lämnat
lov. Vid sådant olovligt byggande som det anses särskilt angeläget att motverka,
kan en tilläggsavgift tas ut tillsammans med byggnadsavgiften.
Byggnadsnämnden kan även ingripa för att åstadkomma rättelse, genom att välja
mellan att ansöka om särskild handräckning hos kronofogdemyndigheten eller att
förelägga ägaren av fastigheten att vidta rättelse. Nämnden kan också förelägga
den person som försummar att vidta åtgärder som åvilar denne enligt plan- och
bygglagen eller enligt föreskrifter eller beslut som har meddelats med stöd av
plan- och bygglagen. I båda fallen kan föreläggandet förenas med vite eller med
föreskrift att åtgärden annars utförs av byggnadsnämnden på den försumliges
bekostnad. Frågor om utdömande av vite prövas av länsrätt efter ansökan av den
myndighet som har utfärdat föreläggandet.
Beslut av länsstyrelse enligt plan- och bygglagen kan överklagas till
kammarrätten i vissa särskilt uppräknade fall, bl.a. om beslutet avser bygglov
eller förhandsbesked inom område med detaljplan och vid påföljder och
ingripanden enligt 10 kap.
I den mån länsstyrelsens beslut får överklagas i övriga fall skall
överklagandet göras till regeringen.
När det gäller tillståndsbesluten finns en naturlig gräns mellan kammarrätt
och regeringen när det gäller om åtgärden skall företas utanför eller inom
område med detaljplan. Om det finns en detaljplan har markens lämplighet för
bebyggelse redan prövats genom planen. I dessa fall finns det bara rättsliga
frågor kvar att pröva, t.ex. om kraven i 3 kap. PBL är uppfyllda eller inte.
Inte heller frågor om mindre avvikelse från planen anses som en
lämplighetsfråga. Sådana ärenden överklagas, i likhet med ärenden som avser en
viss åtgärds förenlighet med områdesbestämmelser eller fastighetsplan, därför
till kammarrätt.
I områden som inte omfattas av detaljplan eller områdesbestämmelser kan det
vara fråga om både lokaliseringsprövning av bebyggelse och om tillämpning av
egenskapskraven i 3 kap. PBL. Regeringen prövar i dessa fall frågor om
förhandsbesked och andra lämplighetsfrågor enligt 2 kap. PBL, medan kammarrätt
prövar frågan om en åtgärd skall betraktas som en kompletteringsåtgärd eller
inte.
Ibland kan det i samma ärende vara fråga om både lämplighetsfrågor och
rättsfrågor (s.k. blandade mål). Länsstyrelsens beslut skall även i dessa fall
överklagas till kammarrätt. Kammarrätten avgör dock inte målet genom dom. I
stället överlämnar domstolen målet med eget yttrande till regeringen ( 9 § lagen
om allmänna förvaltningsdomstolar).Under år 1992 kom det till kammarrätterna in
1 030 mål enligt PBL. Av dessa kom ca 325 in till Kammarrätten i Stockholm, ca
445 till Kammarrätten i Göteborg, ca 130 till Kammarrätten i Jönköping och ca
135 till Kammarrätten i Sundsvall.
Efter den 1 juli 1995 skall också beslut enligt lagen (1994:847) om tekniska
egenskapskrav på byggnadsverk m.m. överklagas till länsrätt. Vidare krävs att
kammarrätten beviljar prövningstillstånd för att pröva målet (prop. 1993/94:178,
bet. 1993/94:BoU18, rskr. 1993/94:372). Från samma dag skall länsrätt även pröva
frågor om tilläggsavgift, i stället för allmän domstol, på talan av
byggnadsnämnden, 10 kap 8 § plan- och bygglagen (1987:10). Även för dessa mål
krävs att kammarrätten beviljar prövningstillstånd för att pröva målet (prop.
1994/95:23, bet. 1994/95:JuU2, rskr. 1994/95:40). Som tidigare nämnts prövar
länsrätt från och med den 1 april 1995 även sådana byggnadsmål som kan bli
föremål för laglighetsprövning i och med att 13 kap. 1 § PBL hänvisar till 10
kap. kommunallagen (1991:900).

Flertalet mål flyttas ner

Enligt regeringens mening finns det inte för någon av de här redovisade
måltyperna några sådana särdrag som motiverar ett avsteg från att tillämpa
huvudprincipen om att den första domstolsprövningen skall ligga i länsrätt. Det
förhållandet att vissa måltyper förekommer i mycket liten omfattning utgör inget
skäl mot att flytta ned målen eftersom inte heller kammarrätterna kan anses ha
upparbetat någon särskild kompetens inom dessa områden.
Det finns inte heller några särskilda omständigheter som talar mot att alla
dessa måltyper skulle kunna handläggas av samtliga länsrätter.
Som tidigare nämnts är instansordningen för en stor del av byggnadsmålen -
såväl sådana som nu prövas av regeringen som sådana som prövas av domstol -
föremål för överväganden av Miljöbalksutredningen. Det förhållandet att en annan
instansordning för dessa mål kan komma i fråga utgör enligt regeringens mening
inte tillräckliga skäl för att nu inte överväga en nedflyttning i instanskedjan
för de mål som för närvarande prövas av domstol. Ett skäl för att byggnadsmålen
nu bör flyttas ner i instanskedjan är att, såsom redovisats i det föregående,
mål enligt lagen (1994:847) om tekniska egenskapskrav på byggnadsverk m.m. och
sådana byggnadsmål som kan bli föremål för laglighetsprövning redan har förts
ner till länsrätt och att instansordningen för dessa mål därigenom blir
enhetlig. Beträffande byggnadsmålen bör också framhållas att många av de
bedömningar som skall göras är av sådan beskaffenhet att det är en fördel om
domstolen har en god kunskap om de regionala och lokala förhållandena. Detta
tillgodoses på ett bättre sätt om länsrätt prövar målen i första instans.
Regeringen föreslår därför att de mål som redovisats i det föregående och som
nu prövas av kammarrätt som första domstolsinstans flyttas ner i
instansordningen.
Ingen av de aktuella måltyperna föranleder några avvikande regler vad gäller
länsrättens sammansättning; t.ex. är byggnadsmålens karaktär av sådant slag att
nämndemannamedverkan är en lämplig ordning.
Nedflyttningen av aktuella måltyper från kammarrätt till länsrätt innebär att
instanskedjan förlängs med en domstolsinstans. Innan ett mål anhängiggörs i
länsrätt har ärendet redan prövats av en myndighet och i många fall därefter
överprövats av länsstyrelsen. Många måltyper, t.ex. byggnadsmålen handlar ofta
om sådana frågor som är mycket betydelsefulla för den enskilde, det kan även
gälla stora ekonomiska belopp. Den enskilde har därför ofta ett starkt intresse
av att få ett avgörande inom rimlig tid. Ett system med en obegränsad rätt till
prövning i kammarrätt skulle medföra en alltför lång instanskedja för dessa mål
samt en risk för en inte obetydlig tidsutdräkt innan ett lagakraftvunnet
avgörande föreligger. I likhet med vad som gäller för de måltyper som redan
genom tidigare reformer flyttats ned till länsrätt bör det därför även för nu
aktuella måltyper ställas upp ett krav på prövningstillstånd i ledet länsrätt -
kammarrätt.
Förslagen föranleder ändringar i överklagandebestämmelsen i de angivna
lagarna.
De s.k. blandade byggnadsmålen bör länsrätten överlämna till kammarrätten som
i sin tur, i enlighet med vad som gäller i dag, överlämnar målet med eget
yttrande till regeringen. Länsrätts överlämnande av mål till kammarrätt
föranleder en ny bestämmelse i lagen om allmänna förvaltningsdomstolar (14 a §).

9 Kostnader

Regeringens förslag i detta ärende innebär stora förändringar som berör alla
delar av den allmänna förvaltningsdomstolsorganisationen. Majoriteten av de
målgrupper som kammarrätten prövade som första domstolsinstans har genom
tidigare reformer flyttats ned till länsrätt. I och med den nu aktuella reformen
är reformeringen av instansordningen i allt väsentligt genomförd. Som en följd
av instansordningsreformen har regeringen beslutat att avveckla en avdelning vid
varje kammarrätt per den 1 juli 1995 samt ytterligare en avdelning vid
Kammarrätten i Sundsvall per den 1 juli 1996. Den totala besparingen av instans-
ordningsreformen kan beräknas till 22-24 miljoner kronor.
Beloppet avser endast besparingar till följd av nedflyttningen av mål i
instanskedjan. Någon beräkning har således inte gjorts av konsekvenserna av att
krav på prövningstillstånd i stor omfattning införts i kammarrätt. I den
utsträckning införandet av prövningstillstånd leder till färre mål och därmed en
minskad arbetsbelastning för kammarrätterna uppstår en viss kostnadsbesparing.
Det är emellertid inte möjligt att uppskatta storleken av besparingen innan en
utvärdering av de nya bestämmelserna har skett. Det är inte meningsfullt att
påbörja en sådan utvärdering förrän tidigast våren 1996.
Införandet av tvåpartsprocessen kan övergångsvis innebära ökade kostnader för
såväl domstolarna som beslutsmyndigheterna. Såvitt avser domstolarna kan de nya
reglerna leda till fler överklaganden till kammarrätterna medan
förvaltningsmyndigheterna kan behöva en viss kompetensförstärkning för att klara
processföringen. Myndigheternas aktiva medverkan kommer dock endast att krävas i
vissa fall när det skall hållas muntlig förhandling och i övrigt i de fall när
domstolen överväger att ändra ett beslut till den enskildes förmån. Om myn-
digheten medverkar vid muntlig förhandling innebär förslaget för t.ex. mål om
kontant arbetsmarknadsstöd, att det allmännas intressen kan tas till vara av en
lokal myndighet i stället för som i dag den centrala, vilket innebär besparingar
för förvaltningsmyndigheterna och är kostnadsneutralt för domstolarna.
Förvaltningsmyndighetens skriftliga medverkan i vissa fall innebär i praktiken
ingen förändring mot de fall där de redan i dag yttrar sig utan att vara part.
På längre sikt kan tvåpartsprocessen antas leda till besparingar för
domstolarna och myndigheterna. I och med att myndigheterna får möjlighet att
överklaga länsrätternas beslut kommer praxisbildningen att förbättras, vilket
kan förväntas leda till färre överklaganden och tydligare handlingsdirektiv till
de beslutande myndigheterna. Innan en utvärdering skett är det inte möjligt att
göra någon närmare beräkning av de ekonomiska konsekvenserna av
tvåpartsprocessen. En sammanfattande bedömning talar dock för att förslaget på
sikt kommer att leda till inte oväsentliga kostnadsminskningar för det allmänna.

10 Ikraftträdande m.m.

Både den nya instansordningen och reglerna om förvaltningsmyndighets ställning
som part bör träda i kraft den 1 februari 1996. För de mål som avgjorts av
förvaltningsmyndighet före ikraftträdandet bör de äldre reglerna om
partsrepresentation och överklagande gälla. I de fall ärendet har prövats av två
instanser, t.ex. först av en polismyndighet och sedan av länsstyrelsen, innan
ärendet överklagas till domstol bör de regler om överklagande tillämpas som
gällde vid tidpunkten för det första beslutet.

11 Författningskommentar

11.1 Förslaget till lag om ändring i lagen (1959:551) om beräkning av
pensionsgrundande inkomst enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring

12 §
Tillägget i paragrafens första stycke innebär att partsställningen i mål om
beräkning av pensionsgrundande inkomst förblir densamma som enligt nuvarande
regler.

11.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring

20 kap. 12 §
Tillägget i paragrafens första stycke innebär att partsställningen i
socialförsäkringsmål förblir densamma som enligt nuvarande regler.

11.3 Förslaget till lag om ändring i lagen (1971:289) om allmänna
förvaltningsdomstolar

14 a §
Paragrafen är ny. I och med att länsrätten blir första instans i mål enligt
plan- och bygglagen kommer även s.k. blandade byggnadsmål att överklagas till
länsrätten. Paragrafen reglerar länsrättens hantering av de blandade målen.
Länsrätten skall lämna över målet till kammarrätten. Kammarrätten skall i sådant
fall enligt 9 § lagen om allmänna förvaltningsdomstolar med eget utlåtande
överlämna målet till regeringen för prövning. Regleringen innebär i sak ingen
förändring av den ordning som gäller i dag.

11.4 Förslaget till lag om ändring i förvaltningsprocesslagen (1971:291)

7 a §
I paragrafen, som är ny, finns bestämmelser om beslutsmyndighetens och, när
ärendet prövats av flera förvaltningsmyndigheter, den först beslutande
myndighetens ställning i domstolen när myndighetens beslut överklagas av enskild
(jfr avsnitt 6).
I 2 § förvaltningsprocesslagen stadgas att om det i lag eller annan
författning som beslutats av regeringen har meddelats bestämmelse som avviker
från denna lag, gäller den bestämmelsen. En grundförutsättning för att
paragrafen skall bli tillämplig är således att beslutsmyndighetens ställning i
processen inte har reglerats i någon speciallag, såsom t.ex. i taxeringslagen. I
t.ex mål enligt lagen om kontant arbetsmarknadsstöd har Arbetsmarknadsstyrelsen
i dag möjlighet att bestämma om styrelsen skall vara part i målet enligt 32 a §
lagen (1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd. Enligt den föreslagna ändringen
i sistnämnda lagrum (se lagförslag 2.17) skall Arbetsmarknadsstyrelsen kunna
överta rollen som part från den först beslutande myndigheten, dvs.
länsarbetsnämnden. Det betyder att den nu aktuella paragrafen endast blir
tillämplig om Arbetsmarknadsstyrelsen inte väljer att överta partsställningen.
Se vidare i kommentaren till ändringen av lagen (1973:370) om
arbetslöshetsförsäkring (avsnitt 11.5) och avsnitt 11.6, och 11.7 .
Paragrafen stadgar att den först beslutande myndigheten alltid blir den
enskildes motpart. Det är således den myndigheten som för det allmännas talan
vid domstol. I vissa fall, t.ex. när endast ett processuellt beslut har
överklagats, t.ex. ett beslut om avvisning eller avskrivning eller ett beslut
som har meddelats under pågående handläggning hos förvaltningsmyndigheten
angående t.ex. jäv, kan myndighetens intresse av att medverka vara begränsat.
Myndighetens aktiva medverkan i sådana processer behöver dock inte bli så
omfattande, eftersom domstolen ofta torde anse det onödigt att kommunicera
överklagandet med myndigheten i sådana frågor, (se kommentaren till 10 §) .
Till förebyggande av missuppfattningar - att förvaltningsmyndigheten
betraktas som den enskildes motpart inom ramen för omprövningsförfarandet - har
i första stycket i enlighet med Lagrådets förslag angivits att myndigheten är
den enskildes motpart sedan handlingarna i målet överlämnats till domstolen.
Som Lagrådet anför i sitt yttrande bortfaller förvaltningsmyndighetens
ställning som motpart, om ärendet av förvaltningsdomstolen skulle återförvisas
till myndigheten eller denna av annat skäl har att pröva ärendet efter ett
domstolsavgörande. Ärendet skall ju då prövas enligt förvaltningslagen. Normalt
torde därvid gälla att den tjänsteman som företrätt det allmänna som den
enskildes motpart i förvaltningsdomstolsprocessen enligt 11 § första stycket 2
eller 4 förvaltningslagen eller grunderna för dessa bestämmelser på grund av jäv
blir förhindrad att handlägga ärendet vid den förnyade prövningen.I och med att
den först beslutande förvaltningsmyndigheten - eller någon annan myndighet
enligt speciallagstiftning - kommer att vara motpart i länsrätten, har
myndigheten rätt att överklaga beslutet om det gått myndigheten emot enligt
reglerna i 33 § förvaltningsprocesslagen. Denna rätt gäller givetvis också om
det är kammarrätten som ändrat ett beslut så att det gått myndigheten emot.
Paragrafen är inte tillämplig på mål som överklagats från förvaltnings-
myndighet direkt till kammarrätt som första domstolsinstans. Det betyder att
sådana mål alltjämt kommer att vara enpartsmål om inte partsförhållandet
reglerats i någon speciallag.
I enlighet med Lagrådets förslag har underrubriken till det avsnitt i vilken
förevarande paragraf placerats givits lydelsen Måls anhängiggörande m.m.

10 §
I paragrafens andra stycke har införts en ny tredje punkt. Den tidigare tredje
punkten utgör nu paragrafens fjärde punkt.
I den nya tredje punkten har införts en speciell undantagsregel för de fall
där någon enskild överklagat ett beslut och har en förvaltningsmyndighet som
motpart. Bestämmelsen behandlas även i avsnitt 6.
Enligt den tidigare regleringen kunde domstolen underlåta kommunikation av
ansöknings- eller överklagandehandlingar med både enskilda och företrädare för
det allmänna om sådan underrättelse var uppenbart onödig. I praktiken torde
denna undantagsregel hitintills så gott som uteslutande ha kommit till
användning i länsrätt när den enskilde hade överklagat ett beslut dit, t.ex. vid
uppenbara bifallssituationer och en kommunikation med det allmännas företrädare
endast skulle framstå som en onödig formalitet.
Den nya punkten, som endast reglerar sådana situationer där en
förvaltningsmyndighet är den enskildes motpart, utvidgar domstolens möjlighet
att underlåta kommunikation med myndigheten i situationer där domstolen
överväger att bifalla den enskildes talan helt eller delvis. Bestämmelsen skall
läsas tillsammans med den nya 7 a § som föreskriver att den myndighet som har
beslutat i saken är motpart om den enskilde överklagar beslutet till länsrätt.
Kommunikation med förvaltningsmyndigheten behöver inte ske när domstolen finner
det onödigt. I de allra flesta fallen har beslutsmyndigheten fått del av den
enskildes överklagande i och med rättidsprövningen. Den kan även ge sin stånd-
punkt till känna vid omprövning av ärendet. Domstolen har således normalt en
klar uppfattning om beslutsmyndighetens inställning. En förutsättning för att
ärendet skall få avgöras direkt är att det befintliga materialet är tillräckligt
för att domstolen skall kunna anses ha fullgjort sin utredningsskyldighet enligt
8 § FPL.
Som nämnts i avsnitt 6 förekommer det att ett ärende har varit föremål för
prövning hos två myndigheter innan det når domstol, t.ex. att en kommunal nämnds
beslut har överprövats av länsstyrelsen. I dessa fall kommer den primära
beslutsmyndigheten inte att kunna ge sin mening över den enskildes överklagande
till känna redan vid omprövningen eftersom överklagandet ges in till den
myndighet som har meddelat det överklagade beslutet, dvs. besvärsmyndigheten.
När domstolen avser att ändra ett sådant beslut får inskränkningen i
skyldigheten att kommunicera mindre betydelse. Eftersom den enskildes motpart -
den primära beslutsmyndigheten - inte tidigare haft någon möjlighet att bemöta
överklagandet blir utrymmet för domstolen att bedöma en underrättelse som onödig
därför begränsat.

14 §
Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag.
Paragrafen behandlar frågan hur parterna skall kallas till muntlig
förhandling. I paragrafens tidigare lydelse kunde endast en enskild part
föreläggas att inställa sig personligen vid påföljd av att hans utevaro inte
utgör hinder för målets vidare handläggning och avgörande. Motsvarande
bestämmelse har nu införts för en förvaltningsmyndighet eller annan part, som
enligt föreskrift i lag företräder det allmänna.
Det innebär att om domstolen redan i samband med att kallelse utfärdas bedömer
det som ofrånkomligt att förvaltningsmyndigheten är företrädd vid förhandlingen,
kan detta markeras genom att påföljd av nu angivet slag inte sätts ut eller på
annat lämpligt sätt.
Utan att det finns särskilt reglerat gäller att om enskild part eller
företrädare för det allmänna uteblir från en förhandling ankommer det på
domstolen att bedöma huruvida utvaron utgör hinder för målets handläggning och
avgörande.
Möjligheten att avgöra mål när någon av parterna inte är närvarande torde
främst kunna tillämpas i mål av enklare beskaffenhet (jfr 8 § FPL) eller där
domstolen håller förhandlingen på begäran av en enskild part i ett mål där den
enskilde har en mer eller mindre ovillkorlig rätt till muntlig förhandling.

11.5 Förslaget till lag om ändring i lagen (1973:370) om
arbetslöshetsförsäkring

98 a §
Från och med den 1 oktober 1995 (SFS 1995:708) har Arbetsmarknads-styrelsen,
efter mönster av vad som gäller för Riksförsäkringsverket inom
socialförsäkringsområdet, möjlighet att bestämma om styrelsen önskar vara part i
domstol när en enskild överklagat arbetslöshetskassans beslut.
Paragrafen har justerats så att den överensstämmer med den nya
tvåpartsprocessen.
En arbetslöshetskassa utgör ett enskilt subjekt som fullgör förvaltnings-
uppgifter med stöd av 11 kap. 6 § 3 st regeringsformen, men är däremot ingen
förvaltningsmyndighet. Den generella regleringen i 7 a §
förvaltningsprocesslagen enligt vilken den först beslutande förvalt-
ningsmyndigheten skall vara den enskildes motpart omfattar därför inte
arbetslöshetskassor. Ett tillägg - av samma innebörd som 7 a § förvalt-
ningsprocesslagen - till nu aktuell paragrafs andra stycke första mening har
därför gjorts så att en arbetslöshetskassa blir den enskildes motpart i
processen.
Bestämmelsen i andra stycket andra meningen ger Arbetsmarknadsstyrelsen rätt
att föra det allmännas talan i mål om arbetslöshetsförsäkring även om
behörigheten primärt i länsrätt och kammarrätt, när enskild har överklagat till
länsrätt, ligger hos arbetslöshetskassan. Om en arbetslöshetskassa, med stöd av
förvaltningsprocesslagen, överklagar en domstols beslut kan
Arbetsmarknadsstyrelsen välja om den önskar överta partsrollen eller inte.
Styrelsen har därigenom också möjlighet att överklaga i arbetslöshetskassans
ställe. Som framgått av avsnitt 6 har styrelsen i likhet med vad som gäller för
övriga centralmyndigheter möjlighet att genom råd och anvisningar vägleda
arbetslöshetskassorna i fråga om vilka mål som bör föras vidare. I
Regeringsrätten skall styrelsen alltid föra det allmännas talan.
I och med att det alltid kommer att finnas en motpart finns det inte längre
något behov av att särskilt reglera att domstolen skall kunna förelägga
Arbetsmarknadsstyrelsen att svara. Vill domstolen inhämta ett yttande över viss
fråga i ett mål där styrelsen inte är part kan det göras med stöd av 24 §
förvaltningsprocesslagen.
Paragrafens tredje stycke anger att styrelsen - förutom att den genom
övertagande av arbetslöshetskassans roll enligt andra stycket har rätt att
överklaga beslut som gått kassan emot - har rätt att även till förmån för en
enskild part överklaga en domstols eller en arbetslöshetskassas beslut.

11.6 Förslaget till lag om ändring i lagen (1973:371) om kontant
arbetsmarknadsstöd

32 a §
Från och med den 1 oktober 1995 har Arbetsmarknadsstyrelsen, efter mönster av
vad som gäller för Riksförsäkringsverket inom socialförsäkringsområdet,
möjlighet att bestämma om styrelsen önskar vara part i domstol när en enskild
överklagat länsarbetsnämndens beslut. I likhet med vad som gäller i mål om
arbetslöshetsförsäkring har paragrafen justerats så att den bättre
överensstämmer med den nya tvåpartsprocessen. Se även kommentaren till 98 a §
lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring (avsnitt 11.4).

11.7 Förslaget till lag om ändring i lagen (1974:202) om beräkning av strafftid
m.m.

30 §
Paragrafen är ny. Se kommentaren till 59 a § lagen (1974:203) om kriminalvård i
anstalt (avsnitt 11.8)

11.8 Förslaget till lag om ändring i lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt

59 a §
Paragrafen är ny. I likhet med vad som gäller för flera andra centralmyndigheter
skall Kriminalvårdsstyrelsen verka för att bestämmelserna inom kriminalvården
tillämpas likformigt och rättvist.
I paragrafen första stycke regleras Kriminalvårdsstyrelsens möjlighet att
överta lägre myndighets uppgift att föra det allmännas talan. Av det andra
stycket följer att Krimnalvårdsstyrelsen alltid skall föra det allmännas talan i
Regeringsrätten. Se även kommentaren till 98 a § lagen (1973:370) om
arbetslöshetsförsäkring (avsnitt 11.5).

11.9 Förslaget till lag om ändring i lagen (1976:371) om behandlingen av
häktade och anhållna m.fl.

16 d §
Paragrafen är ny. Se kommentaren till 59 a § lagen (1974:203) om kriminalvård i
anstalt (avsnitt 11.7).

11.10 Förslaget till lag om ändring i produktsäkerhetslagen (1988:1604)

9 §
Ändringen i paragrafen är föranledd av att paragrafens tredje stycke av misstag
föll bort i samband med den senaste ändringen av paragrafen (SFS 1994:610). Den
nu gjorda ändringen innebär endast att tredje stycket åter förs in i lagen.

26 §
Ändringen innebär en anpassning av bestämmelsen till den nya instansordningen
och att kammarrätten skall bevilja prövningstillstånd innan den prövar ett
överklagat mål.

11.11 Förslaget till lag om ändring i lagen (1989:41) om TV-avgift

6 §
Ändringen i paragrafen är en följdändring, föranledd av förändrade regler om
utrikesrepresentationen.

21 §
Ändringen innebär en anpassning av bestämmelserna till den nya instansordningen
och reglerna om tvåpartsprocess. Som framgår av den allmänna motiveringen
(avsnitt 6) är den föreslagna tvåpartsprocessen inte utan särskilda bestämmelser
tillämplig på måltyper där en förvaltningsuppgift överlämnas åt ett enskilt
subjekt eftersom ett sådant subjekt inte är en förvaltningsmyndighet. Tillägget
i paragrafen innebär att Radiotjänst i Kiruna Aktiebolag kommer att vara den
enskildes motpart om denne överklagar bolagets beslut till länsrätten.

11.12 Förslaget till lag om ändring i lagen (1994:137) om mottagande av
asylsökande m.fl.

22 §
Paragrafens tidigare tredje stycke har upphävts. Ändringen innebär att 7 a § och
33 § förvaltningsprocesslagen blir tillämpliga såvitt gäller partsställningen
och överklaganderätten vid handläggningen i domstol av mål enligt lagen. Se även
kommentaren till 7 a § förvaltningsprocesslagen (avsnitt 11.3).

11.13 Förslaget till lag om ändring i lagen (1994:451) om
försöksverksamhet med intensivövervakning med elektronisk kontroll

9 a §
Paragrafen är ny. Se kommentaren till 59 a § lagen (1974:203) om kriminalvård i
anstalt (avsnitt 11.7).

11.14 Övriga förslag till lagändringar

Ändringarna innebär en nerflyttning i instansordningen och att kammarrätten
skall bevilja prövningstillstånd innan de prövar ett överklagat mål (se avsnitt
8).
Förslagen innefattar vidare vissa språkliga ändringar.

Lagrådsremissens lagförslag

1 Förslag till lag om ändring i äktenskapsbalken

Härigenom föreskrivs att 15 kap. 2 och 4 §§ äktenskapsbalken skall ha följande
lydelse.

--------------------------------------------------------------------
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

15 kap.
2 §1
--------------------------------------------------------------------
Skattemyndighetens beslut i Skattemyndighetens beslut i
fråga om hindersprövning får fråga om hindersprövning får
överklagas hos länsrätten. överklagas hos allmän förvalt-
ningsdomstol.
Detsamma gäller beslut av Detsamma gäller beslut av
präster inom svenska kyrkan om präster inom svenska kyrkan om
förrättande av vigsel. förrättande av vigsel.
Prövningstillstånd krävs vid
överklagande till kammarrätten.

4 §2
--------------------------------------------------------------------
Länsstyrelsens beslut om Länsstyrelsens beslut om
tillstånd till äktenskap eller tillstånd till äktenskap eller om
om förrättande av vigsel får över- förrättande av vigsel får över-
klagas hos kammarrätten. klagas hos allmän förvaltnings-
domstol. Prövningstillstånd krävs
vid överklagande till
kammarrätten.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996 men tillämpas inte i de fall där
det första beslutet i ärendet fattats dessförinnan.

**FOOTNOTES**

1 Senaste lydelse 1991:495.

2 Senaste lydelse 1991:495.

2 Förslag till lag om ändring i lagen (1919:426) om flottning i allmän
flottled

Härigenom föreskrivs att 84 a § lagen (1919:426) om flottning i allmän
flottled skall ha följande lydelse.

--------------------------------------------------------------------
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

84 a §1
--------------------------------------------------------------------
Beslut av länsstyrelsen om ut- Beslut av länsstyrelsen om ut-
seende eller entledigande av seende eller entledigande av
styrelseledamot eller revisor i styrelseledamot eller revisor i
flottningsförening, om flottningsförening, om
föranstaltande om åtgärd på sådan föranstaltande om åtgärd på sådan
förenings bekostnad, om utseende förenings bekostnad, om utseende
av förvaltare som avses i 82 a § av förvaltare som avses i 82 a §
eller med anledning av sådan eller med anledning av sådan
förvaltares beslut i fråga om förvaltares beslut i fråga om
återställningsåtgärder överklagas hosåterställningsåtgärder får överklagas
regeringen genom besvär. hos regeringen.
--------------------------------------------------------------------
Beslut av länsstyrelsen enligt Beslut av länsstyrelsen enligt
denna lag får i övriga fall över- denna lag får i övriga fall över-
klagas hos kammarrätten genom klagas hos allmän förvaltningsdom-
besvär. stol. Prövningstillstånd krävs vid
överklagande till kammarätten.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996 men tillämpas inte i de fall där
det första beslutet i ärendet fattats dessförinnan.

**FOOTNOTES**

1 Senaste lydelse 1983:649.

3 Förslag till lag om ändring i lagen (1939:608) om enskilda vägar

Härigenom föreskrivs att 70, 93, 98 och 107 §§ lagen (1939:608) om enskilda
vägar skall ha följande lydelse.

--------------------------------------------------------------------
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

70 §1Behörig länsstyrelse i frågor enligt detta kapitel är, där annat ej följer
av vad i 27 § stadgats, länsstyrelsen i det län där vägen, varom fråga är, eller
största delen därav är belägen.
--------------------------------------------------------------------
Mot länsstyrelsens beslut Länsstyrelsens beslut enligt 18,
enligt 18, 19, 48, 51, 52 eller 19, 48, 51, 52 eller 62 § får över-
62 § föres talan hos kammarrätten klagas hos allmän förvaltningsdom-
genom besvär. stol. Prövningstillstånd krävs vid
överklagande till kammarrätten.
--------------------------------------------------------------------
Talan mot annat beslut av läns- Annat beslut av länsstyrelse en-
styrelse enligt detta kapitel ligt detta kapitel överklagas, om
föres, där ej enligt vad ovan beslutet inte skall stå fast
stadgats vid beslutet skall enligt vad som särskilt
förbliva, hos regeringen genom föreskrivits ovan, hos regeringen.
besvär.

93 §2Då länsstyrelse meddelat beslut i ärende, som avses i detta kapitel, skall,
utom i fall som avses i fjärde stycket, genom länsstyrelsens försorg antingen
underrättelse om beslutets innehåll i vederbörliga delar tillställas envar, som
beslutet rörer, eller ock beslutet hållas tillgängligt på lämplig plats inom
orten, varom kungörelse skall införas i ortstidning och översändas till en sådan
nämnd som avses i 39 § första stycket.
--------------------------------------------------------------------
Mot länsstyrelsens beslut Länsstyrelsens beslut enligt
enligt detta kapitel i fråga om detta kapitel i fråga om
skyldighet för fastighet, som skyldighet för fastighet, som ingår
ingår i vägförening, att bidraga i vägförening, att bidraga till
till föreningens utgifter, om föreningens utgifter, om
skyldighet att gälda kostnad för skyldighet att gälda kostnad för
förrättning eller utredning, om förrättning eller utredning, om
föreläggande som avses i 87 §, om föreläggande som avses i 87 §, om
fastställelse av stadgar eller av fastställelse av stadgar eller av
beslut om ändring däri, om beslut om ändring däri, om
meddelande av föreskrifter att meddelande av föreskrifter att
gälla såsom stadgar, om förordnandegälla såsom stadgar, om förordnande
eller entledigande av syssloman, eller entledigande av syssloman,
om ersättning för uppdrag eller om om ersättning för uppdrag eller om
beslut av vägförening föres talan beslut av vägförening får överklagas
hos kammarrätten genom besvär. hos allmän förvaltningsdomstol.
Prövningstillstånd krävs vid
överklagande till kammarrätten.
--------------------------------------------------------------------
Talan mot annat beslut av läns- Annat beslut av länsstyrelse
styrelse enligt detta kapitel enligt detta kapitel överklagas,
föres, där ej enligt vad nedan om beslutet inte skall stå fast
föreskrives vid beslutet skall enligt vad som föreskrivits i
förbliva, hos regeringen genom fjärde stycket, hos regeringen.
besvär.
--------------------------------------------------------------------
Över beslut, varigenom läns- Beslut, varigenom länsstyrelse
styrelse förordnat förrättningsman förordnat förrättningsman eller
eller sakkunnigt biträde eller sakkunnigt biträde eller skrivit
skrivit underställning av underställning av utlåtande, får
utlåtande, må ej klagas. Ej heller inte överklagas. Detsamma gäller
må talan föras mot länsstyrelses länsstyrelses beslut rörande fast-
beslut rörande fastställande av ställande av särskilt värde å
särskilt värde å fastighet eller fastighet eller beslut, varigenom
mot beslut, varigenom förrättning förrättning återförvisats till för-
återförvisats till rättningsmannen. Att länsstyrel-
förrättningsmannen. Att talan ej måsens beslut i jävsfråga inte får
föras mot länsstyrelsens beslut i överklagas, följer av bestämmelserna
jävsfråga, följer av vad i 30 och i 30 och 78 §§.
78 §§ är stadgat.

98 §3Det åligger envar som äger begagna skogsväg för utforsling av skogs-
produkter mot erläggande av vägavgift att, i den mån styrelsen för
vägsamfälligheten det begär och å tid som styrelsen bestämmer, varje år till
denna lämna skriftliga uppgifter om den mängd skogsprodukter han under det
senaste året transporterat och den mängd han under det kommande året ämnar
transportera på olika delar av vägen.
--------------------------------------------------------------------
Försummar någon att fullgöra Försummar någon att fullgöra honom
honom enligt första stycket ålagd enligt första stycket ålagd
uppgiftsskyldighet, äger uppgiftsskyldighet, äger
länsstyrelsen vid vite förelägga länsstyrelsen vid vite förelägga
honom att fullgöra sådan honom att fullgöra sådan
skyldighet. Mot länsstyrelsens skyldighet. Länsstyrelsens beslut
beslut föres talan hos får överklagas hos allmän
kammarrätten genom besvär. förvaltningsdomstol.
Prövningstillstånd krävs vid över-
klagande till kammarrätten.

107 §4
--------------------------------------------------------------------
Mot länsstyrelses beslut enligt Länsstyrelses beslut enligt 100
100 eller 101 § eller om förelägg- eller 101 § eller om föreläggande
ande enligt 106 § föres talan hos enligt 106 § får överklagas hos
kammarrätten genom besvär. allmän förvaltningsdomstol. Pröv-
ningstillstånd krävs vid överklaga-
nde till kammarrätten.
--------------------------------------------------------------------
Talan mot annat beslut av läns- Annat beslut av länsstyrelse
styrelse enligt detta kapitel enligt detta kapitel får överklagas
föres hos regeringen genom besvär. hos regeringen.
--------------------------------------------------------------------
Beslut, varom fråga är i detta Beslut enligt detta kapitel
kapitel, skall lända till efter- skall, om inte annat förordnas,
rättelse utan hinder av förd gälla även om beslutet överklagas.
klagan, där ej annorlunda förord-
nas.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996 men tillämpas inte i de fall där
det första beslutet i ärendet fattats dessförinnan.

**FOOTNOTES**

1 Senaste lydelse 1975:677.

2 Senaste lydelse 1991:1674.

3 Senaste lydelse 1971:586.

4 Senaste lydelse 1975:677.

4 Förslag till lag om ändring i lagen (1943:459) om tillsyn över hundar och
katter

Härigenom föreskrivs att 9 § lagen (1943:459) om tillsyn över hundar och
katter1 skall ha följande lydelse.

--------------------------------------------------------------------
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

9 §
--------------------------------------------------------------------
Polismyndighetens beslut Polismyndighetens beslut enligt
enligt denna lag får överklagas denna lag får överklagas hos läns-
hos länsstyrelsen. Länsstyrelsens styrelsen. Länsstyrelsens beslut
beslut får överklagas hos kammar- får överklagas hos allmän förvalt-
rätten genom besvär. ningsdomstol. Prövningstillstånd
krävs vid överklagande till kammar-
rätten.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996 men tillämpas inte i de fall där
det första beslutet i ärendet fattats dessförinnan.

**FOOTNOTES**

1 Lagen omtryckt 1987:260.

5 Förslag till lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring

Härigenom föreskrivs att 20 kap. 12 § lagen (1962:381) om allmän försäkring
skall ha följande lydelse.

--------------------------------------------------------------------
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

20 kap.
12 §1
--------------------------------------------------------------------
Riksförsäkringsverket har att Riksförsäkringsverket har att
verka för att bestämmelserna om verka för att bestämmelserna om den
den allmänna försäkringen tilllämpasallmänna försäkringen tilllämpas
likformigt och rättvist. Verket likformigt och rättvist.
får, även till förmån för enskild
part, överklaga domstols och
allmän försäkringskassas beslut
samt begära ändring enligt 10 a §.
--------------------------------------------------------------------
I mål, där en enskild part hos Riksförsäkringsverket får överta
länsrätten överklagar en allmän försäkringskassans uppgift att i
försäkringskassas beslut, bestämmerlänsrätten och kammarrätten föra det
Riksförsäkringsverket om verket allmännas talan. Riksförsäkrings-
skall vara part i målet. Detsamma verket för det allmännas talan i
gäller i mål i kammarrätten, där enRegeringsrätten.
enskild part överklagat länsrättens
beslut. Även om
Riksförsäkringsverket beslutat att
inte vara part, får domstolen
förelägga verket att svara i målet,
om det finns särskilda skäl.
--------------------------------------------------------------------
Den omständigheten att Riks-
försäkringsverket inte varit part
i domstolen hindrar inte verket
att överklaga domstolens beslut.
Om en enskild överklagar kammar-
rättens beslut, är verket alltid
motpart.
--------------------------------------------------------------------
Verket får, även till förmån för
enskild part, överklaga domstols
och allmän försäkringskassas beslut
samt begära ändring enligt 10 a §.

**FOOTNOTES**

1 Senaste lydelse 1991:215.

Denna lag träder i kraft 1 januari 1996. För beslut som har meddelats av
försäkringskassan före ikraftträdandet gäller äldre bestämmelser.

6 Förslag till lag om ändring i naturvårdslagen (1964:822)

Härigenom föreskrivs att 40 § naturvårdslagen (1964:822) skall ha följande
lydelse.

--------------------------------------------------------------------
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

40 §1
En kommunal myndighets beslut enligt denna lag får överklagas hos
länsstyrelsen.
--------------------------------------------------------------------
Beslut av annan statlig myn- Beslut av annan statlig myndig-
dighet än regeringen i ärende het än regeringen i ärende enligt
enligt 13 §, 14 § tredje stycket, 13 §, 14 § tredje stycket, 17 §, 20 §
17 §, 20 § andra stycket, 21 §, 22 andra stycket, 21 §, 22 §, 24 §, 24
§, 24 §, 24 a §, 39 § såvitt avser a §, 39 § såvitt avser annat än
annat än handräckning eller 47 § fårhandräckning eller 47 § får
överklagas hos kammarrätten. överklagas hos allmän förvalt-
Beslut i övrigt enligt denna lag ningsdomstol. Beslut i övrigt en-
av annan statlig myndighet än ligt denna lag av annan statlig
regeringen får överklagas hos myndighet än regeringen får
regeringen. överklagas hos regeringen. Pröv-
ningstillstånd krävs vid överkla-
gande till kammarrätten.
Statens naturvårdsverk får överklaga beslut enligt denna lag eller enligt
bestämmelser som meddelats med stöd av lagen.
Finner en myndighet att den inte kan helt bifalla en framställning från
Fortifikationsverket eller Vägverket om undantag som avses i 16 § fjärde
stycket, skall ärendet hänskjutas till regeringens prövning.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996 men tillämpas inte i de fall där
det första beslutet i ärendet fattats dessförinnan.

**FOOTNOTES**

1 Senaste lydelse 1994:854.

7 Förslag till lag om ändring i lagen (1966:742) om hotell- och
pensionatrörelse

Härigenom föreskrivs att 22 § lagen (1966:742) om hotell- och pensionatrörelse
skall ha följande lydelse.

--------------------------------------------------------------------
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

22 §1
--------------------------------------------------------------------
Talan mot polismyndighetens Polismyndighetens beslut enligt
beslut enligt denna lag föres denna lag får överklagas hos läns-
hos länsstyrelsen genom besvär. styrelsen.
Talan mot länsstyrelsens beslut Länsstyrelsens beslut enligt 13 §
enligt 13 § föres hos regeringen får överklagas hos regeringen.
genom besvär.
--------------------------------------------------------------------
Mot annat beslut av Annat beslut av länsstyrelsen
länsstyrelsen enligt denna lag enligt denna lag får överklagas hos
föres talan hos kammarrätten genom allmän förvaltningsdomstol.
besvär. Prövningstillstånd krävs vid över-
klagande till kammarrätten.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996 men tillämpas inte i de fall där
det första beslutet i ärendet fattats dessförinnan.

**FOOTNOTES**

1 Senaste lydelse 1975:599.

8 Förslag till lag om ändring i lagen (1967:531) om tryggande av
pensionsutfästelse m.m.

Härigenom föreskrivs att 33 § lagen (1967:531) om tryggande av
pensionsutfästelse m.m. skall ha följande lydelse.

--------------------------------------------------------------------
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelese

33 §1
Tillsynsmyndighetens beslut enligt 22 § får överklagas hos regeringen.
I fråga om överklagande av annat beslut av tillsynsmyndigheten enligt denna
lag tillämpas 9 kap. 11 § första-tredje styckena stiftelselagen.
--------------------------------------------------------------------
Skattemyndighetens beslut Skattemyndighetens beslut
enligt 11 § tredje stycket får enligt 11 § tredje stycket får
överklagas hos kammarrätten. överklagas hos allmän
förvaltningsdomstol.
Prövningstillstånd krävs vid över-
klagande till kammarrätten.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996 men tillämpas inte i de fall där
det första beslutet i ärendet fattats dessförinnan.

**FOOTNOTES**

1 Senaste lydelse 1994:1223.

9 Förslag till lag om ändring i miljöskyddslagen (1969:387)

Härigenom föreskrivs att 48 § miljöskyddslagen (1969:387) skall ha följande
lydelse.

--------------------------------------------------------------------
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

48 §1
Om inte något annat framgår av andra-femte styckena, får beslut enligt denna
lag överklagas
1. hos länsstyrelsen, om beslutet har meddelats av en sådan nämnd som avses i
38 §,
2. hos koncessionsnämnden, om beslutet har meddelats av Statens naturvårdsverk
eller länsstyrelsen,
3. hos regeringen, om beslutet har meddelats av Koncessionsnämnden.
Koncessionsnämndens beslut i ett dit överklagat ärende får inte överklagas.
Länsstyrelsens beslut i frågor som avses i 8 a § andra och tredje styckena får
överklagas hos regeringen.
--------------------------------------------------------------------
Beslut i fråga om ersättning för Beslut i fråga om ersättning för
kostnader enligt 14 § femte kostnader enligt 14 § femte
stycket andra meningen eller 43 § stycket andra meningen eller 43 §
tredje stycket eller beslut i tredje stycket eller beslut i
fråga om förbud vid vite enligt 51 §fråga om förbud vid vite enligt 51 §
får överklagas hos kammarrätten. får överklagas hos allmän förvalt-
ningsdomstol. Prövningstillstånd
krävs vid överklagande till kam-
marrätten.
Särskilda bestämmelser om överklagande av beslut i frågor om miljöskyddsavgift
finns i 59-62 §§.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996 men tillämpas inte i de fall där
det första beslutet i ärendet fattats dessförinnan.

**FOOTNOTES**

1 Senaste lydelse 1992:604.

10 Förslag till lag om ändring i lagen (1971:289) om allmänna
förvaltningsdomstolar

Härigenom föreskrivs att det i lagen (1971:289) om allmänna
förvaltningsdomstolar skall införas en ny paragraf, 14 a §, av följande lydelse.

--------------------------------------------------------------------
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

14 a §
--------------------------------------------------------------------
Innefattar ett överklagande även
en fråga som det ankommer på
regeringen att avgöra skall läns-
rätten överlämna målet till kammar-
rätten för handläggning enligt 9 §.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996.

11 Förslag till lag om ändring i förvaltningsprocesslagen (1971:291)

Härigenom föreskrivs i fråga om förvaltningsprocesslagen (1971:291)
dels att 10 och 14 §§ skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 7 a §, av följande lydelse.

--------------------------------------------------------------------
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

7 a §
--------------------------------------------------------------------
Om en enskild överklagar en
förvaltningsmyndighets beslut
skall den myndighet som först
beslutade i saken vara den
enskildes motpart.
Första stycket gäller inte i fråga
om beslut som överklagas direkt
hos kammarrätt.

10 §
Ansöknings- eller besvärshandling eller annan handling, varigenom mål
anhängiggörs, och det som hör till den skall tillställas motpart eller annan mot
vilken åtgärd ifrågasätts. Mottagaren skall föreläggas att svara inom viss tid
vid påföljd att målet ändå kan komma att avgöras.
--------------------------------------------------------------------
Underrättelse enligt första Underrättelse enligt första
stycket behövs ej, stycket behövs inte,
1. om det inte finns anledning anta att talan kommer att bifallas helt eller
delvis,
--------------------------------------------------------------------
2. om underrättelse annars är 2. om underrättelse annars är
uppenbart onödig eller uppenbart onödig,
--------------------------------------------------------------------
3. om det kan befaras att 3. om motparten är en förvalt-
underrättelse skulle avsevärt för- ningsmyndighet och en under-
svåra genomförandet av beslut i rättelse är onödig eller
målet. 4. om det kan befaras att
underrättelse skulle avsevärt
försvåra genomförandet av beslut i
målet.

14 §
--------------------------------------------------------------------
Till muntlig förhandling skall Till muntlig förhandling skall
kallas sökande eller klagande och kallas sökande eller klagande och
den som har att svara i målet. den som har att svara i målet.
Enskild får föreläggas att inställaEnskild får föreläggas att inställa
sig personligen vid vite eller sig personligen vid vite eller
vid påföljd av att hans utevaro ej vid påföljd av att hans utevaro
utgör hinder för målets vidare inte utgör hinder för målets vidare
handläggning och avgörande. handläggning och avgörande.
--------------------------------------------------------------------
Uteblir den enskildes motpart
och är motparten en sådan förvalt-
ningsmyndighet som avses i 7 a §
avgör domstolen om utevaron utgör
hinder för målets vidare
handläggning och avgörande.
Detsamma gäller annan motpart som
enligt föreskrift i lag företräder
det allmänna.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996. För beslut som har meddelats före
ikraftträdandet gäller äldre bestämmelser. Detsamma gäller om beslutet har
överprövats av en annan förvaltningsmyndighet efter ikraftträdandet.

12 Förslag till lag om ändring i rennäringslagen (1971:437)

Härigenom föreskrivs att 99 § rennäringslagen (1971:437)1 skall ha följande
lydelse.

--------------------------------------------------------------------
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

99 §
--------------------------------------------------------------------
Länsstyrelsens beslut enligt 1, Länsstyrelsens beslut enligt 1,
12, 17, 21, 39, 43, 50, 62, 65 a 12, 17, 21, 39, 43, 50, 62, 65 a
och 71 §§, 72 § andra och tredje och 71 §§, 72 § andra och tredje
styckena samt 74, 79, 80, 93 och styckena samt 74, 79, 80, 93 och
97 §§ denna lag får överklagas hos 97 §§ denna lag får överklagas hos
kammarrätten. Länsstyrelsens allmän förvaltningsdomstol.
beslut att bevilja registrering Länsstyrelsens beslut att bevilja
av renmärken får dock inte över- registrering av renmärken får dock
klagas. inte överklagas. Prövningstillstånd
krävs vid överklagande till kammar-
rätten.
Länsstyrelsens beslut i övrigt enligt denna lag får överklagas hos Statens
jordbruksverk.
Jordbruksverkets beslut får överklagas hos regeringen. Verkets beslut i en
överklagad fråga som avser upplåtelse av rätt till jakt efter älg får dock
överklagas endast av sameby.
--------------------------------------------------------------------

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996 men tillämpas inte i de fall där
det första beslutet i ärendet fattats dessförinnan.

**FOOTNOTES**

1 Lagen omtryckt 1993:36.

13 Förslag till lag om ändring i livsmedelslagen (1971:511)

Härigenom föreskrivs att 34 och 35 §§ livsmedelslagen (1971:511)1 skall ha
följande lydelse.

--------------------------------------------------------------------
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

34 §
--------------------------------------------------------------------
Talan mot beslut enligt denna Länsstyrelsens beslut enligt
lag av länsstyrelse föres genom denna lag får överklagas hos allmän
besvär hos kammarrätten. förvaltningsdomstol. Prövnings-
tillstånd krävs vid överklagande
till kammarrätten.

35 §
--------------------------------------------------------------------
Mot beslut, som Statens livs- Beslut, som Statens livsmedels-
medelsverk i särskilt fall verk i särskilt fall meddelat
meddelat enligt denna lag eller enligt denna lag eller med stöd av
med stöd av regeringens regeringens förordnande enligt
förordnande enligt lagen, föres lagen, får överklagas hos allmän
talan hos kammarrätten genom förvaltningsdomstol. Prövnings-
besvär. tillstånd krävs vid överklagande
till kammarrätten.
--------------------------------------------------------------------
Talan mot annat beslut, som Annat beslut, som Statens
Statens livsmedelsverk meddelat livsmedelsverk meddelat enligt
enligt lagen eller med stöd av lagen eller med stöd av rege-
regeringens förordnande enligt ringens förordnande enligt lagen,
lagen, föres hos regeringen genom får överklagas hos regeringen. För
besvär. För tillvaratagande av tillvaratagande av konsument-
konsumentintresset inom livs- intresset inom livsmedelsområdet
medelsområdet får talan mot sådant får ett sådant beslut överklagas av
beslut föras av organisation, organisation, vilken är att anse
vilken är att anse som central som central arbetstagarorganisa-
arbetstagarorganisation enligt tion enligt lagen (1976:580) om
lagen (1976:580) om medbestäm- medbestämmande i arbetslivet eller
mande i arbetslivet eller mot- motsvarande sammanslutning på
svarande sammanslutning på arbetsgivarsidan.
arbetsgivarsidan.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996 men tillämpas inte i de fall där
det första beslutet i ärendet fattats dessförinnan.

**FOOTNOTES**

1 Lagen omtryckt 1989:461.

14 Förslag till lag om ändring i väglagen (1971:948)

Härigenom föreskrivs att 74 § väglagen (1971:948)1 skall ha följande lydelse.

--------------------------------------------------------------------
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

74 §
--------------------------------------------------------------------
Länsstyrelsens beslut enligt Länsstyrelsens beslut enligt 37,
37, 38, 45-47 §, 48 § andra 38, 45-47 §, 48 § andra stycket,
stycket, 52, 53 § eller 64 § andra 52, 53 § eller 64 § andra stycket
stycket får överklagas hos får överklagas hos allmän för-
kammarrätten genom besvär. valtningsdomstol. Prövningstill-
stånd krävs vid överklagande till
kammarrätten.
Andra beslut av länsstyrelsen enligt denna lag än som avses i första stycket
får överklagas hos regeringen.
--------------------------------------------------------------------

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996 men tillämpas inte i de fall där
det första beslutet i ärendet fattats dessförinnan.

**FOOTNOTES**

1 Lagen omtryckt 1987:459.

15 Förslag till lag om ändring i lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring

Härigenom föreskrivs att 98 a § lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring
skall ha följande lydelse.

--------------------------------------------------------------------
Lydelse enligt SFS 1995:708 Föreslagen lydelse

98 a §
--------------------------------------------------------------------
Arbetsmarknadsstyrelsen skall Arbetsmarknadsstyrelsen skall
verka för att bestämmelserna i verka för att bestämmelserna i
denna lag tillämpas likformigt denna lag tillämpas likformigt och
och rättvist. Styrelsen får rättvist.
överklaga en domstols och en
arbetslöshets-kassas beslut i
ärenden om medlemmars rätt till
ersättning eller medlemskap.
--------------------------------------------------------------------
I mål, där enskild part hos I mål, där en enskild part hos
allmän förvaltningsdomstol över- allmän förvaltningsdomstol över-
klagar en arbetslöshetskassas be- klagar en arbetslöshetskassas be-
slut, bestämmer Arbetsmarknads- slut, är kassan den enskildes
styrelsen om styrelsen skall motpart. Arbetsmarknadsstyrelsen
vara part i målet. Detsamma gäller får överta arbetslöshetskassans
i mål i kammarrätten, där enskild uppgift att i länsrätten och kam-
part överklagat länsrättens beslut.marrätten föra det allmännas talan.
Även om Arbetsmarknadsstyrelsen Arbetsmarknadsstyrelsen för det
beslutat att inte vara part, får allmännas talan i Regeringsrätten.
domstolen förelägga styrelsen att
svara i målet, om det finns
särskilda skäl.
--------------------------------------------------------------------
Den omständigheten att Arbets-
marknadsstyrelsen inte varit
part i domstolen hindrar inte
styrelsen från att överklaga
domstolens beslut. Om en enskild
part överklagar kammarrättens
beslut, är styrelsen alltid
motpart.
--------------------------------------------------------------------
Styrelsen får, även till förmån för
enskild part, överklaga en dom-
stols och en arbetslöshets-kassas
beslut i ärenden om medlemmars rätt
till ersättning eller medlemskap.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996. För beslut som meddelats av en
arbetslöshetskassa före ikraftträdandet gäller äldre bestämmelser.
16 Förslag till lag om ändring i lagen (1973:371) om kontant
arbetsmarknadsstöd

Härigenom föreskrivs att 32 a § lagen (1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd
skall ha följande lydelse.

--------------------------------------------------------------------
Lydelse enligt SFS 1995:709 Föreslagen lydelse

32 a §
--------------------------------------------------------------------
Arbetsmarknadsstyrelsen skall Arbetsmarknadsstyrelsen skall
verka för att bestämmelserna i verka för att bestämmelserna i
denna lag tillämpas likformigt denna lag tillämpas likformigt och
och rättvist. Styrelsen får rättvist.
överklaga en domstols och en
länsarbetsnämnds beslut i ärenden
om rätt till ersättning.
--------------------------------------------------------------------
I mål, där enskild part hos Arbetsmarknadsstyrelsen får
allmän förvaltningsdomstol över- överta länsarbetsnämndens uppgift
klagar en länsarbetsnämnds beslut, att i länsrätten och kammarrätten
bestämmer Arbetsmarknadsstyrelsen föra det allmännas talan. Arbets-
om styrelsen skall vara part i marknadsstyrelsen för det allmännas
målet. Detsamma gäller mål i talan i Regeringsrätten.
kammarrätten, där enskild part
överklagat länsrättens beslut. Även
om Arbetsmarknadsstyrelsen be-
slutat att inte vara part, får
domstolen förelägga styrelsen att
svara i målet, om det finns
särskilda skäl.
--------------------------------------------------------------------
Den omständigheten att Arbets-
marknadsstyrelsen inte varit
part i domstolen hindrar inte
styrelsen från att överklaga
domstolens beslut. Om en enskild
part överklagar kammarrättens
beslut, är styrelsen alltid
motpart.
--------------------------------------------------------------------
Styrelsen får, även till förmån för
enskild part, överklaga en dom-
stols och en länsarbetsnämnds
beslut i ärenden om rätt till
ersättning.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996. För beslut som har meddelats av
en länsarbetsnämnd före ikraftträdandet gäller äldre bestämmelser.

17 Förslag till lag om ändring i lagen (1974:202) om beräkning av strafftid
m.m.

Härigenom föreskrivs att det i lagen (1974:202) om beräkning av strafftid m.m.
skall införas en ny paragraf, 30 §, av följande lydelse.

--------------------------------------------------------------------
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

30 §
--------------------------------------------------------------------
Kriminalvårdsstyrelsen får överta
uppgiften enligt 7 a § förvalt-
ningsprocesslagen (1971:291) att
i länsrätt och kammarrätt föra det
allmännas talan.
Kriminalvårdsstyrelsen för det
allmännas talan i Regeringsrätten.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996 men tillämpas inte i de fall där
det första beslutet i ärendet fattats dessförinnan.

18 Förslag till lag om ändring i lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt

Härigenom föreskrivs att det i lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt
skall införas en ny paragraf, 59 a §, av följande lydelse.

--------------------------------------------------------------------
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

59 a §
--------------------------------------------------------------------
Kriminalvårdsstyrelsen får överta
uppgiften enligt 7 a § förvalt-
ningsprocesslagen (1971:291) att
i länsrätt och kammarrätt föra det
allmännas talan.
Kriminalvårdsstyrelsen för det
allmännas talan i Regeringsrätten.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996 men tillämpas inte i de fall där
det första beslutet i ärendet fattats dessförinnan.

19 Förslag till lag om ändring i lagen (1974:1066) om förfarande med
förverkad egendom och hittegods m.m.

Härigenom föreskrivs att 9 § lagen (1974:1066) om förfarande med förverkad
egendom och hittegods m.m. skall ha följande lydelse.

--------------------------------------------------------------------
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

9 §
--------------------------------------------------------------------
Mot polismyndighets beslut i Polismyndighetens beslut i
ärende om utlämnande av egendom ärende om utlämnande av egendom
enligt 7 § första stycket föres enligt 7 § första stycket får
talan hos länsstyrelsen genom överklagas hos länsstyrelsen.
besvär. Mot länsstyrelsens beslut Länsstyrelsens beslut i sådant
i sådant ärende samt mot ärende samt Rikspolisstyrelsens
rikspolisstyrelsens beslut i beslut i ärende som avses i 8 §
ärende som avses i 8 § tredje tredje stycket får överklagas hos
stycket föres talan hos kammarrätt allmän förvaltningsdomstol. Pröv-
genom besvär. ningstillstånd krävs vid överkla-
gande till kammarrätten.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996 men tillämpas inte i de fall där
det första beslutet i ärendet fattats dessförinnan.

20 Förslag till lag om ändring i utsädeslagen (1976:298)

Härigenom föreskrivs att 9 § utsädeslagen (1976:298) skall ha följande
lydelse.

--------------------------------------------------------------------
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

9 §1
--------------------------------------------------------------------
Tillsynsmyndighetens beslut Tillsynsmyndighetens beslut
enligt 3 a § tredje stycket får enligt 3 a § tredje stycket får
överklagas hos kammarrätten. överklagas hos allmän förvaltnings-
domstol. Prövningstillstånd krävs
vid överklagande till kammarrätten.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996 men tillämpas inte i de fall där
det första beslutet i ärendet fattats dessförinnan.

**FOOTNOTES**

1 Senaste lydelse 1992:1682.

21 Förslag till lag om ändring i lagen (1976:371) om behandlingen av häktade
och anhållna m.fl.

Härigenom föreskrivs att det i lagen (1976:371) om behandlingen av häktade och
anhållna m.fl. skall införas en ny paragraf, 16 d §, av följande lydelse.

--------------------------------------------------------------------
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

16 d §
--------------------------------------------------------------------
Kriminalvårdsstyrelsen får överta
uppgiften enligt 7 a § förvalt-
ningsprocesslagen (1971:291) att
i länsrätt och kammarrätt föra det
allmännas talan.
Kriminalvårdsstyrelsen för det
allmännas talan i Regeringsrätten.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996 men tillämpas inte i de fall där
det första beslutet i ärendet fattats dessförinnan.

22 Förslag till lag om ändring i passlagen (1978:302)

Härigenom föreskrivs att 27 och 28 §§ passlagen (1978:302) skall ha följande
lydelse.

--------------------------------------------------------------------
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

27 §1Passmyndighetens anmaning enligt 17 § att överlämna pass får inte
överklagas.
--------------------------------------------------------------------
I annat fall än som avses i I annat fall än som avses i
första stycket får första stycket får passmyndighetens
passmyndighetens beslut enligt beslut enligt denna lag överklagas
denna lag överklagas genom besvär hos länsstyrelsen, om beslutet har
hos länsstyrelsen, om beslutet meddelats av polismyndigheten,
har meddelats av och hos allmän förvaltningsdomstol,
polismyndigheten, och hos kam- om beslutet har meddelats av en
marrätten, om beslutet har med- passmyndighet utomlands.
delats av en passmyndighet utom
riket.
--------------------------------------------------------------------
Beslut av länsstyrelsen enligt Beslut av länsstyrelsen enligt
denna lag får överklagas hos denna lag får överklagas hos allmän
kammarrätten genom besvär. Grundas förvaltningsdomstol. Grundas
beslutet på att passtillstånd har beslutet på att passtillstånd har
vägrats eller på att framställning vägrats eller på att framställning
enligt 24 eller 25 § har gjorts enligt 24 eller 25 § har gjorts
hos passmyndigheten, får beslutet hos passmyndigheten, får beslutet
dock inte överklagas. dock inte överklagas.
--------------------------------------------------------------------
Prövningstillstånd krävs vid över-
klagande till kammarrätten.
28 §2
--------------------------------------------------------------------
Mot beslut av övervakningsnämnd Beslut av övervakningsnämnd
enligt denna lag förs talan genom enligt denna lag får överklagas hos
besvär hos kriminalvårdsnämnden kriminalvårdsnämnden eller den
eller den hovrätt, hos vilken hovrätt, hos vilken klaganden
klaganden skulle ha kunnat anföra skulle ha kunnat överklaga beslut
besvär över beslut som avses i 37 som avses i 37 kap. 8 § brotts-
kap. 8 § brottsbalken. balken.
--------------------------------------------------------------------
En chefsöverläkares beslut om En chefsöverläkares beslut om
anmälan enligt 20 § 1 får inte över-anmälan enligt 20 § 1 får inte
klagas. Socialstyrelsens beslut överklagas. Socialstyrelsens
enligt denna lag får överklagas beslut enligt denna lag får
hos kammarrätten. överklagas hos allmän
förvaltningsdomstol.
--------------------------------------------------------------------
Prövningstillstånd krävs vid över-
klagande till kammarrätten.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996 men tillämpas inte i de fall där
det första beslutet i ärendet fattats dessförinnan.

**FOOTNOTES**

1 Senaste lydelse 1985:931.

2 Senaste lydelse 1991:1963.

23 Förslag till lag om ändring i lagen (1979:357) om yrkesmässig försäljning
av dyrkverktyg

Härigenom föreskrivs att 8 § lagen (1979:357) om yrkesmässig försäljning av
dyrkverktyg skall ha följande lydelse.

--------------------------------------------------------------------
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

8 §
--------------------------------------------------------------------
Polismyndighetens beslut över- Polismyndighetens beslut över-
klagas hos länsstyrelsen genom klagas hos länsstyrelsen.
besvär.
--------------------------------------------------------------------
Länsstyrelsens beslut överklagas Länsstyrelsens beslut får över-
hos kammarrätten genom besvär. klagas hos allmän förvaltnings-
domstol. Prövningstillstånd krävs
vid överklagande till kammarrätten.
Beslut enligt denna lag som rör annat än återkallelse av tillstånd skall gälla
omedelbart, om ej annat föreskrivs. Om det finns särskilda skäl för det, får
föreskrivas att beslut om återkallelse av tillstånd skall gälla omedelbart.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996 men tillämpas inte i de fall där
det första beslutet i ärendet fattats dessförinnan.

24 Förslag till lag om ändring i renhållningslagen (1979:596)

Härigenom föreskrivs att 26 § renhållningslagen (1979:596) skall ha följande
lydelse.

--------------------------------------------------------------------
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

26 §
--------------------------------------------------------------------
En kommunal nämnds beslut En kommunal nämnds beslut enligt
enligt denna lag överklagas hos denna lag överklagas hos
länsstyrelsen genom besvär. länsstyrelsen.
Länsstyrelsens beslut överklagas Länsstyrelsens beslut överklagas
hos kammarrätten genom besvär. hos allmän förvaltningsdomstol.
Regeringen kan dock föreskriva Regeringen kan dock föreskriva att
att vissa beslut skall överklagas vissa beslut skall överklagas hos
hos regeringen genom besvär. regeringen.
Prövningstillstånd krävs vid
överklagande till kammarrätten.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996 men tillämpas inte i de fall där
det första beslutet i ärendet fattats dessförinnan.

25 Förslag till lag om ändring i epizootilagen (1980:369)

Härigenom föreskrivs att 14 § epizootilagen (1980:369) skall ha följande
lydelse.

--------------------------------------------------------------------
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

14 §1
--------------------------------------------------------------------
En veterinärs beslut enligt 4 § En veterinärs beslut enligt 4 §
får överklagas hos länsstyrelsen får överklagas hos länsstyrelsen.
genom besvär.
--------------------------------------------------------------------
Länsstyrelsens beslut och Jord- Länsstyrelsens beslut och Jord-
bruksverkets beslut i särskilt bruksverkets beslut i särskilt
fall får överklagas hos fall får överklagas hos allmän för-
kammarrätten genom besvär. valtningsdomstol. Prövningstill-
stånd krävs vid överklagande till
kammarrätten.
Andra beslut av Andra beslut av Jordbruksverket
Jordbruksverket får överklagas hos får överklagas hos regeringen.
regeringen genom besvär.
--------------------------------------------------------------------
Beslut som avses i första och Beslut som avses i första och
andra styckena gäller med omedel- andra styckena gäller med omedel-
bar verkan, om ej annat förord- bar verkan, om inte något annat
nas. beslutas.
--------------------------------------------------------------------

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996 men tillämpas inte i de fall där
det första beslutet i ärendet fattats dessförinnan.

**FOOTNOTES**

1 Senaste lydelse 1991:394.

26 Förslag till lag om ändring i lagen (1980:578) om ordningsvakter

Härigenom föreskrivs att 10 § lagen (1980:578) om ordningsvakter skall ha
följande lydelse.

--------------------------------------------------------------------
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

10 §1Beslut som en polismyndighet har meddelat i ärenden enligt denna lag får
överklagas hos länsstyrelsen.
--------------------------------------------------------------------
Beslut som en länsstyrelse Beslut som en länsstyrelse eller
eller Rikspolisstyrelsen har Rikspolisstyrelsen har meddelat
meddelat enligt denna lag får enligt denna lag får överklagas hos
överklagas hos kammarrätten. allmän förvaltningsdomstol.
--------------------------------------------------------------------
Prövningstillstånd krävs vid över-
klagande till kammarrätten.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996 men tillämpas inte i de fall där
det första beslutet i ärendet fattats dessförinnan.

**FOOTNOTES**

1 Senaste lydelse 1989:150.

27 Förslag till lag om ändring i lagen (1980:894) om jaktvårdsområden

Härigenom föreskrivs att 34 § lagen (1980:894) om jaktvårdsområden skall ha
följande lydelse.

--------------------------------------------------------------------
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

34 §
--------------------------------------------------------------------
Länsstyrelsens beslut enligt Länsstyrelsens beslut enligt
denna lag får överklagas hos kam- denna lag får överklagas hos allmän
marrätten genom besvär. förvaltningsdomstol. Pröv-
ningstillstånd krävs vid överkla-
gande till kammarrätten.
--------------------------------------------------------------------
Då beslut som länsstyrelsen Då beslut som länsstyrelsen,
eller kammarrätten meddelar länsrätten eller kammarrätten med-
enligt denna lag angår så många attdelar enligt denna lag angår så
avskrift av beslutet inte många att en kopia av beslutet
lämpligen kan tillställas envar av inte lämpligen kan tillställas var
dem, skall meddelande om och en av dem, skall meddelande
beslutet införas i ortstidning. om beslutet införas i ortstidning.
Tiden för överklagande skall räknasTiden för överklagande skall räknas
från den dag då kungörandet har från den dag då kungörandet har
skett. skett.
--------------------------------------------------------------------
Länsstyrelsens beslut skall Länsstyrelsens beslut skall gälla
gälla utan hinder av att det har även om det har överklagats, om
överklagats, om inte kammarrätten inte domstol beslutar annat.
förordnar annat.
--------------------------------------------------------------------

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996 men tillämpas inte i de fall där
det första beslutet i ärendet fattats dessförinnan.

28 Förslag till lag om ändring i lagen (1981:533) om fiskevårdsområden

Härigenom föreskrivs att 32 § lagen (1981:533) om fiskevårdsområden skall ha
följande lydelse.

--------------------------------------------------------------------
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

32 §
--------------------------------------------------------------------
Länsstyrelsens beslut enligt Länsstyrelsens beslut enligt
denna lag får överklagas hos kam- denna lag får överklagas hos allmän
marrätten genom besvär. förvaltningsdomstol. Pröv-
ningstillstånd krävs vid över-
klagande till kammarrätten.
--------------------------------------------------------------------
Då beslut som länsstyrelsen Då beslut som länsstyrelsen, läns-
eller kammarrätten meddelar rätten eller kammarrätten meddelar
enligt denna lag angår så många attenligt denna lag angår så många att
avskrift av beslutet inte en kopia av beslutet inte
lämpligen kan tillställas envar av lämpligen kan tillställas var och
dem, skall meddelande om en av dem, skall meddelande om
beslutet införas i ortstidning. beslutet införas i ortstidning.
Tiden för överklagande skall räknasTiden för överklagande skall räknas
från den dag då kungörandet har från den dag då kungörandet har
skett. skett.
--------------------------------------------------------------------
Länsstyrelsens beslut skall Länsstyrelsens beslut skall gälla
gälla utan hinder av att det har även om det har överklagats, om
överklagats, om inte kammarrätten inte domstol beslutar annat.
förordnar annat.
--------------------------------------------------------------------

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996 men tillämpas inte i de fall där
det första beslutet i ärendet fattats dessförinnan.

29 Förslag till lag om ändring i lagen (1982:636) om anordnande av visst
automatspel

Härigenom föreskrivs att 11 § lagen (1982:636) om anordnande av visst
automatspel skall ha följande lydelse.

--------------------------------------------------------------------
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

11 §1Socialnämndens beslut enligt denna lag får överklagas hos länsstyrelsen.
--------------------------------------------------------------------
Länsstyrelsens beslut i fråga om Länsstyrelsens beslut i fråga om
vitesföreläggande får inte över- vitesföreläggande får inte över-
klagas. Andra beslut av klagas. Andra beslut av
länsstyrelsen får överklagas hos länsstyrelsen får överklagas hos
kammarrätten. allmän förvaltningsdomstol.
Prövningstillstånd krävs vid över-
klagande till kammarrätten.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996 men tillämpas inte i de fall där
det första beslutet i ärendet fattats dessförinnan.

**FOOTNOTES**

1 Senaste lydelse 1990:104.

30 Förslag till lag om ändring i hälsoskyddslagen (1982:1080)

Härigenom föreskrivs att 25 § hälsoskyddslagen (1982:1080) skall ha följande
lydelse.

--------------------------------------------------------------------
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

25 §1
Ett beslut av en sådan nämnd som avses i 4 § i en fråga som regleras i denna
lag eller i bestämmelser som meddelats med stöd av lagen får överklagas hos
länsstyrelsen.
--------------------------------------------------------------------
Länsstyrelsens beslut får över- Länsstyrelsens beslut får över-
klagas hos kammarrätten genom klagas hos allmän förvaltnings-
besvär. domstol. Prövningstillstånd krävs
vid överklagande till kammar-
rätten.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996 men tillämpas inte i de fall där
det första beslutet i ärendet fattats dessförinnan.

**FOOTNOTES**

1 Senaste lydelse 1991:1669.

31 Förslag till lag om ändring i lagen (1983:1097) med vissa bestämmelser om
larmanläggningar m.m.

Härigenom föreskrivs att 12 § lagen (1983:1097) med vissa bestämmelser om
larmanläggningar m.m. skall ha följande lydelse.

--------------------------------------------------------------------
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

12 §
--------------------------------------------------------------------
Polismyndighetens beslut Polismyndighetens beslut enligt
enligt denna lag får överklagas denna lag får överklagas hos läns-
hos länsstyrelsen genom besvär. styrelsen.
Länsstyrelsens beslut får över- Länsstyrelsens beslut får över-
klagas hos kammarrätten genom klagas hos allmän förvaltnings-
besvär. domstol. Prövningstillstånd krävs
vid överklagande till kammarrätten.
Ett föreläggande enligt 8 § första stycket får inte överklagas särskilt.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996 men tillämpas inte i de fall där
det första beslutet i ärendet fattats dessförinnan.

32 Förslag till lag om ändring i räddningstjänstlagen (1986:1102)

Härigenom föreskrivs att 60 § räddningstjänstlagen (1986:1102)1 skall ha
följande lydelse.

--------------------------------------------------------------------
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

60 §Ett beslut av en räddningsledare om fullgörande av tjänsteplikt enligt 44 §
eller om ingrepp i annans rätt enligt 45 § får överklagas hos länsstyrelsen. I
övrigt får räddningsledarens beslut med stöd av denna lag eller föreskrifter som
meddelats med stöd av lagen inte överklagas.
En kommunal nämnds beslut enligt denna lag eller enligt föreskrifter som
meddelats med stöd av lagen får överklagas hos länsstyrelsen.
--------------------------------------------------------------------
Länsstyrelsens beslut får över- Länsstyrelsens och andra till-
klagas hos kammarrätten. synsmyndigheters beslut får över-
Andra tillsynsmyndigheters be- klagas hos allmän förvaltnings-
slut får överklagas hos kammar- domstol. Detsamma gäller en stat-
rätten. Detsamma gäller en statlig lig myndighets beslut enligt 45
myndighets beslut enligt 45 och och 47 §§. Prövningstillstånd krävs
47 §§. vid överklagande till kammarrätten.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996 men tillämpas inte i de fall där
det första beslutet i ärendet fattats dessförinnan.

**FOOTNOTES**

1 Lagen omtryckt 1992:948.

33 Förslag till lag om ändring i djurskyddslagen (1988:534)

Härigenom föreskrivs att 38 § djurskyddslagen (1988:534) skall ha följande
lydelse.

--------------------------------------------------------------------
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

38 §1Beslut av en kommunal nämnd enligt denna lag eller enligt bestämmelser som
meddelats med stöd av lagen får överklagas hos länsstyrelsen.
--------------------------------------------------------------------
Beslut, som annan statlig myn- Beslut, som annan statlig myn-
dighet än regeringen i särskilt dighet än regeringen i särskilt
fall meddelat enligt lagen eller fall meddelat enligt lagen eller
med stöd av regeringens med stöd av regeringens förordnande
förordnande enligt lagen, får enligt lagen, får överklagas hos
överklagas hos kammarrätten. allmän förvaltningsdomstol. Pröv-
ningstillstånd krävs vid över-
klagande till kammarrätten.
Annat beslut som Jordbruksverket eller annan statlig myndighet meddelat enligt
lagen eller med stöd av regeringens förordnande enligt lagen får överklagas hos
regeringen.
--------------------------------------------------------------------

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996 men tillämpas inte i de fall där
det första beslutet i ärendet fattats dessförinnan.

**FOOTNOTES**

1 Senaste lydelse 1991:1688.

34 Förslag till lag om ändring i produktsäkerhetslagen (1988:1604)

Härigenom föreskrivs att 9 och 26 §§ produktsäkerhetslagen (1988:1604) skall
ha följande lydelse.

--------------------------------------------------------------------
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

9 §1
Har en näringsidkare utfört en tjänst så att särskild risk för skada på person
eller egendom uppkommit kan Marknadsdomstolen ålägga honom att återkalla
tjänsten från dem, åt vilka tjänsten utförts. Detsamma gäller i fråga om dem som
innehar egendom som tjänsten avsett. Återkallelsen skall ske i en omfattning som
är skälig med hänsyn till behovet av att förebygga skadefall.
Åläggandet skall avse att näringsidkaren själv avhjälper det fel som
skaderisken hänför sig till eller lämnar ersättning för felets avhjälpande genom
annan. När ersättning utgår, skall den, om så behövs, täcka även kostnaden för
att återställa den egendom som tjänsten avsett i ursprungligt skick.
--------------------------------------------------------------------
Vid återkallelse enligt första
stycket tillämpas 8 § tredje
stycket första - tredje
meningarna.

26 §
Följande beslut enligt denna lag får inte överklagas,
1. beslut av konsumentverket enligt 4 § andra stycket andra meningen,
2. beslut av en tillsynsmyndighet enligt 14, 16 eller 17 §,
3. beslut av konsumentombudsmannen enligt 17 §,
4. beslut av en tillsynsmyndighet eller av konsumentombudsmannen om anmaning
enligt 19 § första stycket första meningen eller om vitesföreläggande efter
sådan anmaning,
5. beslut av konsumentombudsmannen om informations-, förbuds- eller
återkallelseföreläggande enligt 22 §,
6. beslut av konsumentombudsmannen eller av en tillsynsmyndighet enligt 25 §.
--------------------------------------------------------------------
Beslut av en tillsynsmyndighet Beslut av en tillsynsmyndighet
eller av konsumentombudsmannen i eller av konsumentombudsmannen i
annan fråga som avses i 19 § eller annan fråga som avses i 19 § eller
av en tillsynsmyndighet i en av en tillsynsmyndighet i en fråga
fråga som avses i 24 § som avses i 24 § första-tredje
första-tredje styckena överklagas styckena överklagas hos allmän
hos kammarrätten. förvaltningsdomstol.
Detsamma gäller beslut av en Detsamma gäller beslut av en
tillsynsmyndighet enligt före- tillsynsmyndighet enligt före-
skrifter som avses i 24 § fjärde skrifter som avses i 24 § fjärde
stycket. stycket.
Prövningstillstånd krävs vid
överklagande till kammarrätten.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996 men tillämpas inte i de fall där
det första beslutet i ärendet fattats dessförinnan.

**FOOTNOTES**

1 Senaste lydelse 1994:610.

35 Förslag till lag om ändring i lagen (1989:41) om TV-avgift

Härigenom föreskrivs att 6 och 21 §§ lagen (1989:41) om TV-avgift skall ha
följande lydelse.

--------------------------------------------------------------------
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

6 §
TV-avgift betalas inte för TV-mottagare som
--------------------------------------------------------------------
1. innehas av någon som är 1. innehas av någon som är
anställd vid en utländsk be- anställd vid en utländsk be-
skickning eller ett lönat skickning eller ett
konsulat, om det har beslutats karriärkonsulat, om det har
av regeringen eller den beslutats av regeringen eller den
myndighet som regeringen myndighet som regeringen bestämmer
bestämmer att avgift inte skall att avgift inte skall betalas för
betalas för mottagaren, mottagaren,
2. har förts in i riket för tillfälligt bruk och är tullfri,
3. innehas på prov under högst 15 dagar, eller
4. är varaktigt undanställd eller obrukbar såvitt gäller tid efter det att
förhållandet skriftligen har anmälts till bolaget av den avgiftsskyldige.

21 §
--------------------------------------------------------------------
Bolagets beslut i ärenden om Bolagets beslut i ärenden om
omprövning enligt 15 § får över- omprövning enligt 15 § får överklagas
klagas hos kammarrätten. I övrigt hos allmän förvaltningsdomstol.
får bolagets beslut inte Bolaget skall därvid vara den
överklagas. enskildes motpart. I övrigt får
bolagets beslut inte överklagas.
Prövningstillstånd krävs vid
överklagande till kammarrätten.
Även om ett beslut enligt första
Även om ett beslut enligt första stycket första meningen överklagas,
stycket första meningen överkla- skall bolaget ändra beslutet, om
gas, skall bolaget ändra det är uppenbart oriktigt. Denna
beslutet, om det är uppenbart skyldighet gäller dock inte, om
oriktigt. Denna skyldighet gäller klaganden begär att beslutet tills
dock inte, om klaganden begär att vidare inte skall gälla eller om
beslutet tills vidare inte skall bolaget har överlämnat handlingarna
gälla eller om bolaget har i ärendet till länsrätten.
överlämnat handlingarna i ärendet
till kammarrätten.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996 men tillämpas inte i de fall där
det första beslutet i ärendet fattats dessförinnan.

36 Förslag till lag om ändring i lagen (1990:613) om miljöavgift på utsläpp
av kväveoxider vid energiproduktion

Härigenom föreskrivs att 9 § lagen (1990:613) om miljöavgift på utsläpp av
kväveoxider vid energiproduktion skall ha följande lydelse.

--------------------------------------------------------------------
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

9 §
--------------------------------------------------------------------
Beslut som annan myndighet än Beslut som annan myndighet än
regeringen i särskilt fall regeringen i särskilt fall
meddelat i fråga om tillgodoföring meddelat i fråga om tillgodoföring
enligt 8 §, får överklagas hos enligt 8 §, får överklagas hos allmän
kammarrätten. förvaltningsdomstol. Prövnings-
tillstånd krävs vid överklagande
till kammarrätten.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996 men tillämpas inte i de fall där
det första beslutet i ärendet fattats dessförinnan.

37 Förslag till lag om ändring i begravningslagen (1990:1144)

Härigenom föreskrivs att 9 kap. 7 § begravningslagen (1990:1144) skall ha
följande lydelse.

--------------------------------------------------------------------
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

9 kap. 7 §
--------------------------------------------------------------------
Länsstyrelsens beslut i ett Länsstyrelsens beslut i ett över-
överklagat ärende får överklagas hosklagat ärende får överklagas hos
kammarrätten. allmän förvaltningsdomstol.
--------------------------------------------------------------------
Hos kammarrätten får även Detsamma gäller länsstyrelsens
överklagas länsstyrelsens beslut beslut
- i ärende som avses i 5 kap. 4 §,
- om förfarande med aska enligt 5 kap. 5 § andra stycket,
- om flyttning av gravsatt stoft eller aska enligt 6 kap. 2 § andra stycket,
och
- om överflyttning eller upphörande av gravrätt enligt 7 kap. 34 §.
--------------------------------------------------------------------
Prövningstillstånd krävs vid över-
klagande till kammarrätten.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996 men tillämpas inte i de fall där
det första beslutet i ärendet fattats dessförinnan.

38 Förslag till lag om ändring i lagen (1990:1183) om tillfällig försäljning

Härigenom föreskrivs att 13 § lagen (1990:1183) om tillfällig försäljning
skall ha följande lydelse.

--------------------------------------------------------------------
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

13 §En kommunal nämnds beslut i ärenden om tillstånd enligt denna lag får
överklagas hos länsstyrelsen.
--------------------------------------------------------------------
Länsstyrelsens beslut får över- Länsstyrelsens beslut får över-
klagas hos kammarrätten. klagas hos allmän förvaltningsdom-
stol. Prövningstillstånd krävs vid
överklagande till kammarrätten.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996 men tillämpas inte i de fall där
det första beslutet i ärendet fattats dessförinnan.

39 Förslag till lag om ändring i lagen (1992:1231) om märkning av textilier

Härigenom föreskrivs att 6 § lagen (1992:1231) om märkning av textilier skall
ha följande lydelse.

--------------------------------------------------------------------
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

6 §
--------------------------------------------------------------------
Tillsynsmyndighetens beslut i Tillsynsmyndighetens beslut i
enskilda fall enligt denna lag enskilda fall enligt denna lag
eller enligt föreskrifter som har eller enligt föreskrifter som har
meddelats med stöd av lagen får meddelats med stöd av lagen får
överklagas hos kammarrätten. överklagas hos allmän förvaltnings-
domstol. Prövningstillstånd krävs
vid överklagande till kammarrätten.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996 men tillämpas inte i de fall där
det första beslutet i ärendet fattats dessförinnan.

40 Förslag till lag om ändring i lagen (1992:1232) om märkning av
hushållsapparater

Härigenom föreskrivs att 7 § lagen (1992:1232) om märkning av
hushållsapparater skall ha följande lydelse.

--------------------------------------------------------------------
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

7 §
--------------------------------------------------------------------
Tillsynsmyndighetens beslut i Tillsynsmyndighetens beslut i
enskilda fall enligt denna lag enskilda fall enligt denna lag
eller enligt föreskrifter som har eller enligt föreskrifter som har
meddelats med stöd av lagen får meddelats med stöd av lagen får
överklagas hos kammarrätten. överklagas hos allmän förvaltnings-
domstol. Prövningstillstånd krävs
vid överklagande till kammarrätten.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996 men tillämpas inte i de fall där
det första beslutet i ärendet fattats dessförinnan.

41 Förslag till lag om ändring i lagen (1992:1326) om personlig
skyddsutrustning för privat bruk

Härigenom föreskrivs att 13 § lagen (1992:1326) om personlig skyddsutrustning
för privat bruk skall ha följande lydelse.

--------------------------------------------------------------------
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

13 §
--------------------------------------------------------------------
Tillsynsmyndighetens beslut i Tillsynsmyndighetens beslut i
enskilda fall enligt 6 § eller enskilda fall enligt 6 § eller
enligt föreskrifter som har enligt föreskrifter som har
meddelats med stöd av 7 § får meddelats med stöd av 7 § får
överklagas hos kammarrätten. överklagas hos allmän
förvaltningsdomstol.
Prövningstillstånd krävs vid över-
klagande till kammarrätten.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996 men tillämpas inte i de fall där
det första beslutet i ärendet fattats dessförinnan.

42 Förslag till lag om ändring i lagen (1992:1327) om leksakers säkerhet

Härigenom föreskrivs att 12 § lagen (1992:1327) om leksakers säkerhet skall ha
följande lydelse.

--------------------------------------------------------------------
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

12 §
--------------------------------------------------------------------
Tillsynsmyndighetens beslut i Tillsynsmyndighetens beslut i
enskilda fall enligt 5 § eller enskilda fall enligt 5 § eller
enligt föreskrifter som har enligt föreskrifter som har
meddelats med stöd av 6 § får meddelats med stöd av 6 § får
överklagas hos kammarrätten. överklagas hos allmän
förvaltningsdomstol.
Prövningstillstånd krävs vid över-
klagande till kammarrätten.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996 men tillämpas inte i de fall där
det första beslutet i ärendet fattats dessförinnan.

43 Förslag till lag om ändring i lagen (1992:1402) om undanförsel och
förstöring

Härigenom föreskrivs att 20 § lagen (1992:1402) om undanförsel och förstöring
skall ha följande lydelse.

--------------------------------------------------------------------
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

20 §
Beslut av en myndighet med stöd av 8 eller 9 § får inte överklagas.
--------------------------------------------------------------------
Beslut av en myndighet enligt Beslut av en myndighet enligt
11 och 12 §§ får överklagas till 11 och 12 §§ får överklagas hos allmän
kammarrätten. förvaltningsdomstol. Pröv-
ningstillstånd krävs vid överkla-
gande till kammarrätten.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996 men tillämpas inte i de fall där
det första beslutet i ärendet fattats dessförinnan.

44 Förslag till lag om ändring i lagen (1992:1512) om elektromagnetisk
kompatibilitet

Härigenom föreskrivs att 5 § lagen (1992:1512) om elektromagnetisk
kompatibilitet skall ha följande lydelse.

--------------------------------------------------------------------
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

5 §
--------------------------------------------------------------------
En tillsynsmyndighets beslut En tillsynsmyndighets beslut
enligt denna lag eller enligt enligt denna lag eller enligt
föreskrifter som har meddelats föreskrifter som har meddelats med
med stöd av lagen får överklagas stöd av lagen får överklagas hos
hos kammarrätten. allmän förvaltningsdomstol. Pröv-
ningstillstånd krävs vid överkla-
gande till kammarrätten.
Beslut om förbud gäller omedelbart och får verkställas utan hinder av
att det inte vunnit laga kraft.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996 men tillämpas inte i de fall där
det första beslutet i ärendet fattats dessförinnan.

45 Förslag till lag om ändring i lagen (1992:1514) om måttenheter, mätningar
och mätdon

Härigenom föreskrivs att 7 § lagen (1992:1514) om måttenheter, mätningar och
mätdon skall ha följande lydelse.

--------------------------------------------------------------------
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

7 §
--------------------------------------------------------------------
En tillsynsmyndighets beslut En tillsynsmyndighets beslut
enligt denna lag eller enligt enligt denna lag eller enligt
föreskrifter som har meddelats föreskrifter som har meddelats med
med stöd av lagen får överklagas stöd av lagen får överklagas hos
hos kammarrätten. allmän förvaltningsdomstol. Pröv-
ningstillstånd krävs vid över-
klagande till kammarrätten.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996 men tillämpas inte i de fall där
det första beslutet i ärendet fattats dessförinnan.

46 Förslag till lag om ändring i lagen (1992:1683) om provtagning på djur,
m.m.

Härigenom föreskrivs att 11 § lagen (1992:1683) om provtagning på djur, m.m.1
skall ha följande lydelse.

--------------------------------------------------------------------
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

11 §2Beslut av en kommunal nämnd enligt denna lag eller enligt föreskrifter som
meddelats med stöd av lagen får överklagas hos länsstyrelsen.
--------------------------------------------------------------------
Beslut som annan statlig Beslut som annan statlig
myndighet än regeringen i myndighet än regeringen i enskilda
enskilda fall meddelat enligt fall meddelat enligt lagen eller
lagen eller enligt föreskrifter enligt föreskrifter som meddelats
som meddelats med stöd av lagen med stöd av lagen får överklagas hos
får överklagas hos kammarrätten. allmän förvaltningsdomstol. Pröv-
ningstillstånd krävs vid överkla-
gande till kammarrätten.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996 men tillämpas inte i de fall där
det första beslutet i ärendet fattats dessförinnan.

**FOOTNOTES**

1 Senaste lydelse av lagens rubrik 1993:1487.

2 Senaste lydelse 1993:1482.

47 Förslag till lag om ändring i lagen (1992:1684) om EEG-handelsgödsel

Härigenom föreskrivs att 10 § lagen (1992:1684) om EEG-handelsgödsel skall ha
följande lydelse.

--------------------------------------------------------------------
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

10 §
Länsstyrelsens beslut i ärende som avses i 5 § första stycket eller 6 § får
överklagas hos Jordbruksverket.
--------------------------------------------------------------------
Beslut av Jordbruksverket i Beslut av Jordbruksverket i
sådana ärenden får överklagas hos sådana ärenden får överklagas hos
kammarrätten. allmän förvaltningsdomstol. Pröv-
ningstillstånd krävs vid överkla-
gande till kammarrätten.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996 men tillämpas inte i de fall där
det första beslutet i ärendet fattats dessförinnan.

48 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:137) om mottagande av
asylsökande m.fl.

Härigenom föreskrivs att 22 § lagen (1994:137) om mottagande av asylsökande
m.fl. skall ha följande lydelse.

--------------------------------------------------------------------
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

22 §1
Invandrarverkets eller socialnämndens beslut enligt denna lag får överklagas
hos allmän förvaltningsdomstol.
Invandrarverkets beslut får överklagas hos länssträtten i det län där
utlänningen vistades när beslutet fattades.
--------------------------------------------------------------------
Beslut enligt denna lag får
överklagas endast av den
enskilde.
Beslut i fråga om bistånd enligt denna lag gäller omedelbart.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996 men tillämpas inte i de fall där
det första beslutet i ärendet fattats dessförinnan.

**FOOTNOTES**

1 Senaste lydelse 1995:103.

49 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:451) om försöksverksamhet med
intensivövervakning med elektronisk kontroll

Härigenom föreskrivs att det i lagen (1994:451) om försökverksamhet med
intensivövervakning med elektronisk kontroll skall införas en ny paragraf, 9 a
§, av följande lydelse.

--------------------------------------------------------------------
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

9 a §
--------------------------------------------------------------------
Kriminalvårdsstyrelsen får överta
uppgiften enligt 7 a § förvalt-
ningsprocesslagen (1971:291) att
i länsrätt och kammarrätt föra det
allmännas talan.
Kriminalvårdsstyrelsen för det
allmännas talan i Regeringsrätten.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996 men tillämpas inte i de fall där
det första beslutet i ärendet fattats dessförinnan.

50 Förslag till lag om ändring i stiftelselagen (1994:1220)

Härigenom föreskrivs att 9 kap. 11 § stiftelselagen (1994:1220) skall ha
följande lydelse.

--------------------------------------------------------------------
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

9 kap.
11 §
--------------------------------------------------------------------
Tillsynsmyndighetens beslut Tillsynsmyndighetens beslut en-
enligt denna lag får överklagas ligt denna lag får överklagas hos
hos kammarrätten. Detta gäller allmän förvaltningsdomstol. Detta
dock inte beslut om att väcka gäller dock inte beslut om att
talan enligt 5 kap. 4 § första väcka talan enligt 5 kap. 4 § första
stycket eller 9 kap. 6 § första stycket eller 9 kap. 6 § första
stycket eller beslut enligt 9 stycket eller beslut enligt 9
kap. 6 § tredje stycket. kap. 6 § tredje stycket.
Tillsynsmyndighetens beslut enligt 4 kap. 8 §, 6 kap. 4 § eller 5 § andra
stycket, 9 kap. 5 § första stycket 3, i den del beslutet avser
verkställighetsförbud, eller 9 kap. 7 eller 8 § gäller även om de överklagas.
--------------------------------------------------------------------
Om tillsynsmyndighetens beslut Om tillsynsmyndighetens beslut
överklagas, skall tillsynsmyndig- överklagas, skall tillsynsmyndig-
heten föra talan för det allmänna. heten föra talan för det allmänna.
Överklagas kammarrättens beslut av Överklagas domstolens beslut av
tillsynsmyndigheten, skall över- tillsynsmyndigheten, skall
klagandet ha kommit in inom tre överklagandet ha kommit in inom
veckor från den dag då det över- tre veckor från den dag då det över-
klagade beslutet meddelades. klagade beslutet meddelades.
Länsstyrelsens beslut enligt 9 § Länsstyrelsens beslut enligt 9 §
överklagas hos kammarrätten. överklagas hos allmänn förvaltnings-
Bestämmelserna i tredje stycket domstol. Bestämmelserna i tredje
om tillsynsmyndigheten och dess stycket om tillsynsmyndigheten
beslut gäller i sådant fall läns- och dess beslut gäller i sådant
styrelsen och dess beslut. fall länsstyrelsen och dess
beslut.
Prövningstillstånd krävs vid
överklagande till kammarrätten.

51 Förslag till lag om ändring i lagen (1995:000) om ändring i plan- och
bygglagen (1987:10)

Härigenom föreskrivs att 13 kap. 4 § och ikraftträdande- och övergångs-
bestämmelserna till lagen (1995:000) om ändring i plan- och bygglagen (1987:10)1
skall ha följande lydelse.

--------------------------------------------------------------------
Lydelse enligt prop. 1994/95:230 Föreslagen lydelse

13 kap. 4 §Länsstyrelsens beslut enligt 12 kap. 2 § huruvida prövning skall ske
eller ej och länsstyrelsens förordnande enligt 12 kap. 4 § första stycket samt
länsstyrelsens beslut enligt 12 kap. 4 § andra stycket att lov eller
förhandsbesked inte skall gälla får inte överklagas.
--------------------------------------------------------------------
Andra beslut av länsstyrelsen Andra beslut av länsstyrelsen
enligt denna lag än de som anges enligt denna lag än de som anges i
i första stycket får överklagas första stycket får överklagas hos
genom besvär hos kammarrätten om allmän förvaltningsdomstol om
beslutet avser beslutet avser
1. bygglov eller förhandsbesked inom område med detaljplan,
2. bygglov eller förhandsbesked inom område som inte omfattas av detaljplan
och överklagandet avser frågan om åtgärderna utgör kompletteringsåtgärder enligt
8 kap. 13 §, uppfyller kraven i 3 kap. eller strider mot områdesbestämmelser,
3. rivningslov eller marklov och överklagandet avser frågan om åtgärderna
strider mot en detaljplan eller områdesbestämmelser,
4. förordnanden enligt 6 kap. 19 § att avstå eller upplåta mark eller enligt 6
kap. 22 § om skyldighet att bekosta anläggande av gator och vägar samt
anordningar för vattenförsörjning och avlopp,
5. ingripanden mot försumlig arbetsledare enligt 9 kap. 3 § fjärde stycket,
6. påföljder och ingripanden enligt 10 kap.,
7. debitering av avgifter som anges i 11 kap. 5 §,
hos regeringen i övriga fall.
--------------------------------------------------------------------
Prövningstillstånd krävs vid över-
klagande till kammarrätten.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996.
2. Beträffande ärenden som avgjorts av kommunen före ikraftträdandet skall
äldre bestämmelser tillämpas utom såvitt avser 3 kap. 14 §.
--------------------------------------------------------------------
3. 13 kap. 4 § tillämpas inte i
sin nya lydelse i de fall där det
första beslutet i ärendet fattats
dessförinnan.

**FOOTNOTES**

1 Lagen omtryckt 1992:1769.

Lagrådet

Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1995-09-14

Närvarande: f.d. regeringsrådet Bertil Voss, justitierådet Johan Munck,
regeringsrådet Karl-Ingvar Rundqvist.

Enligt en lagrådsremiss den 21 juni 1995 (Justitiedepartementet) har regeringen
beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till lag om ändring i
förvaltningsprocesslagen (1971:291) med flera lagförslag.
Förslagen har inför Lagrådet föredragits av kammarrättsassessorn Thomas Rolén.
Förslagen föranleder följande yttrande av Lagrådet:

Det i remissen föreslagna tvåpartsförfarandet innebär en betydelsefull
förändring av förvaltningsprocessen. Till den del förslaget innebär att den
förvaltningsmyndighet som har meddelat ett beslut blir den enskildes motpart i
den händelse beslutet överklagas till förvaltningsdomstol torde visserligen, som
antyds i remissen, förändringen bli begränsad från praktisk synpunkt,
åtminstone för sådana fall då förvaltningsmyndigheterna i dag yttrar sig utan
att vara part. Av väsentligt större betydelse är den möjlighet som enligt
förslaget öppnas för en förvaltningsmyndighet att överklaga ett
domstolsavgörande genom vilket myndighetens beslut har ändrats. Denna ordning
ger ett vidgat utrymme för prejudikatbildning. Dessutom öppnas möjligheter för
myndigheterna att få en ändring till stånd när ett domstolsavgörande materiellt
sett har blivit oriktigt. Det förhållandet att det då genomgående blir fråga om
ändringar till nackdel för den enskilde - det blir generellt sett endast i
sådana fall som förvaltningsmyndigheten får möjlighet att överklaga - hindrar
inte att det får anses vara ett allmänt intresse att materiellt oriktiga
avgöranden inte blir bestående.
Den i remissen föreslagna nyordningen är således från de angivna synpunkterna
förenad med betydande fördelar. En ordning likartad den som föreslås i remissen
gäller redan på vissa områden, såsom i taxeringsmål och mål om administrativa
frihetsberövanden. Med hänsyn till att den angivna ordningen nu föreslås bli
upphöjd till en allmän princip kan det likväl finnas skäl att något beröra vissa
principiella och praktiska aspekter på reformen.
Vid remissbehandlingen av Domstolsutredningens betänkande har några instanser
avstyrkt tanken på ett tvåpartsförfarande med beslutsmyndigheten som part under
hänvisning till att ett sådan ordning skulle vara oförenlig med de krav på
opartiskhet och saklighet som gäller för förvaltningsmyndigheter. I remissen har
denna fråga något berörts med avseende på ett speciellt fall, nämligen då en
förvaltningsmyndighet överprövar en annan förvaltningsmyndighets beslut. Med
hänsyn till att det i 1 kap. 9 § regeringsformen angivna kravet på opartiskhet
gäller alla förvaltningsmyndigheter förtjänar emellertid spörsmålet att
diskuteras mera generellt. Den fråga som man härvid i främsta rummet har anled-
ning att ställa är huruvida en förvaltningsmyndighet vid beslutsfattandet kan
anses inta en opartisk ställning, om myndigheten i händelse av överklagande får
rollen av motpart till den enskilde.
En likartad fråga har i några fall varit föremål för prövning i
Europadomstolen. Europakonventionen har visserligen i här aktuellt hänseende
inte tillämpning på förvaltningsbeslut av det slag som nu är i fråga. Spörsmålet
har i stället kommit upp vid tolkningen av artikel 5:3 i konventionen, enligt
vilken envar som är berövad friheten för brott ofördröjligen skall ställas inför
antingen en domare eller också en annan ämbetsman som enligt lag har beklätts
med judicial power . Som en sådan ämbetsman har inte godtagits en åklagare, om
det enligt den inhemska rätten inte har varit uteslutet att han skulle komma att
företräda åklagarsidan vid en kommande rättegång mot den misstänkte. Om det
varit möjligt att ämbetsmannen vid en sådan rättegång skulle bli den misstänktes
motpart, har nämligen ämbetsmannens opartiskhet vid själva beslutsfattandet
enligt Europadomstolen framstått som tvivelaktig och detta oberoende av om det i
verkligheten blivit så att han
kommit att inta en motpartsställning i målet (se Danelius, Mänskliga
rättigheter, 5 uppl. s. 124).
Det är dock inte utan vidare givet att man kan anlägga motsvarande
betraktelsesätt på det fallet att en förvaltningsmyndighet blir den enskildes
motpart i den händelse dess beslut överklagas till domstol. Det gäller här inte
en tolkning av Europakonventionens bestämmelser utan av det krav på opartiskhet
som följer av den svenska regeringsformen. Redan genom att meddela ett beslut
till den enskildes nackdel kan myndigheten sägas i viss mån komma i
motsatsställning till denne, och det blir från den enskildes synpunkt knappast
någon avgörande skillnad om myndigheten i en kommande domstolsprocess får den
formella ställningen av dennes motpart. Fall kan tänkas uppkomma då frågan än
mer ställs på sin spets, såsom om ett ärende av förvaltningsdomstolen skulle
återförvisas till förvaltningsmyndigheten eller denna av annat skäl har att
pröva ärendet efter domstolens avgörande, t.ex. därför att överklagandet avsett
endast en preliminärfråga. Förvaltningsmyndigheten förutsätts då enligt
remissförslaget vara opartisk beslutsinstans vid det första beslutet och
därefter i domstolsprocessen inta ställningen som den enskildes motpart för att
sedan återgå till rollen som opartisk beslutsinstans. Särskilt i betraktande av
att den i remissen föreslagna ordningen i princip redan har införts på vissa
områden gäller enligt Lagrådets mening likväl att förslaget från nu angivna
synpunkter inte kan anses komma i konflikt med det krav på opartiskhet som
följer av 1 kap. 9 § regeringsformen.
Från praktisk synpunkt har man anledning att beakta att den för flertalet för-
valtningsmyndigheter nya uppgiften att föra det allmännas talan vid för-
valtningsdomstol kan komma att medföra vissa svårigheter åtminstone i ett inled-
ningsskede. Detsamma gäller uppgiften att välja ut de fall i vilka överklagande
skall ske, när myndigheten anser ett domstolsavgörande vara oriktigt men något
prejudikatintresse inte gör sig gällande. Några riktlinjer för denna bedömning -
som ju är av betydelse inte bara för myndigheten själv utan i än högre grad för
berörda enskilda parter - ges knappast i remissen, och detta är kanske inte
heller möjligt. Det kan förväntas att en praxis i dessa avseenden kommer att
utbildas sedan reformen har varit i kraft någon tid.
Lagrådet vill som ett mera allmänt påpekande tillägga följande. I
Domstolsutredningens betänkande diskuteras och görs överväganden även i en rad
väsentliga förfarandefrågor som har anknytning till införandet av tvåparts-
process. Här åsyftas sådant som förvaltningsdomstolarnas materiella
processledning och utredningsansvar, betydelsen av parternas yrkanden resp.
bestridanden och medgivanden samt möjligheterna till ersättning för
rättegångskostnader. Sådana anslutande frågekomplex förbigås nästan helt i lag-
rådsremissen och några förslag till ändringar i dessa avseenden läggs inte fram.
Det får i stället anses framgå att förändringar i nuvarande rättsläge inte har
avsetts. Icke desto mindre skulle det ha varit värdefullt med vissa uttalanden
om återverkningar av att tvåpartsförfarandet ges en närmast generell
tillämpning. Tydligt är nämligen att, även om någon lagändring inte sker
beträffande grunderna för domstolarnas handläggning, övergången i ett mycket
stort antal typer av mål från enparts- till tvåpartsprocess kommer att medföra
viss förskjutning i de praktiska handläggningsformerna i riktning mot
tillämpning av en förhandlingsprincip. Om här åsyftade följdspörsmål hade fått
en genomlysning, kunde det måhända ha bidragit till en önskvärd ökad enhetlighet
i hanteringen av förvaltningsmålen. Det kan då ifrågasättas om det föreslagna
tvåpartsförfarandet kan anses tillräckligt underbyggt för att träda i kraft
redan den 1 januari 1996. Av remissen framgår inte anledningen till att det
ansetts angeläget med ett så snart ikraftträdande. Om genomförandet av
tvåpartsförfarandet hade fått anstå till en senare etapp i den pågående
revisionen av förvaltningsprocesslagen, hade de nämnda följdfrågorna kunnat
närmare övervägas. Lagrådet anser sig emellertid inte böra avstyrka att
tvåpartsförfarandet införs vid den föreslagna tidpunkten men utgår ifrån att de
berörda frågorna kommer att beaktas i det fortsatta arbetet med revisionen av
förvaltningsprocesslagen.

Förslaget till lag om ändring i förvaltningsprocesslagen (1971:291)

7 a §
Enligt remissförslaget skall, om en enskild överklagar en
förvaltningsmyndighets beslut, den myndighet som först beslutade i saken vara
den enskildes motpart utom i det fallet att beslutet överklagas direkt till
kammarrätt.
När ett förvaltningsbeslut överklagas ställs myndigheten enligt 27 §
förvaltningslagen (1986:223) normalt inför uppgiften att bedöma om det finns
anledning att ompröva beslutet. Enligt 28 § samma lag förfaller överklagandet,
om myndigheten själv ändrar beslutet så som klaganden begär, och handlingarna i
ärendet skall i så fall inte överlämnas till förvaltningsdomstolen (jfr 7 §
tredje stycket förvaltningsprocesslagen).
Självfallet bör förvaltningsmyndigheten inte betraktas som den enskildes
motpart inom ramen för omprövningsförfarandet. Detta får också förutsättas vara
förslagets ståndpunkt, med hänsyn till att omprövningsförfarandet regleras av
förvaltningslagen och förevarande paragraf gäller endast rättskipningen hos
förvaltningsdomstol. Till förebyggande av missuppfattningar på denna punkt
förordar Lagrådet likväl att första stycket enligt förslaget kompletteras på det
sättet att det anges att myndigheten är den enskildes motpart sedan handlingarna
i ärendet överlämnats till domstolen.
Utan särskild föreskrift torde det stå klart att förvaltningsmyndighetens
ställning som motpart bortfaller, om ärendet av förvaltningsdomstolen skulle
återförvisas till myndigheten eller denna av annat skäl har att pröva ärendet
efter ett domstolsavgörande. Ärendet skall ju då prövas enligt
förvaltningslagen. Normalt torde därvid gälla att den tjänsteman som företrätt
det allmänna som den enskildes motpart i förvaltningsdomstolsprocessen enligt 11
§ första stycket 2 eller 4 förvaltningslagen eller grunderna för dessa
bestämmelser på grund av jäv blir förhindrad att handlägga ärendet vid den
förnyade prövningen.
Förevarande paragraf skall enligt remissförslaget placeras i ett avsnitt av
lagen som har underrubriken Måls anhängiggörande . Denna rubrik täcker knappast
innehållet i den nya paragrafen. Att foga in paragrafen i något annat avsnitt av
lagen framstår dock inte som lämpligare. En lösning bör då kunna vara att ge den
nyssnämnda rubriken lydelsen Måls anhängiggörande m.m. . Lagrådet förordar att
så sker.

14 §
I det föreslagna nya andra stycket föreskrivs att, om den enskildes motpart
uteblir från muntlig förhandling och motparten är en sådan
förvaltningsmyndighet som avses i 7 a §, domstolen skall avgöra om utevaron
utgör hinder för målets vidare handläggning och avgörande. Även för det fall att
en enskild part uteblir ankommer det emellertid på domstolen att bedöma huruvida
utevaron utgör hinder för målets handläggning och avgörande utan att detta har
ansetts behöva uttryckligen anges i förevarande paragraf, som endast behandlar
frågan hur parterna skall kallas till förhandlingen. Lagrådet anser därför att
andra stycket kan avvaras och att i stället ett tillägg bör göras till första
stycket av följande lydelse: Förvaltningsmyndighet eller annan part, som enligt
föreskrift i lag företräder det allmänna, får föreläggas att inställa sig vid
påföljd att partens utevaro inte utgör hinder för målets vidare handläggning och
avgörande.
Om domstolen redan i samband med att kallelse utfärdas bedömer det som
ofrånkomligt att förvaltningsmyndigheten är företrädd vid förhandlingen, kan
detta markeras genom att påföljd av nu angivet slag inte sätts ut eller på
annat lämpligt sätt.

Övriga lagförslag

Förslagen lämnas utan erinran.

Justitiedepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 5 oktober 1995

Närvarande: statsministern Carlsson, ordförande, och statsråden Sahlin,
Hjelm-Wallén, Peterson, Hellström, Thalén, Freivalds, Wallström, Persson,
Schori, Blomberg, Hedborg, Andersson, Winberg, Uusmann, Nygren, Ulvskog,
Sundström, Lindh, Johansson

Föredragande: statsrådet Freivalds

Regeringen beslutar proposition 1995/96:22 Tvåpartsprocess m.m. i de allmänna
förvaltningsdomstolarna.