Regeringens proposition
1995/96:209

Försäkringsskydd vid sjukdom, m.m.

Prop.

1995/96:209

Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.

Stockholm den 23 maj 1996

Göran Persson

Maj-Inger Klingvall
(Socialdepartementet)

Propositionens huvudsakliga innehåll

I enlighet med de riktlinjer regeringen föreslagit riksdagen i den ekono-
miska vårpropositionen (prop. 1995/96:150) läggs i denna proposition
fram forslag till lagändringar inom sjukpenning- och sjuklönesystemen
samt inom föräldraförsäkringen. Vidare föreslås lagändringar avseende
vissa avgifts- och skattefrågor.

I propositionen föreslås att arbetsgivaren ges ett lagstadgat ansvar för
att utge ersättning till arbetstagare i form av sjuklön under de första 28
dagarna av ett sjukdomsfall, dvs. att sjuklöneperioden förlängs.

Vidare föreslås att vid beräkning av sjukpenninggrundande inkomst
skall semesterlön och motsvarande ersättningar beräknas till högst det
belopp som skulle ha utgjort ersättning for utfört arbete under den tid
semesterlönen kan anses motsvara. I propositionen läggs även fram för-
slag om att det i den sjukpenninggrundande inkomsten inte skall ingå
andra skattepliktiga förmåner än ersättning i pengar och inte heller
skattepliktiga kostnadsersättningar.

Det föreslås även att den förhöjda ersättning som utges inom föräldra-
försäkringen under 60 dagar i samband med barns födelse eller adoption
(den s.k. pappa- och mammamånaden) tas bort.

Slutligen föreslås en höjning av den allmänna egenavgiften i form av
sjukförsäkringsavgift, sänkt avgiftsuttag avseende socialavgifter samt
höjning av den allmänna löneavgiften, de särskilda löneskatterna och den
särskilda premieskatten för grupplivförsäkringar m.m.

Ändringarna av sjuklöneperioden och sjukpenninggrundande inkomst
samt slopandet av den förhöjda ersättningen inom föräldraförsäkringen

1 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 209

föreslås träda i kraft den 1 januari 1997. Förslagen rörande förändrade Prop. 1995/96:209
avgifter och skatter föreslås träda i kraft den 1 januari 1997 samt den

1 januari 1998.

Innehållsförteckning

Prop. 1995/96:209

1    Förslag till riksdagsbeslut...........................5

2   Lagtext .......................................5

2.1  Förslag till lag om ändring i lagen (1991:1047) om

sjuklön.....................................5

2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän

försäkring...................................7

2.3  Förslag till lag om ändring i lagen (1976:380) om

arbetsskadeförsäkring.......................... 14

2.4 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1744) om

allmänna egenavgifter ......................... 15

2.5  Förslag till lag om ändring i lagen (1981:691) om

socialavgifter ............................... 16

2.6 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1920) om allmän

löneavgift.................................. 19

2.7 Förslag till lag om ändring i lagen (1990:659) om särskild

löneskatt på vissa förvärvsinkomster ...............20

2.8 Förslag till lag om ändring i lagen (1991:687) om särskild

löneskatt på pensionskostnader ...................23

2.9 Förslag till lag om ändring i lagen (1990:1427) om särskild

premieskatt för grupplivförsäkring, m.m.............24

3  Ärendet och dess beredning.........................25

4  Förlängd sjuklöneperiod ...........................26

4.1 Nuvarande regler.............................26

4.2 Erfarenheter av nuvarande sjuklöneperiod m.m........28

4.3 Förlängning av sjuklöneperioden..................30

4.4  Ikraftträdande och kostnader.....................32

5  Sjukpenninggrundande inkomst ......................33

5.1  Semesterlön och semesterersättning................33

5.2 Skattepliktiga förmåner och kostnadsersättningar.......35

6  Föräldraförsäkringsfrågor ..........................37

7  Avgiftsfrågor, m.m...............................38

8  Författningskommentar............................40

8.1  Förslaget till lag om ändring i lagen (1991:1047) om sjuklöriO

8.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän

försäkring..................................40

8.3  Förslaget till lag om ändring i lagen (1976:380) om

arbetsskadeförsäkring..........................42

8.4 Förslaget till lag om ändring i lagen (1994:1744) om

allmänna egenavgifter .........................42

8.5  Förslaget till lag om ändring i lagen (1981:691) om

socialavgifter ...............................42

8.6 Förslaget till lag om ändring i lagen (1994:1920) om allmän

löneavgift..................................43

8.7 Förslaget till lag om ändring i lagen (1990:659) om särskild

löneskatt på vissa förvärvsinkomster ...............43

8.8 Förslaget till lag om ändring i lagen (1991:687) om särskild Prop. 1995/96:209

löneskatt på pensionskostnader ...................43

8.9  Förslaget till lag om ändring i lagen (1990:1427) om särskild

premieskatt för grupplivförsäkring, m.m.............44

Bilaga Förteckning över remissinstanser som yttrat sig över
SOU 1995:149 Försäkringsskydd vid sjukdom ........45

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 23 maj 1996 . . 46

Rättsdatablad......................................47

1 Förslag till riksdagsbeslut

Prop. 1995/96:209

Regeringen föreslår att riksdagen

antar regeringens förslag till

1.   lag om ändring i lagen (1991:1047) om sjuklön,

2.   lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring,

3.   lag om ändring i lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring,

4.   lag om ändring i lagen (1994:1744) om allmänna egenavgifter,

5.   lag om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter,

6.   lag om ändring i lagen (1994:1920) om allmän löneavgift,

7.   lag om ändring i lagen (1990:659) om särskild löneskatt på
vissa förvärvsinkomster,

8.   lag om ändring i lagen (1991:687) om särskild löneskatt på
pensionskostnader,

9.   lag om ändring i lagen (1990:1427) om särskild premieskatt för
grupplivförsäkring, m.m.

2 Lagtext

2.1 Förslag till lag om ändring i lagen (1991:1047) om
sjuklön

Härigenom föreskrivs att 7
skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

7

Sjuklöneperioden omfattar den
första dag arbetstagarens arbetsför-
måga är nedsatt på grund av sjuk-
dom och de därpå följande tretton
kalenderdagarna i sjukperioden. En
sjuklöneperiod börjar inte om
arbetstagaren inte avhåller sig från
arbete åt arbetsgivaren. En sjuk-
löneperiod som börjat löpa bryts
om anställningen upphör.

och 17 §§ lagen (1991:1047) om sjuklön

Föreslagen lydelse

§'

Sjuklöneperioden omfattar den
första dag arbetstagarens arbetsför-
måga är nedsatt på grund av sjuk-
dom och de därpå följande tjugo-
sju kalenderdagarna i sjukperioden.
En sjuklöneperiod börjar inte om
arbetstagaren inte avhåller sig från
arbete åt arbetsgivaren. En sjuk-
löneperiod som börjat löpa bryts
om anställningen upphör.

Som sjukperiod anses sådan tid under vilken arbetstagaren i oavbruten
följd lider av sjukdom som avses i 4 §.

1 Senaste lydelse 1992:1701.

Nuvarande lydelse

Om en sjukperiod börjar inom
fem dagar från det en tidigare
sjukperiod avslutats skall sjuklöne-
perioden omfatta endast så många
dagar att den tillsammans med en
sjuklöneperiod hos samma arbets-
givare under den tidigare sjukpe-
rioden utgör fjorton kalenderdagar.
Vid tillämpning av 6 § skall be-
aktas dagar i den tidigare sjuklöne-
perioden.

Föreslagen lydelse

Om en sjukperiod börjar inom
fem dagar från det en tidigare
sjukperiod avslutats skall sjuklöne-
perioden omfatta endast så många
dagar att den tillsammans med en
sjuklöneperiod hos samma arbets-
givare under den tidigare sjukpe-
rioden utgör tjugoåtta kalenderda-
gar. Vid tillämpning av 6 § skall
beaktas dagar i den tidigare sjuk-
löneperioden.

Prop. 1995/96:209

17 §2

En arbetsgivare vars sammanlag-
da lönekostnader under ett kalen-
derår inte beräknas överstiga
90 gånger det för året gällande
basbeloppet enligt 1 kap. 6 § lagen
(1962:381) om allmän försäkring
kan försäkra sig hos den allmänna
försäkringskassan för kostnader for
sjuklön enligt denna lag. Vid be-
räkningen av de sammanlagda
lönekostnaderna bortses från av-
gifter enligt lagen (1981:691) om
socialavgifter och lagen (1994:1920)
om allmän löneavgift samt från
skatt enligt lagen (1990:659) om
särskild löneskatt på vissa för-
värvsinkomster.

En arbetsgivare vars sammanlag-
da lönekostnader under ett kalen-
derår inte beräknas överstiga
100 gånger det för året gällande
basbeloppet enligt 1 kap. 6 § lagen
(1962:381) om allmän försäkring
kan försäkra sig hos den allmänna
försäkringskassan for kostnader for
sjuklön enligt denna lag. Vid be-
räkningen av de sammanlagda
lönekostnaderna bortses från av-
gifter enligt lagen (1981:691) om
socialavgifter och lagen (1994:1920)
om allmän löneavgift samt från
skatt enligt lagen (1990:659) om
särskild löneskatt på vissa för-
värvsinkomster.

Regeringen föreskriver närmare villkor for försäkringen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997 och tillämpas i fråga om
sjuklöneperiod som påbörjas efter ikraftträdandet.

2 Senaste lydelse 1995:1480.

2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1962:381) om
allmän försäkring

Prop. 1995/96:209

Härigenom föreskrivs att 3 kap. 2, 4 a och 16 §§, 4 kap. 6 § samt
7 kap. 3 b § lagen (1962:381) om allmän försäkring1 skall ha följande
lydelse.

Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse

3 kap.

2 §5
Sjukpenninggrundande
inkomst är den årliga inkomst i
pengar eller andra skattepliktiga
förmåner som en försäkrad kan
antas komma att tills vidare få för
eget arbete, antingen såsom arbets-
tagare i allmän eller enskild tjänst
(inkomst av anställ-
ning) eller på annan grund (in-
komst av annat för-
värvsarbete). Med inkomst av
anställning likställs kostnadsersätt-
ning som inte enligt 10 § upp-
bördslagen (1953:272) undantas
vid beräkning av preliminär
A-skatt. Som inkomst av anställ-
ning räknas dock inte ersättning
från en arbetsgivare som är bosatt
utomlands eller en utländsk juri-
disk person, om arbetet har utförts
i arbetsgivarens verksamhet utom
riket. I fråga om arbete som utförs
utomlands av den som av en stat-
lig arbetsgivare sänts till ett annat
land för arbete för arbetsgivarens
räkning bortses vid beräkningen av
sjukpenninggrundande inkomst
från sådana lönetillägg som beting-
as av ökade levnadskostnader och
andra särskilda förhållanden i sys-
selsättningslandet. Som inkomst av
anställning eller inkomst av annat
förvärvsarbete räknas inte heller
intäkt som avses i 32 § 1 mom.
första stycket h och i kommunal-
skattelagen (1928:370) eller sådan
ersättning som anges i 1 § första
stycket 2-6 och fjärde stycket la-
gen (1990:659) om särskild löne-
skatt på vissa förvärvsinkomster.

Sjukpenninggrundande
inkomst är den årliga inkomst i
pengar som en försäkrad kan antas
komma att tills vidare få för eget
arbete, antingen såsom arbetstagare
i allmän eller enskild tjänst (in-
komst av anställning)
eller på annan grund (inkomst
av annat förvärvsarbe-
te). Som inkomst av anställning
räknas dock inte ersättning från en
arbetsgivare som är bosatt utom-
lands eller en utländsk juridisk
person, om arbetet har utförts i
arbetsgivarens verksamhet utom
riket. 1 fråga om arbete som utförs
utomlands av den som av en stat-
lig arbetsgivare sänts till ett annat
land för arbete för arbetsgivarens
räkning bortses vid beräkningen av
sjukpenninggrundande inkomst från
sådana lönetillägg som betingas av
ökade levnadskostnader och andra
särskilda förhållanden i sysselsätt-
ningslandet. Som inkomst av an-
ställning eller inkomst av annat
förvärvsarbete räknas inte heller
intäkt som avses i 32 § 1 mom.
första stycket h och i kommunal-
skattelagen (1928:370) eller sådan
ersättning som anges i 1 § första
stycket 2-6 och fjärde stycket
lagen (1990:659) om särskild löne-
skatt på vissa förvärvsinkomster.
Som inkomst av annat förvärvsar-
bete räknas inte sådan ersättning
enligt gruppsjukförsäkring eller
trygghetsförsäkring vid arbetsskada
som enligt 2 § första stycket lagen
om särskild löneskatt på vissa för-

1 Lagen omtryckt 1982:120.

2 Senaste lydelse 1994:746.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1995/96:209

Som inkomst av annat förvärvsar-
bete räknas inte sådan ersättning
enligt gruppsjukförsäkring eller
trygghetsförsäkring vid arbetsskada
som enligt 2 § första stycket lagen
om särskild löneskatt på vissa för-
värvsinkomster utgör underlag för
nämnda skatt. Den sjukpenning-
grundande inkomsten fastställs av
försäkringskassan. Inkomst av an-
ställning och inkomst av annat för-
värvsarbete skall därvid var för sig
avrundas till närmast lägre hundra-
tal kronor.

Vid beräkning av sjukpenning-
grundande inkomst bortses från
sådan inkomst av anställning och
annat förvärvsarbete som översti-
ger sju och en halv gånger basbe-
loppet. Det belopp som sålunda
skall undantas skall i första hand
räknas av från inkomst av annat
förvärvsarbete. Ersättning i pengar
eller andra skattepliktiga förmåner
för utfört arbete i annan form än
pension räknas som inkomst av
anställning, såvida ersättningen
under ett år uppgår till minst
1 000 kronor, även om mottagaren
inte är anställd hos den som utger
ersättningen. I nu angivna fall
skall den som utför arbetet anses
såsom arbetstagare och den som
utger ersättningen såsom arbets-
givare. Kan ersättning för arbete
för någon annans räkning under
året inte antas uppgå till minst
1 000 kronor, skall ersättningen
från denne inte tas med vid beräk-
ningen av den sjukpenninggrun-
dande inkomsten i annat fall än då
den utgör inkomst av näringsverk-
samhet. Vid beräkning av sjuk-
penninggrundande inkomst av an-
ställning skall bortses från ersätt-
ning som enligt 2 a § skall anses
som inkomst av annat förvärvsar-
bete samt ersättning som idrotts-
utövare får från sådan ideell före-
ning som avses i 7 § 5 mom.
lagen (1947:576) om statlig in-
komstskatt och som har till huvud-
sakligt syfte att främja idrottslig
verksamhet om ersättningen från

värvsinkomster utgör underlag för
nämnda skatt. Den sjukpenning-
grundande inkomsten fastställs av
försäkringskassan. Inkomst av an-
ställning och inkomst av annat
förvärvsarbete skall därvid var för
sig avrundas till närmast lägre
hundratal kronor.

Vid beräkning av sjukpenning-
grundande inkomst bortses från
sådan inkomst av anställning och
annat förvärvsarbete som översti-
ger sju och en halv gånger basbe-
loppet. Det belopp som sålunda
skall undantas skall i första hand
räknas av från inkomst av annat
förvärvsarbete. Ersättning för ut-
fört arbete i annan form än pen-
sion räknas som inkomst av an-
ställning, såvida ersättningen under
ett år uppgår till minst 1 000 kro-
nor, även om mottagaren inte är
anställd hos den som utger ersätt-
ningen. I nu angivna fall skall den
som utför arbetet anses såsom ar-
betstagare och den som utger er-
sättningen såsom arbetsgivare. Kan
ersättning för arbete för någon an-
nans räkning under året inte antas
uppgå till minst 1 000 kronor,
skall ersättningen från denne inte
tas med vid beräkningen av den
sjukpenninggrundande inkomsten i
annat fall än då den utgör inkomst
av näringsverksamhet. Vid beräk-
ning av sjukpenninggrundande in-
komst av anställning skall bortses
från ersättning som enligt 2 a §
skall anses som inkomst av annat
förvärvsarbete samt ersättning som
idrottsutövare får från sådan ideell
förening som avses i 7 § 5 mom.
lagen (1947:576) om statlig in-
komstskatt och som har till huvud-
sakligt syfte att främja idrottslig
verksamhet om ersättningen från
föreningen under året inte kan an-
tas uppgå till minst ett halvt bas-

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1995/96:209

en från föreningen under året inte
kan antas uppgå till minst ett halvt
basbelopp. Vid beräkning av sjuk-
penninggrundande inkomst av an-
ställning bortses även från ersätt-
ning från en stiftelse som har till
väsentligt ändamål att tillgodose
ekonomiska intressen hos dem
som är eller har varit anställda hos
en arbetsgivare som lämnat bidrag
till stiftelsen (vinstandelsstiftelse),
om ersättningen avser en sådan an-
ställd och inte utgör ersättning för
arbete för stiftelsens räkning. Detta
gäller dock endast om de bidrag
arbetsgivaren lämnat till stiftelsen
varit avsedda att vara bundna un-
der minst tre kalenderår och att på
likartade villkor tillkomma en be-
tydande del av de anställda. Om
arbetsgivaren är ett fåmansföretag
eller ett fåmansägt handelsbolag
skall vid beräkningen inte bortses
från ersättning som stiftelsen läm-
nar till sådan företagsledare eller
delägare i företaget eller denne
närstående person som avses i
punkt 14 av anvisningarna till 32 §
kommunalskattelagen. Vid beräk-
ning av sjukpenninggrundande in-
komst av anställning skall alltid
bortses från ersättning från en
vinstandelsstiftelse som härrör från
bidrag som arbetsgivaren lämnat
under åren 1988-1991.

Beräkningen av den sjukpenning-
grundande inkomsten skall, där
förhållandena inte är kända för
försäkringskassan, grundas på de
upplysningar som kassan kan in-
hämta av den försäkrade eller den-
nes arbetsgivare eller som kan
framgå av den uppskattning, som
vid taxering gjorts av den försäk-
rades inkomst. Inkomst av arbete
för egen räkning får ej beräknas
högre än som motsvarar skälig
avlöning för liknande arbete för
annans räkning. Om inkomsten helt
eller delvis utgörs av skattepliktiga
förmåner skall de tas upp till ett
värde som bestäms i enlighet med
8 § första-fjärde och sjätte styc-
kena uppbördslagen (1953:272).

belopp. Vid beräkning av sjukpen-
ninggrundande inkomst av anställ-
ning bortses även från ersättning
från en stiftelse som har till vä-
sentligt ändamål att tillgodose eko-
nomiska intressen hos dem som är
eller har varit anställda hos en ar-
betsgivare som lämnat bidrag till
stiftelsen (vinstandelsstiftelse), om
ersättningen avser en sådan an-
ställd och inte utgör ersättning för
arbete för stiftelsens räkning. Detta
gäller dock endast om de bidrag
arbetsgivaren lämnat till stiftelsen
varit avsedda att vara bundna un-
der minst tre kalenderår och att på
likartade villkor tillkomma en be-
tydande del av de anställda. Om
arbetsgivaren är ett fåmansföretag
eller ett fåmansägt handelsbolag
skall vid beräkningen inte bortses
från ersättning som stiftelsen läm-
nar till sådan företagsledare eller
delägare i företaget eller denne
närstående person som avses i
punkt 14 av anvisningarna till 32 §
kommunalskattelagen. Vid beräk-
ning av sjukpenninggrundande in-
komst av anställning skall alltid
bortses från ersättning från en
vinstandelsstiftelse som härrör från
bidrag som arbetsgivaren lämnat
under åren 1988-1991.

Beräkningen av den sjukpenning-
grundande inkomsten skall, där
förhållandena inte är kända för
försäkringskassan, grundas på de
upplysningar som kassan kan in-
hämta av den försäkrade eller den-
nes arbetsgivare eller som kan
framgå av den uppskattning, som
vid taxering gjorts av den försäk-
rades inkomst. Semesterlön eller
semesterersättning får inte inräk-
nas i den sjukpenninggrundande
inkomsten till högre belopp än
som motsvarar lön för utfört ar-
bete utan sådan ersättning. In-
komst av arbete för egen räkning
får ej beräknas högre än som mot-
svarar skälig avlöning för liknande
arbete för annans räkning.

1 * Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 209

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1995/96:209

När skal föreligger får avvikelse
ske från förmånsvärde som skatte-
myndigheten bestämt enligt 5 §
andra stycket lagen (1984:668) om
uppbörd av socialavgifter från ar-
betsgivare.

4 a

Om den försäkrade av arbetsgi-
varen erhåller skattepliktiga förmå-
ner i form av lön, bil, bostad eller
helt fri kost under sjukdom för
samma tid som sjukpenningen av-
ser, skall sjukpenning som utges
till och med den nittionde dagen i
sjukperioden minskas med det be-
lopp som förmånerna under sjuk-
dom överstiger 10 procent av vad
den försäkrade skulle ha fått i mot-
svarande förmåner om han varit i
arbete och sjukpenning som utges
för tid därefter minskas med för-
månerna under sjukdom. Till den
del förmånerna under sjukdom
utges i förhållande till förmåner i
arbete som för år räknat överstiger
den högsta sjukpenninggrundande
inkomst som kan beräknas enligt
2 § skall minskning dock endast
ske med belopp som överstiger 85
procent av förmånerna i arbete när
sjukpenning utges från och med
den andra till och med den nittion-
de dagen och 75 procent av för-
månerna i arbete för tid därefter.

Om den försäkrade av arbetsgi-
varen erhåller lön under sjukdom
för samma tid som sjukpenningen
avser, skall sjukpenning som utges
till och med den nittionde dagen i
sjukperioden minskas med det be-
lopp som lönen under sjukdom
överstiger 10 procent av vad den
försäkrade skulle ha fått i lön om
han varit i arbete och sjukpenning
som utges för tid därefter minskas
med hela lönen under sjukdom.
Till den del lönen under sjukdom
utges i förhållande till lön i arbete
som för år räknat överstiger den
högsta sjukpenninggrundande in-
komst som kan beräknas enligt 2 §
skall minskning dock endast ske
med belopp som överstiger 85 pro-
cent av lönen i arbete när sjukpen-
ning utges från och med den andra
till och med den nittionde dagen
och 75 procent av lönen i arbete
för tid därefter.

Vid tillämpning av bestämmelserna i första stycket skall ersättning som
utges på grund av förmån av fri gruppsjukförsäkring som åtnjuts enligt
grunder som fastställs i kollektivavtal mellan arbetsmarknadens huvud-
organisationer anses som lön under sjukdom från arbetsgivare.

Det belopp varmed minskning
skall göras avrundas till närmast
lägre hela krontal. Avräkning skall
i första hand göras vid utbetalning
av sjukpenning som avser samma
tid som de förmåner under sjuk-
dom som föranlett minskningen
men får också göras vid närmast
följande utbetalning av sjukpen-
ning.

Det belopp varmed minskning
skall göras avrundas till närmast
lägre hela krontal. Avräkning skall
i första hand göras vid utbetalning
av sjukpenning som avser samma
tid som den lön under sjukdom
som föranlett minskningen men får
också göras vid närmast följande
utbetalning av sjukpenning.

3 Senaste lydelse 1995:1478.

10

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

16 §4

Om en arbetstagare har rätt till lön under sjukdom enligt statliga, kom-
munala eller landstingskommunala bestämmelser, kan regeringen före-
skriva undantag helt eller delvis från bestämmelserna om rätt till sjuk-
penning.

I den mån sådant undantag inte har föreskrivits får arbetsgivaren i den
ordning regeringen bestämmer uppbära arbetstagarens sjukpenning till
den del den inte överstiger den utbetalda lönen.

En överenskommelse, som innebär att en arbetsgivare som har utgivit
lön till en arbetstagare under sjukdom har rätt att uppbära dennes sjuk-
penning, är bindande för försäkringskassan om den har form av kollek-
tivavtal och på arbetstagarsidan har slutits eller godkänts av en organisa-
tion som är att anse som huvudorganisation. Ett sådant kollektivavtal får
en arbetsgivare som är bunden av avtalet efter överenskommelse åberopa
även i fråga om arbetstagare som inte omfattas av avtalet men syssel-
sätts i arbete som avses i det. Regeringen får meddela föreskrifter om
sjukpenningberäkning och handläggning av sjukfall för arbetstagare hos
staten som omfattas av sådant avtal.

Regeringen får även meddela föreskrifter om sjukpenningberäkning för
arbetstagare med statligt reglerad anställning som är anställda hos en
annan arbetsgivare än staten och som omfattas av sådant kollektivavtal
som anges i tredje stycket.

Har en försäkrad drabbats av sjukdom utom riket och därvid erhållit
underhåll genom utrikesförvaltningens försorg får förvaltningen i den
ordning regeringen bestämmer från försäkringskassan erhålla den försäk-
rades sjukpenning, i den mån den inte överstiger vad som har utgivits i
underhåll.

Prop. 1995/96:209

Sjukpenning som betalas ut en-
ligt denna paragraf till en arbetsgi-
vare skall minskas med skatteplik-
tiga förmåner i form av lön, bil,
bostad och helt fri kost under sjuk-
dom som arbetsgivaren utger till
arbetstagaren för samma tid som
sjukpenningen avser, dock endast
med den del av förmånerna under
sjukdom som överstiger 85 procent
av motsvarande förmåner i arbete
när sjukpenning utges från och
med den andra till och med den
nittionde dagen och 75 procent av
förmånerna i arbete för tid där-
efter. Härvid har bestämmelserna i
4 a § andra och tredje styckena
motsvarande tillämpning.

Sjukpenning som betalas ut en-
ligt denna paragraf till en arbetsgi-
vare skall minskas med lön under
sjukdom som arbetsgivaren utger
till arbetstagaren för samma tid
som sjukpenningen avser, dock en-
dast med den del av lönen under
sjukdom som överstiger 85 procent
av lönen i arbete när sjukpenning
utges från och med den andra till
och med den nittionde dagen och
75 procent av lönen i arbete för tid
därefter. Härvid har bestämmelser-
na i 4 a § andra och tredje stycke-
na motsvarande tillämpning.

4 Senaste lydelse 1995:1478.

11

Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse

4 kap.

6 §*

Hel föräldrapenning utgör lägst 60 kronor om dagen (garantinivå).

Föräldrapenning för de första 180 dagarna utges med belopp motsva-
rande förälderns sjukpenning, beräknad enligt femte stycket, om föräl-
dern under minst 240 dagar i följd före barnets födelse eller den beräk-
nade tidpunkten härför har varit försäkrad för en sjukpenning över
garantinivån och skulle ha varit det om försäkringskassan känt till samt-
liga förhållanden.

Utöver vad som anges i andra stycket utges föräldrapenning for 180
dagar med belopp motsvarande förälderns sjukpenning, beräknad enligt
femte stycket, och 90 dagar med belopp enligt garantinivån.

Vid flerbamsbörd utges föräldrapenning enligt 3 § andra stycket för 90
dagar med belopp motsvarande förälderns sjukpenning, beräknad enligt
femte stycket, och 90 dagar med belopp enligt garantinivån.

Prop. 1995/96:209

När föräldrapenning enligt
andra-fjärde styckena skall utges
med belopp motsvarande för-
älderns sjukpenning, skall beräk-
ningen ske enligt 3 kap. med un-
dantag av 5 § fjärde-sjunde styck-
ena samt 10 a och 10 b §§. Därvid
skall dock föräldrapenning för dag
beräknas efter 85 procent av den
fastställda sjukpenninggrundande
inkomsten, delad med 365,

a) för föräldrar som gemensamt
har vårdnaden om ett barn eller,
vid flerbamsbörd, barnen, för de
första 30 dagarna för vardera för-
äldern,

b) för en förälder som ensam har
vårdnaden om ett barn eller, vid
flerbamsbörd, barnen, för de för-
sta 60 dagarna, eller

c) om den andra föräldern på
grund av sjukdom eller handikapp
varaktigt saknar förmåga att vårda
ett barn eller, vid flerbamsbörd,
barnen, för de första 60 dagarna.
Föräldrapenning för tid därutöver
skall för dag beräknas efter 75
procent av den fastställda sjukpen-
ninggrundande inkomsten, delad
med 365.

När föräldrapenning enligt
andra-fjärde styckena skall utges
med belopp motsvarande föräl-
derns sjukpenning, skall beräk-
ningen ske enligt 3 kap. med un-
dantag av 5 § fjärde-sjunde styck-
ena samt 10 a och 10 b §§.

Utan hinder av vad som föreskrivs i andra-fjärde styckena skall, om
förälderns sjukpenninggrundande inkomst har sänkts enligt 3 kap. 5 §
tredje stycket 5, föräldrapenningen till dess barnet fyller två år beräknas
lägst på grundval av den sjukpenninggrundande inkomst som gällde innan

5 Senaste lydelse 1995:1478.

12

Nuvarande lydelse                  Föreslagen lydelse

sänkningen skedde eller den högre inkomst som löneutvecklingen inom
yrkesområdet därefter föranleder, om föräldern avstår från förvärvsarbete
för vård av barn. Är kvinnan gravid på nytt innan barnet uppnått ett
år och nio månaders ålder, skall föräldrapenningen även fortsättningsvis
beräknas på motsvarande sätt. Detsamma gäller vid adoption av barn
som sker inom två år och sex månader efter det att det föregående
barnet fötts eller adopterats.

Prop. 1995/96:209

7 kap.

3 b §6

Försäkringskassan skall, när det kan anses nödvändigt för bedömningen
av om rätt till förtidspension föreligger, begära att den försäkrade
genomgår undersökning av viss läkare eller genomgår annan utredning
såsom arbetsprövning eller arbetsträning, för bedömning av den försäkra-
des medicinska tillstånd, arbetsförmågan och behovet av och möjlig-
heterna till rehabilitering.

När det kan anses nödvändigt för bedömning av rätt till förtidspension,
skall försäkringskassan även

1. infordra utlåtande av viss läkare eller annan sakkunnig,

2. göra förfrågan hos den försäkrade, den försäkrades arbetsgivare,
läkare eller någon annan som kan antas kunna lämna nödvändiga upp-
gifter,

3. besöka den försäkrade, samt

4. undersöka om den försäkrade
efter sådan åtgärd som avses i
7 b § eller 22 kap., helt eller del-
vis kan försörja sig själv genom
arbete.

4. undersöka om den försäkrade
efter sådan åtgärd som avses i
3 kap. 7 b § eller 22 kap. helt eller
delvis kan försörja sig själv genom
arbete.

Försäkringskassan skall i samband med beslut om förtidspension också
bedöma om förnyad utredning av arbetsförmågan skall göras efter viss
tid.

Försäkringskassan kan även under tid som pension utges vidta åtgärder
enligt första och andra styckena. Innan beslut fattas om medicinsk ut-
redning enligt första eller andra stycket skall försäkringsläkarens bedöm-
ning inhämtas.

För kostnader som den enskilde har med anledning av sådan utredning
som avses i första och andra styckena lämnas ersättning i enlighet med
vad regeringen eller, efter regeringen bemyndigande, Riksförsäkrings-
verket föreskriver.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997.

2. I fråga om sjukpenning och föräldrapenning som avser tid före
ikraftträdandet tillämpas 3 kap. 2, 4 a och 16 §§ respektive 4 kap. 6 § i
sina äldre lydelser.

3. Om sjukanmälan har gjorts före ikraftträdandet tillämpas 3 kap. 8 §
i sin äldre lydelse.

6 Senaste lydelse 1995:508.

13

2.3 Förslag till lag om ändring i lagen (1976:380)
om arbetsskadeförsäkring

Härigenom föreskrivs att 4 kap. 5 och 6 §§ lagen (1976:380) om
arbetsskadeförsäkring1 skall ha följande lydelse.

Prop. 1995/96:209

Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse

4 kap.

5 §

För den som är sjukpenningförsäkrad enligt 3 kap. lagen (1962:381)
om allmän försäkring utgörs livränteunderlaget av hans sjukpenning-
grundande inkomst enligt 3 kap. 2 § nämnda lag vid den tidpunkt från
vilken livräntan skall utges eller den inkomst som då skulle ha utgjort
hans sjukpenninggrundande inkomst, om försäkringskassan hade känt till
samtliga förhållanden.

Vid tillämpningen av första styc-
ket gäller följande avvikelser från
bestämmelserna i 3 kap. 2 § lagen
om allmän försäkring. Vid beräk-
ningen skall också andra skatte-
pliktiga förmåner än pengar be-
aktas. Med inkomst av anställning
likställs kostnadsersättning som
inte enligt 10 § uppbördslagen
(1953:272) undantas vid beräkning
av preliminär A-skatt. Semesterlön
och semesterersättning skall med-
räknas utan den begränsning som
anges i 3 kap. 2 § tredje stycket
lagen om allmän försäkring. In-
komst i form av skattepliktiga för-
måner skall värderas på det sätt
som är föreskrivet för beräkning
av pensions grundande inkomst en-
ligt lagen om allmän försäkring.

För den som inte är sjukpen-
ningförsäkrad enligt 3 kap. lagen
(1962:381) om allmän försäkring
men likväl har inkomst av för-
värvsarbete utgörs livränteunderla-
get av den inkomst som skulle ha
utgjort sjukpenninggrundande in-
komst för honom enligt 3 kap. 2 §
nämnda lag, om han hade varit
sjukpenningförsäkrad, dock lägst
6 000 kronor.

För den som inte är sjukpen-
ningförsäkrad enligt 3 kap. lagen
(1962:381) om allmän försäkring
men likväl har inkomst av för-
värvsarbete utgörs livränteunderla-
get av den inkomst som med till-
lämpning av 5 § skulle ha beräk-
nats för honom om han hade varit
sjukpenningförsäkrad, dock lägst
6 000 kronor.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997. Äldre bestämmelser till-
lämpas fortfarande i fråga om livränta som börjat utges före ikraftträdan-
det.

1 Lagen omtryckt 1993:357.

14

2.4 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1744) om
allmänna egenavgirter

Härigenom föreskrivs att 2 § lagen (1994:1744) om allmänna egenav-
gifter skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                Föreslagen lydelse

2 §'

Den som uppbär sådan inkomst som avses i 3 § skall på avgiftsunder-
laget för varje år betala allmänna egenavgifter i form av

1. pensionsavgift med 1 procent,

2. sjukförsäkringsavgift med 3,95    2. sjukförsäkringsavgift med 5,95

procent.                             procent.

Avgifterna avrundas var för sig till närmast hela hundratal kronor.
Avgift som slutar på 50 kronor avrundas till närmast lägre hundratal
kronor.

Prop. 1995/96:209

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997.

2. De nya bestämmelserna tillämpas på avgiftspliktig inkomst som
uppbärs från och med den 1 januari 1998. I fråga om avgiftspliktig in-
komst som uppbärs under år 1997 är sjukförsäkringsavgiften 4,95 pro-
cent.

3. Omfattar beskattningsåret tid såväl före som efter utgången av år
1996 skall, om den skattskyldige inte visar annat, så stor del av be-
skattningsårets inkomst anses hänförlig till tiden efter utgången av år
1996 som svarar mot förhållandet mellan den del av beskattningsåret
som infaller under denna tid och hela beskattningsåret. En motsvarande
fördelning skall göras om beskattningsåret omfattar tid såväl före som
efter utgången av år 1997.

1 Senaste lydelse 1995:1493.

15

2.5 Förslag till lag om ändring i lagen (1981:691) om
socialavgifter

Prop. 1995/96:209

Härigenom föreskrivs att 1 kap. 2 §, 2 kap. 1 § samt 3 kap. 1 och 4 §§
lagen (1981:691) om socialavgifter1 skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse

1 kap.

2

Avgifterna utgörs av arbetsgivar-
avgifter och egenavgifter. Arbets-
givaravgifter skall betalas av den
som är arbetsgivare och egenav-
gifter av den som är försäkrad en-
ligt lagen (1962:381) om allmän
försäkring och har inkomst av an-
nat förvärvsarbete som avses i
3 kap. 2 eller 2 a § eller 11 kap.
3 § nämnda lag.

Vid tillämpning av denna lag
skall, även om ett anställningsför-
hållande inte föreligger, den som
har utgett sådan ersättning som
enligt bestämmelserna i 3 kap. 2 §
andra stycket eller 11 kap. 2 §
första stycket m, andra stycket och
femte stycket lagen om allmän
försäkring är att hänföra till in-
komst av anställning anses som
arbetsgivare. Vid tillämpning av
denna lag gäller vidare vad som i
22 c § lagen (1984:668) om upp-
börd av socialavgifter från arbets-
givare sägs om iakttagande av för-
handsbesked.

Avgifterna utgörs av arbetsgivar-
avgifter och egenavgifter. Arbets-
givaravgifter skall betalas av den
som är arbetsgivare och egenav-
gifter av den som är försäkrad en-
ligt lagen (1962:381) om allmän
försäkring och har inkomst av an-
nat förvärvsarbete som avses i
3 kap. 2 eller 2 a § eller 11 kap.
3 § nämnda lag. Med inkomst av
annat förvärvsarbete enligt 3 kap.
2 § och 2 a § lagen om allmän
försäkring skall även likställas in-
komst för eget arbete i form av
andra skattepliktiga förmåner än
pengar.

Vid tillämpning av denna lag
skall, även om ett anställningsför-
hållande inte föreligger, den som
har utgett sådan ersättning som
enligt bestämmelserna i 3 kap. 2 §
andra stycket eller 11 kap. 2 §
första stycket m, andra stycket och
femte stycket lagen om allmän
försäkring är att hänföra till in-
komst av anställning anses som
arbetsgivare. Med inkomst av an-
ställning enligt 3 kap. 2 § lagen
om allmän försäkring skall i denna
lag likställas inkomst i form av
andra skattepliktiga förmåner än
pengar samt kostnadsersättning
som inte enligt 10 § uppbördsla-
gen (1953:272) undantas vid be-
räkning av preliminär A-skatt. Vid
tillämpning av denna lag gäller
vidare vad som i 22 c § lagen
(1984:668) om uppbörd av social-
avgifter från arbetsgivare sägs om
iakttagande av förhandsbesked.

Lagen omtryckt 1989:633.

Senaste lydelse 1992:683.

16

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

2 kap.

1 §V

En arbetsgivare skall på det avgiftsunderlag som anges i 3-5 §§ för
varje år betala

1.  sjukförsäkringsavgiften med 1. sjukförsäkringsavgift med

5,28 procent,                       2,94 procent,

2. folkpensionsavgift med 5,86 procent,

3. tilläggspensionsavgift med 13,00 procent,

4. delpensionsavgift med 0,20 procent,

5. arbetsskadeavgift med 1,38 procent,

6. arbetsmarknadsavgift med 5,42 procent,

7. arbetarskyddsavgift med 0,17 procent,

8. lönegarantiavgift med 0,25 procent.

Arbetsgivare som avses i 1 kap. 2 § andra stycket skall dock beträf-
fande ersättning som avses i 11 kap. 2 § första stycket m och femte
stycket lagen (1962:381) om allmän försäkring betala endast tilläggs-
pensionsavgift.

Prop. 1995/96:209

3 kap.

1 §*

En försäkrad som avses i 1 kap. 2 § skall på det avgiftsunderlag som
anges i 3-5 §§ för varje år betala

1.   sjukförsäkringsavgift  med 1. sjukförsäkringsavgift   med

5,82 procent,                        3,62 procent,

2. folkpensionsavgift med 6,03 procent,

3. tilläggspensionsavgift med 13,00 procent,

4. delpensionsavgift med 0,20 procent,

5. arbetsskadeavgift med 1,40 procent,

6. arbetsmarknadsavgift med 3,30 procent.

4
Grunden för beräkning av avgift
enligt 1 § 1, 5 och 6 utgörs av in-
komst av annat förvärvsarbete som
avses i 3 kap. 2 eller 2 a § lagen
(1962:381) om allmän försäkring.

Grunden för beräkning av avgift
annat förvärvsarbete som avses i 1
ring.

§5

Grunden för beräkning av avgift
enligt 1 § 1, 5 och 6 utgörs av in-
komst av annat förvärvsarbete som
avses i 3 kap. 2 eller 2 a § lagen
(1962:381) om allmän försäkring.
Med inkomst av annat förvärvsar-
bete enligt 3 kap. 2 § och 2 a §
lagen om allmän försäkring skall
även likställas andra skattepliktiga
förmåner än pengar.

enligt 1 § 2-4 utgörs av inkomst av
1 kap. 3 § lagen om allmän försäk-

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997.

5 Senaste lydelse 1995:1492.

4 Senaste lydelse 1995:1492.

5 Senaste lydelse 1995:514.

17

1** Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 209

Nuvarande lydelse                  Föreslagen lydelse

2. De nya bestämmelserna i 2 kap. 1 § tillämpas i fråga om avgifts-
pliktig ersättning som betalas ut från och med den 1 januari 1998. På
avgiftspliktig ersättning som betalas ut under år 1997 är sjukförsäkrings-
avgiften 4,04 procent.

3. De nya bestämmelserna i 3 kap. 1 § tillämpas på inkomster som
uppbärs från och med den 1 januari 1998. I fråga om inkomster som
uppbärs under år 1997 är sjukförsäkringsavgiften 4,72 procent. Omfattar
beskattningsåret tid såväl före som efter utgången av år 1996 skall, om
den skattskyldige inte visar annat, så stor del av beskattningsårets in-
komst anses hänförlig till tiden efter utgången av år 1996 som svarar
mot förhållandet mellan den del av beskattningsåret som infaller under
denna tid och hela beskattningsåret. En motsvarande fördelning skall
göras om beskattningsåret omfattar tid såväl före som efter utgången av
år 1997.

Prop. 1995/96:209

18

2.6 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1920) om
allmän löneavgift

Prop. 1995/96:209

Härigenom föreskrivs att 3 § lagen (1994:1920) om allmän löneavgift
skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

3

Allmän löneavgift tas ut med
1,5 procent av underlaget och till-
faller staten.

Föreslagen lydelse

§

Allmän löneavgift tas ut med
3,70 procent av underlaget och till-
faller staten.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997.

2. Den nya bestämmelsen tillämpas på lön i pengar eller annan ersätt-
ning enligt 1 § som betalas ut från och med den 1 januari 1998. På lön
i pengar eller annan ersättning som betalas ut under år 1997 skall allmän
löneavgift tas ut med 2,60 procent.

3. Den nya bestämmelsen tillämpas också på inkomst enligt 2 § som
uppbärs från och med den 1 januari 1998. 1 fråga om inkomster som
uppbärs under år 1997 är den allmänna löneavgiften 2,60 procent. Om-
fattar beskattningsåret tid såväl före som efter utgången av år 1996 skall,
om den skattskyldige inte visar annat, så stor del av beskattningsårets
inkomst anses hänförlig till tiden efter utgången av år 1996 som svarar
mot förhållandet mellan den del av beskattningsåret som infaller under
denna tid och hela beskattningsåret. En motsvarande fördelning skall
göras om beskattningsåret omfattar tid såväl före som efter utgången av
år 1997.

19

2.7 Förslag till lag om ändring i lagen (1990:659) om
särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster

Prop. 1995/96:209

Härigenom föreskrivs att 1 och 2 §§ lagen (1990:659) om särskild
löneskatt på vissa förvärvsinkomster1 skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

1

Särskild löneskatt skall för varje
år betalas till staten med
21,39 procent på

1. lön eller annan ersättning till
arbetstagare som vid årets ingång
är 65 år eller äldre,

2. ersättning som utfaller enligt
kollektivavtalsgrundad avgångsbi-
dragsförsäkring som tecknas av
arbetsgivare till förmån för arbets-
tagare,

3. avgångsersättning som annor-
ledes än på grund av kollektivav-
talsgrundad avgångsbidragsförsäk-
ring utbetalas av staten, kommun
eller kommunalförbund som ar-
betsgivare eller av Svenska kom-
munförbundet, Landstingsförbun-
det, Svenska kyrkans församlings-
och pastoratsförbund, det för kom-
munerna och landstingen gemen-
samma organet för administration
av personalpension eller Sjukvår-
dens och socialvårdens planerings-
och rationaliseringsinstitut, under
förutsättning att arbetsgivaren till-
lämpar kommunalt pensionsavtal
eller av annan arbetsgivare, under
förutsättning att arbetsgivaren till-
lämpar kommunalt pensionsavtal
och att borgen tecknats i enlighet
med vad som anges i punkt 20 e
första stycket b av anvisningarna
till 23 § kommunalskattelagen
(1928:370),

4. avgångsersättning som omfat-
tas av s.k. trygghetsavtal,

5. ersättning som utgår enligt
gruppsjukförsäkring som åtnjuts
enligt grunder som fastställts i kol-
lektivavtal mellan arbetsmarkna-
dens huvudorganisationer till den
del ersättningen utgör komplement

' Senaste lydelse av lagens rubrik 1991:688.
2 Lydelse enligt prop. 1995/96:152.

Föreslagen lydelse

§2

Särskild löneskatt skall för varje
år betalas till staten med
23,52 procent på

1. lön eller annan ersättning till
arbetstagare som vid årets ingång
är 65 år eller äldre,

2. ersättning som utfaller enligt
kollektivavtalsgrundad avgångsbi-
dragsförsäkring som tecknas av
arbetsgivare till förmån för arbets-
tagare,

3. avgångsersättning som annor-
ledes än på grund av kollektivav-
talsgrundad avgångsbidragsförsäk-
ring utbetalas av staten, kommun
eller kommunalförbund som ar-
betsgivare eller av Svenska kom-
munförbundet, Landstingsförbun-
det, Svenska kyrkans församlings-
och pastoratsförbund, det för kom-
munerna och landstingen gemen-
samma organet för administration
av personalpension eller Sjukvår-
dens och socialvårdens planerings-
och rationaliseringsinstitut, under
förutsättning att arbetsgivaren till-
lämpar kommunalt pensionsavtal
eller av annan arbetsgivare, under
förutsättning att arbetsgivaren till-
lämpar kommunalt pensionsavtal
och att borgen tecknats i enlighet
med vad som anges i punkt 20 e
första stycket b av anvisningarna
till 23 § kommunalskattelagen
(1928:370),

4. avgångsersättning som omfat-
tas av s.k. trygghetsavtal,

5. ersättning som utgår enligt
gruppsjukförsäkring som åtnjuts
enligt grunder som fastställts i kol-
lektivavtal mellan arbetsmarkna-
dens huvudorganisationer till den
del ersättningen utgör komplement

20

Nuvarande lydelse

till förtidspension eller till sjukbi-
drag,

6. ersättning som utgår på grund
av ansvarighetsförsäkring som åt-
njuts enligt grunder som fastställts
i kollektivavtal mellan arbetsmark-
nadens huvudorganisationer till
den del ersättningen utgår i form
av engångsbelopp som inte utgör
kompensation för mistad inkomst.

Föreslagen lydelse

till förtidspension eller till sjukbi-
drag,

6. ersättning som utgår på grund
av ansvarighetsförsäkring som åt-
njuts enligt grunder som fastställts
i kollektivavtal mellan arbetsmark-
nadens huvudorganisationer till
den del ersättningen utgår i form
av engångsbelopp som inte utgör
kompensation för mistad inkomst.

Prop. 1995/96:209

Skattskyldig är den som utgett sådan ersättning som avses i första
stycket.

Vid bestämmande av skatteunderlaget tillämpas bestämmelserna i
2 kap. 3-5 §§ lagen (1981:691) om socialavgifter med undantag av 4 §
första stycket 2 och 13.

Vid bestämmande av skatteunderlaget enligt första stycket 6 skall bort-
ses från ersättning för arbetsskada som inträffat före utgången av juni
1993 om ersättningen avser tid därefter samt från ersättning för arbets-
skada som inträffat före utgången av år 1992 om skadan anmälts till
allmän försäkringskassa efter utgången av juni 1993. Detta gäller dock
endast ersättning som för en och samme arbetstagare beräknas på löne-
delar som inte överstiger sju och en halv gånger basbeloppet enligt
1 kap. 6 § lagen (1962:381) om allmän försäkring.

En enskild person eller ett döds-
bo skall för varje år till staten be-
tala särskild löneskatt med 21,39
procent på inkomst enligt kommu-
nalskattelagen (1928:370) av an-
nan näringsverksamhet här i landet
än sådan aktiv näringsverksamhet
som avses i 11 kap. 3 § första
stycket lagen (1962:381) om all-
män försäkring (passiv närings-
verksamhet) samt, om den skatt-
skyldige före årets början fyllt
65 år eller inte fyllt 65 år men
under hela året uppburit hel ålders-
pension eller avlidit under året, på
inkomst som avses i 3 kap. 4 §
andra stycket lagen (1981:691) om
socialavgifter samt vidare på er-
sättning som utgår enligt sådan
avtalsgruppsjukförsäkring som av-
ses i punkt 12 av anvisningarna till
22 § kommunalskattelagen eller
enligt sådan trygghetsförsäkring
som avses i nämnda anvisnings-
punkt till den del ersättningen ut-
går i form av engångsbelopp som

En enskild person eller ett döds-
bo skall för varje år till staten be-
tala särskild löneskatt med 23,52
procent på inkomst enligt kommu-
nalskattelagen (1928:370) av an-
nan näringsverksamhet här i landet
än än sådan aktiv näringsverksam-
het som avses i 11 kap. 3 § första
stycket lagen (1962:381) om all-
män försäkring (passiv närings-
verksamhet) samt, om den skatt-
skyldige före årets början fyllt
65 år eller inte fyllt 65 år men
under hela året uppburit hel ålders-
pension eller avlidit under året, på
inkomst som avses i 3 kap. 4 §
andra stycket lagen (1981:691) om
socialavgifter samt vidare på er-
sättning som utgår enligt sådan
avtalsgruppsjukförsäkring som av-
ses i punkt 12 av anvisningarna till
22 § kommunalskattelagen eller
enligt sådan trygghetsförsäkring
som avses i nämnda anvisnings-
punkt till den del ersättningen ut-
går i form av engångsbelopp som

3 Senaste lydelse 1994:1924.

21

Nuvarande lydelse

inte utgör kompensation för mistad
inkomst. Skatt beräknas inte på
sådana inkomster för vilka den
skattskyldige skall betala egenav-
gifter enligt 3 kap. 4 § lagen om
socialavgifter. Bedömningen om
näringsverksamhet är aktiv eller
passiv görs för en förvärvskälla
enligt kommunalskattelagen.

Föreslagen lydelse

inte utgör kompensation för mistad
inkomst. Skatt beräknas inte på
sådana inkomster för vilka den
skattskyldige skall betala egenav-
gifter enligt 3 kap. 4 § lagen om
socialavgifter. Bedömningen om
näringsverksamhet är aktiv eller
passiv görs för en förvärvskälla
enligt kommunalskattelagen.

Prop. 1995/96:209

Vid beräkning av skatteunderlaget gäller i tillämpliga delar bestämmel-
serna i 3 kap. 5 § lagen om socialavgifter.

Skatt betalas inte då skatteunderlaget understiger 1 000 kronor.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997.

2. Den nya bestämmelsen i 1 § tillämpas på lön eller annan ersättning
som betalas ut från och med den 1 januari 1998. På lön eller annan
ersättning som betalas ut under år 1997 skall särskild löneskatt tas ut
med 22,42 procent.

3. Den nya bestämmelsen i 2 § tillämpas på inkomst enligt 2 § som
uppbärs från och med den 1 januari 1998. I fråga om inkomster som
uppbärs under år 1997 är den särskilda löneskatten 22,42 procent.
Omfattar beskattningsåret tid såväl före som efter utgången av år 1996
skall, om den skattskyldige inte visar annat, så stor del av beskatt-
ningsårets inkomst anses hänförlig till tiden efter utgången av år 1996
som svarar mot förhållandet mellan den del av beskattningsåret som
infaller under denna tid och hela beskattningsåret. En motsvarande
fördelning skall göras om beskattningsåret omfattar tid såväl före som
efter utgången av år 1997.

22

2.8 Förslag till lag om ändring i lagen (1991:687) om Prop. 1995/96:209
särskild löneskatt på pensionskostnader

Härigenom föreskrivs att 1 och 3 §§ lagen (1991:687) om särskild
löneskatt på pensionskostnader skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1

Den som utfäst en tjänstepension
skall till staten betala särskild
löneskatt med 21,39 procent på
kostnaden för pensionsutfästelsen,
beräknad enligt 2 §.

§'

Den som utfäst en tjänstepension
skall till staten betala särskild
löneskatt med 23,52 procent på
kostnaden för pensionsutfästelsen,
beräknad enligt 2 §.

1 fråga om handelsbolag och europeisk ekonomisk intressegruppering
är dock delägarna respektive medlemmarna skattskyldiga.

3

En enskild person eller ett döds-
bo som medges avdrag för avgift
för pensionsförsäkring enligt punkt
21 av anvisningarna till 23 § kom-
munalskattelagen (1928:370) skall
för det beskattningsåret till staten
betala särskild löneskatt med 21,39
procent på avgiften.

§2

En enskild person eller ett döds-
bo som medges avdrag för avgift
för pensionsförsäkring enligt punkt
21 av anvisningarna till 23 § kom-
munalskattelagen (1928:370) skall
för det beskattningsåret till staten
betala särskild löneskatt med 23,52
procent på avgiften.

Detsamma gäller för enskild person som medges avdrag för inbetalning
på pensionssparkonto enligt nämnda anvisningspunkt.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997.

2. Den nya bestämmelsen i 1 § tillämpas på kostnad för pensionsut-
fästelse som beräknas på beskattningsunderlag som hänför sig till tid
från och med den 1 januari 1998. På kostnad för pensionsutfästelse som
beräknas på beskattningsunderlag som hänför sig till kalenderåret 1997
skall särskild löneskatt tas ut med 22,42 procent. Omfattar beskattnings-
året tid såväl före som efter utgången av år 1996 skall, om den skatt-
skyldige inte visar annat, så stor del av beskattningsunderlaget anses
hänförlig till tiden efter utgången av år 1996 som svarar mot
förhållandet mellan den del av beskattningsåret som infaller under denna
tid och hela beskattningsåret. En motsvarande fördelning skall göras om
beskattningsåret omfattar tid såväl före som efter utgången av år 1997.

3. Den nya bestämmelsen i 3 § tillämpas på avgift som betalats från
och med den 1 januari 1998. På avgift som betalats under år 1997 skall
särskild löneskatt tas ut med 22,42 procent.

' Senaste lydelse 1994:1926.

2 Senaste lydelse 1994:1926.

23

2.9 Förslag till lag om ändring i lagen (1990:1427) om
särskild premieskatt för grupplivförsäkring, m.m.

Härigenom föreskrivs att 4-6 §§ lagen (1990:1427) om särskild pre-
mieskatt för grupplivförsäkring, m.m. skall ha följande lydelse.

Prop. 1995/96:209

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

4

För skattskyldiga som avses i 3 §
första stycket inträder skatteplikt
när premie mottas. Beskattnings-
underlaget utgörs av 95 procent av
mottagen premie. Skatten uppgår
till 43,47 procent av underlaget.

§'

För skattskyldiga som avses i 3 §
första stycket inträder skatteplikt
när premie mottas. Beskattnings-
underlaget utgörs av 95 procent av
mottagen premie. Skatten uppgår
till 44,66 procent av underlaget.

Har ett försäkringsföretag för visst år tagit ut för hög preliminär premie
för försäkring som avses i 3 § första stycket, skall beskattningsunder-
laget för nästföljande år sättas ned med belopp som motsvarar for högt
uttagen premie.

5 §2

För skattskyldiga som avses i 3 § andra och tredje styckena inträder
skatteplikt vid utbetalning som där sägs.

Beskattningsunderlaget utgörs av Beskattningsunderlaget utgörs av
utbetalt belopp. Skatten uppgår till utbetalt belopp. Skatten uppgår till
76,90 procent av underlaget.        80,72 procent av underlaget.

För skattskyldiga som avses i 3 §
fjärde stycket inträder skatteplikt
vid betalning av premie. Beskatt-
ningsunderlaget utgörs av 95 pro-
cent av betald premie. Skatten
uppgår till 76,90 procent av under-
laget.

För skattskyldiga som avses i 3 §
fjärde stycket inträder skatteplikt
vid betalning av premie. Beskatt-
ningsunderlaget utgörs av 95 pro-
cent av betald premie. Skatten
uppgår till 80,72 procent av under-
laget.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997.

2. Den nya bestämmelsen i 4 § tillämpas på premie som mottas och
avser tid efter utgången av år 1997. För premie som mottas under år
1997 och avser detta år tas särskild premieskatt ut med 44,17 procent.

3. Den nya bestämmelsen i 5 § tillämpas på belopp som utbetalas och
avser tid efter utgången av år 1997. På belopp som utbetalas under år
1997 och avser detta år tas särskild premieskatt ut med 79,11 procent.

4. Den nya bestämmelsen i 6 § tillämpas på premie som betalas och
avser tid efter utgången av år 1997. För premie som betalas under år
1997 och avser detta år tas särskild premieskatt ut med 79,11 procent.

' Senaste lydelse 1994:1925.

2 Senaste lydelse 1994:1925.

5 Senaste lydelse 1994:1925.

24

3 Ärendet och dess beredning

I den ekonomiska vårpropositionen (prop. 1995/96:150) aviserade
regeringen ett förslag om förlängning av arbetsgivarperioden (sjuklöne-
perioden) från 14 till 28 dagar fr.o.m. år 1997. Ett sådant förslag läggs
fram i det följande.

Frågan om vilka ersättningar som skall ingå i beräkningsunderlaget
för bl.a. sjuk- och föräldrapenning har utretts av Sjuk- och arbetsskade-
kommittén (tidigare Sjuk- och arbetsskadeberedningen, S 1993:07). I nya
direktiv (1995:54) framhölls särskilt att beredningen skulle uppmärksam-
ma de olika semesterersättningar som finns samt skattepliktiga förmåner
och skattepliktiga kostnadsersättningar. En utgångspunkt för beredning-
ens förslag skulle därvid vara vad som angavs i 1995 års budgetproposi-
tion om att reglerna för beräkning av sjukpenningrundande inkomst
borde förändras så att en besparing på 500 miljoner kronor uppnås
fr.o.m. år 1997. Av direktiven framgick vidare att beredningen, mot
bakgrund av vad som angavs i budgetpropositionen om behovet av ytter-
ligare sparåtgärder, borde pröva möjligheterna att utforma reglerna för
beräkning av förmånsgrundande inkomst så att en större besparing skulle
uppnås.

I Sjuk- och arbetsskadekommitténs delbetänkande Försäkringsskydd
vid sjukdom (SOU 1995:149) har kommittén lagt fram vissa förslag om
regelförändringar vad avser semesterlön och motsvarande ersättningar
samt skattepliktiga förmåner och skattepliktiga kostnadsersättningar.
Betänkandet har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna
finns i bilaga. Remissvaren finns tillgängliga i Socialdepartementet (dnr
S96/289).

Regeringen har i vårpropositionen aviserat förslag att sjukpenning-
grundande inkomst skall beräknas enligt förslagen från Sjuk- och arbets-
skadekommittén. Regeringen beräknade därvid att denna åtgärd kommer
att innebära en besparing om 800 miljoner kronor per år som fördelar
sig lika mellan sjuk- och föräldraförsäkringen.

I vårpositionen aviserades också förslag om att slopa den förhöjda
ersättningen som utges under 60 dagar inom föräldraförsäkringen i sam-
band med bams födelse eller adoption. Även förslag i denna fråga läggs
fram i det följande.

Riksdagen har vidare beslutat enligt förslag i den ekonomisk-politiska
propositionen hösten 1994 om en successiv höjning av den allmänna
egenavgiften i form av sjukförsäkringsavgift med en procentenhet per år
fram t.o.m. år 1998 (prop. 1994/95:25, bet. 1994/95:FiUl, rskr.
1994/95:141). För att fullfölja tidigare principbeslut och gjorda avise-
ringar avseende vissa avgifts- och skattefrågor (prop. 1995/96:150, prop.
1995/96:198) föreslås nu höjningar fr.o.m. år 1997 och år 1998 av den
allmänna egenavgiften i form av sjukförsäkringsavgift, sänkt avgiftsuttag
avseende socialavgifter samt höjning av den allmänna löneavgiften, de
särskilda löneskatterna och den särskilda premieskatten för grupplivför-
säkringar, m.m.

Prop. 1995/96:209

25

Lagrådet

De framlagda lagförslagen förutom de som avser lagen (1962:381) om
allmän försäkring och lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring hör till
Lagrådets granskningsområde. Med beaktande av att lagförslagen endast
avser ändrade avgifts- och skattesatser samt andra justeringar av lagtek-
niskt enkel beskaffenhet skulle enligt regeringens bedömning Lagrådets
hörande sakna betydelse. Lagrådets yttrande över lagförslagen har därför
inte inhämtats.

Prop. 1995/96:209

4 Förlängd sjuklöneperiod

4.1 Nuvarande regler

Regler om sjuklön infördes den 1 januari 1992 bl.a. för att öka arbets-
givarens ansvar för de anställdas arbetsmiljö och hälsa samt för att till-
försäkra de anställda en mer rättvis kompensation för inkomstförluster
till följd av sjukdom.

Lagen (1991:1047) om sjuklön (SjLL) utgör grunden för sjukersätt-
ning vid korta sjukdomsfall för anställda. Enligt lagen ges arbetstagaren
rätt att under de första 14 dagarna av varje sjukdomsfall (sjuklöneperio-
den) behålla en viss del av lön och andra anställningsförmåner. För den
första dagen i sjuklöneperioden betalas ingen ersättning (karensdag). För
de återstående dagarna i sjuklöneperioden har den anställde rätt att be-
hålla 75 procent av lön och andra anställningsförmåner.

Om en ny sjukperiod börjar inom fem kalenderdagar från det att en
tidigare sjukperiod avslutats skall den enligt SjLL betraktas som en fort-
sättning på den tidigare sjuklöneperioden när det gäller karensdag och
avgränsningen av sjuklöneperioden.

Den anställdes rätt till sjuklön enligt SjLL gäller fr.o.m. den första
dagen av anställningstiden. Den som är anställd kortare tid än en månad
har dock rätt till sjuklön bara om vissa kvalifikationsvillkor är uppfyllda.
Uppdragstagare och egenföretagare omfattas inte av sjuklönesystemet.

SjLL inskränker inte den rätt till sjuklön som kan finnas enligt någon
annan lag. En sådan rätt har sjömän enligt sjömanslagen (1973:282).
Dessa bestämmelser medför rätt till full lön vid sjukdom och under läng-
re tid än vad som följer av SjLL.

SjLL är tvingande till den anställdes förmån. Från vissa av lagens
regler får dock avvikelser göras genom kollektivavtal som på arbets-
tagarsidan slutits eller godkänts av en sådan central arbetstagarorganisa-
tion som avses i lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet.
Bl.a. får den närmare beräkningen av lönen och andra anställningsför-
måner ske utifrån bransch- och arbetsanpassade avtalsbestämmelser.
Någon principiell avvikelse från lagens sjuklönenivåer är inte avsedd.

Den anställdes rätt till sjuklön bygger enligt SjLL på att anmälan om
sjukfallet görs till arbetsgivaren. Den anställde skall enligt lagen lämna

26

arbetsgivaren en skriftlig försäkran om att han varit sjuk och i vilken
omfattning sjukdomen satt ned arbetsförmågan.

Fr.o.m. den sjunde kalenderdagen efter sjukanmälningsdagen skall
arbetstagaren enligt SjLL styrka nedsättningen av arbetsförmågan genom
läkarintyg. Ett intyg som arbetstagaren visar arbetsgivaren behöver inte
innehålla närmare uppgifter om sjukdomen om inte annat överenskom-
mits genom kollektivavtal. Om det finns särskilda skäl kan försäkrings-
kassan enligt SjLL ålägga den anställde att styrka nedsättningen av
arbetsförmågan genom läkarintyg, antingen i ett pågående sjukdomsfall
fr.o.m. en tidigare dag än den sjunde kalenderdagen efter sjukanmäl-
ningsdagen eller fr.o.m. den första dagen i varje kommande sjukperiod.

Tystnadsplikt gäller i arbetsgivarens personaladministrativa verksam-
het med avseende på uppgifter om den anställdes hälsotillstånd eller
personliga förhållanden i övrigt som har lämnats genom försäkran för
sjuklön eller genom intyg av läkare.

Arbetsgivaren skall enligt SjLL lämna uppgift om sjukdomsfall som
gett en anställd hos honom rätt till sjuklön. Vidare skall arbetsgivaren
till försäkringskassan anmäla sjukdomsfall som har gett rätt till sjuklön
och som fortsätter efter sjuklöneperiodens utgång.

Enligt SjLL begränsas antalet karensdagar till tio under en tolv-
månadersperiod. Antalet karensdagar beräknas i förhållande till sjuklön
från varje arbetsgivare för sig och i förhållande till sjukpenning för sig.

Efter ansökan av en anställd som på grund av sjukdom kan antas
komma att vara borta från arbetet i särskilt stor omfattning kan försäk-
ringskassan besluta att särskilda bestämmelser skall gälla för en sådan
arbetstagare och dennes arbetsgivare. Ett beslut varigenom kassan bifallit
en sådan ansökan medför dels att den anställde har rätt till sjuklön efter
en kompensationsnivå om 75 procent också för den första dagen i varje
sjuklöneperiod, dels att ersättning kan betalas till arbetsgivaren från
sjukförsäkringen för kostnader för sjuklön till den anställde. Ersättningen
utbetalas av kassan efter skriftlig ansökan av arbetsgivaren och avser
hela sjuklöneperioden.

Företag med en viss högsta lönekostnad har enligt SjLL en möjlighet
att försäkra sig hos försäkringskassan mot sjuklönekostnader avseende
tid fr.o.m. den tredje ersättningsdagen. Rätt att teckna en sådan försäk-
ring har arbetsgivare vars sammanlagda lönekostnader under ett kalen-
derår - exklusive sociala avgifter och särskild löneskatt - inte beräknas
överstiga summan av 90 gånger det för respektive år gällande basbelop-
pet.

Om det uppkommer en tvist mellan en anställd och en arbetsgivare
om rätt till sjuklön och tvisten gäller frågan om den anställdes arbetsför-
måga är nedsatt på grund av sjukdom, nedsättningens omfattning eller
om ett arbetstagarförhållande föreligger, kan försäkringskassan enligt
SjLL betala ersättning till den anställde, s.k. sjuklönegaranti. Ersättning-
en betalas, efter ansökan av den anställde, med skäligt belopp om det är
sannolikt att han eller hon har rätt till den begärda sjuklönen eller del
därav. I den utsträckning som ersättning betalas inträder försäkrings-
kassan i den anställdes rätt gentemot arbetsgivaren.

Prop. 1995/96:209

27

För arbetstagares fordran på sjuklön gäller vanliga regler avseende
lönefordran. Enligt SjLL skall mål mellan arbetstagare och arbetsgivare
om tillämpning av lagen handläggas enligt lagen (1974:371) om rätte-
gången i arbetstvister. I tvist om rätt till sjuklön skall försäkringskassan
på begäran av arbetsgivare, arbetstagare, arbetstagarorganisation eller
domstol yttra sig i frågan om arbetstagarens arbetsförmåga är nedsatt på
grund av sjukdom eller om nedsättningens omfattning.

Inom EU finns bestämmelser som syftar till att samordna med-
lemsländernas regler för social trygghet. Dessa bestämmelser finns fram-
för allt i rådets förordning (EEG) nr 1408/71 om tillämpning av syste-
men för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familje-
medlemmar flyttar inom gemenskapen och i rådets förordning (EEG)
nr 574/72 om tillämpning av förordning nr 1408/71. En person som
enligt förordning nr 1408/71 skall vara omfattad av svensk lagstiftning
skall betraktas som försäkrad i Sverige för de förmåner som omfattas av
förordningen. EG-domstolen har ansett sjuklön vara en sådan förmån vid
sjukdom som anges i förordning nr 1408/71. Förordningen gäller även
inom Europeiska Ekonomiska Samarbetsområdet (EES). Det innebär att
reglerna också tillämpas i förhållande till medborgare i Island,
Liechtenstein och Norge.

Prop. 1995/96:209

4.2 Erfarenheter av nuvarande sjuklöneperiod

Sjuklönesystemet infördes av framför allt följande skäl. Det skall skapa
ett effektivare sätt att administrera den korta sjukfrånvaron. Det avses
också innebära förutsättningar för att ge en mer rättvis kompensation för
inkomstförluster till följd av sjukdom. Genom att på ett differentierat sätt
öka arbetsgivarnas kostnader bör det dessutom stimulera till förebyggan-
de arbetsmiljöinsatser liksom till tidiga och aktiva rehabiliteringsåtgär-
der.

Riksförsäkringsverket (RFV) har i en rapport, Effekter och resultat av
sjuklönereformen, karensdagen och sänkta kompensationsnivåer inom
sjukpenningförsäkringen (RFV ANSER 1995:14), till regeringen i sep-
tember 1995 bl.a. redovisat erfarenheter av sjuklöneperioden. Rapporten
bygger på uppföljningar som gjorts av försäkringskassorna, en telefonen-
kät till 3 000 personer samt en enkätundersökning till enskilda arbetsgi-
vare och arbetstagarorganisationer.

Svaren i enkätundersökningen avseende enskilda arbetsgivare och
arbetstagarorganisationer visar tydligt att sjuklöneperiodens effekter mås-
te ses mot bakgrund av att situationen på arbetsmarknaden blivit allt
hårdare under 1990-talet. Korttidsanställningar har blivit allt vanligare.
Detta kan dock inte hänföras till sjuklöneperioden utan torde snarare
vara en effekt av det ekonomiska läget. Däremot påpekar flera arbetsgi-
vare och arbetstagarorganisationer att arbetsgivarna på grund av ökade
personalkostnader är mer noggranna vid rekrytering. Nyrekryteringen är
dock på grund av sysselsättningsläget inte så omfattande varför erfaren-
heterna är begränsade.

28

Slutsatsen i rapporten är att sjuklöneperioden ur administrativ syn-
vinkel fungerar tillfredsställande. Den har ökat arbetsgivarnas ansvar för
kostnaderna och medverkat till att förenkla administrationen av de korta
sjukfallen. Antalet sjukfall som administreras av försäkringskassorna har
minskat från 8,4 miljoner år 1991 till 0,9 miljoner år 1994.

Erfarenheterna pekar också på att inkomstkompensationen blivit mer
anpassad till det aktuella inkomstbortfallet genom att löneavdragen an-
passats till branschvisa förhållanden eller till situationen på enskilda
arbetsplatser.

Ökningen av antalet korttidsanställningar innebär problem vid tillämp-
ningen av SjLL. Hos försäkringskassorna innebär det ett ökat arbete dels
genom att antalet sjukfall med sjukpenning blir fler, dels genom de allt
vanligare diskussionerna om huruvida återkommande korttidsanställda
skall ha rätt till sjuklön eller rätt till sjukpenning. Inom landsting och
kommuner finns det t.ex. arbetstagare som varit anställda dag för dag
under så lång tid som tre år.

Riksdagen har nyligen beslutat att vid beräkning av om rätt till sjuk-
lön föreligger skall, när fråga är om sammanräkning av flera anställ-
ningar hos samma arbetsgivare, samtliga anställningar medräknas så
länge inte tiden mellan respektive anställning överstiger fjorton dagar
(prop. 1995/96:69, bet. 1995/96:SfU2, rskr. 1995/96:87). De nya reglerna
trädde i kraft den 1 januari 1996.

Rätt till sjuklön har den som omfattas av ett anställningsförhållande.
Uppdragstagare och egna företagare omfattas inte av sjuklönelagen. För
dessa grupper gäller sjukpenningreglema enligt lagen om allmän försäk-
ring från första dagen. Det har visat sig att det inom vissa områden är
svårt att klassificera vad som är anställnings- respektive uppdragsför-
hållande.

Arbetsgivarnas rapportering till försäkringskassorna fungerar inte
tillfredställande. Detta gäller såväl korta avslutade sjukfall som sådana
sjukfall som fortgår efter sjuklöneperioden. Av statistik från RFV fram-
går att ca 65 procent av antalet arbetsgivare med färre än 50 anställda
inte aviserat någon sjuklöneperiod under åren 1992 - 1995. RFV har
vidare konstaterat att ca 100 arbetsgivare med 50 anställda eller fler inte
har aviserat någon sjuklöneperiod. Statistiken avsåg arbetsgivare som
fanns registrerade i ADB-register i december månad 1995. Med anled-
ning av dessa uppgifter har RFV initierat en särskild genomgång av de
företag med mer än 50 anställda som inte aviserat någon sjuklöneperiod.

Av en undersökning som gjordes av Malmöhus läns allmänna försäk-
ringskassa i slutet av år 1993 framgick att av de företag som inte rap-
porterat var ca 8 procent inte längre aktiva. Av övriga företag angav en
tredjedel att inga sjuklöneperioder funnits att rapportera och två tredje-
delar att man inte haft tillräcklig information och kunskap för att rappor-
tera.

Enligt RFV:s rapport verkar arbetsgivarnas insatser inom det förebyg-
gande arbetsmiljöarbetet och rehabiliteringen inte ha förstärkts på grund
av sjuklöneperioden. Varken arbetsgivarna eller arbetstagarnas organisa-
tioner har i enkätundersökningen entydigt framfört detta. Däremot anser

Prop. 1995/96:209

29

nästan 60 procent av arbetsgivarna att sjuklöneperioden inneburit ett Prop. 1995/96:209
något ökat intresse för förebyggande åtgärder. Bland arbetstagarorganisa-

tionerna anser dock endast något över 10 procent att så varit fallet.

4.3 Förlängning av sjuklöneperioden

Regeringens förslag: Arbetsgivaren ges ett lagstadgat ansvar för att
utge ersättning till en arbetstagare i form av sjuklön under de första
28 dagarna av ett sjukdomsfall (sjuklöneperioden). Den särskilda för-
säkringen för kostnader för sjuklön skall kunna tecknas av arbetsgi-
vare vars sammanlagda lönekostnader under ett kalenderår inte be-
räknas överstiga 100 gånger det för året gällande basbeloppet.

Skälen för regeringens förslag: Enligt vad som framkommit av bl.a.
RFV:s uppföljning har införandet av en sjuklöneperiod inneburit stora
fördelar för både den enskilde, arbetsgivaren och försäkringskassan. Bl.a.
har den enskildes kompensation för inkomstbortfall vid sjukdom förbätt-
rats. Vidare framgår att administrationen av sjuklöneperioden i stort
fungerar tillfredsställande. Bortsett från vissa enstaka gränsdragnings-
problem gör regeringen den bedömningen att införandet av en sjuklöne-
period i allt väsentligt har visat sig vara positivt.

Regeringen konstaterar samtidigt att det rehabiliteringsansvar som
infördes för arbetsgivarna den 1 januari 1992 inte fungerat på det sätt
som avsetts.

För att stärka arbetsgivarnas ansvar för det förebyggande arbetsmiljö-
arbetet och för tidiga och aktiva rehabiliteringsinsatser anser regeringen
att det finns starka skäl att förlänga sjuklöneperioden.

En förlängning av sjuklöneperioden innebär att arbetsgivarens kost-
nader i högre grad blir rörliga och därmed mer påverkbara. Detta torde
stärka incitamenten för att vidta åtgärder och därmed bidra till en snab-
bare rehabiliteringsprocess. Arbetsgivaren får på detta sätt också starkare
drivkrafter att hålla nere kostnaderna för sjuklön genom ett mer effektivt
förebyggande arbete.

Med hänsyn till vad som nu anförts bör nuvarande sjuklöneperiod
förlängas från 14 till 28 dagar.

Liksom vid införandet av sjuklön år 1992 innebär en förlängning av
sjuklöneperioden med 14 dagar att det frigörs administrativa resurser hos
försäkringskassorna. Enligt uppgifter från RFV beräknas en förlängd
sjuklöneperiod från 14 till 28 dagar innebära att ca 165 000 färre sjukfall
kommer att handläggas hos försäkringskassan.

En arbetsgivare vars sammanlagda lönekostnader exklusive sociala
avgifter och särskild löneskatt under ett kalenderår inte beräknas över-
stiga 90 gånger det för respektive år gällande basbeloppet kan försäkra
sig mot kostnader för sjuklön enligt SjLL. Av förordningen (1991:1395)
om försäkring mot kostnader för sjuklön enligt 17 § lagen (1991:1047)

30

om sjuklön framgår att försäkringen ersätter försäkringstagaren för kost-
nader för sjuklön avseende tid fr.o.m. den fjärde dagen i varje sjuklöne-
period.

Antalet arbetsgivare som har tecknat försäkring har enligt uppgifter
från RFV minskat från ca 13 300 i juni 1992 till ca 9 600 i juni 1995.
De försäkrade arbetsgivarnas genomsnittliga lönesumma har under sam-
ma tid sjunkit från ca 530 000 kronor till ca 450 000 kronor. För ca
70 procent av arbetsgivarna understiger lönekostnaden 500 000 kronor
och endast drygt 1 procent har en lönekostnad som överstiger 2 miljoner
kronor, vilket motsvarar ca 60 gånger nu gällande basbelopp.

Regeringen bedömer att den nuvarande försäkringen för små företag
fungerar tillfredsställande. Även om det är ett fåtal arbetsgivare med en
maximal lönesumma som tecknat försäkring anser regeringen dock att
det finns skäl att höja den övre gränsen för lönesumman något på grund
av den eventuella ökade kostnaden som vissa arbetsgivare kan få för
sjuklön med anledning av en förlängd sjuklöneperiod. Regeringen före-
slår därför att arbetsgivare vars sammanlagda lönekostnader exklusive
sociala avgifter och särskild löneskatt under ett kalenderår inte beräknas
överstiga 100 gånger det för året gällande basbeloppet skall kunna för-
säkra sig mot kostnader för sjuklön enligt SjLL.

Det är förhållandevis få arbetsgivare som tecknat försäkringen för
småföretagare. I och med regeringens förslag om en förlängd sjuklöne-
period bedömer regeringen att betydelsen av att teckna försäkring kom-
mer att öka. Det är därför viktigt att arbetsgivarna informeras om försäk-
ringen. Regeringen vill understryka vikten av att sådan information är
tydlig och att t.ex. även den stora gruppen invandrare som är småföre-
tagare på ett adekvat sätt får tillgång till denna information.

Regeringen föreslår i övrigt inga förändringar i SjLL. Detta innebär
att nuvarande regler om t.ex. personkrets, kvalifikationsvillkor, s.k. sjuk-
lönegaranti och läkarintyg bibehålls. Inte heller fortsättningsvis behöver
således det läkarintyg som lämnas in till arbetsgivaren innehålla uppgift
om diagnos. Även arbetsgivares anmälnings- och uppgiftsskyldighet
bibehålls. Sjuk- och arbetsskadekommittén behandlar frågan om hur
samhällets behov av bl.a. information om ohälsa, sjukskrivningsmönster
och arbetsskador skall kunna tillgodoses. Regeringen kommer noga att
följa vilka konsekvenser en förlängd sjuklöneperiod kan få för dessa
frågor.

Fr.o.m. den 1 oktober 1995 skall den försäkrade ge in en särskild
försäkran för sjukpenning samt ett särskilt läkarutlåtande till försäkrings-
kassan för att styrka nedsättningen av arbetsförmågan på grund av sjuk-
dom avseende tiden fr.o.m. den tjugoåttonde dagen efter sjukanmälnings-
dagen.

RFV har med stöd av bl.a. förordningen (1995:1051) om skyldigheten
att lämna läkarintyg m.m. i sjukpenningärenden i vissa fall meddelat
föreskrifter om de undantag som behövs för försäkrade som omfattas av
SjLL (RFFS 1995:19). RFV har därvid föreskrivit bl.a. att den särskilda
försäkran skall ges in i omedelbar anslutning till en sjuklöneperiod.

Prop. 1995/96:209

31

Vid en förlängning av sjuklöneperioden till tjugoåtta dagar kommer Prop. 1995/96:209
den lagstadgade tiden för krav på en särskild försäkran och särskilt
läkarutlåtande att sammanfalla med att försäkringskassan övertar ersätt-
ningsansvaret.

Enligt 12 § SjLL skall arbetsgivaren till försäkringskassan anmäla
sjukdomsfall som har gett arbetstagare hos honom rätt till sjuklön om
sjukperioden och anställningen fortsätter efter sjuklöneperiodens utgång.
Denna anmälan skall göras inom sju kalenderdagar från denna tidpunkt.
En förlängning av sjuklöneperioden förstärker betydelsen av att arbetsgi-
varens anmälan till försäkringskassan sker utan fördröjning.

Med tanke på vikten av tidiga rehabiliteringsinsatser kommer rege-
ringen noga att följa på vilket sätt den föreslagna förlängningen av sjuk-
löneperioden påverkar arbetsgivarnas samt försäkringskassornas fortsatta
rehabiliteringsarbete.

4.4 Ikraftträdande och kostnader

De nya reglerna om förlängd sjuklöneperiod föreslås träda i kraft den
1 januari 1997 och tillämpas i fråga om sjuklöneperioder som påbörjas
fr.o.m. den tidpunkten.

Regeringen beräknar att en förlängning av sjuklöneperioden med två
veckor kommer att innebära att arbetsgivarna får ökade sjuklönekost-
nader motsvarande ca 2 200 miljoner kronor.

Som tidigare framgått under avsnitt 4.2 fungerar arbetsgivarnas rap-
portering av sjuklöneperioder till försäkringskassan inte tillfredsställande.
Detta innebär att det saknas tillförlitlig information om sjukfrånvaron
under sjuklöneperioden.

Enligt regeringens egna beräkningar kan sjukfrånvaron uppskattas ha
minskat betydligt sedan sjuklöneperioden infördes år 1992. Denna
minskning av sjuklönekostnadema har i allt väsentligt kommit arbets-
givarkollektivet till godo. Regeringen beräknar denna kostnadsminskning
till 3 000 miljoner kronor.

Regeringen anser att arbetsgivarkollektivet bör kompenseras för hälf-
ten av den totala kostnad som en förlängning av sjuklöneperioden in-
nebär, dvs. med 1 100 miljoner kronor. Mot denna bakgrund läggs i
avsnitt 7 fram ett förslag till en sänkning av arbetsgivaravgiften till sjuk-
försäkringen med 0,14 procentenheter.

Regeringen avser att senare anpassa ersättningen till sjömännens ar-
betsgivare i förordningen (1982:842) om vissa sjukförsäkringsersättning-
ar för sjömän.

32

5 Sjukpenninggrundande inkomst

5.1 Semesterlön och semesterersättning

Prop. 1995/96:209

Regeringens förslag: Vid beräkning av sjukpenninggrundande in-
komst skall semesterlön och semesterersättning beräknas till högst
det belopp som skulle ha utgjort ersättning för utfört arbete under
den tid semesterlönen kan anses motsvara. Arbetsskadelivränta skall
fortfarande beräknas på hela semesterlönen.

Sjuk- och arbetsskadekommitténs förslag överensstämmer i sak
med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Riksförsäkringsverket (RFV) tillstyrker förslaget
vad gäller slopandet av semesterlönefaktom. För att undvika missför-
stånd med begreppen semesterlön, semesterlönetillägg eller semester-
ersättning föreslår RFV att det direkt i lagtexten anges hur månads-
inkomsten respektive veckoinkomsten skall räknas upp, dvs. med faktorn
12 respektive 52. Kammarrätten i Göteborg anser att det från både prin-
cipiella och administrativa utgångspunkter kan göras invändningar mot
att inkomstunderlaget beräknas annorlunda vid arbetsskada än vid andra
former av ersättning. I avvaktan på att arbetsskadelagstiftningen reforme-
ras kan en särregel dock accepteras under ett övergångsskede. Länsrätten
i Uppsala län anser att det borde föreligga en överensstämmelse mellan
beräkningssätt av underlag för såväl sjukpenning, föräldrapenning och
arbetsskadelivränta som arbetsgivaravgifter och egenavgifter. Länsrätten
avstyrker förslaget.

Arbetsgivarverket anser att förslaget är rimligt mot bakgrund av att
sjukpenningen är avsedd att utges i syfte att ersätta den försäkrade för
utebliven inkomst vid sjukdom och arbetsskada. Verket anser även att
övertidsersättning bör tas bort från inkomstunderlaget, eftersom sådan
ersättning endast utges vid arbete utöver det normala. Statskontoret anser
att kommittén redan nu borde ha prövat en förändring av beräkningen av
arbetsskadelivräntan motsvarande den som föreslås för sjukpenning.
Svenska Arbetsgivareföreningen (SAF) tillstyrker förslaget men anser att
det även bör genomföras beträffande arbetsskadeförsäkringen. SAF anser
vidare att det är viktigt att socialförsäkringarna i så stor utsträckning
som möjligt bygger på försäkringsmässiga principer. Avgifter på löne-
delar som inte ger någon ersättning bör inte förekomma.

Företagarnas Riksorganisation ställer sig bakom förslaget men anser
att förslaget också bör gälla arbetsskadelivränta. LO anser att förslaget är
godtagbart med beaktande av sparbetinget i direktiven till kommittén.
TCO accepterar förslaget. SACO anser att det kan vara motiverat att vid
beräkning av sjukpenninggrundande inkomst exkludera förmåner som
den enskilde ändå får behålla under den tid då sjukpenning utges och
anser att detta till viss del är fallet med den extra semesterlönen. Vidare

33

anser SACO det vara självklart att varken arbetsgivaravgifter eller egen-
avgifter tas ut på semesterlön. Arbetslöshetskassornas Samorganisation
framhåller att semesterlönefaktom inte ingår i inkomstunderlaget inom
arbetslöshetsförsäkringen. Svenska Kommunalarbetarförbundet anför att
när det gäller semesterersättningen kan det inte anses vara allför över-
kompenserande eller orättvist att en redan intjänad förmån ingår i det
aktuella underlaget. Förbundet anser att kommittén överdriver sitt reso-
nemang om överkompensation.

Skälen för regeringens förslag: Enligt semesterlagen (1977:480) har
en anställd rätt till semesterlön med tolv procent av arbetsinkomsten
under intjänandeåret. Med intjänandeår avses tiden fr.o.m. den 1 april ett
år t.o.m. den 31 mars påföljande år. Därefter löper semesteråret lika lång
tid.

Den lagstadgade semesterlönens procentsats ger en något högre ersätt-
ning under semestertid än under arbetad tid. Anställda med fast månads-
eller veckolön bibehåller normalt sin ordinarie lön under en semester-
period. I stället kompenseras dessa grupper genom ett semesterlöne-
tillägg. Den som inte längre har kvar sin anställning har rätt till semes-
terersättning med motsvarande belopp.

Den högre kompensation som semesterlönen ger jämfört med lönen
för motsvarande arbetad tid beaktas vid beräkning av årsinkomsten vid
fastställande av sjukpenninggrundande inkomst. I enlighet med Försäk-
ringsöverdomstolens praxis sker detta genom en schablonberäkning var-
vid månadslönen, eller inkomsten omräknad till månadslön, multipliceras
med faktorn 12,20.

Bl.a. Sjuk- och arbetsskadekommittén och Utredningen om ledighets-
lagstiftningen (SOU 1994:41) har konstaterat att det förhållandet att
semesterlön ingår i den sjukpenninggrundande inkomsten i vissa fall kan
innebära att en arbetstagare blir överkompenserad vid bl.a. sjukdom. I
enlighet med Sjuk- och arbetsskadekommitténs förslag anser regeringen
att vid beräkning av sjukpenninggrundande inkomst skall semesterlön
beräknas till högst det belopp som skulle ha utgjort ersättning för utfört
arbete under den tid semesterlönen kan anses motsvara. Regeringens
förslag innebär att månadsinkomsten skall räknas upp med faktorn 12 i
stället för enligt dagens praxis med 12,20. Regeringens förslag innebär
vidare att - när inte månadsinkomst är aktuell - den genomsnittliga
veckolönen multipliceras med 52 eller att motsvarande anpassning får
göras vid andra inkomstförhållanden.

Regeringens förslag påverkar de ersättningar där den sjukpenning-
grundande inkomsten används som beräkningsgrund, bl.a. sjukpenning,
föräldrapenning, närståendepenning. I avvaktan på Sjuk- och arbetsska-
dekommitténs fortsatta förslag angående bl.a. arbetsskadeförsäkringen
gör regeringen dock den bedömningen att förslaget inte skall påverka
storleken av en arbetsskadelivränta.

Ändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 1997.

Förslaget kommer att innebära en minskning av försäkringsutgiftema.
Regeringen beräknar att denna besparing uppgår till 560 miljoner kronor
brutto.

Prop. 1995/96:209

34

5.2 Skattepliktiga förmåner och kostnadsersättningar

Prop. 1995/96:209

Regeringens förslag: I den sjukpenninggrundande inkomsten skall
inte ingå andra skattepliktiga förmåner än ersättning i pengar och inte
heller skattepliktiga kostnadsersättningar. Arbetsskadelivränta skall
fortfarande beräknas på sådana förmåner och kostnadsersättningar.
Som en konsekvensändring skall den s.k. minskningsregeln endast
gälla utbetald kontant lön.

Sjuk- och arbetsskadekommitténs förslag överensstämmer med
regeringens förslag.

Remissinstanserna: Riksförsäkringsverket tillstyrker förslaget vad
gäller andra skattepliktiga förmåner än ersättning i pengar och kostnads-
ersättningar. Enligt Kammarrätten i Göteborg föranleder förslaget den
erinringen att det kan vara befogat med en skyddsregel för den som har
hela eller den huvudsakliga delen av sin försörjning grundad på andra
skattepliktiga förmåner än ersättning i pengar och/eller kostnadsersätt-
ningar. Länsrätten i Uppsala län avstyrker förslaget.

LO tillstyrker förslaget. TCO accepterar förslaget men anser att i
konsekvens därmed skall inte heller sociala avgifter tas ut. SACO anför
att skattepliktiga traktamenten och bilersättningar oftast är att anse som
inkomstbortfall och att statsmakterna måste bestämma sig för om dessa
ersättningar skall vara lön eller inte. Vidare anser SACO det vara själv-
klart att varken arbetsgivaravgifter eller egenavgifter tas ut på skatteplik-
tiga traktamenten och bilersättningar om dessa inte skall ingå i den sjuk-
penninggrundande inkomsten. Arbetslöshetskassornas Samorganisation
framför att om man vill uppnå en ökad samordning mellan reglerna i
arbetslöshetsförsäkringen och ohälsoförsäkringen bör normalt förekom-
mande kostnadsersättningar inräknas i inkomstunderlaget eftersom dessa
ersättningar är något som den försäkrade går miste om vid sjukskrivning
och bör kompenseras för. Svenska Kommunalarbetarförbundet anser att
det är möjligt att förslaget är det minst kännbara besparingsaltemativet.

Skälen för regeringens förslag: Enligt 3 kap. 2 § lagen (1962:381)
om allmän försäkring (AFL) är sjukpenninggrundande inkomst den år-
liga inkomst i pengar eller andra skattepliktiga förmåner som en försäk-
rad kan antas komma att tills vidare få för eget arbete. Om inkomsten
helt eller delvis utgörs av skattepliktiga förmåner skall de tas upp till ett
värde som bestäms i enlighet med de regler som finns i 8 § första -
fjärde och sjätte styckena uppbördslagen (1953:272). Med inkomst av
anställning likställs kostnadsersättning som inte enligt 10 § uppbördsla-
gen undantas vid beräkning av preliminär A-skatt.

Om den försäkrade av arbetsgivaren erhåller skattepliktiga förmåner i
form av lön, bil, bostad eller helt fri kost under sjukdom för samma tid
som sjukpenningen avser, skall sjukpenningen under vissa förutsättningar
minskas med värdet av förmånerna enligt den s.k. minskningsregel som
finns inom sjukpenningförsäkringen.

35

I förarbetena (prop. 1990/91:181) till SjLL uttalades att en löne- eller
anställningsförmån som inte går förlorad på grund av sjukdomen, t.ex.
förmån av fri bostad eller bil, inte skall räknas in i beräkningsunderlaget
för sjuklön. Vidare angavs att ersättning som avser att täcka sådana kost-
nader som arbetstagaren endast har när han utför sitt arbete inte heller
bör räknas in i detta. Således gavs reglerna om sjuklön en utformning
som innebär ett bättre samband mellan inkomstbortfallet och sjukersätt-
ningen än vad som hittills gällt rörande sjukpenning.

Sedan länge har den sjukpenninggrundande inkomsten beräknats även
på naturaförmåner. Före år 1988 gällde detta naturaförmåner i form av
kost, bostad eller bil, men fr.o.m. år 1988 utsträcktes regeln till att om-
fatta samtliga då skattepliktiga naturaförmåner. Genom 1990 års skatte-
reform kom en rad andra anställningsförmåner att bli skattepliktiga och
därmed också avgifts- och förmånsgrundande i sjukpenningförsäkringen.
Det gällde också de delar av kostnadsersättningar som beskattades. För-
måner som därmed blev förmånsgrundande är t.ex. lunchsubventioner,
reseförmåner, fri tidning till bostaden samt värdet av de räntefria eller
lågförräntade personallån som anställda i banker och andra keditinstitut
har möjlighet att få. Förmånsgrundande kostnadsersättningar är t.ex.
traktamentsersättningar för resa i tjänsten som inte är förenad med över-
nattning (endagstraktamente). Vid traktamente för flerdygnsförrättning
gäller att den del som överstiger ett schablonbelopp för dag respektive
natt medräknas i den sjukpenninggrundande inkomsten. Även traktamen-
te som betalas i samband med arbete på samma ort under tre månader
skall medräknas i den sjukpenninggrundande inkomsten. Förmånsgrun-
dande är också ersättning för resa med egen bil till den del den över-
stiger det i anvisningarna till kommunalskattelagen angivna beloppet, för
närvarande 13 kronor per mil.

Nuvarande regelsystem innebär således att försäkrade vars sjukpen-
ninggrundande inkomst helt eller delvis utgörs av skattepliktiga förmåner
många gånger fortfarande erhåller en högre kompensation än den av-
sedda oavsett om förmånen bibehålies eller inte under sjukdomstiden.
Detta förhållande är än mer tydligt i samband med ersättning med för-
äldrapenning.

I enlighet med vad Sjuk- och arbetsskadekommittén föreslagit gör
regeringen den bedömningen att skattepliktiga förmåner och kostnads-
ersättningar inte skall medräknas i den sjukpenninggrundande inkomsten.

Regeringens förslag påverkar de ersättningar där den sjukpenning-
grundande inkomsten används som beräkningsgrund, bl.a. sjukpenning,
föräldrapenning och närståendepenning. I avvaktan på Sjuk- och arbets-
skadekommitténs fortsatta förslag angående bl.a. arbetsskadeförsäkringen
bör dock förslaget inte påverka storleken av en arbetsskadelivränta.

Ändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 1997.

Förslaget om att skattepliktiga förmåner och kostnadsersättningar inte
längre skall ingå i den sjukpenninggrundande inkomsten innebär en viss
minskning av försäkringsutgiftema. Regeringen beräknar att denna be-
sparing uppgår till 240 miljoner kronor brutto. Förslagen innebär även i

Prop. 1995/96:209

36

administrativt avseende en viss kostnadsbesparing. Någon sådan beräk- Prop. 1995/96:209
ning har dock inte varit möjlig att göra.

6. Föräldraförsäkringsfrågor

Regeringens förslag: Ersättningsnivån för de dagar för vilka för-
äldrapenning utges i samband med barns födelse eller adoption och
som inte kan överlåtas på den andra föräldern sänks till 75 procent
av den förmånsgrundande inkomsten.

Skälen för regeringens förslag: Regeringen har i den ekonomiska
vårpropositionen (prop. 1995/96:150) anfört behov av ytterligare budget-
förstärkningar. Regeringen föreslog därför budgetförstärkande åtgärder
till ett sammanlagt belopp av 10 miljarder kronor år 1997.

Som ett led i de budgetförstärkande åtgärderna aviserades en sänkning
av den ersättning inom föräldrapenningen som utges i samband med
barns födelse eller adoption och som inte kan överlåtas. Besparingen
beräknas till 275 miljoner kronor.

Ersättningen med föräldrapenning med anledning av barns födelse
eller adoptivbarns ankomst utges enligt sjukpenningnivån för 360 dagar,
300 av dagarna ersätts med 75 procent av den sjukpenninggrundande
inkomsten och 60 av dagarna ersätts med 85 procent av denna inkomst.
Av de 60 dagarna är 30 dagar förbehållna mamman respektive pappan
(den s.k. pappa- och mammamånaden). Regeringen föreslår nu att alla
dagar inom föräldraförsäkringen som ersätts enligt sjukpenningnivån
skall ersättas med 75 procent av den sjukpenninggrundande inkomsten.
Av de dagar med föräldrapenning som ersätts enligt sjukpenningnivån
skall även fortsättningsvis 30 dagar vara förbehållna pappan respektive
mamman och därmed inte vara möjliga att överlåta på den andra för-
äldern. Förändringen föreslås gälla alla som tar ut föräldrapenning av-
seende tid fr.o.m. den 1 januari 1997.

37

7. Avgiftsfrågor, m.m.

Prop. 1995/96:209

Regeringens förslag:

- Den allmänna egenavgiften i form av sjukförsäkringsavgift enligt
lagen (1994:1744) om allmänna egenavgifter höjs med 1,00 procent-
enhet fr.o.m. den 1 januari 1997 och med 1,00 procentenhet fr.o.m.
den 1 januari 1998.

- En ändring i uttaget av socialavgifter enligt lagen (1981:691) om
socialavgifter (SAL) genomförs fr.o.m. den 1 januari 1997 genom att
sjukförsäkringsavgiften för arbetsgivare sänks med 1,24 procenten-
heter. För dem som har inkomst av annat förvärvsarbete sänks avgif-
ten med 1,10 procentenheter. En sänkning av sjukförsäkringsavgifter-
na enligt SAL genomförs också fr.o.m. den 1 januari 1998 med 1,10
procentenheter.

- Den allmänna löneavgiften enligt lagen (1994:1920) om allmän
löneavgift höjs med 1,10 procentenheter fr.o.m. den 1 januari 1997
och med 1,10 procentenheter fr.o.m. den 1 januari 1998.

- Den särskilda löneskatten enligt lagen (1990:659) om särskild löne-
skatt på vissa förvärvsinkomster och den särskilda löneskatten enligt
lagen (1991:687) om särskild löneskatt på pensionskostnader höjs
fr.o.m. år 1997 med 1,03 procentenheter och fr.o.m. år 1998 med

l, 10 procentenheter. För de olika kategorierna av skattskyldiga enligt
lagen (1990:1427) om särskild premieskatt för grupplivförsäkringar

m. m. höjs skatten fr.o.m. år 1997 med 0,70 procentenheter respektive
2,21 procentenheter och fr.o.m. år 1998 med 0,49 procentenheter
respektive 1,61 procentenheter.

Skälen för regeringens förslag: I den ekonomisk-politiska proposi-
tionen hösten 1994 (prop. 1994/95:25) föreslogs dels en höjning av den
allmänna egenavgiften i form av sjukförsäkringsavgift med två procent-
enheter för år 1995, dels en successiv höjning av avgiften med en pro-
centenhet per år fram t.o.m. år 1998. Några lagförslag lämnades dock
inte såvitt avser den successiva höjningen. Riksdagen hade inget att
erinra mot dessa förslag (bet. 1994/95:FiU 1, rskr. 1994/95:141). Riks-
dagen har därefter beslutat om höjning av avgiften avseende år 1996
(prop. 1995/96:69, bet. 1995/96 SfU2, rskr. 1995/96:87). För att fullfölja
det av riksdagen tidigare godkända förslaget lämnas här förslag i fråga
om de återstående höjningarna för år 1997 och år 1998.

I samband med tidigare beslutade höjningar av den allmänna egenav-
giften i form av sjukförsäkringsavgift har förändringar också gjorts av
avgifterna enligt lagen (1981:691) om socialavgifter (SAL). Sjukförsäk-
ringsavgifterna enligt SAL har sänkts för att balansera det ökade uttaget
av den allmänna egenavgiften i form av sjukförsäkringsavgift. Samtidigt
har arbetsmarknadsavgifterna enligt SAL höjts för att förstärka finansie-
ringen av de kontantförmåner som utges vid arbetslöshet m.m.

38

Höjningen av den allmänna egenavgiften och ändringarna av social-
avgifterna syftar till att förstärka de offentliga finanserna. Förändringarna
av uttaget av bl.a. socialavgifterna som följer av höjningarna av de all-
männa egenavgiftema åren 1997 och 1998 föreslås, i enlighet med tidi-
gare avisering (prop. 1995/96:198), bli utformade på ett något annorlun-
da sätt än tidigare. Sänkningen av sjukförsäkringsavgifterna enligt SAL
bör ske samtidigt med en höjning av den allmänna löneavgiften enligt
lagen (1994:1920) om allmän löneavgift i stället för med arbetsmark-
nadsavgiften. Den allmänna löneavgiften infördes som ett led i finansie-
ringen av avgiften till Europeiska Unionen. Avgiften har, till skillnad
från arbetsmarknadsavgiften, ingen koppling till det samlade försäkrings-
systemet och en höjning bidrar därför till en mer entydig förstärkning av
de offentliga finanserna. Därför föreslås en höjning av den allmänna
löneavgiften med 1,10 procentenheter fr.o.m. den 1 januari 1997 och
med 1,10 procentenheter fr.o.m. den 1 januari 1998.

1 denna proposition (avsnitt 4) föreslås en förlängning av sjuklöne-
perioden enligt lagen (1991:1047) om sjuklön. Arbetsgivaren bör ges ett
lagstadgat ansvar för att utge ersättning till arbetstagare i form av sjuk-
lön för de första 28 dagarna av ett sjukfall. Åtgärden medför ökade kost-
nader för arbetsgivarna. I enlighet med förslaget i den ekonomiska vår-
propositionen (prop. 1995/96:150) föreslås att arbetsgivarna delvis kom-
penseras för de ökade utgifterna som en förlängd sjuklöneperiod medför.
En sänkning av sjukförsäkringsavgiften för arbetsgivare med anledning
av den förlängda sjuklönen föreslås därför ske med 0,14 procentenheter.
Det innebär att sjukförsäkringsavgiften för arbetsgivare föreslås bli sänkt
med totalt 1,24 procentenheter fr.o.m. den 1 januari 1997. För dem som
har inkomst av annat förvärvsarbete föreslås sjukförsäkringsavgiften
enligt SAL bli sänkt med 1,10 procentenheter fr.o.m. den 1 januari 1997.
Fr.o.m. den 1 januari 1998 föreslås sjukförsäkringsavgifterna enligt SAL
bli sänkta med 1,10 procentenheter.

1 anslutning till föreslagna förändringar av den allmänna egenavgiften
i form av sjukförsäkringsavgift, sjukförsäkringsavgifterna enligt SAL och
den allmänna löneavgiften, aktualiseras även justeringar i de särskilda
löneskatterna på vissa förvärvsinkomster och på pensionskostnader för
åren 1997 och 1998. Mot denna bakgrund föreslås att den särskilda löne-
skatten enligt lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa förvärvs-
inkomster och den särskilda löneskatten enligt lagen (1991:687) om
särskild löneskatt på pensionskostnader höjs med 1,03 procentenheter
fr.o.m. den 1 januari 1997 och med 1,10 procentenheter fr.o.m. den
1 januari 1998.

En justering krävs också avseende procentsatserna vad gäller den
särskilda premieskatten för grupplivförsäkringar m.m. enligt lagen
(1990:1427) om särskild premieskatt för grupplivförsäkringar m.m. Där-
för föreslås en höjning av nämnda skatt för försäkringsföretag med
0,70 procentenheter och för staten och andra skattskyldiga enligt lagen
med 2,21 procentenheter fr.o.m. den 1 januari 1997. Premieskatten för
grupplivförsäkringar m.m. höjs den 1 januari 1998 med 0,49 procent-

Prop. 1995/96:209

39

enheter for försäkringsföretag och med 1,61 procentenheter för övriga Prop. 1995/96:209
skattskyldiga.

8 Författningskommentar

8.1 Förslaget till lag om ändring i lagen (1991:1047) om
sjuklön

7§

Ändringen innebär att arbetsgivarens ansvar för att utge sjuklön under en
sjukperiod har utsträckts med fjorton dagar. Sjuklöneperioden omfattar
efter ändringen tjugoåtta dagar.

17 §

De totala sammanlagda lönekostnaderna en arbetsgivare får ha för att
kunna försäkra sig föreslås bli hundra basbelopp vilket innebär en ök-
ning med tio basbelopp.

8.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1962:381) om
allmän försäkring

3 kap.

Paragrafen, som definierar sjukpenninggrundande inkomst och anger
huvuddragen för beräkningen, ändras i fråga om andra skattepliktiga
förmåner än ersättning i pengar, i fråga om kostnadsersättningar och i
fråga om semesterlön eller motsvarande ersättning, i enlighet med vad
som har behandlats i avsnitt 5. I första stycket om vad som utgör sjuk-
penninggrundande inkomst utgår orden "eller andra skattepliktiga för-
måner" och meningen om kostnadsersättning. I andra stycket upprepas i
den hittills gällande lydelsen orden "i pengar eller andra skattepliktiga
förmåner" i bestämmelsen om uppdragstagare. Av bestämningen till
"ersättning" skall i enlighet med ändringen i första stycket "andra skatte-
pliktiga förmåner" utgå. Eftersom det emellertid är självklart att andra
stycket inte kan gälla andra ersättningar än sådana som enligt definitio-
nen i första stycket ingår i sjukpenninggrundande inkomst, kan även
uttrycket "i pengar” utgå. I tredje stycket utgår de två sista meningarna,
som behandlar värderingen av förmåner. I stället tillkommer en mening
om semesterlön och semesterersättning, vars innebörd är att det förhål-
landet att dessa ersättningar är något högre än vanlig lön inte skall höja
den sjukpenninggrundande inkomsten. Vid beräkning av sjukpenning-
grundande inkomst skall alltså inte längre förekomma att månadslön
multipliceras med någon annan faktor än 12 eller veckolön med någon
annan faktor än 52. För försäkrade med semesterlön eller semesterersätt-
ning som ingår i lönen får en särskild beräkning göras så att det belopp

40

med vilket ifrågavarande ersättningar ger en kompensation överstigande Prop. 1995/96:209
den vanliga lönen inte medräknas i den sjukpenninggrundande inkoms-
ten.

Bestämmelserna om sjukpenninggrundande inkomst i 3 kap. är dispo-
nerade så, att själva definitionen ges i första stycket av förevarande para-
graf, varefter följer olika bestämmelser som innebär preciseringar och
kompletteringar. De senare bestämmelserna ligger emellertid alla inom
ramen för den givna definitionen av sjukpenninggrundande inkomst.
Som en följd av den nu aktuella ändringen av denna definition kommer
därför ett antal anslutande bestämmelser att - utan att deras lydelse änd-
ras - gälla endast ersättning i pengar. Så blir fallet i fråga om reglering-
en i 2 a § av hur vissa ersättningar skall hänföras till endera inkomst av
anställning eller inkomst av annat förvärvsarbete.

Andra stycket i förevarande paragraf samt 2 a § tredje och fjärde styc-
kena har, förutom sin egentliga funktion för sjukpenninggrundande in-
komst, också betydelse för beräkningen av pensionsgrundande inkomst,
genom en hänvisning i 11 kap. 2 § andra stycket. Sjukpenninggrundande
inkomst och pensionsgrundande inkomst kommer i och med de nu aktu-
ella ändringarna i 3 kap. att skilja sig åt på det sättet att i det senare
begreppet även fortsättningsvis ingår också andra skattepliktiga förmåner
än pengar. De stycken i 3 kap. 2 § och 2 a § som 11 kap. 2 § hänvisar
till innehåller emellertid detaljregler och blir enligt föreliggande förslag
neutralt formulerade med avseende på denna fråga. När de tillämpas på
pensionsgrundande inkomst genom hänvisningen i 11 kap. kommer de
därför också fortsättningsvis, utan någon ytterligare ändring, att gälla
även andra skattepliktiga förmåner än ersättning i pengar.

4 a och 16 §§

Den s.k. minskningsregeln som finns intagen i 4 a och 16 §§ anpassas
till ändringen att endast ersättning i pengar ingår i den sjukpenninggrun-
dande inkomsten. Sjukpenningen skall därför inte längre minskas om
arbetsgivaren under sjukdomsfallet tillhandahåller andra förmåner än lön.
Dock gäller oförändrat enligt 4 a § andra stycket att ersättning som utges
på grund av fri gruppsjukförsäkring under de i lagrummet angivna förut-
sättningarna skall anses som lön under sjukdom från arbetsgivare.

4 kap.

Den högre nivå på föräldrapenningen som gäller enligt nuvarande lydel-
se av femte stycket för den s.k. pappamånaden och därmed motsvarande
tid har tagits bort. Det innebär att samma ersättningsnivå gäller för all
föräldrapenning som är kopplad till sjukpenninggrundande inkomst.
Enligt 3 § är det inte heller i fortsättningen tillåtet att överlåta 30 av
dagarna med föräldrapenning till den andra föräldern.

41

7 kap.

3b§

Ändringen i paragrafen är en rättelse i andra stycket punkt 4, där orden
" 3 kap." har fallit bort vid paragrafens tillkomst.

8.3 Förslaget till lag om ändring i lagen (1976:380) om
arbetsskadeförsäkring

4 kap.

5 och 6 §§

Ändringarna i paragraferna avser att kompensera de ändringar som före-
slås i 3 kap. 2 § lagen (1962:381) om allmän försäkring, så att reglerna
om beräkning av inkomstunderlaget för arbetsskadelivränta förblir i sak
oförändrade. 1 de nya andra och tredje styckena i 5 § regleras det som
hittills omfattats av hänvisningen till 3 kap. 2 § lagen om allmän försäk-
ring. De i tredje stycket åsyftade föreskrifterna för värdering av skatte-
pliktiga förmåner finns i 4 § andra stycket lagen (1959:551) om beräk-
ning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen (1962:381) om allmän
försäkring.

8.4 Förslaget till lag om ändring i lagen (1994:1744) om
allmänna egenavgifter

Ändringen innebär att sjukförsäkringsavgiften höjs till 5,95 procent av
den avgiftspliktiga inkomsten som uppbärs från och med den 1 januari
1998. Under år 1997 uttas nämnda avgift med 4,95 procent vilket fram-
går av punkten 2 i övergångsbestämmelserna.

8.5 Förslaget till lag om ändring i lagen (1981:691) om
socialavgifter

1 kap

Ändringen medför inte något utvidgat betalningsansvar eller någon
breddning av beräkningsunderlaget. Tillägget har gjorts för att underlaget
för beräkning av arbetsgivaravgifter och egenavgifter alltjämt skall ut-
göras av ersättningar i form av pengar och andra skattepliktiga förmåner
samt vad gäller arbetsgivaravgifterna även kostnadsersättningar som inte
enligt 10 § uppbördslagen (1953:272) undantas vid beräkning av prelimi-
när A-skatt.

2 kap.

y

Ändringen består i att sjukförsäkringsavgiften har sänkts med 1, 24 pro-
centenheter (= 1,10 + 0,14 på grund av att sjuklöneperioden förlängts)

Prop. 1995/96:209

42

fr.o.m. år 1997 och med 1,10 procentenheter fr.o.m. år 1998. Av punk- Prop. 1995/96:209
ten 2 i övergångsbestämmelserna framgår att sjukförsäkringsavgiften för
år 1997 är 4,04 procent på den avgiftspliktiga ersättningen.

3 kap.

1 §

Även för den som skall betala egenavgifter föreslås en sänkning av sjuk-
försäkringsavgiften. Avgiften sänks med 1,10 procentenheter fr.o.m. år
1997 och med 1,10 procentenheter fr.o.m. år 1998. Av punkten 3 i över-
gångsbestämmelserna framgår att sjukförsäkringsavgiften för inkomster
som uppbärs år 1997 är 4,72 procent. Vidare framgår att en proportione-
ring får göras för dem som har ett beskattningsår som inte sammanfaller
med ett kalenderår.

Se kommentaren till 2 kap. 1 §.

8.6 Förslaget till lag om ändring i lagen (1994:1920) om
allmän löneavgift

Ändringen består i att den allmänna löneavgiften har höjts med 1,10
procentenheter fr.o.m. år 1997 och med 1,10 procentenheter fr.o.m. år
1998.

Av övergångsbestämmelserna framgår att den allmänna löneavgiften
för år 1997 uttas med 2,60 procent av underlaget. Vidare framgår att en
proportionering får göras för den som har ett beskattningsår som inte
sammanfaller med kalenderåret 1997 eller 1998.

8.7 Förslaget till lag om ändring i lagen (1990:659) om

särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster

Ändringen består endast i att den särskilda löneskatten har höjts. Av
övergångsbestämmelserna framgår att skatten för år 1997 uttas med
22,42 procent.

8.8 Förslaget till lag om ändring i lagen (1991:687) om
särskild löneskatt på pensionskostnader

Ändringen består endast i att den särskilda löneskatten har höjts. Av
övergångsbestämmelserna framgår att skatten för år 1997 uttas med
22,42 procent.

43

8.9 Förslaget till lag om ändring i lagen (1990:1427) om Prop. 1995/96:209
särskild premieskatt för grupplivförsäkring, m.m.

Ändringen består endast i att den särskilda premieskatten har höjts. Av
övergångsbestämmelserna framgår att skattesatsen för försäkringsföretag
år 1997 är 44,17 procent och att skattesatsen för övriga skattskyldiga år
1997 är 79,11 procent.

44

Förteckning över remissinstanser som avgivit
yttrande över Sjuk- och arbetsskadekommitténs
delbetänkande Försäkringsskydd vid sjukdom
(SOU 1995:149)

Följande remissinstanser har inkommit med yttrande: Riksförsäkrings-
verket, Arbetsdomstolen, Justitiekanslem, Kammarrätten i Göteborg,
Länsrätten i Uppsala län, Statens löne- och pensionsverk, Arbetsgivar-
verket, Socialstyrelsen, Arbetsmarknadsstyrelsen, Arbetarskyddsstyrelsen,
Riksrevisionsverket, Statskontoret, Centrala Studiestödsnämnden, Statens
invandrarverk, Handikappombudsmannen, Jämställdhetsombudsmannen,
Försäkringskasseförbundet, Svenska Kommunförbundet, Landstingsför-
bundet, Svenska arbetsgivareföreningen, Företagarnas Riksorganisation,
Sveriges Industriförbund, Landsorganisationen i Sverige, Tjänstemännens
Centralorganisation, Sveriges akademikers centralorganisation, Försäk-
ringsanställdas förbund, Svenska Läkaresällskapet, Sveriges läkar-
förbund, Föreningen Svensk Företagshälsovård, SAMHALL AB, Arbets-
löshetskassornas Samorganisation, Handikappförbundens Samarbets-
organ, Neurologiskt Handikappades Riksförbund, Hörselskadades Riks-
förbund, Reumatikerförbundet, Riksförbundet för Social och Mental
hälsa, Ungdomsstyrelsen, Sveriges Försäkringsförbund och Pensionärer-
nas Riksorganisation.

Utöver ovannämnda svar från remissinstanser har ytterligare ett antal
yttranden inkommit.

Prop. 1995/96:209

Bilaga

45

Socialdepartementet

Prop. 1995/96:209

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 23 maj 1996

Närvarande: statsministern Persson, ordförande, och statsråden
Hjelm-Wallén, Freivalds, Wallström, Tham, Åsbrink, Schori, Blomberg,
Andersson, Winberg, Uusmann, Ulvskog, Sundström, Lindh, Johansson,
von Sydow, Klingvall, Åhnberg, Östros, Messing

Föredragande: statsrådet Klingvall

Regeringen beslutar proposition 1995/96:209 Försäkringsskydd vid sjuk-
dom, m.m.

46

Rättsdatablad

Prop. 1995/96:209

Författningsrubrik

Bestämmelser som    Celexnummer för

inför, ändrar, upp-    bakomliggande EG-

häver eller upp-       regler

repar ett normgiv-
ningsbemyndigande

Lag om ändring i
lagen (1962:381) om
allmän försäkring

3 kap. 16 §

7 kap. 3 b §

47