Prop.
1995/96:153
Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.
Stockholm den 7 mars 1996
Lena Hjelm-Wallén
Mats Hellström
(Utrikesdepartementet)
I propositionen föreslår regeringen ett nytt biståndsmål: jämställdhet
mellan kvinnor och män. Innebörden av det nya målet är att ett jämställd-
hetsperspektiv skall integreras i hela biståndet. Biståndet skall således
stödja utvecklingsländernas ansträngningar att skapa lika möjligheter,
rättigheter och skyldigheter för kvinnor och män.
Det överordnade målet för Sveriges internationella utvecklingssamarbete
är att höja de fattiga folkens levnadsnivå. Biståndet skall bidra till:
- resurstillväxt,
- ekonomisk och social utjämning,
- ekonomisk och politisk självständighet,
- en demokratisk samhällsutveckling,
- framsynt hushållning med naturresurser och omsorg om miljön, samt
- jämställdhet mellan kvinnor och män i mottagarländerna.
Biståndsmålen samverkar för att uppnå det övergripande målet. Den
inbördes ordningen speglar inte en rangordning.
I propositionen redovisar regeringen också vissa bedömningar avseende
riktlinjer, former och resurser för genomförandet av det nya biståndsmålet,
liksom avseende jämställdhet i samarbetet med länderna i Central- och
Östeuropa.
1 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 153
Prop. 1995/96:153
1 Förslag till riksdagsbeslut ........................ 3
2 Ärendet och dess beredning....................... 4
3 Biståndsmålens framväxt......................... 4
4 Jämställdhet och utveckling....................... 4
4.1 En växande insikt om jämställdhetens betydelse .... 4
4.2 Hur skall jämställdhetsarbetet utformas ?......... 6
4.3 Jämställdhet som en genomgående fråga i biståndet . . 7
4.3.1 Resurstillväxt ....................... 7
4.3.2 Ekonomisk och social utjämning.......... 8
4.3.3 Ekonomisk och politisk självständighet..... 8
4.3.4 En demokratisk samhällsutveckling ........ 9
4.3.5 Framsynt hushållning med naturresurser och
omsorg om miljön.................... 9
4.4 En politik för jämställdhet i utvecklingssamarbetet . 9
5 Jämställdhet som biståndspolitiskt mål ............... 10
5.1 Ett nytt biståndsmål........................ 10
5.2 Övriga biståndsmåls lydelse och inbördes ordning ... 11
5.3 Genomförande ........................... 12
5.4 Kompetensutveckling och uppföljning........... 13
6 Jämställdhet i samarbetet med Central- och Östeuropa .... 14
Bilaga 1 Förteckning över remissinstanser.................. 16
Bilaga 2 Sammanfattning av remissyttranden och betänkande..... 18
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde
den 7 mars 1996 .................................... 30
Prop. 1995/96:153
Regeringen föreslår att riksdagen
godkänner att jämställdhet mellan kvinnor och män skall vara ett mål
för Sveriges internationella utvecklingssamarbete.
I budgetpropositionen 1994/95 presenterade regeringen sin avsikt att göra
en översyn av de biståndspolitiska målformuleringarna i syfte att tydligare
lyfta fram jämställdhetsfrågoma i biståndspolitiken.
Den 9 mars 1995 beslutade regeringen om direktiv till en särskild
utredare (dir. 1995:32). Utredningen (UD 1995:03) fick i uppdrag att se
över biståndsmålen i syfte att i utvecklingssamarbetet främja ökad
jämställdhet mellan kvinnor och män. Barbro Westerholm, riksdags-
ledamot (fp), forordnades till utredare.
Utredningen lämnade sitt betänkande (SOU 1995:116) den 31 oktober
1995. Betänkandet har remissbehandlats. En forteckning över remiss-
instanserna finns i bilaga 1. En sammanfattning av betänkandet och
remissyttrandena finns i bilaga 2.
Prop. 1995/96:153
Målen for Sveriges utvecklingssamarbete har växt fram under bred
politisk enighet. I regeringens budgetproposition 1962:100 angavs att
”målet för biståndsgivningen är att höja de fattiga folkens levnadsnivå”.
Sedan den biståndspolitiska utredningen överlämnat sitt betänkande
(SOU 1977:13) antog riksdagen år 1978 i bred enighet en liknande
formulering for det överordnade målet (prop. 1977/78:135, bet.
1978/79:UU1, rskr. 1978/79:9). Målet preciserades så att biståndet skall
bidra till
- resurstillväxt,
- ekonomisk och social utjämning,
- ekonomisk och politisk självständighet, samt
- demokratisk samhällsutveckling i mottagarländerna.
Ett femte biståndsmål om ”framsynt hushållning med naturresurser och
omsorg om miljön” antogs av riksdagen år 1988 (prop. 1987/88:100
bil 5, bet. 1987/88:UU20, rskr. 1987/88:163) efter en översyn av de
biståndspolitiska målen (SOU 1987:28).
Under biståndsmålens framväxt har riksdagen anslutit sig till regeringens
syn att biståndsmålen bör ses som en helhet och att det inte finns någon
inbördes rangordning mellan biståndsmålen.
Jämställdhet mellan kvinnor och män är ett viktigt mål for sam-
hällsutvecklingen i alla länder. Det innebär att kvinnor och män skall ha
lika rättigheter, möjligheter och skyldigheter på livets alla områden.
Jämställdhet har avgörande betydelse för ett samhälles sociala, ekonomis- Prop. 1995/96:153
ka och politiska utveckling. Frågan om jämställdhet är ett nödvändigt
perspektiv i arbetet med att finna lösningar på globala problem som
fattigdom, miljöförstöring, befolkningsökning och migration. Vid alla de
stora konferenser som FN arrangerat under 90-talet har jämställdhet varit
ett återkommande tema.
FN:s konferens för miljö och utveckling år 1992 betonade kvinnornas
betydelse för en miljömässigt hållbar utveckling.
FN:s världskonferens om de mänskliga rättigheterna år 1993 slog fast
att kvinnors mänskliga rättigheter är oskiljbara från de universella
mänskliga rättigheterna. Jämställdhet är en fråga om mänskliga rättigheter,
inte en särskild kvinnofråga.
FN-konferensen om befolkning och utveckling år 1994 framhöll bl.a. att
en stärkt ställning för kvinnorna och ökad utbildning ofta leder till en
minskad befolkningstillväxt. Konferensen slog fast att kvinnor har rätt att
bestämma över sin egen kropp och att ha tillgång till säkra preventiv-
medel och hälsovård. I sammanhanget betonades särskilt männens ansvar
för att ompröva sina roller, attityder och beteenden.
Sociala toppmötet år 1995 konstaterade att kvinnor utgör en opropor-
tionerligt stor del av världens fattiga. Orsakerna till kvinnors fattigdom
skiljer sig mellan olika grupper, t.ex. beroende på klass och etnisk
tillhörighet. Kvinnor har dock i allmänhet inte samma möjligheter att
förändra sin och sin familjs situation. För att nå långsiktiga lösningar på
fattigdomsproblemet är det därför nödvändigt att i all analys utgå från att
kvinnor och män ofta lever under skilda livsbetingelser.
FN:s fjärde kvinnokonferens år 1995 byggde vidare på erfarenheterna
från de tidigare konferenserna. Kvinnokonferensen slog fast att kvinnor
har rätt att bestämma över sin egen sexualitet. Konferensen slog också
fast principen om lika arvsrätt för flickor och pojkar. Slutdokumentet -
en konkret handlingsplan för det vidare arbetet främst på nationell nivå
- kan betecknas som en milstolpe i det internationella politiska och
normgivande arbetet för jämställdhet.
Insikten om jämställdhetsfrågomas betydelse för att uppnå en långsiktigt
hållbar samhällsutveckling har således gradvis fördjupats. Den öppnar nu
nya vägar för att erkänna kvinnors och mäns lika värde och rättigheter,
vilket redan för femtio år sedan skrevs in som en av grundprinciperna i
FN-stadgan. Ändå är det långt kvar till målet.
Kvinnorna utgör hälften av jordens befolkning, men deras möjligheter
att påverka, delta i och dra fördel av utvecklingen är i de flesta länder
små. Detta tar sig bl.a. uttryck i betydande obalans mellan kvinnors och
mäns arbetsbörda och mellan deras tillgång till resurser och makt.
Kvinnor äger i allmänhet egendom i mindre utsträckning än män. Det
är inte ovanligt att närmare 90 procent av ett lands resurser ägs av män.
I u-världen visar sig könsdiskrimineringen främst genom att kvinnor har
sämre tillgång till arbete och erhåller lägre löner. I u-länder tar sig
diskrimineringen tydliga uttryck i såväl arbetsbörda som utbildnings- och
hälsonivå. Av världens 900 miljoner analfabeter är ca 75 procent kvinnor.
Statistik från UNDP:s rapport år 1995 om mänsklig utveckling (Human 5
Development Report 1995) visar att kvinnor har längre arbetsdagar än
män i praktiskt taget alla länder. Samtidigt är i industriländerna i
genomsnitt två tredjedelar av männens arbete avlönat, men bara en
tredjedel av kvinnornas. I u-ländema får männen lön för tre fjärdedelar av
sitt arbete, medan kvinnorna får lön för ungefar en tredjedel av sina
arbetstimmar. Statistiken visar också att världens kvinnor sammanlagt bara
har 10 procent av parlamentsplatsema och 6 procent av regeringspostema.
Kvinnor innehar endast en liten andel av de ledande posterna inom
offentlig förvaltning, näringsliv och internationella organisationer. U-
landskvinnomas bristande politiska och ekonomiska makt är såväl en
orättvisa som ett avgörande utvecklingsproblem.
Kvinnors och mäns olika roller bestäms av sociala, kulturella, rättsliga,
ekonomiska och politiska förhållanden i samhället. Formella och
informella strukturer i samhället konserverar eller förstärker i varierande
grad kvinnors underordning och mäns överordning. Roller, resursfördel-
ning och maktförhållanden är invävda i ett komplext sammanhang.
Förändring är en politisk fråga.
Det går inte att föreskriva vilken jämställdhetspolitik enskilda länder
skall ha eller vilka metoder eller medel som bör användas i arbetet för
jämställdhet. Jämställdhet måste komma ur en inre samhällelig process.
På senare år har emellertid en betydande samsyn växt fram bland en
majoritet av FN:s medlemsländer om viktiga utgångspunkter för
jämställdhet. Denna samsyn förstärktes under Pekingkonferensen och
återspeglas i dess slutdokument.
En ökad insikt finns också om vikten av mer kunskap om de bakomlig-
gande orsakerna till bristande jämställdhet och det ojämna maktförhål-
landet mellan kvinnor och män. Sådan analys bör föregå alla beslut som
fattas i samhället och som påverkar människors livssituation. Det är
genom att integrera ett jämställdhetsperspektiv på alla politikområden som
varaktiga förutsättningar skapas för att förändra politiska, ekonomiska,
sociala och kulturella betingelser i ett samhälle på ett sätt som bidrar till
jämställdhet mellan kvinnor och män. Det handlar om ett djupgående och
långsiktigt förändringsarbete som tar sin utgångspunkt i samhällets behov
av att utnyttja både kvinnors och mäns erfarenheter och potential, snarare
än att söka förändra enskilda kvinnors och mäns värderingar och
beteende.
Pekingkonferensen slog bl.a. fast att det är regeringen i varje land som
har huvudansvaret för att främja jämställdhet. Jämställdhet är därmed en
viktig samhällsfråga och inte en fråga som rör enbart kvinnor. Att skapa
lika möjligheter, rättigheter och skyldigheter för kvinnor och män innebär
bl.a. förändringar på en rad samhällsområden, t.ex. i frågor som rör
fördelningen av arbete, arbetets organisation och utbildning, fördelningen
av ekonomiska resurser och makt, både inom hushållen och i samhället
i stort. Det innebär också att männens ansvar och roll tydligt måste lyftas
fram.
Jämställdhetsarbetet pågår på många håll i världen. Nationella hand-
Prop. 1995/96:153
lingsplaner och lagar utarbetas i många länder för att främja jämställd- Prop. 1995/96:153
heten. Kvinnor bygger upp organisationer och nätverk för att få fram sina
åsikter och därigenom stärka sina möjligheter att påverka den politiska
utvecklingen både nationellt och internationellt. Insikten har vuxit om att
utbildning för flickor och kvinnor är ett mål i sig, men även ett medel att
främja både demokrati och utveckling.
Jämställdhet har i praktiken under lång tid varit ett mål i svenskt
utvecklingssamarbete. Såväl i Sidas arbete som i det multilaterala
samarbetet har Sverige haft en tydlig och framsynt jämställdhetsprofil.
Erfarenheterna från flera årtiondens arbete, med såväl framgångar som
motgångar, har fört jämställdhetsffågoma till en allt mer central position.
Fokus ligger inte längre på särskilda kvinnoprojekt, utan på att integrera
jämställdhet i hela utvecklingssamarbetet. Nedan redovisas några centrala
slutsatser utgående från de nuvarande biståndsmålen.
Ekonomisk tillväxt är en förutsättning för utveckling i alla länder och
förbättrar möjligheterna till ökad jämställdhet. Det är en central ut-
gångspunkt. Ekonomisk tillväxt leder emellertid inte automatiskt till ökad
jämställdhet. Mycket kan också åstadkommas i fattiga länder för att öka
jämställdheten utan att det kräver nya resurser. Viktigt är att se hur
befintliga resurser i samhället används och i vilken utsträckning de gynnar
eller missgynnar en utveckling i riktning mot jämställdhet.
Det ekonomiska argumentet för jämställdhet är starkt men ofta
underskattat. Med ökad jämställdhet ökar förutsättningarna såväl för ökad
tillväxt som för att tillväxten skall bli socialt och ekonomiskt hållbar.
Åtskillig forskning har uppmärksammat att jämställdhetsaspekter kan
vara avgörande för om ett ekonomiskt reformarbete skall lyckas. Kvinnors
tunga arbetsbörda begränsar i många fall deras möjligheter att delta på
den reguljära arbetsmarknaden. De har begränsad tillgång till resurser i
form av inkomster eller krediter för att investera i ny lönsam produk-
tionsteknik. Kvinnor och män har således sällan samma förutsättningar att
svara på marknadsekonomiska incitament.
Det är därför viktigt att i ekonomisk planering analysera och ta hänsyn
till både kvinnors och mäns roller och behov. Det går då inte att bortse
från sambandet mellan den produktiva delen och den reproduktiva delen
av ekonomin. Likaså behövs det en djupare kunskap om hur förändringar
på det makroekonomiska planet påverkar den ekonomiska basnivån,
särskilt inom familjen.
Inte minst gäller det att undvika försämringar för barn. Den traditionella
rollfördelningen innebär att många flickor slutar skolan i förtid för att
hjälpa till i hemmet. Flickor går miste om de möjligheter som utbildning
ger och landet gör en samhällsekonomisk förlust. En höjning av flickors 7
utbildningsnivå, framför allt på grundnivå, ger oftast större utslag än en
extra satsning på pojkar. En höjning av flickors kunskapsnivå far direkt Prop. 1995/96:153
genomslag i familjens närings- och hälsosituation. Flickor med grundut-
bildning får som vuxna i allmänhet färre barn än flickor utan utbildning.
Det är hög tid att kvinnors bidrag till den ekonomiska tillväxten
värderas och beaktas i beslutsunderlaget vid all samhällsplanering.
Ekonomisk tillväxt måste ske i samspel med en jämnare resursfördelning
för att alla medborgare, oberoende av kön, ekonomisk eller social
ställning skall fa del av utvecklingen. Som framgår av avsnitten ovan är
resurstillväxt och utjämning ömsesidigt förstärkande processer. Båda
målen är uppenbart direkt förknippade med jämställdhet.
En särskild rättvisefråga gäller funktionshindrade. Kvinnor och flickor
med funktionshinder utsätts ofta för dubbel diskriminering. De utsätts för
diskriminering vad avser hälsovård, utbildning, försörjningsmöjligheter,
rätten att bestämma över sin egen kropp och sin sexualitet, rätten till
egendom m.m. För en ändring krävs såväl upplysning och nya attityder
som lagstiftning och praktiska åtgärder. Det är av särskild betydelse ur ett
jämställdhetsprespektiv att demokratiska beslutsprocesser på lokal nivå
i samhället förstärks.
När det gäller målet för det svenska utvecklingssamarbetet om ekonomisk
och politisk självständighet, har situationen förändrats under senare
decennier. Kampen mot kolonialism är i stort sett fullbordad. Globalise-
ringen har gjort alla länder mer beroende av varandra. Oberoende i
inskränkt mening är varken önskvärt eller möjligt. Självständighet i
betydelsen att ett land har utrymme att självt utforma sin framtid är dock
fortfarande ett angeläget mål.
Kvinnor och män har påverkats olika av det växande ömsesidiga
beroendet. Det skapar nya möjligheter för många men kan samtidigt
innebära att förhållandena för andra försämras. Det är därför viktigt att
undersöka hur kvinnor respektive män påverkas av den ökade inter-
nationaliseringen.
För att stärka sin politiska och ekonomiska självständighet måste
regeringarna i samarbetsländema ta ett större ansvar för en utvecklings-
främjande politik. Förändringar som påtvingas utifrån har visat sig ge
bräckliga resultat. Givarna, bilaterala och multilaterala, har dock en
skyldighet att politiskt driva viktiga utvecklingsfrågor. Jämställdhet måste
här lyftas fram som den avgörande utvecklingsfråga den är. En ansvarsfull
utvecklingspolitik är en nödvändig förutsättning för en hållbar politisk och
ekonomisk självständighet.
Vägen till demokrati går genom kvinnors frigörelse. Demokrati betyder
folkstyre. Detta styre måste utövas av både kvinnor och män. Kvinnor och
män skall ha samma möjligheter att påverka besluten på alla nivåer i
samhället. Jämställdhet går inte att lägga till i efterhand, utan måste
utgöra en del av den demokratiska samhällsutvecklingen.
En fullvärdig demokrati kräver respekt för både kvinnors och mäns
mänskliga rättigheter. Trots det har 90 länder ännu inte ratificerat
konventionen om diskriminering mot kvinnor i dess helhet. Av de länder
som ratificerat konventionen brister många i genomförandet.
Av särskild betydelse ur ett jämställdhetsperspektiv är också att
demokratiska beslutsprocesser på lokal nivå i samhället förstärks.
Miljöhänsyn rör nästan alla samhällsområden. Kvinnors viktiga roll för att
främja en miljömässig utveckling lyftes fram vid FN-konferensen om
miljö och utveckling i Rio de Janeiro 1992. Erfarenheterna av t.ex.
bistånd till skogs- och markvård visar att kvinnors medverkan är
avgörande för om resultaten blir bestående. I projekt för vattenförsörjning
rapporteras avsevärda förbättringar när kvinnor far möjlighet att delta i
planering och genomförande. Det finns således stora vinster med att i
högre utsträckning än i dag lyfta fram jämställdhetspersepektiv på
miljöplanering.
I budgetpropositionen 1994/95 presenterade regeringen sin avsikt att göra
en översyn av de biståndspolitiska målformuleringarna i syfte att tydligare
lyfta fram jämställdhetsfrågoma i biståndspolitiken. Samtidigt förklarade
regeringen avsikten att utarbeta politiska riktlinjer som utgår från både
kvinnors och mäns perspektiv i det internationella utvecklingssamarbetet
och en handlingsplan för dess genomförande.
Arbetet inom Utrikesdepartementet med att utveckla en övergripande
politik för jämställdhetsfrågor i det internationella utvecklingssamarbetet
har delvis löpt parallellt med förberedelserna inför FN:s kvinnokonferens
1995 och andra internationella initiativ. Strävan har varit att ta vara på
den kunskap och erfarenhet som biståndsmyndigheter, enskilda or-
ganisationer, universitet och individer samlat på sig under den tid som
kvinnofrågor och jämställdhet har behandlats inom biståndsverksamheten.
En viktig insikt är att det inte räcker att fokusera på kvinnors situation.
För att biståndet skall vara effektivt är det nödvändigt att ta hänsyn till
både kvinnors och mäns situation.
Ett viktigt steg i arbetet var det seminarium som Utrikesdepartementet
och Styrelsen för internationell utveckling (SIDA) gemensamt arrangerade
i januari 1995. Till seminariet inbjöds internationella experter på 9
1 * Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 153
jämställdhet och utveckling. Seminariet mynnade ut i att seminarie- Prop. 1995/96:153
deltagarna presenterade en gemensam vision för jämställdhet och
utveckling och för biståndets roll i processen.
I april 1995 presenterades en studie som genomförts inom ramen för
Sekretariatet för analys och utvärdering (SAU) om biståndet lyckats
främja kvinnans ställning (Ds 1995:23).
OECD:s biståndskommitté, DAC, behandlade i maj 1995, jämställdhets-
frågoma vid sitt årliga ministermöte. Mötet utmynnade i en rekommenda-
tion att jämställdhet sätts upp som ett strategiskt mål för att främja en
hållbar utveckling med människan i centrum.
Vid FN:s kvinnokonferens i Peking i september 1995 uttryckte
representanter för 189 regeringar i slutdokumentet sin vilja att vidta
konkreta åtgärder på nationell nivå för att öka jämställdheten. Hand-
lingsplanen, liksom det förberedelsearbete som pågått inför konferensen
i olika länder i form av bl.a. framtagande av nationalrapporter, är en
viktig utgångspunkt för det framtida arbetet med jämställdhetsfrågor inom
det svenska utvecklingssamarbetet.
Den årliga rapporten om mänsklig utveckling från FN:s utvecklings-
program, UNDP, bör särskilt omnämnas. 1995 års rapport har jämställdhet
som tema och innehåller värdefull ny statistik om kvinnor och män i olika
delar av världen.
Under hösten 1995 genomförde Utrikesdepartementet en inventering av
olika internationella organisationers riktlinjer för jämställdhet och
utveckling som ett led i arbetet med att fastställa svenska prioriteringar.
Inom ramen för Världsbankens särskilda program för Afrika (SPA)
utarbetas nu rekommendationer att beakta jämställdhetsaspekter i de
ekonomiska reformer som genomförs för att skapa bättre förutsättningar
för ekonomisk tillväxt.
I december 1995 antog EU:s biståndsministrar en resolution där de
förbinder sig att vidta aktiva åtgärder för att integrera jämställdhets-
aspektema i hela utvecklingssamarbetet. EU:s ministrar med ansvar för
jämställdhetsfrågor beslutade också i december 1995 att ministerrådet vid
ett årligt möte skall diskutera uppföljning och genomförande av slut-
dokumentet från FN:s kvinnokonferens.
Regeringens förslag: Jämställdhet mellan kvinnor och män skall
vara ett mål för Sveriges internationella utvecklingssamarbete.
Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens
förslag.
Remissinstanserna: Alla remissinstanster utom en tillstyrker utred-
ningens förslag.
10
Skälen for regeringens förslag: För att verklig förändring skall komma Prop. 1995/96:153
till stånd bör jämställdhet lyftas fram som ett explicit mål i utvecklings-
samarbetet.
Allt bistånd bör utgå från både kvinnors och mäns situation och bidra
till att både kvinnor och män kan påverka, dra fördel av och själva bidra
till utvecklingen. Särskilda kvinnoprojekt kan vara nödvändiga komple-
ment för att stärka kvinnors situation och stödja kvinnors egna initiativ.
Däremot har det visat sig vara otillräckligt att enbart driva särskilda
projekt för kvinnor för att åstadkomma långsiktiga förändringar av
attityder, sedvänjor och lagar. Samtidigt skulle införandet av ett jämställd-
hetsmål vara ett viktigt steg i vår strävan att nå de fattiga.
Ett särskilt biståndsmål ligger i linje med rekommendationen från
OECD:s biståndskommitté i maj 1995 som slår fast att jämställdhet bör
vara ett av de övergripande, strategiska målen för biståndet. Det skulle
också kunna utgöra en konsekvent uppföljning av besluten vid FN:s
kvinnokonferens 1995.
Erfarenheter från andra länder, där jämställdhet fastställts som ett
särskilt biståndsmål, visar att detta fungerar som en politisk markering
både i den egna offentliga förvaltningen och gentemot samarbetsländer,
enskilda organisationer och andra givarländer.
Argumenten för ett nytt biståndsmål understöds också av att jämställd-
het är ett övergripande mål för samhällsutvecklingen i Sverige och därför
bör vara ett uttryckligt mål också för biståndet.
Regeringens slutsats är därför att jämställdhet bör formuleras som ett
nytt biståndsmål, vilket liksom de nuvarande målen klargör och preciserar
det övergripande målet för svenskt utvecklingssamarbete.
Regeringens bedömning: Det nya målet om jämställdhet i det
svenska utvecklingssamarbetet bör inte föranleda någon ändrad
lydelse eller en rangordning av biståndsmålen.
Utredningens förslag: Utan motivering föreslås en förändrad lydelse
och ordning mellan biståndsmålen enligt följande:
- demokratisk utveckling,
- jämställdhet mellan kvinnor och män,
- ekonomisk och politisk självständighet,
- resurstillväxt,
- ekonomisk och social utjämning,
- framsynt hushållning med naturresurser och omsorg om miljön.
Utan att lämna förslag har utredaren rekommenderat en översyn av de
nuvarande biståndsmålen inkl, det övergripande målet.
Remissinstanserna: Utredningens bedömning om biståndsmålens
rangordning har i huvudsak lämnats utan kommentarer. Många remiss-
instanser är positiva till en översyn av samtliga biståndsmål.
Skälen för regeringens bedömning: Biståndsmålen bör ses som en
11
helhet. En omgruppering av de befintliga målen skulle antyda att det finns Prop. 1995/96:153
en rangordning mellan biståndsmålen, vilket inte är fallet. Jämställdhets-
målet placeras efter de befintliga målen, utan att detta innebär en lägre
prioritet än något av de andra målen.
Frågan om en översyn av hela målformuleringen hänger samman med
många andra frågor om mål och medel for Sveriges internationella
ansvarstagande. Regeringen utesluter inte att en sådan översyn kan vara
påkallad. En sådan bör dock föregås av en bred diskussion bland
folkrörelser och allmänhet.
Regeringens bedömning: Regeringen avser att fastställa politiska
riktlinjer för hur jämställdhetsmålet skall styra biståndsarbetet.
Utredningens bedömning: Utredningen påpekar att ett jämställdhets-
mål i utvecklingssamarbetet i sig varken påverkar kvinnors eller mäns
villkor om inte målet omsätts i politisk vilja liksom i nödvändiga
operationella och institutionella förändringar.
Remissinstanserna: En majoritet av de remissinstanser som yttrat sig
instämmer i utredningens bedömning.
Skälen för regeringens bedömning: Det räcker inte med att formulera
ett mål. Målet måste konkretiseras så att det kan leda till faktiska
förbättringar. Erfarenheterna från andra givarländer, där jämställdhet är ett
biståndsmål, bekräftar att målet måste kompletteras med riktlinjer för att
resultat skall kunna uppnås.
Regeringen arbetar för närvarande med att ta fram riktlinjer för
jämställdhetsfrågor i utvecklingssamarbetet. Huvudprincipen i riktlinjerna
skall vara att ett jämställdhetsperspektiv skall integreras i hela utveck-
lingssamarbetet. Jämställdhetsaspektema måste beaktas vid prioritering
mellan olika sektorer, mellan olika projekt inom en sektor och vid beslut
om projektens inriktning och utformning. Såväl i det bilaterala biståndet,
som i EU-samarbetet och i det multilaterala biståndet skall Sverige arbeta
för att landstrategier och sektorstrategier baseras på grundlig analys av
relationerna mellan kvinnor och män. Sida kommer att presentera en
handlingsplan för jämställdhet i biståndet. Som medlem i EU är jämställd-
het en av regeringens högst prioriterade frågor.
Det är av största vikt att jämställdhetsfrågoma lyfts upp på en över-
gripande nivå i dialogen med våra samarbetsländer, med de multilaterala
organen, andra givarländer och enskilda organisationer. Varje lands
regering har det yttersta ansvaret för att bedriva en politik som främjar
jämställdhet.
Det internationella utvecklingssamarbetet bör verka för en bättre
uppföljning av internationella konferenser, särskilt FN:s kvinnokonferens,
och konventioner, särskilt konventionen om eliminering av diskriminering
mot kvinnor och FN:s barnkonvention.
Under vissa förutsättningar kan integreringen av ett jämställdhets-
12
perspektiv behöva kompletteras med särskilda insatser för att rätta till Prop. 1995/96:153
avgörande obalanser mellan kvinnors och mäns situation. Vidare kan det
vara lämpligt att lämna särskilt stöd till det jämställdhetsarbete som
bedrivs av olika nätverk och organisationer i samarbetsländema.
De politiska riktlinjerna kommer härutöver att ta upp t.ex. ansvarsfrågor,
behov av kompetensutveckling, finansiella och personella resurser samt
utvärdering och uppföljning. Resursbehovet skall täckas inom ramen för
existerande budget.
Regeringens bedömning: En analys bör göras av
- hur kompetensen skall stärkas för att kunna driva jämställdhets-
frågor i utvecklingssamarbetet, och
- hur en regelbunden uppföljning av jämställdhetsarbetet i utveck-
lingssamarbetet skall kunna genomföras.
Utredningens förslag: Utredningen föreslår att ett fristående forsk-
nings- och kompetenscentrum med internationella experter inrättas. Vidare
föreslås kontinuerlig uppföljning ur jämställdhetssynpunkt av planer,
program och enskilda insatser. Utredningen förordar en översyn av vilken
roll Kvinnorådet för internationellt bistånd (KIB) bör ha i uppföljningen.
Remissinstanserna: Remissinstanserna är i huvudsak eniga om behovet
av att öka kompetensen på jämställdhetsområdet, medan åsikterna om ett
forsknings- och kompetenscentrum går isär. Några är positiva till tanken,
medan andra förespråkar lösningar inom ramen för nuvarande institu-
tioner. När det gäller frågan om regelbunden jämställdhetsöversyn av
biståndet är remissinstanserna övervägande positiva. Många anser att KIB
kan ha en roll i uppföljningen.
Skälen för regeringens bedömning: Behovet av konsultstöd, ut-
bildningsinsatser och ny forskning förväntas öka som följd av en
markerad satsning på att genomföra jämställdhetsmålet. Arbetet med att
bygga upp sådan kompetens behöver därför förstärkas. I första hand bör
lösningar sökas som bygger vidare på den kompetens och de nätverk som
finns, snarare än att initiera nya strukturer.
Vad gäller behovet av regelbunden översyn av jämställdhetsarbetet
kommer regeringen att närmare ta ställning till formerna i samband med
att de politiska riktlinjerna läggs fast.
13
Regeringens bedömning: De riktlinjer som regeringen håller på att
utarbeta för jämställdhet i utvecklingssamarbetet bör även omfatta
östsamarbetet. Jämställdhetsperspektivet bör genomsyra hela
samarbetet med Central- och Östeuropa. En särskild studie bör
också göras av hur jämställdhet bättre kan främjas i samarbetet med
Central- och Östeuropa.
Skälen för regeringens bedömning: Regeringen har i proposition
1994/95:160 Sveriges samarbete med Central- och Östeuropa, förklarat att
fyra mål skall gälla för östsamarbetet, nämligen:
- främja en säkerhetsgemenskap,
- fördjupa demokratins kultur,
- stödja en socialt hållbar ekonomisk omvandling,
- stödja en miljömässigt hållbar utveckling.
Frågan om jämställdhet lyfts fram i proposition 1994/95:160 (bet.
1994/95 :UU 16, rskr. 1994/95:308). Där sägs: ”Ett könsrelaterat perspektiv
bör anläggas på hela östsamarbetet, från demokratistöd till näringslivssam-
arbete och stöd till finansiella sektorn.”
Det är angeläget att kunskapen om reformprocessens olika påverkan på
män och kvinnor ökar, så att samarbetet kan utformas för att främja ökad
jämställdhet. Traditionellt har kvinnor högre utbildningsnivå än män i
Central- och Östeuropa. Ändå visar statistiken att kvinnor i högre
utsträckning än män drabbats av arbetslöshet under reformprocessen.
Enligt Världsbanken utgör idag kvinnor 70-80 procent av det totala antalet
arbetslösa och de är arbetslösa under längre perioder än män. Östsam-
arbetet bör därför medverka till att kvinnor återfår och bibehåller sin
position på arbetsmarknaden. Att tillvarata kvinnors kunskap och förmåga
skapar förutsättningar för högre tillväxt i ekonomin som helhet.
Jämställdhet mellan kvinnor och män är oskiljbart från demokrati och
respekten för mänskliga rättigheter. Det är angeläget att både män och
kvinnor tar aktiv del i det politiska livet och beslutsfattandet. Den
politiska aktivitetsnivån hos kvinnor är emellertid låg i dagens Central-
och Östeuropa. Stöd för att öka kvinnors möjlighet att engagera sig och
delta i det politiska livet är således särskilt angelägna.
Samarbetet med Central- och Östeuropa omfattas inte av betänkandet
SOU 1995:116, i vilket föreslås inrättandet av ett jämställdhetsmål för
samarbetet med utvecklingsländerna. Målen för östsamarbetet är som
tidigare nämnts annorlunda utformade. De fyra målen kan också i
praktiken ses som verksamhetsfält inom vilka östsamarbetet bedrivs.
Införandet av ett särskilt jämställdhetsmål i u-landssamarbetet föranleder
inte någon förändring av målen för det nuvarande programmet för
samarbete med Central- och Östeuropa. Däremot anser regeringen att de
politiska riktlinjerna för hur jämställdhet skall integreras i det inter-
nationella utvecklingssamarbetet också bör tillämpas på samarbetet med
Prop. 1995/96:153
14
Central- och Östeuropa. Prop. 1995/96:153
En studie kommer att genomföras för att dels göra en kartläggning av
läget beträffande jämställdhet i de prioriterade samarbetsländema i
Central- och Östeuropa, och dels ge förslag på åtgärder för att främja
jämställdhet i östsamarbetet.
15
Förteckning över remissinstanser, SOU 1995:116
1. Styrelsen för internationellt utvecklingssamarbete (Sida)
2. Nordiska Afrikainstitutet (NAI)
3. Svenska institutet
4. JämO
5. Afrikagruppema
6. Diakonia
7. Utan Gränser, Swedish Cooperative center (SCC)
8. Svenska handikapporganisationers internationella biståndsstiftelse
(SHIA)
9. Svenska missionsrådet
10. Pingstmissionens u-landshjälp/Lutherhjälpen/Svenska kyrkans mission
11. Rädda Barnen
12. Röda Korset
13. Kvinnorådet för internationellt bistånd (KIB)
14. Forum Syd
15. Stockholms universitet, efter hörande av samhällsvetenskapliga
fakulteten
16. Lunds universitet, efter hörande av samhällsvetenskapliga
fakulteten
17. Göteborgs universitet, efter hörande av samhällsvetenskapliga
fakulteten
18. Uppsala universitet, efter hörande av samhällsvetenskapliga fakulteten
19. Sveriges Lantbruksuniversitet
20. LO/TCO:s biståndsnämnd
21. Sveriges industriförbund
22. Sveriges akademikers centralorganisation (SACO)
23. Ambassaden i Colombo
24. Ambassaden i Dar es Salaam
25. Ambassaden i Dhaka
26. Ambassaden i Hanoi
27. Ambassaden i Harare
28. Ambassaden i Lusaka
29. Ambassaden i Nairobi
30. Ambassaden i New Delhi
31. Ambassaden i Peking
32. Ambassaden i Vientiane
33. Ambassaden i Windhoek
34. Delegationen i Paris
35. Representationen i Bryssel
36. Frivilligorganisationemas fond för mänskliga rättigheter
37. Svenska avdelningen av internationella juristkommissionen
Prop. 1995/96:153
Bilaga 1
16
1. Handelshögskkolan i Stockholm
2. Linköpings universitet
3. Umeå universitet
4. Ambassaden i Bangkok
5. Ambassaden i Phnom Penh
1. Swedfund International AB
2. Svenska FN-förbundet
3. Världsbanksforum
4. Olof Palmes Internationella Centrum
5. Ambassaden i Addis Abeba
6. Ambassaden i Bissau
7. Ambassaden i Gaborone
8. Ambassaden i Guatemala
9. Ambassaden i Kampala
10. Ambassaden i Luanda
11. Ambassaden i Managua
12. Ambassaden i Maputo
13. Ambassaden i Pretoria
14. Delegationen i New York
15. Delegationen i Geneve
- KFUK-KFUM
- Husmodersförbundet Hem och Samhälle
- Kvinnofolkhögskolan
Deltagare vid möte med remissinstanser och andra intresserade den
- Sida
- Forum Syd
- Svenska Missionsrådet
- RFSU
- NAI
- Diakonia
- Kvinnoforum
- Kvinnofolkhögskolan
- SHIA
- Rädda Barnen
- Utan Gränser
17
Regeringen bemyndigade den 9 mars 1995 det statsråd som har till
uppgift att föredra ärenden om internationellt utvecklingssamarbete att
tillkalla en särskild utredare med uppdrag att utarbeta ett förslag om hur
jämställdhet mellan kvinnor och män bör uttryckas i de biståndspolitiska
målen.
Samma dag förordnades riksdagsledamoten Barbro Westerholm (fp) till
utredare.
Från och med den 1 maj 1995 förordnades en referensgrupp bestående
av Eva Lannerö (kds), leg. läkare, Elisebeht Markström (s), riksdagsleda-
mot, Ralph Monö (mp), kanslichef, Helena Nilsson (c), riksdagsledamot,
Björn Nyblom (fp), avdelningschef, Bertil Persson (m), riksdagsledamot,
och Maud Sundqvist (v) politisk sekreterare. Som sakkunniga förordnades
departementssekreterare Åsa Hermodsson och chefsekonom Mia Hom af
Rantzien. Journalisten Eva Åhlström förordnades som sekreterare i
utredningen.
Utredningen, som har arbetat under namnet Utredningen om jämställd-
het i de biståndspolitiska målen, överlämnade den 1 november 1995 sitt
betänkande Jämställdhet ett mål i utvecklingssamarbetet (SOU 1995:116).
Bertil Persson (m) fogade ett särskilt yttrande till betänkandet.
Sammanlagt 60 remissinstanser bereddes tillfälle att avge yttrande över
betänkandet. Av dessa inkom 42 med svar. Fem meddelade skriftligen att
de avstod från att yttra sig. Utöver svaren från instanser som beretts
tillfälle yttra sig inkom tre svar på eget initiativ.
Ytterligare synpunkter inkom den 18 januari 1996, vid ett möte som
Utrikesdepartementet anordnade med remissinstanser och andra som
anmält intresse för att delta. Vid detta möte deltog representanter för 11
organisationer, varav 9 var formella remissinstanser.
I avsnitten 2, 3, 4 och 5 har remissyttrandena inordnats under fyra
huvudrubriker: att främja jämställdhet mellan kvinnor och män (2), övriga
biståndsmål (3), genomförande av jämställdhetsmålet (4), forskning,
kompetensutveckling och uppföljning (5).
Remissammanställningen är gjord av Åsa Hermodsson.
* Jämställdhet mellan kvinnor och män bör formuleras som ett nytt
biståndsmål "att främja jämställdhet mellan kvinnor och män", vilket
liksom de nuvarande målen skall klargöra och precisera det övergripande
målet för svenskt utvecklingssamarbete "att höja de fattiga folkens
Prop. 1995/96:153
Bilaga 2
18
levnadsnivå".
* Innebörden av ett jämställdhetsmål bör vara att ett jämställdhetsperspek-
tiv måste integreras i hela utvecklingssamarbetet.
* Biståndspolitiken skall främja en utveckling som ger kvinnor och män
samma rättigheter, skyldigheter och möjligheter.
* Hur kravet på jämställdhet skall tolkas och tillämpas i varje enskild
biståndsinsats beror i första hand på den aktuella situationen i varje land.
Prop. 1995/96:153
Bilaga 2
Alla remissinstanser utom en tillstyrker förslaget att jämställdhet bör
formuleras som ett nytt biståndsmål "att främja jämställdhet mellan
kvinnor och män".
Sida delar utredningens uppfattning att ett särskilt biståndsmål för
jämställdhet mellan män och kvinnor är önskvärt samt att ett jämställd-
hetsperspektiv skall integreras i utvecklingsstrategin och baseras på
motpartens förutsättningar och önskemål. Vidare bekräftar Sida att
uppmärksamheten kring jämställdhet kommer att skärpas om riksdagen
slår fast att det är ett av huvudmålen.
Nordiska Afrikainstitutet tillstyrker utredningens förslag om ett separat
biståndspolitiskt mål, att främja jämställdhet mellan män och kvinnor och
att könsmedvetenhet skall integreras i alla projekt och verksamheter.
Samtidigt vill Nordiska Afrikainstitutet tydligare betona att jämställdhets-
arbetet måste bygga på lokala krafter som verkar for jämställdhet.
Svenska Institutet instämmer i utredningens förslag vad gäller såväl
införandet av ett nytt biståndsmål om jämställdhet, som kravet att
jämställdhetsperspektivet beaktas i de övriga biståndsmålen.
Jämställdhetsombudsmannen stödjer utredningens förslag att formulera
jämställdhet som ett nytt biståndsmål.
Afrikagrupperna håller med om att jämställdhet bör vara ett särskilt mål
i utvecklingssamarbetet och att jämställdhetsaspekter är en nödvändig del
av alla biståndsinsatser. Samtidigt understryks vikten av respekt for olika
kulturer.
Diakonia ställer sig bakom förslaget att införa jämställdhet som ett
grundläggande mål för allt svenskt bistånd som en uppföljning av besluten
vid FN:s Kvinnokonferens i Kina.
Utan Gränser stödjer utredningens förslag om ett nytt biståndsmål om
jämställdhet, liksom den föreslagna formuleringen. Utan Gränser anser
att förmågan att integrera ett jämställdhetsperspektiv i samarbetet med
partners i skiftande miljöer är avgörande för. resultatet.
Svenska Handikapporganisationers Internationella Biståndsstiftelse (SHIA)
stödjer utredningens förslag att inrätta ett biståndspolitiskt mål som
behandlar jämställdhet. SHLA anser mer specifikt, att kvinnor och flickor
med funktionshinder måste uppmärksammas i allt utvecklingssamarbete,
vilket skulle tillföra en nu outnyttjad potential.
Svenska Missionsrådet stödjer utredningens förslag om att införa ett nytt
biståndsmål "att främja jämställdhet mellan kvinnor och män" och
instämmer i utredningens principiella utgångspunkt, att jämställdhet
mellan kvinnor och män är ett omistligt mål för hållbar mänsklig
utveckling samt en förutsättning för en sådan utveckling. Samtidigt vill
Svenska Missionsrådet understryka att jämställdhetsfrågoma kan te sig
olika i olika kulturer. Svenska Missionsrådet betonar vidare att jämställd-
hetsmålet måste fa betydelse också i EU-samarbetet.
Lutherhjälpen/Svenska Kyrkans Mission ställer sig bakom utredningens
förslag om jämställdhet som ett sjätte biståndsmål och delar synen att
jämställdhet mellan kvinnor och män är både ett mål för hållbar mänsklig
utveckling och en förutsättning för en sådan utveckling.
Lutherhjälpen/Svenska Kyrkans Mission betonar att jämställdhet berör
mannens roll och attityder i lika hög grad som kvinnans.
Rädda Barnen stödjer förslaget om ytterligare ett biståndspolitiskt mål och
anser att det är nödvändigt för att tillförsäkra ett jämställdhetsperspektiv
i allt utvecklingssamarbete. Rädda Barnen vill dock ha mer betoning på
de mänskliga rättigheterna och på livscykelperspektivet så att rättvise-
perspektivets betydelse för barnet kopplas till jämställdhet bland vuxna
män och kvinnor. Vidare efterlyser Rädda Barnen ett resonemang om
politisk vilja, traditioner, brist på resurser, strukturanpassningsprogram,
mänskliga rättigheter och det juridiska systemet.
Röda Korset tillstyrker förslaget om ett nytt självständigt jämställdhetsmål
för svenskt bistånd och vill poängtera att även katastrofbiståndet, det
multilaterala biståndet och de resurser som förmedlas via EU bör
omfattas. Vidare ser Röda Korset behov av tydligare definition av
jämställdhet för att klargöra hur mäns och kvinnors olika roller skall
påverka biståndet. Röda Korset betonar vikten av respekt för andra
kulturer.
Kvinnorådet för Internationellt Bistånd anser att det i biståndspolitiken
såväl som i den svenska politiken i övrigt, skall framgå tydligt att
politiken skall främja en utveckling som ger både kvinnor och män
samma rättigheter, skyldigheter och möjligheter och att ett nytt bi-
ståndsmål "att främja jämställdhet mellan kvinnor och män" bör for-
muleras.
Forum Syd ställer sig bakom förslaget till formulering av ett nytt
biståndsmål.
Stockholms universitet instämmer i utredningens konstaterande att
jämställdhet redan ingår i de existerande målen, men att det är viktigt att
Prop. 1995/96:153
Bilaga 2
det nämns som ett särskilt mål. Ett av universitetets båda remissvar Prop. 1995/96:153
kritiserar de beskrivande delarna av utredningen for att vara alltför ytliga Bilaga 2
och för att röra ihop begreppen. Samma källa upprepar frågan från Bertil
Perssons särskilda yttrande, om vilka samband som kommer att finnas
mellan kvinnors och mäns relativa positioner i ett land som mottagare
eller potentiell mottagare av svenskt bistånd och omfattningen och
utformningen av detta bistånd?
Lunds universitet stödjer utredningens förslag att jämställdhet bör införas
som nytt biståndsmål.
Göteborgs universitet välkomnar förslaget att införa jämställdhet som ett
särskilt mål i utvecklingssamarbetet då detta, under vissa förutsättningar,
kan utgöra ett viktigt stöd till de jämlikhetssträvanden som pågår på olika
håll i världen och därigenom bli ett viktigt styrinstrument för att nå det
mer övergripande svenska biståndsmålet "att höja de fattiga folkens
levnadsnivå".
Uppsala universitet stödjer att jämställdhet mellan kvinnor och män bör
vara ett av flera övergripande mål i den svenska biståndspolitiken så att
kvinnors och mäns behov och intressen erkänns fullt ut i varje utveck-
lingsprojekt.
Sveriges Lantbruksuniversitet ställer sig bakom de förslag som utredaren
framlagt.
LO/TCO:s biståndsnämnd tillstyrker utredningens förslag när det gäller
att införa jämställdhet som ett nytt separat biståndsmål. LO/TCO:s bi-
ståndsnämnd ser det som positivt att målet skall ta hänsyn till olika
länders kultur.
Industriförbundet har inget att anföra mot att formulera ett nytt bi-
ståndsmål som lyder "att främja jämställdhet mellan män och kvinnor",
utom möjligtvis att alla former av diskriminering bör motverkas i
biståndet, oavsett om det beror på etnisk, politisk, social och religiös
tillhörighet eller på kön eller annan särställning.
SACO delar utredningens uppfattning att det är logiskt att jämställdhet
kommer till uttryck i de biståndspolitiska målen då det redan är ett
övergripande mål för samhällsutvecklingen i Sverige. SACO anser att allt
svenskt bistånd måste genomsyras av krav på jämställdhet mellan kvinnor
och män.
De svenska ambassader och utlandsmyndigheter som yttrat sig stöder
samtliga, med ett undantag, utredningens förslag. Ambassaden i Lusaka
har ansett att fler mål innebär en risk för urvattning i målformuleringen.
Frivilligorganisationernas Fond för Mänskliga Rättigheter ställer sig
bakom betänkandets förslag om att ställa upp ett sjätte mål för det
21
svenska biståndet. Med detta sjätte mål finns ytterligare förutsättningar för
internationellt samarbete för ökad jämställdhet.
Svenska Avdelningen av Internationella Juristkommissionen tillstyrker
utredningens förslag att som ett sjätte biståndsmål införa främjandet av
jämställdhet mellan kvinnor och män, vilket innebär en integrering av
jämställdhetsaspekter i hela utvecklingssamarbetet i kombination med
särskilda kvinnoprojekt.
De tre remissinstanser som yttrat sig på eget initiativ (KFUK-KFUMS
Riksförbund, Husmoderförbundet Hem och Samhälle samt Kvinno-
högskolan) är positiva till förslaget om ett jämställdhetsmål för biståndet.
Prop. 1995/96:153
Bilaga 2
* Utredaren rekommenderar att formuleringen av det övergripande målet
"att höja de fattiga folkens levnadsnivå" ses över så att den bättre
motsvarar den rådande uppfattningen om utvecklingssamarbetet som ett
bidrag till samarbetsländemas egna ansträngningar för att skapa en hållbar
utveckling och att formuleringen av även de övriga biståndsmålen ses
över.
* I avvaktan på en översyn skall målen för det svenska utvecklingssam-
arbetet tills vidare lyda:
- demokratisk utveckling,
- jämställdhet mellan kvinnor och män,
- ekonomisk och politisk självständighet,
- resurstillväxt,
- ekonomisk och social utjämning,
- framsynt hushållning med naturresurser och omsorg om miljön.
Sida ser skäl för att i biståndsmålen ge uttryck för de samarbetsformer
som nu råder och att människorna själva skall ta makten över sin tillvaro,
men understryker vikten av att behålla fattigdomsdimensionen.
Ajrikagrupperna stödjer tanken på en revision av det övergripande
biståndspolitiska målet då detta är i linje med organisationens inställning
att bistånd innebär att stärka system och strukturer som folken i sam-
arbetsländerna själva bygger upp.
Utan Gränser instämmer i utredningens förslag att se över det över-
gripande biståndsmålet för att förtydliga biståndets roll som stöd till
samarbetspartners egna ansträngningar. På motsvarande sätt håller Utan
Gränser med om att det kan behövas en analys av hur de övriga målen
formulerats.
Svenska Handikapporganisationers Internationella Biståndsstiftelse stödjer
att övriga biståndspolitiska målen skall revideras ur jämställdhetssynpunkt.
De anser att funktionshindrade kvinnors situation måste uppmärksammas
inom ramen för demokratimålet för att slå vakt om alla medborgares
rättigheter, i fattigdomsmålet mot bakgrund av att funktionshindrade utgör
de fattigaste av de fattiga och i utjämningsmålet.
Svenska Missionsrådet delar utredningens bedömning att initiativ bör tas
till en översyn av de samlade biståndspolitiska målen.
Luther hjälpen/Svenska Kyrkans Mission stödjer förslaget om en total
översyn av såväl det övergripande målet för svenskt biståndssamarbete
som av övriga fem mål för att anpassa dem efter hur biståndstänkandet
har utvecklats. LutherhjälperdSvenska Kyrkans Mission anser att
biståndsmålen bör se fattiga kvinnor och män som aktörer i sin egen
utveckling, inte som objekt. Vidare efterlyses ett fördjupat resonemang
kring sambandet utveckling och jämställdhet.
Rädda Barnen välkomnar den föreslagna revisionen av de övergripande
målen.
Kvinnorådet för Internationellt Bistånd instämmer i att det behövs en
översyn av det övergripande målet som kan ses som föråldrat och inte
ligga i linje med det svenska samhällets numera jämställda syn på kvinnor
och mäns lika värde. Även de övriga biståndsmålen bör ses över ur ett
jämställdhetsperspektiv, men att detta inte far fördröja införandet av det
nya biståndsmålet.
Forum Syd ställer sig bakom den nya uppställningen av målen för svenskt
utvecklingssamarbete och ser liksom utredaren starka skäl för en översyn
av samtliga biståndsmål inom en snar framtid.
Ett av de bägge remissvaren från Stockholms universitet tror att jämställd-
het mellan kvinnor och män skall sättas som femte eller sjätte mål om
den listade ordningen följer någon outtalad prioritetsskala.
Göteborgs universitet efterlyser en analys av hur övriga svenska
biståndspolitiska målsättningar bör anpassas och vilka övriga åtgärder som
behöver vidtagas i det svenska biståndet för att det särskilda målet om
jämställdhet också skall fa praktisk betydelse.
LO/TCO:s biståndsnämnd stödjer förslaget om en total översyn av de
nuvarande biståndsmålen. Frågan om jämställdhet bör då på ett klart och
tydligt sätt integreras i ett övergripande mål.
Industriförbundet instämmer i att formuleringen av det övergripande
biståndsmålet bör ses över och anser att det bör prövas om "användande
av den svenska resursbasen" kan läggas till för att att uppnå bistånds-
målen.
Prop. 1995/96:153
Bilaga 2
23
SACO instämmer i att formuleringen av det övergripande målet idag är
högst föråldrat och kräver en total översyn.
De svenska utlandsmyndigheterna har i huvudsak delat utredarens
uppfattning om en översyn av samtliga biståndsmål.
Frivilligorganisationernas Fond för Mänskliga Rättigheter uttrycker stöd
för en översyn av biståndsmålen.
* Målet måste omsättas i politisk vilja liksom i nödvändiga operationella
och institutionella förändringar för att kunna påverka kvinnors och mäns
villkor och relationerna dem emellan.
* En övergripande policy for jämställdhet som preciseras i strategier och
handlingsplaner för det praktiska arbetet blir en viktig grund för det
fortsatta arbetet.
* Vaije biståndshandläggare måste ha ett tydligt ansvar för att alltid utgå
från ett jämställdhetsperspektiv och det yttersta ansvaret måste ligga på
högsta ledningen.
Sida betonar att utformningen av projekt och program måste vägledas av
land- och sektorstrategier för att inte styrningen av biståndet skall
försvagas genom upprättandet av for många biståndsmål.
Nordiska Afrikainstitutet pekar på vikten av operationalisering av målen
for att undvika att jämställdhetsmålet generellt ställs i motsättning till
tillväxtmålet och hänvisar till forskning kring effekter av strukturan-
passningsprogrammen, som visat att det inte finns någon bra modell for
att integrera kvinnors arbete i ekonomiska analyser. Nordiska Afrika-
institutet påpekar också att det finns exempel på hur stöd till kvinno-
organisationer enbart gagnat elitens kvinnor, trots att jämställdhet går
tvärs över andra former av diskriminering och ett sådant bistånd därför
kan fungera som en katalysator för ett jämlikare samhälle.
Afrikagrupperna håller med om att ansvar for jämställdhetsaspektema
måste ligga hos alla, från den högsta positionen till den lägsta hos alla
myndigheter, enskilda organisationer m.fl., som sysslar med bistånd.
Afrikagrupperna anser också att UD och Sida bör ha kriterier för
jämställdhet for alla bidrag som ges, såväl till multi- som bilateralt
bistånd.
Diakonia vill understryka utredningens konstaterande att demokratin är
Prop. 1995/96:153
Bilaga 2
24
ofullständig utan jämställdhet mellan kvinnor och män och att ett
biståndsmål måste knytas till ett handlings- och utvärderingsprogram som
åläggs biståndshandläggare på alla plan. Diakonia påpekar att jämställdhet
berör män i lika hög grad som kvinnor och att det krävs samarbete och
dialog på alla plan for att nå ökad demokrati och jämställdhet. I detta
arbete lyfter Diakonia fram NGO:s viktiga roll genom att påminna om att
arbetet kräver tid, men inte mycket resurser. Vikten av långsiktighet och
av att utgå från motpartens nivå betonas. Vidare ser Diakonia köns-
uppdelad statistik som ett viktigt arbetsredskap.
Utan Gränser håller med om utredningens konstaterande att ett mål måste
vidareutvecklas genom utarbetande av riktlinjer, strategier, hand-
lingsplaner, etc. Utan Gränser anser att ungdomar är en viktig målgrupp
for det svenska biståndet, inte minst for att uppnå attitydförändringar i
j ämställdhetsfrågor.
Svenska Handikapporganisationers Internationella Biståndsstiftelse
påpekar att det finns behov av kunskapshöjande såväl som lagliga och
rent praktiska åtgärder för att undanröja diskrimineringen av funktions-
hindrade kvinnor och flickor.
Svenska Missionsrådet instämmer i att införandet av jämställdhet som ett
nytt biståndspolitiskt mål måste följas av målmedvetna insatser när det
gäller utbildning, metoder, handlingsplaner och strategier samt att det är
nödvändigt med nya instrument för utvärdering av biståndsinsatser ur
jämställdhetssynpunkt. Svenska Missionsrådet påpekar att Sida bör ha ett
övergripande ansvar för detta, samtidigt som frivilligorganisationemas
kompetens tas till vara.
Lutherhjälpen/Svenska Kyrkans Mission vill tillägga att det krävs
fördjupade kunskaper kring jämställdhet och förbättrade metoder för
strategier och analys för att jämställdhetsmålet skall kunna uppnås.
Rädda Barnen vill påpeka barnkonventionens användbarhet som
instrument för att främja jämställdhet mellan könen och anser att staternas
egna rapporter, samt enskilda organisationers rapporter bör utnyttjas för
detta ändamål.
Röda Korset vill understryka den roll som de enskilda organisationerna
har i förverkligandet av ett jämställdhetsmål, både i själva biståndsgenom-
förandet och som attitydpåverkare. Röda Korset menar att klara upp-
följningsrutiner för myndigheter och organisationer måste etableras för att
bättre kunna mäta förändringar till följd av målet samt att det krävs
mycket tid och stora resurser för att nå framgång.
Kvinnorådet för Internationellt Bistånd vill särskilt uppmärksamma vikten
av att ansvariga politiker och verksledningar för olika biståndsorgan tar
ett huvudansvar för att jämställdheten genomsyrar allt biståndsarbete.
Prop. 1995/96:153
Bilaga 2
Forum Syd ställer sig bakom utredarens syn att det nya biståndsmålet
måste kombineras med andra åtgärder inom biståndet. Särskild upp-
märksamhet bör ges åt funktionshindrade kvinnor, männens roll samt
opinionsbildning i Sverige och i Syd. Forum Syd understryker också
behovet av att jämställdhetsmålet kopplas till åtagande för biståndsor-
ganisationerna att ha en långtgående jämställdhetsplan med konkreta
målsättningar för den egna organisationen.
Stockholms universitet är överens med utredaren om att det krävs
ingående kunskaper om förhållandena i varje mottagarland. Det ena av de
två remissvaren betonar vikten av andra förhållanden, som t.ex. klass,
etnicitet och religion, som är av central betydelse för relationer mellan
kvinnor och män.
Lunds universitet vill särskilt understryka att könsperspektiv och
konsekvenser för män och kvinnor skall beaktas i planering och utform-
ning av alla typer av program och policy inom utvecklingssamarbetet.
Göteborgs universitet understryker att relationerna mellan man och kvinna
varierar lokalt och att en genderanalys därför måste tillämpas i varje
enskild situation. Vidare påpekas att ett utifrån påfört kvinnoinriktat
bistånd utan förankring och anpassning till lokala jämställdhetsprocesser,
många gånger riskerar att komma i konflikt med kulturella mönster.
Göteborgs universitet poängterar även vikten av ökat kvinnligt deltagande
från u-länder för att påverka det ensidigt västerländska utvecklings-
tänkandet.
LO/TCO:s biståndsnämnd stödjer UD:s arbete med att ta fram en policy
för jämställdhet. Det är mycket viktigt att dessa utvecklas i konkreta
handlingsplaner för det praktiska biståndsarbetet. LO/TCO:s bistånds-
nämnd anser att UD bör ta tillvara den kunskap som finns inom de
enskilda organisationerna och vill själva bidra med ett fackligt perspektiv.
Vidare betonas vikten av att arbeta både med integrering och med
kvinnospecifika insatser och för att kvinnokonferensens resultat far
genomslag i det svenska biståndet, inte minst fokuseringen på männens
roll. LO/TCO:s biståndsnämnd trycker särskilt på hur den kvinnliga
arbetskraften drabbas av strukturanpassningsprogram, i ekonomiska
frizoner och i den informella sektorn.
Industriförbundet lyfter fram de positiva effekterna på kvinnors ställning
i mottagarländerna genom krediter och föreslår att bistånd kan ges i form
av garantier som främjar utvecklingen av lokala kreditmarknadsfunktioner.
Industriförbundet anser att utredningens kritik mot krediter till kvinnor är
osaklig. Vidare betonas att kreditbistånd bör kombineras med att kvinnor
skall delta i formuleringen av riktlinjer, strategier och metoder.
Ambassaden i New Delhi anser att det handlar om att prioritera jämställd-
het gentemot andra aktiviteter och t.ex. satsa lite mer på de områden som
direkt har effekt på kvinnors situation och att föra fram jämställdhet
Prop. 1995/96:153
Bilaga 2
starkare i samtal med motparten.
Ambassaden i Windhoek betonar vikten av att den jämställdhetsanalys,
som skall ligga till grund för biståndsinsatser görs utifrån ett mottagar-
landsperspektiv och att givarens roll primärt är att föra en dialog inför
sådana analyser. Vidare förordar ambassaden i Windhoek att både kvinnor
och män deltar i utarbetandet av policy och strategier i Sverige och i
mottagar 1 änderna.
Frivilligorganisationernas Fond för Mänskliga Rättigheter saknar en
diskussion om hur biståndsmålen används i det konkreta arbetet. Vidare
understryks vikten av en kontinuerlig uppföljning av biståndsmålens
användning i det praktiska arbetet.
Svenska Avdelningen av Internationella Juristkommissionen instämmer i
att det behövs mer än ett mål för att åstadkomma förändringar och anser
att jämställdhetskrav bör ställas på mottagarländerna för att de skall få
bistånd. Vidare framhålles rättsväsendets och rättssystemets betydelse för
att stärka kvinnornas ställning.
* Planer, program och enskilda insatser måste kontinuerligt följas upp och
utvärderas ur jämställdhetssynpunkt, t.ex. genom regelbunden jämställd-
hetsrevision.
* En översyn bör göras av vilken roll Kvinnorådet för Internationellt
Bistånd, KIB, bör ha i uppföljningen och utvecklingen av jämställdhets-
perspektivet i det svenska utvecklingssamarbetet.
* Det behövs mer kunskap om rådande rollfördelning mellan kvinnor och
män i olika samhällen och inom olika samhällsgrupper. Exempelvis skulle
ett fristående forsknings- eller kompetenscentrum med internationella
experter kunna inrättas.
Sida delar uppfattningen att KIB kan ha en roll i uppföljningen av hur
biståndet i praktiken utformas för att uppfylla jämställdhetsmålet genom
att ett detaljerat program upprättas för den fortsatta verksamheten.
Nordiska Afrikainstitutet instämmer i betänkandets påpekande, att behovet
av ökad kunskap är stort och anser därför att förslaget om ett fristående
forsknings- eller kompetenscentrum bör utredas och ställas mot andra
möjligheter att stärka genusforskningen vid redan existerande institutioner
och universitet. Därutöver framhåller Nordiska Afrikainstitutet vikten av
att stödja kunskapsproduktion om könsrelationer vid de inhemska
universiteten i fattiga länder.
Prop. 1995/96:153
Bilaga 2
27
Jämställdhetsombudsmannen stödjer särskilt de delar av förslaget som Prop. 1995/96:153
avser att förbättra vår kunskap om hur biståndet påverkar jämställdheten Bilaga 2
i mottagarländerna.
Afrikagrupperna är positiva till att införa jämställdhetsrevisioner av
biståndsinsatser och anser att KIB samt Sidas genderenhet därvid bör fa
större befogenheter. Vidare håller Afrikagrupperna med om att det behövs
en ökad kompetens och understryker vikten av att resurser skapas för
massiva utbildningsinsatser, som även tar tillvara den stora kunskapen
inom enskilda organisationer. Afrikagrupperna stödjer även förslaget om
ett forsknings- eller kompetenscentrum.
Diakonia instämmer i att utbildning behövs både bland biståndshandläg-
gare och mottagande partners. Färdiga lösningar bör dock inte presenteras
för våra partners.
Utan Gränser instämmer i utredningens syn på delegerat ansvar, behovet
av utbildning, kompetensutveckling samt uppföljning för att hålla
medvetenheten uppe. Vikten av att påverka, utbilda och informera männen
om varför jämställdhet är bra för alla, bör enligt Utan Gränser betonas
tydligare för att få fler aktiva män i jämställdhetsarbetet i det svenska
biståndet. Utan Gränser betonar också folkrörelsernas roll i opinionsbild-
ningen i Sverige, liksom deras möjligheter att arbeta med frågor som det
statliga biståndet finner alltför känsliga.
Svenska Handikapporganisationers Internationella Biståndsstiftelse
föreslår utbildningsinsatser för människor verksamma på olika nivåer
inom biståndssamarbetet så att funktionshindrade människors situation
genomgående skall beaktas i det jämställdhetsinriktade biståndet.
Svenska Missionsrådet stödjer tanken att inrätta ett fristående forsknings-
eller kompetenscentrum, som kan anlitas av både statliga biståndsorgan
och enskilda organisationer. Svenska Missionsrådet är också positivt till
tanken på regelbundet återkommande jämställdhetsrevision av svenska
biståndsinsatser, men är tveksamt till tanken att KIB skulle svara för detta
och föredrar att detta förläggs till det förslagna fristående centret. Vidare
vill Svenska Missionsrådet tydligare lyfta fram betydelsen av en förändrad
mansroll och understryker att det krävs mer studier, forskning och
utbildning kring detta.
Lutherhjälpen/Svenska Kyrkans Mission ser positivt på förslaget att Sidas
enskilda biståndsinsatser skall följas upp och utvärderas ur jämställdhets-
synpunkt. Lutherhjälpen/Svenska Kyrkans Mission stödjer därför förslaget
att inrätta ett forsknings- eller kompetenscentrum, men anser det mycket
viktigt att sakkunniga kvinnor och män från tredje världen far delta.
Lutherhjälpen/Svenska Kyrkans Mission anser att alla som arbetar med
bistånd, på alla nivåer, bör ha en gedigen utbildning i jämställdhet och
rekommenderar att detta görs obligatoriskt. Vidare betonas Sidas roll i att
skapa fora för erfarenhetsutbyte där också frivilligorganisationemas
28
erfarenheter tas tillvara.
Rädda Barnen betonar att jämställdhetsperspektivet måste genomsyra
policyutveckling, planering, genomförande och utvärdering i utvecklings-
samarbetet, inte minst om det är baminriktat.
Röda Korset vill poängtera att ett jämställdhetsmål kräver utbildning och
kompetensutveckling på alla nivåer och bland alla parter som är inblan-
dade i genomförandet av svenskt utvecklings- eller katastrofbistånd.
Kvinnorådet för Internationellt Bistånd vill uppmärksamma behovet av
kompetensutveckling, stöd och rådgivning på jämställdhetsområdet som
en följd av jämställdhetsmålet. KIB stödjer därför utredarens förslag att
inrätta ett fristående forsknings- och kompetenscentrum med inter-
nationella experter och föreslår att regeringen undersöker möjligheten att
detta kan utvecklas till ett EU-institut förlagt till Sverige. KIB menar
vidare att regelbundna jämställdhetsrevisioner av svenska biståndsinsatser
äj nödvändiga för att genomföra avsedda förändringar. KIB ser en
självklar roll för sig i detta arbete och ställer sig därför positivt på
förslaget om en översyn av KIB:s egen roll och organisatoriska form.
Forum Syd betonar vikten av att det införs ett system med regelbunden
jämställdhetsrevision av svenska biståndsinsatser, statliga såväl som
enskilda. Vidare trycker Forum Syd på vikten av genderutbildning och att
resurser för detta ändamål tillhandahålls av Sida.
Ett av de två remissvaren från Stockholms universitet uttrycker stöd för
översyn av KIB:s roll och uppgifter och anser att en förstärkning av KIB
med mer u-landskompetens bör övervägas.
Uppsala universitet är berett att inom ramen för sina resurser ta ett ansvar
för implementering av jämställdhetsmålet i det praktiska utvecklingssam-
arbetet genom sin forskning och kunskap om relationer mellan kvinnor
och män samt genom att samverka om utbildningsformer och innehåll i
samband med ett inrättande av ett forsknings- eller kompetenscentrum
med internationella experter.
LO/TCO:s biståndsnämnd delar utredarens bedömning om behovet av
kompetens men är tveksam till inrättandet av ett fristående forsknings-
och kompetenscentrum då detta kan innebära forskning på så hög nivå att
den inte blir användbar i biståndsarbetet. LO/TCO:s biståndsnämnd
föreslår ett särskilt öronmärkt anslag av samma karaktär som MR-anslaget
inrättas för att nya områden skall kunna kartläggas. Vidare välkomnas
Sidas och KIB:s förstärkta roll i jämställdhetsarbetet, liksom införandet
av regelbunden jämställdhetsrevision.
Prop. 1995/96:153
Bilaga 2
29
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 7 mars 1996
Närvarande: statsrådet Hjelm-Wallén, ordförande, och statsråden
Hellström, Peterson, Thalén, Freivalds, Persson, Tham, Blomberg,
Hedborg, Andersson, Winberg, Uusmann, Nygren, Ulvskog, Lindh,
Johansson
Föredragande: statsrådet Hjelm-Wallén
Regeringen beslutar proposition 1995/96:153 Jämställdhet som ett nytt
mål för Sveriges internationella utvecklingssamarbete.
30
gotab 49631, Stockholm 1996