Prop.
1995/96:179
Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.
Stockholm den 7 mars 1996.
Lena Hjelm-Wallén
Laila Freivalds
(Justitiedepartementet)
I propositionen föreslås vissa ändringar i patentlagen (1967:837) som
föranleds av Europaparlamentets och rådets förordning om införande av
tilläggsskydd för växtskyddsmedel. Det föreslås att förordningen komp-
letteras med nationella regler om ansökningsavgift och årsavgift för
tilläggsskyddet och om straffansvar för intrång i den rätt skyddet ger.
Det föreslås att de nya reglerna skall träda i kraft den dag regeringen
bestämmer.
1 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 179
Prop. 1995/96:179
1 Förslag till riksdagsbeslut...................... 3
2 Lagtext ................................. 4
3 Ärendet och dess beredning .................... 6
4 Behovet av ett tilläggsskydd för växtskyddsmedel ....... 7
5 Förordningen om tilläggsskydd för växtskyddsmedel ..... 9
6 Patentlagens nuvarande bestämmelser om tilläggsskydd .... 12
7 EG-förordningens inverkan på svensk lagstiftning ....... 13
8 Kostnader................................ 14
9 Ikraftträdande ............................. 14
10 Författningskommentar........................ 15
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 7 mars
1996................................... 17
Regeringen föreslår att riksdagen
antar regeringens förslag till lag om ändring i patentlagen (1967:837).
1 * Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 179
Förslag till lag om ändring i patentlagen (1967:837)
Prop. 1995/96:179
Härigenom föreskrivs att 40 och 105 §§ samt rubriken till 13 kap. pa-
tentlagen (1967:837)' skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
40 §2
Ett meddelat patent kan upprätthållas intill dess tjugo år har förflutit
från den dag då patentansökningen gjordes.
För ett patent skall betalas fastställd årsavgift för vaije avgiftsår som
böijar efter meddelandet. Om patentet har meddelats innan årsavgifter
för patentansökningen har börjat förfalla enligt 41 §, skall dock patent-
havaren, när årsavgift för patentet for första gången förfaller till betal-
ning, betala årsavgift också för avgiftsår som har börjat före patentmed-
delandet.
Bestämmelser om tilläggs-
skydd för läkemedel finns i 13
kap.
Bestämmelser om tilläggs-
skydd finns i 13 kap.
13 Kap. Tilläggsskydd för läke-
medeP
13 Kap. Tilläggsskydd
Den som ansöker om tilläggs-
skydd för läkemedel enligt Eu-
ropeiska gemenskapernas råds
förordning (EEG) nr 1768/92 av
den 18 juni 1992 om tilläggs-
skydd för läkemedel skall betala
fastställd ansökningsavgift.
Den som ansöker om tilläggs-
skydd enligt rådets förordning
(EEG) nr 1768/92 av den 18
juni 1992 om tilläggsskydd för
läkemedel eller Europaparla-
mentets och rådets förordning
(EG) nr 000/96 av den OO må-
n a d 19 9 6 om
tilläggsskydd för växtskvddsme-
1 Lagen omtryckt 1983:433.
3 Senaste lydelse 1993:1406.
3 Senaste lydelse 1993:1406.
4 Senaste lydelse 1994:1511.
de? skall betala fastställd ansök- Prop. 1995/96:179
ningsavgift
För tilläggsskyddet skall också betalas årsavgift. Avgiftsåret räknas
från den dag då skyddet började gälla och därefter från motsvarande
dag.
Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.
5 EGT nr L 00,00.00. 1996, s. 00 (Celex 000)
Kommissionen lade i december 1994 fram ett förslag för Europaparla-
mentet och rådet om en förordning om skapande av ett tilläggsskydd
för växtskyddsmedel (COM (94) 579 final COD 94/0285).
Kommissionens förslag har behandlats i en rådsarbetsgrupp. Under
detta arbete har Stockholms universitet, Statens jordbruksverk, Sveri-
ges lantbruksuniversitet, Konkurrensverket, Patent- och registrerings-
verket, Kemikalieinspektionen, Sveriges Industriförbund, Lantbrukar-
nas Riksförbund, Svenska Uppfinnareföreningen, Svenska föreningen
för industriellt rättsskydd, Svenska Industriens Patentingenjörers Före-
ning, Svenska Patentombudsföreningen, Industrin för Växt- och Trä-
skyddsmedel och Svenska Lantmännen fått tillfälle att lämna synpunk-
ter.
Efter att ha inhämtat Europaparlamentets yttrande antog rådet den 27
november 1995 en gemensam ståndpunkt.
I Justitiedepartementet utarbetades därefter en promemoria med utkast
till proposition om tilläggsskydd för växtskyddsmedel. 1 promemorian
föreslogs de lagändringar som bedömdes som nödvändiga för att komp-
lettera den föreslagna EG-förordningen sådan den utformats enligt den
gemensamma ståndpunkten. Det handlade om att införa regler om av-
gifter och om straffansvar för intrång i den rätt tilläggsskyddet ger. Pro-
memorian sändes ut på remiss till Svea hovrätt, Stockholms tingsrätt,
Stockholms universitet, Patent- och registreringsverket, Patentbesvärs-
rätten, Kemikalieinspektionen, Sveriges Industriförbund, Svenska Upp-
finnareföreningen, Svenska föreningen för industriellt rättsskydd, Svens-
ka Industriens Patentingenjörers Förening, Svenska Patentombudsföre-
ningen samt Industrin för Växt- och Träskyddsmedel. Samtliga remiss-
instanser som yttrade sig tillstyrkte de föreslagna lagändringarna eller
hade inga invändningar mot dem. Remissyttrandena finns tillgängliga i
Justitiedepartementet (dnr 95-981).
Europaparlamentet delgavs den gemensamma ståndpunkten i decem-
ber 1995. Europaparlamentet avser att behandla den gemensamma
ståndpunkten den 12 mars 1996. Om Europaparlamentet då godkänner
den gemensamma ståndpunkten skall rådet slutligt anta förordningen i
enlighet med den gemensamma ståndpunkten (se artikel 189b.2 tredje
stycket i Romfördraget). Det har inte framkommit något som tyder på
att Europaparlamentet kommer att besluta om att avvisa förordningsför-
slaget eller föreslå några sådana ändringar som inte kan godkännas av
rådet. Man kan därför utgå från att förordningen kommer att antas
slutligt av rådet under våren 1996 och att eventuella ändringar i för-
hållande till den gemensamma ståndpunkten inte kommer att påverka
innehållet i de lagändringar i den svenska patentlagen som bedömts
nödvändiga för att komplettera förordningen.
Den föreslagna förordningen skall träda i kraft sex månader efter att
den har offentliggjorts i Europeiska gemenskapens officiella tidning. I
kommissionens ursprungliga förslag var denna tid satt till tre månader.
Under rådsgruppsarbetet lyckades Sverige få tiden förlängd till sex må-
Prop. 1995/96:179
nader men längre tid var det inte möjligt att få gehör för. Det innebär Prop. 1995/96:179
att om förordningen kommer att antas under våren 1996 - vilket är
sannolikt - träder den i kraft under hösten samma år. Det är rimligt att
de kompletterande lagändringar som föreslås i denna proposition träder
i kraft vid samma tidpunkt som förordningen. För att detta skall vara
möjligt krävs att riksdagen ges möjlighet att besluta om lagändringarna
under våren 1996. Detta förutsätter i sin tur att regeringen redan nu
lägger fram sitt förslag till ändring i patentlagen.
I denna proposition behandlas således frågan vilka ändringar i patent-
lagen som bedömts nödvändiga för att komplettera förordningens regler.
Lagrådet
Lagförslaget innehåller enbart en ändring av en rubrik i patentlagen och
ändring av två paragrafer. De föreslagna ändringarna är synnerligen
enkla och syftar till att de regler om ansvar och avgifter som nu gäller
för tilläggsskydd för läkemedel också skall gälla för tilläggsskydd för
växtskyddsmedel. Mot denna bakgrund får förslaget anses vara av sådan
beskaffenhet att Lagrådets hörande skulle sakna betydelse. Lagförslaget
har därför inte granskats av Lagrådet.
Ett patent ger skydd för en uppfinning. Patentet kan definieras som en
rättighet som i princip ger innehavaren ensamrätt att utnyttja uppfin-
ningen. Ensamrätten är begränsad i tiden.
Ett skäl för att ge uppfinnare en sådan exklusiv rätt är att de genom
sin uppfinning har gjort en värdefull insats och bör belönas för denna
genom att få rätt att utan konkurrens från andra njuta frukterna av sin
uppfinning. Det ligger naturligtvis också ett samhällsintresse i att upp-
finningar görs, eftersom uppfinningar är en förutsättning för den tekni-
ska utvecklingen. Möjligheten att få ett patent stimulerar till uppfinning-
ar. Genom ensamrätten kan uppfinnare nämligen räkna med att få en
ekonomisk utdelning av sin insats.
Mot uppfinnarens intresse av att få ensamrätt att utnyttja uppfinningen
står samhällets intresse av att det inte skapas alltför långt gående mono-
pol i fråga om rätten att utnyttja uppfinningar. Det är därför som en-
samrätten är begränsad i tiden, i de flesta länder till 20 år.
Normalt kan en produkt föras ut på marknaden omedelbart efter det
att en ansökan om patent har gjorts. Patenthavaren kan då med en gång
dra nytta av sin ensamrätt. Det finns emellertid produkter som inte får
säljas förrän det finns ett offentligt godkännande till det. Om det tar
lång tid innan ett sådant godkännande till försäljning ges, finns det risk
för att den effektiva patenttiden blir så kort att patenthavaren inte kan få
en skälig täckning för sina kostnader. Detta kan i sin tur leda till att Prop. 1995/96:179
samhällsnyttiga investeringar inte görs eller att produktionen flyttas till
länder som ger ett bättre skydd.
Läkemedel är sådana produkter som kräver godkännande för att få
säljas och som därför förlorar en del av den effektiva patenttiden. För
att råda bot på detta problem och för att inom den europeiska gemen-
skapen åstadkomma en enhetlig reglering på området antog rådet den
18 juni 1992 förordningen (EEG) nr 1768/92 om införande av tilläggs-
skydd för läkemedel. Förordningen trädde i kraft inom gemenskapen
den 2 januari 1993 och gäller här i landet från den 1 januari 1995 (jfr
SFS 1994:1511 och prop. 1994/95:86). Enligt förordningen kan ett
läkemedel, som måste gå igenom ett administrativt godkännandeför-
farande innan det får säljas och därför förlorar en del av den effektiva
patenttiden, under vissa förutsättningar beviljas ett förlängt skydd under
högst fem år efter det att patenttiden har löpt ut. Skyddet ger i stort sett
samma rättigheter som patentet gav.
Ett annat slags produkter som kräver godkännande för att få säljas och
som också drabbas av problemet med en kort effektiv patenttid är växt-
skyddsmedel.
Växtskyddsmedel är produkter som är avsedda att skydda växter eller
växtprodukter mot skadliga organismer eller förhindra inverkan av
sådana organismer. I Sverige gäller som huvudregel att ett växtskydds-
medel inte får släppas ut på marknaden utan att vara godkänt av Kemi-
kalieinspektionen. Reglerna om krav på godkännande finns i förord-
ningen (1985:836) om bekämpningsmedel.
Godkännande får bara meddelas om medlet är godtagbart från hälso-
och miljöskyddssynpunkt och behövs som skydd mot att egendomsska-
da, sanitär olägenhet eller annan liknande olägenhet förorsakas av väx-
ter, djur eller mikroorganismer. Ett beslut om godkännande meddelas
för högst fem år och får förenas med villkor. Reglerna är väl förenliga
med rådets direktiv 91/414/EEG av den 15 juli 1991 om utsläppande av
växtskyddsmedel på marknaden (EGT nr L 230, 19.8.1991, s. 1, Celex
391L0414), ändrat senast genom rådets direktiv 95/36/EG (EGT nr L
172, 22.7.1995, s. 8).
Framtagandet av ett nytt växtskyddsmedel är en utdragen, mycket
osäker och mycket dyrbar process. Kostnaderna för forskning och ut-
veckling av nya produkter är mycket höga och det innebär ett stort mått
av risktagande att investera i forskningen på detta område. År 1992
beräknades kostnaderna för att ta fram ett nytt växtskyddsmedel uppgå
till mer än en miljard kronor. Uppskattningsvis måste 15 000 substanser
syntetiseras och analyseras för att en produkt som kan marknadsföras
skall kunna tas fram.
Den tid det tar från det att ett nytt växtskyddsmedel blir uppfunnet
och en patentansökan görs till dess att växtskyddsmedlet blir godkänt
för försäljning har stadigt ökat i länderna inom Europeiska unionen.
Tiden för att behandla en ansökan om godkännande för försäljning
varierar i länderna från ett till fyra år. I Sverige kan handläggnings-
tiden uppskattas till i genomsnitt två år. Det är emellertid inte i huvud- 8
sak denna tid som gör att det dröjer innan medlet kan marknadsföras
utan det beror i första hand på att medlets egenskaper måste vara nog- Prop. 1995/96:179
grant utprövade innan en ansökan om godkännande kan lämnas in.
Denna prövning tar ofta flera år att göra. Det lär vara så att det kan
förflyta upp till tio-elva år från det att en patentansökan sker till dess
medlet kan böija säljas. Den effektiva patenttiden blir då bara nio-tio
år.
I samband med att rådet antog en gemensam ståndpunkt om förord-
ningen om tilläggsskydd för läkemedel anhöll rådet om att kommissio-
nen, så snart som möjligt efter det att förordningen hade trätt i kraft,
inför rådet skulle lägga fram ett förslag om skapande av ett tilläggs-
skydd för växtskyddsmedel. Under diskussionerna kring skapandet av
tilläggsskyddet för läkemedel hade också kommissionen den uppfatt-
ningen att det var möjligt att införa ett sådant skydd även för andra
produkter under förutsättning att den berörda industrin visade att det
fanns ett behov av en sådan åtgärd.
Genom Europaparlamentets och rådets förordning om tilläggsskydd för
växtskyddsmedel kommer det att inom gemenskapen skapas ett system
med en förlängd ensamrätt till den som har uppfunnit ett växtskyddsme-
del, ett tilläggsskydd. Den följande redogörelsen för huvuddragen i
förordningen bygger på den utformning som förordningen fått i den av
rådet antagna gemensamma ståndpunkten.
Förordningen innebär att innehavaren av ett patent på ett växtskydds-
medel genom en ansökan om ett tilläggsskydd kan få skyddstiden för
patentet förlängd med högst fem år, beroende på hur lång tid det har
tagit att få växtskyddsmedlet godkänt för försäljning. Ansökan skall
göras hos den nationella patentmyndigheten.
Enligt artikel 2 skall förordningen tillämpas på varje produkt som
skyddas av ett patent i en medlemsstat och som inte får säljas som
växtskyddsmedel utan godkännande enligt direktiv 91/414/EEG om
utsläppande av växtskyddsmedel på marknaden eller enligt motsvarande
regler som funnits i en medlemsstats nationella rätt innan direktivets
reglering införlivats där. Genom hänvisningen till direktivet klarläggs
att förordningen inte omfattar t. ex. tillsatser i djurfoder.
Ett tilläggsskydd kan enligt förordningen meddelas för en produkt
som ingår i växtskyddsmedlet. Med produkt avses det verksamma äm-
net eller en sammansättning av verksamma ämnen i växtskyddsmedlet
(artikel 1.8).
Ett skyddsberättigande patent, grundpatentet, definieras i förord-
ningens artikel 1.9 som ett patent som skyddar antingen själva produk-
ten (produktpatent), ett preparat, dvs. en blandning eller lösning där
produkten ingår, metoden att framställa produkten (metodpatent), eller
en användning av produkten (användningspatent). Grundpatentet kan
vara ett nationellt patent eller ett europeiskt patent som gäller i den Prop. 1995/96:179
aktuella medlemsstaten. Tilläggsskyddet grundas på detta patent. Ett
metodpatent kan t.ex. vara meddelat för en särskild metod att framställa
en tidigare känd produkt, och ett användningspatent kan avse en ny
användning av en tidigare känd produkt. En produkt behöver alltså inte
vara skyddad av ett produktpatent för att det skall kunna meddelas ett
tilläggsskydd, och grundpatentet behöver inte vara det första patentet
för produkten. Har det meddelats ett tilläggsskydd for en produkt på
grund av ett metodpatent, kan det sedan enligt huvudregeln inte med-
delas ett tilläggsskydd för samma produkt på grund av ett produktpatent
eller ett användningspatent. Om en produkt skyddas av flera patent som
innehas av en patenthavare, måste alltså denne enligt huvudregeln välja
vilket patent som skall utgöra grundpatentet (artikel 3.1 c och 3.2). Om
de olika patenten som gäller för produkten i stället innehas av två eller
flera patenthavare är det däremot möjligt att meddela två eller flera
tilläggsskydd som omfattar samma produkt under förutsättning att de
skilda patenthavamas ansökningar om tilläggsskydd fortfarande är före-
mål för prövning (artikel 3.2).
En ansökan om ett tilläggsskydd görs hos medlemsstatens patentmyn-
dighet (artikel 9.1). Om ett växtskyddsmedel är skyddat av patent och
godkänt för försäljning i flera medlemsstater, är det alltså nödvändigt
att ansöka om tilläggsskydd i varje stat där man önskar förlänga ensam-
rätten. En förutsättning för att tilläggsskydd skall kunna meddelas är att
produkten i den stat där tilläggsskyddet söks skyddas av ett gällande
patent (artikel 3.1 a). Det krävs också att det i den staten finns ett
godkännande att sälja produkten som växtskyddsmedel (artikel 3.1 b).
Ett tilläggsskydd kan bara meddelas innehavaren av grundpatentet eller
den som övertagit dennes rättigheter (artikel 6). Det finns i förord-
ningen inget krav på att godkännandet för försäljning har lämnats till
den som söker ett skydd.
Godkännandet för försäljning, som sökanden lägger till grund för sin
ansökan, skall enligt artikel 3.1 d vara det första godkännandet för
produkten i ansökningslandet. När det gäller att beräkna giltighetstiden
för tilläggsskyddet tar man emellertid, som framgår nedan, hänsyn till
första godkännande i gemenskapen.
Ett tilläggsskydd kan enligt huvudregeln inte meddelas, om det tidiga-
re i berörd stat har meddelats ett sådant skydd för produkten (artikel 3.1
c). Som nämnts ovan kan dock två eller flera tilläggsskydd under vissa
förutsättningar komma att meddelas för en och samma produkt om
produkten skyddas av flera olika patent som innehas av olika patentha-
vare (artikel 3.2).
Om inget annat följer av förordningen, skall en ansökan om tilläggs-
skydd följa handläggningsreglerna för patent eller de särskilda tillämp-
ningsföreskrifter som redan kan finnas för tilläggsskydd för läkemedel,
såvida det inte finns särskilda nationella föreskrifter om förfärande för
tilläggsskydd för växtskyddsmedel (artikel 18.1). Förordningen innehåll-
er en del sådana bestämmelser om handläggningen. Det rör sig bl.a. om
frister för ansökan om skydd (artikel 7), vissa formkrav på ansökningen
10
(artikel 8) och regler om kungörande av ansökan och beslut (artikel 9. 2 Prop. 1995/96:179
och artikel 11).
Vid behandlingen av en ansökan om tilläggsskydd skall patentmyndig-
heten pröva bl.a. om produkten, för vilken ett skydd begärs, är skyddad
av ett gällande grundpatent (artikel 3.1 a) och om det åberopade god-
kännandet for försäljning av produkten inte har beviljats tidigare än sex
månader före ansökningen (artikel 7.1). Myndigheten skall vidare pröva
om det tidigare har meddelats ett tilläggsskydd för produkten (artikel
3.1 c).
Avslag på ansökan om tilläggsskydd kan enligt artikel 17.1 överklagas
i enlighet med vad som enligt nationell lag gäller för motsvarande
beslut om nationella patent. Enligt artikel 17.2 får ett beslut om med-
delande av tilläggsskydd även överklagas i syfte att rätta tilläggsskyd-
dets giltighetstid, om tidpunkten för det första försäljningsgodkännandet
blivit oriktigt angiven i ansökan.
I artiklarna 9 och 11 anges vad som skall kungöras vid ansökan om
tilläggsskydd och vid bifåll till eller avslag på ansökningen. Tilläggs-
skyddet börjar gälla den dag som grundpatentets skyddstid löper ut,
dvs. 20 år efter ansökan om grundpatent. Skyddets giltighetstid svarar
mot en tid som är lika lång som den tid som förflöt från den dag som
ansökan om grundpatent gavs in till den dag som godkännande för
försäljning för första gången lämnades i gemenskapen, minskad med
fem år (artikel 13.1). Giltighetstiden kan dock aldrig överstiga fem år
(artikel 13.2). Vid beräkningen av skyddstiden kan även ett provisoriskt
försäljningsgodkännande bilda utgångspunkten om detta följs av ett
slutgiltigt godkännande (artikel 13.3). Utgångspunkten för beräkningen
av skyddets giltighetstid är således alltid första godkännande inom
gemenskapen. Detta gäller oavsett tidpunkten för godkännande i de
olika ansökningsländema.
Omfattningen och rättsverkningarna av ett tilläggsskydd framgår av
artiklarna 4 och 5. Skyddet är inte mer omfattande än det skydd som
erhållits genom grundpatentet och skyddet omfattar endast den produkt
som täcks av godkännanden för försäljning som växtskyddsmedel och
den användning av produkten som har godkänts under tillläggsskyddets
giltighetstid. Med nämnda inskränkningar ger skyddet samma rättig-
heter, begränsningar och skyldigheter som grundpatentet gav. Om ett
patent har beviljats för flera produkter men endast någon av dessa
produkter har godkänts för försäljning som växtskyddsmedel, kommer
skyddet således bara att omfatta den produkt som har godkänts och inte
alla produkter som omfattas av patentet. Om, å andra sidan, patentet
endast täcker ett ämne men det växtskyddsmedel som har godkänts för
försäljning består av flera ämnen, kommer skyddet bara att omfatta det
ämne som omfattas av patentet och inte alla godkända ämnen. Av
ingressen framgår att för det fall det patent som skyddar ett verksamt
ämne också skall anses omfatta dess salter och estrar (derivat) så skall
tilläggsskyddet ha samma omfattning. Andra tilläggsskydd för produk-
tens salter och estrar kan dock komma att meddelas om dessa derivat
skyddas av patent som uttryckligen omfattar dem.
11
I artikel 14 finns bestämmelser om när ett tilläggsskydd upphör. Det Prop. 1995/96:179
kan ske bl.a. om fastställda årsavgifter inte har betalats i tid eller om
produkten inte längre får säljas som växtskyddsmedel. Patentmyndig-
heten beslutar om upphörande av skyddet, antingen på eget initiativ
eller efter anmodan av tredje man.
Tilläggsskyddet är ogiltigt bl.a. om det har meddelats i strid med
föreskrifterna i förordningen och om grundpatentet förklaras ogiltigt
(artikel 15.1). Det är domstol som efter talan om det kan förklara ett
tilläggsskydd ogiltigt (artikel 15.2).
Slutligen ges vissa övergångsbestämmelser i förordningen. I de med-
lemsstater vars nationella lagstiftning den 1 januari 1990 inte medgav att
patent meddelades för växtskyddsmedel (Grekland, Portugal och Spani-
en) tillämpas förordningen först från och med den 2 januari 1998 (arti-
kel 20). För övriga stater gäller att om en produkt vid ikraftträdandet
skyddas av ett patent och produktens första godkännande att saluföras
har lämnats efter den 1 januari 1985, så kan tilläggsskydd enligt för-
ordningen beviljas för den produkten (artikel 19.1). För att denna över-
gångsbestämmelse skall kunna åberopas måste ansökan om tilläggsskydd
ha gjorts inom sex månader från den dag då förordningen trädde i kraft
(artikel 19.2).
Som framgår av redogörelsen för förordningen överensstämmer den i
stort sett helt med rådets förordning om tilläggsskydd för läkemedel.
Utgångspunkten har också varit att de båda förordningarna så långt det
är möjligt skall överensstämma och ges en enhetlig tolkning. De tillägg
i ingressen som har gjorts i förordningen om tilläggsskydd för växt-
skyddsmedel med avseende på salter och estrar liksom tilläggen i artik-
larna 3.2 och 17.2 är således avsedda att ge uttryck för hur det är tänkt
att också förordningen om tilläggsskydd för läkemedel skall tolkas i
dessa hänseenden.
Patentlagen innehåller i 105 och 106 §§ bestämmelser om tilläggsskydd
för läkemedel. Bestämmelserna fick sin nuvarande lydelse den 1 januari
1995 (SFS 1994:1511) då rådets förordning om tilläggsskydd för
läkemedel i och med Sveriges medlemsskap i EU blev direkt tillämplig
här. Tidigare fanns i 105-114 §§ nationella regler om tilläggsskydd för
läkemedel som började gälla den 1 januari 1994 och som motsvarade
bestämmelserna i EG-förordningen.
Den nuvarande regleringen innebär att förordningen om tilläggsskydd
för läkemedel har kompletterats med nationella bestämmelser om av-
gifter och straffansvar.
12
Regeringens förslag: Förordningen om tilläggsskydd for växt-
skyddsmedel kompletteras med nationella bestämmelser om av-
gifter och straffansvar.
Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Förslagen har genomgående tillstyrkts eller lämnats
utan erinran.
Skälen för regeringens förslag: Av Sveriges medlemsskap i Europe-
iska unionen följer att förordningen blir direkt tillämplig här. Även om
sålunda förordningar som Europaparlamentet och rådet gemensamt eller
rådet ensamt antagit blir direkt tillämpliga i medlemsstaterna kan en
sådan förordning emellertid i olika avseenden kräva kompletterande
nationella föreskrifter. Förordningen kan uttryckligen ge utrymme för
eller innehålla förpliktelser för medlemsstaterna att besluta om utfyllan-
de bestämmelser. Vidare kan nationella kompletterande bestämmelser
behövas för att förordningen skall kunna få avsedda verkningar i med-
lemsstaten.
Enligt artikel 8 i förordningen om tilläggsskydd för växtskyddsmedel
får medlemsstaterna föreskriva att en avgift skall betalas vid ansökan
om tilläggsskydd och enligt artikel 12 får medlemsstat också föreskriva
att årsavgifter skall betalas för sådant skydd.
I 8 § patentlagen finns bestämmelser om att den som ansöker om
patent hos Patentverket skall betala ansökningsavgift. I 40 § patentlagen
föreskrivs att årsavgift skall betalas för ett patent. Regler om skyldighet
att betala ansökningsavgift och årsavgift finns också i bestämmelsen i
105 § patentlagen som fick sin nuvarande lydelse den 1 januari 1995
när rådets förordning om tilläggsskydd för läkemedel blev direkt till-
lämplig här. Det saknas uppenbarligen skäl att inte också för tilläggs-
skydd för växtskyddsmedel införa motsvarande avgiftsbestämmelser.
Av artikel 5 i förordningen om tilläggsskydd för växtskyddsmedel
följer att tilläggsskyddet medför samma rättigheter som grundpatentet
ger och likaså att det är föremål för samma begränsningar och skyldig-
heter. Artikeln omfattar emellertid inte frågor om ansvar. I 9 kap.
patentlagen finns regler om ansvar för den som gör intrång i den en-
samrätt som patent medför. När förordningen om tilläggsskydd för
läkemedel blev direkt tillämplig här gjordes patentlagens ansvarsregler
tillämpliga även på tilläggsskyddet genom den hänvisning till 9 kap.
som gjordes i 106 § patentlagen. Det ter sig naturligt att samma regler
om straffansvar också skall gälla för den som gör intrång i den ensam-
rätt som tilläggsskydd för växtskyddsmedel medför. Genom att i rubri-
ken till 13 kap. ta bort orden "för läkemedel" kommer hänvisningen i
106 § till patentlagens regler om ansvar att också gälla tilläggsskyddet
för växtskyddsmedel.
13
Sammanfattningsvis innebär det anförda att de lagstiftningsåtgärder Prop. 1995/96:179
som behöver vidtas med anledning av förordningen är att införa regler
om avgifter i patentlagen och att ändra den så att reglerna om ansvar
blir tillämpliga också avseende tilläggsskyddet för växtskyddsmedel.
Patentverket kommer genom de föreslagna ändringarna i patentlagen att
få rätt att ta ut avgifter för sin hantering av ärendena om tilläggsskydd
för växtskyddsmedel. Avgifterna skall bestämmas så att de helt täcker
kostnaderna for denna hantering. Det finns därför inte anledning att
räkna med att införandet av ett nytt tilläggsskydd - som följer direkt av
förordningen - kommer att medföra några ökade kostnader för det
allmänna.
Genom att Patentverkets beslut i dessa ärenden kan överklagas till
Patentbesvärsrätten och genom införandet av ansvarsregler för intrång i
tilläggsskyddet kan vissa nya mål komma att tillföras domstolsväsendet.
Möjligheten att överklaga Patentverkets beslut följer direkt av förord-
ningens bestämmelse om att besluten skall kunna överklagas i samma
ordning som föreskrivs beträffande patent. Det finns emellertid skäl att
utgå från att det rör sig om ett ytterst begränsat antal ärenden som kan
bli aktuella. Det finns enbart ett knappt fyrtiotal produkter som till följd
av övergångsbestämmelserna i förordningen kan komma under förord-
ningens tillämpning när den träder i kraft. När det gäller nytillkomna
produkter kan nämnas att det under 1980-talet introducerades ett nytt
växtskyddsmedel vart tredje år. Vad avser frågan om det nya skyddet
kan ge upphov till fler mål om patentintrång kan konstateras att det
ännu inte torde ha förekommit något mål alls om intrång i ett patent
som meddelats för ett växtskyddsmedel. Sammantaget leder det anförda
till att det inte heller finns anledning att räkna med ökade kostnader för
rättsväsendet.
Förordningen skall träda i kraft sex månader efter att den har offent-
liggjorts i Europeiska gemenskapernas officiella tidning. De ändringar i
patentlagen som har föreslagits som komplement till förordningen bör
lämpligen träda i kraft vid samma tidpunkt. Eftersom förordningen ännu
inte antagits slutligt av rådet och publicering således ännu inte skett är
det inte möjligt att nu ange den dag när förordningen träder i kraft. Det
är därför lämpligt att regeringen får bemyndigande att bestämma när de
nu föreslagna kompletterande ändringarna i patentlagen skall träda i
kraft.
14
Förslaget till lag om ändring i patentlagen (1967:837)
40 §
Ett meddelat patent kan upprätthållas intill dess tjugo år har förflutit
från den dag då patentansökningen gjordes.
För ett patent skall betalas fastställd årsavgift för vaije avgiftsår som
böijar efter meddelandet. Om patentet har meddelats innan årsavgifter
for patentansökningen har börjat förfalla enligt 41 §, skall dock patent-
havaren, när årsavgift for patentet för första gången förfaller till betal-
ning, betala årsavgift också för avgiftsår som har börjat före patentmed-
delandet.
Bestämmelser om tilläggsskydd finns i 13 kap.
Paragrafen reglerar giltighetstiden för patent. Tilläggsskyddet utgör
visserligen egentligen ingen förlängning av patenttiden för en uppfin-
ning. När det i patentlagen infördes bestämmelser om tilläggsskydd för
läkemedel tillädes emellertid i förevarande paragraf en erinran om dessa
bestämmelser (se prop. 1993/94:22 s. 59). Eftersom bestämmelserna i
13 kap. föreslås gälla inte bara tilläggsskydd för läkemedel utan också
tilläggsskydd för växtskyddsmedel har hänvisningen i tredje stycket
ändrats till att gälla tilläggsskydd utan angivande av vilken produkt det
är fråga om.
13 Kap. Tilläggsskydd
105 §
Den som ansöker om tilläggsskydd enligt rådets förordning (EEG) nr
1768/92 av den 18 juni 1992 om tilläggsskydd för läkemedel eller Euro-
paparlamentets och rådets förordning (EG) nr 000/96 av den 00 månad
1996 om tilläggsskydd för växtskyddsmedel skall betala fastställd ansök-
ningsavgift.
För tilläggsskyddet skall också betalas årsavgift. Avgiftsåret räknas
från den dag då skyddet började gälla och därefter från motsvarande
dag.
Rubriken
I rubriken har orden "för läkemedel" tagits bort eftersom bestämmel-
serna i efterföljande paragrafer är avsedda att gälla inte bara tilläggs-
skydd för läkemedel utan även tilläggsskydd för växtskyddsmedel.
Första stycket
I stycket har tillagts en hänvisning till förordningen om tilläggsskydd
for växtskyddsmedel. Härigenom kommer paragrafens bestämmelser om
Prop. 1995/96:179
15
ansökningsavgift och årsavgift att gälla for tilläggsskydd avseende såväl Prop. 1995/96:179
läkemedel som växtskyddsmedel.
16
Prop. 1995/96:179
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 7 mars 1996.
Närvarande: statsrådet Hjelm-Wallén, ordförande, och statsråden
Peterson, Hellström, Thalén, Freivalds, Persson, Tham, Blomberg,
Hedborg, Andersson, Winberg, Uusmann, Nygren, Ulvskog, Lindh,
Johansson
Föredragande: statsrådet Freivalds
Regeringen beslutar proposition 1995/96:179 Tilläggsskydd för växt-
skyddsmedel.
17
gotab 49625, Stockholm 1996