Regeringens proposition

1995/96:22

Tvåpartsprocess m.m. i de allmänna
förvaltningsdomstolarna

Prop.

1995/96:22

Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.

Stockholm den 5 oktober 1995

Ingvar Carlsson

Laila Freivalds

(Justitiedepartementet)

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås det att det införs en obligatorisk tvåpartsprocess
i förvaltningsprocessen, där det allmänna företräds av den myndighet
som först beslutade i saken. En förvaltningsmyndighet vars beslut
ändras av en förvaltningsdomstol skall som huvudregel kunna överklaga
domstolens dom. Förvaltningsmyndigheten skall vara motpart om en
enskild överklagar myndighetens beslut till domstol. Generella regler
om detta tas enligt förslaget in i förvaltningsprocesslagen (1971:291).
När det för särskilda måltyper finns behov av en avvikande ordning
regleras detta i den aktuella materiella lagstiftningen. Den ändrade
ordningen kombineras enligt förslaget med utvidgade möjligheter för
domstolen att avgöra ett mål utan att kommunicera överklagandet med
företrädare för det allmänna. Reglerna om kallelse till muntlig
förhandling justeras så att beslutsmyndigheten får föreläggas att inställa
sig vid påföljd att dess utevaro inte utgör hinder för målets vidare
handläggning och avgörande.

I propositionen föreslås också att de flesta kvarvarande mål som
överklagas direkt till kammarrätt flyttas ner till länsrätt som första
domstolsinstans. Det gäller bl.a. mål enligt plan- och bygglagen,
hälsoskyddslagen och djurskyddslagen.

Ändringarna föreslås träda i kraft den 1 februari 1996.

1 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 22

Innehållsförteckning

Prop. 1995/96:22

1      Förslag till riksdagsbeslut...................... 6

2     Lagtext ................................. 8

2.1   Förslag till lag om ändring i äktenskapsbalken.....   8

2.2   Förslag till lag om ändring i lagen (1919:426) om

flottning i allmän flottled .................. 9

2.3   Förslag till lag om ändring i lagen (1939:608) om

enskilda vägar......................... 10

2.4   Förslag till lag om ändring i lagen (1943:459) om

tillsyn över hundar och katter ............... 13

2.5   Förslag till lag om ändring i lagen (1959:551) om

beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt
lagen (1962:381) om allmän försäkring ......... 14

2.6   Förslag till lag om ändring i lagen (1962:381) om

allmän försäkring....................... 15

2.7   Förslag till lag om ändring i naturvårdslagen

(1964:822)........................... 16

2.8   Förslag till lag om ändring i lagen (1966:742) om

hotell- och pensionatrörelse................. 17

2.9   Förslag till lag om ändring i lagen (1967:531) om

tryggande av pensionsutfästelse m.m........... 18

2.10  Förslag till lag om ändring i miljöskyddslagen

(1969:387)........................... 19

2.11  Förslag till lag om ändring i hgen (1971:289) om

allmänna förvaltningsdomstolar ..............20

2.12  Förslag till lag om ändring i förvaltningsprocess-

lagen (1971:291)....................... 21

2.13  Förslag  till  lag  om  ändring  i  rennäringslagen

(1971:437)........................... 23

2.14  Förslag  till  hg  om ändring  i livsmedelslagen

(1971:511)...........................24

2.15  Förslag till hg om ändring i väglagen (1971:948) ... 25

2.16  Förslag till hg om ändring i lagen (1973:370) om

arbetslöshetsförsäkring....................26

2.17  Förslag till hg om ändring i lagen (1973:371) om

kontant arbetsmarknadsstöd................. 28

2.18  Förslag till hg om ändring i lagen (1974:202) om

beräkning av strafftid m.m.................. 30

2.19  Förslag till hg om ändring i lagen (1974:203) om

kriminalvård i anstalt .................... 31

2.20 Förslag till hg om ändring i hgen (1974:1066) om
förfarande med förverkad egendom och hittegods

m.m...............................32

2.21  Förslag till hg om ändring i utsädeshgen

(1976:298)........................... 33

2.22  Förslag till lag om ändring i lagen (1976:371) om        Prop. 1995/96:22

behandlingen av häktade och anhållna m.fl........34

2.23  Förslag till lag om ändring i passlagen (1978:302) . . 35

2.24  Förslag till lag om ändring i lagen (1979:357) om

yrkesmässig försäljning av dyrkverktyg .........37

2.25  Förslag till lag om ändring i renhållningslagen

(1979:596)........................... 38

2.26  Förslag till lag om ändring i epizootilagen

(1980:369)........................... 39

2.27  Förslag till lag om ändring i lagen (1980:578) om

ordningsvakter.........................40

2.28  Förslag till lag om ändring i lagen (1980:894) om

jaktvårdsområden.......................41

2.29  Förslag till lag om ändring i lagen (1981:533) om

fiskevårdsområden......................42

2.30  Förslag till lag om ändring i lagen (1982:636) om

anordnande av visst automatspel..............43

2.31  Förslag till lag om ändring i hälsoskyddslagen

(1982:1080).......................... 44

2.32  Förslag till lag om ändring i lagen (1983:1097) med

vissa bestämmelser om larmanläggningar m.m.....45

2.33  Förslag till lag om ändring i räddningstjänstlagen

(1986:1102).......................... 46

2.34  Förslag till lag om ändring i djurskyddslagen

(1988:534)........................... 47

2.35  Förslag till lag om ändring i produktsäkerhetslagen

(1988:1604).......................... 48

2.36  Förslag till lag om ändring i lagen (1989:41) om

TV-avgift............................50

2.37  Förslag till lag om ändring i lagen (1990:613) om

miljöavgift på utsläpp av kväveoxider vid energi-
produktion ...........................51

2.38  Förslag till lag om ändring i begravningslagen

(1990:1144).......................... 52

2.39  Förslag till hg om ändring i lagen (1990:1183) om

tillfällig försäljning......................53

2.40  Förslag till hg om ändring i lagen (1992:1231) om

märkning av textilier.....................54

2.41  Förslag till hg om ändring i lagen (1992:1232) om

märkning av hushållsapparater...............55

2.42  Förslag till hg om ändring i hgen (1992:1326) om

personlig skyddsutrustning för privat bruk........56

2.43  Förslag till hg om ändring i lagen (1992:1327) om

leksakers säkerhet ......................57

2.44  Förslag till hg om ändring i hgen (1992:1402) om

undanförsel och förstöring .................58

2.45  Förslag till hg om ändring i lagen (1992:1512) om

elektromagnetisk kompatibilitet ..............59                   3

2.46  Förslag till lag om ändring i lagen (1992:1514) om         Prop. 1995/96:22

måttenheter, mätningar och mätdon............60

2.47  Förslag till lag om ändring i lagen (1992:1683) om

provtagning på djur, m.m..................61

2.48  Förslag till lag om ändring i lagen (1992:1684) om

EEG-handelsgödsel .....................62

2.49  Förslag till lag om ändring i lagen (1994:137) om

mottagande av asylsökande m.fl..............63

2.50  Förslag till lag om ändring i lagen (1994:451) om

försöksverksamhet med intensivövervakning med
elektronisk kontroll...................... 64

2.51  Förslag till lag om ändring i stiftelselagen

(1994:1220).......................... 65

2.52  Förslag till lag om ändring i lagen (1995:000) om

ändring i plan- och bygglagen (1987:10)......... 66

3     Ärendet och dess beredning .................... 68

4     Tidigare utredningar ......................... 69

5     Nuvarande ordning .........................70

6     Tvåpartsprocess i allmän förvaltningsdomstol..........72

7     Skriftväxling av överklaganden m.m................83

8     Nedflyttning av mål från kammarrätt till länsrätt m.m.....87

9    Kostnader................................ 93

10   Ikraftträdande m.m..........................94

11    Författningskommentar........................ 95

11.1  Förslaget till lag om ändring i lagen (1959:551) om

beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt
lagen (1962:381) om allmän försäkring .........95

11.2  Förslaget till lag om ändring i lagen (1962:381) om

allmän forsäkring.......................95

11.3  Förslaget till lag om ändring i lagen (1971:289) om

allmänna förvaltningsdomstolar .............. 95

11.4  Förslaget till lag om ändring i förvaltningsprocess-

lagen (1971:291)....................... 95

11.5  Förslaget till lag om ändring i lagen (1973:370) om

arbetslöshetsförsäkring ................... 98

11.6  Förslaget till lag om ändring i lagen (1973:371) om

kontant arbetsmarknadsstöd................. 99

11.7  Förslaget till lag om ändring i lagen (1974:202) om

beräkning av strafftid m.m.................. 99                   4

11.8  Förslaget till lag om ändring i lagen (1974:203) om

kriminalvård i anstalt ....................99

11.9  Förslaget till lag om ändring i lagen (1976:371) om

behandlingen av häktade och anhållna m.fl........99

11.10 Förslaget till lag om ändring i produktsäkerhets-

lagen (1988:1604) ..................... 100

11.11 Förslaget till lag om ändring i lagen (1989:41) om

TV-avgift........................... 100

11.12 Förslaget till lag om ändring i lagen (1994:137) om

mottagande av asylsökande m.fl............. 100

11.13 Förslaget till lag om ändring i lagen (1994:451) om

försöksverksamhet med intensivövervakning med
elektronisk kontroll..................... 101

11.14 Övriga förslag till lagändringar ............. 101

Bilaga 1     Lagrådsremissens lagförslag ............... 102

Bilaga 2    Lagrådets yttrande ..................... 160

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 5 oktober

1995 .................................. 164

Prop. 1995/96:22

1 Förslag till riksdagsbeslut

Prop. 1995/96:22

Regeringen föreslår att riksdagen

antar regeringens förslag till

1.  lag om ändring i äktenskapsbalken,

2.  lag om ändring i lagen (1919:426) om flottning i allmän flottled,

3.  lag om ändring i lagen (1939:608) om enskilda vägar,

4.  lag om ändring i lagen (1943:459) om tillsyn över hundar och
katter,

5. lag om ändring i lagen (1959:551) om beräkning av
pensionsgrundande inkomst enligt lagen (1962:381) om allmän
försäkring

6.  lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring,

7.  lag om ändring i naturvårdslagen (1964:822),

8.  lag om ändring i lagen (1966:742) om hotell- och pensionat-
rörelse,

9.  lag om ändring i lagen (1967:531) om tryggande av pensions-
utfästelse m.m.,

10. lag om ändring i miljöskyddslagen (1969:387),

11. lag om ändring i lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdom-
stolar,

12. lag om ändring i förvaltningsprocesslagen (1971:291),

13. lag om ändring i rennäringslagen (1971:437),

14. lag om ändring i livsmedelslagen (1971:511),

15. lag om ändring i väglagen (1971:948),

16. lag om ändring i lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring,

17. lag om ändring i lagen (1973:371) om kontant arbetsmarknads-
stöd,

18. lag om ändring i lagen (1974:202) om beräkning av strafftid
m.m.,

19. lag om ändring i lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt,

20. lag om ändring i lagen (1974:1066) om förfarande med förverkad
egendom och hittegods m.m.,

21. lag om ändring i utsädeslagen (1976:298),

22. lag om ändring i lagen (1976:371) om behandlingen av häktade
och anhållna m.fl.,

23. hg om ändring i passlagen (1978:302),

24. hg om ändring i (1979:357) om yrkesmässig försäljning av dyrk-
verktyg,

25. hg om ändring i renhållningslagen (1979:596),

26. hg om ändring i epizootilagen (1980:369),

27. hg om ändring i lagen (1980:578) om ordningsvakter,

28. hg om ändring i lagen (1980:894) om jaktvårdsområden,

29. hg om ändring i lagen (1981:533) om fiskevårdsområden,

30. hg om ändring i lagen (1982:636) om anordnande av visst auto-
matspel,

31. hg om ändring i hälsoskyddslagen (1982:1080),

32. hg om ändring i lagen (1983:1097) med vissa bestämmelser om
larmanläggningar m.m.,

33. lag om ändring i räddningstjänstlagen (1986:1102),

34. lag om ändring i djurskyddslagen (1988:534),

35. lag om ändring i produktsäkerhetslagen (1988:1604),

36. lag om ändring i lagen (1989:41) om TV-avgift,

37. lag om ändring i lagen (1990:613) om miljöavgift på utsläpp av
kväveoxider vid energiproduktion,

38. lag om ändring i begravningslagen (1990:1144),

39. lag om ändring i lagen (1990:1183) om tillfällig försäljning,

40. lag om ändring i lagen (1992:1231) om märkning av textilier,

41. lag om ändring i lagen (1992:1232) om märkning av hushålls-
apparater,

42. lag om ändring i lagen (1992:1326) om personlig skyddsutrustning
för privat bruk,

43. lag om ändring i lagen (1992:1327) om leksakers säkerhet,

44. lag om ändring i lagen (1992:1402) om undanförsel och för-
störing,

45. lag om ändring i lagen (1992:1512) om elektromagnetisk kompati-
bilitet,

46. lag om ändring i lagen (1992:1514) om måttenheter, mätningar
och mätdon,

47. lag om ändring i lagen (1992:1683) om provtagning på djur
m.m.,

48. lag om ändring i lagen (1992:1684) om EEG-handelsgödsel,

49. lag om ändring i lagen (1994:137) om mottagande av asylsökande
m.fl.,

50. lag om ändring i lagen (1994:451) om försökverksamhet med
intensivövervakning med elektronisk kontroll,

51. lag om ändring i stiftelselagen (1994:1220),

52. lag om ändring i lagen (1995:000) om ändring i plan- och
bygglagen (1987:10).

Prop. 1995/96:22

2 Lagtext

Regeringen har följande förslag till lagtext.

2.1 Förslag till lag om ändring i äktenskapsbalken

Härigenom föreskrivs att 15 kap. 2 och 4 §§ äktenskapsbalken skall
ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                    Föreslagen lydelse

15 kap.

Prop. 1995/96:22

Skattemyndighetens beslut i
fråga om hindersprövning får
överklagas hos länsrätten.

Detsamma gäller beslut av
präster inom svenska kyrkan om
förrättande av vigsel.

Länsstyrelsens beslut om
tillstånd till äktenskap eller om
förrättande av vigsel får över-
klagas hos kammarrätten.

Skattemyndighetens beslut i
fråga om hindersprövning får
överklagas hos allmän förvalt-
ningsdomstol.

Detsamma gäller beslut av
präster inom svenska kyrkan om
förrättande av vigsel.

Prövningstillstånd krävs vid
överklagande till kammarrätten.

§2

Länsstyrelsens beslut om
tillstånd till äktenskap eller om
förrättande av vigsel får över-
klagas hos allmän förvaltnings-
domstol. Prövningstillstånd
krävs vid överklagande till
kammarrätten.

Denna lag träder i kraft den 1 februari 1996 men tillämpas inte i de
fall där det första beslutet i ärendet fattats dessförinnan.

1 Senaste lydelse 1991:495.

2 Senaste lydelse 1991:495.

2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1919:426) om
flottning i allmän flottled

Härigenom föreskrivs att 84 a § lagen (1919:426) om flottning i all-
män flottled skall ha följande lydelse.

Prop. 1995/96:22

Nuvarande lydelse

84

Beslut av länsstyrelsen om ut-
seende eller entledigande av styr-
elseledamot eller revisor i flott-
ningsförening, om föranstaltande
om åtgärd på sådan förenings be-
kostnad, om utseende av förvalt-
are som avses i 82 a § eller med
anledning av sådan förvaltares be-
slut i fråga om återställningsåt-
gärder överklagas hos regeringen
genom besvär.

Beslut av länsstyrelsen enligt
denna lag får i övriga fall över-
klagas hos kammarrätten genom
besvär.

Föreslagen lydelse

§’

Beslut av länsstyrelsen om ut-
seende eller entledigande av styr-
elseledamot eller revisor i flott-
ningsforening, om föranstaltande
om åtgärd på sådan förenings be-
kostnad, om utseende av förvalt-
are som avses i 82 a § eller med
anledning av sådan förvaltares be-
slut i fråga om återställningsåt-
gärder får överklagas hos rege-
ringen.

Beslut av länsstyrelsen enligt
denna lag får i övriga fall över-
klagas hos allmän förvaltnings-
domstol. Prövningstillstånd krävs
vid överklagande till kammar-
rätten.

Denna lag träder i kraft den 1 februari 1996 men tillämpas inte i de
fåll där det första beslutet i ärendet fattats dessförinnan.

Senaste lydelse 1983:649.

2.3 Förslag till lag om ändring i lagen (1939:608) om
enskilda vägar

Härigenom föreskrivs att 70, 93, 98 och 107 §§ lagen (1939:608) om
enskilda vägar skall ha följande lydelse.

Prop. 1995/96:22

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

70 §*

Behörig länsstyrelse i frågor enligt detta kapitel är, där annat ej följer
av vad i 27 § stadgats, länsstyrelsen i det län där vägen, varom fråga
är, eller största delen därav är belägen.

Mot länsstyrelsens beslut enligt
18, 19, 48, 51, 52 eller 62 § föres
talan hos kammarrätten genom
besvär.

Talan mot annat beslut av läns-
styrelse enligt detta kapitel föres,
där ej enligt vad ovan stadgats vid
beslutet skall förbliva, hos rege-
ringen genom besvär.

Länsstyrelsens beslut enligt 18,
19, 48, 51, 52 eller 62 §får över-
klagas hos allmän förvaltnings-
domstol. Prövningstillstånd krävs
vid överklagande till kammar-
rätten.

Annat beslut av länsstyrelse en-
ligt detta kapitel överklagas, om
beslutet inte skall stå fast enligt
vad som särskilt föreskrivits ovan,
hos regeringen.

93 §2

Då länsstyrelse meddelat beslut i ärende, som avses i detta kapitel,
skall, utom i fall som avses i fjärde stycket, genom länsstyrelsens
försorg antingen underrättelse om beslutets innehåll i vederbörliga delar
tillställas envar, som beslutet rörer, eller ock beslutet hållas tillgängligt
på lämplig plats inom orten, varom kungörelse skall införas i ortstidning

och översändas till en sådan nämnd

Mot länsstyrelsens beslut enligt
detta kapitel i fråga om skyldighet
för fastighet, som ingår i vägföre-
ning, att bidraga till föreningens
utgifter, om skyldighet att gälda
kostnad för förrättning eller ut-
redning, om föreläggande som
avses i 87 §, om fostställelse av
stadgar eller av beslut om ändring
däri, om meddelande av föreskrift-
er att gälla såsom stadgar, om
förordnande eller entledigande av
syssloman, om ersättning för

som avses i 39 § första stycket.

Länsstyrelsens beslut enligt detta
kapitel i fråga om skyldighet för
fastighet, som ingår i vägförening,
att bidraga till föreningens ut-
gifter, om skyldighet att gälda
kostnad för förrättning eller ut-
redning, om föreläggande som
avses i 87 §, om fostställelse av
stadgar eller av beslut om ändring
däri, om meddelande av föreskrift-
er att gälla såsom stadgar, om
förordnande eller entledigande av
syssloman, om ersättning för

1 Senaste lydelse 1975:677.

2 Senaste lydelse 1991:1674.

10

uppdrag eller om beslut av väg-
förening föres talan hos kammar-
rätten genom besvär.

Talan mot annat beslut av läns-
styrelse enligt detta kapitel föres,
där ej enligt vad nedan föreskrives
vid beslutet skall förbliva, hos
regeringen genom besvär.

Över beslut, varigenom läns-
styrelse forordnat fbrrättningsman
eller sakkunnigt biträde eller
skrivit underställning av utlåtande,
må ej klagas. Ej heller må talan
föras mot länsstyrelses beslut
rörande fastställande av särskilt
värde å fastighet eller mot beslut,
varigenom förrättning återförvisats
till förrättningsmannen. Att talan
ej må föras mot länsstyrelsens
beslut i jävsfråga, följer av vad i
30 och 78 §§ är stadgat.

uppdrag eller om beslut av väg-
föreningyar överklagas hos allmän
förvaltningsdomstol. Prövnings-
tillstånd krävs vid överklagande
till kammarrätten.

Annat beslut av länsstyrelse
enligt detta kapitel överklagas, om
beslutet inte skall stå fast enligt
vad som föreskrivits i fjärde
stycket, hos regeringen.

Beslut, varigenom länsstyrelse
förordnat förrättningsman eller
sakkunnigt biträde eller skrivit
underställning av utlåtande, får
inte överklagas. Detsamma gäller
länsstyrelses beslut rörande fast-
ställande av särskilt värde å
fastighet eller beslut, varigenom
förrättning återförvisats till för-
rättningsmannen. Att länsstyrel-
sens beslut i jävsfråga inte får
överklagas, följer av bestämmel-
serna i 30 och 78 §§.

Prop. 1995/96:22

98 §3

Det åligger envar som äger begagna skogsväg för utforsling av skogs-
produkter mot erläggande av vägavgift att, i den mån styrelsen för
vägsamfälligheten det begär och å tid som styrelsen bestämmer, varje år
till denna lämna skriftliga uppgifter om den mängd skogsprodukter han
under det senaste året transporterat och den mängd han under det kom-
mande året ämnar transportera på olika delar av vägen.

Försummar någon att fullgöra
honom enligt första stycket ålagd
uppgiftsskyldighet, äger länsstyrel-
sen vid vite förelägga honom att
fullgöra sådan skyldighet. Mot
länsstyrelsens beslut föres talan
hos kammarrätten genom besvär.

Försummar någon att fullgöra
honom enligt första stycket ålagd
uppgiftsskyldighet, äger länsstyrel-
sen vid vite förelägga honom att
fullgöra sådan skyldighet. Läns-
styrelsens beslut får överklagas
hos allmän förvaltningsdomstol.
Prövningstillstånd krävs vid över-
klagande till kammarrätten.

107 §4

Mot länsstyrelses beslut enligt Länsstyrelses beslut enligt 100
100 eller 101 § eller om förelägg- eller 101 § eller om föreläggande

3 Senaste lydelse 1971:586.

4 Senaste lydelse 1975:677.

11

ande enligt 106 § föres talan hos
kammarrätten genom besvär.

enligt 106 § får överklagas hos Prop. 1995/96:22
allmän förvaltningsdomstol. Pröv-
ningstillstånd krävs vid överklaga-

nde till kammarrätten.

Talan mot annat beslut av läns-
styrelse enligt detta kapitel föres
hos regeringen genom besvär.

Beslut, varom fråga är i detta
kapitel, skall lända till efterrättel-
se utan hinder av förd klagan, där
ej annorlunda förordnas.

Annat beslut av länsstyrelse
enligt detta kapitel får överklagas
hos regeringen.

Beslut enligt detta kapitel skall,
om inte annat förordnas, gälla
även om beslutet överklagas.

Denna lag träder i kraft den 1 februari 1996 men tillämpas inte i de
fall där det första beslutet i ärendet fattats dessförinnan.

12

2.4 Förslag till lag om ändring i lagen (1943:459) om
tillsyn över hundar och katter

Härigenom föreskrivs att 9 § lagen (1943:459) om tillsyn över hundar
och katter1 skall ha följande lydelse.

Prop. 1995/96:22

Nuvarande lydelse

9

Polismyndighetens beslut enligt
denna lag får överklagas hos läns-
styrelsen. Länsstyrelsens beslut får
överklagas hos kammarrätten
genom besvär.

Föreslagen lydelse

§

Polismyndighetens beslut enligt
denna lag får överklagas hos läns-
styrelsen. Länsstyrelsens beslut får
överklagas hos allmän förvalt-
ningsdomstol. Prövningstillstånd
krävs vid överklagande till kam-
marrätten.

Denna lag träder i kraft den 1 februari 1996 men tillämpas inte i de
fall där det första beslutet i ärendet fattats dessförinnan.

Lagen omtryckt 1987:260.

13

2.5 Förslag till lag om ändring i lagen (1959:551) om        prOp. 1995/96:22

beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen

(1962:381) om allmän försäkring

Härigenom föreskrivs att 12 § lagen (1959:551) om beräkning av
pensionsgrundande inkomst enligt lagen (1962:381) om allmän
försäkring1 skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

12 §2
I ett mål, där en enskild part
överklagar ett beslut hos länsrätt
eller kammarrätt, bestämmer
riksförsäkringsverket om verket
skall vara part i målet. Om verket
har beslutat att inte vara part får
rätten ändå förelägga verket att
svara i målet, om det finns skäl
till det. Om en enskild part klagar
till kammarrätten och verket har
varit part i länsrätten, är verket
alltid motpart i kammarrätten.

Bestämmelserna i 7 a § förvalt-
ningspmcesslagen (1971:291) om
förvaltningsmyndighets partsställ-
ning gäller inte i fråga om mål
som överklagas enligt denna lag. I
ett mål, där en enskild part
överklagar ett beslut hos länsrätt
eller kammarrätt, bestämmer
Riksförsäkringsverket om verket
skall vara part i målet. Om verket
har beslutat att inte vara part får
rätten ändå förelägga verket att
svara i målet, om det finns skäl
till det. Om en enskild part klagar
till kammarrätten och verket har

varit part i länsrätten, är verket
alltid motpart i kammarrätten.

Riksförsäkringsverket får överklaga ett avgörande av länsrätten eller
kammarrätten även om verket inte har varit part där. Om en enskild
part klagar över kammarrättens avgörande är verket alltid motpart i
Regeringsrätten.

Denna lag träder i kraft den 1 februari 1996.

1 Lagen omtryckt 1976:1015.

2 Senaste lydelse 1990:349.

14

2.6 Förslag till lag om ändring i lagen (1962:381) om
allmän försäkring

Prop. 1995/96:22

Härigenom föreskrivs att 20 kap. 12 § lagen (1962:381) om allmän
försäkring skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

20 kap.

12 §*

Riksförsäkringsverket har att Riksförsäkringsverket har att
verka för att bestämmelserna om verka för att bestämmelserna om

den allmänna försäkringen
tillämpas likformigt och rättvist.
Verket får, även till förmån för
enskild part, överklaga domstols
och allmän försäkringskassas
beslut samt begära ändring enligt
10 a §.

den allmänna försäkringen till-
lämpas likformigt och rättvist.
Verket får, även till förmån för
enskild part, överklaga domstols
och allmän försäkringskassas be-
slut samt begära ändring enligt
10 a §. Bestämmelserna i 7 a §

förvaltningsprocesslagen
(1971:291) om förvaltnings-
myndighets partsställning gäller
inte i fråga om mål som
överklagas enligt denna lag.

I mål, där en enskild part hos länsrätten överklagar en allmän
försäkringskassas beslut, bestämmer Riksförsäkringsverket om verket
skall vara part i målet. Detsamma gäller i mål i kammarrätten, där en
enskild part överklagat länsrättens beslut. Även om
Riksförsäkringsverket beslutat att inte vara part, får domstolen förelägga
verket att svara i målet, om det finns särskilda skäl.

Den omständigheten att Riksförsäkringsverket inte varit part i
domstolen hindrar inte verket att överklaga domstolens beslut. Om en
enskild överklagar kammarrättens beslut, är verket alltid motpart.

Denna lag träder i kraft den 1 februari 1996.

Senaste lydelse 1991:215.

15

2.7 Förslag till lag om ändring i naturvårdslagen
(1964:822)

Härigenom föreskrivs att 40 § naturvårdslagen (1964:822) skall ha
följande lydelse.

Prop. 1995/96:22

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

40 §*

En kommunal myndighets beslut enligt denna lag får överklagas hos

länsstyrelsen.

Beslut av annan statlig myndig-
het än regeringen i ärende enligt
13 §, 14 § tredje stycket, 17 §,
20 § andra stycket, 21 §, 22 §,
24 §, 24 a §, 39 § såvitt avser
annat än handräckning eller 47 §
får överklagas hos kammarrätten.
Beslut i övrigt enligt denna lag av
annan statlig myndighet än rege-
ringen får överklagas hos rege-
ringen.

Beslut av annan statlig myndig-
het än regeringen i ärende enligt
13 §, 14 § tredje stycket, 17 §,
20 § andra stycket, 21 §, 22 §,
24 §, 24 a §, 39 § såvitt avser
annat än handräckning eller 47 §
får överklagas hos allmän förvalt-
ningsdomstol. Beslut i övrigt en-
ligt denna lag av annan statlig
myndighet än regeringen får
överklagas hos regeringen. Pröv-
ningstillstånd krävs vid överkla-
gande till kammarrätten.

Statens naturvårdsverk får överklaga beslut enligt denna lag eller

enligt bestämmelser som meddelats med stöd av lagen.

Finner en myndighet att den inte kan helt bifalla en framställning från
Fortifikationsverket eller Vägverket om undantag som avses i 16 §
fjärde stycket, skall ärendet hänskjutas till regeringens prövning.

Denna lag träder i kraft den 1 februari 1996 men tillämpas inte i de
fall där det första beslutet i ärendet lättats dessförinnan.

Senaste lydelse 1994:854.

16

2.8 Förslag till lag om ändring i lagen (1966:742) om        Prop. 1995/96:22

hotell- och pensionatrörelse

Härigenom föreskrivs att 22 § lagen (1966:742) om hotell- och pensio-
natrörelse skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

22

Talan mot polismyndighetens
beslut enligt denna lag föres hos
länsstyrelsen genom besvär.

Talan mot länsstyrelsens beslut
enligt 13 § föres hos regeringen
genom besvär.

Mot annat beslut av länsstyrelsen
enligt denna lag föres talan hos
kammarrätten genom besvär.

Föreslagen lydelse

Polismyndighetens beslut enligt
denna lag får överklagas hos läns-
styrelsen.

Länsstyrelsens beslut enligt 13 §
får överklagas hos regeringen.

Annat beslut av länsstyrelsen
enligt denna lag får överklagas
hos allmän förvaltningsdomstol.
Prövningstillstånd krävs vid över-
klagande till kammarrätten.

Denna lag träder i kraft den 1 februari 1996 men tillämpas inte i de
fall där det första beslutet i ärendet fattats dessförinnan.

1 Senaste lydelse 1975:599.

17

2 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 22

2.9 Förslag till lag om ändring i lagen (1967:531) om
tryggande av pensionsutfästelse m.m.

Härigenom föreskrivs att 33 § lagen (1967:531) om tryggande av
pensionsutfästelse m.m. skall ha följande lydelse.

Prop. 1995/96:22

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelese

33 §’

Tillsynsmyndighetens beslut enligt 22 § får överklagas hos regeringen.
I fråga om överklagande av annat beslut av tillsynsmyndigheten enligt

denna hg tillämpas 9 kap. 11 §
(1994:1220).

Skattemyndighetens beslut enligt
11 § tredje stycket får överklagas
hos kammarrätten.

första-tredje styckena stiftelselagen

Skattemyndighetens beslut enligt
11 § tredje stycket får överklagas
hos allmän förvaltningsdomstol.
Prövningstillstånd krävs vid över-
klagande till kammarrätten.

Denna hg träder i kraft den 1 februari 1996 men tillämpas inte i de
fall där det första beslutet i ärendet fattats dessförinnan.

Senaste lydelse 1994:1223.

18

2.10 Förslag till lag om ändring i miljöskyddslagen
(1969:387)

Härigenom föreskrivs att 48 § miljöskyddslagen (1969:387) skall ha
följande lydelse.

Prop. 1995/96:22

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

48 §'

Om inte något annat framgår av andra-femte styckena, får beslut i
särskilda fåll enligt denna lag eller enligt föreskrift som beslutats med
stöd av lagen överklagas

1. hos länsstyrelsen, om beslutet har meddelats av en sådan nämnd
som avses i 38 §,

2. hos koncessionsnämnden, om beslutet har meddelats av Statens
naturvårdsverk eller länsstyrelsen,

3. hos regeringen, om beslutet har meddelats av Koncessionsnämnden.
Koncessionsnämndens beslut i ett dit överklagat ärende får inte

överklagas.

Länsstyrelsens beslut i frågor som avses i 8 a § andra och tredje
styckena får överklagas hos regeringen.

Beslut i fråga om ersättning för
kostnader enligt 14  § femte

stycket andra meningen eller 43 §
tredje stycket eller beslut i fråga
om förbud vid vite enligt 51 § får
överklagas hos kammarrätten.

Beslut i fråga om ersättning för
kostnader enligt 14  § femte

stycket andra meningen eller 43 §
tredje stycket eller beslut i fråga
om förbud vid vite enligt 51 § får
överklagas hos allmän förvalt-
ningsdomstol. Prövningstillstånd
krävs vid överklagande till kam-
marrätten.

Särskilda bestämmelser om överklagande av beslut i frågor om
miljöskyddsavgift finns i 59-62 §§.

Denna lag träder i kraft den 1 februari 1996 men tillämpas inte i de
fall där det första beslutet i ärendet fattats dessförinnan.

Senaste lydelse 1992:604.

19

2.11 Förslag till lag om ändring i lagen (1971:289) om        prOp. 1995/96:22

allmänna förvaltningsdomstolar

Härigenom föreskrivs att det i lagen (1971:289) om allmänna
förvaltningsdomstolar skall införas en ny paragraf, 14 a §, av följande
lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

14 a §

Innefattar ett överklagande även
en fråga som det ankommer på
regeringen att avgöra skall läns-
rätten överlämna målet till
kammarrätten för handläggning
enligt 9 §.

Denna lag träder i kraft den 1 februari 1996.

20

2.12 Förslag till lag om ändring i förvaltningsprocesslagen prop. 1995/96:22
(1971:291)

Härigenom föreskrivs i fråga om förvaltningsprocesslagen (1971:291)
dels att 10 och 14 §§ skall ha följande lydelse,

dels att rubriken närmast före 3 § skall lyda ”Måls anhängiggörande
m.m.”,

dels att det i hgen skall införas en ny paragraf, 7 a §, av följande
lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

7 a §

Om en enskild överklagar en
förvaltningsmyndighets beslut skall
den myndighet som först beslutade
i saken vara den enskildes motpart
sedan handlingarna i ärendet
överlämnats till domstolen.

Första stycket gäller inte i fråga
om beslut som överklagas direkt
hos kammarrätt.

10 §

Ansöknings- eller besvärshandling eller annan handling, varigenom
mål anhängiggörs, och det som hör till den skall tillställas motpart eller
annan mot vilken åtgärd ifrågasätts. Mottagaren skall föreläggas att
svara inom viss tid vid påföljd att målet ändå kan komma att avgöras.

Underrättelse enligt första Underrättelse enligt första
stycket behövs ej,                    stycket behövs inte,

1. om det inte finns anledning anta att talan kommer att bifållas helt
eller delvis,

2. om underrättelse annars är 2. om underrättelse annars är

uppenbart onödig eller

3. om det kan befåras att
underrättelse skulle avsevärt för-
svåra genomförandet av beslut i
målet.

uppenbart onödig,

3. om motparten är en förvalt-
ningsmyndighet och en under-
rättelse är onödig eller

4. om det kan befåras att under-

rättelse skulle avsevärt försvåra
genomförandet av beslut i målet.

21

14

Till muntlig förhandling skall
kallas sökande eller klagande och
den som har att svara i målet.
Enskild får föreläggas att inställa
sig personligen vid vite eller vid
påföljd av att hans utevaro ej
utgör hinder för målets vidare
handläggning och avgörande.

§

Till muntlig förhandling skall
kallas sökande eller klagande och
den som har att svara i målet.
Enskild får föreläggas att inställa
sig personligen vid vite eller vid
påföljd av att hans utevaro inte
utgör hinder för målets vidare
handläggning och avgörande.
Förvaltningsmyndighet eller annan
part, som enligt föreskrift i lag
företräder det allmänna, får
föreläggas att inställa sig vid
påföljd att partens utevaro inte
utgör hinder för målet vidare
handläggning och avgörande.

Prop. 1995/96:22

Denna lag träder i kraft den 1 februari 1996. För beslut som har
meddelats före ikraftträdandet gäller äldre bestämmelser. Detsamma
gäller även om beslutet har överprövats av en annan
förvaltningsmyndighet efter ikraftträdandet.

22

2.13 Förslag till lag om ändring i rennäringslagen
(1971:437)

Härigenom föreskrivs att 99 § rennäringslagen (1971:437)* skall ha
följande lydelse.

Prop. 1995/96:22

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

99 §
Länsstyrelsens beslut enligt 1,
12, 17, 21, 39 , 43 , 50, 62, 65 a
och 71 §§, 72 § andra och tredje
styckena samt 74, 79, 80, 93 och
97 §§ denna lag får överklagas
hos kammarrätten. Länsstyrelsens
beslut att bevilja registrering av
renmärken får dock inte över-
klagas.

Länsstyrelsens beslut enligt 1,
12, 17, 21, 39, 43, 50, 62, 65 a
och 71 §§, 72 § andra och tredje
styckena samt 74, 79, 80, 93 och
97 §§ denna lag får överklagas
hos allmän förvaltningsdomstol.
Länsstyrelsens beslut att bevilja
registrering av renmärken får dock
inte överklagas. Prövningstillstånd
krävs vid överklagande till kam-
marrätten.

Länsstyrelsens beslut i övrigt enligt denna lag får överklagas hos
Statens jordbruksverk.

Jordbruksverkets beslut får överklagas hos regeringen. Verkets beslut
i en överklagad fråga som avser upplåtelse av rätt till jakt efter älg får
dock överklagas endast av sameby.

Denna lag träder i kraft den 1 februari 1996 men tillämpas inte i de
fall där det första beslutet i ärendet fattats dessförinnan.

Lagen omtryckt 1993:36.

23

2.14 Förslag till lag om ändring i livsmedelslagen
(1971:511)

Härigenom föreskrivs att 34 och 35 §§ livsmedelslagen (1971:511)'
skall ha följande lydelse.

Prop. 1995/96:22

Nuvarande lydelse

Talan mot beslut enligt denna

lag av länsstyrelse föres genom
besvär hos kammarrätten.

35 §

Mot beslut, som Statens livs-
medelsverk i särskilt fall meddelat
enligt denna lag eller med stöd av
regeringens förordnande enligt
lagen, föres talan hos kammar-
rätten genom besvär.

Talan mot annat beslut, som
Statens livsmedelsverk meddelat
enligt lagen eller med stöd av
regeringens förordnande enligt
lagen, föres hos regeringen genom
besvär. För tillvaratagande av
konsumentintresset inom livs-
medelsområdet får talan mot
sådant beslut föras av organisa-
tion, vilken är att anse som central
arbetstagarorganisation enligt
lagen (1976:580) om medbestäm-
mande i arbetslivet eller mot-
svarande sammanslutning på
arbetsgivarsidan.

Föreslagen lydelse

34 §

Länsstyrelsens beslut enligt
denna lag får överklagas hos
allmän förvaltningsdomstol. Pröv-
ningstillstånd krävs vid överkla-
gande till kammarrätten.

Beslut, som Statens livsmedels-

verk i särskilt fall meddelat enligt
denna lag eller med stöd av
regeringens förordnande enligt
lagen, får överklagas hos allmän
förvaltningsdomstol. Prövnings-
tillstånd krävs vid överklagande
till kammarrätten.

Annat beslut, som Statens
livsmedelsverk meddelat enligt
lagen eller med stöd av rege-
ringens förordnande enligt lagen,
får överklagas hos regeringen. För
tillvaratagande av konsument-
intresset inom livsmedelsområdet
får ett sådant beslut överklagas av
organisation, vilken är att anse
som central arbetstagarorganisa-
tion enligt lagen (1976:580) om
medbestämmande i arbetslivet
eller motsvarande sammanslutning
på arbetsgivarsidan.

Denna lag träder i kraft den 1 februari 1996 men tillämpas inte i de
fall där det första beslutet i ärendet fattats dessförinnan.

Lagen omtryckt 1989:461.

24

2.15 Förslag till lag om ändring i väglagen (1971:948)

Härigenom föreskrivs att 74 § väglagen (1971:948)' skall ha följande
lydelse.

Prop. 1995/96:22

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

74

Länsstyrelsens beslut enligt 37,
38, 45-47 §, 48 § andra stycket,
52, 53 § eller 64 § andra stycket
får överklagas hos kammarrätten
genom besvär.

§

Länsstyrelsens beslut enligt 37,
38, 45-47 §, 48 § andra stycket,
52, 53 § eller 64 § andra stycket
får överklagas hos allmän för-
valtningsdomstol. Prövningstill-
stånd krävs vid överklagande till
kammarrätten.

Andra beslut av länsstyrelsen enligt denna lag än som avses i första
stycket får överklagas hos regeringen.

Denna lag träder i kraft den 1 februari 1996 men tillämpas inte i de
fall där det första beslutet i ärendet fattats dessförinnan.

Lagen omtryckt 1987:459.

25

2.16 Förslag till lag om ändring i lagen (1973:370) om
arbetslöshetsförsäkring

Härigenom föreskrivs att 98 a § lagen (1973:370) om arbetslöshets-
försäkring1 skall ha följande lydelse.

Prop. 1995/96:22

Nuvarande lydelse

98

Arbetsmarknadsstyrelsen skall
verka för att bestämmelserna i
denna lag tillämpas likformigt och
rättvist. Styrelsen får överklaga en
domstols och en arbetslöshets-
kassas beslut i ärenden om
medlemmars rätt till ersättning
eller medlemskap.

1 mål, där enskild part hos
allmän förvaltningsdomstol över-
klagar en arbetslöshetskassas be-
slut, bestämmer Arbetsmarknads-
styrelsen om styrelsen skall vara
part i målet. Detsamma gäller i
mål i kammarrätten där en enskild
part överklagat länsrättens beslut.
Även om Arbetsmarknadsstyrelsen
beslutat att inte vara part, får
domstolen förelägga styrelsen att
svara i målet, om det finns
särskilda skäl.

Den omständigheten att Arbets-
marknadsstyrelsen inte varit part i
domstolen hindrar inte styrelsen
från att överklaga domstolens
beslut. Om en enskild part över-
klagar kammarrättens beslut, är
styrelsen alltid motpart.

Föreslagen lydelse

2

Arbetsmarknadsstyrelsen skall
verka for att bestämmelserna i
denna lag tillämpas likformigt och
rättvist.

I mål, där en enskild part hos
allmän förvaltningsdomstol över-
klagar en arbetslöshetskassas be-
slut, är kassan den enskildes
motpart. Arbetsmarknadsstyrelsen
får överta arbetslöshetskassans
uppgift att i länsrätten och kam-
marrätten föra det allmännas
talan. Arbetsmarknadsstyrelsen för
det allmännas talan i Regerings-
rätten.

Styrelsen får, även till förmån
för enskild part, överklaga en
domstols och en arbetslöshets-
kassas beslut i ärenden om
medlemmars rätt till ersättning
eller medlemskap.

1 Lagen omtryckt 1991:1334.

2 Senaste lydelse 1995:708.

26

Denna lag träder i kraft den 1 februari 1996. I det foll där beslut har
meddelats av en arbetslöshetskassa före ikraftträdandet gäller äldre
bestämmelser.

Prop. 1995/96:22

27

2.17 Förslag till lag om ändring i lagen (1973:371) om        prOp. 1995/96:22

kontant arbetsmarknadsstöd

Härigenom föreskrivs att 32 a § lagen (1973:371) om kontant
arbetsmarknadsstöd1 skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                  Föreslagen lydelse

32 a §2

Arbetsmarknadsstyrelsen skall
verka för att bestämmelserna i
denna lag tillämpas likformigt och
rättvist. Styrelsen får överklaga en
domstols och en länsarbetsnämnds
beslut i ärenden om rätt till
ersättning.

I mål där en enskild part hos
allmän förvaltningsdomstol över-
klagar en länsarbetsnämnds beslut,
bestämmer Arbetsmarknadsstyrel-
sen om styrelsen skall vara part i
målet. Detsamma gäller mål i
kammarrätten där enskild part
överklagat länsrättens beslut. Även
om Arbetsmarknadsstyrelsen be-
slutat att inte vara part, får
domstolen förelägga styrelsen att
svara i målet, om det finns
särskilda skäl.

Den omständigheten att Arbets-
marknadsstyrelsen inte varit part i
domstolen hindrar inte styrelsen
från att överklaga domstolens
beslut. Om en enskild part över-
klagar kammarrättens beslut, är
styrelsen alltid motpart.

Arbetsmarknadsstyrelsen skall
verka för att bestämmelserna i
denna lag tillämpas likformigt och
rättvist.

Arbetsmarknadsstyrelsen får
överta länsarbetsnämndens uppgift
att i länsrätten och kammarrätten
föra det allmännas talan. Arbets-
marknadsstyrelsen för det allmän-
nas talan i Regeringsrätten.

Styrelsen får, även till förmån
för enskild part, överklaga en
domstols och en länsarbetsnämnds
beslut i ärenden om rätt till
ersättning.

1 Lagen omtryckt 1994:929.

2 Senaste lydelse 1995:709.

28

Denna lag träder i kraft den 1 februari 1996. I det fall där beslut har Prop. 1995/96:22
har meddelats av en länsarbetsnämnd före ikraftträdandet gäller äldre
bestämmelser.

29

2.18 Förslag till lag om ändring i lagen (1974:202) om        prop. 1995/96:22

beräkning av strafftid m.m.

Härigenom föreskrivs att det i lagen (1974:202) om beräkning av
strafftid m.m. skall inforas en ny paragraf, 30 §, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

30 §

Kriminalvårdsstyrelsen får överta
uppgiften enligt 7 a § förvaltnings-
processlagen (1971:291) att i läns-
rätt och kammarrätt föra det
allmännas talan.

Kriminalvårdsstyrelsen för det
allmännas talan i Regeringsrätten.

Denna lag träder i kraft den 1 februari 1996 men tillämpas inte i de
fall där det första beslutet i ärendet fattats dessförinnan.

30

2.19 Förslag till lag om ändring i lagen (1974:203) om        prop. 1995/96:22

kriminalvård i anstalt

Härigenom föreskrivs att det i lagen (1974:203) om kriminalvård i
anstalt skall inforas en ny paragraf, 59 a §, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

59 a §

Kriminalvårdsstyrelsen får överta
uppgiften enligt 7 a § förvaltnings-
processlagen (1971:291) att i läns-
rätt och kammarrätt föra det
allmännas talan.

Kriminalvårdsstyrelsen för det
allmännas talan i Regeringsrätten.

Denna lag träder i kraft den 1 februari 1996 men tillämpas inte i de
fall där det första beslutet i ärendet fettats dessförinnan.

31

2.20 Förslag till lag om ändring i lagen (1974:1066) om Prop. 1995/96:22
förfarande med förverkad egendom och hittegods m.m.

Härigenom föreskrivs att 9 § lagen (1974:1066) om förfärande med
förverkad egendom och hittegods m.m. skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

9

Mot polismyndighets beslut i
ärende om utlämnande av egen-
dom enligt 7 § första stycket föres
talan hos länsstyrelsen genom
besvär. Mot länsstyrelsens beslut i
sådant ärende samt mot rikspolis-
styrelsens beslut i ärende som
avses i 8 § tredje stycket föres
talan hos kammarrätt genom
besvär.

Föreslagen lydelse

§

Polismyndighetens beslut i
ärende om utlämnande av egen-
dom enligt 7 § första stycket får
överklagas hos länsstyrelsen.
Länsstyrelsens beslut i sådant
ärende samt Rikspolisstyrelsens
beslut i ärende som avses i 8 §
tredje stycket får överklagas hos
allmän förvaltningsdomstol. Pröv-
ningstillstånd krävs vid överkla-
gande till kammarrätten.

Denna lag träder i kraft den 1 februari 1996 men tillämpas inte i de
fäll där det första beslutet i ärendet fättats dessförinnan.

32

2.21 Förslag till lag om ändring i utsädeslagen (1976:298) prOp. 1995/96:22

Härigenom föreskrivs att 9 § utsädeslagen (1976:298) skall ha följande
lydelse.

Nuvarande lydelse                  Föreslagen lydelse

9 §'

Tillsynsmyndighetens beslut Tillsynsmyndighetens beslut
enligt 3 a § tredje stycket får enligt 3 a § tredje stycket får
överklagas hos kammarrätten.       överklagas hos allmän förvalt-

ningsdomstol. Prövningstillstånd
krävs vid överklagande till kam-
marrätten.

Denna lag träder i kraft den 1 februari 1996 men tillämpas inte i de
fall där det första beslutet i ärendet fattats dessförinnan.

1 Senaste lydelse 1992:1682.

33

3 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 22

2.22 Förslag till lag om ändring i lagen (1976:371) om        prOp. 1995/96:22

behandlingen av häktade och anhållna m.fl.

Härigenom föreskrivs att det i lagen (1976:371) om behandlingen av
häktade och anhållna m.fl. skall införas en ny paragraf, 16 d §, av
följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

16 d §

Kriminalvårdsstyrelsen får överta
uppgiften enligt 7 a § förvaltnings-
processlagen (1971:291) att i läns-
rätt och kammarrätt föra det
allmännas talan.

Kriminalvårdsstyrelsen för det
allmännas talan i Regeringsrätten.

Denna lag träder i kraft den 1 februari 1996 men tillämpas inte i de
fall där det första beslutet i ärendet fattats dessförinnan.

34

2.23 Förslag till lag om ändring i passlagen (1978:302)

Härigenom föreskrivs att 27 och 28 §§ passlagen (1978:302) skall ha
följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

27 §'
Passmyndighetens anmaning enligt 17 § att överlämna pass får inte
överklagas.

I annat fall än som avses i första
stycket får passmyndighetens
beslut enligt denna lag överklagas
genom besvär hos länsstyrelsen,
om beslutet har meddelats av
polismyndigheten, och hos kam-
marrätten, om beslutet har med-
delats av en passmyndighet utom
riket.

Beslut av länsstyrelsen enligt
denna lag får överklagas hos
kammarrätten genom besvär.
Grundas beslutet på att passtill-
stånd har vägrats eller på att
framställning enligt 24 eller 25 §
har gjorts hos passmyndigheten,
får beslutet dock inte överklagas.

28

Mot beslut av övervaknings-
nämnd enligt denna lag förs talan
genom besvär hos kriminal-
vårdsnämnden eller den hovrätt,
hos vilken klaganden skulle ha
kunnat anföra besvär över beslut
som avses i 37 kap. 8 § brotts-
balken.

En chefsöverläkares beslut om
anmälan enligt 20 § 1 får inte
överklagas. Socialstyrelsens beslut
enligt denna lag får överklagas
hos kammarrätten.

I annat fall än som avses i första
stycket får passmyndighetens
beslut enligt denna lag överklagas
hos länsstyrelsen, om beslutet har
meddelats av polismyndigheten,
och hos allmän förvaltningsdom-
stol, om beslutet har meddelats av
en passmyndighet utomlands.

Beslut av länsstyrelsen enligt
denna lag får överklagas hos
allmän förvaltningsdomstol. Grun-
das beslutet på att passtillstånd har
vägrats eller på att framställning
enligt 24 eller 25 § har gjorts hos
passmyndigheten, får beslutet
dock inte överklagas.

Prövningstillstånd krävs vid
överklagande till kammarrätten.

§2

Beslut av övervakningsnämnd
enligt denna lag får överklagas
hos kriminalvårdsnämnden eller
den hovrätt, hos vilken klaganden
skulle ha kunnat överklaga beslut
som avses i 37 kap. 8 § brotts-
balken.

En chefsöverläkares beslut om
anmälan enligt 20 § 1 får inte
överklagas. Socialstyrelsens beslut
enligt denna lag får överklagas
hos allmän förvaltningsdomstol.

Prop. 1995/96:22

1 Senaste lydelse 1985:931.

2 Senaste lydelse 1991:1963.

35

Prövningstillstånd krävs vid Prop. 1995/96:22
överklagande till kammarrätten.

Denna lag träder i kraft den 1 februari 1996 men tillämpas inte i de
fall där det första beslutet i ärendet fattats dessförinnan.

36

2.24 Förslag till lag om ändring i lagen (1979:357) om        prOp. 1995/96:22

yrkesmässig försäljning av dyrkverktyg

Härigenom föreskrivs att 8 § lagen (1979:357) om yrkesmässig
försäljning av dyrkverktyg skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

8

Polismyndighetens beslut över-
klagas hos länsstyrelsen genom
besvär.

Länsstyrelsens beslut överklagas
hos kammarrätten genom besvär.

§

Polismyndighetens beslut över-
klagas hos länsstyrelsen.

Länsstyrelsens beslut får över-
klagas hos allmän förvaltnings-
domstol. Prövningstillstånd krävs
vid överklagande till kammar-
rätten.

Beslut enligt denna lag som rör annat än återkallelse av tillstånd skall
gälla omedelbart, om ej annat föreskrivs. Om det finns särskilda skäl
för det, får föreskrivas att beslut om återkallelse av tillstånd skall gälla
omedelbart.

Denna lag träder i kraft den 1 februari 1996 men tillämpas inte i de
fall där det första beslutet i ärendet fettats dessförinnan.

37

2.25 Förslag till lag om ändring i renhållningslagen
(1979:596)

Prop. 1995/96:22

Härigenom föreskrivs att 26 § renhållningslagen (1979:596) skall ha
följande lydelse.

Nuvarande lydelse

26

En kommunal nämnds beslut
enligt denna lag överklagas hos
länsstyrelsen genom besvär.

Länsstyrelsens beslut överklagas
hos kammarrätten genom besvär.
Regeringen kan dock föreskriva
att vissa beslut skall överklagas
hos regeringen genom besvär.

Föreslagen lydelse

§

En kommunal nämnds beslut
enligt denna lag överklagas hos
länsstyrelsen.

Länsstyrelsens beslut överklagas
hos allmän förvaltningsdomstol.
Regeringen kan dock föreskriva
att vissa beslut skall överklagas
hos regeringen.

Prövningstillstånd krävs vid
överklagande till kammarrätten.

Denna hg träder i kraft den 1 februari 1996 men tillämpas inte i de
fall där det första beslutet i ärendet fattats dessförinnan.

38

2.26 Förslag till lag om ändring i epizootilagen (1980:369) Prop. 1995/96:22

Härigenom föreskrivs att 14 § epizootilagen (1980:369) skall ha
följande lydelse.

Nuvarande lydelse

14

En veterinärs beslut enligt 4 §
får överklagas hos länsstyrelsen
genom besvär.

Länsstyrelsens beslut och Jord-
bruksverkets beslut i särskilt fall
får överklagas hos kammarrätten
genom besvär.

Andra beslut av Jordbruksverket
får överklagas hos regeringen
genom besvär.

Beslut som avses i första och
andra styckena gäller med omedel-
bar verkan, om ej annat förord-
nas.

Föreslagen lydelse

§*

En veterinärs beslut enligt 4 §
får överklagas hos länsstyrelsen.

Länsstyrelsens beslut och Jord-
bruksverkets beslut i särskilt fall
får överklagas hos allmän för-
valtningsdomstol. Prövningstill-
stånd krävs vid överklagande till
kammarrätten.

Andra beslut av Jordbruksverket
får överklagas hos regeringen.

Beslut som avses i första och
andra styckena gäller med omedel-
bar verkan, om inte något annat
beslutas.

Denna lag träder i kraft den 1 februari 1996 men tillämpas inte i de
fall där det första beslutet i ärendet fattats dessförinnan.

Senaste lydelse 1991:394.

39

2.27 Förslag till lag om ändring i lagen (1980:578) om
ordningsvakter

Härigenom föreskrivs att 10 § lagen (1980:578) om ordningsvakter
skall ha följande lydelse.

Prop. 1995/96:22

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

10

Beslut som en polismyndighet har
får överklagas hos länsstyrelsen.

Beslut som en länsstyrelse eller
Rikspolisstyrelsen har meddelat
enligt denna lag får överklagas
hos kammarrätten.

§*

meddelat i ärenden enligt denna lag

Beslut som en länsstyrelse eller
Rikspolisstyrelsen har meddelat
enligt denna lag får överklagas
hos allmän förvaltningsdomstol.
Prövningstillstånd krävs vid över-
klagande till kammarrätten.

Denna lag träder i kraft den 1 februari 1996 men tillämpas inte i de
fall där det första beslutet i ärendet fattats dessförinnan.

Senaste lydelse 1989:150.

40

2.28 Förslag till lag om ändring i lagen (1980:894) om
jaktvårdsområden

Härigenom föreskrivs att 34 § lagen (1980:894) om jaktvårdsområden
skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                  Föreslagen lydelse

Prop. 1995/96:22

34 §

Länsstyrelsens beslut enligt
denna lag får överklagas hos kam-
marrätten genom besvär.

Då beslut som länsstyrelsen eller
kammarrätten meddelar enligt
denna lag angår så många att
avskrift av beslutet inte lämpligen
kan tillställas envar av dem, skall
meddelande om beslutet införas i
ortstidning. Tiden för överklagan-
de skall räknas från den dag då
kungörandet har skett.

Länsstyrelsens beslut skall gälla
utan hinder av att det har över-
klagats, om inte kammarrätten
förordnar annat.

Länsstyrelsens beslut enligt
denna lag får överklagas hos
allmän förvaltningsdomstol. Pröv-
ningstillstånd krävs vid överkla-
gande till kammarrätten.

Då beslut som länsstyrelsen,
länsrätten eller kammarrätten
meddelar enligt denna lag angår så
många att en kopia av beslutet inte
lämpligen kan tillställas var och en
av dem, skall meddelande om be-
slutet införas i ortstidning. Tiden
för överklagande skall räknas från
den dag då kungörandet har skett.

Länsstyrelsens beslut skall gälla
även om det har överklagats, om
inte domstol beslutar annat.

Denna lag träder i kraft den 1 februari 1996 men tillämpas inte i de
fall där det första beslutet i ärendet fattats dessförinnan.

41

2.29 Förslag till lag om ändring i lagen (1981:533) om        prop. 1995/96:22

fiskevårdsområden

Härigenom föreskrivs att 32 § lagen (1981:533) om fiskevårds-

områden skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

32

Länsstyrelsens beslut enligt
denna lag får överklagas hos kam-
marrätten genom besvär.

Då beslut som länsstyrelsen eller
kammarrätten meddelar enligt
denna lag angår så många att
avskrift av beslutet inte lämpligen
kan tillställas envar av dem, skall
meddelande om beslutet införas i
ortstidning. Tiden för överklagan-
de skall räknas från den dag då
kungörandet har skett.

Länsstyrelsens beslut skall gälla
utan hinder av att det har över-
klagats, om inte kammarrätten
förordnar annat.

Föreslagen lydelse

§

Länsstyrelsens beslut enligt
denna lag får överklagas hos
allmän förvaltningsdomstol. Pröv-
ningstillstånd krävs vid över-
klagande till kammarrätten.

Då beslut som länsstyrelsen,
länsrätten eller kammarrätten
meddelar enligt denna lag angår så
många att en kopia av beslutet inte
lämpligen kan tillställas var och en
av dem, skall meddelande om be-
slutet införas i ortstidning. Tiden
för överklagande skall räknas från
den dag då kungörandet har skett.

Länsstyrelsens beslut skall gälla
även om det har överklagats, om
inte domstol beslutar annat.

Denna lag träder i kraft den 1 februari 1996 men tillämpas inte i de
fall där det första beslutet i ärendet fattats dessförinnan.

42

2.30 Förslag till lag om ändring i lagen (1982:636) om
anordnande av visst automatspel

Härigenom föreskrivs att 11 § lagen (1982:636) om anordnande av
visst automatspel skall ha följande lydelse.

Prop. 1995/96:22

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

11 §'

Socialnämndens beslut enligt denna lag får överklagas hos länsstyrel-

sen.

Länsstyrelsens beslut i fråga om
vitesföreläggande får inte över-
klagas. Andra beslut av länsstyrel-
sen får överklagas hos kammar-
rätten.

Länsstyrelsens beslut i fråga om
vitesföreläggande får inte över-
klagas. Andra beslut av länsstyrel-
sen får överklagas hos allmän
förvaltningsdomstol. Prövnings-
tillstånd krävs vid överklagande
till kammarrätten.

Denna lag träder i kraft den 1 februari 1996 men tillämpas inte i de
fall där det första beslutet i ärendet fattats dessförinnan.

Senaste lydelse 1990:104.

43

2.31 Förslag till lag om ändring i hälsoskyddslagen
(1982:1080)

Härigenom föreskrivs att 25 § hälsoskyddslagen (1982:1080) skall ha
följande lydelse.

Nuvarande lydelse                  Föreslagen lydelse

25 §'

Ett beslut av en sådan nämnd som avses i 4 § i en fråga som regleras
i denna lag eller i bestämmelser som meddelats med stöd av lagen får
överklagas hos länsstyrelsen.

Länsstyrelsens beslut får över- Länsstyrelsens beslut får över-
klagas hos kammarrätten genom klagas hos allmän förvaltnings-
besvär.                              domstol. Prövningstillstånd krävs

vid överklagande till kammar-
rätten.

Prop. 1995/96:22

Denna lag träder i kraft den 1 februari 1996 men tillämpas inte i de
fall där det första beslutet i ärendet fattats dessförinnan.

Senaste lydelse 1991:1669.

44

2.32 Förslag till lag om ändring i lagen (1983:1097) med
vissa bestämmelser om larmanläggningar m.m.

Härigenom föreskrivs att 12 § lagen (1983:1097) med vissa bestäm-
melser om larmanläggningar m.m. skall ha följande lydelse.

Prop. 1995/96:22

Nuvarande lydelse

12

Polismyndighetens beslut enligt
denna lag får överklagas hos läns-
styrelsen genom besvär.

Länsstyrelsens beslut får över-
klagas hos kammarrätten genom
besvär.

Ett föreläggande enligt 8 § första

Föreslagen lydelse

§

Polismyndighetens beslut enligt
denna lag får överklagas hos läns-
styrelsen.

Länsstyrelsens beslut får över-
klagas hos allmän förvaltnings-
domstol. Prövningstillstånd krävs
vid överklagande till kammar-
rätten.

ycket får inte överklagas särskilt.

Denna lag träder i kraft den 1 februari 1996 men tillämpas inte i de
fall där det första beslutet i ärendet fattats dessförinnan.

45

2.33 Förslag till lag om ändring i räddningstjänstlagen         Prop. 1995/96:22

(1986:1102)

Härigenom föreskrivs att 60 § räddningstjänstlagen (1986:1102)' skall

ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

60 §

Ett beslut av en räddningsledare om fullgörande av tjänsteplikt enligt
44 § eller om ingrepp i annans rätt enligt 45 § får överklagas hos läns-
styrelsen. I övrigt får räddningsledarens beslut med stöd av denna lag
eller föreskrifter som meddelats med stöd av lagen inte överklagas.

En kommunal nämnds beslut enligt denna lag eller enligt föreskrifter
som meddelats med stöd av lagen får överklagas hos länsstyrelsen.

Länsstyrelsens beslut får över-
klagas hos kammarrätten.

Andra tillsynsmyndigheters beslut
får överklagas hos kammarrätten.
Detsamma gäller en statlig
myndighets beslut enligt 45 och
47 §§.

Länsstyrelsens och andra till-
synsmyndigheters beslut får över-
klagas hos allmän förvaltnings-
domstol. Detsamma gäller en stat-
lig myndighets beslut enligt 45
och 47 §§. Prövningstillstånd
krävs vid överklagande till kam-
marrätten.

Denna lag träder i kraft den 1 februari 1996 men tillämpas inte i de
fall där det första beslutet i ärendet fattats dessförinnan.

Lagen omtryckt 1992:948.

46

2.34 Förslag till lag om ändring i djurskyddslagen
(1988:534)

Härigenom föreskrivs att 38 § djurskyddslagen (1988:534) skall ha
följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

38 §>

Beslut av en kommunal nämnd enligt denna lag eller enligt bestäm-
melser som meddelats med stöd av lagen får överklagas hos länsstyrel-
sen.

Beslut, som annan statlig myn-
dighet än regeringen i särskilt fall
meddelat enligt lagen eller med
stöd av regeringens förordnande
enligt lagen, får överklagas hos
kammarrätten.

Beslut, som annan statlig myn-
dighet än regeringen i särskilt fall
meddelat enligt lagen eller med
stöd av regeringens förordnande
enligt lagen, får överklagas hos
allmän förvaltningsdomstol. Pröv-
ningstillstånd krävs vid över-
klagande till kammarrätten.

Annat beslut som Jordbruksverket eller annan statlig myndighet med-
delat enligt hgen eller med stöd av regeringens förordnande enligt hgen
får överklagas hos regeringen.

Prop. 1995/96:22

Denna hg träder i kraft den 1 februari 1996 men tillämpas inte i de
fåll där det första beslutet i ärendet fettats dessförinnan.

Senaste lydelse 1991:1688.

47

2.35 Förslag till lag om ändring i produktsäkerhetslagen       prOp. 1995/96:22

(1988:1604)

Härigenom föreskrivs att 9 och 26 §§ produktsäkerhetslagen

(1988:1604) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

9 §‘

Har en näringsidkare utfört en tjänst så att särskild risk för skada på
person eller egendom uppkommit kan Marknadsdomstolen ålägga
honom att återkalla tjänsten från dem, åt vilka tjänsten utförts.
Detsamma gäller i fråga om dem som innehar egendom som tjänsten
avsett. Återkallelsen skall ske i en omfattning som är skälig med hänsyn
till behovet av att förebygga skadefall.

Åläggandet skall avse att näringsidkaren själv avhjälper det fel som
skaderisken hänför sig till eller lämnar ersättning för felets avhjälpande
genom annan. När ersättning utgår, skall den, om så behövs, täcka även
kostnaden för att återställa den egendom som tjänsten avsett i
ursprungligt skick.

Vid återkallelse enligt första
stycket tillämpas 8 § tredje stycket
första - tredje meningarna.

26 §

Följande beslut enligt denna lag får inte överklagas,

1. beslut av konsumentverket enligt 4 § andra stycket andra meningen,

2. beslut av en tillsynsmyndighet enligt 14, 16 eller 17 §,

3. beslut av konsumentombudsmannen enligt 17 §,

4. beslut av en tillsynsmyndighet eller av konsumentombudsmannen
om anmaning enligt 19 § första stycket första meningen eller om
vitesföreläggande efter sådan anmaning,

5. beslut av konsumentombudsmannen om informations-, förbuds-

eller återkallelseföreläggande enligt 22 §,

6. beslut av konsumentombudsmannen eller av en tillsynsmyndighet
enligt 25 §.

Beslut av en tillsynsmyndighet
eller av konsumentombudsmannen
i annan fråga som avses i 19 §
eller av en tillsynsmyndighet i en
fråga som avses i 24   §

första-tredje styckena överklagas
hos kammarrätten. Detsamma
gäller beslut av en tillsynsmyndig-

Beslut av en tillsynsmyndighet
eller av konsumentombudsmannen
i annan fråga som avses i 19 §
eller av en tillsynsmyndighet i en
fråga som avses i 24   §

första-tredje styckena överklagas
hos allmän förvaltningsdomstol.
Detsamma gäller beslut av en till-
synsmyndighet enligt föreskrifter

1 Senaste lydelse 1994:610.

48

het enligt föreskrifter som avses i som avses i 24 § fjärde stycket. Prop. 1995/96:22
24 § fjärde stycket.                  Prövningstillstånd krävs vid över-

klagande till kammarrätten.

Denna lag träder i kraft den 1 februari 1996 men tillämpas inte i de
fall där det första beslutet i ärendet fattats dessförinnan.

49

4 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 22

2.36 Förslag till lag om ändring i lagen (1989:41) om
TV-avgift

Härigenom föreskrivs att 6 och 21 §§ lagen (1989:41) om TV-avgift
skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

TV-avgift betalas inte för TV-mottagare som

1. innehas av någon som är
anställd vid en utländsk be-

1. innehas av någon som är
anställd vid en utländsk be-

skickning eller ett lönat konsulat,
om det har beslutats av regeringen
eller den myndighet som rege-
ringen bestämmer att avgift inte
skall betalas för mottagaren,

skickning eller ett karriärkonsulat,
om det har beslutats av regeringen
eller den myndighet som rege-
ringen bestämmer att avgift inte
skall betalas för mottagaren,

2. har forts in i riket för tillfälligt bruk och är tullfri,

3. innehas på prov under högst 15 dagar, eller

4. är varaktigt undanställd eller obrukbar såvitt gäller tid efter det att
förhållandet skriftligen har anmälts till bolaget av den avgiftsskyldige.

21 §

Bolagets beslut i ärenden om
omprövning enligt 15 § får över-
klagas hos kammarrätten. I övrigt
får bolagets beslut inte överklagas.

Även om ett beslut enligt första
stycket första meningen överkla-
gas, skall bolaget ändra beslutet,
om det är uppenbart oriktigt.
Denna skyldighet gäller dock inte,
om klaganden begär att beslutet
tills vidare inte skall gälla eller
om bolaget har överlämnat hand-
lingarna i ärendet till kammar-
rätten.

Bolagets beslut i ärenden om
omprövning enligt 15 § får över-
klagas hos allmän förvaltnings-
domstol. Bolaget skall därvid vara
den enskildes motpart. I övrigt får
bolagets beslut inte överklagas.

Prövningstillstånd krävs vid
överklagande till kammarrätten.

Även om ett beslut enligt första
stycket första meningen överkla-
gas, skall bolaget ändra beslutet,
om det är uppenbart oriktigt.
Denna skyldighet gäller dock inte,
om klaganden begär att beslutet
tills vidare inte skall gälla eller
om bolaget har överlämnat hand-
lingarna i ärendet till länsrätten.

Denna hg träder i kraft den 1 februari 1996 men tillämpas inte i de
fall där det första beslutet i ärendet fattats dessförinnan.

Prop. 1995/96:22

50

2.37 Förslag till lag om ändring i lagen (1990:613) om        prop. 1995/96:22

miljöavgift på utsläpp av kväveoxider vid energiproduktion

Härigenom föreskrivs att 9 § lagen (1990:613) om miljöavgift på
utsläpp av kväveoxider vid energiproduktion skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Beslut som annan myndighet än
regeringen i särskilt fall meddelat
i fråga om tillgodoföring enligt
8 §, får överklagas hos kammar-
rätten.

Beslut som annan myndighet än
regeringen i särskilt fall meddelat
i fråga om tillgodoföring enligt
8 §, får överklagas hos allmän
förvaltningsdomstol. Prövnings-
tillstånd krävs vid överklagande
till kammarrätten.

Denna lag träder i kraft den 1 februari 1996 men tillämpas inte i de
fall där det första beslutet i ärendet fattats dessförinnan.

51

2.38 Förslag till lag om ändring i begravningslagen
(1990:1144)

Prop. 1995/96:22

Härigenom föreskrivs att 9 kap. 7 § begravningslagen (1990:1144)
skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

9 kap.

7 §

Länsstyrelsens beslut i ett över-
klagat ärende får överklagas hos
kammarrätten.

Hos kammarrätten får även
överklagas länsstyrelsens beslut

- i ärende som avses i 5 kap. 4 §,

Länsstyrelsens beslut i ett över-
klagat ärende får överklagas hos
allmän förvaltningsdomstol.

Detsamma gäller länsstyrelsens
beslut

- om förfarande med aska enligt 5 kap. 5 § andra stycket,

- om flyttning av gravsatt stoft eller aska enligt 6 kap. 2 § andra
stycket, och

- om överflyttning eller upphörande av gravrätt enligt 7 kap. 34 §.

Prövningstillstånd krävs vid
överklagande till kammarrätten.

Denna lag träder i kraft den 1 februari 1996 men tillämpas inte i de
fåll där det första beslutet i ärendet fettats dessförinnan.

52

2.39 Förslag till lag om ändring i lagen (1990:1183) om prop. 1995/96:22
tillfällig försäljning

Härigenom föreskrivs att 13 § lagen (1990:1183) om tillfällig för-
säljning skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

13 §

En kommunal nämnds beslut i ärenden om tillstånd enligt denna lag
får överklagas hos länsstyrelsen.

Länsstyrelsens beslut får över- Länsstyrelsens beslut får över-
klagas hos kammarrätten.           klagas hos allmän förvaltnings-

domstol. Prövningstillstånd krävs
vid överklagande till kammar-
rätten.

Denna lag träder i kraft den 1 februari 1996 men tillämpas inte i de
fåll där det första beslutet i ärendet fattats dessförinnan.

53

2.40 Förslag till lag om ändring i lagen (1992:1231) om
märkning av textilier

Härigenom föreskrivs att 6 § lagen (1992:1231) om märkning av
textilier skall ha följande lydelse.

Prop. 1995/96:22

Nuvarande lydelse

6

Tillsynsmyndighetens beslut i
enskilda fåll enligt denna lag eller
enligt föreskrifter som har med-
delats med stöd av lagen får över-
klagas hos kammarrätten.

Föreslagen lydelse

§

Tillsynsmyndighetens beslut i
enskilda fall enligt denna lag eller
enligt föreskrifter som har med-
delats med stöd av lagen får över-
klagas hos allmän förvaltnings-
domstol. Prövningstillstånd krävs
vid överklagande till kammar-
rätten.

Denna lag träder i kraft den 1 februari 1996 men tillämpas inte i de
fall där det första beslutet i ärendet fattats dessförinnan.

54

2.41 Förslag till lag om ändring i lagen (1992:1232) om
märkning av hushållsapparater

Härigenom föreskrivs att 7 § lagen (1992:1232) om märkning av
hushållsapparater skall ha följande lydelse.

Prop. 1995/96:22

Nuvarande lydelse

Tillsynsmyndighetens beslut i
enskilda fall enligt denna lag eller
enligt föreskrifter som har med-
delats med stöd av lagen får över-
klagas hos kammarrätten.

Föreslagen lydelse

§

Tillsynsmyndighetens beslut i
enskilda fall enligt denna lag eller
enligt föreskrifter som har med-
delats med stöd av lagen får över-
klagas hos allmän förvaltnings-
domstol. Prövningstillstånd krävs
vid överklagande till kammar-
rätten.

Denna lag träder i kraft den 1 februari 1996 men tillämpas inte i de
fall där det första beslutet i ärendet fattats dessförinnan.

55

2.42 Förslag till lag om ändring i lagen (1992:1326) om Prop. 1995/96:22
personlig skyddsutrustning för privat bruk

Härigenom föreskrivs att 13 § lagen (1992:1326) om personlig
skyddsutrustning för privat bruk skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

13

Tillsynsmyndighetens beslut i
enskilda fall enligt 6 § eller enligt
föreskrifter som har meddelats
med stöd av 7 § får överklagas
hos kammarrätten.

Föreslagen lydelse

§

Tillsynsmyndighetens beslut i
enskilda fall enligt 6 § eller enligt
föreskrifter som har meddelats
med stöd av 7 § får överklagas
hos allmän förvaltningsdomstol.
Prövningstillstånd krävs vid över-
klagande till kammarrätten.

Denna lag träder i kraft den 1 februari 1996 men tillämpas inte i de
fall där det första beslutet i ärendet fattats dessförinnan.

56

2.43 Förslag till lag om ändring i lagen (1992:1327) om
leksakers säkerhet

Prop. 1995/96:22

Härigenom föreskrivs att 12 § lagen (1992:1327) om leksakers
säkerhet skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

12

Tillsynsmyndighetens beslut i
enskilda fall enligt 5 § eller enligt
föreskrifter som har meddelats
med stöd av 6 § får överklagas
hos kammarrätten.

Föreslagen lydelse

§

Tillsynsmyndighetens beslut i
enskilda fall enligt 5 § eller enligt
föreskrifter som har meddelats
med stöd av 6 § får överklagas
hos allmän förvaltningsdomstol.
Prövningstillstånd krävs vid över-
klagande till kammarrätten.

Denna lag träder i kraft den 1 februari 1996 men tillämpas inte i de
fall där det första beslutet i ärendet fettats dessförinnan.

57

2.44 Förslag till lag om ändring i lagen (1992:1402) om
undanförsel och förstöring

Härigenom föreskrivs att 20 § lagen (1992:1402) om undanförsel och
förstöring skall ha följande lydelse.

Prop. 1995/96:22

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

20 §

Beslut av en myndighet med stöd av 8 eller 9 § får inte överklagas.

Beslut av en myndighet enligt 11 Beslut av en myndighet enligt 11
och 12 §§ får överklagas till kam- och 12 §§ får överklagas hos
marrätten.                         allmän förvaltningsdomstol. Pröv-

ningstillstånd krävs vid överkla-
gande till kammarrätten.

Denna lag träder i kraft den 1 februari 1996 men tillämpas inte i de
fall där det första beslutet i ärendet fattats dessförinnan.

58

2.45 Förslag till lag om ändring i lagen (1992:1512) om prOp. 1995/96:22
elektromagnetisk kompatibilitet

Härigenom föreskrivs att 5 § lagen (1992:1512) om elektromagnetisk
kompatibilitet skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

5 §

En tillsynsmyndighets beslut
enligt denna lag eller enligt före-
skrifter som har meddelats med
stöd av lagen får överklagas hos
kammarrätten.

En tillsynsmyndighets beslut
enligt denna lag eller enligt före-
skrifter som har meddelats med
stöd av lagen får överklagas hos
allmän förvaltningsdomstol. Pröv-
ningstillstånd krävs vid överkla-
gande till kammarrätten.

Beslut om förbud gäller omedelbart och får verkställas utan hinder av
att det inte vunnit laga kraft.

Denna lag träder i kraft den 1 februari 1996 men tillämpas inte i de
fall där det första beslutet i ärendet fattats dessförinnan.

59

2.46 Förslag till lag om ändring i lagen (1992:1514) om
måttenheter, mätningar och mätdon

Härigenom föreskrivs att 7 § lagen (1992:1514) om måttenheter,
mätningar och mätdon skall ha följande lydelse.

Prop. 1995/96:22

Nuvarande lydelse

7

En tillsynsmyndighets beslut
enligt denna lag eller enligt före-
skrifter som har meddelats med
stöd av hgen får överklagas hos
kammarrätten.

Föreslagen lydelse

§

En tillsynsmyndighets beslut
enligt denna lag eller enligt före-
skrifter som har meddelats med
stöd av lagen får överklagas hos
allmän förvaltningsdomstol. Pröv-
ningstillstånd krävs vid över-
klagande till kammarrätten.

Denna hg träder i kraft den 1 februari 1996 men tillämpas inte i de
fåll där det första beslutet i ärendet fattats dessförinnan.

60

2.47 Förslag till lag om ändring i lagen (1992:1683) om
provtagning på djur, m.m.

Härigenom föreskrivs att 11 § lagen (1992:1683) om provtagning på
djur, m.m.1 skall ha följande lydelse.

Prop. 1995/96:22

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

11 §2

Beslut av en kommunal nämnd enligt denna lag eller enligt föreskrifter
som meddelats med stöd av lagen får överklagas hos länsstyrelsen.

Beslut som annan statlig myndig-
het än regeringen i enskilda fall
meddelat enligt lagen eller enligt
föreskrifter som meddelats med
stöd av lagen får överklagas hos
kammarrätten.

Beslut som annan statlig myndig-
het än regeringen i enskilda fall
meddelat enligt lagen eller enligt
föreskrifter som meddelats med
stöd av lagen får överklagas hos
allmän förvaltningsdomstol. Pröv-
ningstillstånd krävs vid överkla-
gande till kammarrätten.

Denna lag träder i kraft den 1 februari 1996 men tillämpas inte i de
fäll där det första beslutet i ärendet fattats dessförinnan.

1 Senaste lydelse av lagens rubrik 1993:1487.

2 Senaste lydelse 1993:1482.

61

2.48 Förslag till lag om ändring i lagen (1992:1684) om prOp. 1995/96:22
EEG-handelsgödsel

Härigenom föreskrivs att 10  § lagen (1992:1684) om

EEG-handelsgödsel skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

10 §

Länsstyrelsens beslut i ärende som avses i 5 § första stycket eller 6 §

får överklagas hos Jordbruksverket.

Beslut av Jordbruksverket i
sådana ärenden får överklagas hos
kammarrätten.

Beslut av Jordbruksverket i
sådana ärenden får överklagas hos
allmän förvaltningsdomstol. Pröv-
ningstillstånd krävs vid överkla-
gande till kammarrätten.

Denna lag träder i kraft den 1 februari 1996 men tillämpas inte i de
fåll där det första beslutet i ärendet fattats dessförinnan.

62

2.49 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:137) om
mottagande av asylsökande m.fl.

Härigenom föreskrivs att 22 § lagen (1994:137) om mottagande av
asylsökande m.fl. skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                  Föreslagen lydelse

22 §*

Invandrarverkets eller socialnämndens beslut enligt denna lag får
överklagas hos allmän förvaltningsdomstol.

Invandrarverkets beslut får överklagas hos länsrätten i det län där
utlänningen vistades när beslutet fattades.

Beslut enligt denna lag får

överklagas endast av den enskilde.

Beslut i fråga om bistånd enligt denna lag gäller omedelbart.

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

Denna lag träder i kraft den 1 februari 1996 men tillämpas inte i de
fall där det första beslutet i ärendet fattats dessförinnan.

Senaste lydelse 1995:103.

Prop. 1995/96:22

63

2.50 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:451) om        prOp. 1995/96:22

försöksverksamhet med intensivövervakning med elektronisk

kontroll

Härigenom föreskrivs att det i lagen (1994:451) om försöksverksamhet
med intensivövervakning med elektronisk kontroll skall införas en ny
paragraf, 9 a §, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

9a§

Kriminalvårdsstyrelsen får överta
uppgiften enligt 7 a § förvaltnings-
processlagen (1971:291) att i
länsrätt och kammarrätt föra det
allmännas talan.

Kriminalvårdsstyrelsen för det
allmännas talan i Regeringsrätten.

Denna lag träder i kraft den 1 februari 1996 men tillämpas inte i de
fåll där det första beslutet i ärendet fattats dessförinnan.

64

2.51 Förslag till lag om ändring i stiftelselagen (1994:1220) Prop. 1995/96:22

Härigenom föreskrivs att 9 kap. 11 § stiftelselagen (1994:1220) skall
ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

9 kap.

11
beslut

§

Tillsynsmyndighetens beslut
enligt denna lag får överklagas
hos allmän förvaltningsdomstol.
Detta gäller dock inte beslut om
att väcka talan enligt 5 kap. 4 §
första stycket eller 9 kap. 6 §
första stycket eller beslut enligt 9
kap. 6 § tredje stycket.

första stycket 3, i den del beslutet avser
9 kap.

1 eller 8 § gäller även om de

beslut

Tillsynsmyndighetens
enligt denna lag får överklagas
hos kammarrätten. Detta gäller
dock inte beslut om att väcka talan
enligt 5 kap. 4 § första stycket
eller 9 kap. 6 § första stycket eller
beslut enligt 9 kap. 6 § tredje
stycket.

Tillsynsmyndighetens beslut enligt 4 kap. 8 §, 6 kap. 4 § eller 5 §
andra stycket, 9 kap. 5 §
verkställighetsförbud, eller
överklagas.

Om tillsynsmyndighetens

överklagas, skall tillsynsmyndig-
heten föra talan för det allmänna.
Överklagas kammarrättens beslut
av tillsynsmyndigheten, skall över-
klagandet ha kommit in inom tre
veckor från den dag då det över-
klagade beslutet meddelades.

Länsstyrelsens beslut enligt 9 §
överklagas hos kammarrätten.
Bestämmelserna i tredje stycket
om tillsynsmyndigheten och dess
beslut gäller i sådant fåll läns-
styrelsen och dess beslut.

Om tillsynsmyndighetens beslut
överklagas, skall tillsynsmyndig-
heten föra talan för det allmänna.
Överklagas domstolens beslut av
tillsynsmyndigheten, skall överkla-
gandet ha kommit in inom tre
veckor från den dag då det över-
klagade beslutet meddelades.

Länsstyrelsens beslut enligt 9 §
överklagas hos allmän förvalt-
ningsdomstol. Bestämmelserna i
tredje stycket om tillsynsmyndig-
heten och dess beslut gäller i
sådant fall länsstyrelsen och dess
beslut.

Prövningstillstånd krävs vid
överklagande till kammarrätten.

Denna lag träder i kraft den 1 februari 1996 men tillämpas inte i de
fall där det första beslutet i ärendet fattats dessförinnan.

65

5 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 22

2.52 Förslag till lag om ändring i lagen (1995:000) om
ändring i plan- och bygglagen (1987:10)

Härigenom föreskrivs att 13 kap. 4 § och ikraftträdande- och över-
gångsbestämmelserna till lagen (1995:000) om ändring i plan- och
bygglagen (1987:10)’ skall ha följande lydelse.

Prop. 1995/96:22

Lydelse enligt prop. 1994/95:230 Föreslagen lydelse

13 kap.

4 §

Länsstyrelsens beslut enligt 12 kap. 2 § huruvida prövning skall ske
eller ej och länsstyrelsens förordnande enligt 12 kap. 4 § första stycket
samt länsstyrelsens beslut enligt 12 kap. 4 § andra stycket att lov eller
förhandsbesked inte skall gälla får inte överklagas.

Andra beslut av länsstyrelsen
enligt denna lag än de som anges i
första stycket får överklagas hos
kammarrätten om beslutet avser

Andra beslut av länsstyrelsen
enligt denna lag än de som anges i
första stycket får överklagas hos
allmän förvaltningsdomstol om
beslutet avser

1. bygglov eller förhandsbesked inom område med detaljplan,

2. bygglov eller förhandsbesked inom område som inte omfattas av
detaljplan och överklagandet avser frågan om åtgärderna utgör
kompletteringsåtgärder enligt 8 kap. 13 §, uppfyller kraven i 3 kap.
eller strider mot områdesbestämmelser,

3. rivningslov eller marklov och överklagandet avser frågan om
åtgärderna strider mot en detaljplan eller områdesbestämmelser,

4. förordnanden enligt 6 kap. 19 § att avstå eller upplåta mark eller
enligt 6 kap. 22 § om skyldighet att bekosta anläggande av gator och
vägar samt anordningar för vattenförsöijning och avlopp,

5. fråga enligt 9 kap.,

6. påföljder och ingripanden enligt 10 kap.,

7. debitering av avgifter som anges i 11 kap. 5 §,

hos regeringen i övriga fall.

Prövningstillstånd krävs vid
överklagande till kammarrätten.

1. Denna lag träder i kraft den 1 februari 1996.

2. Beträffande ärenden som avgjorts av kommunen före ikraftträdan-
det skall äldre bestämmelser tillämpas utom såvitt avser 3 kap. 14 §.

Lagen omtryckt 1992:1769.

66

3. Bestämmelserna i 13 kap. 4 § Prop. 1995/96:22
i sin nya lydelse tillämpas inte i de
fall där det första beslutet i
ärendet fattats dessförinnan.

67

3 Ärendet och dess beredning

Domstolsutredningen avlämnade i januari 1992 betänkandet
Domstolarna inför 2000-talet - Arbetsuppgifter och förfaranderegler
(SOU 1991:106). Förslagen i betänkandet tar sikte på arbets-
fördelningen mellan domstolar och förvaltningsmyndigheter och mellan
de allmänna domstolarna och de allmänna förvaltningsdomstolarna.
Utredningen tar också upp frågor om omprövning, överklagande och
instansordningen samt vissa andra processrättsliga frågor.

En stor del av Domstolsutredningens förslag har lett till lagstiftning.
Det gäller förslagen om utvidgade regler om prövningstillstånd i hovrätt
och ändrad instansordning vid överklagande av beslut som har
meddelats av kronofogdemyndighet (prop. 1992/93:216, bet.
1992/93:JuU34, rskr. 1992/93:373), överflyttning av vissa likvidations-
ärenden från tingsrätt till Patent- och registreringsverket (prop.
1993/94:190, bet. 1993/94:LU7, rskr. 1993/94:54), enhetliga regler för
överklagande till hovrätt och Högsta domstolen m.m. (prop.
1993/94:190, bet. 1993/94:JuU30, rskr. 1993/94:377) och handlägg-
ningen av förmynderskapsärendena (prop. 1993/94:251, bet.
1993/94:LU3, rskr. 1993/94:29).

Utredningens förslag om nedflyttning från kammarrätt till länsrätt av
ett stort antal måltyper har genomförts etappvis. En första etapp trädde
i kraft den 1 oktober 1994 (prop. 1993/94:133, bet. 1993/94:JuU24,
rskr. 1993/94:319). En andra etapp i genomförandet av förslagen om
nedflyttning av mål i instanskedjan beslutades av riksdagen den 20
december 1994, (prop. 1994/95:27, bet. 1994/95:JuU6, rskr.
1994/95:165), och trädde i kraft den 1 april 1995.

Domstolsutredningens förslag att den nuvarande förvaltnings-
processlagen (1971:291) och lagen (1946:807) om handläggning av
domstolsärenden skall slås samman till en ny gemensam domstols-
förfarandelag kommer inte att genomföras. Inriktningen på reform-
arbetet är i stället att förvaltningsprocesslagen och ärendelagen skall
revideras var för sig på grundval av utredningens förslag. Ett förslag till
en ny ärendelag bereds för närvarande.

I detta ärende tar regeringen upp Domstolsutredningens förslag om
en tvåpartsprocess i de allmänna förvaltningsdomstolarna och vissa
därmed sammanhängande processrättsliga frågor. Vidare behandlas,
med några undantag, de återstående förslagen om nedflyttning av mål
från kammarrätt till länsrätt och, i samband därmed, om det skall
krävas prövningstillstånd i kammarrätt för aktuella måltyper.

Domstolsutredningens betänkande har remissbehandlats. En förteck-
ning över de remissinstanser som har yttrat sig över utredningens
betänkande finns intagen i Ds 1993:5 (i bilaga 1) liksom en samman-
ställning av remissvaren.

Lagrådet

Regeringen beslutade den 21 juni 1995 att inhämta Lagrådets yttrande

Prop. 1995/96:22

68

över de lagförslag som finns i bilaga 1. Lagrådets yttrande finns i Prop. 1995/96:22
bilaga 2.

Regeringen har i propositionens lagförslag följt Lagrådets förslag.

Lagrådets synpunkter behandlas i avsnitt 6 och 7 samt i författnings-
kommentarerna till de lagrum som Lagrådet lämnat synpunkter på.

Efter lagrådsgranskningen har tillkommit en följdändring i lagförslag

5 och justering har gjorts i lagförslag 6. Därutöver har vissa
redaktionella ändringar gjorts i lagtexten.

4 Tidigare utredningar

Frågan om behovet av ett tvåpartsförfarande i förvaltningsprocessen
fanns med redan i 1950-talets rättssäkerhetsdebatt. Besvärssakkunniga
uttalade sig positivt om en tvåpartsprocess, men nöjde sig med att
föreslå att en kommunal myndighet skulle ha rätt att överklaga i
ärenden där dess beslut ändrats (SOU 1964:27 s. 539 f.). Vid till-
komsten av förvaltningslagen och förvaltningsprocesslagen tog
föredragande statsrådet (prop. 1971:30 s. 399) upp bl.a. frågan om det
allmännas möjligheter att överklaga beslut, genom vilka ett allmänt
intresse fått vika för ett enskilt eller som annars kunde anses förfördela
ett offentligt intresse. Han tog även upp frågan om utsträckt tillämpning
av det kontradiktoriska förfarandet genom partsrepresentation för det
allmänna i förvaltningsärenden. Han ansåg att de nu berörda spörsmålen
i ett senare sammanhang borde bli föremål för en samlad bedömning.

Någon samlad bedömning har dock inte kommit till stånd före den
som nu gjorts av Domstolsutredningen. Frågan om man skall ha
enparts- eller tvåpartsprocess har emellertid varit uppe i många reform-
sammanhang, men de överväganden som har gjorts har i de flesta fall
varit begränsade till en viss måltyp. Ibland har emellertid ett något
vidare perspektiv anlagts.

Länsdomstolskommittén behandlade i betänkandet Länsrätternas
målområde - Administrativ tvåpartsprocess (SOU 1981:75) parts-
frågoma i hälsovårdsmål, djurskyddsmål, brandmål och vissa vapenmål.
Enligt förslaget skulle beslut av en kommunal nämnd, brandchef,
brandstyrelse eller ett lokalt polisorgan överklagas till länsrätt i stället
för till länsstyrelse. I länsrätt skulle det allmännas talan föras av ett
allmänt ombud. De allmänna ombuden skulle enligt förslaget förordnas
av regeringen eller av den myndighet som regeringen bestämde.
Kommitténs förslag föranledde inte lagstiftning. Föredragande statsrådet
ansåg (prop. 1983/84:100, bil. 15) att länsstyrelserna borde kvarstå som
besvärsinstans. Han instämde visserligen i vissa av kommittén gjorda
uttalanden om att tvåpartsförfäranden i många fåll kunde ha ett stort
värde från rättssäkerhetssynpunkt. Han befarade dock att kommitténs
förslag skulle innebära ett onödigt tungrott förfarande utan några
påtagliga rättssäkerhetsvinster. Han menade också att kommittén inte
lyckats finna tillfredsställande lösningar på problemet med hur de
kommunala intressena skulle kunna göras gällande i processen.

Förvaltningsrättsutredningen lade i betänkandet Ny förvaltningslag Prop. 1995/96:22
(SOU 1983:73) fram ett förslag om att ett beslut av en statlig myndighet
alltid skulle kunna överklagas av en central statlig myndighet, om
beslutet rörde ett intresse som myndigheten enligt särskild föreskrift
skulle bevaka. En ytterligare förutsättning för rätten att överklaga skulle
vara att ett avgörande i högsta instans var av vikt för ledningen av
rättstillämpningen. När det gällde de kommunala myndigheterna före-
slog utredningen att kommunstyrelsen skulle ha rätt att överklaga, när
ett av något kommunalt organ fattat gynnande beslut ändrades i högre
instans. Under remissbehandlingen framfördes kritik från flera håll och
utredningens förslag ledde inte till lagstiftning.

Frågor om överklaganderätt for statliga myndigheter inom de
allmänna domstolarnas område har även behandlats i en idédel av
betänkandet Översyn av rättegångsbalken 2 Högsta domstolen och
rättsbildningen (SOU 1986:1). I den proposition som följde på betän-
kandet uttalade föredragande statsrådet (prop. 1988/89:78 s. 73) att hon
delade den av utredningen framförda uppfattningen att fullfÖljdsffågan
liksom dittills borde beaktas vid utformningen av lagstiftningen på olika
områden.

Senast frågor om enparts- eller tvåpartsprocess var uppe till bedöm-
ning var år 1990 i samband med tillkomsten av det nya taxerings-
förfarandet. De ändringar i skattelagstiftningen som då gjordes innebar
att de äldre systemen med särskilda företrädare för det allmänna
intresset i stor utsträckning ersattes av att en beslutsmyndighet eller
myndighet överordnad denna skall företräda detta intresse.

5 Nuvarande ordning

I en process i förvaltningsdomstol står i de allra flesta fall någon
enskilds intressen mot allmänna intressen. I en del måltyper företräds de
allmänna intressena av ett allmänt organ såsom part. Därmed har
processen i dessa mål tvåpartskaraktär och betecknas som kontra-
diktorisk. I vissa måltyper kan det även finnas fler än två parter. I de
flesta måltypema där enskilda intressen står mot allmänna är de senare
inte partsrepresenterade. Inom förvaltningsprocessen är det brukligt att
benämna dessa mål som enpartsmål. Därmed ankommer det uteslutande
på domstolen att tillvarata de allmänna intressena.

En statlig myndighet anses inte utan förfättningsstöd kunna överklaga
ett beslut av en annan förvaltningsmyndighet, om inte myndigheten i
beslutsinstansen intagit partsställning. En statlig myndighet saknar i
regel rätt att utan förfättningsstöd överklaga ett domstolsavgörande
genom vilket myndighetens beslut ändrats.

Exempel på tvåpartsmål i de allmänna förvaltningsdomstolarna är
taxeringsmål, mål om administrativa frihetsberövanden och social-
forsäkringsmål (i de senare är tvåpartsforfärandet fakultativt).

Beslut i taxeringsärenden fattas av skattemyndighet (2 kap. 2 §
taxeringslagen [1990:324]; TL), och beslutet får överklagas hos

länsrätten av den skattskyldige, Riksskatteverket (RSV) och - i fråga Prop. 1995/96:22
om beslut om taxering till kommunal inkomstskatt - kommunen (6 kap.

1 § TL). Om en skattskyldig överklagar ett beslut, förs det allmännas
talan i länsrätten och kammarrätten av skattemyndigheten (6 kap. 15 §
TL). Överklagar RSV, skall det allmännas talan föras av verket. RSV
för det allmännas talan i Regeringsrätten. En skattemyndighet får
uppdra åt en annan skattemyndighet att föra det allmännas talan i ett
visst ärende eller en viss grupp av ärenden, om denna myndighet
medger detta (6 kap. 16 § TL). RSV får även ta över uppgiften att i
allmän förvaltningsdomstol föra det allmännas talan i ett visst ärende
eller en grupp av ärenden. RSV får vidare uppdra åt en tjänsteman vid
en skattemyndighet att företräda verket i sådan domstol.

När det gäller de administrativa frihetsberövandena enligt lagen
(1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall och lagen (1990:52)
med särskilda bestämmelser om vård av unga skall länsrätten besluta
om vård enligt respektive lag efter ansökan av socialnämnden.
Nämnden företräder sedan det allmännas intressen under hela processen
om sådan vård.

På socialförsäkringslagstiftningens område finns ett något annorlunda
utformat tvåpartssystem (se 20 kap. 12 § lagen [1962:381] om allmän
försäkring). Beslutsmyndighet är i första hand allmän försäkringskassa,
och överklagande kan ske till länsrätt, kammarrätt och fram till den 1
juli 1995 Försäkringsöverdomstolen och därefter till Regeringsrätten.
Riksförsäkringsverket (RFV) kan överklaga såsom företrädare för det
allmänna intresset. I mål där en enskild part överklagar hos domstol
bestämmer RFV om verket skall vara part i målet. Även om RFV
beslutar att inte vara part, får domstolen förelägga verket att svara i
målet, om det finns särskilda skäl. Den omständigheten att verket inte
varit part i lägre domstolsinstans hindrar inte att verket överklagar
domstolens beslut. Om en enskild part överklagar kammarrättens beslut
är verket alltid motpart.

Förvaltningsprocesslagen (1971:291) ger utrymme för flexibla
lösningar när det gäller tvåpartsprocess. Domstolen kan i många fall
med stöd av 10 § andra stycket förvaltningsprocesslagen avgöra ett mål
utan hörande av motparten. Möjligheterna att underlåta kommunicering
utvidgades genom en lagändring år 1987 och omfattar numera sådana
fall där det inte finns anledning att anta att talan kommer att bifallas
helt eller delvis, fall där kommunicering annars är uppenbart onödig
och fall där det kan befåras att underrättelse skulle avsevärt försvåra
genomförandet av beslut i målet.

I de mål som har enpartskaraktär kan beslutsmyndigheten genom att
till domstolen ge in sitt omprövningsbeslut faktiskt gå i svaromål på en
enskilds överklagande. Domstolen kan även med stöd av 13 § förvalt-
ningsprocesslagen i mål som formellt har enpartskaraktär fordra in
yttrande från en förvaltningsmyndighet som tidigare beslutat i saken.
Därmed uppstår givetvis inte en tvåpartsprocess i formell mening, men
i det konkreta fallet kan skillnaden gentemot en ordinär tvåpartsprocess
bli liten även om givetvis en viktig skillnad i de nu berörda fallen är att
myndigheten inte har rätt att överklaga. I de fall där det av en uttrycklig

71

regel framgår att den myndighet som har fettat det överklagade beslutet Prop. 1995/96:22
skall höras i målet om domstolen avser att ändra det överklagade
beslutet, se t.ex. 9 kap. 2 § alkohollagen (1994:1738), står man ännu
närmare tvåpartsprocessen.

Det förekommer också mål i de allmänna förvaltningsdomstolarna
som är av två- eller flerpartskaraktär till följd av att det finns enskilda
parter som står mot varandra. Exempel på detta är mål om verk-
ställighet av domar eller beslut om vårdnad och umgänge m.m. enligt
21 kap. föräldrabalken. Ibland kan vid sidan av två enskilda parter
förekomma en myndighet som tredje part, t.ex i vissa mål enligt plan-
och bygglagen (1987:10).

6 Tvåpartsprocess i allmän förvaltningsdomstol

Regeringens förslag: Om en enskild överklagar en förvalt-
ningsmyndighets beslut skall den myndighet som först beslutade i
saken vara den enskildes motpart. En generell regel om detta tas
in i förvaltningsprocesslagen. Av 33 § förvaltningsprocesslagen
följer att myndigheten därigenom får rätt att överklaga domstolens
beslut.

När det för särskilda måltyper finns behov av en avvikande
ordning kan detta regleras i den aktuella materiella lagstiftningen
(se 2 § förvaltningsprocesslagen).

Den föreslagna ordningen skall dock inte gälla för mål som
överklagas till kammarrätt som första domstolsinstans.

Utredningens förslag: Utredningen föreslår regler om en fakultativ
tvåpartsprocess. Enligt förslaget skall domstol kunna uppdra åt en
förvaltningsmyndighet som beslutat i saken att som part företräda det
allmännas intressen i målet, om den enskilde parten inte redan har en
motpart. En förvaltningsmyndighet som beslutat i saken eller som är
överordnad sådan myndighet får också självmant inträda som part i
förfarandet. En förvaltningsmyndighet, vars beslut överklagas till
länsrätten eller kammarrätten, skall få överklaga domstolens beslut i
saken, om domstolen ändrat myndighetens beslut och ingen annan
myndighet enligt särskild bestämmelse har rätt att överklaga. Undantag
från det som nu har sagts skall gälla beträffande sekretessmål.

Remissinstanserna: Det stora flertalet remissinstanser som har yttrat
sig i denna del tillstyrker utredningens förslag, även om många har
synpunkter vad gäller enskildheter i förslaget. Kammarrätten i Göteborg
vill att man går ännu längre och skapar en obligatorisk tvåpartsprocess.
Några remissinstanser avstyrker förslaget eftersom de anser det vara
oförenligt med hänsyn till kraven på opartiskhet och saklighet för en
beslutsmyndighet att uppträda som part i samma ärende som man
tidigare beslutat i. Regeringsrätten anser att behovet av en ordning med

72

tvåpartsprocess bör övervägas och i förekommande fall regleras inom Prop. 1995/96:22
ramen för den materiella lagstiftningen för vaije särskilt målområde.

Skälen för regeringens förslag: Inte minst mot bakgrund av att ett
mycket stort antal måltyper av enpartskaraktär numera skall överklagas
till länsrätt som första domstolsinstans har frågan om myndigheternas
ställning i förvaltningsprocessen fått ökad aktualitet. Instansordnings-
reformen innebär att i princip samtliga förvaltningsmål överklagas till
länsrätt som första domstolsinstans. De flesta av de måltyper som har
tillförts länsrätterna är s.k. enpartsmål, dvs. den enskilde har ingen
motpart. Om länsrätten ändrar ett överklagat beslut till den enskildes
fördel finns det enligt den gällande ordningen ingen som kan överklaga
beslutet. Det är enligt regeringens mening inte tillfredsställande med en
ordning som innebär att all rättsbildning inom dessa målgrupper - när
talan bifallits - stannar i länsrätt. Vi anser därför inte, som Lagrådet
ifrågasatt, att frågan om partsrepresentationen bör avvakta den mer
allmänna översyn av förvaltningsprocessen som förestår.

Det är bland annat med hänsyn till det mycket stora antalet författ-
ningar inom förvaltningsområdet angeläget att finna en generell lösning
som kan tillämpas över hela det förvaltningsrättsliga fältet. En generell
reglering i förvaltningsprocesslagen lämnar utrymme för särskilda
lösningar på vissa områden eftersom förvaltningsprocesslagen inte gäller
om det i lag eller förordning meddelats bestämmelser som avviker från
lagen (2 §). Det innebär att om det finns särskilda behov för vissa
måltyper kan, liksom görs redan i dag, särskilda föreskrifter utformas i
de materiella bestämmelserna för de aktuella måltypema.

Frågan om myndigheternas ställning i förvaltningsprocessen består
av många delfrågor. En av delfrågorna är om i vilken utsträckning en
förvaltningsmyndighet skall ha rätt att överklaga en underordnad
myndighets beslut och/eller överklaga domstols dom eller beslut. Vi
behandlar dessa frågor först, innan vi går närmare in på myndigheternas
ställning i domstolsprocessen och på frågan om en eventuell
tvåpartsprocess skall vara fakultativ eller obligatorisk.

Förvaltningsmyndigheters möjlighet att överklaga domstols beslut

Domstolsutredningen behandlar i detta sammanhang inledningsvis
frågan om det finns skäl att generellt reglera frågan om en rätt för
allmänna organ - lokala eller centrala, statliga eller kommunala - att
överklaga förvaltningsmyndigheters beslut, dvs. att kunna angripa beslut
av en förvaltningsmyndighet som missgynnar det allmänna eller på
annat sätt är felaktiga eller tveksamma. Ett skäl för en sådan reglering
kan enligt utredningen vara behovet av en förbättrad prejudikatbildning.
Ett annat skäl för en sådan reglering kan vara önskemålet att - till
förmån för det allmänna - kunna rätta felaktiga avgöranden. Utred-
ningen anser att behovet av en sådan möjlighet att överklaga med
inriktning endast på de enskilda fallen inte är så stort och avstår från att
lägga fram några förslag i den riktningen. Regeringen gör här ingen
annan bedömning.

Däremot föreslår utredningen en generell reglering av de fall där en Prop. 1995/96:22
enskild överklagat ett förvaltningsbeslut till domstol och domstolen då
ändrat beslutet till den enskildes förmån. Domstolsutredningen föreslår
en generell lösning som är enkel och relativt billig, nämligen att förvalt-
ningsmyndigheten - den myndighet som fattat det aktuella forvalt-
ningsbeslutet - ges rätt att överklaga domstolsavgörandet, om inget
annat samhälleligt organ har en sådan rätt.

Det är en ordning som redan gäller på t.ex det kommunala själv-
förvaltningsområdet, bl.a. i måltyper om omhändertagande enligt lagen
(1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU), lagen
(1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall (LVM) och bistånd
enligt socialtjänstlagen (1980:620; SoL). Smittskyddsläkare har också
partsställning i och med att smittskyddsläkaren har ansetts äga rätt att
överklaga länsrätts dom genom vilken smittskyddsläkarens ansökan om
tvångsisolering enligt smittskyddslagen (1988:1472) ogillats (RÅ 1993
ref 5). Sådana regler har också på senare tid införts i 9 kap. 2 § i den
nya alkohollagen (1994:1738). Syftet med denna ordning är inte i första
hand att åstadkomma en rättelse i det enskilda fallet utan att ge myndig-
heten möjlighet att få klarlagt hur den skall förfara i fortsättningen.

Enligt regeringens mening är det angeläget att skapa goda
förutsättningar för prejudikatbildning på förvaltningsprocessens område.
Det innebär bl.a. att man uppnår en mer likformig rättstillämpning och
man kan samhällsekonomiskt vinna ganska mycket genom en
överklaganderätt för beslutsmyndigheten, eftersom de domstolsavgöran-
den det gäller av naturliga skäl måste avvika från myndighetens beslut.
Särskilt viktigt framstår detta för sådana fall som angår regler vilka
bygger på att det skall ske en mer eller mindre diskretionär prövning.

De flesta remissinstanserna har tillstyrkt Domstolsutredningens
förslag. Några remissinstanser har däremot kritiserat utredningens
förslag och anfört att tilltron till beslutsmyndighetens objektivitet i
förfarandet kan komma att rubbas om myndigheten kan överklaga och
därigenom uppträda som part. Enligt regeringens mening finns det
generellt sett ingen grund för sådana farhågor. Några sådana problem
har t.ex. knappast gett sig till känna inom de områden som nämnts
ovan, där socialnämnd och länsstyrelse (numera socialnämnd) givits rätt
att överklaga mål enligt LVU, LVM och SoL. Det finns emellertid
målområden där det kan vara olämpligt att den beslutande myndigheten
har rätt att överklaga. Ett exempel är lagstiftningen om psykiatrisk vård
m.m. som redan innehåller uttryckliga regler om förbud för chefsöver-
läkaren att överklaga domstols dom. I de fall det finns behov av undan-
tag kan detta således regleras särskilt i den materiella lagstiftningen.
Lagrådet har kommenterat denna fråga från mer generella utgångs-
punkter. Den fråga som man enligt Lagrådet i främsta rummet har an-
ledning att ställa är huruvida en förvaltningsmyndighet vid besluts-
fattandet kan anses inta en opartisk ställning, om myndigheten i
händelse av överklagande får rollen av motpart till den enskilde. Enligt
Lagrådet är det här inte fråga om en tolkning av Europakonventionens
bestämmelser utan av det krav på opartiskhet som följer av den svenska                 74

regeringsformen. Redan genom att meddela ett beslut till den enskildes

nackdel kan myndigheten sägas i viss mån komma i motsatsställning till Prop. 1995/96:22
denne, och det blir från den enskildes synpunkt knappast någon
avgörande skillnad om myndigheten i en kommande domstolsprocess får
den formella ställningen av dennes motpart. Fall kan enligt Lagrådet
tänkas uppkomma då frågan än mer ställs på sin spets, såsom om ett
ärende av förvaltningsdomstolen skulle återförvisas till förvalt-
ningsmyndigheten eller denna av annat skäl har att pröva ärendet efter
domstolens avgörande, t.ex. därför att överklagandet avsett endast en
preliminärfråga. Särskilt i betraktande av att den föreslagna ordningen i
princip redan har införts på vissa områden kan likväl förslaget enligt
Lagrådets mening inte anses komma i konflikt med det krav på
opartiskhet som följer av 1 kap. 9 § regeringsformen.

I vissa fall kan det förhålla sig så att det finns en enskild sakägare
som kan överklaga ett domstolsavgörande genom vilket ett beslut av en
förvaltningsmyndighet ändras. Exempel på detta erbjuder byggnads-
ärenden där två enskilda parter står mot varandra. Om besluts-
myndigheten i ett sådant fall skulle överklaga, kan den situationen
inträffa att två parter kommer att stå på samma sida i processen, kanske
med delvis olika uppfattningar rörande saken. Liknande problem finns
emellertid redan i dag (jfr Lavin i Förvaltningsrättslig Tidskrift 1992 s.
113 ff.) och problemens omfattning bör inte överdrivas.

Syftet med att ge förvaltningsmyndigheter rätt att överklaga
förvaltningsdomstols avgörande är som redovisats i det föregående i
första hand att vidga utrymmet för prejudikatbildning. En sådan reform
öppnar också, som Lagrådet konstaterar i sitt yttrande, möjligheter för
myndigheter att få en ändring till stånd när domstolens avgörande är
materiellt oriktigt. I likhet med Lagrådet anser regeringen att det får
anses vara ett allmänt intresse att materiellt oriktiga avgöranden inte blir
bestående trots alltså att det i sådana fall genomgående blir fråga om
ändringar till nackdel för den enskilde. Såsom Lagrådet konstaterar är
det svårt att ge några närmare riktlinjer för hur myndigheterna skall
välja ut de fall som bör överklagas, när myndigheten anser att ett
domstolsavgörande är oriktigt om det inte finns något prejudikatintresse.
Det kan förväntas att en praxis i dessa avseenden kommer att utbildas
sedan reformen har varit i kraft någon tid.

Mot den nu redovisade bakgrunden föreslår regeringen att en
förvaltningsmyndighet som fattat ett beslut vilket ändrats av en förvalt-
ningsdomstol som huvudregel skall kunna överklaga domen. Vi åter-
kommer i det följande till hur detta bör regleras.

När det gäller beslut i mål som överklagas direkt till kammarrätt
från en förvaltningsmyndighet anser regeringen i likhet med Domstols-
utredningen att det inte är lämpligt att ge beslutsmyndigheten en
generell rätt att överklaga kammarrättens beslut. Även till denna fråga
återkommer vi i det följande.

75

Skall den primära beslutsmyndigheten och/eller besvärsmyndigheten ha
rätt att överklaga domstols avgörande?

I flera förvaltningsärenden förekommer den ordningen att en förvalt-
ningsmyndighet överprövar en annan förvaltningsmyndighets beslut.
Den förstnämnda myndighetens beslut kan sedan överklagas till allmän
förvaltningsdomstol. Det gäller t.ex. för kriminalvårdsmålen. Det
primära beslutet i kriminalvårdsmål kan, efter delegation från Kriminal-
vårdsstyrelsen, fattas på en kriminalvårdsanstalt och sedan omprövas av
Kriminalvårdsstyrelsen. Ytterligare exempel är mål enligt livsmedels-
lagen (1971:511) där vissa beslut som fattats av en kommunal nämnd
överklagas till länsstyrelsen. Fråga uppkommer då om det är den myn-
dighet som först beslutat i saken eller besvärsmyndigheten eller båda
som skall ha rätt att överklaga ett domstolsbeslut.

I betänkandet redovisas att Domstolsutredningen övervägt att
begränsa rätten att överklaga till sådan förvaltningsmyndighet som först
beslutat i saken för att få bort möjligheterna för t.ex. länsstyrelser att
ingripa i sådana mål som böijat på det kommunala planet. Utredningen
anför här att generellt sett passar regeln om rätt att överklaga avsevärt
bättre för sådana förvaltningsmyndigheter som verkar på det primära
planet än för sådana förvaltningsmyndigheter som utgör besvärsorgan.
Det finns emellertid också rättsområden, enligt utredningen, för vilka
det kan vara mindre naturligt att frånta förvaltningsmyndigheter, vilka
verkar som besvärsinstanser, en rätt som primära beslutsmyndigheter
skulle ha. Särskilt gällde detta en del fall i vilka kammarrätt är första
domstolsinstans. Man kan enligt utredningen inte heller utesluta att det
i särskilda fäll skulle kunna orsaka problem att avgöra vilken förvalt-
ningsmyndighet som först beslutat i saken. Utredningen föreslår därför
att även besvärsmyndighet skall ha rätt att överklaga. Utredningen är
inte enig i denna fråga.

Frågan om vilken rätt som en överprövande beslutsmyndighet bör
ges i processuellt hänseende är komplicerad och bör bedömas mot
bakgrund av besvärsmyndighetens roll i förvaltningen.

Hierarkiskt samordnade statliga myndigheter skall pröva ärendena
utifrån samma avvägningar mellan allmänna och enskilda intressen.
Sådana samordnade statliga myndigheter kan därför i dessa samman-
hang enligt regeringens mening ses som en sammanhållen enhet. Det
allmännas sida blir tillräckligt representerad i processen genom en av
myndigheterna. Det naturliga är då enligt regeringens uppfattning,
vilket också framförts av flera remissinstanser, att det är den först
beslutande förvaltningsmyndigheten som bör ges rätt att överklaga
domstols beslut. En annan ordning skulle bl.a. kunna förringa den
enskildes tilltro till besvärsmyndigheten; en rätt att överklaga passar inte
med den roll som besvärsmyndigheten har inom förvaltningen. En
ordning som innebär att den först beslutande myndigheten ges rätt att
överklaga, ligger också i linje med den princip som den 1 oktober
1994 infördes i 14 § lagen (1971:289) om allmänna förvaltnings-
domstolar när det gäller länsrätts behörighet. Principen innebär att den

Prop. 1995/96:22

76

länsrätt är behörig inom vars domkrets beslutsmyndigheten är belägen Prop. 1995/96:22
eller ärendet först prövats, om inte regeringen for ett visst slag av mål
föreskriver något annat. I de fall en central eller regional förvaltnings-
myndighet har överprövat ett lokalt fattat beslut är alltså den länsrätt
behörig att pröva ärendet, inom vars län det första beslutet har fattats
(prop. 1993/94:133 s. 31 f.).

Inom andra områden skall länsstyrelsen pröva överklaganden av
beslut i ärenden som böljat på det kommunala planet. I sådana mål
förekommer såväl statliga (rikstäckande eller regionala) som kommunala
intressen att bevaka. I en del fall behöver inte dessa intressen samman-
falla. Om länsstyrelsen i denna typ av mål inte skulle få inträda i
processen blir följden att i målen förekommande statliga intressen inte
blev partsrepresenterade. Emellertid har länsstyrelsen i likhet med
centrala statliga myndigheter möjlighet att framföra sina synpunkter i
målet sedan klagomålen konstaterats ha kommit in i rätt tid, eftersom
överklagandet till domstol så gott som alltid skall ges in till den
myndighet som sist beslutat i saken. Vidare finns en uttrycklig regel i
13 § förvaltningsprocesslagen (1971:291) om att, om det behövs, rätten
skall inhämta yttrande från förvaltningsmyndighet som tidigare beslutat
i saken. Länsstyrelsens möjligheter att komma till tals får därigenom
anses tillräckliga. Så även när det gäller dessa områden anser rege-
ringen i likhet med flera remissinstanser att det endast är den först
beslutande myndigheten som skall kunna överklaga domstols beslut. Till
detta kommer även för länsstyrelsernas del att dess roll som objektiv
besvärsmyndighet annars skulle kunna sättas i fråga.

Regeringen anser mot denna bakgrund att rätten att överklaga
domstols beslut normalt bör begränsas till den primära besluts-
myndigheten, dvs. att det endast är den myndighet som först beslutat i
ett ärende som skall ha rätt att överklaga ett beslut som ändrats av
domstol. När det däremot gäller sådana förvaltningsmyndigheter som är
organiserade så att de regionala eller lokala organen inte utgör
självständiga myndigheter, det gäller bl.a. för studiestödsmålen, blir det
den centrala myndigheten som blir part. Om det i en särskild måltyp
finns sakliga skäl för att även besvärsmyndigheten skall kunna
överklaga ett domstolsavgörande finns det möjlighet att införa en sådan
rätt för myndigheten i speciallagstiftningen på området.

Förvaltningsmyndighetens ställning när dess beslut överklagas av
enskild

Om den först beslutande myndigheten har rätt att överklaga när domstol
ändrat myndighetens - eller besvärsmyndighetens - beslut till förmån
för den enskilde kommer myndigheten att bli klagande i antingen
kammarrätt eller Regeringsrätten. I och med att myndigheten blir
klagande i någon av dessa instanser blir den också part och den enskilde
dess motpart. Målen kommer således att bli tvåpartsmål i dessa
instanser under förutsättning att myndigheten är klagande. Det betyder
att fördelarna med en tvåpartsprocess med bl.a. fylligare utredning i

målet, kommer fram först i högre instanser. Den enskilde kommer Prop. 1995/96:22
således alltid att sakna motpart i länsrätt och normalt även i högre
instans om det är den enskilde som överklagat. Det stämmer enligt
regeringens mening dåligt med att tyngdpunkten i rättskipningen skall
ligga i första domstolsinstans.

Domstolsutredningen föreslår en fakultativ tvåpartsprocess. Dom-
stolen skall enligt utredningens förslag kunna uppdra åt den förvalt-
ningsmyndighet som beslutat i saken att som part företräda det allmän-
nas intressen i målet. En förvaltningsmyndighet som beslutat i saken
eller en myndighet som är överordnad denna skall enligt förslaget också
självmant kunna inträda som part i ett mål som initierats av en enskild.

Ett stort antal av de remissinstanser som har yttrat sig över utred-
ningens förslag i dessa delar tillstyrker förslaget, även om många har
synpunkter på enskildheter i förslaget. Några remissinstanser vill att
man av bl.a. principiella skäl går ännu längre och skapar en obliga-
torisk tvåpartsprocess. Samtidigt finns det remissinstanser som avstyrker
förslaget att beslutsmyndigheter skall kunna uppträda som parter redan
i den första domstolsinstansen, eftersom de anser att systemet blir
onödigt komplicerat och resurskrävande i förhållande till det som vinns.

Det kan i och för sig inte hävdas att det av några principiella skäl
skulle vara nödvändigt att de allmänna intressen som förekommer i en
domstolsprocess alltid företräds av något allmänt organ i egenskap av
part.

Behovet av en företrädare för de allmänna intressena, särskilt i
första domstolsinstans, hänger i första hand samman med utrednings-
kravet och i sådana fall där den muntliga förhandlingen är ett viktigt
inslag. Utredningsmaterialet blir fylligare i en tvåpartsprocess genom
parternas dialog. Givetvis är det ingenting som säger att det i varje
enskilt fåll skulle vara till fördel för de enskilda att bli ”motsagda” av
en motpart. De fördelar en tvåpartsprocess har i utredningshänseende
kan i viss utsträckning också uppnås redan genom att besluts-
myndigheten till domstolen ger in ett motiverat omprövningsbeslut eller
skriftligen yttrar sig till domstolen när denna begärt detta enligt 13 §
förvaltningsprocesslagen. Det finns dock situationer där det inte räcker
med ett yttrande av beslutsmyndigheten. Exempelvis bereder i många
fall frånvaron av en förvaltningsmyndighet som motpart problem när det
skall hållas muntlig förhandling. Till detta skall läggas att ett inhämtan-
de av yttrande givetvis inte kan ersätta tvåpartsprocessens fördelar när
det gäller beslutsmyndighetens egna behov av att medverka i processen.

Genom att parterna i en tvåpartsprocess söijer för ett bättre utred-
ningsmaterial avlastas domstolen en del av arbetet för att sakfrågorna i
målet blir tillräckligt utredda och behovet av aktivitet från domstolens
sida minskar när det gäller att skaffa in utredning i målet. Det kan vara
en fördel eftersom det finns en uppenbar risk att en domstol som i ett
enpartsärende självmant inhämtar utredning i målet kan komma att
uppfattas som partisk, särskilt om utredningen visar sig vara till nackdel
för den enskilda parten.

Den enskilda parten kan också ha en hel del att tjäna på att de
allmänna intressena blir partsföreträdda i målet. Framför allt kan den

78

enskildes förståelse för sakomständighetema öka i och med att besluts- Prop. 1995/96:22
myndigheten bemöter hans överklagande. I och med motpartens
agerande kan den enskilde också få bättre kunskap om vad som krävs
av honom för att han skall kunna vinna processen.

En ordning där de allmänna intressena är partsföreträdda redan i den
första domstolsinstansen innebär att förhållandet mellan förvaltnings-
förfarandet och förvaltningsprocessen ändrar karaktär. Hos förvaltnings-
domstolen startar en ny sorts process med den enskilde klaganden på
den ena sidan och beslutsmyndigheten på den andra. Processen blir inte
längre en fortsättning på förfarandet hos förvaltningsmyndigheten (jfr
bl.a. Lavin i Förvaltningsrättslig Tidskrift 1992 s. 120.). En sådan
utveckling stämmer också enligt regeringens mening väl med den roll
som förvaltningsdomstolarna skall ha och som kommit till uttryck i flera
lagstiftningsarbeten under senare år (se bl.a. prop. 1994/95:27 s. 141).

Tvåpartsprocessens fördelar framträder naturligtvis främst i de fall
när domstolen överväger att bifålla den enskildes talan helt eller delvis.
Under år 1993, när kammarrätt fortfarande var första domstolsinstans i
de flesta nuvarande enpartsmålen, bifölls den enskildes talan helt eller
delvis i drygt tolv procent av målen (1 872 st. av 15 191 st.). Så gott
som samtliga enpartsmål skall nu överklagas till eller föreslås bli
överklagade till länsrätt (jfr avsnitt 3). Det finns inte skäl att anta att
ändringsfrekvensen för dessa mål blir högre i länsrätt. Det är således
för ett relativt begränsat antal mål som frågan om tvåpartsprocess i
länsrätt har betydelse. Partsrepresentationen kan naturligtvis vara av
betydelse även om det underliggande beslutet inte ändras, t.ex. kan
utredningen behöva kompletteras med en muntlig förhandling utan att
det leder till att det överklagade beslutet ändras. Den kritik som under
remissbehandlingen framförts mot beslutsmyndigheten som part äger
inte större tyngd i detta sammanhang än när det gäller beslutsmyndig-
hetens rätt att överklaga.

Mot bakgrund härav anser således regeringen att domstolsprocessen
bäst tjänar sitt syfte om det allmänna kan företrädas som part även i
första instans - länsrätt - när det är den enskilde som klagar över ett
beslut som gått honom eller henne emot. Hur en sådan tvåpartsprocess
bör vara utformad återkommer vi till i det följande.

Såsom redovisats ovan är ett viktigt skäl till att den enskilde bör ha
en motpart redan i länsrätt att tyngdpunkten i rättskipningen skall ligga
i den första domstolsinstansen. För några av de måltyper som fort-
farande överklagas från förvaltningsmyndighet direkt till kammarrätt
t.ex. mål som berör yttrandefriheten, bl.a. mål om utlämnande av
allmän handling, har regeringen i tidigare lagstiftningsarbete (prop.
1994/95:27 s. 154) uttalat - bl.a. mot bakgrund av partsfrågan - att de
måltypema för närvarande inte bör flyttas ned till länsrätt, utan att
frågan bör övervägas ytterligare. Mot bakgrund härav bör besluts-
myndigheten inte bli den enskildes motpart i de ärenden som skall
överklagas direkt till kammarrätt.

79

Obligatorisk eller fakultativ tvåpartsprocess                               Prop.

Det kan förefalla naturligt att man för ett visst rättsområde inte skall be-
höva välja endast mellan ett system enligt vilket de allmänna intressena
är partsföreträdda i samtliga ärenden och ett system enligt vilket de
aldrig är företrädda. Domstolsutredningen föreslår en fakultativ modell.

För att en medverkan av beslutsmyndigheten skall framstå som
berättigad i det fåll någon överklagar myndighetens beslut, bör - av
samma skäl som när det gäller förvaltningsmyndighets rätt att överklaga
- processen i domstol röra något sådant allmänt intresse som myndig-
heten har till uppgift att bevaka. Det innebär att myndigheten inte skall
uppträda i processen för att bevaka ett enskilt intresse.

Beslutsmyndighetens intresse av att uppträda som part i domstols-
processen avser i första hand bevisfrågor, eftersom domstolen normalt
får förutsättas känna till rättsfrågorna minst lika bra som beslutsmyndig-
heten. Det finns dock inget som hindrar en beslutsmyndighet som
uppträder som part att argumentera i rättsfrågor utöver vad den gjort i
sina beslutsskäl.

Domstolsutredningens förslag om en fakultativ tvåpartsprocess har
sina fördelar eftersom beslutsmyndighetens medverkan i många fall kan
vara överflödig genom att den inte har något ytterligare att tillföra i
målet. Beslutsmyndigheten har ju också redan i och med överklagandet
möjlighet att ge sin ståndpunkt till känna genom att ompröva ärendet
enligt 27 § förvaltningslagen. Modellen har samtidigt nackdelar efter-
som den kräver att domstolen utser beslutsmyndigheten till part eller att
beslutsmyndigheten till domstolen anmäler att den vill vara part.
Regeringen känner stor tveksamhet för ett system med partsställning
först efter ett domstolsbeslut och där initiativet till ett sådant beslut kan
komma både från domstolen själv och från en av parterna. Ett sådant
system riskerar att bli både tungrott och kostnadskrävande.

En modell där beslutsmyndigheten automatiskt är part skulle vara
enklare. Det är praktiskt och mer rättssäkert för alla inblandade att
redan från böijan veta vilka som är parter i målet. Det är också
praktiskt för domstolen att ha en motpart till den enskilde under målets
handläggning, t.ex om det behöver kallas till muntlig förhandling eller
om den enskilde kommer in med nya sakomständigheter som måste
bemötas. En modell där beslutsmyndigheten uppträder i alla mål är
naturligtvis - inte minst av kostnadsskäl - utesluten. Däremot är det
enligt regeringens mening möjligt att finna de resursmässiga vinster som
utredningen vill uppnå med sitt förslag om fakultativ tvåpartsprocess
med ett system enligt vilken beslutsmyndigheten alltid är part. Den
omständigheten att beslutsmyndigheten är part behöver nämligen inte
nödvändigtvis medföra att myndigheten alltid medverkar i processen.
Beslutsmyndighetens medverkan i processen beror nämligen på i vilken
mån myndigheten föreläggs att yttra sig till domstolen, dvs. hur
kommuniceringsreglema är utformade, och om myndigheten är när-
varande vid muntlig förhandling i målet. Regeringen föreslår i det
följande (avsnitt 7) en ändring i kommuniceringsreglema som innebär
vidgade möjligheter för domstolen att avgöra mål utan att höra mot-

1995/96:22

80

parten i de fall beslutsmyndigheten är motpart. I samma avsnitt föreslås Prop. 1995/96:22
också en justering av reglerna om kallelse till muntlig förhandling så att
beslutsmyndigheten får föreläggas att inställa sig vid påföljd att dess
utevaro inte utgör hinder för målets vidare handläggning och avgörande.

Mot denna bakgrund anser regeringen att tvåpartsprocessen bör
utformas efter en obligatorisk modell.

Sammanfattning och lagteknisk lösning

Vi har i det föregående förordat

- att en förvaltningsmyndighet vars beslut ändras av en förvaltnings-
domstol skall ges möjlighet att överklaga domstolens beslut,

- att - i de fall förvaltningsmyndighetens beslut har överprövats av en
besvärsmyndighet - rätten att överklaga skall begränsas till den primära
beslutsmyndigheten och slutligen

- att förvaltningsmyndigheten skall vara motpart om en enskild
överklagar myndighetens beslut till länsrätt.

Den ändrade ordningen bör enligt vårt förslag bara gälla i de fäll där
den första domstolsprövningen sker i länsrätt och inte i de mål som
överklagas från en förvaltningsmyndighet direkt till kammarrätt.

Enligt Lagrådet har den föreslagna ordningen betydande fördelar.
Det föreslagna tvåpartsförfärandet innebär enligt Lagrådet en betydelse-
full förändring av förvaltningsprocessen. Lagrådet konstaterar samtidigt
att förändringen torde bli begränsad från praktisk synpunkt, åtminstone
för sådana fall då förvaltningsmyndigheterna i dag yttrar sig utan att
vara part. Av väsentligt större betydelse är enligt Lagrådet den möj-
lighet som enligt förslaget öppnas för en förvaltningsmyndighet att
överklaga ett domstolsavgörande genom vilket myndighetens beslut har
ändrats. Lagrådet framhåller därvid att denna ordning ger ett vidgat
utrymme för prejudikatbildning och att möjligheter öppnas för myndig-
heterna att få en ändring till stånd när ett domstolsavgörande materiellt
sett har blivit oriktigt.

Enligt regeringens mening bör en generell regel om förvaltnings-
myndighetens partsställning tas in i förvaltningsprocesslagen som en ny
7 a §. Någon särskild regel om att förvaltningsmyndigheten har rätt att
överklaga domstolens beslut behövs inte. Av 33 § andra stycket förvalt-
ningsprocesslagen följer redan att den som beslutet angår har rätt att
överklaga länsrätts och kammarrätts beslut, om det gått honom emot.

För sådana måltyper där en förvaltningsuppgift överlämnats åt en-
skilda subjekt - bolag, förening, stiftelse eller enskild individ - behövs
särskilda föreskrifter i den materiella lagstiftningen, eftersom de
enskilda subjekten inte utgör förvaltningsmyndigheter. Vi föreslår i
detta ärende att arbetslöshetskassa och Radiotjänst i Kiruna Aktiebolag
skall vara den enskildes motpart i ett överklagat avgörande.

För att anpassa reglerna till den nya tvåpartsprocessen föreslår vi i
detta ärende ändringar i 98 a § lagen (1973:370) om arbetslöshets-
försäkring, 32 a § lagen (1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd,
21 § lagen (1989:41) om TV-avgift och 22 § lagen (1994:137) om                 81

6 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 22

mottagande av asylsökande m.fl. samt att det införs nya paragrafer i Prop. 1995/96:22
lagen (1974:202) om beräkning av strafftid m.m., lagen (1974:203) om
kriminalvård i anstalt, lagen (1976:371) om behandlingen av häktade
och anhållna m.fl. och lagen (1994:451) om försöksverksamhet med
intensivövervakning med elektronisk kontroll.

När det för särskilda måltyper finns behov av en avvikande ordning
kan även detta regleras i den aktuella materiella lagstiftningen (jfr 2 §
förvaltningsprocesslagen).

Beträffande mål om pensionsgrundande inkomst enligt lagen
(1959:551) om beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen
(1962:381) om allmän försäkring gäller enligt nuvarande regler att om
en enskild har överklagat ett beslut om pensionsgrundande inkomst så
får Riksförsäkringsverket bestämma om verket vill vara part i målet.
Den föreslagna ändringen i förvaltningsprocesslagen innebär att i de fall
då Riksförsäkringsverket inte utnyttjat sin rätt att inträda som part så
blir skattemyndigheten, som beslutat om den pensionsgrundande
inkomsten, den enskildes motpart. Riksdagen har tidigare beslutat om
en reformering av det allmänna ålderspensionssystemet (prop.
1993/94:250, bet. 1993/94:SfU24, rskr. 1993/94:439). I samband med
att det allmänna pensionssystemet görs om kommer även de pro-
cessuella bestämmelser som berör pensionsystemet att ses över. I
departementspromemorian Reformerat pensionsystem - lag om inkoms-
tgrundad ålderspension, m.m. (Ds 1995:41) lämnas förslag till bl.a.
ändrade regler för fastställande av pensionsgrundande inkomst. För-
slaget remissbehandlas for närvarande. I avvaktan på att slutlig ställning
tas till processförfarandet i det reformerade ålderspensionssystemet bör
den nuvarande processordningen gälla oförändrat. Detta föranleder en
ändring av 12 § lagen om ändring i lagen (1959:551) om beräkning av
pensionsgrundande inkomst enligt lagen (1962:381) om allmän försäk-
ring.

När det gäller frågan om partsställningen i socialförsäkringsmål
kommer regeringen att återkomma i denna fråga, varför en justering av
20 kap. 12 § lagen (1962:381) om allmän försäkring föreslås så att inte
heller dessa mål påverkas av den föreslagna reformen.

I övrigt föranleder vårt förslag inga ytterligare ändringar i special-
lagstiftningen.

82

7 Skriftväxling av överklaganden m.m.

Regeringens förslag: De allmänna förvaltningsdomstolarna får
vidgade möjligheter att avgöra mål utan att klagandens motpart
har kommunicerats överklagandet i de fall en förvaltningsmyn-
dighet är motpart. Reglerna om kallelse till muntlig förhandling
justeras så att även beslutsmyndigheten får föreläggas att inställa
sig vid påföljd att dess utevaro inte utgör hinder för målets vidare
handläggning och avgörande.

Utredningens förslag: När det gäller skriftväxlingen av ett
överklagande föreslår utredningen endast vissa redaktionella ändringar
av 10 § förvaltningsprocesslagen. Utredningens förslag innehåller inga
nya regler om utevaro vid muntlig förhandling.

Remissinstanserna: Av de remissinstanser som yttrat sig i denna del
godtar nära nog samtliga utredningens förslag.

Skälen för regeringens förslag: En av de grundläggande
principerna i svensk rättskipning brukar uttryckas med orden ”ingen
skall dömas ohörd”. En motsvarande grundsats gäller också inom
förvaltningen. Att principen upprätthålls är väsentligt inte minst för att
domstolarnas och andra myndigheters avgöranden så långt som möjligt
skall bli riktiga. Den är vidare av stor betydelse för parternas och
allmänhetens tilltro till de offentliga organens verksamhet. Förfarandet
vid domstolar och andra myndigheter är därför utformat så att ett mål
eller ärende i princip inte får avgöras utan att motparten till den som
väckt en fråga vid domstolen eller förvaltningsmyndigheten har betetts
tillfälle att yttra sig.

Efter det att saken tas upp till prövning skall det i normala fåll ske
en skriftväxling, om det förekommer en motpart eller ett partsliknande
förhållande. Enligt vårt förslag i det föregående (avsnitt 6) kommer den
enskilde som överklagar en förvaltningsmyndighets beslut till domstol
alltid att ha en förvaltningsmyndighet som motpart. Bestämmelser om
skriftväxlingen i de allmänna förvaltningsdomstolarna finns i 10, 12 och
18 §§ förvaltningsprocesslagen. Dessa regler fick ursprungligen sin
utformning i nära anslutning till regler om skriftväxling i 15 § förut-
varande förvaltningslagen (1971:290) och i 52 kap. 7 § andra stycket
rättegångsbalken (prop. 1971:30 s. 546).

Den paragraf som är av intresse i detta sammanhang är 10 § förvalt-
ningsprocesslagen eftersom den handlar om kommunicering av över-
klagandet. Frågan är då i vilken utsträckning den enskildes överkla-
gande till länsrätten skall kommuniceras med beslutsmyndigheten vars
avgörande har överklagats. Vi återkommer senare till samma fråga när
det gäller överklagande av länsrättens avgörande.

Innebörden av bestämmelserna i 10 § första stycket förvaltnings-
processlagen är att den handling genom vilken förfarandet vid dom-
stolen inletts och det som hör till den skall tillställas motpart eller annan

Prop. 1995/96:22

83

mot vilken åtgärden ifrågasätts. Att en handling tillställs part uttrycks Prop. 1995/96:22
vanligen på det sättet att handlingen ”kommuniceras”.

Av 10 § andra stycket förvaltningsprocesslagen framgår att dom-
stolen i vissa fall kan avgöra ett mål utan någon skriftväxling trots att
det finns ett partsförhållande i målet. Enligt den ursprungliga lydelsen
av stycket kunde en underrättelse underlåtas dels om det var uppenbart
att talan inte kunde bifallas eller att underrättelse var onödig, dels om
det kunde befaras att en underrättelse skulle avsevärt försvåra genom-
förandet av ett beslut i målet (jfr reglerna i 52 kap. 7 § RB om under-
låtande av kommunikation i besvärsmål i hovrätt vilka tjänade som
förebild vid tillkomsten av 10 § andra stycket FPL).

År 1987 (prop. 1986/87:113, bet. 1986/87:JuU29, rskr.
1986/87:243) utvidgades tillämpningsområdet för det berörda lagrummet
på det sättet att det numera inte behöver ske någon skriftväxling om det
inte finns anledning anta att talan kommer att bifållas helt eller delvis.
Genom att uppenbarhetsrekvisitet tagits bort kan domstolen alltså i
större utsträckning än tidigare avstå från att kommunicera sådana
skrivelser genom vilka mål anhängiggörs. Övriga fall då domstolen kan
underlåta kommunicering ändrades inte, dvs. domstolen kan bara avstå
från att kommunicera om det annars är uppenbart onödigt eller om det
kan befaras att underrättelse avsevärt skulle försvåra genomförandet av
beslut i målet.

Som redogjorts för i avsnitt 6 bedömer regeringen att det inte finns
skäl att anta att länsrätterna kommer att ha en högre ändringsfrekvens i
överklagade mål än vad kammarrätterna haft då de har varit första
domstolsinstans för samma måltyper. Det innebär att endast cirka 15
procent av de överklagade besluten kommer att ändras helt eller delvis
och att återstoden, ca 85 procent, kommer att lämnas utan bifall. Strikt
matematiskt innebär det att domstolen skulle kunnna underlåta att
kommunicera överklagandet i 85 procent av fallen. Emellertid måste
hänsyn tas till att ett antal av de överklaganden som slutligen inte bifalls
innehåller vissa frågeställningar där det kan vara värdefullt att höra be-
slutsmyndigheten. I de fall där domstolen tänker ändra det överklagade
beslutet skall, enligt nuvarande regler, motparten (beslutsmyndigheten)
kommuniceras om det inte är uppenbart onödigt. Ett rimligt antagande
är att domstolen, sammantaget med de tveksamma icke bifallsfallen,
med oförändrade regler skulle kommunicera med beslutsmyndigheten i
högst ca 20 - 25 procent av de överklagade målen.

En förvaltningsmyndighet som avgör ett ärende är nästan alltid
skyldig att motivera sitt beslut (se t.ex. 20 § förvaltningslagen). Om så
skett bör myndigheten normalt inte ha något att tillägga i saken såvida
inte den enskilde i överklagandet för fram nya yrkanden eller åberopar
nya omständigheter i målet.

Kommuniceringsfrågan bör också ses mot bakgrund av de
omprövningsregler som gäller. Allmänna regler angående myndighets
skyldighet att ompröva sitt beslut i samband med överklagande finns i
27 och 28 §§ förvaltningslagen. I olika specialförfattningar finns
särskilda föreskrifter om omprövning. Enligt 6 kap. 6 § taxeringslagen                  g4

skall t.ex. en skattemyndighet i normala fall snarast ompröva sitt beslut,

om den skattskyldige överklagar, och om inte överklagandet därvid Prop. 1995/96:22
förfaller, skall skattemyndigheten enligt 6 kap. 7 § samma lag över-
lämna sitt beslut till länsrätten. Om målet anhängiggjorts genom en
enskilds överklagande av ett beslut av en förvaltningsmyndighet är det
alltså ofta så att myndigheten redan när målet kommer in till domstolen
har avgett vad som kan uppfattas som ett svar i förvaltningsprocess-
lagens mening, eftersom myndigheten redan i samband med omprövning
av sitt beslut kan ha yttrat sig över överklagandet.

Mot denna bakgrund kan det enligt regeringens mening ifrågasättas
om beslutsmyndigheten, generellt sett, har något berättigat intresse av
att ytterligare en gång skriftligen yttra sig i länsrättsprocessen.

En av de ovan beskrivna undantagsreglerna för kommunicering, 10 §
andra stycket 2 - att underrättelse inte behövs om den är uppenbart
onödig - innebär att domstol kan ändra det överklagade beslutet utan att
motparten kommuniceras. Det skall härvid vara uppenbart att det är
onödigt både att bringa materialet till partens kännedom och att före-
lägga honom att yttra sig. I praktiken är det sällsynt att båda dessa
förutsättningar föreligger. Denna undantagsregel torde således komma
till användning då det rör sig om mera uppenbara bifallssituationer, dvs.
där talan förs av en enskild och kommunikation med det allmännas
företrädare framstår som en onödig formalitet. De uppenbara fall det
kan bli fråga om borde rätteligen redan ha ändrats vid besluts-
myndighetens omprövning och därmed skulle något mål aldrig ha
anhängiggjorts vid domstol, eftersom ett överklagande förfaller om
myndigheten själv ändrar beslutet så som klaganden begär (28 § förvalt-
ningslagen).

Mot bakgrund av det anförda anser regeringen att regeln i 10 §
andra stycket 2 är för restriktivt utformad för att passa de fall där en
förvaltningsmyndighet är motpart. Enligt regeringens mening bör
domstol ges möjlighet att kunna ändra beslutet utan att kommunicera
överklagandet med beslutsmyndigheten om domstolen finner att
underrättelse är onödig, dvs uppenbarhetsrekvisitet tas bort.

Det bör framhållas att en länsrätts ändring av en förvaltningsmyn-
dighets beslut i nu aktuella situationer aldrig kan vara till den enskildes
nackdel utan alltid måste innebära en förbättring för den enskilde (se
29 § FPL). Möjlighet att underlåta kommunicering bör särskilt kunna
komma till användning om parternas inställning i sak är väl kända och
utredda och det domstolen har att ta ställning till är en ren rättsfråga.

En utökad möjlighet att ändra ett överklagat beslut utan att
kommunicera motparten bör bara gälla om det är en förvaltnings-
myndighet som är motpart och inte i de fall det är en enskild som är
motpart. En enskild blir ju motpart t.ex. om en central myndighet enligt
speciallagstiftning givits rätt att överklaga ett ärende till länsrätt. I
sådana situationer bör det alltjämt krävas att det är uppenbart onödigt
att underrätta motparten - den enskilde - för att kommunicering skall
kunna underlåtas. I sammanhanget bör också uppmärksammas att
reglerna om domstolens utredningsskyldighet i 8 § FPL måste ha iaktta-
gits innan det går att bedöma om domstolen kan avstå från kommu-                85

nikation.

Förslaget innebär att 10 § FPL utökas med en punkt.                Prop. 1995/96:22

Den föreslagna utvidgningen av möjligheten att underlåta kommu-
nikation med det allmänna kommer att få den största praktiska
betydelsen i länsrätt när ett ärende överklagats dit. Om en enskild full-
följer sin talan till kammarrätt betyder det att länsrätten lämnat hans
överklagande utan bifall helt eller delvis. Länsrätten bör då i normal-
fallet inte ha kommunicerat överklagandet med beslutsmyndigheten
enligt 10 § andra stycket 1 FPL. Om kammarrätten då inte överväger
att ändra det överklagade beslutet, skall domstolen inte meddela
prövningstillstånd, varvid länsrättens dom står fast. Någon kommu-
nikation behövs då inte med beslutsmyndigheten enligt 10 § andra
stycket 1 FPL. Om kammarrätten däremot överväger att ändra beslutet
och beviljar prövningstillstånd på den grunden skall den överväga om
det är onödigt att kommunicera med beslutsmyndigheten eller inte. Har
då målet inte kommunicerats i länsrätten torde det endast i undantagsfall
kunna bedömas som onödigt att kommunicera målet i kammarrätten.
Detsamma gäller om kammarrätten väljer att bevilja prövningstillstånd
på någon av de andra grunderna, dvs. prejudikatdispens eller extra-
ordinär dispens. Om det i stället är myndigheten som överklagar läns-
rättens beslut till kammarrätten kan kammarrätten underlåta kommu-
nikation med den enskilde, om prövningstillstånd inte beviljas, på
samma grund som i dag, dvs. att överklagandet inte kommer att bifallas
helt eller delvis. Om prövningstillstånd beviljas kan kommunikation
underlåtas endast om det är uppenbart onödigt. Ytterligare frågeställ-
ningar om skyldigheten att kommunicera överklagandet återkommer vi
till i författningskommentaren (avsnitt 11.3 vid 10 §).

Till muntlig förhandling skall enligt 14 § förvaltningsprocesslagen
kallas sökande eller klagande och den som har att svara i målet. I
lagrådsremissen föreslog regeringen en föreskrift om att målet kan
avgöras även om företrädare för det allmänna uteblir från muntlig
förhandling. Lagrådet har föreslagit en annan lagteknisk lösning som
direkt anknyter till reglerna om kallelse av enskild till muntlig
förhandling. Enligt 14 § FPL får en enskild föreläggas att inställa sig
personligen bl.a. vid påföljd av att hans utevaro inte utgör hinder för
målets vidare handläggning. Regeringen följer Lagrådets förslag och
föreslår att det till 14 § FPL fogas en regel om att företrädare för det
allmänna får föreläggas att inställa sig vid påföljd att utevaron inte utgör
hinder för målets vidare handläggning och avgörande. Mot bakgrund av
de nya regler om tvåpartsprocess som föreslås i avsnitt 6 och att det
inte alltid finns behov av att en förvaltningsmyndighet eller en annan
part som företräder det allmänna aktivt deltar i processen, vill
regeringen betona att det ankommer på domstolen att bedöma om parts
utevaro utgör hinder för målets handläggning och avgörande (se även
författningskommentaren avsnitt 11.3 vid 14 §).

86

8 Nedflyttning av mål från kammarrätt till
länsrätt m.m.

Regeringens förslag: Den första domstolsprövningen av ett stort
antal måltyper som i dag överklagas till kammarrätt som första
domstolsinstans skall i stället överklagas till länsrätt.

Prövningstillstånd skall krävas för dessa måltyper i ledet länsrätt
- kammarrätt.

Utredningens förslag överensstämmer med regeringens. Utredningen
lämnar dock inget förslag såvitt avser frågan om prövningstillstånd.

Remissinstanserna: Remissutfallet är splittrat. Vissa instanser godtar
utredningens förslag i dess helhet, vissa andra avstyrker förslaget helt
eller i vissa delar. De domstolar som yttrat sig särskilt över byggnads-
målen tillstyrker förslaget. Flera instanser påpekar olägenheten med en
för lång instanskedja och några framhåller därför att förslaget i denna
del måste behandlas i samband med frågan om att införa prövnings-
tillstånd i ledet länsrätt - kammarrätt.

Skälen för regeringens förslag:

Bakgrund

En av grundtankarna bakom det reformarbete som på senare år har
bedrivits inom rättsväsendet är att tyngdpunkten i rättskipningen skall
ligga i första instans, dvs. den första domstolsprövningen skall ske i
tingsrätt respektive länsrätt. Principen kan numera sägas vara så gott
som helt genomförd vid de allmänna domstolarna. Arbetet med att flytta
ner målen i instanskedjan från kammarrätterna till länsrätterna har skett
etappvis och närmar sig nu sin slutfas.

En första etapp i genomförandet av Domstolsutredningens förslag om
en ändrad instansordning i de allmänna förvaltningsdomstolarna genom-
fördes per den 1 oktober 1994 (prop. 1993/94:133, bet. 1993/94:JuU24,
rskr. 1993/94:319). I samma lagstiftningsärende behandlades också
frågan om prövningstillstånd i kammarrätt. Lagändringarna innebär att
länsrätt har allmän behörighet att pröva mål som första domstolsinstans
och att generella regler om prövningstillstånd har tagits in i förvalt-
ningsprocesslagen. I det aktuella ärendet flyttades studiestödsmål,
kriminalvårdsmål och körkortsmål ner i instanskedjan samtidigt som
krav på prövningstillstånd i ledet länsrätt - kammarrätt infördes för de
aktuella måltypema.

En andra etapp trädde i kraft den 1 april 1995 (prop. 1994/95:27, bet.
1994/95:JuU6, rskr. 1994/95:165). Reformen var omfettande och avsåg
bl.a. mål om laglighetsprövning av kommunala beslut, mål där
länsstyrelse beslutat som första instans enligt ett 2O-tal olika lagar och
ett stort antal mål som överklagades från regionala och centrala
förvaltningsmyndigheter. Sammanlagt omfattade reformen cirka hundra
olika måltyper.

Prop. 1995/96:22

87

Per den 1 april 1995 flyttades ytterligare ett 60-tal måltyper ned i Prop. 1995/96:22
instanskedjan. Denna etapp omfattade sådana målgrupper där överkla-
gandebestämmelsen finns i förordning (jfr bl.a. SFS 1995:198-237).

Ytterligare måltyper har efter hand, i anslutning till att ändringar
gjorts i den materiella lagstiftningen, forts till länsrätt som första dom-
stolsinstans. Det gäller t.ex. mål enligt ordningslagen (1993:1617),
tobakslagen (1993:581) och lotterilagen (1994:1000).

Med ett fåtal undantag har krav på prövningstillstånd införts i ledet
länsrätt - kammarrätt för de måltyper som flyttats ner från kammarrätt
till länsrätt. Krav på prövningstillstånd har därutöver införts för ett antal
måltyper som sedan tidigare prövades av länsrätt som första domstols-
instans.

Det återstår att flytta ned ytterligare ett antal måltyper från kammar-
rätt till länsrätt innan instansordningsreformen för de allmänna förvalt-
ningsdomstolarna är helt genomförd. Såsom redovisades i prop.
1994/95:27 (s. 154) kräver frågan om nedflyttning av sekretessmål
ytterligare överväganden. I samband därmed kommer instansordningen
för övriga måltyper som berör yttrandefriheten att behandlas. I samma
lagstiftningsärende (s. 159 f.) redovisades också skälen mot att för
närvarande genomföra en ändrad instansordning när det gäller mål från
Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd.

Vi tar i detta ärende upp återstoden av övriga mål som fortfarande
prövas av kammarrätt som första domstolsinstans. Det handlar om ett
stort antal disparata måltyper. Flera av dessa omfattas av Miljöbalks-
utredningens (M 1993:04) uppdrag. Denna utredning skall enligt sina
tilläggsdirektiv om nytt förslag till miljöbalk (dir. 1994:134) bl.a. se
över instansordningen i miljölagstiftningen. Även frågan om den
framtida instansordningen för ärenden enligt plan- och bygglagen
övervägs av Miljöbalksutredningen. Enligt regeringens mening bör detta
inte hindra att instansordningsreformen när det gäller de allmänna
förvaltningsdomstolarna slutförs. Det är angeläget att snarast se till att
de mål som prövas i allmän förvaltningsdomstol prövas av rätt instans.
Vad det handlar om är en nedflyttning av mål som redan prövas av
allmän förvaltningsdomstol. Det bör framhållas att den nu föreslagna
nedflyttningen från kammarrätt till länsrätt inte innebär att Miljöbalks-
utredningens förslag föregrips. En förutsättningslös prövning av hur en
lämplig instansordning för såväl olika miljöärenden som plan- och
byggärenden skall utformas avses således ske när Miljöbalksutred-
ningens förslag föreligger.

De måltyper som nu är aktuella för nedflyttning

Ett stort antal av de mål som fortfarande överklagas direkt till
kammarrätt är mål som prövats av förvaltningsmyndighet och därefter
överprövals av länsstyrelse innan de överklagas till domstol. Det gäller
framför allt mål enligt plan- och bygglagen (1987:10). Vi återkommer
närmare till dessa i det följande. Inom denna grupp faller även mål
enligt 15 kap. 4 § äktenskapsbalken, lagen (1919:426) om flottning i

88

allmän flottled, lagen (1939:608) om enskilda vägar, lagen (1943:459) Prop. 1995/96:22
om tillsyn över hundar och katter, lagen (1966:742) om hotell- och pen-
sionatrörelse, rennäringslagen (1971:437), livsmedelslagen (1971:511),
väglagen (1971:948), lagen (1974:1066) om förfarande med förverkad
egendom och hittegods m.m., utsädeslagen (1976:298), passlagen
(1978:302), lagen (1979:357) om yrkesmässig försäljning av dyrk-
verktyg, epizootilagen (1980:369), lagen (1980:578) om ordningsvakter,
lagen (1980:894) om jaktvårdsområden, lagen (1981:533) om fiske-
vårdsområden, lagen (1982:636) om anordnande av visst automatspel,
lagen (1983:1097) med vissa bestämmelser om larmanläggningar m.m.,
räddningstjänstlagen (1986:1102), djurskyddslagen (1988:534), lagen
(1988:868) om brandfarliga och explosiva varor, begravningslagen
(1990:1144), lagen (1990:1183) om tillfällig försäljning och lagen
(1992:1683) om provtagning på djur, m.m. Gemensamt för denna grupp
av mål är att de i allmänhet har prövats av två förvaltningsmyndigheter

- med länsstyrelsen som överklagandemyndighet - innan de överklagats
till domstol. De målgrupper där länsstyrelsen har en överprövnings-
funktion har en hel del gemensamt. De avser huvudsakligen beslut som
har fettats av en kommunal nämnd. Staten har genom speciallagstiftning
velat åstadkomma en reglering så att samhälleliga intressen på olika
områden blir tillgodosedda. Kommunerna har ålagts att handha upp-
gifterna och staten har tillförsäkrat sig ett inflytande över utvecklingen
bl.a. genom att lägga en tillsynsuppgift på statliga organ. Därvid har
länsstyrelserna regelmässigt valts ut för att utöva den regionala till-
synen. Mot de samhälleliga intressen som framträder på olika områden
får ofta ställas viktiga enskilda intressen, som kan innebära att stora
personliga eller ekonomiska värden står på spel. Det gäller alltså i
prövningen att komma fram till en rimlig avvägning såväl mellan olika
enskilda intressen som mellan enskilda och allmänna intressen. Inslaget
av rättsfrågor är regelmässigt stort i de aktuella målgrupperna. Det kan
t.ex. gälla förordnande av förrättningsman, anställande av syssloman,
utseende av styrelse och uttaxering av bidrag från medlemmar av
vägsamfällighet enligt lagen (1939:608) om enskilda vägar eller mål
enligt livsmedelslagen (1971:511) där Livsmedelsverket kan meddela
förbud och förelägganden - ett sådant kan t.ex. innebära att en i
branschen verksam kan beordras till läkarundersökning - i enskilt fell.

En annan grupp mål som fortfarande prövas av kammarrätt som första
domstolsinstans är vad man kan beteckna som "miljöbalksmål”, dvs.
mål enligt naturvårdslagen (1964:822), miljöskyddslagen (1969:387),
renhållningslagen (1979:596) och hälsoskyddslagen (1982:1080). De har
inte tagits om hand inom ramen för tidigare genomförda reformer
eftersom som det i - det sedermera återkallade - förslaget till miljöbalk
(prop. 1994/95:10) föreslogs att samtliga dessa måltyper skulle flyttas
ner från kammarrätt till länsrätt.

En sista grupp som tas upp i detta ärende och som fortfarande
överklagas från förvaltningsmyndighet direkt till kammarrätt är ett antal
måltyper där den materiella lagstiftningen varit föremål for översyn
under reformens genomförande samt ett antal helt nya måltyper som                 89

tillkommit. Det gäller mål enligt lagen (1967:531) om tryggande av

pensionsutfästelse, produktsäkerhetslagen (1988:1604), lagen (1989:41) Prop. 1995/96:22
om TV-avgift, lagen (1990:613) om miljöavgift på utsläpp av kväve-
oxider vid energiproduktion, lagen (1992:1231) om märkning av
textilier, lagen (1992:1232) om märkning av hushållsapparater, lagen
(1992:1326) om personlig skyddsutrustning för privat bruk, lagen
(1992:1327) om leksakers säkerhet, lagen (1992:1402) om undanförsel
och förstöring, lagen (1992:1512) om elektromagnetisk kompatibilitet,
lagen (1992:1514) om måttenheter, mätningar och mätdon, lagen
(1992:1684) om EEG-handelsgödsel och stiftelselagen (1994:1220).
Gemensamt för de flesta av dessa måltyper är att de avser beslut som
har överklagats från en tillsynsmyndighet.

När det gäller byggnadsmålen vill regeringen - inte minst mot
bakgrund av det stora antal mål det är fråga om - lämna en något
fylligare redovisning.

Plan- och bygglagen (1987:10; PBL) reglerar markanvändning och
byggande. I lagen finns bl.a. bestämmelser om de allmänna intressen
som skall beaktas vid planläggning och vid lokalisering av bebyggelse
samt bestämmelser om krav på byggnader m.m. ur bl.a. estetisk och
teknisk synvinkel. Lagen ger kommunerna en stark ställning när det
gäller frågor som hör samman med bebyggelseutvecklingen i kom-
munen. I princip skall staten kunna bestämma om inriktningen på kom-
munernas planering endast for sådana områden, där markanvändnings-
frågoma är av stor betydelse i ett nationellt perspektiv eller angår flera
kommuner.

Det ankommer på kommunerna att planlägga användningen av mark
och vatten. Detta sker genom fem typer av planer; regionplan, över-
siktsplan, detaljplan, områdesbestämmelser och fastighetsplan. Beslut
som rör översiktsplan och regionplan får överklagas genom kommunal-
besvär till länsrätten sedan den 1 april 1995. Beslut att anta, ändra eller
upphäva detaljplan, fastighetsplan eller områdesbestämmelser överklagas
genom förvaltningsbesvär till länsstyrelsen. Vissa särbestämmelser finns
om vilka som är berättigade att överklaga och prövningens omfattning.
Länsstyrelsens beslut i dessa frågor kan överklagas till regeringen.

Plan- och bygglagen innehåller förutom bestämmelser om planer även
föreskrifter om krav på byggnader och andra anläggningar samt tomter,
allmänna platser m.m. Föreskrifterna är allmänt hållna och avsedda att
preciseras genom föreskrifter av regeringen eller Boverket. Kontrollen
över att dessa föreskrifter liksom gällande planer iakttas i enskilda fall
ankommer på byggnadsnämnden.

Byggnadsnämndens kontroll utövas dels genom tillståndsprövning,
dels genom tillsyn över byggnadsarbeten och dels genom ingripanden
vid överträdelser. För vissa åtgärder krävs tillstånd i form av bygglov,
rivningslov eller marklov. Den som tänker ansöka om bygglov har
möjlighet att hos byggnadsnämnden ansöka om förhandsbesked huruvida
en åtgärd som kräver bygglov kan tillåtas.

Byggnadsnämnden har befogenhet att vidta sanktioner mot den som
överträder vissa bestämmelser i plan- och bygglagen. Sanktionerna
består av dels påföljder i form av avgifter, dels ingripanden i form av                  90

förbud, handräckning och förelägganden.

Byggnadsnämndens beslut om lov och i förhandsbesked kan över- Prop. 1995/96:22
klagas till länsstyrelsen. Länsstyrelsens beslut kan därefter överklagas
till kammarrätten eller regeringen. Fördelningen av ärenden mellan
regeringen och kammarrätten bygger i huvudsak på principen att frågor
om lämplighet eller ändamålsenlighet skall prövas av regeringen, medan
rättsfrågor skall prövas av kammarrätten.

Byggnadsnämnden kan som tidigare nämnts ta ut sanktionsavgifit när
någon har överträtt bestämmelserna i plan- och bygglagen. Det finns tre
avgifter som kan bli aktuella i byggnadsmål. Det är byggnadsavgift som
tas ut när någon vidtar en åtgärd som kräver lov utan att lov
dessförinnan har lämnats. Särskild avgift utgår för andra överträdelser,
t.ex. när någon bygger i strid mot ett lämnat lov. Vid sådant olovligt
byggande som det anses särskilt angeläget att motverka, kan en tilläggs-
avgift tas ut tillsammans med byggnadsavgiften.

Byggnadsnämnden kan även ingripa för att åstadkomma rättelse,
genom att välja mellan att ansöka om särskild handräckning hos
kronofogdemyndigheten eller att förelägga ägaren av fastigheten att
vidta rättelse. Nämnden kan också förelägga den person som försummar
att vidta åtgärder som åvilar denne enligt plan- och bygglagen eller
enligt föreskrifter eller beslut som har meddelats med stöd av plan- och
bygglagen. I båda fallen kan föreläggandet förenas med vite eller med
föreskrift att åtgärden annars utförs av byggnadsnämnden på den
försumliges bekostnad. Frågor om utdömande av vite prövas av länsrätt
efter ansökan av den myndighet som har utfärdat föreläggandet.

Beslut av länsstyrelse enligt plan- och bygglagen kan överklagas till
kammarrätten i vissa särskilt uppräknade fall, bl.a. om beslutet avser
bygglov eller förhandsbesked inom område med detaljplan och vid
påföljder och ingripanden enligt 10 kap.

I den mån länsstyrelsens beslut får överklagas i övriga fall skall
överklagandet göras till regeringen.

När det gäller tillståndsbesluten finns en naturlig gräns mellan kam-
marrätt och regeringen när det gäller om åtgärden skall företas utanför
eller inom område med detaljplan. Om det finns en detaljplan har
markens lämplighet för bebyggelse redan prövats genom planen. I dessa
fall finns det bara rättsliga frågor kvar att pröva, t.ex. om kraven i
3 kap. PBL är uppfyllda eller inte. Inte heller frågor om mindre av-
vikelse från planen anses som en lämplighetsffåga. Sådana ärenden
överklagas, i likhet med ärenden som avser en viss åtgärds förenlighet
med områdesbestämmelser eller fastighetsplan, därför till kammarrätt.

I områden som inte omfattas av detaljplan eller områdesbestämmelser
kan det vara fråga om både lokaliseringsprövning av bebyggelse och om
tillämpning av egenskapskraven i 3 kap. PBL. Regeringen prövar i
dessa fall frågor om förhandsbesked och andra lämplighetsfrågor enligt
2 kap. PBL, medan kammarrätt prövar frågan om en åtgärd skall
betraktas som en kompletteringsåtgärd eller inte.

Ibland kan det i samma ärende vara fråga om både lämplighetsfrågor
och rättsfrågor (s.k. blandade mål). Länsstyrelsens beslut skall även i
dessa fall överklagas till kammarrätt. Kammarrätten avgör dock inte                  91

målet genom dom. I stället överlämnar domstolen målet med eget

yttrande till regeringen ( 9 § lagen om allmänna förvaltningsdomstolar). Prop. 1995/96:22
Under år 1992 kom det till kammarrätterna in 1 030 mål enligt PBL.

Av dessa kom ca 325 in till Kammarrätten i Stockholm, ca 445 till
Kammarrätten i Göteborg, ca 130 till Kammarrätten i Jönköping och ca
135 till Kammarrätten i Sundsvall.

Efter den 1 juli 1995 skall också beslut enligt lagen (1994:847) om
tekniska egenskapskrav på byggnadsverk m.m. överklagas till länsrätt.
Vidare krävs att kammarrätten beviljar prövningstillstånd för att pröva
målet (prop. 1993/94:178, bet. 1993/94:BoU18, rskr. 1993/94:372).
Från samma dag skall länsrätt även pröva frågor om tilläggsavgift, i
stället för allmän domstol, på talan av byggnadsnämnden, 10 kap 8 §
plan- och bygglagen (1987:10). Även för dessa mål krävs att kammar-
rätten beviljar prövningstillstånd för att pröva målet (prop. 1994/95:23,
bet. 1994/95:JuU2, rskr. 1994/95:40). Som tidigare nämnts prövar
länsrätt från och med den 1 april 1995 även sådana byggnadsmål som
kan bli föremål för laglighetsprövning i och med att 13 kap. 1 § PBL
hänvisar till 10 kap. kommunallagen (1991:900).

Flertalet mål flyttas ner

Enligt regeringens mening finns det inte för någon av de här redovisade
måltypema några sådana särdrag som motiverar ett avsteg från att
tillämpa huvudprincipen om att den första domstolsprövningen skall
ligga i länsrätt. Det förhållandet att vissa måltyper förekommer i
mycket liten omfattning utgör inget skäl mot att flytta ned målen
eftersom inte heller kammarrätterna kan anses ha upparbetat någon
särskild kompetens inom dessa områden.

Det finns inte heller några särskilda omständigheter som talar mot att
alla dessa måltyper skulle kunna handläggas av samtliga länsrätter.

Som tidigare nämnts är instansordningen för en stor del av
byggnadsmålen - såväl sådana som nu prövas av regeringen som sådana
som prövas av domstol - föremål för överväganden av Miljöbalks-
utredningen. Det förhållandet att en annan instansordning för dessa mål
kan komma i fråga utgör enligt regeringens mening inte tillräckliga skäl
för att nu inte överväga en nedflyttning i instanskedjan för de mål som
för närvarande prövas av domstol. Ett skäl för att byggnadsmålen nu
bör flyttas ner i instanskedjan är att, såsom redovisats i det föregående,
mål enligt lagen (1994:847) om tekniska egenskapskrav på byggnads-
verk m.m. och sådana byggnadsmål som kan bli föremål för laglighets-
prövning redan har förts ner till länsrätt och att instansordningen för
dessa mål därigenom blir enhetlig. Beträffande byggnadsmålen bör
också framhållas att många av de bedömningar som skall göras är av
sådan beskaffenhet att det är en fördel om domstolen har en god
kunskap om de regionala och lokala förhållandena. Detta tillgodoses på
ett bättre sätt om länsrätt prövar målen i första instans.

Regeringen föreslår därför att de mål som redovisats i det föregående
och som nu prövas av kammarrätt som första domstolsinstans flyttas ner
i instansordningen.

Ingen av de aktuella måltypema föranleder några avvikande regler Prop. 1995/96:22
vad gäller länsrättens sammansättning; t.ex. är byggnadsmålens karaktär
av sådant slag att nämndemannamedverkan är en lämplig ordning.

Nedflyttningen av aktuella måltyper från kammarrätt till länsrätt
innebär att instanskedjan förlängs med en domstolsinstans. Innan ett mål
anhängiggörs i länsrätt har ärendet redan prövats av en myndighet och
i många fall därefter överprövats av länsstyrelsen. Många måltyper,
t.ex. byggnadsmålen handlar ofta om sådana frågor som är mycket
betydelsefulla för den enskilde, det kan även gälla stora ekonomiska
belopp. Den enskilde har därför ofta ett starkt intresse av att få ett
avgörande inom rimlig tid. Ett system med en obegränsad rätt till
prövning i kammarrätt skulle medföra en alltför lång instanskedja för
dessa mål samt en risk för en inte obetydlig tidsutdräkt innan ett
lagakraftvunnet avgörande föreligger. I likhet med vad som gäller för
de måltyper som redan genom tidigare reformer flyttats ned till länsrätt
bör det därför även för nu aktuella måltyper ställas upp ett krav på
prövningstillstånd i ledet länsrätt - kammarrätt.

Förslagen föranleder ändringar i överklagandebestämmelsen i de
angivna lagarna.

De s.k. blandade byggnadsmålen bör länsrätten överlämna till
kammarrätten som i sin tur, i enlighet med vad som gäller i dag,
överlämnar målet med eget yttrande till regeringen. Länsrätts
överlämnande av mål till kammarrätt föranleder en ny bestämmelse i
lagen om allmänna förvaltningsdomstolar (14 a §).

9 Kostnader

Regeringens förslag i detta ärende innebär stora förändringar som berör
alla delar av den allmänna förvaltningsdomstolsorganisationen. Majo-
riteten av de målgrupper som kammarrätten prövade som första
domstolsinstans har genom tidigare reformer flyttats ned till länsrätt. I
och med den nu aktuella reformen är reformeringen av instansordningen
i allt väsentligt genomförd. Som en följd av instansordningsreformen
har regeringen beslutat att avveckla en avdelning vid varje kammarrätt
per den 1 juli 1995 samt ytterligare en avdelning vid Kammarrätten i
Sundsvall per den 1 juli 1996. Den totala besparingen av instans-
ordningsreformen kan beräknas till 22-24 miljoner kronor.

Beloppet avser endast besparingar till följd av nedflyttningen av mål i
instanskedjan. Någon beräkning har således inte gjorts av konsekvenser-
na av att krav på prövningstillstånd i stor omfattning införts i
kammarrätt. I den utsträckning införandet av prövningstillstånd leder till
färre mål och därmed en minskad arbetsbelastning för kammarrätterna
uppstår en viss kostnadsbesparing. Det är emellertid inte möjligt att
uppskatta storleken av besparingen innan en utvärdering av de nya
bestämmelserna har skett. Det är inte meningsfullt att påböija en sådan
utvärdering förrän tidigast våren 1996.

93

Införandet av tvåpartsprocessen kan övergångsvis innebära ökade Prop. 1995/96:22
kostnader för såväl domstolarna som beslutsmyndighetema. Såvitt avser
domstolarna kan de nya reglerna leda till fler överklaganden till
kammarrätterna medan förvaltningsmyndigheterna kan behöva en viss
kompetensförstärkning för att klara processföringen. Myndigheternas
aktiva medverkan kommer dock endast att krävas i vissa fåll när det
skall hållas muntlig förhandling och i övrigt i de fall när domstolen
överväger att ändra ett beslut till den enskildes förmån. Om myn-
digheten medverkar vid muntlig förhandling innebär förslaget för t.ex.
mål om kontant arbetsmarknadsstöd, att det allmännas intressen kan tas
till vara av en lokal myndighet i stället för som i dag den centrala,
vilket innebär besparingar för förvaltningsmyndigheterna och är
kostnadsneutralt för domstolarna. Förvaltningsmyndighetens skriftliga
medverkan i vissa fall innebär i praktiken ingen förändring mot de fall
där de redan i dag yttrar sig utan att vara part.

På längre sikt kan tvåpartsprocessen antas leda till besparingar för
domstolarna och myndigheterna. I och med att myndigheterna får
möjlighet att överklaga länsrätternas beslut kommer praxisbildningen att
förbättras, vilket kan förväntas leda till färre överklaganden och
tydligare handlingsdirektiv till de beslutande myndigheterna. Innan en
utvärdering skett är det inte möjligt att göra någon närmare beräkning
av de ekonomiska konsekvenserna av tvåpartsprocessen. En samman-
fattande bedömning talar dock för att förslaget på sikt kommer att leda
till inte oväsentliga kostnadsminskningar för det allmänna.

10 Ikraftträdande m.m.

Både den nya instansordningen och reglerna om förvaltningsmyndighets
ställning som part bör träda i kraft den 1 februari 1996. För de mål som
avgjorts av förvaltningsmyndighet före ikraftträdandet bör de äldre
reglerna om partsrepresentation och överklagande gälla. I de fäll
ärendet har prövats av två instanser, t.ex. först av en polismyndighet
och sedan av länsstyrelsen, innan ärendet överklagas till domstol bör de
regler om överklagande tillämpas som gällde vid tidpunkten för det
första beslutet.

94

11  Författningskommentar                          Prop.

11.1 Förslaget till lag om ändring i lagen (1959:551) om
beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen
(1962:381) om allmän försäkring

12 §

Tillägget i paragrafens första stycke innebär att partsställningen i mål
om beräkning av pensionsgrundande inkomst förblir densamma som
enligt nuvarande regler.

11.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1962:381) om
allmän försäkring

20 kap. 12 §

Tillägget i paragrafens första stycke innebär att partsställningen i
socialförsäkringsmål förblir densamma som enligt nuvarande regler.

11.3 Förslaget till lag om ändring i lagen (1971:289) om
allmänna förvaltningsdomstolar

14 a §

Paragrafen är ny. I och med att länsrätten blir första instans i mål enligt
plan- och bygglagen kommer även s.k. blandade byggnadsmål att
överklagas till länsrätten. Paragrafen reglerar länsrättens hantering av
de blandade målen. Länsrätten skall lämna över målet till kammar-
rätten. Kammarrätten skall i sådant fall enligt 9 § lagen om allmänna
förvaltningsdomstolar med eget utlåtande överlämna målet till rege-
ringen for prövning. Regleringen innebär i sak ingen förändring av den
ordning som gäller i dag.

11.4 Förslaget till lag om ändring i förvaltningsprocesslagen
(1971:291)

7a§

I paragrafen, som är ny, finns bestämmelser om beslutsmyndighetens
och, när ärendet prövats av flera förvaltningsmyndigheter, den först
beslutande myndighetens ställning i domstolen när myndighetens beslut
överklagas av enskild (jfr avsnitt 6).

I 2 § förvaltningsprocesslagen stadgas att om det i lag eller annan
författning som beslutats av regeringen har meddelats bestämmelse som
avviker från denna lag, gäller den bestämmelsen. En grundförutsättning
för att paragrafen skall bli tillämplig är således att beslutsmyndighetens
ställning i processen inte har reglerats i någon speciallag, såsom t.ex. i
taxeringslagen. I t.ex mål enligt lagen om kontant arbetsmarknadsstöd
har Arbetsmarknadsstyrelsen i dag möjlighet att bestämma om styrelsen
skall vara part i målet enligt 32 a § lagen (1973:371) om kontant

1995/96:22

95

arbetsmarknadsstöd. Enligt den föreslagna ändringen i sistnämnda Prop. 1995/96:22
lagrum (se lagförslag 2.17) skall Arbetsmarknadsstyrelsen kunna överta
rollen som part från den först beslutande myndigheten, dvs.
länsarbetsnämnden. Det betyder att den nu aktuella paragrafen endast
blir tillämplig om Arbetsmarknadsstyrelsen inte väljer att överta
partsställningen. Se vidare i kommentaren till ändringen av lagen
(1973:370) om arbetslöshetsförsäkring (avsnitt 11.5) och avsnitt 11.6,
och 11.7 .

Paragrafen stadgar att den först beslutande myndigheten alltid blir den
enskildes motpart. Det är således den myndigheten som för det all-
männas talan vid domstol. I vissa fall, t.ex. när endast ett processuellt
beslut har överklagats, t.ex. ett beslut om avvisning eller avskrivning
eller ett beslut som har meddelats under pågående handläggning hos
förvaltningsmyndigheten angående t.ex. jäv, kan myndighetens intresse
av att medverka vara begränsat. Myndighetens aktiva medverkan i
sådana processer behöver dock inte bli så omfattande, eftersom dom-
stolen ofta torde anse det onödigt att kommunicera överklagandet med
myndigheten i sådana frågor, (se kommentaren till 10 §) .

Till förebyggande av missuppfattningar - att förvaltningsmyndigheten
betraktas som den enskildes motpart inom ramen för omprövnings-
förfarandet - har i första stycket i enlighet med Lagrådets förslag
angivits att myndigheten är den enskildes motpart sedan handlingarna i
målet överlämnats till domstolen.

Som Lagrådet anför i sitt yttrande bortfaller förvaltningsmyndighetens
ställning som motpart, om ärendet av förvaltningsdomstolen skulle
återförvisas till myndigheten eller denna av annat skäl har att pröva
ärendet efter ett domstolsavgörande. Ärendet skall ju då prövas enligt
förvaltningslagen. Normalt torde därvid gälla att den tjänsteman som
företrätt det allmänna som den enskildes motpart i förvaltnings-
domstolsprocessen enligt 11 § första stycket 2 eller 4 förvaltningslagen
eller grunderna för dessa bestämmelser på grund av jäv blir förhindrad
att handlägga ärendet vid den förnyade prövningen. I och med att den
först beslutande förvaltningsmyndigheten - eller någon annan myndighet
enligt speciallagstiftning - kommer att vara motpart i länsrätten, har
myndigheten rätt att överklaga beslutet om det gått myndigheten emot
enligt reglerna i 33 § förvaltningsprocesslagen. Denna rätt gäller
givetvis också om det är kammarrätten som ändrat ett beslut så att det
gått myndigheten emot.

Paragrafen är inte tillämplig på mål som överklagats från förvaltnings-
myndighet direkt till kammarrätt som första domstolsinstans. Det bety-
der att sådana mål alltjämt kommer att vara enpartsmål om inte parts-
förhållandet reglerats i någon speciallag.

I enlighet med Lagrådets förslag har underrubriken till det avsnitt i
vilken förevarande paragraf placerats givits lydelsen ”Måls anhängig-
görande m.m.”

10 §

I paragrafens andra stycke har införts en ny tredje punkt. Den tidigare
tredje punkten utgör nu paragrafens fjärde punkt.

96

I den nya tredje punkten har införts en speciell undantagsregel för de Prop. 1995/96:22
fall där någon enskild överklagat ett beslut och har en förvaltnings-
myndighet som motpart. Bestämmelsen behandlas även i avsnitt 6.

Enligt den tidigare regleringen kunde domstolen underlåta kommu-
nikation av ansöknings- eller överklagandehandlingar med både enskilda
och företrädare för det allmänna om sådan underrättelse var uppenbart
onödig. I praktiken torde denna undantagsregel hitintills så gott som
uteslutande ha kommit till användning i länsrätt när den enskilde hade
överklagat ett beslut dit, t.ex. vid uppenbara bifållssituationer och en
kommunikation med det allmännas företrädare endast skulle framstå
som en onödig formalitet.

Den nya punkten, som endast reglerar sådana situationer där en
förvaltningsmyndighet är den enskildes motpart, utvidgar domstolens
möjlighet att underlåta kommunikation med myndigheten i situationer
där domstolen överväger att bifålla den enskildes talan helt eller delvis.
Bestämmelsen skall läsas tillsammans med den nya 7 a § som före-
skriver att den myndighet som har beslutat i saken är motpart om den
enskilde överklagar beslutet till länsrätt. Kommunikation med förvalt-
ningsmyndigheten behöver inte ske när domstolen finner det onödigt. I
de allra flesta fallen har beslutsmyndigheten fått del av den enskildes
överklagande i och med rättidsprövningen. Den kan även ge sin stånd-
punkt till känna vid omprövning av ärendet. Domstolen har således
normalt en klar uppfattning om beslutsmyndighetens inställning. En
förutsättning för att ärendet skall få avgöras direkt är att det befintliga
materialet är tillräckligt för att domstolen skall kunna anses ha fullgjort
sin utredningsskyldighet enligt 8 § FPL.

Som nämnts i avsnitt 6 förekommer det att ett ärende har varit
föremål för prövning hos två myndigheter innan det når domstol, t.ex.
att en kommunal nämnds beslut har överprövats av länsstyrelsen. I
dessa fall kommer den primära beslutsmyndigheten inte att kunna ge sin
mening över den enskildes överklagande till känna redan vid ompröv-
ningen eftersom överklagandet ges in till den myndighet som har med-
delat det överklagade beslutet, dvs. besvärsmyndigheten. När domstolen
avser att ändra ett sådant beslut får inskränkningen i skyldigheten att
kommunicera mindre betydelse. Eftersom den enskildes motpart - den
primära beslutsmyndigheten - inte tidigare haft någon möjlighet att
bemöta överklagandet blir utrymmet för domstolen att bedöma en
underrättelse som onödig därför begränsat.

14 §

Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag.

Paragrafen behandlar frågan hur parterna skall kallas till muntlig
förhandling. I paragrafens tidigare lydelse kunde endast en enskild part
föreläggas att inställa sig personligen vid påföljd av att hans utevaro inte
utgör hinder för målets vidare handläggning och avgörande. Motsva-
rande bestämmelse har nu införts för en förvaltningsmyndighet eller
annan part, som enligt föreskrift i lag företräder det allmänna.

Det innebär att om domstolen redan i samband med att kallelse                 97

utfärdas bedömer det som ofrånkomligt att förvaltningsmyndigheten är

7 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 22

företrädd vid förhandlingen, kan detta markeras genom att påföljd av nu Prop. 1995/96:22
angivet slag inte sätts ut eller på annat lämpligt sätt.

Utan att det finns särskilt reglerat gäller att om enskild part eller
företrädare för det allmänna uteblir från en förhandling ankommer det
på domstolen att bedöma huruvida utvaron utgör hinder för målets
handläggning och avgörande.

Möjligheten att avgöra mål när någon av parterna inte är närvarande
torde främst kunna tillämpas i mål av enklare beskaffenhet (jfr 8 § FPL)
eller där domstolen håller förhandlingen på begäran av en enskild part i
ett mål där den enskilde har en mer eller mindre ovillkorlig rätt till
muntlig förhandling.

11.5 Förslaget till lag om ändring i lagen (1973:370) om
arbetslöshetsförsäkring

98 a §
Från och med den 1 oktober 1995 (SFS 1995:708) har Arbetsmarknads-
styrelsen, efter mönster av vad som gäller för Riksförsäkringsverket
inom socialförsäkringsområdet, möjlighet att bestämma om styrelsen
önskar vara part i domstol när en enskild överklagat arbetslöshets-
kassans beslut.

Paragrafen har justerats så att den överensstämmer med den nya
tvåpartsprocessen.

En arbetslöshetskassa utgör ett enskilt subjekt som fullgör förvalt-
ningsuppgifter med stöd av 11 kap. 6 § 3 st regeringsformen, men är
däremot ingen förvaltningsmyndighet. Den generella regleringen i 7 a §
förvaltningsprocesslagen enligt vilken den först beslutande förvalt-
ningsmyndigheten skall vara den enskildes motpart omfattar därför inte
arbetslöshetskassor. Ett tillägg - av samma innebörd som 7 a § förvalt-
ningsprocesslagen - till nu aktuell paragrafs andra stycke första mening
har därför gjorts så att en arbetslöshetskassa blir den enskildes motpart
i processen.

Bestämmelsen i andra stycket andra meningen ger Arbetsmarknads-
styrelsen rätt att föra det allmännas talan i mål om arbetslöshets-
försäkring även om behörigheten primärt i länsrätt och kammarrätt, när
enskild har överklagat till länsrätt, ligger hos arbetslöshetskassan. Om
en arbetslöshetskassa, med stöd av förvaltningsprocesslagen, överklagar
en domstols beslut kan Arbetsmarknadsstyrelsen välja om den önskar
överta partsrollen eller inte. Styrelsen har därigenom också möjlighet att
överklaga i arbetslöshetskassans ställe. Som framgått av avsnitt 6 har
styrelsen i likhet med vad som gäller for övriga centralmyndigheter
möjlighet att genom råd och anvisningar vägleda arbetslöshetskassorna
i fråga om vilka mål som bör föras vidare. I Regeringsrätten skall
styrelsen alltid fora det allmännas talan.

I och med att det alltid kommer att finnas en motpart finns det inte
längre något behov av att särskilt reglera att domstolen skall kunna
förelägga Arbetsmarknadsstyrelsen att svara. Vill domstolen inhämta ett

98

yttande över viss fråga i ett mål där styrelsen inte är part kan det göras Prop. 1995/96:22
med stöd av 24 § förvaltningsprocesslagen.

Paragrafens tredje stycke anger att styrelsen - förutom att den genom
övertagande av arbetslöshetskassans roll enligt andra stycket har rätt att
överklaga beslut som gått kassan emot - har rätt att även till förmån för
en enskild part överklaga en domstols eller en arbetslöshetskassas
beslut.

11.6 Förslaget till lag om ändring i lagen (1973:371) om
kontant arbetsmarknadsstöd

32 a §

Från och med den 1 oktober 1995 har Arbetsmarknadsstyrelsen, efter
mönster av vad som gäller för Riksförsäkringsverket inom social-
försäkringsområdet, möjlighet att bestämma om styrelsen önskar vara
part i domstol när en enskild överklagat länsarbetsnämndens beslut. I
likhet med vad som gäller i mål om arbetslöshetsförsäkring har
paragrafen justerats så att den bättre överensstämmer med den nya
tvåpartsprocessen. Se även kommentaren till 98 a § lagen (1973:370)
om arbetslöshetsförsäkring (avsnitt 11.4).

11.7 Förslaget till lag om ändring i lagen (1974:202) om
beräkning av strafftid m.m.

30 §

Paragrafen är ny. Se kommentaren till 59 a § lagen (1974:203) om
kriminalvård i anstalt (avsnitt 11.8)

11.8 Förslaget till lag om ändring i lagen (1974:203) om
kriminalvård i anstalt

59 a §

Paragrafen är ny. I likhet med vad som gäller för flera andra
centralmyndigheter skall Kriminalvårdsstyrelsen verka för att bestäm-
melserna inom kriminalvården tillämpas likformigt och rättvist.

I paragrafen första stycke regleras Kriminalvårdsstyrelsens möjlighet
att överta lägre myndighets uppgift att föra det allmännas talan. Av det
andra stycket följer att Krimnalvårdsstyrelsen alltid skall föra det
allmännas talan i Regeringsrätten. Se även kommentaren till 98 a §
lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring (avsnitt 11.5).

99

Prop. 1995/96:22

11.9 Förslaget till lag om ändring i lagen (1976:371) om
behandlingen av häktade och anhållna m.fl.

16 d §

Paragrafen är ny. Se kommentaren till 59 a § lagen (1974:203) om
kriminalvård i anstalt (avsnitt 11.7).

11.10     Förslaget till lag om ändring i
produktsäkerhetslagen (1988:1604)

Ändringen i paragrafen är föranledd av att paragrafens tredje stycke av
misstag föll bort i samband med den senaste ändringen av paragrafen
(SFS 1994:610). Den nu gjorda ändringen innebär endast att tredje
stycket åter förs in i lagen.

26 §

Ändringen innebär en anpassning av bestämmelsen till den nya instans-
ordningen och att kammarrätten skall bevilja prövningstillstånd innan
den prövar ett överklagat mål.

11.11      Förslaget till lag om ändring i lagen (1989:41)
om TV-avgift

Ändringen i paragrafen är en följdändring, föranledd av förändrade
regler om utrikesrepresentationen.

21 §

Ändringen innebär en anpassning av bestämmelserna till den nya
instansordningen och reglerna om tvåpartsprocess. Som framgår av den
allmänna motiveringen (avsnitt 6) är den föreslagna tvåpartsprocessen
inte utan särskilda bestämmelser tillämplig på måltyper där en förvalt-
ningsuppgift överlämnas åt ett enskilt subjekt eftersom ett sådant subjekt
inte är en förvaltningsmyndighet. Tillägget i paragrafen innebär att
Radiotjänst i Kiruna Aktiebolag kommer att vara den enskildes motpart
om denne överklagar bolagets beslut till länsrätten.

11.12      Förslaget till lag om ändring i lagen (1994:137)
om mottagande av asylsökande m.fl.

22 §
Paragrafens tidigare tredje stycke har upphävts. Ändringen innebär att
7 a § och 33 § förvaltningsprocesslagen blir tillämpliga såvitt gäller
partsställningen och överklaganderätten vid handläggningen i domstol av

100

mål enligt lagen. Se även kommentaren till 7 a § forvaltningsprocess- Prop. 1995/96:22
lagen (avsnitt 11.3).

11.13     Förslaget till lag om ändring i lagen (1994:451)

om försöksverksamhet med intensivövervakning med
elektronisk kontroll

9a§

Paragrafen är ny. Se kommentaren till 59 a § lagen (1974:203) om
kriminalvård i anstalt (avsnitt 11.7).

11.14     Övriga förslag till lagändringar

Ändringarna innebär en nerflyttning i instansordningen och att kammar-
rätten skall bevilja prövningstillstånd innan de prövar ett överklagat mål
(se avsnitt 8).

Förslagen innefattar vidare vissa språkliga ändringar.

101

Lagrådsremissens lagförslag

1 Förslag till lag om ändring i äktenskapsbalken

Härigenom föreskrivs att 15 kap. 2 och 4 §§ äktenskapsbalken skall
ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                    Föreslagen lydelse

15 kap.

Prop. 1995/96:22

Bilaga 1

Skattemyndighetens beslut i
fråga om hindersprövning får
överklagas hos länsrätten.

Detsamma gäller beslut av
präster inom svenska kyrkan om
förrättande av vigsel.

Länsstyrelsens beslut om
tillstånd till äktenskap eller om
förrättande av vigsel får över-
klagas hos kammarrätten.

§*

Skattemyndighetens beslut i
fråga om hindersprövning får
överklagas hos allmän förvalt-
ningsdomstol.

Detsamma gäller beslut av
präster inom svenska kyrkan om
förrättande av vigsel.

Prövningstillstånd krävs vid
överklagande till kammarrätten.

§2

Länsstyrelsens beslut om
tillstånd till äktenskap eller om
förrättande av vigsel får över-
klagas hos allmän förvaltnings-
domstol. Prövningstillstånd
krävs vid överklagande till
kammarrätten.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996 men tillämpas inte i de
fall där det första beslutet i ärendet fattats dessförinnan.

1 Senaste lydelse 1991:495.

2 Senaste lydelse 1991:495.

102

2 Förslag till lag om ändring i lagen (1919:426) om
flottning i allmän flottled

Härigenom föreskrivs att 84 a § lagen (1919:426) om flottning i all-
män flottled skall ha följande lydelse.

Prop. 1995/96:22

Bilaga 1

Nuvarande lydelse

84

Beslut av länsstyrelsen om ut-
seende eller entledigande av styr-
elseledamot eller revisor i flott-
ningsförening, om föranstaltande
om åtgärd på sådan förenings be-
kostnad, om utseende av förvalt-
are som avses i 82 a § eller med
anledning av sådan förvaltares be-
slut i fråga om återställningsåt-
gärder överklagas hos regeringen
genom besvär.

Beslut av länsstyrelsen enligt
denna lag får i övriga fall över-
klagas hos kammarrätten genom
besvär.

Föreslagen lydelse

a§*

Beslut av länsstyrelsen om ut-
seende eller entledigande av styr-
elseledamot eller revisor i flott-
ningsförening, om föranstaltande
om åtgärd på sådan förenings be-
kostnad, om utseende av förvalt-
are som avses i 82 a § eller med
anledning av sådan förvaltares be-
slut i fråga om återställningsåt-
gärder får överklagas hos rege-
ringen.

Beslut av länsstyrelsen enligt
denna lag får i övriga fall över-
klagas hos allmän förvaltnings-
domstol. Prövningstillstånd krävs
vid överklagande till kammarätten.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996 men tillämpas inte i de fall
där det första beslutet i ärendet fattats dessförinnan.

Senaste lydelse 1983:649.

103

3 Förslag till lag om ändring i lagen (1939:608) om
enskilda vägar

Härigenom föreskrivs att 70, 93, 98 och 107 §§ lagen (1939:608) om
enskilda vägar skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1995/96:22

Bilaga 1

70 §*

Behörig länsstyrelse i frågor enligt detta kapitel är, där annat ej följer
av vad i 27 § stadgats, länsstyrelsen i det län där vägen, varom fråga
är, eller största delen därav är belägen.

Mot länsstyrelsens beslut enligt
18, 19, 48, 51, 52 eller 62 § föres
talan hos kammarrätten genom
besvär.

Talan mot annat beslut av läns-
styrelse enligt detta kapitel föres,
där ej enligt vad ovan stadgats vid
beslutet skall förbliva, hos rege-
ringen genom besvär.

Länsstyrelsens beslut enligt 18,
19, 48, 51, 52 eller 62 §får över-
klagas hos allmän förvaltnings-
domstol. Prövningstillstånd krävs
vid överklagande till kammar-
rätten.

Annat beslut av länsstyrelse en-
ligt detta kapitel överklagas, om
beslutet inte skall stå fast enligt
vad som särskilt föreskrivits ovan,
hos regeringen.

93 §2

Då länsstyrelse meddelat beslut i ärende, som avses i detta kapitel,
skall, utom i fall som avses i fjärde stycket, genom länsstyrelsens
försorg antingen underrättelse om beslutets innehåll i vederbörliga delar
tillställas envar, som beslutet rörer, eller ock beslutet hållas tillgängligt
på lämplig plats inom orten, varom kungörelse skall införas i ortstidning

och översändas till en sådan nämnd

Mot länsstyrelsens beslut enligt
detta kapitel i fråga om skyldighet
för fastighet, som ingår i vägföre-
ning, att bidraga till föreningens
utgifter, om skyldighet att gälda
kostnad för förrättning eller ut-
redning, om föreläggande som
avses i 87 §, om fastställelse av
stadgar eller av beslut om ändring
däri, om meddelande av föreskrift-
er att gälla såsom stadgar, om
förordnande eller entledigande av
syssloman, om ersättning för

som avses i 39 § första stycket.

Länsstyrelsens beslut enligt detta
kapitel i fråga om skyldighet för
fastighet, som ingår i vägförening,
att bidraga till föreningens ut-
gifter, om skyldighet att gälda
kostnad för förrättning eller ut-
redning, om föreläggande som
avses i 87 §, om fastställelse av
stadgar eller av beslut om ändring
däri, om meddelande av föreskrift-
er att gälla såsom stadgar, om
förordnande eller entledigande av
syssloman, om ersättning för

1 Senaste lydelse 1975:677.

2 Senaste lydelse 1991:1674.

104

uppdrag eller om beslut av väg-
forening föres talan hos kammar-
rätten genom besvär.

Talan mot annat beslut av läns-
styrelse enligt detta kapitel föres,
där ej enligt vad nedan föreskrives
vid beslutet skall förbliva, hos
regeringen genom besvär.

över beslut, varigenom läns-
styrelse förordnat forrättningsman
eller sakkunnigt biträde eller
skrivit underställning av utlåtande,
må ej klagas. Ej heller må talan
föras mot länsstyrelses beslut
rörande fastställande av särskilt
värde å fastighet eller mot beslut,
varigenom förrättning återförvisats
till förrättningsmannen. Att talan
ej må föras mot länsstyrelsens
beslut i jävsfråga, följer av vad i
30 och 78 §§ är stadgat.

uppdrag eller om beslut av väg-
fö re ning får överklagas hos allmän
förvaltningsdomstol. Prövnings-
tillstånd krävs vid överklagande
till kammarrätten.

Annat beslut av länsstyrelse
enligt detta kapitel överklagas, om
beslutet inte skall stå fast enligt
vad som föreskrivits i fjärde
stycket, hos regeringen.

Beslut, varigenom länsstyrelse
forordnat forrättningsman eller
sakkunnigt biträde eller skrivit
underställning av utlåtande, får
inte överklagas. Detsamma gäller
länsstyrelses beslut rörande fest-
ställande av särskilt värde å
fastighet eller beslut, varigenom
förrättning återförvisats till för-
rättningsmannen. Att länsstyrel-
sens beslut i jävsfråga inte får
överklagas, följer av bestämmel-
serna i 30 och 78 §§.

Prop. 1995/96:22

Bilaga 1

98 §3

Det åligger envar som äger begagna skogsväg för utforsling av skogs-
produkter mot erläggande av vägavgift att, i den mån styrelsen för
vägsamfalligheten det begär och å tid som styrelsen bestämmer, varje år
till denna lämna skriftliga uppgifter om den mängd skogsprodukter han
under det senaste året transporterat och den mängd han under det kom-
mande året ämnar transportera på olika delar av vägen.

Försummar någon att fullgöra
honom enligt första stycket ålagd
uppgiftsskyldighet, äger länsstyrel-
sen vid vite förelägga honom att
fullgöra sådan skyldighet. Mot
länsstyrelsens beslut föres talan
hos kammarrätten genom besvär.

Försummar någon att fullgöra
honom enligt första stycket ålagd
uppgiftsskyldighet, äger länsstyrel-
sen vid vite förelägga honom att
fullgöra sådan skyldighet. Läns-
styrelsens beslut får överklagas
hos allmän förvaltningsdomstol.
Prövningstillstånd krävs vid över-
klagande till kammarrätten.

107 §4

Mot länsstyrelses beslut enligt Länsstyrelses beslut enligt 100
100 eller 101 § eller om förelägg- eller 101 § eller om föreläggande

3 Senaste lydelse 1971:586.

4 Senaste lydelse 1975:677.

105

ande enligt 106 § föres talan hos
kammarrätten genom besvär.

Talan mot annat beslut av läns-
styrelse enligt detta kapitel föres
hos regeringen genom besvär.

Beslut, varom fråga är i detta
kapitel, skall lända till efterrättel-
se utan hinder av förd klagan, där
ej annorlunda förordnas.

enligt 106 § får överklagas hos
allmän förvaltningsdomstol. Pröv-
ningstillstånd krävs vid överklaga-
nde till kammarrätten.

Annat beslut av länsstyrelse
enligt detta kapitel får överklagas
hos regeringen.

Beslut enligt detta kapitel skall,
om inte annat förordnas, gälla
även om beslutet överklagas.

Prop. 1995/96:22

Bilaga 1

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996 men tillämpas inte i de fall
där det första beslutet i ärendet fattats dessförinnan.

106

4 Förslag till lag om ändring i lagen (1943:459) om
tillsyn över hundar och katter

Härigenom föreskrivs att 9 § lagen (1943:459) om tillsyn över hundar
och katter* skall ha följande lydelse.

Prop. 1995/96:22

Bilaga 1

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Polismyndighetens beslut enligt
denna lag får överklagas hos läns-
styrelsen. Länsstyrelsens beslut får
överklagas hos kammarrätten
genom besvär.

Polismyndighetens beslut enligt
denna lag får överklagas hos läns-
styrelsen. Länsstyrelsens beslut får
överklagas hos allmän förvalt-
ningsdomstol. Prövningstillstånd
krävs vid överklagande till kam-
marrätten.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996 men tillämpas inte i de fall
där det första beslutet i ärendet fattats dessförinnan.

Lagen omtryckt 1987:260.

107

5 Förslag till lag om ändring i lagen (1962:381) om
allmän försäkring

Härigenom föreskrivs att 20 kap. 12 § lagen (1962:381) om allmän
försäkring skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                  Föreslagen lydelse

Prop. 1995/96:22

Bilaga 1

20 kap.

12 §
att

Riksförsäkringsverket har
verka för att bestämmelserna om
den allmänna försäkringen till-
lämpas likformigt och rättvist.
Wrket får, även till förmån för
enskild part, överklaga domstols
och allmän försäkringskassas
beslut samt begära ändring enligt
10 al.

I mål, där en enskild part hos
länsrätten överklagar en allmän
försäkringskassas beslut, bestäm-
mer Riksförsäkringsverket om
verket skall vara part i målet.
Detsamma gäller i mål i kammar-
rätten, där en enskild part över-
klagat länsrättens beslut. Även om
Riksförsäkringsverket beslutat att
inte vara part, får domstolen
förelägga verket att svara i målet,
om det finns särskilda skäl.

Den omständigheten att Riks-
försäkringsverket inte varit part i
domstolen hindrar inte verket att
överklaga domstolens beslut. Om
en enskild överklagar kammar-
rättens beslut, är verket alltid
motpart.

Riksförsäkringsverket har att
verka för att bestämmelserna om
den allmänna försäkringen till-
lämpas likformigt och rättvist.

Riksförsäkringsverket får överta
försäkringskassans uppgift att i
länsrätten och kammarrätten föra
det allmännas talan. Riksförsäk-
ringsverket för det allmännas talan
i Regeringsrätten.

Xbrket får, även till förmån för
enskild part, överklaga domstols
och allmän försäkringskassas
beslut samt begära ändring enligt
10 a §.

Senaste lydelse 1991:215.

108

Denna lag träder i kraft 1 januari 1996. För beslut som har meddelats
av försäkringskassan före ikraftträdandet gäller äldre bestämmelser.

Prop. 1995/96:22

Bilaga 1

109

6 Förslag till lag om ändring i naturvårdslagen
(1964:822)

Härigenom föreskrivs att 40 § naturvårdslagen (1964:822) skall ha
följande lydelse.

Prop. 1995/96:22

Bilaga 1

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

40 §*

En kommunal myndighets beslut enligt denna lag får överklagas hos

länsstyrelsen.

Beslut av annan statlig myndig-
het än regeringen i ärende enligt
13 §, 14 § tredje stycket, 17 §,
20 § andra stycket, 21 §, 22 §,
24 §, 24 a §, 39 § såvitt avser
annat än handräckning eller 47 §
får överklagas hos kammarrätten.
Beslut i övrigt enligt denna lag av
annan statlig myndighet än rege-
ringen får överklagas hos rege-
ringen.

Beslut av annan statlig myndig-
het än regeringen i ärende enligt
13 §, 14 § tredje stycket, 17 §,
20 § andra stycket, 21 §, 22 §,
24 §, 24 a §, 39 § såvitt avser
annat än handräckning eller 47 §
får överklagas hos allmän förvalt-
ningsdomstol. Beslut i övrigt en-
ligt denna lag av annan statlig
myndighet än regeringen får
överklagas hos regeringen. Pröv-
ningstillstånd krävs vid överkla-
gande till kammarrätten.

Statens naturvårdsverk får överklaga beslut enligt denna lag eller
enligt bestämmelser som meddelats med stöd av lagen.

Finner en myndighet att den inte kan helt bifålla en framställning från
Fortifikationsverket eller Vägverket om undantag som avses i 16 §
fjärde stycket, skall ärendet hänskjutas till regeringens prövning.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996 men tillämpas inte i de fåll
där det första beslutet i ärendet fåttats dessförinnan.

Senaste lydelse 1994:854.

110

7 Förslag till lag om ändring i lagen (1966:742) om
hotell- och pensionatrörelse

Härigenom föreskrivs att 22 § lagen (1966:742) om hotell- och pensio-
natrörelse skall ha följande lydelse.

Prop. 1995/96:22

Bilaga 1

Nuvarande lydelse

22

Talan mot polismyndighetens
beslut enligt denna lag föres hos
länsstyrelsen genom besvär.

Talan mot länsstyrelsens beslut
enligt 13 § föres hos regeringen
genom besvär.

Mot annat beslut av länsstyrelsen
enligt denna lag föres talan hos
kammarrätten genom besvär.

Föreslagen lydelse

§*

Polismyndighetens beslut enligt
denna lag får överklagas hos läns-
styrelsen.

Länsstyrelsens beslut enligt 13 §
får överklagas hos regeringen.

Annat beslut av länsstyrelsen
enligt denna lag får överklagas
hos allmän förvaltningsdomstol.
Prövningstillstånd krävs vid över-
klagande till kammarrätten.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996 men tillämpas inte i de fall
där det första beslutet i ärendet fattats dessförinnan.

Senaste lydelse 1975:599.

111

8 Förslag till lag om ändring i lagen (1967:531) om
tryggande av pensionsutfästelse m.m.

Härigenom föreskrivs att 33 § lagen (1967:531) om tryggande av
pensionsutfästelse m.m. skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelese

Prop. 1995/96:22

Bilaga 1

33 §‘

Tillsynsmyndighetens beslut enligt 22 § får överklagas hos regeringen.

I fråga om överklagande av annat beslut av tillsynsmyndigheten enligt
denna lag tillämpas 9 kap. 11 § första-tredje styckena stiftelselagen.

Skattemyndighetens beslut enligt Skattemyndighetens beslut enligt
11 § tredje stycket får överklagas 11 § tredje stycket får överklagas
hos kammarrätten.                 hos allmän förvaltningsdomstol.

Prövningstillstånd krävs vid över-
klagande till kammarrätten.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996 men tillämpas inte i de fall
där det första beslutet i ärendet fattats dessförinnan.

Senaste lydelse 1994:1223.

112

9 Förslag till lag om ändring i miljöskyddslagen
(1969:387)

Härigenom föreskrivs att 48 § miljöskyddslagen (1969:387) skall ha
följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1995/96:22

Bilaga 1

48 §'

Om inte något annat framgår av andra-femte styckena, får beslut
enligt denna lag överklagas

1. hos länsstyrelsen, om beslutet har meddelats av en sådan nämnd
som avses i 38 §,

2. hos koncessionsnämnden, om beslutet har meddelats av Statens

naturvårdsverk eller länsstyrelsen,

3. hos regeringen, om beslutet har meddelats av Koncessionsnämnden.

Koncessionsnämndens beslut i ett dit överklagat ärende får inte
överklagas.

Länsstyrelsens beslut i frågor som avses i 8 a § andra och tredje
styckena får överklagas hos regeringen.

Beslut i fråga om ersättning för
kostnader enligt 14  § femte

stycket andra meningen eller 43 §
tredje stycket eller beslut i fråga
om förbud vid vite enligt 51 § får
överklagas hos kammarrätten.

Beslut i fråga om ersättning för
kostnader enligt 14  § femte

stycket andra meningen eller 43 §
tredje stycket eller beslut i fråga
om förbud vid vite enligt 51 § får
överklagas hos allmän förvalt-
ningsdomstol. Prövningstillstånd
krävs vid överklagande till kam-
marrätten.

Särskilda bestämmelser om överklagande av beslut i frågor om
miljöskyddsavgift finns i 59-62 §§.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996 men tillämpas inte i de fall
där det första beslutet i ärendet fattats dessförinnan.

1 Senaste lydelse 1992:604.

113

8 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 22

10 Förslag till lag om ändring i lagen (1971:289) om        Prop. 1995/96:22

allmänna förvaltningsdomstolar                                 Bilaga 1

Härigenom föreskrivs att det i lagen (1971:289) om allmänna
förvaltningsdomstolar skall införas en ny paragraf, 14 a §, av följande
lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

14 a §

Innefattar ett överklagande även
en fråga som det ankommer på
regeringen att avgöra skall läns-
rätten överlämna målet till
kammarrätten för handläggning
enligt 9 §.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996.

114

11 Förslag till lag om ändring i förvaltningsprocesslagen
(1971:291)

Härigenom föreskrivs i fråga om förvaltningsprocesslagen (1971:291)
dels att 10 och 14 §§ skall ha följande lydelse,

dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 7 a §, av följande
lydelse.

Prop. 1995/96:22

Bilaga 1

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

7 a §

Om en enskild överklagar en
förvaltningsmyndighets beslut skall
den myndighet som först beslutade
i saken vara den enskildes mot-
part.

Första stycket gäller inte i fråga
om beslut som överklagas direkt
hos kammarrätt.

10 §

Ansöknings- eller besvärshandling eller annan handling, varigenom
mål anhängiggörs, och det som hör till den skall tillställas motpart eller
annan mot vilken åtgärd ifrågasätts. Mottagaren skall föreläggas att
svara inom viss tid vid påföljd att målet ändå kan komma att avgöras.

Underrättelse enligt första Underrättelse enligt första
stycket behövs ej,                    stycket behövs inte,

1. om det inte finns anledning anta att talan kommer att bifällas helt

eller delvis,

2. om underrättelse annars är
uppenbart onödig eller

3.  om det kan befaras att
underrättelse skulle avsevärt för-
svåra genomförandet av beslut i
målet.

2. om underrättelse annars är
uppenbart onödig,

3. om motparten är en förvalt-
ningsmyndighet och en under-
rättelse är onödig eller

4. om det kan befaras att under-

rättelse skulle avsevärt försvåra

genomförandet av beslut i målet.

14 §

Till muntlig förhandling skall
kallas sökande eller klagande och
den som har att svara i målet.
Enskild får föreläggas att inställa
sig personligen vid vite eller vid
påföljd av att hans utevaro ej
utgör hinder for målets vidare
handläggning och avgörande.

Till muntlig förhandling skall
kallas sökande eller klagande och
den som har att svara i målet.
Enskild får föreläggas att inställa
sig personligen vid vite eller vid
påföljd av att hans utevaro inte
utgör hinder för målets vidare
handläggning och avgörande.

Uteblir den enskildes motpart

115

och är motparten en sådan förvalt-
ningsmyndighet som avses i 7 a §
avgör domstolen om utevaron
utgör hinder för målets vidare
handläggning och avgörande.
Detsamma gäller annan motpart
som enligt föreskrift i lag före-
träder det allmänna.

Prop. 1995/96:22

Bilaga 1

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996. För beslut som har
meddelats före ikraftträdandet gäller äldre bestämmelser. Detsamma
gäller om beslutet har överprövats av en annan förvaltningsmyndighet
efter ikraftträdandet.

116

12 Förslag till lag om ändring i rennäringslagen
(1971:437)

Härigenom föreskrivs att 99 § rennäringslagen (1971:437)‘ skall ha
följande lydelse.

Prop. 1995/96:22

Bilaga 1

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

99 §
Länsstyrelsens beslut enligt 1,
12, 17, 21, 39, 43, 50, 62, 65 a
och 71 §§, 72 § andra och tredje
styckena samt 74, 79, 80, 93 och
97 §§ denna lag får överklagas
hos kammarrätten. Länsstyrelsens
beslut att bevilja registrering av
renmärken får dock inte över-
klagas.

Länsstyrelsens beslut enligt 1,
12, 17, 21, 39, 43, 50, 62, 65 a
och 71 §§, 72 § andra och tredje
styckena samt 74, 79, 80, 93 och
97 §§ denna lag får överklagas
hos allmän förvaltningsdomstol.
Länsstyrelsens beslut att bevilja
registrering av renmärken får dock
inte överklagas. Prövningstillstånd
krävs vid överklagande till kam-
marrätten.

Länsstyrelsens beslut i övrigt enligt denna lag får överklagas hos
Statens jordbruksverk.

Jordbruksverkets beslut får överklagas hos regeringen. Verkets beslut
i en överklagad fråga som avser upplåtelse av rätt till jakt efter älg får
dock överklagas endast av sameby.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996 men tillämpas inte i de fall
där det första beslutet i ärendet fattats dessförinnan.

1 Lagen omtryckt 1993:36.

117

13 Förslag till lag om ändring i livsmedelslagen
(1971:511)

Härigenom föreskrivs att 34 och 35 §§ livsmedelslagen (1971:511)’
skall ha följande lydelse.

Prop. 1995/96:22

Bilaga 1

Nuvarande lydelse

34 §

Talan mot beslut enligt denna
lag av länsstyrelse föres genom
besvär hos kammarrätten.

35 §

Mot beslut, som Statens livs-
medelsverk i särskilt fall meddelat
enligt denna lag eller med stöd av
regeringens förordnande enligt
lagen, föres talan hos kammar-
rätten genom besvär.

Talan mot annat beslut, som
Statens livsmedelsverk meddelat
enligt lagen eller med stöd av
regeringens förordnande enligt
lagen, föres hos regeringen genom
besvär. För tillvaratagande av
konsumentintresset inom livs-
medelsområdet får talan mot
sådant beslut föras av organisa-
tion, vilken är att anse som central
arbetstagarorganisation enligt
lagen (1976:580) om medbestäm-
mande i arbetslivet eller mot-
svarande sammanslutning på
arbetsgivarsidan.

Föreslagen lydelse

Länsstyrelsens beslut enligt

denna lag får överklagas hos
allmän förvaltningsdomstol. Pröv-
ningstillstånd krävs vid överkla-
gande till kammarrätten.

Beslut, som Statens livsmedels-

verk i särskilt fåll meddelat enligt
denna lag eller med stöd av
regeringens förordnande enligt
lagen, får överklagas hos allmän
förvaltningsdomstol. Prövnings-
tillstånd krävs vid överklagande
till kammarrätten.

Annat beslut, som Statens
livsmedelsverk meddelat enligt
lagen eller med stöd av rege-
ringens förordnande enligt lagen,
får överklagas hos regeringen. För
tillvaratagande av konsument-
intresset inom livsmedelsområdet
får ett sådant beslut överklagas av
organisation, vilken är att anse
som central arbetstagarorganisa-
tion enligt lagen (1976:580) om
medbestämmande i arbetslivet
eller motsvarande sammanslutning
på arbetsgivarsidan.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996 men tillämpas inte i de fall
där det första beslutet i ärendet fattats dessförinnan.

Lagen omtryckt 1989:461.

118

14 Förslag till lag om ändring i väglagen (1971:948)
Härigenom föreskrivs att 74 § väglagen (1971:948)* skall ha följande
lydelse.

Prop. 1995/96:22

Bilaga 1

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

74

Länsstyrelsens beslut enligt 37,
38, 45-47 §, 48 § andra stycket,
52, 53 § eller 64 § andra stycket
får överklagas hos kammarrätten
genom besvär.

§

Länsstyrelsens beslut enligt 37,
38, 45-47 §, 48 § andra stycket,
52, 53 § eller 64 § andra stycket
får överklagas hos allmän för-
valtningsdomstol. Prövningstill-
stånd krävs vid överklagande till
kammarrätten.

Andra beslut av länsstyrelsen enligt denna lag än som avses i första
stycket får överklagas hos regeringen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996 men tillämpas inte i de fall
där det första beslutet i ärendet lättats dessförinnan.

Lagen omtryckt 1987:459.

119

15 Förslag till lag om ändring i lagen (1973:370) om
arbetslöshetsförsäkring

Härigenom föreskrivs att 98 a § lagen (1973:370) om arbetslöshets-
försäkring skall ha följande lydelse.

Lydelse enligt SFS 1995:708        Föreslagen lydelse

Prop. 1995/96:22

Bilaga 1

98 a §

Arbetsmarknadsstyrelsen skall
verka för att bestämmelserna i
denna lag tillämpas likformigt och
rättvist. Styrelsen får överklaga en
domstols och en arbetslöshets-
kassas beslut i ärenden om
medlemmars rätt till ersättning
eller medlemskap.

I mål, där enskild part hos
allmän förvaltningsdomstol över-
klagar en arbetslöshetskassas be-
slut, bestämmer Arbetsmarknads-
styrelsen om styrelsen skall vara
part i målet. Detsamma gäller i
mål i kammarrätten, där enskild
part överklagat länsrättens beslut.
Även om Arbetsmarknadsstyrelsen
beslutat att inte vara part, får
domstolen förelägga styrelsen att
svara i målet, om det finns
särskilda skäl.

Den omständigheten att Arbets-
marknadsstyrelsen inte varit part i
domstolen hindrar inte styrelsen
från att överklaga domstolens
beslut. Om en enskild part över-
klagar kammarrättens beslut, är
styrelsen alltid motpart.

Arbetsmarknadsstyrelsen skall
verka för att bestämmelserna i
denna lag tillämpas likformigt och
rättvist.

I mål, där en enskild part hos
allmän förvaltningsdomstol över-
klagar en arbetslöshetskassas be-
slut, är kassan den enskildes
motpart. Arbetsmarknadsstyrelsen
får överta arbetslöshetskassans
uPPgft ätt i länsrätten och kam-
marrätten föra det allmännas
talan. Arbetsmarknadsstyrelsen för
det allmännas talan i Regerings-
rätten.

Styrelsen får, även till förmån
för enskild part, överklaga en
domstols och en arbetslöshets-
kassas beslut i ärenden om
medlemmars rätt till ersättning
eller medlemskap.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996. För beslut som meddelats
av en arbetslöshetskassa före ikraftträdandet gäller äldre bestämmelser.

120

16 Förslag till lag om ändring i lagen (1973:371) om
kontant arbetsmarknadsstöd

Härigenom föreskrivs att 32 a § lagen (1973:371) om kontant
arbetsmarknadsstöd skall ha följande lydelse.

Lydelse enligt SFS 1995:709        Föreslagen lydelse

Prop. 1995/96:22

Bilaga 1

32 a §

Arbetsmarknadsstyrelsen skall
verka för att bestämmelserna i
denna lag tillämpas likformigt och
rättvist. Styrelsen får överklaga en
domstols och en länsarbetsnämnds
beslut i ärenden om rätt till
ersättning.

I mål, där enskild part hos
allmän förvaltningsdomstol över-
klagar en länsarbetsnämnds beslut,
bestämmer Arbetsmarknadsstyrel-
sen om styrelsen skall vara part i
målet. Detsamma gäller mål i
kammarrätten, där enskild part
överklagat länsrättens beslut. Även
om Arbetsmarknadsstyrelsen be-
slutat att inte vara part, får
domstolen förelägga styrelsen att
svara i målet, om det finns
särskilda skäl.

Den omständigheten att Arbets-
marknadsstyrelsen inte varit part i
domstolen hindrar inte styrelsen
från att överklaga domstolens
beslut. Om en enskild part över-
klagar kammarrättens beslut, är
styrelsen alltid motpart.

Arbetsmarknadsstyrelsen skall
verka för att bestämmelserna i
denna lag tillämpas likformigt och
rättvist.

Arbetsmarknadsstyrelsen får
överta länsarbetsnämndens uppgift
att i länsrätten och kammarrätten
föra det allmännas talan. Arbets-
marknadsstyrelsen för det allmän-
nas talan i Regeringsrätten.

Styrelsen får, även till förmån
for enskild part, överklaga en
domstols och en länsarbetsnämnds
beslut i ärenden om rätt till
ersättning.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996. För beslut som har
meddelats av en länsarbetsnämnd före ikraftträdandet gäller äldre
bestämmelser.

121

17 Förslag till lag om ändring i lagen (1974:202) om
beräkning av strafftid m.m.

Härigenom föreskrivs att det i lagen (1974:202) om beräkning av
strafftid m.m. skall inforas en ny paragraf, 30 §, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse                  Föreslagen lydelse

30 §

Kriminalvårdsstyrelsen får överta
uppgiften enligt 7 a § förvaltnings-
processlagen (1971:291) att i läns-
rätt och kammarrätt föra det
allmännas talan.

Kriminalvårdsstyrelsen för det
allmännas talan i Regeringsrätten.

Prop. 1995/96:22

Bilaga 1

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996 men tillämpas inte i de fall
där det första beslutet i ärendet fattats dessförinnan.

122

18 Förslag till lag om ändring i lagen (1974:203) om
kriminalvård i anstalt

Prop. 1995/96:22

Bilaga 1

Härigenom föreskrivs att det i lagen (1974:203) om kriminalvård i
anstalt skall införas en ny paragraf, 59 a §, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

59 a §

Kriminalvårdsstyrelsen får överta
uppgiften enligt 7 a § förvaltnings-
processlagen (1971:291) att i läns-
rätt och kammarrätt föra det
allmännas talan.

Kriminalvårdsstyrelsen för det
allmännas talan i Regeringsrätten.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996 men tillämpas inte i de fall
där det första beslutet i ärendet fettats dessförinnan.

123

19 Förslag till lag om ändring i lagen (1974:1066) om
förfarande med förverkad egendom och hittegods m.m.

Härigenom föreskrivs att 9 § lagen (1974:1066) om förfarande med
förverkad egendom och hittegods m.m. skall ha följande lydelse.

Prop. 1995/96:22

Bilaga 1

Nuvarande lydelse

9

Mot polismyndighets beslut i
ärende om utlämnande av egen-
dom enligt 7 § första stycket föres
talan hos länsstyrelsen genom
besvär. Mot länsstyrelsens beslut i
sådant ärende samt mot rikspolis-
styrelsens beslut i ärende som
avses i 8 § tredje stycket föres
talan hos kammarrätt genom
besvär.

Föreslagen lydelse

§

Polismyndighetens beslut i
ärende om utlämnande av egen-
dom enligt 7 § första stycket för
överklagas hos länsstyrelsen.
Länsstyrelsens beslut i sådant
ärende samt Rikspolisstyrelsens
beslut i ärende som avses i 8 §
tredje stycket för överklagas hos
allmän förvaltningsdomstol. Pröv-
ningstillstånd krävs vid överkla-
gande till kammarrätten.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996 men tillämpas inte i de fall
där det första beslutet i ärendet fettats dessförinnan.

124

20 Förslag till lag om ändring i utsädeslagen (1976:298)

Härigenom föreskrivs att 9 § utsädeslagen (1976:298) skall ha följande
lydelse.

Nuvarande lydelse                  Föreslagen lydelse

9 §'

Tillsynsmyndighetens beslut Tillsynsmyndighetens beslut
enligt 3 a § tredje stycket får enligt 3 a § tredje stycket får
överklagas hos kammarrätten. överklagas hos allmän förvalt-
ningsdomstol. Prövningstillstånd
krävs vid överklagande till kam-
marrätten.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996 men tillämpas inte i de fall
där det första beslutet i ärendet fettats dessförinnan.

Senaste lydelse 1992:1682.

Prop. 1995/96:22

Bilaga 1

125

21 Förslag till lag om ändring i lagen (1976:371) om        prOp. 1995/96:22

behandlingen av häktade och anhållna m.fl.                     Bilaga 1

Härigenom föreskrivs att det i lagen (1976:371) om behandlingen av

häktade och anhållna m.fl. skall införas en ny paragraf, 16 d §, av
följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

16 d §

Kriminalvårdsstyrelsen får överta
uppgiften enligt 7 a § förvaltnings-
processlagen (1971:291) att i läns-
rätt och kammarrätt föra det
allmännas talan.

Kriminalvårdsstyrelsen för det
allmännas talan i Regeringsrätten.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996 men tillämpas inte i de fall
där det första beslutet i ärendet fattats dessförinnan.

126

22 Förslag till lag om ändring i passlagen (1978:302)

Härigenom föreskrivs att 27 och 28 §§ passlagen (1978:302) skall ha
följande lydelse.

Prop. 1995/96:22

Bilaga 1

Nuvarande lydelse

27 |

Passmyndighetens anmaning enligt
överklagas.

I annat fall än som avses i första
stycket får passmyndighetens
beslut enligt denna lag överklagas
genom besvär hos länsstyrelsen,
om beslutet har meddelats av
polismyndigheten, och hos kam-
marrätten, om beslutet har med-
delats av en passmyndighet utom
riket.

Beslut av länsstyrelsen enligt
denna lag får överklagas hos
kammarrätten genom besvär.
Grundas beslutet på att passtill-
stånd har vägrats eller på att
framställning enligt 24 eller 25 §
har gjorts hos passmyndigheten,
får beslutet dock inte överklagas.

28

Mot beslut av övervaknings-
nämnd enligt denna lag förs talan
genom besvär hos kriminal-
vårdsnämnden eller den hovrätt,
hos vilken klaganden skulle ha
kunnat anföra besvär över beslut
som avses i 37 kap. 8 § brotts-
balken.

En chefsöverläkares beslut om
anmälan enligt 20 § 1 får inte
överklagas. Socialstyrelsens beslut
enligt denna lag får överklagas
hos kammarrätten.

Föreslagen lydelse

5*

17 § att överlämna pass får inte

I annat fall än som avses i första
stycket får passmyndighetens
beslut enligt denna lag överklagas
hos länsstyrelsen, om beslutet har
meddelats av polismyndigheten,
och hos allmän förvaltningsdom-
stol, om beslutet har meddelats av
en passmyndighet utomlands.

Beslut av länsstyrelsen enligt
denna lag får överklagas hos
allmän förvaltningsdomstol. Grun-
das beslutet på att passtillstånd har
vägrats eller på att framställning
enligt 24 eller 25 § har gjorts hos
passmyndigheten, får beslutet
dock inte överklagas.

Prövningstillstånd krävs vid
överklagande till kammarrätten.

§2

Beslut av övervakningsnämnd
enligt denna lag får överklagas
hos kriminalvård snämnden eller
den hovrätt, hos vilken klaganden
skulle ha kunnat överklaga beslut
som avses i 37 kap. 8 § brotts-
balken.

En chefsöverläkares beslut om
anmälan enligt 20 § 1 får inte
överklagas. Socialstyrelsens beslut
enligt denna lag får överklagas
hos allmän förvaltningsdomstol.

1 Senaste lydelse 1985:931.

2 Senaste lydelse 1991:1963.

127

Prövningstillstånd krävs vid Prop. 1995/96:22

överklagande till kammarrätten. Bilaga 1

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996 men tillämpas inte i de fall
där det första beslutet i ärendet fattats dessförinnan.

128

23 Förslag till lag om ändring i lagen (1979:357) om
yrkesmässig försäljning av dyrkverktyg

Härigenom föreskrivs att 8 § lagen (1979:357) om yrkesmässig
försäljning av dyrkverktyg skall ha följande lydelse.

Prop. 1995/96:22

Bilaga 1

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Polismyndighetens beslut över-
klagas hos länsstyrelsen genom
besvär.

Länsstyrelsens beslut överklagas
hos kammarrätten genom besvär.

Polismyndighetens beslut över-
klagas hos länsstyrelsen.

Länsstyrelsens beslut får över-
klagas hos allmän förvaltnings-
domstol. Prövningstillstånd krävs
vid överklagande till kammar-
rätten.

Beslut enligt denna lag som rör annat än återkallelse av tillstånd skall
gälla omedelbart, om ej annat föreskrivs. Om det finns särskilda skäl
for det, får föreskrivas att beslut om återkallelse av tillstånd skall gälla
omedelbart.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996 men tillämpas inte i de fall
där det första beslutet i ärendet fattats dessförinnan.

129

9 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 22

24 Förslag till lag om ändring i renhållningslagen
(1979:596)

Härigenom föreskrivs att 26 § renhållningslagen (1979:596) skall ha
följande lydelse.

Prop. 1995/96:22

Bilaga 1

Nuvarande lydelse

26

En kommunal nämnds beslut
enligt denna lag överklagas hos
länsstyrelsen genom besvär.

Länsstyrelsens beslut överklagas
hos kammarrätten genom besvär.
Regeringen kan dock föreskriva
att vissa beslut skall överklagas
hos regeringen genom besvär.

Föreslagen lydelse

§

En kommunal nämnds beslut
enligt denna lag överklagas hos
länsstyrelsen.

Länsstyrelsens beslut överklagas
hos allmän förvaltningsdomstol.
Regeringen kan dock föreskriva
att vissa beslut skall överklagas
hos regeringen.

Prövningstillstånd krävs vid
överklagande till kammarrätten.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996 men tillämpas inte i de fall
där det första beslutet i ärendet fattats dessförinnan.

130

25 Förslag till lag om ändring i epizootilagen (1980:369)

Härigenom föreskrivs att 14 § epizootilagen (1980:369) skall ha
följande lydelse.

Prop. 1995/96:22

Bilaga 1

Nuvarande lydelse

14

En veterinärs beslut enligt 4 §
får överklagas hos länsstyrelsen
genom besvär.

Länsstyrelsens beslut och Jord-
bruksverkets beslut i särskilt fall
får överklagas hos kammarrätten
genom besvär.

Andra beslut av Jordbruksverket
får överklagas hos regeringen
genom besvär.

Beslut som avses i första och
andra styckena gäller med omedel-
bar verkan, om ej annat förord-
nas.

Föreslagen lydelse

En veterinärs beslut enligt 4 §
får överklagas hos länsstyrelsen.

Länsstyrelsens beslut och Jord-
bruksverkets beslut i särskilt fall
får överklagas hos allmän för-
valtningsdomstol. Prövningstill-
stånd krävs vid överklagande till
kammarrätten.

Andra beslut av Jordbruksverket
får överklagas hos regeringen.

Beslut som avses i första och
andra styckena gäller med omedel-
bar verkan, om inte något annat
beslutas.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996 men tillämpas inte i de fall
där det första beslutet i ärendet fettats dessförinnan.

Senaste lydelse 1991:394.

131

26 Förslag till lag om ändring i lagen (1980:578) om
ordningsvakter

Härigenom föreskrivs att 10 § lagen (1980:578) om ordningsvakter
skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                  Föreslagen lydelse

Prop. 1995/96:22

Bilaga 1

10

Beslut som en polismyndighet har
får överklagas hos länsstyrelsen.

Beslut som en länsstyrelse eller
Rikspolisstyrelsen har meddelat
enligt denna lag får överklagas
hos kammarrätten.

§'

meddelat i ärenden enligt denna lag

Beslut som en länsstyrelse eller
Rikspolisstyrelsen har meddelat
enligt denna lag får överklagas
hos allmän förvaltningsdomstol.
Prövningstillstånd krävs vid över-
klagande till kammarrätten.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996 men tillämpas inte i de fäll
där det första beslutet i ärendet fattats dessförinnan.

Senaste lydelse 1989:150.

132

27 Förslag till lag om ändring i lagen (1980:894) om
j aktvårdsområden

Härigenom föreskrivs att 34 § lagen (1980:894) om jaktvårdsområden
skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                  Föreslagen lydelse

Prop. 1995/96:22

Bilaga 1

34 §

Länsstyrelsens beslut enligt
denna lag får överklagas hos kam-
marrätten genom besvär.

Då beslut som länsstyrelsen eller
kammarrätten meddelar enligt
denna lag angår så många att
avskrift av beslutet inte lämpligen
kan tillställas envar av dem, skall
meddelande om beslutet införas i
ortstidning. Tiden för överklagan-
de skall räknas från den dag då
kungörandet har skett.

Länsstyrelsens beslut skall gälla
utan hinder av att det har över-
klagats, om inte kammarrätten
förordnar annat.

Länsstyrelsens beslut enligt
denna lag får överklagas hos
allmän förvaltningsdomstol. Pröv-
ningstillstånd krävs vid överkla-
gande till kammarrätten.

Då beslut som länsstyrelsen,
länsrätten eller kammarrätten
meddelar enligt denna lag angår så
många att en kopia av beslutet inte
lämpligen kan tillställas var och en
av dem, skall meddelande om be-
slutet införas i ortstidning. Tiden
för överklagande skall räknas från
den dag då kungörandet har skett.

Länsstyrelsens beslut skall gälla
även om det har överklagats, om
inte domstol beslutar annat.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996 men tillämpas inte i de fall
där det första beslutet i ärendet fattats dessförinnan.

133

28 Förslag till lag om ändring i lagen (1981:533) om
fiskevårdsområden

Härigenom föreskrivs att 32 § lagen (1981:533) om fiskevårds-
områden skall ha följande lydelse.

Prop. 1995/96:22

Bilaga 1

Nuvarande lydelse

32

Länsstyrelsens beslut enligt
denna lag får överklagas hos kam-
marrätten genom besvär.

Då beslut som länsstyrelsen eller
kammarrätten meddelar enligt
denna hg angår så många att
avskrift av beslutet inte lämpligen
kan tillställas envar av dem, skall
meddelande om beslutet införas i
ortstidning. Tiden för överklagan-
de skall räknas från den dag då
kungörandet har skett.

Länsstyrelsens beslut skall gälla
utan hinder av att det har över-
klagats, om inte kammarrätten
förordnar annat.

Föreslagen lydelse

§

Länsstyrelsens beslut enligt
denna lag får överklagas hos
allmän förvaltningsdomstol. Pröv-
ningstillstånd krävs vid över-
klagande till kammarrätten.

Då beslut som länsstyrelsen,
länsrätten eller kammarrätten
meddelar enligt denna lag angår så
många att en kopia av beslutet inte
lämpligen kan tillställas var och en
av dem, skall meddelande om be-
slutet införas i ortstidning. Tiden
för överklagande skall räknas från
den dag då kungörandet har skett.

Länsstyrelsens beslut skall gälla
även om det har överklagats, om
inte domstol beslutar annat.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996 men tillämpas inte i de fall
där det första beslutet i ärendet fattats dessförinnan.

134

29 Förslag till lag om ändring i lagen (1982:636) om
anordnande av visst automatspel

Härigenom föreskrivs att 11 § lagen (1982:636) om anordnande av
visst automatspel skall ha följande lydelse.

Prop. 1995/96:22

Bilaga 1

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

11 §*

Socialnämndens beslut enligt denna lag får överklagas hos länsstyrel-

sen.

Länsstyrelsens beslut i fråga om
vitesföreläggande får inte över-
klagas. Andra beslut av länsstyrel-
sen får överklagas hos kammar-
rätten.

Länsstyrelsens beslut i fråga om
vitesföreläggande får inte över-
klagas. Andra beslut av länsstyrel-
sen får överklagas hos allmän
förvaltningsdomstol. Prövnings-
tillstånd krävs vid överklagande
till kammarrätten.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996 men tillämpas inte i de fåll
där det första beslutet i ärendet lättats dessförinnan.

Senaste lydelse 1990:104.

135

30 Förslag till lag om ändring i hälsoskyddslagen
(1982:1080)

Härigenom föreskrivs att 25 § hälsoskyddslagen (1982:1080) skall ha
följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1995/96:22

Bilaga 1

25 §'

Ett beslut av en sådan nämnd som avses i 4 § i en fråga som regleras
i denna lag eller i bestämmelser som meddelats med stöd av lagen får
överklagas hos länsstyrelsen.

Länsstyrelsens beslut får över- Länsstyrelsens beslut får över-
klagas hos kammarrätten genom klagas hos allmän förvaltnings-
besvär.                              domstol. Prövningstillstånd krävs

vid överklagande till kammar-
rätten.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996 men tillämpas inte i de fåll
där det första beslutet i ärendet fattats dessförinnan.

1 Senaste lydelse 1991:1669.

136

31 Förslag till lag om ändring i lagen (1983:1097) med
vissa bestämmelser om larmanläggningar m.m.

Härigenom föreskrivs att 12 § lagen (1983:1097) med vissa bestäm-
melser om larmanläggningar m.m. skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Polismyndighetens beslut enligt
denna lag får överklagas hos läns-
styrelsen genom besvär.

Länsstyrelsens beslut får över-
klagas hos kammarrätten genom
besvär.

Ett föreläggande enligt 8 § första

§

Polismyndighetens beslut enligt
denna lag får överklagas hos läns-
styrelsen.

Länsstyrelsens beslut får över-
klagas hos allmän förvaltnings-
domstol. Prövningstillstånd krävs
vid överklagande till kammar-
rätten.

ycket får inte överklagas särskilt.

Prop. 1995/96:22

Bilaga 1

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996 men tillämpas inte i de fäll
där det första beslutet i ärendet fattats dessförinnan.

137

32 Förslag till lag om ändring i räddningstjänstlagen
(1986:1102)

Härigenom föreskrivs att 60 § räddningstjänstlagen (1986:1102)' skall
ha följande lydelse.

Prop. 1995/96:22

Bilaga 1

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

60 §

Ett beslut av en räddningsledare om fullgörande av tjänsteplikt enligt
44 § eller om ingrepp i annans rätt enligt 45 § får överklagas hos läns-
styrelsen. I övrigt får räddningsledarens beslut med stöd av denna hg
eller föreskrifter som meddelats med stöd av lagen inte överklagas.

En kommunal nämnds beslut enligt denna lag eller enligt föreskrifter
som meddelats med stöd av lagen får överklagas hos länsstyrelsen.

Länsstyrelsens beslut får över-
klagas hos kammarrätten.

Andra tillsynsmyndigheters be-
slut får överklagas hos kammar-
rätten. Detsamma gäller en statlig
myndighets beslut enligt 45 och
47 §§.

Länsstyrelsens och andra till-
synsmyndigheters beslut får över-
klagas hos allmän förvaltnings-
domstol. Detsamma gäller en stat-
lig myndighets beslut enligt 45
och 47 §§. Prövningstillstånd
krävs vid överklagande till kam-
marrätten.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996 men tillämpas inte i de fall
där det första beslutet i ärendet fattats dessförinnan.

Lagen omtryckt 1992:948.

138

33 Förslag till lag om ändring i djurskyddslagen
(1988:534)

Härigenom föreskrivs att 38 § djurskyddslagen (1988:534) skall ha
följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1995/96:22

Bilaga 1

38 §'

Beslut av en kommunal nämnd enligt denna lag eller enligt bestäm-
melser som meddelats med stöd av lagen får överklagas hos länsstyrel-

sen.

Beslut, som annan statlig myn-
dighet än regeringen i särskilt fåll
meddelat enligt lagen eller med
stöd av regeringens förordnande
enligt lagen, får överklagas hos
kammarrätten.

Annat beslut som Jordbruksverket
delat enligt lagen eller med stöd av i
får överklagas hos regeringen.

Beslut, som annan statlig myn-
dighet än regeringen i särskilt fall
meddelat enligt lagen eller med
stöd av regeringens förordnande
enligt lagen, får överklagas hos
allmän förvaltningsdomstol. Pröv-
ningstillstånd krävs vid över-
klagande till kammarrätten.
eller annan statlig myndighet med-
egeringens förordnande enligt lagen

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996 men tillämpas inte i de fall
där det första beslutet i ärendet fattats dessförinnan.

Senaste lydelse 1991:1688.

139

34 Förslag till lag om ändring i produktsäkerhetslagen
(1988:1604)

Härigenom föreskrivs att 9 och 26 §§ produktsäkerhetslagen
(1988:1604) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1995/96:22

Bilaga 1

9 §‘

Har en näringsidkare utfört en tjänst så att särskild risk for skada på
person eller egendom uppkommit kan Marknadsdomstolen ålägga
honom att återkalla tjänsten från dem, åt vilka tjänsten utförts.
Detsamma gäller i fråga om dem som innehar egendom som tjänsten
avsett. Återkallelsen skall ske i en omfattning som är skälig med hänsyn
till behovet av att förebygga skadefäll.

Åläggandet skall avse att näringsidkaren själv avhjälper det fel som
skaderisken hänför sig till eller lämnar ersättning för felets avhjälpande
genom annan. När ersättning utgår, skall den, om så behövs, täcka även
kostnaden för att återställa den egendom som tjänsten avsett i
ursprungligt skick.

Vid återkallelse enligt första
stycket tillämpas 8 § tredje stycket
första - tredje meningarna.

26 §

Följande beslut enligt denna lag får inte överklagas,

1. beslut av konsumentverket enligt 4 § andra stycket andra meningen,

2. beslut av en tillsynsmyndighet enligt 14, 16 eller 17 §,

3. beslut av konsumentombudsmannen enligt 17 §,

4. beslut av en tillsynsmyndighet eller av konsumentombudsmannen
om anmaning enligt 19 § första stycket första meningen eller om
vitesföreläggande efter sådan anmaning,

5. beslut av konsumentombudsmannen om informations-, förbuds-
eller återkallelseföreläggande enligt 22 §,

6. beslut av konsumentombudsmannen eller av en tillsynsmyndighet
enligt 25 §.

Beslut av en tillsynsmyndighet Beslut av en tillsynsmyndighet
eller av konsumentombudsmannen eller av konsumentombudsmannen

i annan fråga som avses i 19 §
eller av en tillsynsmyndighet i en
fråga som avses i 24   §

första-tredje styckena överklagas
hos kammarrätten.

Detsamma gäller beslut av en
tillsynsmyndighet enligt före-

i annan fråga som avses i 19 §
eller av en tillsynsmyndighet i en
fråga som avses i 24   §

första-tredje styckena överklagas
hos allmän förvaltningsdomstol.

Detsamma gäller beslut av en
tillsynsmyndighet enligt före-

Senaste lydelse 1994:610.

140

skrifter som avses i 24 § fjärde skrifter som avses i 24 § fjärde Prop. 1995/96:22

stycket.

stycket.                                Bilaga 1

Prövningstillstånd krävs vid
överklagande till kammarrätten.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996 men tillämpas inte i de fall
där det första beslutet i ärendet fattats dessförinnan.

141

35 Förslag till lag om ändring i lagen (1989:41) om
TV-avgift

Härigenom föreskrivs att 6 och 21 §§ lagen (1989:41) om TV-avgift
skall ha följande lydelse.

Prop. 1995/96:22

Bilaga 1

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

TV-avgift betalas inte for TV-mottagare som

1. innehas av någon som är
anställd vid en utländsk be-
skickning eller ett lönat konsulat,
om det har beslutats av regeringen
eller den myndighet som rege-
ringen bestämmer att avgift inte
skall betalas för mottagaren,

2. har förts in i riket för tillfälligt bruk och är tullfri,

3. innehas på prov under högst 15 dagar, eller

4. är varaktigt undanställd eller obrukbar såvitt gäller tid efter det att
förhållandet skriftligen har anmälts till bolaget av den avgiftsskyldige.

1. innehas av någon som är
anställd vid en utländsk be-
skickning eller ett karriärkonsulat,
om det har beslutats av regeringen
eller den myndighet som rege-
ringen bestämmer att avgift inte
skall betalas for mottagaren,

21 §

Bolagets beslut i ärenden om
omprövning enligt 15 § får över-
klagas hos kammarrätten. I övrigt
får bolagets beslut inte överklagas.

Även om ett beslut enligt första
stycket första meningen överkla-
gas, skall bolaget ändra beslutet,
om det är uppenbart oriktigt.
Denna skyldighet gäller dock inte,
om klaganden begär att beslutet
tills vidare inte skall gälla eller
om bolaget har överlämnat hand-
lingarna i ärendet till kammar-
rätten.

Bolagets beslut i ärenden om
omprövning enligt 15 § får över-
klagas hos allmän förvaltnings-
domstol. Bolaget skall därvid vara
den enskildes motpart. I övrigt får
bolagets beslut inte överklagas.

Prövningstillstånd krävs vid
överklagande till kammarrätten.

Även om ett beslut enligt första
stycket första meningen överkla-
gas, skall bolaget ändra beslutet,
om det är uppenbart oriktigt.
Denna skyldighet gäller dock inte,
om klaganden begär att beslutet
tills vidare inte skall gälla eller
om bolaget har överlämnat hand-
lingarna i ärendet till länsrätten.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996 men tillämpas inte i de fall
där det första beslutet i ärendet fettats dessförinnan.

142

36 Förslag till lag om ändring i lagen (1990:613) om
miljöavgift på utsläpp av kväveoxider vid energiproduktion

Härigenom föreskrivs att 9 § lagen (1990:613) om miljöavgift på
utsläpp av kväveoxider vid energiproduktion skall ha följande lydelse.

Prop. 1995/96:22

Bilaga 1

Nuvarande lydelse

9

Beslut som annan myndighet än
regeringen i särskilt fall meddelat
i fråga om tillgodoföring enligt
8 §, får överklagas hos kammar-
rätten.

Föreslagen lydelse

§

Beslut som annan myndighet än
regeringen i särskilt fall meddelat
i fråga om tillgodoföring enligt
8 §, får överklagas hos allmän
förvaltningsdomstol. Prövnings-
tillstånd krävs vid överklagande
till kammarrätten.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996 men tillämpas inte i de fall
där det första beslutet i ärendet fattats dessförinnan.

143

37 Förslag till lag om ändring i begravningslagen
(1990:1144)

Härigenom föreskrivs att 9 kap. 7 § begravningslagen (1990:1144)
skall ha följande lydelse.

Prop. 1995/96:22

Bilaga 1

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

9 kap. 7 §

Länsstyrelsens beslut i ett över- Länsstyrelsens beslut i ett över-
klagat ärende får överklagas hos klagat ärende får överklagas hos
kammarrätten.                      allmän förvaltningsdomstol.

Hos kammarrätten får även Detsamma gäller länsstyrelsens
överklagas länsstyrelsens beslut      beslut

- i ärende som avses i 5 kap. 4 §,

- om förfarande med aska enligt 5 kap. 5 § andra stycket,

- om flyttning av gravsatt stoft eller aska enligt 6 kap. 2 § andra

stycket, och

- om överflyttning eller upphörande av gravrätt enligt 7 kap. 34 §.
Prövningstillstånd krävs vid

överklagande till kammarrätten.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996 men tillämpas inte i de fall
där det första beslutet i ärendet fattats dessförinnan.

144

38 Förslag till lag om ändring i lagen (1990:1183) om
tillfällig försäljning

Härigenom föreskrivs att 13 § lagen (1990:1183) om tillfällig för-
säljning skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                  Föreslagen lydelse

13 §

En kommunal nämnds beslut i ärenden om tillstånd enligt denna lag
får överklagas hos länsstyrelsen.

Länsstyrelsens beslut får över- Länsstyrelsens beslut får över-
klagas hos kammarrätten.           klagas hos allmän förvaltnings-

domstol. Prövningstillstånd krävs
vid överklagande till kammar-
rätten.

Prop. 1995/96:22

Bilaga 1

Denna hg träder i kraft den 1 januari 1996 men tillämpas inte i de fall
där det första beslutet i ärendet fattats dessförinnan.

145

10 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 22

39 Förslag till lag om ändring i lagen (1992:1231) om
märkning av textilier

Härigenom föreskrivs att 6 § lagen (1992:1231) om märkning av
textilier skall ha följande lydelse.

Prop. 1995/96:22

Bilaga 1

Nuvarande lydelse

6

Tillsynsmyndighetens beslut i
enskilda fall enligt denna lag eller
enligt föreskrifter som har med-
delats med stöd av lagen får över-
klagas hos kammarrätten.

Föreslagen lydelse

§

Tillsynsmyndighetens beslut i
enskilda fall enligt denna lag eller
enligt föreskrifter som har med-
delats med stöd av lagen får över-
klagas hos allmän förvaltnings-
domstol. Prövningstillstånd krävs
vid överklagande till kammar-
rätten.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996 men tillämpas inte i de fell
där det första beslutet i ärendet fettats dessförinnan.

146

40 Förslag till lag om ändring i lagen (1992:1232) om
märkning av hushållsapparater

Härigenom föreskrivs att 7 § lagen (1992:1232) om märkning av
hushållsapparater skall ha följande lydelse.

Prop. 1995/96:22

Bilaga 1

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Tillsynsmyndighetens beslut i
enskilda fell enligt denna lag eller
enligt föreskrifter som har med-
delats med stöd av lagen får över-
klagas hos kammarrätten.

Tillsynsmyndighetens beslut i
enskilda fell enligt denna lag eller
enligt föreskrifter som har med-
delats med stöd av lagen får över-
klagas hos allmän förvaltnings-
domstol. Prövningstillstånd krävs
vid överklagande till kammar-
rätten.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996 men tillämpas inte i de fell
där det första beslutet i ärendet fettats dessförinnan.

147

41 Förslag till lag om ändring i lagen (1992:1326) om
personlig skyddsutrustning for privat bruk

Härigenom föreskrivs att 13 § lagen (1992:1326) om personlig
skyddsutrustning för privat bruk skall ha följande lydelse.

Prop. 1995/96:22

Bilaga 1

Nuvarande lydelse

13

Tillsynsmyndighetens beslut i
enskilda fell enligt 6 § eller enligt
föreskrifter som har meddelats
med stöd av 7 § får överklagas
hos kammarrätten.

Föreslagen lydelse

§

Tillsynsmyndighetens beslut i
enskilda fell enligt 6 § eller enligt
föreskrifter som har meddelats
med stöd av 7 § får överklagas
hos allmän förvaltningsdomstol.
Prövningstillstånd krävs vid över-
klagande till kammarrätten.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996 men tillämpas inte i de fell
där det första beslutet i ärendet fettats dessförinnan.

148

42 Förslag till lag om ändring i lagen (1992:1327) om
leksakers säkerhet

Prop. 1995/96:22

Bilaga 1

Härigenom föreskrivs att 12 § lagen (1992:1327) om leksakers
säkerhet skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

12

Tillsynsmyndighetens beslut i
enskilda fall enligt 5 § eller enligt
föreskrifter som har meddelats
med stöd av 6 § får överklagas
hos kammarrätten.

Tillsynsmyndighetens beslut i
enskilda fall enligt 5 § eller enligt
föreskrifter som har meddelats
med stöd av 6 § får överklagas
hos allmän förvaltningsdomstol.
Prövningstillstånd krävs vid över-
klagande till kammarrätten.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996 men tillämpas inte i de fall
där det första beslutet i ärendet fattats dessförinnan.

149

11 Riksdagen 1995/96. 1 sand. Nr 22

43 Förslag till lag om ändring i lagen (1992:1402) om
undanförsel och förstöring

Härigenom föreskrivs att 20 § lagen (1992:1402) om undanförsel och
förstöring skall ha följande lydelse.

Prop. 1995/96:22

Bilaga 1

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

20 §

Beslut av en myndighet med stöd av 8 eller 9 § får inte överklagas.

Beslut av en myndighet enligt 11 Beslut av en myndighet enligt 11
och 12 §§ får överklagas till kam- och 12 §§ får överklagas hos
marrätten.                         allmän förvaltningsdomstol. Pröv-

ningstillstånd krävs vid överkla-
gande till kammarrätten.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996 men tillämpas inte i de fall
där det första beslutet i ärendet fattats dessförinnan.

150

44 Förslag till lag om ändring i lagen (1992:1512) om
elektromagnetisk kompatibilitet

Härigenom föreskrivs att 5 § lagen (1992:1512) om elektromagnetisk
kompatibilitet skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

En tillsynsmyndighets beslut
enligt denna lag eller enligt före-
skrifter som har meddelats med

En tillsynsmyndighets beslut
enligt denna lag eller enligt före-
skrifter som har meddelats med

stöd av lagen får överklagas hos
kammarrätten.

stöd av lagen får överklagas hos
allmän förvaltningsdomstol. Pröv-
ningstillstånd krävs vid överkla-
gande till kammarrätten.

Beslut om förbud gäller omedelbart och får verkställas utan hinder av

att det inte vunnit laga kraft.

Prop. 1995/96:22

Bilaga 1

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996 men tillämpas inte i de fall
där det första beslutet i ärendet fettats dessförinnan.

151

45 Förslag till lag om ändring i lagen (1992:1514) om
måttenheter, mätningar och mätdon

Härigenom föreskrivs att 7 § lagen (1992:1514) om måttenheter,
mätningar och mätdon skall ha följande lydelse.

Prop. 1995/96:22

Bilaga 1

Nuvarande lydelse

7

En tillsynsmyndighets beslut
enligt denna lag eller enligt före-
skrifter som har meddelats med
stöd av lagen får överklagas hos
kammarrätten.

Föreslagen lydelse

§

En tillsynsmyndighets beslut
enligt denna lag eller enligt före-
skrifter som har meddelats med
stöd av lagen får överklagas hos
allmän förvaltningsdomstol. Pröv-
ningstillstånd krävs vid över-
klagande till kammarrätten.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996 men tillämpas inte i de fell
där det första beslutet i ärendet fettats dessförinnan.

152

46 Förslag till lag om ändring i lagen (1992:1683) om
provtagning på djur, m.m.

Härigenom föreskrivs att 11 § lagen (1992:1683) om provtagning på
djur, m.m.1 skall ha följande lydelse.

Prop. 1995/96:22

Bilaga 1

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

11 §2

Beslut av en kommunal nämnd enligt denna lag eller enligt föreskrifter
som meddelats med stöd av lagen får överklagas hos länsstyrelsen.

Beslut som annan statlig myndig-
het än regeringen i enskilda fall
meddelat enligt lagen eller enligt
föreskrifter som meddelats med
stöd av lagen får överklagas hos
kammarrätten.

Beslut som annan statlig myndig-
het än regeringen i enskilda fell
meddelat enligt lagen eller enligt
föreskrifter som meddelats med
stöd av lagen får överklagas hos
allmän förvaltningsdomstol. Pröv-
ningstillstånd krävs vid överkla-
gande till kammarrätten.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996 men tillämpas inte i de fell
där det första beslutet i ärendet fettats dessförinnan.

1 Senaste lydelse av lagens rubrik 1993:1487.

2 Senaste lydelse 1993:1482.

153

47 Förslag till lag om ändring i lagen (1992:1684) om
EEG-handelsgödsel

Härigenom föreskrivs att 10  § lagen (1992:1684) om

EEG-handelsgödsel skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1995/96:22

Bilaga 1

10 §

Länsstyrelsens beslut i ärende som avses i 5 § första stycket eller 6 §

får överklagas hos Jordbruksverket.

Beslut av Jordbruksverket i
sådana ärenden får överklagas hos
kammarrätten.

Beslut av Jordbruksverket i
sådana ärenden får överklagas hos
allmän förvaltningsdomstol. Pröv-
ningstillstånd krävs vid överkla-
gande till kammarrätten.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996 men tillämpas inte i de fall
där det första beslutet i ärendet fattats dessförinnan.

154

48 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:137) om
mottagande av asylsökande m.fl.

Härigenom föreskrivs att 22 § lagen (1994:137) om mottagande av
asylsökande m.fl. skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                  Föreslagen lydelse

22 §'

Invandrarverkets eller socialnämndens beslut enligt denna lag får
överklagas hos allmän förvaltningsdomstol.

Invandrarverkets beslut får överklagas hos länssträtten i det län där
utlänningen vistades när beslutet fettades.

Beslut enligt denna lag får

överklagas endast av den enskilde.

Beslut i fråga om bistånd enligt denna lag gäller omedelbart.

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996 men tillämpas inte i de fell
där det första beslutet i ärendet fettats dessförinnan.

Senaste lydelse 1995:103.

Prop. 1995/96:22

Bilaga 1

155

49 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:451) om        prOp. 1995/96:22

försöksverksamhet med intensivövervakning med elektronisk Bilaga 1
kontroll

Härigenom föreskrivs att det i lagen (1994:451) om försökverksamhet

med intensivövervakning med elektronisk kontroll skall införas en ny
paragraf, 9 a §, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

9a§

Kriminalvårdsstyrelsen får överta
uppgiften enligt 7 a § förvaltnings-
processlagen (1971:291) att i
länsrätt och kammarrätt föra det
allmännas talan.

Kriminalvårdsstyrelsen för det
allmännas talan i Regeringsrätten.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996 men tillämpas inte i de fall
där det första beslutet i ärendet fattats dessförinnan.

156

50 Förslag till lag om ändring i stiftelselagen (1994:1220)

Härigenom föreskrivs att 9 kap. 11 § stiftelselagen (1994:1220) skall
ha följande lydelse.

Prop. 1995/96:22

Bilaga 1

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

§

Tillsynsmyndighetens beslut en-
ligt denna lag får överklagas hos
allmän förvaltningsdomstol. Detta
gäller
väcka
första
första

kap. 6 § tredje stycket.

dock inte beslut om att
talan enligt 5 kap. 4 §
stycket eller 9 kap. 6 §
stycket eller beslut enligt 9

7 eller 8 § gäller även om de

9 kap.

11

Tillsynsmyndighetens beslut en-
ligt denna lag får överklagas hos
kammarrätten. Detta gäller dock
inte beslut om att väcka talan
enligt 5 kap. 4 § första stycket
eller 9 kap. 6 § första stycket eller
beslut enligt 9 kap. 6 § tredje
stycket.

Tillsynsmyndighetens beslut enligt 4 kap. 8 §, 6 kap. 4 § eller 5 §
andra stycket, 9 kap. 5 § första stycket 3, i den del beslutet avser
verkställighetsförbud, eller 9 kap.
överklagas.

Om tillsynsmyndighetens beslut
överklagas, skall tillsynsmyndig-
heten föra talan för det allmänna.
Överklagas kammarrättens beslut
av tillsynsmyndigheten, skall över-
klagandet ha kommit in inom tre
veckor från den dag då det över-
klagade beslutet meddelades.

Länsstyrelsens beslut enligt 9 §
överklagas hos kammarrätten.
Bestämmelserna i tredje stycket
om tillsynsmyndigheten och dess
beslut gäller i sådant fell läns-
styrelsen och dess beslut.

Om tillsynsmyndighetens beslut
överklagas, skall tillsynsmyndig-
heten föra talan för det allmänna.
Överklagas domstolens beslut av
tillsynsmyndigheten, skall överkla-
gandet ha kommit in inom tre
veckor från den dag då det över-
klagade beslutet meddelades.

Länsstyrelsens beslut enligt 9 §
överklagas hos allmänn förvalt-
ningsdomstol. Bestämmelserna i
tredje stycket om tillsynsmyndig-
heten och dess beslut gäller i
sådant fell länsstyrelsen och dess
beslut.

Prövningstillstånd krävs vid
överklagande till kammarrätten.

157

51 Förslag till lag om ändring i lagen (1995:000) om
ändring i plan- och bygglagen (1987:10)

Härigenom föreskrivs att 13 kap. 4 § och ikraftträdande- och över-
gångsbestämmelserna till lagen (1995:000) om ändring i plan- och
bygglagen (1987:10)’ skall ha följande lydelse.

Prop. 1995/96:22

Bilaga 1

Lydelse enligt prop. 1994/95:230 Föreslagen lydelse

13 kap. 4 §

Länsstyrelsens beslut enligt 12 kap. 2 § huruvida prövning skall ske
eller ej och länsstyrelsens förordnande enligt 12 kap. 4 § första stycket
samt länsstyrelsens beslut enligt 12 kap. 4 § andra stycket att lov eller
förhandsbesked inte skall gälla får inte överklagas.

Andra beslut av länsstyrelsen
enligt denna lag än de som anges i
första stycket får överklagas
genom besvär hos kammarrätten
om beslutet avser

Andra beslut av länsstyrelsen
enligt denna lag än de som anges i
första stycket får överklagas hos
allmän förvaltningsdomstol om
beslutet avser

1. bygglov eller förhandsbesked inom område med detaljplan,

2. bygglov eller förhandsbesked inom område som inte omfattas av
detaljplan och överklagandet avser frågan om åtgärderna utgör
kompletteringsåtgärder enligt 8 kap. 13 §, uppfyller kraven i 3 kap.
eller strider mot områdesbestämmelser,

3. rivningslov eller marklov och överklagandet avser frågan om
åtgärderna strider mot en detaljplan eller områdesbestämmelser,

4. förordnanden enligt 6 kap. 19 § att avstå eller upplåta mark eller
enligt 6 kap. 22 § om skyldighet att bekosta anläggande av gator och
vägar samt anordningar för vattenförsöijning och avlopp,

5. ingripanden mot försumlig arbetsledare enligt 9 kap. 3 § fjärde
stycket,

6. påföljder och ingripanden enligt 10 kap.,

7. debitering av avgifter som anges i 11 kap. 5 §,

hos regeringen i övriga fell.

Prövningstillstånd krävs vid
överklagande till kammarrätten.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996.

2. Beträffande ärenden som avgjorts av kommunen före ikraftträdan-
det skall äldre bestämmelser tillämpas utom såvitt avser 3 kap. 14 §.

Lagen omtryckt 1992:1769.

158

3. 13 kap. 4 § tillämpas inte i
sin nya lydelse i de fall där det
första beslutet i ärendet fattats
dessförinnan.

Prop. 1995/96:22

Bilaga 1

159

Lagrådet

Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1995-09-14

Närvarande: f.d. regeringsrådet Bertil Voss, justitierådet Johan Munck,
regeringsrådet Karl-Ingvar Rundqvist.

Enligt en lagrådsremiss den 21 juni 1995 (Justitiedepartementet) har
regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till lag om
ändring i förvaltningsprocesslagen (1971:291) med flera lagförslag.

Förslagen har inför Lagrådet föredragits av kammarrättsassessorn
Thomas Rolén.

Förslagen föranleder följande yttrande av Lagrådet'.

Det i remissen föreslagna tvåpartsförfarandet innebär en betydelsefull
förändring av förvaltningsprocessen. Till den del förslaget innebär att den
förvaltningsmyndighet som har meddelat ett beslut blir den enskildes
motpart i den händelse beslutet överklagas till förvaltningsdomstol torde
visserligen, som antyds i remissen, förändringen bli begränsad från
praktisk synpunkt, åtminstone för sådana fall då förvaltnings-
myndigheterna i dag yttrar sig utan att vara part. Av väsentligt större
betydelse är den möjlighet som enligt förslaget öppnas för en
förvaltningsmyndighet att överklaga ett domstolsavgörande genom vilket
myndighetens beslut har ändrats. Denna ordning ger ett vidgat utrymme
för prejudikatbildning. Dessutom öppnas möjligheter for myndigheterna
att få en ändring till stånd när ett domstolsavgörande materiellt sett har
blivit oriktigt. Det förhållandet att det då genomgående blir fråga om
ändringar till nackdel för den enskilde - det blir generellt sett endast i
sådana fell som förvaltningsmyndigheten får möjlighet att överklaga -
hindrar inte att det får anses vara ett allmänt intresse att materiellt
oriktiga avgöranden inte blir bestående.

Den i remissen föreslagna nyordningen är således från de angivna
synpunkterna förenad med betydande fördelar. En ordning likartad den
som föreslås i remissen gäller redan på vissa områden, såsom i
taxeringsmål och mål om administrativa frihetsberövanden. Med hänsyn
till att den angivna ordningen nu föreslås bli upphöjd till en allmän
princip kan det likväl finnas skäl att något beröra vissa principiella och
praktiska aspekter på reformen.

Vid remissbehandlingen av Domstolsutredningens betänkande har några
instanser avstyrkt tanken på ett tvåpartsförferande med besluts-
myndigheten som part under hänvisning till att ett sådan ordning skulle
vara oförenlig med de krav på opartiskhet och saklighet som gäller för
förvaltningsmyndigheter. I remissen har denna fråga något berörts med
avseende på ett speciellt fell, nämligen då en förvaltningsmyndighet
överprövar en annan förvaltningsmyndighets beslut. Med hänsyn till att
det i 1 kap. 9 § regeringsformen angivna kravet på opartiskhet gäller alla
förvaltningsmyndigheter förtjänar emellertid spörsmålet att diskuteras
mera generellt. Den fråga som man härvid i främsta rummet har anled-
ning att ställa är huruvida en förvaltningsmyndighet vid beslutsfattandet

Prop. 1995/96:22

Bilaga 2

160

kan anses inta en opartisk ställning, om myndigheten i händelse av över-
klagande får rollen av motpart till den enskilde.

En likartad fråga har i några fall varit föremål för prövning i
Europadomstolen. Europakonventionen har visserligen i här aktuellt
hänseende inte tillämpning på förvaltningsbeslut av det slag som nu är i
fråga. Spörsmålet har i stället kommit upp vid tolkningen av artikel 5:3
i konventionen, enligt vilken envar som är berövad friheten för brott
ofördröjligen skall ställas inför antingen en domare eller också en annan
ämbetsman som enligt lag har beklätts med ”judicial power”. Som en
sådan ämbetsman har inte godtagits en åklagare, om det enligt den
inhemska rätten inte har varit uteslutet att han skulle komma att företräda
åklagarsidan vid en kommande rättegång mot den misstänkte. Om det
varit möjligt att ämbetsmannen vid en sådan rättegång skulle bli den
misstänktes motpart, har nämligen ämbetsmannens opartiskhet vid själva
beslutsfattandet enligt Europadomstolen framstått som tvivelaktig och
detta oberoende av om det i verkligheten blivit så att han
kommit att inta en motpartsställning i målet (se Danelius, Mänskliga
rättigheter, 5 uppl. s. 124).

Det är dock inte utan vidare givet att man kan anlägga motsvarande
betraktelsesätt på det fallet att en förvaltningsmyndighet blir den
enskildes motpart i den händelse dess beslut överklagas till domstol. Det
gäller här inte en tolkning av Europakonventionens bestämmelser utan av
det krav på opartiskhet som följer av den svenska regeringsformen.
Redan genom att meddela ett beslut till den enskildes nackdel kan
myndigheten sägas i viss mån komma i motsatsställning till denne, och
det blir från den enskildes synpunkt knappast någon avgörande skillnad
om myndigheten i en kommande domstolsprocess får den formella
ställningen av dennes motpart. Fall kan tänkas uppkomma då frågan än
mer ställs på sin spets, såsom om ett ärende av förvaltningsdomstolen
skulle återförvisas till förvaltningsmyndigheten eller denna av annat skäl
har att pröva ärendet efter domstolens avgörande, t.ex. därför att
överklagandet avsett endast en preliminärfråga. Förvaltningsmyndigheten
förutsätts då enligt remissförslaget vara opartisk beslutsinstans vid det
första beslutet och därefter i domstolsprocessen inta ställningen som den
enskildes motpart för att sedan återgå till rollen som opartisk besluts-
instans. Särskilt i betraktande av att den i remissen föreslagna ordningen
i princip redan har införts på vissa områden gäller enligt Lagrådets
mening likväl att förslaget från nu angivna synpunkter inte kan anses
komma i konflikt med det krav på opartiskhet som följer av 1 kap. 9 §
regeringsformen.

Från praktisk synpunkt har man anledning att beakta att den för flertalet
förvaltningsmyndigheter nya uppgiften att föra det allmännas talan vid
förvaltningsdomstol kan komma att medföra vissa svårigheter åtminstone
i ett inledningsskede. Detsamma gäller uppgiften att välja ut de fall i
vilka överklagande skall ske, när myndigheten anser ett domstolsavgöran-
de vara oriktigt men något prejudikatintresse inte gör sig gällande. Några
riktlinjer för denna bedömning - som ju är av betydelse inte bara för
myndigheten själv utan i än högre grad för berörda enskilda parter - ges
knappast i remissen, och detta är kanske inte heller möjligt. Det kan

Prop. 1995/96:22

Bilaga 2

161

förväntas att en praxis i dessa avseenden kommer att utbildas sedan
reformen har varit i kraft någon tid.

Lagrådet vill som ett mera allmänt påpekande tillägga följande. I
Domstolsutredningens betänkande diskuteras och görs överväganden även
i en rad väsentliga förfarandefrågor som har anknytning till införandet av
tvåpartsprocess. Här åsyftas sådant som förvaltningsdomstolarnas
materiella processledning och utredningsansvar, betydelsen av parternas
yrkanden resp, bestridanden och medgivanden samt möjligheterna till
ersättning för rättegångskostnader. Sådana anslutande frågekomplex
förbigås nästan helt i lagrådsremissen och några förslag till ändringar i
dessa avseenden läggs inte fram. Det får i stället anses framgå att för-
ändringar i nuvarande rättsläge inte har avsetts. Icke desto mindre skulle
det ha varit värdefullt med vissa uttalanden om återverkningar av att
tvåpartsförfarandet ges en närmast generell tillämpning. Tydligt är
nämligen att, även om någon lagändring inte sker beträffande grunderna
för domstolarnas handläggning, övergången i ett mycket stort antal typer
av mål från enparts- till tvåpartsprocess kommer att medföra viss
förskjutning i de praktiska handläggningsformema i riktning mot
tillämpning av en förhandlingsprincip. Om här åsyftade följdspörsmål
hade fått en genomlysning, kunde det måhända ha bidragit till en
önskvärd ökad enhetlighet i hanteringen av förval tningsmålen. Det kan
då ifrågasättas om det föreslagna tvåpartsförfarandet kan anses tillräckligt
underbyggt för att träda i kraft redan den 1 januari 1996. Av remissen
framgår inte anledningen till att det ansetts angeläget med ett så snart
ikraftträdande. Om genomförandet av tvåpartsförfarandet hade fått anstå
till en senare etapp i den pågående revisionen av förvaltningsprocess-
lagen, hade de nämnda följdfrågorna kunnat närmare övervägas. Lagrådet
anser sig emellertid inte böra avstyrka att tvåpartsförfarandet införs vid
den föreslagna tidpunkten men utgår ifrån att de berörda frågorna
kommer att beaktas i det fortsatta arbetet med revisionen av förvaltnings-
processlagen.

Förslaget till lag om ändring i förvaltningsprocesslagen (1971:291)

7a§

Enligt remissförslaget skall, om en enskild överklagar en
förvaltningsmyndighets beslut, den myndighet som först beslutade i saken
vara den enskildes motpart utom i det fallet att beslutet överklagas direkt
till kammarrätt.

När ett förvaltningsbeslut överklagas ställs myndigheten enligt 27 §
förvaltningslagen (1986:223) normalt inför uppgiften att bedöma om det
finns anledning att ompröva beslutet. Enligt 28 § samma hg förfaller
överklagandet, om myndigheten själv ändrar beslutet så som klaganden
begär, och handlingarna i ärendet skall i så fåll inte överlämnas till
förvaltningsdomstolen (jfr 7 § tredje stycket förvaltningsprocesslagen).

Självfallet bör förvaltningsmyndigheten inte betraktas som den enskildes
motpart inom ramen för omprövningsförfarandet. Detta får också
förutsättas vara förslagets ståndpunkt, med hänsyn till att omprövnings-

Prop. 1995/96:22

Bilaga 2

162

förfelandet regleras av förvaltningslagen och förevarande paragraf gäller
endast rättskipningen hos förvaltningsdomstol. Till förebyggande av
missuppfattningar på denna punkt förordar Lagrådet likväl att första
stycket enligt förslaget kompletteras på det sättet att det anges att
myndigheten är den enskildes motpart sedan handlingarna i ärendet
överlämnats till domstolen.

Utan särskild föreskrift torde det stå klart att förvaltningsmyndighetens
ställning som motpart bortfaller, om ärendet av förvaltningsdomstolen
skulle återförvisas till myndigheten eller denna av annat skäl har att
pröva ärendet efter ett domstolsavgörande. Ärendet skall ju då prövas
enligt förvaltningslagen. Normalt torde därvid gälla att den tjänsteman
som företrätt det allmänna som den enskildes motpart i förvaltnings-
domstolsprocessen enligt 11 § första stycket 2 eller 4 förvaltningslagen
eller grunderna för dessa bestämmelser på grund av jäv blir förhindrad
att handlägga ärendet vid den förnyade prövningen.

Förevarande paragraf skall enligt remissförslaget placeras i ett avsnitt
av lagen som har underrubriken ”Måls anhängiggörande”. Denna rubrik
täcker knappast innehållet i den nya paragrafen. Att foga in paragrafen
i något annat avsnitt av lagen framstår dock inte som lämpligare. En
lösning bör då kunna vara att ge den nyssnämnda rubriken lydelsen
”Måls anhängiggörande m.m.”. Lagrådet förordar att så sker.

14 §

I det föreslagna nya andra stycket föreskrivs att, om den enskildes
motpart uteblir från muntlig förhandling och motparten är en sådan
förvaltningsmyndighet som avses i 7 a §, domstolen skall avgöra om
utevaron utgör hinder för målets vidare handläggning och avgörande.
Även för det fell att en enskild part uteblir ankommer det emellertid på
domstolen att bedöma huruvida utevaron utgör hinder för målets
handläggning och avgörande utan att detta har ansetts behöva uttryckligen
anges i förevarande paragraf, som endast behandlar frågan hur parterna
skall kallas till förhandlingen. Lagrådet anser därför att andra stycket kan
avvaras och att i stället ett tillägg bör göras till första stycket av följande
lydelse: ”Förvaltningsmyndighet eller annan part, som enligt föreskrift
i lag företräder det allmänna, får föreläggas att inställa sig vid påföljd att
partens utevaro inte utgör hinder för målets vidare handläggning och
avgörande.”

Om domstolen redan i samband med att kallelse utfärdas bedömer det
som ofrånkomligt att förvaltningsmyndigheten är företrädd vid förhand-
lingen, kan detta markeras genom att påföljd av nu angivet slag inte sätts
ut eller på annat lämpligt sätt.

Prop. 1995/96:22

Bilaga 2

Övriga lagförslag

Förslagen lämnas utan erinran.

163

Justitiedepartementet                                    Prop. 1995/96:22

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 5 oktober 1995

Närvarande: statsministern Carlsson, ordförande, och statsråden

Sahlin, Hjelm-Wallén, Peterson, Hellström, Thalén, Freivalds,

Wallström, Persson, Schori, Blomberg, Hedborg, Andersson,

Winberg, Uusmann, Nygren, Ulvskog, Sundström, Lindh, Johansson

Föredragande: statsrådet Freivalds

Regeringen beslutar proposition 1995/96:22 Tvåpartsprocess m.m. i de
allmänna förvaltningsdomstolarna.

gotab 49037, Stockholm 1995

164