Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.
Stockholm den 4 mars 1996
Thage G Peterson
Margot Wallström
(Kulturdepartementet)
Prop.
1995/96:161
Propositionen innehåller förslag till de villkor och riktlinjer som skall gälla
under kommande tillståndsperiod för den radio- och TV-verksamhet i allmän-
hetens tjänst som bedrivs av Sveriges Television AB, Sveriges Radio AB och
Sveriges Utbildningsradio AB.
Under de senaste åren har radio- och TV-området i Sverige förändrats på
ett genomgripande sätt. Det finns därför anledning att förtydliga och stärka
programföretagens uppdrag i det nya medielandskapet.
Programföretagen skall tillgodose alla publikgrupper med ett mångsidigt
programutbud av hög kvalitet. Under den kommande avtalsperioden skall
programföretagen bl.a. vidga och fördjupa sitt kulturansvar, sända fler
svenska program med hög kvalitet, öka samarbetet med kulturinstitutionerna,
öka omfattningen av utomståendes medverkan, tillhandahålla program som
speglar det mångkulturella samhället samt ägna ökad uppmärksamhet åt
program för och med barn och ungdomar.
Tillståndet föreslås avse perioden förden 1 januari 1997 -den 31 decem-
ber 2001 för Sveriges Television och Sveriges Radio. Tillståndet för Sveriges
Utbildningsradio föreslås omfatta perioden den 1 januari 1997 - den 31 de-
cember 1998.
1 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 161
Programföretagens redovisning till statsmakterna skall förtydligas. Företa-
gen skall årligen följa upp och rapportera hur uppdraget uppfylls. Uppfölj-
ningsrapporten skall ges in till Granskningsnämnden för radio och TV.
Den andel av allmänproduktionen i Sveriges Television och Sveriges Ra-
dios rikssändningar som produceras utanför Stockholm skall under tillstånds-
perioden öka till 55 %. Det skall även i fortsättningen finnas två självständiga
nyhetsredaktioner inom Sveriges Television.
Programföretagen skall liksom nu sända i två TV-kanaler och fyra radioka-
naler. Om ett programföretag vill starta nya programkanaler skall regeringens
medgivande inhämtas.
Finansieringen av verksamheten föreslås liksom hittills ske med TV-av-
giftsmedel. Programföretagen skall inte tillåtas finansiera sin verksamhet med
reklam. Sponsring skall endast få förekomma i Sveriges Televisions sänd-
ningar i samband med sportevenemang. Granskningsnämnden föreslås från
och med budgetåret 1997 helt finansieras via statsbudgeten.
Prop. 1995/96:161
Prop. 1995/96:161
1 Förslag till riksdagsbeslut........................... 5
2 Ärendet och dess beredning.......................... 6
3 Public service-uppdragets förändring över tiden ............ 7
4 Medielandskapets förändring......................... 9
5 Programstatistik.................................. 11
5.1 Radioutbudet.............................. 11
5.2 TV-utbudet................................ 14
5.3 Radio-och TV-publiken....................... 15
6 Internationell jämförelse............................ 17
7 Lagstiftning.................................... 19
7.1 Yttrandefrihetsgrundlagen...................... 19
7.2 Radiolagen................................ 19
7.3 TV-avgiftslagen ............................ 20
7.4 Ny lagstiftning om radio och TV................. 20
8 Avtalen mellan staten och public service-företagen........... 21
9 Organisation.................................... 22
9.1 Förvaltningsstiftelsema....................... 22
9.2 Programbolag.............................. 23
9.3 Dotterbolag ............................... 23
10 Finansiering.................................... 28
11 Verksamhetens omfattning........................... 29
11.1 Sändningsnät.............................. 29
11.2 Radio-och TV-innehav ....................... 29
11.3 Sändningsvolym............................ 29
12 Granskningsnämnden för radio och TV.................. 31
13 Radio-och TV-verket.............................. 31
14 Anslagsframställningar och remissvar på Grönboken......... 31
14.1 Sveriges Television AB....................... 31
14.2 Sveriges Radio AB.......................... 33
14.2.1 Radio Sweden........................ 34
14.3 Sveriges Utbildningsradio AB................... 34
15 Övrigt beslutsunderlag............................. 36
16 Allmänna förutsättningar och utgångspunkter.............. 38
17 Public service-uppdraget............................ 42
17.1 Public service-uppdragets delar.................. 45
18 Riktlinjer för programverksamheten .................... 48
18.1 Att främja kulturlivet......................... 49
18.1.1 Svenska program...................... 51
18.1.2 Ökat samarbete med kulturinstitutionerna...... 53
18.1.3 Frilansmedverkan och fri produktion......... 55
18.2 Det mångkulturella samhället.................... 56
18.3 Program för barn och ungdom................... 57
18.4 Hög kvalitet............................... 58
18.5 Den demokratiska processen.................... 59
18.6 Olika perspektiv i nyhetsförmedlingen.............. 61
18.7 Mediets genomslagskraft...................... 61
18.8 Verksamhet på invandrar-och minoritetsspråk........ 63
18.9 Program för funktionshindrade.................. 65
18.10 Särskilda riktlinjer för Sveriges Utbildningsradio...... 67
19 Tillståndsperiodens längd........................... 68
20 Ägarskap...................................... 70
21 Uppföljning och utvärdering......................... 72
22 Organisation.................................... 75
22.1 Programföretagens struktur...................... 75
22.2 Distriktsorganisationer och distriktsbaserad produktion... . 77
23 Finansiering och ekonomiska förutsättningar.............. 79
24 Vissa frågor med anknytning till ny teknik................ 84
25 Särskilda frågor.................................. 87
25.1 Granskningsnämnden.......................... 87
25.2 Försvarsfrågor.............................. 88
25.3 Radio Sweden............................... 88
26 Medelsberäkning................................. 89
26.1 Programbolagen ............................. 89
26.2 TV-avgiften ................................ 90
Bilaga 1 Remissyttranden över betänkandet (SOU 1995:84)
Kulturpolitikens inriktning....................... 91
Bilaga 2 Sammanställning av remissyttranden över betänkandet
(SOU 1995:84) Kulturpolitikens inriktning............ 93
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 4 mars 1996...... 102
Prop. 1995/96:161
Regeringen föreslår att riksdagen
1. godkänner vad regeringen föreslår om programföretagens public
service-uppdrag (avsnitt 17),
2. godkänner de föreslagna riktlinjerna för programverksamheten (av-
snitten 18.1-18.9),
3. godkänner vad regeringen förordar om Sveriges Utbildningsradios
fortsatta verksamhet (avsnitt 18.10),
4. godkänner vad regeringen föreslår om tillståndsperiodens längd
(avsnitt 19),
5. godkänner den föreslagna ändringen av ägandet av programföretagen
(avsnitt 20),
6. godkänner vad regeringen föreslår om uppföljning och rapportering
av hur public service-uppdraget uppfylls (avsnitt 21),
7. godkänner vad regeringen föreslår om programföretagens struktur
samt krav på distriktsorganisation och distriktsbaserad produktion
(avsnitt 22),
8. godkänner vad regeringen föreslår om finansiering och ekonomiska
förutsättningar för perioden 1997-2001 (avsnitt 23),
9. godkänner vad regeringen förordar om sändningarnas räckvidd, sänd-
ningsrättens omfattning m.m. (avsnitt 24),
10. godkänner vad regeringen förordar om Granskningsnämndens finan-
siering (avsnitt 25.1),
11. godkänner vad regeringen föreslår om Radio Swedens fortsatta verk-
samhet (avsnitt 25.3),
12. godkänner regeringens förslag till medelsberäkning för den avgifts-
finansierade verksamhet som bedrivs av Sveriges Television AB,
Sveriges Radio AB, Radio Sweden och Sveriges Utbildningsradio
AB (avsnitt 26.1).
Prop. 1995/96:161
De nu gällande riktlinjerna för Sveriges Television AB, Sveriges Radio AB
och Sveriges Utbildningsradio AB lades fast genom 1992 års riksdagsbeslut
(prop. 1991/92:140, bet. 1991/92:KrU28, rskr. 1991/92:329) och 1993 års
riksdagsbeslut (prop. 1992/93:236. bet. 1992/93:KrU28, rskr. 1992/93:377).
Verksamheten regleras genom yttrandefrihetsgrundlagen, lagen
(1991:1559) med föreskrifter på tryckfrihetsförordningens och yttrandefri-
hetsgrundlagens områden, radiolagen (1966:755), lagen (1989:41) om TV-
avgift samt förordningen (1989:46) om TV-avgift. I anslutning till 1992 års
riksdagsbeslut träffades avtal mellan staten och Sveriges Television, Sveriges
Radio respektive Sveriges Utbildningsradio samt avtal mellan staten och
Sveriges Television, Sveriges Radio och Sveriges Utbildningsradio för krig
och krigsfara. Avtalen löper under perioden den 1 januari 1993 - den 31
december 1996. Avtal slöts också mellan staten och Sveriges Television om
förvaltning av rundradiomedlen. Detta avtal trädde i kraft den 1 januari 1993
och gäller tills vidare.
Genom debattskriften En radio och TV i allmänhetens tjänst! (Ds
1994:76), den s.k. Grönboken, tog den förra regeringen initiativ till en
offentlig diskussion om vilken omfattning och inriktning public service-
verksamheten bör ha efter nu gällande avtalsperiod. Drygt 200 remissvar kom
in till Kulturdepartementet med anledning av Grönboken. Remissyttrandena
har sammanställts i departementspromemorian En radio och TV i allmän-
hetens tjänst! (Ds 1995:49).
Genom beslut den 25 februari 1993 bemyndigade regeringen chefen för
Kulturdepartementet att tillkalla en parlamentarisk utredning med uppgift att
utvärdera kulturpolitikens inriktning med utgångspunkt i 1974 års kulturpoli-
tiska mål. Genom beslut den 15 december 1994 gav regeringen tilläggsdirek-
tiv till utredningen. Utredningen som arbetade under namnet Kulturutredning-
en (Ku 1993:03) överlämnade i augusti 1995 sitt slutbetänkande Kulturpoliti-
kens inriktning (SOU 1995:84). En sammanställning av utredningens förslag
och remissinstansernas synpunkter vad gäller de frågor som berör den av-
giftsfinansierade radio- och TV-verksamheten finns i bilaga 1 och bilaga 2.
I kulturutskottets betänkande Den avgiftsfinansierade radio- och TV-verk-
samheten (1994/95 :KrU26) behandlades regeringens förslag i 1995 års bud-
getproposition. Utskottet föreslog att det inför nästa tillståndsperiod skulle
tillsättas en parlamentarisk beredning med företrädare för samtliga riksdags-
partier. Riksdagen anslöt sig till detta (rskr. 1995/96:367).
Regeringen tillsatte en sådan beredningsgrupp inom Kulturdepartementet
under ordförandeskap av statssekreteraren Thomas Lyrevik (s) den 7 juli
1995. Beredningsgruppen fick i uppgift att överväga frågan om vilka krav
som skall ställas på den fortsatta public service-verksamheten samt att ta ställ-
ning till vilka ekonomiska och organisatoriska förutsättningar som bör gälla
för programföretagen under nästa tillståndsperiod. Från riksdagspartierna har
medverkat riksdagsledamöterna Charlotta Bjälkebring (v), Andreas Carlgren
(c), Åke Gustavsson (s), Chris Heister (m), Gunnar Hökmark (m). Ewa
Prop. 1995/96:161
Larsson (mp), Agneta Ringman (s), Catarina Rönnung (s) samt förre riks-
dagsledamoten Olle Wästberg (fp) och högskolelärare Per-Staffan Johansson
(kds).
Företrädare för (m), (v) och (kds) har i vissa frågor inte ställt sig bakom
beredningens förslag.
Prop. 1995/96:161
I Sverige fick AB Radiotjänst år 1925 ensamrätten till radiosändningar. Orga-
nisationen av verksamheten styrdes i första hand av erfarenheterna från Stor-
britannien. Radion betraktades som ett företag i allmänhetens tjänst som i
princip skulle stå fritt gentemot staten och andra maktcentra, men staten skulle
utöva en kontrollerande verksamhet och ytterst garantera den ekonomiska
basen genom att radion finansierades genom licensavgifter. I de ursprungliga
åliggandena för Radiotjänst ingick även att främja folkupplysning och folk-
bildningsarbete. Alltifrån starten reglerades verksamheten genom avtal mellan
staten och företaget.
Redan det första public service-företaget, AB Radiotjänst, bedrevs i aktie-
bolagsform. Aktieägarna utgjordes av två grupper; pressen och ett närings-
livskonsortium. I samband med att AB Radiotjänst år 1956 fick ensamrätt att
sända TV-program ändrades företagets namn till Sveriges Radio AB och ett
antal folkrörelser tillkom som en ny ägargrupp. Aktierna fördelades med
40 % till folkrörelserna, 40 % till pressen och 20 % till näringslivet. 1 anslut-
ning till 1966 års riksdagsbeslut ändrades fördelningen av aktieinnehavet med
60 % till folkrörelserna, 20 % till pressen och 20 % till näringslivet.
Förutsättningarna för public service-verksamheten har formulerats i anslut-
ning till några av de viktigaste riksdagsbesluten under den senaste trettioårs-
perioden. Nedan följer en kort översikt.
1966: Efter fem års omfattande utredning lade 1960 års radioutredning
fram sitt betänkande om framtiden för radio och TV i Sverige. 1966 års riks-
dagsbeslut innebar att staten träffade avtal med Sveriges Radio för perioden
den 1 juli 1967-den 30juni 1979 (efter förlängning). Beslutet innebar att en
andra kanal i TV startades 1969/1970 i syfte att ge publiken större valfrihet
och förbättra möjligheterna till debatt och opinionsbildning. De två kanalerna
skulle vara resursmässigt likställda, ha i princip samma programuppdrag och
ha egna nyhetsredaktioner. "En stimulerande tävlan" skulle råda mellan
kanalerna. Samtidigt beslutades att distriktsverksamheten i både radio och TV
skulle byggas upp - minst en fjärdedel av riksutbudet skulle produceras utan-
för Stockholm.
1975: 1975 beslutades om en utbyggnad av lokalradio. Ett tjugotal statio-
ner med länsvis täckning började successivt byggas ut. Verksamheten samla-
des i ett nytt bolag, Sveriges Lokalradio AB.
1978: Sveriges Utbildningsradio tillkom efter ett mångårigt utrednings-
arbete om utbildningsverksamhet genom radio och TV (TRU-kommittén).
Syftet med bolaget var att samla utbildningsprogramverksamheten i ett bolag.
Genom 1978 års beslut slöts ett nytt avtal mellan staten och Sveriges
Radio för perioden den 1 juli 1979 - den 30 juni 1986. Sveriges Radio om-
organiserades till en koncern med ett moderbolag (SR) och fyra dotterbolag
(Sveriges Television AB, Sveriges Riksradio AB, Sveriges Lokalradio AB
och Sveriges Utbildningsradio AB). 1966 års modell för kanalkonkurrens
kvarstod med vissa modifieringar. 1974 års kulturpolitiska mål fördes in i
avtalen. Decentraliseringskravet betonades och distriktsverksamheten bygg-
des ut kraftigt inom riksradion och i än högre grad inom Sveriges Television.
Regionala nyhetssändningar skulle omfatta hela landet.
1986: 1986 års beslut innebar att staten ingick avtal med moderbolag och
dotterbolag för perioden den 1 juli 1986 - den 31 december 1992 (efter för-
längning). Beslutet innebar inte några stora förändringar. Moderbolaget fick
förstärkta styrbefogenheter på vissa områden. En rad avregleringar infördes,
bl.a. fick Sveriges Radio rätt att själv bestämma om sändningstidens längd
och om distriktsindelningen samt rätt att initiera utredningar om förändringar.
Tillstånd gavs till ett fjärde FM-nät som i huvudsak skulle förbehållas lokal-
radion. Sveriges Television fick ändra inriktningen av TV-kanalerna så att
distriktsverksamheten koncentrerades till en kanal (TV 2).
1991: En marksänd reklamfinansierad TV-kanal, TV 4, fick koncession.
Regeringen gav samtidigt vissa organisatoriska riktlinjer för Sveriges Radio.
Sveriges Television fick möjlighet att sända sponsrade program.
1992: 1992 års riksdagsbeslut omfattade avtalsperioden den 1 januari
1993 - den 31 december 1996. Beslutet innebar att koncernen skulle upplö-
sas och moderbolaget läggas ned. De tre programföretagen Sveriges Televi-
sion AB (SVT), Sveriges Radio AB (SR) och Sveriges Utbildningsradio AB
(UR) skulle vara självständiga bolag. Public service-uppdraget skulle vara i
huvudsak oförändrat, men kvalitetsaspekten betonades. Programföretagen
fick i huvudsak fri bestämmanderätt i fråga om organisation, programinne-
håll, sändningstid, distriktsindelning m.m. Programföretagen fick i uppdrag
att i avtal mellan sig fördela ansvar för olika insatser för funktionshindrade
och verksamhet på invandrar- och minoritetsspråk. Sveriges Radio fick
möjlighet att sända sponsrade program.
1992 års riksdagsbeslut innebar också att ett nytt statligt aktiebolag med
huvudmannaskap för rundradionätet, TERACOM Svensk Rundradio AB, bil-
dades den 1 juli 1992. Teracom skall ge sändningsberättigade programföretag
(public service-företagen och TV 4) tillgång till sändarnätet på likvärdiga
villkor. Programföretagen får köpa bolagets tjänster. Verksamheten regleras i
avtal mellan Teracom och företagen.
1993: Eftersom 1992 års beslut inte kunde realiseras i fråga om ägar-
strukturen. togs ett nytt beslut 1993 som innebär att SVT, SR och UR sedan
den 1 januari 1994 ägs av tre för ändamålet bildade stiftelser. Stiftelsernas
syfte skall vara att främja självständigheten hos de tre public service-företa-
gen.
Prop. 1995/96:161
1993 beslutade riksdagen även om att tillåta privata reklamfinansierade
ljudradiosändningar. En ny myndighet inrättades för frågor om tillstånd att
sända lokalradio - Styrelsen för lokalradiotillstånd.
1994: Den 1 juli 1994 inrättades två nya myndigheter, Radio- och TV-
verket och Granskningsnämnden för radio och TV, som ersatte Radionämn-
den, Kabelnämnden, Närradionämnden och Styrelsen för lokalradiotillstånd.
1995: 1995 års riksdagsbeslut innebar bl.a. att avtalet mellan staten och
SVT ändrades på så sätt att kravet på att distriktens produktion skall vara
samlad i en kanal upphörde. Modellen med två konkurrerande kanaler har
därmed upphört. SVT har fr.o.m. år 1996 ändrat den inre organisationen.
Prop. 1995/96:161
Public service-verksamhetens omvärld har under de senaste två decennierna
förändrats radikalt.
Den gamla Sveriges Radio-koncernen fick för första gången konkurrens
utifrån när närradion introducerades år 1979. År 1984 öppnades möjligheter
till radio- och TV-sändningar via kabel.
År 1986 inleddes TV-utbytet mellan Sverige och Finland. I
Sverige tillhandahålls en finländsk TV-kanal dels via marksändningar över
Storstockholmsområdet, dels via fiberoptiskt nät till 24 orter i landet där
kabelmottagning är möjlig.
Den verksamhet som bedrevs inom Sveriges Radio - med TV, riksradio,
lokalradio och utbildningsradio - dominerade dock fortfarande massmedie-
landskapet under större delen av 1980-talet.
Starten på nyårsafton 1987 av den Londonbaserade TV-kanalen TV 3
innebar att Sveriges Televisions monopol på svenska TV-sändningar de facto
var brutet. Omkring 1990 kunde en tredjedel av hushållen nås av TV 3.
Hösten 1990 startade ytterligare ett privat bolag - Nordisk Television (TV 4)
- en TV-kanal som sändes via satellit.
I november 1991 fick TV 4 sändningstillstånd för den tredje markbundna
TV-kanalen. För sändningarna gäller enligt radiolagen samma krav på opar-
tiskhet. saklighet och hänsyn till demokratiska värden som för Sveriges Tele-
vision. I avtalet mellan staten och TV 4 har bestämts att TV 4 bl.a. skall sända
ett mångsidigt programutbud av god kvalitet. Staten ställer ganska omfattande
krav på TV 4:s programinnehåll, men kraven kan ändå inte jämföras med dem
som ställs på public service-företagen.
I dag sänds ca 190 TV-program ut från satellit över Europa för vidaresänd-
ning i kabelnät eller för direktmottagning via parabol. Det antal TV-kanaler
som kan tas emot i Sverige beror på om TV-kanalernas signaler är kodade
och i övrigt vilken teknisk utrustning som krävs. Det finns elva TV-kana-
ler som kan tas emot via kabelnät eller parabol och som är särskilt inriktade
mot den svenska publiken, nämligen TV 3, TV 4, Kanal 5, Z-TV, TVG och
TV 6 samt filmkanalerna TV 1000, TV 1000 Cinema, FilmNet 1, FilmNet 2
och Supersport.
Det finns också kanaler som bara är tillgängliga for dem som är anslutna
till kabelnät. Det finns kommersiella rikstäckande kabelkanaler (t.ex. spelka-
nalen TV21), ca 70 kommersiella lokala kabelkanaler och ca 25 icke-kommer-
siella lokala kabelkanaler. Utöver vissa grundläggande regler ställer staten
inga särskilda krav på programinnehållet i radio- Och TV-sändningar via
satellit och kabel.
Under 1993 introducerades privat reklamfinansierad lokalradio.
Tillstånd beviljades den sökande som förband sig att betala den högsta årliga
avgiften till staten. Under åren 1993 och 1994 fördelades sammanlagt 59
sändningstillstånd för privat lokalradio. I dag finns 90 sändningstillstånd för-
delade på 40 olika sändningsområden. Några andra krav på sändningarnas
innehåll, än att minst en tredjedel av programmen skall vara framställda för
den egna verksamheten, finns inte.
Närradion expanderade kraftigt under 1980-talet för att sedan stagnera
när den privata lokalradion introducerades. Antalet organisationer med till-
stånd att sända närradio ökade från ca 300 år 1980 till 2 400 år 1989, men har
gått tillbaka till ca 1 200 år 1995. Samtidigt har det totala antalet sändnings-
timmar ökat kontinuerligt. Enkelt uttryckt sänder färre tillståndshavare mer
närradio.
Regeringen tillsatte den 31 oktober 1995 en kommitté som skall föreslå
ändrade regler för lokala ljudradiosändningar. De nya reglerna skall förbättra
möjligheterna att förverkliga de ursprungliga intentionerna i fråga om lokalra-
dions mångfald och lokala förankring samt möjliggöra att närradion utvecklas
till en livskraftig radio med lokal anknytning och demokratisk förankring.
Kommittén skall redovisa sitt uppdrag senast den 1 oktober 1996.
Sammanfattningsvis har kommersiell radio och TV under de senaste tio år-
en fått sitt genombrott i Sverige. Ar 1985 hade vi två rikstäckande TV-kanaler
och fyra radiokanaler i allmänhetens tjänst. Ar 1995 hade vi dessutom elva
svensktalande kommersiella TV-kanaler och 90 kommersiella lokalradioka-
naler. Sändningsmonopolet har upphört och hela radio- och TV-området har
genomgått djupgående ekonomiska, tekniska och strukturella förändringar.
Prop. 1995/96:161
10
Det totala radioutbudet har ökat kraftigt.
Radions sändningstid 1977-1993 (antal tusen timmar per vecka)
Prop. 1995/96:161
MedieSverige 1995
Nordicom
Utvecklingen de senaste tio åren visar följande förändring av antalet sänd-
ningstimmar per vecka.
|
1985 |
1995 | |
|
Sveriges Radio |
1.000 |
2.4001 |
|
Närradio |
2.500 |
10.0002 |
|
Kommersiell lokalradio |
- |
10.0003 |
|
Totalt |
3.500 |
22.400 |
1 enligt uppgift från Sveriges Radio
prognos enligt uppgift från Radio- och TV-verket
3 antagande enligt NORDICOM:s rapport MedieSverige 1995
11
Sveriges Radios utbud har ökat när nya kanaler har tillkommit. Antalet
producerade radiotimmar på lokal nivå har ökat kraftigt. I dag utgör de lokala
kanalerna drygt 70 % av den totala sändningstiden.
Prop. 1995/96:161
Uppgifter från SR
Programutbudet har också ändrats. Varje kanal har fått en egen kanalprofil
riktat mot olika målgrupper:
* P1 är en talkanal med nyheter, aktualitet, debatt, teater och andra gestal-
tande program, program om kultur och samhälle, vetenskap och livs-
åskådningsfrågor.
* P2 är SR:s kanal för seriös musik. Kanalen har ett särskilt ansvar för den
levande och egenproducerade musiken.
* P3 riktar sig till den unga publiken. Kanalen innehåller nyheter, samhälls
och kulturprogram samt musik och underhållning. P3 har ansvar för
beredskap och service med viktiga meddelanden till allmänheten.
* P4 riktar sig till den äldre hälften av publiken. P4 har två identiteter, dels
program som sänds av de 25 lokala kanalerna som sänder dagtid vardagar
och viss tid helger, dels det gemensamma P4-utbudet som sänds övrig
tid. P4 har ansvar för beredskap och service med viktiga meddelanden till
allmänheten.
Utbildningsradions program sänds i samtliga av Sveriges Radios kanaler.
Innehållet i närradion kan vara svårt att bedöma enbart utifrån deltagande
organisationer. Antalet tillståndshavare har sjunkit till 1 156 från att under
slutet av 1980-talet varit ca 2 400. De religiösa samfunden dominerar fortfa-
rande närradion både vad gäller antal tillståndshavare (349 stycken) och sänd-
ningstid (18 %). Närradioföreningarna, dvs. sammanslutningar av flera till-
ståndshavare, har en sändningstid som motsvarar 17 %. De politiska partier-
na. studieförbunden och studentorganisationerna har sändningstider som
motsvarar ca 10 % var. Övrig sändningstid fördelas mellan invandrar-,
musik-, sport- och idrotts-, handikapps-, nykterhets- och fackliga föreningar
(ca 3-5 % vardera). I samband med att den privata lokalradion introducerades
fick även närradion rätt att sända reklam. Färre än hälften av tillståndshavama
utnyttjar denna möjlighet.
12
Några exakta uppgifter om de kommersiella radiostationernas sändningstid
finns ännu inte, men eftersom samtliga sänder mer eller mindre dygnet runt
innebär det en mycket kraftig ökning av sändningstiden i radio. Redan tidigt
skapades fem olika nätverk; SRAB/City, Z-Radio, SRU/RIX, NRJ/Energy,
och Megapol. Z-Radio och SRU/RIX samarbetar vad gäller programproduk-
tion och annonsförsäljning. Z-Radio har också bytt namn till Radio Rix. Flera
av nätverken sänder huvudsakligen centralt producerade program. Det finns
ett tiotal stationer som står utanför nätverken. Enligt uppgift från Radio- och
TV-verket finns kommersiella radiostationer på följande orter:
Prop. 1995/96:161
|
SRAB/City finns på 15 orter |
Radio Rix (tidigare Z-Radio) finns på 12 | ||
|
Borås Gävle Jönköping Karlskrona Linköping Lund Uppsala Västra Småland |
Göteborg |
Eskilstuna |
Göteborg |
|
SRU/RIX finns på 16 orter |
NRJ/Energy finns på 21 orter | ||
|
med 18 stationer |
med 21 stationer | ||
|
Borås |
Gävle |
Falun/Borlänge |
Gotland |
|
Göteborg |
Halmstad |
Göteborg |
Halmstad |
|
Hudiksvall |
Ludvika |
Hudiksvall |
Kalmar |
|
Luleå |
Lycksele |
Karlskrona |
Kristianstad |
|
Malmö |
Skellefteå |
Malmö |
Mora/Sälen |
|
Sundsvall |
Umeå |
Norra Bohuslän |
Skellefteå |
|
Västerås |
Varberg |
Skövde |
Stockholm |
|
Örnsköldsvik |
Örebro |
Trestad |
Umeå |
|
Uppsala |
Örnsköldsvik | ||
|
Luleå Västra Småland |
Södertälje | ||
|
Megapol finns på 11 orter |
Övrigt | ||
|
med 13 stationer | |||
|
Eskilstuna |
Gotland |
På 5 orter finns det 10 stationer som inte | |
|
Falun/Borlänge |
Göteborg |
tillhör något av |
de fem stora programnäten. |
|
Linköping |
Lund |
Dessa orter är Arjeplog, Norrköping, | |
|
Mora/Sälen |
Stockholm (2) |
Skellefteå, Stockholm och Södertälje. | |
|
Skövde Örebro 1 |
Västerås | ||
13
Det totala antalet sända TV-timmar per dag har ökat kraftigt.
Prop. 1995/96:161
sSVTprod. 1980/81
■ SVTprod. 1993
Från 1980/81 till 1993 ökade SVT:s utbud med ca 67 %. Under samma
period ökade det totala antalet sända timmar för Kanal 1, TV 2, TV 3, TV 4
och Kanal 5 med ca 247 %. Den relativa ökningen är störst för faktaprogram
(314 %). därefter kommer Fiktion och nöje (284 %). Fiktion och nöje svarar
för drygt 50 % av det totala TV-utbudet och drygt 40 % för SVT (enligt upp-
gifter från Sveriges Television).
Sveriges Televisions totala sändningstid har ökat med 34 % mellan åren
1987 och 1993, eller från 112 tim/vecka till 150 tim/vecka.
SVT:s utbudsprofil 1987 och 1993 (minuter per dag och procent)
|
Typ av |
1987 |
1993 |
Procentuell |
|
Fakta |
256 |
483 |
82 |
|
Fiktion |
235 |
270 |
15 |
|
Musik |
35 |
36 |
- |
|
Nöje |
95 |
89 |
- 6 |
|
Nyheter |
93 |
110 |
18 |
|
Sport |
90 |
89 |
- |
|
Blandat |
99 |
154 |
56 |
|
Övrigt |
48 |
54 |
12 |
|
Totalt |
960 |
1 285 |
34 |
Uppgifter från O. Hultén och C. Nilsson. Sverige! Televisions utbud
1987-1993 (1994)
14
Sändningstidsökningen förklaras av Kanal l:s eftermiddagssändningar Prop. 1995/96: 161
(TV-programmet Hemma) och TV 2:s morgonprogram som båda startade un-
der 1993. SVT sorterar Hemma och morgon-TV under kategorin fakta, som
således var den programkategori som under perioden ökade mest, med 82 %.
Efter faktaprogrammen har barn- och ungdomsprogrammen visat störst
ökning i tid. Även nyheter har fått ökad sändningstid. Fiktionsprogrammen
har ökat med 15 %. Andelen långfilmer har ökat med 142 % och svarar alltså
för en av de största ökningarna inom fiktionen. Underhållning och fiktion har
inte fått ökad andel av sändningstiden under bästa sändningstid (O. Hultén
och C. Nilsson, 1994).
TV 4:s totala sändningstid uppgick till 98 tim/vecka under år 1994. TV 4
har under högsäsong sänt nyheter under i genomsnitt 18 tim/vecka och barn-
program 6 tim/vecka. Under år 1994 producerades 54 % av programmen hos
produktionsbolag som är verksamma utanför Stockholms län (TV 4:s upp-
gifter 1995).
Programprofilerna under hösten 1993 för Kanal 1, TV 2, TV 3, TV 4 och
Kanal 5 presenteras nedan.
Sändningstid fördelat på programkategorier (procent)
|
Kategori |
Kanal 1 |
TV 2 |
TV 3 |
TV 4 |
Kanal 5 |
|
Nyheter |
8.7 |
8,6 |
1,0 |
7,4 |
1,5 |
|
Fakta |
19.6 |
19,5 |
4,9 | ||
|
Underhållning |
6,8 |
7,0 |
4,6 |
19,8 |
3,1 |
|
Fiktion |
25.4 |
17,1 |
52,7 |
29,2 |
59,2 |
|
Blandat |
10,4 |
24,5 |
6,3 |
23,6 |
23,3 |
|
Barn |
11,1 |
12,8 |
22,1 |
3,1 |
1,1 |
|
Sport |
7,0 |
6,9 |
8,3 |
7,9 |
6,6 |
|
Musik |
3.8 |
2,2 |
0,1 |
0,2 |
0,0 |
|
Övrigt |
7,3 |
1,6 |
0,0 |
0,2 |
2,1 |
|
Minuter/dag |
596 |
690 |
764 |
725 |
547 |
Uppgifter från O. Hultén och C. Nilsson. Sveriges Televisions utbud
1987-1993 (1994)
Den största skillnaden mellan SVT och de reklamfinansierade kanalerna är
de höga andelarna fiktionsprogram i de reklamfinansierade kanalerna, särskilt
i TV 3 och Femman. Den största andelen underhållning har TV 4.
Ett stort utbud av kanaler medför en uppdelning av publiken. I takt med det
ökade antalet radio- och TV-kanaler får varje radio- och TV-kanal en minskad
lyssnar- respektive tittarandel.
15
Tillgången till TV-kanaler i Sverige varierar kraftigt mellan de hushåll som Prop. 1995/96: 161
kan se kanaler som sänds i satellit och övriga hushåll som endast kan se de tre
marksända TV-kanalema. I dag har något mer än hälften av befolkningen i
Sverige möjlighet att ta emot kabel- eller satellitkanaler. På samma sätt
varierar tillgången till radiokanaler. På vissa orter har hushållen tillgång till
såväl Sveriges Radios fyra programkanaler som flera privata lokalradio-
kanaler och närradio. Andra har endast tillgång till Sveriges Radios program-
kanaler. Hela radio- och TV-utbudet når alltså inte alla hushåll i Sverige.
Enligt publikmätningsföretaget MMS fördelades TV-tittandet i hela TV-
befolkningen 3-99 år en genomsnittlig dag under år 1995 på följande sätt:
Tittarandel i hela TV-
befolkningen genomsnitt år 1995
Tittarandel i satellit-TV-
befolkningen genomsnitt år 1995
Övriga
Kanal 5 8%
9% TV 3
Övriga
15% TV 3
Källa: MMS 1995, beräkningar av Kulturdepartementet
51 % av tittartiden ägnades alltså åt Sveriges Television en genomsnittlig
dag år 1995 i hela TV-befolkningen. TV-tittandet är starkt koncentrerat till ett
fåtal programkanaler. Under första halvåret 1995 angav endast 8 % av TV-
tittama i hela befolkningen att de hade sett på andra kanaler än Kanal 1, TV 2,
TV 3. TV 4 och Kanal 5.
Enligt publikmätningsföretaget MMS ägnade svenskarna i genomsnitt 2
timmar och 13 minuter åt att titta på TV per dag under 1995.
Publikmätningsföretaget RUAB genomförde under perioden vecka 2-9,
10-14 samt 17-19 1995 en undersökning av radiolyssnandet i befolkningen
9-79 år. En motsvarande undersökning gjordes 1993 av Sveriges Radio.
Undersökningarna visar att lyssnarna under ett genomsnittligt dygn fördelade
sig på följande sätt:
16
Prop. 1995/96:161
Radions lyssnartidsandelar 1993
(genomsnittligt dygn 9-79 år
Radions lyssnartidsandelar 1995
(genomsnittligt dygn 9-79 år
Källa: Sveriges Radio 1995 Källa: RadioUndersökningar AB (RUAB) 1995
En jämförelse mellan åren 1993 och 1995 visar att den privata lokalradion
främst har tagit lyssnare från Sveriges Radios P3 och P4. Av den totala lyss-
nartiden 1995 ägnade befolkningen i genomsnitt 73 % åt något av Sveriges
Radios program.
Public service-radio och TV är i allt väsentligt ett västeuropeiskt fenomen. I
grunden finns en gemensam tanketradition med kopplingar till den representa-
tiva demokratins utveckling. Även om det finns betydande variationer i fråga
om organisation och inriktning av rundradioverksamheten i de olika västeuro-
peiska länderna är det dock mer som förenar än skiljer.
Public service-verksamheten i Västeuropa har haft en stark inspirations-
källa i Storbritanniens BBC. Inte minst de nordiska länderna har i stor ut-
sträckning följt den brittiska modellen.
Viktiga inslag i den brittiska modellen är programföretagets publicistiskt
oberoende ställning samt finansieringen med mottagaravgifter, något som
anses stärka integriteten i förhållande till finansiering över statsbudgeten eller
genom reklam.
Även om utgångsläget i Västeuropa var likartat när reguljära radiosänd-
ningar inleddes under 1920-talet, så har den senare utvecklingen följt olika
spår. Fri etableringsrätt i etern ansåg man sig inte kunna införa med hänvis-
ning till både knappheten på frekvenser och mediernas genomslagskraft. I
stället tilläts en eller ett par programföretag att bedriva verksamhet i monopol-
2 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 161
liknande former. Som motprestation fick företaget förbinda sig att iaktta sär-
skilda krav på programverksamheten, t.ex. att olika åsiktsriktningar skulle
speglas, att hänsyn skulle tas till minoritetsintressen m.m.
I det följande görs ett försök att beskriva vissa aktuella tendenser i utveck-
lingen av public service-idéerna i Europa.
Vad först gäller utvecklingen i Norden kan man konstatera likheter på vä-
sentliga punkter. I Sverige, Norge, Danmark och Finland har det funnits en
stark, med mottagaravgifter finansierad, rundradioorganisation med ensam-
rätt.
I och med starten av TV 2 i slutet av 1960-talet fick Sverige två public
service-kanaler i TV. I Finland fick YLE - Finlands motsvarighet till Sveriges
Radio - tidigt konkurrens från det reklamfinansierade företaget MTV. I
Danmark dröjde det till 1988 och i Norge till 1992 innan den andra TV-
kanalen startades. Utbyggnad och drift finansierades med reklaminkomster,
liksom sedermera Sveriges TV 4. I Danmark finansieras TV 2 även med
tillskott av avgiftsmedel. Norska och danska TV 2 utgör, liksom vår TV 4,
mellanformer mellan den klassiska public service-modellen och renodlat
kommersiell TV-verksamhet.
I Danmark har beslut fattats om att DR skall få ytterligare en kanal.
I Norge har beslut fattats om en omorganisation av Norsk Rikskringkast-
ning till aktiebolag. NRK skall även fortsättningsvis vara mottagaravgifts-
finansierat. Vidare skall NRK starta sin andra TV-kanal under hösten 1996,
NRK 2. Kanalen skall enligt planerna drivas enligt public service-principer.
NRK 2 skall sändas via satellit och i inledningsskedet beräknas den kunna
mottas av 55 % av befolkningen.
I Finland sänder YLE två TV-kanaler och hyr ut en tredje till MTV. Starka
intressen arbetar för närvarande för att ytterligare ett programföretag skall få
rätt att bedriva riksomfattande markbunden reklam-TV, vid sidan av MTV.
På kontinenten följer diskussionen om framtidens public service delvis
olika spår. Debatten i Tyskland präglas dels av det förhållandet att radio- och
TV-verksamheten är en fråga för förbundsländerna, dels av betydelsefulla ut-
slag av författningsdomstolen. Aktuella diskusssioner avser bl.a. i vilken ut-
sträckning som public service-sektom skall få tillgripa reklamfinansiering
I Frankrike finansieras public service-verksamheten med både statligt stöd,
mottagaravgifter och reklam. Strukturen hos radio och TV i Frankrike har ge-
nomgått kraftiga förändringar sedan de Gaulle-tiden. Då var verksamheten
samlad i ett enda företag (ORTF) som verkligen kunde betecknas som re-
geringskontrollerat.
I Storbritannien kommer BBC-avtalet inom kort att ersättas med ett nytt. 1
ett preliminärt förslag anges bl.a. följande riktlinjer:
Styrelsen (Board of Governors) skall få en tydligare övervakande roll när
det gäller verksamhetens ekonomi. Detta innebär inte på något vis att den
redaktionella friheten får inskränkas. Vidare kommer man att kräva att BBC
klarare redovisar medelsförbrukning och verksamhetsplaner.
Prop. 1995/96:161
18
Yttrandefrihetsgrundlagen (YGL), som trädde i kraft den 1 januari 1992,
innebär ett konstitutionellt skydd för yttrandefriheten i ljudradio, television,
filmer, videogram och ljudupptagningar m.m. och bygger på samma princi-
per som tryckfrihetsförordningen.
Det innebär bl.a. att principerna om censurförbud och etableringsfrihet
blivit gällande för större delen av det moderna massmedieområdet. I fråga om
användningen av radiofrekvensspektrum har emellertid en etableringsfrihet i
tryckfrihetsrättslig mening inte kunnat införas. Vidare gäller för ljudradio,
television, filmer m.m. tryckfrihetsförordningens principer om ensamansvar
och källskydd, begränsning av möjligheterna till kriminalisering samt särskild
rättegångsordning med tillgång till jury. De principer som grundlagfästs i
YGL har till stora delar även tidigare gällt den avgiftsfinansierade radio- och
TV-verksamheten.
YGL kompletteras av lagen (1991:1559) med föreskrifter på tryckfrihets-
förordningens och yttrandefrihetsgrundlagens områden. För varje program
skall finnas en ansvarig utgivare som i princip är ensam ansvarig för eventu-
ella yttrandefrihetsbrott i programmet. Utgivaren är också jämte programfö-
retaget skadeståndsskyldig men skadeståndsskyldighet föreligger endast i de
fall framställningen i ett program innefattar ett yttrandefrihetsbrott.
Radiolagen (1966:755) är den grundläggande lagen för radio- och TV-verk-
samhet i Sverige. Lagen gäller dels för sändningar som sänds med stöd av
regeringens tillstånd (Sveriges Television AB, Sveriges Radio AB, Sveriges
Utbildningsradio AB och TV 4) och dels för andra tillståndspliktiga sänd-
ningar.
Enligt radiolagen krävs tillstånd av regeringen för att sända ljudradio och
TV-program till allmänheten i markbundna sändningar (5 § första stycket).
Sådant tillstånd ges för viss tid. Programföretaget avgör ensamt vad som
skall förekomma i en sändning.
Vissa bestämmelser gäller för hur verksamheten skall bedrivas. Bl.a. skall
sändningsrätten utövas opartiskt och sakligt och det skall beaktas att en vid-
sträckt yttrandefrihet och informationsfrihet skall råda i ljudradion och televi-
sionen. Vidare gäller att programverksamheten som helhet skall präglas av det
demokratiska statsskickets grundidéer samt principen om alla människors lika
värde och den enskilda människans frihet och värdighet (den s.k. demokrati-
bestämmelsen).
Programföretaget får inte i programverksamheten mot vederlag eller annars
på ett otillbörligt sätt gynna ett kommersiellt intresse. Regeringen får i avtal
med programföretaget bestämma om ytterligare villkor och skyldigheter för
programföretaget inom vissa uppräknade områden. Exempelvis kan i avtalet
1995/96:161
19
bestämmas om förbud för företaget att sända reklam. Om företaget får sända Prop. 1995/96: 161
reklam finns i radiolagen särskilda regler om annonsers placering och utform-
ning m.m.
Granskningsnämnden för radio och TV (tidigare Radionämnden) överva-
kar genom granskning i efterhand att den rätt företaget har på grund av sitt
tillstånd utövas i enlighet med radiolagen och avtalet mellan regeringen och
företaget. Myndighet eller annat allmänt organ får inte i förväg granska eller
föreskriva förhandsgranskning av radioprogram och inte heller förbjuda en
sändning på grund av dess innehåll. En motsvarande regel finns i yttrandefri-
hetsgrundlagen. Radiolagen innehåller vidare bestämmelser om Gransknings-
nämndens storlek och sammansättning.
Enligt lagen (1989:41) om TV-avgift skall den som innehar en TV-mottagare
betala TV-avgift för mottagaren till Radiotjänst i Kiruna AB. I lagen finns
bestämmelser om avgiftens storlek, undantag från avgiftsskyldigheten etc.
Avgiftsbeloppen överförs till ett särskilt konto hos Riksgäldskontoret, det
s.k. rundradiokontot. Sveriges Television AB svarar för förvaltningen av
medlen. Medlen används för verksamheten inom Sveriges Television,
Sveriges Radio och Sveriges Utbildningsradio samt en del av Gransknings-
nämndens kostnader.
Regeringen har denna dag till riksdagen överlämnat en proposition om en ny
radio- och TV-lagstiftning. 1 propositionen föreslås att sju av de nuvarande
lagarna på radio- och TV-området förs samman till en ny lag. Huvuddelen av
reglerna skall finnas i radio- och TV-lagen.
Den lagstiftning som föreslås innehåller vissa ändringar i sak jämfört med
dagens regler. De viktigaste ändringarna som föreslås är följande. Tillstånds-
plikten för sändningar begränsas något. Till sändningar för vilka regeringen
meddelar tillstånd skall kunna knytas villkor av olika slag som skall ersätta
det nuvarande systemet med avtal mellan staten och programföretagen. Det
införs ett förbud mot sändningar av TV-program som innehåller verklighets-
trogna våldsskildringar eller pornografi under sådan tid och på sådant sätt att
barn kan se programmen. Ett förbud mot TV-reklam för receptbelagda läke-
medel införs. En särskild avgift införs för den som i vissa fall bryter mot
bestämmelser eller villkor om reklam m.m.
20
Enligt radiolagen skall det mellan varje programföretag och staten träffas avtal
som närmare reglerar hur företagets sändningsrätt skall utövas.
Nuvarande avtal mellan staten och vart och ett av programföretagen Sveri-
ges Television AB, Sveriges Radio AB och Sveriges Utbildningsradio AB
gäller under perioden den 1 januari 1993 - den 31 december 1996. För
samma period finns också avtal om verksamheten under krig och krigsfara.
Avtalet mellan staten och Sveriges Television AB om förvaltning av rund-
radiomedlen trädde i kraft den 1 januari 1993 och gäller tills vidare. I avtal
som träffades från 1989 mellan staten och Radiotjänst i Kiruna AB, RIKAB,
regleras bolagets uppgifter.
Avtalen mellan staten och programföretagen föreskriver att verksamheten
skall bedrivas självständigt i förhållande till staten, olika intresseorganisatio-
ner och andra maktgrupper i samhället.
SVT har rätt att sända TV-program i två rikstäckande kanaler, text-TV-
sändningar samt tilläggstjänster. SR har rätt att sända ljudradioprogram i fyra
rikstäckande kanaler, varav en kanal även skall ha regional täckning, samt
tilläggstjänster. SR skall även sända ljudradioprogram avsedda för mottag-
ning i utlandet. UR skall sända i SVT:s och SR:s kanaler. Sändningarna skall
vara rikstäckande, vilket innebär att minst 99,8 % av den fast bosatta befolk-
ningen kan nås av sändningarna.
Avtalen innehåller följande bestämmelser om programverksamheten.
Programbolagen skall ta hänsyn till mediets särskilda genomslagskraft när
det gäller programmens ämnen och utformning samt tiden för sändning av
programmen. De skall erbjuda ett mångsidigt programutbud som känneteck-
nas av hög kvalitet. Programmen skall utformas så att de genom tillgänglighet
och mångsidighet i skälig omfattning tillgodoser skiftande behov och intres-
sen hos landets befolkning. Även mindre gruppers intressen skall i görlig
mån tillgodoses vid tidpunkter då en stor del av befolkningen har möjlighet att
se programmen. Programutbudet skall som helhet präglas av folkbildnings-
ambitioner. Programmen skall utformas så att utrymme ges åt mångfald av
olika åsikter och meningsriktningar och så att hänsyn tas till olika förutsätt-
ningar hos befolkningen. Förnyelse av programinnehållet skall främjas. Ett
mångsidigt utbud av program på svenska språket skall tillhandahållas och
svenska artister och verk av svenska upphovsmän skall i betydande omfatt-
ning förekomma i sändningarna.
Dessa allmänna föreskrifter preciseras sedan på följande sätt. Programfö-
retagen skall meddela nyheter samt kommentera eller på annat sätt belysa hän-
delser och skeenden och därvid ge den allsidiga information som medbor-
garna behöver för att vara orienterade och ta ställning i samhälls- och kultur-
frågor, stimulera till debatt kring viktigare samhälls- och kulturfrågor samt
granska myndigheter, organisationer och företag som har inflytande på beslut
som rör medborgarna samt spegla verksamheten inom sådana organ och inom
andra sammanslutningar och föreningar. Företagen skall också tillvarata och
Prop. 1995/96:161
21
utveckla ljudradions och televisionens särskilda förutsättningar att ge upple-
velser och stimulera fantasin och därigenom ge möjligheter till inlevelse, en-
gagemang och förströelse, främja konstnärlig och kulturell förnyelse samt be-
driva skapande verksamhet med konstnärliga uttrycksformer. Företagen skall
bevaka och granska händelser och utveckling på kulturlivets olika områden
samt i samspel med det övriga kulturlivet stimulera och förmedla olika kultur-
aktiviteter samt i skälig omfattning tillgodose olika intressen i fråga om bl.a.
religion, kultur och vetenskap. Företagen skall slutligen ta särskild hänsyn till
språkliga och etniska minoriteter samt till olika grupper av funktionshindrade.
Företagen får inte sända reklam mot vederlag eller program mot betalning.
Sändning av sponsrade program får ske under vissa förutsättningar. Pro-
gramföretagen skall beriktiga felaktiga sakuppgifter när det är påkallat.
Avtalen innehåller bestämmelser om förfarandet vid tvister om avtalens
tolkning, vid brott mot avtalen samt när avtalen upphör att gälla.
Enligt avtalet mellan staten och Sveriges Television AB om förvaltning av
rundradiomedlen skall SVT för statens räkning svara för förvaltningen av
rundradiomedlen. Avtalet gäller de verksamheter som finansieras med TV-av-
giftsmedel, dvs. de som bedrivs av SVT, SR, UR och Granskningsnämnden
(den s.k. rundradiorörelsen). SVT skall därvid ansvara för rundradiorörel-
sens likviditetsplanering och utbetalningarna från rundradiorörelsens resultat-
konto (rundradiokontot) hos Riksgäldskontoret.
Avtalet mellan staten och Radiotjänst i Kiruna AB (RIKAB) föreskriver att
RIKAB har till uppgift att uppbära TV-avgifter och bedriva avgiftskontroll
fr.o.m. den 1 januari 1990. RIKAB ägs sedan den 1 januari 1994 gemensamt
av de tre programföretagen.
Sedan den 1 januari 1993 är public service-verksamheten organiserad i tre
självständiga aktiebolag; Sveriges Television AB, Sveriges Radio AB och
Sveriges Utbildningsradio AB (prop. 1991/92:140, bet. 1991/92:KrU28,
rskr. 1991/92:329). Aktierna i de tre bolagen ägs sedan den 1 januari 1994 av
tre för ändamålet bildade förvaltningsstiftelser; Förvaltningsstiftelsen för
Sveriges Television AB, Förvaltningsstiftelsen för Sveriges Radio AB och
Förvaltningsstiftelsen för Sveriges Utbildningsradio AB (prop. 1992/93:236,
bet. 1992/93:KrU28, rskr. 1992/93:377).
Varje förvaltningsstiftelses angelägenheter handhas av en styrelse. Styrelser-
na har identisk sammansättning. Varje styrelse består av en ordförande och
tio övriga ledamöter som utses av regeringen efter förslag från riksdags-
partierna. Styrelsernas mandatperioder relateras till riksdagens så att ordfö-
randen och hälften av ledamöterna utses viss tid efter ordinarie riksdagsval.
Prop. 1995/96:161
22
Stiftelsestyrelserna får ha en partipolitisk sammansättning. Regeringen utser Prop. 1995/96:161
även två revisorer, varav en skall vara auktoriserad, i förvaltningsstiftelsema.
Stiftelsernas syfte är att främja självständigheten hos programbolagen ge-
nom att äga och förvalta aktierna i programbolagen samt att utöva de befogen-
heter som är förknippade med detta. Stiftelsestyrelserna skall bl.a. ta ställning
till programbolagens årsredovisningar, besluta om ansvarsfrihet för program-
bolagens styrelser samt utse styrelseledamöterna i programföretagen.
De tre programbolagens styrelser består vardera av nio ledamöter och fyra
suppleanter. Regeringen utser ordförande, medan ägaren (dvs. stiftelserna)
på resp, bolagsstämma skall utse fem ledamöter. Den verkställande direktören
och två personalrepresentanter jämte två suppleanter är sjävskrivna ledamöter.
Därutöver utser regeringen och stiftelsestyrelserna var sin suppleant. Rege-
ringen förutsätts utse ordförandena och suppleanterna efter samråd med riks-
dagspartierna. Programbolagens styrelser skall inte ha en i huvudsak parti-
politisk sammansättning. Regeringen utser en av revisorerna i förvaltnings-
stiftelsema att vara revisor även i programföretagen.
Programbolagens styrelser har det slutliga ansvaret för att bolagets pro-
gramverksamhet överensstämmer med de avtal som tecknats med staten. Sty-
relserna fastställer mål och långsiktiga planer samt beslutar om grundläggande
prioriteringar. Styrelsernas ansvar omfattar även beslut om anslagsfram-
ställning, budget, planering samt viktigare utnämningar. Styrelserna skall inte
besluta om det löpande programarbetet på redaktionsnivå.
Sveriges Televisions, Sveriges Radios och Sveriges Utbildningsradios
organisation samt distriktsorganisationer framgår av figurerna på s. 24-26.
Dotterbolagen Radiotjänst i Kiruna AB och Sveriges Radio Förvaltnings AB
ägs gemensamt av de tre programföretagen i relation till storleken på respek-
tive programföretags medelstilldelning. Sveriges Radio Förvaltnings AB äger
i sin tur Sveriges Radio och Television Fastigheter AB, Radio & TV Hälsan
AB och Sveriges Radios förlag AB.
Ägarstrukturen presenteras i figuren på s. 27.
23
Prop. 1995/96:161
SVT Region NORD
SVT Umeå
SVT Sundsvall
SVT Region
MELLANSVERIGE^
SVT RegionVÄST
SVT Falun
r svt
Stockho]
>SVT
•SNorrköping
b
Götebor
SVT Malmö
SVT Region SYD
SVT Region
STOCKHOLM
SVT NYHETER & SPORT
SVT DRAMA
STOCKHOLM
24
Prop. 1995/96:161
Styrelse
SR
SR
SR
SR
SR
SR
SR
SR
SR
Norrbotten
Västerbotten
Västernorrland
Jämtland
Gävleborg
Dalarna
Värmland
Uppland
Radio Stockholm
|
10 |
SR |
Örebro |
|
II |
SR |
Västmanland |
|
12 |
SR |
Sörmland |
|
13 |
SR |
Östergötland |
|
14 |
SR |
Gotland |
|
15 |
SR |
Blekinge |
|
16 |
SR |
Kristiandstad |
|
17 |
SR |
Malmöhus |
|
18 |
SR |
Kalmar |
|
19 |
SR |
Kronoberg |
|
20 |
SR |
Jönköping |
|
21 |
SR |
Göteborg |
|
22 |
SR |
Väst |
|
23 |
SR |
Skaraborg |
|
24 |
SR |
Halland |
|
25 |
SR |
Radio Sjuhärad |
25
Prop. 1995/96:161
Styrelse
UR Norrbotten
UR Västerbotten
UR Västernorrland
UR Jämtland
Gävleborg
Dalarna
Värmland
Uppland
Stockholm
|
f 7 |
*11 \ | ||
|
rio |
£12 | ||
|
23 | |||
|
J 17 |
i ? |
|
10 |
UR |
Örebro |
|
11 |
UR |
Västmanland |
|
12 |
UR |
Sörmland |
|
13 |
UR |
Östergötland |
|
14 |
UR |
Gotland |
|
15 |
UR |
Blekinge |
|
16 |
UR |
Kristiandstad |
|
17 |
UR |
Malmöhus |
|
18 |
UR |
Kalmar |
|
19 |
UR |
Kronoberg |
|
20 |
UR |
Jönköping |
|
21 |
UR |
Göteborg |
|
22 |
UR |
Väst |
|
23 |
UR |
Skaraborg |
|
24 |
UR |
Halland |
|
25 |
UR |
Radio Sjuhärad |
26
Prop. 1995/96:161
* Radiotjänst i Kiruna AB handhar avgiftsuppbörd och avgiftskontroll och ägs gemensamt av de tre
programföretagen i relation till storleken på respektive programföretags medelstilldelning.
* Sveriges Radio Förvaltnings AB äger fastigheter och aktier i Sveriges Radio och
Television Fastigheter AB. Bolaget är också ensam ägare till Radio & TV Hälsan AB
samt Sveriges Radios Förlag AB.
* Skandinaviska Filmlaboratarier Holding AB äger de två filmlaboratoriema
SWELAB och Johan Ankarstjeme A/S.
* MMS AB (MedieMätningar i Sverige AB) utför publikundersökningar för TV.
* HD-DIVINE AB utvecklar digitala TV-sändningar och digital HD-TV.
* Svensk Beställ-TV AB är ett helägt. icke rörelsedrivet dotterbolag till Sveriges Television AB.
* Sveriges Lokalradio AB och Sveriges Riksradio AB är två icke rörelsedrivna dotterbolag
till Sveriges Radio AB.
* RUAB (RadioUndersökningar AB) utför publikundersökningar för lokal- och riksradio.
Public service-verksamheten, inklusive Radio Swedens programverksamhet
för utlandssändningar, finansieras med TV-avgiftsmedel. Influtna avgiftsme-
del placeras på räntebärande räkning, det s.k. rundradiokontot, hos Riks-
gäldskontoret. Riksdagen anvisar medel ur rundradiokontot till public
service-verksamheten. Utbetalningen av medlen värdesäkras med utgångs-
punkt i ett särskilt kompensationsindex. Staten tillhandahåller genom Riks-
gäldskontoret det rörelsekapital rundradiorörelsen behöver om avgiftsmedlen
ur lik vidi tetssynpunkt inte räcker till. Även Granskningsnämnden för Radio
och TV finansieras delvis med medel ur rundradiokontot.
Sveriges Television har sedan den 1 augusti 1991 möjlighet att sända
sponsrade program om sändningen gäller en allmän sammankomst eller en
offentlig tillställning som anordnas av någon annan än programföretaget.
Sponsorsintäkterna för Sveriges Television uppgick år 1995 till ca 16 mkr
och år 1994 till ca 18 mkr (mindre än 1 % av de totala intäkterna). År 1993
uppgick intäkterna till 10 mkr.
Sveriges Radio har sedan den 1 januari 1993 möjlighet att sända sponsrade
program. SR:s styrelse beslöt dock, efter vissa sponsringsförsök år 1993, att
avstå från sponsring för såvitt den ekonomiska situationen för SR inte
ändrades. I samband med 1995 års besparingskrav beslöt styrelsen att börja
med sponsring igen under år 1996. SR:s sponsringsintäkter under år 1996
beräknas uppgå till ca 6 mkr.
Riksdagen fastställer årligen TV-avgiftens storlek. År 1995 uppgick TV-
avgiften till 1 440 kr som betalades i fyra poster om 360 kr. 1996 höjdes TV-
avgiften till 1 476 kr. Antalet TV-avgiftsbetalande hushåll uppgick 1995 till
drygt 3.3 miljoner.
Influtna avgiftsmedel placeras på räntebärande räkning, det s.k. rundra-
diokontot, hos Riksgäldskontoret. TERACOM Svensk Rundradio AB tillför
rundradiokontot årligen dels ett belopp motsvarande kompensation för värdet
av hittills gjorda direktavskrivna investeringar, dels ett belopp motsvarande
avkastningskravet på den konkurrensutsatta verksamheten. Rundradiokontot
tillfördes tidigare intäkter från TV 4 genom en fast och en rörlig koncessions-
avgift. TV 4:s koncessionsavgifter som inbetalas efter den 1 januari 1996
skall dock redovisas på inkomsttitel på statsbudgeten i stället för i rundradio-
rörelsen.
De totala intäkterna i rundradiokontot under verksamhetsåret 1994 uppgick
till ca 5 305 mkr, en ökning med ca 196 mkr jämfört med år 1993. De totala
kostnaderna 1994 uppgick till närmare 5 150 mkr, en ökning med ca 204 mkr
jämfört med år 1993. Ränteintäkter uppgick 1994 till drygt 45 mkr, vilket är
en ökning med drygt 10 mkr jämfört med året innan. Med beaktande av 1993
års överskott på omkring 84 mkr uppgick rundradiorörelsens ackumulerade
överskott till drygt 284 mkr.
Prop. 1995/96:161
28
Sveriges Radio disponerar fyra rikstäckande FM-nät (Pl, P2, P3 och P4).
P4-nätet medger även länsvisa sändningar. Samtliga FM-nät är anpassade för
stereosändningar.
Sveriges Radios kanalomläggning i januari 1993 innebar att företaget om-
disponerade tillgängliga radiosändare i Stockholm och Malmö på så sätt att P2
fick en egen extra radiokanal som kunde sända seriös musik dygnet runt. I
Stockholm sänds även kanalen 103,3 Radio Stockholm.
Sveriges Radio och Sveriges Utbildningsradio har genom regeringsbeslut
den 21 september 1995 om ändring av avtal mellan staten och Sveriges Radio
respektive Sveriges Utbildningsradio rätt att bedriva digitala ljudradiosänd-
ningar. Sveriges Radio och BBC startade, som de två första radioföretagen i
världen, reguljära digitala ljudradiosändningar den 27 september 1995. Sveri-
ges Radio planerar att starta en digital finsk radiokanal, P7, under år 1998.
Övriga delar av det frekvensutrymme som är tillgängligt för rundradio-
sändningar av ljudradio, i första hand i FM-bandet såväl under 104 MHz som
i 104-108 MHz, utnyttjas sedan den 1 januari 1993 för kommersiell privat
lokalradio.
För Radio Swedens sändningar till utlandet finns tre kortvågssändare i
Hörby och en mellanvågssändare i Sölvesborg. Delar av Radio Swedens
sändningar distribueras också via satellit - för närvarande Astra och Tele-X.
Utlandsprogrammen kan också avlyssnas i Stockholmsområdet från en FM-
sändare, P6.
Sveriges Television sänder i två rikstäckande kanaler. Sändarnäten för
SVT 1 och SVT 2 täcker för närvarande ca 99,8 % av befolkningen.
Public service-företagen köper tjänster för programutsändning och pro-
graminsamling av radio- och TV-program av bl.a. det helstatligt ägda bolaget
TERACOM Svensk Rundradio AB som bildades den 1 juli 1992.
Praktiskt taget varje hushåll beräknas ha en eller flera radiomottagare. Enligt
publikmätningsföretaget MMS (Mediemätning i Skandinavien AB) är
96,22 % av landets samtliga hushåll TV-innehavare.
1992 års riksdagsbeslut (jfr. prop. 1991/92:140, bet. 1991/92:KrU28, rskr.
1991/92:329) om den avgiftsfinansierade radio- och TV-verksamheten 1993—
1996 innebar, liksom tidigare beslut, att staten endast skall ange allmänna
riktlinjer i fråga om public service-verksamhetens programverksamhet. Ram-
arna för verksamheten skall anges av regering och riksdag och sammanfattas i
avtalen med företagen. Programföretagen gavs därmed fri bestämmanderätt i
Prop. 1995/96:161
29
organisationen av verksamheten bl.a. vad gäller beslut om programverksam-
hetens innehåll, sändningstidens längd och placering, distriktsindelning, pro-
gramsättningsprinciper och produktionssammansättning. Undantag från prin-
cipen om allmänna riktlinjer gäller endast på två områden; dels program på
invandrar- och minoritetsspråk, dels program om och för funktionshindrade.
1995 års riksdagsbeslut (prop. 1994/95:100 bil. 12, bet. 1994/95:KrU26,
rskr. 1994/95:367) innebar att en 11-procentig besparing på public service-
verksamheten skall fördelas jämnt över perioden 1 juli 1995 - den 31 decem-
ber 1998. Beslutet innebar också att avtalet mellan staten och Sveriges Tele-
vision ändrades på så sätt att SVT:s skyldighet att koncentrera distrikts-
producerade program till en kanal (TV 2) upphörde den 1 juli 1995 samt att
kravet att minst 40 % av allmänproduktionen i SVT:s rikssändningar skall
produceras utanför Stockholm ändrades till minst 50 %.
SVT:s totala sändningstid år 1994 uppgick till i genomsnitt 168 timmar per
vecka, varav 16 timmar regionala program. Andelen timmar av egenproduce-
rade originalprogram av fötstasändningarna beräknas till 51,1 %. Resten
utgörs av inköpta originalprogram av både svensk och utländsk härkomst
samt repriser.
I huvuddelen av landet sänder SR i fyra kanaler, Pl, P2, P3 och P4. P4
innehåller dels ett rikstäckande gemensamt program, P4-Riks, dels lokala
program från 25 olika lokalredaktioner. Dessutom sänder Radio Sweden
utlandsprogram.
Under 1994 sände SR 2 392 timmar per vecka, varav ungefär 136 timmar
i Pl. 165 timmar i P2 och 165 timmar i P3. Lokalradion sände omkring
1 690 timmar i veckan. De lokala programmen svarade för ca 71 % av den
totala sändningstiden.
Enligt 1992 års riksdagsbeslut skall minst 40 % av allmänproduktionen i
SR:s rikssändningar produceras utanför Stockholm. Antalet timmar produce-
rade utanför Stockholm utgjorde 7 908 timmar år 1994, vilket var 45 % av
allmänproduktionen.
Från och med 1993 disponerar Utbildningsradion egna fasta tider i SR:s
och SVT:s kanaler. Under år 1994 sände UR 570 timmar i TV, 785 timmar i
radions riksprogram och 932 timmar radio regionalt.
Av SVT:s totala sändningstid under 1994 avser ca 60 % program på
svenska språket. Av UR:s sändningar är ca 75 % på svenska språket och ca
70 % har svenska upphovsmän.
Programföretagen (exkl. utlandsprogrammet Radio Sweden) sände under
1995 på 14 olika minoritetsspråk. Dessutom sänds program på svenska för
invandrare. SVT sände under 1995 program för invandrare och språkliga mi-
noriteter omfattande ca 254 timmar (inklusive reprissändningar), varav ca 95
timmar på finska. SR sände ca 5 200 timmar (inklusiva reprissändningar),
varav ca 3 700 timmar på finska. UR:s produktion motsvarade 19 timmar i
TV och 30 timmar i radio.
Prop. 1995/96:161
30
Granskningsnämnden har till uppgift att genom efterhandsgranskning överva-
ka att public service-företagen utövar sin sändningsrätt i enlighet med bestäm-
melserna i radiolagen och avtalen samt att besluta om sanktioner vid bristande
efterlevnad av reglerna. Nämnden granskar även TV 4:s sändningar, kabel-
TV-sändningar samt närradio- och privata lokalradiosändningar.
Nämndens granskning av program eller grupper av program sker efter
anmälan eller på nämndens eget initiativ.
Nämnden är en statlig myndighet som består av en ordförande och sex
andra ledamöter som utses av regeringen. För ledamöterna finns ersättare till
det antal som regeringen bestämmer. Ordföranden och vice ordföranden skall
vara eller ha varit ordinarie domare. Hos nämnden finns en direktör som är
chef för myndigheten.
Granskningsnämnden har ingen befogenhet att döma ut straff eller skade-
stånd till public service-företagen. Enligt avtalen mellan staten och public
service-företagen kan emellertid regeringen, om det finns skäl att anta att ett
programbolag i väsentlig mån har brutit mot avtalet, påkalla utredning i frågan
och även säga upp avtalet om utredningen ger anledning till det.
Prop. 1995/96:161
Radio- och TV-verket ansvarar för tillståndsgivning för lokalradio- och när-
radiosändningar riktade till allmänheten. Verket ansvarar även för registrering
och avgiftshantering för satellitprogramföretag, satellitentreprenörer och utgi-
vare av lokalradio-, närradio- och kabelsändningar. Verket har tillsyn över
efterlevnaden av regler som inte gäller innehållet i sändningarna samt beslutar
om sanktioner vid bristande efterlevnad av sådana regler och vid uteblivna
avgifter. Verket skall också följa utvecklingen på radio- och TV-området.
Verket är organiserat som ett enrådighetsverk med en överdirektör som
chef. Överdirektören tillsätts av regeringen och är högsta beslutande instans
inom verket. I enlighet med verkets instruktion har ett särskilt insynsråd, som
består av tre personer, inrättats. Rådets uppgift är att säkerställa en fort-
löpande insyn i verksamheten.
Sveriges Television AB hemställer om en medelsanvisning på sammanlagt
2 906.6 miljoner kronor i 1994 års prisnivå för yerksamhetsåret 1997.
31
SVT redovisar i sin anslagsframställning för 1997 samt i sitt remissvar
över departementspromemorian En radio och TV i allmänhetens tjänst! (Ds
1994:76) följande synpunkter på riktlinjer inför den nya avtalsperioden.
Avtalsperioden bör vara längre än fyra år, förslagsvis tio år.
Under den kommande avtalsperioden bör SVT vara en i förhållande till
staten och organiserade intressen fri, obunden television som ska verka i
allmänhetens tjänst. Statens grundläggande ansvar bör vara att garantera ett
journalistiskt och programmässigt oberoende. Statens styrning bör inriktas på
att ange allmänna riktlinjer samt garantera en trygg finansiering.
Programutbudet bör kännetecknas av kvalitet, bredd och mångfald samt att
det skall vara angeläget för alla. Sändningarna skall vara tillgängliga i alla
delar av landet. SVT vill ha en folkbildande roll samt slå vakt om den svenska
identiteten. Nyheterna skall ge en oberoende och relevant bild av händelserna
i Sverige och omvärlden. SVT skall bidra till att utveckla vår demokrati, vår
kultur och det svenska språket. SVT ser sig som en del av den nationella
kulturen. Det är väsentligt att TV tillerkänns ett kulturvärde i sig och inte
endast ses som förmedlare eller speglare av det traditionella kulturlivet. SVT:s
roll inom kulturområdet bör tydliggöras för den kommande avtalsperioden.
Ett av SVT:s främsta utmaningar under den kommande avtalsperioden blir
att erbjuda barn och ungdom programalternativ som kännetecknas av rika
upplevelser och ansvarstagande. SVT understryker att de har ett särskilt an-
svar för funktionshindrade och språkliga minoriteter. Detta ansvar skall
komma till klart uttryck i avtalet mellan staten och SVT.
SVT har sedan den 1 januari 1996 gått över i en ny organisation. Syftet
med den nya organisationen är att slå vakt om public service-verksamheten i
en ny konkurrenssituation samt att möjliggöra de besparingar som företaget är
ålagda under perioden 1995-1998. Distriktsverksamheten skall utvecklas och
distrikten skall i den nya organisationen ges en starkare ställning. Den nya
organisationen bör gälla under den kommande avtalsperioden. Företaget bör
ges möjlighet att slå ihop nyhetsredaktionerna. Tvåkanalssystemet är en förut-
sättning för bredden i utbudet och för möjligheterna att fullfölja sitt uppdrag.
Företaget bör finansieras med medel ur rundradiokontot som även fortsätt-
ningsvis bör byggas upp med hjälp av TV-avgifter, kompensation bör utgå
för pris- och löneökningar, nuvarande möjligheter till sponsring bör bibe-
hållas. företaget bör ges möjligheter att utnyttja betal-TV och "pay per view"
som kompletterande finansieringsformer. Beslut om finansieringen bör fattas
för längre perioder än ett år, helst för hela avtalsperioden, för att ge stabila
planeringsförutsättningar.
SVT understryker betydelsen av att kunna ta aktiv del i utbyggnaden av di-
gitala distributionssystem för att inte komma i ett underläge och bli beroende
av andra marknadsaktörer. SVT vill ersätta slavsändarutbyggnaden med satel-
litdistribution och på sikt minska antalet redan driftsatta slavsändare, se över
den pågående distributionen av TV-program mellan Finland och Sverige, få
till stånd ett nordiskt samarbete samt bibehålla och utveckla den regionala
sändningsverksamheten. SVT räknar med att under en övergångsperiod till
digitala distributionsformer, uppskattningsvis 10-15 år, behöva fortsätta med
Prop. 1995/96:161
32
analoga marksändningar för att ge en god service till den TV-publik som inte
investerar i nya digitala mottagare. Detta bör beaktas vid medelsfördelningen
under den kommande avtalsperioden.
Sveriges Radio AB hemställer i sin anslagsframställning för år 1997 om en
medelstilldelning för public service-verksamheten på 1 632,8 miljoner kronor
i 1994 års prisnivå samt att medlen värdesäkras genom ett pris- och löne-
index.
I sitt remissvar över departementspromemorian En radio och TV i allmän-
hetens tjänst! (Ds 1994:76) anför SR bl.a. följande.
Avtalstiden bör bli 10 år och avtalet bör utformas i dialog med SR.
Det är viktigt att SR är oberoende av såväl staten som av organisationer
och kommersiella intressen. Staten bör därför endast formulera långsiktiga
ramuppdrag samt garantera resurser men får ej styra programutbudet. Detalj-
regleringen av verksamheten får därför inte öka i nästa avtal. Det är viktigt för
företagets trovärdighet och integritet att de grundläggande bestämmelserna om
opartiskhet, saklighet och värdet om de demokratiska värdena betonas. SR
vill att företagsstyrelsemas ökade ansvar skall behållas.
SR skall vända sig till alla invånare i landet, erbjuda alla regioner egna ra-
diokanaler med nationell och internationell förankring samt spegla och bevaka
hela landet. Företagets programverksamhet skall motverka den informations
och kulturklyfta som mediekommersialiseringen kan medföra. Sveriges Ra-
dio har en skyldighet att göra nyheter och information tillgängliga för ungdo-
mar. I det ordinarie utbudet kommer kanalerna att uppmärksamma de behov
som informationssvaga och funktionshindrade har. Riktade insatser kommer
att göras för att öka programmens tillgänglighet för målgruppen. SR skall
spegla det mångkulturella Sverige och ge service till språkliga minoriteter.
Företagets program skall syfta till att underlätta sådana gruppers integrering i
det svenska samhället. Relationen till publiken och samhället bör i framtiden
präglas av interaktivitet.
Programutbudet skall känneteckas av mångfald, bredd, djup och kvalitet.
Under nästa avtalsperiod vill företaget disponera minst oförändrat antal kana-
ler för att kunna erbjuda hela befolkningen public service-alternativ och verk-
lig valfrihet mellan kanaler. Genom den nya digitala radion, DAB (Digital
Audio Broadcasting), kommer företaget att kunna ge publiken ökad tillgäng-
lighet genom attraktivare sändningstider. Kvalitetskraven på kanalerna kom-
mer att utvecklas och förstärkas ytterligare.
Den nya digitala tekniken kommer att medföra högre kvalitet och ökad
rationalitet i radioproduktionen. En förutsättning är att företaget får tillgång till
egna, hela DAB-block. En modernisering av produktionsmiljöer, produkti-
onsmetoder och utrustning blir nödvändig, liksom en förändring av arbets-
organisationen. SR vill leda utvecklingen av system som så småningom kom-
mer alla radiokanaler till godo. SR planerar till en början att inom DAB erbju-
Prop. 1995/96:161
33
3 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 161
da en finskspråkig kanal, en klassisk musikkanal samt möjlighet att flexibelt
dela Pl för riksdagsdebatter, evenemangssändningar, pågående nyhetsför-
lopp etc. Programverksamheten inom DAB kommer, genom prioriteringar,
rationaliseringar och synergieffekter, att kunna finansieras inom existerande
ekonomiska ramar.
1995 års besparingsbeslut innebär att vissa tidigare planerade reform-
åtgärder inte kommer att genomföras.
Företaget önskar en långsiktig och stabil finansiering på minst nuvarande
nivå via en av riksdagen för hela avtalsperioden beslutad andel av rundradio-
rörelsens samlade intäkter. SR vill förbli reklamfritt samt intar en restriktiv
hållning till sponsring.
SR hemställer om en separat, tillfällig tilläggsfinansiering avseende kost-
naderna för införandet av DAB-tekniken med anledning av de tekniska inves-
teringarna och kostnaderna för överlappningen mellan ett digitalt och ett
analogt distributionssystem.
14.2.1 Radio Sweden
Sveriges Radio hemställer om att Sveriges Radios utlandsverksamhet tilldelas
40 miljoner kronor i 1996 års prisnivå samt att medlen värdesäkras genom
pris- och löneindex.
Radio Sweden skriver i sin anslagsframställning för 1997 att företaget i sin
programpolitiska inriktning skall ha en förstärkt satsning på Europa, förbätt-
rad information för lyssnare i närområdet Baltikum och Ryssland samt
kontinuerlig programservice för lyssnare i andra delar av världen.
För att förbättra mottagningsmöjlighetema för svenskar i alla målområden,
kunna sända vid lämpliga lyssnartider och öka antalet sändningstillfällen,
väljs för Radio Swedens egenproducerade program på svenska ett kortare
programformat på vardagar.
Radio Sweden kommer under 1996 att ytterligare utvidga samarbetet med
utländska radiostationer för att kunna öka antalet samproduktioner och åter-
utsändningar. Radio Sweden kommer att utöka samarbetet med Sveriges
Radios kanaler för att kunna vidga programutbudet och uppnå en större
rationalitet.
Sveriges Utbildningsradio hemställer om en medelsanvisning på sammanlagt
218,9 miljoner kronor i 1994 års prisnivå för verksamhetsåret 1997.
UR redovisar i sin anslagsframställning för 1997 samt i sitt remissvar över
departementspromemorian En radio och TV i allmänhetens tjänst! (Ds
1994:76) sin syn på verksamheten i en ny avtalsperiod och vilka villkor som
bör gälla.
Avtalsperiodens längd bör vara 10 år. Den inriktning som idag gäller för
UR:s verksamhet bör gälla även i den nya avtalsperioden.
Prop. 1995/96:161
34
UR vill ha ett avtal som ger större handlingsutrymme och därmed frihet att
i takt med utvecklingen kunna ta nya initiativ, fortlöpande anpassa produk-
tions- och distributionsformer samt formerna för samarbete och finansiering.
UR skall, som ett självständigt programbolag, utgöra en del av public
service-verksamheten. Basen i UR:s uppdrag skall vara att inom ramen för
public service erbjuda utbildningsprogram för förskola, ungdomsskola, hög-
skola och annan vuxenutbildning samt för den fria och frivilliga folkbild-
ningen. Samarbetet med bl.a. studieförbunden skall fortsätta och utvecklas.
Nya interaktiva utbildningsformer och olika former av multimedia skall
utvecklas.
UR vill kunna erbjuda en utökad distansutbildning i radio och TV i olika
ämnen och på olika kompetensnivåer. Sändningarna skall i första hand kunna
ske på ledigt utrymme i public service-kanalerna, men även på sikt i andra
kanaler. Verksamheten skall bedrivas i nära samarbete med högskolor och
andra utbildningsanordnare. Produktionen skall ske både regionalt och cent-
ralt på UR i Stockholm. Även andra produktionsbolag skall vara involverade
i produktionen. Verksamheten skall bedrivas med allmänna medel.
UR vill kunna ingå i olika konsortier med syfte att producera utbildning i
nya former.
Programmen bör sändas i alla public service-kanaler. UR har egen sänd-
ningsrätt. Nya avtal som innebär att UR får tillgång till egna fasta tider bör
slutas med SR och SVT för nästa avtalsperiod. För framtiden bör det också
slutas avtal om åtkomst och bruk av tillgångar såsom radio- och TV-arkiv och
andra gemensamma resurser. UR vill även kunna sända sina program i andra
kanaler, i nya digitala kanaler och över satellit samt själv kunna välja distri-
butionsform.
Den huvudsakliga finansieringen av verksamheten bör ske via avgiftsme-
del. För särskilda utbildningsinsatser bör kompletterande finansiering ske
med allmänna medel. Därutöver bör kompletterande finansiering från myn-
digheter och organisationer kunna användas.
Vid sidan av den avgiftsfinansierade utbildningsverksamheten vill UR äv-
en fortsättningsvis kunna bedriva intäktsfinansierad verksamhet. UR har idag
en kompletterande förlagsverksamhet som bär sina egna kostnader. Dessutom
säljer företaget teknik, samt åtar sig viss beställningsproduktion. UR vill fort-
sätta att bedriva dessa verksamheter och efterhand inkludera även nya medier
inom hela IT-området. Affärsverksamheten är ett viktigt komplement till UR:s
programverksamhet. Alla sidoaktiviteter skall täcka sina kostnader.
Principerna för medelstilldelningen bör fastställas vid avtalstidens början
och gälla för hela avtalsperioden.
Prop. 1995/96: 161
35
Skrivelser har inkommit från Sveriges Television AB, Sveriges Radio AB
och Sveriges Utbildningsradio AB samt från ett antal institutioner och privat-
personer.
Granskningsnämnden har på den parlamentariska beredningens begäran
lämnat synpunkter på statens avtal med public service-företagen i januari
1996. Nämnden anför bl.a. att de kommande avtalen tydligt bör ange vad
som skall mätas och kontrolleras och vad som mera har karaktär av pro-
gramförklaring. Vid utformningen av avtalen bör jämförelse göras med TV 4-
avtalet. Nämnden ifrågasätter om nämnden skall granska hur många kanaler
programföretagen sänder i och hur programföretagen använder sina resurser.
Nämnden efterfrågar ledning till tolkning av begreppen "hög kvalitet" och
"mångfald”. Uppdrag att mäta och bedöma kvalitet under avtalsperioden bör
inte lämnas till annan än Granskningsnämnden. Nämnden anser att avtalsbe-
stämmelsen om språkvårdsfrågor bör utgå. Bestämmelsen om att ämnesval
och framställning skall ta sikte på vad som är väsentligt behövs inte eftersom
nämndens praxis innebär att saklighetskravet redan inrymmer ett krav på
relevans. Nämnden anför vidare att bestämmelsen om den enskildes privatliv
bör ses över. Nämnden anför slutligen att sponsringsreglema bör bli tydli-
gare.
Kungliga Musikaliska Akademin framhåller i en skrivelse i oktober 1995
vikten av en grundlig översyn av musikpolicy och musikutbud i radio och
dessa betydelse för svenskt musikliv, med särskilt beaktande av Sveriges
Radios roll och Sveriges Radios besparingar. Akademin anser att t.ex.
anpassning till konkurrerande radiokanaler spelat en större roll för Sveriges
Radio än önskemål från intressenterna.
Seminariedeltagarna vid Arctic Light Film Festival i Kiruna anför i en
skrivelse i november 1995 att de nya avtalen med public service-företagen bör
ställa krav på ökad geografisk spridning av filmproduktion. Sveriges Televi-
sion bör ta sitt ansvar för hela Sverige och göra fler produktionsutläggningar
till fristående filmare ute i landet.
Oberoende Filmares Förbund framhåller i en skrivelse från januari 1996 att
det svenska stödet till svensk film är svagt och att produktionsvillkoren
successivt har försämrats. Förbundet föreslår därför att en svensk TV-fond
för oberoende TV-produktion inrättas. Fonden skulle stödja och finansiera
oberoende kvalitetsproduktion, dvs. TV-produktion utanför de sändande TV-
kanalerna. Det skulle krävas att en sändande svensk TV-kanal först visar
intresse för ett förslag från en oberoende producent för att denna skulle kunna
ansöka om finansieringsstöd från fonden.
Svenska Journalistförbundets frilansdistrikt i Kristianstad anför i skrivelse
i december 1995 att villkoren för frilansmedverkande på Sveriges Radio har
försämrats och att Sveriges Radio därmed bryter statens avtal. Nedskärning-
arna på Sveriges Radio innebär försämringar för frilansama.
Prop. 1995/96:161
36
Statens handikappråd anser i en skrivelse från oktober 1994 att public
service-bolagen bör få ett tydligt samhällsuppdrag som innebär att program
och teknik skall utformas så att ingen diskrimineras.
Hörselskadades Riksförbund anser i en skrivelse från december 1995 bl.a.
att omfattningen av textade svenska program i Sveriges Television bör uppgå
till minst 70 % av programutbudet (90 % av programutbudet skall vara till-
gängligt för hörselskadade år 2015). DAB-tekniken bör utnyttjas inom Sveri-
ges Television och Sveriges Radio även för hörselskadade. Sveriges Radio
bör anpassa produktion och distribution för hörselskadades behov. Utbild-
ningsradion bör satsa särskilt på TV-program som handlar om hur det är att
leva som hörselskadad i ett hörande samhälle. Förbundet anför att samråd
mellan programbolagen och handikapporganisationerna bör preciseras i av-
talet.
Synskadades Riksförbund framför i en skrivelse från januari 1996 önske-
mål om att synskadade bör få tillgång till textremsan i TV genom att textrem-
san läses upp eller överförs till syntetiskt tal. Förbundet tar upp EU-projektet
Audetel där man har utvecklat ett system för syntolkning av TV-program.
Svenska Tomedalingars Riksförbund behandlar i en skrivelse i november
1995 Sveriges Radio planer att starta en ny digital finskspråkig radiokanal där
även de tornedalsfinska sändningarna inkluderas. Förbundet anför att de
tomedalsfinska sändningarna i P4 bör vara kvar.
Sveriges Radios Tomedalsfinska redaktion anför i en skrivelse i oktober
1995 att Sveriges Radios ledning vill överföra den tomedalsfinska redaktio-
nen till den nya digitala finskspråkiga radiokanalen. Sveriges Radios tome-
dalsfinska redaktion och sändningar måste även framledes vara en del av
Sveriges Radio Norrbotten.
Kommunstyrelsen i Övertorneå kommun protesterar i en skrivelse i no-
vember 1995 mot Sveriges Radios omläggning där en ny digital finskspråkig
radiokanal skulle innebära att Sveriges Radio Norrbotten lägger ned sina
nuvarande program till tomedalingar. En digitalisering i dag skulle innebära
ett avbrott i mottagningarna på grund av bristande och ofullkomlig teknik.
Sändningarna bör därför samköras både digitalt och analogt tills mottag-
ningen är löst för ett på lyssnarna acceptabelt sätt.
Med anledning av skrivelserna om de tomedalsfinska sändningarna anför
Sveriges Radio i en skrivelse i januari 1996 att företaget under våren 1996
avser att ta ställning till förslaget om en ny digital finsk radiokanal riktad till
samtliga finska grupper, dvs. finnar, tornedalsfinnar och finlandssvenskar.
Sveriges Radio framhåller att den tornedalsfinska redaktionen i Pajala har ett
särskilt lokalt bevakningsansvar att tillvarata den tomedalsfinska lysssnar-
gruppen. Sveriges Radio anför att det måste övervägas hur länge den finska
publiken måste erbjudas parallell service i de analoga kanalerna och den nya
digitala kanalen innan hela publiken omfattas av det nya digitala sändamätet
och har möjlighet att anskaffa de erforderliga DAB-radioapparatema.
Invandrarpolitiska kommittén anför i en skrivelse i januari 1996 att public
service-företagen på ett bättre sätt bör spegla vårt mångkulturella samhälle.
Prop. 1995/96:161
37
Göteborgsregionernas kommunalförbund framför i en skrivelse i decem-
ber 1995 och i en skrivelse i februari 1996 att de kommande avtalen mellan
staten och public service-företagen bör beakta nya former för styrning av
verksamheten och en kraftig decentralisering av beslutsprocessen, produk-
tionen och sändningarna. Resursfördelningen företagen emellan, företagens
förmåga att uppfylla fastställda mål, organisation, lokalisering och andra
strategiskt viktiga frågor bör bli föremål för fortlöpande och offentlig debatt.
Riksdagen bör ges möjlighet att revidera företagets villkor och förutsättningar
som ett resultat av detta. Förbundet anför vidare att frågan om utlokalisering
av Sveriges Utbildningsradio, en radio- och/eller en TV-kanal bör prövas.
Svenska Teaterförbundet har i skrivelse i september 1995 överlämnat sitt
kultur- och mediepolitiska program antaget vid förbundsmöte den 10 juni
1995.1 programmet anför förbundet att minst 50 % av den gestaltande pro-
duktionen i varje marksänd TV-kanal i Sverige skall vara nationellt produ-
cerad. För att öka mångfalden och möjligheten att söka filmproduktionsstöd
bör bl.a. en film- och TV-fond skapas. Förbundet anser vidare att det är ute-
slutet att public service-företagen reklamfinansieras. Krav bör ställas på kva-
litet i programutbudet och viss procentandel svensk gestaltande produktion.
SIF-klubbarna vid Sveriges Television och Sveriges Radio protesterar i en
skrivelse i juni 1993 mot 1993 års besparing i Sveriges Radios utlandspro-
gram Radio Sweden. SIF-klubbarna anför att regeringen bör verka för ett
stort utbyte av nordiska TV-program.
Vägverket behandlar i en skrivelse i december 1994 frågan om Vägverkets
uppdrag att föra ut myndighetsinformation, bl.a. via Sveriges Radio. Vägver-
ket vill ge trafikanterna information om mer än framkomlighet. För detta
krävs att staten uttrycker den politiska viljan tydligt för Sveriges Radio och
Vägverket. Sveriges Radio bör få utrymme att agera som en allmännyttans
kanal i etermedierna.
Av rapporten Översyn av lagen (1989:41) om TV-avgift av riksdagens
revisorer framgår att antalet TV-avgifter uppgår till drygt 30.000 fler i dag än
år 1990 då Radiotjänst i Kiruna AB tog över huvudmannaskapet för upp-
börden. Om Televerket hade haft huvudmannaskapet för uppbörden i dag
hade kostnaden uppgått till ca 135-140 mkr, jämfört med Radiotjänst i
Kiruna AB:s kostnader på ca 128 mkr år 1994. Revisorerna kan därför kon-
statera att de krav som statsmakterna satte upp för Radiotjänst i Kiruna AB
har uppfyllts. Revisorerna föreslår dock en översyn av lagen samt att kost-
naderna för RIKAB bör redovisas bättre till riksdagen.
Prop. 1995/96:161
Yttrandefrihetens principer är grundläggande för all publicistisk verksamhet.
Det skall stå var och en fritt att utan myndigheternas godkännande ge ut tid-
ningar och böcker eller starta andra massmedieföretag. Myndigheter eller po-
litiska organ skall inte i förväg få granska det som skall publiceras. Massme-
38
diernas källor skall vara skyddade. Ansvaret för det som offentliggörs skall
vara tydligt och odelat.
För det tryckta ordets del finns dessa principer sedan länge grundlagsfästa
i tryckfrihetsförordningen. Sedan år 1992 finns också en särskild yttrandefri-
hetsgrundlag med motsvarande bestämmelser för radio och television, filmer
och ljudupptagningar. På grund av knappheten för sändningsfrekvenser har
det emellertid inte varit möjligt att föreskriva etableringsfrihet för trådlösa
radio- och TV-sändningar. I stället får det ställas krav på tillstånd för sådana
sändningar.
1 och med att nya frekvensområden har börjat utnyttjas har frekvensknapp-
heten minskat i betydelse. I fråga om sändningar via satellit har det sålunda
inte införts något tillståndskrav, eftersom sändningsutrymmet har bedömts
räcka till för alla som vill utnyttja det. Utvecklingen av digital sändningstek-
nik kan leda till en kraftig ökning av sändningsutrymmet.
Ännu så länge utgör emellertid de sändningsfrekvenser som används för
marksändningar en knapp resurs. Enligt det förslag till ny radio- och TV-lag
som regeringen denna dag förelagt riksdagen skall det även i fortsättningen
krävas tillstånd för marksända radio- och TV-sändningar till allmänheten
(prop. 1995/96:160).
På det tryckta ordets område kan mångfalden säkerställas genom att det
finns ett stort antal tidningar, tidskrifter och bokförlag som arbetar oberoende
av varandra. Detta är inte möjligt på radio- och TV-området så länge de analo-
ga sändningsmöjligheterna och antalet marksändande programföretag i prakti-
ken är begränsade. I stället har olika villkor ställts upp som syftar till att få till
stånd åsiktsmässig och innehållsmässig mångfald inom de enskilda program-
företagens sändningar.
När principerna för radio och television i allmänhetens tjänst utformades i
Sverige rådde lagfäst ensamrätt på rundradiosändningar. Det företag som
hade i uppdrag att bedriva sändningsverksamheten skulle ensamt tillgodose
publikens olika behov och önskemål. Det innebar att programföretaget skulle
sända program av olika slag, och att både större och mindre publikgruppers
intressen skulle tillgodoses. En väsentlig del av åtagandet var att programmen
skulle kunna tas emot i hela landet.
Sveriges Radios lagfästa ensamrätt upphörde att gälla år 1978. Den dåva-
rande Sveriges Radio-koncernen dominerade emellertid radion och televisio-
nen i Sverige också under en stor del av 1980-talet.
Under det senaste decenniet har situationen emellertid förändrats på ett
genomgripande sätt. Det började med satellitsändningarna som gav kabelan-
slutna hushåll möjligheter att se på utländska TV-kanaler, och så småningom
också program på svenska med inriktning på en svensk publik. Tillkomsten
av starkare satelliter har gjort att satellitprogrammen också kan tas emot med
enskilda parabolantenner. Sedan slutet av år 1991 sänds en privatägd, rek-
lamfinansierad TV-kanal, TV 4, ut i marksändningar. Kommersiell radio har
varit tillåten sedan år 1993.
Så gott som alla svenskar kan se tre markbundna TV-kanaler. Omkring
60 % av hushållen har dessutom tillgång till satellitsända TV-kanaler i ett antal
Prop. 1995/96:161
39
som varierar mellan ett par stycken och trettio eller flera. Kabelanslutna hus- Prop. 1995/96:161
håll kan även se programkanaler som bara sänds ut i kabelnät.
För den som kan ta emot både marksänd TV och ett större antal andra TV-
kanaler är valmöjligheterna mycket stora. Det finns minst sju allmäninriktade
TV-kanaler som särskilt vänder sig till den svenska publiken. Dessutom finns
specialkanaler för t.ex. film, nyheter och sport, av vilka vissa är inriktade mot
svenska tittare. Antalet utländska satellitsända programkanaler är mycket
stort, vilket t.ex. innebär att invandrare i Sverige har goda möjligheter att få
se program från sina hemländer.
I Stockholm finns möjlighet att välja bland ett tjugotal ljudradiokanaler, av
vilka sex sänds ut av Sveriges Radio. I övriga landet är urvalet mindre, men
ca 70 % av befolkningen kan höra ett par privatradio- och närradiokanaler vid
sidan av Sveriges Radios fyra rikstäckande. De som bor utanför de kommer-
siella sändarnas räckviddsområden är dock fortfarande hänvisade till Sveriges
Radio, liksom för tio-femton år sedan.
Publikmätningar visar att Sveriges Televisions båda kanaler tillsammans
fortfarande har 50 % av TV-tittandet, men att TV 4 numera är den enskilda
kanal som har den största publiken. Dessa tre kanaler svarar, tillsammans
med TV 3 och Kanal 5, för 90 % av den mätbara TV-tittartiden. Det samman-
lagda tittandet på alla övriga TV-kanaler är alltså ännu så länge mycket
begränsat.
Den privata lokalradion har haft varierande framgång hos publiken och
mätresultaten varierar mellan olika orter. År 1995 ägnade befolkningen i ge-
nomsnitt 24 % av den totala lyssnartiden åt privat lokalradio. För Sveriges
Radio är motsvarande andel 73 %.
Digital sändningsteknik kommer med stor sannolikhet att förändra medie-
landskapet ytterligare under kommande år. Med digital teknik utnyttjas frek-
vensutrymmet bättre, vilket ger rum för ytterligare ett mycket stort antal radio
och TV-kanaler. Möjligheten att kombinera innehåll av olika slag ökar också
med digitalteknik.
Den nya tekniken har ännu inte börjat användas i större skala för sändning-
ar till allmänheten. Digitala ljudradiosändningar inleddes visserligen i Sverige
redan i september 1995, men det finns ännu bara ett fåtal mottagare. Några
privata företag har aviserat att de avser att starta digitala TV-sändningar via
satellit under år 1996. Nordiska Satellitaktiebolaget (NSAB) distribuerar
redan i dag vissa kanaler digitalt via den svenska Tele-X-satelliten till danska
och norska kabel-TV-hushåll. För digital marksänd TV väntas ett förslag till
europeisk standard bli fastställt under året. Digitala marksändningar skulle
kunna inledas år 1997 eller 1998. En utredning har nyligen redovisat ett
underlag för ett eventuellt svenskt beslut att inleda digitala marksändningar av
TV.
Det går inte att nu med någon säkerhet förutse när digitaltekniken har nått
en sådan spridning att den får mer djupgående betydelse för radio- och TV-
verksamhetens villkor. Det beror bl.a. på vilka beslut statsmakterna kommer
att fatta och hur olika privata företag kommer att agera. Några år in på 2000-
40
talet kan emellertid den nya tekniken ha ändrat förutsättningarna på väsentliga
punkter.
Frågan om vilken roll public service-radion och public service-televisionen
skall spela i Sverige under tiden runt år 2000 måste bedömas i ljuset av den
utveckling som nu kan iakttas. Med all sannolikhet kommer tittare och lyss-
nare att ha tillgång till ett ökat programutbud. Public service-företagen bör stå
för ett kvalitetsaltemativ i detta utbud, men också ta till vara de möjligheter
som den nya tekniken erbjuder. Statsmakterna bör givetvis om möjligt se till
att villkoren för att använda den nya digitaltekniken blir sådana att de grund-
läggande värden som public service-företagen representerar kan tas tillvara.
Den pågående utvecklingen kännetecknas av att det har tillkommit ett bety-
dande antal nya programtjänster, både inom radion och televisionen. De nya
tjänsterna har i allmänhet startats på privat initiativ och finansieras med kom-
mersiella intäkter, i första hand reklam och abonnemangsavgifter.
Möjligheten att få tillgång till de nya tjänsterna är ojämnt fördelad. I fråga
om ljudradio är tillgången störst i storstäderna. Även i medelstora städer finns
några kommersiella ljudradiokanaler, medan många platser utanför tätortsom-
rådena endast har möjlighet att höra Sveriges Radios sändningar.
Sveriges Radio är alltså fortfarande ensam om att erbjuda program till ca
en tredjedel av Sveriges befolkning. De övriga har möjlighet att komplettera
Sveriges Radios olika program med en eller flera kommersiella ljudradiokana-
ler. Så som den privata lokalradions innehåll hittills har utvecklats innebär
detta dock att de ökade valmöjligheterna huvudsakligen avser program med
modem populärmusik. För andra programtyper är Sveriges Radio den domi-
nerande programkällan.
I det närmaste alla i Sverige kan se Sveriges Televisions kanaler SVT 1
och SVT 2 samt TV 4. De har alltså tillgång till tre programkanaler med ett
programutbud som består av såväl nyheter och faktaprogram som underhåll-
ningsprogram av olika slag. Den som bor i en fastighet som är ansluten till
kabelnät, eller som har skaffat sig en egen parabolantenn, har därutöver till-
gång till ett antal satellitkanaler.
Även om knappast någon är hänvisad enbart till Sveriges Televisions pro-
gram så svarar Sveriges Televisions båda kanaler för två tredjedelar av de till-
gängliga valmöjligheterna för de ca 40 % av de svenska hushållen som inte
kan se satellitprogram. Programsammansättningen i Sveriges Television och
TV 4 har stora likheter, men det finns också viktiga skillnader. Exempelvis
har TV 4 inte skyldighet att sända minoritetsprogram. Finansieringen med
reklamintäkter gör också att TV 4:s programutbud är mer inriktat på sådant
som kan väntas tilltala publikgrupper som ger upphov till stora reklam-
inkomster. Sveriges Television och TV 4 kompletterar alltså varandra när det
gäller en del av programutbudet. För flera viktiga programkategorier är dock
Sveriges Television den huvudsakliga eller enda programkällan.
De hushåll som även kan se satellitkanaler har givetvis större valmöjlig-
heter. Genom att ett stort antal kanaler är inriktade på underhållning av olika
slag är tillgången på sådana program riklig för-satellithushållen. Även inter-
nationella nyheter och information om vad som sker i olika främmande länder
Prop. 1995/96:161
41
finns i stor omfattning i satellitkanalema. De utländska satellitprogrammen är
givetvis i första hand tillgängliga för dem som behärskar främmande språk.
Satellithushållen har däremot inte särskilt mycket större tillgång till faktapro-
gram på svenska eller till program som behandlar svensk kultur och sam-
hällsliv än de hushåll som endast kan se de marksända TV-programmen.
Dessa observationer ger grund för följande slutsats när det gäller public
service-uppgiftens utformning. Public service-företagen måste även i fortsätt-
ningen kunna fylla uppgiften att förse hela publiken med program av olika
slag. Det förhållandet att vissa invånare i Sverige har fått betydligt större
valmöjligheter i fråga om i varje fall vissa kategorier av program får inte leda
till att andras möjligheter blir sämre. Public service-företagens uppgifter kan
därför inte begränsas till att endast eller främst sända sådant som kommer-
siella programföretag inte vill sända.
Detta bör emellertid inte innebära att public service-företagen skall se det
som sin uppgift att konkurrera med de nytillkomna programföretagen genom
att öka inslagen av lättare underhållningsprogram. Tillkomsten av kommersi-
ella konkurrenter kan vara ett skäl för att skärpa kvalitetskraven på public
service-företagen.
Regeringens förslag: Programföretagens programverksamhet skall
bedrivas självständigt i förhållande till staten, olika intresseorganisa-
tioner och andra maktgrupper i samhället.
Programföretagen skall erbjuda ett mångsidigt programutbud som
kännetecknas av hög kvalitet.
Programmen skall utformas så att de genom tillgänglighet och mång-
sidighet i skälig omfattning tillgodoser skiftande behov och intressen
hos landets befolkning.
Programutbudet skall utformas så att utrymme ges åt en mångfald av
åsikter och meningsinriktningar och så att hänsyn tas till olika förutsätt-
ningar hos befolkningen.
Programutbudet skall främja och spegla det svenska kulturlivet,
spegla förhållanden i olika delar av landet samt som helhet präglas av
folkbildningsambitioner.
Grönboken: I Grönboken (Ds 1994:76) ställs en rad frågor som rör om
staten bör ta något ansvar för radio och TV och hur detta ansvar bör utformas
en radio och TV i allmänhetens tjänst i fråga om bl.a. opartiskhet, saklighet,
demokratiska värden, kvalitet, geografisk täckning samt särskilda publik-
grupper (frågorna 2-10, 13, 16, 17, 21 och 22).
Remissinstanserna: Majoriteten av de remissinstanser som berört dessa
frågor anser att staten bör ha ett ansvar för radio- och TV-området. Sveriges
Prop. 1995/96:161
42
Television, Sveriges Radio och Utbildningsradion betonar statens ansvar för Prop. 1995/96: 161
en radio och TV i allmänhetens tjänst. Post- och Telestyrelsen betonar statens
särskilda ansvar för att säkerställa tillgången på frekvenser för radio- och TV-
verksamhet. Kulturrådet, Teaterförbundet och Filminstitutet understryker att
statens ansvar för radio och television är en del av det samlade kulturpolitiska
ansvaret. Några remissinstanser, däribland Sveriges Reklamförbund,
Sveriges Marknadsförbund och Telia anser att ny teknik kommer att medföra
att statens ansvar för public service-verksamheten bör minska.
Flertalet remissinstanser anser att nuvarande public service-uppdrag bör
bestå. Utbudet bör även i fortsättningen präglas av allsidighet och mångfald,
bredd och djup.
Kulturutredningen: Kulturutredningen anser att det behövs ett kraftigt
offentligt ansvarstagande för att bevara och utveckla public service-verksam-
heten som förmedlare av ett varierat utbud av hög kvalitet med stort utrymme
för inhemska uttryck och program.
Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser som kommenterar försla-
get delar utredningens bedömning, bl.a. Konstnärsnämnden, Kungl. Musika-
liska Akademin, Föreningen Svenska Kompositörer av Populärmusik
(SKAP), TCO, Folkbildningsförbundet, Konstnärliga och Litterära Yrkes-
utövares Samarbetsnämnd (KLYS), Svenska Musikerförbundet, Sveriges
Television, Sveriges Radio, Sverigefinska Riksförbundet och Svenska
Journalistförbundet.
Flera remissinstanser har synpunkter på vilka krav som skall ställas på
public service-kanalerna i fortsättningen. Svenska Teaterförbundet anser att
public service-begreppet måste preciseras och förtydligas. Sveriges Tele-
vision betonar att public service-verksamheten inte kan begränsa verksam-
heten till programområden där kommersiella företag inte tar något ansvar.
Skälen för regeringens förslag: Det finns anledning att förtydliga
och stärka public service-uppdraget i det nya medielandskapet. Även om de
kommersiella radio- och TV-företagen har bidragit till att människors val-
möjligheter har ökat, särskilt inom vissa programgenrer, har inte public
service-företagens ansvar försvunnit, vare sig för någon viss publikgrupp
eller för en viss sorts program.
Däremot har de kommersiella företagen gjort det lättare att precisera vari
public service-företagens särskilda ansvar består.
Kommersiell radio och television fyller inte ensamma vissa uppgifter som
är angelägna i ett demokratiskt samhälle. Public service-företagen bör därför
ta ett grundläggande ansvar för att det finns möjligheter till en omfattande
samhällsdebatt och för att det sker en fortlöpande bevakning av händelser och
skeenden inom kultur- och samhällsliv. Detta innebär dock inte att public
service-verksamheten skall inskränkas till att endast omfatta sådana uppgifter
som kommersiell radio och television inte åtar sig.
Inom ramen för sin uppgift att svara för radio- och TV-sändningar i
allmänhetens tjänst har radion och televisionen utvecklats till den viktigaste
förmedlaren av nyheter, information och debatt. Radion och televisionen får
en mycket stor genomslagskraft genom att hela befolkningen kan nås av
43
samma budskap samtidigt. Radion och televisionen når inte bara dem som
aktivt söker information utan också personer med begränsade kunskaper och
ett mer ljumt intresse för samhällsfrågor. På så sätt skapar radion och televi-
sionen möjlighet till ett gemensamt rum där frågor som är av vikt för alla i
Sverige kan dryftas.
Public service-företagen har i allt högre utsträckning känt av konkurrensen
om attraktiva program och därmed om publiken. Public service-företagen har
anpassat sitt utbud till den utveckling som har skett och som kommer att ske.
Detta är inte något nytt. Den allmänna tidsandan och samhällsutvecklingen,
liksom utvecklingen på radio- och TV-området i stort, har avspeglats i såväl
statsmakternas som public service-företagens uttolkning av public service-
uppdraget. Men konkurrensen om lyssnar- och tittarsiffror riskerar att leda till
att public service-företagens programutbud förytligas. Höga lyssnar- och
tittarsiffror får därför inte vara styrande för public service-företagens pro-
gramplanering.
Reklamfinansierad radio och TV måste, till skillnad från den avgiftsfinan-
sierade, övertyga annonsörema om sitt värde som annonsorgan. Därmed på-
verkar finansieringsförutsättningarna de kommersiella radio- och TV-företa-
gens programutbud. Public service-verksamheten behöver inte några lönsam-
hetskrav på programmen. Därför finns unika förutsättningar för dessa
företag.
Public service-företagen har också speciella förutsättningar ur två andra
aspekter.
Digitaltekniken kan medföra att antalet radio- och TV-kanaler flerdubblas i
framtiden. Gränsen mellan traditionell radio och TV och andra slag av kom-
munikation kan komma att suddas ut. Det finns en risk för att stora orättvisor
kan uppstå mellan dem som har kunskaper om och tillgång till den nya tek-
niken och dem som av olika skäl står utanför. Redan i dag är det de välut-
bildade som främst tar del av ett kvalificerat medieutbud, medan lågutbildade
mer än andra ser på video, TV-underhållning och läser som enda tidningar
kvällspress. Ett ständigt föränderligt informationssamhälle kräver aktiva och
upplysta medborgare. Public service-företagen har unika förutsättningar att
vidareutveckla radions och televisionens möjligheter att bilda ett gemensamt
rum där frågor som är intressanta för alla i Sverige tas upp.
Tillgången till radio- och TV-program i Sverige varierar kraftigt. Många
hushåll kan se TV-program som sänds i satellit medan andra hushåll bara kan
se de tre markbundna kanalerna. På samma sätt varierar tillgången till radio-
program. I de större städerna har hushållen tillgång till såväl Sveriges Radios
fyra programkanaler som flera privata lokalradiokanaler och närradio. I stora
områden finns i dag bara Sveriges Radios programkanaler. Hela radio- och
TV-utbudet når alltså inte alla hushåll i Sverige. Public service-företagens
kanaler når dock i stort sett alla hushåll.
Dessa förutsättningar ger unika möjligheter. Det är naturligt att ställa höga
krav på de företag som ges ett public service-uppdrag och en säkrad finan-
siering. Alla som bor i Sverige skall ha tillgång -till radio- och TV-program av
god kvalitet. Programutbudet från public service-företagen bör vara mång-
Prop. 1995/96:161
44
sidigt. Alla skall kunna hitta något intressant i programutbudet både när våra
önskemål överensstämmer med flertalets och när de inte gör det. Olika intres-
seinriktningar skall ha möjlighet att komma till uttryck. Public service-företa-
gen skall tjäna hela publiken, både minoriteter av olika slag och den stora
majoriteten. Bredd, djup och hög kvalitet måste erbjudas av public service-
företagen.
Den svenska modellen för radio och TV i allmänhetens tjänst kan samman-
fattas på följande sätt. Vissa riktlinjer i detta uppdrag utvecklas i avsnitt 18.
* rikstäckande sändningar,
* redaktionell självständighet,
* opartiskhet och saklighet,
* demokratiska värden,
* mångfald och decentralisering,
* hög kvalitet,
* kulturansvar,
* minoritetsprogram,
* folkbildningsambitioner,
* spegla hela landet.
Rikstäckande sändningar
Programutbudet skall kunna tas emot av hela befolkningen. Staten bör även i
framtiden garantera att public service-verksamhetens sändningar är riks-
täckande.
Redaktionell självständighet
En radio och TV i allmänhetens tjänst skall i sin programverksamhet stå fri i
förhållande till såväl staten som de stora organisationerna och andra makt-
centra. Integriteten är en fråga om oberoende på flera olika nivåer. Integriteten
kan dels gälla programbolagens publicistiskt oberoende ställning gentemot
olika makthavare, dels gälla medarbetarnas redaktionella integritet i för-
hållande till programföretagens ägare och styrelser.
Opartiskhet och saklighet
Programföretagens sändningsrätt skall utövas opartiskt och sakligt. Det är
viktigt att många röster får komma till tals. Verksamheten bör säkerställa en
vidsträckt yttrande- och informationsfrihet. Eftersom tillgången på sändnings-
utrymme ännu inte är helt obegränsad är det viktigt att det finns mångfald
inom public service-företagens programutbud. Public service-företagen skall
Prop. 1995/96:161
45
fungera som ett gemensamt rum för olika åsikter och meningsriktningar.
Ämnesval och framställning skall ta sikte på vad som är väsentligt och
relevant.
Demokratiska värden
Public service-företagens programverksamhet skall som helhet präglas av det
demokratiska statsskickets grundidéer samt principen om alla människors lika
värde och den enskilda människans frihet och värdighet (se vidare avsnitt
18.5).
Demokratin bygger på det välinformerade offentliga samtalet. Radio och
TV kan på ett väsentligt sätt bidra till den kunskap och den gemensamma
värdebas som är en förutsättning för den demokratiska processen.
Mångfald och decentralisering
Public service-företagen skall utforma programmen så att de är tillgängliga för
alla delar av publiken. Företagens samlade programutbud bör vara mångsidigt
och omväxlande samt kännetecknas av hög kvalitet. Program av många olika
slag bör sändas. Programmen skall tillgodose skiftande behov och intressen
hos landets befolkning. Även mindre gruppers intressen skall i görlig mån
tillgodoses vid tidpunkter då en stor del av befolkningen har möjlighet att se
programmen.
Det skall finnas en mångfald i opinionsbildningen så att yttrandefriheten
och möjligheten att uttrycka sig konstnärligt på olika sätt ges vida ramar inom
public service-företagen.
Det skall finnas en mångfald av produktionskällor. Därför bör krav även i
fortsättningen ställas på utomståendes medverkan i programproduktionen och
utläggning av produktionsuppdrag. Public service-företagen skall inte pro-
ducera allt själva.
Mångfalden bör också ta sig uttryck i en geografiskt spridd produktion,
även vad gäller utläggning av produktionsuppdrag.
Ett mångsidigt utbud av program på svenska språket skall tillhandahållas.
Hög kvalitet
Hela programutbudet bör kännetecknas av hög kvalitet. Public service-
företagen skall eftersträva kvalitet i alla slags program. Programutbudet bör
präglas av allsidighet och mångfald, bredd och djup. Det innebär att public
service-företagen bör prioritera hög kvalitet framför ökad kvantitet.
Prop. 1995/96:161
46
Kulturansvar
Prop. 1995/96:161
En radio och TV i allmänhetens tjänst skall vara ett forum för kulturellt
skapande och konstnärlig gestaltning. Public service-företagen bör föra fram
det nya och oprövade. Svenska artister och verk av svenska upphovsmän
skall förekomma i betydande omfattning. Public service-företagen skall
spegla det mångkulturella samhället. Det utländska programutbudet skall
spegla olika kulturkretsar.
Minoritetsprogram
Public service-företagen skall ta särskild hänsyn till språkliga och etniska
minoriteter. Programföretagen skall även beakta funktionshindrades behov.
Huvudsyftet är att alla som bor i Sverige skall kunna få tillgång till radio- och
TV-program, oavsett individuella förutsättningar.
Bland de språkliga minoriteterna bör samiskan, finskan och tomedals-
finskan ges en särställning.
Public service-verksamheten bör tjäna en process som gör att nya etniska
grupper inlemmas i det svenska samhället. I detta arbete har det svenska språ-
ket en stor betydelse. Public service-företagen har ett särskilt ansvar att
förmedla sådan kunskap och information som kan underlätta övergången till
ett mångkulturellt samhälle och minska de sociala spänningar som kan uppstå
ur okunnighet.
Folkbildningsambitioner
Programutbudet skall som helhet präglas av folkbildningsambitioner. Det
skall utformas så att utrymme ges åt en mångfald av åsikter och meningsrikt-
ningar och så att hänsyn tas till olika förutsättningar hos befolkningen. En
radio och TV i allmänhetens tjänst innebär ett särskilt uppdrag att skapa förut-
sättningar för den insikt och förståelse av samhället som en levande demokrati
kräver. Sveriges EU-medlemskap utgör en ny dimension i den demokratiska
processen.
Spegla hela landet
Förhållandena i olika delar av landet skall speglas i programutbudet.
Programutbudet skall vara representativt för hela landet och ge bilder från
skeendet i olika delar av landet. Därför skall programproduktionen vara
decentraliserad.
47
Uppdraget att sända radio- och TV-program i allmänhetens tjänst bör förtydli-
gas inför nästa tillståndsperiod. Det är angeläget att den svenska public
service-verksamheten stärks mot bakgrund av att medielandskapet har föränd-
rats under de senaste tio åren. Den kommande tillståndsperioden sträcker sig
in på 2000-talet. Rollen för en radio och TV i allmänhetens tjänst under nästa
sekel måste bedömas i ljuset av den utveckling som nu kan iakttas.
Public service-företagen Sveriges Television, Sveriges Radio och Sveriges
Utbildningsradio har statsmakternas uppdrag att bedriva sändningsverksam-
het i allmänhetens tjänst. Innehållet i detta uppdrag bestäms av riksdag och re-
gering. En grundläggande förutsättning för att uppdraget skall kunna utföras
är att programföretagen kan upprätthålla en redaktionell självständighet i för-
hållande till statsmakterna, de stora organisationerna och andra makthavare.
Integritetskravet kompletteras av regler om etiskt ansvar, som syftar till att
upprätthålla respekt för privatlivet och hänsyn till mediets särskilda genom-
slagskraft.
Förhållandet mellan staten och programföretagen uppvisar flera olika drag
som syftar till att säkerställa programföretagens självständighet. Statens fast-
ställer genom bestämmelserna i radiolagstiftningen och avtalen mellan rege-
ringen och programföretagen de allmänna riktlinjerna för verksamheten.
Enligt förslaget till ny radio- och TV-lag (prop. 1995/96:160) skall systemet
med avtal försvinna och ersättas med av regeringen fastställda tillståndsvill-
kor. Utifrån dessa riktlinjer bestämmer varje företag självständigt sändnings-
verksamhetens inriktning. Det är enligt grundlagen endast programutgivaren
som kan avgöra vad en viss sändning skall innehålla.
Statliga myndigheter får inte förhandsgranska program och kan inte för-
bjuda en sändning på grund av det kända eller förväntade innehållet. Det är
Granskningsnämnden som genom efterhandsgranskning prövar om program-
företagen har efterlevt bestämmelserna i radiolagen och avtalen. Medelstill-
delningen till programföretagen beslutas av riksdagen.
Även programföretagens ägarformer och det sätt på vilket företagsledning-
en utses har utformats för att främja den redaktionella och programmässiga
självständigheten. Den 1 januari 1994 tog tre för ändamålet bildade stiftelser
över aktierna i de tre självständiga programföretagen. Stiftelsernas främsta
uppgift är att främja självständigheten hos bolagen.
I det förra avsnittet har uppdraget för en radio och TV i allmänhetens tjänst
sammanfattats under rubrikerna Rikstäckande sändningar, Redaktionell själv-
ständighet, Opartiskhet och saklighet, Demokratiska värden, Mångfald och
decentralisering, Hög kvalitet. Kulturansvar, Minoritetsprogram, Folkbild-
ningsambitioner, Spegla hela landet. Regeringen avser att i detta avsnitt för-
tydliga vissa riktlinjer i uppdraget. Avsikten med förtydligandena inför den
kommande tillståndsperioden är att betona programföretagens kulturpolitiska
ansvar vad gäller kulturprogram, uppgiften att spegla kulturlivet i olika delar
av landet och att i ökad utsträckning samarbeta med kulturinstitutioner och
Prop. 1995/96:161
48
fria producenter. Vidare betonas vikten av att sända program av hög kvalitet
för barn och ungdom och uppgiften att spegla det mångkulturella samhället.
Vissa programfrågor har behandlats relativt utförligt i samband med de
senaste avtalsperioderna. Dessa frågor tas inte upp på nytt. De principer som
tidigare formulerats i fråga om språkvårdsfrågor, folkbildningsansvaret och
myndighetsinformation bör ligga fast (jämför prop. 1991/92:140 s. 59).
Prop. 1995/96:161
Regeringens förslag: Programföretagen skall i sin roll som bärare
av det nationella kulturarvet vidga och fördjupa sitt kulturansvar. Pro-
gramföretagen skall stimulera till debatt kring viktigare samhälls- och
kulturfrågor, bevaka och granska händelser och utveckling på kultur-
livets olika områden och i samspel med det övriga kulturlivet stimulera
och förmedla olika kulturaktiviteter. Programmen skall spegla kultur-
livet i olika delar av landet.
Grönboken: I Grönboken frågas efter om allmänradion och allmän-
televisionens skall vara skyldiga att sända bl.a. program om kultur, program
som speglar den levande kulturen och program om samhälls- och kulturdebatt
(fråga 23).
Remissinstanserna: Flertalet remissvar anser att kulturområdet är ett
angeläget programområde inom radio och TV som det bör satsas särskilt på.
Sveriges Television och Sveriges Radio anser att staten bör ställa krav på
att det produceras och sänds kulturprogram. Sveriges Radio betonar att
kulturprogrammen har en särskild ställning i deras verksamhet. Sveriges
Utbildningsradio anser att staten skall kräva att programbolagen erbjuder ett
brett spektrum av olika programtyper, däribland kulturprogram.
Kulturutredningen: Kulturutredningen anser att public service-företa-
gen har en roll som på många sätt motsvarar de offentligstödda kulturinstituti-
onernas. Utredningen betonar att medierna bör se information om den "levan-
de" kulturen som en viktig uppgift. Man har ett offenligt uppdrag men utfor-
mar själv sin verksamhet, som bl.a. bör bidra till uppfyllandet av de av utred-
ningen föreslagna kulturpolitiska målen.
Remissinstanserna: TCO, Svenska Journalistförbundet och KLYS
delar utredarens uppfattning och anser att public service-företagens kulturan-
svar måste formuleras tydligare. TCO anser att det är glädjande att utredning-
en jämställer public service-företagen med de offentliga kulturinstitutionerna.
Sveriges Television, Sveriges Radio, Granskningsnämnden och Svenska
Teaterförbundet menar att utredningen har överbetonat företagens roll som
förmedlare av kultur och undervärderat företagens roll som egna aktörer på
kulturområdet, både som kulturskapare och granskare av kulturlivet. Sveriges
Television vänder sig i sitt remissvar mot påståendet att public service-
verksamheten har en roll som motsvarar de offentligstödda institutionerna.
49
4 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 161
Radio- och TV-verket och Malmö Musik och Teater AB beklagar att ut-
redningen inte tagit upp frågan om Sveriges Televisions kulturuppdrag till en
samlad bedömning. Göteborgs universitet anser att statligt inflytande i medi-
erna skall motverkas och att mediepolitiken även fortsatt bör överordnas
kulturpolitiken.
Skälen för regeringens förslag: En radio och TV i allmänhetens
tjänst har en särskild roll som bärare av den nationella kulturella identiteten
och det nationella kulturarvet i ett allt mer internationaliserat kultur- och
medieutbud.
Radion och televisionen har också en viktig uppgift som förmedlare av
konstnärliga och kulturella upplevelser. Det gäller både i former som är sär-
skilt anpassade för respektive medium, t.ex. radioteater, och när radion och
televisionen återger framföranden i andra sammanhang. Mångdubbelt flera
människor tar del av exempelvis radio- eller TV-sända konserter eller
operaföreställningar än som besöker själva evenemangen. Man kan också
konstatera att radion och televisionen för ett stort antal människor är det enda
sättet att komma i kontakt med dessa konstarter.
På många områden inom kulturlivet har Sveriges Television och Sveriges
Radio fortfarande en dominerande ställning. Genom egna verksamheter som
radiokören och Sveriges Radios symfoniorkester erbjuder Sveriges Radio ett
viktigt kulturutbud. En viktig del av Sveriges Televisions kulturansvar kom-
mer till uttryck i omfattande beställning och inköp av spelfilm, dokumentär
och kortfilm. Sveriges Radio och Sveriges Television är två av Sveriges
största uppdragsgivare för kulturarbetare.
Även i det nya medielandskapet med flera konkurrerande radio- och TV-
företag får programbolagens sätt att utforma sin verksamhet och disponera
sina resurser stor betydelse för kulturlivet. Public service-företagen tillhör
därför de mest betydelsefulla av landets kulturinstitutioner.
Public service-företagens program bör erbjuda kulturell stimulans och ge
näring åt fantasin. All utveckling innebär en vilja att pröva det nya och okän-
da. Radion och televisionen måste våga satsa på det nya, på det som ännu inte
har visat sig populärt. På så sätt får också TV-tittare och radiolyssnare chans-
en till nya och oväntade upplevelser.
Public service-företagen bör fördjupa och vidga sitt kulturansvar. En radio
och TV i allmänhetens tjänst skall vara ett forum för kulturellt skapande och
konstnärlig gestaltning. Företagen bör stimulera till debatt kring viktigare
samhälls- och kulturfrågor, bevaka och granska händelser och utveckling på
kulturlivets olika områden och i samspel med det övriga kulturlivet stimulera
och förmedla olika kulturaktiviteter.
Programmen bör spegla kulturlivet i olika delar av landet. Det fördjupade
och utvidgade kulturansvaret innebär att programföretagen bör göra såväl
egna produktioner som lägga ut produktionsuppdrag, liksom att de bör
samarbeta med olika kulturinstitutioner.
Prop. 1995/96:161
50
18.1.1 Svenska program
Prop. 1995/96:161
Regeringens förslag: Programföretagen skall vara skyldiga att till-
handahålla ett mångsidigt utbud av program av hög kvalitet på svenska
språket.
Grönboken: I Grönboken ställs frågor om allmänradion och allmän-
televisionen bör vara skyldiga att sända svenska program med svenska
artister av svenska upphovsmän (fråga 23).
Remissinstanserna: Majoriteten av remissvaren anser att allmänradio
och allmäntelevisionen bör vara skyldiga att sända svenska program. Många
efterfrågar fler svenska program av god kvalitet. Såväl det lokala musiklivet
som det utländska, inte bara det anglosaxiska, bör återspeglas i utbudet.
Sveriges Television, Sveriges Radio och Utbildningsradion anser att krav
bör formuleras som säkerställer ett brett programutbud, innefattande svenska
program med svenska artister av svenska upphovsmän.
Kulturutredningen: Kulturutredningen betonar betydelsen av utrymme
för inhemska uttryck och program samt betydelsen av svensk musik i public
service-kanalerna.
Remissinstanserna: En majoritet av remissinstanserna, bl.a. Statens
Kulturråd, Svenska Teaterförbundet, Föreningen Svenska Kompositörer av
Polpulärmusik (SKAP), Föreningen Svenska Tonsättare och TCO delar
utredningens bedömning.
Sveriges Författarförbund och Svenska Musikerförbundet anser att utrym-
met för svenska program i public service-företagen bör ökas. Svenska Musi-
kerförbundet menar att både Sveriges Television och Sveriges Radio måste
förmedla och producera produktioner för att motverka den anglosaxiska do-
minansen i programutbudet. Svenska Teaterförbundet anser att 50 % av den
gestaltande produktionen i varje marksänd TV-kanal i Sverige bör vara natio-
nellt producerad. Arbetarnas Bildningsförbund (ABF) anser att public
service-företagen skall få resurser för att möjliggöra svensk produktion.
SKAP anser att nya avtal mellan staten och Sveriges Radio måste innehålla
tydliga riktlinjer när det gäller speglingen av det svenska musiklivet.
Bakgrund: Av den totala sändningstiden i Sveriges Televisions båda ka-
naler var ca 78 % av svenskt ursprung år 1994. Motsvarande siffra för TV 4
var ca 54 %. Sveriges Television har ökat andelen svenska program med 3,4
procentenheter mellan åren 1985-1994. Andelen utländska program har un-
der samma period minskat med 3,9 procentenheter. Av drygt 2 800 sänd-
ningstimmar med förvärvade program inklusive repriser i Sveriges Televi-
sions båda kanaler år 1994 hade ca 56 % engelskspråkig bakgrund medan
drygt 12 % av tiden upptogs av program från våra nordiska grannländer.
I Sveriges Radio uppskattas andelen svensk musik under år 1994 uppgå
till cirka 59 % i Pl, ca 50 % i P2, 36 % i P3, 53 % i P4 Riks och 42 % i P4
Lokalt.
51
Granskningsnämnden anför i en skrivelse att avtalsbestämmelsen om att
programföretagen skall beakta språkvårdsfrågor i programverksamheten bör
utgå.
Kungliga Musikaliska Akademin framhåller i en skrivelse vikten av en
grundlig översyn av musikutbudet i radio, med särskilt beaktande av Sveriges
Radios roll.
I samband med behandlingen av två motioner om språkvård 1995 erinrade
kulturutskottet om mediernas betydelse för stil- och språkutvecklingen. Ut-
skottet förutsatte att regeringen i beredningsarbetet inför en ny avtalsperiod
med Sveriges Television, Sveriges Radio och Sveriges Utbildningsradio
överväger om det är motiverat att inom företagen ytterligare stärka kravet på
språkvård såväl i det dagliga journalistiska arbetet som i programverksam-
heten (bet. 1995/96:KrU7). Motionerna avslogs.
Skälen för regeringens förslag: Den nationella kulturen i radio och
TV måste främjas. Sverige är ett litet land med ett litet språkområde. Fiktions-
marknaden i Sverige domineras i stor utsträckning av angloamerikanska
produkter. Det finns en viss risk för ett ensidigt perspektiv genom övervikten
av angloamerikansk import. Mot bakgrund av den ökade internationalise-
ringen och det förändrade medielandskapet är det viktigt att public service-
företagen tillhandahåller ett mångsidigt utbud på svenska språket. Public
service-företagens ansvar för att erbjuda program på svenska språket och
program med svenska artister är stort.
Det kan konstateras att andelen svenska program har ökat i Sveriges
Television under senare år. Andelen svensk musik varierar mellan Sveriges
Radios fyra kanaler.
Regeringen har tidigare denna dag lagt fram ett förslag till ny radio- och
TV-lag. Enligt förslaget skall TV- och ljudradiosändningar som sker med
stöd av tillstånd av regeringen, om det inte finns särskilda skäl mot det, i
betydande omfattning innehålla program på svenska språket, program med
svenska artister och verk av svenska upphovsmän (prop. 1995/96:160).
I syfte att bevara den nationella kulturens särart och kvalitet i en situation
där det utländska och internationella programutbudet ökar bör public service-
företagen åta sig att sända fler svenska program med hög kvalitet och att till-
varata den svenska kulturen i dess vidaste bemärkelse. Det är också viktigt att
det sänds program från de nordiska grannländerna i syfte att stärka den
nordiska kulturgemenskapen.
EG:s direktiv (89/552/EEG) om TV utan gränser har betydelse för den
svenska public service-verksamheten. De regler som har betydelse för Sveri-
ges Television är i första hand bestämmelserna om andelen europeiska pro-
gram som innebär att varje programföretag skall sända minst 50 % europeiska
program, sedan nyheter, sport, tävlingar, reklam och text-TV räknats bort.
För närvarande pågår en översyn av direktivet.
Sveriges Radio har en viktig kulturpolitisk uppgift att sprida all slags
musik till alla delar av landet och ta ansvar för den svenska musiken inom alla
genrer.
Prop. 1995/96:161
52
Några kvantitativa krav bör dock inte ställas på programbolagen. I många
länder regleras andelen inhemsk och utländsk produktion. En sådan kvotering
skulle dock leda till en stel organisation och rentav kunna motverka det
avsedda syftet. 1 stället bör programbolagen redovisa andelen svensk produk-
tion och utvecklingen i sin uppföljning av public service-uppdraget och i den
offentliga debatten (se även avsnitt 21).
Programföretagen skall även fortsättningsvis beakta språkvårdsfrågor i
programverksamheten.
18.1.2 Ökat samarbete med kulturinstitutionerna
Regeringens förslag: Programföretagen skall öka samarbetet med
kulturinstitutionerna i syfte att öka antalet utsändningar av föreställ-
ningar och evenemang.
Kulturutredningen: Kulturutredningen föreslår att antalet för TV be-
arbetade överföringar av musik- och teaterföreställningar bör öka. Kraven
kan uttryckas antingen i termer av medel eller sändningstid. Utredningen
anser att det bör överlåtas på institutionerna och medieföretagen i samverkan
att utveckla formerna för ett ökat samarbete. Man bör avsätta särskilda medel
under begränsad tid inom nuvarande ramar som kan hanteras av Filminstitutet
och fördelas till sådana samarbetsprojekt. Utredningen betonar också betydel-
sen av samarbete mellan bl.a. musikinstitutioner och medieföretag för att öka
antalet konserter i radio och TV samt dansföreställningar i TV. Utredningen
anser vidare att Sveriges Radio har ett särskilt ansvar för bredd och kvalitet i
sitt musikutbud.
Remissinstanserna: En majoritet av remissinstanserna, bl.a. Statens
Kulturråd. Svenska Filminstitutet, Konstnärsnämnden, Danshögskolan,
Teatrarnas Riksförbund, Folkrörelsernas Medieforum, LO, Folkbildningsför-
bundet, Kungliga Teatern AB, Kungliga Dramatiska Teatern och Kungl.
Musikaliska Akademin, är positiva till förslaget att antalet för TV bearbetade
överföringar av musik- och teaterföreställningar skall öka.
Vissa remissinstanser, bl.a. Kungliga Teatern AB, Kungliga Dramatiska
Teatern och Göteborgs Konsert AB, pekar dock på ett antal problem i
nuvarande samarbete med Sveriges Radio och Sveriges Television.
Kungliga Dramatiska Teatern, Sveriges Television. Riksteatern. Svenska
Teaterförbundet, Folkrörelsernas Medieforum, TCO och Malmö Musik ocli
Teater AB understryker att överföringar av musik- och teaterföreställningar i
TV måste anpassas till TV-mediets krav.
Teatercentrum och Svenska Teaterförbundet avvisar förslaget. Hittills
gjorda transmitteringsförsök av scenföreställningar borde stå som avskräck-
ande exempel.
Folkrörelsernas Medieforum och Folkbildningsförbundet stöder utred-
ningens förslag om kvantifieringar så att en viss del av medieföretagets medel
Prop. 1995/96:161
53
eller sändningstid ska avse samverkan med teater- och musikinstitutioner. Prop. 1995/96:161
Sveriges Television, Sveriges Radio, Sveriges Dramatikerförbund och Teat-
rarnas Riksförbund avvisar förslaget om kvantifieringar.
Svenska Filminstitutet är berett att enligt utredningens förslag administrera
särskilda medel från staten. Sveriges Television, Sveriges Radio och Folkrö-
relsernas Medieforum avvisar förslaget att Filminstitutet ska fördela särskilda
projektmedel.
Statens Kulturråd, Danscentrum, Danshögskolan, Moderna Dansteatem
m.fl. stöder utredningens förslag att antalet dansföreställningar i TV bör öka.
Sveriges Television delar inte utredningens uppfattning att dans skulle vara ett
eftersatt programområde.
En majoritet av remissinstanserna delar utredningens bedömning att
Sveriges Radio har ett särskilt ansvar för bredd och kvalitet i sitt musikutbud.
Vissa av remissinstanserna anser att det minskade anslaget till public service-
kanalerna (framförallt avseende nedskärningarna för Sveriges Radios P2) får
negativa effekter för musiken.
Svenska Teaterförbundet och TCO föreslår att ett svenskt TV-institut in-
rättas för att utveckla samarbetet mellan institutioner samt utveckla TV-mediet
som egen konstart. Oberoende Filmares Förbund föreslår att en TV-fond
bildas där enskilda producenter kan söka stöd för oberoende produktion.
Granskningsnämnden betonar att radio och TV är självständiga medier
som själva avgör hur kraven skall uppfyllas.
Skälen för regeringens förslag: Det är viktigt att en radio och TV i
allmänhetens tjänst lämnar utrymme för gestaltande program, att fristående
kulturarbetare kan medverka i programarbetet och att programmen speglar
kulturlivet i olika delar av landet. I public service-företagens kulturansvar
ingår också att främja det konstnärliga nyskapandet och sträva efter att sprida
konst- och kulturintresset till nya grupper. Radio- och TV-publiken har ett
stort intresse av att ta del av kulturinstitutionernas utbud.
Public service-företagen bör under nästa avtalsperiod öka samarbetet med
kultur- och musikinstitutioner i hela Sverige. Programbolagen bör öka antalet
samarbetsprojekt, vilket bör kunna leda till att andelen svenska program ökar,
att mångfalden av kulturimpulser ökar och att teater- och musiklivet i olika
delar av landet speglas. Frilansmedverkan och produktionsutläggning är
viktigt från denna synpunkt. Lika viktigt är det att Sveriges Television även i
fortsättningen kan göra åtaganden till stöd för svensk filmproduktion.
Sveriges Television har i 1993 års filmavtal förbundit sig dels att årligen
erlägga 15 mkr till Filminstitutet, dels att använda minst 15 mkr årligen för
samproduktion, medfinansiering och köp av visningsrätter vad gäller film
som erhållit stöd genom avtalet. Sveriges Televisions insatser vad gäller sam-
produktion m.m. uppgick år 1995 till drygt 50 mkr.
Programföretagen bör samverka med kulturinstitutionerna i alla de situa-
tioner där detta är möjligt och meningsfullt. Samarbetet bör vara frivilligt och
finansieras inom programföretagens ordinarie medelstilldelning.
Det är dock inte nödvändigt att ställa uttryckliga krav på antalet samarbets-
projekt. Sveriges Television, Sveriges Radio och Sveriges Utbildningsradio
54
bör i stället till statsmakterna lämna en tydlig redovisning av omfattningen av Prop. 1995/96:161
antalet samarbetsprojekt i samband med uppföljningen av public service-
uppdraget.
18.1.3 Frilansmedverkan och fri produktion
Regeringens förslag: Omfattningen av utomståendes medverkan i
programproduktionen skall öka i Sveriges Television, Sveriges Radio
och i Sveriges Utbildningsradio.
Bakgrund: Enligt nuvarande avtal skall omfattningen av utomståendes
medverkan i programproduktionen i Sveriges Television, Sveriges Radio och
Sveriges Utbildningsradio vara hög och jämn. I och med 1992 års riksdags-
beslut angavs att det bör ankomma på styrelser och företagsledningar att vidta
sådana åtgärder att syftet med villkoret uppfylls. Det kvoteringsvillkor som
tidigare gällt under avtalsperioden 1986-1992 ansågs därmed inte längre vara
nödvändigt.
I anslagsframställningen från Sveriges Television redovisas kostnader för
utläggningar och samproduktioner m.m. Omfattningen av produktionssam-
arbetet med producenter utanför Sveriges Television beräknas för år 1995
uppgå till 80 mkr i 1995 års prisläge.
Oberoende Filmares Förbund framhåller i en skrivelse att det svenska stö-
det till svensk film är svagt och att produktionsvillkoren har försämrats. För-
bundet föreslås att en svensk TV-fond för oberoende TV-produktion inrättas.
Svenska Teaterförbundet anför i sitt kultur- och mediepolitiska program att en
film- och TV-fond bör skapas i syfte att bl.a. öka mångfalden. Svenska Jour-
nalistförbundets frilansdistrikt i Kristianstad anför i skrivelse att villkoren för
frilansmedverkande på Sveriges Radio har försämrats.
Skäl för regeringens förslag: Den del i public service-uppdraget som
gäller mångfald i verksamheten kan bl.a. översättas i ett krav på att det skall
finnas många produktionskällor. Även public service-företagens kulturpoliti-
ska ansvar bör innefatta en strävan efter en hög nivå av frilansmedverkan och
utläggning av produktionsuppdrag.
Det är därför angeläget att användningen av fria producenter i program-
produktionen ökar och att den geografiska spridningen av produktionen av
film- och TV-program ökar.
I takt med att antalet TV-företag har vuxit har efterfrågan på program från
fristående produktionsföretag ökat. Inom EU är man angelägen om att främja
en oberoende film- och TV-produktion i Europa, inte minst därför att man vill
att det skall skapas en marknad för vidareutnyttjande av programrättigheter.
EG:s direktiv om TV utan gränser innehåller bl.a. en bestämmelse om att
medlemsländerna på lämpligt sätt skall se till att programbolagen, där så är
praktiskt möjligt, reserverar 10 % av sändningstiden eller 10 % av bolagens
55
programbudget för europeiska program av fristående producenter, sedan pro-
gramkategoriema nyheter, sport, tävlingar, reklam och text-TV räknats bort.
Sveriges Television har en central ställning när det gäller att som upp-
dragsgivare utveckla en bred kompetens och en mångfald av kreativa insatser
inom den fristående produktionsindustrin, bl.a. beroende på storleken av fö-
retagets resurser och kraven på bredd och djup i programverksamheten.
Andelen utomståendes medverkan i programföretagens programverksam-
het har emellertid sjunkit under senare år. Utläggningar av produktion av TV-
program har minskat till följd av ändrade samarbetsformer mellan Sveriges
Television och utomstående producenter. Däremot har antalet samproduktio-
ner ökat liksom utnyttjandet av icke fast anställda i Sveriges Televisions egen
produktion.
Övervägande skäl talar för att Sveriges Television successivt bör öka anta-
let utläggningar av produktionsuppdrag, samproduktioner och inköp av färdi-
ga program producerade av filmare m.fl. bosatta i Sverige. Med utläggning
avses olika former av produktionssamarbete med utomstående producenter.
Omfattningen av utomståendes medverkan i Sveriges Televisions, Sveri-
ges Radios och Sveriges Utbildningsradios produktion bör öka.
Några uttryckligt kvoteringsvillkor är inte nödvändigt. Det är dock ange-
läget att Sveriges Television och Sveriges Radio i sin uppföljning av public
service-uppdraget lämnar en mer klargörande redovisning.
Prop. 1995/96:161
Regeringens förslag: Programföretagen skall tillhandahålla
program som speglar det mångkulturella Sverige. Det utländska
programutbudet skall spegla olika kulturkretsar.
Skälen för regeringens förslag: Sverige är ett mångkulturellt samhäl-
le. Av Sveriges befolkning har i dag 18 % invandrarbakgrund (födda utom-
lands eller barn till åtminstone en utomlands född förälder).
En radio och TV i allmänhetens tjänst har ett stort ansvar när det gäller
speglingen av vårt alltmer mångkulturella samhälle. I public service-uppdra-
get ingår ett uppdrag att öka kunskapen och förståelsen mellan olika befolk-
ningsgrupper. Sveriges Television, Sveriges Radio och Sveriges Utbild-
ningsradio har ett särskilt ansvar att förmedla sådan kunskap och information
som kan minska sociala spänningar som kan uppstå ur okunnighet.
Programföretagen bör därför ges ett särskilt uppdrag inför nästa tillstånds-
period att spegla det mångkulturella Sverige. Detta bör göras dels med inrikt-
ning på det svenska samhället, dels genom program från andra länder. Det
bör ställas krav på att det utländska programutbudet skall spegla olika kultur-
kretsar. Ett värdefullt och varierat utländskt programmaterial bör presenteras,
inklusive program från andra kulturkretsar än den angloamerikanska.
56
Public service-verksamheten bör tjäna en process som gör att nya etniska
grupper inlemmas i det svenska samhället och ökar deras förutsättningar att
delta i samhälls- och kulturdebatten. Public service-företagen bör aktivt arbeta
för att etniska minoriteter skall få fler möjligheter att ta del av program-
utbudet, men även att rekryteringar av anställda inom företagen avspeglar det
mångkulturella samhället. Det är vidare viktigt att invandrare informeras om
samhälls- och kulturlivet i ursprungsländerna samt att den svenska allmänhe-
ten får kunskap om dessa nya medborgare och deras bakgrund.
De tre programföretagen bör samarbeta i fråga om ett mångkulturellt utbud
och redovisa sina insatser i samband med uppföljningen av public service-
uppdraget. Samarbetet bör lösas genom överenskommelser mellan företagen.
Prop. 1995/96:161
Regeringens förslag: Programföretagen skall ägna ökad uppmärk-
samhet åt program för och med barn och ungdomar.
Grönboken: I Grönboken ställs frågor om allmänradion och allmäntele-
visionen bör vara skyldiga att sända program för barn och ungdom (fråga
23).
Remissinstanserna: Majoriteten av remissvaren anser att allmänradio
och allmäntelevisionen bör vara skyldiga att sända program för alla grupper
och smakriktningar. Några anser att staten bör ta ett ansvar för att förhindra
våld och pornografi i radio- och TV-utbudet.
Sveriges Television, Sveriges Radio och Utbildningsradion anser att staten
bör ställa krav på att det sänds program för barn och ungdom.
Kulturutredningen: Utredningen föreslår att staten bör ställa tydliga
krav på att svenska radio- och TV-företag sänder program på tider som passar
barnen och med ett innehåll som bidrar till att vidga deras kulturella erfaren-
heter och upplevelser.
Remissinstanserna: En majoritet av de remissinstanser som kommen-
terar förslaget delar utredningens uppfattning.
Skälen för regeringens förslag: Radion och televisionen har ett sär-
skilt ansvar för barn och ungdom. Barn och ungdomar har ofta ett stort
intresse för vad som händer i andra delar av världen och för bakgrunden till
det aktuella skeendet. Det är viktigt att radion och televisionen ser till att
nyheter och information görs tillgängligt på barnens och ungdomarnas egna
villkor. Detta gäller också program om andra frågor som särskilt angår barn
och ungdomar. Det är även angeläget att det finns program för barn och
ungdomar som förmedlar kulturella och konstnärliga upplevelser. Barn och
ungdomar bör få tillgång till information och material från olika kulturer och
olika nationella och internationella källor. Radion och televisionen har också
en viktig uppgift att ta särskild hänsyn till de språkliga behoven hos barn som
tillhör en språklig eller etnisk minoritetsgrupp.
57
Public service-företagen bör ägna ökad uppmärksamhet åt programverk-
samheten riktad till barn och ungdom under den kommande tillståndsperioden
och vid sin uppföljning av public service-uppdraget redovisa vilka särskilda
satsningar som genomförs för barn och ungdom.
Prop. 1995/96:161
Regeringens förslag: Hela programutbudet skall ha hög kvalitet.
Programföretagens ansvar för kvalitetsuppföljningen skall öka.
Grönboken: I Grönboken frågas efter om statsmakterna även i fortsätt-
ningen bör ställa kvalitetskrav (fråga 16).
Remissinstanserna: I en majoritet av remissvaren på Grönboken anges
att staten bör ställa kvalitetskrav på de programföretag som verkar i
allmänhetens tjänst.
Sveriges Radio betonar att företagets radiokanaler tydligt skall bära sitt
eget public service-ansvar och att företaget utvecklar kriterier och metoder för
kvalitetsutveckling. Sveriges Television understryker att det inte räcker med
ett allmänt och odefinierat krav på god kvalitet i en situation där företaget
konkurrerar med kommersiella bolag. Det blir därför en uppgift för Sveriges
Television att peka ut de särskilda kvaliteter som ska uppnås. Utbildnings-
radion betonar att staten skall ställa höga kvalitetskrav på allmänradions och
allmäntelevisionens programutbud.
Bakgrund: I nu gällande avtal betonas att hela programutbudet bör ha
hög kvalitet. Detta övergripande kvalitetsvillkor infördes fr.o.m. år 1993 i
syfte att markera att public service-företagen inte fick göra avkall på kvaliteten
i den konkurrenssituation som var att vänta. I 1992 års proposition betonades
att minskad kvantitet och bibehållen hög kvalitet är att föredra framför
oförändrad kvantitet och minskad kvalitet.
Granskningsnämnden har i skrivelse begärt ledning till tolkning av be-
greppen "hög kvalitet" och "mångfald". Nämnden anser sig för närvarande
endast kunna uttala sig om mångfald.
Skälen för regeringens förslag: Kvalitetsbegreppet har mer än en di-
mension. I kvalitetsbegreppet ingår bl.a. förnyelse, variation, bredd, profes-
sionalism och tillgänglighet.
Det är angeläget att public service-radions och public service-televisionens
program genomgående håller hög kvalitet. Kvalitet skall i detta sammanhang
inte ses som ett kännetecken för endast vissa genrer. I stället bör program-
företagen eftersträva hög kvalitet i alla program som sänds ut.
I valet mellan lång och utökad sändningstid eller hög kvalitet bör program-
företagen prioritera det senare.
En grundläggande målsättning för programverksamheten bör vara att
åstadkomma kvalitetsförbättringar.
58
Uppfattningarna om vad som är hög kvalitet varierar både mellan olika Prop. 1995/96:161
människor och mellan olika programtyper. Över tiden kan synen ändras på
vilka kvalitetsmått som är mest intressanta. Därför är det svårt eller omöjligt
att sätta upp generella normer för vad som skall menas med kvalitet eller hur
kvalitet skall mätas och att i avtalen göra några exakta tolkningar av begreppet
hög kvalitet. Samtidigt är det angeläget att utvecklingen i programföretagens
program kan följas under längre perioder.
För att frågan om programmens kvalitet inte skall reduceras till att enbart
handla om enskilda människors tycke och smak bör programföretagen kunna
använda olika indikatorer för kvalitet, huvudsakligen sådana som tar sin
utgångspunkt i lyssnarnas och tittarnas upplevelse av programmen. Om t.ex.
en stor andel av den publik som rimligen bör vara intresserad av ett program
av en viss typ faktiskt har sett eller hört programmet, kan det vara en indika-
tor på att programmet har hög kvalitet. Om publiken uppskattar programmet
är givetvis också det en viktig indikator på kvalitet. Det är dock inte säkert att
de olika indikatorerna för kvalitet pekar i samma riktning.
En viktig uppgift för programföretagen är att fortlöpande följa upp hur
olika kvalitetsindikatorer utvecklas. Denna uppföljning bör ske öppet, så att
programverksamheten kan behandlas i den allmänna debatten. Kontakten med
tittare och lyssnare blir därför väsentlig.
Granskningsnämnden kan inte göra renodlade smakbedömningar av
enskilda program. Nämnden bör i stället på eget initiativ övervaka att ett
programföretags utbud i sin helhet uppfyller kravet på hög kvalitet.
Regeringens förslag: Programföretagen skall beakta programverk-
samhetens betydelse för den fria åsiktsbildningen och ge utrymme åt en
mångfald av åsikter och meningsyttringar.
Grönboken: I Grönboken frågas om statsmakterna även i fortsättningen
bör ställa krav på allmänradio och allmäntelevision i fråga om opartiskhet,
saklighet och demokratiska värden (fråga 16).
Remissinstanserna: En majoritet anser att staten måste ställa krav på
public service-företagen när det gäller demokratiska värden.
Sveriges Television och Utbildningsradion anser att det är en grund-
läggande förutsättning att verksamheten som helhet präglas av demokratiska
värden. Sveriges Radio understryker att det i ett ramavtal är viktigt för före-
tagets trovärdighet och integritet att de demokratiska värdena betonas.
Skälen för regeringens förslag: En fungerande demokrati kräver
upplysta medborgare som tar del i de samhälleliga processerna. I den allmän-
na debatten har många pekat på att t.ex. organisationsväsendets roll har för-
svagats medan massmediernas betydelse för information, debatt och kontakt
mellan medborgare och förtroendevalda har ökat i betydelse.
59
En radio och TV i allmänhetens tjänst har ett särskilt ansvar för att skapa
förutsättningar för den insikt om och förståelse av samhället samt bidra till
den gemensamma värdebas som en levande demokrati kräver. Programut-
budet skall som helhet präglas av folkbildningsambitioner. Det skall utformas
så att utrymme ges åt en mångfald av åsikter och meningsriktningar och så att
hänsyn tas till olika förutsättningar hos befolkningen.
Inom ramen för sin uppgift att svara för radio- och TV-sändningar i
allmänhetens tjänst har radion och televisionen utvecklats till den kanske
viktigaste förmedlaren av nyheter, information och debatt. Genom att hela
befolkningen kan nås av samma budskap samtidigt kan radion och televisio-
nen få en mycket stor genomslagskraft. Radion och televisionen når inte bara
dem som aktivt söker information utan också personer med begränsade
kunskaper och ett mer ljumt intresse för samhällsfrågor. På så sätt kommer
radion och televisionen i allmänhetens tjänst att erbjuda ett gemensamt rum
där frågor som är av vikt för alla i Sverige kan dryftas.
I enlighet med förslaget till ny radio- och TV-lag skall tillstånd som med-
delas av regeringen kunna förenas med villkor om opartiskhet och saklighet.
En bestämmelse som föreskriver att programverksamheten som helhet skall
präglas av det demokratiska statsskickets grundidéer samt principen om alla
människors lika värde och den enskilda människans frihet och värdighet skall
finnas i lagen och gälla för alla typer av TV-sändningar som lagen omfattar
samt för de ljudradiosändningar där regeringen ger tillstånd till sändningarna
(prop. 1995/96:160).
Orden "det demokratiska statsskickets grundidéer" avser beteckningen på
en statsform som bygger på fri åsiktsbildning, allmän och lika rösträtt samt
fria och hemliga val. Uttrycket "alla människors lika värde och den enskilda
människans frihet och värdighet" avser de sidor av demokratibegreppet som
anknyter till bl.a. förhållandet mellan människor, t.ex. fördömande av
rasism, våld och brutalitet samt hävdande av jämställdhet mellan kvinnor och
män. Bestämmelsen anses även innebära en skyldighet att markera ett av-
ståndstagande från eller att bemöta antidemokratiska uttalanden och att verka
för att rasfördomar bekämpas (jfr prop. 1977/78:91 s. 230).
I 1978 års proposition (s. 228 ff) berörs vidare utförligt kraven på opar-
tiskhet och saklighet. Saklighetskravet inrymmer också ett krav på relevans.
Det är viktigt att betona att public service-företagens uppgift är att se till att
väsentliga frågor lyfts fram och diskuteras och att problemen analyseras från
olika håll så att alla relevanta fakta och synpunkter kommer fram. Kravet på
att ämnesval och framställning skall ta sikte på vad som är väsentligt bör
därför kvarstå.
I detta sammanhang är det viktigt att peka på att formen för presentationen
måste anpassas till publiken för att tillgodose tittar- och lyssnarintresset. Om
programmen utformas så att de redan från början stöter bort alla utom de mest
intresserade är det svårt att nå hela publiken. Det är t.ex. viktigt att ungdomar
får tillgång till program om de samhällsfrågor som särskilt angår dem. Public
service-företagen har ett ansvar för att upprätthålla, utveckla och fördjupa
publikkontakten.
Prop. 1995/96:161
60
Regeringens förslag: Programföretagens nyhetsförmedling och
samhällsbevakning bör utgå från olika perspektiv, så att händelserna
inte ensidigt värderas från Stockholms utgångspunkt.
Skälen för regeringens förslag: Radions och televisionens nyhets-
förmedling och samhällsbevakning har stor betydelse för det svenska samhäl-
lets bild av sig själv och av vad som är viktigt och oviktigt. De frågor som tas
upp får ofta stor uppmärksamhet och en central roll i den allmänna debatten.
En grundläggande förutsättning för arbetet med nyheter och samhälls-
frågor inom Sveriges Radio och Sveriges Television är att programföretagen
inom de ramar som kravet på opartiskhet och saklighet ställer är fria att välja
de nyheter som skall presenteras och de frågor som skall tas upp. Detta skall
givetvis gälla också under kommande tillståndsperiod.
Stockholm är landets politiska, administrativa och ekonomiska huvudstad
och många händelser av betydelse och därmed högt nyhetsvärde äger rum
där. Det finns samtidigt stora risker med att låta ett enda synsätt prägla värde-
ringen av vad som är viktiga nyheter och vilka samhällsfrågor som är värda
att behandla.
Under den kommande avtalsperioden bör programföretagen eftersträva att
nyhetsförmedlingen och samällsbevakningen i ökad utsträckning skall utgå
från olika perspektiv, så att händelserna inte ensidigt värderas utifrån Stock-
holms utgångspunkt. Bedömningen av vad som är viktigt och oviktigt skiljer
sig åt i olika delar av landet, och denna skillnad bör också avspeglas i pro-
grammen.
Regeringens förslag: Programföretagen skall ta hänsyn till mediets
särskilda genomslagskraft när det gäller programmens ämnen och
utformning samt tiden för sändning av programmen.
Kulturutredningen: Utredningen understryker vikten av att programut-
budet på eftermiddagstider tar hänsyn till att barn i hög utsträckning ser på TV
utan sällskap av vuxna.
Remissinstanserna: En majoritet av remissinstanserna stöder förslaget,
bl.a. Statens Kulturråd. Svenska Teaterförbundet. Barnombudsmannen,
Svenska Kyrkans Centralstyrelse, TCO, Folkrörelsemas Medieforum. Folk-
bildningsförbundet och Socialstyrelsen. Barnombudsmannen anser att man
bör vara särskilt uppmärksam på de vuxenprogram och annonsering för
vuxenprogram som sänds i anslutning till barnprogrammen.
Prop. 1995/96:161
61
Sveriges Television delar utredningens uppfattning att det är viktigt med ett
bamanpassat utbud, men anser dock att det är omöjligt att helt anpassa
utbudet under eftermiddagstid. Några specifika föreskrifter om sändnings-
tider för olika typer av program inte bör förekomma.
Skälen för regeringens förslag: Televisionen är för närvarande den
helt dominerande distributionsformen för filmer och andra rörliga bilder. Med
förbättrade kommunikationsmöjligheter har förekomsten av nyhetsbilder från
t.ex. olyckor och krig ökat. Med det växande antalet TV-kanaler har antalet
våldsskildringar totalt sett ökat.
TV-program får inte förhandsgranskas av någon myndighet. Det är inte
heller möjligt att stänga ute barn under en viss ålder. Ansvaret för vilka filmer
och TV-program som barnen ser måste därför ligga på föräldrarna.
Radions och televisionens genomslagskraft medför att ett stort ansvar vilar
på public service-företagen. Enligt både FN:s konvention om barns rättigheter
och EG:s TV-direktiv skall medlemsstaterna vidta lämpliga åtgärder för att
säkerställa att TV-sändningarna inte innehåller program som barn kan ta
skada av. Den europeiska radiounionen, European Broadcasting Union, har
också antagit riktlinjer för hur medlemsföretagen bör förhålla sig till vålds-
skildringar.
Enligt de nuvarande avtalen skall Sveriges Television, Sveriges Radio och
Sveriges Utbildningsradio ta hänsyn till mediets särskilda genomslagskraft
när det gäller programmens ämnen och utformning samt tiden för sändning av
programmen. Bakgrunden till bestämmelsen är att sändningarna riktas till
hemmen och till en stor allmän publik, där alla åldrar är företrädda, och att
programmen kan påverka lyssnare och tittare starkt.
Enligt Granskningsnämndens praxis är kravet på återhållsamhet strängare
när det gäller inslag som sänds före kl. 21.00. Oavsett tidpunkten för sänd-
ningen beaktas vid bedömningen i vilken mån publiken förvarnats om
skrämmande scener.
Enligt förslaget till ny radio- och TV-lag (prop. 1995/96:160) skall den
nya lagen innehålla ett uttryckligt förbud mot att sända TV-program som in-
nehåller ingående våldsskildringar av verklighetstrogen karaktär eller porno-
grafiska bilder under sådan tid och på sådant sätt att det finns en betydande
risk att barn kan se dem. Förbudet gäller inte om det av särskilda skäl ändå är
försvarligt att sådana program sänds. Som exempel på situationer då det kan
vara försvarligt nämns som ett led i nyhetsförmedling eller i samband med en
debatt om våld eller pornografi. I den föreslagna lagbestämmelsen talas om
barn utan angivande av ålder. Regeringen föreslår i stället att det överlämnas
till rättstillämpningen att efter en sammanvägd bedömning av bl.a. tittarnas
ålder, programmens art samt i vilket sammanhang och under vilken tid
programmen sänts avgöra om bestämmelsen har överträtts.
Den föreslagna lagbestämmelsen omfattar endast våldsskildringar och
pornografi. Ett villkor om att programföretagen skall ta hänsyn till mediets
särskilda genomslagskraft behövs även i fortsättningen eftersom ett sådant
villkor har större räckvidd och gäller även annat än våldsskildringar och
pornografi. Det är bl.a. angeläget att Sveriges Television ägnar stor uppmärk-
Prop. 1995/96:161
62
samhet åt sättet att presentera våld i nyhetsprogram och andra program som Prop. 1995/96: 161
informerar publiken om det faktiska våld som förekommer.
Det är angeläget att Sveriges Television vid sin uppföljning av public
service-uppdraget lämnar en klargörande redovisning av vilka åtgärder som
vidtagits med anledning av tillståndsvillkoret om mediets särskilda genom-
slagskraft.
Regeringens förslag: Programföretagen skall även fortsättningsvis
vara skyldiga att beakta språkliga och etniska minoriteters behov.
Samiska, finska och tomedalsfinska skall inta en särställning.
Grönboken: I Grönboken ställs frågor om allmänradion och allmän-
televisionen även i fortsättningen bör vidta särskilda åtgärder för personer
som inte förstår svenska samt om allmänradion och allmäntelevisionen även i
fortsättningen bör sända program som är särskilt avsedda för personer som
tillhör språkliga eller etniska minoriteter (frågorna 9, 21 och 22).
Remissinstanserna: Flertalet anser att public service-företagen bör vidta
särskilda åtgärder och sända program särskilt avsedda för personer som
tillhör språkliga eller etniska minoriteter.
Sveriges Television betonar att kvotmässiga preciseringar bör undvikas
vad gäller program på invandrar- och minoritetsspråk. Företaget måste själv
få besluta om arten och omfattningen av åtgärder som ska vidtas med be-
aktande av den tekniska utvecklingen och den allmänna tillgången på medel.
Sveriges Radio eftersträvar ökad flexibilitet för att kunna anpassa minoritets-
språkutbudet till förändringar i olika gruppers integrationsbehov. Utbild-
ningsradion understryker att särskild vikt skall läggas vid ett programutbud
inom det mångkulturella området samt i fråga om språkliga minoriteter.
Bakgrund: Enligt nuvarande avtal skall programföretagen ta särskild hän-
syn till språkliga och etniska minoriteter. De tre programföretagen skall i en-
lighet med 1992 års riksdagsbeslut fördela ansvaret för insatser för program
på invandrar- och minoritetsspråk genom frivilliga överenskommelser mellan
sig. Enligt 1995 års överenskommelse skall programmen informera om
utvecklingen i det svenska samhället, spegla kulturlivet i Sverige och infor-
mera om samhälls- och kulturliv i ursprungsländerna. Under 1995 skall
verksamheten omfatta 14 språkgrupper.
Sveriges Televisions samlade sändningstid på minoritetsspråk har minskat
från 343 timmar år 1994 till 254 timmar år 1995. Sveriges Radios samlade
sändningstid på minoritetsspråk beräknas 1995 omfatta 5 200 timmar, inkl,
reprissändningar, varav på finska lokalt ca 3 700 timmar. Sveriges Radios
styrelse har i januari 1996 beslutat om att starta en digital rikstäckande radio-
kanal som skall vända sig till finnar, tomedalsfinnar och finlandssvenskar.
63
Svenska Tomedalingars Riksförbund, Sveriges Radios Tomedalsfinska Prop. 1995/96: 161
redaktion och Kommunstyrelsen i Övertomeå kommun protesterar i skrivel-
ser mot Sveriges Radios planer på att överföra de tomedalsfinska sändning-
arna till den nya digitala finskspråkiga radiokanalen.
Med anledning av skrivelserna anför Sveriges Radio i en skrivelse att det
måste övervägas hur länge den finska publiken måste erbjudas parallell
service i de analoga kanalerna och den nya digitala kanalen.
I regeringens skrivelse 1994/95:1 om finska språkets ställning i Sverige
redovisades regeringens syn på hur det finska språkets särställning i det
svenska samhället skall slås fast och beaktas på olika nivåer och områden
(bet. 1994/95:UbU4, rskr. 1994/95:83). I samband med behandlingen av
skrivelsen utgick utbildningsutskottet från att regeringen kommer att bevaka
de finskspråkiga intressena då nya avtal skall slutas på radio- och TV-om-
rådet. Riksdagen avslog motioner bl.a. om att regeringen vid utformandet av
ett nytt avtal mellan staten och Sveriges Radio bör ålägga radioföretaget att
införa en finskspråkig fullservicekanal.
I samband med behandlingen av en motion väckt under allmänna motions-
tiden 1993 där det föreslogs att Sveriges Radios sändningar på tornedals-
finska skulle öka, erinrade kulturutskottet om programföretagens självstän-
dighet och konstaterade att det ankommer på Sveriges Radio att - med ut-
gångspunkt i avtalet med staten - ta särskild hänsyn till språkliga och etniska
minoriteter (bet. 1993/94:KrU6). Motionen avslogs.
Skälen för regeringens förslag: Public service-företagen har ett stort
ansvar när det gäller programservice på invandrar- och minoritetsspråk.
Den service på invandrar- och minoritetsspråk som Sveriges Television,
Sveriges Radio och Sveriges Utbildningsradio för närvarande tillhandahåller
är av betydande omfattning. Mot bakgrund av företagens utökade uppdrag i
fråga om speglingen av det mångkulturella samhället bör de totala resurserna
för verksamheten på invandrar- och minoritetsspråk vara minst lika stora som
under verksamhetsåret 1996. Nya tekniska förutsättningar bör möjliggöra
förbättrade och utökade sändningar på invandrar- och minoritetsspråk.
Regeringen anser - i likhet med tidigare uttalanden från regering och riks-
dag - att det finns särskilda skäl som motiverar programservice på samiska i
större utsträckning än vad som motiveras av samemas antal.
Av de språkliga minoriteterna intar även den finskspråkiga gruppen en
särställning. Deras rätt till programservice i public service-företagens sänd-
ningar måste anses ha en delvis annan karaktär än övriga grupper med hänsyn
till såväl de historiska banden mellan Sverige och Finland som den finsk-
språkiga gruppens storlek.
Den tomedalsfinska befolkningen i norra Sverige anses historiskt sett re-
presentera den ursprungliga inhemska befolkningen. Tornedalsbefolkningens
identitetskänsla hänger i hög grad samman med såväl det egna språket och
dess utveckling som med den egna kulturen i övrigt. Även den tornedals-
finska gruppen intar därför en särställning. Den tomedalska kulturen bör även
fortsättningsvis återspeglas i det regionala programutbudet.
64
Programföretagen bör ta hänsyn till att olika språkgruppers behov kan för-
ändras med tiden. Därför är det viktigt att programföretagen utvecklar former
för publikkontakter med just invandrar- och minoritetsspråksgruppema.
De tre programföretagen bör även fortsättningsvis lösa samarbetet i fråga
om invandrar- och minoritetsspråk genom överenskommelser mellan sig.
Programbolagen bör särskilt redovisa förändringar i produktionen av
sameprogram och program på finska och tomedalsfinska.
Prop. 1995/96:161
Regeringens förslag: Programföretagen skall även fortsättningsvis
vara skyldiga att beakta funktionshindrades behov.
Grönboken: I Grönboken ställs frågor om allmänradion och allmänte-
levisionen även i fortsättningen bör vidta särskilda åtgärder för personer med
funktionshinder samt om de även i fortsättningen bör sända program som är
särskilt avsedda för personer med funktionshinder (frågorna 8, 21 och 22).
Remissinstanserna: Flertalet anser att public service-företagen bör vidta
särskilda åtgärder och sända program särskilt avsedda för personer med
funktionshinder.
Sveriges Television anser att radio- och TV-företagen i allmänhetens tjänst
bör svara för att det även i fortsättningen sänds program för personer med
funktionshinder samt att de kan ta del av de vanliga programmen. Företagen
måste själva få bestämma art och omfattning av åtgärderna. Sveriges Radio
kommer att göra riktade insatser för att öka programmens tillgänglighet för
målgruppen. Utbildningsradion betonar att utbildningsprogram för funktions-
hindrade är en viktig och naturlig del av Utbildningsradions public service-
uppdrag.
Kulturutredningens förslag: Utredningen föreslår att krav på handi-
kappanpassning bör slås fast för samtliga marksändande TV-företag. Omfatt-
ningen av textning av svenska program bör preciseras och reglerade överens-
kommelser bör följas upp. Insatserna för att utveckla omvandling av text-TV
till syntetiskt tal bör intensifieras. Utvecklingsarbetet inom ramen för de
resurser som avdelats för IT-ändamål inom de nya forskningsstiftelserna bör
utnyttjas. Utredningen föreslår också att textning av svensk film bör vara
tillgänglig redan vid biografvisning.
Remissinstanserna: Hörselskadades Riksförbund, Sveriges Dövas
Riksförbund, Synskadades Riksförbund och Handikappombudsmannen är
angelägna om en större handikappanpassning i radio och TV. Folkrörelsernas
Medieforum, Handikappförbundens Samarbetsorgan m.fl. anser att företa-
gens insatser på detta område bör redovisas i public service-boksluten.
Sveriges Television anser inte att kraven på insatser för funktionshindrade
bör regleras i avtalet. Kvotmässiga preciseringar bör undvikas. Däremot av-
65
5 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 161
ser Sveriges Television tydligt i det s.k. public service-bokslutet redovisa de
insatser som görs.
Vad gäller utredningens förslag om insatser för utveckling av syntetiskt tal
pekar Synskadades Riksförbund och Sveriges Television på möjligheterna att
utnyttja ett annat system, Audetel, för överföring av talad information i TV
avsedd för synskadade. Sveriges Television menar att syntetiskt tal ännu inte
har den kvalitet som är önskvärd och dessutom är för kostsamt.
Hörselskadades Riksförbund och Handikappförbundens Samarbetsorgan
stöder utredningens förslag om textning av svensk film vid biografvisning.
Sveriges Television avvisar förslaget med hänvisning till att det bygger på ett
missförstånd om var ansvaret ligger för versionering av biograffilm.
Bakgrund: I nuvarande avtal mellan staten och programföretagen finns
angivet en särskild skyldighet att ta hänsyn till olika grupper av funktions-
hindrade. I enlighet med 1992 års riksdagsbeslut fördelar de tre program-
företagen ansvaret vad gäller program om och för funktionshindrade genom
överenskommelser mellan sig. Enligt dessa överenskommelser skall pro-
grambolagen bl.a. inom ordinarie utbud belysa frågor för funktionshindrade,
producera program för särskilda grupper av funktionshindrade samt genom
särskilda insatser förbättra tillgängligheten till programutbudet för olika
grupper av funktionshindrade.
Statens Handikappråd och olika organisationer för funktionshindrade har i
skrivelser samt i remissvaren på Grönboken och på Kulturutredningen ut-
tryckt önskemål om tydligare krav på anpassning till funktionshindrade i
verksamheten inför den nya avtalsperioden. De krav som framförts går
sammanfattningsvis ut på att programmen i större utsträckning än nu skall
göras tillgängliga för personer med funktionshinder. Organisationerna önskar
också fler program om funktionshindrades situation.
I anslagsframställningarna och remissvaren redovisas bl.a. att ca 50 % av
Sveriges Televisions sändningar är tillgängliga för de döva och hörselskadade
tittarna. Sveriges Television har en omfattande text-TV-verksamhet med bl.a.
textning av 21 timmar svenska program per vecka, vilket är nära en fördubb-
ling jämfört med år 1990. En fem-minuters nyhetssändning på teckenspråk
sänds måndag-fredag året om. En ny teknik har prövats för att ge synskadade
möjlighet att följa utländska program genom att textningen görs tillgänglig
som syntetiskt tal. Sveriges Television har dock kommit fram till att tekniken
inte är ändamålsenlig och kommer att pröva ett annat system, Audetel, som
innebär att bilderna i rutan kan syntolkas och/eller att programmets textning
kan läsas upp. Sveriges Radio startade under 1994 ett nyhetsprogram på lätt
svenska måndag-fredag. Sveriges Radio avser att förbättra möjligheterna för
hörselskadade genom att satsa på dels den nya digitala tekniken för att elimi-
nera brus och störningar, dels RDS-funktionen för att åstadkomma hörbar-
hetsförbättringar. Utbildningsradions program för funktionshindrade utgörs
till största delen av TV-program på teckenspråk.
Skälen för regeringens förslag: Med public service-uppdraget följer
ett stort ansvar för att funktionshindrades intressen tillgodoses.
Prop. 1995/96:161
66
Sverige har i och med anslutning till FN:s standardregler om att tillförsäkra
människor med funktionsnedsättning delaktighet och jämlikhet förbundit sig
att uppmuntra medierna att göra sina tjänster tillgängliga.
Ett grundläggande mål för public service-företagen bör vara att göra de
ordinarie programmen tillgängliga för de funktionshindrade. Personer med
funktionshinder bör ges goda möjligheter att ta del av nyheter, information
och underhållning via TV och radio. Dessutom bör program produceras för
speciella målgrupper.
Programbolagen bör under den kommande tillståndsperioden successivt
öka tillgängligheten för funktionshindrade genom att utnyttja befintlig och ny
teknik.
Med hänsyn till svårigheterna att förutse vilken teknik som kommer att bli
mest ändamålsenlig bör staten dock inte rikta detaljerade krav i fråga om pro-
grambolagens utveckling av ny teknik för anpassning till funktionshindrade.
Utvecklingsarbete bör ske inom ramen för programbolagens medelstilldel-
ning. Nuvarande ordning bör bestå där de tre programföretagen fördelar an-
svaret vad gäller program för funktionshindrade genom överenskommelser
mellan sig. Genom en frivillig samordning kan de skilda förutsättningarna för
radio och TV även fortsättningsvis tas till vara på bästa sätt. De totala resur-
serna för detta ändamål bör vara minst oförändrade i jämförelse med vad som
gäller för verksamhetsåret 1996.1 takt med att de tekniska förutsättningarna
förbättras bör därmed verksamheten för funktionshindrade utökas.
De åtgärder som vidtas, inklusive ekonomiska insatser, bör tydligt redo-
visas i såväl anslagsframställningar som i den årliga uppföljningen av public
service-uppdraget.
Vad gäller Kulturutredningens förslag om textning av svenska filmer i
samband med biografvisning kan konstateras att ansvaret för textning av
biograffilm ligger på filmens distributör och inte dess producent. Frågan om
särskilda textade filmkopior för biografvisning för hörselskadade behandlas
av regeringen i annat sammanhang.
Prop. 1995/96:161
Regeringens förslag: Sveriges Utbildningsradios uppdrag skall i
princip vara oförändrat under tillståndsperioden.
Grönboken: I Grönboken frågas om allmänradion och allmäntelevisio-
nen bör vara skyldiga att sända utbildnings-, undervisnings- och folkbild-
ningsprogram (frågorna 11 och 23).
Remissinstanserna: Flertalet anser att public service-företagen bör
sända utbildningsprogram och folkbildande program.
Bakgrund: Utbildningsradion understryker i sin anslagsframställning för
år 1997 och sitt remissvar på Grönboken att UR bör utgöra en del av public
service-verksamheten. Basen i UR:s uppdrag skall vara att inom ramen för
67
public service erbjuda utbildningsprogram för förskola, ungdomsskola, hög-
skola och annan vuxenutbildning samt för den fria och frivilliga folkbild-
ningen. UR vill kunna ingå i olika konsortier med syfte att producera utbild-
ning i nya former. UR vill även kunna sända sina program i andra kanaler, i
nya digitala kanaler och över satellit samt själv kunna välja distributionsform.
Skälen för regeringens förslag: Resultatet av utredningen om dis-
tansmetoder inom utbildningen (U 1995:7) får betydelse för vilken roll Sveri-
ges Utbildningsradio skall spela i framtiden (se vidare avsnitt 19). Därför bör
tillståndstiden begränsas till två år, så att ett ställningstagande till de framtida
villkoren för Sveriges Utbildningsradio kan ske samtidigt med behandlingen
av förslaget från utredningen.
Programföretaget skall under tillståndsperioden 1997-1999 producera ut-
bildningsprogram i första hand för sändning via marksändare. Verksamheten
skall liksom tidigare inriktas på de fyra utbildningsområdena förskola, ung-
domsskola, högskola och vuxenutbildning. Inom samtliga utbildningsområ-
den bör stöd och stimulans ges till grupper med olika funktionshinder och till
etniska och språkliga minoriteter. I likhet med nu bör barnprogram också pro-
duceras. Sveriges Utbildningsradios förlagsverksamhet bör bedrivas enligt
företagsekonomiska principer.
Regeringen förutsätter att Sveriges Utbildningsradios program bereds plats
i Sveriges Televisions och Sveriges Radios kanaler och att Sveriges Utbild-
ningsradio liksom i dag genom avtal ges egna sändningstider. Eventuell
oenighet vid fördelning och placering av sändningstid bör även fortsättnings-
vis lösas genom två skiljenämnder (jämför prop. 1991/92:140, s. 53 och 74).
I likhet med vad som nu gäller bör det finnas möjligheter för användarna
att framföra synpunkter och önskemål på Utbildningsradions verksamhet.
Detta inflytande bör ske mot bakgrund av Utbildningsradions publicistiskt
oberoende ställning.
Finansieringen genom medelstilldelning från rundradiokontot bör i likhet
med vad som nu gäller kunna kombineras med att staten även ställer särskilda
medel till Utbildningsradions förfogande för programverksamhet i samband
med särskilt angelägen fortbildning av skolans personal (jämför prop.
1987/88:125 bil. 5, bet. 1987/88:KrU23, rskr 287).
Prop. 1995/96:161
Regeringens förslag: Tillståndet för Sveriges Television och
Sveriges Radio skall omfatta perioden den 1 januari 1997 - den 31 de-
cember 2001. Tillståndet för Sveriges Utbildningsradio skall omfatta
perioden den 1 januari 1997 - den 31 december 1998.
Grönboken: I Grönboken frågas efter hur'lång tillståndstiden bör vara
(fråga 34).
68
Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser anser att tillståndsperioden
bör vara längre än dagens fyra år. Många föreslår t.ex. 10 år men med en av-
stämning efter ca 4 år. Några enstaka remissinstanser föreslår sex år. Många
remissinstanser argumenterar att en längre tillståndsperiod skulle ge bättre
möjligheter till framförhållning och större oberoende för programbolagen.
Sveriges Television, Sveriges Radio och Utbildningsradion anser att till-
ståndstiden bör utsträckas till 10 år.
Bakgrund: Enligt 5 § radiolagen gäller ett tillstånd att här i landet sända
radioprogram i rundradiosändning för viss tid. Nuvarande avtal med SVT,
SR och UR trädde i kraft den 1 januari 1993 och gäller t.o.m. den 31 decem-
ber 1996.
Enligt förslaget till ny radio- och TV-lag (prop. 1995/96:160) skall de reg-
ler som skall gälla för innehållet i alla slags sändningar, oavsett sändnings-
form, framgå av radio- och TV-lagen. Till sändningar för vilka regeringen
meddelar tillstånd skall kunna knytas villkor av olika slag. Villkoren skall
ersätta nuvarande ordning med avtal mellan staten och programföretagen.
Villkor som rör tillståndets innehåll, innebörd och bestånd skall enligt försla-
get framgå direkt av bestämmelser i lagen. Den föreslagna radio- och TV-
lagen innehåller en uttömmande uppräkning av olika villkor för sändningstill-
ståndet som regeringen skall få ställa. Därutöver får regeringen ställa villkor
på programföretag som finansierar sin verksamhet med offentliga medel.
Dessa villkor får då endast vara knutna till rätten att få anslag och inte till
sändningstillståndet. Sådana villkor skall normalt gälla för ett visst budgetår.
Tillstånd som meddelas av regeringen skall även i fortsättningen gälla för
en viss tid. De förändringar som föreslås är att det införs bestämmelser om
rätt till förlängning och uppsägning av tillståndet. Om tillståndsperioden är
minst fyra år skall enligt förslaget tillståndet förlängas på oförändrade villkor
under ytterligare fyra år om tillståndshavaren önskar det och regeringen inte
senast två år före tillståndstidens utgång meddelat att tillståndet inte kommer
att förlängas eller att regeringen önskar förändra villkoren.
Den nya radio- och TV-lagen skall träda i kraft den 1 december 1996 under
förutsättning att den godkänns av riksdagen. De sändningstillstånd som skall
meddelas Sveriges Television, Sveriges Radio och Utbildningsradion är
tänkta att gälla från den 1 januari 1997. Lagens bestämmelser om sändnings-
tillstånd och därtill knutna villkor skall därför tillämpas på de nya tillstånden
med programföretagen.
Skälen för regeringens förslag: Olika förhållanden bör beaktas vid
valet av en lämplig tillståndstid. Stora förändringar på teknikens område
under de närmaste åren medför svårigheter att förutsäga behovet av regler och
styrning av programföretagen. Fördelen med en kort tillståndstid är att staten
snabbare har möjlighet att ändra villkoren t.ex. på grund av tekniska föränd-
ringar. Om en kort tillståndstid väljs för public service-tillstånden skulle till-
stånden dessutom upphöra att gälla i nära anslutning till att lokalradiotillstån-
den löper ut, vilket skulle underlätta en samlad prövning av ljudradiopolitiken
inför 2000-talet.
Prop. 1995/96:161
69
Å andra sidan finns det från programbolagens sida ett önskemål om en
lång tillståndstid. För dem är det en fördel med en lång tillståndstid mot bak-
grund av de stora tekniska förändringar som kan komma att inträffa de
närmaste åren med stora investeringskostnader för bolagen. För distributions-
företagen försvårar en kort tillståndstid den praktiska och ekonomiska plane-
ringen av investeringar i och tillhandahållandet av sändarkapacitet åt program-
företagen.
Mycket tyder på att de framtida förändringarna på det tekniska området
kommer att starkt påverka utvecklingen av ljudradio och television framöver.
Övervägande skäl talar därför för en relativ kort tillståndstid. En tillståndstid
på fem år förefaller lämplig för Sveriges Television och Sveriges Radio.
För Sveriges Utbildningsradio påverkas bedömningen av att frågan om
distansmetoder inom utbildningen är under utredning. En särskild utredare (U
1995:7) har till uppgift att föreslå åtgärder som kan främja användningen av
distansmetoder inom främst vuxenutbildningen och högskolan. Utredaren
skall föreslå en strategi som långsiktigt främjar utvecklingen i hela landet av
de möjigheter till distansutbildning som den moderna informationstekniken
erbjuder. Han skall vidare analysera hur radio och TV kan utnyttjas i utbild-
ningens och bildningens tjänst. Regeringen har denna dag beslutat om
tillläggsdirektiv till utredaren (dir. 1996:17). Enligt tilläggsdirektivet skall
utredaren lägga fram förslag om vilken roll Sveriges Utbildningsradio skall
spela inom utbildnings- och folkbildningsområdet. Uppdraget skall redovisas
före utgången av oktober 1997.
Resultatet av utredningen kommer att få betydelse för vilken roll Sveriges
Utbildningsradio skall spela i framtiden. Därför bör tillståndstiden begränsas
till två år, så att ett ställningstagande till de framtida villkoren för Sveriges
Utbildningsradio kan ske samtidigt med behandlingen av övriga förslag från
utredningen.
Prop. 1995/96:161
Regeringens förslag: De tre förvaltningsstiftelserna skall upphöra
och de tre programbolagen skall ägas av en nybildad stiftelse.
Bakgrund: Riksdagen beslutade våren 1993 att de tre programbolagen
skall ägas av varsin stiftelse (prop. 1992/93:236, bet. 1992/93:KrU28, rskr.
1992/93:377). Genom att inrätta de tre förvaltningsstiftelserna ville statsmak-
terna åstadkomma tydliga spelregler för relationerna mellan staten och public
service-företagen. Stiftelsemas främsta funktion är därför att främja självstän-
digheten hos programbolagen genom att äga och förvalta aktierna i program-
bolagen samt att utöva de befogenheter som är förknippade med detta.
De tre förvaltningsstiftelsemas styrelser haräv förenklingsskäl en identisk
styrelsesammansättning (se prop. 1992/93:236 s. 15). Stiftelsestyrelserna
70
skall bl.a. ta ställning till programbolagens årsredovisningar, besluta om an-
svarsfrihet i programbolagen och utse styrelseledamöter i programbolagen.
Skälet till att tre stiftelser bildades i stället för en, som skulle äga aktierna i
samtliga tre public service-företag, var en önskan att undvika att det gamla
koncemförhållandet skulle återupprättas (se prop. 1992/93:236 s. 12).
Skälen för regeringens förslag: Det har visat sig att den nuvarande
lösningen med tre stiftelser som har identiska styrelser är mindre ändamåls-
enlig. Regeringen anser att det är mer rationellt med en stiftelse eftersom stif-
telserna ändå har samma övergripande mål.
Regeringen föreslår därför att de tre stiftelserna upphör och att en ny stif-
telse bildas. Följande rättsliga förutsättningar gäller för en sådan ombildning.
Enligt stiftelseförordnandena får föreskrifterna om stiftelsernas ändamål
ändras eller upphävas endast om riksdagen beslutat att det bolag som anges i
föreskrifterna inte längre skall bedriva rundradiosändningar av radio- och
televisionsprogram i allmänhetens tjänst eller det annars finns sådana skäl
som avses i permutationslagen eller motsvarande bestämmelser.
Enligt permutationslagen (1972:205) och stiftelselagen (1994:1220) som
trädde i kraft den 1 januari 1996 får föreskrifter i ett stiftelseförordnande änd-
ras eller upphävas om de på grund av ändrade förhållanden inte längre kan
följas eller har blivit uppenbart onyttiga eller uppenbart stridande mot stifta-
rens avsikter eller om det finns andra särskilda skäl. Till skillnad från permu-
tationslagen gäller stiftelselagens permutationsbestämmelser även för statliga
stiftelser och stiftelser som enskilda bildat tillsammans med staten. Bestäm-
melserna i stiftelselagen om ändring av föreskrifter i ett stiftelseförordnande
skall dock tillämpas först från och med den 1 januari 1997 på bl.a. stiftelser
som har bildats av eller tillsammans med staten. Varken permutationslagens
eller stiftelselagens regler är därmed tillämpliga i detta fall. Detta utesluter
dock inte möjligheterna till permutation, men den får då ske med stöd av all-
männa, icke lagreglerade principer. Det torde inte vara möjligt för en stiftare
att med stöd av stiftelseförordnande begränsa möjligheterna till permutation
enligt dessa principer.
Möjligheten att genomföra permutation anses vara mer vidsträckt för
stiftelser som bildats av allmänna medel än för stiftelser som har bildats av
enskilda personer.
Regeringen har erfarit att de tre stiftelsestyrelserna, som är identiska till sin
sammansättning, avser att ansöka om permutation av innebörd att de tre stif-
telserna skall upphöra. Det är regeringen som skall besluta om permutation i
sådana fall.
Regeringen anser att de ovan redovisade skälen bör vara tillräckliga för att
besluta om permutation av de tre stiftelserna. En ny stiftelse bör därefter
bildas av staten med uppgift att förvalta de tre programbolagen. Tillgångarna
från de tre stiftelserna tillförs den nya stiftelsen.
I stiftelselagen finns föreskrifter som gör att en stiftelse kan bli moderstif-
telse i en koncern (1 kap. 5 §). Om en stiftelse har mer än hälften av rösterna
för samtliga aktier eller andelar i en juridisk person, så är stiftelsen moderstif-
telse och den juridiska personen dotterföretag. Moderstiftelse och dotterföre-
Prop. 1995/96:161
tag utgör tillsammans en koncern. Det innebär att de tre förvaltningsstiftelser- Prop. 1995/96: 161
na och respektive programbolag för närvarande utgör tre koncerner. I stiftel-
seförordnandena anges att varje stiftelse skall upprätta en årsredovisning där
bl.a. koncemresultaträkning och koncembalansräkning skall ingå. Regering-
ens förslag innebär att den nya stiftelsen blir moderstiftelse och programbola-
gen blir dotterföretag i den nya koncernen. Den nya stiftelsen skall därför
upprätta en koncernredovisning (3 kap. 7 § stiftelselagen). Att ett koncemför-
hållande föreligger innebär inga nackdelar. Programbolagen är självständiga
gentemot moderstiftelsen och medelstilldelningen sker som tidigare direkt till
de tre programbolagen.
Enligt regeringens uppfattning bör de riktlinjer som lades fast för stiftelser-
nas ändamål, styrelsesammansättning m.m. genom 1993 års riksdagsbeslut
gälla oförändrade för den nya moderstiftelsen. Även principerna för utseendet
av programbolagens styrelser bör gälla oförändrade i enlighet med 1993 års
riksdagsbeslut.
Regeringens förslag: Programföretagen skall årligen följa upp och
rapportera hur public service-uppdraget uppfyllts. Uppföljningsrapporten
bör ges in till Granskningsnämnden för radio och TV.
Kulturutredningens förslag: Utredningen föreslår att de avgiftsfinan-
sierade radio- och TV-företagen ges i uppdrag att upprätta public service-
bokslut. Utredningen föreslår vidare att det utses en myndighet inom kultur-
och medieområdet med uppgift att bl.a. följa vad som händer på mass-
medieområdet inklusive att följa upp de så kallade public service-boksluten.
Remissinstanserna: Förslaget stöds av bl.a. Sveriges Television,
Sveriges Radio, Statens Kulturråd, Danshögskolan, Folkbildningsförbundet,
Riksrevisionsverket, Svenska Musikerförbundet, Folkrörelsernas Medie-
forum, Göteborgs universitet och Svenska Journalistförbundet.
En majoritet av remissinstanserna, bl.a. Sveriges Television, Sveriges
Radio, Granskningsnämnden, Radio- och TV-verket, och Göteborgs univer-
sitet anser att den fortlöpande granskningen av radio- och TV-verksamheten
även fortsättningsvis bör vara samlad hos Granskningsnämnden. Sveriges
Radio anser att den utförliga redogörelse som redan nu årligen avlämnas i
praktiken är ett s.k. public service-bokslut. Granskningsnämnden framhåller
att det föreslagna public service-bokslutet inte kan ersätta den granskning som
nämnden har i uppdrag att genomföra. Uppdrag att mäta och bedöma kvalitet
under kommande avtalsperiod bör inte lämnas till någon annan än Gransk-
ningsnämnden. Nämnden anser inte att det är nödvändigt med särskilda före-
skrifter för utvärderingen av public service-boksluten.
72
Kulturrådet ansluter sig till utredningens förslag. Kulturrådet bör få upp-
giften att som sektorsmyndighet inom kulturområdet följa och utvärdera
utvecklingen på radio- och TV-området samt i nya medier.
Bakgrund: Regering och riksdag anger allmänna förutsättningar för pro-
grambolagen i nuvarande avtal och lagar. Riksdagen beslutar årligen om bo-
lagens medelstilldelning och TV-avgiftens storlek. Genom regeringsbeslut
anges hur redovisning av de anvisade medlen skall ske. Redovisningen har
hittills utöver i aktiebolagens årsredovisningar skett i företagens årliga an-
slagsframställningar. Styrelserna och företagsledningarna tillser att de upp-
gifter som enligt tillståndsvillkoren åligger företagen verkställs, och att detta
sker med god hushållning. De programansvariga ansvarar för de enskilda
programmen. Granskningsnämnden för radio och TV övervakar genom
granskning i efterhand att lagbestämmelser och tillståndsvillkor om program-
innehållet efterlevs.
Förvaltningsstiftelsemas styrelser och statsmakterna är beroende av en väl
fungerande revision som granskar om verksamheterna bedrivs effektivt och
om ledningens kontroll är tillfredsställande, liksom att återrapporteringen är
rättvisande. Från och med år 1994 granskar en av Riksrevisionsverket (RRV)
utsedd revisor Sveriges Televisions förvaltning av rundradiomedlen. Den av
RRV utsedde revisorn granskar också sedan den 1 januari 1995 förvaltnings-
stiftelsema och sedan 1995 års ordinarie bolagsstämmor även de tre program-
bolagen inklusive dotterbolag.
Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi (ESO) har tagit initiativ till
en studie, Kostnader, produktivitet och måluppfyllelse inom Sveriges Tele-
vision AB (Ds 1995:31). Studien visar bl.a. på svårigheterna att mäta och
bedöma om Sveriges Television levt upp till avtalet med staten.
Granskningsnämnden för radio och television anför i en skrivelse att de
kommande avtalen tydligt bör ange vad som skall mätas och kontrolleras och
vad som mera har karaktär av programförklaring. Nämnden ifrågasätter om
nämnden skall granska hur många kanaler programföretagen sänder i och hur
programföretaget använder sina resurser.
Skälen för regeringens förslag: Programbolagen kan till skillnad
från vinstdrivande aktiebolag inte ha avkastningskrav som övergripande mål-
sättning. Staten formulerar i stället mål för verksamheten i tillståndsvillkoren
och beslutar om anslag. Målen bör även fortsättningsvis vara på en relativt
allmän nivå och vara både kvantitativa och kvalitativa. Målen bör även inne-
fatta krav på effektiv hushållning med resurser, bolagens produktivitet och
programverksamhetens kvalitet.
Företagsledningarna ansvarar för att verksamheten planeras, genomförs
och utvecklas i enlighet med de fastlagda tillståndsvillkoren. I detta ansvar
ligger också att ha den uppsättning av system och rutiner som behövs för
löpande uppföljning och rapportering liksom för den externa återrappor-
teringen vad gäller uppfyllelsen av de övergripande målen för verksamheten.
Programföretagen fastställer redan idag mätmetoder och resultatmått för att
följa upp verksamheten och redovisa resukat. Med resultatmått avses
kvantitativa och kvalitativa mått, i ord och siffror, som visar vad som pres-
Prop. 1995/96:161
73
terats under en viss tidsperiod och som ger utgångspunkter för jämförelser,
uppföljning och förändring.
Det bör ankomma på programföretagen att ta fram konkreta uppföljnings-
bara resultatmått baserade på regeringens tillstånds- och anslagsvillkor. Re-
sultatmåtten bör utformas så att de ger relevant information om public service-
uppdraget och förmedlar viktiga erfarenheter av verksamheten. Redovisning-
en bör avse volym, kostnader och intäkter samt nyckeltal som visar effekti-
vitet och produktivitet. Dessutom är det viktigt programföretagen utvecklar
bra indikatorer på kvalitet, som bl.a. beskriver hur publiken upplever pro-
grammen. Resultatmåtten måste naturligtvis även vara relevanta för den
interna målstyrningen. Över tiden kan synen ändras på vilka resultat som är
mest intressanta och vilka mått som bäst beskriver verksamhetens utveckling.
Därför måste resultatmåtten kunna ändras över tiden. Samtidigt är det ange-
läget med en viss stadga som gör det möjligt att följa utvecklingen på längre
sikt.
I detta arbete bör också fastställas vilka programkategorier som verksam-
heten skall indelas i. För att uppföljning och utvärdering i ett längre perspek-
tiv skall underlättas är det viktigt att programstatistiken utformas så att
jämförelser blir möjliga under tillståndsperioden. Redovisningen bör uttrycka
vilken andel olika programkategorier har av den totala sändningstiden, när
olika programtyper sänds samt resursförbrukningen för respektive kategori,
vilket tillsammans beskriver verksamhetens utbudssida. Redovisningen bör
även avse omfattningen av tittande och lyssnande och publikens reaktioner.
Public service-företagen bör årligen redovisa hur public service-uppdraget
har fullgjorts. En sådan redovisning syftar till att klarlägga hur företagens
verksamhetsresultat förhåller sig till de mål som utgör grunden för företagens
uppdrag. Kulturutredningen föreslår att detta dokument skall kallas public
service-bokslut. Regeringen anser att benämningen public service-bokslut bör
undvikas eftersom det är angeläget att detta uppföljningsdokument inte
förväxlas med övrig ekonomisk redovisning, exempelvis den som lämnas i
form av årsredovisning enligt aktiebolagslagen.
I samband med rapportering av uppföljningen av public service-uppdraget
kan programföretagen med fördel även redovisa sina övergripande planer för
det närmast följande året för publiken.
Syftet med uppföljningen är att skärpa företagets fokus på hur uppdraget
uppfylls och att ge statsmakterna ett underlag inför förnyade koncessionsvill-
kor. Genom uppföljningen får TV-avgiftsbetalarna information om hur av-
giftsmedlen använts vilket även bör kunna stimulera den offentliga debatten.
Uppföljningen bör vidare möjliggöra och underlätta programföretagens inter-
na uppföljning och kvalitetssäkring.
Avsikten är givetvis inte att statens krav på verksamhetsuppföljning på
något sätt skall inkräkta på programföretagens redaktionella integritet.
Uppföljningsrapporten bör ges in till Granskningsnämnden för radio och
TV. Nämnden bör bedöma om rapporten ger statsmakterna och allmänheten
tillräckligt underlag. Härutöver har Granskningsnämnden liksom för när-
Prop. 1995/96:161
74
varande till uppgift att genom efterhandsgranskning av sända program
granska hur lagbestämmelser och tillståndsvillkor fullgjorts.
De tre public service-bolagen bör även fortsättningsvis inlämna besluts-
underlag till regeringen i samma form som nuvarande anslagsframställning,
som även bör innefatta en redovisning av framtida planer. Detta underlag bör
liksom i dag ligga till grund för regeringens förslag till riksdagen vid årliga
beslut om medelstilldelningen.
Regeringens förslag: Liksom för närvarande skall det under
nästkommande tillståndsperiod finnas tre programföretag, Sveriges
Television AB, Sveriges Radio AB och Sveriges Utbildningsradio AB.
Radiotjänst i Kiruna AB och Sveriges Radio Förvaltnings AB skall
fortfarande ägas gemensamt av de tre programföretagen.
De avgiftsfinansierade programföretagen bör även i framtiden be-
finna sig i täten av den tekniska utvecklingen. För att säkerställa att
kapaciteten används på bästa sätt skall Sveriges Radios, Sveriges Tele-
visions och Sveriges Utbildningsradios resurser för teknisk utveckling
sammanföras till ett gemensamt dotterbolag.
Prop. 1995/96:161
Bakgrund: Den nuvarande strukturen med tre självständiga program-
företag infördes den 1 januari 1993. Då upphörde den tidigare koncernen där
ett icke sändande moderbolag fungerade som samordnare mellan program-
företagen och som ett slags "filter" mellan programföretagen och statsmak-
terna. De tre programföretagen äger gemensamt dotterbolagen Radiotjänst i
Kiruna AB. som handhar uppbörden av TV-avgift, och Sveriges Radio För-
valtnings AB, som sköter om fastighetsförvaltning, förlagsverksamhet och
personalhälsovård. Programföretagen samarbetar också i fråga om place-
ringen av Sveriges Utbildningsradios sändningar i de olika programkanalerna
samt när det gäller fördelningen av ansvaret för program för funktionshindra-
de och program på invandrar- och minoritetsspråk. Tvister om fördelning av
sändningstid får i sista hand lösas genom skiljeförfarande.
Skälen för regeringens förslag: Den nuvarande organisationen har
endast fungerat under en tillståndsperiod. Det finns därför inte underlag för
att nu föreslå någon förändring. Under den kommande tillståndsperioden bör
programföretagen samarbeta på samma sätt som hittills.
På en punkt finns det emellertid anledning att föreslå en förändring. Den
tekniska utvecklingen inom radio- och TV-området går för närvarande mycket
snabbt. Digitaltekniken kommer att göra det möjligt att utnyttja det tillgängliga
frekvensutrymmet mer effektivt och kommer, att skapa förutsättningar för
både nya tjänster och för nya kombinationer av olika tjänster. Sveriges Radio
75
och Sveriges Television jämte Teracom har spelat en viktig roll i exempelvis
de utvecklingsprojekt som har lett fram till ett allmänt accepterat europeiskt
system för digital ljudradio (DAB) respektive en prototyp för ett sändnings-
system för digital marksänd TV (HD-DIVINE). Det är angeläget att de
avgiftsfinansierade programföretagen även i fortsättningen kan ligga i täten i
fråga om den tekniska utvecklingen. Det finns annars en risk för att kunska-
pen samlas hos företag med en kommersiell målsättning och att utvecklings-
arbetet främst tar sikte på kommersiellt användbara tillämpningar. Om radio-
och TV-verksamhet i allmänhetens tjänst även i fortsättningen skall kunna
spela med på samma villkor som de kommersiella programföretagen är det
angeläget att de har en egen teknisk kompetens i nivå med de bästa inom den
kommersiella sfären.
Digitaltekniken innebär bl.a. en ökad flexibilitet, genom att den digitala
signalen kan förmedla olika slags information. En DAB-signal kan t.ex. inte
bara användas för ljud utan även för text, enkla bilder och data av olika slag.
Det är t.om. möjligt att sända rörliga bilder, om hela frekvensutrymmet
används. På motsvarande sätt kan en digital TV-signal användas för en rad
olika tjänster, både inom och utom TV-området. Gränserna mellan radio,
television och andra medier kan därför komma att suddas ut.
Det stora kommersiella intresse som har knutits till digitaltekniken innebär
att mycket stora belopp i dag satsas på teknisk utveckling av företag som
hoppas vinna konkurrensmässiga fördelar genom att utveckla ny teknik. I
denna situation är det angeläget att de företag som arbetar i allmänhetens
tjänst, och som givetvis aldrig kan disponera så omfattande resurser som de
multinationella mediekoncernerna, har förutsättningar att använda sin samlade
kapacitet på det mest effektiva sättet. Mot denna bakgrund bör de tekniska
utvecklingsresurserna samordnas. Detta bör ske genom att de resurser för
teknisk utveckling som i dag finns inom Sveriges Radio, Sveriges Television
och Sveriges Utbildningsradio sammanförs till ett dotterbolag som ägs
gemensamt av bolagen.
Prop. 1995/96:161
76
Prop. 1995/96:161
Regeringens förslag: Det skall även i fortsättningen finnas en
distriktsorganisation inom varje programföretag. Företagens organisa-
tion skall utformas så att förhållandena i olika delar av landet kan speg-
las. Programbolagen bestämmer om regional och lokal indelning av
respektive organisation.
Den andel av allmänproduktionen i Sveriges Televisions och
Sveriges Radios rikssändningar som produceras utanför Stockholm
skall under tillståndsperioden ökas till minst 55 %. Ökningen bör i
första hand ske genom ökat anlitande av fristående producenter och
genom utomståendes medverkan.
Det skall även i fortsättningen finnas två självständiga nyhets-
redaktioner inom Sveriges Television. Sveriges Television skall även i
fortsättningen ha en separat nyhetsredaktion för text-TV-verksamheten.
Arbetet med nyheter och samhällsfrågor skall bedrivas så att olika
perspektiv kommer att prägla verksamheten.
Grönboken: I Grönboken ställs frågor om de regionala sändningarna i
allmänradion och allmäntelevisionen bör omfatta fler, färre eller samma antal
regioner som nu, samt omfatta längre, kortare eller samma sändningstid som
nu. Vidare frågas om rikssändningama i allmänradion och allmäntelevisionen
bör avspegla händelser och skeenden i olika delar av landet i större, mindre
eller samma omfattning som nu (frågorna 19 och 20).
Remissinstanserna: I en majoritet av remissvaren anges att de regionala
sändningarnas omfattning bör bibehållas. Ett antal remissinstanser anser att
de regionala sändningarna bör öka. Flertalet anser att staten bör ge de ekono-
miska förutsättningarna för att regionala program skall kunna sändas och för
att regionala händelser skall återspeglas i utbudet i stor omfattning.
Bakgrund: Fr.o.m. innevarande avtalsperiod bestämmer programföre-
tagen själva över sin distriktsorganisation. En förutsättning är emellertid att
verksamheten är organiserad på sådant sätt att förhållandena i olika delar av
landet kan speglas.
Vidare gäller att en viss andel av programmen skall vara producerad utan-
för Stockholm. Denna andel, som avser allmänproduktionen i rikssändning-
ama, var ursprungligen 40 % för både Sveriges Radio och Sveriges Televisi-
on. I samband med behandlingen av förslagen i 1995 års budgetproposition
gav riksdagen som sin mening till känna (bet. 1994/95:KrU26, rskr 1994/95:
367) att kravet på produktion utanför Stockholm borde höjas till 50 % för
Sveriges Televisons del. Utskottet påpekade att denna produktionsnivå i
realiteten redan var uppnådd. Vid samma tillfälle uttalade riksdagen att sänd-
ningar av distriktsproducerade program i Sveriges Television inte nödvän-
digtvis måste koncentreras till en kanal.
77
Det finns också ett villkor om att Sveriges Television skall ha separata ny-
hetsredaktioner för varje kanal. Riksdagen behandlade våren 1995 motions-
yrkanden om samordning av nyhetsredaktionerna och om konkurrensen och
mångfalden i nyhetsbevakningen. Därvid uttalade kulturutskottet (bet.
1994/95:KrU26) att de båda redaktionerna borde finnas kvar och att de ny-
heter som de båda redaktionerna producerar skall sändas på det sättet att den
ena redaktionens produktion skall sändas i den ena sändningskanalen och den
andra redaktionens produktion i den andra sändningskanalen. Utskottet sade
sig inte vara berett att aktualisera frågan om en ändring i avtalet mellan staten
och Sveriges Television i detta hänseende. Riksdagen avslog motionerna.
Göteborgsregionernas kommunalförbund betonar i två skrivelser vikten av
en kraftig decentralisering inom public service-verksamheten. Frågan om en
utlokalisering av Sveriges Utbildningsradio samt en radio- och/eller en TV-
kanal bör prövas.
Skälen för regeringens förslag: Det är angeläget att en stor del av
programproduktikonen sker i decentraliserade former. På så sätt skapas förut-
sättningar för pluralism och för att programmen präglas av olika synsätt. Det
är också betydelsefullt att det växer upp produktionsmiljöer runt om i landet
och att det skapas förutsättningar för fristående produktionsföretag utanför
huvudstadsregionen.
Programföretagen har varit framgångsrika när det gäller att flytta ut pro-
gramproduktion till distrikten. Sveriges Television ökade andelen distrikts-
producerad allmänproduktion från 46 % år 1994 till 51 % år 1995. Riksda-
gens beslut våren 1995 om att kravet på decentraliserad prouktion skulle hö-
jas från 40 till 50 % för Sveriges Television var sålunda bara en bekräftelse
på vad som redan uppnåtts. Under år 1995 beräknas Sveriges Radio produ-
cera 45 % av sin allmänproduktion utanför Stockholm. Nu är det dags att ta
ytterligare ett steg. Under den tillståndsperiod som nu är aktuell bör andelen
successivt höjas till minst 55 % för Sveriges Television och Sveriges Radio.
För att uppnå en så hög andel decentraliserad programproduktion bör i första
hand utnyttjas utomståendes medverkan och fristående producenter som är
verksamma i olika delar av landet.
Det bör även i fortsättningen finnas två separata nyhetsredaktioner inom
Sveriges Television. Även text-TV-sändningamas nyhetsvärdering bör vara
självständig i förhållande till andra nyhetsredaktioners överväganden inom
public service-företagen.
I avsnitt 18.6 angavs att programföretagen under den kommande till-
ståndsperioden bör eftersträva att nyhetsförmedling och samhällsbevakning i
ökad utsträckning skall utgå från olika perspektiv, så att händelserna inte
ensidigt värderas utifrån Stockholms utgångspunkt. Detta handlar inte enbart
om att spegla hela landet utan också om att det är av värde för mångfalden att
inte bedömingarna huvudsakligen görs av människor som verkar i ett be-
gränsat geografiskt område.
Genom de omorganisationer som har skett inom Sveriges Television har
andelen nyhetsinslag som producerats i distrikten ökat under den senaste tio-
årsperioden. Det finns ett antal reportrar i distrikten med särskilt ansvar för att
Prop. 1995/96:161
78
leverera riksnyheter. Detta är en glädjande utveckling som bör fortsätta. För
att säkerställa den nödvändiga perspektivförskjutningen måste Sveriges Tele-
vision under tillståndsperioden fortsätta att vidta åtgärder av såväl orga-
nisatoriskt som annat slag. Dessa skall innefatta utlokalisering från Stock-
holm av redaktioner eller kvalificerade beslutsfunktioner inom samhälls-
bevakningen. Distrikens resurser för nyheter och samhällsbevakning skall
fortsatt förstärkas.
Prop. 1995/96:161
Regeringens förslag: Programföretagen skall finansieras med
medel som anvisas från rundradiokontot. Företagen skall inte tillåtas
sända annonser.
TV-avgiftema skall oavkortat gå till finansiering av public service-
verksamheten.
Sponsring får endast förekomma i Sveriges Televisions sändningar i
samband med sportevenemang.
Sponsring får inte längre förekomma i Sveriges Radios sändningar.
Sändningarna skall vara tillgängliga för allmänheten utan villkor om
särskild betalning.
Medelstilldelningen till programföretagen skall liksom nu värdesäk-
ras med utgångspunkt i ett index. Även medelstilldelningen till Radio
Sweden bör värdesäkras med utgångspunkt i det särskilda kompensa-
tionsindexet för public service-företagen.
För åren 1997 och 1998 kvarstår statsmakternas besparingskrav i
enlighet med 1995 års riksdagsbeslut. Programföretagen skall inom
tillgänglig ekonomisk ram göra de prioriteringar som krävs för att
uppfylla målen med verksamheten.
Grönboken: I Grönboken ställs frågor om Sveriges Radio, Sveriges Te-
levision och Sveriges Utbildningsradio även i fortsättningen bör finansieras
helt med TV-avgiftsmedel eller över statsbudgeten, med reklamintäkter, abon-
nemangsavgifter eller med en kombination av olika intäktskällor samt om de
olika programföretagen bör finansieras på olika sätt (frågorna 32 och 33).
Remissinstanserna: Flertalet remissvar stödjer den nuvarande finan-
sieringsformen med TV-avgifter. En majoritet avvisar reklamfinansiering. En
majoritet anser att viss sponsring är acceptabel, men den får bara användas
som ett komplement till övrig finansiering. Några föredrar skattefinansiering.
Vissa remissinstanser anser att Utbildningsradion är den verksamhet som
enklast skulle kunna brytas ut och åtminstone delfinansieras på annat sätt.
Sveriges Television vill förutom avgiftsfinansiering och möjlighet till
sponsring även pröva betal-TV och pay per view. Sveriges Radio önskar för-
bli reklamfri och intar en restriktiv hållning till sponsring. Sveriges Utbild-
79
ningsradio är öppen för att erhålla allmänna medel för särskilda utbildnings-
insatser som ett komplement till TV-avgiftsfmansieringen.
Bakgrund: Granskningsnämnden anför i en skrivelse att sponsringsreg-
lema i avtalet bör bli tydligare. Uttryck som "evenemangskaraktär" bör inte
användas. Skyldighet att upplysa om sponsorskap bör föreligga endast i de
fall publiken verkligen kan behöva upplysningen. Det är väsentlig skillnad på
upplysningen att ett program om jorbrukspolitik sponsras av LRF och upp-
lysningen att Snickers sponsrar en fotbollsmatch. Det bör anges vad spons-
ringsmeddelandet får innehålla. Regelverket bör överensstämma med art. 17b
i EU:s TV-direktiv.
Skälen för regeringens förslag: En stark public service-verksamhet
kräver att företagen ges förutsättningar att finansiera sin verksamhet. Sveriges
Television, Sveriges Radio och Sveriges Utbildningsradio, inkl. Radio
Sweden och Radiotjänst i Kiruna AB, bör som nu finansieras i huvudsak
med TV-avgifter. Annan radio och television får reklamfinansieras eller
etablera egna arrangemang för att ta betalt av abonnenter (betal-TV-system).
En allmän förutsättning för den programverksamhet som bedrivs i allmän-
hetens tjänst är att programmen skall kunna tas emot utan krav på särskilda
avgifter. Mot denna bakgrund är regeringen inte beredd att nu lägga fram
förslag med anledning av Sveriges Televisions begäran om att få pröva betal-
TV och pay per view. Om förutsättningarna skulle förändras, t.ex. i samband
med införande av sändningar med digital teknik, avser regeringen att åter-
komma till riksdagen.
För åren 1997 och 1998 skall statsmakternas besparingskrav kvarstå i
enlighet med 1995 års riksdagsbeslut. Programföretagen skall inom tillgäng-
lig ekonomisk ram göra de prioriteringar som krävs för att uppfylla målen
med verksamheten. Programföretagen skall även se till att uppfylla kraven på
effektiv verksamhet och god hushållning med tilldelade resurser.
TV-reklammarknaden har ökat mycket starkt sedan 1988, i genomsnitt
82 % per år. År 1994 översteg reklamintäkterna för första gången två miljar-
der kronor i Sverige. Därefter har den svenska TV-reklammarknadens
tillväxttakt avtagit något, men är fortfarande positiv. Många bedömare menar
att det torde finnas utrymme för en ytterligare ökad marknadsandel för TV-
reklam i Sverige.
Public service-företagen skall, liksom tidigare, inte tillåtas sända annonser.
Genom att vara garanterade en viss på förhand känd tillförsel av medel har
public service-företagen en fördel framför privat radio och TV. Public
service-företagen är därmed inte beroende av att maximera antalet tittare och
lyssnare för att generera intäkter. I gengäld kan statsmakterna ställa höga krav
på public service-företagen.
Medelstilldelningen skall vara samlad och inte innehålla några specialdesti-
nerade belopp. De tre programföretagen ansvarar för att tillräckliga medel
ställs till dotterbolagens förfogande.
Sveriges Radio har begärt särskild finansiering av vissa kostnader i
samband med sändningar med digital teknik. En särskild utredare har nyligen
lagt fram ett förslag om utbyggnad av digitala TV-sändningar. Regeringen
Prop. 1995/96:161
80
avser att behandla frågorna om finansiering av digitala sändningar samlat för
radion och televisionen. Något förslag med anledning av Sveriges Radios
hemställan läggs därför inte fram nu.
Public service-företagens sidoaktiviteter till sändningsverksamheten skall
vara självbärande.
TV-avgiftsfinansiering
Public service-verksamheten skall även i fortsättningen finansieras med TV-
avgiftsmedel. Programföretagen skall inte finansieras med reklam.
Det är viktigt att rollfördelningen på finansieringsområdet för radio och TV
vidmakthålls. Därför bör finansieringen av public service-företagen med TV-
avgiftsmedel renodlas. TV-avgiftsmedlen bör oavkortat gå till public service-
verksamheten. Granskningsnämnden, som i dag finansieras delvis via rund-
radiokontot, bör följaktligen finansieras helt via statsbudgeten under nästa
tillståndsperiod. Nämnden har även andra uppgifter utöver att granska public
service-kanalernas innehåll.
Sponsring
Granskningsnämnden pekar i en skrivelse på ett antal önskvärda förändringar
av reglerna för sponsring. Uttryck som "evenemangskaraktär" bör inte
användas. Regelverket bör överensstämma med art. 17b i EG:s TV-direktiv.
Sveriges Television anför i en skrivelse att Granskningsnämndens påpe-
kanden är en ändamålsenlig grund för en revidering av sponsringsreglerna.
Sponsring bör även i fortsättningen tillåtas i Sveriges Television. Förändring-
ar som syftar till att vidga kategorin program som kan sponsras eftersträvas
inte av Sveriges Television.
Regeringen anser att en renodling av finansieringen av public service-
verksamheten bör medföra att sponsring endast får förekomma i Sveriges
Televisions sändningar i samband med sportevenemang. Nuvarande villkor
för Sveriges Television när det gäller sponsring skall begränsas till att endast
omfatta sportevenemang. Det bör ankomma på regeringen att närmare ange
riktlinjerna för detta.
Sponsring bör inte längre förekomma i Sveriges Radios sändningar.
Något medgivande för Sveriges Radio när det gäller sponsrade program bör
därför inte finnas med i tillståndsvillkoren.
I enlighet med vad regeringen tidigare anfört bör Sveriges Utbildnings-
radio liksom nu kunna erhålla kompletterande finansiering med allmänna
medel för särskilda utbildningsinsatser av engångskaraktär som är utbild-
ningspolitiskt och ekonomiskt motiverade.
6 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 161
Prop. 1995/96:161
81
Kompensationsindex
Prop. 1995/96:161
Medelstilldelningen till public service-företagen skall liksom nu värdesäkras
med utgångspunkt i ett index. Även medelstilldelningen till Radio Sweden
bör värdesäkras med utgångspunkt i det särskilda kompensationsindexet för
public service-företagen på samma sätt som gäller för Sveriges Television,
Sveriges Radio och Sveriges Utbildningsradio.
Liksom nu bör det ankomma på regeringen att fastställa hur detta index bör
vara konstruerat.
Medelsanvisning och fördelningsnycklar
Medlen för verksamheten bör även i fortsättningen anvisas samlat till varje
programföretag.
De tre programföretagen redovisar i en gemensam skrivelse den fördel-
ningsnyckel som programföretagen tillämpar år 1996 där 60,53 % av till-
gängliga medel tillförs Sveriges Television, 34,70 % till Sveriges Radio och
4,77 % till Sveriges Utbildningsradio. Programföretagen förordar att Radio
Swedens medelstilldelning läggs samman med Sveriges Radios inom ramen
för fördelningsnyckeln. Radio Swedens medelstilldelning skulle därmed bli
indexjusterad på samma sätt som gäller för programföretagen i övrigt. Pro-
gramföretagen hemställer därför att fördelningsnyckeln justeras till 60,08 %
för Sveriges Television, 35,19 % för Sveriges Radio (inklusive medelstilldel-
ning till Radio Sweden) och 4,73 % till Sveriges Utbildningsradio. Program-
företagen hemställer vidare att programföretagen även i fortsättningen bör ha
möjlighet att i samförstånd justera fördelningsnyckeln.
Regeringen anser att Sveriges Television, Sveriges Radio och Sveriges
Utbildningsradio även fortsättningsvis i samförstånd bör kunna justera för-
delningsnyckeln om bolagen exempelvis kommer överens om att omfördela
ansvaret för olika gemensamma funktioner. Radio Swedens medelstilldelning
bör dock inte läggas samman med Sveriges Radios inom ramen för fördel-
ningsnyckeln. Radio Swedens medelstilldelning bör även fortsättningsvis
vara oberoende av medelstilldelningen till Sveriges Radio. Fördelnings-
nyckeln bör därför justeras till 60,53 % för Sveriges Television, 34,70 % till
Sveriges Radio och 4,77 % till Sveriges Utbildningsradio.
Radiotjänst i Kiruna AB
Radiotjänst i Kiruna AB (RIKAB) ansvarar för TV-avgiftsuppbörden och
avgiftskontrollen. Influtna TV-avgiftsmedel placeras på rundradiokontot hos
Riksgäldskon toret.
RIKAB ägs sedan den 1 januari 1994 gemensamt av de tre programföreta-
gen. I avtal som träffades år 1989 mellan staten och RIKAB regleras bolagets
uppgifter.
82
Det faktum att RIKAB under innevarande avtalsperiod har fått nya ägare
har inte påverkat RIKAB :s uppgifter. RIKAB bör behålla sina hittillsvarande
uppgifter med uppbörd och avgiftskontroll även under kommande tillstånds-
period. De tre programföretagen ansvarar för att tillräckliga medel ställs till
RIKAB:s förfogande.
Regeringen anförde i samband med tillkomsten av lagen (1989:41) om
TV-avgift att den försöksverksamhet med särskilda betalningssätt som då
beslutades om skulle utvärderas när RIKAB haft möjlighet att pröva systemet
en tid. Senast den 1 mars 1992 skulle RIKAB redovisa en utvärdering av
verksamheten samt avge eventuella förslag till ändringar i TV-avgiftslagen
(prop. 1988/89:18 s. 70). RIKAB:s förslag till ändringar i lagstiftningen har
inkommit till departementet.
Därutöver har Svenska Inkassoföreningen i skrivelse till regeringen hem-
ställt om en översyn av lagen. Föreningen ifrågasätter om det är rimligt att
TV-avgiften skall ha den särställning som lagstiftaren tillmätt avgiften och
föreslår att regelsystemet för indrivning av oguldna TV-avgifter ändras. De
ändringar föreningen föreslår innebär att förfallna TV-avgifter i huvudsak
skall jämställas med övriga enskilda fordringar.
Riksdagens revisorer som har granskat RIKAB föreslår också en översyn
av TV-avgiftslagen och efterlyser en mera utförlig redovisning till riksdagen
av hur uppbörden av TV-avgifter utvecklats.
Regeringen avser att utföra en översyn av reglerna om TV-avgift med
anledning av skrivelserna från RIKAB, riksdagens revisorer och Svenska
Inkassoföreningen. Regeringen återkommer senare till riksdagen med en
redogörelse för resultatet av denna översyn och eventuella förslag till författ-
ningsändringar.
Förvaltningen av rundradiomedlen
De tre programföretagen har som ägare ett gemensamt ansvar för uppbörden
av TV-avgifter m.m. som bedrivs av RIKAB. För att åstadkomma en klar
och tydlig ansvarsfördelning är det nödvändigt att en part ansvarar för
förvaltningen av rundradiomedlen. Sveriges Television har genom ett avtal
som träffades den 1 januari 1993 och som gäller tills vidare ansvaret för
rundradiorörelsens finansiella samordning.
Däri ingår att ansvara för förvaltningen av TV-avgiftsmedlen, rundradio-
rörelsens likviditetsplanering och utbetalningarna från rundradiokontot samt
ansvaret för bedömningen av avgiftsuttagets storlek på kort och lång sikt.
Bolaget skall även redovisa medelsförvaltning och upplåning samt upprätta
bokslut för rundradiorörelsen.
Sveriges Television bör behålla sitt ansvar för förvaltningen av rund-
radiomedlen.
Prop. 1995/96: 161
83
i
Regeringens förslag: Programföretagen skall vara skyldiga att se
till att minst 99,8 % av den fast bosatta befolkningen kan ta emot
programmen. Om ett programföretag vill uppfylla en del av denna
skyldighet genom satellit eller annars inleda nya sändningar över satellit
skall regeringens medgivande inhämtas.
Sveriges Televisions sändningsrätt skall omfatta två TV-kanaler
inklusive text-TV. Sveriges Radios sändningsrätt skall omfatta fyra
radiokanaler, varav en skall ha lokal täckning. Sveriges Utbildnings-
radio skall under tillståndsperioden sända utbildningsprogram i
Sveriges Televisions och Sveriges Radios kanaler. Om ett program-
företag vill starta nya programkanaler skall regeringens medgivande
inhämtas.
Prop. 1995/96:161
Grönboken: I Grönboken ställs frågor om staten skall se till att alla som
bor i Sverige har möjlighet att ta emot radio- och TV-program. Vidare frågas
hur många kanaler Sveriges Television och Sveriges Radio bör sända i samt
om Utbildningsradion liksom idag bör dela sändningskanaler med Sveriges
Radio och Sveriges Television. Vidare frågas efter i vilken omfattning
allmänradion och allmäntelevisionen bör använda möjligheter till digitala
sändningar (frågorna 4 och 28-31).
Remissinstanserna: En majoritet av remissinstanserna anser att staten
bör garantera rikstäckande radio och TV. Public service-företagen bör bibe-
hålla nuvarande kanalomfattning. Ett motiv som anförs är att det krävs mer än
en kanal för att förverkliga de angivna målsättningarna för public service-
verksamheten. Ett annat är att Sveriges Television behöver två kanaler för att
markera sitt oberoende. Flera remissinstanser anser att Utbildningsradions
sändningsmöjligheter bör utökas. Kulturrådet anser att en särskild folkbild-
ningskanal bör etableras.
I flertalet remissvar framhålls att digital sändningsteknik bör användas
inom Sveriges Television och Sveriges Radio i stor omfattning. Det är viktigt
att den främsta tekniken är tillgänglig inom public service-verksamheten.
Sveriges Television vill på sikt göra sina program tillgängliga i kabel-TV
och satellitkanaler. Sveriges Television tror att övergången till ny digital tek-
nik kan ta 10-15 år. Sveriges Radio betonar att den nya digitala tekniken på
sikt kommer att innebära betydligt lägre distributionskostnader.
Bakgrund: Digitala ljudradiosändningar pågår sedan hösten 1995.
Sveriges Radio och Sveriges Utbildningsradio har möjlighet att sända upp till
sex stereoprogram i den rikstäckande frekvensen samt två program i regionala
frekvenser. En första utvärdering av de digitala ljudradiosändningarna skall
äga rum när verksamheten har pågått i cirka två år.
Digitala TV-sändningar via satellit väntas starta under år 1996 på initiativ
av privata företag. Digital marksänd TV komther att kunna inledas år 1997
eller 1998.
84
En särskild utredare har nyligen lagt fram betänkandet Från massmedia till
multimedia - att digitalisera svensk television (SOU 1996:25). Utredaren
föreslår att ett digitalt marksändamät för TV skall börja byggas ut senast år
1997 och att de analoga marksändningarna skall upphöra efter högst tio år.
Betänkandet remissbehandlas för närvarande.
I proposition 1991/92:140 diskuterades vilken omfattning public service-
verksamheten skulle ha under innevarande avtalsperiod. Där angavs att två
TV-kanaler och fyra radiokanaler borde betraktas som ett tak när det gäller
den totala omfattningen av sändningsrätten. De sändningar utöver denna nivå
som redan förekom på några orter, t.ex. särskilda kommunsändningar i radio
borde emellertid inte hindras. En viss utbyggnad för bättre sändningstäckning
skulle inte heller uteslutas. Programföretagen skulle också ha utrymme för
tilläggstjänster, t.ex. text-TV, programidentifikation eller trafikmeddelanden i
den utsträckning som behövs för programverksamheten. Däremot borde inte
public service-företagen få ta i anspråk sändamät för nya sändningar.
För närvarande sänder Sveriges Television i två rikstäckande kanaler,
varav den ena även har regional täckning. Text-TV-sändningar förekommer i
båda kanalerna.
Sveriges Radio sänder i fyra rikstäckande ljudradiokanaler, varav en även
har regional täckning. Dessutom sänds ljudradioprogram för mottagning i
utlandet, Radio Sweden. På några orter förekommer därutöver sändningar
med lokal täckning. I Stockholmsområdet är programinnehållet fördelat på ett
annat sätt än i övriga landet. Det finns en särskild kanal som sänder seriös
musik hela dygnet. Denna kanal sänds också ut i Malmö. Vidare finns i
Stockholm en särskild lokalkanal, Radio Stockholm, vid sidan av den vanliga
P4-kanalen. Program på minoritetsspråk sänds tillsammans med Radio
Swedens sändningar i en särskild kanal, P6. Pl och P3 har emellertid samma
innehåll i Stockholm som i övriga landet.
Sveriges Utbildningsradio sänder sina program i Sveriges Televisions och
Sveriges Radios kanaler.
Enligt avtalet med Sveriges Radio och Sveriges Television skall minst
99,8 % av den fast bosatta befolkningen nås av sändningarna. Vidare anges
att programföretagen skall köpa utsändningstjänster för marksändningar av
Teracom. Bakgrunden till bestämmelsen är bl.a. att beredskaps- och säker-
hetsskäl talar för ett sammanhållet distributionsnät i statlig ägo.
För närvarande används satellitdistribution av Sveriges Radio för ljud-
radiosändningar till utlandet (Radio Sweden).
Sveriges Television använder sig inte av satellitsändningar. Däremot är det
sändamät som används av TV4 uppbyggt på så sätt att programmen överförs
till marksändama med hjälp av satellit. Personer som bor utom räckhåll för
marksändama kan ta emot programmen direkt från satelliten. De särskilda
lokalprogrammen överförs dock till marksändarna på annat sätt och är inte
tillgängliga för satellitpubliken.
För fullständighetens skull bör nämnas att Sveriges Televisions program
på norskt initiativ sänds upp till satellit för matning av kabelnät i Norge. Av
upphovsrättsliga skäl får dessa sändningar dock inte tas emot utanför Norge.
Prop. 1995/96:161
85
Samtliga public service-företag har redovisat planer på att utnyttja den nya Prop. 1995/96:161
tekniken för att förbättra räckvidden eller utöka antalet kanaler.
Sveriges Television har redovisat sin digital-TV-policy, som i samman-
fattning innebär att Sveriges Television på kort sikt vill få till stånd digitala
sändningar via satellit med inriktning på hushåll med dålig mottagning i
Sverige, svensktalande i Finland samt utlandssvenskar i övriga Europa. I ett
längre perspektiv vill Sveriges Television åstadkomma ett samlat public
service-utbud med program från bl.a. BBC, ARTE och de nordiska public
service-företagen. Sveriges Television har också fattat beslut om att inte
anskaffa ytterligare slavsändare.
Sveriges Radio har redovisat planer på att med hjälp av DAB-teknik sända
ut en 24-timmars seriös musikkanal, en finsk kanal och möjligen också en
samnordisk samisk kanal. DAB-tekniken ger även möjlighet till andra
särskilda kanaltjänster, t.ex. direktsändningar från riksdagen.
Också Sveriges Utbildningsradio har framfört önskemål om en egen digital
satellitkanal.
Skälen för regeringens förslag: Under den kommande tillstånds-
perioden kommer den digitala sändningstekniken att börja påverka medie-
landskapet. Vilken riktning utvecklingen kommer att ta beror bl.a. på vilka
beslut statsmakterna kommer att fatta och hur olika privata företag kommer att
agera. Några år in på 2000-talet kan emellertid den nya tekniken ha ändrat
förutsättningarna på väsentliga punkter.
Den digitala tekniken kommer att kräva viktiga ställningstaganden av
statsmakterna. De vägval som måste ske får stor betydelse för radio- och TV-
verksamhetens framtida villkor. Inte minst gäller det möjligheten att lång-
siktigt säkerställa att hela befolkningen har tillgång till programsändningar i
allmänhetens tjänst.
Programföretagen skall även i fortsättningen vara skyldiga att köpa utsänd-
ningstjänster från Teracom. Under förutsättning att nödvändiga beredskaps
och säkerhetskrav kan upprätthållas skulle satellitteknik kunna användas som
ett led i det sändamät som Teracom skall svara för. Därigenom skulle
mottagningsmöjligheterna i Sverige kunna förbättras. På sikt skulle även
vissa befintliga slavsändare kunna läggas ner. Detta skulle emellertid kräva att
de nuvarande villkoren om sändningarnas befolkningstäckning ändras. För
närvarande skall minst 99,8 % av den fast bosatta befolkningen kunna ta
emot programmen från marksändare. Om ett programföretag vill uppfylla en
del av denna skyldighet genom satellit behöver regeringens medgivande
inhämtas.
Genom satellitsändningar skulle det vidare bli möjligt att ta emot även
Sveriges Televisions program utanför Sverige, om vissa upphovsrättsliga
frågor kan lösas.
Frågan om på vilket sätt Sveriges Televisions program skall distribueras
har emellertid ett nära samband med frågan om vilken teknik för TV-
sändningar som skall användas i framtiden. Inför de viktiga avgöranden som
kommer att behöva träffas är det angeläget att programföretagen agerar i
enlighet med den strategi för tekniska förändringar som statsmakterna kan
86
komina att fatta beslut om. Därför bör regeringens medgivande inhämtas före
beslut om att inleda nya satellitsändningar. Detta torde i första hand gälla för
Sveriges Television, men förutsättningarna bör givetvis vara de samma för
övriga programföretag.
Digitaltekniken ger plats för flera programkanaler. Sveriges Radio har
redovisat planer på flera nya kanaler, bl.a. en 24-timmars seriös musikkanal
som motsvarar den som för närvarande sänds ut i Stockholm och Malmö, en
kanal med finskspråkig inriktning samt en kanal med ett mångkulturellt
utbud. Enligt regeringens mening är en av fördelarna med digitaltekniken att
den ger förutsättningar att t.ex. renodla vissa typer av program. Med hänsyn
till att det torde dröja ganska länge innan mottagare för digitala sändningar har
blivit vanliga är det emellertid angeläget att nya digitalt utsända program-
kanaler inte leder till att programmens tillgänglighet för den publik som enbart
kan ta emot analoga sändningar försämras. Det är förutsatt att en första
utvärdering av de digitala ljudradiosändningama skall äga rum när sändning-
arna har pågått i ungefär två år. Utvärderingsrapporten skall ge statsmakterna
underlag för att besluta om eventuella ändringar av villkoren för verksam-
heten. Mot denna bakgrund bör regeringens medgivande inhämtas före beslut
om nya programkanaler. Även om detta i första hand kommer att vara aktuellt
i fråga om Sveriges Radio bör givetvis samma förutsättning gälla för de
övriga programföretagen.
Regeringens förslag: Granskningsnämnden skall från och med
budgetåret 1997 helt finansieras via statsbudgeten.
Bakgrund: Granskningsnämnden för radio och TV har enligt bestäm-
melser i den föreslagna radio- och TV-lagen samt förordningen (1994:728)
med instruktion för Granskningsnämnden till uppgift att utöva tillsyn över
efterlevnaden av regler för sändningarnas innehåll i fråga om ljudradio- och
TV-sändningar till allmänheten. I granskningen ingår kontroll av att ett före-
tag som har rätt att sända radio- och TV-program utövar denna rätt i enlighet
med det avtal som programverksamheten som gäller mellan regeringen och
företaget. Nämnden skall också följa innehållet i utländska ljudradio- och TV-
sändningar som riktas till den svenska allmänheten.
Skälen för regeringens förslag: Granskningsnämndens uppdrag,
organisation och verksamhetsformer bör vara oförändrade.
I avsnitt 21 angavs att Granskningsnämnden under den kommande till-
ståndsperioden bör ta emot den uppföljningsrapport där Sveriges Television,
Sveriges Radio och Sveriges Utbildningsradio årligen skall följa upp och
Prop. 1995/96:161
87
rapportera hur public service-uppdraget uppfylls. De tillkommande uppgifter-
na torde kunna genomföras med nuvarande resurser inom Gransknings-
nämnden.
Granskningsnämnden finansieras delvis med anvisningar från rundradio-
kontot motsvarande ca 4,6 miljoner kronor på helårsbasis. Det är viktigt att
TV-avgiftsmedel renodlas till att finansiera programbolagens verksamhet
inklusive RIKAB. För att renodla finansieringen bör Granskningsnämnden
från och med år 1997 helt finansieras via statsbudgeten.
Regeringen tillkallade den 16 juni 1994 en parlamentarisk kommitté (1994:8)
med uppgift att att göra en översyn av vad som bör gälla för radion och tele-
visionen vid krig och krigsfara och föreslå eventuella förändringar som
översynen ger upphov till (dir. 1994:55). Utredningen kommer inom kort att
redovisa sina överväganden i ett betänkande som skall remitteras på sed-
vanligt sätt. Regeringen avser att återkomma till riksdagen med förslag
avseende public service-företagens organisation och verksamhetsuppdrag vid
krig och krigsfara.
Prop. 1995/96:161
Regeringens förslag: Radio Swedens uppdrag och verksamhet
skall kvarstå oförändrade.
Bakgrund: Sveriges Radios programverksamhet för utlandet - Radio
Sweden - tillkom år 1938 och sänder för närvarande program på sex språk,
svenska, engelska, tyska, ryska, estniska och lettiska. Radio Sweden kom-
mer under 1996 att sända över 20 800 timmar om man förutom kortvågs-
sändningar räknar med parallellsändningar via satellit och mellanvåg samt
utsändningar av riksprogrammen. Av total sändningstid utgör drygt 2 800
timmar orginalsändningar.
Utlandsprogrammet förfogar över tre kortvågssändare i Hörby och en mel-
lanvågssändare i Sölvesborg. Utlandsprogrammen kan också avlyssnas i
Stockholmsområdet från en FM-sändare. Delar av Radio Swedens sändning-
ar distribueras också via satellit, för närvarande Astra och Tele-X. Teracom
svarar för utsändningen på kortvåg och mellanvåg samt för FM-utsändning-
en.
Radio Sweden är en enhet inom Sveriges Radio AB. Enligt avtalet mellan
staten och Sveriges Radio skall program för sändning till utlandet ge dels
svenskar som befinner sig utomlands, dels utländsk publik, möjlighet att få
information om och upprätthålla kontakt med Sverige. Programmen bör ge
88
kunskap om Sverige och bidra till förståelse för Sverige och det svenska
språket.
Radio Sweden aviserar en förstärkning av satsningen på Europa (svenska,
engelska och tyska), en förbättring av informationen till lyssnare i närområdet
Baltikum och Ryssland (ryska, estniska och lettiska) och kontinuerlig pro-
gramservice för lyssnare i andra delar av världen. Radio Sweden avser att öka
antalet återutsändningar av, och samproduktioner med, utländska radio-
stationer. Vidare ska Radio Sweden utöka samarbetet med Sveriges Radios
kanaler för att kunna vidga programutbudet och uppnå en större rationalitet.
Radio Swedens verksamhet finansieras sedan den 1 januari 1995 med TV-
avgiftsmedel.
Skälen för regeringens förslag: Regeringen har inte för avsikt att
förändra det nuvarande verksamhetsuppdrag som Radio Sweden innehar.
Radio Sweden finansieras från och med den 1 januari 1995 med TV-
avgiftsmedel istället för med anslag som tidigare var fallet. Som regeringen
tidigare anfört, bör Radio Swedens anslag under den kommande tillståndspe-
rioden räknas upp med det särskilda kompensationsindexet för public service-
företagen.
I enlighet med 1995 års riksdagsbeslut åläggs Radio Sweden samma
effektivitetskrav som övriga public serviceföretag, dvs. en 11 procentig redu-
cering av Radio Swedens medelstilldelning mellan den 1 juli 1995 och den 31
december 1998. Värdesäkringen i enlighet med indexuppräkning påverkas ej.
Regeringens förslag om medelsanvisning till Sveriges Television, Sveriges
Radio och Sveriges Utbildningsradio tar sin utgångspunkt i vad som tidigare
anförts om finansiering och ekonomiska förutsättningar (avsnitt 23). Försla-
gen innebär en uppskrivning av den medelsram som public service-företagen
tilldelats för år 1997 i förhållande till indexändringen. Den totala medels-
tilldelningen till public service-företagen blir således 4 758,2 mkr (i 1994 års
prisläge enligt kompensationsindex).
I enlighet med vad regeringen tidigare anfört om fördelningsnycklar bör
för år 1997 bör Sveriges Television anvisas 2 880,1 mkr (60,53 %) av det
tillgängliga beloppet), Sveriges Radio 1 651,1 mkr (34,70 %) och Sveriges
Utbildningsradio 227,0 mkr (4,77 %).
I enlighet med vad regeringen tidigare anfört bör Radio Swedens medels-
tilldelning i fortsättningen uppräknas med det särskilda kompensationsindexet
på samma sätt som för Sveriges Television, Sveriges Radio och Utbildnings-
radion. För år 1997 bör Radio Sweden därmed anvisas 36,4 mkr (i 1994 års
prisläge enligt kompensationsindex).
Prop. 1995/96:161
89
7 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 161
Den faktor som är avgörande för behållningen på rundradiokontot är utveck-
lingen av det särskilda kompensationsindexet för public service-företagen.
Vid beräkningarna har regeringen utgått från att kompensationsindexet
under år 1995 och 1996 inte kommer att öka med mer än 5 % och att antalet
TV-avgiftsbetalare blir oförändrat drygt 3,3 miljoner.
Teracom bör i enlighet med 1992 års riksdagsbeslut tillföra 213,6 mkr (i
1992 års prisläge) till rundradiokontot fram t.o.m. år 2000.
För närvarande är TV-avgiften 1 476 kr eller 369 kr per tremånadersperiod
Regeringen föreslår att TV-avgiften höjs med 48 kr (3,1 %) till 1 524 kr
fr.o.m. den 1 januari 1997. Avgiften för en tremånadersperiod blir därmed
381 kr. Regeringens förslag om TV-avgiften förutsätter en ändring i lagen
(1989:41) om TV-avgift. Detta har tagits in i prop. 1995/96:160.
Prop. 1995/96:161
90
Prop. 1995/96:161
Bilaga 1
Efter remiss har hittills 380 yttranden samt ett stort antal spontansvar kommit
in över Kulturutredningens slutbetänkande. Följande remissinstanser (100
yttranden) kommenterar de förslag som berör public service-verksamheten.
Socialstyrelsen, Handikappombudsmannen, Barnombudsmannen, Riksre-
visionsverket, Danshögskolan, Högskolan i Växjö, Göteborgs universitet,
Högskolan i Borås, Statens Kulturråd, Konstnärsnämnden, Gransknings-
nämnden, Radio- och TV-verket, Riksteatern, Kungliga Teatern AB, Kung-
liga Dramatiska Teatern, Helsingborgs stadsteater, Borås Stadsteater, Malmö
Musik och Teater AB, Göteborgsoperan, Teater Halland, Västerbottenstea-
tem, Gävleborgs Symfoniorkester, Göteborgs Konsert AB, Musik i Väster-
norrland, Musik i Halland, Kungl. Musikaliska Akademien, Kungl. Vitter-
hets Historie och Antikvitets Akademien, Upplandsmuseet, Örebro Läns Mu-
seum, Dansens Hus, Svenska Filminstitutet, Stiftelsen för lättläst nyhets-
information och litteratur, Stiftelsen Svenska Barnboksinstitutet, Svenska
kommunförbundet, Eskilstuna kommun, Norrköpings kommun, Jönköpings
kommun, Kristianstads kommun, Malmö kommun, Göteborgs kommun,
Uddevalla kommun, Borås kommun, Örebro kommun, Västerås kommun,
Gävle kommun, Sundsvalls kommun, Botkyrka kommun, Kungälvs kom-
mun, Upplands Väsby kommun, Piteå kommun, Västerviks kommun, Oxe-
lösunds kommun, Trollhättans kommun, Ljusdals kommun, Jönköpings läns
landsting, Landstinget i Älvsborg, Skaraborgs Läns Landsting, Sveriges
Hembygdsförbund, Sveriges Författarförbund, Handikappförbundens Sam-
arbetsorgan, Svenska Samemas Riksförbund, Sveriges Radio AB (SR), Sve-
riges Television AB (SVT), Sveriges Utbildningsradio AB (UR), Tjänste-
männens Centralorganisation (TCO), Landsorganisationen i Sverige (LO),
Danscentrum, FilmCentrum, Teatercentrum, Folkbildningsförbundet, Före-
ningen Svenska Kompositörer Av Populärmusik (SKAP), Föreningen Sven-
ska Tecknare, Föreningen Svenska Tonsättare, Föreningen Sveriges Film-
producenter, Föreningen Sveriges Kulturchefer, Konstnärliga och Litterära
Yrkesutövares Samarbetsnämnd (KLYS), Länsmuseernas Samarbetsråd,
Riksföreningen för Folkmusik och Dans, Samarbetsnämnden för folklig
dans. Arbetarnas bildningsförbund (ABF), Svenska Idrottsrörelsens Studie-
förbund, Svenska Jazzakademien, Svenska Jazzriksförbundet, Svenska Kyr-
kans Centralstyrelse, Svenska Musikerförbundet, Svenska Musikförläggare-
föreningen. Svenska teaterförbundet, Svenska tonkonstnärsförbundet, Sveri-
gefinska Riksförbundet, Sveriges Dramatikerförbund, Sveriges Dövas Riks-
förbund. Sveriges Orkesterföreningars Riksförbund, Sveriges yrkesmusiker-
förbund. Synskadades Riksförbund, Teatrarnas riksförbund, TV4, Gles-
bygdsverket, Oberoende Filmares Förbund (OFF) och Riksförbundet
Sveriges Kammarmusikarrangörer.
91
Härutöver har skrivelser inkommit från Folkrörelsernas Medieforum1 och
Hörselskadades Riksförbund som kommenterar de förslag som berör public
service-verksamheten.
Kulturdepartementet avser att senare under år 1996 publicera en fullständig
sammanställning av samtliga remissyttranden över Kulturutredningens
slutbetänkande.
Prop. 1995/96:161
Bilaga 1
'i Folkrörelsernas Medieforum ingår LO. TCO. Handikappförbundens Samarbetsorgan,
Folkbildningsförbundet. Folkets Husföreningamas Riksorganisation, Nykterhetsrörelsens
Landsförbund. Röda Korset. Svenska Kyrkans Stiftelse för rikskyrklig verksamhet och
Sveriges Frikyrkosamråd.
Prop. 1995/96:161
Bilaga 2
Allmänt
Kulturutredningens betänkande om kulturpolitikens inriktning berör public
service-verksamheten i följande avsnitt:
Avsnitt 9.1: Viktiga förutsättningar för barns kulturella utveckling(s.l57-158)
Avsnitt 12.2: Att stärka funktionshindrades kulturella möjligheter (s. 192-195)
Avsnitt 17.4: Radio och television (s. 279-283)
Avsnitt 17.8: Behov av en utvecklande och stödjande funktion (s. 290)
Avsnitt 22.3.4: Dans i TV (s. 391)
Avsnitt 23.2.4: Utrymmet för svensk musik i radio och TV (s. 410)
Avsnitt 26.3.2: Stöd till produktion av film (s. 457)
Avsnitt 32.4.4: Tänkbara steg för förbättrad utvärdering (s. 559)
Nedan redovisas kulturutredningens förslag avseende public service-
verksamheten i tolv punkter.
Barnprogram
Utredningen föreslår att staten bör ställa tydliga krav på att svenska radio- och
TV-företag sänder program på tider som passar barnen och med ett innehåll
som bidrar till att vidga deras kulturella erfarenheter och upplevelser.
En majoritet av remissinstanserna stöder förslaget, bl.a. Statens Kulturråd,
Svenska teaterförbundet, Teater Halland, Sveriges Utbildningsradio AB
(UR), Barnombudsmannen, Länsteatrarnas Samarbetsråd, FilmCentrum,
Svenska Kyrkans Centralstyrelse, Tjänstemännens Centralorganisation
(TCO), Folkrörelsernas Medieforum, LO, Folkbildningsförbundet och
Socialstyrelsen.
SVT delar utredningens uppfattning att det är viktigt med bamanpassat ut-
bud men anser dock att det är omöjligt att helt anpassa utbudet under
eftermiddagstid till att barn då har möjlighet att se på TV utan vuxensällskap.
En grundläggande princip är givetvis att undvika program med våld. Några
specifika föreskrifter om sändningstider för olika typer av program bör inte
förekomma i SVT:s avtal med staten.
Barnombudsmannen anser att det är av största vikt att programutbudet på
eftermiddagstider tar hänsyn till att barn i hög utsträckning då ser på TV utan
sällskap av vuxna. Man bör enligt Barnombudsmannen vara särskilt upp-
märksam på de vuxenprogram och annonsering för vuxenprogram, som
sänds i anslutning till barnprogrammen, vilka kan innehålla betydande vålds-
inslag.
TCO och Kungl. Vitterhets Historie och Antikvitets Akademien anser att
FN:s barnkonvention bör läggas till grund för en fördjupad diskussion om
framtida mediepolitik.
93
Handikappanpassning av marksändande radio- och TV-kanaler
Utredningen föreslår att krav på handikappanpassning slås fast för samtliga
marksändande radio-och TV-kanaler.
Hörselskadades Riksförbund (HRF), Sveriges Dövas Riksförbund, Syn-
skadades Riksförbund (SRF) och Handikappombudsmannen är angelägna
om en större handikappanpassning i radio och TV. HRF anser att omfatt-
ningen av textsättning av svenska TV-program skall preciseras i avtalen mel-
lan staten och programbolagen. HRF anser vidare att år 2010 skall 90 % av
samtliga svenskspråkiga program vara textade av SVT och att direkttextning
av direktsända eller sent producerade program måste öka. Utredningen har
enligt HRF:s mening inte uppmärksammat hörselskadades behov av
tillgänglighet till radiomediet. Sveriges Dövas Riksförbund anser att SR och
SVT måste göra sitt utbud tillgängligt för döva bl.a. genom större satsningar
på teckentolkade program. SRF stöder utredningens förslag att kraven på
handikappanpassning av samtliga marksändande radio- och TV-kanaler "slås
fast", men detta måste även komma till uttryck i tvingande åtgärder. Handi-
kappombudsmannen anser att utredningen borde ha gjort en utförligare
presentation av vilka krav som bör ställas.
Folkrörelsernas Medieforum, Handikappförbundens Samarbetsorgan, LO
och Folkbildningsförbundet anser att företagens insatser på detta område bör
redovisas i public service-boksluten.
SVT ser det inte som ändamålsenligt att kraven på insatser för funktions-
hindrade regleras i avtalet. Kvotmässiga preciseringar bör undvikas. Däremot
kommer SVT i det s.k. public service-bokslutet tydligt redovisa de insatser
som görs. SVT understryker att det är en självklar uppgift för företaget att i
möjligaste mån göra det allmänna programutbudet tillgängligt för funktions-
hindrade.
SVT, SR och UR har en samrådsgrupp som årligen träffar representanter
för funktionshindrade för att lyssna på krav och för att redovisa program-
företagens planer och syn.
Om text-TV och syntetiskt tal
Utredningen föreslår att insatserna för att utveckla omvandling av text-TV till
syntetiskt tal intensifieras.
SVT hävdar att syntetiskt tal ännu inte har den kvalitet som är önskvärd
och dessutom är för kostsamt. SVT pekar därför på möjligheterna att utnyttja
ett annat system. Audetel, för överföring av talad information avsedd för
synskadade.
Synskadades Riksförbund hänvisar också till Audetel-tekniken men anser
att synskadades tillgång till TV-utbudet måste beaktas i avtal mellan staten och
TV-kanalema.
Folkrörelsernas Medieforum stöder utredningens förslag.
Prop. 1995/96:161
Bilaga 2
94
Text-TV-sättning av svenskproducerad film vid biografvisning
Utredningen föreslår att text-TV-band görs tillgängliga tidigare än till TV-
premiär för svenska filmer för att möjliggöra visning av textad svensk film
också på biograf.
SVT avvisar förslaget med hänvisning till att det bygger på ett missför-
stånd om var ansvaret ligger för versionering av biograffilm. Text-TV-versio-
nering är i dagens läge inte heller användbar vid biografvisningar. SVT anser
det vara uteslutet att SVT skulle ta på sig ansvaret för att göra en versionering
som även ska kunna utnyttjas av biograffilmsdistributören. Distributören
måste givetvis också självständigt ha möjlighet att värdera den olägenhet en
textning skulle kunna innebära för publiken utan funktionshinder.
HRF och Handikappförbundens Samarbetsorgan stöder utredningens för-
slag.
Ett kraftigt offentligt ansvarstagande för att bevara och utveckla
public service-verksamheten
Utredningen betonar betydelsen av ett kraftigt offentligt ansvarstagande för att
bevara och utveckla public service-verksamheten som förmedlare av ett
varierat utbud av hög kvalitet med stort utrymme för inhemska uttryck och
program.
Samtliga remissinstanser som kommenterar förslaget delar utredningens
bedömning, bl.a. Konstnärsnämnden, Kungl. Musikaliska Akademien, Fö-
reningen Svenska Kompositörer Av Populärmusik (SKAP), Sveriges Hem-
bygdsförbund, TCO, Folkbildningsförbundet, Konstnärliga och Litterära
Yrkesutövares Samarbetsnämnd (KLYS), Gävleborgs Symfoniorkester,
Svenska Musikerförbundet, Sveriges Orkesterföreningars Riksförbund,
Svenska Idrottsrörelsens Studieförbund (SISU), Sverigefinska Riksför-
bundet, Svenska Journalistförbundet och Föreningen Svenska tecknare.
Svenska Teaterförbundet anser att public service-begreppet måste precise-
ras och förtydligas. FilmCentrum anser att utredningen med större kraft borde
markerat public service-företagens ansvar och skyldigheter.
SVT och SR delar utredningens bedömning i princip. SVT betonar att
public service-verksamheten inte kan begränsa verksamheten till programom-
råden där kommersiella företag inte tar något ansvar, vilket är fallet för många
av de offentligstödda kulturinstitutionerna.
Sveriges Författarförbund och Svenska Musikerförbundet anser att ut-
rymmet för svenska program i public service-företagen bör ökas. Svenska
Musikerförbundet menar att både SVT och SR måste förmedla och producera
svenska produktioner för att motverka den anglosaxiska dominansen av
programutbudet. Svenska Teaterförbundet anser att 50 % av den gestaltande
produktionen i varje marksänd TV-kanal i Sverige skall vara nationellt produ-
cerad. Arbetarnas Bildningsförbund (ABF) anser att public service-företagen
skall få resurser för att möjliggöra svensk produktion samt att SVT skall
stärka sin folkbildande inriktning. ABF anserwidare att samhällets möjlig-
Prop. 1995/96:161
Bilaga 2
95
heter till reglering av medieverksamheten bör förstärkas för att bl.a. då det
gäller etermedier garantera en hög programkvalitet.
Nykterhetsrörelsens Landsförbund anser att särskilda etiska krav bör
ställas på public service-företagen i anslutning till att avtalet skall förnyas
inom den närmaste tiden.
Oberoende Filmares Förbund (OFF) och Högskolan i Växjö anser att
utredningen borde ha markerat att de sparkrav som av staten lagts på public
service-medierna är ett hot mot den innehållsliga mångfalden och möjlig-
heterna att upprätthålla hög kvalitet.
Public service-bokslut
Utredningen föreslår att de mottagaravgiftsstödda företagen ges i uppdrag att
upprätta public service-bokslut.
Förslaget stöds av SVT, UR, Statens Kulturråd, Danshögskolan, TCO,
Folkbildningsförbundet, Svenska Kyrkans Centralstyrelse, Gävleborgs Sym-
foniorkester, Riksrevisionsverket, Konstnärliga och Litterära Yrkesutövares
Samarbetsnämnd (KLYS), Riksföreningen för Folkmusik och Dans (RFoD),
Svenska Musikerförbundet, Folkrörelsernas Medieforum, LO, Göteborgs
universitet och Svenska Journalistförbundet.
SVT och UR ser införandet av s.k. public service-bokslut som en fruktbar
åtgärd för att klarare kunna värdera företagens insatser. SR menar att ett åläg-
gande om ett public service-bokslut är ett försök att definiera de allmänna
uppdrag som redan uttrycks i t.ex. radiolagen och avtalet. SR understryker att
de i praktiken redan avger ett public service-bokslut.
Granskningsnämnden framhåller att public service-bokslut på inget sätt
kan ersätta den granskning av programverksamheten som nämnden har i upp-
drag att genomföra. Nämnden anser vidare att det inte är nödvändigt att före-
skriva någon särskild form för utvärderingen av public service-boksluten.
Sveriges Dramatikerförbund avvisar förslaget om public service-bokslut
och anser att det är ett system som öppnar för ökad politisk klåfingrighet.
Svenska Teaterförbundet, Riksföreningen för Folkmusik och Dans och
Göteborgs universitet menar att även de reklamfinansierade TV-bolagen och
radiokanalerna måste åläggas att upprätta bokslut som beskriver hur villkoren
i koncessionsavtalen har uppfyllts.
Public service-företagen som kulturinstitution
Utredningen anser att public service-företagen har en roll som på många sätt
motsvarar de offentligstödda kulturinstitutionernas. Utredningen betonar att
medierna bör se information om den "levande" kulturen som en viktig
uppgift.
TCO och Svenska Journalistförbundet anser att public service-företagens
kulturansvar måste formuleras tydligare. TCO anser att det är glädjande att ut-
redningen jämställer public service-företagen med de offentliga kulturinstituti-
onerna. vilket innebär att SVT och SR måste hållas reklamfria även i framti-
den. Även KLYS delar denna uppfattning. Svenska Barnboksinstitutet under-
Prop. 1995/96:161
Bilaga 2
96
stryker vikten av att medierna uppfyller sitt kulturpolitiska ansvar och nämner
specifikt UR:s ansvar och möjligheter.
SVT, SR, Granskningsnämnden och Svenska Teaterförbundet menar att
utredningen har överbetonat företagens roll som förmedlare av kultur och un-
dervärderat företagens roll som egna aktörer på kulturområdet, både som
kulturskapare och granskare av kulturlivet. Radio och TV är självständiga
medier med stor betydelse när det gäller att utveckla egna konstnärliga och
kreativa uttrycksformer. SVT understryker public service-TV:s särskilda roll
som bärare av det nationella kulturarvet i ett allt mer intemationaliserat och
kommersialiserat kultur- och medieutbud. SVT:s roll bör tydliggöras inför
den kommande avtalsperioden så att SVT:s ställning som kulturbärare under-
stryks och oberoendet mot statsmakten förstärks. SVT nämner att bevakning-
en av den s.k. levande kulturen sker i växande grad i de vanliga nyhetspro-
grammen och morgonprogrammen samt i caféprogrammen.
Radio- och TV-verket, Malmö musik och teater AB och Skånestyrelsen
beklagar att utredningen inte tagit upp frågan om SVT:s kulturuppdrag till en
samlad bedömning. Glesbygdsverket anser att det är viktigt att tydliggöra
SR:s och SVT:s ansvar för att lyfta fram hela landets kultur.
Göteborgs universitet anser att utredningens syn på medierna indikerar att
man inte förstått yttrandefrihetens väsen. Grunden för mediepolitiken är att
statligt inflytande skall motverkas och endast i undantagsfall accepteras.
Enligt Göteborgs universitet är det av synnerlig vikt att mediepolitiken även
fortsatt överordnas kulturpolitiken.
TV4 kritiserar utredningens krav att staten skall utveckla och precisera vill-
koren för TV4 och understrykeratt TV4 redan i dag spelar en betydelsefull
roll som kulturinstitution.
Danshögskolan, Sveriges Orkesterföreningars Riksförbund, Folkbild-
ningsförbundet och Konstnärsnämnden instämmer i utredningens bedömning
att medierna bör se information om den levande kulturen som en viktig
uppgift. Sveriges Orkesterföreningars Riksförbund anser att public service-
kanalerna har ett ansvar att i lämplig form distribuera program som beskriver
och rapporterar från amatörmusiklivet i landet.
Överföringar av musik- och teaterföreställningar till TV
Utredningen föreslår att antalet för TV bearbetade överföringar av musik- och
teaterföreställningar ökar. Utredningen anser att man kan överväga kvantifi-
eringar så att en viss del av medieföretagets medel eller sändningstid ska avse
samverkan med teater- och musikinstitutioner. En möjlighet att underlätta
samarbetet är att under begränsad tid avsätta särskilda medel och att hante-
ringen av dessa knyts till Svenska Filminstitutet.
En majoritet är positiva till förslaget, bl.a. Statens Kulturråd, Svenska
Filminstitutet, Konstnärsnämnden, Danshögskolan, Teatrarnas Riksförbund,
Svenska Kyrkans Centralstyrelse, Folkrörelsernas Medieforum, LO, Folk-
bildningsförbundet och Kungl. Musikaliska Akademien.
Prop. 1995/96:161
Bilaga 2
97
Kungliga Teatern AB fäster stor vikt vid möjligheten att göra föreställ-
ningar tillgängliga för en större publik genom radio- och TV-sändningar.
Kungliga Teatern AB redogör dock för vissa problem i nuvarande samarbete
med Sveriges Television och Sveriges Radio. Kungliga Teatern får ingen
ersättning för uppsättningar som visas i public service-kanalerna. Radio-
ledningen har visat bristande intresse vilket lett till att radioöverföringar blivit
allt mer sporadiskt förekommande. Vissa TV-produktioner har med kort
varsel inställts eftersom SVT har anfört att kostnaderna för bl.a. upphovs-
rättsersättning varit för höga. Därför bör produktionsbidrag för TV-produk-
tioner tillföras teatern.
Göteborgs Konsert AB understryker att SR ställt orimliga ekonomiska
krav vilket lett till att samarbetet i det närmaste har upphört. Mot denna
bakgrund anser Göteborgs Konsert AB att det är mycket viktigt att de nya
avtalen mellan staten och SR tydligt formulerar radioföretagets skyldighet att
spegla landets musikliv i allmänhet och verksamheten vid symfoniorkestrarna
i synnerhet. Stockholms Konserthus anser att det står helt klart att public
service-företagen sedan flera år tillbaka inte uppfyller kraven på bredd och
mångfald vad gäller konsertmusiken. Kontinuerliga sändningar från landets
offentligt finansierade musikinstitutioner skulle mycket väl täcka det
kvantitativa och kvalitativa behovet av konsertmusik i radio och TV.
Sveriges Kammarmusikarrangörer menar att nedskärningarna i public
service-kanalernas medelstilldelning omöjliggör ett utökat samarbete. Göte-
borgsoperan anser att radio- och TV-företagen måste vara beredda att satsa
mer pengar för radieringar och televiseringar.
Kungliga Teatern AB och Kungliga Dramatiska Teatern är enig med
utredningen att det slutliga beslutet om sändningar av nationalscenemas
produktioner ligger hos medieföretagen.
SVT, Riksteatern, Svenska Teaterförbundet, Folkrörelsernas Medieforum,
TCO och Malmö musik och teater AB ser TV som en konstform i sig som
måste utvecklas utifrån mediets förutsättningar och menar att en förutsättning
för "televisering" av scenföreställningar är att de adapteras för TV-visning,
med utgångspunkt från mediets speciella förutsättningar och möjligheter vad
gäller t.ex. regi, skådespelararbete, dekor och ljussättning. Dramatik i TV kan
inte i första hand vara televisering av scenteater. För att kunna genomföra ett
ökat samarbete måste särskilda resurser tillföras, av bl.a. avtalsrättsliga skäl.
Kungliga Dramatiska Teatern är positiv till att vissa föreställningar visas i TV,
men televiseringar måste ske på TV-mediets villkor.
Teatercentrum och Svenska Teaterförbundet tar klart avstånd från att fria
teatergrupper eller institutioner skall ställa sina uppsättningar till förfogande
genom transmittering för distribution i radio och TV. Teater, radio och TV är
inte utbytbara former för distribution av kultur. Hittills gjorda transmitterings-
försök av scenföreställningar borde stå som avskräckande exempel.
Folkrörelsernas Medieforum och Folkbildningsförbundet stöder utred-
ningens förslag om kvantifieringar så att en viss del av medieföretagets medel
eller sändningstid ska avse samverkan med teater- och musikinstitutioner.
Prop. 1995/96:161
Bilaga 2
98
SVT, SR, Sveriges Dramatikerförbund ochTeatrarnas Riksförbund av-
visar förslaget om kvantifieringar. Teatrarnas Riksförbund avvisar utredning-
ens förslag att lägga ansvaret för en fortsatt sådan verksamhet på utomstående
konsulenter. Teatrarnas Riksförbund framhåller i stället de positiva erfaren-
heter som gjorts när Statens Kulturråd, genom särskilda anslag, stimulerat till
anpassning av teaterföreställningar för överföring i TV. Sveriges Dramati-
kerförbund föreslår att man i stället ålägger SVT att sända ett specificerat antal
singelproduktioner. Om företaget väljer att producera dessa själva eller till-
sammans med en teater bör vara deras ensak.
Svenska Filminstitutet är berett att enligt utredningens förslag administrera
särskilda medel från staten för att ett ökat samarbete mellan institutionerna och
medierna skall komma till stånd.
SVT, SR och Folkrörelsernas Medieforum avvisar förslaget att Filmin-
stitutet ska fördela särskilda projektmedel avsatta för samverkan. SVT menar
att det inte finns någon parallell till produktionsstöd till film. Folkrörelsernas
Medieforum anser att en ökning av överföringar och TV-anpassning i stället
skulle kunna säkras genom en tydligare skrivning i de kommande avtalen.
Svenska Teaterförbundet och TCO föreslår att ett svenskt TV-institut in-
rättas för att utveckla samarbetet mellan institutioner samt utveckla TV-mediet
som egen konstart. TV-institutet skulle fungera som en motsvarighet till
Svenska Filminstitutet. Ansvaret för radio- och TV-dramatik måste ligga på
radio- och TV-bolagen och de bör kunna få särskilt stöd för att utveckla sina
speciella konstformer. Oberoende Filmares Förbund (OFF) föreslår att en
TV-fond bildas där enskilda producenter kan söka stöd för produktioner som
skall distribueras som TV-program.
Länsmuseernas Samarbetsråd och Upplandsmuseet anser att större an-
strängningar bör göras att förmedla museernas kunskapsmaterial i TV.
Ansvaret för detta bör ligga på TV-bolagen.
Behov av en utvecklande och stödjande funktion
Utredningen betonar behovet av kulturpolitisk uppföljning och utvärdering på
massmedieområdet samt föreslår att Statens Kulturråd får ett övergripande
utvärderingsansvar för kultur- och medieverksamheten.
Förslaget stöds av Statens Kulturråd och Konstnärsnämnden.
SVT, SR, UR, Granskningsnämnden, Radio- och TV-verket, Svenska
Kyrkans Centralstyrelse, Folkrörelsernas Medieforum, Göteborgs universitet
och Folkbildningsförbundet avvisar förslaget. SVT, UR, Folkrörelsernas
Medieforum, Göteborgs universitet och Folkbildningsförbundet anser att den
fortlöpande granskningen även fortsättningsvis bör vara samlad hos Gransk-
ningsnämnden, som bör få i tilläggsuppgift att granska de s.k. public service-
boksluten. SVT och SR understryker public service-kanalernas oberoende
från staten och andra maktgrupperingar.
Prop. 1995/96:161
Bilaga 2
99
Dans i TV
Utredningen betonar att det borde sändas mer dansföreställningar i TV.
Förslaget stöds av Statens Kulturråd, Danscentrum, Danshögskolan,
Moderna Dansteatern, Riksföreningen för Folkmusik och Dans och Sam-
arbetsnämnden för folklig dans. Ett brett utbud av dansprogram som täcker
såväl historiska, pedagogiska som konstnärliga aspekter vore önskvärt.
Danshögskolan betonar att transmitteringar av dansföreställningar inte får
ses som alternativ till produktionen av originalverk för TV. Originalverk är av
största vikt för att tillvarata och utveckla dansens uttrycksmöjligheter. Dans-
högskolan vill att dansens behov tydligt markeras i kommande avtal mellan
staten och SVT. En dansredaktion eller referensgrupp med personer kom-
petenta på dansområdet bör inrättas. Stiftelsen Dansens Hus föreslår att man
bör verka för ökad tillgänglighet till dans i bildmedia, video, film och TV
genom stöd i enstaka och gemensamma initiativ.
Svenska Teaterförbundet och Malmö musik och teater AB anser att televi-
sering av dans- och teaterproduktioner kan spela en betydelsefull roll när det
gäller att utveckla och sprida intresset för konstformen, men att det är ange-
läget att föreställningarna anpassas till TV-mediets speciella förutsättningar.
Statens Kulturråd betonar att dansens specifika förutsättningar måste beaktas.
SVT delar inte utredningens uppfattning att dans skulle vara ett eftersatt
programområde. Omfattningen och inriktningen av sådana program måste
företaget självständigt ta ställning till inom de allmänna ramar som anges i
avtalet med staten. Något kvoteringsförfarande bör inte förekomma. Före-
ställningarna i TV måste anpassas till TV-mediets krav.
Svensk musik i radio- och TV
Utredningen betonar betydelsen av utrymme för svensk musik i public
service-kanalerna och i de privata kanalerna.
Statens Kulturråd, Samarbetsnämnden för folklig dans, Svenska Teater-
förbundet, Föreningen Svenska Kompositörer av Populärmusik (SKAP),
Svenska Musikförläggareföreningen, Föreningen Svenska Tonsättare, TCO,
Gävleborgs Symfoniorkester, KLYS och Svensk Musik delar utredningens
bedömning.
SKAP anser att nya avtal mellan staten och SR måste innehålla tydliga
riktlinjer när det gäller speglingen av det svenska musiklivet. Public service-
mediernas skyldighet att prioritera den svenska musiken bör betonas. Musik i
Halland menar att det är en stor svaghet att utredningen inte behandlar SR
som är en mycket stor aktör med omfattande åtaganden på musikområdet.
Föreningen Svenska Tonsättare kritiserar att SR:s musikverksamhet undan-
tagits från bedömning i utredningen.
Statens Kulturråd anser att förutsättningar bör skapas för att public servi-
ce-kanalerna och de privata kanalerna i ökad omfattning skall kunna sprida
även annan musik än populärmusik. Svenska Jazzakademien anser att SR
som public service-företag har ett särskilt ansvar för bredd och kvalitet i sitt
jazzutbud.
Prop. 1995/96:161
Bilaga 2
100
SVT och SR betonar att en mängd svenska musikföreställningar redan
förekommer i företagens utbud.
Flertalet av de remissinstanser som kommenterat utredningens förslag
konstaterar att det minskade anslaget till public service-kanalerna (framförallt
avseende nedskärningarna för SR:s P2) får negativa effekter för musiken.
Föreningen Svenska Tonsättare efterlyser ett aktivt handlande från rege-
ringen för att återupprätta den för musiklivet så viktiga verksamheten vid Sve-
riges Radio P2. Föreningen ser det som en politisk paradox när Kulturutred-
ningen på flera ställen betonar public service-kanalernas kulturpolitiska bety-
delse, samtidigt som riksdagen ålägger SR drastiska besparingskrav. Svensk
Musik anser att det är viktigt att staten klargör SR:s kulturansvar på ett sätt
som medför förändringar av de besparingsbeslut som redan fattats av dess
styrelse. Teatrarnas Riksförbund anser att i kommande avtal och anslags-
tilldelning till SR bör staten se till att företaget har medel att spegla hela det
svenska musiklivet.
Stöd till produktion av film
Utredningen betonar att det är rimligt att de TV-företag som är avtalsslutande
parter ökar sina bidrag till finansieringen av svensk filmproduktion.
Föreningen Sveriges Filmproducenter delar utredningens bedömning.
Svenska Teaterförbundet delar utredningens uppfattning att TV-företagen
avsevärt bör ökar sina bidrag till finansiering av svensk filmproduktion, men
ifrågasätter om det ska vara som part i ett avtal. Om televisionen i framtiden
ska ta ett större ekonomiskt ansvar för den svenska filmproduktionen måste
deras egenintresse tydligt regleras och helt nya samarbetsformer mellan film-
branschen och televisionen komma till stånd. Det nuvarande filmavtalet är
otillräckligt. Teaterförbundet hänvisar till sitt förslag om ett TV-institut.
SVT anser att utredningens förslag är oklart. Om syftet är att tillförsäkra
svensk filmproduktion ökade medel i form av rena bidrag utan att SVT och
TV4 har något konkret utbyte, ställer sig SVT direkt avvisande. Om de
direkta bidragsintäkterna inom ramen för filmavtalet ska ökas bör nya TV-
företag (bl.a. betal-TV-kanaler) föras in i avtalet, företag som också i hög
grad utnyttjar film i sitt utbud. SVT understryker att omfattningen av SVT:s
insatser inom ramen för filmavtalet ska avgöras i de förhandlingar som förs
mellan avtalets parter.
Oberoende Filmares Förbund (OFF) anser inte att det är tillräckligt att den
marksända televisionen lämnar ett större ekonomiskt bidrag till filmproduktio-
nen via Filminstitutet. OFF anser att det är nödvändigt att bryta upp maktkon-
centrationen och skapa nya former för stöd till produktion av rörliga bilder.
OFF hänvisar även här till sitt förslag om bildandet av en TV-fond som skall
ses som ett komplement till Filminstitutet och public service-televisionen.
Prop. 1995/96:161
Bilaga 2
101
Prop. 1995/96:161
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 4 mars 1996
Närvarande: statsrådet Peterson, ordförande och statsråden, Thalén,
Freivalds, Wallström, Tham, Blomberg, Andersson, Uusmann, Ulvskog,
Johansson
Föredragande: statsrådet Wallström
Regeringen beslutar proposition 1995/96:161 En radio och TV i allmänhetens
tjänst 1997-2001
102
gotab 49621, Stockholm 1996