Regeringens proposition
1995/96:211

Effektiviseringar inom den summariska processen

Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.

Stockholm den 15 maj 1996

Göran Persson

Laila Freivalds
(Justitiedepartementet)

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen lämnas bl.a. några förslag som skall göra den summariska
processen mer kostnadseffektiv.
I mål om betalningsföreläggande, som inte avser fastställelse till betalning
ur viss egendom, och i mål om vanlig handräckning skall ansökningshandlingarna
behöva bifogas föreläggandet till svaranden i målet endast om handlingarna
innehåller någonting utöver vad som framgår av föreläggandet.
Delgivning genom kungörelse skall få ske inte bara i mål om särskild
handräckning utan även i mål som avser fastställelse till betalning ur viss
egendom.
Sökandens tidsfrist för att begära att ett mål efter bestridande överlämnas
till tingsrätt förlängs från tre till fyra veckor.
En kronofogdemyndighet skall få ha terminalåtkomst till uppgifter i en annan
kronofogdemyndighets register för betalningsföreläggande och handräckning såvitt
avser delgivningsadress i utslag beträffande någon som är svarande i ett mål om
betalningsföreläggande eller handräckning vid den egna myndigheten. Tillgången
till uppgifter om utslag för verkställighetsändamål ökas också.
Vid ansökan om verkställighet som görs på ADB-medium skall exekutionstiteln
inte behöva ges in, om denna är ett utslag i mål om betalningsföreläggande,
oavsett hur gammalt utslaget är.
Tredskodom med stöd av 44 kap. 7 b § rättegångsbalken skall inte få meddelas
om tredskodom har meddelats tidigare.
De nya bestämmelserna föreslås träda i kraft den 1 januari 1997.

Innehållsförteckning

1 Förslag till riksdagsbeslut................................ 4

2 Lagtext.................................................... 5
2.1 Förslag till lag om ändring i rättegångsbalken...... 5
2.2 Förslag till lag om ändring i utsökningsbalken...... 7
2.3 Förslag till lag om ändring i lagen (1990:746) om
betalningsföreläggande och handräckning............. 8
2.4 Förslag till lag om ändring i lagen (1991:876) om register
för betalningsföreläggande och handräckning......... 10

3 Ärendet och dess beredning................................. 12

4 Bakgrund................................................... 12

5 Ändringsförslag............................................ 13
5.1 Föreläggandet till svaranden att yttra sig över ansökan 13
5.2 Delgivning av föreläggandet......................... 15
5.3 Tidsfrist för begäran om överlämnande till tingsrätt 18
5.4 Överlämnande av mål mellan behöriga kronofogdemyndigheter 19
5.5 Terminalåtkomst till uppgifter om delgivningsadress i en
annan kronofogdemyndighets register................. 21
5.6 Ingivande av exekutionstitel vid ansökan om verkställighet 24
5.7 Terminalåtkomst i verkställighetsärenden............ 27
5.8 Tredskodom i mål där fordran grundas på skriftligt
fordringsbevis...................................... 29

6 Ekonomiska konsekvenser.................................... 31

7 Författningskommentar...................................... 31
7.1 Förslaget till lag om ändring i rättegångsbalken.... 31
7.2 Förslaget till lag om ändring i utsökningsbalken.... 32
7.3 Förslaget till lag om ändring i lagen (1990:746) om
betalningsföreläggande och handräckning............. 32
7.4 Förslaget till lag om ändring i lagen (1991:876) om register
för betalningsföreläggande och handräckning......... 33

Bilaga 1 Promemorians lagförslag............................. 35
Bilaga 2 Förteckning över remissinstanser som yttrat sig över
promemorian......................................... 42
Bilaga 3 Riksskatteverkets lagförslag........................ 43
Bilaga 4 Förteckning över remissinstanser som yttrat sig över
Riksskatteverkets framställning..................... 44
Bilaga 5 Lagrådsremissens lagförslag......................... 45
Bilaga 6 Lagrådets yttrande.................................. 52

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 15 maj 1996..... 54

1 Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen
antar regeringens förslag till
1. lag om ändring i rättegångsbalken,
2. lag om ändring i utsökningsbalken,
3. lag om ändring i lagen (1990:746) om betalningsföreläggande och
handräckning,
4. lag om ändring i lagen (1991:876) om register för betalnings-föreläggande
och handräckning.

2 Lagtext

2.1 Förslag till lag om ändring i rättegångsbalken

Härigenom föreskrivs att 44 kap. 7 b och 10 §§ rättegångsbalken skall ha
följande lydelse.

--------------------------------------------------------------------
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
44 kap.
7 b §1
Har käranden grundat sitt yrkande på ett skriftligt fordringsbevis eller på en
skriftlig utfästelse som rör annan fullgörelse än betalning, får tredskodom
meddelas även om svaranden efter föreläggande att skriftligen avge svaromål vid
påföljd av tredskodom uppfyllt vad som sägs i 7 a § andra stycket men inte
förmått visa sannolika skäl för sin inställning.
--------------------------------------------------------------------
Första stycket gäller inte, om Tredskodom enligt första styc-
kärandens yrkande grundas på ett ket får inte meddelas
ömsesidigt förpliktande avtal 1. om kärandens yrkande
och svaranden gör invändning om grundas på ett ömsesidigt för-
vederlaget. pliktande avtal och svaranden
gör invändning om vederlaget,
2. om tredskodom har med-
delats tidigare i saken, eller
3. om käranden motsätter sig
det.
Tredskodom enligt första
stycket får inte meddelas om
käranden motsätter sig det.

10 §2
--------------------------------------------------------------------
Vid återvinning skall hand- Vid återvinning skall handlägg-
läggningen av målet, i den del ningen av målet, i den del åter-
återvinning har sökts, fortsätta vinning har sökts, fortsätta där
där den slutade när frågan om den slutade när frågan om
tredskodom togs upp. Avser tredskodom togs upp.
återvinningsansökningen en tred-
skodom som meddelats med stöd
av 7 b §, får sådan tredskodom
inte meddelas på nytt i målet.
En part mot vilken tredskodom meddelas på nytt har inte rätt till återvinning
i målet.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997.

**FOOTNOTES**

1 Senaste lydelse 1990:747.

2 Senaste lydelse 1990:747.

2.2 Förslag till lag om ändring i utsökningsbalken

Härigenom föreskrivs att 2 kap. 2 § utsökningsbalken skall ha följande
lydelse.

--------------------------------------------------------------------
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 kap.
2 §1
Sökanden skall ange den åtgärd som han yrkar.
Vid ansökan skall inges den exekutionstitel på grund varav verkställighet
söks. Grundas anspråket på löpande skuldebrev eller annan handling, vars
företeende utgör villkor för rätt att kräva betalning eller påkalla fullgörande
av annan förpliktelse, skall den handlingen inges.
Exekutionstiteln skall inges i huvudskrift eller, om kronofogdemyndigheten
anser det tillräckligt, i bestyrkt avskrift. Handling som avses i andra stycket
andra meningen skall inges i huvudskrift. Annan handling bör inges i huvudskrift
eller bestyrkt avskrift.
--------------------------------------------------------------------
Görs ansökan på medium för Görs ansökan på medium för
automatisk databehandling be- automatisk databehandling be-
höver exekutionstiteln inte in- höver exekutionstiteln inte ges
ges, om den är ett utslag i mål in, om den är ett utslag i mål om
om betalningsföreläggande, som betalningsföreläggande.
har meddelats tidigast tre år
innan verkställighet söks.
Sökanden behöver inte ge in exekutionstiteln, om denna är en dom eller ett
strafföreläggande som på grund av föreskrift i lag eller annan författning har
översänts till kronofogdemyndigheten från en domstol eller en myndighet.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997.

**FOOTNOTES**

1 Senaste lydelse 1994:1413.

2.3 Förslag till lag om ändring i lagen (1990:746) om betalningsföreläggande
och handräckning

Härigenom föreskrivs att 20, 29, 30 och 34 §§ lagen (1990:746) om
betalningsföreläggande och handräckning skall ha följande lydelse.

--------------------------------------------------------------------
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

20 §1
--------------------------------------------------------------------
Är ansökningen så bristfällig Är ansökningen så bristfällig att
att den inte kan läggas till den inte kan läggas till grund
grund för handläggning av målet, för handläggning av målet, skall
skall sökanden föreläggas att sökanden föreläggas att avhjälpa
avhjälpa bristen. Sådant bristen. Sådant föreläggande får
föreläggande får sändas till sändas till sökanden med post
sökanden med posten under hans under hans i målet uppgivna
i målet uppgivna adress eller adress eller förmedlas på annat
förmedlas på annat lämpligt sätt. lämpligt sätt. Följer sökanden inte
Följer sökanden inte före- föreläggandet, skall ansökningen
läggandet, skall ansökningen av- avvisas. Sökanden skall upplysas
visas. Sökanden skall upplysas om detta i föreläggandet.
om detta i föreläggandet.
Första stycket skall också tillämpas, om kronofogdemyndigheten begär att
sökanden skall betala ansökningsavgiften i förskott.
Om sökanden inte har betalat ansökningsavgiften i förskott men
kronofogdemyndigheten ändå har tagit upp ansökningen, får ansökningsavgiften
genast utsökas hos sökanden.

29 §2
--------------------------------------------------------------------
Föreläggandet skall tillsam- Föreläggandet skall delges
mans med en kopia av ansök- svaranden i enlighet med vad
ningshandlingarna delges som enligt rättegångsbalken gäller
svaranden i enlighet med vad för delgivning av stämning i
som enligt rättegångsbalken tvistemål. Delgivning genom
gäller för delgivning av stämning kungörelse enligt 15 §
i tvistemål. I ett mål om delgivningslagen (1970:428) får
betalningsföreläggande eller dock endast ske i mål om särskild
vanlig handräckning får delgiv- handräckning och i mål om
ning dock inte ske genom kun- betalningsföreläggande såvitt
görelse enligt 15 § delgivnings- gäller fastställelse till
lagen (1970:428). betalning ur viss egendom
enligt 2 § andra stycket.
En kopia av ansökningshand-
lingarna skall fogas till före-
läggandet i mål om betalningsföre-
läggande som avses i 2 § andra
stycket, i mål om särskild hand-
räckning samt i andra mål där
handlingarna innehåller någonting
utöver vad som framgår av före-
läggandet.
Skall sökanden ombesörja delgivningen, tillämpas 32 kap. 2 § rättegångsbalken.

30 §3
--------------------------------------------------------------------
Har delgivning inte kunnat Har delgivning inte kunnat
ske, skall kronofogdemyndig- ske, skall kronofogdemyndig-
heten pröva om försöken till heten pröva om försöken till del-
delgivning skall fortsätta givning skall fortsätta eller om
eller om sökanden skall sökanden skall erbjudas att själv
erbjudas att själv ombesörja ombesörja delgivningen. Hänsyn
delgivningen. Hänsyn skall skall därvid tas till det arbete
därvid tas till det arbete och och den kostnad som dittills
den kostnad som dittills har har lagts ned på delgivningen,
lagts ned på delgivningen, förutsättningarna för att
förutsättningarna för att fortsatta försök skall lyckas
fortsatta försök skall lyckas samt omständigheterna i övrigt.
samt omständigheterna i övrigt. Erbjudandet får sändas med post
Erbjudandet får sändas med till sökanden under hans i målet
posten till sökanden under hans uppgivna adress eller förmedlas
i målet uppgivna adress eller på annat sätt. Antar sökanden inte
förmedlas på annat sätt. Antar erbjudandet, skall ansökningen
sökanden inte erbjudandet, avvisas.
skall ansökningen avvisas.

34 §
--------------------------------------------------------------------
Vill sökanden att målet skall Vill sökanden att målet skall
överlämnas till tingsrätt, skall överlämnas till tingsrätt, skall
han begära detta skriftligen. han begära detta skriftligen.
Hans begäran skall ha kommit in Hans begäran skall ha kommit in
till kronofogdemyndigheten till kronofogdemyndigheten inom
inom tre veckor från den dag då fyra veckor från den dag då
underrättelsen sändes till underrättelsen sändes till honom.
honom.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997.

**FOOTNOTES**

1 Senaste lydelse 1993:520.

2 Senaste lydelse 1991:846.

3 Senaste lydelse 1991:846.

2.4 Förslag till lag om ändring i lagen (1991:876) om register för
betalningsföreläggande och handräckning

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1991:876) om register för
betalningsföreläggande och handräckning
dels att 8 § skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 8 a §, samt närmast före
denna paragraf en ny rubrik av följande lydelse.

--------------------------------------------------------------------
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

8 §
--------------------------------------------------------------------
Vid sökning i ett register får Vid sökning i ett register får
som sökbegrepp användas endast som sökbegrepp användas endast
namn, personnummer, organisa- namn, personnummer, organisa-
tionsnummer, särskilt registre- tionsnummer, särskilt registre-
ringsnummer, sökandens eller ringsnummer, sökandens eller in-
ingivarens referensnummer, in- givarens referensnummer, in-
givarens kodbeteckning, mål- givarens kodbeteckning, mål-
nummer, målets inkomstdag, nummer, målets inkomstdag, dagen
dagen för målets avgörande, för målets avgörande, utslags-
bevakningstider och uppgifter nummer, bevakningstider och
om målets art. uppgifter om målets art.
Riksskatteverket får som sökbegrepp inte använda uppgifter om sökanden eller
svaranden i målet.
Regeringen får föreskriva att även andra uppgifter får användas som sökbegrepp
för de ändamål som anges i 1 § andra meningen.

--------------------------------------------------------------------
Terminalåtkomst

8 a §
En kronofogdemyndighet får ha
terminalåtkomst till en annan
kronofogdemyndighets register
när det gäller uppgift om delgiv-
ningsadress i utslag för den som
är svarande i ett mål om betal-
ningsföreläggande eller hand-
räckning vid den egna myndig-
heten.
En kronofogdemyndighet får
också ha terminalåtkomst till en
annan kronofogdemyndighets re-
gister när det gäller samtliga
uppgifter i ett utslag i mål om
betalningsföreläggande för den som
är gäldenär i ett mål om verk-
ställighet av utslaget vid den
egna myndigheten. Därvid får
endast utslagsnumret användas
som sökbegrepp.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997.

3 Ärendet och dess beredning

Den 1 januari 1992 genomfördes omfattande ändringar i den summariska processen.
På regeringens uppdrag har Riksskatteverket och Domstolsverket utvärderat
reformen. För att ta till vara en del av de förslag till ytterligare
förbättringar som kommit fram genom utvärderingarna har inom
Justitiedepartementet upprättats promemorian Effektiviseringar inom den
summariska processen (Ds 1995:53). I promemorian föreslås ändringar i
rättegångsbalken, utsökningsbalken, lagen om betalningsföreläggande och
handräckning samt lagen om register för betalningsföreläggande och handräckning.
Promemorians lagförslag finns intaget som bilaga 1. Promemorian har remissbe-
handlats. En sammanställning av remissyttrandena finns tillgänglig i Justitie-
departementet (dnr Ju95/3598). En förteckning över remissinstanserna finns i
bilaga 2.
I detta sammanhang tar regeringen även upp en framställning från
Riksskatteverket om att minska kraven på ingivande av exekutionstitel i de s.k.
ADB-målen (dnr Ju95/810). Verkets lagförslag finns intaget som bilaga 3.
Framställningen har remissbehandlats. En förteckning över de remissinstanser som
yttrat sig över framställningen finns i bilaga 4. Yttrandena finns tillgängliga
i Justitiedepartmentet.

Lagrådet

Regeringen beslutade den 25 april 1996 att inhämta Lagrådets yttrande över de
lagförslag som finns i bilaga 5.
Lagrådet har i huvudsak godtagit förslagen men föreslagit vissa lagtekniska
justeringar. Lagrådets yttrande finns i bilaga 6. Regeringen återkommer till
Lagrådets synpunkter i avsnitt 5.1 och 5.2. Dessutom har en redaktionell
ändring gjorts i lagtexten.

4 Bakgrund

Handläggningen av mål om betalningsföreläggande och handräckning flyttades den 1
januari 1992 från tingsrätterna till kronofogdemyndigheterna. Processordningen
reformerades och målen handläggs numera enligt lagen (1990:746) om
betalningsföreläggande och handräckning (BfL) (se bl.a. prop. 1989/90:85 och
1990/91:126). På regeringens uppdrag har Riksskatteverket och Domstolsverket
utvärderat reformen (RSV Rapport 1994:6 och DV diarienummer 578-1994). Samman-
fattningsvis kan utvärderingen sägas visa att reformen efter vissa initial-
svårigheter har slagit väl ut och att vi nu har en summarisk process som i
huvudsak motsvarar de ställda förväntningarna på att vara snabb, enkel, billig,
rättssäker och effektiv. Det har dock visat sig finnas ett visst behov av
förändringar.
I detta ärende behandlas en del förslag som kommit fram vid utvärderingen av
den summariska processen.

5 Ändringsförslag

5.1 Föreläggandet till svaranden att yttra sig över ansökan

--------------------------------------------------------------------
| Regeringens förslag: I mål om betalningsföreläggande, som inte |
| avser fastställelse till betalning ur viss egendom, och i mål om|
| vanlig handräckning skall ansökningshandlingarna behöva bifogas |
| föreläggandet till svaranden i målet endast om handlingarna inne-|
| håller någonting utöver vad som framgår av föreläggandet. |
--------------------------------------------------------------------

Promemorians förslag omfattar inte mål om vanlig handräckning men
överensstämmer i övrigt med regeringens förslag.
Remissinstanserna: De flesta remissinstanser tillstyrker förslaget. Ingen
instans motsätter sig den föreslagna förändringen.
Riksskatteverket anser att förslaget bör utvidgas till att även omfatta mål om
vanlig handräckning. Också Kronofogdemyndigheten i Stockholms län förespråkar
ett utvidgat användningsområde. Stockholms tingsrätt och Kronofogdemyndigheten i
Stockholms län anser att lagtexten bör ges en annan lydelse.
Skälen för regeringens förslag: Enligt 25 § lagen (1990:746) om
betalningsföreläggande och handräckning (BfL) skall kronofogdemyndigheten, om
ansökan tas upp, förelägga svaranden att yttra sig inom viss tid. Föreläggandet
skall enligt 29 § tillsammans med en kopia av ansökningshandlingarna delges
svaranden på visst sätt. I mål där ansökan görs på ADB-medium, s.k. bandmål,
finns inga ansökningshandlingar, varför endast föreläggandet delges i dessa mål.
I alla mål innehåller föreläggandet uppgifter om bl.a. yrkandena och grunderna i
ansökan. I enklare mål kommer därigenom själva ansökningshandlingen inte att
innehålla någonting av intresse som inte också framgår av föreläggandet.
I promemorian framhålls att förfarandet med att bifoga en ansökningshandling
som inte innehåller något av intresse utöver vad som framgår av föreläggandet
för många svarande inte är till gagn utan snarare är förvirrande. Resonemanget
utmynnar i ett förslag att ansökningshandlingar skall behöva delges tillsammans
med föreläggandet endast i mål om handräckning samt i vissa mål om betalnings-
föreläggande, nämligen mål som avser fastställelse till betalning ur viss
egendom och mål där ansökan innehåller någonting utöver vad som framgår av
föreläggandet.
Förslaget har genomgående fått ett positivt mottagande av remissinstanserna.
Några förespråkar ett större användningsområde. Riksskatteverket uppger att i
det stora flertalet mål om betalningsföreläggande innehåller
ansökningshandlingen ingenting utöver vad som sedan kommer att ingå i
föreläggandet. Därtill framhålls att sökandens yrkande ofta har ändrats t.ex.
avseende inkassokostnader eller ränta och att det i dessa fall bara är
förvirrande att skicka med ansökningshandlingen till svaranden. Detta leder
enligt verket ofta till merarbete för kronofogdemyndigheten genom att svaranden
ringer för att få klarhet om vad som gäller. Vidare påpekar Riksskatteverket att
också mål om vanlig handräckning inte sällan är av relativt enkel natur och
därför borde kunna innefattas i ett ändringsförslag. Sammanfattningsvis anser
verket att endast mål som avser fastställelse till betalning ur viss egendom och
mål om särskild handräckning bör undantas från förslagets tillämpningsområde.
Kronofogdemyndigheten i Stockholms län vill gå ännu längre och anser att
förslaget även bör omfatta mål om betalningsfastställelse.
Regeringen anser att det av effektivitetsskäl är angeläget att i så stor
utsträckning som möjligt kunna underlåta att foga ansökningshandlingar till
föreläggandet. Detta möjliggör nämligen ett maskinellt utskick av föreläggandet
via en servicebyrå på det sätt som för närvarande sker i bandmålen. Att i fler
mål slippa den manuella posthanteringen skulle spara mycket arbete hos
myndigheterna.
Regeringen ansluter sig till promemorians förslag. Det syftar till att
ytterligare effektivisera den summariska processen utan att svarandens
självklara rätt att få del av de uppgifter i sak som sökanden åberopat i
ansökningen träds för när. Det bör emellertid enligt regeringens mening vara
möjligt att, som Riksskatteverket framhållit, gå något längre än
promemorieförslaget och låta även mål om vanlig handräckning omfattas av
förslaget. Sådana mål är nämligen inte sällan av så relativt enkel natur att
innehållet i ansökningshandlingen lämpligen kan återges i föreläggandet.
Regeringen är däremot inte beredd att gå så långt som Kronofogdemyndigheten i
Stockholms län föreslagit och låta förslaget omfatta även mål om
betalningsfastställelse. En sådan utvidgning förutsätter bl.a. ändringar när det
gäller kravet i 12 § BfL på ingivande av pantförskrivningen eller annan handling
enligt vilken säkerheten upplåtits.
Den i promemorian föreslagna lydelsen av bestämmelsen har kritiserats av ett
par remissinstanser. Kronofogdemyndigheten i Stockholms län har påpekat att
formuleringen där handlingarna innehåller någonting utöver föreläggandet rent
lexikaliskt leder till att en ansökningshandling som inte är identisk med
föreläggandet skall bifogas, dvs. i praktiken alla mål som inte är ingivna på
ADB där ansökan och föreläggande anses identiska redan i dag. Regeringen delar
inte denna uppfattning. Med den i promemorian föreslagna lydelsen krävs inte
fullständig identitet mellan ansökningshandlingen och föreläggandet till
svaranden. Däremot krävs att det sakliga innehållet i ansökan framgår av
föreläggandet för att man skall kunna underlåta att bifoga även själva
ansökningshandlingen till föreläggandet. Regeringens förslag till lagtext
överensstämmer med promemorieförslaget.
Lagrådet har för sin del framhållit att förslaget är svårt att förena med den
nuvarande lydelsen av 25 § BfL som anger att ansökningen alltid skall delges
svaranden. Lagrådet har mot denna bakgrund föreslagit att ordet ansökningen
andra gången det används i den paragrafen ersätts med föreläggandet och att en
motsvarande ändring görs i 4 § tredje stycket räntelagen (1975:635), där orden
ansökan om betalningsföreläggande kan ersättas med enbart
betalningsföreläggande .
Enligt regeringens mening avses med orden ansökningen i 25 och 26 §§ BfL inte
själva ansökningshandlingen utan dess innehåll. Det förekommer redan i dag mål i
den summariska processen där svaranden endast delges ett föreläggande som
inkluderar ansökningens innehåll, nämligen när ansökan gjorts på ADB-medium. I
dessa mål finns för övrigt inte några ansökningshandlingar som kan delges
svaranden. Situationen berördes i förslaget till ny summarisk process och det
ansågs där vara tillräckligt att ta in ansökningens innehåll i själva före-
läggandet (se prop. 1989/90:85 s. 121). Det förslag som regeringen nu lägger
fram innebär inte någon ändring av det grundläggande kravet i 25 § BfL på att
ansökningens innehåll skall delges svaranden. I de fall man enligt förslaget kan
underlåta att delge svaranden ansökningshandlingen kommer han i stället att
delges en handling som liksom i de nuvarande ADB-målen kommer att innehålla
såväl föreläggandet som ansökningens innehåll. Regeringen förordar följaktligen
inte någon ändring i lagen om betalningsföreläggande och handräckning i enlighet
med Lagrådets förslag. Vid denna bedömning finns det inte heller skäl till
ändring i räntelagen.

5.2 Delgivning av föreläggandet

--------------------------------------------------------------------
| Regeringens förslag: Delgivning genom kungörelse skall få ske |
| inte bara i mål om särskild handräckning utan även i mål om |
| betalningsföreläggande såvitt gäller en begäran om fastställelse|
| till betalning ur viss egendom. |
--------------------------------------------------------------------

Promemorians förslag: Delgivning av föreläggandet till svaranden skall ske
enligt samma regler som gäller för stämning i tvistemål, vilket innebär att även
delgivning genom kungörelse skall få ske i alla slags mål i den summariska
processen.
Remissinstanserna: De flesta remissinstanser tillstyrker förslaget eller
lämnar detta utan erinran. Kronofogdemyndigheterna i Jönköpings och
Västerbottens län avstyrker förslaget. Stockholms tingsrätt anser att möjlig-
heten att använda kungörelsedelgivning i den summariska processen endast skall
utvidgas till mål om fastställelse till betalning ur pantsatt egendom.
Kronofogdemyndigheten i Malmöhus län tillstyrker en utökad användning av
kungörelsedelgivning endast avseende mål om betalningsfastställelse och mål om
vanlig handräckning. Riksskatteverket och
kronofogdemyndigheterna i Stockholms, Göteborgs och Bohus samt Västernorrlands
län framhåller att en utökad användning av kungörelsedelgivning medför ökade
kostnader för det allmänna. Det ifrågasätts om inte sökanden i första hand skall
svara för dessa kostnader.
Skälen för regeringens förslag: I 29 § lagen om betalningsföreläggande och
handräckning föreskrivs att föreläggandet skall delges svaranden i enlighet med
rättegångsbalkens regler om delgivning i tvistemål. I mål om
betalningsföreläggande eller vanlig handräckning får delgivning dock inte ske
genom kungörelse enligt 15 § delgivningslagen (1970:428). Sådan delgivning får
alltså endast användas i mål om särskild handräckning.
Enligt 15 § första stycket delgivningslagen sker delgivning genom kungörelse,
dvs. normalt genom annonsering i tidning, om den sökte saknar känt hemvist och
det inte kan klarläggas var han uppehåller sig. Enligt andra stycket får
delgivning under vissa omständigheter ske genom kungörelse även om den sökte har
känt hemvist inom riket. Det får ske om man inte träffar på vare sig den sökte
själv eller någon som handlingen kan lämnas till enligt reglerna för s.k.
surrogatdelgivning, om det inte kan klarläggas var den sökte uppehåller sig och
om det dessutom kan antas att han har avvikit eller på annat sätt håller sig
undan. I ett sådant fall får handlingen i stället spikas , dvs. lämnas i
bostaden eller fästas på dörren. I praktiken förekommer knappast tidnings-
annonsering i fall där den sökte har känt hemvist, utan då använder man i
stället spikning.
Enligt 16 § delgivningslagen får delgivning ske genom kungörelse även i vissa
andra fall. Reglerna i BfL föreskriver inget hinder mot att delge föreläggandet
genom kungörelse med stöd av 16 § delgivningslagen, om förutsättningar skulle
finnas för detta.
Frågan huruvida spikning och kungörelse enligt 15 § delgivningslagen borde
tillåtas i den summariska processen diskuterades i propositionen med förslaget
till BfL (se prop. 1989/90:85 s. 60 ff.). Det betonades där att det var viktigt
med rimliga garantier för att delgivningen verkligen gav svaranden möjlighet att
ta del av föreläggandet i målet, inte minst med tanke på att ett kommande utslag
i målet skulle vinna laga kraft efter fyra veckor - tidsfristen för återvinning
- utan någon ytterligare delgivning. Slutsatsen blev att spikning borde tillåtas
men inte delgivning genom kungörelse. Som skäl angavs att chansen att svaranden
genom kungörelsen verkligen får del av handlingarnas innehåll generellt får
anses som ringa. Dock kunde delgivning genom kungörelse tillåtas i mål om
särskild handräckning, eftersom ett utslag i ett sådant mål inte får rättskraft
över det bakomliggande rättsförhållandet.
Det förhållandet att delgivning genom kungörelse enligt 15 § delgivningslagen
alltså inte blev tillåten i mål om betalningsföreläggande och vanlig
handräckning kan sägas ha inneburit en effektivitetsminskning jämfört med
tidigare ordning i så måtto att sådan delgivning var tillåten i de tidigare
lagsökningsmålen.
I den utvärdering som låg till grund för promemorieförslaget framkom olika
synpunkter på delgivning genom kungörelse. Några ville inte ändra delgivnings-
reglerna medan andra ville tillåta delgivning genom kungörelse i alla mål.
Riksskatteverket stannade för att förorda att delgivning genom kungörelse skulle
tillåtas i alla mål om handräckning och i mål om betalningsföreläggande som
gällde fastställelse till betalning ur pantsatt egendom. Verket framhöll att det
kunde vara en tillfällighet om sökanden i ett visst fall begärde vanlig eller
särskild handräckning samt att yrkandena i mål om betalningsfastställelse alltid
grundades på skriftliga fordringsbevis och skriftlig pantförskrivning och därför
typiskt sett var välgrundade.
Riksskatteverkets skäl för att delgivning genom kungörelse skulle tillåtas i
just de angivna måltyperna men inte i övrigt ansågs i promemorian inte vara
alldeles övertygande. I stället föreslogs där att delgivning genom kungörelse av
föreläggandet skulle få ske i alla mål i den summariska processen enligt samma
regler som nu gäller för delgivning av stämning i tvistemål.
Remissutfallet är övervägande positivt men inte utan kritik. Reservationerna
mot den föreslagna reformen riktar sig främst mot att den innebär ökade
kostnader för det allmänna, men även rättssäkerhetsaspekter berörs.
Promemorians förslag uppges medföra extra kostnader som enbart för
Kronofogdemyndigheten i Stockholms län kan beräknas uppgå till 10 miljoner kr
per år. Samtidigt framgår det av remissvaren att det är ett mycket begränsat
antal mål, där delgivning inte kunnat ske i den summariska processen, som förs
vidare till tingsrätt. Skälet till detta är att exempelvis en exekutionstitel på
betalning sällan kan verkställas mot den som saknar hemvist. Om man öppnar
möjligheten till kungörelsedelgivning i alla slags mål inom den summariska
processen - och därmed även ger en motsvarande skyldighet för myndigheten -
skulle med all säkerhet kungörelseförfarandet användas i betydligt fler fall än
i dag. Förutom i de mål som i dag avslutas därför att delgivning inte kunnat ske
skulle kungörelseförfarandet kunna komma till användning i de mål där
partsdelgivning nu förekommer. Promemorieförslaget skulle visserligen leda till
lägre kostnader i de relativt sett fåtaliga mål som i dag drivs vidare till
tingsrätt och kungörelsedelges där. De totala kostnaderna för
kungörelsedelgivning skulle emellertid öka genom att fler mål skulle
kungörelsedelges i den summariska processen än vad som i dag sker i den
summariska och ordinära processen tillsammans. Kostnadsökningarna skulle leda
till att kronofogdemyndigheterna måste tillföras ytterligare resurser. Till
saken hör också att den utökade användningen av kungörelsedelgivning i huvudsak
endast skulle leda till utslag som inte gick att verkställa.
Flera av remissinstanserna diskuterar vad förslaget innebär för rätts-
säkerheten inom den summariska processen. Stockholms tingsrätt pekar på att
kraven på angivande av grunden i en stämningsansökan är högre än de krav som
ställs i den summariska processen. Flera remissinstanser uppmärksammar också att
det föreligger en skillnad mellan tingsrättens avgörande, som är en tredskodom,
och ett utslag i den summariska processen som vinner laga kraft utan ytterligare
delgivning.
Det gäller för regeringen att väga de effektivitetsvinster som pro-
memorieförslaget kan ge mot de kostnader och de risker för rättssäkerheten som
det innebär. När det först gäller kostnadsfrågan framstår det som oacceptabelt
att belasta den summariska processen med kostnader för kungörelsedelgivning som
i ett stort antal fall leder till utslag som i praktiken inte kan verkställas.
Den besparing som ligger i att ett begränsat antal mål inte behöver drivas till
tingsrätt för kungörelsedelgivning motiverar inte de relativt betydande extra
kostnader för det allmänna som förslaget skulle medföra. En tänkbar utväg vore
att i första hand låta sökanden själv få betala för kungörelseförfarandet. Det
framstår emellertid inte som en bra ordning att ha olika regler i detta avseende
för den summariska processen och rättegången vid allmän domstol. Det skulle rent
av kunna motverka önskemålet om att parter i så stor utsträckning som möjligt
skall använda sig av den summariska processen.
Regeringen förordar alltså inte det förslag som lagts fram i promemorian.
Däremot anser regeringen att man bör kunna utöka användningen av
kungörelseförfarandet inom ett mera avgränsat område av den summariska
processen, nämligen när det gäller betalningsfastställelse ur viss egendom. Det
rör sig här om mål där utslaget i de flesta fall har betydelse från
verkställighetssynpunkt även om svaranden inte går att nå genom ordinär
delgivning. Detta är också en typ av mål där kraven typiskt sett är välgrundade.
En förutsättning för att betalningsfastställelse skall kunna sökas i den
summariska processen är att panträtten upplåtits skriftligen (2 § andra stycket
BfL). Vidare skall pantförskrivningen eller annan handling, enligt vilken
säkerheten upplåtits, ges in till kronofogdemyndigheten (12 §) så att
myndigheten kan kontrollera att skriftlighetskravet är uppfyllt.
Kungörelsedelgivning skulle visserligen fylla ett praktiskt behov även när det
gäller vissa andra mål inom den summariska processen, t.ex. avhysning, där
sökanden i dag tvingas vända sig till tingsrätt för att kunna få till stånd
kungörelsedelgivning där. Det är emellertid svårt att i generella regler skilja
ut de fall som ur denna synvinkel borde kunna kungörelsedelges i den summariska
processen från de fall där sökanden i dag inte finner skäl att föra målet till
tingsrätt. Vidare talar rättssäkerhetsskäl emot att kungörelsedelgivning godtas
mera allmänt inom den summariska processen. Det är trots allt, som påpekats
under remissbehandlingen, en viss skillnad mellan de krav på angivande av
grunder som ställs i en rättegång och det krav som uppställs inom den summariska
processen. Vidare ligger det en viss skillnad i att ett utslag som meddelas i
den summariska processen vinner rättskraft utan ytterligare delgivning medan en
tredskodom måste delges.
Sammantaget anser regeringen att en utökad användning av kungörelsedelgivning
inom den summariska processen endast bör utsträckas till att också avse en
begäran om fastställelse till betalning ur viss egendom som framställs i ett mål
om betalningsföreläggande. Lagtexten har efter påpekande av Lagrådet fått en
mera klargörande lydelse.

5.3 Tidsfrist för begäran om överlämnande till tingsrätt

--------------------------------------------------------------------
| Regeringens förslag: Sökandens tidsfrist för att begära att ett mål|
| efter bestridande överlämnas till tingsrätt förlängs från tre till|
| fyra veckor.Promemorians förslag överensstämmer med regeringens förslag.|
| Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna tillstyrker |
| eller lämnar förslaget utan erinran. Endast |
| Kronofogdemyndigheten i Västerbottens län avstyrker förslaget. |
| Skälen för regeringens förslag: Om svaranden i ett mål om |
| betalningsföreläggande eller vanlig handräckning bestrider |
| ansökan, kan sökanden begära att målet överlämnas till rättegång vid|
| tingsrätt. Detta skall han enligt 34 § lagen om |
| betalningsföreläggande och handräckning göra inom tre veckor från|
| det att underrättelse om bestridandet skickades till honom. |
| Under utvärderingen av den nya summariska processen har före- |
| trädare för borgenärskollektivet, med instämmande av Riksskatte-|
| verket, anfört att treveckorstiden är för kort och bör förlängas med|
| en vecka. Skälen är att kompletterande utredning ofta måste göras|
| med anledning av svarandens bestridande och att detta inte |
| alltid hinns med under nuvarande treveckorsfrist, som ju |
| dessutom naggas i båda kanterna av tiden för postgång. |
| Endast en remissinstans avstyrker promemorians förslag att |
| förlänga sökandens tidsfrist för att begära överlämnande till |
| tingsrätt från tre till fyra veckor. Kronofogdemyndigheten i |
| Västerbottens län menar att en förlängning av fristen medför en |
| förlängd handläggningstid såväl i de fall sökanden begär att målet|
| skall överlämnas till tingsrätten som i de fall när målet inte |
| skall överlämnas. Regeringen kan dock inte se annat än att en |
| förlängning av fristen i de flesta fall är ägnad att leda till |
| effektivitetsvinster. Det ligger i sökandens intresse att målet |
| drivs framåt. Någon risk för missbruk av en förlängd tidsfrist kan|
| därför inte anses finnas. En förlängd tidsfrist bör i stället kunna|
| bidra till att fler mål, som egentligen inte kräver |
| domstolsbehandling, sållas bort innan de når tingsrätten. Den |
| ytterligare tid som ett mål enligt förslaget kan vara anhängigt |
| hos kronofogdemyndigheten medför inte något merarbete för |
| myndigheten men kan leda till en arbetsbesparing för |
| tingsrätten. Vi förordar därför att förslaget genomförs. |
| |
| |
| 5.4 Överlämnande av mål mellan behöriga kronofogdemyndigheter |
|

Promemorians förslag: Ett mål skall få flyttas från en behörig
kronofogdemyndighet till en annan, om det främjar målets handläggning.
Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna tillstyrker eller lämnar utan
erinran vad som föreslås i promemorian.
Riksskatteverket ifrågasätter om det finns behov av att utvidga möjligheterna
till överflyttning och föreslår i stället att en kronofogdemyndighet alltid
skall få handlägga en ansökan som getts in till myndigheten.
Kronofogdemyndigheterna i Stockholms samt Göteborgs och Bohus län gör samma
bedömning. Kronofogdemyndigheten i Södermanlands län är tveksam till om
handläggningen främjas av förslaget, men tillstyrker ändå detta.
Kronofogdemyndigheterna i Västernorrlands och Västerbottens län anser att ett
samrådsförfarande före överlämnandet inte bör göras obligatoriskt.
Skälen för regeringens förslag: I 8 § lagen om betalningsföreläggande och
handräckning finns bl.a. en regel som gäller överflyttande av ett mål från en
kronofogdemyndighet till en annan. Ett mål skall alltid flyttas till en behörig
kronofogdemyndighet om ansökan har getts in till en obehörig
kronofogdemyndighet. Ett mål får överflyttas även om ansökan getts in till en
behörig kronofogdemyndighet. Detta får göras om målet inte utan avsevärd
olägenhet kan handläggas vid den första myndigheten eller om det av andra skäl
är uppenbart att ett överlämnande skulle främja målets handläggning. I
promemorian anges att regeln är onödigt snäv och behöver göras mer flexibel. Det
föreslås därför i promemorian att ett mål skall få flyttas över om det främjar
målets handläggning. En sådan regel, som överensstämmer med vad som sedan 1994
gäller beträffande utsökningsmål hos kronofogdemyndigheten, sägs göra det
möjligt att genom överflyttande av mål ta till vara även mindre arbets-
besparingar i handläggningen.
Flera kronofogdemyndigheter och Riksskatteverket ifrågasätter om pro-
memorieförslaget medför några besparingar. Riksskatteverket framhåller att
förslaget skulle medföra stora merkostnader för myndigheterna vid ADB-
ansökningar. Verket pekar på att när ett s.k. bandmål - dvs. mål där ansökan
görs på ADB-medium - överlämnas till en annan myndighet förlorar målet sin
karaktär av bandmål och kan därför inte längre handläggas i den rationella
bandmålshanteringen. Riksskatteverket föreslår i stället att det införs en
bestämmelse i BfL som innebär att den kronofogdemyndighet som fått en ansökan om
betalningsföreläggande eller handräckning alltid får handlägga ansökan om
myndigheten finner det lämpligt. När ett utslag har meddelats i målet kan detta
med automatik styras till en annan kronofogdemyndighet för verkställighet.
Kronofogdemyndigheterna i Stockholms samt i Göteborgs och Bohus län framför
liknande förslag.
Forumreglerna i lagen om betalningsföreläggande och handräckning har - till
skillnad från forumreglerna i rättegångsbalken - inte till främsta syfte att
underlätta för svaranden att ingå i svaromål i en tvist. Hänsynen till
svarandens bekvämlighet väger ju inte särskilt tungt i ett skriftligt
förfarande. Forumreglerna i BfL syftar i stället till att styra handläggningen
till en kronofogdemyndighet som är lämplig från verkställighetssynpunkt och att
fördela arbetsbördan lika mellan kronofogdemyndigheterna (se prop. 1989/90:85 s.
105). Som Riksskatteverket framhållit når man största möjliga effektivitet i den
summariska processen om den myndighet som fått in ansökan också handlägger den.
Detta är särskilt tydligt vid handläggningen av s.k. bandmål. Det bör enligt
regeringens mening inte förekomma att mål överlämnas till en annan
kronofogdemyndighet, med åtföljande effektivitetsförluster, om det inte finns
starka praktiska skäl som talar för det. Promemorians förslag att utöka
möjligheterna för en behörig kronofogdemyndighet att överlämna ett mål till en
annan behörig kronofogdemyndighet bör därför inte genomföras.
I stället kunde det övervägas att, som vissa remissinstanser förespråkat,
införa en regel av innebörd att en i och för sig obehörig kronofogdemyndighet
skall få fortsätta att handlägga en ansökan om detta är lämpligare än att
överlämna ansökan till en behörig kronofogdemyndighet. Regeringen anser dock
inte att det i detta ärende finns tillräckligt underlag för att gå fram med ett
sådant förslag. Frågan bör emellertid kunna beredas vidare i ett annat
sammanhang.
Enligt 10 § förordningen (1991:1339) om betalningsföreläggande och
handräckning bör samråd ske mellan myndigheterna innan ett mål överlämnas med
stöd av 8 § BfL. I promemorian påpekas att det kan finnas anledning att göra
detta samrådsförfarande obligatoriskt. Regeringen avser att senare ta ställning
till frågan om en eventuell ändring av förordningen i denna del.

5.5 Terminalåtkomst till uppgifter om delgivningsadress i en annan
kronofogdemyndighets register

--------------------------------------------------------------------
| Regeringens förslag: En kronofogdemyndighet skall få ha |
| terminalåtkomst till uppgifter i en annan kronofogdemyndighets |
| register för betalningsföreläggande och handräckning när det gäller|
| delgivningsadress i utslag beträffande någon som är svarande i |
| ett mål om betalningsföreläggande eller handräckning vid den egna|
| myndigheten. |
--------------------------------------------------------------------

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens förslag.
Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna tillstyrker förslaget eller
lämnar detta utan erinran. Sveriges Advokatsamfund är den enda instans som är
tveksam och anger att man fortfarande hyser betänkligheter, från rättssäkerhets-
och integritetssynpunkt, mot varje slag av utvidgning av åtkomst till
terminaluppgifter. Riksskatteverket förespråkar en längre gående reform än vad
som föreslås i promemorian. Verket anser att man bör överväga att ge
kronofogdemyndigheten riksåtkomst till det ADB-register som förs för den
summariska processen. Riksskatteverket samt kronofogdemyndigheterna i Stockholms
och Jönköpings län framhåller att effektiviteten skulle öka ytterligare om
kronofogdemyndigheterna fick tillgång till fler uppgifter, t.ex.
delgivningsadresser i mål som ännu inte lett till utslag och adresser där
delgivningsförsök tidigare misslyckats.
Skälen för regeringens förslag: Enligt lagen (1991:876) om register för
betalningsföreläggande och handräckning finns för handläggning av mål enligt
lagen om betalningsföreläggande och handräckning ett ADB-register för varje
kronofogdemyndighet. Varje kronofogdemyndighet är registeransvarig för sitt
register och har terminalåtkomst endast till detta. Det huvudsakliga skälet till
att länsvisa register inrättades var att se till att det inte, med åberopande av
offentlighetsprincipen, skulle gå att vid ett och samma tillfälle få tillgång
till samtliga uppgifter om en svarandes alla mål i summarisk process i hela
landet. Riksskatteverket är, tillsammans med respektive kronofogdemyndighet,
registeransvarigt för alla registren. Riksskatteverket får dock inte använda
uppgifter om parterna vid sökning i registren.
I utvärderingen har Riksskatteverket pekat på avigsidor med länsspärrarna i
främst två avseenden. Den ena gäller komplikationer vid ADB-ansökan i sådana
verkställighetsmål där en annan kronofogdemyndighet än den verkställande har
meddelat det utslag som skall verkställas; denna fråga behandlas i avsnitt 5.7.
Den andra gäller bristande tillgång till uppgifter i andra
kronofogdemyndigheters register om aktuell delgivningsadress till svaranden.
Frågan om tillgång för en kronofogdemyndighet till uppgift i en annan
kronofogdemyndighets register om adress för delgivning med svaranden
diskuterades i propositionen med förslag till bl.a. den aktuella registerlagen
(prop. 1990/91:126 s. 69). Från exekutionsväsendet hade då framförts ett av
effektivitetsskäl betingat önskemål om tillgång till sådana uppgifter.
Datainspektionen påpekade i sitt remissvar att tillgång till uppgifter i andra
kronofogdemyndigheters register skulle motverka just det syfte man velat uppnå
med länsvisa register. Enligt inspektionen kunde ett intresse från
borgenärssynpunkt att ta del av registeruppgifterna gälla uppgifter om
ansökningar om betalningsföreläggande mot fysiska personer som inte är
näringsidkare; sådana uppgifter erhålls nämligen inte från
kreditupplysningsföretagen på ansökningsstadiet utan först efter utslag i målet
men skulle med en reglering som den angivna bli tillgängliga i alla registren på
en gång med stöd av offentlighetsprincipen. Inspektionen förklarade sig med
skärpa avstyrka en sådan reglering.
I propositionen anfördes att det var i viss mån osäkert vilka vinster som i
praktiken kan göras genom att man ger kronofogdemyndigheterna terminalåtkomst
till varandras register för delgivningsändamål, men att goda betingelser för
delgivning har en mycket stor betydelse för en effektiv summarisk process och
att därför inget borde hindra att dessa frågor tas upp på nytt, sedan
erfarenheter vunnits av det nya systemet.
Riksskatteverkets utvärdering visar att delgivningsproblemen är i stort sett
det enda återstående allvarliga hindret mot en riktigt effektiv handläggning av
den summariska processen. Svarandena i den summariska processen visar en tendens
till att flytta oftare än invånarna i övrigt och att därvid försumma att anmäla
adressändring eller ordna med eftersändning. Flyttningarna sker ofta över
länsgränserna. Erfarenheterna från fältet är tydliga: värdefull information
missas i stor utsträckning av kronofogdemyndigheten och delgivningen förlorar i
effektivitet till följd av länsspärrarna. Det bör därför enligt regeringens
mening övervägas om man kan ta tillvara delgivningsinformation över
länsgränserna utan att åstadkomma de olägenheter i integritetshänseende som
Datainspektionen varnade för i det tidigare lagstiftningsärendet.
En möjlighet som tas upp i promemorian är att göra tillgänglig endast sådan
delgivningsinformation som finns i utslagen, alltså inte så länge målen befinner
sig på ansökningsstadiet. Därigenom undviks att tillgången till uppgifter i
registret ökas jämfört med vad som, när det gäller fysiska personer, kan
erhållas från kreditupplysningsföretagen. Att uppgift om samtliga utslag på
detta sätt blir åtkomlig med stöd av offentlighetsprincipen vid ett och samma
tillfälle inger inte några allvarliga betänkligheter. Uppgiften gäller dessutom
bara själva förekomsten av utslagen samt delgivningsadressen, inte utslagens
materiella innehåll. I jämförelse med vad som kan erhållas vid en enda förfrågan
till ett kreditupplysningsföretag är detta en mindre informationsmängd.
Promemorieförslaget har mottagits positivt av remissinstanserna. Inte heller
Datainspektionen har haft något att erinra mot förslaget sådant det utformats i
promemorian.
Från effektivitetssynpunkt förlorar man givetvis något på att inte också fånga
upp mål som befinner sig på ansökningsstadiet. Detta framhålls också i
remissvaren från Riksskatteverket samt kronofogdemyndigheterna i Stockholms och
Jönköpings län. Det hävdas där att effektiviteten skulle öka ytterligare om även
t.ex. delgivningsadresser i mål som ännu inte lett till utslag och adresser där
delgivningsförsök tidigare misslyckats omfattades av förslaget. En sådan
utvidgning i förhållande till promemorieförslaget skulle dock vara problematisk
från integritetssynpunkt.
En rimlig avvägning mellan effektivitets- och integritetsintressena anser
regeringen vara att en kronofogdemyndighet i enlighet med promemorieförslaget
skall få ha terminalåtkomst till en annan kronofogdemyndighets register för
betalningsföreläggande och handräckning såvitt avser uppgifter om
delgivningsadress i utslag för någon som är svarande i ett mål om
betalningsföreläggande eller handräckning vid den egna myndigheten. Det innebär
att regeringen, utifrån det underlag som presenterats i ärendet, inte är
övertygad om att de ytterligare effektivitetsvinster som kan göras genom att
utöka tillgången till delgivningsinformation är så stora att de uppväger de
risker ett sådant förslag kan innebära från integritetssynpunkt.
Regeringen anser det klart att en sådan användning av registren ryms inom den
ändamålsbeskrivning som finns i 1 § i registerlagen; registren förs framför allt
för handläggning av mål enligt lagen om betalningsföreläggande och handräckning
och delgivning av föreläggandet är ett centralt moment i handläggningen.
Frågan om tillgång till övriga uppgifter i utslag från annan kronofogde-
myndighet för att underlätta ADB-ansökan i verkställighetsmål behandlas i
avsnitt 5.7.

5.6 Ingivande av exekutionstitel vid ansökan om verkställighet

--------------------------------------------------------------------
| Regeringens förslag: Vid ansökan om verkställighet som görs på ADB-|
| medium behöver exekutionstiteln inte ges in, om denna är ett |
| utslag i mål om betalningsföreläggande, oavsett hur gammalt |
| utslaget är. Kravet på att kronofogdemyndigheten skall ha |
| tillgång till exekutionstiteln i verkställighetsärendet behålls.|
--------------------------------------------------------------------

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens förslag.
Riksskatteverkets förslag: Vid ansökan om verkställighet på medium för
automatisk databehandling skall exekutionstiteln endast behöva inges när
kronofogdemyndigheten begär det. I andra hand föreslår verket att
försäkringskassan inte skall behöva bifoga exekutionstiteln vid ansökan om
verkställighet på grund av utgivet bidragsförskott.
Remissinstanserna:
Promemorieförslaget. De flesta remissinstanserna tillstyrker eller lämnar
förslaget utan erinran. Kronofogdemyndigheten i Södermanlands län framhåller att
förslaget kräver betydande arbetsinsatser om myndigheten manuellt från mikrokort
måste ta fram uppgifter om det underliggande utslaget. Även
Kronofogdemyndigheten i Västerbottens län hävdar att effektivitetsvinsterna
motverkas om man i varje mål skall ta fram utslag från mikrokort medan om detta
krävs endast när särskild anledning föreligger, t.ex. efter gäldenärens
invändning, främjas en snabbare handläggning.
Riksskatteverkets förslag. Det övervägande antalet remissinstanser tillstyrker
eller lämnar förslagen utan erinran. Flera remissinstanser pekar dock på behovet
av en närmare reglering av vilka krav som skall ställas på den som skall få
ansöka om verkställighet utan att samtidigt inge exekutionstiteln.
Kronofogdemyndigheten i Göteborgs och Bohus län avstyrker förslagen och
framhåller att det förekommer att sökandens yrkande - även när en
försäkringskassa är sökande - inte stämmer med exekutionstiteln. Flera
remissinstanser avstyrker förslagen med hänvisning till att de lägger ett för
stort ansvar på den enskilde att reagera mot oriktiga krav. Riksrevisionsverket
säger sig inte kunna bedöma förslagens kvalitets- och rättssäkerhetsaspekter men
konstaterar att Riksskatteverket inte redovisar några kalkyler som belyser de
samlade kostnadskonsekvenserna.
Skälen för regeringens förslag: Enligt 2 kap. 2 § utsökningsbalken skall
sökanden vid ansökan om verkställighet ge in exekutionstiteln, alltså den dom
eller motsvarande som skall utgöra grund för verkställigheten. Vid ansökan på
ADB-medium behöver dock titeln inte ges in, om den är ett utslag i mål om betal-
ningsföreläggande som inte är äldre än tre år. Kronofogdemyndigheten har
nämligen själv tillgång till en sådan exekutionstitel. Tre år - drygt - är den
gallringsfrist som gäller för utslag i mål om betalningsföreläggande enligt 11 §
lagen om register för betalningsföreläggande och handräckning och kronofogde-
myndigheten kan därför själv ta fram uppgifterna om utslaget ur det s.k. SUPRO-
registret. Utslag i mål om handräckning berörs inte av dessa regler.
För att få göra ansökan om verkställighet på ADB-medium krävs tillstånd från
Riksskatteverket. Vid sådan ansökan ges ett magnetband eller något annat ADB-
medium in till Riksskatteverket, som maskinellt överför uppgifterna till de
olika kronofogdemyndigheternas register. Ansökan på ADB innebär
effektivitetsvinster både för sökandena och kronofogdemyndigheten.
Kronofogdemyndigheten slipper att manuellt registrera uppgifterna i ansökan.
Sökanden slipper ta ut ansökan på papper, underteckna och skicka den till rätt
kronofogdemyndighet. Särskilt arbetsbesparande blir det om sökanden inte vid
sidan av ADB-ansökan behöver bifoga några handlingar, såsom t.ex.
exekutionstiteln. Det har emellertid visat sig att ADB-ansökan kommer till
användning endast i mindre än 20 procent av verkställighetsmålen, vilket är
väsentligt mindre än vad som beräknades när reformen beslutades och även
väsentligt mindre än vad som är fallet med ADB-ansökan i den summariska
processen, där cirka 60 procent av ansökningarna görs på ADB-medium. Många
ingivare har bedömt att de inte gör tillräckligt stora rationaliseringsvinster
genom ADB-hantering så länge de även måste skicka in någon handling med post.
Inte heller den möjlighet till s.k. automatisk verkställighet som lagen om
betalningsföreläggande och handräckning ger utnyttjas i den utsträckning som
beräknades. Enligt 16 § BfL verkställs ett utslag utan särskild ansökan, om inte
sökanden uttryckligen har avstått från detta. Endast i omkring en tredjedel av
målen i den summariska processen utnyttjar sökandena denna möjlighet till
automatisk verkställighet. Detta för med sig att antalet separata ansökningar om
verkställighet är högre än vad som beräknades vid reformens genomförande.
Från effektivitetssynpunkt är det alltså angeläget att bana väg för fler ADB-
ansökningar i verkställighetsmål. Detta gäller såväl ur de verkställande
myndigheternas perspektiv som ur sökandenas.
Riksskatteverket har i en framställning till regeringen föreslagit att
exekutionstiteln vid ADB-ansökan bara skall behöva ges in om
kronofogdemyndigheten begär det. En konsekvens av detta förslag är att
kronofogdemyndigheten inte alltid kommer att ha tillgång till och kunna
kontrollera ansökan om verkställighet mot exekutionstiteln. Verket föreslår i
sin framställning i andra hand att en uppgift skall få bevaras i SUPRO-registret
i minst tio år - vi återkommer till denna fråga i avsnitt 5.7 - samt att
försäkringskassan inte skall behöva bifoga exekutionstiteln vid ansökan om
verkställighet på grund av utgivet bidragsförskott. I sistnämnda förslag
efterges kravet på att kronofogdemyndigheten alltid skall ha tillgång till och
kunna kontrollera ansökan om verkställighet mot exekutionstiteln endast
beträffande försäkringskassans krav på grund av utgivet bidragsförskott.
Frågan är om det över huvud taget är möjligt och lämpligt att efterge kravet
på att kronofogdemyndigheten skall granska en exekutionstitel som det begärs
verkställighet av. Ett sådant förslag behandlades i ärendet om följdlagstiftning
med anledning av den nya summariska processen, m.m. (se prop. 1990/91:126 s.
46 ff.). Regeringen intog där ståndpunkten att man för närvarande inte var
beredd att ställa sig bakom ett sådant förslag. Skälen som framhölls var bl.a.
följande. Svårigheterna att förebygga att felaktiga krav läggs till grund för
verkställighet är uppenbara. Felen kan få svåra följder för svaranden. Det är
inte heller invändningsfritt att för kronofogdemyndigheterna och dess tjänstemän
föreskriva att de skall verkställa krav som de egentligen inte kan ta ansvar för
och vilkas riktighet inte heller prövats av någon annan myndighet. Slutligen
påpekades dock att saken kunde komma i ett annat läge när den nya summariska
processen genomförts vid årsskiftet 1991/92.
Den kritik som under remissbehandlingen har riktats mot Riksskatteverkets
förslag tar framför allt sikte på rättssäkerhetsaspekterna. Verket framhåller i
sin framställning att den ingivare som får tillstånd att ge in en ansökan om
verkställighet på ADB-medium utan att behöva översända exekutionstiteln gör
stora rationaliseringsvinster. Risken att få ett sådant tillstånd återkallat
skulle därför, enligt Riksskatteverkets bedömning, medföra att ingivarna skulle
vara beredda att lämna långtgående garantier för att rättssäkerhetskravet
tillgodoses. Justitieombudsmannen och Konsumentverket anser emellertid att
förslaget lägger för stort ansvar på den enskilde. Detta arguments tyngd minskar
inte av att den enskilde, som Konsumentverket också påpekar, i allmänhet intar
en underlägsen position i förhållande till sökanden. Visserligen framhåller
Riksskatteverket i sin framställning att kronofogdemyndigheten skall ha tillgång
till exekutionstiteln om den är uttryckt i så komplicerade ordalag att det kan
uppstå tveksamhet om hur den skall tydas. Men hur kronofogdemyndigheten skall få
reda på detta är, som Villaägarnas Riksförbund uppmärksammar, oklart. Slutligen
uppger Kronofogdemyndigheten i Göteborg och Bohus län att det förekommer att
sökandens yrkande inte stämmer med exekutionstiteln. I ett sådant fall krävs det
att gäldenären gör invändning för att felet skall uppmärksammas. De nu anförda
synpunkterna talar enligt regeringens mening med styrka mot att efterge kravet
på kontroll av en ansökan om verkställighet mot exekutionstiteln.
Till de skäl av rättssäkerhetskaraktär som talar emot en reform kommer att ett
genomförande av förslaget skulle behöva kombineras med en ganska ingående
reglering bl.a. av kraven för att bevilja respektive återkalla tillstånd att
ansöka om verkställighet på ADB-medium. Inte minst frågan om sökandens
skadeståndsansvar skulle behöva få en lösning. Slutligen framstår det enligt
regeringens mening inte heller som en lämplig avvägning mellan effektivitet och
rättssäkerhet att genomföra en reform som utan tvekan ger mindre rätts-
säkerhetsgarantier än den nuvarande ordningen när, som Riksrevisionsverket
uppmärksammat, effektivitetsvinsterna är oklara.
De skäl av rättssäkerhetskaraktär som talar emot en reform gäller även
Riksskatteverkets förslag att låta kronofogdemyndigheten verkställa vissa
ansökningar som inges av försäkringskassan utan att ha tillgång till
exekutionstiteln. Kronofogdemyndigheten i Göteborgs och Bohus län påpekar att
det förekommer att även försäkringskassornas yrkanden inte överensstämmer med
exekutionstiteln. Riksskatteverket framhåller också självt i sin framställning
att exekutionstitlar rörande underhållsbidrag generellt är svårare att tolka än
t.ex. utslag i mål om betalningsföreläggande.
Sammanfattningsvis är regeringen inte heller nu beredd att ge avkall på
principen att kronofogdemyndigheten skall ha tillgång till och kunna granska
exekutionstiteln även vid en ansökan om verkställighet som görs på ADB-medium.
Det i promemorian behandlade förslaget att vid ansökan om verkställighet som
görs på ADB-medium avstå från kravet på ingivande av exekutionstitel, om denna
är ett utslag i mål om betalningsföreläggande, oavsett hur gammalt utslaget är,
har däremot vunnit gillande bland nästan alla remissinstanserna. En sådan
ändring är möjlig att genomföra utan att samtidigt efterge kravet på att
kronofogdemyndigheten skall granska exekutionstiteln, eftersom utslagen i dessa
mål kommer att sparas på mikrokort när de gallras ur SUPRO-registret.
Kronofogdemyndigheten kan därigenom ta fram utslagen även efter gallringen.
Förslaget beräknas leda till effektivitetsvinster genom att ansökningar i flera
fall kan registreras maskinellt. Detta gäller oavsett om man förlänger
gallringsfristen eller ej (se avsnitt 5.7). En sådan förändring kommer inte i
konflikt med rättssäkerheten i förfarandet; kronofogdemyndigheten skall precis
som i dag ha tillgång till exekutionstiteln. Regeringen ställer sig bakom en
sådan utvidgning av de nuvarande bestämmelserna och föreslår därför att kravet
på att inge exekutionstitel vid ansökan om verkställighet som görs på ADB-medium
slopas även för utslag i mål om betalningsföreläggande som är äldre än tre år.

5.7 Terminalåtkomst i verkställighetsärenden

--------------------------------------------------------------------
| Regeringens förslag: En kronofogdemyndighet får ha |
| terminalåtkomst till en annan kronofogdemyndighets register för |
| betalningsföreläggande och handräckning när det gäller samtliga |
| uppgifter i utslag i mål om betalningsföreläggande för den som är|
| gäldenär i ett mål om verkställighet vid den egna myndigheten. |
| Därvid får endast utslagsnumret användas som sökbegrepp. Ingen |
| ändring föreslås när det gäller den tid som uppgifter får bevaras i|
| registret. |
--------------------------------------------------------------------

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens förslag.
Riksskatteverkets förslag: En uppgift skall få bevaras i
betalningsföreläggande- och handräckningsregistret (SUPRO) i minst tio år.
Remissinstanserna:
Promemorieförslaget. De flesta remissinstanserna tillstyrker eller lämnar
förslaget utan erinran. Sveriges Advokatsamfund är den enda instans som är
tveksam och anger att man fortfarande hyser betänkligheter, från rättssäkerhets-
och integritetssynpunkt, mot varje slag av utvidgning av åtkomst till
terminaluppgifter. Några kronofogdemyndigheter framhåller att det förslag som
regeringen ställt sig bakom i avsnitt 5.6 kräver betydande arbetsinsatser om
gallringfristen inte förlängs utan myndigheten manuellt från mikrokort måste ta
fram uppgifter om det underliggande utslaget.
Riksskatteverkets förslag. Det övervägande antalet remissinstanser tillstyrker
eller lämnar förslaget utan erinran. Konsumentverket framhåller att en
förlängning av bevarandetiden från tre till tio år torde kräva en mer djupgående
analys av effekterna i avseende på integritetsfrågor. Svenska Inkassoföreningen
är positiv till förslaget men påpekar att om en förlängd bevarandetid genomförs
bör kronofogdemyndigheten ha rätt att gallra utslag ur SUPRO-registret som är
felaktiga eller på annat sätt missvisande eftersom registret är offentligt och i
viss mån används för ändamål av kreditupplysningskaraktär. Datainspektionen
avstyrker bestämt förslaget. Riksrevisionsverket säger sig inte kunna bedöma
förslagens kvalitets- och rättssäkerhetsaspekter men konstaterar att
Riksskatteverket inte redovisar några kalkyler som belyser de samlade
kostnadskonsekvenserna.
Skälen för regeringens förslag: Regeringen har tidigare i detta ärende (se
avsnitt 5.6) föreslagit att exekutionstiteln inte skall behöva ges in vid en
ansökan om verkställighet som görs på ADB-medium, om denna är ett utslag i mål
om betalningsföreläggande, oavsett hur gammalt utslaget är. Regeringen har dock
inte ansett att man kan frångå kravet på att kronofogdemyndigheten skall ha
tillgång till exekutionstiteln i verkställighetsärendet. Det innebär att
kronofogdemyndigheten själv måste ta fram utslaget. Detta kan ske maskinellt om
utslaget har meddelats av den egna myndigheten och finns kvar i det s.k. SUPRO-
registret. Gallringsfristen i detta register för utslag i mål om betalningsföre-
läggande är som tidigare nämnts drygt tre år enligt 11 § lagen om register för
betalningsföreläggande och handräckning. När ett utslag gallras överförs det
till mikrokort. Sådana utslag, liksom utslag som har meddelats av en annan
kronofogdemyndighet, måste tas fram manuellt i ett verkställighetsärende.
Enligt dagens ordning har alltså en kronofogdemyndighet ingen terminalåtkomst
till uppgifter i en annan kronofogdemyndighets register. Man kan därför inte
maskinellt ta fram ett utslag som meddelats av en annan myndighet, vilket det
finns behov av vid en del ansökningar om verkställighet. Den gällande
författningsregleringen innebär i och för sig inget hinder mot att i stället
Riksskatteverket tar fram utslaget ur SUPRO-registret för kronofogdemyndighetens
räkning (jfr prop. 1990/91:126 s. 50). Däremot skulle det vara förenat med
ganska stora datatekniska ingrepp att införa en sådan rutin. Vidare skulle det
inte vara särskilt rationellt rent handläggningsmässigt att Riksskatteverket tog
på sig denna uppgift. Någon sådan rutin har heller inte införts. Läget är alltså
att den verkställande kronofogdemyndigheten måste hämta in utslaget på något
annat sätt än via terminal, om utslaget är meddelat av en annan myndighet,
vilket kräver en icke oväsentlig extra arbetsinsats.
Om man överväger att bryta igenom länsspärrarna genom att ge
kronofogdemyndigheten terminalåtkomst till alla uppgifter i utslag i mål om
betalningsföreläggande vid alla övriga kronofogdemyndigheter är det av
integritetsskäl angeläget att utforma åtkomsten så att det inte med stöd av
offentlighetsprincipen blir fritt fram att vid ett och samma tillfälle ta fram
uppgifterna i en gäldenärs alla utslag i hela riket. Detta kan åstadkommas genom
att man föreskriver dels att bara utslagsnumret får användas som sökbegrepp,
dels att uppgifterna i utslaget bara får hämtas i den situationen att
myndigheten i fråga har ett pågående mål om verkställighet av det aktuella
utslaget mot gäldenären i fråga. Ett sålunda utformat förslag läggs fram i
promemorian.
Förslaget har fått ett positivt bemötande av remissinstanserna. Data-
inspektionen har framhållit att förslaget inte innebär risker för otillbörliga
integritetsintrång. Inte någon remissinstans har motsatt sig förändringen.
Registerlagens ändamålsbeskrivning innebär inget hinder mot förslaget, eftersom
den anger att uppgifter i registret får användas bl.a. som underlag för
verkställighet enligt utsökningsbalken. Även regeringen anser att en förändring
av föreslagen omfattning bör genomföras.
Riksskatteverket har föreslagit en längre gående reform, nämligen att
uppgifter i SUPRO-registret skall få bevaras i minst tio år. Därigenom skulle
även äldre utslag kunna tas fram på automatisk väg i stället för från mikrokort.
De flesta remissinstanserna tillstyrker eller lämnar förslaget utan erinran.
Datainspektionen avstyrker däremot bestämt att tiden för bevarande av uppgifter
i SUPRO-registret förlängs. Den begränsning som ligger i att uppgifterna
föreslås endast få användas för verkställighet blir enligt inspektionen
verkningslös mot bakgrund av offentlighetsprincipens grundlagsregler om rätten
för den som begär att få ta del av allmänna handlingar att vara anonym och inte
behöva röja syftet med sin framställan. Konsumentverket har framhållit att en
förlängning av bevarandetiden torde kräva en mer djupgående analys av effekterna
i avseende på integritetsfrågor. Regeringen anser att de påpekade
integritetseffekterna av en förlängd bevarandetid för närvarande är oklara. Till
detta kommer den osäkerhet som följer av diskussionerna om en regionalisering av
kronofogdemyndigheterna och vad en sådan reform kan leda till. Regeringen är
alltså inte beredd att förorda att bevarandetiden i SUPRO-registret förlängs.

5.8 Tredskodom i mål där fordran grundas på skriftligt fordringsbevis

--------------------------------------------------------------------
| Regeringens förslag: Tredskodom med stöd av 44 kap. 7 b § |
| rättegångsbalken skall inte få meddelas om tredskodom har |
| meddelats tidigare. |
--------------------------------------------------------------------

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens förslag.
Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna tillstyrker eller lämnar
förslaget utan erinran. Endast Fristående Sparbankers Riksförbund motsätter sig
förslaget. Förbundet menar att de utvärderingar som gjorts av den summariska
processen inte ger något stöd för antagandet att erforderliga krav på
rättssäkerhet i realiteten riskerar att bli åsidosatta om nuvarande ordning
behålls.
Skälen för regeringens förslag: Föreläggande för en svarande i ett tvistemål
vid tingsrätt att avge svaromål vid påföljd av tredskodom regleras i 42 och 44
kap. rättegångsbalken (RB). Den nya summariska processen föranledde vissa
nyheter i denna reglering. Sedan tidigare gäller - enligt 44 kap. 7 a § RB - att
tredskodom mot svaranden kan meddelas om svaranden underlåter att efter
tredskodomsföreläggande inkomma med svaromål. Han skall anses ha följt
föreläggandet om han har klargjort sin inställning till kärandens yrkande och
angett skäl som kan vara av betydelse vid prövning av saken. Detta brukar kallas
för ett motiverat bestridande.
I den nya summariska processen saknar det i princip betydelse om sökandens
krav grundar sig på ett skriftligt fordringsbevis eller inte. För att ta
tillvara de fördelar som en sökande hade av ett skriftligt fordringsbevis i den
tidigare gällande lagsökningsprocessen infördes en förstärkt möjlighet till
tredskodom på tvistemålsstadiet; enligt 7 b § i samma kapitel måste svaranden i
ett sådant fall för att undgå tredskodom visa sannolika skäl för sin
inställning, förutom att han måste uppfylla kraven på ett motiverat bestridande
enligt 7 a §. För att svaranden inte på ett otillbörligt sätt skulle hindras
från att komma till sin rätt infördes också ett förbud i 44 kap. 10 § RB mot att
meddela två tredskodomar i rad med stöd av 7 b §. En andra tredskodom är
nämligen inte återvinningsbar.
Denna konstruktion kan kritiseras av flera orsaker. Det är redan av formella
skäl inte möjligt att meddela två tredskodomar med stöd av 7 b §. Rätten kan
nämligen inte utfärda föreläggande om svaromål om ett svaromål redan är avgivet
och förbudet saknar därigenom praktisk betydelse. Vidare är det klart
otillfredsställande från rättssäkerhetssynpunkt att meddela en icke
återvinningsbar tredskodom med stöd av 7 b §, oavsett vad som förevarit tidigare
i målet; på detta sätt kan nämligen svaranden på grund av bevissvårigheter
hindras från att komma till sin rätt. Om svaranden har underlåtit att bestrida
en ansökan om betalningsföreläggande och därför fått ett utslag emot sig är
detta utslag definitionsmässigt att anse som en tredskodom. Om rätten efter
återvinning utfärdar föreläggande om svaromål vid påföljd av tredskodom enligt
7 b § och svaranden inte skriftligen kan anföra sannolika skäl för sin
inställning, riskerar han en icke återvinningsbar tredskodom. Likartat blir
förhållandet om svaranden underlåter att svara på ett första tredsko-
domsföreläggande. I så fall meddelas tredskodom med stöd av 7 a §, och efter
återvinning samt ett eventuellt förnyat föreläggande möter det inte något hinder
att meddela en ny, nu icke återvinningsbar, tredskodom enligt 7 b §, om
svaranden visserligen avger svaromål men inte lyckas anföra sannolika skäl.
Domstolsverket och de av verket vid utvärderingen tillfrågade tingsrätterna
menade att det inte bör kunna komma i fråga att meddela en tredskodom med stöd
av 7 b § som slutgiltigt avgörande av ett mål.
I promemorian föreslås ett förbud mot att meddela en tredskodom med stöd av
7 b § om det redan har meddelats en tredskodom eller ett utslag i summarisk
process. Remissinstanserna har med ett undantag tillstyrkt eller lämnat
förslaget utan erinran. Fristående Sparbankers Riksförbund har gjort gällande
att de utvärderingar som gjorts inte ger stöd för antagande att erforderliga
krav på rättssäkerhet i realiteten riskerar att bli åsidosatta med nuvarande
ordning. Även om det kanske inte går att peka på något fall som lett till ett
materiellt oriktigt avgörande är det enligt regeringens mening otillfreds-
ställande med en regel som innebär att svaranden riskerar att på grund av
bevissvårigheter hindras från att få till stånd en fullständig prövning av
saken. Borgenärens intressen träds inte otillbörligt för när genom ett sådant
förbud, med tanke på att borgenären redan har fått en exekutionstitel - ett
utslag eller en tredskodom - vilken kan bli föremål för åtminstone partiell
verkställighet även om återvinning söks. Ett sådant förbud bör i enlighet med
promemorians förslag skrivas in i 44 kap. 7 b § RB i stället för den reglering
frågan nu har i 44 kap. 10 § RB.

6 Ekonomiska konsekvenser

De flesta förslagen innebär arbetsbesparingar och kommer att bidra till en
effektivare handläggning av den summariska processen och verkställighetsmålen.
Genomströmningstakten för målen har förutsättningar att kunna öka. Förslagen kan
sålunda förväntas bidra till att resurser hos kronofogdemyndigheterna frigörs
för andra angelägna uppgifter där. Några av förslagen bör kunna leda till en
minskning av antalet mål som förs vidare till tingsrätt. De initiala kostnaderna
för att genomföra förslagen, liksom kostnaderna för en utökad användning av kun-
görelsedelgivning, bedöms bli små och i vart fall inte större än att de ryms
inom de berörda myndigheternas befintliga resursramar.

7 Författningskommentar

7.1 Förslaget till lag om ändring i rättegångsbalken

44 kap. 7 b §
Förslaget har kommenterats i avsnitt 5.8. Den sakliga nyheten finns i
paragrafens andra stycke punkt 2 och innebär att tredskodom med stöd av första
stycket inte får meddelas om tredskodom har meddelats tidigare. Detta gäller
alltså oavsett på vilken grund den första tredskodomen har meddelats. Förbudet
gäller också efter ett utslag i den summariska processen, vilket enligt 60 §
lagen (1990:746) om betalningsföreläggande och handräckning (BfL) är att anse
som tredskodom.
Den föreslagna regleringen ersätter det tidigare förbudet i 10 § mot att
meddela två tredskodomar efter varandra med stöd av 7 b §.
Paragrafen har också genomgått en redaktionell förändring så att nuvarande
andra och tredje styckena förts samman till ett stycke.

44 kap. 10 §
Ändringen har behandlats i kommentaren till 7 b §.

7.2 Förslaget till lag om ändring i utsökningsbalken

2 kap. 2 §
Ändringen, som har kommenterats i avsnitt 5.6, innebär att exekutionstiteln inte
behöver ges in vid ansökan om verkställighet som görs på ADB-medium, om titeln
är ett utslag i mål om betalningsföreläggande, oavsett hur lång tid som
förflutit sedan utslaget meddelades. Den nuvarande treårsgränsen upphävs alltså.

7.3 Förslaget till lag om ändring i lagen (1990:746) om betalningsföreläggande
och handräckning

20 §
I paragrafen ändras uttrycket med posten till med post . Ändringen är
föranledd av postlagen (1993:1684) och Postverkets nya verksamhetsform.

29 §
Ändringarna i denna paragraf - som har formulerats om efter påpekande från
Lagrådet - gäller dels delgivningsformerna för föreläggandet till svaranden,
dels de handlingar som skall bifogas föreläggandet.
Delgivningsfrågan har behandlats i avsnitt 5.2. Ändringen innebär att förbudet
mot delgivning genom kungörelse enligt 15 § delgivningslagen (1970:428) slopas
för mål om betalningsföreläggande såvitt gäller fastställelse till betalning ur
viss egendom. Om det i ett mål om betalningsföreläggande framställts yrkande om
såväl personlig betalningsskyldighet som fastställelse till betalning ur t.ex.
en fastighet kan kungörelsedelgivning alltså endast avse begäran om
fastställelsen till betalning ur fastigheten. Ett yrkande avseende personlig
betalningsskyldighet kan inte delges genom kungörelse. Detta gäller oavsett mot
vem ett sådant yrkande riktas, dvs. även om yrkandet om personlig betalnings-
skyldighet riktar sig mot samma person (fastighetens ägare) som har att svara
beträffande yrkandet om fastställelse till betalning ur fastigheten.
Frågan om när ansökningshandlingarna skall fogas till föreläggandet har
behandlats i avsnitt 5.1. Grundregeln att en kopia av ansökningshandlingarna
skall bifogas föreläggandet tas bort. I stället anges i andra stycket i vilka
fall dessa handlingar skall bifogas. Sålunda skall de alltid bifogas i mål om
betalningsföreläggande som gäller fastställelse till betalning ur viss egendom,
alltså mål som avses i 2 § andra stycket, och i mål om särskild handräckning.
Vidare skall ansökningshandlingarna bifogas i andra mål där handlingarna
innehåller någonting utöver vad som kommer att framgå av föreläggandet i målet.
Ett sådant är då sökandens fullständiga yrkande och samtliga omständigheter som
sökanden åberopat inte återges i föreläggandet. Ett annat fall är då ansökan
innehåller påståenden som inte är av omedelbar betydelse för yrkandet, t.ex. en
upplysning om att parterna diskuterade tvisten vid ett visst telefonsamtal, och
påståendena inte framgår av föreläggandet. En ytterligare situation när
ansökningshandlingarna måste tillställas svaranden är när det i ansökan hänvisas
till bifogade handlingar och innehållet i dessa inte återges i föreläggandet. I
allmänhet torde ändringen medföra effektivitetsvinster endast när det gäller
ansökningar som är upprättade i standardiserad form. Kronofogdemyndigheten ges
emellertid själv rätt att från fall till fall avgöra om det merarbete som ett
återgivande av ansökningshandlingarnas innehåll i föreläggandet innebär uppvägs
av de fördelar som ett sådant förfarande medför.

30 §
I paragrafen ändras, av samma skäl som ändringen i 20 §, uttrycket med posten
till med post .

34 §
Ändringen, som har behandlats i avsnitt 5.3, innebär att den tid som sökanden
har på sig att begära överlämnande av ett mål till tingsrätt förlängs från tre
till fyra veckor.

7.4 Förslaget till lag om ändring i lagen (1991:876) om register för
betalningsföreläggande och handräckning

8 §
Paragrafens uppräkning i första stycket av tillåtna sökbegrepp kompletteras med
utslagsnummer. Skälen för förslaget finns i avsnitt 5.7.

8 a §
Paragrafen är ny. Båda styckena gäller vilken terminalåtkomst en krono-
fogdemyndighet får ha till en annan kronofogdemyndighets register för
betalningsföreläggande och handräckning.
Första stycket gäller uppgifter om delgivningsadress till en svarande i ett
mål om betalningsföreläggande eller handräckning. Sådana uppgifter blir
tillgängliga för en myndighet som har ett sådant mål även om de finns i ett
utslag som meddelats av en annan myndighet. Den myndighet som efterfrågar
uppgifterna måste alltså ha ett pågående mål om summarisk process mot samma
svarande. Det är vidare inte tillräckligt att uppgifterna finns i vilket mål som
helst hos den andra myndigheten, utan målet måste ha avslutats genom utslag, och
det är endast uppgifterna i utslaget som blir tillgängliga. Förslaget har
kommenterats i avsnitt 5.5.
Andra stycket gäller endast åtkomst till uppgifter i mål om betal-
ningsföreläggande. Här är situationen att den efterfrågande myndigheten skall ha
ett pågående verkställighetsmål mot en gäldenär avseende ett visst utslag och
myndigheten får då ha åtkomst till uppgifterna i det utslaget även om
uppgifterna finns i en annan myndighets register. I denna situation får sökning
i registret ske endast med användande av utslagets nummer. Skälen för förslaget
har behandlats i avsnitt 5.7.

Promemorians lagförslag

1 Förslag till lag om ändring i rättegångsbalken

Härigenom föreskrivs att 44 kap. 7 b och 10 §§ rättegångsbalken skall ha
följande lydelse.

--------------------------------------------------------------
Nuvarande lydelse
--------------------------------------------------------------
Föreslagen lydelse

44 kap.
7 b §
Har käranden grundat sitt yrkande på ett skriftligt fordringsbevis eller på en
skriftlig utfästelse som rör annan fullgörelse än betalning, får tredskodom
meddelas även om svaranden efter föreläggande att skriftligen avge svaromål vid
påföljd av tredskodom uppfyllt vad som sägs i 7 a § andra stycket men inte
förmått visa sannolika skäl för sin inställning.
--------------------------------------------------------------
Första stycket gäller inte, om kärandens yrkande grundas på ett
ömsesidigt förpliktande avtal och svaranden gör invändning om
vederlaget.

Tredskodom enligt första stycket får inte meddelas om käranden
motsätter sig det.
--------------------------------------------------------------
Tredskodom enligt första stycket får inte meddelas
1. om kärandens yrkande grundas på ett ömsesidigt förpliktande
avtal och svaranden gör invändning om vederlaget,
2. om tredskodom har meddelats tidigare, eller
3. om käranden motsätter sig det.
10 §
--------------------------------------------------------------
Vid återvinning skall handläggningen av målet, i den del åter-
vinning har sökts, fortsätta där den slutade när frågan om
tredskodom togs upp. Avser återvinningsansökningen en tredskodom
som meddelats med stöd av 7 b §, får sådan tredskodom inte
meddelas på nytt i målet.
--------------------------------------------------------------
Vid återvinning skall handläggningen av målet, i den del åter-
vinning har sökts, fortsätta där den slutade när frågan om
tredskodom togs upp.
En part mot vilken tredskodom meddelas på nytt har inte rätt till återvinning
i målet.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1996.

2 Förslag till lag om ändring i utsökningsbalken

Härigenom föreskrivs att 2 kap. 2 § utsökningsbalken skall ha följande
lydelse.

--------------------------------------------------------------
Nuvarande lydelse
--------------------------------------------------------------
Föreslagen lydelse

2 kap.
2 §
Sökanden skall ange den åtgärd som han yrkar.
Vid ansökan skall inges den exekutionstitel på grund varav verkställighet
söks. Grundas anspråket på löpande skuldebrev eller annan handling, vars
företeende utgör villkor för rätt att kräva betalning eller påkalla fullgörande
av annan förpliktelse, skall den handlingen inges.
Exekutionstiteln skall inges i huvudskrift eller, om kronofogdemyndigheten
anser det tillräckligt, i bestyrkt avskrift. Handling som avses i andra stycket
andra meningen skall inges i huvudskrift. Annan handling bör inges i huvudskrift
eller bestyrkt avskrift.
--------------------------------------------------------------
Görs ansökan på medium för automatisk databehandling behöver
exekutionstiteln inte inges, om den är ett utslag i mål om
betalningsföreläggande, som har meddelats tidigast tre år innan
verkställighet söks.
--------------------------------------------------------------
Görs ansökan på medium för automatisk databehandling behöver
exekutionstiteln inte inges, om den är ett utslag i mål om
betalningsföreläggande.
Sökanden behöver inte ge in exekutionstiteln, om denna är en dom eller ett
strafföreläggande som på grund av föreskrift i lag eller annan författning har
översänts till kronofogdemyndigheten från en domstol eller en myndighet.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1996.

3 Förslag till lag om ändring i lagen (1990:746) om betalningsföreläggande
och handräckning

Härigenom föreskrivs att 8, 20, 29, 30 och 34 §§ lagen (1990:746) om
betalningsföreläggande och handräckning skall ha följande lydelse.

--------------------------------------------------------------
Nuvarande lydelse
--------------------------------------------------------------
Föreslagen lydelse

8 §
--------------------------------------------------------------
Har ansökan gjorts hos en kronofogdemyndighet som inte är
behörig, skall målet genast överlämnas till en kronofogdemyndighet
som enligt vad handlingarna visar är behörig. Även om den
myndighet där ansökan gjorts är behörig, får målet överlämnas till
annan behörig kronofogdemyndighet, om det inte utan avsevärd
olägenhet kan handläggas vid den första myndigheten eller om det
av andra skäl är uppenbart att ett överlämnande skulle främja målets
handläggning. Ansökan anses gjord när den kom in till den första
myndigheten.
--------------------------------------------------------------
Har ansökan gjorts hos en kronofogdemyndighet som inte är
behörig, skall målet genast överlämnas till en kronofogdemyndighet
som enligt vad handlingarna visar är behörig. Även om den
myndighet där ansökan gjorts är behörig, får målet överlämnas till
annan behörig kronofogdemyndighet, om det främjar målets hand-
läggning. Ansökan anses gjord när den kom in till den första myn-
digheten.

20 §
--------------------------------------------------------------
Är ansökningen så bristfällig att den inte kan läggas till grund
för handläggning av målet, skall sökanden föreläggas att avhjälpa
bristen. Sådant föreläggande får sändas till sökanden med posten
under hans i målet uppgivna adress eller förmedlas på annat
lämpligt sätt. Följer sökanden inte föreläggandet, skall ansökningen
avvisas. Sökanden skall upplysas om detta i föreläggandet.
--------------------------------------------------------------
Är ansökningen så bristfällig att den inte kan läggas till grund
för handläggning av målet, skall sökanden föreläggas att avhjälpa
bristen. Sådant föreläggande får sändas till sökanden med post under
hans i målet uppgivna adress eller förmedlas på annat lämpligt
sätt. Följer sökanden inte föreläggandet, skall ansökningen avvisas.
Sökanden skall upplysas om detta i föreläggandet.
Första stycket skall också tillämpas, om kronofogdemyndigheten begär att
sökanden skall betala ansökningsavgiften i förskott.
Om sökanden inte har betalat ansökningsavgiften i förskott men krono-
fogdemyndigheten ändå har tagit upp ansökningen, får ansökningsavgiften genast
utsökas hos sökanden.

29 §
--------------------------------------------------------------
Föreläggandet skall tillsammans med en kopia av ansökningshand-
lingarna delges svaranden i enlighet med vad som enligt
rättegångsbalken gäller för delgivning av stämning i tvistemål. I
ett mål om betalningsföreläggande eller vanlig handräckning får
delgivning dock inte ske genom kungörelse enligt 15 § delgiv-
ningslagen (1970:428).
--------------------------------------------------------------
Föreläggandet skall delges svaranden i enlighet med vad som
enligt rättegångsbalken gäller för delgivning av stämning i
tvistemål.

En kopia av ansökningshandlingarna skall fogas till föreläggan-
det i mål om handräckning, i mål om betalningsföreläggande som
avses i 2 § andra stycket samt i andra mål där handlingarna inne-
håller någonting utöver vad som framgår av föreläggandet.
Skall sökanden ombesörja delgivningen, tillämpas 32 kap. 2 § rättegångsbalken.

30 §
--------------------------------------------------------------
Har delgivning inte kunnat ske, skall kronofogdemyndigheten
pröva om försöken till delgivning skall fortsätta eller om sökanden
skall erbjudas att själv ombesörja delgivningen. Hänsyn skall
därvid tas till det arbete och den kostnad som dittills har
lagts ned på delgivningen, förutsättningarna för att fortsatta
försök skall lyckas samt omständigheterna i övrigt. Erbjudandet får
sändas med posten till sökanden under hans i målet uppgivna
adress eller förmedlas på annat sätt. Antar sökanden inte
erbjudandet, skall ansökningen avvisas.
--------------------------------------------------------------
Har delgivning inte kunnat ske, skall kronofogdemyndigheten
pröva om försöken till delgivning skall fortsätta eller om sökanden
skall erbjudas att själv ombesörja delgivningen. Hänsyn skall
därvid tas till det arbete och den kostnad som dittills har
lagts ned på delgivningen, förutsättningarna för att fortsatta
försök skall lyckas samt omständigheterna i övrigt. Erbjudandet får
sändas med post till sökanden under hans i målet uppgivna adress
eller förmedlas på annat sätt. Antar sökanden inte erbjudandet,
skall ansökningen avvisas.

34 §
--------------------------------------------------------------
Vill sökanden att målet skall överlämnas till tingsrätt, skall
han begära detta skriftligen. Hans begäran skall ha kommit in
till kronofogdemyndigheten inom tre veckor från den dag då
underrättelsen sändes till honom.
--------------------------------------------------------------
Vill sökanden att målet skall överlämnas till tingsrätt, skall
han begära detta skriftligen. Hans begäran skall ha kommit in
till kronofogdemyndigheten inom fyra veckor från den dag då
underrättelsen sändes till honom.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1996.

4 Förslag till lag om ändring i lagen (1991:876) om register för
betalningsföreläggande och handräckning

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1991:876) om register för
betalningsföreläggande och handräckning
dels att 8 § skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 8 a §, samt närmast före
denna paragraf en ny rubrik av följande lydelse.

--------------------------------------------------------------
Nuvarande lydelse
--------------------------------------------------------------
Föreslagen lydelse

8 §
--------------------------------------------------------------
Vid sökning i ett register får som sökbegrepp användas endast
namn, personnummer, organisationsnummer, särskilt
registreringsnummer, sökandens eller ingivarens referensnummer,
ingivarens kodbeteckning, målnummer, målets inkomstdag, dagen för
målets avgörande, bevakningstider och uppgifter om målets art.
--------------------------------------------------------------
Vid sökning i ett register får som sökbegrepp användas endast
namn, personnummer, organisationsnummer, särskilt
registreringsnummer, sökandens eller ingivarens referensnummer,
ingivarens kodbeteckning, målnummer, målets inkomstdag, dagen för
målets avgörande, utslagsnummer, bevakningstider och uppgifter
om målets art.
Riksskatteverket får som sökbegrepp inte använda uppgifter om sökanden eller
svaranden i målet.
Regeringen får föreskriva att även andra uppgifter får användas som sökbegrepp
för de ändamål som anges i 1 § andra meningen.

--------------------------------------------------------------

--------------------------------------------------------------
Terminalåtkomst
8 a §
--------------------------------------------------------------
--------------------------------------------------------------
En kronofogdemyndighet får ha terminalåtkomst till en annan
kronofogdemyndighets register såvitt avser uppgift om delgiv-
ningsadress i utslag för den som är svarande i ett mål om
betalningsföreläggande eller handräckning vid den egna myndig-
heten.
En kronofogdemyndighet får också ha terminalåtkomst till en
annan kronofogdemyndighets register såvitt avser samtliga upp-
gifter i ett utslag i mål om betalningsföreläggande för den som är
gäldenär i ett mål om verkställighet av utslaget vid den egna
myndigheten. Därvid får endast utslagsnumret användas som
sökbegrepp.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1996.

Förteckning över remissinstanser som yttrat sig över promemorian

Efter remiss har yttrande över promemorian avgetts av Riksdagens ombudsmän,
Justitiekanslern, Stockholms tingsrätt, Trelleborgs tingsrätt, Göteborgs
tingsrätt, Bodens tingsrätt, Domstolsverket, Datainspektionen, Riksskatteverket,
Rikspolisstyrelsen, Riksrevisionsverket, kronofogde-myndigheterna i Stockholms,
Södermanlands, Jönköpings, Malmöhus, Göteborgs och Bohus, Gävleborgs,
Västernorrlands och Västerbottens län, Centralnämnden för fastighetsdata,
Sveriges Advokatsamfund, Svenska Inkassoföreningen, Sveriges Inkasso-
organisation, Svenska Bank-föreningen, Fristående Sparbankers Riksförbund,
Finansbolagens Förening samt Dun & Bradstreet Soliditet AB.

Riksskatteverkets lagförslag

1 Förslag till lag om ändring i utsökningsbalken

Härigenom föreskrivs ifråga om utsökningsbalken att 2 kap. 2 § skall ha
följande lydelse.

--------------------------------------------------------------
Nuvarande lydelse
--------------------------------------------------------------
Föreslagen lydelse

Förstahandsförslag
2 kap.
2 §
Sökanden skall ange den åtgärd som han yrkar.
Vid ansökan skall inges den exekutionstitel på grund varav verkställighet
söks. Grundas anspråket på löpande skuldebrev eller annan handling, vars
företeende utgör villkor för rätt att kräva betalning eller påkalla fullgörande
av annan förpliktelse, skall den handlingen inges.
Exekutionstiteln skall inges i huvudskrift eller, om kronofogdemyndigheten
anser det tillräckligt, i bestyrkt avskrift. Handling som avses i andra stycket
andra meningen skall inges i huvudskrift. Annan handling bör inges i huvudskrift
eller bestyrkt avskrift.
--------------------------------------------------------------
Görs ansökan på medium för automatisk databehandling behöver
exekutionstiteln inte inges, om den är ett utslag i mål om
betalningsföreläggande, som har meddelats tidigast tre år innan
verkställighet söks.
--------------------------------------------------------------
Görs ansökan på medium för automatisk databehandling behöver
exekutionstiteln inges endast när kronofogdemyndigheten begär
det.

Andrahandsförslag

--------------------------------------------------------------
Görs ansökan på medium för automatisk databehandling behöver
exekutionstiteln inte inges, om den är ett utslag i mål om
betalningsföreläggande, som har meddelats tidigast tre år innan
verkställighet söks.
--------------------------------------------------------------
Görs ansökan på medium för automatisk databehandling behöver
exekutionstiteln inte inges, om den är ett utslag i mål om
betalningsföreläggande, som har meddelats av kronofogdemyndig-
heten.

Förteckning över remissinstanser som yttrat sig över Riksskatteverkets
framställning

Efter remiss har yttrande över Riksskatteverkets framställning avgetts av
Riksdagens ombudsmän, Justitiekanslern, Stockholms tingsrätt, Kristianstads
tingsrätt, Domstolsverket, Datainspektionen, Konkurrensverket, Konsumentverket,
Riksrevisionsverket, Riksförsäkringsverket, Kronofogdemyndigheterna i
Stockholms, Södermanlands, Jönköpings, Malmöhus, Göteborgs och Bohus,
Gävleborgs, Västernorrlands och Västerbottens län, Svenska kommunförbundet,
Föreningen Sveriges Kronofogdar, Sveriges Advokatsamfund, Svenska
Inkassoföreningen, Sveriges Inkassoorganisation, Kundinkasso AB, Trafikförsäk-
ringsföreningen, Svenska Bankföreningen, Fristående Sparbankers Riksförbund,
Finansbolagens Förening, Sveriges Fastighetsägareförbund, Lantbrukarnas
Riksförbund samt Villaägarnas Riksförbund.

Lagrådsremissens lagförslag

1 Förslag till lag om ändring i rättegångsbalken

Härigenom föreskrivs att 44 kap. 7 b och 10 §§ rättegångsbalken skall ha
följande lydelse.

--------------------------------------------------------------
Nuvarande lydelse
--------------------------------------------------------------
Föreslagen lydelse
44 kap.
7 b §1
Har käranden grundat sitt yrkande på ett skriftligt fordringsbevis eller på en
skriftlig utfästelse som rör annan fullgörelse än betalning, får tredskodom
meddelas även om svaranden efter föreläggande att skriftligen avge svaromål vid
påföljd av tredskodom uppfyllt vad som sägs i 7 a § andra stycket men inte
förmått visa sannolika skäl för sin inställning.
--------------------------------------------------------------
Första stycket gäller inte, om kärandens yrkande grundas på ett
ömsesidigt förpliktande avtal och svaranden gör invändning om
vederlaget.

Tredskodom enligt första stycket får inte meddelas om käranden
motsätter sig det.
--------------------------------------------------------------
Tredskodom enligt första stycket får inte meddelas
1. om kärandens yrkande grundas på ett ömsesidigt förpliktande
avtal och svaranden gör invändning om vederlaget,
2. om tredskodom har meddelats tidigare, eller
3. om käranden motsätter sig det.
10 §2
--------------------------------------------------------------
Vid återvinning skall handläggningen av målet, i den del åter-
vinning har sökts, fortsätta där den slutade när frågan om
tredskodom togs upp. Avser återvinningsansökningen en tredskodom
som meddelats med stöd av 7 b §, får sådan tredskodom inte
meddelas på nytt i målet.
--------------------------------------------------------------
Vid återvinning skall handläggningen av målet, i den del åter-
vinning har sökts, fortsätta där den slutade när frågan om
tredskodom togs upp.
En part mot vilken tredskodom meddelas på nytt har inte rätt till återvinning
i målet.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997.

**FOOTNOTES**

1 Senaste lydelse 1990:747.

2 Senaste lydelse 1990:747.

2 Förslag till lag om ändring i utsökningsbalken

Härigenom föreskrivs att 2 kap. 2 § utsökningsbalken skall ha följande
lydelse.

--------------------------------------------------------------
Nuvarande lydelse
--------------------------------------------------------------
Föreslagen lydelse

2 kap.
2 §1
Sökanden skall ange den åtgärd som han yrkar.
Vid ansökan skall inges den exekutionstitel på grund varav verkställighet
söks. Grundas anspråket på löpande skuldebrev eller annan handling, vars
företeende utgör villkor för rätt att kräva betalning eller påkalla fullgörande
av annan förpliktelse, skall den handlingen inges.
Exekutionstiteln skall inges i huvudskrift eller, om kronofogdemyndigheten
anser det tillräckligt, i bestyrkt avskrift. Handling som avses i andra stycket
andra meningen skall inges i huvudskrift. Annan handling bör inges i huvudskrift
eller bestyrkt avskrift.
--------------------------------------------------------------
Görs ansökan på medium för automatisk databehandling behöver
exekutionstiteln inte inges, om den är ett utslag i mål om
betalningsföreläggande, som har meddelats tidigast tre år innan
verkställighet söks.
--------------------------------------------------------------
Görs ansökan på medium för automatisk databehandling behöver
exekutionstiteln inte ges in, om den är ett utslag i mål om
betalningsföreläggande.
Sökanden behöver inte ge in exekutionstiteln, om denna är en dom eller ett
strafföreläggande som på grund av föreskrift i lag eller annan författning har
översänts till kronofogdemyndigheten från en domstol eller en myndighet.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997.

**FOOTNOTES**

1 Senaste lydelse 1994:1413.

3 Förslag till lag om ändring i lagen (1990:746) om betalningsföreläggande
och handräckning

Härigenom föreskrivs att 20, 29, 30 och 34 §§ lagen (1990:746) om
betalningsföreläggande och handräckning skall ha följande lydelse.

--------------------------------------------------------------
Nuvarande lydelse
--------------------------------------------------------------
Föreslagen lydelse

20 §1
--------------------------------------------------------------
Är ansökningen så bristfällig att den inte kan läggas till grund
för handläggning av målet, skall sökanden föreläggas att avhjälpa
bristen. Sådant föreläggande får sändas till sökanden med posten
under hans i målet uppgivna adress eller förmedlas på annat
lämpligt sätt. Följer sökanden inte föreläggandet, skall ansökningen
avvisas. Sökanden skall upplysas om detta i föreläggandet.
--------------------------------------------------------------
Är ansökningen så bristfällig att den inte kan läggas till grund
för handläggning av målet, skall sökanden föreläggas att avhjälpa
bristen. Sådant föreläggande får sändas till sökanden med post under
hans i målet uppgivna adress eller förmedlas på annat lämpligt
sätt. Följer sökanden inte föreläggandet, skall ansökningen avvisas.
Sökanden skall upplysas om detta i föreläggandet.
Första stycket skall också tillämpas, om kronofogdemyndigheten begär att
sökanden skall betala ansökningsavgiften i förskott.
Om sökanden inte har betalat ansökningsavgiften i förskott men
kronofogdemyndigheten ändå har tagit upp ansökningen, får ansökningsavgiften
genast utsökas hos sökanden.

29 §2
--------------------------------------------------------------
Föreläggandet skall tillsammans med en kopia av ansöknings-
handlingarna delges svaranden i enlighet med vad som enligt
rättegångsbalken gäller för delgivning av stämning i tvistemål. I
ett mål om betalningsföreläggande eller vanlig handräckning får
delgivning dock inte ske genom kungörelse enligt 15 § delgiv-
ningslagen (1970:428).
--------------------------------------------------------------
Föreläggandet skall delges svaranden i enlighet med vad som
enligt rättegångsbalken gäller för delgivning av stämning i
tvistemål. Delgivning genom kungörelse enligt 15 §
delgivningslagen (1970:428) får dock endast ske i mål om särskild
handräckning och i mål om betalningsföreläggande som avses i 2 §
andra stycket.

En kopia av ansökningshandlingarna skall fogas till föreläggan-
det i mål om betalningsföreläggande som avses i 2 § andra stycket,
i mål om särskild handräckning samt i andra mål där handlingarna
innehåller någonting utöver vad som framgår av föreläggandet.
Skall sökanden ombesörja delgivningen, tillämpas 32 kap. 2 § rättegångsbalken.

30 §3
--------------------------------------------------------------
Har delgivning inte kunnat ske, skall kronofogdemyndigheten
pröva om försöken till delgivning skall fortsätta eller om sökanden
skall erbjudas att själv ombesörja delgivningen. Hänsyn skall
därvid tas till det arbete och den kostnad som dittills har
lagts ned på delgivningen, förutsättningarna för att fortsatta
försök skall lyckas samt omständigheterna i övrigt. Erbjudandet får
sändas med posten till sökanden under hans i målet uppgivna
adress eller förmedlas på annat sätt. Antar sökanden inte
erbjudandet, skall ansökningen avvisas.
--------------------------------------------------------------
Har delgivning inte kunnat ske, skall kronofogdemyndigheten
pröva om försöken till delgivning skall fortsätta eller om sökanden
skall erbjudas att själv ombesörja delgivningen. Hänsyn skall
därvid tas till det arbete och den kostnad som dittills har
lagts ned på delgivningen, förutsättningarna för att fortsatta
försök skall lyckas samt omständigheterna i övrigt. Erbjudandet får
sändas med post till sökanden under hans i målet uppgivna adress
eller förmedlas på annat sätt. Antar sökanden inte erbjudandet,
skall ansökningen avvisas.

34 §
--------------------------------------------------------------
Vill sökanden att målet skall överlämnas till tingsrätt, skall
han begära detta skriftligen. Hans begäran skall ha kommit in
till kronofogdemyndigheten inom tre veckor från den dag då
underrättelsen sändes till honom.
--------------------------------------------------------------
Vill sökanden att målet skall överlämnas till tingsrätt, skall
han begära detta skriftligen. Hans begäran skall ha kommit in
till kronofogdemyndigheten inom fyra veckor från den dag då
underrättelsen sändes till honom.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997.

**FOOTNOTES**

1 Senaste lydelse 1993:520.

2 Senaste lydelse 1991:846.

3 Senaste lydelse 1991:846.

4 Förslag till lag om ändring i lagen (1991:876) om register för
betalningsföreläggande och handräckning

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1991:876) om register för
betalningsföreläggande och handräckning
dels att 8 § skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 8 a §, samt närmast före
denna paragraf en ny rubrik av följande lydelse.

--------------------------------------------------------------
Nuvarande lydelse
--------------------------------------------------------------
Föreslagen lydelse

8 §
--------------------------------------------------------------
Vid sökning i ett register får som sökbegrepp användas endast
namn, personnummer, organisationsnummer, särskilt
registreringsnummer, sökandens eller ingivarens referensnummer,
ingivarens kodbeteckning, målnummer, målets inkomstdag, dagen för
målets avgörande, bevakningstider och uppgifter om målets art.
--------------------------------------------------------------
Vid sökning i ett register får som sökbegrepp användas endast
namn, personnummer, organisationsnummer, särskilt
registreringsnummer, sökandens eller ingivarens referensnummer,
ingivarens kodbeteckning, målnummer, målets inkomstdag, dagen för
målets avgörande, utslagsnummer, bevakningstider och uppgifter
om målets art.
Riksskatteverket får som sökbegrepp inte använda uppgifter om sökanden eller
svaranden i målet.
Regeringen får föreskriva att även andra uppgifter får användas som sökbegrepp
för de ändamål som anges i 1 § andra meningen.

--------------------------------------------------------------

--------------------------------------------------------------
Terminalåtkomst

8 a §
En kronofogdemyndighet får ha terminalåtkomst till en annan
kronofogdemyndighets register när det gäller uppgift om delgiv-
ningsadress i utslag för den som är svarande i ett mål om betal-
ningsföreläggande eller handräckning vid den egna myndigheten.
En kronofogdemyndighet får också ha terminalåtkomst till en
annan kronofogdemyndighets register när det gäller samtliga upp-
gifter i ett utslag i mål om betalningsföreläggande för den som är
gäldenär i ett mål om verkställighet av utslaget vid den egna
myndigheten. Därvid får endast utslagsnumret användas som
sökbegrepp.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997.

Lagrådet

Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1996-04-29

Närvarande: f.d. regeringsrådet Bertil Voss, justitierådet Johan Munck,
regeringsrådet Karl-Ingvar Rundqvist.

Enligt en lagrådsremiss den 25 april 1996 (Justitiedepartementet) har regeringen
beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till
1. lag om ändring i rättegångsbalken,
2. lag om ändring i utsökningsbalken,
3. lag om ändring i lagen (1990:746) om betalningsföreläggande och
handräckning,
4. lag om ändring i lagen (1991:876) om register för betalningsföreläggande
och handräckning.
Förslagen har inför Lagrådet föredragits av hovrättsassessorn Bengt Olsson.
Förslagen föranleder följande yttrande av Lagrådet:

Förslaget till lag om ändring i lagen (1990:746) om betalningsföreläggande och
handräckning

29 §

Första stycket

Enligt förslaget skall kungörelsedelgivning i fortsättningen kunna användas
bl.a. i mål om betalningsföreläggande som avses i 2 § andra stycket, dvs. mål
där sökanden begär fastställelse till betalning ur viss egendom som omfattas av
panträtt eller företagshypotek. Avfattningen av den föreslagna regeln kan göra
det något tveksamt om kungörelsedelgivning får användas när det, som ofta torde
vara fallet, i ett sådant mål även har yrkats personlig betalningsskyldighet,
men lydelsen talar närmast för att detta inte kan anses tillåtet. Om detta är
avsikten, förordar Lagrådet till undvikande av tillämpningssvårigheter att
regeln förtydligas på det sättet att det i stället för mål om betalningsföre-
läggande som avses i 2 § andra stycket används uttryckssättet mål om
betalningsföreläggande som endast rör en sådan begäran om betalnings-
fastställelse som avses i 2 § andra stycket .

Andra stycket

Förslaget innebär att själva ansökningen i ett mål om betalningsföreläggande
eller vanlig handräckning med visst undantag inte skall behöva delges svaranden
i det fallet att denna inte innehåller något utöver vad som framgår av
föreläggandet. Mot denna ordning har Lagrådet i sak inte något att invända. Det
synes emellertid svårt att komma ifrån att 25 § enligt sina ordalag förutsätter
att ansökningen alltid skall delges svaranden. Lagrådet förordar att ordet
ansökningen andra gången det används i den paragrafen ersätts med
föreläggandet . En motsvarande ändring bör göras i 4 § tredje stycket
räntelagen (1975:635), där lämpligen orden ansökan om betalningsföreläggande
kan ersättas med enbart betalningsföreläggande .

Övriga lagförslag

Förslagen lämnas utan erinran.

Justitiedepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 15 maj 1996

Närvarande: statsministern Persson, ordförande, och statsråden Peterson,
Freivalds, Wallström, Tham, Åsbrink, Andersson, Uusmann, Ulvskog, Sundström,
Lindh, Åhnberg, Pagrotsky

Föredragande: statsrådet Freivalds

Regeringen beslutar proposition 1995/96:211 Effektiviseringar inom den
summariska processen.