Prop.
1995/96:152
Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.
Stockholm den 28 mars 1996
Göran Persson
Thomas Östros
(Finansdepartementet)
I propositionen föreslås olika ändringar i skattelagstiftningen, främst i
inkomstslaget tjänst.
Förmån av fri utbildning och andra åtgärder i samband med uppsägning
och omplacering föreslås inte bli beskattade hos mottagaren under förut-
sättning att utbildningen eller åtgärden är av väsentlig betydelse för att den
skattskyldige skall kunna fortsätta att förvärvsarbeta. Avdrag skall få gö-
ras för ökade levnadskostnader och resekostnader i samband med utbild-
ningen eller åtgärden om den skattskyldige fått ersättning för dessa kost-
nader. Förslagen omfattar inte förmån från fåmansföretag eller fåmansägt
handelsbolag om den anställde är företagsledare eller delägare i företaget
eller närstående till sådan person.
Reseförmåner som utgår på grund av anställning eller särskilt uppdrag
inom rese- och trafikbranschen föreslås i vissa fall kunna värderas efter
särskilda regler när för resan har gällt inskränkande villkor. Förmån av
flygresa skall värderas enligt en individuell beskattningsmodell där varje
enskild resa värderas till ett schablonvärde. Förmån av inrikes tågresor
skall värderas enligt en schablonmodell som innebär att värdet är en viss
andel av marknadspriset på de årskort som finns på marknaden.
Den särskilda skattefriheten för rabatter och andra förmåner som flygbo-
lag ger ut för visad kundtrohet vid utrikes flygresor, s.k. frequent flyer-
rabatter, föreslås slopad.
1 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 152
Vidare tas i propositionen upp vissa frågor som är föranledda av att
allt fler svenskar kommer att delta i arbete i Europeiska unionens institu-
tioner och organ. Vissa utökade avdragsmöjligheter för ökade levnads-
kostnader, hemresekostnader och kostnader för inställelseresor föreslås.
Vad avser resekostnader innebär förslaget att avdrag skall medges inte
bara för resor inom Sverige utan också för resor inom eller mellan Europe-
iska unionens medlemsländer eller EES-länder. På motsvarande sätt änd-
ras reglerna om skattefrihet för fri resa till och från anställningsintervju
eller ersättning för sådana kostnader. Dessutom föreslås att skattskyldig
som är på förrättning utomlands och har rätt till avdrag för ökade levnads-
kostnader skall ha rätt till avdrag för barns skolavgifter i förrättningslandet
under samma tid.
Det nuvarande förbudet mot ändring i taxeringsbeslut till den skatt-
skyldiges nackdel under november månad taxeringsåret föreslås slopat.
Dessutom föreslås att kretsen som får lämna förenklad självdeklaration
utökas till att avse även personer som är närstående till företagsledare i
fåmansföretag utan att vara delägare i företaget. Dödsbon föreslås undan-
tas från deklarationsplikt under vissa förutsättningar. Slutligen föreslås
vissa smärre ändringar av redaktionell karaktär i bl.a. kommunalskattela-
gen.
Ändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 1996 och tillämpas i
huvudsak första gången vid 1997 års taxering. Vad gäller värdering av
reseförmåner och den slopade skattefriheten för kundtrohetsrabatter vid
utrikes flygresor skall dock reglerna tillämpas första gången vid 1998 års
taxering.
Prop. 1995/96:152
Prop. 1995/96:152
1 Förslag till riksdagsbeslut........................... 6
2 Lagtext ......................................... 7
2.1 Förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen
(1928:370)................................ 7
2.2 Förslag till lag om ändring i uppbördslagen
(1953:272) ............................... 24
2.3 Förslag till lag om ändring i lagen (1958:295) om
sjömansskatt .............................. 26
2.4 Förslag till lag om ändring i taxeringslagen
(1990:324)................................ 27
2.5 Förslag till lag om ändring i lagen (1990:325) om
självdeklaration och kontrolluppgifter .......... 28
2.6 Förslag till lag om ändring i lagen (1990:659) om
särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster..... 31
3 Ärendet och dess beredning ......................... 33
4 Beskattning av utbildning och andra åtgärder vid
personalvveckling................................. 36
4.1 Förmån i form av fri utbildning................ 36
4.2 Utbildning och andra åtgärder vid personalavveckling 37
4.3 Utbildning under pågående anställning.......... 40
4.4 Avdragsrätt för ökade levnadskostnader m.m och
resekostnader.............................. 42
4.5 FåmansfÖretag............................. 43
5 Reseförmåner .................................... 45
5.1 Bakgrund och gällande rätt................... 45
5.2 Överväganden och förslag.................... 47
6 Beskattning av flygbranschens trohetsrabatter........... 53
6.1 Bakgrund och gällande rätt................... 53
6.2 Överväganden och förslag.................... 56
7 Beskattning i samband med anställning eller uppdrag inom
Europeiska unionen................................ 58
7.1 Tjänstgöringsvillkor och särskilda EG-rättsliga
skatteregler ............................... 58
7.1.1 Inledning ............................ 58
7.1.2 Anställningar och uppdrag inom EU:s
institutioner och organ................... 59
7.1.3 Skattskyldighet i Sverige ................ 63
7.1.4 Särskilda EG-rättsliga skatteregler......... 64
7.1.5 Frågor att behandla..................... 66
7.2 Kostnadsersättningar till företrädare i
Europaparlamentet ......................... 66
7.3 Avdrag för ökade levnadskostnader ............ 69
7.4 Avdrag för kostnader för hemresor m.m......... 75
7.5 Avdrag för skolavgifter...................... 77
8 Skattefrihet för sjöinkomster för utländska sjömän ....... 78
9 Avdrag för representationskostnader .................. 80
10 Förbudet att fatta taxeringsbeslut till nackdel under
november 81
11 Utökning av kretsen som får lämna förenklad
självdeklaration .................................. 83
12 Automatisk taxering av dödsbons kapitalinkomster....... 84
13 Ekonomiska effekter för den offentliga sektorn.......... 86
14 Författningskommentarer........................... 87
14.1 Förslaget till lag om ändring i kommunalskattelagen
(1928:370).................................. 87
14.2 Förslaget till lag om ändring i uppbördslagen
(1953:272).................................. 94
14.3 Förslaget till lag om ändring i lagen (1958:295) om
sjömansskatt ................................ 94
14.4 Förslaget till lag om ändring i taxeringslagen
(1990:324).................................. 95
14.5 Förslaget till lag om ändring i lagen (1990:325) om
självdeklaration och kontrolluppgifter............. 95
14.6 Förslaget till lag om ändring i lagen (1990:659) om särskild
löneskatt på vissa förvärvsinkomster.............. 95
Bilaga 1 Sammanfattning av betänkandet Personalavveckling,
utbildning och beskattning (SOU 1995:94)......... 96
Bilaga 2 Utredningens om beskattning av förmåner i samband
med uppsägning och utbildning lagförslag ......... 102
Bilaga 3 Förteckning över de remissinstanser som har
yttrat sig över betänkandet Personalavveckling,
utbildning och beskattning (SOU 1995:94)......... 104
Bilaga 4 Förteckning över de remissinstanser som har
yttrat sig över betänkandet Beskattning
av förmåner (SOU 1994:98) .................... 105
Bilaga 5 Sammanfattning av rapporten betänkandet Svenskar
i EU-tjänst (SOU 1995:89)..................... 106
Bilaga 6 Förteckning över de remissinstaser som har
Prop. 1995/96:152
yttrat sig över rapporten Svenskar i EU-tjänst
(SOU 1995:89)............................... 108
Bilaga 7 Lagrådsremissens lagförslag .................... 109
Bilaga 8 Lagrådets yttrande............................ 128
Utdrag ur protokoll vid sammanträde den 28 mars 1996 ......... 131
Prop. 1995/96:152
Prop. 1995/96:152
Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till
1. lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370),
2 . lag om ändring i uppbördslagen (1953:272),
3 . lag om ändring i lagen (1958:295) om sjömansskatt
4 . lag om ändring i taxeringslagen (1990:324),
5 . lag om ändring i lagen (1990:325) om självdeklaration och
kontrolluppgifter.
6. lag om ändring i lagen (1990:659) om särskild löneskatt
på vissa förvärvsinkomster.
Prop. 1995/96:152
Härigenom föreskrivs i fråga om kommunalskattelagen (1928:370)
dels att 19 §, 32 § 3 och 3 f mom., 42 §, punkt 1 av anvisningarna till
20 §, punkt 20 e av anvisningarna till 23 §, punkterna 3, 3 b och 4 av an-
visningarna till 33 § samt punkt 4 av anvisningarna till 41 § skall ha
följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas fyra nya bestämmelser, 32 § 3 h mom.,
punkterna 3 d och 8 av anvisningarna till 33 § samt punkt 6 av anvis-
ningarna till 42 §, av följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
19 §'
Till skattepliktig inkomst enligt denna lag räknas icke'.
vad som vid bodelning tillfallit make eller sambo eller vad som
förvärvats genom arv, testamente, fördel av oskift bo eller gåva;
vinst i svenskt lotteri eller vinst vid vinstdragning på här i riket
utfärdade premieobligationer och ej heller sådan vinst i utländskt lotteri
eller vid vinstdragning på utländska premieobligationer, som uppgår till
högst 100 kronor;
ersättning, som på grund av försäkring jämlikt lagen (1962:381) om
allmän försäkring, lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring eller lagen
(1976:380) om arbetsskadeforsäkring tillfallit den försäkrade, om icke
ersättningen grundas på förvärvsinkomst eller utgör föräldrapenning, så
ock sådan ersättning enligt annan lag eller särskild författning, som utgått
annorledes än på grund av sjukförsäkring, som nyss sagts, till någon vid
sjukdom eller olycksfall i arbete eller under militärtjänstgöring eller i fall
som avses i lagen (1977:265) om statligt personskadeskydd eller lagen
(1977:267) om krigsskadeersättning till sjömän om icke ersättningen grun-
das på förvärvsinkomst, ävensom ersättning, vilken vid sjukdom eller
olycksfall tillfallit någon på grund av annan försäkring, som icke tagits i
samband med tjänst, dock att till skattepliktig inkomst räknas ersättning i
form av pension eller i form av livränta i den mån livräntan är
skattepliktig enligt 32 § 1 eller 2 mom., så ock ersättning som utgår på
grund av trafikförsäkring eller annan ansvarighetsförsäkring eller på grund
av skadeståndsfÖrsäkring och avser förlorad inkomst av skattepliktig
natur;
belopp, som till följd av försäkringsfall eller återköp av försäkringen
utgått på grund av kapitalförsäkring, samt belopp som arbetsgivare utan
att försäkring har tecknats for anställdas räkning betalar ut och som
motsvarar ersättning på grund av grupplivförsäkring, i den mån beloppet
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1995/96:152
inte väsentligt överstiger vad som utgår för befattningshavare i statens
tjänst;
försäkringsersättning eller annan ersättning för skada på egendom, dock
att skatteplikt föreligger dels i den mån ersättningen avser annan byggnad
än privatbostad eller markanläggning, dels i den mån köpeskilling, som
skulle ha influtit om den försäkrade eller skadade egendomen i stället hade
sålts, hade varit att hänföra till intäkt av näringsverksamhet och dels i den
mån ersättningen eljest motsvarar skattepliktig intäkt av eller avdragsgill
omkostnad för näringsverksamhet;
vinstandel, återbäring eller premieåterbetalning, som utgått på grund av
annan personförsäkring än pensionsförsäkring eller sådan sjuk- eller
olycksfallsförsäkring som tagits i samband med tjänst, samt vinstandel,
som utgått på grund av skadeförsäkring, för vilken rätt till avdrag för
premie icke förelegat;
ersättning jämlikt lagen (1956:293) om ersättning åt smittbärare om
icke ersättningen grundas på förvärvsinkomst;
periodiskt understöd eller därmed jämförlig periodisk intäkt, som icke
utgör vederlag vid avyttring av egendom, i den mån givaren enligt 20 §
eller punkt 5 av anvisningarna till 46 § icke är berättigad till avdrag för
utgivet belopp;
stipendier för mottagarens utbildning;
stipendium som är avsett för andra ändamål och som inte utgår
periodiskt och inte utgör ersättning för arbete som har utförts eller skall
utföras för utgivarens räkning;
studiestöd enligt 3 eller 4 kap. studiestödslagen (1973:349),
intematbidrag, studielån och resekostnadsersättning enligt 6 och 7 kap.
samma lag samt sådant särskilt bidrag vilket enligt av regeringen eller
statlig myndighet meddelade bestämmelser utgår till deltagare i
arbetsmarknadsutbildning samt med dem i fråga om sådant bidrag
likställda, och äger i följd härav de bidragsberättigade icke göra avdrag för
kostnader som avsetts skola bestridas med bidrag av förevarande slag;
introduktionsersättning enligt lagen (1992:1068) om
introduktionsersättning för flyktingar och vissa andra utlänningar;
allmänt barnbidrag och förlängt barnbidrag, samt barnpension enligt
lagen om allmän försäkring till den del pensionen för varje månad den
avser inte överstiger en tolftedel av fyrtio procent eller, vid pension efter
båda föräldrarna, åttio procent, av basbeloppet den månad pensionen avser
samt sådan i 17 kap. 2 § lagen (1962:381) om allmän försäkring angiven
livränta i form av efterlevandelivränta till barn enligt lagen (1954:243) om
yrkesskadeförsäkring eller enligt annan i nämnda lagrum angiven
författning till den del livräntan föranlett minskning av sådan del av
barnpension som inte är skattepliktig;
lön eller annan gottgörelse, för vilken skall erläggas skatt enligt lagen
(1958:295) om sjömansskatt;
kontantunderstöd, som utgives av arbetslöshetsnämnd med bidrag av
statsmedel;
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1995/96:152
handikappersättning enligt 9 kap. 2 och 3 §§ lagen om allmän
försäkring, sådan del av vårdbidrag enligt 9 kap. 4 och 4 a §§ samma lag
som utgör ersättning för merkostnader, ersättning för merutgifter för resor
enligt 3 kap. 7 a § samma lag, särskilt pensionstillägg enligt lagen
(1990:773) om särskilt pensionstillägg till folkpension för långvarig vård
av sjukt eller handikappat barn samt hemsjukvårdsbidrag och
hemvårdsbidrag, som utges av kommunala eller landstingskommunala
medel till den vårdbehövande;
assistansersättning enligt lagen (1993:389) om assistansersättning och
ekonomiskt stöd till kostnader för personlig assistans enligt lagen
(1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade;
bostadstillägg enligt lagen (1994:308) om bostadstillägg till
pensionärer;
kommunalt bostadstillägg till handikappade;
bostadsbidrag som avses i lagen (1988:786) om bostadsbidrag och
lagen (1993:737) om bostadsbidrag;
bidrag enligt lagen (1988:1463) om bidrag vid adoption av utländska
barn;
bidrag enligt lagen (1992:148) om särskilt bidrag till ensamstående med
barn;
ersättning som fastställts av allmän domstol eller utgått av allmänna
medel till den som - utan att det skett yrkesmässigt - inställt sig inför
domstol eller annan myndighet, om ersättningen avser reseersättning,
traktamente eller ersättning för tidsspillan;
förmån av fri resa till eller från förmån av fri resa till eller från
anställningsintervju eller kostnads-
ersättning för sådan resa till den del
förmånen eller ersättningen avser
resa inom riket och, såvitt gäller
ersättningen, till den del den inte
överstiger faktiska resekostnader
och vid köming med egen bil inte
överstiger det avdrag som medges
för kostnader för resor med egen bil
enligt den schablon som anges i
punkt 4 av anvisningarna till 33 §;
anställningsintervju eller kostnads-
ersättning för sådan resa till den del
förmånen eller ersättningen avser
resa inom eller mellan Europeiska
unionens medlemsländer eller EES-
länderna och, såvitt gäller ersätt-
ningen, till den del den inte över-
stiger faktiska resekostnader och
vid köming med egen bil inte över-
stiger det avdrag som medges för
kostnader för resor med egen bil
enligt den schablon som anges i
punkt 4 av anvisningarna till 33 §;
hittelön samt ersättning till den som i särskilt fall räddat person eller
egendom i fara eller bidragit till avslöjande eller gripande av person som
begått brott;
sedvanlig ersättning till den som lämnat organ, blod eller modersmjölk;
tävlingsvinst som inte hänför sig till anställning eller uppdrag och som
utgår i annan form än kontant eller därmed likställd ersättning, om vinsten
avser minnesföremål eller värdet inte överstiger 0,03 basbelopp avrundat
till närmaste hundratal kronor;
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1995/96:152
sådan gottgörelse för utgift eller kostnad som arbetsgivare uppburit från
personalstiftelse ur medel, för vilka avdrag icke medgivits vid taxering,
vid första tillfälle dylika medel finnas i stiftelsen;
gottgörelse som arbetsgivare uppburit från pensionsstiftelse, till den del
stiftelsen ej ägt andra medel för att lämna gottgörelsen än sådana för vilka
avdrag icke åtnjutits vid avsättning till stiftelsen;
intäkter av försäljning av vilt växande bär och svampar samt kottar som
den skattskyldige själv plockat till den del intäkterna under ett
beskattningsår inte överstiger 5 000 kronor och inte kan hänföras till
näringsverksamhet som utgör rörelse eller till lön eller liknande förmån;
ränta enligt 61 § lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt, 69 § 1
och 2 mom., 69 a § tredje stycket eller 75 a § fjärde stycket uppbördslagen
(1953:272), 36 § 3 mom. lagen (1958:295) om sjömansskatt, 22 § tullagen
(1973:670), 20 § lagen (1982:1006) om avdrags- och uppgiftsskyldighet
beträffande vissa uppdragsersättningar, 5 kap. 13 § lagen (1984:151) om
punktskatter och prisregleringsavgifter, 40 § lagen (1984:404) om
stämpelskatt vid inskrivningsmyndigheter, 24 § lagen (1984:668) om
uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare, 32 och 34 §§ tullagen
(1987:1065) eller 16 kap. 15 § mervärdesskattelagen (1994:200);
ränta som enligt bestämmelserna i 3 kap. 23 § 3 och 4 lagen (1990:325)
om självdeklaration och kontrolluppgifter inte redovisas i kontrolluppgift
om sådan ränta för den skattskyldige under ett beskattningsår sammanlagt
inte uppgår till 500 kronor;
vad som utgör utgående skatt enligt mervärdesskattelagen (1994:200).
Om mervärdesskatt ändå har räknats med vid inkomstredovisningen
anses skatten, om den betalats till staten, som en sådan speciell skatt för
vilken avdrag medges vid inkomsttaxeringen enligt denna lag. Till följd av
detta utgör belopp som har fallit bort, och för vilket avdrag medgetts vid
inkomsttaxeringen, skattepliktig intäkt vid inkomsttaxeringen.
Beträffande ersättning som utfaller på grund av avtalsgruppsjukfor-
säkring gäller särskilda bestämmelser i 32 § 3 a mom. och punkt 12 av
anvisningarna till 22 §.
(Se vidare anvisningarna.)
3 m o m.2 Som intäkt tas inte
upp kostnadsersättning i form av
utlandstillägg och därmed likställda
förmåner såsom fri bostad, bostads-
kostnadsersättning, eller däremot
svarande förmån for utom riket
stationerad personal vid utrikes-
förvaltningen eller i svensk bi-
ståndsverksamhet. Som intäkt tas
inte heller upp kostnadsersättning
avseende ökade levnadskostnader
32 §
3 m o m. Som intäkt tas inte upp
kostnadsersättning i form av ut-
landstillägg och därmed likställda
förmåner såsom fri bostad, bostads-
kostnadsersättning, eller däremot
svarande förmån for utom riket
stationerad personal vid utrikes-
förvaltningen eller i svensk bi-
ståndsverksamhet. Som intäkt tas
inte heller upp kostnadsersättning
avseende ökade levnadskostnader
10
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1995/96:152
och skolavgifter för barn samt
formån av fri bostad som anvisats
av styrelsen för Stockholms in-
ternationella fredsforskningsinstitut
(SIPRI) till sådan på bestämd tid
kontraktsanställd forskare vid
SIPRI som är utländsk medborgare
och som vid tidpunkten för anställ-
ningen hos SIPRI inte är bosatt i
Sverige. Till följd härav medges
inte den skattskyldige avdrag för
underskott som kan uppkomma
genom att den anvisade
ersättningen inte räcker till för att
täcka därmed avsedda utgifter.
och skolavgifter för barn samt
förmån av fri bostad som anvisats
av styrelsen för Stockholms in-
ternationella fredsforskningsinstitut
(SIPRI) till sådan på bestämd tid
kontraktsanställd forskare vid
SIPRI som är utländsk medborgare
och som vid tidpunkten för anställ-
ningen hos SIPRI inte är bosatt i
Sverige. Den fasta resekostnads-
och traktamentsersättning som be-
talas av Europaparlamentet till
företrädare i Europaparlamentet
skall inte tas upp som skattepliktig
intäkt, såvida den inte kan antas
väsentligen överstiga de kostnader
den är avsedd att täcka. Till följd
härav medges inte den skattskyldi-
ge avdrag för underskott som kan
uppkomma genom att den anvisade
ersättningen inte räcker till för att
täcka därmed avsedda utgifter.
3 f mom} Som intäkt tas inte upp personalrabatt vid inköp av en vara
eller en tjänst från arbetsgivaren eller något annat företag i samma
koncern, om varan eller tjänsten ingår i säljarens ordinarie utbud. Vad som
sagts nu gäller dock inte om rabatten är en direkt ersättning för utfört
arbete, om den överstiger den största rabatt som en konsument kan erhålla
på affärsmässiga grunder eller om den uppenbart överstiger personalrabatt
som är sedvanlig i branschen. Inte heller får rabatten utgå på sätt som
anges i 32 § 3 e mom. andra stycket 2-4.
Även om det inte följer av 3 d
mom. tas som intäkt inte upp sådan
rabatt eller liknande förmån som
transportföretag enligt in-
ternationellt vedertagen praxis
utger för visad kundtrohet vid
utrikes flygresor och som slutligt
tillfaller en arbetstagare eller
uppdragstagare på grund av hans
egenskap av resenär.
3 h m o m. Om en skattskyldig är
eller riskerar att bli arbetslös på
grund av omstrukturering, perso-
nalavveckling eller liknande i
arbetsgivarens verksamhet, skall en
förmån avseende utbildning eller
11
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1995/96:152
annan åtgärd som är av väsentlig
betydelse för att den skattskyldige
skall kunna fortsätta att förvärvs-
arbeta inte tas upp som intäkt.
Bestämmelserna i första stycket
gäller inte för förmån från få-
mansföretag eller fåmansägt han-
delsbolag om den anställde är
företagsledare eller delägare /
företaget eller närstående till sådan
person. Är arbetsgivaren en fysisk
person gäller bestämmelserna inte i
fråga om förmåner från arbetsgi-
varen, om den anställde är
enarbetsgivaren närstående person.
42 §4
Värdet av förmån av bostad som är belägen här i riket och som inte
används som semesterbostad skall beräknas med ledning av i orten
gällande hyrespris eller, om tillfälle till sådan jämförelse saknas, efter
arman lämplig grund.
Värdet av produkter, varor eller andra förmåner, som ingår i lön eller
annan inkomst, beräknas till marknadsvärdet.
Bilförmån och kostförmån Bilförmån, kostförmån och vissa
värderas enligt särskilda grunder reseförmåner värderas enligt sär-
som anges i anvisningarna. skilda grunder som anges i an-
visningarna.
(Se vidare anvisningarna.)
Anvisningar
till 20 §
l.5 Till skattskyldigs levnadskostnader, för vilka avdrag enligt denna
paragraf ej medges, räknas bland annat premier för egna personliga
försäkringar och avgifter till kassor, föreningar och andra samman-
slutningar, i vilka den skattskyldige är medlem. Avdrag får dock göras för
sådana premier och avgifter i den omfattning som anges i 33 §, 46 § 2
mom., punkterna 21 och 23 av anvisningarna till 23 § och punkt 6 av
anvisningarna till 33 §. Avdrag får även göras för inbetalning på
pensionssparkonto i den omfattning som anges i 46 § 2 mom. och punkt
21 av anvisningarna till 23 §.
Bestämmelserna i första stycket gäller inte avgifter till arbetsgivar-
organisationer. Beträffande sådana avgifter gäller att avdrag medges till
den del avgifterna avser medel för konfliktändamål. Bedömningen av vad
avgifterna avser får grundas på uppgifter i organisationens budget om inte
12
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1995/96:152
särskilda skäl talar mot det. Vid bedömningen skall dock avgifterna alltid
i första hand avräknas mot kostnaderna för den övriga organisations-
verksamheten.
Utgifter för representation och liknande ändamål är att hänföra till
omkostnader i förvärvskälla endast om de har omedelbart samband med
verksamheten, såsom då fråga uteslutande är om att inleda eller bibehålla
affärsförbindelser och liknande eller då utgifterna avser jubileum för
företaget, invigning av mera betydande anläggning för verksamheten,
stapelavlöpning eller jämförliga händelser eller då utgifterna är att hänföra
till personalvård. Avdrag medges i det enskilda fallet inte med större
belopp än som kan anses skäligt. Avdrag för måltidsutgifter som avser
lunch, middag eller supé medges inte med större belopp än 180 kr per per-
son.
För den som är skattskyldig till
mervärdesskatt avser avdragsra-
men i föregående stycke pris exklu-
sive mervärdesskatt. För den som
inte är skattskyldig till mer-
värdesskatt ökas avdragsramen
med mervärdesskatten.
till 23 §
20 e6 Arbetsgivare har - under de förutsättningar som anges i andra
stycket - rätt till avdrag för kostnader för att trygga pensionsåtagande
enligt allmän pensionsplan. Om allmän pensionsplan träder i kraft stegvis
men arbetsgivaren lämnat utfästelse om en snabbare tillämpning av
planen, har arbetsgivaren rätt till avdrag för kostnader föranledda av denna
utfästelse. Allmän pensionsplan har samma innebörd som i 4 § lagen
(1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m. Med allmän
pensionsplan avses emellertid i denna lag, i fall där pensionsåtagande
enligt allmän pensionsplan icke föreligger, även
a) pensionsåtagande för pensionsförmåner som rymmes inom vad som
är sedvanligt enligt allmän pensionsplan i fråga om arbetstagare med
motsvarande uppgifter eller hans efterlevande under förutsättning att annat
åtagande än sådant som innebär tryggande genom pensionsförsäkring eller
avsättning till pensionsstiftelse tryggats genom kreditförsäkring,
b) pensionsbestämmelser, som b) pensionsbestämmelser, som
rekommenderats av Svenska rekommenderats av Svenska
kommunförbundet, Landstingsför-
bundet eller Svenska kyrkans för-
samlings- och pastoratförbund och
antagits såsom pensionsreglemente
av kommun, kommunalförbund,
Svenska kommunförbundet, Lands-
tingsförbundet, Kommunernas Pen-
sionsanstalt, Svenska kyrkans
kommunförbundet, Landstingsför-
bundet eller Svenska kyrkans för-
samlings- och pastoratförbund och
antagits såsom pensionsreglemente
av kommun, kommunalförbund,
Svenska kommunförbundet, Lands-
tingsförbundet, det för kommuner-
na och landstingen gemensamma
13
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1995/96:152
församlings- och pastoratförbund
eller Sjukvårdens och socialvårdens
planerings- och rationaliserings-
institut eller av annan arbetsgivare,
för vars pensionsutfästelser enligt
pensionsreglementet kommun,
kommunalförbund, Svenska kom-
munförbundet, Landstingsför-
bundet eller Svenska kyrkans
församlings- och pastoratforbund
tecknat borgen, och
organet för administration av
personalpension, Svenska kyrkans
församlings- och pastoratförbund
eller Sjukvårdens och socialvårdens
planerings- och rationaliserings-
institut eller av annan arbetsgivare,
för vars pensionsutfästelser enligt
pensionsreglementet kommun,
kommunalförbund, Svenska kom-
munförbundet, Landstingsför-
bundet eller Svenska kyrkans för-
samlings- och pastoratforbund
tecknat borgen, och
c) pensionsåtagande som har lämnats av statligt företag och for vilket
staten har tecknat borgen.
Avdragsrätt enligt första stycket föreligger endast under förutsättning
dels att högsta pensionsgrundande lön enligt den allmänna pensionsplanen
icke överstiger trettio gånger det basbelopp som enligt lagen (1962:381)
om allmän försäkring bestämts för året närmast före taxeringsåret eller det
högre pensionsgrundande belopp som gällde enligt planen vid utgången av
år 1977, dels att livsvarig ålderspension vid full intjänandetid enligt planen
icke avses komma att överstiga 15 procent av den pensionsgrundande
lönen till den del den icke överstiger sju och en halv gånger nämnda
basbelopp, 70 procent av den pensionsgrundande lönen till den del den
överstiger sju och en halv men icke tjugo gånger nämnda basbelopp och
40 procent av den pensionsgrundande lönen till den del den överstiger
tjugo men icke trettio gånger nämnda basbelopp eller det högre
pensionsbelopp som gällde enligt planen vid utgången av år 1977. Det
förhållandet att planen ger rätt till ålderspension utöver 15 procent av den
pensionsgrundande lön som icke överstiger sju och en halv gånger
nämnda basbelopp utgör dock icke hinder för avdrag, om den
överskjutande pensionen är avsedd att utgöra ersättning för tilläggspension
enligt lagen om allmän försäkring.
Vid bestämmande av avdragsrätt enligt första stycket får - även om
detta ej har medgivits i allmän pensionsplan - i pensionsåtagande inräknas
såväl arbetstagares anställningstid hos samma arbetsgivare innan
åtagandet lämnats som anställningstid hos förutvarande arbetsgivare. Vid
beräkning av avdrag for tryggande av åtagandet skall härvid dock
avräknas sådan pension åt arbetstagaren, som tidigare har utfästs och
tryggats av arbetsgivare under anställningstid som inräknas i åtagandet.
Avdrag för kostnad avsedd att trygga pensionsåtagande som innebär
rätt till pension före 65 års ålder - härunder inbegripet kostnad avsedd att
vid arbetstagarens avgång före 65 års ålder trygga samma pensions-
förmåner som skulle ha tillkommit honom vid avgång vid nämnda ålder -
medges i den utsträckning sådana förmåner kan utgå enligt allmän
pensionsplan och med beaktande jämväl av bestämmelserna i nionde
14
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1995/96:152
stycket. Är fråga om arbetstagare i aktiebolag eller ekonomisk förening
som har bestämmande inflytande över företaget, är dock kostnad som här
avses och som hänför sig till avgång före 60 års ålder avdragsgill endast
efter beslut enligt tionde stycket. Till grund för bedömande om en
arbetstagare har bestämmande inflytande lägges det samlade innehavet av
aktier eller andelar i företaget hos arbetstagaren själv jämte sådana honom
närstående personer som nämns i punkt 14 sista stycket av anvisningarna
till 32 §.
För medel, som avsatts enligt b eller d, medges sålunda avdrag intill
vad som motsvarar arbetsgivarens pensionsreserv, och för
pensionsförsäkring medges avdrag för så stor del av kostnaderna som
behövs för att trygga pensionsåtagande, allt med iakttagande av
bestämmelserna i första - fjärde styckena och beslut enligt tionde stycket
av denna anvisningspunkt.
Dock medges avdrag även utöver vad som anges i föregående stycke,
om pensionsutfästelserna avser förmåner som innebär smärre avvikelser
från allmän pensionsplan. Detta gäller dock endast under förutsättning att
utfästelserna till den del de avser sådana avvikelser har tryggats genom
pensionsförsäkring. Vidare fordras att utfästelserna har lämnats före
utgången av år 1977 eller att de lämnats till arbetstagare som därefter
erhållit anställning hos arbetsgivare och motsvarar utfästelser som har
lämnats av arbetsgivaren till andra arbetstagare före utgången av år 1977.
Med smärre avvikelser förstås sådana förmånsbelopp som utgår utöver
allmän pensionsplan men inom ramen för högsta pensionsgrundande lön
enligt planen under förutsättning att den genomsnittliga kostnaden för
förmånsbeloppen icke överstiger åtta procent av kostnaden för
pensionsåtagande enligt den allmänna pensionsplanen. Med genomsnittlig
kostnad för förmånsbeloppen förstås den merkostnad som motsvarande
förmåner skulle medföra, om de skulle lämnas åt samtliga som omfattas
av den allmänna pensionsplanen. Överstiger kostnaden för
förmånsbeloppen vad nu sagts, skall emellertid ingen del av den kostnad
som överstiger kostnaden för pensionsåtagande enligt den allmänna
pensionsplanen vara avdragsgill. För att erhålla avdragsrätt skall
arbetsgivaren med intyg av försäkringsgivaren styrka att endast smärre
avvikelser från allmän pensionsplan föreligger.
Har arbetsgivare gjort pensionsåtagande enligt allmän pensionsplan
men föreligger icke avdragsrätt enligt första stycket eller har arbetsgivare
gjort pensionsåtagande för arbetstagare som icke omfattas av allmän
pensionsplan, får han - under förutsättning att åtagandet tryggats genom
pensionsförsäkring - avdrag för kostnaderna för sådant åtagande med
högst ett belopp motsvarande summan av 35 procent av vad arbetsgivaren
utgivit i lön till arbetstagaren intill en lön som motsvarar tjugo gånger det
basbelopp som enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring bestämts för
året närmast före taxeringsåret samt 25 procent av lönen till den del den
överstiger tjugo men icke trettio gånger nämnda basbelopp. Avdraget får
beräknas på lön som arbetsgivaren utgivit till arbetstagaren antingen under
15
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1995/96:152
beskattningsåret eller under det närmast föregående beskattningsåret.
Arbetsgivare, som enligt 25 § lagen (1967:531) om tryggande av
pensionsutfästelse m.m. är skyldig att trygga upplupen del av
pensionsutfästelse genom att köpa pensionsförsäkring, får avdrag för hela
kostnaden för sådan försäkring om utfästelsen icke avser arbetstagare i
aktiebolag eller ekonomisk förening som har bestämmande inflytande
över företaget.
Vid beräkning av avdrag för kostnader avsedda att trygga arbetsgivares
pensionsåtaganden får pensionsutfästelse beaktas endast om försäkring for
utfästelsen skulle ha varit sådan pensionsförsäkring som avses i punkt 1 av
anvisningarna till 31 §.
Om särskilda skäl föreligger, får skattemyndigheten efter ansökan
besluta om avdrag avseende kostnader for att trygga pensionsutfästelse
utöver vad som gäller enligt första och fjärde styckena.
Skattemyndighetens beslut i sådant ärende får överklagas hos
Riksskatteverket. Riksskatteverkets beslut får inte överklagas.
till 33 §
3.7 Har skattskyldig i sitt arbete företagit resor som varit förenade med
övernattning utom den vanliga verksamhetsorten, äger han rätt till avdrag
för den ökning i levnadskostnaden, som han har haft på grund av att han
vistats utom sin vanliga verksamhetsort.
Den vanliga verksamhets-
orten utgörs av ett område inom
ett avstånd av 50 kilometer från den
skattskyldiges tjänsteställe. Med
vanlig verksamhetsort likställs ett
område inom ett avstånd av 50
kilometer från den skattskyldiges
bostad. Tjänsteställe är den plats
där en arbetstagare fullgör huvud-
delen av sitt arbete. Om detta sker
under förflyttning eller på arbets-
platser som hela tiden växlar, anses
som tjänsteställe i regel den plats
där arbetstagaren fullgör en del av
sitt arbete, såsom att hämta och
lämna arbetsmaterial eller utföra
förberedande och avslutande
arbetsuppgifter. Om arbete på varje
arbetsplats pågår begränsad tid
enligt de villkor som gäller för
vissa arbetstagare inom byggnads-
och anläggningsbranschen eller
därmed jämförliga branscher skall
den skattskyldiges bostad anses
Den vanliga verksamhets-
orten utgörs av ett område inom
ett avstånd av 50 kilometer från den
skattskyldiges tjänsteställe. Med
vanlig verksamhetsort likställs ett
område inom ett avstånd av 50
kilometer från den skattskyldiges
bostad. Tjänsteställe är den plats
där en arbetstagare fullgör huvud-
delen av sitt arbete. Om detta sker
under förflyttning eller på arbets-
platser som hela tiden växlar, anses
som tjänsteställe i regel den plats
där arbetstagaren fullgör en del av
sitt arbete, såsom att hämta och
lämna arbetsmaterial eller utföra
förberedande och avslutande
arbetsuppgifter. Om arbetet på
varje arbetsplats pågår begränsad
tid enligt de villkor som gäller för
vissa arbetstagare inom byggnads-
och anläggningsbranschen eller
därmed jämförliga branscher skall
den skattskyldiges bostad anses
16
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1995/96:152
som tjänsteställe. För reservoffi- som tjänsteställe. För reserv-
cerare skall bostaden anses som officerare skall bostaden anses som
tjänsteställe. tjänsteställe. En skattskyldig som
under begränsad tid arbetar vid
någon av Europeiska unionens
institutioner eller organ eller vid
Europaskolorna men får den
huvudsakliga delen av lönen för
arbetet från annan arbetsgivare
skall, under längst tre år, anses ha
sitt tjänsteställe hos den arbets-
givare som betalar den
huvudsakliga delen av lönen, om
den skattskyldige begär det. Om
bostaden på arbetsorten är tillfällig
och beror enbart på tjänsteutöv-
ningen, skall den inte anses som
sådan bostad som avses i andra
meningen, under förutsättning att
den skattskyldige har annan perma-
nent bostad.
Kostnadsökning enligt första stycket kan avse utlägg för logi, merkost-
nad för måltider samt diverse småutgifiter.
Har arbetsgivare för förrättning inom riket utgivit ersättning för att
täcka kostnadsökningen för måltider och småutgifiter (dagtraktamente)
och visar den skattskyldige inte större kostnadsökning, medges avdrag
med belopp motsvarande den uppburna ersättningen, dock för varje hel
dag som tagits i anspråk för resan högst med ett belopp som motsvarar 0,5
procent av det för beskattningsåret gällande basbeloppet enligt 1 kap. 6 §
lagen (1962:381) om allmän försäkring avrundat till närmaste tiotal kronor
(helt maximibelopp) och för varje halv dag högst med ett halvt
maximibelopp.
Har arbetsgivare för förrättning utom riket utgivit dagtraktamente, och
visar den skattskyldige inte större kostnadsökning, medges avdrag med
belopp motsvarande den uppburna ersättningen, dock för varje hel dag
som tagits i anspråk för resan högst med belopp som kan anses motsvara
den normala ökningen i levnadskostnaderna under en dag i respektive för-
rättningsland (helt normalbelopp) och för varje halv dag högst med ett
halvt normalbelopp. Helt normalbelopp avser kostnadsökning för frukost,
för lunch och middag bestående av en rätt på restaurang av normal
standard samt för småutgifter under varje hel dag som har tagits i anspråk
för resan. Föreligger särskilda skäl får normalbeloppet avse kostnadsök-
ning för måltider på restaurang av bättre standard. Uppehåller sig den
anställde under tjänsteresa samma dag i mer än ett land bestäms det högsta
beloppet för avdrag med hänsyn till det land där han har uppehållit sig den
2 Riksdagen 1995/96. 1 samt. Nr 152
17
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1995/96:152
längsta tiden av dagen (06.00-24.00).
Som hel dag anses även avresedag om resan påbörjats före kl. 12.00
och hemkomstdag om resan avslutats efter kl. 19.00. Som halv dag anses
avresedag om resan påbörjats kl. 12.00 eller senare och hemkomstdag om
resan har avslutats kl. 19.00 eller tidigare.
Vill skattskyldig visa att kostnadsökningen under förrättning som varit
förenad med övernattning inom riket i en och samma anställning varit
större än avdrag som beräknats i enlighet med vad som sägs i fjärde
stycket, skall utredningen avse hans samtliga förrättningar i nämnda
anställning under beskattningsåret. Vill skattskyldig visa att kostnadsök-
ningen under förrättning som varit förenad med övernattning på utrikes ort
i en och samma anställning varit större än avdrag som beräknats enligt
femte stycket, får kostnadsökningen beräknas för varje förrättning för sig.
Om den skattskyldige inte fått ersättning från arbetsgivaren för att täcka
kostnadsökning för måltider och småutgifler men gör sannolikt att han
haft sådana merkostnader medges avdrag vid förrättning inom riket enligt
schablon med ett halvt maximibelopp och vid förrättning utom riket enligt
schablon med ett halvt normalbelopp per dag.
Avdrag för kostnad för logi medges med belopp motsvarande den
faktiska utgiften. Kan den skattskyldige inte visa logikostnaden medges
avdrag med belopp motsvarande ersättning som uppburits från arbetsgi-
varen (nattraktamenté). Detta avdrag får dock inte överstiga vid för-
rättning inom riket ett halvt maximibelopp och vid förrättning utom riket
ett halvt normalbelopp per natt.
Har skattskyldig som har rätt till avdrag för ökade levnadskostnader
enligt denna punkt tillhandahållits kostförmån skall avdraget reduceras
med hänsyn härtill, såvida inte förmånen avser fri kost som tillhandahållits
på allmänna transportmedel vid tjänsteresa och som inte utgör skatte-
pliktig intäkt.
När arbete utom den vanliga verksamhetsorten varit förlagt till en och
samma ort under längre tid än tre månader i en följd bedöms rätten till
avdrag och beräknas detta enligt bestämmelserna i punkt 3 a. En löpande
förrättning anses bruten endast av uppehåll som beror på att arbetet
förläggs till annan ort under minst fyra veckor.
Med arbetsgivare jämställs an-
nan utbetalare av traktamente om
den huvudsakliga delen av arbetet
utförs för denne.
3 b8. Den som på grund av sitt
arbete vistas på annan ort än sin
eller sin familjs hemort, äger rätt
till skäligt avdrag för kostnad för en
hemresa varje vecka om avståndet
mellan hemorten och arbetsorten är
längre än 50 kilometer. Avdraget
3 b. Den som på grund av sitt
arbete vistas på annan ort än sin
eller sin familjs hemort, äger rätt
till skäligt avdrag för kostnad för en
hemresa varje vecka om avståndet
mellan hemorten och arbetsorten är
längre än 50 kilometer. Avdraget
18
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1995/96:152
gäller endast kostnad för resa inom gäller endast kostnad för resa inom
riket. eller mellan Europeiska unionens
medlemsländer eller EES-länderna.
Avdraget skall i regel beräknas efter kostnad för billigaste färdsätt.
Avdrag medges dock för kostnad som inte är oskälig för tåg- eller flygre-
sa. Om godtagbara allmänna kommunikationer saknas får avdrag medges
för kostnader för resa med egen bil enligt den schablon som anges i punkt
4.
3 d. En skattskyldig som vid för-
rättning utom Sverige har rätt till
avdrag för ökade levnadskostnader
enligt punkt 3 har också rätt till av-
drag för kostnader för medföljande
barns grundläggande skolgång i
förrättningslandet med belopp
motsvarande den faktiska utgiften
för den tid under vilken avdragsrätt
föreligger enligt punkt 3.
4.9 Även för det fall, att skattskyldig enligt punkt 3 här ovan icke är be-
rättigad till avdrag för ökade levnadskostnader, äger han dock rätt avdraga
skälig kostnad för resor till och från arbetsplatsen, där denna varit belägen
på sådant avstånd från hans bostad, att han behövt anlita och även anlitat
särskilt fortskaffhingsmedel.
Om avståndet mellan den skattskyldiges bostad och arbetsplats uppgår
till minst fem kilometer och det klart framgår att användandet av egen bil
för resa till och från arbetsplatsen regelmässigt medför en tidsvinst på
minst två timmar i jämförelse med allmänt kommunikationsmedel medges
avdrag för kostnader för resa med egen bil. Sådant avdrag medges också
om den skattskyldige använder bilen i tjänsten under minst 60 dagar för år
räknat för de dagar som bilen används i tjänsten. Om bilen används i
tjänsten under minst 160 dagar för år räknat medges avdrag under alla de
dagar som bilen används för resor mellan bostad och arbetsplats. An-
vändning i tjänsten beaktas dock endast om den uppgår till minst 300 mil
för år räknat. Avdraget skall bestämmas enligt schablon på grundval av
genomsnittliga kostnader för mindre bil och med hänsyn till de kostnader,
som är direkt beroende av körd vägsträcka (milbundna kostnader).
Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer fastställer för
varje taxeringsår föreskrifter för beräkningen av avdrag i dessa fall.
För skattskyldig som på grund av ålder, sjukdom eller handikapp är
nödsakad att använda bil tillämpas inte bestämmelserna i andra stycket.
Detsamma gäller skattskyldig som är tvungen att använda större bil på
grund av skrymmande last.
Skattskyldig som haft kostnader
för resa inom riket i samband med
tillträdande eller frånträdande av
anställning eller uppdrag har rätt till
Skattskyldig som haft kostnader
för resa inom eller mellan Euro-
peiska unionens medlemsländer
eller EES-länderna i samband med
19
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
skäligt avdrag för kostnaderna, tillträdande eller frånträdande av
Härvid gäller vad som sägs i punkt anställning eller uppdrag har rätt till
3 b andra stycket. skäligt avdrag för kostnaderna.
Härvid gäller vad som sägs i punkt
3 b andra stycket.
Har den skattskyldige vid resorna haft kostnader för väg-, bro- eller
färjeavgift medges avdrag för den faktiska kostnaden.
Den som är skattskyldig för förmån av fri eller delvis fri bil medges
dock inte avdrag för andra kostnader än sådana som avses i femte stycket
för resor som avses i första stycket, om han har företagit resorna med bil
Prop. 1995/96:152
under den tid förmånen åtnjutits.
8. En skattskyldig som åtnjuter
skattefri förmån av utbildning eller
annan åtgärd enligt 32 § 3 h mom.
första stycket har rätt till avdrag på
sätt som föreskrivs i punkt 4 och
33 § 2 mom. för kostnader för resor
till och från den plats där ut-
bildningen eller åtgärden till-
handahålls. Om den skattskyldige
har kostnader för både sådana
resor och för resor mellan bostaden
och arbetsplatsen, skall begrän-
sningen avse de sammanlagda kost-
naderna.
Om en skattskyldig som avses i
första stycket får ersättning för
ökade levnadskostnader och kost-
nader för hemresor, medges avdrag
för ökade levnadskostnader enligt
de regler som gäller för skattskyldi-
ga som avses i punkt 3 a första
stycket och för kostnader för hem-
resor enligt vad som föreskrivs i
punkt 3 b. Avdraget för ökade
levnadskostnader får dock inte
överstiga vare sig uppburen ersätt-
ning eller de schablonbelopp som
anges i punkt 3 a.
Avdrag medges inte för tid efter
utgången av första året efter upp-
sägningstidens utgång.
till 41 §
4101 fråga om inkomst av tjänst 4. I fråga om inkomst av tjänst
20
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1995/96:152
gäller som allmän regel, att inkomst
skall anses hava åtnjutits under det
år då densamma från den skatt-
skyldiges synpunkt är att anse som
verkligen förvärvad och till sitt
belopp känd. Detta är framför allt
förhållandet, då inkomsten av den
skattskyldige uppburits eller blivit
för honom tillgänglig for lyftning
eller, såsom i fråga om bostadsför-
mån och andra förmåner in natura,
då den på annat sätt kommit den
skattskyldige till godo, detta obe-
roende av huruvida inkomsten
intjänats under året eller tidigare.
Har den skattskyldige på grund av
sin tjänst fått förvärva värdepapper
på förmånliga villkor, tas förmånen
upp till beskattning det år förvärvet
skedde. I fall då behållning på pen-
sionsparkonto skall avskattas enligt
32 § 1 mom. första stycket j
inträder skattskyldigheten när
pensionssparavtalet upphör att gälla
för de tillgångar som skall
avskattas. Vid sådan överlåtelse av
gäller som allmän regel, att inkomst
skall anses hava åtnjutits under det
år, då densamma från den skatt-
skyldiges synpunkt är att anse som
verkligen förvärvad och till sitt
belopp känd. Detta är framför allt
förhållandet, då inkomsten av den
skattskyldige uppburits eller blivit
för honom tillgänglig för lyftning
eller, såsom i fråga om bostadsför-
mån och andra förmåner in natura,
då den på annat sätt kommit den
skattskyldige till godo, detta
oberoende av huruvida inkomsten
intjänats under året eller tidigare.
Förmån av fri eller delvis fri resa
på tåg som värderas enligt punkt 6
av anvisningarna till 42 § skall
dock anses åtnjuten redan när den
skattskyldige disponerar över hand-
ling eller dylikt som berättigar till
resa. Har den skattskyldige på
grund av sin tjänst fått förvärva
värdepapper på förmånliga villkor,
tas förmånen upp till beskattning
det år förvärvet skedde. I fall då be-
pensionsfÖrsäkring till ny försäk-
ringsgivare som avses i punkt 1 av
anvisningarna till 31 § anses pen-
sionskapitalet utbetalt när ansvaret
for en överlåten försäkring övergår
på den övertagande försäkrings-
givaren eller, i fråga om pensions-
försäkring som överförs till sådan
del av försäkringsgivarens verk-
samhet som inte avser pensions-
försäkring, när överföringen äger
rum.
hållning på pensionssparkonto
skall avskattas enligt 32 § 1 mom.
första stycket j inträder skattskyl-
digheten när pensionssparavtalet
upphör att gälla for de tillgångar
som skall avskattas. Vid sådan
överlåtelse av pensionsförsäkring
till ny försäkringsgivare som avses
i punkt 1 av anvisningarna till 31 §
anses pensionskapitalet utbetalt när
ansvaret för en överlåten försäkring
övergår på den övertagande försäk-
ringsgivaren eller, i fråga om pen-
sionsförsäkring som överförs till
sådan del av försäkringsgivarens
verksamhet som inte avser pen-
sionsförsäkring, när överföringen
äger rum.
Å andra sidan skall utgifterna och omkostnaderna for inkomstförvärvet
avdragas från intäkten under det år, då de verkligen blivit av den
21
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1995/96:152
skattskyldige bestridda, även om de avser inkomst, som tidigare förvärvats
eller först under ett senare år beräknas inflyta.
till 42 § §
6. Om inskränkande villkor
gäller för fria eller delvis fria resor
på flyg eller inrikes tåg som ges på
grund av anställning eller särskilt
uppdrag inom rese- eller
trafikbranschen skall förmånsvär-
det för flygresor beräknas enligt
tredje och fjärde styckena och för
tågresor enligt femte stycket.
Med inskränkande villkor avses
att resan får företas endast under
viss tid, på vissa avgångar eller i
mån av platstillgång vid resans
avgång och att villkoren dels
väsentligen avviker från vad som
gäller för resor som säljs på all-
männa marknaden, dels innebär en
påtaglig olägenhet.
En flygresa med sådant inskrän-
kande villkor att resan endast får
företas i mån av platstillgång vid
resans avgång värderas till 40
procent av det lägsta normalt före-
kommande marknadspris som en
konsument har fått betala för
motsvarande bokningsbara resa
utan inskränkande villkor under
perioden från och med oktober
andra året före beskattningsåret till
och med september året före
beskattningsåret. Flygresor i övrigt
värderas till 75 procent av nämnda
pris.
Vid bestämmande av det lägsta
normalt förekommande marknads-
priset för motsvarande resa utan
inskränkande villkor skall jäm-
förelse göras med priser för flygre-
sor med samma destinationsort
eller, när sådant underlag saknas,
med likartad resesträcka.
Förmån av fria tågresor skall
22
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1995/96:152
värderas till 5 procent av det
marknadspris som en konsument
får betala för ett årskort som
berättigar till motsvarande resor
utan inskränkande villkor under
beskattningsåret. För ungdomar
som under beskattningsåret fyller
lägst 16 år och högst 18 år skall
förmånen värderas till halva detta
värde. För barn som under be-
skattningsåret fyller högst 15 år
skall inget förmånsvärde åsättas.
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1996 och tillämpas vad avser de
nya bestämmelserna i 32 § 3 f mom., 42 § punkt 4 av anvisningarna till 41
§ och punkt 6 av anvisningarna till 42 § första gången vid 1998 års
taxering, och i övrigt första gången vid 1997 års taxering.
2. Den nya lydelsen av punkt 1 av anvisningarna till 20 § tillämpas
endast i fråga om måltidsutgifter efter utgången av år 1995.
3. Traktamentsersättning och ersättning för hemresekostnader som
Europeiska unionens institutioner eller organ har betalat till nationella
experter under 1995 är inte skattepliktig intäkt vid 1996 års taxering.
'Senaste lydelse 1995:920.
2Senaste lydelse 1990:650.
3Senaste lydelse 1995:651.
Senaste lydelse 1993:1515.
Senaste lydelse 1995:1625.
6 Senaste lydelse 1991:180.
Senaste lydelse 1993:1515.
Senaste lydelse 1992:1596.
Senaste lydelse 1993:1515.
'Senaste lydelse 1995:853.
23
Prop. 1995/96:152
Härigenom föreskrivs att 8 och 97 §§ uppbördslagen (1953:272)' skall
ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
8§2
Åtnjuter skattskyldig jämte kontant inkomst andra förmåner skall
preliminär A-skatt beräknas efter inkomstförmånemas sammanlagda
värde. Har den skattskyldige utgett ersättning för en förmån skall
förmånsvärdet sättas ned med ersättningens belopp.
Värdet av bilförmån skall beräk-
nas enligt punkt 2 av anvisningarna
till 42 § kommunalskattelagen
(1928:370). Andra stycket andra
meningen av nämnda anvisnings-
punkt skall dock tillämpas endast i
fall som avses i sjätte stycket ned-
an. Värdet av förmån av ränteffitt
lån eller lån där ränta understiger
marknadsräntan skall beräknas en-
ligt punkt 10 tredje—femte styckena
av anvisningarna till 32 § kommu-
nalskattelagen.
Värdet av bilförmån skall beräk-
nas enligt punkt 2 av anvisningarna
till 42 § kommunalskattelagen
(1928:370). Andra stycket andra
meningen av nämnda anvisnings-
punkt skall dock tillämpas endast i
fall som avses i sjätte stycket
nedan. Värdet av reseförmåner som
avses i punkt 6 av anvisningarna
till 42 § kommunalskattelagen skall
beräknas till det värde som följer
av tredje-femte styckena samma
anvisningspunkt. Värdet av förmån
av ränteffitt lån eller lån där räntan
understiger marknadsräntan skall
beräknas enligt punkt 10
tredje-femte styckena av anvis-
ningarna till 32 § kommunalskatte-
lagen.
Värdet av förmån av bostad som är belägen här i riket och som inte är
semesterbostad skall beräknas enligt följande grunder. Riket delas in i
områden som är väsentligen enhetliga i fråga om boendekostnader. För-
månsvärdet av en bostad inom varje område skall bestämmas till det
genomsnittliga värdet beräknat per kvadratmeter bostadsyta för
jämförbara bostäder inom området. Om bostaden är belägen utom tätort
med närmaste omgivning skall dock värdet bestämmas till det lägsta av
nämnda genomsnittsvärden reducerat med tio procent.
Värdet av annan förmån än som avses i andra och tredje styckena skall
beräknas enligt 42 § andra stycket kommunalskattelagen samt punkt 1
andra och tredje styckena och punkt 3 av anvisningarna till den
paragrafen.
24
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1995/96:152
Föreligger fall som avses i punkt 4 andra stycket av anvisningarna till
42 § kommunalskattelagen får skattemyndigheten bestämma värdet av
förmånen med hänsyn härtill.
Om skattemyndigheten bestämt värdet av förmånen enligt bestäm-
melserna i 5 § andra stycket lagen (1984:668) om uppbörd av
socialavgifter från arbetsgivare skall detta värde användas även vid
beräkning av preliminär A-skatt.
97 §3
Föreläggande vid vite eller
beslut om revision enligt 78 § 7
mom. får inte överklagas. Inte
heller beslut enligt 55 § 1 mom.
första stycket eller 55 § 2 mom.
andra stycket får överklagas.
Föreläggande vid vite eller
beslut om revision enligt 78 § 2 b
mom. får inte överklagas. Inte
heller beslut enligt 55 § 1 mom.
första stycket eller 55 § 2 mom.
andra stycket får överklagas.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1996 och tillämpas, såvitt avser den
nya lydelsen av 8 §, första gången i fråga om preliminär skatt for 1997.
'Lagen omtryckt 1991:97.
Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:771.
2Senaste lydelse 1993:1516.
3 Senaste lydelse 1993:894.
25
Prop. 1995/96:152
Härigenom föreskrivs att 8 § lagen (1958:295) om sjömansskatt1 skall
ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
8§2
För sjömän, som icke skall erlägga sjömansskatt enligt 7 § 1 mom.
(utländsk sjöman), skall sjömansskatt utgå på beskattningsbar
månadsinkomst
a) vid anställning ombord på fartyg, som huvudsakligast användes i
fjärrfart, enligt vid denna lag fogad tabell F kolumn U, samt
b) vid anställning ombord på annat fartyg enligt vid denna lag fogad
tabell N kolumn U.
Allmänna egenavgifter skall betalas enligt bestämmelserna i 7 § 1
mom. andra stycket.
Skatt enligt första stycket och
allmänna egenavgifter enligt andra
stycket utgår icke, om sjömannen
på ett godtagbart sätt visar, att han
är skattskyldig i annat land för in-
komsten ombord.
Skatt enligt första stycket och
allmänna egenavgifter enligt andra
stycket utgår icke, om sjömannen
visar att inkomsten ombord be-
skattas i ett annat land.
Bestämmelserna i 7 § 1 mom. fjärde stycket och 7 § 2 mom. tillämpas
också i fråga om skatt enligt denna paragraf. Därvid skall dock i fall som
avses i 7 § 2 mom. första stycket skatt erläggas enligt tabell F kolumn U
och i fall som avses i andra stycket av samma lagrum enligt tabell N
kolumn U.
(Se vidare anvisningarna.)
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1996.
'Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:777.
2Senaste lydelse 1994:1745.
26
Prop. 1995/96:152
Härigenom föreskrivs att 4 kap. 2 § taxeringslagen (1990:324) skall ha
följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
4 kap.
2 §'
Skattemyndigheten skall varje taxeringsår fatta taxeringsbeslut före
utgången av november på grundval av de uppgifter som lämnats enligt
lagen (1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter samt vad som
i övrigt framkommit vid utredning enligt 3 kap.
Under november taxeringsåret
får skattemyndigheten dock inte till
den skattskyldiges nackdel fatta
grundläggande beslut om årlig
taxering, omprövningsbeslut eller
beslut om skattetillägg. Sådana om-
prövningsbeslut och beslut om
skattetillägg får dock fattas om det
grundläggande beslutet fattats se-
nast den 15 augusti på grundval av
förenklad självdeklaration.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1996 och tillämpas första gången vid
1996 års taxering.
1 Senaste lydelse 1994:486.
27
Prop. 1995/96:152
Härigenom föreskrivs att 2 kap. 8 och 13 §§ lagen (1990:325) om
självdeklaration och kontrolluppgifter skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
2 kap.
8 §'
Följande juridiska personer skall lämna självdeklaration
1. aktiebolag, ekonomisk förening, sparbank, ömsesidigt skadeforsäk-
ringsföretag och värdepappersfond samt sådan stiftelse, fond eller
inrättning som har till huvudsakligt ändamål att tillgodose viss familjs,
vissa familjers eller bestämda personers ekonomiska intressen,
2. ideell förening, som avses i 7 § 5 mom. första stycket lagen
(1947:576) om statlig inkomstskatt, om dess bruttointäkter under be-
skattningsåret överstigit grundavdraget enligt 8 § nämnda lag,
3. annan juridisk person, om
dess bruttointäkter av en eller flera
förvärvskällor under beskattnings-
året uppgått till sammanlagt minst
100 kronor,
4. juridisk person, vars tillgångar
av den art som anges i 3 § 1 mom.
lagen (1947:577) om statlig förmö-
genhetsskatt, vid beskattningsårets
utgång haft ett värde som
överstiger 800 000 kronor eller, i
fråga om sådan juridisk person som
avses i 6 § 1 mom. b nämnda lag,
25 000 kronor,
5. juridisk person för vilken un-
derlag för skogsvårdsavgift, statlig
fastighetsskatt, avkastningsskatt på
pensionsmedel eller särskild löne-
3. dödsbo när dess bruttointäkter
av kapital av annat slag än av-
kastning för vilken preliminär A-
skatt skall betalas enligt 3 § 2 mom.
tredje stycket uppbördslagen
(1953:272) och bruttointäkter av en
eller flera andra förvärvskällor
uppgått till sammanlagt minst 100
kronor,
4. annan juridisk person, om dess
bruttointäkter av en eller flera
förvärvskällor under beskatt-
ningsåret uppgått till sammanlagt
minst 100 kronor,
5. juridisk person, vars tillgångar
av den art som anges i 3 § 1 mom.
lagen (1947:577) om statlig förmö-
genhetsskatt, vid beskattningsårets
utgång haft ett värde som
överstiger 800 000 kronor eller, i
fråga om sådan juridisk person som
avses i 6 § 1 mom. b nämnda lag,
25 000 kronor,
6. juridisk person for vilken un-
derlag for statlig fastighetsskatt,
avkastningsskatt på pensionsmedel
eller särskild löneskatt på pensions-
28
Nuvarande lydelse
skatt på pensionskostnader skall
fastställas.
Vid bedömandet av deklarations-
skyldighet enligt första stycket 2-4
skall hänsyn inte tas till sådan
inkomst eller förmögenhet, for vil-
ken skattskyldighet inte föreligger
enligt kommunalskattelagen
(1928:370), lagen om statlig in-
komstskatt eller lagen om statlig
förmögenhetsskatt. Däremot skall
hänsyn tas till sådan inkomst eller
förmögenhet som enligt dubbelbe-
skattningsavtal skall vara helt eller
delvis undantagen från beskattning
i Sverige.
Föreslagen lydelse
kostnader skall fastställas.
Prop. 1995/96:152
Vid bedömandet av deklarations-
skyldighet enligt första stycket 2-5
skall hänsyn inte tas till sådan
inkomst eller förmögenhet, för vil-
ken skattskyldighet inte föreligger
enligt kommunalskattelagen
(1928:370), lagen om statlig
inkomstskatt eller lagen om statlig
förmögenhetsskatt. Däremot skall
hänsyn tas till sådan inkomst eller
förmögenhet som enligt dubbelbe-
skattningsavtal skall vara helt eller
delvis undantagen från beskattning
i Sverige.
13 §2
Särskild självdeklaration skall lämnas om
1. den skattskyldige är annan juridisk person än dödsbo,
2. den skattskyldige är skyldig att i självdeklaration lämna uppgift om
inkomst av näringsverksamhet,
3. den skattskyldige är företagsledare eller delägare i fåmansforetag,
fåmansägt handelsbolag, företag som enligt 3 § 12 mom. nionde stycket
lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt skall behandlas som
fåmansforetag eller, om uppgifter skall lämnas eligt 24 §, i företag som
upphört att vara sådant företag.
4. den skattskyldige är närståen-
de till företagsledare i sådant
företag som avses i 3 och skall
lämna uppgifter enligt 24 §,
5. den skattskyldige enligt 14
kap. 3 § mervärdesskattelagen
(1994:200) är skyldig att redovisa
utgående och ingående mervär-
desskatt i sin självdeklaration,
6. den skattskyldige inte varit
bosatt i Sverige under hela beskatt-
ningsåret, eller
7. den skattskyldige inte mottagit
förtryckt blankett for förenklad
självdeklaration senast den 15 april
taxeringsåret.
4. den skattskyldige enligt 14
kap. 3 § mervärdesskattelagen
(1994:200) är skyldig att redovisa
utgående och ingående mervär-
desskatt i sin självdeklaration,
5. den skattskyldige inte varit
bosatt i Sverige under hela beskatt-
ningsåret, eller
6. den skattskyldige inte mottagit
förtryckt blankett for förenklad
självdeklaration senast den 15 april
taxeringsåret.
29
Prop. 1995/96:152
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1996 och tillämpas första gången vid
1997 års taxering.
‘Senaste lydelse 1991:698.
2Senaste lydelse 1994:483.
30
Prop. 1995/96:152
Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1990:659) om särskild löneskatt på
vissa förvärvsinkomster1 skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
1 §2
Särskild löneskatt skall for varje år betalas till staten med 21,39 procent
på
1. lön eller annan ersättning till arbetstagare som vid årets ingång är 65
år eller äldre,
2. ersättning som utfaller enligt kollektivavtalsgrundad avgångsbidrags-
försäkring som tecknas av arbetsgivare till förmån for arbetstagare,
3. avgångsersättning som annor-
ledes än på grund av kollektiv-
avtalsgrundad avgångsbidrags-
försäkring utbetalas av staten, kom-
mun eller kommunalförbund som
arbetsgivare eller av Svenska kom-
munförbundet, Landstings-
förbundet, Svenska kyrkans för-
samlings- och pastoratsforbund,
Kommunernas pensionsanstalt eller
Sjukvårdens och socialvårdens pla-
nerings- och rationaliseringsinstitut,
under förutsättning att
arbetsgivaren tillämpar kommunalt
pensionsavtal eller av annan
arbetsgivare, under förutsättning att
arbetsgivaren tilllämpar kommunalt
pensionsavtal och att borgen
tecknats i enlighet med vad som
anges i punkt 20 e första stycket b
av anvisningarna till 23 §
kommunalskattelagen (1928:370),
3. avgångsersättning som
annorledes än på grund av kollek-
tivavtalsgrundad avgångsbidrags-
försäkring utbetalas av staten, kom-
mun eller kommunalförbund som
arbetsgivare eller av Svenska kom-
munförbundet, Landstingsför-
bundet, Svenska kyrkans försam-
lings- och pastoratsförbund, det för
kommunerna och landstingen
gemensamma organet för admini-
stration av personalpension eller
Sjukvårdens och socialvårdens
planerings- och rationaliserings-
institut, under förutsättning att
arbetsgivaren tilllämpar kommunalt
pensionsavtal eller av annan arbets-
givare, under förutsättning att
arbetsgivaren tillämpar kommunalt
pensionsavtal och att borgen
tecknats i enlighet med vad som
anges i punkt 20 e första stycket b
av anvisningarna till 23 §
kommunalskattelagen (1928:370),
4. avgångsersättning som omfattas av s.k. trygghetsavtal,
5. ersättning som utgår enligt gruppsjukförsäkring som åtnjuts enligt
grunder som fastställts i kollektivavtal mellan arbetsmarknadens huvud-
organisationer till den del ersättningen utgör komplement till
förtidspension eller till sjukbidrag,
31
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1995/96:152
6. ersättning som utgår på grund av ansvarighetsförsäkring som åtnjuts
enligt grunder som fastställts i kollektivavtal mellan arbetsmarknadens
huvudorganisationer till den del ersättningen utgår i form av
engångsbelopp som inte utgör kompensation for mistad inkomst.
Skattskyldig är den som utgett sådan ersättning som avses i första
stycket.
Vid bestämmande av skatteunderlaget tillämpas bestämmelserna i 2 kap.
3-5 §§ lagen (1981:691) om socialavgifter med undantag av 4 § första
stycket 2 och 13.
Vid bestämmande av skatteunderlaget enligt första stycket 6 skall bortses
från ersättning för arbetsskada som inträffat före utgången av juni 1993
om ersättningen avser tid därefter samt från ersättning för arbetsskada som
inträffat före utgången av år 1992 om skadan anmälts till allmän
försäkringskassa efter utgången av juni 1993. Detta gäller dock endast
ersättning som för en och samme arbetstagare beräknas på lönedelar som
inte överstiger sju och en halv gånger basbeloppet enligt 1 kap. 6 § lagen
(1962:381) om allmän försäkring.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1996.
1 Senaste lydelse av lagens rubrik 1991:688.
2 Senaste lydelse 1994:1924.
32
Skattereglerna rörande naturaförmåner i inkomstslaget tjänst har setts över
i flera olika sammanhang genom åren i syfte att åstadkomma en neutral
beskattning mellan kontantlön och andra förmåner. Översyn har bl.a.
gjorts av Utredningen om reformerad inkomstbeskattning (RINK), vars
betänkande Reformerad inkomstbeskattning (SOU 1989:33) låg till grund
för 1990 års skattereform, därefter av Utredningen om tjänsteinkomst-
beskattning (SOU 1992:57 och 1993:44) och Utredningen om beskattning
av förmåner (SOU 1994:98).
Ytterligare en utredning har nu sett över förmånsområdet, nämligen
Utredningen om beskattning av förmåner i samband med uppsägning och
utbildning. Utredningen tillsattes under våren 1995 för att se över
beskattningen avseende utbildning och andra förmåner i samband med
personalavveckling och av arbetsgivaren bekostad utbildning i övrigt.
Under hösten 1995 lades i betänkandet Personalavveckling, utbildning och
beskattning (SOU 1995:94) fram förslag till nya regler angående
beskattningen av dessa förmåner. Betänkandet har remissbehandlats. En
förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 1. Utredningens sam-
manfattning och förslag till lagtext finns i bilaga 2 och 3. En
sammanställning över remissyttrandena finns tillgänglig i ärendet (dnr
Fi95/5591).
Regeringen tar nu upp de frågor som behandlas i betänkandet.
I flera av de olika översynerna har också skattereglerna rörande
reseförmåner tagits upp till behandling.
Fram till skattereformen gjordes i lagtexten ett uttryckligt undantag från
skatteplikt för en skattskyldigs fria resor på grund av anställning eller
särskilt uppdrag under förutsättning att resorna inte var att anse som
ersättning för kontant lön. Undantagsbestämmelsen kom i praxis att
omfatta anställda inom rese- och trafikbranschen. Skattefriheten slopades
i samband med skattereformen.
Hittills har Riksskatteverket godtagit att vissa schabloner tillämpas vid
värderingen av reseförmåner, i avvaktan på att branschen utvecklar ett
system för kontroll av varje enskilds resande.
Utredningen om tjänsteinkomstbeskattning föreslog i sitt
slutbetänkande Översyn av tjänsteinkomstbeskattningen (SOU 1993:44)
inte några undantagsregler för reseförmåner vid inkomstbeskattningen
men däremot en schabloniserad värdering av den enskilda resan vid be-
stämmande av underlaget för beräkning av preliminär skatt och arbets-
givaravgifter. Förslaget utsattes för kraftig kritik. Med hänsyn till kritiken
föreslog den dåvarande regeringen i prop. 1993/94:90 Översyn av
tjänsteinkomstbeskattningen, m.m. dels skattefrihet för en valfri resa per
år och anställd, dels en schablonvärderingsregel vid bestämmandet av
underlag för beräkning av preliminär skatt och arbetsgivaravgifter. I
propositionen förutskickades också att en särskild utredare skulle tillkallas
för att se över reglerna på nytt. Skatteutskottet (bet. 1993/94:SkU10)
3 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 152
Prop. 1995/96:152
33
hemställde dock att riksdagen skulle avslå propositionen när det gällde -
schablonvärderingen och den skattefria resan samt uttalade att en ny
lagstiftning borde utformas i enlighet med nuvarande provisorium.
Riksdagen beslutade i enlighet med utskottets hemställan.
I januari 1994 tillkallade regeringen en särskild utredare med uppgift att
se över bl.a. reglerna om beskattning av reseförmåner. Utredningen om
beskattning av förmåner (Fi 1994:01) redovisade i juni 1994 sitt
betänkande Beskattning av förmåner (SOU 1994:98). Betänkandet har
remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 4.
En sammanställning över remissyttrandena finns tillgänglig i ärendet (dnr
Fi94/2343).
I enlighet med direktiven har utredningen i sitt betänkande lämnat två
alternativa förslag till beskattning som lösning på värderingsproblemen
med reseförmåner, en schabloniserad modell och en individuell modell.
Utredningen har förordat den senare modellen.
De frågor som behandlas i betänkandet är, förutom reseförmåner, också
hälso- och sjukvårdsförmåner, personalrabatter och förmåner av begränsat
värde. Samtliga frågor behandlades i den lagrådsremiss som lämnades till
Lagrådet den 2 mars 1995. Vad avser reseförmåner innebar förslaget i
remissen att reseförmåner skulle värderas enligt en individuell schablon-
modell. Lagrådet lämnade förslaget i denna del utan erinran. Men
förslaget fick dock kraftig kritik och regeringen ansåg därför att frågan
borde bli föremål for ytterligare överväganden. I den efterföljande pro-
positionen fanns därför inte något förslag avseende reseförmåner med
(prop. 1994/95:182, bet. 1994/95:SkU25, rskr. 1994/95:371). Efter
ytterligare beredning av frågan presenterade regeringen ett förslag om
ändrade skatteregler rörande reseförmåner i en lagrådsremiss den 5
oktober 1995. Förslaget innebar i princip att reseförmånema for den
enskilde resenären skulle värderas till ett schablonbelopp, oberoende av
antalet resor och deras längd, om inte den skattskyldige eller
skattemyndigheten kunde visa att värdet var något annat.
Lagrådet avstyrkte att förslagen lades till grund för lagstiftning. Den
allvarligaste invändningen var enligt Lagrådet att resultatet av schablonbe-
räkningama många gånger kunde bli klart orättvist för de skattskyldiga.
Men den anvisade schablonmetoden ansågs också vara utomordentligt
komplicerad. Ett system där förmånsvärdet bestäms mera individuellt för
varje resenär var klart att föredra från sakliga synpunkter.
Med hänsyn till Lagrådets yttrande ansåg regeringen att frågan om
värdering av reseförmåner på nytt borde beredas ytterligare. Efter att
frågan om reseförmåner beretts ännu en gång behandlas den i det följande.
Det förslag som regeringen nu presenterar innebär i princip att en
individuell schablonmodell föreslås i fråga om flygresor och en ny,
förenklad schablonmodell används för värdering av tågresor.
I detta sammanhang tas också upp förslag om borttagande av
skattefriheten för vissa rabatter och förmåner som utgår på grund av visad
kundtrohet vid utrikes flygresa.
I och med avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES-
avtalet) och därefter Sveriges medlemskap i Europeiska unionen (EU)
Prop. 1995/96:152
34
anlitas svenska tjänstemän i offentlig och privat tjänst som experter vid
institutioner och andra organ inom EU. Utöver en fast eller tillfällig
anställning vid någon av EU:s institutioner eller organ finns ett antal
uppdragsvarianter for vilka olika villkor i fråga om anställning, lön,
kostnadsersättningar, sociala avgifter och skatter gäller.
Mot bakgrund härav tillkallade regeringen i september 1994 en särskild
utredare med uppgift att belysa vissa frågor om lön, uppdragsarvoden,
traktamenten, övriga kostnadsersättningar och andra villkor för dem som
för Sverige deltar i kommittéer eller arbetsgrupper i EU eller som tjänstgör
som s.k. nationella experter vid en EU-institution. Utredaren skulle även
belysa frågan om tjänstledighet för den som medverkar i kommittéer m.m.
inom EU samt för dem som får fast eller tillfällig anställning vid en EU-
institution. I uppdraget ingick också att redovisa de skattemässiga
konsekvenser som de olika formerna av anställning eller uppdrag får.
Utredningen antog namnet EU-tjänstgöringsutredningen. Utredningen
redovisade i september 1995 sin rapport Svenskar i EU-tjänst (SOU
1995:89). En sammanfattning av rapporten återges i bilaga 5. Rapporten
har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga
6. En sammanställning över remissyttrandena finns tillgänglig i ärendet
(dnr Fi95/5073). Utredningens redovisning av gällande
skattekonsekvenser och remissinstansernas synpunkter härpå föranleder
regeringen att föreslå vissa förändringar rörande reglerna om avdragsrätt
för ökade levnadskostnader och resekostnader. Dessutom föreslås viss
skattefrihet för kostnadsersättningar som betalas av Europaparlamentet till
företrädare i parlamentet. Vidare tas upp förslag om avdragsrätt för barns
skolavgifter utomlands och om utvidgad skattefrihet för fri eller delvis fri
resa till eller från anställningsintervju.
I propositionen läggs också fram vissa förslag om ändringar av
redaktionell karaktär i lagen (1958:295) om sjömansskatt, i
kommunalskattelagens regler om representationskostnader samt i
anvisningarna till 23 § kommunalskattelagen (1928:370) och i lagen
(1990:659) om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster.
Regeringen tar också upp vissa av de förslag som Riksskatteverket lagt
fram i en rapport som fogats till den fördjupade anslagsframställningen
Förslag till förenklingar i skattelagstiftningen (RSV Rapport 1995:10),
nämligen slopande av förbud mot taxeringsbeslut till nackdel för den
skattskyldige under november taxeringsåret, en utökning av kretsen som
får lämna förenklad självdeklaration och en automatisk taxering av
dödsbos kapitalinkomster.
Lagrådet
Regeringen beslutade den 29 februari 1996 att inhämta Lagrådets yttrande
över de lagförslag som finns i bilaga 7. Lagrådets yttrande finns i
bilaga 8. Regeringen behandlar Lagrådets synpunkter i avsnitt 6.2.
Lagrådets granskning har också lett till vissa redaktionella ändringar i
lagtexten.
Prop. 1995/96:152
35
Förslagen till ändring av anvisningarna till 23 § kommunalskattelagen
(1928:370), 1 § lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa förvärvs-
inkomster och 97 § uppbördslagen (1953:272) har inte granskats av
Lagrådet. Dessa förslag är enligt regeringens mening av sådan
beskaffenhet att Lagrådets hörande skulle sakna betydelse.
Prop. 1995/96:152
Utbildningar av olika slag har under alla tider förekommit på
arbetsplatserna. Utbildning som har samband med arbetsgivarens
verksamhet och som syftar till att den anställde skall kunna fullgöra sina
arbetsuppgifter beskattas inte enligt praxis. Utbildningen betraktas då som
fullgörande av tjänsten.
På grund av den starka konjunkturnedgången sedan några år tillbaka
har personalavvecklingar blivit allt vanligare och kommit att omfatta allt
fler människor. Förmåner i samband med personalavvecklingar som består
av annat än kontanter förekommer i allt större utsträckning för att hjälpa
de uppsägningshotade att erhålla ett nytt förvärvsarbete. Utbildningar av
olika slag är en av dessa åtgärder. Arbetsgivaren eller en trygghetsstiftelse
betalar kostnaderna i samband med utbildningen, dvs. i förekommande
fall termins- och kursavgift samt litteraturkostnader. Den uppsägnings-
hotade får ofta lön under utbildningstiden. Utbildningsinsatser erbjuds
såväl under anställningstiden som efter dess upphörande.
En annan åtgärd som arbetsgivare allt oftare erbjuder uppsägningshotad
personal är hjälp av en s.k. outplacementkonsult. Konsultens uppgift kan
vara att hjälpa personen att lära sig skriva ansökningshandlingar och att
förbereda honom eller henne inför anställningsintervjuer. Vissa åtgärder,
särskilt när det gäller konsulttjänster, är av sådan karaktär att det är
tveksamt om de kan betraktas som skattepliktiga förmåner for den
anställde i den mening som avses i kommunalskattelagen (1928:370, KL).
En del av åtgärderna är sådana som vanligen tillhandahålls av
arbetsförmedlingen.
Efter skattereformen är i princip alla kontanta ersättningar i samband
med uppsägningar skattepliktiga. Avgångsersättningar (AGE) och
avgångsbidrag (AGB) är helt skattepliktiga om anställningen upphört efter
den 1 januari 1991. Särskilda övergångsregler gäller för anställningar som
upphört före den 1 januari 1991. Avgångsvederlag jämställs med lön och
är på grund härav skattepliktig intäkt. Skadestånd vid uppsägning anses
ersätta ekonomisk skada på grund av upphörandet av anställningen och
betraktas därför som skattepliktig intäkt.
Några särskilda regler för förmåner i form av fri utbildning eller andra
36
tjänster i samband med uppsägning finns inte. Förmånerna omfattas av Prop. 1995/96:152
den generella regeln i 32 § 1 mom. KL enligt vilken förmåner som lämnas
i samband med anställning eller annat uppdrag i annan form än kontant
ersättning jämställs med kontant lön.
För vissa utbildningsformer för vilka det utgår statliga bidrag finns
emellertid särskilda skatteregler. Enligt punkt 12 fjärde stycket av
anvisningarna till 32 § KL räknas som skattepliktig intäkt av tjänst
korttidsstudiestöd, vuxenstudiebidrag och utbildningsarvode enligt
studiestödslagen, utbildningsbidrag för doktorander, timersättning vid
kommunal vuxenutbildning (komvux), vid vuxenutbildning för
utvecklingsstörda (särvux) och vid svenskundervisning för invandrare
(sfi). Enligt sjätte stycket i nämnda anvisningspunkt gäller detsamma dag-
penning som utgår till deltagare i arbetsmarknadsutbildning (AMU). Av
anvisningarna till 19 § KL framgår att bidrag i form av traktamente och
särskilt bidrag är undantagna skatteplikt om de utbetalas av staten eller av
en kommun enligt av regeringen eller av statlig myndighet meddelade
bestämmelser, i samband med utbildning och omskolning, till arbetslösa
eller partiellt arbetsföra. Utgår skattepliktigt statligt bidrag vid utbildning
av vuxna jämställs den ofta i praxis med fullgörande av tjänst. Härav följer
att avdrag medges för merkostnader som följer av studierna såvida de inte
skall täckas av skattefria ersättningar.
För förmån av fri utbildning som i annat fall bekostas av arbetsgivaren
finns inga särskilda regler. Om utbildningen är att jämställa med
fullgörande av tjänsten sker ingen förmånsbeskattning av den anställde. I
annat fall kan förmånsbeskattning komma i fråga.
Regeringens förslag: Skattskyldig som är eller riskerar att bli
arbetslös på grund av omstrukturering, personalavveckling eller
liknande i arbetsgivarens verksamhet skall inte beskattas för förmån i
form av fri utbildning eller annan åtgärd om utbildningen eller
åtgärden är av väsentlig betydelse för att den skattskyldige skall
kunna fortsätta att förvärvsarbeta.
Utredningens förslag: Den som är eller riskerar att bli arbetslös skall inte
beskattas för förmån av fri utbildning eller annan tjänst om utbildningen
eller tjänsten är av väsentlig betydelse för att han eller hon skall kunna
fortsätta att förvärvsarbeta.
Remissinstanserna har med få undantag i princip tillstyrkt eller lämnat
utan erinran utredningens förslag. Några remissinstanser, bl.a. Sveriges
Akademikers Centralorganisation (SACO) och Svenska Kommun-
förbundet, anser att det för skattefrihet bör räcka att åtgärden är "av
betydelse" och inte "av väsentlig betydelse" för att den skattskyldige skall
kunna fortsätta att förvärvsarbeta.
Skälen för regeringens förslag: Nuvarande skatteregler innebär att
37
förmåner i form av utbildning av olika slag är skattepliktiga om de inte är
att jämställa med fullgörande av tjänsten. För att förmånsbeskattning inte
skall komma i fråga måste utbildningen ha samband med arbetstagarens
tjänst.
Utbildningar och andra förmåner i samband med omstrukturering och
personalavveckling syftar i första hand till att den anställde skall få en ny
tjänst. De bör därför enligt gällande regler anses vara skattepliktiga
förmåner.
Övertalighet på arbetsmarknaden uppstår dels på grund av den
ekonomiska situationen vid en lågkonjunktur, dels på grund av den snabba
tekniska strukturomvandlingen. Den ekonomiska situationen har inneburit
att arbetsgivarna, såväl privata som offentliga, genom effektiviseringar
varit tvungna att minska kostnaderna i verksamheten bl.a. genom att
minska personalstyrkan.
Utredningen har i betänkandet redovisat de stödåtgärder som kan
förekomma i samband med uppsägning. Av redovisningen framgår att
utbildning i olika former är den vanligaste åtgärden vid sidan av pen-
sionserbjudanden och avgångsvederlag. I vissa fall betalar arbetsgivaren
lön under utbildningstiden medan kostnaderna för utbildningen betalas av
någon annan, t.ex. Trygghetsrådet. Som exempel på en annan åtgärd som
sätts in i samband med övertalighet är anlitande av s.k. outplace-
mentkonsulter. Konsulterna har till uppgift att hjälpa den enskilde att få ett
nytt arbete eller att erbjuda den enskilde hjälp av konsult vid start av eget
företag.
Enligt regeringens mening är det viktigt att åtgärder av detta slag vidtas
vid personalavveckling. Det är angeläget att åtgärder för att förhindra
arbetslöshet sätts in tidigt och om möjligt redan innan formell uppsägning
kommit till stånd. Om arbetsgivarna skall uppmuntras att ta ett större
ansvar för personalen vid personalavvecklingar får denna strävan inte
motverkas av en förmånsbeskattning hos den anställde. För den anställde
är det ofta ett hårt slag att varslas om uppsägning och att stå inför hotet om
arbetslöshet. Den enskilde bör i syfte att trygga sin egen framtida
försörjning uppmuntras till att utbilda sig eller att acceptera andra åtgärder
som arbetsgivaren erbjuder.
Förmåner i form av utbildning, outplacementåtgärder m.m. i samband
med personalavveckling synes, trots att de är skattepliktiga enligt gällande
regler, enligt utredningen i praktiken inte bli föremål för beskattning i
någon större utsträckning. Om förmånen undantas från beskattning skulle
alltså statens inkomster inte minska nämnvärt. Önskemålet om en
likformig behandling av naturaförmåner i beskattningen utgör i och för sig
ett starkt skäl mot skattefrihet. Regeringen anser emellertid i likhet med
utredningen att de arbetsmarknadspolitiska och samhällsekonomiska
skälen väger tyngre och att övervägande skäl därför talar för att vissa
förmåner i samband med personalavveckling bör vara undantagna
beskattning.
Utredningen föreslår som en förutsättning för skattefrihet att förmånen
skall vara av väsentlig betydelse för att den enskilde skall kunna fortsätta
förvärvsarbeta. Vissa remissinstanser har i sina remissyttranden framfört
Prop. 1995/96:152
38
att det bör räcka med att åtgärden är av betydelse för den anställde.
Svenska Kommunförbundet befarar att väsentlighetskravet kommer att
medföra tolkningstvister.
Regeringen anser i likhet med utredningen att regelns
tillämpningsområde måste begränsas till de åtgärder som kan leda till att
den uppsägningshotade får ett nytt arbete. Regeln skall inte omfatta
åtgärder som är att betrakta som förtäckta löneförmåner för de anställda.
Utredningens avgränsning är enligt regeringens uppfattning väl avvägd.
Kravet på väsentlig betydelse innebär att regeln inte omfattar åtgärder som
inte påtagligt ökar den anställdes möjligheter att kunna fortsätta för-
värvsarbeta. Utanför regelns tillämpningsområde faller därför utbildning
av anställda som har en utbildning på ett område där han eller hon utan
svårighet kan få arbete hos en annan arbetsgivare. Regeln bör inte heller
omfatta situationer där en person som har en gedigen utbildning inom ett
område med tillfällig arbetsbrist läser något annat i avvaktan på att arbets-
marknaden blir gynnsammare inom hans område. Även åtgärdspaket som
innehåller andra komponenter än utbildning bör omfattas av undantags-
regeln.
Outplacementkonsultemas verksamhet går i stor utsträckning ut på att
hjälpa den enskilde att byta yrke. Outplacementverksamheten innehåller
moment som samhället ofta erbjuder medborgarna t.ex. kurser som
motsvarar arbetsförmedlingarnas jobbsökarkurser. Det kan ifrågasättas om
vissa av de outplacementåtgärder som erbjuds är en förmån i den mening
som avses i kommunalskattelagen. I verksamheten kan emellertid också
ingå andra moment såsom “lär-känna-dig-själv-kurser” som mer har
karaktär av en löneförmån. Åtgärderna syftar normalt till att den enskilde
skall kunna fortsätta förvärvsarbeta och bör omfattas av skattefriheten. För
att det inte skall råda någon osäkerhet om beskattningssituationen bör
detta framgå av skattelagstiftningen.
Insatserna i fråga påbörjas ofta under uppsägningstiden men kan
avslutas efter det att anställningen upphört. I vissa situationer, t.ex. om den
anställda har varit barnledig, kan åtgärden påbörjas efter att anställningen
upphört. Regeringen anser att åtgärden bör omfattas av undantagsregeln
även om den sålunda avslutas, eller såväl påbörjas som avslutas, efter
anställningens upphörande.
Utredningen uttalar att risken att bli arbetslös antingen kan bero på en
åtgärd som vidtagits av arbetsgivaren eller på grund av att den skattskyl-
dige av något skäl känner sig tvingad att säga upp sig själv. Utredningens
förslag “den som är eller riskerar att bli arbetslös” överensstämmer med
vad som gäller för arbetsmarknadsutbildning enligt 9 § förordningen
(1987:406) om arbetsmarknadsutbildning.
Efterlevnaden av skattelagstiftningen måste kunna kontrolleras av
skattemyndigheten. För att reglerna inte skall kunna missbrukas måste det
ställas krav på att den skattskyldige visar att arbetsgivaren planerar att
minska personalstyrkan eller, på grund av strukturomvandling eller av
annan anledning, omplacera anställda. Bestämmelsen bör enligt
regeringens mening omfatta endast arbetslöshet eller risk för arbetslöshet
på grund av en åtgärd som initierats av arbetsgivaren. För att
Prop. 1995/96:152
39
bestämmelsen skall bli tilllämplig krävs dock inte att den anställde har Prop. 1995/96:152
blivit uppsagd. Skattefriheten inträder vid den tidpunkt då åtgärden
planeras och omfattar även de situationer då arbetsgivaren vidtar en åtgärd
som medför att arbetstagaren känner sig tvingad att säga upp sig själv.
Förslaget föranleder att en ny bestämmelse införs, 32 § 3 h mom. KL.
Regeringens bedömning: Utredningens förslag om införande av en
särskild bestämmelse om skattefrihet för utbildningsförmåner under
pågående anställning bör inte genomföras.
Utredningens förslag: Förmån av fri utbildning som är av väsentlig
betydelse för arbetsgivarens verksamhet skall inte tas upp som intäkt.
Remissinstanserna: Majoriteten av remissinstanserna har tillstyrkt
förslaget. Länsrätten i Malmöhus län avstyrker förslaget eftersom det
skulle ge stort utrymme för "fringe benefits". Kammarrätten i Sundsvall
menar att kravet på att utbildningen skall vara av "väsentlig betydelse för
arbetsgivarens verksamhet" kan komma att medföra förmånsbeskattning
av kursverksamhet som det i dagsläget inte framstår som vare sig sakligt
motiverat eller av fiskala skäl önskvärt att förmånsbeskatta. Vidare anser
kammarrätten att lagtexten behöver förtydligas så att att det framgår att
lön och andra ersättningar inte ingår i begreppet fri utbildning.
Statskontoret anser att det kan ifrågasättas om det är principiellt riktigt att
genom skattesubventioner stimulera arbetsgivarna att ta ett långtgående
ansvar för utbildning på grundläggande nivå. Arbetsmarknadsverket är av
den uppfattningen att det inte bör krävas att utbildningen är "av väsentlig
betydelse för arbetsgivarens verksamhet" utan att det bör räcka med att
den har ett tydligt samband med arbetsgivarens verksamhet och är till
nytta för denna. SACO anser att det bör räcka med att utbildningen är av
betydelse för arbetsgivarens verksamhet för att förmånen inte skall tas upp
som intäkt.
Skälen för regeringens bedömning: Några särskilda regler för
beskattning av förmån av utbildning under pågående anställning finns inte.
Arbetsgivare har under alla år utbildat sin personal. Vissa arbetsgivare
utbildar själv den nyanställde för tjänsten, så sker t.ex. inom posten och
skatteförvaltningen. Någon förmånsbeskattning av de anställda i detta
avseende sker inte.
Samhällsutvecklingen kräver att arbetsgivarna under pågående
anställning i allt större utsträckning måste utbilda sina anställda för att de
skall kunna bibehålla sin kompetens samt behålla sina arbeten. Den
snabba internationaliseringen har gjort det nödvändigt att utbilda
personalen i språk. Den tekniska strukturomvandlingen har inneburit att
arbeten försvunnit eller ersatts av nya arbeten som kräver högre
kompetens och utbildningsinsatser har varit nödvändiga vid omplacering
av personalen. Utbildningen sker i bland internt genom att arbetsgivaren
40
utnyttjar de kunskaper som finns inom företagen eller externt genom att
köpa utbildningsprogram av utbildningsföretag. I de större företagen före-
kommer utbildningsprogram för chefer som sträcker sig över ett längre
tidsperspektiv med olika perioder av intensiv utbildning. Dessa ut-
bildningar kan äga rum utomlands. Även andra utbildningar, såsom
språkkurser, kan vara förlagda på utländsk ort.
En utbildning som arbetsgivaren bekostar kan naturligtvis ha positiv
betydelse för den anställde och även vara till nytta for honom eller henne
t.ex. när han eller hon söker ett nytt arbete. Utbildningen kan i och för sig
innebära en inbesparing av levnadskostnaderna for den anställde. Såsom
framgått av avsnitt 4.1 beskattas den anställde normalt inte for värdet av
utbildning under pågående anställning om utbildningen betingas av
verksamheten. Utbildningen jämställs i sådant fall med fullgörande av
tjänsten. I vissa fall torde det också vara svårt att särskilja den förmån på
grund av utbildningen som den anställde åtnjutit från nyttan av denna i
anställningen. Sedan den 1 januari 1996 är enligt 32 § 3 c mom. KL
förmåner, som är av begränsat värde for den anställde men där varan eller
tjänsten har en väsentlig betydelse för utförandet av den anställdes
arbetsuppgifter, undantagna från skatteplikt. Många utbildningar torde
sålunda vara skattefria med stöd av denna bestämmelse.
Det kan naturligtvis finnas situationer då den anställde skall formåns-
beskattas för en av arbetsgivaren bekostad utbildning. Sådan förmåns-
beskattning sker redan enligt gällande regler om utbildningen inte har
samband med verksamheten och inte kan anses vara till nytta for företaget
(jfr RÅ 1983 1:78 1 och 11).
Regeringen anser att förmån av fri utbildning i enlighet med gällande
praxis inte skall beskattas om utbildningen är att jämställa med
fullgörande av tjänsten. Värdet av studieresor och utbildningar som är att
anse som löneförmåner skall naturligtvis, såsom redan sker, beskattas. Det
avgörande for skattefriheten är nyttan av utbildningen i företaget och inte
kostnadens storlek eller var utbildningen genomförs. Bara den
omständigheten att utbildningen sker utomlands medför inte att det blir
fråga om en skattepliktig förmån. Den omständigheten kan däremot
motivera att skatteförvaltningen gör en noggrannare kontroll av
utbildningen. Inte heller bör enbart det förhållandet att utbildningen sker
på fritiden medföra att den skattskyldige skall beskattas för förmånen.
Enligt regeringens mening fungerar gällande regler och praxis väl. Det
är, såsom också några remissinstanser påpekat, inte helt klart att
utredningens förslag skulle innebära några egentliga förbättringar utan det
kan i stället få till följd att utbildningar som enligt praxis inte förmåns-
beskattas blir skattepliktiga. Nya gränsdragningar kan medföra att de for
samhället viktiga utbildningsinsatserna på arbetsplatserna får stå tillbaka
på grund av risken for förmånsbeskattning. Regeringen lägger därför inte
fram något förslag om regler om skattefrihet för utbildningsförmåner
under pågående anställning.
Prop. 1995/96:152
41
Prop. 1995/96:152
Regeringens förslag: Skattskyldig som åtnjuter förmån av fri
utbildning eller annan åtgärd vid omstrukturering, personalavveckling
eller liknande i arbetsgivarens verksamhet har rätt till avdrag för
kostnader för resor mellan bostaden och utbildningsplatsen. Den
skattskyldige har vidare rätt till avdrag för ökade levnadskostnader
och kostnader för hemresor om den skattskyldige uppburit ersättning
för sådana kostnader. Avdraget får inte överstiga erhållen ersättning
eller, såvitt avser ökade levnadskostnader, särskilt föreskrivna
schablonbelopp. Avdrag medges under högst ett år efter utgången av
uppsägningstiden.
Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens.
Remissinstanserna: De flesta av remissinstanserna tillstyrker
utredningens förslag. Riksförsäkringsverket anser dock att avdragsrätten
för den som inte har fått ersättning för ökade levnadskostnader bör göras
generösare. Länsrätten i Jämtlands län ifrågasätter om det inte kan vara
befogat att medge avdrag för ökade levnadskostnader i två år.
Arbetsgivarverket anser att bidrag till ökade levnadskostnader till ett viss
belopp samt resekostnader skall vara skattefria. Verket föreslår vidare att
skattefrihet för merkostnader skall föreligga i samband med sådan
utbildning som grundar sig på tillämpningen av ett kollektivavtal i två år.
Länsstyrelsen i Västerbottens län anser att avdragsrätten bör kunna
förlängas till två år om det föreligger synnerliga skäl. SACO,
Trygghetsrådet och Trygghetsstiftelsen avstyrker utredningens förslag om
att begränsa avdragsrätten för ökade levnadskostnader.
Skälen för regeringens förslag: Personer som genomgår
arbetsmarknadsutbildning kan få särskilt bidrag för att täcka ökade
levnadskostnader och resekostnader. De särskilda bidragen är skattefria
enligt 19 § KL. Rättviseskäl talar därför för att personer som på grund av
omstruktuering eller personalavveckling genomgår utbildning som
bekostas av arbetsgivaren eller av en trygghetsstiftelse i skattehänseende
behandlas på ett likartat sätt.
Avdrag för kostnader för resor mellan bostaden och arbetsplatsen
medges enligt punkt 4 av anvisningarna till 33 § KL om denna varit
belägen på sådant avstånd från bostaden att särskilt fortskaffningsmedel
behövt anlitas. Enligt 33 § 2 mom. KL begränsas avdragsrätten på så sätt
att avdrag endast medges för den del av kostnaden som överstiger 6 000
kr. Utredningen föreslår att skattskyldiga som deltar i utbildning eller
annan sådan åtgärd som enligt förslaget i avsnitt 4.2 är undantagen
beskattning, skall medges avdrag för kostnader för resor mellan bostaden
och utbildningsplatsen på motsvarande sätt. Ersättning som utgått för
resorna skall tas upp till beskattning såsom lön och sociala avgifter skall
utgå.
42
Utredningen föreslår vidare att om utbildningen eller åtgärden
genomförs på annan ort än bostadsorten bör den skattskyldige jämställas
med sådana som har ökade levnadskostnader på grund av tillfälligt arbete
enligt punkt 3 a första stycket av anvisningarna till 33 § KL. Den
skattskyldige bör medges avdrag för ökade levnadskostnader om
övernattning på utbildningsorten äger rum. Avdraget får inte överstiga
faktiska logikostnader eller de schablonbelopp för måltider och
småutgifter som följer av nämnda bestämmelse. Avdrag för ökade
levnadskostnader bör medges längst ett år efter uppsägningstidens utgång.
Ersättningen som den skattskyldige fått skall tas upp till beskattning.
Utredningen föreslår slutligen att avdrag medges för kostnader för
hemresor i enlighet med bestämmelserna i punkt 3 b av anvisningarna till
33 § KL, under förutsättning att ersättning utgår och högst med
ersättningens belopp. Avdrag medges för kostnaden för högst en resa per
vecka om avståndet mellan bostadsorten och utbildningsorten överstiger
50 km. Avdrag medges normalt för kostnaden med billigaste färdmedel.
Regeringen ansluter sig till utredningens förslag om rätt till avdrag för
vissa kostnader i samband med bl.a. utbildning. Flera remissinstanser har
motsatt sig en begränsning av rätten till avdrag för ökade
levnadskostnader. Regeringen delar utredningens bedömning att en alltför
generös utvidgning av avdragsrätten kan öppna möjligheter till
överflyttning av lön från den skattepliktiga till den skattefria sfären. Det
bör såsom utredningen funnit finnas en gräns för hur länge en avdragsrätt
som hänför sig till en tidigare anställning kan godtas. Regeringen anser att
utredningens förslag att begränsa avdragsrätten till ett år efter
uppsägningstidens utgång är väl avvägd.
Förslaget föranleder en ny anvisningspunkt 8 till 33 § KL.
Prop. 1995/96:152
Regeringens förslag: De föreslagna bestämmelserna om fri
utbildning eller annan åtgärd vid omstrukturering, personalavveckling
eller liknande i arbetsgivarens verksamhet skall tills vidare inte gälla
förmån från fåmansforetag eller fåmansägt handelsbolag till anställd
som är företagsledare och delägare i företaget eller närstående till
sådan person. Om arbetsgivaren är en fysisk person skall reglerna inte
gälla förmåner från arbetsgivaren om den anställde är närstående till
arbetsgivaren.
Utredningens förslag: Utredningen föreslår att bestämmelserna om
skattefrihet och avdrag inte skall gälla för företagsledare, delägare eller
närstående i fåmansforetag och fåmansägt handelsbolag om inte den skatt-
skyldige arbetat i företaget i minst halvtid två år i följd. Den särskilda
begränsningen för denna personalkategori skall inte tillämpas om det finns
särskilda skäl.
Remissinstanserna: En majoritet av remissinstanserna tillstyrker
43
förslaget eller lämnar det utan erinran. Företagarnas Riksorganisation
avstyrker dock förslaget. Svenska Revisorsamfundet anser att avdragsrätt
skall gälla för företagsledare, delägare och närstående till företagsledare i
fåmansföretag men att näringsidkare skall visa att det inte innebär ett
missbruk av gällande regler. Vidare anser samfundet att det av lagtexten
bör framgå att reglerna om utbildning i allmänhet även gäller för
fåmansdelägare.
Skälen för regeringens förslag: En grundläggande utgångspunkt är att
privata levnadskostnader skall finansieras med beskattade medel.
Kostnader för utbildning som syftar till att ge den anställde en högre eller
annan kompetens är i regel att betrakta som en privat levnadskostnad.
Regeringen delar utredningens bedömning att de föreslagna reglerna om
skattefrihet för åtgärder vid personalavveckling kan öppna möjligheter för
missbruk inom fåmansföretag och fåmansägda handelsbolag m.m. I
nämnda företag kan det finnas särskilt stort intresse av att gynna vissa
anställda, t.ex. barn till delägaren. I dessa företag finns inget egentligt
tvåpartsförhållande. Delägarna kan därför själva besluta om förmåner till
sig själva eller till närstående. Utredningen har föreslagit att särskilda reg-
ler bör gälla för sådana personer som har inflytande i bolaget, dvs.
företagsledare, delägare och närstående till dessa. Med närstående avses
de personer som omfattas av begreppet närstående i punkt 14 trettonde
stycket av anvisningarna till 32 § KL. Enligt regeringens bedömning är
utredningens avgränsning av kretsen som skall omfattas av särregleringen
väl avvägd.
Regeringen anser dock att möjligheterna till missbruk av reglerna
kvarstår även efter den föreslagna tvåårsperiodens utgång. För att undvika
missbruk av reglerna bör utgångspunkten vara att företagsledare, delägare
och närstående till sådana personer i fåmansföretag eller fåmansägt
handelsbolag eller närstående till fysisk person som driver
näringsverksamhet inte skall omfattas av regeln om skattefrihet. I vissa
situationer kan det emellertid motiveras att en delägare i fåmansaktiebolag
eller i handelsbolag eller en till delägare närstående person kommer i åt-
njutande av en utbildningsinsats eller en annan åtgärd utan att han blir för-
månsbeskattad för förmånsvärdet. För en näringsidkare kan en sådan
situation uppstå då det är motiverat att han eller hon medges avdrag för
kostnaderna i verksamheten. Regeringen anser dock att de frågor som
hänger ihop med dessa gruppers beskattning bör utredas ytterligare.
Därvid bör neutralitetsaspekter mellan olika företagsformer och mellan
företagare och löntagare beaktas. Vidare bör undersökas hur reglerna bör
vara utformade för att efterlevnaden av dem skall kunna kontrolleras och
missbruk förhindras.
Regeringen föreslår därför att företagsledare, delägare och närstående
till sådana personer i fåmansföretag eller fåmansägt handelsbolag tills
vidare inte skall omfattas av bestämmelserna om skattefrihet för förmåner
från företaget i samband med omstrukturering, personalavveckling och
liknande av arbetsgivarens verksamhet. Om arbetsgivaren är en fysisk
person bör bestämmelsen inte gälla för förmåner från arbetsgivaren om
den anställde är en arbetsgivaren närstående person. Med närstående till
Prop. 1995/96:152
44
fysiska personer som driver näringsverksamhet avses samma personkrets
som angetts för fåmansföretag.
Genom skattereformen 1990 slopades undantaget från skatteplikt för fria
resor åt anställda i trafik- och resebyråbranschen. Detta innebär att värdet
av de resor som de anställda får skall tas upp till beskattning och att
resorna skall värderas till marknadsvärdet.
Resebranschen har sedan skattefriheten slopades riktat kritik mot
gällande regler. Bl.a. har det hävdats att kontroll- och värderingsproblem
motiverar att skattefriheten återinförs eller att förmånerna i vart fall
värderas enligt en lättillämpad schablon. Med hänsyn till de praktiska
problemen med beskattning av det faktiska resandet har Riksskatteverket
under åren 1991-1995 medgett en schabloniserad värdering av SJ- och
SAS-anställdas reseförmåner som ligger till grund för beräkning av
preliminär skatt och arbetsgivaravgifter samt för redovisning på kontrol-
luppgift. Dessa värden har också i stor utsträckning följts vid in-
komsttaxeringen. Även för inkomståret 1996 medges en sådan
schabloniserad beskattning. Schablonmodellen som gäller för SAS-
anställda tillämpas även för anställd i annat företag som erhåller flygresor
på likvärdiga villkor. I övriga fall har värdering skett med utgångspunkt i
den enskildes faktiska resande.
Som tidigare (avsnitt 3) redovisats har reglerna avseende reseförmåner
setts över av ett flertal utredningar utan att någon ändring av reglerna
skett. Den provisoriska schablonmodellen som Riksskatteverket godtagit
under en följd av år finns utförligt beskriven i betänkandet Beskattning av
förmåner (s. 128-131) och innebär i huvudsak följande.
Prop. 1995/96:152
De SAS-anställda påförs ett förmånsvärde som grundas på det s.k. ITA-
kortet (ID-ticket authorization). De anställda inom SAS får automatiskt
ITA-kort varje år. För att förmånsbeskattning skall utlösas krävs att den
anställde aktiverar kortet och köper ut den första biljetten. Hela schablon-
värdet påförs då den anställde som förmånsvärde. Det pris den anställde
betalar (ID-biljettpris) beräknas för varje uttagen biljett. När resenären
löser ut biljett via automat väljer han om betalning skall ske med
löneavdrag eller med betalkort (kreditkort). Löneavdrag görs efter ett par
månader varvid avräkning sker mot värdet av återlämnade biljetter.
Schablonvärdet beräknas med utgångspunkt i SAS-anställdas genom-
snittliga resande. Vid värderingen beaktas bl.a. så kallad standby-effekt,
dvs. effekten av att resan får företas endast i mån av platstillgång vid
resans avgång. Värdet är ett nettovärde och ytterligare avräkning får
45
endast ske för avgift som SAS tar ut för ITA-kortet (administration-
savgift).
För 1996 är schablonvärdet för en vuxen 2 440 kr. För barn i åldern 2-
12 år är värdet 1 220 kr och beträffande barn och ungdomar som fyllt 12
år men inte 18 år värderas förmånen till 490 kr. Att värdet för denna grupp
är relativt lågt hänger samman med två faktorer. Dels finns det kraftigt
rabatterade ungdomsbiljetter på marknaden, dels är priset som resenären
betalar till arbetsgivaren detsamma som för en vuxenbiljett. Värdet av
förmånen blir således ganska litet. För ungdomar över 18 år men under 25
år är motsvarande värde 1 855 kr.
Schablonvärdet täcker samtliga biljettyper och samtliga destinationer
för resor som företas av personer med ITA-kortet.
Anställda i SJ har möjlighet att ta ut olika typer av frikort/ffibiljetter för
inrikes resp, utrikes resor. Schablonbeskattning sker när det gäller in-
rikestrafiken för s.k. privatresekort och när det gäller utrikes resor för
internationella fribiljetter samt internationella rabattkort. För andra typer
av frikort/fribiljetter som tillhandahålls anställda m.fl. beräknas för-
månsvärdet individuellt för varje resa till gällande marknadspris.
Antalet privatresekort är ca 100 000 stycken. Kortet ger innehavaren
rätt till fria resor i 1 :a eller 2:a klass inom Sverige. Inskränkningar i det
fria resandet finns vad gäller vissa tågavgångar, länstrafikbolagens linjer
och tåg under vissa tider m.m. Privatresekort värderas med utgångspunkt
i svenska folkets genomsnittliga resande. Privatresekort i l:a klass åsätts
ett 75 % högre värde än motsvarande kort i 2:a klass.
För 1994 bestämdes schablonvärdet för privatresekort - inrikes resor -
till 800 kr i 2:a klass och 1 400 kr i l:a klass. Även för 1996 är värdet
detsamma. För barn födda åren 1981 och senare påförs inget värde. Resa
för barn födda 1978-1980 värderas till 50 % av vuxenvärdet. Särskilda
schablonvärden gäller för utrikes resor.
Från förmånsvärdena (schablonvärdena) får avräkning ske för den
avgift på 50 kr som SJ tar ut för frikort och internationellt rabattkort.
Prop. 1995/96:152
46
Prop. 1995/96:152
Regeringens förslag: Förmån av fria och delvis fria resor på tåg eller
flyg som utgår på grund av anställning eller uppdrag inom rese- eller
trafikbranschen skall vid inkomsttaxeringen värderas enligt särskilda
regler om det för resan har gällt vissa inskränkande villkor.
Med inskränkande villkor avses att resan får företas endast under
viss tid, på vissa avgångar eller endast i mån av platstillgång vid
resans avgång och villkoren dels väsentligt avviker från vad som
gäller för resor som säljs på allmänna marknaden, dels innebär en
påtaglig olägenhet för resenären.
En flygresa som är förenad med villkor att resan får företas endast
om plats finns vid resans avgång värderas till 40 % av ett lägsta
normalt förekommande marknadspris som en konsument har fått
betala under perioden från och med oktober andra året före
beskattningsåret till och med september året före beskattningsåret för
motsvarande bokningsbara resor utan inskränkande villkor. Flygresor
i övrigt skall värderas till 75 % av nämnda pris.
I lagtexten anges också riktlinjer för hur lägsta normalt
förekommande marknadspris skall beräknas.
Förmån av fria eller delvis fria inrikes resor på tåg skall värderas
till ett schablonvärde motsvarande 5 % av det for beskattningsåret
gällande marknadspriset för årskort som berättigar till motsvarande
resor utan inskränkande villkor. För barn som under beskattningsåret
fyller högst 15 år påförs inget förmånsvärde. För ungdomar som
fyller högst 18 år under beskattningsåret skall värdet bestämmas till
50 % av förmånsvärdet för en vuxen person.
Vid bestämmande av underlaget för preliminär skatt och arbets-
givaravgifter skall reseförmåner av nu angivet slag värderas på
samma sätt som vid inkomsttaxeringen. Detta gäller även vid
redovisningen på kontrolluppgift.
Utredningens förslag: Utredningen har i enlighet med direktiven
presenterat två alternativa beskattningsmodeller, en schablonmässig
beskattningsmodell och en individuell beskattningsmodell men förordat
den individuella.
Den av utredningen presenterade schablonmässiga beskattningsmo-
dellen innebär i huvudsak följande. Förmån av fria eller delvis fria resor -
med inskränkande villkor som innebär påtagliga olägenheter - som
anställda i rese- och trafikbranschen åtnjuter beskattas enligt schablon.
Marknadsvärdet av samtliga av arbetsgivaren tillhandahållna resor som
omfattas av schablonmetoden minskas med vad som sammanlagt betalats
för resorna och återstående belopp fördelas på de resande. Vid inskrän-
kande villkor - som innebär en påtaglig olägenhet for den resande - skall
resorna värderas till 75 % av ett genomsnittligt lägsta marknadspris for
motsvarande bokningsbara resor utan inskränkande villkor året före
beskattningsåret. Vid flygresor med standby-villkor skall motsvarande
47
värde i stället vara 40 %. Om den anställde betalar för resorna skall det
beräknade förmånsvärdet inte sättas ned. Om den anställde innehar
förmånsberättigad anställning kortare tid än ett halvt år skall förmånsvär-
det sättas ned med hälften. Modellen förutsätter att reseföretagen har
uppgift om antalet företagna resor och deras marknadsvärde. Både SAS
och SJ har, enligt utredningen, teknisk möjlighet att skapa system för att få
fram de uppgifter som behövs för att bestämma ett faktiskt marknadsvärde
på de resor som företagits.
Utredningens förslag till individuell beskattningsmodell utgår från
schablonmodellen, men har överförts till individuell nivå. Den in-
dividuella modellen skiljer sig från schablonmodellen enbart därigenom
att reseföretag inte bara behöver hålla reda på vilka resor som företagits
utan också av vem. Även denna modell innehåller i vissa avseenden
schabloner.
Remissinstanserna: Utredningens förslag har tillstyrkts eller lämnats
utan erinran av en majoritet av remissinstanserna. De närmast berörda
remissinstanserna, däribland SAS och SJ, är dock kritiska till förslaget.
Arbetsgivaralliansen anser att förslaget ger ett administrativt arbete som är
mera kostnadskrävande än själva förmånsvärdet och föreslår att en
särskild utredning skall se över reglerna i syfte att skapa schabloner som
är hanterliga för såväl arbetsgivare som arbetstagare. Tjänstemännens
Centralorganisation och Sveriges Akademikers Centralorganisation
förordar en värdering enligt schablonmodellen. SAS anser att det är
diskutabelt om beskattning av reseförmåner över huvud taget skall ske
med hänsyn till de övriga skattefria rabatter som finns på arbetsmarkna-
den. Den nuvarande schablonmodellen kan, enligt SAS, med vissa
justeringar läggas till grund för den framtida beskattningen. Även IATA
och BARIS anser att rabatten bör jämställas med skattefri personalrabatt.
SJ, IATA och BARIS menar att om reserabatter skall beskattas, skall
värdering ske enligt nuvarande schablonmetod. Svenska Revisorsamfundet
SRS anser att värdering av förmån av frikort och liknande reseförmåner
bör ses över. Enligt SRS bör en schablonbeskattning ske av dessa i den
mån arbetsgivaren inte kan kontrollera den anställdes utnyttjande av
erbjudna reseförmåner.
Skälen för regeringens förslag: Flera försök har gjorts att hitta en
värderingsmodell som är enkel och lätthanterlig och som inte strider mot
den grundläggande principen i skattelagstiftningen om en neutral be-
skattning. De förslag som tidigare presenterats har dock utsatts för kritik
och inte lett till någon lagstiftning. En modell som i huvudsak byggde på
den av utredningen förordade individuella beskattningsmodellen
presenterades under våren 1995 i en lagrådsremiss. Förslaget lämnades
utan erinran av Lagrådet. Men förslaget lades inte fram i den efterföljande
propositionen på grund av att det därefter blev kraftigt kritiserat.
Mot bakgrund härav och det tidigare redovisade utskottsuttalandet
presenterade regeringen efter ytterligare beredning av ärendet en mer
schablonmässig lösning på problemet med värdering av reseförmåner.
Förslaget byggde till stora delar på utredningens förslag till
schablonmodell. Lagrådet avstyrkte dock att förslaget lades till grund för
Prop. 1995/96:152
48
lagstiftning. Lagrådet ansåg att den anvisade schablonmetoden var
utomordentligt komplicerad men den allvarligaste invändningen var att
resultatet av schablonberäkningama många gånger kan bli klart orättvist
för de skattskyldiga. Enligt Lagrådets mening var ett system där
förmånsvärdet bestäms mera individuellt för varje resenär klart att föredra
från sakliga synpunkter. Möjligheten till en sådan beskattning borde därför
övervägas ytterligare.
Med hänsyn till Lagrådets yttrande ansåg regeringen att frågan om
värdering av reseförmåner borde beredas ytterligare. Det är mot denna
bakgrund det nu presenterade förslaget skall ses.
Inledningsvis bör dock sägas att förmån av fri eller delvis fri resa inte
kan ses som sådan personalrabatt som är skattefri. Skälen härför har
närmare utvecklats i prop. 1994/95:182, s. 38. Regeringen uttalade
följande:
“Flera remissinstanser inom resebranschen hävdar att reseförmåner till
anställda inom trafik och resebranschen bör behandlas som skattefria
personalrabatter. Med de förutsättningar som föreslås gälla för att
personalrabatter skall behandlas som skattefria kan naturligtvis även
reseförmåner i vissa fall hamna inom det skattefria området. Men en
förutsättning är att det är en tjänst som ingår i företagets ordinarie
utbud. Så är sällan fallet med de rabatterade resorna för reseföretagens
anställda. Resorna är dels förenade med sådana villkor som inte kan
tillämpas mot vanliga kunder - utom i ett fåtal fall som t.ex.
ungdomsbiljetter vid inrikes flygresor - dels ligger priserna på en sådan
nivå att de inte under en längre tid skulle kunna tillämpas gentemot
största kund på affärsmässiga villkor. Rabatten är ofta sa stor att den
vida överstiger vad en konsument kan få. Denna typ av rabatterade
resor är också den dominerande delen av de rabatterade resorna till
anställda. Sådana reseförmåner bör därför for anställda inom rese- och
trafikbranschen regleras särskilt och inte omfattas av begreppet
personalrabatter.”
De förslag till värdering av reseförmåner som tidigare har presenterats
har inneburit att alla förmåner av resor med inskränkande villkor - oavsett
transportslag - skall värderas enligt samma värderingsmodell. Det
vanligaste är dock att resorna görs med flyg eller tåg. Det har i vart fall
under beredningen inte framkommit att några reseförmåner kan erhållas
på motsvarande villkor inom andra transportslag.
Det finns dock väsentliga skillnader mellan förmån av flyg- och förmån
av tågresa. En flygresenär måste ta ut en biljett eller motsvarande for att
kunna resa, och det sker en kontroll av resenärerna vid ombordstigningen.
Fria inrikes tågresor medges i dag i form av ett privatresekort och
ytterligare biljetter krävs normalt inte. Inte heller görs någon kontroll vid
själva påstigandet av tåget. En annan väsentlig skillnad är att medan
reseförmåner inom flygbranschen i stort sett kan omfatta resor till
samtliga världsdelar omfattar fria tågresor i huvudsak bara inrikes resor
och enstaka resor inom Europa. Förmån av fri eller delvis fri resa utom
Sverige värderas särskilt.
Med hänsyn till dessa skillnader anser regeringen att skilda
värderingsmodeller för flygresor respektive tågresor bör prövas.
De särskilda värderingsreglerna skall dock kunna tillämpas endast i
fråga om reseförmåner som utgår på grund av anställning eller särskilt
Prop. 1995/96:152
4 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 152
49
uppdrag i rese- eller trafikbranschen när resan är förenad med
inskränkande villkor. Vad som avses med inskränkande villkor
återkommer vi till i författningskommentarerna.
Flygresor
Den av utredningen presenterade schablonmodellen kan sägas ge en rättvis
beskattning på kollektiv nivå genom att det är de personer som utnyttjar
förmånen som beskattas för den och genom att den bygger på
marknadsvärdet av samtliga företagna resor i kollektivet. Däremot är
modellen inte rättvis inom gruppen.
Önskemål har framförts från branschens sida att den provisoriska
schablonmodellen skall lagfästas. I den lagrådsremiss som presenterades
under hösten 1995 gjordes ett försök att hitta en schablonmodell som
utgick från den provisoriska modellen. För att kunna konstatera hur
mycket en genomsnittlig förmånstagare reser måste arbetsgivarna hålla
reda på kollektivets resande. Det värde som genom en sådan metod skall
åsättas de enskilda resorna är det värde som motsvarar resans
marknadsvärde om resan hade sålts på allmänna marknaden till en
konsument. Metoden innebär dock att lagtexten blir både ganska
omfattande och komplicerad. En sådan värderingsmodell är enligt
regeringens mening inte lämplig. Regeringen anser därför, i likhet med
Lagrådet, att en mer individuell värderingsmodell är att föredra.
När det gäller reseförmåner har, enligt utredningen, SAS uppgett att det
är tekniskt möjligt att införa en individuell beskattning. Detta kräver dock
en hel del omställningar av bokningssystemen m.m., vilka dock SAS har
sagt sig kunna vara klara med inom en ettårsperiod. SAS uppger i sitt
remissyttrande att vad man kan kontrollera är uttaget av biljetter och vilka
som återlämnas men däremot inte den anställdes faktiska resande, vilket
enligt SAS motiverar att schablonmodellen väljs.
Om ingenting görs skall reseförmånema enligt nuvarande lagtext
värderas i varje enskilt fall till deras marknadsvärde. Enligt regeringens
mening bör det vara marknadsvärdet som i princip skall gälla vid
värderingen av reseförmåner. Regeringen har dock viss förståelse för att
gällande lagstiftning kan medföra svårigheter för flygbolagen bl.a. med
hänsyn till de snabba förändringarna av marknadspriserna. Det finns
därför skäl att tillmötesgå branschens önskemål i viss utsträckning och låta
förmånsresor inom flygbranschen värderas enligt en individuell
schablonmodell i princip på sätt som föreslogs i en lagrådsremiss våren
1995. Denna modell bygger till stora delar på utredningens förslag till
individuell beskattningsmodell. Modellen bör vara så utformad att den i
princip motsvarar marknadsvärdet för resan.
Den invändning som branschen främst riktat mot en individuell
beskattningsmodell är svårigheter för arbetsgivaren att hålla reda på de
anställdas resande. En annan invändning mot en individuell modell har
från branschens sida varit att det är svårt att bestämma marknadspriset för
en enskild resa. Dessa svårigheter skall dock inte överdrivas och är i vart
Prop. 1995/96:152
50
fall inte så stora att enbart de motiverar att en individuell beskattnings-
modell frångås.
Huvudregeln är att beskattning av en förmån skall ske när den åtnjuts.
När en resa skall anses åtnjuten kan i och för sig variera med hänsyn till
omständigheterna, men biljettuttaget utgör en presumtion för att förmånen
åtnjutits. För de fall den anställde återlämnar ej använda biljetter kan
avräkning för detta ske vid återlämnandet på vanligt sätt. Att arbetsgivaren
svårligen kan kontrollera om den anställde faktiskt utnyttjat en biljett som
han löst ut men inte återlämnat är inte något specifikt för resebranschen
utan motsvarande problem finns för de flesta förmåner som inte
omedelbart åtnjuts i samband med mottagandet, som t.ex. måltider i
samband med tjänsteresor, teaterbiljetter m.m. Arbetsgivarna får således
göra en bedömning utifrån de uppgifter de har tillgång till. När det gäller
biljetter med begränsad giltighetstid, upp till 3-4 månader, bör
arbetsgivaren kunna utgå från att en sådan resa är åtnjuten om biljetten
inte har återlämnats inom giltighetstiden.
Utredningen föreslår att det är priserna året före beskattningsåret som
skall ligga till grund för vad som är lägsta marknadspris. Skälet härför är
att det tar viss tid att sammanställa prisuppgifterna och att därför viss
eftersläpning är ofrånkomlig. Även om många uppgifter kan tas fram
snabbt och enkelt kan det ändå antas kräva en viss tid att sammanställa
uppgifterna.
Enligt regeringens mening bör det därför finnas utrymme för att ta fram
sådana uppgifter redan före beskattningsårets början. De prisuppgifter som
bör ligga till grund för det lägsta marknadsvärdet bör därför avse perioden
från och med oktober andra året före beskattningsåret till och med
september året före beskattningsåret.
Enligt Riksskatteverket bör det i lagtexten närmare klarläggas hur
reseförmånsvärdena skall beräknas. Regeringen anser att det finns an-
ledning att precisera lagtexten något för att ange riktlinjerna för
värderingen. Hur detta närmare bör ske återkommer vi till i författnings-
kommentarerna. Allmänt kan sägas att till grund för beräkningen av lägsta
marknadspris får läggas bokningsbara resor som kan innehålla
inskränkande villkor, men inte sådana som innebär påtagliga olägenheter.
Exempel på resor som kan läggas till grund för beräkning är resor till
apexpriser och liknande resor.
Prop. 1995/96:152
51
Tågresor
Prop. 1995/96:152
Som tidigare sagts är den tidigare presenterade schablonmodellen alltför
komplicerad för att leda till lagstiftning.
När det gäller tågresor - till skillnad från flygresor - anser regeringen
däremot att en enkel schablonmodell är motiverad. Dels kan schablonen
konstrueras på ett lagtekniskt mindre komplicerat sätt än vad som gäller
för förmån av flygresor, dels kan förmånen även fortsättningsvis ges i
form av ett privatresekort (årskort).
Från och med i år säljer SJ olika slags årskort beroende på i vilken
omfattning korten berättigar till resor. Det finns i princip tre olika
prisklasser. Årskort Guld berättigar till obegränsat resande i ett år i X2000
första klass och X2000 Budget, InterCity första och andra klass,
InterRegio första och andra klass, Nattåget Kupé, Säng och Bädd. Kortet
gäller också för resor på länstrafikens sträckor. Detta kort kostar för
närvarande 50 000 kr.
Dessutom finns Årskort Silver och Årskort Silver Plus. Korten gäller i
ett år och berättigar till obegränsat antal resor. Årskort Silver gäller för
resor i X2000 Budget, InterCity andra klass, InterRegio andra klass samt
Nattåget Säng och Bädd. Årskortet Silver Plus ger, utöver rätt till resor i
den omfattning som nyss sagts, rätt till resor i InterCity och InterRegio
första klass. Korten kostar för närvarande 25 000 kr respektive 31 000 kr.
Det finns således ett lättillgängligt marknadspris för årskort för inrikes
tågresor utan inskränkande villkor. Detta bör därför kunna användas som
utgångspunkt vid bestämmandet av ett schablonvärde för förmån av
inrikes tågresor. En sådan metod ger fortfarande den av Lagrådet påtalade
orättvisan men metoden är betydligt mindre komplicerad att tillämpa än
den tidigare presenterade schablonmodellen.
Regeringen anser att förmån av fria tågresor inom landet bör
bestämmas till en viss andel av det för beskattningsåret gällande
marknadsvärdet för ett årskort för motsvarande resor utan inskränkande
villkor. Denna andel bör, med hänsyn till de villkor som är förenade med
resan och den värdenivå SJ:s privatkort hittills legat på, bestämmas till 5
%. Detta motsvarar värdet för en vuxen person. För barn som under
beskattningsåret fyller högst 15 år bör inte något förmånsvärde påföras.
För ungdomar som fyller högst 18 år under beskattningsåret bör värdet
motsvara 50 % av vuxenvärdet. Förmån av utrikes resor får, liksom
hittills, värderas enligt huvudregeln till marknadsvärdet.
Oavsett om man använder sig av en individuell beskattningsmodell
eller en schablonmodell så måste arbetsgivaren göra en bedömning av när
en förmån kan anses åtnjuten - och därmed är skattepliktig - och skall
ingå i underlaget för preliminär skatt och arbetsgivaravgifter. Eftersom
några enskilda färdbiljetter inte utfärdas inför varje resa finns det med
nuvarande system med årskort ingen praktisk möjlighet att kontrollera när
en kortinnehavare första gången utnyttjar sitt kort. Vad arbetsgivaren
däremot vet är vilka som har tagit ut ett förmånskort. Med hänsyn till
kontrollsvårigheten och det stora antalet förmånshavare bör reseförmånen
anses åtnjuten i och med att förmånskortet kommer i mottagarens hand.
52
Övergångsbestämmelser m.m.
Prop. 1995/96:152
Utredningen beräknade att dess föreslagna schablonmodell skulle ge ett
300 kr högre värde per person jämfört med de schablonvärden som gällde
for anställda hos SAS år 1994. För år 1996 har värdena höjts något. Även
vårt förslag till en individuell schablonmodell torde innebära ett i viss mån
förhöjt förmånsvärde. Förslaget avseende värdering av reseförmåner på
tåg för de SJ-anställda innebär också en höjning av förmånsvärdet, som
dock har varit oförändrat sedan år 1994.
SAS har förklarat att de behöver en omställningstid på ca ett år för att
införa ett system med individuell beskattning. De nya reglerna bör dock
kunna träda i kraft den 1 juli 1996 och tillämpas första gången vid 1998
års taxering.
Förslaget föranleder införande av en ny anvisningspunkt till 42 §
kommunalskattelagen (1928:370, KL), punkt 6, samt ändringar i 42 § och
punkt 4 av anvisningarna till 41 § KL och 8 § uppbördslagen.
Kontant ersättning eller annan förmån som utgått för tjänsten är i princip
skattepliktig intäkt. Rabatter kan således i vissa fall vara skattepliktiga. Ett
generellt undantag gäller dock för personalrabatter. Reglerna om personal-
rabatt finns i 32 § 3 f mom. kommunalskattelagen (1928:370, KL).
Bestämmelsen har ändrats fr.o.m. den 1 januari 1996 (prop. 1994/95:182,
bet. 1994/95 :SkU25, rskr. 1994/95:371, SFS 1995:651). Enligt
bestämmelsens nya lydelse är personalrabatter skattefria om de ges vid
inköp av en vara eller en tjänst från arbetsgivaren eller något annat företag
i samma koncern, om varan eller tjänsten ingår i säljarens ordinarie utbud.
Skattefriheten gäller dock inte om rabatten är en direkt ersättning för
utfört arbete, om den överstiger den största rabatt som en konsument kan
erhålla på affärsmässiga grunder eller om den uppenbart överstiger
personalrabatt som är sedvanlig i branschen. Även vissa andra förut-
sättningar måste vara uppfyllda för att rabatten skall anses som skattefri
personalrabatt.
Rabatter som lämnas för visad kundtrohet och som finns bl.a. inom
flyg- och hotellbranschen kan således vara skattepliktiga om de utnyttjas
for privat bruk.
En grundläggande förutsättning for beskattning är att mottagarens
arbetsgivare eller uppdragsgivare bekostat de varor eller tjänster som ger
rätt till rabatten eller att förmånen av annat skäl kan anses som ett utflöde
av tjänsten.
När det gäller flygbranschen erbjuder de flesta flygbolagen en form av
trohetsrabatt, s.k. frequent flyer-rabatt, som exempelvis innebär att
resenärerna belönas med ett antal poäng varje gång de väljer att flyga med
53
samma flygbolag. Ett visst antal ihopsamlade poäng medför sedan att
resenären kan fä en flygresa, hotellrum, hyrbil eller annan förmån gratis
eller till rabatterat pris. En förmån av detta slag torde således, om ingen
undantagsregel fanns, vara skattepliktig om den grundar sig på tjänsteresor
som arbetsgivaren har betalat och förmånen inte utnyttjats i tjänsten.
Vidare torde den som utgett en skattepliktig förmån vara skyldig att lämna
kontrolluppgift till skattemyndigheterna och att betala socialavgifter.
Sedan den 1 januari 1992 är dock trohetsrabattema undantagna från
skatteplikt. Bestämmelsen finns i 32 § 3 f mom. KL och lyder:
"Även om det inte följer av 3 d mom. tas som intäkt inte upp sådan
rabatt eller liknande förmån som transportföretag enligt internationellt
vedertagen praxis utger för visad kunatrohet via utrikes flygresor och
som slutligen tillfaller en arbetstagare eller uppdragstagare i hans
egenskap av resenär."
Frågan om undantag för dessa rabatter aktualiserades i en motion (mot.
1990/91 :Skl3). Bakgrunden var bl.a. följande. Möjligheten för svenska
skattemyndigheter att beskatta de rabatter som lämnas av utländska bolag
ansågs i det närmaste obefintliga, om inte den skattskyldige själv redovisar
förmånen. Det innebar också svårigheter for det kontrolluppgiftsskyldiga
bolaget att veta om rabatten faktiskt kommit att utnyttjas och om den
utnyttjats vilken del av rabatten som grundar sig på av arbetsgivaren
betalda resor.
SAS hade hos utskottet framhållit, att man av konkurrensskäl måste
införa någon form av liknande rabatter eftersom bolaget annars riskerade
att tappa så stort kundunderlag att dess verksamhet hotades. Bolaget hade
vidare anfört att det av samma skäl var nödvändigt att rabatten var
skattefri. Det skulle nämligen vara förenat med stora nackdelar för
företaget att redovisa rabatterna till skatteförvaltningen och det skulle
föreligga en betydande risk for att kunderna valde ett bolag vars
rabattgivning de svenska skattemyndigheterna inte kunde kontrollera.
Lagrådet, som hördes av utskottet, erinrade i sitt yttrande om att ett av
huvudsyftena med den då nyss genomförda skattereformen hade varit att
åstadkomma att beskattningen av arbetsinkomster blev neutral i den
meningen att alla typer av ersättningar och förmåner beskattas likformigt.
Som ett led i reformen hade ett antal tidigare skattefria förmåner gjorts
skattepliktiga (t.ex. reseförmåner for anställda hos trafik- och
resebyråföretag) samtidigt som kraven for skattefrihet for bl.a. personal-
vårdsförmåner skärptes.
Lagrådet pekade också på att förslaget om skattefrihet aktualiserade
frågan om hur de rabatter som avsågs med förslaget förhåller sig till
brottsbalkens regler om mutbrott och bestickning och till marknadsfö-
ringslagens normer. I anslutning härtill uttalade Lagrådet följande.
"Det är angeläget att ett system för frequent flyer-rabatter utformas och
tillämpas på ett sådant sätt att gränsen mot vad som är otillbörligt inte
överskrids. Det kan visa sig nödvändigt att vidta särskilda åtgärder,
bl.a. inom den offentliga sektorn, för att säkerställa att systemet får en
från olika synpunkter acceptabel tillämpning. Det är emellertid
knappast en uppgift för skattelagstiftningen att i det nu aktuella
hänseendet svara för gränsdragningen mellan vad som är acceptabelt
och otillbörligt. Å andra sidan är det enligt lagrådets mening viktigt att
Prop. 1995/96:152
54
skattefrihetsregeln inte ges en sådan utformning att den kan ge intryck Prop. 1995/96:152
av att lagstiftaren på detta område lämnar sitt godkännande till
förfarande som är angripbara enligt brottsbalkens och marknads-
föringslagen regelsystem.
—Det synes lämpligt att vid utformningen i stället ta fasta på att någon
invändning normalt inte torde kunna riktas mot förfarande som innebär
att arbetsgivaren antingen i ett första steg själv uppbär förmånen och
sedan slussar den vidare till den anställde i dennes egenskap av resenär
eller i varje fall är involverad på ett sådant sätt att nan i någon rimlig
mening kan anses ha förmedlat förmånen till den anställde.
Utskottet ansåg att det var viktigt att de svenska flygbolagen får driva sin
verksamhet under konkurrensneutrala förutsättningar. De måste därför få
möjlighet att erbjuda rabatter på samma villkor som andra flygbolag. Det
kunde därför inte accepteras att skattereglerna i Sverige innebar att
rabatter från ett svenskt flygbolag kom att beskattas medan motsvarande
rabatter från utländska bolag i praktiken kom att undgå beskattning här i
landet. Mot denna bakgrund och då även förenklingsskäl talade för detta
ansåg utskottet att det fanns skäl att överväga ändring av skattereglerna.
Utskottet instämde även i Lagrådets uppfattning att man vid utformningen
av skattereglerna borde ta fasta på att någon invändning normalt inte torde
kunna riktas mot ett förfarande som innebär att arbetsgivaren antingen i ett
första steg själv uppbär förmånen och sedan slussar den vidare till den
anställde i dennes egenskap av resenär eller i varje fall är involverad på ett
sådant sätt att han i någon rimlig mening kan anses ha förmedlat förmånen
till den anställde.
Utskottet hemställde att riksdagen skulle besluta om undantag från
skatteplikt för rabatter av ifrågavarande slag. Utskottet var dock inte enigt
och sju ledamöter (alla s) reserverade sig. Enligt reservationen borde
någon skattefrihet inte införas. Ett förslag om nya skatteffihetsregler
ansågs vara synnerligen betänkligt. De aktuella förmånerna skulle i stor
utsträckning komma att utgå till personer som redan av andra skäl kan
anses som privilegierade. Utskottets förslag ansågs sanktionera en
affärsmoral som tangerar gränsen mot mutbrott och bestickning och vad
som är otillbörligt enligt marknadsföringslagen och konkurrenslagstift-
ningen. I första hand borde andra lösningar som ligger inom ramen för vad
som kan anses acceptabelt enligt den lagstiftning som gäller här i landet
sökas.
Riksdagen beslutade i enlighet med utskottets förslag (bet.
1991/92:SkU8, rskr. 1991/92:98).
55
Prop. 1995/96:152
Regeringens förslag: Rabatter eller andra förmåner som
transportföretag enligt internationell vedertagen praxis ger ut för
visad kundtrohet vid utrikes flygresor skall inte vara undantagna från
skatteplikt.
Skälen för regeringens förslag: Skattefriheten för s.k. frequent flyer-
rabatter är en avvikelse från den huvudregel som annars gäller vid
inkomsttaxeringen, nämligen att allt som utgått for tjänsten är skattepliktig
intäkt.
Det finns enligt regeringens mening skäl att pröva om de argument som
anfördes för införandet av undantaget är så starka att undantaget bör
finnas kvar.
Det bör inledningsvis erinras om att för den privatperson som enbart
samlar ihop poäng genom sitt privata resande ett slopande av
skattefriheten inte skulle innebära någon förmånsbeskattning. Det är först
när poängen samlas ihop genom tjänsteresor och utnyttjas för privat bruk
som det - utan undantagsbestämmelsen - skulle kunna bli aktuellt med
förmånsbeskattning. Även om resenären med egna medel eller med ett
privat kreditkort i ett första skede betalar en tjänsteresa och sedan i ett
senare skede får ersättning for resan från arbetsgivaren torde rabatten som
belöper på vad arbetsgivaren har betalat, vara skattepliktig (jfr RÅ 1988
ref. 54).
För de företag som upphandlar tjänsteresor torde bonussystemet
knappast ha någon större betydelse eftersom bonusen sällan kommer
arbetsgivaren till del. Detta beror bl.a. på att det bara är just resenären som
kan utnyttja bonusen och den kan inte alltid utnyttjas för eller i samband
med de resor som resenären gör för arbetsgivaren. I ett läge där företagen
är mer kostnadskänsliga torde utrymmet för den enskilde resenärens
påverkan på vilket flygbolag som skall anlitas minska. Men i de fall det
är den enskilde resenären som har ett bestämmande inflytande över valet
av flygbolag vid tjänsteresa kan det inte uteslutas att valet styrs av
möjligheten till bonuspoäng för privat bruk utan skattekonsekvenser. De
stora företagen torde i första hand sträva efter avtal med flygbolagen som
är anpassade efter just det företagets krav på låga priser, service,
tillgänglighet m.m. De större företagen har volymrabatter varför det ligger
i företagens intresse att de anställda reser med det bolag med vilket man
har avtal. Detta visar också den debatt som under senare tid har förts i
pressen angående frequent flyer-rabatter. Bl.a. har det framkommit att ett
antal företag gått samman for att förhandla med flygbolagen om att
bonuspoängen skulle tillfalla bolagen och inte den enskilde resenären.
Vissa företag aviserade också att de eventuellt skulle bojkotta de flygbolag
som inte gick med på att rabatten kom företagen till godo. Detta talar for
att de av SAS åberopade konkurrensskälen har försvagats något sedan
regelns tillkomst.
Lagtexten utformades också på ett sådant sätt att det var meningen att
56
det för skattefrihet skulle krävas att arbetsgivaren antingen i ett första steg
själv uppbär rabatten och sedan slussar den vidare till den anställde i
dennes egenskap av resenär eller i varje fall är involverad på ett sådant sätt
att han i någon rimlig mening kan anses ha förmedlat förmånen till den
anställde. Det är tveksamt om det sätt på vilket rabatter i praktiken ges
innebär att arbetsgivaren måste vara involverad för att rabatten skall ges
till resenären. Skattefriheten gäller förmåner vid utrikes flygresor. SAS
bonussystem innebär att även inrikes resor tillgodoräknas resenären på
visst sätt. De ger i och för sig inga poäng som kan användas som
bonusuttag. Men poängen läggs på hög så att resenären kan avancera som
medlem i olika nivåer som ger olika servicegrad (SAS har tre med-
lemsnivåer). Vidare ges i samband med flygningar med SAS bonuspoäng
vid hyra av bil hos vissa företag och vid övernattning på vissa hotell samt
för telefonsamtal med visst telefonkort. Motsvarande gäller också i
bonussystem hos andra flygbolag. Riksskatteverket har emellertid godtagit
att poäng för hotell och hyrbil ingår i vad som är skattefritt under
förutsättning att hotellet eller hyrbilen utnyttjas i samband med den utrikes
flygresan. I SAS EuroBonus-system är ett av medlemsvillkoren att poäng
intjänade på tjänsteresor inte får användas privat utan arbetsgivarens
tillstånd. Den som ansöker om ett sådant kort måste också bekräfta att
poäng som intjänats på tjänsteresor inte skall utnyttjas privat. Härigenom
anser SAS att dess bonussystem är förenligt med gällande rätt. Det kan
dock enligt regeringens mening ändå ifrågasättas om nuvarande rabatter i
sin helhet verkligen uppfyller kraven för skattefrihet. Detta gäller i princip
samtliga bonussystem som finns på marknaden.
De invändningar i övrigt som framfördes mot en beskattning av
rabatterna var bl.a. att flygbolagen skulle bli skyldiga att lämna kontroll-
uppgift om rabatten var skattepliktig. Det skulle dessutom, menade man,
vålla svårigheter att kontrollera om rabatten faktisk kom att utnyttjas och -
om den utnyttjats - vilken del av rabatten som grundade sig på av arbets-
givaren betalda resor.
För det första kan konstateras att huvudregeln är att förmåner är
skattepliktiga när de åtnjuts. Invändningen om att det kan vara svårt att
kontrollera när en bonusrabatt åtnjuts är i och för sig riktig. Men detta
gäller även för alla andra utgivare av skattepliktiga rabatter eller andra
förmåner som inte omedelbart åtnjuts. När en förmån skall anses åtnjuten
kan visserligen variera med hänsyn till omständigheterna men tidpunkten
för beskattningen torde inträffa när resenären utnyttjar rabatten.
Det är inte självklart att det rabattgivande företaget skall lämna
kontrolluppgift för den skattepliktiga förmånen. Enligt 3 kap. 4 § lagen
(1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter är det den som gett
ut den skattepliktiga förmånen som skall lämna kontrolluppgift. Är det
flygbolaget eller arbetsgivaren som gett ut den?
Flera omständigheter kan enligt regeringens mening anföras för att det
är arbetsgivaren som bör anses vara den som gett ut förmånen och därmed
skall lämna kontrolluppgift. Rätten till bonuspoäng torde kunna ses som
en del av avtalet mellan arbetsgivaren och flygbolaget om transport av
resenären. Att bonuspoängen är personliga skulle således inte spela någon
Prop. 1995/96:152
57
roll. Även en flygbiljett är ju personlig och kan normalt inte utnyttjas av
någon annan. Detta innebär att en anställd som vid en tjänsteresa
registrerar bonuspoäng i så fall gör detta för sin arbetsgivares räkning.
Den rätt till bonuspoäng som grundar sig på av arbetsgivaren betalda resor
bör således inte anses tillhöra resenären utan arbetsgivaren. Med en sådan
utgångspunkt är det naturligtvis arbetsgivaren och inte flygbolaget som
skall lämna kontrolluppgift och betala sociala avgifter när en skattskyldig
får utnyttja bonusen för privat bruk. Detta gäller oavsett vilket flygbolag
som är rabattgivande.
Lagrådet har i sitt yttrande över det remitterade förslaget anfört att detta
resonemang inte är helt invändningsfritt. Mot bakgrund av att den nu
gällande skattefriheten avser förmåner som transportföretag har gett ut,
torde det inte kunna förväntas att kontrolluppgiftsskyldigheten enbart på
grund av sådana förarbetsuttalanden kommer att tillämpas så att den skall
ligga på arbetsgivaren. För att uppnå detta bör därför enligt Lagrådets
mening i lagtext anges att ifrågavarande rabatter och andra förmåner skall
anses utgivna av arbetsgivaren.
Regeringen menar att det nuvarande undantaget från beskattning av
flygbranchens trohetsrabatter nu bör slopas.
Regeringen delar Lagrådets uppfattning att en lagreglering behövs och
har för avsikt att senare i år återkomma med förslag till regler som
klargör att det är arbetsgivaren och inte flygbolaget som skall lämna
kontrolluppgift och betala sociala avgifter för förmånen. Därmed drabbas
flygbolagen inte av några administrativa problem eller ökade kostnader
med anledning av att undantaget slopas. Reglerna blir också neutrala
flygbolagen emellan.
Förslaget föranleder ändring av 32 § 3 f mom. KL.
7.1.1 Inledning
I och med avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)
kom svenska tjänstemän i offentlig och privat tjänst att anlitas vid
institutioner och organ inom Europeiska unionen (EU). Till följd av det
svenska medlemskapet i EU fr.o.m. den 1 januari 1995 har antalet svenska
tjänstemän som på olika sätt deltar i EU:s institutioner och dess organ
därefter ökat.
Utöver en fast eller tillfällig anställning vid någon EU-institution finns
ett antal uppdragsvarianter för vilka skilda arbetsvillkor och ekonomiska
villkor gäller.
EU-tjänstgöringsutredningen lämnade sin rapport Svenskar i EU-tjänst
Prop. 1995/96:152
58
(SOU1995:89) under hösten 1995. Utredningen redovisar i rapporten
villkoren för de vanligast förekommande anställnings- och uppdrags-
typema: mötesdeltagare, anställda, nationella experter och företrädare i
Europaparlamentet. Vidare redovisar utredningen beskattningskonse-
kvensema för de olika grupperna på grundval av gällande rätt. Däremot
har det inte ingått i utredningsuppdraget att lämna förslag till ändrade
regler på skatteområdet.
Remissinstanserna har under remissbehandlingen lämnat en rad syn-
punkter på beskattningskonsekvensema. Regeringen har till följd av vad
som framkommit i utredningens redovisning sett över reglerna och
bedömt att förändringar behöver göras.
Innan förslagen presenteras finns det dock anledning att kortfattat
redovisa vilka olika anställnings- och uppdragsformer som, enligt
utredningens kartläggning, finns inom EU:s institutioner och organ och
vilka ekonomiska villkor som i huvudsak gäller för dessa.
7.1.2 Anställningar och uppdrag inom EU:s institutioner och organ
Inom Europeiska unionen finns det fem institutioner: Europeiska unionens
råd, Europeiska gemenskapernas kommission, Europaparlamentet,
Europeiska gemenskapernas domstol och Europeiska revisionsrätten.
Rådets arbete leds av ministrar från respektive medlemsland.
Kommissionen leds av 20 kommissionärer som utses av medlemsländerna
för fem år i taget. Dessa ingår således inte i begreppen tjänstemän och
andra anställda. Kommissionärema omfattas dock av de särskilda EG-
rättsliga reglerna i fråga om beskattning av intäkter från EU:s institutioner
som redovisas i avsnitt 7.1.4.
En särskild grupp inom Europaparlamentet är de av medlemsländerna
valda företrädarna. Sverige har 22 företrädare. Företrädarna har ett arvode
som svarar mot det som vanliga nationella parlamentsledamöter har i
hemlandet och betalas också av hemlandet. I Sverige är det riksdagen som
betalar arvodet till företrädarna. Därutöver betalar Europaparlamentet
ersättning för olika slag av kostnader för företrädarna enligt särskilda
ersättningsregler som parlamentet själv har beslutat om. Ersättningen
omfattar ersättning för resor, logi, uppehälle, kontorsmaterial och även
kostnaden för att anställa personliga assistenter. En utförlig redovisning
av de ekonomiska villkoren finns i det förslag till riksdagen
1995/96:RFK5 om ekonomiska villkor för Sveriges företrädare i
Europaparlamentet, som riksdagens förvaltningskontor utarbetat.
EG-domstolens domare utses av medlemsländernas regeringar i
samförstånd för en mandattid om sex år. Domstolen biträds vidare av
generaladvokater. Vid domstolen finns det också en justitiesekreterare
eller registrator som ansvarar för målens handläggning. Domarna,
generaladvokaterna och justitiesekreteraren omfattas av de särskilda EG-
rättsliga reglerna om beskattning av intäkter från EU, se vidare avsnitt
7.1.4.
Revisionsrätten består av 15 ledamöter, en för varje medlemsland, vilka
Prop. 1995/96:152
59
efter hörande av parlamentet utses av rådet för en period av sex år. Prop. 1995/96:152
För anställda inom de fem institutionerna samt de decentraliserade
organen gäller de regler och villkor för anställningen som anges i
tjänsteföreskrifterna. Tjänsteföreskrifterna är en samling av rådet
utfärdade förordningar. De är bindande för medlemsländerna och är
därmed gällande rätt också i Sverige. Tjänsteföreskrifterna finns återgivna
i bilaga 2 till rapporten. För svenskar som anställs vid en EU-institution
eller vid ett EU-organ som omfattas av tjänsteföreskrifterna tillämpas de
villkor för anställningen som finns angivna i dessa. De olika
institutionerna har också kompletterande föreskrifter för hur
tjänsteföreskrifterna skall tillämpas.
Tjänsteföreskrifterna delar in de anställda i två huvudgrupper:
- tjänstemän i Europeiska gemenskaperna och
- andra anställda i Europeiska gemenskaperna
Tjänstemännen är fast anställda och fullgör normalt sin yrkeskarriär
inom EU:s institutioner och organ.
Andra anställda i EU indelas i fyra grupper: tillfälligt anställda,
hjälppersonal, lokalt anställda och särskilda rådgivare.
Tillfälligt anställda är anställda på en begränsad tid. Det finns flera
olika kategorier av tillfälligt anställda. Dels finns det tjänster särskilt
inrättade för kategorin tillfälligt anställda, dels kan en person anställas
tillfälligt på en permanent post. Inom kategorin tillfälligt anställda finns
t.ex. de som har en tjänst i något av kanslierna (kabinetten), t.ex.
kommmissionäremas, domarnas eller revisorernas kansli. För tillfälligt
anställda tillämpas i stort sett samma anställningsvillkor som for
tjänstemän.
Hjälppersonal anställs som huvudregel under en begränsad tid om
högst ett år eller for den tid som anges for ett bestämt vikariat. Ofta
anställs översättare som behövs bara under begränsad tid i denna kategori.
Det förekommer också att personer som klarat anställningstesten för
tjänstemän anställs som hjälppersonal i väntan på att en tjänst som
tjänsteman skall bli ledig. Hjälppersonalen omfattas av många av de regler
som gäller for den fast anställda personalen. De har dock en särskild
lönetabell.
Lokalt anställda anställs av varje institution enligt dess egna regler. I
denna kategori anställs personer for i huvudsak manuella eller
servicebetonade uppgifter. Anställningsvillkoren följer nationella regler i
anställningslandet.
Särskilda rådgivare anställs for en kortare eller längre tid dock längst
två år i taget. Denna anställningsform används for att knyta sakkunskap
inom ett visst område till institutionerna under den tid som det kan
behövas. En del av de anställningsvillkor som finns i tjänsteföreskrifterna
gäller även för de särskilda rådgivarna. Lönen bestäms genom ett kontrakt
mellan den särskilde rådgivaren och arbetsgivaren.
Att tjänstmän och övriga anställda, utom såvitt avser lokalt anställda,
omfattas av särskilda EG-rättsliga regler i fråga om beskattning för
ersättningar från EU-institutioner framgår av avsnitt 7.1.4.
Utanför tjänsteföreskrifternas tillämpningsområde faller anställda inom
60
t.ex. Europeiska investeringsbanken, Europeiska monetära institutet och
Europeiska polisbyrån.
För Europeiska investeringsbanken finns det särskilda
tjänsteföreskrifter som innehåller anställningsvillkor för bankens anställda.
De anställda inom bankens sekretariat har lön enligt av banken fastställda
villkor.
Även för Europeiska monetära institutet finns det särskilda
anställningsvillkor enligt regler utfärdade av institutets råd. Med dessa
som utgångspunkt bestäms de närmare villkoren för anställning genom
anställningskontrakt.
Det är vidare planerat att inrätta ett europeiskt centralbankssystem
(ECBS) med medemsländemas riksbanker och en Europeisk centralbank
(ECB).
Samtliga tre organ som nu nämnts omfattas till viss del av de särskilda
EG-rättsliga reglerna i fråga om beskattning för intäkter från EU som
redovisas i avsnittet 7.1.4.
Vad gäller det polisiära samarbetet föreskriver fördraget att en
Europeisk polisbyrå (Europol) skall inrättas för informationsutbyte. Under
sommaren 1995 antogs en konvention för inrättandet av Europol. Redan i
dag finns emellertid inom Europol en narkotikaenhet (ENE). Den sysslar
med informationsutbyte i narkotikabrottsärende. Arbetet inom enheten
bedrivs av sambandsmän (poliser och tulltjänstemän) från
medlemsländerna. Dessa får i uppdrag från medlemsländerna att inhämta
information i ett visst ärende. Sambandsmännens lön och kostnader
betalas helt av medlemsländerna. Så kommer också att ske efter
konventionens ikraftträdande. Eftersom narkotikaenheten inte är någon
juridisk person förrän konventionen om Europeiska polisbyrån ratificeras
och träder i kraft, står all övrig personal kvar i avlönad anställning i sina
hemländer med vissa möjligheter for hemländerna att få kostnaden för
personalen ersatt från det årliga anslag som narkotikaenheten får från
medlemsländerna.
Utöver gruppen anställda har institutionerna också ett antal
uppdragstagare. Bl.a. har kommissionen ett stort antal, ca 4 000 - 5 000,
uppdragstagare som arbetar i eller för kommissionen. Kommissionen har
nyligen försökt åstadkomma en mer likformig behandling av sina
uppdragstagare genom att sammanställa regler för att anlita sådan
personal. Dessa regler finns sammanställda i ett dokument benämnt "Code
of Conduct" (bilaga 3 i utredningsrapporten).
Nationella experter är en kategori uppdragstagare. Sverige har for
närvarande 33 sådana experter vid kommissionen. Nationella experter
avlönas av sin ordinarie arbetsgivare men arbetar for kommissionen.
Kommissionen betalar en viss dagersättning till de nationella experterna.
Den är avsedd att täcka de merkostnader som uppstår till följd av att den
nationelle experten är stationerad på en annan plats än sin ordinarie
arbetsplats i hemlandet.
Konsulter är en annan grupp som används av kommissionen som extra
arbetskraft för mycket skiftande uppgifter.
Forskningspersonal anställs i bland som gästforskare för en period om
Prop. 1995/96:152
61
högst ett år. Lönen betalas av kommissionen. Anställningsvillkoren för
gästforskare framgår av särskilda regler för dessa som finns i utredningens
rapport som bilaga 4. Det finns också forskare vid Gemensamma
forskningscentret. Enligt uppgift som utredningen fått får dessa en viss
dagersättning från kommissionen men får i övrigt stå för sina kostnader
själva.
Praktikanter tas också emot på kommissionen för tjänstgöring under en
period om fem månader. De är oavlönade, men kan från kommissionen få
ett visst bidrag till sitt uppehälle under praktiktiden. Även rådet tar emot
praktikanter.
Uppdragstagare av nu angivet slag finns till viss del även inom de
övriga institutionerna.
Ekonomiska och sociala kommittén har ett delvis gemensamt
sekretariat med Regionkommittén. Alla de anställningstyper som finns i
tjänsteföreskrifterna kan förekomma inom sekretariatet.
Inom EU finns tio s.k. decentraliserade organ, förlagda till olika platser
i medlemsländerna. Som exempel kan nämnas Europeiska
miljömyndigheten i Köpenhamn och Europeiska översättningscentret i
Luxemburg. Tjänsteföreskrifterna skall enligt ett beslut av ministerrådet
tillämpas på de anställda inom de decentraliserade organen.
Deltagande i möten i de fem institutionerna äger framför allt rum i
arbetsgrupper och kommittéer under kommissionen eller rådet. Vad gäller
övriga EU-organ kan deltagande i möten bli aktuellt främst inom
Ekonomiska och sociala kommittén, Regionkommittén, Europeiska
investeringsbanken och EU:s decentraliserade organ.
Varje institution och organ har sina egna regler för ersättning. Villkoren
för ersättning liksom ersättningsnivåerna varierar således beroende på
vilken institution eller vilket organ det rör sig om. Utöver EG-regler finns
det svenska regler om ersättning åt statsanställd i utlandsreseförordningen
(1991:1754). Det ojämförligt största antalet EU-möten som svenskar
kommer att delta i äger som nämnts rum i kommissionens eller rådets regi.
Kommissionens regler om ersättning för deltagande i möten finns i ett
kommissionsbeslut av den 1 mars 1994 (bilaga 8 i utredningsrapporten).
I beslutet anges att följande tre kategorier inbjudna mötesdeltagare utanför
kommissionen är berättigade till ersättning:
- medlemmar, ersättare och deras experter i ständiga kommittéer,
- medlemmar, ersättare och deras experter i rådgivande kommittéer,
- experter inbjudna på individuell basis för att avge utlåtande i något visst
ämne.
Huvudregeln för tjänstemän från medlemsländernas ministerier och
myndigheter är att endast resekostnaden ersätts av kommissionen. Det
finns emellertid undantag. Privatanställda experter har rätt till ersättning
för uppehälle i större utsträckning. Ca 40 % av mötesdeltagarna beräknas
vara privatanställda.
Rådets regler om ersättning till mötesdeltagare framgår av ett rådsbeslut
av den 6 juli 1967 (bilaga 9 i utredningsrapporten). 1 rådsbeslutet anges att
de tjänstemän i medlemsstaterna som av rådet har ombetts att resa eller
inbjudits att ta del i ett möte organiserat av rådet är berättigade till
Prop. 1995/96:152
62
ersättning för kostnaderna för resan. Om en person inte har bjudits in till
ett möte, ersätts resan bara om personen finns med på den officiella listan
över hemlandets delegation. Kostnader för upphälle betalas inte av rådet.
Ersättning för resekostnaden förutsätter att mötesdeltagaren visar
färdbiljett och fyller i en reseräkning. Rådet betalar ut ersättningen direkt
till mötesdeltagaren eller till den som mötesdeltagaren anvisar.
Sverige har nyligen anslutit sig till konventionen med stadga för
Europaskolorna (94/557/EG, Euratom).
Europaskolorna erbjuder skolgång för barn till personalen vid EU:s
institutioner. Även andra barn får tas emot vid skolorna på villkor som
styrelsen för skolorna bestämmer.
Skolornas ändamål är att barn till personal vid institutionerna skall
utbildas tillsammans. Om det finns många barn från samma land kan
medlemslandet bilda en egen sektion och anställer då egna lärare.
Antalet lärare som anställs bestäms av styrelsen utifrån antalet
sektioner, klasser och elever. De nationella lärarna anställs av den enskilda
medlemsstaten. Medlemsstaten betalar direkt till läraren den lön som
motsvarar lönen i den anställning som läraren hade vid rekryteringen.
Mellanskillnaden mellan denna lön och den av styrelsen för skolorna
beslutade betalas av EG. Dessutom betalar skolorna vissa
kostnadsersättningar till lärarna. Reglerna härom finns i Föreskrifter för
lärarkårens medlemmar, anställningsvillkor för deltidsanställda lärare (juni
1994).
Anställningen vid Europaskolan varar högst nio år. Först har lärarna en
tidsbegränsad anställning på två år. Efter prövning kan läraren anställas på
tre år och därefter på ytterligare fyra år.
Sverige har två svenska sektioner, en i Bryssel och en i Luxemburg.
Svenska lärare som arbetar vid Europaskolan är anställda av Statens
skolverk. För närvarande arbetar sju svenska lärare vid Europaskolan.
7.1.3 Skattskyldighet i Sverige
Vad gäller skattereglerna för de olika grupperna av anställningar och
uppdrag aktualiseras flera frågor. Är personerna över huvud taget
skattskyldiga i Sverige för inkomster från EU:s institutioner och organ
och, om så är fallet, finns det några EG-rättsliga regler på området? Vad
gäller enligt vår interna svenska lagstiftning?
Frågan om någon är skattskyldig i Sverige enligt nationell lagstiftning
regleras i 53 och 54 §§ KL samt 6 och 7 §§ lagen (1947:576) om statlig
inkomstskatt. Kortfattat innebär reglerna att den som är oinskränkt
skattskyldig i Sverige innan han eller hon börjar ett arbete inom
gemenskaperna oftast är skattskyldig i Sverige även under den tid han
eller hon arbetar där.
1 den utsträckning inkomsten beskattas i det andra landet innebär dock
sexmånadersregeln att den skattskyldige frikallas från skattskyldighet i
Sverige för den inkomsten. Skattefrihet föreligger nämligen enligt punkt 3
av anvisningarna till 54 § KL om anställningen och vistelsen utomlands
Prop. 1995/96:152
63
varat minst sex månader i den mån inkomsten beskattas i Prop. 1995/96:152
verksamhetslandet.
Likaså kan en ettårsregel bli aktuell i vissa fall när inkomsten inte
beskattas i det andra landet. Om anställningen och vistelsen utomlands
varat minst ett år i samma land och avsett anställning hos annan än
svenska staten, svensk kommun, svensk landstingskommun eller svensk
församling medges dock sådan befrielse även om inkomsten inte beskattas
i verksamhetslandet på grund av lagstiftning eller adminstrativ praxis i
detta land eller annat avtal än avtal för undvikande av dubbelbeskattning
som detta land ingått.
Även den som anses bosatt utomlands är i vissa fall skattskyldig i
Sverige. Särskilda regler härom finns i lagen (1991:586) om särskild
inkomstskatt for utomlands bosatta och lagen (1991:591) om särskild
inkomstskatt för utomlands bosatta artister m.fl. 1 detta sammanhang är
det främst den förstnämnda lagen som är av intresse. Den som får lön eller
därmed jämförlig förmån från svenska staten eller svensk kommun skall
enligt lagen betala särskild inkomstskatt. Däremot föreligger i sådana fall
inte skattskyldighet i Sverige för ersättningar från EU-institutioner eller
EU-organ belägna i annat land.
7.1.4 Särskilda EG-rättsliga skatteregler
Fr.o.m. den 1 januari 1995 gäller lagen (1994:1500) med anledning av
Sveriges anslutning till Europeiska unionen. I denna sägs att fördrag och
andra instrument som anges i lagen samt de rättsakter, avtal och andra
beslut som före Sveriges anslutning till EU har antagis av EG gäller här i
landet med den verkan som följer av dessa fördrag och instrument.
I artikel 28 i fördraget den 8 april 1965 om upprättandet av ett
gemensamt råd och en gemensam kommission för Europeiska
gemenskaperna (fusionsfördraget) sägs att EG skall, på de villkor som
anges i ett särskilt protokoll fogat till fördraget, inom medlemsstaternas
territorier åtnjuta den immunitet och de privilegier som krävs för att de
skall kunna fullgöra sina uppgifter.
Till fördraget finns ett särskilt protokoll fogat, protokollet om
Europeiska gemenskapernas immunitet och privilegier.
Kapitel V i protokollet har rubriken Tjänstemän och anställda i
Europeiska gemenskaperna. Under denna rubrik finns artiklarna 12-16,
som bl.a. reglerar skattskyldigheten för intäkter från gemenskaperna.
Gemenskapernas tjänstemän och övriga anställda skall vara skyldiga att
betala skatt till gemenskaperna på de löner och arvoden som de får av
gemenskaperna enligt de villkor och det förfarande som rådet på förslag
av kommissionen har fastställt (artikel 13 första stycket). De skall dock
vara befriande från nationella skatter på de löner och arvoden som de får
av gemenskaperna (artikel 13 andra stycket).
Artikel 14 reglerar var gemenskapernas tjänstemän och övriga anställda
skall anses skatterättsligt bosatta. Om de enbart på grund av sin
tjänsteutövning i gemenskaperna bosätter sig inom territoriet för en annan
64
medlemsstat än den i vilken de vid tiden för sitt tjänstetillträde vid
gemenskaperna var skatterättsligt bosatta, skall - vad avser inkomst- och
förmögenhetsbeskattning samt arvsskatt och tillämpning av avtal om
undvikande av dubbelbeskattning som ingåtts mellan gemenskapernas
medlemsstater - i båda länderna behandlas som om de fortfarande var
bosatta på sin tidigare bostadsort, förutsatt att denna befinner sig inom en
av gemenskapernas medlemsstater. Detta gäller även för äkta makar,
förutsatt att de inte utövar någon egen yrkesverksamhet, och för barn som
de personer som avses i denna artikel försörjer och har hand om. Vid
tillämpningen av bestämmelserna skall inte hänsyn tas till bostadsort som
enbart beror på tjänsteutövning inom andra internationella organisationer.
I artikeln finns vidare särskilda regler om arvsskatt som inte berörs här.
Rådet skall på förslag från kommissionen och efter att ha samrått med
övriga berörda institutioner, besluta vilka grupper av gemenskapernas
tjänstemän och övriga anställda som bestämmelserna i bl.a. artikel 13
andra stycket och artikel 14 helt eller delvis skall tillämpas på.
Medlemsstaternas regeringar skall regelbundet underrättas om namn,
ställning och adress på de tjänstmän och övriga anställda som ingår i dessa
grupper (artikel 16).
Under kapitel VII med rubriken Allmänna bestämmelser finns följande
artiklar av intresse i detta sammanhang. Enligt artikel 18 skall privilegier,
immunitet och lättnader endast beviljas gemenskapernas tjänstemän och
övriga anställda om det ligger i gemenskapernas intresse. Var och en av
gemenskapernas institutioner skall upphäva den immunitet som har
beviljats en tjänsteman eller annan anställd om institutionen anser att
upphävandet av immuniteten inte strider mot gemenskapernas intresse.
Av artikel 20 följer att artiklarna 13, 14 och 18 skall vara tillämpliga på
kommissionens ledamöter. Vidare skall nämnda artiklar också (enligt
artikel 21) var tillämpliga på domstolens domare, generaladvokater,
justitiesekreterare och biträdande referenter. Vidare är protokollet
tillämpligt på Europeiska investeringsbanken, på ledamöterna av dess
organ, dess personal och de företrädare för medlemsstaterna som deltar i
bankens arbete.
Enligt artikel 23 (som infördes i protokollet genom
Maastrichtfördraget) skall protokollet, om inte annat följer av
bestämmelserna i protokollet om ECBS stadga, också vara tillämpligt på
Europeiska centralbanken, medlemmarna av dess beslutande organ och
dess personal. Motsvarande skall tillämpas på Europeiska monetära
institutet (EMI).
Av rådets utfärdade tjänsteföreskrifter, rådets förordning (EEG,
Eurotom, EKSG) nr 260/68 av den 29 februari 1968, följer att artikel 13 är
tillämplig på tjänstemän och övriga anställda. Under termen tjänstemän
ingår de fast anställda tjänstemännen inom gemenskaperna. I begreppet
övriga anställda, ingår tillfälligt anställda, hjälppersonal, lokalt anställda
och särskilda rådgivare. Lokalt anställda beskattas dock inte enligt
förordningen.
5 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 152
Prop. 1995/96:152
65
7.1.5 Frågor att behandla
Prop. 1995/96:152
Av vad nu sagts framgår att de grupper som omfattas av rådets
tjänsteföreskrifter i egenskap av tjänstemän och övriga anställda får den
lön och andra ersättningar som följer av föreskrifterna. Dessutom omfattas
de (dock ej lokalanställd personal) av regeln i artikel 13 § andra stycket
om förbud mot nationell beskattning. 1 stället skall de betala skatt till EU.
Undantagna från nationell beskattning är också kommissionärer, domare,
generaladvokater, justititiesekreterare och biträdande referenter. Även
ledamöter i Europeiska investeringsbanken, dess personal och de
företrädare för medlemsstaterna som deltar i bankens arbete, medlemmar
i ECBS:s beslutande organ och dess personal omfattas av protokollet om
immunitet och privilegier. På motsvarande sätt omfattas EM1 av
protokollet. Det torde innebära att de också omfattas av förbudet mot
nationell beskattning av intäkter från EU.
Övriga grupper beskattas enligt vad som följer av nationella regler och
avtal om undvikande av dubbelbeskattning.
Utredningen tar särskilt också upp mötesdeltagare, nationella experter
och företrädare i Europaparlamentet eftersom de är de vanligast
förekommande i den grupp som inte omfattas av tjänsteföreskrifterna. Det
är i huvudsak också för dessa grupper som vissa skattefrågor har
uppkommit.
I det följande behandlas därför i nu nämnd ordning beskattning av
ersättningar till företrädare i Europaparlamentet, frågor om avdragsrätt för
ökade levnadskostnader för nationella experter och andra som tjänstgör
under liknande förhållande, avdrag för kostnader för hemresor och
inställelseresor för bl.a. nationella experter och mötesdeltagare,
skattefrihet för fri resa till anställningsintervju samt avdragsrätt för
skolavgifter.
Regeringens förslag: Den fasta resekostnads- och traktaments-
ersättning som företrädare i Europaparlamentet får från parlamentet
skall inte tas upp som intäkt, såvida den inte väsentligen kan antas
överstiga de kostnader som den är avsedd att täcka.
Skälen för regeringens förslag: Som tidigare redovisats i avsnitt 7.1.2
betalar resp, medlemsstat arvoden till sina företrädare medan vissa andra
ersättningar och förmåner betalas av parlamentet. Bl.a. har företrädarna
rätt till ersättning för resekostnader och uppehälle.
Ersättning för resekostnader skall täcka kostnader för resor till möten i
Europaparlamentets officiella organ. Ersättningen utgår med ett
schablonbelopp, en klumpsumma, här kallad den fasta resekostnadsersätt-
ningen.
Ersättningen betalas bara vid visad och godkänd närvaro vid möten hos
66
Europaparlamentets officiella organ. Ersättningen är avsedd att täcka
kostnader för hela resan, inklusive avgifter för biljettreservationer,
bagagekostnader, hotellkostnader, måltider och taxikostnader.
Vad avser officiella organs möten - vilket torde vara den vanligast
förekommande anledningen för tjänsteresa - skall den fasta
resekostnadsersättningen beräknas med utgångspunkt från avståndet
mellan företrädarens bostadsort och platsen där mötet hålls. För de första
400 km för varje resa är kilometerersättningen (för år 1995) 0,76 ecu och
halva detta belopp för det följande antalet km. Lägsta ersättning är 40 ecu
(en ecu är ca 8,40 kr).
För andra fall finns särskilda regler för hur ersättningen beräknas.
Vidare har företrädare rätt till ersättning med upp till 3 000 ecu per år för
att täcka kostnader som uppkommer vid resa som företas i tjänsteutövning
(med undantag av resor inom det land de valts) under förutsättning att de
kan presentera ett dokument som styrker kostnaderna. Denna ersättning
ingår inte i vad som här kallas den fasta resekostnadsersättningen.
En företrädare har också rätt till traktamente (subsistence allowance). I
huvudsak betalas traktamente i samband med resor till möten och
mellanliggande dagar om inte återresa till hemorten sker. Traktamente
betalas med (för år 1995) 213 ecu per dag vid möten inom EU och Europa
och med (för år 1995) 106,50 ecu per dag plus ersättning för faktisk
logikostnad vid möten som hålls utanför EU. Förutsättningen för att
ersättningen skall betalas är att företrädaren har skrivit under deltagarlistan
för respektive möte.
I den utsträckning företrädarna anses oinskränkt skattskyldiga i Sverige
- vilket torde vara det vanligaste - är de skattskyldiga för samtliga
inkomster med några få undantag. I princip innebär våra nationella
skatteregler att alla kostnadsersättningar är skattepliktiga men avdrag
medges för motsvarande kostnader, i vissa fall med belopp motsvarande
de faktiska kostnaderna och i andra fall med vissa schablonbelopp.
EG-domstolen har dock i mål 208/80 Lord Bruce of Donington mot
Eric Gordon Aspden, REG 1981, s. 2205 prövat om den fasta
resekostnads- och traktamentsersättningen får beskattas nationellt.
Rättsfallet kan i huvudsak sammanfattas enligt följande
(utredningsrapporten s. 103, jfr s. 257).
I målet begärdes av en brittisk skattedomstol besked från EG-
domstolen angående tolkningen av gemenskapsrätten i enlighet med
artikel 177 i Romfördraget. Den fråga som ställdes till EG-domstolen
rörde i huvudsak om det finns någon regel i gemenskapsrätten som
förbjuder medlemsstater att beskatta någon del av ersättning för resor
och uppehälle (travel and subsistence expenses) och bidrag (allowance)
som betalas ut av gemenskapsmedel till företrädare i
Europaparlamentet.
Bakgrunden var att Lord Bruce of Donington, som varit medlem av
Europaparlamentet och i denna egenskap fått ersättning från
parlamentet för kostnader för resor och uppehälle, blivit beskattad för
dessa ersättningar i Storbritannien. Han överklagade beslutet om
beskattning och den skattedomstol som skulle ta ställning till
överklagandet begärde det nyss nämnda tolkningsbeskedet.
EG-domstolen slog i sin dom fast att ersättningarna till företrädarna
inte omfattas av de regler om skatteimmumtet som återfinns i
protokollet om immunitet och privilegier för de Europeiska
Prop. 1995/96:152
67
gemenskaperna. Följaktligen kan den slutsatsen inte dras att varie
ersättning som betalas av parlamentet till dess företrädare skall vara fri
från nationell beskattning. Domstolen påpekade emellertid att
gemenskapsrätten lägger fast vissa gränser som medlemsländerna måste
respektera när nationella beskattningsregler tillämpas på medlemmar i
Europaparlamentet. Dessa gränser härrör främst från artikel 5 i
Romfördraget, som föreskriver att medlemsländerna skall underlätta
gemenskapens uppgifter och avstå från varje åtgärd som kan äventyra
att fördragets mål uppnås. Denna föipliktelse innefattar skyldigheten att
inte vidta åtgärder som kan medföra inblandning i institutionernas
interna funktion. Det följer vidare av artikel 8 i protokollet om de
Europeiska gemenskapernas immunitet och privilegier att
medlemsländerna är förhindrade att bl.a. genom tillämpning av sina
nationella regler om beskattning ålägga företrädarna administrativa
restriktioner i deras rörelsefrihet under resa till eller från församlingens
mötesplatser.
Mot denna bakgrund slog domstolen fast att en beskattning av
ersättningar som utbetalas till täckning av de faktiska utgifterna som
uppdraget som företrädare hade medfört skulle innebära en otillåten
inblandning i parlamentets arbete, eftersom en sådan beskattning skulle
kunna leda till att företrädarna av ekonomiska skäl inte skulle kunna
fullgöra sina uppgifter.
Domstolen uttalade vidare att det är parlamentets sak att avgöra vilka
aktiviteter och resor som är nödvändiga och nyttiga för att företrädarna
skall kunna fullgöra sitt uppdrag och vilka kostnader som är
nödvändiga eller nyttiga i samband med detta.
Av detta följer, fortsatte domstolen, att nationella myndigheter måste
respektera Europaparlamentets beslut att ersätta kostnader för resor och
uppehälle med fasta belopp. En omprövning från nationella
skattemyndigheters sida av om den utbetalade ersättningen är
gottgörelse för nödvändiga utgifter i samband med uppdraget som
företrädare innebär en otillåten inblandning i Europaparlamentets
interna angelägenheter.
Vad gäller utbetalning av fasta belopp som ersättning för resor och
uppehälle, konstaterade emellertid domstolen att en sådan ersättning i
de fall där den är orimligt hög - så att det i verkligheten är fråga om
förtäckt vederlag och inte ersättning för utgifter - kan beskattas till den
del som den är att anse som vederlag. Detta stämmer enligt domstolen
överens med vad som gäller i övrigt om rätt för medlemsländerna att
beskatta företrädarnas lön.
I vad mån de fasta belopp som betalas ut till företrädarna som
ersättning för kostnader skall anses som orimligt höga skulle enligt EG-
domstolen avgöras enbart med tillämpning av gemenskapsrätten.
Eftersom denna fråga inte ställts av den nationella domstolen,
besvarades den inte heller av EG-domstolen.
Sammanfattningsvis besvarade EG-domstolen den av den brittiska
domstolen framställda frågan med att gemenskapsrätten förbjuder
nationell beskattning av de fasta belopp som betalas ut av
Europaparlamentet till dess ledamöter som ersättning för resekostnader
och kostnader för uppehälle, om det inte kan visas att sådana fasta
belopp i överensstämmelse med gemenskapsrätten till en viss del utgör
vederlag.
Till dess ett nytt avgörande från EG-domstolen föreligger bör således
Sverige avstå från nationell beskattning av de ersättningar från
Europaparlamentet som omfattas av domen eller också vara beredd att
kunna övertygande bevisa att en viss ersättning i själva verket enligt EG-
rätten utgör ett förtäckt vederlag.
Domstolen har i sina skäl åberopat både den mer allmänna
bestämmelsen i artikel 5 i Romfördraget och artikel 8 i protokollet om
immunitet och privilegier. Denna senare artikel avser endast att
Prop. 1995/96:152
68
församlingens ledamöter inte får underkastas någon begränsning i sin
rörelsefrihet under resa till eller från församlingens mötesplats.
Regeringen tolkar därför domen på det sättet att den endast hindrar
nationell beskattning av den fasta resekostnads- och
traktamentsersättningen som betalas till företrädare i Europaparlamentet
när ersättningen inte till någon del utgör vederlag.
Företrädarna anses ha sitt tjänsteställe i bostaden och resor till
parlamentet m.m. är därför tjänsteresor. Avdrag enligt svensk skatte-
lagstiftning skulle således medges med belopp motsvarande de faktiska
kostnaderna. Detta gäller även logikostnader under tjänsteresan. Avdrag
för ökade levnadskostnader i övrigt skulle enligt nationella regler normalt
medges med visade faktiska merkostnader eller enligt schablon.
Regeringens utgångspunkt är att ersättningar som betalas från EU:s
institutioner eller dess organ inte skall särbehandlas i svensk skattelag-
stiftning utan inordnas i de nu gällande reglerna såvida inte gemen-
skapsrättsliga regler lägger hinder i vägen.
Sammantaget kan nivån på den av Europaparlamentet erhållna er-
sättningen inte antas väsentligen överstiga kostnaderna för den genom-
snittlige företrädaren. Med hänsyn härtill och med hänsyn till EG-rättens
företräde framför nationell lagstiftning bör kommunalskattelagen ändras
så att den inte strider mot EG-domstolens avgörande.
Regeringen föreslår därför att det i 32 § 3 mom. KL tas in en
bestämmelse som uttryckligen säger att den fasta resekostnadsersättningen
och traktamentsersättningen inte är skattepliktig intäkt, såvida den inte kan
antas väsentligen överstiga de kostnader den är avsedd att täcka.
Prop. 1995/96:152
Regeringens förslag: En skattskyldig som under en på förhand
bestämd tid arbetar vid någon av Europeiska unionens institutioner
eller organ eller vid Europaskolorna men får den huvudsakliga delen
av lönen för arbetet från annan arbetsgivare skall anses ha sitt
tjänsteställe hos den arbetsgivare som betalar lönen, om han eller hon
begär det. Detta gäller dock under längst tre år. Därefter blir de
allmänna reglerna för bestämmande av tjänsteställe tillämpliga. Det
innebär att t.ex. en nationell expert kan behålla sitt tjänsteställe hos
sin arbetsgivare i Sverige och anses vara på tjänsteresa under den tid
han eller hon arbetar inom EU.
I sådana fall har den skattskyldige rätt till avdrag för ökade
levnadskostnader och detta även om familjen flyttar med till
arbetsorten. Ett krav är dock att bostaden på arbetsorten är tillfällig
och enbart föranledd av tjänsteutövningen samt att annan permanent
bostad behålls.
Vid bedömningen av avdragsrätt för ökade levnadskostnader skall
med arbetsgivare jämställas annan utbetalare av traktamente om den
huvudsakliga delen av arbetet uförts för denne.
69
Prop. 1995/96:152
Utredningens redovisning av skattekonsekvenser: Nationella experter
ingår inte i den grupp tjänstemän som enligt gemenskapsrätten är befriade
från nationell beskattning.
1 de flesta fall torde experten vara att anse som bosatt i Sverige och
därmed oinskränkt skattskyldig i Sverige. Även om experten inte kan
anses skatterätts ligt bosatt här skall han ändå, om han är statligt eller
kommunalt anställd, betala särskild inkomstskatt på lönen från den
svenske arbetsgivaren enligt vad som följer av lagen (1991:586) om
särskild inkomstskatt for utomlands bosatta.
Även om en person anses oinskränkt skattskyldig i Sverige, kan han
eller hon enligt sexmånadersregeln vara frikallad från skattskyldighet,
nämligen om ersättningen åtnjutits under vistelse utomlands och
anställningen och vistelsen utomlands varat minst sex månader och
inkomsten beskattas i verksamhetslandet.
Uppdraget som nationell expert får anses som likvärdigt med att man
har en anställning utomlands eftersom verksamhetslandet är ett annat än
Sverige.
Sexmånadersregeln skulle således kunna bli aktuell för nationella
experter som normalt har längre tjänstgöringstid än sex månader
utomlands. Om inkomsten i dessa fall beskattas i verksamhetslandet,
föreligger ingen skattskyldighet för den inkomsten i Sverige.
Även ettårsregeln kan komma i fråga för nationella experter, om
inkomsten inte beskattas i verksamhetslandet. Anställda hos svenska
staten, en svensk försäkringskassa, en svensk kommun, ett svenskt
landsting eller en svensk församling kan dock inte åberopa ettårsregeln,
eftersom arbetet som nationell expert inte torde kunna betraktas som
tjänsteexport.
I praktiken innebär reglerna och gällande dubbelbeskattningsavtal att en
statligt anställd som åker till Bryssel som nationell expert torde vara
skattskyldig i Sverige för samtliga ersättningar som följer av expert-
uppdraget. Den följande redovisningen tar sikte på vad som gäller för den
som är skattskyldig i Sverige utan att sexmånaders- eller ettårsregeln är
tillämplig.
Lönen betalas av den arbetsgivare hos vilken experten är anställd.
Förutom hemrese- och flyttningskostnadsersättning, betalar
kommissionen särskild ersättning for uppehälle (inklusive logikostnad).
Kostnadsersättningar som t.ex. traktamente är i princip skattepliktiga
intäkter för mottagarna.
Det undantag som regleras i 32 § 3 mom. KL som innebär att vissa
kostnadsersättningar inte skall tas upp som intäkt omfattar endast "förmån
för utom riket stationerad personal vid utrikesförvaltningen eller i svensk
biståndsverksamhet". Nationella experter torde inte kunna anses ingå i den
grupp som undantas i detta lagrum.
Den kostnadsersättning som kommissionen betalar är således skatte-
pliktig intäkt. Däremot medges den skattskyldige avdrag vid taxeringen i
viss utsträckning för motsvarande kostnader. Avdrag for ökade levnads-
kostnader i dessa fall medges enligt reglerna i punkt 3 a av anvisningarna
70
till 33 § KL. En första förutsättning är dock att övernattning äger rum på
arbetsorten.
Avdrag för ökade levnadskostnader medges normalt vid tidsbegränsade
eller kortvariga anställningar. Arbete som nationell expert får utifrån
dagens regler anses tillhöra denna grupp. Avdrag medges under längst två
år, men även under längre tid om anställningens natur eller andra särskilda
skäl talar för det. Eftersom nationella experter tjänstgör längst tre år och
förlängning inte är möjlig, torde de medges avdrag även efter de första två
åren. Avdrag for kostnad för logi beräknas till ett belopp som svarar mot
den faktiska utgiften.
Ökningen i kostnaderna för måltider och småutgifiter på arbetsorten
beräknas antingen enligt utredning om den faktiska kostnadsökningens
storlek eller också schablonmässigt. Den schablonmässiga ökningen
beräknas till ett halvt normalbelopp per dag (för år 1996 är halva beloppet
229 kr vid tjänstgöring i Belgien) under de första tre månaderna av
bortovaron och till 30 procent av helt normalbelopp per dag (147,40 lö-
per dag) för tid därefter.
Avdrag för ökade levnadskostnader medges bara när övernattning sker
på arbetsorten. Det innebär att inget avdrag medges för de dagar som man
vistas i Sverige på besök.
Enligt svenska regler anses mötesdeltagare i de flesta fall befinna sig på
tjänsteresa och reglerna för avdrag för ökade levnadskostnader skall därför
bedömas enligt reglerna i punkt 3 av anvisningarna till 33 § KL. En första
förutsättning för att avdrag skall medges är dock att tjänsteresan medför
övernattning utanför verksamhetsorten. Även i dessa fall är ersättning for
uppehälle i princip en skattepliktig intäkt, oavsett om den utges från en
person i Sverige eller av EU. Avdrag medges dock för ökade
levnadskostnader. För logikostnader medges avdrag med faktiska kost-
nader. Kan den faktiska kostnaden inte visas, medges avdrag med ett
belopp som motsvarar den ersättning som uppburits från arbetsgivaren,
dock högst med ett halvt normalbelopp per natt. Som arbetsgivare torde i
de flesta fall den svenske arbetsgivaren anses. Har arbetsgivaren betalat
dagtraktamente, och visar den skattskyldige inte någon större
kostnadsökning, medges avdrag med belopp mosvarande den uppburna
ersättningen, dock för varje hel dag som tagits i anspråk for resan högst
med belopp som kan anses svara mot den normala ökningen i
levnadskostnaderna under en dag (helt normalbelopp).
I de fall kommissionen betalar traktamente eller något traktamente inte
utbetalas alls medges avdrag antingen med faktiska merkostnader, om
dessa kan visas, eller med ett halvt normalbelopp per dag, om kostnaderna
bara kan göras sannolika.
När deltagande i ett möte sker både på uppdrag av en svensk
arbetsgivare och på en EU-institutions eller ett EU-organs uppdrag kan
möjligen bägge anses som arbetsgivare. Under sådana förhållanden
medges avdrag med de högre beloppen, även när ersättningen betalas av
EU.
I den mån det inte är fråga om en tjänsteresa utan om ett tillfälligt
uppdrag eller arbete - i de fall mötesdeltagaren reser enbart på uppdrag av
Prop. 1995/96:152
71
EU, t.ex. som sakexpert, utan uppdrag från arbetsgivaren i Sverige -
medges avdrag för ökade levnadskostnader enligt reglerna i punkt 3 a av
anvisningarna till 33 § KL.
Remissinstanserna: Flera remissinstanser, däribland Arbetsmarknads-
styrelsen, Naturvårdsverket och Statistiska centralbyrån, anser att trakta-
mentsersättningar från kommissionen bör göras skattefria. Lands-
organisationen i Sverige (LO) anser dock att kostnadsersättningar som
betalas ut till personer verksamma inom EU skall beskattas på samma sätt
som andra kostnadsersättningar i den mån EG-rätten inte tvingar fram en
annan tillämpning. Grundprincipen bör enligt LO vara att i
skattehänseende behandla de som arbetar inom EU på samma sätt som de
som arbetar inom andra internationella organ. Generaltullstyrelsen anser
det önskvärt att reglerna om bl.a. beskattning görs mer entydiga och mera
överskådliga. Kammarrätten i Sundsvall anser att det är viktigt att
överväga hur kostnadsersättningar från EU-institutioner i allmänhet skall
behandlas i beskattningshänseende. Läkemedelsverket befarar att
beskattning av ersättningar från EU kan medföra att rekryteringen till EU-
uppdrag kan försvåras. Beskattningen i sig - liksom behovet av
kompensationsåtgärder vid en beskattning - verkar enligt
Läkemedelsverket medföra skattetekniska, politiska och administrativa
svårigheter, som inte torde uppvägas av de begränsade intäkter som en
beskattning eventuellt skulle innebära. Riksskatteverket anser att det
synsätt som redovisas av utredningen att en nationell expert inte är på
tjänsteresa synes vara oförenligt med socialförsäkringsreglema om
utsändning i rådets förordning (EEG) nr 1408/71 av den 14 juni 1971 om
tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda,
egenföretagare eller deras familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen.
Eftersom den nationella experten enligt kommissionsbeslut skall stå kvar
i det egna landets socialförsäkring, blir resultatet att utsändningen måste
ses som en tjänsteresa i det sammanhanget.
Skälen för regeringens förslag: Regeringen delar utredningens
tolkning av hur kostnadsersättningarna skall behandlas enligt gällande rätt
för den som är oinskränkt skattskyldig.
Det är i huvudsak i förhållande till nationella experter som konse-
kvenserna av svensk nationell skattelagstiftning har kritiserats, varför i det
följande endast talas om nationella experter. Detta utesluter givetvis inte
att andra grupper som arbetar eller kan komma att arbeta under jämförbara
förhållanden också omfattas av reglerna. En sådan grupp är t.ex. lärarna
vid Europaskolorna.
Av kommissionens beslut 88/894/EG, av den 26 juli 1988 angående
regler tillämpliga på nationella experter vid kommissionen framgår att
nationella experter arbetar på uppdrag av kommissionen. Den nationelle
experten skall emellertid stå kvar i avlönad anställning hos sin
arbetsgivare under sin tjänstgöringstid vid EU-institutionen eller EU-
organet. Tjänstgöringstiden för nationella experter fastställs slutligt i
skriftlig form genom en överenskommelse mellan kommissionen och, när
experten är offentliganställd, hemlandets ständiga representation i Bryssel.
För det fall att den nationelle experten är privatanställd träffas
Prop. 1995/96:152
72
överenskommelse mellan kommissionen och den ordinarie arbetsgivaren.
Tjänstgöringstiden skall vara minst tre månader och högst tre år och avse
heltidsanställning.
Nationella experter anlitas i egenskap av sakexperter inom sina fält för
arbete under en begränsad tid inom kommissionen eller det gemensamma
forskningscentret. Förutom den nytta som kommissionen direkt har av
expertens arbete bidrar experten till ett viktigt utbyte mellan medlems-
länderna och kommissionen.
Från svensk synpunkt är möjligheten att sända nationella experter till
kommissionen av stort värde. Arbetet inom kommissionen ger också den
nationelle experten insyn i såväl EU:s organisation och verksamhet som i
det sakområde som experten arbetar inom.
Nationella experters arbetssituation är således ganska speciell till sin
konstruktion, dels vad avser rollen som sådan, dels vad gäller den
ekonomiska sidan.
Redan vid frågan om experten har en eller flera arbetsgivare
uppkommer problem. Utredningen har ansett att en nationell expert bör
anses ha två arbetsgivare under tjänstgöringstiden, dels den arbetsgivare
som vederbörande arbetade hos innan expertuppdraget påbörjades och
som betalar lönen, dels kommissionen för vilken experten skall utföra
arbetsuppgifter och i vars intresse han skall agera. Det är dock inte helt
klart om kommissionen kan anses som arbetsgivare. Detta visar att
arbetssituationen inte riktigt passar in i skattelagstiftningen som - vad
gäller avdragsrätten - medger vissa högre schablonavdrag när ersättningen
utges av arbetsgivaren.
Utredningen har anfört att en nationell expert inte kan anses vara på
tjänsteresa utan att det är ett tidsbegränsat arbete på en ny verksamhetsort.
Riksskatteverket har påpekat att detta synsätt torde vara oförenligt med
socialförsäkringsreglema om utsändning vilka tillämpas för nationella
experter.
Enligt det tidigare nämnda kommissionsbeslutet skall den stats-
förvaltning som den nationelle experten är avskild från före tjänst-
göringstidens början intyga att den nationelle experten behåller
hemlandets socialförsäkring under den tid då denne utför arbete för
kommissionens räkning. För privatanställda nationella experter finns
särskilda regler i kommissionens beslut. Reglerna innebär att
bestämmelserna om utsändande i förordningen skall tillämpas också på
dessa experters arbete i kommissionen.
Utredningen har vidare ansett att uppdraget som nationell expert
innebär att experten på den svenske arbetsgivarens uppdrag under viss tid
skall utföra särskilda arbetsuppgifter. Några regler om tjänstledighet för
uppdrag som nationell expert kan därför inte komma i fråga, menar
utredningen.
Frågan om det är en tjänsteresa eller inte har alltså viss betydelse från
skattesynpunkt, eftersom avdragsschablonema för ökade levnadskostnader
är betydligt högre vid tjänsteresa än när fråga är om avdragsrätt på grund
av tillfällig anställning eller dubbel bosättning. Dessutom är avdragsnivån
högre om det är arbetsgivaren som betalar traktamentet.
Prop. 1995/96:152
73
Ä ena sidan talar flera omständigheter för att experten egentligen har ett
nytt tillfälligt arbete under tiden som nationell expert. T.ex. arbetar
experten uteslutande på kommissionens uppdrag och frågor om de dagliga
tjänstgöringsvillkoren såsom ledighet, förläggning av semestern,
arbetstider och arbetsuppgifter är en sak mellan experten och
kommissionen.
Men å andra sidan gör konstruktionen med avtal mellan kommissionen
och arbetsgivaren eller representationen att det i viss utsträckning liknar
en tjänsteförrättning. Experten beger sig enligt vad arbetsgivaren avtalat
om till kommissionen och tjänstgör där. Lönen betalas inte av
kommissionen utan av arbetsgivaren i Sverige. Även utredningens
bedömning att tjänstledighet inte torde krävas under experttiden talar för
att arbetet har beröringspunkter med en tjänsteresa.
Som tidigare sagts i avsnitt 7.2 är det regeringens utgångspunkt att
några undantag från skatteplikt inte bör göras i fråga om ersättningar från
EU:s institutioner eller organ såvida inte EG-rätten kräver detta. Mot
bakgrund av den tolkning av EG-domstolens mål 208/80 som redovisats
i avsnitt 7.2 finns det inga hinder mot beskattning av kostnadsersättningar
till sådana uppdragstagare som nationella experter.
Regeringen anser dock att det är viktigt att nationella experter i
skattehänseende ges samma ekonomiska förutsättningar som en anställd
som är på tjänsteresa under samma tid. Med hänsyn härtill bör en
möjlighet införas för skattskyldig som på begränsad tid arbetar vid EU:s
institutioner eller organ att få behålla sitt tjänsteställe hos den arbetsgivare
som betalar lönen. Denna rätt bör gälla alla som arbetar under liknande
förhållanden. Detta bör dock gälla under högst tre år. Därefter blir de
allmänna reglerna för bestämmande av tjänsteställe tillämpliga.
Med en sådan ändring kommer den skattskyldige att ha rätt till avdrag
för ökade levnadskostnader enligt reglerna i punkt 3 av anvisningarna till
33 § KL.
Vidare bör den som tjänstgör på sådana villkor som nu sagts ha rätt till
avdrag för ökade levnadskostnader även om familjen följer med till
arbetsorten om bostaden där endast är tillfällig och enbart föranledd av
tjänsteutövningen under förutsättning att annan permanent bostad behålls.
Som tidigare redovisats är reglerna i punkt 3 av anvisningarna till 33 § KL
sådana att avdrag medges med högre schablonbelopp om arbetsgivaren
betalar traktamente. Om annan än arbetsgivaren betalar traktamente är
avdragschablonema lägre. En sådan skillnad framstår inte som motiverad
när det gäller t.ex. nationella experter som får lön från ett håll men
kostnadsersättning från ett annat. Detsamma gäller mötesdeltagare som
får traktamente från EU.
Det är med hänsyn härtill som regeringen föreslår att med arbetsgivare
skall jämställas annan utbetalare av traktamente om den huvudsakliga
delen av arbetet utförs för denne.
Förslagen föranleder ändring i punkt 3 av anvisningarna till 33 § KL.
I samband med rekryteringen av nationella experter ges information om
de ekonomiska villkoren för tjänstgöringen. I början av år 1995
bibringades vissa experter i samband härmed den uppfattningen att
Prop. 1995/96:152
74
kostnadsersättning från kommissionen i princip var skattefri.
Som framgår av den tidigare redovisningen var informationen felaktig.
Med hänsyn till att EG-rätten undantar vissa grupper av tjänstemän från
nationell beskattning och att även den tidigare nämnda domen från EG-
domstolen undantar vissa kostnadsersättningar från beskattning fanns det
viss grund för denna missuppfattning av gällande rätt. Experterna torde ha
planerat sitt boende m.m. i tron att kostnadsersättningarna var skattefria.
Regeringen anser därför att traktaments- och resekostnadsersättningen från
kommissionen under beskattningsåret 1995 bör undantas från beskattning.
Regeln bör tas in som en övergångsbestämmelse till förslaget till lag om
ändring i kommunalskattelagen.
De rätta förhållandena har varit kända sedan i vart fall hösten 1995 och
experterna har därför inför beskattningsåret 1996 varit medvetna om
skattekonsekvenserna. De förslag till ändringar som regeringen lämnar i
denna proposition i fråga om avdragsrätt för ökade levnadskostnader m.m.
innebär dessutom en klar förbättring av det ekonomiska utfallet för de
flesta experter.
Prop. 1995/96:152
Regeringens förslag: En skattskyldig skall medges avdrag för
kostnad för hemresa till sin eller sin familjs hemort vid resa inom eller
mellan Europeiska unionens medlemsländer eller EES-länderna
(Island, Lichtenstein och Norge) och inte bara vid resa inom Sverige.
En motsvarande utvidgning av avdragsrätten för resor utanför
Sverige men inom eller mellan Europeiska unionens medlemsländer
eller EES-länderna görs också i fråga om avdragsrätten för
inställelseresor, dvs. första resan till och sista resan från ett arbete.
På motsvarande sätt skall även förmån av fri resa till eller från
anställningsintervju eller kostnadsersättning för sådan resa till den del
förmånen eller ersättningen avser resa inom eller mellan Europeiska
unionens medlemsländer eller EES-länderna vara skattefri.
Skattefriheten i dag gäller endast förmån av sådan resa inom Sverige.
Utredningens redovisning av skattekonsekvenser: Nationella experter
erhåller särskild ersättning för hemresekostnader från kommissionen.
Den som på grund av sitt arbete vistas på annan ort än sin eller sin
familjs hemort har rätt till skäligt avdrag för kostnad för en hemresa varje
vecka om avståndet mellan hemorten och arbetsorten är längre än 50 km.
Men avdraget gäller bara kostnader för resor inom Sverige (punkt 3 b av
anvisningarna till 33 § KL). Den ersättning som nationella experter får för
täckande av hemresekostnader är skattepliktig. Avdrag medges dock i
enlighet med vad som nu sagts. Det innebär att de kostnader som den
skattskyldige har för att resa exempelvis från Bryssel till en ort i Sverige
proportioneras så, att den del som avser resan inom Sverige blir
75
avdragsgill. I praktiken blir därför den största delen av
kostnadsersättningen för hemresor beskattad på samma sätt som lön.
Enligt svenska regler anses mötesdeltagare i de flesta fall befinna sig på
tjänsteresa. Om resekostnadsersättning utges direkt till mötesdeltagaren är
den en skattepliktig intäkt. Avdrag medges dock för den faktiska
kostnaden. Om det inte är fråga om en tjänsteresa utan om ett tillfälligt
uppdrag eller arbete - i de fall mötesdeltagaren reser enbart på uppdrag av
EU, t.ex. som sakexpert, utan uppdrag från arbetsgivaren i Sverige — gäller
delvis andra avdragsregler, nämligen följande.
Kostnader för första och sista resan till arbetet, s.k. inställelseresor är
avdragsgilla till den del som de avser resor inom Sverige. Om kostnaderna
även avser resor utom riket, medges avdrag med belopp som motsvarar
den del av kostnaderna som kan anses belöpa på resorna i Sverige.
Kostnaderna proportioneras således. Under arbetets gång kan det
naturligtvis även för mötesdeltagare bli aktuellt med hemresor.
Remissinstanserna: Flera remissinstanser anser att
kostnadsersättningar från EU:s institutioner och organ bör göras skattefria.
Riksskatteverket anser att det kan finnas anledning att särskilt reglera
inställelseresor till EU och göra kostnaden helt avdragsgill. 1 övrigt se
avsnitt 7.3.
Skälen för regeringens förslag: Nationella experter får en viss
månatlig ersättning från kommissionen för att täcka kostnader för
hemresor.
Kostnader för hemresor är egentligen en privat levnadskostnad och
avdrag skulle, om inte en särskild regel fanns, inte medges.
Rätten till avdrag för kostnader för hemresor regleras i punkt 3 b av
anvisningarna till 33 § KL. Den som på grund av sitt arbete vistas på
annan ort än sin eller sin familjs hemort, äger rätt till skäligt avdrag för
kostnad för en hemresa varje vecka om avståndet mellan hemorten och
arbetsorten är längre än 50 kilometer. Avdraget gäller endast kostnad för
resa inom riket (första stycket).
Avdraget skall i regel beräknas efter kostnad för billigaste färdsätt.
Avdrag medges dock för kostnad som inte är oskälig för tåg- eller
flygresa. Om godtagbara allmänna kommunikationer saknas får avdrag
medges för kostnader för resa med egen bil enligt den schablon som anges
i punkt 4 (andra stycket).
Första stycket har varit oförändrat sedan skattereformen medan andra
stycket har fått sin nuvarande lydelse senare. Föredraganden uttalade i
prop. 1989/90:110, del 1 s. 361, följande.
"Som RINK framhåller har hemresekostnader karaktär av privata
levnadskostnader, varför avdrag egentligen inte borde komma i fråga.
Avdragets sociala funktion samt önskemål att inte försvåra rörligheten
på arbetsmarknaden är dock enligt min mening tillräckliga för att
oehålla det.— Avdrag bör medges endast för resor inom riket."
Till följd av Sveriges medlemskap i EU och den fria rörligheten på
arbetsmarknaden inom EG kan ett större antal skattskyldiga förmodas ta
arbete utanför Sveriges gränser. Nationella experter är ett exempel på en
sådan grupp som till följd av Sveriges medlemskap i EU under en
Prop. 1995/96:152
76
begränsad tid arbetar utomlands. Prop. 1995/96:152
Regeringen anser att de sociala skäl och arbetsmarknadsskäl som
anfördes vid regelns tillkomst gör sig gällande också i dag när
arbetsmarknadens geografiska område har ökat. Avdragsrätten bör därför
utökas till att gälla kostnader för hemresor inom eller mellan EU:s
medlemsländer eller EES-länderna.
Enligt punkt 4 fjärde stycket av anvisningarna till 33 § KL har
skattskyldig som haft kostnader för resa inom riket i samband med
tillträdande eller ffånträdande av anställning eller uppdrag rätt till skäligt
avdrag för kostnaderna. Härvid gäller vad som sägs i punkt 3 b andra
stycket.
Som utredningens redovisning visar kan detta ge effekten att en
mötesdeltagare som anlitas i egenskap av sakexpert och inte kan anses
vara på tjänsteresa, endast får avdrag för en mindre del av resekostnaden.
Regeringen anser att det är viktigt att skattelagstiftningen inte är
utformad så att tillfälliga arbeten och uppdrag i EU försvåras. Av samma
skäl som i övrigt anförts i fråga om avdragsrätten för hemresekostnader
bör avdragsrätten utvidgas till att avse kostnader för inställelseresor inom
eller mellan EU:s medlemsländer och EES-länder.
Enligt 19 § KL är förmån av fri resa till eller från anställningsintervju
eller kostnadsersättning för sådan resa skattefri till den del förmånen eller
ersättningen avser resa inom riket och, såvitt gäller köming med egen bil,
inte överstiger det avdrag som medges for kostnader for resor med egen
bil enligt den schablon som anges i punkt 4 av anvisningarna till 33 § KL.
Regeringen anser att också denna skattefrihet bör utvidgas till att avse
resor inom eller mellan EU:s medlemsländer och EES-länder.
Förslaget föranleder ändring i 19 § samt i punkterna 3 b och 4 av
anvisningarna till 33 § KL.
Regeringens förslag: En skattskyldig som har rätt till avdrag för
ökade levnadskostnader vid förrättning utomlands enligt punkt 3 av
anvisningarna till 33 § KL har också rätt till avdrag för kostnader for
medföljande barns grundläggande skolgång i forrättningslandet.
Skälen för regeringens förslag: Kostnader för barns skolgång är i princip
privata levnadskostnader och avdrag medges inte för sådana.
För den som är på en tjänsteresa under så lång tid att hans eller hennes
barn går i skolan i forrättningslandet kan stora kostnader for skolgången
uppkomma. Om den skattskyldige i stället hade stannat i Sverige hade
några motsvarande kostnader normalt inte behövt uppkomma. På så sätt
kan kostnader for barns grundläggande skolgång anses vara en
uppkommen merkostnad som har orsakats av tjänstefÖrrättningen. Men å
andra sidan är det av privata skäl och inte av arbetsskäl som man har valt
77
att ta barnen med till förrättningslandet.
Som tidigare redovisats i avsnitt 7.1 finns för EU-anställdas barn
tillgång till Europaskolorna. Enligt uppgift har även nationella experter
rätt att ha sina barn placerade där. Även om avgift kan tas ut är den
förhållandevis låg. Under vissa perioder har dock skolorna haft fler elever
än vad skolorna är avsedda att rymma, varför vissa har valt att placera sitt
barn i någon annan skola, vilket fått till följd höga skolavgifter.
Europaskolan har dessutom bara svenska avdelningar upp till och med
motsvarande svensk grundskolas femte klass. Av denna anledning kan
andra skolor komma att väljas, som t.ex. en svensk eller skandinavisk
skola. Som exempel på kostnadernas storlek har uppgetts att skolavgiften
för ett barn kan vara upp till 95 000 kr per år.
Regeringen anser att även den som vill ha familjen med sig under
tjänstefÖrrättningen utomlands bör ges större ekonomiska möjligheter till
detta. Genom skattelagstiftningen kan detta underlättas på så sätt att
skolavgifter görs avdragsgilla. Även om kostnaden i sig är av privat natur
är det ändå en merkostnad i förhållande till att stanna hemma i Sverige.
Avdragsrätten bör dock omfatta bara skolgång upp till och med
gymnasieskola eller motsvarande.
Förslaget föranleder införande av en ny bestämmelse, punkt 3 d i
anvisningarna till 33 § KL.
Prop. 1995/96:152
Regeringens förslag: Skatt och allmänna egenavgifter skall inte utgå
om sjömannen visar att inkomsten beskattas i annat land.
Skälen för regeringens förslag: Enligt 8 § tredje stycket lagen
(1958:295) om sjömansskatt utgår inte sjömansskatt och allmänna
egenavgifter på inkomst som uppbärs av utländsk sjöman om han på ett
godtagbart sätt visar att han är skattskyldig för inkomsten i annat land.
Bestämmelsen, som från början endast avsåg sjömansskatt och var
intagen i anvisningarna till 7 § förordningen om sjömansskatt, infördes
1958 i samband med lagens tillkomst för att undvika dubbelbeskattning av
utländska sjömän. Departementschefen föreslog i prop. 1958:92 med
förslag till förordning om sjömansskatt m.m., s. 157, att det borde
ankomma på Sjömansskattenämnden att besluta om att skatteavdrag ej
skall verkställas från lön utbetald till viss sjöman samt att utfärda
anvisningar till ledning för befälhavare. Han uttalade därvid att det särskilt
borde iakttas att enligt avtal för undvikande av dubbelbeskattning rätten
att beskatta inkomsten ombord kan ha förbehållits Sverige i fråga om
sjöman, som är bosatt i den andra avtalsslutande staten.
Under åren som gått har departementschefens uttalande tolkats på så
sätt att skattebefrielse inte medgetts om en sjöman inte betalat skatt i sitt
hemland på grund av att beskattningsrätten tillkommit Sverige med stöd
78
av dubbelbeskattningsavtal. Innebörden av begreppet skattskyldig för Prop. 1995/96:152
inkomsten har numera ifrågasatts. Regeringen anser att av gällande regler
följer att skattebefrielse bör komma i fråga för att undanröja
dubbelbeskattning, dvs. om en sjöman även betalar skatt för inkomsten i
annat land. För att undanröja icke avsedda tolkningsmöjligheter bör
lagtexten förtydligas så att det klart framgår att skattebefrielse kan medges
endast om den skattskyldige visar att skatt betalas på inkomsten i det
andra landet.
Förslaget föranleder ändring i 8 § tredje stycket lagen om sjömansskatt.
79
Prop. 1995/96:152
Regeringens förslag: Avdragsramen för måltidsutgifter i samband
med representation avser belopp exklusive mervärdesskatt. Den som
inte är skattskyldig för mervärdesskatt får öka avdragsramen med ett
belopp motsvarande mervärdesskatten.
Skälen för regeringens förslag: Riksdagen beslutade nyligen att begränsa
avdragsramen för representation (prop. 1995/96:109, bet. 1995/96:SkU20,
rskr. 1995/96:135, SFS 1995:1625). Tidigare fanns ingen avdragsram
angiven i lagtexten. Där angavs endast att avdrag för måltidsutgifter
normalt inte medges med större belopp än som motsvarar skäliga utgifter
för lunch. I årliga rekommendationer angav Rikskatteverket vad som var
att anse som skäligt belopp. För år 1995 fastställde Riksskatteverket
avdragsramen till högst 300 kr per person exkl. mervärdesskatt eller
375 kr inkl, mervärdesskatt. Detta belopp fick enligt Riksskatteverkets
rekommendation överskridas i vissa fall t.ex. vid representation med
utomnordiska gäster.
Riksdagsbeslutet innebär att avdragsramen numera är angiven till sitt
belopp i lagtext. Kostnaden för lunch, middag eller supé får inte
överskrida 180 kr per person. Avdragsramen får inte överskridas. Den
gäller t.ex. även vid representation gentemot utomnordiska gäster. I
propositionen angavs att "avdragsramen avser liksom hittills kostnad
inklusive serveringsavgift men exklusive mervärdesskatt". Det sagda
innebär att rambeloppet inklusive 25 % mervärdesskatt är 225 kr. Den
som är skattskyldig för mervärdesskatt får göra avdrag för den ingående
mervärdesskatten (45 kr vid 25 % mervärdesskatt) i sin mervärdesskatte-
redovisning. Den som inte är skattskyldig för mervärdesskatt får liksom
tidigare göra avdrag för hela beloppet inklusive mervärdesskatt vid
inkomsttaxeringen. Avdragsramen är alltså 225 kr inklusive
mervärdesskatt oavsett om man är skattskyldig för mervärdesskatt eller
inte.
Riksskatteverket har inte uppfattat innebörden av riksdagsbeslutet på
avsett sätt. I information till skattemyndigheterna tolkar Riksskatteverket
de nya bestämmelserna så att den nya avdragsramen uppgår till olika
belopp beroende på i vilken utsträckning den skattskyldige har rätt att
lyfta mervärdesskatten. En sådan tolkning var som framgått inte avsedd.
Ett förtydligande bör därför göras i lagtexten så att där uttryckligen anges
att Avdragsramen avser kostnad exkl. mervärdesskatt och att den som inte
är skattskyldig för mervärdesskatt får öka avdragsramen med kostnaden
för mervärdesskatt.
Förslaget föranleder en ändring i punkt 1 av anvisningarna till 20 § KL.
80
Prop. 1995/96:152
Regeringens förslag: Förbudet att under november månad
taxeringsåret till den skattskyldiges nackdel fatta grundläggande
beslut om årlig taxering, omprövningsbeslut eller beslut om
skattetillägg slopas.
Riksskatteverkets förslag: Överensstämmer med regeringens.
Skälen för regeringens förslag: Taxeringsperioden, dvs. den tid inom
vilken skattemyndigheten skall fatta grundläggande beslut om årlig
taxering, omfattar för närvarande tiden fram till utgången av november
månad taxeringsåret. Under november får skattemyndigheten dock inte
fatta grundläggande beslut om årlig taxering, omprövningsbeslut eller
beslut om skattetillägg till den skattskyldiges nackdel. Omprövningsbeslut
och beslut om skattetillägg får dock fattas om det grundläggande beslutet
fattats senast den 15 augusti på grundval av förenklad självdeklaration (4
kap. 2 § taxeringslagen, 1990:324, TL).
Genom den s.k. RS-reformen förlängdes ff.o.rn. 1979 års taxering
taxeringsperioden från den 30 juni till utgången av oktober månad
taxeringsåret. Vid införandet av de nya reglerna förutsattes att perioden,
efter en tid av intrimning av de nya rutinerna, skulle utsträckas till den 30
november. I den principproposition, som låg till grund för
detaljutformningen av den nya taxeringsorganisation som infördes 1991
(prop. 1986/87:47 s. 146), uttalade departementschefen att det kunde vara
lämpligt att en förlängning av taxeringsperioden till utgången av
november taxeringsåret förenades med en särskild regel om när den
skattskyldige senast skall underrättas om taxeringen i det fall
deklarationen inte följts. Med en sådan regel skulle den allra sista delen av
taxeringsperioden kunna förbehållas omprövningar av den årliga
taxeringen. Skatteförenklingskommittén föreslog dock i sitt
slutbetänkande inte någon bestämd tidsgräns inom vilken de årliga
taxeringsbesluten måste fattas. Utsändandet av slutskattesedlar, som senast
den 15 december taxeringsåret skulle tillställas de skattskyldiga, fick i
stället styra taxeringsperiodens längd (SOU 1988:21 s. 66).
Motivet till regeln om begränsning i skattemyndigheternas möjligheter
att fatta nackdelsbeslut var att november månad borde förbehållas
omprövningar. Ett avvikelsebeslut under november kunde innebära att den
skattskyldige fick kvarstående skatt, utan att han haft möjlighet att begära
omprövning av beslutet. Skattemyndigheten borde därför inrikta sig på att
slutföra granskningen i oktober (prop. 1989/90:74 s. 294).
Från och med 1995 års taxering skall slutskattesedel sändas ut senast
den 31 augusti under taxeringsåret till en skattskyldig som lämnat
förenklad självdeklaration under förutsättning att taxeringsbeslut fattats
senast den 15 augusti. I övriga fall skall slutskattesedeln liksom tidigare
6 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 152
81
översändas senast den 15 december under taxeringsåret. Regeln i 4 kap. 2
§ TL tar således numera huvudsakligen sikte på beslut som fattas på
grundval av särskilda självdeklarationer. Det kan noteras att vid 1995 års
taxering 5,5 miljoner skattskyldiga tillställdes slutskattesedel redan i
augusti.
Riksskatteverket har i en rapport som fogats till den fördjupade
anslagsframställningen Förslag till förenklingar i skattelagstiftningen
(RSV Rapport 1995:10) föreslagit att inskränkningarna i möjligheterna att
fatta beslut under november månad skall slopas. Verket menar att
skattemyndigheterna redan i dagsläget har uppenbara problem med att
hinna med granskningen av de särskilda självdeklarationema. Av olika
skäl kommer granskningen i gång först vid månadsskiftet
augusti/september och i vissa fall kanske först någon vecka in i september.
Granskningstiden för denna grupp skattskyldiga inskränker sig därför till
mellan fem och sex veckor. Även om en trimning av
skattemyndigheternas maskinella stöd och rutiner kan leda till en något
längre reell granskningsperiod, är den tid som kan ägnas åt detta
granskningsarbete alltför kort. Den nuvarande ordningen leder således till
att endast vissa av många kontrollvärda deklarationer kan kontrolleras och
att de kontroller som genomförs företas under stor tidspress, vilket i sin tur
leder till att kontrollen inte kan ha den bredd och det djup som från
kontrollsynpunkt är önskvärd.
Den nuvarande ordningen utgör inte heller någon garanti för att de
skattskyldiga rent faktiskt kan få till stånd en omprövning i november.
Skattemyndighetens beslutsfattande avseende den årliga taxeringen är av
naturliga skäl koncentrerat till den senare delen av oktober. Även om den
skattskyldige utan tidsutdräkt begär omprövning hinner
skattemyndigheten inte alltid fatta ett omprövningsbeslut under november.
Förbudet mot nackdelsbeslut under november har vidare inneburit en
rad administrativa problem. Detta gäller inte minst förbudet kombinerat
med det förhållandet att omprövningsförfarandet enligt taxeringslagen är
ett sakförfarande. Skattemyndigheterna har till följd av detta tvingats
lägga upp särskilda bevakningssystem så att beslut som skall tas senare
inte glöms bort.
Vidare måste skattemyndigheten i vissa fall meddela ett särskilt beslut
med stöd av 68 § uppbördslagen (1953:272) för att förhindra att den
skattskyldige genom slutskattesedeln får tillbaka skatt som
skattemyndigheten kräver åter, efter ett omprövningsbeslut som meddelas
direkt efter taxeringsperiodens utgång. De skattskyldiga har säkert också
ofta svårt att förstå att skattemyndigheten är förhindrad att fatta ett riktigt
taxeringsbeslut under november månad utan av formella skäl får dela upp
beslutet på två. Enligt uppgift från Riksskatteverket fattades under
december månad 1995 ca 20 000 beslut avseende 1995 års taxering till
den skattskyldiges nackdel.
Ett slopande av regeln skulle enligt Riksskatteverket leda till inte helt
obetydliga besparingar eftersom skattemyndigheternas hantering blir
väsentligt enklare. Viktigast är dock att en längre effektiv
granskningsperiod skulle generera betydande ytterligare skatteintäkter.
Prop. 1995/96:152
82
Det kan således konstateras att förbudet mot nackdelsbeslut under
november månad för med sig beaktansvärda administrativa
komplikationer, trots att det numera omfattar bara beslut som fattas på
grundval av särskilda självdeklarationer. Det är angeläget att den effektiva
granskningsperioden blir så lång som möjligt; inte minst för denna typ av
deklarationer. Den nuvarande ordningen torde inte föra med sig några
påtagliga fördelar för de skattskyldiga utan kan tvärtom upplevas som
svårförståelig. Regeringen föreslår därför att förbudet mot att under
november månad till den skattskyldiges nackdel fatta grundläggande
beslut om årlig taxering, omprövningsbeslut och beslut om skattetillägg
slopas. Förslaget medför att 4 kap. 2 § andra stycket TL upphävs.
Prop. 1995/96:152
Regeringens förslag: Rätt att lämna förenklad självdeklaration skall
föreligga även för personer som är närstående till företagsledare i
fåmansföretag utan att vara delägare i företaget. Detta gäller även om
den skattskyldige skall lämna uppgifter enligt 2 kap. 24 § lagen om
självdeklaration och kontrolluppgifter.
Riksskatteverkets förslag överensstämmer med regeringens.
Skälen för regeringens förslag: Fr.o.m. 1995 års taxering gäller att i
princip alla löntagare skall kunna lämna en förenklad själdeklaration.
Särskild självdeklaration skall i princip lämnas endast av andra juridiska
personer än dödsbon, skattskyldiga som skall redovisa inkomst av
näringsverksamhet, företagsledare och delägare i fåmansföretag och
närstående till företagsledare under förutsättning att den närstående är
skyldig att lämna sådana uppgifter som behövs för beräkning av den
närståendes inkomst från företaget enligt 2 kap. 24 § lagen (1990:325) om
självdeklaration och kontrolluppgifter, LSK. För närståendekretsen gäller
att uppgifter skall lämnas om han haft något mellanhavande med företaget
(blankett K10).
Riksskatteverket har föreslagit att även närståendekretsen skall få lämna
förenklad självdeklaration. Verket anför att de särskilda uppgifter som
enligt 2 kap. 24 § LSK kan bli aktuella att lämna för närståendekretsen för
att tillämpa gällande bestämmelser rörande beräkningen av inkomsten från
företaget normalt inte är av sådan svårighetsgrad att det kan motivera att
en särskild självdeklaration måste lämnas. Den förenklade
självdeklarationen och rutinerna kan enkelt anpassas så att taxering av
denna kategori skattskyldiga kan ske i det förenklade
deklarationsförfarandet, även om blankett K10 skall lämnas som bilaga.
Verket påpekar också att kravet på särskild självdeklaration i de fall en
person i egenskap av närstående till företagsledare är skyldig att lämna de
speciella uppgifter som avses i 2 kap. 24 § LSK innebär vissa
83
administrativa problem vid utskicket av deklarationblanketter. Det finns
nämligen inte i skatteregistret några objektiva kriterier för att skilja ut de
som är närstående och som omfattas av skyldigheten att lämna uppgifter
på grund av förekomst av mellanhavande med företaget. Detta får till följd
att felaktig blankett skickas ut till den skattskyldige och att den
skattskyldige byter blankett.
Det är angeläget att den grupp skattskyldiga som ställs utanför det
förenklade deklarationsförfarandet är så liten som möjligt. För ett krav på
särskild självdeklaration bör krävas vägande skäl. Några sådana kan inte
anses föreligga beträffande närståendekretsen. Regeringen ansluter sig
därför till Riksskatteverkets förslag att personer som är närstående till
företagledare i fåmansföretag och som inte själva är delägare i företaget
skall få lämna förenklad självdeklaration. För det fall skyldighet att lämna
uppgifter enligt 2 kap. 24 § LSK föreligger får blankett med dessa
uppgifter fogas till den förenklade självdeklarationen.
Vad gäller företagsledare och delägare i fåmansföretag föreslås dock
inte någon förändring. I dessa fall är det av kontrollskäl motiverat med ett
krav på särskild självdeklaration.
Prop. 1995/96:152
Regeringens förslag: Dödsbon undantas från deklarationsplikt om
dödsboets enda inkomst utgörs av sådan ränta eller utdelning för
vilken preliminär A-skatt skall betalas enligt 3 § 2 mom.
uppbördslagen.
Rikskatteverkets förslag överensstämmer med regeringens.
Skälen för regeringens förslag: Ett dödsbo är skyldigt att deklarera
om dess bruttointäkter av en eller flera förvärvskällor under
beskattningsåret uppgått till minst 100 kr 2 kap. 8 § LSK. Dödsbons
inkomster utgörs ofta endast av räntor på banktillgodohavanden,
obligationsräntor eller utdelningar på aktier, värdepapperfonder m.m. För
sådana inkomster föreligger en obligatorisk skyldighet för utbetalaren att
lämna kontrolluppgift enligt 3 kap. 22, 23 eller 27 § LSK samt göra
skatteavdrag för preliminär A-skatt enligt 3 § 2 mom. tredje stycket och
39 § 3 mom. uppbördslagen.
En fysisk person i motsvarande situationen är inte deklarationsskyldig.
I stället sker taxeringen automatiskt på grundval av de kontrolluppgifter
om kapitalinkomster och avdragen preliminär skatt som finns i
skatteregistret. Den skattskyldige får ett meddelande om beslutad taxering
för inkomst av kapital och beslutad skatt (7 och 8 §§
taxeringsförordningen, 1990:1236). I de fall det uppkommer kvarstående
eller överskjutande skatt som överstiger 24 kr utfärdas dessutom en
slutskattesedel.
Dödsbon kan normalt lämna förenklad självdeklaration. Endast om
84
dödsboet haft inkomst av näringsverksamhet eller är delägare i ett
fåmansföretag skall särskild självdeklaration användas. År 1995
fick 21 000 dödsbon förtryckt blankett för förenklad självdeklaration. Har
deklaration inte lämnats måste taxering åsättas skönsmässigt, i regel efter
det att dödsboet först förelagts att deklarera. 1 de flesta fall bestäms den
skönsmässiga taxeringen helt enligt inkomna kontrolluppgifter.
Förfarandet framstår enligt Riksskatteverket i dessa fall som onödigt
tungt. I de fall då dödsboet enligt kontrolluppgifter endast har
kapitalinkomster med skatteavdrag och det i övrigt saknas uppgifter som
tyder på att boet är deklarationsskyldigt på annan grund, finns i praktiken
inget behov av att kräva in deklaration för att kunna åsätta taxering. 1
likhet med vad som nu gäller för fysiska personer i motsvarande fall skulle
taxering kunna åsättas maskinellt. Förtryckt deklarationsblankett skulle då
inte heller behöva skickas ut till dödsboet.
Om dödsboet däremot, förutom kapitalinkomster, även haft
utgiftsräntor måste deklaration lämnas för att avdraget skall kunna
tillgodoföras. Kontrolluppgift lämnas om utgiftsräntor. Det är därför
möjligt att på grundval av uppgifterna i skatteregistret sortera ut de
dödsbon som skall tillställas en blankett för förenklad självdeklaration.
Detsamma gäller om dödsboet äger fastighet.
Regeringen delar Riksskatteverkets uppfattning att dödsbon vars enda
inkomst utgörs av sådan ränta eller utdelning för vilken preliminär A-skatt
skall betalas genom skatteavdrag bör undantas från deklarationsskyldighet
och i stället taxeras maskinellt för inkomst av kapital. Förslaget föranleder
en ändring i 2 kap. 8 § LSK.
Prop. 1995/96:152
85
Förslaget om att förmån av utbildning och liknande åtgärder i
omstruktureringssituationer och liknande inte skall beskattas innebär en
utvidgning av området för skattefria förmåner men torde i princip vara en
anpassning till hur reglerna tillämpas i praktiken. Förslaget innebär en viss
inkomstminskning för det allmänna. Jämfört med ett alternativ där
motsvarande utbildning i stället skulle ha kommit till stånd genom arbets-
marknadspolitiska åtgärder ger lagförslagen en direkt saldoförstärkning
för den offentliga sektorn genom att företagen tar på sig större delen av
kostnaderna. Eventuella inkomstminskningar för det offentliga torde
därför vara marginella.
Reglerna rörande värdering av förmåner av resor med inskränkande
villkor som utgår på grund av anställning eller uppdrag inom trafik- eller
resebranschen innebär att förmånsvärdena höjs något. Det totala
förmånsvärdet för gruppen kan antas öka något. Detta innebär en
marginell inkomstökning för det allmänna. Detsamma torde gälla förslaget
att slopa skattefriheten för trohetsrabatter inom flygbranchen.
Förslagen i övrigt avseende skattefrihet för vissa ersättningar till
företrädare i Europaparlamentet, viss utökad avdragsrätt för ökade
levnadskostnader, avdragsrätt för skolavgifter, utökad avdragsrätt för
hemresor och inställelseresor samt utökad skattefrihet i fråga om
kostnader för resa till anställningsintervju innebär samtliga en viss lindring
i beskattningen av berörda skattskyldigas inkomster. Men det antal
skattskyldiga som kan förväntas uppfylla kraven för avdragsrätt respektive
skattefrihet kan förväntas vara så begränsat att förslagen inte leder till
något inkomstbortfall av betydelse för det allmänna.
Förslaget att slopa förbudet mot att fatta beslut till den enskildes
nackdel under november månad taxeringsåret innebär enligt RSV, genom
den administrativa förenklingen förslaget innebär, inte helt obetydliga
besparingar. Den största ekonomiska vinsten är dock enligt verket att
förslaget, som i praktiken innebär att den faktiska granskningsperioden
blir en månad längre, kommer att generera betydande ytterligare
skatteintäkter.
Även förslagen om att utöka kretsen som får lämna förenklad
självdeklaration och automatisk taxering av dödsbon innebär
administrativa förenklingar och därmed vissa, om än mindre, besparingar.
86
Prop. 1995/96:152
79$
Ändringen har kommenterats i avsnitt 7.4.
32 § 3 mom.
Ändringen har kommenterats i avsnitt 7.2.
Med begreppet "den fasta resekostnadsersättningen" avses den
resekostnadsersättning som för närvarande finns reglerad i 1 kap. i
Europaparlamentets föreskrifter benämnda "Rules Goveming The
Payment of Expenses and Allowances to Members". Reglerna som ännu
inte översatts till svenska finns som bilaga till riksdagens
förvaltningskontors Förslag om ekonomiska villkor för Sveriges
företrädare i Europaparlamentet (1995/96:RFK5). Ersättningen beräknas
schablonmässigt.
Reglerna om traktamente finns i 3 kap. i nämnda föreskrifter.
Andra kostnadsersättningar än de som nu sagts är inte avsedda att
omfattas av stadgandet om skattefrihet. Ersättning för assistent och övrig
kostnadsersättning omfattas således inte.
Av momentets sista mening följer att avdrag inte medges för underskott
som kan uppkomma genom att den anvisade ersättningen inte räcker till
för att täcka avsedda utgifter.
32 § 3 f mom.
Ändringen innebär att andra stycket slopas. Detta har närmare
kommenterats i avsnitt 6.2.
32 § 3 h mom.
Förslagen i momentet, som är nytt, har kommenterats i avsnitt 4.
I första stycket anges att förmån avseende utbildning eller andra åtgärder
i samband med omstrukturering, personalavveckling eller liknande av
arbetsgivarens verksamhet är skattefri under vissa förutsättningar.
Förmåner i form av utbildning och andra åtgärder är skattefria oavsett
kostnadens storlek eller utbildningens karaktär om kriterierna i
bestämmelsen i övrigt är uppfyllda. Med övriga åtgärder avses insatser
som syftar till att hjälpa den skattskyldige att få ett nytt arbete eller att i
övrigt bistå den anställde på ett personligt plan i samband med att en
uppsägning kan bli aktuell. Som exempel på sådana åtgärder har i avsnitt
4.2 nämnts outplacementåtgärder. En annan åtgärd som kan aktualiseras är
psykologkontakter som inte sker i sjukvårdande syfte. Även andra
87
åtgärder som syftar till att förbättra den anställdes möjligheter att få ett Prop. 1995/96:152
nytt arbete omfattas av regeln.
Bestämmelsen omfattar inte lön eller ersättning for ökade
levnadskostnader. Däremot omfattas kurskostnader, terminsavgifter,
kurslitteratur, arvoden till föredragshållare och konsulter m.m.
En första förutsättning för att bestämmelsen skall bli tillämplig är att
arbetsgivaren vidtagit en åtgärd i syfte att minska personalen eller att
omplacera anställda. Något krav på att den skattskyldige formellt har blivit
uppsagd ställs inte. Den skattskyldige måste emellertid visa att det
föreligger en personalavvecklings- eller omstruktureringssituation. En
förmån skall inte beskattas om han eller hon t.ex. visar att arbetsgivaren
underrättat en arbetstagarorganisation om eventuella uppsägningar eller att
sådana övervägs.
För det andra krävs det att åtgärden skall vara av väsentlig betydelse for
att den skattskyldige skall kunna fortsätta att förvärvsarbeta. Åtgärden
skall på ett påtagligt sätt öka den skattskyldiges möjligheter på
arbetsmarknaden i den arbetsmarknadssituation som råder när förmånen
åtnjuts. Om den skattskyldige har en sådan utbildning att han kan få arbete
hos en annan arbetsgivare omfattas han inte av undantagsregeln. Skatte-
befrielsen omfattar inte heller kurser som kan vara utvecklande för den
skattskyldige men som inte ökar möjligheten att få ett arbete. Datakurser
och språkkurser av allmän karaktär som underlättar for den enskilde att
studera vidare bör däremot omfattas av regelns tillämpningsområde.
Vidare bör grund- och yrkesutbildning anses vara av väsentlig betydelse
for den skattskyldiges möjligheter att få arbete om han eller hon tidigare
saknar sådan utbildning.
I andra stycket anges att anställd som är företagsledare eller delägare i
fåmansföretag eller fåmansägt handelsbolag eller närstående till sådan
person inte omfattas av regeln. För det fall arbetsgivaren är en enskild
näringsidkare gäller inte heller skattefriheten för arbetsgivaren närstående
person. Undantaget avser endast förmåner som arbetsgivaren ger.
Förmåner som en trygghetsstiftelse eller liknande betalar omfattas inte av
andra stycket. Förslaget i denna del har kommenterats i avsnitt 4.5.
42 §
Ändringen i tredje stycket innebär att det anges att vissa reseförmåner
skall värderas enligt särskilda grunder som anges i anvisningarna.
Anvisningar
till 20 §
Ändringen har kommenterats i avsnitt 9.
88
till 23 §
Prop. 1995/96:152
punkt 20 e
Ändringen är föranledd av att Kommunernas pensionsanstalt ombildats till
ett aktiebolag.
till 33 §
punkt 3
1 andra stycket föreslås att en regel införs avseende vad som under vissa
förutsättningar skall anses som tjänsteställe för den som under en
begränsad tid arbetar vid EU:s institutioner eller organ eller vid
Europaskolorna.
En första förutsättning är att den skattskyldige arbetar vid en EU-
institution, ett EU-organ eller vid Europaskolorna. En andra förutsättning
är att arbetet där är tidsbegränsat. För det tredje skall den huvudsakliga
delen av lönen betalas av annan arbetsgivare än EU-institution, EU-organ
eller Europaskolorna. Som redovisats i avsnitt 7.2 kan det diskuteras om
t.ex. en nationell expert har en eller två arbetsgivare. Det skall dock sakna
betydelse i detta sammanhang om EU-institutionen, EU-organet eller
Europaskolorna betraktas som arbetsgivare eller inte. Vad som krävs är
dock att den som betalar den huvudsakliga delen av lönen kan anses som
arbetsgivare. Regeln kan i varje enskilt fall tillämpas i längst tre år räknat
från den dag arbetet påbörjades.
Är samtliga dessa förutsättningar uppfyllda skall den skattskyldige, om
han begär det, anses ha sitt tjänsteställe hos den arbetsgivare som betalar
den huvudsakliga delen av lönen. Exempel på sådana som kan komma att
omfattas av regeln är nationella experter och lärare vid Europaskolorna.
Är i sådant fall bostaden på arbetsorten tillfällig och beror enbart på
tjänsteutövningen skall den inte anses som sådan bostad som enligt
punktens andra stycke andra mening skall likställas med vanliga
verksamhetsorten, under förutsättning att den skattskyldige har annan
permanent bostad. Även om sistnämnda bostad är uthyrd eller utlånad bör
bostaden på arbetsorten anses vara tillfällig. Bostaden på hemorten skall
härvid anses som sådan bostad som avses i andra styckets andra mening.
Enbart den omständigheten att den skattskyldiges familj flyttar med till
arbetsorten medför inte att bostaden där skall likställas med den vanliga
verksamhetsorten.
För tiden efter de första tre åren skall frågan om vad som är tjänsteställe
bedömas utifrån de allmänna reglerna i andra stycket.
När arbete utom den vanliga verksamhetsorten varit förlagt till en och
samma ort under längre tid än tre månader i en följd bedöms rätten till
avdrag och beräknas detta enligt bestämmelserna i punkt 3 a av
anvisningarna till 33 § KL. En löpande förrättning anses bruten endast av
uppehåll som beror på att arbetet förläggs till annan ort under minst fyra
veckor. Avdragsrätten är dock tidsbegränsad. Avdrag vid s.k. tillfälliga
89
arbeten medges under längst två år och i övrigt längst under tre år för gifta
eller samboende par och under längst ett år för ensamstående
skattskyldiga. I den angivna tiden skall inräknas tid under vilken avdrag
för samma förrättning medgetts enligt punkt 3. Avdrag medges för längre
tid än som sagts nu, om anställningens natur eller andra särskilda skäl talar
för det.
När det gäller nationella experter är anställningens natur sådan att de
torde medges avdrag under hela sin tjänstgöring. Dels har de kvar sin
anställning i hemlandet med full lön, dels kan arbetet som expert inte
förlängas. Lärare vid Europaskolorna däremot torde - i de fall dubbel
bosättning inte föreligger - inte komma i fråga för avdragsrätt för längre
tid än två år. Deras första förordnande är på två år men tjänstgöringen kan
förlängas upp till nio år.
I ett nytt sista stycke föreslås att med arbetsgivare skall jämställas även
utbetalare av traktamente om denne är den för vilken den huvudsakliga
delen av arbetet utförs. Skälen härför har angetts i avsnitt 7.2.
punkt 3 b
Ändringen har kommenterats i avsnitt 7.4.
punkt 3 d
Anvisningspunkten är ny och reglerar rätten till avdrag för skolavgifter.
Den som kan få avdrag för skolavgifter är den som är på förrättning
utomlands och har rätt till avdrag enligt punkt 3 av anvisningarna till 33 §
KL.
Avdragsrätten föreslås gälla enbart kostnader för barns grundläggande
skolgång i förrättningslandet. Härmed avses enbart sådana kostnader som
terminsavgift o.d. Andra kostnader som t.ex. resekostnader till skolan
omfattas inte. Med grundläggande skolgång avses grundskola och
gymnasieskola eller motsvarande. Eftergymnasial utbildning ingår inte i
begreppet. Avdragsrätten gäller endast kostnader som hänför sig till
medföljande barn som den skattskyldige försörjer och har hand om.
För avdragsrätt krävs dessutom att skolgången genomförs i förrätt-
ningslandet. En person som t.ex. inför en längre utlandsvistelse låter sitt
barn gå på internatskola i Sverige får således inte avdrag för de kostnader
detta kan medföra.
Vidare måste den skattskyldige under samma tid ha rätt till avdrag för
ökade levnadskostnader enligt punkt 3 av anvisningarna till 33 § KL vilket
innebär att avdragsrätten för skolkostnader är begränsad i samma
omfattning som rätten till avdrag för ökade levnadskostnader. Avdrag vid
tillfällig anställning medges under längst två år. I övrigt medges avdrag
under längst tre år för gifta eller samboende par och under längst ett år för
ensamstående skattskyldiga. Avdrag medges dock för längre tid än som
sagts nu, om anställningens natur eller andra särskilda skäl talar för det.
Prop. 1995/96:152
90
De kostnader för vilka avdrag får göras skall dessutom avse den tid för
vilken avdragsrätten föreligger.
punkt 4
Ändringen har kommenterats i avsnitt 7.4.
punkt 8
Den föreslagna avdragsregeln omfattar samma personkrets som undantas
från förmånsbeskattning i 32 § 3 h mom. Bestämmelsen reglerar den
skattskyldiges rätt till avdrag för kostnader som han eller hon får
vidkännas på grund av utbildning eller annan åtgärd som avses i 32 § 3 h
mom.
I första stycket anges att den skattskyldige har rätt till avdrag för
kostnader för resor mellan bostaden och utbildningsplatsen. I
bestämmelsen hänvisas till 33 § 2 mom. och till punkt 4 av anvisningarna
enligt vilken avdrag skall medges för skäliga kostnader för resor till och
från arbetsplatsen. Avdrag medges för billigaste färdmedel om den
skattskyldige behövt anlita och har anlitat särskilt fortskaffningsmedel.
Avdrag medges för den del av kostnaden som tillsammans med kostnader
för resor mellan bostaden och arbetsplatsen överstiger 6 000 kr.
Enligt andra stycket skall den skattskyldige medges avdrag för ökade
levnadskostnader om han av arbetsgivaren eller av annan uppburit
ersättning för sådana kostnader. Avdrag medges med den uppburna
ersättningen dock högst med de schablonbelopp som gäller vid tillfällig
anställning enligt punkt 3 a första stycket av anvisningarna till 33 § KL.
För avdrag krävs att avståndet mellan bostaden och utbildningsorten
överstiger 50 km och att den skattskyldige övernattat på utbildningsorten.
Avdrag medges för logi med den faktiska kostnaden och för kostnader för
måltider och småutgifter med ett halvt maximibelopp eller normalbelopp
under de tre första månaderna och med 30 procent av maximibeloppet
eller normalbelopp för tid därefter.
Avdrag medges under högst ett år efter anställningstidens utgång.
till 41 §
punkt 4
Bestämmelsen har kommenterats i avsnitt 5.2.
till 42 §
punkt 6
Prop. 1995/96:152
91
Huvudregeln är att förmåner skall värderas till marknadsvärdet. Förslaget
innebär att det anges att vissa reseförmåner emellertid skall värderas enligt
särskilda grunder i en ny anvisningspunkt 6 till denna paragraf.
I första stycket anges vilken personkrets och vilka slags resor som
anvisningspunkten är tillämplig på. Endast flyg- och tågresor med
inskränkande villkor kan bli föremål för värdering enligt denna
anvisningspunkt. Dessutom skall flygresor och tågresor värderas enligt
två skilda modeller.
Andra stycket anger vad som avses med inskränkande villkor. De
villkor som det kan vara fråga om är villkor om att resan endast får företas
under viss tid eller endast på vissa avgångar eller endast i mån av
platstillgång för resenären. Dessutom krävs det att dessa villkor dels
väsentligt avviker från vad som gäller för resa som finns att köpa på
allmänna marknaden, dels innebär en påtaglig olägenhet för resenären.
Resor med inskränkande villkor som finns på allmänna marknaden, skall
inte värderas enligt denna punkt även om villkoren innebär en påtaglig
olägenhet. Mindre inskränkningar i det fria resandet, som exempelvis
några enstaka avgångar på vilka personalen inte får rabatt, kan inte anses
som en sådan påtaglig olägenhet. Inskränkningarna bör vara av sådan
omfattning att möjligheterna att utnyttja förmånerna under t.ex. högsäsong
eller för normala pendlingsresor är starkt begränsade.
Övriga resor - sådana som saknar nämnda inskränkningar - behandlas
vid beskattningen enligt vanliga regler, dvs. varje resa värderas till
marknadsvärdet enligt 42 § andra stycket KL.
I tredje stycket anges riktlinjer för hur det lägsta normalt
förekommande marknadspriset för motsvarande bokningsbara resa utan
inskränkande villkor skall räknas fram. Med en resa avses i detta
sammanhang en enkel resa mellan två orter. Om det däremot på allmänna
marknaden är vanligt förekommande att rundresebiljetter fmns att köpa
som tillåter uppehåll på en eller flera orter skall en sådan rundresa anses
som en resa. En flygresa som är förenad med s.k. standby-villkor - att
resan endast får företas i mån av platstillgång - skall värderas till 40 % av
det lägsta normalt förekommande marknadspriset för motsvarande resa
utan sådana inskränkande villkor som avses i andra stycket. Övriga
flygresor skall värderas till 75 % av detta pris.
Det är prisnivån under tiden från och med oktober andra året före
beskattningsåret till och med september året före beskattningsåret som
skall utgöra grund för värderingen.
En resa skall värderas med utgångspunkt i det lägsta normalt
förekommande marknadspriset för en konsument för motsvarande
bokningsbara resa utan inskränkande villkor. Vid bestämmandet av lägsta
marknadspris bör även tur- och returpriser beaktas. Med konsument i detta
sammanhang avses i princip samma sak som i lagen (1994:1512) om
avtalsvillkor i konsumentförhållanden, dvs. fysisk person som handlar
huvudsakligen för ändamål som faller utanför näringsverksamhet.
Det efterföljande fjärde stycket anger riktlinjer för hur det lägsta
normalt förekommande marknadspriset skall beräknas. Utgångspunkten är
att jämförelse skall göras med priser för resor till samma destinationsort
Prop. 1995/96:152
92
och med samma slags transportmedel. I den mån detta t.ex. inte framstår Prop. 1995/96:152
som lämpligt eller uppgifterna svårligen kan tas fram, kan i stället en
jämförelse göras med resor med samma slags tranportmedel och med
ungefår samma ressträcka. Det kan t.ex. vara så att priset för resor inom en
viss zon eller mellan vissa zoner inte nämnvärt skiljer sig åt. I sådana fall
bör som lägsta normalt förekommande pris kunna väljas ett genomsnitt av
de lägsta prisema till de vanligast förekommande destinationsorterna inom
respektive mellan zonerna.
Att priset dessutom skall vara normalt förekommande innebär att
tillfälliga kampanjpriser och liknande inte får läggas till grund för
värderingen.
1 det femte stycket anges hur förmån av fria eller delvis fria tågresor
skall värderas. De skall värderas enligt en enhetlig schablon som är lika
oavsett hur mycket man reser. Däremot kan värdet variera beroende på
omfattningen av förmånen. T.ex. bör det bli ett värde för resor i andra
klass och ett annat för resor i första klass. För de SJ-anställda bör de
årskort som SJ säljer kunna tjäna till ledning för vad som är
marknadspriset för ett årskort för motsvarande resor utan inskränkande
villkor. Dessa årskorts omfattning har redovisats i avsnitt 5.2.
Omfattar reseförmån med tåg även viss resa med buss där tågbiljett
fungerar som giltig färdbiljett skall förmånen anses omfatta även sådan
resa. Detsamma gäller om det i priset för det årskort utifrån vilket
förmånsvärdet beräknas ingår resa på buss.
Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser
punkt 1
Samtliga ändringar föreslås träda i kraft den 1 juli 1996. Ändringarna skall
i huvudsak tillämpas redan vid 1997 års taxering.
De nya bestämmelserna i 32 § 3 f mom., 42 §, punkt 4 av anvisningarna
till 41 § och punkt 6 av anvisningarna till 42 § skall dock tillämpas första
gången vid 1998 års taxering.
punkt 2
Den nya lydelsen av punkt 1 av anvisningarna till 20 § KL skall tillämpas
i fråga om måltidsutgifter efter utgången av år 1995.
punkt 3
Punkten innebär att vissa ersättningar som enligt kommunalskattelagen är
skattepliktiga inte skall tas upp som intäkt vid 1996 års taxering. Det
gäller endast ersättning för traktamente och hemresekostnader som har
utbetalats av EU-institution eller EU-organ till nationell expert under Prop. 1995/96:152
1995.
8§
I andra stycket anges att när det gäller vissa fria eller delvis fria resor inom
rese- och trafikbranschen skall resorna värderas enligt särskilda grunder
som beskrivs i punkt 6 av anvisningam till 42 § KL. Det är fråga om
reseförmåner med olika inskränkande villkor (se avsnitt 5.2).
97 §
Ändringen innebär att en tidigare felaktig hänvisning rättas till.
Övergångsbestämmelsen
Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 1996.
Den nya lydelsen av 8 § skall tillämpas första gången i fråga om
preliminär skatt för 1997.
8§
I tredje stycket har gjorts ett förtydligande av skattefriheten för utländska
sjömän. Sjömansskatt och allmänna egenavgifter utgår inte på inkomst
som uppbärs av utländsk sjöman om han visar, genom att uppvisa kvitto
eller intyg från skatteförvaltningen i det andra landet, att skatt på
inkomsten har tagits ut eller kommer att tas ut i det andra landet för
inkomsten ifråga. Skälen för förslaget har redovisats i avsnitt 8.
94
4 kap.
Inskränkningen i andra stycket att skattemyndigheten under november inte
får fatta grundläggande beslut om årlig taxering, omprövningsbeslut och
beslut om skattetillägg till den skattskyldiges nackdel slopas. Förslaget har
kommenterats i avsnitt 10.
2 kap.
8§
Ändringen innebär att dödsbo, i likhet med vad som gäller för en fysisk
person, inte behöver lämna självdeklaration i det fall boet inte har andra
inkomster än sådan inkomst av kapital från vilken avdrag för preliminär
A-skatt skall göras. Motiven till förslaget framgår av avsnitt 12. Dessutom
har en förändring av redaktionell karaktär skett i paragrafen.
13 §
Motiven till ändringen, som innebär en utvidgning av den krets som får
lämna förenklad självdeklaration, finns i avsnitt 11.
!.§
Ändringen i punkt 3 är föranledd av att Kommunernas pensionsanstalt
ombildats till ett aktiebolag.
Prop. 1995/96:152
95
Utredningen skall enligt direktiven kartlägga och redovisa vilka typer av
förmåner som förekommer i någon större utsträckning i samband med
uppsägning och redovisa hur dessa behandlas i skattehänsende samt lägga
förslag till de regeländringar som kan anses behövliga. Vidare skall utred-
ningen analysera hur av arbetsgivaren bekostad utbildning behandlas
skattemässigt och förslå de regeländringar som bedöms nödvändiga. Som
allmän begränsning bör enligt direktiven gälla att förslagen inte får öppna
möjligheter till överflyttning av lön till skattefria förmåner. De förslag
som utredningen lägger fram skall vara statsfinansiellt neutrala.
Kartläggningen
Utredningen har utfört kartläggningsuppdraget genom att göra intervjuer
med ett så representativt urval av intervjuobjekt som möjligt. Med hänsyn
till den begränsade tid som utredningen har haft till sitt förfogande har
utredningen varit tvungen att begränsa antalet intervjuobjekt. Intervjuer
har gjorts med företrädare för företag, olika fackförbund, myndigheter och
trygghetsstiftelser. Kartläggningens syfte har framför allt varit att få fram
vilka typer av förmåner som förekommer i samband med personalavveck-
ling.
Det har under kartläggningsarbetet kommit fram att det framför allt finns
två orsaker till att det uppstår övertalighet av personal hos olika arbetsgi-
vare, nämligen den ekonomiska situationen i samband med en lågkonjunk-
tur och den strukturutveckling som äger rum. Allt snävare ekonomiska
ramar för både företag och myndigheter har gjort att de har varit tvungna
att på olika sätt försöka minska kostnaderna, bl.a. genom att nedbringa
personalstyrkan. Vidare har bl.a. den tekniska strukturomvandlingen gjort
att ett stort antal arbeten helt enkelt har försvunnit och i vissa fall ersatts
av helt nya arbeten.
Den åtgärd som visat sig vara vanligast som stödåtgärd, bortsett från
möjligtvis avgångspensioner och avgångsvederlag, är utbildning i olika
former. Utbildningen kan gälla såväl korta kurser i t.ex. språk eller dator-
kunskap som en helt ny yrkesutbilning. Det kan gälla olika former av
handledning, t.ex. jobbsökarkurser, och kurser som syftar till att utveckla
den sociala kompetensen. Hjälp av outplacementkonsult förekommer
också liksom olika former av starta-eget-bidrag. Det senare kan bestå av
såväl kurser om hur man sköter ett eget företag som att den anställde eller
tidigare anställde får köpa inventarier e.d. av den förra arbetsgivaren till
ett lågt pris eller att den tidigare arbetsgivaren garanterar viss upphandling
av tjänster.
Vid kartläggningen har det vidare framkommit att de kostnader som de
olika åtgärderna uppgår till är mycket olika, framför allt beroende på åt-
Prop. 1995/96:152
Bilaga 1
96
gärdens art. När det gäller utbildningsinsatser är dock också kostnaderna
beroende av om insatsen köps av ett särskilt utbildningsföretag eller om
utbildningen leds av personal inom företaget. Kostndema kan variera från
några hundra kronor för kortare handledning till långt över 100 000 kr för
viss längre utbildning eller outplacementåtgärder.
Under utbildningstiden utgår i allmänhet lön eller någon annan ersättning
och den enskilde får sina utbildningskostnader betalade helt eller delvis.
Kostnaderna betalas av arbetsgivaren, arbetsförmedlingen eller av någon
av de trygghetsstiftelser som finns. Ibland delas kostnaderna mellan t.ex.
arbetsgivaren och en trygghetsstiftelse. Ofta får den enskilde själv betala
sina ökade levnadskostnader och resekostnader.
I vissa fall hade utredningens intervjuobjekt inte stött på några problem
vad gäller beskattningen av olika förmåner medan man i andra fall hade
träffat på olikheter i praxis mellan olika skattemyndigheter. Nästan samtli-
ga intervjuobjekt betonade starkt de negativa effekter som det skulle få,
om utbildningskostnader i samband med uppsägning mera generellt skulle
beskattas. Man menade bl.a. att det skulle minska den enskildes incitament
till att genomgå utbildning och bli kvar i arbetslivet.
Det finns för närvarande inte någon särskild lagreglering när det gäller
beskattning av förmåner i samband med personalavveckling och för övrigt
inte heller för utbildningsförmåner. I stället blir den allmänna regeln i 32 §
1 mom. KL tillämplig, där det anges att förmån i pengar, bostad eller annat
som utgått för tjänsten skall hänföras till intäkt av tjänst. Vidare är praxis
ganska sparsam när det gäller beskattning av de förmåner som utredningen
har att behandla, medan det finns en rikhaltig flora av
regeringsrättsavgöranden som avser avdragsrätten.
Utbildning o.d. i personalavvecklingssituationer äger rum dels innan
uppsägning sker men när det finns risk för sådan, dels under uppsägning-
stiden och dels efter denna tidpunkt. Någon definition på när en förmån
utgått för tjänsten finns inte i vår lagstiftning. I praxis har man dock gått
ganska långt när det gällt att anse att förmåner av olika slag har utgått för
tjänsten. En förmån anses således ha utgått för tjänsten inte bara när den
nuvarande arbetsgivaren betalar utan också när den tidigare arbetsgivaren
eller t.ex. en trygghetsstiftelse betalar.
Skattelagstiftningen innehåller vissa regler om undantag från förmåns-
beskattningen. Sådana undantag finns bl.a. för förmån av fri rehabilitering
och personalvårdsförmåner. Åtgärder i samband med personalavveckling
kan inte inrymmas under något av de undantag från förmånsbeskattningen
som finns. Sådana förmåner skall således för närvarande i princip beskat-
tas.
Enligt utredningens mening bör arbetsgivaren så långt det är möjligt
stimuleras att hjälpa till med utbildningsinsatser o.d. för den personal som
är uppsägningshotad liksom den anställde bör stimuleras till att genomgå
Prop. 1995/96:152
Bilaga 1
7 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 152
97
utbildning eller till att delta i andra åtgärder som kan medverka till att han
blir kvar i arbetslivet och kan försörja sig själv i stället för att bli beroende
av stöd från samhällets sida. Arbetsgivarens satsning på att utbilda sina
uppsägningshotade anställda eller att på annat sätt hjälpa dem att få ett nytt
arbete bör då inte motverkas av förmånsbeskattning hos den enskilde. Det
är inte heller rimligt att den som får en utbildning bekostad av arbetsgiva-
ren skall förmånsbeskattas medan den som genomgår t.ex. arbetsmarknad-
sutbildning inte behöver betala skatt för sådana särskilda bidrag som utgår
för att täcka kostnader för t.ex. kursavgifter, resor och logikostnader.
Utredningen anser därför att undantag från förmånsbeskattningen bör
göras när det gäller förmåner som utges i samband med personalavveck-
ling och föreslår därför en regel av innehåll att den som är eller riskerar att
bli arbetslös inte skall beskattas för förmåner i form av utbildning eller
liknande tjänster, om förmånen är av väsentlig betydelse för att han skall
kunna fortsätta att förvärvsarbeta. Det innebär att utbildning och informa-
tion av olika slag, outplacementåtgärder, psykologhjälp och liknande
tjänster som på ett personligt plan avser att hjälpa den skattskyldige att få
ett nytt arbete eller att i övrigt bistå honom skall undantas från förmåns-
beskattning. Förmånliga inköp av varor eller tjänster från arbetsgivaren,
förmånliga lån m.m. omfattas däremot inte av skattebefrielsen.
Den i praxis ofta förekommande gränsdragningen mellan grundutbildning
och fortbildning har i gällande rätt betydelse både för förmånsbeskattning-
en och för den enskildes avdragsrätt. Denna gränsdragning kan härledas
till den för samtliga inkomstslag gemensamma bestämmelsen om avdrags-
rätt i 20 § KL. Enligt denna bestämmelse får vid beräkning av inkomst
från en särskild förvärvskälla avdrag medges för alla omkostnader för
intäkternas förvärvande och bibehållande. Vidare får avdrag inte göras för
den skattskyldiges personliga levnadskostnader.
Enligt gällande rätt är det helt klart att fortbildning inte skall förmåns-
beskattas. Det torde också vara klart att en utbildning skall anses vara
fortbildning om utbildningen syftar till att den enskilde skall hålla sig å
jour med utvecklingen och det även när fråga är om att förvärva nya kun-
skaper för att kunna behålla den tjänst som man redan innehar. Emellertid
har strukturomvandlingen gjort att vissa arbeten helt har försvunnit och
ersatts av andra arbeten som ofta krävt en annan och högre kompetens än
den som behövdes för att sköta den tidigare tjänsten. Detta har medfört att
arbetsgivare har varit tvungna att utbilda den befintliga personalen för att
den skall bli skickad att klara av de nya arbetsuppgifterna. Det är i dessa
fall fråga om en klart kompetenshöjande utbildning.
Utredningen anser därför att det är oförenligt med samhällsutveckling-
en att dra en skiljelinje mellan grundutbildning och fortbildning när det
gäller att bedöma om förmånsbeskattning skall ske för utbildningskostna-
Prop. 1995/96:152
Bilaga 1
98
der. I stället bör man bortse från dessa begrepp och utgå från det behov av
utbildning som den enskilde har för att kunna svara upp mot de krav som
ställs på grund av tekniska och andra förändringar på arbetsplatsen.
Framför allt i senare rättspraxis har man i stället for att resonera kring
begreppen grundutbildning och fortbildning grundat sitt ställningstagande
på om utbildningen kan anses som fullgörande av tjänst. Således har
regeringsrätten i vissa fall ansett att en utbildning varit att jämställa med
fullgörande av tjänst, oavsett att den varit ägnad att medföra en högre
kompetens. Dessa rättsfall har gällt fråga om avdragsrätt förelegat men de
har givetvis betydelse även för formånsbeskattningen. Med tanke på den
oklarhet som fortfarande får anses råda i praxis anser utredningen att ett
klargörande krävs i lagstiftningen. Utredningen föreslår därför att förmån
av utbildning som är av väsentlig betydelse för arbetsgivarens verksamhet
skall undantas från förmånsbeskattning. För att en utbildning skall
omfattas av undantaget är det dock viktigt att klargöra att utbildningen har
ett tydligt samband med arbetsgivarens verksamhet och dessutom är av
väsentlig betydelse för denna.
Det finns inga särskilda lagregler om avdragsrätt för kostnader i samband
med personalavveckling eller utbildning i allmänhet. I stället gäller dels
den for samtliga inkomstslag gemensamma bestämmelsen i 20 § KL, dels
bestämmelsen i 33 § 1 mom. KL, där det föreskrivs att avdrag från in-
komst av tjänst får göras för samtliga utgifter som är att anse som kostna-
der for fullgörande av tjänsten.
Utredningen har i sin kartläggning kunnat konstatera att den enskilde
ofta själv får betala resekostnader och ökade levnadskostnader. Ibland
betalar arbetsgivaren en ersättning som helt eller delvis skall täcka de
kostnader som den enskilde har. Även om ersättningen betalas efter det att
anställningen har upphört torde den enligt gällande praxis anses som ett
utflöde av tjänsten och jämställas med lön. Ersättningen är följaktligen
skattepliktig. Den enskildes kostnader kan dock i sådana fall knappast
anses som kostnader for fullgörande av tjänsten och avdrag skulle således
enligt gällande regler vägras.
Kostnaderna för t.ex. kurslitteratur och kursavgifter är i allmänhet be-
loppsmässigt relativt små i jämförelse med de kostnader för logi m.m. som
uppkommer när den enskilde genomgår utbildning på annan ort än bo-
stadsorten. En alltför generös utvidgning av avdragsrätten skulle därför
kunna komma i konflikt med direktivens krav på att utredningens förslag
inte får öppna möjligheter till överflyttning av lön till skattefria förmåner
med därav följande inkomstbortfall for det allmänna.
Det finns dock skäl som talar for en viss utvidgning av avdragsrätten for
den enskilde. Framför allt är det två situationer då det förefaller rimligt
med avdragsrätt. Det ena gäller det fallet att en person som är eller riskerar
att bli arbetslös genomgår utbildning på annan ort än arbetsorten, får er-
Prop. 1995/96:152
Bilaga 1
99
sättning från arbetsgivaren eller t.ex. en trygghetsstiftelse och har faktiska
merkostnader för logi, måltider m.m. Den andra situationen gäller en per-
son som visserligen inte behöver utbilda sig på annan ort än bostadsorten
men dagligen reser till den plats där utbildningen äger rum på samma sätt
som när han reste till sitt arbete.
Den som genomgår en utbildning på en annan ort än bostadsorten kan
jämföras med sådana skattskyldiga som har en tillfällig anställning utanför
bostadsorten. De har rätt till avdrag för ökade levnadskostnader men inte
med lika höga belopp som personer som gör tjänsteresor.
Utredningen föreslår därför att skattskyldiga som deltar i en sådan ut-
bildning eller i andra sådana åtgärder som medför befrielse från förmåns-
beskattning skall ha rätt till avdrag för faktiska logikostnader och för mål-
tider och småutgifter med för närvarande högst 90 kr per dag under de tre
första månaderna och med 54 kr per dag för tiden därefter, dock endast
under förutsättning att ersättning utgår från arbetsgivaren, en trygghetsstif-
telse e.d. och högst med ersättningens belopp. Det är emellertid enligt
utredningens mening inte rimligt att en avdragsrätt som teoretiskt är ett
utflöde av en tidigare anställning skall godtas under hur lång tid som helst
efter det att anställningen har upphört. Avdraget bör därför inte utgå läng-
re tid än ett år efter utgången av uppsägningstiden.
Den som genomgår utbildning e.d. på annan ort än hemorten skall ock-
så ha rätt till avdrag för kostnad för en hemresa inom riket för varje vecka
om ersättning utgår från t.ex. arbetsgivaren och avståndet mellan hemor-
ten och utbildningsorten överstiger 50 km. Avdraget beräknas normalt
efter en kostnad för billigaste färdsätt.
Den som inte övernattar på utbildningorten, men dagligen reser mellan
hemmet och utbildningsorten föreslås få rätt till avdrag för resor på samma
sätt som den som reser mellan bostaden och arbetet.
Utredningen föreslår inte några ändrade avdragsregler för den enskildes
kostnader i samband med utbildning under pågående anställning. Det
föreslås inte någon ändring av nuvarande regler när det gäller arbetsgiva-
rens avdragsrätt for anställdas utbildningskostnader och inte heller när det
gäller avdragsrätt för utbildningskostnader för enskilda näringsidkare eller
for delägare i handelsbolag.
Fåmansföretag är föremål för särskild skatterättslig behandling i vissa
situationer. Orsaken till särbehandlingen står att finna i att det formella
tvåpartsförhållande som föreligger genom att företaget och dess delägare
behandlas som två av varandra oberoende parter har ansetts kunna utnytt-
jas för att uppnå skatteförmåner. Särregler finns även för fåmansägda han-
delsbolag.
Utredningen anser att huvudprincipen bör vara att alla anställda vare sig
de är delägare, företagsledare eller närstående i fåmansföretag eller fåman-
sägda handelsbolag eller inte skall behandlas lika när det gällder den skat-
Prop. 1995/96:152
Bilaga 1
100
temässiga bedömningen av här aktuella förmåner och avdrag. Det går
emellertid inte alltid att bortse från att man i fåmansföretag eller ett fåman-
sägt handelsbolag kan ha skäl som i första hand präglas av det särskilda
ägarförhållandet i företaget för att låta företaget bekosta en utbildnings-
insats för t.ex. en närstående.
För att undvika att t.ex. närstående utan skattemässiga konsekvenser
kort tid efter att han är nyanställd får gå igenom en utbildningsinsats på
företagets bekostnad under förevändning att personen är uppsägningsbos-
tad och behöver utbildningen för att kunna fortsätta förvärvsarbeta anser
utredningen att det behövs någon form av särreglering för fåmansföretag
och fåmansägda handelsbolag. Utredningen föreslår därför att reglerna om
beskattning av förmåner och avdragsrätt i samband med personalavveck-
ling inte skall gälla för företagsledare, delägare och närstående till före-
tagsledare eller till delägare som varit anställda i företaget kortare tid än
två år i följd med en arbetstid som uppgått till minst halvtid. Samma
begränsning skall gälla för närstående till företagsledare eller till delägare
i fåmansägt handelsbolag. Någon särreglering skall emellertid inte gälla
om den skattskyldige kan visa att det föreligger särskilda skäl. En delägare
med endast en mindre aktiepost och utan egentligt inflytande i företaget är
ett exempel på när det kan anses föreligga särskilda skäl och när särreg-
leringen inte är tillämplig.
Utredningen föreslår ingen särreglering för fåmansföretag och fåmans-
ägda handelsbolag när det gäller utbildning under pågående anställning.
Prop. 1995/96:152
Bilaga 1
101
Härigenom föreskrivs att det i kommunalskattelagen (1928:370) skall
införas två nya bestämmelser, nämligen 32 § 3 h mom. och punkt 8 av
anvisningarna till 33 §, av följande lydelse
32 § 3h mom.
Om en skattskyldig är eller riskerar att bli arbetslös skall en förmån av fri
utbildning eller annan tjänst som är av väsentlig betydelse för att han skall
kunna fortsätta att förvärvsarbeta inte tas upp som intäkt.
Förmån av fri utbildning skall inte heller i andra fall än som avses i
första stycket tas upp som intäkt om utbildningen är av väsentlig beydelse
för arbetsgivarens verksamhet.
Vad som sagts i första stycket gäller inte för företagsledare, delägare
och närstående till företagsledare eller till delägare i fåmansföretag och
inte heller för den som är närstående till företagsledare eller till delägare i
fåmansägt handelsbolag, om inte anställningen i fåmansföretaget eller det
fåmansägda handelsbolaget varat under minst två år i följd med en arbet-
stid som uppgår till minst halvtid.
Utan hinder av vad som sagts i tredje stycket skall dock
förmånsbeskattning underlåtas om en skattskyldig som avses där kan visa
att särskilda skäl föreligger.
Anvisningar
till 33 £
8. En skattskyldig som åtnjuter förmån av fri utbildning eller annan tjänst
enligt 32 § 3 h mom. första stycket har rätt till avdrag för kostnader för
resor till och från den plats där utbildningen eller tjänsten tillhandahålls
enligt punkt 4 ovan.
Om en skattskyldig som avses i första stycket uppbär ersättning för
ökade levnadskostnader och hemresor har han rätt till avdrag för ökade
levnadskostnader enligt de regler som gäller för skattskyldiga som avses i
punkt 3 a första stycket ovan och för hemresor enligt vad som föreskrivs i
punkt 3 b ovan. Avdraget får dock inte överstiga vare sig uppburen ersätt-
ning eller de schablonbelopp som anges i punkt 3 a.
Avdrag enligt första och andra styckena medges längst under ett år efter
utgången av uppsägningstiden.
Vad som sägs i första - tredje styckena gäller inte för företagsledare,
delägare och närstående till företagsledare eller till delägare i fåmansföre-
tag och inte heller till den som är närstående till företagsledare eller till
Prop. 1995/96:152
Bilaga 2
102
delägare i fåmansägt handelsbolag, om inte anställningen i fåmansföreta-
get eller det fåmansägda handelsbolaget varat under minst två år i följd
med en arbetstid som uppgått till minst halvtid.
Utan hinder av vad som sagts i fjärde stycket skall dock avdrag medges
om en skattskyldig som avses där kan visa att det föreligger särskilda skäl.
Prop. 1995/96:152
Bilaga 2
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997 och tillämpas första gången
vid 1998 års taxering.
103
Riksförsäkringsverket (RFV), Riksskatteverket (RSV), Hovrätten för Vä-
stra Sverige, Kammarrätten i Stockholm, Kammarrätten i Sundsvall, Läns-
rätten i Malmöhus län, Länsrätten i Jämtlands län, Arbetsgivarverket,
Statskontoret, Riksrevisionsverket (RRV), Arbetsmarknadsverket, För-
svarsmakten, Länsarbetsnämnden i Kopparbergs län, Länsstyrelsen i Göte-
borg och Bohus län, Länsstyrelsen i Västerbottens län, Landstinget i Jön-
köpings län, Svenska Kommunförbundet, Svenska Revisorsamfundet
SRS, Landstingsförbundet, Tjänstemännens Centralorganisation (TCO),
Sveriges Akademikers Centralorganisation (SACO), Landsorganisationen
i Sverige (LO), Kooperativa Förbundet (KF), Arbetsgivaralliansen, Koo-
perationens Förhandlingsorganisation (KFO), Svenska Arbetsgivareföre-
ningen, Sveriges Industriförbund, Företagarnas Riksorganisation, Trygg-
hetsrådet och Trygghetsstiftelsen.
Sveriges Arbetsgivareförening och Sveriges Industriförbund har lämnat
ett gemensamt remissyttrande. Göteborgs kommun, Stockholms stad,
Landstinget i Östergötlands län har beretts tillfälle att lämna synpunkter
men har inte svarat.
104
Riksförsäkringsverket, Riksskatteverket, Göta hovrätt, Kammarrätten i
Göteborg, Kammarrätten i Sundsvall, Länsrätten i Göteborgs- och Bohus
län, Länsrätten i Södermanlands län, Socialstyrelsen, Arbetsgivarverket,
Statskontoret, Riksrevisionsverket, Arbetarskyddsstyrelsen, Konkurrens-
verket, Arbetsmiljöinstitutet, ILO-kommittén, Sveriges Akademikers
Centralorganisation, Landsorganisationen i Sverige, Sveriges Försäkrings-
förbund, Svenska Kommunförbundet, Lantbrukarnas Riksförbund, Svens-
ka Revisorsamfundet, Landstingsförbundet, Tjänstemännens Centralorga-
nisation, Grossistförbundet Svensk Handel, Kooperativa Förbundet, Inter-
national Air Transport Association, Svenska Rese- och Turistindustrins
Samarbetsorganisation, Arbetsgivaralliansen, Board of Airline Represen-
tatives in Sweden (BARIS), Föreningen Svensk Företagshälsovård,
Kooperationens Förhandlingsorganisation, Scandinavian Airlines System
(SAS), SJ, Sveriges Bokförings- & Revisionsbyråers Förbund och Sveri-
ges Köpmannaförbund.
Stockholms Handelskammare, Svenska Arbetsgivareföreningen, Svenska
Bankföreningen och Sveriges Industriförbund har åberopat ett yttrande
från Näringslivets Skattedelegation.
Företagarnas Riksorganisation har förutom eget yttrande åberopat yttran-
de från Näringslivets Skattedelegation.
Försäkringsbranschens Arbetsgivarorganisation har förutom eget yttran-
de åberopat yttrande från Sveriges Försäkringsförbund.
Saab- Scania AB och AB Volvo har avgett ett gemensamt yttrande.
Prop. 1995/96:152
Bilaga 4
105
I enlighet med direktiven till vår utredning ligger tyngdpunkten i vår rap-
port på en kartläggning av dels vilka olika tjänstgöringstyper hos institu-
tionerna och organen inom EU som kan bli aktuella för svenskar och dels
villkoren för en sådan tjänstgöring.
I den första delen av rapporten redogör vi sålunda för de olika typer av
tjänstgöring som förekommer inom EU:s fem institutioner och inom några
större EU-organ, nämligen Ekonomiska och sociala kommittén, Region-
kommittén, Europeiska investeringsbanken, Europeiska polisbyrån samt
EU:s skilda decentraliserade organ.
Kartläggningen är uppbyggd på så sätt att vi först för varje EU-institu-
tion och EU-organ lämnar en översiktlig redogörelse för uppgifter och
organisation. Därefter följer en redogörelse för de olika typer av anställ-
ningar och uppdrag som förekommer och en kort uppgift om vilka villkor
som gäller för dessa.
Kartläggningen bygger på omfattande kontakter md personalenhetema
på institutionerna och organen. Vi tror att den utgör den mest kompletta
sammanställning som hittills gjorts tillgänglig.
1 rapportens andra del redogör vi mer detaljerat för villkoren för några
tjänstgöringstyper som vi funnit vara av särskilt intresse ur svensk syn-
vinkel. Det gäller
- mötesdeltagare,
- anställda hos EU,
- nationella experter,
- Europaparlamentariker.
Det kunde finnas skäl att söka utreda de närmare villkoren för fler arbets-
och uppdragstagare än dessa - t.ex. också för forskare och praktikanter -
men dessvärre har svårigheterna att få information från EU på den utred-
ningstid som stått till vårt förfogande hindrat detta.
I fråga om de anställda tillämpas inom EU ett invecklat system med
olika slags anställningar och en rad olika tjänstetyper, påminnande om vad
som tidigare gällde också i Sverige. Vi ger i rapporten en översikt över
EU-systemet.
De villkor för tjänstgöring som vi behandlar gäller
- lön,
- sociala avgifter och socialförsäkringsskydd,
- traktamente m.m.,
- beskattning,
- tjänstledighet.
För varje tjänstgöringstyp lämnar vi en redogörelse för andra medlemslän-
ders regler och praxis. Dessa uppgifter baseras på svaren i en enkät som vi
via Utrikesdepartementet har skickat ut till EU-ländemas huvudstäder och
på direktkontakter med de bägge andra nordiska medlemsländernas
Prop. 1995/96:152
Bilaga 5
106
regeringskanslier.
Störst utrymme i den andra delen av rapporten ägnas villkoren för natio-
nella experter. Detta är en tjänstgöringstyp som är ny för svenskt vidkom-
mande. Den nationelle experten har - enligt vad vi kommit fram till -
under sin tjänstgöringstid två arbetsgivare, en i hemlandet och en i EU. De
EU-regler som gäller för nationella experter från vårt land förutsätter där-
för en viss samordning med svenska regler. Experttjänstgöring kan bli av
särskild betydelse för Sverige som medlemsland, inte minst inledningsvis
innan svenskar har hunnit få fasta tjänster inom EU i någon större ut-
sträckning.
När det gäller de nationella experterna tar vi också upp frågor om
rekrytering. Information i dessa frågor har inhämtats både vid besök hos
kommissionen och Svenska representationen i Bryssel samt i samband
med svar på enkäten. Vi föreslår att en central samordningsfunktion i
någon form tillsammans med fackdepartementen anförtros uppgifter som
rör rekrytering, inte minst från jämställdhetsaspekter samt politisk och
annan prioritering och samordning.
Vi pekar också på olika möjligheter att lösa frågan om de nationella ex-
perternas ersättning under tjänstgöringstiden i EU.
Vi redogör vidare för vilket socialförsäkringsskydd som gäller för natio-
nella experter och för hjälppersonal i EU enligt svensk lagstiftning och
EG- förordningen 1408/71. Vad beträffar den svenske arbetsgivarens
sociala kostnader för den nationelle experten under tjänstgöringstiden i EU
pekar vi på en möjlighet för de statliga arbetsgivarna till en viss besparing
vad gäller statens personskadeförsäkring.
I frågor som rör beskattning av EU-traktamente redovisar vi att dessa
enligt vår tolkning av EG-rätten och svensk skattelagstiftning i regel skall
beskattas i Sverige. Enligt de besked som vi har fått från övriga med-
lemsländer synes Sverige vara ensamt om att beskatta EU-traktamenten.
Ett annat avsnitt av rapporten rör möjligheten att få tjänstledigt från en
svensk anställning för anställning eller uppdrag i EU. Här lämnar vi en
redogörelse för gällande rätt. Utredningen anser att det bör lämnas åt
arbetsmarknadens parter att förhandla om kollektivavtal om rätt till
tjänstledighet för tidsbegränsad tjänstgöring inom EU. För tiden fram till
dess att ett kommande avtal har börjat gälla föreslås dock för statsförvalt-
ningens del en ändring i tjänstledighetsförordningen (1984:11).
För Europaparlamentarikemas del pågår på riksdagens uppdrag en
särskild utredning inom Riksdagens förvaltningsstyrelse. Vår kartläggning
har därför här begränsats till en kortfattad beskrivning av vilka
ersättningar som Europaparlamentarikema får från Europaparlamentet och
de begränsningar i möjligheten att nationellt beskatta dessa ersättningar
som gäller enligt ett avgörande i EG-domstolen.
Vi belyser i rapporten till sist förslagens kostnadskonsekvenser m.m.
Prop. 1995/96:152
Bilaga 5
107
Hovrätten för Nedre Norrland, Kammarrätten i Sundsvall, Rikspolissty-
relsen, Styrelsen för internationellt utvecklingssamarbete, Kommerskolle-
gium, Försvarsmakten, Läkemedelsverket, Riksförsäkringsverket, Jäm-
ställdhetsombudsmannen, Kommunikationsforskningsberedningen, Stats-
kontoret, Generaltullstyrelsen, Statistiska centralbyrån, Riksrevisionsver-
ket, Riksskatteverket, Arbetsgivarverket, Forskningsrådsnämnden, Juridis-
ka fakulten vid Stockholms univiersitet, Chalmers tekniska högskola,
Statens jordbruksverk, Arbetsmarknadsstyrelsen, Arbetsdomstolen, Sta-
tens kulturråd, Konkurrensverket, Konsumentverket, Länsstyrelsen i Mal-
möhus län, Statens naturvårdsverk, Svenska Arbetsgivareföreningen,
Svenska kommunförbundet, Landstingsförbundet, Landsorganisationen i
Sverige, Tjänstemännens centralorganisation, Sveriges akademikers cen-
tralorganisation och Lantbrukarnas riksförbund.
Dessutom har Sveriges ständiga representation vid Europeiska unionen
inkommit med yttrande.
Länsstyrelsen i Älvsborgs län och Kooperativa förbundet har avstått från
att yttra sig.
Prop. 1995/96:152
Bilaga 6
108
Härigenom föreskrivs i fråga om kommunalskattelagen (1928:370)
dels att 19 §, 32 § 3 och 3 f mom., 42 §, punkt 1 av anvisningarna till
20 §, punkterna 3, 3 b och 4 av anvisningarna till 33 § samt punkt 4 av an-
visningarna till 41 § skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas fyra nya bestämmelser, 32 § 3 h mom.,
punkterna 3 d och 8 av anvisningarna till 33 § samt punkt 6 av anvisning-
arna till 42 §, av följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
19 §'
Till skattepliktig inkomst enligt denna lag räknas icke:
vad som vid bodelning tillfallit make eller sambo eller vad som förvär-
vats genom arv, testamente, fördel av oskift bo eller gåva;
vinst i svenskt lotteri eller vinst vid vinstdragning på här i riket utfärda-
de premieobligationer och ej heller sådan vinst i utländskt lotteri eller vid
vinstdragning på utländska premieobligationer, som uppgår till högst 100
kronor;
ersättning, som på grund av försäkring jämlikt lagen (1962:381) om
allmän försäkring, lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring eller lagen
(1976:380) om arbetsskadeförsäkring tillfallit den försäkrade, om icke
ersättningen grundas på förvärvsinkomst eller utgör föräldrapenning, så
ock sådan ersättning enligt annan lag eller särskild författning, som utgått
annorledes än på grund av sjukförsäkring, som nyss sagts, till någon vid
sjukdom eller olycksfall i arbete eller under militärtjänstgöring eller i fall
som avses i lagen (1977:265) om statligt personskadeskydd eller lagen
(1977:267) om krigsskadeersättning till sjömän om icke ersättningen grun-
das på förvärvsinkomst, ävensom ersättning, vilken vid sjukdom eller
olycksfall tillfallit någon på grund av annan försäkring, som icke tagits i
samband med tjänst, dock att till skattepliktig inkomst räknas ersättning i
form av pension eller i form av livränta i den mån livräntan är skatteplik-
tig enligt 32 § 1 eller 2 mom., så ock ersättning som utgår på grund av
trafikförsäkring eller annan ansvarighetsförsäkring eller på grund av ska-
deståndsförsäkring och avser förlorad inkomst av skattepliktig natur;
belopp, som till följd av försäkringsfall eller återköp av försäkringen
utgått på grund av kapitalförsäkring, samt belopp som arbetsgivare utan
att försäkring har tecknats för anställdas räkning betalar ut och som mots-
varar ersättning på grund av grupplivförsäkring, i den mån beloppet inte
väsentligt överstiger vad som utgår för befattningshavare i statens tjänst;
försäkringsersättning eller annan ersättning för skada på egendom, dock
att skatteplikt föreligger dels i den mån ersättningen avser annan byggnad
Prop. 1995/96:152
Bilaga 7
109
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
än privatbostad eller markanläggning, dels i den mån köpeskilling, som
skulle ha influtit om den försäkrade eller skadade egendomen i stället hade
sålts, hade varit att hänföra till intäkt av näringsverksamhet och dels i den
mån ersättningen eljest motsvarar skattepliktig intäkt av eller avdragsgill
omkostnad för näringsverksamhet;
vinstandel, återbäring eller premieåterbetalning, som utgått på grund av
annan personförsäkring än pensionsförsäkring eller sådan sjuk- eller
olycksfallsförsäkring som tagits i samband med tjänst, samt vinstandel,
som utgått på grund av skadeförsäkring, för vilken rätt till avdrag för pre-
mie icke förelegat;
ersättning jämlikt lagen (1956:293) om ersättning åt smittbärare om
icke ersättningen grundas på förvärvsinkomst;
periodiskt understöd eller därmed jämförlig periodisk intäkt, som icke
utgör vederlag vid avyttring av egendom, i den mån givaren enligt 20 §
eller punkt 5 av anvisningarna till 46 § icke är berättigad till avdrag för
utgivet belopp;
stipendier för mottagarens utbildning;
stipendium som är avsett för andra ändamål och som inte utgår periodiskt
och inte utgör ersättning för arbete som har utförts eller skall utföras för
utgivarens räkning;
studiestöd enligt 3 eller 4 kap. studiestödslagen (1973:349), intematbi-
drag, studielån och resekostnadsersättning enligt 6 och 7 kap. samma lag
samt sådant särskilt bidrag vilket enligt av regeringen eller statlig myndig-
het meddelade bestämmelser utgår till deltagare i arbetsmarknadsutbild-
ning samt med dem i fråga om sådant bidrag likställda, och äger i följd
härav de bidragsberättigade icke göra avdrag för kostnader som avsetts
skola bestridas med bidrag av förevarande slag;
introduktionsersättning enligt lagen (1992:1068) om introduktionsersätt-
ning för flyktingar och vissa andra utlänningar;
allmänt barnbidrag och förlängt barnbidrag, samt barnpension enligt
lagen om allmän försäkring till den del pensionen för varje månad den
avser inte överstiger en tolftedel av fyrtio procent eller, vid pension efter
båda föräldrarna, åttio procent, av basbeloppet den månad pensionen avser
samt sådan i 17 kap. 2 § lagen (1962:381) om allmän försäkring angiven
livränta i form av efterlevandelivränta till barn enligt lagen (1954:243) om
yrkesskadeförsäkring eller enligt annan i nämnda lagrum angiven författ-
ning till den del livräntan föranlett minskning av sådan del av barnpension
som inte är skattepliktig;
lön eller annan gottgörelse, för vilken skall erläggas skatt enligt lagen
(1958:295) om sjömansskatt;
kontantunderstöd, som utgives av arbetslöshetsnämnd med bidrag av
statsmedel;
handikappersättning enligt 9 kap. 2 och 3 §§ lagen om allmän försäk-
ring, sådan del av vårdbidrag enligt 9 kap. 4 och 4 a §§ samma lag som
utgör ersättning för merkostnader, ersättning för merutgifter för resor
enligt 3 kap. 7 a § samma lag, särskilt pensionstillägg enligt lagen
Prop. 1995/96:152
Bilaga 7
110
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
(1990:773) om särskilt pensionstillägg till folkpension för långvarig vård
av sjukt eller handikappat barn samt hemsjuk vårdsbidrag och hemvårdsbi-
drag, som utges av kommunala eller landstingskommunala medel till den
vårdbehö vande;
assistansersättning enligt lagen (1993:389) om assistansersättning och
ekonomiskt stöd till kostnader för personlig assistans enligt lagen
(1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade;
bostadstillägg enligt lagen (1994:308) om bostadstillägg till pen-
sionärer;
kommunalt bostadstillägg till handikappade;
bostadsbidrag som avses i lagen (1988:786) om bostadsbidrag och lagen
(1993:737) om bostadsbidrag;
bidrag enligt lagen (1988:1463) om bidrag vid adoption av utländska
barn;
bidrag enligt lagen (1992:148) om särskilt bidrag till ensamstående med
barn;
ersättning som fastställts av allmän domstol eller utgått av allmänna
medel till den som -- utan att det skett yrkesmässigt - inställt sig inför
domstol eller annan myndighet, om ersättningen avser reseersättning,
traktamente eller ersättning för tidsspillan;
förmån av fri resa till eller från förmån av fri resa till eller från
Prop. 1995/96:152
Bilaga 7
anställningsintervju eller kostnads-
ersättning för sådan resa till den del
förmånen eller ersättningen avser
resa inom riket och, såvitt gäller
ersättningen, till den del den inte
överstiger faktiska resekostnader
och vid köming med egen bil inte
överstiger det avdrag som medges
för kostnader för resor med egen bil
enligt den schablon som anges i
punkt 4 av anvisningarna till 33 §;
anställningsintervju eller kostnads-
ersättning för sådan resa till den del
förmånen eller ersättningen avser
resa inom eller mellan Europeiska
unionens medlemsländer eller EES-
länderna och, såvitt gäller ersätt-
ningen, till den del den inte över-
stiger faktiska resekostnader och
vid köming med egen bil inte över-
stiger det avdrag som medges för
kostnader för resor med egen bil
enligt den schablon som anges i
punkt 4 av anvisningarna till 33 §;
hittelön samt ersättning till den som i särskilt fall räddat person eller
egendom i fara eller bidragit till avslöjande eller gripande av person som
begått brott;
sedvanlig ersättning till den som lämnat organ, blod eller modersmjölk;
tävlingsvinst som inte hänför sig till anställning eller uppdrag och som
utgår i annan form än kontant eller därmed likställd ersättning, om vinsten
avser minnesföremål eller värdet inte överstiger 0,03 basbelopp avrundat
till närmaste hundratal kronor;
sådan gottgörelse för utgift eller kostnad som arbetsgivare uppburit från
personalstiftelse ur medel, för vilka avdrag icke medgivits vid taxering,
vid första tillfälle dylika medel finnas i stiftelsen;
11
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
gottgörelse som arbetsgivare uppburit från pensionsstiftelse, till den del
stiftelsen ej ägt andra medel för att lämna gottgörelsen än sådana för vilka
avdrag icke åtnjutits vid avsättning till stiftelsen;
intäkter av försäljning av vilt växande bär och svampar samt kottar som
den skattskyldige själv plockat till den del intäkterna under ett
beskattningsår inte överstiger 5 000 kronor och inte kan hänföras till
näringsverksamhet som utgör rörelse eller till lön eller liknande förmån;
ränta enligt 61 § lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt, 69 § 1
och 2 mom., 69 a § tredje stycket eller 75 a § fjärde stycket uppbördslagen
(1953:272), 36 § 3 mom. lagen (1958:295) om sjömansskatt, 22 § tullagen
(1973:670), 20 § lagen (1982:1006) om avdrags- och uppgiftsskyldighet
beträffande vissa uppdragsersättningar, 5 kap. 13 § lagen (1984:151) om
punktskatter och prisregleringsavgifter, 40 § lagen (1984:404) om
stämpelskatt vid inskrivningsmyndigheter, 24 § lagen (1984:668) om
uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare, 32 och 34 §§ tullagen
(1987:1065) eller 16 kap. 15 § mervärdesskattelagen (1994:200);
ränta som enligt bestämmelserna i 3 kap. 23 § 3 och 4 lagen (1990:325)
om självdeklaration och kontrolluppgifter inte redovisas i kontrolluppgift
om sådan ränta för den skattskyldige under ett beskattningsår sammanlagt
inte uppgår till 500 kronor;
vad som utgör utgående skatt enligt mervärdesskattelagen (1994:200).
Om mervärdesskatt ändå har räknats med vid inkomstredovisningen
anses skatten, om den betalats till staten, som en sådan speciell skatt för
vilken avdrag medges vid inkomsttaxeringen enligt denna lag. Till följd av
detta utgör belopp som har fallit bort, och för vilket avdrag medgetts vid
inkomsttaxeringen, skattepliktig intäkt vid inkomsttaxeringen.
Beträffande ersättning som utfaller på grund av
avtalsgruppsjukförsäkring gäller särskilda bestämmelser i 32 § 3 a mom.
och punkt 12 av anvisningarna till 22 §.
(Se vidare anvisningarna.)
Prop. 1995/96:152
Bilaga 7
32
3 m o m.2 Som intäkt tas inte upp
kostnadsersättning i form av ut-
landstillägg och därmed likställda
förmåner såsom fri bostad, bostads-
kostnadsersättning, eller däremot
svarande förmån för utom riket
stationerad personal vid utrikes-
förvaltningen eller i svensk
biståndsverksamhet. Som intäkt tas
inte heller upp kostnadsersättning
avseende ökade levnadskostnader
och skolavgifter för barn samt
förmån av fri bostad som anvisats
av styrelsen för Stockholms in-
ternationella fredsforskningsinstitut
(SIPRI) till sådan på bestämd tid
3 m o m. Som intäkt tas inte upp
kostnadsersättning i form av ut-
landstillägg och därmed likställda
förmåner såsom fri bostad, bostads-
kostnadsersättning, eller däremot
svarande förmån för utom riket
stationerad personal vid
utrikesförvaltningen eller i svensk
biståndsverksamhet. Som intäkt tas
inte heller upp kostnadsersättning
avseende ökade levnadskostnader
och skolavgifter för barn samt
förmån av fri bostad som anvisats
av styrelsen för Stockholms in-
ternationella fredsforskningsinstitut
(SIPRI) till sådan på bestämd tid
112
Nuvarande lydelse
kontraktsanställd forskare vid
SIPRI som är utländsk medborgare
och som vid tidpunkten för
anställningen hos SIPRI inte är
bosatt i Sverige. Till följd härav
medges inte den skattskyldige
avdrag för underskott som kan
uppkomma genom att den anvisade
ersättningen inte räcker till för att
täcka därmed avsedda utgifter.
Föreslagen lydelse
kontraktsanställd forskare vid
SIPRI som är utländsk medborgare
och som vid tidpunkten för
anställningen hos SIPRI inte är
bosatt i Sverige. Den fasta rese-
kostnads- och traktamentsersätt-
ning som betalas av Europapar-
lamentet till företrädare i Europa-
parlamentet skall inte tas upp som
skattepliktig intäkt, såvida den inte
kan antas väsentligen överstiga de
kostnader den är avsedd att täcka.
Till följd härav medges inte den
skattskyldige avdrag för underskott
som kan uppkomma genom att den
anvisade ersättningen inte räcker
till för att täcka därmed avsedda
utgifter.
3 f mom.3 Som intäkt tas inte upp personalrabatt vid inköp av en vara
eller en tjänst från arbetsgivaren eller något annat företag i samma
koncern, om varan eller tjänsten ingår i säljarens ordinarie utbud. Vad som
sagts nu gäller dock inte om rabatten är en direkt ersättning för utfört
arbete, om den överstiger den största rabatt som en konsument kan erhålla
på affärsmässiga grunder eller om den uppenbart överstiger personalrabatt
som är sedvanlig i branschen. Inte heller får rabatten utgå på sätt som
anges i 32 § 3 e mom. andra stycket 2—4.
Även om det inte följer av 3 d
mom. tas som intäkt inte upp sådan
rabatt eller liknande förmån som
transportföretag enligt in-
ternationellt vedertagen praxis
utger för visad kundtrohet vid
utrikes flygresor och som slutligt
tillfaller en arbetstagare eller
uppdragstagare på grund av hans
egenskap av resenär.
Prop. 1995/96:152
Bilaga 7
3 h m o m. Om en skattskyldig är
eller riskerar att bli arbetslös på
grund av omstrukturering, per-
sonalavveckling eller liknande i
arbetsgivarens verksamhet, skall en
förmån avseende utbildning eller
annan åtgärd som är av väsentlig
betydelse för att den skattskyldige
skall kunna fortsätta att förvärvs-
arbeta inte tas upp som intäkt.
Bestämmelserna i första stycket
gäller inte för förmån från få-
mansföretag eller fåmansägt han-
8 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 152
113
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
delsbolag om den anställde är
företagsledare eller delägare i
företaget eller närstående till sådan
person. Är arbetsgivaren en fysisk
person gäller bestämmelserna inte i
fråga om förmåner från arbetsgi-
varen, om den anställde är en
arbetsgivaren närstående person.
42 §<
Värdet av förmån av bostad som är belägen här i riket och som inte
används som semesterbostad skall beräknas med ledning av i orten
gällande hyrespris eller, om tillfälle till sådan jämförelse saknas, efter
annan lämplig grund.
Värdet av produkter, varor eller andra förmåner, som ingår i lön eller
annan inkomst, beräknas till marknadsvärdet.
Bilförmån och kostförmån värde- Bilförmån, kostförmån och vissa
ras enligt särskilda grunder som reseförmåner värderas enligt sär-
anges i anvisningarna. skilda grunder som anges i an-
visningarna.
(Se vidare anvisningarna.)
Prop. 1995/96:152
Bilaga 7
Anvisningar
till 20 §
l.5 Till skattskyldigs levnadskostnader, för vilka avdrag enligt denna
paragraf ej medges, räknas bland annat premier för egna personliga
försäkringar och avgifter till kassor, föreningar och andra
sammanslutningar, i vilka den skattskyldige är medlem. Avdrag får dock
göras för sådana premier och avgifter i den omfattning som anges i 33 §,
46 § 2 mom., punkterna 21 och 23 av anvisningarna till 23 § och punkt 6
av anvisningarna till 33 §. Avdrag får även göras för inbetalning på
pensionssparkonto i den omfattning som anges i 46 § 2 mom. och punkt
21 av anvisningarna till 23 §.
Bestämmelserna i första stycket gäller inte avgifter till
arbetsgivarorganisationer. Beträffande sådana avgifter gäller att avdrag
medges till den del avgifterna avser medel för konfliktändamål.
Bedömningen av vad avgifterna avser får grundas på uppgifter i
organisationens budget om inte särskilda skäl talar mot det. Vid
bedömningen skall dock avgifterna alltid i första hand avräknas mot
kostnaderna för den övriga organ isationsverksamheten.
Utgifter för representation och liknande ändamål är att hänföra till
omkostnader i förvärvskälla endast om de har omedelbart samband med
verksamheten, såsom då fråga uteslutande är om att inleda eller bibehålla
affärsförbindelser och liknande eller då utgifterna avser jubileum för
företaget, invigning av mera betydande anläggning för verksamheten,
stapelavlöpning eller jämförliga händelser eller då utgifterna är att hänföra
114
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
till personalvård. Avdrag medges i det enskilda fallet inte med större
belopp än som kan anses skäligt. Avdrag för måltidsutgifter som avser
lunch, middag eller supé medges inte med större belopp än 180 kr per per-
son.
För den som är skattskyldig till
mervärdesskatt avser beloppsramen
i föregående stycke pris exklusive
mervärdesskatt. För den som inte
är skattskyldig till mervärdesskatt
ökas avdraget med mervärdes-
skatten.
Prop. 1995/96:152
Bilaga 7
till 33 §
3.6 Har skattskyldig i sitt arbete företagit resor som varit förenade med
övernattning utom den vanliga verksamhetsorten, äger han rätt till avdrag
för den ökning i levnadskostnaden, som han har haft på grund av att han
vistats utom sin vanliga verksamhetsort.
Den vanliga
verksamhetsorten utgörs av ett
område inom ett avstånd av 50
kilometer från den skattskyldiges
tjänsteställe. Med vanlig verksam-
hetsort likställs ett område inom ett
avstånd av 50 kilometer från den
skattskyldiges bostad.
Tjänsteställe är den plats där en
arbetstagare fullgör huvuddelen av
sitt arbete. Om detta sker under för-
flyttning eller på arbetsplatser som
hela tiden växlar, anses som
tjänsteställe i regel den plats där
arbetstagaren fullgör en del av sitt
arbete, såsom att hämta och lämna
arbetsmaterial eller utföra förbe-
redande och avslutande arbetsupp-
gifter. Om arbete på varje arbets-
plats pågår begränsad tid enligt de
villkor som gäller för vissa arbets-
tagare inom byggnads- och an-
läggningsbranschen eller därmed
jämförliga branscher skall den
skattskyldiges bostad anses som
tjänsteställe. För reservofficerare
skall bostaden anses som tjänste-
ställe.
Den vanliga
verksamhetsorten utgörs av ett
område inom ett avstånd av 50
kilometer från den skattskyldiges
tjänsteställe. Med vanlig verksam-
hetsort likställs ett område inom ett
avstånd av 50 kilometer från den
skattskyldiges bostad. Tjäns-
teställe är den plats där en arbets-
tagare fullgör huvuddelen av sitt
arbete. Om detta sker under för-
flyttning eller på arbetsplatser som
hela tiden växlar, anses som
tjänsteställe i regel den plats där
arbetstagaren fullgör en del av sitt
arbete, såsom att hämta och lämna
arbetsmaterial eller utföra förbe-
redande och avslutande arbetsupp-
gifter. Om arbetet på varje arbets-
plats pågår begränsad tid enligt de
villkor som gäller för vissa arbets-
tagare inom byggnads- och an-
läggningsbranschen eller därmed
jämförliga branscher skall den
skattskyldiges bostad anses som
tjänsteställe. För reservofficerare
skall bostaden anses som tjänste-
ställe. En skattskyldig som under
begränsad tid arbetar vid någon av
Europeiska unionens institutioner
eller organ eller vid Europaskolan
men får den huvudsakliga delen av
lönen för arbetet från annan ar-
betsgivare skall, under längst tre
år, anses ha sitt tjänsteställe hos
115
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
den arbetsgivare som betalar den
huvudsakliga delen av lönen, om
den skattskyldige begär det. År i
sådant fall bostaden på arbetsorten
tillfällig och beror enbart på tjäns-
teutövningen skall den inte anses
som sådan bostad som avses i
andra meningen, under
förutsättning att den skattskyldige
har ägande- eller hyresrätt till
annan permanent bostad.
Kostnadsökning enligt första stycket kan avse utlägg för logi, merkost-
nad för måltider samt diverse småutgifiter.
Har arbetsgivare för förrättning inom riket utgivit ersättning för att täcka
kostnadsökningen för måltider och småutgifter {dagtraktamente) och visar
den skattskyldige inte större kostnadsökning, medges avdrag med belopp
motsvarande den uppburna ersättningen, dock för varje hel dag som tagits
i anspråk för resan högst med ett belopp som motsvarar 0,5 procent av det
för beskattningsåret gällande basbeloppet enligt 1 kap. 6 § lagen
(1962:381) om allmän försäkring avrundat till närmaste tiotal kronor (helt
maximibelopp) och för varje halv dag högst med ett halvt maximibelopp.
Har arbetsgivare för förrättning utom riket utgivit dagtraktamente, och
visar den skattskyldige inte större kostnadsökning, medges avdrag med
belopp motsvarande den uppburna ersättningen, dock för varje hel dag
som tagits i anspråk för resan högst med belopp som kan anses motsvara
den normala ökningen i levnadskostnaderna under en dag i respektive för-
rättningsland (helt normalbelopp) och för varje halv dag högst med ett
halvt normalbelopp. Helt normalbelopp avser kostnadsökning för frukost,
för lunch och middag bestående av en rätt på restaurang av normal
standard samt för småutgifter under varje hel dag som har tagits i anspråk
för resan. Föreligger särskilda skäl får normalbeloppet avse kostnadsök-
ning för måltider på restaurang av bättre standard. Uppehåller sig den
anställde under tjänsteresa samma dag i mer än ett land bestäms det högsta
beloppet för avdrag med hänsyn till det land där han har uppehållit sig den
längsta tiden av dagen (06.00-24.00).
Som hel dag anses även avresedag om resan påbörjats före kl. 12.00
och hemkomstdag om resan avslutats efter kl. 19.00. Som halv dag anses
avresedag om resan påbörjats kl. 12.00 eller senare och hemkomstdag om
resan har avslutats kl. 19.00 eller tidigare.
Vill skattskyldig visa att kostnadsökningen under förrättning som varit
förenad med övernattning inom riket i en och samma anställning varit
större än avdrag som beräknats i enlighet med vad som sägs i fjärde
stycket, skall utredningen avse hans samtliga förrättningar i nämnda
anställning under beskattningsåret. Vill skattskyldig visa att kostnadsök-
ningen under förrättning som varit förenad med övernattning på utrikes ort
i en och samma anställning varit större än avdrag som beräknats enligt
femte stycket, får kostnadsökningen beräknas för varje förrättning för sig.
Om den skattskyldige inte fått ersättning från arbetsgivaren för att täcka
Prop. 1995/96:152
Bilaga 7
116
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
kostnadsökning för måltider och småutgifter men gör sannolikt att han
haft sådana merkostnader medges avdrag vid förrättning inom riket enligt
schablon med ett halvt maximibelopp och vid förrättning utom riket enligt
schablon med ett halvt normalbelopp per dag.
Avdrag för kostnad för logi medges med belopp motsvarande den
faktiska utgiften. Kan den skattskyldige inte visa logikostnaden medges
avdrag med belopp motsvarande ersättning som uppburits från arbetsgi-
varen (nattraktamente). Detta avdrag får dock inte överstiga vid för-
rättning inom riket ett halvt maximibelopp och vid förrättning utom riket
ett halvt normalbelopp per natt.
Har skattskyldig som har rätt till avdrag för ökade levnadskostnader
enligt denna punkt tillhandahållits kostförmån skall avdraget reduceras
med hänsyn härtill, såvida inte förmånen avser fri kost som tillhandahållits
på allmänna transportmedel vid tjänsteresa och som inte utgör skatte-
pliktig intäkt.
När arbete utom den vanliga verksamhetsorten varit förlagt till en och
samma ort under längre tid än tre månader i en följd bedöms rätten till
avdrag och beräknas detta enligt bestämmelserna i punkt 3 a. En löpande
förrättning anses bruten endast av uppehåll som beror på att arbetet
förläggs till annan ort under minst fyra veckor.
Med arbetsgivare jämställs annan
utbetalare av traktamente om den
huvudsakliga delen av arbetet
utförs för denne.
Prop. 1995/96:152
Bilaga 7
3 b7. Den som på grund av sitt
arbete vistas på annan ort än sin
eller sin familjs hemort, äger rätt
till skäligt avdrag för kostnad för en
hemresa varje vecka om avståndet
mellan hemorten och arbetsorten är
längre än 50 kilometer. Avdraget
gäller endast kostnad för resa inom
riket.
3 b. Den som på grund av sitt
arbete vistas på annan ort än sin
eller sin familjs hemort, äger rätt
till skäligt avdrag för kostnad för en
hemresa varje vecka om avståndet
mellan hemorten och arbetsorten är
längre än 50 kilometer. Avdraget
gäller endast kostnad för resa inom
eller mellan Europeiska unionens
medlemsländer eller EES-länderna.
Avdraget skall i regel beräknas efter kostnad för billigaste färdsätt.
Avdrag medges dock för kostnad som inte är oskälig för tåg- eller flygre-
sa. Om godtagbara allmänna kommunikationer saknas får avdrag medges
för kostnader för resa med egen bil enligt den schablon som anges i punkt
4.
3 d. En skattskyldig som vid för-
rättning utom Sverige har rätt till
avdrag för ökade levnadskostnader
enligt punkt 3 har också rätt till av-
drag för kostnader för sina barns
grundläggande skolgång i förrätt-
ningslandet med belopp motsva-
rande den faktiska utgiften för den
tid under vilken avdragsrätt före-
9 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 152
117
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
ligger enligt punkt 3.
4.8 Även för det fall, att skattskyldig enligt punkt 3 här ovan icke är be-
rättigad till avdrag för ökade levnadskostnader, äger han dock rätt avdraga
skälig kostnad för resor till och från arbetsplatsen, där denna varit belägen
på sådant avstånd från hans bostad, att han behövt anlita och även anlitat
särskilt fortskaffningsmedel.
Om avståndet mellan den skattskyldiges bostad och arbetsplats uppgår
till minst fem kilometer och det klart framgår att användandet av egen bil
för resa till och från arbetsplatsen regelmässigt medför en tidsvinst på
minst två timmar i jämförelse med allmänt kommunikationsmedel medges
avdrag för kostnader för resa med egen bil. Sådant avdrag medges också
om den skattskyldige använder bilen i tjänsten under minst 60 dagar för år
räknat för de dagar som bilen används i tjänsten. Om bilen används i
tjänsten under minst 160 dagar för år räknat medges avdrag under alla de
dagar som bilen används för resor mellan bostad och arbetsplats. An-
vändning i tjänsten beaktas dock endast om den uppgår till minst 300 mil
för år räknat. Avdraget skall bestämmas enligt schablon på grundval av
genomsnittliga kostnader för mindre bil och med hänsyn till de kostnader,
som är direkt beroende av körd vägsträcka (milbundna kostnader).
Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer fastställer för
varje taxeringsår föreskrifter för beräkningen av avdrag i dessa fall.
För skattskyldig som på grund av ålder, sjukdom eller handikapp är
nödsakad att använda bil tillämpas inte bestämmelserna i andra stycket.
Detsamma gäller skattskyldig som är tvungen att använda större bil på
grund av skrymmande last.
Skattskyldig som haft kostnader
för resa inom riket i samband med
tillträdande eller frånträdande av
anställning eller uppdrag har rätt till
skäligt avdrag för kostnaderna.
Härvid gäller vad som sägs i punkt
3 b andra stycket.
Prop. 1995/96:152
Bilaga 7
Skattskyldig som haft kostnader
för resa inom eller mellan Euro-
peiska unionens medlemsländer
eller EES-länderna i samband med
tillträdande eller frånträdande av
anställning eller uppdrag har rätt till
skäligt avdrag för kostnaderna.
Härvid gäller vad som sägs i punkt
3 b andra stycket.
Har den skattskyldige vid resorna haft kostnader för väg-, bro- eller
färjeavgift medges avdrag för den faktiska kostnaden.
Den som är skattskyldig för förmån av fri eller delvis fri bil medges
dock inte avdrag för andra kostnader än sådana som avses i femte stycket
för resor som avses i första stycket, om han har företagit resorna med bil
under den tid förmånen åtnjutits.
8. En skattskyldig som åtnjuter
skattefri förmån av utbildning eller
annan åtgärd enligt 32 § 3 h mom.
första stycket har rätt till avdrag på
sätt som föreskrivs i punkt 4 och 33
§ 2 mom. för kostnader för resor till
och från den plats där utbildningen
eller åtgärden tillhandahålls. Om
den skattskyldige har kostnader för
118
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
både sådana resor och för resor
mellan bostaden och arbetsplatsen,
skall begränsningen avse de sam-
manlagda kostnaderna.
Om en skattskyldig som avses i
första stycket får ersättning för
ökade levnadskostnader och kost-
nader för hemresor, medges avdrag
för ökade levnadskostnader enligt
de regler som gäller för skattskyldi-
ga som avses i punkt 3 a första
stycket och för kostnader för hem-
resor enligt vad som föreskrivs i
punkt 3 b. Avdraget får dock inte
överstiga vare sig uppburen ersätt-
ning eller de schablonbelopp som
anges i punkt 3 a.
Avdrag medges inte för tid efter
utgången av första året efter
uppsägningstidens utgång.
till 41 §
Prop. 1995/96:152
Bilaga 7
49. I fråga om inkomst av tjänst
gäller som allmän regel, att inkomst
skall anses hava åtnjutits under det
år då densamma från den ska-
ttskyldiges synpunkt är att anse
som verkligen förvärvad och till sitt
belopp känd. Detta är framför allt
förhållandet, då inkomsten av den
skattskyldige uppburits eller blivit
för honom tillgänglig for lyftning
eller, såsom i fråga om bostadsför-
mån och andra förmåner in natura,
då den på annat sätt kommit den
skattskyldige till godo, detta obe-
roende av huruvida inkomsten
intjänats under året eller tidigare.
Har den skattskyldige på grund av
sin tjänst fått förvärva värdepapper
på förmånliga villkor, tas förmånen
upp till beskattning det år förvärvet
skedde. I fall då behållning på
pensionsparkonto skall avskattas
enligt 32 § 1 mom. första stycket j
inträder skattskyldigheten när
pensionssparavtalet upphör att gälla
for de tillgångar som skall
avskattas. Vid sådan överlåtelse av
pensionsförsäkring till ny försäk-
ringsgivare som avses i punkt 1 av
anvisningarna till 31 § anses pen-
4. I fråga om inkomst av tjänst
gäller som allmän regel, att inkomst
skall anses hava åtnjutits under det
år, då densamma från den skatt-
skyldiges synpunkt är att anse som
verkligen förvärvad och till sitt
belopp känd. Detta är framför allt
förhållandet, då inkomsten av den
skattskyldige uppburits eller blivit
för honom tillgänglig for lyftning
eller, såsom i fråga om bostadsför-
mån och andra förmåner in natura,
den på annat sätt kommit den skatt-
skyldige till godo, detta oberoende
av huruvida inkomsten intjänats un-
der året eller tidigare. Förmån av
fri eller delvis fri resa på tåg som
värderas enligt punkt 6 av an-
visningarna till 42 § skall dock
anses åtnjuten redan när den skatt-
skyldige disponerar över handling
eller dylikt som berättigar till resa.
Har den skattskyldige på grund av
sin tjänst fått förvärva värdepapper
på förmånliga villkor, tas förmånen
upp till beskattning det år förvärvet
skedde. I fall då behållning på pen-
sionssparkonto skall avskattas en-
ligt 32 § 1 mom. första stycket j
inträder skattskyldigheten när pen-
119
Nuvarande lydelse
sionskapitalet utbetalt när ansvaret
för en överlåten försäkring övergår
på den övertagande försäk-
ringsgivaren eller, i fråga om
pensionsförsäkring som överförs
till sådan del av försäkringsgiva-
rens verksamhet som inte avser
pensionsförsäkring, när överfö-
ringen äger rum.
Å andra sidan skall utgifterna och omkostnaderna for inkomstförvärvet
avdragas från intäkten under det år, då de verkligen blivit av den
skattskyldige bestridda, även om de avser inkomst, som tidigare förvärvats
eller först under ett senare år beräknas inflyta.
Föreslagen lydelse
sionssparavtalet upphör att gälla för
de tillgångar som skall avskattas.
Vid sådan överlåtelse av
pensionsförsäkring till ny försäk-
ringsgivare som avses i punkt 1 av
anvisningarna till 31 § anses pen-
sionskapitalet utbetalt när ansvaret
för en överlåten försäkring övergår
på den övertagande försäk-
ringsgivaren eller, i fråga om
pensionsförsäkring som överförs
till sådan del av försäkringsgiva-
rens verksamhet som inte avser
pensionsförsäkring, när överfö-
ringen äger rum.
Prop. 1995/96:152
Bilaga 7
till 42 §
6. Om inskränkande villkor gäller
för fria eller delvis fria resor på
flyg eller inrikes tåg som ges på
grund av anställning eller särskilt
uppdrag inom rese- eller
trafikbranschen skall förmånsvär-
det för flygresor beräknas enligt
tredje och fjärde styckena och för
tågresor enligt femte stycket.
Med inskränkande villkor avses
att resan får företas endast under
viss tid, på vissa avgångar eller i
mån av platstillgång vid resans
avgång och att villkoren dels
väsentligen avviker från vad som
gäller för resor som säljs på all-
männa marknaden, dels innebär en
påtaglig olägenhet.
En flygresa med sådant inskrän-
kande villkor att resan endast får
företas i mån av platstillgång vid
resans avgång värderas till 40
procent av det lägsta normalt före-
kommande marknadspris som en
konsument har fått betala för
motsvarande bokningsbara resa
utan inskränkande villkor under
perioden från och med oktober
andra året före beskattningsåret till
och med september året före
120
beskattningsåret. Flygresor i övrigt
värderas till 75 procent av nämnda
pris.
Vid bestämmande av det normalt
förekommande lägsta marknads-
priset för motsvarande resa utan
inskränkande villkor skall jäm-
förelse göras med priser för flygre-
sor med samma destinationsort
eller, när sådant underlag saknas,
med likartad resesträcka.
Förmån av fria tågresor skall
värderas till 5 procent av det
marknadspris som en konsument
får betala för ett årskort som
berättigar till motsvarande resor
utan inskränkande villkor under
beskattningsåret. För ungdomar i
som under beskattningsåret fyller
lägst 16 år och högst 18 år skall
förmånen värderas till halva detta
värde. För barn som under be-
skattningsåret fyller högst 15 år
skall inget förmånsvärde åsättas.
Prop. 1995/96:152
Bilaga 7
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1996 och tillämpas första gången vid
1997 års taxering.
2. Den nya lydelsen av punkt 1 av anvisningarna till 20 § tillämpas
endast i fråga om måltidsutgifter efter utgången av år 1995.
3. De nya bestämmelserna i 32 § 3 f mom., 42 §., punkt 4 av anvis-
ningarna till 41 § och punkt 6 av anvisningarna till 42 § tillämpas forst vid
1998 års taxering.
4. Traktamentsersättning och ersättning för hemresekostnader som
Europeiska unionens institutioner eller organ har betalat till nationella
experter under 1995 är inte skattepliktig intäkt vid 1996 års taxering.
'Senaste lydelse 1995:920.
2Senaste lydelse 1990:650.
’Senaste lydelse 1995:651.
"Senaste lydelse 1993:1515.
"Senaste lydelse 1995:1625.
6Senaste lydelse 1993:1515.
7Senaste lydelse 1992:1596.
"Senaste lydelse 1993:1515.
"Senaste lydelse 1995:853.
121
Härigenom föreskrivs att 8 § uppbördslagen (1953:272),' skall ha
följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
8§2
Åtnjuter skattskyldig jämte kontant inkomst andra förmåner skall
preliminär A-skatt beräknas efter inkomstförmånemas sammanlagda
värde. Har den skattskyldige utgett ersättning för en förmån skall
förmånsvärdet sättas ned med ersättningens belopp.
Värdet av bilförmån skall be-
räknas enligt punkt 2 av anvis-
ningarna till 42 § kommunalskat-
telagen (1928:370). Andra stycket
andra meningen av nämnda an-
visningspunkt skall dock tillämpas
endast i fall som avses i sjätte
stycket nedan. Värdet av förmån av
räntefritt lån eller lån där ränta
understiger marknadsräntan skall
beräknas enligt punkt 10 tredje-
femte styckena av anvisningarna
till 32 § kommunalskattelagen.
Värdet av bilförmån skall beräknas
enligt punkt 2 av anvisningarna till
42 § kommunalskattelagen
(1928:370). Andra stycket andra
meningen av nämnda anvisnings-
punkt skall dock tillämpas endast i
fall som avses i sjätte stycket
nedan. Värdet av reseförmåner som
avses i punkt 6 av anvisningarna
till 42 § kommunalskattelagen skall
beräknas till det värde som följer
av tredje-femte styckena samma an-
visningspunkt. Värdet av förmån av
räntefritt lån eller lån där räntan
understiger marknadsräntan skall
beräknas enligt punkt 10 tredje-
femte styckena av anvisningarna
till 32 § kommunalskattelagen.
Prop. 1995/96:152
Bilaga 7
Värdet av förmån av bostad som är belägen här i riket och som inte är
semesterbostad skall beräknas enligt följande grunder. Riket delas in i
områden som är väsentligen enhetliga i fråga om boendekostnader. För-
månsvärdet av en bostad inom varje område skall bestämmas till det
genomsnittliga värdet beräknat per kvadratmeter bostadsyta för
jämförbara bostäder inom området. Om bostaden är belägen utom tätort
med närmaste omgivning skall dock värdet bestämmas till det lägsta av
nämnda genomsnittsvärden reducerat med tio procent.
Värdet av bilförmån skall beräknas enligt punkt 2 av anvisningarna till
42 § kommunalskattelagen (1928:370). Andra stycket andra meningen av
nämnda anvisningspunkt skall dock tillämpas endast i fall som avses i
sjätte stycket nedan. Värdet av reseförmåner som avses i punkt 6 av
anvisningarna till 42 § kommunalskattelagen skall beräknas till det värde
som följer av tredje-femte styckena samma anvisningspunkt. Värdet av
förmån av räntefritt lån eller lån där räntan understiger marknadsräntan
skall beräknas enligt punkt 10 tredje-femte styckena av anvisningarna till
32 § kommunalskattelagen.
122
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Värdet av annan förmån än som avses i andra och tredje styckena skall
beräknas enligt 42 § andra stycket kommunalskattelagen samt punkt 1
andra och tredje styckena och punkt 3 av anvisningarna till den
paragrafen.
Föreligger fall som avses i punkt 4 andra stycket av anvisningarna till
42 § kommunalskattelagen får skattemyndigheten bestämma värdet av
förmånen med hänsyn härtill.
Om skattemyndigheten bestämt värdet av förmånen enligt
bestämmelserna i 5 § andra stycket lagen (1984:668) om uppbörd av
socialavgifter från arbetsgivare skall detta värde användas även vid
beräkning av preliminär A-skatt.
Prop. 1995/96:152
Bilaga 7
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1996 och tillämpas första gången i
fråga om preliminär skatt för 1997.
'Lagen omtryckt 1991:97.
Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:771.
2Senaste lydelse 1993:1516.
123
Prop. 1995/96:152
Bilaga 7
Härigenom föreskrivs att 8 § lagen (1958:295) om sjömansskatt1 skall ha
följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
8§2
För sjömän, som icke skall erlägga sjömansskatt enligt 7 § 1 mom.
(utländsk sjöman), skall sjömansskatt utgå på beskattningsbar
månadsinkomst
a) vid anställning ombord på fartyg, som huvudsakligast användes i
fjärrfart, enligt vid denna lag fogad tabell F kolumn U, samt
b) vid anställning ombord på annat fartyg enligt vid denna lag fogad
tabell N kolumn U.
Allmänna egenavgifter skall betalas enligt bestämmelserna i 7 § 1
mom. andra stycket.
Skatt enligt första stycket och
allmänna egenavgifter enligt andra
stycket utgår icke, om sjömannen
på ett godtagbart sätt visar, att han
är skattskyldig i annat land för in-
komsten ombord.
Skatt enligt första stycket och
allmänna egenavgifter enligt andra
stycket utgår icke, om sjömannen
visar att inkomsten ombord be-
skattas i ett annat land.
Bestämmelserna i 7 § 1 mom. fjärde stycket och 7 § 2 mom. tillämpas
också i fråga om skatt enligt denna paragraf. Därvid skall dock i fall som
avses i 7 § 2 mom. första stycket skatt erläggas enligt tabell F kolumn U
och i fall som avses i andra stycket av samma lagrum enligt tabell N
kolumn U.
(Se vidare anvisningarna.)
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1996.
'Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:777.
2Senaste lydelse 1994:1745.
124
Prop. 1995/96:152
Härigenom föreskrivs att 4 kap. 2 § taxeringslagen (1990:324) skall ha
följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
4 kap.
2 §'
Skattemyndigheten skall varje taxeringsår fatta taxeringsbeslut före
utgången av november på grundval av de uppgifter som lämnats enligt
lagen (1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter samt vad som
i övrigt framkommit vid utredning enligt 3 kap.
Under november taxeringsåret
får skattemyndigheten dock inte till
den skattskyldiges nackdel fatta
grundläggande beslut om årlig
taxering, omprövningsbeslut eller
beslut om skattetillägg. Sådana om-
prövningsbeslut och beslut om
skattetillägg får dock fattas om det
grundläggande beslutet fattats se-
nast den 15 augusti på grundval av
förenklad självdeklaration.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1996 och tillämpas första gången vid
1996 års taxering.
1 Senaste lydelse 1994:486.
125
Härigenom föreskrivs att 2 kap. 8 och 13 §§ lagen (1990:325) om
självdeklaration och kontrolluppgifter skall ha följande lydelse.
Prop. 1995/96:152
Bilaga 7
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
2 kap.
8 §'
Följande juridiska personer skall lämna självdeklaration
aktiebolag, ekonomisk förening, sparbank, ömsesidigt skadeforsäk-
ringsföretag och värdepappersfond samt sådan stiftelse, fond eller
inrättning som har till huvudsakligt ändamål att tillgodose viss familjs,
vissa familjers eller bestämda personers ekonomiska intressen,
2. ideell förening, som avses i 7 § 5 mom. första stycket lagen
(1947:576) om statlig inkomstskatt, om dess bruttointäkter under be-
skattningsåret överstigit grundavdraget enligt 8 § nämnda lag,
3. annan juridisk person, om
dess bruttointäkter av en eller flera
förvärvskällor under beskattnings-
året uppgått till sammanlagt minst
100 kronor,
■/.juridisk person, vars tillgångar
av den art som anges i 3 § 1 mom.
lagen (1947:577) om statlig förmö-
genhetsskatt, vid beskattningsårets
utgång haft ett värde som
överstiger 800 000 kronor eller, i
fråga om sådan juridisk person som
avses i 6 § 1 mom. b nämnda lag,
25 000 kronor,
5. juridisk person för vilken un-
derlag för skogsvårdsavgift, statlig
fastighetsskatt, avkastningsskatt på
pensionsmedel eller särskild lönes-
katt på pensionskostnader skall
fastställas.
Vid bedömandet av deklarations-
skyldighet enligt första stycket 2-4
skall hänsyn inte tas till sådan
inkomst eller förmögenhet, for vil-
3. dödsbo när dess bruttointäkter
av kapital av annat slag än av-
kastning för vilken preliminär A-
skatt skall betalas enligt 3 § 2 mom.
tredje stycket uppbördslagen
(1953:272) och bruttointäkter av en
eller flera andra förvärvskällor
uppgått till sammanlagt minst 100
kronor,
4. annan juridisk person, om dess
bruttointäkter av en eller flera
förvärvskällor under beskatt-
ningsåret uppgått till sammanlagt
minst 100 kronor,
5. juridisk person, vars tillgångar
av den art som anges i 3 § 1 mom.
lagen (1947:577) om statlig förmö-
genhetsskatt, vid beskattningsårets
utgång haft ett värde som
överstiger 800 000 kronor eller, i
fråga om sådan juridisk person som
avses i 6 § 1 mom. b nämnda lag,
25 000 kronor,
6. juridisk person for vilken un-
derlag för statlig fastighetsskatt,
avkastningsskatt på pensionsmedel
eller särskild löneskatt på pension-
skostnader skall fastställas.
Vid bedömandet av deklarations-
skyldighet enligt första stycket 2—5
skall hänsyn inte tas till sådan
inkomst eller förmögenhet, for vil-
126
Nuvarande lydelse
ken skattskyldighet inte föreligger
enligt kommunalskattelagen
(1928:370), lagen om statlig in-
komstskatt eller lagen om statlig
förmögenhetsskatt. Däremot skall
hänsyn tas till sådan inkomst eller
förmögenhet som enligt dubbelbe-
skattningsavtal skall vara helt eller
delvis undantagen från beskattning
i Sverige.
Föreslagen lydelse
ken skattskyldighet inte föreligger
enligt kommunalskattelagen (1928-
:370), lagen om statlig inkomstskatt
eller lagen om statlig för-
mögenhetsskatt. Däremot skall
hänsyn tas till sådan inkomst eller
förmögenhet som enligt dubbelbe-
skattningsavtal skall vara helt eller
delvis undantagen från beskattning
i Sverige.
Prop. 1995/96:152
Bilaga 7
13 §2
Särskild självdeklaration skall lämnas om
1. den skattskyldige är annan juridisk person än dödsbo,
2. den skattskyldige är skyldig att i självdeklaration lämna uppgift om
inkomst av näringsverksamhet,
3. den skattskyldige är företagsledare eller delägare i fåmansföretag,
fåmansägt handelsbolag, företag som enligt 3 § 12 mom. nionde stycket
lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt skall behandlas som
fåmansföretag eller, om uppgifter skall lämnas eligt 24 §, i företag som
upphört att vara sådant företag.
4. den skattskyldige är närståen-
de till företagsledare i sådant
företag som avses i 3 och skall
lämna uppgifter enligt 24 §,
5. den skattskyldige enligt 14 kap.
3 § mervärdesskattelagen (1994:2-
00) är skyldig att redovisa utgående
och ingående mervärdesskatt i sin
självdeklaration,
6. den skattskyldige inte varit
bosatt i Sverige under hela beskatt-
ningsåret, eller
7. den skattskyldige inte mottagit
förtryckt blankett för förenklad
självdeklaration senast den 15 april
taxeringsåret.
4. den skattskyldige enligt 14
kap. 3 § mervärdesskattelagen
(1994:200) är skyldig att redovisa
utgående och ingående mervär-
desskatt i sin självdeklaration,
5. den skattskyldige inte varit
bosatt i Sverige under hela beskatt-
ningsåret, eller
6. den skattskyldige inte mottagit
förtryckt blankett for förenklad
självdeklaration senast den 15 april
taxeringsåret.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1996 och tillämpas första gången vid
1997 års taxering.
1 Senaste lydelse 1991:698.
2 Senaste lydelse 1994:483.
127
Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1996-03-11
Närvarande: f.d. regeringsrådet Bertil Voss, justitierådet Johan Munck,
regeringsrådet Karl-Ingvar Rundqvist.
Enligt en lagrådsremiss den 29 februari 1996 (Finansdepartementet) har
regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till
1. lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370),
2. lag om ändring i uppbördslagen (1953:272),
3. lag om ändring i lagen (1958:295) om sjömansskatt,
4. lag om ändring i taxeringslagen (1990:324),
5. lag om ändring i lagen (1990:325) om självdeklaration och kontrollupp-
gifter
Förslagen har inför Lagrådet föredragits av kammarrättsassessorerna
Anita Saldén och Monica Dahlbom.
Förslagen föranleder följande yttrande av Lagrådet.
Förslaget till lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370)
32 § 3 f mom.
Enligt förslaget slopas det undantag från skatteplikt för rabatter och andra
förmåner som transportföretag ger ut för visad kundtrohet vid utrikes
flygresor. Skattefriheten för sådana förmåner infördes den 1 juli 1992. I
lagrådsremissens allmänna motivering, avsnitt 6.1, redovisas de huvudsa-
kliga skälen för denna skattefrihet. Ett sådant skäl angavs vara svårigheten
för det kontrolluppgiftsskyldiga företaget att veta om förmånen faktiskt
kommit att utnyttjas och, om den utnyttjats, vilken del av förmånen som
grundar sig på resor som betalats av arbetsgivaren.
Bestämmelserna om skattefrihet avsåg rabatter och andra förmåner som
transportföretaget gett ut. Frågan om vem som skall anses ha gett ut för-
månen tas upp i lagrådsremissen. Flera omständigheter sägs tala för att det
är arbetsgivaren som skall anses vara den som gett ut förmånen och där-
med skall lämna kontrolluppgift enligt 3 kap. 4 § lagen (1990:325) om
självdeklaration och kontrolluppgifter. Enligt Lagrådets mening är detta
resonemang inte invändningsfritt. Mot bakgrund av att den nu gällande
skattefriheten avser förmåner som transportföretaget har gett ut, torde det
inte kunna förväntas att kontrolluppgiftsskyldigheten enbart på grund av
sådana förarbetsuttalanden kommer att tillämpas så att den skall ligga på
arbetsgivaren. För att detta skall uppnås bör därför enligt Lagrådets me-
ning i lagtext anges att ifrågavarande rabatter och andra förmåner skall
anses utgivna av arbetsgivaren.
Lagrådet anser sig dock inte böra föreslå hur en sådan bestämmelse
skall utformas. De svårigheter som anfördes beträffande transportföreta-
gens möjligheter att veta om förmånen faktiskt kommit att utnyttjas torde
Prop. 1995/96:152
Bilaga 8
128
föreligga även för arbetsgivaren. Lagrådet förordar att denna och samman-
hängande frågor ytterligare övervägs innan kontrolluppgiftsskyldigheten
regleras.
Anvisningarna till 42 §
Sedan ett tidigare gällande undantag från skatteplikt för fria resor på grund
av anställning eller särskilt uppdrag slopats i samband med 1990 års
skattereform har, såsom framgår av lagrådsremissen, frågan hur reseför-
måner för anställda inom rese- och trafikbranschen skall bedömas och
värderas setts över av utredningar och beretts av regeringen vid flera till-
fällen. Därvid har olika förslag till en ny reglering lagts fram och skilda
modeller för lösning av värderingsspörsmålen presenterats med utgångs-
punkt i större eller mindre inslag av schablonisering.
Det förslag som lades fram av regeringen i lagrådsremiss den 5 oktober
1995 byggde på att reseformånema för den enskilde resenären, under
förutsättning att det fanns särskilda inskränkningar i rätten att utnyttja
resorna, i princip skulle bestämmas enligt en schablonmetod som beskrevs
närmare i den föreslagna lagtexten. Lagrådet avstyrkte förslaget och förde
i sitt yttrande fram invändningar såväl när det gällde reglernas språkliga
och redaktionella utformning som beträffande förslagets sakliga innebörd.
Lagrådet, som särskilt framhöll att resultatet av de avsedda schablonberäk-
ningama många gånger kunde bli orättvist mot de skattskyldiga, ansåg att
ett system där förmånsvärdet bestämdes mera individuellt för varje resenär
klart var att föredra från sakliga synpunkter. I avsaknad av närmare upp-
lysningar om hur ett individuellt beskattningssystem lämpligen skulle
kunna utformas och vilka problem av saklig eller praktisk natur som skul-
le kunna uppstå kunde Lagrådet dock inte yttra sig mera bestämt i frågan.
Det förslag till reglering som nu föreligger till bedömning innebär en-
ligt remissen i princip att en individuell schablonmodell skall tillämpas i
fråga om flygresor och att en förenklad schablonmodell skall användas för
värdering av tågresor. Vid en jämförelse med förslaget i lagrådsremissen
hösten 1995 konstaterar Lagrådet att de synpunkter som anfördes vid
lagrådsgranskningen i viktiga hänseenden har beaktats. Det nya förslaget
har fått en mindre komplicerad utformning som gör det lättare att förstå
och dessutom leder till färre och enklare beräkningsmoment än det föregå-
ende. Genom att regleringen har delats upp på flyg- resp, tågresor har
värderingsbestämmelsema kunnat utformas mera precist for vardera kate-
gorin. Mot den nu föreliggande regleringen synes det inte heller finnas
anledning att göra sakliga invändningar, såsom att den medför påtagliga
risker för orättvisor för de skattskyldiga; detta gäller även den del av för-
slaget där schablonmodellen utnyttjas i mest renodlad form, nämligen för
tågreseformåner, bl.a. med hänsyn till de förhållandevis modesta formåns-
belopp som värderingsbestämmelsema här kan ge upphov till. Mot bak-
grund av det anförda anser Lagrådet att föreliggande förslag bör kunna
godtas.
Prop. 1995/96:152
Bilaga 8
129
Övriga lagförslag
Förslagen lämnas utan erinran.
Prop. 1995/96:152
Bilaga 8
130
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 28 mars 1996
Närvarande: statsministern Persson, ordförande, och statsråden Peterson,
Freivalds, Wallström, Tham, Åsbrink, Schori, Blomberg, Andersson,
Winberg, Uusmann, Ulvskog, Sundström, Lindh, Johansson, von Sydow,
Klingvall, Åhnberg, Pagrotsky, Östros, Messing
Föredragande: statsrådet Östros
Prop. 1995/96:152
Regeringen beslutar proposition 1995/96:152 Beskattning av förmån av
utbildning och andra åtgärder vid personalavveckling m.m.
13’
gotab 49736, Stockholm 1996