Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.
Stockholm den 15 februari 1996
Lena Hjelm-Wallén
Ines Uusmann
(Kommunikationsdepartementet)
Prop.
1995/96:131
I propositionen föreslår regeringen en precisering av Vägverkets
sektorsansvar för vägtransportsystemet samt redovisar innebörden i
sektorsansvaret. Vidare föreslår regeringen att Vägverket får ett utökat
bemyndigande att använda anslaget A 2. Drift och underhåll av statliga
vägar, för vissa uppgifter inom ramen för Vägverkets sektorsansvar för
vägtransportsystemet. Det föreslås också att Vägverket skall få ta medel
i anspråk för att bekosta vissa kostnader föranledda av den
internationella vägorganisationen PIARC:s 10:e vinterkongress år 1998
i Luleå.
I propositionen föreslår regeringen också vissa principer för hante-
ringen av den europeiska gemenskapens finansiella stöd till investering-
ar i den svenska delen av de transeuropeiska transportnätverken.
I propositionen lämnar regeringen också förslag till hur frågan om
vägstandard på Haningeleden 2:1 och 2:2, som utgör del av den s.k.
Yttre tvärleden i Dennisöverenskommelsen, skall hanteras.
Avslutningsvis redovisar regeringen sin bedömning av hur interna
fonder i SOS Alarm Sverige AB skall användas.
1 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 131
Prop. 1995/96:131
1 Förslag till riksdagsbeslut...................... 4
2 Ärendet och dess beredning .................... 5
3 Vägverkets sektorsansvar för vägtransportsystemet....... 5
3.1 Nya krav på Vägverket ................... 5
3.2 Vägtransportsystemets miljöpåverkan........... 7
3.2.1 Utvecklingen fram till i dag ............ 7
3.2.2 Precisering av ansvar och befogenheter ..... 9
3.3 Trafiksäkerhet......................... 10
3.3.1 Utvecklingen fram till i dag ............ 10
3.3.2 Precisering av ansvar och befogenheter ..... 12
3.4 Väginformatik och fordonsfrågor............. 13
3.4.1 Utvecklingen fram till i dag ............ 13
3.4.2 Precisering av ansvar och befogenheter ..... 14
3.5 Kollektivtrafik på väg .................... 15
3.5.1 Utvecklingen fram till i dag ............ 15
3.5.2 Precisering av ansvar och befogenheter ..... 16
3.6 Funktionshindrades resmöjligheter ............ 17
3.6.1 Utvecklingen fram till i dag ............ 17
3.6.2 Precisering av ansvar och befogenheter ..... 18
3.7 Yrkestrafik på väg ...................... 19
3.7.1 Utvecklingen fram till i dag ......■...... 19
3.7.2 Precisering av ansvar och befogenheter ..... 19
3.8 Forsknings-, utvecklings- och demonstrationsverk-
samhet .............................21
3.8.1 Utvecklingen fram till i dag ............21
3.8.2 Precisering av ansvar och befogenheter .....22
4 Vissa anslagsfrågor..........................23
4.1 Tidigare beslut om anslag för drift och underhåll av
statlig väghållning ......................23
4.1.1 Det statliga vägnätet.................24
4.1.2 Vägverkets myndighetsuppgifter..........24
4.1.3 Vägtransportsystemet (sektorsansvaret)......25
4.2 Finansiella konsekvenser av Vägverkets sektorsan-
svar ...............................26
4.3 PIARC:s 10:e vinterkongress ...............27
5 Förarprövningen ...........................28
6 Infrastrukturbidrag från Europeiska unionen ..........29
7 Vägstandard på Haningeleden ................... 30
8 Redogörelse för SOS Alarm Sverige AB:s interna fonder . . 32
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde Prop. 1995/96:131
den 15 februari 1996 ............................. 34
1* Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 131
Prop. 1995/96:131
Regeringen föreslår att riksdagen
1. godkänner att Vägverket som statens företrädare på central nivå
skall ha ett samlat ansvar, s.k. sektorsansvar, för hela vägtrans-
portsystemets miljöpåverkan, trafiksäkerhet, tillgänglighet, fram-
komlighet och effektivitet samt för frågor som rör väginformatik,
fordon, kollektivtrafik, handikappanpassning, yrkestrafik och
tillämpad forsknings-, utvecklings- och demonstrationsverksamhet
inom vägtransportsystemet (avsnitt 3.1),
2. godkänner att förarprövningen skall ingå inom Vägverkets organi-
sation (avsnitt 5),
3. godkänner att Vägverket får utnyttja anslaget A 2. Drift och
underhåll av statliga vägar för att utöver vad riksdagen tidigare
beslutat om
- bekosta informationsverksamhet inom ramen för Vägverkets
sektorsansvar (avsnitt 4.2),
- bekosta projektledning och administration som uppkommer till
följd av den internationella vägorganisationen PIARC:s 10:e
vinterkongress (avsnitt 4.3),
bekosta övriga förberedelsearbeten inför PIARC:s 10:e vinter-
kongress varvid ianspråktagna medel sedan skall återbetalas
till anslaget efter kongressen (avsnitt 4.3),
4. bemyndigar regeringen
- att besluta om att Vägverket finansiellt får stödja utvecklings-
och demonstrationsverksamhet som är av principiell eller
strategisk betydelse för vägtransportsystemets utveckling
(avsnitt 4.2),
att besluta om att Vägverket får bekosta åtgärder som är av
betydelse för vägtransportsystemets utveckling i de fall det
inte finns någon annan huvudman som har ett entydigt ansvar
(avsnitt 4.2),
att besluta om att Vägverket i vissa fall finansiellt får stödja
åtgärder inom vägtransportsystemet som är av betydande
samhällsintresse även då annan huvudman finns (avsnitt 4.2),
- att besluta om ansökan om den europeiska gemenskapens
finansiella bidrag till de svenska delarna av de transeuro-
peiska transportnätverken (avsnitt 6),
- att besluta om fördelning av den europeiska gemenskapens
finansiella bidrag till de svenska delarna av de transeuro-
peiska transportnätverken (avsnitt 6),
- att besluta om hur redovisningen av den europeiska gemen-
skapens finansiella bidrag till de svenska delarna av de trans- 4
europeiska transportnätverken skall ske (avsnitt 6),
att besluta att de statliga garantierna för Haningeleden 2:1 och Prop. 1995/96:131
2:2 får utnyttjas för den vägstandard som av regeringen be-
döms mest lämplig (avsnitt 7).
Vägverket har sedan böijan av 1990-talet successivt fått utökade
arbetsuppgifter som rör vägtransportsystemet som helhet. Detta har
skett genom att vissa myndigheter har lagts ned och arbetsuppgifter
överförts till Vägverket eller genom att nya arbetsuppgifter lagts på
verket.
I syfte att i ett sammanhang redogöra för verkets uppgifter samt
föreslå en precisering av verkets ansvar och befogenheter i sin nya roll
som sektorsmyndighet för vägtransportsystemet, har regeringen utarbe-
tat denna proposition. Propositionen innehåller även en redogörelse för
sådana bemyndiganden som följer av riksdagens tidigare beslut och även
förslag till vissa utökade bemyndiganden för Vägverket.
Regeringens förslag: Vägverket skall som statens företrädare på
central nivå ha ett samlat ansvar, s.k. sektorsansvar, för hela
vägtransportsystemets miljöpåverkan, trafiksäkerhet, tillgänglig-
het, framkomlighet och effektivitet samt för frågor som rör vägin-
formatik, fordon, kollektivtrafik, handikappanpassning, yrkestra-
fik och tillämpad forsknings-, utvecklings- och demonstrations-
verksamhet inom vägtransportsystemet.
Regeringens bedömning: Vägverket bör vara samlande och
pådrivande inom ramen för sitt sektorsansvar för vägtransportsys-
temet. Verket bör däremot inte ta ett operativt ansvar inom om-
råden där annan huvudman har ett entydigt ansvar enligt tidigare
beslut. Vägverkets arbete bör syfta till att de trafik- och miljöpo-
litiska målen uppnås.
Vägverket bör på lämpligt sätt verka för en väl fungerande
samverkan och samordning med berörda aktörer och driva ut-
vecklingen på ett strategiskt och offensivt sätt. Som en del av
denna samordning har Vägverket möjlighet att träffa överenskom-
melser med berörda aktörer i syfte att klargöra mål, ansvar,
åtaganden, samverkansformer och uppföljning.
Skälen för regeringens förslag och regeringens bedömning: Efter-
som Vägverkets nya arbetsuppgifter tillkommit vid olika tider och i
olika sammanhang har Vägverkets samlade uppgifter tidigare inte redo- Prop. 1995/96:131
visats i ett sammanhang. Regeringen finner det därför angeläget att här
relativt utförligt redovisa de krav som i dag ställs på Vägverket samt att
precisera innebörden i Vägverkets s.k. sektorsansvar för vägtransport-
systemet och att klarlägga verkets bemyndigande att använda anvisade
medel för de utgifter som följer med verkets sektorsansvar.
Med vägtransportsystem avser regeringen det system som vägen och
dess närliggande område bildar tillsammans med trafikanter och fordon
i samband med person- och godstransporter på väg.
Till följd av beslut om nya krav på vägtrafiken, avvecklingen av
Transportrådet och Trafiksäkerhetsverket (TSV) samt krav på effek-
tivisering av statsförvaltningen har Vägverket under en följd av år
tilldelats nya arbetsuppgifter. Från ett traditionellt väghållaransvar för
det statliga vägnätet har kraven på Vägverket ändrats till att i högre
grad gälla utvecklingen inom hela vägtransportsystemet, med ökade
krav på att hänsyn tas till trafikens externa effekter. Dessutom har
teknikutvecklingen skapat helt nya möjligheter och medfört att även
väginformatik har blivit ett viktigt arbetsområde för Vägverket. Med
väginformatik avses här tillämpningen av informationsteknik inom
områdena fordon och väg.
Regeringen anser att Vägverkets utvidgade ansvar innebär ett ansvar
för vägtransportsystemet som helhet, vilket går utöver verkets ansvar
för myndighetsuppgifter och det statliga vägnätet. Regeringen anser att
Vägverket har ett resultatansvar för målen inom vägtransportsystemet,
trots att verket inte förfogar över alla medel för att nå de av samhället
fastställda målen.
Som framgår av det trafikpolitiska beslutet år 1988 (prop. 1987/88:50
bil. 1, bet. 1987/88:TU16, rskr. 1987/88:201) är det övergripande
målet för samhällets trafikpolitik att erbjuda medborgarna och närings-
livet i landets olika delar en tillfredsställande, säker och miljövänlig
trafikförsörjning till lägsta möjliga samhällsekonomiska kostnader.
Vägverket har sedan i olika sammanhang fått ett utökat sektorsansvar
för miljö- och trafiksäkerhetsmålen. Regeringen anser att Vägverket
även har ett sektorsansvar för övriga trafikpolitiska mål inom vägtrans-
portsystemet, liksom verket har ett ansvar för att de trafikpolitiska
målen uppnås för den statliga väghållningen och för verkets övriga
myndighetsuppgifter. Vägverket har med andra ord ett samlat ansvar att
trygga tillgängligheten till hela vägtransportsystemet för att tillgodose
medborgarnas och näringslivets grundläggande transportbehov samt att
verka för ett framkomligt och effektivt vägtransportsystem som bidrar
till regional balans.
För att nå de trafik- och miljöpolitiska målen är det nödvändigt med
en väl fungerande samverkan mellan berörda aktörer. Regeringen anser
att Vägverket skall vara samlande och pådrivande i denna process.
Verket bör därför genom ett systematiskt arbete ta initiativ till, aktivt
driva samt följa upp denna samverkan. Detta gäller inte minst inom
områdena miljö, trafiksäkerhet och väginformatik. Vad som nu sagts
påverkar inte det faktum att varje berörd aktör skall svara för den del 6
av insatserna inom vägtransportsystemet som ligger inom dennes nor-
mala ansvarsområde. Med andra ord skall Vägverket inte ta ett opera- Prop. 1995/96:131
tivt ansvar inom områden där annan huvudman har ett entydigt ansvar
enligt tidigare beslut.
Regeringen anser att Vägverkets sektorsansvar inom vägtransportsys-
temet bör innebära att verket inom befintliga ramar kan ta ett ekono-
miskt ansvar, helt eller delvis, i de fall det inte finns någon annan
huvudman som har ett entydigt ansvar. Vidare bör Vägverket i vissa fall
kunna bidra ekonomiskt till åtgärder som är av betydande samhällsin-
tresse även då annan huvudman finns. Motivet till detta kan vara att
dessa åtgärder annars inte skulle komma till stånd. Sådana åtaganden
och överenskommelser skall redovisas till regeringen. I avsnitt 4.2
preciseras de finansiella konsekvenserna av Vägverkets sektorsansvar.
Som en del i Vägverkets sektorsansvar anser regeringen att Vägverket
bör kunna arrangera strategiskt viktig fortbildning för interna och ex-
terna aktörer. Regeringen anser att detta ligger inom ramen för Väg-
verkets nuvarande bemyndigande.
Vägverket har i dag som central registermyndighet ett övergripande
förvaltningsansvar för bil-, körkorts- och yrkestrafikregistren. Regering-
en anser att Vägverket, inom ramen för sitt sektorsansvar, bör utveckla
dessa registersystem i samverkan med de regionala registreringsmyndig-
hetema och övriga intressenter samt ombesörja att informationen i
registren blir tillgänglig för allmänheten och berörda aktörer.
Vägverket har olika metoder till sitt förfogande för att kunna fullgöra
sitt sektorsansvar. Vägverket kan stödja och träffa överenskommelser
med andra aktörer samt upphandla tjänster i syfte att påverka vägtrans-
portsystemets utveckling. Det ankommer på Vägverket att hitta rätt
avvägning mellan dessa olika tillvägagångssätt.
Liksom tidigare har Vägverket ansvar för att följa upp och rapportera
om utvecklingen inom vägtransportsystemet och i samverkan med andra
aktörer ta fram underlag för politiska beslut. Regeringen avser att upp-
dra åt Vägverket att redovisa sin bedömning av sin egen och andra
aktörers roll och potentiella möjligheter att bidra till att de trafik- och
miljöpolitiska målen uppnås inom vägtransportsystemet.
3.2.1 Utvecklingen fram till i dag
I 1988 års trafikpolitiska beslut (prop. 1987/88:50 bil. 1, bet.
1987/88:TU16, rskr. 1987/88:201) framhöll det föredragande statsrådet
att energianvändningen och miljön inom transportsektorn påverkas av
investeringar i infrastrukturen. Staten svarar för en stor andel av in-
frastrukturens utbyggnad. De statliga trafikverken borde därför ges i
uppdrag av regeringen att beakta följdeffekterna av drift- eller investe-
ringsbeslut med avseende på energiförbrukning och miljöpåverkan.
Vidare framhölls att det är angeläget att utvecklingen inom miljöom-
rådet följs upp. Naturvårdsverket bedömdes vara mest lämpligt att ha
det samlade ansvaret för uppföljningen av emissioner av luftförorenin- 7
gar. Den mer detaljerade redovisningen och uppföljningen, liksom att
lämna förslag till åtgärder för att begränsa störningarna, borde däremot
åvila respektive trafikverk i samråd med Naturvårdsverket.
I 1991 års budgetproposition (prop. 1990/91:100 bil. 8) föreslog
regeringen att Transportrådet skulle avvecklas, varvid Vägverket skulle
få ansvaret för bl.a. information om energisparande och miljö inom
vägtransportsystemet. Riksdagen anslöt sig till detta förslag (bet.
1990/91:TU18, rskr. 1990/91:176).
I 1991 års riksdagsbeslut om trafik och miljö (prop. 1990/91:90,
bet. 1990/91 :JoU30, rskr. 1990/91:338) konstaterades att trafiken är ett
område där ett tydligt uttalat sektorsansvar har böijat införas. I Väg-
verkets sektorsansvar skall ingå att begränsa vägtrafikens negativa
miljöeffekter. Till sektorsansvaret hör ett ansvar för att anpassa sig till
de fastlagda målen och att ta hänsyn till kulturvården i de miljöer som
berörs av verkets verksamhet. Vidare framhölls att i sektorsansvaret bör
ingå att utarbeta sektorsplaner och åtgärdsprogram med preciserade mål
för miljövården och naturskyddet som uppfyller nationellt fastlagda mål
på det mest kostnadseffektiva sättet. Beträffande Naturvårdsverket och
Kemikalieinspektionen framhölls att deras roll är att tillhandahålla kun-
skap och att samordna, driva på och följa upp åtgärder inom olika
sektorer.
Med detta som grund beslöt regeringen år 1992 att uppdra åt Väg-
verket och andra trafikverk att vidareutveckla miljöredovisningarna.
Vidare beslöt regeringen att Vägverket skall främja ett miljöanpassat
vägtrafiksystem och en miljöanpassad fordonstrafik.
För att klara omställningen mot ett långsiktigt hållbart samhälle krävs
att berörda aktörer gemensamt tar ansvar för utvecklingen av ett mil-
jöanpassat vägtransportsystem. Ett exempel på sådan samverkan är
Naturvårdsverkets arbete med ett Miljöanpassat transportsystem, det
s.k. MaTs-projektet, där bl.a. trafikverken, Boverket, Kommunikations-
forskningsberedningen (KFB), Närings- och teknikutvecklingsverket
(NUTEK) och bilindustrin medverkar. Resultatet av MaTs-projektet
utgör bl.a. ett viktigt underlag för Kommunikationskommitténs
(K 1995:01) arbete.
År 1993 gav regeringen länsstyrelserna i uppdrag att genomföra en
regional samhällsplanering för ett miljöanpassat transportsystem, det
s.k. RES-uppdraget. På regeringens uppdrag redovisade Boverket år
1995 det samlade resultatet, i samråd med Naturvårdsverket och
NUTEK och efter samråd med trafikverken och Riksantikvarieämbetet.
RES-uppdraget har syftat till att utveckla processen i infrastrukturplane-
ringen och att förbättra regeringens och de centrala myndigheternas
underlag för beslut. Vidare har Riksantikvarieämbetet haft i uppdrag att
utveckla metoder och underlag i fråga om kulturmiljövårdens intressen
i ett miljöanpassat transportsystem.
Vidare kan nämnas att Vägverket under år 1994 redovisade ett pro-
gram inom naturvårdsområdet avseende skötsel av vägrenar.
I Vägverkets regleringsbrev avseende budgetåret 1994/95 gav rege-
ringen verket i uppdrag att, som komplement till investeringsplanen för
det nationella stamvägnätet, utarbeta en särskild plan för miljö och
trafiksäkerhet med ett samlat förslag på åtgärder för att uppnå de av
Prop. 1995/96:131
riksdagen fastställda målen. Planen, som har utarbetats i samråd med
Naturvårdsverket, Boverket, Rikspolisstyrelsen och efter samråd med
Svenska kommunförbundet, lämnades till regeringen i december 1995.
Vägverkets årliga miljörapport innehåller numera en redovisning av
vidtagna åtgärder och information om trafikens avgasutsläpp, buller och
andra typer av miljöeffekter. Rapporten begränsas inte enbart till ver-
kets ansvar som väghållare för det statliga vägnätet utan behandlar hela
vägtransportsystemets miljöpåverkan.
Våren 1995 presenterade Trafik- och klimatkommittén sitt slutbe-
tänkande Klimatförändringar i trafikpolitiken (SOU 1995:64). Kom-
mittén föreslog bl.a. att trafikverkens instruktioner vad gäller innebör-
den av sektorsansvaret för miljöfrågor borde förtydligas.
3.2.2 Precisering av ansvar och befogenheter
Prop. 1995/96:131
Regeringens bedömning: Vägverket bör inom ramen for sitt
sektorsansvar aktivt verka för ett miljöanpassat vägtransportsys-
tem i syfte att bidra till att de trafik- och miljöpolitiska målen
uppnås.
Skälen Tor regeringens bedömning: Vägverket har under senare år
fått ett utökat ansvar för att främja ett miljöanpassat vägtransportsystem,
vilket även innefattar att verka för en miljöanpassad och miljövänlig
fordonstrafik, låg energiförbrukning och minskat intrång i känsliga och
värdefulla miljöer. Utöver vad som framgår av tidigare beslut, vill
regeringen framföra följande angående Vägverkets sektorsansvar och
befogenheter för vägtransportsystemets miljöpåverkan.
Enligt regeringens uppfattning måste Vägverket fortsätta att fördjupa
sitt engagemang för miljöfrågorna inom ramen för sitt sektorsansvar.
Verket bör kontinuerligt driva på och följa upp utvecklingen inom
området i samverkan med andra aktörer samt föreslå och vidta åtgärder
för att de trafik- och miljöpolitiska målen skall kunna uppnås.
Regeringen kan i stort ansluta sig till inriktningen av det arbete som
Vägverket har påböljat, där helhetssyn och miljöanpassning utgör
grundförutsättningarna för den nya samlade kommunikationsplanering-
en. Vägverkets höga ambitionsnivå förutsätter att Vägverket, inom
befintliga ramar, avsätter resurser för arbetet.
För att öka Vägverkets möjligheter att påverka vägtransportsystemets
miljöpåverkan anser regeringen att det är nödvändigt att verket sam-
verkar med andra aktörer inom området, då verket själv endast kan
vidta en del av de åtgärder som krävs. Denna samverkan bör ske på
såväl övergripande som regional och lokal nivå, där bl.a. Naturvårds-
verket, Svenska kommunförbundet, länsstyrelserna och kommunerna
har ansvar inom olika områden som rör vägtransportsystemets miljöpå-
verkan. Regeringens bedömning är att Vägverket redan i dag har möj-
lighet att, som ett led i denna samverkan, träffa överenskommelser med
berörda aktörer för att minska vägtransportsystemets miljöpåverkan.
Med Vägverkets sektorsansvar har följt en utvidgad samverkan med Prop. 1995/96:131
andra myndigheter för att ta fram strategiskt viktiga beslutsunderlag.
Enligt regeringens bedömning är det därför viktigt att Vägverket även
fortsättningsvis utvecklar sin utredningsverksamhet.
I Vägverkets sektorsansvar ingår att medverka till ökad kunskap hos
bl.a. trafikanter och beslutsfattare. Det är därför viktigt att Vägverket
ser till att erforderlig kunskap och information sprids till berörda, såväl
internt som externt. Regeringen anser att Vägverket bör få använda sina
medel till att upphandla informationstjänster avseende vägtransportsyste-
mets miljöpåverkan samt för att presentera åtgärder som kan vidtas av
verket och övriga berörda aktörer.
3.3.1 Utvecklingen fram till i dag
I det trafikpolitiska beslutet år 1988 (prop. 1987/88:50 bil. 1, bet.
1987/88:TU 16, rskr. 1987/88:201) angavs att TSV skulle ges ökade
resurser för analyser och utredningar samtidigt som den pläderande
informationen skulle stärkas. Som en följd av detta beslöt regeringen
dels att TSV skulle vara central förvaltningsmyndighet för frågor om
säkerhet i vägtrafiken och särskilt svara för samordningen av trafik-
säkerhetsarbetet, dels att Vägverket skulle delta i trafiksäkerhetsarbetet.
Sedan den 1 juli 1991 har länsstyrelserna ansvar för att regionalt
samordna olika organs insatser för trafiksäkerhetens främjande (prop.
1988/89:154, bet. 1989/90:BoU4 och 1989/90:BoU9, rskr.
1989/90:89). Detta samordningsansvar har bl.a. inneburit att länsstyrel-
serna har bildat länsvisa trafiksäkerhetsråd som tagit fram egna trafik-
säkerhetsprogram.
År 1992 beslöt riksdagen (prop. 1992/93:2, bet. 1992/93:TU4, rskr.
1992/93:58) att TSV skulle läggas ned vid utgången av år 1992 varvid
dess arbetsuppgifter skulle överföras till Vägverket. Ett undantag gjor-
des dock för förarprövningen för vilken regeringen skulle överväga den
organisatoriska hemvisten. Redan tidigare samma år beslöt riksdagen
(prop. 1991/92:100 bil. 7, bet. 1991/92:TU10, rskr. 1991/92:140) att
Vägverket skulle få betalningsansvaret för den pläderande trafiksäker-
hetsinformationen fr.o.m. budgetåret 1992/93.
År 1993 beslöt riksdagen att godkänna den av regeringen föreslagna
inriktningen om trafiksäkerheten på vägarna inför 2000-talet (prop.
1992/93:161, bet. 1992/93:TU29, rskr. 1992/93:426). Beslutet innebar
att Vägverket gavs det övergripande nationella ansvaret för trafiksäker-
heten på vägarna. Regeringen avsåg därför att utkräva ett resultatansvar
av verket för att de av riksdagen fastställda målen uppnås. Genom att ge
Vägverket detta samlade ansvar ansåg regeringen att förutsättningarna
förbättrats för att ytterligare öka säkerheten på vägarna och nå en bättre
avvägning mellan rörlighet, tillgänglighet, säkerhet, god miljö och
regional balans.
Vägverket, polisen och kommunerna utpekades som huvudaktörer 10
inom trafiksäkerhetsområdet. Frivilligorganisationema påtalades vara en
viktig resurs med sin regionala och lokala spridning. Syftet var enligt Prop. 1995/96:131
beslutet att nå det trafiksäkra samhället. Den förbättrade trafiksäker-
heten skulle enligt beslutet skapas genom en förtroendefull samverkan
mellan myndigheterna och trafikanterna.
I 1993 års proposition om trafiksäkerheten på vägarna inför 2000-talet
(prop. 1992/93:161) konstaterades att Vägverkets övergripande nationel-
la ansvar för trafiksäkerheten på vägarna och länsstyrelsernas regionala
samordningsansvar gör att innebörden i det regionala samordningsan-
svaret närmare bör preciseras. Regeringen ville avvakta Regionbered-
ningens slutbetänkande Regional framtid (SOU 1995:27). Denna ut-
redning behandlade dock inte problemet med att både Vägverket och
länsstyrelserna parallellt har att utöva ett ansvar för trafiksäkerhetsarbe-
tet på det regionala planet. Även riksdagens revisorer har i rapporten
Samordnad länsförvaltning (1994/95.9) påtalat att ansvarsfördelningen
mellan Vägverket och länsstyrelserna bör ses över. Regeringen beslöt
den 21 december 1995 att ge en särskild utredare i uppdrag att se över
länsstyrelsernas roll inom områdena fordon, trafik och infrastruktur.
Regeringen avser att återkomma till riksdagen i frågan efter det att
utredningen lagt sitt betänkande.
1993 års trafiksäkerhetspolitiska beslut innebar vidare att Vägverket
gavs möjlighet att träffa överenskommelser dels om övergripande frågor
dels om utförande av rent operativa uppgifter med vissa organ på na-
tionell, regional och lokal nivå.
Vad gäller fordonskontroll på väg och kontroll av förares kör- och
vilotider beslöt regeringen den 22 december 1994, utifrån riksdagens
bemyndigande (prop. 1992/93:161, bet. 1992/93:TU29, rskr.
1992/93:426), att fr.o.m. den 1 juli 1995 överföra Vägverkets bilin-
spektörer till polisväsendet. Beslutet innebar att Rikspolisstyrelsen får
disponera 18 miljoner kronor under budgetåret 1995/96 från anslaget
Drift och underhåll av statliga vägar.
Regeringen anförde i den trafiksäkerhetspolitiska propositionen
år 1993 att det vore av värde om Vägverket gavs möjlighet att under-
lätta kommunernas beslutsfattande genom att stödja enskilda kommuner
med kunskapsuppbyggnad, utbildning, forskning och demonstrationspro-
jekt inom kommunernas väghållningsområde. I september 1995 bemyn-
digade regeringen Vägverket att använda sina medel för demonstrations-
projekt inom kommunernas väghållningsområde för budgetåret 1995/96.
Riksdagens trafiksäkerhetsbeslut år 1993 innebar vidare att det an-
kommer på Vägverket att utarbeta ett nationellt trafiksäkerhetsprogram
för att regeringen skall få information om trafiksäkerhetssituationen och
det samlade trafiksäkerhetsarbetet. I beslutet påtalades att Vägverkets
chef, enligt verksförordningen (1987:1100), skall samordna verksam-
heten med angränsande verksamheter, såsom kommuner, frivilligorgani-
sationer och framför allt polisen.
Regeringen beslöt den 2 december 1993 att ge Vägverket i uppdrag
att utvärdera den försöksverksamhet med haverikommissioner som TSV
tidigare hade inlett. Uppdraget delredovisades till regeringen i juni 1995
och slutredovisades i december samma år. Vägverket avser att bedriva U
haveristudier i samtliga sju väg- och trafikregioner i syfte att identifiera
1** Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 131
sannolika olycksorsaker och dokumentera olycksförloppet och skadeut- Prop. 1995/96:131
fallet. Studierna skall omfatta dödsolyckor och olyckor som fått eller
kunnat få svåra skadekonsekvenser.
I oktober 1994 presenterade Vägverket, tillsammans med Rikspolis-
styrelsen och Svenska kommunförbundet, ett nationellt trafiksäker-
hetsprogram för perioden 1995-2000. Som komplement till det nationel-
la programmet har sju regionala program tagits fram av Vägverkets
regioner i samarbete med regionala och lokala aktörer.
3.3.2 Precisering av ansvar och befogenheter
Regeringens bedömning: Vägverket bör inom ramen för sitt
sektorsansvar säkerställa att trafiksäkerhetsarbetet bedrivs resul-
tatinriktat inom hela vägtransportsystemet och att arbetet samord-
nas på central nivå.
Skälen för regeringens bedömning: Vägverket har under senare år
fått ett övergripande nationellt ansvar för trafiksäkerheten på vägarna.
Utöver vad som framgår av tidigare beslut, vill regeringen framföra
följande angående Vägverkets sektorsansvar och befogenheter för trafik-
säkerheten.
Hälsoförlusterna inom vägtransportsystemet är ett folkhälsoproblem.
Vägverket baserar redan i dag sin verksamhet på detta breda synsätt.
Regeringen anser att Vägverket bör fortsätta sitt arbete med att vara
samlande och pådrivande så att trafiksäkerhetsarbetet kan bedrivas än
mer effektivt och resultatinriktat i samverkan med andra aktörer.
Utöver vad riksdagens trafiksäkerhetsbeslut år 1993 (prop.
1992/93:161, bet. 1992/93:TU29, rskr. 1992/93:426) angav beträffande
Vägverkets möjlighet att träffa överenskommelser med polisen, kommu-
ner och frivilligorganisationer, anser regeringen att även andra aktörer
inom trafiksäkerhetsområdet bör kunna komma i fråga för sådana över-
enskommelser inom ramen för tidigare bemyndigande.
I avsnitt 4.1 och 4.2 preciseras Vägverkets möjlighet att använda an-
slaget Drift och underhåll av statliga vägar för att bestrida merkostnader
för polisens verksamhet, dels för kvalitetskontroll på väg utförd av
bilinspektör, dels för olika insatser utförda av polisman. Regeringen
anser att utgångspunkten i det senare fallet skall vara att polisens in-
satser planeras så att de i huvudsak kan genomföras och bekostas inom
ramen för polisens egen budget. Vägverket bör dock få möjlighet att i
begränsad omfattning ge ekonomiskt stöd till inköp av utrustning for
bilinspektöremas kontroll på väg, polisens trafikövervakning och poli-
sens brottsförebyggande verksamhet i de fall det gäller åtgärder av
betydande samhällsintresse som annars inte skulle komma till stånd.
Vägverket har ansvar för trafiksäkerhetsinformationen. Vägverket
skall därför se till att erforderlig information utförs på lämpligt sätt i
syfte att påverka trafikanternas attityder och beteenden. Regeringen
anser att trafiksäkerhetsinformationen bör präglas av helhetssyn och
långsiktighet. Det är av stor betydelse att Vägverket använder sig av Prop. 1995/96:131
frivilligorganisationemas informationskanaler eftersom ett effektivt
trafiksäkerhetsarbete förutsätter ett brett folkligt stöd och engagemang.
Enligt regeringens bedömning har Vägverket möjlighet att beakta dessa
aspekter vid överväganden kring omfattning, inriktning, samordning och
kvalitetskrav för såväl den nationella som den regionala och lokala
trafiksäkerhetsinformationen, samtidigt som marknadsmässiga principer
beaktas i samband med upphandlingar.
Ett sätt för Vägverket att få fram bättre underlag för bl.a. informa-
tionsverksamheten är att genomföra haveristudier. Regeringen anser att
den redovisning som Vägverket lämnade till regeringen i december
1995 skall ligga till grund för verkets fortsatta haveristudieverksamhet.
Utöver tidigare bemyndiganden anser regeringen att Vägverket skall
få använda medel från anslaget Drift och underhåll av statliga vägar för
att bekosta informationsverksamhet rörande vägtransportsystemets tra-
fiksäkerhet samt för att ge ekonomiskt stöd till polisen för inköp av
utrustning då särskilda skäl föreligger. I avsnitt 4.2 preciseras de finan-
siella konsekvenserna för Vägverket.
3.4.1 Utvecklingen fram till i dag
I det trafikpolitiska beslutet (prop. 1987/88:50 avsnitt 10.4, bet.
1987/88:TU16, rskr. 1987/88:201) uttalades stöd för att berörda myn-
digheter bör använda ny teknik för att uppnå högt ställda ambitioner vad
gäller trafiksäkerhet.
Inom ramen för Eureka-initiativet startade år 1986 europeisk bilin-
dustri programmet Prometheus (Programme for a European Traffic with
Highest Efficiency and Unprecedented Safety). Syftet var att utveckla
system för säkrare, renare och effektivare vägtrafik. Ett annat program,
benämnt Drive, har sedan slutet av 1980-talet finansierats inom EG:s
ramprogram. Drive har sin tyngdpunkt på infrastruktur- och transport-
systemfrågor. Det svenska deltagandet i dessa program samordnades
fram till år 1994 i ett svenskt RTI-program (Road Transport Informa-
tics).
I slutet av år 1989 inleddes, på initiativ av Vägverket, Försöksområde
Västsverige vilket år 1992 utökades till projektet Arena. Projektet syftar
till att utreda hur vägtransportsystemet kan förbättras med hjälp av
informationsteknologi och bygger på nationellt och internationellt sam-
arbete kring fältförsök med väginformatik. Verksamheten inom Arena
delas in i delprojekten vägledning, trafikledning, vinterväghållning och
trafiksäkerhet.
År 1995 beslöt riksdagen (prop. 1994/95:100 bil. 7, bet.
1994/95:TU18, rskr. 1994/95:293) att tilldela Vägverket ytterligare
37,5 miljoner kronor för att tillsammans med övriga aktörer på området
fortsätta arbetet med ett svenskt RTI-program liksom att säkerställa ett
fortsatt svenskt deltagande i det europeiska samarbetet. Arbetet samord- 13
nas i dag inom ramen för Vägverkets programråd för väginformatik.
Av betydelse är också riksdagens beslut våren 1993 om forskning, Prop. 1995/96:131
kunskap och framsteg (prop. 1992/93:170, bet. 1992/93:TU34,
rskr. 1992/93:397). Med anledning av riksdagsbeslutet har den svenska
fordonsindustrin och staten, genom Kommunikationsforskningsbered-
ningen, Vägverket, Närings- och teknikutvecklingsverket och Natur-
vårdsverket, träffat avtal om ett samarbete kring ett program för for-
donsteknisk forskning. Programmet syftar till att stärka den internatio-
nella konkurrenskraften hos den svenska fordonsindustrin vilket skall
ske genom stöd åt fordonsteknisk forskning inom utvalda områden.
Dessutom skall förutsättningar skapas for utveckling av fordon och
fordonskomponenter som svarar mot långtgående krav på kretsloppsan-
passning, reduktion av miljöbelastning och bränsleförbrukning samt
andra relevanta krav från konsumenter, producenter och samhället. För
frågor som rör bränsleförbrukning, avgaskrav m.m. ansvarar Natur-
vårdsverket.
I och med Sveriges medlemskap i EU deltar Sverige sedan år 1995 i
kommissionens och ministerrådets arbetsgrupper som utvecklar gemen-
skapsregler på fordonssidan. Sverige har även sedan tidigare deltagit i
det internationella fordonsutvecklingsarbetet med anknytning till EU, då
främst inom ramen för FN:s ekonomiska kommission för Europa
(ECE).
3.4.2 Precisering av ansvar och befogenheter
Regeringens bedömning: Vägverket bör inom ramen för sitt
sektorsansvar aktivt verka för att fordonsutvecklingen och utveck-
lingen inom väginformatiken sker i syfte att uppnå de trafik- och
miljöpolitiska målen med beaktande av de näringspolitiska målen.
De ytterligare medel som anvisades för väginformatiken i 1995
års budgetbeslut (prop. 1994/95:100 bil. 7, bet. 1994/95:TU18,
rskr. 1994/95:293) bör ses som ett första steg i en långsiktig
strategi.
Skälen för regeringens bedömning: Utöver vad som framgår av
tidigare beslut, vill regeringen framföra följande angående Vägverkets
sektorsansvar och befogenheter för frågor som rör fordon och vägin-
formatik.
Sveriges möjlighet att påverka fordonsutvecklingen har ökat genom
medlemskapet i EU. Det är därför viktigt att Vägverket i sitt arbete tar
till vara denna möjlighet för att nå gemensamma och högt ställda krav
på bl.a. fordonens säkerhets- och miljöprestanda. Arbetet bör omfatta
alla typer av fordon.
Regeringen anser att Vägverkets engagemang, dels inom EU:s arbete
med fordonens utformning och kontroll, dels vad gäller väginformati-
kens utveckling, är en förutsättning för att verket långsiktigt skall kunna
verka för att de trafik- och miljöpolitiska målen uppnås. Dessa mål skall
vara styrande för inriktningen av Vägverkets engagemang på området.
14
I arbetet bör Vägverket även ta hänsyn till de näringspolitiska målen. Prop. 1995/96:131
Betydelsen av att verket är samlande och pådrivande i utvecklingen och
införandet av väginformatiken i det svenska vägtransportsystemet kan
inte nog understrykas. Vägverket bör verka för en kostnadseffektiv och
strategiskt riktig introduktion av den nya tekniken.
Regeringen anser därför att Vägverkets nuvarande engagemang i
programrådet för väginformatik, det svenska fordonsforskningspro-
grammet samt Arena-projektet stämmer väl överens med verkets sek-
torsansvar. Vägverket har ett övergripande ansvar för att insatser inom
dessa områden samordnas mellan berörda intressenter, däribland kom-
munerna, trafikhuvudmännen och industrin. Regeringen anser att det är
viktigt att Vägverket även fortsättningsvis tar aktiv del i den internatio-
nella utvecklingen och standardiseringen inom områdena fordon och
väginformatik.
Med utgångspunkt från Arena-projektet har Vägverket påböljat upp-
byggnaden av en grundläggande infrastruktur för väginformatiken.
Härigenom har funktionen vägtrafikledning introducerats inom Väg-
verket, vilket kommer att ge möjlighet till en förbättrad dialog mellan
trafikanterna och vägtrafikansvariga myndigheter och organisationer.
Det nu pågående arbetet inom Vägverket, som baseras på 1995 års
budgetproposition (prop. 1994/95:100 bil. 7), bör därför beaktas i infra-
strukturplaneringen och vid upprättandet av en nationell kommunika-
tionsplan.
Frågan om bl.a. vägtrafikledningens organisation och finansiering är
under övervägande av Delegationen för transporttelematik (K 1994:08).
Regeringen är därför inte beredd att nu ta ställning i dessa frågor.
Riksdagens beslut om medel till väginformatiken bör ses som ett
första steg och innebär att Vägverket har fått ett uppdrag att ta initiativ
till en fortsättning av ett svenskt väginformatikprogram. Detta ställer
krav på att verket under kommande år följer upp de initiativ som nu
tagits med de medel som anvisats i 1995 års budgetproposition. Vägin-
formatiken spänner över hela Vägverkets ansvarsområde och kommer,
enligt regeringens bedömning, att kunna bidra till att höja trafiksäker-
heten, reducera energiförbrukningen, förbättra miljön, öka framkomlig-
heten, förbättra tillgängligheten inom kollektivtrafiken samt underlätta
ett effektivt utnyttjande av infrastrukturen.
3.5.1 Utvecklingen fram till i dag
I samband med avvecklingen av Transportrådet vid utgången av år 1991
(prop. 1990/91:100 bil. 8, bet. 1990/91:TU18, rskr. 1990/91:176) blev
Vägverket statens företrädare på central nivå för frågor som rör kollek-
tivtrafik på väg.
Av Vägverkets årsredovisning för år 1994 framgår att verket fastlagt
inriktningen och ambitionsnivån för verkets roll som statens företrädare
för kollektivtrafik på väg. Arbetet med att utarbeta regionala handlings- 15
planer inom kollektivtrafikområdet har påbörjats, liksom att skapa
nätverk med berörda externa intressenter såsom kommuner, länsstyrel- Prop. 1995/96:131
ser och trafikhuvudmän.
Nya regler för byggande och drift av busshållplatser har tagits fram
av Vägverket i syfte att öka säkerheten och tillgängligheten för kollek-
tivtrafikantema.
Trafik- och klimatkommittén fick i ett tilläggsdirektiv i uppdrag att
utreda förutsättningarna för och lämna förslag till hur kollektivtrafikens
konkurrenskraft kan stärkas. I slutbetänkandet Klimatförändringar i
trafikpolitiken (SOU 1995:64) presenterades ett antal förslag till åtgär-
der.
3.5.2 Precisering av ansvar och befogenheter
Regeringens bedömning: Vägverket bör inom ramen for sitt
sektorsansvar verka för att kollektivtrafikens konkurrenskraft
stärks inom hela vägtransportsystemet.
Skälen för regeringens bedömning: Riksdagen har vid flera tillfällen
slagit fäst att den kollektiva trafiken bör betraktas som en del av den
grundläggande samhällsservicen. Utöver vad som framgår av tidigare
beslut, vill regeringen framföra följande angående Vägverkets sektors-
ansvar och befogenheter för frågor som rör kollektivtrafik på väg.
Regeringen anser att Vägverket, genom en bred samverkan med
berörda aktörer, skall se till att kollektivtrafikresenäremas behov be-
aktas inom hela vägtransportsystemet genom att verka för att kollektiv-
trafikens konkurrenskraft stärks.
Vidare anser regeringen att Vägverket i sitt arbete bl.a. bör verka för
bättre planerings- och beslutsunderlag, ökad samverkan mellan trafiksla-
gen samt teknisk utveckling och anpassning av fordon och trafikmiljö
till de krav som trafikanterna och de trafik- och miljöpolitiska målen
ställer. Enligt regeringens bedömning kan ett annat område vara att
tillsammans med berörda aktörer verka för att ett nationellt informa-
tionssystem utvecklas i syfte att samordna information för resor med
kollektivtrafik inom olika transportsektorer. Som ett led i detta arbete
deltar Vägverket redan i utvecklingen av informationsteknologi inom
kollektivtrafikområdet.
Bland annat mot bakgrund av det ökade EU-samarbetet anser rege-
ringen att det är viktigt att Vägverket förstärker sin kompetens för att
svara upp mot sitt sektorsansvar inom kollektivtrafikområdet. Verket
kan härigenom t.ex. själv delta i olika arbetsgrupper som EU-kommis-
sionen tillsätter i kollektivtrafikfrågor och även följa utvecklingen inom
kollektivtrafikområdet hos medlemsländerna.
Regeringen anser att Vägverket i sin planerings- och utredningsverk-
samhet för vägtrafiken särskilt skall beakta kollektivtrafik på väg, inte
minst i de delar av landet där kollektivtrafiken svarar för en betydande
del av transportarbetet. Med tanke på kollektivtrafikens roll för trans-
portförsöijningen och ett miljöanpassat vägtransportsystem är det an-
16
geläget att dess förutsättningar förbättras. Vägverket bör i detta sam- Prop. 1995/96:131
manhang och som en del i sin sektorsroll överväga hur ekonomiska
styrmedel kan användas.
För att Vägverket skall ha möjlighet att verka for att kollektivtrafikens
konkurrenskraft stärks anser regeringen att Vägverket bör utveckla sin
utredningskompetens inom kollektivtrafikområdet.
3.6.1 Utvecklingen fram till i dag
I 1988 års trafikpolitiska beslut (prop. 1987/88:50, bet. 1987/88:TU15,
rskr. 1987/88:201) betonades en helhetssyn på samhällets olika insatser
for att säkerställa handikappades förflyttningsmöjligheter.
År 1991 beslöt riksdagen (prop. 1990/91:100 bil. 8,
bet. 1990/91 :TU18, rskr. 1990/91:176) att ge bl.a. dåvarande TSV i
uppgift att inom sitt verksamhetsområde verka for att handikappades
resor underlättas genom åtgärder i fordonens och terminalernas kon-
struktion och utrustning samt genom driftåtgärder. TSV fick även ett
övergripande ansvar för att definiera funktionskrav, initiera, planera och
följa upp handikappanpassningen av kollektiva färdmedel samt verka för
att handikappanpassningen samordnas mellan olika trafikslag. I samband
med TSV:s nedläggning vid utgången av år 1992 övertog Vägverket
TSV:s ansvar för samordningen av funktionshindrades tillgänglighet till
kollektiva färdmedel.
I 1994 års budgetproposition (prop. 1993/94:100 bil. 7) framhöll
regeringen, mot bakgrund av Handikapputredningens betänkande Ett
samhälle för alla (SOU 1992:52) och remissinstansernas synpunkter på
detsamma, att trafikverken skulle få i uppdrag att utreda de tekniska och
ekonomiska förutsättningarna för skärpta föreskrifter om handikappan-
passad kollektivtrafik. Regeringen föreslog vidare att Vägverket skulle
få i uppdrag att söka nå en överenskommelse med Svenska Lokaltrafik-
föreningen (SLTF) om vissa tillgänglighetsbefrämjande riktlinjer för den
framtida upphandlingen av den kollektiva trafiken. Riksdagen godkände
vad regeringen anfört (bet. 1993/94:TU22, rskr. 1993/94:244).
Vägverket har inrättat regionala råd för handikappfrågor i vilka repre-
sentanter för Vägverket, trafikhuvudmän, kommuner och handikappor-
ganisationer ingår. Rådens ansvar är att samverka i frågor som rör
funktionshindrades tillgänglighet till hela vägtransportsystemet, inklusive
resor med kollektivtrafik. Råden skall utarbeta regionala program för att
stegvis anpassa den rådande trafikmiljön. Rådens arbete och de ekono-
miska konsekvenserna av de tillgänglighetsskapande åtgärderna skall
utvärderas under år 1996.
Vägverket har redovisat ett avtal som slutits mellan SLTF och Väg-
verket. Genom avtalet åtar sig SLTF att rekommendera trafikhuvud-
männen att tillsammans med kommuner, landsting och Vägverket ut-
arbeta program för att stegvis anpassa fordons- och trafikmiljön till
funktionshindrades behov. Programmen skall integreras med den trafik- 17
försörjningsplan som varje trafikhuvudman har att upprätta.
I juni 1995 redovisade Samreseutredningen sitt betänkande Allmänna Prop. 1995/96:131
kommunikationer - för alla? (SOU 1995:70). I betänkandet föreslås att
länens trafikhuvudmän skall ta ett ökat ansvar för den kommunala färd-
tjänsten, riksfardtjänsten och sjukresoma. Genom att öka tillgänglig-
heten till kollektivtrafiken kan fler resenärer, t.ex. fönktionshindrade
och äldre, resa med kollektiva färdmedel. Som exempel kan nämnas
ökad användning av servicelinjebussar och bättre information till rörel-
sehindrade. Enligt utredningen kan förbättrad tillgänglighet bidra till att
uppnå stora besparingar i form av minskade kostnader för färdtjänst.
3.6.2 Precisering av ansvar och befogenheter
Regeringens bedömning: Vägverket bör inom ramen för sitt
sektorsansvar verka för att hänsyn tas till funktionshindrades
behov inom hela vägtransportsystemet samt att handikappanpass-
ningen av kollektiva färdmedel samordnas.
Skälen för regeringens bedömning: Utöver vad som framgår av
tidigare beslut, vill regeringen framföra följande angående Vägverkets
sektorsansvar och befogenheter för frågor som rör funktionshindrades
tillgänglighet till vägtransportsystemet.
För att olika grupper av fönktionshindrade skall kunna delta i sam-
hällslivet på samma villkor som andra medborgare krävs att vägtrans-
portsystemets alla delar är tillgängliga för dessa grupper. Vägverket bör
därför verka för att funktionshindrades behov beaktas vid planering,
byggande samt drift och underhåll av vägtrafikmiljön och den kollektiva
trafiken. Regeringen anser att Vägverket har ett samlat sektorsansvar
för att hela vägtransportsystemet utvecklas till ett för fönktionshindrade
tillgängligt, tillförlitligt och lättförståeligt vägtransportsystem. Det är
viktigt att Vägverket fortsätter att samverka med bl.a. Boverket i frågor
som rör funktionshindrades tillgänglighet till den yttre miljön.
Regeringen anser att Vägverkets arbete för en förbättrad handikappan-
passning av kollektivtrafiken är positivt och tar till vara redan vunna
erfarenheter, bl.a. vikten av att få hela reskedjan tillgänglig. Regeringen
delar denna helhetssyn, både vad gäller utvecklingen av infrastrukturens
och kollektivtrafikens tillgänglighet för fönktionshindrade.
Den utvärdering som Vägverket avser att göra av de regionala rådens
arbete är av stor vikt. Regeringen anser att Vägverket bör vara berett
att ompröva och förnya det gemensamma arbetet om det enligt utvär-
deringen visar sig vara motiverat.
Regeringen gör även den bedömningen att Vägverket bör överväga
ytterligare åtgärder inom området, såsom attitydpåverkande och kun-
skapshöjande insatser, samordning av information till fönktionshindrade
samt överväga hur ekonomiska styrmedel kan användas för att påverka
vägtransportsystemets tillgänglighet för fönktionshindrade.
18
3.7.1 Utvecklingen fram till i dag
Vägverket är enligt yrkestrafikförordningen (1988:1503) central till-
synsmyndighet på yrkestrafikområdet och får meddela föreskrifter för
verkställigheten av förordningen. Likaså får Vägverket meddela före-
skrifter om användningen av taxametrar. Verket är också i vissa fäll
tillstånds- och överprövningsmyndighet. I detta ansvar ligger bl.a.
uppgiften att som första instans svara för tillståndsprövning av sådan
inrikes linjetrafik som berör flera län samt att avgöra om en trafik-
huvudman utan tillstånd skall få driva linjetrafik över länsgräns.
I ett flertal riksdagsbeslut under senare år har det påtalats att Väg-
verkets roll som central tillsynsmyndighet för den yrkesmässiga trafiken
bör förtydligas. I regeringens proposition om ökad tillsyn av den yrkes-
mässiga trafiken (prop. 1993/94:168) framhålls att Vägverket bör stödja
länsstyrelserna genom föreskrifter och allmänna råd, genom utbildning
och information rörande bl.a. rättstillämpning samt allmänt följa upp
tillsynen över den yrkesmässiga trafiken.
Vägverket har en viktig uppgift som föreskrivande myndighet. Under
de senaste två åren har Vägverket intensifierat sitt föreskriftsarbete.
Även i övrigt har arbetet med yrkestrafikfrågoma vuxit i omfattning,
bl.a. till följd av införandet av EG:s regler i svensk lagstiftning för
fardskrivare samt kör- och vilotider. Tack vare den samlade kompetens
som finns inom Vägverket vad gäller yrkestrafik, fordonsteknik och
handikappanpassning av kollektivtrafiken, har dessa frågor kunnat sam-
ordnas i föreskriftsarbetet.
Efter uppdrag av regeringen har Rikspolisstyrelsen och Vägverket
gemensamt utarbetat ett handlingsprogram för övervakning av den
yrkesmässiga trafiken. Uppdraget redovisades i maj 1995.
Vägverkets senaste årsrapport om tillståndet inom den yrkesmässiga
trafiken (Publ. 1995:44) beskriver bl.a. gällande författningar, hittills
tillämpad rättspraxis samt förslag till författningsändringar. Rapporten
är ett bra stöd för länsstyrelsernas tillsynsarbete och kan även utgöra
beslutsunderlag för regeringen.
3.7.2 Precisering av ansvar och befogenheter
Regeringens bedömning: Vägverket bör inom ramen för sitt
sektorsansvar verka för en trafiksäker, miljövänlig och effektiv
yrkestrafik som bedrivs under lika konkurrensvillkor mellan före-
tagen.
Skälen for regeringens bedömning: Vägverket har under senare år
fått ett utökat ansvar som föreskrivande myndighet och är central till-
synsmyndighet inom yrkestrafiken. Vägverkets nuvarande ansvar inom
yrkestrafikområdet bör preciseras.
Prop. 1995/96:131
19
Regeringen anser att verket skall verka för en trafiksäker, miljövänlig Prop. 1995/96:131
och effektiv yrkestrafik som bedrivs under lika konkurrensvillkor mel-
lan företagen. Vägverket bör därför på lämpligt sätt samverka med
andra myndigheter och organisationer inom yrkestrafikområdet. Med
säker och milj ovänlig yrkestrafik avser regeringen yrkestrafik för vilken
de negativa effekterna på liv, hälsa, miljö och energiförbrukning mini-
meras genom tillämpning av tillgänglig kunskap och teknik inom ramen
för gällande regelverk.
Regeringen anser att Vägverket bör fortsätta sitt arbete med att om-
arbeta föreskrifter och allmänna råd vad gäller trafiktillstånd och ut-
bildning och i detta sammanhang också utveckla blanketter eller motsva-
rande för ansökan och tillsyn.
Regeringen gör den bedömningen att prov av förares yrkeskompetens
och företagares yrkeskunnande är av stor betydelse för att förbättra
trafiksäkerhet, miljö och effektivitet inom yrkestrafiken. Det är därför
angeläget att Vägverket fortsätter sitt arbete med att säkerställa en hög
kvalitets- och kravnivå för proven.
Vidare anser regeringen att Vägverket bör beakta vad länsstyrelserna
framfört beträffande vikten av fortsatta insatser från Vägverkets sida på
yrkestrafikområdet. Vägverket bör därför överväga resursförstärk-
ningar, genom omfördelning inom befintliga ramar, för att verket bättre
skall kunna stödja länsstyrelserna och branschorganisationerna i deras
arbete. Vägverket bör även verka för en enhetlig tillämpning hos läns-
styrelserna av statsmakternas beslut och bör därför se över det behov
som finns av föreskrifter och allmänna råd för genomförandet av ändra-
de regler.
Det är viktigt att Vägverket och polisen samråder om utformningen av
föreskrifter och allmänna råd och då beaktar hur bestämmelsen fungerar
i praktiken. Regeringen vill i det sammanhanget hänvisa till det hand-
lingsprogram för övervakning av yrkestrafiken som Rikspolisstyrelsen
och Vägverket, efter uppdrag av regeringen, gemensamt har utarbetat.
En annan uppgift är att stödja lokala och regionala myndigheter ge-
nom att distribuera rättspraxis och samla tjänstemän och organisa-
tionsföreträdare till återkommande träffar för att diskutera aktuella
frågor. När det gäller mer komplicerade eller detaljerade regler är
vikten av återkoppling stor. När erfarenheter av tillämpning har vunnits
hos myndigheter och enskilda är det viktigt att dessa signaler når fram
till regering och riksdag. Här har Vägverket som central tillsynsmyndig-
het en viktig funktion att fylla.
En betydande del av insatserna inom EU kan ersätta nationellt arbete,
samtidigt som nya regler inom EU leder till följdarbete på nationell
nivå. Det är därför av nationellt intresse att Vägverket deltar i EU-
arbetet på yrkestrafikområdet.
Regeringen anser att Vägverket bör utveckla sin kompetens inom hela
yrkestrafikområdet för att kunna verka för en trafiksäker och miljövän-
lig yrkestrafik, med särskild inriktning på stöd åt tillsynsmyndigheterna
genom föreskrifter och allmänna råd, utbildning samt information.
20
3.8.1 Utvecklingen fram till i dag
Riksdagen framhöll år 1993 (bet. 1992/93:TU34, rskr. 1992/93:397),
med anledning av regeringens proposition om forskning, kunskap och
framsteg (prop. 1992/93:170 s. 134 f.) att forskningsinsatser inom
kommunikationssektorn är av strategisk betydelse för välfärdsutveck-
lingen och den ekonomiska tillväxten. Två grundläggande krav bör
därvid ställas. Kommunikationsforskningen bör dels ge underlag för de
åtgärder som krävs for att uppnå de av riksdagen fastställda målen på
kommunikationsområdet, dels skapa handlingsberedskap infor problem
som inte kan förutses i dag genom att bygga upp en kompetens- och
kunskapsbas inför framtiden. Beslutet innebar att följande områden
särskilt skall uppmärksammas: miljö, infrastruktur, telekommunikation,
informationsteknologi, effekter av marknadsförändringar och avregle-
ring, kollektivtrafik samt trafiksäkerhet.
Enligt det forskningspolitiska beslutet har Vägverket ansvar för sam-
hällsmotiverad tillämpad forskning inom sitt verksamhetsområde. An-
svaret för all övergripande kommunikationsforskning samlades till
Kommunikationsforskningsberedningen (KFB). Vidare ålades KFB att
stödja sådan tillämpad samhällsmotiverad forskning och utveckling som
inte ankommer på någon annan myndighet samt att stödja övrig tilläm-
pad forskning, utveckling och demonstration som saknar en annan
naturlig huvudman. KFB gavs en samordningsroll inom kommunika-
tionsforskningen, bl.a. med ett entydigt ansvar att dokumentera och
sprida information om forskning inom kommunikationssektorn. Dess-
utom har KFB sedan länge ett särskilt ansvar för forsknings-, utveck-
lings- och demonstrationsverksamhet inom kollektivtrafikområdet.
Regeringen beslöt i juni 1994 (SFS 1994:613) att Vägverket skall
initiera, planera och stödja tillämpad samhällsmotiverad forskning och
utveckling inom sitt verksamhetsområde. Verket skall därvid utarbeta
program för forskning och utveckling inom området i samverkan med
berörda forskningsstödjande myndigheter, dokumentera den forskning
verket stödjer, informera om forskningsresultaten samt svara för att
forskningen utvärderas. Som en följd av detta har Vägverket under år
1995 utarbetat ett strategidokument och en plan för verkets framtida
forsknings-, utvecklings- och demonstrationsverksamhet.
21
3.8.2 Precisering av ansvar och befogenheter
Regeringens bedömning: Vägverket bör inom ramen for sitt
sektorsansvar aktivt verka för att samhällsmotiverad tillämpad
forsknings-, utvecklings- och demonstrationsverksamhet inom
vägtransportsystemet sker i syfte att uppnå de trafik- och miljöpo-
litiska målen. Vägverkets insatser bör samordnas med och vara ett
komplement till den forskning som Kommunikationsforskningsbe-
redningen givits ett ansvar för enligt tidigare beslut.
Skälen till regeringens bedömning: Vägverket har under senare år
fått ett utökat ansvar för samhällsmotiverad tillämpad forskning, ut-
veckling och demonstration, dels i egenskap av stadig väghållare, dels
som sektorsansvarigt organ för hela vägtransportsystemet. Utöver vad
som framgår av tidigare beslut, vill regeringen ange följande.
Regeringen anser att Vägverkets sektorsansvar för vägtransportsyste-
met i princip bör återspeglas även i ansvaret för tillämpad forsknings-,
utvecklings- och demonstrationsverksamhet på området. Riksdagens
forskningspolitiska beslut år 1993 (prop. 1992/93:170, bet.
1992/93:TU34, rskr. 1992/93:397) innebär att KFB:s roll som beställa-
re av bl.a. övergripande forskning har markerats. Enligt detta beslut har
Vägverket ansvar för att resurser avsätts för samhällsmotiverad tilläm-
pad forskning inom vägtransportområdet.
Regeringen anser att det är viktigt att de insatser, som föreslås i
Vägverkets plan för forsknings-, utvecklings- och demonstrationsverk-
samheten, utgår från hela vägtransportsystemets behov. Det är också
viktigt att denna plan stäms av mot den samordning av transport- och
kommunikationsforskningen som sker genom KFB. På så sätt får rege-
ringen en helhetsbild av verksamheten. Det är av stor vikt att Vägverket
i detta sammanhang agerar både utifrån sitt väghållaransvar för det
stadiga vägnätet och sitt sektorsansvar för vägtransportsystemet som
helhet. Vägverket bör samverka med både finansiärer och utförare av
forsknings-, utvecklings- och demonstrationsverksamhet, men framför
allt med de tilltänkta användarna av resultaten, däribland Svenska kom-
munförbundet och landets kommuner. I avsnitt 4.2 preciseras de finan-
siella konsekvenserna för Vägverket.
Vidare anser regeringen att det är av stor vikt att Vägverket beaktar
frågor som rör kommunal väghållning i vid bemärkelse, då såväl åt-
gärdsbehoven som kunskapsbehoven till stora delar är knutna till tätorts-
trafiken. Dels finns behov av tillämpad forsknings-, utvecklings- och
demonstrationsverksamhet, dels behov av att omsätta resultaten i tydliga
råd och riktlinjer för bl.a. de kommunala väghållama.
Utöver tidigare bemyndiganden anser regeringen att Vägverket, inom
ramen för sitt sektorsansvar, bör få använda medel från anslaget Drift
och underhåll av statliga vägar för att, inom befintliga ramar, finansiellt
stödja demonstrationsverksamhet inom kommunernas väghållningsom-
råde och för att stödja Svenska kommunförbundet i syfte att öka till-
lämpningen av ny kunskap bland kommunala väghållare.
Prop. 1995/96:131
22
Vägverkets vidgade sektorsansvar kan medföra vissa otydliga gräns- Prop. 1995/96:131
ytor mot KFB:s ansvarsområde. Regeringen har givit Riksrevisionsver-
ket i uppdrag att utvärdera den omläggning av transport- och kommuni-
kationsforskningens organisation som beslutades år 1993. Regeringen
avser mot den bakgrunden att återkomma till riksdagen vad gäller en
precisering av ansvarsfördelning och samordning av forsknings-, ut-
vecklings- och demonstrationsverksamheten inom vägtransportsystemet
i kommande forskningspolitiska beslut. I avvaktan på dessa ställnings-
taganden bör Vägverkets insatser samordnas med och vara ett komple-
ment till den forskning som KFB bedriver.
Anslag för drift och underhåll av statliga vägar behandlas vaije år i
budgetpropositionen. Regeringen redovisade i budgetpropositionen år
1995 (prop. 1994/95:100 bil. 7) Vägverkets förslag till underhållsstrate-
gier för drift- och underhållsverksamheten för perioden 1994-2003. Av
Vägverkets förslag till strategi framgick att det långsiktigt krävs ett
drift- och underhållsanslag på 9 450 miljoner kronor per år under tio år
för att fullfölja Vägverkets strategi för vägunderhåll. Denna anslagsnivå
inkluderar då också kostnaderna för Vägverkets sektorsansvar och vissa
myndighetsuppgifter.
Av regeringens överväganden i budgetpropositionen år 1995 framgår
att de anspråk på medel som erfordras för att nå upp till föreslagen
anslagsnivå för drift och underhåll av statliga vägar under tioårsperio-
den inte kan rymmas inom statsbudgetens ramar. Regeringen föreslog
därför ett i stort oförändrat anslag på 5 867 miljoner kronor för år
1996. Riksdagen beslutade i enlighet med regeringens förslag (bet.
1994/95:TU18, rskr. 1994/95:293).
Vägverkets verksamhet kan med utgångspunkt från verkets olika
ansvarsområden delas in i tre olika verksamhetsgrenar. Dessa verksam-
hetsgrenar är för närvarande vägtransportsystemet (sektorsansvaret),
statliga vägnätet samt övriga myndighetsuppgifter.
Av de olika verksamhetsgrenarna vid Vägverket svarar verksamhets-
grenen det statliga vägnätet för den volymmässigt helt dominerande
belastningen på anslaget Drift och underhåll av statliga vägar. Vägver-
ket bedömer att anslaget, som för år 1996 omfattar 5 867 miljoner
kronor, till ca 88 % kommer att användas för statlig väghållning; drift
och underhållsåtgärder på det statliga vägnätet. Resterande del av an-
slaget används för verksamhet inom vägtransportsystemet/sektorsansva-
ret (11 %) samt för vissa myndighetsuppgifter (< 1 %).
I allt väsentligt bekostas Vägverkets myndighetsuppgifter av andra
anslag än anslaget Drift och underhåll av statliga vägar.
23
4.1.1 Det statliga vägnätet
Den del av kostnaderna för det statliga vägnätet som bekostas med
medel från drift- och underhållsanslaget indelas i verksamhetsområdena
underhållstjänster, väglagstjänster, vägmiljötjänster och vägtrafiktjänst-
er. Därtill finns i Vägverket inom verksamhetsgrenen statlig väghållning
även verksamhetsområdena vägprodukter och kompletteringsprodukter
som i allt väsentligt avser nyproduktion och komplettering av existeran-
de vägar. Dessa verksamhetsområden finansieras genom anslaget Byg-
gande av vägar och behandlas därför inte fortsättningsvis.
Med underhållstjänster avses åtgärder som har till uppgift att upp-
rätthålla en väganläggnings funktion över tiden, t.ex. beläggningsåt-
gärder och underhåll av broar och grusvägar. Vägverket beräknar att
under år 1996 utföra underhållstjänster för totalt 1 662 miljoner kronor.
Väglagstjänsterna har till syfte att hålla vägbanan, bussfickor och
andra liknande väganläggningar framkomliga. Huvuddelen av insatserna
avser vinterväghållning såsom snöröjning och friktionsåtgärder. Väg-
verket beräknar att under år 1996 utföra väglagstjänster för ca 1 445
miljoner kronor.
'Vägmiljötjänster syftar till att fortlöpande upprätthålla sidoområdet till
väganläggningen liksom till att upprätthålla vägutrustningens funktionel-
la egenskaper. Häri ingår att hålla vägbelysning, viltstängsel, vägräck-
en, vägmärken, vägmarkeringar och sidoområden i tillfredsställande
skick. Vägverket beräknar att under år 1996 utföra Vägmiljötjänster for
ca 610 miljoner kronor.
Vägtrafiktjänster har till syfte att stödja ett effektivt utnyttjande av det
statliga vägnätet. Bland vägtrafiktjänster ingår fäijetransport, broöpp-
ning och information till trafikanterna. Vägverket beräknar en budget
for Vägtrafiktjänster under år 1996 om 375 miljoner kronor.
Förutom för ovanstående ändamål får Vägverket disponera medel på
anslaget för att betala räntor och amorteringar på upptagna lån för
broar som ersätter färjor, för forskning och utveckling inom området
drift och underhåll av vägar, för viss central och regional administra-
tion, betalning av räntor och amorteringar på lån i Riksgäldskontoret
för finansiering av investeringar i anläggningstillgångar och omsätt-
ningstillgångar samt för att anordna uppdragsutbildning för Vägverkets
personal inom området väghållning.
Vägverket ansvarar även för beredskapsplaneringen för statens väg-
hållning. Vägverkets kostnader härför, som till stor del består av om-
kostnader för inköp och lagerhållning av reservbromateriel, belastar ett
särskilt anslag.
4.1.2 Vägverkets myndighetsuppgifter
Vägverkets myndighetsuppgifter kan indelas i följande verksamhetsområ-
den; transfereringar, tillämpning av regler för fordon, förare och trafik-
miljö samt trafikregistret. Samtliga av ovanstående myndighetsuppgifter
utom Tillämpning av regler för fordon, förare och trafikmiljö finan-
Prop. 1995/96:131
24
sierar sin verksamhet via andra anslag än anslaget Drift och underhåll Prop. 1995/96:131
av statliga vägar.
Inom verksamhetsområdet tillämpning av regler för fordon, förare och
trafikmiljö ingår bl.a. att typgodkänna system och komponenter till
fordon samt att klassificera fordon, handlägga dispenser och att besluta
i överklagningsärenden. Vidare ingår i verksamhetsområdet frågor om
förarutbildning, förarprov, trafikmedicin och trafikmiljöregler.
Under år 1996 beräknar Vägverket att belastningen på anslaget Drift
och underhåll av statliga vägar för myndighetsuppgifter kommer att vara
ca 16 miljoner kronor.
4.1.3 Vägtransportsystemet (sektorsansvaret)
De uppgifter som har ålagts Vägverket de senaste åren inom ramen for
det s.k. sektorsansvaret har särskilt redovisats av regeringen i avsnitt 3.
De finansiella konsekvenserna av att Vägverket ålagts ett sektorsan-
svar för vägtransportsystemet har varit att anslaget Drift och underhåll
av statliga vägar successivt har belastats med de kostnader som de nya
uppgifterna för Vägverket fört med sig. Vägverket beräknar att under år
1996 utföra sektorsuppgifter för 553 miljoner kronor. Emellertid har
inte alltid Vägverket givits de finansiella förutsättningar som krävs för
att genomföra de uppgifter som följer av sektorsansvaret. Regeringen
har funnit att väsentliga bemyndiganden för att utnyttja anslaget Drift
och underhåll av statliga vägar saknas för att Vägverket skall kunna
fullgöra alla sina uppgifter. Sådana bemyndiganden saknas i synnerhet
för att stödja extern verksamhet där Vägverket normalt inte är huvud-
man för genomförandet.
Det kan konstateras att Vägverket i samband med att verket övertagit
uppgifter från andra myndigheter, eller i samband med att nya uppgifter
ålagts verket, i princip har fått ett generellt bemyndigande att utnyttja
anslaget Drift och underhåll av statliga vägar för sådana kostnader som
är förenliga med sektorsuppgiften såvitt avser kostnader som åsamkas
Vägverket.
Vägverket får belasta drift- och underhållsanslaget med kostnader för
den interna verksamheten i Vägverket såsom kostnader för personal och
lokaler, för handläggning av ärenden och genomförande av utredningar,
utarbetande av planeringsunderlag, regelverk, riktlinjer, allmänna råd,
forskning och utveckling m.m. Andra kostnader som är förenliga med
Vägverkets uppgifter är anlitande av konsulter för utredningar m.m.
inom vägtransportsystemet, upphandling av uppdragsutbildning för
Vägverkets egen personal liksom övriga kostnader för att utveckla
verkets kompetens för vägtransportsystemet. Vägverket får även träffa
avtal och överenskommelser med externa parter så länge sådana över-
enskommelser ryms inom vad som i övrigt är tillåtet for myndigheten.
Vägverket har av riksdagen särskilt bemyndigats att använda medel
från anslaget Drift och underhåll av statliga vägar för trafiksäkerhetsin-
formation samt för att bestrida merkostnader för polisen vid kvali-
tetskontroll av trafiken och liknande uppgifter. J
Regeringens förslag: Vägverket skall utöver ändamål som riks-
dagen tidigare har beslutat om även få utnyttja anslaget A 2. Drift
och underhåll av statliga vägar för att bekosta informationsverk-
samhet inom ramen för Vägverkets sektorsansvar, finansiellt
stödja utvecklings- och demonstrationsverksamhet som är av
principiell eller strategisk betydelse för vägtransportsystemets
utveckling, bekosta åtgärder som är av betydelse för vägtrans-
portsystemets utveckling i de fall det inte finns någon annan
huvudman som har ett entydigt ansvar samt finansiellt stödja
åtgärder inom vägtransportsystemet som är av betydande sam-
hällsintresse även då annan huvudman finns.
Skälen för regeringens förslag: Med anledning av regeringens be-
dömningar och förslag avseende Vägverkets sektorsansvar bör Väg-
verket ges ekonomiska möjligheter att fullfölja regeringens ambitioner
såvitt avser ett vidgat sektorsansvar. Till stor del ryms de uppgifter
Vägverket har inom ramen för tidigare bemyndiganden från riksdagen.
Detta gäller även rätten att utnyttja Vägverkets anslag för vissa ändamål
inom ramen för sektorsansvaret, vilket regeringen har redovisat i avsnitt
4.1. Emellertid finns det vissa uppgifter som är nya inom ramen for ett
utvidgat sektorsansvar. Vägverket bör därför bemyndigas att utöver vad
som tidigare beslutats och inom befintliga ramar, få utnyttja anslaget
Drift och underhåll av statliga vägar även för följande ändamål:
informationsverksamhet inom ramen för Vägverkets sektorsansvar,
- finansiellt stöd för samverkan med externa parter i utvecklings- och
demonstrationsverksamhet som är av principiell eller strategisk
betydelse för vägtransportssystemets utveckling,
- finansiering av åtgärder utanför det statliga väghållaransvaret i de
fall det inte finns någon annan huvudman som har ett entydigt
ansvar inom området och åtgärden är av väsentlig betydelse för att
Vägverket skall kunna fullgöra sitt sektorsansvar inom vägtrans-
portsystemet,
- finansiellt stöd för åtgärder som är av betydande samhällsintresse
även då annan huvudman finns i de fäll åtgärderna annars inte
skulle kunna komma till stånd, t.ex. stöd till inköp av utrustning för
fordonskontroll och trafikövervakning avsedda att användas av
bilinspektörer och polis såvitt avser merkostnader förorsakade av
krav ställda av Vägverket.
Regeringen avser att i regleringsbrev för Vägverket föreskriva att
beslut om finansiering som tar i anspråk mer betydande anslagsbelopp
26
(för närvarande 5 miljoner kronor eller mer) skall underställas regering- Prop. 1995/96:131
ens prövning.
Regeringens förslag: Vägverket skall få ta medel i anspråk för
projektledning och administration som uppkommer till följd av
den internationella vägorganisationen PIARC:s 10:e vinterkon-
gress. Vägverket skall även få ta medel i anspråk för att bekosta
övriga förberedelsearbeten inför kongressen vilka sedan skall
återbetalas till Vägverkets anslag efter kongressen.
Skälen för regeringens förslag: Vägverket fick vid den internatio-
nella vägorganisationen Permanent International Association of Road
Congresses (PIARC) årsmöte i Köpenhamn år 1993 i uppdrag att anord-
na organisationens 10:e vinterkongress år 1998. PIARC grundades år
1909 och är en internationell organisation med syfte att sammanföra
experter och forskare inom vägtrafikens område. Medlemmar är rege-
ringar, vägmyndigheter, universitet m.fl.
Den 10:e vinterkongressen är planerad att äga rum i Luleå den 16-20
mars 1998. Förberedelserna har påbörjats med det uttalade målet att
kongressen skall finansieras via de ca 1 000 deltagarnas avgifter samt
ett förväntat överskott från en parallellt med kongressen anordnad ut-
ställning. Kalkylen förutsätter att personal från Vägverket ställs till
förfogande för projektledning och administration. Vägverket behöver
därför belasta anslaget A 2. Drift och underhåll av statliga vägar med
de personalkostnader för projektledning och administration som upp-
kommer till följd av projektet.
I en preliminär budget som tagits fram balanserar intäkter och kost-
nader på ca 8 miljoner kronor. Halva kostnaden beräknas läggas ned
fram till tidpunkten för kongressen. I stort hela intäkten beräknas flyta
in fr.o.m. den 1 december 1997. Utgifterna för förberedelser för kon-
gressen föreligger således betydligt tidigare än intäkterna från kongres-
sen. Vägverket måste därför låna medel intill dess att intäkterna flyter
in.
Regeringen meddelade redan i budgetpropositionen i januari 1995
(prop. 1994/95:100 bil. 7) att man såg positivt på att Vägverket deltar i
det internationella samarbetet inom vägområdet. Regeringen uttryckte
också att om Vägverket anordnar större konferenser etc. förutsätts det
att denna verksamhet sker på kommersiella grunder utan ianspråktagan-
de av statliga bidrag. Regeringen konstaterar att anordnandet av vinter-
väghållningskonferensen i Luleå inte kan genomföras utan stöd från
anslagsmedel. Regeringen anser dock att det är angeläget att Vägverket
fullföljer sitt åtagande och att Vägverket därför skall få ta i anspråk
vissa medel för att förbereda konferensen. Fortsättningsvis bedömer
dock regeringen att när Vägverket arrangerar liknande konferenser sker
detta mot bakgrund av ekonomiska kalkyler som möjliggör en finan-
27
siering helt utanför statsbudgeten. Regeringen föreslår därför att Väg- Prop. 1995/96:131
verket medges rätt att belasta anslaget A 2. Drift och underhåll av
statliga vägar för de personalkostnader för projektledning och admini-
stration som uppkommer till följd av projektet. Vägverket bör dessutom
ges möjlighet att få ta medel i anspråk från anslaget A 2. Drift och
underhåll av statliga vägar för förberedelsearbeten med konferensen.
Sistnämnda medel, jämte ränta, skall sedan återbetalas till anslaget.
Regeringens förslag: Förarprövningen skall vara kvar inom
Vägverkets organisation.
Skälen för regeringens förslag: Med anledning av regeringens pro-
position (prop. 1992/93:2) beslöt riksdagen (bet. 1992/93 :TU4, rskr.
1992/93:58) att Trafiksäkerhetsverket skulle läggas ned vid utgången av
år 1992 varvid dess arbetsuppgifter skulle överföras till Vägverket.
Riksdagen undantog dock förarprövningen och uppdrog åt regeringen att
överväga frågan om förarprövningens organisatoriska hemvist. Riks-
dagen konstaterade att de uppgifter som Vägverket skulle komma att
överta var av såväl föreskrivande som tillämpande karaktär varför det
var väsentligt att en tydlig organisatorisk åtskillnad gjordes mellan dessa
principiellt skilda uppgifter. Förarprövningen skulle därför flyttas från
Vägverket.
År 1993 föreslogs i betänkandet Förarprövare år 2000 (SOU 1993:34)
att en ny myndighet skulle tillskapas för att sköta förarprövningen och
tillsynen av trafikskolorna. Till myndigheten skulle också bilinspektörer-
na knytas organisatoriskt. Av olika skäl, främst ekonomiska, ansågs det
dock inte vara en lämplig lösning att bilda en ny myndighet när nu
Trafiksäkerhetsverket lagts ner.
I november 1993 fick företrädare för Kommunikationsdepartementet
och Vägverket i uppgift att omarbeta det förslag som lämnades i be-
tänkandet. År 1994 presenterade denna arbetsgrupp promemorian Kör i
skolan, där det föreslogs att gymnasieskolan skulle överta utbildning
och examination för körkort med behörigheten B. Ansvaret för exami-
nationen av de körkortsaspiranter som tar körkort utanför gymnasiesko-
lan skulle föras över från Vägverket till de statliga väghållningsmyndig-
hetema. Verksamheten skulle avgiftsfinansieras. Vidare föreslogs att
Vägverket i samråd med Statens skolverk skulle besluta om kursplaner
för gymnasieskolan och att Vägverket skulle få mandat att utöva tillsyn
över examinationen hos väghållningsmyndighetema och under uppbygg-
nadsskedet även hos gymnasieskolan. Promemorian remissbehandlades
och fick ett mycket blandat bemötande, främst negativ kritik. Således
ansåg t.ex. Länsstyrelsen i Örebro att förarprövningen skulle flyttas
över till länsstyrelserna och AB Svensk Bilprovning ansåg att de kunde
överta uppgiften. Några remissinstanser vände sig mot att privat trafik-
28
skoleverksamhet enligt förslaget fördes över till kommuner. Skolverket Prop. 1995/96:131
motsatte sig finansieringsformen. Andra ansåg att detta stred mot EG:s
körkortsdirektiv och det framfördes också att de statliga väghållnings-
myndighetema inte är från Vägverket tillräckligt avskilda myndigheter
osv.
En nyligen genomförd reformering av det offentliga skolväsendet,
som ger kommunerna möjlighet att lokalt besluta om specialutformade
program, grenar och kurser, har medfört bristande samstämmighet
mellan skol- och körkortsförfåttningama respektive regleringen av hur
prov för yrkesförarkompetens skall avläggas. Möjligheterna att kontrol-
lera förarprövningens kvalitet är därför för närvarande delvis begränsa-
de vilket kan ge konsekvenser för trafiksäkerheten. Regeringen avser att
se över bestämmelserna på detta område.
Sverige skall från den 1 juli 1996 börja tillämpa de minimikrav för
förarprov som anges i rådets direktiv av den 29 juli 1991 (91/439/EEG)
om körkort. Regeringen anser att det är väsentligt att åstadkomma en
enhetlig praxis på området för hur nya förarprov skall utformas och hur
de sökandes kunskaper då skall värderas. Denna kvalitetssäkring av
förarproven är av stor betydelse för trafiksäkerheten och torde bättre
kunna uppnås om föreskrivande och tillämpande myndighet finns på
central nivå. Samtidigt anser regeringen att det inte är aktuellt att upp-
rätta en ny central myndighet då detta skulle medföra merutgifter för
staten. Mot bakgrund av Vägverkets sektorsansvar och resultatansvar
för trafiksäkerheten, finns det förutsättningar för en god kvalitetssäkring
av förarproven om verksamheten behålls inom Vägverkets organisation.
Regeringen finner mot den bakgrunden att den mest lämpliga lös-
ningen för förarprövningens organisatoriska hemvist är att Vägverket
behåller den inom sin organisation.
Regeringens förslag: Regeringen skall bemyndigas att besluta om
ansökan om den europeiska gemenskapens finansiella bidrag till
de svenska delarna av de transeuropeiska transportnätverken,
besluta om fördelning av bidrag till de svenska delarna av de
transeuropeiska transportnätverken samt besluta om hur redovis-
ningen av den europeiska gemenskapens finansiella bidrag till de
svenska delarna av de transeuropeiska transportnätverken skall
ske.
I prop. 1994/95:40 redovisade regeringen vissa principiella frågor
med anledning att Sverige såsom medlem i Europeiska unionen skulle
komma att uppbära bidrag för olika ändamål. Vad regeringen i detta
sammanhang föreslog godtogs av riksdagen (bet. 1994/95:FiU5 rskr.
1994/95:61).
29
I fråga om transeuropeiska nätverk (TEN) utgår den europeiska ge-
menskapens stöd till projekt av gemensamt intresse på området för
transeuropeiska nät för infrastrukturerna inom transport-, telekommuni-
kations- och energisektorerna. Gemenskapens bidrag är högst 10 % av
den totala investeringskostnaden. För studier rörande projekten får
gemenskapens andel normalt inte överstiga 50 % av den totala kost-
naden för en studie.
Regeringen anser att Sverige bör ansöka om den europeiska gemen-
skapens bidrag för investeringar och studier i den svenska delen av det
transeuropeiska transportnätverket. Utgångspunkten vid sådana ansök-
ningar är att bidrag i första hand skall sökas för projekt som har na-
tionell prioritet.
Regeringen bör därför bemyndigas att besluta om ansökan och om
slutlig fördelning av eventuella bidrag till investeringar och studier i de
svenska delarna av de transeuropeiska transportnätverken. Bidrag till
svenska projekt bör redovisas på en särskild inkomsttitel i statsbudge-
ten. Medel för utförande av projekten bör redovisas över verkens ordi-
narie anslag. De medel som anvisas för TEN-projekt skall dock särre-
dovisas i propositioner och i trafikverkens årsredovisning. Bidrag som
skall tillföras privaträttsliga subjekt som ingår i den svenska delen av de
transeuropeiska transportnätverken bör också redovisas över verkens
ordinarie anslag. Riksdagen bör därför bemyndiga regeringen att medge
att ordinarie anslag får merbelastas med ett belopp som högst motsvarar
uppburet finansiellt stöd från gemenskapen för transeuropeiska trans-
portnätverk. Merbelastningen får inte vid något tillfälle vara större än
det dittills erhållna stödet som inbetalats på inkomsttitel. I avvaktan på
riksdagens behandling har regeringen ansökt om bidrag till investeringar
i det svenska transeuropeiska transportnätverket enligt de anvisningar
som den europeiska gemenskapen har beslutat. Underlaget för ansök-
ningar har upprättats av Vägverket, Banverket och Luftfartsverket.
Ansökningarna har utformats i överensstämmelse med fastställda väg-
hållnings- och stomnätsplaner.
Regeringens förslag: Regeringen skall bemyndigas att besluta att
de statliga lånegarantierna för Haningeleden 2:1 och 2:2 får ut-
nyttjas för den vägstandard som av regeringen bedöms som mest
lämplig.
Skälen för regeringens förslag: Enligt Dennisöverenskommelsen
(Dennis H) har parterna överenskommit att Södertömsleden, som utgör
del av det övergripande och strategiska vägprojektet Yttre Tvärleden i
Stockholms län, på sträckan Jordbro-Flemingsberg skall utföras som en
två-faltig, 9 meter bred väg. Regeringen har för riksdagen i proposition
Prop. 1995/96:131
30
om Finansiering av vissa väginvesteringar i Stockholms län m.m. (prop. Prop. 1995/96:131
1993/94:86) redovisat att Haningeleden 2 planeras för två körfält.
Riksdagen har den 14 april 1994 beslutat om statliga garantier för
byggandet av vissa delar av Södertömsleden. Dessa delar är Haninge-
leden 4 och Haningeleden 2:1 och 2:2. För Haningeleden 2:1 har bevil-
jats en statlig lånegaranti på 48 miljoner kronor och för Haningeleden
2:2 en statlig lånegaranti på 66 miljoner kronor (prisnivå den 1 januari
1992). Garantierna avser vägprojekt enligt de i Dennisöverenskommel-
sen angivna förutsättningarna, dvs. en två-fältig, 9 meter bred väg.
Vägverket fastställde den 30 maj 1994 en arbetsplan för etapp 2:2 av
Haningeleden. Arbetsplanen avser en omläggning av väg 259 på delen
Björksättra-Lissma. Arbetsplanen avser en 13 meter bred väg, således
en avvikelse från Dennisöverenskommelsen. Arbetsplanen har över-
klagats till regeringen av bl.a. Huddinge kommun som har motsatt sig
att vägen byggs med en 13 meter bred sektion.
Motivet som Vägverket framfor för avvikelsen vad gäller vägsektion
för Haningeleden 2 är att den förväntade trafikmängden på vägen beräk-
nas bli så stor att 13 meters vägsektion på sikt är motiverad. Vägverket
anser också att Haningeledens funktion som del i Yttre tvärleden samt
ledens karaktär med närhet till tätorter och friluftsområden med därtill
hörande gång- och cykeltrafik också motiverar en 13 meter bred väg-
sektion.
Arbetsplanen for Haningeleden etapp 2:1 har tidigare fastställts med
en 9 meter bred vägsektion. Utbyggnaden har ännu inte påbörjats.
Vägverket har till regeringen redovisat att man avser att bygga även
denna etapp med en 13 meter bred vägsektion.
Vägverket har till regeringen meddelat att en utbyggnad till en 13
meter bred vägsektion på Haningeleden etapp 2:1 och 2:2 beräknas
kunna upphandlas så att kostnaderna för de två delarna sammanlagt inte
kommer att överstiga de i riksdagsbeslutet angivna kostnaderna.
Vägverket och Huddinge kommun har träffat ett avtal om utbyggna-
den av Haningeleden. Avtalet innebär att Vägverket bygger vägen som
en 9 meter bred väg men med rätt att utvidga vägsektionen till 13 meter
när trafikvolymerna så påkallar. Broar och andra väganläggningar ut-
formas dock for en väg med 13 meters bredd.
Regeringen anser att nuvarande bemyndiganden innebär att de statliga
garantierna för Haningeleden 2:1 och 2:2 endast får tas i anspråk for en
utbyggnad av en 9 meter bred väg.
För att staten skall ha kontroll över kostnadsutvecklingen av de olika
projekten inom Dennisöverenskommelsen skall väsentliga avvikelser i
projekten såvitt gäller standard/utformning och budget jämfört med vad
som ursprungligen redovisats, redovisas för riksdagen och underställas
dess prövning. Regeringen finner att Vägverkets val av vägbredd på 13
meter i stället för 9 meter är en sådan väsentlig avvikelse. Likaså in-
nebär de med Huddinge kommun avtalade principerna för Haninge-
ledens utbyggnad en sådan avvikelse. Totalt beräknas den sammanlagda
budgeten för Haningeleden 2 inte överskrida de av riksdagen tidigare
beviljade lånegarantierna. 31
Oaktat att Huddinge kommun har överklagat Vägverkets beslut att Prop. 1995/96:131
fastställa en plan med 13 meter vägbredd har kommunen träffat avtal
med Vägverket om att Haningeleden 2 skall byggas ut till 13 meter när
trafikvolymerna så påkallar.
Mot ovanstående bakgrund finner regeringen att riksdagen bör be-
myndiga regeringen att besluta att de statliga lånegarantierna för
Haningeleden 2:1 och 2:2 får utnyttjas för den vägstandard som bedöms
mest lämplig.
SOS Alarmering Aktiebolag, namnändrat till SOS Alarm Sverige AB,
bildades år 1972 av Televerket, Svenska kommunförbundet och Lands-
tingsförbundet i syfte att samordna samhällets alarmeringsfunktioner och
möjliggöra snabba och effektiva hjälpinsatser (prop. 1972:129, bet.
TU 1972:20, rskr. 1972:329). Enligt det konsortialavtal som slöts
avseende verksamheten gällde bl.a. följande. För finansiering av
grundtjänsterna skulle en preliminär debitering hos abonnenterna göras
en månad före varje kalenderhalvårs böijan. Senast tre månader efter
utgången av varje räkenskapsår skulle en avräkning ske och abonnenter-
na skulle nästkommande år allt efter förhållandena debiteras eller
krediteras.
Bolagets styrelse beslutade emellertid år 1985 att grundtjänstabonnen-
tema dvs. stat, kommun och landsting, i de alarmeringscentraler som
uppvisade ett överskott fick besluta om att återbetalning ej skulle ske
utan att överskottet i stället skulle innehållas för att utnyttjas vid fram-
tida investeringar. Sålunda innehållna överskott har i bolagets bokföring
tagits upp som interna fonder under rubriken Övriga kortfristiga skul-
der. Statens ackumulerade andel härav uppgår till knappt 27 miljoner
kronor.
I samband med att Televerket bolagiserades överfördes förvaltningen
av Televerkets ägarandel i bolaget till regeringen.
Riksdagen bemyndigade våren 1994 regeringen att godkänna bl.a. ett
alarmeringsavtal mellan staten och SOS Alarm Sverige AB (prop.
1993/94:150 bil. 6, bet. 1993/94:TU28, rskr. 1993/94:437). Regeringen
redogjorde i propositionen översiktligt för huvuddragen i alarmeringsav-
talet.
I alarmeringsavtalet överenskoms också bl.a. följande. Staten skulle
täcka sin andel av investeringar vid SOS-centralema i Stockholm, Göte-
borg och Malmö genom bl.a. upplösning av de interna fondema vid
dessa centraler. Statens andel av de interna fondema vid övriga SOS-
centraler skulle omvandlas till investeringsfonder i bolaget.
Styrelsen i bolaget har - under åberopande av att det på grund av
ändrad lagstiftning inte var möjligt att omvandla fondema till investe-
ringsfonder - föreslagit att fondema i denna del i stället skall omvandlas
till fritt eget kapital.
32
Enighet föreligger mellan ägarna om att bolagets verksamhet bäst Prop. 1995/96:131
gagnas av att fondmedlen får disponeras enligt styrelsens förslag. Rege-
ringen avser därför att i samband med kommande bolagsstämma i SOS
Alarm Sverige AB vidta de åtgärder som behövs för att från statens sida
medverka till att bolaget ytterligare konsolideras på angivet sätt.
Regeringen vill mot bakgrund av vad som ovan anförts bringa dessa
förhållanden till riksdagens kännedom.
33
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 15 februari 1996
Närvarande: statsrådet Hjelm-Wallén, ordförande, och statsråden
Hellström, Peterson, Thalén, Freivalds, Persson, Tham, Schori,
Blomberg, Hedborg, Andersson, Winberg, Uusmann, Nygren,
Ulvskog, Sundström, Lindh, Johansson
Föredragande: statsrådet Uusmann
Regeringen beslutar proposition 1995/96:131 Vägverkets sektorsansvar
inom vägtransportsystemet m.m.
34
gotab 49563. Stockholm 1996