Regeringens proposition

1995/96:209

Försäkringsskydd vid sjukdom, m.m.

Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.

Stockholm den 23 maj 1996

Göran Persson

Maj-Inger Klingvall
(Socialdepartementet)

Propositionens huvudsakliga innehåll

I enlighet med de riktlinjer regeringen föreslagit riksdagen i den ekonomiska
vårpropositionen (prop. 1995/96:150) läggs i denna proposition fram förslag till
lagändringar inom sjukpenning- och sjuklönesystemen samt inom
föräldraförsäkringen. Vidare föreslås lagändringar avseende vissa avgifts- och
skattefrågor.
I propositionen föreslås att arbetsgivaren ges ett lagstadgat ansvar för att
utge ersättning till arbetstagare i form av sjuklön under de första 28 dagarna
av ett sjukdomsfall, dvs. att sjuklöneperioden förlängs.
Vidare föreslås att vid beräkning av sjukpenninggrundande inkomst skall
semesterlön och motsvarande ersättningar beräknas till högst det belopp som
skulle ha utgjort ersättning för utfört arbete under den tid semesterlönen kan
anses motsvara. I propositionen läggs även fram förslag om att det i den sjuk-
penninggrundande inkomsten inte skall ingå andra skattepliktiga förmåner än
ersättning i pengar och inte heller skattepliktiga kostnadsersättningar.
Det föreslås även att den förhöjda ersättning som utges inom föräldra-
försäkringen under 60 dagar i samband med barns födelse eller adoption (den s.k.
pappa- och mammamånaden) tas bort.
Slutligen föreslås en höjning av den allmänna egenavgiften i form av
sjukförsäkringsavgift, sänkt avgiftsuttag avseende socialavgifter samt höjning
av den allmänna löneavgiften, de särskilda löneskatterna och den särskilda
premieskatten för grupplivförsäkringar m.m.
Ändringarna av sjuklöneperioden och sjukpenninggrundande inkomst samt
slopandet av den förhöjda ersättningen inom föräldraförsäkringen föreslås träda
i kraft den 1 januari 1997. Förslagen rörande förändrade avgifter och skatter
föreslås träda i kraft den 1 januari 1997 samt den 1 januari 1998.

1

Innehållsförteckning

1 Förslag till riksdagsbeslut.......................5
2 Lagtext...........................................5
2.1 Förslag till lag om ändring i lagen (1991:1047) om
sjuklön........................................5
2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän
försäkring.....................................7
2.3 Förslag till lag om ändring i lagen (1976:380) om
arbetsskadeförsäkring.........................14
2.4 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1744) om
allmänna egenavgifter.........................15
2.5 Förslag till lag om ändring i lagen (1981:691) om
socialavgifter................................16
2.6 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1920) om allmän
löneavgift....................................19
2.7 Förslag till lag om ändring i lagen (1990:659) om särskild
löneskatt på vissa förvärvsinkomster..........20
2.8 Förslag till lag om ändring i lagen (1991:687) om särskild
löneskatt på pensionskostnader................23
2.9 Förslag till lag om ändring i lagen (1990:1427) om särskild
premieskatt för grupplivförsäkring, m.m.......24
3 Ärendet och dess beredning........................25
4 Förlängd sjuklöneperiod...........................26
4.1 Nuvarande regler..............................26
4.2 Erfarenheter av nuvarande sjuklöneperiod m.m..28
4.3 Förlängning av sjuklöneperioden...............30
4.4 Ikraftträdande och kostnader..................32
5 Sjukpenninggrundande inkomst......................33
5.1 Semesterlön och semesterersättning............33
5.2 Skattepliktiga förmåner och kostnadsersättningar35
6 Föräldraförsäkringsfrågor.........................37
7 Avgiftsfrågor, m.m................................38
8 Författningskommentar.............................40
8.1 Förslaget till lag om ändring i lagen (1991:1047) om sjuklön40
8.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän
försäkring....................................40
8.3 Förslaget till lag om ändring i lagen (1976:380) om
arbetsskadeförsäkring.........................42
8.4 Förslaget till lag om ändring i lagen (1994:1744) om
allmänna egenavgifter.........................42
8.5 Förslaget till lag om ändring i lagen (1981:691) om
socialavgifter................................42
8.6 Förslaget till lag om ändring i lagen (1994:1920) om allmän
löneavgift....................................43
8.7 Förslaget till lag om ändring i lagen (1990:659) om särskild
löneskatt på vissa förvärvsinkomster..........43

8.8 Förslaget till lag om ändring i lagen (1991:687) om särskild
löneskatt på pensionskostnader................43
8.9 Förslaget till lag om ändring i lagen (1990:1427) om särskild
premieskatt för grupplivförsäkring, m.m.......44

Bilaga Förteckning över remissinstanser som yttrat sig över
SOU 1995:149 Försäkringsskydd vid sjukdom.....45

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 23 maj 199646

Rättsdatablad........................................47

2

1 Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen
antar regeringens förslag till
1. lag om ändring i lagen (1991:1047) om sjuklön,
2. lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring,
3. lag om ändring i lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring,
4. lag om ändring i lagen (1994:1744) om allmänna egenavgifter,
5. lag om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter,
6. lag om ändring i lagen (1994:1920) om allmän löneavgift,
7. lag om ändring i lagen (1990:659) om särskild löneskatt på
vissa förvärvsinkomster,
8. lag om ändring i lagen (1991:687) om särskild löneskatt på
pensionskostnader,
9. lag om ändring i lagen (1990:1427) om särskild premieskatt för
grupplivförsäkring, m.m.

2 Lagtext

2.1 Förslag till lag om ändring i lagen (1991:1047) om
sjuklön

Härigenom föreskrivs att 7 och 17 §§ lagen (1991:1047) om sjuklön skall ha
följande lydelse.

-------------------------------------------------------
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
7 §1
-------------------------------------------------------
Sjuklöneperioden omfattar Sjuklöneperioden omfattar
den första dag den första dag
arbetstagarens arbetsförmåga arbetstagarens arbetsförmåga
är nedsatt på grund av sjuk- är nedsatt på grund av sjuk-
dom och de därpå följande dom och de därpå följande
tretton kalenderdagarna i tjugosju kalenderdagarna i
sjukperioden. En sjukperioden. En
sjuklöneperiod börjar inte omsjuklöneperiod börjar inte
arbetstagaren inte avhåller om arbetstagaren inte
sig från arbete åt avhåller sig från arbete åt
arbetsgivaren. En sjuk- arbetsgivaren. En sjuk-
löneperiod som börjat löpa löneperiod som börjat löpa
bryts om anställningen bryts om anställningen
upphör. upphör.
Som sjukperiod anses sådan tid under vilken arbetstagaren i oavbruten följd
lider av sjukdom som avses i 4 §.

1 Senaste lydelse 1992:1701.

3

-------------------------------------------------------
Om en sjukperiod börjar Om en sjukperiod börjar
inom fem dagar från det en inom fem dagar från det en
tidigare sjukperiod tidigare sjukperiod
avslutats skall sjuklöne-pe- avslutats skall sjuklöne-
rioden omfatta endast så perioden omfatta endast så
många dagar att den många dagar att den
tillsammans med en sjuk- tillsammans med en
löneperiod hos samma arbets- sjuklöneperiod hos samma
givare under den tidigare arbetsgivare under den
sjukperioden utgör fjorton tidigare sjukperioden utgör
kalenderdagar. Vid tjugoåtta kalenderdagar.
tillämpning av 6 § skall be- Vid tillämpning av 6 § skall
aktas dagar i den tidigare beaktas dagar i den tidi-
sjuklöneperioden. gare sjuklöneperioden.
17 §2
-------------------------------------------------------
En arbetsgivare vars En arbetsgivare vars
sammanlagda lönekostnader sammanlagda lönekostnader
under ett kalen-derår inte under ett kalen-derår inte
beräknas överstiga 90 gånger beräknas överstiga 100 gånger
det för året gällande basbe- det för året gällande basbe-
loppet enligt 1 kap. 6 § la- loppet enligt 1 kap. 6 §
gen (1962:381) om allmän för-lagen (1962:381) om allmän
säkring kan försäkra sig hos försäkring kan försäkra sig
den allmänna försäkringskassanhos den allmänna försäkrings-
för kostnader för sjuklön kassan för kostnader för
enligt denna lag. Vid be- sjuklön enligt denna lag.
räkningen av de sammanlagda Vid beräkningen av de sam-
lönekostnaderna bortses från manlagda lönekostnaderna
avgifter enligt lagen bortses från avgifter
(1981:691) om enligt lagen (1981:691) om
socialavgifter och lagen socialavgifter och lagen
(1994:1920) om allmän (1994:1920) om allmän
löneavgift samt från skatt löneavgift samt från skatt
enligt lagen (1990:659) om enligt lagen (1990:659) om
särskild löneskatt på vissa särskild löneskatt på vissa
förvärvsinkomster. förvärvsinkomster.
Regeringen föreskriver närmare villkor för försäkringen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997 och tillämpas i fråga om
sjuklöneperiod som påbörjas efter ikraftträdandet.

2 Senaste lydelse 1995:1480.

4

2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1962:381) om
allmän försäkring

Härigenom föreskrivs att 3 kap. 2, 4 a och 16 §§, 4 kap. 6 § samt 7 kap. 3 b §
lagen (1962:381) om allmän försäkring1 skall ha följande lydelse.

-------------------------------------------------------
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
3 kap.
2 §2
-------------------------------------------------------
Sjukpenninggrundande in- vid beräkningen inte bort-
komst är den årliga inkomst ises från ersättning som
pengar eller andra stiftelsen lämnar till sådan
skattepliktiga förmåner som företagsledare eller
en försäkrad kan antas komma delägare i företaget eller
att tills vidare få för eget denne närstående person som
arbete, antingen såsom avses i punkt 14 av
arbetstagare i allmän eller anvisningarna till 32 §
enskild tjänst (inkomst av kommunalskattelagen. Vid
anställning) eller på annan beräkning av sjukpenning-
grund (inkomst av annat för- grundande inkomst av an-
värvsarbete). Med inkomst av ställning skall alltid
anställning likställs kost- bortses från ersättning från
nadsersättning som inte en vinstandelsstiftelse
enligt 10 § uppbördslagen som härrör från bidrag som
(1953:272) undantas vid be- arbetsgivaren lämnat under
räkning av preliminär åren 1988-1991.
A-skatt. Som inkomst av an- Beräkningen av den
ställning räknas dock inte sjukpenninggrundande
ersättning från en ar- inkomsten skall, där
betsgivare som är bosatt ut- förhållandena inte är kända för
omlands eller en utländsk försäkringskassan, grundas på
juridisk person, om arbetet de upplysningar som kassan
har utförts i arbetsgivarens kan inhämta av den försäkrade
verksamhet utom riket. I eller dennes arbetsgivare
fråga om arbete som utförs eller som kan framgå av den
utomlands av den som av en uppskattning, som vid
statlig arbetsgivare sänts taxering gjorts av den
till ett annat land för försäkrades inkomst. Inkomst
arbete för arbetsgivarens av arbete för egen räkning
räkning bortses vid beräk- får ej beräknas högre än som
ningen av sjukpenning- motsvarar skälig avlöning för
grundande inkomst från sådanaliknande arbete för annans
lönetillägg som betingas av räkning. Om inkomsten helt
ökade levnadskostnader och eller delvis utgörs av
andra särskilda förhållanden iskattepliktiga förmåner
sysselsättningslandet. Som skall de tas upp till ett
inkomst av anställning eller värde som bestäms i enlighet
inkomst av annat med 8 § första-fjärde och
förvärvsarbete räknas inte sjätte styckena uppbördslag-
heller intäkt som avses i 32 §en (1953:272). När skäl
1 mom. första stycket h och föreligger får avvikelse ske
i kommunalskattelagen från förmånsvärde som skatte-
(1928:370) eller sådan myndigheten bestämt enligt
ersättning som anges i 1 § 5 § andra stycket lagen
första stycket 2-6 och fjärde(1984:668) om uppbörd av
stycket lagen (1990:659) om socialavgifter från arbets-
särskild löneskatt på vissagivare.
förvärvsinkomster.

1 Lagen omtryckt 1982:120.
2 Senaste lydelse 1994:746.

Som inkomst av annat
förvärvsarbete räknas inte så-
dan ersättning enligt grupp-
sjukförsäkring eller trygg-
hetsförsäkring vid arbetsska-
da som enligt 2 § första
stycket lagen om särskild
löneskatt på vissa för-
värvsinkomster utgör underlag
för nämnda skatt. Den sjuk-
penninggrundande inkomsten
fastställs av försäkringskas-
san. Inkomst av anställning
och inkomst av annat för-
värvsarbete skall därvid var
för sig avrundas till närmast
lägre hundratal kronor.
Vid beräkning av
sjukpenninggrundande
inkomst bortses från sådan
inkomst av anställning och
annat förvärvsarbete som
överstiger sju och en halv
gånger basbeloppet. Det
belopp som sålunda skall
undantas skall i första hand
räknas av från inkomst av
annat förvärvsarbete.
Ersättning i pengar eller
andra skattepliktiga förmåner
för utfört arbete i annan
form än pension räknas som
inkomst av anställning,
såvida ersättningen under ett
år uppgår till minst 1 000
kronor, även om mottagaren
inte är anställd hos den som
utger ersättningen. I nu an-
givna fall skall den som
utför arbetet anses såsom
arbetstagare och den som
utger ersättningen såsom
arbetsgivare. Kan ersättning
för arbete för någon annans
räkning under året inte antas
uppgå till minst 1 000
kronor, skall ersättningen
från denne inte tas med vid
beräkningen av den
sjukpenninggrundande
inkomsten i annat fall än då
den utgör inkomst av närings-
verksamhet. Vid beräkning av
sjukpenninggrundande
inkomst av anställning skall
bortses från ersättning som
enligt 2 a § skall anses som
inkomst av annat förvärvsar-
bete samt ersättning som
idrottsutövare får från sådan
ideell förening som avses i
7 § 5 mom. lagen (1947:576)
om statlig inkomstskatt och
som har till huvudsakligt
syfte att främja idrottslig
verksamhet om ersättningen
från en från föreningen under
året inte kan antas uppgå
till minst ett halvt
basbelopp. Vid beräkning av
sjukpenninggrundande
inkomst av anställning
bortses även från ersättning
från en stiftelse som har
till väsentligt ändamål att
tillgodose ekonomiska
intressen hos dem som är
eller har varit anställda
hos en arbetsgivare som
lämnat bidrag till
stiftelsen
(vinstandelsstiftelse), om
ersättningen avser en sådan
anställd och inte utgör er-
sättning för arbete för
stiftelsens räkning. Detta
gäller dock endast om de
bidrag arbetsgivaren lämnat
till stiftelsen varit
avsedda att vara bundna un-
der minst tre kalenderår och
att på likartade villkor
tillkomma en betydande del
av de anställda. Om
arbetsgivaren är ett
fåmansföretag eller ett få-
mansägt handelsbolag skall
-------------------------------------------------------
Sjukpenninggrundande företagsledare eller
inkomst är den årliga inkomstdelägare i företaget eller
i pengar som en försäkrad kandenne närstående person som
antas komma att tills avses i punkt 14 av
vidare få för eget arbete, anvisningarna till 32 §
antingen såsom arbetstagare kommunalskattelagen. Vid
i allmän eller enskild tjänstberäkning av
(inkomst av anställning) sjukpenninggrundande in-
eller på annan grund (in- komst av anställning skall
komst av annat förvärvsar- alltid bortses från ersätt-
bete). Som inkomst av an- ning från en vinstandels-
ställning räknas dock inte stiftelse som härrör från
ersättning från en arbets- bidrag som arbetsgivaren
givare som är bosatt utom- lämnat under åren 1988-1991.
lands eller en utländsk
juridisk person, om arbetet
har utförts i arbetsgivarens Beräkningen av den
verksamhet utom riket. I sjukpenninggrundande
fråga om arbete som utförs inkomsten skall, där
utomlands av den som av en förhållandena inte är kända för
statlig arbetsgivare sänts försäkringskassan, grundas på
till ett annat land för de upplysningar som kassan
arbete för arbetsgivarens kan inhämta av den försäkrade
räkning bortses vid beräk- eller dennes arbetsgivare
ningen av sjukpenning- eller som kan framgå av den
grundande inkomst från sådanauppskattning, som vid
lönetillägg som betingas av taxering gjorts av den
ökade levnadskostnader och försäkrades inkomst.
andra särskilda förhållanden iSemesterlön eller
sysselsättningslandet. Som semesterersättning får inte
inkomst av anställning eller inräknas i den
inkomst av annat sjukpenninggrundande
förvärvsarbete räknas inte inkomsten till högre belopp
heller intäkt som avses i 32 §än som motsvarar lön för
1 mom. första stycket h och utfört arbete utan sådan
i kommunalskattelagen ersättning. Inkomst av
(1928:370) eller sådan arbete för egen räkning får
ersättning som anges i 1 § ej beräknas högre än som mot-
första stycket 2-6 och fjärdesvarar skälig avlöning för
stycket lagen (1990:659) om liknande arbete för annans
särskild löneskatt på vissa räkning.
förvärvsinkomster. Som
inkomst av annat förvärvsar-
bete räknas inte sådan
ersättning enligt grupp-
sjukförsäkring eller trygg-
hetsförsäkring vid arbetsska-
da som enligt 2 § första
stycket lagen om särskild
löneskatt på vissa för-

värvsinkomster utgör underlag
för nämnda skatt. Den
sjukpenninggrundande in-
komsten fastställs av
försäkringskassan. Inkomst av
anställning och inkomst av
annat förvärvsarbete skall
därvid var för sig avrundas
till närmast lägre hundratal
kronor.

Vid beräkning av
sjukpenninggrundande
inkomst bortses från sådan
inkomst av anställning och
annat förvärvsarbete som
överstiger sju och en halv
gånger basbeloppet. Det
belopp som sålunda skall
undantas skall i första hand
räknas av från inkomst av
annat förvärvsarbete.
Ersättning för utfört arbete i
annan form än pension räknas
som inkomst av anställning,
såvida ersättningen under ett
år uppgår till minst 1 000
kronor, även om mottagaren
inte är anställd hos den som
utger ersättningen. I nu
angivna fall skall den som
utför arbetet anses såsom ar-
betstagare och den som
utger ersättningen såsom
arbetsgivare. Kan ersättning
för arbete för någon annans
räkning under året inte antas
uppgå till minst 1 000 kro-
nor, skall ersättningen från
denne inte tas med vid
beräkningen av den
sjukpenninggrundande inkom-
sten i annat fall än då den
utgör inkomst av näringsverk-
samhet. Vid beräkning av
sjukpenninggrundande in-
komst av anställning skall
bortses från ersättning som
enligt 2 a § skall anses som
inkomst av annat
förvärvsarbete samt ersättning
som idrottsutövare får från
sådan ideell förening som
avses i 7 § 5 mom. lagen
(1947:576) om statlig in-
komstskatt och som har till
huvudsakligt syfte att
främja idrottslig verksamhet
om ersättningen från
föreningen under året inte
kan antas uppgå till minst
ett halvt basbelopp. Vid
beräkning av sjukpen-
ninggrundande inkomst av
anställning bortses även från
ersättning från en stiftelse
som har till väsentligt
ändamål att tillgodose eko-
nomiska intressen hos dem
som är eller har varit an-
ställda hos en arbetsgivare
som lämnat bidrag till
stiftelsen (vin-
standelsstiftelse), om
ersättningen avser en sådan
anställd och inte utgör
ersättning för arbete för
stiftelsens räkning. Detta
gäller dock endast om de
bidrag arbetsgivaren lämnat
till stiftelsen varit
avsedda att vara bundna un-
der minst tre kalenderår och
att på likartade villkor
tillkomma en betydande del
av de anställda. Om arbets-
givaren är ett fåmansföretag
eller ett fåmansägt
handelsbolag skall vid
beräkningen inte bortses från
ersättning som stiftelsen
lämnar till sådan
4 a §3
-------------------------------------------------------
Om den försäkrade av Om den försäkrade av
arbetsgivaren erhåller arbetsgivaren erhåller lön
skattepliktiga förmåner i under sjukdom för samma tid
form av lön, bil, bostad som sjukpenningen avser,
eller helt fri kost under skall sjukpenning som
sjukdom för samma tid som utges till och med den
sjukpenningen avser, skall nittionde dagen i
sjukpenning som utges till sjukperioden minskas med
och med den nittionde dagen det belopp som lönen under
i sjukperioden minskas med sjukdom överstiger 10
det belopp som förmånerna procent av vad den försäkra-
under sjukdom överstiger 10 de skulle ha fått i lön om
procent av vad den försäkradehan varit i arbete och
skulle ha fått i motsvarande sjukpenning som utges för
förmåner om han varit i tid därefter minskas med
arbete och sjukpenning som hela lönen under sjukdom.
utges för tid därefter min- Till den del lönen under
skas med förmånerna under sjukdom utges i förhållande
sjukdom. Till den del förmå- till lön i arbete som för år
nerna under sjukdom utges i räknat överstiger den högsta
förhållande till förmåner i sjukpenninggrundande in-
arbete som för år räknat komst som kan beräknas
överstiger den högsta enligt 2 § skall minskning
sjukpenninggrundande dock endast ske med belopp
inkomst som kan beräknas som överstiger 85 procent
enligt 2 § skall minskning av lönen i arbete när sjuk-
dock endast ske med belopp penning utges från och med
som överstiger 85 procent av den andra till och med den
förmånerna i arbete när nittionde dagen och 75
sjukpenning utges från och procent av lönen i arbete
med den andra till och med för tid därefter.
den nittionde dagen och 75
procent av förmånerna i arbe-
te för tid därefter.
Vid tillämpning av bestämmelserna i första stycket skall ersättning som utges
på grund av förmån av fri gruppsjukförsäkring som åtnjuts enligt grunder som
fastställs i kollektivavtal mellan arbetsmarknadens huvudorganisationer anses
som lön under sjukdom från arbetsgivare.

-------------------------------------------------------
Det belopp varmed Det belopp varmed
minskning skall göras minskning skall göras
avrundas till närmast lägre avrundas till närmast lägre
hela krontal. Avräkning hela krontal. Avräkning
skall i första hand göras vidskall i första hand göras
utbetalning av sjukpenning vid utbetalning av
som avser samma tid som de sjukpenning som avser sam-
förmåner under sjukdom som ma tid som den lön under
föranlett minskningen men fårsjukdom som föranlett
också göras vid närmast följan-minskningen men får också gö-
de utbetalning av sjukpen- ras vid närmast följande ut-
ning. betalning av sjukpenning.

3 Senaste lydelse 1995:1478.

16 §4 Om en arbetstagare har rätt till lön under sjukdom enligt statliga, kom-
munala eller landstingskommunala bestämmelser, kan regeringen föreskriva
undantag helt eller delvis från bestämmelserna om rätt till sjukpenning.
I den mån sådant undantag inte har föreskrivits får arbetsgivaren i den
ordning regeringen bestämmer uppbära arbetstagarens sjukpenning till den del den
inte överstiger den utbetalda lönen.
En överenskommelse, som innebär att en arbetsgivare som har utgivit lön till
en arbetstagare under sjukdom har rätt att uppbära dennes sjukpenning, är
bindande för försäkringskassan om den har form av kollektivavtal och på
arbetstagarsidan har slutits eller godkänts av en organisation som är att anse
som huvudorganisation. Ett sådant kollektivavtal får en arbetsgivare som är
bunden av avtalet efter överenskommelse åberopa även i fråga om arbetstagare som
inte omfattas av avtalet men sysselsätts i arbete som avses i det. Regeringen
får meddela föreskrifter om sjukpenningberäkning och handläggning av sjukfall
för arbetstagare hos staten som omfattas av sådant avtal.
Regeringen får även meddela föreskrifter om sjukpenningberäkning för
arbetstagare med statligt reglerad anställning som är anställda hos en annan
arbetsgivare än staten och som omfattas av sådant kollektivavtal som anges i
tredje stycket.
Har en försäkrad drabbats av sjukdom utom riket och därvid erhållit underhåll
genom utrikesförvaltningens försorg får förvaltningen i den ordning regeringen
bestämmer från försäkringskassan erhålla den försäkrades sjukpenning, i den mån
den inte överstiger vad som har utgivits i underhåll.

-------------------------------------------------------
Sjukpenning som betalas Sjukpenning som betalas
ut enligt denna paragraf ut enligt denna paragraf
till en arbetsgivare skall till en arbetsgivare skall
minskas med skattepliktiga minskas med lön under
förmåner i form av lön, bil, sjukdom som arbetsgivaren
bostad och helt fri kost utger till arbetstagaren
under sjukdom som arbets- för samma tid som
givaren utger till sjukpenningen avser, dock
arbetstagaren för samma tid endast med den del av lönen
som sjukpenningen avser, under sjukdom som
dock endast med den del av överstiger 85 procent av
förmånerna under sjukdom som lönen i arbete när sjuk-
överstiger 85 procent av penning utges från och med
motsvarande förmåner i arbeteden andra till och med
när sjukpenning utges från den nittionde dagen och 75
och med den andra till och procent av lönen i arbete
med den nittionde dagen för tid därefter. Härvid har
och 75 procent av förmånerna bestämmelserna i 4 a § andra
i arbete för tid därefter. och tredje styckena
Härvid har bestämmelserna i 4motsvarande tillämpning.
a § andra och tredje stycke-
na motsvarande tillämpning.

4 Senaste lydelse 1995:1478.

4 kap.
6 §5 Hel föräldrapenning utgör lägst 60 kronor om dagen (garantinivå).
Föräldrapenning för de första 180 dagarna utges med belopp motsvarande
förälderns sjukpenning, beräknad enligt femte stycket, om föräldern under minst
240 dagar i följd före barnets födelse eller den beräknade tidpunkten härför har
varit försäkrad för en sjukpenning över garantinivån och skulle ha varit det om
försäkringskassan känt till samtliga förhållanden.
Utöver vad som anges i andra stycket utges föräldrapenning för 180 dagar med
belopp motsvarande förälderns sjukpenning, beräknad enligt femte stycket, och 90
dagar med belopp enligt garantinivån.
Vid flerbarnsbörd utges föräldrapenning enligt 3 § andra stycket för 90 dagar
med belopp motsvarande förälderns sjukpenning, beräknad enligt femte stycket,
och 90 dagar med belopp enligt garantinivån.

-------------------------------------------------------
När föräldrapenning enligt När föräldrapenning enligt
andra-fjärde styckena skall andra-fjärde styckena skall
utges med belopp utges med belopp
motsvarande förälderns motsvarande förälderns
sjukpenning, skall beräk- sjukpenning, skall beräk-
ningen ske enligt 3 kap. ningen ske enligt 3 kap.
med undantag av 5 § med undantag av 5 §
fjärde-sjunde styckena samt fjärde-sjunde styckena samt
10 a och 10 b §§. Därvid skall10 a och 10 b §§.
dock föräldrapenning för dag
beräknas efter 85 procent av
den fastställda
sjukpenninggrundande
inkomsten, delad med 365,
a) för föräldrar som
gemensamt har vårdnaden om
ett barn eller, vid
flerbarnsbörd, barnen, för de
första 30 dagarna för vardera
föräldern,
b) för en förälder som ensam
har vårdnaden om ett barn
eller, vid flerbarnsbörd,
barnen, för de första 60
dagarna, eller
c) om den andra föräldern på
grund av sjukdom eller
handikapp varaktigt saknar
förmåga att vårda ett barn
eller, vid flerbarnsbörd,
barnen, för de första 60 da-
garna. Föräldrapenning för tid
därutöver skall för dag
beräknas efter 75 procent av
den fastställda sjukpen-
ninggrundande inkomsten,
delad med 365.
Utan hinder av vad som föreskrivs i andra-fjärde styckena skall, om förälderns
sjukpenninggrundande inkomst har sänkts enligt 3 kap. 5 § tredje stycket 5,
föräldrapenningen till dess barnet fyller två år beräknas lägst på grundval av
den sjukpenninggrundande inkomst som gällde innan

5 Senaste lydelse 1995:1478.

7

sänkningen skedde eller den högre inkomst som löneutvecklingen inom yrkesområdet
därefter föranleder, om föräldern avstår från förvärvsarbete för vård av
barn. Är kvinnan gravid på nytt innan barnet uppnått ett år och nio månaders
ålder, skall föräldrapenningen även fortsättningsvis beräknas på motsvarande
sätt. Detsamma gäller vid adoption av barn som sker inom två år och sex månader
efter det att det föregående barnet fötts eller adopterats.

7 kap.3 b §6 Försäkringskassan skall, när det kan anses nödvändigt för
bedömningen av om rätt till förtidspension föreligger, begära att den försäkrade
genomgår undersökning av viss läkare eller genomgår annan utredning såsom
arbetsprövning eller arbetsträning, för bedömning av den försäkrades medicinska
tillstånd, arbetsförmågan och behovet av och möjligheterna till rehabilitering.
När det kan anses nödvändigt för bedömning av rätt till förtidspension, skall
försäkringskassan även
1. infordra utlåtande av viss läkare eller annan sakkunnig,
2. göra förfrågan hos den försäkrade, den försäkrades arbetsgivare, läkare
eller någon annan som kan antas kunna lämna nödvändiga uppgifter,
3. besöka den försäkrade, samt

-------------------------------------------------------
4. undersöka om den 4. undersöka om den
försäkrade efter sådan åtgärdförsäkrade efter sådan åtgärd
som avses i 7 b § eller 22 som avses i 3 kap. 7 b §
kap., helt eller delvis kan eller 22 kap. helt eller
försörja sig själv genom arbe-delvis kan försörja sig själv
te. genom arbete.
Försäkringskassan skall i samband med beslut om förtidspension också bedöma om
förnyad utredning av arbetsförmågan skall göras efter viss tid.
Försäkringskassan kan även under tid som pension utges vidta åtgärder enligt
första och andra styckena. Innan beslut fattas om medicinsk utredning enligt
första eller andra stycket skall försäkringsläkarens bedömning inhämtas.
För kostnader som den enskilde har med anledning av sådan utredning som avses
i första och andra styckena lämnas ersättning i enlighet med vad regeringen
eller, efter regeringen bemyndigande, Riksförsäkringsverket föreskriver.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997.
2. I fråga om sjukpenning och föräldrapenning som avser tid före
ikraftträdandet tillämpas 3 kap. 2, 4 a och 16 §§ respektive 4 kap. 6 § i sina
äldre lydelser.
3. Om sjukanmälan har gjorts före ikraftträdandet tillämpas 3 kap. 8 § i sin
äldre lydelse.

6 Senaste lydelse 1995:508.

8

2.3 Förslag till lag om ändring i lagen (1976:380)
om arbetsskadeförsäkring

Härigenom föreskrivs att 4 kap. 5 och 6 §§ lagen (1976:380) om
arbetsskadeförsäkring1 skall ha följande lydelse.

-------------------------------------------------------
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
4 kap.
5 § För den som är sjukpenningförsäkrad enligt 3 kap. lagen (1962:381) om
allmän försäkring utgörs livränteunderlaget av hans sjukpenninggrundande inkomst
enligt 3 kap. 2 § nämnda lag vid den tidpunkt från vilken livräntan skall utges
eller den inkomst som då skulle ha utgjort hans sjukpenninggrundande inkomst, om
försäkringskassan hade känt till samtliga förhållanden.

-------------------------------------------------------
Vid tillämpningen av
första stycket gäller
följande avvikelser från
bestämmelserna i 3 kap. 2 §
lagen om allmän försäkring.
Vid beräkningen skall också
andra skattepliktiga för-
måner än pengar beaktas. Med
inkomst av anställning
likställs kostnadsersättning
som inte enligt 10 §
uppbördslagen (1953:272)
undantas vid beräkning av
preliminär A-skatt.
Semesterlön och
semesterersättning skall
medräknas utan den be-
gränsning som anges i 3
kap. 2 § tredje stycket
lagen om allmän försäkring.
Inkomst i form av skat-
tepliktiga förmåner skall
värderas på det sätt som är
föreskrivet för beräkning av
pensionsgrundande inkomst
enligt lagen om allmän för-

säkring.
6 §
-------------------------------------------------------
För den som inte är För den som inte är
sjukpenningförsäkrad enligt 3sjukpenningförsäkrad enligt
kap. lagen (1962:381) om 3 kap. lagen (1962:381) om
allmän försäkring men likväl allmän försäkring men likväl
har inkomst av förvärvsarbetehar inkomst av för-
utgörs livränteunderlaget av värvsarbete utgörs livrän-
den inkomst som skulle ha teunderlaget av den
utgjort inkomst som med tillämpning
sjukpenninggrundande in- av 5 § skulle ha beräknats
komst för honom enligt för honom om han hade varit
3 kap. 2 § nämnda lag, om hansjukpenningförsäkrad, dock
hade varit lägst 6 000 kronor.
sjukpenningförsäkrad, dock
lägst 6 000 kronor.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997. Äldre bestämmelser tillämpas
fortfarande i fråga om livränta som börjat utges före ikraftträdandet.

1 Lagen omtryckt 1993:357.

14

2.4 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1744) om
allmänna egenavgifter

Härigenom föreskrivs att 2 § lagen (1994:1744) om allmänna egenavgifter skall
ha följande lydelse.

-------------------------------------------------------
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
2 §1
Den som uppbär sådan inkomst som avses i 3 § skall på avgiftsunderlaget för
varje år betala allmänna egenavgifter i form av
1. pensionsavgift med 1 procent,

-------------------------------------------------------
2. sjukförsäkringsavgift 2. sjukförsäkringsavgift
med 3,95 procent. med 5,95 procent.
Avgifterna avrundas var för sig till närmast hela hundratal kronor. Avgift som
slutar på 50 kronor avrundas till närmast lägre hundratal kronor.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997.
2. De nya bestämmelserna tillämpas på avgiftspliktig inkomst som uppbärs från
och med den 1 januari 1998. I fråga om avgiftspliktig inkomst som uppbärs under
år 1997 är sjukförsäkringsavgiften 4,95 procent.
3. Omfattar beskattningsåret tid såväl före som efter utgången av år 1996
skall, om den skattskyldige inte visar annat, så stor del av beskattningsårets
inkomst anses hänförlig till tiden efter utgången av år 1996 som svarar mot
förhållandet mellan den del av beskattningsåret som infaller under denna tid och
hela beskattningsåret. En motsvarande fördelning skall göras om beskattningsåret
omfattar tid såväl före som efter utgången av år 1997.

1 Senaste lydelse 1995:1493.

15

2.5 Förslag till lag om ändring i lagen (1981:691) om
socialavgifter

Härigenom föreskrivs att 1 kap. 2 §, 2 kap. 1 § samt 3 kap. 1 och 4 §§ lagen
(1981:691) om socialavgifter1 skall ha följande lydelse.

-------------------------------------------------------
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1 kap.
2 §2
-------------------------------------------------------
Avgifterna utgörs av Avgifterna utgörs av
arbetsgivaravgifter och arbetsgivaravgifter och
egenavgifter. Arbets- egenavgifter. Arbets-
givaravgifter skall betalas givaravgifter skall
av den som är arbetsgivare betalas av den som är
och egenavgifter av den som arbetsgivare och egenav-
är försäkrad enligt lagen gifter av den som är
(1962:381) om allmän försäkrad enligt lagen
försäkring och har inkomst av(1962:381) om allmän
annat förvärvsarbete som försäkring och har inkomst
avses i 3 kap. 2 eller 2 a § av annat förvärvsarbete som
eller 11 kap. 3 § nämnda lag.avses i 3 kap. 2 eller 2 a §
eller 11 kap. 3 § nämnda
lag. Med inkomst av annat
förvärvsarbete enligt 3 kap.
2 § och 2 a § lagen om allmän
försäkring skall även
likställas inkomst för eget
Vid tillämpning av denna arbete i form av andra
lag skall, även om ett skattepliktiga förmåner än
anställningsförhållande inte pengar.
föreligger, den som har Vid tillämpning av denna
utgett sådan ersättning som lag skall, även om ett
enligt bestämmelserna i 3 anställningsförhållande inte
kap. 2 § andra stycket eller föreligger, den som har
11 kap. 2 § första stycket m,utgett sådan ersättning som
andra stycket och femte enligt bestämmelserna i 3
stycket lagen om allmän kap. 2 § andra stycket
försäkring är att hänföra tilleller 11 kap. 2 § första
inkomst av anställning anses stycket m, andra stycket
som arbetsgivare. Vid och femte stycket lagen om
tillämpning av denna lag allmän försäkring är att hänföra
gäller vidare vad som i 22 c §till inkomst av anställning
lagen (1984:668) om uppbörd anses som arbetsgivare.
av socialavgifter från Med inkomst av anställning
arbetsgivare sägs om enligt 3 kap. 2 § lagen om
iakttagande av förhands- allmän försäkring skall i
besked. denna lag likställas in-
komst i form av andra
skattepliktiga förmåner än
pengar samt kost-
nadsersättning som inte
enligt 10 § uppbördslagen
(1953:272) undantas vid
beräkning av preliminär A-
skatt. Vid tillämpning av
denna lag gäller vidare vad
som i 22 c § lagen
1 Lagen omtryckt 1989:633. (1984:668) om uppbörd av
2 Senaste lydelse 1992:683. socialavgifter från
arbetsgivare sägs om
iakttagande av förhands-
besked.
2 kap.
1 §3
En arbetsgivare skall på det avgiftsunderlag som anges i 3-5 §§ för varje år
betala

-------------------------------------------------------
1. sjukförsäkringsavgiften 1. sjukförsäkringsavgift
med 5,28 procent, med 2,94 procent,
2. folkpensionsavgift med 5,86 procent,
3. tilläggspensionsavgift med 13,00 procent,
4. delpensionsavgift med 0,20 procent,
5. arbetsskadeavgift med 1,38 procent,
6. arbetsmarknadsavgift med 5,42 procent,
7. arbetarskyddsavgift med 0,17 procent,
8. lönegarantiavgift med 0,25 procent.
Arbetsgivare som avses i 1 kap. 2 § andra stycket skall dock beträffande
ersättning som avses i 11 kap. 2 § första stycket m och femte stycket lagen
(1962:381) om allmän försäkring betala endast tilläggspensionsavgift.

3 kap.
1 §4 En försäkrad som avses i 1 kap. 2 § skall på det avgiftsunderlag som anges
i 3-5 §§ för varje år betala

-------------------------------------------------------
1. sjukförsäkringsavgift 1. sjukförsäkringsavgift
med 5,82 procent, med 3,62 procent,
2. folkpensionsavgift med 6,03 procent,
3. tilläggspensionsavgift med 13,00 procent,
4. delpensionsavgift med 0,20 procent,
5. arbetsskadeavgift med 1,40 procent,
6. arbetsmarknadsavgift med 3,30 procent.

4 §5
-------------------------------------------------------
Grunden för beräkning av Grunden för beräkning av
avgift enligt 1 § 1, 5 och 6 avgift enligt 1 § 1, 5 och
utgörs av inkomst av annat 6 utgörs av inkomst av
förvärvsarbete som avses i 3 annat förvärvsarbete som
kap. 2 eller 2 a § lagen avses i 3 kap. 2 eller 2 a §
(1962:381) om allmän för- lagen (1962:381) om allmän
säkring. försäkring. Med inkomst av
annat förvärvsarbete enligt
3 kap. 2 § och 2 a § lagen
om allmän försäkring skall
även likställas andra
skattepliktiga förmåner än

pengar.
Grunden för beräkning av avgift enligt 1 § 2-4 utgörs av inkomst av annat
förvärvsarbete som avses i 11 kap. 3 § lagen om allmän försäkring.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997.

3 Senaste lydelse 1995:1492.
4 Senaste lydelse 1995:1492.
5 Senaste lydelse 1995:514.

2. De nya bestämmelserna i 2 kap. 1 § tillämpas i fråga om avgiftspliktig
ersättning som betalas ut från och med den 1 januari 1998. På avgiftspliktig
ersättning som betalas ut under år 1997 är sjukförsäkringsavgiften 4,04 procent.
3. De nya bestämmelserna i 3 kap. 1 § tillämpas på inkomster som uppbärs från
och med den 1 januari 1998. I fråga om inkomster som uppbärs under år 1997 är
sjukförsäkringsavgiften 4,72 procent. Omfattar beskattningsåret tid såväl före
som efter utgången av år 1996 skall, om den skattskyldige inte visar annat, så
stor del av beskattningsårets inkomst anses hänförlig till tiden efter utgången
av år 1996 som svarar mot förhållandet mellan den del av beskattningsåret som
infaller under denna tid och hela beskattningsåret. En motsvarande fördelning
skall göras om beskattningsåret omfattar tid såväl före som efter utgången av år
1997.

16

2.6 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1920) om
allmän löneavgift

Härigenom föreskrivs att 3 § lagen (1994:1920) om allmän löneavgift skall ha
följande lydelse.

-------------------------------------------------------
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
3 §
-------------------------------------------------------
Allmän löneavgift tas ut Allmän löneavgift tas ut
med 1,5 procent av med 3,70 procent av
underlaget och till-faller underlaget och till-faller
staten. staten.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997.
2. Den nya bestämmelsen tillämpas på lön i pengar eller annan ersättning
enligt 1 § som betalas ut från och med den 1 januari 1998. På lön i pengar eller
annan ersättning som betalas ut under år 1997 skall allmän löneavgift tas ut med
2,60 procent.
3. Den nya bestämmelsen tillämpas också på inkomst enligt 2 § som uppbärs från
och med den 1 januari 1998. I fråga om inkomster som uppbärs under år 1997 är
den allmänna löneavgiften 2,60 procent. Omfattar beskattningsåret tid såväl före
som efter utgången av år 1996 skall, om den skattskyldige inte visar annat, så
stor del av beskattningsårets inkomst anses hänförlig till tiden efter utgången
av år 1996 som svarar mot förhållandet mellan den del av beskattningsåret som
infaller under denna tid och hela beskattningsåret. En motsvarande fördelning
skall göras om beskattningsåret omfattar tid såväl före som efter utgången av år
1997.

17

2.7 Förslag till lag om ändring i lagen (1990:659) om
särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster

Härigenom föreskrivs att 1 och 2 §§ lagen (1990:659) om särskild löneskatt på
vissa förvärvsinkomster1 skall ha följande lydelse.

-------------------------------------------------------
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1 §2
-------------------------------------------------------
Särskild löneskatt skall för Särskild löneskatt skall
varje år betalas till staten för varje år betalas till
med 21,39 procent på staten med 23,52 procent på
1. lön eller annan 1. lön eller annan
ersättning till arbetstagare ersättning till
som vid årets ingång är 65 årarbetstagare som vid årets
eller äldre, ingång är 65 år eller äldre,
2. ersättning som utfaller 2. ersättning som
enligt utfaller enligt
kollektivavtalsgrundad kollektivavtalsgrundad
avgångsbidragsförsäkring som avgångsbidragsförsäkring som
tecknas av arbetsgivare tecknas av arbetsgivare
till förmån för arbetstagare,till förmån för arbetstagare,
3. avgångsersättning som 3. avgångsersättning som
annorledes än på grund av annorledes än på grund av
kollektivavtalsgrundad kollektivavtalsgrundad
avgångsbidragsförsäkring avgångsbidragsförsäkring
utbetalas av staten, kommun utbetalas av staten,
eller kommunalförbund som kommun eller
arbetsgivare eller av kommunalförbund som arbets-
Svenska kommunförbundet, givare eller av Svenska
Landstingsförbundet, Svenska kommunförbundet,
kyrkans församlings- och Landstingsförbundet,
pastoratsförbund, det för Svenska kyrkans
kommunerna och landstingen församlings- och
gemensamma organet för pastoratsförbund, det för
administration av kommunerna och landstingen
personalpension eller gemensamma organet för
Sjukvårdens och socialvårdensadministration av
planerings- och personalpension eller
rationaliseringsinstitut, Sjukvårdens och
under förutsättning att socialvårdens planerings-
arbetsgivaren tilllämpar och
kommunalt pensionsavtal rationaliseringsinstitut,
eller av annan under förutsättning att
arbetsgivare, under arbetsgivaren tilllämpar
förutsättning att kommunalt pensionsavtal
arbetsgivaren tilllämpar eller av annan
kommunalt pensionsavtal och arbetsgivare, under
att borgen tecknats i förutsättning att
enlighet med vad som anges arbetsgivaren tilllämpar
i punkt 20 e första stycket kommunalt pensionsavtal
b av anvisningarna till 23 § och att borgen tecknats i
kommunalskattelagen enlighet med vad som anges
(1928:370), i punkt 20 e första stycket
4. avgångsersättning som b av anvisningarna till 23 §
omfat-tas av s.k. kommunalskattelagen
trygghetsavtal, (1928:370),
5. ersättning som utgår 4. avgångsersättning som
enligt gruppsjukförsäkring omfattas av s.k.
som åtnjuts enligt grunder trygghetsavtal,
som fastställts i kol- 5. ersättning som utgår
lektivavtal mellan enligt gruppsjukförsäkring
arbetsmarknadens huvud- som åtnjuts enligt grunder
organisationer till den del som fastställts i kol-
ersättningen utgör komplementlektivavtal mellan
1 Senaste lydelse av lagens arbetsmarknadens huvud-
rubrik 1991:688. organisationer till den
2 Lydelse enligt prop. del ersättningen utgör
1995/96:152. komplement
till förtidspension eller
till sjukbidrag,
6. ersättning som utgår på till förtidspension eller
grund av till sjukbidrag,
ansvarighetsförsäkring som åt- 6. ersättning som utgår på
njuts enligt grunder som grund av
fastställts i kollektivavtal ansvarighetsförsäkring som
mellan arbetsmarknadens åtnjuts enligt grunder som
huvudorganisationer till fastställts i
den del ersättningen utgår i kollektivavtal mellan ar-
form av engångsbelopp som betsmarknadens
inte utgör kompensation för huvudorganisationer till
mistad inkomst. den del ersättningen utgår i
form av engångsbelopp som
inte utgör kompensation för
mistad inkomst.
Skattskyldig är den som utgett sådan ersättning som avses i första stycket.
Vid bestämmande av skatteunderlaget tillämpas bestämmelserna i 2 kap. 3-5 §§
lagen (1981:691) om socialavgifter med undantag av 4 § första stycket 2 och 13.
Vid bestämmande av skatteunderlaget enligt första stycket 6 skall bortses från
ersättning för arbetsskada som inträffat före utgången av juni 1993 om ersätt-
ningen avser tid därefter samt från ersättning för arbetsskada som inträffat
före utgången av år 1992 om skadan anmälts till allmän försäkringskassa efter
utgången av juni 1993. Detta gäller dock endast ersättning som för en och samme
arbetstagare beräknas på lönedelar som inte överstiger sju och en halv gånger
basbeloppet enligt 1 kap. 6 § lagen (1962:381) om allmän försäkring.

2 § 3
-------------------------------------------------------
En enskild person eller En enskild person eller
ett dödsbo skall för varje årett dödsbo skall för varje år
till staten betala särskild till staten betala särskild
löneskatt med 21,39 procent löneskatt med 23,52 procent
på inkomst enligt kommu- på inkomst enligt kommunal-
nalskattelagen (1928:370) skattelagen (1928:370) av
av annan näringsverksamhet annan näringsverksamhet här
här i landet än sådan aktiv i landet än än sådan aktiv
näringsverksamhet som avses näringsverksamhet som avses
i 11 kap. 3 § första stycket i 11 kap. 3 § första stycket
lagen (1962:381) om allmän lagen (1962:381) om allmän
försäkring (passiv närings- försäkring (passiv närings-
verksamhet) samt, om den verksamhet) samt, om den
skattskyldige före årets skattskyldige före årets
början fyllt 65 år eller intebörjan fyllt 65 år eller
fyllt 65 år men under hela inte fyllt 65 år men under
året uppburit hel ålderspen- hela året uppburit hel
sion eller avlidit under ålderspension eller avlidit
året, på inkomst som avses i under året, på inkomst som
3 kap. 4 § andra stycket avses i 3 kap. 4 § andra
lagen (1981:691) om stycket lagen (1981:691)
socialavgifter samt vidare om socialavgifter samt
på ersättning som utgår enligtvidare på ersättning som
sådan avtalsgruppsjuk- utgår enligt sådan avtals-
försäkring som avses i punkt gruppsjukförsäkring som av-
12 av anvisningarna till 22 §ses i punkt 12 av an-
kommunalskattelagen eller visningarna till 22 §
enligt sådan kommunalskattelagen eller
trygghetsförsäkring som avsesenligt sådan
i nämnda anvisningspunkt trygghetsförsäkring som
till den del ersättningen avses i nämnda anvisnings-
utgår i form av engångsbelopppunkt till den del
som ersättningen utgår i form av
engångsbelopp som
3 Senaste lydelse
1994:1924.
inte utgör kompensation för inte utgör kompensation för
mistad inkomst. Skatt mistad inkomst. Skatt
beräknas inte på sådana beräknas inte på sådana
inkomster för vilka den inkomster för vilka den
skattskyldige skall betala skattskyldige skall betala
egenavgifter enligt 3 kap. egenavgifter enligt 3 kap.
4 § lagen om socialavgifter. 4 § lagen om
Bedömningen om socialavgifter. Bedömningen
näringsverksamhet är aktiv om näringsverksamhet är
eller passiv görs för en aktiv eller passiv görs för
förvärvskälla enligt kommu- en förvärvskälla enligt
nalskattelagen. kommunalskattelagen.
Vid beräkning av skatteunderlaget gäller i tillämpliga delar bestämmelserna i
3 kap. 5 § lagen om socialavgifter.
Skatt betalas inte då skatteunderlaget understiger 1 000 kronor.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997.
2. Den nya bestämmelsen i 1 § tillämpas på lön eller annan ersättning som
betalas ut från och med den 1 januari 1998. På lön eller annan ersättning som
betalas ut under år 1997 skall särskild löneskatt tas ut med 22,42 procent.
3. Den nya bestämmelsen i 2 § tillämpas på inkomst enligt 2 § som uppbärs från
och med den 1 januari 1998. I fråga om inkomster som uppbärs under år 1997 är
den särskilda löneskatten 22,42 procent. Omfattar beskattningsåret tid såväl
före som efter utgången av år 1996 skall, om den skattskyldige inte visar annat,
så stor del av beskattningsårets inkomst anses hänförlig till tiden efter
utgången av år 1996 som svarar mot förhållandet mellan den del av
beskattningsåret som infaller under denna tid och hela beskattningsåret. En
motsvarande fördelning skall göras om beskattningsåret omfattar tid såväl före
som efter utgången av år 1997.

18

2.8 Förslag till lag om ändring i lagen (1991:687) om särskild löneskatt på
pensionskostnader

Härigenom föreskrivs att 1 och 3 §§ lagen (1991:687) om särskild löneskatt på
pensionskostnader skall ha följande lydelse.

-------------------------------------------------------
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1 §1
-------------------------------------------------------
Den som utfäst en Den som utfäst en
tjänstepension skall till tjänstepension skall till
staten betala särskild staten betala särskild
löneskatt med 21,39 procent löneskatt med 23,52 procent
på kostnaden för på kostnaden för
pensionsutfästelsen, beräknadpensionsutfästelsen,
enligt 2 §. beräknad enligt 2 §.
I fråga om handelsbolag och europeisk ekonomisk intressegruppering är dock
delägarna respektive medlemmarna skattskyldiga.

3 §2
-------------------------------------------------------
En enskild person eller En enskild person eller
ett dödsbo som medges avdrag ett dödsbo som medges
för avgift för avdrag för avgift för
pensionsförsäkring enligt pensionsförsäkring enligt
punkt 21 av anvisningarna punkt 21 av anvisningarna
till 23 § kom- till 23 § kom-
munalskattelagen (1928:370) munalskattelagen
skall för det (1928:370) skall för det
beskattningsåret till staten beskattningsåret till
betala särskild löneskatt medstaten betala särskild
21,39 procent på avgiften. löneskatt med 23,52 procent
på avgiften.
Detsamma gäller för enskild person som medges avdrag för inbetalning på
pensionssparkonto enligt nämnda anvisningspunkt.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997.
2. Den nya bestämmelsen i 1 § tillämpas på kostnad för pensionsutfästelse som
beräknas på beskattningsunderlag som hänför sig till tid från och med den 1
januari 1998. På kostnad för pensionsutfästelse som beräknas på
beskattningsunderlag som hänför sig till kalenderåret 1997 skall särskild
löneskatt tas ut med 22,42 procent. Omfattar beskattningsåret tid såväl före som
efter utgången av år 1996 skall, om den skattskyldige inte visar annat, så stor
del av beskattningsunderlaget anses hänförlig till tiden efter utgången av år
1996 som svarar mot förhållandet mellan den del av beskattningsåret som infaller
under denna tid och hela beskattningsåret. En motsvarande fördelning skall göras
om beskattningsåret omfattar tid såväl före som efter utgången av år 1997.
3. Den nya bestämmelsen i 3 § tillämpas på avgift som betalats från och med
den 1 januari 1998. På avgift som betalats under år 1997 skall särskild
löneskatt tas ut med 22,42 procent.

1 Senaste lydelse 1994:1926.
2 Senaste lydelse 1994:1926.
2.9 Förslag till lag om ändring i lagen (1990:1427) om
särskild premieskatt för grupplivförsäkring, m.m.

Härigenom föreskrivs att 4-6 §§ lagen (1990:1427) om särskild premieskatt för
grupplivförsäkring, m.m. skall ha följande lydelse.

-------------------------------------------------------
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
4 §1
-------------------------------------------------------
För skattskyldiga som För skattskyldiga som
avses i 3 § första stycket avses i 3 § första stycket
inträder skatteplikt när inträder skatteplikt när
premie mottas. premie mottas.
Beskattningsunderlaget Beskattningsunderlaget
utgörs av 95 procent av utgörs av 95 procent av
mottagen premie. Skatten mottagen premie. Skatten
uppgår till 43,47 procent av uppgår till 44,66 procent
underlaget. av underlaget.
Har ett försäkringsföretag för visst år tagit ut för hög preliminär premie för
försäkring som avses i 3 § första stycket, skall beskattningsunderlaget för
nästföljande år sättas ned med belopp som motsvarar för högt uttagen premie.

5 §2
För skattskyldiga som avses i 3 § andra och tredje styckena inträder
skatteplikt vid utbetalning som där sägs.

-------------------------------------------------------
Beskattningsunderlaget Beskattningsunderlaget
utgörs av utbetalt belopp. utgörs av utbetalt belopp.
Skatten uppgår till 76,90 Skatten uppgår till 80,72
procent av underlaget. procent av underlaget.
6 §3
-------------------------------------------------------
För skattskyldiga som För skattskyldiga som
avses i 3 § fjärde stycket avses i 3 § fjärde stycket
inträder skatteplikt vid inträder skatteplikt vid
betalning av premie. betalning av premie.
Beskattningsunderlaget Beskattningsunderlaget
utgörs av 95 procent av utgörs av 95 procent av
betald premie. Skatten betald premie. Skatten
uppgår till 76,90 procent av uppgår till 80,72 procent
underlaget. av underlaget.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997.
2. Den nya bestämmelsen i 4 § tillämpas på premie som mottas och avser tid
efter utgången av år 1997. För premie som mottas under år 1997 och avser detta
år tas särskild premieskatt ut med 44,17 procent.
3. Den nya bestämmelsen i 5 § tillämpas på belopp som utbetalas och avser tid
efter utgången av år 1997. På belopp som utbetalas under år 1997 och avser detta
år tas särskild premieskatt ut med 79,11 procent.
4. Den nya bestämmelsen i 6 § tillämpas på premie som betalas och avser tid
efter utgången av år 1997. För premie som betalas under år 1997 och avser detta
år tas särskild premieskatt ut med 79,11 procent.

1 Senaste lydelse 1994:1925.
2 Senaste lydelse 1994:1925.
3 Senaste lydelse 1994:1925.

19

3 Ärendet och dess beredning

I den ekonomiska vårpropositionen (prop. 1995/96:150) aviserade regeringen ett
förslag om förlängning av arbetsgivarperioden (sjuklöneperioden) från 14 till 28
dagar fr.o.m. år 1997. Ett sådant förslag läggs fram i det följande.
Frågan om vilka ersättningar som skall ingå i beräkningsunderlaget för bl.a.
sjuk- och föräldrapenning har utretts av Sjuk- och arbetsskadekommittén
(tidigare Sjuk- och arbetsskadeberedningen, S 1993:07). I nya direktiv (1995:54)
framhölls särskilt att beredningen skulle uppmärksamma de olika semesterersätt-
ningar som finns samt skattepliktiga förmåner och skattepliktiga kost-
nadsersättningar. En utgångspunkt för beredningens förslag skulle därvid vara
vad som angavs i 1995 års budgetproposition om att reglerna för beräkning av
sjukpenningrundande inkomst borde förändras så att en besparing på 500 miljoner
kronor uppnås fr.o.m. år 1997. Av direktiven framgick vidare att beredningen,
mot bakgrund av vad som angavs i budgetpropositionen om behovet av ytterligare
sparåtgärder, borde pröva möjligheterna att utforma reglerna för beräkning av
förmånsgrundande inkomst så att en större besparing skulle uppnås.
I Sjuk- och arbetsskadekommitténs delbetänkande Försäkringsskydd vid sjukdom
(SOU 1995:149) har kommittén lagt fram vissa förslag om regelförändringar vad
avser semesterlön och motsvarande ersättningar samt skattepliktiga förmåner och
skattepliktiga kostnadsersättningar. Betänkandet har remissbehandlats. En
förteckning över remissinstanserna finns i bilaga. Remissvaren finns
tillgängliga i Socialdepartementet (dnr S96/289).
Regeringen har i vårpropositionen aviserat förslag att sjukpenninggrundande
inkomst skall beräknas enligt förslagen från Sjuk- och arbetsskadekommittén.
Regeringen beräknade därvid att denna åtgärd kommer att innebära en besparing om
800 miljoner kronor per år som fördelar sig lika mellan sjuk- och
föräldraförsäkringen.
I vårpositionen aviserades också förslag om att slopa den förhöjda
ersättningen som utges under 60 dagar inom föräldraförsäkringen i samband med
barns födelse eller adoption. Även förslag i denna fråga läggs fram i det
följande.
Riksdagen har vidare beslutat enligt förslag i den ekonomisk-politiska
propositionen hösten 1994 om en successiv höjning av den allmänna egenavgiften i
form av sjukförsäkringsavgift med en procentenhet per år fram t.o.m. år 1998
(prop. 1994/95:25, bet. 1994/95:FiU1, rskr. 1994/95:141). För att fullfölja
tidigare principbeslut och gjorda aviseringar avseende vissa avgifts- och
skattefrågor (prop. 1995/96:150, prop. 1995/96:198) föreslås nu höjningar
fr.o.m. år 1997 och år 1998 av den allmänna egenavgiften i form av sjukför-
säkringsavgift, sänkt avgiftsuttag avseende socialavgifter samt höjning av den
allmänna löneavgiften, de särskilda löneskatterna och den särskilda
premieskatten för grupplivförsäkringar, m.m.

Lagrådet

De framlagda lagförslagen förutom de som avser lagen (1962:381) om allmän
försäkring och lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring hör till Lagrådets
granskningsområde. Med beaktande av att lagförslagen endast avser ändrade
avgifts- och skattesatser samt andra justeringar av lagtekniskt enkel
beskaffenhet skulle enligt regeringens bedömning Lagrådets hörande sakna
betydelse. Lagrådets yttrande över lagförslagen har därför inte inhämtats.

4 Förlängd sjuklöneperiod

4.1 Nuvarande regler

Regler om sjuklön infördes den 1 januari 1992 bl.a. för att öka arbetsgivarens
ansvar för de anställdas arbetsmiljö och hälsa samt för att tillförsäkra de
anställda en mer rättvis kompensation för inkomstförluster till följd av
sjukdom.
Lagen (1991:1047) om sjuklön (SjLL) utgör grunden för sjukersättning vid korta
sjukdomsfall för anställda. Enligt lagen ges arbetstagaren rätt att under de
första 14 dagarna av varje sjukdomsfall (sjuklöneperioden) behålla en viss del
av lön och andra anställningsförmåner. För den första dagen i sjuklöneperioden
betalas ingen ersättning (karensdag). För de återstående dagarna i
sjuklöneperioden har den anställde rätt att behålla 75 procent av lön och andra
anställningsförmåner.
Om en ny sjukperiod börjar inom fem kalenderdagar från det att en tidigare
sjukperiod avslutats skall den enligt SjLL betraktas som en fortsättning på den
tidigare sjuklöneperioden när det gäller karensdag och avgränsningen av
sjuklöneperioden.
Den anställdes rätt till sjuklön enligt SjLL gäller fr.o.m. den första dagen
av anställningstiden. Den som är anställd kortare tid än en månad har dock rätt
till sjuklön bara om vissa kvalifikationsvillkor är uppfyllda. Uppdragstagare
och egenföretagare omfattas inte av sjuklönesystemet.
SjLL inskränker inte den rätt till sjuklön som kan finnas enligt någon annan
lag. En sådan rätt har sjömän enligt sjömanslagen (1973:282). Dessa bestämmelser
medför rätt till full lön vid sjukdom och under längre tid än vad som följer av
SjLL.
SjLL är tvingande till den anställdes förmån. Från vissa av lagens regler får
dock avvikelser göras genom kollektivavtal som på arbetstagarsidan slutits eller
godkänts av en sådan central arbetstagarorganisation som avses i lagen
(1976:580) om medbestämmande i arbetslivet. Bl.a. får den närmare beräkningen av
lönen och andra anställningsförmåner ske utifrån bransch- och arbetsanpassade
avtalsbestämmelser. Någon principiell avvikelse från lagens sjuklönenivåer är
inte avsedd.
Den anställdes rätt till sjuklön bygger enligt SjLL på att anmälan om
sjukfallet görs till arbetsgivaren. Den anställde skall enligt lagen lämna
arbetsgivaren en skriftlig försäkran om att han varit sjuk och i vilken
omfattning sjukdomen satt ned arbetsförmågan.
Fr.o.m. den sjunde kalenderdagen efter sjukanmälningsdagen skall arbetstagaren
enligt SjLL styrka nedsättningen av arbetsförmågan genom läkarintyg. Ett intyg
som arbetstagaren visar arbetsgivaren behöver inte innehålla närmare uppgifter
om sjukdomen om inte annat överenskommits genom kollektivavtal. Om det finns
särskilda skäl kan försäkringskassan enligt SjLL ålägga den anställde att styrka
nedsättningen av arbetsförmågan genom läkarintyg, antingen i ett pågående
sjukdomsfall fr.o.m. en tidigare dag än den sjunde kalenderdagen efter
sjukanmälningsdagen eller fr.o.m. den första dagen i varje kommande sjukperiod.
Tystnadsplikt gäller i arbetsgivarens personaladministrativa verksamhet med
avseende på uppgifter om den anställdes hälsotillstånd eller personliga
förhållanden i övrigt som har lämnats genom försäkran för sjuklön eller genom
intyg av läkare.
Arbetsgivaren skall enligt SjLL lämna uppgift om sjukdomsfall som gett en
anställd hos honom rätt till sjuklön. Vidare skall arbetsgivaren till
försäkringskassan anmäla sjukdomsfall som har gett rätt till sjuklön och som
fortsätter efter sjuklöneperiodens utgång.
Enligt SjLL begränsas antalet karensdagar till tio under en tolv-
månadersperiod. Antalet karensdagar beräknas i förhållande till sjuklön från
varje arbetsgivare för sig och i förhållande till sjukpenning för sig.
Efter ansökan av en anställd som på grund av sjukdom kan antas komma att vara
borta från arbetet i särskilt stor omfattning kan försäkringskassan besluta att
särskilda bestämmelser skall gälla för en sådan arbetstagare och dennes
arbetsgivare. Ett beslut varigenom kassan bifallit en sådan ansökan medför dels
att den anställde har rätt till sjuklön efter en kompensationsnivå om 75 procent
också för den första dagen i varje sjuklöneperiod, dels att ersättning kan
betalas till arbetsgivaren från sjukförsäkringen för kostnader för sjuklön till
den anställde. Ersättningen utbetalas av kassan efter skriftlig ansökan av
arbetsgivaren och avser hela sjuklöneperioden.
Företag med en viss högsta lönekostnad har enligt SjLL en möjlighet att
försäkra sig hos försäkringskassan mot sjuklönekostnader avseende tid fr.o.m.
den tredje ersättningsdagen. Rätt att teckna en sådan försäkring har
arbetsgivare vars sammanlagda lönekostnader under ett kalenderår - exklusive
sociala avgifter och särskild löneskatt - inte beräknas överstiga summan av 90
gånger det för respektive år gällande basbeloppet.
Om det uppkommer en tvist mellan en anställd och en arbetsgivare om rätt till
sjuklön och tvisten gäller frågan om den anställdes arbetsförmåga är nedsatt på
grund av sjukdom, nedsättningens omfattning eller om ett arbetstagarförhållande
föreligger, kan försäkringskassan enligt SjLL betala ersättning till den
anställde, s.k. sjuklönegaranti. Ersättningen betalas, efter ansökan av den
anställde, med skäligt belopp om det är sannolikt att han eller hon har rätt
till den begärda sjuklönen eller del därav. I den utsträckning som ersättning
betalas inträder försäkringskassan i den anställdes rätt gentemot arbetsgivaren.
För arbetstagares fordran på sjuklön gäller vanliga regler avseende
lönefordran. Enligt SjLL skall mål mellan arbetstagare och arbetsgivare om
tillämpning av lagen handläggas enligt lagen (1974:371) om rättegången i
arbetstvister. I tvist om rätt till sjuklön skall försäkringskassan på begäran
av arbetsgivare, arbetstagare, arbetstagarorganisation eller domstol yttra sig i
frågan om arbetstagarens arbetsförmåga är nedsatt på grund av sjukdom eller om
nedsättningens omfattning.
Inom EU finns bestämmelser som syftar till att samordna medlemsländernas
regler för social trygghet. Dessa bestämmelser finns framför allt i rådets
förordning (EEG) nr 1408/71 om tillämpning av systemen för social trygghet när
anställda, egenföretagare eller deras familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen
och i rådets förordning (EEG) nr 574/72 om tillämpning av förordning nr 1408/71.
En person som enligt förordning nr 1408/71 skall vara omfattad av svensk
lagstiftning skall betraktas som försäkrad i Sverige för de förmåner som
omfattas av förordningen. EG-domstolen har ansett sjuklön vara en sådan förmån
vid sjukdom som anges i förordning nr 1408/71. Förordningen gäller även inom
Europeiska Ekonomiska Samarbetsområdet (EES). Det innebär att reglerna också
tillämpas i förhållande till medborgare i Island, Liechtenstein och Norge.

4.2 Erfarenheter av nuvarande sjuklöneperiod

Sjuklönesystemet infördes av framför allt följande skäl. Det skall skapa ett
effektivare sätt att administrera den korta sjukfrånvaron. Det avses också
innebära förutsättningar för att ge en mer rättvis kompensation för
inkomstförluster till följd av sjukdom. Genom att på ett differentierat sätt öka
arbetsgivarnas kostnader bör det dessutom stimulera till förebyggande
arbetsmiljöinsatser liksom till tidiga och aktiva rehabiliteringsåtgärder.
Riksförsäkringsverket (RFV) har i en rapport, Effekter och resultat av
sjuklönereformen, karensdagen och sänkta kompensationsnivåer inom
sjukpenningförsäkringen (RFV ANSER 1995:14), till regeringen i september 1995
bl.a. redovisat erfarenheter av sjuklöneperioden. Rapporten bygger på
uppföljningar som gjorts av försäkringskassorna, en telefonenkät till 3 000
personer samt en enkätundersökning till enskilda arbetsgivare och
arbetstagarorganisationer.
Svaren i enkätundersökningen avseende enskilda arbetsgivare och
arbetstagarorganisationer visar tydligt att sjuklöneperiodens effekter måste ses
mot bakgrund av att situationen på arbetsmarknaden blivit allt hårdare under
1990-talet. Korttidsanställningar har blivit allt vanligare. Detta kan dock inte
hänföras till sjuklöneperioden utan torde snarare vara en effekt av det
ekonomiska läget. Däremot påpekar flera arbetsgivare och
arbetstagarorganisationer att arbetsgivarna på grund av ökade personalkostnader
är mer noggranna vid rekrytering. Nyrekryteringen är dock på grund av
sysselsättningsläget inte så omfattande varför erfarenheterna är begränsade.
Slutsatsen i rapporten är att sjuklöneperioden ur administrativ synvinkel
fungerar tillfredsställande. Den har ökat arbetsgivarnas ansvar för kostnaderna
och medverkat till att förenkla administrationen av de korta sjukfallen. Antalet
sjukfall som administreras av försäkringskassorna har minskat från 8,4 miljoner
år 1991 till 0,9 miljoner år 1994.
Erfarenheterna pekar också på att inkomstkompensationen blivit mer anpassad
till det aktuella inkomstbortfallet genom att löneavdragen anpassats till
branschvisa förhållanden eller till situationen på enskilda arbetsplatser.
Ökningen av antalet korttidsanställningar innebär problem vid tillämpningen av
SjLL. Hos försäkringskassorna innebär det ett ökat arbete dels genom att antalet
sjukfall med sjukpenning blir fler, dels genom de allt vanligare diskussionerna
om huruvida återkommande korttidsanställda skall ha rätt till sjuklön eller rätt
till sjukpenning. Inom landsting och kommuner finns det t.ex. arbetstagare som
varit anställda dag för dag under så lång tid som tre år.
Riksdagen har nyligen beslutat att vid beräkning av om rätt till sjuklön
föreligger skall, när fråga är om sammanräkning av flera anställningar hos samma
arbetsgivare, samtliga anställningar medräknas så länge inte tiden mellan
respektive anställning överstiger fjorton dagar (prop. 1995/96:69, bet.
1995/96:SfU2, rskr. 1995/96:87). De nya reglerna trädde i kraft den 1 januari
1996.
Rätt till sjuklön har den som omfattas av ett anställningsförhållande.
Uppdragstagare och egna företagare omfattas inte av sjuklönelagen. För dessa
grupper gäller sjukpenningreglerna enligt lagen om allmän försäkring från första
dagen. Det har visat sig att det inom vissa områden är svårt att klassificera
vad som är anställnings- respektive uppdragsförhållande.
Arbetsgivarnas rapportering till försäkringskassorna fungerar inte
tillfredställande. Detta gäller såväl korta avslutade sjukfall som sådana
sjukfall som fortgår efter sjuklöneperioden. Av statistik från RFV framgår att
ca 65 procent av antalet arbetsgivare med färre än 50 anställda inte aviserat
någon sjuklöneperiod under åren 1992 - 1995. RFV har vidare konstaterat att ca
100 arbetsgivare med 50 anställda eller fler inte har aviserat någon
sjuklöneperiod. Statistiken avsåg arbetsgivare som fanns registrerade i ADB-
register i december månad 1995. Med anledning av dessa uppgifter har RFV
initierat en särskild genomgång av de företag med mer än 50 anställda som inte
aviserat någon sjuklöneperiod.
Av en undersökning som gjordes av Malmöhus läns allmänna försäkringskassa i
slutet av år 1993 framgick att av de företag som inte rapporterat var ca 8
procent inte längre aktiva. Av övriga företag angav en tredjedel att inga
sjuklöneperioder funnits att rapportera och två tredjedelar att man inte haft
tillräcklig information och kunskap för att rapportera.
Enligt RFV:s rapport verkar arbetsgivarnas insatser inom det förebyggande
arbetsmiljöarbetet och rehabiliteringen inte ha förstärkts på grund av
sjuklöneperioden. Varken arbetsgivarna eller arbetstagarnas organisationer har i
enkätundersökningen entydigt framfört detta. Däremot anser nästan 60 procent av
arbetsgivarna att sjuklöneperioden inneburit ett något ökat intresse för
förebyggande åtgärder. Bland arbetstagarorganisationerna anser dock endast något
över 10 procent att så varit fallet.

4.3 Förlängning av sjuklöneperioden

-------------------------------------------------------
|Regeringens förslag: Arbetsgivaren ges ett lagstadgat|
|ansvar för att utge ersättning till en arbetstagare i|
|form av sjuklön under de första 28 dagarna av ett |
|sjukdomsfall (sjuklöneperioden). Den särskilda för- |
|säkringen för kostnader för sjuklön skall kunna tecknas|
|av arbetsgivare vars sammanlagda lönekostnader under |
|ett kalenderår inte beräknas överstiga 100 gånger det för|
|året gällande basbeloppet. |
-------------------------------------------------------

Skälen för regeringens förslag: Enligt vad som framkommit av bl.a. RFV:s
uppföljning har införandet av en sjuklöneperiod inneburit stora fördelar för
både den enskilde, arbetsgivaren och försäkringskassan. Bl.a. har den enskildes
kompensation för inkomstbortfall vid sjukdom förbättrats. Vidare framgår att
administrationen av sjuklöneperioden i stort fungerar tillfredsställande.
Bortsett från vissa enstaka gränsdragningsproblem gör regeringen den bedömningen
att införandet av en sjuklöneperiod i allt väsentligt har visat sig vara
positivt.
Regeringen konstaterar samtidigt att det rehabiliteringsansvar som infördes
för arbetsgivarna den 1 januari 1992 inte fungerat på det sätt som avsetts.
För att stärka arbetsgivarnas ansvar för det förebyggande arbetsmiljöarbetet
och för tidiga och aktiva rehabiliteringsinsatser anser regeringen att det finns
starka skäl att förlänga sjuklöneperioden.
En förlängning av sjuklöneperioden innebär att arbetsgivarens kostnader i
högre grad blir rörliga och därmed mer påverkbara. Detta torde stärka
incitamenten för att vidta åtgärder och därmed bidra till en snabbare
rehabiliteringsprocess. Arbetsgivaren får på detta sätt också starkare
drivkrafter att hålla nere kostnaderna för sjuklön genom ett mer effektivt
förebyggande arbete.
Med hänsyn till vad som nu anförts bör nuvarande sjuklöneperiod förlängas från
14 till 28 dagar.
Liksom vid införandet av sjuklön år 1992 innebär en förlängning av
sjuklöneperioden med 14 dagar att det frigörs administrativa resurser hos
försäkringskassorna. Enligt uppgifter från RFV beräknas en förlängd
sjuklöneperiod från 14 till 28 dagar innebära att ca 165 000 färre sjukfall
kommer att handläggas hos försäkringskassan.
En arbetsgivare vars sammanlagda lönekostnader exklusive sociala avgifter och
särskild löneskatt under ett kalenderår inte beräknas överstiga 90 gånger det
för respektive år gällande basbeloppet kan försäkra sig mot kostnader för
sjuklön enligt SjLL. Av förordningen (1991:1395) om försäkring mot kostnader för
sjuklön enligt 17 § lagen (1991:1047) om sjuklön framgår att försäkringen
ersätter försäkringstagaren för kostnader för sjuklön avseende tid fr.o.m. den
fjärde dagen i varje sjuklöneperiod.
Antalet arbetsgivare som har tecknat försäkring har enligt uppgifter från RFV
minskat från ca 13 300 i juni 1992 till ca 9 600 i juni 1995. De försäkrade
arbetsgivarnas genomsnittliga lönesumma har under samma tid sjunkit från ca 530
000 kronor till ca 450 000 kronor. För ca 70 procent av arbetsgivarna
understiger lönekostnaden 500 000 kronor och endast drygt 1 procent har en
lönekostnad som överstiger 2 miljoner kronor, vilket motsvarar ca 60 gånger nu
gällande basbelopp.
Regeringen bedömer att den nuvarande försäkringen för små företag fungerar
tillfredsställande. Även om det är ett fåtal arbetsgivare med en maximal
lönesumma som tecknat försäkring anser regeringen dock att det finns skäl att
höja den övre gränsen för lönesumman något på grund av den eventuella ökade
kostnaden som vissa arbetsgivare kan få för sjuklön med anledning av en förlängd
sjuklöneperiod. Regeringen föreslår därför att arbetsgivare vars sammanlagda
lönekostnader exklusive sociala avgifter och särskild löneskatt under ett
kalenderår inte beräknas överstiga 100 gånger det för året gällande basbeloppet
skall kunna försäkra sig mot kostnader för sjuklön enligt SjLL.
Det är förhållandevis få arbetsgivare som tecknat försäkringen för
småföretagare. I och med regeringens förslag om en förlängd sjuklöneperiod
bedömer regeringen att betydelsen av att teckna försäkring kommer att öka. Det
är därför viktigt att arbetsgivarna informeras om försäkringen. Regeringen vill
understryka vikten av att sådan information är tydlig och att t.ex. även den
stora gruppen invandrare som är småföretagare på ett adekvat sätt får tillgång
till denna information.
Regeringen föreslår i övrigt inga förändringar i SjLL. Detta innebär att
nuvarande regler om t.ex. personkrets, kvalifikationsvillkor, s.k. sjuk-
lönegaranti och läkarintyg bibehålls. Inte heller fortsättningsvis behöver
således det läkarintyg som lämnas in till arbetsgivaren innehålla uppgift om
diagnos. Även arbetsgivares anmälnings- och uppgiftsskyldighet bibehålls. Sjuk-
och arbetsskadekommittén behandlar frågan om hur samhällets behov av bl.a.
information om ohälsa, sjukskrivningsmönster och arbetsskador skall kunna
tillgodoses. Regeringen kommer noga att följa vilka konsekvenser en förlängd
sjuklöneperiod kan få för dessa frågor.
Fr.o.m. den 1 oktober 1995 skall den försäkrade ge in en särskild försäkran
för sjukpenning samt ett särskilt läkarutlåtande till försäkringskassan för att
styrka nedsättningen av arbetsförmågan på grund av sjukdom avseende tiden
fr.o.m. den tjugoåttonde dagen efter sjukanmälningsdagen.
RFV har med stöd av bl.a. förordningen (1995:1051) om skyldigheten att lämna
läkarintyg m.m. i sjukpenningärenden i vissa fall meddelat föreskrifter om de
undantag som behövs för försäkrade som omfattas av SjLL (RFFS 1995:19). RFV har
därvid föreskrivit bl.a. att den särskilda försäkran skall ges in i omedelbar
anslutning till en sjuklöneperiod.
Vid en förlängning av sjuklöneperioden till tjugoåtta dagar kommer den
lagstadgade tiden för krav på en särskild försäkran och särskilt läkarutlåtande
att sammanfalla med att försäkringskassan övertar ersättningsansvaret.
Enligt 12 § SjLL skall arbetsgivaren till försäkringskassan anmäla
sjukdomsfall som har gett arbetstagare hos honom rätt till sjuklön om
sjukperioden och anställningen fortsätter efter sjuklöneperiodens utgång. Denna
anmälan skall göras inom sju kalenderdagar från denna tidpunkt. En förlängning
av sjuklöneperioden förstärker betydelsen av att arbetsgivarens anmälan till
försäkringskassan sker utan fördröjning.
Med tanke på vikten av tidiga rehabiliteringsinsatser kommer regeringen noga
att följa på vilket sätt den föreslagna förlängningen av sjuklöneperioden
påverkar arbetsgivarnas samt försäkringskassornas fortsatta

rehabiliteringsarbete.

4.4 Ikraftträdande och kostnader

De nya reglerna om förlängd sjuklöneperiod föreslås träda i kraft den 1 januari
1997 och tillämpas i fråga om sjuklöneperioder som påbörjas fr.o.m. den
tidpunkten.
Regeringen beräknar att en förlängning av sjuklöneperioden med två veckor
kommer att innebära att arbetsgivarna får ökade sjuklönekostnader motsvarande ca
2 200 miljoner kronor.
Som tidigare framgått under avsnitt 4.2 fungerar arbetsgivarnas rapportering
av sjuklöneperioder till försäkringskassan inte tillfredsställande. Detta
innebär att det saknas tillförlitlig information om sjukfrånvaron under
sjuklöneperioden.
Enligt regeringens egna beräkningar kan sjukfrånvaron uppskattas ha minskat
betydligt sedan sjuklöneperioden infördes år 1992. Denna minskning av
sjuklönekostnaderna har i allt väsentligt kommit arbetsgivarkollektivet till
godo. Regeringen beräknar denna kostnadsminskning till 3 000 miljoner kronor.
Regeringen anser att arbetsgivarkollektivet bör kompenseras för hälften av den
totala kostnad som en förlängning av sjuklöneperioden innebär, dvs. med 1 100
miljoner kronor. Mot denna bakgrund läggs i avsnitt 7 fram ett förslag till en
sänkning av arbetsgivaravgiften till sjukförsäkringen med 0,14 procentenheter.
Regeringen avser att senare anpassa ersättningen till sjömännens arbetsgivare
i förordningen (1982:842) om vissa sjukförsäkringsersättningar för sjömän.

25

5 Sjukpenninggrundande inkomst

5.1 Semesterlön och semesterersättning

-------------------------------------------------------
|Regeringens förslag: Vid beräkning av |
|sjukpenninggrundande inkomst skall semesterlön och |
|semesterersättning beräknas till högst det belopp som|
|skulle ha utgjort ersättning för utfört arbete under den|
|tid semesterlönen kan anses motsvara. |
|Arbetsskadelivränta skall fortfarande beräknas på hela|
|semesterlönen. |
-------------------------------------------------------

Sjuk- och arbetsskadekommitténs förslag överensstämmer i sak med regeringens
förslag.
Remissinstanserna: Riksförsäkringsverket (RFV) tillstyrker förslaget vad
gäller slopandet av semesterlönefaktorn. För att undvika missförstånd med
begreppen semesterlön, semesterlönetillägg eller semesterersättning föreslår RFV
att det direkt i lagtexten anges hur månadsinkomsten respektive veckoinkomsten
skall räknas upp, dvs. med faktorn 12 respektive 52. Kammarrätten i Göteborg
anser att det från både principiella och administrativa utgångspunkter kan göras
invändningar mot att inkomstunderlaget beräknas annorlunda vid arbetsskada än
vid andra former av ersättning. I avvaktan på att arbetsskadelagstiftningen
reformeras kan en särregel dock accepteras under ett övergångsskede. Länsrätten
i Uppsala län anser att det borde föreligga en överensstämmelse mellan
beräkningssätt av underlag för såväl sjukpenning, föräldrapenning och
arbetsskadelivränta som arbetsgivaravgifter och egenavgifter. Länsrätten
avstyrker förslaget.
Arbetsgivarverket anser att förslaget är rimligt mot bakgrund av att
sjukpenningen är avsedd att utges i syfte att ersätta den försäkrade för
utebliven inkomst vid sjukdom och arbetsskada. Verket anser även att
övertidsersättning bör tas bort från inkomstunderlaget, eftersom sådan
ersättning endast utges vid arbete utöver det normala. Statskontoret anser att
kommittén redan nu borde ha prövat en förändring av beräkningen av
arbetsskadelivräntan motsvarande den som föreslås för sjukpenning. Svenska
Arbetsgivareföreningen (SAF) tillstyrker förslaget men anser att det även bör
genomföras beträffande arbetsskadeförsäkringen. SAF anser vidare att det är
viktigt att socialförsäkringarna i så stor utsträckning som möjligt bygger på
försäkringsmässiga principer. Avgifter på lönedelar som inte ger någon
ersättning bör inte förekomma.
Företagarnas Riksorganisation ställer sig bakom förslaget men anser att
förslaget också bör gälla arbetsskadelivränta. LO anser att förslaget är
godtagbart med beaktande av sparbetinget i direktiven till kommittén. TCO
accepterar förslaget. SACO anser att det kan vara motiverat att vid beräkning av
sjukpenninggrundande inkomst exkludera förmåner som den enskilde ändå får
behålla under den tid då sjukpenning utges och anser att detta till viss del är
fallet med den extra semesterlönen. Vidare anser SACO det vara självklart att
varken arbetsgivaravgifter eller egenavgifter tas ut på semesterlön.
Arbetslöshetskassornas Samorganisation framhåller att semesterlönefaktorn inte
ingår i inkomstunderlaget inom arbetslöshetsförsäkringen. Svenska
Kommunalarbetarförbundet anför att när det gäller semesterersättningen kan det
inte anses vara allför överkompenserande eller orättvist att en redan intjänad
förmån ingår i det aktuella underlaget. Förbundet anser att kommittén överdriver
sitt resonemang om överkompensation.
Skälen för regeringens förslag: Enligt semesterlagen (1977:480) har en
anställd rätt till semesterlön med tolv procent av arbetsinkomsten under
intjänandeåret. Med intjänandeår avses tiden fr.o.m. den 1 april ett år t.o.m.
den 31 mars påföljande år. Därefter löper semesteråret lika lång tid.
Den lagstadgade semesterlönens procentsats ger en något högre ersättning under
semestertid än under arbetad tid. Anställda med fast månads- eller veckolön
bibehåller normalt sin ordinarie lön under en semesterperiod. I stället
kompenseras dessa grupper genom ett semesterlönetillägg. Den som inte längre har
kvar sin anställning har rätt till semesterersättning med motsvarande belopp.
Den högre kompensation som semesterlönen ger jämfört med lönen för motsvarande
arbetad tid beaktas vid beräkning av årsinkomsten vid fastställande av
sjukpenninggrundande inkomst. I enlighet med Försäkringsöverdomstolens praxis
sker detta genom en schablonberäkning varvid månadslönen, eller inkomsten
omräknad till månadslön, multipliceras med faktorn 12,20.
Bl.a. Sjuk- och arbetsskadekommittén och Utredningen om ledighets-
lagstiftningen (SOU 1994:41) har konstaterat att det förhållandet att
semesterlön ingår i den sjukpenninggrundande inkomsten i vissa fall kan innebära
att en arbetstagare blir överkompenserad vid bl.a. sjukdom. I enlighet med Sjuk-
och arbetsskadekommitténs förslag anser regeringen att vid beräkning av
sjukpenninggrundande inkomst skall semesterlön beräknas till högst det belopp
som skulle ha utgjort ersättning för utfört arbete under den tid semesterlönen
kan anses motsvara. Regeringens förslag innebär att månadsinkomsten skall räknas
upp med faktorn 12 i stället för enligt dagens praxis med 12,20. Regeringens
förslag innebär vidare att - när inte månadsinkomst är aktuell - den
genomsnittliga veckolönen multipliceras med 52 eller att motsvarande anpassning
får göras vid andra inkomstförhållanden.
Regeringens förslag påverkar de ersättningar där den sjukpenninggrundande
inkomsten används som beräkningsgrund, bl.a. sjukpenning, föräldrapenning,
närståendepenning. I avvaktan på Sjuk- och arbetsskadekommitténs fortsatta
förslag angående bl.a. arbetsskadeförsäkringen gör regeringen dock den
bedömningen att förslaget inte skall påverka storleken av en
arbetsskadelivränta.
Ändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 1997.
Förslaget kommer att innebära en minskning av försäkringsutgifterna.
Regeringen beräknar att denna besparing uppgår till 560 miljoner kronor brutto.

5.2 Skattepliktiga förmåner och kostnadsersättningar

-------------------------------------------------------
|Regeringens förslag: I den sjukpenninggrundande |
|inkomsten skall inte ingå andra skattepliktiga förmåner|
|än ersättning i pengar och inte heller skattepliktiga|
|kostnadsersättningar. Arbetsskadelivränta skall fortfa-|
|rande beräknas på sådana förmåner och kostnadsersättningar.|
|Som en konsekvensändring skall den s.k. |
|minskningsregeln endast gälla utbetald kontant lön. |
-------------------------------------------------------

Sjuk- och arbetsskadekommitténs förslag överensstämmer med regeringens
förslag.
Remissinstanserna: Riksförsäkringsverket tillstyrker förslaget vad gäller
andra skattepliktiga förmåner än ersättning i pengar och kostnadsersättningar.
Enligt Kammarrätten i Göteborg föranleder förslaget den erinringen att det kan
vara befogat med en skyddsregel för den som har hela eller den huvudsakliga
delen av sin försörjning grundad på andra skattepliktiga förmåner än ersättning
i pengar och/eller kostnadsersättningar. Länsrätten i Uppsala län avstyrker för-
slaget.
LO tillstyrker förslaget. TCO accepterar förslaget men anser att i konsekvens
därmed skall inte heller sociala avgifter tas ut. SACO anför att skattepliktiga
traktamenten och bilersättningar oftast är att anse som inkomstbortfall och att
statsmakterna måste bestämma sig för om dessa ersättningar skall vara lön eller
inte. Vidare anser SACO det vara självklart att varken arbetsgivaravgifter eller
egenavgifter tas ut på skattepliktiga traktamenten och bilersättningar om dessa
inte skall ingå i den sjukpenninggrundande inkomsten. Arbetslöshetskassornas
Samorganisation framför att om man vill uppnå en ökad samordning mellan reglerna
i arbetslöshetsförsäkringen och ohälsoförsäkringen bör normalt förekommande
kostnadsersättningar inräknas i inkomstunderlaget eftersom dessa ersättningar är
något som den försäkrade går miste om vid sjukskrivning och bör kompenseras för.
Svenska Kommunalarbetarförbundet anser att det är möjligt att förslaget är det
minst kännbara besparingsalternativet.
Skälen för regeringens förslag: Enligt 3 kap. 2 § lagen (1962:381) om allmän
försäkring (AFL) är sjukpenninggrundande inkomst den årliga inkomst i pengar
eller andra skattepliktiga förmåner som en försäkrad kan antas komma att tills
vidare få för eget arbete. Om inkomsten helt eller delvis utgörs av
skattepliktiga förmåner skall de tas upp till ett värde som bestäms i enlighet
med de regler som finns i 8 § första - fjärde och sjätte styckena uppbördslagen
(1953:272). Med inkomst av anställning likställs kostnadsersättning som inte
enligt 10 § uppbördslagen undantas vid beräkning av preliminär A-skatt.
Om den försäkrade av arbetsgivaren erhåller skattepliktiga förmåner i form av
lön, bil, bostad eller helt fri kost under sjukdom för samma tid som
sjukpenningen avser, skall sjukpenningen under vissa förutsättningar minskas med
värdet av förmånerna enligt den s.k. minskningsregel som finns inom
sjukpenningförsäkringen.
I förarbetena (prop. 1990/91:181) till SjLL uttalades att en löne- eller
anställningsförmån som inte går förlorad på grund av sjukdomen, t.ex. förmån av
fri bostad eller bil, inte skall räknas in i beräkningsunderlaget för sjuklön.
Vidare angavs att ersättning som avser att täcka sådana kostnader som
arbetstagaren endast har när han utför sitt arbete inte heller bör räknas in i
detta. Således gavs reglerna om sjuklön en utformning som innebär ett bättre
samband mellan inkomstbortfallet och sjukersättningen än vad som hittills gällt
rörande sjukpenning.
Sedan länge har den sjukpenninggrundande inkomsten beräknats även på
naturaförmåner. Före år 1988 gällde detta naturaförmåner i form av kost, bostad
eller bil, men fr.o.m. år 1988 utsträcktes regeln till att omfatta samtliga då
skattepliktiga naturaförmåner. Genom 1990 års skattereform kom en rad andra
anställningsförmåner att bli skattepliktiga och därmed också avgifts- och
förmånsgrundande i sjukpenningförsäkringen. Det gällde också de delar av
kostnadsersättningar som beskattades. Förmåner som därmed blev förmånsgrundande
är t.ex. lunchsubventioner, reseförmåner, fri tidning till bostaden samt värdet
av de räntefria eller lågförräntade personallån som anställda i banker och andra
keditinstitut har möjlighet att få. Förmånsgrundande kostnadsersättningar är
t.ex. traktamentsersättningar för resa i tjänsten som inte är förenad med över-
nattning (endagstraktamente). Vid traktamente för flerdygnsförrättning gäller
att den del som överstiger ett schablonbelopp för dag respektive natt medräknas
i den sjukpenninggrundande inkomsten. Även traktamente som betalas i samband med
arbete på samma ort under tre månader skall medräknas i den sjukpenninggrundande
inkomsten. Förmånsgrundande är också ersättning för resa med egen bil till den
del den överstiger det i anvisningarna till kommunalskattelagen angivna belop-
pet, för närvarande 13 kronor per mil.
Nuvarande regelsystem innebär således att försäkrade vars sjukpenninggrundande
inkomst helt eller delvis utgörs av skattepliktiga förmåner många gånger
fortfarande erhåller en högre kompensation än den avsedda oavsett om förmånen
bibehålles eller inte under sjukdomstiden. Detta förhållande är än mer tydligt i
samband med ersättning med föräldrapenning.
I enlighet med vad Sjuk- och arbetsskadekommittén föreslagit gör regeringen
den bedömningen att skattepliktiga förmåner och kostnadsersättningar inte skall
medräknas i den sjukpenninggrundande inkomsten.
Regeringens förslag påverkar de ersättningar där den sjukpenninggrundande
inkomsten används som beräkningsgrund, bl.a. sjukpenning, föräldrapenning och
närståendepenning. I avvaktan på Sjuk- och arbetsskadekommitténs fortsatta
förslag angående bl.a. arbetsskadeförsäkringen bör dock förslaget inte påverka
storleken av en arbetsskadelivränta.
Ändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 1997.
Förslaget om att skattepliktiga förmåner och kostnadsersättningar inte längre
skall ingå i den sjukpenninggrundande inkomsten innebär en viss minskning av
försäkringsutgifterna. Regeringen beräknar att denna besparing uppgår till 240
miljoner kronor brutto. Förslagen innebär även i administrativt avseende en viss
kostnadsbesparing. Någon sådan beräkning har dock inte varit möjlig att göra.

6. Föräldraförsäkringsfrågor

-------------------------------------------------------
|Regeringens förslag: Ersättningsnivån för de dagar för|
|vilka föräldrapenning utges i samband med barns födelse|
|eller adoption och som inte kan överlåtas på den andra|
|föräldern sänks till 75 procent av den förmånsgrundande|
|inkomsten. |
-------------------------------------------------------

Skälen för regeringens förslag: Regeringen har i den ekonomiska
vårpropositionen (prop. 1995/96:150) anfört behov av ytterligare budget-
förstärkningar. Regeringen föreslog därför budgetförstärkande åtgärder till ett
sammanlagt belopp av 10 miljarder kronor år 1997.
Som ett led i de budgetförstärkande åtgärderna aviserades en sänkning av den
ersättning inom föräldrapenningen som utges i samband med barns födelse eller
adoption och som inte kan överlåtas. Besparingen beräknas till 275 miljoner
kronor.
Ersättningen med föräldrapenning med anledning av barns födelse eller
adoptivbarns ankomst utges enligt sjukpenningnivån för 360 dagar, 300 av dagarna
ersätts med 75 procent av den sjukpenninggrundande inkomsten och 60 av dagarna
ersätts med 85 procent av denna inkomst. Av de 60 dagarna är 30 dagar
förbehållna mamman respektive pappan (den s.k. pappa- och mammamånaden).
Regeringen föreslår nu att alla dagar inom föräldraförsäkringen som ersätts
enligt sjukpenningnivån skall ersättas med 75 procent av den
sjukpenninggrundande inkomsten. Av de dagar med föräldrapenning som ersätts
enligt sjukpenningnivån skall även fortsättningsvis 30 dagar vara förbehållna
pappan respektive mamman och därmed inte vara möjliga att överlåta på den andra
föräldern. Förändringen föreslås gälla alla som tar ut föräldrapenning avseende
tid fr.o.m. den 1 januari 1997.

26

7. Avgiftsfrågor, m.m.

-------------------------------------------------------
|Regeringens förslag: |
|- Den allmänna egenavgiften i form av |
|sjukförsäkringsavgift enligt lagen (1994:1744) om |
|allmänna egenavgifter höjs med 1,00 procentenhet |
|fr.o.m. den 1 januari 1997 och med 1,00 procentenhet |
|fr.o.m. den 1 januari 1998. |
| - En ändring i uttaget av socialavgifter enligt lagen|
|(1981:691) om socialavgifter (SAL) genomförs fr.o.m. |
|den 1 januari 1997 genom att sjukförsäkringsavgiften för|
|arbetsgivare sänks med 1,24 procentenheter. För dem som|
|har inkomst av annat förvärvsarbete sänks avgiften med|
|1,10 procentenheter. En sänkning av sjukförsäkrings- |
|avgifterna enligt SAL genomförs också fr.o.m. den 1 |
|januari 1998 med 1,10 procentenheter. |
|- Den allmänna löneavgiften enligt lagen (1994:1920) om|
|allmän löneavgift höjs med 1,10 procentenheter fr.o.m.|
|den 1 januari 1997 och med 1,10 procentenheter |
|fr.o.m. den 1 januari 1998. |
|- Den särskilda löneskatten enligt lagen (1990:659) om|
|särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster och den|
|särskilda löneskatten enligt lagen (1991:687) om |
|särskild löneskatt på pensionskostnader höjs fr.o.m. år|
|1997 med 1,03 procentenheter och fr.o.m. år 1998 med |
|1,10 procentenheter. För de olika kategorierna av |
|skattskyldiga enligt lagen (1990:1427) om särskild |
|premieskatt för grupplivförsäkringar m.m. höjs skatten|
|fr.o.m. år 1997 med 0,70 procentenheter respektive |
|2,21 procentenheter och fr.o.m. år 1998 med 0,49 |
|procentenheter respektive 1,61 procentenheter. |
-------------------------------------------------------

Skälen för regeringens förslag: I den ekonomisk-politiska propositionen hösten
1994 (prop. 1994/95:25) föreslogs dels en höjning av den allmänna egenavgiften i
form av sjukförsäkringsavgift med två procentenheter för år 1995, dels en
successiv höjning av avgiften med en procentenhet per år fram t.o.m. år 1998.
Några lagförslag lämnades dock inte såvitt avser den successiva höjningen.
Riksdagen hade inget att erinra mot dessa förslag (bet. 1994/95:FiU1, rskr.
1994/95:141). Riksdagen har därefter beslutat om höjning av avgiften avseende år
1996 (prop. 1995/96:69, bet. 1995/96 SfU2, rskr. 1995/96:87). För att fullfölja
det av riksdagen tidigare godkända förslaget lämnas här förslag i fråga om de
återstående höjningarna för år 1997 och år 1998.
I samband med tidigare beslutade höjningar av den allmänna egenavgiften i form
av sjukförsäkringsavgift har förändringar också gjorts av avgifterna enligt
lagen (1981:691) om socialavgifter (SAL). Sjukförsäkringsavgifterna enligt SAL
har sänkts för att balansera det ökade uttaget av den allmänna egenavgiften i
form av sjukförsäkringsavgift. Samtidigt har arbetsmarknadsavgifterna enligt SAL
höjts för att förstärka finansieringen av de kontantförmåner som utges vid
arbetslöshet m.m.
Höjningen av den allmänna egenavgiften och ändringarna av socialavgifterna
syftar till att förstärka de offentliga finanserna. Förändringarna av uttaget av
bl.a. socialavgifterna som följer av höjningarna av de allmänna egenavgifterna
åren 1997 och 1998 föreslås, i enlighet med tidigare avisering (prop.
1995/96:198), bli utformade på ett något annorlunda sätt än tidigare. Sänkningen
av sjukförsäkringsavgifterna enligt SAL bör ske samtidigt med en höjning av den
allmänna löneavgiften enligt lagen (1994:1920) om allmän löneavgift i stället
för med arbetsmarknadsavgiften. Den allmänna löneavgiften infördes som ett led i
finansieringen av avgiften till Europeiska Unionen. Avgiften har, till skillnad
från arbetsmarknadsavgiften, ingen koppling till det samlade försäkringssystemet
och en höjning bidrar därför till en mer entydig förstärkning av de offentliga
finanserna. Därför föreslås en höjning av den allmänna löneavgiften med 1,10
procentenheter fr.o.m. den 1 januari 1997 och med 1,10 procentenheter fr.o.m.
den 1 januari 1998.
I denna proposition (avsnitt 4) föreslås en förlängning av sjuklöneperioden
enligt lagen (1991:1047) om sjuklön. Arbetsgivaren bör ges ett lagstadgat ansvar
för att utge ersättning till arbetstagare i form av sjuklön för de första 28
dagarna av ett sjukfall. Åtgärden medför ökade kostnader för arbetsgivarna. I
enlighet med förslaget i den ekonomiska vårpropositionen (prop. 1995/96:150)
föreslås att arbetsgivarna delvis kompenseras för de ökade utgifterna som en
förlängd sjuklöneperiod medför. En sänkning av sjukförsäkringsavgiften för
arbetsgivare med anledning av den förlängda sjuklönen föreslås därför ske med
0,14 procentenheter. Det innebär att sjukförsäkringsavgiften för arbetsgivare
föreslås bli sänkt med totalt 1,24 procentenheter fr.o.m. den 1 januari 1997.
För dem som har inkomst av annat förvärvsarbete föreslås sjukförsäkringsavgiften
enligt SAL bli sänkt med 1,10 procentenheter fr.o.m. den 1 januari 1997. Fr.o.m.
den 1 januari 1998 föreslås sjukförsäkringsavgifterna enligt SAL bli sänkta med
1,10 procentenheter.
I anslutning till föreslagna förändringar av den allmänna egenavgiften i form
av sjukförsäkringsavgift, sjukförsäkringsavgifterna enligt SAL och den allmänna
löneavgiften, aktualiseras även justeringar i de särskilda löneskatterna på
vissa förvärvsinkomster och på pensionskostnader för åren 1997 och 1998. Mot
denna bakgrund föreslås att den särskilda löneskatten enligt lagen (1990:659) om
särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster och den särskilda löneskatten
enligt lagen (1991:687) om särskild löneskatt på pensionskostnader höjs med 1,03
procentenheter fr.o.m. den 1 januari 1997 och med 1,10 procentenheter fr.o.m.
den 1 januari 1998.
En justering krävs också avseende procentsatserna vad gäller den särskilda
premieskatten för grupplivförsäkringar m.m. enligt lagen (1990:1427) om särskild
premieskatt för grupplivförsäkringar m.m. Därför föreslås en höjning av nämnda
skatt för försäkringsföretag med 0,70 procentenheter och för staten och andra
skattskyldiga enligt lagen med 2,21 procentenheter fr.o.m. den 1 januari 1997.
Premieskatten för grupplivförsäkringar m.m. höjs den 1 januari 1998 med 0,49
procentenheter för försäkringsföretag och med 1,61 procentenheter för övriga

skattskyldiga.

8 Författningskommentar

8.1 Förslaget till lag om ändring i lagen (1991:1047) om
sjuklön

7 §
Ändringen innebär att arbetsgivarens ansvar för att utge sjuklön under en sjuk-
period har utsträckts med fjorton dagar. Sjuklöneperioden omfattar efter
ändringen tjugoåtta dagar.

17 §
De totala sammanlagda lönekostnaderna en arbetsgivare får ha för att kunna
försäkra sig föreslås bli hundra basbelopp vilket innebär en ökning med tio

basbelopp.

8.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring

3 kap.
2 §
Paragrafen, som definierar sjukpenninggrundande inkomst och anger huvuddragen
för beräkningen, ändras i fråga om andra skattepliktiga förmåner än ersättning i
pengar, i fråga om kostnadsersättningar och i fråga om semesterlön eller
motsvarande ersättning, i enlighet med vad som har behandlats i avsnitt 5. I
första stycket om vad som utgör sjukpenninggrundande inkomst utgår orden "eller
andra skattepliktiga förmåner" och meningen om kostnadsersättning. I andra
stycket upprepas i den hittills gällande lydelsen orden "i pengar eller andra
skattepliktiga förmåner" i bestämmelsen om uppdragstagare. Av bestämningen till
"ersättning" skall i enlighet med ändringen i första stycket "andra skatte-
pliktiga förmåner" utgå. Eftersom det emellertid är självklart att andra stycket
inte kan gälla andra ersättningar än sådana som enligt definitionen i första
stycket ingår i sjukpenninggrundande inkomst, kan även uttrycket "i pengar"
utgå. I tredje stycket utgår de två sista meningarna, som behandlar värderingen
av förmåner. I stället tillkommer en mening om semesterlön och
semesterersättning, vars innebörd är att det förhållandet att dessa ersättningar
är något högre än vanlig lön inte skall höja den sjukpenninggrundande inkomsten.
Vid beräkning av sjukpenninggrundande inkomst skall alltså inte längre förekomma
att månadslön multipliceras med någon annan faktor än 12 eller veckolön med
någon annan faktor än 52. För försäkrade med semesterlön eller semesterersätt-
ning som ingår i lönen får en särskild beräkning göras så att det belopp med
vilket ifrågavarande ersättningar ger en kompensation överstigande den vanliga
lönen inte medräknas i den sjukpenninggrundande inkomsten.
Bestämmelserna om sjukpenninggrundande inkomst i 3 kap. är disponerade så, att
själva definitionen ges i första stycket av förevarande paragraf, varefter
följer olika bestämmelser som innebär preciseringar och kompletteringar. De
senare bestämmelserna ligger emellertid alla inom ramen för den givna
definitionen av sjukpenninggrundande inkomst. Som en följd av den nu aktuella
ändringen av denna definition kommer därför ett antal anslutande bestämmelser
att - utan att deras lydelse ändras - gälla endast ersättning i pengar. Så blir
fallet i fråga om regleringen i 2 a § av hur vissa ersättningar skall hänföras
till endera inkomst av anställning eller inkomst av annat förvärvsarbete.
Andra stycket i förevarande paragraf samt 2 a § tredje och fjärde styckena
har, förutom sin egentliga funktion för sjukpenninggrundande inkomst, också
betydelse för beräkningen av pensionsgrundande inkomst, genom en hänvisning i 11
kap. 2 § andra stycket. Sjukpenninggrundande inkomst och pensionsgrundande
inkomst kommer i och med de nu aktuella ändringarna i 3 kap. att skilja sig åt
på det sättet att i det senare begreppet även fortsättningsvis ingår också andra
skattepliktiga förmåner än pengar. De stycken i 3 kap. 2 § och 2 a § som 11 kap.
2 § hänvisar till innehåller emellertid detaljregler och blir enligt
föreliggande förslag neutralt formulerade med avseende på denna fråga. När de
tillämpas på pensionsgrundande inkomst genom hänvisningen i 11 kap. kommer de
därför också fortsättningsvis, utan någon ytterligare ändring, att gälla även
andra skattepliktiga förmåner än ersättning i pengar.

4 a och 16 §§
Den s.k. minskningsregeln som finns intagen i 4 a och 16 §§ anpassas till
ändringen att endast ersättning i pengar ingår i den sjukpenninggrundande
inkomsten. Sjukpenningen skall därför inte längre minskas om arbetsgivaren
under sjukdomsfallet tillhandahåller andra förmåner än lön. Dock gäller oför-
ändrat enligt 4 a § andra stycket att ersättning som utges på grund av fri
gruppsjukförsäkring under de i lagrummet angivna förutsättningarna skall anses
som lön under sjukdom från arbetsgivare.

4 kap.
6 §
Den högre nivå på föräldrapenningen som gäller enligt nuvarande lydelse av femte
stycket för den s.k. pappamånaden och därmed motsvarande tid har tagits bort.
Det innebär att samma ersättningsnivå gäller för all föräldrapenning som är
kopplad till sjukpenninggrundande inkomst. Enligt 3 § är det inte heller i
fortsättningen tillåtet att överlåta 30 av dagarna med föräldrapenning till den
andra föräldern.

27

7 kap.
3 b §
Ändringen i paragrafen är en rättelse i andra stycket punkt 4, där orden " 3
kap." har fallit bort vid paragrafens tillkomst.

8.3 Förslaget till lag om ändring i lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring

4 kap.
5 och 6 §§
Ändringarna i paragraferna avser att kompensera de ändringar som föreslås i 3
kap. 2 § lagen (1962:381) om allmän försäkring, så att reglerna om beräkning av
inkomstunderlaget för arbetsskadelivränta förblir i sak oförändrade. I de nya
andra och tredje styckena i 5 § regleras det som hittills omfattats av
hänvisningen till 3 kap. 2 § lagen om allmän försäkring. De i tredje stycket
åsyftade föreskrifterna för värdering av skattepliktiga förmåner finns i 4 §
andra stycket lagen (1959:551) om beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt
lagen (1962:381) om allmän försäkring.

8.4 Förslaget till lag om ändring i lagen (1994:1744) om allmänna egenavgifter

2 §
Ändringen innebär att sjukförsäkringsavgiften höjs till 5,95 procent av den
avgiftspliktiga inkomsten som uppbärs från och med den 1 januari 1998. Under år
1997 uttas nämnda avgift med 4,95 procent vilket framgår av punkten 2 i

övergångsbestämmelserna.

8.5 Förslaget till lag om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter

1 kap
2 §
Ändringen medför inte något utvidgat betalningsansvar eller någon breddning av
beräkningsunderlaget. Tillägget har gjorts för att underlaget för beräkning av
arbetsgivaravgifter och egenavgifter alltjämt skall utgöras av ersättningar i
form av pengar och andra skattepliktiga förmåner samt vad gäller
arbetsgivaravgifterna även kostnadsersättningar som inte enligt 10 §
uppbördslagen (1953:272) undantas vid beräkning av preliminär A-skatt.

2 kap.
1 §
Ändringen består i att sjukförsäkringsavgiften har sänkts med 1, 24 pro-
centenheter (= 1,10 + 0,14 på grund av att sjuklöneperioden förlängts) fr.o.m.
år 1997 och med 1,10 procentenheter fr.o.m. år 1998. Av punkten 2 i
övergångsbestämmelserna framgår att sjukförsäkringsavgiften för år 1997 är 4,04
procent på den avgiftspliktiga ersättningen.

3 kap.
1 §
Även för den som skall betala egenavgifter föreslås en sänkning av sjuk-
försäkringsavgiften. Avgiften sänks med 1,10 procentenheter fr.o.m. år 1997 och
med 1,10 procentenheter fr.o.m. år 1998. Av punkten 3 i övergångsbestämmelserna
framgår att sjukförsäkringsavgiften för inkomster som uppbärs år 1997 är 4,72
procent. Vidare framgår att en proportionering får göras för dem som har ett
beskattningsår som inte sammanfaller med ett kalenderår.


Se kommentaren till 2 kap. 1 §.

8.6 Förslaget till lag om ändring i lagen (1994:1920) om
allmän löneavgift

3 §
Ändringen består i att den allmänna löneavgiften har höjts med 1,10
procentenheter fr.o.m. år 1997 och med 1,10 procentenheter fr.o.m. år 1998.
Av övergångsbestämmelserna framgår att den allmänna löneavgiften för år 1997
uttas med 2,60 procent av underlaget. Vidare framgår att en proportionering får
göras för den som har ett beskattningsår som inte sammanfaller med kalenderåret
1997 eller 1998.

8.7 Förslaget till lag om ändring i lagen (1990:659) om
särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster

Ändringen består endast i att den särskilda löneskatten har höjts. Av
övergångsbestämmelserna framgår att skatten för år 1997 uttas med 22,42 procent.

8.8 Förslaget till lag om ändring i lagen (1991:687) om
särskild löneskatt på pensionskostnader

Ändringen består endast i att den särskilda löneskatten har höjts. Av
övergångsbestämmelserna framgår att skatten för år 1997 uttas med 22,42 procent.

28

8.9 Förslaget till lag om ändring i lagen (1990:1427) om
särskild premieskatt för grupplivförsäkring, m.m.

Ändringen består endast i att den särskilda premieskatten har höjts. Av
övergångsbestämmelserna framgår att skattesatsen för försäkringsföretag år 1997
är 44,17 procent och att skattesatsen för övriga skattskyldiga år 1997 är 79,11
procent.

29

Förteckning över remissinstanser som avgivit
yttrande över Sjuk- och arbetsskadekommitténs
delbetänkande Försäkringsskydd vid sjukdom
(SOU 1995:149)

Följande remissinstanser har inkommit med yttrande: Riksförsäkringsverket,
Arbetsdomstolen, Justitiekanslern, Kammarrätten i Göteborg, Länsrätten i Uppsala
län, Statens löne- och pensionsverk, Arbetsgivarverket, Socialstyrelsen,
Arbetsmarknadsstyrelsen, Arbetarskyddsstyrelsen, Riksrevisionsverket,
Statskontoret, Centrala Studiestödsnämnden, Statens invandrarverk,
Handikappombudsmannen, Jämställdhetsombudsmannen, Försäkringskasseförbundet,
Svenska Kommunförbundet, Landstingsförbundet, Svenska arbetsgivareföreningen,
Företagarnas Riksorganisation, Sveriges Industriförbund, Landsorganisationen i
Sverige, Tjänstemännens Centralorganisation, Sveriges akademikers
centralorganisation, Försäkringsanställdas förbund, Svenska Läkaresällskapet,
Sveriges läkarförbund, Föreningen Svensk Företagshälsovård, SAMHALL AB, Arbets-
löshetskassornas Samorganisation, Handikappförbundens Samarbetsorgan,
Neurologiskt Handikappades Riksförbund, Hörselskadades Riksförbund,
Reumatikerförbundet, Riksförbundet för Social och Mental hälsa, Ung-
domsstyrelsen, Sveriges Försäkringsförbund och Pensionärernas Riksorganisation.
Utöver ovannämnda svar från remissinstanser har ytterligare ett antal yttran-
den inkommit.

30

Socialdepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 23 maj 1996

Närvarande: statsministern Persson, ordförande, och statsråden Hjelm-Wallén,
Freivalds, Wallström, Tham, Åsbrink, Schori, Blomberg, Andersson, Winberg,
Uusmann, Ulvskog, Sundström, Lindh, Johansson, von Sydow, Klingvall, Åhnberg,
Östros, Messing

Föredragande: statsrådet Klingvall

Regeringen beslutar proposition 1995/96:209 Försäkringsskydd vid sjukdom, m.m.

46

Rättsdatablad

-------------------------------------------------------
Författningsrubrik Bestämmelser som Celexnummer för
inför, ändrar, upp- bakomliggande
häver eller upp- EG-
repar ett regler
normgiv-
ningsbemyndigande

-------------------------------------------------------
Lag om ändring i 3 kap. 16 §
lagen (1962:381) 7 kap. 3 b §
om allmän försäkring

47