Prop.
1995/96:210
Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.
Stockholm den 23 maj 1996
Göran Persson
Lena Hjelm-Wallén
(Utrikesdepartementet)
I propositionen föreslås att riksdagen godkänner ett protokoll (protokoll
IV) av den 13 oktober 1995 till konventionen i Geneve den 10 oktober
1980 om förbud mot eller inskränkningar i användningen av vissa kon-
ventionella vapen som kan anses vara ytterst skadebringande eller ha ur-
skillningslösa verkningar (1980 års vapenkonvention, SÖ 1982:27). I det
nya protokollet förbjuds viss användning av synförstörande laservapen.
1 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 210
Rättelse: S. 13 rad 7 Står: Peterson Rättat till: Hjelm-Wallén
Prop. 1995/96:210
1 Förslag till riksdagsbeslut
2 Ärendet och dess beredning.......................
3 Bakgrunden..................................
4 Innehållet i protokollet
5 Protokollet och svenska forhållanden
6 Godkännande av protokollet.......................
Bilaga: Tilläggsprotokoll till konventionen om förbud mot eller in-
skränkningar i användningen av vissa konventionella vapen som kan anses
vara ytterst skadebringande eller ha urskillningslösa verkningar
(SÖ 1982:27) ..................................... 11
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 23 maj 1996 . . 13
Regeringen föreslår att riksdagen
godkänner ett protokoll (protokoll IV) av den 13 oktober 1995 till
konventionen i Geneve den 10 oktober 1980 om forbud mot eller in-
skränkningar i användningen av vissa konventionella vapen, som kan
anses vara ytterst skadebringande eller ha urskillningslösa verkningar
(1980 års vapenkonvention, SÖ 1982:27) med de förklaringar och
tillkännagivanden som regeringen förordat.
Prop. 1995/96:210
På begäran av konventionsstatema beslöt Förenta nationernas (FN) gene-
ralsekreterare år 1993 att sammankalla en konferens för granskning av
1980 års vapenkonvention (granskningskonferensen) samt att denna kon-
ferens skulle förberedas av en grupp regeringsexperter. Expertgruppen
sammanträdde vid fyra tillfällen och granskningskonferensen samman-
trädde i Wien den 25 september - 13 oktober 1995. Granskningskon-
ferensen antog ett protokoll om synförstörande laservapen den 13 oktober
1995 (Laserprotokollet). Protokollet är konventionens fjärde protokoll.
FN:s generalförsamling antog den 12 december 1995 en resolution om
1980 års vapenkonvention i vilken stater uppmanas att så snart som möj-
ligt tillträda laserprotokollet.
Vid den 26:e Internationella rödakors- och rödahalvmånekonferensen i
Geneve antogs den 7 december 1995 en resolution i vilken antagandet av
laserprotokollet välkomnas.
Berörda myndigheter har getts tillfälle att lämna synpunkter under för-
handlingsarbetet. Mot bakgrund härav har remissförfarande inte ansetts
behövligt.
Protokollet har ännu inte trätt i kraft. Protokollet träder i kraft sex
månader efter det att 20 stater har lämnat samtycke till att bli bundna av
protokollet. Hittills har Finland lämnat sådant samtycke.
Prop. 1995/96:210
År 1980 ingicks konventionen om förbud mot eller inskränkningar i an-
vändningen av vissa konventionella vapen som kan anses vara ytterst
skadebringande eller ha urskillningslösa verkningar (1980 års vapen-
konvention). Sverige tillträdde denna konvention år 1982. Konventionen,
som trädde i kraft år 1983, är uppbyggd som en ramkonvention, till vilken
är fogade fyra protokoll. Ursprungligen fanns tre protokoll till konven-
tionen, nämligen ett protokoll om förbud mot att använda vapen vars
huvudsakliga effekt är att skada genom icke-detekterbara fragment (proto-
koll I), ett protokoll med förbud mot eller inskränkningar i användningen
av minor, försåtvapen och andra anordningar (det s.k. landmine-
protokollet, protokoll II) och ett protokoll om förbud mot eller inskränk-
ningar i användningen av brandvapen (protokoll III).
Protokoll II om landminor har reviderats under granskningskon-
ferensen.
Förbud och inskränkningar i användningen för andra vapentyper kan in-
föras genom att nya protokoll fogas till konventionen. Protokollet om syn-
förstörande laservapen (protokoll IV) är det första protokoll som tillförts
konventionen efter det att konventionen och dess ursprungliga protokoll
antogs.
Frågan om synförstörande laservapen togs i Sverige upp av Delega-
tionen för utveckling av folkrättens regler om humanitet i krig (Folkrätts-
delegationen) redan i början av 1980-talet. Sverige, tillsammans med
Schweiz och Österrike, fäste sedan världssamfundets uppmärksamhet på Prop. 1995/96:210
behovet av att reglera användningen av synförstörande laservapen under
den 25 :e Internationella rödakors- och rödahalvmånekonferensen år 1986.
Frågan har därefter drivits aktivt av Sverige inte minst i FN:s general-
församling. Den mötte i början starkt motstånd från många länder. Inter-
nationella röda korset började engagera sig i frågan i slutet av 1980-talet,
bl.a. genom att organisera en serie expertmöten. Under de första tre
förberedande expertmötena inför granskningskonferensen förelåg ett be-
tydande motstånd att behandla det svenska förslaget till ett protokoll om
förbud mot användning av synförstörande laservapen. Allt fler västländer
uttalade sig för ett laserprotokoll. Vid det fjärde och sista förberedande
expertmötet enades man om att förelägga granskningskonferensen ett
utkast till ett sådant protokoll. Europeiska unionens råd (EU) enades den
18 september 1995 om en gemensam ståndpunkt till förmån för ett sådant
protokoll. Redan tidigare hade stöd för ett sådant protokoll erhållits från
en rad länder i tredje världen.
Vid granskningskonferensens möte i Wien under hösten 1995 stod det
klart att samtliga länder var eniga om att anta ett protokoll om syn-
förstörande laservapen. Däremot rådde stor oenighet om protokollets inne-
håll, omfattning och tillämpning.
Vissa länder accepterade ett förbud mot synförstörande laservapen men
motsatte sig att låta förbudet omfatta användning i synförstörande syfte
av laserstrålar från t.ex. avståndsmätare.
Då protokollet antogs tycktes den allmänna meningen vara att tillämp-
ningsområdet skulle omfatta även interna konflikter. En sådan bestäm-
melse skulle stå i överensstämmelse med en motsvarande regel i det land-
mineprotokoll som samtidigt var under förhandling vid granskningskon-
ferensen. Det visade sig dock att detta mål inte gick att uppnå beträffande
laserprotokollet.
Åtskilliga länder krävde att förbudet skulle omfatta även produktion,
lagring och överföring.
Flera länder påtalade behovet av en verifikationsmekanism för efter-
levnad, övervakning och kontroll.
Definitionen av bestående synförstörelse (”permanent blindness”) var
föremål för omfattande diskussioner med särskilt inkallade experter och
möten med representanter från frivilligorganisationer. Svårigheten att åstad-
komma en enhetlig definition hade sin grund i att olika länder, och även
Världshälsoorganisationen (WHO), hade olika sätt att mäta synförstörelse.
Protokollet om förbud mot användning av synförstörande laservapen an-
togs av granskningskonferensen den 13 oktober 1995.
Slutligen bör nämnas att granskningskonferensen den 3 maj år 1996
antog en slutdeklaration i vilken bl.a. antagandet av laserprotokollet
välkomnades som en kodifiering och fortgående utveckling av den inter-
nationella humanitära rättens regler. Konferensen uppmärksammade att
flera frågor kunde behandlas i framtiden, t.ex. under en ny gransknings-
konferens. Som exempel på sådana frågor nämndes förbud mot an-
vändning, framställning, lagring och överföring av synförstörande laser-
vapen, liksom frågan om efterlevnad. Även definitionen av bestående 5
synförstörelse, inklusive frågan om begreppet synfält, anges som ett
exempel på en fråga som kan tas upp i framtiden. Deklarationen är viktig Prop. 1995/96:210
eftersom den ger en politisk bas för ett fortsatt arbete med laser-
protokollet. Den tar upp flera av de frågor som konferensen inte kunde
enas om, t.ex. förbud mot framställning, och den kopplar efterlevnads-
frågan till alla aspekter på laserfrågan, både de som redan förhandlats
fram och eventuellt kommande förbud.
Protokollet består av en inledande del, artikel 1, en huvuddel som består
av fyra artiklar och en avslutande del artikel 2.
I den inledande delen artikel 1 anges att protokollet skall fogas till kon-
ventionen om förbud mot eller inskränkningar i användningen av vissa
konventionella vapen som kan anses vara ytterst skadebringande eller ha
urskillningslösa verkningar (1980 års vapenkonvention med tillhörande
protokoll).
I artikel 1 i huvuddelen stadgas att det är förbjudet att använda laser-
vapen som är särskilt konstruerade för att bestående förstöra en normal
synförmåga. Protokollets parter far enligt artikel 1 inte heller överföra
sådana vapen till annan stat eller något icke-statligt subjekt.
Enligt artikel 2 skall fördragsslutande parter vidta alla möjliga för-
siktighetsmått för att undvika att bestående synförstörelse uppstår när de
använder lasersystem. Sådana försiktighetsmått inbegriper bl.a. utbildning
av militär personal och andra praktiska åtgärder.
I artikel 3 stadgas att synförstörelse som uppstår som en biverkan eller
indirekt verkan av legitim militär användning av lasersystem, inklusive
användning av lasersystem mot optiska instrument, inte omfattas av
förbudet i protokollet.
Med bestående synförstörelse avses enligt artikel 4 oåterkallelig och
okorrigerbar synförlust som innebär ett allvarligt handikapp utan utsikt att
synen återställs. Sådan allvarlig synskada anses föreligga om synförmågan
är nedsatt till mindre än 20/200 Snellen, mätt på båda ögonen. Detta mot-
svarar en synskärpa lika med eller mindre än visus 0,1 binokulärt.
I den avslutande delen i artikel 2 stadgas att protokollet träder i kraft
enligt bestämmelserna i punkterna 3 och 4 i artikel 5 i konventionen.
Detta innebär att det krävs att 20 stater skall ha samtyckt till protokollet
för att det skall träda i kraft.
Prop. 1995/96:210
Regeringens bedömning: Det behövs ingen lagändring för att
Sverige skall kunna uppfylla sina åtaganden enligt protokollet.
Skälen för regeringens bedömning: Som har redogjorts för i det
föregående avsnittet uppställer protokollet ett förbud mot att använda
synförstörande laservapen samt att överföra sådana vapen till en annan
stat eller något icke-statligt subjekt. Vidare föreskrivs att vissa försiktig-
hetsmått skall vidtas beträffande användning av lasersystem. Något förbud
mot att anskaffa, utveckla eller inneha laservapen föreskrivs inte i och för
sig.
Den svenska försvarsmakten innehar inte i dag några laservapen av det
slag som avses i protokollet. Däremot ingår laser i avståndsmätare och
styrsystem i försvarets materiel. Vilka vapensystem som skall stå till För-
svarsmaktens förfogande eller hur dessa skall användas är inte reglerat i
lag. Försvarets verksamhet styrs huvudsakligen av regeringen genom för-
ordningar och andra beslut.
Enligt 22 kap. 6 § brottsbalken skall den som gör sig skyldig till en
svår överträdelse av något sådant avtal med främmande makt eller någon
sådan allmänt erkänd grundsats som rör den internationella humanitära
rätten i väpnade konflikter dömas för folkrättsbrott till fängelse i högst
fyra år. Såsom ett exempel på en sådan svår överträdelse som nyss sagts
anges i paragrafen bl.a. att använda stridsmedel som är förbjudna enligt
folkrätten. Är brottet grovt skall dömas till fängelse i högst tio år eller på
livstid.
Till skillnad från de flesta övriga straffbestämmelser i brottsbalken inne-
håller bestämmelsen om folkrättsbrott ingen fullständig brottsbeskrivning.
Straffansvarets omfattning och närmare innehåll bestäms i stället genom
de avtal som Sverige slutit med främmande makt och av den folkrättsligt
bindande sedvanerätten på området. Bland de avtal som åsyftas i para-
grafen ingår 1980 års vapenkonvention med tillhörande protokoll (se
Beckman m.fl. Kommentar till brottsbalken II, sjätte uppl. s. 569). Att
utnyttja vapen på ett sätt som står i strid med bestämmelserna i konven-
tionen och dess protokoll faller in under det nyss nämnda exemplet i
paragrafen på en svår överträdelse (jfr a.a. s. 573).
I och med att Sverige ansluter sig till protokollet om synförstörande
laservapen omfattar bestämmelsen om folkrättsbrott också sådant bruk av
laser som är förbjudet enligt protokollet. Någon lagändring är således inte
nödvändig.
Laser är att hänföra till icke-joniserande strålning och omfattas av be-
stämmelser i strålskyddslagen (1988:220). Lagen gäller såväl för enskild
som offentlig verksamhet. Enligt 4 § får dock regeringen eller den
myndighet som regeringen bestämmer, i den utsträckning det på grund av
rådande särskilda förhållanden är nödvändigt för att stärka försvarsbered-
skapen, meddela föreskrifter för totalförsvaret som avviker från lagen.
Enligt 6 § strålskyddslagen skall den som bedriver verksamhet med
strålning, med hänsyn till verksamheten art och de förhållanden under Prop. 1995/96:210
vilka den bedrivs, bl.a. vidta de åtgärder och iaktta de försiktighetsmått
som behövs för att hindra eller motverka skador på människor, djur och
miljö. När det gäller bl.a. laser får enligt 21 § regeringen eller den myn-
dighet som regeringen bestämmer meddela föreskrifter om krav på
tillstånd för tillverkning, införsel till landet, saluförande, överlåtelse, upp-
låtelse, förvärv, innehav, användning, installation och underhåll. Statens
strålskyddsinstitut har efter bemyndigande av regeringen föreskrivit krav
på tillstånd för innehav och användning av laser av vissa klasser (5 § SSI
FS 1993:1). Den som bryter mot 6 § strålskyddslagen eller mot
bestämmelser som meddelats med stöd av 21 § samma lag kan dömas till
böter eller fängelse i högst två år.
Strålskyddslagen torde inte omfatta utförsel av laser till andra länder
i och för sig. I den mån laser är att anse som krigsmateriel enligt lagen
(1992:1300) om krigsmateriel, far emellertid utförsel inte ske utan till-
stånd enligt den lagen. Krigsmateriellagen ställer upp ett generellt förbud
mot export utan tillstånd av vapen, ammunition och annan för militärt
bruk utformad materiel som enligt regeringens föreskrifter utgör krigs-
materiel (1 och 6 §§). I förordningen (1992:1303) om krigsmateriel har
regeringen angett vad som skall anses vara krigsmateriel. Regeringen gör
den bedömningen att de nu aktuella laservapnen redan ryms inom för-
teckningen över krigsmateriel i krigsmaterielförordningen. Frågor om bl.a.
tillstånd enligt krigsmateriellagen prövas av Inspektionen för strategiska
produkter, som emellertid skall överlämna ärenden till regeringens pröv-
ning om de skulle ha principiell betydelse eller annars vara av särskild
vikt (1 a §).
Tillstånd enligt krigsmateriellagen far enligt 1 § andra stycket endast
lämnas om det finns säkerhets- eller försvarspolitiska skäl för det och det
inte strider mot Sveriges utrikespolitik.
I prop. 1991/92:174, Lag om krigsmateriel, s. 41 ff anges de riktlinjer
för krigsmaterielexport och annan utlandssamverkan som skall tillämpas
vid tillståndsprövning, som då gjordes av regeringen. Som ovillkorliga
hinder mot utförsel eller annan utlandssamverkan enligt krigsmateriellagen
anges om utförsel eller sådan samverkan skulle strida mot internationella
överenskommelser som Sverige har biträtt, mot beslut av FN:s säkerhets-
råd eller mot folkrättsliga regler om export från neutral stat under krig.
Tillstånd skall då inte beviljas. Föredragande statsrådet anförde i det
sammanhanget (s. 49):
”Genom att ansluta Sverige till en internationell överenskommelse
förpliktar sig regeringen att fullgöra de skyldigheter som följer av överens-
kommelsen. De begränsningar för svensk utlandssamverkan på krigs-
materielområdet som kan följa av en överenskommelse som Sverige har
biträtt iakttas i praktiken genom att regeringen inte medger undantag från
lagens förbud i berörda delar. De ovillkorliga hindren i riktlinjerna utgör
således en erinran om att regeringen alltid måste fullgöra sina inter-
nationella förpliktelser”.
Uttalandet gjordes den gången med tanke på bl.a. 1968 års icke-sprid-
ningsavtal på kämvapenområdet (SÖ 1970:12)och 1972årsavtal ombak- g
teriologiska vapen (SÖ 1976:18). Uttalandet är givetvis inte begränsat till
dessa ingångna internationella överenskommelser. Genom att godkänna Prop. 1995/96:210
laserprotokollet uppställs därför ett ovillkorligt hinder mot export av syn-
förstörande laservapen. Det förhållandet att Inspektionen för strategiska
produkter nu prövar de flesta krigsmaterielärendena innebär ingen för-
ändring av de riktlinjer för prövningen som lagts fast, se prop. 1995/96:31
s. 22.
Vad i det föregående anförts leder fram till slutsatsen att svensk lag
redan är så utformad att Sverige kan efterleva bestämmelserna i proto-
kollet. Någon lagändring behövs därför inte för att Sverige skall kunna
samtycka till att bli bundet av protokollet.
Regeringens förslag: Riksdagen godkänner protokollet av den 12
oktober 1995 om förbud mot användning av synförstörande laser-
vapen med följande förklaringar och tillkännagivanden:
- Sverige avser att tillämpa protokollet i alla slag av väpnade kon-
flikter.
- Sverige avser fortsätta att arbeta för en internationell överenskom-
melse som innebär att protokollets regler skall tillämpas i alla slag
av väpnade konflikter.
- Sverige har sedan länge arbetat för ett uttryckligt förbud mot
synförstörande användning av laser som riskerar att göra soldater
blinda. En sådan verkan har av Sverige ansetts stå i strid med den
folkrättsliga principen om förbud mot stridsmedel och stridsmetoder
som orsakar onödigt lidande.
Skälen för regeringens förslag: Sverige har sedan länge arbetat för ett
uttryckligt förbud mot synförstörande användning av laser som riskerar att
göra soldater blinda. En sådan verkan har av Sverige ansetts stå i strid
med den folkrättsliga principen om förbud mot stridsmedel och strids-
metoder som orsakar onödigt lidande. Denna uppfattning utgör ett av
huvudskälen till att Sverige har engagerat sig i laserfrågan.
Protokollet förbjuder användning av laservapen som är särskilt
konstruerade för att förorsaka bestående synförstörelse. Lasersystem som
pansarvämsvapen, avståndsmätare, målsökare, m.m. är att betrakta som
legitima system. Protokollet innehåller således inte ett generellt förbud
mot att använda andra vapensystem, som inte är specifikt utformade, i
synförstörande syfte. De fördragsslutande parterna förbinder sig dock att
använda även legitima lasersystem på ett sådant sätt att synförstörelse und-
viks. Detta innebär enligt svensk uppfattning att en instruktion att använda
ett lasersystem mot ett oskyddat öga skulle stå i strid med protokollet.
Sverige avser att fortsätta att arbeta för en internationell överens-
kommelse som klart anger att protokollets regler även skall tillämpas i
interna konflikter. Sverige avser för sin del att tillämpa protokollet i alla
slag av väpnade konflikter. En förklaring härom kommer att göras när Prop. 1995/96:210
Sverige ger sitt godkännande av att bli bundet av protokollet. Ett till-
kännagivande kommer också att göras om Sveriges ovan nämnda upp-
fattning i fråga om synförstörelse såsom stridande mot den folkrättsliga
principen om förbud mot stridsmedel och stridsmetoder som orsakar
onödigt lidande.
Eftersom protokollet enligt regeringens bedömning är av större vikt
skall det enligt 10 kap. 2 § regeringsformen godkännas av riksdagen.
10
Additional protocol to the conven-
tion on prohibition or restrictions
on the use of certain conventional
weapons which may be deemed to
be excessively injurious or to have
indiscriminate effects
Tilläggsprotokoll till konventionen
om förbud mot eller inskränk-
ningar i användningen av vissa
konventionella vapen som kan an-
ses vara ytterst skadebringande
eller ha urskillningslösa verk-
ningar
Prop. 1995/96:210
Bilaga
The following protocol shall be
annexed to the Convention on
Prohibition or Restrictions on the
Use of Certain Conventional
Weapons which May Be Deemed
to Be Excessively Injurious or to
Have Indiscriminate Effects (”The
Convention”) as Protocol IV:
Article 1
It is prohibited to employ laser
weapons specifically designed, as
their sole combat function or as
one of their combat functions, to
cause permanent blindness to
unenhanced vision, that is to the
naked eye or to the eye with
corrective eyesight devices. The
High Contracting Parties shall not
transfer such weapons to any State
or non-State entity.
Följande protokoll skall fogas till
konventionen om förbud mot eller
inskränkningar i användningen av
vissa konventionella vapen som
kan anses vara ytterst skadebring-
ande eller ha urskillningslösa verk-
ningar (”konventionen”) som pro-
tokoll IV:
Artikel 1
Det är förbjudet att använda laser-
vapen som är särskilt konstruerade
för att som enda stridsmedelsfunk-
tion, eller som en av sina strids-
medelsfunktioner, bestående för-
störa en normal synförmåga, dvs.
ett oskyddat öga eller ett öga med
korrektionslinser. De höga för-
dragsslutande parterna far inte över-
föra sådana vapen till någon stat
eller icke-statligt subjekt.
11
Artikel 2
In the employment of laser
systems, the High Contracting
Parties shall take all feasible
precautions to avoid the incidence
of permanent blindness to unen-
hanced vision. Such precautions
shall include training of their
armed forces and other practical
measures.
Article 3
Blinding as an incidental or
collateral effect of the legitimate
military employment of laser
systems, including laser systems
used against optical equipment, is
not covered by the prohibition of
this Protocol.
Article 4
For the purpose of this Protocol
”permanent blindness”, means
irreversible and uncorrectable loss
of vision which is seriously
disabling with no prospect of
recovery. Serious disability is
equivalent to visual acuity of less
than 20/200 Snellen measured
using both eyes.
This Protocol shall enter into force
as provided in paragraphs 3 and 4
of Article 5 of the Convention.
Artikel 2
Vid användning av lasersystem
skall de fördragsslutande parterna
vidta alla möjliga försiktighetsåt-
gärder för att undvika bestående
förstörelse av normal synförmåga.
Sådana försiktighetsåtgärder skall
innefatta utbildning av deras väp-
nade styrkor och andra praktiska
åtgärder.
Artikel 3
Synförstörelse som en biverkan
eller indirekt verkan av legitim
militär användning av lasersystem,
däribland sådana som används mot
optisk utrustning, omfattas inte av
förbudet i detta protokoll.
Artikel 4
I detta protokoll avses med
”bestående synförstörelse” oåter-
kallelig och icke korrigerbar syn-
förlust som är allvarligt invalidi-
serande och saknar utsikt till läk-
ning. Allvarlig invaliditet motsvarar
en synskärpa på mindre än 20/200
Snellen, mätt på båda ögonen.
Detta protokoll träder i kraft enligt
bestämmelserna i punkterna 3 och
4 i artikel 5 i konventionen.
Prop. 1995/96:210
Bilaga
12
UTRIKESDEPARTEMENTET
Prop. 1995/96:210
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 23 maj 1996
Närvarande: statsministern Persson, ordförande, och statsråden
Hjelm-Wallén, Freivalds, Wallström, Tham, Asbrink, Schori,
Blomberg, Andersson, Winberg, Uusmann, Ulvskog, Sundström,
Lindh, Johansson, von Sydow, Klingvall, Åhnberg, Östros, Messing.
Föredragande: statsrådet Hjelm-Wallén
Regeringen beslutar proposition 1995/96:210 Förbud mot användning
av synförstörande laservapen.
13
gotab 49973, Stockholm 1996