Prop.
1995/96:203
Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.
Stockholm den 2 maj 1996
Göran Persson
Maj-Inger Klingvall
(Socialdepartementet)
I propositionen föreslås att riksdagen godkänner konventionen den
21 mars 1996 mellan Sverige och Österrike om social trygghet. Som en
följd av det svenska medlemskapet i den Europeiska unionen (EU) har
gemenskapens samordningsregler inom den sociala trygghetens område
blivit direkt gällande i Sverige. Genom konventionen kommer dessa
regler, som återfinns i förordningarna (EEG) nr 1408/71 och 574/72, att
också gälla för sådana personer som inte direkt på grundval av EG-rätten
är omfattade av förordningarna när de flyttar mellan Sverige och
Österrike.
1 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 203
Prop. 1995/96:203
1. Förslag till riksdagsbeslut ............................3
2. Ärendet och dess beredning...........................3
3. Bakgrund .......................................3
4. Konventionen i huvuddrag ...........................5
5. Konventionens kostnadseffekter........................8
6. Godkännande av konventionen.........................9
Bilaga Konventionen den 21 mars 1996 mellan Sverige
och Österrike om social trygghet........................11
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde
den 2 maj 1996 .................................... 20
Regeringen föreslår att riksdagen
godkänner konventionen den 21 mars 1996 mellan Sverige och
Österrike om social trygghet.
Vintern 1993 inleddes förhandlingar mellan Sverige och Österrike om en
konvention om social trygghet. Förhandlingarna avslutades i augusti
samma år. I den svenska förhandlingsdelegationen ingick representanter
för bl.a. Socialdepartementet och Riksförsäkringsverket. Konventionen
undertecknades i Wien den 21 mars 1996. Konventionen träder i kraft
när de båda ländernas regeringar har underrättat varandra om att de
inomstatliga villkoren för konventionens ikraftträdande har fullgjorts.
Vid konventionens ikraftträdande upphör den tidigare konventionen att
gälla.
Prop. 1995/96:203
Frågor som rör samordningen av social trygghet för personer som flyt-
tar inom Europeiska unionen är en betydelsefull del av gemenskapens
inre marknad. Genom särskilda regler, vilka huvudsakligen återfinns i
två förordningar av rådet, har gemenskapen infört en ordning för hur
denna samordning skall göras.
Reglerna återfinns dels i förordning (EEG) nr 1408/71 om tillämp-
ningen av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller
deras familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen (EGT nr L 149,
5.7.1971, s. 2), dels i förordning (EEG) nr 574/72 om tillämpning av
förordning (EEG) nr 1408/71 (EGT nr L 74, 27.3.1972, s. 1).
Genom det svenska medlemskapet i den Europeiska unionen gäller
förordningarna direkt här i landet. Detta innebär bl.a. att reglerna i för-
ordning (EEG) nr 1408/71 är överordnade de multi- och bilaterala kon-
ventioner som Sverige har ingått med andra medlemsländer inom den
sociala trygghetens område. För den personkrets och de sakområden som
omfattas av förordningen är det enligt artikel 6 i förordningen således
förordningens bestämmelser som skall tillämpas. Detta innebär emeller-
tid inte att de konventioner som har träffats formellt sett upphört att
gälla. Konventionerna har fortsatt giltighet och skall tillämpas i för-
hållande till både personer och sakområden som inte omfattas av förord-
ningens bestämmelser. De personer som det är fråga om är i första hand
medborgare i länder utanför EU och medborgare i EU som inte faller in
under den definition av begreppet anställd resp, egen företagare som
gäller enligt förordningen och som inte heller är familjemedlemmar eller
efterlevande till en sådan person. Det kan också vara så att vissa kon-
1 * Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 203
ventionsbestämmelser skall fortsätta att gälla. De har då förtecknats i
bilaga III till förordningen.
Mellan Sverige och Österrike gäller sedan den 1 november 1976 kon-
ventionen den 11 november 1975 mellan Konungariket Sverige och
Republiken Österrike om social trygghet. (SFS 1976:722, ändrad
SFS 1983:478)
Konventionen innehåller bestämmelser som medför att medborgare i
det ena landet likställs med medborgare i det andra när det gäller rätt till
socialförsäkringsförmåner. Vidare innehåller konventionen sammanlägg-
ningsregler, dvs. bestämmelser om rätt att i ett land räkna sig tillgodo
väntetider eller kvalifikationstider som har fullgjorts i det andra landet.
Konventionens bestämmelser gäller också tredje lands medborgare som
är eller har varit försäkrade i länderna.
I fråga om de sakområden som omfattas av konventionen överens-
stämmer dessa i princip med vad som gäller enligt förordningen. Den
personkrets som omfattas av konventionen är emellertid vidare än vad
som gäller enligt förordning (EEG) nr 1408/71. Det är således två skilda
regelsystem som gäller för samordningen av socialförsäkringsförmåner
mellan Sverige och Österrike. Det är bestämmelserna i förordning (EEG)
nr 1408/71 som skall tillämpas när det huvudsakligen är fråga om för-
värvsarbetande medborgare i något av länderna. Konventionens bestäm-
melser gäller däremot i huvudsak medborgare i tredje land samt svenska
och österrikiska medborgare som aldrig varit förvärvsarbetande. För
enskilda kan detta innebära svårigheter att veta vilka regler som gäller
och för de tillämpande myndigheterna administrativt merarbete.
Att detta förhållande kan medföra problem uppmärksammades redan
under det förhandlingsarbete som föregick avtalet om Europeiska ekono-
miska samarbetsområdet (EES). Genom de intensiva diskussioner som
fördes inom EFTA och där representanter för bl.a. regeringskanslierna i
Finland, Island, Liechtenstein, Norge, Sverige och Österrike deltog, lades
en grund för att lösa även frågor som låg utanför EES-avtalet.
När förhandlingarna om EES avslutats framstod det därför som natur-
ligt att bygga vidare på de kontakter som skapats under de interna
EFTA-diskussionema. Detta gällde särskilt i förhållande till Österrike.
Förhandlingar om en ny konvention, avsedd att ersätta 1975 års konven-
tion, inleddes därför med Österrike under vintern 1993.
Den bärande tanken under förhandlingsarbetet har varit att, materiellt
sett, endast ett regelsystem skall gälla för samordningen av socialförsäk-
ringsförmåner mellan Sverige och Österrike och att det är reglerna i
förordning (EEG) nr 1408/71 och i tillämpningsförordningen som skall
ges allmän tillämplighet. I förhållande till de nordiska länderna har detta
redan genomförts genom den nya nordiska konventionen som underteck-
nades den 15 juni 1992 och som trädde ikraft den 1 januari 1994, sam-
tidigt med EES-avtalet. Den nordiska konventionen godkändes av riks-
dagen (prop. 1992/93:7, bet. 1992/93:SfU4, rskr. 1992/93:69).
Det kan framhållas att kommissionen lagt fram förslag om att tillämp-
ningsområdet för förordning (EEG) nr 1408/71 skall utvidgas till att
omfatta alla dem som är försäkrade enligt lagstiftningen i ett land obero-
Prop. 1995/96:203
ende av om de är förvärvsarbetande eller inte. Förslaget, som endast
omfattar den som är medborgare i en medlemsstat, har ännu inte vunnit
sådan enighet att det kunnat antas av rådet. Om ett sådant förslag ge-
nomförs innebär det att personer som aldrig förvärvsarbetat likställs med
förvärvsarbetande i fråga om bl.a. rätten till sjukvårdsförmåner och pen-
sioner (EGT nr C 46, 20.2.1992, s. 1).
Även i fråga om förmåner till tredje lands medborgare har kommissio-
nen lagt fram vissa förslag (EGT nr C 242, 19.9.1995, s. 7). Förslaget
begränsade sig till frågan om sjukvårdsförmåner vid tillfälligt besök i
annat medlemsland. Förslaget som lades fram år 1995 fick emellertid
inte sådant stöd att det kunde genomföras och det har därför tills vidare
fallit. Kommissionen har dock inte övergett frågan om att tillämpnings-
området för förordning (EEG) nr 1408/71 bör utvidgas till att också
omfatta medborgare i tredje land.
Förhandlingarna med Österrike har resulterat i en ny konvention inom
den sociala trygghetens område. Genom bestämmelser i den nya kon-
ventionen görs reglerna i förordning (EEG) nr 1408/71 och förordning
(EEG) nr 574/72 tilllämpliga också i förhållande till personer som är
eller har varit omfattade av lagstiftningen i Sverige eller Österrike utan
att ha förvärvsarbetat eller ha medborgarskap i något av länderna. Ge-
nom konventionens bestämmelser kommer i princip de materiella skill-
nader i fråga om samordningen för olika persongrupper som blivit följ-
den av den svenska anslutningen till EES-avtalet och senare det svenska
medlemskapet i den Europeiska unionen att ha undanröjts. Eftersom det
är första gången det sker i förhållande till ett land utanför Norden bör
konventionen godkännäs av riksdagen.
Prop. 1995/96:203
Konventionen, som är bifogad denna proposition som bilaga, är indelad
i fyra avdelningar.
Den första avdelningen innehåller allmänna bestämmelser. Artikel 1
innehåller definitioner av uttryck som används i konventionen. I artikel 2
anges att konventionen är tillämplig på all lagstiftning som omfattas av
förordningens sakområden. Sakområdena återfinns i artikel 4 av förord-
ningen och omfattar förmåner vid sjukdom och moderskap, förmåner vid
invaliditet, även sådana som är avsedda att bevara eller förbättra för-
värvsförmågan, förmåner vid ålderdom, förmåner till efterlevande, för-
måner vid olycksfall i arbete och arbetssjukdomar, dödsfallsersättningar,
förmåner vid arbetslöshet, samt familjeförmåner. För att ange den natio-
nella lagstiftning som faller in under respektive sakområde åligger det
varje medlemsland att i särskilda förklaringar, som offentliggörs i
Europeiska gemenskapernas officiella tidning, ange den lagstiftning som
landet anser vara omfattad. De svenska och österrikiska lagstiftnings-
förteckningama finns intagna i ett supplement till tidningen (EGT, EES-
supplement nr 59, 31.12.1994, s. 60).
I konventionens artikel 3 anges den personkrets som omfattas av kon-
ventionens bestämmelser. Här är att märka att konventionen gäller såväl
för personer som omfattas av förordningens personkrets som för perso-
ner som inte omfattas av denna personkrets, men som väl omfattas eller
har omfattats av lagstiftningen i en eller i båda av de fördragsslutande
staterna samt for familjemedlemmar eller efterlevande till sådana perso-
ner. Konventionen kommer härigenom att omfatta såväl förvärvsarbetan-
de medborgare i Sverige och Österrike som deras familjemedlemmar och
efterlevande samt envar som är eller har varit omfattad av svensk eller
österrikisk lagstiftning oavsett medborgarskap. Att konventionen också
omfattar sådana personer som faller in under förordningens tillämpnings-
område kan förklaras med att vissa av konventionens bestämmelser tar
sikte på situationer när den förmånsberättigade är bosatt i ett land där
förordningen inte gäller (jfr. artiklarna 5 och 7).
I artikel 4 har tagits in den betydelsefulla bestämmelse som anger att
för alla dem som är bosatta i Sverige eller Österrike och som inte redan
omfattas av förordningens bestämmelser, skall i förhållandet mellan
Sverige och Österrike, förordningen och tillämpningsförordningen och
alla för deras genomförande ingångna överenskommelser gälla om inte
annat sägs i konventionen. Genom denna bestämmelse förverkligas hu-
vudsyftet med konventionen och förordningens principer om endast en
tillämplig lagstiftning, sammanläggning av kvalifikationstider, propor-
tionell beräkning av pensioner samt export av kontantförmåner kommer
att gälla också för samordningen av förmåner till personer som enligt
EG-rätten faller utanför förordningens personkrets.
Endast ett regelsystem kommer således att gälla för alla dem som är
eller har varit omfattade av ländernas lagstiftningar. Detta får betydelse
bl.a. när ett företag i Sverige eller Österrike sänder ut en anställd för
arbete i det andra landet. Oavsett medborgarskap kan den anställde
under utsändningstiden kvarstå som omfattad av svensk eller österrikisk
lagstiftning.
Av artikel 4 framgår också att förordningens bestämmelser om lika-
behandling skall gälla endast för den som är medborgare i Sverige eller
Österrike samt för dennes familjemedlemmar eller efterlevande till såda-
na personer. Denna bestämmelse får betydelse bl.a. i de fall där den
nationella lagstiftningen innehåller väntetider för utländska medborgare.
Som exempel kan nämnas att bestämmelsen får till följd att en tredje-
landsmedborgare som inflyttar till Sverige från Österrike med ett barn
måste uppfylla den väntetid som enligt lagen (1947:529) om allmänna
barnbidrag gäller för utländska medborgare.
Artikel 4 innehåller ytterligare undantag från förordningens bestämmel-
ser. För personer som saknar svenskt eller österrikiskt medborgarskap
och för personer med sådant medborgarskap som aldrig har förvärvs-
arbetat skall förordningens bestämmelser om arbetslöshetsförmåner, med
undantag för reglerna om sammanläggning av försäkrings- eller anställ-
ningsperioder, inte tillämpas. Undantagen innebär bl.a. att det inte kom-
mer att vara möjligt för en sådan person som är försäkrad i Sverige att
med bibehållen arbetslöshetsersättning söka arbete i Österrike. Ett annat
Prop. 1995/96:203
undantag från förordningens regler gäller familjeförmåner som inte skall
exporteras i de fall en person har sin familj i det andra landet.
Av artikel 5 framgår att medborgare i Sverige eller Österrike, som är
bosatta utanför en stats territorium för vilken förordningen gäller, lik-
ställs med medborgare i den andra fördragsslutande staten vid tillämp-
ning av dess lagstiftning. Från denna bestämmelse görs i artikeln undan-
tag för vissa anställda inom den österrikiska utrikesförvaltningen. Un-
dantag görs vidare för den svenska lagstiftningen om tilläggspension för
personer anställda av en svensk arbetsgivare i en annat stat än en stat för
vilken förordningen gäller. Den sistnämnda bestämmelsen förhindrar
således att en österrikisk medborgare som är anställd av ett svenskt före-
tag utanför EU/EES-området blir omfattad av den svenska försäkringen
för tilläggspension.
I konventionens andra avdelning har tagits in särskilda bestämmelser.
Artikel 6 innehåller vissa regler av betydelse för det fall att länderna
träffar överenskommelse om att göra avsteg från de bestämmelser om
kostnadsregleringar för sjukvårdsförmåner som finns i artiklarna 93-96 i
tillämpningsförordningen. Här kan nämnas att Sverige och Österrike
den 22 december 1993 har träffat en överenskommelse (SÖ nr 94:10) om
hur de kostnadsregleringar som följer av förordningens bestämmelser
skall göras. Överenskommelsen trädde i kraft samtidigt med EES-avtalet
den 1 januari 1994. Överenskommelsens innebörd redovisas nedan under
avsnitt 5.
Ytterligare undantag från förordningens bestämmelser finns intagna i
artikel 7. Där föreskrivs att för bamtillägg till ålders- och invalidpension
samt för barnpension skall i stället förordningens pensionsregler tilläm-
pas när förmånerna ges ut till personer som är bosatta utanför ett land
som ingår i den Europeiska unionen eller EES-området. Detta gäller för
personer som inte omfattas av förordningen även inom EES-området.
Undantagen innebär bl.a. att förmånerna kommer att ges ut från såväl
Sverige som Österrike men som proportionellt beräknade pensions-
förmåner och inte som familjeförmåner för vilka barnets bosättningsland
är primärt ansvarigt. Genom undantagen uppkommer inte heller någon
skyldighet för länderna att såsom sekundärt ansvariga för familje-
förmåner betala ett tilläggsbelopp i de fall det andra landets förmåner
utges med lägre belopp.
Även i artikel 8 görs vissa undantag från förordningens bestämmelser.
För personer som varken har svenskt eller österrikiskt medborgarskap
eller som härleder sina rättigheter från en sådan person skall den regel i
förordningens artikel 10 som avser att förhindra att förmåner dras in
eller minskas vid bosättning i ett annat medlemsland endast tillämpas på
svensk folkpension som tjänats in genom förvärvsarbete i Sverige. En
medborgare i tredje land som enbart har rätt till bosättningsbaserad folk-
pension får således vid flyttning från Sverige inte fortsätta att uppbära
pensionen. Däremot kan en svensk eller österrikisk medborgare, som
uppbär folkpension grundad på förvärvsarbete, med direkt tillämpning av
förordningen fortsätta att uppbära en sådan pension även vid bosättning
utanför Sverige.
Prop. 1995/96:203
I artikel 8 finns ytterligare en begränsning för tillämpningen av förord- Prop. 1995/96:203
ningens regler. I en andra punkt föreskrivs nämligen att för personer
som saknar svenskt eller österrikiskt medborgarskap eller för personer
med sådant medborgarskap men som aldrig har förvärvsarbetat skall de
pensionsbestämmelser som finns i förordningens artikel 45 och som
huvudsakligen rör sammanläggning av försäkrings- eller bosättnings-
perioder endast gälla sådan svensk folkpension som beräknas när den
pensionberättigade har rätt till tilläggspension (ATP). Detta skall också
gälla i de fall det kan bli fråga om att lägga antagandepoäng till grund
för beräkningen av en förtidspension. Enligt en anteckning som gäller
för Sverige i förordningens bilaga 6 skall för personer för vilka förord-
ningen direkt gäller, en sådan beräkning göras i de fall den pensions-
berättigade är aktuellt försäkrad i ett annat medlemsland när pensions-
fallet inträffar.
Avsikten med dessa bestämmelser är att en kortare tids bosättning i
Sverige utan samband med förvärvsarbete inte skall kunna ge rätt till
svenska folkpensionsförmåner.
I en tredje avdelning finns övriga bestämmelser. Från den tidigare
konventionen har övertagits bestämmelser som återfinns i artikel 9. Be-
stämmelserna föreskriver dels ett ömsesidigt erkännande av domar och
beslut som har meddelats av de fördragsslutande staternas domstolar,
försäkringsorgan eller myndigheter, dels att sådana beslut är verkställ-
bara i den andra fördragsslutande staten. För fordran på obetalda avgifter
skall vid tvångsverkställighet liksom vid konkurs- och förliknings-
förfarande i den andra fördragsslutande staten gälla samma förmånsrätt
som motsvarande fordringar har i den staten.
Bestämmelserna faller utanför tillämpningsområdet för förordning
(EEG) nr 1408/71. Det förhållandet att förordningen blivit gällande rätt
i Sverige påverkar därför inte deras giltighet. Bestämmelserna har förts
över till den nya konventionen i oförändrad lydelse eftersom de får anses
utgöra ett effektivt instrument när det gäller att driva in avgifter till de
sociala trygghetssystemen. För den svenska verkställigheten tillämpas
lagen (1990:314) om ömsesidig handräckning i skatteärenden.
I en femte avdelning återfinns övergångs- och slutbestämmelser.
Genom bestämmelserna i den nya konventionen kommer också med-
borgare i tredje land samt sådana svenska och österrikiska medborgare
som aldrig har förvärvsarbetat att omfattas av reglerna i förordning
(EEG) nr 1408/71. Ändringen innebär emellertid inte att det blir en
större personkrets än tidigare som kommer att omfattas av samordnings-
reglerna mellan Sverige och Österrike. De personer det gäller är för när-
varande omfattade av den nu gällande konventionen.
I såväl den tidigare konventionen som i förordningen finns regler för
sammanläggning, dvs. regler om rätt att i ett land tillgodoräknas vänte-
och kvalifikationstider som fullgjorts i det andra landet. Reglerna i den
tidigare konventionen har således i nu nämnda avseenden sin motsvarig- Prop. 1995/96:203
het i forordningens regelsystem. Det förhållandet att förordningens be-
stämmelser genom den nya konventionen även skall gälla för personer
som faller utanför förordningens direkta tillämpningsområde torde därför
inte medföra några ökade kostnader för den svenska socialförsäkringen.
Enligt den tidigare konventionen gäller att sjukvårdskostnader som
uppkommer i det ena landet och som skall betalas av det andra landet
regleras genom överenskommelser mellan ländernas behöriga myndig-
heter. I förordning (EEG) nr 1408/71 och i tillämpningsförordningen
finns detaljerade bestämmelser för hur sådana regleringar skall göras
mellan länderna. Bestämmelserna ger också utrymme för en reglering av
kostnaderna på annat sätt om länderna kommer överens om det. Ovan
har nämnts att Sverige och Österrike har träffat en särskild överens-
kommelse för regleringen av sjukvårdskostnader mellan länderna.
Överenskommelsen innebär i huvudsak att länderna i största möjliga
mån avstår från betalningar när dessa enligt förordningen skall göras
med schablonbelopp men att kostnader som huvudsakligen uppkommit
vid tillfälliga besök i det andra landet skall ersättas enligt gällande EG-
reglering med det faktiska beloppet. Överenskommelsen bedöms minska
Sveriges kostnader i förhållande till en strikt tillämpning av EG-regle-
ringen på området.
Regeringens förslag: Riksdagen godkänner konventionen den
21 mars 1996 mellan Sverige och Österrike om social trygghet.
Skälen för regeringens förslag: Genom EES- avtalet och det svenska
medlemskapet i EU har den tidigare konventionen mellan Sverige och
Österrike om social trygghet blivit föråldrad och fyller inte längre den
viktiga funktionen att vara ett effektivt instrument för samordningen av
ländernas sociala trygghetssystem. De samordningsregler som numera
skall tillämpas återfinns huvudsakligen i förordning (EEG) nr 1408/71
och förordning (EEG) nr 575/72. Förordningarnas regler gäller emellertid
endast för den som är eller har varit förvärvsarbetande och som dess-
utom är medborgare i EU eller ett annat land som omfattas av EES-
avtalet samt för familjemedlemmar och efterlevande till sådana personer.
Bestämmelserna i den tidigare konventionen har således fortsatt giltighet
för personer som är s.k. tredje-stats medborgare samt för personer som
härleder sin rätt från en sådan person. Det är naturligtvis angeläget att
det även för dessa personer finns regler som på ett tillfredsställande sätt
kan lösa frågor om samordningen av ländernas sociala trygghetssystem.
Genom den nya konventionen som undertecknades den 21 mars 1996
kommer i förhållandet mellan Sverige och Österrike samma regler att
gälla för alla som flyttar mellan länderna oavsett om personerna är eller Prop. 1995/96:203
har varit förvärvsarbetande eller om de är medborgare i någon av de
fördragsslutande staterna eller i tredje stat. Den nya konventionen in-
nebär att de bilaterala förhållandena mellan Sverige och Österrike inom
den sociala trygghetens område regleras på ett tillfredsställande sätt.
Därigenom underlättas också situationen för personer som flyttar mellan
länderna och för företag med verksamhet i såväl Sverige som Österrike.
10
KONVENTION MELLAN
KONUNGARIKET SVERIGE
OCH REPUBLIKEN
ÖSTERRIKE OM SOCIAL
TRYGGHET
Konungariket Sverige och
Republiken Österrike som med
beaktande av artikel 8 i förordning
(EEG) nr 1408/71 och i en önskan
att på den sociala trygghetens
område, utöver vad som följer av
bestämmelserna i förordningarna
(EEG) nr 1408/71 och (EEG) nr
574/72, skydda personer som är
eller har varit omfattade av lag-
stiftningen i den ena eller båda
staterna, har kommit överens om
att ingå följande konvention, som
skall ersätta konventionen mellan
de båda staterna om social
trygghet av den 11 november
1975, ändrad genom tilläggs-
överenskommelsen den 21 oktober
1982,
AVDELNING I
Artikel 1
1. I denna konvention avses med
uttrycken
1) förordningen förordning (EEG)
nr 1408/71 om tillämpningen av
systemen för social trygghet när
anställda, egenföretagare eller
deras familjemedlemmar flyttar
inom gemenskapen i den vid varje
tillfälle mellan de två för-
dragsslutande staterna gällande
lydelsen, och med
2) tillämpningsförordmngen för-
ordning (EEG) nr 574/72 om
tillämpning av förordning (EEG)
ABKOMMEN ZWISCHEN
DER REPUBLIK
ÖSTERREICH UND DEM
KÖNIGREICH SCHWEDEN
UBER SOZIALE SICHERHEIT
Die Republik Österreich und das
Königreich Schweden in dem
Wunsche, unter Bedachtnahme auf
Artikel 8 der Verordnung (EWG)
Nr. 1408/71 auf dem Gebiet der
Sozialen Sicherheit zwischen den
beiden Staaten tlber die Verord-
nungen (EWG) Nr. 1408/71 und
574/72 hinausgehend Personen zu
schiitzen, die nach den Rechts-
vorschriften eines oder beider
Staaten geschiitzt sind oder waren,
sind ubereingekommen, folgendes
Abkommen zu schlieBen, das an
die Stelle des Abkommens vom
11. November 1975 zwischen den
beiden Staaten tiber Soziale
Sicherheit in der Fassung des
Zusatzabkommens vom 21. Okto-
ber 1982 treten soll:
ABSCHNITT I
Artikel 1
(1) In diesem Abkommen bedeu-
ten die Ausdrucke
1. "Verordnung" die Verordnung
(EWG) Nr. 1408/71 des Rates tiber
die Anwendung der Systeme der
sozialen Sicherheit auf Arbeit-
nehmer und Selbständige sowie
deren Familienangehörige, die
innerhalb der Gemeinschaft zu-
und abwandem, in der zwischen
den beiden Vertragsstaaten jeweils
geltenden Fassung;
2. "Durchföhrungsverordnung" die
Verordnung (EWG) Nr.574/72 des
Rates tiber die Durchfuhrung der
Prop. 1995/96:203
Bilaga
nr 1408/71 om tillämpningen av
systemen för social trygghet när
anställda, egenföretagare eller
deras familjemedlemmar flyttar
inom gemenskapen i den vid varje
tillfälle mellan de två fördrags-
slutande staterna gällande lydel-
sen.
2. Andra uttryck, som förekommer
i denna konvention har den
innebörd som de har i för-
ordningen,tillämpningsförordn ing-
en eller i de fördragsslutande
staternas nationella lagstiftning.
Artikel 2
Denna konvention är tillämplig på
all lagstiftning som omfattas av
förordningens sakområden.
Artikel 3
1. Denna konvention gäller per-
soner som omfattas av förord-
ningens personkrets.
2. Denna konvention gäller vidare
följande personer, som inte om-
fattas av förordningens person-
krets:
a) personer som omfattas eller har
omfattats av lagstiftningen i en
eller i båda av de fördragsslutande
staterna, samt
b) familjemedlemmar eller efter-
levande till sådana personer som
avses under a.
Artikel 4
1. För personer som avses i artikel
3.2 gäller i förhållandet mellan de
båda fördragsslutande staterna för-
ordningen och tillämpningsforord-
ningen och alla för deras genom-
Verordnung (EWG) Nr. 1408/71
iiber die Anwendung der Systeme
der sozialen Sicherheit auf Arbeit-
nehmer und Selbständige sowie
deren Familienangehörige, die
innerhalb der Gemeinschaft zu-
und abwandem, in der zwischen
den beiden Vertragsstaaten jeweils
geltenden Fassung.
(2) In diesem Abkommen haben
andere Ausdrucke die Bedeutung,
die ihnen nach der Verordnung
und der Durchfuhrungsverordnung
oder den innerstaatlichen Rechts-
vorschriften zukommt.
Artikel 2
Dieses Abkommen gilt flir die
Rechtsvorschriften, die vom
sachlichen Geltungsbereich der
Verordnung erfaBt sind.
Artikel 3
(1) Dieses Abkommen gilt fur
Personen, die vom persönlichen
Geltungsbereich der Verordnung
erfaBt sind.
(2) Dieses Abkommen gilt femer
fur folgende Personen, die nicht
vom persönlichen Geltungsbereich
der Verordnung erfaBt sind:
a) Personen, fur die die Rechts-
vorschriften eines oder beider
Vertragsstaaten gelten oder galten;
b) Personen, die Familienange-
hörige oder Hinterbliebene der in
Buchstabe a genannten Personen
sind.
Artikel 4
(1) Fur die im Artikel 3 Absatz 2
genannten Personen finden im
Verhältnis zwischen den beiden
Vertragsstaaten die Verordnung,
die Durchfuhrungsverordnung und
Prop. 1995/96:203
Bilaga
12
forande ingångna överenskom-
melser om något annat inte sägs i
denna konvention.
2. Artikel 3 i förordningen gäller i
fråga om de personer som avses i
artikel 3.2 endast för medborgare i
de fördragsslutande staterna och
familjemedlemmar och efterlevan-
de till sådana personer.
3. Förordningens avdelning III ka-
pitel 6, med undantag för artikel
67, samt kapitel 7 och 8 gäller
inte för personer som avses i arti-
kel 3.2.
Artikel 5
1. De medborgare i en fördrags-
slutande stat som är bosatta utan-
för en stats territorium för vilken
förordningen gäller likställs med
medborgare i den andra fördrags-
slutande staten vid tillämpning av
dess lagstiftning.
2. Punkt 1 berör inte den
österrikiska lagstiftningen om för-
säkring av personer som är
anställda vid en österrikisk am-
bassad eller ett konsulat i en
annan stat än en stat för vilken
förordningen gäller, eller är
anställda av en medlem av en
sådan ambassad eller ett sådant
konsulat.
3. Punkt 1 berör inte den svenska
lagstiftningen om försäkringen för
tilläggspension för personer an-
ställda av en svensk arbetsgivare i
en annan stat än en stat för vilken
förordningen gäller.
die zu ihrer Durchftihrung getrof-
fenen Vereinbarungen ent-
sprechend Anwendung, soweit in
diesem Abkommen nichts anderes
bestimmt ist.
(2) Artikel 3 der Verordnung gilt
in bezug auf die im Artikel 3
Absatz 2 genannten Personen nur
för die Staatsangehörigen der
Vertragsstaaten sowie för die
Familienangehörigen und Hinter-
bliebenen dieser Personen.
(3) Titel III Kapitel 6, mit Aus-
nahme des Artikels 67, Kapitel 7
und 8 der Verordnung gelten nicht
in bezug auf die im Artikel 3 Ab-
satz 2 genannten Personen.
Artikel 5
(1) Die Staatsangehörigen eines
Vertragsstaates, die auBerhalb des
Gebietes eines Staates wohnen, för
den die Verordnung gilt, stehen
bei Anwendung der Rechts-
vorschriften des anderen Vertrags-
staates den Staatsangehörigen die-
ses Vertragsstaates gleich.
(2) Absatz 1 beriihrt nicht die
österreichischen Rechtsvorschrif-
ten betreffend die Versicherung
von Personen, die bei einer
österreichischen amtlichen Vertre-
tung in einem anderen Staat als
einem Staat, för den die
Verordnung gilt, oder bei Mitglie-
dem einer solchen Vertretung be-
schäftigt sind.
(3) Absatz 1 beriihrt nicht die
schwedischen Rechtsvorschriften
betreffend die Zusatzrenten-
versicherung för Personen, die von
einem schwedischen Arbeitgeber
in einem anderen Staat als einem
Staat, för den die Verordnung gilt,
beschäftigt werden.
Prop. 1995/96:203
Bilaga
13
AVDELNING II
Artikel 6
I de fall de fördragsslutande sta-
terna i stället för att tillämpa åter-
betalning i den form som före-
skrivs i artiklarna 93-96 i tillämp-
ningsförordningen har kommit
överens om återbetalning i form
av schablonbelopp eller om att av-
stå från återbetalning kan de behö-
riga myndigheterna komma öve-
rens
a) dels om att institutionen på
bosättningsorten skall anses som
den behöriga institutionen,
b) dels om åtgärder för att
förhindra sådana extraordinära fi-
nansiella förpliktelser för en insti-
tution eller ett förbindelseorgan
som annars skulle bli följden av
att återbetalning sker i form av ett
schablonbelopp eller ett avstående
från återbetalning.
Artikel 7
För personer, som avses i artikel
3.1 och 3.2, bosatta utanför en
stats territorium för vilken förord-
ningen gäller, och för personer,
som avses i artikel 3.2 bosatta
inom en stats territorium för vilket
förordningen gäller, skall beträf-
fande
a) bamtillägg till ålders- och in-
validpension, och
b) barnpension, med undantag för
barnpension från försäkring för
olycksfall i arbetet och arbets-
sjukdomar
bestämmelserna i avdelning III
kapitel 3 i förordningen tillämpas.
ABSCHNITT II
Artikel 6
In jenen Fällen, in denen die Ver-
tragsstaaten anstelle der nach den
Artikeln 93 bis 96 der Durch-
fuhrungsverordnung vorgesehenen
Kostenerstattung eine Erstattung
auf der Grundlage eines Pausch-
betrages oder einen Verzicht auf
eine Erstattung vereinbaren, kön-
nen die zuständigen Behörden
beider Vertragsstaaten folgendes
vereinbaren:
a) die Bezeichnung des Trägers
des Wohnortes als zuständiger
Träger;
b) Maflnahmen zur Vermeidung
einer auBergewöhnlichen Belas-
tung, die sich fur einen Träger
oder för eine Verbindungsstelle
aus der Erstattung auf der
Grundlage eines Pauschbetrages
oder aus dem Verzicht auf eine
Erstattung ergeben wiirde.
Artikel 7
Fur die im Artikel 3 Absätze 1
und 2 genannten Personen, die
auBerhalb des Gebietes eines
Staates wohnen, för den die
Verordnung gilt, und för die im
Artikel 3 Absatz 2 genannten Per-
sonen, die im Gebiet eines Staates
wohnen, för den die Verordnung
gilt, findet in bezug auf
a) Kinderzuschiisse zu Alters- und
Invaliditätsrenten,
b) Waisenrenten mit Ausnahme
von Waisenrenten aus der Ver-
sicherung bei Arbeitsunfällen und
Berufskrankheiten
Titel III Kapitel 3 der Verordnung
entsprechend Anwendung.
Prop. 1995/96:203
Bilaga
14
Artikel 8
1. För personer som avses i artikel
3.2 som varken är svenska eller
österrikiska medborgare eller
härleder sina rättigheter från en
svensk eller österrikisk med-
borgare skall artikel 10 i förord-
ningen endast gälla sådan svensk
folkpension som beräknats på
grundval av försäkringsperioder
enligt försäkringen för allmän till-
läggspension eller därmed jäm-
ställda perioder.
2. För personer som avses i artikel
3.2 skall artikel 45 i förordningen
och bestämmelserna för Sverige i
bilaga 6 till förordningen rörande
framtida antagna försäkrings-
perioder endast gälla sådana
svenska folkpensioner som beräk-
nats på grundval av försäkrings-
perioder enligt försäkringen för
allmän tilläggspension eller där-
med jämställda perioder.
AVDELNING III
Artikel 9
1. Av en fördragsslutande stats
domstolar meddelade verkställbara
domar liksom även av en för-
dragsslutande stats försäkrings-
organ eller myndigheter medde-
lade verkställbara beslut och
restantiebesked (bevis) rörande
avgifter och andra socialförsäk-
ringsfordringar erkänns i den
andra fördragsslutande staten.
2. Erkännande får vägras endast
om det strider mot den allmänna
ordningen i den fördragsslutande
Artikel 8
(1) Fiir die im Artikel 3 Absatz 2
genannten Personen, die nicht
schwedische oder österreichische
Staatsangehörige oder Personen
sind, die ihre Rechte von
schwedischen oder österreichisch-
en Staatsangehörigen ableiten, gilt
Artikel 10 der Verordnung nur in
bezug auf eine schwedische
Grundrente, die auf Grund von
Zeiten einer Zusatzrenten-
versicherung oder von gleich-
gestellten Zeiten berechnet wird.
(2) Fiir die im Artikel 3 Absatz 2
genannten Personen gelten Artikel
45 der Verordnung und die fur
Schweden im Anhang VI der
Verordnung vorgesehenen Bestim-
mungen betreffend die voraus-
geschätzten kiinftigen Versiche-
rungszeiten nur in bezug auf eine
schwedische Grundrente, die auf
Grund von Zeiten einer Zusatz-
rentenversicherung oder von
gleichgestellten Zeiten berechnet
wird.
ABSCHNITT III
Artikel 9
(1) Die vollstreckbaren Ent-
scheidungen der Gerichte sowie
die vollstreckbaren Bescheide und
Riickstandsausweise (Urkunden)
der Träger oder der Behörden
eines Vertragsstaates iiber Beiträge
und sonstige Forderungen aus der
Sozialen Sicherheit werden im
anderen Vertragsstaat anerkannt.
(2) Die Anerkennung darf nur ver-
sagt werden, wenn sie der öffent-
lichen Ordnung des Vertrags-
staates widerspricht, in dem die
Prop. 1995/96:203
Bilaga
15
stat, i vilken domen eller beviset
skall erkännas.
3. Enligt punkt 1 erkända
verkställbara domar och bevis
verkställs i den andra fördrags-
slutande staten. Härvid förfares i
enlighet med vad som enligt lag-
stiftningen i den stat, på vars terri-
torium verkställandet skall ske,
gäller för verkställande av i denna
fördragsslutande stat meddelade
motsvarande domar och bevis.
Domen eller beviset måste förses
med intyg om dess verkställbarhet
(exigibilitetsklausul).
4. Har försäkringsorgan i en för-
dragsslutande stat fordran på
obetalda avgifter skall vid tvångs-
verkställighet liksom även vid
konkurs- och förlikningsförfarande
i den andra fördragsslutande staten
sådan fordran ha samma förmåns-
rätt som motsvarande fordringar i
denna stat.
Artikel 10
1. Tvister mellan de för-
dragsslutande staterna om tolk-
ningen eller tillämpningen av den-
na konvention skall, om möjligt,
lösas genom de fördragsslutande
staternas behöriga myndigheter.
2. Om tvisten inte inom tre måna-
der kan lösas på detta sätt, skall
den på begäran av endera parten
underställas en skiljedomstol som
skall vara sammansatt på följande
sätt.
a) vardera staten skall utse en
skiljeman inom en månad efter det
begäran om skiljedom mottagits.
De två skiljemännen skall bland
Entscheidung oder die Urkunde
anerkannt werden soll.
(3) Die nach Absatz 1 anerkannten
vollstreckbaren Entscheidungen
und Urkunden werden im anderen
Vertragsstaat vollstreckt. Das
Vollstreckungsverfahren richtet
sich nach den Rechtsvorschriften,
die in dem Vertragsstaat, in
dessen Gebiet vollstreckt werden
soll, för die Vollstreckung der in
diesem Vertragsstaat erlassenen
entsprechenden Entscheidungen
und Urkunden gelten. Die
Ausfertigung der Entscheidung
oder der Urkunde muB mit der
Bestätigung ihrer Vollstreckbarkeit
(Vollstreckungsklausel) versehen
sein.
(4) Forderungen von Trägem im
Gebiet eines Vertragsstaates aus
Beitragsriickständen haben bei der
Zwangsvollstreckung sowie im
Konkurs- und Ausgleichsverfahren
im Gebiet des anderen Vertrags-
staates die gleichen Vorrechte wie
entsprechende Forderungen im
Gebiet dieses Vertragsstaates.
Artikel 10
(1) Streitigkeiten zwischen den
Vertragsstaaten iiber die Aus-
legung oder Anwendung dieses
Abkommens werden, soweit
möglich, durch die zuständigen
Behörden der Vertragsstaaten bei-
gelegt.
(2) Kann eine Streitigkeit auf
diese Weise nicht innerhalb von
drei Monaten beigelegt werden, so
ist sie auf Verlangen eines
Vertragsstaates einem Schieds-
gericht zu unterbreiten, das wie
folgt zu bilden ist:
a) Jeder Vertragsstaat bestelit bin-
nen einem Monat ab dem
Empfang des Verlangens einer
schiedsgerichtlichen Entscheidung
Prop. 1995/96:203
Bilaga
16
medborgarna i en tredje stat utse
en tredje skiljeman inom två må-
nader från den dag då den stat
som sist utsåg sin skiljeman
underättade den andra staten här-
om;
b) om endera staten inte skulle ut-
se en skiljeman inom den före-
skrivna tiden, kan den andra staten
begära att presidenten i Interna-
tionella Domstolen, eller, om den-
ne är medborgare i den ena av
staterna, vicepresidenten eller den
därnäst äldste domaren i denna
domstol som inte är medborgare i
endera staten, utser skiljemannen.
Liknande förfarande skall tilläm-
pas på begäran av endera staten
om de båda skiljemännen inte kan
enas dm utseendet av den tredje
skiljemannen.
3. Skiljedomstolens utslag skall
grundas på majoritetsbeslut. Ut-
slaget skall vara bindande för båda
staterna. Varje stat skall bära kost-
naderna för den skiljeman som
denna stat utsett. Återstående kost-
nader skall fördelas lika på de
båda staterna. Skiljedomstolen
skall fastställa sin procedur-
ordning.
AVDELNING IV
ÖVERGÅNGS- OCH
Artikel 11
För beviljande av förmåner eller
omprövning av förmåner enligt
einen Schiedsrichter. Die beiden
so nominierten Schiedsrichter
wählen innerhalb von zwei Mona-
ten, nachdem der Vertragsstaat,
der seinen Schiedsrichter zuletzt
bestelit hat, dies notifiziert hat,
einen Staatsangehörigen eines
Drittstaates als dritten Schieds-
richter.
b) Wenn ein Vertragsstaat inner-
halb der festgesetzten Frist keinen
Schiedsrichter bestellt hat, kann
der andere Vertragsstaat den Präsi-
denten des Intemationalen Ge-
richtshofes oder för den Fall, dafi
dieser Staatsangehöriger eines der
beiden Vertragsstaaten ist, den
Vizepräsidenten oder nächsten
dienstältesten Richter, der nicht
die Staatsangehörigkeit eines der
beiden Vertragsstaaten hat, er-
suchen, einen solchen zu be-
stellen. Entsprechend ist tiber
Aufforderung eines Vertragsstaates
vorzugehen, wenn sich die beiden
Schiedsrichter iiber die Wahl des
dritten Schiedsrichters nicht eini-
gen können.
(3) Das Schiedsgericht entscheidet
mit Stimmenmehrheit. Seine Ent-
scheidungen sind för die beiden
Vertragsstaaten bindend. Jeder
Vertragsstaat trägt die Kosten des
Schiedsrichters, den er bestellt.
Die ubrigen Kosten des Schieds-
verfahrens werden von den
Vertragsstaaten zu gleichen Teilen
getragen. Das Schiedsgericht re-
gelt sein Verfahren selbst.
ABSCHNITT IV
Artikel 11
Fiir die Feststellung und Neufest-
stellung von Leistungen nach
Prop. 1995/96:203
Bilaga
17
denna konvention gäller artiklarna
94 och 95 i förordningen och
artiklarna 118 och 119 i tilllämp-
ningsförordningen från och med
tidpunkten för denna konventions
ikraftträdande.
Artikel 12
1. Denna konvention träder i kraft
första dagen i tredje månaden efter
den månad, då de båda
regeringarna skriftligen har
underrättat varandra om att de
inomstatliga villkoren för konven-
tionens ikraftträdande fullgjorts.
2. Denna konvention slutes på
obestämd tid. Den kan skriftligen
sägas upp av endera av de
fördragsslutande staterna med
iakttagande av 3 månaders upp-
sägningstid.
3. Om konventionen sägs upp
skall dess bestämmelser fortsätta
att tillämpas med avseende på
förvärvade rättigheter.
Artikel 13
Vid ikraftträdandet av denna
konvention upphör att gälla:
a) konventionen den 11 november
1975 mellan Konungariket Sverige
och Republiken Österrike om
social trygghet och slutprotokollet
till denna konvention ändrad
genom tilläggsöverenskommelsen
av den 21 oktober 1982,
b) tillämpningsöverenskommelsen
den 1 juni 1976 till konventionen
mellan Konungariket Sverige och
Republiken Österrike om social
trygghet.
diesem Abkommen gelten die
Artikel 94 und 95 der Verordnung
sowie die Artikel 118 und 119 der
Durchfuhrungsverordnung mit In-
krafftreten dieses Abkommens ent-
sprechend.
Artikel 12
(1) Dieses Abkommen tritt am
ersten Tag des dritten Monats
nach Ablauf des Monats in Kraft,
in dem die beiden Regierungen
einander schriftlich mitgeteilt
haben, daB die fiir das Inkraftreten
des Abkommens erforderlichen je-
weiligen innerstaatlichen Voraus-
setzungen vorliegen.
(2) Dieses Abkommen wird auf
unbestimmte Zeit geschlossen.
Jeder Vertragsstaat kann es unter
Einhaltung einer Frist von drei
Monaten schriftlich kiindigen.
(3) Im Falle der Kiindigung gelten
die Bestimmungen dieses Ab-
kommens för erworbene An-
spruche weiter.
Artikel 13
Mit Inkrafttreten dieses Ab-
kommens treten auBer Kraft:
a) das Abkommen vom 11. No-
vember 1975 zwischen der
Republik Österreich und dem
Königreich Schweden iiber Soziale
Sicherheit samt SchluBprotokoll in
der Fassung des Zusatzab-
kommens vom 21. Oktober 1982;
b) die Vereinbarung vom 1. Juni
1976 zur Durchföhrung des
Abkommens zwischen der
Republik Österreich und dem
Königreich Schweden iiber Soziale
Sicherheit.
Prop. 1995/96:203
Bilaga
18
Till bekräftelse härav har de båda
fördragsslutande staternas befull-
mäktigade ombud undertecknat
denna konvention.
Zu Urkund dessen haben die
Bevollmächtigten beider Vertrags-
staaten dieses Abkommen unter-
zeichnet.
Prop. 1995/96:203
Bilaga
Utfärdad i Wien den 21 mars
1996, i två exemplar, på vardera
svenska och tyska, vilka båda
texter äger lika vitsord.
Geschehen zu Wien, am 21. März
1996 in zwei Urschriften, in
deutscher und schwedischer
Sprache, wobei beide Texte in
gleicher Weise authentisch sind.
För Konungariket Sverige:
Björn Skala
Fiir die Republik Österreich:
Michael Fitz
För Republiken Österrike:
Fur das Königreich Schweden:
Michael Fitz
Björn Skala
19
Prop. 1995/96:203
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 2 maj 1996
Närvarande: statsministern Persson, ordförande, och statsråden
Hjelm-Wallén, Peterson, Freivalds, Wallström, Tham, Äsbrink, Schori,
Blomberg, Winberg, Uusmann, Ulvskog, Sundström, Johansson, Klingvall,
Åhnberg, Pagrotsky, Östros, Messing
Föredragande: statsrådet Maj-Inger Klingvall
Regeringen beslutar proposition 1995/96:203 Konvention om social
trygghet mellan Sverige och Österrike.
gotab 49856, Stockholm 1996
20