Regeringens proposition
1995/96:116

Antalet ledamöter i Högsta domstolen och Regeringsrätten m.m.

Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.

Stockholm den 7 december 1995

Ingvar Carlsson

Laila Freivalds
(Justitiedepartementet)

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att minimiantalet ledamöter i Högsta domstolen bestäms
till sexton i stället för nuvarande tjugo och i Regeringsrätten till fjorton i
stället för sexton. I samband därmed föreslås att att Högsta domstolen vid
avgörande i s.k. halvt plenum skall bestå av nio - i stället för som för
närvarande tolv - ledamöter. Vidare föreslås att Högsta domstolen med en ledamot
skall kunna avgöra ytterligare ett antal frågor, som nu kan avgöras med tre
ledamöter. Det gäller t.ex. frågor om avvisning av överklagande till Högsta
domstolen.

Innehållsförteckning

1 Förslag till riksdagsbeslut................................ 3

2 Lagtext.................................................... 4
2.1 Förslag till lag om ändring i rättegångsbalken...... 4
2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1971:289) om allmänna
förvaltningsdomstolar............................... 8

3 Ärendet och dess beredning................................. 9

4 Antalet justitieråd och Högsta domstolens sammansättning... 9

5 Minimiantalet regeringsråd................................. 12

6 Lagrådets arbetsförhållanden............................... 13

7 Kostnadsmässiga konsekvenser............................... 14

8 Ikraftträdande............................................. 14

9 Författningskommentar...................................... 15
9.1 Lag om ändring i rättegångsbalken................... 15
9.2 Lag om ändring i lagen (1971:289) om allmänna
förvaltningsdomstolar............................... 16

Bilaga 1 Lagrådsremissens lagförslag.........................
17
Bilaga 2 Lagrådets yttrande..................................
22

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 7 december 1995. 23

1 Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen
antar regeringens förslag till
1. lag om ändring i rättegångsbalken,
2. lag om ändring i lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar.

2 Lagtext

Regeringen har följande förslag till lagtext.

2.1 Förslag till lag om ändring i rättegångsbalken

Härigenom föreskrivs att 3 kap. 4-6 §§, 55 kap. 11 § samt 58 kap. 6 § rätte-
gångsbalken skall ha följande lydelse.

--------------------------------------------------------------------
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 kap.
4 §1
--------------------------------------------------------------------
Högsta domstolen består av Högsta domstolen består av
tjugo justitieråd eller det sexton justitieråd eller det
högre antal som behövs. högre antal som behövs.
Justitieråden skall vara Justitieråden skall vara
lagfarna. De får inte inneha lagfarna. De får inte inneha
eller utöva något annat ämbete. eller utöva något annat ämbete.
Regeringen förordnar ett av justitieråden att vara domstolens ordförande.
Högsta domstolen skall vara delad i två eller flera avdelningar. Avdelningarna
är lika behöriga att ta upp mål som Högsta domstolen handlägger.
Högsta domstolens ordförande är även ordförande på en avdelning. Ordförande på
annan avdelning är det justitieråd som regeringen förordnar.
Justitieråden indelas till tjänstgöring på avdelningarna för viss tidsperiod
enligt de grunder som Högsta domstolen beslutar.
När ett justitieråd på grund av sjukdom eller därmed jämförlig omständighet
inte kan tjänstgöra i Högsta domstolen, får den som avgått med ålderspension
från sin tjänst som justitieråd förordnas att tillfälligt tjänstgöra som
ersättare. Vad som i lag eller annan författning föreskrivs om justitieråd skall
även tillämpas på ersättare.

5 §2
--------------------------------------------------------------------
Finner någon av högsta dom- Finner någon av Högsta dom-
stolens avdelningar vid över- stolens avdelningar vid över-
läggning till dom eller beslut läggning till dom eller beslut
att den mening som råder på att den mening som råder på
avdelningen avviker från en avdelningen avviker från en
rättsgrundsats eller rättsgrundsats eller
lagtolkning, som förut varit lagtolkning, som förut varit
antagen av högsta domstolen, får antagen av Högsta domstolen, får
avdelningen besluta att målet avdelningen besluta att målet
eller, om det är lämpligt, en eller, om det är lämpligt, en
viss fråga i målet skall avgöras viss fråga i målet skall avgöras
av högsta domstolen i dess av Högsta domstolen i dess
helhet eller med tolv helhet eller med nio ledamöter.
ledamöter. Sådant beslut får också Sådant beslut får också meddelas,
meddelas, om det i annat fall om det i annat fall är av
är av särskild betydelse för särskild betydelse för
rättstillämpningen att målet rättstillämpningen att målet eller
eller viss fråga avgörs av högsta viss fråga avgörs av Högsta
domstolen i dess helhet eller domstolen i dess helhet eller
med tolv ledamöter. Vid prövning med nio ledamöter. Vid prövning
med tolv ledamöter skall målet med nio ledamöter skall målet
eller frågan hänskjutas till eller frågan hänskjutas till
avgörande av domstolen i dess avgörande av domstolen i dess
helhet, om minst fyra av de helhet, om minst tre av de nio
tolv ledamöterna begär detta. ledamöterna begär detta.
Om det i särskilda, för avdelningen kända domar eller beslut, på olika tider
har gjort sig gällande mot varandra stridande åsikter i fråga om viss
rättsgrundsats eller lagtolkning inom Högsta domstolen, gäller första stycket
första meningen endast om avdelningen finner att den rådande meningen avviker
från den dom eller det beslut som meddelades senast.
--------------------------------------------------------------------
Första stycket gäller inte mål Första stycket gäller inte mål
som angår den som är häktad eller som angår den som är häktad eller
mål som annars enligt särskild mål som annars enligt särskild
föreskrift kräver ett skyndsamt föreskrift kräver ett skyndsamt
avgörande, om målet inte utan avgörande, om målet inte utan
menlig tidsutdräkt kan avgöras menlig tidsutdräkt kan avgöras av
av Högsta domstolen i dess Högsta domstolen i dess helhet
helhet eller med tolv leda- eller med nio ledamöter.
möter.
När ett mål eller en fråga avgörs av Högsta domstolen i dess helhet, skall, om
laga hinder inte möter, alla justitieråden delta i avgörandet.
6 §3
En avdelning av Högsta domstolen är domför med fem ledamöter. Fler än sju
ledamöter får inte sitta i rätten.
--------------------------------------------------------------------
Om prövningen är av enkel Om prövningen är av enkel
beskaffenhet, är avdelningen beskaffenhet, är avdelningen
domför med tre ledamöter vid domför med tre ledamöter vid
prövning av prövning av
1. frågor om förening av mål
enligt 14 kap. 7 a §,
2. överklagande av hovrätts
avvisningsbeslut som avses i
54 kap. 17 §,
3. frågor om avvisning av ett
överklagande hos Högsta dom-
stolen,
--------------------------------------------------------------------
4. frågor om häktning och 1. frågor om häktning och
reseförbud som avses i 55 kap. reseförbud som avses i 55 kap. 8 §
8 § andra stycket tredje me- andra stycket tredje meningen,
ningen, 2. ansökningar om resning
5. ansökningar om resning eller återställande av försutten
eller återställande av försutten tid eller
tid eller 3. klagan över domvilla.
6. klagan över domvilla.
Har Högsta domstolen tidigare lämnat en ansökan om resning från samma
sökande beträffande samma avgörande utan bifall och anför sökanden inget nytt
som är av betydelse för prövningen av ansökningen, är avdelningen domför med en
ledamot, om ansökningen avslås eller avvisas.
Frågor om prövningstillstånd får avgöras av en ledamot. Fler än tre ledamöter
får inte delta. Frågor om prövningstillstånd som har förklarats vilande enligt
54 kap. 11 § andra stycket avgörs dock av de ledamöter som prövar målet.
--------------------------------------------------------------------
Vid beslut om avskrivning av En avdelning av Högsta dom-
mål efter återkallelse och vid stolen är domför med en ledamot
prövning av frågor som avses i vid prövning av
55 kap. 8 § andra stycket första 1. frågor om avskrivning av mål
och andra meningarna är avdel- efter återkallelse,
ningen domför med en ledamot. 2. frågor om avvisning av ett
överklagande hos Högsta dom-
stolen,
3. frågor om förening av mål
enligt 14 kap. 7 a §,
4. överklagande av hovrätts
avvisningsbeslut som avses i 54
kap. 17 § eller
5. frågor som avses i 55 kap.
8 § andra stycket första och
andra meningarna.

55 kap.
11 §4Högsta domstolen får utan huvudförhandling avgöra
1. en prejudikatfråga,
2. ett mål i vilket Högsta domstolen med stöd av bestämmelserna i 12 § i allt
väsentligt grundar avgörandet i övrigt på hovrättens bedömning,
3. ett mål som har tagits upp omedelbart av hovrätten eller
--------------------------------------------------------------------
4. ett sådant mål eller en 4. ett sådant mål eller en sådan
sådan fråga i ett mål som skall fråga i ett mål som skall avgöras
avgöras av Högsta domstolen i av Högsta domstolen i dess
dess helhet eller med tolv helhet eller med nio ledamöter.
ledamöter.
Beträffande avgörande i övrigt i Högsta domstolen av mål utan huvudförhandling
skall i tvistemål 50 kap. 13 § och i brottmål 51 kap. 13 § tillämpas.

58 kap.
6 §5
Om resningsansökan inte avvisas, skall den tillsammans med därvid fogade
handlingar delges motparten. Denne skall samtidigt föreläggas att inkomma med
skriftlig förklaring. Om ansökningen är ogrundad, får den dock avslås
omedelbart.
--------------------------------------------------------------------
Om prövning av ansökningen Om prövning av ansökningen sker
sker i hovrätt, tillämpas 52 i hovrätt tillämpas 52 kap.
kap. 8-12 §§. Om ansökningen tas 8-12 §§. Om ansökningen tas upp
upp omedelbart av högsta omedelbart av Högsta domstolen,
domstolen, tillämpas 56 kap. 9, tillämpas 56 kap. 8, 9 och 11 §§.
10 och 12 §§.
Rätten får förordna att, till dess annat föreskrivs, vidare åtgärder för
verkställighet av domen inte skall äga rum.
--------------------------------------------------------------------

Denna lag träder i kraft den 1 april 1996.

**FOOTNOTES**

1 Senaste lydelse 1994:1034.

2 Senaste lydelse 1989:352.

3 Senaste lydelse 1994:1034.

4 Senaste lydelse 1994:1034.

5 Senaste lydelse 1988:1451.

2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1971:289) om allmänna
förvaltningsdomstolar

Härigenom föreskrivs att 3 § lagen (1971:289) om allmänna
förvaltningsdomstolar skall ha följande lydelse.

--------------------------------------------------------------------
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
3 §1
--------------------------------------------------------------------
Regeringsrätten består av Regeringsrätten består av
sexton regeringsråd eller det fjorton regeringsråd eller det
högre antal som behövs. Minst två högre antal som behövs. Minst två
tredjedelar av antalet rege- tredjedelar av antalet rege-
ringsråd skall vara lagfarna. ringsråd skall vara lagfarna.
Regeringsråden får inte inneha Regeringsråden får inte inneha
eller utöva något annat ämbete. eller utöva något annat ämbete.
Regeringsråd utnämns av regeringen. Regeringen förordnar ett av regeringsråden
att vara domstolens ordförande.
När ett regeringsråd på grund av sjukdom eller därmed jämförlig omständighet
inte kan tjänstgöra i regeringsrätten, får den som avgått med ålderspension från
sin tjänst som regeringsråd förordnas att tillfälligt tjänstgöra som ersättare.
Vad som i lag eller annan författning föreskrivs om regeringsråd skall även
tillämpas på ersättare.
Om regeringsråds tjänstgöring i Lagrådet är särskilt föreskrivet.

Denna lag träder i kraft den 1 april 1996.

**FOOTNOTES**

1 Senaste lydelse 1994:1042.

3 Ärendet och dess beredning

Högsta domstolen har i en skrivelse till regeringen föreslagit att minimiantalet
ledamöter i Högsta domstolen bestäms till sexton. I samband därmed har domstolen
också föreslagit vissa ändringar vad avser domstolens domförhetsregler.
Regeringsrätten har i en skrivelse till regeringen föreslagit en minskning av
minimiantalet ledamöter i Regeringsrätten
Högsta domstolens ordförande, Regeringsrättens ordförande, Hovrätten för Nedre
Norrland, Kammarrätten i Jönköping, Domstolsverket och Sveriges Advokatsamfund
som har beretts tillfälle att yttra sig över ett utkast till lagrådsremiss har
inte haft något att erinra mot förslagen. Utkastets lagförslag överensstämmer
helt med de till Lagrådet remitterade förslagen.

Lagrådet

Lagrådet har yttrat sig över lagförslagen. Lagrådsremissens lagförslag har
intagits som bilaga 1 och Lagrådets yttrande som bilaga 2. Regeringen har följt
Lagrådets förslag beträffande lydelsen av 3 kap. 6 § rättegångsbalken.
Regeringen återkommer i avsnitt 5 till Lagrådets synpunkter beträffande
sammansättningsreglerna i Regeringsrätten. Lagrådet har inte haft något att
erinra i övrigt mot de föreslagna lagändringarna.

4 Antalet justitieråd och Högsta domstolens sammansättning

--------------------------------------------------------------------
| Regeringens förslag: Minimiantalet justitieråd minskas från tjugo|
| till sexton. Vid s.k. halvt plenum skall Högsta domstolen bestå |
| av nio ledamöter. Om minst tre av dessa begär det skall Högsta |
| domstolen i stället avgöra målet eller frågan i plenum. En |
| avdelning av Högsta domstolen skall vara domför med ett |
| justitieråd i ytterligare ett antal fall. |
--------------------------------------------------------------------

Skälen för regeringens förslag: Högsta domstolen består av tjugo justitieråd
eller det högre antal som behövs. För närvarande finns det tjugoen justitieråd.
Det föreskrivna antalet justitieråd i Högsta domstolen minskades i samband med
en fullföljdsreform år 1971 (prop. 1971:45, SFS 1971:218). I rättegångsbalken
(RB) föreskrevs då att Högsta domstolen skulle utgöras av tjugotvå justitieråd,
men en särskild övergångsbestämmelse innebar att antalet tills vidare kunde vara
högre.
Genom en lagändring år 1974 (prop. 1974:35, SFS 1974:573) bestämdes att Högsta
domstolen skulle utgöras av tjugotvå justitieråd eller det högre antal som av
särskilda skäl fanns erforderligt.
I anledning av en skrivelse från Högsta domstolen bestämdes minimiantalet
justitieråd genom en lagändring år 1994 till tjugo (prop. 1993/94:190, SFS
1994:1034). I skrivelsen (se prop. 1993/94:190 s. 110) påpekades att det hade
varit möjligt att minska antalet justitieråd till tjugotvå trots att
tillströmningen av mål och ärenden fortsatt att öka. Detta berodde, enligt
Högsta domstolens skrivelse, på de ändringar i domförhetsreglerna som hade
genomförts under senare år, framför allt möjligheten till enmansprövning i
dispensfrågor. Enligt Högsta domstolens skrivelse var det inte uteslutet att en
viss minskning av antalet ledamöter i Högsta domstolen skulle visa sig möjlig i
framtiden. Högsta domstolen framhöll därför att det är angeläget att inte lagen
lägger hinder i vägen för en annars genomförbar minskning av ledamotsantalet.
Regeringen delade Högsta domstolens uppfattning. I samband härmed avskaffades
kravet på att det skulle finnas särskilda skäl för att ha fler ledamöter i
Högsta domstolen än minimiantalet. I stället föreskrivs numera att det får
finnas fler ledamöter i Högsta domstolen än minimiantalet om det behövs (se 3
kap. 4 § RB och prop. 1993/94:190 s. 111).
Högsta domstolen har ånyo tillskrivit regeringen i frågan om antalet ledamöter
i domstolen och föreslår nu att minimiantalet justitieråd bestäms till sexton.
Det är naturligtvis viktigt - som sägs i skrivelsen - att det inte finns
rättsliga hinder för en anpassning av ledamotsantalet till vad som vid varje
tidpunkt behövs. Det bör därför enligt regeringens mening föreskrivas i 3 kap. 4
§ första stycket RB att Högsta domstolen skall bestå av sexton ledamöter eller
det högre antal som behövs.
Den 1 juli 1989 infördes som alternativ till plenum i Högsta domstolen en
möjlighet till prövning av ett mål eller en fråga i ett mål med tolv ledamöter,
s.k. halvt plenum (se prop. 1988/89:78 s. 52 f. och 74 samt jfr SOU 1986:1 s.
165 f. och 169 f.). När det nu föreslås att minimiantalet ledamöter i Högsta
domstolen skall minskas är det naturligt att också minska antalet ledamöter som
skall avgöra ett mål eller en fråga i halvt plenum. Det antal ledamöter som
skall ingå i en sådan sammansätning bör lämpligen bestämmas till nio. I samband
härmed bör det antal ledamöter som behövs för att ett mål eller en fråga i ett
mål skall hänskjutas till avgörande i plenum bestämmas till tre.
Högsta domstolen har i sin skrivelse även tagit upp vissa frågor om Högsta
domstolens sammansättning.
Enligt 3 kap. 4 § tredje stycket RB skall Högsta domstolen vara delad i två
eller flera avdelningar. En avdelning av Högsta domstolen är enligt huvudregeln
i 3 kap. 6 § första stycket RB domför med fem ledamöter. Utrymme finns enligt
samma lagrum för en sammansättning med sex eller sju ledamöter.
I 3 kap. 6 § andra stycket RB anges att en avdelning, under den generella
förutsättningen att prövningen är av enkel beskaffenhet, är domför med tre
justitieråd vid prövning av frågor om förening av mål enligt 14 kap. 7 a §,
överklagande av hovrätts avvisningsbeslut som avses i 54 kap. 17 §, frågor om
avvisning av ett överklagande hos Högsta domstolen, frågor om häktning och
reseförbud som avses i 55 kap. 8 § andra stycket tredje meningen, ansökningar om
resning eller återställande av försutten tid och vid klagan över domvilla.
Slutligen är en avdelning enligt 3 kap. 6 § tredje-femte styckena domför med
en ledamot i vissa fall. Det gäller när Högsta domstolen tidigare lämnat en
ansökan om resning från samma sökande beträffande samma avgörande utan bifall
och sökanden inte anför något nytt av betydelse för prövningen, om ansökan
avslås eller avvisas, frågor om prövningstillstånd och vid beslut om avskrivning
av mål efter återkallelse och vid prövning av frågor som avses i 55 kap. 8 §
andra stycket första och andra meningarna, dvs. frågor om kvarstad eller andra
åtgärder enligt 15 kap. eller 26-28 kap. RB och frågor om att dom eller beslut
får verkställas utan hinder av att de inte har vunnit laga kraft.
De gällande domförhetsreglerna hänför sig huvudsakligen till två reformer år
1981 resp. 1989 (se prop. 1980/81:154 resp. 1988/89:78). Den förra reformen hade
sin grund i departementspromemorian Högsta domstolens och regeringsrättens
arbetsformer (Ds Ju 1980:12) och den senare i Rättegångsutredningens betänkande
Högsta domstolen och rättsbildningen (SOU 1986:1). Dessa reformer syftade
huvudsakligen till att öka utrymmet för en avdelning att avgöra vissa frågor med
en, två eller tre ledamöter. Det gäller frågor som typiskt sett är av enklare
beskaffenhet. Dessa frågor skall enligt reformen kunna avgöras i en mindre
kvalificerad sammansättning. Härmed ges utrymme för Högsta domstolen att
snabbare avgöra ett större antal mål. I slutändan gagnar detta Högsta domstolens
egentliga uppgift, dvs. att sörja för rättsbildningen.
I 3 kap. 6 § andra stycket RB anges vissa fall då en avdelning är domför med
tre ledamöter, om prövningen är av enkel beskaffenhet. I många hithörande fall
är emellertid saken enligt Högsta domstolen så uppenbar att också en
sammansättning med tre ledamöter framstår som onödigt kvalificerad. Det torde
därför enligt domstolen inte möta några betänkligheter att här - i likhet med
vad som enligt tredje stycket medges för vissa resningsärenden - låta prövningen
utföras av endast en ledamot.
De fall där det skulle vara tillräckligt med en prövning av en ledamot är
enligt regeringens och Högsta domstolens samstämmiga uppfattning i första hand
överklaganden av sådana avvisningsbeslut som avses i 54 kap. 17 § RB. Här kan
erinras om att Rättegångsutredningen i sitt betänkande om Högsta domstolen och
rättsbildningen föreslog att sådana beslut skulle omfattas av
dispensprövningsreglerna och därigenom kunna prövas av en enda ledamot.
Förslaget godtogs visserligen inte i propositionen, men detta synes inte ha
berott på att prövningen ansågs kräva en mer kvalificerad sammansättning än
dispensfrågor i allmänhet (prop. 1988/89:78 s. 58). Som påpekades i
propositionen förekommer det att ett överklagande av ett avvisningsbeslut tas
upp som en ansökan om återställande av försutten tid, när det kan finnas skäl
för ett sådant återställande. Skulle det bli möjligt att behandla överklaganden
av avvisningsbeslut i en mindre kvalificerad sammansättning än som gäller för
ärenden om återställande av försutten tid skall givetvis denna möjlighet inte
utnyttjas i fall av den typen.
En annan kategori av fall där prövningen ofta är av mycket enkel beskaffenhet
utgörs av frågor om avvisning av överklaganden. Särskilt gäller detta då skälet
till avvisningen är att det råder fullföljdsförbud. En inte ovanlig situation av
detta slag är enligt Högsta domstolen att en part har överklagat ett avgörande
rörande exempelvis underhållsbidrag, trots att hovrätten inte har lämnat något
sådant tillstånd som krävs för ett överklagande.
Också i många ärenden om förening av mål enligt 14 kap. 7 a § RB kan en
prövning med tre ledamöter framstå som onödigt kvalificerad. Om samtliga berörda
parter är överens om att målen bör förenas, och till vilken domstol, finns det
sällan anledning att överväga annat än att gå med på en sådan förening.
Regeringen anser - i likhet med Högsta domstolen - att det givetvis från flera
synpunkter är önskvärt att undvika att mål och ärenden handläggs i en mera
kvalificerad sammansättning än saken kräver. För Högsta domstolen skulle det
vidare innebära vissa administrativa lättnader om de mål och ärenden där en
prövning av en ledamot framstår som fullt tillfredsställande också kan
handläggas i den formen. En sådan ordning är även ägnad att leda till snabbare
avgöranden. De frågor som nu avses är till sin karaktär sådana att det oftast är
tillräckligt att de prövas av ett justitieråd. Rättegångsbalken bör alltså
ändras så att Högsta domstolen i de fall som anges i 3 kap. 6 § andra stycket
1-3 är domför med en ledamot. Det finns i samband härmed anledning att poängtera
att de nu diskuterade bestämmelserna rör domförheten, dvs. det minsta antal
justitieråd som måste delta i avgörandet. Högsta domstolen kan alltså i dessa
fall bestå av flera ledamöter om så av någon anledning skulle krävas i ett
enskilt fall.

5 Minimiantalet regeringsråd

--------------------------------------------------------------------
| Regeringens förslag: Minimiantalet regeringsråd minskas från |
| sexton till fjorton. |
--------------------------------------------------------------------

Skälen för regeringens förslag: Enligt 3 § lagen (1971:289) om allmänna
förvaltningsdomstolar består Regeringsrätten av sexton regeringsråd eller det
högre antal som behövs. Enligt 4 § samma lag är Regeringsrätten delad i två
eller flera avdelningar. Den består för närvarande av sjutton ledamöter
uppdelade på tre avdelningar.
På en avdelning dömer fem regeringsråd. Avdelningen är dock domför med fyra
regeringsråd, om tre av dessa är ense om slutet. I vissa fall är en avdelning
domför med ett, två eller tre regeringsråd (se 4 a § samma lag). Enligt 5 §
samma lag skall ett mål eller en viss fråga i ett mål avgöras av Regeringsrätten
i dess helhet, om avdelningen vid överläggning finner att den mening som råder
på avdelningen avviker från rättsgrundsats eller lagtolkning, som förut varit
antagen av regeringsrätten. Någon motsvarighet till Högsta domstolens möjlighet
att avgöra mål i s.k. halvt plenum finns inte för Regeringsrätten.
Regeringsrätten har i en skrivelse till regeringen hemställt om att
minimiantalet regeringsråd minskas från sexton till fjorton. Regeringsrätten gör
den bedömningen att arbetsbelastningen i domstolen under hösten 1996 kommer att
vara sådan att det då är tillräckligt med fjorton regeringsråd.
På samma sätt som för Högsta domstolen är det givetvis viktigt att det inte
finns några rättsliga hinder för en anpassning av ledamotsantalet till vad som
vid varje tidpunkt behövs. I 3 § lagen (1971:289) om allmänna
förvaltningsdomstolar bör det därför föreskrivas att Regeringsrätten består av
fjorton ledamöter eller det högre antal som behövs.
Lagrådet har noterat att det för Regeringsrättens del inte föreslås någon
förändring av sammansättningsreglerna motsvarande dem som föreslås för Högsta
domstolens del. För Regeringsrättens del gäller enligt 4 a § tredje stycket
lagen om allmänna förvaltningsdomstolar att en avdelning är domför med tre
regeringsråd vid prövning av talan mot beslut varigenom besvär avvisats såsom
för sent inkomna samt vid beslut om avvisande av för sent inkomna besvär. Enligt
Lagrådets mening bör det övervägas att föreskriva att avdelningen i dessa fall
är domför med ett regeringsråd.
Regeringen har för avsikt att se över förvaltningsprocessen i ett bredare
perspektiv. I det arbetet ingår sammansättningsreglerna i bl.a. Regeringsrätten.
Enligt regeringens mening är det en fördel att se över Regeringsrättens
sammansättningsregler i detta större sammanhang. Regeringen avser alltså att
återkomma till den av Lagrådet väckta frågan.

6 Lagrådets arbetsförhållanden

Antalet ledamöter i Högsta domstolen och Regeringsrätten har betydelse inte bara
för målhanteringen i de båda domstolarna utan också för Lagrådets granskning av
regeringens lagförslag. I Lagrådet tjänstgör nämligen främst justitieråd och
regeringsråd. Fler än sammanlagt nio justitieråd och regeringsråd får dock inte
tas i anspråk för tjänstgöring i Lagrådet. Vid behov kan också andra lagfarna
personer förordnas att tjänstgöra som ledamöter av Lagrådet (se 2 § lagen
[1979:368] om Lagrådet).
För att på bästa sätt hushålla med Högsta domstolens och Regeringsrättens
resurser får enligt regeringens mening inte fler domare från dessa domstolar tas
i anspråk för arbete i Lagrådet än vad som oundgängligen krävs med hänsyn till
lagstiftningsarbetet. Å andra sidan måste det i de båda domstolarna finnas så
många ledamöter att man klarar både den dömande och den laggranskande
verksamheten.
Riksdagen har på senare år tidigarelagt de dagar då propositioner senast måste
ha avlämnats för att bli behandlade under hösten eller våren. Hösten 1995 var
detta datum den 12 oktober och våren 1996 blir det den 13 mars. Det är
ofrånkomligt att det inför dessa datum uppstår arbetstoppar i Lagrådet och det
kan då för regeringen bli nödvändigt att inkalla extra lagrådsavdelningar för
att lagrådsgranskningen skall kunna klaras av i tid.
För att en proposition skall kunna avlämnas till riksdagen inom dessa tider
måste lagrådsgranskningen i princip vara slutförd två veckor tidigare. Det
innebär i sin tur att Lagrådet efter sommaruppehållet måste ha inlett sitt
arbete i god tid dessförinnan för att granskningen skall kunna klaras av i tid.
Lagrådets ledamöter är enligt 15 § lagrådslagen berättigade till tre månaders
ledighet om året på tid som de själva bestämmer. Denna ledighet har vanligen
tagits ut under perioden 15 juni-15 september. Det har i regeringskansliet
ifrågasatts om detta är förenligt med den nya ordning för avlämnandet av
propositioner som riksdagen beslutat. Om ledigheten även fortsättningsvis skall
vara så lång måste den uppenbarligen tas ut på annan tid än som hittills varit
brukligt. I annat fall hinner Lagrådet inte - utan att extra avdelningar
inkallas - genomföra sitt granskningsarbete i sådan tid att regeringen kan
överlämna propositionerna inom de frister riksdagen bestämt.
Vid kontakter med företrädare för Statsrådsberedningen och Justitie-
departementet har Lagrådets ledamöter förklarat sig vara beredda att fördela
ledigheten över året på sådant sätt att man kan inleda lagrådsgranskningen den 1
september eller, om arbetsmängden så kräver, redan i mitten av augusti. Mot
denna bakgrund finner regeringen att det för närvarande inte finns någon
anledning att ändra reglerna om ledighet för Lagrådets ledamöter.

7 Kostnadsmässiga konsekvenser

Minskningen av minimiantalet ledamöter i de båda högsta instanserna möjliggör
vissa besparingar. Det är inte säkert att antalet ledamöter i de båda
domstolarna faktiskt kommer att nedbringas till minimiantalet. Det är därför
inte möjligt att ange om det blir några besparingar. Det väsentliga är att man
genom ändringen undanröjer ett rättsligt hinder för en annars möjlig
besparingsåtgärd.
Ändringen av domförhetsreglerna i Högsta domstolen möjliggör för domstolen att
bättre utnyttja givna resurser. Några direkta besparingar följer inte av
reformen.

8 Ikraftträdande

Ändringarna i rättegångsbalken och ändringen i lagen (1971:289) om allmänna
förvaltningsdomstolar bör lämpligen träda i kraft den 1 april 1996. Några
övergångsbestämmelser är inte påkallade.

9 Författningskommentar

9.1 Lag om ändring i rättegångsbalken

3 kap.
4 §
I paragrafens första stycke föreskrivs att det lägsta antalet justitieråd i
Högsta domstolen är sexton.
Paragrafen är i övrigt oförändrad.

5 §
I paragrafens första och tredje stycke har den ändringen gjorts att ett visst
mål eller en viss fråga i ett mål under vissa förutsättningar kan avgöras av nio
ledamöter i stället för tolv. I första stycket har också den ändringen gjorts
att ett mål eller en fråga skall hänskjutas till avgörande av Högsta domstolen i
dess helhet om minst tre av nio - i stället för minst fyra av tolv - ledamöter
begär det.

6 §
I paragrafens andra stycke anges i tre punkter olika fall då Högsta domstolen är
domför med tre ledamöter. Det gäller vid prövning av frågor om häktning och
reseförbud som avses i 55 kap. 8 § andra stycket tredje meningen RB, ansökningar
om resning och återställande av försutten tid samt klagan över domvilla.
Vid prövning av frågor om förening av mål enligt 14 kap. 7 a § RB,
överklagande av hovrätts avvisningsbeslut som avses i 54 kap. 17 § RB samt
avvisning av ett överklagande hos Högsta domstolen är Högsta domstolen domför
med en ledamot, vilket framgår av att denna uppräkning har flyttats från andra
till femte stycket. Femte stycket har också omarbetats redaktionellt bl.a. till
följd av påpekanden från Lagrådet.

55 kap.
11 §
I paragrafens första stycke har en ändring gjorts i det att det i fjärde punkten
hänvisas till att Högsta domstolen kan avgöra ett mål eller en fråga i ett mål
med nio - i stället för tolv - ledamöter.

58 kap.
6 §
I paragrafens andra stycke har den ändringen gjorts att de paragrafer i 56 kap.
RB som räknas upp är 8, 9 och 11 i stället för som nu felaktigt anges 9, 10 och
12 (se prop. 1987/88:58 s. 4 och 32 f. och prop. 1993/94:190 s. 66 f.).

9.2 Lag om ändring i lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar

3 §
I paragrafens första stycke föreskrivs att Regeringsrätten består av fjorton
ledamöter eller det högre antal som behövs.
Paragrafen är i övrigt oförändrad.

Lagrådsremissens lagförslag

1 Förslag till lag om ändring i rättegångsbalken

Härigenom föreskrivs att 3 kap. 4-6 §§, 55 kap. 11 § samt 58 kap. 6 § rätte-
gångsbalken skall ha följande lydelse.

--------------------------------------------------------------------
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 kap.
4 §2
--------------------------------------------------------------------
Högsta domstolen består av Högsta domstolen består av
tjugo justitieråd eller det sexton justitieråd eller det
högre antal som behövs. högre antal som behövs.
Justitieråden skall vara Justitieråden skall vara
lagfarna. De får inte inneha lagfarna. De får inte inneha
eller utöva något annat ämbete. eller utöva något annat ämbete.
Regeringen förordnar ett av justitieråden att vara domstolens ordförande.
Högsta domstolen skall vara delad i två eller flera avdelningar. Avdelningarna
är lika behöriga att ta upp mål som Högsta domstolen handlägger.
Högsta domstolens ordförande är även ordförande på en avdelning. Ordförande på
annan avdelning är det justitieråd som regeringen förordnar.
Justitieråden indelas till tjänstgöring på avdelningarna för viss tidsperiod
enligt de grunder som Högsta domstolen beslutar.
När ett justitieråd på grund av sjukdom eller därmed jämförlig omständighet
inte kan tjänstgöra i Högsta domstolen, får den som avgått med ålderspension
från sin tjänst som justitieråd förordnas att tillfälligt tjänstgöra som
ersättare. Vad som i lag eller annan författning föreskrivs om justitieråd skall
även tillämpas på ersättare.

5 §3
--------------------------------------------------------------------
Finner någon av högsta dom- Finner någon av Högsta dom-
stolens avdelningar vid över- stolens avdelningar vid över-
läggning till dom eller beslut läggning till dom eller beslut
att den mening som råder på att den mening som råder på
avdelningen avviker från en avdelningen avviker från en
rättsgrundsats eller rättsgrundsats eller
lagtolkning, som förut varit lagtolkning, som förut varit
antagen av högsta domstolen, får antagen av Högsta domstolen, får
avdelningen besluta att målet avdelningen besluta att målet
eller, om det är lämpligt, en eller, om det är lämpligt, en
viss fråga i målet skall avgöras viss fråga i målet skall avgöras
av högsta domstolen i dess av Högsta domstolen i dess
helhet eller med tolv helhet eller med nio ledamöter.
ledamöter. Sådant beslut får också Sådant beslut får också meddelas,
meddelas, om det i annat fall om det i annat fall är av
är av särskild betydelse för särskild betydelse för
rättstillämpningen att målet rättstillämpningen att målet eller
eller viss fråga avgörs av högsta viss fråga avgörs av Högsta
domstolen i dess helhet eller domstolen i dess helhet eller
med tolv ledamöter. Vid prövning med nio ledamöter. Vid prövning
med tolv ledamöter skall målet med nio ledamöter skall målet
eller frågan hänskjutas till eller frågan hänskjutas till
avgörande av domstolen i dess avgörande av domstolen i dess
helhet, om minst fyra av de helhet, om minst tre av de nio
tolv ledamöterna begär detta. ledamöterna begär detta.
Om det i särskilda, för avdelningen kända domar eller beslut, på olika tider
har gjort sig gällande mot varandra stridande åsikter i fråga om viss
rättsgrundsats eller lagtolkning inom Högsta domstolen, gäller första stycket
första meningen endast om avdelningen finner att den rådande meningen avviker
från den dom eller det beslut som meddelades senast.
--------------------------------------------------------------------
Första stycket gäller inte mål Första stycket gäller inte mål
som angår den som är häktad eller som angår den som är häktad eller
mål som annars enligt särskild mål som annars enligt särskild
föreskrift kräver ett skyndsamt föreskrift kräver ett skyndsamt
avgörande, om målet inte utan avgörande, om målet inte utan
menlig tidsutdräkt kan avgöras menlig tidsutdräkt kan avgöras av
av Högsta domstolen i dess Högsta domstolen i dess helhet
helhet eller med tolv leda- eller med nio ledamöter.
möter.
När ett mål eller en fråga avgörs av Högsta domstolen i dess helhet, skall, om
laga hinder inte möter, alla justitieråden delta i avgörandet.
6 §4
En avdelning av Högsta domstolen är domför med fem ledamöter. Fler än sju
ledamöter får inte sitta i rätten.
--------------------------------------------------------------------
Om prövningen är av enkel Om prövningen är av enkel
beskaffenhet, är avdelningen beskaffenhet, är avdelningen
domför med tre ledamöter vid domför med tre ledamöter vid
prövning av prövning av
1. frågor om förening av mål
enligt 14 kap. 7 a §,
2. överklagande av hovrätts
avvisningsbeslut som avses i
54 kap. 17 §,
3. frågor om avvisning av ett
överklagande hos Högsta dom-
stolen,
--------------------------------------------------------------------
4. frågor om häktning och 1. frågor om häktning och
reseförbud som avses i 55 kap. reseförbud som avses i 55 kap. 8 §
8 § andra stycket tredje me- andra stycket tredje meningen,
ningen, 2. ansökningar om resning
5. ansökningar om resning eller återställande av försutten
eller återställande av försutten tid eller
tid eller 3. klagan över domvilla.
6. klagan över domvilla.
Har Högsta domstolen tidigare lämnat en ansökan om resning från samma
sökande beträffande samma avgörande utan bifall och anför sökanden inget nytt
som är av betydelse för prövningen av ansökningen, är avdelningen domför med en
ledamot, om ansökningen avslås eller avvisas.
Frågor om prövningstillstånd får avgöras av en ledamot. Fler än tre ledamöter
får inte delta. Frågor om prövningstillstånd som har förklarats vilande enligt
54 kap. 11 § andra stycket avgörs dock av de ledamöter som prövar målet.
--------------------------------------------------------------------
Vid beslut om avskrivning av En avdelning av Högsta dom-
mål efter återkallelse och vid stolen är domför med en ledamot
prövning av frågor som avses i vid
55 kap. 8 § andra stycket första 1. beslut om avskrivning av
och andra meningarna är avdel- mål efter återkallelse,
ningen domför med en ledamot. 2. prövning av frågor som avses
i 55 kap. 8 § andra stycket
första och andra meningarna,
3. frågor om förening av mål
enligt 14 kap. 7 a §,
4. överklagande av hovrätts
avvisningsbeslut som avses i 54
kap. 17 § eller
5. frågor om avvisning av ett
överklagande hos Högsta
domstolen.

55 kap.
11 §5Högsta domstolen får utan huvudförhandling avgöra
1. en prejudikatfråga,
2. ett mål i vilket Högsta domstolen med stöd av bestämmelserna i 12 § i allt
väsentligt grundar avgörandet i övrigt på hovrättens bedömning,
3. ett mål som har tagits upp omedelbart av hovrätten eller
--------------------------------------------------------------------
4. ett sådant mål eller en 4. ett sådant mål eller en sådan
sådan fråga i ett mål som skall fråga i ett mål som skall avgöras
avgöras av Högsta domstolen i av Högsta domstolen i dess
dess helhet eller med tolv helhet eller med nio ledamöter.
ledamöter.

Beträffande avgörande i övrigt i Högsta domstolen av mål utan huvudförhandling
skall i tvistemål 50 kap. 13 § och i brottmål 51 kap. 13 § tillämpas.

58 kap.
6 §6
Om resningsansökan inte avvisas, skall den tillsammans med därvid fogade
handlingar delges motparten. Denne skall samtidigt föreläggas att inkomma med
skriftlig förklaring. Om ansökningen är ogrundad, får den dock avslås
omedelbart.
--------------------------------------------------------------------
Om prövning av ansökningen Om prövning av ansökningen sker
sker i hovrätt, tillämpas 52 i hovrätt tillämpas 52 kap.
kap. 8-12 §§. Om ansökningen tas 8-12 §§. Om ansökningen tas upp
upp omedelbart av högsta omedelbart av Högsta domstolen,
domstolen, tillämpas 56 kap. 9, tillämpas 56 kap. 8, 9 och 11 §§.
10 och 12 §§.
Rätten får förordna att, till dess annat föreskrivs, vidare åtgärder för
verkställighet av domen inte skall äga rum.
--------------------------------------------------------------------

Denna lag träder i kraft den 1 april 1996.

**FOOTNOTES**

2 Senaste lydelse 1994:1034.

3 Senaste lydelse 1989:352.

4 Senaste lydelse 1994:1034.

5 Senaste lydelse 1994:1034.

6 Senaste lydelse 1988:1451.

2 Förslag till lag om ändring i lagen (1971:289) om allmänna
förvaltningsdomstolar

Härigenom föreskrivs att 3 § lagen (1971:289) om allmänna
förvaltningsdomstolar skall ha följande lydelse.

--------------------------------------------------------------------
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
3 §1
--------------------------------------------------------------------
Regeringsrätten består av Regeringsrätten består av
sexton regeringsråd eller det fjorton regeringsråd eller det
högre antal som behövs. Minst två högre antal som behövs. Minst två
tredjedelar av antalet rege- tredjedelar av antalet rege-
ringsråd skall vara lagfarna. ringsråd skall vara lagfarna.
Regeringsråden får inte inneha Regeringsråden får inte inneha
eller utöva något annat ämbete. eller utöva något annat ämbete.
Regeringsråd utnämns av regeringen. Regeringen förordnar ett av regeringsråden
att vara domstolens ordförande.
När ett regeringsråd på grund av sjukdom eller därmed jämförlig omständighet
inte kan tjänstgöra i regeringsrätten, får den som avgått med ålderspension från
sin tjänst som regeringsråd förordnas att tillfälligt tjänstgöra som ersättare.
Vad som i lag eller annan författning föreskrivs om regeringsråd skall även
tillämpas på ersättare.
Om regeringsråds tjänstgöring i Lagrådet är särskilt föreskrivet.

Denna lag träder i kraft den 1 april 1996.

**FOOTNOTES**

1 Senaste lydelse 1994:1042.

Lagrådet

Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1995-11-23

Närvarande: justitierådet Staffan Magnusson, f.d. presidenten i
Försäkringsöverdomstolen Leif Ekberg, regeringsrådet Leif Lindstam.

Enligt en lagrådsremiss den 9 november 1995 (Justitiedepartementet) har
regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till
1. lag om ändring i rättegångsbalken,
2. lag om ändring i lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar.
Förslagen har inför Lagrådet föredragits av hovrättsassessorn Mikael
Mellqvist.
Förslagen föranleder följande yttrande av Lagrådet:

Lagrådet har i sak ingen erinran mot de föreslagna lagändringarna. Lagrådet
anser dock att det nya femte stycket i 3 kap. 6 § rättegångsbalken bör
omredigeras, så att det får följande lydelse:

En avdelning av Högsta domstolen är domför med en ledamot vid prövning av
1. frågor om avskrivning av mål efter återkallelse,
2. frågor om avvisning av ett överklagande hos Högsta domstolen,
3. frågor om förening av mål enligt 14 kap. 7 a §,
4. överklagande av hovrätts avvisningsbeslut som avses i 54 kap. 17 § eller
5. frågor som avses i 55 kap. 8 § andra stycket första och andra meningarna.

Ändringarna i 3 kap. 6 § femte stycket rättegångsbalken innebär att en avdelning
av Högsta domstolen blir domför med en ledamot bl.a. vid prövning av frågor om
avvisning av ett överklagande hos Högsta domstolen och vid prövning av
överklagande av hovrätts avvisningsbeslut. Några motsvarande ändringar av
Regeringsrättens domförhet har inte föreslagits. För Regeringsrättens del gäller
enligt 4 a § tredje stycket lagen om allmänna förvaltningsdomstolar att en
avdelning är domför med tre regeringsråd vid prövning av talan mot beslut
varigenom besvär avvisats såsom för sent inkomna samt vid beslut om avvisande av
för sent inkomna besvär. Enligt Lagrådets mening bör övervägas att föreskriva
att avdelningen i dessa fall är domför med ett regeringsråd.

Justitiedepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 7 december 1995

Närvarande: statsministern Carlsson, ordförande, och statsråden Hellström,
Peterson, Thalén, Freivalds, Wallström, Persson, Tham, Blomberg, Heckscher,
Hedborg, Andersson, Winberg, Nygren, Ulvskog, Sundström, Lindh, Johansson

Föredragande: statsrådet Freivalds

Regeringen beslutar proposition 1995/96:116 Antalet ledamöter i Högsta domstolen
och Regeringsrätten m.m.