Regeringens proposition
1995/96:10

o

Ars- och koncernredovisning

Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.

Stockholm den 7 september 1995

Ingvar Carlsson

Laila Freivalds

(Justitiedepartementet)

Prop.

1995/96:10

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen lägger regeringen fram förslag till ändringar i redo-
visningslagstiftningen för aktiebolag, vissa handelsbolag, kreditinstitut,
värdepappersbolag och försäkringsföretag. Flertalet förslag är betingade
av regler i EG:s fjärde, sjunde eller elfte bolagsrättsliga direktiv eller av
de redovisningsdirektiv som finns på bank- och försäkringsområdet.

I propositionen föreslås en ny allmän årsredovisningslag som inne-
håller bestämmelser om årsredovisning, koncernredovisning och delårs-
rapporter. Det föreslås vidare att det införs två särskilda årsredo-
visningslagar för försäkringsföretag resp, för kreditinstitut och värde-
pappersbolag.

De föreslagna nya årsredovisningslagama innehåller bestämmelser om
hur årsredovisning och koncernredovisning skall upprättas. I de före-
slagna lagarna finns bestämmelser om hur balans- och resultaträk-
ningarna skall ställas upp och om hur tillgångar och skulder skall värde-
ras. Lagarna reglerar också vilka ytterligare upplysningar som skall
lämnas i årsredovisningen och koncernredovisningen och ger riktlinjer
för hur en förvaltningsberättelse och en finansieringsanalys skall vara
utformade. Vidare regleras upprättandet av delårsrapporter. Slutligen in-
nehåller den föreslagna lagstiftningen bestämmelser om offentliggörande
av redovisningshandlingar och revisionsberättelser.

Propositionens förslag innebär bl.a. följande nyheter:

- Utöver kravet på att redovisningen skall ske enligt god redovis-
ningssed införs ett krav på att årsredovisning och koncernredovisning
skall ge en rättvisande bild av företagets ställning och resultat.

- Vissa grundläggande redovisningsprinciper lagfästs, bl.a. den s.k.
försiktighetsprincipen.

1 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 10 Del 1

- En ny uppställningsform för balansräkningen och två nya uppställ- Prop. 1995/96:10

ningsformer för resultaträkningen införs.                                  Del 1

- Förändringar sker i reglerna för värdering av tillgångar.

- En ny koncerndefinition, som skall tillämpas såväl på redovisnings-
rättens som på bolagsrättens område, införs.

- En bestämmelse införs om att bolagen skall redovisa förekomsten av
avtal om avgångsvederlag eller liknande förmåner.

- Intresseföretagsbegreppet definieras i lag.

- Metoderna för konsolidering av dotterföretag och intresseföretag lag-
regleras.

För kreditinstitut, värdepappersbolag och försäkringsföretag innehåller
propositionen vissa särbestämmelser som föranleds av dessa företags
särart. Detta gäller uppställningsformen för balansräkningen och resul-
taträkningen samt vissa särskilda värderingsregler.

Den nya lagstiftningen föreslås träda i kraft den 1 januari 1996. Kre-
ditinstitut, värdepappersbolag och försäkringsföretag skall enligt för-
slaget tillämpa de nya bestämmelserna från och med det räkenskapsår
som inleds den 1 januari 1996 eller senare under år 1996. Övriga
företag som omfattas av den föreslagna lagstiftningen skall börja till-
lämpa bestämmelserna ett år senare.

Innehållsförteckning del 1                              Prop. 1995/96:10

Del 1

1      Förslag till riksdagsbeslut........................ 5

2     Lagtext .................................... 6

2.1    Förslag till årsredovisningslag ................ 6

2.2   Förslag till lag om ändring i aktiebolagslagen ....   43

2.3   Förslag till lag om ändring i bokföringslagen.....   61

2.4   Förslag till lag om ändring i lagen (1980:1103)

om årsredovisning m.m. i vissa företag......... 63

2.5   Förslag till lag om ändring i lagen (1992:160)

om utländska filialer m.m................... 69

2.6   Förslag till lag om årsredovisning i kreditinstitut

och värdepappersbolag .................... 73

2.7   Förslag till lag om ändring i bankrörelselagen

(1987:617) ............................ 91

2.8   Förslag till lag om ändring i bankaktiebolagslagen

(1987:618) ............................ 94

2.9   Förslag till lag om ändring i sparbankslagen

(1987:619) ........................... 104

2.10  Förslag till lag om ändring i föreningsbankslagen

(1987:620) ............................ 108

2.11  Förslag till lag om ändring i lagen (1991:981) om

värdepappersrörelse ...................... 113

2.12  Förslag till lag om ändring i lagen (1992:1610) om

kreditmarknadsbolag...................... 115

2.13  Förslag till lag om ändring i lagen (1994:759) om

Sveriges allmänna hypoteksbank ............. 117

2.14  Förslag till lag om ändring i lagen (1994:2004) om

kapitaltäckning och stora exponeringar för kredit-
institut och värdepappersbolag............... 118

2.15  Förslag till lag om årsredovisning i försäkringsföretag 121

2.16  Förslag till lag om ändring i försäkringsrörelselagen

(1982:713) ........................... 141

2.17  Förslag till lag om ändring i lagen (1950:272) om rätt

för utländska försäkringsföretag att driva försäkrings-
rörelse i Sverige ....................... 164

2.18  Förslag till lag om ändring i lagen (1989:1079) om

livförsäkringar med anknytning till värdepappersfonderl66

3

Ärendet och dess beredning ...................

168

4

Allmänna utgångspunkter.....................

169

4.1 EU och EG-rätten .....................

169

4.2 EG:s direktiv på redovisningsrättens område . . .

170

4.3 Den svenska anpassningen................

172

5

Årsredovisningens funktion och innehåll ..........

174

3

5.1   Redovisningens syften ..................

174

5.2

Nuvarande lagstiftning och annan normgivning . . .

. 176

Prop. 1995/96:10

Del 1

6     Den nya lagstiftningens omfattning och struktur .......

. 180

6.1

Området för förändringar ..................

. 180

6.2

Den nya lagstiftningens formella struktur .......

. 185

6.3

En ramlagstiftning .......................

. 187

6.4

Redovisningen i mindre bolag...............

. 189

6.5

Regeringens och Finansinspektionens föreskriftsrätt

. 191

7     Sambandet mellan redovisning och beskattning........

. 195

1 Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

antar regeringens förslag till

1.  årsredovisningslag

2.  lag om ändring i aktiebolagslagen (1975:1385)

3.  lag om ändring i bokföringslagen (1976:125)

4.  lag om ändring i lagen (1980:1103) om årsredovisning
m.m. i vissa företag

5.  lag om ändring i lagen (1992:160) om utländska filialer m.m.

6.  lag om årsredovisning i kreditinstitut och värdepappers-
bolag

7.  lag om ändring i bankrörelselagen (1987:617)

8.  lag om ändring i bankaktiebolagslagen (1987:618)

9.  lag om ändring i sparbankslagen (1987:619)108

10. lag om ändring i föreningsbankslagen (1987:620)

11. lag om ändring i lagen (1991:981) om värdepappers-
rörelse

12. lag om ändring i lagen (1992:1610) om kreditmarknadsbolag

13. lag om ändring i lagen (1994:759) om Sveriges allmänna
hypoteksbank

14. lag om ändring i lagen (1994:2004) om kapitaltäckning
och stora exponeringar för kreditinstitut och
värdepappersbolag

15. lag om årsredovisning i försäkringsföretag

16. lag om ändring i försäkringsrörelselagen (1982:713)

17. lag om ändring i lagen (1950:272) om rätt för utländska
försäkringsföretag att driva försäkringsförelse i Sverige

18. lag om ändring i lagen (1989:1079) om livförsäkringar
med anknytning till värdepappersfonder

Prop. 1995/96:10

Del 1

2 Lagtext

Regeringen har följande förslag till lagtext.

2.1 Förslag till årsredovisningslag

Prop. 1995/96:10

Del 1

Lagtext

Härigenom föreskrivs följande1.

1 kap. Inledande bestämmelser

Lagens tillämpningsområde

1 § Denna lag är, om inte annat föreskrivs, tillämplig på

1. aktiebolag,

2. handelsbolag i vilka samtliga obegränsat ansvariga delägare är
aktiebolag,

3. handelsbolag i vilka samtliga obegränsat ansvariga delägare är
aktiebolag eller sådana handelsbolag som avses i 2,

4. handelsbolag som ingår i en koncern där moderbolaget är ett aktie-
bolag eller ett sådant handelsbolag som avses i 2 eller 3,

5. handelsbolag som tidigare har omfattats av 2 - 4.

Vid tillämpningen av första stycket 2 och 3 skall med aktiebolag jäm-
ställas

1. utländska företag som avses i avsnitt 1 i bilaga 1, och

2. utländska företag som inte lyder under lagstiftningen i någon stat
inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet men som har en rättslig
form som är jämförbar med aktiebolaget eller med de företag som avses
i avsnitt 1 i bilaga 1.

Vid tillämpningen av första stycket 3-5 skall med sådana handels-
bolag som avses i första stycket 2 jämställas utländska företag som avses

1 avsnitt 2 i bilaga 1 under förutsättning att samtliga obegränsat ansvari-
ga delägare är aktiebolag eller sådana utländska företag som

avses i andra stycket.

2 § Lagen är inte tillämplig på bolag som avses i 1 kap. 1 § första
stycket lagen (1995:000) om årsredovisning i kreditinstitut och
värdepappersbolag eller 1 kap. 1 § första stycket lagen (1995:000) om
årsredovisning i försäkringsföretag, om inte annat är särskilt föreskrivet
i dessa lagar.

Bolag som enligt 1 kap. 1 § andra stycket lagen om årsredovisning i
kreditinstitut och värdepappersbolag eller 1 kap. 1 § andra stycket lagen
om årsredovisning i försäkringsföretag är skyldiga att upprätta koncern-
redovisning enligt de lagarna är inte skyldiga att upprätta koncern-
redovisning enligt denna lag.

1 Jfr rådets direktiv 78/660/EEG (EGT L 222, 14.8.1978 s. 31), 83/349/EEG
(EGT L 193, 18.7.1983 s. 1) m.fl.

Allmänna definitioner

3 § Med bolag avses aktiebolag och handelsbolag.

Med andelar avses aktier och andra andelar i juridiska personer.

Prop. 1995/96:10

Del 1

Lagtext

Koncern- och intresseföretagsdefinitioner

4 § Ett bolag är moderbolag och en annan juridisk person är dotter-
företag, om bolaget

1. innehar mer än hälften av rösterna för samtliga andelar i den
juridiska personen,

2. äger andelar i den juridiska personen och på grund av avtal med
andra delägare i denna förfogar över mer än hälften av rösterna för
samtliga andelar,

3. äger andelar i den juridiska personen och har rätt att utse eller
avsätta mer än hälften av ledamöterna i dess styrelse eller motsvarande
ledningsorgan, eller

4. äger andelar i den juridiska personen och har rätt att ensamt utöva
ett bestämmande inflytande över denna på grund av avtal med den
juridiska personen eller på grund av föreskrift i dess bolagsordning,
bolagsavtal eller därmed jämförbara stadgar.

Vidare är en juridisk person dotterföretag till moderbolaget, om ett
annat dotterföretag till moderbolaget eller moderbolaget tillsammans
med ett eller flera andra dotterföretag eller flera andra dotterföretag
tillsammans

1. innehar mer än hälften av rösterna för samtliga andelar i den juri-
diska personen,

2. äger andelar i den juridiska personen och på grund av avtal med
andra delägare i denna förfogar över mer än hälften av rösterna för
samtliga andelar, eller

3. äger andelar i den juridiska personen och har rätt att utse eller
avsätta mer än hälften av ledamöterna i dess styrelse eller motsvarande
ledningsorgan.

Om ett dotterföretag äger andelar i en juridisk person och på grund av
avtal med den juridiska personen eller på grund av föreskrift i dess
bolagsordning, bolagsavtal eller därmed jämförbara stadgar har rätt att
ensamt utöva ett bestämmande inflytande över den juridiska personen,
är även denna dotterföretag till moderbolaget.

Moderbolag och dotterföretag utgör tillsammans en koncern.

Med koncernföretag avses i denna lag företag i samma koncern.

5 § Om ett bolag äger andelar i en juridisk person som inte är
dotterföretag och utövar ett betydande inflytande över den juridiska
personens driftsmässiga och finansiella styrning samt ägandet utgör ett
led i en varaktig förbindelse mellan bolaget och den juridiska personen,
är den juridiska personen intresseföretag till bolaget.

Innehar ett bolag minst tjugo procent av rösterna för samtliga andelar
i en annan juridisk person, skall det anses ha sådant inflytande över och
sådan förbindelse med denna som avses i första stycket, om inte annat

framgår av omständigheterna. Detsamma gäller om bolagets dotter-
företag eller bolaget tillsammans med ett eller flera dotterföretag eller
flera dotterföretag tillsammans innehar minst tjugo procent av rösterna
för samtliga andelar i den juridiska personen.

6 § I de fall som avses i 4 § första stycket 1-3 och andra stycket samt
5 § skall sådana rättigheter som tillkommer någon som handlar i eget
namn men för en annan fysisk eller juridisk persons räkning anses
tillkomma den personen.

Vid bestämmandet av antalet röster i ett dotterföretag eller intresse-
företag beaktas inte de andelar i dotterföretaget eller intresseföretaget
som innehas av företaget självt eller av dess dotterföretag. Detsamma
gäller andelar som innehas av den som handlar i eget namn men för
dotterföretagets eller intresseföretagets eller dess dotterföretags räkning.

2 kap. Allmänna bestämmelser om årsredovisning

Årsredovisningens delar

1 § Utöver årsbokslut enligt 11 § bokföringslagen (1976:125) skall
bolag för varje räkenskapsår upprätta årsredovisning enligt denna lag.

Årsredovisningen skall bestå av

1. balansräkning,

2. resultaträkning,

3. noter, och

4. förvaltningsberättelse.

Om bolaget är ett sådant bolag som avses i 10 kap. 3 § andra stycket
aktiebolagslagen (1975:1385) eller 4 kap. 3 § första stycket lagen
(1980:1103) om årsredovisning m.m. i vissa företag, skall det i årsredo-
visningen även ingå en finansieringsanalys.

Överskådlighet och god redovisningssed

2 § Årsredovisningen skall upprättas på ett överskådligt sätt och i
enlighet med god redovisningssed.

Rättvisande bild

3 § Balansräkningen, resultaträkningen och noterna skall upprättas som
en helhet och ge en rättvisande bild av bolagets ställning och resultat.
Om det behövs för att en rättvisande bild skall ges, skall det lämnas
tilläggsupplysningar.

Om avvikelse görs från vad som följer av allmänna råd eller
rekommendationer från normgivande organ, skall upplysning om detta
och om skälen för avvikelsen lämnas i en not.

Prop. 1995/96:10

Del 1

Lagtext

Andra grundläggande redovisningsprinciper

4 § Vid upprättandet av balansräkningen, resultaträkningen och
noterna skall följande iakttas:

1. Bolaget skall förutsättas fortsätta sin verksamhet.

2. Samma principer för värdering, klassificering och indelning av de
olika posterna och, i förekommande fall, delposterna skall konsekvent
tillämpas från ett räkenskapsår till ett annat.

3. Värderingen av de olika posterna och, i förekommande fall, del-
posterna skall göras med iakttagande av rimlig försiktighet. Detta
innebär särskilt att

a) endast under räkenskapsåret konstaterade intäkter får tas med i
resultaträkningen,

b) hänsyn skall tas till alla förutsebara och möjliga förluster och
ekonomiska förpliktelser som är hänförliga till räkenskapsåret eller
tidigare räkenskapsår, även om dessa förluster eller förpliktelser blir
kända först efter räkenskapsårets utgång men före upprättandet av
årsredovisningen, och att

c) hänsyn skall tas till värdenedgångar oavsett om resultatet för räken-
skapsåret är en vinst eller en förlust.

4. Intäkter och kostnader som är hänförliga till räkenskapsåret skall
tas med oavsett tidpunkten för betalningen.

5. De olika beståndsdelar som balansräkningens poster och, i före-
kommande fall, delposter består av skall värderas var för sig.

6. Tillgångar och avsättningar eller skulder får inte kvittas mot var-
andra. Inte heller får intäkter och kostnader kvittas mot varandra.

7. Den ingående balansen för ett räkenskapsår skall stämma överens
med den utgående balansen för det närmast föregående räkenskapsåret.

Om det finns särskilda skäl och det är förenligt med 2 och 3 §§, får
avvikelse göras från vad som föreskrivs i första stycket. I så fall skall
upplysning om skälen för avvikelsen och en bedömning av dess effekt
på bolagets ställning och resultat lämnas i en not.

Språk och form

5 § Årsredovisningen skall avfattas på svenska i vanlig läsbar form.

Prop. 1995/96:10

Del 1

Lagtext

Viluta

6 § Beloppen i årsredovisningen skall anges i svenska kronor. Be-
loppen får dessutom anges i annan valuta enligt omräkningskursen på
dagen för räkenskapsårets utgång (balansdagen). I så fall skall
upplysning om omräkningskursen lämnas i en not.

Årsredovisningens undertecknande

7 § I aktiebolag skall årsredovisningen skrivas under av samtliga
styrelseledamöter och av verkställande direktören. Har en avvikande

mening om årsredovisningen antecknats till styrelsens protokoll, skall
yttrandet fogas till redovisningen.

I handelsbolag skall årsredovisningen skrivas under av samtliga obe-
gränsat ansvariga delägare. Har en sådan delägare anmält avvikande
mening om årsredovisningen, skall yttrandet fogas till redovisningen.

Årsredovisningen skall innehålla uppgift om den dag då den under-
tecknades.

3 kap. Balansräkning och resultaträkning

Balansräkningens innehåll

1 § Balansräkningen skall i sammandrag redovisa bolagets samtliga
tillgångar, avsättningar och skulder samt eget kapital på balansdagen.
Ställda panter och ansvarsförbindelser skall tas upp inom linjen.

Resultaträkningens innehåll

2 § Resultaträkningen skall i sammandrag redovisa bolagets samtliga
intäkter och kostnader under räkenskapsåret.

Uppställningsformer

3 § Balansräkningen skall upprättas enligt den uppställningsform som
anges i bilaga 2 till denna lag. Resultaträkningen skall upprättas enligt
någon av de uppställningsformer som anges i bilagorna 3 och 4.

Byte av uppställningsform för resultaträkningen får ske endast om det
finns särskilda skäl och är förenligt med 2 kap. 2 och 3 §§. Vid sådant
byte skall upplysning om skälen för bytet lämnas i en not.

4 § Posterna i balansräkningen och resultaträkningen skall tas upp var
för sig i den ordningsföljd som anges för respektive uppställningsform.

I fråga om poster som föregås av arabiska siffror skall de avvikelser
göras som är betingade av rörelsens särskilda inriktning.

Andra poster än de som finns upptagna i uppställningsformerna får tas
upp, om de nya posternas innehåll inte täcks av uppställningsformernas
poster. Posterna får delas in i delposter. Om delar av en post har
tillkommit på ett sådant sätt eller är av sådan storlek att det är av
betydelse med hänsyn till kravet i 2 kap. 3 § på en rättvisande bild att
de redovisas särskilt, skall de tas upp i delposter. Kompletterande poster
skall ges beteckningar som tydligt anger vad som ingår i posten.

Poster som föregås av arabiska siffror får slås samman,

1. om de är av ringa betydelse med hänsyn till kravet i 2 kap. 3 § på
rättvisande bild, eller

2. om sammanslagningen främjar överskådligheten och posterna och,
i förekommande fall, delposterna anges i not.

Prop. 1995/96:10

Del 1

Lagtext

10

Jämförelsetal

5 § För varje post eller delpost i balansräkningen, resultaträkningen
och sådana noter som avses i 4 § fjärde stycket 2 skall beloppet av mot-
svarande post för det närmast föregående räkenskapsåret anges.

Om bolaget har ändrat principerna för värdering, klassificering eller
indelning i poster eller delposter, skall posterna för det närmast före-
gående räkenskapsåret räknas om eller ändras på det sätt som behövs
för att de skall kunna jämföras med räkenskapsårets poster på ett
meningsfullt sätt.

Om det finns särskilda skäl och det är förenligt med 2 kap. 2 och
3 §§, får avvikelse från vad som föreskrivs i andra stycket göras. I så
fall skall upplysning om skälen för avvikelsen anges i en not.

Prop. 1995/96:10

Del 1

Lagtext

Större periodiseringsposter

6 § Större belopp som ingår i posterna Förutbetalda kostnader och
upplupna intäkter och Upplupna kostnader och förutbetalda intäkter
skall specificeras i balansräkningen eller i en not.

Första stycket gäller inte i fråga om bolag, i vilket

1. antalet anställda under de senaste två räkenskapsåren i medeltal
uppgått till högst tio, och

2.  tillgångarnas nettovärde enligt fastställd balansräkning för det
senaste räkenskapsåret uppgår till högst 24 miljoner kronor.

Resultaträkning i förkortad form

7 § Om det är motiverat av konkurrensskäl och regeringen eller den
myndighet som regeringen bestämmer medger det, får posterna 1 - 6 i
bilaga 3 respektive posterna 1-3 och 6 i bilaga 4 slås samman till en
post benämnd bruttovinst eller bruttoförlust. Detta gäller dock inte om
bolaget är ett sådant bolag som avses i 10 kap. 3 § andra stycket
aktiebolagslagen (1975:1385) eller 4 kap. 3§ första stycket lagen
(1980:1103) om årsredovisning m.m. i vissa företag.

Ett bolag som slår samman poster enligt första stycket skall i en not
upplysa om skälen för detta.

Nettoomsättningen

8 § Nettoomsättningen skall omfatta intäkter från försålda varor och
utförda tjänster som ingår i bolagets normala verksamhet. Avdrag skall
göras för lämnade rabatter, mervärdesskatt och annan skatt som är
direkt knuten till omsättningen.

11

Extraordinära intäkter och kostnader

9 § Intäkter och kostnader i annan verksamhet än bolagets normala
verksamhet skall redovisas som extraordinära intäkter och kostnader.

Extraordinära intäkter och kostnader skall specificeras till storlek och
art i en not.

Andra stycket gäller inte bolag som avses i 6 § andra stycket.

4 kap. Värderingsregler

\äd som är anläggningstillgångar och omsättningstillgångar

1 § Med anläggningstillgång förstås tillgång som är avsedd att stadig-
varande brukas eller innehas i rörelsen. Med omsättningstillgång förstås
annan tillgång.

2 § Utgifter för forsknings- och utvecklingsarbeten och liknande
arbeten som är av väsentligt värde för rörelsen under kommande år får
tas upp som immateriell anläggningstillgång. Detsamma gäller utgifter
för koncessioner, patent, licenser, varumärken, hyresrätter och liknande
rättigheter och tillgångar samt ersättning som vid förvärv av rörelse
överstiger det behållna värdet av de tillgångar som förvärvats och de
skulder som övertagits (goodwill).

Utgifter för bolagsbildning, ökning av aktiekapitalet eller bolagets
förvaltning får inte tas upp som tillgång.

Prop. 1995/96:10

Del 1

Lagtext

Anskaffningsvärde för anläggningstillgångar

3 § Anläggningstillgångar skall tas upp till belopp motsvarande
utgifterna för tillgångens förvärv eller tillverkning (anskaffningsvärdet),
om inte annat följer av 4 - 6 § eller 12 §.

I anskaffningsvärdet för en förvärvad tillgång skall räknas in, utöver
inköpspriset, utgifter som är direkt hänförliga till förvärvet.

I anskaffningsvärdet för en tillverkad tillgång skall räknas in, utöver
sådana kostnader som direkt kan hänföras till produktionen av till-
gången, en skälig andel av indirekta tillverkningskostnader.

Ränta på kapital som har lånats för att finansiera tillverkningen av en
tillgång får räknas in i anskaffningsvärdet till den del räntan hänför sig
till tillverkningsperioden. Om ränta har räknats in i anskaffningsvärdet,
skall upplysning om detta och det belopp som har räknats in lämnas i en
not.

Utgifter för värdehöjande förbättringar av en tillgång får räknas in i
anskaffningsvärdet, om de har lagts ned under räkenskapsåret eller
balanserats från tidigare år.

12

Avskrivning av anläggningstillgångar

4 § Anläggningstillgångar med begränsad ekonomisk livslängd skall
skrivas av systematiskt över denna livslängd.

Den ekonomiska livslängden för en immateriell anläggningstillgång
som avses i 2 § skall anses uppgå till högst fem år, om inte en annan
längre tid med rimlig grad av säkerhet kan fastställas. Om en sådan
längre avskrivningstid tillämpas, skall det i en not lämnas upplysning
om detta. I noten skall i så fall också anges skälen för den längre
avskrivningstiden.

Avskrivningar skall redovisas i resultaträkningen.

Nedskrivning av anläggningstillgångar

5 § Har en anläggningstillgång på balansdagen ett lägre värde än det
värde som följer av 3 § och 4 § första stycket, skall tillgången skrivas
ned till detta lägre värde, om det kan antas att värdenedgången är
bestående.

En finansiell anläggningstillgång får skrivas ned till det lägre värde
som tillgången har på balansdagen även om det inte kan antas att värde-
nedgången är bestående.

En nedskrivning enligt första eller andra stycket skall återföras, om
det inte längre finns skäl för den.

Nedskrivningar och återföringar som avses i första - tredje styckena
skall redovisas i resultaträkningen.

Prop. 1995/96:10

Del 1

Lagtext

Uppskrivning av anläggningstillgångar

6 § Ett aktiebolags materiella eller finansiella anläggningstillgångar
som har ett tillförlitligt och bestående värde som väsentligt överstiger
bokfört värde enligt 3 §, 4 § första stycket, 5 § första - tredje styckena
och 12 § får skrivas upp till högst detta värde, om uppskrivningsbe-
loppet används för ökning av aktiekapitalet genom fondemission eller
nyemission eller för avsättning till en uppskrivningsfond.

I samband med uppskrivningar skall det i en not lämnas upplysning
om hur uppskrivningsbeloppet har behandlats skattemässigt.

Avskrivningar och nedskrivningar av den tillgång som har skrivits
upp skall efter uppskrivningen beräknas med utgångspunkt i det
uppskrivna värdet.

7 § Uppskrivningsfonden får tas i anspråk för

1. ökning av aktiekapitalet genom fondemission eller nyemission,

2. täckning av förlust enligt fastställd balansräkning när förlusten inte
kan täckas av fritt eget kapital.

Ett beslut att ta uppskrivningsfonden i anspråk för att täcka en förlust
enligt första stycket 2 får fattas endast efter revisorernas hörande. Innan
tre år har förflutit från beslutet får vinstutdelning beslutas endast om
rätten ger tillstånd till det eller om aktiekapitalet har ökats med minst ett

13

belopp som motsvarar den förlust som har blivit täckt med upp-
skrivningsbelopp. I fråga om rättens tillstånd gäller 6 kap. 6 § tredje -
femte styckena aktiebolagslagen (1975:1385).

8 § Vid avskrivning enligt 4 § eller nedskrivning enligt 5 § eller vid
avyttring eller utrangering av tillgången skall uppskrivningsfonden
minskas i motsvarande utsträckning, dock högst med den del av
uppskrivningsfonden som svarar mot tillgången.

Minskningen av uppskrivningsfonden i fäll som avses i första stycket
får göras enbart genom att

1. fonden tas i anspråk enligt 7 §,

2. den del av uppskrivningsfonden som motsvarar avskrivning eller
nedskrivning överförs till fritt eget kapital, eller

3. den del av uppskrivningsfonden som motsvarar en avyttrad tillgång
överförs till fritt eget kapital.

Prop. 1995/96:10

Del 1

Lagtext

Värdering av omsättningstillgångar

9 § Omsättningstillgångar skall, om inte annat följer av 10 eller 12 §,
tas upp till det lägsta av anskaffningsvärdet och det verkliga värdet på
balansdagen.

Med anskaffningsvärde förstås, om inte annat följer av 11 §,
utgifterna för tillgångens förvärv eller tillverkning. Vid bestämmandet
av anskaffningsvärdet tillämpas 3 § andra - fjärde styckena.

Med det verkliga värdet avses försäljningsvärdet efter avdrag för
beräknad försäljningskostnad. Om det finns särskilda skäl, får det
verkliga värdet bestämmas till återanskaffningsvärdet, i förekommande
fall med avdrag för inkurans, eller något annat värde som är förenligt
med 2 kap. 2 och 3 §§.

Med återanskaffningsvärde avses det belopp som motsvarar den utgift
för anskaffandet som bolaget skulle ha haft, om tillgången anskaffats på
balansdagen.

Värdering av pågående arbeten

10 § Pågående arbeten för någon annans räkning får värderas till
belopp som överstiger anskaffningsvärdet, om det finns särskilda skäl
och det står i överensstämmelse med 2 kap. 2 och 3 §§.

\brulagrets anskaffningsvärde

11 § Anskaffningsvärdet för varulager av likartade tillgångar får
beräknas enligt först-in-först-ut-principen, enligt vägda genom-
snittspriser eller enligt någon annan liknande princip. Sist-in-först-ut-
principen får inte tillämpas.

Om det värde som framkommer vid en sådan beräkning väsentligt
avviker från varulagrets verkliga värde på balansdagen, skall skillnads-

14

beloppet anges i en not med fördelning på de i balansräkningen upp-
tagna posterna. Det verkliga värdet skall därvid beräknas enligt 9 §
tredje stycket första meningen.

Bestämmelsen i andra stycket gäller inte bolag som avses i 3 kap. 6 §
andra stycket.

Redovisning till bestämd mängd och fast värde

12 § Materiella anläggningstillgångar, råvaror och förnödenheter som
omsätts och vilkas sammantagna värde är av underordnad betydelse för
bolaget, får tas upp till en bestämd mängd och ett fast värde, om deras
kvantitet, värde och sammansättning inte varierar väsentligt.

Omräkning av fordringar och skulder i utländsk valuta

13 § Fordringar och skulder i utländsk valuta får omräknas enligt
växelkursen på balansdagen, om detta står i överensstämmelse med
2 kap. 2 och 3 §§.

Egna aktier

14 § Tillgångsposten Egna aktier får inte tas upp till något värde.

Vid värdering av ett moderbolags andelar i ett dotterföretag skall
andelar som dotterföretaget äger i moderbolaget inte anses ha något
värde.

Periodisering av vissa belopp vid upptagande av lån

15 § Kapitalrabatt och direkta emissionsutgifter vid upptagande av lån
skall periodiseras, dock längst över tiden till dess skulden förfaller till
betalning. Sådan periodisering behöver dock inte göras om den är utan
betydelse med hänsyn till kravet i 2 kap. 3 § på rättvisande bild.

Avsättningar

16 § Avsättning skall göras för samtliga förpliktelser som är hänförliga
till räkenskapsåret eller tidigare räkenskapsår och som på balansdagen
är säkra eller sannolika till sin förekomst men ovissa till belopp eller till
den tidpunkt då de skall infrias.

Avskrivningar och nedskrivningar får inte redovisas som avsättningar.

17 § Större avsättningar som i balansräkningen har tagits upp under
posten Övriga avsättningar skall specificeras i balansräkningen eller i en
not.

Första stycket gäller inte bolag som avses i 3 kap. 6 § andra stycket.

Prop. 1995/96:10

Del 1

Lagtext

15

5 kap. Tilläggsupplysningar

Tilläggsupplysningarnas placering

1 § Utöver vad som följer av övriga bestämmelser i denna lag skall
årsredovisningen innehålla de upplysningar som anges i 2-24 §§.
Upplysningarna skall lämnas i noter. Om det inte står i strid med kravet
på överskådlighet i 2 kap. 2 §, får upplysningarna i stället lämnas i
balansräkningen eller resultaträkningen.

Lämnas upplysningarna i noter, skall hänvisning göras vid de poster i
balansräkningen eller resultaträkningen till vilka de hänför sig.

Värderings- och omräkningsprinciper

2 § Principerna för värdering av tillgångar, avsättningar eller skulder
skall anges.

För poster i årsredovisningen som avser tillgångar, avsättningar eller
skulder i utländsk valuta skall anges enligt vilka principer beloppen har
räknats om till svenska kronor.

Prop. 1995/96:10

Del 1

Lagtext

Anläggningstillgångar

3 § För varje post som tas upp som anläggningstillgång i
balansräkningen eller i sådana noter som avses i 3 kap. 4 § fjärde
stycket 2 skall uppgift lämnas om

1. tillgångarnas anskaffningsvärde,

2. tillkommande och avgående tillgångar,

3. överföringar,

4. årets avskrivningar enligt 4 kap. 4 §,

5. årets nedskrivningar, med särskild uppgift om nedskrivningar som
har gjorts med stöd av 4 kap. 5 § andra stycket,

6. årets uppskrivningar, med särskild uppgift om uppskrivnings-
beloppets användning och oavskrivet uppskrivningsbelopp,

7. ackumulerade avskrivningar enligt 4 kap. 4 §,

8. ackumulerade nedskrivningar, med särskild uppgift om nedskriv-
ningar som har gjorts med stöd av 4 kap. 5 § andra stycket,

9. ackumulerade uppskrivningar, och

10. korrigeringar av tidigare års avskrivningar enligt 4 kap. 4 §, ned-
skrivningar och uppskrivningar.

Grunderna för avskrivning av anläggningstillgångarnas olika poster
skall anges.

Till den del en tillgång skrivits av eller skrivits ned uteslutande av
skatteskäl skall upplysning lämnas om detta med angivande av avskriv-
ningens eller nedskrivningens storlek.

16

Uppgifter om taxeringsvärden

4 § För fastigheter som är anläggningstillgångar skall det lämnas
uppgift om taxeringsvärden med fördelning på balansräkningens poster
och på sådana noter som avses i 3 kap. 4 § fjärde stycket 2.

Uppskrivningsfond

5 § Om uppskrivningsfondens storlek eller sammansättning har
ändrats under räkenskapsåret, skall uppgift lämnas om

1. fondens storlek vid räkenskapsårets början och slut,

2. belopp som har satts av till fonden under räkenskapsåret, och

3. belopp som har överförts från fonden eller på annat sätt har tagits
i anspråk med uppgift om hur beloppet har använts.

Nettoomsättningens fördelning

6 § Om bolagets rörelsegrenar eller geografiska marknader avviker
betydligt från varandra, skall uppgift lämnas om nettoomsättningens
fördelning på rörelsegrenarna och marknaderna. Bedömningen av om
bolagets rörelsegrenar och marknader avviker betydligt från varandra
skall göras med hänsyn till hur bolaget normalt organiserar försälj-
ningen av varor och tjänster.

Första stycket gäller inte bolag som tillämpar 3 kap. 7 §.
Bestämmelsen om nettoomsättningens fördelning på geografiska mark-
nader gäller inte heller bolag som avses i 3 kap. 6 § andra stycket.

Inköp och försäljning mellan koncernföretag

7 § Moderbolag och dotterföretag skall ange hur stor del av räken-
skapsårets inköp och försäljningar som avser andra koncernföretag.

Uppgifter om dotterföretag och vissa andra företag

8 § För varje dotterföretag och intresseföretag skall anges

1. namn, organisationsnummer, säte och eget kapital,

2. resultatet för det senaste räkenskapsår för vilket årsbokslut har
upprättats,

3. bolagets kapitalandel i företaget, beräknad med tillämpning av

1 kap. 6 §, och

4. antalet andelar och dessas värde enligt balansräkningen.

Första stycket gäller också i fråga om andra företag vari bolaget självt
eller på det sätt som anges i 1 kap. 6 § innehar en kapitalandel på minst
20 procent.

Ett bolag som är obegränsat ansvarig delägare i ett annat företag skall
ange detta företags namn, organisationsnummer, säte och rättsliga form.

Om bolagets rösträttsandel i sådana företag som avses i första och

Prop. 1995/96:10

Del 1

Lagtext

2 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 10 Del 1

andra styckena avviker från kapitalandelen, skall även rösträttsandelen
anges.

9 § En uppgift enligt 8 § får utelämnas, om den är av ringa betydelse
med hänsyn till kravet på rättvisande bild i 2 kap. 3 §.

Under förutsättning att tillstånd ges av regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer, får uppgift enligt 8 § också utelämnas, om
den har sådan karaktär att den kan vålla allvarlig skada för något av de
i 8 § angivna företagen.

Om en uppgift har utelämnats enligt första eller andra stycket, skall
upplysning lämnas om detta.

Uppgift om eget kapital och resultat får också utelämnas, om

1.  bolaget äger andelar som motsvarar mindre än hälften av
dotterföretagets eller intresseföretagets eget kapital och detta företag
inte offentliggör sin balansräkning, eller

2. bolaget är moderbolag och dotterföretaget omfattas av en av
bolaget upprättad koncernredovisning eller av en sådan koncernredo-
visning som avses i 7 kap. 2 § första stycket.

Prop. 1995/96:10

Del 1

Lagtext

Kortfristiga och långfristiga balansposter

10 § För varje fordringspost i balansräkningen som är upptagen under
Omsättningstillgångar eller i sådana noter som avses i 3 kap. 4 § fjärde
stycket 2 skall anges den del som förfaller till betalning senare än ett år
efter balansdagen.

För varje skuldpost i balansräkningen eller i sådana noter som avses i
3 kap. 4 § fjärde stycket 2 skall anges den del som förfaller till
betalning senare än ett år efter balansdagen samt den del som förfaller
till betalning senare än fem år efter balansdagen.

Ställda säkerheter

11 § För varje skuldpost i balansräkningen eller i sådana noter som
avses i 3 kap. 4 § fjärde stycket 2 skall, om säkerhet har ställts,
omfattningen av säkerheterna anges med uppgift om deras art och form.

Om bolaget har ställt säkerhet eller ingått ansvarsförbindelse till
förmån för koncernföretag, skall särskild upplysning lämnas om detta.

Lån till ledande befattningshavare

12 § Om ett bolag har lämnat lån till en styrelseledamot, verkställande
direktör eller en motsvarande befattningshavare i bolaget eller i ett
annat koncernföretag, skall upplysning lämnas om detta. Detsamma
gäller om bolaget har ställt pant eller annan säkerhet eller har ingått
ansvarsförbindelse till förmån för en sådan befattningshavare. Med
styrelseledamöter jämställs suppleanter för dessa och med verkställande
direktör jämställs vice verkställande direktör.

Uppgift skall lämnas om storleken av lämnade lån, huvudsakliga låne-
villkor, räntesatser, under räkenskapsåret återbetalda belopp, arten av
ställda säkerheter och ingångna ansvarsförbindelser samt beloppet av de
lån för vilka säkerhet ställts. Uppgift skall även lämnas om vilken
anknytning till bolaget den har som bolaget har lämnat lån till, ställt
säkerhet för eller ingått ansvarsförbindelse till förmån för.

Andra stycket tillämpas också, om bolaget har lämnat lån till eller
ställt säkerhet till förmån för någon annan med stöd av tillstånd enligt

12 kap. 8 § aktiebolagslagen (1975:1385).

Konvertibla lån

13 § Om bolaget har utelöpande lån som är konvertibla eller förenade
med optionsrätt till nyteckning, skall för varje lån eller liknande rättig-
het anges utestående lånebelopp samt tid och villkor för utbyte eller för
nyteckning. För varje lån mot vinstandelsbevis skall utestående låne-
belopp och räntebestämmelserna anges.

Aktiebolags eget kapital

14 § Ett aktiebolags eget kapital skall delas upp i bundet eget kapital
och fritt eget kapital eller ansamlad förlust. Under bundet eget kapital
skall tas upp aktiekapital, överkursfond, uppskrivningsfond och reserv-
fond. Under fritt eget kapital eller ansamlad förlust skall tas upp fria
fonder, var för sig, balanserad vinst eller förlust samt vinst eller förlust
för räkenskapsåret. Balanserad förlust och förlust för räkenskapsåret tas
därvid upp som avdragsposter.

Förändringar i eget kapital jämfört med föregående års balansräkning
skall specificeras.

Vid aktiekapitalet skall antalet aktier anges. Består aktiekapitalet av
aktier av olika slag, skall motsvarande uppgift lämnas för varje aktie-
slag. Innehar aktiebolaget egna aktier, skall det nominella beloppet av
dessa anges.

Upplysningar om skatter

15 § Uppgift skall lämnas om skillnaden mellan å ena sidan den
inkomstskatt som har redovisats i resultaträkningen under räkenskaps-
året och tidigare räkenskapsår samt å andra sidan den inkomstskatt som
belöper sig på verksamheten för dessa år. Uppgift behöver dock inte
lämnas om skillnaden är obetydlig.

Första stycket gäller inte bolag som avses i 3 kap. 6 § andra stycket.

Prop. 1995/96:10

Del 1

Lagtext

16 § Uppgift skall lämnas om hur den för räkenskapsåret redovisade
inkomstskatten fördelar sig på ordinärt och extraordinärt resultat.

Första stycket gäller inte bolag som avses i 3 kap. 6 § andra stycket.

19

Medelantalet anställda under räkenskapsåret

17 § Uppgift skall lämnas om medelantalet under räkenskapsåret
anställda personer med uppgift om fördelningen mellan kvinnor och
män. Om bolaget har anställda i flera länder, skall medelantalet
anställda och fördelningen mellan kvinnor och män i varje land anges.

Prop. 1995/96:10

Del 1

Lagtext

Löner, andra ersättningar och sociala kostnader

18 § Av räkenskapsårets personalkostnader skall följande belopp anges
särskilt:

1. löner och ersättningar, och

2. sociala kostnader, med särskild uppgift om pensionskostnader.

19 § Det sammanlagda beloppet av räkenskapsårets löner och andra
ersättningar skall anges för var och en av följande grupper:

1. styrelseledamöter, verkställande direktören och motsvarande befatt-
ningshavare, och

2. anställda som inte omfattas av 1.

Tantiem och därmed jämställd ersättning till styrelseledamöter,
verkställande direktören och motsvarande befattningshavare skall anges
särskilt.

Har bolaget anställda i flera länder, skall uppgifter som anges i första
och andra styckena lämnas särskilt för varje land.

Pensioner och liknande förmåner

20 § Uppgift skall lämnas om det sammanlagda beloppet av kostnader
och förpliktelser som avser pensioner eller liknande förmåner till styrel-
seledamöter, verkställande direktören eller motsvarande befattnings-
havare.

Tidigare styrelse och verkställande direktör

21 § Vad som enligt 19 och 20 §§ gäller för styrelseledamöter och
verkställande direktören gäller även tidigare styrelseledamöter och
tidigare verkställande direktör.

Suppleanter och vice verkställande direktör

22 § Vid tillämpning av 19-21 §§ jämställs med styrelseledamöter
suppleanter för dessa och med verkställande direktören vice verk-
ställande direktör.

20

Avtal om avgångsvederlag

23 § Om bolaget har träffat avtal om avgångsvederlag eller liknande
förmåner till styrelseledamöter, verkställande direktören eller andra
personer i bolagets ledning, skall uppgift lämnas om avtalen och om de
väsentligaste villkoren i avtalen.

Prop. 1995/96:10

Del 1

Lagtext

Uppgift om moderföretag

24 § Ett bolag som är dotterbolag skall lämna uppgift om namn,
organisationsnummer och säte för de moderföretag som upprättar
koncernredovisning för den största och minsta koncern som bolaget
ingår i som dotterbolag. Uppgift skall också lämnas om var det går att
få tillgång till utländska moderföretags koncernredovisningar.

6 kap. Förvaltningsberättelse och finansieringsanalys

Förvaltningsberättelse

1 § Förvaltningsberättelsen skall innehålla en rättvisande översikt över
utvecklingen av bolagets verksamhet, ställning och resultat.

Upplysningar skall även lämnas om

1. sådana förhållanden som inte skall redovisas i balansräkningen,
resultaträkningen eller noterna, men som är viktiga för bedömningen av
bolagets ställning och resultat,

2. sådana händelser av väsentlig betydelse för bolaget som har
inträffat under räkenskapsåret eller efter dess slut,

3. bolagets förväntade framtida utveckling,

4. bolagets verksamhet inom forskning och utveckling, och

5. bolagets filialer i utlandet.

Andra stycket 3 och 5 gäller inte bolag som avses i 3 kap. 6 § andra
stycket.

2 § I aktiebolag skall i förvaltningsberättelsen lämnas förslag till
dispositioner beträffande bolagets vinst eller förlust. I aktiebolag som är
moderbolag skall dessutom uppgift lämnas om belopp som enligt
årsredovisningarna för företag inom koncernen skall föras över från fritt
eget kapital i koncernen till bundet eget kapital.

Finansieringsanalys

3 § I finansieringsanalysen skall redovisas bolagets finansiering och
kapitalinvesteringar under räkenskapsåret.

21

7 kap. Koncernredovisning

Allmänna bestämmelser

Skyldighet att upprätta koncernredovisning

1 § Ett moderbolag skall för varje räkenskapsår upprätta koncern-
redovisning enligt denna lag, om inte annat följer av 2 §.

2 § Ett moderbolag som är dotterbolag behöver inte upprätta koncern-
redovisning, om

1.  bolaget och dess samtliga dotterföretag omfattas av en koncern-
redovisning som upprättas av ett annat moderföretag,

2. detta moderföretag lyder under lagstiftningen i en stat inom
Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, och

3. moderföretagets koncernredovisning har upprättats och reviderats
enligt den lagstiftning som i den staten har tillkommit i enlighet med
Europeiska gemenskapernas direktiv av den 13 juni 1983 om samman-
ställd redovisning (83/349/EEG).

Första stycket gäller även om något dotterföretag av skäl som anges i
4 § andra eller tredje stycket inte omfattas av den upprättade koncern-
redovisningen.

Ett moderbolag som med stöd av första stycket inte självt har
upprättat någon koncernredovisning skall ge in den koncernredovisning
som avses i första stycket jämte koncemrevisionsberättelsen till registre-
ringsmyndigheten enligt bestämmelserna i 8 kap. 3 §. Registrerings-
myndigheten skall på det sätt som anges i 8 kap. 4 § kungöra att hand-
lingarna har getts in. Om handlingarna inte är avfattade på svenska, får
registreringsmyndigheten förelägga moderbolaget att ge in en bestyrkt
översättning till svenska. Sådant föreläggande skall utfärdas om någon
begär det.

Första stycket gäller inte,

1. om delägare som har en kapitalandel i moderbolaget på minst tio
procent senast sex månader före räkenskapsårets utgång hos moder-
bolagets styrelse eller motsvarande ledningsorgan har krävt att koncern-
redovisning skall upprättas, eller

2. om andelarna i moderbolaget eller skuldebrev som moderbolaget
har utfärdat är inregistrerade på en börs inom Europeiska ekonomiska
samarbetsområdet.

Den som enligt första stycket inte upprättar någon koncernredovisning
skall upplysa om detta i en not till årsredovisningen samt lämna uppgift
om namn, organisationsnummer och säte för det moderföretag som
upprättar den i stycket nämnda koncernredovisningen.

Koncernredovisningens delar

3 § Koncernredovisningen skall bestå av

1. koncernbalansräkning,

2. koncernresultaträkning,

3. noter, och

Prop. 1995/96:10

Del 1

Lagtext

22

4. förvaltningsberättelse.

Om moderbolaget är ett sådant bolag som avses i 10 kap. 3 § fjärde
stycket aktiebolagslagen (1975:1385) eller 4 kap. 3 § andra stycket
lagen (1980:1103) om årsredovisning m.m. i vissa företag, skall det i
koncernredovisningen även ingå en finansieringsanalys.

Dotterföretag som skall omfattas av koncernredovisningen

4 § Koncernredovisningen skall omfatta samtliga dotterföretag, om
inte annat följer av andra eller tredje stycket.

Ett dotterföretag behöver inte omfattas av koncernredovisningen, om
företaget är av ringa betydelse med hänsyn till kravet i 5 § på rätt-
visande bild. Om flera dotterföretag tillsammans har mer än sådan ringa
betydelse, skall de dock omfattas av koncernredovisningen.

Ett dotterföretag behöver inte heller omfattas av koncernredovis-
ningen, om

1. betydande och varaktiga hinder i väsentlig grad begränsar moder-
bolagets möjligheter att utöva sitt inflytande över dotterföretaget,

2. nödvändig information för att upprätta koncernredovisningen inte
kan fås utan oskälig kostnad eller inom rimlig tid, eller

3. andelarna i dotterföretaget innehas tillfälligt och uteslutande i avsikt
att säljas vidare.

Ett bolag som tillämpar andra eller tredje stycket skall i en not
upplysa om skälen för detta.

Prop. 1995/96:10

Del 1

Lagtext

Principer för upprättande av koncernredovisning

Överskådlighet, god redovisningssed och rättvisande bild

5 § Koncernredovisningen skall upprättas på ett överskådligt sätt och
i enlighet med god redovisningssed.

Koncembalansräkningen, koncernresultaträkningen och noterna skall
upprättas som en helhet och ge en rättvisande bild av ställningen och
resultatet för de företag, betraktade som en enhet, som omfattas av kon-
cernredovisningen. Bestämmelserna i 2 kap. 3 § första stycket andra
meningen och andra stycket tillämpas också på koncernredovisningen.

Andra grundläggande redovisningsprinciper m.m.

6 § För koncernredovisningen tillämpas följande bestämmelser i 2 kap.:

4 § om andra grundläggande redovisningsprinciper,

5 § om språk och form,

6 § om valuta, och

7 § om undertecknande.

23

Koncernbalansräkningen och koncernresultaträkningen

I § Koncembalansräkningen och koncemresultaträkningen skall var för
sig utgöra en sammanställning av balansräkningarna respektive resultat-
räkningarna för moderbolaget och de dotterföretag som omfattas av
koncernredovisningen. Sammanställningen skall göras med tillämpning
av 8-12 §§ och 17 - 23 §§. Vid redovisningen av andelar i andra
företag än dotterföretag skall 24 - 29 §§ beaktas. I övrigt tillämpas
3 kap.

Vad som i aktiebolag har avsatts till kapitalandelsfonden enligt 27 §
andra stycket skall redovisas som en särskild post under A IV i koncem-
balansräkningen. Sådant belopp skall anses som bundet eget kapital.

När 3 kap. 6 § andra stycket tillämpas skall vad som där sägs om
antalet anställda och tillgångarnas nettovärde avse koncernen som helhet.

Bestämmelsen i 3 kap. 7 § gäller inte om koncernen är en sådan
koncern som avses i 10 kap. 3 § fjärde stycket aktiebolagslagen
(1975:1385) eller 4 kap. 3 § andra stycket lagen (1980:1103) om
årsredovisning m.m. i vissa företag.

Minoritetsandelar

8 § Den del av eget kapital och årets resultat i ett dotterföretag som
belöper sig på andelar ägda av någon annan än de koncernföretag som
omfattas av koncernredovisningen skall redovisas som särskilda poster i
koncembalansräkningen och koncemresultaträkningen.

Balansdag

9 § Koncernredovisningen skall hänföra sig till moderbolagets
balansdag.

Om ett dotterföretags balansdag ligger mer än tre månader före moder-
bolagets balansdag, skall dotterföretaget omfattas av koncern-
redovisningen på grundval av en balansräkning som hänför sig till
moderbolagets balansdag och en resultaträkning som avser moder-
bolagets räkenskapsår.

Om ett dotterföretags balansdag ligger högst tre månader före
moderbolagets balansdag, skall upplysning lämnas om sådana händelser
som är viktiga för att bedöma dotterföretagets ställning och resultat och
som har inträffat mellan dotterföretagets och moderbolagets balansdagar.

Värderingsregler

10 § Bestämmelserna i 4 kap. tillämpas även på koncernredovisningen.

II § Moderbolaget skall tillämpa samma principer för värderingen av
tillgångar, avsättningar och skulder i koncernredovisningen som i års-

Prop. 1995/96:10

Del 1

Lagtext

redovisningen. Andra värderingsprinciper får användas i koncern-
redovisningen, om det finns särskilda skäl. I sådant fall skall upplysning
om detta lämnas i not med angivande av skälen för avvikelsen.

Har något av de koncernföretag som omfattas av koncernredovis-
ningen tillämpat andra principer för värderingen av tillgångar, avsätt-
ningar och skulder än de som tillämpas i koncembalansräkningen, skall
dessa tillgångar, avsättningar och skulder räknas om enligt sistnämnda
principer.

Om det finns särskilda skäl och det är förenligt med 5 §, får avvikelse
göras från vad som föreskrivs i andra stycket. Sådan avvikelse får även
göras, om en omräkning med hänsyn till kravet på rättvisande bild är av
ringa betydelse. I dessa fall skall upplysning om skälen för avvikelsen
anges i en not.

Elimineringar mellan koncernföretag

12 § Fordringar och skulder mellan koncernföretag, liksom intern-
vinster, skall elimineras i koncembalansräkningen.

Intäkter och kostnader, som hänför sig till transaktioner mellan
koncernföretag, liksom förändring av intemvinst under räkenskapsåret,
skall elimineras i koncemresultaträkningen.

Vad som sägs i första och andra styckena om eliminering av
fordringar och skulder, intäkter och kostnader samt internvinster gäller
inte om beloppen är av ringa betydelse med hänsyn till kravet i 5 § på
rättvisande bild.

Med intemvinst avses antingen en vinst vid överlåtelse av en tillgång
inom koncernen eller den på moderbolaget belöpande andelen av en
sådan vinst, i den utsträckning tillgången inte därefter har överlåtits till
en köpare utanför koncernen eller har förbrukats eller dess värde har
satts ned hos det företag inom koncernen som har förvärvat tillgången.
Upplysning om det internvinstbegrepp som har tillämpats skall lämnas i
en not.

TUläggsupptysningar

Allmänna tilläggsupplysningar

13 § Bestämmelserna om tilläggsupplysningar i 5 kap. 2-7 och 10 -
23 §§ tillämpas även på koncernredovisningen. Tilläggsupplysningarna
skall lämnas på det sätt som anges i 5 kap. 1 § första stycket andra och
tredje meningarna och andra stycket.

Förändringar i koncernens sammansättning

14 § Om sammansättningen av de företag som omfattas av koncern-
redovisningen har ändrats väsentligt under räkenskapsåret, skall sådana
upplysningar lämnas som gör det möjligt att jämföra de på varandra
följande koncernredovisningarna.

Prop. 1995/96:10

Del 1

Lagtext

25

Uppgifter om dotterföretag och vissa andra företag

15 § För varje dotterföretag och intresseföretag skall dess namn,
organisationsnummer och säte anges. Vidare skall anges den kapital-
andel, beräknad med tillämpning av 1 kap. 6 §, som koncernföretag
innehar i företaget.

Bestämmelserna i första stycket skall tillämpas även i fråga om andra
företag i vilka ett koncernföretag självt eller på det sätt som anges i
1 kap. 6 § innehar en kapitalandel på minst 20 procent. Uppgifter om
dessa företag behöver dock inte lämnas om uppgifterna med hänsyn till
kravet på rättvisande bild är av ringa betydelse.

I koncernredovisningen skall grunden för att ett företag har klassifice-
rats som dotterföretag anges. Denna uppgift far utelämnas, om
moderbolaget innehar mer än hälften av rösterna för samtliga andelar
och kapitalandelen i dotterföretaget är lika stor som rösträttsandelen.

16 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer far
medge att uppgifter inte behöver lämnas enligt 15 § första och andra
styckena, om uppgifterna är av sådant slag att de kan vålla allvarlig
skada för moderbolaget eller för något av de angivna företagen.

Hur dotterföretag skall räknas in i koncernredovisningen

17 § Sammanställning avseende moderbolag och dotterföretag skall
göras enligt någon av de metoder som anges i 18 - 21 §§, 22 § eller
23 §.

Prop. 1995/96:10

Del 1

Lagtext

Förvärvsmetoden

18 § I koncembalansräkningen skall det bokförda värdet av moder-
bolagets andelar i ett dotterföretag elimineras genom att avräknas mot
den andel av dotterföretagets eget kapital som belöpte på andelama vid
förvärvet.

19 § Vid förvärv av andelar i ett företag som är eller genom förvärvet
blir dotterföretag skall moderbolaget upprätta en förvärvsanalys för att
fastställa andelamas anskaffningsvärde för koncernen samt anskaff-
ningsvärdet för koncernen av dotterföretagets tillgångar, avsättningar och
skulder.

20 § Om anskaffningsvärdet för koncernen av dotterföretagets till-
gångar, avsättningar eller skulder enligt förvärvsanalysen avviker från
deras bokförda värden i dotterföretagets balansräkning, skall värdena i
koncembalansräkningen justeras med hänsyn till detta. Summan av dessa
justeringar skall avräknas från det skillnadsbelopp som uppkommit vid
avräkningen enligt 18 §.

26

21 § Om det efter en avräkning enligt 20 § föreligger ett positivt
skillnadsbelopp, skall detta redovisas som goodwill i koncembalansräk-
ningen. Bestämmelserna i 4 kap. 4 och 5 §§ gäller även för sådan
goodwill.

Om det efter en avräkning enligt 20 § föreligger ett negativt skillnads-
belopp som motsvarar en vid förvärvstidpunkten förväntad ogynnsam
resultatutveckling eller förväntade utgifter i dotterföretaget, skall detta
skillnadsbelopp redovisas som en avsättning i koncembalansräkningen.
En sådan avsättning får upplösas och intäktsföras i takt med att
förväntningarna infrias.

Pöolningsmetoden

22 § Det bokförda värdet av moderbolagets andelar i ett dotterföretag
får elimineras i koncembalansräkningen genom avräkning mot den
andel av dotterföretagets eget kapital som belöpte på moderbolagets
andelar i dotterföretaget vid förvärvet utan att 19 - 21 §§ tillämpas, om

1. moderbolagets andelar i dotterföretaget representerar mer än 90
procent av det nominella värdet av samtliga andelar i dotterföretaget,

2. andelama har förvärvats genom att moderbolaget har emitterat an-
delar vilka har lämnats som vederlag för andelarna i dotterföretaget,

3.  den kontanta betalningen för de förvärvade andelama inte
överstiger tio procent av de emitterade andelarnas nominella värde, och

4. det i övrigt är förenligt med kravet på god redovisningssed och
kravet i 5 § på rättvisande bild.

Det skillnadsbelopp som uppkommer vid tillämpning av första stycket
skall läggas till eller dras ifrån eget kapital i koncembalansräkningen.

Upplysning om att första stycket har tillämpats skall lämnas i en not.
Där skall också lämnas upplysning om de förändringar i eget kapital
som åtgärden har medfört och om namn, organisationsnummer och säte
för de berörda företagen.

Kapitalandelsmet oden

23 § Om verksamheten i ett dotterföretag skiljer sig så mycket från
övrig verksamhet i koncernen att en tillämpning av vad som föreskrivs
i 18-22 §§ skulle vara oförenlig med kravet i 5 § på rättvisande bild,
skall andelama i dotterföretaget i stället redovisas i koncernbalans-
räkningen och koncemresultaträkningen enligt 25 - 28 §§. Vad som
sägs om intresseföretag skall därvid avse dotterföretag.

Ett bolag som tillämpar första stycket skall i en not upplysa om skälen
för detta.

Om dotterföretagets årsredovisning eller, i förekommande fall,
koncernredovisning inte offentliggörs enligt bestämmelserna i 8 kap.
eller annan författning, skall handlingen ges in till registreringsmyndig-
heten tillsammans med moderbolagets koncernredovisning.

Prop. 1995/96:10

Del 1

Lagtext

27

Hur andelar i intresseföretag och vissa andra foretag skall räknas in
i koncernredovisningen

Kapitalandelsmet oden

24 § Andelar i intresseföretag skall redovisas i koncembalansräkningen
och koncemresultaträkningen med tillämpning av bestämmelserna i 25 -
28 §§, om inte annat följer av tredje stycket eller 29 §.

Vid tillämpning av första stycket skall bestämmelserna i 11 § om
värdering och 12 § om intemvinsteliminering tillämpas, om det inte
finns särskilda hinder mot detta. Med intemvinst skall därvid avses den
andel i vinst som belöper på moderbolaget vid överlåtelse mellan
intresseföretag och koncernföretag.

Ett intresseföretag behöver inte redovisas enligt första stycket, om

1. företaget har ringa betydelse med hänsyn till kravet i 5 § på rätt-
visande bild, eller

2. förhållandena motsvarar dem som anges i 4 § tredje stycket.

Den som tillämpar tredje stycket skall i en not upplysa om skälen för
detta.

25 § Första gången andelarna i ett intresseföretag redovisas i koncern-
balansräkningen skall moderbolaget först göra en beräkning av deras
värde enligt 4 kap. 3 § första och andra styckena, 5 § första - tredje
styckena och 6 § första stycket.

Skillnaden mellan det värde som följer av första stycket och den
andel av intresseföretagets eget kapital som belöper på andelarna skall
anges särskilt i balansräkningen eller i en not. Skillnadsbeloppet skall
beräknas med utgångspunkt i förhållandena vid förvärvstidpunkten. Om
det finns särskilda skäl, får skillnadsbeloppet beräknas med utgångs-
punkt i förhållandena vid den tidpunkt då kapitalandelsmetoden
tillämpas första gången.

Om det vid en beräkning enligt andra stycket finns ett positivt
skillnadsbelopp, skall det belopp som har räknats fram enligt första
stycket minskas med avskrivningar eller nedskrivningar enligt 4 kap. 4
och 5 §§, beräknade på grundval av det angivna skillnadsbeloppet. Den
del av skillnadsbeloppet som inte kan hänföras till något särskilt slag av
tillgång, avsättning eller skuld skall därvid anses som goodwill.

Det belopp som har räknats fram enligt första stycket skall vidare
justeras med tillägg eller avdrag för den andel av intresseföretagets vinst
eller förlust för räkenskapsåret som belöper på andelarna. Vidare skall
avdrag göras för mottagen utdelning från intresseföretaget. Hänsyn skall
också tas till andra förändringar i intresseföretagets eget kapital.
Andelarna skall i koncembalansräkningen tas upp till det värde som
motsvarar återstående belopp.

26 § När ett intresseföretag är moderföretag i en koncern, avses med
företagets eget kapital i 25 § andra stycket vad som i en av intresse-
företaget upprättad koncernredovisning redovisas som sådan post.

Prop. 1995/96:10

Del 1

Lagtext

27 § I efterföljande koncembalansräkningar skall de andelar som avses
i 24 § tas upp till det värde som de är upptagna till i närmast föregående
koncembalansräkning. Detta värde skall justeras med tillämpning av
25 §.

Om andelama vid en tillämpning av 25 § första, tredje och fjärde
styckena tas upp till ett högre värde än i närmast föregående
koncembalansräkning, skall skillnadsbeloppet sättas av till en kapital-
andelsfond.

28 § Vid redovisning enligt 25 - 27 §§ skall den andel av intresse-
företagets vinst eller förlust som belöper på andelarna redovisas som
intäkt eller kostnad i koncemresultaträkningen. Mottagen utdelning från
intresseföretaget far inte redovisas som intäkt.

Klyvningsmetoden

29 § Om ett bolag omfattas av en koncernredovisning och tillsammans
med ett eller flera företag, som inte omfattas av koncernredovisningen,
leder ett annat företag som inte är dotterföretag, far bolagets ägarandel i
det sistnämnda företaget redovisas enligt andra stycket.

I koncembalansräkningen far tas upp en så stor andel av företagets
tillgångar och skulder som belöper på bolagets ägarandel. I koncem-
resultaträkningen får tas upp en så stor andel av företagets intäkter och
kostnader som belöper på bolagets ägarandel. Vid redovisning enligt
detta stycke skall 9 - 12, 14 och 18-21 §§ tillämpas.

Ett bolag som tillämpar denna paragraf skall i en not upplysa om
skälen för detta. Uppgift enligt 5 kap. 17 § skall anges särskilt för varje
företag för vilket ägarandelar redovisas med tillämpning av denna
paragraf.

Förvaltningsberättelse och finansieringsanalys

30 § Förvaltningsberättelse och finansieringsanalys för koncernen skall
upprättas med tillämpning av 6 kap. 1 och 3 §§.

8 kap. Offentliggörande

Registreringsmyndigheten

1 § Med registreringsmyndigheten avses i denna lag Patent- och
registreringsverket.

Årsredovisningens avlämnande till revisorerna

2 § I ett aktiebolag skall årsredovisningen för det förflutna
räkenskapsåret lämnas till revisorerna senast en månad före ordinarie
bolagsstämma. I ett handelsbolag skall årsredovisningen lämnas till
revisorerna senast fyra månader efter räkenskapsårets utgång.

Prop. 1995/96:10

Del 1

Lagtext

29

Ingivande till registreringsmyndigheten

3 § Sedan resultaträkningen och balansräkningen har blivit fastställda,
skall aktiebolag ge in bestyrkta kopior av årsredovisningen och
revisionsberättelsen för det förflutna räkenskapsåret till registrerings-
myndigheten. Handlingarna skall ha kommit in till registrerings-
myndigheten inom en månad från fastställelsebeslutet. På kopian av
årsredovisningen skall en styrelseledamot eller verkställande direktören
teckna bevis om att resultaträkning och balansräkning har fastställts med
uppgift om fastställelsedagen. Beviset skall även innehålla uppgift om
bolagsstämmans beslut beträffande bolagets vinst eller förlust.

Även handelsbolag skall ge in bestyrkta kopior av årsredovisningen
och revisionsberättelsen till registreringsmyndigheten. Handlingarna
skall ha kommit in till registreringsmyndigheten inom sex månader från
räkenskapsårets utgång.

Kungörande

4 § När årsredovisning och revisionsberättelse har getts in till regi-
streringsmyndigheten enligt 3 §, skall myndigheten kungöra detta i en
tidning som myndigheten ger ut.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får med-
dela närmare föreskrifter om sådant kungörande.

Förseningsavgifter för aktiebolag

5 § Om ett aktiebolag inte ger in bestyrkta kopior av årsredovisning
och revisionsberättelse eller om årsredovisningen saknar sådant bevis
som avses i 3 § första stycket, skall bolaget betala förseningsavgift till
staten enligt 6 §.

Beslut om förseningsavgift fattas av registreringsmyndigheten.

6 § Ett aktiebolag skall betala en förseningsavgift om de handlingar
som anges i 5 § inte har kommit in till registreringsmyndigheten inom
sju månader från räkenskapsårets utgång. Har bolaget inom denna tid
gjort anmälan enligt 9 kap. 5 § fjärde stycket aktiebolagslagen
(1975:1385), skall dock bolaget betala förseningsavgift först om hand-
lingarna inte har kommit in inom nio månader från räkenskapsårets
utgång. Avgiften skall uppgå till 10 000 kr för publika aktiebolag och
5 000 kr för privata aktiebolag.

Om de handlingar som anges i 5 § inte har kommit in inom två
månader från det att underrättelse avsändes till bolaget om beslut om
förseningsavgift enligt första stycket, skall bolaget betala en ny för-
seningsavgift. Den nya avgiften skall uppgå till 10 000 kr för publika
aktiebolag och 5 000 kr för privata aktiebolag.

Om de handlingar som anges i 5 § inte har kommit in inom två
månader från det att underrättelse avsändes till bolaget om beslut om
förseningsavgift enligt andra stycket, skall bolaget betala en ny för-

Prop. 1995/96:10

Del 1

Lagtext

seningsavgift. Den nya avgiften skall uppgå till 20 000 kr för publika
aktiebolag och 10 000 kr för privata aktiebolag.

7 § Har registrering skett av beslut om att bolaget försatts i konkurs
eller trätt i likvidation, får beslut om förseningsavgift inte meddelas.

8 § Har bolaget inom tid som avses i 6 § gett in kopior av de hand-
lingar som anges i 5 § men är kopiorna inte bestyrkta eller har hand-
lingarna på annat sätt någon brist som lätt kan avhjälpas, får
registreringsmyndigheten meddela beslut om förseningsavgift endast om
bolaget har underrättats om bristen och fått tillfälle att avhjälpa den men
inte gjort det inom tid som angetts i underrättelsen. En sådan under-
rättelse får sändas med posten till den postadress som bolaget senast har
anmält hos registreringsmyndigheten.

9 § En förseningsavgift skall efterges, om underlåtenheten att ge in
handlingen framstår som ursäktlig med hänsyn till omständigheter som
bolaget inte har kunnat råda över. Avgiften skall också efterges om det
framstår som uppenbart oskäligt att ta ut den.

Bestämmelserna om eftergift skall beaktas även om något yrkande om
detta inte har framställts, om det föranleds av vad som har förekommit
i ärendet.

10 § Om en förseningsavgift inte har betalats efter betalningsuppma-
ning, skall avgiften lämnas för indrivning. Regeringen får föreskriva att
indrivning inte behöver begäras för ringa belopp.

Bestämmelser om indrivning finns i lagen (1993:891) om indrivning
av statliga fordringar m.m. Vid indrivning får verkställighet enligt
utsökningsbalken ske.

11 § Ett beslut om förseningsavgift får verkställas även om det inte har
vunnit laga kraft.

Om ett bolag har rätt att få tillbaka betalad förseningsavgift på grund
av en domstols beslut, skall ränta betalas på den återbetalade försenings-
avgiften från och med månaden efter den då förseningsavgiften
betalades in till och med den månad då återbetalning görs. I fråga om
räntans storlek tillämpas 69 § 2 mom. första stycket uppbördslagen
(1953:272).

Personligt betalningsansvar

12 § Om kopia av årsredovisning och revisionsberättelse för aktiebolag
inte har sänts in enligt 3 § första stycket inom femton månader efter
räkenskapsårets utgång, svarar styrelseledamöterna och verkställande
direktören solidariskt för de förpliktelser som uppkommer för bolaget.

En styrelseledamot eller verkställande direktör går dock fri från
ansvar, om han eller hon visar att underlåtenheten att sända in
årsredovisning och revisionsberättelse inte beror på försummelse av

Prop. 1995/96:10

Del 1

Lagtext

31

honom eller henne. Ansvar inträder inte för förpliktelser som
uppkommer efter det att handlingarna har kommit in till registrerings-
myndigheten.

Vite

13 § Var och en som i egenskap av ställföreträdare för handelsbolag
eller verkställande direktör eller styrelseledamot i aktiebolag enligt
denna lag eller annan författning är skyldig att ensam eller gemensamt
med någon annan till registreringsmyndigheten ge in redovisnings-
handling eller revisionsberättelse, kan av registreringsmyndigheten före-
läggas vid vite att fullgöra denna skyldighet.

Fråga om utdömande av vite prövas av registreringsmyndigheten.

Publicering av årsredovisningen

14 § Om ett bolag publicerar sin årsredovisning i dess helhet, skall
publiceringen avse årsredovisningen i den form och med den orda-
lydelse som har legat till grund för revisionsberättelsen. Revisions-
berättelsen skall därvid åtfölja årsredovisningen. Om någon revisions-
berättelse inte har lämnats, skall årsredovisningen i stället innehålla
uppgift om detta förhållande och om skälen för det.

15 § Om ett bolag publicerar sin årsredovisning i ofullständigt skick,
skall det av publikationen framgå att den inte är fullständig. Det skall
också anges om den fullständiga årsredovisningen har getts in till
registreringsmyndigheten.

En årsredovisning får, när den publiceras i ofullständigt skick, inte
åtföljas av revisionsberättelsen. Publikationen skall i stället innehålla
revisorns uttalande om att den fullständiga årsredovisningen har
upprättats enligt lag, liksom uppgift om anmärkningar enligt 10 kap.
10 § andra - fjärde styckena aktiebolagslagen (1975:1385) och 4 kap.
10 § andra - fjärde styckena lagen (1980:1103) om årsredovisning m.m.
i vissa företag. Om revisionsberättelse inte har lämnats, skall detta
förhållande liksom skälen för det anges.

Koncernredovisning och koncernrevisionsberättelse

16 § Detta kapitel tillämpas också på koncernredovisning och koncern-
revisionsberättelse.

9 kap. Delårsrapport

Skyldighet att lämna delårsrapport

1 § Ett bolag skall minst en gång under ett räkenskapsår som omfattar
mer än tio månader lämna en särskild redovisning (delårsrapport), om

Prop. 1995/96:10

Del 1

Lagtext

32

bolaget är skyldigt att ha auktoriserad revisor enligt 10 kap. 3 § andra
eller fjärde stycket aktiebolagslagen (1975:1385) eller 4 kap. 3 § första
eller andra stycket lagen (1980:1103) om årsredovisning m.m. i vissa
företag.

Delårsrapporten skall avse bolagets verksamhet från räkenskapsårets
början. Minst en rapport skall omfatta en period av minst hälften och
högst två tredjedelar av räkenskapsåret.

I ett aktiebolag skall delårsrapporten lämnas av styrelsen eller, om
styrelsen bestämmer det, av verkställande direktören.

Prop. 1995/96:10

Del 1

Lagtext

Tillhandahållande av delårsrapport

2 § En delårsrapport skall hos bolaget hållas tillgänglig för var och en
som vill ta del av den och genast sändas till aktieägare eller bolagsman
som begär det. En bestyrkt kopia av en sådan delårsrapport som avses i

1  § andra stycket andra meningen skall senast två månader efter
rapportperiodens utgång sändas in till registreringsmyndigheten.

Om delårsrapport inte ges in till registreringsmyndigheten i rätt tid,
tillämpas 8 kap. 13 §.

Delårsrapportens innehåll

3 § I en delårsrapport skall det översiktligt redogöras för verk-
samheten och resultatutvecklingen samt för investeringar och föränd-
ringar i likviditet och finansiering sedan föregående räkenskapsårs
utgång. Vidare skall det lämnas beloppsuppgifter om nettoomsättningen
och resultatet före bokslutsdispositioner och skatt under rapport-
perioden. Om det finns särskilda skäl, får en ungefärlig beloppsuppgift
om resultatet lämnas. Bestämmelserna i 6 kap. 1 § andra stycket 1 och

2 gäller också i fråga om delårsrapport.

Om en koncern är av sådan storlek som anges i 10 kap. 3 § fjärde
stycket aktiebolagslagen (1975:1385) eller 4 kap. 3 § andra stycket
lagen (1980:1103) om årsredovisning m.m. i vissa företag, skall moder-
bolaget i delårsrapporten, utöver uppgifter om moderbolaget, lämna
uppgifter för koncernen motsvarande vad som sägs i första stycket.
Uppgifter om nettoomsättning och resultat skall avse beloppen efter
avdrag för interna poster inom koncernen och vara beräknade med
hänsyn tagen till internvinsteliminering.

4 § Om det inte finns särskilda hinder, skall i anslutning till uppgifter
enligt 3 § även lämnas motsvarande uppgifter för samma rapportperiod
under det närmast föregående räkenskapsåret.

Begrepp och termer skall så långt det är möjligt stämma överens med
dem som har använts i den senast framlagda årsredovisningen eller, i
förekommande fall, koncernredovisningen.

3 Riksdagen 1995196. 1 saml. Nr 10 Del 1

10 kap. Överklagande

1 § En myndighets beslut i ett tillståndsärende enligt 3 kap. 7 § första
stycket, 5 kap. 9 § andra stycket eller 7 kap. 16 § får överklagas till
regeringen.

2 § Ett sådant beslut av registreringsmyndigheten som avses i 8 kap.
6, 9 och 13 §§ får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol.

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

Prop. 1995/96:10

Del 1

Lagtext

Bilaga 1

Avsnitt 1

1 Belgien:

la société anonyme/de naamloze vennootschap, la société en
commandite par actions/de commanditaire vennootschap op aandelen, la
société de personnes å responsabilité limitée/de personenvennootschap
met beperkte aansprakelijkheid.

1 Danmark:

aktieselskaber, kommanditaktieselskaber, anpartsselskaber.

I Finland:

osakeyhtiö, aktiebolag.

I Frankrike:

la société anonyme, la société en commandite par actions, la société å
responsabilité limitée.

I Grekland:

T) avdtvvpr] eraipca, t, eroapia ■KepiopiapévqQ evdvvqg, t, erepoppvÖpr)
Karä ptTOxég eraipia.

I Irland:

public companies limited by shares or by guarantee, private companies
limited by shares or by guarantee.

I Island:

almenningshlutafélag.

I Italien:

la societå per azioni, la societå in accomandita per azioni, la societå a
responsabilita limitata.

/ Liechtenstein:

die Aktiengesellschaft, die Gesellschaft mit beschränkter Haftung, die
Kommanditaktiengesellschaft.

I Luxemburg:                                                   Prop. 1995/96:10

la société anonyme, la société en commandite par actions, la société å Del 1
responsabilité limitée.                                                        Lagtext

I Nederländerna:

de naamloze vennootschap, de besloten vennootschap met beperkte
aansprakelijkheid.

I Norge:

aksjeselskap.

1 Portugal:

a sociedade anonima de responsabilidade limitada, a sociedade em
comandita por acQöes, a sociedade por quotas de responsabilidade
limitada.

I Spanien:

la sociedad anonima, la sociedad comanditaria por acciones, la sociedad

de responsabilidad limitada;

I Storbritannien:

public companies limited by shares or by guarantee, private companies
limited by shares or by guarantee.

I Tyskland:

die Aktiengesellschaft, die Kommanditgesellschafi auf Aktien, die
Gesellschaft mit beschränkter Haftung.

1 Österrike:

die Aktiengesellschaft, die Gesellschaft mit beschränkter Haftung.

Avsnitt 2

I Belgien:

la société en nom collectif/de vennootschap onder firma, la société en
commandite simple/de gewone commanditaire vennootschap.

I Danmark:

interessentskaber, kommanditselskaber.

I Finland:

avoin yhtiö, öppet bolag, kommandiittiyhtiö, kommanditbolag.

/ Frankrike:

la société en nom collectif, la société en commandite simple.

I Grekland:

t) op.oppvdp.oq eraipeia, t; ETEpoppvdpoq Eraipeia;

35

1 Irland:

partnerships, limited partnerships, unlimited companies.

/ Island:
sameignarfélag, samlagsfélag.

/ Italien:

la societå in nome collettivo, la societå in accomandita semplice.

I Liechtenstein:

die offene Handelsgesellschaft, die Kommanditgesellschaft.

I Luxemburg:

la société en nom collectif, la société en commandite simple.

/ Nederländerna:

de vennootschap onder firma, de commanditaire vennootschap.

I Norge:

partrederi, ansvarlig selskap, kommanditselskap.

I Portugal:

sociedade em nome colectivo, sociedade em comandita simples.

I Spanien:
sociedad colectiva, sociedad en comandita simple.

/ Storbritannien:

partnerships, limited partnerships, unlimited companies.

I Tyskland:

die offene Handelsgesellschaft, die Kommanditgesellschaft.

I Österrike:

die offene Handelsgesellschaft, die Kommanditgesellschaft.

Bilaga 2

Uppställningsform för balansräkningen (kontoform)

TILLGÅNGAR

A. Tecknat men ej inbetalt kapital

B. Anläggningstillgångar

Prop. 1995/96:10

Del 1

Lagtext

36

I. Immateriella anläggningstillgångar

1.  Balanserade utgifter för forsknings- och utvecklingsarbeten och
liknande arbeten

2.  Koncessioner, patent, licenser, varumärken samt liknande
rättigheter

3.  Hyresrätter och liknande rättigheter

4.  Goodwill

5.  Förskott avseende immateriella anläggningstillgångar

II. Materiella anläggningstillgångar

1. Byggnader och mark

2.  Maskiner och andra tekniska anläggningar

3.  Inventarier, verktyg och installationer

4.  Pågående nyanläggningar och förskott avseende materiella
anläggningstillgångar

III. Finansiella anläggningstillgångar

1. Andelar i koncernföretag

2.  Fordringar hos koncernföretag

3.  Andelar i intresseföretag

4.  Fordringar hos intresseföretag

5.  Andra långfristiga värdepappersinnehav

6.  Lån till delägare eller till personer som vid tillämpning av 12 kap.

7 § första och sjunde styckena aktiebolagslagen (1975:1385) är att
anse som närstående

7.  Andra långfristiga fordringar

C. Omsättningstillgångar

I. Varulager m.m.

1.  Råvaror och förnödenheter

2.  \hror under tillverkning

3.  Färdiga varor och handelsvaror

4.  Pågående arbete för annans räkning

5.  Förskott till leverantörer

II. Fordringar

1.  Kundfordringar

2.  Fordringar hos koncernföretag

3.  Fordringar hos intresseföretag

4.  Övriga fordringar

5.  Förutbetalda kostnader och upplupna intäkter

Prop. 1995/96:10

Del 1

Lagtext

37

III. Kortfristiga placeringar

1. Andelar i koncernföretag

2.  Egna aktier

3.  Övriga kortfristiga placeringar

IV. Kassa och bank

EGET KAPITAL, AVSÄTTNINGAR OCH SKULDER

A. Eget kapital, med uppgift om vad som utgör fritt eget kapital och
bundet eget kapital

Aktiebolag:

I.  Aktiekapital

II. Överkursfond

III. Uppskrivningsfond

IV. Andra fonder

1.  Reservfond

2.  Övrigt

V.  Balanserad vinst eller förlust

VI. Årets resultat

Handelsbolag:

/. Eget kapital vid räkenskapsårets böljan

II. Insättningar eller uttag under året

III. Årets resultat

IV. Eget kapital vid räkenskapsårets slut

Prop. 1995/96:10

Del 1

Lagtext

B. Obeskattade reserver

C. Avsättningar

1.  Avsättningar för pensioner och liknande förpliktelser

2.  Avsättningar för skatter

3.  Övriga avsättningar

D. Skulder

1.  Obligationslån

2.  Skulder till kreditinstitut

3.  Förskott från kunder (får även redovisas som avdragspost under
\brulager m.m.)

4.  Leverantörsskulder

5.  Växelskulder

6.  Skulder till koncernföretag

7.  Skulder till intresseföretag

8.  Skatteskulder

9.  Övriga skulder

10. Upplupna kostnader och förutbetalda intäkter

Poster inom linjen

Ställda säkerheter och ansvarsförbindelser

1.  Panter och därmed jämförliga säkerheter som har ställts för egna
skulder och för förpliktelser som redovisas såsom avsättningar,
varje slag för sig

2.  Övriga ställda panter och därmed jämförliga säkerheter, varje slag
för sig

3.  Ansvarsförbindelser

a.  Pensionsförpliktelser som inte har upptagits bland skulderna
eller avsättningarna och som inte heller har täckning i pensions-
stiftelses förmögenhet

b.  Övriga ansvarsförbindelser

Bilaga 3

Uppställningsform I för resultaträkning (rapportform med kostnads-
slagsindelning)

1.   Nettoomsättning

2.   Förändring av varulager

3.   Aktiverat arbete för egen räkning

4.   Övriga rörelseintäkter

5.   Råvaror och förnödenheter

6.   Övriga externa kostnader

Prop. 1995/96:10

Del 1

Lagtext

39

7.   Personalkostnader                                            Prop. 1995/96:10

Del 1

8.   Avskrivningar och nedskrivningar av materiella och immate- Lagtext
riella anläggningstillgångar

9.   Nedskrivningar av omsättningstillgångar utöver normala ned-
skrivningar

10.  Övriga rörelsekostnader

11.  Intäkter från andelar i koncernföretag

12.  Intäkter från andelar i intresseföretag

13.  Intäkter från övriga värdepapper och fordringar som är
anläggningstillgångar (med särskild uppgift om intäkter från
koncernföretag)

14.  Övriga ränteintäkter och liknande intäkter (med särskild
uppgift om intäkter från koncernföretag)

15.  Nedskrivningar av finansiella anläggningstillgångar och
kortfristiga placeringar

16. Räntekostnader och liknande kostnader (med särskild uppgift
om kostnader avseende koncernföretag)

17. Extraordinära intäkter

18. Extraordinära kostnader

19.  Bokslutsdispositioner

20.  Skatt på årets resultat

21.  Övriga skatter

22.  Årets resultat

Bilaga 4

Uppställningsform II för resultaträkning
(rapportform med funktionsindelning)

1. Nettoomsättning

2. Kostnad för sålda varor

40

3.   Bruttoresultat

4.   Försäljningskostnader

5.   Administrationskostnader

6.   Övriga rörelseintäkter

7.   Övriga rörelsekostnader

Prop. 1995/96:10

Del 1

Lagtext

8. Intäkter från andelar i koncernföretag

9. Intäkter från andelar i intresseföretag

10.  Intäkter från övriga värdepapper och fordringar som är
anläggningstillgångar (med särskild uppgift om intäkter från
koncernföretag)

11.  Övriga ränteintäkter och liknande intäkter (med särskild
uppgift om intäkter från koncernföretag)

12. Nedskrivningar av finansiella anläggningstillgångar och
kortfristiga placeringar

13.  Räntekostnader och liknande kostnader (med särskild uppgift
om kostnader avseende företag)

14.  Extraordinära intäkter

15. Extraordinära kostnader

16.  Bokslutsdispositioner

17.  Skatt på årets resultat

18.  Övriga skatter

19.  Årets resultat

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996.

2. Bestämmelserna i 8 kap., 9 kap. 2 § andra stycket och 10 kap. 2 §
skall tillämpas första gången i fråga om offentliggörande av årsredovis-
ning, koncernredovisning, revisionsberättelse och delårsrapport avse-
ende det räkenskapsår som inleds närmast efter den 31 december 1995.

41

3. I bolag som avses i 1 kap. 1 § andra stycket lagen (1995:000) om
årsredovisning i kreditinstitut och värdepappersbolag och 1 kap. 1 §
andra stycket lagen (1995:000) om årsredovisning i försäkringsföretag
skall bestämmelserna i 2 - 6 kap., 9 kap. 1 §, 2 § första stycket, 3 och
4 §§ samt 10 kap. 1 § tillämpas första gången i fråga om det räken-
skapsår som inleds närmast efter den 31 december 1995.

I övriga bolag skall de angivna bestämmelserna samt bestämmelserna
i 7 kap. tillämpas första gången i fråga om det räkenskapsår som inleds
närmast efter den 31 december 1996.

4. Förekommer i lag eller arman författning hänvisning till en före-
skrift i 11 kap. aktiebolagslagen som har ersatts genom en bestämmelse
i denna lag, tillämpas i stället den nya bestämmelsen.

5. Bestämmelsen i 4 kap. 5 § tredje stycket skall inte tillämpas på
nedskrivning som har gjorts före lagens ikraftträdande.

6. Belopp som har avsatts till uppskrivningsfond före lagens ikraft-
trädande får användas även för nödvändiga nedskrivningar på anlägg-
ningstillgångar. Om detta görs skall upplysning om detta lämnas i en
not.

Prop. 1995/96:10

Del 1

Lagtext

42

2.2 Förslag till lag om ändring i aktiebolagslagen
(1975:1385)

Härigenom föreskrivs i fråga om aktiebolagslagen (1975:1385)2

dels att 11 kap. skall upphöra att gälla,

dels att 1 kap. 5 §, 4 kap. 16, 20 och 21 §§, 8 kap. 13 §, 9 kap. 17 §,
10 kap. 3 och 10 §§, 12 kap. 1 - 4 §§, 13 kap. 3, 4 a, 6 a, 9 och 12 §§,
14 kap. 4 §, 15 kap. 1 och 3 §§, 17 kap. 1 §, 18 kap. 4 och 7 §§ samt
19 kap. 2 § skall ha följande lydelse,

dels att det i lagen skall införas tre nya paragrafer, 1 kap. 6 §, 2 kap.
12 a § och 4 kap. 13 a §, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Äger ett aktiebolag så många
aktier eller andelar i en svensk
eller utländsk juridisk person att
det har mer än hälften av rösterna
för samtliga aktier eller andelar,
är aktiebolaget moderbolag och
den juridiska personen dotter-
företag. Äger ett dotterföretag
eller äger ett moderbolag och ett
eller flera dotterföretag till-
sammans eller äger flera dotter-
företag tillsammans aktier eller
andelar i en juridisk person i den
omfattning som angivits nu, är
även sistnämnda juridiska person
dotterföretag till moderbolaget.

Har ett aktiebolag i annat fall på
grund av aktie- eller andels-
innehav eller avtal ensamt ett
bestämmande inflytande över en
juridisk person och en betydande
andel i resultatet av dess verk-
samhet, är aktiebolaget moder-
bolag och den juridiska personen
dotterföretag.

Moderbolag och dotterföretag
utgör tillsammans en koncern.

1 kap.

5 §3

Ett aktiebolag är moderbolag
och en annan juridisk person är
dotterföretag, om aktiebolaget

1.  innehar mer än hälften av
rösterna för samtliga aktier eller
andelar i den juridiska personen,

2. äger aktier eller andelar i
den juridiska personen och på
grund av avtal med andra del-
ägare i denna forfogar över mer
än hälften av rösterna för samtliga
aktier eller andelar,

3. äger aktier eller andelar i
den juridiska personen och har
rätt att utse eller avsätta mer än
hälften av ledamöterna i dess
styrelse eller motsvarande led-
ningsorgan, eller

4. äger aktier eller andelar i den
juridiska personen och har rätt att
ensamt utöva ett bestämmande
inflytande över denna på grund av
avtal med den juridiska personen
eller på grund av föreskrift i dess
bolagsordning, bolagsavtal eller
därmed jämförbara stadgar.

Vidare är en juridisk person
dotterföretag till moderbolaget, om

Prop. 1995/96:10

Del 1

Lagtext

2 Lagen omtryckt 1993:150.

3 Senaste lydelse 1994:802.

43

ett annat dotterföretag till
moderbolaget eller moderbolaget
tillsammans med ett eller flera
andra dotterföretag eller flera
andra dotterföretag tillsammans

1. innehar mer än hälften av
rösterna för samtliga aktier eller
andelar i den juridiska personen,

2. äger aktier eller andelar i den
juridiska personen och på grund
av avtal med andra delägare i
denna förfogar över mer än
hälften av rösterna för samtliga
aktier eller andelar, eller

3. äger aktier eller andelar i den
juridiska personen och har rätt att
utse eller avsätta mer än hälften
av ledamöterna i dess styrelse eller
motsvarande ledningsorgan.

Om ett dotterföretag äger aktier
eller andelar i en juridisk person
och på grund av avtal med den
juridiska personen eller på grund
av föreskrift i dess bolagsordning,
bolagsavtal eller därmed jäm-
förbara stadgar har rätt att ensamt
utöva ett bestämmande inflytande
över den juridiska personen, är
även denna dotterföretag till
moderbolaget.

Moderbolag och dotterföretag
utgör tillsammans en koncern.

Med koncernföretag avses i
denna lag företag i samma kon-
cern.

I de fall som avses i 5 § första
stycket 1-3 och andra stycket skall
sådana rättigheter som tillkommer
någon som handlar i eget namn
men för en annan fysisk eller
juridisk persons räkning anses
tillkomma den personen.

Vid bestämmandet av antalet
röster i ett dotterföretag beaktas
inte de aktier och andelar i dotter-
företaget som innehas av företaget
självt eller av dess dotterföretag.

Prop. 1995/96:10

Del 1

Lagtext

44

Detsamma gäller aktier och
andelar som innehas av den som
handlar i eget namn men för
dotterföretagets eller dess dotter-
företags räkning.

2 kap.

72 af

Belopp som bolaget på grund
av aktieteckning har fatt som
betalning för aktierna utöver det
nominella beloppet skall sättas av
till överkursfonden.

4 kap.

Haf

Belopp som bolaget på grund
av aktieteckning har fatt som
betalning för aktierna utöver det
nominella beloppet skall sättas av
till överkursfonden.

Prop. 1995/96:10

Del 1

Lagtext

16 §

Fondemission kan ske genom
överföring till aktiekapitalet av
belopp som kan utdelas enligt
12 kap. 2 § första stycket samt av
uppskrivningsfond och reservfond
eller genom uppskrivning av
anläggningstillgångs värde.

Fondemission kan ske genom
överföring till aktiekapitalet av
belopp som kan utdelas enligt
12 kap. 2 § första stycket samt av
uppskrivningsfond, reservfond och
överkursfond eller genom upp-
skrivning av anläggningstillgångs
värde.

Bestämmelserna i 4 § första stycket gäller i tillämpliga delar även i
fråga om förslag till beslut om fondemission.

Beslut om fondemission skall ange på vilket sätt och med vilket belopp
aktiekapitalet ökas, de nya aktiernas aktieslag eller det belopp vartill
aktiernas nominella belopp höjes samt, i förekommande fall förordnande
som avses i 3 a §. I avstämningsbolag skall avstämningsdagen anges i
beslutet varvid iakttages att avstämning ej får ske innan beslutet
registrerats. På sådant bolag äger 5 § tredje stycket och 7 § första
stycket motsvarande tillämpning.

Beslutet om fondemission skall utan dröjsmål anmälas för registrering
och får ej verkställas före registreringen.

Aktiekapitalet är ökat när registrering skett. De nya aktierna skall
genom styrelsens försorg ofördröj ligen upptagas i aktieboken. De medför
rätt till utdelning enligt vad därom bestämts i beslutet om emission.
Beslutet får dock ej innebära att sådan rätt inträder senare än för
räkenskapsåret efter det under vilket registrering skett.

45

20 §

Emissionsprospekt skall innehålla
balansräkningar avseende utgången
av de tre senaste räkenskapsår, för
vilka årsredovisning och revisions-
berättelse avgivits, resultaträk-
ningar för dessa tre räkenskapsår
samt ett sammandrag av de
uppgifter som det ålegat bolaget
att intaga i förvaltningsberättel-
serna för de tre räkenskapsåren.
Fyller handlingarna ej de krav,
som framgår av 11 kap. 5 § andra
stycket och 9 § fjärde stycket, skall
de fullständigas i enlighet med
dessa bestämmelser

Emissionsprospekt skall innehålla
balansräkningar avseende utgången
av de tre senaste räkenskapsår, för
vilka årsredovisning och revisions-
berättelse avgivits, resultaträk-
ningar för dessa tre räkenskapsår
samt ett sammandrag av de upp-
gifter som bolaget varit skyldigt
att ta in i förvaltningsberättelserna
för de tre räkenskapsåren. Om
handlingarna inte innehåller
finansieringsanalys som avses i
2 kap. 1 § tredje stycket årsredo-
visningslagen (1995:000), skall de
kompletteras med en sådan analys.
Om bolaget är skyldigt att
upprätta en kapitaltäckningsanalys
enligt 2 kap. 1 § tredje stycket
lagen (1995:000) om årsredovis-
ning i kreditinstitut och värde-
pappersbolag skall handlingarna
också innehålla en sådan.

Prop. 1995/96:10

Del 1

Lagtext

Bestämmelserna i 11 kap. 2 § Bestämmelserna i 3 kap. 5 §
första stycket andra meningen äger andra stycket och tredje stycket
motsvarande tillämpning på första meningen årsredovisnings-
emissionsprospekt.                   lagen skall tillämpas på emissions-

prospekt.

Om bolaget är moderbolag, skall bolaget i emissionsprospektet intaga
koncemresultaträkning och koncembalansräkning för de tre senaste
räkenskapsåren. När redovisningshandlingar och andra uppgifter för
koncern intages i prospektet får häremot svarande uppgifter för bolaget
utelämnas i den mån de kan anses sakna väsentlig betydelse för
bedömningen av bolagets aktier. Dock far bolagets resultaträkning och
balansräkning för det senaste räkenskapsåret enligt första stycket ej
utelämnas.

21 §

I emissionsprospektet skall upplysning lämnas om sådana för be-
dömningen av bolagets verksamhetsresultat och ställning viktiga för-
hållanden och händelser i övrigt av väsentlig betydelse för bolaget vilka

hänför sig till tiden efter den period
handlingarna.

Framlägges emissionsprospektet
senare än åtta månader efter ut-
gången av det senaste räken-
skapsår, för vilket årsredovisning
och revisionsberättelse avgivits,
skall emissionsprospektet innehålla

som omfattas av de i 20 § angivna

Läggs emissionsprospektet fram
senare än åtta månader efter ut-
gången av det senaste räken-
skapsår, för vilket årsredovisning
och revisionsberättelse avgivits,
skall emissionsprospektet innehålla

uppgifter motsvarande delårsrap-
port enligt 11 kap. 13 och 14 §§.
Dessa uppgifter skall avse tiden
från utgången av nämnda räken-
skapsår till en dag ej tidigare än
tre månader före emissions-
prospektets tillhandahållande.

uppgifter motsvarande delårs-
rapport enligt 9 kap. 3 och 4 §§
årsredovisningslagen (1995:000)
eller, i förekommande fall, 9 kap.
3 § 3 lagen (1995:000) om års-
redovisning z kreditinstitut och
värdepappersbolag. Dessa upp-
gifter skall avse tiden från ut-
gången av nämnda räkenskapsår
till en dag som infaller tidigast tre
månader innan emissionsprospek-
tet läggs fram.

Prop. 1995/96:10

Del 1

Lagtext

8 kap.

13 §

Styrelsen eller annan ställföreträdare för bolaget far ej företaga
rättshandling eller annan åtgärd som är ägnad att bereda otillbörlig
fördel åt aktieägare eller annan till nackdel för bolaget eller annan

aktieägare.

Ställföreträdare far ej efterkom-
ma föreskrift av bolagsstämman
eller annat bolagsorgan, om före-
skriften icke är gällande därför att
den står i strid mot denna lag eller
bolagsordningen.

Ställföreträdare far inte följa en
föreskrift av bolagsstämman eller
något annat bolagsorgan, om före-
skriften inte gäller därför att den
står i strid med denna lag, till-
lämplig lag om årsredovisning
eller bolagsordningen.

9 kap.4

17 §

Om bolagsstämmobeslut ej till-
kommit i behörig ordning eller
eljest strider mot denna lag eller
bolagsordningen, kan talan mot
bolaget om upphävande eller
ändring av beslutet föras av
aktieägare eller av styrelsen,
styrelseledamot eller verkställande
direktör. Sådan talan kan föras
även av den som styrelsen obe-
hörigen vägrat att införa såsom
aktieägare i aktieboken.

Om bolagsstämmobeslut inte har
tillkommit i behörig ordning eller
på annat sätt strider mot denna
lag, tillämplig lag om årsredovis-
ning eller bolagsordningen, kan
talan mot bolaget om upphävande
eller ändring av beslutet föras av
aktieägare eller av styrelsen,
styrelseledamot eller verkställande
direktör. Sådan talan kan föras

även av den som styrelsen obe-
hörigen vägrat att införa såsom
aktieägare i aktieboken.

Talan skall väckas inom tre månader från dagen för beslutet. Väckes
icke talan inom tid som nu sagts är rätten till talan förlorad.

Talan far väckas senare än vad i andra stycket sägs när

Senaste lydelse 1994:1828.

47

1. beslutet är sådant att det ej lagligen kan fattas ens med alla aktie-
ägares samtycke,

2. samtycke till beslutet kräves av alla eller vissa aktieägare och sådant
samtycke ej givits, eller

3. kallelse till stämman ej skett eller de för bolaget gällande bestäm-
melserna om kallelse väsentligen eftersatts.

Vad som sägs i tredje stycket om tiden för väckande av talan gäller
inte i fall som avses i 14 kap. 30 § första stycket.

Dom, varigenom bolagsstämmans beslut upphäves eller ändras, gäller
även för de aktieägare som ej instämt talan. Rätten kan ändra bolags-
stämmans beslut endast om det kan fastställas vilket innehåll beslutet
rätteligen borde ha haft. Är bolagsstämmans beslut sådant som enligt
denna lag skall anmälas för registrering och har det upphävts eller
ändrats genom dom som vunnit laga kraft eller har genom beslut under
rättegången förordnats att bolagsstämmans beslut ej far verkställas, skall
rätten underrätta registreringsmyndigheten för registrering.

Prop. 1995/96:10

Del 1

Lagtext

10 kap.

3 §

Minst en av bolagsstämman utsedd revisor skall vara auktoriserad
revisor eller godkänd revisor.

Minst en av bolagsstämman utsedd revisor skall vara auktoriserad
revisor om

1. tillgångarnas nettovärde enligt fastställda balansräkningar för de två
senaste räkenskapsåren överstiger ett gränsbelopp som motsvarar 1 000
gånger det basbelopp enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring som
gällde under den sista månaden av respektive räkenskapsår,

2. antalet anställda hos bolaget under de två senaste räkenskapsåren i
medeltal överstigit 200, eller

3. bolagets aktier eller skuldebrev är noterade vid en börs eller auk-
toriserad marknadsplats.

Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer kan i fråga om
visst bolag, beträffande vilket de i andra stycket 1 eller 2 angivna
omständigheterna föreligger, förordna att bolaget far utse viss godkänd
revisor i stället för auktoriserad revisor. Sådant beslut är giltigt i högst
fem år.

Vad i andra och tredje styckena
föreskrives gäller även för moder-
bolag i en koncern om nettovärdet
av koncernföretagens tillgångar
enligt fastställda koncernbalans-
räkningar för de två senaste
räkenskapsåren överstiger det
gränsbelopp som anges i andra
stycket eller om antalet anställda
vid koncernföretagen under
nämnda tid i medeltal överstigit
200.

Vad i andra och tredje styckena
föreskrivs gäller även för moder-
bolag i en koncern om

1. nettovärdet av koncernföre-
tagens tillgångar enligt fastställda
koncernbalansräkningar för de två
senaste räkenskapsåren överstiger
det gränsbelopp som anges i andra
stycket,

2. antalet anställda vid kon-
cernföretagen under den tid som
anges i I i medeltal överstigit 200,
eller

48

3. moderbolaget inte upprättar
koncernredovisning och netto-
värdet av koncernföretagens
tillgångar, enligt fastställda ba-
lansräkningar för koncernföre-
tagens två senaste räkenskapsår,
på moderbolagets balansdag
överstiger det gränsbelopp som
anges i andra stycket.

I annat bolag än som avses i andra och fjärde styckena skall auktori-
serad revisor utses, om ägare till en tiondel av samtliga aktier begär det
vid bolagsstämma, där revisorsval skall ske.

Prop. 1995/96:10

Del 1

Lagtext

10 §5

Revisorerna skall för varje räkenskapsår avge revisionsberättelse till
bolagsstämman. Berättelsen skall överlämnas till bolagets styrelse senast
två veckor före ordinarie bolagsstämma.

Revisionsberättelsen skall inne-
hålla uttalande, huruvida årsredo-
visningen uppgjorts enligt denna
lag. Har i årsredovisningen icke
lämnats sådana upplysningar som
enligt 11 kap. skall lämnas, skall
revisorerna ange detta och, om det
kan ske, lämna erforderliga upp-
lysningar i sin berättelse.

Har revisorerna vid sin gransk-
ning funnit att åtgärd eller försum-
melse, som kan föranleda ersätt-
ningsskyldighet, ligger styrelse-
ledamot eller verkställande direk-
tör till last eller att styrelseledamot
eller verkställande direktör eljest
handlat i strid mot denna lag eller
bolagsordningen skall det an-
märkas i berättelsen. Revisions-
berättelsen skall även innehålla
uttalande angående ansvarsfrihet
för styrelseledamöterna och verk-
ställande direktör. Revisorerna kan
även i övrigt i berättelsen meddela
upplysningar som de önskar bringa
till aktieägarnas kännedom.

Revisionsberättelsen skall inne-
hålla ett uttalande, huruvida års-
redovisningen har upprättats i
överensstämmelse med tillämplig
lag om årsredovisning. Har i års-
redovisningen inte lämnats sådana
upplysningar som skall lämnas
enligt tillämplig lag om årsredo-
visning, skall revisorerna ange
detta och, om det kan ske, lämna
behövliga upplysningar i sin be-
rättelse.

Om revisorerna vid sin gransk-
ning har funnit att åtgärd eller för-
summelse, som kan föranleda
ersättningsskyldighet, ligger styrel-
seledamot eller verkställande direk-
tör till last eller att styrelseledamot
eller verkställande direktör på
annat sätt handlat i strid med
denna lag, tillämplig lag om års-
redovisning eller bolagsordningen
skall det anmärkas i berättelsen.
Revisionsberättelsen skall även
innehålla uttalande angående an-
svarsfrihet för styrelseledamöterna
och verkställande direktör. Reviso-
rerna kan även i övrigt i berät-
telsen meddela upplysningar som

5 Senaste lydelse 1995:531.

4 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 10 Del 1

49

de önskar bringa till aktieägarnas
kännedom.

1 revisionsberättelsen skall också anmärkas om revisorerna funnit att
bolaget inte har fullgjort sin skyldighet

1. att göra avdrag för preliminär A-skatt eller kvarstående skatt enligt
uppbördslagen (1953:272),

2. att anmäla sig för registrering enligt 14 kap. 2 § mervärdesskat-
telagen (1994:200),

3. att lämna uppgift enligt 54 § 1 mom. uppbördslagen eller 4 § lagen
(1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare eller särskild
deklaration enligt 14 kap. 3 § mervärdesskattelagen, eller

4. att i rätt tid betala skatter och avgifter som avses i 1-3.

Om revisionsberättelsen innehåller anmärkning om att bolaget inte har
fullgjort skyldighet som avses i fjärde stycket 1-4, skall revisorerna
genast sända in en avskrift av revisionsberättelsen till skattemyndigheten.

Revisionsberättelsen skall innehålla yttrande huruvida förteckning
enligt 12 kap. 9 § upprättats när skyldighet därtill förelegat och särskilt
uttalande angående fastställandet av balansräkningen och resultaträk-
ningen samt angående det i förvaltningsberättelsen fastställda förslaget
till dispositioner beträffande bolagets vinst eller förlust.

I moderbolag skall revisor avge en särskild revisionsberättelse be-
träffande koncernen. Bestämmelserna i första-tredje och sjätte styckena
äger motsvarande tillämpning.

Om anmälan har gjorts enligt 5 § tredje och femte stycket, skall
revisor till revisionsberättelsen foga avskrift av anmälningen.

Prop. 1995/96:10

Del 1

Lagtext

12 kap.

1 §

Utbetalning till aktieägarna av
bolagets medel far ske endast en-
ligt bestämmelserna i denna lag
om vinstutdelning, utbetalning vid
nedsättning av aktiekapitalet eller
reservfonden och utskiftning vid
bolagets likvidation.

Utbetalning till aktieägarna av
bolagets medel far ske endast en-
ligt bestämmelserna i denna lag
om vinstutdelning, utbetalning vid
nedsättning av aktiekapitalet, re-
servfonden eller överkursfonden
och utskiftning vid bolagets likvi-
dation.

Om bolagets verksamhet helt eller delvis skall ha annat syfte än att
bereda vinst åt aktieägarna, skall bolagsordningen innehålla bestäm-
melse om användning av vinst och behållna tillgångar vid bolagets
likvidation.

Vinstutdelning till aktieägarna far
icke överstiga vad som i fastställd
balansräkning och, i fråga om
moderbolag, i fastställd koncem-
balansräkning för det senaste
räkenskapsåret redovisas som
bolagets eller koncernens netto-

Vinstutdelning till aktieägarna far
inte överstiga vad som i fastställd
balansräkning och, i fråga om
moderbolag som skall upprätta
koncernredovisning, i fastställd
koncembalansräkning för det
senaste räkenskapsåret redovisas

vinst för aret, balanserad vinst och som bolagets eller koncernens
fria fonder med avdrag för          nettovinst för året, balanserad vinst

och fria fonder med avdrag för

1. redovisad förlust,

2. belopp som enligt lag eller bolagsordning skall avsättas till bundet
eget kapital eller, i fråga om moderbolag, belopp som av det fria egna
kapitalet i koncernen enligt årsredovisningarna för företag inom denna
skall överföras till bundet eget kapital,

Prop. 1995/96:10

Del 1

Lagtext

3. belopp som enligt bolagsord-
ning eljest skall användas för annat
ändamål än utdelning till aktie-
ägarna.

Vinstutdelning far icke ske med
så stort belopp att utdelningen med
hänsyn till bolagets eller kon-
cernens konsilideringsbehov, likvi-
ditet eller ställning i övrigt står i
strid mot god affärssed. Förbud
mot vinstutdelning i visst fall före-
skrives i 6 kap. 5 §.

3. belopp som enligt bolagsord-
ning annars skall användas för
något annat ändamål än utdelning
till aktieägarna.

Vinstutdelning far inte ske med så
stort belopp att utdelningen med
hänsyn till bolagets eller kon-
cernens konsilideringsbehov, likvi-
ditet eller ställning i övrigt står i
strid mot god affärssed. Förbud
mot vinstutdelning i visst fall före-
skrivs i 6 kap. 5 §.

3 §

Beslut om vinstutdelning fattas av bolagsstämma. Stämman får endast
i den mån skyldighet därtill föreligger enligt andra stycket eller enligt
bolagsordningen besluta om utdelning av större belopp än styrelsen före-
slagit eller godkänt.

Bolagsstämman skall på yrkande
av ägare till minst en tiondel av
samtliga aktier besluta utdelning
av åtminstone ett belopp mot-
svarande hälften av vad som
återstår av nettovinsten för året,
sedan avdrag skett för balanserad
förlust, som överstiger fria fonder
och reservfond, och för belopp,
som enligt lag eller bolagsordning
skall avsättas till bundet eget
kapital eller enligt bolagsordning
eljest skall användas för annat
ändamål än utdelning till aktie-
ägarna. Sådant yrkande skall
framställas på ordinarie stämma
innan beslut om användning av
vinsten fattas. Utdelning får ej ske
i strid mot 2 §. Stämman är ej
skyldig att besluta högre utdelning
än fem procent av bolagets egna
kapital.

Bolagsstämman skall på yrkande
av ägare till minst en tiondel av
samtliga aktier besluta utdelning
av åtminstone ett belopp mot-
svarande hälften av vad som
återstår av nettovinsten för året,
sedan avdrag skett för balanserad
förlust, som överstiger fria fonder,
reservfond och överkursfond, och
för belopp, som enligt lag eller
bolagsordning skall avsättas till
bundet eget kapital eller enligt
bolagsordning annars skall an-
vändas för något annat ändamål än
utdelning till aktieägarna. Ett
sådant yrkande skall framställas på
ordinarie stämma innan beslut om
användning av vinsten fattas.
Utdelning får inte ske i strid med
2 §. Stämman är inte skyldig att
besluta högre utdelning än fem
procent av bolagets egna kapital.

51

I avstämningsbolag skall avstämningsdagen anges i bolagsstämmans
beslut om utdelning till aktieägare. Utdelningen förfaller till betalning på
avstämningsdagen och skall betalas utan dröjsmål. Den som på avstäm-
ningsdagen är införd i aktieboken eller i förteckning enligt 3 kap. 12 §
skall anses behörig att mottaga utdelningen. Var han vid mottagandet ej
berättigad, äger 4 kap. 3 § tredje stycket motsvarande tillämpning.

Prop. 1995/96:10

Del 1

Lagtext

Till reservfond skall avsättas belopp som

1. om reservfonden ej uppgår till
tjugo procent av aktiekapitalet,
motsvarar minst tio procent av den
del av nettovinsten för året som ej
går åt för att täcka balanserad
förlust,

2. på grund av aktieteckning
erhållits för aktierna utöver det
nominella beloppet,

3. den för vilken aktie förverkats

erlagt till bolaget,

4. enligt 4 kap. 17 § skall till-
falla bolaget,

5. vid utbyte av fordran enligt
skuldebrev mot aktie, motsvarar
skillnaden mellan fordringsbe-
loppet och aktiens nominella
belopp,

6. enligt bolagsordningen skall
avsättas till reservfonden,

7. enligt beslut av bolagsstäm-
man eljest skall överföras från det
i balansräkningen redovisade fria
egna kapitalet till reservfond.

Vid beräkning av det belopp, so:
avsättas till reservfond, skall nett

1. om reservfonden och över-
kursfonden tillsammans inte upp-
går till tjugo procent av aktiekapi-
talet, motsvarar minst tio procent
av den del av nettovinsten for året
som inte går åt för att täcka balan-
serad förlust,

2. den for vilken aktie förverkats

betalat till bolaget,

3. enligt 4 kap. 17 § skall till-
falla bolaget,

4. vid utbyte av fordran enligt
skuldebrev mot aktie, motsvarar
skillnaden mellan fordringsbe-
loppet och aktiens nominella
belopp,

5. enligt bolagsordningen skall
avsättas till reservfonden,

6. enligt beslut av bolagsstäm-
man eljest skall överföras från det
i balansräkningen redovisade fria
egna kapitalet till reservfond,
enligt första stycket 1 minst skall
insten ökas med vad som kan ha

tillerkänts styrelseledamot, verkställande direktör eller annan som
tantiem.

Nedsättning av reservfond far Nedsättning av reservfond eller
enligt beslut av bolagsstämman överkursfond far enligt beslut av
endast ske för                      bolagsstämman endast ske för

1. täckande av sådan förlust enligt fastställd balansräkning som ej kan
täckas av fritt eget kapital,

2. ökning av aktiekapitalet genom nyemission eller fondemission, eller

3. annat ändamål, om rätten med motsvarande tillämpning av 6 kap.
6 § ger tillstånd till nedsättningen.

52

13 kap.

Har aktieägare uppsåtligen ge-
nom missbruk av sitt inflytande i
bolaget medverkat till överträdelse
av denna lag eller bolagsord-
ningen, kan rätten, om på grund av
missbrukets långvarighet eller
annan anledning särskilda skäl
därtill föreligger, på talan av ägare
till en tiondel av samtliga aktier
besluta, att bolaget skall träda i
likvidation. Rätten kan dock i
sådant fall på yrkande av bolaget i
stället ålägga bolaget att inom viss
tid inlösa kärandens aktier.
Försummar bolaget att lösa
aktierna inom fastställd tid, skall
rätten på talan av den vars aktier
skolat inlösas besluta, att bolaget
skall träda i likvidation.

3 §

Har aktieägare uppsåtligen ge-
nom missbruk av sitt inflytande i
bolaget medverkat till överträdelse
av denna lag, tillämplig lag om
årsredovisning eller bolagsordning-
en, kan rätten, om på grund av
missbrukets långvarighet eller
annan anledning särskilda skäl
därtill föreligger, på talan av ägare
till en tiondel av samtliga aktier
besluta, att bolaget skall träda i
likvidation. Rätten kan dock i
sådant fall på yrkande av bolaget i
stället ålägga bolaget att inom viss
tid inlösa kärandens aktier. För-
summar bolaget att lösa aktierna
inom fastställd tid, skall rätten på
talan av den vars aktier skolat
inlösas besluta, att bolaget skall
träda i likvidation.

Prop. 1995/96:10

Del 1

Lagtext

Vid avgörande av frågan om beslut om likvidation eller beslut om
inlösen av aktier skall meddelas, skall särskild hänsyn tagas till de
anställdas och fordringsägarnas intressen. Inlösen enligt första stycket far
dock ej ske, om bolagets eget kapital, beräknat enligt 2 § tredje stycket,
efter inlösen skulle understiga halva aktiekapitalet.

Vid beräkningen av det egna kapitalet skall de aktier som avses skola
inlösas upptagas som tillgång utan värde.

Om aktieägare, sedan talan enligt denna paragraf behörigen väckts, för
sin del återkallar talan, kan övriga aktieägare som deltagit i väckande av
talan fullfölja denna.

4a§6

Registreringsmyndigheten förordnar att bolaget skall träda i likvidation,
om

1. bolaget är i konkurs som avslutas med överskott och bolagsstämman
inte inom föreskriven tid fattat beslut om likvidation enligt 19 §,

2. bolaget inte på föreskrivet sätt till registret har anmält sådan be-
hörig styrelse, verkställande direktör eller revisor som skall finnas enligt

denna lag, eller

3. bolaget inte har sänt in års-
redovisning och revisionsberättelse
enligt 11 kap. 3 § inom elva
månader från räkenskapsårets
utgång.

3. bolaget inte har sänt in års-
redovisning och revisionsberättelse
enligt 8 kap. 3 § första stycket års-
redovisningslagen (1995:000)

53

Senaste lydelse 1994:1826.

inom elva månader från räken-
skapsårets utgång.

Beslut om likvidation meddelas dock inte, om likvidationsgrunden har
upphört under ärendets handläggning hos registreringsmyndigheten och
avgift som påförts enligt 6 a § har betalats.

Fråga om likvidation enligt första stycket tas upp av registreringsmyn-
digheten självmant eller på ansökan av styrelsen, styrelseledamot, verk-
ställande direktör, aktieägare, borgenär eller annan vars rätt kan vara
beroende av att det finns någon som kan företräda bolaget.

Prop. 1995/96:10

Del 1

Lagtext

6 a §7

Om registreringsmyndigheten självmant meddelar bolaget ett likvida-
tionsföreläggande enligt 5 a § på den grunden att bolaget inte har an-
mält behörig styrelse, verkställande direktör eller revisor för registre-
ring, skall bolaget förpliktas att betala en särskild avgift för kostnaderna
i likvidationsärendet.

Bolaget skall förpliktas betala avgift enligt första stycket endast om
registreringsmyndigheten senast sex veckor innan föreläggandet med-
delades har skickat en påminnelse till bolaget på dess senast anmälda
postadress om den brist som föreläggandet avser. Påminnelsen skall ha
innehållit en upplysning om att bolaget kan bli skyldigt att betala en
avgift om bristen inte avhjälps.

Kommer det fram i likvidationsärendet att det inte fanns grund för

tvångslikvidation när föreläggandet enligt 5 a § meddelades, skall

avgiftsbeslutet upphävas.

Bestämmelserna i 11 kap. 18
och 19 §§ tillämpas även i fråga
om avgift enligt första stycket.

Bestämmelserna i 8 kap. 9 och
10 §§ årsredovisningslagen (1995:
000) tillämpas även i fråga om
avgift enligt första stycket.

Regeringen får meddela föreskrifter om avgiftens storlek.

När bolaget trätt i likvidation
skall styrelsen och verkställande
direktör genast avge redovisning
för sin förvaltning av bolagets
angelägenheter under den tid, för
vilken redovisningshandlingar ej
förut framlagts på bolagsstämma.
Redovisningen skall framläggas på
bolagsstämma så snart det kan
ske. Bestämmelserna om årsredo-
visning och revisionsberättelse
äger motsvarande tillämpning.

När bolaget trätt i likvidation
skall styrelsen och verkställande
direktör genast avge redovisning
för sin förvaltning av bolagets
angelägenheter under den tid, för
vilken redovisningshandlingar inte
förut har lagts fram på bolags-
stämma. Redovisningen skall
läggas fram på bolagsstämma så
snart det kan ske. Bestämmelserna
om årsredovisning i tillämplig lag
om årsredovisning samt om revi-
sionsberättelse enligt denna lag
skall tilllämpas.

54

Senaste lydelse 1994:1826.

Omfattar tiden även föregående räkenskapsår, skall särskild redovis-
ning, i moderbolag omfattande även koncernredovisning, avges för
nämnda år.

Prop. 1995/96:10

Del 1

Lagtext

12 §

Likvidatorerna skall för varje
räkenskapsår avge årsredovisning,
som framlägges på ordinarie bo-
lagsstämma för godkännande. I
fråga om stämman och redovis-
ningen äger 9 kap. 5 § andra
stycket 1 och 2 samt 11 kap. 9 §
andra-fjärde styckena, 10 och
11 §§ ej tillämpning.

Likvidatorerna skall för varje
räkenskapsår avge årsredovisning,
som läggs fram på ordinarie bo-
lagsstämma för godkännande. I
fråga om stämman och redovis-
ningen skall 9 kap. 5 § andra
stycket 1 och 2 denna lag samt
5 kap. 17 - 23 §§, 6 kap. 2 § och
bestämmelserna om finansie-
ringsanalys i 2 kap. 1 § tredje
stycket och 6 kap. 3 § årsredovis-
ningslagen (1995:000) inte
tillämpas. I förekommande fall
behöver inte heller bestäm-

melserna i 5 kap. 2 § 3 och 6 kap.
3 § lagen (1995:000) om årsredo-
visning i kreditinstitut och värde-
pappersbolag tillämpas.

I balansräkningen upptages det egna kapitalet i en post, varvid aktie-
kapitalet anges inom linjen, i förekommande fall fördelat på olika

aktieslag.

Tillgång får ej upptagas till
högre värde än den beräknas
inbringa efter avdrag för försälj-
ningskostnaderna. Om tillgång kan
beräknas inbringa väsentligt högre
belopp än det i balansräkningen
upptagna värdet eller om för skuld
och likvidationskostnad kan beräk-

nas åtgå ett belopp som väsentligt
avviker från redovisad skuld, skall
vid tillgångs- eller skuldposten det
beräknade beloppet anges inom
linjen.

Tillgång får ej upptagas till
högre värde än den beräknas
inbringa efter avdrag för försälj-
ningskostnaderna. Om tillgång kan
beräknas inbringa väsentligt högre
belopp än det i balansräkningen
upptagna värdet eller om för skuld
och likvidationskostnad kan beräk-

nas åtgå ett belopp som väsentligt
avviker från redovisad avsättning
eller skuld, skall det beräknade
beloppet anges inom linjen vid
tillgångs-, avsättnings- eller skuld-

posten.

14 kap.

4 §8

Styrelserna för överlåtande och, vid absorption, övertagande bolag
skall upprätta en gemensam, dagtecknad fusionsplan. Planen skall un-

8 Senaste lydelse 1994:802.

55

dertecknas av styrelsen i vart och ett av bolagen. I planen skall det för
varje bolag anges

1. firma, organisationsnummer och den ort där styrelsen skall ha sitt
säte,

2. hur många aktier i det övertagande bolaget som skall lämnas för ett
angivet antal aktier i överlåtande bolag samt vilken kontant ersättning
som skall lämnas som fusionsvederlag,

3. den tidpunkt och de övriga villkor som skall gälla för utlämnandet
av fusionsvederlaget,

4. från vilken tid och på vilka villkor de aktier som lämnas såsom
fusionsvederlag medför rätt till utdelning i det övertagande bolaget,

5. den planerade tidpunkten för överlåtande bolags upplösning,

6. vilka rättigheter i det övertagande bolaget som skall tillkomma
innehavare av aktier, skuldebrev och andra värdepapper med särskilda
rättigheter i överlåtande bolag eller vilka åtgärder som i övrigt skall
vidtas till förmån för de nämnda innehavarna,

7. arvode och annan särskild förmån som med anledning av fusionen
skall lämnas till en styrelseledamot, en verkställande direktör eller en
revisor i överlåtande eller övertagande bolag.

Prop. 1995/96:10

Del 1

Lagtext

Till fusionsplanen skall fogas

1. en kopia av bolagens årsbok-
slut och förvaltningsberättelser för
de senaste tre räkenskapsåren samt

2. uppgifter motsvarande delårs-
rapport enligt 11 kap. 13 och
14 §§, om fusionsplanen har
upprättats senare än sex månader
efter utgången av det senaste rä-
kenskapsår för vilket årsredovis-
ning och revisionsberättelse har
lämnats. Uppgifterna skall avse
tiden från utgången av nämnda
räkenskapsår till en dag ej tidigare
än tre månader före fusions-
planens upprättande.

1. en kopia av bolagens årsredo-
visningar för de senaste tre räken-
skapsåren samt

2. uppgifter motsvarande delårs-
rapport enligt 9 kap. 3 och 4 §§
årsredovisningslagen (1995:000)
eller, i förekommande fall, 9 kap.
3 § 3 lagen (1995:000) om års-
redovisning i kreditinstitut och
värdepappersbolag, om fusions-
planen har upprättats senare än
sex månader efter utgången av det
senaste räkenskapsår för vilket
årsredovisning och revisionsberät-
telse har lämnats. Uppgifterna
skall avse tiden från utgången av
nämnda räkenskapsår till en dag
som infaller tidigast tre månader
innan fusionsplanen upprättas.

15 kap.

1 §

Stiftare, styrelseledamot och
verkställande direktör, som vid
fullgörande av sitt uppdrag uppsåt-
ligen eller av oaktsamhet skadar
bolaget, skall ersätta skadan.
Detsamma gäller när skadan vållas
aktieägare eller annan genom

Stiftare, styrelseledamot och
verkställande direktör, som vid
fullgörande av sitt uppdrag uppsåt-
ligen eller av oaktsamhet skadar
bolaget, skall ersätta skadan.
Detsamma gäller när skadan vållas
aktieägare eller annan genom

56

överträdelse av denna lag eller överträdelse av denna lag, till- Prop. 1995/96:10
bolagsordningen.                   lämplig lag om årsredovisning Del 1

eller bolagsordningen.               Lagtext

3 §

Aktieägare är skyldig att ersätta
skada som han genom att med-
verka till överträdelse av denna
lag eller bolagsordningen uppsåt-
ligen eller av grov oaktsamhet
tillfogar bolaget, aktieägare eller
annan. Om det med hänsyn till
faran för fortsatt missbruk och
förhållandena i övrigt är påkallat,
är han även skyldig att inlösa
skadelidande aktieägares aktier.
Lösenbeloppet bestämmes till
belopp som är skäligt med hänsyn
till bolagets ställning och övriga
omständigheter.

Aktieägare är skyldig att ersätta
skada som han genom att med-
verka till överträdelse av denna
lag, tillämplig lag om årsredovis-
ning eller bolagsordningen uppsåt-
ligen eller av grov oaktsamhet
tillfogar bolaget, aktieägare eller
annan. Om det med hänsyn till
faran för fortsatt missbruk och
förhållandena i övrigt är påkallat,
är han även skyldig att inlösa
skadelidande aktieägares aktier.
Lösenbeloppet bestämmes till
belopp som är skäligt med hänsyn
till bolagets ställning och övriga
omständigheter.

17 kap.

1 §9

Ett beslut om att ett privat aktiebolag skall bli publikt fattas av bolags-
stämman enligt bestämmelserna i 9 kap. om beslut om ändring av

bolagsordningen.

Om stämman hålls senare än sex
månader efter utgången av det
senaste räkenskapsår för vilket
årsredovisning och revisionsbe-
rättelse har avgivits, skall det på
stämman läggas fram uppgifter
motsvarande delårsrapport enligt
11 kap. 13 och 14 §§. Uppgifterna
skall avse tiden från utgången av
nämnda räkenskapsår till en dag ej
tidigare än tre månader före dagen
för bolagsstämman.

Beslutet får registreras endast om

1. bolagets registrerade aktiekapital uppgår

Om stämman hålls senare än sex
månader efter utgången av det
senaste räkenskapsår för vilket
årsredovisning och revisionsbe-
rättelse har avgivits, skall det på
stämman läggas fram uppgifter
motsvarande delårsrapport enligt
9 kap. 3 och 4 §§ årsredovisnings-
lagen (1995:000) eller, i före-
kommande fall, 9 kap. 3 § 3 lagen
(1995:000) om årsredovisning i
kreditinstitut och värdepappers-
bolag. Uppgifterna skall avse
tiden från utgången av nämnda rä-
kenskapsår till en dag som infaller
tidigast tre månader före dagen
för bolagsstämman.

till minst 500 000 kr,

Senaste lydelse 1994:1396.

57

2. yttrande företes från en auktoriserad eller godkänd revisor av vilket
framgår att bolagets eget kapital uppgår till minst det registrerade aktie-
kapitalet, och

3. bolagets firma inte strider mot föreskrifterna i 16 kap. 1 § om
publikt aktiebolags firma.

Ett privat aktiebolag skall anses ha blivit publikt, när bolagsordningen
uppfyller de bestämmelser som gäller för publika aktiebolag och be-
slutet om övergång till publikt aktiebolag har blivit registrerat.

Prop. 1995/96:10

Del 1

Lagtext

18 kap.

4 §10

Har sökande vid anmälan för registrering ej iakttagit vad som är
föreskrivet om anmälan, skall sökanden föreläggas att inom viss tid
avge yttrande eller vidtaga rättelse. Detsamma gäller, om registrerings-
myndigheten finner att beslut som anmäles för registrering eller hand-
ling som bifogas anmälningen ej har tillkommit i behörig ordning eller
till sitt innehåll strider mot lag eller annan författning eller mot bolags-
ordningen eller har i något viktigare hänseende otydlig eller vilseledan-
de avfattning. Underlåter sökanden att efterkomma föreläggandet, skall
anmälningen avskrivas. Underrättelse om denna påföljd skall intagas i
föreläggande. Föreligger även efter det yttrande avgivits hinder för
registrering och har sökanden haft tillfälle att yttra sig över hindret,
skall registrering vägras, om anledning ej förekommer att ge sökanden
nytt föreläggande.

Bestämmelserna i första stycket utgör ej hinder för registrering av
bolagsstämmobeslut, om rätten till talan mot beslutet gått förlorad enligt

9 kap. 17 § andra stycket.

Registreringsmyndigheten skall
genast skriftligen underrätta bola-
get när registreringsmyndigheten
fattar beslut enligt 4 kap. 13 §
andra stycket, 6 kap. 7 § tredje
stycket, 11 kap. 16 eller 18 §,
13 kap. 6 a eller 18 §, 14 kap.
15 § första stycket, 21 eller 29 §
eller 19 kap. 2 §.


En myndighets beslut i tillstånds-
ärende enligt 2 kap. 1 §, 8 kap.
4 eller 11 §, 10 kap. 2 eller 3 §,
11 kap. 6 § eller 8 § första stycket

Registreringsmyndigheten skall
genast skriftligen underrätta bola-
get när registreringsmyndigheten
fattar beslut enligt 4 kap. 13 §
andra stycket, 6 kap. 7 § tredje
stycket, 13 kap. 6 a eller 18 §,
14 kap. 15 § första stycket, 21
eller 29 § eller 19 kap. 2 §.

En myndighets beslut i tillstånds-
ärende enligt 2 kap. 1 §, 8 kap. 4
eller 11 §, 10 kap. 2 eller 3 §
eller 12 kap. 8 § får överklagas
till regeringen.

10 Senaste lydelse 1994:1828.

58

Senaste lydelse 1995:38.

1 eller 12 kap. 8 § far överklagas

hos regeringen.

Länsstyrelsens beslut enligt denna lag i annat fall än enligt första
stycket får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol.

Prop. 1995/96:10

Del 1

Lagtext

Ett beslut av registreringsmyn-
digheten att avskriva anmälan eller
vägra registrering enligt 4 § första
stycket får överklagas hos allmän
förvaltningsdomstol inom två
månader från beslutets dag. Det
samma gäller ett sådant beslut av
registreringsmyndigheten som

avses i 4 a §, 4 kap. 13 § andra
stycket, 6 kap. 7 § tredje stycket,
11 kap. 16 och 18 §§, 13 kap.
18 §, 14 kap. 15 § första stycket,
21 och 29 §§ samt 19 kap. 2 §.

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

Ett beslut av registreringsmyn-
digheten att avskriva anmälan eller
vägra registrering enligt 4 § första
stycket får överklagas hos allmän
förvaltningsdomstol inom två
månader från beslutets dag. Det
samma gäller ett sådant beslut av
registreringsmyndigheten som

avses i 4 a §, 4 kap. 13 § andra
stycket, 6 kap. 7 § tredje stycket,
13 kap. 18 §, 14 kap. 15 § första
stycket, 21 och 29 §§ samt
19 kap. 2 §.

19 kap.

2 §12

Registreringsmyndigheten kan vid vite förelägga verkställande direk-
tören eller styrelseledamot att fullgöra skyldighet enligt denna lag eller
annan författning att

1. till myndigheten sända in

behörig redovisningshandling,
revisionsberättelse eller delårs-

rapport,

2. hos myndigheten göra behörig
anmälan för registrering,

3. på bolagets brev, fakturor och
orderblanketter lämna sådana upp-
gifter som anges i 16 kap. 4 §.

Försuttet vite utdömes av regi-
streringsmyndigheten .

1. hos myndigheten göra behörig
anmälan för registrering,

2. på bolagets brev, fakturor och
orderblanketter lämna sådana
uppgifter som anges i 16 kap. 4 §.

Föreläggande enligt första
stycket 1 får inte meddelas, om
underlåtenheten att göra anmälan
medför att bolagsstämmans eller
styrelsens beslut förfaller eller
bolaget blir skyldigt att träda i
likvidation.

Fråga om utdömande av vite
prövas av registreringsmyndig-
heten.

12

Senaste lydelse 1994:1395.

59

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996.

2. I fråga om offentliggörande av årsredovisning, koncernredovisning,
revisionsberättelse och delårsrapport avseende räkenskapsår som har
inletts före den 1 januari 1996 tillämpas äldre bestämmelser.

3. I bolag som omfattas av lagen (1995:000) om årsredovisning i
kreditinstitut och värdepappersbolag samt i bolag som avses i 1 kap. 1 §
andra stycket samma lag skall 2 kap. 12 a § och 4 kap. 13 a § tillämpas
första gången i fråga om det räkenskapsår som inleds närmast efter den
31 december 1995.

I övriga bolag skall de angivna paragraferna tillämpas första gången i
fråga om det räkenskapsår som inleds närmast efter den 31 december
1996.

4. I bolag som omfattas av lagen (1995:000) om årsredovisning i kre-
ditinstitut och värdepappersbolag samt i bolag som avses i 1 kap. 1 §
andra stycket samma lag skall 11 kap. 1, 2 och 4 - 14 §§ tillämpas intill
utgången av det sista räkenskapsår som inletts före den 1 januari 1996.

I övriga bolag skall de angivna paragraferna tillämpas intill utgången
av det sista räkenskapsår som inletts före den 1 januari 1997.

5. I bolag som omfattas av lagen (1995:000) om årsredovisning i
kreditinstitut och värdepappersbolag samt i bolag som avses i 1 kap. 1 §
andra stycket samma lag skall 4 kap. 16, 20 och 21 §§, 8 kap. 13 §,
9 kap. 17 §, 10 kap. 3 och 10 §§, 12 kap. 1 - 4 §§, 13 kap. 3, 9 och
12 §§, 14 kap. 4 §, 15 kap. 1 och 3 §§ samt 17 kap. 1 § tillämpas i sin
äldre lydelse intill utgången av det sista räkenskapsår som inletts före
den 1 januari 1996.

I övriga bolag skall de angivna paragraferna tillämpas i sin äldre
lydelse intill utgången av det sista räkenskapsår som inletts före den 1
januari 1997.

Prop. 1995/96:10

Del 1

Lagtext

60

2.3 Förslag till lag om ändring i bokföringslagen
(1976:125)

Härigenom föreskrivs i fråga om bokföringslagen (1976:125)
dels att 22 § skall ha följande lydelse,

dels att det i lagen skall införas två nya paragrafer, 11 a och b §§, av
följande lydelse.

11 a §

I aktiebolag och sådana handels-
bolag som omfattas av årsredovis
ningslagen (1995:000) skall års-
bokslutet bestå av balansräkning,
resultaträkning och noter. För
årsbokslutet i sådana bolag gäller,

1 stället för 13 - 20 §§, bestämmel-
serna i 2 kap. 2-4 och 6 §§,
3 kap. 1 - 4, 6,8 och 9 §§ samt 4
och 5 kap. årsredovisningslagen.

H b §

1 företag som omfattas av lagen
(1995:000) om årsredovisning i
kreditinstitut och värdepappers-
bolag eller lagen (1995:000) om
årsredovisning i försäkringsföretag
skall årsbokslutet bestå av balans-
räkning, resultaträkning och noter.
För årsbokslutet i sådana företag
som omfattas av lagen om års-
redovisning i kreditinstitut och
värdepappersbolag gäller, i stället
för 13 - 20 §§, bestämmelserna i

2 kap. 2 § samt 3-5 kap. lagen
om årsredovisning i kreditinstitut
och värdepappersbolag. För års-
bokslutet i företag som omfattas av
lagen om årsredovisning i försäk-
ringsföretag gäller, i stället för 13
- 20 §§, bestämmelserna i 2 kap.

2 § samt 3-5 kap. lagen om års-

Prop. 1995/96:10

Del 1

Lagtext

61

redovisning i försäkringsföretag. I
fråga om båda slagen av företag
gäller dock att hänvisningarna till
3 kap. 5 § årsredovisningslagen
(1995:000) inte skall tillämpas.

Prop. 1995/96:10

Del 1

Lagtext

22 §

Allt räkenskapsmaterial skall bevaras i ordnat skick och på be-
tryggande sätt inom landet under minst tio år från utgången av det
kalenderår då räkenskapsåret avslutades. Vad nu sagts gäller också avtal
och andra handlingar av särskild betydelse för att belysa rörelsens eko-
nomiska förhållanden.

Skyldighet att som räkenskapsmaterial bevara material enligt 10 §
första stycket 3 upphör, om registrerade uppgifter på betryggande sätt
föres över till vanlig läsbar form eller till film eller annat material med
registreringar i mikroskrift som kan läsas med förstoringshjälpmedel.

Om särskilda skäl föreligger, far skattemyndigheten för visst fall tillåta,
att räkenskapsmaterial i vanlig läsbar form förstöres före utgången av
den i första stycket angivna tiden. Materialet skall därvid under
betryggande former mikrofilmas eller kopieras på likvärdigt sätt. Ko-
piorna skall ordnas så att sökta uppgifter lätt kan återfinnas och läsas
samt bevaras under den tid som återstår av den i första stycket angivna
tiden.

Tillstånd som avses i tredje
stycket medges dock av bank-
inspektionen eller försäkrings-
inspektionen när det gäller rörelse
som står under respektive myn-
dighets tillsyn.

Tillstånd som avses i tredje
stycket medges dock av Finans-
inspektionen när det gäller rörelse
som står under inspektionens
tillsyn.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996.

2. I bolag som avses i 1 kap. 1 § andra stycket lagen (1995:000) om
årsredovisning i kreditinstitut och värdepappersbolag och 1 kap. 1 §
andra stycket lagen (1995:000) om årsredovisning i försäkringsföretag
skall 11 a § tillämpas första gången i fråga om det räkenskapsår som
inleds närmast efter den 31 december 1995.

I övriga bolag som omfattas av årsredovisningslagen (1995:000) skall
11 a § tillämpas första gången i fråga om det räkenskapsår som inleds
närmast efter den 31 december 1996.

3. Bestämmelserna i 11 b § skall tillämpas första gången i fråga om
det räkenskapsår som inleds närmast efter den 31 december 1995.

62

2.4 Förslag till lag om ändring i lagen (1980:1103) om
årsredovisning m.m. i vissa företag

Härigenom föreskrivs ifråga om lagen (1980:1103) om årsredovisning
m.m. i vissa föredrag

dels att nuvarande 1 kap. 1 § skall betecknas 1 kap. 1 a §,

dels att 2 kap. 3 §, 4 kap. 1, 3, 10 och 14 §§ samt 5 kap. 2 § skall ha
följande lydelse,

dels att i lagen skall införas en ny paragraf, 1 kap. 1 §, av följande
lydelse.

Nuvarande lydelse

Prop. 1995/96:10

Del 1

Lagtext

Föreslagen lydelse

1 kap.

1 §

Bestämmelserna i 1 och 2 kap.,
3 kap. 1 - 10 §§ samt 4 kap. 8 §
andra stycket och 12 § gäller inte
sådana handelsbolag som omfattas
av årsredovisningslagen (1995:
000) eller hypoteksinstitut som
omfattas av lagen (1995:000) om
årsredovisning i kreditinstitut och
värdepappersbolag. När det gäller
sådana handelsbolag och hypo-
teksinstitut avses vid tillämpningen
av 3 kap. 11 § och 4 kap. med be-
greppen moderföretag, dotter-
företag och koncern vad som i
1 kap. 3 § årsredovisningslagen
anges om moderbolag, dotterföre-
tag och koncern.

2 kap.

13

3 §

Avskrift av årsredovisningen
skall senast sex månader efter
räkenskapsårets utgång sändas in
till Patent- och registreringsverket,
om tillgångarnas nettovärde i
rörelsen enligt balansräkningar för
de två senaste räkenskapsåren
överstiger ett gränsbelopp som
motsvarar 1 000 gånger det
basbelopp enligt lagen (1962:381)

Kopia av årsredovisningen skall
senast sex månader efter räken-
skapsårets utgång sändas in till
Patent- och registreringsverket,
om

1. tillgångarnas nettovärde enligt
fastställda balansräkningar för de
två senaste räkenskapsåren över-
stiger ett gränsbelopp som mot-
svarar 1 000 gånger det basbelopp

13

Senaste lydelse 1992:1450

63

om allmän försäkring som gällde
under den sista månaden av re-
spektive räkenskapsår eller om
antalet anställda i rörelsen under
vart och ett av de två senaste
räkenskapsåren i medeltal har
överstigit 200.

Första stycket gäller även för ett
företag som är moderföretag i en
koncern enligt denna lag, om
nettovärdet av koncernföretagets
tillgångar enligt koncernbalansräk-
ningar för de två senaste
räkenskapsåren överstiger det
gränsbelopp som anges i första
stycket eller om antalet anställda
vid koncernföretagen under vart
och ett av dessa år i medeltal har
överstigit 200.

enligt lagen (1962:  381) om

allmän försäkring som gällde
under den sista månaden av re-
spektive räkenskapsår, eller

2. antalet anställda i rörelsen
under de två senaste räkenskaps-
åren i medeltal har överstigit 200.

Första stycket gäller även för
moderföretag i en koncern om

1.  nettovärdet av koncernföre-
tagens tillgångar enligt fastställda
koncernbalansräkningar för de två
senaste räkenskapsåren överstiger
det gränsbelopp som anges i första
stycket,

2.  antalet anställda vid kon-
cernföretagen under de två senaste
räkenskapsåren i medeltal över-
stigit 200, eller

3. moderföretaget inte upprättar
koncernredovisning och nettovär-
det av koncernföretagens till-
gångar, enligt fastställda balans-
räkningar för koncernföretagens
två senaste räkenskapsår, på
moderföretagets balansdag över-
stiger det gränsbelopp som anges i
första stycket.

Prop. 1995/96:10

Del 1

Lagtext

4 kap.

1 §

I företag som är skyldiga att
upprätta årsredovisning enligt
2 kap. 1 § skall den årsredovis-
ningsskyldige utse en eller flera
revisorer för bestämd tid eller tills
vidare. Den årsredovisnings-
skyldige kan bestämma att annan
än han själv skall utse revisor.

I företag som är skyldiga att
upprätta årsredovisning enligt
2 kap. 1 §, skall den årsredovis-
ningsskyldige utse en eller flera
revisorer för bestämd tid eller tills
vidare. Detsamma gäller i handels-
bolag som är skyldiga att upprätta
årsredovisning enligt årsredo-
visningslagen (1995:000) och
hypoteksinstitut som är skyldiga att
upprätta årsredovisning enligt
lagen (1995:000) om årsredo-
visning i kreditinstitut och värde-
pappersbolag. Den årsredovis-
ningsskyldige kan bestämma att
annan än han själv skall utse
revisor.

64

En eller flera revisorssuppleanter kan utses. Bestämmelserna i denna
lag om revisorer gäller i tillämpliga delar om suppleanter.

Prop. 1995/96:10

Del 1

Lagtext

3

I företag som avses i 2 kap. 3 §
första stycket och i moderföretaget
i en koncern som avses i andra
stycket av nämnda paragraf skall
minst en revisor vara auktoriserad.

Regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer kan i
fråga om foretag som avses i
första stycket forordna att en viss
godkänd revisor far utses i stället
för en auktoriserad revisor. Sådana

i14

Minst en revisor skall vara
auktoriserad revisor om

1. tillgångarnas nettovärde enligt
fastställda balansräkningar för de
två senaste räkenskapsåren över-
stiger ett gränsbelopp som mot-
svarar 1 000 gånger det basbelopp
enligt lagen (1962: 381) om
allmän försäkring som gällde
under den sista månaden av re-
spektive räkenskapsår, eller

2. antalet anställda i rörelsen
under de två senaste räkenskaps-
åren i medeltal har överstigit 200.

Första stycket gäller även för
moderföretag i en koncern om

1.  nettovärdet av koncernföre-
tagens tillgångar enligt fastställda
koncernbalansräkningar för de två
senaste räkenskapsåren överstiger
det gränsbelopp som anges i första
stycket,

2.  antalet anställda vid kon-
cernföretagen under de två senaste
räkenskapsåren i medeltal över-
stigit 200, eller

3. moderföretaget inte upprättar
koncernredovisning och nettovär-
det av koncernföretagens till-
gångar, enligt fastställda balans-
räkningar för koncernföretagens
två senaste räkenskapsår, på
moderföretagets balansdag över-
stiger det gränsbelopp som anges i
första stycket.

Regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer kan i
fråga om företag som avses i
första eller andra stycket forordna
att en viss godkänd revisor far
utses i stället for en auktoriserad

beslut är giltiga i högst fem år.

14 Senaste lydelse 1984:946.

65

5 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 10 Del 1

revisor. Sådana beslut är giltiga i
högst fem år.

I fråga om annat foretag far länsstyrelsen, om det är påkallat av
särskilda omständigheter, besluta att minst en revisor skall vara
auktoriserad revisor eller godkänd revisor.

Om det finns skäl till det, får länsstyrelsen samtidigt också förordna en
auktoriserad revisor eller en godkänd revisor att med övriga revisorer
delta i revisionen. Uppdragstiden för revisorn skall bestämmas så att
uppdraget upphör när annan behörig revisor har blivit utsedd i
föreskriven ordning.

Prop. 1995/96:10

Del 1

Lagtext

Innan länsstyrelsen meddelar
beslut som avses i tredje eller
fjärde stycket, skall företaget
beredas tillfälle att yttra sig.

Innan länsstyrelsen meddelar
beslut som avses i fjärde eller
femte stycket, skall företaget be-
redas tillfälle att yttra sig.

10 §15

Revisorn skall för varje räkenskapsår avge revisionsberättelse till den
årsredovisningsskyldige. Berättelsen skall överlämnas till den som svarar
for förvaltningen av företagets angelägenheter senast fem och en halv
månader efter räkenskapsårets utgång.

Revisionsberättelsen skall inne-
hålla ett uttalande, huruvida års-
redovisningen har uppgjorts enligt
denna lag. Innehåller inte års-
redovisningen sådana upplysningar
som skall lämnas enligt denna lag,
skall revisorn ange detta och
lämna behövliga upplysningar i sin
berättelse, om det kan ske.

Revisionsberättelsen skall inne-
hålla ett uttalande, huruvida års-
redovisningen har upprättats enligt
denna lag eller, i förekommande
fall, enligt årsredovisningslagen
(1995:000) eller lagen (1995:000)
om årsredovisning i kreditinstitut
och värdepappersbolag. Innehåller
inte årsredovisningen sådana
upplysningar som skall lämnas
enligt tillämplig lag om års-
redovisning, skall revisorn ange
detta och lämna behövliga upp-
lysningar i sin berättelse, om det
kan ske.

Har revisorn vid sin granskning funnit att åtgärd eller försummelse
som kan föranleda ersättningsskyldighet ligger någon som ingår i
företagsledningen till last, skall det anmärkas i berättelsen. Revisorn kan
även i övrigt i berättelsen meddela upplysningar som han önskar bringa
till den årsredovisningsskyldiges kännedom.

I revisionsberättelsen skall också anmärkas om revisorn funnit att
företaget inte har fullgjort sin skyldighet

1. att göra avdrag for preliminär A-skatt eller kvarstående skatt enligt
uppbördslagen (1953:272),

2. att anmäla sig for registrering enligt 14 kap. 2 § mervärdesskat-
telagen (1994:200),

15

Senaste lydelse 1994:533.

66

3. att lämna uppgift enligt 54 § 1 mom. uppbördslagen eller 4 § lagen
(1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare eller särskild
deklaration enligt 14 kap. 3 § mervärdesskattelagen, eller

4. att i rätt tid betala skatter och avgifter som avses i 1-3.

Om revisionsberättelsen innehåller anmärkning om att företaget inte
har fullgjort skyldighet som avses i fjärde stycket 1-4, skall revisorn
genast sända in en avskrift av revisionsberättelsen till skattemyndigheten.

I ett moderförtag skall revisorn avge en särskild revisionsberättelse
beträffande koncernen. Härvid skall första-tredje styckena tillämpas.

Om anmälan har gjorts enligt 5 § tredje eller femte stycket, skall
revisor till revisionsberättelsen foga avskrift av anmälningen.

Prop. 1995/96:10

Del 1

Lagtext

14 §

En revisor som vid fullgörande
av sitt uppdrag uppsåtligen eller av
oaktsamhet vållar den årsredo-
visningsskyldige skada skall ersätta
skadan. Detsamma gäller när skada
vållas någon annan genom
överträdelse av denna lag. En
revisor ansvarar även för den
skada som hans medhjälpare vållar
uppsåtligen eller av oaktsamhet.

En revisor som vid fullgörande
av sitt uppdrag uppsåtligen eller av
oaktsamhet vållar den årsredo-
visningsskyldige skada skall ersätta
skadan. Detsamma gäller när skada
vållas någon annan genom
överträdelse av denna lag eller, i
förekommande fall, årsredovis-
ningslagen (1995:000) eller lagen
(1995:000) om årsredovisning i
kreditinstitut och värdepappers-
bolag. En revisor ansvarar även
för den skada som hans med-

hjälpare vållar uppsåtligen eller av
oaktsamhet.

Är ett revisionsbolag revisor, åligger ersättningsskyldigheten detta
bolag och den för revisionen huvudansvarige.

5 kap.

2 §

Myndighets beslut i tillstånds-
ärenden enligt 2 kap. 5 § 3, 3 kap.
3 § andra stycket eller 4 kap. 2 §
första stycket eller 3 § andra
stycket överklagas hos regeringen
genom besvär.

Länsstyrelsens beslut enligt
denna lag överklagas i övriga fall
hos kammarrätten genom besvär.

Myndighets beslut i tillstånds-
ärenden enligt 2 kap. 5 § 3, 3 kap.
3 § andra stycket eller 4 kap. 2 §
första stycket eller 3 § tredje
stycket får överklagas till rege-
ringen.

Länsstyrelsens beslut enligt
denna lag får överklagas hos
allmän förvaltningsdomstol.

Prövningstillstånd krävs vid
överklagande till kammarrätten.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996.

2. I hypoteksinstitut samt i bolag som avses i 1 kap. 1 § andra stycket
lagen (1995:000) om årsredovisning i kreditinstitut och värdepappers-

67

bolag skall de nya bestämmelserna tillämpas första gången det räken-
skapsår som inleds närmast efter den 31 december 1995.

I övriga företag skall bestämmelserna tillämpas första gången det rä-
kenskapsår som inleds närmast efter den 31 december 1996. I fråga om
offentliggörande av årsredovisning, koncernredovisning och delårsrap-
port skall dock lagen tillämpas i sin nya lydelse redan i fråga om det
räkenskapsår som inleds närmast efter den 31 december 1995.

Prop. 1995/96:10

Del 1

Lagtext

68

2.5 Förslag till lag om ändring i lagen (1992:160) om
utländska filialer m.m.

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1992:160) om utländska
filialer m.m.16

dels att 13 - 15, 19, 22 och 30 §§ skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas två nya paragrafer, 5 a och 14 a §§,
av följande lydelse.

Nuvarande lydelse                  Föreslagen lydelse

5 a§

Filialens brev, fakturor och
orderblanketter skall innehålla
uppgift om det utländska företagets
rättsliga form och säte, det ut-
ländska register där företaget är
registrerat, företagets nummer i
detta register samt filialens orga-
nisationsnummer enligt lagen
(1974:174) om identitetsbeteckning
för juridiska personer m.fl. och det
svenska register där filialen är
registrerad. Om filialen har trätt i
likvidation, skall också detta an-
ges.

13 §

Verkställande direktören skall varje år till registreringsmyndigheten ge
in en bestyrkt kopia av

1. filialens redovisningshandlingar och revisionsberättelse för det
senaste räkenskapsåret,

2. motsvarande handlingar för företaget i dess helhet, om de gjorts
offentliga i företagets hemland.

Första stycket 1 gäller inte, om
företaget lyder under lagstift-
ningen i en stat inom Europeiska
ekonomiska samarbetsområdet och

1. har en rättslig form som är
jämförbar med aktiebolaget,

2. är ett kreditinstitut eller vär-
depappersbolag av motsvarande
slag som de företag som omfattas
av lagen (1995:000) om års-

Prop. 1995/96:10

Del 1

Lagtext

16

Jfr rådets direktiv 89/666/EEG (EGT nr. L395, s. 36).

69

redovisning i kreditinstitut och Prop. 1995/96:10
värdepappersbolag, eller            Del 1

3. är ett försäkringsföretag av Lagtext
motsvarande slag som de företag
som omfattas av lagen (1995:000)
om årsredovisning i försäkrings-
företag.

Handlingarna skall ges in inom
tre månader efter det att det
utländska företagets redovisnings-
handlingar och revisionsberättelse
har lagts fram för företagets
delägare, dock senast sju månader
från det att filialens räkenskapsår
har utgått.

Handlingar som avses i första
stycket skall ges in inom tre må-
nader efter det att det utländska
företagets redovisningshandlingar
och revisionsberättelse har lagts
fram för företagets delägare, dock
senast sju månader från det att
filialens räkenskapsår har utgått.
Handlingarna skall vara upprät-
tade på eller översatta till svenska.

14 §

För filialens bokföring och revision gäller, utöver vad som föreskrivits
i 11-13 §§, i tillämpliga delar detsamma som för ett svenskt företag av

motsvarande slag.

Skyldighet att upprätta årsredo-
visning gäller inte om företaget
lyder under lagstiftningen i en stat
inom Europeiska ekonomiska sam-
arbetsområdet och

1. har en rättslig form som är
jämförbar med aktiebolaget,

2. är ett kreditinstitut eller vär-
depappersbolag av motsvarande
slag som de företag som omfattas
av lagen (1995:000) om års-
redovisning i kreditinstitut och
värdepappersbolag, eller

3. är ett försäkringsföretag av
motsvarande slag som de foretag
som omfattas av lagen (1995:000)
om årsredovisning i försäkrings-
företag.

14 a §

Regeringen eller, efter rege-
ringens bemyndigande, Finansin-
spektionen far utfärda närmare
föreskrifter om avfattning och
innehåll i den redovisning som
enligt 11 - 14 §§ skall lämnas för
verksamhet i filial till

70

1. utländskt kreditinstitut eller
värdepappersbolag av motsva-
rande slag som de företag som
omfattas av lagen (1995:000) om
årsredovisning i kreditinstitut och
värdepappersbolag, och

2. utländskt försäkringsföretag av
motsvarande slag som de företag
som omfattas av lagen (1995:000)
om årsredovisning i försäkrings-
företag.

Prop. 1995/96:10

Del 1

Lagtext

15 §

Den som utsetts till verkställande direktör enligt 8 § skall göra
anmälan om filialen till Patent- och registreringsverket (registrerings-
myndigheten), som for ett filialregister för registreringar enligt denna

lag.

Verkställande direktören skall
också till registreringsmyndigheten
snarast anmäla ändringar i de upp-
gifter som anmälts för registrering.

Näringsverksamheten far påbörjas
skett.

Verkställande direktören skall
också till registreringsmyndigheten
snarast anmäla ändringar i de upp-
gifter som anmälts för registrering.
Anmälan skall även göras, om det
utländska företaget är föremål för
ackord eller liknande förfarande.

när anmälan enligt första stycket har

19 §

Om sådant förhållande som avses

Om sådant förhållande som avses

i 18 § 1 eller 2 inträder, skall
verkställande direktören snarast

i 18 § 1 eller 2 inträder, skall
verkställande direktören snarast

anmäla detta till registrerings-
myndigheten. Anmälan kan också
göras av annan behörig ställ-
företrädare för det utländska före-
taget.

anmäla detta till registrerings-
myndigheten. Anmälan kan också
göras av annan behörig ställföre-
trädare för det utländska företaget.
Anmälan om likvidation skall inne-
hålla uppgift om namn, person-
nummer och postadress för likvi-
dator och om omfattningen av
dennes behörighet.

I fall som avses i 18 § 3 kan anmälan göras av den vars rätt är
beroende av att det finns någon med behörighet att företräda filialen
och, i fall som avses i 18 § 4, av borgenären.

22 §

Registreringsmyndigheten skall utan dröjsmål i Post- och Inrikes
Tidningar kungöra vad som förs in i filialregistret. En kungörelse som
avser ändring i ett förhållande som tidigare har förts in i registret skall
endast ange ändringens art.

När redovisningshandlingar som
avses i 13 § första stycket 2 har
kommit in till registreringsmyndig-
heten, skall myndigheten kungöra
detta i en tidning som myndigheten
ger ut.

Regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer för
meddela närmare föreskrifter om
sådan kungörelse.

Prop. 1995/96:10

Del 1

Lagtext

30 §

Registreringsmyndigheten får vid vite förelägga verkställande direk-
tören för filial att fullgöra skyldighet att

1. göra anmälan enligt 15 § eller 19 § första stycket,

2. sända in handlingar enligt 2. sända in handlingar enligt

13 § inom där föreskriven tid.       13 § inom där föreskriven tid,

3. lämna uppgift enligt 5 a §.

Fråga om utdömande av viten prövas av registreringsmyndigheten.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996.

72

2.6 Förslag till lag om årsredovisning i kreditinstitut och
värdepappersbolag

Härigenom föreskrivs följande1.

1 kap. Inledande bestämmelser

Lagens tillämpningsområde

1 § Denna lag är tillämplig på kreditinstitut och värdepappersbolag. Med
kreditinstitut avses bankaktiebolag, sparbanker, föreningsbanker, kredit-
marknadsbolag, sådana finansbolag och kreditaktiebolag som driver verk-
samhet med stöd av punkterna 3-5 i övergångsbestämmelserna till lagen
(1992:1610) om kreditmarknadsbolag, Konungariket Sveriges stads-
hypotekskassa, Sveriges allmänna hypoteksbank och Svenska skeppshypo-
tekskassan. Med värdepappersbolag avses ett svenskt aktiebolag som fått
tillstånd att driva värdepappersrörelse enligt lagen (1991:981) om värde-
pappersrörelse.

Bestämmelserna om koncernredovisning i 7 kap. skall tillämpas på
finansiella holdingföretag som uteslutande eller huvudsakligen förvaltar
andelar i dotterföretag som är kreditinstitut eller värdepappersbolag eller
utländska företag av motsvarande slag. Med finansiellt holdingföretag av-
ses ett företag som är skyldigt att upprätta årsredovisning enligt årsredo-
visningslagen (1995:000) och vars verksamhet uteslutande eller så gott
som uteslutande består i att i vinstsyfte förvärva och förvalta andelar i
dotterföretag.

Hänvisningarna till årsredovisningslagen

2 § När det i denna lag hänvisas till en bestämmelse i årsredovisnings-
lagen (1995:000) skall bestämmelsen tillämpas utan hinder av att den an-
ges gälla för bolag eller aktiebolag, om inte annat särskilt föreskrivs.
Bestämmelser i årsredovisningslagen som gäller moderbolag och dotter-
bolag skall tillämpas på moderföretag och dotterföretag.

Om bestämmelsen i årsredovisningslagen hänvisar till en annan bestäm-
melse i årsredovisningslagen eller till årsredovisningslagen i dess helhet,
skall även hänvisningen tillämpas, om inte annat följer av bestämmelserna
i denna lag eller i föreskrifter som meddelats med stöd av denna lag.

Prop. 1995/96:10

Del 1

Lagtext - ÅRKL

’jfr. rådets direktiv 86/635/EEG av den 8 december 1986 om årsbokslut och
sammanställd redovisning för banker och andra finansiella institut (bankredovis-
ningsdirektivet) (EGT nr L372, 31.12.1986, s.l, Celex 386L0635).

73

Definitioner

3 § Med bank avses vid tillämpningen av denna lag bankaktiebolag, spar-
bank och föreningsbank.

Med hypoteksinstitut avses Svenska stadshypotekskassan, Sveriges all-
männa hypoteksbank och Svenska skeppshypotekskassan.

4 § Följande bestämmelser i 1 kap. årsredovisningslagen (1995:000) skall
tillämpas:

3 § andra stycket om definition av andelar,

4 och 5 §§ om koncern- och intresseföretagsdefinitioner, samt

6 § om hänsynstagande till vissa rättigheter hos mellanman m.m.

Normgivningsbemyndigande

5 § Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finansinspektio-
nen får meddela närmare föreskrifter om

1. kreditinstituts och värdepappersbolags löpande bokföring, årsbokslut,
årsredovisning, koncernredovisning och delårsrapporter, och

2. den koncernredovisning som finansiella holdingföretag skall upprätta
enligt denna lag.

6 § Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finansinspektio-
nen får föreskriva att denna lags bestämmelser, eller föreskrifter som
meddelats med stöd av denna lag, om koncerner skall gälla för en grupp
av företag, som inte utgör en koncern enligt 4 §, men som har en gemen-
sam eller i huvudsak gemensam ledning.

Räkenskapsår för vissa kreditinstitut

7 § För banker och hypoteksinstitut är kalenderår räkenskapsår om inte
annat följer av 12 § tredje stycket bokföringslagen (1976:125).

2 kap. Allmänna bestämmelser om årsredovisningen

Årsredovisningens upprättande

1 § Utöver årsbokslut enligt 11 § bokföringslagen (1976:125) skall kredit-
institut och värdepappersbolag för vatje räkenskapsår upprätta årsredovis-
ning enligt denna lag.

I kreditinstitut eller värdepappersbolag som enligt 10 kap. 3 § andra
stycket aktiebolagslagen (1975:1385) eller 4 kap. 3 § första stycket lagen
(1980:1103) om årsredovisning i vissa företag m.m. är skyldiga att ha
auktoriserad revisor, skall även en finansieringsanalys ingå i årsredovis-
ningen.

Prop. 1995/96:10

Del 1

Lagtext - ÅRKL

74

I kreditinstitut och värdepappersbolag som omfattas av lagen
(1994:2004) om kapital täckning och stora exponeringar för kreditinstitut
och värdepappersbolag, skall även en kapitaltäckningsanalys ingå i års-
redovisningen.

Årsredovisningen för en central föreningsbank skall innehålla en sam-
manställning av de egna och de anslutna lokala föreningsbankemas
balansräkningar och resultaträkningar.

Årsredovisningslagens tillämpning

2 § Följande bestämmelser om årsredovisningens innehåll i 2 kap. års-
redovisningslagen (1995:000) skall tillämpas:

1 § andra stycket om årsredovisningens delar,

2 § om överskådlighet och god redovisningssed,

3 § om rättvisande bild,

4 § om andra grundläggande redovisningsprinciper,

5 § om språk och form,

6 § om valuta, samt

7 § första och tredje stycket om årsredovisningens undertecknande.

3 kap. Balansräkning och resultaträkning

Uppställningsformer för balans- och resultaträkningarna

1 § Balansräkningen skall upprättas enligt den uppställningsform som
anges i bilaga 1 till denna lag. Resultaträkningen skall upprättas enligt
den uppställningsform som anges i bilaga 2. Hänvisningar i denna lag till
poster gäller poster i dessa uppställningsformer, om inte annat framgår.

Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finansinspektionen
får meddela föreskrifter om avvikande uppställningsformer för ba-
lansräkningen och resultaträkningen för värdepappersbolag, om avvikel-
serna är nödvändiga med hänsyn till dessa bolags särskilda verksamhets-
inriktning.

Årsredovisningslagens tillämpning

2 § Med beaktande av vad som föreskrivs i 3 § skall följande bestämmel-
ser om balansräkningen och resultaträkningen i 3 kap. årsredovisningsla-
gen (1995:000) tillämpas:

1 § om balansräkningens innehåll,

2 § om resultaträkningens innehåll,

4 § första, tredje och fjärde styckena om uppställning och sammanslag-
ning av poster m.m.,

5 § om jämförelsetal,

6 § första stycket om specificering av större periodiseringsposter, samt

Prop. 1995/96:10

Del 1

Lagtext - ÅRKL

75

9 § första och andra styckena om extraordinära intäkter och kostnader.

Särskilda regler om sammanslagning av poster och om åtaganden

3 § De i 2 § angivna bestämmelserna i 3 kap. årsredovisningslagen
(1995:000) skall tillämpas med följande avvikelser:

1. Vad som i 4 § fjärde stycket sägs om sammanslagning av poster som
föregås av arabiska siffror skall gälla poster som föregås av små bokstä-
ver.

2. Inom linjen skall, utöver ställda säkerheter och ansvarsförbindelser,
oåterkalleliga åtaganden som innebär risktagande anges.

4 kap. Värderingsregler

Årsredovisningslagens tillämpning

1 § Med beaktande av vad som föreskrivs i 2 § skall följande bestämmel-
ser om värderingen i 4 kap. årsredovisningslagen (1995:000) tillämpas:

I och 2 §§ om vad som är anläggningstillgångar och omsättningstill-
gångar,

3 § om anskaffningsvärde för anläggningstillgångar,

4 § om avskrivning av anläggningstillgångar,

5 § om nedskrivning av anläggningstillgångar,

6-8 §§ om uppskrivning av anläggningstillgångar,

9 § om värdering av omsättningstillgångar,

10 § om värdering av pågående arbeten,

II § första och andra styckena om varulagrets anskaffningsvärde,

12 § om redovisning till bestämd mängd och fest värde,

14 § om egna aktier,

15 § om periodisering av vissa belopp vid upptagande av lån,

16 § om avsättningar, samt

17 § första stycket om specificering av vissa större avsättningar.

Särskilda regler om uppskrivningar och uppskrivningsfond

2 § De i 1 § angivna bestämmelserna i 4 kap. årsredovisningslagen
(1995:000) skall tillämpas med följande avvikelser:

1. I en bank krävs för uppskrivning av anläggningstillgång enligt 6 §
första stycket Finansinspektionens medgivande.

2. I en sparbank får uppskrivningsbeloppet, vid uppskrivning enligt 6 §
första stycket, tas i anspråk för avsättning till reservfond, och uppskriv-
ningsfonden, i stället för vad som sägs i 7 §, tas i anspråk för avsättning
till reservfond.

3. En bank får inte tillämpa 7 § första stycket 2 om användande av
uppskrivningsfonden för täckande av förlust.

Prop. 1995/96:10

Del 1

Lagtext - ÅRKL

76

Vid som är finansiella anläggningstillgångar

3 § Med finansiell anläggningstillgång förstås

1. andelar i intresseföretag och koncernföretag,

2. värdepapper och

3. annan tillgång än tillgång som skall tas upp i posterna Immateriella
anläggningstillgångar (post 9) och Materiella tillgångar (post 10),

allt under förutsättning att tillgångarna är avsedda att stadigvarande inne-
has i den ordinarie verksamheten.

Utgifter för bildande av garantifond i sparbank

4 § Utgifter för bildande av garantifond enligt 5 kap. 1 § sparbankslagen
(1987:619) får inte tas upp som tillgång.

Periodisering av överkurs och underkurs

5 § Om det belopp som erlagts för räntebärande värdepapper eller låne-
fordringar överstiger eller underskrider det belopp som skall erhållas på
föriällodagen (överkurs respektive underkurs), skall mellanskillnaden
periodiseras.

Vid beräkning av anskaffningsvärdet för räntebärande värdepapper och
lånefordringar skall sådan periodisering av över- eller underkurs som av-
ses i första stycket beaktas.

En periodisering enligt första stycket får underlåtas under samma förut-
sättningar som de som anges i 4 kap. 15 § andra meningen årsredovis-
ningslagen (1995:000). Om en periodisering underlåts skall upplysning
om förhållandet lämnas i en not.

Värdering av överlåtbara värdepapper till verkligt värde

6 § Överlåtbara värdepapper som är omsättningstillgångar får värderas
till verkligt värde även när detta värde överstiger anskaffningsvärdet.

7 § Vinst som uppkommer vid tillämpning av 6 § till följd av att det bok-
förda värdet överstiger anskaffningsvärdet skall i balansräkningen sättas
av till en fond för orealiserade vinster.

Om summan av orealiserade vinster vid utgången av ett räkenskapsår
är mindre än vid utgången av det föregående räkenskapsåret, skall fonden
för orealiserade vinster sättas ned i samma mån.

Prop. 1995/96:10

Del 1

Lagtext - ÅRKL

77

Värdering av tillgångar och skulder i utländsk valuta

8 § Tillgångar och skulder i utländsk valuta skall omräknas efter växel-
kursen på balansdagen, om de inte genom särskilda åtgärder skyddas mot
eller utgör skydd mot valutakursförändringar.

Materiella och immateriella anläggningstillgångar samt sådana finans-
iella anläggningstillgångar som utgörs av andelar får utan hinder av första
stycket omräknas efter anskaffningskursen vid förvärvet.

5 kap. Tilläggsupplysningar

Årsredovisningslagens tillämpning

1 § Utöver vad som följer av övriga bestämmelser i denna lag skall års-
redovisningen innehålla de upplysningar som anges i 3-6 §§ nedan. Upp-
lysningarna skall lämnas i noter. Om det inte står i strid med kravet på
överskådlighet, får upplysningarna i stället lämnas i balansräkningen eller
resultaträkningen. Vidare skall, med beaktande av vad som föreskrivs i

2 §, följande bestämmelser om tilläggsupplysningar i 5 kap. årsredovis-
ningslagen (1995:000) tillämpas:

1 § andra stycket om hänvisningar till noter,

2 § om värderings- och omräkningsprinciper,

3 § om anläggningstillgångar,

4 § om uppgifter om taxeringsvärden,

5 § om uppskrivningsfond,

8 och 9 §§ om uppgifter om dotterföretag och vissa andra företag,

12 § om lån till ledande befattningshavare,

13 § om konvertibla lån,

14 § andra och tredje styckena om förändringar i eget kapital m.m.,

15 § första stycket och 16 § första stycket om upplysningar om skatt,

17 § om medelantalet anställda under räkenskapsåret,

18 och 19 §§ om löner, andra ersättningar och sociala kostnader,

20 § om pensioner och liknande förmåner,

21 § om tidigare styrelse och verkställande direktör,

22 § om suppleanter och vice verkställande direktör,

23 § om avtal om avgångsvederlag, samt

24 § om uppgift om moderföretag.

Särskilda regler om tilläggsupplysningar

2 § De i 1 § angivna bestämmelserna i 5 kap. årsredovisningslagen
(1995:000) skall tillämpas med följande avvikelser:

1. Fråga om tillstånd enligt 9 § andra stycket att utelämna uppgifter om
dotterföretag och vissa andra företag prövas av Finansinspektionen.

Prop. 1995/96:10

Del 1

Lagtext - ÅRKL

78

2. Vid tillämpningen av 12 § andra stycket första meningen om lån till
ledande befattningshavare får upplysning om huvudsakliga lånevillkor,
räntesatser samt under räkenskapsåret återbetalda belopp utelämnas.

3. Uppgifter som skall lämnas enligt 19 § första stycket 2 om löner och
ersättningar till anställda, skall även omfatta löner och ersättningar till
delegater i bank.

Upplysningar om tillgångar

3 § Utöver vad som följer av 1 § skall följande uppgifter lämnas om till-
gångar:

1. För överlåtbara värdepapper skall lämnas uppgift om skillnaden
mellan anskaffningsvärde och verkligt värde, varvid särskilt skall anges
den del som avser värdepapper redovisade som omsättningstillgångar.

2. Om det bokförda värdet för räntebärande värdepapper överstiger
eller underskrider det belopp som skall infrias på förfällodagen skall
mellanskillnaden anges. Summan av överstigande belopp skall anges för
sig och summan av underskridande belopp skall anges för sig.

3. Större belopp i posten Övriga tillgångar (post 13) skall specificeras
till sin storlek och art.

4. För varje tillgångspost skall uppdelningen i omsättningstillgångar
och anläggningstillgångar anges.

Upplysningar om skulder och indelning av eget kapital

4 § Utöver vad som följer av 1 § skall följande uppgifter lämnas om
skulder och eget kapital:

1. För varje efterställd skuld som uppgår till mer än tio procent av
samtliga efterställda skulder, skall uppgift lämnas om lånebelopp, låne-
valuta, räntesats, förfällodag, omständigheter som kan medföra förtida
återbetalning, efterställningsvillkoren samt förutsättningar och villkor för
betalning på förfellodagen eller för konvertering. Vidare skall sammanfat-
tande upplysningar lämnas om vilka regler som gäller för övriga efter-
ställda skulder.

2. Större belopp i posten Övriga skulder (post 4) skall specificeras till
sin storlek och art.

3. I bankaktiebolag och andra aktiebolag som omfattas av denna lag
skall eget kapital delas upp i bundet eget kapital och fritt eget kapital
eller ansamlad förlust. Under bundet eget kapital skall tas upp Aktiekapi-
tal, Överkursfond, Uppskrivningsfond, Reservfond och Fond för oreali-
serade vinster. Under fritt eget kapital skall tas upp fria fonder, var för
sig, balanserad vinst eller förlust samt vinst eller förlust för räkenskapså-
ret. Balanserad förlust och förlust för räkenskapsåret tas därvid upp som
avdragsposter.

4. I sparbank skall eget kapital delas upp i fonder och vinst eller förlust
för räkenskapsåret. Med fonder avses Grundfond, Uppskrivningsfond,

Prop. 1995/96:10

Del 1

Lagtext - ÅRKL

79

Reservfond, Fond för orealiserade vinster samt Garantifond. Benäm-
ningen fond får inte användas för annat belopp i balansräkningen. Förlust
för räkenskapsåret tas upp som avdragspost.

5. I föreningsbank skall eget kapital delas upp i bundet eget kapital och
fritt eget kapital eller ansamlad förlust. Under bundet eget kapital skall
tas upp Insatskapital, Uppskrivningsfond, Reservfond och Fond för oreali-
serade vinster. Medlemsinsatser och förlagsinsatser skall redovisas var
för sig. Under fritt eget kapital skall tas upp fria fonder, var för sig,
balanserad vinst eller förlust samt vinst eller förlust för räkenskapsåret.
Balanserad förlust och förlust för räkenskapsåret tas därvid upp som av-
dragsposter.

Upplysningar om resultaträkningens poster

5 § Utöver vad som följer av 1 § skall följande uppgifter lämnas om
resultaträkningens poster:

1. Större belopp i posterna Övriga rörelseintäkter (post 8) och Övriga
rörelsekostnader (post 11) skall specificeras till sin storlek och art.

2. Posten Kreditförluster, netto (post 12) skall delas upp i nedskriv-
ningar respektive återföringar av nedskrivningar.

Upplysningar om intresse- och koncernföretag

6 § Utöver vad som följer av 1 § skall följande uppgifter lämnas om in-
tresseföretag och koncernföretag.

1. För var och en av tillgångsposterna Belåningsbara statsskuldför-
bindelser m.m. (post 2), Utlåning till kreditinstitut (post 3), Utlåning till
allmänheten (post 4) och Obligationer och andra räntebärande värde-
papper (post 5) skall uppgift lämnas om de fordringar som avser intresse-
företag och om de fordringar som avser koncernföretag.

2. För var och en av skuldposterna Skulder till kreditinstitut (post 1),
In- och upplåning från allmänheten (post 2), Emitterade värdepapper
m.m. (post 3) och Efterställda skulder (post 7) skall uppgift lämnas om
de skulder som avser intresseföretag och om de skulder som avser
koncernföretag.

3. Uppgift om efterställda tillgångar avseende intresseföretag och
koncernföretag skall lämnas särskilt för vaije tillgångspost.

6 kap. Förvaltningsberättelse, finansieringsanalys och
kapital täckningsanalys

Arsredovisningslagens tillämpning

1 § Följande bestämmelser i 6 kap. årsredovisningslagen (1995:000) skall
tillämpas:

Prop. 1995/96:10

Del 1

Lagtext - ÅRKL

1 § första och andra stycket om förvaltningsberättelsens innehåll,

2 § om förslag till dispositioner av vinst eller förlust m.m., samt

3 § om finansieringsanalys.

Särskilda upplysningar i föreningsbanker

2 § En föreningsbank skall i förvaltningsberättelsen även ange

1. väsentliga förändringar i medlemsantalet och summorna av in-
satsbelopp som skall återbetalas under nästa räkenskapsår enligt 4 kap.
1 och 3 §§ föreningsbankslagen (1987:620),

2. den rätt till utdelning som gjorda förlagsinsatser medför, samt

3. summan av de förlagsinsatser som har sagts upp och skall lösas in
under de två närmast följande räkenskapsåren.

Kapitaltäckningsanalys

3 § I kapitaltäckningsanalysen skall uppgifter lämnas om kapitalbasen och
kapi tal täckningen för kreditrisker och marknadsrisker enligt lagen
(1994:2004) om kapitaltäckning och stora exponeringar för kreditinstitut
och värdepappersbolag.

Företag som är moderföretag i en sådan finansiell företagsgrupp som
avses i 6 kap. 1 och 2 §§ lagen (1994:2004) om kapitaltäckning och stora
exponeringar för kreditinstitut och värdepappersbolag, skall lämna de upp-
gifter som anges i första stycket beträffande gruppen.

7 kap. Koncernredovisning

Koncernredovisningens upprättande

1 § Kreditinstitut och värdepappersbolag som är moderföretag och sådana
finansiella holdingföretag som avses i 1 kap. 1 § andra stycket skall för
vaije räkenskapsår upprätta koncernredovisning enligt denna lag, om inte
annat följer av 5 §.

För moderföretag som enligt 10 kap. 3 § fjärde stycket aktiebolagsla-
gen (1975:1385) eller 4 kap. 3 § andra stycket lagen (1980:1103) om års-
redovisning m.m. i vissa företag är skyldiga att ha auktoriserad revisor,
skall även en finansieringsanalys ingå i koncernredovisningen.

För finansiella holdingföretag som avses i 1 kap. 1 § andra stycket och
omfattas av lagen (1994:2004) om kapitaltäckning och stora exponeringar
för kreditinstitut och värdepappersbolag, skall även en kapitaltäck-
ningsanalys enligt 6 kap. 3 § ingå i koncernredovisningen.

Prop. 1995/96:10

Del 1

Lagtext - ÅRKL

6 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 10 Del 1

81

Årsredovisningslagens tillämpning

2 § Med beaktande av vad som föreskrivs i 3 § skall följande bestämmel-
ser om koncernredovisning i 7 kap. årsredovisningslagen (1995:000)
tillämpas:

3 § första stycket om koncernredovisningens delar,

4 § om dotterföretag som skall omfettas av koncernredovisningen,

5 § om överskådlighet, god redovisningssed och rättvisande bild,

7 § första stycket första meningen om allmänna krav på koncem-
balansräkningen och koncemresultaträkningen,

8 § om minoritetsandelar,

9 § om balansdag,

11 § om enhetliga principer för koncernredovisningen och årsredo-
visningen,

12 § om elimineringar mellan koncernföretag,

14 § om förändringar i koncernens sammansättning,

15 och 16 §§ om uppgifter om dotterföretag och vissa andra företag,

17-23 §§ om hur dotterföretag skall räknas in i koncernredovisningen,
samt

24-29 §§ om hur andelar i intresseföretag och vissa andra företag skall
räknas in i koncernredovisningen.

Särskilda regler för andelar i dotterföretag i vissa fall

3 § De i 2 § angivna bestämmelserna i 7 kap. årsredovisningslagen
(1995:000) skall tillämpas med följande avvikelser:

1. Tillämpas 4 § tredje stycket 3 om utelämnande av vissa dotterföretag
för andelar som innehas som ett led i en finansiell stödaktion för en
rekonstruktion eller räddning av ett dotterföretag som är ett kreditinstitut
eller värdepappersbolag, skall moderföretaget

- i en not upplysa om arten av och villkoren för den finansiella stödak-
tionen, samt

- till sin koncernredovisning foga dotterföretagets årsredovisning.

2. Fråga om tillstånd enligt 16 § att utelämna uppgifter om dotter-
företag och vissa andra företag prövas av Finansinspektionen.

3. Vad som sägs i 23 § första stycket om tillämpningen av kapital -
andelsmetoden gäller inte dotterföretag vars verksamhet har direkt sam-
band med ett kreditinstituts eller värdepappersbolags verksamhet eller av-
ser tjänster knutna till sådan verksamhet.

Allmänna regler för koncernredovisningen

4 § För koncernredovisningen gäller i tillämpliga delar

1. de allmänna bestämmelserna om årsredovisningen i 2 kap. 2 §, med
undantag för hänvisningarna till 2 kap. 1-3 §§ årsredovisningslagen
(1995:000),

Prop. 1995/96:10

Del 1

Lagtext - ÅRKL

82

2. bestämmelserna om balansräkning och resultaträkning i 3 kap., med
det tillägget att vad som avsatts till kapitalandelsfonden skall tas upp som
bundet kapital under Andra fonder (post 12) i koncembalansräkningen,

3. bestämmelserna om värderingsregler i 4 kap.,

4. bestämmelserna om tilläggsupplysningar i 5 kap., med undantag för
2 § 1 och hänvisningarna till 5 kap. 8, 9 och 24 §§ årsredovisningslagen,
samt

5. bestämmelserna om förvaltningsberättelse och finansieringsanalys i
6 kap. 1 §, med undantag för hänvisningen till 6 kap. 2 § årsredovis-
ningslagen.

När koncernredovisning inte behöver upprättas

5 § Ett moderföretag som är dotterföretag behöver inte upprätta koncern-
redovisning om förutsättningarna enligt 7 kap. 2 § första eller andra
styckena årsredovisningslagen (1995:000) föreligger, samt

1. det undantagna företagets åtaganden har garanterats av dess moder-
företag, och

2. detta moderföretag är ett institut i vars verksamhet ingår att från all-
mänheten låna medel och att bevilja krediter för egen räkning.

Moderföretag som med stöd av första stycket inte har upprättat någon
koncernredovisning skall i enlighet med bestämmelserna i 8 kap. 5 §
denna lag eller 8 kap. 3 § årsredovisningslagen offentliggöra den
koncernredovisning som avses i 7 kap. 2 § första stycket 1 årsredo-
visningslagen samt koncemrevisionsberättelsen. Till registreringsmyndig-
heten ingivna handlingar skall kungöras enligt 8 kap. Registreringsmyn-
digheten får förelägga moderföretaget att ge in en bestyrkt översättning
till svenska av handlingarna. Sådant föreläggande skall utfärdas av regi-
streringsmyndigheten om någon begär det.

Första stycket gäller inte i fäll som anges i 7 kap. 2 § fjärde stycket
års redovi sningsl agen.

Upplysning om förhållande som avses i första stycket 1 skall lämnas
i det undantagna företagets årsredovisning.

6 § Om 5 § första stycket tillämpas, skall i en not till det undantagna
företagets årsredovisning, utöver sådana uppgifter som anges i 7 kap. 2 §
femte stycket årsredovisningslagen (1995:000), sammantaget för det
undantagna företaget och dess dotterföretag även anges:

1. Summan av resultaträkningsposterna Ränteintäkter (post 1), Leasing-
intäkter (post 2), Provisionsintäkter (post 5), Nettoresultat av finansiella
transaktioner (post 7) och Övriga rörelseintäkter (post 8),

2. Årets resultat,

3. Summan av eget kapital, samt

4. Medelantalet anställda under räkenskapsåret.

Prop. 1995/96:10

Del 1

Lagtext - ÅRKL

83

8 kap. Offentlighet

Registreringsmyndighet

1 § Finansinspektionen är registreringsmyndighet för banker och hypo-
teksinstitut.

Patent- och registreringsverket är registreringsmyndighet för övriga
företag som omfattas av denna lag. För dessa skall 8 kap. årsredovisnings-
lagen (1995:000) tillämpas i stället för 2-8 §§ nedan.

Årsredovisningslagens tillämpning

2 § Bestämmelserna i 8 kap. 14 och 15 §§ årsredovisningslagen
(1995:000) om publicering av årsredovisningen skall tillämpas.

Uppgifter om anmärkningar enligt bankrörelselagen

3 § En årsredovisning som publiceras i ofullständigt skick enligt 8 kap.
15 § årsredovisningslagen (1995:000) skall även innehålla uppgift om an-
märkningar enligt 3 kap. 11 § andra-fjärde styckena bankrörelselagen
(1987:617).

Årsredovisningens avlämnande till revisorerna

4 § Årsredovisningen för det förflutna räkenskapsåret skall lämnas till
revisorerna

1. i en bank senast en månad före ordinarie stämma,

2. i en sparbank senast en månad före ordinarie stämma, dock senast
den 31 mars,

3. i ett hypoteksinstitut senast fyra månader efter räkenskapsårets ut-
gång.

Ingivande till registreringsmyndighet

5 § En bank och ett hypoteksinstitut skall ge in bestyrkta kopior av års-
redovisningen och revisionsberättelsen för det förflutna räkenskapsåret till
registreringsmyndigheten så snart det kan ske efter det att balansräkning-
en och resultaträkningen blivit fastställda. En lokal föreningsbank är dock
skyldig att ge in handlingarna endast om registreringsmyndigheten begär
det.

Hos en lokal föreningsbank skall bestyrkta kopior av årsredovisningen
och revisionsberättelsen hållas tillgängliga för envar senast en månad
efter det att balansräkningen och resultaträkningen blivit fastställda.

Prop. 1995/96:10

Del 1

Lagtext - ÅRKL

84

Envar skall ha rätt att på begäran få kopior av handlingarna. Priset på
sådana kopior får inte överstiga administrationskostnaden.

På kopian av årsredovisningen som ges in till registreringsmyndigheten
eller hålls tillgänglig enligt andra stycket skall en styrelseledamot teckna
bevis om att balansräkningen och resultaträkningen har fastställts med
uppgift om fästställelsedagen. Beviset skall även innehålla uppgift om
stämmans beslut beträffande bankens eller institutets vinst eller förlust.

Kungörande

6 § När årsredovisning och revisionsberättelse enligt 5 § har getts in till
registreringsmyndigheten, skall myndigheten kungöra detta i en tidning.

Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer får meddela
närmare föreskrifter om sådan kungörelse.

Vite

7 § Verkställande direktör eller styrelseledamot i en bank eller ett hypo-
teksinstitut som enligt denna lag skall ge in redovisningshandling eller re-
visionsberättelse till Finansinspektionen, kan av inspektionen föreläggas
vid vite att fullgöra denna skyldighet.

Fråga om utdömande av vitet prövas av Finansinspektionen.

Koncernredovisning och koncernrevisionsberättelse

8 § Detta kapitel tillämpas också på koncernredovisning och koncern-
revisionsberättelse.

9 kap. Delårsrapport

Skyldighet att lämna delårsrapport

1 § Bankaktiebolag, sparbanker, centrala föreningsbanker och hypoteks-
institut skall minst en gång under ett räkenskapsår som omfattar mer än
tio månader avge en särskild redovisning (delårsrapport) enligt denna lag.
Detsamma skall gälla aktiebolag som omfattas av denna lag, om bolaget
är skyldigt att ha auktoriserad revisor enligt 10 kap. 3 § andra eller fjärde
stycket aktiebolagslagen (1975:1385).

Prop. 1995/96:10

Del 1

Lagtext - ÅRKL

85

Årsredovisningslagens tillämpning

2 § Med beaktande av vad som föreskrivs i 3 § skall följande bestämmel-
ser om delårsrapport i 9 kap. årsredovisningslagen (1995:000) tillämpas:

1 § andra och tredje styckena om den period rapporten skall avse
m.m.,

2 § första stycket om tillhandahållande av delårsrapport, samt

3 och 4 §§ om delårsrapportens innehåll.

Särskilda regler om delårsrapportens tillhandahållande och innehåll

3 § De i 2 § angivna bestämmelserna i 9 kap. årsredovisningslagen
(1995:000) skall tillämpas med följande avvikelser:

1. Utöver vad som följer av 2 § första stycket om tillhandahållande av
delårsrapport skall delårsrapporten i banker och hypoteksinstitut genast
lämnas även till de huvudmän och medlemmar som begär det samt sändas
in till Finansinspektionen så snart det kan ske.

2. Uppgifter för koncern enligt 3 § andra stycket skall alltid lämnas av
ett moderföretag som är bank eller hypoteksinstitut. På motsvarande sätt
skall en central föreningsbank som har anslutna lokala föreningsbanker
lämna uppgifter för gruppen.

3. I delårsrapporten skall, utöver vad som anges i 3 §, uppgifter lämnas
om utvecklingen av inlåningen och utlåningen sedan föregående räken-
skapsårs utgång.

Vite

4 § Bestämmelserna i 8 kap. 7 § om vite gäller även delårsrapport.

10 kap. Överklagande

1 § Finansinspektionens beslut i frågor om

1. medgivande eller tillstånd enligt 4 kap. 2 § 1, 5 kap. 2 § 1 och
7 kap. 3 § 2,

2. föreläggande enligt 7 kap. 5 § andra stycket, 8 kap. 7 § första
stycket och 9 kap. 4 §, samt

3. utdömande av vite enligt 8 kap. 7 § andra stycket och 9 kap. 4 §,
får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol.

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

Prop. 1995/96:10

Del 1

Lagtext - ÅRKL

86

Bilaga 1

Uppställningsform för balansräkning

tillgångar

1.  Kassa och tillgodohavanden hos centralbanker

2.  Belåningsbara statsskuldförbindelser m.m.

3.  Utlåning till kreditinstitut

4.  Utlåning till allmänheten

5.  Obligationer och andra räntebärande värdepapper

6.  Aktier och andelar (som inte ingår i post 7 eller 8)

7.  Aktier och andelar i intresseföretag

8.  Aktier och andelar i koncernföretag

9.  Immateriella anläggningstillgångar

a) Goodwill

b) Andra immateriella anläggningstillgångar

10. Materiella tillgångar

a) Inventarier

b) Leasingobjekt

c) Byggnader och mark

11. Tecknat ej inbetalt kapital

12. Egna aktier

13. Övriga tillgångar

14. Förutbetalda kostnader och upplupna intäkter

Summa tillgångar

SKULDER, AVSÄTTNINGAR OCH EGET KAPITAL

1.  Skulder till kreditinstitut

2.  In- och upplåning från allmänheten

a) Inlåning

b) Upplåning

3.  Emitterade värdepapper m.m.

a) Emitterade skuldebrev

b) Övriga

4.  Övriga skulder

5.  Upplupna kostnader och förutbetalda intäkter

6.  Avsättningar

a) Avsättningar för pensioner och liknande förpliktelser

b) Avsättningar för skatter

c) Övriga avsättningar

7.  Efterställda skulder

8.  Obeskattade reserver

9.  Aktiekapital / Grundfond / Insatskapital

10. Överkursfond

11. Uppskrivningsfond

12. Andra fonder

a) Reservfond

Prop. 1995/96:10

Del 1

Lagtext - ÅRKL

87

b) Fond för orealiserade vinster

c) Garanti fond

d) Övriga fonder

13. Balanserad vinst eller förlust

14. Årets resultat

Summa skulder, avsättningar och eget kapital

POSTER INOM LINJEN

1.  Panter och därmed jämförliga säkerheter ställda för egna skulder
och för såsom avsättningar redovisade förpliktelser, vaije slag för
sig

2.  Övriga ställda panter och jämförliga säkerheter, vaije slag för sig

3.  Ansvarsförbindelser

a) Accepterade och endosserade växlar

b) Garantier

c) Övriga ansvarsförbindelser

4.  Åtaganden

a) Åtaganden till följd av återköpstransaktioner

b) Övriga åtaganden

Prop. 1995/96:10

Del 1

Lagtext - ÅRKL

88

Bilaga 2

Uppställningsform för resultaträkning

1.  Ränteintäkter

2.  Leasingintäkter

3.  Räntekostnader

4.  Erhållna utdelningar

5.  Provisionsintäkter

6.  Provisionskostnader

7.  Nettoresultat av finansiella transaktioner

8.  Övriga rörelseintäkter

9.  Allmänna administrationskostnader

10. Av- och nedskrivningar av materiella och immateriella
anläggningstillgångar

11. Övriga rörelsekostnader

12. Kreditförluster, netto

13. Nedskrivningar av finansiella anläggningstillgångar

14. Återföringar av nedskrivningar av finansiella
anläggningstillgångar

15. Extraordinära intäkter

16. Extraordinära kostnader

17. Bokslutsdispositioner

18. Skatt på årets resultat

19. Övriga skatter

20. Arets resultat

Prop. 1995/96:10

Del 1

Lagtext - ÅRKL

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996 och tillämpas första
gången för räkenskapsår som inleds närmast efter den 31 december 1995.

2. Förekommer i lag eller annan författning hänvisning till föreskrift
i 4 kap. bankrörelselagen (1987:617) som ersatts genom bestämmelse i
denna lag, tillämpas i stället den nya bestämmelsen.

3. Bestämmelsen i 4 kap. 5 § tredje stycket årsredovisningslagen
(1995:000) skall inte tillämpas på nedskrivning som har gjorts före lagens
ikraftträdande.

4. Belopp som har avsatts till uppskrivningsfond före lagens ikraft-
trädande får användas for erforderlig nedskrivning av värdet på andra an-
läggningstillgångar eller för nedskrivning av bankens innehav av ford-
ringsbevis som är avsedda för den allmänna marknaden, allt under förut-
sättning att det finns särskilda skäl för en sådan utjämning. I så fäll skall
upplysning om detta lämnas i en not.

5. Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finansinspektio-
nen får för den första års- eller koncernredovisning som upprättas enligt
denna lag föreskriva att 3 kap. 5 § andra stycket årsredovisningslagen

89

(1995:000) inte skall tillämpas samt meddela närmare föreskrifter om Prop. 1995/96:10

vilka jämförande upplysningar som i stället skall lämnas.                Del 1

Lagtext - ÅRKL

90

2.7 Förslag till lag om ändring i bankrörelselagen
(1987:617)

Prop. 1995/96:10

Del 1

Lagtext

Härigenom föreskrivs i fråga om bankrörelselagen (1987:617)
dels att 4 kap. skall upphöra att gälla,
dels att 3 kap. 11 § samt 5 kap. 1 och 3 §§ skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

3 kap.

11 §’

Revisorerna skall för vaije räkenskapsår avge en revisionsberättelse till
stämman. Berättelsen skall överlämnas till bankens styrelse senast två
veckor före den ordinarie stämman. Revisorerna skall inom samma tid till
styrelsen återlämna de redovisningshandlingar som har överlämnats till

dem.

Revisionsberättelsen skall inne-
hålla ett uttalande om huruvida års-
redovisningen har gjorts upp enligt
denna lag. Innehåller inte årsredo-
visningen sådana upplysningar som
skall lämnas enligt 4 kap. skall
revisorerna ange detta och lämna
behövliga upplysningar i sin berätt-
else, om det kan ske.

Har revisorerna vid sin gransk-
ning funnit att någon åtgärd eller
försummelse, som kan föranleda
ersättningsskyldighet, ligger en
styrelseledamot till last eller att en
styrelseledamot på annat sätt hand-
lat i strid mot denna lag, bankaktie-
bolagslagen (1987:618), spar-
bankslagen (1987:619) eller för-
eningsbankslagen (1987:620) eller
mot stadgarna, skall det anmärkas
i berättelsen. Revisionsberättelsen
skall även innehålla ett uttalande i
frågan om ansvarsfrihet för styr-
elseledamöterna. Revisorerna kan
även i övrigt i berättelsen anteckna
de upplysningar som de önskar
meddela aktieägarna, huvudmännen
eller medlemmarna.

Revisionsberättelsen skall inne-
hålla ett uttalande om huruvida års-
redovisningen har upprättats i
överensstämmelse med lagen
(0000:00) om årsredovisning i
kreditinstitut och värdepappers-
bolag. Innehåller inte årsredo-
visningen sådana upplysningar som
skall lämnas enligt nämnda lag
skall revisorerna ange detta och
lämna behövliga upplysningar i sin
berättelse, om det kan ske.

Har revisorerna vid sin gransk-
ning funnit att någon åtgärd eller
försummelse, som kan föranleda
ersättningsskyldighet, ligger en
styrelseledamot till last eller att en
styrelseledamot på annat sätt
handlat i strid mot denna lag, lagen
om årsredovisning i kreditinstitut
och värdepappersbolag, bankaktie-
bolagslagen (1987:618), sparbanks-
lagen (1987:619) eller förenings-
bankslagen (1987:620) eller mot
stadgarna, skall det anmärkas i
berättelsen. Revisionsberättelsen
skall även innehålla ett uttalande i
frågan om ansvarsfrihet för styr-
elseledamöterna. Revisorerna kan
även i övrigt i berättelsen anteckna
de upplysningar som de önskar
meddela aktieägarna, huvudmännen
eller medlemmarna.

lenaste lydelse 1992:1613.

91

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

I revisionsberättelsen skall också anmärkas om revisorerna funnit att
banken inte har fullgjort sin skyldighet

1. att göra avdrag för preliminär A-skatt eller kvarstående skatt enligt
uppbördslagen (1953:272),

2. att lämna uppgift enligt 54 § 1 mom. uppbördslagen eller 4 eller
11 § lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare,
eller

Prop. 1995/96:10

Del 1

Lagtext

3. att i rätt tid betala skatter och avgifter som avses i 1-2.

Om revisionsberättelsen innehåller anmärkning om att banken inte har
fullgjort någon sådan skyldighet som avses i fjärde stycket 1-3, skall revi-
sorerna genast sända in en avskrift av den till skattemyndigheten.

Revisionsberättelsen skall innehålla särskilda uttalanden om fast-

ställande av balansräkningen och resultaträkningen samt om det förslag
till dispositioner beträffande bankens vinst eller förlust som har lagts
fram i förvaltningsberättelsen.

I en moderbank skall revisorerna avge en särskild revisionsberättelse
beträffande koncernen. Härvid skall första-tredje och sjätte styckena
tillämpas.

I en central föreningsbank, till
vilken det finns anslutna lokala
föreningsbanker, skall revisions-
berättelsen innehålla särskilda
uttalanden om gruppen i dess hel-
het på grundval av den i 4 kap. 1 §
femte stycket föreskrivna samman-
ställningen.

I en central föreningsbank, till
vilken det finns anslutna lokala
föreningsbanker, skall revisions-
berättelsen innehålla särskilda
uttalanden om gruppen i dess hel-
het på grundval av den samman-
ställning som föreskrivs i 2 kap.
1 § fjärde stycket lagen om års-
redovisning i kreditinstitut och
värdepappersbolag.

5 kap.

Om en stiftare, huvudman, styrel-
seledamot eller delegat uppsåtligen
eller av oaktsamhet skadar banken
då han fullgör sitt uppdrag, skall
han ersätta skadan. Detsamma gäl-
ler när skadan vållas en aktieägare,
en medlem eller någon annan gen-
om överträdelse av denna lag,
bankaktiebolagslagen (1987:618),
sparbankslagen (1987:619) eller
föreningsbankslagen (1987:620)
eller bankens stadgar.

§

Om en stiftare, huvudman, styrel-
seledamot eller delegat uppsåtligen
eller av oaktsamhet skadar banken
då han fullgör sitt uppdrag, skall
han ersätta skadan. Detsamma gäl-
ler när skadan vållas en aktieägare,
en medlem eller någon annan gen-
om överträdelse av denna lag,
lagen (0000:00) om årsredovisning
i kreditinstitut och värdepappers-
bolag, bankaktiebolagslagen
(1987:618), sparbankslagen
(1987:619) eller föreningsbanks-
lagen (1987:620) eller bankens
stadgar.

92

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

En aktieägare är skyldig att ersätta
den skada som han genom att med-
verka till överträdelse av denna
lag, bankaktiebolagslagen
(1987:618) eller bolagsordningen
uppsåtligen eller av grov oaktsam-
het tillfogar bankaktiebolaget, en
aktieägare eller någon annan.

Prop. 1995/96:10

Del 1

Lagtext

En medlem i en föreningsbank
eller en röstberättigad som inte är
medlem är skyldig att ersätta den
skada som han genom att med-
verka till överträdelse av denna
lag, föreningsbankslagen
(1987:620) eller stadgarna upp-
såtligen eller av grov oaktsamhet
tillfogar föreningsbanken, en med-
lem eller någon annan.

En aktieägare är skyldig att ersätta
den skada som han genom att med-
verka till överträdelse av denna
lag, lagen (0000:00) om årsredo-
visning i kreditinstitut och värde-
pappersbolag, bankaktiebolags-
lagen (1987:618) eller bolagsord-
ningen uppsåtligen eller av grov
oaktsamhet tillfogar bankaktie-
bolaget, en aktieägare eller någon
annan.

En medlem i en föreningsbank
eller en röstberättigad som inte är
medlem är skyldig att ersätta den
skada som han genom att med-
verka till överträdelse av denna
lag, lagen om årsredovisning i
kreditinstitut och värdepappers-
bolag, föreningsbankslagen
(1987:620) eller stadgarna upp-
såtligen eller av grov oaktsamhet
tillfogar föreningsbanken, en med-
lem eller någon annan.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996.

2. I fråga om förhållanden som avser ett räkenskapsår vilket har inletts
före ikraftträdandet tillämpas äldre bestämmelser.

93

2.8 Förslag till lag om ändring i bankaktiebolagslagen
(1987:618)

Prop. 1995/96:10

Del 1

Lagtext

Härigenom föreskrivs i fråga om bankaktiebolagslagen (1987:618)
dels att 1 kap. 4 och 6 §§, 4 kap. 17, 21 och 22 §§, 7 kap. 16 §,
8 kap. 16 §, 9 kap. 1, 2 och 4 §§, 10 kap. 13 §, 11 kap. 4 § samt
12 kap. 1 § skall ha följande lydelse,

dels att det i lagen skall införas tre nya paragrafer, 1 kap. 7 §, 2 kap.
15 a § och 4 kap 14 a §, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse                  Föreslagen lydelse

1 kap.

2

Ett bankaktiebolags aktiekapital skall bestämmas med hänsyn till omfatt-
ningen och beskaffenheten av den planerade rörelsen. Ar aktiekapitalet
fördelat på flera aktier, skall dessa lyda på lika belopp.

Bankaktiebolaget skall när rör-
elsen påböijas ha ett bundet eget
kapital som vid tidpunkten för be-
slut om oktroj motsvarar minst fem
miljoner ecu. I 4 kap. 7 § bank-
rörelselagen (1987:617) finns be-
stämmelser om vad som utgör bun-
det eget kapital.

6
Äger ett bankaktiebolag så många
aktier eller andelar i en svensk
eller utländsk juridisk person att
det har mer än hälften av rösterna
för samtliga aktier eller andelar,
är bankaktiebolaget moderbolag
och den andra juridiska personen
dotterföretag. Äger ett dotterföre-
tag eller äger ett moderbolag och
ett eller flera dotterföretag
tillsammans eller äger flera
dotterföretag tillsammans så många
aktier eller andelar i en juridisk
person som nyss sagts, är även
sistnämnda juridiska person dotter-
företag till moderbolaget.

Har ett bankaktiebolag i annat
fall på grund av aktie- eller andels-
innehav eller avtal ensamt ett be-
stämmande inflytande över en juri-
disk person och en betydande andel

Bankaktiebolaget skall när rör-
elsen påböijas ha ett bundet eget
kapital som vid tidpunkten för be-
slut om oktroj motsvarar minst fem
miljoner ecu. I 5 kap 4 § 3 lagen
(0000:00) om årsredovisning i kre-
ditinstitut och värdepappersbolag
finns bestämmelser om vad som ut-
gör bundet eget kapital.

§

Ett bankaktiebolag är moderbolag
och en annan juridisk person är
dotterföretag, om bankaktiebolaget

1. innehar mer än hälften av
rösterna för samtliga aktier eller
andelar i den juridiska personen,

2. äger aktier eller andelar i den
juridiska personen och på grund av
avtal med andra delägare i denna
förfogar över mer än hälften av
rösterna för samtliga aktier eller
andelar,

3. äger aktier eller andelar i den
juridiska personen och har rätt att
utse eller avsätta mer än hälften av
ledamöterna i dess styrelse eller
motsvarande ledningsorgan, eller

4. äger aktier eller andelar i den
juridiska personen och har rätt att
ensamt utöva ett bestämmande infly-
tande över denna på grund av av-

2Senaste lydelse 1994:1940

94

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

i resultatet av dess verksamhet, är tal med den juridiska personen
bankaktiebolaget moderbolag och eller på grund av föreskrift i dess
den juridiska personen dotter- bolagsordning, bolagsavtal eller
företag.                            därmed jämförbara stadgar.

Vidare är en juridisk person
dotterföretag till moderbolaget, om
ett annat dotterföretag till moder-
bolaget eller moderbolaget till-
sammans med ett eller flera andra
dotterföretag eller flera andra
dotterföretag tillsammans

1. innehar mer än hälften av
rösterna för samtliga aktier eller
andelar i den juridiska personen,

2. äger aktier eller andelar i den
juridiska personen och på grund av
avtal med andra delägare i denna
förfogar över mer än hälften av
rösterna för samtliga aktier eller
andelar, eller

3. äger aktier eller andelar i den
juridiska personen och har rätt att
utse eller avsätta mer än hälften av
ledamöterna i dess styrelse eller
motsvarande ledningsorgan.

Om ett dotterföretag äger aktier
eller andelar i en juridisk person
och på grund av avtal med den
juridiska personen eller på grund
av föreskrift i dess bolagsordning,
bolagsavtal eller därmed
jämförliga stadgar har rätt att
ensamt utöva ett bestämmande in-
flytande över den juridiska per-
sonen, är även denna dotterföretag
till moderbolaget.

Moderbolag och dotterföretag utgör tillsammans en koncern.

Prop. 1995/96:10

Del 1

Lagtext

I de fall som avses i 6 § första
stycket 1-3 och andra stycket skall
sådana rättigheter som tillkommer
någon som handlar i eget namn
men för en annan jysisk eller juri-
disk persons räkning anses till-
komma den personen.

Vid bestämmandet av antalet
röster i ett dotterföretag beaktas
inte de aktier eller andelar i dotter-
företaget som innehas av företaget
självt eller av dess dotterföretag.
Detsamma gäller aktier eller an-

95

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

delar som innehas av den som
handlar i eget namn men för dotter-
företagets eller dess dotterföretags
räkning.

2 kap.

15 a §

Belopp som bolaget på grund av
aktieteckning har fått som betal-
ning för aktierna utöver det nomi-
nella beloppet skall sättas av till
överkursfonden.

Prop. 1995/96:10

Del 1

Lagtext

4 kap.

14 a §

Belopp som bolaget på grund av
aktieteckning har fått som betal-
ning för aktierna utöver det nomi-
nella beloppet skall sättas av till
överkursfonden.

17 §3

En fondemission kan ske genom att till aktiekapitalet förs över

1. belopp som kan delas ut enligt 9 kap. 2 § första stycket,

2. medel från uppskrivningsfond,

3. medel från reservfond, eller 3. medel från reservfond och

4. belopp varmed värdet av en överkursfond, eller

anläggningstillgång skrivs upp 4. belopp varmed värdet av en
enligt 4 kap. 5 § första stycket anläggningstillgång skrivs upp
bankrörelselagen (1987:617).        enligt 4 kap. 1 § lagen (0000:00)

om årsredovisning i kreditinstitut
och värdepappersbolag och 4 kap.

6 § årsredovisningslagen
(0000:00).

Bestämmelserna i 5 § första stycket gäller i tillämpliga delar även i
fråga om förslag till beslut om fondemission.

Ett beslut om fondemission skall ange

1. på vilket sätt och med vilket belopp aktiekapitalet skall ökas,

2. de nya aktiernas aktieslag eller det belopp vartill aktiernas nominella
belopp höjs,

3. den rätt till utdelning som tillkommer de nya aktierna, och

4. i förekommande fall förordnande som avses i 4 a §.

I ett avstämningsbolag skall avstämningsdagen anges i emissions-
beslutet, varvid iakttas att avstämning inte får ske innan beslutet har
registrerats. Bestämmelserna i 6 § fjärde stycket och 8 § första stycket
skall tillämpas på avstämningsbolag.

3Senaste lydelse 1990:1297.

96

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Beslut om fondemission skall genast anmälas för registrering och får
inte verkställas före registreringen.

Aktiekapitalet är ökat när registreringen har skett. De nya aktierna skall
genom styrelsens försorg genast tas upp i aktieboken. De medför rätt till
utdelning enligt vad som har bestämts om detta i emissionsbeslutet.
Beslutet får dock inte innebära att en sådan rätt inträder senare än för
räkenskapsåret efter det under vilket registrering har skett.

Prop. 1995/96:10

Del 1

Lagtext

21 §

Emissionsprospekt skall innehålla

1. balansräkningar avseende utgången av de tre senaste räkenskapsår
för vilka årsredovisning och revisionsberättelse har avgivits,

2. resultaträkningar för dessa tre räkenskapsår, samt

3. ett sammandrag av de uppgifter som det har ålegat bolaget att ta in
i förvaltningsberättelserna för de tre räkenskapsåren.

Fyller handlingarna i prospektet
inte de krav som framgår av be-
stämmelserna i 4 kap. 9 § fjärde
stycket bankrörelselagen
(1987:617), skall de fullständigas i
enlighet med dessa bestämmelser.

Bestämmelserna i 4 kap. 2 § för-
sta stycket andra meningen bank-
rörelselagen skall tillämpas på
emissionsprospekt.

Om handlingarna inte innehåller
kapitaltäckningsanalys som avses
i 6 kap. 3 § lagen (0000:00) om
årsredovisning i kreditinstitut och
värdepappersbolag, skall de komp-
letteras med en sådan analys.

Bestämmelserna i 3 kap. 5 §
andra stycket och tredje stycket
första meningen ärsredovisnings-
lagen (0000:00) skall tillämpas på
emissionsprospekt.

Till redovisningen för de tre senaste räkenskapsåren enligt första
stycket skall uppgifter lämnas om utvecklingen av in- och utlåning samt
likviditet.

Om bankaktiebolaget är moderbolag, skall bolaget i emissionspro-
spektet ta in koncemresultaträkningama och koncembalansräkningama
för de tre senaste räkenskapsåren. När redovisningshandlingarna och
andra uppgifter för en koncern tas in i prospektet får de uppgifter för
bolaget som svarar mot uppgifter i dessa handlingar utelämnas i den mån
de kan anses sakna väsentlig betydelse för bedömningen av bolagets
aktier. Dock får bolagets resultaträkning och balansräkning för det
senaste räkenskapsåret enligt första stycket inte utelämnas.

22 §

Upplysning skall lämnas i emissionsprospektet om sådana förhållanden
och händelser som hänför sig till tiden efter den period, som omfattas av
de i 21 § angivna handlingarna, och som är viktiga för bedömningen av
bolagets verksamhetsresultat och ställning eller i övrigt av väsentlig
betydelse för bolaget.

Om emissionsprospektet läggs Om emissionsprospektet läggs
fram senare än åtta månader efter fram senare än åtta månader efter
utgången av det senaste räken- utgången av det senaste räken-

7 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 10 Del 1

97

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

skapsår, för vilket årsredovisning
och revisionsberättelse har avgetts,
skall prospektet innehålla uppgifter
motsvarande delårsrapport enligt
4 kap. 13 och 14 §§ bankrörelse-
lagen (1987:617). Dessa uppgifter
skall avse tiden från utgången av
nämnda räkenskapsår till en dag ej
tidigare än tre månader före emis-
sionsprospektets tillhandahållande.

skapsår, för vilket årsredovisning
och revisionsberättelse har avgetts,
skall prospektet innehålla uppgifter
motsvarande delårsrapport enligt
9 kap. 3 och 4 §§ ärsredovisnings-
lagen (1995:000) och 9 kap. 3 § 3
lagen (0000:00) om årsredovisning
i kreditinstitut och värde-
pappersbolag. Dessa uppgifter
skall avse tiden från utgången av
nämnda räkenskapsår till en dag
som infaller tidigast tre månader
innan emissionsprospektet läggs
fram.

Prop. 1995/96:10

Del 1

Lagtext

7 kap.

16 §
Styrelsen eller annan ställföreträdare för bankaktiebolaget får inte företa

en rättshandling eller annan åtgärd
fördel åt en aktieägare eller någon
annan aktieägare.

En ställföreträdare får inte följa
sådana föreskrifter av bolags-
stämman eller annat bolagsorgan
som inte är gällande därför att de
står i strid med denna lag, bankrör-
elselagen (1987:617) eller bolags-
ordningen.

som är ägnad att bereda otillbörlig
annan till nackdel för bolaget eller

En ställföreträdare får inte följa
sådana föreskrifter av bolags-
stämman eller annat bolagsorgan
som inte är gällande därför att de
står i strid med denna lag, bankrör-
elselagen (1987:617), lagen
(0000:00) om årsredovisning i
kreditinstitut och värdepappers-
bolag eller bolagsordningen.

Om ett beslut av bolagsstämman
inte har kommit till i behörig ord-
ning eller i övrigt strider mot
denna lag, bankrörelselagen
(1987:617) eller bolagsordningen,
kan talan mot bankaktiebolaget om
att beslutet skall upphävas eller
ändras föras av aktieägare eller av
styrelsen eller styrelseledamot.
Sådan talan kan föras även av den
som styrelsen obehörigen har
vägrat att föra in som aktieägare i
aktieboken.

8 kap.

16 §4

Om ett beslut av bolagsstämman
inte har kommit till i behörig ord-
ning eller i övrigt strider mot
denna lag, bankrörelselagen
(1987:617), lagen (0000:00) om
årsredovisning i kreditinstitut och
värdepappersbolag eller bolags-
ordningen, kan talan mot bank-
aktiebolaget om att beslutet skall
upphävas eller ändras föras av
aktieägare eller av styrelsen eller
styrelseledamot. Sådan talan kan
föras även av den som styrelsen
obehörigen har vägrat att föra in
som aktieägare i aktieboken.

4Senaste lydelse 1992:554.

98

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Talan skall väckas inom tre månader från dagen för beslutet. Väcks
inte talan inom denna tid, är rätten till talan förlorad.

Talan får väckas senare än vad som sägs i andra stycket när

1. beslutet är sådant att det inte lagligen kan fattas ens med alla
aktieägares samtycke,

2. samtycke till beslutet krävs av alla eller vissa aktieägare och sådant
samtycke inte har getts eller

3. kallelse till stämman inte har skett eller de bestämmelser om kallelse
som gäller för bolaget har eftersatts i något väsentligt avseende.

En dom varigenom bolagsstämmans beslut upphävs eller ändras gäller
även för de aktieägare som inte har fört talan. Rätten kan ändra
bolagsstämmans beslut endast om det kan fastställas vilket innehåll
beslutet rätteligen borde ha haft. Är bolagsstämmans beslut sådant som
enligt denna lag eller bankrörelselagen skall anmälas för registrering,
skall rätten underrätta Finansinspektionen för registrering, om beslutet
har upphävts eller ändrats genom en dom som vunnit laga kraft eller
rätten genom beslut under rättegången har förordnat att bolagsstämmans
beslut inte får verkställas.

Prop. 1995/96:10

Del 1

Lagtext

9 kap.

1

Ett bankaktiebolags medel får beta-
las ut till aktieägarna endast enligt
bestämmelserna i denna lag om
vinstutdelning, utbetalning vid ned-
sättning av aktiekapitalet eller
reservfonden och utskiftning vid
bolagets likvidation.

Om bolagets verksamhet helt eller delvis skall ha ett annat syfte än att
bereda vinst åt aktieägarna, skall bolagsordningen innehålla bestämmelser
om hur vinsten och de behållna tillgångarna vid bolagets likvidation skall
användas.

§

Ett bankaktiebolags medel får beta-
las ut till aktieägarna endast enligt
bestämmelserna i denna lag om
vinstutdelning, utbetalning vid ned-
sättning av aktiekapitalet, reserv-
fonden eller överkursfonden och ut-
skiftning vid bolagets likvidation.

Vinstutdelning till aktieägare får
inte överstiga vad som i den fast-
ställda balansräkningen och, i fråga
om moderbolag, i den fastställda
koncembalansräkningen för det
senaste räkenskapsåret redovisas
som bolagets eller koncernens netto-
vinst för året, balanserad vinst och
fria fonder sedan avdrag gjorts för

Vinstutdelning till aktieägare får
inte överstiga vad som i den fast-
ställda balansräkningen och, i fråga
om moderbolag som skall upprätta
koncernredovisning, i den fast-
ställda koncembalansräkningen för
det senaste räkenskapsåret redo-
visas som bolagets eller koncernens
nettovinst för året, balanserad vinst
och fria fonder sedan avdrag gjorts
för

1. den redovisade förlusten,

2. det belopp som enligt lag eller bolagsordningen skall avsättas till
bundet eget kapital eller, i fråga om moderbolag, det belopp som av det

99

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

fria egna kapitalet i koncernen enligt årsredovisningarna för företag inom
denna skall föras över till det bundna egna kapitalet, och

3. belopp som annars enligt bolagsordningen skall användas för något
annat ändamål än utdelning till aktieägarna.

Vinstutdelning får inte ske med så stort belopp att utdelningen med
hänsyn till bolagets eller koncernens konsolideringsbehov, likviditet eller
ställning i övrigt står i strid med god affärssed. Förbud mot
vinstutdelning i vissa fall föreskrivs i 6 kap. 5 §.

Prop. 1995/96:10

Del 1

Lagtext

Till reservfonden skall avsättas be-
lopp, som

1. om reservfonden inte uppgår
till tjugo procent av aktiekapitalet,
motsvarar minst tio procent av den
del av nettovinsten för året som
inte går åt för att täcka balanserad
förlust,

2. på grund av aktieteckning er-
hållits för aktierna utöver det
nominella beloppet,

3. betalats till bolaget av någon
som fått en aktie förverkad,

4. enligt 4 kap. 18 § skall till-
falla bolaget,

5. vid utbyte av en fordran enligt
skuldebrev mot en aktie, motsvarar
skillnaden mellan fordringsbeloppet
och aktiens nominella belopp,

6. enligt bolagsordningen skall
avsättas till reservfonden,

7. enligt beslut av bolags-
stämman i övrigt skall överföras
från det i balansräkningen redo-
visade fria egna kapitalet till
reservfonden.

Till reservfonden skall avsättas
belopp, som

1. om reservfonden och över-
kursfonden tillsammans inte uppgår
till tjugo procent av aktiekapitalet,
motsvarar minst tio procent av den
del av nettovinsten för året som
inte går åt för att täcka balanserad
förlust,

2. betalats till bolaget av någon
som fått en aktie förverkad,

3. enligt 4 kap. 18 § skall till-
falla bolaget,

4. vid utbyte av en fordran enligt
skuldebrev mot en aktie, motsvarar
skillnaden mellan fordringsbeloppet
och aktiens nominella belopp,

5. enligt bolagsordningen skall
avsättas till reservfonden,

6. enligt beslut av bolags-
stämman i övrigt skall överföras
från det i balansräkningen redo-
visade fria egna kapitalet till
reservfonden.

Vid beräkning av det belopp, som enligt första stycket 1 skall avsättas
till reservfonden, skall nettovinsten ökas med vad som kan ha tillerkänts
styrelseledamot eller annan som tantiem.

Reservfonden får enligt beslut av Reservfonden och överkurs-
bolagsstämman sättas ned endast fonden får enligt beslut av bolags-
stämman sättas ned endast

100

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1. för att täcka sådana förluster enligt den fastställda balansräkningen,
som inte kan täckas av fritt eget kapital,

2. för fondemission, eller

3. för andra ändamål, om rätten med motsvarande tillämpning av
6 kap. 6 § ger tillstånd till nedsättningen.

Prop. 1995/96:10

Del 1

Lagtext

10 kap.

13
Likvidatorerna skall för vaije
räkenskapsår avge en årsredo-
visning, som skall läggas fram på
den ordinarie bolagsstämman för
godkännande. I fråga om likvidato-
remas redovisning och dess be-
handling på stämman tillämpas inte
8 kap. 5 § andra stycket 1 och 2
denna lag samt 4 kap. 9 § andra
stycket 3 och tredje-femte styckena,
10 och 11 §§ bankrörelselagen
(1987:617).

§

Likvidatorerna skall för vaije
räkenskapsår avge en årsredo-
visning, som skall läggas fram på
den ordinarie bolagsstämman för
godkännande. I fråga om likvidato-
remas redovisning och dess be-
handling på stämman tillämpas inte
8 kap. 5 § andra stycket 1 och 2
denna lag. Bestämmelserna i
5 kap. 17-23 §§ och 6 kap. 2 §
årsredovisningslagen (0000:00)
samt 5 kap. 2 § 3 och 6 kap. 3 §
lagen (0000:00) om årsredovisning
i kreditinstitut och värdepappers-
bolag behöver inte heller tillämpas.

I balansräkningen tas det egna kapitalet upp i en post, varvid aktie-
kapitalet anges inom linjen, i förekommande fall fördelat på olika aktie-
slag.

Ingen tillgång får tas upp till ett
högre värde än den beräknas in-
bringa efter avdrag för försälj-
ningskostnaderna. Om en tillgång
kan beräknas inbringa ett väsentligt
högre belopp än det värde som har
tagits upp i balansräkningen eller
om för en skuld eller en likvida-
tionskostnad kan beräknas åtgå ett
belopp som väsentligt avviker från
den redovisade skulden, skall vid
tillgångs- eller skuldposten det
beräknade beloppet anges inom
linjen.

Ingen tillgång får tas upp till ett
högre värde än den beräknas in-
bringa efter avdrag för försälj-
ningskostnaderna. Om en tillgång
kan beräknas inbringa ett väsentligt
högre belopp än det värde som har
tagits upp i balansräkningen eller
om för en skuld eller en likvida-
tionskostnad kan beräknas åtgå ett
belopp som väsentligt avviker från
den redovisade avsättningen eller
skulden, skall vid tillgångs-,
avsättnings- eller skuldposten det
beräknade beloppet anges inom
linjen.

101

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

11 kap.

4 §5

Styrelserna för överlåtande bolag och, vid absorption, övertagande bolag
skall upprätta en gemensam, dagtecknad fusionsplan. Planen skall under-
tecknas av styrelsen i vart och ett av bolagen. I planen skall för vaije
bolag anges

1. firma, bolagskategori, organisationsnummer och den ort där styrel-
sen skall ha sitt säte,

Prop. 1995/96:10

Del 1

Lagtext

2. hur många aktier i det övertagande bolaget som skall lämnas för ett
angivet antal aktier i överlåtande bolag samt vilken kontant ersättning
som skall lämnas som fusionsvederlag,

3. den tidpunkt och de övriga villkor som skall gälla för utlämnandet
av fusionsvederlaget,

4. från vilken tid och på vilka villkor de aktier som lämnas såsom
fusionsvederlag medför rätt till utdelning i det övertagande bolaget,

5. den planerade tidpunkten för överlåtande bolags upplösning,

6. vilka rättigheter i det övertagande bolaget som skall tillkomma inne-
havare av aktier, skuldebrev och andra värdepapper med särskilda rättig-
heter i överlåtande bolag eller vilka åtgärder som annars skall vidtas till
förmån för de nämnda innehavarna,

7. arvode och annan särskild förmån som med anledning av fusionen
skall lämnas till en styrelseledamot, en verkställande direktör eller en
revisor i överlåtande eller övertagande bolag.

Till fusionsplanen skall fogas        Till fusionsplanen skall fogas

1. en kopia av bolagens årsbok-
slut och förvaltningsberättelser för
de senaste tre räkenskapsåren samt

2. uppgifter motsvarande delårs-
rapport enligt 4 kap. 13 och 14 §§
bankrörelselagen (1987:617), om
fusionsplanen har upprättats senare
än sex månader efter utgången av
det senaste räkenskapsår för vilket
årsredovisning och revisionsberätt-
else har lämnats. Uppgifterna skall
avse tiden från utgången av
nämnda räkenskapsår till en dag
inte tidigare än tre månader före
fusionsplanens upprättande.

1. en kopia av bolagens årsredo-
visningar och förvaltningsberättel-
ser för de senaste tre räkenskaps-
åren samt

2. uppgifter motsvarande delårs-
rapport enligt 9 kap. 3 och 4 §§
årsredovisningslagen (0000:00) och
9 kap. 3 § 3 lagen (0000:00) om
årsredovisning i kreditinstitut och
värdepappersbolag, om fusions-
planen har upprättats senare än sex
månader efter utgången av det
senaste räkenskapsår för vilket års-
redovisning och revisionsberättelse
har lämnats. Uppgifterna skall avse
tiden från utgången av nämnda
räkenskapsår till en dag som in-
faller tidigast tre månader före
dagen för fusionsplanens upprätt-
ande.

5Senaste lydelse 1994:1940.

102

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

12 kap.

1 §6

Ett beslut om att ett privat bankaktiebolag skall bli publikt fattas av
bolagsstämman enligt bestämmelserna i 8 kap. om beslut om ändring av

Prop. 1995/96:10

Del 1

Lagtext

bolagsordningen.

Om stämman hålls senare än sex
månader efter utgången av det
senaste räkenskapsår för vilket års-
redovisning och revisionsberättelse
har avgivits, skall det på stämman
läggas fram uppgifter motsvarande
delårsrapport enligt 4 kap. 13 och
14  §§ bankrörelselagen

(1987:617). Uppgifterna skall avse
tiden från utgången av nämnda
räkenskapsår till en dag inte tidi-
gare än tre månader före dagen för
bolagsstämman.

Beslutet får registreras endast om
bolagets firma inte strider mot före-
skrifterna i 6 kap. 1 och 2 §§

bankrörelselagen om publikt bank-
aktiebolags firma.

Om stämman hålls senare än sex
månader efter utgången av det
senaste räkenskapsår för vilket års-
redovisning och revisionsberättelse
har avgivits, skall det på stämman
läggas fram uppgifter motsvarande
delårsrapport enligt 9 kap. 3 och
4 §§ ärsredovisningslagen
(0000:00) och 9 kap. 3 § 3 lagen
(0000:00) om årsredovisning i
kreditinstitut och värdepappers-
bolag. Uppgifterna skall avse tiden
från utgången av nämnda räken-
skapsår till en dag som infaller
tidigast tre månader före dagen för
bolagsstämman.

Beslutet får registreras endast om
bolagets firma inte strider mot före-
skrifterna i 6 kap. 1 och 2 §§
bankrörelselagen (1987:617) om
publikt bankaktiebolags firma.

Ett privat bankaktiebolag skall anses ha blivit publikt när beslutet om
övergång till publikt bankaktiebolag har blivit registrerat.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996.

2. I fråga om förhållanden som avser ett räkenskapsår vilket har inletts
före ikraftträdandet tillämpas äldre bestämmelser.

6Senaste lydelse 1994:1940.

103

2.9 Förslag till lag om ändring i sparbankslagen (1987:619)

Härigenom föreskrivs i fråga om sparbankslagen (1987:619)

dels att 1 kap. 2 §, 2 kap. 2 §, 3 kap. 15 §, 4 kap. 17 § och 6 kap.
11 § skall ha följande lydelse,

dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 1 kap. 3 §, av följande
lydelse.

Nuvarande lydelse                  Föreslagen lydelse

Prop. 1995/96:10

Del 1

Lagtext

1 kap.

2
Äger en sparbank så många aktier
eller andelar i en svensk juridisk
person att den har mer än hälften
av rösterna för samtliga aktier
eller andelar, är sparbanken
moderföretag och den andra
juridiska personen dotterföretag.
Äger ett dotterföretag eller äger en
sparbank och ett eller flera dotter-
företag tillsammans eller äger flera
dotterföretag tillsammans så många
aktier eller andelar i en juridisk
person som nyss sagts, är även
sistnämnda juridiska person
dotterföretag till sparbanken.

Har en sparbank i annat fall på
grund av aktie- eller andelsinnehav
eller avtal ensam ett bestämmande
inflytande över en juridisk person
och en betydande andel i resultatet
av dess verksamhet, är sparbanken
moderföretag och den juridiska
personen dotterföretag.

§

En sparbank är moderföretag och
en annan juridisk person är dotter-
företag, om sparbanken

1. innehar mer än hälften av
rösterna för samtliga aktier eller
andelar i den juridiska personen,

2. äger aktier eller andelar i den
juridiska personen och pä grund av
avtal med andra delägare i denna
förfogar över mer än hälften av
rösterna för samtliga aktier eller
andelar,

3. äger aktier eller andelar i den
juridiska personen och har rätt att
utse eller avsätta mer än hälften av
ledamöterna i dess styrelse eller
motsvarande ledningsorgan, eller

4. äger aktier eller andelar i den
juridiska personen och har rätt att
ensam utöva ett bestämmande in-
flytande över denna på grund av
avtal med den juridiska personen
eller på grund av föreskrift i dess
bolagsordning, bolagsavtal eller
därmed jämförbara stadgar.

Vidare är en juridisk person
dotterföretag till moderföretaget,
om ett annat dotterföretag till
moderföretaget eller moderföreta-
get tillsammans med ett eller flera
andra dotterföretag eller flera
andra dotterföretag tillsammans

1. innehar mer än hälften av
rösterna för samtliga aktier eller
andelar i den juridiska personen,

2. äger aktier eller andelar i den
juridiska personen och på grund av
avtal med andra delägare i denna
förfogar över mer än hälften av
rösterna för samtliga aktier eller
andelar, eller

104

Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse

3. äger aktier eller andelar i den
juridiska personen och har rätt att
utse eller avsätta mer än hälften av
ledamöterna i dess styrelse eller
motsvarande ledningsorgan.

Om ett dotterföretag äger aktier
eller andelar i en juridisk person
och på grund av avtal med den
juridiska personen eller på grund
av föreskrift i dess bolagsordning,
bolagsavtal eller därmed
jämförliga stadgar har rätt att
ensamt utöva ett bestämmande in-
flytande över den juridiska
personen, är även denna dotter-
företag till moderföretaget.

Moderföretag och dotterföretag utgör tillsammans en koncern.

Prop. 1995/96:10

Del 1

Lagtext

I de fall som avses i 2 § första
stycket 1-3 och andra stycket skall
sådana rättigheter som tillkommer
någon som handlar i eget namn
men för en annan fysisk eller juri-
disk persons räkning anses till-
komma den personen.

Vid bestämmandet av antalet rös-
ter i ett dotterföretag beaktas inte
de aktier eller andelar i dotter-
företaget som innehas av företaget
självt eller av dess dotterföretag.
Detsamma gäller aktier eller an-
delar som innehas av den som
handlar i eget namn men för dotter-
företagets eller dess dotterföretags
räkning.

2 kap.

2 §*

Stiftarna anger villkoren för sparbankens bildande. När en sparbank bil-
das skall till en grundfond avsättas ett belopp, vars storlek skall bestäm-
mas med hänsyn till omfattningen och beskaffenheten av den planerade

rörelsen. Grundfonden skall betalas

Sparbanken skall när rörelsen på-
böijas ha fonder som vid tid-
punkten för beslut om oktroj mot-
svarar minst en miljon ecu. I
4 kap. 7  § bankrörelselagen

med pengar.

Sparbanken skall när rörelsen på-
böijas ha fonder som vid tid-
punkten för beslut om oktroj mot-
svarar minst en miljon ecu. I
5 kap. 4 § 4 lagen (0000:00) om

'Senaste lydelse 1992:1614.

105

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

(1987:617) finns bestämmelser om årsredovisning i kreditinstitut och
vad som utgör fonder.              värdepappersbolag finns bestäm-

melser om vad som utgör fonder.

Prop. 1995/96:10

Del 1

Lagtext

Styrelsen eller annan ställföre-
trädare for sparbanken får inte
följa sådana föreskrifter av spar-
banksstämman eller annat spar-
banksorgan som inte är gällande
därför att de står i strid med denna
lag, bankrörelselagen (1987:617)
eller reglementet.

3 kap.

15 §

Styrelsen eller annan ställföre-
trädare för sparbanken får inte
följa sådana föreskrifter av spar-
banksstämman eller annat spar-
banksorgan som inte är gällande
därför att de står i strid med denna
lag, bankrörelselagen (1987:617),
lagen (0000:00) om årsredovisning
i kreditinstitut och värdepappers-
bolag eller reglementet.

Om ett beslut av sparbanks-
stämman inte har tillkommit i be-
hörig ordning eller i övrigt strider
mot denna lag, bankrörelselagen
(1987:617) eller reglementet, kan
talan mot sparbanken om att beslut-
et skall upphävas eller ändras föras
av huvudman, styrelsen eller styrel-
seledamot.

4 kap.

17 §2

Om ett beslut av sparbanks-
stämman inte har tillkommit i be-
hörig ordning eller i övrigt strider
mot denna lag, bankrörelselagen
(1987:617), lagen (0000:00) om
årsredovisning i kreditinstitut och
värdepappersbolag eller regle-
mentet, kan talan mot sparbanken
om att beslutet skall upphävas eller
ändras föras av huvudman, styrel-
sen eller styrelseledamot.

Talan skall väckas inom tre månader från dagen för beslutet. Väcks
inte talan inom denna tid, är rätten till talan förlorad.

Talan får väckas senare än vad som sägs i andra stycket när

1. beslutet är sådant att det inte lagligen kan fettas ens med alla huvud-
männens samtycke,

2. samtycke till beslutet krävs av alla eller vissa huvudmän och sådant
samtycke inte har getts, eller

3. kallelse till stämman inte har skett eller de bestämmelser om kallelse

som gäller för sparbanken har eftersatts i något väsentligt avseende.

Rätten kan ändra sparbanksstämmans beslut endast om det kan fest-
ställas vilket innehåll beslutet rätteligen borde ha haft. Är sparbanks-
stämmans beslut sådant som enligt denna lag eller bankrörelselagen skall
anmälas för registrering, skall rätten underrätta Finansinspektionen för
registrering, om beslutet har upphävts eller ändrats genom en dom som
har vunnit laga kraft eller rätten genom beslut under rättegången har för-
ordnat att sparbanksstämmans beslut inte får verkställas.

lenaste lydelse 1992:1614.

106

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

6 kap.

Prop. 1995/96:10

Del 1

Lagtext

11

Likvidatorerna skall för vaije
räkenskapsår avge en årsredo-
visning, som skall läggas fram på
den ordinarie sparbanksstämman
för godkännande. I fråga om lik-
vidatoremas redovisning och dess
behandling på stämman tillämpas
inte 4 kap. 6 § andra stycket 1 och
2 denna lag samt 4 kap. 9 § andra
stycket 3 och tredje-femte styckena,
10 och 11 §§ bankrörelselagen
(1987:617).

Ingen tillgång får i balans-
räkningen tas upp till ett högre
värde än den beräknas inbringa
efter avdrag för försäljnings-
kostnaderna. Om en tillgång kan
beräknas inbringa ett väsentligt
högre belopp än det värde som har
tagits upp i balansräkningen eller
om för en skuld eller en likvida-
tionskostnad kan beräknas åtgå ett
belopp som väsentligt avviker från
den redovisade skulden, skall vid
tillgångs- eller skuldposten det
beräknade beloppet anges inom
linjen.

§

Likvidatorerna skall för varje
räkenskapsår avge en årsredo-
visning, som skall läggas fram på
den ordinarie sparbanksstämman
för godkännande. I fråga om lik-
vidatoremas redovisning och dess
behandling på stämman tillämpas
inte 4 kap. 6 § andra stycket 1 och
2 denna lag. Bestämmelserna i
5 kap. 17-23 §§, 6 kap. 2 § års-
redovisningslagen (0000:00) samt
5 kap. 2 § 3 och 6 kap. 3 § lagen
(0000:00) om årsredovisning i
kreditinstitut och värdepappers-
bolag behöver inte heller tillämpas.

Ingen tillgång får i balans-
räkningen tas upp till ett högre
värde än den beräknas inbringa
efter avdrag för försäljnings-
kostnaderna. Om en tillgång kan
beräknas inbringa ett väsentligt
högre belopp än det värde som har
tagits upp i balansräkningen eller
om för en skuld eller en likvida-
tionskostnad kan beräknas åtgå ett
belopp som väsentligt avviker från
den redovisade avsättningen eller
skulden, skall vid tillgångs-,
avsättnings- eller skuldposten det
beräknade beloppet anges inom
linjen.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996.

2. I fråga om förhållanden som avser ett räkenskapsår vilket har inletts
före ikraftträdandet tillämpas äldre bestämmelser.

107

2.10 Förslag till lag om ändring i föreningsbankslagen
(1987:620)

Prop. 1995/96:10

Del 1

Lagtext

Härigenom föreskrivs i fråga om föreningsbankslagen (1987:620)

dels att 1 kap. 4 och 8 §§, 4 kap. 1 §, 6 kap. 15 §, 7 kap. 18 § och
9 kap. 13 § skall ha följande lydelse,

dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 1 kap. 9 §, av följande
lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1 kap.

4 g1

För en föreningsbanks förpliktelser svarar endast bankens tillgångar, med
undantag av vad som följer av 7 §.

Det åligger vaije medlem att betala insats i föreningsbanken i enlighet

med vad som föreskrivs i stadgarna,
pengar.

En central föreningsbank skall
tillsammans med anslutna lokala
föreningsbanker när den centrala
föreningsbankens rörelse påböijas
ha ett bundet eget kapital som vid
tidpunkten för beslut om oktroj
motsvarar minst fem miljoner ecu.
I 4 kap. 7 § bankrörelselagen
(1987:617) finns bestämmelser om
vad som utgör bundet eget kapital.

Betalningen skall alltid fullgöras i

En central föreningsbank skall
tillsammans med anslutna lokala
föreningsbanker när den centrala
föreningsbankens rörelse påböijas
ha ett bundet eget kapital som vid
tidpunkten för beslut om oktroj
motsvarar minst fem miljoner ecu.
I 5 kap. 4 § 5 lagen (0000:00) om
årsredovisning i kreditinstitut och
värdepappersbolag finns bestäm-
melser om vad som utgör bundet
eget kapital.

Äger en föreningsbank så mänga
aktier eller andelar i en svensk
juridisk person att den har mer än
hälften av rösterna för samtliga
aktier eller andelar, är förenings-
banken moderförening och den
juridiska personen dotterföretag.
Äger ett dotterföretag eller äger en
moderförening och ett eller flera
dotterföretag tillsammans eller
äger flera dotterföretag tillsam-
mans så många aktier eller andelar
i en juridisk person som nyss har
sagts, är även sistnämnda juridiska
person dotterföretag till moderföre-
ningen.

En föreningsbank är moderföretag
och en annan juridisk person är
dotterföretag, om föreningsbanken

1. innehar mer än hälften av
rösterna för samtliga aktier eller
andelar i den juridiska personen,

2. äger aktier eller andelar i den
juridiska personen och på grund av
avtal med. andra delägare i denna
förfogar över mer än hälften av
rösterna för samtliga aktier eller
andelar,

3. äger aktier eller andelar i den
juridiska personen och har rätt att
utse eller avsätta mer än hälften av

'Senaste lydelse 1992:1615.

108

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Har en föreningsbank i annat fall
på grund av aktie- eller andelsin-
nehav eller avtal ensam ett bestäm-
mande inflytande över en juridisk
person och en betydande andel i
resultatet av dess verksamhet, är
föreningsbanken moderförening och
den juridiska personen dotterföre-
tag.

Moderförening och dotterföretag
utgör tillsammans en koncern.

ledamöterna i dess styrelse eller
motsvarande ledningsorgan, eller

4. äger aktier eller andelar i den
juridiska personen och har rätt att
ensam utöva ett bestämmande infly-
tande över denna på grund av av-
tal med den juridiska personen
eller på grund av föreskrift i dess
bolagsordning, bolagsavtal eller
därmed jämförbara stadgar.

Vidare är en juridisk person dot-
terföretag till moderföretaget, om
ett annat dotterföretag till moder-
företaget eller moderföretaget till-
sammans med ett eller flera andra
dotterföretag eller flera andra dot-
terföretag tillsammans

1. innehar mer än hälften av
rösterna för samtliga aktier eller
andelar i den juridiska personen,

2. äger aktier eller andelar i den
juridiska personen och på grund av
avtal med andra delägare i denna
förfogar över mer än hälften av
rösterna för samtliga aktier eller
andelar, eller

3. äger aktier eller andelar i den
juridiska personen och har rätt att
utse eller avsätta mer än hälften av
ledamöterna i dess styrelse eller
motsvarande ledningsorgan.

Om ett dotterföretag äger aktier
eller andelar i en juridisk person
och på grund av avtal med den
juridiska personen eller på grund
av föreskrift i dess bolagsordning,
bolagsavtal eller därmed jämför-
liga stadgar har rätt att ensamt
utöva ett bestämmande inflytande
över den juridiska personen, är
även denna dotterföretag till mo-
derföretaget.

Moderföretag och dotterföretag
utgör tillsammans en koncern.

Prop. 1995/96:10

Del 1

Lagtext

§

I de fall som avses i 8 § första
stycket 1-3 och andra stycket skall
sådana rättigheter som tillkommer
någon som handlar i eget namn
men för en annan fysisk eller juri-

109

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

disk persons räkning anses tillkom-
ma den personen.

Vid bestämmandet av antalet
röster i ett dotterföretag beaktas
inte de aktier eller andelar i dotter-
företaget som innehas av företaget
självt eller av dess dotterföretag.
Detsamma gäller aktier eller an-
delar som innehas av den som
handlar i eget namn men för dot-
terföretagets eller dess dotterföre-
tags räkning.

Prop. 1995/96:10

Del 1

Lagtext

4 kap.

§2

När en medlem har avgått ur en
föreningsbank har han rätt att sex
månader efter avgången få ut sina
inbetalda medlemsinsatser. Belop-
pet får dock inte överstiga vad som
belöper på honom i förhållande till
övriga medlemmar av förenings-
bankens egna kapital enligt den
balansräkning som hänför sig till
tiden för avgången. Vid beräkning-
en av bankens egna kapital skall
bortses från reservfonden, fonden
för orealiserade vinster, uppskriv-
ningsfonden och förlagsinsatserna.

1
När en medlem har avgått ur en
föreningsbank har han rätt att sex
månader efter avgången få ut sina
inbetalda medlemsinsatser. Belop-
pet får dock inte överstiga vad som
belöper på honom i förhållande till
övriga medlemmar av förenings-
bankens egna kapital enligt den
balansräkning som hänför sig till
tiden för avgången. Vid beräkning-
en av bankens egna kapital skall
bortses från reservfonden, upp-
skrivningsfonden och förlagsinsat-
serna.

Den avgångne har vidare rätt att i samma ordning som övriga medlem-
mar få ut vad som belöper på honom av beslutad vinstutdelning.

Träder föreningsbanken i likvidation inom sex månader från avgången
eller meddelas inom samma tid beslut om att försätta föreningsbanken i
konkurs, skall den avgångnes rätt att få ut medlemsinsatser bedömas en-
ligt grunderna för reglerna om skifte av föreningsbankens tillgångar.

En medlems rätt enligt första-tredje styckena kan begränsas i stadgarna.
Detta gäller dock inte i sådana fäll som avses i 7 kap. 15 § tredje stycket
eller 10 kap. 3 § andra stycket eller 8 a § andra stycket.

6 kap.

15 §

Styrelsen eller annan ställföreträdare för föreningsbanken får inte företa
rättshandling eller annan åtgärd som är ägnad att bereda otillbörlig fördel
åt en medlem eller någon annan till nackdel för föreningsbanken eller
annan medlem.

2Senaste lydelse 1991:1020.

110

Nuvarande lydelse

En ställföreträdare får inte följa
sådana föreskrifter av förenings-
banksstämman eller annat före-
ningsorgan som inte är gällande
därför att de står i strid med denna
lag, bankrörelselagen (1987:617)
eller stadgarna.

Föreslagen lydelse

En ställföreträdare får inte följa
sådana föreskrifter av förenings-
banksstämman eller annat före-
ningsorgan som inte är gällande
därför att de står i strid med denna
lag, bankrörelselagen (1987:617),
lagen (OOOO. OO) om årsredovisning
i kreditinstitut och värdepappersbo-
lag eller stadgarna.

Prop. 1995/96:10

Del 1

Lagtext

7 kap.

18
Om ett beslut av föreningsbanks-
stämman inte har kommit till i be-
hörig ordning eller i övrigt strider
mot denna lag, bankrörelselagen
(1987:617) eller stadgarna, kan
talan mot föreningsbanken om att
beslutet skall upphävas eller ändras
föras av medlem, innehavare av
förlagsandelar, styrelsen eller
styrelseledamot.

§3

Om ett beslut av föreningsbanks-
stämman inte har kommit till i be-
hörig ordning eller i övrigt strider
mot denna lag, bankrörelselagen
(1987:617), lagen (0000:00) om
årsredovisning i kreditinstitut och
värdepappersbolag eller stadgarna,
kan talan mot föreningsbanken om
att beslutet skall upphävas eller
ändras föras av medlem, innehava-
re av förlagsandelar, styrelsen eller
styrelseledamot.

Talan skall väckas inom tre månader från dagen för beslutet. Väcks
inte talan inom denna tid, är rätten till talan förlorad.

Talan får väckas senare än vad som sägs i andra stycket när

1. beslutet är sådant att det inte lagligen kan lättas ens med alla med-
lemmars samtycke,

2. samtycke till beslutet krävs av alla eller vissa medlemmar och sådant
samtycke inte har getts, eller

3. kallelse till stämman inte har skett eller de bestämmelser om kallelse

som gäller för föreningsbanken har eftersatts i något väsentligt avseende.

En dom varigenom föreningsbanksstämmans beslut upphävs eller änd-
ras gäller även för de medlemmar och innehavare av förlagsandelar som
inte har fört talan. Rätten kan ändra föreningsbanksstämmans beslut en-
dast om det kan fästställas vilket innehåll beslutet rätteligen borde ha
haft. Ar föreningsbanksstämmans beslut sådant som enligt denna lag eller
bankrörelselagen skall anmälas för registrering, skall rätten underrätta
Finansinspektionen för registrering, om beslutet har upphävts eller
ändrats genom en dom som har vunnit laga kraft eller rätten genom be-
slut under rättegången har förordnat att föreningsbanksstämmans beslut
inte får verkställas.

3Senaste lydelse 1992:1058.

111

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

9 kap.

Prop. 1995/96:10

Del 1

Lagtext

13
Likvidatorerna skall för vaije rä-
kenskapsår avge en årsredovisning,
som skall läggas fram på den ordi-
narie föreningsbanksstämman för
godkännande. I fråga om likvidato-
remas redovisning och dess be-
handling på stämman tillämpas inte
7 kap. 5 § andra stycket 1 och 2
denna lag samt 4 kap. 9 § andra
stycket 3 och tredje-femte styckena
och 10 och 11 §§ bankrörelselagen
(1987:617).

I balansräkningen tas det egna kapitalet upp i en post, varvid insatska-
pitalet anges inom linjen och i förekommande fall delas upp på medlems-

insatskapital och förlagsinsatskapital.

Ingen tillgång får tas upp till ett
högre värde än den beräknas in-
bringa efter avdrag för försälj-
ningskostnaderna. Om en tillgång
kan beräknas inbringa ett väsentligt
högre belopp än det värde som har
tagits upp i balansräkningen eller
om för en skuld eller en likvida-
tionskostnad kan beräknas åtgå ett
belopp som väsentligt avviker från
den redovisade skulden, skall vid
tillgångs- eller skuldposten det be-
räknade beloppet anges inom lin-
jen.

Likvidatorerna skall för vaije rä-
kenskapsår avge en årsredovisning,
som skall läggas fram på den ordi-
narie föreningsbanksstämman för
godkännande. I fråga om likvidato-
remas redovisning och dess be-
handling på stämman tillämpas inte
7 kap. 5 § andra stycket 1 och 2
denna lag. Bestämmelserna i 5
kap. 17-23 §§ och 6 kap. 2 § års-
redovisningslagen (0000:00) samt
5 kap. 2 § 3 och 6 kap. 2 och 3 §§
lagen (0000:00) om årsredovisning
i kreditinstitut och värdepappers-
bolag behöver inte heller tillämpas.

Ingen tillgång får tas upp till ett
högre värde än den beräknas in-
bringa efter avdrag för försäljnings-
kostnaderna. Om en tillgång kan
beräknas inbringa ett väsentligt
högre belopp än det värde som har
tagits upp i balansräkningen eller
om för en skuld eller en likvida-
tionskostnad kan beräknas åtgå ett
belopp som väsentligt avviker från
den redovisade avsättningen eller
skulden, skall vid tillgångs-, av-
sättnings- eller skuldposten det
beräknade beloppet anges inom lin-

jen.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996.

2. I fråga om förhållanden som avser ett räkenskapsår vilket har inletts
före ikraftträdandet tillämpas äldre bestämmelser.

112

2.11 Förslag till lag om ändring i lagen (1991:981) om
värdepappersrörel se

Prop. 1995/96:10

Del 1

Lagtext

Härigenom föreskrivs att 2 kap. 5 § och 6 kap. 2 § lagen (1991:981)
om värdepappersrörelse skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

2 kap.

5 S1

Ett värdepappersbolag skall när verksamheten påböijas ha ett bundet eget
kapital som vid tidpunkten för beslut om tillstånd enligt 1 § motsvarar
minst

1. fem miljoner ecu om bolagets verksamhet skall innefatta mottagande
av medel på konto enligt 3 kap. 4 § 4,

2. 730 000 ecu om bolaget skall bedriva verksamhet som avses i 1 kap.
3 § 3 eller 5,

3. 125 000 ecu om inte högre belopp krävs enligt 1 eller 2, och

4. 50 000 ecu om bolaget skall driva enbart verksamhet som avses i
1 kap. 3 § 2 och denna skall avse endast andelar i värdepappersfonder el-
ler sådana utländska fondföretag som avses i 7 a och 7 b §§ lagen
(1990:1114) om värdepappersfonder.

Finansinspektionen får medge undantag från det högre kapitalkrav som
i 2 föreskrivs för bedrivande av verksamhet enligt 1 kap. 3 § 5, om den
verksamheten bara avser annan medverkan vid emissioner än garanti-

givrnng.

I 11 kap. 7 § aktiebolagslagen
(1975:1385) finns bestämmelser
om vad som utgör bundet eget
kapital.

I 5 kap. 4 § 3 lagen (0000:00)
om årsredovisning i kreditinstitut
och värdepappersbolag finns be-
stämmelser om vad som utgör bun-
det eget kapital.

Regeringen, eller efter regeringens
bemyndigande, finansinspektionen
får meddela föreskrifter om

1. vilka upplysningar ett värde-
pappersinstitut skall lämna till in-
spektionen,

2. ett värdepappersinstituts löp-
ande bokföring, årsbokslut och års-
redovisning samt förvaring och in-
ventering av värdehandlingar.

6 kap.

2 §

Regeringen, eller efter regeringens
bemyndigande, Finansinspektionen
får meddela föreskrifter om

1. vilka upplysningar ett värde-
pappersinstitut skall lämna till in-
spektionen samt

2. förvaring och inventering av
värdehandlingar hos ett värde-
pappersinstitut.

'Senaste lydelse 1994:2015.

8 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 10 Del 1

113

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996.

2. I fråga om förhållanden som avser ett räkenskapsår vilket har inletts
före ikraftträdandet tillämpas äldre bestämmelser.

Prop. 1995/96:10

Del 1

Lagtext

114

2.12 Förslag till lag om ändring i lagen (1992:1610) om
kreditmarknadsbolag

Prop. 1995/96:10

Del 1

Lagtext

Härigenom föreskrivs att 2 kap. 4 och 7 §§ samt 5 kap. 2 § lagen
(1992:1610) om kreditmarknadsbolag skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

2 kap.

4
Ett kreditmarknadsbolag skall när
verksamheten påböijas ha ett
bundet eget kapital som vid tid-
punkten för beslut om tillstånd en-
ligt 1 § motsvarar minst fem miljo-
ner ecu. I 77 kap. 7 § aktiebolags-
lagen (1975:1385) finns bestäm-
melser om vad som utgör bundet
eget kapital.

§

Ett kreditmarknadsbolag skall när
verksamheten påböijas ha ett
bundet eget kapital som vid tid-
punkten för beslut om tillstånd en-
ligt 1 § motsvarar minst fem miljo-
ner ecu. I 5 kap. 4 § 3 lagen
(0000:00) om årsredovisning i kre-
ditinstitut och värdepappersbolag
finns bestämmelser om vad som ut-
gör bundet eget kapital.

Om nettovärdet av tillgångarna i den planerade verksamheten uppgår
till högst etthundra miljoner kronor, får Finansinspektionen medge att bo-
laget har lägre bundet eget kapital än som anges i första stycket, dock
lägst motsvarande en miljon ecu. 1 nettovärdet skall inte räknas in värdet
av tillgångarna i sådan finansieringsverksamhet som anges i 1 kap. 3 §
första stycket.

7 §

För kreditmarknadsbolag gäller vad som är föreskrivet om aktiebolag i
allmänhet, om inte annat följer av denna lag.

Den som är revisor i ett kreditmarknadsbolag får inte stå i skuld till
eller ha annan ekonomisk förpliktelse mot bolaget.

Lagen (0000:00) om årsredovis-
ning i kreditinstitut och värde-
pappersbolag är tillämplig på kre-
ditmarknadsbolag.

5 kap.

2 §

Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finansinspektionen får
meddela föreskrifter om

1. vilka upplysningar som ett kreditmarknadsbolag skall lämna till

inspektionen,

2.  brottsförebyggande åtgärder
hos ett kreditmarknadsbolag,

3. ett kreditmarknadsbolags löp-
ande bokföring, årsbokslut och års-
redovisning samt förvaring och in-
ventering av värdehandlingar, och
om

2.  brottsförebyggande åtgärder
hos ett kreditmarknadsbolag, och
om

3. förvaring och inventering av
värdehandlingar hos ett kredit-
marknadsbolag.

115

Nuvarande lydelse

4. avfattningen och innehållet i
den redovisning som enligt bestäm-
melserna i 11-14  §§ lagen

(1992:160) om utländska filialer
m.m. skall lämnas för verksamhet
i filial till utländskt företag som
driver verksamhet enligt denna lag.

Föreskrifter som utfärdas med
stöd av första stycket 4 får avvika
från bokföringslagen om det finns
särskilda skäl. Föreskrifterna skall
utformas så att de främjar en klar
och rättvisande redovisning av
företagets resultat och ställning.

Föreslagen lydelse

Prop. 1995/96:10

Del 1

Lagtext

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996.

2. I fråga om förhållanden som avser ett räkenskapsår vilket har inletts
före ikraftträdandet tillämpas äldre bestämmelser.

116

2.13 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:759) om
Sveriges allmänna hypoteksbank

Härigenom föreskrivs att 13 § lagen (1994:759) om Sveriges allmänna
hypoteksbank skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                  Föreslagen lydelse

Prop. 1995/96:10

Del 1

Lagtext

13 §

Om kreditmarknadsbolaget har ett dotterföretag, skall vad som föreskrivs
i 10 § om bankens och kreditmarknadsbolagets gemensamma kapitalkrav
även omfatta dotterföretaget (konsoliderat kapitalkrav), om inte annat

följer av tredje stycket.

Kreditmarknadsbolagskoncemens
kapitalbas och placeringar skall
bestämmas med tillämpning av de
regler som enligt 11 kap. 11 §
aktiebolagslagen (1975:1385)
gäller för upprättande av koncem-
balansräkningen. Även den del av
kapitalbasen som belöper på mino-
ritetsandelar skall ingå. Redovisad
goodwill som belöper på företag
som omfettas av det konsoliderade
kapitalkravet skall räknas av från
primärt kapital. Placeringarna skall
tas upp till de värden som före-
skrivs i 12 § eller, om dotterföreta-
get inte är ett kreditmarknadsbolag,
i annan lag.

Det konsoliderade kapitalkravet omfettar inte försäkringsföretag och
sådana dotterföretag till försäkringsföretag som inte driver någon form av
finansiell verksamhet.

Kreditmarknadsbolagskoncemens
kapitalbas och placeringar skall
bestämmas med tillämpning av de
regler som enligt 7 kap. lagen
(1995:000) om årsredovisning i
kreditinstiut och värdepappersbolag
gäller för upprättande av koncem-
balansräkningen. Även den del av
kapitalbasen som belöper på mino-
ritetsandelar skall ingå. Redovisad
goodwill som belöper på företag
som omfettas av det konsoliderade
kapitalkravet skall räknas av från
primärt kapital. Placeringarna skall
tas upp till de värden som före-
skrivs i 12 § eller, om dotterföreta-
get inte är ett kreditmarknadsbolag,
i annan lag.

117

2.14 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:2004) om
kapitaltäckning och stora exponeringar för kreditinstitut och
värdepappersbolag

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1994:2004) om kapi tal täckning
och stora exponeringar för kreditinstitut och värdepappersbolag,

dels att 1 kap. 2 § samt 6 kap. 5, 7 och 8 §§ lagen (1994:2004) om
kapitaltäckning och stora exponeringar för kreditinstitut och värde-
pappersbolag skall ha följande lydelse,

dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 1 kap. 3 §, av följande
lydelse.

Nuvarande lydelse                  Föreslagen lydelse

Prop. 1995/96:10

Del 1

Lagtext

Om ett institut, ett holdingföretag
med finansiell verksamhet eller ett
holdingföretag med blandad verk-
samhet äger så många aktier eller
andelar i en svensk eller utländsk
juridisk person att det har mer än
hälften av rösterna för samtliga
aktier eller andelar, är institutet
eller holdingföretaget moderföretag
och den andra juridiska personen
dotterföretag. Om ett dotterföretag
eller flera dotterföretag till-
sammans eller ett moderföretag
och ett eller flera dotterföretag
tillsammans äger så många aktier
eller andelar i en juridisk person
som nyss sagts, är även sistnämnda
juridiska person dotterföretag till
moderföretaget.

Har ett institut, ett holding-
företag med finansiell verksamhet
eller ett holdingföretag med blan-
dad verksamhet i annat fall på
grund av aktie- eller andelsinnehav
eller avtal ensamt ett bestämmande
inflytande över en juridisk person
och en betydande andel i resultatet
av dess verksamhet, är institutet
eller holdingföretaget moderföretag
och den juridiska personen dotter-
företag.

1 kap.

2 §

Ett institut, ett holdingföretag med
finansiell verksamhet eller ett
holdingföretag med blandad verk-
samhet är moderföretag och en
annan juridisk person är dotter-
företag, om institutet eller holding-
företaget

1. innehar mer än hälften av
rösterna för samtliga aktier eller
andelar i den juridiska personen,

2. äger aktier eller andelar i den
juridiska personen och på grund av
avtal med andra delägare i denna
föifogar över mer än hälften av
rösterna för samtliga aktier eller
andelar,

3. äger aktier eller andelar i den
juridiska personen och har rätt att
utse eller avsätta mer än hälften av
ledamöterna i dess styrelse eller
motsvarande ledningsorgan, eller

4. äger aktier eller andelar i den
juridiska personen och har rätt att
ensamt utöva ett bestämmande in-
flytande över denna på grund av
avtal med den juridiska personen
eller på grund av föreskrift i dess
bolagsordning, bolagsavtal eller
därmed jämförbara stadgar.

Vidare är en juridisk person
dotterföretag till moderföretaget,
om ett annat dotterföretag till
moderföretaget eller moderföre-
taget tillsammans med ett eller
flera andra dotterföretag eller flera
andra dotterföretag tillsammans

118

Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse

1. innehar mer än hälften av
rösterna för samtliga aktier eller
andelar i den juridiska personen,

2. äger aktier eller andelar i den
juridiska personen och på grund av
avtal med andra delägare i denna
fötfogar över mer än hälften av
rösterna för samtliga aktier eller
andelar, eller

3. äger aktier eller andelar i den
juridiska personen och har rätt att
utse eller avsätta mer än hälften av
ledamöterna i dess styrelse eller
motsvarande ledningsorgan.

Om ett dotterföretag äger aktier
eller andelar i en juridisk person
och på grund av avtal med den
juridiska personen eller på grund
av föreskrift i dess bolagsordning,
bolagsavtal eller därmed jämför-
liga stadgar har rätt att ensamt
utöva ett bestämmande inflytande
över den juridiska personen, är
även denna dotterföretag till
moderföretaget.

Moderföretag och dotterföretag utgör tillsammans en koncern. Med
koncernföretag avses i denna lag företag inom samma koncem.

Prop. 1995/96:10

Del 1

Lagtext

I de fall som avses i 2 § första
stycket 1-3 och andra stycket samt
1 § 10 skall sådana rättigheter som
tillkommer någon som handlar i
eget namn men för en annan fysisk
eller juridisk persons räkning anses
tillkomma den personen.

Vid bestämmandet av antalet rös-
ter i ett dotterföretag eller
ägarintresse beaktas inte de aktier
eller andelar i dotterföretaget som
innehas av företaget självt eller av
dess dotterföretag. Detsamma
gäller aktier eller andelar som
innehas av den som handlar i eget
namn men för dotterföretagets eller
ägarintressets eller dess dotter-
företags räkning.

119

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

6 kap.

5 §

För tillämpning av 3 och 4 §§ skall för en finansiell företagsgrupp upp-

Prop. 1995/96:10

Del 1

Lagtext

rättas gruppbaserad redovisning.

Gruppbaserad redovisning skall
upprättas med tillämpning av de
regler som gäller för upprättandet
av koncembalansräkning och
koncernresultaträkning enligt
4 kap. 11  § bankrörelselagen

(1987:617), om en bank ingår i
företagsgruppen, och enligt
11 kap. 11  § aktiebolagslagen

(1975:1385) i övriga fall. Vad nu
sagts gäller inte om annat följer av
denna lag eller föreskrifter som har
meddelats med stöd av denna lag.

Gruppbaserad redovisning skall
upprättas med tillämpning av de
regler som gäller för upprättandet
av koncembalansräkning och
koncernresultaträkning enligt
7 kap. lagen (0000:00) om års-
redovisning i kreditinstitut och
värdepappersbolag. Vad nu sagts
gäller inte om annat följer av
denna lag eller föreskrifter som har
meddelats med stöd av denna lag.

7 §

Ett företag som det finns ägar-
intresse i enligt 1 § första stycket 2
skall konsolideras med tillämpning
av klyvningsmetoden enligt 7 kap.
29   § årsredovisningslagen

(1995:000).

Ett företag som det finns ägar-
intresse i enligt 1 § första stycket 2
skall konsolideras enligt en metod
med utgångspunkt i den andel som
institutet eller holdingföretaget med
finansiell verksamhet äger i det
företag i vilket ägarintresset finns
(klyvningsmetod).

8 §

I de fäll som avses i 2 § får Fi-
nansinspektionen medge antingen
att konsolidering sker på det sätt
som anges i 7 § eller med tillämp-
ning av kapitalandelsmetoden en-
ligt 7 kap. 24-28 §§ årsredovis-
ningslagen (1995:000).

I de fäll som avses i 2 § får Fi-
nansinspektionen medge antingen
att konsolidering sker på det sätt
som anges i 7 § eller att redovis-
ningen sker till det boiförda värdet
med hänsyn till innehavs- och
resultatandelen i det företag som
det finns ägarintresse i eller
kapitalbindningar till (kapital-
andelsmetod).

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996.

2. I fråga om förhållanden som avser ett räkenskapsår vilket har inletts
före ikraftträdandet tillämpas äldre bestämmelser.

120

2.15 Förslag till lag om årsredovisning i försäkringsföretag

Härigenom föreskrivs följande1.

1 kap. Inledande bestämmelser

Lagens tillämpningsområde

1 § Denna lag är tillämplig på försäkringsföretag. Med försäkringsföretag
avses sådana försäkringsaktiebolag och ömsesidiga försäkringsbolag som
omfattas av försäkringsrörelselagen (1982:713).

Bestämmelserna om koncernredovisning i 7 kap. skall tillämpas på fi-
nansiella holdingföretag som uteslutande eller huvudsakligen förvaltar an-
delar i dotterföretag som är försäkringsföretag eller utländska företag av
motsvarande slag. Med finansiellt holdingföretag avses ett företag som
är skyldigt att upprätta årsredovisning enligt årsredovisningslagen
(1995:000) och vars verksamhet uteslutande eller så gott som uteslutande
består i att i vinstsyfte förvärva och förvalta andelar i dotterföretag.

Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finansinspektionen
får medge undantag från denna lag för sådana försäkringsföretag som får
undantas från försäkringsrörelselagen enligt 1 kap. 10 § samma lag.

För sådana företag som medgivits undantag från denna lag skall i stället
sådana föreskrifter som meddelats med stöd av 4 § andra stycket gälla.

Hänvisningarna till årsredovisningslagen

2 § När det i denna lag hänvisas till en bestämmelse i årsredovisnings-
lagen (1995:000) skall bestämmelsen tillämpas utan hinder av att den an-
ges gälla för bolag eller aktiebolag, om inte annat särskilt föreskrivs.
Bestämmelser i årsredovisningslagen som gäller moderbolag och dotter-
bolag skall tillämpas på moderföretag och dotterföretag.

Om bestämmelsen i årsredovisningslagen hänvisar till en annan bestäm-
melse i årsredovisningslagen eller till årsredovisningslagen i dess helhet,
skall även hänvisningen tillämpas, om inte annat följer av bestämmelserna
i denna lag eller föreskrifter som meddelats med stöd av denna lag.

Prop. 1995/96:10

Del 1

Lagtext - ARFL

'jfr. rådets direktiv 91/674/EEG av den 19 december 1991 om årsbokslut och
sammanställd redovisning för försäkringsföretag (försäkringsredovisningsdirektivet)
(EGT nr L374, 31.12.1991, s. 7, Celex 391L0674).

121

Definitioner

3 § Följande bestämmelser i 1 kap. årsredovisningslagen (1995:000) skall
tillämpas:

3 § andra stycket om definition av andelar,

4 och 5 §§ om koncern- och intresseföretagsdefinitioner,
samt

6 § om hänsynstagande till vissa rättigheter hos mellanman m.m.

Normgivningsbemyndigande

4 § Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finansinspektio-
nen får meddela närmare föreskrifter om

1. löpande bokföring, årsbokslut, årsredovisning och koncernredovis-
ning i försäkringsföretag som omfattas av denna lag, och

2. den koncernredovisning som finansiella holdingföretag skall upprätta
enligt denna lag.

Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finansinspektionen
får meddela föreskrifter om i vilken utsträckning denna lag och före-
skrifter som meddelats med stöd av första stycket skall tillämpas i sådana
företag som helt eller delvis undantagits från lagens tillämpning enligt 1 §
tredje stycket.

5 § Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finansinspektio-
nen får föreskriva att denna lags bestämmelser, eller föreskrifter som
meddelas med stöd av denna lag, om koncerner skall gälla för en grupp
av företag, som inte utgör en koncern enligt 3 §, men som har en ge-
mensam eller i huvudsak gemensam ledning.

Räkenskapsår för försäkringsföretag

6 § För försäkringsföretag är kalenderår räkenskapsår om inte annat
följer av 12 § tredje stycket bokföringslagen (1976:125).

2 kap. Allmänna bestämmelser om årsredovisningen

Årsredovisningens upprättande

1 § Utöver årsbokslut enligt 11 § bokföringslagen (1976:125) skall för-
säkringsföretag för vaije räkenskapsår upprätta årsredovisning enligt
denna lag.

Om rörelsen omfattar flera försäkringsgrenar skall även en resultatana-
lys ingå i årsredovisningen.

Prop. 1995/96:10

Del 1

Lagtext - ÅRFL

122

Årsredovisningslagens tillämpning

2 § Följande bestämmelser om årsredovisningens innehåll i 2 kap. års-
redovisningslagen (1995:000) skall tillämpas:

1 § andra stycket om årsredovisningens delar,

2 § om överskådlighet och god redovisningssed,

3 § om rättvisande bild,

4 § om andra grundläggande redovisningsprinciper,

5 § om språk och form,

6 § om valuta, samt

7 § första och tredje stycket om årsredovisningens undertecknande.

3 kap. Balansräkning och resultaträkning

Uppställningsformer för balans- och resultaträkningarna

1 § Balansräkningen skall upprättas enligt den uppställningsform som an-
ges i bilaga 1 till denna lag. Resultaträkningen skall upprättas enligt den
uppställningsform som anges i bilaga 2. Hänvisningar i denna lag till
bokstäver eller siffror gäller poster i dessa uppställningsformer, om inte
annat framgår.

Årsredovisningslagens tillämpning

2 § Med beaktande av vad som föreskrivs i 3 § skall följande bestämmel-
ser om balansräkningen och resultaträkningen i 3 kap. årsredovisningsla-
gen (1995:000) tillämpas:

1 § om balansräkningens innehåll,

2 § om resultaträkningens innehåll,

4 § första, tredje och fjärde styckena om uppställning, sammanslagning
av poster m.m.,

5 § om jämförelsetal,

6 § första stycket om specificering av större periodiseringsposter, samt

9 § första och andra styckena om extraordinära intäkter och kostnader.

Särskilda regler om sammanslagning av poster och åtaganden

3 § De i 2 § angivna bestämmelserna i 3 kap. årsredovisningslagen
(1995:000) skall tillämpas med följande avvikelser:

1. Vad som i 4 § fjärde stycket sägs om sammanslagning av poster som
föregås av arabiska siffror gäller inte för posterna upptagna i schemat for
resultaträkningen i bilaga 2 eller för sådana poster i balansräkningen som
skall tas upp under Återförsäkrares andel av försäkringstekniska avsätt-
ningar eller Försäkringstekniska avsättningar.

Prop. 1995/96:10

Del 1

Lagtext - ARFL

123

2. Inom linjen skall, utöver ställda säkerheter och ansvarsförbindelser,
oåterkalleliga åtaganden som innebär risktagande anges.

Förpliktelse till följd av försäkringsavtal

4 § Förpliktelse som uppkommit till följd av försäkringsavtal behöver inte
tas upp som ansvarsförbindelse eller åtagande.

4 kap. Värderingsregler

Årsredovisningslagens tillämpning

1 § Med beaktande av vad som föreskrivs i 2 § skall följande bestäm-
melser om värderingen i 4 kap. årsredovisningslagen (1995:000) tilläm-
pas:

2 § om immateriella anläggningstillgångar,

3 § om anskaffningsvärde för anläggningstillgångar,

4 § om avskrivning av anläggningstillgångar,

5 § om nedskrivning av anläggningstillgångar,

6-8 §§ om uppskrivning av anläggningstillgångar,

9 § om värdering av omsättningstillgångar,

10 § om värdering av pågående arbeten,

11 § första och andra styckena om varulagrets anskaffningsvärde,

12 § om redovisning till bestämd mängd och fast värde,

13 § om omräkning av fordringar och skulder i utländsk valuta,

14 § om egna aktier,

15 § om periodisering av vissa belopp vid upptagande av lån,

16 § om avsättningar, samt

17 § första stycket om specificering av vissa större avsättningar.

Hur värderingsreglerna skall tillämpas på ett försäkringsföretags
tillgångar

2 § De i 1 § angivna bestämmelserna i 4 kap. årsredovisningslagen
(1995:000) skall tillämpas med följande avvikelser:

1. 2 § tillämpas på immateriella tillgångar (B).

2. 3 § skall tillämpas på samtliga tillgångar, om inte annat följer av
detta kapitel.

3. 4 § skall tillämpas på dels immateriella tillgångar (B), dels place-
ringstillgångar (C) - utom när de värderas till verkligt värde enligt 5 § i
detta kapitel - samt dels sådana materiella tillgångar och varulager (G.I)
och övriga tillgångar (G.IV) som stadigvarande skall brukas eller inne-
has.

4. a) 5 § skall tillämpas på dels immateriella tillgångar (B), dels place-
ringstillgångar (C) - utom när de värderas till verkligt värde enligt 5 § i

Prop. 1995/96:10

Del 1

Lagtext - ÅRFL

124

detta kapitel - samt dels sådana materiella tillgångar och varulager (G.I)
och övriga tillgångar (G. IV) som stadigvarande skall brukas eller
innehas.

b) 5 § andra stycket skall tillämpas endast på placeringar i koncernföre-
tag och intresseföretag (C. II), andra finansiella placeringstillgångar än ak-
tier och andelar (C.III.2-7) samt depåer hos foretag som avgivit återför-
säkring (C. IV) - utom när tillgångarna värderas till verkligt värde enligt
5 § i detta kapitel.

c) Sådana andra finansiella placeringstillgångar som utgörs av aktier
och andelar (C.III.1) skall skrivas ned till det lägre värde som tillgången
har på balansdagen även om det inte kan antas att värdenedgången är
varaktig.

5. a) 6 och 8 §§ skall tillämpas på placeringstillgångar (C) - utom när
de värderas till verkligt värde enligt 5 § i detta kapitel - samt på sådana
tillgångar hänförliga till materiella tillgångar och varulager (G.I) som sta-
digvarande skall innehas eller brukas.

b) Aktier och andelar i koncernföretag och intresseföretag får inte skri-
vas upp till högre värde än vad som medges av Finansinspektionen.

6. Uppskrivningsbelopp enligt 6 § får endast användas

- i skadeförsäkringsaktiebolag för ökning av aktiekapitalet genom fond-
emission,

- i skadeförsäkringsföretag for avsättning till en uppskrivningsfond
(AA.III), samt

- i livförsäkringsföretag för avsättning till en uppskrivningsfond (DD. II)
efter medgivande av Finansinspektionen.

7. 7 § första stycket 2 och andra stycket om användning av uppskriv-
ningsfonden för att täcka förlust får inte tillämpas.

8. 9 § skall tillämpas på dels fordringar (F), dels kassa och bank
(G.II), dels sådana materiella tillgångar och varulager (G.I) och övriga
tillgångar (G. IV) som inte stadigvarande skall brukas eller innehas.

9. 12 § skall tillämpas på materiella tillgångar och varulager (G.I).

Särskilda begränsningsregler för värderingen

3 § Samma värderingsprincip skall tillämpas på alla placeringstillgångar
(C) som ingår i en och samma post som föregås av en arabisk siffra eller
som tas upp under Byggnader och mark (C.I).

Periodisering av överkurs och underkurs

4 § Om det belopp som erlagts för räntebärande värdepapper eller låne-
fordringar överstiger eller underskrider det belopp som skall erhållas på
förfällodagen (överkurs respektive underkurs), skall mellanskillnaden pe-
riodiseras.

Prop. 1995/96:10

Del 1

Lagtext - ÅRFL

125

Vid beräkning av anskaffningsvärdet för räntebärande värdepapper och
lånefordringar skall sådan periodisering av över- eller underkurs som av-
ses i första stycket beaktas.

En periodisering enligt första stycket får underlåtas under samma förut-
sättningar som de som anges i 4 kap. 15 § andra meningen årsredovis-
ningslagen (1995: (XX)). Om en periodisering underlåts skall upplysning
om förhållandet lämnas i en not.

Värdering av placeringstillgångar till verkligt värde

5 § Placeringstillgångar (C) får, med undantag för aktier och andelar i
koncernföretag och intresseföretag (C.II.l och C.II.3), värderas till verk-
ligt värde enligt 4 kap. 9 § tredje stycket årsredovisningslagen (1995:000)
även när detta värde överstiger anskaffningsvärdet. Placeringstillgångar
för vilka livförsäkringstagaren bär placeringsrisken (D) skall alltid värde-
ras till verkligt värde.

6 § Vinster eller förluster som uppkommer när tillgångar värderas till
verkligt värde enligt 5 § skall redovisas som särskilda poster i resultaträk-
ningen.

Vinst som uppkommer vid tillämpning av 5 § till följd av att det bok-
förda värdet överstiger anskaffningsvärdet skall i balansräkningen sättas
av till en fond för orealiserade vinster.

Om summan av orealiserade vinster vid utgången av ett räkenskapsår
är mindre än vid utgången av det föregående räkenskapsåret, skall fonden
för orealiserade vinster sättas ned i samma mån.

Upplysningar om en alternativ värdering av placeringstillgångar

7 § Om placeringstillgångar (C) i balansräkningen värderas med utgångs-
punkt i anskaffningsvärdet, skall upplysningar om en värdering till verk-
ligt värde lämnas i en not. Upplysningarna skall lämnas fördelade på de
i balansräkningen enligt bilaga 1 upptagna tillgångsposterna. När place-
ringstillgångar (C eller D) i balansräkningen värderas till verkligt värde
enligt 5 §, skall på samma sätt upplysningar om en värdering med ut-
gångspunkt i anskaffningsvärdet lämnas i en not.

Förutbetalda anskaffningskostnader

8 § Direkta och indirekta anskaffningskostnader som har ett klart sam-
band med tecknande av försäkringsavtal skall tas upp som tillgång, om
de är av väsentligt värde för den bedrivna rörelsen under kommande år.

Prop. 1995/96:10

Del 1

Lagtext - ÅRFL

126

Redovisning av försäkringstekniska avsättningar

9 § Försäkringstekniska avsättningar (EE) skall tas upp i balansräkningen
med tillämpning av 7 kap. 1 och 2 §§ försäkringsrörelselagen (1982:713).

Såsom Avsättning för ej intjänade premier och kvardröjande risker
(EE.l) i skadeförsäkringsrörelse, skall tas upp belopp motsvarande
premiereserven.

Såsom Livförsäkringsavsättning (EE.2) i livförsäkringsrörelse, skall tas
upp belopp motsvarande premiereserven inklusive belopp för tilldelad
återbäring, utom sådan tilldelad återbäring som förfallit till betalning.

5 kap. Tilläggsupplysningar

Årsredovisningslagens tillämpning

1 § Utöver vad som följer av övriga bestämmelser i denna lag skall års-
redovisningen innehålla de upplysningar som anges i 3-6 §§ nedan. Upp-
lysningarna skall lämnas i noter. Om det inte står i strid med kravet på
överskådlighet, får upplysningarna i stället lämnas i balansräkningen eller
resultaträkningen. Vidare skall, med beaktande av vad som föreskrivs i

2 §, följande bestämmelser om tilläggsupplysningar i 5 kap. årsredovis-
ningslagen (1995:000) tillämpas:

1 § andra stycket om hänvisningar till noter,

2 § om värderings- och omräkningsprinciper,

3 § om anläggningstillgångar,

4 § om uppgifter om taxeringsvärden,

5 § om uppskrivningsfond,

7 § om inköp och försäljning mellan koncernföretag,

8 och 9 §§ om uppgifter om dotterföretag och vissa andra företag,

10 § andra stycket om kort- och långfristiga balansposter,

11 § om ställda säkerheter,

12 § om lån till ledande befattningshavare,

13 § om konvertibla lån,

14 § andra och tredje styckena om förändringar i eget kapital m.m.,

15 § första stycket och 16 § första stycket om upplysningar om skatt,

17 § om medelantalet anställda under räkenskapsåret,

18 och 19 §§ om löner, andra ersättningar och sociala kostnader,

20 § om pensioner och liknande förmåner,

21 § om tidigare styrelse och verkställande direktör,

22 § om suppleanter och vice verkställande direktör,

23 § om avtal om avgångsvederlag, samt

24 § om uppgift om moderföretag.

Prop. 1995/96:10

Del 1

Lagtext - ÅRFL

127

Särskilda regler om tilläggsupplysningar

2 § De i 1 § angivna bestämmelserna i 5 kap. årsredovisningslagen
(1995:000) skall tillämpas med följande avvikelser:

1. a) 3 § första stycket skall tillämpas på dels immateriella tillgångar
(B), dels byggnader och mark (C.I), dels placeringar i koncernföretag
och intresseföretag (C. II).

b) 3 § andra och tredje styckena skall tillämpas på dels immateriella
tillgångar (B), dels placeringstillgångar (C), dels sådana materiella till-
gångar och varulager (G.I) och övriga tillgångar (G.IV) som stadigvaran-
de skall brukas eller innehas.

2. 4 § skall tillämpas på byggnader och mark (C.I).

3. 7 § skall i stället för inköp och försäljning gälla mottagen och av-
given återförsäkring.

4. Fråga om tillstånd enligt 9 § andra stycket att utelämna uppgifter om
dotterföretag och vissa andra företag prövas av Finansinspektionen.

5. 10 § andra stycket om kort- och långfristiga balansposter skall till-
lämpas endast beträffande de skulder som förfäller till betalning senare
än fem år efter balansdagen.

6. 12 § tredje stycket om lån till ledande befattningshavare skall
tillämpas om företaget lämnat lån till eller ställt säkerhet till förmån för
någon annan med stöd av tillstånd enligt 12 kap. 13 § försäkringsrö-
relselagen (1982:713).

7. Utöver upplysningar enligt 17 § skall även uppgift lämnas om medel-
antalet anställda uppdelat på kontorstjänstemän, fälttjänstemän och övriga
anställda i Sverige. Dessutom skall medelantalet fritidsombud och special-
ombud i Sverige anges var för sig.

8. Uppgift enligt 19 § första stycket 2 om löner och ersättningar till an-
ställda skall delas upp på kontorstjänstemän, fälttjänstemän och övriga an-
ställda i Sverige. Dessutom skall ersättningsbeloppen för fritidsombud
och specialombud i Sverige anges för varje grupp.

Upplysningar om tillgångar

3 § Utöver vad som följer av 1 § skall följande uppgifter lämnas om till-
gångar:

1. Byggnader och mark som används för den egna verksamheten skall
anges.

2. Övriga lån (C.III.5) skall specificeras på belopp för vilka försäk-
ringsbrev utgör huvudsaklig säkerhet och, om resterande belopp är
väsentligt, även i övrigt specificeras till storlek och art.

3. Större belopp i posterna Övriga finansiella placeringstillgångar
(C.III.7) och Övriga tillgångar (G.IV), skall specificeras till storlek och
art.

4. Förutbetalda anskaffningskostnader (H.II) och Återförsäkrares andel
av förutbetalda anskaffningskostnader (JJ.I) skall anges uppdelade på ska-
deförsäkringsrörelse och livförsäkringsrörelse.

Prop. 1995/96:10

Del;

Lagtext - ÅRFL

128

5. Om det bokförda värdet för räntebärande värdepapper överstiger el-
ler underskrider det belopp som skall infrias på förfällodagen, skall
mellanskillnaden anges. Summan av överstigande belopp skall anges för
sig och summan av underskridande belopp skall anges för sig.

Upplysningar om eget kapital och avsättningar

4 § Utöver vad som följer av 1 § skall följande uppgifter lämnas om eget
kapital och skulder:

1. I livförsäkringsföretag skall som bundet eget kapital tas upp
Aktiekapital och Garantikapital.

2. I skadeförsäkringsföretag skall eget kapital delas upp i bundet eget
kapital och fritt eget kapital eller ansamlad förlust. Under bundet eget
kapital skall tas upp Aktiekapital, Garantikapital, Överkursfond, Upp-
skrivningsfond, Reservfond och Fond för orealiserade vinster. Under fritt
eget kapital skall tas upp fria fonder, var för sig, balanserad vinst eller
förlust samt vinst eller förlust för räkenskapsåret. Balanserad förlust och
förlust för räkenskapsåret tas därvid upp som avdragsposter.

3. I livförsäkringsföretag skall Återbäringsmedel anges uppdelat på
Återbäringsfond, Uppskrivningsfond, Fond för orealiserade vinster,
Övriga medel och Årets resultat. Posten Återbäringsmedel och föränd-
ringarna av posten skall specificeras i en not.

4. Om avsättningen för kvardröjande risker i posten Avsättning för ej
intjänade premier och kvardröjande risker (EE. 1) uppgår till väsentligt
belopp, skall beloppet anges.

5. Om avvecklingsresultat uppgår till väsentligt belopp skall det anges
i en not med fördelning på kategori av skada och belopp. Med avveck-
lingsresultat avses skillnaden mellan å ena sidan avsättningen för oregle-
rade skador från föregående år vid räkenskapsårets ingång, efter avdrag
för under räkenskapsåret gjorda utbetalningar av ersättningar för skador
från föregående år, och å andra sidan avsättningen för oreglerade skador
från föregående år vid räkenskapsårets slut.

Upplysningar om resultaträkningens poster

5 § Utöver vad som följer av 1 § skall följande uppgifter lämnas om
resultaträkningens poster:

1. I fråga om skadeförsäkring skall anges

a)  premieinkomsten, brutto,

b)  premieintäkter, brutto,

c)  försäkringsersättningar, brutto,

d)  driftskostnader, brutto, samt

e)  resultat av avgiven återförsäkring.

Posterna skall fördelas på direkt försäkring och mottagen återförsäkring,
om mottagen återförsäkring utgör tio procent eller mer av premieinkomst,
brutto.

Prop. 1995/96:10

Del 1

Lagtext - ARFL

9 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 10 Del 1

129

2. Direkt skadeförsäkring skall fördelas enligt följande försäkrings-
klasser

a)  olycksfall och sjukdom,

b)  motorfordon, ansvar mot tredje man,

c)  motorfordon, övriga klasser,

d)  sjöfart, luftfart och transport,

e)  brand och annan skada på egendom,

f)  allmän ansvarighet,

g) kredit och boigen,

h)  rättsskydd,

i)  assistans, samt

j)  övriga försäkringsklasser.

3. I fråga om livförsäkring skall premieinkomsten anges brutto. Om
mottagen återförsäkring utgör tio procent eller mer av denna premiein-
komst skall inkomsten fördelas mellan direkt försäkring och mottagen
återförsäkring.

4. Premieinkomst för direkt livförsäkring skall fördelas enligt följande
indelningsgrunder

a)  I premier för individuell försäkring,

II gruppförsäkringspremier,

b)  I periodiska premier,

II engångspremier,

c)  I premier för ej återbäringsberättigade avtal,

II premier för återbäringsberättigade avtal, samt

III premier för avtal för vilka försäkringstagaren bär placerings-
risken.

5. Uppgift skall lämnas om det sammanlagda beloppet av total premie-
inkomst, brutto, för direkt försäkring som avser försäkringsavtal som
tecknats av företaget i

a)  Sverige,

b) andra länder som ingår i Europeiska ekonomiska samarbetsom-
rådet, samt

c)  övriga länder.

6. Det totala beloppet för provisioner för direkt försäkring under rä-
kenskapsåret skall anges i en not.

7. Om kapitalavkastning överförs mellan teknisk och icke-teknisk
redovisning i resultaträkningen, skall upplysningar om grunderna för
överföringen lämnas i en not.

Upplysningar om koncern- och intresseföretag

6 § Utöver vad som följer av 1 § skall för var och en av posterna under
Fordringar (F) och Skulder (II) uppgifter lämnas om de belopp som avser
koncernföretag och om de belopp som avser intresseföretag.

Prop. 1995/96:10

Del 1

Lagtext - ÅRFL

130

6 kap. Förvaltningsberättelse och resultatanalys

Årsredovisningslagens tillämpning

1 § Följande bestämmelser i 6 kap. årsredovisningslagen (1995:000) skall
tillämpas:

1 § första och andra stycket om förvaltningsberättelsens innehåll, samt

2 § om förslag till dispositioner av vinst eller förlust m.m.

Särskilda upplysningar i förvaltningsberättelsen

2 § Utöver vad som följer av 1 § skall i förvaltningsberättelsen upplys-
ningar lämnas om

1. skade- respektive livförsäkringsrörelsens tekniska resultat för vart
och ett av de fem senaste räkenskapsåren, och

2. företagets konsolidering med avseende på kapitalstyrka vid utgången
av vart och ett av de fem senaste räkenskapsåren.

Resultatanalys

3 § I resultatanalysen skall, fördelat på försäkringsgrenar, upplysningar
lämnas om försäkringstekniska avsättningar, återförsäkrares andel av för-
säkringstekniska avsättningar, intäkter, kostnader och rörelseresultat. Liv-
försäkringsföretag skall även lämna upplysningar om återbäringsmedlens
fördelning på försäkringsgrenar.

7 kap. Koncernredovisning

Koncernredovisningens upprättande

1 § Försäkringsföretag som är moderföretag och sådana finansiella hol-
dingföretag som avses i 1 kap. 1 § andra stycket skall för vaije räken-
skapsår upprätta koncernredovisning enligt denna lag, om inte annat
följer av 2 §.

Arsredovisningslagens tillämpning

2 § Med beaktande av vad som föreskrivs i 3 § skall följande bestämmel-
ser om koncernredovisning i 7 kap. årsredovisningslagen (1995:000)
tillämpas:

2 § om när koncernredovisning inte behöver upprättas,

3 § första stycket om koncernredovisningens delar,

4 § om dotterföretag som skall omfattas av koncernredovisningen,

5 § om överskådlighet, god redovisningssed och rättvisande bild,

Prop. 1995/96:10

Del 1

Lagtext - ÅRFL

131

7 § första stycket första meningen om allmänna krav på koncembalans-
räkningen och koncemresultaträkningen,

8 § om minoritetsandelar,

9 § om balansdag,

11 § om enhetliga principer för koncernredovisningen och årsredovis-
ningen,

12 § om elimineringar mellan koncernföretag,

14 § om förändringar i koncernens sammansättning,

15 och 16 §§ om uppgifter om dotterföretag och vissa andra företag,

17-23 §§ om hur dotterföretag skall räknas in i koncernredovisningen,
samt

24-29 §§ om hur andelar i intresseföretag och vissa andra företag skall
räknas in i koncernredovisningen.

Särskilda regler om när koncernredovisning inte behöver upprättas

3 § De i 2 § angivna bestämmelserna i 7 kap. årsredovisningslagen
(1995:000) skall tillämpas med följande avvikelser:

1 a) I stället för vad som sägs i 2 § första stycket 3 skall gälla att
moderföretagets koncernredovisning har upprättats och reviderats enligt
den lagstiftning som i den staten har tillkommit i enlighet med Europeiska
gemenskapernas direktiv av den 19 december 1991 (91/674/EEG).

b) I stället för den hänvisning som i 2 § tredje stycket görs till
bestämmelser om ingivande och kungörande gäller en hänvisning till
8 kap. 5 och 6 §§ denna lag.

2. I stället för den i 9 § föreskrivna tiden gäller en tid om sex
månader.

3. Vad som anges i 11 § första och tredje styckena om att andra värde-
ringsprinciper får användas än i moderföretagets årsredovisning och att
koncernföretagens tillgångar, avsättningar och skulder inte behöver
räknas om, gäller även tillgångar vars värdering påverkar eller bestäm-
mer försäkringstagarnas rättigheter och avsättningar som värderas med
regler specifika för försäkringsrörelse. I sådant fell skall upplysning här-
om lämnas i en not.

4. Fråga om tillstånd enligt 16 § att utelämna uppgifter om dotterföre-
tag och vissa andra företag prövas av Finansinspektionen.

Allmänna regler för koncernredovisningen

4 § För koncernredovisningen gäller i tillämpliga delar

1. de allmänna bestämmelserna om årsredovisningen i 2 kap. 2 §, med
undantag för hänvisningarna till 2 kap. 1-3 §§ årsredovisningslagen
(1995:000),

2. bestämmelserna om balansräkning och resultaträkning i 3 kap., med
det tillägget att vad som avsatts till kapitalandelsfonden skall tas upp i
koncembalansräkningen som bundet eget kapital under Andra fonder

Prop. 1995/96:10

Del 1

Lagtext - ÅRFL

132

(AA.IV) i skadeförsäkringsföretag och under Återbäringsmedel (DD) i
livförsäkringsföretag,

3. bestämmelserna om värderingsregler i 4 kap.,

4. bestämmelserna om tilläggsupplysningar i 5 kap., med undantag för
2 § 1 och hänvisningarna till 5 kap. 8, 9 och 24 §§ årsredovisningslagen,
samt

5. bestämmelserna om upplysningarna i förvaltningsberättelsen i 6 kap.
1 och 2 §§, med undantag för hänvisningen till 6 kap. 2 § årsredovis-
ningslagen.

8 Kap. Offentlighet

Registreringsmyndighet

1 § Finansinspektionen är registreringsmyndighet för försäkringsföretag.

Årsredovisningslagens tillämpning

2 § Bestämmelserna i 8 kap. 14 och 15 §§ årsredovisningslagen
(1995:000) om publicering av årsredovisningen skall tillämpas.

Uppgifter om anmärkningar enligt försäkringsrörelselagen

3 § En årsredovisning som publiceras i ofullständigt skick enligt 8 kap.
15 § årsredovisningslagen (1995:000) skall även innehålla uppgift om an-
märkningar enligt 10 kap. 11 § andra och tredje styckena försäkrings-
rörelselagen (1982:713).

Årsredovisningens avlämnande till revisorerna

4 § Årsredovisningen för det förflutna räkenskapsåret skall lämnas till re-
visorerna senast en månad före ordinarie bolagsstämma.

Ingivande till registreringsmyndighet

5 § Försäkringsföretag skall ge in bestyrkta kopior av årsredovisningen
och revisionsberättelsen för det förflutna räkenskapsåret till registrerings-
myndigheten så snart det kan ske efter det att resultaträkningen och
balansräkningen blivit fastställda. På kopian av årsredovisningen skall en
styrelseledamot eller verkställande direktören teckna bevis om att balans-
räkningen och resultaträkningen fastställts med uppgift om fåstställelse-
dagen. Beviset skall även innehålla uppgift om stämmans beslut be-
träffende försäkringsföretagets vinst eller förlust.

Prop. 1995/96:10

Del 1

Lagtext - ÅRFL

133

Kungörande

6 § När årsredovisning och revisionsberättelse enligt 5 § har getts in till
registreringsmyndigheten, skall myndigheten kungöra detta i en tidning.

Regeringen, eller myndighet som regeringen bestämmer, får meddela
närmare föreskrifter om sådan kungörelse.

Vite

7 § Verkställande direktör eller styrelseledamot i ett försäkringsföretag
som enligt denna lag eller annan författning skall ge in redovisnings-
handling eller revisionsberättelse till Finansinspektionen, kan av inspek-
tionen föreläggas vid vite att fullgöra denna skyldighet.

Fråga om utdömande av vitet prövas av Finansinspektionen.

Koncernredovisning och koncernrevisionsberättelse

8 § Detta kapitel tillämpas också på koncernredovisning och koncemrevi-
sionsberättelse.

9 kap. Överklagande

1 § Finansinspektionens beslut enligt 1 kap. 1 § tredje stycket får över-
klagas till regeringen.

2 § Finansinspektionens beslut i frågor om

1. medgivande eller tillstånd enligt 4 kap. 2 § 5 och 6, 5 kap. 2 § 4
och 7 kap. 3 § 4,

2. föreläggande enligt 8 kap. 7 § första stycket, samt

3. utdömande av vite enligt 8 kap. 7 § andra stycket,

får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol.

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

Prop. 1995/96:10

Del 1

Lagtext - ARFL

134

Bilaga 1

Uppställningsform för balansräkning

Tillgångar

A. Tecknat ej inbetalt kapital

B.  Immateriella tillgångar

I    Goodwill

II   Andra immateriella tillgångar

C.  Placeringstillgångar

I    Byggnader och mark

II   Placeringar i koncernföretag och intresseföretag

1.     Aktier och andelar i koncernföretag

2.    Räntebärande värdepapper emitterade av, och
lån till, koncernföretag

3.     Aktier och andelar i intresseföretag

4.    Räntebärande värdepapper emitterade av,
och lån till, intresseföretag

III   Andra finansiella placeringstillgångar

1.     Aktier och andelar

2.    Obligationer och andra räntebärande värdepapper

3.     Andelar i investeringspooler

4.    Lån med säkerhet i fest egendom

5.     Övriga lån

6.     Utlåning till kreditinstitut

7.     Övriga finansiella placeringstillgångar

IV  Depåer hos företag som avgivit återförsäkring

D.  Placeringstillgångar för vilka livförsäkringstagaren bär placeringsris-
ken

E.  Återförsäkrares andel av Försäkringstekniska avsättningar

1.   Avsättning för ej intjänade premier och kvardröjande risker

2.   Livförsäkringsavsättning

3.   Avsättning för oreglerade skador

4.   Avsättning för återbäring och rabatter

5.   Övriga försäkringstekniska avsättningar

6.   Avsättning för livförsäkringar för vilka försäkringstagaren bär
placeringsrisken

F.  Fordringar

I    Fordringar avseende direkt försäkring

II   Fordringar avseende återförsäkring

III   Övriga fordringar

Prop. 1995/96:10

Del 1

Lagtext - ÅRFL

135

G.   Andra tillgångar

I  Materiella tillgångar och varulager

II Kassa och bank

III Egna aktier

IV Övriga tillgångar

H.   Förutbetalda kostnader och upplupna intäkter

I  Upplupna ränte- och hyresintäkter

II Förutbetalda anskaffningskostnader

III Övriga forutbetalda kostnader och upplupna intäkter

Eget kapital, avsättningar och skulder

AA. Eget kapital

I  Aktiekapital eller Garantikapital

II Överkursfond

III Uppskrivningsfond

IV Andra fonder

1. Reservfond

2. Fond för orealiserade vinster

3. Övriga fonder

V Balanserad vinst eller förlust

VI Årets resultat

BB. Obeskattade reserver

CC. Efterställda skulder

DD. Återbäringsmedel

I  Återbäringsfond

II Uppskrivningsfond

III Fond för orealiserade vinster

IV Övriga medel

V Arets resultat

EE. Försäkringstekniska avsättningar (före avgiven återförsäkring)

1. Avsättning för ej intjänade premier och kvardröjande risker

2. Livförsäkringsavsättning

3. Avsättning för oreglerade skador

4. Avsättning för återbäring och rabatter

5. Utjämningsavsättning

6. Övriga försäkringstekniska avsättningar

FF. Avsättning för livförsäkringar för vilka försäkringstagaren bär
placeringsrisken (före avgiven återförsäkring)

Prop. 1995/96:10

Del 1

Lagtext - ÅRFL

136

GG. Avsättningar för andra risker och kostnader

1. Avsättningar for pensioner och liknande förpliktelser

2. Avsättningar för skatter

3. Övriga avsättningar

HH. Depåer från återförsäkrare

II. Skulder

I  Skulder avseende direkt försäkring

II Skulder avseende återförsäkring

III Obligationslån

IV Skulder till kreditinstitut

V Övriga skulder

JJ. Upplupna kostnader och förutbetalda intäkter

I  Återförsäkrares andel av Förutbetalda anskaffningskostnader

II Övriga upplupna kostnader och förutbetalda intäkter

POSTER INOM LINJEN

I     Panter och därmed jämförliga säkerheter ställda för egna skulder
och för såsom avsättningar redovisade förpliktelser, vaije slag för
sig

II    Övriga ställda panter och jämförliga säkerheter, vaije slag för sig

III   Ansvarsförbindelser

1. Garantier

2. Pensionsförpliktelser som ej upptagits bland avsättningar och ej
har täckning i pensionsstiftelses förmögenhet

3. Övriga ansvarsförbindelser

IV   Åtaganden

1. Åtaganden till följd av återköpstransaktioner

2. Övriga åtaganden

Prop. 1995/96:10

Del 1

Lagtext - ARFL

137

Bilaga 2

Uppställningsform för resultaträkningen

I. TEKNISK REDOVISNING AV SKADEFÖRSÄKRINGSRÖRELSE

1.  Premieintäkter (efter avgiven återförsäkring)

a. Premieinkomst (före avgiven återförsäkring)

b. Premier för avgiven återförsäkring (-)

c. Förändring i Avsättning för ej intjänade premier och kvardrö-
jande risker, före avgiven återförsäkring ( + /-)

d. Aterförsäkrares andel av Förändring i avsättning

för ej intjänade premier och kvardröjande risker (-I- /-)

2.  Kapitalavkastning överförd från finansrörelsen (III.6)

3.  Övriga tekniska intäkter (efter avgiven återförsäkring)

4.  Försäkringsersättningar (efter avgiven återförsäkring)

a. Utbetalda försäkringsersättningar

aa) Före avgiven återförsäkring

bb) Aterförsäkrares andel (-)

b. Förändring i Avsättning för oreglerade skador

aa) Före avgiven återförsäkring

bb) Aterförsäkrares andel (-)

5.  Förändring i Övriga försäkringstekniska avsättningar (efter
avgiven återförsäkring) ( + /-)

6.  Återbäring och rabatter (efter avgiven återförsäkring)

7.  Driftskostnader

8.  Övriga tekniska kostnader (efter avgiven återförsäkring)

9.  Förändring i Utjämningsavsättning

10. Skadeförsäkringsrörelsens tekniska resultat (införs som post III. 1)

Prop. 1995/96:10

Del 1

Lagtext - ÅRFL

II. TEKNISK REDOVISNING AV LIVFÖRSÄKRINGSRÖRELSE

1.  Premieinkomst (efter avgiven återförsäkring)

a. Premieinkomst (före avgiven återförsäkring)

b. Premier för avgiven återförsäkring (-)

2.  Kapitalavkastning, intäkter

3.  Orealiserade vinster på placeringstillgångar

4.  Övriga tekniska intäkter (efter avgiven återförsäkring)

5.  Försäkringsersättningar (efter avgiven återförsäkring)

138

a. Utbetalda försäkringsersättningar

aa) Före avgiven återförsäkring

bb) Aterförsäkrares andel (-)

b. Förändring i Avsättning för oreglerade skador

aa) Före avgiven återförsäkring

bb) Aterförsäkrares andel (-)

6.  Förändring i andra försäkringstekniska avsättningar

(efter avgiven återförsäkring) ( + /-)

a. Livförsäkringsavsättning

aa) Före avgiven återförsäkring

bb) Aterförsäkrares andel (-)

b. Övriga försäkringstekniska avsättningar (efter avgiven åter-
försäkring)

7.  Återbäring och rabatter (efter avgiven återförsäkring)

8.  Driftskostnader

9.  Kapitalavkastning, kostnader

10. Orealiserade förluster på placeringstillgångar

11. Övriga tekniska kostnader (efter avgiven återförsäkring)

12. Kapitalavkastning överförd till finansrörelsen (införs som post

III.4)

13. Livförsäkringsrörelsens tekniska resultat (införs som post III.2)

III. ICKE-TEKNISK REDOVISNING

1.  Skadeförsäkringsrörelsens tekniska resultat (post 1.10)

2.  Livförsäkringsrörelsens tekniska resultat (post II. 13)

3a. Kapitalavkastning, intäkter i skadeförsäkringsrörelsen

3b. Orealiserade vinster på placeringstillgångar

4. Kapitalavkastning överförd från livförsäkringsrörelsen (post 11.12)

5a. Kapitalavkastning, kostnader i skadeförsäkringsrörelsen

5b. Orealiserade förluster på placeringstillgångar

6.  Kapitalavkastning överförd till skadeförsäkringsrörelsen (post 1.2)

7.  Övriga intäkter

8.  Övriga kostnader

9.  Extraordinära intäkter

Prop. 1995/96:10

Del 1

Lagtext - ARFL

139

10. Extraordinära kostnader

11. Bokslutsdispositioner

12. Skatt på årets resultat

13. Övriga skatter

14. Årets resultat

Prop. 1995/96:10

Del 1

Lagtext - ARFL

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996 och tillämpas första
gången för räkenskapsår som inleds närmast efter den 31 december 1995.

2. Förekommer i lag eller annan författning hänvisning till föreskrift
i 11 kap. försäkringsrörelselagen (1982:713) som ersatts genom bestäm-
melse i denna lag, tillämpas i stället den nya bestämmelsen.

3. Bestämmelsen i 4 kap. 5 § tredje stycket årsredovisningslagen
(1995:000) skall inte tillämpas på nedskrivning som har gjorts före lagens
ikraftträdande.

4. Belopp som har avsatts till uppskrivningsfond före lagens ikraft-
trädande får användas för erforderlig nedskrivning av värdet på andra
anläggningstillgångar, om det finns särskilda skäl för en sådan utjämning.
I så fall skall upplysning om detta lämnas i not.

5. Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finansinspektio-
nen får för den första års- eller koncernredovisning som upprättas enligt
denna lag föreskriva att 3 kap. 5 § andra stycket årsredovisningslagen
(1995:000) och 6 kap. 2 § denna lag inte skall tillämpas samt meddela
närmare föreskrifter om vilka jämförande upplysningar som i stället skall
lämnas.

140

2.16 Förslag till lag om ändring i försäkringsrörelselagen
(1982:713)

Prop. 1995/96:10

Del 1

Lagtext

Härigenom föreskrivs i fråga om försäkringsrörelselagen (1982:713)

dels att 11 kap. skall upphöra att gälla,

dels att i 1 kap. 8a §, 7 kap. 9 och 17a §§ och 11 kap. 4 och 10 §§
samt i punkt 7 öveigångsbestämmelsema i lagen (1995:779) om ändring
i försäkringsrörelselagen (1982:713) orden "försäkringstekniska skulder"
i olika böjningsformer skall bytas ut mot "försäkringstekniska av-
sättningar" i motsvarande form,

dels att i 7 kap. 25 § ordet "ersättningsreserv" i olika böjningsformer
skall bytas ut mot "avsättning för oreglerade skador" i motsvarande form,

dels att 1 kap. 9 §, 4 kap. 18 och 22 §§, 7 kap. 1, 2, 10 f, 17 a, 22
och 24 §§, 8 kap. 7 och 15 §§, 9 kap. 16 och 20 §§, 10 kap. 4 och
11 §§, 12 kap. 1, 2, 5, 9 och 9 a §§, 13 kap. 1 §, 14 kap. 2, 13 och
18 §§, 16 kap. 1 och 3 §§, 19 kap. 11 samt 21 kap. 2 § skall ha följande
lydelse,

dels att i lagen skall införas en ny paragraf, 1 kap. 9 b §, av följande
lydelse.

Nuvarande lydelse                  Föreslagen lydelse

1 kap.

9
Äger ett försäkringsbolag så många
aktier eller andelar i en svensk
eller utländsk juridisk person att
det har mer än hälften av rösterna
för samtliga aktier eller andelar,
är försäkringsbolaget moderbolag
och den juridiska personen dotter-
företag. Äger ett dotterföretag
aktier eller andelar i en juridisk
person i den omfattning som har
angivits nu, är även den sistnämn-
da juridiska personen dotterföretag
till moderbolaget. Detsamma gäller
om aktierna eller andelarna ägs av
moderbolaget och ett eller flera
dotterföretag tillsammans eller av
flera dotterföretag tillsammans.

Har ett försäkringsbolag i annat
fall på grund av aktie- eller andels-
innehav eller garantiavtal eller
något annat avtal ensamt ett be-
stämmande inflytande över en ju-
ridisk person och en betydande
andel i resultatet av dess verksam-

§‘

Ett försäkringsbolag är moderbolag
och en annan juridisk person är
dotterföretag, om försäkringsbola-
get

1. innehar mer än hälften av
rösterna för samtliga aktier eller
andelar i den juridiska personen,

2. äger aktier eller andelar i den
juridiska personen och på grund av
avtal med andra delägare i denna
förfogar över mer än hälften av
rösterna för samtliga aktier eller
andelar,

3. äger aktier eller andelar i den
juridiska personen och har rätt att
utse eller avsätta mer än hälften av
ledamöterna i dess styrelse eller
motsvarande ledningsorgan, eller

4. äger aktier eller andelar i den
juridiska personen och har rätt att
ensamt utöva ett bestämmande in-
flytande över denna på grund av
avtal med den juridiska personen
eller på grund av föreskrift i dess

'Senaste lydelse 1991:1767.

141

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

het, är försäkringsbolaget moder- bolagsordning, bolagsavtal eller
bolag och den juridiska personen därmed jämförbara stadgar,
dotterföretag.                          Vidare är en juridisk person

dotterföretag till moderbolaget, om
ett annat dotterföretag till moder-
bolaget eller moderbolaget till-
sammans med ett eller flera andra
dotterföretag eller flera andra
dotterföretag tillsammans

1. innehar mer än hälften av
rösterna för samtliga aktier eller
andelar i den juridiska personen,

2. äger aktier eller andelar i den
juridiska personen och på grund av
avtal med andra delägare i denna
förfogar över mer än hälften av
rösterna för samtliga aktier eller
andelar, eller

3. äger aktier eller andelar i den
juridiska personen och har rätt att
utse eller avsätta mer än hälften av
ledamöterna i dess styrelse eller
motsvarande ledningsorgan.

Om ett dotterföretag äger aktier
eller andelar i en juridisk person
och på grund av avtal med den
juridiska personen eller på grund
av föreskrift i dess bolagsordning,
bolagsavtal eller därmed jämför-
liga stadgar har rätt att ensamt
utöva ett bestämmande inflytande
över den juridiska personen, är
även denna dotterföretag till mo-
derbolaget.

Moderbolag och dotterföretag utgör tillsammans en koncern.

Med koncernföretag avses i
denna lag företag i samma kon-
cern.

Prop. 1995/96:10

Del 1

Lagtext

Finansinspektionen kan förordna
att denna lags bestämmelser om
koncerner skall tillämpas helt eller
delvis på en grupp av försäkrings-
bolag, som inte utgör en koncern
enligt bestämmelserna i första eller
andra stycket, men som har ge-
mensam eller i huvudsak gemen-
sam administration och företags-
ledning. Bolagen bestämmer själva
vilket bolag som skall vara moder-
bolag. Underlåter bolagen att utse
ett moderbolag, kan finansinspek-

Regeringen eller, efter regering-
ens bemyndigande, Finansinspek-
tionen får föreskriva att denna lags
bestämmelser, eller föreskrifter
som meddelats med stöd av denna
lag, om koncerner skall gälla helt
eller delvis för en grupp av före-
tag, som inte utgör en koncern
enligt första-tredje styckena, men
som har en gemensam eller i hu-
vudsak gemensam ledning.

142

Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse

tionen utfärda föreskrifter om detta.

1 kap.

9b §

I de fall som avses i 9 § första
stycket 1-3 och andra stycket skall
sådana rättigheter som tillkommer
någon som handlar i eget namn
men för en annan fysisk eller juri-
disk persons räkning anses till-
komma den personen.

Vid bestämmandet av antalet
röster i ett dotterföretag beaktas
inte de aktier eller andelar i dotter-
företaget som innehas av företaget
självt eller av dess dotterföretag.
Detsamma gäller aktier eller an-
delar som innehas av den som
handlar i eget namn men för dot-
terföretagets eller dess dotterföre-
tags räkning.

Prop. 1995/96:10

Del 1

Lagtext

4 kap.

18 §2

En fondemission kan ske genom att till aktiekapitalet fors över

1. belopp som kan delas ut enligt 12 kap. 2 §,

2. medel från uppskrivningsfonden,

3. medel från reservfonden, eller

4. belopp varmed värdet av en
anläggningstillgång skrivs upp
enligt 11 kap. 5 §.

3. medel från reservfonden och
överkursfonden, eller

4. belopp varmed värdet av en
tillgång skrivs upp enligt 4 kap.
1 § lagen (1995:00) om årsredo-
visning i försäkringsföretag och
4 kap. 6 § årsredovisningslagen
(1995:000).

Bestämmelserna i 7 § första stycket gäller i tillämpliga delar även i
fråga om förslag till beslut om fondemission.

Ett beslut om fondemission skall ange på vilket sätt och med vilket be-
lopp aktiekapitalet skall ökas, de nya aktiernas aktieslag eller det belopp
vartill aktiernas nominella belopp höjs samt, i förekommande fall, förord-
nande som avses i 6 a §. I ett avstämningsbolag skall avstämningsdagen
anges i beslutet varvid iakttas att avstämning inte får ske innan beslutet
har registrerats. Bestämmelserna i 8 § gärde stycket och 9 § första
stycket skall tillämpas på avstämningsbolag.

Beslut om fondemission skall genast anmälas för registrering och får
inte verkställas före registreringen.

lenaste lydelse 1990:1296.

143

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Aktiekapitalet är ökat när registreringen har skett. De nya aktierna skall
genom styrelsens försorg genast tas upp i aktieboken. De medför rätt till
utdelning enligt vad som har bestämts om detta i emissionsbeslutet. Be-
slutet får dock inte innebära att en sådan rätt inträder senare än för räken-
skapsåret efter det under vilket registrering har skett.

Prop. 1995/96:10

Del 1

Lagtext

21 §

Emissionsprospektet skall innehålla

1. balansräkningar avseende utgången av de tre senaste räkenskapsåren,
för vilka årsredovisning och revisionsberättelse har avgivits,

2. resultaträkningar för dessa tre räkenskapsår samt

3. ett sammandrag av de uppgifter som det har ålegat bolaget att ta in
i förvaltningsberättelserna for de tre räkenskapsåren.

Bestämmelserna i 11 kap 2 §
första stycket andra meningen skall
tillämpas på emissionsprospekt.

Bestämmelserna i 3 kap. 5 §
andra stycket och tredje stycket
första meningen årsredovisnings-
lagen (1995:000) skall tillämpas på
emissionsprospekt.

Om försäkringsaktiebolag är moderbolag, skall bolaget i emissionspros-
pektet ta in koncemresultaträkningama och koncembalansräkningama för
de tre senaste räkenskapsåren. När redovisningshandlingarna och andra
uppgifter för en koncern tas in i prospektet får de uppgifter för bolaget
som svarar mot uppgifterna i dessa handlingar utelämnas i den mån de
kan anses sakna väsentlig betydelse för bedömningen av bolagets aktier.
Dock får bolagets resultaträkning och balansräkning för det senaste
räkenskapsåret enligt första stycket inte utelämnas.

3

§

Ett försäkringsbolags försäkrings-
tekniska avsättningar skall mot-
svara belopp som erfordras för att
bolaget vid varje tidpunkt skall
kunna uppfylla alla åtaganden som
skäligen kan förväntas uppkomma
med anledning av ingångna för-
säkringsavtal. De försäkringstek-
niska avsättningarna skall mot-
svara bolagets ansvarighet för

1. löpande försäkringar (premiereserv),

2.  försäkringsersättningar för
inträffade försäkringsfall (ersätt-
ningsreserv),

7 kap.

1

I ett försäkringsbolags balansräk-
ning skall som skulder, under
benämningen försäkringstekniska
skulder, tas upp värdet på balans-
dagen av bolagets ansvarighet för

2. inträffade oreglerade försäk-
ringsfall, kostnader som beräknas
uppkomma för regleringen av dessa
samt tilldelad återbäring som för-
fallit till betalning men inte be-

3Senaste lydelse 1993:1304

144

Nuvarande lydelse

3. utgifterna för reglering av in-
träffande försäkringsfall (skadebe-
handlingsreserv),

4. sådan tilldelad återbäring inom
livförsäkringsrörelsen som inte har
förfallit till betalning,

5. sådan tilldelad återbäring inom
annan försäkringsrörelse än livför-
säkringsrörelse som inte har för-
fallit till betalning, och

6. avsättningar till utjämnings-
reserv för kreditförsäkring upp till
det belopp för reservens storlek
som anges i 12 kap. 9 a § första
stycket andra meningen.

Sådan tilldelad återbäring inom
livförsäkringsrörelsen som har för-
fallit till betalning men inte kunnat
betalas ut skall föras till ersätt-
ningsres erven.

Ansvarar flera försäkringsbolag
solidariskt för en försäkring, skall
i det enskilda bolagets redovisning
av försäkringstekniska skulder
endast beaktas den del av försäk-
ringen som enligt avtal mellan
bolagen belöper på bolaget.

2
Premiereserven för en livförsäk-
ringsrörelse skall beräknas så att
den alltid motsvarar summan av
premiereserverna för vaije försäk-
ring ökad med ett för bolaget ge-

Föreslagen lydelse

talats ut (avsättning för oreglerade
skador),

Prop. 1995/96:10

Del 1

Lagtext

3. sådan tilldelad återbäring inom
livförsäkringsrörelsen som inte har
förfallit till betalning,

4. sådan tilldelad återbäring inom
annan försäkringsrörelse än livför-
säkringsrörelse som inte har för-
fallit till betalning, och

5. förlustutjämning för kreditför-
säkring som avses i 12 kap. 9 a §
(utjämningsavsättning) upp till det
belopp för avsättningens storlek
som anges i första stycket andra
meningen nämnda paragraf

Ansvarar flera försäkringsbolag
solidariskt för en försäkring, skall
vid beräkningen av det enskilda
bolagets försäkringstekniska avsätt-
ningar endast beaktas den del av
försäkringen som enligt avtal mel-
lan bolagen belöper på bolaget.

Avsättning för oreglerade skador
skall beräknas särskilt för varje
försäkringsfall. För skadeförsäk-
ringsrörelse får statistiska metoder
användas om de leder till en till-
räcklig avsättning med beaktande
av skadornas art.

Regeringen eller, efter regering-
ens bemyndigande, Finansinspek-
tionen får meddela närmare före-
skrifter om beräkning av försäk-
ringstekniska avsättningar.

§4

Premiereserven för en livförsäk-
ringsrörelse eller skadfförsäkrings-
rörelse skall beräknas så att den
alltid motsvarar summan av pre-
miereserverna för vaije försäk-

4Senaste lydelse 1995:779.

10 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 10 Del 1

145

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

mensamt beräknat särskilt tillägg
som anses behövligt för att möta
förluster på grund av att försäk-
ringar upphör i förtid. Annan för-
säkringsmatematiskt vedertagen be-
räkningsmetod får användas, om
premiereserven beräknad enligt så-
dan metod ger i stort sett samma
resultat som om den hade beräk-
nats för vaije försäkring.

Premiereserven för en försäkring
utgör skillnaden mellan det för-
väntade kapitalvärdet av bolagets
framtida utgifter för försäkringen
och det förväntade kapitalvärdet av
de premier bolaget ytterligare kan
ha att uppbära för försäkringen
(prospekti v beräkningsmetod).
Annan försäkringsmatematiskt
vedertagen beräkningsmetod får an-
vändas, om premiereserven be-
räknad enligt en sådan metod inte
blir lägre än om en prospektiv be-
räkningsmetod hade använts eller
om en prospektiv metod inte är möj-
lig att tillämpa för försäkringen.
Beräkningen skall grundas på så-
dana antaganden som sägs i 5 §
första och andra styckena.

ringsavtal och inkludera ett för bo-
laget beräknat tillägg som anses
behövligt för att möta förluster in-
om skadeförsäkringsrörelse på
grund av kvardröjande risker eller
att försäkringar inom livförsäk-
ringsrörelse upphör i förtid. Annan
försäkringsmatematiskt vedertagen
beräkningsmetod för kollektiv be-
räkning av premiereserv får an-
vändas, om premiereserven be-
räknad enligt sådan metod ger i
stort sett samma resultat som om
tillägget hade beräknats för vaije
försäkring.

Premiereserven för ett livförsäk-
ringsavtal utgör skillnaden mellan
det förväntade kapitalvärdet av bo-
lagets framtida utgifter för försäk-
ringsavtalet och det förväntade
kapitalvärdet av de premier bolaget
ytterligare kan ha att uppbära för
försäkringsavtalet (prospektiv be-
räkningsmetod). Annan försäk-
ringsmatematiskt vedertagen beräk-
ningsmetod får användas, om
premiereserven beräknad enligt en
sådan metod inte blir lägre än om
en prospektiv beräkningsmetod
hade använts eller om den metoden
inte är möjlig att tillämpa för för-
säkringsavtalet. Beräkningen skall
grundas på sådana antaganden som

Prop. 1995/96:10

Del 1

Lagtext

sägs i 5 § första och andra stycke-
na.

Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finansinspektionen
skall meddela närmare föreskrifter om beräkning av premiereserv för en
livförsäkringsrörelse. Föreskrifterna skall ange maximiräntesats och vilka
försäkringar som, med hänsyn till sin beskaffenhet, inte skall omfattas av
en sådan föreskrift.

10 f§5

Fordringar på annan än försäkringstagare skall beaktas endast till den del
de överstiger belopp som gäldenären har att fordra av bolaget.

De tillgångar som används för
skuldtäckning skall värderas enligt
11 kap. med de undantag som an-
ges i tredje och jjärde styckena.

De tillgångar som används för
skuldtäckning skall värderas enligt
tredje-sjätte styckena. Vid värde-
ringen skall avdrag göras för skul-

5Senaste lydelse 1995:779.

146

Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse

Vid värderingen skall avdrag göras der som hänför sig till förvärvet av
för skulder som hänför sig till för- tillgången.

värvet av tillgången.                   Tillgångar som hänförs till pos-

terna C. II. 2 och 4, C. 111 samt C. TV
i uppställningsformen för balans-
räkningen i bilaga 1 till lagen
(1995:000) om årsredovisning i
försäkringsföretag skall värderas
till verkligt värde. Obligationer
eller andra skuldförbindelser som
är avsedda att säkerställa försäk-
rings åtaganden genom att innehas
till förfall eller konvertering får
dock värderas med utgångspunkt i
anskaffningvärdet om de vid tid-
punkten för förfall eller konverte-
ring kan inlösas eller avyttras till
ett värde som är tillfredsställande
med hänsyn till de försäkringsåta-
ganden som säkerställs. Om en
obligation eller annan skuldförbin-
delse värderas med utgångspunkt i
anskaffningsvärdet skall den värde-
ringsmetoden tilllämpas till för-
fallo- eller konverteringstidpunkten.
En obligation eller skuldförbindelse
som värderas med utgångspunkt i
anskaffningsvärdet får inte avyttras
före förfallo- eller konverterings-
tidpunkten. Om detfinns synnerliga
skäl får Finansinspektionen medge
undantag från förbudet att avyttra.

Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finansinspektionen
skall meddela föreskrifter om vilket värde som tillgångar som anges i
10 § första stycket 13 högst får tas upp till.

Tillgångar som inte omfattas av
tredje och fjärde styckena skall
värderas enligt 4 kap. lagen om
årsredovisning för försäkringsföre-
tag.

För sådana aktier i dotterbolag, som med stöd av 10 a § första stycket
1 används för skuldtäckning, får inte högre värde fästställas än det värde
som skulle ha fästställts för tillgångarna sammanlagt, efter avdrag för
bolagets skulder, om de ägts direkt av försäkringsbolaget. Om försäk-
ringsbolaget inte äger samtliga aktier i dotterbolaget, beaktas endast så
stor del av tillgångarnas värde som svarar mot aktieinnehavet.

Prop. 1995/96:10

Del 1

Lagtext

147

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

11 a §6

Ett försäkringsbolag får enligt de förutsättningar som anges i denna para-
graf förvärva aktier eller andelar i företag som driver någon form av
finansiell verksamhet. Ett försäkringsbolag som är moderbolag till ett
bankbolag får inte vara dotterföretag till något annat företag än ett bank-
bolag.

För förvärv av aktier eller andelar som, tillsammans med försäkrings-
bolagets övriga aktier eller andelar i samma företag, motsvarar ett röste-
tal som överstiger fem procent av röstetalet för samtliga aktier eller
andelar i företaget krävs tillstånd av regeringen eller, efter regeringens
bemyndigande, Finansinspektionen. Om försäkringsbolaget ingår i en
koncern, skall första meningen tillämpas på koncernens samlade innehav.
Vid beräkningen av koncernens innehav skall dock, intill ett innehav mot-
svarande fem procent av röstetalet för samtliga aktier eller andelar,
bortses från aktier och andelar som innehas av företag i koncernen som
driver någon form av finansiell verksamhet eller av dotterföretag till
sådana företag.

Tillstånd enligt andra stycket får ges endast om värdet av de förvärvade
aktierna eller andelarna - tillsammans med det bokförda värdet av

Prop. 1995/96:10

Del 1

Lagtext

försäkringsbolagets sammanlagda innehav av aktier och andelar som
kräver tillstånd enligt andra stycket samt av vad som skjutits till som

aktiekapital eller i annan form i
överstiger summan av

A. för livförsäkringsbolag

1. eget kapital och garantikapital

2. fyra procent av

- försäkringstekniska skulder,

- återbäringsmedel och

- femtio procent av övervärden i
tillgångar,

B. för skadeförsäkringsbolag

ett annat försäkringsbolag - inte

samt

2. fyra procent av

- försäkringstekniska avsättningar,

- återbäringsmedel och

- femtio procent av övervärden i
tillgångar,

1. eget kapital, garantikapital, regleringsfond för trafikförsäkring och
utjämningsfond,
2. sjuttio procent av

- skatteutjämningsreserv och

- återstående del av uppskovsbe-
loppet enligt lagen (1990:655) om
återföring av obeskattade reserver
samt

3. fyra procent av

- försäkringstekniska skulder,

- säkerhetsreserv och

- femtio procent av övervärden i
tillgångar.

2. sjuttio procent av

- skatteutjämningsreserv,

- återstående del av uppskovsbe-
loppet enligt lagen (1990:655) om
återföring av obeskattade reserver
och

- periodiseringsfond samt

3. fyra procent av

- försäkringstekniska avsättningar,

- säkerhetsreserv och

- femtio procent av övervärden i
tillgångar.

6Senaste lydelse 1991:1767.

148

Nuvarande lydelse                  Föreslagen lydelse

Beräkningen av aktiernas eller
andelarnas värde enligt tredje
stycket skall ske enligt 4 kap. lagen
(1995:000) om årsredovisning i för-
säkringsföretag. Bestämmelserna i
4 kap. 5 § nämnda lag om värde-
ring till verkligt värde skall dock
inte tillämpas. Eget kapital och
återbäringsmedel skall i förekom-
mande fall minskas med fond för
orealiserade vinster.

För tillstånd krävs att förvärvet ingår som ett led i organisationen av
verksamheten.

22 §7

Kapitalbasen för livförsäkringsrörelse får omfatta följande poster:

1. inbetalat aktiekapital eller inbetalat garantikapital,

2. hälften av ännu ej inbetalat aktie- eller garantikapital, om minst
tjugofem procent av kapitalet inbetalats, samt

3.  övrigt eget kapital, återbä- 3. övrigt eget kapital och åter-

ringsmedel och obeskattade reser- bäringsmedel med avdrag för fond
ver.                                 för orealiserade vinster samt obe-

skattade reserver.

Finansinspektionen får, i den mån 26 § tredje stycket inte hindrar det,
medge att också andra poster än som sägs i första stycket får ingå i
kapitalbasen.

24 §8

Kapitalbasen för skadeförsäkringsrörelse får omfatta följande poster:

1. inbetalat aktiekapital eller inbetalat garantikapital,

2. hälften av ännu ej inbetalat aktie- eller garantikapital, om minst
tjugofem procent av kapitalet inbetalats,

3. övrigt bundet eller fritt eget 3. övrigt bundet eget kapital med
kapital, obeskattade reserver, samt avdrag för fond för orealiserade

vinster, fritt eget kapital, obeskatta-
de reserver, samt

4. ett belopp som motsvarar fordran på uttaxering enligt 13 kap. 1 §;
beloppet får dock inte överstiga vare sig hälften av skillnaden mellan den
högst tillåtna uttaxeringen och vad som faktiskt har uttaxerats eller halva
kapitalbasen.

Finansinspektionen får medge att också andra poster än som sägs i
första stycket får ingå i kapitalbasen.

Prop. 1995/96:10

Del 1

Lagtext

7Senaste lydelse 1993:1304 (jfr. 1993:1646).

8Senaste lydelse 1993:1304 (jfr. 1993:1646).

149

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

8 kap.

7 §’

Styrelsen svarar för bolagets oiganisation och för förvaltningen av bola-
gets angelägenheter. Verkställande direktören skall sköta den löpande för-
valtningen enligt de riktlinjer och anvisningar som styrelsen meddelar.
Verkställande direktören får dessutom utan styrelsens bemyndigande vidta
åtgärder som med hänsyn till omfattningen och arten av bolagets verksam-
het är osedvanliga eller av stor betydelse, om styrelsens beslut inte kan
avvaktas utan väsentlig olägenhet för bolagets verksamhet. I sådant fall
skall styrelsen så snart som möjligt underrättas om åtgärden.

Prop. 1995/96:10

Del 1

Lagtext

Styrelsen skall se till att organi-
sationen i fråga om bokföringen
och medelsförvaltningen även
innefattar en tillfredsställande
kontroll. Verkställande direktören
skall sörja för att bolagets bok-
föring fullgörs i överensstämmelse
med denna lag och andra författ-
ningar och att medelsförvaltningen
sköts på ett betryggande sätt.

Styrelsen skall se till att organi-
sationen i fråga om bokföringen
och medelsförvaltningen även
innefattar en tillfredsställande
kontroll. Verkställande direktören
skall sörja för att bolagets bok-
föring fullgörs i överensstämmelse
med lagen (1995:00) om årsredo-
visning i försäkringsföretag och
andra författningar och att medels-
förvaltningen sköts på ett betrygg-
ande sätt.

Styrelsen skall fastställa sådana riktlinjer som anges i 7 kap. 10 g § och
se till att de följs. Styrelsen skall fortlöpande pröva om riktlinjerna
behöver ändras.

Styrelsen ansvarar för att uppgifter enligt 7 kap. 9 § fjärde stycket
lämnas och att informationsskyldigheten enligt 7 kap. 10 g § andra
stycket fullgörs.

15 §

Styrelsen eller någon annan ställföreträdare för bolaget får inte företa
rättshandlingar eller andra åtgärder som är ägnade att bereda otillbörliga
fördelar åt aktieägare, garanter eller andra till nackdel för bolaget eller

andra aktieägare eller garanter.

En ställföreträdare får inte följa
en föreskrift av bolagsstämman
eller något annat bolagsoigan, om
föreskriften inte är gällande därför
att den står i strid mot denna lag
eller bolagsordningen.

En ställföreträdare får inte följa
en föreskrift av bolagsstämman
eller något annat bolagsorgan, om
föreskriften inte gäller därför att
den står i strid med denna lag,
lagen (1995:00) om årsredovisning
i försäkringsföretag eller bolags-
ordningen.

9Senaste lydelse 1995:779.

150

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

9 kap.

16 §

Beslut om sådan ändring av ett försäkringsaktiebolags bolagsordning att
i fråga om redan utgivna aktier

1. aktieägarnas rätt till bolagets vinst eller övriga tillgångar minskas
genom bestämmelse enligt 12 kap. 1 § andra stycket,

2. rätten att förvärva aktier i bolaget inskränks genom förbehåll enligt
3 kap. 3 §, eller

3. rättsförhållandet mellan aktier rubbas,

är giltigt, om det biträtts av samtliga vid stämman närvarande aktieägare
företrädande nio tiondelar av aktierna.

Beslut om en sådan ändring av ett försäkringsaktiebolags bolagsordning
som innebär att

Prop. 1995/96:10

Del 1

Lagtext

1. det antal aktier, för vilka aktieägare kan rösta på bolagsstämman

begränsas,

2. en ökad andel av nettovinsten
för räkenskapsåret, efter avdrag för
vad som går åt för att täcka balan-
serad förlust, skall hållas inne,
eller

2. en ökad andel av nettovinsten
för räkenskapsåret, efter avdrag för
vad som går åt för att täcka balan-
serad förlust och för avsättning till
fond för orealiserade vinster, skall
hållas inne, eller

3. användningen av bolagets vinst eller bolagets behållna tillgångar vid
dess upplösning regleras på något annat sätt än som avses i första stycket
1 eller detta stycke 2,
är giltigt, om det biträtts av aktieägare med två tredjedelar av de avgivna
rösterna och nio tiondelar av de på stämman företrädda aktierna.

Beslut om sådan ändring av bolagsordningen som avses i första eller
andra stycket är, utan hinder av vad i dessa stycken sägs, giltigt, om det
biträtts av aktieägare med två tredjedelar av såväl de avgivna rösterna
som de på stämman företrädda aktierna, om

1. ändringen endast försämrar viss eller vissa aktiers rätt och samtliga
de vid stämman närvarande ägarna av dessa aktier företrädande nio tion-
delar av alla de aktier som på detta sätt berörs samtycker till ändringen,

eller

2. ändringen endast försämrar ett helt aktieslags rätt och ägarna till
hälften av alla aktier av detta slag och nio tiondelar av de på stämman
företrädda aktierna av detta slag samtycker till ändringen.

20 §10

Om ett bolagsstämmobeslut inte
har tillkommit i behörig ordning
eller i övrigt strider mot denna lag
eller bolagsordningen eller grun-
derna, kan talan mot försäkrings-

Om ett bolagsstämmobeslut inte
har tillkommit i behörig ordning
eller i övrigt strider mot denna lag,
lagen (1995:00) om årsredovisning
i försäkringsföretag, bolagsord-

10Senaste lydelse 1991:1767.

151

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

bolaget om att beslutet skall upp-
hävas eller ändras föras av aktie-
ägare,av delägare eller röstberätti-
gade som inte är delägare eller av
styrelsen, en styrelseledamot eller
verkställande direktören. Mot ett
försäkringsaktiebolag kan en sådan
talan föras även av den som styrel-
sen obehörigen har vägrat att föra
in som aktieägare i aktieboken.

Talan skall väckas inom tre månader från dagen för beslutet. Om talan
inte väcks inom denna tid är rätten till talan förlorad.

ningen eller grunderna, kan talan
mot försäkringsbolaget om att be-
slutet skall upphävas eller ändras
föras av aktieägare, av delägare
eller röstberättigade som inte är
delägare eller av styrelsen, en
styrelseledamot eller verkställande
direktören. Mot ett försäkrings-
aktiebolag kan en sådan talan föras
även av den som styrelsen obehöri-
gen har vägrat att föra in som
aktieägare i aktieboken.

Prop. 1995/96:10

Del 1

Lagtext

Talan får väckas senare än vad som sägs i andra stycket när

1. beslutet är sådant att det inte lagligen kan fattas ens med samtycke
av alla aktieägare respektive av alla delägare eller röstberättigade som
inte är delägare,

2. samtycke till beslutet krävs av alla eller vissa aktieägare respektive
av alla eller vissa delägare eller röstberättigade som inte är delägare och
sådant samtycke inte har givits, eller

3. kallelse till stämman inte har skett eller de för bolaget gällande be-
stämmelserna om kallelse har väsentligen eftersatts.

Dom, varigenom bolagsstämmans beslut upphävs eller ändras, gäller
även för aktieägare, delägare och röstberättigade som inte har instämt
talan. Rätten kan ändra bolagsstämmans beslut endast om det kan
fästställas vilket innehåll beslutet rätteligen borde ha haft. Ar bolagsstäm-
mans beslut sådant att det skall anmälas för registrering enligt denna lag
och har det upphävts eller ändrats genom en dom som vunnit laga kraft
eller har det genom beslut under rättegången förordnats att bolagsstäm-
mans beslut inte får verkställas, skall rätten underrätta Finansinspektionen
för registrering.

10 kap.

4 §n

Minst en av de revisorer som bolagsstämman utser skall vara auktorise-
rad revisor eller godkänd revisor, om

1. försäkringsbolagets verksamhetsområde omfattar hela riket, eller

2. tillgångarnas bruttovärde (balansomslutningen) enligt fastställda
balansräkningar för de två senaste räkenskapsåren överstiger ett
gränsbelopp som motsvarar 100 gånger det basbelopp enligt lagen
(1962:381) om allmän försäkring som gällde under den sista månaden av
respektive räkenskapsår.

Minst en av de revisorer som bolagsstämman utser skall vara auktorise-
rad revisor, om balansomslutningen enligt fastställda balansräkningar för

"Senaste lydelse 1995:534

152

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

de två senaste räkenskapsåren överstiger ett gränsbelopp som motsvarar
1 000 gånger det angivna basbeloppet.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan i fråga
om bolag som avses i andra stycket förordna att en viss godkänd revisor
får utses i stället för en auktoriserad revisor. Sådana beslut är giltiga i

Prop. 1995/96:10

Del 1

Lagtext

högst fem år.

Första-tiedje styckena gäller
även för ett moderbolag i en kon-
cern, om koncernens verksamhets-
område omfattar hela riket eller om
balansomslutningen enligt fastställ-
da koncembalansräkningar för de
två senaste räkenskapsåren över-
stiger det gränsbelopp som anges i
första eller andra stycket.

Vad som i 8 kap. 17 § föreskrivs om registrering av styrelseledamöter
gäller även för de auktoriserade och godkända revisorer som avses i
denna paragraf.

Första-tredje styckena gäller
även för ett moderbolag i en kon-
cern, om

1. koncernens verksamhetsom-
råde omfattar hela riket,

2. balansomslutningen enligt fast-
ställda koncembalansräkningar för
de två senaste räkenskapsåren
överstiger det gränsbelopp som an-
ges i första eller andra stycket,
eller

3. moderbolaget inte upprättar
koncernredovisning och den sam-
manlagda balansomslutningen en-
ligt fastställda balansräkningar för
koncernföretagens två senaste
räkenskapsår på moderbolagets
balansdag överstiger det gräns-
belopp som anges i första eller
andra stycket.

11 §

Revisorerna skall för vaije räkenskapsår avge revisionsberättelse till
bolagsstämman. Berättelsen skall överlämnas till bolagets styrelse senast
två veckor före den ordinarie bolagsstämman.

Revisionsberättelsen skall inne-
hålla ett uttalande, huruvida års-
redovisningen gjorts upp enligt
denna lag. Innehåller inte årsredo-
visningen sådana upplysningar som
skall lämnas enligt 11 kap., skall
revisorerna ange detta och, om det
kan ske, lämna behövliga upplys-
ningar i sin berättelse.

Har revisorerna vid sin gransk-
ning funnit att någon åtgärd eller
försummelse, som kan föranleda
ersättningsskyldighet, ligger en
styrelseledamot eller verkställande
direktören till last eller att en sty-

Revisionsberättelsen skall inne-
hålla ett uttalande, huruvida års-
redovisningen upprättats i överens-
stämmelse med lagen (1995:00) om
årsredovisning i försäkringsföretag.
Innehåller inte årsredovisningen
sådana upplysningar som skall
lämnas enligt nämnda lag, skall
revisorerna ange detta och, om det
kan ske, lämna behövliga upplys-
ningar i sin berättelse.

Har revisorerna vid sin gransk-
ning funnit att någon åtgärd eller
försummelse, som kan föranleda
ersättningsskyldighet, ligger en
styrelseledamot eller verkställande
direktören till last eller att en sty-

153

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

relseledamot eller verkställande
direktören på annat sätt handlat i
strid mot denna lag eller bolags-
ordningen, skall det anmärkas i be-
rättelsen. Revisionsberättelsen skall
även innehålla ett uttalande i fråga
om ansvarsfrihet för styrelseleda-
möterna och verkställande direk-
tören. Revisorerna kan även i
övrigt i berättelsen anteckna de
upplysningar som de önskar med-
dela aktieägarna respektive del-
ägarna, de delegerade och garant-
erna.

Revisionsberättelsen skall innehålla särskilda uttalanden om fäst-
ställande av balansräkningen och resultaträkningen samt om det i förvalt-
ningsberättelsen framställda förslaget till dispositioner beträffande bo-
lagets vinst eller förlust.

I moderbolaget skall revisorerna avge en särskild revisionsberättelse be-
träffande koncernen. Härvid skall första-fjärde styckena tillämpas.

relseledamot eller verkställande
direktören på annat sätt handlat i
strid med denna lag, lagen
(1995:00) om årsredovisning i för-
säkringsföretag eller bolagsord-
ningen, skall det anmärkas i be-
rättelsen. Revisionsberättelsen skall
även innehålla ett uttalande i fråga
om ansvarsfrihet för styrelseleda-
möterna och verkställande direktör-
en. Revisorerna kan även i övrigt
i berättelsen anteckna de upplys-
ningar som de önskar meddela
aktieägarna respektive delägarna,
de delegerade och garanterna.

Prop. 1995/96:10

Del 1

Lagtext

12 kap.

Försäkringsbolagets medel får be-
talas ut till aktieägare eller till
garanter endast enligt bestämmels-
erna i denna lag om vinstutdelning,
återbetalning av garantikapital,
utbetalning vid nedsättning av
aktiekapitalet eller reservfonden
och utskiftning vid bolagets lik-
vidation.

Om verksamheten i ett skadeförsäkringsbolag helt eller delvis skall ha
ett annat syfte än att bereda vinst åt aktieägarna, skall bolagsordningen
innehålla bestämmelser om hur vinsten och de behållna tillgångarna vid
bolagets likvidation skall användas.

Försäkringsbolagets medel får be-
talas ut till aktieägare eller till
garanter endast enligt bestämmel-
serna i denna lag om vinstutdel-
ning, återbetalning av garantikapi-
tal, utbetalning vid nedsättning av
aktiekapitalet, reservfonden eller
överkursfonden och utskiftning vid
bolagets likvidation.

Vinstutdelning till aktieägare eller garanter får inte ske i livförsäkrings-

bolag.

I skadeförsäkringsbolag får vinst-
utdelningen inte överstiga vad som
i den fastställda balansräkningen
och, i fråga om moderbolag, i den
fastställda koncembalansräkningen
för det senaste räkenskapsåret
redovisas som bolagets respektive
koncernens skadebolagsgrupps
nettovinst för året, balanserade

I skadeförsäkringsbolag får vinst-
utdelningen inte överstiga vad som
i den fastställda balansräkningen
och, i fråga om moderbolag som
skall upprätta koncernredovisning,
i den fastställda koncembalans-
räkningen for det senaste räken-
skapsåret redovisas som bolagets
respektive koncernens skadebolags-

154

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

vinst och fria fonder sedan avdrag grupps nettovinst för året, balanse-
gjorts för                            rade vinst och fria fonder sedan

avdrag gjorts för

Prop. 1995/96:10

Del 1

Lagtext

1. den redovisade förlusten,

2. det belopp som enligt lag eller bolagsordning skall avsättas till
bundet eget kapital eller, i fråga om moderbolag, det belopp som av det
fria egna kapitalet i skadebolagsgruppen enligt årsredovisningarna för
företag inom denna skall föras över till det bundna egna kapitalet och

3. det belopp som enligt bolags-
ordningen eljest skall användas för
andra ändamål än vinstutdelning.

Vinstutdelningen får inte ske
med så stort belopp att utdelningen
med hänsyn till bolagets eller
koncernens konsolideringsbehov,
likviditet eller ställning i övrigt står
i strid mot god affärssed. Förbud
mot vinstutdelning i vissa fall före-
skrivs i 6 kap. 5 §.

3. det belopp som enligt bolags-
ordningen på annat sätt skall an-
vändas för något annat ändamål än
vinstutdelning.

Vinstutdelningen får inte ske
med så stort belopp att utdelningen
med hänsyn till bolagets eller
koncernens konsolideringsbehov,
likviditet eller ställning i övrigt står
i strid med god affärssed. Förbud
mot vinstutdelning i vissa fäll före-
skrivs i 6 kap. 5 §.

Bestämmelserna om vinstutdelning i andra stycket skall tillämpas vid
betalning av ränta enligt garantiavtal i ömsesidiga försäkringsbolag.

5
Livförsäkringsbolag skall sätta av
årsvinsten på livförsäkringsrörelsen
till en återbäringsfond i den mån
inte vinsten tas i anspråk för betal-
ning av ränta enligt garantiavtal
eller annat följer av denna lag.
Livförsäkringsbolag får avsätta års-
vinsten på annan försäkringsrörelse
än livförsäkringsrörelse till en åter-
bäringsfond för sådan arman rörel-
se.

§

Livförsäkringsbolag skall sätta av
årsvinsten på livförsäkringsrörelsen
till en återbäringsfond i den mån
inte vinsten tas i anspråk för be-
talning av ränta enligt garantiavtal
eller annat följer av denna lag eller
lagen (1995:00) om årsredovisning
i försäkringsföretag. Livförsäk-
ringsbolag får avsätta årsvinsten på
annan försäkringsrörelse än livför-
säkringsrörelse till en återbärings-
fond för sådan annan rörelse.

9
Skadeförsäkringsbolag skall inrätta
en reservfond för avsättning av be-
lopp som

1. på grund av aktieteckning er-
hållits för aktierna utöver det no-
minella beloppet,

2. betalats till bolaget av någon
som fått en aktie förverkad,

3. enligt 4 kap. 19 § skall till-
falla bolaget,

4. enligt bolagsordningen skall
avsättas till reservfonden eller

§

Skadeförsäkringsbolag skall inrätta
en reservfond för avsättning av be-
lopp som

1. betalats till bolaget av någon
som fått en aktie förverkad,

2. enligt 4 kap. 19 § skall till-
fålla bolaget,

3. enligt bolagsordningen skall
avsättas till reservfonden eller

155

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

5. enligt beslut av bolagsstäm-
man i övrigt skall överföras från
det i balansräkningen redovisade
fria egna kapitalet till reservfon-
den.

Reservfonden får enligt beslut av
bolagsstämman endast sättas ned

4. enligt beslut av bolagsstäm-
man i övrigt skall överföras från
det i balansräkningen redovisade
fria egna kapitalet till reservfon-
den.

Skadeförsäkringsaktiebolag skall
inrätta en överkursfond för avsätt-
ning av belopp som bolaget på
grund av aktieteckning har fått som
betalning för aktierna utöver det
nominella beloppet.

Reservfonden och överkursfon-
den får enligt beslut av bolags-
stämman endast sättas ned

Prop. 1995/96:10

Del 1

Lagtext

1. för att täcka sådana förluster enligt den fastställda balansräkningen,
som inte kan täckas av fritt eget kapital,

2. i försäkringsaktiebolag för fondemission, eller

3. i försäkringsaktiebolag för andra ändamål, om rätten med mot-
svarande tillämpning av 6 kap. 6 § ger tillstånd till nedsättningen.

Skadeförsäkringsbolag som med-
delar försäkring enligt 2 kap. 3 a §
första stycket klass 14 (kreditför-
säkring) skall inrätta en utjäm-
ningsreserv för förlusttäckning
inom denna försäkringsklass. Av-
sättningar till reserven skall göras
till dess den uppgår till ett belopp
som motsvarar 150 procent av den
högsta årliga premieintäkten för
egen räkning under de fem före-
gående räkenskapsåren. Avsätt-
ningarna skall för vaije räkenskap-
sår motsvara 75 procent av det
tekniska överskottet i kreditför-
säkringsrörelsen. Avsättningarna
får dock inte överstiga tolv procent
av premieintäkten för egen räk-
ning. Återföring av utjämnings-
reserven far göras bara för att
täcka ett tekniskt underskott i
kreditförsäkringsrörelsen.

Första stycket gäller inte bolag vilkas årliga premieinkomst av kredit-
försäkring understiger fyra procent av bolagets totala premieinkomst och
ett belopp motsvarande 2 500 000 ecu.

9a§12

Skadeförsäkringsbolag som med-
delar försäkring enligt 2 kap. 3 a §
första stycket klass 14 (kreditför-
säkring) skall göra en utjämnings-
avsättning för förlusttäckning inom
denna försäkringsklass. Avsätt-
ningar till utjämningsavsättningen
skall göras till dess den uppgår till
ett belopp som motsvarar 150
procent av den högsta årliga pre-
mieintäkten för egen räkning under
de fem föregående räkenskapsåren.
Avsättningarna skall för vaije
räkenskapsår motsvara 75 procent
av det tekniska överskottet i kredit-
försäkringsrörelsen. Avsättningarna
får dock inte överstiga tolv procent
av premieintäkten för egen räk-
ning. Återföring av utjämningsav-
sättningen får göras bara för att
täcka ett tekniskt underskott i
kreditförsäkringsrörelsen.

12Senaste lydelse 1993:1304 (jfr. 1993:1646).

156

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

13 kap.

1 §13

Om det i ett ömsesidigt försäkringsbolag uppkommer förlust på sådan
försäkringsrörelse som inte avser livförsäkring, sjuk- och olycksfalls-
försäkring som avses i 2 kap. 3 a § första stycket klasserna 1 och 2, av-
gångsbidragsförsäkring eller återförsäkring, skall den del av förlusten
som inte kan täckas genom användning av obeskattade reserver, fritt eget
kapital och reservfonden, med tillägg av högst en tiondel uttaxeras på
dem som varit delägare i bolaget under någon del av det räkenskapsår
under vilket förlusten har uppkommit. Innehåller bolagsordningen
bestämmelser om att delägarnas personliga ansvarighet är begränsad till
ett visst belopp eller om att uttaxeringen i första hand skall ske inom en
bestämd grupp av delägare eller i övrigt på annat sätt än som föreskrivs

Prop. 1995/96:10

Del 1

Lagtext

i denna paragraf, skall uttaxeringen
Täcks inte förlusten genom ut-
taxering på det sätt som föreskrivs
i första stycket, skall den kvarstå-
ende förlusten utjämnas genom
nedsättning av delägarnas andel i
den del av premiereserven som inte
avser sjuk- eller livränta enligt 1
kap. 5 § tredje stycket. Därvid
skall nedsättning också ske av
försäkringsbeloppen liksom av er-
sättningsbelopp som belöper på
delägarna och svarar mot de för-
säkringsfäll som inträffat under det
räkenskapsår då förlusten har upp-
kommit.

ske enligt dessa bestämmelser.

Täcks inte förlusten genom ut-
taxering på det sätt som föreskrivs
i första stycket, skall den kvar-
stående förlusten utjämnas genom
nedsättning av delägarnas andel i
den del av premiereserven som inte
avser sjuk- eller livränta enligt
1 kap. 5 § jjärde stycket. Därvid
skall nedsättning också ske av för-
säkringsbeloppen liksom av ersätt-
ningsbelopp som belöper på del-
ägarna och svarar mot de försäk-
ringsfäll som inträffat under det
räkenskapsår då förlusten har upp-
kommit.

Om det finns garantikapital skall täckande av förlust genom uttaxering
endast gälla det belopp varmed förlusten överstiger garantikapitalet.

14 kap.

2 §14

Det åligger styrelsen i ett försäkringsaktiebolag att ofördröjligen upprätta
en särskild balansräkning så snart det finns skäl att anta att bolagets eget
kapital understiger en tredjedel av det registrerade aktiekapitalet. Visar
balansräkningen att så är fallet, skall styrelsen snarast möjligt till bolags-
stämman hänskjuta frågan om bolaget skall träda i likvidation. Godkänns
inte på den ordinarie bolagsstämman under det nästföljande räkenskaps-
året en balansräkning avseende ställningen vid tiden för stämman som ut-
visar att det egna kapitalet uppgår till hälften av det registrerade aktie-
kapitalet, skall styrelsen, om inte bolagsstämman beslutar att bolaget skall
träda i likvidation, hos rätten ansöka att bolaget försätts i likvidation. En

13Senaste lydelse 1993:1304 (jfr. 1993:1646).

14Senaste lydelse 1991:1767.

157

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

sådan ansökan kan även göras av en styrelseledamot, verkställande direk-
tören, en revisor eller av en aktieägare. Anmälan till rätten om samma
förhållanden kan göras av Finansinspektionen.

Om en ansökan eller en anmälan enligt första stycket görs, förordnar
rätten att bolaget skall träda i likvidation, om det inte under ärendets
handläggning i tingsrätten styrks att en balansräkning, som utvisar att bo-
lagets eget kapital uppgår till hälften av det registrerade aktiekapitalet,
har blivit granskad av revisorerna och godkänd av bolagsstämman.

Prop. 1995/96:10

Del 1

Lagtext

Vid beräkningen av det egna
kapitalets storlek skall inom linjen
en post tilläggas som utvisar den
ökning av tillgångarnas samman-
lagda värde som skulle följa, om
de redovisades till försäljnings-
värdet med avdrag för de förvänta-
de försäljningskostnaderna. Sådana
värdehandlingar som avses i 11
kap. 7 § andra stycket skall dock
värderas enligt de särskilda be-
stämmelserna i nämnda paragraf.
Beträffande sådana anläggningstill-
gångar, som undergår en fortlö-
pande värdeminskning, gäller att de
tas upp till anskaffningsvärdet
minskat med erforderliga avskriv-
ningar och nedskrivningar, om ett
högre värde erhålls genom detta.

Vid beräkningen av det egna
kapitalets storlek skall inom linjen
en post tilläggas som utvisar den
ökning av tillgångarnas samman-
lagda värde som skulle följa, om
de redovisades till försäljnings-
värdet med avdrag för de förvänta-
de försäljningskostnaderna. Be-
träffande sådana tillgångar som
anges i 4 kap. 2 § 4 och 5 lagen
(1995:00) om årsredovisning i för-
säkringsföretag gäller att de tas
upp till anskaffningsvärdet minskat
med erforderliga avskrivningar och
nedskrivningar, om ett högre värde
erhålls genom detta.

Värdehandlingar som används
för skuldtäckning enligt 7 kap.
10 § första stycket 1-4, 8-10, 14
och 15, får tas upp till högre värde
än vad som följer av lagen
(1995:00) om årsredovisning i för-
säkringsföretag. Detta gäller en-
dast om värdehandlingarna kan av-
yttras till detta högre värde, vid
sådana tidpunkter att tillfredsställ-
ande förutsättningar kan anses
föreligga att infria de försäkrings-
utfästelser som värdehandlingarna
säkerställer.

Andra värdehandlingar än de
som avses i fjärde stycket och som
utgörs av reversfordringar som
förfaller eller kan sägas upp till
betalning av försäkringsbolaget
först efter längre tid än ett är, får,
om det finns särskilda skäl till det,
tas upp över det verkliga värdet,
dock högst till anskaffningsvärdet.

158

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Om styrelseledamöterna underlåter att fullgöra vad som åligger dem en-
ligt första stycket, svarar de och andra som med vetskap om denna
underlåtenhet handlar på bolagets vägnar solidariskt för de förpliktelser
som uppkommer för bolaget. En styrelseledamot undgår dock ansvar, om
han visar att underlåtenheten inte beror på försummelse av honom. Soli-
dariskt ansvar för de förpliktelser som uppkommer för bolaget inträder
även for de aktieägare som, när likvidationsplikt föreligger enligt första
stycket tredje meningen, med vetskap om likvidationsplikten deltar i be-
slut att fortsätta bolagets verksamhet. Ansvarighet enligt detta stycke
gäller dock inte för förpliktelser som uppkommer sedan likvidationsfrågan
hänskjutits till rättens prövning eller sedan en balansräkning, som utvisar
att bolagets eget kapital uppgår till hälften av det registrerade aktie-
kapitalet, har blivit granskad av revisorerna och godkänd av bolags-
stämman.

Prop. 1995/96:10

Del 1

Lagtext

13
Likvidatorerna skall för vaije
räkenskapsår avge en årsredovis-
ning, som skall läggas fram på den
ordinarie bolagsstämman för god-
kännande. I fråga om stämman och
redovisningen skall 9 kap. 5 §
andra stycket 1 och 2 samt 11 kap.
11 § tredje-sjunde styckena, 12 och
13 §§ inte tillämpas.

Likvidatorerna skall för vaije
räkenskapsår avge en årsredovis-
ning, som skall läggas fram på den
ordinarie bolagsstämman för god-
kännande. I fråga om stämman och
redovisningen skall 9 kap. 5 §
andra stycket 1 och 2 denna lag
inte tillämpas. Bestämmelserna i
5 kap. 17-23 §§ och 6 kap 2 § års-
redovisningslagen (1995:00) samt
5 kap. 2 § 7-8 och 6 kap. 2 och
3 §§ lagen (1995:00) om årsredo-
visning i försäkringsföretag be-
höver inte heller tillämpas.

I balansräkningen tas det egna kapitalet upp i en post. I försäkrings-
aktiebolag tas aktiekapitalet upp inom linjen, i förekommande fåll fördelat

på olika aktieslag.

Tillgångarna får inte tas upp till
ett högre värde än de beräknas in-
bringa efter avdrag för försäljnings-
kostnaderna. Om en tillgång kan
beräknas inbringa ett väsentligt
högre belopp än det i balansräk-
ningen upptagna värdet eller om
for en skuld och en likvidations-
kostnad kan beräknas åtgå ett
belopp som väsentligt avviker från
den redovisade skulden, skall vid
tillgångs- eller skuldposten det

Tillgångarna får inte tas upp till
ett högre värde än de beräknas in-
bringa efter avdrag för försälj-
ningskostnaderna. Om en tillgång
kan beräknas inbringa ett väsentligt
högre belopp än det i balansräk-
ningen upptagna värdet eller om
för en skuld och en likvidations-
kostnad kan beräknas åtgå ett
belopp som väsentligt avviker från
den redovisade avsättningen eller
skulden, skall vid tillgångs-, av-
sättnings- eller skuldposten det be-

15Senaste lydelse 1989:1081.

159

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

beräknade beloppet anges inom räknade beloppet anges inom lin-
linjen.                                   jen.

Prop. 1995/96:10

Del 1

Lagtext

Om ett försäkringsbolag har trätt i
likvidation på grund av bolags-
stämmans beslut eller, i fåll som
avses i 2 §, på grund av rättens
beslut, kan stämman sedan revisor-
erna avgivit yttrande besluta att lik-
vidationen skall upphöra och bo-
lagets verksamhet återupptas. Ett
sådant beslut får dock inte fattas,
om det finns anledning till likvida-
tion på grund av denna lag eller
bolagsordningen eller om utskift-
ning har ägt rum. Beträffande
försäkringsaktiebolag gäller dess-
utom att beslut om att återuppta
verksamheten inte får fattas om
bolagets eget kapital beräknat en-
ligt 2 § tredje stycket inte uppgår
till hälften av det registrerade
aktiekapitalet. I ömsesidiga försäk-
ringsbolag får beslut om att åter-
uppta verksamheten inte fattas om
det inte finns full täckning för bo-
lagets förpliktelser.

När ett beslut enligt första stycket fattas, skall en styrelse samtidigt
väljas.

Bolagsstämmans beslut om likvidationens upphörande och val av en
styrelse skall av likvidatorerna genast anmälas för registrering. Beslutet
får inte verkställas förrän registrering har skett.

Om ett likvidationsbeslut som avses i 1-3 §§ blivit upphävt genom laga-
kraftägande dom eller beslut av domstol, skall likvidatorerna genast
anmäla detta för registrering samt kalla till bolagsstämma för val av
styrelse.

När likvidationen har upphört enligt denna paragraf, skall 15 §
tillämpas.

18 §

Om ett försäkringsbolag har trätt i
likvidation på grund av bolags-
stämmans beslut eller, i fäll som
avses i 2 §, på grund av rättens be-
slut, kan stämman sedan revisor-
erna avgivit yttrande besluta att lik-
vidationen skall upphöra och bo-
lagets verksamhet återupptas. Ett
sådant beslut får dock inte fattas,
om det finns anledning till likvida-
tion på grund av denna lag eller
bolagsordningen eller om utskift-
ning har ägt rum. Beträffande
försäkringsaktiebolag gäller dess-
utom att beslut om att återuppta
verksamheten inte får fattas om
bolagets eget kapital beräknat en-
ligt 2 § tredje-femte styckena inte
uppgår till hälften av det registrera-
de aktiekapitalet. I ömsesidiga
försäkringsbolag får beslut om att
återuppta verksamheten inte fattas
om det inte finns full täckning för
bolagets förpliktelser.

16 kap.

1 §

Stiftare, styrelseledamot, verkstäl-
lande direktör och aktuarie, som
vid fullgörandet av sitt uppdrag
uppsåtligen eller av oaktsamhet
skadar försäkringsbolaget, skall
ersätta skadan. Detsamma gäller
när skadan vållas aktieägare, del-
ägare eller annan genom överträ-

Stiftare, styrelseledamot, verkstäl-
lande direktör och aktuarie, som
vid fullgörandet av sitt uppdrag
uppsåtligen eller av oaktsamhet
skadar försäkringsbolaget, skall er-
sätta skadan. Detsamma gäller när
skadan vållas aktieägare, delägare
eller annan genom överträdelse av

160

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

delse av denna lag, bolagsordning-
en eller grunderna.

denna lag, lagen (1995:00) om
årsredovisning iförsäkringsföretag,
bolagsordningen eller grunderna.

Prop. 1995/96:10

Del 1

Lagtext

3
Aktieägare, delägare och röstbe-
rättigad, som inte är delägare, är
skyldig att ersätta den skada som
han genom att medverka till över-
trädelse av denna lag, bolagsord-
ningen eller grunderna uppsåtligen
eller av grov oaktsamhet tillfogar
bolaget, aktieägare eller annan.

§

Aktieägare, delägare och röstbe-
rättigad, som inte är delägare, är
skyldig att ersätta den skada som
han genom att medverka till över-
trädelse av denna lag, lagen
(1995:00) om årsredovisning i för-
säkringsföretag, bolagsordningen
eller grunderna uppsåtligen eller av
grov oaktsamhet tillfogar bolaget,
aktieägare eller annan.

Aktieägare i försäkringsaktiebolag är även skyldig att lösa in skade-
lidande aktieägares aktier, om det med hänsyn till fåran för fortsatt miss-
bruk och förhållandena i övrigt är påkallat. Lösenbeloppet bestäms till ett
belopp som är skäligt med hänsyn till bolagets ställning och övriga om-
ständigheter.

19 kap.

11 §16

Finansinspektionen får meddela de erinringar i fråga om försäkringsbo-
lagets verksamhet som inspektionen anser behövliga.

Finansinspektionen skall förelägga bolaget eller styrelsen att vidta rätt-

else om inspektionen finner att

1. avvikelse skett från denna lag,
trafikskadelagen (1975:1410) eller
lagen (1976:357) om motortäv-
lingsförsäkring eller föreskrifter
som har meddelats med stöd av
dessa lagar eller från bolagsord-
ningen eller grunderna, om sådana
finns,

1. avvikelse skett från denna lag,
lagen (1995:00) om årsredovisning
i försäkringsföretag, trafikskade-
lagen (1975:1410) eller lagen
(1976:357) om motortävlingsför-
säkring eller föreskrifter som har
meddelats med stöd av dessa lagar
eller från bolagsordningen eller
grunderna, om sådana finns,

2. bolagsordningen eller grunderna inte längre är tillfredsställande med
hänsyn till omfattningen och beskaffenheten av bolagets rörelse,

3. försäkringsbolagets riktlinjer för placering av tillgångar som används
för skuldtäckning inte är tillfredsställande med hänsyn till innehållet i
7 kap. 9 a-10 e §§,

4. de tillgångar som används för skuldtäckning inte är tillräckliga eller
inte är placerade enligt 7 kap. 9 a-10 e §§,

5. försäkringsbeståndet inte är tillräckligt för erforderlig riskutjämning

eller

16Senaste lydelse 1995:779.

11 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 10 Del 1

161

6. det i övrigt finns allvarliga anmärkningar mot försäkringsbolagets
verksamhet.

Om ett försäkringsbolags kapitalbas understiger solvensmarginalen en-
ligt 7 kap. 23 eller 25 §, skall Finansinspektionen förelägga bolaget eller
dess styrelse att upprätta en plan för att återställa en sund finansiell ställ-
ning och överlämna planen till inspektionen för godkännande. Om
kapitalbasen understiger en tredjedel av solvensmarginalen eller garanti-
beloppet enligt 7 kap. 26 eller 27 § eller om kapitalbasen för ett livför-
säkringsbolag inte har den sammansättning som anges i 7 kap. 26 § tredje
stycket, skall inspektionen förelägga bolaget eller dess styrelse att upp-
rätta och för godkännande överlämna en plan för skyndsamt återställande
av kapitalbasen.

Om ett försäkringsbolag driver verksamhet i ett annat land inom EES
och bolaget inte rättar sig efter Finansinspektionens eller behörig utländsk
myndighets anmodan om rättelse, skall inspektionen vidta de åtgärder
som behövs för att förhindra fortsatta överträdelser. Inspektionen skall
underrätta den behöriga utländska myndigheten om vilka åtgärder som
vidtas.

Om ett föreläggande enligt andra-fjärde styckena inte har följts inom
bestämd tid och det anmärkta förhållandet inte heller på något annat sätt
har undanröjts, skall Finansinspektionen anmäla detta till regeringen.

Finansinspektionen får begränsa bolagets förfoganderätt eller förbjuda
bolaget att förfoga över sina tillgångar i Sverige, om

1. bolaget inte följer gällande bestämmelser om skuldtäckning,

2. bolagets kapitalbas understiger en tredjedel av solvensmarginalen
eller inte uppfyller gällande krav på garantibelopp,

3. bolagets kapitalbas understiger solvensmarginalen och det finns sär-
skilda skäl att anta att bolagets finansiella ställning ytterligare kommer att
försämras, eller

4. det bedöms vara nödvändigt för att skydda de försäkrades intressen
vid beslut om förverkande av bolagets koncession enligt 2 § eller enligt
åttonde stycket.

Finansinspektionen får besluta hur försäkringsverksamheten skall drivas
efter ett sådant beslut som avses i sjätte stycket.

En koncession kan förklaras förverkad av regeringen om bolaget

1. inte längre uppfyller kraven för koncession,

2. inte inom angiven tid har vidtagit åtgärderna i en plan som har god-
känts enligt tredje stycket, eller

3. i annat fall allvarligt åsidosätter gällande bestämmelser för verksam-
heten.

Prop. 1995/96:10

Del 1

Lagtext

162

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

21 kap.

2 §17

Finansinspektionen kan förelägga verkställande direktören och styrelsele-
damöterna att fullgöra sina skyldigheter enligt denna lag eller andra

Prop. 1995/96:10

Del 1

Lagtext

författningar att

7. till Finansinspektionen sända
in behöriga redovisningshandlingar
eller revisionsberättelser,

2. hos inspektionen göra behöri-
ga anmälningar för registrering,
eller

3. på bolagets brev, fakturor och
orderblanketter lämna sådana upp-
gifter som anges i 17 kap. 5 §.

Föreläggande enligt första styck-
et 2 får inte meddelas, om under-
låtenheten att göra anmälan medför
att bolagsstämmans eller styrelsens
beslut förfaller eller bolaget blir
skyldigt att träda i likvidation.

7. hos inspektionen göra behöri-
ga anmälningar för registrering,
eller

2. på bolagets brev, fakturor och
orderblanketter lämna sådana upp-
gifter som anges i 17 kap. 5 §.

Föreläggande enligt första styck-
et 7 får inte meddelas, om under-
låtenheten att göra anmälan medför
att bolagsstämmans eller styrelsens
beslut förfaller eller bolaget blir
skyldigt att träda i likvidation.

Finansinspektionen kan förena föreläggande eller förbud enligt denna
lag med vite.

Har inspektionen förelagt vite skall den mot vilken föreläggandet riktas
genast skriftligen underrättas om detta.

Följs inte ett sådant vitesföreläggande som avses i första stycket kan
Finansinspektionen döma ut vitet.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996.

2. I fråga om förhållanden som avser ett räkenskapsår vilket har inletts
före ikraftträdandet tillämpas äldre bestämmelser.

17Senaste lydelse 1995:779

163

2.17 Förslag till lag om ändring i lagen (1950:272) om rätt
för utländska försäkringsföretag att driva försäkringsrörelse
i Sverige

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1950:272) om rätt för ut-
ländska försäkringsföretag att driva försäkringsrörelse i Sverige1

dels att i 13 och 28 §§ orden ”försäkringstekniska skulder" i olika
böjningsformer skall bytas ut mot "försäkringstekniska avsättningar" i
motsvarande former,

dels att 10 § skall ha följande lydelse.

Prop. 1995/96:10

Del 1

Lagtext

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

10 §2

Det åligger generalagenten att for vaije räkenskapsår enligt formulär,
som fästställs av Finansinspektionen, upprätta redogörelse för företagets
verksamhet inom landet.

För livförsäkringsverksamhet skall redogörelsen enligt första stycket
innehålla bevis om att värdet av den av företaget gjorda depositionen en-
ligt 6 § andra stycket motsvarar 300 gånger det basbelopp enligt lagen
(1962:381) om allmän försäkring som gällde vid räkenskapsårets utgång.
För den ytterligare deposition, utöver vad som föreskrivs i 6 § andra
stycket, som denna bestämmelse kan ge upphov till gäller bestämmelserna
i 6 § fjärde stycket.

I redogörelsen skall, under be-
teckningen försäkringstekniska
skulder, som skuld tas upp det vid
samma tidpunkt beräknade värdet
av företagets ansvarighet på grund
av

1. löpande försäkringar (premie-
reserv),

2. försäkringsersättningar för in-
träffade försäkringsfall (ersätt-
ningsreserv),

3.  utgifterna för reglering av
inträffade försäkringsfall (skade-
behandlingsreserv),

4. sådan tilldelad återbäring inom
livförsäkringsrörelsen som inte har
förfallit till betalning och

5. sådan tilldelad återbäring inom
annan försäkringsrörelse än livför-
säkringsrörelse som inte har för-
fallit till betalning.

I redogörelsen skall, under be-
teckningen försäkringstekniska av-
sättningar, som skuld tas upp det
vid samma tidpunkt beräknade vär-
det av företagets ansvarighet för

1. löpande försäkringar (premie-
reserv),

2. inträffade oreglerade försäk-
ringsfall, kostnader som beräknas
uppkomma för regleringen av dessa
samt tilldelad återbäring som för-
fallit till betalning men inte be-
talats ut (avsättning för oréglerade
skador),

3. sådan tilldelad återbäring inom
livförsäkringsrörelsen som inte har
förfallit till betalning,

4. sådan tilldelad återbäring inom
annan försäkringsrörelse än livför-
säkringsrörelse som inte har för-
fallit till betalning och

'Lagen omtryckt 1989:1082

Senaste lydelse av lagens rubrik 1982:1083.
lenaste lydelse 1995:781.

164

Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse

5. förlustutjämning för kredit-
försäkring som avses i 12 kap.
9 a § (utjämningsavsättning) upp
till det belopp för avsättningens
storlek som anges i första stycket
andra meningen nämnda paragraf

Ansvarar flera försäkringsbolag
solidariskt för en försäkring, skall
vid beräkningen av det enskilda bo-
lagets försäkringstekniska avsätt-
ningar endast beaktas den del av
försäkringen som enligt avtal mel-
lan bolagen belöper på bolaget.

Avsättning för oreglerade skador
skall beräknas särskilt för varje
försäkringsfall. För skadeför-
säkringsrörelse får statistiska
metoder användas om de leder till
en tillräcklig avsättning med be-
aktande av skadornas art.

Regeringen eller, efter rege-
ringens bemyndigande, Finansin-
spektionen får meddela närmare
föreskrifter om beräkning av för-
säkringstekniska avsättningar.

Vid beräkning av premiereserv för livförsäkringsrörelsen gäller 7 kap.
2 § försäkringsrörelselagen (1982:713).

Prop. 1995/96:10

Del 1

Lagtext

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996.

2. I fråga om förhållanden som avser ett räkenskapsår vilket har inletts
före ikraftträdandet tillämpas äldre bestämmelser.

165

2.18 Förslag till lag om ändring i lagen (1989:1079) om
livförsäkringar med anknytning till värdepappersfonder

Prop. 1995/96:10

Del 1

Lagtext

Härigenom föreskrivs att 3 och 10 §§ lagen (1989:1079) om livförsäk-
ringar med anknytning till värdepappersfonder1 skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

3
Om inte något annat föreskrivs i
denna lag, gäller i tillämpliga delar
för försäkringsbolaget bestämmels-
erna i försäkringsrörelselagen
(1982:713).

Föreslagen lydelse

§2

Om inte något annat föreskrivs i
denna lag, gäller i tillämpliga delar
för försäkringsbolaget bestämmels-
erna i försäkringsrörelselagen
(1982:713) och lagen (1995:00) om
årsredovisning iförsäkringsföretag.

10 §3

För ett försäkringsbolag som driver rörelse enligt denna lag gäller inte
vad som föreskrivs för livförsäkringsbolag i försäkringsrörelselagen
(1982:713) i fråga om

1. förbud enligt 4 kap. 1 § mot fondemission,

2. förbud enligt 12 kap. 2 § mot vinstutdelning,

3. skyldighet enligt 12 kap. 5 §
fond och

4. placering av tillgångar enligt

Försäkringsbolagets egna kapital
skall delas upp i bundet eget
kapital och fritt eget kapital eller
ansamlad förlust på det sätt som
föreskrivs i 11 kap. 10 § fjärde
stycket försäkringsrörelselagen.

Försäkringsbolaget får dela ut vir
skrivs för skadeförsäkringsbolag i 1

att avsätta årsvinst till en återbärings-

kap. 10 e §.

Försäkringsaktiebolag skall göra
avsättning till en överkursfond för
belopp som bolaget på grund av
aktieteckning fått som betalning för
aktierna utöver det nominella be-
loppet.

Försäkringsbolagets egna kapital
skall delas upp i bundet eget
kapital och fritt eget kapital eller
ansamlad förlust på det sätt som
föreskrivs i 5 kap. 4 § 2 lagen
(1995:000) om årsredovisning i
försäkringsföretag.

t till aktieägare enligt vad som före-
1 kap. 2 § försäkringsrörelselagen.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996.

‘Senaste lydelse av lagens rubrik 1990:1117.
lenaste lydelse 1993:936.

3Senaste lydelse 1995:788.

166

2. I fråga om förhållanden som avser ett räkenskapsår vilket har inletts
före ikraftträdandet tillämpas äldre bestämmelser.

Prop. 1995/96:10

Del 1

Lagtext

167

3 Ärendet och dess beredning

Regeringen bemyndigade i augusti 1991 chefen för Justitiedepartementet
att tillkalla en kommitté med uppgift att göra en översyn av redovisnings-
lagstiftningen (dir. 1991:71). Kommittén antog namnet Redovisnings-
kommittén.

Kommitténs huvuduppgift är att överväga vilka lagändringar och andra
åtgärder som är påkallade för att anpassa lagstiftningen till utvecklingen
på redovisningsområdet. Arbetet skall avse såväl frågor om företagens
löpande bokföring som frågor om upprättande av årsbokslut, årsredo-
visning och koncernredovisning.

I kommitténs uppdrag ingår vidare att behandla en rad övergripande
frågor på redovisningsområdet, bl.a. lagstiftningens struktur, komplette-
rande normgivning samt sambandet mellan redovisning och beskattning.

Kommittén har genom tilläggsdirektiv (dir. 1992:19) fått i uppdrag att
föreslå de ändringar i redovisningslagstiftningen som är påkallade med
anledning av den europeiska integrationen och Sveriges närmande till
EG. Detta uppdrag har senare genom ytterligare tilläggsdirektiv
utsträckts till att avse även redovisningslagstiftningen på bank- och
försäkringsområdet. Kommittén har vidare haft i uppdrag att utreda bl.a.
behovet av särskilda redovisningsregler för pensionsersättningar och
avtal om avgångsvederlag.

Våren 1994 avgav kommittén delbetänkandet Års- och koncern-
redovisning enligt EG-direktiv (SOU 1994:17). Betänkandet, som är
uppdelat i två delar, behandlar främst de frågor som har aktualiserats
genom Sveriges närmande till EU och det åtagande som Sverige i
samband därmed har gjort att anpassa de svenska redovisningsreglerna
till vissa EG-direktiv. Del I avser den allmänna redovisningslagstift-
ningen och del II redovisningslagstiftningen för banker och andra finan-
siella institut och för försäkringsföretag. Sammanfattningar av delbe-
tänkandets båda delar finns i bilagorna 1 och 2. Kommitténs lagförslag
finns i bilagorna 3 och 4.

Delbetänkandet har remissbehandlats. I bilaga 5 finns en förteckning
över remissinstanserna. Inom Justitiedepartementet har gjorts en
sammanställning av remissyttrandena över delbetänkandets del I (dnr 94-
734) och inom Finansdepartementet en sammanställning av
remissyttrandena över del II (dnr 94-1205). Sammanställningarna finns
tillgängliga i lagstiftningsärendena.

Regeringen kommer nu att ta upp de frågor som har behandlats i
betänkandet.

Lagrådet

Regeringen beslutade den 11 maj 1995 att inhämta Lagrådets yttrande
över de lagförslag som finns i bilaga 6.

Lagrådets yttrande finns i bilaga 7.

Regeringen kommer att behandla vissa av Lagrådets synpunkter i
avsnitten 4.3, 6.2 och 6.5 samt i avsnitt 17 i del 4. Övriga synpunkter

Prop. 1995/96:10

Del 1

Allmänna utgångspunkter

168

från Lagrådet kommer att behandlas i författningskommentaren. Redan
här kan dock sägas att regeringen i allt väsentligt har följt Lagrådets
förslag till ändringar av lagrådsremissens förslag.

I förhållande till lagrådsremissen har även gjorts vissa andra ändringar,
några med materiell innebörd (se främst 4 kap. 8 § och 7 kap. 20 §
årsredovisningslagen samt 11 a och 11 b §§ bokföringslagen) men det
stora flertalet enbart av redaktionell natur.

4 Allmänna utgångspunkter

4.1 EU och EG-rätten

EG är en i huvudsak ekonomisk gemenskap, vars övergripande mål är
att skapa tillväxt, stabilitet och ökat välstånd i medlemsstaterna.
Samarbetet inom EG fick sina första former under 1950-talet. Det har
därefter successivt byggts ut, bl.a. genom det s.k. unionsfördraget
(Maastricht; 1992). Den övergripande helhet som omfattas av
unionsfördraget - i vilket ingår även annat samarbete än det som har
bedrivits inom EG - brukar betecknas Europeiska unionen (EU).

I propositionen används beteckningen EU när medlemsstaternas
samarbete i hela dess vidd diskuteras. För den del av samarbetet som har
överstatliga inslag och som alltjämt förknippas med Europeiska
gemenskaperna används den alltjämt giltiga benämningen EG.

I dag har EU femton medlemsländer, nämligen Tyskland, Frankrike,
Italien, Nederländerna, Belgien, Luxemburg, Storbritannien, Irland,
Danmark, Grekland, Spanien, Portugal, Sverige, Finland och Österrike.
De tre sista länderna blev medlemmar den 1 januari 1995.

Inom EG har utvecklats ett särskilt regelverk, EG-rätten.

Den primära EG-rätten består av de grundläggande gemenskapsför-
dragen.

Den sekundära EG-rätten utgörs av de rättsakter som har utfärdats av
EG:s institutioner på grundval av de grundläggande fördragen. Syftet
med rättsakterna är bl.a. att harmonisera medlemsstaternas lagstiftning
på områden av betydelse för den gemensamma marknaden.

Direktiven riktar sig till medlemsstaterna och anger ett visst resultat
som skall uppnås inom en bestämd tid men överlåter åt staterna själva
att bestämma form och tillvägagångssätt för genomförandet. Direktiven
är alltså inte direkt tillämpliga i medlemsstaterna. De har inte heller
någon direkt effekt i förhållandet mellan enskilda, dvs. direktivens
bestämmelser grundar inte några rättigheter eller skyldigheter för
enskilda. Om en medlemsstat underlåter att införa direktivets bestäm-
melser i den nationella lagstiftningen, anses emellertid enskilda rätts-
subjekt i vissa fall kunna åberopa direktivens bestämmelser gentemot det
allmänna.

Inom EG har utfärdats nio bolagsrättsliga direktiv. Bland dessa
behandlar tre direktiv redovisningsfrågor för olika slag av företag och

Prop. 1995/96:10

Del 1

Allmänna utgångspunkter

169

filialer. I EG-rätten finns också ett bankredovisningsdirektiv och ett
försäkringsredovisningsdirektiv.

Som en följd av Sveriges medlemskap måste en mängd EG-regler
införlivas med svensk lagstiftning. Detta integrationsarbete har inletts
redan tidigare till följd av det avtal som Sverige och andra EFTA-stater
år 1992 träffade med EG och EG:s medlemsstater om ett europeiskt
ekonomiskt samarbetsområde (EES). Genom EES-avtalet åtog sig
Sverige att i sin rättsordning införliva ett stort antal EG-rättsakter, bl.a.
flera olika direktiv på bolagsrättens och bank- och försäkringslag-
stiftningens område. Medlemskapet i EU innebär samma skyldighet att
införliva EG:s rättsakter med nationell lagstiftning. Ull de rättsakter som
måste införlivas med svensk lagstiftning hör de nämnda direktiven om
redovisning.

Prop. 1995/96:10

Del 1

Allmänna utgångspunkter

4.2 EG:s direktiv på redovisningsrättens område

Såsom tidigare nämnts har EG på bolagsrättens område utfardat tre
direktiv som behandlar redovisningsfrågor. Dessa direktiv har till syfte
att i medlemsstaterna skapa en minsta gemensam skyddsnivå för
delägare, borgenärer och andra som träder i förbindelse med ett företag.

År 1978 tillkom det fjärde bolagsrättsliga direktivet (rådets direktiv av
den 25 juli 1978 om årsbokslut i vissa bolagsformer, 78/660/EEG; i
fortsättningen benämnt ”det fjärde direktivet”) som behandlar skyldig-
heten att upprätta årsbokslut och förvaltningsberättelse i bolag med
begränsat delägaransvar. Direktivet syftar bl.a. till att uppställa lik-
värdiga minimikrav på den ekonomiska information som företagen skall
låta allmänheten ta del av. Det övergripande kravet i direktivet är att
årsbokslutet skall ge en rättvisande bild av bolagets ställning och
resultat. I direktivet föreskrivs ett antal standardiserade uppställ-
ningsformer för balans- och resultaträkningarna liksom enhetliga regler
för värdering och tilläggsinformation.

År 1983 antogs det sjunde bolagsrättsliga direktivet (rådets sjunde
direktiv av den 13 juni 1983 om sammanställd redovisning, 83/349/EEG;
fortsättningsvis kallat ”det sjunde direktivet”). Detta behandlar skyldig-
heten att upprätta en sammanställd redovisning och en sammanställd
förvaltningsberättelse, dvs. i stort sett vad som enligt svensk rätt utgör
en koncernredovisning. Syftet med direktivet är att uppställa krav på
likvärdig information om koncerner så att intressenter lättare kan
bedöma dels koncernens ställning och resultat, dels de ekonomiska
banden mellan koncernbolagen. Direktivet reglerar bl.a. vilka krav som
skall vara uppfyllda för att företag skall tas in i en koncernredovisning,
vilka moderbolag som skall upprätta koncernredovisning samt hur
dotterföretag och intresseföretag skall räknas in i koncernredovisningen.
I övrigt bygger det till stora delar på det fjärde direktivet, framför allt i
frågor om balans- och resultaträkningarnas uppställning och i frågor om
värdering.

Även EG:s elfte bolagsrättsliga direktiv (rådets direktiv av den 21
december 1989 om krav på offentlighet i filialer som har öppnats i en

medlemsstat av vissa bolagsformer som lyder under lagstiftningen i en
annan stat, 89/666/EG) innehåller bestämmelser om redovisning. Det
ställer krav på att bolag som lyder under en medlemsstats lagstiftning
och öppnar en filial i en annan medlemsstat skall offentliggöra bl.a.
vissa räkenskapshandlingar i den andra staten. Syftet med detta är att ge
tredje man samma skydd oavsett om ett bolag väljer att etablera sig i en
medlemsstat genom ett dotterföretag eller genom en filial.

I de fjärde och sjunde direktiven anges att medlemsstaterna, i avvaktan
på en senare samordning, inte behöver tillämpa föreskrifterna i dessa
direktiv på banker och andra finansiella institut eller på försäkringsbolag.

År 1986 antogs ett direktiv om redovisning för bl.a. banker (rådets
direktiv av den 8 december 1986 om årsbokslut och sammanställd
redovisning för banker och andra finansiella institut, 86/635/EEG; i
fortsättningen benämnt ”bankredovisningsdirektivet”). Ett motsvarande
direktiv för försäkringsbolagens del antogs år 1991 (rådets direktiv av
den 19 december 1991 om årsbokslut och sammanställd redovisning för
försäkringsbolag, 91/674/EEG; i fortsättningen benämnt ”försäkrings-
redovisningsdirektivet”). Även dessa direktiv är motiverade av hänsynen
till skyddet för företagets intressenter och syftar till att göra
informationen mer lättillgänglig och internationellt mer jämförbar.
Direktiven hänvisar till de fjärde och sjunde direktiven och innehåller
endast sådana avvikelser från dessa direktiv som har bedömts vara
motiverade av de särdrag som utmärker dessa företags verksamheter.

Det s.k. bankfilialdirektivet (rådets direktiv av den 13 februari 1989
om skyldigheter angående offentliggörande av årsredovisningshandlingar
för i en medlemsstat inrättade filialer till kreditinstitut och finansiella
institut med huvudkontor i en annan medlemsstat, 89/117/EEG) inne-
håller bestämmelser för kreditinstitut och finansiella institut motsvarande
dem som finns i det elfte direktivet.

De fjärde och sjunde direktiven har införlivats med nationell
lagstiftning i samtliga de stater som år 1994 var medlemmar i EU.
Graden av införlivande skiljer sig dock mellan de olika staterna. Direk-
tiven på bank- och försäkringsområdena var den 1 januari 1995 införda
i de flesta medlemsländer.

Det finns anledning att utgå från att EG:s redovisningsregler successivt
kommer att genomgå förändringar. Det fjärde direktivet har redan
ändrats några gånger. Den senaste ändringen skedde våren 1994 då EG
beslöt att ändra vissa i direktivet förekommande gränsvärden. Ändringen
far till följd att möjligheterna att undanta mindre företag från direktivets
föreskrifter ökas.

Förekommande utkast till och förslag till förändringar av direktiv
utarbetas inom kommissionen. Även den s.k. kontaktkommittén är av
betydelse för redovisningsdirektivens utveckling. Kontaktkommittén be-
står av representanter för medlemsstaterna och kommissionen. Den har
till uppgift att ge kommissionen råd om tillägg till eller ändringar i
direktiven. Kommittén har också i uppdrag att genom regelbundna
samråd underlätta en enhetlig tillämpning av direktiven.

Prop. 1995/96:10

Del 1

Allmänna utgångspunkter

171

4.3 Den svenska anpassningen

Nödvändiga anpassningsåtgärder

Föreskrifterna i redovisningsdirektiven är av flera olika slag.

I vissa delar lämnar föreskrifterna medlemsstaterna ett handlingsut-
rymme och ger dem rätt att tillåta, föreskriva eller förbjuda vissa för-
faranden.

I betydande delar är direktiven emellertid tvingande, dvs. medlems-
staterna är skyldiga att tillse att den nationella rättsordningen anpassas
till de normer som direktiven uppställer. Utrymmet för nationella regler
som i sak skiljer sig från EG:s regler är här mycket begränsat och avser
väsentligen endast en möjlighet att i viss utsträckning ställa ytterligare
krav, t.ex. krav på tilläggsinformation.

Den nuvarande svenska redovisningslagstiftningen uppfyller på åtskil-
liga punkter inte de krav som direktiven uppställer. Det kan inte anses
tillräckligt att överlämna till redovisningspraxis att anpassa de svenska
redovisningsnormema till EG:s redovisningsnormer. EG-anpassningen
måste i stället i allt väsentligt ske i författningsform. Omfattande för-
fattningsändringar måste göras.

Kommittén har mot den bakgrunden föreslagit att det stiftas tre nya
lagar om årsredovisning, en årsredovisningslag (i fortsättningen benämnd
”den nya årsredovisningslagen”), en lag om årsredovisning i
kreditinstitut och värdepappersbolag (”ÅRKL”) och en lag om årsredo-
visning i försäkringsföretag (”ÄRFL”). De nya lagarna skall enligt
förslaget ersätta de regler om års- och koncernredovisning som i dag
finns i aktiebolagslagen (1975:1385), bankrörelselagen (1987:617) och
försäkringsrörelselagen (1982:713). De skall delvis ersätta även den
reglering som finns i bokföringslagen (1976:125) och lagen (1980:1103)
om årsredovisning m.m. i vissa företag (i fortsättningen benämnd ”1980
års årsredovisningslag”). Enligt förslaget skall lagarnas tillämpnings-
område väsentligen vara begränsat till de företagsformer som omfattas
av direktiven, i huvudsak aktiebolag, vissa handelsbolag, kreditinstitut,
värdepappersbolag och försäkringsföretag.

För dessa företagsformer innebär kommitténs lagförslag en fullständig
yttre omgestaltning av den svenska lagstiftningen om års- och koncern-
redovisning. Förslagen innehåller ett flertal nyheter, t.ex. införandet av
ett krav på att redovisningen skall ge en ”rättvisande bild” av företagets
ställning och resultat, ändrade uppställningsformer för balansräkningen
och resultaträkningen, delvis förändrade värderingsregler, nya koncem-
och intresseföretagsbegrepp samt en lagreglering av metoderna för
konsolidering av dotterföretag.

Såsom kommer att framgå av det följande delar regeringen i huvudsak
kommitténs uppfattning om omfattningen av de nödvändiga för-
ändringarna.

Betydelsen av de sakliga nyheterna bör dock inte överskattas. Den
lagreglering som direktiven framtvingar gäller i många fall detaljfrågor.
I andra fall gäller regleringen frågor som redan i dag löses på det sätt
som direktiven föreskriver men som hittills inte har varit lagreglerade.

Prop. 1995/96:10

Del 1

Allmänna utgångspunkter

172

Redovisningsrådet, Sveriges Industriförbund m.fl remissinstanser har
hävdat att de redovisningsnormer som direktiven innehåller i flera fall
avviker från modem redovisningspraxis och att anpassningen till direk-
tiven därför innebär ett steg tillbaka i utvecklingen av svensk redo-
visning. Det måste också konstateras att t.ex. det fjärde direktivet, som
utarbetades under 1970-talet, inte helt står i samklang med den
utveckling som därefter har skett inom internationell redovisningspraxis.
Det ligger emellertid i sakens natur att till den del direktiven är
tvingande det inte finns något utrymme för den svenska lagstiftaren att
välja helt andra lösningar än dem som direktiven anvisar. En ytterligare
modernisering av redovisningslagstiftningen måste sålunda ske inom
ramen för EG-rätten.

En särskild fråga är tidpunkten för Sveriges anpassning till direktiven.
Sveriges avtal om anslutning till EU innehåller i fråga om de aktuella
direktiven inga särskilda övergångsbestämmelser. Av avtalet måste
därför anses följa att Sverige snarast möjligt måste sätta i kraft de lagar
och förordningar som fordras för att uppnå överensstämmelse med
direktiven. Regeringen avser att återkomma till frågan om ikraftträdande
i avsnitt 20.

Särskilda problem vid genomförandet

Vid utformningen av de nya svenska reglerna uppkommer särskilda
problem som sammanhänger med svårigheten att tolka direktiven och att
ersätta vissa i direktiven använda begrepp med svenska begrepp.
Direktivens artiklar är inte sällan komplicerade och svårtillgängliga för
en svensk läsare. Ofta är de resultatet av kompromisser och försök att
jämka samman de skilda rättssystem som finns i olika medlemsstater.
Detta synes i flera fall ha påverkat utformningen av föreskrifterna.

Anpassningen till direktiven försvåras dessutom av att direktiven
saknar förarbeten av det slag som förekommer i svensk lagstiftning. De
enda officiella motivuttalanden som finns är de förhållandevis kort-
fattade och allmänt hållna ingresser som vanligen inleder direktiven.
Kontaktkommitténs uttalanden kan på enstaka områden ge viss
vägledning men de måste användas med stor varsamhet. Enligt EG:s
rättsordning är det enbart EG-domstolen som är behörig att göra
auktoritativa uttalanden om innebörden i direktiven.

Dessa förhållanden manar till försiktighet vid genomförandet av direk-
tiven i den nationella rättsordningen. Om det inte går att fastställa
innebörden i direktiven, bör den svenska lagtexten utformas i nära an-
slutning till direktivens formulering. Det finns också skäl att avstå från
sådana förarbetsuttalanden som kan uppfattas som bindande för enskilda,
särskilt om uttalandena går längre än vad som kan anses följa av
direktiven. Lagbestämmelser eller förarbetsuttalanden som ger uttryck
för en särskild svensk uppfattning riskerar nämligen att underkännas av
EG-domstolen och skulle därigenom kunna skapa en vilseledande bild av
det faktiska rättsläget.

Prop. 1995/96:10

Del 1

Allmänna utgångspunkter

173

Det nu sagda gäller de områden som omfattas av tvingande EG-
föreskrifter. Vid lagregleringen av frågor som inte regleras i EG-rätten
finns givetvis en större valfrihet for den svenske lagstiftaren och ett
större utrymme för auktoritativa förarbetsuttalanden. Detsamma gäller i
de fall då direktiven tillåter den nationella lagstiftaren att på områden,
som i och för sig regleras i EG-rätten, uppställa ytterligare, mera
långtgående krav på hur redovisningen skall vara utformad.

Som Lagrådet har anfört rymmer den redovisningslagstiftning som nu
föreslås en hel del problem av terminologisk art. Dessa gäller inte minst
de särskilda lagarna på bank- och försäkringsområdet. Lagrådet har
beklagat att det inte varit möjligt att gå längre när det gäller
samordningen med annan lagstiftning på området. Lagrådet har uttryckt
en förhoppning om att möjligheter finns att åtgärda en del av problemen
i samband med Redovisningskommitténs fortsatta arbete. Regeringen
kommer att pröva om det är möjligt att i terminologiskt hänseende
ytterligare samordna redovisningslagstiftningen med annan lagstiftning
sedan kommittén har avgett sitt slutbetänkande.

Prop. 1995/96:10

Del 1

Allmänna utgångspunkter

5 Årsredovisningens funktion och innehåll

5.1 Redovisningens syften

Begreppet redovisning ges ibland en mycket vid innebörd. Beroende i
huvudsak på vem redovisningen riktar sig till brukar man skilja mellan
intern och extern redovisning.

Till den interna redovisningen hör vissa åtgärder inom företaget som
syftar till att underlätta företagsledningens planering och kontroll av
verksamheten. Den interna redovisningen är inte lagreglerad. Den berörs
inte direkt av detta lagstiftningsarbete och behandlas därför inte vidare i
detta sammanhang.

Den externa redovisningen omfattar den löpande bokföringen,
årsbokslutet, års- och koncernredovisningen och företagets delårs-
rapporter. Den löpande bokföringen ligger till grund för informationen i
såväl årsbokslutet som års- och koncernredovisningarna. Årsbokslutet,
som inte är offentligt, sammanfattar de affärshändelser som har ägt rum
under året. Års- och koncernredovisningarna har en liknande utformning
men syftar framför allt till att ge information till företagets intressenter.
För års- och koncernredovisningarna gäller särskilda krav på att
handlingarna skall offentliggöras.

Gemensamt för all extern redovisning är att den har till uppgift att
redovisa företagets ekonomiska utveckling och dess ställning vid vissa
bestämda tidpunkter. Redovisningen kan därmed ge en bild av
avkastningen på investerat kapital i företaget. Korrekt redovisnings-
information underlättar beslut och kan även medverka till att resurser
fördelas mera effektivt mellan olika alternativa användningar.

Redovisningen skall dock inte bara utgöra grundvalen för framtida
ekonomiska beslut. Den skall också ge underlag för en kontroll och
uppföljning av företagens verksamhet och medelsförvaltning. Inom ett

aktiebolag ligger årsredovisningen och dess granskning till grund för
aktieägarnas beslut om ansvarsfrihet för styrelse och verkställande
direktör. Bokföring och annan redovisning är också av största betydelse
vid utredandet av misstankar om ekonomiska oegentligheter, t.ex. skatte-
eller gäldenärsbrott. Även i andra avseenden har redovisningen betydelse
för samhällets möjligheter att kontrollera att företagen uppfyller de krav
som ställs i olika författningar eller instruktioner.

I svensk lagstiftning har redovisningen också en direkt betydelse för
borgenärernas skydd. I den associationsrättsliga lagstiftningen har näm-
ligen möjligheten till vinstutdelning kopplats till den vinst som redovisas
enligt den av bolagsstämman fastställda årsredovisningen (se bl.a. 12
kap. aktiebolagslagen).

Redovisningen har också stor betydelse för beskattningen av närings-
verksamhet. Vid taxeringen sker nämligen bedömningen av intäkter och
kostnader på grundval av innehållet i redovisningen, i den mån inte
särskilda skatteregler fordrar något annat. Sambandet mellan redovisning
och beskattning kommer att behandlas närmare i avsnitt 7.

Bland de företagets intressenter till vilka redovisningen kan sägas rikta
sig kan främst nämnas företagets ägare, kreditgivare, leverantörer,
kunder och anställda. Gemensamt för dem är att de förväntar sig ett visst
ekonomiskt utbyte av sina relationer med företaget. De har därför ett
intresse av att kunna kontrollera och följa upp att deras anspråk inte
åsidosätts. De har också ett intresse av att kunna göra bedömningar av
företagens vilja och förmåga att uppfylla framtida avtal.

Även staten, som i egenskap av beskattningsmyndighet har anspråk på
framtida betalningsströmmar från företagen i form av skatter och
avgifter, har ett intresse av viss information om företagets ställning och
resultat. Sådan information kan också ha betydelse för möjligheterna att
samla offentlig statistik.

Den information som lämnas i den extema redovisningen är i viss
utsträckning standardiserad. Standardiseringen ökar möjligheterna till
jämförelse mellan olika räkenskapsperioder och mellan olika företag.
Olika intressenter kan emellertid ha skilda önskemål när det gäller
utformningen av företagets extema information. Det är självfallet
omöjligt att med standardiserad information tillgodose alla önskemål.
Det är därför nödvändigt att vid utformningen av redovisningsreglerna
väga olika intressen mot varandra. Ett för samtliga intressenter
grundläggande krav är dock att företagens redovisning är användbar som
besluts- och kontrollunderlag. För att redovisningen skall tjäna dessa
syften måste ett antal kvalitativa krav ställas på redovisningen. I
modema framställningar brukar dessa sammanfattas i begreppen
relevans, tillförlitlighet och jämförbarhet.

Kravet på relevans innebär bl.a. att informationen bör vara utformad
så att den kan ligga till grund för en uppföljning och utvärdering av
upprättade planer och tjäna som underlag för en bedömning av
framtiden. Informationen skall även vara väsentlig, dvs. inriktad på
sådant som det finns anledning att tro är viktigt för intressentens
beslutsfattande.

Prop. 1995/96:10

Del 1

Allmänna utgångspunkter

175

I kravet på tillförlitlighet ligger att informationen skall beskriva
verkligheten samt vara verifierbar och neutral. Att redovisningen skall be-
skriva verkligheten innebär att ekonomiska transaktioner kan behöva
redovisas efter sitt ekonomiska innehåll och inte enbart efter sin legala
form (”substance over form”). Av kravet på verifierbarhet följer att
oberoende bedömare som använder samma mätmetoder måste kunna nå
samma resultat utifrån samma förutsättningar. Kravet på neutralitet
innebär att redovisningen bör utgå från ett perspektiv som kan tillgodose
olika intressentgruppers behov. För att informationen skall anses
tillförlitlig bör den vidare präglas av försiktighet, dvs. tillgångar och
intäkter far inte övervärderas och skulder och kostnader far inte
undervärderas. Den bör slutligen präglas av fullständighet. Det innebär
att redovisningen skall innehålla alla transaktioner som är nödvändiga
for att informationen inte skall bli missvisande.

Kravet på jämförbarhet innebär att den lämnade informationen måste
kunna jämföras med motsvarande information om företaget avseende
någon annan tidsperiod och med motsvarande information från andra
företag. Kravet innefattar därför ett krav på konsekvens i redovisningen.

Några av dessa principer, t.ex. kraven på jämförbarhet, kommer till
uttryck i EG:s redovisningsdirektiv och de bör därför återspeglas i
lagstiftningen (se bl.a. avsnitt 8.2 och 8.3). Andra principer behandlas
inte i direktiven och regeringen har inte ansett att de bör tas in i den nya
lagstiftningen. Såsom kommittén har uttalat torde emellertid principerna
ändå kunna tjäna till vägledning också i framtiden.

5.2 Nuvarande lagstiftning och annan normgivning

Lagstiftning

Bokföringslagen (1976:125) är den centrala författningen på
redovisningsområdet. Den skall tillämpas av i stort sett alla närings-
idkare oavsett verksamhetens form eller art. Lagen gäller dock inte vissa
särskilda näringsidkare, främst sådana som är bokföringsskyldiga enligt
jordbruksbokföringslagen (1979:141). Vissa av dess bestämmelser be-
höver inte heller tillämpas av enskilda näringsidkare med begränsad
omsättning (se 1 § bokföringslagen).

Bokföringslagen innehåller regler om löpande bokföring, upprättande
av årsbokslut och arkivering av räkenskapsmaterial. Den har karaktär av
ramlag, vars bestämmelser fylls ut genom kompletterande föreskrifter i
andra lagar och, på vissa områden, av myndighetsföreskrifter. Lagens
regler är också avsedda att kompletteras av sådan redovisningspraxis
som innefattas i begreppet god redovisningssed (se 2 §). God
redovisningssed beskrivs i förarbetena till bokföringslagen bl.a. som en
faktiskt förekommande praxis hos en kvalitativt representativ krets av
bokföringsskyldiga.

Bokföringslagen innehåller inte några bestämmelser om årsredovis-
ning eller koncernredovisning, dvs. sådan redovisning som skall offent-
liggöras genom ingivande till Patent- och registreringsverket eller - i
fråga om banker och försäkringsföretag - Finansinspektionen.

Prop. 1995/96:10

Del 1

Allmänna utgångspunkter

176

Bokföringslagens bestämmelser om årsbokslut skall emellertid - med
vissa undantag - tillämpas när års- eller koncernredovisning upprättas.
Det gäller bl.a. lagens föreskrifter om värdering av tillgångar och
skulder och om balansräkningens och resultaträkningens uppställning och
innehåll.

Redovisningsbestämmelser som kompletterar och, i viss utsträckning,
ersätter bokföringslagens bestämmelser finns i bl.a. aktiebolagslagen,
1980 års årsredovisningslag, lagen (1986:667) om ekonomiska före-
ningar, försäkringsrörelselagen och bankrörelselagen.

Reglerna i 11 kap. aktiebolagslagen innebär bl.a. att alla aktiebolag
skall upprätta årsredovisning och att moderbolag i en koncern skall
upprätta koncernredovisning.

Årsredovisningen skall bestå av en resultaträkning, en balansräkning,
en förvaltningsberättelse och, i vissa fall, en finansieringsanalys. Resultat-
räkningen och balansräkningen skall upprättas enligt bokföringslagens
bestämmelser om resultaträkning respektive balansräkning och med
iakttagande av vissa kompletterande bestämmelser i aktiebolagslagen.
Resultaträkningen skall i sammandrag redovisa samtliga intäkter och
kostnader i rörelsen under räkenskapsåret och lämna en redovisning för
hur räkenskapsårets resultat har uppkommit (jfr 18 § bokföringslagen).
Balansräkningen skall i sammandrag redovisa rörelsens samtliga till-
gångar och skulder samt eget kapital i rörelsen på balansdagen (jfr 19 §
bokföringslagen). Både resultaträkningen och balansräkningen kan eller,
i vissa fall, skall kompletteras med tilläggsupplysningar. Dessa kan
lämnas i form av noter.

Förvaltningsberättelsen skall innehålla upplysningar om förhållanden
som är viktiga för bedömningen av bolagets verksamhetsresultat och
ställning och som inte har redovisats i resultat- eller balansräkningen.
Den skall också upplysa om sådana händelser av väsentlig betydelse för
bolaget som har inträffat under räkenskapsåret eller efter dess slut.

Finansieringsanalys skall upprättas av aktiebolag som är av sådan
storlek att de måste ha auktoriserad revisor. Den skall utvisa företagets
finansiering och kapitalinvesteringar under räkenskapsåret.

Syftet med koncernredovisningen är att utreda koncernens resultat och
ställning. Koncernredovisningen skall upprättas av moderbolaget i
koncernen och bestå av en koncemresultaträkning och en koncem-
balansräkning. Dessa skall var för sig utgöra ett sammandrag av moder-
bolagets och dotterföretagens resultat- och balansräkningar. I koncem-
resultaträkningen skall intemvinster, dvs. vinster som har uppstått när
koncernföretag har handlat med varandra, räknas bort. Härigenom
kommer koncernredovisningen att klarlägga vad som utgör den reali-
serade, utdelningsbara vinsten respektive den ansamlade förlusten i
koncernen som helhet och vad som utgör koncernens samlade egna
kapital.

1980 års årsredovisningslag har störst betydelse för näringsverksam-
het som bedrivs såsom handelsbolag eller av enskilda näringsidkare. Den
är även tillämplig på hypoteksinstitut. Den omfattar däremot inte
näringsverksamhet som bedrivs i aktiebolag, ekonomiska föreningar eller
stiftelser. Enligt lagen skall den som är bokföringsskyldig enligt

Prop. 1995/96:10

Del 1

Allmänna utgångspunkter

177

12 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 10 Del 1

bokföringslagen upprätta årsredovisning, dels när antalet anställda hos
företaget under räkenskapsåret i medeltal har varit minst tio, dels när
företaget är moderföretag i en koncern och antalet anställda i koncernen
under räkenskapsåret i medeltal har varit minst tio, och dels när
tillgångarnas nettovärde enligt balansräkningen for de två senaste
räkenskapsåren har överstigit 1 000 gånger basbeloppet för den sista
månaden av respektive räkenskapsår. Årsredovisningen skall bestå av en
resultaträkning och en balansräkning och, i vissa fall, en förvaltnings-
berättelse och en finansieringsanalys. Om antalet anställda i en koncern
under räkenskapsåret i medeltal har överstigit tio, skall moderföretaget
avge en koncernredovisning, bestående av koncemresultaträkning och
koncembalansräkning.

I 4 kap. bankrörelselagen finns bestämmelser om att bankaktiebolag,
sparbanker och föreningsbanker (banker) skall upprätta årsredovisning
med resultat- och balansräkningar samt förvaltningsberättelse. Till
förvaltningsberättelsen skall fogas en kapitaltäckningsanalys. Kravet på
kapitaltäckningsanalys sammanhänger med att ett kreditinstitut skall ha
ett på särskilt sätt beräknat kapital (kapitalbas) som skydd mot
kreditrisker och - fr.o.m. år 1996 - marknadsrisker i institutets verk-
samhet. I kapitlet finns även bestämmelser om koncernredovisningen i
banker.

För kreditmarknadsbolag och värdepappersbolag gäller samma bestäm-
melser som for aktiebolag i allmänhet med de kompletterande
föreskrifter som meddelats av Finansinspektionen.

I 11 kap. försäkringsrörelselagen finns bestämmelser om årsredovis-
ningen i försäkringsaktiebolag och ömsesidiga försäkringsbolag. Av
bestämmelserna följer bl.a. att det i ett försäkringsföretags resultat-
räkning skall ingå en resultatanalys med information om intäkter och
kostnader särskilt for varje verksamhetsgren inom rörelsen. Kapitlet
innehåller även bestämmelser om företagens koncernredovisning.

I vissa fall är företag skyldiga att upprätta delårsrapporter. Delårs-
rapportema utgör inte en del av års- eller koncernredovisningen.
Lagstiftningen ställer också krav på att vissa företags räkenskaper skall
granskas av revisorer. Revisorerna skall upprätta en revisionsberättelse
vilken liksom årsredovisningen skall läggas fram på stämma och
offentliggöras. Inte heller revisionsberättelsen utgör någon del av
redovisningen och den behandlas därför inte här.

Kompletterande normgivning

Vid sidan av lagstiftningen förekommer på redovisningsområdet en
betydande kompletterande normgivning. Denna sker delvis genom
statliga myndigheter, delvis genom andra organ.

Bokföringsnämnden har enligt förordningen (1988:1118) med
instruktion for Bokföringsnämnden till uppgift att främja utvecklingen av
god redovisningssed i företagens bokföring och offentliga redovisning.
En av nämndens huvuduppgifter är att närmare konkretisera innebörden
av begreppet god redovisningssed och att utöva inflytande på hur frågor

Prop. 1995/96:10

Del 1

Allmänna utgångspunkter

178

om god redovisningssed skall bedömas i olika situationer. Nämndens
ledamöter utses av regeringen. Nämnden kan uttala sig såväl i över-
gripande frågor som i mer avgränsade frågor. I de förra fallen benämns
nämndens avgöranden rekommendationer, i de senare fallen uttalanden.

Nämnden saknar normgivningsmakt i regeringsformens mening. Dess
rekommendationer och uttalanden i redovisningsfrågor har enbart status
av allmänna råd och är därmed inte formellt bindande för de redo-
visningsskyldiga. Givetvis kan rekommendationerna ändå indirekt fa
rättslig betydelse när en domstol eller en förvaltningsmyndighet prövar
om den redovisningsskyldige har upprättat sin redovisning i enlighet
med god redovisningssed.

År 1989 bildades genom en överenskommelse mellan staten, genom
Bokföringsnämnden, samt Föreningen Auktoriserade Revisorer FAR och
Sveriges Industriförbund en stiftelse med ändamål att främja
utvecklandet av god redovisningssed i s.k. publika företag. Med publika
företag avses här större företag som sprider information till ett stort antal
intressenter. Stiftelsen verkar genom det s.k. Redovisningsrådet. I och
med Redovisningsrådets tillkomst har Bokföringsnämnden i princip
kunnat upphöra med att utfärda rekommendationer beträffande publika
företag. Avsikten är att rådets rekommendationer så långt som möjligt
skall anpassas till internationell praxis, i första hand rekommendationer
från International Accounting Standards Committee (IASC), som är en
internationell sammanslutning av revisorsorganisationer. Rådets rekom-
mendationer, som far sin slutliga form först sedan ett utkast till
rekommendation offentliggjorts och remissbehandlats, har fatt stort
genomslag i praxis. De är givetvis inte, lika lite som Bokförings-
nämndens rekommendationer, bindande. Det kan emellertid antas att de
har stor betydelse för vad som skall förstås med ”god redovisningssed”.

Tidigare har även Föreningen Auktoriserade Revisorer och Näringsli-
vets börskommitté utfärdat rekommendationer i redovisningsfrågor.
Dessa organ upphörde emellertid med denna verksamhet i samband med
skapandet av Redovisningsrådet. Vidare har Sveriges Finansanalytikers
Förening givit ut rekommendationer om finansiella nyckeltal, medan
Sveriges Försäkringsförbund har utfärdat rekommendationer om
nyckeltal i skadeförsäkringsbolags årsredovisningar.

Finansinspektionen har enligt förordningen (1992:102) med instruktion
för Finansinspektionen till uppgift att utöva tillsyn över finansiella
marknader, kreditinstitut och det enskilda försäkringsväsendet. Inspek-
tionen fungerar som normgivare på redovisningsområdet för finansiella
företag. I likhet med Bokföringsnämnden kan Finansinspektionen med-
dela allmänna råd. Dessutom har Finansinspektionen fatt bemyndigande
att meddela bindande föreskrifter. Med stöd av 4 kap. 1 § bank-
rörelselagen och 11 kap. 1 § försäkringsrörelselagen har regeringen
sålunda bemyndigat Finansinspektionen att meddela föreskrifter om
löpande bokföring, årsbokslut och årsredovisning i banker och
försäkringsföretag. Finansinspektionen har också meddelat sådana
föreskrifter i en inte oväsentlig omfattning. Om det finns särskilda skäl,
får föreskrifter av detta slag avvika från vad som föreskrivs i
bokföringslagen. Finansinspektionen far vidare utfärda föreskrifter om

Prop. 1995/96:10

Del 1

Allmänna utgångspunkter

179

löpande bokföring, årsbokslut och årsredovisning i bl.a. kredit-
marknadsbolag och värdepappersbolag.

Finansinspektionens roll som normgivare för finansiella företag har
inte förhindrat att kompletterande normgivning från Bokföringsnämnden,
Redovisningsrådet och Föreningen Auktoriserade Revisorer kommit att i
olika hänseenden få betydelse även för de finansiella företagens
redovisning.

Prop. 1995/96:10

Del 1

Allmänna utgångspunkter

6 Den nya lagstiftningens omfattning och
struktur

6.1 Området för förändringar

Regeringens förslag: Nya regler om årsredovisning och koncern-
redovisning införs för aktiebolag och vissa handelsbolag (”företag
i allmänhet”), för banker, hypoteksinstitut och kreditmarknads-
bolag (”kreditinstitut”), för värdepappersbolag samt för försäk-
ringsaktiebolag och ömsesidiga försäkringsbolag (”försäkrings-
företag”).

Kommitténs förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens
förslag (se betänkandet del Is. 144 och 145 samt del II s. 110).

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser har tillstyrkt kommitténs
förslag eller har lämnat det utan erinran. Några remissinstanser, såsom
Uppsala universitet, Landsorganisationen, Tjänstemännens Central-
organisation och Sveriges Fastighetsägareförbund har dock ansett det
vara olyckligt att förslaget har begränsats till att gälla sådana redovis-
ningsfrågor som berörs av EG-direktiven. Svenska Revisorsamfundet har
ansett att de föreslagna reglerna även bör kunna tillämpas frivilligt i
andra företagsformer än dem som behandlas i kommitténs förslag.
KOMREV har ansett att lagstiftningen även bör omfatta stiftelser.
Sveriges Köpmannaförbund har menat att det bör övervägas en
differentiering mellan större och mindre företag och har därför ifrågasatt
om de ändrade reglerna bör gälla den vida krets av aktiebolag och
handelsbolag som förslaget omfattar.

Bakgrund:

Företag i allmänhet

Enligt artikel 1.1 i det fjärde direktivet skall direktivet alltid tillämpas på
vissa särskilt uppräknade bolagsformer som finns i de stater som vid
direktivets tillkomst var medlemmar i EG. De uppräknade bolags-
formerna motsvarar vad som i Sverige utgör publika och privata aktie-
bolag. Av EES-avtalet och avtalet om Sveriges anslutning till EU fram-

180

går att även svenska aktiebolag numera tillhör de bolagsformer på vilka
direktivet skall tillämpas.

Direktivet skall också tillämpas på vissa andra uppräknade bolags-
former, vilka motsvarar svenska handelsbolag. En förutsättning för det är
dock att alla obegränsat ansvariga delägare är bolag av det slag som
tidigare har angivits - dvs. aktiebolag - eller bolag som inte lyder under
någon medlemsstats lagstiftning men är jämförbara med aktiebolag. Av
EES-avtalet och Sveriges avtal om anslutning till EU följer att till den
uppräknade gruppen av bolag skall räknas även svenska handelsbolag.

Vidare skall direktivet tillämpas på vissa handelsbolag i vilka
delägarna inte enbart är aktiebolag (eller motsvarande utländsk
bolagsform) utan också handelsbolag (eller motsvarande utländsk
bolagsform). En förutsättning för detta är emellertid att samtliga
obegränsat ansvariga delägare i det sistnämnda bolaget är aktiebolag
eller med aktiebolag jämförbara bolag.

Tillämpningsområdet för koncemredovisningsreglema i det sjunde
direktivet framgår av artikel 4 i detta direktiv. Artikeln innebär att
reglerna måste tillämpas, om moderföretaget är ett aktiebolag eller ett
sådant handelsbolag som avses i artikel 1 i det fjärde direktivet.

De bolagsformer som de fjärde och sjunde direktiven är tillämpliga på
- aktiebolag samt vissa handelsbolag - regleras i svensk rätt i
aktiebolagslagen och lagen (1980:1102) om handelsbolag och enkla
bolag. Den senare lagen saknar dock särskilda redovisningsregler. De
krav på års- och koncernredovisning som svensk rätt i dag uppställer i
fråga om handelsbolag återfinns i stället i 1980 års årsredovisningslag.

Kreditinstitut

Av artikel 2 i bankredovisningsdirektivet framgår vilka företag som
direktivet skall tillämpas på. Det skall tillämpas på sådana företag som i
det första banksamordningsdirektivet (77/780/EEG) benämns kredit-
institut. Kreditinstitut definieras där som ett företag vars verksamhet
består i att från allmänheten ta emot insättningar eller andra
återbetalbara medel och att bevilja krediter för egen räkning.

Bankredovisningsdirektivet skall gälla även för sådana finansiella
institut som verkar i sådan bolagsform som avses i artikel 1.1 i det
fjärde bolagsrättsliga direktivet, dvs. aktiebolag och vissa handelsbolag.
Det saknas dock i bankredovisningsdirektivet en definition av begreppet
finansiellt institut. I det andra banksamordningsdirektivet (89/646/EEG)
finns visserligen en definition av finansiellt institut. Bankredovisnings-
direktivet hänvisar dock inte dit.

Undantag från direktivets tillämpningsområde föreskrivs för central-
banker och postgiroinstitut. Det görs vidare under vissa förutsättningar
undantag för institut som är underställda en central företagsenhet, om
denna företagsenhet avger en ”sammanställd redovisning” av visst
innehåll.

I avvaktan på en vidare samordning far medlemsländerna för
kreditinstitut som inte utgör aktiebolag eller visst handelsbolag före-

Prop. 1995/96:10

Del 1

Allmänna utgångspunkter

181

skriva avvikande bestämmelser som är nödvändiga till följd av dess
företagsform. Det ges också en möjlighet att för specialiserade kredit-
institut föreskriva avvikelser som är nödvändiga med hänsyn till den
särskilda verksamhetsinriktningen.

De företagstyper som direktivet angår regleras i dag i ett flertal skilda
lagar.

Bankers verksamhet regleras i bankrörelselagen (1987:617), bankaktie-
bolagslagen (1987:618), sparbankslagen (1987:619) och förenings-
bankslagen (1987:620). Bestämmelser for bankers redovisning finns i 4
kap. bankrörelselagen.

Kreditmarknadsbolagens verksamhet regleras av lagen (1992:1610) om
kreditmarknadsbolag. Kompletterande bestämmelser for rörelsen finns i
aktiebolagslagen. För redovisningen gäller 11 kap. aktiebolagslagen.

Kreditaktiebolagens och finansbolagens verksamhet reglerades tidigare
i lagen (1963:76) om kreditaktiebolag och lagen (1988:606) om
finansbolag. Lagarna upphävdes i samband med införande av lagen om
kreditmarknadsbolag. Enligt vissa övergångsbestämmelser kan dock de
äldre foretagstypema finnas kvar under en övergångstid.

Hypoteksinstitutens verksamhet regleras av lagen (1992:1610) om
Konungariket Sveriges Stadshypotekskassa, lagen (1994:759) om
Sveriges allmänna hypoteksbank och lagen (1980:1097) om Sveriges
skeppshypotekskassa. För hypoteksinstitutens redovisning gäller i
frånvaro av andra särskilda regler bestämmelser om års- och koncern-
redovisning i 1980 års årsredovisningslag.

Värdepappersbolagens verksamhet regleras av lagen (1991:981) om
värdepappersrörelse. För redovisningen gäller 11 kap. aktiebolagslagen.

För samtliga ovan nämnda företagstyper gäller i grunden de be-
stämmelser om löpande bokföring, årsbokslut och arkivering som finns
i bokföringslagen. Dessutom gäller kompletterande föreskrifter och all-
männa råd utgivna av Finansinspektionen (for närvarande främst FFFS
1994:37 och 1994:38).

Försäkringsföretag

Enligt artikel 2 i försäkringsredovisningsdirektivet skall direktivet tilläm-
pas på företag som anges i det första skadeförsäkringsdirektivet
(73/239/EEG). Undantagna är emellertid enligt artikel 3 vissa ömsesidiga
institut. Det är bl.a. vissa mindre, ömsesidiga skadeförsäkringsbolag som
uppfyller vissa villkor samt de ömsesidiga skadeförsäkringsbolag som
har full återförsäkring for sina åtaganden i ett annat ömsesidigt bolag
(s.k. fronting). Vidare undantas enligt artikel 4 vissa namngivna ut-
ländska institut såvida inte deras verksamhet helt eller delvis utgörs av
försäkringsrörelse.

Försäkringsredovisningsdirektivet skall också tillämpas på företag som
anges i det första livforsäkringsdirektivet (79/267/EEG). Det gäller dock
inte sådana försäkringsgivare som meddelar dödsfallsforsäkring, livsfalls-
forsäkring eller försäkring mot förlust (helt eller delvis) av arbete, men
endast till anställda i vissa företag eller grupper av företag eller till

Prop. 1995/96:10

Del 1

Allmänna utgångspunkter

182

personer tillhöriga en eller flera yrkessektorer. Undantagna är också dels
s.k. begravningskassor, dels vissa mindre, ömsesidiga livförsäkrings-
bolag.

Försäkringsredovisningsdirektivet skall även tillämpas på företag som
driver återförsäkringsrörelse.

De försäkringsföretag som direktivet angår regleras i dag av
försäkringsrörelselagen (1982:713). Bestämmelser om års- och koncern-
redovisningen finns i 11 kap. denna lag. Dessutom finns kompletterande
föreskrifter och allmänna råd utgivna av Finansinspektionen (främst
FFFS 1991:20).

Skälen för regeringens förslag: Av vad som nyss har redovisats
framgår att föreskrifterna i de fjärde och sjunde direktiven är tillämpliga
på aktiebolag och på vissa handelsbolag.

I fråga om aktiebolag berörs samtliga svenska aktiebolag.

När det gäller handelsbolag måste direktivets föreskrifter tillämpas
endast på sådana handelsbolag där samtliga obegränsat ansvariga
delägare är

(1) svenska aktiebolag,

(2) utländska motsvarigheter till svenska aktiebolag eller

(3) handelsbolag eller utländska motsvarigheter till handelsbolag i
vilka samtliga obegränsat ansvariga delägare är svenska aktiebolag eller
utländska motsvarigheter till aktiebolag.

Det fjärde direktivets bestämmelser är således relevanta för samtliga
bolag som omfattas av aktiebolagslagen. De måste också tillämpas på
vissa - men inte alla - handelsbolag. En del av dessa handelsbolag är i
dag skyldiga att upprätta årsredovisning enligt 1980 års årsredo-
visningslag, medan andra inte behöver upprätta årsredovisning.

Bankredovisningsdirektivet far betydelse för banker, kreditmark-
nadsbolag, kvarvarande finans- och kreditaktiebolag, hypoteksinstitut och
värdepappersbolag. För närvarande finns inte några föreningsbanker.
Direktivet far emellertid betydelse för de bestämmelser om bildande av
föreningsbanker m.m. som fortfarande finns kvar.

Försäkringsredovisningsdirektivet har relevans för sådana företag som
i dag omfattas av bestämmelserna i 11 kap. försäkringsrörelselagen, dvs.
försäkringsaktiebolag och ömsesidiga försäkringsbolag.

Direktiven berör alltså helt eller delvis de i dag befintliga regelsyste-
men i aktiebolagslagen, 1980 års årsredovisningslag, bankrörelselagen
och försäkringsrörelselagen. På dessa områden måste därför den svenska
lagstiftningen anpassas till EG-rätten. En anpassning till direktiven
föranleder också en del följdändringar i andra angränsande lagar.

Kommittén har ifrågasatt om inte den nya lagstiftningen också borde
göras tillämplig på understödsföreningar enligt lagen (1972:262) om
understödsföreningar men har lämnat dessa utanför lagförslaget. Frågan
kräver ytterligare beredning. Regeringen kommer inom en snar framtid
att tillsätta en särskild utredning. I avvaktan på denna utredning finns det
idag i enlighet med 30 § andra stycket lagen (1972:262) om understöds-
föreningar möjlighet för regeringen eller, efter regeringens bemyn-
digande, Finansinspektionen att utfärda närmare föreskrifter om under-
stödsförenings löpande bokföring, årsbokslut och årsredovisning samt

Prop. 1995/96:10

Del 1

Allmänna utgångspunkter

183

om särskilda skäl föreligger även meddela regler som avviker från
bokföringslagen (1976:125).

Såsom flera remissinstanser har varit inne på hade det i och för sig
varit önskvärt att behandla samtliga frågor rörande redovisning i ett
sammanhang. Sveriges åtagande enligt avtalet om anslutning till EU
medför emellertid att anpassningen till direktiven måste göras utan
ytterligare dröjsmål. Med hänsyn härtill och då kommitténs översyn av
övriga delar av redovisningslagstiftningen ännu inte är avslutad måste
lagstiftningen i detta skede begränsas till de områden som direkt berörs
av direktiven.

Ändringarna bör därför i huvudsak begränsas till reglerna om
årsredovisning och koncernredovisning. Reglerna om löpande bokföring
bör alltså inte ändras nu. I detta skede av lagstiftningsarbetet bör det inte
heller göras någon fullständig översyn av reglerna om årsbokslut. Med
hänsyn till att bestämmelserna om innehållet i årsbokslut och års-
redovisning i dag är i huvudsak desamma är det emellertid naturligt att
företag som har att tillämpa nya bestämmelser om årsredovisning skall
tillämpa motsvarande regler när de upprättar årsbokslut. Till den frågan
återkommer regeringen i avsnitt 19.

Det kan anföras skäl för att de ändringar som anpassningen till
direktiven framtvingar i viss utsträckning bör fa slå i genom även i fråga
om företag som inte direkt omfattas av direktiven. En remissinstans har
ansett att dessa företag i vart fall bör ha möjlighet att frivilligt tillämpa
den nya lagstiftningen. Regeringen anser dock att effekterna härav är
svåra att överblicka och att en sådan ordning måste föregås av ytterligare
överväganden. För sådana överväganden har det inte funnits plats i detta
lagstiftningsarbete. I detta skede av arbetet bör därför ändringarna i
huvudsak begränsas till de företagsformer och de verksamheter som
omfattas av direktiven, dvs. aktiebolag, vissa handelsbolag, kreditinstitut,
värdepappersbolag och försäkringsföretag. Frågan om ändringar av
redovisningsreglerna för ekonomiska föreningar, stiftelser, enskilda
näringsidkare och övriga handelsbolag bör alltså anstå till senare.

För att så långt möjligt undvika de olägenheter som en partiell
lagstiftning kan orsaka anser regeringen dock att den nya lagstiftningen
i två avseenden bör ges ett något vidare tillämpningsområde än vad
direktiven har. I ett handelsbolag där delägarkretsen förändras kan det
hända att bolaget vid en tidpunkt faller in under direktivens regler och
vid en annan tidpunkt faller utanför. Det är, såsom flera remissinstanser
har varit inne på, knappast lämpligt att ett bolag skall tvingas gå fram
och tillbaka mellan två olika system för års- och koncernredovisning till
följd av förändringar i delägarkretsen. Ett handelsbolag som en gång har
omfattats av den nya lagstiftningen bör därför tillämpa denna även om
det vid en senare tidpunkt inte längre uppfyller förutsättningarna i
direktivet. Vidare bör de nya reglerna av praktiska skäl gälla för alla
handelsbolag som ingår i en koncern, där moderbolaget omfattas av den
nya lagstiftningen.

Prop. 1995/96:10

Del 1

Allmänna utgångspunkter

184

6.2 Den nya lagstiftningens formella struktur

Regeringens förslag: Bestämmelser om års- och koncern-
redovisning for aktiebolag och vissa handelsbolag upptas i en ny
årsredovisningslag.

Motsvarande bestämmelser för kreditinstitut, värdepappersbolag
och försäkringsföretag samlas i två nya lagar, en lag om årsredo-
visning i kreditinstitut och värdepappersbolag och en lag om
årsredovisning i försäkringsföretag. De bestämmelser i dessa lagar
som överensstämmer med bestämmelserna i den allmänna lagen
ges formen av hänvisningar till den lagen.

Bestämmelserna om års- och koncernredovisning i aktie-
bolagslagen, bankrörelselagen och försäkringsrörelselagen upphävs.
Vidare begränsas tillämpningsområdet för 1980 års årsredo-
visningslag.

Prop. 1995/96:10

Del 1

Allmänna utgångspunkter

Kommitténs förslag: Överensstämmer med regeringens förslag (se
betänkandet del I s. 144 och 145).

Remissinstanserna: Kommitténs förslag att redovisningslagstiftningen
skall delas upp på tre nya årsredovisningslagar har i huvudsak tillstyrkts
av flertalet remissinstanser. Bl.a. Finansinspektionen har dock ansett att
årsredovisningslagama för bank- och försäkringsföretag bör vara
fullständiga och inte endast hänvisa till bestämmelser i den generella
årsredovisningslagen. Sveriges försäkringsförbund har uttalat att den
modell som har valts gör lagarna svårhanterliga. Hovrätten över Skåne
och Blekinge har ansett att det finns anledning att överväga att arbeta in
reglerna för bank- och försäkringsföretag i den generella lagen.

Skälen för regeringens förslag: Med hänsyn till att en anpassning till
direktiven fordrar förhållandevis stora ändringar i lagstiftningen finns det
inledningsvis anledning att diskutera den framtida lagstiftningens
struktur. Den diskussionen måste ske mot bakgrund av att kommittén
ännu inte har avslutat sitt arbete och kan antas komma att föreslå
ytterligare ändringar. Dessa kan komma att beröra även andra
företagsformer än aktiebolag och handelsbolag.

En möjlighet är att foga in de nödvändiga lagändringarna i den befint-
liga lagstiftningsstrukturen. Den nuvarande ordningen innebär att all-
männa regler för löpande bokföring och årsbokslut har samlats i bok-
föringslagen, medan reglerna för års- och koncernredovisning har tagits
in i andra författningar, vilka dock i betydande utsträckning hänvisar till
bokföringslagen.

Det framstår emellertid inte som ändamålsenligt att bygga vidare på
denna modell. Det skulle bl.a. innebära att regelverket i såväl aktie-
bolagslagen som 1980 års årsredovisningslag måste kompletteras med de
nödvändiga anpassningarna till direktivens regler om t.ex. balans- och
resultaträkningar och om värdering. Det skulle också innebära att man
skulle tvingas ha två olika regelsystem om årsredovisning i 1980 års
årsredovisningslag, ett för de bolag som omfattas av direktiven och ett
för övriga näringsidkare som omfattas av lagen.

185

13 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 10 Del 1

Ett annat alternativ är att tillskapa en ny lagstiftning men i avvaktan
på att kommittén har slutfört sitt arbete avgränsa denna till de
sakområden som de aktuella direktiven berör, dvs. års- och
koncernredovisning, med sikte på att längre fram, om kommitténs arbete
föranleder det, utvidga lagens eller lagarnas tillämpningsområde till
andra företagsformer. Detta alternativ ger enligt regeringens mening det
mest lättöverskådliga och mest lätthanterliga regelverket. Det innebär
bl.a. att bokföringslagen och 1980 års årsredovisningslag i allt väsentligt
inte behöver ändras och att redovisningsreglerna kan lyftas ut ur aktie-
bolagslagen. En sådan ordning torde också ge en bättre struktur för de
ytterligare förändringar som kommitténs fortsatta arbete föranleder.

Även denna modell har visserligen nackdelar, t.ex. en viss kvarstående
splittring av regelverket. Det finns dock anledning anta att det fortsatta
lagstiftningsarbetet ger goda möjligheter att på sikt komma till rätta med
dessa nackdelar och skapa en mera enhetlig lagstiftning. De förändringar
som anpassningen till direktiven gör nödvändiga bör därför enligt rege-
ringens mening komma till uttryck i en eller flera nya lagar.

I den nya lagstiftningen bör därför ingå en ny lag med generella
bestämmelser om årsredovisning och koncernredovisning. Denna bör äga
tillämpning på aktiebolag och på de handels- och kommanditbolag som
omfattas av de fjärde och sjunde direktiven. Aktiebolagslagens redovis-
ningsregler bör samtidigt upphävas, medan tillämpningsområdet för 1980
års årsredovisningslag bör begränsas.

En särskild fråga är om den nya lagen om årsredovisning och koncern-
redovisning bör reglera även sådan verksamhet som omfattas av bank-
och försäkringsredovisningsdirektiven. Lagrådet har vid sin genomgång
funnit att övervägande skäl finns för detta. Lagrådet har dock förklarat
sig godta lagrådsremissens förslag att den nya redovisningslagstiftningen
delas upp på tre olika lagar.

Regeringen kan instämma i att vissa skäl talar för den ordning som
Lagrådet har förespråkat. I vissa principiella huvuddrag överensstämmer
föreskrifterna i bank- och försäkringsredovisningsdirektiven med vad
som följer av de bolagsrättsliga direktiven. Mot den bakgrunden leder en
uppdelning på flera lagar till att regler måste upprepas på flera ställen
eller till att omfattande hänvisningar måste göras, något som ger upphov
till svårigheter vid tillämpningen av lagarna. Dessa svårigheter skulle i
någon utsträckning kunna undvikas med en gemensam lag.

Ä andra sidan skulle en gemensam lag tyngas av många specialregler
avseende finansiella företag. För det stora flertalet företag - sådana som
inte är underkastade de särskilda regler som gäller på det finansiella
området - skulle en gemensam lag därför blir mera svåröverskådlig. Mot
den bakgrunden bör en gemensam lag inte genomföras utan att
regelsystemen för framför allt de finansiella företagen ses över i syfte att
undanröja sådana specialregler som inte är påkallade av hänsyn till
företagskategoriernas särart. Det har inte funnits utrymme för en sådan
översyn i detta sammanhang.

Regeringen anser därför att övervägande skäl talar för att redovis-
ningen för kreditinstitut och värdepappersbolag och för försäkrings-
företag nu bör regleras i särskilda lagar. Efter en sådan översyn som

Prop. 1995/96:10

Del 1

Allmänna utgångspunkter

186

nyss nämnts finns det anledning att på nytt ta upp frågan om
lagstiftningens struktur.

De förslag till redovisningslagar på det finansiella området som kom-
mittén har upprättat innehåller ett stort antal hänvisningar till den nya
allmänna årsredovisningslagen. Några remissinstanser har förordat att det
i dessa lagar i stället tas in mera fullständiga bestämmelser.

Det kan i och for sig hävdas att fullständiga lagar i vissa avseenden
skulle göra det lättare for användarna att tillägna sig de bestämmelser
som gäller for kreditinstitut och försäkringsföretag. Det kan dock ifråga-
sättas om fullständigt utbyggda lagar verkligen skulle bli lättare att
tillämpa. Direktivens omfattning medför nämligen att sådana lagar skulle
bli mycket omfattande och detaljerade.

För tillämpningen på sikt är det lämpligare att de gemensamma
bestämmelserna samlas i en enda lag. En sådan lösning befrämjar bäst
lagförslagens och direktivens grundsyn att finansiella företag inte kan stå
utanför det regelverk som gäller for företag i allmänhet. Genom att
utforma lagarna på det sätt som kommittén har föreslagit kan man också
minska risken for att gemensamma bestämmelser tillämpas och tolkas på
olika sätt. Den struktur som kommittén har förordat kan vidare antas
befrämja en mera enhetlig och sammanhållen utveckling i redovis-
ningspraxis i gemensamma frågor. Den föreslagna ordningen har också
den fördelen att det tydligt framgår vilka enskilda bestämmelser i den
allmänna lagen som skall tillämpas på finansiella företag och vilka av-
vikelser som skall ske.

Det kan för övrigt konstateras att lagstiftningstekniken motsvarar den
ordning som gäller i dag, där bokföringslagen innehåller de grundläg-
gande redovisningsbestämmelsema, medan bankrörelselagen och forsäk-
ringsrörelselagen innehåller enbart de bestämmelser som kompletterar
eller avviker från bokföringslagen.

Regeringen ansluter sig därför till kommitténs förslag.

6.3 En ramlagstiftning

Prop. 1995/96:10

Del 1

Allmänna utgångspunkter

Regeringens förslag: Redovisningslagstiftningens karaktär av
ramlagstiftning bibehålls i huvudsak oförändrad.

Kommitténs förslag: Överensstämmer med regeringens förslag (se
betänkandet del I s. 146).

Remissinstanserna: Kommitténs uppfattning att de nya årsredovis-
ningslagama bör utformas som ramlagar har inte mött någon erinran
från remissinstanserna. Några remissinstanser har tvärtom hävdat att
kommittén i alltför hög utsträckning avstått från direktivens valmöj-
ligheter och att kommitténs tolkningsuttalanden på ett onödigt sätt
kommer att styra utvecklandet av redovisningspraxis.

Skälen för regeringens förslag: Det är av stor vikt att redovisnings-
reglerna leder till att olika företags rapportering i största möjliga ut-
sträckning blir jämförbar och enhetlig. Lagstiftningen bör därför så långt

187

möjligt vara generell. Det är emellertid knappast möjligt att i en generell
lagstiftning reglera alla de situationer som kan uppkomma. En sådan
detaljreglering skulle dessutom försvåra en successiv anpassning av
redovisningspraxis till de ständigt pågående förändringarna i näringslivet.
Regeringen anser mot den bakgrunden att redovisningslagstiftningen bör
ges karaktär av ramlagstiftning. I denna lagstiftning bör anges vilka
grundläggande principer som skall gälla för redovisningen och vissa
minimikrav på omfattningen av den information som skall lämnas ex-
ternt. Däremot bör detaljbestämmelser så långt möjligt undvikas.

Det är emellertid inte möjligt att helt avstå från detaljföreskrifter.
Detta hänger delvis samman med att den svenske lagstiftaren måste
beakta de krav som EG-direktiven ställer. En lojal anpassning till
direktiven fordrar att vissa normer som i dag inte är lagfasta nu införs i
lagstiftningen. I andra fall kan samhällsintressen göra det påkallat att låta
vissa specifika redovisningsnormer komma till uttryck i lagstiftningen. I
lagstiftningsarbetet måste i varje särskilt fall göras en avvägning mellan
å ena sidan intresset av flexibla redovisningsnormer som kan anpassas
till nya förhållanden och å andra sidan intresset av klara och otvetydiga
regler.

Att lagstiftningens karaktär av ramlagstiftning inte kan bibehållas fullt
ut är särskilt märkbart i fråga om sådana redovisningsfrågor som
behandlas i direktiven men som hittills inte har varit reglerade i lag. En
anpassning till direktiven gör det då nödvändigt att reglera frågorna i
lag, antingen så att en särskild lösning görs obligatorisk eller - om
direktiven tillåter det - så att lagen anvisar ett antal olika godtagbara
lösningar. 1 båda fallen skulle det givetvis strida mot direktiven och mot
lagen ifall någon annan, i direktiven inte omnämnd lösning kom till
användning i det enskilda företagets redovisning.

Ett stort antal frågor av större eller mindre vikt är emellertid inte
reglerade i direktiven och det finns inte heller någon annan anledning
att i lag slå fast hur frågorna skall lösas. I sådana frågor är det naturligt
att lagstiftningen - liksom hittills - enbart anger de allmänna ramarna
för frågornas lösning. Inom dessa ramar bör redovisningspraxis utforma
de normer som bör tillämpas. Liksom hittills kan uttalanden och rekom-
mendationer från auktoritativa organ som Bokföringsnämnden,
Redovisningsrådet och Finansinspektionen härvid komma att fa stor
betydelse. Det ligger dock i sakens natur att praxis måste anpassas till de
övergripande målsättningar som kommer till uttryck i EG-direktiven och
avspeglas i lagstiftningen, främst principen om att redovisningen skall ge
en ”rättvisande bild” av bolagets ställning och resultat (se avsnitt 8.2).

Prop. 1995/96:10

Del 1

Allmänna utgångspunkter

188

6.4 Redovisningen i mindre bolag

Regeringens förslag: I huvudsak samma regler bör gälla för större
och mindre bolag.

Prop. 1995/96:10

Del 1

Allmänna utgångspunkter

Kommitténs förslag: Överensstämmer väsentligen med regeringens
förslag.

Remissinstanserna: Företagarnas Riksorganisation har menat att
kommitténs förslag inte i tillräcklig utsträckning tillgodoser de mindre
företagens behov av regelförenkling och har på den grunden avstyrkt att
förslaget läggs till grund för lagstiftning. Sveriges Köpmannaförbund
och Sveriges Redovisningskonsulters Förbund har efterlyst en högre grad
av differentiering mellan större och mindre företag. Svenska Revisor-
samfundet har uttalat sig mot en sådan differentiering.

Gällande rätt: Aktiebolagslagens bestämmelser om års- och koncern-
redovisning är i huvudsak desamma för större och mindre bolag. Vissa
mindre skillnader finns dock.

I 1980 års årsredovisningslag är differentieringen avsevärt större.
Såsom har beskrivits i avsnitt 5.2 är det enligt denna lag enbart vissa
något större företag som är skyldiga att upprätta årsredovisning och
enbart moderföretag i vissa något större koncerner som är skyldiga att
upprätta koncernredovisning. Även vissa andra lättnader för mindre och
medelstora företag förekommer.

Direktiven: Samtliga de bolag som omfattas av det fjärde direktivet är
skyldiga att upprätta årsbokslut. Även i övrigt gäller samma regler för
större och mindre företag. På ett flertal punkter medger direktivet
emellertid att det görs undantag för mindre och medelstora företag. De
viktigaste av dessa undantag är de som avser s.k. artikel 11-bolag och
s.k. artikel 27-bolag. Med artikel 11-bolag avses bolag som överskrider
högst ett av tre gränsvärden; balansomslutning 2 500 000 ecu, netto-
omsättning 5 000 000 ecu och antal anställda 50. Artikel 27-bolag
definieras på motsvarande sätt, men de tre gränsvärdena är här;
balansomslutning 10 000 000 ecu, nettoomsättning 20 000 000 ecu och
antal anställda 250. De nuvarande gränsvärdena tillkom våren 1994.
Medlemsstaterna far tillåta att ett artikel 11-bolag upprättar
balansräkning och noter i förkortad form. Sådana bolag far även i övrigt
undantas från skyldigheten att lämna vissa tilläggsupplysningar.
Härutöver far medlemsstaterna tillåta att artikel 27-bolag upprättar en
något sammandragen resultaträkning. Direktivet innehåller även vissa
andra förenklingar för mindre och medelstora bolag.

Skälen för regeringens förslag: Självfallet måste en strävan i
lagstiftningen vara att inte uppställa onödiga hinder för en sund före-
tagsamhet. Regelförenklingar bör alltid övervägas och behovet av regle-
ring vägas mot de kostnader som reglerna medför.

Mot behovet av förenklingar står emellertid den viktiga funktion som
redovisningssystemet fyller för företagens intressenter, främst aktieägare
och borgenärer. Från intressenternas synpunkt är det sålunda av stor vikt
att ett företags förhållanden fortlöpande genomlyses genom upprättande

189

av årsredovisningar. Borgenärssynpunkten har särskild tyngd i fråga om
de företagsformer som omfattas av direktiven och som kännetecknas av
att delägarna inte kan göras personligen ansvariga för bolagets för-
pliktelser. Att det upprättas förhållandevis informativa års- och koncern-
redovisningar är därför av värde för det samlade näringslivet. Dessa
positiva effekter kommer även mindre företag till del.

En öppen och innehållsrik årsredovisning har också positiv betydelse
på andra områden, t.ex. för statistikbearbetning, för skattekontroll och i
brottsbekämpningen.

Det kan i och för sig hävdas att den offentliga redovisningens
betydelse är mera begränsad i fråga om de mindre företagen än i fråga
om större företag. De mindre företagen har kanske endast ett fåtal
delägare, borgenärer och andra intressenter och dessa far ofta tillfälle att
ta del av information om företaget på annat vis än genom års-
redovisningen. Uppenbarligen kan emellertid inte alla intressentgrupper
tillgodoses genom det slag av frivillig information som företaget lämnar
vid sidan av årsredovisningen. Till detta kommer att de mindre
företagens merkostnader för att ställa samman årsredovisningen i
praktiken ofta är begränsade, eftersom antalet uppgifter som måste
redovisas normalt är mindre ju mindre företaget är. Uppgifterna måste
ändå finnas tillgängliga i företagens bokföring och upprättandet av års-
och koncernredovisning är enbart en begränsad del av företagens
sammanlagda redovisningsarbete.

En differentiering av upplysningskraven medför dessutom att möjlig-
heterna att jämföra olika företag försämras.

Ett mera allmänt utnyttjande av direktivets undantagsbestämmelser
skulle innebära en försämring av svensk redovisningsstandard. Det bör
enligt regeringens mening inte komma i fråga.

Självfallet kan det ändå finnas anledning att utnyttja en eller flera av
direktivets undantagsbestämmelser. Varje sådan bestämmelse måste då
övervägas för sig. Till detta återkommer regeringen i avsnitten 9.1.3,
9.2.3 och 12.1.2. Redan här kan dock sägas att Sverige enligt
regeringens mening i viss utsträckning bör utnyttja möjligheten att tillåta
mindre och medelstora företag att upprätta s.k. resultaträkning i
förkortad form samt att mindre företag enligt regeringens mening bör
undantas från vissa krav på tilläggsupplysningar.

Prop. 1995/96:10

Del 1

Allmänna utgångspunkter

190

6.5 Regeringens och Finansinspektionens föreskriftsrätt

Regeringens förslag: Nuvarande normgivningsbemyndiganden för
regeringen eller Finansinspektionen att meddela redovis-
ningsföreskrifter för finansiella företag överförs i huvudsak till
ÅRKL och ÄRFL. Den nuvarande möjligheten att meddela före-
skrifter som innebär avvikelser från lag upphävs dock.

Ett bemyndigande att meddela föreskrifter om redovisnings-
uppgifter från filialer till utländska kreditinstitut och värde-
pappersbolag samt försäkringsföretag införs i lagen (1992:160) om
utländska filialer m.m.

Regeringen eller Finansinspektionen bemyndigas att meddela
föreskrifter om att en koncern skall anses föreligga i fråga om en
företagsgrupp med gemensam ledning.

Prop. 1995/96:10

Del 1

Allmänna utgångspunkter

Kommitténs förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens
förslag. Kommittén har dock föreslagit att bemyndigandet att meddela
från lag avvikande föreskrifter tills vidare skall vara kvar. Kommittén,
som inte föreslagit någon bestämmelse om att filialer till utländska
försäkringsföretag skall befrias från skyldigheten att avge årsredovisning,
har inte heller föreslagit något bemyndigande i fråga om redovis-
ningsuppgifter från sådana filialer. Kommittén har vidare utformat regeln
om att en koncern kan förklaras föreligga vid gemensam ledning såsom
en rätt för Finansinspektionen att utan delegation från regeringen fatta
ett beslut i ett enskilt fall (se betänkandet del I s. 111-117 och del II s.
348-349 och 368).

Remissinstanserna: De flesta remissinstanser har inte haft någon
erinran mot förslaget. Svenska Försäkringsförbundet, Svenska Bankföre-
ningen och Svenska Fondhandlarföreningen har dock ansett att Finansin-
spektionens dubbelroll som normgivare och tillsynsmyndighet bör und-
vikas. Riksbanken har ansett att det är osäkert om Finansinspektionens
föreskriftsmakt till alla delar står i överensstämmelse med regerings-
formen. Hovrätten över Skåne och Blekinge har förordat att redo-
visningsreglerna tas in i lag. Hovrätten har ansett att det i vart fall inte
kan komma i fråga för regeringen eller en förvaltningsmyndighet att
meddela från lag avvikande föreskrifter eller utsträcka lagens bestäm-
melser om koncerner. I den sistnämnda frågan har hovrätten dessutom
tillagt att delegation från riksdag till förvaltningsmyndighet får ske
endast genom regeringen. Slutligen har Finansinspektionen ansett att
nuvarande bemyndigande att meddela föreskrifter även skall avse frågor
om arkivering.

Bakgrund: Nuvarande bemyndiganden för regeringen eller, efter
regeringens bemyndiganden, Finansinspektionen att meddela föreskrifter
för redovisningen i kreditinstitut och försäkringsföretag finns i dag
intagna i flera olika lagar.

Enligt 4 kap. 1 § tredje stycket bankrörelselagen får regeringen eller,
efter regeringens bemyndigande, Finansinspektionen utfärda närmare
föreskrifter om

191

1. bankernas löpande bokföring, årsbokslut och årsredovisning samt

2.  avfattningen och innehållet i den redovisning som enligt bestäm-
melserna i 11-14 §§ lagen (1992:160) om utländska filialer m.m. skall
lämnas för verksamhet i filial till utländsk bankföretag. Sådana före-
skrifter får, enligt paragrafens fjärde stycke avvika från bokföringslagen,
om det finns särskilda skäl. Föreskrifterna skall utformas så att de
främjar en klar och rättvisande redovisning av bankers resultat och
ställning.

I 5 kap. 2 § lagen (1992:1610) om kreditmarknadsbolag och 6 kap.
2 § lagen (1991:981) om värdepappersrörelse finns motsvarande bemyn-
digande som beträffande banker, med ett tillägg att föreskrifter även får
meddelas om förvaring och inventering av värdehandlingar.

Enligt 11 kap. fjärde stycket försäkringsrörelselagen finns (med undan-
tag för filialers redovisning) motsvarande bemyndiganden som i
bankrörelselagen.

Finansinspektionens bemyndigande att utfärda föreskrifter för
redovisningen på det finansiella området har kommit att utnyttjas i hög
grad. Föreskrifter har utfardats i fråga om såväl årsredovisning som
koncernredovisning. Föreskrifterna omfattar inte bara regler om uppställ-
ningsformer för resultat- och balansräkningarna utan också regler om
värderingar samt regler om tilläggsupplysningar. När det gäller kredit-
institut avser Finansinspektionens föreskrifter även innehållet i delårs-
rapportema.

Enligt 1 kap. 9 § försäkringsrörelselagen får Finansinspektionen för-
ordna att försäkringsrörelselagens bestämmelser om koncerner skall till-
ämpas helt eller delvis på en grupp av försäkringsbolag som inte utgör
en koncern enligt lagens övriga förutsättningar men har gemensam eller
i huvudsak gemensam administration och företagsledning. Bestämmelsen
är utformad såsom en beslutanderätt för Finansinspektionen i enskilda
fall.

Skälen för regeringens förslag:

Finansinspektionens roll som redovisningsnormgivare och
tillsynsmyndighet

Flera remissinstanser har ifrågasatt Finansinspektionens roll som både
redovisningsnormgivare och tillsynsmyndighet för finansiella företag.
Denna fråga får dock bedömas i ljuset av Redovisningskommitténs kom-
mande slutbetänkande. Regeringen är därför inte nu beredd att föreslå
någon ändring i detta avseende

Kan och bör nuvarande normgivningsbemyndiganden behållas?

Som flera remissinstanser har påpekat finns det först anledning att över-
väga om regeringsformen ger utrymme för normgivningsbemyndiganden
på det aktuella området. Frågor om normgivningsbemyndiganden på det
finansiella området har nyligen varit föremål för prövning i ett annat
lagstiftningsärende (se prop. 1994/95:50, bet. 1994/95:NU12, rskr.

Prop. 1995/96:10

Del 1

Allmänna utgångspunkter

192

1994/95:164). I samband med införandet av nya kapitaltäckningsregler
aktualiserades sålunda olika konstitutionella frågor kring normgiv-
ningsbemyndigandena på det finansiella området, bl.a. med hänsyn tagen
till vad som i frågan hade anförts i Redovisningskommitténs del-
betänkande (se särskilt prop. 1994/95:50 s. 283-288). De bemyndiganden
som var aktuella i samband med införandet av kapitaltäckningsreglema
godtogs av Lagrådet och av riksdagen. De bemyndiganden som är
aktuella i förevarande sammanhang liknar de bemyndiganden som
genomförts inom ramen för kapitaltäckningsreglema.

Riksdagen har dessutom nyligen antagit förslag till nya EG-harmoni-
serade placeringsregler för försäkringsföretag (se prop. 1994/95:184, bet.
1994/95:Nu24, rskr. 1994/95:392, SFS 1995:779). I det lagförslaget
förekommer flera normgivningsbemyndiganden. Även de bemyndigan-
dena har lämnats utan erinran av Lagrådet.

Vid sin granskning av de nu aktuella lagförslagen har Lagrådet -
under hänvisning till att Redovisningskommittén avser att göra en
fullständig översyn av frågan om normgivningsbemyndiganden på
redovisningsområdet - nu inte gått närmare in på denna fråga. Några
principiella invändningar mot bemyndiganden av detta slag har Lagrådet
inte framfört.

Regeringen finner mot denna bakgrund inte anledning att gå ifrån den
bedömning som har gjorts i de tidigare lagstiftningsärendena. Det kan
dock finnas anledning att återkomma till frågan sedan Redovisnings-
kommittén avgett sitt slutbetänkande.

Förändringar av nuvarande normgivningsbemyndiganden

I nuvarande generella normgivningsbemyndigande på redovisningsom-
rådet anges att föreskrifter far meddelas om löpande bokföring,
årsbokslut och årsredovisning. Sakliga och praktiska skäl talar för att
detta bemyndigande tills vidare får bestå genom att i sak oförändrat
flyttas över till ÅRKL och ÄRFL. Det framgår i och för sig inte av lag-
texten att nuvarande bemyndigande avser även föreskrifter om
koncernredovisning och delårsrapporter. Det nära samband som finns
mellan å ena sidan årsredovisningen och å andra sidan koncernredo-
visningen respektive delårsrapportema talar dock för att så är fallet (se
prop. 1981/82:180 s. 90). För att någon oklarhet inte skall råda bör dock
de normgivningsbemyndiganden som överförs till ÅRKL och ÅRFL
preciseras till att avse även frågor om koncernredovisningen och - i
fråga om kreditinstitut och värdepappersbolag - delårsrapporter.
Däremot finns det enligt regeringens mening inte nu anledning att utöka
bemyndigandena på så sätt att föreskrifter även skall kunna meddelas i
frågor som gäller arkivering.

Kommitténs förslag innehåller ett generellt bemyndigande för rege-
ringen eller Finansinspektionen att meddela föreskrifter som avviker från
lag. Enligt regeringens uppfattning kan det sättas i fråga om en sådan
ordning är lämplig. Behovet av avvikande föreskrifter bör vara mindre
enligt den nu föreslagna lagstiftningen än enligt gällande rätt. De

Prop. 1995/96:10

Del 1

Allmänna utgångspunkter

193

föreslagna årsredovisningslagama for finansiella företag innehåller
nämligen i förhållande till gällande rätt mera fullständiga redovisnings-
bestämmelser. De nya bestämmelserna som föreslås har också i högre
grad än de nuvarande anpassats till de finansiella företagens särart. Det
generella bemyndigandet att meddela från lag avvikande föreskrifter bör
alltså, som Hovrätten över Skåne och Blekinge har föreslagit, upphävas.
Detsamma bör ske i fråga om bemyndigandet att meddela från bok-
föringslagen avvikande föreskrifter.

Regeringen är däremot inte beredd att föreslå att de nuvarande
bemyndigandena begränsas ytterligare. Som tidigare nämnts har Redo-
visningskommittén aviserat att den i sitt slutbetänkande kommer att
behandla frågor om normgivningen på redovisningsområdet. Det finns
anledning att ta upp frågan på nytt sedan betänkandet har avlämnats.

Som regeringen senare återkommer till bör även intas ett bemyndi-
gande för regeringen eller, efter vidaredelegation, Finansinspektionen att
meddela föreskrifter om avfattningen och innehållet i den redovisning
som skall lämnas av filialer till utländska kreditinstitut. Ett motsvarande
bemyndigande finns i dag i bankrörelselagen. Bemyndigandet bör tas in

1 filiallagen. Enligt regeringen bör - som en direkt följd av att filialer till
vissa utländska försäkringsföretag föreslås undantagna från skyldigheten
att upprätta en årsredovisning för filialens verksamhet - ett liknande
bemyndigande införas i beträffande försäkringsföretags filialer. Något
egentligt nytt bemyndigande på det finansiella området blir det här inte
fråga om.

Föreskriftsrätt angående s.k. oäkta koncerner

Kommittén har föreslagit att det i den nya lagstiftningen även såvitt
avser kreditinstitut, värdepappersbolag och finansiella holdingbolag
införs ett bemyndigande som motsvarar det som i dag finns i 1 kap. 9 §
försäkringsrörelselagen. Hovrätten över Skåne och Blekinge har ifråga-
satt förslaget.

Regeringen kan delvis ansluta sig till de synpunkter som hovrätten
framfört. Bestämmelsen i den nya lagstiftningen bör därför utformas
som en delegation till regeringen med möjlighet för regeringen att i sin
tur bemyndiga Finansinspektionen att under vissa förutsättningar före-
skriva om en koncern skall anses föreligga.

Med en sådan utformning kommer bestämmelsen att nära överensstäm-
ma med den bestämmelse som nyligen har genomförts beträffande
prövningen av om en s.k. finansiell företagsgrupp föreligger (se 6 kap.

2 § lagen, 1994:2004, om kapitaltäckning och stora exponeringar för
kreditinstitut och värdepappersbolag). Enligt den lagen kan regeringen
eller, efter regeringens bemyndigande, Finansinspektionen föreskriva att
en finansiell företagsgrupp föreligger om vissa särskilt uppräknade förut-
sättningar är förhanden, bl.a. gemensam ledning.

Prop. 1995/96:10

Del 1

Allmänna utgångspunkter

194

Vissa följdändringar

Om, såsom regeringen har föreslagit, det generella bemyndigandet för
regeringen att meddela från lag avvikande föreskrifter upphävs, fordras
vissa andra kompletteringar av lagstiftningen.

En första fråga gäller behandlingen av sådana mindre, ömsesidiga
försäkringsföretag som i dag är undantagna från försäkringsrörelselagens
redovisningsbestämmelser och som i stället omfattas av särskilda
redovisningsföreskrifter (se 1 kap. 10 § försäkringsrörelselagen). Enligt
regeringens mening bör sådana mindre, ömsesidiga bolag på liknande
sätt undantas från ÄRFL:s tillämpning. Detta kan enligt regeringen ske
enligt den ordning som finns i 1 kap. 10 § FRL. En bestämmelse bör
alltså införas om att regeringen eller, efter dess bemyndigande,
Finansinspektionen helt eller delvis far undanta de angivna företagen
från ÅRFL:s tillämpning. I den utsträckning företagen har undantagits
från ÅRFL bör andra bestämmelser för årsredovisningen, särskilt
anpassade för de små företagen, kunna tillämpas. De bör i så fall, liksom
i dag, kunna omfattas av särskilda föreskrifter för årsredovisningen som
meddelas av regeringen eller, efter regeringens bemyndiganden,
Finansinspektionen. I fråga om utformningen av den bestämmelsen har
Lagrådet lämnat vissa synpunkter till vilka regeringen återkommer i
författningskommentaren till 1 kap. 4 § ÅRFL.

En andra fråga gäller undantag från bestämmelserna om balans- och
resultaträkningen med hänsyn till den särskilda verksamhetsinriktningen
i värdepappersbolag. I detta fall kan det med fog antas att ett allmänt
bemyndigande att meddela från lag avvikande föreskrifter har fatt
betydelse. Det bör därför införas ett särskilt normgivningsbemyndigande
som gör det möjligt att meddela särskilda föreskrifter om sådana
uppställningsformer för värdepappersbolag som avviker från de uppställ-
ningsformer som skall tillämpas enligt ÅRKL (se vidare avsnitt 9.3 i del
3).

Prop. 1995/96:10

Del 1

Allmänna utgångspunkter

7 Sambandet mellan redovisning och beskattning

Regeringens bedömning: I detta skede av lagstiftningsarbetet bör
det nuvarande sambandet mellan redovisning och beskattning
behållas.

Kommitténs bedömning: Överensstämmer med regeringens be-
dömning (se betänkandet del I s. 137).

Remissinstanserna: Bl.a. Föreningen Auktoriserade Revisorer har
ansett att EG-anpassningen bör samordnas med behandlingen av frågan
om sambandet mellan redovisning och beskattning. I sakfrågan - om
sambandet mellan redovisning och beskattning på sikt bör bestå - har de
remissinstanser som uttalat sig redovisat skiftande uppfattningar.
Statistiska centralbyrån, Riksskatteverket, Finansbolagens Förening,

195

Svenska Revisorsamfundet och Sveriges Redovisningskonsulters Förbund
har ansett att kopplingen i allt väsentligt bör bestå. Bokföringsnämnden,
Finansinspektionen och Sveriges Försäkringsförbund har uttalat den
motsatta uppfattningen.

Bakgrund: I Sverige råder ett starkt samband mellan företagens
redovisning och beskattning innebärande att redovisningen utan större
korrigeringar skall kunna ligga till grund för beskattningen. Denna
samordning är grundläggande för företagsbeskattningen. Den skatte-
mässiga inkomstberäkningen sker på grundval av den skattskyldiges
bokföring. För att vissa avdrag skall medges vid taxeringen krävs att
motsvarande avdrag eller avsättning har gjorts i räkenskaperna, t.ex.
avsättning till periodiseringsfond eller avdrag för värdeminskning av
maskiner och inventarier enligt reglerna om räkenskapsenlig avskrivning.
Härigenom tvingas företagen att i årsboksluten och årsredovisningarna
redovisa bokslutsdispositioner och obeskattade reserver. Någon
särredovisning av hur stor del av reserverna som utgör latent skatt sker
inte. Systemet med bokslutsdispositioner och obeskattade reserver saknar
direkt motsvarighet i andra länder.

Skälen för regeringens bedömning: En av fördelarna med det
nuvarande sambandet mellan redovisning och beskattning är att den
förenklar för företagen. Företagen behöver upprätta endast ett bokslut
som sedan med enbart ett fatal justeringar kan läggas till grund för
taxeringen.

Det brukar också sägas att sambandet mellan redovisning och
beskattning uppfyller ett statligt kontrollbehov. Redovisningen anses
böra vara så utformad att den direkt kan läggas till grund för skatte-
kontrollen. Det finns också ett finanspolitiskt motiv för sambandet,
nämligen att de skattekrediter som ges företagen skall vara villkorade av
att vissa medel binds i företagen.

Samtidigt måste emellertid beaktas att redovisningen bör ge en
rättvisande bild av företagets resultat och ställning (jfr artikel 2.3 i det
ljärde direktivet). Intressenter som inte har tillgång till företagsintern
information skall kunna göra en realistisk bedömning av företaget utifrån
de uppgifter som lämnas i extemredovisningen. De kan ha ett behov av
annan information än den som fordras för en skattemässig bedömning.

Det kan också hävdas att kopplingen till beskattningen försämrar
redovisningens kvalitet. Företagen väljer en redovisningsmetod som ger
lägre skatt även om en annan metod vore bättre från andra synpunkter.

Ett annat problem med sambandet mellan redovisning och beskattning
är att förekomsten av obeskattade reserver och bokslutsdispositioner gör
de svenska årsredovisningarna svårbegripliga för utländska läsare. Till
detta kommer att det nuvarande sambandet förmodligen försvårar
anpassningen av svensk redovisningspraxis till den internationella
utvecklingen.

Det finns alltså flera argument som talar för att det nuvarande sam-
bandet inte bör bibehållas, i vart fall inte i sin nuvarande form.
Regeringen anser sig emellertid inte i detta sammanhang ha underlag för
att föreslå några förändringar i detta hänseende. Sådana ändringar förut-
sätter ändringar i den skatterättsliga lagstiftningen. I detta lagstift-

Prop. 1995/96:10

Del 1

Allmänna utgångspunkter

196

ningsärende har inte funnits utrymme för de omfattande överväganden
som dylika ändringar fordrar. Redovisningskommittén lade emellertid i
maj 1995 fram ett delbetänkande med förslag till vissa ändringar i
skattelagstiftningen. Förslagen syftar till att bereda vägen för en fri-
koppling mellan redovisning och beskattning. De frågor som tas upp i
delbetänkandet bereds för närvarande i Finansdepartementet. Frågan om
det nuvarande sambandet mellan redovisning och beskattning bör
förändras bör anstå till dess att detta beredningsarbete har avslutats.

Redan genom de redovisningslagar som nu föreslås uppstår emellertid
ett behov av vissa följdändringar i de skatterättsliga författningarna.
Kommittén har inte lämnat några förslag till sådana lagändringar och
regeringen är inte beredd att i detta sammanhang ta ställning till vilka
anpassningar som kan behövas. En översyn av dessa frågor pågår
emellertid. Arbetet sker med inriktning på att nödvändiga följdändringar
skall kunna träda i kraft samtidigt med de nya redovisningsbe-
stämmelsema.

Prop. 1995/96:10

Del 1

Allmänna utgångspunkter

197

gotab 49014, Stockholm 1995

Innehållsförteckning del II

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

8     Allmänna bestämmelser för årsredovisningen...........4

8.1   Årsredovisningens delar....................4

8.2   Överskådlighet, god redovisningssed och rättvisande

bild ................................6

8.3   Andra grundläggande principer för redovisningen ...  14

9     Balans- och resultaträkningarna ...... 17

9.1   Balansräkningen ....................... 17

9.1.1 Uppställningsform för balansräkningen ..... 17

9.1.2 Balansräkningens utformning och innehåll  ...  19

9.1.3 Balansräkning i förkortad form..........23

9.2   Resultaträkningen.......................24

9.2.1 Uppställningsformen för resultaträkningen ... 24

9.2.2 Resultaträkningens utformning och innehåll ... 27

9.2.3 Resultaträkning i förkortad form ......... 30

9.3   Avvikelser från uppställningsformernas postindelning . 33

9.4   Ändring av redovisningsprinciper och uppställnings-
form ............................... 36

9.5   Angivande av jämförelsetal................. 38

9.6   Kvittning............................40

9.7   Redovisning av bokslutsdispositioner, obeskattade

reserver och latent skatt................... 41

10    Värdering av tillgångar ....................... 44

10.1  Anläggningstillgångar ....................44

10.1.1 Begreppet anläggningstillgångar......... 44

10.1.2 Anskaffningsvärde för anläggningstillgångar  .  46

10.1.3 Avskrivning av anläggningstillgångar......49

10.1.4 Nedskrivning av anläggningstillgångar.....53

10.1.5 Uppskrivning av anläggningstillgångar.....55

10.1.6 Uppskrivningstak för fastigheter?........ 66

10.1.7 Fordringar och skulder i utländsk valuta ....  67

10.2  Omsättningstillgångar .................... 68

10.2.1 Huvudprinciperna för värderingen ....... 68

10.2.2. Värdering av omsättningstillgångar över
anskaffningsvärdet ................. 71

10.2.3 Värdering av varulager .............. 77

10.2.4 Periodisering av vissa lånekostnader m.m. . .  80

11    Skulder, avsättningar och inom linjen-poster .......... 82

11.1  Införande av begreppet avsättningar i balans-
räkningen ............................ 82

11.2  Panter och ansvarsförbindelser (poster inom linjen) . . 86

11.3  Särskilt om avtal om avgångsvederlag m.m........ 89

1

1 Riksdagen 1995/96. 1 samt. Nr 10. Del II

12    Tilläggsupplysningar......................... 93

12.1  Vissa allmänna tilläggsupplysningar om värderingen . 93

12.2  Tilläggsupplysningarnas placering............. 95

12.3  Tilläggsupplysningar om taxeringsvärden och om

försäljning av anläggningstillgångar ........... 97

12.4  Vissa mindre företags skyldighet att lämna tilläggs-
upplysningar ......................... 98

13    Förvaltningsberättelsen....................... 100

14    Finansieringsanalys......................... 103

15    Redovisning av koncern- och intresseföretag ......... 105

15.1  Koncernbegreppet ..................... 105

15.2  Intresseföretag och ägarintressen ............ 113

15.3  Redovisning av aktier och andelar i koncern- och in-
tresseföretag m.m...................... 118

15.4  Kapitalandelsmetoden och dess användande i årsredo-
visningen ........................... 123

16   Koncernredovisning......................... 127

16.1  Skyldighet att upprätta koncernredovisning...... 127

16.2  Koncernredovisningens utformning och innehåll ... 133

16.3  Dotterföretag som skall omfattas av koncernredo-
visningen ........................... 136

16.4  Eliminering av transaktioner mellan koncern-
företag ............................ 139

16.5  Konsolideringsmetodemas reglering .......... 141

16.6  Konsolidering av dotterföretag.............. 142

16.6.1 Förvärvsmetoden................. 142

16.6.2 Poolningsmetoden ................ 146

16.6.3 Konsolidering av dotterföretag med kapital-
andelsmetoden ................... 148

16.7  Konsolidering av andra företag än dotterföretag  . . . 150

16.7.1 Konsolidering av intresseföretag med kapital-
andelsmetoden .................. 150

16.7.2 Klyvningsmetoden................ 154

16.8  Upplysningar om dotter- och intresseföretag m.m. i

koncernredovisningen ................... 155

17    Offentliggörande av års- och koncernredovisningar ..... 158

17.1  Offentliggörande genom ingivande till registrerings-
myndigheten ......................... 158

17.2  Annan publicering..................... 163

18   Delårsrapport ............................ 164

19   Årsbokslut.............................. 166

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

20    Revisionsplikt........................... 167

21    Ikraftträdande och övergångsbestämmelser .......... 169

22   Kostnader m.m............................ 171

23    Författningskommentar....................... 173

23.1  Förslaget till årsredovisningslag............. 173

23.2  Förslaget till lag om ändring i aktiebolagslagen

(1975:1385)......................... 288

23.3  Förslaget till lag om ändring i bokföringslagen

(1976:125).......................... 307

23.4  Förslaget till lag om ändring i lagen (1980:1103) om

årsredovisning m.m. i vissa företag........... 310

23.5  Förslaget till lag om ändring i lagen (1992:160) om

utländska filialer m.m.................... 316

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

8 Allmänna bestämmelser för årsredovisningen

8.1 Årsredovisningens delar

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

Regeringens förslag: Alla bolag som omfattas av den nya
årsredovisningslagen skall upprätta en årsredovisning. Årsredovis-
ningen skall bestå av balansräkning, resultaträkning, noter och
förvaltningsberättelse.

I årsredovisningen för sådana bolag, som skall ha en auktoriserad
revisor, skall det även ingå en finansieringsanalys.

Kommitténs förslag: Överensstämmer med regeringens förslag (se
betänkandet del I s. 154 - 156).

Remissinstanserna: Remissinstanserna har tillstyrkt kommitténs för-
slag eller lämnat det utan erinran.

Gällande rätt: Enligt 11 § bokföringslagen skall den löpande
bokföringen för varje räkenskapsår avslutas med ett årsbokslut. Detta
består av en resultaträkning och en balansräkning. Till dessa kan bilagor
upprättas. Årsbokslutet skall tas in i en årsbok.

I 11 kap. 1 § aktiebolagslagen föreskrivs att aktiebolag för varje
räkenskapsår skall avge en årsredovisning. Årsredovisningen skall bestå
av resultaträkning, balansräkning och förvaltningsberättelse. Vad som
gäller om årsbokslutets innehåll gäller även årsredovisningen. I aktie-
bolagslagen ställs vissa ytterligare krav på årsredovisningens innehåll.
Till resultaträkningen och balansräkningen skall fogas vissa tilläggs-
upplysningar. Dessa upplysningar får lämnas i noter om tydliga hän-
visningar görs vid de poster i balansräkningen till vilka de hänför sig.
Enligt lagens förarbeten utgör dessa noter en integrerad del av resultat-
räkningen och balansräkningen och får därför inte utelämnas vid
avskrift eller tryckning av årsredovisningen (prop. 1975:103 s. 455). I
11 kap. 9 § aktiebolagslagen finns bestämmelser om vilka upplysningar
som skall lämnas i förvaltningsberättelsen.

Ett aktiebolag som enligt aktiebolagslagen måste ha en auktoriserad
revisor skall till förvaltningsberättelsen foga en finansieringsanalys (se
11 kap. 9 § fjärde stycket).

För företag som skall upprätta årsredovisning enligt 1980 års
årsredovisningslag gäller i huvudsak motsvarande regler. Detta framgår
av 2 kap. i den lagen.

Årsredovisningen skall - till skillnad från årsbokslutet - offentliggöras
genom ingivande till Patent- och registreringsverket.

Direktivet: Det fjärde direktivet innehåller bestämmelser om
”årsbokslut”. Samtliga bolag som omfattas av direktivet måste upprätta
ett årsbokslut. Begreppet årsredovisning används inte i den svenska
översättningen av direktivet. Med ”årsbokslut” avses emellertid en
redovisning som skall offentliggöras. Begreppet får därför snarast anses
motsvara det svenska begreppet ”årsredovisning” men med den skill-
naden att det senare begreppet även omfattar en förvaltningsberättelse.

Enligt artikel 2.1 skall årsbokslutet bestå av balansräkning, resultat-
räkning och noter. Dessa handlingar skall bilda en helhet.

Av artikel 46 följer att de bolag som omfattas av direktivet som
huvudregel även måste upprätta förvaltningsberättelse.

Skälen för regeringens förslag: Direktivet gör som nämnts ingen
åtskillnad mellan årsbokslut och årsredovisning liknande den som finns
i svensk rätt. Föreskrifterna i direktivet tar emellertid sikte på den
ekonomiska information som bolagen lämnar till aktieägare, bolagsmän
och tredje man. Direktivet reglerar således i huvudsak vad som i svensk
rätt benämns årsredovisning. De svenska reglerna om årsredovisning
måste därför anpassas till direktivet. Enligt regeringens bedömning
ställer direktivet däremot inte några krav på ändring av de svenska
reglerna om årsbokslut. I vilken utsträckning dessa regler i detta
sammanhang ändå bör ändras kommer regeringen att behandla i ett
följande avsnitt (se avsnitt 19).

Enligt direktivet måste årsbokslutet omfatta balansräkning, resultaträk-
ning och noter. Detta överensstämmer i allt väsentligt med gällande rätt
och bör komma till uttryck i den nya lagstiftningen. Det bör tydligare
än i dag framgå av lagtexten att noterna utgör en del av årsredo-
visningen.

Såsom kommer att utvecklas i avsnitt 13 bör det även i den nya
lagstiftningen finnas en generell skyldighet att avge förvaltnings-
berättelse. I gällande rätt ingår förvaltningsberättelsen i årsredovis-
ningen. I direktivet utgör däremot ”årsbokslut” och förvaltnings-
berättelse två separata handlingar. Det kan emellertid inte anses strida
mot direktivet att även i fortsättningen låta förvaltningsberättelsen
utgöra en del av årsredovisningen. Detta har även praktiska fördelar,
eftersom förvaltningsberättelsen skall vara föremål för revisors-
granskning, behandling på bolagsstämma och offentliggörande på
samma sätt som årsredovisningen i övrigt. Årsredovisningen bör därför
även fortsättningsvis omfatta även bolagets förvaltningsberättelse. Av
artikel 2.1 följer att balansräkning, resultaträkning och noter skall
samordnas och utgöra en avgränsad del av den ekonomiska information
som bolaget lämnar och att noterna inte kan avskiljas från resultat-
räkningen och balansräkningen. Det kan mot bakgrund därav ifråga-
sättas om det bör införas ett nytt gemensamt begrepp för dessa
handlingar vid sidan av begreppen årsbokslut och årsredovisning. Enligt
regeringens mening skulle emellertid införandet av ett nytt begrepp inte
vara ägnat att leda till ökad klarhet.

Även om balansräkningen, resultaträkningen och noterna sålunda inte
bör ges någon gemensam beteckning bör det - i överensstämmelse med
direktivet - i den nya lagen slås fast att handlingarna utgör en helhet.
Det krav som lagen bör uppställa på att redovisningen skall ge en
rättvisande bild av bolagets ställning och resultat (se avsnitt 8.2)
kommer härigenom att gälla den bild som dessa handlingar gemensamt
ger. En bestämmelse om att handlingarna utgör en helhet markerar
också att de tilläggsupplysningar som bolag är skyldiga att lämna inte
kan lämnas i andra av bolaget utfärdade handlingar.

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

Direktivet ställer inte några krav på upprättande av finansierings-
analys. Såsom regeringen senare återkommer till (se avsnitt 14) anser
regeringen att bestämmelser om finansieringsanalys ändå bör tas in i
den nya lagstiftningen. Även finansierieringsanalysen bör utgöra en del
av årsredovisningen.

Årsredovisningen bör sålunda enligt regeringens mening i framtiden
ha samma beståndsdelar som i dag. Informationens fordelning mellan de
olika delarna bör emellertid i vissa avseenden vara en annan än i dag. I
enlighet med direktivet bör sålunda viss information som i dag lämnas i
förvaltningsberättelsen i stället tas in i balansräkningen, resultaträk-
ningen eller noterna. Till detta återkommer regeringen i det följande.

8.2 Överskådlighet, god redovisningssed och rättvisande
bild

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

Regeringens förslag: Årsredovisningen skall upprättas på ett
överskådligt sätt och i enlighet med god redovisningssed.

Balansräkningen, resultaträkningen och noterna skall tillsammans
ge en rättvisande bild av bolagets ställning och resultat. Om det
behövs för att en rättvisande bild skall ges, skall tilläggs-
upplysningar lämnas.

Om avvikelser görs från allmänna råd eller rekommendationer av
normgivande organ, skall detta anmärkas i not. Skälen för
avvikelsen skall anges.

Kommitténs förslag: Överensstämmer delvis med regeringens
förslag. I kommitténs förslag finns dock inte någon bestämmelse om att
årsredovisningen skall upprättas enligt god redovisningssed. En annan
skillnad är att kommittén har föreslagit att, om tillämpningen av lagens
bestämmelser i ett särskilt fall är oförenlig med kravet på rättvisande
bild, skall avsteg från lagen göras. Kommittén har inte heller lämnat
något förslag om att det skall lämnas upplysning om avvikelsen från
allmänna råd och rekommendationer (se betänkandet del I s. 283, 284,
334 och 335).

Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna har inte haft några
invändningar mot kommitténs förslag. SABO har dock ifrågasatt an-
vändandet av begreppet ”rättvisande bild”. Bokföringsnämnden,
Finansinspektionen och Riksskatteverket har ansett att begreppet är
otillräckligt preciserat och kommer att medföra svårigheter i tillämp-
ningen, bl.a. eftersom det inte framgår hur det skall tillämpas i för-
hållande till begreppet god redovisningssed. Riksbanken har ifrågasatt
om det är meningsfullt att införa ett krav på att bolaget under vissa för-
utsättningar skall avvika från gällande redovisningsbestämmelser. Lunds
Universitet och Sydsvenska Handelskammaren har menat att användan-
det av begreppet god redovisningssed bör behandlas närmare.

Gällande rätt: En allmän princip på redovisningsområdet är att
bokföring och redovisning skall ske enligt god redovisningssed. Detta
kommer till uttryck i framför allt 2 § bokföringslagen, där det
föreskrivs att bokföringsskyldigheten skall fullgöras på ett sätt som
överensstämmer med god redovisningssed. Bestämmelsen skall tillämpas
även vid upprättandet av årsbokslut och därigenom - enligt 11 kap. 1 §
andra stycket aktiebolagslagen och 2 kap. 2 § 1980 års årsredovis-
ningslag - vid upprättande av årsredovisning. Vidare gäller enligt 11
kap. 1 § tredje stycket aktiebolagslagen, 4 kap. 9 § bankrörelselagen
och 11 kap. 11 § försäkringsrörelselagen att förvaltningsberättelse
skall upprättas enligt god redovisningssed. Även vissa värderingsbe-
stämmelser i bokföringslagen hänvisar till begreppet.

I de förarbeten som föregick bokföringslagen och aktiebolagslagen
kommenteras begreppet ”god redovisningssed” på flera ställen. Aktie-
bolagsutredningen föreslog att årsredovisningen skulle upprättas med
iakttagande av ”god redovisningssed”. Därmed avsågs en modernare
och kortare term för det som tidigare uttryckts med orden ”allmänna
bokföringsgrunder och god köpmannased”. Behovet av en allmän
hänvisning till god redovisningssed berodde enligt utredningen dels på
att lagen inte kunde reglera alla frågor och situationer, dels på att
redovisningspraxis efter hand utvecklas (se SOU 1971:15 s. 277).

Även i bokföringsutredningens betänkande Bokföringslag (SOU
1973:57) föreslogs införandet av begreppet ”god redovisningssed” (se s.
94). I propositionen anslöt sig föredragande statsrådet till detta förslag.
Han anförde att ”som utredningen påpekar torde god redovisningssed
kunna beskrivas genom en hänvisning till att det bör röra sig om en
faktiskt förekommande praxis hos en kvalitativt representativ krets
bokföringsskyldiga. Vad som är god redovisningssed kan ibland behöva
bestämmas branschvis. Stor betydelse för innebörden av begreppet har
givetvis de uttalanden i redovisningsfrågor som görs av den praktiskt
och teoretiskt verksamma expertisen på redovisningsområdet. Närings-
livets börskommitté och Föreningen auktoriserade revisorer har sålunda
genom olika utfärdade rekommendationer fått stort inflytande när det
gäller att tolka begreppet god redovisningssed. Enligt min mening kan
emellertid inte helt överlämnas åt enskilda intressen att närmare
bestämma innebörden av detta begrepp. Det är angeläget att företrädare
för det allmänna - som har stora intressen att bevaka i detta
sammanhang - också får tillfälle att utöva inflytande i frågan. Jag
återkommer senare till att en särskild nämnd för redovisningsfrågor bör
inrättas. Denna kommer att utöva stort inflytande på hur frågor om god
redovisningssed skall bedömas i olika situationer. En annan uppgift för
denna nämnd kan vara att mot bakgrund av den ständiga utvecklingen
på redovisningsområdet anpassa praxis och med hänsyn härtill utforma
vad som är god redovisningssed. På detta sätt kommer företrädare för
det allmänna och löntagarnas organisationer - som bör ingå i nämnden

- att kunna påverka utvecklingen” (prop. 1975:104 s. 148 f.).

I specialmotiveringen till 2 § bokföringslagen anförde föredraganden

- i anslutning till att begreppet ”god redovisningssed” kommenterades -
bl.a.: ”Departementsförslaget är uppbyggt så att det finns ett betydande

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

utrymme for praxis att närmare precisera vad de i lagen angivna kraven
kan innebära för olika redovisningssituatjoner.... Jag vill i detta
sammanhang framhålla att praxis kan ge besked om vad ett allmänt
avfattat krav i lagen kan anses innebära i en praktisk situation.
Undantagsvis kan det också vara en uppgift för praxis att ge direktiv,
utformade efter lagens syfte, i något spörsmål som inte besvaras i
lagen. Däremot kan det inte komma i fråga att en uttrycklig lag-
bestämmelse sätts åt sidan av en mot bestämmelsen stridande praxis.
När det särskilda organet för redovisningsfrågor har inrättats kommer
praxis i stor utsträckning att utvecklas genom anvisningar och
uttalanden från expertorganet” (a. prop. s. 205).

Såsom strax skall utvecklas närmare innehåller EG-rätten ett krav på
att redovisningen skall ge ”en rättvisande bild”. I svensk lagstiftning
finns inte någon direkt motsvarighet till detta. Vissa lagar innehåller
dock bestämmelser om att redovisningen i viss del skall vara
”rättvisande”. Detta gäller t.ex. 4 kap. 1 § bankrörelselagen och 11
kap. 1 § försäkringsrörelselagen. Dessa bestämmelser ger Finans-
inspektionen rätt att utfärda föreskrifter som avviker från bokförings-
lagen. Enligt lagrummen skall föreskrifterna utformas så att de främjar
”en klar och rättvisande redovisning” av de berörda bolagens resultat
och ställning (jfr del IV avsnitt 8.2).

Direktivet: Begreppet ”god redovisningssed” förekommer inte i de
bolagsrättsliga direktiven. I stället ställer det fjärde direktivet vissa
andra allmänna krav på redovisningen.

I artikel 2.2 föreskrivs att årsbokslutet skall upprättas ”på ett
överskådligt sätt”.

I artiklarna 2.3-2.5 finns föreskrifter om ”rättvisande bild”.
Årsbokslutet skall enligt artikel 2.3 ge en rättvisande bild av bolagets
tillgångar, skulder, ekonomiska ställning och resultat. I artikel 2.4 före-
skrivs att, när tillämpningen av bestämmelserna i direktivet inte räcker
till för att ge en rättvisande bild enligt artikel 2.3, ytterligare upplys-
ningar skall lämnas. Vidare föreskrivs i artikel 2.5:

”Om undantagsvis tillämpningen av en föreskrift i detta direktiv är
oförenlig med den skyldighet som föreligger enligt punkt 3, skall avsteg
göras från den förstnämnda föreskriften så att en rättvisande bild enligt
punkt 3 kan ges. Varje sådant avsteg skall anmärkas i en not med
upplysning om skälen för avsteget och om den inverkan som detta kan
ha på bolagets tillgångar, skulder, ekonomiska ställning och resultat.
Medlemsstaterna får bestämma när avsteg kan ske och får föreskriva de
undantagsregler som behövs. ”

Enligt artikel 2.6 får medlemsstaterna tillåta eller kräva att annan in-
formation lämnas i årsbokslutet utöver vad som fordras enligt direktivet.

Innebörden i begreppet ”rättvisande bild” finns inte angiven i direk-
tiven. Eftersom direktiven saknar publicerade förarbeten av det slag
som finns för svensk lagstiftning är det också svårt att bilda sig någon
uppfattning om vad som avsågs vid direktivets tillkomst.

Begreppet är en översättning av det engelska ”true and fair view”, ett
begrepp som var väl etablerat i den anglosachsiska världen när

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

direktivet utarbetades. Det var också först efter Storbritanniens inträde
i EG som kravet på rättvisande bild fördes in i då föreliggande förslag
till det fjärde direktivet. Det kan därför vara av intresse att notera
vilken innebörd begreppet fått i Storbritannien. Det måste dock
samtidigt understrykas att begreppet sedan det numera blivit en del av
EG-rätten inte längre kan tolkas enbart mot bakgrund av brittisk rätt
och praxis.

I Storbritannien synes begreppet ”rättvisande bild” ofta användas för
att tolka eller fylla ut lag och redovisningsrekommendationer. I
särskilda fall kan kravet på rättvisande bild också användas för att
åsidosätta lag eller rekommendationer. Begreppet används vidare för att
ta fram rekommendationer som sätts över detaljer i lagen. Det har sagts
att begreppet speglar ett principiellt synsätt som innebär att redovis-
ningen inte får vara legalistisk och formell utan skall avspegla vad som
verkligen i ekonomisk mening hänt i bolaget (se Thorell, EG:s
redovisningsrätt s 31).

Begreppet hade år 1994 införts i samtliga EU-länder men synes ha
fått olika innebörd på olika håll.

I den danska årsregnskabsloven har begreppet ”retvisende billede” fått
ersätta det tidigare ”god regnskabsskik”. Den danske lagstiftaren synes
inte ha ansett att det förelåg annat än en marginell skillnad mellan de
båda begreppen. Närmast av redaktionella skäl har man valt att använda
begreppet rättvisande bild i årsregnskabsloven, medan kravet på god
redovisningssed har behållits i bogforingsbekendtgarelsen som ett
grundläggande krav för all bokföring.

I Italien används begreppet för att tolka statsmakternas krav, för
utfyllande tolkning eller, i ytterst exceptionella fall, för att avvika från
lagens krav. En liknande användning synes begreppet ha fått i Frankrike
och Spanien.

I Tyskland uppställer lagstiftningen ett krav på ”ein den tatsächlichen
Verhältnissen entsprechendes Bild” (en bild som motsvarar de faktiska
förhållandena) vid sidan av ett krav på ”ordnungsmässiger Buch-
fiihrung”. I tysk rätt förefaller man emellertid presumera att en redo-
visning i enlighet med lagens föreskrifter alltid leder till en rättvisande
bild. För tysk redovisning får begreppet därför främst den betydelsen att
det i det enstaka fallet kan innebära att det måste lämnas tilläggs-
upplysningar i redovisningen. Det är däremot omtvistat om begreppet
kan användas för att tolka eller fylla ut lagregler.

Det finns sålunda en stor spännvidd i uppfattningarna om begreppets
innebörd. Framför allt bör det noteras att begreppet i vissa länder -
särskilt Storbritannien - används för att motivera generella rekom-
mendationer samt avsteg från lag, medan begreppet i Tyskland enbart
ges betydelse för redovisningen i det enskilda fallet.

Om en redovisning i enlighet med direktivets föreskrifter inte ger en
rättvisande bild, kan det få två olika följder. Enligt artikel 2.4 måste
tilläggsupplysningar lämnas. Enligt artikel 2.5 skall direktivets före-
skrifter frångås om tillämpningen av dem undantagsvis är oförenlig med
kravet på rättvisande bild. Enligt kontaktkommittén måste man först
försöka uppnå en rättvisande bild med hjälp av tilläggsupplysningar;
först om det inte går får avsteg från direktivet göras.

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

Särskilt artikel 2.5 har givit upphov till meningsskiljaktigheten Det är
helt klart att direktivet genom artikel 2.5 ger medlemsstaterna rätt att
föreskriva att det i vissa fall skall göras avsteg från direktivets före-
skrifter. Huruvida det även föreligger en skyldighet för medlemsstaterna
att ge sådana föreskrifter är däremot inte alldeles säkert. Ett par med-
lemsstater - Tyskland och Portugal - torde inte ha ansett att någon
sådan skyldighet föreligger, eftersom man i dessa länder inte har tagit
in någon sådan bestämmelse i sin lagstiftning. Direktivet talar visser-
ligen om att avsteg ”skall” göras. Samtidigt medger direktivet emeller-
tid att medlemsstaterna ”får” bestämma när avsteg skall göras. Det har
hävdats att den sistnämnda bestämmelsen ger medlemsstaterna rätt att
begränsa det område där avsteg från lag får göras.

Som ovan har framhållits finns det också olika uppfattningar om
bestämmelsen om rättvisande bild kan användas för att ge generella
normer eller om den kan tillämpas enbart i det enskilda fallet. Dessa
åsiktsskillnader kommer till uttryck i skiftande tolkningar av föreskriften
i artikel 2.5. I Storbritannien, där kravet på rättvisande bild får sin
största betydelse just genom skyldigheten att i vissa fall avvika från
lagens regler, förekommer det att det görs avsteg från lagen genom
utfärdande av redovisningsrekommendationer. Kontaktkommittén har
diskuterat om detta är förenligt med direktivet. Enligt kontaktkommittén
skall artikel 2.5 tolkas så att avsteg kan göras enbart med hänsyn till
förhållandena i ett enskilt bolag. Artikeln medger, menade man, inte
generella avsteg från lagen för alla företag eller en speciell kategori
företag (bransch) och medlemsstaterna får inte heller införa regler som
avviker från direktivet med motiveringen att dessa behövs för att
uppfylla kravet på rättvisande bild (se The Accounting Harmonization in
the European Communities, s. 2). Kontaktkommitténs uttalande har
ifrågasatts inom doktrinen med hänvisning till bestämmelsen i artikel
2.5 att medlemsstaterna får bestämma när avsteg kan ske och får
föreskriva de undantagsregler som behövs. Mot detta har invänts att den
angivna bestämmelsen enbart kan användas av en medlemsstat för att
begränsa möjligheterna att göra avsteg från lag till vissa särskilda
områden.

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

Skälen för regeringens förslag:

Överskådlighet

Direktivets föreskrift om överskådlighet är tvingande för medlems-
staterna. Föreskriften avser i och för sig endast balansräkningen,
resultaträkningen och noterna. Ett mera allmänt krav på överskådlighet
är emellertid ägnat att främja tillgängligheten hos redovisningen. I den
nya lagen bör därför införas en bestämmelse om att årsredovisningen
skall upprättas på ett överskådligt sätt. En sådan bestämmelse kommer
att omfatta alla årsredovisningens delar och således även förvaltnings-
berättelsen och finansieringsanalysen.

God redovisningssed och rättvisande bild

Direktivet gör det nödvändigt att i svensk rätt införa bestämmelser om

att redovisningen skall ge en rättvisande bild av bolagets ställning och
resultat.

Såsom har framgått av den tidigare redogörelsen för begreppet
”rättvisande bild” är begreppets innebörd delvis oklar. När begreppet
har införts i de olika medlemsstaternas lagstiftning, har det i resp, land
kommit att färgas av landets redovisningstradition och redovisnings-
praxis. Detta kan emellertid inte tas som intäkt för att varje land har
rätt att ge begreppet den innebörd man anser önskvärd. Tvärtom måste
understrykas att begreppet har införts i EG-rätten för att åstadkomma en
harmonisering av de olika medlemsstaternas redovisningslagstiftning.
Det bör också understrykas att den slutliga tolkningen av begreppet inte
kan göras på nationell nivå utan endast av EG-domstolen. När
begreppet infors i svensk lagstiftning måste utgångspunkten därför vara
att det ges samma innebörd som det kan antas ha i det övriga EU.

Även om innebörden i begreppet är oklar kan dock vissa slutsatser
dras. Enligt regeringens mening bör begreppet sålunda förstås som ett
övriga föreskrifter i direktivet överordnat krav på att balansräkningen,
resultaträkningen och noterna i det enskilda fallet skall innehålla sådan
ekonomisk information att läsaren kan få en så riktig bild som möjligt
av bolagets ekonomiska situation. Ett sådant krav får givetvis betydelse
för utvecklingen av redovisningspraxis och redovisningsrekommen-
dationer. Det torde emellertid inte vara så att begreppet ”rättvisande
bild” är avsett att - såsom i hög grad är fallet med begreppet ”god
redovisningssed” - återspegla rådande praxis och rekommendationer.
Kontaktkommitténs ovan refererade uttalanden rörande tillämpningen av
artikel 2.5 talar tvärtom för att begreppet har sin största betydelse som
instrument för att tolka redovisningsreglerna i det enskilda fallet och för
att korrigera de missvisande resultat som kan uppkomma vid en alltför
formell tillämpning av generella normer.

De skillnader som således föreligger mellan begreppen torde inte
alltid ha någon praktisk betydelse. Det kan sålunda förmodas att
årsredovisningen som regel ger en rättvisande bild när den innehåller
den information som läsaren kan förvänta sig mot bakgrund av sådana
vedertagna normer som återspeglas i god redovisningssed. Det kan
också, som nyss har framhållits, antas att redovisningspraxis kommer
att påverkas av begreppet rättvisande bild.

Likväl torde skillnaderna mellan begreppen vara så betydelsefulla att
det inte utan vidare går att i och med införandet av kravet på rätt-
visande bild utmönstra kravet på iakttagande av god redovisningssed.
”God redovisningssed” kan betecknas som en allmän rättslig standard
grundad framför allt på - utöver lag - förekommande praxis och
rekommendationer. Behovet av en sådan standard torde inte fullt ut
kunna ersättas av kravet på rättvisande bild, eftersom det kravet torde
ha sin tyngdpunkt i redovisningen i det enskilda fallet.

Ett ytterligare skäl till att bibehålla begreppet ”god redovisningssed”
vid sidan av bestämmelserna om rättvisande bild hänger samman med
osäkerheten i innebörden av begreppet ”rättvisande bild”. Eftersom be-
greppet är en del av EG-rätten och i sista hand kan tolkas enbart av EG-
domstolen är det inte möjligt att - såsom några remissinstanser framfört
önskemål om - på nationell nivå ge några närmare anvisningar om hur
begreppet skall förstås. ”God redovisningssed” är däremot etablerat i

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

11

svensk redovisning och därigenom ägnat att ge mera vägledning för
bolagen.

Det är också önskvärt att lagstiftningen utformas så att den nuvarande
kopplingen mellan å ena sidan lagstiftningen och å andra sidan kvali-
tativt representativ redovisningspraxis och auktoritativa organs rekom-
mendationer kan bibehållas. Ett bibehållande av begreppet ”god redo-
visningssed” ger bättre förutsättningar för detta.

Ett bibehållande av begreppet ”god redovisningssed” ger också bättre
möjligheter att bibehålla en nationell standard i sådana redovisnings-
frågor som inte behandlas i EG-rätten och i frågor som inte har någon
direkt relevans för bolagets resultat och ställning.

Till detta kommer det förhållandet att det torde vara nödvändigt att i
vart fall tills vidare behålla begreppet ”god redovisningssed” på de
områden som inte omfattas av den nya lagstiftningen, t.ex. i fråga om
den löpande bokföringen.

Mot denna bakgrund finner regeringen övervägande skäl tala för att
begreppet god redovisningssed i vart fall tills vidare bör tas in i den nya
lagstiftningen. Direktivet, som ger medlemsstaterna rätt att ställa mera
långtgående krav på information än vad direktivet fordrar (jfr artikel
2.6), kan inte anses uppställa några hinder mot detta.

I den nya lagstiftningen bör därför tas in såväl ett krav på att god
redovisningssed skall iakttas som ett krav på att redovisningen skall ge
en rättvisande bild av bolagets ställning och resultat. Vad gäller sättet
för att bestämma innebörden i begreppet god redovisningssed föreslår
regeringen inte någon förändring. Praxis och rekommendationer som
ingår i god redovisningssed måste dock givetvis fortlöpande anpassas till
de synsätt som kan komma att utvecklas inom ramen för EG-rätten. All
tillämpning av god redovisningssed - vare sig den kommer till uttryck i
rekommendationer från normgivande organ eller i praxis - måste också
inriktas på att åstadkomma en rättvisande bild.

Tilläggsupplysningar

Bestämmelsen i artikel 2.4 ställer krav på tilläggsupplysningar för det
fall att en redovisning enligt lagens regler inte ger en rättvisande bild av
bolagets ställning och resultat. Bestämmelsen, som är tvingande för med-
lemsstaterna, måste införlivas med svensk rätt. En sådan bestämmelse
medför att den som upprättar redovisningen i första hand skall göra
detta enligt lagens regler och i enlighet med god redovisningssed till
vilken lagen hänvisar. Om redovisningen trots detta inte ger en
rättvisande bild av bolagets ställning och resultat, måste man
komplettera med ytterligare information till dess att en rättvisande bild
uppnås.

Avvikelser från lag eller redovisningsrekommendationer?

Såsom tidigare har nämnts är det inte helt klart om artikel 2.5 är
tvingande i den meningen att medlemsstaterna måste föreskriva att
avsteg från direktivets föreskrifter skall göras om dessa föreskrifter inte
leder till att redovisningen ger en rättvisande bild. Två medlemsstater,

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

12

som har infort begreppet ”rättvisande bild” i sin nationella rättsordning,
har inte införlivat artikeln. Den bestämmelse i artikeln som ger
medlemsstaterna möjlighet att bestämma när avsteg kan göras och vilka
undantag som behövs talar i alla händelser för att medlemsstaterna inte
är skyldiga att generellt föreskriva att sådana avsteg skall göras. Mot
den bakgrunden torde artikel 2.5 få tolkas så att den ger
medlemsstaterna enbart en möjlighet att föreskriva om avvikelser från
direktivets föreskrifter, generellt eller på begränsade områden.

Frågan blir då om Sverige - såsom kommittén har föreslagit - bör
utnyttja denna möjlighet.

Det finns skäl som talar för kommitténs förslag. Ett sådant är att
flertalet EU-stater har införlivat den aktuella artikeln med sin redovis-
ningslagstiftning. Ett svenskt införlivande ligger väl i linje med en önsk-
värd harmonisering av svensk och utländsk redovisning.

Det måste också beaktas att den nya lagstiftningen till följd av
direktivanpassningen kommer att bli mera omfettande och detaljerad än
den lagstiftning som finns i dag. Flera frågor som hittills har
överlämnats åt redovisningspraxis måste lagregleras. När normsystemet
flyttas över till lagstiftningen, får det med nödvändighet en mindre
flexibel struktur. För att detta inte skall leda till mindre rättvisande
redovisningar kan det finnas ett behov av en ”ventil”, en möjlighet att i
särpräglade fell avvika från lagen.

En bestämmelse av detta slag ger emellertid också upphov till ett antal
frågor. Det finns sålunda anledning att fråga sig vilka materiella
effekter en sådan bestämmelse skulle få, vilka risker för missbruk som
finns och hur sådana missbruk skulle kunna förebyggas. De
konsekvenser som en bestämmelse av detta slag skulle kunna få i fråga
om exempelvis kapitaltäckning, rätt till utdelning och beskattning kan
aktualisera viss följdlagstiftning.

Regeringen har mot denna bakgrund stannat for att för närvarande
inte lägga fram något förslag om rätt eller skyldighet att med hänvisning
till kravet på rättvisande bild göra avsteg från uttryckliga föreskrifter i
lagen. Redovisningskommittén kommer i sitt slutbetänkande att behand-
la bl.a. frågor om normbildning och sanktioner på redovisningsområdet.
Dessa frågor har ett nära samband med frågan om införlivande av före-
skriften i artikel 2.5. Redovisningskommittén bör därför ges i uppdrag
att se över de problem som artikel 2.5 ger upphov till.

Såsom tidigare har angivits anser regeringen att lagen bör innehålla en
bestämmelse om att redovisningen skall upprättas enligt god redovis-
ningssed. Av god redovisningssed följer bl.a. att företagen normalt
måste följa vissa redovisningsnormer som är allmänt accepterade även
om de inte är reglerade i lag. Allmänna råd och rekommendationer från
normgivande organ har härvid en särskilt stor betydelse. Detta aktua-
liserar frågan vad som gäller när sådana generella normer inte kan
förenas med kravet på rättvisande bild.

Det är naturligt att allmänna råd och rekommendationer utformas med
kravet på rättvisande bild som utgångspunkt. Det torde därför endast i
rena undantagsfall inträffa att kravet på en sådan bild inte kan förenas
med vedertagna allmänna råd och rekommendationer. I de fåtal enskilda
fell som den redovisningspraxis och de allmänna råd och rekommen-
dationer som återspeglas i ”god redovisningssed” inte ger en rättvisande

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

13

redovisning måste emellertid avvikelse ske från dessa normer. Lag-
stiftningen bör alltså vila på principen att bolagen har att göra avsteg
från rekommendationer, allmänna råd och från vedertagen praxis om
dessa generella normer i ett enskilt fell är oförenliga med kravet på
rättvisande bild. Är det fråga om en avvikelse från de normer som
kommer till uttryck i rekommendationer eller allmänna råd från
normgivande organ, bör det dock redovisas öppet. Det bör därför
föreskrivas i lagen att avvikelser från vad som följer av sådana rekom-
mendationer eller allmänna råd skall anmärkas i not tillsammans med
skälen för avvikelsen.

8.3 Andra grundläggande principer för redovisningen

Regeringens förslag: Sex grundläggande redovisningsprinciper
tes in i den nya lagstiftningen:

- Bolaget skall förutsättas fortsätta sin verksamhet.

- Samma principer för värderingen skall tillämpas från ett
räkenskapsår till ett annat.

- Värderingen skall göras med rimlig försiktighet, vilket bl.a.
innebär att endast under räkenskapsåret konstaterade intäkter skall
få tes med och att hänsyn skall tes till alla förutsebara förluster.

- Intäkter och kostnader som är hänförliga till räkenskapsåret
skall tes med oavsett tidpunkten för betalningen.

- De olika beståndsdelarna i posterna skall värderas för sig.

- Den ingående balansen för ett räkenskapsår skall stämma
överens med utgående balans för föregående räkenskapsår.

Avvikelser från principerna får göras, om det finns särskilda skäl
och avsteget är förenligt med god redovisningssed och kravet på
att redovisningen skall ge en rättvisande bild.

Om avvikelse görs, skall vissa tilläggsupplysningar lämnas i en
not.

Kommitténs förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens
förslag. Kommittén har dock, såvitt avser tredje strecksatsen, använt
begreppet ”realiserade intäkter” (se del I s. 363 - 365).

Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna har tillstyrkt förslaget
eller lämnat det utan erinran. Bokföringsnämnden, Föreningen
Auktoriserade Revisorer och Redovisningsrådet har dock tagit upp
begreppet ”realiserade intäkter” och varnat för att det kan få en alltför
snäv innebörd. En alltför snäv tolkning kan enligt Föreningen
Auktoriserade Revisorer försvåra t.ex. successiv vinstavräkning och
värdering av fordringar och skulder till balansdagens kurs samt hämma
utvecklingen av god redovisningssed. Redovisningsrådet har efterlyst en
annorlunda formulering av principen om att intäkter och kostnader skall
tes med oavsett tidpunkten för betalning. Även några andra remiss-
instanser har lämnat vissa synpunkter på utformningen av principerna.

Gällande rätt: Den svenska lagstiftningen innehåller inga allmänna
principer av det slag som regeringen nu föreslår skall lagfästes.
Likartade principer har emellertid i förarbetena till bokföringslagen

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

14

förklarats ligga till grund för värderingsreglerna i bokföringslagen eller
uttryckligen åberopats i anslutning till enskilda värderingsbestämmelser
eller ansetts följa av god redovisningssed. Bokföringsutredningen
uttalade sålunda att allmänt accepterade konventioner hade beaktats i
förslaget vid avvägningen av reglerna och nämnde särskilt bl.a. att
försiktighet bör iakttas vid värderingen. En följd därav var, enligt
utredningen, att endast realiserade intäkter får tas med. Vidare uttalade
utredningen att sannolika framtida förluster måste beaktas och att
använda värderingsprinciper skall vara konsekventa och beständiga
(SOU 1973:57 s. 192). I propositionen med förslag till bokföringslag
anfördes i specialmotiveringen till 14 § att lagtexten gav uttryck för
grundprincipen att varje enskild tillgång skall värderas för sig (prop.
1975:104 s. 223). I anslutning till begreppet ”god redovisningssed”
uttalades att bokföringsmässiga grunder skulle följas och inte den s.k.
kontantprincipen (a. prop. s. 149).

Direktivet: Av artikel 31.1 i det fjärde direktivet framgår att
medlemsstaterna skall svara för att de poster som redovisas i bokslutet
värderas enligt vissa allmänna principer: Bolaget skall förutsättas
fortsätta sin verksamhet (”fortlevnadsprincipen”). Byte av värderings-
princip får inte ske mellan räkenskapsåren (”principen om
konsekvens”). Värderingen skall ske med iakttagande av rimlig
försiktighet (”försiktighetsprincipen”). Därvid skall särskilt beaktas att
endast per balansdagen konstaterade intäkter tas med, att hänsyn tas till
alla förutsebara risker eller möjliga förluster som har uppkommit under
detta eller tidigare räkenskapsår, även om de blir kända efter balans-
dagen men före upprättandet av balansräkningen, och att hänsyn skall
tas till värdenedgång vare sig räkenskapsårets resultat är en vinst eller
en förlust. Intäkter och kostnader som avser räkenskapsåret skall tas
upp utan hänsyn till tidpunkten för betalningen (”periodiserad
redovisning”). Posternas beståndsdelar skall värderas var för sig (”post
för post-värdering”). Den ingående balansen för varje räkenskapsår
måste stämma överens med närmast föregående räkenskapsårs utgående
balans (”kontinuitetsprincipen”).

Enligt artikel 31.2 kan man undantagsvis acceptera avvikelser från de
angivna grunderna. I så fall skall dock en redogörelse för avvikelsen
lämnas i not med uppgift om skälen för avvikelsen samt en bedömning
av dennas inverkan på tillgångarna, skulderna, den ekonomiska
ställningen och resultatet.

Skälen för regeringens förslag: Mot bakgrund av formuleringen av
artikel 31.1 finns det först skäl att fråga sig om artikeln inte enbart ger
uttryck för vissa principer som medlemsstaterna har att beakta vid
utformningen av de särskilda värderingsregler som måste införas till
följd av direktivet. Det skulle i så fall innebära att principerna inte
behöver tas in i lagtext. I artikel 31.2 sägs emellertid att om avvikelse
från principerna undantagsvis sker, vissa upplysningar skall lämnas i
not. Detta talar för att principerna riktar sig direkt till bolagen. Samtliga
stater som år 1994 var medlemmar i EU synes också ha tagit in
principerna i sin lagstiftning.

Till detta kommer att det är en fördel om de grundläggande redovis-
ningsprinciperna framgår av lagen. Principerna får därigenom ett tyd-

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

15

ligare innehåll och en starkare ställning i frågor och situationer som inte
regleras av lagen.

Regeringen delar därför kommitténs bedömning att principerna i
artikel 31.1 bör tas in i den nya lagstiftningen.

Artikel 31.2, som är tvingande för medlemsstaterna, innebär att
lagstiftaren måste ge bolagen möjlighet att ”i undantagsfall” avvika från
de grundläggande redovisningsprinciperna. Regeringen anser därför att
artikeln bör införlivas med svensk lagstiftning genom en bestämmelse
om att avvikelse från de allmänna redovisningsprinciperna får göras om
det finns särskilda skäl. En sådan bestämmelse innebär att det måste
prövas utifrån förhållandena i det enskilda fallet om avvikelse kan
göras.

Däremot ger artikeln, enligt regeringens bedömning, inte utrymme för
lagstiftaren att göra generella avsteg från principerna i artikel 31.1. Det
hindrar givetvis inte att redovisningspraxis så småningom kan komma
att ge viss vägledning för i vilka slag av situationer som det typiskt sett
kan finnas anledning att avvika från principerna.

Det bör understrykas att en bestämmelse om rätt att avvika från
allmänna redovisningsprinciper inte kan åberopas för att avvika från
särskilda i lagen intagna bestämmelser. Något särskilt stadgande om
detta torde enligt regeringens mening inte vara nödvändigt.

Inte heller bör det vara möjligt att med stöd av bestämmelsen göra
sådana avvikelser från de allmänna redovisningsprinciperna som skulle
strida mot god redovisningssed eller stå i strid med kravet på rätt-
visande bild. En förtydligande bestämmelse om detta bör tas in i lagen.

I enlighet med direktivets krav måste bestämmelsen om rätt att avvika
från de allmänna redovisningsprinciperna förenas med en bestämmelse
om att bolagen vid sådana avvikelser skall lämna notupplysningar om
skälen för avvikelsen och en bedömning av dess effekt på bolagets
ställning och resultat.

Några remissinstanser har framfört synpunkter på den närmare
utformningen av vissa av principerna. Det gäller särskilt kommitténs
förslag att lagfästa principen att endast ”realiserade intäkter” får tas
med. Det kan hävdas att utformningen av denna princip är av betydelse
bl.a. för möjligheterna att värdera fordringar och skulder i utländsk
valuta till balansdagskurs och att göra s.k. successiv resultatavräkning
(se nedan avsnitt 10.2.2) och att det därför skulle vara önskvärt att
luckra upp principen. Såsom regeringen återkommer till torde dock de
båda nämnda redovisningsfrågorna kunna ges en sakligt tillfreds-
ställande lösning utan att den aktuella principen behöver frångås. Det
får överlämnas till redovisningspraxis att inom ramen för god
redovisningssed - och mot bakgrund av bl.a. den internationella utveck-
lingen på området - närmare tolka hur principen skall tillämpas i olika
situationer. Regeringen anser därför att kommitténs förslag inte bör
förändras på annat vis än att uttrycket ”realiserade intäkter” byts ut mot
det i den svenska översättningen av direktivet använda ”konstaterade
intäkter”. I övrigt bör kommitténs utformning av de allmänna redovis-
ningsprinciperna godtas.

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

16

9 Balans- och resultaträkningarna

9.1  Balansräkningen

9.1.1  Uppställningsform för balansräkningen

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

Regeringens förslag: Balansräkningen skall ställas upp i
kontoform.

Kommitténs förslag: Överensstämmer med regeringens förslag (se
betänkandet del I s. 185 - 187 och 191).

Remissinstanserna: Företagarnas Riksorganisation, Sveriges
Industriförbund, Föreningen Auktoriserade Revisorer och Redovisnings-
rådet har förordat att balansräkningen även får ställas upp i rapport-
form. Övriga remissinstanser har tillstyrkt förslaget eller lämnat det
utan erinran.

Gällande rätt m.m: Balansräkningens uppgift är att i sammandrag
redovisa rörelsens samtliga tillgångar och skulder samt eget kapital på
balansdagen. Balansräkningen ger därmed också information om hur
tillgångarnas, skuldernas och det egna kapitalets storlek och samman-
sättning har förändrats i förhållande till föregående räkenskapsår. En
sådan redovisning skulle i och för sig kunna göras på ett flertal olika
sätt. Såväl i den gällande svenska lagstiftningen som i det fjärde
direktivet har emellertid uppställts vissa scheman för balansräkningens
uppställning. Skälen för det är bl.a. att enhetliga uppställningsformer
ger bättre förutsättningar för jämförelser mellan olika företag. Två
huvudtyper av uppställningsscheman kan urskiljas, kontoformen och
rapportformen. Kontoformen innebär att balansräkningen uppställs i två
spalter. I den ena redovisas tillgångar och i den andra skulder och eget
kapital. Slutsumman i den ena spalten skall överensstämma med slut-
summan i den andra spalten. Denna summa brukar kallas balans-
omslutning. I en balansräkning i rapportform redovisas alla poster i en
spalt, först tillgångar och sedan skulder och, som en restpost, eget
kapital.

De svenska reglerna om balansräkningens uppställning finns i 19 §
bokföringslagen. Paragrafen föreskriver ett uppställningsschema enligt
kontoformen men tillåter en annan uppställningsform, om denna ger en
likvärdig överblick över rörelsens ställning. Det innebär att den svenska
lagstiftningen tillåter även rapportformen. Kontoformen är i dag väl
etablerad i svensk redovisningspraxis och rapportformen används i
praktiken inte.

Bokföringslagens balansräkningsschema innehåller lyra huvudgrupper,
Tillgångar, Skulder och eget kapital, Ställda panter m.m. samt Ansvars-
förbindelser. De lättast realiserbara tillgångarna och de först förfallande
skulderna är placerade först inom respektive grupp. Skulderna delas upp
på långfristiga och kortfristiga.

Direktivet: I artikel 8 i det fjärde direktivet föreskrivs att balans-
räkningen måste ställas upp enligt något av två i direktiven angivna
scheman. Det ena schemat återges i artikel 9 och innebär en
uppställning i kontoform. Det andra schemat finns i artikel 10 och

2 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 10. Del II

innebär en uppställning i rapportform. Medlemsstaterna får välja mellan
att tillåta båda formerna eller enbart den ena formen.

Båda de scheman som direktivet tillåter innehåller ett stort antal
poster, flera än vad som föreskrivs i svensk rätt.

I artikel 9 är posterna placerade i en i förhållande till bokföringslagen
omvänd likviditetsordning. Det innebär bl.a. att anläggningstillgångar är
placerade före omsättningstillgångar och att de lättast realiserbara till-
gångarna är placerade sist inom respektive grupp. En annan skillnad i
förhållande till bokföringslagen är att någon uppdelning på långfristiga
och kortfristiga skulder inte görs och att eget kapital redovisas före
avsättningar och skulder.

I artikel 10 uppställs tillgångsposterna på samma sätt. Därefter
redovisas först kortfristiga skulder, sedan långfristiga skulder och av-
sättningar och sist eget kapital.

Av EU:s medlemsstater tillåter fem, däribland Danmark och
Storbritannien, båda de uppställningsformer som anges i direktivet.
Övriga medlemsstater som har införlivat direktivet med sin lagstiftning
föreskriver kontoformen. En undersökning som gjordes under år 1989
visade att 68 procent av samtliga undersökta företag använde konto-
formen. Flertalet företag som använde rapportformen fanns i
Storbritannien och Irland (se European Survey of Published Financial
Statements in the Context of the Fourth EC Directive, 1989, s. 20).

Skälen för regeringens förslag: Vid en anpassning till det fjärde
direktivet har Sverige möjlighet att välja att tillåta båda de
uppställningsformer för balansräkningen som direktivet tillåter eller att
tillåta endast en av dem.

Eftersom kontoformen är den allmänt använda uppställningsformen i
svenska företag, är det naturligt att den nya svenska lagstiftningen ger
möjlighet att använda denna uppställningsform även i framtiden. Vad
som däremot kan vara mera tveksamt är om också rapportformen skall
vara tillåten.

Nuvarande lagstiftning lämnar ett visst utrymme för företagen att
använda en annan uppställningsform än kontoformen. Det kan i och för
sig hävdas att det inte har framkommit några påtagliga nackdelar med
denna ordning och att det därför inte finns anledning att helt förbjuda
rapportformen. En annan omständighet som talar i samma riktning är
att rapportformen används av ett förhållandevis stort antal företag i
andra europeiska länder.

Under remissbehandlingen har också påtalats att rapportformen ur
redovisningssynpunkt kan ha vissa fördelar framför kontoformen. Den
uppdelning i kortfristiga och långfristiga skulder i balansräkningen som
rapportformen föreskriver kan, såsom några remissinstanser har varit
inne på, ge en bättre bild av det sysselsatta kapitalet (tillgångar ./.
kortfristiga skulder) inom företaget och kan därmed också förenkla
analysen av företagets resultat och ställning.

Likväl måste konstateras att det praktiska behovet av att kunna
uppställa balansräkningen i rapportform uppenbarligen är mycket litet.
I Sverige används numera endast kontoformen. Även i det övriga
Europa - med undantag för Storbritannien och Irland - är kontoformen
klart dominerande. Flertalet av EU:s medlemsstater tillåter också enbart
denna uppställningsform.

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

Mot ett tillåtande av rapportformen talar också de nackdelar som är
förenade med att lagstiftningen tillåter mer än en enda uppställ-
ningsform. Om två olika uppställningsformer används, försämras jämför-
barheten mellan olika företag. Dessutom torde skattemyndigheternas, Patent-
och registreringsverkets och Statistiska centralbyråns arbete i viss
utsträckning försvåras.

Regeringen anser därför att övervägande skäl talar för att den nya
lagstiftningen bör föreskriva att balansräkningen alltid skall upprättas i
kontoform.

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

9.1.2 Balansräkningens utformning och innehåll

Regeringens förslag: Balansräkningen skall ha i huvudsak den
utformning som anges i det fjärde direktivet (se bilagan 2 till
förslaget till ny årsredovisningslag).

Kommitténs förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens
förslag (se betänkandet del I s. 191 - 194).

Remissinstanserna: Remissinstanserna har inte haft några invänd-
ningar mot huvuddragen i det av kommittén föreslagna uppställnings-
schemat. Några instanser har dock framfört synpunkter på enskilda
poster. Ett par instanser har också menat att uppställningen bör
kompletteras med vissa, väsentligen branschspecifika poster.

Gällande rätt: Bokföringslagens balansräkningsschema innehåller
fyra huvudgrupper, nämligen Tillgångar, Skulder och eget kapital,
Ställda panter m.m. samt Ansvarsförbindelser. Varje huvudgrupp
innehåller flera olika poster och delposter. Uppställningen innebär att de
lättast realiserbara tillgångarna och de först förfallande skulderna
placeras först inom respektive grupp. De mindre likvida grupperna
följer sedan successivt. Av schemat följer också att en uppdelning skall
göras på långfristiga och kortfristiga skulder. Slutligen redovisas ställda
panter m.m. samt ansvarsförbindelser inom linjen, dvs. beloppen förs
inte ut i sifferkolumnen och räknas därför inte heller in i balansom-
slutningen.

Direktivet: Uppställningsscheman för balansräkningen finns i artik-
larna 9 (kontoformen) och 10 (rapportformen) i det fjärde direktivet.

I båda de scheman som direktivet tillåter finns ett antal huvud-
rubriker, betecknade med bokstäver. Dessa är vanligen indelade i olika
poster, vars beteckningar föregås av romerska siffror. Dessa poster
innehåller ibland en indelning i mindre poster, vars beteckningar
föregås av arabiska siffror.

Enligt artikel 4.1 måste posterna tas upp i den ordningsföljd som
anges i uppställningsformerna. En mera detaljerad underindelning skall
dock vara tillåten, under förutsättning att uppställningsformen följs.
Medlemsstaterna får själva bestämma om bolagen skall vara skyldiga att
göra sådana specifikationer. Artikel 4, som kommer att behandlas
närmare i avsnitt 9.3, innehåller också vissa föreskrifter om när poster
får slås samman.

19

Enligt artikel 14 skall bl.a. alla ansvarförbindelser, i den mån de inte
redovisas som skulder, antecknas under balansräkningen eller i noter.

Skälen för regeringens förslag: Direktivets föreskrifter om balans-
räkningens utformning är i huvudsak tvingande. Medlemsstaterna får
avvika från föreskrifterna enbart under vissa i artikel 4 angivna förut-
sättningar. Den nya lagens uppställningsschema för balansräkningen
måste därför i huvudsak överensstämma med vad som föreskrivs i
artikeln 9 angående uppställning i kontoform.

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

Tillgångssidan

I enlighet med direktivet bör på tillgångssidan upptas rubrikerna
Tecknat men ej inbetalt kapital, Anläggningstillgångar och Omsättnings-
tillgångar. I direktivet finns även en särskild rubrik Kostnader för
bolagsbildning. Eftersom svensk rätt inte tillåter att sådana kostnader tas
upp som tillgångar, finns det inte anledning att i den svenska
lagstiftningen föreskriva någon sådan post.

Anläggningstillgångar bör - i överensstämmelse med direktivet -
delas in i tre poster; (I) Immateriella anläggningstillgångar, (II) Mate-
riella anläggningstillgångar och (III) Finansiella anläggningstillgångar.

Under posten Immateriella anläggningstillgångar bör - såsom
direktivet fordrar - redovisas posterna Balanserade utgifter för
forsknings- och utvecklingsarbeten och liknande arbeten, Koncessioner
m.m., Goodwill samt Förskott avseende immateriella anläggnings-
tillgångar. Regeringen delar dessutom kommitténs uppfattning att
immateriella anläggningstillgångar som har anknytning till fast egen-
dom, t.ex. hyresrätt, eller som är av liknande slag bör redovisas under
en särskild post. Artikel 4.1 lämnar utrymme för detta. Posten bör
benämnas Hyresrätter och liknande rättigheter.

Posten Materiella anläggningstillgångar måste i enlighet med
direktivet innehålla en post för Byggnader och mark. Detta innebär en
skillnad gentemot bokföringslagens schema, där byggnader resp, fast
egendom som inte är maskin eller byggnad redovisas under skilda
poster. Det kan - som en remissinstans har varit inne på - i och för sig
hävdas att bokföringslagens indelning har vissa fördelar. Regeringen har
emellertid inte funnit att det finns tillräckligt starka skäl att på denna
punkt fordra mer än vad direktivet kräver. Det kan visserligen
förekomma fall då en uppdelning av det slag som föreskrivs i
bokföringslagen skulle vara av mycket stort värde. En indelning i del-
poster kommer emellertid - i enlighet med de regler som kommer att
behandlas i avsnitt 9.3 - att vara obligatorisk, om indelningen är nöd-
vändig för att man skall uppnå en rättvisande bild av bolagets resultat
och ställning.

Till skillnad från bokföringslagen fordrar direktivet inte någon sär-
redovisning av skepp. Enligt regeringens mening finns det inte heller
anledning att generellt kräva en sådan särredovisning. Några remiss-
instanser har efterlyst vissa andra branschspecifika poster. Regeringen
anser dock att det inte bör ställas några sådana krav i lagen. Det hindrar
inte - såsom kommer att behandlas i följande avsnitt - att de bolag som

20

har behov av det likväl kan göra en uppdelning i branschspecifika
delposter.

Under posten Materiella anläggningstillgångar måste också tas upp
posterna Maskiner och andra tekniska anläggningar, Inventarier,
verktyg och installationer samt Pågående nyanläggningar och förskott
avseende materiella anläggningstillgångar.

I fråga om de två första av dessa poster har ett par remissinstanser
menat att det kan uppkomma problem med att avgränsa posterna från
varandra. Detta utgör dock givetvis inte anledning att i lagstiftningen
frångå den postindelning som föreskrivs i direktivet. I vissa fall av
undantagskaraktär kommer det likväl att vara tillåtet att slå samman
posterna. Till detta återkommer regeringen i följande avsnitt.

Beträffande den tredje av posterna har kommittén föreslagit att den
delas upp i två poster. Då direktivet inte fordrar någon sådan indelning
och den dessutom - såsom Redovisningsrådet har påpekat - skulle
kunna innebära vissa gränsdragningsproblem anser regeringen att
kommitténs förslag på denna punkt inte bör följas.

Under Finansiella anläggningstillgångar skall enligt direktivet
redovisas särskilda poster för aktier och andelar i anknutna företag resp,
för fordringar hos anknutna företag. Med anknutna ”företag” avses
väsentligen företag i samma koncern (koncernföretag; jfr artikel 41.1 i
det sjunde direktivet). Balansräkningen bör därför i denna del innehålla
posterna Andelar i koncernföretag resp. Fordringar hos koncernföretag.
Direktivet fordrar också att balansräkningen innehåller särskilda poster
för ”ägarintressen” resp, ”fordringar hos företag hos vilka bolaget har
ägarintressen”. Såsom regeringen avser att närmare behandla i avsnitt

15.2 bör syftet bakom direktivets ägarintressebegrepp i den nu aktuella
svenska lagstiftningen tillgodoses med det intresseföretagsbegrepp som
förekommer i artikel 33 i det sjunde direktivet. I denna del bör därför
den svenska lagen föreskriva att balansräkningen skall innehålla
posterna Andelar i intresseföretag och Fordringar hos intresseföretag.
Härutöver bör - i enlighet med direktivet - tas upp posterna Andra
långfristiga värdepappersinnehav och Andra långfristiga fordringar.

Enligt bokföringslagen skall lån till delägare och denne närstående
personer redovisas under en särskild post bland anläggningstillgångarna.
Även kommittén har ansett att sådana lån bör särredovisas men har
ansett att de alltid bör redovisas bland omsättningstillgångarna. Detta
har ifrågasatts av en remissinstans. Regeringen anser inte att det finns
tillräckliga skäl att på denna punkt frångå bokföringslagens ordning.
Lån till delägare och närstående bör alltså även fortsättningsvis tas upp
under en särskild post bland de finansiella anläggningstillgångarna.

En anpassning till direktivet gör det vidare nödvändigt att dela in de
tillgångar som har upptagits under rubriken Omsättningstillgångar i
fyra poster; (I) Varulager m.m., (II) Fordringar, (III) Kortfristiga
placeringar och (IV) Kassa och bank.

Posten Varulager m.m. bör i enlighet med direktivet innehålla
posterna Råvaror och förnödenheter, Vtror under tillverkning och
Färdiga varor och handelsvaror.

Direktivet fordrar att det under Varulager tas upp även en post
Förskottsbetalningar. Kommittén har ansett att den i stället bör
redovisas under Fordringar, eftersom förskott till leverantörer enligt

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

21

kommitténs mening inte kan anses utgöra en del av varulagret. Enligt
regeringens mening är det mera förenligt med direktivet att ta upp
posten under Varulager.

Såsom kommer att utvecklas i avsnitt 10.2.2 anser regeringen att
särskilda värderingsregler bör få tillämpas vid s.k. pågående arbeten.
Med hänsyn härtill bör det under Varulager tas upp även en särskild
post Pågående arbete för annans räkning.

Under Fordringar bör - i enlighet med direktivet - tas upp posterna
Kundfordringar, Fordringar hos koncernföretag, Fordringar hos
intresseföretag och Övriga fordringar.

Direktivet tillåter att förutbetalda kostnader och upplupna intäkter
redovisas antingen under en särskild post under Fordringar, dvs. bland
omsättningstillgångarna, eller under en särskild huvudrubrik. Detta slag
av tillgångar skall enligt bokföringslagen redovisas bland omsättnings-
tillgångarna. Det finns inte anledning att i den nya lagen välja något
annat sätt för redovisning. Även Förutbetalda kostnader och upplupna
intäkter bör alltså tas upp som en särskild post under Fordringar.

I enlighet med direktivet bör bland Kortfristiga placeringar redovisas
posterna Andelar i koncernföretag, Egna aktier och Övriga kortfristiga
placeringar. Direktivet tillåter i och för sig att innehav av egna aktier i
stället redovisas under Finansiella anläggningstillgångar. De svenska be-
stämmelserna om förvärv av egna aktier (se 7 kap. 2 § aktiebolags-
lagen) innebär emellertid att bolag kan inneha egna aktier endast under
en kortare tid. Det synes därför lämpligare att alltid redovisa innehav av
egna aktier under Kortfristiga placeringar.

Såsom kommer att behandlas närmare i avsnitt 15.3 anser regeringen
inte att det finns skäl att - såsom kommittén har föreslagit - redovisa
andelar i intresseföretag som en egen post under Kortfristiga
placeringar.

Regeringen har inte funnit skäl till någon ytterligare indelning av
posten Kassa och bank.

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

Eget kapital, avsättningar och skulder

Balansräkningens passivsida bör innehålla rubrikerna Eget kapital,
Obeskattade reserver, Avsättningar och Skulder. Rubriken Obeskattade
reserver har ingen motsvarighet i direktivet men måste enligt
regeringens mening bibehållas så länge den nuvarande kopplingen
mellan redovisning och beskattning finns kvar. Den frågan kommer att
beröras ytterligare i avsnitt 9.7. De övriga tre rubrikerna finns i
direktivets uppställningsschema. Rubriken Avsättningar, som inte
förekommer i bokföringslagens schema, kommer att behandlas i avsnitt
11.1.

Under Eget kapital skall enligt direktivet redovisas tecknat kapital,
överkurs vid emission, uppskrivningsfond (se avsnitt 10.1.5), kapital-
reserver, balanserad vinst eller förlust samt vinst eller förlust under
räkenskapsåret. Mot den bakgrunden bör ett aktiebolag under rubriken
Eget kapital redovisa posterna Aktiekapital, Överkursfond,
Uppskrivningsfond, Andra fonder, Balanserad vinst eller förlust samt
Årets resultat, medan ett handelsbolag bör redovisa posterna Eget
kapital vid räkenskapsårets början, Insättningar eller uttag under året,

Årets resultat samt Eget kapital vid räkenskapsårets slut. Denna
indelning ger dock inte någon bild av vad som utgör bundet resp, fritt
eget kapital i bolaget. I vissa sammanhang har uppdelningen i bundet
resp, fritt eget kapital stor betydelse (se t.ex. 12 kap. 2 §
aktiebolagslagen). Enligt regeringens mening bör därför information om
vad som utgör fritt resp, bundet eget kapital ges redan i balans-
räkningen. Informationen bör lämnas i anslutning till rubriken Eget
kapital.

Under Avsättningar bör enligt regeringens mening redovisas posterna
Avsättningar för pensioner och liknande förpliktelser, Avsättningar för
skatter och Övriga avsättningar. Detta överensstämmer med direktivet.

Under Skulder bör redovisas posterna Obligationslån, Skulder till
kreditinstitut. Förskott från kunder, Leverantörsskulder, Växelskulder,
Skulder till koncernföretag, Skulder till intresseföretag. Skatteskulder,
Övriga skulder samt Upplupna kostnader och förutbetalda intäkter.
Detta överensstämmer väsentligen med direktivet.

Redovisningsrådet har ansett att skulderna bör delas in i räntebärande
och icke räntebärande. Någon sådan uppdelning behöver inte göras
enligt bokföringslagen. Enligt regeringens mening finns det inte
tillräckliga skäl att generellt kräva en indelning av detta slag.

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

Poster inom linjen

Liksom hittills bör panter och ansvarsförbindelser tas upp i balans-
räkningen inom linjen. Till dessa frågor återkommer regeringen i avsnitt
11.2.

9.1.3 Balansräkning i förkortad form

Regeringens bedömning: Någon bestämmelse om att vissa
företag skall kunna upprätta balansräkning i förkortad form införs
inte.

Kommitténs bedömning: Överensstämmer med regeringens
bedömning (se betänkandet del I s. 200, 202 och 203).

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser som särskilt har berört
frågan har lämnat kommitténs bedömning utan erinran.

Direktivet: Enligt artikel 11 i det fjärde direktivet får medlems-
staterna tillåta vissa mindre bolag att upprätta balansräkning i förkortad
form. En balansräkning i förkortad form behöver innehålla endast de
poster som i direktivets uppställningsscheman föregås av bokstäver eller
romerska siffror. Företag som upprättar balansräkningen i förkortad
form är emellertid skyldiga att lämna vissa kompletterande uppgifter.
Fordringar och skulder måste sålunda delas upp i sådana som förfaller
till betalning inom ett år och sådana som förfaller till betalning senare.

Skälen för regeringens bedömning: Direktivets bestämmelser om
balansräkning i förkortad form är inte tvingande för medlemsstaterna.

23

Varje stat kan alltså själv avgöra om man vill införliva bestämmelserna
med den nationella rättsordningen.

Syftet bakom direktivets bestämmelser är att förenkla för företagen.
Frågan är emellertid om ett utnyttjande av undantagsregeln skulle inne-
bära så stora lättnader för företagen. De flesta företag har ett internt
behov av en ytterligare specifikation och har den ofta tillgänglig i
datoriserade system. För dessa företag torde det inte medföra något
beaktansvärt merarbete att ta in uppgifterna i årsredovisningen. Till
detta kommer att företagen redan med tillämpning av de allmänna
bestämmelserna om sammanslagning av poster i många fall kan
underlåta att lämna en specifikation av mindre väsentliga poster. Såsom
kommer att beröras närmare i avsnitt 9.3 får nämligen bolagen enligt
artikel 4 alltid slå samman poster med arabiska siffror, om posterna
med hänsyn till kravet på rättvisande bild har ett obetydligt värde.
Redan denna föreskrift medför att företagens behov av förenklingar i
stor utsträckning tillgodoses.

Givetvis kan det hävdas att även en sammanslagning av poster som
har ett mer än obetydligt värde - och som alltså inte kan slås samman
enligt artikel 4 - skulle innebära en viss arbetsbesparing för företagen.
Beträffande vissa poster uppställer emellertid andra artiklar i direktivet
föreskrifter om att företagen måste lämna upplysningar i not om
delposter som är väsentliga. Det råder visserligen inte föll klarhet om
dessa krav på notupplysningar gäller även i de fall där balansräkning
har upprättats i förkortad form. Mot bakgrund av det allmänna kravet
på att redovisningen skall ge en rättvisande bild finns det emellertid
anledning anta att direktivet inte tillåter att företagen utelämnar
väsentliga upplysningar av de nämnda slagen enbart därför att balans-
räkningen har upprättats i förkortad form. Det bör också framhållas att
många av de poster som artikel 11-bolag kan tillåtas att utelämna
(poster som föregås av arabiska siffror) är av sådant slag att de sällan
eller aldrig förekommer i de minsta företagen.

Det kan med hänsyn härtill antas att användandet av balansräkning i
förkortad form i praktiken oftast inte skulle innebära någon förenkling
för de mindre företagen.

Till detta kommer att en balansräkning i förkortad form ofta har ett
väsentligt lägre informationsvärde än en fullständig balansräkning. Ett
utnyttjande av direktivets bestämmelser om balansräkning i förkortad
form skulle därmed riskera att sänka den svenska redovisnings-
standarden.

Regeringen anser därför att övervägande skäl talar mot att införa
särskilda regler om balansräkning i förkortad form.

9.2 Resultaträkningen

9.2.1 Uppställningsformen för resultaträkningen

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

Regeringens förslag: En resultaträkning skall ställas upp i
rapportform med kostnadsslagsindelning eller med fönktionsin-
delning. Uppställning i kontoform tillåts inte.

24

Kommitténs förslag: Kommittén har föreslagit att resultaträkningen
alltid skall ställas upp i rapportform med funktionsindelning (se
betänkandet s. 187 - 190 och 195 - 197).

Remissinstanserna: Företagarnas Riksorganisation har föreslagit att
resultaträkningen skall få ställas upp såväl i rapportform som i
kontoform och att såväl kostnadsslagsindelning som funktionsindelning
skall få tillämpas. Övriga remissinstanser har tillstyrkt eller inte haft
någon erinran mot förslaget att endast rapportformen skall vara tillåten.
Flertalet har dock haft invändningar mot förslaget att tillåta endast
rapportform med funktionsindelning. Bl.a. Föreningen Auktoriserade
Revisorer, Svenska Revisorsamfundet, Bokföringsnämnden, Redovis-
ningsrådet och Svenska Kommunförbundet har förordat att såväl kost-
nadsslagsindelning som funktionsindelning skall tillåtas. Riksskatte-
verket har ansett att endast kostnadsslagsindelning bör vara generellt
tillåten och att funktionsindelning skall få förekomma enbart efter
dispens. Några har förordat att frågan utreds ytterligare.

Gällande rätt m.m: En resultaträkning skall ge upplysning om
resultatet under räkenskapsåret - nettovinsten eller förlusten - och in-
formation om hur detta resultat har uppkommit. Resultaträkningen kan,
liksom en balansräkning, ställas upp på olika sätt. Även här kan man
skilja på en kotitoform och en rapportform. Kontoformen innebär att
kostnader och intäkter redovisas för sig i två olika kolumner. I rapport-
formen redovisas intäkter och kostnader i en gemensam kolumn. Rörel-
sens resultat räknas fram etappvis.

De gällande bestämmelserna om resultaträkningen finns i 18 § bok-
föringslagen. Där föreskrivs att resultaträkningen i sammandrag skall
redovisa samtliga intäkter och kostnader i rörelsen samt lämna en med
hänsyn till rörelsens förhållanden tillfredsställande redovisning för hur
räkenskapsårets resultat har uppkommit. Där uppställs också ett schema
för resultaträkningen. Schemat är uppställt i rapportform. Företag med
i medeltal färre än tio anställda får emellertid använda annan upp-
ställningsform. Denna möjlighet infördes eftersom flertalet företag,
framför allt mindre och medelstora, vid tiden för bokföringslagens till-
komst använde kontoformen. I dag förekommer i praktiken inte någon
annan uppställningsform än rapportformen.

Bokföringslagens schema kan i sina huvuddrag beskrivas på följande
sätt. Utgångspunkten är rörelsens intäkter. Intäkterna minskas med
rörelsens kostnader och avskrivningar. Någon uppdelning av kost-
naderna efter kostnadsslag eller funktion är inte nödvändig. Det rörelse-
resultat som återstår efter avskrivningar justeras med hänsyn till
finansiella intäkter och finansiella kostnader. Därefter tillägges extra-
ordinära intäkter och fråndrages extraordinära kostnader. Resultatet
justeras med hänsyn till bokslutsdispositioner. Slutligen fråndrages
företagets skatt. Vad som återstår utgör det redovisade årsresultatet.

Direktivet: Det fjärde direktivet tillåter fyra uppställningsformer för
resultaträkningen, dels rapportform med kostnadsslagsindelning, dels
rapportform med funktionsindelning, dels kontoform med kostnads-
slagsindelning och dels kontoform med funktionsindelning. Uppställ-
ningsformerna anges i artiklarna 23-26 i direktivet. Medlemsstaterna får
enligt artikel 22 välja mellan att tillåta två eller flera av formerna eller
att föreskriva endast en uppställningsform.

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

25

De uppställningsformer i rapportform som direktivet tillåter innehåller
19 respektive 21 rubriker och är därigenom mera detaljerade än bok-
föringslagens schema. I det ena schemat är rörelsens kostnader upp-
delade på de olika funktionerna tillverkning, försäljning och admini-
stration (se artikel 25). Avskrivningar och nedskrivningar av materiella
och immateriella anläggningstillgångar redovisas inte separat utan ingår
i respektive kostnadspost. I det andra schemat skall kostnaderna delas
upp på olika kostnadsslag, t.ex. kostnader för råvaror och
förnödenheter, personalkostnader samt av- och nedskrivningar (se
artikel 23).

Fem av EU:s medlemsstater tillåter samtliga fyra uppställningsformer
för resultaträkningen. Tyskland föreskriver rapportformen men tillåter
såväl kostnadsslagsindelning som funktionsindelning. Frankrike och
Belgien tillåter både rapportformen och kontoformen men endast med
kostnadsslagsindelning. En undersökning av företag inom EU tyder på
att kostnadsslagsindelning och funktionsindelning används av ungefär
lika många företag (se European Survey of Published Financial
Statements in the Context of the Fourth EC Directive, 1989, s. 21).

Skälen för regeringens förslag: Direktivet ger utrymme för nationell
lagstiftning att tillåta sammanlagt fyra olika uppställningsformer. Med-
lemsstaterna kan emellertid välja att tillåta enbart någon eller några av
de uppställningsformer som anges i direktivet.

Även i fråga om resultaträkningen talar starka skäl för att begränsa
antalet uppställningsformer. Med en eller ett fåtal uppställningsformer
förbättras möjligheterna att jämföra olika företag. Även skattekontroll,
statistik m.m. underlättas.

I nuvarande svensk rätt är rapportformen huvudregel. Kontoformen
används i praktiken inte. Även internationellt synes rapportformen vara
den klart dominerande. Rapportformen har också betydande fördelar.
Den ger sålunda en mera lättillgänglig överblick över hur resultatet har
framkommit. Poster som på ett naturligt sätt hör ihop kan redovisas
tillsammans. I kontoformen kan det däremot vara nödvändigt att placera
poster med inbördes samband på olika sidor av räkningen, vilket
försämrar möjligheterna till överblick. En resultaträkning i rapportform
har också i övrigt större informationsvärde, eftersom poster av olika
karaktär skiljs åt och eftersom uppställningsformen innehåller en syste-
matisk framräkning av rörelsens resultat (jfr även prop. 1974:104
s. 174).

Mot denna bakgrund ansluter sig regeringen till kommitténs be-
dömning att endast rapportformen bör tillåtas.

När det gäller frågan om den svenska lagstiftningen bör tillåta båda
eller endast det ena av de två slag av rapportform som direktivet anger
kan följande sägas.

I svensk redovisningspraxis förekommer både kostnadsslagsindelning
och funktionsindelning. Kostnadsslagsindelning synes främst förekomma
i mindre och medelstora företag och torde - såsom bl.a. Riksskatte-
verket har påpekat - i dessa företag vara klart dominerande. I andra
europeiska länder synes de båda formerna vara ungefär lika vanliga.

För mindre och medelstora foretag torde rapportformen med
kostnadsslagsindelning ha vissa fördelar. Majoriteten av dessa företag
använder i dag den kostnadsslagsindelade baskontoplanen (BAS 90), en

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

26

kontoplan för mindre och medelstora foretag som har utarbetats av bl.a.
Sveriges Industriförbund. Denna baskontoplan kan efter vissa
justeringar ligga till grund vid upprättandet av en kostnadsslagsindelad
resultaträkning. En annan fordel med den kostnadsslagsindelade rapport-
formen är att företagen slipper den många gånger svåra uppgiften att
fördela rörelsekostnadema på de tre olika funktionerna tillverkning,
försäljning och administration. Härtill kommer att man i den kostnads-
slagsindelade resultaträkningen skall redovisa avskrivningar som en
särskild post. De särskilda fördelar som en funktionsindelad resultat-
räkning har torde inte heller vara lika påtagliga i mindre företag. Det
måste också beaktas att en övergång till funktionsindelning kan innebära
inte oväsentliga anpassningsproblem för det stora antal företag som i
dag använder sig av en kostnadsslagsindelad resultaträkning.

Såväl praktiska hänsyn som intresset av att företagens redovisning kan
anpassas till företagets verksamhet talar därför för att den kostnads-
slagsindelade rapportformen bör tillåtas som uppställningsform för
resultaträkningen.

Även en uppställning i rapportform med funktionsindelning har ofta
betydande fördelar. Den ger ofta en mera fyllig information om hur
företagets resultat uppkommit än vad en kostnadsslagsindelad resultat-
räkning gör. Uppdelningen på olika funktioner medför att kostnader
som sammanhänger med en funktion av visst slag redovisas till-
sammans. Detta ger bättre möjligheter att av resultaträkningen utläsa
hur olika funktioner har påverkat företagets resultat. I likhet med
kommittén anser regeringen därför att det är naturligt att tillåta denna
uppställningsform. Riksskatteverket har menat att rapportformen med
funktionsindelning enbart skall vara tillåten efter särskild dispens.
Regeringen delar inte den uppfattningen. Den funktionsindelade
resultaträkningen har nämligen sådana fördelar och är så etablerad i
svensk redovisningspraxis att användandet av uppställningsformen inte
bör begränsas genom ett dispensförfarande.

Mot denna bakgrund har regeringen kommit till uppfattningen att både
den kostnadsslagsindelade och den funktionsindelade rapportformen bör
tillåtas.

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

9.2.2 Resultaträkningens utformning och innehåll

Regeringens förslag: Båda de uppställningsformer för resultat-
räkningen som skall tillåtas skall ha i huvudsak den utformning
som anges i det fjärde direktivet (se bilagorna 3 och 4 till för-
slaget till ny årsredovisningslag).

Kommitténs förslag: Överensstämmer i allt väsentligt med regering-
ens förslag (se betänkandet del I s. 188 - 190, 196 och 197).

Remissinstanserna: Remissinstanserna har lämnat synpunkter på
enstaka poster i den funktionsindelade resultaträkningen. Ett par remiss-
instanser har även efterlyst vissa branschspecifika poster. En remiss-
instans har ansett att räkningen bör kompletteras med posterna
"koncernbidrag” och ”aktieägartillskott”.

27

Gällande rätt: Bokföringslagens schema kan i sina huvuddrag
beskrivas på följande sätt.

Utgångspunkten är rörelsens intäkter, fördelade på försäljnings-
summan och övriga rörelseintäker.

Intäkterna minskas med rörelsens kostnader och med avskrivningar.
Kostnaderna behöver inte delas upp efter kostnadsslag eller funktion. I
förarbetena till bokföringslagen framhölls dock att en viss uppdelning
ökar upplysningsvärdet av resultaträkningen (prop. 1975:104 s. 176).

Det rörelseresultat som återstår efter avskrivningar ökas med
finansiella intäkter och minskas med finansiella kostnader. Därefter
tilläggs extraordinära intäkter och fråndras extraordinära kostnader.
Resultatet justeras med hänsyn till bokslutsdispositioner. Till boksluts-
dispositioner hänföres förändringar i lagerreserv, förändringar i
investeringsfonder och liknande fonder samt övriga bokslutsdisposi-
tioner. Slutligen fråndras företagets skatt. Vad som återstår utgör det
redovisade årsresultatet.

Direktivet: De uppställningsformer i rapportform som det fjärde
direktivet tillåter är mera detaljerade än bokföringslagens schema. Vissa
av posterna är gemensamma för båda uppställningsformerna. I det ena
schemat är emellertid rörelsens kostnader uppdelade på de olika funk-
tionerna tillverkning, försäljning och administration (se artikel 25).
Avskrivningar redovisas inte separat utan ingår i respektive kostnads-
post. I det andra schemat skall kostnaderna delas upp på olika kost-
nadsslag, t.ex. kostnader för råvaror och förnödenheter, personal-
kostnader och avskrivningar (se artikel 23). Både den funktionsindelade
och den kostnadsslagsindelade uppställningsformen saknar motsvarighet
till den i svensk redovisning använda posten Bokslutsdispositioner.

Enligt artikel 4.1 måste posterna tas upp i den ordningsföljd som
anges i uppställningsformerna. En mera detaljerad underindelning är
tillåten under förutsättning att uppställningsformen följs. Medlems-
staterna får själva bestämma om bolagen även skall vara skyldiga att
göra sådana specifikationer. Artikel 4 innehåller också vissa föreskrifter
om att poster i vissa fall får slås samman.

Skälen för regeringens förslag: Direktivets scheman för resultaträk-
ningen är i huvudsak tvingande. De får frångås endast under de förut-
sättningar som anges i artikel 4. Den svenska lagstiftningens föreskrifter
om utformningen av och innehållet i en funktionsindelad resultaträkning
i rapportform måste därför i allt väsentligt ansluta till de föreskrifter
som finns i artikeln 25, medan föreskrifterna om utformningen av och
innehållet i den kostnadsslagsindelade resultaträkningen i rapportform i
allt väsentligt måste överensstämma med artikel 23.

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

Resultaträkning i rapportform med funktionsindelning

En anpassning till direktivet gör det nödvändigt att inleda resultat-
räkningen med posterna Nettoomsättning, Kostnad för sålda varor.
Bruttoresultat, Försäljningskostnader och Administrationskostnader och
Övriga rörelseintäkter. I kommitténs förslag har lagts till en post Övriga
rörelsekostnader, vilken saknar motsvarighet i direktivet. Regeringen
anser detta befogat, eftersom vissa kostnader inte naturligen hör
samman med ett företags primära verksamhet och därför inte låter sig

inpassas i de andra kostnadsposterna. Posten bör tas in omedelbart efter
Övriga rörelseintäkter.

Direktivet fordrar härefter redovisning av ”intäkter från ägarintressen
med särskild uppgift om intäkter från anknutna foretag”. Med hänsyn
härtill bör - såsom kommittén har föreslagit - i resultaträkningen tas
upp posterna Intäkter från andelar i koncernföretag och Intäkter från
andelar i intresseföretag.

Härefter bör - såsom direktivet fordrar - tas upp posterna Intäkter
från övriga värdepapper och fordringar som är anläggningstillgångar.
Övriga ränteintäkter och liknande intäkter, Nedskrivningar av finansiella
anläggningstillgångar och kortfristiga placeringar samt Räntekostnader
och liknande kostnader.

I direktivets schema följer härefter Skatt på resultatet av den normala
verksamheten. Direktivet tillåter dock - enligt artikel 30 - att denna
skatt tillsammans med skatt på extraordinärt resultat redovisas längre
fram i resultaträkningen under en gemensam post. För att en alltför hög
detaljeringsgrad skall undvikas anser regeringen att denna möjlighet bör
utnyttjas. Skattens fördelning på normal verksamhet och extraordinärt
resultat måste dock anmärkas i not.

Direkt efter Räntekostnader och liknande kostnader bör därför tas upp
de i direktivet föreskrivna posterna Extraordinära intäkter och
Extraordinära kostnader.

Direktivet saknar motsvarighet till posten Bokslutsdispositioner.
Såsom kommer att beröras närmare i avsnitt 9.7 anser regeringen att det
tills vidare är nödvändigt att behålla en sådan post. Den bör i resultat-
räkningen tas in omedelbart efter Extraordinära kostnader. Därefter bör
Skatt på årets resultat redovisas. Slutligen bör - i överensstämmelse
med direktivet - redovisas posterna Övriga skatter och Arets resultat.

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

Resultaträkning i rapportform med kostnadsslagsindelning

Denna resultaträkning bör inledas med posterna Nettoomsättning,
Förändring av varulager, Aktiverat arbete för egen räkning, Övriga
rörelseintäkter. Råvaror och förnödenheter. Övriga externa kostnader,
Personalkostnader, Avskrivningar och nedskrivningar av materiella och
immateriella anläggningstillgångar, Nedskrivningar av omsättningstill-
gångar utöver normala nedskrivningar samt Övriga rörelsekostnader.
Detta överensstämmer i sak med artikel 23 i direktivet.

Med hänsyn till att direktivet fordrar redovisning av ”intäkter från
ägarintressen med särskild uppgift om intäkter från anknutna företag”
bör även denna uppställningsform innehålla posterna Intäkter från
andelar i koncernföretag och Intäkter från andelar i intresseföretag.

Vidare bör - i enlighet med direktivet - redovisas Intäkter från övriga
värdepapper och fordringar som är anläggningstillgångar, Övriga
ränteintäkter och liknande intäkter. Nedskrivningar av finansiella
anläggningstillgångar och kortfristiga placeringar samt Räntekostnader
och liknande kostnader. I de båda första samt det sista fallet bör med
hänsyn till direktivets krav på särredovisning av intäkter från ”anknutna
företag” ställas krav på att intäkter från koncernföretag redovisas
särskilt.

Liksom i den funktionsindelade resultaträkningen bör härefter redo-
visas Extraordinära intäkter, Extraordinära kostnader och Bokslutsdis-
positioner och först därefter Skatt på årets resultat. I enlighet med
direktivet bör schemat avslutas med posterna Övriga skatter samt Årets
resultat.

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

9.2.3 Resultaträkning i förkortad form

Regeringens förslag: Om det är motiverat av konkurrensskäl och
regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ger
tillstånd till det, får bolag som använder en funktionsindelad
resultaträkning slå samman bl.a. posterna Nettoomsättning och
Kostnad för sålda varor till en gemensam post. Bolag som
använder en kostnadsslagsindelad resultaträkning får under
motsvarande förutsättningar slå samman bl.a. posterna Nettoom-
sättning och Förändring av varulager till en gemensam post.
Dessa möjligheter att upprätta resultaträkning i förkortad form
skall dock inte stå öppna för bolag som är så stora att de är
skyldiga att ha auktoriserad revisor.

Kommitténs förslag: Överensstämmer, såvitt gäller den funktionsin-
delade resultaträkningen, med regeringens förslag (se betänkandets del
I s. 200, 201, 203 och 204). Kommittén har inte uttalat sig i frågan om
även en kostnadsslagsindelad resultaträkning bör kunna upprättas i
förkortad form.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser har lämnat förslaget
utan erinran. Föreningen Auktoriserade Revisorer har avstyrkt det och
Svenska Revisorsamfundet har förordat en mera restriktiv regel. Bl.a.
har samfundet ansett att de aktuella posterna bör få slås samman endast
efter särskilt tillstånd eller att posterna i vart fall skall få slås samman
enbart om det finns synnerliga skäl. Även Närings- och teknikut-
vecklingsverket har förordat att möjligheterna att slå samman posterna
begränsas. Konkurrensverket har ansett att det bör finnas möjlighet även
for större företag att efter dispens slå samman de aktuella posterna.

Gällande rätt: 18 § bokföringslagen föreskriver att resultaträkningen
skall innehålla uppgift om företagets omsättning. Huvudregeln är att
bruttoomsättningen skall anges. Om det finns synnerliga skäl, får dock
enligt 11 kap. 6 § aktiebolagslagen och 2 kap. 5 § 3 1980 års årsredo-
ningslag regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer medge
att bruttoomsättningssumman inte anges. Sådana synnerliga skäl torde
främst föreligga i särskilda konkurrenssituationer. Tillståndsärendena är
mycket få. I allmänhet torde det röra sig om små, ofta nyetablerade
foretag med i huvudsak en produkt som är starkt konkurrensutsatt.

Direktivet: Enligt artikel 27 i det fjärde direktivet får medlems-
staterna tillåta att bolag som till storleken understiger vissa gränsvärden
slår samman posterna Nettoomsättning, Kostnad för sålda varor,
Bruttoresultat samt Övriga extema kostnader i en funktionsindelad
resultaträkning till en post, Bruttoresultat. Om sådana bolag ställer upp
resultaträkningen i rapportform med kostnadsslagsindelning, får de slå

30

samman posterna Nettoomsättning, Förändring av varulager, Arbete för
egen räkning, Övriga rörelseintäkter. Råvaror och förnödenheter samt
Övriga externa kostnader till en post. De bolag som avses i artikel 27 är
sådana som på balansdagen inte överskrider mer än högst ett av tre
gränsvärden; tio miljoner ecu i balansomslutning, 20 miljoner ecu i
nettoomsättning och 250 anställda.

Den möjlighet som artikel 27 lämnar att tillåta resultaträkning i för-
kortad form är inte uttryckligen begränsad till sådana situationer då en
fullständig redovisning skulle vara till skada för företaget. Likväl torde
syftet med artikeln vara att ge bolag möjlighet att inte redovisa upp-
gifter vars offentliggörande skulle leda till konkurrensnackdelar för
bolaget. I den danska årsredovisningslagen har också föreskrivits att en
sammanslagning av de aktuella posterna får ske enbart om det finns skäl
från konkurrenssynpunkt.

Skälen för regeringens förslag: Direktivet ger ett betydande
utrymme för den svenske lagstiftaren att tillåta mindre och medelstora
företag att upprätta resultaträkning i förkortad form, dvs. underlåta att
redovisa vissa uppgifter om nettoomsättning och kostnader. Sverige är
emellertid inte skyldigt att ge företagen dessa möjligheter.

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

Bör lagstiftningen ge utrymme för resultaträkning i förkortad form?

Den information som bl.a. uppgifter om nettoomsättningen och kost-
naden för sålda varor ger är som regel av stor betydelse för utomstå-
endes möjligheter att på grundval av resultaträkningen skaffa sig en rätt-
visande bild av företagets resultat. En generell möjlighet för mindre och
medelstora företag att utelämna sådana uppgifter från resultaträkningen
skulle, som bl.a. Föreningen Auktoriserade Revisorer varit inne på,
innebära ett steg tillbaka i förhållande till nuvarande redovisningspraxis.
Det kan därför enligt regeringens mening inte komma i fråga att ge alla
bolag som avses i artikel 27 rätt att alltid upprätta resultaträkning i
förkortad form.

En redovisning helt i enlighet med det uppställningsschema som anges
i artikel 25 (rapportform med funktionsindelning) innebär emellertid att
bolagen tvingas redovisa förhållandet mellan nettoomsättningen och
bruttoresultatet, definierat som skillnaden mellan nettoomsättningen och
kostnaden för sålda varor. Även en redovisning enligt det uppställnings-
schema som anges i artikel 23 (rapportform med kostnadsslags-
indelning) ger upplysning om förhållandet mellan nettoomsättningen och
bruttoresultatet. Dessa uppgifter kan vara känsliga från konkurrens-
synpunkt, eftersom de i viktiga delar avslöjar bolagets prissättnings-
politik och vinstmarginaler. Särskilt för nystartade företag eller företag
med endast en eller ett fåtal produkter skulle en öppen redovisning
därför kunna få allvarliga följder.

Enligt regeringens mening talar därför övervägande skäl för att lag-
stiftningen bör ge ett begränsat utrymme för att uppgifter av detta slag
utelämnas. Uppgifterna bör dock inte få utelämnas annat än om det är
befogat av konkurrensskäl.

31

Vilka bolag bör omfanas av bestämmelserna?

Ett utnyttjande fullt ut av undantagsregeln i artikel 27 skulle medföra att
mer än 99 procent av de svenska bolagen skulle omfattas av regeln.
Enligt regeringens mening kan något större bolag emellertid som regel
inte anses vara så känsliga för konkurrens som mindre bolag. Intresset
av en öppen redovisning är också särskilt stort i större bolag. Med
hänsyn härtill bör möjligheten att använda sig av förkortad resultat-
räkning inte stå öppen för samtliga företag som uppfyller kraven i
artikel 27. Samtidigt måste beaktas att de svenska reglerna inte bör
utformas så restriktivt att det medför konkurrensnackdelar för svenska
företag i internationella förhållanden. Vid den avvägning mellan olika
intressen som härvid måste göras har regeringen, i likhet med
kommittén, stannat för att undantagsregeln i den svenska lagstiftningen
bör anknyta till den gränsdragning som finns i 10 kap. 3 § aktie-
bolagslagen resp. 2 kap. 3 § 1980 års årsredovisningslag. Det innebär
att företag vars nettotillgångar för de två senaste räkenskapsåren har
överstigit 1000 basbelopp eller som under de två senaste räkenskapsåren
har haft i medeltal mer än 200 anställda inte bör ha möjlighet att
utelämna de aktuella posterna från resultaträkningen. Det kan finnas
anledning att längre fram se över om denna gränsdragning har visat sig
vara ändamålsenlig.

En annan remissinstans har ansett att även något större företag skall
ha möjighet att efter särskild dispens utelämna de aktuella posterna.
Mot bakgrund av bl.a. den nuvarande dispensregelns sparsamma
tillämpning torde det emellertid inte finnas något större behov av detta.

Under vilka förutsättningar bör resultaträkningen få upprättas i
förkortad form?

En remissinstans har menat att uppgifter om nettoomsättningen bör få
utelämnas enbart om det finns ”synnerliga skäl”. Samma uppfattning
har framförts i en framställan från bl.a. Upplysningscentralen UC AB
(dnr. 95/3529).

Enligt regeringens uppfattning bör möjligheten att utelämna vissa
poster inte kunna utnyttjas annat än då det finns påtaglig anledning anta
att en öppen redovisning av posterna skulle kunna medföra skada för
bolaget genom att avslöja prissättning, vinstmarginaler och liknande
uppgifter för bolagets konkurrenter. De närmare förutsättningarna för
när uppgifterna kan utelämnas bör emellertid bestämmas i praxis. Lagen
bör därför inte innehålla något annat krav än att det skall finnas
”konkurrensskäl”.

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

Bör rätten att upprätta resultaträkning i förkortad form vara beroende
av myndighets tillstånd?

En av remissinstanserna har förordat att möjligheten att upprätta för-
kortad resultaträkning kombineras med en tillståndsprövning. Denna
uppfattning kommer också till synes i framställningen från Upplysnings-
centralen m.fl. I framställningen har det framhållits bl.a. att det inte
finns något behov av att utelämna uppgifter om omsättningen annat än i

mycket sällsynta undantagsfall. Det har också hävdats att det finns en
risk för att det stora flertalet foretag framdeles kommer att utelämna
uppgifter om omsättningen, vilket skulle leda till ofullständig informa-
tion och negativa effekter för konkurrensen. Enligt framställningen har
en motsvarande bestämmelse i dansk lagstiftning lett till att nästan
sextio procent av de danska företagen avstår från att redovisa uppgift
om omsättningen.

Ett krav på tillståndsprövning har från kostnads- och effektivitets-
synpunkt vissa nackdelar. De uppgifter som har lämnats om hur den
motsvarande danska regeln tillämpas inger emellertid farhågor för att
möjligheten att upprätta förkortad resultaträkning kan komma att miss-
brukas. Ett system med tillståndspröving ger också bättre garantier för
en enhetlig tillämpning av bestämmelsen. Regeringen föreslår därför att
rätten att slå samman uppgifter om bl.a. nettoomsättning - liksom den
nuvarande möjligheten att utelämna uppgift om bruttoomsättningen -
skall vara beroende av tillstånd från regeringen eller den myndighet
regeringen bestämmer.

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

9.3 Avvikelser från uppställningsformernas postindelning

Regeringens förslag: Den i uppställningsformerna föreskrivna
postindelningen skall, såvitt gäller poster som föregås av arabiska
siffror, ändras om det är betingat av rörelsens särskilda
inriktning.

Andra poster än de som finns upptagna i uppställningsformerna
får läggas till, om deras innehåll inte täcks av de poster som
anges i lagen. Ytterligare uppdelning i delposter skall få göras.
Om en del av en post har tillkommit på ett sådant sätt eller är av
sådan storlek att det är av betydelse med hänsyn till kravet på
rättvisande bild att den redovisas särskilt, skall den alltid redo-
visas som en delpost.

Poster som föregås av arabiska siffor får slås samman, om de
har ett värde som med hänsyn till kravet på rättvisande bild är av
ringa betydelse eller om det främjar överskådligheten. I det senare
fallet skall de sammanslagna posterna specificeras i en not.

Kommitténs förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens
förslag. Kommittén har dock föreslagit att avvikelse från den
föreskrivna postindelningen skall ske även när det är betingat av
företagets omfattning (se betänkandet del I s. 285 och 286).

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser har lämnat förslaget
utan erinran. Statistiska centralbyrån har dock framhållit att möjligheten
att slå samman poster försvårar en rationell statistikproduktion.
Föreningen Auktorisgerade Revisorer har ansett att skälen bakom den
föreslagna bestämmelsen om att företagen i vissa fall skall ta in nya
delposter i resultaträkningen och balansräkningen i stället kan tillgodo-
ses genom föreskrifter om att det i not skall lämnas förklaring till större
belopp. Andra remissinstanser har förespråkat ytterligare indelning i
delposter.

3 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 10. Del II

Gällande rätt: Som ovan har nämnts anger det schema som bok-
föringslagen föreskriver för balansräkningen ett visst antal poster på
vilka tillgångar och skulder måste delas upp. Schemat är utformat för
att i princip kunna användas av samtliga företag. Lagen tillåter dock att
avvikelser görs, om det är betingat av hänsyn till rörelsens art och
omfattning. Kompletterande poster får läggas till men de måste i så fåll
redovisas med en beteckning som tydligt anger vad som ingår i posten
(se 19 § bokföringslagen).

Även det schema som bokföringslagen föreskriver för resultaträk-
ningen innehåller ett antal preciserade poster. Schemat har dock formen
av en ramuppställning och anger inte uttömmande de poster som kan
förekomma. Det är sålunda tillåtet att göra de avvikelser som är
betingade av rörelsens art och omfattning (se 18 § bokföringslagen).
För att resultaträkningen skall stå i överensstämmelse med god redovis-
ningssed kan det ibland vara nödvändigt med en viss precisering av
posterna.

Direktivet: Såsom har framgått av föregående avsnitt innehåller
artiklarna 9 och 10 i det fjärde direktivet vissa bestämda uppställnings-
former för balansräkningen, medan artiklarna 23 och 25 innehåller
uppställningsformer för resultaträkningen i rapportform. Artiklarna
kräver att redovisningen skall delas upp i vissa bestämda poster. Enligt
artikel 4.1 måste posterna tas upp i den ordningsföljd som anges i
uppställningsformerna.

Artikel 4.1 tillåter dock att de balansräkningar som direktivet
föreskriver innehåller en mera detaljerad underindelning av posterna,
förutsatt att uppställningsformen följs. Vidare får enligt artikel 4.2
uppställningsform, nomenklatur och terminologi för sådana poster som
föregås av arabiska siffror anpassas i de fall ett företags särskilda
inriktning kräver det. Poster som anges med arabiska siffror får enligt
artikel 4.3 slås samman när de med hänsyn till kravet på rättvisande
bild har obetydligt värde. De får också slås samman under förutsättning
att sammanslagningen främjar överskådligheten och de sammanslagna
posterna specificeras i noter. Posternas ordningsföljd får dock inte
förändras.

Medlemsstaterna är skyldiga att tillåta avvikelser av de nu angivna
slagen men de får själva bestämma om företagen skall vara skyldiga att
göra sådana avvikelser.

Föreskrifterna i artikel 4 gäller även för uppställningen av resultaträk-
ningen. Intäkter och kostnader måste alltså delas upp på de poster som
anges i artikel 23 respektive 25 och posterna måste redovisas i angiven
ordningsföljd. Medlemsstaterna måste dock tillåta att bolagen gör
sådana avvikelser som anges i artikel 4. De får emellertid själva
bestämma om de vill föreskriva att sådana avvikelser skall göras.

Skälen för regeringens förslag: Även om en enhetlig uppställning
och postindelning förbättrar läsbarheten och jämförbarheten hos redovis-
ningen, kan det i vissa situationer vara befogat att använda en något
annorlunda postindelning. Så kan t.ex. ett företag som bedriver verk-
samhet i en viss bransch ha ett behov av att använda kompletterande
poster. För ett annat företag med begränsad omfattning kan den före-
skrivna postindelningen vara alltför ingående. I båda fållen skulle en
uppställning helt i enlighet med den föreskrivna postindelningen inte

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

34

tillgodose föreliggande informationsbehov. Detta torde vara bakgrunden
till att direktivet i vissa fåll kräver att avvikelser från den angivna post-
indelningen görs och i andra fäll tillåter sådana avvikelser.

Direktivet kräver sålunda en anpassning av uppställningen för de
poster i balans- och resultaträkningarna som föregås av arabiska siffror.
Posterna skall anpassas i de fall ett bolags särskilda inriktning kräver
det. Föreskriften, som nära överensstämmer med gällande rätt, bör tas
in i den nya lagen. Därigenom blir det möjligt för företag med särskild
inriktning att lägga till de branschspecifika poster som kan vara
nödvändiga, t.ex. omsättningsfåstigheter, skepp m.m.

Kommittén har även föreslagit att avvikelser från den föreskrivna
postindelningen skall göras när det är betingat av rörelsens omfattning.
En motsvarande bestämmelse finns i gällande rätt och torde där
huvudsakligen lämna utrymme för uppdelning av poster som har ett
betydande värde eller sammanslagning av poster som har ett ringa
värde. Kommitténs förslag i denna del torde emellertid stämma mindre
väl överens med direktivet, där utrymmet för detta slag av avvikelser i
stället regleras genom särskilda regler om underindelning och samman-
slagning av poster. Regeringen anser därför att kommitténs förslag i
denna del inte bör genomföras.

De övriga bestämmelser som direktivet innehåller om avvikelse från
den angivna postindelningen är utformade som föreskrifter om vilka
avvikelser som lagstiftningen måste tillåta.

För att svensk rätt skall anpassas till dessa föreskrifter bör det i den
nya lagen tas in bestämmelser om att bolagen vid upprättande av balans-
räkning eller resultaträkning skall ha rätt att lägga till nya poster, såvida
de nya posternas innehåll inte täcks av de poster som anges i lagen.

Direktivet måste också tolkas så att en ytterligare indelning i delposter
skall vara tillåten. Att en sådan underindelning i många fall kan vara av
värde är uppenbart. 1 lagen bör därför tas in en bestämmelse som
tillåter ytterligare indelning i delposter. Av det allmänna kravet på över-
skådlighet (se ovan avsnitt 8.2) följer dock att behovet av en sådan
underindelning i varje särskilt fåll måste vägas mot intresset av att
räkningen blir lättläst och lättöverskådlig.

Av direktivet följer slutligen att poster som föregås av arabiska siffor
skall få slås samman, om de har ett värde som med hänsyn till kravet
på rättvisande bild är av ringa betydelse eller om sammanslagningen
främjar överskådligheten. Även dessa föreskrifter bör föras in i den nya
lagen.

I vissa fall ger direktivet utrymme för den nationelle lagstiftaren att
föreskriva att avsteg från de angivna uppställningsformerna skall göras.

Något skäl att föreskriva att balans- eller resultaträkningens poster
skall slås samman i särskilda situationer finns enligt regeringens mening
inte.

Kommittén har föreslagit en bestämmelse om att delposter alltid skall
anges om de genom sin förekomst eller storlek är av betydelse med
hänsyn till kravet på rättvisande bild. Med denna bestämmelse har
kommittén framför allt velat åstadkomma en anpassning till de
föreskrifter som återfinns i artiklarna 18, 19, 29 och 42 i det fjärde
direktivet. I de angivna artiklarna föreskrivs att större belopp som avser
förutbetalda kostnader och upplupna intäkter respektive upplupna

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

kostnader och förutbetalda intäkter skall förklaras i not, att
extraordinära intäkter och kostnader som inte är av endast ringa
betydelse för bedömningen av resultatet skall specificeras till sitt belopp
och att större avsättningar skall specificeras. Såsom Föreningen
Auktoriserade Revisorer framhållit torde dock dessa föreskrifter ställa
mera långtgående krav på specifikation än vad som följer av kravet på
rättvisande bild. Med hänsyn därtill förordar regeringen att före-
skrifterna införlivas med svensk rätt genom särskilda bestämmelser om
notupplysningar. Detta innebär emellertid inte att behovet av en
bestämmelse av det slag som kommittén har förordat bortfaller. En
sådan bestämmelse ligger tvärtom väl i linje med de principer som har
behandlats i avsnitt 8.2. Regeringen föreslår därför en bestämmelse om
obligatorisk särredovisning av delposter om delar av en post har till-
kommit på ett sådant sätt eller är av sådan storlek att en särredovisning
är av betydelse för att redovisningen skall ge en rättvisande bild av
bolagets resultat och ställning.

Det kan också anföras vissa skäl för att i lagen föreskriva att poster
avseende vissa särskilda slag av tillgångar alltid måste kompletteras
eller delas in i delposter. Regeringen anser emellertid att lagstiftningen
som regel inte bör kräva en mera långtgående indelning i delposter än
vad direktivet föreskriver, eftersom det kan komma att hämma
utvecklingen av redovisningspraxis. Det bör i stället överlämnas till
praxis att avgöra vilken indelning i delposter som kan anses nödvändig.

9.4 Ändring av redovisningsprinciper och
uppställningsform

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

Regeringens förslag: Redovisningsprinciper samt uppställningen
av resultaträkningen får ändras från ett år till ett annat endast om
det finns särskilda skäl och en ändring är förenlig med god
redovisningssed och kravet på rättvisande bild.

Skälen för ändringen och upplysningar om dess effekt på
bolagets resultat och ställning skall anges i en not.

Kommitténs förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens
förslag. Kommitténs förslag innehåller dock inte någon uttrycklig be-
stämmelse om att ett byte av uppställningsform eller av redovisnings-
principer måste vara förenligt med god redovisningssed och kravet på
rättvisande bild (se betänkandet del I s. 286 - 288).

Remissinstanserna: Remissinstanserna har tillstyrkt kommitténs
förslag eller lämnat det utan erinran.

Gällande rätt m.m: Svensk lagstiftning innehåller inte några
uttryckliga begränsningar vad gäller möjligheterna att byta redovisnings-
principer eller uppställningsform för balansräkningen och resultat-
räkningen från ett år till ett annat. Att vissa ändringar kan vara tillåtna
framgår motsatsvis av 11 kap. 2 § aktiebolagslagen, som innehåller
bestämmelser om angivande av jämförelsetal i samband med sådana
ändringar. I 11 kap. 8 § 8 aktiebolagslagen anges att en redogörelse
skall lämnas om det har förekommit förändringar i resultat- eller balans-

36

räkningen beträffande posters gruppering eller som eljest påverkar
jämförbarheten mellan åren.

Eftersom ändringar av detta slag försvårar läsningen av redovisningen
torde det emellertid inte stå i överensstämmelse med god redovisnings-
sed att ändra redovisningsprinciper eller uppställningsform utan att det
finns särskilda skäl för det. Redovisningsrådet har utfärdat en
rekommendation om redovisning av byte av redovisningsprincip (RR 5).
Syftet med rekommendationen är att ge vägledning i de praktiska frågor
i samband med ändringar av principer som lagstiftaren inte har reglerat.
Rekommendationen visar bl.a. hur effekten av byte av redovisnings-
princip bör redovisas.

Direktivet: Artikel 3 i det fjärde direktivet förbjuder, som huvud-
regel, förändringar i balans- och resultaträkningars uppställning från ett
räkenskapsår till ett annat. Endast ”i undantagsfall” får avsteg från
denna huvudregel göras. I så fall skall det redovisas i noterna med en
tillfredsställande motivering. Enligt artikel 31 skall samma värderings-
principer tillämpas från ett räkenskapsår till ett annat. Avvikelse från
denna regel kan undantagsvis accepteras men en redogörelse för
avvikelsen måste då lämnas i not.

Skälen for regeringens förslag: Svensk redovisningspraxis torde i
huvudsak stämma överens med de krav som direktivet uppställer. En
svensk anpassning till artiklarna 3 och 31 förutsätter emellertid att det
även i lagstiftningen tas in bestämmelser som begränsar möjligheterna
att förändra balans- eller resultaträkningens uppställning från ett år till
ett annat eller tillämpa andra slag av redovisningsprinciper. Sådana
begränsningar är naturliga, eftersom möjligheterna att jämföra redo-
visningar för olika räkenskapsår väsentligt skulle försämras om företag
generellt skulle kunna förändra uppställningen mellan olika år genom att
byta från kostnadsslagsindelad till funktionsindelad resultaträkning eller
värdera tillgångar och skulder enligt andra principer än tidigare.

Det kan emellertid förekomma situationer då ett företag har befogad
anledning att förändra uppställningen eller tillämpa nya värderings-
principer. Det kan vara en följd av ny lagstiftning eller ny redovis-
ningspraxis. Det kan också vara en konsekvens av att ett företag blivit
dotterföretag till ett annat företag och måste anpassa sig till de
redovisningsprinciper som detta tillämpar. Lagstiftningen bör därför
lämna ett visst utrymme för ändringar av dessa slag.

Av direktivet följer dock att förändringar i uppställningens utformning
och ändrade redovisningsprinciper kan accepteras endast i undantagsfall.
I den svenska lagstiftningen bör därför tas in en bestämmelse om att
uppställningen för balans- eller resultaträkningen får förändras endast
om det finns särskilda skäl för detta. Lagstiftningen bör också utformas
så att företagen får byta redovisningsprinciper endast när särskilda skäl
talar för det. Vad som utgör särskilda skäl bör överlämnas till redovis-
ningspraxis att avgöra (jfr p. 7 i Redovisningsrådets rekommendation
RR5 Redovisning av byte av redovisningsprincip). Det bör också i lagen
klargöras att uppställningen av resultaträkningen inte får ändras och nya
redovisningsprinciper inte introduceras, om en sådan förändring skulle
stå i strid med kravet på att redovisningen skall ge en rättvisande bild.

Om redovisningsprinciperna ändras, måste enligt direktivet ändringen
redovisas i noterna med en redogörelse för skälen för ändringen och en

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

37

bedömning av dess effekt för bolagets resultat och ställning. Detta bör
komma till uttryck i lagtexten. Ett motsvarande informationskrav bör
uppställas, om bolaget övergår till en ny uppställningsform eller om
klassificeringen eller indelningen i övrigt ändras.

9.5 Angivande av jämförelsetal

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

Regeringens förslag: För varje post i balans- och
resultaträkningarna skall beloppet av motsvarande post för det
närmast föregående räkenskapsåret anges.

Har principerna för värderingen eller klassificeringen av posterna
ändrats från ett räkenskapsår till ett annat, skall beloppen för det
närmast föregående året räknas om eller ändras på annat sätt, om
detta behövs för att dessa belopp skall kunna jämföras med
räkenskapsårets poster.

Omräkning eller annan justering av föregående års belopp får
underlåtas, om det finns särskilda skäl och det är förenligt med
god redovisningssed och kravet på rättvisande bild. I så fäll skall
skälen anges i en not.

Kommitténs förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens
förslag. Kommittén har dock ansett att omräkning av föregående års
siffror skall få underlåtas om det finns särskilda hinder mot det (se
betänkandet del I s. 286 - 288)

Remissinstanserna: Redovisningsrådet har menat att bestämmelserna
bör anpassas till den rekommendation som rådet har utfärdat på området
(RR 5). Övriga remissinstanser har i huvudsak tillstyrkt förslaget eller
lämnat det utan erinran.

Gällande rätt: Svensk lagstiftning innehåller redan i dag vissa
bestämmelser som syftar till att befrämja möjligheterna till jämförelse
mellan räkenskapsår. Enligt 11 kap. 2 § aktiebolagslagen gäller sålunda
att i årsredovisningen för aktiebolag skall återges resultaträkningen och
balansräkningen för närmast föregående räkenskapsår. Om posterna
specificeras på ett annat sätt än tidigare, skall uppgifterna från den
tidigare årsredovisningen sammanställas så att de kan jämföras med
posterna i den senare årsredovisningen. Enligt 2 kap. 6 § 1980 års
årsredovisningslag gäller detsamma för bl.a. något större handelsbolag.

Direktivet: I artikel 4.4 i det fjärde direktivet föreskrivs att för varje
balans- och resultaträkningspost motsvarande post från föregående
räkenskapsår skall anges. För att jämförbarhet skall uppnås får med-
lemsstaterna föreskriva att beloppen för närmast föregående räken-
skapsår skall justeras. I vart fell skall bristande jämförbarhet och
eventuella justeringar av beloppen med anledning därav förklaras i
noterna.

Skälen för regeringens förslag: För att en läsare av årsredovisningen
skall kunna följa och bedöma ett företags utveckling över tiden är det av
stor betydelse att de uppgifter som lämnas går att jämföra med
motsvarande uppgifter från tidigare räkenskapsår. Jämförbarheten

38

mellan olika räkenskapsår förbättras om årsredovisningen innehåller
uppgifter om motsvarande poster för föregående räkenskapsår.

I enlighet med vad direktivet fordrar och i nära överensstämmelse
med gällande rätt bör det i den nya lagstiftningen tas in en bestämmelse
om att det för varje post i redovisningen skall lämnas uppgift om mot-
svarande post för föregående räkenskapsår.

För att säkerställa jämförbarheten mellan olika räkenskapsår är det
naturligt att den svenska lagstiftaren också föreskriver att föregående års
siffror skall räknas om så att siffrorna på ett meningsfullt sätt kan
jämföras med räkenskapsårets siffror. En sådan bestämmelse får
betydelse när värderingsprinciperna eller klassifikationen av posterna
har ändrats. Den överensstämmer väl med vad god redovisningssed
redan i dag normalt får anses kräva (jfr p.10 i Redovisningsrådets
rekommendation, RR 5 Redovisning av byte av redovisningsprincip).

Om man vill uppnå en tillfredsställande jämförbarhet, är det i bland
inte tillräckligt att enbart räkna om beloppen från föregående år. En ny
klassificering av posterna kan kräva att föregående års poster blir
föremål för andra justeringar, t.ex. en indelning som ansluter till den
som görs i den nya årsredovisningen. Att sådana justeringar görs är
naturligt med hänsyn till direktivets utformning och till redovis-
ningspraxis utveckling. Regeringen föreslår därför att ett företag som
byter redovisningsprincip skall vara skyldigt att göra alla de justeringar
som behövs för att föregående års poster skall kunna jämföras med
årets.

Det kan emellertid förekomma fall då det inte rimligen kan krävas att
föregående års siffror räknas om eller på annat sätt justeras. I vissa fall
kan justeringen vara meningslös, t.ex. om det har skett omfattande
omstruktureringar i företagets verksamhet. I andra fall står värdet av
den information som en omräkning skulle ge inte i proportion till kost-
naderna för att göra en sådan omräkning. Det bör därför vara möjligt
att underlåta att göra omräkningar och justeringar inte bara när sådana
är praktiskt omöjliga att göra utan även när det föreligger andra
särskilda skäl. Det får överlämnas till redovisningspraxis att inom
ramen för god redovisningssed närmare avgöra i vilka fell det föreligger
sådana skäl. En omräkning eller justering bör dock kunna underlåtas
endast när redovisningen även utan jämförelsetal ger en rättvisande bild
av företagets resultat och ställning. Detta bör komma till uttryck i
lagen.

Av direktivet följer att bristande jämförbarhet under alla förhållanden
måste kommenteras i redovisningen, i vart fell i noterna. Om någon
omräkning inte görs, bör det därför åligga företaget att ange skälen för
detta i en not.

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

39

9.6 Kvittning

Regeringens förslag: Kvittning skall inte få ske mellan tillgångar
och avsättningar eller skulder i balansräkningen och inte heller
mellan intäkter och kostnader i resultaträkningen.

Undantag från kvittningsförbudet skall dock kunna göras, om det
finns särskilda skäl och det inte står i strid med god
redovisningssed och kravet på rättvisande bild. Om kvittning sker,
skall upplysning om skälen för detta lämnas i en not.

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

Kommitténs förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens
förslag men innehåller inte något undantag från kvittningsförbudet (se
betänkandet del I s. 288).

Remissinstanserna: Bokföringsnämnden har menat att det i vissa fall
finns anledning att acceptera någon form av kvittning. Övriga remiss-
instanser har lämnat förslaget utan erinran.

Gällande rätt m.m: En möjlighet att förenkla redovisningen skulle
vara att koppla samman intäkter och kostnader resp, tillgångar och
skulder som är av samma slag och enbart redovisa mellanskillnaden. En
sådan kvittning eller nettoredovisning anses emellertid försvåra en
analys av företagets ställning och resultat.

I svensk lagstiftning förekommer inte några bestämmelser som
förbjuder kvittning. I redovisningspraxis anses emellertid att kvittning
normalt inte får ske.

Direktivet: Inom EG-rätten finns ett uttryckligt förbud mot kvittning
av detta slag. I artikel 7 i det fjärde direktivet föreskrivs nämligen att
kvittning inte får ske mellan tillgångs- och skuldposter eller mellan
intäkts- och kostnadsposter. Rättsläget synes dock inte vara fullt så klart
som direktivet ger intryck av. Kontaktkommittén har sålunda uttalat att
kravet på rättvisande bild kan medföra att endast det slutliga resultatet
av en komplex transaktion, i vilken ingår ett antal transaktioner vars
värde eller resultat var för sig ur ekonomisk synpunkt saknar intresse
för det slutliga resultatet, skall redovisas. Vidare har kontaktkommittén
uttalat att om det finns en rätt enligt lag eller avtal att kvitta fordringar
och skulder mot varandra endast den del som inte täcks genom
kvittningen skall redovisas (se The Accounting Harmonization in the
European Communities, s. 6).

Skälen för regeringens förslag: En anpassning till artikel 7 i det
fjärde direktivet bör enligt regeringens mening ske genom att det i den
nya lagstiftningen tas in ett uttryckligt förbud mot kvittning.

Den aktuella artikeln ger inte något uttryckligt utrymme för att tillåta
kvittning i undantagsfall. Likväl synes det av bl.a. kontaktkommitténs
uttalande framgå att vissa former av kvittning kan vara acceptabla. Det
är också ganska naturligt att kvittning bör accepteras i sådana fell då
den direkt kan bidra till att ge en mera rättvisande bild av bolagets
resultat och ställning eller är nödvändig för att uppnå erforderlig
överskådlighet. Det finns även andra fell där starka skäl talar för att
kvittning, i vart fell undantagsvis, bör vara tillåten. Enligt regeringens
mening talar övervägande skäl för att ge ett visst utrymme för kvittning
i de fell som kontaktkommittén har behandlat och i snarlika fell.

40

Möjligheten till undantag från kvittningsförbudet bör emellertid ges en
restriktiv utformning. Kvittning bör sålunda få ske enbart i sådana fall
där det kan anses förenligt med god redovisningssed. Det bör vidare
vara uteslutet att kvitta, om kvittningen skulle medföra en mindre
rättvisande bild av bolagets ställning och resultat, t.ex. därför att den
leder till olämpliga och svåranalyserade balanseffekter. Detta bör
komma till uttryck i lagtexten. Slutligen bör lagen innehålla ett krav på
notupplysning om att kvittning har skett.

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

9.7 Redovisning av bokslutsdispositioner, obeskattade
reserver och latent skatt

Regeringens förslag: Liksom hittills skall bokslutsdispositioner
redovisas i resultaträkningen och obeskattade reserver tas upp
under särskilda rubriker i balansräkningen.

I balansräkningen eller i noterna skall lämnas upplysning om
latent skatt.

Kommitténs förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens
förslag (se betänkandets del I, s. 190, 191 och 197-199).

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser har lämnat förslaget
utan erinran. Åtskilliga har dock diskuterat den övergripande frågan om
kopplingen mellan redovisning och beskattning. Ett par remissinstanser
har särskilt förordat att systemet med obeskattade reserver och boksluts-
dispositioner avskaffas och ersätts med redovisning av latent skatt.

Gällande rätt m.m: Såsom tidigare har framhållits finns det sedan
länge i svensk rätt ett mycket starkt samband mellan redovisning och
beskattning. Denna tar sig bl.a. uttryck i att skattemässiga avsättningar
och avskrivningar ger rätt till avdrag enbart om de även har gjorts i
räkenskaperna. Enligt den allmänt accepterade uppfattningen innebär det
att avsättningen eller avskrivningen måste påverka det resultat som
redovisas i resultaträkningen såväl till den del som avsättningen eller
avskrivningen motsvarar latent skatt som till den del den motsvarar vad
som utgör eget kapital.

Denna koppling mellan redovisningen och beskattningen kommer i
resultaträkningen till synes i en särskild post Bokslutsdispositioner och
i balansräkningen i en särskild post Obeskattade reserver (jfr 18 och 19
§§ bokföringslagen).

Med bokslutsdispositioner avses olika åtgärder som har vidtagits för
att påverka rörelsens beskattade resultat och som syftar till att sänka
skatteuttaget. Medel avsätts därvid till särskilda reserver med
skattemässigt förmånlig behandling. Eftersom medlen kommer att
beskattas vid den tidpunkt då reserven upplöses, kommer företagets
reella skattekostnad inte till uttryck i resultaträkningen. Den framtida
beskattningen innebär också att posten Obeskattade reserver till en del
motsvaras av framtida skatt.

Systemet med bokslutsdispositioner och obeskattade reserver medför
att det kan finnas en skillnad mellan å ena sidan den skatt som kan
beräknas belöpa sig på resultatet före bokslutsdispositioner ("det

41

bokforingsmässiga resultatet”) och å andra sidan den skatt som belöper
sig på det resultat som kvarstår efter bokslutsdispositioner (”det
skattemässiga resultatet”). Normalt kostnadsförs inte annat än skatten på
det skattemässiga resultatet. I förlängningen - i samband med att de
obeskattade reserverna upplöses - kan emellertid företaget komma att
bli skyldigt att betala ytterligare skatt. Även andra förhållanden kan leda
till att det uppkommer en skillnad mellan den skatt som företaget
slutligen får betala och den skatt som faktiskt kostnadsförs.

Något krav på att skillnader av detta slag (”latent skatt”) skall
redovisas i års- eller koncernredovisningen finns inte i gällande rätt.
Svenska företag torde vanligen inte heller lämna uppgift om latent skatt
i årsredovisningen. I enlighet med Redovisningsrådets rekommendation
RR01, Koncernredovisning brukar dock latent skatt redovisas i
koncernredovisningen.

Direktivet: I flertalet europeiska länder finns inte samma starka
samband mellan redovisning och beskattning som i Sverige. Det är
därför naturligt att de uppställningsformer för balans- och resultat-
räkningar som föreskrivs i det fjärde direktivet saknar posterna
Obeskattade reserver och Bokslutsdispositioner. I uppställningsformerna
finns inte heller någon särskild post för latent skatt. Däremot innehåller
uppställningsformerna posten Avsättningar för skatter och det torde vara
naturligt att redovisa latent skatt under den posten.

Enligt artikel 43.1.11 skall upplysning lämnas i not om skillnaden
mellan den skatt som har påförts detta och tidigare räkenskapsår och
den skatt som har betalats eller skall betalas för dessa år. Upplysning
behöver dock lämnas enbart om skillnaden är av betydelse för framtida
beskattning. Artikeln tillåter att skillnaden i stället särredovisas med ett
totalbelopp i balansräkningen.

Föreskriften i artikel 43.1.11 kan tolkas på flera olika sätt. Med
påförd skatt torde dock avses den skatt som har kostnadsförts i
resultaträkningen (jfr artikel 34.11 i det sjunde direktivet), medan ”den
skatt som har betalats eller skall betalas” torde syfta på den
inkomstskatt som belöper på resultatet. Artikeln torde därför få tolkas
som ett krav på någon form av upplysning om latent skatt.

Skälen för regeringens förslag: Såsom tidigare har framhållits (se
avsnitt 7) saknas det för närvarande underlag för ett slutligt ställnings-
tagande till frågan om sambandet mellan redovisning och beskattning
bör bestå.

Det är emellertid nödvändigt att i detta sammanhang ta ställning till
om den nuvarande svenska redovisningen av Obeskattade reserver och
Bokslutsdispositioner är förenlig med det fjärde direktivet. Det är också
nödvändigt att ta ställning till om den svenska lagstiftningen redan nu
bör ställa krav på en särskild redovisning av latent skatt.

När det gäller den första frågan kan konstateras att direktivets
uppställningsscheman saknar posterna Obeskattade reserver och
Bokslutsdispositoner. Artikel 4.1 i direktivet tillåter emellertid att nya
poster läggs till såvida deras innehåll inte redan täcks av befintliga
poster. De aktuella posterna är av så speciellt slag och så nära kopplade
till strukturen i svensk skattelagstiftning att det inte kan anses oförenligt
med direktivet att foga dem till direktivets uppställningsscheman.

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

42

Med hänsyn härtill och till det mycket nära samband mellan å ena
sidan den övergripande frågan om redovisningens koppling till beskatt-
ningen och å andra sidan frågan om redovisning av obeskattade reserver
och bokslutsdispositioner har regeringen stannat for att posterna
Bokslutsdispositioner och Obeskattade reserver tills vidare bör behållas
i resultaträkningen resp, balansräkningen. Det kan finnas skäl att
ompröva detta ställningstagande efter det att beredningen av kommitténs
delbetänkande om sambandet mellan redovisning och beskattning har
avslutats.

När det gäller den andra frågan kan konstateras att föreskriften i
artikel 43.1.11 måste tolkas så att Sverige under alla förhållanden är
skyldigt att införa en bestämmelse om att latent skatt skall anges i den
mån uppgiften är av betydelse för den framtida beskattningen. Med
”latent skatt” torde här avses skillnaden mellan den inkomstskatt som
faktiskt har kostnadsförts och den skatt som belöper på räkenskapsåret.
Med nuvarande skatteregler utgör en sådan skillnad huvudsakligen en
avspegling av de avsättningar som bolaget gjort till obeskattade
reserver. Det kan mot den bakgrunden hävdas att en redovisning av
obeskattade reserver tillsammans med aktuell skattesats redan ger
information om de viktigaste skattekrediter som ett företag har och
därmed också tillräcklig information om de skattebelopp som företaget
kan komma att få betala i framtiden. Tillräckliga skäl att avvika från
vad som föreskrivs i direktivet finns emellertid inte. I lagstiftningen bör
därför tas in en bestämmelse om att upplysning skall lämnas av ej kost-
nadsförd latent skatt. Kravet på redovisning av latent skatt bör dock inte
gälla latent skatt av obetydlig omfattning. Det bör överlämnas till norm-
givande organ att ange de närmare förutsättningarna för när och hur
denna redovisning skall ske.

Det bör tilläggas att kommande ställningstaganden om sambandet
mellan redovisning och beskattning kan ge anledning att överväga en
annorlunda utformning av reglerna om latent skatt.

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

43

10 Värdering av tillgångar

10.1 Anläggningstillgångar

10.1.1 Begreppet anläggningstillgångar

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

Regeringens förslag: Med anläggningstillgång skall, liksom
hittills, avses tillgång som är avsedd att stadigvarande brukas eller
innehas i rörelsen.

Anläggningstillgångar skall delas in i immateriella, materiella
och finansiella anläggningstillgångar.

Som immateriell anläggningstillgång skall få tas upp goodwill,
utgifter för forsknings- och utvecklingsarbeten och liknande
arbeten samt utgifter för koncessioner, patent, licenser, varu-
märken, hyresrätter och liknande rättigheter, om de är av väsent-
ligt värde för rörelsen under kommande år.

Kommitténs förslag: Överensstämmer med regeringens förslag (se
betänkandet s. 205 - 208).

Remissinstanserna har lämnat förslaget utan erinran.

Gällande rätt: Med anläggningstillgång förstås, enligt 13 § bok-
föringslagen, tillgång som är avsedd att stadigvarande brukas eller inne-
has i rörelsen.

I 17 § finns bestämmelser om vissa anläggningstillgångar. Enligt para-
grafens andra stycke får som anläggningstillgång tas upp utgifter för
teknisk hjälp, forsknings- och utvecklingsarbete, provdrift, marknads-
undersökningar och liknande, om de är av väsentligt värde för den bok-
föringsskyldiges rörelse under kommande år. Av Bokföringsnämndens
rekommendation Rl, Redovisning av forsknings- och utvecklingskost-
nader, framgår dock att forsknings- och utvecklingskostnader som
huvudregel skall redovisas som kostnader när de uppkommer.

Vidare får enligt 17 § första stycket bokföringslagen s.k. goodwill tas
upp som anläggningstillgång. Med goodwill avses skillnaden mellan
vederlag för en övertagen rörelse och det behållna värdet av de över-
tagna tillgångarna i den mån skillnaden representerar ett affärsvärde.

Direktivet: Begreppet ”Anläggningstillgång” i det fjärde direktivet
har i allt väsentligt samma innebörd som i bokföringslagen. Enligt
artikel 15.2 skall till anläggningstillgångar räknas sådana tillgångar som
är avsedda att stadigvarande brukas i företagets verksamhet. Anlägg-
ningstillgångar delas enligt artiklarna 9 och 10 in i immateriella, mate-
riella och finansiella anläggningstillgångar. Det framgår av dessa
artiklar att koncessioner, patent, licenser, varumärken och liknande
rättigheter som har förvärvats mot vederlag skall anses som anlägg-
ningstillgångar samt att nationell lagstiftning får tillåta att även
forsknings- och utvecklingskostnader redovisas som tillgångar. Till
anläggningstillgångar hänförs också goodwill, som har förvärvats mot
ersättning, samt förskottsbetalningar avseende nu angivna tillgångar.

44

Skälen för regeringens förslag: Den nuvarande definitionen av
anläggningstillgång i 13 § bokföringslagen torde i sak överensstämma
med direktivet. Definitionen bör därför införas i den nya lagstiftningen.

Den nya lagstiftningen bör också bygga på direktivets indelning av
anläggningstillgångarna i immateriella, materiella och finansiella anlägg-
ningstillgångar (se avsnitt 9.1.2). Det skulle kunna hävdas att dessa tre
begrepp borde definieras i lagtexten. I fråga om lagen om årsredo-
visning i kreditinstitut har regeringen sålunda funnit det nödvändigt med
en definition av begreppet finansiell anläggningstillgång. Vad gäller de
företag som skall omfattas av den allmänna årsredovisningslagen
kommer emellertid innebörden av begreppen immateriella, materiella
resp, finansiella anläggningstillgångar att framgå av den indelning som
föreslås för balansräkningen. Det behov av ytterligare gränsdragning
som kan uppkomma bör tillgodoses genom redovisningspraxis och
kompletterande normgivning.

Även bestämmelserna i 17 § bokföringslagen om att vissa utgifter för
forsknings- och utvecklingsarbeten m.m. kan tas upp som anlägg-
ningstillgång låter sig i huvudsak förena med direktivets föreskrifter.
Gällande svensk lagstiftning uppställer visserligen ett särskilt villkor för
att forsknings- och utvecklingskostnader skall kunna tas upp som
anläggningstillgång, nämligen att de är av väsentligt värde för den
bedrivna rörelsen under kommande år. Detta villkor har inte någon
motsvarighet i direktivet. Eftersom direktivet har överlämnat till med-
lemsstaterna att själva avgöra om forsknings- och utvecklingskostnader
över huvud taget skall kunna tas upp som anläggningstillgång, får
Sverige emellertid anses oförhindrat att överföra detta villkor till den
nya lagstiftningen.

För att uppnå en bättre överensstämmelse med direktivet bör de
nuvarande bestämmelserna om vad som kan utgöra immateriell anlägg-
ningstillgång kompletteras. Sålunda bör de nya bestämmelserna också
ange att utgifter för koncessioner, patent, licenser, varumärken, hyres-
rätter och liknande rättigheter får tas upp som anläggningstillgång.
Detta torde inte innebära någon förändring i förhållande till vad som i
dag utgör god redovisningssed.

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

45

10.1.2 Anskaffningsvärde för anläggningstillgångar

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

Regeringens förslag: En anläggningstillgång skall normalt tas upp
till anskaffningsvärdet.

Med anskaffningsvärdet skall avses utgifterna för tillgångens för-
värv eller tillverkning.

I anskaffningsvärdet för en förvärvad tillgång skall inräknas
inköpspriset och andra till förvärvet direkt hänförliga utgifter.

Om tillgången har tillverkats inom företaget, skall i anskaffnings-
värdet räknas in såväl direkta tillverkningskostnader som en skälig
andel av indirekta tillverkningskostnader. I anskaffningsvärdet
skall i sådant fall även kunna räknas in ränta på kapital som har
lånats för att finansiera tillverkningen av tillgången.

I anskaffningsvärdet får i vissa fall räknas in även utgifter för
värdehöjande förbättring.

Kommitténs förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens
förslag men innehåller inte någon definition av begreppet anskaffnings-
värde (se betänkandet del I s. 206 - 209 och 225 - 228).

Remissinstanserna: Remissinstanserna har i allt väsentligt tillstyrkt
förslaget eller lämnat det utan erinran. Svenska Revisorsamfundet har
dock ansett att lagen bör innehålla en definition av begreppet anskaff-
ningsvärde. Några remissinstanser har varit inne på att med anskaff-
ningsvärdet bör avses utgifterna för att bringa tillgången till dess
tillstånd och plats på balansdagen.

Gällande rätt m.m.: En anläggningstillgång skall enligt 15 § bok-
föringslagen tas upp till högst anskaffningsvärdet. Med en tillgångs an-
skaffningsvärde avses enligt 13 § andra stycket utgiften för dess förvärv
eller tillverkning.

I anskaffningsvärdet för en anläggningstillgång får räknas in utgifter
för värdeförhöjande förbättring av tillgången, vilka har lagts ned under
räkenskapsåret eller balanserats från tidigare räkenskapsår.

Enligt FAR:s rekommendation nr 3, Redovisning av materiella an-
läggningstillgångar, avses med anskaffningsvärde de utgifter som före-
taget har haft för att bringa tillgången till dess tillstånd och plats på
balansdagen. Till dessa utgifter hör alla till tillgången hänförliga kost-
nader såsom inköpspris, importavgifter, tull, transport- och hanterings-
kostnader samt kostnader för lagfart, montering m.m. För egentill-
verkade anläggningar och vid montering och provkörning i egen regi
skall i anskaffningsvärdet - förutom direkt material och direkt lön -
räknas in skäligt pålägg för indirekta kostnader hänförliga till tillverk-
ningen. Om anskaffningen sträcker sig över en längre tid får ränta på
investerat belopp under byggnads- eller monteringstiden räknas in.

Det saknas lagregler som direkt tar sikte på värdering av sådana
aktier och andelar som är anläggningstillgångar. Enligt FAR:s rekom-
mendation nr 12, Redovisning av aktier och andelar, bör i anskaffnings-

46

värdet för aktier och andelar förutom köpeskillingen räknas in courtage,
omsättningsskatt och andra till förvärvet direkt hänförbara utgifter.

Direktivet: Artikel 35.1 i det fjärde direktivet föreskriver, som
huvudregel, att anläggningstillgångar skall värderas till anskaffnings-
eller tillverkningskostnaden. Till anskaffningskostnaden räknas enligt
artikel 35.2 - utöver inköpspriset - även övriga med förvärvet samman-
hängande kostnader. Med tillverkningskostnad avses enligt artikel 35.3
anskaffningskostnaderna för råvaror och förnödenheter samt övriga
kostnader som direkt kan hänföras till produkten. Dessutom får en
skälig andel av kostnader som indirekt kan hänföras till tillverkningen
räknas in i tillverkningskostnaden. I tillverkningskostnaden får slutligen
räknas in ränta på kapital som har lånats för att finansiera produktionen
i den mån räntan hänför sig till produktionsperioden. Om en sådan
räntekostnad räknas in i tillgångens anskaffningsvärde skall detta anges
i not.

De nu angivna föreskrifterna är i huvudsak tvingande. Medlemssta-
terna får dock enligt artikel 33.1 a och b tillåta en på återanskaffnings-
värdet baserad värdering av materiella anläggningstillgångar med
begränsad livslängd eller en värdering enligt andra metoder för att ta
hänsyn till inflationen.

Skälen för regeringens förslag: I likhet med kommittén anser rege-
ringen att det inte finns anledning att utnyttja undantagsföreskriftema i
artikel 33.1 a och b. Värderingen av anläggningstillgångar bör alltså,
liksom hittills, ske på grundval av tillgångarnas anskaffningsvärde.

Direktivets föreskrifter om hur anskaffningsvärdet för anläggningstill-
gångar skall beräknas är tvingande och måste alltså införlivas med
svensk rätt. Det kan konstateras att föreskrifterna i sina väsentliga delar
överensstämmer med vad som redan i dag följer av bokföringslagen och
svenska redovisningsrekommendationer. I den nya lagstiftningen, liksom
i den nu gällande, bör därför värderingen av anläggningstillgångar ta sin
utgångspunkt i utgifterna för att anskaffa eller tillverka tillgången.

Vissa skillnader finns dock mellan svensk rätt och EG-rätten på detta
område. En av dem är av närmast terminologisk natur. Begreppet ”an-
skaffningsvärde” används i svensk rätt såväl när tillgången har tillförts
företaget genom förvärv som när den tillverkats inom företaget. Direkti-
vet skiljer däremot mellan anskaffningskostnader och tillverkningskost-
nader. Skillnaden är utan saklig betydelse. Även i den nya lagstiftningen
bör därför begreppet anskaffningsvärde användas på såväl förvärvs- som
tillverkningssituationema.

En fråga av större praktisk betydelse är hur anskaffningsvärdet skall
beräknas.

Bokföringslagen innehåller en uttrycklig bestämmelse om att med
anskaffningsvärde skall förstås utgiften för tillgångens förvärv eller till-
verkning. Kommittén har inte föreslagit någon sådan bestämmelse men
torde inte ha avsett någon förändring i sak. Begreppet anskaffningsvärde
är emellertid så centralt att det, såsom Svenska Revisorsamfundet har
påpekat, bör regleras i lag. Även i den nya lagen bör därför föreskrivas
att med anskaffningsvärde skall förstås utgifterna för tillgångens förvärv
eller tillverkning.

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

En sådan definition ger dock inte något besked om hur anskaffnings-
värdet skall beräknas i det enskilda fallet. Frågan finns behandlad såväl
i svenska redovisningsrekommendationer som i direktivet. Metoderna
för beräkningen av anskaffningsvärdet är dock något olika. I rekom-
mendationerna avses med anskaffningsvärde utgifterna för att bringa
tillgången till dess tillstånd och plats på balansdagen. Den metod som
kommer till uttryck i direktivet tar i stället sin utgångspunkt i det lägsta
belopp som anskaffningsvärdet för tillgången får bestämmas till, t.ex.
inköpspris. Anser man att även andra utgifter bör räknas in i anskaff-
ningsvärdet skall dessa adderas till utgångsbeloppet.

En remissinstans har förespråkat den förra metoden med hänvisning
till att den överensstämmer med svensk och internationell redovisnings-
praxis. Kommittén har däremot förordat den senare metoden.

Enligt regeringens uppfattning talar övervägande skäl för att i det
aktuella avseendet ge den nya lagstiftningen samma struktur som den
som återfinns i direktivet och som har införlivats med den nationella
lagstiftningen i t.ex. Danmark. Detta ger bättre förutsättningar att
anknyta till praxis inom EU:s medlemsstater. Den metod som återfinns
i direktivet har också vissa pedagogiska fördelar.

Lagstiftningen bör därför utformas så att den anger det lägsta värde
vartill anskaffningsvärdet skall bestämmas - dvs. utgifterna för tillgång-
ens förvärv eller tillverkning - samt de ytterligare belopp som skall
eller får inräknas i anskaffningsvärdet. För en förvärvad tillgång skall
således inräknas utgifter direkt hänförliga till förvärvet. I enlighet med
innebörden i direktivet bör därvid anges att det i anskaffningsvärdet för
en tillverkad tillgång skall räknas in en skälig andel av indirekta till-
verkningskostnader. Detta överensstämmer också väl med innebörden i
nuvarande svensk redovisningspraxis. Det bör vidare anges att i
anskaffningsvärdet får räknas in ränta på kapital som har lånats för att
finansiera tillverkningen av tillgången till den del räntan hänför sig till
tillverkningsperioden. Detta överensstämmer med direktivet och mot-
svarar dessutom i huvudsak innehållet i svenska redovisningsrekom-
mendationer.

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

Vad som nu har sagts gäller i första hand materiella anläggningstill-
gångar. Direktivets bestämmelser om hur anskaffningsvärdet skall
beräknas är dock inte begränsade till enbart materiella anläggnings-
tillgångar. Den nya lagens bestämmelser om beräkning av anskaff-
ningsvärde bör därför gälla även vid förvärv av finansiella och
immateriella anläggningstillgångar. I fråga om sådana tillgångar kan det
finnas behov av kompletterande regler som skiljer sig från dem som bör
tillämpas på materiella anläggningstillgångar. Det kan t.ex. finnas skäl
att uppställa särskilda villkor för att utgifterna skall få inräknas i
anskaffningsvärdet. Regeringen är emellertid för närvarande inte beredd
att föreslå några särskilda bestämmelser om detta. Sådana frågor bör
därför i stället avgöras inom ramen för god redovisningssed.

Slutligen bör i den nya lagstiftningen tas upp en bestämmelse om att
utgifter för värdehöjande förbättring får räknas in i anskaffningsvärdet,
om de har lagts ned under räkenskapsåret eller balanserats från tidigare
räkenskapsår. En sådan bestämmelse finns i dag i bokföringslagen. Den

48

saknar visserligen direkt motsvarighet i direktivtexten. Kostnader av
detta slag kan emellertid likställas med sådana kostnader ”som direkt
kan hänföras till produkten” och som därför enligt direktivet hör till
anskaffnings- eller tillverkningskostnaden.

10.1.3 Avskrivning av anläggningstillgångar

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

Regeringens förslag: Om en anläggningstillgång har begränsad
ekonomisk livslängd, skall den skrivas av systematiskt över denna
livslängd.

För goodwill och andra immateriella anläggningstillgångar skall
den ekonomiska livslängden beräknas till högst fem år, såvida det
inte med rimlig grad av säkerhet går att fastställa en längre
livslängd. Om ett bolag tillämpar en längre avskrivningstid, skall
detta jämte skälen för det anges i en not.

Avskrivningsbelopp skall redovisas i resultaträkningen.

Kommitténs förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens
förslag men innehåller ingen uttrycklig bestämmelse om att
avskrivningar skall redovisas i resultaträkningen (se betänkandet del I s.
211-213, 230 och 231).

Remissinstanserna: Remissinstanserna har i huvudsak lämnat kom-
mitténs förslag utan erinringar. Finansinspektionen har dock ansett att
bestämmelsen om avskrivning av goodwill bör preciseras och göras mer
restriktiv. Riksskatteverket, Särskilda distriktet har ifrågasatt om
femårsregeln vid avskrivning av immateriella anläggningstillgångar
behövs. Kooperativa Förbundet har ansett att det bör finnas en längsta
tid för avskrivning av immateriella tillgångar. Även Svenska Revisor-
samfundet har framfört synpunkter på femårsregeln och har anfört att
förslaget ställer väl höga krav på bevisning för att tillgången har längre
livslängd än så.

Gällande rätt m.m.: Syftet med avskrivningar är att fördela en
tillgångs anskaffningsvärde över tillgångens sammanlagda använd-
ningstid.

Enligt 15 § bokföringslagen skall en anläggningstillgång som fortlö-
pande minskar i värde på grund av ålder och nyttjande årligen skrivas
av med ett belopp som minst svarar mot en lämplig avskrivningsplan.
Man kan här tala om avskrivningar enligt plan. Om tillgången uppen-
bart redan är tillräckligt avskriven, behöver någon sådan avskrivning
dock inte ske. Det innebär att någon avskrivning inte är nödvändig, om
företaget under ett tidigare år har gjort större avskrivningar än vad som
kan anses erforderligt med hänsyn till ekonomisk livslängd
(överavskrivningar) och det saknas anledning att anta att den tillämpade
planen skulle vara felaktig.

Avskrivningarna skall påbörjas när anläggningstillgången kan tas i
bruk. Olika avskrivningsmetoder är tänkbara. Det anses att man vid
bestämmandet av den metod som skall användas bör beakta tillgångens

4 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 10. Del II

tekniska och ekonomiska livslängd samt juridiska eller andra begräns-
ningar i användningstiden.

Bestämmelserna i 15 § omfattar i princip även immateriella anlägg-
ningstillgångar. För ett par särskilda slag av immateriella anläggnings-
tillgångar gäller dock särskilda bestämmelser. Enligt 17 § bok-
föringslagen skall sålunda goodwill skrivas av på högst tio år, medan
utgifter för teknisk hjälp, forsknings- och utvecklingsarbete, provdrift,
marknadsundersökningar och liknande som huvudregel skall skrivas av
på högst fem år. I fråga om annat än goodwill kan dock en längre
avskrivningstid tillåtas, om det kan anses överensstämma med god redo-
visningssed.

Redovisningsrådet har i sin rekommendation om koncernredovisning
(RR01:91) angivit att avskrivningsperioden för koncemmässig goodwill
inte bör överstiga tio år om inte en längre ekonomisk livslängd är
motiverad. Under vissa förutsättningar får avskrivningsperioden dock
vara längre, men i inget fäll längre än tjugo år. Denna rekommendation
bygger väsentligen på International Accounting Standards Committees
rekommendation IAS 22, Accounting for Business Combinations. I
LASC:s rekommendation anges dock att avskrivningstiden normalt inte
skall överstiga fem år, om inte en annan längre tidsperiod - dock längst
20 år - skäligen kan motiveras.

Frågan om avskrivning av forsknings- och utvecklingskostnader har
berörts i Bokföringsnämndens rekommendation R 1.

Direktivet: Enligt artikel 35.1 b i det fjärde direktivet skall anskaff-
nings- eller tillverkningskostnaden för anläggningstillgångar med
begränsad ekonomisk livslängd minskas genom värdejusteringar i syfte
att systematiskt skriva av tillgången över dess ekonomiska livslängd.
Artikeln behandlar således vad som enligt svensk terminologi utgör
avskrivningar.

Enligt artiklarna 34.1 och 37 skall utgifter för forskning och utveck-
ling och för goodwill skrivas av på högst fem år. En längre avskriv-
ningstid kan i vissa fall få förekomma. Beträffande forsknings- och ut-
vecklingskostnader får sålunda medlemsstaterna enligt artikel 37.1 tillåta
att den femåriga avskrivningstiden i undantagsfall frångås. I fråga om
goodwill får medlemsstaterna enligt artikel 37.2 tillåta att avskrivnings-
tiden utsträcks till den ekonomiska livslängden. Sådan avvikelse och
skälen för denna skall redovisas i not.

Direktivet innehåller inte några särskilda bestämmelser om avskriv-
ning av övriga slag av immateriella anläggningstillgångar.

Skälen for regeringens forslag: De gällande svenska bestämmelserna
om avskrivning av anläggningstillgångar uppvisar väsentliga likheter
med de föreskrifter om avskrivning som finns i direktivet. I några
avseenden måste dock bestämmelserna ändras för att en anpassning till
direktivet skall kunna uppnås. Det gäller såväl den allmänna avskriv-
ningsbestämmelsen som de särskilda bestämmelser som gäller för av-
skrivning av vissa immateriella anläggningstillgångar.

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

50

Avskrivning i allmänhet

Direktivet fordrar att anläggningstillgångar med begränsad ekonomisk
livslängd skrivs av systematiskt under denna livslängd. I svensk rätt
föreskrivs i stället att avskrivning skall ske, om tillgången fortlöpande
minskar i värde på grund av ålder och utnyttjande, och att
avskrivningen skall göras ”enligt lämplig avskrivningsplan”. Både
direktivtexten och gällande rätt torde spegla en och samma syn på
avskrivningens funktion, nämligen att fördela anskaffningskostnaden för
en tillgång över dess användningstid i företaget. Övervägande skäl talar
för att den nya lagstiftningen utformas på det sätt som anges i
direktivet. Dels ger detta bättre förutsättningar att anknyta till redovis-
ningspraxis inom EG. Dels får det anses värdefullt att lagstiftningen
anknyter till begreppet ekonomisk livslängd, som är allmänt vedertaget
i redovisningsteorin och som tydligt markerar att behovet av
avskrivningar i första hand skall bedömas utifrån företagsekonomiska -
och inte t.ex. skattemässiga - överväganden.

Den nya lagstiftningen bör, i likhet med bokföringslagen, föreskriva
att avskrivningar redovisas i resultaträkningen.

Avskrivning av immateriella anläggningstillgångar

I fråga om avskrivning av goodwill är direktivets huvudregel - avskriv-
ning under högst fem år - mera restriktiv än den nuvarande svenska
regeln om att avskrivning skall ske under högst tio år. Å andra sidan
tillåter direktivet att avskrivningstiden utsträcks till den ekonomiska
livslängden, vilket kan medföra längre avskrivningstider än vad som
anses möjligt enligt nuvarande svenska redovisningsnormer. I fråga om
avskrivning av forsknings- och utvecklingskostnader överensstämmer
direktivets huvudregel - avskrivning under högst fem år - med regeln i
gällande svensk rätt men tillåter ”i undantagsfall” att avskrivningsperio-
den utsträcks till en längre tid än så.

Den svenska lagstiftaren kan alltså i dessa båda fall välja om direkti-
vets femårsregel bör tillämpas generellt eller om företagen skall ges
möjlighet att utsträcka avskrivningstiden. I det senare fallet är det tänk-
bart - och i fråga om avskrivning av goodwill t.o.m. nödvändigt - att
göra avskrivningstidens längd beroende av tillgångens ekonomiska
livslängd. Det är också möjligt att kombinera en regel om utsträckt av-
skrivningstid med en bestämmelse om en viss längsta avskrivningstid,
t.ex. tio eller tjugo år.

Vid bedömningen av dessa frågor bör - såsom Finansinspektionen har
framhållit - beaktas att värdet av goodwill och av forsknings- och
utvecklingskostnader i vissa fall är osäkert och hastigt kan förändras.
Särskilt i fråga om dessa slag av tillgångar kan därför längre avskriv-
ningstider stå i strid med försiktighetsprincipen. Detta torde också vara
bakgrunden till att EG-direktiven upprätthåller en huvudregel om
avskrivning under högst fem år. Med hänsyn härtill finner regeringen -
i likhet med kommittén - att även den nya svenska lagstiftningen bör ha
direktivets femårsregel som utgångspunkt.

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

Det finns emellertid knappast något skäl att inte tillåta en längre
avskrivningstid i de fell då det går att bestämma den ekonomiska
livslängden av tillgången till mer än fem år. Tvärtom torde det stå i bäst
överensstämmelse med redovisningens syfte att avskrivningstiden i
sådana fell utsträcks så att den motsvarar den ekonomiska livslängden.
Regeringen anser därför att avskrivningstiden for immateriella anlägg-
ningstillgångar av detta slag bör få vara längre än fem år, om det med
rimlig grad av säkerhet går att fastställa en längre ekonomisk livslängd.

Den regel som regeringen sålunda föreslår innebär att varje utsträck-
ande av avskrivningstiden utöver fem år förutsätter att det kan
festställas att den ekonomiska livslängden är längre än fem år. Med
hänsyn till denna i regeln inbyggda begränsning framstår det inte som
ändamålsenligt att dessutom uppställa en bestämmelse om en yttersta
avskrivningstid. Det kan visserligen invändas att en avskrivningsbestäm-
melse som saknar en sådan maximiregel kan medföra att vissa företag
börjar tillämpa oacceptabelt långa avskrivningstider. Risken för detta
torde dock vara begränsad med hänsyn till den revisorsgranskning som
skall ske och mot bakgrund av de riktlinjer som får antas komma att
utveckla sig i redovisningspraxis. Såsom kommittén har påpekat skulle
införandet av en viss maximitid också kunna leda till att denna
maximitid kom att uppfettas som huvudregel så snart det blivit aktuellt
att avvika från femårsregeln.

När det gäller andra slag av immateriella anläggningstillgångar -
t.ex. koncessioner, patent och varumärken - innehåller direktivet inte
några särskilda avvikande bestämmelser. Lagstiftningen måste därför
utformas så att även dessa anläggningstillgångar skrivs av systematiskt
under hela sin ekonomiska livslängd. Även den nyss föreslagna bestäm-
melsen om avskrivning av goodwill och forsknings- och utvecklings-
kostnader under normalt högst fem år bygger emellertid på denna
princip och torde därför vara väl ägnad att användas även i fråga om
avskrivning av andra slag av immateriella anläggningstillgångar.

En remissinstans har ansett att olika slag av immateriella anläggnings-
tillgångar i dessa sammanhang bör hållas i sär och har därvid under-
strukit att det finns väsentliga skillnader mellan olika slag av sådana till-
gångar. Regeringen delar i och för sig denna uppfettning men anser för
sin del att lagstiftningen så långt möjligt inte bör innehålla några mera
detaljerade bestämmelser. I stället bör det överlämnas till redovis-
ningspraxis att med utgångspunkt i lagstiftningens innehåll ange de
närmare riktlinjerna för redovisningen av olika slag av immateriella
tillgångar. Dessa riktlinjer måste givetvis stå i överensstämmelse med
det allmänna kravet på att redovisningen skall ge en rättvisande bild av
bolagets resultat och ställning.

Om immateriella anläggningstillgångar avskrivs med utgångspunkt i
en ekonomisk livslängd som överstiger fem år, bör - i enlighet med vad
direktivet fordrar - företaget vara skyldigt att anmärka detta i not och
samtidigt ange skälen för att en längre avskrivningstid tillämpas.

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

52

10.1.4 Nedskrivning av anläggningstillgångar

Regeringens förslag: En anläggningstillgång som på balansdagen
har ett lägre värde än det värde som följer av en tillämpning av
årsredovisningslagens övriga regler skall skrivas ned till detta
lägre värde, om värdeminskningen kan antas vara bestående.

En finansiell anläggningstillgång får skrivas ned till det lägre
värde som den har på balansdagen, även om det inte kan antas att
värdenedgången är bestående.

Om skälen för nedskrivningen inte längre föreligger, skall gjorda
nedskrivningar återföras (reverseras).

Nedskrivnings- och reverseringsbelopp skall redovisas i
resultaträkningen.

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

Kommitténs förslag: Överensstämmer med regeringens förslag (se
betänkandet del I s. 212-214 och 231-233).

Remissinstanserna har i allt väsentligt lämnat förslagen utan in-
vändningar. Uppsala universitet har dock anmärkt att kommittén borde
ha använt benämningen ”verkligt värde” för det värde som tillgången
skall eller får skrivas ned till.

Gällande rätt: I 15 § tredje stycket bokföringslagen sägs att om
värdet på en anläggningstillgång varaktigt har gått ned skall ned-
skrivning ske med det engångsbelopp som kan anses erforderligt enligt
god redovisningssed.

Bestämmelsen tar sikte på kraftiga och oförutsedda värdeminskningar.
Nedskrivning kan t.ex. bli aktuellt vid nedläggning av en verksamhet
eller utrangering av en tillgång eller anläggning. Det kan också bli aktu-
ellt om lönsamheten hos en tillgång försämras starkt. Vid smärre värde-
nedgångar kan det däremot ofta vara tillräckligt att korrigera avskriv-
ningsplanen.

Nedskrivning enligt 15 § skall ske enbart om värdeminskningen är
varaktig. Värdeminskningens varaktighet brukar bedömas mot bakgrund
av tillgångens återstående ekonomiska livslängd.

En särskild fråga är hur det nedskrivna värdet påverkas om tillgången
senare skulle stiga i värde. En möjlighet skulle vara att vid en sådan
värdestegring återföra (reversera) nedskrivningen. Av 15 § första
stycket bokföringslagen följer dock att det inte är tillåtet att återföra
gjorda nedskrivningar om tillgångarna har stigit i värde. I stället får
tillgångarna skrivas upp, något som dock förutsätter att värdeuppgången
är varaktig.

I 16 § bokföringslagen finns särskilda bestämmelser som reglerar
nedskrivning av fordringar. Huvudregeln säger att all värdering av ford-
ringar skall ske till det belopp som beräknas inflyta. Det innebär att
värdenedgång alltid skall föranleda nedskrivning. Någon möjlighet att
underlåta nedskrivning med hänvisning till att värdenedgången kan antas
vara endast tillfällig finns inte.

53

Direktivet: I det fjärde direktivet finns två föreskrifter om när ned-
skrivning av anläggningstillgångar skall eller kan företas.

Enligt artikel 35.1 c bb skall en anläggningstillgång, oavsett om den
har en begränsad ekonomisk livslängd eller inte, skrivas ner till det
lägre värde den har på balansdagen. En förutsättning för en sådan
nedskrivningsplikt är dock att värdenedgången kan förutses bli
bestående.

Föreskriften i artikel 35.1 c bb gäller även finansiella anläggningstill-
gångar. Men härutöver gäller enligt artikel 35.1 c aa att finansiella an-
läggningstillgångar får skrivas ner även om värdenedgången inte är be-
stående. Någon skyldighet att skriva ner värdet av finansiella anlägg-
ningstillgångar när dessa tillfälligt har gått ner i värde finns dock inte
enligt direktivet; företagen får alltså själva avgöra om tillfälliga
värdenedgångar bör avspeglas i redovisningen. Föreskriften i artikel

35.1 c aa torde få betydelse främst for börsnoterade värdepapper som
härigenom kan skrivas ned till senast noterade köpkurs.

Direktivet innehåller också bestämmelser om reversering. I artikel

35.1 cd föreskrivs sålunda att lägre värdesättningar inte får bibehållas
om skälen för dem bortfaller. Denna skyldighet att återföra (reversera)
nedskrivningarna när skälet för nedskrivning har bortfallit syftar till att
förhindra uppkomsten av dolda reserver och därmed också till att ge en
mer rättvisande redovisning. Reverseringsplikten anses omfatta enbart
den del av nedskrivningsbeloppet som inte längre kan motiveras; värdet
torde alltså inte nödvändigtvis behöva återföras till det belopp till vilket
det upptogs före nedskrivningen.

Nedskrivningar och reverseringar skall enligt direktivet komma till
uttryck i resultaträkningen.

Skälen för regeringens förslag: Enligt direktivet skall anläggnings-
tillgångar skrivas ned till det lägre värde de har på balansdagen, om det
kan antas att värdeminskningen är bestående. Föreskriften är tvingande
för medlemsstaterna och bör därför införas i den nya lagstiftningen. En
sådan lagbestämmelse kommer att få i huvudsak samma innebörd som
den nuvarande svenska huvudregeln om nedskrivning, dvs. alla slag av
anläggningstillgångar vars värde varaktigt har minskat så att det under-
stiger det belopp som återstår efter avskrivning skall skrivas ned till det
lägre värdet.

Av direktivet följer också att företag skall ha rätt att skriva ned värdet
på finansiella anläggningstillgångar till det lägre värde de har på
balansdagen även om värdenedgången inte kan antas bli bestående.
Denna föreskrift skiljer sig från gällande svensk rätt så till vida att den
i princip överlämnar till företagen att avgöra om nedskrivning skall ske
när en finansiell anläggningstillgång tillfälligt har sjunkit i värde. Efter-
som föreskriften är tvingande för medlemsstaterna, bör i den nya lag-
stiftningen införas en bestämmelse av innebörd att finansiella anlägg-
ningstillgångar vars värde har gått ned får skrivas ner till detta lägre
värde även om värdenedgången inte är varaktig.

Svensk rätt saknar i stort sett bestämmelser om reversering av gjorda
nedskrivningar och uppfyller därför inte direktivets föreskrifter i detta

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

54

avseende. I den nya lagstiftningen bör därför införas bestämmelser om
att nedskrivningar under vissa förhållanden skall reverseras.

Bestämmelser om reversering ger upphov till ett antal frågor. Ett
exempel på detta är frågan om tillgången efter reverseringen skall
upptas till det värde som den var upptagen till före nedskrivningen eller
om den skall upptas till sitt verkliga värde. Det kan anföras skäl för att
dessa och liknande frågor bör regleras i lag.

Regeringen anser emellertid att övervägande skäl talar för att den nya
lagen inte bör innehålla någon närmare reglering av de frågor som
gäller reversering. I detta skede bör nämligen inte införas några lag-
regler som förhindrar en ändamålsenlig utveckling av redovisnings-
praxis i överensstämmelse med den som äger rum i andra EU-stater.
Lagen bör innehålla endast en mot direktivet svarande regel om att
reversering skall ske när skälet för nedskrivningen inte längre är för-
handen. Det bör i stället ankomma på redovisningspraxis och på norm-
givande organ på redovisningsområdet att utveckla de ytterligare normer
som i detta avseende behövs för en konsekvent och jämförbar redo-
visning.

I enlighet med direktivets föreskrifter bör det dock i den nya lagstift-
ningen tas in en bestämmelse om att nedskrivningar och reverseringar
av nedskrivningar alltid skall redovisas i resultaträkningen.

10.1.5 Uppskrivning av anläggningstillgångar

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

Regeringens förslag: En materiell eller finansiell
anläggningstillgång som har ett tillförlitligt och bestående värde
väsentligen överstigande bokfört värde skall få skrivas upp till
detta värde. En förutsättning för uppskrivning skall dock vara att
uppskrivningsbeloppet används för ökning av aktiekapitalet eller
för avsättning till en uppskrivningsfond.

Det uppskrivna beloppet och det belopp som har avsatts till upp-
skrivningsfond eller använts för ökning av aktiekapitalet skall inte
intäkts- eller kostnadsföres.

Några bestämmelser som ger möjlighet att kvitta uppskrivning
mot nedskrivning av andra anläggningstillgångar tas inte in i den
nya lagstiftningen.

Uppskrivningsfonden skall när som helst kunna tas i anspråk för
ökning av aktiekapitalet och för täckande av förlust som inte kan
täckas av fritt eget kapital.

Vid avskrivning och nedskrivning av tillgången samt vid
avyttring och utrangering, skall uppskrivningsfonden minskas.

Kommitténs förslag: Överensstämmer i delar med regeringens för-
slag. Kommittén har dock inte uppställt något uttryckligt krav på att till-
gång som uppskrivs skall ha ett tillförlitligt värde. Vidare innebär kom-
mitténs förslag en möjlighet att resultatföre uppskrivningar i resultaträk-
ningen. Kommittén har dessutom föreslagit att uppskrivningsfonden

55

även skall kunna användas för erforderlig nedskrivning av andra
anläggningstillgångar. Kommittén har inte lämnat något förslag om
nedskrivning av uppskrivna tillgångar utan har i stället föreslagit att
uppskrivningar under vissa förhållanden skall reverseras (se betänkandet
del I s. 215-217 och 234-237).

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser har tillstyrkt kommitténs
förslag eller lämnat dem utan erinran.

Redovisningsrådet har dock ansett att bestämmelserna bör utformas på
ett annat sätt, bl.a. så att uppskrivning får ske till det verkliga värde
som kan bedömas på ett tillförlitligt sätt. Sveriges Finansanalytikers
Förening har framhållit att en förutsättning för uppskrivning bör vara att
den sker systematiskt.

Bokföringsnämnden har ansett att det i lagen bör klargöras om upp-
skrivningar och avsättningar till uppskrivningsfond skall intäktsföras
resp, kostnadsföres. Riksskatteverket har ansett att den bokförings-
mässiga behandlingen av uppskrivningen framstår som oklar.

Redovisningsrådet har även ansett att möjligheten till kvittning mellan
uppskrivningar och erforderliga nedskrivningar över uppskrivningsfond
bör tas bort. Denna åsikt delas av Uppsala Universitet, Bokförings-
nämnden, Sveriges Aktieägares Riksförbund och Sveriges Finansanalyti-
kers Förening. Även Öhrlings Reveko har riktat invändningar mot för-
slaget på denna punkt. Sveriges Försäkringsförbund och Sveriges Indu-
striförbund har hävdat en motsatt uppfattning. Sveriges Köpmannaför-
bund och Sveriges Redovisningskonsulters Förbund har kritiserat kom-
mitténs förslag därför att det berövar handelsbolag möjligheten att göra
uppskrivningar.

Industriförbundet och Föreningen Auktoriserade Revisorer har hävdat
att en uppskrivning bör reduceras med hänsyn till latent skatt.

SABO har menat att bestämmelserna om reversering av uppskriv-
ningar innebär fördyringar för företagen.

Gällande rätt: Om en tillgång stiger i värde, kan det ligga nära till
hands att uppvärdera, skriva upp, den. En uppskrivning kan dock sägas
strida mot grundläggande principer för redovisning, eftersom den
innebär att ännu inte realiserade värdeökningar tas fram och redovisas.
En obegränsad rätt till uppskrivning skulle därför kunna missbrukas.
Likväl är uppskrivning tillåten i de flesta länder. Såväl svensk rätt som
det fjärde direktivet uppställer emellertid vissa förutsättningar för att
uppskrivning skall få ske.

I svensk rätt är sålunda huvudregeln att anläggningstillgångar inte får
skrivas upp. Detta kommer till uttryck i 15 § bokföringslagen, som
föreskriver att en anläggningstillgång inte får tas upp till högre värde än
dess värde i närmast föregående balansräkning. I fjärde stycket samma
paragraf sägs dock att en anläggningstillgång som äger ett bestående
värde väsentligt överstigande det belopp som den är upptagen till i när-
mast föregående balansräkning får upptas till högst detta värde, om upp-
skrivningsbeloppet används till erforderlig nedskrivning av värdet på
andra anläggningstillgångar och särskilda skäl föreligger för en sådan
utjämning. I fråga om fast egendom finns ett särskilt tak för hur högt
tillgången får skrivas upp (om detta se avsnitt 10.1.6).

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

56

Kravet på bestående värde innebär bl.a. att anläggningstillgångar med
kort återstående livslängd inte kan skrivas upp. Enligt FAR:s rekom-
mendation nr 3, Redovisning av materiella anläggningstillgångar bör
den återstående livslängden vara minst tio år. För att värdet skall anses
vara väsentligt överstigande det dittills bokförda värdet torde, sägs det i
rekommendationen, krävas att tillgångens verkliga värde överstiger det
bokförda med omkring 20 procent.

Den nedskrivning som uppskrivningen kvittas mot måste vara erfor-
derlig, dvs. det måste vara nödvändigt att företa den oberoende av om
den kan kvittas mot en uppskrivning. Uppskrivningsbeloppet får således
inte användas for att nedbringa framtida normala avskrivningar.

Genom kravet på särskilda skäl markeras att kvittningen mellan
uppskrivning och erforderlig nedskrivning får förekomma endast undan-
tagsvis vid oförutsedda, kraftiga förändringar i en anläggningstillgångs
användning och värde.

Eftersom en nedskrivning påverkar företagets resultat kan det hävdas
att den alltid borde komma till uttryck i företagets resultaträkning. När
nedskrivning och uppskrivning företas samtidigt enligt bestämmelsen i
15 § fjärde stycket bokföringslagen, är detta emellertid inte alltid fallet.
I Sverige redovisas i allmänhet en uppskrivning och en samtidigt före-
tagen erforderlig nedskrivning inte som intäkt och kostnad i resultaträk-
ningen. I stället sker en s.k. tyst kvittning och beloppen framgår enbart
av en not till balansräkningen. I en sådan redovisning anges inte heller
alltid vad som har föranlett de förändrade värdena.

För handelsbolag är bestämmelsen i 15 § fjärde stycket bokföringsla-
gen den enda möjligheten till uppskrivning; uppskrivning måste sålunda
alltid förenas med nedskrivning av andra tillgångar. Beträffande aktie-
bolag är möjligheterna att göra uppskrivningar vidare. Enligt 11 kap.
4 § aktiebolagslagen får nämligen uppskrivning ske om uppskriv-
ningsbeloppet används för ökning av aktiekapitalet eller för avsättning
till uppskrivningsfond. En uppskrivningsfond får användas endast till
erforderlig nedskrivning av annan tillgång, till ökning av aktiekapitalet
eller till förlusttäckning. Fonden får däremot inte delas ut till aktie-
ägarna. Bestämmelserna om uppskrivningsfond gör det möjligt att
”använda” det uppskrivna beloppet för nedskrivning under ett senare år.
Inte heller en nedskrivning som sker via uppskrivningsfond kommer till
synes i resultaträkningen.

I 16 § andra stycket bokföringslagen finns en bestämmelse som kan
ses som en möjlighet till uppskrivning av fordringar. Bestämmelsen
föreskriver att en fordran som är anläggningstillgång får tas upp till sitt
beräknade värde även om fordringen såsom osäker eller värdelös har
tagits upp till ett lägre värde eller har utelämnats i närmast föregående
balansräkning.

Gemensamt för alla former av uppskrivning är att följande års av-
skrivningar skall beräknas med utgångspunkt i det uppskrivna värdet
samt att behovet av nedskrivningar skall bedömas med utgångspunkt i
det uppskrivna värdet.

Direktivet: Det fjärde direktivet ger medlemsländerna möjlighet att
tillåta eller t.o.m. fordra att uppskrivning av materiella och finansiella

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

anläggningstillgångar sker. Immateriella anläggningstillgångar kan däre-
mot inte bli föremål för uppskrivning. Direktivet tillåter vidare att aktier
och andelar i dotterföretag och intresseföretag redovisas enligt kapital-
andelsmetoden, vilket kan ses som ett slag av uppskrivning av sådana
tillgångar (se avsnitt 15.4 nedan).

Enligt artikel 33.2 a skall uppskrivningsbeloppet sättas av till en upp-
skrivningsfond. Den skattemässiga behandlingen av det avsatta beloppet
skall anges i balansräkningen eller i en not. Avsättningen till uppskriv-
ningsfonden medför att beloppet inte får delas ut till andels- eller
aktieägare. De företag som gör uppskrivningar skall vidare i en not
öppet redovisa uppskrivningsfondens storlek och förändring.

I artikel 33.2 anges två fall då fonden får eller skall upplösas.

Fonden får när som helst helt eller delvis överföras till eget kapital.
Härmed torde avses aktiekapital eller motsvarande bundet eget kapital.

Vidare skall fonden upplösas eller minskas i den mån det till fonden
överförda beloppet inte längre behövs för att den använda värderings-
metoden skall kunna tillämpas och dess syfte uppnås. I anslutning till
denna föreskrift sägs att medlemsstaterna får besluta om regler för
fondens användning. Härvid gäller emellertid den förutsättningen att
medel från fonden inte får intäktsföras i resultaträkningen om inte
beloppen tidigare har varit kostnadsförda i resultaträkningen eller
motsvarar realiserade intäkter.

Sedan uppskrivning har skett skall, enligt artikel 33.3, värdejuste-
ringar, dvs. av- och nedskrivningar, beräknas utifrån det uppskrivna
värdet.

Skälen för regeringens förslag

Bör uppskrivning vara obligatorisk?

Direktivet ger medlemsstaterna rätt att föreskriva att uppskrivning av
materiella och finansiella anläggningstillgångar skall ske när tillgångarna
har stigit i värde. Det synes dock inte i något EU-land förekomma
några generella krav på att värdeökning skall föranleda uppskrivning. I
vart fall finns det inte anledning att i detta sammanhang införa några
lagregler om obligatorisk uppskrivning.

Bör uppskrivning tillåtas?

Direktivet ger också medlemsstaterna rätt att förbjuda uppskrivning. Så
har skett i Tyskland.

Det kan anföras skäl för att uppskrivning av anläggningstillgångar inte
bör vara tillåten. Ett av dem är att uppskrivning i viss mån strider mot
principen om att redovisningen enbart skall återspegla konstaterade in-
täkter.

Mot detta kan emellertid invändas att, om tillgångarnas värde för-
ändras, det påverkar företagets ställning. Uppskrivning kan därför bidra
till en från analyssynpunkt mer rättvisande bild av företagets ställning i

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

58

och med att vad som annars hade utgjort dolda reserver redovisas
öppet.

I sammanhanget bör självfallet också beaktas att företagen kan ha ett
legitimt behov av att överföra övervärden för anläggningstillgångar till
eget kapital. Ett företag med stora värden investerade i materiella eller
finansiella anläggningstillgångar bör kunna beakta bestående övervärden
innan aktiekapitalet tas i anspråk för täckande av förlust.

Övervägande skäl talar därför enligt regeringens mening för att också
den nya svenska lagstiftningen bör innehålla regler om att anlägg-
ningstillgångar i vissa fäll får skrivas upp. Möjligheterna till uppskriv-
ning bör dock vara begränsade. Sålunda bör övervärden inte kunna an-
vändas för att hålla erforderliga nedskrivningar utanför årsresultatet.
Reglerna bör också utformas så att uppskrivningsbeloppen inte utan
vidare kan bli föremål för utdelning till delägarna i företaget.

Regeringen återkommer i det följande till hur dessa begränsningar bör
vara utformade. Redan här bör dock framhållas att uppskrivningsreg-
lema bör användas med försiktighet.

Vilka anläggningstillgångar bör få skrivas upp?

Direktivet tillåter att materiella anläggningstillgångar - t.ex. fastigheter,
tekniska anläggningar och inventarier - blir föremål för uppskrivning.
Detta överensstämmer med gällande rätt. Det är mot denna bakgrund
naturligt att den nya svenska lagstiftningen ger möjlighet till
uppskrivning av materiella anläggningstillgångar.

Direktivet medger att även finansiella anläggningstillgångar skrivs
upp. Med finansiella anläggningstillgångar avses här bl.a. aktier och an-
delar i koncern- och intresseföretag, fordringar i sådana företag samt
andra långsiktiga innehav av värdepapper och fordringar. Sådana kan
ofta relateras till någon typ av marknadsvärdering eller till värdering av
underliggande tillgångar. Även i fråga om dessa slag av anläggningstill-
gångar talar därför övervägande skäl för att - i likhet med vad som är
fallet i gällande rätt - uppskrivning bör vara tillåten.

Direktivet tillåter däremot inte att immateriella anläggningstillgångar,
t.ex. balanserade utgifter för forsknings- och utvecklingsarbeten,
goodwill, koncessioner eller patent, skrivs upp. I den nya lagstiftningen
bör därför inte ges något utrymme för uppskrivning av sådana
tillgångar.

Förutsättningarna för uppskrivning

Direktivet innehåller inte några uttryckliga regler om i vilka situationer
uppskrivning får ske men kräver att den nationella lagstiftningen anger
värderingsmetodernas innehåll och hur de skall användas.

I svensk rätt uppställs, som ovan har redovisats, vissa förutsättningar
för att uppskrivning skall få ske, bl.a. att det nya värdet är bestående
och väsentligt överstiger det bokförda.

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

59

Redovisningsrådet har förordat att uppskrivningsreglerna ändras så att
det framgår att uppskrivning får ske till det verkliga värdet, att upp-
skrivning får ske enbart om det verkliga värdet kan bedömas på ett till-
förlitligt sätt, att uppskrivningar skall omfatta samtliga tillgångar inom
ett tillgångsslag och att uppskrivning kan göras så snart det finns en
väsentlig skillnad mellan verkligt värde och bokfört värde. Ett införande
av sådana regler i Sverige torde emellertid innebära ett i jämförelse med
bokföringslagen helt nytt sätt att se på uppskrivningsreglerna och ett
krav på att materiella anläggningstillgångar vid varje bokslut skall
värderas till verkligt värde. Regeringen är inte beredd att på nuvarande
stadium föreslå en sådan förändring.

Enligt regeringens mening är det i stället lämpligt att i den nya lag-
stiftningen anknyta till kraven i gällande rätt på att värdeuppgången
skall vara väsentlig och bestående. Uppskrivning bör alltså få ske enbart
om tillgången har ett bestående värde som väsentligt överstiger bokfört
värde. Liksom hittills får det överlämnas till god redovisningssed att
närmare ange innebörden i dessa båda krav.

Bl.a. Redovisningsrådet har varit inne på att uppskrivning bör kunna
ske enbart om tillgången kan konstateras ha ett tillförlitligt värde. Rege-
ringen finner detta vara lämpligt. En sådan bestämmelse klargör att
uppskrivning inte kan komma i fråga annat än när det högre värdet kan
anses säkert och den kommer därigenom att utgöra en spärr mot oför-
siktiga uppskrivningar. De risker som uppskrivningsreglerna är förenade
med kan härigenom minskas.

En remissinstans har ansett att det bör uppställas ytterligare ett krav,
nämligen att uppskrivningarna sker på ett systematiskt sätt. Enligt rege-
ringens mening finns det dock inte tillräckliga skäl att införa ett
uttryckligt sådant krav i lagstiftningen. Frågan om sådana krav bör upp-
ställas får i stället lösas i redovisningspraxis utifrån lagens allmänna
redovisnings- och värderingsprinciper. En strävan bör dock därvid
självfallet vara att - såsom kommittén har uttalat - uppskrivningar är
konsekventa.

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

Uppskrivning och avsättning till uppskrivningsfond

Bokföringslagens bestämmelser om uppskrivning innehåller inte något
krav på avsättning till uppskrivningsfond. Artikel 33.2 a i direktivet
fordrar däremot att uppskrivningsbeloppet tillförs en uppskrivningsfond.
Direktivets föreskrift är tvingande. I den nya lagstiftningen måste därför
intas en motsvarande bestämmelse. Varken den allmänna uppskrivnings-
bestämmelsen i 15 § fjärde stycket bokföringslagen eller bestämmelsen
om värdering av fordringar i 16 § andra stycket samma lag kan således
i sin nuvarande form överföras till den nya lagstiftningen.

Enligt direktivet får belopp från uppskrivningsfonden inte delas ut,
om inte beloppet utgör en realiserad intäkt. Detta måste förstås så att
uppskrivningsfonden skall vara en del av vad som enligt svensk rätt
utgör bundet eget kapital.

60

Den svenska lagstiftningen om handelsbolag saknar bestämmelser om
bundet eget kapital. Det finns därför inte heller några möjligheter att
tillskapa bundna fonder i ett handelsbolag. Med hänsyn härtill kan
direktivet inte anses ge något utrymme för uppskrivningar i svenska
handelsbolag. För att möjligheten till uppskrivningar i handelsbolag
skall kunna bibehållas skulle det krävas grundläggande förändringar i
lagstiftningen. Det finns enligt regeringens mening inte tillräckliga skäl
för detta, särskilt mot bakgrund av uppskrivningsreglerna torde vara av
mer begränsad betydelse för handelsbolag.

I en situation bör uppskrivning kunna komma till stånd utan att någon
avsättning till uppskrivningsfond görs. Syftet med direktivets krav på
avsättning till uppskrivningsfond är att säkerställa att de avsatta medlen
binds i företaget och inte delas ut till ägarna. Det kan därför inte anses
stå i strid med direktivets anda att tillåta att medlen i stället används för
ökning av aktiekapitalet. Även detta innebär nämligen att medlen binds
i bolaget. Direktivets föreskrifter förhindrar för övrigt inte att medel
som har avsatts till uppskrivningsfond omedelbart tas i anspråk för att
öka aktiekapitalet. Mot den bakgrunden anser regeringen att upp-
skrivning också bör få ske, om uppskrivningsbeloppet omedelbart
används för ökning av aktiekapitalet.

Frivillig upplösning av uppskrivningsfonden

Direktivet föreskriver att uppskrivningsfonden när som helst får
överföras till det egna kapitalet. Med eget kapital torde avses
aktiekapitalet. Härutöver fordrar direktivet att uppskrivningsfonden skall
upplösas eller minskas i den mån det till fonden överförda beloppet inte
längre behövs för att den använda värderingsmetoden skall kunna
tillämpas och dess syfte uppnås. Till den sistnämnda bestämmelsen
återkommer regeringen under rubriken Obligatorisk upplösning av
uppskrivningsfonden. I detta sammanhang behandlas enbart frågan om
bolagets rätt att ta fonden i anspråk när det inte finns någon skyldighet
att upplösa fonden.

I enlighet med direktivet och i överensstämmelse med gällande rätt (se
11 kap. 4 § aktiebolagslagen) bör den nya lagstiftningen innehålla en
bestämmelse om att uppskrivningsfonden får användas för ökning av
aktiekapitalet. En sådan ökning av aktiekapitalet genom ianspråktagande
av uppskrivningsfonden bör liksom i dag kunna ske genom fond-
emission eller - vid sådan emission till underkurs som anges i 4 kap. 1
§ fjärde stycket aktiebolagslagen - genom nyemission.

Enligt 11 kap. 4 § aktiebolagslagen får uppskrivningsfonden användas
även för täckande av förlust enligt fastställd balansräkning i fall då
förlusten inte kan täckas av fritt eget kapital. Syftet bakom direktivets
föreskrifter - att förhindra att medlen delas ut till delägarna till men för
borgenärerna - tillgodoses även med en sådan bestämmelse. Bestämmel-
sen saknar visserligen en direkt motsvarighet i direktivet. Direktivet
tillåter emellertid, som nyss har nämnts, att uppskrivningsfonden
används för ökning av aktiekapitalet. Aktiekapitalet får enligt vad som

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

gäller om nedsättning av aktiekapital användas för täckande av förlust
(se 6 kap. 1 § första stycket punkten 1 och 4 § aktiebolagslagen; jfr
artikel 33 i det andra bolagsrättsliga direktivet, 77/91/EEG). Mot denna
bakgrund anser regeringen att även den nya lagen bör ge möjlighet att
använda uppskrivningsfonden för täckande av förlust. Denna möjlighet
bör emellertid förenas med samma restriktioner som dem som i dag
finns i aktiebolagslagen. Det innebär bl.a. att i ett bolag som har använt
uppskrivningsfonden för täckande av förlust vinstutdelning normalt inte
bör få ske under de följande tre åren.

Kommittén har föreslagit att uppskrivningsfonden skall få användas
även för erforderlig nedskrivning av andra anläggningstillgångar. En
förutsättning för detta skall enligt kommitténs förslag vara att
avsättningen till fonden har redovisats som en kostnad i resultat-
räkningen och att det finns särskilda skäl för en sådan utjämning.
Kommitténs förslag innebär en möjlighet att via uppskrivningsfonden
göra en ”öppen” kvittning av uppskrivningar mot nedskrivningar av
andra tillgångar.

Det är enligt regeringens mening tydligt att, om någon möjlighet till
kvittning mellan uppskrivningar och nedskrivningar över huvud taget
skall kunna bibehållas, denna kvittning inte får vara ”tyst” utan måste
komma till uttryck i resultaträkningen. En ”tyst” kvittning - vid vilken
varken uppskrivning eller nedskrivning kommer till uttryck i
resultaträkningen - uppfyller nämligen inte kravet i artikel 35.1 c cc på
att alla nedskrivningar skall redovisas i resultaträkningen. Dessutom
innebär kvittningen i realiteten att uppskrivningen intäktsförs, trots att
någon intäkt inte kan anses realiserad. Om möjligheten till kvittning inte
hade funnits, skulle resultatet nämligen ha påverkats av nedskrivningen.
Detta medför att kvittningen också kan anses stå i strid med artikel 31.1
c aa som förbjuder intäktsföring av icke konstaterade intäkter.

En ”öppen” kvittning mellan en nedskrivning och belopp från upp-
skrivningsfonden förutsätter att både nedskrivningen och överföringen
från uppskrivningsfonden kommer till uttryck i resultaträkningen.
Direktivet fordrar emellertid enligt artikel 33.2 c att överföringar från
uppskrivningsfonden till resultaträkningen skall få göras enbart om de
överförda beloppen motsvarar realiserade intäkter - såsom kan vara
fallet efter det att den uppskrivna tillgången har försålts - eller har varit
kostnadsförda i resultaträkningen. Kommittén har ansett att direktivets
krav är uppfyllda, om den ursprungliga uppskrivningen har redovisats
som intäkt i resultaträkningen och den samtidiga avsättningen till
uppskrivningsfonden har redovisats som en kostnad.

Ett flertal remissinstanser har kritiserat kommitténs förslag. Flera har
ifrågasatt möjligheten till kvittning, vare sig den sker direkt eller
indirekt via uppskrivningsfond, utifrån principiella utgångspunkter. Så
har t.ex. Redovisningsrådet betecknat möjligheten att kvitta nedskriv-
ningar mot uppskrivningar som en anomali i den svenska lagstiftningen
utan motsvarighet i andra ledande länder på redovisningsområdet. Bok-
föringsnämnden har ifrågasatt kommitténs tolkning av direktivet. Enligt
nämnden ligger det nära till hands att utgå från att avsikten med före-
skriften i artikel 33.2 c är att en intäktsföring av fonden skall få ske

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

62

enbart om det intäktsförda beloppet svarar mot antingen kostnadsförda
avskrivningar på uppskrivningsbeloppet eller mot intäkter från en
försäljning e.d. av den uppskrivna tillgången. I vad mån avsättningen
har kostnadsförts eller inte skulle däremot sakna betydelse.

Enligt regeringens mening finns det anledning att starkt ifrågasätta om
den möjlighet till kvittning av nedskrivningar och uppskrivningar via
uppskrivningsfond som kommitténs förslag innehåller är lämplig. En
möjlighet att koppla uppskrivningar till nedskrivning kan leda till att det
blir det erforderliga nedskrivningsbeloppet som styr vilken uppskrivning
som görs och att uppskrivningar används för att påverka det redovisade
resultatet och därmed också den utdelningsbara vinsten. Det finns en
risk för detta även om ”kvittningen” mellan nedskrivning och upp-
skrivning sker via en uppskrivningsfond. Kopplingen mellan nedskriv-
ning och uppskrivning stämmer därigenom mindre väl in i en lag-
stiftning som bygger på att redovisningen skall ge en rättvisande bild av
företagets ställning och resultat.

Såsom Redovisningsrådet har påpekat saknar dessutom de svenska
bestämmelserna om kvittning mellan uppskrivningar och nedskrivningar
motsvarighet i andra EU-länder. Såväl för att uppnå en anpassning av
svensk redovisning till EU-praxis som för att underlätta en anpassning
till annan internationell redovisningspraxis bör några bestämmelser som
ger möjlighet till kvittning mellan uppskrivning och nedskrivning - tyst
eller öppen, direkt eller via uppskrivningsfond - inte tas in i den nya
lagstiftningen.

I nu aktuella fall - dvs. vid frivilligt ianspråktagande av fonden - bör
uppskrivningsfonden därför få användas endast för ökning av aktieka-
pitalet och för täckande av förlust som inte kan täckas av fritt eget kapi-
tal.

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

Behandling av uppskrivnings- och avsättningsbelopp i
resultaträkningen

Kommitténs förslag innebär att uppskrivningsbeloppet och den därmed
sammanhängande avsättningen till uppskrivningsfonden skall kunna tas
upp i resultaträkningen. Detta har ifrågasatts av flera remissinstanser.

En intäktsföring av uppskrivningar måste anses strida mot principen
om att endast konstaterade intäkter får resultatföres (jfr artikel 31 i det
fjärde direktivet). Intäktsföring av uppskrivningar torde normalt inte
heller vara förenligt med vad som i dag utgör god redovisningssed (se
Föreningen Auktoriserade Revisorers rekommendation nr 3,
Redovisning av anläggningstillgångar). Mot den bakgrunden anser
regeringen att uppskrivningar inte bör få intäktsföras och - som en följd
därav - att avsättningar till uppskrivningsfonden och användandet av
uppskrivningsbelopp för ökning av aktiekapitalet inte bör kostnadsföres.

En annan fråga är vilken inverkan den gjorda uppskrivningen skall ha
på följande av- och nedskrivningar och hur dessa skall påverka resultat-
räkningen.

Enligt direktivet skall värdejusteringar beräknas på grundval av de
åsatta värdena. Lagstiftningen måste därför utformas så att avskriv-
ningar och nedskrivningar sker med utgångspunkt i det uppskrivna
värdet. Det innebär att uppskrivningar kommer att leda till att de årliga
avskrivningsbeloppen ökar.

Detta torde - såsom kommittén har påpekat - medföra att bolagen
kommer att iaktta en viss återhållsamhet med uppskrivningar, eftersom
uppskrivningarna leder till ökade framtida kostnader för bolaget.

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

Värdejustering efter uppskrivning

Enligt artikel 33.2 c i det fjärde direktivet skall uppskrivningsfonden
upplösas eller minskas i den mån det till fonden överförda beloppet inte
längre behövs för att den använda värderingsmetoden skall kunna
tillämpas och dess syfte uppnås. Syftet med föreskriften synes vara att
motverka övervärdering. Direktivet återspeglar här en något annorlunda
syn på uppskrivningsfonden än den som finns i hittills gällande svensk
rätt. Uppskrivningsfonden torde sålunda enligt direktivet närmast ha
karaktären av en värderegleringsfond, vilken skall avspegla uppskrivna
värden och minskas i den mån ändamålet med uppskrivningen inte
längre föreligger. Direktivet torde också innebära dels att denna
värdereglering skall ske tillgång för tillgång, dels att värdeminskningar
skall påverka uppskrivningsfonden endast i den utsträckning däri ingår
något belopp som kan hänföras till tillgången.

Hur denna värdereglering skall genomföras ger direktivet inte något
uttryckligt besked om. Kommittén har föreslagit att regleringen skall
ske genom ”reverseringar” av de gjorda uppskrivningarna i de fall då
förutsättningarna för uppskrivningarna inte längre föreligger. I kom-
mitténs förslag skulle reverseringen av uppskrivningen inte komma till
uttryck i resultaträkningen.

I andra EU-länder finns, såvitt har framkommit, inte några motsva-
righeter till den föreslagna regeln om reversering av uppskrivningar.
Enligt dansk rätt sker i stället värdejusteringen som en nedskrivning
med en därtill anknuten justering av uppskrivningsfonden. En sådan
nedskrivning behandlas inte på samma sätt som normala nedskrivningar
utan kan beskrivas som ”en nedskrivning som uttrycker en korrektion
av en uppskrivning” (Hasselager m.fl., Kommentarer til regnskabs-
lovgivningen s. 471). Nedskrivning sker så snart förutsättningarna för
den gjorda uppskrivningen inte längre föreligger.

Enligt regeringens mening går det inte att av direktivets föreskrifter
om justering av uppskrivningsfonden dra några säkra slutsatser om
under vilka förutsättningar den uppskrivna tillgångens värde skall
justeras. En rimlig slutsats är emellertid att en sådan värdejustering
skall ske enligt sedvanliga regler om värdejustering. Justering av
uppskrivna belopp bör alltså ske under samma förutsättningar som
gäller för normala nedskrivningar (eller avskrivningar). En sådan
justering skulle väl i princip kunna betraktas både som en ”reversering”
och som en ”nedskrivning som korrigerar uppskrivning”. Övervägande

skäl talar dock för att man alltid bör betrakta en förändring av detta slag
som en nedskrivning och att man därmed också bör låta den komma till
uttryck i resultaträkningen.

Regeringen föreslår därför inte några särskilda regler om reverse-
ringar av uppskrivningar och inte heller någon särskild nedskrivnings-
regel. En nedskrivning som korrigerar en tidigare gjord uppskrivning
bör i stället ske enligt vanliga nedskrivningsregler, dvs. enligt de
principer som har beskrivits i avsnitt 10.1.4 ovan. I likhet med andra
nedskrivningar bör en nedskrivning av detta slag kostnadsföres i
resultaträkningen.

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

Obligatorisk upplösning av uppskrivningsfonden

Om den uppskrivning som justeras avspeglas i uppskrivningsfonden,
torde det vara nödvändigt att justera fonden enligt föreskrifterna i
artikel 33.2 c. Där föreskrivs att fonden skall reduceras ”i den mån det
till fonden överförda beloppet inte längre behövs för att den använda
värderingsmetoden skall kunna tillämpas och dess syfte uppnås”.
Fonden bör mot denna bakgrund minskas med det justerade beloppet.
Minskningen bör dock inte överstiga vad som av uppskrivningsfonden
svarar mot tillgången. Kraven på minskning av uppskrivningsfonden bör
komma till uttryck i den nya lagen.

En särskild fråga är om uppskrivningsfonden skall justeras även vid
nedskrivning som inte har karaktär av justering av uppskrivning eller
vid avskrivning av tillgången. Det synes emellertid inte finnas några
bärande skäl att låta uppskrivningsfonden kvarstå oförändrad sedan
värdet på tillgången har skrivits ned eller skrivits av. Fonden bör alltså
justeras även i dessa fall. Detsamma bör gälla vid försäljning eller
utrangering av den uppskrivna tillgången.

En annan fråga är hur den upplösta delen av uppskrivningsfonden
skall användas. Direktivet ger enligt artikel 33.2 c medlemsstaterna rätt
att besluta om uppskrivningsfondens användning men fordrar att över-
föringar till resultaträkningen får ske endast i den mån de överförda be-
loppen har varit kostnadsförda i resultaträkningen eller motsvarar real-
iserade intäkter. Dessutom får belopp från uppskrivningsfonden inte
delas ut, vare sig direkt eller indirekt, om de inte utgör en realiserad
intäkt.

Direktivet medger att uppskrivningsfonden upplöses över resultaträk-
ningen, dvs. genom intäktsföring, enbart i två situationer.

Den ena av dessa är när ett mot överföringen svarande belopp tidigare
har kostnadsförts. Det skulle därför kunna hävdas att en upplösning av
fonden som svarar mot kostnadsförda avskrivningar och nedskrivningar
borde få intäktsföras i resultaträkningen. Mot detta kan dock invändas
att resultaträkningen skall ge en bild av hur företagets intäkter och
kostnader har förändrat dess ställning mellan två balanstidpunkter. Från
analyssynpunkt är det därför av vikt att resultaträkningen utvisar de
kostnader som företaget har haft för den bedrivna rörelsen under året.
Till dessa hör såväl avskrivningar som nedskrivningar. Avskrivningar

5 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 10. Del II

och nedskrivningar som speglar företagets kostnader för att använda
bolagets tillgångar bör därför i sin helhet redovisas i resultaträkningen
utan att bolaget därvid får använda de upplösta beloppen från
uppskrivningsfonden för resultatutjämning. Det upplösta beloppet bör
därför i denna situation inte få intäktsföras i resultaträkningen. En mer
rättvisande redovisning uppnås om det från fonden upplösta beloppet i
stället omförs i balansräkningen från bundet till fritt eget kapital.

Vidare får uppskrivningsfonden enligt direktivet upplösas över resul-
taträkningen i den mån den svarar mot ”realiserad vinst”. I lagråds-
remissen föreslog regeringen en bestämmelse av det slaget. En bestäm-
melse om intäktsföring av realiserad vinst torde emellertid ge upphov
till tillämpningssvårigheter, inte minst därför att begreppet ”realiserad
vinst” i direktivet har en oklar innebörd. Med hänsyn härtill bör vid av-
yttring av en uppskriven tillgång uppskrivningsfonden justeras på i
huvudsak samma sätt som i det förra fallet, dvs. den delen av uppskriv-
ningsfonden som hänför sig till tillgången bör upplösas genom omföring
till fritt eget kapital. Det hindrar givetvis inte att intäktsföring även i
framtiden skall ske av sådan ”realiserad vinst” som kommer till uttryck
i skillnaden mellan tillgångens bokförda värde och det belopp till vilken
den har försålts.

Regeringen föreslår sålunda att belopp i uppskrivningsfonden som har
varit kostnadsförda i resultaträkningen eller som motsvarar en avyttrad
tillgång får upplösas genom omföring inom eget kapital. Omföringen
bör inte ske till posten Årets resultat, eftersom det då uppkommer skill-
nader mellan balans- och resultaträkningarnas uppgift om resultat. I
stället bör beloppet föras över till posten Balanserat resultat.

Övrigt

Sveriges Industriförbund har påpekat att ett uppskrivningsbelopp kan
vara behäftat med en latent skatteskuld. Såsom tidigare har nämnts
kommer frågor om latent skatt att behandlas i senare sammanhang.
Regeringen är mot den bakgrunden inte beredd att i detta sammanhang
föreslå några särskilda bestämmelser om redovisning av latent skatt
hänförlig till gjorda uppskrivningar.

10.1.6 Uppskrivningstak för fastigheter?

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

Regeringens bedömning: Det nuvarande förbudet mot uppskriv-
ning av fastigheter till värde över taxeringsvärdet bör inte över-
föras till den nya lagstiftningen.

Kommitténs bedömning: Överensstämmer med regeringens bedöm-
ning.

66

Remissinstanserna: Patent- och registreringsverket har ifrågasatt om
inte förbudet bör finnas kvar. Övriga remissinstanser har lämnat
kommitténs bedömning utan erinran.

Gällande rätt: I 15 § fjärde stycket bokföringslagen föreskrivs att fast
egendom, som åsätts taxeringsvärde, inte får skrivas upp över taxe-
ringsvärdet.

Skälen för regeringens bedömning: Direktivet innehåller inte några
föreskrifter om till vilken nivå uppskrivning får ske. Inte heller i svensk
rätt finns det någon generell övre gräns för hur högt uppskrivning får
ske. Regeringen ser inte något skäl att införa någon sådan gräns.

Beträffande ett särskilt slag av tillgång, fast egendom, föreskrivs i 15
§ fjärde stycket bokföringslagen att den inte får skrivas upp över
gällande taxeringsvärde. Det kan hävdas att detta står i god överens-
stämmelse med den försiktighetsprincip som bör prägla redovisningen.
I tider av kraftiga fluktuationer på fastighetsmarknaden skulle
bestämmelsen därför kunna vara av visst värde. Särskilt mot bakgrund
av den fastighetskris som Sverige nyligen har genomgått kan det synas
som om regeln har ett visst berättigande.

En begränsningsregel av detta slag står emellertid i mindre god
överens stämmelse med redovisningslagstiftningens grundläggande
syften och direktivets krav på att redovisningen skall ge en rättvisande
bild av företagets ställning och resultat. Även om det kan finnas skäl att
ta hänsyn till taxeringsvärdet och dess förändringar i samband med
uppskrivningar, i vart fåll på så sätt att särskild försiktighet bör iakttas
innan en fastighet skrivs upp över taxeringsvärdet, är det knappast
befogat att låta taxeringsvärdet utgöra en absolut övre gräns för
uppskrivning av fast egendom. Regeringen föreslår därför att regeln om
taxeringsvärde som tak för uppskrivning tas bort. Detta torde inte
innebära några särskilda risker, om uppskrivningsreglerna utformas på
det sätt som regeringen har föreslagit, dvs. om möjligheten till
uppskrivning blir beroende av att tillgången har ett tillförlitligt värde,
att detta värde är bestående och att det väsentligt överstiger det som
tillgången är upptagen till.

10.1.7 Fordringar och skulder i utländsk valuta

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

Regeringens förslag: Fordringar och skulder i utländsk valuta får
räknas om enligt växelkursen på balansdagen under förutsättning
att det står i överensstämmelse med god redovisningssed och
kravet på rättvisande bild.

Kommitténs förslag: Kommittén har inte föreslagit någon bestäm-
melse om omräkning av fordringar och skulder i utländsk valuta men
har samtidigt uttalat att värdering till balansdagskurs ändå under vissa
förhållanden torde få förekomma.

Skälen för regeringens förslag: På skäl som kommer att utvecklas
närmare i avsnitt 10.2.2 anser regeringen att det i lagen bör tas in en

uttrycklig bestämmelse om att fordringar och skulder i utländsk valuta
skall kunna räknas om enligt balansdagskurs. De närmare förutsätt-
ningarna för detta bör dock inte regleras i lag utan det bör överlämnas
till redovisningspraxis att utforma ytterligare riktlinjer för när
omräkning enligt balansdagskurs bör kunna komma i fråga.

Om sådan omräkning sker, bör orealiserade kursvinster på långfristiga
fordringar och skulder avsättas till en valutakursreserv. Frågor om
sådan avsättning bör dock tills vidare inte regleras i lag utan liksom
hittills bedömas inom ramen för god redovisningssed (se i övrigt avsnitt
10.2.2).

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

10.2 Omsättningstillgångar

10.2.1 Huvudprinciperna för värderingen

Regeringens förslag: Omsättningstillgångar, dvs. andra tillgångar
än anläggningstillgångar, skall värderas enligt den s.k. lägsta
värdets princip. Denna princip innebär att tillgången skall tas upp
till det lägsta av anskaffningsvärdet och det verkliga värdet på
balansdagen.

Anskaffningsvärdet skall bestämmas på samma sätt som skall
gälla för anskaffningsvärdet av anläggningstillgångar. Det verkliga
värdet skall bestämmas till nettoförsäljningsvärdet eller, om det
finns särskilda skäl, återanskaffningsvärdet eller annat värde
förenligt med god redovisningssed och kravet på rättvisande bild.

Undervärdering av omsättningstillgångar tillåts inte. Till följd
därav tas några bestämmelser om lagerreserv inte in i den nya
lagstiftningen.

Kommitténs förslag: Överensstämmer med regeringens förslag (se
betänkandet del I s. 209, 210, 226 och 227).

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser har lämnat förslaget
utan erinran. Kooperativa förbundet har dock förordat att vissa möjlig-
heter till undervärdering bibehålls.

Gällande rätt m.m.: Med omsättningstillgångar avses enligt bok-
föringslagen andra tillgångar än anläggningstillgångar. Bokföringslagen
bygger på att omsättningstillgångar skall värderas enligt den s.k. lägsta
värdets princip. Enligt 14 § första stycket bokföringslagen skall sålunda
omsättningstillgång tas upp till högst anskaffningsvärdet. Om det
verkliga värdet är lägre än anskaffningsvärdet, får tillgången inte tas
upp över detta lägre värde.

Med en tillgångs anskaffningsvärde förstås enligt 13 § bokföringslagen
utgiften för dess förvärv eller tillverkning. Enligt förarbetena till bok-
föringslagen får i anskaffningsvärdet för egentillverkade produkter
räknas in direkta tillverkningskostnader och en skälig andel av allmänna
omkostnader. Vidare får det göras tillägg för en skälig andel av

68

indirekta kostnader i den mån denna andel kan beräknas med någon
grad av tillförlitlighet (se prop. 1975:104 s. 182, 183 och 220 - 223).

I Redovisningsrådets rekommendation RR 2, Redovisning av varu-
lager, behandlas hur anskaffningsvärdet bör beräknas. Där anges att i
anskaffningsvärdet skall ingå alla utgifter som företaget har haft i den
normala verksamheten för att bringa varan till dess tillstånd och plats på
balansdagen. I anskaffningsvärdet för inköpta varor (råvaror, insats-
varor, halv- och helfabrikat) skall inräknas inköpspris, importavgifter,
transport- och annan hanteringskostnad och varje annan till varan direkt
hänförlig kostnad. Avdrag skall göras för rabatter och vissa andra
belopp. Anskaffningsvärdet för egentillverkade hel- och halvfabrikat
skall bestå av anskaffningsvärdet för ingående råmaterial och halv-
fabrikat, andra direkta kostnader som har lagts ned på varan samt
skäligt pålägg för indirekta tillverkningskostnader.

Enligt Föreningen Auktoriserade Revisorers rekommendation nr 12,
Redovisning av aktier och andelar bör i anskaffningsvärdet för aktier
och andelar som är omsättningstillgångar förutom köpeskillingen räknas
in courtage, omsättningsskatt och andra till förvärvet direkt hänförbara
avgifter. Med verkligt värde avses enligt 14 § andra stycket bok-
föringslagen i första hand försäljningsvärdet efter avdrag för beräknad
försäljningskostnad (nettoförsäljningsvärdet). Om rörelsens förhål-
landen, tillgångens beskaffenhet eller andra omständigheter föranleder
det, kan det verkliga värdet även få bestämmas till återanskaff-
ningsvärdet eller annat värde som är förenligt med god redovisningssed.

Redovisningsrådets och Föreningen Auktoriserade Revisorers ovan
nämnda rekommendationer innehåller vissa normer för värderingen av
omsättningstillgångar.

Det bör noteras att bokföringslagens regler ger möjlighet till under-
värdering av omsättningstillgångar. Upptas varulager till lägre värde än
vad som följer av 14 § första stycket - dvs. till lägre värde än det lägsta
av anskaffningsvärdet och det verkliga värdet - skall mellanskillnaden
tas upp som lagerreserv (se 14 § tredje stycket bokföringslagen).

Direktivet: Det lägsta värdets princip återspeglas även i direktivet.
Artikel 39 innebär nämligen att omsättningstillgångar skall tas upp till
det lägsta av två värden. Det ena av dessa skulle kunna beskrivas som
anskaffningsvärdet och det andra som det verkliga värdet. Till skillnad
från svensk rätt ger dock direktivet inte möjlighet att ta upp tillgången
till lägre värde än det lägsta av anskaffningsvärdet och det verkliga
värdet på balansdagen.

Enligt artikel 39.1 skall värdet normalt bestämmas på grundval av
anskaffnings- eller tillverkningskostnaderna. I artikel 39.2 sägs att an-
skaffnings- och tillverkningskostnaderna för omsättningstillgångar, dvs.
vad som kan beskrivas som anskaffningsvärdet, skall beräknas på
samma sätt som i artiklarna 35.2 och 35.3 anges för anläggnings-
tillgångar. Artikel 35.2 föreskriver att till anskaffningskostnaden skall
räknas inte bara inköpspriset utan även övriga med förvärvet
sammanhängande kostnader. Enligt artikel 35.3 utgörs tillverknings-
kostnaden av anskaffningskostnaderna för råvaror och förnödenheter
samt av de övriga kostnader, som direkt kan hänföras till produkten. Av

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

de kostnader som har uppkommit under tillverkningsperioden men som
endast indirekt kan hänföras till produkten får en skälig andel tillföras
tillverkningskostnaden. Medlemsstaterna får men behöver inte tillåta att
även ränta som har lånats för att finansiera produktionen av tillgången
räknas in i tillverkningskostnaden (jfr artikel 35.4).

Att omsättningstillgångar skall tas upp till det verkliga värdet, om
detta understiger anskaffningsvärdet, får anses följa av föreskriften i
artikel 39.1 b. I föreskriften - där begreppet verkligt värde visserligen
inte används - föreskrivs att omsättningstillgångar skall göras till
föremål för värdejusteringar i syfte att ta upp dem till det lägre
marknadsvärde eller, under särskilda förhållanden, annat lägre värde
som kan åsättas dem på balansdagen. Enligt artikel 39.1 d får
nedsättningen till det lägre värdet inte bibehållas, om skälen för
värdejusteringen har upphört.

Skälen för regeringens förslag: Det lägsta värdets princip, som
kommer till uttryck i 14 § bokföringslagen, får anses stå i överensstäm-
melse med direktivet. Det finns inte tillräckliga skäl att i den nya
lagstiftningen frångå principen. Regeringen anser därför att värderingen
av omsättningstillgångar även framdeles som huvudregel bör utgå från
det lägsta av anskaffningsvärdet och det verkliga värdet.

Beräkningen av anskaffningsvärdet bör följa samma regler som beräk-
ningen av anskaffningsvärde för anläggningstillgångar. Detta stämmer
väl överens med nuvarande svensk redovisningspraxis. Det innebär bl.a.
att i anskaffningsvärdet för tillverkad tillgång skall räknas in såväl
direkta tillverkningskostnader som en skälig andel av indirekta tillverk-
ningskostnader. Det innebär också att svensk lagstiftning inte bör
förhindra att företagen i anskaffningsvärdet i vissa fall räknar in även
ränta på kapital som har lånats för att finansiera tillverkningen av
tillgången.

När det gäller bestämmandet av det verkliga värdet ger direktivet
möjlighet att använda ”marknadsvärdet” eller, under särskilda
omständigheter, annat värde. Detta stämmer väl överens med gällande
rätt, där utgångspunkten är nettoförsäljningsvärdet men där under
särskilda förhållanden annat värde som är förenligt med god
redovisningssed kan användas. Mot denna bakgrund anser regeringen att
definitionen av verkligt värde i den nya lagstiftningen bör utformas på i
huvudsak samma sätt som i bokföringslagen. Det bör dock särskilt
klargöras att annat värde än nettoförsäljningsvärdet får användas enbart
om det är förenligt med god redovisningssed och kravet på rättvisande
bild.

Gällande rätt innebär att värdet skall tas upp högst till det lägsta av
anskaffningsvärdet och det verkliga värdet. Den möjlighet till undervär-
dering som ligger i detta saknar motsvarighet i direktivet och kan därför
inte tas in i den nya lagstiftningen. Med hänsyn härtill bör den nya
lagen inte innehålla några bestämmelser om lagerreserv.

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

70

10.2.2 Värdering av omsättningstillgångar över anskaffnings-
värdet

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

Regeringens förslag: I den nya lagen tas inte in någon
bestämmelse som ger någon generell möjlighet att värdera omsätt-
ningstillgångar över anskaffningsvärdet.

Pågående arbeten för annans räkning skall dock kunna tas upp
över anskaffningsvärdet, om det föreligger särskilda skäl och det
står i överensstämmelse med god redovisningssed och kravet på
rättvisande bild.

Vidare skall fordringar eller skulder i utländsk valuta få räknas
om enligt balansdagens kurs även när detta innebär att tillgången
tas upp till ett värde som är högre än vad som följer av lägsta
värdets princip. En förutsättning för det skall dock vara att det
står i överensstämmelse med god redovisningssed och kravet på
rättvisande bild.

Kommitténs förslag: Kommittén har ansett att någon möjlighet att ta
upp omsättningstillgångar till högre värde än anskaffningsvärdet inte bör
införas i den nya lagstiftningen. Kommittén har dock samtidigt uttalat
att det under speciella förhållanden ändå kommer att vara möjligt att ta
upp omsättningstillgångar till högre värde (se betänkandet del I s. 218 -
222 och 237 - 239).

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser har lämnat förslaget
utan erinran. Flera remissinstanser, bl.a. Riksskatteverket, har dock
efterlyst klarlägganden om när värdering över anskaffningsvärdet får
ske. Redovisningsrådet och Svenska Revisorsamfundet har förordat att
rätten att göra s.k. successiv vinstavräkning (successiv resultat-
avräkning) kommer till uttryck i lagtexten. Finansinspektionen har
menat att frågan om värdering av exempelvis fordringar och skulder i
utländsk valuta bör analyseras ytterligare. Redovisningsrådet har ansett
att förslaget i vissa delar, t.ex. i fråga om värdering av fordringar och
skulder i utländsk valuta och värdering av likvida värdepapper samt i
fråga om när pågående projekt kan resultatavräknas, är ett steg tillbaka
i utvecklingen av svensk redovisningspraxis.

Gällande rätt: I gällande rätt finns ett visst utrymme för att ta upp en
tillgång till högre värde än anskaffningsvärdet. Enligt 14 § fjärde styck-
et bokföringslagen får sålunda en omsättningstillgång värderas till
belopp överstigande anskaffningsvärdet, om det föreligger särskilda
omständigheter och det kan anses tillåtet enligt god redovisningssed.

Direktivet: Det fjärde direktivet innehåller inte någon motsvarighet
till 14 § fjärde stycket bokföringslagen. I princip tillåter därför
direktivet inte några avsteg från det lägsta värdets princip (jfr dock
följande avsnitt i fråga om värdering av lager).

71

Skälen för regeringens förslag:

En generell regel om rätt till värdering över anskaffningsvärdet?

Frågan om värdering av omsättningstillgångar över anskaffningsvärdet
torde vara av särskilt stor betydelse på vissa särskilda områden. Så är
fallet i fråga om likvida värdepapper. Det kan anföras skäl för att
sådana bör värderas till marknadsvärdet. Så är också fallet i fråga om
fordringar och skulder i utländsk valuta, där det av analysskäl och mot
bakgrund av de senaste årens utveckling i redovisningspraxis kan synas
rimligt med värdering till balansdagens kurs. Slutligen kan det av
samma skäl finnas ett behov av att kunna göra en högre värdering i
fråga om s.k. pågående arbeten. Varken den svenska lagtexten eller
direktivet nämner dessa situationer. Bestämmelsen i 14 § fjärde stycket
bokföringslagen anses dock kunna tillämpas vid redovisning av
pågående arbeten och vid värdering av fordringar och skulder i utländsk
valuta.

Frågan om värdering av omsättningstillgångar genom t.ex. mark-
nadsvärdering eller värdering enligt balansdagskurs har under de senaste
åren varit föremål för en omfattande debatt såväl i Sverige som interna-
tionellt.

Redovisningsnormema bygger sedan länge på den s.k. försiktighets-
principen som bl.a. innebär att tillgångar och skulder skall värderas
försiktigt och att intäkter skall kunna redovisas först sedan de har reali-
serats. Försiktighetsprincipen har dock ofta tillämpats så att dolda reser-
ver har uppstått i företagen. Detta har inneburit att redovisningen inte
alltid har gett någon fullständig bild av företagets ekonomiska ställning.
Under senare år har det skett en förskjutning från en mera strikt
tillämpning av försiktighetsprincipen i riktning mot ett ökat inslag av
marknadsvärdering. I praxis har man i ökad utsträckning godtagit
metoder där vad som tidigare ansetts som orealiserade värdeökningar
har kunnat intäktsföras. Denna tendens kommer till uttryck i svensk och
internationell kompletterande normgivning på redovisningsområdet. Den
internationella revisorsammanslutningen IASC (International Accounting
Standards Committee) har i ett flertal fall stött utvecklingen mot
tydligare marknadsvärdering och mot en mindre försiktig vinstavräkning
vid värdeökning.

Mot den bakgrunden finns det anledning att överväga om det är
möjligt och lämpligt att i den nya lagstiftningen ta in bestämmelser som
öppnar möjlighet för sådan värdering.

EG-rätten ger dock inte något generellt utrymme för detta. Det är
därför inte möjligt att i den nya lagen ta in någon generell bestämmelse
motsvarande 14 § fjärde stycket bokföringslagen som ger rätt att under
speciella omständigheter ta upp omsättningstillgångar till högre värde än
det lägsta av anskaffningsvärdet och det verkliga värdet på balansdagen.

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

Marknadsvärdering av värdepapper som är omsättningstillgångar

För värdepapper som är omsättningstillgångar gäller enligt nuvarande

72

svensk rätt samma värderingsregler som för omsättningstillgångar i öv-
rigt, dvs. de skall värderas enligt lägsta värdets princip. Marknadsvär-
dering är i princip inte tillåten om den innebär att tillgången tas upp
över anskaffningsvärdet.

Även det fjärde direktivet kan sägas innebära att värdepapper skall
värderas enligt det lägsta värdets princip. I bankredovisnings- och
försäkringsredovisningsdirektiven finns däremot vissa möjligheter till
marknadsvärdering av överlåtbara värdepapper resp, placerings-
tillgångar (se vidare del 3 avsnitt 10.2.5 och 10.2.6 och del 4 avsnitt
10.1.7).

De flesta EU-länder tillåter inte marknadsvärdering av värdepapper
för företag i allmänhet. I Danmark är dock en sådan värdering i vissa
fall tillåten. Enligt den danska årsredovisningslagen får värdepapper
som är föremål för offentlig notering värderas till den på balansdagen
senast noterade köpkursen. Värderingsregeln behandlas som en upp-
skrivningsregel och en förutsättning för dess användning är att
uppskrivningsbeloppet binds i företaget genom avsättning till en
uppskrivningsfond. I Storbritannien finns ett förslag till rekommendation
om bl.a. redovisning av marknadsnoterade värdepapper som är omsätt-
ningstillgångar. Enligt detta skall kortfristiga investeringar i
värdepapper, för vilka det finns en aktiv, öppen och tillgänglig marknad
och ett marknadsvärde som noteras offentligt, tas upp till detta mark-
nadsvärde. En ökning av marknadsvärdet skall redovisas som en intäkt
i resultaträkningen. Även i ett av IASC utarbetat förslag till redovisning
av finansiella instrument ges ett ökat utrymme för marknadsvärdering
av värdepapper.

Mot bakgrund av den tendens till ökad marknadsvärdering som finns
i redovisningspraxis kan det synas önskvärt att den nya lagstiftningen
ger visst utrymme för marknadsvärdering av värdepapper som är
omsättningstillgångar. Det kan också, som kommittén har framhållit,
hävdas att marknadsvärdering har fördelar i analyshänseende och är den
värderingsmetod som bäst reflekterar förändringarna i företagets
tillgångar.

Direktivet, som Sverige har åtagit sig att följa, synes emellertid inte
lämna något utrymme för en bestämmelse om marknadsvärdering av
värdepapper. Med hänsyn härtill är regeringen för närvarande inte
beredd att föreslå att det införs någon bestämmelse om att värdepapper
som är omsättningstillgångar skall kunna tas upp till högre värde än vad
som följer av lägsta värdets princip.

Det bör emellertid framhållas att frågan om marknadsvärdering av
värdepapper torde komma att bli föremål för fortsatt uppmärksamhet
såväl inom EU som inom internationell redovisningspraxis. De
ställningstaganden som därvid kan komma att göras av t.ex. kontakt-
kommittén kan ge anledning att längre fram återkomma till frågan.

Successiv resultatavräkning vid pågående arbeten

Det kan oftast vara befogat att redovisa vinsten av ett arbete som ett

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

foretag utför först sedan arbetet har slutförts och intäkter och kostnader
i anledning av arbetet med säkerhet går att fastställa.

Av förarbetena till bokföringslagen ftamgår emellertid att bestämmel-
sen i 14 § fjärde stycket kan tillämpas för s.k. successiv resultatav-
räkning av pågående, ännu inte avslutade arbeten. Där sägs nämligen att
ett företag som tillverkar ett fåtal stora objekt, vars tillverkning kräver
en längre tid, vid värderingen bör kunna ta upp en beräknad andel av
påräknelig vinst. Andelen måste dock beräknas försiktigt och får aldrig
vara högre än vad som svarar mot objektets färdigställandegrad (se
prop. 1974:104 s. 222).

I Föreningen Auktoriserade Revisorers rekommendation nr 2, Varu-
lagervärdering, framhålls att värdering av pågående arbeten till högre
värde än anskaffningskostnaden inte bör ske förrän arbetet har nått en
viss färdigställandegrad. Det måste enligt rekommendationen krävas att
intäkter och kostnader kan bedömas tillförlitligt och att det finns ett
utvecklat kalkyl- och redovisningssystem. Om förutsättningarna är upp-
fyllda, får objektet normalt upptas till anskaffningsvärdet jämte så stor
del av beräknad vinst som motsvarar de per balansdagen nedlagda kost-
nadernas andel av beräknade totala kostnaden.

Som tidigare nämnts saknar direktivet motsvarighet till bestämmelsen
i 14 § fjärde stycket bokföringslagen. På grund därav kan det synas som
att direktivet inte lämnar något utrymme för successiv resultatavräkning
i den form som nuvarande lagstiftning tillåter.

Mycket talar emellertid för att EG-rätten inte behöver uppfattas på
detta vis.

Vad man vill åstadkomma genom successiv resultatavräkning av
pågående arbeten är väsentligen en resultatredovisning av ett ännu inte
avslutat arbete. Enligt huvudregeln i gällande rätt anses visserligen, som
tidigare har nämnts, en sådan resultatredovisning normalt inte kunna
göras förrän arbetet har slutförts. EG-rätten torde i huvudsak inta
samma ståndpunkt. Enligt artikel 31.1 c aa i det fjärde direktivet gäller
ju nämligen att värdering skall ske med iakttagande av rimlig
försiktighet och att endast konstaterade intäkter får intäktsföras.

Likväl tillämpas successiv resultatavräkning i en majoritet av EU:s
medlemsländer. I det danska balansräkningsschemat finns en post ”i-
gangvaerende arbejder” och i denna får tas upp ”påregnet fortjeneste”
för ännu inte avslutade arbeten (jfr 48 § årsregnskabsloven). Frågan om
successiv resultatavräkning har också diskuterats inom kontakt-
kommittén. Kontaktkommittén har därvid uttalat att successiv resultat-
avräkning kan tillåtas under förutsättning att den totala kontrakts-
summan är känd, att det är möjligt att beräkna den färdigställda delen
av arbetet på ett tillförlitligt sätt och att arbetet enligt kontraktet har
fortskridit tillräckligt. Vidare måste förluster redovisas så snart de upp-
täcks. Om dessa villkor är uppfyllda är, enligt kontaktkommittén, kravet
på försiktighet enligt artikel 31.1 c tillgodosedda (se The Accounting
Harmonization in the European Communities, 1990, s. 23).

LASC behandlar redovisning av pågående arbeten i en rekommenda-
tion som gäller entreprenader avseende uppförande och tillverkning av
bl.a. broar, fartyg, byggnader och maskinanläggningar (IAS 11). Enligt

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

rekommendationen skall resultatavräkning alltid ske successivt för på-
gående arbeten där resultatet av ett kontrakt kan beräknas på ett
tillförlitligt sätt. Om detta kriterium inte är uppfyllt, skall arbetet intäkts-
redovisas till ett belopp som motsvarar nedlagda kostnader; någon vinst
anses i så fall inte vara realiserad.

Det kan alltså konstateras att man såväl inom EG:s kontaktkommitté
som i internationell redovisningspraxis har ansett att successiv resultat-
avräkning i viss utsträckning är möjlig. Detta synes sammanhänga med
en förändrad syn på när intäkter anses realiserade. Den förändrade
synen innebär bl. a. att fordringar för utfört arbete under vissa förut-
sättningar kan intäktsföras i takt med att arbetet utförs.

Mot denna bakgrund och då regler om successiv resultatavräkning får
anses sakligt motiverade och bidra till en rättvisande bild av bolagets
resultat och ställning, bör sådana regler enligt regeringens mening tas in
i den nya lagstiftningen.

Möjligheten till successiv resultatavräkning bör begränsas till på-
gående arbeten som utförs för annans räkning. I övrigt bör regeln ut-
formas i nära överensstämmelse med den nuvarande 14 § fjärde stycket
bokföringslagen. För att pågående arbeten skall få tas upp till ett värde
som överstiger anskaffningsvärdet bör därför fordras att det föreligger
särskilda skäl och att värderingen står i överensstämmelse med god
redovisningssed och kravet på rättvisande bild. Det bör alltså över-
lämnas till redovisningspraxis och normgivande organ att ange de
närmare förutsättningarna för när en värdering över anskaffningsvärdet
skall få ske.

Det är väsentligt att läsaren av årsredovisningen uppmärksammas på
att successiv resultatavräkning har tillämpats. I lagen bör därför före-
skrivas att upplysning om värderingsmetoden skall lämnas i not.

Balansdagskursvärdering av fordringar och skulder i utländsk valuta

Bokföringslagen saknar uttryckliga värderingsregler för fordringar och
skulder i utländsk valuta. I Sverige värderades länge fordringar i
utländsk valuta enligt den s.k. lägsta värdets princip, medan skulder i
utländsk valuta värderades enligt den s.k. högsta värdets princip. Dessa
principer innebär att orealiserade kursvinster inte redovisas men att
hänsyn tas till orealiserade kursförluster. Praxis har emellertid för-
ändrats och det anses numera möjligt att med stöd av 14 § fjärde stycket
bokföringslagen värdera fordringar och skulder i utländsk valuta enligt
balansdagens kurs. Huvuddelen av börsbolagen redovisar i dag ford-
ringar och skulder i utländsk valuta enligt denna princip (jfr Rundfelt,
Tendenser i börsbolagens årsredovisningar 1994 s. 11).

Bokföringsnämnden har utfärdat en rekommendation som rör denna
fråga, Värdering av fordringar och skulder i utländsk valuta (BFN R 7).
Rekommendationen innebär i huvudsak att samtliga fordringar och skul-
der i utländsk valuta normalt skall värderas i svenska kronor efter växel-
kursen på balansdagen. Skillnaden mellan anskaffningsvärde och balans-
dagsvärde skall resultatföres. Om en fordran eller skuld därvid värderas

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

över resp, under ursprungligt anskaffningsvärde, uppkommer en orea-
liserad kursvinst. Detta överensstämmer i huvudsak med vad som kan
anses som internationell praxis (se IASC:s rekommendation IAS 21,
The Effects of Changes in Foreign Exchange Rates). Enligt
Bokföringsnämndens rekommendation skall orealiserade kursvinster på
långfristiga fordringar och skulder avsättas till en valutakursreserv.

Innebörden i direktivet är i denna fråga oklar. Det finns inga uttryck-
liga bestämmelser om hur fordringar och skulder i utländsk valuta skall
värderas. Om man ser den aktuella frågan enbart som en värderings-
fråga, ligger det nära till hands att anse att det lägsta värdets princip
skall tillämpas. Med en sådan tolkning skulle en värdering enligt
balansdagens kurs inte vara förenlig med direktivet, om den leder till ett
högre värde än anskaffningsvärdet. Denna tolkning överensstämmer
med den praxis som finns i Tyskland. Där används värdering enligt
balansdagskurs enbart när det leder till lägre värde än en värdering
grundad på anskaffningskostnaden.

En annan tolkning är att det aktuella problemet enbart är en fråga om
omräkning från en valuta till en annan och att det därmed inte regleras
av direktivets värderingsregler. I fråga om omräkning ställer direktivet
inte några andra krav än att det skall anges vilka grunder som har
tillämpats för omräkningen (se artikel 43.1.1). Med denna tolkning
skulle det därför inte finnas något hinder mot att redovisa fordringar
och skulder i utländsk valuta till det belopp som framkommer vid
omräkning enligt balansdagens kurs. Det kan också vara anledningen till
att praxis i flera EU-länder tillåter värdering till balansdagskurs.

Direktivet måste givetvis tolkas mot bakgrund av dess övergripande
krav på att redovisningen skall ge en rättvisande bild av företagets
resultat och ställning. Om de värdeförändringar som är en följd av
valutakursförändringar inte återspeglas i redovisningen av fordringar
och skulder i utländsk valuta, riskerar det att ge en missvisande bild av
företagets ställning. Det finns därför enligt regeringens mening inte
anledning att tolka direktivet så att det förhindrar en med försiktighet
företagen omräkning enligt balansdagens kurs. Detta överensstämmer
uppenbarligen också med den tolkning som har gjorts i flera EU-länder.

Regeringen anser därför att det i den nya lagen bör införas en be-
stämmelse om att fordringar och skulder i utländsk valuta får räknas om
enligt balansdagens kurs. Bestämmelsen bör omfatta såväl långfristiga
som kortfristiga poster. En sådan bestämmelse kan dock komma i kon-
flikt med borgenärsskyddsreglema i aktiebolagslagen, eftersom den får
till följd att även i svenska kronor icke realiserade kursvinster beaktas
vid bestämmandet av bolagets resultat. En bestämmelse om omräkning
enligt balansdagskurs kan också i det enskilda fallet strida mot kravet på
en rättvisande redovisning. Den nya regeln bör med hänsyn härtill ges
en sådan restriktiv utformning att olägenheter av detta slag kan
undvikas. Omräkning enligt balansdagens kurs bör därför, om den leder
till ett annat värde än vad som följer av lägsta värdets resp, högsta
värdets princip, vara tillåten enbart under förutsättning att den står i
överensstämmelse med god redovisningssed och kravet på rättvisande
bild. Redovisningspraxis och normgivande organ ges härigenom

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

möjlighet att närmare precisera förutsättningarna för omräkning enligt
balansdagskurs av fordringar och skulder i utländsk valuta. Liksom
hittills bör det därvid vara möjligt att i redovisningspraxis och rekom-
mendationer ange de ytterligare villkor som bör gälla för sådan
omräkning.

Det är angeläget att kursvinster som uppkommer vid balansdagskurs-
värdering och som ännu inte är realiserade inte kan användas för
vinstutdelning till aktieägare. Regeringen har därför övervägt om det i
lagstiftningen bör inforas bestämmelser om att orealiserade kursvinster
skall omföras till en särskild bunden fond. De företag som gör
omräkning till balansdagskurs torde dock regelmässigt följa
Bokföringsnämndens rekommendation BFN R 7 och avsätta orealiserade
kursvinster på långfristiga skulder och fordringar till en valuta-
kursreserv. Mot denna bakgrund har regeringen funnit att det för
närvarande inte finns skäl att införa lagbestämmelser om särskilda
valutakursfonder. Frågan hänger nära samman med frågan om aktie-
bolagslagens vinstutdelningsregler är ändamålsenligt utformade. Den
frågan kommer att behandlas under den pågående översynen av
aktiebolagslagen.

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

10.2.3 Värdering av varulager

Regeringens förslag: Anskaffningsvärdet för varulager av
likartade tillgångar får beräknas enligt den s.k. först-in-först-ut-
metoden (FIFO-metoden), med hjälp av vägda genomsnittspriser
eller enligt annan jämförbar metod. Den s.k. sist-in-först-ut-
metoden (LIFO-metoden) och likartade metoder får däremot inte
tillämpas.

Om det bokförda värdet av varulagret väsentligt avviker från
marknadsvärdet, skall skillnadsbeloppet anges i en not.

En särskild regel införs om att vissa tillgångar, vars kvantitet,
värde och sammansättning inte varierar väsentligt och vars
sammantagna värde är av underordnad betydelse, får tas upp till
en bestämd mängd och ett fast värde.

Kommitténs förslag: Kommittén har föreslagit att varulagrets an-
skaffningsvärde skall få beräknas enligt FIFO-metoden, med hjälp av
vägda genomsnittspriser eller enligt annan jämförbar metod. Kommittén
har uttalat att även LIFO-metoden bör kunna användas i vissa fall (se
betänkandet s. 209, 210, 228 och 229). I övrigt överensstämmer
kommitténs förslag med regeringens.

Remissinstanserna: Remissinstanserna har i allt väsentligt lämnat
förslaget om vilka värderingsmetoder som skall kunna användas utan
erinran. Riksskatteverket har dock ifrågasatt om det är lämpligt att
tillåta LIFO-metoden. Flera remissinstanser har riktat invändningar mot
förslaget om särskild notupplysning.

77

Gällande rätt m.m.: Vid värderingen av varulager uppkommer vissa
särskilda värderingsproblem som sammanhänger med att varulagret kan
ha en varierande sammansättning. Det kan t.ex. bestå av varor som har
förvärvats vid olika tidpunkter och till olika pris. Det förekommer
därför ett flertal olika metoder för värdering av varulager.

Bokföringslagen innehåller inga särskilda bestämmelser om hur
varulagrets anskaffningsvärde skall beräknas. I Sverige dominerar dock
den s.k. först-in-först-ut-metoden (FIFO). Den innebär att vid bestäm-
mandet av anskaffningsvärdet för varor av samma slag som har anskaf-
fats vid skilda tillfällen de varor som ligger kvar i lager vid räken-
skapsårets utgång anses vara de som har anskaffats sist. Detta får till
följd att lagret värderas till det oftast högre pris som de sist anskaffade
varorna har.

FIFO-metoden förordas i Redovisningsrådets rekommendation RR 2,
Redovisning av varulager. Om det finns praktiska svårigheter att
tillämpa FIFO-metoden, tillåter emellertid rekommendationen att en
beräkning med hjälp av ”vägda genomsnittspriser” används. Denna
metod innebär att man delar in lagret med hänsyn till de olika priser
som skilda partier av lagret har. Sedan väger man samman dessa priser,
varvid priserna viktas med hänsyn till resp, partis storlek i förhållande
till lagrets hela omfång. För varulager i detaljhandelsföretag accepterar
rekommendationen även att anskaffningsvärdet bestäms med utgångs-
punkt i ett på visst sätt reducerat försäljningspris.

FIFO-metoden används även i skattelagstiftningen (se punkten 2 andra
stycket av anvisningarna till 24 § kommunalskattelagen, 1928:370).

Direktivet m.m.: Enligt artikel 40.1 i det fjärde direktivet får med-
lemsstaterna tillåta att anskaffningsvärdet för vissa omsättnings-
tillgångar, nämligen likartade lagertillgångar och andra fungibla till-
gångar, beräknas på grundval av vägda genomsnittspriser eller enligt
FIFO-metoden, LIFO-metoden (”sist-in-först-ut”-metoden) eller någon
annan jämförbar metod.

LIFO-metoden innebär att de varor som ligger kvar i lager vid rä-
kenskapsårets utgång anses vara de som har anskaffats först. Metoden
medför som regel att lagret undervärderas, eftersom de varor som legat
längst ofta hade ett lägre inköpspris då de anskaffades än de varor som
inköpts senare. Vad som avses med ”annan jämförbar metod” preci-
seras inte i artikeln.

I artikel 40.2 föreskrivs att, om det värde som redovisas i balans-
räkningen vid en beräkning enligt artikel 40.1 på balansdagen väsentligt
avviker från ett värde baserat på det senast kända marknadspriset, skill-
nadsbeloppet för varje slag av tillgångar skall redovisas i noterna.

Bland de EU-länder som införlivat direktivet har alla utom Frankrike

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

och Irland infört samtliga i direktivet specificerade beräkningsmetoder.
I Frankrike och Irland är LIFO-metoden förbjuden. Bl.a. Storbritannien
och Danmark accepterar också ”annan jämförbar metod” men utan att
närmare precisera vad som menas med detta.

I internationell praxis synes FIFO-metoden vara den dominerande. I
Storbritannien har det normgivande organet Accounting Standards
Board (ASB) avrått från användandet av LIFO. I IASC:s rekom-

78

mendation IAS 2 föreskrivs FIFO-metoden eller en beräkning med
vägda genomsnittspriser som huvudalternativ. LIFO-metoden tillåts
dock som alternativ metod.

Skälen för regeringens förslag: Direktivet får anses innebära att
medlemsstaterna får tillåta enbart en eller flera av de i artikel 40.1 an-
givna värderingsmetoderna; FIFO-metoden, LIFO-metoden, vägd
genomsnittsberäkning eller ”annan jämförbar metod”. Såsom kommittén
har påpekat torde det därför inte vara möjligt att enbart överlåta till den
praktiska tillämpningen att närmare utveckla vilken eller vilka beräk-
ningsmetoder som bör få förekomma, eftersom detta inte skulle
innebära någon sådan begränsning som direktivet föreskriver. Det bör
alltså regleras i lag vilka värderingsmetoder som skall vara tillåtna.

I Sverige dominerar FIFO-metoden. Det är också den metod som
föreskrivs i skattelagstiftningen och som rekommenderas av svenska och
utländska normgivande organ. Det är därför naturligt att metoden tillåts
i den nya årsredovisningslagen.

Beräkning med hjälp av vägda genomsnittspriser kan vara en lämplig
värderingsmetod när varulagret består av identiskt lika eller nästan iden-
tiskt lika produkter. Vid låg inflation eller vid lager med låg om-
sättningshastighet brukar metoden ge ungefär samma resultat som FIFO-
metoden. Såsom ovan har framhållits accepteras metoden i vissa fell i
den rekommendation som Redovisningsrådet har utarbetat. Regeringen
anser mot denna bakgrund att även beräkning genom vägda genom-
snittspriser bör vara tillåten i Sverige.

LIFO-metoden används i praktiken inte i Sverige och kommer inte
heller till uttryck i några svenska redovisningsrekommendationer. Den
torde inte stå i överensstämmelse med vad som i dag utgör god redovis-
ningssed. Under tider av stigande priser leder LIFO-metoden till att
lagret undervärderas och till att en dold reserv uppstår. Med hänsyn till
metodens begränsade praktiska betydelse och då den i vissa fell kan
leda till en mindre rättvisande bild av lagrets värde anser regeringen att
den inte bör vara tillåten. Inte heller med LIFO-metoden nära
överensstämmande värderingsmetoder bör tillåtas.

I enstaka fall kan det finnas godtagbara skäl att använda andra värde-
ringsmetoder än FIFO-metoden och vägd genomsnittsberäkning. Att
enbart tillåta två värderingsmetoder kan också onödigtvis hämma
utvecklingen av redovisningspraxis. Regeringen anser därför att Sverige
bör utnyttja den möjlighet som direktivet ger att tillåta andra
värderingsmetoder som liknar FIFO-metoden och beräkning med hjälp
av vägda genomsnittspriser. Regeringen återkommer i författningskom-
mentaren till frågan om vad som bör rymmas inom begreppet ”andra
liknande metoder”.

Kommittén har föreslagit att, om det sålunda beräknade anskaffnings-
värdet väsentligt avviker från varulagrets verkliga värde på balans-
dagen, skillnadsbeloppet skall anges i not. Förslaget syftar till att upp-
fylla föreskriften i artikel 40.2. Flera remissinstanser har kritiserat den
föreslagna bestämmelsen, bl.a. därför att den synes tvinga företagen att
ge information om vilken handelsvinst som ligger i lagret och därmed
också information om vinstpålägg och marginaler.

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

79

Föreskriften i artikel 40.2 är tvingande för medlemsstaterna och måste
därför införas i den svenska lagstiftningen. En vittgående upplysnings-
skyldighet av detta slag är visserligen - såsom har påpekats under
remissbehandlingen - ägnad att inge vissa betänkligheter. Tanken med
föreskriften i artikel 40.2 kan emellertid knappast ha varit att bolagen
skulle vara skyldiga att lämna information om normal handelsvinst som
kan ligga i lagret. Detta skulle kunna vålla bolaget skada utan någon
motsvarande nytta för tredje man. Det är i stället naturligt att ge
föreskriften en snäv tolkning och lägga vikt vid direktivets ord att
upplysningsskyldigheten omfattar enbart ”väsentliga avvikelser”.

Artikel 38 i det fjärde direktivet föreskriver att vissa tillgångar, bl.a.
vissa lagertillgångar, får värderas genom s.k. kollektiv värdering.
Metoden innebär att tillgångarna tas upp till ett fast värde och en
bestämd mängd. Den får tillämpas endast i fråga om tillgångar vars
kvantitet, värde och sammansättning inte varierar väsentligt och endast
under förutsättning att tillgångarnas sammantagna värde är av
underordnad betydelse. Eftersom föreskriften är tvingande för medlems-
staterna, måste metoden tillåtas även i Sverige. Frågan kommer att
behandlas närmare i författningskommentaren till 4 kap. 12 § årsredo-
visningslagen.

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

10.2.4 Periodisering av vissa lånekostnader m.m.

Regeringens förslag: Om belopp som har mottagits såsom lån
understiger det belopp som skall återbetalas, skall
skillnadsbeloppet, kapitalrabatten, periodiseras, dock längst över
tiden till dess skulden återbetalas. Detsamma skall gälla direkta
emissionsutgifter i samband med upptagande av lån. Sådan
periodisering fordras dock inte om den skulle vara utan betydelse
med hänsyn till kravet på rättvisande bild.

Kommitténs förslag: Kommitténs förslag överensstämmer i huvudsak
med regeringens förslag men ger inte något utrymme för att underlåta
periodisering (se betänkandet del I s. 296, 373 och 374).

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser har lämnat kommitténs
förslag utan erinran. Sveriges Industriförbund har dock ansett att det
inte bör vara obligatoriskt att kostnadsföra kapitalrabatter och
emissionsutgifter genom årliga avskrivningar, eftersom det skulle låsa
utvecklingen av praxis.

Bakgrund: När ett lån upptas eller ett räntebärande papper förvärvas
kan det ske under olika villkor eller för olika syften. Normalt gäller att
låntagaren eller den som förvärvar ett räntebärande papper kan välja
mellan olika alternativ för hur finansieringen skall ske och att parterna
själva kan bestämma villkoren för lånet eller förvärvet. Den som tar
upp lånet kan t.ex. ibland välja mellan att låna i bank eller att emittera
skuldebrev. I det senare fallet kan företaget ha väsentliga utgifter för
emissionen. Vid upptagande av lån kan parterna som ett alternativ till

80

högre ränta avtala om att erhållet kapitalbelopp skall understiga det be-
lopp som skall återbetalas på förfellodagen. Vidare kan en obligation
eller annat räntebärande värdepapper köpas till ett belopp som
understiger eller överstiger nominellt belopp (underkurs resp, överkurs),
t.ex. därför att räntevillkoren är sämre eller bättre än en jämförbar
marknadsmässig placering. I kommersiella sammanhang förekommer
också att det avtalas om räntevillkor som avviker från normala villkor.
Det förekommer t.ex. att långfristiga lån utan ränta lämnas för förvärv
av anläggningstillgångar. I flera av de nu nämnda fellen aktualiseras
frågor om redovisning av olika belopp, såsom utgifterna för emissionen,
skillnaden mellan nominellt skuldbelopp och mottaget belopp eller annat
skillnadsbelopp. Dessa frågor gäller - förenklat uttryckt - om beloppen
skall fördelas över lånetiden resp, värdepapperets löptid, hur stor andel
av beloppen som skall påverka resultatet varje år och hur dessa för-
hållanden skall redovisas i balansräkningen och resultaträkningen.

I bokföringslagen finns inte någon fullständig reglering av dessa
frågor. I 17 § tredje stycket sägs endast att vid upptagande av lång-
fristiga lån kapitalrabatt och direkta emissionsutgifter får avskrivas
enligt lämplig avskrivningsplan under tiden till dess skulden förfeller till
betalning, såvida beloppen inte omedelbart redovisas som kostnad.
Bestämmelsen innebär att beloppen får tas upp som tillgång, vilken
sedan skrivs av enligt plan. Med kapitalrabatt avses enligt lagens
förarbeten den situationen att lån upptas till kurs som understiger den
till vilken lånet skall inlösas. Uttrycket emissionsutgifter avser sådana
utgifter som provision till en förmedlande bank eller tryckning av
skuldebrev (se prop. 1975:104 s. 227).

Frågor om överkurs och underkurs berörs i Redovisningsrådets
rekommendation nr 3, Redovisning av fordringar och skulder med
hänsyn till räntevillkor och dold räntekompensation, och i Bokförings-
nämndens uttalande 92:3 om redovisning av nollkupongobligationer.

Direktivet: I artikel 41.1 i det fjärde direktivet behandlas periodise-
ring av underkurs hos låntagaren. Där föreskrivs att om det belopp som
skall återbetalas för en skuld överstiger det mottagna lånebeloppet, mel-
lanskillnaden får tas upp som en tillgång. Denna skall redovisas särskilt
i balansräkningen eller i en not. Enligt artikel 41.2 måste mellan-
skillnaden skrivas av med ett skäligt belopp varje år och den skall vara
helt avskriven senast då skulden återbetalas.

Skälen för regeringens förslag: Det fjärde direktivet fordrar att
medlemsstaterna tillåter att kostnader för kapitalrabatter periodiseras ge-
nom att de tas upp som tillgång vilken därefter blir föremål för avskriv-
ning. Det står därför klart att den nya årsredovisningslagen, såvitt gäller
dessa slag av lånekostnader, måste tillåta kostnadsföring genom periodi-
sering under lånets löptid.

För att uppnå en anpassning till direktivet är det, såsom Industriför-
bundet har påpekat, inte nödvändigt att även kräva kostnadsföring
genom periodisering.

Det finns emellertid god skäl att ändå ställa sådana krav. Såsom
kommittén har konstaterat torde det i dag inte stå i överensstämmelse
med god redovisningssed att inte periodisera väsentliga utgifter av detta

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

6 Riksdagen 1995/96. 1 samt. Nr 10. Del II

slag (jfr Bokföringsnämndens uttalande U 92:3 och Redovisningsrådets
rekommendation RR3). En periodisering leder som regel till en bättre
redovisning, eftersom kostnaderna då fördelas under den period lånet
löper. I normalfallet används det upplånade beloppet till investeringar
som genererar löpande intäkter. Sammantaget leder därför periodisering
till en mera rättvisande bild av rörelsens resultat.

En regel om obligatorisk periodisering kan dock uppfattas som onö-
digt omständlig, om den även måste tillämpas på småbelopp eller andra
belopp som saknar betydelse för bilden av bolagets ställning och
resultat. Regeringen anser därför att kommitténs förslag visserligen bör
genomföras men att det bör finnas möjlighet att avstå från periodisering
när denna är utan betydelse med hänsyn till kravet på rättvisande bild.
Reglerna bör, liksom i dag, omfatta inte enbart kapitalrabatter utan även
direkta emissionsutgifter.

Det kan i och för sig anföras skäl för att i den nya lagstiftningen
införa mera generella krav på periodisering av överkurs och underkurs.
Såsom kommittén har konstaterat torde det som regel inte utgöra god
redovisningssed att avstå från periodisering av överkurs och underkurs.
Det kan också anföras skäl för att införa bestämmelser om periodisering
av kapitalrabatter hos långivaren. Regeringen är emellertid f.n. inte
beredd att föreslå några sådana bestämmelser. Frågor av detta slag bör
därför liksom hittills överlämnas till redovisningspraxis, där de får be-
dömas i enlighet med god redovisningssed och mot bakgrund av kravet
på rättvisande bild.

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

11 Skulder, avsättningar och inom linj en-poster

11.1 Införande av begreppet avsättningar i balansräkningen

Regeringens förslag: I balansräkningen införs en ny rubrik med
benämningen avsättningar.

Avsättning skall göras för samtliga förpliktelser som är säkra
eller sannolika till sin existens men ovissa till belopp eller tid-
punkt för infriande.

Avskrivningar och nedskrivningar skall inte få redovisas som
avsättningar.

Kommitténs förslag: Överensstämmer delvis med regeringens för-
slag. Kommitténs förslag innebär dock att avsättningar även skall kunna
göras for vissa framtida utgifter (se betänkandet del I s. 241 - 248).

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser har tillstyrkt förslaget
eller har inte haft någon erinran mot det. Ett par remissinstanser har
ansett att begreppet avsättningar inte är ändamålsenligt. Några remissin-
stanser har ansett att gränsdragningen mellan skulder och avsättningar
är oklar, medan andra har framhållit att införandet av begreppet
avsättningar kräver att skattereglerna ändras.

Gällande rätt: I balansräkningsschemat i 19 § bokföringslagen finns
ingen motsvarighet till begreppet avsättning. Så snart det kan bedömas
som sannolikt att en förpliktelse kommer att infrias och beloppets
storlek med rimlig grad av sannolikhet kan festställas skall skuldföring
ske (se uttalande nr 15 av FAR:s redovisningskommitté ang.
eventualförpliktelser).

Direktivet: Det fjärde direktivets uppställningsformer för balans-
räkningen (artiklarna 9 och 10) skiljer mellan skulder och avsättningar.
Begreppet skuld definieras inte i direktivet. Avsättningar beskrivs i arti-
kel 20 enligt följande.

”1. Avsättningar skall ha till syfte att täcka förluster eller skulder som
till sin karaktär är klart bestämda och som på balansdagen är antingen
sannolika eller säkra beträffande sin förekomst, men som är obestämda
i fråga om belopp eller tidpunkten då de uppkommer.

2. Medlemsstaterna får även tillåta att avsättningar görs i avsikt att
täcka sådana kostnader som hör till det aktuella räkenskapsåret eller till
ett tidigare räkenskapsår och som till sin karaktär är klart bestämda
samt på balansdagen är antingen sannolika eller säkra beträffande sin
förekomst, men som är obestämda i fråga om belopp eller tidpunkten då
de uppkommer.

3. Avsättningar får inte användas till att justera tillgångarnas värde.”

Enligt första punkten skall avsättningarna täcka förluster eller skulder
för förpliktelser som är säkra eller sannolika till sin existens men där
osäkerhet föreligger beträffande belopp eller tidpunkt.

Enligt andra punkten får motsvarande avsättningar ske även för vissa
typer av kostnader. Kontaktkommittén har uttalat sig om skillnaden
mellan de båda punkterna (se The Accounting Harmonization in the
European Communities, s. 17). Av uttalandet framgår att den första
(förluster och skulder) behandlar förpliktelser ("obligations”) mot tredje
man, vilket inte är fellet med den andra (kostnader). Kontaktkommittén
har som exempel på kostnader enligt andra punkten nämnt stora och
återkommande underhållskostnader samt stora reparationskostnader.

Avsättningarna skall enligt artikel 9 delas in i Avsättningar för pen-
sioner och liknande förpliktelser, Avsättningar för skatter samt Övriga
avsättningar. Större avsättningar som är upptagna under rubriken
Övriga avsättningar skall enligt artikel 42 specificeras i not. Enligt
artikel 14 skall alla ansvarsförbindelser som inte skall redovisas som
skulder antecknas under balansräkningen eller i not och anvars-
förbindelser för koncernföretag skall anges särskilt. Enligt artikel 43.1.7
skall det totala beloppet för sådana ekonomiska förpliktelser som inte är
upptagna i balansräkningen anges i not, om uppgiften har betydelse för
bedömningen av den ekonomiska ställningen. Därvid skall pensions-
förpliktelser och förpliktelser mot koncernföretag anges särskilt.

Detta innebär sammanfattningsvis att direktivet skiljer mellan tre typer
av framtida ekonomiska förpliktelser, nämligen skulder och avsätt-
ningar, vilka båda skall redovisas i balansräkningen, samt andra ekono-
miska förpliktelser som skall redovisas i balansräkningen inom linjen
eller i not.

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

83

Skälen för regeringens förslag: Av artikel 9 i det fjärde direktivet
följer att balansräkningen skall innehålla bl.a. rubriken avsättningar. Så-
som framgår av artikel 20.1 tar föreskriften sikte på förpliktelser som är
säkra eller sannolika till sin förekomst men som innefattar ett osäker-
hetsmoment. Den synes också vara begränsad till förpliktelser i för-
hållandet till tredje man.

Ett par remissinstanser har ifrågasatt ändamålsenligheten i begreppet
avsättningar. Regeringen menar dock för sin del att den ytterligare upp-
delning som införandet av begreppet medför torde innebära att redovis-
ningen i balansräkningen blir mer informativ och rättvisande, eftersom
en uppdelning görs utifrån graden av säkerhet vad gäller beloppet och
tidpunkten för infriandet. Det framgår tydligare att förpliktelser som
återfinns under rubriken avsättningar är mer osäkra till belopp och
förfallodag än förpliktelser som redovisas såsom skulder. Härtill kom-
mer givetvis att artikel 20.1 är tvingande för medlemsstaterna och
därför under alla förhållanden måste införlivas med svensk rätt.

I den nya lagstiftningen bör därför införas en bestämmelse om att
avsättning skall ske för förpliktelser som är säkra eller sannolika till sin
existens men ovissa till belopp eller infriandetidpunkt.

En sådan bestämmelse får till följd att vissa ekonomiska förpliktelser
som idag redovisas som skulder fortsättningsvis måste redovisas som
avsättningar. Uppdelningen av förpliktelserna på skulder och avsätt-
ningar är således i allt väsentligt inte avsedd att utöka antalet förpliktel-
ser som skall tas upp i balansräkningen.

Regeringen har vidare övervägt huruvida Sverige även bör införa
sådana regler om avsättning som anges i artikel 20.2, dvs. avsättningar
som inte gäller åtaganden mot tredje man (kostnader). Direktivet är på
denna punkt inte tvingande.

Enligt vad kontaktkommittén har uttalat kan avsättningar enligt artikel

20.2 ske för stora och återkommande utgifter för reparationer och
underhåll av tillgångar. Riksskatteverket har ansett att avsättning för
närvarande inte är förenligt med god redovisningssed och gällande
skattelagstiftning, varför ett genomförande torde kräva särskilda skatte-
regler.

Enligt regeringens uppfattning är det visserligen inte alldeles klart om
det för närvarande överensstämmer med god redovisningssed att redo-
visa framtida utgifter på balansräkningens passivsida i den omfattning
som kontaktkommittén har beskrivit. Det är emellertid inte något skäl
för att inte införa en bestämmelse om att avsättning skall ske för dylika
kostnader. Avgörande måste vara om en redovisning av detta slag från
allmänna utgångspunkter framstår som lämplig. En avsättning för större
framtida utgifter vilka återkommer med längre tidsintervall, ger
nämligen uttryck för den s.k. matchningsprincipen, eftersom den gör
det möjligt att koppla dessa utgifter till den period under vilken
intäkterna infaller. Den kan också sägas avspegla försiktighetsprincipen.
Om en sådan stor utgift skulle kostnadsföras först när den uppkommer,
kan nämligen resultatet bli missvisande under flera år. Under de år då
någon kostnadsföring inte sker kommer bolaget nämligen att redovisa
ett bättre resultat än vad som är rättvisande medan motsatsen kommer

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

att vara fallet under det år då utgifterna infaller. Särskilt stora problem
torde uppkomma i vissa branscher där det regelbundet med några års
mellanrum måste göras stora reparationer. Vissa sakliga skäl talar alltså
för att tillåta avsättningar av detta slag. Till detta kommer att redovis-
ningsmetoden har införts i alla andra medlemsländer i EU.

Mot detta måste emellertid vägas att föreskriften ger upphov till
betydande gränsdragningsproblem. Dessa problem accentueras givetvis
av att redovisning av detta slag hittills torde ha varit ganska ovanlig i
Sverige. En rätt att göra avsättningar för framtida utgifter kan också få
svårbedömbara konsekvenser för företagsbeskattningen. Under alla
förhållanden torde ett införande av en rätt att göra avsättningar för
framtida utgifter kräva vissa ändringar i skattelagstiftningen.

Mot den bakgrunden är regeringen för närvarande inte beredd att
föreslå att det i svensk lagstiftning införs någon bestämmelse motsvaran-
de artikel 20.2. Innan ett slutligt ställningstagande görs bör de nu
angivna gränsdragningsproblemen jämte behovet av kompletterande
skattelagstiftning övervägas ytterligare. Detta bör ske inom ramen för
Redovisningskommitténs fortsatta arbete.

Enligt gällande rätt (se 19 § bokföringslagen) skall skulderna delas
upp i långfristiga och kortfristiga. Någon sådan indelning finns inte i
artikel 9 i det fjärde direktivet, men i stället fordras att det för varje
skuldpost anges vad som förfaller till betalning inom ett år. Direktivet
fordrar inte någon motsvarande uppdelning eller information i fråga om
avsättningar. Det finns likväl anledning att överväga om det inte borde
införas bestämmelser av detta slag också i fråga om avsättningar. Det
främsta skälet för detta är att en uppdelning av sådant slag skulle kunna
underlätta jämförbarheten och framtagandet av vissa finansiella nyckel-
tal. Regeringen anser dock inte att det finns tillräckliga skäl för att i
lagen föreskriva en sådan uppdelning. Flertalet avsättningar, t.ex. för
pensioner och latenta skatter, torde dock få bedömas som långfristiga.
Ju närmare tidpunkten för infriandet kommer, desto säkrare kan
beloppet fastställas. När det inte längre föreligger osäkerhet om
beloppet och infriandetidpunkten, skall tidigare avsättningar för skatter
eller pensioner i stället redovisas som skulder.

Enligt direktivet får en avsättning inte användas för att justera till-
gångarnas värde. Med värdejustering avses avskrivningar och nedskriv-
ningar. Någon motsvarande regel finns inte i svensk lagstiftning, men
det torde följa av god redovisningssed att värdejusteringar i form av
avskrivning eller nedskrivning skall minska tillgångens värde och inte
får ske i form av avsättningar på balansräkningens passivsida.
Regeringen föreslår att en uttrycklig bestämmelse om detta införs i den
nya årsredovisningslagen.

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

85

11.2 Panter och ansvarsförbindelser (poster inom linjen)

Regeringens förslag: Ställda panter och därmed jämförliga
säkerheter samt ansvarsförbindelser skall även i fortsättningen
redovisas i balansräkningen inom linjen. Panter och liknande
säkerheter skall delas upp mellan å ena sidan sådana som har
ställts för egna skulder och såsom avsättningar redovisade
förpliktelser och å andra sidan övriga panter och därmed jäm-
förliga säkerheter.

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

Kommitténs förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.
Kommittén har dock inte föreslagit någon uppdelning av ställda panter
(se betänkandets del I s. 241-243 och 245-248).

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser har tillstyrkt förslaget
eller inte haft någon erinran mot det. Finansinspektionen har föreslagit
att en uppdelning görs mellan panter och andra säkerheter som har
ställts för egna respektive andras skulder på liknande sätt som i den
föreslagna lagen om årsredovisning för kreditinstitut och värde-
pappersbolag. Inspektionen har också föreslagit att vissa åtaganden,
t.ex. vid handel med derivatinstrument, redovisas i samtliga företag.
Rikspolisstyrelsen har framfört liknande synpunkter.

Gällande rätt m.m.: Enligt 19 § första stycket bokföringslagen skall
ställda panter och ansvarsförbindelser tas upp i balansräkningsschemat
inom linjen. Av schemat framgår att Ställda panter m.m. och Ansvars-
förbindelser skall tas upp som egna rubriker och att även med panter
jämställda säkerheter skall anges under rubriken Ställda panter m.m.

Ställda panter m.m. skall enligt balansräkningsschemat fördelas på

1. Inteckningar i fast egendom, företagsinteckningar och andra inteck-
ningar, och

2. Andra ställda panter och jämförliga säkerheter.

Ansvarsförbindelser skall enligt balansräkningsschemat fördelas på

1. Diskonterade växlar,

2. Borgensförbindelser och övriga ansvarsförbindelser, samt

3. Pensionsåtaganden som ej upptagits bland skulderna och ej har
täckning i pensionsstiftelses förmögenhet.

Enligt 11 kap. 7 § sjätte stycket aktiebolagslagen och 3 kap. 2 § andra
stycket 1980 års årsredovisningslag skall panter och andra säkerheter
liksom ansvarsförbindelser till förmån för dotter- eller moderföretag
anges särskilt i balansräkningen. Bestämmelserna i 1980 års årsredovis-
ningslag gäller endast om företaget ingår i en koncern med minst tio
anställda. Enligt Föreningen Auktoriserade Revisorers rekommendation
nr 9, Redovisning av ställda panter m.m., bör upplysning även lämnas
i moderföretagets balansräkning, om ett dotterföretag har ställt säkerhet
för moderbolags förpliktelse. Enligt förarbetena till bokföringslagen (se
prop. 1975:104 s. 238) får kapitalvärdet av pensionsåtaganden tas upp
antingen som en skuld i balansräkningen eller som en ansvarsför-
bindelse inom linjen. I praxis är det vanligt att den del av ett                   86

pensionsåtagande som är avdragsgill i taxeringen redovisas som en

skuld, medan överskjutande del redovisas som en ansvarsförbindelse
inom linjen.

Direktivet: Enligt artikel 14 i det fjärde direktivet skall alla ansvars-
förbindelser, i den mån de inte redovisas som skulder, antecknas under
balansräkningen eller i noter och därvid delas in efter de olika slag av
sådana förbindelser som den nationella lagstiftningen erkänner, med sär-
skild uppgift om varje ställd säkerhet. Om det förekommer ansvars-
förbindelser för s.k. anknutna företag, dvs. väsentligen koncernföretag,
skall dessa redovisas särskilt.

I artikel 43.1.7 anges vidare att det totala beloppet för sådana ekono-
miska förpliktelser som inte är upptagna i balansräkningen skall anges i
not, om uppgiften har betydelse för bedömningen av den ekonomiska
ställningen, varvid pensionsförpliktelser och förpliktelser mot anknutna
företag skall anges särskilt. Enligt EG:s råd (se The Accounting Harmo-
nization in the European Communities, s. 30 f.) har medlemsstaterna
valfrihet att antingen kräva redovisning av pensionförpliktelser i balans-
räkningen eller att tillåta företagen att välja mellan att redovisa sådana
förpliktelser i balansräkningen eller i not.

Skälen för regeringens förslag: Skyldigheten att lämna uppgifter om
ställda säkerheter och ansvarsförbindelser har flera motiv. Den som
skall lämna krediter till företaget har intresse av att få veta hur stor
andel av tillgångarna som är ställda som säkerhet för skulder och andra
förpliktelser samt vilka ansvarsförbindelser som har lämnats. Utgångs-
punkten bör således vara att alla åtaganden som medför en belastning i
någon form på bolagets tillgångar skall framgå av balansräkningen och
i vart fall redovisas inom linjen eller i noterna.

Artikel 14 i det fjärde direktivet måste uppfattas som en skyldighet att
redovisa inte bara sådana förpliktelser som enligt svensk rätt anses som
ansvarsförbindelser utan också panter och andra ställda säkerheter.
Redovisningen av dessa förpliktelser får göras ”under balansräkningen”.
Direktivet möjliggör således for Sverige att, liksom hittills, kräva att
upplysningar om ställda panter och ansvarsförbindelser redovisas i ba-
lansräkningen inom linjen. Enligt regeringens mening bör denna
reglering behållas.

Enligt direktivet skall ”ansvarsförbindelserna” delas upp enligt reg-
lerna i den nationella rättsordningen. Det innebär bl.a. att panter och
därmed jämförliga säkerheter bör redovisas åtskilt från övriga ansvars-
förbindelser och att varje särskilt slag av säkerhet bör redovisas för sig.

Regeringen har även övervägt om panter och därmed jämförliga
säkerheter som har ställts för egna skulder och såsom avsättningar redo-
visade förpliktelser bör redovisas för sig och övriga ställda panter och
därmed hänförliga säkerheter för sig. Ett system med uppdelning på
säkerheter för egna respektive andras skulder och förpliktelser har, som
Finansinspektionen har framhållit, fördelar ur analyssynpunkt, eftersom
säkerheter som lämnas för egna skulder inte utgör samma belastning för
företaget som säkerheter som har lämnats för annat än egna skulder.
Regeringen delar uppfattningen att en sådan uppdelning har klara
fördelar och att den därför bör tas in i lagen.

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

87

Förutom ansvarsförbindelser förekommer bl.a. olika slag av åtagan-
den som ligger nära mer klara fall av ansvarsförbindelser, men som inte
alltid omfattas av nuvarande bestämmelser om redovisning av poster
inom linjen. Sådana åtaganden kan exempelvis utgöras av förpliktelser
härrörande från återköpstransaktioner, handel i derivatinstrument och
andra finansiella transaktioner. Den information som idag lämnas i detta
avseende torde ofta vara begränsad eller obefintlig. Mycket talar för att
även sådana åtaganden bör redovisas i årsredovisningen. Uppenbarligen
skulle det dock föra för långt att fordra att ett bolag i sin årsredovisning
redovisade alla de slag av åtaganden som kan ha uppkommit i bolagets
verksamhet. Det måste därför göras en närmare avgränsning av vilka
åtaganden som bör redovisas i årsredovisningen. Regeringen saknar
underlag för en sådan avgränsning och anser därför att den frågan bör
anstå till dess att kommittén har avgivit sitt slutbetänkande.

Kommittén har ansett att ett pensionsåtagande som inte har täckning i
en pensionsstiftelses förmögenhet eller i tecknad pensionsförsäkring bör
redovisas som en avsättning och inte, såsom är vanligt i dag, som en
ansvarsförbindelse (eller delvis som en sådan). Kommittén har dock
funnit att den nuvarande möjligheten att redovisa pensionsförpliktelser
inom linjen bör behållas i avvaktan på att frågan om kopplingen mellan
redovisning och beskattning har utretts. Även regeringen anser att
möjligheten bör behållas tills vidare. En sådan redovisning torde, som
kommittén påpekat (se betänkandet del I s. 242, 243 och 247), inte
strida mot direktivet.

Redovisningsrådet och Industriförbundet har påpekat att det numera är
ovanligt med diskontering av växlar och att rubriken Diskonterade
växlar under rubriken Ansvarsförbindelser därför inte bör tas in i den
nya lagstiftningen. Regeringen ansluter sig till den uppfattningen. Om
ett företag skulle använda diskonterade växlar i sådan omfattning att en
separat redovisning av dessa skulle ge en mer rättvisande bild bör före-
taget lägga till en dylik post.

Regeringen föreslår mot den nu angivna bakgrunden att inom linjen-
postema delas upp på följande sätt:

1. Panter och därmed jämförliga säkerheter som har ställts för egna
skulder eller för såsom avsättningar redovisade förpliktelser; varje
slag för sig

2. Övriga ställda panter och därmed jämförliga säkerheter; varje slag
för sig

3.  Ansvarsförbindelser

a. Pensionsförpliktelser som inte har upptagits bland skulderna eller
avsättningarna och som inte har täckning i pensionsstiftelses förmö-
genhet

b. Övriga ansvarsförbindelser.

Bland säkerheter och ansvarsförbindelser ställda för annat än egna
skulder utgör säkerheter och ansvarsförbindelser till förmån för kon-
cernföretag en praktiskt betydelsefull grupp. I enlighet med direktivet
bör sådana säkerheter och ansvarsförbindelser specificeras i en not.

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

88

11.3 Särskilt om avtal om avgångsvederlag m.m.

Regeringens förslag: Nuvarande krav på upplysning om ledande
befattningshavares anställningsvillkor m.m. kompletteras med
krav på viss ytterligare information om lämnade lån och ställda
säkerheter och ansvarsförbindelser. Skyldigheten att lämna
uppgifter om lön, ersättningar och pensioner till styrelsen och
verkställande direktören utvidgas till att gälla även tidigare
styrelse och verkställande direktör. Slutligen införs krav på upp-
lysningar om avtal om avgångsvederlag.

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

Kommitténs förslag: Överensstämmer delvis med regeringens för-
slag. Kommittén har dock inte lämnat något förslag till särskild upplys-
ningsplikt beträffande avtal om avgångsvederlag (se betänkandets del I
s. 248-250).

Remissinstanserna: Remissinstanserna har lämnat förslaget utan
erinran. Sveriges Aktiesparares Riksförbund har ansett att det i och för
sig bör ställas större krav på redovisning av ledande befattningshavares
förmåner men har ansett att detta inte bör ske genom lagstiftning.

Gällande rätt: I gällande rätt finns inte något krav på att löner och
andra ersättningar till ledande befattningshavare skall specificeras i ba-
lans- eller resultaträkningen. Om ett avtal om avgångsvederlag och lik-
nande förmån är att anse som en förpliktelse för bolaget - vilket
vanligen torde vara fallet - skall det tas upp som ansvarsförbindelse
eller skuld. Lagstiftningen kräver dock inte att balans- eller resultat-
räkningen innehåller några uppgifter om vem eller vilka detta skuld-
belopp avser.

Enligt 11 kap. 9 § aktiebolagslagen skall i förvaltningsberättelsen
anges det sammanlagda beloppet av räkenskapsårets löner och ersätt-
ningar dels till styrelsen och verkställande direktören, dels till övriga
anställda. Tantiem och därmed jämställd ersättning till styrelsen och
verkställande direktör skall anges särskilt. Någon uppgift om vad som
av det sammanlagda beloppet belöper på var och en av de enskilda
befattningshavarna behöver inte lämnas.

Enligt 11 kap. 8 § första stycket 4 aktiebolagslagen skall, om lån har
givits eller säkerhet lämnats till bolaget närstående personer med stöd
av tillstånd enligt aktiebolagslagen, uppgift lämnas i balansräkningen om
lånets storlek, arten av ställda säkerheter och beloppet av de lån för
vilka säkerhet ställts. Uppgift skall även lämnas om vilken anknytning
till bolaget den har till vilken lån lämnats eller för vilken säkerhet
ställts.

Direktivet: Enligt artikel 43.1.12 i det fjärde direktivet skall noterna
ange storleken av räkenskapsårets ersättningar till ledamöterna i förvalt-
nings-, lednings- och tillsynsorganen på grund av deras arbetsuppgifter
samt varje avtalad eller på annat sätt uppkommen förpliktelse som avser
pensioner till tidigare ledamöter i dessa organ. Summan för varje sådan
kategori av befattningshavare skall anges. Dessutom skall noterna enligt
artikel 43.1.13 ange storleken av de förskott och krediter som har
beviljats ledamöterna i förvaltnings-, lednings- och tillsynsorganen med

uppgift om räntesatser, huvudsakliga villkor och eventuellt återbetalda
belopp, liksom åtaganden som har ingåtts för ledamöternas räkning i
form av garantier av något slag. Uppgift skall lämnas om summan för
varje sådan kategori av befattningshavare.

Skälen för regeringens förslag: Under senare år har det ifrågasatts
om inte krav borde ställas på företagen att lämna mer detaljerad
information om ledande befattningshavares anställningsförmåner och
förekommande avtal om avgångsvederlag eller motsvarande. Detta
intresse gäller främst sådana företag som riktar sig till en vidare krets
av intressenter för sin kapitalanskaffning, dvs. i först hand de noterade
aktiebolagen men även andra företag vars aktier eller andelar är spridda
hos en vid krets av ägare. Även i fråga om bolag som inte är
marknadsnoterade kan det dock finnas ett intresse av att avtal om
avgångsvederlag eller andra förmåner ges en viss öppen redovisning.
Avtalen kan nämligen innebära vissa särskilda risker för bolaget, inte
minst om de avtalade vederlagen är stora och fördelar sig på en eller ett
fåtal personer. En öppen redovisning har också betydelse för det
allmänna förtroendet för bolagens verksamhet. Mot dessa krav på
öppnare redovisning av olika befattningshavares anställningsvillkor står
integritets- och sekretesshänsyn och även konkurrensskäl.

Regeringen anser för sin del att övervägande skäl talar för att en ökad
information i dessa avseenden bör eftersträvas.

Det finns olika sätt att uppnå en förbättrad information om ledande
befattningshavares anställningsvillkor. Informationen kan givetvis
lämnas frivilligt på företagets eget initiativ. Så har ofta skett. Krav på
informationslämnande kan också uttryckas genom lagstiftning eller
genom rekommendationer från auktoritativa organ.

I lagstiftningen har det hittills uppställts endast tämligen grundläggan-
de informationskrav. Det kan anföras vissa skäl för en sådan begräns-
ning, såsom att en mera fullständig lagreglering på ett område som detta
kan bli otymplig och alltför generell för att leda till relevant infor-
mation. Det kan också vara svårt att genom lagstiftning åstadkomma
den avvägning mellan å ena sidan intresset av öppen information och å
andra sidan de integritetsintressen som här gör sig gällande.

Frågan är emellertid om behovet av information i tillräcklig grad kan
tillgodoses genom frivilliga åtgärder och praxisbildning. Om informa-
tionsgivningen regleras i lagstiftningen torde det få starkare genomslag.

Beträffande en grupp av företag har på sistone utvecklats ett system
för frivillig redovisning av bl.a. avtal om avgångsvederlag. Närings-
livets Börskommitté utfärdade 1993 rekommendationen Information
angående ledande befattningshavares förmåner. Rekommendationen
riktar sig till svenska bolag, som är noterade på börs eller annan aukto-
riserad marknadsplats. I rekommendationen sägs bl.a. att följande
information skall lämnas i årsredovisningen:

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

II. Högsta ledningen
För envar av

- styrelsens ordförande

90

- annan styrelseledamot till vilken utgår särskild ersättning utöver vad
bolagsstämman beslutat om och som inte uppbär ersättningen till följd
av anställning i bolaget eller annat koncernbolag

- koncernchef

- verkställande direktör

skall uppgift lämnas beträffande:

a)  Summan av ersättningar och övriga förmåner, varvid tantiem och
därmed jämställd ersättning uppges särskilt. Pension behöver inte
medräknas i beloppet men uppgift skall lämnas om att en sådan
ersättning erhålles.

Utgår särskild ersättning till befattningshavaren för arbete som faller
inom dennes professionella kompetensområde lämnas uppgift
härom, utan angivande av ersättningens storlek.

b)  De väsentligaste villkoren i avtal om framtida pension.

c)  De väsentligaste villkoren i avtal om avgångsvederlag.

7//. Andra personer i bolagets ledning

Beträffande andra personer i bolagets ledning än sådana som nämns i
punkt II skall en sammanfattande beskrivning lämnas av de väsentligaste
villkoren i avtal om framtida pension respektive avgångsvederlag.

Rekommendationen har fått ett gott mottagande bland börsföretagen.
Den har tagits in i Stockholms Fondbörs börskontrakt och är därmed
bindande för de bolag som är inregistrerade där. På börsen inregi-
strerade bolag som bryter mot rekommendationen kan drabbas av
påföljder, i sista hand avregistrering från börsen.

Genom rekommendationen har börsbolagens skyldighet att lämna
information om ledande befattningshavares löner, andra ersättningar och
avgångsvederlag utvidgats betydligt. Det finns för närvarande ingenting
som tyder på att graden av den föreskrivna informationsskyldigheten
skulle vara otillräcklig eller att de berörda företagen inte kommer att
rätta sig efter den.

Såsom regeringen tidigare har varit inne på finns det emellertid ett
visst intresse av att också bolag som inte är inregistrerade på börsen
lämnar upplysningar om förekommande avtal om avgångsvederlag eller
liknande förmåner. Vissa bolag som inte omfattas av börsrekom-
mendationen torde också redan i dag lämna sådana upplysningar. Det
finns emellertid inte några garantier för att avtal av detta slag och de
belastningar på bolagets ställning som de kan utgöra kommer till uttryck
i årsredovisningen. Regeringen anser därför att det i den nya lagstift-
ningen bör uppställas krav på att bolaget i balansräkningen eller i en not
till denna redovisar förekomsten av sådana avtal om avgångsvederlag
eller liknande förmåner som har träffats med styrelseledamöter,
verkställande direktör eller andra personer i bolagets ledning. Eftersom
avtalen kan vara av mycket olika slag, bör det också fordras att bolaget
lämnar en beskrivning av de väsentligaste villkoren i avtalen.

I övrigt bör den nya lagstiftningens bestämmelser om redovisning av
löner och andra anställningsförmåner till befattningshavare i bolaget

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

91

väsentligen motsvara dagens bestämmelser, dock med vissa av det
fjärde direktivet föranledda kompletteringar.

Den nya lagstiftningen bör sålunda fordra att bolaget i årsredovis-
ningen lämnar uppgift om vad som har utgått i löner och andra ersätt-
ningar till vissa befattningshavare i bolaget.

Enligt artikeln 43.1.12 i det fjärde direktivet skall uppgifter av detta
slag lämnas i fråga om ledamöterna i förvaltnings-, lednings- och
tillsynsorganen. Exakt vilka grupper av tjänstemän som avses är oklart.
Formuleringen torde dock beträffande svenska bolag innefatta styrelse
och verkställande direktör i aktiebolag samt motsvarande befatt-
ningshavare i handelsbolag. I den nya svenska lagstiftningen bör skyldig-
heten att lämna uppgifter om lön och annan ersättning därför omfatta
dels styrelseledamöter och verkställande direktör i aktiebolag, dels
sådana befattningshavare i handelsbolag som intar en ställning mot-
svarande styrelse eller verkställande direktör. Såsom kommittén har
föreslagit bör samma bolag vara skyldiga att lämna uppgifter om sådan
lön och annan ersättning som har lämnats till tidigare verkställande
direktör eller styrelseledamot.

En anpassning till artikel 43.1.13 ger anledning att i några andra
avseenden komplettera de i dag gällande reglerna om redovisning av lån
och ansvarsförbindelser. I den nya lagen bör sålunda föreskrivas dels att
uppgift skall lämnas om ansvarsförbindelser som har ingåtts till förmån
för verkställande direktören eller en ledamot i styrelsen, dels att vissa
ytterligare uppgifter skall lämnas om lämnade lån, säkerheter och an-
svarsförbindelser. Eftersom den nya lagen omfattar även vissa handels-
bolag bör upplysningsskyldigheten utvidgas till lån m.m. till ledande
befattningshavare i sådana bolag. Till dessa frågor återkommer rege-
ringen i författningskommentaren till 5 kap. 12 § årsredovisningslagen.

Anpassningen till direktivets artikel 43.1.12 gör det också nödvändigt
att i svensk lagstiftning införa regler om att uppgift skall lämnas om
beloppen av förpliktelser och kostnader som avser pensioner och
liknande förmåner till tidigare styrelse och verkställande direktör (eller
motsvarande). Enligt regeringens mening bör uppgiftsskyldigheten
omfatta även pensioner och liknande förmåner till nuvarande styrelse
och verkställande direktör.

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

92

12 Tilläggsupplysningar

12.1 Vissa allmänna tilläggsupplysningar om värderingen

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

Regeringens förslag: I årsredovisningen skall lämnas upp-
lysningar om principerna för värdering av tillgångar, avsättningar
och skulder.

I fråga om tillgångar, avsättningar och skulder i utländsk valuta
skall det anges enligt vilka principer beloppen har räknats om till
svenska kronor.

Uppgift skall även lämnas om grunderna för avskrivning av
anläggningstillgångarnas olika poster.

Upplysningar skall vidare lämnas bl.a. om anläggningstillgångars
anskaffningsvärde, om årets avskrivningar, nedskrivningar och
uppskrivningar, om ackumulerade avskrivningar, nedskrivningar
och uppskrivningar, om korrigeringar av tidigare års avskriv-
ningar, nedskrivningar och uppskrivningar och om de tillgångar
som bolaget har nyanskaffat eller avhänt sig under räkenskapsåret.

Vidare skall upplysningar lämnas om uppskrivningsfondens
storlek och dess förändringar under räkenskapsåret.

Om en tillgång är föremål för avskrivning eller nedskrivning
uteslutande av skatteskäl, skall det lämnas upplysning om detta
tillsammans med uppgift om avskrivningens eller nedskrivningens
storlek.

Kommitténs förslag: Överensstämmer i väsentliga delar med rege-
ringens förslag (se betänkandets del I s. 222 - 225, 239, 240 och 296 -
298).

Remissinstanserna: Remissinstanserna har i huvudsak lämnat kom-
mitténs förslag utan erinran.

Gällande rätt: Bokföringslagen ger företagen en inte oväsentlig frihet
att använda olika värderingsmetoder för olika slag av tillgångar. För att
balansräkningen skall ge en tillfredsställande upplysning om företagets
ställning och förändringar i denna är det nödvändigt att anteckna de
huvudprinciper som har använts vid värderingen (se prop. 1975:104 s.
239). Enligt 20 § första stycket 1 bokföringslagen är företagen därför
skyldiga att i redovisningen ange grunderna för värderingen av
tillgångar och skulder. Även sådana ändringar i dessa grunder som
avsevärt påverkat resultatet skall anges.

Vidare skall samtliga aktiebolag och större företag som omfattas av
1980 års årsredovisningslag lämna kompletterande upplysningar om
vissa materiella anläggningstillgångars anskaffningsvärde samt det
sammanlagda beloppet av intill balansdagen företagna av- och nedskriv-
ningar (se 11 kap. 8 § första stycket 6 aktiebolagslagen och 2 kap. 7 §
första stycket 1 1980 års årsredovisningslag). Om sådana tillgångar har
skrivits upp, skall oavskrivet uppskrivningsbelopp anges.

I 20 § första stycket 2 bokföringslagen föreskrivs att upplysningar
skall lämnas om grunderna för avskrivning av olika grupper av anlägg-

93

ningstillgångar med angivande av betydelsefulla ändringar i dessa grun-
der.

Enligt 20 § första stycket 3 bokföringslagen skall upplysning lämnas
om eventuell uppskrivning som har verkställts för året. Därvid skall
uppskrivningsbeloppet och dess användning anges.

Direktivet: Enligt artikel 43.1.1 i det fjärde direktivet skall tillämpade
värderingsmetoder och använda beräkningsmetoder för av- och ned-
skrivningar anges i not. För poster som är eller som ursprungligen var
redovisade i utländsk valuta skall det också anges enligt vilka grunder
beloppen har räknats om till inhemsk valuta.

Artikel 15.3 a ställer krav på särskilda upplysningar om anläggnings-
tillgångar.

För varje post skall redovisas årets tillkommande och avgående poster
samt överföringar. Med tillkommande poster torde avses under året an-
skaffade tillgångar, såväl sådana som har förvärvats som sådana som
har tillverkats av företaget. Hit hör även värdehöjande förbättrings-
utgifter som har aktiverats. Avgående poster torde omfatta sådana till-
gångar som företaget under året har gjort sig av med genom t.ex.
försäljningar eller utrangering. Med överföringar avses med all sanno-
likhet omklassificeringar av tillgångar, t.ex. omklassificering från
anläggningstillgång till omsättningstillgång eller från ett slag av anlägg-
ningstillgång till ett annat.

För varje post bland anläggningstillgångarna skall också anges ansam-
lade värdejusteringar, dvs. ackumulerade avskrivningar och nedskriv-
ningar, samt sådana korrigeringar av tidigare års värdejusteringar som
har gjorts under räkenskapsåret.

Artikel 33.1 sista stycket innehåller krav på notupplysningar om
uppskrivningar. Av artikel 33.2 a följer att, om uppskrivningsfondens
storlek har förändrats under räkenskapsåret, uppgift skall lämnas om
uppskrivningsfondens storlek vid räkenskapsårets början och slut, om
under året tillförda uppskrivningsbelopp och om belopp som har över-
förts till det egna kapitalet eller på annat sätt under räkenskapsåret har
överförts från uppskrivningsfonden.

Enligt artikel 43.1.10 måste upplysning lämnas om i vilken utsträck-
ning beräkningen av årsresultatet har påverkats av skattemässiga
överväganden. Om en sådan värdering har väsentlig inverkan på den
framtida beskattningen, skall detta anges.

Direktivet fordrar också att s.k. extraordinära värdejusteringar som är
föranledda enbart av skatteskäl skall redovisas i not (se artiklarna 35.1
d och 39.1 e). Dessa föreskrifter saknar uttrycklig motsvarighet i svensk
rätt.

Skälen för regeringens förslag: De föreskrifter som direktivet in-
nehåller om att företagen skall lämna upplysningar om värderingsprin-
ciper m.m. är i huvudsak tvingande för medlemsstaterna, låt vara att
vissa föreskrifter inte behöver göras tillämpliga på s.k. artikel 11-bolag
(se avsnitt 12.1.2). Föreskrifterna måste därför införas i svensk lagstift-
ning.

En anpassning till artikel 43.1.1 gör det således nödvändigt att i den
nya årsredovisningslagen ta in bestämmelser som ålägger företagen att

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

ange dels principerna för värdering av tillgångar, skulder och avsätt-
ningar, dels grunderna för avskrivning av anläggningstillgångar och
betydelsefulla förändringar i dessa grunder och dels de principer enligt
vilka tillgångar, skulder och avsättningar i utländsk valuta har omräk-
nats till svensk valuta. De båda första punkterna överensstämmer
väsentligen med gällande rätt.

I den nya lagstiftningen måste även införas regler som motsvarar
föreskrifterna i artikel 15.3 a. I lagen bör alltså uppställas krav på redo-
visning av anläggningstillgångarnas anskaffningsvärde, under året
gjorda avskrivningar och nedskrivningar samt ackumulerade avskriv-
ningar och nedskrivningar. Detta överensstämmer i huvudsak med
gällande rätt. De nya bestämmelserna bör emellertid inte - såsom
nuvarande lagbestämmelser - avse endast materiella anläggnings-
tillgångar utan också gälla immateriella och finansiella anläggnings-
tillgångar.

Artikel 15.3 a bör vidare föranleda lagbestämmelser om att det för
varje post i balansräkningen som omfattar anläggningstillgångar skall
anges nyanskaffningar under året, tillgångar som företaget har avhänt
sig under året samt överföringar mellan tillgångsslag eller mellan olika
grupper inom samma tillgångsslag.

En anpassning till artiklarna 33.1 och 33.2 a gör det nödvändigt att i
den nya lagen även ta in krav på tilläggsupplysningar om uppskriv-
ningar och om förändringar i uppskrivningsfonden.

I artiklarna 35.1 d och 39.1 e uppställs krav på information angående
extraordinära värdejusteringar som görs enbart av skatteskäl. En anpass-
ning till dessa föreskrifter bör föranleda en lagregel om att i den
utsträckning tillgångar är föremål för av- eller nedskrivning uteslutande
av skatteskäl det skall lämnas upplysning om detta. Med en sådan be-
stämmelse får svensk lagstiftning anses uppfylla även kravet i artikel
43.1.10.

Vissa andra direktivföreskrifter om tilläggsupplysningar har behand-
lats eller kommer att behandlas i annat sammanhang, se t.ex. avsnitt 8.2
(tilläggsupplysningar för att ge en rättvisande bild), avsnitt 9.7 (latent
skatt), avsnitt 10.2.3 (upplysningar om skillnader mellan bokfört och
verkligt varulagervärde), avsnitt 11.2 (upplysningar om ställda säker-
heter) och avsnitt 16.3 (upplysningar om dotter- och intresseföretag
m.m.) samt författningskommentaren till 5 kap.

12.2 Tilläggsupplysningarnas placering

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

Regeringens förslag: Om inte annat särskilt föreskrivs, skall
tilläggsupplysningar tas in i noterna. Därvid skall det vid de
poster i balansräkningen eller resultaträkningen till vilka upplys-
ningarna hänför sig göras hänvisningar till noterna. Tilläggs-
upplysningarna får även lämnas i balans- eller resultaträkningen
under förutsättning att det inte står i strid med kravet på över-
skådlighet.

Kommitténs förslag: Kommittén har föreslagit att tilläggsupplys-
ningar som huvudregel skall placeras i balansräkningen eller i resultat-
räkningen men att upplysningarna även får tas in i not.

Remissinstanserna: Finansinspektionen har ifrågasatt den valfrihet
som kommitténs förslag ger bolagen. I övrigt har kommitténs förslag
lämnats utan erinran.

Gällande rätt: Av 20 § bokföringslagen följer att där avsedda tillägg-
upplysningar skall lämnas antingen i balansräkningen eller resultaträk-
ningen eller i noter. Lämnas upplysningarna i noter skall tydliga hänvis-
ningar göras vid de poster i bokslutshandlingarna, till vilka noterna
hänför sig. I huvudsak motsvarande reglering finns i 11 kap. 8 §
aktiebolagslagen och 2 kap. 7 § 1980 års årsredovisningslag.

Direktivet: Det fjärde direktivets krav på tilläggsupplysningar är i
somliga fall utformade så att upplysningarna lämnas i balans- eller
resultaträkningen eller i noter (se t.ex. artikel 15.3). I andra fall sägs
inget annat än att upplysningarna skall lämnas i noter (se t.ex. artikel
43).

Skälen för regeringens förslag: Det förhållandet att vissa upplys-
ningar enligt direktivet skall lämnas i not torde enligt regeringens
mening inte utesluta att upplysningarna i stället lämnas i balans- eller
resultaträkningarna. Såsom Finansinspektionen har påpekat bör emeller-
tid balans- och resultaträkningarna inte belästes med alltför många
uppgifter av varierande karaktär. Det kan leda till att årsredovisningarna
blir mindre lättillgängliga för läsarna och att jämförbarheten mellan
olika bolags årsredovisningar minskar. En ordning där det råder full
valfrihet för bolagen att lämna tilläggsupplysningarna i noterna eller i
balans- resp, resultaträkning torde därmed stå i mindre god överens-
stämmelse med direktivets övergripande krav på överskådlighet.

Mot den bakgrunden finner regeringen lämpligast att tilläggsupplys-
ningar normalt lämnas i noterna. Därvid bör - i överensstämmelse med
vad som gäller i dag - tydliga hänvisningar göras vid de poster i balans-
eller resultaträkningen till vilka noterna hänför sig.

Det kan dock finnas fall där det inte är rimligt att kräva att upplys-
ningen lämnas i not. Det kan t.ex. vara så att antalet tilläggsupplys-
ningar är mycket begränsat och att överskådligheten i redovisningen
därför inte skulle minskas, om upplysningarna lämnades direkt i balans-
eller resultaträkningen. Det kan också vara så att upplysningen har
sådant samband med balans- eller resultaträkningen att det skulle vara
olämpligt att redovisa den skild från denna. Tilläggsupplysningar bör
därför kunna lämnas i balansräkningen eller resultaträkningen, om det
inte står i strid med kravet på överskådlighet.

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

96

12.3 Tilläggsupplysningar om taxeringsvärden och om för-
säljning av anläggningstillgångar

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

Regeringens förslag: Nuvarande bestämmelser om att det i vissa
fall skall lämnas uppgift om fastigheters taxeringsvärde tas in i
den nya lagstiftningen. I den nya lagstiftningen tas däremot inte in
de nuvarande bestämmelserna om att vinster och förluster vid
avyttring av anläggningstillgångar skall specificeras och fördelas
på samma sätt som motsvarande tillgångar i balansräkningen.

Kommitténs förslag: Kommittén har föreslagit att det i årsredovis-
ningen skall lämnas uppgift om taxeringsvärde för fastigheter som är
anläggningstillgångar. Kommittén har också föreslagit att vinster och
förluster vid avyttring av anläggningstillgångar skall specificeras och
fördelas på posterna i balansräkningen.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser har inte haft några
erinringar mot kommitténs förslag.

Bokföringsnämnden, Föreningen Auktoriserade Revisorer, Redovis-
ningsrådet och Sveriges Industriförbund har menat att kravet på upplys-
ning om fastighets taxeringsvärde bör utgå.

Bokföringsnämnden, Redovisningsrådet och Sveriges Industriförbund
har ansett att kravet på specifikation vid avyttring av anläggningstill-
gångar bör utmönstras. Redovisningsrådet har ansett att kravet bör
ersättas av ett allmänt krav på angivande av jämförelsestörande poster.

Gällande rätt: Aktiebolag och vissa större företag som omfattas av
1980 års årsredovisningslag skall för' fastigheter som är anläggnings-
tillgångar ange taxeringsvärde med fördelning på motsvarande poster i
balansräkningen (se 11 kap. 8 § första stycket 7 aktiebolagslagen och 2
kap. 7 § första stycket 2 1980 års årsredovisningslag).

Samtliga företag är enligt 18 § tredje stycket bokföringslagen skyldiga
att i resultaträkningen göra en fördelning av vinster och förluster vid
avyttring av anläggningstillgångar på samma sätt som motsvarande till-
gångar i balansräkningen.

Direktiven: EG-direktiven saknar motsvarighet till de nu angivna
svenska bestämmelserna.

Skälen för regeringens Förslag: Eftersom EG-direktiven inte ställer
några krav vare sig på angivande av taxeringsvärden eller på specifika-
tion och fördelning av vinster och förluster vid avyttring av anlägg-
ningstillgångar, kan den svenske lagstiftaren förutsättningslöst pröva om
sådana krav bör tas in i den nya lagstiftningen.

Kravet på att upplysning skall lämnas om taxeringsvärde är bl.a.
motiverat med hänsyn till att taxeringsvärdet i gällande rätt utgör tak för
uppskrivning. Såsom tidigare har redovisats anser regeringen att det inte
längre finns skäl för att förbjuda uppskrivning över taxeringsvärdet. Det
kan hävdas att taxeringsvärdenas funktion i redovisningen därigenom
har minskat. Fortfarande kommer emellertid upplysningar om taxerings-

7 Riksdagen 1995/96. 1 samt. Nr 10. Del II

värde att vara av väsentligt intresse för läsarna av redovisningen. Att
sådana upplysningar lämnas torde dessutom innebära en spärr mot oför-
siktiga uppskrivningar av fastigheter. Regeringen anser därför att det
även i den nya lagstiftningen bör ställas krav på upplysning om
taxeringsvärde för sådana enheter som utgör anläggningstillgångar.

Den nuvarande bestämmelsen om särredovisning vid avyttring av
anläggningstillgångar tillkom vid en tid då sådan avyttring var en ovan-
lig företeelse i företagens verksamhet och realisationsvinster och reali-
sationsförluster därför ofta redovisades som extraordinära. Så är inte
längre fallet. Det torde finnas många fall då en särredovisning av detta
slag inte är nödvändig för att den som läser redovisningen skall få en
rättvisande bild av företagets resultat och ställning. Något generellt krav
på sådan särredovisning bör därför enligt regeringens mening inte
längre uppställas. I stället bör det överlämnas till redovisningspraxis att
inom ramen för god redovisningssed avgöra i vilken utsträckning sådan
särredovisning ändå bör göras. Enligt regeringens mening bör frågan
därför inte lagregleras.

12.4 Vissa mindre företags skyldighet att lämna tilläggsupp-
lysningar

Regeringens förslag: Mindre bolag undantas från skyldigheten att
lämna vissa sådana tilläggsupplysningar som inte behöver lämnas
enligt nuvarande lagstiftning.

Kommitténs bedömning: Kommittén har ansett att det tills vidare bör
gälla samma krav på lämnande av tilläggsupplysningar för samtliga
bolag som omfattas av den nya årsredovisningslagen.

Remissinstanserna: Några remissinstanser har menat att mindre
bolag bör undantas från kraven på lämnande av vissa slag av till-
äggsupplysningar. Även den motsatta uppfattningen har framförts.

Direktivet: Medlemsstaterna får enligt artikel 44 tillåta att s.k. artikel
11-bolag undantas från bl.a. skyldigheten att lämna sådana upplysningar
som avses i artikel 15.3 a och artikel 43.1.10 (se föregående avsnitt).
Sådana bolag får också undantas från skyldigheten att lämna vissa andra
tilläggsupplysningar;

- förekomsten av vinstandelsbevis, konvertibla skuldebrev eller lik-
nande värdepapper,

- det totala beloppet av ekonomiska förpliktelser som inte är upptagna
i balansräkningen (bl.a. pensionsförpliktelser),

- nettoomsättningen, fördelad på rörelsegrenar och geografiska mark-
nader,

- medelantalet anställda,

- latent skatt (se avsnitt 9.7 ovan),

- storleken av ersättningar m.m. till ledamöter i förvaltnings-, led-
nings- och tillsynsorganen.

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

98

Artikel 11-bolag får även undantas från skyldigheten att göra vissa
specifikationer, framför allt specifikationer av större avsättningar,
väsentliga skillnader mellan varulagrets bokförda och verkliga värde vid
användandet av särskild varulagervärderingsmetod (se avsnitt 10.2.3)
och skattens fördelning på normal verksamhet och extraordinärt resultat.

Skälen för regeringens förslag: Med artikel 11-bolag avses bolag
som underskrider två av tre gränsvärden; 2,5 miljoner ecu i balans-
omslutning, 5 miljoner ecu i nettoomsättning och i medelantal 50 an-
ställda.

Flera av de tilläggsupplysningar som artikel 11-bolag kan tillåtas att
utelämna är sådana som i gällande rätt måste lämnas av samtliga
aktiebolag. Så är t.ex. fallet i fråga om sådana uppgifter som avses i
artikel 15.3 a (förändringar i anläggningstillgångarnas olika poster),
uppgifter om antalet anställda och uppgifter om ersättningar till ledande
befattningshavare. I dessa delar ser regeringen inte något skäl att göra
undantag för mindre bolag.

Däremot finns det större anledning att överväga undantag beträffande
sådana upplysningar som svenska bolag hittills inte har behövt lämna.

Även bland dessa ”nya” tilläggsupplysningar finns det flera, som i det
enskilda fallet kan vara av betydelse för möjligheterna att bedöma
bolagets resultat och ställning. Upplysningarna skulle också kunna vara
betydelsefulla från analys- och statistiksynpunkt.

Å andra sidan kan det hävdas att det administrativa arbetet inom

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

bolagen skulle minska om de medgavs undantag från skyldigheten att
lämna detta slag av tilläggsupplysningar. Det är givetvis angeläget att
bolagen inte belastas med onödiga administrativa bördor. Regeringen
anser därför att övervägande skäl talar för att Sverige i viss utsträckning
bör utnyttja artikel 44-undantagen. Mindre bolag bör således i huvudsak
undantas från skyldigheten att lämna sådana tilläggsupplysningar som
inte erfordras enligt gällande rätt.

De mindre bolagen bör därför inte vara skyldiga att specificera större
periodiseringsposter, större avsättningar eller extraordinära intäkter och
kostnader. De bör inte heller vara skyldiga att lämna uppgift om latent
skatt, skattens fördelning på normalt och extraordinärt resultat, netto-
omsättningens fördelning på geografiska marknader eller skillnader
mellan varulagrets verkliga och bokförda värde.

Avgränsningen av de bolag som bör omfattas av lättnadsregler bör -
liksom i gällande rätt - ske med hänsyn till dels antalet anställda i bola-
get, dels bolagets balansomslutning. Gränsvärdet avseende balansom-
slutning bör ligga i nivå med vad direktivet tillåter. Det gränsvärde som
avser antalet anställda bör däremot sättas väsentligt lägre. Lättnads-
reglema bör sålunda omfatta bolag med högst tio anställda och med en
balansomslutning om högst 24 miljoner. Därigenom kommer en
majoritet av bolagen att omfattas av lättnadsreglema.

Regeringen är för närvarande inte beredd att föreslå att ytterligare
undantag från de särskilda upplysningskraven. Det finns dock anledning
att återkomma till frågan när Redovisningskommittén har avgivit sitt
slutbetänkande.                                                                           99

13 Förvaltningsberättelsen

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

Regeringens förslag: Samtliga bolag som omfattas av den nya
lagstiftningen skall vara skyldiga att upprätta en förvaltnings-
berättelse.

Förvaltningsberättelsen skall innehålla en rättvisande översikt över
utvecklingen av bolagets verksamhet, ställning och resultat.

Förvaltningsberättelsen skall även innehålla upplysningar om vissa
viktigare förhållanden, bl.a. förhållanden som är viktiga for
bedömningen av bolagets ställning och resultat, händelser som är
av väsentlig betydelse för bolaget samt upplysningar om bolagets
förväntade framtida utveckling. Mindre bolag skall dock inte vara
skyldiga att lämna uppgift om förväntad framtida utveckling.

Kommitténs förslag: Överensstämmer i väsentliga delar med
regeringens förslag (se betänkandet del I s. 157, 308, 309 och 382).

Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna har lämnat kommitténs
förslag utan erinran. Patent- och registreringsverket har dock ifrågasatt
kommitténs förslag att vissa uppgifter som hittills har redovisats i förvalt-
ningsberättelsen i stället skall redovisas i noter. Svenska Revisorsam-
fundet har ansett att kravet på uppgifter om bolagets förväntade framtida
utveckling kan leda till tillämpningssvårigheter. Föreningen Auktorise-
rade Revisorer har framfört en liknande uppfattning. Sveriges Industriför-
bund har ansett att s.k. artikel 11-bolag, dvs. något mindre bolag, bör
undantas från skyldigheten att lämna uppgift om förväntad framtida
utveckling.

Gällande rätt: I årsredovisningen för ett aktiebolag skall det i dag
alltid ingå en förvaltningsberättelse. I förvaltningsberättelsen skall lämnas
upplysning om förhållanden som är viktiga för bedömningen av bolagets
verksamhetsresultat och ställning och som inte har redovisats i balans-
eller resultaträkningarna. Där skall också lämnas uppgift om de händelser
av väsentlig betydelse för bolaget som har inträffat under räkenskapsåret
eller senare. Vidare skall förvaltningsberättelsen innehålla vissa uppgifter
om antalet anställda och om löner och ersättningar. Bland annat skall
lämnas uppgift om medelantalet anställda i hela bolaget, medelantalet
anställda för varje arbetsställe med mer än tjugo anställda, fördelningen
mellan kvinnor och män, löner och ersättningar till styrelsen och verk-
ställande direktören samt löner och ersättningar till övriga anställda.
Slutligen skall förvaltningsberättelsen också innehålla förslag till disposi-
tioner beträffande bolagets vinst eller förlust (se 11 kap. 9 § aktiebo-
lagslagen).

Någon särskild förvaltningsberättelse behöver inte upprättas för en
koncern, men ett aktiebolag som utgör moderbolag skall i sin förvalt-
ningsberättelse lämna i huvudsak samma uppgifter för koncernen som för
bolaget. I vissa större koncerner skall uppgift om koncernens lagerreserv
lämnas i koncernredovisningen. I dessa fäll skall koncernredovisningen

100

även innehålla en finansieringsanalys (se 11 kap. 11 § aktiebolagslagen).

För handelsbolag finns inte någon generell skyldighet att upprätta
förvaltningsberättelse. En förvaltningsberättelse skall dock upprättas, om
nettovärdet av bolagets tillgångar under de senaste två räkenskapsåren har
överstigit 1 000 basbelopp eller om medelantalet anställda under de
senaste två räkenskapsåren har överstigit 200. Även om dessa förut-
sättningar inte är uppfyllda skall handelsbolaget upprätta förvaltningsbe-
rättelse, om det utgör moderföretag i en koncern och tillgångarna resp,
antalet anställda i koncernen överskrider de angivna gränsvärdena (se 2
kap. 3 § och 8 § första stycket 1980 års årsredovisningslag). Bestämmel-
serna om vad en av ett handelsbolag upprättad förvaltningsberättelse skall
innehålla överensstämmer i huvudsak med bestämmelserna om förvalt-
ningsberättelse i aktiebolag. En skillnad är dock att förvaltningsberättel-
sen i ett handelsbolag inte behöver innehålla förslag till disposition av
vinst eller förlust (se 2 kap. 8 § andra - fjärde styckena 1980 års års-
redovisningslag).

Direktivet: Artikel 46 i det fjärde direktivet innehåller föreskrifter om
förvaltningsberättelse. Enligt artikeln måste förvaltningsberättelsen inne-
hålla en rättvisande översikt över utvecklingen av bolagets verksamhet
och dess ställning. Förvaltningsberättelsen skall också innehålla upplys-
ningar om viktiga händelser som har inträffat efter räkenskapsårets slut,
bolagets förväntade framtida utveckling, verksamhet inom forskning och
utveckling, viss information om förvärv av egna aktier samt uppgift om
filialer till bolaget.

Medlemsstaterna får dock undanta sådana något mindre bolag som
avses i artikel 11 (se ovan avsnitt 6.4) från skyldigheten att upprätta
förvaltningsberättelse.

Skälen för regeringens förslag: Som ovan har framgått lämnar
direktivet ett visst utrymme för att undanta s.k. artikel 11-bolag från
skyldigheten att upprätta förvaltningsberättelse. Ingen av remissinstanser-
na har gjort gällande att Sverige generellt skall utnyttja denna möjlighet.
De önskemål om att så långt som möjligt förenkla för företagen som bl.a.
Företagarnas Riksorganisation har givit uttryck för ger emellertid anled-
ning att likväl pröva frågan.

De upplysningar som skall tas in i förvaltningsberättelsen är som regel
av stor betydelse för att bolagets intressenter skall ha möjlighet att skaffa
sig en fullständig och rättvisande bild av bolagets förhållanden. Särskilt
i aktiebolag, där delägarna inte har något personligt ansvar för bolagets
skulder, finns det därför samma behov som tidigare av att en förvalt-
ningsberättelse upprättas och offentliggörs. Detsamma gäller sådana
större handelsbolag som redan i dag är skyldiga att upprätta förvalt-
ningsberättelse. Den nya lagstiftningen kommer visserligen att omfatta
även ett mindre antal handelsbolag som i dag inte behöver upprätta
förvaltningsberättelse. Det gäller emellertid endast handelsbolag som
direkt eller indirekt ägs av aktiebolag och där skälen för en fullödig
redovisning därför gör sig lika starkt gällande som i ett aktiebolag. Till
detta kommer att i mindre bolag med regelmässigt okomplicerade
förhållanden torde upprättandet av en förvaltningsberättelse inte medföra
något mera betydande arbete. Regeringen är mot denna bakgrund inte

Prop. 1995/96:10

Del n

Företag i allmänhet

101

beredd att nu föreslå att några av de bolag som kommer att omfattas av
den nya lagstiftningen undantas från skyldigheten att upprätta förvalt-
ningsberättelse. En annan sak är att det kan finnas anledning att överväga
om samma krav bör gälla för förvaltningsberättelser i större resp, mindre
bolag.

Den nya lagstiftningens bestämmelser om förvaltningsberättelse bör
utformas i nära anslutning till de bestämmelser om förvaltningsberättel-
sens innehåll som nu finns i aktiebolagslagen. Vissa avvikelser måste
dock göras, eftersom direktivet ställer vissa ytterligare krav på förvalt-
ningsberättelsens innehåll.

I lagstiftningen måste sålunda ställas krav på att förvaltningsberättelsen
skall ge en ”rättvisande översikt” över utvecklingen av bolagets verk-
samhet och ställning, dvs. ett krav motsvarande det krav på ”rättvisande
bild” som måste uppställas i fråga om balansräkningen, resultaträkningen
och noterna. Det är naturligt att tolka direktivet så att denna översikt
även skall omfatta bolagets resultatutveckling. En översikt av detta slag
är av betydande värde även i mindre bolag.

Liksom i dag bör förvaltningsberättelsen innehålla uppgift dels om för-
hållanden som är av betydelse för bedömningen av bolagets verksamhets-
resultat och ställning, i den mån uppgifterna inte har lämnats i balans-
räkningen eller resultaträkningen, dels händelser av väsentlig betydelse
for bolaget som inträffat under eller efter räkenskapsåret. Intresset av att
dessa förhållanden redovisas gör sig gällande även beträffande mindre
bolag.

Förvaltningsberättelsen bör vidare - i enlighet med direktivet -
innehålla upplysning om bolagets förväntade utveckling. Självfallet måste
sådana bedömningar vara av mera allmän natur och grunda sig på den
information som är tillgänglig för bolaget. Såsom några remissinstanser
har påpekat kan det ändå vara vanskligt, inte minst för mindre bolag, att
lämna upplysningar av detta slag. Med hänsyn härtill bör mindre bolag
inte omfattas av skyldigheten att lämna upplysningar om förväntad
framtida utveckling.

I lagstiftningen bör vidare föreskrivas att förvaltningsberättelsen också
skall innehålla upplysningar om bolagets verksamhet inom forskning och
utveckling.

Vidare bör - såsom direktivet fordrar - förvaltningsberättelsen
innehålla uppgift om bolagets filialer. Mindre bolag bör dock undantas
från denna skyldighet.

Det finns inte något som hindrar den svenske lagstiftaren från att fordra
att förvaltningsberättelsen innehåller även annan information än den som
måste finnas där enligt direktivet. Liksom hittills bör därför förvaltnings-
berättelsen för ett aktiebolag innehålla styrelsens förslag till disposition
av årets vinst eller förlust. Det kan emellertid med fog hävdas att
information som utgör kommentarer till eller specifikationer av uppgifter
i balans- eller resultaträkningarna och som därmed på ett naturligt sätt
hör ihop med dessa bör lämnas i noter till dessa handlingar och inte i för-
valtningsberättelsen. En sådan redovisning medför att läsaren av års-
redovisningen omedelbart ser sambandet mellan sifferuppgiften och den
kompletterande informationen och torde på så sätt öka överskådligheten

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

102

och informationsvärdet av årsredovisningen. Av detta skäl bör bl.a.
uppgifter om antalet anställda och uppgifter om utbetalda löner och
ersättningar lämnas i form av noter till balans- och resultaträkningarna
och inte, såsom är fallet i dag, i förvaltningsberättelsen. Detta står också
i bäst överensstämmelse med direktivet.

En remissinstans har särskilt tagit upp frågan om var uppgift om
koncemtillhörighet skall redovisas. Enligt artikel 56.2 i det fjärde direkti-
vet måste en sådan uppgift redovisas i noterna. Det finns enligt regering-
ens mening inte tillräckliga skäl att fordra att samma uppgift också tas in
i förvaltningsberättelsen.

Ett slag av information som det i dag inte finns någon skyldighet att
redovisa i årsredovisningen är sådan som berör olika miljömässiga
aspekter på bolagets verksamhet. Frågan om miljöredovisning har under
de senaste åren fått ökad aktualitet. Det kan hävdas att någon form av
miljöredovisning borde ingå i förvaltningsberättelsen. Regeringen avser
att inom kort återkomma angående denna fråga.

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

14 Finansieringsanalys

Regeringens förslag: Nuvarande bestämmelser om finansie-
ringsanalys överförs i huvudsak oförändrade till den nya
årsredovisningslagen.

Kommitténs förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Föreningen Auktoriserade Revisorer, Företagarnas
Riksorganisation, Lunds Universitet och Sydsvenska Handelskammaren
har avstyrkt att det i den nya lagstiftningen införs krav på upprättande av
finansieringsanalys. I övrigt har kommitténs förslag lämnats utan erinran.

Gällande rätt m.m.: Vissa större aktiebolag och handelsbolag är enligt
11 kap. 9 § fjärde stycket aktiebolagslagen och 2 kap. 8 § fjärde stycket
1980 års årsredovisningslag skyldiga att foga en finansieringsanalys till
förvaltningsberättelsen. Vidare måste moderbolag i större koncerner
enligt 11 kap. 11 § sjätte stycket aktiebolagslagen och 3 kap. 7 § sjätte
stycket 1980 års årsredovisningslag foga en finansieringsanalys till
koncernredovisningen. I båda fallen är storlekskriteriema desamma som
i fråga om skyldigheten för bolaget att ha en auktoriserad revisor (jfr 10
kap. 3 § aktiebolagslagen och 2 kap. 3 § 1980 års årsredovisningslag).

I fråga om finansieringsanalysens innehåll och utformning säger lag-
stiftningen endast att finansieringsanalysen skall redovisa bolagets
finansiering och kapitalinvesteringar under räkenskapsåret.

Närmare riktlinjer för hur finansieringsanalyser bör utformas har
lämnats i Föreningen Auktoriserade Revisorers rekommendation nr 10,
Finansieringsanalyser.

Direktiven: Direktiven innehåller inte några bestämmelser om
finansieringsanalys.

103

Skälen för regeringens förslag: En riktig förståelse av ett företags
förhållande kan kräva att uppgifter från olika delar av årsredovisningen
sammanställs på lämpligt sätt. För en utomstående intressent kan det vara
en fördel om en sådan sammanställning sker genom företagets egen
försorg. Detta är bakgrunden till de nu gällande lagreglerna om att det
i större bolag skall upprättas en särskild finansieringsanalys (jfr prop.
1975:103 s. 271).

En remissinstans har menat att den information som i dag lämnas i
finansieringsanalysen i stället bör kunna lämnas i noterna. Enligt rege-
ringens mening torde det emellertid fortforande vara önskvärt att större
bolag gör en särskild sammanställning av uppgifter om finansiering och
kapitalinvesteringar.

En annan sak är om behovet av finansieringsanalyser bör tillgodoses
genom lagstiftning. Några remissinstanser har menat att lagstiftningen
inte bör innehålla något krav på upprättande av finansieringsanalys utan
att det i stället bör överlåtas till normgivande organ att utfärda rekom-
mendationer i ämnet. Regeringen har förståelse för denna synpunkt men
anser att frågan om lagregleringen om finansieringsanalyser kan ut-
mönstras bör anstå till dess att kommittén har avgivit sitt slutbetänkande.

Mot denna bakgrund föreslår regeringen att de nuvarande reglerna om
finansieringsanalys överförs till den nya årsredovisningslagen.

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

104

15 Redovisning av koncern- och intresseföretag

15.1 Koncernbegreppet

Regeringens förslag: En ny koncemdefinition infors i aktie-
bolagslagen och den nya årsredovisningslagen. Enligt denna skall
en koncern föreligga i följande fall.

1. Ett bolag innehar mer än hälften av rösterna för samtliga aktier
eller andelar i en arman juridisk person.

2. Ett bolag äger aktier eller andelar i en annan juridisk person
och förfogar på grund av avtal med andra delägare i denna över
mer än hälften av rösterna för samtliga aktier eller andelar.

3. Ett bolag äger aktier eller andelar i en annan juridisk person
och har rätt att utse eller avsätta mer än hälften av ledamöterna i
dess styrelse eller motsvarande ledningsorgan.

4. Ett bolag äger aktier eller andelar i en annan juridisk person
och har rätt att utöva ett bestämmande inflytande över denna på
grund av avtal med den juridiska personen eller på grund av före-
skrift i dess bolagsordning, bolagsavtal eller därmed jämförbara
stadgar.

I dessa situationer utgör bolaget moderbolag och den andra
juridiska personen dotterföretag.

Om ett dotterföretag, eller ett moderbolag och ett eller flera
dotterföretag tillsammans, eller flera dotterföretag tillsammans har
sådana rättigheter som avses i 1 - 3 över en annan juridisk person,
är även denna juridisk person dotterföretag i koncernen.

Om ett dotterföretag har sådana rättigheter som avses i 4 över en
annan juridisk person i vilken det äger aktier eller andelar, skall
även denna juridiska person anses som dotterföretag i koncernen.

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

Kommitténs förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens
förslag (se betänkandets del I s. 159-166 och 168-171).

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser har inte haft något att
invända mot kommitténs förslag. Bl.a. Finansinspektionen har dock
efterlyst vissa klargöranden. Föreningen Auktoriserade Revisorer har
ansett att ett koncemförhållande inte skall kunna grundas enbart på avtal
mellan bolagen. Sveriges Industriförbund har hävdat att den i dag gällan-
de s.k. sekundärregeln bör behållas. Svenska Revisorsamfundet har ansett
att den skatterättsliga koncemdefinitionen bör anpassas till den civil-
rättsliga.

Gällande rätt:

Allmänt om koncernbegreppet

En koncern utgör en grupp om två eller flera företag, varav ett utgör
moderbolag och de övriga dotterföretag. Det typiska för koncernen är att
moderbolaget har ett bestämmande inflytande över dotterföretagen, oftast

105

genom att moderbolaget förfogar över en betydande andel av rösterna i
dessa.

I lagstiftningen ställs krav på en särskild koncernredovisning. Skälen
för det är bl.a. att det inte går att få en klar bild av koncernens ställning
och resultat enbart av de olika koncernföretagens årsredovisningar. När
det gäller tillgångar som moderbolaget äger genom dotterföretaget
kommer värderingen av tillgångarna i moderbolagets egen balansräkning
att hänföra sig till aktierna i dotterföretaget och inte direkt till dotter-
företagets tillgångar. Vilka reala tillgångar som dotterföretagets aktier
representerar framgår däremot inte av moderbolagets balansräkning. I ett
koncemförhållande finns också möjligheter att genom olika slag av trans-
aktioner mellan koncernföretagen omfördela koncemresultatet efter
gottfinnande utan att denna omfördelning kommer till uttryck i koncern-
företagens årsredovisningar.

I lagstiftningen har också uppställts särskilda regler om vinstutdelning
i koncerner. De allmänna reglerna om balansräkning och de därmed
sammanhängande vinstutdelningsbegränsningarna utgör nämligen inte
något skydd mot att ett koncernföretag delar ut den vinst som redovisas
i dess egna balansräkning utan att därvid ta hänsyn till förlust hos annat
koncernföretag.

En svensk koncemdefinition finns i 1 kap. 5 § aktiebolagslagen. En
motsvarande koncerndefinition finns intagen i 1 kap. 1 § 1980 års års-
redovisningslag.

Koncerndefinitionen i svensk rätt; huvudregeln

I 1 kap. 5 § första stycket aktiebolagslagen föreskrivs att om ett aktiebo-
lag äger så många aktier eller andelar i en svensk eller utländsk juridisk
person att det har mer än hälften av rösterna för samtliga aktier eller
andelar, aktiebolaget är moderbolag och den juridiska personen dotter-
företag. Det är alltså, enligt huvudregeln, röstandelens och inte kapital-
andelens storlek som är avgörande för om ett moder-dotter-
bolagsförhållande föreligger. Avsikten med koncemdefinitionen har
nämligen varit att fånga in sådana företagsgrupper som reellt ekonomiskt
är och drivs som ett företag, något som förutsätter att moderbolaget har
ett avgörande inflytande över övriga företag i koncernen.

Av 1 kap. 5 § första stycket andra meningen aktiebolagslagen framgår
att indirekta dotterföretagsförhållanden likställs med direkta sådana. Detta
innebär att om ett moderbolag har ett dotterföretag som i sin tur kon-
trollerar mer än hälften av rösterna i ett annat företag, även det
sistnämnda företaget är dotterföretag till moderbolaget. Detsamma gäller
om moderbolaget tillsammans med ett eller flera dotterföretag eller
genom flera dotterföretag innehar röstmajoriteten i ett företag.

Koncerndefinitionen i svensk rätt; sekundärregeln

Den s.k. sekundärregeln finns i 1 kap. 5 § andra stycket aktiebolagsla-
gen. Enligt denna föreligger en koncern om ett företag på grund av aktie-

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

106

eller andelsinnehav i ett annat företag eller på grund av avtal ensamt har
såväl ett bestämmande inflytande över ett annat företag som en betydande
andel i resultatet av dess verksamhet.

Under denna regel folier den situationen att ett företag har s.k. praktisk
majoritet i ett annat företag. Sådan majoritet kan föreligga om aktierna
eller andelarna är så spridda att det räcker med mindre än halva röstetalet
för att utöva ett dominerande inflytande på stämma med delägarna i
företaget (se SOU 1979:46 s. 32). En sådan praktisk majoritet kan även
föreligga när någon delägare genom indirekt innehav - dvs. innehav
genom mellanhand - av andra andelar kan utöva ett bestämmande
inflytande.

Ett bestämmande inflytande kan också vara förhanden när delägarna i
ett handelsbolag har träffat avtal som innebär att en delägare skall ha
bestämmanderätten över bolaget. Frågan om ett bestämmande inflytande
kan grundas på avtal även i fråga om aktiebolag är omdiskuterad. Som
exempel på avtal som grundar ett bestämmande inflytande har nämnts
avtal om kreditgivning som är utformade så att de ger kreditgivaren rätt
till styrelserepresentation eller exklusivavtal med återförsäljarföretag. Ett
avtal mellan aktieägare om att utöva rösträtten på visst sätt (konsortialav-
tal) torde däremot inte ge upphov till ett koncemförhållande. Ett koncern-
förhållande torde dock kunna föreligga om två företag som äger hälften
vardera i ett tredje företag träffar avtal om att det ena av företagen skall
ha rätt att ge det tredje företaget direktiv om dess skötsel.

För att det bestämmande inflytandet skall kunna ge upphov till ett
koncemförhållande fordras, som nyss sagts, att det är förenat med en
betydande andel i dotterföretagets resultat. Det kan vara fråga om en
direkt andel i vinst eller förlust. Men hit hör också fall där moderbolaget
tar ut en betydande andel av dotterföretagets vinst genom prissättningen
vid vissa affärstransaktioner.

Förhållanden som faller utanför gällande koncernbegrepp

Ett koncemförhållande kan inte grundas enbart på ett avtal mellan två
företag. Det bör härvid framhållas att det enligt svensk rätt inte lär vara
möjligt att träffa avtal med ett aktiebolag som innebär att bolagsorganen
i bolaget avsäger sig inflytandet över det egna bolaget till förmån för
någon utomstående. Såsom har framhållits ovan torde normalt inte heller
ett s.k. konsortialavtal mellan delägare i aktiebolag enligt gällande svensk
rätt ge upphov till ett koncemförhållande. Konsortialavtalet kan visserli-
gen innebära att ett antal delägare förbinder sig att på bolagsstämman
rösta i enlighet med en av delägarnas anvisningar och därigenom i
praktiken ge denne delägare ett mycket stort inflytande i det delägda
bolaget. Avtalet är emellertid inte bindande för det bolag i vilket rösträt-
ten utövas. Möjligen kan ett konsortialavtal tillsammans med andra
omständigheter ge upphov till ett koncemförhållande.

Inte heller anses något koncemförhållande normalt föreligga i fråga om
s.k. 50/50-företag (se prop. 1979/80:143 s. 71 - 74). Med 50/50-företag
avses företag som ägs av två företag till lika delar. I ett sådant företag

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

107

har inte någon av de båda delägarna någon positiv bestämmanderätt över
det delägda företaget utan enbart en möjlighet att utöva vetorätt. Det är
dock inte uteslutet att det även i ett sådant fäll föreligger ett koncem-
förhållande, om de båda delägande företagen träffar ett långfristigt avtal
som ger det ena av dem rätt att t.ex. utse majoriteten av styrelseleda-
möterna i det delägda företaget.

Koncernbegreppets betydelse

Koncemdefinitionen har betydelse framför allt för redovisningsreglerna.
Ett moderbolag måste sålunda enligt 11 kap. 10 § aktiebolagslagen
upprätta en koncernredovisning. Den skall bl.a. innehålla en balans-
räkning och en resultaträkning avseende hela koncernen. Dessutom skall
moderbolaget i sin årsredovisning lämna vissa särskilda uppgifter rörande
dotterföretag (se 11 kap. 6 och 7 §§). Moderbolaget skall vidare i sin
förvaltningsberättelse lämna upplysningar bl.a. om viktiga förhållanden
och händelser av väsentlig betydelse for koncernen.

Det förhållandet att ett aktiebolag utgör moderbolag i en koncern
medför också att en särskild begränsning kommer att gälla i fråga om
rätten till vinstutdelning. Av 12 kap. 2 § första stycket aktiebolagslagen
följer nämligen att moderbolaget inte får dela ut mer än vad som är
utdelningsbar vinst enligt koncembalansräkningen.

Koncemförhållandet medför också begränsningar i dotterföretags
möjligheter att förvärva eller som pant motta aktier i moderbolaget (se
7 kap. 2 § aktiebolagslagen).

Koncemreglerna påverkar dessutom tillämpningsområdet för det s.k.
låneförbudet i 12 kap. 7 § aktiebolagslagen. Låneförbudet gäller lån till
aktieägare och till vissa andra bolaget närstående men omfattar inte lån
till andra företag inom samma koncern. Undantagsregeln för koncern-
företag innebär en viss lättnad i låneförbudet. I viss utsträckning kan
dock förekomsten av ett koncemförhållande även utvidga tillämpnings-
området för låneförbudet. Kretsen av de personer till vilka lån inte får
lämnas omfattar sålunda också aktieägare, styrelseledamöter eller verk-
ställande direktör i annat bolag inom samma koncern jämte dem närståen-
de fysiska eller juridiska personer.

Slutligen kan nämnas att koncemreglerna får betydelse även på andra
områden, t.ex. för utformningen av emissionsprospekt från moderbolag
(se 4 kap. 20 och 22 §§ aktiebolagslagen), för styrelsens och
verkställande direktörens upplysningsplikt gentemot bolagsstämman (se
9 kap. 12 § aktiebolagslagen), för reglerna om revisorsjäv (se 10 kap. 4
§ aktiebolagslagen) och för reglerna om inlösen av aktier i dotterbolag
(se 14 kap. 31 - 35 §§ aktiebolagslagen).

Utanför aktiebolagsrättens område får koncernbegreppet betydelse
främst i fråga om skyldigheten att avge redovisning (se bl.a. 1980 års
årsredovisningslag).

Direktivet: EG-rätten innehåller inte någon allmän bolagsrättslig
koncemdefinition. I det sjunde direktivet anges emellertid ett antal situa-
tioner då ett företag skall vara skyldigt att upprätta s.k. sammanställd

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

108

redovisning och sammanställt årsbokslut, dvs. vad som i svensk rätt
motsvarar koncernredovisningen. Dessa bestämmelser kan därför sägas
innefatta en koncemdefinition. Det bör dock understrykas att direktivet
inte ger denna koncerndefinition betydelse annat än på redovis-
ningsrättens område.

Enligt artikel 1.1 a skall ett företag upprätta en sammanställd redo-
visning och ett sammanställt årsbokslut om det innehar en majoritet av
rösterna för aktierna eller i andelarna i ett annat företag. Bestämmelsen
förutsätter inte att moderföretaget äger aktierna eller andelarna i fråga.
Den är tillämplig även när moderföretaget innehar aktierna eller
andelarna som pant, dock endast under förutsättning att panträtten är
förenad med rätt att utöva rösträtten.

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

I artikel 1.1 b föreskrivs att motsvarande skyldighet att upprätta
sammanställd redovisning och sammanställt årsbokslut föreligger, om
moderföretaget är aktieägare eller delägare i dotterföretaget och samtidigt
har rätt att utse eller entlediga majoriteten av ledamöterna i dotterföreta-
gets förvaltnings-, lednings- eller tillsynsorgan.

Enligt artikel 1.1 c är ett bolag skyldigt att upprätta sammanställd
redovisning, om det genom avtal med ett annat företag eller på grund av
en bestämmelse i det andra företagets bolagsordning har rätt att utöva ett
bestämmande inflytande över det företaget. Huvudregeln är i detta fall
att moderföretaget skall vara aktie- eller andelsägare i dotterföretaget.
Medlemsstaterna får emellertid föreskriva att så inte behöver vara fallet.
Föreskriften i artikel 1.1c måste införlivas endast i sådana medlemsstater
där lagstiftningen tillåter avtal av åsyftat slag eller medger att motsvaran-
de resultat uppnås genom bestämmelser i dotterföretagets bolagsordning.

Av artikel 1.1 d bb följer att skyldighet att upprätta sammanställd
redovisning föreligger, om ett företag är aktieägare eller delägare i ett
bolag och genom avtal med andra delägare ensamt förfogar över majori-
teten av röstetalet i bolaget. Föreskriften reglerar sålunda s.k. konsortial-
avtal.

De nu angivna föreskrifterna är tvingande för medlemsstaterna.
Medlemstatema får emellertid kräva att sammanställd redovisning upprät-
tas även i några andra fall.

Ett sådant fall är, enligt artikel 1.1 d aa, när ledningen i ett företag har
utsetts på grund av ett annat företags sätt att utöva sin rösträtt, trots att
det senare företaget inte har stämmomajoritet eller på annat sätt formell
rätt att utse ledningen i det första företaget. Föreskriften behandlar
sålunda vissa fall av s.k. praktisk majoritet.

Direktivet tillåter vidare, enligt artikel 1.2, att medlemsstaterna
föreskriver att företag i vilka ett annat företag har s.k. ägarintresse (se
nedan under avsnitt 15.2) klassificeras som dotterföretag, dels om det
ägande företaget faktiskt utövar ett bestämmande inflytande över det
andra företaget, dels om båda företagen står under det ägande företagets
gemensamma ledning.

Enligt artikel 12 får medlemsstaterna ställa krav på sammanställd
redovisning och sammanställd förvaltningsberättelse även i vissa s.k.
oäkta koncerner.

I artikel 2.1 föreskrivs att vid tillämpningen av artikel 1.1 a, b och d

109

till moderföretagets röster skall läggas sådana röster som tillkommer
någon som handlar i eget namn men för moderföretagets eller något av
dess dotterföretags räkning. Röstinnehavet skall samtidigt, enligt artikel
2.2, reduceras med sådana röster som tillkommer moderföretaget eller
något av dess dotterföretag till följd av aktier eller andelar som innehas
för annans räkning. Detsamma gäller om aktierna innehas som säkerhet
och rösträtten skall utövas enligt mottagna instruktioner eller, om aktier-
na eller andelarna innehas som ett led i en löpande transaktion i en
låneverksamhet, rösträtten utövas i dens intresse som har ställt säker-
heten. Slutligen skall, vid tillämpning av artikel 1.1a och d, aktieägarnas
eller andelsägarnas samlade rösträtt i ett dotterföretag reduceras med den
rösträtt som är förenad med aktier eller andelar som innehas av dotter-
företaget självt eller av ett dotterföretag till detta eller av någon som
handlar i eget namn men på dessa dotterföretags vägnar.

I likhet med vad som är fallet i svensk rätt likställs direkta och indi-
rekta dotterföretagsförhållanden (se artiklarna 2.1 och 3.2).

Skälen för regeringens förslag: De regler om koncernredovisning som
i dag finns i aktiebolagslagen måste anpassas till föreskrifterna i det
sjunde direktivet. Bl.a. måste reglerna bringas i överensstämmelse med
den koncerndefinition som direktivets redovisningsregler bygger på. En
sådan anpassning fordrar i och för sig inte att den allmänna associations-
rättsliga koncemdefinitionen förändras. I Sverige råder emellertid i dag
överensstämmelse mellan det koncernbegrepp som används för redovis-
ningsändamål och det som används inom associationsrätten i övrigt. Av
rättssystematiska och praktiska skäl finns det anledning att bibehålla
denna överensstämmelse. Övervägande skäl talar därför för att det
koncernbegrepp som genom anpassningen till EG:s redovisningsregler
introduceras i den svenska redovisningslagstiftningen införs även på den
allmänna aktiebolagsrättens område.

I den nuvarande lagstiftningen återfinns koncemdefinitionen i aktie-
bolagslagen. Det kan anföras skäl för att den nya koncemdefinitionen bör
komma till uttryck på ett enda ställe i lagstiftningen. Regeringen väljer
dock att föreslå att den nya koncemdefinitionen skall införas i såväl
aktiebolagslagen som i den nya årsredovisningslagen. Det ökar över-
skådligheten och tillgängligheten. Härtill kommer att koncemdefinitionen
i aktiebolagsrättsliga sammanhang får en mera vidsträckt betydelse än i
redovisningssammanhang. I aktiebolagslagen anknyter nämligen åtskilliga
regler som inte avser redovisning till koncernbegreppet. Koncern-
begreppet bör därför definieras såväl i aktiebolagslagen som i redo-
visningslagama.

När det gäller utformningen av koncernbegreppet kan det först
konstateras att aktiebolagslagen i sin nuvarande lydelse utgår från att
moderbolaget måste vara ett svenskt aktiebolag. Bakgrunden till detta är
att det har ansetts att mycket svårlösta problem skulle uppkomma om
aktiebolagslagen skulle tillämpas även på utländska bolag. Denna be-
dömning är fortfarande giltig. Koncernbegreppet i aktiebolagslagen bör
därför omfatta endast de fall där ”moderbolaget” är ett svenskt aktiebo-
lag. Av motsvarande skäl och med hänsyn till tillämpningsområdet för
den nya årsredovisningslagen bör koncernbegreppet i den lagen omfatta

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

110

endast sådana fall där ”moderbolaget” är ett svenskt aktiebolag eller ett
svenskt handelsbolag som omfattas av lagen.

Både direktivet och svensk rätt baseras i huvudsak på det s.k.
ekonomiska synsättet där företagsgruppen ses som en enda ekonomisk
enhet. Det medför att direktivets bestämmelser om när företag skall anses
utgöra en koncern i stor utsträckning överensstämmer med reglerna enligt
gällande rätt. Vissa skillnader finns dock.

Såväl i direktivet som i gällande rätt är det först och främst röst-
majoritet som kan konstituera ett koncemförhållande. En bestämmelse
om detta bör givetvis införas i den nya lagstiftningen.

I den nu gällande huvudregeln beaktas endast rösträtt som är förenad
med äganderätt till aktierna eller andelarna. Det sammanhänger med den
för svensk aktiebolagsrätt grundläggande principen om akties odelbarhet,
vilken medför att äganderätt och rösträtt inte kan skiljas åt. En
pantsättning av svenska aktier medför därför inte att rösträtten övergår
till panthavaren. Enligt direktivet krävs det inte att ”innehavet” av
rösträtten är förenad med äganderätt. Eftersom direktivet på denna punkt
är tvingande för medlemsstaterna bör den nya lagstiftningen utformas i
nära anslutning till direktivet. Regeringen föreslår därför att det nuvaran-
de kravet på att aktierna eller andelarna skall innehas med äganderätt
utmönstras. Denna förändring får visserligen ingen betydelse i förhållan-
det mellan svenska aktiebolag, eftersom rösträtten i sådana bolag även i
fortsättningen kan utövas enbart av aktieägare. Däremot kan det få
betydelse i fråga om innehav i utländska företag i vilka äganderätt och
rösträtt kan skiljas åt genom exempelvis pantsättning av aktien.

För att ett koncemförhållande skall föreligga enligt den nuvarande
sekundärregeln krävs att moderbolaget ensamt har ett bestämmande
inflytande i dotterföretaget på grund av aktie- eller andelsinnehav eller
avtal och dessutom en betydande andel i dotterföretagets resultat. Sekun-
därregeln har visat sig vara svår att tillämpa i praktiken och har därför
använts mycket sällan. Regeln överensstämmer inte heller i alla delar
med direktivet. Regeringen förordar därför att sekundärregeln i sin
nuvarande form upphävs.

En del av de situationer som brukar anses falla in under sekundärregeln
regleras emellertid uttryckligen i direktiven.

Föreskriften i artikel 1.1b innebär sålunda att en juridisk person skall
anses som dotterföretag till ett annat företag, om det senare har rätt att
utse eller avsätta mer än hälften av ledamöterna i ledningsorganen samt
äger aktier eller andelar i företaget i fråga. Föreskriften är tvingande och
bör därför tas in i den nya lagstiftningen. Något skäl att - såsom är fallet
i dag - uppställa ett krav på att moderföretaget även skall ha en
betydande andel i dotterföretagets resultat finns knappast.

En annan direktivföreskrift som delvis ryms inom den svenska
sekundärregeln är föreskriften i artikel 1.1 c. Den innebär att ett kon-
cemförhållande kan uppkomma även genom att ett bolag på grund av
avtal med ett annat företag eller bestämmelser i dess bolagsordning har
ett bestämmande inflytande över det sistnämnda företaget. Föreskriften
brukar beskrivas som tvingande men behöver inte tillämpas i sådana
medlemsstater vars lagstiftning inte innehåller föreskrifter om sådana

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

111

avtal och bolagsordningsbestämmelser. Eftersom svensk lagstiftning inte
innehåller bestämmelser av sådant slag, lär Sverige inte vara skyldigt att
införliva föreskriften med sin lagstiftning.

Kommittén har förordat att en bestämmelse motsvarande artikel 1.1c
ändå införs i svensk rätt. Flertalet remissinstanser har inte haft någon
erinran mot detta. Föreningen Auktoriserade Revisorer och Sveriges
Industriförbund har dock avvisat förslaget.

Eftersom avtal och bolagsordningsbestämmelser av det slag som avses
i direktivet inte kan göras gällande i svenska aktiebolag, torde en be-
stämmelse motsvarande artikel 1.1 c i och för sig få ganska begränsad
betydelse för svenskt vidkommande. Sådana avtal och bolagsordningsbe-
stämmelser kan emellertid vara bindande i andra rättsordningar. Det är
därför tänkbart att svenska bolag genom sådana avtal och bestämmelser
kan skaffa sig bestämmande inflytande över utländska företag. Enligt
regeringens mening är det rimligt att koncemreglerna blir tillämpliga på
det förhållande som därvid uppkommer mellan det svenska och det
utländska företaget. En bestämmelse motsvarande artikel 1.1c bör därför
införas i den nya lagstiftningen. En förutsättning för att regeln skall
kunna tillämpas bör dock vara att moderbolaget är aktie- eller andelsäga-
re i det andra företaget. Med en sådan utformning kommer regeln att få
betydelse enbart i fall där det behärskande bolaget har del i det andra
vinst eller förlust. Sveriges Industriförbund har menat att ytterligare en
förutsättning för att ett koncemförhållande skall föreligga i detta fall skall
vara att moderbolaget har en ”betydande andel i resultatet” i det andra
företaget. Regeringen anser inte att det finns tillräckliga skäl för att
komplicera regelsystemet ytterligare på det sättet. Ett aktie- eller an-
delsägande som ger betydande inflytande torde för övrigt som regel vara
förenat med en betydande andel i resultatet.

Artikel 1.1 d aa i direktivet rör s.k. praktisk majoritet. Föreskriften är
inte tvingande. Flertalet länder har valt att inte införa den i sin lagstift-
ning. I gällande svensk rätt kan praktisk majoritet visserligen ge upphov
till ett koncemförhållande enligt sekundärregeln. 1 praktiken har man
dock sällan eller aldrig ansett att det finns en sådan praktisk majoritet att
det enbart på grund därav föreligger ett koncemförhållande (se Rundfelt,
Tendenser i börsbolagens årsredovisningar 1994, s. 141). En regel av
detta slag torde också vara förenad med betydande praktiska olägenheter.
Bl.a. är det först på bolagsstämman året efter räkenskapsåret som det går
att fastställa om ”moderbolaget” har praktisk majoritet. Regeringen anser
därför att den nya lagstiftningen inte bör innehålla någon bestämmelse
motsvarande artikel 1.1 d aa.

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

I artikel 1.1 d bb regleras en situation som inte faller in under den
svenska sekundärregeln. Av artikeln följer att ett koncemförhållande
uppkommer om ett företag till följd av avtal med andra aktieägare eller
delägare ensamt förfogar över en majoritet av aktierna eller andelama i
företaget. Den behandlar sålunda s.k. konsortialavtal. Föreskriften är
tvingande för medlemsstaterna och måste därför införlivas med svensk
rätt.

De nu föreslagna reglerna torde täcka de situationer där det är befogat
att tillämpa koncemmässiga regler. Regeringen delar därför kommitténs

112

uppfattning att Sverige inte bör utvidga koncernbegreppet på det sätt som
artiklarna 1.2 och 12 i och för sig medger. En sådan utvidgning skulle
för övrigt innebära betydande avgränsningsproblem i den praktiska
tillämpningen.

Såväl direktivet som gällande rätt likställer i detta sammanhang direkta
och indirekta innehav av aktier eller andra andelar. Regeringen föreslår
därför att bestämmelser med denna innebörd tas in i den nya lag-
stiftningen. Av lagstiftningen bör alltså framgå att till koncernen räknas
inte bara moderbolag och dotterföretag utan även dotterföretags
dotterföretag. Detta bör gälla inte bara när moder-dotterföretagsför-
hållandet grundar sig på röstandel utan även när det grundar sig på andra
förhållanden. Av lagstiftningen bör också framgå att koncernen även
omfattar företag i vilka moderbolaget tillsammans med sina dotterföretag
har röstmajoritet eller motsvarande. Där bör även tas in bestämmelser
som motsvarar dem som finns i artikel 2 och behandlar de fall då aktier
innehas för annans räkning.

Regeringen har inte funnit anledning att föreslå någon förändring
beträffande s.k. 50/50-företag. Enligt regeringens mening bör sådana inte
heller i fortsättningen behandlas som koncernbolag, såvida det inte
föreligger sådana särskilda förhållanden som anges i de nu föreslagna
bestämmelserna.

En remissinstans har menat att det skatterättsliga koncernbegreppet bör
samordnas med det nu aktuella koncernbegreppet. Den nu aktuella EG-
anpassningen av koncernbegreppet ställer emellertid, enligt regeringens
mening, inte några krav på att också det skatterättsliga begreppet ändras.
Regeringen föreslår därför inte någon förändring i denna del.

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

15.2 Intresseföretag och ägarintressen

Regeringens förslag: En definition av begreppet intresseföretag
införs i den nya lagen:

Om ett bolag äger aktier eller andelar i en svensk eller utländsk
juridisk person som inte är dotterföretag till bolaget och om bolaget
samtidigt utövar ett betydande inflytande över den juridiska
personens driftsmässiga och finansiella styrning samt ägandet utgör
ett led i en varaktig förbindelse mellan bolaget och den juridiska
personen, skall den juridiska personen anses som intresseföretag till
bolaget.

Ett bolag som innehar minst 20 procent av rösterna för samtliga
aktier eller andelar i en annan juridisk person skall, om annat inte
framgår av omständigheterna, anses ha ett sådant inflytande över
och en sådan förbindelse med den juridiska personen som nyss har
sagts.

Ett intresseföretagsförhållande skall även föreligga, om ett dotter-
företag, eller ett moderföretag tillsammans med ett eller flera
dotterföretag, eller flera dotterföretag tillsammans står i ett sådant
förhållande till en annan juridisk person som har angivits ovan.

113

8 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 10. Del II

Kommitténs förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens
förslag. I kommitténs förslag har dock inte uppställts något varaktig-
hetskrav (se betänkandets del I s. 167-168, 171-172).

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser har inte haft något att
invända mot kommitténs förslag. Bokföringsnämnden har dock ifrågasatt
om inte intresseföretagsdefinitionen också bör innehålla ett krav på att
innehavet av aktier eller andelar är varaktigt. Kooperativa Förbundet har
gjort gällande bl.a. att kommitténs definition av intresseföretag är för
vag.

Gällande rätt m.m.: Begreppet intresseföretag saknas i svensk
lagstiftning. 1974 års bolagskommitté diskuterade införandet av ett sådant
begrepp men valde att inte lägga fram något förslag om detta (se SOU
1979:46 s. 93 f.). Kommitténs arbetsdefinition av begreppet innebar att
ett intresseföretag förelåg om ett annat företag, ensamt eller tillsammans
med dotterföretag, ägde minst 20 procent av kapitalet eller rösterna i
företaget och innehavet representerade en varaktig förbindelse mellan
företagen.

Bolagskommitténs definition torde överensstämma ganska väl med
nuvarande redovisningspraxis. I redovisningspraxis torde det dock vara
endast ett innehav av 20 procent av rösterna som ger upphov till ett
intresseföretagsförhållande (jfr Föreningen Auktoriserade Revisorers
utkast till rekommendation Redovisning för andel i intresseföretag, i
vilket det uppställs även vissa andra förutsättningar för att ett intresse-
företagsförhållande skall anses föreligga).

Svensk redovisningslagstiftning saknar också motsvarighet till det
”ägarintresse”-begrepp som finns i det fjärde direktivet (se nedan).
Begreppet ägarintresse förekommer däremot i lagen (1994:2004) om
kapitaltäckning och stora exponeringar för kreditinstitut och värdepap-
persbolag. Där definieras det som ”ett direkt eller indirekt innehav av 20
procent eller mer av rösterna eller kapitalet i ett företag”.

Direktiven: I det fjärde direktivet förekommer begreppet ägarintresse.

I det sjunde direktivet används begreppet intresseföretag. Begreppen har
olika innebörd.

Ägarintressen utgör enligt artikel 17 i det fjärde direktivet ett företags
kapitalandelar i andra företag vilka genom att skapa en varaktig
förbindelse med dessa företag är avsedda att främja den egna verksam-
heten. En kapitalandel skall anses utgöra ett ägarintresse, om den över-
stiger 20 procent eller den lägre procentsats som medlemsstaten före-
skriver. Begreppet kan härigenom anses fokusera på kapitalandelens
storlek liksom på varaktigheten i företagens relation.

Begreppet ”ägarintresse” används i artikel 9 i det fjärde direktivet.
Denna artikel föreskriver att fordringar på resp, skulder till företag i
vilka det redovisande företaget har ägarintressen skall tas upp under
särskilda poster i balansräkningen. Enligt artikel 59 får begreppet också
betydelse för när den s.k. kapitalandelsmetoden får användas i årsredo-
visning för värdering av aktier och andelar i andra företag (se avsnitt
15.4). Enligt artikel 33 i det sjunde direktivet är det också av betydelse
för när kapitalandelsmetoden måste användas i koncernredovisningen.

Med ”intresseföretag” skall enligt artikel 33.1 i det sjunde direktivet
förstås ett företag (A) över vars driftsmässiga och finansiella styrning ett

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

114

annat foretag (B) utövar ett betydande inflytande. Av artikeln framgår att
företaget B skall anses utöva ett betydande inflytande över företaget A,
om det innehar minst 20 procent av röstvärdet för aktierna eller
andelarna i A. Begreppet ”intresseföretag” fokuserar sålunda mindre på
kapitalandelen än på styrningen av och kontrollen över det andra före-
taget.

Vid beräkningen av röstvärdet skall man, på samma sätt som gäller
enligt de i föregående avsnitt angivna reglerna, göra tillägg för röster
som innehas av dotterföretag. Vidare skall man beakta om det finns
röster som är förenade med andelar vilka innehas av någon som upp-
träder som mellanman för annan fysisk eller juridisk person.

Intresseföretagsbegreppet har i direktiven sin största betydelse för
koncernredovisningen. Om det företag som utövar det betydande in-
flytandet (B) har ett ägarintresse i intresseföretaget (A), skall nämligen
innehavet redovisas under en särskild rubrik i koncernredovisningen (se
artikel 33.1) enligt kapitalandelsmetoden (se artikel 33.2 och följande).
Härutöver anknyter bestämmelserna om användande av kapitalandelsme-
toden i årsredovisningen (se artikel 59 i det fjärde direktivet) till defini-
tionen av intresseföretag.

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

Skälen för regeringens förslag:

Vilka begrepp bör införas i den svenska lagstiftningen?

Både begreppet ”ägarintresse” och begreppet ”intresseföretag” syftar till
att fånga in vissa företagsrelationer som särskilt bör uppmärksammas i
redovisningen.

Frågan inställer sig om det är nödvändigt och meningsfullt att införa
båda begreppen i svensk lagstiftning.

Att det fjärde resp, sjunde direktivet innehåller olika begrepp med olika
innebörd torde sammanhänga med att direktiven beslutades med några års
mellanrum. Ett antal EU-länder har båda begreppen i sin lagstiftning,
medan andra, däribland Danmark, har valt att endast använda det ena av
begreppen. Före 1990 använde sig dansk lagstiftning av ett begrepp som
till sin innebörd anknöt till definitionen av ägarintressen. Efter det sjunde
direktivets tillkomst har den danske lagstiftaren i stället infört ett begrepp
(”associerede virksomheder”) som motsvarar begreppet intresseföretag
i det sjunde direktivet. Begreppet ägarintressen (”kapitalinteresser”)
ansågs komplicera räkenskaperna i onödan och har därför i de danska
uppställningsformerna för balansräkningen ersatts av begreppet
associerade virksomheder.

Det äldre av begreppen, ”ägarintresse”, i vilket avgörande vikt läggs
vid kapitalandelen i annat företag, avviker från vad som vid sidan av EG-
direktiven är internationellt vedertaget. I IASC:s rekommendation (IAS
28) används i stället ett mtresseföretagsbegrepp, som ansluter nära till det
sjunde direktivets definition av intresseföretag. Tyngdpunkten ligger på
frågan om inflytande i intresseföretaget.

Det finns mot den nu angivna bakgrunden anledning anta att begreppet
"intresseföretag” uttrycker en senare, mera utvecklad uppfattning om
vilka företagsrelationer som är av intresse för redovisningen. Intresset
har kommit att koncentreras mindre på storleken av kapitalandelen i det

115

andra företaget än på möjligheten att genom andelen utöva kontroll över
det andra företaget.

Mot denna bakgrund är det naturligt att begreppet ”intresseföretag”
införs i den nya lagstiftningen. Däremot framstår det som tveksamt om
det är ändamålsenligt att vid sidan därav införa begreppet ”ägarintres-
sen". Ett särskilt ägarintressebegrepp kan synas komplicera lagstiftningen
i onödan.

Det måste visserligen konstateras att ägarintressebegreppet innehåller
moment som saknas i intresseföretagsbegreppet, nämligen anknytningen
till kapitalandelens storlek samt kravet på varaktighet (”skapa en varaktig
förbindelse med...”). Vad gäller kapitalandelens storlek kan det dock
ifrågasättas om det är lämpligt att i lagstiftningen ta in ett särskilt
begrepp som tar sikte på kapitalandelens - i stället för röstandelens -
storlek. Kapitalandelar som är av den storleken att de vid en tillämpning
av direktivets ägarintressebegrepp måste särredovisas är normalt förenade
med sådan rösträtt att de även kan särredovisas såsom andelar i
intresseföretag. När detta inte är fallet - och det alltså inte finns något
mot kapitalandelen svarande inflytande - finns det knappast anledning att
redovisa kapitalandelen på annat vis än vad som gäller för andra, mindre
ägarandelar. Vad därefter gäller avsaknaden av ett varaktighetskrav i
intresseföretagsbegreppet är denna ägnad att inge större betänkligheter.
Direktivets bestämning av ”ägarintresse” medför nämligen att det i
princip är endast varaktiga innehav som skall särredovisas i balans-
räkningen (artikel 9 i det fjärde direktivet) och redovisas enligt
kapitalandelsmetoden (artikel 33 i det sjunde direktivet). Den i direktivet
avsedda begränsningen kan emellertid åstadkommas genom att den
svenska intresseföretagsdefinitionen förenas med ett krav på varaktighet
i förhållandet mellan ägarföretaget och intresseföretaget.

Regeringen anser således att begreppet ”ägarintressen” inte bör tas in
i den nya lagen. I stället bör begreppet ”intresseföretag” användas för att
urskilja de närstående företag som, utan att vara dotterföretag, är värda
särskild uppmärksamhet i ett annat företags redovisning.

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

Hur bör begreppet intresseföretag definieras?

Det är naturligt att begreppet ”intresseföretag” bestäms med utgångs-
punkt från den definition som finns i artikel 33 i det sjunde direktivet.
Den nya lagstiftningen bör följaktligen ha som utgångspunkt att med
intresseföretag avses ett företag över vilket ett annat företag utövar ett
betydande inflytande. Som nyss har uttalats bör det också fordras att
detta inflytande grundas på ett aktie- eller andelsinnehav som utgör ett
led i en varaktig förbindelse mellan företagen.

Det kan visserligen, som en remissinstans har varit inne på, hävdas att
begreppet ”betydande inflytande” är vagt och oklart. För att uppnå större
klarhet bör det - i enlighet med direktivet - i lagen klargöras att det skall
vara fråga om betydande inflytande över företagets driftsmässiga och
finansiella styrning. Det torde inte vara lämpligt att i lagen ge begreppet
en mera precis innebörd än så. Den frågan får överlämnas till
redovisningspraxis. Även beträffande begreppet ”varaktig förbindelse
mellan företagen” bör den närmare innebörden preciseras i redovisnings-
praxis.

116

Eftersom det kan vara svårt att avgöra om de nu angivna kriterierna är
uppfyllda, bör det - såsom direktivet också kräver - i lagen införas en
presumtionsregel om när ett intresseföretagsförhållande föreligger.
Lagens presumtionsregel bör - i likhet med den presumtionsregel som
finns i direktivens föreskrifter om intresseföretag - anknyta till storleken
på ägarföretagets röstandel i det andra företaget. Härvid bör indirekta
innehav av röster likställas med direkta innehav.

Innebörden i direktivets presumtionsregel är inte helt klar.

Det ligger dock nära till hands att tolka den så att om ett företags
röstandel i ett annat företag understiger 20 procent, frågan om betydande
inflytande föreligger får bedömas helt och hållet med hänsyn till om-
ständigheterna i det särskilda fallet. Någon presumtion i den ena eller
andra riktningen torde inte finnas.

Om det ena företaget har en röstandel i det andra företaget vilken
överstiger 20 procent, torde direktivet få förstås så att man i vart fall har
att utgå från att det finns ett betydande inflytande. Frågan kan emellertid
ställas om det i dessa senare fall över huvud taget finns något utrymme
för att anse att det inte föreligger något betydande inflytande. Direktivets
ordalydelse talar närmast mot detta. Det skulle emellertid vara egendom-
ligt om företag som har mer än 20 procent av rösterna i ett annat företag
alltid skulle anses ha ett betydande inflytande. Det kan ju t.ex. förhålla
sig så att övriga röster i det andra företaget är samlade i en hand så att
en röstandel som överstiger 20 procent saknar faktisk betydelse för
inflytandet i detta företag. I dansk rätt anses att presumtionen går att
motbevisa (se Hasselager m.fl., Kommentarer til regnskabslovgivningen
s. 237). Det finns mot denna bakgrund anledning tolka direktivet så att
antagandet om betydande inflytande faller, om det av omständigheterna
i det enskilda fallet framgår att det faktiskt inte föreligger något sådant
inflytande.

I anslutning till definitionen av intresseföretag bör därför föreskrivas
att om ett företag innehar minst 20 procent av röstandelen i ett annat
företag, ett betydande inflytande och en varaktig förbindelse mellan
företagen skall anses föreligga, såvida annat inte framgår av omständig-
heterna.

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

117

15.3 Redovisning av aktier och andelar i koncern- och
intresseföretag m.m.

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

Regeringens förslag: Ett bolags aktie- och andelsinnehav i
koncernföretag och intresseföretag skall redovisas under särskilda
poster i bolagets balansräkning. Också bolagets fordringar på resp,
skulder till sådana företag skall redovisas under särskilda poster.

I balansräkningen eller noterna skall för varje dotterföretag och
intresseföretag samt för varje annat företag i vilket bolaget innehar
en kapitalandel om minst 20 procent anges dess namn, säte och
egna kapital samt resultatet för det senaste räkenskapsår för vilket
bokslut har upprättats. Därvid skall också lämnas uppgift om
bolagets kapitalandel i företaget. Om bolagets rösträttsandel i
företaget avviker från kapitalandelen, skall även rösträttsandelen
anges.

Ett bolag som är obegränsat ansvarig delägare i ett annat företag
skall ange detta företags namn, organisationsnummer, säte och
rättsliga form.

Uppgifter av de nu angivna slagen får utelämnas från årsredovis-
ningen, om de är av ringa betydelse med hänsyn till kravet på
rättvisande bild. Vidare skall regeringen eller den myndighet som
regeringen bestämmer kunna besluta att uppgifterna inte behöver
lämnas, under förutsättning att de är av sådant slag att de kan vålla
allvarlig skada för något av de berörda företagen. Slutligen får
uppgifterna om resultat och eget kapital utelämnas under vissa
särskilda förhållanden, bl.a. om uppgifterna omfattas av en kon-
cernredovisning som det redovisande bolaget har upprättat.

Kommitténs förslag: Överensstämmer i huvudsakliga delar med
regeringens förslag. De särskilda kraven på upplysningar om företag i
vilka bolaget äger aktier och andelar gäller dock i kommitténs förslag
endast dotter- och intresseföretag (se betänkandet del I s. 173 - 177).

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser har lämnat kommitténs
förslag utan erinran. Statistiska Centralbyrån och Närings- och
teknikutvecklingsverket har dock förordat att undantagen från skyldig-
heten att lämna upplysningar om dotterföretags och intresseföretags eget
kapital och resultat begränsas. Riksskatteverket har ansett att det inte bör
införas någon möjlighet att få dispens från upplysningsskyldigheten.
Redovisningsrådet och Sveriges Industriförbund har förordat att de
aktuella uppgifterna får utelämnas, om de i stället lämnas i en särskild
rapport som deponeras hos registreringsmyndigheten. Även Föreningen
Auktoriserade Revisorer har varit inne på detta.

Gällande rätt m.m.: Aktier och andelar i dotterföretag skall enligt 11
kap. 5 § första stycket och 7 § första stycket aktiebolagslagen samt 3
kap. 3 § andra stycket och 4 § 1980 års årsredovisningslag tas upp som
särskild tillgångspost i balansräkningen. Om det bland fordringarna ingår
även fordringar hos dotter- eller moderföretag, skall, enligt 11 kap. 7 §
sjätte stycket aktiebolagslagen och 3 kap. 2 § andra stycket 1980 års
årsredovisningslag, detta anges särskilt i balansräkningen. De nu angivna
bestämmelserna i 1980 års årsredovisningslag gäller dock endast om

118

företaget ingår i en koncern med i medeltal minst tio anställda under
räkenskapsåret.

Ett aktiebolag skall enligt 11 kap. 8 § första stycket 1 aktiebolagslagen
ta upp aktier och andelar i andra företag och därvid för varje företag
ange dess namn, antalet aktier eller andelar samt aktiernas eller andelar-
nas nominella värde och värde enligt balansräkningen. En sådan specifi-
kation behöver dock inte göras i fråga om företag som inte är dotterföre-
tag, under förutsättning att såväl det nominella värdet som värdet enligt
balansräkningen av aktierna eller andelarna understiger 50.000 kronor
eller fem procent av det ägande bolagets eget kapital.

En liknande specifikation, fäst begränsad till aktier och andelar i
dotterföretag, skall enligt 3 kap. 3 § andra stycket 1980 års årsredovis-
ningslag lämnas av företag som omfattas av den lagen och som är moder-
företag i en koncern med i medeltal minst tio anställda.

För samtliga företag gäller att Patent- och registreringsverket får medge
att aktierna eller andelarna redovisas utan specifikation under
förutsättning att det är påkallat ur allmän och enskild synpunkt (se 11
kap. 8 § första stycket 1 aktiebolagslagen, 53 § aktiebolagsförordningen,
3 kap. 3 § 1980 års årsredovisningslag och 1 § förordningen, 1981:112,
om prövning av vissa ärenden enligt lagen [1980:1103] om årsredovis-
ning m.m. i vissa företag).

Specifikationskraven i aktiebolagslagen och i 1980 års årsredovis-
ningslag omfattar inte indirekt, via dotterföretag, ägda aktier och andelar.
God redovisningssed kan emellertid kräva att moderföretaget i förvalt-
ningsberättelsen eller koncernredovisningen lämnar upplysningar om
indirekta innehav om dessa är av väsentlig betydelse för koncernens
verksamhet (se Bokföringsnämndens uttalande U 88:5).

Direktiven: Den uppställningsform för balansräkningen som anges i
artikel 9 i det fjärde direktivet fordrar att aktier och andelar i ”anknutna
företag” skall redovisas under särskilda poster. ”Ägarintressen” måste
också särredovisas, dock endast om de klassificerats som anläggningstill-
gångar. Motsvarande krav på särredovisning gäller även fordringar på
resp, skulder till anknutna företag och företag i vilka bolaget har ägarin-
tressen. ”Anknutna företag” motsvarar i allt väsentligt koncernföretag
enligt den koncerndefinition som regeringen föreslår (se artikel 41 i det
sjunde direktivet).

Bestämmelser om specifikation av aktie- och andelsinnehav finns i
artikel 43.1.2 i det fjärde direktivet. Enligt denna artikel skall upplysning
lämnas i not om namn och säte för varje företag i vilka den redovisnings-
skyldige själv eller någon som handlar i eget namn men för den redovis-
ningsskyldiges räkning innehar en kapitalandel som överstiger 20 pro-
cent. Uppgift skall lämnas om ägarföretagets kapitalandel samt om
storleken av eget kapital och årsresultat i det ägda företaget för det
senaste räkenskapsåret. Vidare skall uppgift lämnas om namn, säte och
rättslig form för varje företag i vilket det redovisningsskyldiga bolaget är
obegränsat ansvarig delägare.

Sådana uppgifter som avses i artikel 43.1.2 behöver inte lämnas, om
de är av ringa betydelse med hänsyn till kravet på rättvisande bild. Inte
heller behöver det lämnas uppgift om eget kapital och resultat, om det
berörda företaget inte offentliggör sin balansräkning och bolaget, direkt
eller indirekt, äger mindre än 50 procent av företagets eget kapital.

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

119

Enligt artikel 45.1 a får medlemsstaterna dessutom tillåta att
uppgifterna utelämnas från årsredovisningen, om de i stället redovisas i
en översikt som deponeras hos registreringsmyndigheten. Medlemsstater-
na får också, enligt artikel 45.1 b, tillåta att uppgifterna utelämnas, om
de är av sådan karaktär att de skulle kunna vålla allvarlig skada for något
av de berörda företagen. Sådant utelämnande får göras beroende av
myndighets tillstånd.

Av artikel 61 a följer att medlemsstaterna får medge att företag som är
moderföretag utelämnar uppgift om dotter- eller intresseföretagets eget
kapital och resultat, om företaget omfattas av en koncernredovisning som
upprättas av moderföretaget eller av ett moderföretag högre upp i kon-
cernen. Vidare får, enligt artikel 61 b, uppgifterna utelämnas, om aktie-
eller andelsinnehavet redovisas enligt kapitalandelsmetoden (se nedan
avsnitt 15.4).

Skälen för regeringens förslag: Det fjärde direktivet innehåller
särskilda föreskrifter om hur aktie- och andelsinnehav samt fordringar
och skulder i framför allt koncern- och intresseföretag skall redovisas i
årsredovisningen. Föreskrifterna, som i flera avseenden skiljer sig från
gällande svensk rätt, är i väsentliga delar tvingande.

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

Redovisningen i balansräkningen

Vad först gäller redovisningen i balansräkningen kräver direktivet att
aktie- och andelsinnehav i koncernföretag skall redovisas under en
särskild post i balansräkningen. Föreskriften gäller - i motsats till gällan-
de svensk rätt - inte endast aktie- och andelsinnehav i dotterföretag utan
även aktier och andelar i andra företag i samma koncern. Regeringen
föreslår att den nya lagstiftningen utformas i enlighet med direktivet.

Direktivet fordrar även att ”ägarintressen” som utgör anläggnings-
tillgångar redovisas under en särskild post i balansräkningen. Med
ägarintressen avses sådana kapitalandelar i andra företag som genom att
skapa en varaktig förbindelse är avsedda att främja den egna verksam-
heten. Såsom regeringen tidigare har uttalat bör dock begreppet ägarin-
tressen inte införas i lagstiftningen utan ersättas av begreppet intresse-
företag. Kravet på särredovisning i balansräkningen bör därför gälla
aktier och andelar i intresseföretag, dvs. företag över vars driftsmässiga
och finansiella styrning det redovisande bolaget har ett betydande
inflytande grundat på ett aktie- eller andelsinnehav som utgör ett led i en
varaktig förbindelse mellan företagen. Normalt torde detta ge samma
resultat som en särredovisning av ägarintressen.

Att direktivet enbart fordrar särredovisning av sådana ägarintressen
som utgör anläggningstillgångar torde sammanhänga med att ägarintres-
sen per definition skall ha viss varaktighet. Det kan därför hävdas att ett
ägarintresse inte kan utgöra omsättningstillgång. Med den definition som
regeringen föreslår kommer andelar i intresseföretag visserligen att kunna
utgöra omsättningstillgångar men endast under mycket speciella för-
hållanden. Regeringen föreslår därför inte någon särskild post för andelar
i intresseföretag under Omsättningstillgångar. I de fall då det finns behov
av en särredovisning av andelar i intresseföretag under Omsättningstill-
gångar - och en sådan särredovisning är förenlig med god redovisnings-
sed - bör dock en sådan post kunna läggas till.

120

I enlighet med direktivet bör lagen också utformas så att fordringar och
skulder hänförliga till koncern- och intresseföretag tas upp under
särskilda poster i balansräkningen.

Specifikation av aktie- och andelsinnehav i årsredovisningen

Vilka innehav skall specificeras?

De nuvarande reglerna i aktiebolagslagen och i 1980 års årsredovisnings-
lag ställer större krav på specifikation av aktier och andelar än vad
direktivet gör. De kräver sålunda specifikation av nästan samtliga aktier
och andelar, medan direktivet enbart fordrar att det lämnas specificerade
upplysningar i sådana fall då det redovisande företaget har en kapital-
andel på minst 20 procent. Det finns i och för sig inte något som hindrar
att svensk lagstiftning ställer hårdare krav än direktivet gör. Det kan
emellertid hävdas att det ligger ett värde i att specifikationen begränsas
till sådana uppgifter som är väsentliga och av betydelse för kravet på att
redovisningen skall ge en rättvisande bild. Det kan också vara olämpligt
att ha strängare upplysningskrav i Sverige än i andra EU-stater. I likhet
med kommittén anser regeringen därför att kraven på specifikation av
aktie- och andelsinnehav bör begränsas till i huvudsak de innehav som
direktivet avser. Det innebär för det första att det i den nya lagstiftningen
bör föreskrivas att specificerade upplysningar skall lämnas om aktie- och
andelsinnehav i dotterföretag.

Direktivet fordrar också att det lämnas motsvarande upplysningar om
andra företag ifall det redovisande bolagets kapitalandel i det andra
företaget uppgår till 20 procent eller mera. Det innebär att kravet på
specificerade upplysningar väsentligen omfattar vad som enligt direktivet
utgör ägarintressen. I enlighet med regeringens ställningstagande att
begreppet ägarintressen inte bör införas i den svenska lagstiftningen,
anser regeringen att det i den nya lagstiftningen i stället bör finnas ett
krav på specifikation av aktier och andelar i intresseföretag.

Det kan förekomma att det redovisande bolaget innehar kapitalandelar
i andra företag på mer än 20 procent utan att det för den skull är fråga
om dotter- eller intresseföretag. För att uppnå full överensstämmelse med
direktivet bör lagen fordra att det lämnas särskilda upplysningar också
om innehaven i dessa företag.

Regeringen föreslår inte några begränsningar vad gäller möjligheterna
att specificera även andra innehav. Det är tvärtom naturligt att sådana
innehav som har en väsentlig affärsmässig eller strategisk betydelse alltid
specificeras. Den frågan bör emellertid inte lagregleras utan överlämnas
till redovisningspraxis.

Vilken information skall lämnas?

Informationskraven bör utformas i enlighet med de i huvudsak tvingande
föreskrifterna i artikel 43.1.2. Det innebär att bolagen skall vara skyldiga
att i årsredovisningen redovisa följande uppgifter om det andra företaget:
namn och säte, eget kapital och resultat för det senaste räkenskapsåret.

Vidare bör - såsom direktivet också kräver - kapitalandelen i det andra
företaget anges.

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

121

Om bolagets röstandel i det andra företaget avviker från dess
kapitalandel, kommer kapitalandelen inte att återspegla det inflytande
som bolaget kan utöva över det andra företaget. Lagen bör därför
innehålla en bestämmelse om skyldighet att redovisa även förekommande
skillnader mellan kapital- och rösträttsandel.

Direktivet ställer - i motsats till gällande rätt - inte något krav på
redovisning av antalet aktier eller andelar och inte heller något krav på
att aktiernas eller andelarnas bokförda värde skall anges. Enligt regering-
ens mening bidrar emellertid dessa uppgifter till en rättvisande bild av
bolagets ställning. Även den nya lagen bör därför ställa krav på sådan
redovisning.

Patent- och registreringsverket och Kooperativa Förbundet har förordat
att årsredovisningen även innehåller uppgift om dotter- och intresseföreta-
gens organisationsnummer. Numera är bolagets organisationsnummer det
säkraste sättet att identifiera en juridisk person. En bestämmelse av det
slag som remissinstanserna har förordat bör därför införas.

Slutligen bör det - i enlighet med direktivet - införas en bestämmelse
om att ett bolag som är obegränsat ansvarig delägare i annat företag,
skall vara skyldigt att ange även namn, organisationsnummer, säte och
rättslig form för detta företag.

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

Undantag från informationskraven

Direktivet öppnar vissa möjligheter att göra undantag från informations-
kraven.

Vissa föreskrifter om undantag från specifikationskraven är tvingande
i så måtto att medlemsstaterna måste införa regler om sådana undantag.
Så är fallet med bestämmelsen i artikel 43.1.2 att uppgifter enligt denna
artikel får utelämnas om de med hänsyn till målsättningen i artikel 2.3
(rättvisande bild) är av ringa betydelse. Så är också fallet med
bestämmelsen i samma artikel om att uppgift om eget kapital och
årsresultat får utelämnas om det berörda företaget inte offentliggör sin
balansräkning och bolaget, direkt eller indirekt, äger mindre än 50
procent av företagets egna kapital. Den svenska lagstiftningen bör
utformas i enlighet härmed.

I andra fall bestämmer medlemsstaterna själva om de vill tillåta
undantag från informationskraven. Så är fallet med bestämmelserna i
artiklarna 45 och 61.

Kommittén har valt att inte utnyttja föreskriften i artikel 45.1 a, enligt
vilken upplysningar inte behöver lämnas i årsredovisningen, om de i
stället ges formen av en översikt som deponeras enligt bestämmelserna
i det första bolagsrättsliga direktivet (för Sveriges vidkommande hos
Patent- och registreringsverket). Ett par remissinstanser har förordat att
en sådan bestämmelse införs. Regeringen delar inte den uppfattningen.
Om specifikationen på detta sätt ”lyftes ut” ur årsredovisningen, skulle
det förändra förutsättningarna för revisorsgranskningen och för andelsä-
garnas ställningstagande till årsredovisningen. Det är tvärtom väsentligt
att specifikationen läggs till grund för revisorsgranskningen och att
andelsägarna har tillgång till den vid sin bedömning av bolagets resultat
och ställning.

Artikel 45.1 b ger medlemsstaterna möjlighet att tillåta att de i artikel

122

43.1.2 angivna uppgifterna utelämnas, om det skulle kunna vålla allvarlig
skada for företaget. Liknande bestämmelser finns i gällande svensk rätt
(se 11 kap. 8 § första stycket 1 aktiebolagslagen och 3 kap. 3 § andra
stycket 1980 års årsredovisningslag). Även om dessa bestämmelser har
använts endast sällan, torde de ändå fylla ett visst behov. Det kan t.ex.
i det enskilda fallet vara så att en öppen redovisning av aktier och
andelar i intresseföretag skulle leda till konkurrensnackdelar för de
berörda företagen. Regeringen anser därför att det i lagen bör tas in en
bestämmelse som ger bolagen möjlighet att i sådana fall utelämna de
upplysningar som kan vålla skada. För att denna möjlighet inte skall
missbrukas bör emellertid utelämnandet liksom i dag vara beroende av
tillstånd från regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer.

Slutligen ger artikel 61 medlemsstaterna rätt att tillåta att uppgifter om
eget kapital och resultat för företag som bolaget äger del i utelämnas, om
företaget omfattas av en koncernredovisning som det redovisande bolaget
eller dess moderbolag har upprättat eller om det redovisande bolaget i sin
årsredovisning eller i en koncernredovisning har redovisat innehavet av
aktierna eller andelarna enligt kapitalandelsmetoden. Kommittén har
föreslagit att denna möjlighet bör utnyttjas. En remissinstans har
redovisat den motsatta uppfattningen och har hänvisat till att de uppgifter
som i så fåll skulle kunna utelämnas är av stor vikt för att analysera
svenska koncerners verksamhet i utländska dotter- och intresseföretag.

Regeringen anser för sin del att det i dessa fall inte är motiverat att
ställa krav på specifikation. En uppgift om eget kapital och om årets
resultat i sådana dotter- och intresseföretag som omfattas av en koncern-
redovisning framstår normalt som överflödig. I så fall har nämligen
relevanta uppgifter om dotter- eller intresseföretagen redan genom
koncernredovisningen sammanställts med uppgifterna om det redovisande
bolaget. En bestämmelse motsvarande artikel 61 bör därför tas in i den
nya lagen.

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

15.4 Kapitalandelsmetoden och dess användande i årsredo-
visningen

Regeringens bedömning: Det bör för närvarande inte införas
några bestämmelser om användande av den s.k. kapitalandels-
metoden i årsredovisningen.

Kommitténs förslag: Kommittén har föreslagit att kapitalandelsme-
toden skall få användas i årsredovisningen vid redovisning av aktier och
andelar i dotter- och intresseföretag.

Värdering enligt kapitalandelsmetoden skall enligt kommitténs förslag
ske enligt vissa i lagen intagna bestämmelser, som väsentligen innebär att
i bolaget tidigare bokförda värden skall justeras med hänsyn till dels
bolagets andel i dotter- eller intresseföretagets vinst eller förlust dels
mottagen utdelning.

Om en värdering enligt kapitalandelsmetoden leder till att aktierna eller
andelarna tas upp till ett högre värde än i föregående balansräkning, skall
enligt kommitténs förslag mellanskillnaden överföras till en kapital-

123

andelsfond som inte får användas för utdelning till aktieägarna.

Kommittén har vidare föreslagit bl.a. att interna vinster som
uppkommer vid transaktioner mellan å ena sidan det redovisande bolaget
och å andra sidan dotter- eller intresseföretaget om möjligt skall elimine-
ras när kapitalandelsmetoden tillämpas.

Kommitténs försiag innebär vidare att när metoden tillämpas, mottagen
utdelning från dotterföretaget eller intresseföretaget inte skall tas upp som
intäkt. I stället skall den andel av dotterföretagets eller intresseföretagets
vinst eller förlust som belöper på aktierna eller andelarnas efter avdrag
för mottagen utdelning redovisas som intäkt eller kostnad (se betänkandet
del I s. 177-184).

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser har inte haft några
invändningar mot kommitténs förslag. Statistiska Centralbyrån har dock
ansett att tillåtandet av kapitalandelsmetoden är till men för statistik-
produktionen och har därför förordat att nuvarande bestämmelser om
redovisning av aktieinnehav bibehålls. Även Bokföringsnämnden har
ansett att kapitalandelsmetoden inte bör få användas i årsredovisningen,
i vart fall inte i fråga om innehav i aktiebolag. Nämnden har anfört bl.a.
att metoden är svår att förena med principen att orealiserade värdeök-
ningar inte får intäktsföras. Nämnden har vidare uttalat att förslaget
under alla förhållanden behöver kompletteras i vissa delar och har bl.a.
pekat på att det inte går att skapa en bunden kapitalandelsfond i ett
handelsbolag. Också Sveriges Finansanalytikers Förening har avstyrkt
förslaget att kapitalandelsmetoden skall få användas i årsredovisningen.
Sveriges Industriförbund har hävdat att de föreslagna bestämmelserna om
kapitalandelsmetoden är alltför detaljerade. Även andra remissinstanser
har haft synpunkter på detaljer i kommitténs förslag.

Bakgrund: Aktier och andelar i dotterföretag och intresseföretag kan
i princip redovisas antingen enligt anskaffhingskostnadsmetoden eller
enligt kapitalandelsmetoden.

Anskaffningskonstnadsmetoden innebär att de aktier och andelar som
bolaget innehar i andra företag värderas på grundval av sina an-
skaffningsvärden. Dessa värden justeras sedan inom ramen för reglerna
om avskrivning, nedskrivning och uppskrivning. Erhållen utdelning
redovisas som intäkt.

Anskaffningskostnadsmetoden ger inte någon direkt bild av ägarföre-
tagets andel i det andra företagets resultat. En sådan redovisning kan
åstadkommas med hjälp av kapitalandelsmetoden. Denna metod bygger
på att det värde av aktier och andelar i intresseföretag som redovisas hos
ägarföretaget ökas respektive minskas i samma mån som intresseföreta-
gets eget kapital ändras. Inledningsvis bokförs aktierna eller andelarna till
anskaffningsvärdet. Om intresseföretaget visar nettovinst under ett år,
ökas i ägarföretagets bokslut för samma år det redovisade värdet för
aktierna eller andelarna med samma belopp och ägarföretaget redovisar
denna ökning som en intäkt. Om intresseföretaget redovisar förlust,
minskar i stället ägarföretagets bokförda värde av aktierna eller andelarna
med andelen av förlusten. Eftersom erhållen utdelning minskar det
bokförda värdet, tas den inte upp som intäkt. Eventuella ökningar av det
bokförda värdet sätts av till en bunden fond.

Gällande rätt m.m: Svensk rätt innehåller inte några bestämmelser om
redovisning av aktier och andelar enligt kapitalandelsmetoden. Metoden

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

124

står emellertid knappast i samklang med gällande lagstiftning. Den
innebär nämligen att anskaffningsvärdet för andelen i intresseföretaget
ökas respektive minskas i samma mån som intresseföretagets eget kapital
ändras och förutsätter därigenom att det bokförda värdet av aktier och
andelar skall kunna höjas och sänkas. En höjning av aktiernas eller
andelamas värde står i strid med värderingsreglerna i 15 § bokföringsla-
gen.

Föreningen Auktoriserade Revisorer har likväl i ett utkast till
rekommendation, Redovisning för andel i intresseföretag, förordat att
metoden kommer till användning i koncernredovisningar för redovisning
av andelar i intresseföretag. I fråga om redovisning i årsredovisningar
förordas däremot anskaffningskostnadsmetoden.

Frågan huruvida aktier och andelar i intresseföretag borde redovisas
enligt kapitalandelsmetoden utreddes av 1974 års bolagskommitté.
Bolagskommittén ansåg att nackdelarna med metoden övervägde för-
delarna. Kommitténs huvudinvändning var att metoden skulle leda till att
det i ägarföretagets redovisning togs med intäktsbelopp som inte kunde
anses realiserade för företaget, eftersom detta inte på egen hand kunde
genomdriva utdelning från intresseföretaget (se SOU 1979:46 s. 105 ff).

Direktivet: Enligt artikel 59.1 i det fjärde direktivet får medlems-
staterna tillåta att ”ägarintressen” (om detta begrepp, se avsnitt 15.2)
redovisas enligt kapitalandelsmetoden i det enskilda bolagets årsredovis-
ning. Innehavet skall i så fall redovisas som delposter till antingen posten
”Aktier eller andelar i anknutna företag” eller posten ”ägarintressen”.

När kapitalandelsmetoden tillämpas första gången skall ägarintresset tas
upp till ett belopp som motsvarar antingen aktiernas eller andelarnas
bokförda värde, dvs. det värde som beräknas enligt värderingsreglerna
i artiklarna 31-42 och som normalt bestäms med utgångspunkt i an-
skaffningsvärdet, eller ägarföretagets andel i intresseföretagets eget
kapital (se artikel 59.2).

I båda fallen skall skillnaden mellan å ena sidan det bokförda värdet av
ägarintresset och å andra sidan ägarintressets andel i det ägda företagets
eget kapital anges särskilt i balansräkningen eller i not. Beräkningen av
denna skillnad skall som huvudregel hänföra sig till den tidpunkt då
metoden tillämpas första gången. Medlemsstaterna får emellertid tillåta
eller kräva att beräkningen i stället hänför sig till förvärvstidpunkten (se
artikel 59.2).

Det värde som ägarintresset är upptaget till skall ökas eller minskas
med ägarföretagets andel i förändringen av intresseföretagets eget kapital
under räkenskapsåret. En minskning skall göras för mottagen utdelning
(se artikel 59.4).

Den andel av resultatet, som kan hänföras till ägarintressen i
intresseföretag vilka redovisas enligt kapitalandelsmetoden skall enligt
artikel 59.6 redovisas under en särskild rubrik i resultaträkningen. Om
resultatandelen överstiger beloppet av erhållna eller förfallna utdelningar,
skall skillnaden tas upp som bunden reserv. Medlemsstaterna får tillåta
eller fordra att resultatandelen tas upp till ett belopp motsvarande erhållna
eller förfallna utdelningar.

Om det är praktiskt möjligt, skall intemvinster som uppkommer vid
transaktioner mellan ägarföretaget och intresseföretaget elimineras. Vid
en sådan eliminering skall de allmänna reglerna om eliminering i det

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

125

sjunde direktivet tillämpas (se artikel 59.7).

Det bör redan här anmärkas att enligt artikel 33 i det sjunde direktivet
i huvudsak motsvarande redovisning skall göras i koncernredovisningen
såvitt gäller aktier och andelar i intresseföretag.

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

Skälen för regeringens bedömning:

Bör kapitalandelsmetoden vara tillåten i årsredovisningen?

Direktivet ger medlemsstaterna rätt att själva avgöra om kapitalandels-
metoden överhuvudtaget bör tillåtas som värderingsmetod i årsredo-
visningen.

I svensk redovisningspraxis används kapitalandelsmetoden i dag enbart
i koncernredovisningen. Att använda metoden även i årsredovisningen
torde i vart fall strida mot god redovisningssed. Ett tillåtande av metoden
skulle alltså för svenskt vidkommande innebära en förändring.

Kapitalandelsmetoden är väl etablerad i internationell redovisnings-
praxis (jfr IAS 28, Accounting for Investments in Associates). Av EU:s
medlemsstater är det dock, såvitt framgår av tillgängliga uppgifter, endast
fyra, däribland Danmark, som har infört bestämmelser motsvarande
artikel 59 och som alltså tillåter att kapitalandelsmetoden används i
årsredovisningen.

Metoden kan, som Statistiska Centralbyrån har påpekat, innebära visst
men för statistikföringen. Möjligheten till jämförelse mellan olika företag
minskar. Metoden är komplicerad och kan i vissa fall komma att försvåra
analysen av årsredovisningen. Mot metoden kan också invändas att den
innebär en intäktsföring av ännu inte konstaterade intäkter.

Det kan emellertid också hävdas att metoden från redovisningssynpunkt
har väsentliga fördelar. Det kan vara en fördel att andelen i dotter- eller
intresseföretagets resultat kommer till direkt uttryck i ägarföretagets
resultaträkning. En annan fördel är att värdet i ägarföretagets balans-
räkning av andelen i det andra företaget följer utvecklingen av det
bakomliggande värdet av kapitalandelen på ett bättre sätt än vid en
redovisning enligt anskaffningskostnadsmetoden.

Ett annat argument för att tillåta värdering enligt kapitalandelsmetoden
i årsredovisningen sammanhänger med att metoden - enligt tvingande
regler i det sjunde direktivet - måste användas i koncernredovisningen
för redovisning av aktier och andelar i intresseföretag. Om ett bolag
upprättar en koncernredovisning, kan det synas vara naturligt och
praktiskt att bolaget tillåts att använda samma metod för redovisningen
av intresseföretag i årsredovisningen som är påbjuden för redovisningen
av samma företag i koncernredovisningen.

Det kan alltså anföras argument både för och emot att tillåta metoden
i årsredovisningen. Kommittén har förutskickat att den avser att i sitt
slutbetänkande ta upp vissa anknytande frågor, bl.a. om hur kapital-
andelsfonden skall få disponeras. Regeringen har mot denna bakgrund
och med hänsyn till att det, såvitt framgår av remissmottagandet, inte
finns något mera påtagligt behov av metoden på bolagsnivå, stannat för
att för närvarande inte lägga fram något förslag om att den skall få
användas i årsredovisningen. Det finns emellertid anledning att åter-
komma till frågan sedan kommittén har avgivit sitt slutbetänkande.

126

16 Koncernredovisning

16.1 Skyldighet att upprätta koncernredovisning

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

Regeringens förslag: Moderbolag som omfattas av årsredovis-
ningslagen skall upprätta koncernredovisning.

Är moderbolaget självt dotterbolag, behöver det inte upprätta kon-
cernredovisning, om det omfattas av en koncernredovisning som
upprättas av ett annat företag som lyder under lagstiftningen i en
stat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES). Om
moderbolaget inte självt upprättar koncernredovisning, skall den
koncernredovisning i vilken bolaget och dess dotterföretag ingår
offentliggöras. Koncernredovisning måste dock upprättas även i
dessa fell, om en delägare som innehar mer än tio procent av kapi-
talet kräver detta eller om bolaget är inregistrerat på börs inom
EES.

Kommitténs förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens
förslag (se betänkandet del I s. 252-259).

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser har godtagit förslaget.
Riksåklagaren och Riksskatteverket har dock ansett att samtliga moderbo-
lag liksom hittills bör vara skyldiga att upprätta koncernredovisning.
Även Svenska Revisorsamfundet har menat att skyldigheten att upprätta
koncernredovisning inte bör inskränkas. Företagarnas Riksorganisation
har uttalat sig för att mindre företag i möjligaste mån undantas från
kravet på upprättande av koncernredovisning. Sveriges Redovisnings-
konsulters Förbund har menat att det bör prövas om s.k. artikel 27-kon-
cemer bör undantas från skyldigheten att upprätta koncernredovisning.
Kooperativa Förbundet har hävdat att ett genomförande av förslaget
förutsätter att bl.a. reglerna om utdelningsbara medel ändras.

Bakgrund: Såsom tidigare har berörts (se avsnitt 15.1) går det inte att
få en klar bild av en koncerns ställning och resultat enbart på grundval
av de olika koncernföretagens årsredovisningar. I koncemförhållanden
finns det möjligheter att genom olika slag av transaktioner mellan
koncernbolagen fördela koncemresultatet på det sätt man finner lämpligt.
Moderbolaget kan låta förlust uppkomma i ett ett dotterföretags rörelse
för att i stället redovisa vinst i moderbolagets eller annat dotterföretags
rörelse. Årsredovisningarna för de i koncernen ingående företagen måste
därför kompletteras med en koncernredovisning (jfr prop. 1975:103 s.
277).

Det främsta syftet med aktiebolagslagens koncemredovisningsregler är
att fastställa koncernens utdelningsbara medel. Enligt 12 kap. 2 § aktie-
bolagslagen får ett moderbolag inte dela ut mer än vad som är
utdelningsbart för koncernen som helhet enligt den koncembalansräkning
som har festställts. Bestämmelsen förhindrar att ett koncernbolag delar
ut medel till aktieägarna trots att koncernen som helhet saknar fritt eget
kapital.

Av lagstiftningens förarbeten framgår emellertid att syftena med lag-

127

stiftningen är något vidare än så. Om en verksamhet organiseras som en
koncern, skulle detta, om koncemregler saknades, ge möjligheter att
manipulera med koncernföretagens ekonomiska ställning och rörelseresul-
tat. Därigenom skulle bokföringslagens mål, att främja en fullständig,
korrekt och överskådlig ekonomisk redovisning, motverkas (se prop.
1979/80:143 s. 67). Koncernredovisningen kan sålunda sägas syfta till att
ge en samlad ekonomisk bild av de företag som ingår i koncernen och
därmed också ge koncernföretagens intressenter möjlighet att skaffa sig
en bild av koncernen som helhet.

Gällande rätt: Regler om koncernredovisning finns i 11 kap. 10 och
11 §§ aktiebolagslagen och 3 kap. 1980 års årsredovisningslag.

Enligt 11 kap. 10 § aktiebolagslagen är samtliga aktiebolag som är
moderbolag skyldiga att upprätta koncernredovisning. Ett handelsbolag
skall enligt 3 kap. 5 § 1980 års årsredovisningslag upprätta koncernredo-
visning om det är moderbolag i en koncern med minst tio anställda. När
denna gräns bestämdes, tog man hänsyn till bl.a. att upprättande av kon-
cernredovisning innebär besvär för företagarna och kräver en inte obetyd-
lig bokföringsteknisk kunskap (se prop. 1979/80:143 s. 67).

Den svenske lagstiftaren har hittills ansett att ett moderbolag måste
upprätta koncernredovisning även om det självt är dotterbolag i en kon-
cern. Detta sammanhänger med att koncernredovisningen skall fungera
som en spärr mot alltför stora vinstutdelningar (jfr prop. 1975:103 s. 282
ff.).

Enligt svensk rätt finns det ingen skyldighet att upprätta koncernredo-
visning i s.k. oäkta koncerner, dvs. företag som inte står i sådant sam-
band med varandra att de utgör en koncern i lagens mening men ändå
står under gemensam ledning. 1974 års bolagskommitté (SOU 1978:67)
föreslog att koncernredovisning skulle upprättas även för vissa oäkta
koncerner. Som skäl för detta anfördes bl.a. att samma risk för manipula-
tioner med företagens ekonomiska ställning och rörelseresultat förelåg i
dessa fall som i traditionella koncemförhållanden. Bolagskommitténs
förslag genomfördes dock aldrig. Under remissbehandlingen av förslaget
anmärktes bl.a. att det i oäkta koncerner saknas förutsättningar för att
tillämpa gängse regler för upprättande av koncemresultat- och koncem-
balansräkningar (se prop. 1979/80:143 s. 70 f.).

Direktivet: I artikel 4.1 i det sjunde direktivet föreskrivs att en kon-
cernredovisning - eller med direktivets terminologi ”sammanställd redo-
visning” - skall upprättas, om antingen moderföretaget eller ett eller flera
av dotterföretagen är sådant bolag med begränsat ansvar som omfattas av
det fjärde direktivet. Medlemsstaterna får dock enligt artikel 4.2 undanta
sådana koncerner i vilka moderföretaget inte är ett sådant bolag som nyss
har sagts.

Enligt artikel 6 far medlemsstaterna medge undantag från skyldigheten
att upprätta koncernredovisning i ”artikel 27-koncemer”, dvs. koncerner
som till storleken inte överskrider mer än ett av de tre gränsvärden som
anges i artikel 27 i det fjärde direktivet (jfr avsnitt 9.2).

Vidare fordrar direktivet enligt artikel 7 att vissa moderbolag skall
undantas från skyldigheten att upprätta koncernredovisning. För detta
gäller vissa förutsättningar, nämligen att bolaget självt är dotterföretag,

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

128

att dess moderföretag lyder under lagstiftningen i en medlemsstat, att
detta moderföretag antingen äger samtliga aktier eller andelar i bolaget
eller minst 90 procent av aktierna eller andelarna i det och att de åter-
stående ägarna har godkänt undantaget. Vidare krävs enligt artikel 7.2 att
det undantagna bolaget och samtliga dess dotterföretag omfattas av en
koncernredovisning som upprättas av ett moderföretag som lyder under
en medlemsstats lagstiftning och blir föremål för revision i enlighet med
direktivet. Denna koncernredovisning måste offentliggöras tillsammans
med det undantagna bolagets egen årsredovisning. Dessutom måste det
undantagna bolaget i noter till sin årsredovisning lämna upplysningar om
moderföretagets namn och säte samt uppgift om att undantagsbestämmel-
sen har tillämpats.

Artikel 7 behöver inte tillämpas på bolag vars värdepapper noteras
officiellt på en fondbörs i en medlemsstat.

Enligt artikel 8 får vissa moderbolag, som själva är dotterföretag, un-
dantas från skyldigheten att upprätta koncernredovisning även om kravet
i artikel 7 på visst minsta andelsinnehav inte är uppfyllt. För detta
fordras dock att villkoren enligt artikel 7.2 är uppfyllda och att en
minoritet av delägarna inte uttryckligen kräver att koncernredovisning
upprättas. Denna minoritet får bestämmas till högst tio procent i
aktiebolag och till högst tjugo procent i övriga företagsformer.

I artikel 9 sägs att medlemsstaterna får göra undantagen enligt artiklar-
na 7 och 8 beroende av att moderföretaget i den överordnade koncernen
lämnar kompletterande upplysningar och att vissa uppgifter om underkon-
cemen lämnas antingen av det nämnda moderföretaget i noter i koncern-
redovisningen eller i det undantagna bolagets årsredovisning.

Enligt artikel 11 får medlemsstaterna även under vissa särskilda för-
hållanden undanta moderbolag som är dotterföretag till företag som inte
lyder under någon medlemsstats lagstiftning.

Artikel 12 ger medlemsstaterna rätt att kräva att koncernredovisning
upprättas i s.k. oäkta koncerner.

Skälen for regeringens förslag:

Utgångspunkten

Föreskrifterna i artikel 4 i det sjunde direktivet innebär att en koncern-
redovisning, som huvudregel, måste upprättas när moderbolaget är ett
sådant bolag med begränsat ansvar som omfattas av det fjärde direktivet.
Föreskrifterna har, såsom har behandlats i avsnitt 15.1, varit styrande för
regeringens förslag till hur koncernbegreppet bör utformas.

Koncernbegreppet och skyldigheten att upprätta koncernredovisning bör
normalt återspegla varandra. Utgångspunkten bör alltså vara den att alla
bolag som omfattas av den nya lagstiftningen och utgör moderbolag i en
koncern skall vara skyldiga att upprätta koncernredovisning.

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

129

9 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 10. Del II

Undantag för moderbolag i underkoncemer

Kommittén har föreslagit att det i den nya svenska lagstiftningen införs
mot artikel 7 svarande undantag från skyldigheten att upprätta koncern-
redovisning. Förslaget har kritiserats av några remissinstanser, som har
menat att kontroll och uppföljning försvåras, om inte samtliga koncemge-
nerationers redovisning offentliggörs. Föreskrifterna i artikel 7 är emel-
lertid - utom i fråga om börsregistrerade bolag - tvingande. Lagstiftning-
en måste därför utformas så att moderbolag som inte är börsregistrerade
kan avstå från att upprätta koncernredovisning, om de i artikeln angivna
förutsättningarna är uppfyllda. Regeringen ansluter sig därför till kommit-
téns förslag i denna del.

Om man anser att artikel 7 leder till sämre information om koncemför-
hållanden, skulle en sådan brist i och för sig kunna kompenseras genom
att man i lagstiftningen tog in sådana krav på tilläggsinformation som
anges i artikel 9. Regeringen anser emellertid inte att det finns anledning
att i lagen ställa upp några preciserade krav på sådan information. Det
hindrar givetvis inte att sådana krav kan uppställas i redovisningspraxis
och rekommendationer från normgivande organ.

Artikel 8 gör det möjligt att göra undantag även i fråga om vissa mo-
derbolag som inte uppfyller förutsättningarna i artikel 7. Föreskriften i
artikel 8 avser moderbolag, som själva är dotterbolag och vars moderbo-
lag upprättar koncernredovisning enligt lagstiftningen i en EU-stat. En
förutsättning för att koncernredovisning inte skall behöva upprättas i
dessa fall är att en minoritet av viss storlek inte begär att en koncern-
redovisning skall upprättas. Föreskriften hade år 1993 införts av samtliga
dåvarande medlemsstater. Med hänsyn härtill och då värdet av en kon-
cernredovisning i dessa fall är begränsat bör även svensk lagstiftning
göra undantag för dessa fall.

Artikel 11 ger möjlighet att undanta även moderbolag som är dotter-
företag till bolag som lyder under en icke-medlemsstat under förutsätt-
ning att moderföretagets koncernredovisning har upprättats enligt direk-
tivet eller på ett likvärdigt sätt. Det är önskvärt att bolag vars
moderbolag har sitt säte i EES utan att vara medlem i EU i detta
avseende omfattas av samma lättnadsregler som bolag vars moderbolag
har sitt säte inom EU. Artikel 11 bör därför utnyttjas så att den
undantagna kretsen av bolag även omfattar bolag vars moderbolag har sitt
säte inom EES.

För att lagstiftningens struktur skall förenklas bör artiklarna 7, 8 och
11 komma till uttryck i en enda bestämmelse av innebörd att koncern-
redovisning inte behöver upprättas under förutsättning att bolaget omfat-
tas av en koncernredovisning upprättad enligt lagstiftningen i en EES-
stat, att bolaget offentliggör denna koncernredovisning genom att ge in
den till registreringsmyndigheten och att en minoritet av viss storlek inte
begär att bolaget självt skall upprätta en koncernredovisning. Minoriteten
bör - i överensstämmelse med de bestämmelser om minoritetsskydd som
gäller på aktiebolagsrättens område - bestämmas till tio procent.

Enligt direktivet behöver undantaget i artikel 7 inte tillämpas på ”bolag
vilkas värdepapper noteras officiellt på en fondbörs i en medlemsstat”,

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

130

dvs. som är inregistrerade vid en fondbörs inom EU eller - till följd av
EES-avtalet - annan stat inom EES. Nästan alla medlemsländer har
utnyttjat denna möjlighet. Det förhållandet att aktier i sådana bolag är
föremål för allmän handel innebär givetvis att intresset av en koncern-
mässig genomlysning i sådana fall är särskilt stort. Regeringen anser
därför att bolag, vars aktier eller andra värdepapper är inregistrerade på
en börs inom EES, alltid bör vara skyldiga att upprätta koncernredovis-
ning.

I detta sammanhang finns det anledning att kort beröra de konsekvenser
som de nu behandlade undantagsreglerna får för möjligheten till vinstut-
delning. En av koncernredovisningens främsta uppgifter är som ovan har
nämnts att ligga till grund för beräkningen av utdelningsbara medel i kon-
cernen och på så sätt förhindra utdelning av belopp som är för höga i
förhållande till vad som sammanlagt inom koncernen redovisas som fritt
eget kapital. Om ett moderbolag i en underkoncem undantas från skyldig-
heten att upprätta koncernredovisning, kan utdelningsbara medel i bolaget
inte längre bestämmas med utgångspunkt i en för denna koncern
upprättad redovisning. Detta kan synas i viss mån försämra borge-
närernas ställning. I Danmark har man sökt lösa detta genom en
bestämmelse om att utdelningen inte får överstiga vad som är försvarligt
med hänsyn till bolagets och, i moderbolag, koncernens ekonomiska
ställning (se 110 § andra stycket aktieselskabsloven resp. 80 § anpartssel-
skabsloven).

Enbart det förhållandet att vissa moderbolag i framtiden inte behöver
upprätta koncernredovisning utgör dock enligt regeringens mening inte
anledning att göra någon saklig ändring i aktiebolagslagens vinstutdel-
ningsregler. Den utdelningsbegränsning som finns i 12 kap. 2 § första
stycket kommer visserligen inte längre att kunna tillämpas på moderbolag
som inte upprättar koncernredovisning. Det medför att koncernens utdel-
ningskapacitet i stället får bestämmas enbart med ledning av bestämmel-
sen i 12 kap. 2 § andra stycket aktiebolagslagen. Där sägs att vinstut-
delning inte får ske med så stort belopp att utdelningen med hänsyn till
bolagets eller koncernens konsolideringsbehov, likviditet eller ställning
i övrigt står i strid mot god affärssed. Utgångspunkten måste därvid vara
att vinstutdelning aldrig får överstiga vad som skulle ha redovisats som
utdelningsbara medel om bolaget hade upprättat koncernredovisning.
Detta får bedömas med hänsyn till tillgängligt material eller, om detta
inte ger tillräckligt underlag för styrelsens och revisorns bedömning, på
en inom bolaget särskilt upprättad sammanställning.

Undantag för små och medelstora koncerner

Direktiven innehåller i flera fall lättnader för mindre och medelstora
företag. Det undantag för ”artikel 27-koncemer” som artikel 6.1 innehål-
ler har i gällande rätt delvis sin motsvarighet i 3 kap. 1 § 1980 års års-
redovisningslag. Där föreskrivs att bestämmelserna om koncernredovis-
ning behöver tillämpas endast om antalet anställda hos koncernen under
räkenskapsåret i medeltal har varit minst tio. Något motsvarande undan-

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

131

tag finns inte för aktiebolag.

År 1993 hade alla dåvarande EU-stater i större eller mindre utsträck-
ning utnyttjat undantaget i artikel 6.1. Det finns därför givetvis anledning
att noga överväga om en sådan undantagsbestämmelse bör finnas även i
Sverige. Önskemål om en sådan bestämmelse har framförts av bl.a. Före-
tagarnas Riksorganisation. Bl.a. intresset av att förenkla för mindre före-
tagare talar också utan tvivel i den riktningen. Även den motsatta upp-
fattningen har dock hävdats under remissbehandlingen. Så har Svenska
Revisorsamfundet framhållit bl.a. att ett avskaffande av kravet på kon-
cernredovisning skulle öka möjligheterna att utnyttja aktiebolagsformen
för att dölja ekonomiska manipulationer.

En tillämpning av de gränser som direktivet anvisar skulle medföra att
en överväldigande majoritet av moderbolagen i Sverige skulle undantas
från kravet på upprättande av koncernredovisning. Detta skulle innebära
en helt oacceptabel försämring av redovisningsstandarden i svenska före-
tag. Om en lättnadsregel skall införas i Sverige, kan det därför komma
i fråga enbart om gränserna läggs avsevärt lägre än de i direktivet
angivna, dvs. så att enbart de minsta företagen kommer att omfattas av
regeln. Det kan i detta sammanhang anmärkas att de gränser som har
inforts i den danska årsredovisningslagen anknyter till de gränser som
anvisas i artikel 11 i det fjärde direktivet (dvs. lättnadsregeln omfattar
enbart ”små” företag) och inte till dem som föreskrivs i artikel 27 (dvs.
”medelstora” företag i EG-terminologin).

Enligt regeringens mening är det emellertid från tredjemanssynpunkt
värdefullt att även förhållandevis små koncerner genomlyses genom upp-
rättande av koncernredovisning. Sveriges Redovisningskonsulters För-
bund har menat att i artikel 27-koncemer borde motsvarande information
kunna lämnas genom att moderbolaget redovisade aktier och andelar i
dotterföretag med hjälp av kapitalandelsmetoden. Det framstår emellertid
som tveksamt om en sådan redovisning skulle kunna ersätta en fullständig
koncernredovisning.

Till detta kommer vad som tidigare har uttalats om koncernredovis-
ningens betydelse som spärr mot alltför stora vinstutdelningar. Det talar
för att möjligheterna att undanta bolag från skyldigheten att upprätta kon-
cernredovisning i vart fåll bör utnyttjas med viss försiktighet. Även de
synpunkter som Svenska Revisorsamfundet har framfört talar i den
riktningen.

Med hänsyn härtill är regeringen for närvarande inte beredd att föreslå
att mindre koncerner undantas från skyldigheten att upprätta
koncernredovisning. Det kan emellertid finnas anledning att återkomma
till frågan sedan Redovisningskommittén har avgivit sitt slutbetänkande.

Oäkta koncerner

Det finns ingenting i direktivet som hindrar att redovisningsskyldigheten
utvidgas till att omfatta vissa andra företagsgrupper som inte utgör kon-
cerner enligt lagens definition (”oäkta koncerner”). Regeringen delar
emellertid kommitténs uppfattning att det inte finns anledning att nu

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

132

införa några sådana regler.

16.2 Koncernredovisningens utformning och innehåll

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

Regeringens förslag: Koncernredovisningen skall bestå av
koncembalansräkning, koncemresultaträkning, noter och förvalt-
ningsberättelse. Bolag som är av den storleken att de skall ha
auktoriserad revisor skall i koncernredovisningen även ta in en
finansieringsanalys.

För koncernredovisningen skall gälla samma krav på
överskådlighet, iakttagande av god redovisningssed och rättvisande
bild som för årsredovisningen. Samma grundläggande redovisnings-
principer och samma uppställningsformer skall tillämpas på
koncernredovisningen som på en årsredovisning.

Kommitténs förslag: Överensstämmer med regeringens förslag (se
betänkandet del I s. 252 - 254, 309 och 310).

Remissinstanserna: Remissinstanserna har tillstyrkt kommitténs förslag
eller lämnat det utan erinran.

Bakgrund: En koncernredovisning kan beskrivas som en årsredovis-
ning som avser samtliga de företag som ingår i koncernen och redovisar
dessa som om de utgjorde ett enda företag. Den består, liksom årsredo-
visningen, av en rapport som beskriver ställningen på balansdagen, kon-
cembalansräkningen, och en rapport som beskriver företagsgruppens
resultat under räkenskapsperioden, koncemresultaträkningen. Koncernens
ställning och resultat framräknas normalt genom att man gör ett samman-
drag av de olika koncernföretagens balans- och resultaträkningar. För att
koncernredovisningen skall ge en riktig bild av koncernen måste dock
sammandraget ske på ett särskilt sätt. Detta kommer att beröras närmare
i avsnitten 16.5 - 16.7 nedan. Vidare måste - såsom kommer att beröras
i avsnitt 16.4 - effekterna av transaktioner mellan koncernföretagen
elimineras.

Gällande rätt: En koncernredovisning skall enligt 11 kap. 10 § aktie-
bolagslagen och 3 kap. 5 § 1980 års årsredovisningslag bestå av koncern-
resultaträkning och koncembalansräkning. Dessa skall upprättas med
iakttagande av god redovisningssed och var för sig utgöra ett samman-
drag av moderbolagets och dotterföretagens resultat- och balansräkningar
(se 11 kap. 11 § aktiebolagslagen och 3 kap. 7 § 1980 års årsredo-
visningslag). De regler som gäller för årsredovisningen gäller i väsentliga
delar även för koncernredovisningen.

Båda lagarna fordrar att det lämnas en redogörelse över vilka metoder
och värderingsprinciper som har använts vid upprättandet av koncern-
redovisningen. För aktiebolagens del skall detta ske i förvaltningsberättel-
sen för moderbolaget (se 11 kap. 11 § fjärde stycket) och för bolag som
omfattas av 1980 års årsredovisningslag skall det ske i en bilaga till
koncembalansräkningen (se 3 kap. 7 § fjärde stycket).

Om koncernen är av sådan storlek att moderbolaget måste ha auktorise-

133

rad revisor, skall det till koncernredovisningen fogas en finansierings-
analys (se 11 kap. 11 § sjätte stycket aktiebolagslagen och 3 kap. 7 §
femte stycket 1980 års årsredovisningslag).

Några bestämmelser om att koncernredovisningen skall innehålla en
förvaltningsberättelse finns inte. Ett aktiebolag som utgör moderbolag
skall emellertid i sin förvaltningsberättelse lämna sådana upplysningar om
koncernen som enligt 11 kap. 9 § första och andra styckena aktiebolags-
lagen skall lämnas om bolaget självt. Ett bolag som enligt 1980 års års-
redovisningslag skall offentliggöra sin årsredovisning skall i den förvalt-
ningsberättelse som därvid skall ingå i årsredovisningen lämna samma
upplysningar om koncernen som det skall lämna om bolaget självt (se 11
kap. 11 § fjärde stycket aktiebolagslagen och 3 kap. 7 § fjärde stycket
1980 års årsredovisningslag).

Direktivet: Den sammanställda redovisningen - i det följande benämnd
koncernredovisningen - skall enligt artikel 16 bestå av en sammanställd
balansräkning, en sammanställd resultaträkning och noter. Dessa hand-
lingar skall bilda en enhet. Koncernredovisningen skall upprättas på ett
överskådligt sätt samt ge en rättvisande bild av tillgångar, skulder,
ekonomisk ställning och resultat beträffande de företag, betraktade som
en helhet, som omfattas av redovisningen. Om en rättvisande bild inte
kan uppnås enbart genom tillämpningen av föreskrifterna i direktivet,
skall ytterligare upplysningar lämnas. Om tillämpningen av någon av
direktivets föreskrifter skulle vara oförenlig med skyldigheten att visa en
rättvisande bild, skall avsteg göras från föreskriften så att en rättvisande
bild kan ges. Det är således fråga om exakt samma föreskrifter som
återfinns i artikel 2 i det fjärde direktivet (se avsnitt 8.2 ovan).

Enligt artikel 17.1 skall uppställningen av koncernredovisningen följa
de uppställningsformer och andra regler som finns i artiklarna 3 - 10, 13
- 26 och 28 - 30 i det fjärde direktivet. Uppställningen skall dock an-
passas på det sätt som är nödvändigt med hänsyn till de särdrag som
utmärker en koncernredovisning jämfört med ett årsbokslut. Tillgångar
och skulder i de företag som omfattas av koncernredovisningen skall
enligt artikel 18 redovisas i sin helhet i balansräkningen. De skall enligt
artikel 29.1 värderas enligt enhetliga principer och i överensstämmelse
med artiklarna 31-42 och 60 i det fjärde direktivet. Moderbolaget skall
därvid tillämpa samma värderingsbestämmelser som i sitt eget årsbokslut
(se artikel 29.2).

I artikel 36 finns bestämmelser om en särskild koncemförvaltningsbe-
rättelse (”sammanställd förvaltningsberättelse”). Däremot saknar direkti-
vet föreskrifter om finansieringsanalys.

Skälen för regeringens förslag: Direktivets bestämmelser om kon-
cernredovisningens utformning överensstämmer i stor utsträckning med
gällande rätt och praxis i Sverige.

En anpassning till direktivet gör det nödvändigt att i den nya svenska
lagstiftningen föreskriva att det i koncernredovisningen skall ingå en kon-
cembalansräkning och en koncemresultaträkning jämte noter. Detta in-
nebär i förhållande till gällande rätt en starkare betoning av noterna som
en i viss utsträckning självständig del av redovisningen.

Direktivet fordrar också att det upprättas en särskild förvaltningsbe-

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

134

rättelse för koncernen. Denna förvaltningsberättelse bör i den nya lag- Prop. 1995/96:10
stiftningen vara en del av koncernredovisningen.

Såsom tidigare har redovisats ställer direktivet inte några krav på upp-
rättande av finansieringsanalys. Regeringen har emellertid inte funnit skäl
att i detta sammanhang ompröva de bestämmelser som finns i gällande
rätt om upprättande av finansieringsanalys för koncerner. I den nya lag-
stiftningen bör därför föreskrivas att det skall ingå en finansieringsanalys
i koncernredovisningen om koncernen är av den storleken att moderbola-
get är skyldigt att ha auktoriserad revisor.

I enlighet med vad som föreskrivs i artikel 16 bör det på en koncern-
redovisning ställas samma krav på överskådlighet och på ”rättvisande
bild” som på årsredovisningen. Av skäl som har behandlats i avsnitt 8.2
ovan bör det dessutom - i enlighet med gällande rätt - krävas att
koncernredovisningen upprättas i enlighet med god redovisningssed.
Även de krav som artikel 16 ställer på att redovisningen skall kom-
pletteras med tilläggsupplysningar, om det är nödvändigt för att uppnå en
rättvisande bild, bör infogas i den nya lagstiftningen.

Av direktivet följer också att bestämmelserna i artiklarna 3 - 10, 13 -
26 och 28 - 30 i det fjärde direktivet skall tillämpas på koncernredovis-
ningen. Koncembalansräkningen och koncemresultaträkningen skall alltså
ställas upp på samma sätt som en balansräkning resp, en resultaträkning
som ingår i en årsredovisning. Regeringen gör i dessa avseenden inte
några andra bedömningar än vad som har redovisats under avsnitt 9. En
koncembalansräkning bör därför alltid ställas upp i kontoform och inne-
hålla samma poster som en balansräkning i en årsredovisning, medan en
koncemresultaträkning bör ställas upp i rapportform med kostnadsslags-
indelning eller funktionsindelning med samma poster som en resultaträk-
ning i en årsredovisning (jfr avsnitten 9.1, 9.2 och 9.3). Ett par mindre
tillägg i resp, uppställningsschema bör dock göras. Enligt artikel 21 skall
nämligen minoritetsintressen i dotterföretags tillgångar och förpliktelser
redovisas under en särskild post i koncembalansräkningen. Vidare skall
enligt artikel 23 den del av dotterföretagets resultat som belöper på
företag som inte omfattas av koncernredovisningen redovisas under en
särskild post i koncemresultaträkningen. Bestämmelser om sådan sär-
redovisning av minoritetsandelar bör tas in i den nya lagstiftningen.

I enlighet med artikel 29 bör den nya lagstiftningen också utformas så
att det företag som upprättar koncernredovisningen normalt tillämpar
samma värderingsprinciper i denna som i sin egen årsredovisning.

135

16.3 Dotterföretag som skall omfattas av koncernredovis-
ningen

Regeringens förslag: Koncernredovisningen skall som utgångs-
punkt omfatta samtliga dotterföretag.

Ett dotterföretag behöver emellertid inte omfattas av koncern-
redovisningen, om företaget har liten betydelse med hänsyn till
kravet på rättvisande bild.

Ett dotterföretag behöver inte heller omfattas av koncernredo-
visningen, om

1. betydande och varaktiga hinder i väsentlig grad begränsar
moderbolagets möjligheter att utöva inflytande över dotterföretaget,

2. nödvändig information för att upprätta koncernredovisningen
inte kan erhållas utan oskälig kostnad eller inom rimlig tid, eller

3. andelarna i dotterföretaget innehas tillfälligt och uteslutande i
avsikt att säljas vidare.

Om ett dotterföretag inte omfattas av koncernredovisningen, skall
skälen för detta anges i en not.

Kommitténs förslag: Överensstämmer med regeringens förslag (se
betänkandet del I s. 259 - 261 och 263 - 266).

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser har lämnat kommitténs
förslag utan erinran. Föreningen Auktoriserade Revisorer har dock riktat
invändningar mot förslaget om att vissa dotterföretag skall undantas från
koncernredovisningen på den grund att innehavet av andelarna endast är
tillfälligt och har varnat för att den bestämmelsen kan missbrukas. Riks-
skatteverket har menat att undantaget beträffande tillfälliga innehav bör
begränsas till innehav under högst ett år.

Bakgrund: Det vanliga är att en koncernredovisning omfattar samtliga
de dotterföretag som ingår i koncernen och att dotterföretagens tillgångar
och förpliktelser därvid räknas in i koncernen enligt de särskilda regler
som gäller om detta. När så sker brukar man säga att dotterföretaget kon-
solideras. Den särskilda koncemmässiga redovisningen kan emellertid
vara förenad med särskilda svårigheter som inte står i proportion till den
betydelse som dotterföretaget har eller en konsolidering skulle få. För att
företagen inte skall drabbas av onödigt besvär kan det därför övervägas
om inte vissa dotterföretag skulle kunna undantas från konsolideringen.

Även om någon konsolidering av ett visst företag inte sker, måste
moderbolagets innehav i företaget beaktas, så till vida att moderbolaget
måste redovisa sina andelar i företagen. De särskilda koncemmässiga
formerna för redovisning kommer emellertid i så fall inte till användning
utan andelarna värderas enligt de principer som gäller för värdering av
aktier och andelar i årsredovisningen.

Gällande rätt m.m.: Enligt gällande rätt skall som huvudregel samt-
liga dotterföretag omfattas av koncernredovisningen. Enligt 11 kap. 11 §
tredje stycket aktiebolagslagen får dock avsteg från huvudregeln göras,
om det med hänsyn till koncernens sammansättning eller andra särskilda

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

136

skäl är förenat med synnerliga svårigheter att tillämpa regeln fullt ut. I Prop. 1995/96:10
förarbetena till lagen nämns som exempel på fall då ett företag kan ute-
lämnas från koncernredovisningen att det är svårt att få fram menings-
fulla uppgifter från ett utländskt dotterföretag eller att olika värderings-
principer omöjliggör en rättvisande redovisning av koncemförhållandet.
Enbart den omständigheten att dotterföretaget är av ringa betydelse för
koncernen som helhet eller bedriver en från koncernen i övrigt skild
verksamhet utgör emellertid inte grund för att utelämna dotterföretaget
(se prop. 1975:103 s. 284 och 469). I aktiebolagsutredningen, som låg
till grund för lagstiftningen, anfördes dock att det förhållandet att ett
försäkringsbolag ingår i en industrikoncern kan utgöra skäl för att ute-
lämna försäkringsbolaget i koncernredovisningen (se SOU 1971:15 s.

306).

Redovisningsrådet har i sin rekommendation RR 01:91, Koncernredo-
visning, uttalat att koncernredovisningen inte bör omfatta företag som
formellt är dotterföretag men i vilka aktieinnehavet endast är tillfälligt
eller det av särskilda skäl inte går att utöva någon faktisk kontroll. Rådet
har härvid hänvisat till internationell praxis (se bl.a. IASC:s rekommen-
dation IAS 27, Consolidated Financial Statements and Accounting for
Investments in Subsidiaries) och intresset av att koncernredovisningen
inte skall bli missvisande. Sådana dotterföretag skall inte heller behandlas
som intresseföretag, dvs. de skall inte konsolideras med hjälp av kapital-
andelsmetoden (jfr avsnitt 16.7.1).

Av den praxis till vilken Redovisningsrådet har hänvisat framgår,
utöver vad som har angivits i rådets rekommendation, att ett dotterföretag
inte får utelämnas från redovisningen enbart på den grunden att det
bedriver en i förhållande till övriga koncernföretag olikartad verksamhet.

Direktivet: Huvudregeln i sjunde direktivet är - såsom framgår av
artikel 3 - att koncernredovisningen skall omfatta samtliga dotterföretag.

I artikel 13, som är tvingande för medlemsstaterna, föreskrivs vissa
generella undantag från huvudregeln.

Enligt artikel 13.1 behöver koncernredovisningen inte omfatta företag
som endast har ringa betydelse för att koncernredovisningen skall ge en
rättvisande bild av koncernföretagens ställning och resultat. Om flera
sådana företag tillsammans har betydelse för att ge en rättvisande bild av
koncernen, får de dock inte utelämnas.

Enligt artikel 13.3 a aa kan företag vidare utelämnas från koncernredo-
visningen, om det för moderföretaget föreligger väsentliga och varaktiga
hinder som begränsar dess möjligheter att utöva sina rättigheter beträffan-
de dotterföretagets tillgångar eller dess ledning.

Slutligen föreskrivs i artiklarna 13.3 b och 13.3 c att ett dotterföretag
får utelämnas, om den information som behövs för att upprätta en kon-
cernredovisning inte utan oskälig kostnad eller inom rimlig tid kan er-
hållas eller om andelarna innehas uteslutande i avsikt att säljas vidare.

Härutöver gäller enligt artikel 14.1 att om ett företag som skulle omfat-
tas av koncernredovisningen bedriver så olikartad verksamhet att dess
medtagande i redovisningen skulle vara oförenligt med kravet på rättvi-
sande bild, detta företag skall undantas från koncernredovisningen. Om                 137

det undantagna dotterföretaget inte offentliggör någon egen årsredovis-

ning eller koncernredovisning i den medlemsstat där moderföretaget
offentliggör sin koncernredovisning, skall enligt artikel 14.3 dessa hand-
lingar antingen fogas till moderföretagets koncernredovisning eller göras
offentligt tillgängliga på annat sätt.

Skälen för regeringens förslag: Den nya lagstiftningen bör - i enlighet
med artikel 3 - ha som huvudregel att koncernredovisningen skall
omfatta moderbolagets samtliga dotterföretag. Eftersom både artikel 13
och 14 är tvingande för medlemsstaterna, måste dock vissa undantag
göras från denna huvudregel.

För det första måste lagstiftningen - med anledning av föreskriften i
artikel 13.1 - lämna utrymme för att från koncernredovisningen undanta
de dotterföretag som har en endast liten betydelse med hänsyn till kravet
på rättvisande bild. Detta undantag framstår också som rimligt med
hänsyn till det ganska omfattande arbete som det innebär att föra in
dotterföretaget i koncernredovisningen. I vissa situationer, t.ex. när
dotterföretaget är vilande, finns det uppenbarligen inte något intresse av
att kräva en koncemmässig redovisning.

Vidare bör det i den svenska lagstiftningen göras de undantag som
beskrivs i artikel 13.3.

Det första fallet är när det finns betydande och varaktiga hinder för
moderbolaget att utöva inflytande över dotterföretaget, t.ex. krig, lång-
varig politisk oro eller naturkatastrofer. Det är naturligt att dotterföre-
taget inte omfattas av koncernredovisningen i detta fall, eftersom kon-
cernredovisningen inte bör innehålla värden på tillgångar som moderbola-
get svårligen kan förfoga över.

Det andra fallet är när det inte är möjligt att i tid eller till rimlig kost-
nad få fram relevanta siffervärden för dotterföretaget.

Det tredje fallet är när moderbolagets innehav endast är tillfälligt, där-
för att man har för avsikt att sälja andelarna vidare. Ett par remissinstan-
ser har kommenterat detta fall. Riksskatteverket har ansett att gränsen för
tillfälligt innehav bör begränsas till ett år, medan Föreningen Auktorise-
rade Revisorer har menat att dotterföretaget inte bör kunna undantas från
koncernredovisningen, om det tidigare har omfattats av denna. Enligt
regeringens mening bör emellertid den tvingande direktivföreskriften tas
in i lagstiftningen utan någon uttrycklig begränsning. Det får sedan bli
en sak för redovisningspraxis att tolka bestämmelsen närmare. Det kan
dock anmärkas att det med hänsyn till direktivets lydelse knappast torde
kunna komma i fråga att med stöd av undantagsregeln undanta dotter-
företag som tidigare har omfattats av en koncernredovisning.

I de nu nämnda fallen finns det i och för sig inget hinder för bolagen
att låta koncernredovisningen omfatta de aktuella dotterföretagen. I arti-
kel 14 finns däremot ett direkt förbud mot att i ett visst fäll låta ett dot-
terföretag omfattas av koncernredovisningen. Föreskriften, som saknar
motsvarighet i gällande rätt, innebär att koncernredovisningen inte får
omfatta dotterföretag som bedriver från koncernen i övrigt så olikartad
verksamhet att en konsolidering skulle komma i strid med kravet på
rättvisande bild. Kommittén har ansett att denna tvingande föreskrift bör
införlivas genom en bestämmelse om att konsolidering i dessa fall inte
skall ske med den normala metoden, förvärvsmetoden, utan i stället bör

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

138

ske med kapitalandelsmetoden. Regeringen delar denna bedömning.

Frågan kommer att beröras närmare i avsnitt 16.6.3.

16.4 Eliminering av transaktioner mellan koncernföretag

Regeringens förslag: Alla transaktioner mellan koncernföretagen
skall elimineras. Det innebär att internvinster samt fordringar och
skulder mellan koncernföretag skall avräknas i koncembalans-
räkningen och att det i koncemresultaträkningen skall göras avdrag
för förändringar i intemvinst under räkenskapsåret samt för intäkter
och kostnader som är hänförliga till transaktioner mellan koncern-
företag.

Med intemvinst skall härvid förstås antingen hela den vinst som
har uppkommit vid en transaktion mellan företagen eller den på
moderbolaget belöpande andelen av vinsten.

Kommitténs förslag: Överensstämmer i väsentliga delar med regering-
ens förslag (se betänkandet del I s. 312, 313, 417 och 418). I kommitténs
förslag avses dock med intemvinst enbart den på moderbolaget belöpande
andelen i den vinst som uppkommer vid en transaktion inom koncernen.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser har inte haft några
erinringar mot kommitténs förslag. Några remissinstanser, bl.a.
Föreningen Auktoriserade Revisorer, har dock förespråkat att hela
intemvinsten elimineras.

Bakgrund: En koncernredovisning kan, som ovan har anmärkts, be-
tecknas som ett sammandrag av moderbolagets och dotterföretagens års-
redovisningar. Eftersom koncernredovisningen skall ge en bild av kon-
cernens ställning och resultat som en helhet, måste dock alla interna mel-
lanhavanden mellan koncernföretagen räknas bort, dvs. vad som i detta
sammanhang normalt kallas ”elimineras”.

Gällande rätt: Regler om eliminering av interna transaktioner mellan
koncernföretag finns i 11 kap. 11 § andra stycket aktiebolagslagen och
3 kap. 7 § andra stycket 1980 års årsredovisningslag. Där sägs att
koncemresultaträkningen skall utvisa koncernens årsresultat efter avdrag
för redovisad vinstutdelning inom koncernen och avdrag eller tillägg för
ökning eller minskning av intemvinst under räkenskapsåret. Koncem-
balansräkningen skall utvisa beloppet av fritt eget kapital eller ansamlad
förlust i koncernen efter avdrag för intemvinster.

Enligt samma lagrum avses med intemvinst på moderbolaget belöpande
del av vinst vid överlåtelse av tillgång inom koncernen, i den mån inte
överlåtelse av tillgången därefter har skett till köpare utanför koncernen
eller förbrukning av tillgången har ägt mm hos det företag inom kon-
cernen som förvärvat tillgången.

Direktivet: Direktivets bestämmelser om eliminering av koncemintema
poster finns i artikel 26.1. I artikeln föreskrivs att den sammanställda
redovisningen skall ange tillgångar, skulder, ekonomisk ställning och
resultat, som om de ingående företagen utgjorde ett enda företag. Ford-

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

139

ringar och skulder mellan företag som omfattas av redovisningen skall
elimineras. Detsamma gäller intäkter och kostnader resp, vinster och för-
luster som hänför sig till transaktioner mellan företagen. Medlemsstaterna
får tillåta att elimineringar av vinster och förluster genomförs i förhållan-
de till den procentsats som moderföretaget innehar av kapitalet i vart och
ett av de dotterföretag som omfattas av redovisningen.

Enligt artikel 26.2 får en medlemsstat tillåta avvikelse från föreskriften
om eliminering av vinster eller förluster, om transaktionen har ägt rum
på normala marknadsvillkor och en eliminering av vinsten eller förlusten
skulle föra med sig oskäliga kostnader.

Enligt artikel 26.3 skall avvikelse från föreskrifterna om eliminering
vara tillåten, om de belopp som det är fråga om är av ringa betydelse i
förhållande till kravet på rättvisande bild.

Skälen for regeringens förslag: Direktivets bestämmelser om elimine-
ring av interna mellanhavanden inom koncerner är i allt väsentligt tving-
ande och måste därför införas i svensk rätt.

Föreskrifterna om eliminering av fordringar och skulder resp, intäkter
och kostnader motsvarar i sak vad som i dag torde utgöra god redovis-
ningssed. Regeringen föreslår att med direktivet överensstämmande
bestämmelser införs i den nya lagstiftningen.

Tanken bakom direktivets föreskrift om eliminering av interna vinster
och förluster är att från koncernredovisningen skall rensas bort vinster
och förluster som har uppkommit när koncernen har ”handlat med sig
själv”. Direktivet ger härvid valfrihet för medlemsstaterna att föreskriva
eliminering av hela vinsten eller förlusten eller att föreskriva att enbart
den del av vinsten eller förlusten som svarar mot moderbolagets andel
skall elimineras. Det senare alternativet överensstämmer med gällande
rätt.

Kommittén har uttalat att det visserligen finns skäl som talar för att
interna vinster och förluster elimineras utan att hänsyn därvid tas till
eventuella minoritetsintressen. Kommittén har emellertid valt att i detta
skede av utredningsarbetet föreslå att nuvarande regler bibehålls.

Enligt regeringens uppfattning talar dock övervägande skäl för att redan
nu ge utrymme för eliminering av hela intemvinsten. Detta skulle
överensstämma med den ordning som gäller i andra stater med högt
utvecklad redovisningsstandard, t.ex. USA, Storbritannien och Tyskland.
Det skulle också stå i överensstämmelse med IASC:s regler. Regeringen
föreslår därför att internt genererade vinster och förluster skall få
elimineras i sin helhet. Med hänsyn till att man i svensk lag och praxis
hittills har tillämpat partiell eliminering av internvinster och då sådan
partiell eliminering i vissa situationer kan vara att föredra finner
regeringen att även denna elimineringsmetod bör tillåtas. I noterna bör
lämnas upplysning om vilken elimineringsmetod som tillämpas.

Den möjlighet som direktivet ger att tillåta avvikelser från bestämmel-
serna om eliminering av intemvinster på den grund att transaktionen har
ägt rum på marknadsmässiga villkor saknar motsvarighet i gällande rätt.
Det har inte framkommit några skäl att utnyttja den möjligheten. Däre-
mot bör det - i enlighet med direktivets tvingande föreskrift - i lagen tas
in en bestämmelse om att eliminering får underlåtas då beloppet i fråga

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

140

är av ringa betydelse med hänsyn till kravet på rättvisande bild.

16.5 Konsolideringsmetodernas reglering

Regeringens förslag: Metoderna för konsolidering av dotterföretag
och intresseföretag lagregleras.

Kommitténs förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens
förslag. Kommittén har dock inte föreslagit någon lagreglering av den
s.k. ”poolingmetoden” (i fortsättningen benämnd poolningsmetoden; se
betänkandet del I s. 261 - 266).

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser har inte haft några erin-
ringar mot förslaget. Sveriges Industriförbund har dock menat att regler-
na borde ha fått en mera allmän utformning och har beklagat den detalj-
reglering som förslaget ansetts innebära. Även Redovisningsrådet har
menat att en mindre detaljerad beskrivning av metoderna borde kunna
övervägas.

Bakgrund: I praxis har utvecklats ett antal metoder för hur man skall
räkna in dotterföretagens tillgångar och skulder i koncernredovisningen.
Dessa brukar kallas konsolideringsmetoder. Det har också utvecklats
särskilda metoder för hur andelar i andra företag, främst intresseföretag,
skall redovisas i koncernredovisningen. Även dessa metoder kan, något
förenklat, beskrivas som konsolideringsmetoder. Konsolideringsmetoder-
na har numera i många länder lagts till grund för lagstiftning.

Gällande rätt m.m.: Av 11 kap. 11 § aktiebolagslagen och 3 kap.

7 § 1980 års årsredovisningslag framgår att koncemresultaträkningen och
koncembalansräkningen var för sig skall utgöra ett sammandrag av mo-
derbolagets och dotterföretagens resultaträkningar och balansräkningar
och att sammandraget skall upprättas enligt god redovisningssed. Lagtex-
ten anger dock inte vilken eller vilka konsolideringsmetoder som kan
användas men fordrar att det lämnas upplysning om vilken metod och
vilka värderingsprinciper som har använts. Denna upplysning skall läm-
nas i förvaltningsberättelsen, om moderbolaget är ett aktiebolag, och i en
bilaga till koncembalansräkningen, om moderbolaget är ett handelsbolag.

I Redovisningsrådets rekommendation RR 01:91, Koncernredovisning,
beskrivs ett antal metoder, dels hur de tekniskt skall användas, dels i
vilka situationer de skall utnyttjas. Vidare innehåller FAR:s utkast till
rekommendation angående redovisning av andelar i intresseföretag vissa
beskrivningar av några av metoderna.

Direktivet: Det sjunde direktivet behandlar några konsolideringsmeto-
der som får eller skall införlivas med de nationella lagstiftningarna.

Enligt artikel 19 skall, som huvudregel, aktier och andelar i dotterföre-
tag konsolideras med tillämpning av den s.k. förvärvsmetoden. I artikel
20 anges dock att medlemsstaterna får tillåta eller fordra att den s.k.
poolningsmetoden används, om vissa närmare angivna förutsättningar är
uppfyllda. För intresseföretag föreskrivs i artikel 33 att kapitalandels-
metoden skall användas. Av artikel 32 följer att medlemsstaterna får

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

141

tillåta att s.k. joint ventures, som ofta har karaktär av intresseföretag,
redovisas enligt klyvningsmetoden.

Skälen for regeringens förslag: I gällande rätt är metoderna för
konsolidering av dotter- och intresseföretag inte lagreglerade. Direktivet
innehåller däremot delvis detaljerade regler om hur konsolideringen skall
gå till. De konsolideringsmetoder som förekommer i direktivet används
redan i dag i Sverige och är väl utvecklade i redovisningspraxis.

Eftersom direktivets bestämmelser delvis är tvingande kan den nuvaran-
de svenska ordningen inte behållas utan konsolideringsmetodema måste
nu regleras i lagen. Regeringen kommer i följande avsnitt att närmare
redogöra for hur direktivets bestämmelser bör komma till uttryck i den
svenska lagstiftningen.

Direktivens uppräkning av tillåtna konsolideringsmetoder får anses
uttömmande. Något utrymme för att använda andra konsolideringsmeto-
der kommer därför inte att finnas.

Att i lagtexten ge en fullständig beskrivning av metoderna och deras
användning i olika situationer synes knappast möjligt och inte heller
lämpligt. I stället bör lagen utformas så att den ger möjlighet att i enskil-
da situationer ta sådana särskilda hänsyn som en god redovisning och
intresset av en rättvisande redovisning påkallar. Det är emellertid samti-
digt klart att bestämmelsernas struktur inte far göras alltför allmän, efter-
som detta kan komma att gå ut över jämförbarheten mellan olika redovis-
ningar. Det är också oundvikligt att metoderna ges i vart fall den grad
av detaljering att de motsvarar vad direktivet fordrar.

16.6 Konsolidering av dotterföretag

16.6.1 Förvärvsmetoden

Regeringens förslag: Konsolidering skall som huvudregel ske
enligt den s.k. förvärvsmetoden.

I koncembalansräkningen skall därvid de i dotterföretagen bok-
förda värdena av dotterföretagens tillgångar, avsättningar och
skulder justeras med hänsyn till vad som framkommer om till-
gångarnas, avsättningarnas och skuldernas anskaffningsvärde för
koncernen.

Moderbolagets andelar i dotterföretagens eget kapital skall elimi-
neras genom att värdet av andelarna räknas av mot den andel av
dotterföretagets eget kapital som är hänförlig till andelama. Från
det skillnadsbelopp som därvid framkommer skall man avräkna de
justeringar som har gjorts i fråga om dotterföretagens tillgångar,
avsättningar och skulder.

Det belopp som därefter kvarstår skall behandlas som goodwill
alternativt negativ goodwill.

Kommitténs förslag: Överensstämmer i väsentliga delar med
regeringens förslag (se betänkandet del I s. 261 och 263-266)

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

142

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser har inte haft några erin-
ringar mot kommitténs förslag. Flera remissinstanser, bl.a. Bokförings-
nämnden, har dock erinrat om att vissa delar i förslaget skiljer sig från
en modem tillämpning av förvärvsmetoden. Föreningen Auktoriserade
Revisorer m.fl. remissinstanser har menat att metoden bör anpassas till
Redovisningsrådets rekommendation på området.

Bakgrund: Den vanligast förekommande metoden för konsolidering av
dotterföretag är den s.k. förvärvsmetoden. Metoden kan sägas innebära
att moderbolagets förvärv av dotterföretaget ses som en transaktion
genom vilken koncernen förvärvar dotterföretagets tillgångar och övertar
dess skulder. Dotterföretagets tillgångar och skulder tas därför in i den
gemensamma balansräkningen. Samtidigt räknas de i moderbolaget bok-
förda värdena av aktierna eller andelarna i dotterföretaget av mot dotter-
företagets eget kapital. Att vid denna avräkning lägga enbart de värden
som finns bokförda i dotterföretagen till grund för redovisningen skulle
emellertid kunna ge ett oriktigt resultat, eftersom tillgångarna och skul-
derna från koncernens synpunkt kan ha andra värden än dem som kom-
mer till uttryck i dotterföretagets balansräkning. Sådana skillnader måste
beaktas, om förvärvets konsekvenser för koncernen skall kunna beräknas
på ett rättvisande sätt. Vid användandet av förvärvsmetoden försöker man
därför vanligen beräkna det koncernmässiga anskaffningsvärdet av till-
gångarna och skulderna.

Efter avräkningen justeras de bokförda värdena av tillgångar och skul-
der. Återstående skillnad mellan det bokförda värdet av aktierna och an-
delarna och dotterföretagets eget kapital behandlas i koncernredovisning-
en som koncemgoodwill eller negativ koncerngoodwill.

Gällande rätt m.m: Förvärvsmetoden finns inte reglerad i lag.

I Sverige har emellertid en enhetlig praxis utvecklats på grundval av
Redovisningsrådets rekommendation RR 01:91, Koncernredovisning,
punkterna 10-35. Huvuddragen i metoden kan beskrivas på följande
sätt.

I anslutning till förvärvet av aktierna eller andelarna företas en för-
värvsanalys. Vid förvärvsanalysen fastställs dels anskaffningsvärdet för
aktierna, dels marknadsvärdet vid förvärvstidpunkten för de tillgångar
som har förvärvats och de skulder som har övertagits från dotterföretaget
(det koncemmässiga anskaffningsvärdet).

Skillnaden mellan anskaffningsvärdet för dotterföretagsaktiema och
marknadsvärdet på förvärvade tillgångar och övertagna skulder behandlas
som koncemmässig goodwill. Denna goodwill tas upp som en tillgång i
koncembalansräkningen och skrivs av över beräknad ekonomisk livs-
längd. Om skillnadsbeloppet är negativt (negativ goodwill), skrivs icke-
monetära anläggningstillgångar ned proportionellt med skillnadsbeloppet.
Alternativt kan skillnadsbeloppet redovisas som långfristig skuld som
upplöses enligt en vid förvärvet fastlagd plan som återspeglar för-
väntningarna vid förvärvstidpunkten. Negativ goodwill som kvarstår efter
det att icke-monetära anläggningstillgångar har skrivits ned till noll upp-
löses på samma sätt.

Direktivet: Förvärvsmetoden behandlas i artikel 19.1 i det sjunde
direktivet. Där föreskrivs att det bokförda värdet av aktier eller andelar

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

143

i företag som omfattas av koncernredovisningen skall elimineras genom
att avräknas mot den andel av dessa företags egna kapital som aktierna
eller andelarna representerar.

Elimineringen skall utföras på grundval av de bokförda värdena vid den
tidpunkt då företaget första gången tas med i koncernredovisningen. En
medlemsstat får dock tillåta eller fordra att elimineringen hänför sig till
värdena vid tidpunkten för förvärvet av aktierna eller andelarna eller, då
fråga är om successiva förvärv, till den tidpunkt då företaget blev dotter-
företag. De differenser som uppkommer vid elimineringen skall i
möjligaste mån öka eller minska värdet av sådana poster i koncembalans-
räkningen vilkas verkliga värden överstiger eller understiger posternas
bokförda värden. Återstående differens med anledning av tillämpningen
av tidigare stycken skall redovisas i den sammanställda balansräkningen
med lämplig beteckning. En positiv differens skall enligt artikel 30 be-
handlas enligt det fjärde direktivets bestämmelser om goodwill. En med-
lemsstat får dock tillåta att den omedelbart och på ett tydligt sätt dras
ifrån ”reserverna”, dvs. det egna kapitalet. En negativ skillnad (”negativ
goodwill”) får enligt artikel 31 föras över till koncemresultaträkningen
endast om differensen motsvarar antingen en vid förvärvstidpunkten
förväntad ogynnsam resultatutveckling i företaget eller förväntade kost-
nader i detta, i den mån förväntningarna förverkligas, eller en realiserad
vinst.

Skälen för regeringens förslag: Föreskrifterna om förvärvsmetoden
i artikel 19 är tvingande. I den nya lagstiftningen måste därför införas be-
stämmelser om förvärvsmetoden och dess användande. Lagstiftningen bör
utformas så att metoden liksom i direktivet utgör den huvudsakliga for-
men för konsolidering av dotterföretag.

Såsom tidigare har framhållits anser regeringen att den beskrivning av
förvärvsmetoden som tas in i lagtexten i stor utsträckning bör överens-
stämma med de formuleringar som direktivet använder. Några remissin-
stanser har kritiserat kommitténs förslag för att det innehåller formule-
ringar som inte helt harmonierar med nuvarande praxis. Lagstiftningen
måste dock utformas inom de ramar som direktivet anger. Inom dessa
ramar bör det emellertid göras vissa anpassningar till den praxis som
sedan några år finns i Sverige, dvs. den som kommer till uttryck i Redo-
visningsrådets rekommendation RR 01:91, Koncernredovisning.

Lagtexten bör därför innehålla endast en beskrivning av metodens hu-
vudmoment. Det bör sålunda föreskrivas att koncernens anskaffnings-
värde för moderbolagets andelar i ett dotterföretags eget kapital skall
elimineras genom att det bokförda värdet av andelarna räknas av mot den
andel av dotterföretagets eget kapital som är hänförlig till andelarna. I
enlighet med svensk redovisningspraxis bör denna avräkning ske på
grundval av förhållandena vid förvärvstidpunkten.

Av direktivet följer att det skillnadsbelopp som framkommer vid
avräkningen så långt möjligt skall användas för att öka eller minska
värdet av sådana poster vars verkliga värde över- eller understiger deras
bokförda värde. Detta bör avspeglas i lagstiftningen. Med ”verkligt
värde” torde här få förstås vad som i svensk praxis (se Redovis-
ningsrådets rekommendation RR 01:91) brukar benämnas koncemmässigt

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

144

anskaffningsvärde. För att få fram de koncemmässiga anskaffnings-
värdena och därmed kunna fastställa tillgångarnas, avsättningarnas och
skuldernas över- och undervärden torde man därför - såsom föreskrivs
i Redovisningsrådets rekommendation Koncernredovisning - vara
tvungen att göra en s.k. förvärvsanalys. Det är en fordel om detta
väsentliga moment i förvärvsmetoden kommer till uttryck i lagen. I
lagstiftningen bör därför tas in ett krav på upprättande av förvärvsanalys.
Med ledning av förvärvsanalysen bör posternas värde sedan justeras.

Sedan den nu nämnda värdejusteringen har gjorts skall enligt artikel

19.1 c återstående skillnadsbelopp tas upp under en särskild post. För att
få fram detta belopp - som även kan vara negativt (jfr artikel 31) - bör
summan av de justeringar som gjorts med hänsyn till föreliggande under-
och övervärden avräknas från det skillnadsbelopp som tidigare har
konstaterats.

Om återstående skillnadsbelopp är ett positivt belopp skall det enligt
artikel 30.1 behandlas som goodwill. För sådan goodwill skall gälla de
regler for aktivering och avskrivning av immateriella anläggnings-
tillgångar som gäller i ett enskilt företag. Det följer av artikel 30.1 och
lagen bör ge uttryck för detta. Enligt artikel 30.2 får medlemsstaterna
tillåta att koncemgoodwill i stället skrivs av omedelbart mot eget kapital.
Denna möjlighet har utnyttjats av nästan samtliga medlemsländer.
Utvecklingen går emellertid mot att inte tillåta sådan direktavskrivning.
Bl.a. mot den bakgrunden anser regeringen att direktavskrivning av
goodwill mot eget kapital inte bör tillåtas.

Det återstående skillnadsbeloppet kan också vara negativt. Sådan s.k.
negativ koncerngoodwill kan uppkomma exempelvis därför att köparen
har förväntat sig en negativ resultatutveckling i dotterföretaget eller på
grund av att tillgångarna i dotterföretaget har undervärderats eller skul-
derna övervärderats. Enligt artikel 31 får negativ koncemgoodwill inte
intäktsföras förrän den ogynnsamma resultatutvecklingen eller de för-
väntade kostnaderna har uppkommit. Intäktsföring får enligt direktivet
även ske om den negativa goodwillen motsvarar en realiserad vinst. Det
torde endast i undantagsfall inträffa att en negativ goodwill motsvarar en
realiserad vinst. Som regel torde i stället en sådan goodwill ha sin för-
klaring i att anskaffningsvärdet för aktierna eller andelarna i dotterföreta-
get har påverkats av förväntade förluster eller en förväntad ogynnsam
resultatutveckling i dotterföretaget under en begränsad tid. Kommittén
har mot denna bakgrund menat att negativ goodwill bör kunna sättas av
till en reserv som sedan upplöses i takt med att den ogynnsamma utveck-
lingen förverkligas eller de förväntade förlusterna eller kostnaderna upp-
kommer. Kommittén har inte ansett att den andra i direktivet omnämnda
möjligheten till intäktsföring av negativ goodwill behöver regleras. Rege-
ringen delar i dessa delar kommitténs bedömningar.

Några remissinstanser, bl.a. Föreningen Auktoriserade Revisorer, har
hävdat att kommitténs förslag strider mot svensk och internationell praxis
enligt vilken negativ goodwill i första hand skall föranleda proportionell
nedskrivning av förvärvade icke-monetära anläggningstillgångar. Man har
här hänvisat till Redovisningsrådets ovan nämnda rekommendation. Upp-
sala universitet har tvärtom ansett att det är svårt att teoretiskt motivera

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

145

10 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 10. Del II

en proportionell nedskrivning av detta slag och har därför menat att
kommitténs förslag är bra. Regeringen anser för sin del att regelverket
bör ansluta till de föreskrifter om behandlingen av negativ goodwill som
direktivet innehåller. Något förslag om att negativ goodwill skall upplö-
sas genom proportionell nedskrivning av icke-monetära tillgångar läggs
därför inte fram. Frågan huruvida sådan nedskrivning likväl bör få före-
komma bör överlämnas till redovisningspraxis.

16.6.2 Poolningsmetoden

Regeringens förslag: Konsolidering av dotterföretag får ske med
hjälp av den s.k. poolningsmetoden, om vissa i lagen närmare
angivna förutsättningar är uppfyllda och det är förenligt med god
redovisningssed och kravet på rättvisande bild.

Kommitténs förslag: Kommittén har föreslagit att några bestämmelser
om poolningsmetoden inte tas in i den nya lagstiftningen. Kommittén har
dock menat att metoden likväl kan användas i vissa fåll, om det är nöd-
vändigt för att koncernredovisningen skall ge en rättvisande bild (se
betänkandet del I s. 262 och 266).

Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna har inte uttalat sig i
denna del. Några remissinstanser, däribland Bokföringsnämnden, Före-
ningen Auktoriserade Revisorer och Redovisningsrådet, har menat att
lagen bör lämna utrymme för användandet av poolningsmetoden.

Bakgrund: Ibland kan två eller flera juridiska personer gå samman i
ett gemensamt företag utan att det kan påstås att någon av dem är domi-
nerande. Vid ett sådant samgående uppkommer inte något typiskt kon-
cemförhållande. Det kan därför hävdas att man i denna situation inte bör
använda förvärvsmetoden utan i stället den s.k. poolningsmetoden.

Poolningsmetoden innebär att man i koncembalansräkningen bibehåller
de värden till vilka tillgångar och skulder har upptagits i resp, företags
balansräkning. Någon justering med hänsyn till över- eller undervärden
på olika slag av tillgångar görs således inte och någon goodwill kan
därmed inte heller uppkomma. De inblandade företagens resultat- och
balansräkningar ”poolas” samman.

Gällande rätt: Poolningsmetoden finns inte reglerad i lagstiftningen.

Metoden finns däremot beskriven i Redovisningsrådets rekommendation
RR 01:91, Koncernredovisning, punkterna 38 och 39.

För att poolningsmetoden skall få tillämpas krävs enligt rekommenda-
tionen att inget av företagen kan utpekas som köpare och att inget av dem
har varit dotterföretag till något annat företag under de två åren närmast
före samgåendet. Detta innefattas i ett krav på självständighet. Vidare
fordras att samgåendet äger mm genom en apportemission av aktier i det
formellt förvärvande företaget, varvid vederlaget utgörs av aktier i det
andra företaget, och att den utjämning mellan aktievärdena som kan
krävas i form av kontantbetalning inte överstiger tio procent av de emitte-
rade aktiernas verkliga värde. Minst 90 procent av aktierna i det förvär-

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

146

vade företaget skall förvärvas genom en transaktion eller i en serie trans-
aktioner enligt en fastställd plan under en period som inte får överstiga
ett år. Om det företag som emitterar aktier har aktieslag med olika rö-
strätt (eller aktieslag som eljest skiljer sig åt i väsentligt avseende), får
emissionen inte ändra relationen mellan de olika aktieslagen. Som ytterli-
gare en förutsättning gäller att inga avtal som gynnar en aktieägargrupp
eller som möjliggör för en aktieägargrupp att bli uppköpt får finnas eller
planeras vid samgåendet. Det skall alltså finnas en ägarkontinuitet inne-
bärande att de båda aktieägargruppema gemensamt skall utöva inflytande
över den nya företagsgrupperingen. Slutligen gäller att det inte får finnas
planer att inom en tvåårsperiod efter samgåendet avyttra en väsentlig del
av något av de samgående företagen (rörelsekontinuitet).

Direktivet: Poolningsmetoden beskrivs i artikel 20 i det sjunde direkti-
vet. I artikeln anges att en medlemsstat får tillåta eller fordra att det bok-
förda värdet av aktier eller andelar som innehas i ett företag som omfat-
tas av koncernredovisningen elimineras endast genom avräkning mot
motsvarande andel av företagets kapital. Som förutsättningar för detta
gäller dock (a) att de aktier eller andelar som innehas motsvarar minst 90
procent av det nominella beloppet, (b) att dessa 90 procent har uppnåtts
genom en överenskommelse om emission av aktier eller andelar i ett
företag som omfattas av koncernredovisningen och (c) att denna överens-
kommelse inte föreskriver en kontant betalning som överstiger tio procent
av det nominella värdet.

Skälen för regeringens förslag: Föreskrifterna om poolningsmetoden
är inte tvingande. Medlemsstaterna kan därför själva avgöra om de vill
införa metoden eller ej.

Kommittén har ansett att poolningsmetoden inte bör regleras i lag.
Samtidigt har kommittén uttalat att metoden ändå bör kunna användas
eftersom det i vissa fall skulle stå i strid med kravet på rättvisande bild
att tillämpa förvärvsmetoden och avsteg från andra lagbestämmelser i så
fall måste göras. Kommitténs ställningstagande har kritiserats av flera
remissinstanser.

Av utredningen och remissbehandlingen har framgått att poolnings-
metoden kan vara den mest ändamålsenliga formen för redovisning av
vissa särskilda slag av företagssamverkan. Metoden finns beskriven i
internationella rekommendationer och synes komma till användning i
flertalet EU-länder. Ett visst utrymme för att använda metoden även i
Sverige bör därför finnas.

Såsom tidigare uttalats (se avsnitt 8.2) anser regeringen att det för
närvarande inte bör införas någon bestämmelse som ger möjlighet att
avvika från lagbestämmelser för att en rättvisande bild skall uppnås.
Detta medför att poolningsmetoden inte kommer att kunna användas
annat än om den ges uttryckligt lagstöd. Redan detta är ett skäl för att ta
in metoden i den nya lagstiftningen. Det kan tilläggas att även om det
längre fram skulle införas en lagbestämmelse om rätt och skyldighet att
frångå andra lagbestämmelser när det är nödvändigt för att uppnå en
rättvisande bild, en sådan inte torde kunna tillämpas annat än i sällsynta
undantagsfall.

Mot denna bakgrund anser regeringen att lagstiftningen uttryckligen bör

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

147

tillåta att poolningsmetoden används i vissa närmare angivna fall.

I direktivet uppställs vissa förutsättningar för att poolningsmetoden
skall få användas. Dessa förutsättningar, som återfinns i svensk och
internationell praxis, bör tas in i lagtexten. I redovisningspraxis uppställs
även andra förutsättningar för att poolningsmetoden skall få användas.
Enligt regeringens mening bör dessa dock inte lagfästas. I stället bör det
överlämnas till redovisningspraxis att dra upp de närmare riktlinjerna för
poolningsmetodens användning. I lagen bör därför föreskrivas att meto-
den får användas endast om det är förenligt med god redovisningssed och
kravet på rättvisande bild.

16.6.3 Konsolidering av dotterföretag med kapitalandelsmetoden

Regeringens förslag: När verksamheten i ett dotterföretag skiljer
sig så mycket från övrig verksamhet i koncernen att en tillämpning
av förvärvsmetoden skulle vara oförenlig med kravet på rättvisande
bild, skall andelar i dotterföretaget räknas in i koncernen med hjälp
av kapitalandelsmetoden.

Kommitténs förslag: Överensstämmer med regeringens förslag (se
betänkandet del I s. 263-265).

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser har lämnat förslaget utan
erinran. Sveriges Redovisningskonsulters Förbund har ansett att kapital-
andelsmetoden bör få användas mera allmänt i s.k. artikel 27-koncemer
för att räkna in andelar i dotterföretag i koncernen. Sveriges Försäkrings-
förbund har menat att metoden bör förtydligas.

Bakgrund: När skilda företag inom en koncern bedriver helt olika
verksamheter, kan en full konsolidering genom förvärvsmetoden av flera
skäl försvåra analysen av koncernredovisningen. Affärsverksamheten kan
vara av så olika slag vad gäller inriktning och omfång att de i koncem-
balansräkningen konsoliderade värdena inte blir rättvisande. Detta kan
exempelvis bli fallet om tillgångar i ett kreditinstitut konsolideras in i en
industrikoncern. Analysen försvåras i ett sådant fall ytterligare av att det
gäller olika redovisningsprinciper för företagen. Det är dessa analys-
problem som är bakgrunden till att man ibland anser att kapitalandelsme-
toden i stället för förvärvsmetoden bör användas i dylika situationer.

Gällande rätt m.m.: Användningen av kapitalandelsmetoden regleras
inte i lagstiftningen.

Enligt Föreningen Auktoriserade Revisorers utkast till rekommendation
för redovisning av andel i intresseföretag är dock kapitalandelsmetoden
tillåten som konsolideringsmetod i koncernredovisningen (se avsnitt
15.4).

Direktivet: Kapitalandelsmetoden behandlas i artikel 33 i det sjunde
direktivet. Enligt den artikeln skall metoden användas för redovisning av
intresseföretag (se avsnitt 16.7.1). Däremot innehåller direktivet inga
föreskrifter om användandet av metoden för konsolidering av dotterföre-

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

148

tag.

Såsom tidigare har nämnts (se avsnitt 16.3) föreskrivs i artikel 14 att
dotterföretag som driver från koncernen i övrigt väsentligt olikartad verk-
samhet skall utelämnas från koncernredovisningen, om dess medtagande
skulle vara oförenligt med syftet att ge en rättvisande bild av koncernens
ställning och resultat. Av artikel 14.2 framgår att detta undantag inte får
tillämpas endast av det skälet att koncernföretagen bedriver såväl indu-
stri-, handels- som tjänsteverksamhet. Någon närmare vägledning för
tillämpningen av artikel 14.1 ges emellertid inte, vare sig i direktivet
eller i medlemsländernas lagstiftning.

Skälen för regeringens förslag: Föreskriften i artikel 14.1 är
tvingande. Det är därför nödvändigt att utforma den svenska lagstift-
ningen så att förvärvsmetoden inte får användas om den skulle vara
oförenlig med kravet på rättvisande bild. Brister i redovisningen bör
visserligen i första hand tillrättaläggas inom ramen för förvärvsmetoden,
t.ex. genom s.k. segmenterad rapportering kombinerad med tilläggs-
upplysningar (se IAS 27, Consolidated Financial Statements and
Accounting for Investments in Subsidiaries). Går det trots detta inte att
åstadkomma en rättvisande bild, måste emellertid en annan konsoli-
deringsmetod komma till användning.

De skäl som kan anföras mot att konsolidera ett dotterföretag med
tillämpning av förvärvsmetoden gör sig inte i lika hög grad gällande om
dotterföretaget i stället blir föremål för en partiell konsolidering med till-
lämpning av kapitalandelsmetoden. Den metoden innebär att endast an-
delen i dotterföretagets resultat och eget kapital tas med i koncernredovis-
ningen och medför därför inte samma risk för att koncernredovisningen
”snedvrides” som förvärvsmetoden kan göra. Samtidigt ger kapitalandels-
metoden en bättre bild av koncernens ekonomiska ställning och resultat
än en redovisning enligt anskaffningskostnadsmetoden skulle göra.

Mot den bakgrunden bör, såsom kommittén har föreslagit, de dotter-
företag som inte får konsolideras med hjälp av förvärvsmetoden istället
konsolideras med hjälp av kapitalandelsmetoden. Direktivet kan inte
anses uppställa något hinder mot detta.

Metodens utformning kommer att behandlas närmare i avsnitt 16.7.1.

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

149

16.1 Konsolidering av andra företag än dotterföretag

16.7.1 Konsolidering av intresseföretag med kapitalandelsmetoden

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

Regeringens förslag: Andelar i intresseföretag skall redovisas i
koncernredovisningen med tillämpning av kapitalandelsmetoden.

Sådan redovisning behöver dock inte ske om intresseföretaget är
av ringa betydelse med hänsyn till kravet på rättvisande bild och
inte heller i vissa andra undantagsfall.

Om andelar i intresseföretag inte redovisas i koncernredovisningen
med tillämpning av kapitalandelsmetoden, skall skälen för detta
anges i en not.

Redovisning enligt kapitalandelsmetoden skall ske enligt vissa i
lagen intagna bestämmelser som väsentligen innebär att tidigare
bokförda värden av aktierna eller andelarna i intresseföretaget
justeras med hänsyn till dels ägarbolagets andel i intresseföretagets
vinst eller förlust, dels mottagen utdelning. Interna vinster skall om
möjligt elimineras.

Mottagen utdelning från intresseföretaget skall inte tas upp som
intäkt i ägarföretaget. I stället skall den andel av intresseföretagets
vinst eller förlust som belöper på aktierna eller andelarna redovisas
som intäkt eller kostnad.

Kommitténs förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens
förslag (se betänkandet del I s.178 - 184 och 263)

Remissinstanserna: Så gott som samtliga remissinstanser har tillstyrkt
kommitténs förslag. Byggentreprenörerna har dock motsatt sig att det
införs tvingande regler om redovisning av intresseföretag i koncernredo-
visningen.

Bakgrund: Vid upprättandet av en koncernredovisning uppkommer
frågan om och hur andelar i intresseföretag skall redovisas. En vanlig
metod för att redovisa andelar i intresseföretag är kapitalandelsmetoden.
Metoden har beskrivits i avsnitt 15.4. Såsom där har redovisats bygger
den på att det hos ägarföretaget redovisade värdet av aktier och andelar
i intresseföretag (eller dotterföretag) ökas resp, minskas i samma mån
som intresseföretagets eget kapital ändras.

Gällande rätt m.m.: Lagstiftningen reglerar inte hur andelar i intresse-
företag skall redovisas i koncernredovisningen. I Föreningen Auktorisera-
de Revisorers utkast till rekommendation Redovisning för andel i intres-
seföretag ges två alternativ för redovisning av dessa innehav; anskaff-
ningskostnadsmetoden med tilläggsupplysningar eller kapitalandelsmeto-
den. Företag som har en internationell läsekrets uppmanas att använda
kapitalandelsmetoden. Börsbolagen använder normalt kapitalandelsmeto-
den för redovisning av intresseföretag (se t.ex. Rundfelt, Tendenser i
börsbolagens årsredovisningar 1992, s. 57).

Direktivet: Av artikel 33 i det sjunde direktivet följer att ägarintressen
i intresseföretag skall redovisas under en särskild post i koncembalans-
räkningen. Denna redovisning skall ske enligt vissa i artikeln särskilt

150

angivna regler, kapitalandelsmetoden. Den i artikeln givna beskrivningen
av metoden överensstämmer väsentligen med de föreskrifter som finns
i artikel 59 i det fjärde direktivet.

När metoden tillämpas första gången skall andelen i intresseföretaget
tas upp till ett belopp som motsvarar antingen aktiernas eller andelarnas
bokförda värde enligt värderingsreglerna i det fjärde direktivet eller
ägarföretagets andel i intresseföretagets eget kapital. Medlemsstaterna
behöver inte tillåta båda redovisningssätten. Vilket redovisningssätt som
än används skall skillnaden mellan å ena sidan det bokförda värdet av
aktierna eller andelarna och å andra sidan andelen i intresseföretagets
eget kapital anges särskilt i balansräkningen eller i not. Beräkningen av
skillnadsbeloppet skall som huvudregel hänföra sig till den tidpunkt då
metoden används för första gången. Medlemsstaterna får emellertid tillåta
eller kräva att beräkningen i stället hänför sig till förvärvstidpunkten (se
artikel 33.2).

Det värde som aktierna eller andelarna i intresseföretaget är upptagna
till skall ökas eller minskas med ägarföretagets andel i förändringen av
intresseföretagets eget kapital under räkenskapsåret. En minskning skall
göras för mottagen utdelning (se artikel 33.4).

Om det uppkommer en positiv skillnad mellan aktiernas eller andelar-
nas värde och ägarföretagets andel i intresseföretagets eget kapital, skall
denna behandlas enligt reglerna i artikel 30. Det innebär bl.a. att den
skall behandlas enligt reglerna om goodwill i det fjärde direktivet (se
artikel 33.5).

Transaktioner mellan ägarföretaget och intresseföretaget skall elimine-
ras enligt de allmänna reglerna om eliminering i direktivet (se artikel
33.7).

Artikeln behöver inte tillämpas om den ägda andelen i intresseföre-
tagets kapital är av ringa betydelse med hänsyn till kravet på rättvisande
bild (se artikel 33.9).

Skälen för regeringens förslag:

Användningen av kapitalandelsmetoden

Direktivet, som i denna del är tvingande, gör det nödvändigt att i lagstift-
ningen införa regler om att aktier och andelar i intresseföretag som hu-
vudregel skall redovisas i koncernredovisningen med användning av
kapitalandelsmetoden.

Kapitalandelsmetoden har betydande fördelar och har därför blivit allt
vanligare för redovisningen av intresseföretag i koncernredovisningen.
Som har framhållits i avsnitt 15.4 är det redan i dag i enlighet med
svensk och internationell praxis att använda metoden i koncernredovis-
ningen.

Av direktivet följer dock att redovisning enligt kapitalandelsmetoden
inte behöver ske om intresseföretaget (ägarintresset) är av ringa betydelse
med hänsyn till kravet på rättvisande bild. En bestämmelse om detta bör
därför tas in i lagstiftningen.

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

151

Kommittén har föreslagit att redovisning av intresseföretag enligt
kapitalandelsmetoden inte heller behöver ske i andra situationer som
motsvarar dem då konsolidering av dotterföretag inte behöver ske, dvs.
(1) då betydande eller varaktigt hinder i väsentlig grad begränsar ägarför-
etagets möjligheter att utöva inflytande över intresseföretaget, (2) då
nödvändig information för att upprätta koncernredovisningen inte kan
erhållas utan oskälig kostnad eller inom rimlig tid och (3) då andelarna
i intresseföretaget innehas tillfälligt och uteslutande i avsikt att säljas vid-
are. Dessa undantag saknar direkt motsvarighet i direktivet. Det är emel-
lertid här fråga om situationer då det över huvud taget kan ifrågasättas
om ett reellt intresseföretagsförhållande - dvs. inflytande över driftsmäs-
sig och finansiell styrning - existerar. Artikel 33 behöver dessutom inte
tillämpas på annat än ”ägarintressen”; dvs. då det finns en varaktig för-
bindelse mellan företagen (se artikel 17 i det fjärde direktivet). Det kan
mot den bakgrunden inte anses strida mot direktivet att göra de undantag
som kommittén har föreslagit. Regeringen ansluter sig därför till
kommitténs förslag.

Om andelar i intresseföretag inte redovisas enligt kapitalandelsmetoden,
bör - såsom sägs i direktivet - skälen för detta anmärkas i not.

Utformningen av kapitalandelsmetoden

Såsom kommittén har uttalat ligger det ett värde i att hålla lagreglerna
om kapitalandelsmetoden så kortfattade som möjligt och i stället överlåta
på den praktiska tillämpningen att med ledning från auktoritativa organ
närmare utveckla och förklara metodens användning. Det är emellertid
nödvändigt att i den nya lagstiftningen ange vissa ramar. Eftersom direk-
tivets föreskrifter om utformningen av kapitalandelsmetoden i huvudsak
är tvingande, bör lagreglerna ansluta till direktivet.

Lagstiftningen bör sålunda utformas så att aktiernas eller andelarnas
värde från början beräknas med utgångspunkt i det värde till vilket de har
bokförts hos moderbolaget, dvs. anskaffningsvärdet justerat med hänsyn
till nedskrivningar och uppskrivningar (/f). Direktivet ger i och för sig
utrymme för lagstiftaren att även tillåta att aktierna eller andelarna redan
från början tas upp till ett värde motsvarande det redovisande bolagets
andel i dotter- eller intresseföretagets eget kapital. Det är emellertid det
förra alternativet som normalt kommer till användning i svensk redovis-
ningspraxis och därför bör väljas i lagstiftningen.

Vid användandet av kapitalandelsmetoden måste också göras en beräk-
ning av skillnaden mellan å ena sidan det ovan angivna ”bokförda
värdet” av aktierna eller andelarna och å andra sidan andelen i intresse-
företagets eget kapital. Beräkningen av skillnadsbeloppet bör normalt
göras med utgångspunkt i förhållandena vid förvärvstidpunkten. Detta
kan emellertid i en del fall innebära praktiska svårigheter, t.ex. därför att
det har gått mycket lång tid sedan förvärvet. Om det finns särskilda skäl
för det, bör beräkningen därför i stället få göras med utgångspunkt i
förhållandena vid den tidpunkt då metoden användes för första gången.

Föreskriften i artikel 33.5 torde få förstås så att, om det finns ett

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

152

positivt skillnadsbelopp, detta skall föranleda vad som kan betecknas som
”avskrivning”. Det framräknade värdet av aktierna eller andelarna (dvs.
A) skall sålunda justeras med ett belopp (B) som motsvarar avskrivningar
av den ”tillgång” som skillnadsbeloppet representerar. Till den del skill-
nadsbeloppet kan hänföras till något särskilt slag av tillgångar skall
minskningen ske på sätt som motsvarar avskrivning av detta tillgångsslag
och annars på sätt som motsvarar avskrivning av goodwill. Även detta
bör komma till uttryck i lagen.

Enligt direktivtexten skall det bokförda värdet justeras med hänsyn till
den andel av förändringen av dotter- eller intresseföretagets eget kapital
som belöper på aktierna eller andelarna. Detta synes vara förenligt med
svensk praxis (jfr Föreningen Auktoriserade Revisorers ovan nämnda
utkast till rekommendation). Förändringar i eget kapital sammanhänger
företrädesvis med uppkommen vinst eller förlust för räkenskapsåret och
med lämnad utdelning. Den nya lagstiftningen bör därför utformas så att
aktiernas eller andelarnas värde justeras med hänsyn till intresseföretagets
vinst eller förlust (C). Därutöver skall, i enlighet med direktivet, värdet
minskas med belopp som har mottagits i utdelning (D). Hänsyn bör också
tas till eventuella andra förändringar i intresseföretagets eget kapital (E).
Vad som därefter återstår (A - B + C - D + E) är det värde som skall
tas upp i koncembalansräkningen som aktiemas eller andelarnas värde.

I följande balansräkningar bör värdet bestämmas med utgångspunkt i
föregående års värde. Av direktivet framgår inte om värdet också skall
bli föremål för sådana värdejusteringar som ägarföretaget normalt tilläm-
par, dvs. nedskrivningar och uppskrivningar. Det är emellertid naturligt
att nedskrivningar görs enligt vad som allmänt gäller om sådana. Det är
också naturligt att det nya värdet justeras med hänsyn till ”avskrivningar”
på sådana skillnadsbelopp som har beskrivits ovan. Det därefter kvar-
stående värdet bör justeras med hänsyn till intresseföretagets vinst eller
förlust under räkenskapsåret samt med hänsyn till mottagen utdelning.
Även andra förändringar i intresseföretagets eget kapital bör beaktas.

I artikel 59 i det fjärde direktivet ställs också krav på att eventuell
skillnad mellan å ena sidan den resultatandel som svarar mot aktierna
eller andelarna och å andra sidan erhållen eller förfallen utdelning skall
tas upp som en reserv som inte får delas ut till aktieägarna i ägarföreta-
get. I lagen bör därför tas in bestämmelser om att beloppet skall avsättas
till en kapitalandelsfond. Denna fond bör hänföras till det bundna egna
kapitalet.

Såsom har påpekats under remissbehandlingen ger förslaget om avsätt-
ning till en kapitalandelsfond upphov till vissa frågor, t.ex. om de ända-
mål för vilka fonden får disponeras. Kommittén har förklarat sig ämna
återkomma med närmare överväganden i denna fråga. I avvaktan på
frågans vidare behandling bör den inte regleras närmare. Fonden bör
dock, vad gäller koncerner där moderbolaget är ett aktiebolag, utgöra en
del av koncernens bundna egna kapital och alltså inte kunna användas för
vinstutdelning.

Slutligen bör lagen ställa krav på intemvinsteliminering, där en sådan
inte är praktiskt omöjlig.

Regeringen återkommer i författningskommentaren till frågor rörande

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

153

kapitalandelsmetodens närmare utformning.

Intäktsföring

Såsom tidigare har redovisats bygger kapitalandelsmetoden på att värdet
av andelarna i intresseföretagen ökas resp, minskas i samma mån som
intresseföretagets eget kapital ändras. Det intressanta från redovisnings-
synpunkt är därför inte vilken utdelning som ägarföretaget är berättigat
till utan vilken vinst eller förlust som intresseföretaget har redovisat.

Med hänsyn härtill bör, när kapitalandelsmetoden tillämpas, den ut-
delning som ägarföretaget uppbär från dotter- eller intresseföretaget inte
tas upp som intäkt. I stället bör ägarföretagets andel i dotter- eller intres-
seföretagets vinst eller förlust redovisas som intäkt resp, kostnad.

16.7.2 Klyvningsmetoden

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

Regeringens förslag: Om ett bolag som omfattas av koncern-
redovisningen tillsammans med ett eller flera företag som inte om-
fattas av denna redovisning leder ett annat företag som inte är ett
dotterföretag, får konsolidering ske i enlighet med den s.k. klyv-
ningsmetoden. Denna innebär att en så stor andel av det ägda
företagets tillgångar, avsättningar och skulder samt intäkter och
kostnader redovisas i det upprättande bolagets koncembalans-
räkning och koncemresultaträkning som belöper sig på de ägda
andelarna.

Kommitténs förslag: Överensstämmer med regeringens förslag (se
betänkandet del I s. 263 och 266).

Remissinstanserna: Remissinstanserna har tillstyrkt kommitténs förslag
eller lämnat det utan erinran.

Bakgrund: Klyvningsmetoden kallas också för proportionell konsolide-
ring. Den innebär att enbart en så stor andel av det ägda företagets till-
gångar, skulder, intäkter och kostnader som belöper på ägarföretaget
redovisas i koncembalansräkningen resp, koncemresultaträkningen.
Metoden används huvudsakligen på andelar i s.k. joint ventures (samrisk-
företag). Ett samriskföretag kan sägas karaktäriseras av att delägarna
driver en verksamhet gemensamt utan att någon av dem ensam har ett
bestämmande inflytande.

Gällande rätt m.m.: Klyvningsmetoden är inte reglerad i lagstift-
ningen.

Enligt Föreningen Auktoriserade Revisorers utkast till rekommendation
för redovisning av andel i intresseföretag är metoden tillåten som konsoli-
deringsmetod i koncernredovisningen. Någon närmare beskrivning av
metoden lämnas dock inte i utkastet och det påpekas även att metoden
inte är oomstridd.

Direktivet: Artikel 32 i det sjunde direktivet behandlar klyvningsmeto-
den. Artikeln säger att om ett företag som omfattas av en koncemredo-

154

visning, tillsammans med ett eller flera företag som inte omfattas av
denna redovisning, leder ett annat företag, medlemsstaterna får tillåta
eller fordra att en så stor del av det sistnämnda företaget omfattas av
koncernredovisningen som motsvarar den andel av detta företags kapital
som det förstnämnda företaget äger.

Skälen för regeringens förslag: Direktivets bestämmelser om klyv-
ningsmetoden är inte tvingande.

I Sverige har metoden inte använts i någon större utsträckning. Den är
vanligare utomlands. I vissa situationer synes den ha klara fördelar. Den
kan bl.a. ge en bättre bild av kapitalbindningen och finansieringen i det
gemensamt ägda företaget.

Klyvningsmetoden är tillåten i samtliga EU:s medlemsländer. Den
tillämpas också i svensk redovisningspraxis. Övervägande skäl talar
därför för att tillåta den även i svensk lagstiftning.

I svensk och internationell praxis används metoden i allt väsentligt
endast för konsolidering av andra företag än dotterföretag. Denna be-
gränsning bör - såsom kommittén föreslagit - komma till uttryck även
i den svenska lagstiftningen. I övrigt bör den svenska lagstiftningen ut-
formas i nära överensstämmelse med direktivet.

16.8 Upplysningar om dotter- och intresseföretag m.m. i
koncernredovisningen

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

Regeringens förslag: Aktie- och andelsinnehav i koncernföretag
och intresseföretag som inte omfattas av koncernredovisningen
skall redovisas som särskilda poster i koncembalansräkningen.

I koncernredovisningen skall för varje dotterföretag och
intresseföretag och för varje annat företag i vilket ett koncern-
företag innehar en kapitalandel om minst 20 procent anges dess
namn, organisationsnummer och säte samt moderbolagets kapital-
andel i företaget. Dessa uppgifter får efter regeringens eller
myndighets tillstånd utelämnas, om de är av sådant slag att de kan
vålla allvarlig skada för moderbolaget eller för något av de angivna
företagen. I fråga om andra företag än dotterföretag och intresse-
företag behöver uppgifter inte heller lämnas om de är av ringa
betydelse med hänsyn till kravet på rättvisande bild.

Kommitténs förslag: Överensstämmer i huvudsak med kommitténs
förslag. Kommittén har dock inte föreslagit någon skyldighet att lämna
uppgifter om företag i vilka koncernföretag innehar en kapitalandel om
minst 20 procent (se betänkandet del I s. 173 - 177).

Remissinstanserna: Remissinstanserna har i allmänhet lämnat kommit-
téns förslag utan erinran. Bl.a. Föreningen Auktoriserade Revisorer har
pekat på möjligheten av att lämna en aktiespecifikation i särskild rapport.

Gällande rätt: Aktier och andelar i dotterföretag skall enligt 11 kap.
5 § första stycket och 7 § första stycket jämfört med 11 § aktiebolags-

155

lagen tes upp som särskild tillgångspost i koncembalansräkningen. Enligt
3 kap. 3 § andra stycket och 4 § 1980 års årsredovisningslag skall sådana
aktier och andelar tas upp som särskild tillgångspost i moderbolagets
balansräkning. Motsvarande krav på redovisning av fordringar hos dotter-
eller moderföretag uppställs i 11 kap. 7 § siste stycket jämfört med 11 §
aktiebolagslagen och 3 kap. 2 § andra stycket 1980 års årsredovisnings-
lag.

I avsnitt 15.3 har regeringen redogjort för de krav på specifikation av
aktie- och andelsinnehav som uppställs i 11 kap. 8 § aktiebolagslagen.
Samma krav på specifikation uppställs i fråga om koncernredovisningen
(se 11 kap. 11 § samma lag).

Ett företag som är koncemredovisningsskyldigt enligt 1980 års årsredo-
visningslag, dvs. moderföretag i en koncern med i medeltal minst tio
anställda, skall enligt 3 kap. 3 § andra stycket i den lagen för varje dot-
terföretag te upp aktierna eller andelarna med angivande av företagets
namn, antalet aktier eller andelar samt dessas nominella värde och värde
enligt balansräkningen.

Patent- och registreringsverket får under vissa förhållanden medge att
aktierna eller andelarna, i såväl dotterföretag som andra företag, redovi-
sas utan specifikation (se 11 kap. 8 § förste stycket 1 aktiebolagslagen
och 3 kap. 3 § andra stycket 1980 års årsredovisningslag).

De nu nämnda specifikationskraven omfattar inte indirekt, via dotter-
företag, ägda aktier och andelar i dotterföretag. God redovisningssed kan
emellertid fordra att moderföretaget i sin förvaltningsberättelse eller i
koncernredovisningen lämnar upplysningar om sådana indirekta innehav,
om dessa är av väsentlig betydelse för koncernens verksamhet (se Bok-
föringsnämndens uttalande U 88:5, Specifikation av aktier och andelar).

Direktiven: Balansräkningsschemat i det fjärde direktivet gäller hän-
visningsvis även för koncernredovisningen (se artikel 17 i det sjunde
direktivet). I detta direktiv krävs att ”ägarintressen”, dvs. sådana andelar
i andra företag som är avsedda att skapa en varaktig förbindelse med de
andra företagen och främja den egna verksamheten och som är anlägg-
ningstillgångar, skall redovisas under en särskild rubrik under Anlägg-
ningstillgångar. Detsamma gäller andelar i ”anknutna företag”, dvs. i
huvudsak koncernföretag. När det gäller sådana andelar i andra företag
som redovisas som omsättningstillgångar, ställer direktivet inget krav på
särredovisning av ägarintressen, möjligen på grund av att ägarintressen
inte anses kunna utgöra omsättningstillgångar. Däremot skall sådana an-
delar i ”anknutna företag” som är omsättningstillgångar särredovisas.
Direktivet uppställer också vissa krav på särredovisning av fordringar hos
”anknutna företag” resp, ”företag i vilka bolaget har ägarintressen”.

Enligt artikel 34.2 a i det sjunde direktivet skall uppgift lämnas om
namn och säte för de dotterföretag som omfattas av koncernredovisningen
liksom uppgift om hur stor del av respektive dotterföretags kapital som
innehas av koncernföretagen eller av någon som handlar i eget namn men
för något av dessa företags räkning. I artikel 34.2 b föreskrivs att samma
uppgifter skall lämnas om dotterföretag som har utelämnats i koncern-
redovisningen med stöd av artikel 13 eller 14 (se ovan avsnitten 16.3 och
16.6.3).

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

156

Av artiklarna 34.3 a och 34.3 b följer att uppgift om namn, säte och
kapitalandel skall lämnas också beträffande intresseföretag. Enligt artikel

34.4 skall dessa uppgifter även lämnas för företag som har konsoliderats
enligt klyvningsmetoden.

Enligt artikel 34.5 skall det för företag som inte omfettas av artiklarna

34.2 - 34.4 men i vilka koncernföretagen innehar en kapitalandel om
minst 20 procent lämnas uppgifter om kapitalandelens storlek samt före-
tagets egna kapital och resultat för det senaste räkenskapsåret. Uppgif-
terna om eget kapital och resultat får utelämnas, om kapitalandelen är
mindre än 50 procent.

I direktivet ställs också vissa ytterligare krav på upplysningar rörande
förhållanden hänförliga till dotterföretag, intresseföretag eller andra
företag som koncernföretag äger del i. Dessa kommer att behandlas i
författningskommentaren.

En väsentlig skillnad i förhållande till det fjärde direktivet är att det
sjunde direktivet inte tillåter att uppgift om namn, säte och kapitalandel,
såvitt avser dotterföretag och intresseföretag, utelämnas på den grunden
att uppgifterna skulle vara av ringa betydelse med hänsyn till kravet på
rättvisande bild. På koncemnivå finns denna möjlighet endast i fråga om
sådana företag som avses i artikel 34.5.

Däremot får - på samma vis som i fråga om årsredovisningen - de
uppgifter som krävs enligt artiklarna 34.2 - 34.5 utelämnas, om uppgif-
terna är av sådan karaktär att de kan vålla något av de företag som
berörs av bestämmelserna allvarlig skada. Vidare får den nationella lag-
stiftningen tillåta att uppgifterna utelämnas från koncernredovisningen om
de i stället lämnas i en särskild översikt som deponeras hos registrerings-
myndigheten. Detta framgår av artikel 35.1.

Skälen for regeringens förslag: De föreskrifter som sjunde direktivet
innehåller om upplysningar rörande koncern- och intresseföretag är i allt
väsentligt tvingande.

I koncembalansräkningen bör därför på samma vis som i fråga om
årsredovisningen tas upp särskilda poster för redovisning av aktier och
andelar i koncern- och intresseföretag. Aktier i dotterföretag som har
konsoliderats enligt förvärvs- eller poolningsmetodema bör dock givetvis
inte redovisas i koncembalansräkningen, eftersom sådana aktier elimine-
ras genom själva konsolideringen.

Lagstiftningen bör också - som kommittén har föreslagit - återspegla
direktivets krav på specifikation av aktier och andelar i dotter- och intres-
seföretag. En anpassning till direktivet gör det dessutom enligt regering-
ens mening nödvändigt att i lagen föreskriva motsvarande upplysnings-
skyldighet i fråga om andra företag i vilka koncernföretag innehar en
kapitalandel om minst 20 procent utan att det för den skull är fråga om
ett intresseföretag. I fråga om de sistnämnda företagen bör någon upplys-
ningsskyldighet inte föreligga om uppgifterna är av ringa betydelse med
hänsyn till kravet på rättvisande bild.

Av artikel 34 framgår att specifikationen även måste innehålla vissa
särskilda uppgifter; namn, företagets säte samt uppgift om andra koncern-
företags andel i företagets kapital. Regeringen föreslår därför en lagbe-
stämmelse om att det för varje dotterföretag och intresseföretag skall

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

157

lämnas uppgift om dess namn och säte och om moderbolagets kapitalan-
del i företaget. Även organisationsnummer bör anges.

I likhet med gällande rätt ger direktivet en möjlighet att göra undantag
från uppgiftsskyldigheten för det fall att de aktuella uppgifterna skulle
kunna vålla allvarlig skada för de berörda företagen. Den nu gällande
regeln har använts mycket sällan men synes fylla ett visst behov. Såsom
tidigare har redovisats anser regeringen att denna undantagsmöjlighet bör
tas till vara såvitt gäller årsredovisningen. Det saknas anledning att inte
ta den till vara även såvitt gäller koncernredovisningen.

Vissa remissinstanser menar att uppgiftsskyldigheten borde få fullgöras
genom ingivande av en särskild förteckning till registreringsmyndigheten.
Regeringen är emellertid inte beredd att föreslå detta. Det torde nämligen
inte vara lämpligt att på detta sätt bryta ut en del av redovisningen till en
särskild handling.

17 Offentliggörande av års- och koncernredovis-
ningar

17.1 Offentliggörande genom ingivande till registrerings-
myndigheten

Regeringens förslag: Samtliga bolag som omfattas av den nya års-
redovisningslagen skall ge in årsredovisning och revisionsberättelse
samt, i förekommande fell, koncernredovisning och koncern-
revisionsberättelse till Patent- och registreringsverket. Detsamma
skall gälla aktiebolag som omfattas av lagen om årsredovisning i
kreditinstitut och värdepappersbolag.

Aktiebolag skall liksom hittills ge in handlingarna inom en månad
från det att balansräkningen och resultaträkningen fastställdes av
bolagsstämman, medan de handelsbolag som omfattas av lagen
skall ge in handlingarna inom sex månader från räkenskapsårets
utgång.

Patent- och registreringsverket skall låta kungöra att handlingarna
har kommit in till verket. Kungörande skall ske genom publicering
i en av verket utgiven tidning.

Kommitténs förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens
förslag. Kommittén har dock föreslagit att kungörande i stället skall ske
i Post- och Inrikes Tidningar (se betänkandet del I s. 277, 278, 316 och
317).

Remissinstanserna: Sveriges Redovisningskonsulters förbund har
ansett att man bör undersöka möjligheterna att undanta mindre bolag från
kravet på offentliggörande av redovisningshandlingar. Företagarnas
Riksorganisation har avstyrkt att det införs regler om kungörande.

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

158

Kooperativa förbundet och Patent- och registreringsverket har förordat Prop. 1995/96:10
att kungörande sker på annat sätt än i Post- och Inrikes Tidningar. I
övrigt har förslaget i huvudsak lämnats utan erinran.

Gällande rätt: Svensk rätt innehåller redan i dag åtskilliga bestämmel-
ser om offentliggörande av årsredovisningar och revisionsberättelser.

Enligt 11 kap. 3 § aktiebolagslagen gäller sålunda att samtliga aktiebo-
lag måste ge in bestyrkta kopior av årsredovisning och revisionsberättelse
till Patent- och registreringsverket. Handlingarna skall vara försedda med
bevis om att resultaträkning och balansräkning har blivit fastställda av
bolagsstämman jämte besked om bolagsstämmans beslut rörande disposi-
tion av vinst eller förlust. De skall ha kommit in till verket inom en
månad från bolagsstämmans fastställelsebeslut, dvs. senast sju månader
- eller, i vissa fall då fortsatt bolagsstämma har hållits, nio månader -
från räkenskapsårets utgång. Motsvarande bestämmelser gäller enligt 11
kap. 10 § aktiebolagslagen i fråga om koncernredovisning och
koncemrevisionsberättelse. Handlingarna förvaras efter ingivandet hos
Patent- och registreringsverket, där de finns tillgängliga på ADB-medium
i anslutning till aktiebolagsregistret. Någon kungörelse om att
handlingarna har avlämnats sker inte.

Samtliga handelsbolag som är skyldiga att upprätta årsredovisning är
också skyldiga att senast sex månader efter räkenskapsårets utgång hålla
årsredovisningen och revisionsberättelsen tillgängliga hos företaget för
alla som är intresserade (se 2 kap. 2 § 1980 års årsredovisningslag).
Bolagen är inte alltid skyldiga att ge in handlingarna till Patent- och
registreringsverket. En sådan skyldighet har enbart vissa större handels-
bolag (se 2 kap. 3 §). Verket kan dock förelägga även andra handels-
bolag att ge in handlingarna (se 2 kap. 4 §). Om ett handelsbolag är
skyldigt att upprätta koncernredovisning, skall denna alltid ges in till
Patent- och registreringsverket (se 3 kap. 6 §). I så fall skall också kon-
cemrevisionsberättelsen ges in (se 4 kap. 12 §).

Om ett aktiebolag inte lämnar in redovisnings- och revisionshandlingar-
na till Patent- och registreringsverket i tid, kan olika slag av sanktioner
komma i fråga. Bland annat kan bolaget bli skyldigt att betala försenings-
avgifter (se 11 kap. 15 och 16 §§ aktiebolagslagen) och vid något längre
dröjsmål förpliktas att träda i likvidation (se 13 kap. 4 a och 5 a §§). Om
handlingarna inte har sänts in till Patent- och registreringsverket inom
femton månader från räkenskapsårets utgång kan verkställande direktören
och styrelsens ledamöter bli personligen betalningsansvariga för bolagets
därefter uppkommande förbindelser (se 11 kap. 3 § tredje och fjärde
styckena). Vidare kan Patent- och registreringsverket vitesförelägga
verkställande direktören samt ledamöterna i styrelsen att fullgöra bolagets
skyldigheter (se 19 kap. 2 §). Ett vitesföreläggande kan också meddelas
mot ställföreträdare för handelsbolag som är skyldigt att sända in års-
redovisning och revisionsberättelse till Patent- och registreringsverket
men underlåter detta (se 5 kap. 1 § 1980 års årsredovisningslag).

Direktiven: Utgångspunkten för EG-rättens reglering av denna fråga
finns i artikel 47 i det fjärde direktivet. Där föreskrivs att det vederbörli-
gen fastställda årsbokslutet jämte förvaltningsberättelse och revisionsbe-                  159

rättelse skall offentliggöras enligt varje medlemsstats lagstiftning. Offent-

liggörandet måste stå i överensstämmelse med artikel 3 i det första bo- Prop. 1995/96:10
lagsrättsliga direktivet (68/151/EEG). I den sistnämnda artikeln före-
skrivs att vissa handlingar skall offentliggöras på visst sätt; dels skall
handlingarna antingen förvaras i en akt som skall läggas upp för varje
bolag i resp, bolagsregister eller registreras i registret, dels skall hand-
lingarna publiceras i en nationell tidning. Publiceringen skall ske antingen
genom att handlingarna återges helt eller delvis eller genom att hänvis-
ning sker till en handling som förvaras i akten eller är införd i registret.

Från den beskrivna huvudregeln i direktivet ges vissa möjligheter till
undantag. Medlemsstaterna får enligt artikel 47.2 och 47.3 tillåta att
sådana mindre bolag som avses i artikel 11 och 27 (beträffande dessa s.k.
artikel 11-bolag resp, artikel 27-bolag, se avsnitten 9.1.3 resp. 9.2.3)
offentliggör balansräkning och noter i förkortad form och att sådana
bolag som avses i artikel 11 över huvud taget inte offentliggör resultat-
räkning, förvaltningsberättelse och revisionsberättelse. Artikel 57, 57 a
och 58 innehåller vissa ytterligare möjligheter att underlåta offentliggör-
ande av redovisningshandlingar.

Därutöver får medlemsstaterna enligt artikel 47.1 tillåta att handels-
bolag offentliggör förvaltningsberättelsen genom att enbart hålla den till-
gänglig för allmänheten på den ort där bolaget har sitt säte. Enligt artikel
47.1 a får de också under vissa förutsättningar tillåta att handelsbolag
som omfattas av direktivet över huvud taget inte ger in några redo-
visningshandlingar till bolagsregistret under förutsättning att handlingarna
i stället hålls tillgängliga hos bolaget. En av förutsättningarna för att
denna undantagsregel skall få tillämpas är dock att samtliga obegränsat
ansvariga delägare i handelsbolaget är utländska företag av viss form.

Av artikel 38.1 i det sjunde direktivet följer att även den sammanställda
redovisningen, den sammanställda förvaltningsberättelsen och den revi-
sionsberättelse som avgivits över den sammanställda redovisningen måste
offentliggöras enligt artikel 3 i det första direktivet. Från denna huvud-
regel görs i artikel 38.2 och 38.4 vissa mindre undantag.

Skälen för regeringens förslag: Som ovan har framgått är huvud-
regeln i de fjärde och sjunde direktiven att årsredovisningar och revi-
sionsberättelser skall offentliggöras. Direktivet innehåller visserligen
några undantag från denna huvudregel, men medlemsstaterna är inte
skyldiga att tillämpa dessa.

Enligt regeringens mening är det av stor betydelse att viss offentlighet
ges åt aktiebolags och större handelsbolags ekonomiska förhållanden.
Såväl balans- och resultaträkningen, förvaltningsberättelsen, övriga delar
av årsredovisningen som revisionsberättelsen bör därför hållas tillgäng-
liga för bolagets intressenter och andra. Regeringen ser därför för
närvarande inte några skäl att föreslå att Sverige utnyttjar de möjligheter
att underlåta offentliggörande som direktiven erbjuder.

Direktivens huvudregel är att offentliggörande skall ske genom ingivan-

de till ett bolagsregister jämte kungörande.

160

Ingivande till registreringsmyndighet

Redan enligt gällande rätt måste alla aktiebolag ge in års- och koncern-
redovisningshandlingar jämte revisionsberättelser till Patent- och registre-
ringsverket. I en del handelsbolag är det däremot tillräckligt att hand-
lingarna hålls tillgängliga hos bolaget. Artiklarna 47.1 och 47.1 a medger
att offentliggörande i några särskilda situationer sker genom sådant till-
handahållande hos bolaget.

Undantagsbestämmelsernas praktiska betydelse torde vara mycket be-
gränsad. Enligt regeringens mening finns det inte tillräckliga skäl att ut-
nyttja dem. Års- och koncernredovisning jämte revisionsberättelse bör
därför alltid - såväl i aktiebolag som i sådana handelsbolag som kommer
att omfattas av den nya lagstiftningen - offentliggöras genom ingivande
till Patent- och registreringsverket.

Vad gäller tidpunkten för ingivandet finner regeringen inte anledning
att föreslå några sakliga förändringar. I ett aktiebolag bör därför liksom
i dag handlingarna ges in till Patent- och registreringsverket inom en
månad från det att balans- och resultaträkningarna har blivit fastställda
av bolagsstämman. Detta innebär att handlingarna måste ges in senast sju
månader eller, om bolaget har hållit fortsatt bolagsstämma, nio månader
efter räkenskapsårets utgång (jfr 9 kap. 5 § aktiebolagslagen). I ett han-
delsbolag bör handlingarna liksom i dag ges in till Patent- och registre-
ringsverket inom sex månader från räkenskapsårets utgång.

Prop. 1995/96:10

Sanktioner när redovisningshandlingar inte ges in

Regeringen finner inte heller anledning att föreslå några sakliga ändringar
i fråga om de sanktioner som kan komma till användning mot bolag och
bolagsföreträdare när redovisnings- och revisionshandlingar inte ges in
i tid.

Reglerna i 13 kap. aktiebolagslagen, som ger Patent- och registrerings-
verket möjlighet att besluta om att försätta försumliga aktiebolag i
likvidation, bör därför finnas kvar.

Även bestämmelserna om att försumliga bolag kan förpliktas betala
förseningsavgifter och att bolagets ställföreträdare kan bli personligen
betalningsskyldiga för bolagets förpliktelser bör finnas kvar. Dessa be-
stämmelser bör dock flyttas över till den nya årsredovisningslagen. Det-
samma gäller vitesbestämmelsema i aktiebolagslagen och - såvitt gäller
de företag som berörs av den nya lagstiftningen - vitesbestämmelsema
i 1980 års årsredovisningslag.

De nu berörda sanktionsreglerna bör omfatta även kreditinstitut som är
aktiebolag. Regeringen har övervägt om bestämmelserna om försenings-
avgifter, som i dag gäller enbart aktiebolag, framdeles bör omfatta också
de handelsbolag som berörs av den nya lagstiftningen. Det saknas dock
tillräckligt underlag att i detta sammanhang lägga fram förslag om detta.

161

11 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 10. Del II

Kungörande

En anpassning till direktivet fordrar att det införs regler om kungörande
av årsredovisning och revisionsberättelse. En sådan kungörelse bör lämp-
ligen ske i anslutning till att årsredovisningen ges in till Patent- och
registreringsverket. Kungörelsen bör då avse det förhållandet att hand-
lingarna har kommit in till verket. För att kungörelsen skall stå i över-
ensstämmelse med de krav som uppställs i artikel 3 i det första bolags-
rättsliga direktivet bör den utformas så att den ger information om var
redovisningshandlingarna finns. Sådan information kan ges genom att
upplysning lämnas om diarienumret på Patent- och registreringsverkets
akt (ärende) eller genom att något motsvarande identifikationsnummer
anges.

Kungörande sker i svensk rätt vanligen genom publicering i Post- och
Inrikes Tidningar. Så är t.ex. fallet vid kungörande av sådana uppgifter
som har tagits in i aktiebolagsregistret. Det kan därför synas konsekvent
att också det nu aktuella slaget av kungörande sker i Post- och Inrikes
Tidningar. Det bör emellertid beaktas att kungörandet av uppgifter om
årsredovisningar och revisionsberättelser kommer att få en mycket stor
omfattning. Kungörande måste varje år ske i mer än 300.000 fall. Antalet
myndigheter och företag som löpande behöver ha tillgång till de kungjor-
da uppgifterna kan däremot antas vara förhållandevis litet. Det finns
därför särskild anledning att sträva efter en så billig kungörelseform som
möjligt. Enligt vad Patent- och registreringsverket har beräknat torde
kostnaderna for kungörande i Post- och Inrikes Tidningar komma att
uppgå till cirka fem miljoner kr per år. Den kungörelseform som Patent-
och registreringsverket har pekat på - kungörelse genom publicering i en
av verket utgiven tidning - synes mot den bakgrunden ha avgjorda för-
delar. Kostnaderna kan antas bli avsevärt lägre och stanna på mindre än
en miljon kr. Detta sammanhänger bl.a. med att verket har större möjlig-
heter att beräkna den nödvändiga upplagan och administrera spridningen
av detta särskilda slag av uppgifter. Regeringen föreslår därför att kungö-
relse sker genom publicering i en tidning som ges ut av Patent- och
registreringsverket.

Patent- och registreringsverket har under remissbehandlingen påpekat
att det är oklart om kungörande skall ske omedelbart sedan en årsredovis-
ning har kommit in eller först sedan verket har granskat och godkänt
handlingen. Enligt regeringens mening torde det stå i bäst överensstäm-
melse med det offentlighetsintresse som ligger bakom direktiven att
kungörande sker först sedan Patent- och registreringsverket har granskat
och funnit sig kunna godta handlingen. Av lagen bör därför framgå att
kungörelse skall ske först sedan årsredovisning och revisionsberättelse
har givits in på föreskrivet sätt. Det får, såvitt gäller aktiebolag, till följd
att så länge balans- och resultaträkningen inte är fastställd av bolags-
stämman, något kungörande inte kan komma till stånd.

Övrigt

En särskild fråga gäller omfattningen av den granskning som Patent- och

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

162

registreringsverket skall göra av de inkommande handlingarna. Direkti-
ven innehåller inga uttryckliga riktlinjer på denna punkt. Det ligger emel-
lertid i sakens natur att registreringsmyndigheten måste göra en gransk-
ning som garanterar i vart fall att de inkommande handlingarna uppfyller
vissa grundläggande krav. I dag gör Patent- och registreringsverket en
viss översiktlig granskning, vilken bl.a. innebär att man kontrollerar att
det finns ett fastställelseintyg på redovisningshandlingarna, att vissa
poster i handlingarna finns med och att handlingarna är undertecknade.
Denna översiktliga granskning kompletteras med en mera detaljerad
granskning av stickprovsvis utvalda handlingar. Verkets praxis står i
överensstämmelse med uttalanden under förarbetena till aktiebolagslagen
(se prop. 1975:103 s. 580 f.).

Det kan anföras skäl för att utvidga Patent- och registreringsverkets
granskningsverksamhet. Detta skulle emellertid innebära inte obetydliga
kostnader. Med hänsyn härtill avstår regeringen från att lämna något för-
slag i denna del.

Prop. 1995/96:10

17.2 Annan publicering

Regeringens förslag: Om bolaget självt publicerar års- eller kon-
cernredovisningen i dess helhet, skall den åtföljas av revisions-
berättelsen.

Om den publicerade års- eller koncernredovisningen inte är full-
ständig, får den inte åtföljas av revisionsberättelsen. Vid publi-
ceringen skall det i så fåll anges att den publicerade versionen inte
är fullständig. Det skall också framgå om den fullständiga års- eller
koncernredovisningen har givits in till registreringsmyndigheten.

Kommitténs förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens
förslag (se betänkandet del I s. 277 och 317).

Remissinstanserna: Remissinstanserna har i huvudsak lämnat förslaget
utan erinran.

Gällande rätt: Det är givetvis möjligt att ett bolag önskar offentliggöra
sin årsredovisning på egen hand, t.ex. i en broschyr eller i en tidning. I
svensk rätt finns emellertid inte några särskilda bestämmelser om sådan
publicering.

Direktiven: Inte heller direktiven ställer några krav på att bolaget självt
skall låta publicera års- eller koncernredovisningen. Däremot innehåller
artiklarna 48 och 49 i det fjärde direktivet bestämmelser som torde få
tolkas som regler om formerna för en publicering som bolaget självt före-
tar. Enligt artikel 48 skall sålunda årsbokslut och förvaltningsberättelse,
när de offentliggörs i sin helhet, återges i den form och med den orda-
lydelse som har legat till grund för revisionsberättelsen. Handlingarna
skall vid sådant offentliggörande åtföljas av revisionsberättelsen i
oavkortat skick. Det skall också framgå bl.a. om revisorn har framställt
förbehåll mot de reviderade handlingarna. Artikel 49 reglerar publicering
av ett avkortat årsbokslut. Det skall då framgå att årsbokslutet är avkortat

163

och hänvisning skall göras till det register dit bokslutet har givits in. Av
artikeln torde också följa att ett offentliggörande av ett ofullständigt
årsbokslut inte får omfatta också revisionsberättelsen. Den svenska över-
sättningen anger att publiceringen i detta fäll inte behöver omfatta revi-
sionsberättelsen, men detta torde vara en felöversättning.

Av artikel 38.5 i det sjunde direktivet framgår att artiklarna 48 och 49
i det fjärde direktivet skall gälla även för publicering av koncernredo-
visningen.

Skälen för regeringens förslag: En anpassning till direktivet fordrar
att bestämmelser motsvarande artikel 48 och 49 i det fjärde direktivet
införs i den svenska lagstiftningen.

I lagen bör därför föreskrivas bl.a. att, om års- eller koncernredovis-
ningen publiceras i sin helhet, den måste vara i det skick som den var i
när revisionsberättelse upprättades och åtföljas av revisionsberättelsen.

I lagen bör vidare föreskrivas att, om den publicerade versionen av års-
eller koncernredovisningen inte är fullständig, det måste lämnas uppgift
om detta. Det bör också föreskrivas att en ofullständig års- eller koncern-
redovisning måste kompletteras med uppgift om den fullständiga redovis-
ningen har sänts in till registreringsmyndigheten. Slutligen bör det i lagen
tas in ett förbud mot att offentliggöra revisionsberättelsen tillsammans
med en ofullständig års- eller koncernredovisning.

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

18 Delårsrapport

Regeringens förslag: Bestämmelserna om delårsrapporter i
aktiebolagslagen och 1980 års årsredovisningslag införs i väsent-
ligen oförändrad form i den nya årsredovisningslagen.

Kommitténs förslag: Överensstämmer med regeringens förslag (se
betänkandet del I s. 317 - 319).

Remissinstanserna: Remissinstanserna har lämnat förslaget utan erin-
ran. Patent- och registreringsverket har dock ifrågasatt om inte också
delårsrapportema alltid borde åtföljas av en revisionsberättelse eller en
underskrift av revisor. Verket har också ansett att s.k. OTC-bolag alltid
bör vara skyldiga att upprätta delårsrapport. Slutligen har verket efterlyst
en lagteknisk samordning mellan å ena sidan årsredovisninglagens regler
om delårsrapporter och å andra sidan reglerna om halvårsrapporter i 5
kap. 6 § lagen (1992:543) om börs- och clearingverksamhet.

Gällande rätt: I fråga om större företag har en enda årlig rapportering
inte ansetts tillgodose intressenternas behov av information i tillräcklig
grad. I 11 kap. 12 - 14 §§ aktiebolagslagen och 2 kap. 9 och 10 §§ 1980
års årsredovisningslag finns därför bestämmelser om skyldighet att
upprätta delårsrapporter.

Ett aktiebolag är skyldigt att upprätta delårsrapport, om

1. tillgångarnas nettovärde för de två senaste räkenskapsåren har över-

164

stigit ett gränsbelopp motsvarande 1 000 gånger basbeloppet,

2. antalet anställda hos bolaget under de två senaste räkenskapsåren i
medeltal har överstigit 200 eller

3. bolagets aktier eller skuldebrev är noterade vid börs eller auktorise-
rad marknadsplats (se 11 kap. 12 § jämförd med 10 kap. 3 § andra styck-
et aktiebolagslagen).

Ett aktiebolag är dessutom skyldigt att upprätta delårsrapport, om bola-
get är moderbolag i en koncern och nettovärdet av koncernens tillgångar
eller antalet anställda under de senaste två räkenskapsåren har överstigit
gränsvärdena under 1 och 2 ovan (se 11 kap. 12 § jämförd med 10 kap.
3 § fjärde stycket aktiebolagslagen).

För handelsbolag gäller motsvarande bestämmelser, dock att det i
denna del inte finns någon bestämmelse om bolag vars aktier eller skul-
debrev är noterade vid börs eller auktoriserad marknadsplats (se 2 kap.
3 och 9 §§ 1980 års årsredovisningslag).

De bolag som är skyldiga att avge delårsrapport måste avge en sådan
minst en gång per år. Minst en delårsrapport måste omfatta en period av
minst hälften och högst två tredjedelar av räkenskapsåret. I en delårsrap-
port skall det redogöras översiktligt för verksamheten, resultatutveckling-
en, investeringar och förändringar i likviditet och finansiering sedan före-
gående räkenskapsårs utgång. 1 rapporten skall det även lämnas belopps-
uppgifter om nettoomsättningen och resultatet före bokslutsdispositioner
och skatt under rapportperioden. Om det finns särskilda skäl, får det
också lämnas en ungefärlig vinstuppskattning för året. Om bolaget är
moderbolag i en koncern, skall motsvarande uppgifter lämnas för kon-
cernen. Begrepp och termer i delårsrapporten skall i möjlig mån överens-
stämma med dem som har använts i den senast framlagda årsredovis-
ningen.

Aktiebolag vars aktier är inregistrerade vid en börs skall - utöver
delårsrapport - under varje räkenskapsår som omfattar mer än tio må-
nader offentliggöra en redogörelse för räkenskapsårets första sex månader
(halvårsrapport). Bestämmelser om detta finns i 5 kap. 6 § lagen
(1992:543) om börs- och clearingverksamhet

Direktiven: Direktiven saknar bestämmelser om delårsrapporter.

Skälen för regeringens förslag: Kommittén har ansett att det för
närvarande saknas skäl att närmare se över bestämmelserna om delårs-
rapportering. I det lagförslag som kommittén har lagt fram har därför de
gällande bestämmelserna med vissa smärre ändringar överförts från
aktiebolagslagen och 1980 års årsredovisningslag.

Enligt regeringens mening finns det inte underlag för att i detta sam-
manhang föreslå några sakliga ändringar i reglerna om delårsrapporter.

Det har sålunda inte framkommit några omständigheter som ger an-
ledning att ställa krav på revisionsgranskning av delårsrapporten. Det bör
därvid anmärkas att alla publika bolag har ett intresse av att anpassa sig
till de krav som värdepappersmarknaden ställer på informationens ut-
formning. Det bör också anmärkas att s.k. OTC-noterade bolag redan
enligt gällande lagstiftning är skyldiga att upprätta delårsrapporter.

Frågan om en samordning mellan bestämmelserna om delårsrapporter
och börs- och clearinglagens bestämmelser om halvårsrapporter har

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

165

tidigare varit föremål för överväganden (se prop. 1991/92:113 s. 102 och
1992/93:206 s. 51 f). Regeringen finner inte skäl att i detta sammanhang
göra någon annan bedömning.

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

19 Årsbokslut

Regeringens förslag: Bolag som omfattas av den nya lagstiftningen
skall, med vissa undantag, tillämpa de föreslagna bestämmelserna
om årsredovisning även vid upprättande av årsbokslut.

Kommitténs förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens
förslag.

Remissinstanserna har lämnat förslaget utan erinran.

Gällande rätt: Årsbokslutet, som är en del av företagets icke offentliga
redovisning, skall enligt 11 § bokföringslagen bestå av en resultaträkning
och en balansräkning. Till resultaträkningen och balansräkningen kan
fogas bilagor. Årsbokslutet skall tas in i en årsbok. Bestämmelserna om
årsbokslutets innehåll, värderingsregler m.m. finns i 13 - 20 §§
bokföringslagen.

När årsbokslut upprättas i ett aktiebolag, skall bolaget även iaktta de
särskilda bestämmelserna om årsredovisning som finns i 11 kap. aktiebo-
lagslagen. Också 1980 års årsredovisningslag innehåller vissa komplette-
rande föreskrifter om vad årsbokslutet skall innehålla.

Normalt kommer härigenom årsredovisningen och årsbokslutet att ha
samma innehåll och utformning. En del skillnader kan dock finnas. I
årsredovisningen kan man sålunda i vissa fall göra undantag från skyldig-
heten att redovisa bruttoomsättningssumma. Detta är inte möjligt i fråga
om årsbokslut. En annan skillnad är att man i vissa fall måste återge
föregående års balans- och resultaträkningar i årsredovisningen.

Direktiven: Direktivens bestämmelser tar sikte på företagets offentliga
redovisning, dvs. på vad som i Sverige utgör årsredovisningen, och
behandlar inte vad som i Sverige benämns årsbokslut.

Skälen för regeringens förslag: Såsom ovan har framgått finns det
enbart marginella skillnader mellan årsbokslut och årsredovisning. Kom-
mittén har därför övervägt att utmönstra begreppet årsbokslut ur lagstift-
ningen. Den har dock avstått från att lämna förslag om detta, eftersom
årsbokslutet måste finnas kvar i de företag som inte omfattas av den nya
lagen. Samtidigt har kommittén betonat att det kan finnas skäl att senare
återkomma till frågan.

Regeringen ansluter sig i denna del till kommitténs bedömning. Ett
avskaffande av årsbokslutet förutsätter ytterligare överväganden som det
inte finns underlag för att göra i detta lagstiftningsärende. Skyldigheten
att upprätta årsbokslut bör alltså bestå tills vidare, även för de företag
som skall upprätta årsredovisning enligt den nya lagstiftningen.

Det är emellertid av flera skäl olämpligt att företag upprättar ett års-

166

bokslut enligt bokföringslagen och en årsredovisning enligt avvikande
regler i den nya lagstiftningen. Inte minst skulle detta innebära ett mer-
arbete för företagen. Det bör därför, såsom kommittén har föreslagit,
föreskrivas att årsredovisningsreglerna skall tillämpas även på årsbokslu-
tet. De bolag som skall omfattas av den nya lagstiftningen bör således
tillämpa dess bestämmelser i stället för 13 - 20 §§ bokföringslagen.

Reglerna om årsredovisning bör dock i ett par avseenden inte gälla
ifråga om årsbokslutet.

Såsom ovan har behandlats (se avsnitt 9.2.3) bör det i mindre och
medelstora bolag finnas en begränsad möjlighet att i årsredovisningen
utelämna uppgift om bl.a. bruttoomsättningssumma, om det är motiverat
av konkurrensskäl. Eftersom årsbokslutet inte är offentligt, finns det
enligt regeringens mening inte anledning att tillåta att sådana uppgifter
utelämnas i årsbokslutet.

Vidare finns det inte anledning att fordra att årsbokslutet innehåller
jämförelsetal för föregående räkenskapsår.

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

20 Revisionsplikt

Regeringens förslag: Bestämmelserna om revisionsplikt ändras inte
i detta sammanhang. Bestämmelserna om när moderbolag måste ha
auktoriserad revisor kompletteras i klargörande syfte.

Kommitténs förslag: Överensstämmer med regeringens förslag (be-
tänkandet del I s. 268 - 272).

Remissinstanserna: Det stora flertalet remissinstanser har lämnat kom-
mitténs förslag utan erinran. Företagarnas Riksorganisation och Sveriges
Redovisningskonsulters Förbund har dock menat att det bör prövas om
revisionsplikten kan slopas för de mindre bolagen. Patent- och registre-
ringsverket har förordat att kriterierna för när ett bolag måste ha
auktoriserad revisor ändras.

Gällande rätt: Enligt aktiebolagslagen måste samtliga aktiebolag ha en
eller flera revisorer som reviderar bolagets räkenskaper och granskar års-
och koncernredovisningar. Minst en av revisorerna skall vara kvalifice-
rad, dvs. auktoriserad revisor eller godkänd revisor. Kravet på att en
revisor skall vara auktoriserad gäller för bolag i vilka tillgångarnas netto-
värde enligt fastställda balansräkningar för de två senaste räkenskapsåren
överstiger ett gränsbelopp motsvarande 1 000 basbelopp, bolag i vilka
antalet anställda under de två senaste räkenskapsåren i medeltal överstigit
200 och bolag vars aktier eller skuldebrev är noterade på börs eller auk-
toriserad marknadsplats. Det gäller också för moderbolag i koncerner
vars tillgångar resp, antal anställda överstiger de nyss angivna gränsvär-
dena. Skyldigheten att ha auktoriserad revisor knyts därvid bl.a. till
nettovärdet av tillgångarna enligt koncembalansräkningen (se 10 kap. 3
§ aktiebolagslagen).

167

I fråga om handelsbolag gäller revisionsplikten sådana handelsbolag
som är skyldiga att upprätta årsredovisning (jfr 4 kap. 1 § 1980 års
årsredovisningslag). Det innebär att revisionsplikten omfattar (a) bolag
i vilka antalet anställda under räkenskapsåret i medeltal har varit minst
tio, (b) bolag som är moderföretag i en koncern i vilken antalet anställda
under räkenskapsåret i medeltal har varit minst tio och (c) bolag i vilka
tillgångarnas nettovärde i rörelsen enligt balansräkningar för de två
senaste räkenskapsåren överstiger ett gränsbelopp motsvarande 1 000
gånger basbeloppet. I större handelsbolag och i handelsbolag som är
moderföretag i större koncerner måste minst en av revisorerna vara
auktoriserad. De gränsvärden som härvid skall tillämpas är desamma som
enligt aktiebolagslagen.

Direktiven: Artikel 51.1 i det fjärde direktivet föreskriver som huvud-
regel att bolagens årsbokslut skall granskas av en eller flera personer som
enligt nationell lagstiftning är behöriga att revidera räkenskaper. Den
eller de personer som ansvarar för revisionen av bokslutet skall även
granska om förvaltningsberättelsen överensstämmer med årsbokslutet för
samma räkenskapsår. Motsvarande bestämmelser om revision av kon-
cernredovisningen finns i artikel 37 i det sjunde direktivet.

Enligt det fjärde direktivet - men däremot inte enligt det sjunde direkti-
vet - får medlemsstaterna undanta vissa mindre bolag från revisionsplik-
ten. Enligt artikel 51.2 får medlemsstaterna sålunda befria s.k. artikel 11-
bolag (se avsnitt 6.4) från skyldigheten att låta revidera årsbokslut och
förvaltningsberättelse. I så fall skall medlemsstaterna enligt artikel 51.3
införa lämpliga påföljder för bolag som underlåter att upprätta årsbokslut
och förvaltningsberättelse. Artiklarna 57, 57 a och 58 ger vissa ytterliga-
re möjligheter att befria bolag från skyldigheten att låta revidera redovis-
ningen. I det åttonde bolagsrättsliga direktivet (84/253/EEG) finns
föreskrifter om godkännande av de revisorer som har ansvar för
lagstadgad revision av räkenskaper. Riksdagen har nyligen beslutat om
vissa ändringar i bl.a. aktiebolagslagen och 1980 års årsredovisningslag
för att anpassa lagstiftningen till dessa föreskrifter (prop. 1994/95:152,
bet. 1994/95:NU23, rskr. 1994/95:315).

Skälen för regeringens förslag: Bestämmelserna om revision fyller en
viktig funktion i det associationsrättsliga regelverket. De ger bl.a. en viss
garanti för att den redovisning som företagen offentliggör överensstäm-
mer med deras verkliga förhållanden. Regeringen är för närvarande inte
beredd att föreslå några förändringar vad gäller revisionsplikten i aktiebo-
lag. Det kan dock finnas anledning att återkomma till frågan när det
utredningsarbete som för närvarande bedrivs inom Redovisningskom-
mittén och Aktiebolagskommittén har avslutats.

Samma revisionsplikt som gäller för aktiebolagen bör gälla också för
de handelsbolag som omfattas av den nya lagstiftningen. Det innebär
teoretiskt sett en viss utvidgning av nu gällande revisionsplikt. I praktiken
torde det emellertid inte medföra någon skillnad, eftersom dessa bolag
redan i dag normalt är föremål för revision. Även denna fråga kan det
dock finnas anledning att återkomma till efter det att pågående utred-
ningsarbete inom Redovisningskommittén och Aktiebolagskommittén har
avslutats.

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

168

I likhet med kommittén anser regeringen att det inte heller i övrigt
finns skäl att i detta sammanhang ändra bestämmelserna om revisionsplikt
och revisionens utformning.

Bestämmelserna om när ett bolag skall ha auktoriserad revisor bör dock
- såsom kommittén har föreslagit - preciseras i ett avseende. De nya be-
stämmelserna om koncernredovisning innebär att moderbolag som själva
är dotterföretag under vissa förutsättningar får underlåta att upprätta
koncernredovisning (se avsnitt 16.1). Detta kan medföra svårigheter att
tillämpa de bestämmelser i aktiebolagslagen och 1980 års årsredovis-
ningslag som knyter moderbolags skyldighet att ha auktoriserad revisor
till nettovärdet av koncernföretagens tillgångar enligt fastställda koncem-
balansräkningar för de två senaste räkenskapsåren.

Regeringen föreslår därför att skyldigheten att ha auktoriserad revisor
i detta fall - då någon koncernredovisning inte upprättas - skall bedömas
med hänsyn till det samlade värdet av tillgångarna i koncernföretagen
enligt upprättade årsredovisningar. Detta innebär i praktiken att i detta
speciella fäll den gräns vid vilken skyldighet inträder för moderbolag i
koncern att ha auktoriserad revisor kommer att sänkas något. Koncernens
tillgångar kommer nämligen att bestämmas utan att det görs några elimi-
neringar av koncernintema fordringar. Detta bör emellertid accepteras i
avvaktan på en mera generell översyn av bestämmelserna om när ett
företag måste ha auktoriserad revisor. Såsom har uttalats i annat
sammanhang avser regeringen att senare återkomma med förslag till
justeringar av behörighetsreglerna för godkända revisorer (se prop.
1994/95:152 s. 47).

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

21 Ikraftträdande och övergångsbestämmelser

Kommittén har - under hänvisning till de förpliktelser som Sverige har
fått till följd av EES-avtalet - föreslagit att den nya lagstiftningen skall
träda i kraft den 1 januari 1995 och tillämpas första gången på räken-
skapsår som påbörjas den 1 januari 1995 eller senare under år 1996.

På grund av lagstiftningsärendets omfattning har det varit nödvändigt
att i stället inrikta arbetet på att den nya lagstiftningen skall träda i kraft
den 1 januari 1996 och tillämpas första gången på räkenskapsår som
inleds detta datum eller senare.

Under departementsbehandlingen har Sveriges Industriförbund m.fl
organisationer i en framställan till Justitiedepartementet hemställt att
ikraftträdandet av den nya lagstiftningen skjuts fram till tidigast den 1
januari 1997. I framställan har organisationerna uttalat bl.a. att EG-
anpassningen bör samordnas med ikraftträdandet av de övriga redovis-
ningsbestämmelser som kommitténs pågående arbete kan föranleda.
Organisationerna har också framhållit att ett ikraftträdande redan till den
1 januari 1996 skulle innebära fördyringar och stora praktiska problem,
bl.a. på grund av att företagen inte har fått tillfälle att förbereda sig inför
de nya reglerna.

Det finns enligt regeringens mening flera omständigheter som talar för

169

att lagstiftningen bör träda i kraft redan till den 1 januari 1996. Sveriges
avtal om anslutning till EU innehåller inga särskilda övergångs-
bestämmelser rörande de aktuella direktiven. Av avtalet måste därför
anses följa att Sverige snarast möjligt har att sätta i kraft de lagar och
förordningar som fordras för att uppnå överensstämmelse med direktiven.
Självfallet måste Sverige sträva efter att så långt möjligt uppfylla sina
förpliktelser enligt avtalet. Härtill kommer att harmoniseringen av svensk
redovisning till EG:s regler torde vara av betydande värde för svenska
företags möjligheter att samarbeta med utländskt näringsliv.

Mot detta måste emellertid vägas de betydande praktiska olägenheter
som det skulle innebära för företagen om de skulle vara tvungna att börja
tillämpa de nya bestämmelserna redan från och med räkenskapsåret 1996.

Eftersom riksdagen inte kan förväntas ta ställning till propositionen
förrän i november eller december 1995, innebär en tillämpning av lagen
från och med räkenskapsåret 1996 uppenbarligen att bolagen får mycket
kort tid på sig för att förbereda sig för de nya reglerna. Även om års-
och koncernredovisningar enligt de nya bestämmelserna inte behöver
upprättas förrän under år 1997 måste företagen anpassa sina rutiner till
den nya lagstiftningen redan från inledningen av år 1996. Redovisnings-
systemen måste läggas om så att informationen kan sammanställas på det
sätt som den skall presenteras i års- och koncernredovisningarna. Den
s.k. baskontoplanen, som används av ett mycket stort antal företag, måste
omarbetas. För att extrakostnader skall undvikas måste vidare den
nödvändiga utbildningen inom företagen ske redan i början av år 1996.
Ett särskilt problem gäller de jämförelsetal för tidigare räkenskapsår som
måste anges i årsredovisningen. Dessa jämförelsetal måste räknas om
enligt de nya reglerna, något som uppenbarligen medför ett betydande
arbete. Slutligen bör anmärkas att, om den nya lagstiftningen träder i
tillämpning från och med räkenskapsåret 1996, vissa företag kommer att
bli skyldiga att offentliggöra delårsrapporter enligt de nya reglerna redan
under år 1996 (delårsrapporter). Sammantaget innebär detta att
näringslivet skulle drabbas av betydande besvär och kostnader.

Mot den nu angivna bakgrunden finner regeringen att övervägande skäl
talar för att den nya redovisningslagstiftningen visserligen bör träda i
kraft den 1 januari 1996 men att den såvitt gäller företag i allmänhet bör
tillämpas först från och med det första räkenskapsår som inleds efter
utgången av år 1996, dvs. vanligtvis det räkenskapsår som inleds den 1
januari 1997.

I fråga om de finansiella företagen gör sig emellertid delvis andra över-
väganden gällanden. På det finansiella tjänsteområdet har inom EG den
inre marknaden genomförts. Denna inre marknad bygger på principerna
om en enda auktorisation och hemlandstillsyn. Det betyder att ett finans-
iellt företag med stöd av ett tillstånd i hemlandet att bedriva finansiell
verksamhet skall kunna bedriva verksamhet inom hela Gemenskapen.
Vidare skall företaget stå under tillsyn av hemlandets tillsynsmyndighet.
Dessa principer for genomförandet av den inre finansiella tjänstemarkna-
den förutsätter att varje medlemsland godtar övriga medlemsländers
regler för att driva finansiell verksamhet och offentlig tillsyn av sådan
verksamhet. För att uppnå detta har inom EG antagits ett antal direktiv

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

170

som anger vissa minimiregler för verksamhet som bedrivs i finansiella
foretag. Detta gäller bl.a. regler om redovisningen i sådana företag.
Vidare finns regler om kapitaltäckning och tillsyn av finansiella företags-
grupper som bygger på att medlemsstaterna implementerat redovisnings-
direktiven på det finansiella området.

Det nu sagda innebär att det för företag inom det finansiella tjänsteom-
rådet - kreditinstitut, värdepappersbolag och försäkringsföretag - är av
särskild vikt att de krav som EG-rätten ställer uppfylls. Detta särskilt när
dessa företag begär tillträde till den inre marknaden. Representanter för
de finansiella företagen och Finansinspektionen har också särskilt under-
strukit behovet av att dessa företag så snart som möjligt kan uppvisa
redovisningar som är jämförbara med motsvarande företag inom Gemen-
skapen. Från de finansiella företagens sida har även anförts konkurrens-
skäl för att inte senarelägga ikraftträdandet. Regeringen anser dessutom
att det är särskilt viktigt att Sverige kan uppfylla sina åtaganden i fråga
om sådana företag som bedriver en verksamhet som är föremål för sär-
skild reglering och tillsyn inom Gemenskapen. På grund av det anförda
bör redovisningslagstiftningen i fråga om de finansiella företagen tilläm-
pas från och med det räkenskapsår som inleds närmast efter utgången av
år 1995.

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

22 Kostnader m.m.

Den föreslagna anpassningen till EG:s redovisningsdirektiv innebär en
genomgripande omläggning av redovisningslagstiftningen i Sverige.
Förändringarna får betydelse för enskilda företag, revisorer och bransch-
organisationer. För många av de berörda kommer anpassningen under en
övergångsperiod att innebära inte obetydliga extrakostnader. Också
verksamheten hos en rad myndigheter, såsom skattemyndigheterna,
Patent- och registreringsverket, Bokföringsnämnden och Statistiska
centralbyrån, påverkas.

Den nya årsredovisningslagen skall tillämpas av cirka 285 000 aktie-
bolag, vartill kommer ett stort antal handelsbolag. I dessa bolag kommer
redovisningsarbetet att påverkas på en rad sätt. Bl.a. måste kontoplaner
och redovisningssystem läggas om. Detta medför kostnader för bl.a. ut-
bildning och erforderlig specialisthjälp. De totala kostnaderna är svåra att
uppskatta, men för näringslivet som helhet torde det röra sig om
betydande belopp.

Dessa näringslivets kostnader skall emellertid ses mot bakgrund av de
fördelar som en närmare anpassning till europeisk bolagsrätt får för det
samlade svenska näringslivet. Anpassningen till EG:s redovisningsregler
medför att svenska års- och koncernredovisningar blir betydligt mer till-
gängliga för utländska läsare. Detta torde leda till att utländska intressen-
ter blir mera benägna att samarbeta med svenska företag eller lämna
krediter till svenskt näringsliv. Harmoniserade regler medför vidare att
ekonomiarbetet i koncerner underlättas och att förutsättningarna ökar för
en gemensam utveckling av redovisningspraxis i Europa.

171

Ett antal myndigheter kommer under en övergångsperiod att få vissa
merkostnader till följd av EG-anpassningen av redovisningslagstiftningen.

Patent- och registreringsverket måste till följd av den nya lagstiftningen
genomföra en rad förändringar av rådande rutiner, framför allt med an-
ledning av att verket i framtiden måste låta kungöra att års- och koncern-
redovisningar har kommit in till verket. Dessa kostnader har berörts i
avsnitt 17.1. De totala kostnader som uppkommer för Patent- och
registreringsverket är svåra att uppskatta men torde ändå i sin helhet
kunna finansieras genom de registreringsavgifter som får tas ut inom
verkets verksamhet.

För skattemyndigheterna torde de nya redovisningsreglerna ställa krav
på vissa utbildningsinsatser. De kostnader som detta medför - och som
kommer att vara av engångskaraktär - kan dock antas bli mindre
betydande och bör kunna täckas inom ramen för befintliga resurser.

Finansinspektionen har nyligen genomfört en genomgripande omorgani-
sation och i samband med detta sett över verksamhetens innehåll och in-
riktning. Mot den bakgrunden har regeringen funnit att inspektionen bör
bli föremål för fördjupad prövning inför perioden 1997-1999 (se prop.
1994/95:100 Bilaga 8 s. 96). Regeringen har för avsikt att i en sådan
prövning långsiktigt analysera ambitionsnivå och resursbehov för den
finansiella tillsynen. Regeringen avser att i det sammanhanget återkomma
i frågan om utökade anslag behövs för inspektionen med anledning av
den nya lagstiftningen.

Lagstiftningen medför också att stora delar av de föreskrifter och re-
kommendationer som i dag reglerar vad som skall anses utgöra god redo-
visningssed måste arbetas om. Detta kommer att leda till kostnader för
bl.a. Bokföringsnämnden. Även dessa kostnader är dock av övergångs-
karaktär och torde rymmas inom ramen för befintliga resurser.

Slutligen bör nämnas att de nya årsredovisningslagama på det
finansiella området innebär att förvaltningsdomstolarna kommer att
tillföras vissa nya kategorier av ärenden. De kostnader som detta kommer
att innebära för domstolsväsendet torde dock vara försumbara.

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

172

23 Författningskommentar

23.1 Förslaget till årsredovisningslag

1 kap. Inledande bestämmelser

Lagens tillämpningsområde

1 kap. 1 §

Denna lag är, om inte annat föreskrivs, tillämplig på

1.  aktiebolag,

2.  handelsbolag i vilka samtliga obegränsat ansvariga delägare är
aktiebolag,

3.  handelsbolag i vilka samtliga obegränsat ansvariga delägare är
aktiebolag eller sådana handelsbolag som avses i 2,

4.  handelsbolag som ingår i en koncern där moderbolaget är ett aktie-
bolag eller ett sådant handelsbolag som avses i 2 eller 3,

5.  handelsbolag som tidigare har omfattats av 2 - 4.

Vid tillämpningen av första stycket 2 och 3 skall med aktiebolag jäm-
ställas

1.  utländska företag som avses i avsnitt 1 i bilaga 1, och

2.  utländska företag som inte lyder under lagstiftningen i någon stat
inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet men som har en rättslig
form som är jämförbar med aktiebolaget eller med de företag som avses
i avsnitt 1 i bilaga 1.

Vid tillämpningen av första stycket 3-5 skall med sådana handelsbolag
som avses i första stycket 2 jämställas utländska företag som avses i
avsnitt 2 i bilaga 1 under förutsättning att samtliga obegränsat ansvariga
delägare är aktiebolag eller sådana utländska företag som avses i andra
stycket.

(Jfr 1 kap. 1 § första - fjärde styckena i kommitténs förslag)

Paragrafen anger lagens tillämpningsområde.

De grundläggande bestämmelserna om vilka bolag som omfattas av
lagen finns i första stycket, som dock såvitt gäller vissa bolag med ut-
ländsk anknytning måste läsas tillsammans med andra och tredje stycke-
na. Bestämmelserna bygger, såvitt gäller punkterna 1 - 3, på den av-
gränsning som finns i artikel 1 i det fjärde direktivet och artikel 4 i det
sjunde direktivet. De bolag som nämns i stycket omfattas inte av lagen
i den mån annat är föreskrivet. Sådana föreskrifter finns i 2 §.

Av punkten 1 i första stycket framgår att samtliga svenska aktiebolag
omfattas av lagen.

Enligt punkterna 2-5 omfattar lagen också i vissa fall handelsbolag.
Det är här fråga om enbart handelsbolag som har bildats enligt svensk
rätt. Med handelsbolag avses även kommanditbolag.

I punkten 2 behandlas handelsbolag i vilka samtliga obegränsat an-
svariga delägare är aktiebolag (jfr artikel 1.1 andra stycket i det fjärde
direktivet). Av andra stycket framgår att med aktiebolag skall jämställas
dels vissa inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet förekommande
motsvarigheter till aktiebolag, specificerade i en till lagen fogad förteck-

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

173

motsvarigheter till aktiebolag, specificerade i en till lagen fogad förteck-
ning, och dels andra utländska motsvarigheter till aktiebolag.

Av punkten 3, som motsvarar artikel 1.1 sista stycket i det fjärde
direktivet, följer att lagen kan vara tillämplig även på handelsbolag i
vilka de obegränsat ansvariga delägarna - i den mån de inte utgör aktie-
bolag eller utländska motsvarigheter till aktiebolag - är handelsbolag. En
förutsättning för detta är dock att delägarna i de delägande företagen i sin
tur är aktiebolag. Såsom framgår av andra stycket skall man även vid
tillämpningen av denna punkt jämställa utländska motsvarigheter till
aktiebolag med svenska aktiebolag. Såsom framgår av tredje stycket skall
dessutom, när det gäller det delägande handelsbolaget, vissa i särskild
förteckning specificerade utländska motsvarigheter till handelsbolag
jämställas med svenska handelsbolag. Även i fråga om sådana utländska
handelsbolag fordras dock att bolagsmännen är aktiebolag eller utländska
motsvarigheter till aktiebolag. Sammanfattningsvis kan därför denna
punkt sägas behandla handelsbolag som direkt eller indirekt - via ett
handelsbolag eller motsvarande juridisk person - ägs av aktiebolag eller
med aktiebolag jämförbara bolag.

Kravet i punkterna 2 och 3 på att delägarna skall vara företag av vissa
särskilda slag gäller enbart i fråga om obegränsat ansvariga delägare.
När det gäller vanliga handelsbolag blir lagen därför tillämplig endast om
samtliga delägare är företag av de angivna slagen. Detta sammanhänger
med att i vanliga handelsbolag samtliga delägare är obegränsat ansvariga
för bolagets skulder. I ett kommanditbolag finns det kommanditdelägare,
dvs. delägare vars ansvar är begränsat till den egna insatsen. Endast
övriga delägare, komplementärema, är obegränsat ansvariga för kom-
manditbolagets skulder. För att lagen skall bli tillämplig på komman-
ditbolag räcker det därför att komplementärema är företag av det angivna
slaget, dvs. företag med begränsat delägaransvar.

Enligt punkten 4, som saknar motsvarighet i direktivet, kan lagen vara
tillämplig även på andra handelsbolag än dem som omfettas av punkterna
2 och 3. En förutsättning för detta är att handelsbolaget ingår i en
koncern där moderbolaget är ett sådant aktie- eller handelsbolag som
omfettas av direktivet. Bestämmelsen är betingad av praktiska hänsyn.
Det skulle bli komplicerat och kostsamt om vissa koncernföretag skulle
upprätta årsredovisning efter olika regler.

Förändringar i delägarkretsen kan innebära att ett handelsbolag ena året
feller in under bestämmelserna i punkterna 2-4 men följande år feller
utanför. Det har ansetts att sådana förändringar inte bör få föranleda för-
ändrade former för redovisningen. Det har därför i punkten 5 föreskrivits
att handelsbolag som tidigare har omfattats av punkterna 2-4 även fort-
sättningsvis skall omfettas av lagen.

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

1 kap. 2 §

Lagen är inte tillämplig på bolag som avses i 1 kap. 1 § första stycket
lagen (1995:000) om årsredovisning i kreditinstitut och värdepappers-

174

bolag eller 1 kap. 1 § första stycket lagen (1995:000) om årsredovisning
i försäkringsföretag, om inte annat är särskilt föreskrivet i dessa lagar.

Bolag som enligt 1 kap. 1 § andra stycket lagen om årsredovisning i
kreditinstitut och värdepappersbolag eller 1 kap. 1 § andra stycket lagen
om årsredovisning i försäkringsföretag är skyldiga att upprätta koncern-
redovisning enligt de lagarna är inte skyldiga att upprätta koncern-
redovisning enligt denna lag.

(Jfr 1 kap. 1 § femte stycket i kommitténs förslag)

I första stycket klargörs att lagen inte gäller för företag som omfattas
av de särskilda årsredovisningslagar som införs för kreditinstitut, värde-
pappersbolag och försäkringsföretag.

I lagen om årsredovisning i kreditinstitut och värdepappersbolag och
lagen om årsredovisning i försäkringsföretag finns bestämmelser om att
finansiella holdingföretag under vissa förutsättningar skall upprätta
koncernredovisning i enlighet med de särskilda årsredovisningslagama.
Av andra stycket framgår att sådana företag inte behöver upprätta
koncernredovisning också enligt årsredovisningslagen.

Allmänna definitioner

1 kap. 3 §

Med bolag avses aktiebolag och handelsbolag.

Med andelar avses aktier och andra andelar i juridiska personer.

(Jfr 1 kap. 2 § i kommitténs förslag)

Första stycket innehåller en definition av beteckningen ”bolag”. Det
har inte ansetts nödvändigt att särskilt klargöra att med aktiebolag och
handelsbolag avses enbart svenska bolag av detta slag.

I andra stycket klargörs att när ”andelar” anges i denna lag detta
uttryck innefattar såväl aktier som andra andelar i juridiska personer,
t.ex. i handelsbolag, ekonomiska föreningar och utländska aktie- eller
handelsbolag.

Koncern- och intresseföretagsdefinitioner

1 kap. 4 §

Ett bolag är moderbolag och en annan juridisk person är dotterföretag,
om bolaget

1. innehar mer än hälften av rösterna för samtliga andelar i den
juridiska personen,

2. äger andelar i den juridiska personen och på grund av avtal med
andra delägare i denna förfogar över mer än hälften av rösterna för
samtliga andelar,

3. äger andelar i den juridiska personen och har rätt att utse eller
avsätta mer än hälften av ledamöterna i dess styrelse eller motsvarande
ledningsorgan, eller

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

175

4. äger andelar i den juridiska personen och har rätt att ensamt utöva
ett bestämmande inflytande över denna på grund av avtal med den
juridiska personen eller på grund av föreskrift i dess bolagsordning,
bolagsavtal eller därmed jämförbara stadgar.

Vidare är en juridisk person dotterföretag till moderbolaget, om ett
annat dotterföretag till moderbolaget eller moderbolaget tillsammans med
ett eller flera andra dotterföretag eller flera andra dotterföretag tillsam-
mans

1. innehar mer än hälften av rösterna för samtliga andelar i den juri-
diska personen,

2. äger andelar i den juridiska personen och på grund av avtal med
andra delägare i denna förfogar över mer än hälften av rösterna för
samtliga andelar, eller

3. äger andelar i den juridiska personen och har rätt att utse eller
avsätta mer än hälften av ledamöterna i dess styrelse eller motsvarande
ledningsorgan.

Om ett dotterföretag äger andelar i en juridisk person och på grund av
avtal med den juridiska personen eller på grund av föreskrift i dess
bolagsordning, bolagsavtal eller därmed jämförbara stadgar har rätt att
ensamt utöva ett bestämmande inflytande över den juridiska personen, är
även denna dotterföretag till moderbolaget.

Moderbolag och dotterföretag utgör tillsammans en koncern.

Med koncernföretag avses i denna lag företag i samma koncern.

(Jfr 1 kap. 3 § i kommitténs förslag)

Paragrafen innehåller en koncemdefinition. Definitionen går tillbaka på
föreskrifterna i artiklarna 1.1, 2.1 och 3.2 i det sjunde direktivet.

En koncern måste - liksom i hittills gällande rätt - bestå av ett moder-
bolag och ett eller flera dotterföretag.

Koncemdefinitionen träffar endast sådana företagsgrupper i vilka
moderbolaget är ett ”bolag”, dvs. ett svenskt aktiebolag eller ett svenskt
handelsbolag (jfr 3 § första stycket).

För dotterföretaget gäller bara den begränsningen att det måste vara en
juridisk person. Såväl bolag som andra juridiska personer, t.ex. ekono-
miska föreningar, kan alltså vara dotterföretag.

I den tidigare koncemdefinitionen i 1 kap. 5 § aktiebolagslagen har ut-
tryckligt angetts att den juridiska personen kan vara såväl svensk som
utländsk. Det har inte ansetts nödvändigt att överföra denna precisering
till den nya lagen. Någon saklig ändring i detta avseende är emellertid
inte avsedd.

De fyra grundläggande koncemsituationema anges i första stycket.
Enligt punkten 1 föreligger ett koncemförhållande då ett bolag innehar
mer än hälften av rösterna för samtliga aktier eller andelar i en annan
juridisk person (se artikel 1.1 a). Bestämmelsen motsvarar nära
huvudregeln i den hittills gällande koncemdefinitionen i 1 kap. 5 §
aktiebolagslagen men uppställer inte något krav på att röstandelen är
kopplad till äganderätt till andelarna. Ordet ”innehar” omfattar nämligen
såväl innehav med äganderätt som innehav på arman grund, t.ex.
pantsättning. Det avgörande är om moderföretaget har rätt att förfoga

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

176

över mer än 50 procent av rösterna. I svensk rätt kan visserligen den till
aktien hänförliga rösträtten inte skiljas från äganderätten till aktien. Det
medför att i förhållandet mellan två svenska bolag förevarande punkt inte
kommer att ha betydelse annat än när moderbolaget äger aktier i
dotterföretaget. Den förändrade koncemdefinitionen kan emellertid få
betydelse i förhållandet mellan ett svenskt bolag och ett utländsk företag,
om den tillämpliga utländska rättsordningen tillåter att aktieägande och
rösträtt skiljs åt. Praktisk betydelse torde detta ha när utländska aktier
pantsätts; rätten att utöva rösträtten kan då övergå till panthavaren.

Vidare föreligger ett koncemförhållande - enligt punkten 2 - när ett
bolag äger aktier eller andelar i en juridisk person och på grund av avtal
med andra delägare i denna (”konsortialavtal”) förfogar över mer än
hälften av rösterna för samtliga aktier eller andelar (jfr artikel 1.1 d bb).
Bestämmelsen vinner typiskt sett användning när kapitalandelen i sig inte
ger rösträttsmajoritet och bolaget i stället har förvärvat bestämmande
inflytande över företaget genom att träffa avtal med andra delägare om
att få förfoga över ytterligare röster så att majoritet uppnås.

Att ett konsortialavtal kan grunda ett koncemförhållande är en nyhet
i svensk rätt. Det bör understrykas att avsikten med den föreslagna
lagändringen inte är att i övrigt ge konsortialavtal några nya verkningar.
Att en aktieägare på bolagsstämma röstar i strid med konsortialavtalet
medför inte att stämmans beslut blir ogiltigt.

Enligt punkten 3 kan ett koncemförhållande grundas på äganderätt
förenad med rätt att utse eller att avsätta mer än hälften av ledamöterna
i styrelse eller motsvarande ledningsorgan ( jfr artikel 1.1 b). Med
uttrycket ”motsvarande ledningsorgan” avses ledningen i ett handelsbolag
eller motsvarande utländskt bolag.

Även i det fäll som beskrivs i punkten 4 måste bolaget vara delägare
i det andra företaget och ha rätt att utöva ett bestämmande inflytande. I
detta fäll grundas det bestämmande inflytandet antingen på ett avtal som
bolaget har träffat med det andra företaget eller på sådana bestämmelser
i det andra företagets bolagsordning, bolagsavtal eller stadgar som
garanterar bolaget rätt att ensamt utöva ett bestämmande inflytande (jfr
artikel 1.1 c). Såsom har behandlats i avsnitt 15.1 torde sådana avtal och
stadgebestämmelser sakna betydelse för möjligheterna att utöva bestäm-
mande inflytande över svenska aktiebolag. Det fäller nämligen utanför
bolagsorganens befogenhet att träffa avtal som innebär att de avsäger sig
sin beslutanderätt. Det är inte heller möjligt att genom bestämmelse i
bolagsordningen sätta bolagsstämmans beslutanderätt ur spel. Om ett
svenskt bolag har träffat avtal av det aktuella slaget med ett företag i ett
land som tillåter sådana avtal, bör det emellertid ge upphov till ett
koncemförhållande.

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

Andm stycket motsvarar delvis artiklarna 2.1 och 3.2 i det sjunde
direktivet. Bestämmelserna innebär att ett koncemförhållande kan
grundas också på indirekt inflytande eller på det gemensamma inflytande
som flera koncernföretag kan utöva tillsammans. Detta är i överens-
stämmelse med hittills gällande rätt. Bestämmelserna har emellertid fått
en ny formulering med hänsyn till de förändringar som har skett i de
grundläggande koncemsituationema. Bestämmelserna innebär att om ett

177

12 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 10. Del II

dotterföretag i sin tur har ett dotterföretag enligt bestämmelserna i första
stycket punkterna 1-3, även det senare företaget skall anses som
dotterföretag till moderbolaget. Om ett moderbolag och dess dotterföretag
tillsammans utövar ett sådant inflytande som anges i första stycket
punkterna 1-3 över ett tredje företag, skall även det sistnämnda
företaget anses som dotterföretag till moderbolaget. Detsamma gäller när
två eller flera dotterföretag tillsammans utövar sådant inflytande som
avses i första stycket 1-3 över ett tredje företag.

I tredje stycket - som saknar motsvarighet i kommitténs förslag -
behandlas den situationen då ett dotterföretag i sin tur har ett dotter-
företag enligt bestämmelserna i första stycket punkten 4. Även det
sistnämnda företaget är då att anse som dotterföretag till moderbolaget.
Till skillnad från bestämmelserna i andra stycket kan det i dessa fall inte
uppkomma något indirekt koncemförhållande genom att moder- och
dotterföretag tillsammans eller dotterföretag tillsammans utövar inflytande
över det aktuella företaget.

Fjärde stycket klargör att moderbolag och dotterföretag tillsammans
utgör en koncern.

Femte stycket innehåller en definition av begreppet koncernföretag.
Begreppet återkommer på ett flertal ställen i lagen. Av definitionen följer
att med koncernföretag avses samtliga företag som ingår i en och samma
koncern, dvs. inte enbart moderbolag och dotterföretag utan även
exempelvis ”systerföretag”.

1 kap. 5 §

Om ett bolag äger andelar i en juridisk person som inte är dotterföretag
och utövar ett betydande inflytande över den juridiska personens drifts-
mässiga och jinansiella styrning samt ägandet utgör ett led i en varaktig
förbindelse mellan bolaget och den juridiska personen, är den juridiska
personen intresseföretag till bolaget.

Innehar ett bolag minst tjugo procent av rösterna för samtliga andelar
i en annan juridisk person, skall det anses ha sådant inflytande över och
sådan förbindelse med denna som avses i första stycket, om inte annat
framgår av omständigheterna. Detsamma gäller om bolagets dotterföretag
eller bolaget tillsammans med ett eller flera dotterföretag eller flera dot-
terföretag tillsammans innehar minst tjugo procent av rösterna för
samtliga andelar i den juridiska personen.

(Jfr 1 kap. 4 § i kommitténs förslag)

Första stycket innehåller en definition av begreppet intresseföretag.
Intresseföretagsbegreppet har behandlats i avsnitt 15.2. Begreppet har
tidigare inte varit definierat i svensk lagstiftning. Bestämmelsen går i
väsentliga delar tillbaka på den definition som finns i artikel 59 i det
fjärde direktivet och artikel 33.1 i det sjunde direktivet och överens-
stämmer dessutom nära med tillämpad svensk och internationell praxis.

Intresseföretagsbegreppet kan sägas beskriva ett visst förhållande
mellan två företag, varav det ena äger inflytande i det andra. Det företag

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

178

som utövar inflytande måste enligt definitionen vara ett ”bolag”, dvs. ett
svenskt aktiebolag eller ett svenskt handelsbolag. För det andra företaget
gäller inga andra förutsättningar än att det måste vara en juridisk person.

För att ett intresseföretagsförhållande skall föreligga krävs, enligt
lagtexten, först och främst att ägarbolaget utövar ett ”betydande
inflytande över den juridiska personens driftsmässiga och finansiella
styrning”. Någon närmare precisering härav kan inte ges i detta
sammanhang, särskilt som uttrycket är hämtat från direktivtexten och
givetvis måste tolkas med hänsyn till den praxis som kan komma att
utvecklas inom EU.

En ytterligare förutsättning för att det skall anses föreligga ett intresse-
företagsförhållande är att ägandet utgör ett led i en varaktig förbindelse
mellan företagen. Detta krav har tillkommit för att anpassa bestämmelsen
till direktivets "ägarintresse”- begrepp (se artikel 17 i det fjärde
direktivet).

I andra stycket finns en presumtionsregel om när ett intresseföretags-
förhållande skall anses föreligga. De i första stycket angivna kriterierna
- ”betydande inflytande” och ”varaktig förbindelse” - skall anses före-
ligga om ett bolag innehar minst tjugo procent av rösterna i en juridisk
person. Presumtionen faller emellertid om det av omständigheterna
framgår att de angivna kriterierna inte är uppfyllda. Det är naturligt att
presumtionen kan brytas först om omständigheterna ger påtagliga belägg
för att rösterna inte ger någon motsvarande grad av inflytande. Så kan
t.ex. vara fallet om alla övriga röster i företaget innehas av en enda ägare
och denne till följd därav fattar alla betydande beslut. Vidare kan
presumtionen brytas om det framgår att innehavet av andelarna enbart är
av tillfällig natur.

Presumtionsregeln skall tillämpas inte enbart när bolaget ensamt in-
nehar tjugo procent eller mera av rösterna. Av paragrafen följer att en
motsvarande presumtion gäller om bolagets dotterföretag ensamt eller
bolaget och dess dotterföretag tillsammans eller flera dotterföretag
tillsammans innehar tjugo procent eller mera av rösterna i det aktuella
företaget (jfr artiklarna 2.1 och 33.1 i det sjunde direktivet).

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

1 kap. 6 §

I de fall som avses i 4 § första stycket 1-3 och andra stycket samt 5 §
skall sådana rättigheter som tillkommer någon som handlar i eget namn
men för en annan fysisk eller juridisk persons räkning anses tillkomma
den personen.

Vid bestämmandet av antalet röster i ett dotterföretag eller intresseför-
etag beaktas inte de andelar i dotterföretaget eller intresseföretaget som
innehas av företaget självt eller av dess dotterföretag. Detsamma gäller
andelar som innehas av den som handlar i eget namn men för
dotterföretagets eller intresseföretagets eller dess dotterföretags räkning.

(Jfr 1 kap. 5 § i kommitténs förslag)

Första stycket, som återspeglar föreskrifterna i artiklarna 2.1, 2.2 och
33.1 i det sjunde direktivet, behandlar det fallet att någon uppträder som
mellanman för en annan fysisk eller juridisk person. Bestämmelsen blir
tillämplig om det bolag vars status som moderbolag skall prövas (eller
dess dotterföretag) uppträder som mellanman för en annan person. Den
blir också tillämplig när någon annan uppträder som mellanman för det
prövade bolaget (eller dess dotterföretag). Rekvisitet ”handla i eget namn
för annans räkning” får anses omfatta - förutom rena bulvanskap - de
fallen att den som röstar innehar aktierna eller andelarna som säkerhet
och utövar rösträtten enligt mottagna instruktioner eller i dens intresse
som har ställt säkerheten.

Andra stycket motsvarar artikel 2.3 i det sjunde direktivet. Innebörden
är att när det prövas om det föreligger ett koncern- eller intresseföre-
tagsförhållande, det totala antalet röster för samtliga andelar i det ägda
företaget skall minskas med antalet röster för aktier eller andelar som
innehas på angivet sätt.

2 kap. Allmänna bestämmelser om årsredovisning

Årsredovisningens delar

2 kap. 1 §

Utöver årsbokslut enligt 11 § bokförings lagen (1976:125) skall bolag för
varje räkenskapsår upprätta årsredovisning enligt denna lag.

Årsredovisningen skall bestå av

1. balansräkning,

2. resultaträkning,

3. noter, och

4. förvaltningsberättelse.

Om bolaget är ett sådant bolag som avses i 10 kap. 3 § andra stycket
aktiebolagslagen (1975:1385) eller 4 kap. 3 § första stycket lagen
(1980:1103) om årsredovisning m.m. i vissa företag, skall det i årsredo-
visningen även ingå en finansieringsanalys.

(Jfr 2 kap. 1 § första stycket i kommitténs förslag)

Alla bolag som enligt 1 kap. 1 § omfattas av årsredovisningslagen skall
enligt första stycket upprätta en årsredovisning.

I andra och tredje styckena anges vilka delar som skall ingå i års-
redovisningen. Av styckena framgår att den skall innehålla en balansräk-
ning, en resultaträkning, noter, en förvaltningsberättelse och, i vissa fäll,
en finansieringsanalys. Detta överensstämmer i huvudsak med hittills
gällande lagstiftning. Tidigare har noterna utgjort en del av balansräkning
resp, resultaträkning, medan finansieringsanalysen har utgjort en till för-
valtningsberättelsen fogad handling. Den nya ordningen, i vilken de fem
delarna utgör separata delar av årsredovisningen, torde emellertid i
praktiken inte medföra någon skillnad. Det bör därvid särskilt betonas att

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

180

balansräkningen, resultaträkningen och noterna tillsammans skall utgöra
en helhet (se 3 §) och alltså måste bedömas tillsammans.

Liksom tidigare ingår koncernredovisningen inte i årsredovisningen.

Överskådlighet och god redovisningssed

2 kap. 2 §

Årsredovisningen skall upprättas på ett överskådligt sätt och i enlighet
med god redovisningssed.

(Jfr 2 kap. 2 § första stycket i kommitténs förslag)

Enligt paragrafen skall årsredovisningen upprättas på ett överskådligt
sätt och i enlighet med god redovisningssed.

Kravet på överskådlighet, som följer av artikel 2.2 i det fjärde direkti-
vet, syftar till att göra den information som redovisningen innehåller så
lättillgänglig som möjligt. Informationen måste uppenbarligen presenteras
på ett relevant sätt och i former som ger möjlighet till överblick. De
olika delarna av årsredovisningen skall utan svårighet kunna läsas
tillsammans.

Skyldigheten att iaktta god redovisningssed har ingen motsvarighet i
direktiven utan har hämtats från bokföringslagen. Begreppet god redovis-
ningssed har behandlats i avsnitt 8.2. God redovisningssed innebär
givetvis en skyldighet att följa lag och i lag intagna redovisningsprin-
ciper. Bland de sista kan särskilt nämnas kravet på rättvisande bild.
Innehållet i god redovisningssed bör liksom hittills också bestämmas mot
bakgrund av faktiskt förekommande praxis hos en kvalitativt representativ
krets av bokföringsskyldiga. Särskild betydelse måste därvid tillmätas
allmänna råd och rekommendationer av auktoritativa organ såsom Bok-
föringsnämnden, Redovisningsrådet och, såvitt gäller finansiella företag,
Finansinspektionen. På så vis kommer hänvisningen till god redovisnings-
sed bl.a. att innebära en skyldighet för företagen att anpassa sig till den
praxis som utvecklas för att fylla ut och tolka lagens regler. Det kan
däremot lika lite som tidigare komma i fråga att åsidosätta lagens bestäm-
melser med hänvisning till god redovisningssed.

Rättvisande bild

2 kap. 3 §

Balansräkningen, resultaträkningen och noterna skall upprättas som en
helhet och ge en rättvisande bild av bolagets ställning och resultat. Om
det behövs för att en rättvisande bild skall ges, skall det lämnas
tilläggsupplysningar.

Om avvikelse görs från vad som följer av allmänna råd eller rekommen-
dationer från normgivande organ, skall upplysning om detta och om
skälen för avvikelsen lämnas i en not.

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

181

(Jfr 2 kap. 2 § i kommitténs förslag)

Enligt första stycket skall balansräkningen, resultaträkningen och
noterna upprättas som en helhet (jfr artikel 2.1 andra meningen i det
fjärde direktivet). Det sammanhänger med att dessa delar utgör den
siffermässiga basen i årsredovisningen och att de uppgifter som lämnas
där har ett starkt inbördes samband. Helhetskravet får bl.a. till följd att
sådan tilläggsinformation som är relevant för förståelsen av balans-
räkningen eller resultaträkningen och som inte lämnas i resp, räkning i
stället måste lämnas i noterna. Det är alltså inte tillräckligt att infor-
mationen lämnas i annan handling, t.ex. förvaltningsberättelsen.

I första stycket finns också lagens övergripande krav på att balans-
räkningen, resultaträkningen och noterna skall ge en rättvisande bild av
bolagets ställning och resultat. Bestämmelsen motsvarar artikel 2.3 i det
fjärde direktivet. I direktivtexten talas om en rättvisande bild av bolagets
tillgångar, skulder, ekonomiska ställning och resultat. Detta har i
lagtexten sammanfattats med begreppet rättvisande bild av bolagets
ställning och resultat.

Med hänsyn till att kravet på rättvisande bild är en del av EG-rätten
och inte har preciserats i direktivet är det inte möjligt att i detta samman-
hang ge någon närmare vägledning om hur begreppet skall förstås. Det
finns dock anledning att uppfatta kravet som en målsättning som måste
vara styrande för all redovisning. Det kan visserligen antas att en tillämp-
ning av lag, rekommendationer och allmänna råd som regel leder till en
rättvisande bild. För att uppfylla kravet på rättvisande bild synes det
emellertid i speciella fall inte vara tillräckligt att tillämpa dessa generella
normer.

Visar det sig vid en bedömning i det enskilda fallet att tillämpningen
av lag och andra allmänna redovisningsnormer inte leder till en
rättvisande bild, måste det lämnas tilläggsupplysningar (se första stycket
andra meningen).

Om det krävs för att balansräkningen, resultaträkningen och noterna
skall ge en rättvisande bild av bolagets resultat och ställning, kan det bli
nödvändigt att justera redovisningen på annat sätt. Kravet på rättvisande
bild innebär sålunda att avsteg undantagsvis måste göras från sådana
generella redovisningsnormer som kommer till uttryck i rekommen-
dationer och allmänna råd från normgivande organ eller i allmänt
tillämpad praxis. Det har inte ansetts nödvändigt att låta detta komma till
direkt uttryck i lagtexten.

Om bolaget avviker från vissa mera auktoritativa normer bör läsaren
av årsredovisningen emellertid så långt möjligt uppmärksammas på detta.
I andra stycket har därför föreskrivits att avvikelser från normgivande
organs allmänna råd och rekommendationer skall anmärkas i not. Med
normgivande organ avses här i första hand Bokföringsnämnden, Redovis-
ningsrådet och, såvitt gäller finansiella företag, Finansinspektionen.
”Allmänna råd” innefattar även Bokföringsnämndens uttalanden.

Uppgift skall lämnas om skälen för avvikelsen. Det ligger i sakens
natur att skälen måste vara preciserade och inte får inskränka sig till en
hänvisning till kravet på rättvisande bild. Huruvida det vid sådana

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

182

avvikelser också bör lämnas andra upplysningar får prövas inom ramen
för god redovisningssed.

Andra grundläggande redovisningsprinciper

2 kap. 4 §

Vid upprättandet av balansräkningen, resultaträkningen och noterna skall
följande iakttas:

1. Bolaget skall förutsättas fortsätta sin verksamhet.

2. Samma principer för värdering, klassificering och indelning av de
olika posterna och, i förekommande fall, delposterna skall konsekvent
tillämpas från ett räkenskapsår till ett annat.

3. Värderingen av de olika posterna och, i förekommande fall, delpos-
terna skall göras med iakttagande av rimlig försiktighet. Detta innebär
särskilt att

a) endast under räkenskapsåret konstaterade intäkter får tas med i
resultaträkningen,

b) hänsyn skall tas till alla förutsebara och möjliga förluster och
ekonomiska förpliktelser som är hänförliga till räkenskapsåret eller
tidigare räkenskapsår, även om dessa förluster eller förpliktelser blir
kända först efter räkenskapsårets utgång men före upprättandet av
årsredovisningen, och att

c) hänsyn skall tas till värdenedgångar oavsett om resultatet för räken-
skapsåret är en vinst eller en förlust.

4. Intäkter och kostnader som är hänförliga till räkenskapsåret skall tas
med oavsett tidpunkten för betalningen.

5. De olika beståndsdelar som balansräkningens poster och, i förekom-
mande fall, delposter består av skall värderas var för sig.

6. Tillgångar och avsättningar eller skulder får inte kvittas mot var-
andra. Inte heller får intäkter och kostnader kvittas mot varandra.

7. Den ingående balansen för ett räkenskapsår skall stämma överens
med den utgående balansen för det närmast föregående räkenskapsåret.

Om det finns särskilda skäl och det är förenligt med 2 och 3 §§, får
avvikelse göras från vad som föreskrivs i första stycket. I så fall skall
upplysning om skälen för avvikelsen och en bedömning av dess effekt på
bolagets ställning och resultat lämnas i en not.

(Jfr 2 kap. 3 och 7 §§ i kommitténs förslag)

Genom bestämmelserna i paragrafens första stycke har vissa grund-
läggande redovisningsprinciper lagfästs. Bestämmelserna motsvaras,
såvitt gäller punkterna 1-5 och 7, av artikel 31 i det fjärde direktivet
och, såvitt gäller punkten 6, av artikel 7 i samma direktiv. Principerna
torde i allt väsentligt redan vara en del av god redovisningssed.

Inom bestämmelsernas direkta tillämpningsområde är de i princip
tvingande för bolagen, låt vara att andra stycket ger ett visst utrymme för
att avvika från dem om det finns särskilda skäl. Eftersom de ger uttryck
för generella redovisningsprinciper, torde de dessutom kunna få viss in-
direkt betydelse även på andra områden som hjälpmedel vid tolkningen

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

183

och tillämpningen av de redovisningsregler som finns i lagen eller som
följer av god redovisningssed.

Punkten 1 ger uttryck för den s.k. fortlevnadsprincipen, dvs. bolaget
skall förutsättas fortsätta sin verksamhet.

Av punkten 2 följer att byte av redovisningsprinciper inte får ske från
ett år till ett annat. Skälet för det är att sådana byten på ett allvarligt sätt
skulle störa jämförbarheten mellan olika räkenskapsår.

I punkten 3 kommer den s.k. försiktighetsprincipen till uttryck. Prin-
cipen innebär att vid osäkerhet skall man i allmänhet välja en lägre
värdering av tillgångar och en högre värdering av skulder. Littera a - c
ger viss tolkningsvägledning i fråga om innebörden i försiktighetskravet.
Denna uppräkning är emellertid inte uttömmande.

Endast under räkenskapsåret konstaterade intäkter får tas med i resul-
tatet (se littera a). Uttrycket ”konstaterad” är den svenska översättningen
av det engelska ”realised”. När det gäller tolkningen av begreppet
”konstaterade intäkter” torde ledning kunna hämtas bl.a. från inter-
nationell praxis såsom den kommer till uttryck i IAS 18, Revenue. Så
bör t.ex. intäkten av försäljning av varor normalt kunna anses konsta-
terad sedan leverans och fakturering har skett. En förutsättning för detta
bör dock vara att det är sannolikt att leveransen ger rätt till betalning.

Klassificering och värdering av skulder, avsättningar och andra ekono-
miska förpliktelser skall ske med försiktighet (se littera b). Bolaget får
anses skyldigt att i redovisningen göra erforderliga reserveringar och att
därvid så långt möjligt undvika under- och överskattningar.

Förluster som var okända på balansdagen skall beaktas i årsredovis-
ningen om de blir kända innan årsredovisningen upprättas. En förut-
sättning för detta är dock självfallet att förlusterna beror på förhållanden
som förelåg på balansdagen, fastän de har blivit kända först genom
senare framkomna fakta.

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

Hänsyn skall tas till värdenedgångar, oavsett om bolaget har gått med
vinst eller förlust under räkenskapsåret. Detta är ett uttryck för den s.k.
neutralitetsprincipen och skall ses mot bakgrund av reglerna om syste-
matisk avskrivning av vissa tillgångar (se avsnitt 10.1.3) och obligatorisk
nedskrivning vid bestående värdenedgångar (se avsnitt 10.1.4).

Försiktighetsprincipen får dock inte drivas för långt. Försiktigheten
skall vara ”rimlig”, dvs. lagen tillåter inte medveten undervärdering och
uppbyggandet av dolda reserver. En alltför långt gående försiktighet kan
komma i konflikt med kravet på att redovisningen skall ge en rättvisande
bild av bolagets resultat och ställning.

Enligt punkten 4 skall intäkter och kostnader som är hänförliga till
räkenskapsåret tas med i årsredovisningen oavsett om in- eller utbetalning
har skett eller ej. Denna princip om periodisering innebär att inkomster
och utgifter fördelas mellan olika räkenskapsår, så att den del som avser
ett visst räkenskapsår redovisas som intäkt eller kostnad under det året.

Tillgångs- och skuldposternas beståndsdelar skall enligt punkten 5
värderas var för sig. Med beståndsdel kan avses t.ex. varje fordran som
ingår i posten Kundfordringar eller varje maskin som ingår i posten
Maskiner och andra tekniska anläggningar. En tillgång får således inte
värderas för högt under hänvisning till att en annan tillgång har värderats

184

för lågt (såsom kan bli fallet vid s.k. portfölj värdering). I normalfallet är
det inte heller tillåtet att göra en samlad bedömning av värdet av ett helt
tillgångsslag. Avsteg från denna huvudregel kan dock göras enligt bestäm-
melserna i 4 kap. 11 och 12 §§.

I punkten 6 uppställs ett förbud mot kvittning mellan poster i balans-
räkningen, resultaträkningen eller i noterna. Bestämmelsen motsvarar
artikel 7 i det fjärde direktivet.

Bestämmelsen i punkten 7 att den ingående balansen för varje räken-
skapsår måste stämma överens med den utgående balansen för föregående
år (”kontinuitetsprincipen”) sammanhänger med den princip som kommer
till uttryck i punkten 2.

Andra stycket innehåller en bestämmelse som tillåter avsteg från de
redovisningsprinciper som återfinns i första stycket. Avvikelser får dock
göras endast under vissa förutsättningar. För det första skall det finnas
särskilda skäl för avvikelsen. För det andra skall avvikelsen vara förenlig
med de krav som uppställs i 2 och 3 §§, dvs. kraven på överskådlighet,
god redovisningssed och rättvisande bild. En avvikelse far under inga
omständigheter leda till att årsredovisningen ger en mindre rättvisande
bild av bolagets ställning och resultat. Den får självfallet inte heller
innebära att man avviker från andra i lagen uttryckligen angivna regler.

Bedömningen av om det föreligger särskilda skäl för att avvika från de
allmänna redovisningsprinciperna måste göras med utgångspunkt i för-
hållandena i det enskilda fallet. Några närmare anvisningar om vad som
avses med särskilda skäl kan därför inte lämnas. Några fall då det ligger
nära till hands att avvika från principerna kan dock nämnas.

Det är sålunda självklart att fortlevnadsprincipen inte kan tillämpas, om
det finns ett beslut om att ett företag skall läggas ned. Vidare finns det
vissa situationer då byte av redovisningsprinciper måste accepteras, t.ex.
då bytet har sin grund i tvingande lagregler eller följer av ändringar i
auktoritativa redovisningsrekommendationer.

Vidare kan det undantagsvis förekomma fall då det trots bestämmelsen
i punkten 5 kan vara tillåtet med kollektiv värdering (jfr Redovisnings-
rådets rekommendation RR 2 Redovisning av varulager, punkten 31). I
varje sådant fall måste det dock prövas om en kollektiv värdering är
förenlig med god redovisningssed och kravet på rättvisande bild. Inom
dessa ramar får det i redovisningspraxis prövas om exempelvis portfölj-
värdering av aktier undantagsvis kan tillåtas (jfr FAR:s rekommendation
nr 12, Redovisning av aktier och andelar).

I fråga om kvittningsförbudet i punkten 6 kan nämnas att kontaktkom-
mittén har gjort uttalanden som ger viss vägledning om när avsteg från
detta förbud kan göras. Enligt kontaktkommittén (se The Accounting
Harmonization in the European Communities, s. 6) kan kravet på
rättvisande bild medföra att endast det slutgiltiga resultatet skall redovisas
när det är fråga om en komplex transaktion i vilken det ingår ett antal
transaktioner vars värde eller resultat var för sig ur ekonomisk synpunkt
saknar intresse för det slutliga resultatet. Vidare har kontaktkommittén
uttalat att, om det finns en legal eller avtalsenlig rätt att kvitta fordringar
och skulder mot varandra, endast den del som inte täcks genom
kvittningen skall redovisas.

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

185

Bolag som avviker från principerna i första stycket skall i en not lämna
upplysning om detta och därvid också upplysa om skälen för avvikelsen
och om sin bedömning av avvikelsens effekt på bolaget ställning och
resultat. Skälen bör preciseras. Allmänna uttalanden om att en ändring
leder till en mer rättvisande bild eller till större överskådlighet torde
regelmässigt inte uppfylla kravet på att skälen för avvikelsen skall anges.
Skyldigheten att redovisa en bedömning av effekten på bolagets ställning
och resultat bör ses mot bakgrund av att det normalt skall vara möjligt
för läsaren att, om denne inte finner skälen för avvikelsen vara hållbara,
själv korrigera för dessa ändringar.

Om bolaget gör avsteg från principen i punkten 2, torde det vara
nödvändigt för den som upprättar redovisningen att räkna om räkenskaps-
årets siffror med tillämpning av tidigare redovisningsprinciper för att på
så vis få fram uppgift om vilken effekten har blivit på bolagets resultat
och ställning (se i övrigt 3 kap. 5 §).

Språk och form

2 kap. 5 §

Årsredovisningen skall avfattas på svenska i vanlig läsbar form.

(Paragrafen saknar motsvarighet i kommitténs förslag)

Bestämmelsen överensstämmer med hittills gällande rätt (se 11 § andra
stycket bokföringslagen). Den utesluter inte att årsredovisningen avfattas

- förutom på svenska - också på andra språk. Det exemplar av
årsredovisningen som undertecknas enligt 7 § och som enligt 8 kap. skall
ges in till Patent- och registreringsverket och därigenom offentliggörs
måste dock alltid vara på svenska.

Begreppet ”vanlig läsbar form” är hämtat från 10 och 11 §§ bok-
föringslagen och innebär att årsredovisningen skall upprättas på papper

- och alltså inte på t.ex. mikrofilm eller elektroniskt medium - och med
hjälp av bokstäver, siffror och andra vanliga tecken.

\bluta

2 kap. 6 §

Beloppen i årsredovisningen skall anges i svenska kronor. Beloppen får
dessutom anges i annan valuta enligt omräkningskursen på dagen för
räkenskapsårets utgång (balansdagen). I så fall skall upplysning om
omräkningskursen lämnas i en not.

(Jfr 2 kap. 4 § i kommitténs förslag)

Kommittén har föreslagit att beloppen i årsredovisningen alltid skall
anges i svensk valuta. En remissinstans har ansett att det bör vara möjligt
att i stället upprätta årsredovisningen i utländsk valuta. Man har därvid
hänvisat bl.a. till att det finns företag vars verksamhet har ringa anknyt-
ning till Sverige och vars transaktioner vanligen sker i annan valuta. Det

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

186

har dock ansetts att övervägande skäl talar för att årsredovisningar i
svenska bolag alltid skall upprättas med användande av svensk valuta. En
annan ordning skulle försämra jämförbarheten mellan olika årsredo-
visningar.

Särskilt bolag med stark internationell anknytning kan dock ha ett
berättigat intresse av att redovisa beloppen i ytterligare en eller flera
valutor. Direktiven tillåter uttryckligen att årsredovisningen - utöver i
den valuta i vilken den har upprättats - offentliggörs i ecu (se artikel 50
a i det fjärde direktivet) men berör inte möjligheterna att offentliggöra
årsbokslutet även i andra främmande valutor. I den danska årsredovis-
ningslagen har bestämmelsen i artikel 50 a införlivats genom en
bestämmelse om att beloppen i årsredovisningen och förvaltnings-
berättelsen skall anges i danska kronor men att beloppen som
komplettering även får anges i ecu eller annan främmande valuta. Med
den danska lagen som förebild har i förevarande paragraf föreskrivits att
beloppen i årsredovisningen dessutom får anges i främmande valuta.
Härigenom tillgodoses de behov av redovisning i främmande valuta som
vissa bolag kan ha. Sådana behov kan också tillgodoses genom att den i
svenska kronor upprättade årsredovisningen kompletteras med tilläggs-
upplysningar (jfr 2 kap. 3 § första stycket).

Kommittén har valt att inte precisera vilken omräkningskurs som skall
tillämpas när årsredovisningen räknas om till utländsk valuta. Med
hänsyn till direktivets utformning har regeringens förslag utformats så att
det klart framgår att omräkning skall ske till balansdagens kurs.

Årsredovisningens undertecknande

2 kap. 7 §

I aktiebolag skall årsredovisningen skrivas under av samtliga styrelseleda-
möter och av verkställande direktören. Har en avvikande mening om års-
redovisningen antecknats till styrelsens protokoll, skall yttrandet fogas till
redovisningen.

1 handelsbolag skall årsredovisningen skrivas under av samtliga obe-
gränsat ansvariga delägare. Har en sådan delägare anmält avvikande
mening om årsredovisningen, skall yttrandet fogas till redovisningen.

Årsredovisningen skall innehålla uppgift om den dag då den under-
tecknades.

(Jfr 2 kap. 1 § andra - fjärde styckena i kommitténs förslag)

Första stycket överensstämmer med hittills gällande bestämmelser i 11
kap. 2 § andra stycket aktiebolagslagen.

Andra stycket överensstämmer i huvudsak med 2 kap. 2 § tredje stycket
1980 års årsredovisningslag. Bestämmelsen har dock utformats så att
endast obegränsat ansvariga bolagsmän måste skriva under årsredo-
visningen. Det innebär att i kommanditbolag behöver kommanditdelägare
inte skriva under.

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

187

Underskriften bör givetvis utformas så att det framgår att den avser
samtliga delar i årsredovisningen. Någon särskild föreskrift om detta har
dock inte ansetts nödvändig.

I tredje stycket har i förtydligande syfte införts en bestämmelse om att
årsredovisningen skall innehålla uppgift om dagen för undertecknandet.

3 kap. Balansräkning och resultaträkning

Balansräkningens innehåll

3 kap. 1 §

Balansräkningen skall i sammandrag redovisa bolagets samtliga till-
gångar, avsättningar och skulder samt eget kapital på balansdagen.
Ställda panter och ansvarsförbindelser skall tas upp inom linjen.

(Jfr 2 kap. 8 § första stycket i kommitténs förslag)

Paragrafen, som delvis motsvarar 19 § bokföringslagen, innehåller
allmänna bestämmelser om balansräkningens innehåll.

Av paragrafen följer att balansräkningen i sammandrag skall redovisa
bolagets samtliga tillgångar, avsättningar och skulder samt eget kapital
på balansdagen. Enligt 2 kap. 4 § första stycket 3 b skall hänsyn tas
även till sådana förluster eller förpliktelser som är hänförliga till räken-
skapsåret men blir kända först efter räkenskapsårets utgång.

Ställda panter och ansvarsförbindelser skall inte räknas in i balans-
räkningen utan redovisas inom linjen, dvs. de skall tas upp på särskild
plats i balansräkningen och deras belopp skall inte räknas in i balans-
omslutningen. Beträffande avgränsningen mellan skulder, avsättningar
och ansvarsförbindelser kan hänvisas till avsnitt 11.1 och till författ-
ningskommentaren till bilaga 2.

Resultaträkningens innehåll

3 kap. 2 §

Resultaträkningen skall i sammandrag redovisa bolagets samtliga
intäkter och kostnader under räkenskapsåret.

(Jfr 2 kap. 8 § andra stycket i kommitténs förslag)

Paragrafen, som delvis motsvarar 18 § bokföringslagen, innehåller all
männa bestämmelser om resultaträkningens innehåll.

Uppställningsformer

3 kap. 3 §

Balansräkningen skall upprättas enligt den uppställningsform som anges
i bilaga 2 till denna lag. Resultaträkningen skall upprättas enligt någon
av de uppställningsformer som anges i bilagorna 3 och 4.

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

188

Byte av uppställningsform för resultaträkningen får ske endast om det
finns särskilda skäl och är förenligt med 2 kap. 2 och 3 §§. Vid sådant
byte skall upplysning om skälen för bytet lämnas i en not.

(Jfr 2 kap. 5 § i kommitténs förslag)

Paragrafen innehåller bestämmelser om de uppställningsformer som
måste användas vid upprättandet av balansräkning och resultaträkning.
Uppställningsformernas viktigaste funktion är att erbjuda strukturer som
i stora drag är gemensamma för alla företag som tillämpar lagen. Detta
är framför allt av värde för jämförbarheten. Frågor om uppställ-
ningsformer har behandlats i avsnitt 9.

Alla redovisande bolag måste använda en och samma uppställningsform
för balansräkningen. I fråga om resultaträkningen kan de välja mellan två
olika uppställningsformer. Olika uppställningsformer kan inte kom-
bineras. Däremot lämnar lagstiftningen ett visst utrymme för att anpassa
uppställningen till det enskilda företagets förhållanden (se 4 och 7 §§).

De tillåtna uppställningsformerna finns angivna i bilagorna 2-4, till
vilka lagen hänvisar. Balansräkningen skall sålunda upprättas i kontoform
(se bilaga 2). Resultaträkningen skall upprättas antingen i rapportform
med kostnadsslagsindelning (se bilaga 3) eller i rapportform med
funktionsindelning (se bilaga 4). Såsom framgår av 4 § är bolagen
normalt skyldiga att följa den indelning i poster och den ordningsföljd
som anges i uppställningsformerna.

Bolagen kan första gången lagen tillämpas fritt välja mellan de tillåtna
uppställningsformerna. Vill ett bolag senare byta uppställningsform måste
vissa förutsättningar vara uppfyllda. Det framgår av paragrafens andra
stycke. Bestämmelsen återspeglar artikel 3 i det fjärde direktivet. Den
fordrar att det finns särskilda skäl för byte av uppställningsform och att
bytet är förenligt med de krav som framställs i 2 kap. 2 och 3 §§, dvs.
främst kraven på rättvisande bild och på iakttagande av god redovisnings-
sed. Vad som utgör särskilda skäl för byte måste avgöras i det enskilda
fallet varvid dock - såsom framgår av hänvisningen till 2 kap. 2 § och
dess bestämmelse om ”god redovisningssed” - vägledning kan hämtas av
redovisningspraxis och auktoritativa rekommendationer. Som exempel på
en situation då det ofta torde finnas skäl för byte kan nämnas det fallet
att ett dotterbolag önskar anpassa sin uppställning av resultaträkningen till
moderbolagets. Det är vidare klart att ett byte som leder till en mera
rättvisande bild alltid måste kunna företas. Däremot får uppställnings-
formen inte ändras om det leder till att årsredovisningen ger en mindre
rättvisande bild av företagets ställning och resultat.

3 kap. 4 §

Posterna i balansräkningen och resultaträkningen skall tas upp var för sig
i den ordningsföljd som anges för respektive uppställningsform.

I fråga om poster som föregås av arabiska siffror skall de avvikelser
göras som är betingade av rörelsens särskilda inriktning.

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

189

Andra poster än de som finns upptagna i uppställningsformerna får tas Prop. 1995/96:10
upp, om de nya posternas innehåll inte täcks av uppställningsformernas Del II
poster. Posterna får delas in i delposter. Om delar av en post har Företag i allmänhet
tillkommit på ett sådant sätt eller är av sådan storlek att det är av
betydelse med hänsyn till kravet i 2 kap. 3 § på en rättvisande bild att de
redovisas särskilt, skall de tas upp i delposter. Kompletterande poster
skall ges beteckningar som tydligt anger vad som ingår i posten.

Poster som föregås av arabiska siffror får slås samman,

1. om de är av ringa betydelse med hänsyn till kravet i 2 kap. 3 § på
rättvisande bild, eller

2. om sammanslagningen främjar överskådligheten och posterna och,

i förekommande fall, delposterna anges i not.

(Jfr 2 kap. 5 § första-tredje styckena i kommitténs förslag)

Såsom har framgått av 3 § måste ett företags samtliga tillgångar,
skulder, intäkter, kostnader m.m. redovisas enligt de uppställnings-
scheman som anges i bilagorna 2-4. Dessa uppställningsscheman
innehåller ett antal rubriker, dels vissa huvudrubriker (Anläggnings-
tillgångar, Omsättningstillgångar m.m.), markerade med bokstäver, och
dels underrubriker, markerade med romerska resp, arabiska siffror. Vad
som anges under rubriker som har markerats med siffror utgör poster.
I viss utsträckning kan de sistnämnda posterna i sin tur delas in i
delposter.

Första stycket anger att posterna i balans- och resultaträkningarna skall
tas upp var för sig i den ordningsföljd som anges i lagens uppställnings-
former. Bestämmelsen motsvarar artikel 4.1 första meningen i det fjärde
direktivet och innebär att posterna inte får slås samman. För poster som
har markerats med romerska siffror gäller detta undantagslöst. För poster
som har markerats med arabiska siffror finns däremot möjligheter att
göra undantag enligt andra och fjärde styckena (se nedan).
Ordningsföljden mellan posterna får inte ändras.

I artikel 4.2 i det fjärde direktivet sägs att uppställningsform, nomen-
klatur och terminologi för sådana poster i balans- och resultaträkningarna
som föregås av arabiska siffror skall anpassas i de fäll ett företags
särskilda inriktning kräver det. I anledning därav har i andra stycket
tagits in en bestämmelse som innebär att uppställningsformerna i fråga
om de poster som föregås av arabiska siffror kan anpassas till företags
särskilda inriktning. De flesta företag som bedriver normal verksamhet
torde kunna använda sig av de poster som finns föreskrivna i lagen. I
enstaka branscher och verksamhetsområden, t.ex. byggföretag, bostads-
företag och rederier, kan emellertid uppställningsformernas postindelning
framstå som mindre ändamålsenlig. Redovisningspraxis och rekom-
mendationer från normgivande organ torde kunna ge riktlinjer för när
avvikelser med hänsyn till ett företags särskilda anpassning kan komma
ifråga.

Enligt bokföringslagen kan avvikelse från de där föreskrivna uppställ-
ningsformerna ske även med hänsyn till rörelsens omfattning. Med
hänsyn till direktivets utformning har någon direkt motsvarighet till detta                  190

inte tagits in i årsredovisningslagen. De behov av särskild postindelning

som kan finnas i särskilt stora eller särskilt små foretag torde dock
regelmässigt kunna tillgodoses genom de bestämmelser om komplet-
terande poster och om sammanslagning av poster som finns i tredje och
fjärde styckena (se nedan). Någon ändring i hittillsvarande praxis torde
inte bli nödvändig, så länge inte EU-praxis utvecklas i annan riktning.

Tredje stycket behandlar de fall då det finns behov av att lägga till
ytterligare poster i uppställningsformerna. Stycket har sin motsvarighet
i artikel 4.1 i det fjärde direktivet.

Nya poster får läggas till, dock endast om deras innehåll inte täcks av
de poster som föreskrivs i lagens uppställningsscheman.

Posterna får delas in i delposter förutsatt att uppställningsformen i
övrigt följs. Bestämmelsen ger möjlighet att specificera innehållet i
posterna. En sådan specifikation kan naturligtvis vara lämplig, om den
bidrar till att ge en bättre bild av företagets förhållanden. En omfattande
specifikation kan emellertid vara till men för överskådligheten.
Möjligheten till indelning i delposter torde därför få utnyttjas med viss
försiktighet. Om en del av vad som skall redovisas under en post på
grund av det sätt på vilket den tillkommit eller på grund av sin storlek är
av betydelse med hänsyn till kravet på rättvisande bild, skall den
emellertid alltid tas upp som delpost (jfr kravet på tilläggsupplysningar
i 2 kap. 3 §).

Kompletterande poster skall ges beteckningar som tydligt anger vad
som ingår i posten. Normalt torde det vara lämpligt att söka välja en be-
teckning som förklarar för läsaren varför posten inte har kunnat inordnas
under en annan rubrik. Ibland kan det vara lämpligt att i not förklara vad
som avses med posten.

Fjärde stycket behandlar de fall då företaget vill slå samman poster som
föregås av arabiska siffror i balans- och resultaträkningarna. Bestäm-
melsen motsvarar artikel 4.3 i det fjärde direktivet.

Sammanslagning får för det första ske om posterna är av ringa be-
tydelse i förhållande till kravet på rättvisande bild. Detta följer av det
allmänna väsentlighetskrav som bör gälla för redovisningen och som in-
nebär att information som är viktig för förståelsen av årsredovisningen
skall lyftas fram i förhållande till annan, mera oväsentlig information.

Dessutom får sammanslagning ske om det främjar överskådligheten. I
detta fall skall dock posterna och, i förekommande fall, delposterna anges
i not. Denna bestämmelse torde få sin största betydelse i den situation då
ett bolag egentligen skulle redovisa ett stort antal poster som i sig inte är
oväsentliga men som är av sådant antal att balans- eller resultaträkningen
skulle bli svårläst. I så fall kan bolaget för att främja överskådligheten slå
samman poster för att klarare presentera huvuddragen i räkningen.
Eftersom dessa sammanslagna värden består av poster som i sig är av
betydelse, måste de dock anges i not. Om sammanslagningen avser poster
som enligt någon särskild bestämmelse i lagen måste specificeras i
delposter (se t.ex. 4 kap. 17 §), måste noterna också innehålla denna
specifikation.

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

191

Jämförelsetal

3 kap. 5 §

För varje post eller delpost i balansräkningen, resultaträkningen och
sådana noter som avses i 4 § fjärde stycket 2 skall beloppet av mot-
svarande post för det närmast föregående räkenskapsåret anges.

Om bolaget har ändrat principerna för värdering, klassificering eller
indelning i poster eller delposter, skall posterna för det närmast före-
gående räkenskapsåret räknas om eller ändras på det sätt som behövs för
att de skall kunna jämföras med räkenskapsårets poster på ett
meningsfullt sätt.

Om det finns särskilda skäl och det är förenligt med 2 kap. 2 och 3 §§,
får avvikelse från vad som föreskrivs i andra stycket göras. I så fall skall
upplysning om skälen för avvikelsen anges i en not.

(Jfr 2 kap. 6 § i kommitténs förslag)

Paragrafen motsvarar i huvudsak artikel 4.4 i det fjärde direktivet.

Enligt första stycket skall jämförelsetal för närmast föregående år anges
för varje post i resultaträkningen, balansräkningen och i sådana noter
som specificerar sammanslagna poster enligt 4 § fjärde stycket 2.

Om bolaget har ändrat principerna for värdering, klassificering eller
indelning av poster eller delposter skall - enligt andra stycket -
jämförelsetalen för närmast föregående år justeras. Föregående års siffror
måste alltså justeras med tillämpning av de redovisningsprinciper som
gäller för det nya räkenskapsåret. Syftet är att möjliggöra meningsfulla
jämförelser mellan åren.

Hur omfattande justeringar som måste göras får bestämmas i den
praktiska tillämpningen mot bakgrund av bestämmelsens syfte. Siffrorna
måste dock under alla förhållanden räknas om eller på annat sätt ändras
så att de kan jämföras med räkenskapsåret. Andra ändringar än
omräkningar kan vara t.ex. följdändringar när indelningsgrunder eller
klassificering har ändrats för räkenskapsåret.

Enligt tredje stycket kan omräkning eller annan ändring under vissa
förutsättningar underlåtas. För detta fordras att det föreligger särskilda
skäl och att det är förenligt med kraven på rättvisande bild,
överskådlighet och iakttagande av god redovisningssed i 2 kap. 2 och
3 §§. Så kan vara fallet om förändringen är av ringa betydelse för
jämförbarheten mellan räkenskapsåren. Justering torde också i vissa fall
kunna underlåtas, om det av någon anledning inte är möjligt att
åstadkomma en meningsfull omräkning eller om uppgifternas informa-
tionsvärde inte står i rimligt förhållande till kostnaderna för att ta fram
uppgifterna. Skälen skall anges i en not. I och med att underlåtenhet att
företa justeringen måste vara förenlig med god redovisningssed får det
bli en sak för redovisningspraxis och auktoritativa redovisningsorgan att
ge närmare vägledning om hur bestämmelsen bör tillämpas.

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

192

Större periodiseringsposter

3 kap. 6 §

Större belopp som ingår i posterna Förutbetalda kostnader och upplupna
intäkter och Upplupna kostnader och förutbetalda intäkter skall
specificeras i balansräkningen eller i en not.

Första stycket gäller inte i fråga om bolag, i vilket

1. antalet anställda under de senaste två räkenskapsåren i medeltal
uppgått till högst tio, och

2. tillgångarnas nettovärde enligt fastställd balansräkning för det
senaste räkenskapsåret uppgår till högst 24 miljoner kronor.

(Paragrafen saknar motsvarighet i kommitténs förslag)

Bestämmelsen i första stycket anger att vissa större belopp skall speci-
ficeras. Den motsvarar artiklarna 18 och 21 i det fjärde direktivet. Vad
som utgör ”större belopp” torde få avgöras på grundval av en väsentlig-
hetsbedömning utifrån förhållandena i det enskilda fallet.

Av andra stycket följer att bolag som har högst tio anställda och en
balansomslutning på högst 24 miljoner kr inte behöver tillämpa första
stycket. Undantagsregeln, som innebär ett utnyttjande av artikel 44.2 i
det fjärde direktivet, kan tillämpas endast om inte något av de båda
angivna gränsvärdena överskrids. Även de bolag som avses i bestäm-
melsen kan dock behöva specificera posterna, om posterna är av
betydelse med hänsyn till kravet på rättvisande bild (jfr 3 kap. 4 § tredje
stycket).

Resultaträkning i förkortad form

3 kap. 7 §

Om det är motiverat av konkurrensskäl, får regeringen eller den
myndighet som regeringen bestämmer medge att posterna 1-6 i bilaga 3
respektive posterna 1-3 och 6 i bilaga 4 slås samman till en post
benämnd bruttovinst eller bruttoförlust. Detta gäller dock inte om bolaget
är ett sådant bolag som avses i 10 kap. 3 § andra stycket aktiebolags-
lagen (1975:1385) eller 4 kap. 3 § första stycket lagen (1980:1103) om
årsredovisning m.m. i vissa företag.

Ett bolag som slår samman poster enligt första stycket skall i en not
upplysa om skälen för detta.

(Jfr 2 kap. 11 § i kommitténs förslag)

Paragrafen, som motsvarar artikel 27 i det fjärde direktivet, behandlar
s.k. resultaträkning i förkortad form. Frågan har behandlats i avsnitt
9.2.3.

Enligt första stycket får vissa poster i resultaträkningen slås samman till
en post som utvisar bruttoresultatet. I en resultaträkning med kostnads-
slagsindelning får posterna Nettoomsättning, Förändringar av varulager,
Aktiverat arbete för egen räkning, Övriga rörelseintäkter, Råvaror och
förnödenheter samt Övriga extema kostnader slås ihop. I en resultaträk-

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

193

13 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 10. Del II

ning med funktionsindelning får posterna Nettoomsättning, Kostnader
sålda varor, Bruttoresultat och Övriga rörelseintäkter slås samman.

Sådan sammanslagning av poster får dock ske enbart efter särskild
dispens. Dispens kan ges endast om det är motiverat av konkurrensskäl.
Sådana konkurrensskäl kan föreligga om ett bolag är beroende av en eller
ett fåtal konkurrensutsatta produkter och en fullständig resultaträkning
skulle göra det möjligt för konkurrerande företag att dra slutsatser
rörande exempelvis bolagets marknadsposition, kostnadsläge eller
vinstpåslag. Rena förenklingsskäl räcker däremot inte för att posterna
skall få slås samman.

Det har ansetts att resultaträkning i förkortad form aldrig bör få före-
komma i större bolag. Lagen har därför utformats så att dispens inte kan
ges till bolag, som är av sådan storlek att de måste ha auktoriserad
revisor.

Såsom framgår av andra stycket måste bolag som använder sig av
resultaträkning i förkortad form ange skälen för detta i en not. Självfallet
är det därvid inte tillräckligt att enbart konstatera att uppgifterna har ute-
lämnats av konkurrensskäl utan skälen måste preciseras.

Nettoomsättningen

3 kap. 8 §

Nettoomsättningen skall omfatta intäkter från försålda varor och utförda
tjänster som ingår i bolagets normala verksamhet. Avdrag skall göras för
lämnade rabatter, mervärdesskatt och annan skatt som är direkt knuten
till omsättningen.

(Jfr 2 kap. 12 § i kommitténs förslag)

I artikel 28 i det fjärde direktivet föreskrivs att nettoomsättningen skall
omfatta intäkter från försäljning av produkter och utförda tjänster som
avser bolagets normala verksamhet med avdrag för lämnade rabatter,
mervärdesskatt och annan skatt som är direkt knuten till omsättningen.

Denna definition har tagits in i förevarande paragraf. När nettoom-
sättningen bestäms skall man alltså utgå från vissa angivna intäkter av
bolagets normala verksamhet. I lagrådsremissen förordades en definition
som innebar att nettoomsättningen skulle omfatta ”intäkter från
försäljning av varor och tjänster” med avdrag för rabatter, mervärdes-
skatt och annan skatt som är direkt knuten till ”försäljningen”. Lagrådet
har anfört att omsättningsbegreppet med en sådan avfattning skulle få en
snävare innebörd än som avsetts och att intäkter från varje överlåtelse av
varor och tjänster liksom uttag ur rörelsen bör inbegripas i omsättningen.
I vart fall bör, enligt Lagrådet, i närmare anslutning till direktivtexten
användas uttrycket ”intäkter från försålda varor och utförda tjänster” och
ordet ”försäljningen” bytas ut mot ”omsättningen”.

Regeringen delar Lagrådets uppfattning att paragrafen bör utformas i
närmare anslutning till direktivtexten och ansluter sig till de preciserade
ändringsförslag som Lagrådet har framfört. Regeringen är däremot inte
beredd att föreslå några ytterligare tillägg i lagtexten. Det torde

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

194

visserligen utan vidare vara klart att begreppet ”intäkter från försålda
varor och utförda tjänster” kan omfatta även andra intäkter än sådana
som härrör från försäljnings- och tjänsteavtal i trängre bemärkelse. En
närmare precisering torde emellertid kunna leda till en icke önskvärd
låsning av praxis. Frågan om även uttag ur rörelsen bör räknas in i
nettoomsättningen bör överlämnas till normgivande organ på redovis-
ningsområdet.

Sådana intäkter som enligt 9 § är extraordinära härrör inte från
bolagets normala verksamhet och skall alltså inte räknas in i nettoomsätt-
ningen.

Innan nettoomsättningssumman fastställs måste avdrag göras för läm-
nade rabatter, mervärdesskatt och annan skatt knuten till omsättningen.
I sammanhanget kan anmärkas att kontaktkommittén har behandlat frågan
om det som kommittén beskriver som punktsskatt (”excise duty”) skall
omfattas av begreppet ”annan skatt knuten till omsättningen”. En ”excise
duty” är enligt kommittén en skatt som normalt betalas endast en gång
och som erläggs av tillverkaren när produkten lämnar fabriken; den
skiljer sig härigenom från omsättningsskatt (”VAT”) som tas ut och
återbetalas i varje led i produktionen. Kommittén har uttalat att ”excise
duty” normalt är en oskiljbar del av varans pris och att den därför alltid
skall inkluderas i nettoomsättningssumman (se The Accounting
Harmonization in the European Communities s. 22).

Extraordinära intäkter och kostnader

3 kap. 9 §

Intäkter och kostnader i annan verksamhet än bolagets normala
verksamhet skall redovisas som extraordinära intäkter och kostnader.

Extraordinära intäkter och kostnader skall specificeras till storlek och
art i en not.

Andm stycket gäller inte bolag som avses i 6 § andra stycket.

(Jfr 2 kap. 13 § i kommitténs förslag)

I artikel 29 i det fjärde direktivet finns föreskrifter om extraordinära
intäkter och kostnader. Härmed avses intäkter och kostnader från annat
än bolagets normala verksamhet. Om sådana intäkter och kostnader inte
är av endast ringa betydelse för bedömningen av resultatet, skall deras
storlek och art förklaras i noterna. Detsamma skall gälla intäkter och
kostnader som avser ett annat räkenskapsår.

I denna paragraf har tagits in bestämmelser som motsvarar den nämnda
artikeln. Av första stycket framgår att sådana intäkter och kostnader som
hänför sig till annat än bolagets normala verksamhet är att anse som
extraordinära. Lagen innehåller inte - lika lite som direktivet - någon
precisering av var gränsen mellan ”bolagets normala verksamhet” och
annan verksamhet går. Den gränsdragningen måste överlåtas till den
praktiska tillämpningen. Den nya bestämmelsen är inte avsedd att lägga
hinder i vägen för att även i fortsättningen använda den gränsdragning
som i dag kommer till uttryck i svenska rekommendationer (jfr Redovis-

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

195

ningsrådets rekommendation RR4 Redovisning av extraordinära intäkter
och kostnader samt upplysningar för jämförelseändamål).

I andra stycket föreskrivs i enlighet med artikel 29.2 i det fjärde
direktivet att de extraordinära intäkternas och kostnadernas storlek och
art skall specificeras. En liknande bestämmelse finns i 18 § fjärde stycket
bokföringslagen. Den nya bestämmelsen torde överensstämma med vad
som i dag utgör god redovisningssed för vissa företag (jfr Redovisnings-
rådets rekommendation RR 4).

Av tredje stycket följer att andra stycket inte behöver tillämpas på
bolag som har högst tio anställda och en balansomslutning på högst 24
miljoner kr (jfr 6 § andra stycket). Bestämmelsen utgör ett utnyttjande av
artikel 44.2.

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

4 kap. Värderingsregler

\bd som är anläggningstillgångar och omsättningstillgångar

4 kap. 1 §

Med anläggningstillgång förstås tillgång som är avsedd att stadigvarande
brukas eller innehas i rörelsen. Med omsättningstillgång förstås annan
tillgång.

(Jfr 2 kap. 14 § i kommitténs förslag)

Den i paragrafen intagna definitionen av anläggningstillgångar går
tillbaka på artiklarna 15.1 och 15.2 i det fjärde direktivet. Enligt artikel
15.1 skall det ändamål som en tillgång är avsedd för vara avgörande för
om tillgången skall redovisas som anläggnings- eller omsättningstillgång.
I artikel 15.2 föreskrivs att anläggningstillgångarna skall omfatta sådana
tillgångar som är avsedda att stadigvarande brukas i företagets verk-
samhet. Detta överensstämmer i sak med definitionen i 13 § första
stycket bokföringslagen, där det anges att anläggningstillgång är en till-
gång som är avsedd att stadigvarande brukas eller innehas i rörelsen.
Bokföringslagens definition har därför tagits in i den nya lagen.

Tillgång som inte är anläggningstillgång skall motsatsvis klassificeras
som omsättningstillgång.

Av paragrafen följer att det är avsikten med innehavet som är styrande
för om tillgången skall anses som anläggnings- eller omsättningstillgång.
Kommittén har uttalat att det är förhållandena vid varje given
bedömningstidpunkt - dvs. balansdagen och inte dagen för anskaffandet
av tillgången - som är avgörande för klassificeringen. Bokförings-
nämnden har menat att detta uttalande är väl kategoriskt. Regeringen
anser för sin del att det bör överlämnas till praxis och normgivande organ
att dra upp de närmare riktlinjerna för när omklassificering skall ske.

4 kap. 2 §

Utgifter för forsknings- och utvecklingsarbeten och liknande arbeten som

196

är av väsentligt värde för rörelsen under kommande är får tas upp som
immateriell anläggningstillgång. Detsamma gäller utgifter för
koncessioner, patent, licenser, varumärken, hyresrätter och liknande
rättigheter och tillgångar samt ersättning som vid förvärv av rörelse
överstiger det behållna värdet av de tillgångar som förvärvats och de
skulder som övertagits (goodwill).

Utgifter för bolagsbildning, ökning av aktiekapitalet eller bolagets
förvaltning får inte tas upp som tillgång.

(Jfr 2 kap. 15 § i kommitténs förslag)

Paragrafens första stycke innehåller bestämmelser som motsvarar de
föreskrifter som finns i artiklarna 9 och 10 samt 34 och 37 i det fjärde
direktivet. Bestämmelsen ger möjlighet att som tillgång ta upp vissa
”immateriella tillgångar” vars värde bestäms med utgångspunkt i bolagets
utgifter. Utgifterna ”aktiveras”, dvs. de tas upp som en tillgångspost i
balansräkningen. Syftet med att ta upp utgifterna som tillgångar är att
möjliggöra en fördelning av kostnaderna på flera år än utgiftsåret.

För samtliga de slag av utgifter som nämns i stycket gäller att de får
tas upp som tillgångar enbart om de är av väsentligt värde för rörelsen
under kommande år. Om utgiften inte kan förutses föranleda intäkter
eller kostnadsminskningar för bolaget under kommande år, får den alltså
inte tas upp som tillgång.

Bland de utgifter som kan tas upp som immateriella anläggningstill-
gångar nämns först utgifter för forsknings- och utvecklingsarbeten och
liknande arbeten. Detta överensstämmer nära med vad som föreskrivs i
17 § andra stycket första meningen bokföringslagen. I den bestämmelsen
nämns även utgifter för teknisk hjälp, provdrift, marknadsundersökningar
och liknande. Någon saklig skillnad är inte avsedd.

Vidare får utgifter för koncessioner, patent, licenser, varumärken,
hyresrätter och liknande rättigheter och tillgångar tas upp som
immateriella tillgångar. Utgifter av detta slag nämns inte i bok-
föringslagen, men redan i hittills gällande rätt synes de behandlas som
immateriella anläggningstillgångar. Även beträffande detta slag av ut-
gifter gäller att de får aktiveras som tillgångar enbart om de är av
väsentligt värde för rörelsen under kommande år. Med ”liknande rättig-
heter” avses bl.a. olika slag av särskilda rättigheter till fast egendom.

Slutligen får förvärvad goodwill tas upp som immateriell anläggnings-
tillgång. Detta överensstämmer nära med 17 § första stycket bokförings-
lagen. Med goodwill avses i detta sammanhang ersättning som vid ett
förvärv av rörelse överstiger det behållna värdet av de tillgångar som har
förvärvats och de skulder som har övertagits. Det kan vara fråga om
såväl s.k. inkråmsgoodwill som s.k. koncemgoodwill. Det övervärde
som har upparbetats inom bolaget utgör däremot inte goodwill i
paragrafens mening och får därför inte aktiveras.

Även i fråga om goodwill gäller att den får aktiveras endast om den
har ett väsentligt värde för rörelsen under kommande år. I den
motsvarande bestämmelsen i bokföringslagen sägs i stället att den måste
representera ett affärsvärde. Någon saklig skillnad är inte avsedd.

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

197

I det fjärde direktivet har det överlämnats till medlemsstaterna att själva
avgöra om även utgifter för bolagsbildning skall få aktiveras (se artikel
34). Enligt 11 kap. 7 § femte stycket aktiebolagslagen har det dock varit
förbjudet att aktivera utgifter för bolagsbildningen, för ökning av aktie-
kapitalet eller för bolagets förvaltning. Det har inte framkommit några
skäl att frångå denna ståndpunkt. I andra stycket av förevarande paragraf
har därför tagits in en bestämmelse som överensstämmer med 11 kap.
7 § femte stycket aktiebolagslagen.

Anskaffningsvärde för anläggningstillgångar

4 kap. 3 §

Anläggningstillgångar skall tas upp till belopp motsvarande utgifterna för
tillgångens förvärv eller tillverkning (anskaffningsvärdet), om inte annat
följer av 4 - 6 § eller 12 §.

1 anskaffningsvärdet för en förvärvad tillgång skall räknas in, utöver
inköpspriset, utgifter som är direkt hänförliga till förvärvet.

I anskaffningsvärdet för en tillverkad tillgång skall räknas in, utöver
sådana kostnader som direkt kan hänföras till produktionen av tillgången,
en skälig andel av indirekta tillverkningskostnader.

Ränta på kapital som har lånats för att finansiera tillverkningen av en
tillgång får räknas in i anskaffningsvärdet till den del räntan hänför sig
till tillverkningsperioden. Om ränta har räknats in i anskaffningsvärdet,
skall upplysning om detta och det belopp som har räknats in lämnas i en
not.

Utgifter för värdehöjande förbättringar av en tillgång får räknas in i
anskaffningsvärdet, om de har lagts ned under räkenskapsåret eller
balanserats från tidigare år.

(Jfr 2 kap. 16 § i kommitténs förslag)

Paragrafen behandlar värderingen av anläggningstillgångar och särskilt
frågan om hur anskaffningsvärdet skall bestämmas. Dessa frågor har be-
handlats i avsnitt 10.1.2.

Första stycket motsvarar artikel 35.1 a i det fjärde direktivet. Av
stycket följer att anläggningstillgångar skall tas upp till anskaff-
ningsvärdet, om inte annat följer av bestämmelserna om avskrivning
(4 §), nedskrivning (5 §), uppskrivning (6 §) eller värdering till bestämd
mängd och fäst pris (12 §). Med anskaffningsvärde förstås utgiften för
dess förvärv eller tillverkning. Begreppet anskaffningsvärde används
sålunda även då tillgången har framställts i bolaget.

I andra stycket, som enbart gäller för förvärvade tillgångar, stadgas att
även till förvärvet hänförliga utgifter skall inräknas i anskaffningsvärdet.
”Utgifter som är direkt hänförliga till förvärvet” kan utgöra t.ex. frakter,
installationer och andra utgifter som är direkt föranledda av inköpet.
Bestämmelsen motsvarar artikel 35.2 i det fjärde direktivet.

Vid bestämmandet av anskaffningsvärdet för en tillverkad tillgång skall
- enligt tredje stycket - inräknas en skälig andel av indirekta tillverk-

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

198

ningskostnader. Bestämmelsen motsvarar artikel 35.3 i det fjärde direkti-
vet. Den överensstämmer i sak med vad som i dag följer av FAR:s
rekommendation nr 3, Redovisning av materiella anläggningstillgångar.
Där anges att för egentillverkade anläggningar och vid montering och
provkörning i egen regi skall i anskaffningsvärdet - förutom direkt
material och direkt lön - inräknas skäligt pålägg för indirekta kostnader
som är hänförliga till tillverkningen. Vad som utgör en ”skälig andel” får
liksom hittills överlämnas till redovisningspraxis att bestämma.

I enlighet med direktivet har kommittén föreslagit att det i lagen tas
med en bestämmelse om att försäljningskostnader inte får räknas in i
anskaffningsvärdet. Såsom en remissinstans har påpekat torde en sådan
bestämmelse uttrycka en självklarhet. Någon bestämmelse av det slaget
har därför inte tagits med i regeringens förslag.

Fjärde stycket behandlar ränta på kapital som som har lånats för att
finansiera tillverkningen av en tillgång. Bestämmelsen motsvarar artikel

35.4 i det fjärde direktivet och medger att räntan räknas in i anskaff-
ningsvärdet till den del den hänför sig till tillverkningsperioden. Det
ligger i sakens natur att en förutsättning för att ränta skall få aktiveras är
att det är möjligt att med rimlig grad av exakthet fastställa att det
upplånade kapitalet har använts för tillverkningen av anläggnings-
tillgången eller en grupp av anläggningstillgångar. I FAR:s rekommen-
dation nr 3, Redovisning av materiella anläggningstillgångar, uttalas att
den ränta som kan aktiveras utgör den del av företagets verkliga ränte-
kostnader som skulle ha undvikits om investeringen inte kommit till
stånd. Detta uttalande torde även framdeles ha fog för sig.

I lagtexten har också föreskrivits att, om ränta tas upp i anskaffnings-
värdet, detta skall anges i en not. Där har också klargjorts att en sådan
upplysning måste innehålla uppgift om räntebeloppets storlek.

Enligt femte stycket får utgifter för värdehöjande förbättringar räknas
in i anskaffningsvärdet om de har lagts ner under räkenskapsåret eller
balanserats från tidigare år. Bestämmelsen överensstämmer med 15 §
första stycket andra meningen bokföringslagen. Den saknar direkt
motsvarighet i direktivet men har ansetts i sak överensstämma med de
definitioner av anskaffningskostnad och tillverkningskostnad som finns
i artiklarna 35.2 och 35.3.

Eftersom bestämmelsen avser endast utgifter för ”värdehöjande för-
bättringar” omfattar den inte utgifter som endast syftar till att tillgången
skall bibehålla sitt ursprungsvärde, t.ex. reparationer och underhåll.
Sådana utgifter måste i stället kostnadsföres direkt.

Avskrivning av anläggningstillgångar

4 kap. 4 §

Anläggningstillgångar med begränsad ekonomisk livslängd skall skrivas
av systematiskt över denna livslängd.

Den ekonomiska livslängden för en immateriell anläggningstillgång som
avses i 2 § skall anses uppgå till högst fem är, om inte en annan längre
tid med rimlig grad av säkerhet kan fastställas. Om en sådan längre

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

199

avskrivningstid tillämpas, skall det i en not lämnas upplysning om detta.
I noten skall i så fall också anges skälen för den längre avskrivningstiden.

Avskrivningar skall redovisas i resultaträkningen.

(Jfr 2 kap. 17 § i kommitténs förslag)

Paragrafen reglerar avskrivning av anläggningstillgångar. Frågor om
avskrivning har behandlats i avsnitt 10.1.3.

Den allmänna bestämmelsen om avskrivning i första stycket motsvarar
artikel 35.1 b i det fjärde direktivet

Avskrivning är obligatorisk i fråga om anläggningstillgångar som har
begränsad ekonomisk livslängd. Tillgångar som har ett bestående värde,
såsom oftast är fallet med mark, behöver däremot inte avskrivas.

Den ekonomiska livslängden torde få baseras på en bedömning av hur
länge tillgången kan förväntas bli använd i rörelsen samt på andra
faktorer som är relevanta för tillgångens användning, t.ex. tekniska eller
juridiska faktorer som begränsar användningstiden. För materiella anlägg-
ningstillgångar finns inte angivet någon övre gräns för den ekonomiska
livslängden. Det ligger dock i sakens natur att den ekonomiska
livslängden - och därmed också avskrivningsperioden - måste bedömas
med rimlig försiktighet (jfr 2 kap. 4 §). Av andra stycket följer att den
ekonomiska livslängden för immateriella anläggningstillgångar enbart
under särskilda förhållanden får bestämmas till längre tid än fem år.

Avskrivning skall ske systematiskt över den ekonomiska livslängden.
Härmed avses att avskrivningarna skall göras utifrån en plan som fast-
lägges vid anskaffningstillfället. Planen får vid behov modifieras.
Avskrivningsplanen kan utformas med utgångspunkt i olika metoder.
Varken direktivet eller hittills gällande svensk rätt innehåller några
föreskrifter om vilken metod som bör användas. Det har ansetts att inte
heller den nya svenska lagen bör innehålla sådana föreskrifter utan att
metoderna för avskrivning bör fastläggas genom rekommendationer och
redovisningspraxis.

Andra stycket innehåller särskilda bestämmelser om avskrivning av
immateriella anläggningstillgångar och motsvaras delvis av artikel 37
jämförd med artikel 34.1 a i det fjärde direktivet. Den ekonomiska livs-
längden för sådana tillgångar skall anses uppgå till högst fem år, såvida
det inte i det enskilda fallet med rimlig grad av säkerhet går att fastställa
en annan längre ekonomisk livslängd. Om den redovisningsskyldige gör
gällande att livslängden överstiger fem år, måste han därför kunna
presentera material som ger stöd för att den immateriella anläggnings-
tillgången kommer att vara av värde för bolaget längre tid än fem år. Det
ligger i sakens natur att det framtida ekonomiska värdet av en tillgång är
svårt att bedöma med full säkerhet. En viss osäkerhet i bedömningen
måste därför accepteras.

Det krav på notupplysning som uppställs i andra stycket andra me-
ningen motsvarar direktivets föreskrifter (se artiklarna 37.1 och 37.2)

I tredje stycket har klargjorts att avskrivningar alltid skall redovisas i
resultaträkningen.

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

200

Nedskrivning av anläggningstillgångar

4 kap. 5 §

Har en anläggningstillgång på balansdagen ett lägre värde än det värde
som följer av 3 § och 4 § första stycket, skall tillgängen skrivas ned till
detta lägre värde, om det kan antas att värdenedgången är bestående.

En finansiell anläggningstillgång får skrivas ned till det lägre värde
som tillgången har på balansdagen även om det inte kan antas att värde-
nedgången är bestående.

En nedskrivning enligt första eller andra stycket skall återföras, om det
inte längre finns skäl för den.

Nedskrivningar och återföringar som avses i första - tredje styckena
skall redovisas i resultaträkningen.

(Jfr 2 kap. 18 § i kommitténs förslag)

Frågor om nedskrivning av anläggningstillgångar har behandlats i
avsnitt 10.1.4.

Av första stycket följer att nedskrivning skall ske när tillgångens
verkliga värde på balansdagen är lägre än vad som följer av 3 och 4 §§,
dvs. lägre än anskaffningsvärdet minskat med gjorda avskrivningar.
Bestämmelsen motsvarar artikel 35.1 c bb i det fjärde direktivet.

Nedskrivning skall dock göras enbart om värdenedgången är bestående.
Bedömning av när en värdenedgång är bestående torde få göras med
hänsyn till bl.a. tillgångens art och funktion samt värdenedgångens
storlek. Det krav på försiktighet som finns intaget i 2 kap. 4 § torde i
detta sammanhang tala för att nedskrivningsbestämmelsen inte ges en
alltför restriktiv tillämpning. Om tillgångens värde har gått ned och det
inte finns några indikationer på att värdet inom en snar framtid kommer
att stiga igen, bör nedskrivning alltså ske. Det övergripande kravet måste
dock även här vara att redovisningen skall ge en rättvisande bild av
bolagets ställning och resultat. Nedskrivningsbestämmelsema får följakt-
ligen inte användas för att ”reglera resultatet”.

Bestämmelsen i första stycket anger inte bara när nedskrivning skall
göras utan avspeglar också när nedskrivning får göras. I ett fall får emel-
lertid nedskrivning göras trots att ett av rekvisiten i första stycket inte är
förhanden. Enligt andra stycket får sålunda en finansiell anläggningstill-
gång skrivas ned till det lägre värde den har på balansdagen även om
detta lägre värde inte kan förutses vara bestående. Bestämmelsen, som
motsvarar artikel 35.1 c aa, ger bolaget möjlighet att inom ramen för
lagen värdera långfristiga finansiella investeringar enligt lägsta värdets
princip.

Tredje stycket motsvarar artikel 35.1 c dd i det fjärde direktivet och
innebär att en nedskrivning skall återföras (reverseras) om skälen för den
inte längre föreligger. En sådan återföring kan vara fullständig eller
partiell. Såsom har påpekats i avsnitt 10.1.4 innefattar regeln om
reversering ett antal frågor som det inte har ansetts lämpligt att reglera
i lagen. En sådan fråga gäller gränsdragningen mellan å ena sidan
reversering av nedskrivning och å andra sidan uppskrivning. I vissa fall
torde visserligen vara helt klart att en värdeökning skall föranleda

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

201

reversering, t.ex. när den direkt sammanhänger med att den omständighet
som föranledde värdeminskning har visat sig utebli. I andra fall kan det
vara lika klart att en värdeökning inte kan redovisas genom reversering
av nedskrivning, t.ex. vid värdeökning som beror på inflation.
Bedömningen måste dock göras i det enskilda fallet mot bakgrund av det
allmänna kravet på att redovisningen skall ge en rättvisande bild av
bolagets resultat och ställning.

Nedskrivningar och reverseringar av dessa skall redovisas i resultaträk-
ningen. Detta följer av fjärde stycket. Bestämmelsen motsvarar artikel
35.1 c cc.

Uppskrivning av anläggningstillgångar

4 kap. 6 §

Ett aktiebolags materiella eller finansiella anläggningstillgångar som har
ett tillförlitligt och bestående värde som väsentligt överstiger bokfört
värde enligt 3 §, 4 § första stycket, 5 § första - tredje styckena och 12 §
får skrivas upp till högst detta värde, om uppskrivningsbeloppet används
för ökning av aktiekapitalet genom fondemission eller nyemission eller för
avsättning till en uppskrivningsfond.

I samband med uppskrivningar skall det i en not lämnas upplysning om
hur uppskrivningsbeloppet har behandlats skattemässigt.

Avskrivningar och nedskrivningar av den tillgång som har skrivits upp
skall efter uppskrivningen beräknas med utgångspunkt i det uppskrivna
värdet.

(Jfr 2 kap. 19 § i kommitténs förslag)

Frågor om uppskrivning av anläggningstillgångar har behandlats i
avsnitt 10.1.5.

Första stycket, som motsvarar artikel 33.1 c och artikel 33.2 a i det
fjärde direktivet, anger de grundläggande förutsättningarna för att upp-
skrivning skall få ske. Bestämmelserna är inte tvingande och bolagen kan
alltså välja att avstå från att göra uppskrivningar.

Rätten att göra uppskrivningar tillkommer - av skäl som har utvecklats
i avsnitt 10.1.5 - endast aktiebolag. Anpassningen till direktivet har
också gjort det nödvändigt att begränsa rätten att göra uppskrivningar till
att avse materiella eller finansiella anläggningstillgångar. För att en upp-
skrivning skall få ske krävs härutöver dels att vissa krav är uppfyllda vad
gäller det högre värde som tillgången anses ha, dels att uppskriv-
ningsbeloppet används till vissa preciserade ändamål.

För det första fordras att tillgången har ett tillförlitligt och bestående
värde som väsentligt överstiger bokfört värde. Det bokförda värdet
erhålls genom tillämpning av reglerna om anskaffningsvärde (3 §) justerat
för avskrivningar (4 §) och eventuella nedskrivningar (5 §).

Kravet på att det nya högre värdet skall vara bestående överensstämmer
med 15 § fjärde stycket bokföringslagen. Kravet på att värdet skall vara
tillförlitli gt innebär att värdet måste kunna bestämmas på ett objektivt och
säkert sätt. Det tredje kravet, att värdet väsentligt överstiger det bokförda

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

202

värdet, överensstämmer med 15 § fjärde stycket bokföringslagen. Till-
sammans torde dessa krav bidra till att motverka växlingsvisa och oregel-
bundet återkommande uppskrivningar och nedskrivningar och därav
följande ryckighet i värderingen.

För det andra måste uppskrivningen ske på det sättet att uppskriv-
ningsbeloppet används för avsättning till en uppskrivningsfond eller för
ökning av aktiekapitalet. Att uppskrivningsbeloppet kan avsättas till en
uppskrivningsfond - dvs. en fond som ingår i aktiebolagets bundna egna
kapital - följer direkt av direktivet. Direktivet ger inte något uttryckligt
stöd för att direkt överföra beloppet till aktiekapitalet. Det har likväl an-
setts förenligt med direktivet. Även när beloppet används för ökning av
aktiekapitalet binds beloppet nämligen i bolaget. Ökningen av aktie-
kapitalet kan genomföras genom fondemission. I sådana fall då ny-
emission mot underkurs är tillåten (se 4 kap. 1 § fjärde stycket aktie-
bolagslagen) kan uppskrivningsbeloppet också användas för att täcka
mellanskillnaden mellan vad som skall betalas för aktierna och deras
nominella belopp.

Uppskrivningen och dess användande för ökning av aktiekapitalet eller
avsättning till uppskrivningsfond skall inte intäktsföras eller kostnadsföres
i resultaträkningen utan överföringen skall ske direkt i balansräkningen.
Detta överensstämmer med praxis och gällande rekommendationer (se
Föreningen Auktoriserade Revisorers rekommendation nr 3, Redovisning
av materiella anläggningstillgångar).

I artikel 33.2 a i det fjärde direktivet föreskrivs att när belopp tillförs
uppskrivningsfonden skall det i balansräkningen eller i en not anges hur
beloppet behandlas skattemässigt. En bestämmelse om detta har införts
i andra stycket.

Enligt artikel 33.3 i det fjärde direktivet skall för varje räkenskapsår
värdejusteringar beräknas på grundval av de för detta år åsatta värdena.
Föreskriften har ansetts innebära att när uppskrivning har skett skall
årliga avskrivningar och nedskrivningar ske med utgångspunkt i det
uppskrivna värdet. Detta kommer till uttryck i tredje stycket.

4 kap. 7 §

Uppskrivningsfonden får när som helst tas i anspråk för

1. ökning av aktiekapitalet genom fondemission eller nyemission,

2. täckning av förlust enligt fastställd balansräkning när förlusten inte
kan täckas av fritt eget kapital.

Ett beslut att ta uppskrivningsfonden i anspråk för att täcka en förlust
enligt första stycket 2 får fattas endast efter revisorernas hörande. Innan
tre år har förflutit från beslutet får vinstutdelning beslutas endast om
rätten ger tillstånd till det eller om aktiekapitalet har ökats med minst ett
belopp som motsvarar den förlust som har blivit täckt med
uppskrivningsbelopp. I fråga om rättens tillstånd gäller 6 kap. 6 § tredje
- femte styckena aktiebolagslagen (1975:1385).

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

203

(Jfr 2 kap. 20 § i kommitténs förslag)

Uppskrivningsfonden är en bunden fond, vars medel får tas i anspråk
enbart under vissa i lag angivna förhållanden. Bestämmelser om detta
finns i 7 och 8 §§. Av 8 § första stycket följer att fonden i vissa fall
måste minskas. I så fåll gäller särskilda bestämmelser för fondens
användande (se 8 § andra stycket). I övrigt får fonden tas i anspråk
endast enligt reglerna i 7 §. Frågor om sådant ianspråktagande har
behandlats i avsnitt 10.1.5.

Uppskrivningsfonden får för det första - såsom framgår av första
stycket punkten 1 - alltid användas för ökning av aktiekapitalet. Detta
överensstämmer med hittills gällande rätt (se 11 kap. 4 § första stycket
aktiebolagslagen). Det står även i överensstämmelse med artikel 33.2 b
i det fjärde direktivet, där det föreskrivs att uppskrivningsfonden när som
helst får överföras till det egna kapitalet. Med ”det egna kapitalet” torde
avses aktiekapitalet.

Enligt punkten 2 får uppskrivningsfonden alltid användas för täckning
av förlust enligt fastställd balansräkning i sådana fall när förlusten inte
kan täckas av fritt eget kapital. Även detta överensstämmer med hittills
gällande rätt. Bestämmelsen saknar däremot direkt motsvarighet i
direktivet. Det har emellertid - på skäl som har redovisats i avsnitt
10.1.5 - ansetts förenligt med direktivet att tillåta att uppskrivnings-
fonden används för täckande av förlust, om de förutsättningar som gäller
för nedsättning av aktiekapitalet är uppfyllda.

Användandet av uppskrivningsfonden för täckande av förlust regleras
närmare i andra stycket. Bestämmelserna överensstämmer med hittills
gällande regler i 11 kap. 4 § andra stycket aktiebolagslagen. Liksom tidi-
gare kan uppskrivningsfonden tas i anspråk för förlusttäckning enbart om
förlusten inte kan täckas av fritt eget kapital. Normalt torde ett beslut om
förlusttäckning genom användande av uppskrivningsfonden fattas av den
ordinarie bolagsstämman (jfr 9 kap. 5 § andra stycket aktiebolagslagen).
Såsom Lagrådet har framhållit torde emellertid ett beslut om att avräkna
en balanserad förlust mot uppskrivningsfonden också kunna fattas på
extra stämma. Innan beslut om förlusttäckning fattas, måste revisorerna
ha yttrat sig i frågan. Det kan ske antingen i den ordinarie revisions-
berättelsen eller i särskilt uttalande.

Den nya bestämmelsen innehåller också vinstutdelningsbegränsningar
som överensstämmer med vad som har föreskrivits i 11 kap. 4 § aktiebo-
lagslagen. Det är här fråga om samma begränsningar som de som enligt
6 kap. 5 § aktiebolagslagen gäller sedan ett bolag har beslutat om ned-
sättning av aktiekapitalet för täckande av förlust. Huvudregeln är att vin-
stutdelning inte får ske under de första tre åren efter beslutet. Vinstutdel-
ning får dock ske om domstol lämnar sitt tillstånd eller om bolaget har
ökat aktiekapitalet med belopp som motsvarar den förlust som blivit täckt
med uppskrivningsbelopp. Innan domstol meddelar tillstånd skall den -
såsom följer av lagtextens hänvisning till 6 kap. 6 § tredje - femte
styckena aktiebolagslagen - ge bolagets borgenärer tillfälle att yttra sig.
Detta ger borgenärerna möjlighet att påfordra betalning eller ställande av
säkerhet.

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

204

4 kap. 8 §

Vid avskrivning enligt 4 § eller nedskrivning enligt 5 § eller vid avyttring
eller utrangering av tillgången skall uppskrivningsfonden minskas i
motsvarande utsträckning, dock högst med den del av uppskrivnings-
fonden som svarar mot tillgången.

Minskningen av uppskrivningsfonden i fall som avses i första stycket får
göras enbart genom att

1. fonden tas i anspråk enligt 7 §,

2.  den del av uppskrivningsfonden som motsvarar avskrivning eller
nedskrivning överförs till fritt eget kapital, eller

3.  den del av uppskrivningsfonden som motsvarar en avyttrad tillgång
överförs till fritt eget kapital.

(Jfr 2 kap. 21 § i kommitténs förslag)

Paragrafen har genomgått vissa sakliga jämkningar i förhållande till
lagrådsremissens förslag.

Såsom har uttalats i avsnitt 10.1.5 får föreskrifterna i artikel 33.2 c om
upplösning eller minskning av uppskrivningsfonden anses avspegla en
grundsats om att uppskrivna värden skall korrigeras så snart det visar sig
att förutsättningarna för uppskrivning inte längre är för handen. I
regeringens förslag sker denna korrigering i form av nedskrivning.
Huruvida det finns skäl att korrigera det uppskrivna värdet - på annat vis
än vad som följer av reglerna om avskrivning i 4 § - får alltså bedömas
enligt nedskrivningsreglema i 5 §.

I samband med ned- och avskrivningar skall - såsom framgår av första
stycket - uppskrivningsfonden justeras. Fonden skall normalt sättas ner
med det belopp som är hänförligt till ned- eller avskrivningen. I samband
därmed kan det belopp varmed nedsättning sker tas i anspråk enligt andra
stycket. Eftersom det uppskrivna beloppet redan kan ha tagits i anspråk
genom tidigare ökning av aktiekapitalet eller för förlusttäckning, får dock
nedsättning inte ske med högre belopp än vad som svarar mot tillgången.

Om bolaget gör sig av med tillgången genom avyttring eller utrange-
ring, måste uppskrivningsfonden på motsvarande sätt rensas på vad som
däri är hänförligt till tillgången.

I andra stycket regleras hur det belopp som härvid frigörs från upp-
skrivningsfonden får användas. Liksom vid frivilligt ianspråktagande av
uppskrivningsfonden kan det användas för ökning av aktiekapitalet eller
för täckande av förlust, dvs. så som anges i 7 §. Om ett motsvarande
belopp samtidigt kostnadsförs - såsom sker vid avskrivning och
nedskrivning - eller om anledningen till minskningen av uppskriv-
ningsfonden är att tillgången har försålts får det frigjorda beloppet också
föras över till fritt eget kapital, där det i så fall bör tas upp under
Balanserat resultat.

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

205

Värdering av omsättningstillgångar

4 kap. 9 §

Prop. 1995/96:10

Omsättningstillgångar skall, om inte annat följer av 10 eller 12 §, tas upp
till det lägsta av anskaffningsvärdet och det verkliga värdet på balansda-
gen.

Med anskaffningsvärde förstås, om inte annat följer av 11 §, utgifterna
för tillgångens förvärv eller tillverkning. Vid bestämmandet av anskaff-
ningsvärdet tillämpas 3 § andra - fjärde styckena.

Med det verkliga värdet avses försäljningsvärdet efter avdrag för
beräknad försäljningskostnad. Om det finns särskilda skäl, får det
verkliga värdet bestämmas till återanskaffhingsvärdet, i förekommande
fall med avdrag för inkurans, eller något annat värde som är förenligt
med 2 kap. 2 och 3 §§.

Med återanskaffhingsvärde avses det belopp som motsvarar den utgift
för anskaffandet som bolaget skulle ha haft, om tillgången anskaffats pä
balansdagen.

(Jfr 2 kap. 22 § i kommitténs förslag)

Paragrafen innehåller regler om värdering av omsättningstillgångar.
Frågan har behandlats i avsnitt 10.2.1.

Första stycket motsvarar artikel 39.1 a, b och d i det fjärde direktivet
och ger uttryck för lägsta värdets princip. Bestämmelsen överensstämmer
nära med 14 § första stycket bokföringslagen men lämnar i motsats till
den bestämmelsen inte något utrymme för lägre värdering än vad som
följer av lägsta värdets princip. Av bestämmelsen följer att tillgången
skall tas upp till det lägsta av anskaffningsvärdet och det verkliga värdet,
såvida inte annat följer av de särskilda värderingsreglerna i 10 ellerl2 §.
Hur begreppen anskaffningsvärde resp, verkligt värde skall förstås
framgår av andra - fjärde styckena.

Andra stycket innebär att anskaffningsvärdet för omsättningstillgångar
i princip skall beräknas på i huvudsak samma sätt som anskaffningsvärdet
för anläggningstillgångar. Detta överensstämmer med artikel 39.2 och
den däri intagna hänvisningen till artiklarna 35.2 - 35.4.

Tredje stycket, som i sak överensstämmer med 14 § andra stycket
bokföringslagen, definierar begreppet verkligt värde. Definitionen bör
tolkas mot bakgrund av det krav på värdejustering till ”marknadsvärde”
som finns i artikel 39.1 b. Som regel torde dock försäljningsvärdet lik-
som hittills kunna bestämmas till det pris som rörelsen på balansdagen
skulle kunna uppnå vid en normal försäljning i den löpande verksam-
heten.

Om det finns särskilda skäl, kan det verkliga värdet i stället bestämmas
till återanskaffningsvärdet eller till annat värde som är förenligt med god
redovisningssed och kravet på rättvisande bild. Sådana särskilda om-
ständigheter kan - liksom i dag - ha sin grund i tillgångens beskaffenhet
eller i förhållanden som rör företaget eller den bransch det tillhör. Även
om det verkliga värdet bestäms med utgångspunkt i återanskaffnings-
värdet kan det ibland finnas skäl att göra avdrag för inkurans.

Del II

Företag i allmänhet

206

Återanskaffningsvärdet definieras i fjärde stycket. Definitionen över-
ensstämmer i sak med 13 § andra stycket bokföringslagen.

Värdering av pågående arbeten

4 kap. 10 §

Pågående arbeten för någon annans räkning får värderas till belopp som
överstiger anskaffningsvärdet, om det finns särskilda skäl och det står i
överensstämmelse med 2 kap. 2 och 3 §§.

(Paragrafen saknar motsvarighet i kommitténs förslag)

Såsom har påpekats i avsnitt 10.2.2 innebär s.k. successiv resultatav-
räkning vid pågående arbeten att arbetena i vissa fall tas upp till högre
värden än anskaffningsvärdet. Denna typ av värdering avviker i princip
från bestämmelsen i 9 §. Kontaktkommittén har dock uttalat att successiv
resultatavräkning under vissa förutsättningar är tillåten. En särskild be-
stämmelse om detta har därför tagits in i denna paragraf.

Enligt paragrafen får pågående arbeten för annans räkning under vissa
förhållanden värderas över anskaffningsvärdet. En förutsättning för detta
är att det föreligger särskilda omständigheter och att det är förenligt med
kraven på god redovisningssed och rättvisande bild.

Det har inte ansetts lämpligt att precisera rekvisiten närmare. Bestäm-
melsen är avsedd att lämna visst utrymme för successiv resultatavräkning
i bolag som bedriver olika slag av entreprenadverksamhet. Den bör
emellertid också kunna tillämpas för resultatavräkning vid vissa slag av
tjänsteuppdrag, t.ex. omfattande konsultarbeten. De närmare riktlinjerna
för när pågående arbeten får tas upp till högre belopp än anskaffnings-
värdet bör dock dras upp i praxis med ledning av rekommendationer från
normgivande organ. Det är emellertid givet att praxis härvid bör anpassas
till den internationella praxis som finns på området och då särskilt till
den som utvecklas inom EU. De uttalanden som kontaktkommittén har
gjort bör uppenbarligen tillmätas stor vikt. Enligt kontaktkommitténs
mening (se The Accounting Harmonization in the European
Communities, s. 23) är successiv resultatavräkning - i betydelsen
intäktsföring av pågående arbeten till en andel som inte överstiger
projektets färdigställandegrad - tillåten under förutsättning att försiktig-
hetsprincipen i artikel 31.1 c beaktas. Detta innebär enligt kontakt-
kommittén att

(a) den totala kontraktsumman måste vara känd,

(b) det måste vara möjligt att beräkna den färdigställda delen av arbetet
på ett tillförlitligt sätt, samt

(c) arbetet enligt kontraktet har fortskridit tillräckligt.

Vidare skall reservering för eventuella förluster göras så snart de blir
kända.

Om paragrafen har tillämpats, måste upplysning lämnas om detta i not
eller i balansräkningen. Detta följer av 5 kap. 2 §.

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

207

\torulagrets anskaffningsvärde

4 kap. 11 §

Anskaffningsvärdet för varulager av likartade tillgångar får beräknas
enligt först-in-först-ut-principen, enligt vägda genomsnittspriser eller
enligt någon annan liknande princip. Sist-in-först-ut-principen får inte
tillämpas.

Om det värde som framkommer vid en sådan beräkning väsentligt
avviker från varulagrets verkliga värde på balansdagen, skall skillnadsbe-
loppet anges i en not med fördelning på de i balansräkningen upptagna
posterna. Det verkliga värdet skall därvid beräknas enligt 9 § tredje
stycket första meningen.

Bestämmelsen i andra stycket gäller inte bolag som avses i 3 kap. 6 §
andra stycket.

(Jfr 2 kap. 23 § i kommitténs förslag och 4 kap. 12 § i lagrådsremissens
förslag)

Bestämmelsen i första stycket, innehåller en särskild regel om värdering
av varulagers anskaffningsvärde. Den motsvarar artikel 40.1 i det fjärde
direktivet och har behandlats i avsnitt 10.2.3. De värderingsmetoder som
bestämmelsen nämner är inte obligatoriska och det står alltså det redovis-
ningspliktiga bolaget fritt att i stället tillämpa allmänna regler om
beräkning av anskaffningsvärde (se 9 §).

Bestämmelsen avser ”varulager”, främst vad som i balansräkningen
redovisas under någon av punkterna Råvaror eller förnödenheter eller
Färdiga varor och handelsvaror.

En ytterligare förutsättning är att de tillgångar som värderingen gäller
är ”likartade”. Bestämmelsen får härigenom sin största betydelse vid vär-
deringen av massartiklar och partivaror som inte låter sig individu-
aliseras.

Bestämmelsen tillåter värdering enligt först-in-först-ut-principen
(FIFO), värdering med hjälp av vägda genomsnittspriser och värdering
enligt andra liknande principer men innehåller ett uttryckligt förbud mot
användandet av sist-in-först-ut-principen (LIFO).

FIFO-metoden och beräkning med hjälp av vägda genomsnittspriser är
redan i dag vanligt förekommande metoder och har fått sin utformning
i praxis. Det har inte ansetts lämpligt att i lag lämna närmare anvisningar
om metodernas användning och utformning. Inte heller har det ansetts
lämpligt att precisera vilka ”andra liknande principer” för varulagervär-
dering som bör få komma till användning. Det bör dock vara fråga om
värderingsmetoder som i sina principiella huvuddrag överensstämmer
med FIFO-metoden eller med en beräkning med hjälp av vägda
genomsnittspriser (s.k. nominella värderingsprinciper). Det är också
naturligt att förstå bestämmelsen så att metoder som uppvisar större
likheter med LIFO-metoden än med FIFO-metoden eller genom-
snittsprismetoden inte är tillåtna.

I andra stycket finns en bestämmelse om att bolaget vid tillämpning av
första stycket måste lämna upplysning om eventuella väsentliga
avvikelser mellan det enligt den använda metoden beräknade värdet och

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

208

det verkliga värdet. Med ”verkligt värde” avses här försäljningsvärdet
med avdrag för beräknad försäljningskostnad (jfr 9 § tredje stycket).
Bestämmelsen går tillbaka på artikel 40.2. Såsom har uttalats i avsnitt

10.2.3 är det naturligt att ge bestämmelsen en snäv tolkning och lägga
vikt vid direktivets ord att upplysningsskyldigheten omfattar enbart
”väsentliga avvikelser”.

Av tredje stycket följer att bolag med högst tio anställda och en balans-
omslutning om högst 24 miljoner kr inte omfattas av bestämmelsen i
andra stycket.

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

Redovisning till bestämd mängd och fast värde

4 kap. 12 §

Materiella anläggningstillgångar, råvaror och förnödenheter som omsätts
och vilkas sammantagna värde år av underordnad betydelse för bolaget,
får tas upp till en bestämd mängd och ett fast värde, om deras kvantitet,
värde och sammansättning inte varierar väsentligt.

(Jfr 2 kap. 24 § i kommitténs förslag och 4 kap. 13 § i lagrådsremissens
förslag)

Huvudregeln i direktivet är att tillgångar skall värderas var för sig (se
artikel 31, jfr 2 kap. 4 § i lagförslaget) och att värderingen skall ske med
utgångspunkt i anskaffningsvärdet. I artikel 38 finns ett undantag från
denna huvudregel. Enligt denna artikel - som är tvingande för
medlemsstaterna - får materiella anläggningstillgångar, råvaror och för-
nödenheter som omsätts och vilkas sammantagna värde är av under-
ordnad betydelse för företaget tas upp i balansräkningen till en bestämd
mängd och ett fast värde, om kvantitet, värde och sammansättning inte
varierar väsentligt. I hittills gällande svensk rätt har inte funnits någon
motsvarighet till bestämmelsen.

Med hänsyn härtill har i denna paragraf tagits in en bestämmelse som
överensstämmer med artikel 38. Den alternativa värderingsmodell som
bestämmelsen erbjuder får användas endast i fråga om materiella anlägg-
ningstillgångar och i fråga om omsättningstillgångar som redovisas i ba-
lansräkningen under posten Råvaror och förnödenheter. Det måste dess-
utom vara fråga om tillgångar som ”omsätts”. Härmed torde få förstås
att det måste vara fråga om tillgångar som successivt förnyas och som
därför håller sig på en jämn nivå (jfr den danska Årsregnskabslovens
”som stadig fomys”).

En ytterligare förutsättning för att bestämmelsen skall kunna tillämpas
är att värdet av tillgångarna är av underordnad betydelse. Om så är fallet
måste bedömas bl.a. mot bakgrund av det aktuella bolagets förhållanden.
En post som är väsentlig för bolaget kan inte värderas enligt denna be-
stämmelse.

Slutligen får tillgångarnas kvantitet, värde och sammansättning inte
variera väsentligt.

209

14 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 10. Del II

Omräkning av fordringar och skulder i utländsk valuta

4 kap. 13 §

lordringar och skulder i utländsk valuta får omräknas enligt växelkursen
på balansdagen, om detta står i överensstämmelse med 2 kap. 2 och

3 §§.

(Paragrafen, som motsvarar 4 kap. 11 § i lagrådsremissens förslag,
saknar motsvarighet i kommitténs förslag)

Såsom har utvecklats i avsnitt 10.1.7 och 10.2.2 har det ansetts att
fordringar och skulder i utländsk valuta under vissa förutsättningar skall
få redovisas enligt växelkursen på balansdagen. I dag anses 14 § fjärde
stycket bokföringslagen lämna ett visst utrymme för detta. Bestämmelser
om omräkning till balansdagskurs har tagits in i denna paragraf.

Den outtalade utgångspunkten är att tillgångar i utländsk valuta liksom
andra tillgångar skall värderas enligt lägsta värdets princip. Anskaffnings-
kostnaden för en fordran i utländsk valuta blir då normalt det pris som
erlades när fordran anskaffades omräknat till svensk valuta enligt kursen
på anskaffningsdagen. Bestämmelsen i förevarande paragraf ger dock
möjlighet att i stället räkna om anskaffningspriset enligt kursen på balans-
dagen. En förutsättning för sådan omräkning är dock enligt paragrafen
att den är förenlig med vad som följer av god redovisningssed och kravet
på rättvisande bild. Det kommer härigenom att bli en uppgift för komp-
letterande normgivning att närmare precisera under vilka förutsättningar
värdering till balansdagskurs skall få användas. När sådan omräkning
görs torde det finnas anledning att beakta också de nackdelar från
borgenärsskyddssynpunkt som en värdering till balansdagskurs kan ha
och att - såsom har skett i Bokföringsnämndens rekommendation R7,
Värdering av fordringar och skulder i utländsk valuta - ställa krav på att
orealiserade kursvinster i vissa fall skall avsättas till valutakursreserv.
Det kan därvid finnas anledning att ställa olika krav beroende på om
fordran eller skulden är av långfristig eller kortfristig natur.

Även på detta område är det givetvis viktigt att normbildningen sker
under beaktande av utvecklingen av internationell praxis, särskild då ut-
vecklingen inom EU.

Om paragrafen tillämpas, måste uppgift om detta lämnas genom en
tilläggsupplysning (se 5 kap. 2 §).

Egna aktier

4 kap. 14 §

Tillgångsposten Egna aktier får inte tas upp till något värde.

Vid värdering av ett moderbolags andelar i ett dotterföretag skall
andelar som dotterföretaget äger i moderbolaget inte anses ha något
värde.

Prop. 1995/96:10

Del n

Företag i allmänhet

210

(Jfr 2 kap. 25 § i kommitténs förslag)

Om ett aktiebolag innehar egna aktier, representerar dessa i realiteten
inte något särskilt värde utöver det värde som bolagets övriga tillgångar
har. Detta är skälet till att det i 11 kap. 7 § fjärde stycket
aktiebolagslagen har föreskrivits att ett aktiebolag som innehar egna
aktier skall ta upp dem som tillgångar utan värde. Det är också bak-
grunden till bestämmelserna i 11 kap. 4 § tredje stycket aktiebolagslagen
och 3 kap. 2 § första stycket 1980 års årsredovisningslag att vid
värdering av moderföretags aktier eller andelar i dotterföretag aktier som
dotterföretaget äger i moderföretaget inte skall anses ha något värde.

Direktiven innehåller inte några motsvarande förbud mot att ta upp
egna aktier till visst värde men ger - såsom framgår av artiklarna 9 och
10 i det fjärde direktivet - medlemsstaterna rätt att bestämma om sådana
aktier och andelar skall tas upp i balansräkningen.

Det har inte ansetts finnas skäl att frångå gällande rätts ståndpunkt att
aktier i det egna bolaget inte representerar något särskilt värde. De i
aktiebolagslagen och 1980 års årsredovisningslag intagna bestämmelserna
har därför tagits in även i den nya lagen.

Periodisering av vissa belopp vid upptagande av lån

4 kap. 15 §

Kapitalrabatt och direkta emissionsutgifter vid upptagande av lån skall
periodiseras, dock längst över tiden till dess skulden förfaller till
betalning. Sådan periodisering behöver dock inte göras om den är utan
betydelse med hänsyn till kravet i 2 kap. 3 § på rättvisande bild.

(Jfr 2 kap. 26 § i kommitténs förslag)

Bestämmelsen, som har behandlats i avsnitt 10.2.4, motsvarar artikel
41 i det fjärde direktivet.

Med kapitalrabatt avses - liksom i den motsvarande bestämmelsen i
17 § tredje stycket bokföringslagen (jfr prop. 1975:104 s. 227) - den
merkostnad som uppkommer för en låntagare då ett lån upptas till en
kurs som understiger den till vilken lånet skall inlösas. Uttrycket direkta
emissionsutgifter avser utgifter för upptagande av lånet, t.ex. provision
till förmedlande bank eller tryckning av skuldebrev.

Periodiseringen får ske genom att ett belopp motsvarande kapitalrabat-
ten eller emissionsutgiften tas upp som tillgång. Denna tillgång måste
därefter avskrivas på ett sådant sätt att den är fullständigt avskriven
senast då skulden förfaller till betalning.

Periodisering av kapitalrabatt och direkta emissionsutgifter är obliga-
torisk. Någon periodisering behöver dock inte göras, om den bedöms
vara utan betydelse med hänsyn till kravet på rättvisande bild. Så
kan exempelvis vara fallet när det rör sig om småbelopp eller när
beloppen är oväsentliga i förhållande till lånebeloppet.

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

211

Avsättningar

4 kap. 16 §

Avsättning skall göras för samtliga förpliktelser som är hänförliga till
räkenskapsåret eller tidigare räkenskapsår och som på balansdagen är
säkra eller sannolika till sin förekomst men ovissa till belopp eller till den
tidpunkt då de skall infrias.

Avskrivningar och nedskrivningar får inte redovisas som avsättningar.

(Jfr 2 kap. 27 § i kommitténs förslag)

Bestämmelserna i denna paragraf har behandlats i avsnitt 11.1.

Första stycket motsvarar artikel 20.1. Bestämmelsen, som saknar
motsvarighet i gällande rätt, innebär att avsättning under vissa
förhållanden skall göras för ”förpliktelser” som inte skuldförs direkt.
Den torde kunna tillämpas för att göra avsättningar för t.ex. pensioner,
skatter, tvistiga skulder eller riskfyllda kontrakt.

En första förutsättning för att regeln skall bli tillämplig är att den
ekonomiska förpliktelsen är ”säker eller sannolik”. Förpliktelser vars
förekomst varken är sannolik eller säker men ändå kan anses som möjlig
skall redovisas i balansräkningen som inom linjen-poster.

En ytterligare förutsättning för att skulden eller den ekonomiska för-
pliktelsen skall tas upp som avsättning är att den är ”oviss” till beloppet
eller tidpunkten för infriande. Självfallet kan både beloppet och förfollo-
tidpunkten vara ovissa och förpliktelsen ändå bli föremål för avsättning.
Alla fall där osäkerhet föreligger kan emellertid inte föranleda en
avsättning i stället för en skuldföring. Nästan all värdering innefattar ett
visst mått av osäkerhet. De angivna kriterierna innefattar vissa gräns-
dragningsproblem. Det är inte möjligt att närmare precisera gränsen
mellan skulder, avsättningar och ansvarsförbindelser. Huruvida en
förpliktelse skall redovisas som det ena eller det andra måste bedömas
med hänsyn till förhållandena i det enskilda fallet och mot bakgrund av
det grundläggande kravet på att redovisningen skall ge en rättvisande bild
av företagets ställning och resultat. Utgångspunkten bör därvid vara att
alla åtaganden som medför en belastning i någon form på företagets
tillgångar måste framgå av balansräkningen. Det får bli en uppgift för
normgivande organ och praxis att ytterligare precisera skillnaderna
mellan skuld, avsättning och ansvarsförbindelse.

Avsättningen får inte överstiga vad som är erforderligt (jfr artikel 42
i det fjärde direktivet), dvs. avsättningar får inte göras på ett sådant sätt
att det uppkommer dolda reserver.

Enligt artikel 20.3 i det fjärde direktivet får avsättning inte ske för att
justera tillgångarnas värde. Med justering torde avses av- eller nedskriv-
ningar. I paragrafens andra stycke har införts en uttrycklig regel om att
av- och nedskrivningar inte får tas upp som en avsättning. Värdejuste-
ringar av detta slag skall i stället ske så att posterna på tillgångssidan
minskas.

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

212

4 kap. 17 §

Större avsättningar som i balansräkningen har tagits upp under posten
Övriga avsättningar skall specificeras i balansräkningen eller i en not.

Första stycket gäller inte bolag som avses i 3 kap. 6 § andra stycket.

(Paragrafen saknar motsvarighet i kommitténs förslag)

Direktivet fordrar att avsättningarna i balansräkningen delas upp på
Avsättningar for pensioner och liknande förpliktelser, Avsättningar för
skatter och Övriga avsättningar. Av artikel 42 i det fjärde direktivet
följer att större avsättningar som har tagits upp under Övriga avsättningar
skall specificeras i not. En bestämmelse om detta har tagits in i det första
stycket.

Av andra stycket följer att bolag med högst tio anställda och en balans-
omslutning om högst 24 miljoner kr inte omfettas av bestämmelsen i
första stycket. Ett sådant bolag kan likväl vara skyldigt att specificera
större avsättningar, om en sådan specifikation fordras för att ge en rättvi-
sande bild av bolagets resultat och ställning.

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

213

5 kap. Tilläggsupplysningar

Tilläggsupplysningarnas placering

5 kap. 1 §

Utöver vad som följer av övriga bestämmelser i denna lag skall årsredo-
visningen innehålla de upplysningar som anges i 2 - 24 §§. Upplysningar-
na skall lämnas i noter. Om det inte står i strid med kravet på överskåd-
lighet i 2 kap. 2 §, får upplysningarna i stället lämnas i balansräkningen
eller resultaträkningen.

Lämnas upplysningarna i noter, skall hänvisning göras vid de poster i
balansräkningen eller resultaträkningen till vilka de hänför sig.

(Jfr 2 kap. 30 § i kommitténs förslag)

I paragrafens första stycke anges att det skall lämnas vissa komplette-
rande upplysningar utöver vad som följer av övriga bestämmelser i lagen.
Detta har behandlats i avsnitt 12. Enligt bestämmelsen skall upplysning-
arna lämnas i noter eller, om det inte står i strid med kravet på överskåd-
lighet, tas upp direkt i balans- och resultaträkningarna. Skälen för detta
har regeringen redogjort för i avsnitt 12.2. Även om informationen sålun-
da som huvudregel skall lämnas i noterna kan det uppenbarligen i vissa
fall vara en fördel att placera visst kompletterande siffermaterial i direkt
anslutning till balans- eller resultaträkningen.

Om den information som presenteras i noterna hänför sig till någon av
posterna i balans- eller resultaträkningen, skall det vid denna post anges
att det finns en not med tilläggsinformation. Detta framgår av andra
stycket. En bestämmelse av liknande slag finns i 20 § bokföringslagen.

Värderings- och omräkningsprinciper

5 kap. 2 §

Principerna för värdering av tillgångar, avsättningar och skulder skall
anges.

För poster i årsredovisningen som avser tillgångar, avsättningar eller
skulder i utländsk valuta skall anges enligt vilka principer beloppen har
räknats om till svenska kronor.

(Jfr 2 kap. 33 § i kommitténs förslag)

Bestämmelsen i första stycket fordrar att det lämnas upplysningar om
de värderingsprinciper som används. Den motsvarar artikel 43.1.1 i det
Qärde direktivet. Bestämmelsen har i gällande rätt närmast sin motsvarig-
het i 20 § första stycket 1 bokföringslagen.

I fråga om tillgångar, avsättningar och skulder i utländsk valuta skall
enligt andra stycket anges de omräkningsprinciper som har använts. Be-
stämmelsen motsvarar artikel 43.1.1 andra meningen.

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

214

Anläggningstillgångar

5 kap. 3 §

För varje post som tas upp som anläggningstillgång i balansräkningen
eller i sådana noter som avses i 3 kap. 4 § fjärde stycket 2 skall uppgift
lämnas om

1. tillgångarnas anskaffningsvärde,

2. tillkommande och avgående tillgångar,

3. överföringar,

4. årets avskrivningar enligt 4 kap. 4 §,

5. årets nedskrivningar, med särskild uppgift om nedskrivningar som
har gjorts med stöd av 4 kap. 5 § andra stycket,

6. årets uppskrivningar, med särskild uppgift om uppskrivningsbeloppets
användning och oavskrivet uppskrivningsbelopp,

7. ackumulerade avskrivningar enligt 4 kap. 4 §,

8. ackumulerade nedskrivningar, med särskild uppgift om ned-
skrivningar som har gjorts med stöd av 4 kap. 5 § andra stycket,

9. ackumulerade uppskrivningar, och

10. korrigeringar av tidigare års avskrivningar enligt 4 kap. 4 §, ned-
skrivningar och uppskrivningar.

Grunderna för avskrivning av anläggningstillgångarnas olika poster
skall anges.

Till den del en tillgång skrivits av eller skrivits ned uteslutande av skat-
teskäl skall upplysning lämnas om detta med angivande av avskrivningens
eller nedskrivningens storlek.

(Jfr 2 kap. 31 och 34 §§ i kommitténs förslag)

Bestämmelsen innehåller krav på ett antal upplysningar om företagets
anläggningstillgångar som skall lämnas i balansräkningen eller i noterna.

Första stycket föreskriver att ett antal huvudsakligen beloppsmässiga
uppgifter skall lämnas beträffande de poster i balansräkningen som hänför
sig till anläggningstillgångar. Detsamma gäller för sådana noter som skall
upprättas om posterna har slagits samman för att främja överskådligheten
enligt 3 kap. 4 § fjärde stycket 2. Bestämmelsen återspeglar artiklarna

15.3 a, 33.1 tredje stycket och 35.1 c cc i det fjärde direktivet och mot-
svaras i gällande rätt närmast av 18 och 20 §§ bokföringslagen samt
11 kap. 8 § första stycket 6 aktiebolagslagen. Bestämmelsens tio punkter
innehåller följande upplysningskrav som skall redovisas för varje anlägg-
ningstillgångspost i balansräkningen:

Enligt punkten 1 skall det lämnas uppgift om tillgångarnas anskaff-
ningsvärde (jfr 4 kap. 3 §).

Enligt punkten 2 skall tillkommande och avgående tillgångar redovisas.
Med tillkommande tillgångar avses sådana under året anskaffade
tillgångar som antingen har förvärvats utifrån eller som har tillverkats av
företaget. Även förbättringsutgifter som har lett till värdehöjning och
därmed har aktiverats skall tas med. Avgående tillgångar omfattar sådana
tillgångar som företaget under året har gjort sig av med genom t.ex.
försäljning eller utrangering.

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

215

Punkten 3 avser omklassificeringar av tillgångar från anläggnings-
tillgångar till omsättningstillgångar eller vice versa eller mellan olika
grupper av anläggningstillgångar. En överföring kan t.ex. ske från posten
Förskott avseende materiella anläggningstillgångar och pågående nyan-
läggningar i samband med färdigställandet av en tillgång som var under
uppförande vid räkenskapsårets ingång.

Enligt punkten 4 skall årets avskrivningar beräknade enligt bestämmel-
serna i 4 kap. 4 § redovisas.

Punkten 5 innebär att årets nedskrivningar skall anges. Om finansiella
anläggningstillgångar har skrivits ned enligt 4 kap. 5 § andra stycket,
skall det anges särskilt.

Enligt punkten 6 skall årets uppskrivningar anges. Det skall lämnas
särskild uppgift om hur uppskrivningsbeloppet har använts och vilket
oavskrivet uppskrivningsbelopp som kvarstår vid årets utgång.
Beträffande uppskrivningsbeloppet skall anges huruvida det har använts
till ökning av aktiekapitalet eller har tillförts uppskrivningsfonden.

Punkterna 7-9 avser information om ackumulerade avskrivningar,
nedskrivningar och uppskrivningar.

Enligt punkten 10 skall det också lämnas uppgift om korrigeringar av
tidigare års avskrivningar enligt 4 kap. 4 § och nedskrivningar enligt

4 kap. 5 §. Dessa redovisas lämpligen i anslutning till de poster som
korrigeras. Reverseringar redovisas i anslutning till de nedskrivningar
som de avser.

Av andra stycket följer att grunderna för avskrivning av anläggningstill-
gångarnas olika poster skall redovisas. Bestämmelsen motsvarar artikel

43.1.1 i det fjärde direktivet. Det följer av 2 kap. 4 § och 3 kap. 5 § att
betydelsefulla ändringar i dessa grunder skall anges.

Tredje stycket behandlar de fall då viss avskrivning eller nedskrivning
har skett uteslutande av skatteskäl. Bestämmelsen motsvarar artikel

35.1 d i det fjärde direktivet. Den får betydelse framför allt for av-
skrivningar utöver plan, dvs. sådana som inte är baserade på ekonomisk
livslängd enligt 4 kap. 4 §, och för vissa skattemässiga nedskrivningar.
Dessa avskrivningar eller nedskrivningar skall redovisas med angivande
av belopp. Det skall uttryckligen anges att avskrivningen eller
nedskrivningen har gjorts av skatteskäl.

Uppgifter om taxeringsvärden

5 kap. 4 §

För fastigheter som är anläggningstillgångar skall det lämnas uppgift om
taxeringsvärden med fördelning på balansräkningens poster och på
sådana noter som avses i 3 kap. 4 § fjärde stycket 2.

(Jfr 2 kap. 32 § i kommitténs förslag)

Bestämmelsen, som saknar motsvarighet i direktiven, överensstämmer
väsentligen med 11 kap. 8 § första stycket 7 aktiebolagslagen och med
2 kap. 7 § första stycket 2 1980 års årsredovisningslag. Bakgrunden till
bestämmelsen har behandlats i avsnitt 12.3.

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

216

Taxeringsvärdena skall fördelas på de relevanta posterna i balansräk-
ningen. Ibland kan det finnas anledning att komplettera eller specificera
upplysningarna. Detta får avgöras med hänsyn till behovet i det enskilda
fallet.

Uppskrivningsfond

5 kap. 5 §

Om uppskrivningsfondens storlek eller sammansättning har ändrats under
räkenskapsåret, skall uppgift lämnas om

1. fondens storlek vid räkenskapsårets början och slut,

2. belopp som har satts av till fonden under räkenskapsåret, och

3. belopp som har överförts från fonden eller på annat sätt har tagits
i anspråk med uppgift om hur beloppet har använts.

(Jfr 2 kap. 35 § i kommitténs förslag)

Paragrafen behandlar vilka uppgifter om uppskrivningsfonden som skall
anges i fäll då fonden under räkenskapsåret har ändrats till storlek eller
sammansättning. Bestämmelsen återspeglar artikel 33.2 a i det fjärde di-
rektivet. I gällande rätt motsvarar paragrafen närmast 20 § första stycket
3 bokföringslagen.

Nettoomsättningens fördelning

5 kap. 6 §

Om bolagets rörelsegrenar eller geografiska marknader avviker betydligt
från varandra, skall uppgift lämnas om nettoomsättningens fördelning på
rörelsegrenama och marknaderna. Bedömningen av om bolagets rörelse-
grenar och marknader avviker betydligt från varandra skall göras med
hänsyn till hur bolaget normalt organiserar försäljningen av varor och
tjänster.

Första stycket gäller inte bolag som tillämpar 3 kap. 7 §. Bestämmelsen
om nettoomsättningens fördelning på geografiska marknader gäller inte
heller bolag som avses i 3 kap. 6 § andra stycket.

(Jfr 2 kap. 37 § i kommitténs förslag)

Enligt paragrafen, som i gällande rätt närmast motsvarar 11 kap. 8 §
första stycket 9 aktiebolagslagen och 2 kap. 7 § första stycket 3 1980 års
årsredovisningslag, skall uppgift lämnas om hur företagets netto-
omsättning fördelas på olika rörelsegrenar och på olika geografiska
marknader. Bestämmelsen motsvarar artikel 43.1.8 i det fjärde direktivet.

Uppgifter om nettoomsättningens fördelning behöver dock bara lämnas
om rörelsegrenarna och marknaderna avviker betydligt inbördes.
Förhållanden som endast tillfälligt påverkar bolagets rörelse- och
marknadsstruktur skall inte beaktas utan bedömningen skall göras med
hänsyn till hur bolaget normalt organiserar försäljningen av varor och
tjänster.

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

217

Bokföringsnämnden har i sin rekommendation R9, Redovisning av
rörelsegrenar m.m., beskrivit vad som avses med en rörelsegren. Av
rekommendationen framgår bl.a. att med en oberoende rörelsegren avses
en del av ett företags verksamhet som skiljer sig från övriga vad gäller
t.ex. affärsidé, efterfråge- och produktionsstruktur eller risknivå samt är
fristående på så sätt att den har egna extema kunder och leverantörer
eller i vart fell marknadsliknande relationer till andra enheter inom
företaget.

Uttrycket geografisk marknad syftar enligt Bokföringsnämndens rekom-
mendation på det land eller den grupp av länder där företaget har försälj-
ning antingen via direkt export eller genom egna lokala enheter. Skyldig-
heten att lämna upplysning om geografiska marknader omfettar enligt
rekommendationen endast publika bolag.

Bokföringsnämndens rekommendation torde även fortsättningsvis kunna
ge vägledning för hur detta slag av information bör vara utformad.

När möjligheten enligt förslagets 3 kap. 7 § till sammanslagning av
vissa poster i resultaträkningen (förkortad resultaträkning) utnyttjas, be-
höver enligt andra stycket nettoomsättningens fördelning på rörelsegrenar
och geografiska marknader inte anges. Vidare framgår av stycket att
sådana bolag som avses i 3 kap. 6 § andra stycket, dvs. bolag med högst
tio anställda och en balansomslutning på högst 24 miljoner kr, inte
omfettas av skyldigheten att lämna uppgifter om nettoomsättningens
fördelning på geografiska marknader.

Inköp och försäljning mellan koncernföretag

5 kap. 7 §

Moderbolag och dotterföretag skall ange hur stor del av räkenskapsårets
inköp och försäljningar som avser andra koncernföretag.

(Jfr 2 kap. 38 § i kommitténs förslag)

Enligt paragrafen skall årsredovisningen innehålla uppgift om inköp
och försäljningar mellan företag inom samma koncern. Regeln har ingen
mot-svarighet i direktiven men överensstämmer med hittills gällande rätt.

Hittills har dock uppgifterna för aktiebolagens del lämnats i förvalt-
ningsberättelsen (11 kap. 11 § femte stycket aktiebolagslagen) och för
handelsbolagens del i en bilaga till balansräkningen (3 kap. 8 § 1980 års
årsredovisningslag). Det har emellertid ansetts att uppgifterna har en
mera naturlig plats i resultaträkningen eller i not till denna. Enligt den
systematik som kommer till uttryck i direktivet bör nämligen sådan
information som kan uttryckas i siffror och som har ett naturligt samband
med balans- och resultaträkningarna lämnas i dessa eller i noterna.

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

218

Uppgifter om dotterföretag och vissa andra företag

5 kap. 8 §

För varje dotterföretag och intresseföretag skall anges

1. namn, organisationsnummer, säte och eget kapital,

2. resultatet för det senaste räkenskapsår för vilket årsbokslut har upp-
rättats,

3. bolagets kapitalandel i företaget, beräknad med tillämpning av
1 kap. 6 §, och

4. antalet andelar och dessas värde enligt balansräkningen.

Första stycket gäller också ifråga om andra företag vari bolaget självt
eller på det sätt som anges i 1 kap. 6 § innehar en kapitalandel på minst
20 procent.

Ett bolag som är obegränsat ansvarig delägare i ett annat företag skall
ange detta företags namn, organisationsnummer, säte och rättsliga form.

Om bolagets rösträtt sandel i sådana företag som avses i första och
andra styckena avviker från kapitalandelen, skall även rösträttsandelen
anges.

(Jfr 2 kap 39 § i kommitténs förslag)

Paragrafen motsvarar delvis artikel 43.1.2 i det fjärde direktivet. I
hittills gällande rätt har den sin motsvarighet i 11 kap. 8 § första
stycket 1 aktiebolagslagen och 3 kap. 3 § andra stycket 1980 års
årsredovisningslag. Den avviker dock i vissa delar från dessa paragrafer.

Första stycket avser upplysningar om samtliga dotter- och intresseföre-
tag. För varje företag skall det lämnas uppgift om namn, dvs. fullständig
firma, och organisationsnummer. I direktivet finns inget krav på att
organisationsnummer skall anges. Angivande av organisationsnummer är
dock numera - såsom en remissinstans har varit inne på - det säkraste
sättet att identifiera ett företag. Vidare skall lämnas uppgift om den plats
där företaget har sitt säte och om företagets eget kapital. Dotter- eller
intresseföretagets resultat för det senaste räkenskapsår då årsbokslut
upprättades skall också anges. Det upprättande bolagets kapitalandel i
företaget skall redovisas liksom antalet andelar och bokfört värde enligt
balansräkningen. Med ”kapitalandel” avses den ägarandel som bolaget
har i företaget. När det ägda företaget är ett aktiebolag kommer
kapitalandelen till uttryck i den andel av det sammanlagda aktiekapitalet
som ägarbolaget innehar. I fråga om handelsbolag får kapitalandelen
bestämmas med hänsyn till vad resp, bolagsmän enligt bolagsavtalet har
att tillskjuta. Innehav genom mellanman skall beaktas (se 1 kap. 6 §).

Uppgifter av det slag som anges i första stycket måste dock lämnas inte
bara i fråga om dotterföretag och intresseföretag utan också i fråga om
andra företag i vilka det redovisande bolaget innehar en kapitalandel om
minst 20 procent. Detta framgår av andra stycket.

Enligt tredje stycket skall vissa upplysningar lämnas om företag där det
upprättande bolaget är obegränsat ansvarig delägare. De företag som
avses behöver inte vara dotterföretag, intresseföretag eller sådana företag
som avses i andra stycket. Företagens fullständiga namn, organisations-
nummer och säte samt deras rättsliga form skall anges.

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

219

Ägarföretagets kapitalandel i det ägda företaget stämmer inte alltid
överens med rösträttsandelen. Den vanligaste anledningen till det är att
aktierna i det ägda företaget har olika röstvärde. I sådana fall ger
kapitalandelen inte alltid någon riktig bild av hur stort inflytande
ägarbolaget har över det företag som det är delägare i. I fjärde stycket
har därför föreskrivits att, om rösträttsandelen i de företag som skall
redovisas enligt första och andra styckena avviker från kapitalandelen,
även rösträttsandelen skall anges.

5 kap. 9 §

En uppgift enligt 8 § får utelämnas, om den är av ringa betydelse med
hänsyn till kravet på rättvisande bild i 2 kap. 3 §.

Under förutsättning att tillstånd ges av regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer, får uppgift enligt 8 § också utelämnas, om
den har sådan karaktär att den kan vålla allvarlig skada för något av de
i 8 § angivna företagen.

Om en uppgift har utelämnats enligt första eller andra stycket, skall
upplysning lämnas om detta.

Uppgift om eget kapital och resultat får också utelämnas, om

1. bolaget äger andelar som motsvarar mindre än hälften av dotterföre-
tagets eller intresseföretagets eget kapital och detta företag inte offentlig-
gör sin balansräkning, eller

2. bolaget är moderbolag och dotterföretaget omfattas av en av bolaget
upprättad koncernredovisning eller av en sådan koncernredovisning som
avses i 7 kap. 2 § första stycket.

(Jfr 2 kap. 40 § i kommitténs förslag)

Bestämmelsen gör det möjligt att under vissa omständigheter från
årsredovisningen utelämna upplysning som fordras enligt 8 §. Bestäm-
melsen motsvarar delvis 11 kap. 8 § första stycket 1 aktiebolagslagen och
3 kap. 3 § andra stycket 1980 års årsredovisningslag.

Enligt första stycket får uppgifter enligt 8 § utelämnas, om de är av
ringa betydelse med hänsyn till kravet på rättvisande bild. Bestämmelsen
står i överensstämmelse med artikel 43.1.2 i det fjärde direktivet.

Enligt andra stycket kan regeringen, eller den myndighet som regering-
en bestämmer, ge tillstånd att utelämna uppgiften, om den kan vålla
allvarlig skada för något av de företag som anges i 8 §. Bestämmelsen
stämmer överens med artikel 45.1 b i det fjärde direktivet och motsvarar
i gällande rätt närmast 11 kap. 8 § första stycket 1 aktiebolagslagen.

Om ett företag har utelämnats enligt första eller andra stycket skall
enligt tredje stycket upplysning lämnas om detta.

Fjärde stycket innehåller regler om att uppgift om eget kapital och
resultat får utelämnas även i vissa andra fall än dem som har angetts i
första och andra styckena.

Punkten 1 motsvarar artikel 43.1.2 första stycket sista meningen i det
Qärde direktivet. Utelämnande kan ske, om bolaget äger andelar som
motsvarar mindre än hälften av det ägda företagets egna kapital och detta

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

220

företag inte offentliggör sin balansräkning. Det ägda företaget kan t.ex.
vara ett handelsbolag som inte omfattas av den nya årsredovisningslagen
och som är av sådan storlek att det inte är skyldigt att enligt 1980 års
årsredovisningslag offentliggöra någon årsredovisning.

Punkten 2 motsvarar artikel 61 a i det fjärde direktivet. Om bolaget
eller dess moderbolag upprättar en koncernredovisning som omfattar
företaget, behöver bolaget i årsredovisningen inte redovisa uppgifter om
företagets eget kapital och resultat.

Kortfristiga och långfristiga balansposter

5 kap. 10 §

För varje fordringspost i balansräkningen som är upptagen under Omsätt-
ningstillgångar eller i sådana noter som avses i 3 kap. 4 § fjärde
stycket 2 skall anges den del som förfaller till betalning senare än ett år
efter balansdagen.

För varje skuldpost i balansräkningen eller i sådana noter som avses
i 3 kap. 4 § fjärde stycket 2 skall anges den del som förfaller till
betalning senare än ett år efter balansdagen samt den del som förfaller
till betalning senare än fem år efter balansdagen.

(Jfr 2 kap. 41 § i kommitténs förslag)

Fordringar som beräknas bli betalda inom ett år från balansdagen hän-
förs normalt till omsättningstillgångar, medan övriga fordringar tas upp
som anläggningstillgångar. I undantagsfall kan det dock förekomma att
fordringar som beräknas bli betalda senare än ett år från balansdagen
ändå hänförs till omsättningstillgångar. I sådant fall skall det enligt artikel
9 (D II under tillgångar) i det fjärde direktivet anges särskilt för varje
post om fordringen förfaller till betalning efter mer än ett år från
balansdagen.

Artikel 9 fordrar inte någon uttrycklig uppdelning i långfristiga och
kortfristiga skulder. Enligt artikeln måste emellertid för varje skuldpost
anges vad som förfolier inom resp, efter ett år. Dessutom skall enligt
artikel 43.1.6 i samma direktiv den del av skuldposterna som förfolier till
betalning senare än fem år från balansdagen anges.

I regeringens förslag har samtliga dessa direktivföreskrifter införlivats
i form av bestämmelser om tilläggsupplysningar.

Av första stycket och andra stycket första ledet följer att fordringar och
skulder som förfaller till betalning senare än ett år från balansdagen
måste preciseras. Om det inte finns några fordringar under
Omsättningstillgångar som förfaller efter mer än ett år från balansdagen,
torde detta inte behöva anges utan läsaren kan då presumera att
fordringarna är kortfristiga.

Andra stycket andra ledet behandlar specifikation av skulder som för-
faller till betalning senare än fem år från balansdagen.

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

221

Ställda säkerheter

5 kap. 11 §

För varje skuldpost i balansräkningen eller i sådana noter som avses i
3 kap. 4 § jjärde stycket 2 skall, om säkerhet har ställts, omfattningen av
säkerheterna anges med uppgift om deras art och form.

Om bolaget har ställt säkerhet eller ingått ansvarsförbindelse till
förmån för koncernföretag, skall särskild upplysning lämnas om detta.

(Jfr 2 kap. 42 § i kommitténs förslag)

Bestämmelserna har delvis behandlats i avsnitt 11.2. Första stycket har
ingen direkt motsvarighet i gällande rätt. Andra stycket motsvaras i
hittills gällande rätt närmast av 11 kap. 7 § sjätte stycket aktiebolagslagen
och 3 kap. 2 § andra stycket 1980 års årsredovisningslag.

Av artikel 14 i det fjärde direktivet följer bl.a. att alla ansvars-
förbindelser som inte redovisas som skulder skall antecknas under
balansräkningen eller i noter. Särskild uppgift skall lämnas om varje
ställd säkerhet. Finns det ansvarsförbindelser för anknutna företag skall
de redovisas särskilt. Enligt artikel 43.1.6 och 43.1.7 i samma direktiv
skall noterna innehålla bl.a. uppgift om alla skulder för vilka bolaget har
ställt säkerhet med uppgift om säkerhetens art och form. Uppgifterna
skall anges särskilt för varje skuldpost enligt uppställningsformerna.
Vidare skall bl.a. förpliktelser mot anknutna företag anges särskilt.

Första stycket motsvarar artikel 43.1.6. Bestämmelsen innebär att upp-
lysning skall lämnas om i vilken utsträckning bolaget har ställt säkerhet
för sina skulder. Vidare skall uppgift om säkerhetens art och form anges.
Uppgifterna skall anges särskilt för varje skuldpost enligt uppställnings-
formerna. Om posterna har slagits samman därför att det främjar över-
skådligheten, skall upplysningen ges i de noter som i sådant fall måste
upprättas enligt 3 kap. 4 § fjärde stycket 2.

Andra stycket motsvarar artikel 14 sista meningen och artikel 43.1.7
sista meningen. Bestämmelsen, som överensstämmer med gällande rätt,
innebär att upplysning skall lämnas om bolaget har ställt säkerhet eller
ingått ansvarsförbindelse till förmån for koncernföretag.

Lån till ledande befattningshavare

5 kap. 12 §

Om ett bolag har lämnat lån till en styrelseledamot, verkställande direk-
tör eller en motsvarande befattningshavare i bolaget eller i ett annat kon-
cernföretag, skall upplysning lämnas om detta. Detsamma gäller om bola-
get har ställt pant eller annan säkerhet eller har ingått ansvarsförbindelse
till förmån för en sådan befattningshavare. Med styrelseledamöter
jämställs suppleanter för dessa och med verkställande direktör jämställs
vice verkställande direktör.

Uppgift skall lämnas om storleken av lämnade lån, huvudsakliga låne-
villkor, räntesatser, under räkenskapsåret återbetalda belopp, arten av
ställda säkerheter och ingångna ansvarsförbindelser samt beloppet av de

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

222

lån för vilka säkerhet ställts. Uppgift skall även lämnas om vilken anknyt-
ning till bolaget den har som bolaget har lämnat lån till, ställt säkerhet
för eller ingått ansvarsförbindelse till förmån för.

Andra stycket tillämpas också, om bolaget har lämnat lån till eller ställt
säkerhet till förmån för någon annan med stöd av tillstånd enligt 12 kap.
8 § aktiebolagslagen (1975:1385).

(Jfr 2 kap. 43 § i kommitténs förslag)

Bestämmelserna i paragrafen har behandlats i avsnitt 11.3. De motsva-
rar närmast 11 kap. 8 § första stycket 4 aktiebolagslagen. Uppgifts-
skyldigheten i aktiebolagslagen har anknutit till lagens reglering av s.k.
förbjudna lån (se 12 kap. 7 och 8 §§ aktiebolagslagen), dvs. lån till vissa
bolaget närstående eller lån som syftar till att finansiera förvärv av aktier
i bolaget. Uppgift skall enligt aktiebolagslagen lämnas om storleken av
lämnade lån, arten av ställda säkerheter och beloppet av de lån för vilka
säkerhet ställts samt den anknytning till bolaget som den har till vilken
lånet lämnats eller för vilken säkerheten har ställts.

Anpassningen till artikel 43.1.13 i det fjärde direktivet har medfört att
skyldigheten att lämna uppgift om lån m.m. har fått en annan omfattning
än i hittills gällande rätt. Uppgiftsskyldigheten omfattar sålunda - i över-
ensstämmelse med direktivet - även lån till ledande befattningshavare i
handelsbolag. I övrigt har det inte ansetts finnas skäl att vare sig utvidga
eller inskränka hittills gällande uppgiftsskyldighet. Det innebär bl.a. att
kommitténs förslag att upplysningar skall lämnas om lån till närstående
till ledande befattningshavare - även när det inte är fråga om s.k.
förbjudna lån enligt aktiebolagslagen - inte finns med i regerings-
förslaget.

Av första stycket framgår att uppgiftsskyldigheten avser lån, ställda
säkerheter och ansvarsförbindelser som har lämnats till eller för vissa
ledande befattningshavare. Stycket innehåller en avgränsning av vilka
befattningshavare som avses; ledamot eller suppleant i styrelsen eller
motsvarande ledningsorgan samt verkställande eller vice verkställande
direktör eller motsvarande befattningshavare. Med ”motsvarande befatt-
ningshavare” avses i första hand den som ingår i det ledningsorgan som
rent faktiskt kan finnas i ett handelsbolag eller som har ansvaret för dess
löpande förvaltning.

Efter förebild från aktiebolagslagen omfattar upplysningsskyldigheten
enligt förevarande paragraf också, till skillnad från direktivet, lån m.m.
till förmån för ledande befattningshavare i företag inom samma koncern.

Av andra stycket framgår vilka upplysningar som måste lämnas om
lånet, säkerheten eller ansvarsförbindelsen. Bestämmelsen ställer samma
krav på specifikation av lånen som aktiebolagslagen hittills har gjort.
Varje lån måste preciseras till sin storlek. Uppgift måste lämnas om de
huvudsakliga lånevillkoren, räntesatser, under räkenskapsåret återbetalda
belopp, låntagarens anknytning till bolaget och arten av ställda säker-
heter. Det måste också lämnas vissa upplysningar om ansvars-
förbindelser.

Lån eller säkerhet till närstående till en styrelseledamot eller verkstäl-
lande direktören omfattas inte av bestämmelsen i första stycket om lån

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

223

m.m. Om däremot lånet till en närstående omfattas av aktiebolagslagens
låneförbud, måste upplysning lämnas enligt tredje stycket.

Tredje stycket motsvarar närmast 11 kap. 8 § 4 aktiebolagslagen. Till
skillnad från första och andra styckena omfattar den paragrafen endast
s.k. förbjudna lån för vilka dispens har lämnats enligt 12 kap. 8 §
aktiebolagslagen.

Konvertibla lån

5 kap. 13 §

Om bolaget har utelöpande lån som är konvertibla eller förenade med
optionsrätt till nyteckning, skall för varje lån eller liknande rättighet
anges utestående lånebelopp samt tid och villkor för utbyte eller för
nyteckning. För varje lån mot vinstandelsbevis skall utestående
lånebelopp och räntebestämmelserna anges.

(Jfr 2 kap. 44 § i kommitténs förslag)

Enligt bestämmelsen, som motsvarar artikel 43.1.5 i det fjärde direkti-
vet, skall vissa upplysningar lämnas beträffande konvertibla lån, lån med
optionsrätt och lån mot vinstandelsbevis. Bestämmelsen överensstämmer
i allt väsentligt med 11 kap. 8 § första stycket 5 aktiebolagslagen.

Aktiebolags eget kapital

5 kap. 14 §

Ett aktiebolags eget kapital skall delas upp i bundet eget kapital och fritt
eget kapital eller ansamlad förlust. Under bundet eget kapital skall tas
upp aktiekapital, överkursfond, uppskrivningsfond och reservfond. Under
fritt eget kapital eller ansamlad förlust skall tas upp fria fonder, varför
sig, balanserad vinst eller förlust samt vinst eller förlust för
räkenskapsåret. Balanserad förlust och förlust för räkenskapsåret tas
därvid upp som avdragsposter.

Förändringar i eget kapital jämfört med föregående års balansräkning
skall specificeras.

Vid aktiekapitalet skall antalet aktier anges. Består aktiekapitalet av
aktier av olika slag, skall motsvarande uppgift lämnas för varje aktieslag.
Innehar aktiebolaget egna aktier, skall det nominella beloppet av dessa
anges.

(Jfr 2 kap. 45 § i kommitténs förslag)

Som kommer att behandlas i författningskommentaren till balansräk-
ningens poster (se kommentaren till bilaga 2) överensstämmer direktivets
indelning av eget kapital inte med den traditionella svenska indelningen
i fritt och bundet eget kapital. Bestämmelserna i förevarande paragraf,
som endast delvis avspeglar direktiven, skall ses mot den bakgrunden.

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

224

Första stycket överensstämmer med 11 kap. 7 § andra stycket aktiebo-
lagslagen. I förhållande till aktiebolagslagens lydelse har det tillkommit
en ny bunden fond, överkursfonden.

Andra stycket motsvarar 11 kap. 8 § första stycket 3 aktiebolagslagen.

Tredje stycket första och andra meningarna behandlar antalet aktier och
aktiekapitalets fördelning på olika aktieslag. Bestämmelserna överens-
stämmer med hittills gällande rätt (se 11 kap. 7 § tredje stycket och 8 §
första stycket 2 aktiebolagslagen). Andra meningen har en motsvarighet
i artikel 43.1.4 i det fjärde direktivet.

Av balansräkningsschemat följer att ett aktiebolags egna aktier skall tas
upp i balansräkningen. Enligt 4 kap. 14 § skall de emellertid inte åsättas
något värde. Enligt tredje stycket andra meningen i denna paragraf skall
det nominella beloppet av aktierna anges. Bestämmelsen har sin
motsvarighet i 11 kap. 7 § fjärde stycket aktiebolagslagen.

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

Upplysningar om skatter

5 kap. 15 §

Uppgift skall lämnas om skillnaden mellan å ena sidan den inkomstskatt
som har redovisats i resultaträkningen under räkenskapsåret och tidigare
räkenskapsår samt å andra sidan den inkomstskatt som belöper sig på
verksamheten för dessa år. Uppgift behöver dock inte lämnas om
skillnaden är obetydlig.

Första stycket gäller inte bolag som avses i 3 kap. 6 § andra stycket.

(Jfr 2 kap. 46 § i kommitténs förslag)

Bestämmelsen i första stycket, som saknar motsvarighet i hittills gällan-
de rätt, återspeglar artikel 43.1.11 i det fjärde direktivet och har berörts
i avsnitt 9.7. Den innebär en skyldighet att lämna upplysning om ej kost-
nadsförd latent skatt, dvs. om skillnaden mellan å ena sidan den inkomst-
skatt som faktiskt har redovisats i årets eller tidigare års resultaträkningar
(”kostnadsförd skatt”) och å andra sidan den inkomstskatt som bolaget
slutligen kommer att belastas med i anledning av räkenskapsårets och
tidigare räkenskapsårs verksamhet (”full skatt”). Lagrådet har föreslagit
att den sistnämnda skatten i lagtexten anges som ”den inkomstskatt som
skall betalas för dessa år”. Regeringen anser för sin del att innebörden
blir ännu klarare med formuleringen ”den inkomstskatt som belöper sig
på verksamheten för dessa år”. Paragrafen har i övrigt utformats i enligt
med Lagrådets förslag.

Av andra stycket följer att bolag med högst tio anställda och en balans-
omslutning om högst 24 miljoner kr inte behöver lämna uppgift om latent
skatt enligt första stycket. Undantaget innebär ett utnyttjande av artikel
44.1 i det fjärde direktivet.

225

15 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 10. Del II

5 kap. 16 §

Uppgift skall lämnas om hur den för räkenskapsåret redovisade inkomst-
skatten fördelar sig på ordinärt och extraordinärt resultat.

Första stycket gäller inte bolag som avses i 3 kap. 6 § andra stycket.

(Jfr 2 kap. 46 § andra meningen i kommitténs förslag)

Första stycket motsvarar artikel 30 i det fjärde direktivet, vilken
föreskriver att skattens fördelning mellan ordinärt resp, extraordinärt
resultat skall anges, om detta inte redan har skett i resultaträkningen.
Med extraordinärt resultat avses extraordinära intäkter med avdrag för
extraordinära kostnader.

Andra stycket undantar bolag som har högst tio anställda och en
balansomslutning på högst 24 miljoner kr från uppgiftsskyldigheten enligt
första stycket. Detta innebär ett utnyttjande av artikel 44.2.

Medelantalet anställda under räkenskapsåret

5 kap. 17 §

Uppgift skall lämnas om medelantalet under räkenskapsåret anställda
personer med uppgift omfördelningen mellan kvinnor och män. Om bola-
get har anställda i flera länder, skall medelantalet anställda och fördel-
ningen mellan kvinnor och män i varje land anges.

(Jfr 2 kap. 47 § i kommitténs förslag)

Bestämmelsen motsvarar delvis artikel 43.1.9 i det fjärde direktivet och
överensstämmer i huvudsak med gällande rätt (se 11 kap. 9 § andra
stycket aktiebolagslagen och 2 kap. 8 § tredje stycket 1980 års
årsredovisningslag; se även 2 kap. 5 § 4 sistnämnda lag). Enligt hittills
gällande bestämmelser skall dock informationen normalt lämnas i för-
valtningsberättelsen .

Löner, andra ersättningar och sociala kostnader

5 kap. 18 §

Av räkenskapsårets personalkostnader skall följande belopp anges
särskilt:

1. löner och andra ersättningar, och

2. sociala kostnader, med särskild uppgift om pensionskostnader.

(Jfr 2 kap. 48 § andra stycket i kommitténs förslag)

Paragrafen har ingen motsvarighet i hittills gällande lagstiftning men
överensstämmer delvis med Bokföringsnämndens rekommendation BFN
R4 punkten 15. Enligt artiklarna 43.1.9 och 23.6 i det fjärde direktivet
skall uppgift om personalkostnader lämnas i noterna och, om det inte har
gjorts i resultaträkningen, personalkostnaderna fördelas på dels löner och
arvoden och dels sociala kostnader med särskilt angivande av pension-

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

226

skostnader. Med sociala kostnader avses både sådana avgifter som utgår
enligt lagen (1981:691) om socialavgifter och andra liknande kostnader
med anknytning till anställningsförhållandet.

5 kap. 19 §

Det sammanlagda beloppet av räkenskapsårets löner och andra
ersättningar skall anges för var och en av följande grupper:

1. styrelseledamöter, verkställande direktören och motsvarande befatt-
ningshavare, och

2. anställda som inte omfattas av 1.

Tantiem och därmed jämställd ersättning till styrelseledamöter,
verkställande direktören och motsvarande befattningshavare skall anges
särskilt.

Har bolaget anställda i flera länder, skall uppgifter som anges i första
och andra styckena lämnas särskilt för varje land.

(Jfr 2 kap. 48 § första stycket i kommitténs förslag)

Paragrafen innehåller bestämmelser om vilka uppgifter som skall
lämnas om löner och andra ersättningar till personer i ledande ställning
och annan personal. Dessa frågor har behandlats i avsnitt 11.3. De nya
bestämmelserna motsvarar närmast 11 kap. 9 § andra stycket aktie-
bolagslagen och 2 kap. 8 § tredje stycket 1980 års årsredovisningslag.
Enligt de angiva bestämmelserna skall uppgifterna lämnas i förvalt-
ningsberättelsen. I den nya lagen skall uppgifterna däremot lämnas i not
eller i resultaträkningen.

Paragrafen innebär i allt väsentligt ingen ändring i sak. Hittills gällande
rätt ställer dock inte något krav på upplysningar av detta slag beträffande
befattningshavare i handelsbolag. Med uttrycket motsvarande befattnings-
havare avses den som är ledamot i ledningsorgan i handelsbolag eller har
ansvaret för den löpande förvaltningen i bolaget.

Löner och ersättningar behöver inte specificeras på enskilda befatt-
ningshavare. Däremot måste det anges hur stor del av det totala beloppet
som avser gruppen styrelseledamöter, verkställande direktör eller
motsvarande befattningshavare och hur stor del som avser övriga
anställda.

Bestämmelsen i andra stycket innebär ingen skillnad i förhållande till
nuvarande rätt.

Inte heller bestämmelsen i tredje stycket innebär någon skillnad i för-
hållande till nuvarande bestämmelser.

Pensioner och liknande förmåner

5 kap. 20 §

Uppgift skall lämnas om det sammanlagda beloppet av kostnader och för-
pliktelser som avser pensioner eller liknande förmåner till styrelseledamö-
ter, verkställande direktören eller motsvarande befattningshavare.

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

227

(Jfr 2 kap. 48 § tredje stycket i kommitténs förslag)

Paragrafen innehåller bestämmelser om vissa uppgifter som skall
lämnas om pensioner och liknande förmåner.

Skyldigheten att lämna uppgift om pension avser såväl uppgift om de
sammanlagda kostnader som uppkommit för pensioner under
räkenskapsåret som uppgift om det sammanlagda kapitaliserade värdet av
föreliggande pensionsförpliktelser. Upplysningskravet omfattar således
både resultat- och balansräkningarna. I lagrådsremissen föreslogs att
denna redovisning enbart skulle avse kostnader och förpliktelser till den
del de överstiger de förmåner som skulle ha gällt enligt allmän
pensionsplan. En sådan begränsning i redovisningsskyldigheten skulle
emellertid leda till betydande praktiska problem vid redovisningen och
den finns därför inte med i propositionens förslag.

Tidigare styrelse och verkställande direktör

5 kap. 21 §

\äd som enligt 19 och 20 §§ gäller för styrelseledamöter och verk-
ställande direktören gäller även tidigare styrelseledamöter och tidigare
verkställande direktör.

(Jfr 2 kap. 48 § fjärde stycket i kommitténs förslag)

Paragrafen motsvarar delvis artikel 43.1.12. Direktivet kräver inte att
uppgift lämnas om annat än pension till förutvarande styrelse. Det har
dock bedömts lämpligt att samma uppgifter lämnas om såväl nuvarande
som tidigare styrelse. Av bestämmelsen följer därför att uppgift skall
lämnas om löner, andra ersättningar, tantiem och därmed jämförliga
ersättningar samt om pensionsförpliktelser även i fråga om tidigare
styrelseledamöter och tidigare verkställande direktör.

Suppleanter och vice verkställande direktör

5 kap. 22 §

Vid tillämpning av 19 - 21 §§ jämställs med styrelseledamöter suppleanter
för dessa och med verkställande direktören vice verkställande direktör.

(Jfr 2 kap. 48 § fjärde stycket i kommitténs förslag)

I hittills gällande rätt har styrelsesuppleant och vice verkställande
direktör likställts med ordinarie styrelseledamot och verkställande
direktör (jfr 8 kap. 1 § fjärde stycket och 3 § andra stycket aktie-
bolagslagen). Det har ansetts att detsamma bör gälla enligt den nya
redovisningslagstiftningen.

I enlighet med Lagrådets förslag har bestämmelsen om detta brutits ut
till en särskild paragraf.

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

228

Avtal om avgångsvederlag

5 kap. 23 §

Om bolaget har träffat avtal om avgångsvederlag eller liknande förmåner
till styrelseledamöter, verkställande direktören eller andra personer i
bolagets ledning, skall uppgift lämnas om avtalen och om de väsentligaste
villkoren i avtalen.

(Paragrafen saknar motsvarighet i kommitténs förslag)

Paragrafen innehåller nya bestämmelser om redovisning av avtal om
avgångsvederlag och liknande förmåner. Motiven till bestämmelserna har
behandlats i avsnitt 11.3.

Bestämmelsen behandlar vissa ännu inte utfallna förmåner till ledande
befattningshavare i bolaget. Till dessa hör i första hand styrelsens
ledamöter och den verkställande direktören i ett aktiebolag och
motsvarande befattningshavare i ett handelsbolag. Bestämmelsen omfattar
emellertid även förmåner till andra personer som ingår i bolagets
ledning, t.ex. ledamöter i ett bolags direktion.

Upplysningsskyldigheten avser avtal om avgångsvederlag och liknande
förmåner. Därmed avses sådana avtal om förmåner som är avsedda att
kompensera befattningshavaren vid förtida avgång från befattningen. Den
närmare bakgrunden till avtalen liksom avtalens rubricering saknar dock
betydelse för om det skall redovisas i årsredovisningen eller inte. Det
saknar även betydelse om avtalen utlöses enbart vid uppsägning från
bolagets sida eller om de får betydelse även i andra situationer.

Någon specifikation av avtalen eller namnen på de personer som de
avser behöver inte lämnas. Upplysningar måste dock ges om de väsent-
ligaste villkoren i avtalen.

Avtal om avgångsvederlag har ofta karaktär av pensionsavtal och kan
därför ha redovisats enligt bestämmelserna i 20 §. Att så har skett befriar
inte bolaget från skyldigheten att även redovisa avtalen enligt förevarande
paragraf. Det bör emellertid i så fall lämpligen anges att redovisning
även har skett enligt 20 §.

Uppgift om moderföretag

5 kap. 24 §

Ett bolag som är dotterbolag skall lämna uppgift om namn,
organisationsnummer och säte för de moderföretag som upprättar
koncernredovisning för den största och minsta koncern som bolaget ingår
i som dotterbolag. Uppgift skall också lämnas om var det går att få
tillgång till utländska moderföretags koncernredovisningar.

(Jfr 2 kap. § 49 i kommitténs förslag)

Bestämmelsen motsvarar artikel 56.2 i det fjärde direktivet. Det har till
viss del sin motsvarighet i 11 kap. 11 § femte stycket aktiebolagslagen
och 3 kap. 8 § 1980 års årsredovisningslag. Uppgifter skall enligt
gällande rätt för aktiebolagens del lämnas i förvaltningsberättelsen och

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

229

för handelsbolagens del i en bilaga till balansräkningen. I den nya
bestämmelsen anges att upplysningen skall lämnas som en tilläggs-
upplysning, dvs. normalt i noterna (se 1 §).

Om det bolag som upprättar årsredovisning enligt denna lag är
dotterbolag i en eller flera koncerner, skall namn, organisationsnummer
och säte anges för moderföretag i den största och i den minsta koncern
som bolaget ingår i. Dessutom skall det anges var utländska
moderföretags koncernredovisningar kan erhållas.

6 kap. Förvaltningsberättelse och finansieringsanalys

Förvaltningsberättelse

6 kap. 1 §

Förvaltningsberättelsen skall innehålla en rättvisande översikt över
utvecklingen av bolagets verksamhet, ställning och resultat.

Upplysningar skall även lämnas om

1. sådana förhållanden som inte skall redovisas i balansräkningen,
resultaträkningen eller noterna, men som är viktiga för bedömningen av
bolagets ställning och resultat,

2. sådana händelser av väsentlig betydelse för bolaget som har inträffat
under räkenskapsåret eller efter dess slut,

3. bolagets förväntade framtida utveckling,

4. bolagets verksamhet inom forskning och utveckling, och

5. bolagets filialer i utlandet.

Andra stycket 3 och 5 gäller inte bolag som avses i 3 kap. 6 § andra
stycket.

(Jfr 2 kap. 51 § första stycket i kommitténs förslag)

Bestämmelserna motsvarar i väsentliga delar 11 kap. 9 § första och
andra styckena aktiebolagslagen men har kompletterats med hänsyn till
de föreskrifter som finns i artikel 46 i det fjärde direktivet. Frågor
rörande förvaltningsberättelsen har behandlats i avsnitt 13.

Förvaltningsberättelsen bör utformas så att den kompletterar den infor-
mation som lämnas i årsredovisningens övriga delar. Vissa upplysningar
är bolagen - enligt paragrafens uttryckliga lydelse - skyldiga att redovisa
i förvaltningsberättelsen. Det finns dock inte något hinder mot att i
förvaltningsberättelsen ta in även upplysningar av annat slag. Att
upplysningarna lämnas i förvaltningsberättelsen befriar emellertid inte
bolaget från skyldigheten att i balansräkningen, resultaträkningen eller
noterna redovisa sådana upplysningar som enligt lagens uttryckliga
bestämmelser måste redovisas där.

För förvaltningsberättelsen gäller de övergripande kraven i 2 kap. 2 §
på överskådlighet och iakttagande av god redovisningssed.

Enligt första stycket i paragrafen skall förvaltningsberättelsen ge en
rättvisande översikt över utvecklingen av bolagets verksamhet och dess
ställning och resultat. Begreppet ”rättvisande översikt”, som är hämtat

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

230

från direktivet, kan ses som en motsvarighet till det i 2 kap. 3 § intagna
kravet på att redovisningen skall ge en ”rättvisande bild”. Det torde vara
naturligt att i ”rättvisande översikt” intolka målet att förvaltnings-
berättelsen alltid skall, så långt möjligt, återspegla det enskilda bolagets
verkliga förhållanden och ge en så allsidig bild som möjligt. Begreppet
måste dock slutligen tolkas mot bakgrund av den praxis som kan komma
att utvecklas inom EU.

Andm stycket innebär att vissa särskilda upplysningar måste lämnas.

Punkten 1 anger att det skall lämnas information som är viktig för
bedömningen av bolagets ställning och resultat och som inte lämnas på
annan plats i årsredovisningen. Denna bestämmelse är inte avsedd att ha
annan innebörd än den motsvarande bestämmelsen i 11 kap. 9 § aktiebo-
lagslagen. Det innebär bl.a. att informationskravet i denna del, såvitt
gäller förhållanden som bolaget självt råder över, avser förhållanden som
har beslutats på styrelsenivå eller av den verkställande ledningen eller
som eljest har blivit mera definitivt fastställda (jfr prop. 1975:103 s.
768).

Informationskravet i punkten 1 kan också omfatta upplysningar om
etablering eller nedläggning av en rörelsegren eller produktgren,
väsentliga marknadsförändringar och betydelsefulla förvärv av
anläggningstillgångar eller dotterföretag. Även större innehav av
fordringar och skulder i utländsk valuta som inte har behandlats särskilt
i balansräkningen eller noterna bör kommenteras här om kursut-
vecklingen kan komma att påverka bolagets resultat. I övrigt torde den
närmare omfattningen av informationskravet få fastläggas genom praxis
och med ledning av uttalanden från normgivande organ (jfr
Bokföringsnämndens uttalande U 90:11).

Punkten 2 föreskriver att upplysning skall lämnas om väsentliga hän-
delser som har inträffat under eller efter räkenskapsåret. Även detta över-
ensstämmer med hittills gällande rätt. De exemplifieringar som har gjorts
i förarbetena till aktiebolagslagen vad gäller arten av de upplysningar
som skall lämnas enligt denna punkt torde därför fortfarande få relevans
(se prop. 1975:103 s. 768; jfr även Bokföringsnämndens uttalande
U 90:11).

Punkten 3 gäller upplysningar om bolagets förväntade framtida utveck-
ling. Bestämmelsen är föranledd av föreskrifter i direktivet och saknar
motsvarighet i hittills gällande rätt. Den bör förstås så att upplysningar
skall lämnas dels om vad som faktiskt är känt om framtiden och dels om
de förväntningar som finns och är baserade på konkreta, kända förhållan-
den, t.ex. upprättade planer och avtal. Normalt torde det vara tillräckligt
att redogöra för de förväntningar som avser det följande räkenskapsåret,
men om det kan förutses att utvecklingen kommer att förändras under
nästföljande år bör upplysning lämnas även om detta.

Även punkten 4, som behandlar företagets verksamhet inom forskning
och utveckling, är föranledd av direktivet och saknar motsvarighet i
hittills gällande rätt. Det har inte ansetts möjligt att precisera
omfattningen av det aktuella upplysningskravet utan detta får bli en fråga
för redovisningspraxis. Det ligger dock i sakens natur att upplysningar

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

231

om forskning och utveckling enbart behöver lämnas av bolag som
bedriver sådan verksamhet.

Enligt punkten 5 skall uppgift lämnas om de eventuella filialer som
bolaget har i utlandet. Med filial avses här - liksom i lagen (1992:160)
om utländska filialer m.m. - avdelningskontor med självständig för-
valtning.

En del uppgifter om bolaget, särskilt uppgifter om förväntad utveckling
och om forskning och utveckling, kan vara känsliga för bolaget. I
förarbetena till aktiebolagslagen sägs att bolagets ledning i enstaka
undantagsfall kan underlåta att redovisa förhållandena, därför att en
öppen redovisning skulle vara uppenbart oförsvarlig med hänsyn till
bolagets intressen (jfr prop. 1975:103 s. 769 och 789). Någon ändring
är inte avsedd. Kravet i första stycket på att förvaltningsberättelsen skall
ge en rättvisande översikt måste dock alltid vara uppfyllt.

Av tredje stycket följer att bolag med högst tio anställda och en balans-
omslutning om högst 24 miljoner kr inte omfattas av skyldigheten enligt
andra stycket att lämna upplysningar om förväntad framtida utveckling
och om förekomsten av filialer i utlandet. I det enskilda fallet kan dock
kravet enligt första stycket på en ”rättvisande översikt” medföra att
upplysningar av detta slag ändå måste lämnas.

6 kap. 2 §

I aktiebolag skall det i förvaltningsberättelsen lämnas förslag till disposi-
tioner beträffande bolagets vinst eller förlust. I aktiebolag som är moder-
bolag skall dessutom uppgift lämnas om belopp som enligt årsredo-
visningarna för företag inom koncernen skall föras över från fritt eget
kapital i koncernen till bundet eget kapital.

(Jfr 2 kap. 51 § andra stycket i kommitténs förslag)

Paragrafen överensstämmer i sin helhet med gällande rätt (se 11 kap.
9 § tredje stycket och 11 § fjärde stycket aktiebolagslagen).

Finansieringsanalys

6 kap. 3 §

1 finansieringsanalysen skall redovisas bolagets finansiering och kapital-
investeringar under räkenskapsåret.

(Jfr 2 kap. 52 § i kommitténs förslag)

Direktiven saknar bestämmelser om finansieringsanalys. Såsom har
redovisats i avsnitt 14 har regeringen valt att i detta skede inte föreslå
några sakliga förändringar. De hittills gällande bestämmelserna om
finansieringsanalys (se 11 kap. 9 § fjärde stycket aktiebolagslagen och

2 kap. 8 § fjärde stycket 1980 års årsredovisningslag) har därför förts
över till den nya lagen.

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

232

I hittills gällande rätt torde finansieringsanalysen ha utgjort en del av
förvaltningsberättelsen. I den nya årsredovisningslagen utgör finansie-
ringsanalysen fortfarande en del av årsredovisningen men ingår inte i
förvaltningsberättelsen.

Liksom tidigare är det endast vissa större bolag som måste upprätta
finansieringsanalys (se 2 kap. 1 § tredje stycket).

I fråga om finansieringsanalysens innehåll är inga sakliga ändringar
avsedda.

7 kap. Koncernredovisning

Allmänna bestämmelser

Skyldighet att upprätta koncernredovisning

7 kap. 1 §

Ett moderbolag skall för varje räkenskapsår upprätta koncernredovisning
enligt denna lag, om inte annat följer av 2 §.

(Jfr 3 kap. 1 § i kommitténs förslag)

Bestämmelserna om koncernredovisning är utformade på grundval av
det sjunde direktivet. De avser endast sådana koncernförhållanden som
omfettas av lagen, dvs. i huvudsak endast koncerner i vilka moderbolaget
är ett sådant bolag som omfattas av det fjärde direktivet (aktiebolag och
vissa handelsbolag). Denna avgränsning står i överensstämmelse med
artikel 4 i det sjunde direktivet.

Av paragrafen följer att som huvudregel samtliga moderbolag som
omfettas av lagen skall upprätta en koncernredovisning. Ett uttryckligt
undantag från huvudregeln regleras i 2 §.

Enligt 4 § behöver ett dotterföretag i vissa särskilt angivna fall inte
omfettas av koncernredovisningen. I praktiken torde det inte vara helt
ovanligt att inte något av dotterföretagen behöver omfettas av koncern-
redovisningen. Värdet av att en koncernredovisning upprättas torde i så
fell vara mycket begränsat. Mycket talar också för att direktivet inte krä-
ver att det i den situationen upprättas någon koncernredovisning. Det har
ansetts att frågan om en sådan likväl skall upprättas i dessa fall bör över-
lämnas till redovisningspraxis.

7 kap. 2 §

Ett moderbolag som är dotterbolag behöver inte upprätta koncern-
redovisning, om

1. bolaget och dess samtliga dotterföretag omfattas av en koncernredo-
visning som upprättas av ett annat moderföretag,

2. detta moderföretag lyder under lagstiftningen i en stat inom
Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, och

3. moderföretagets koncernredovisning har upprättats och reviderats
enligt den lagstiftning som i den staten har tillkommit i enlighet med

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

233

Europeiska gemenskapernas direktiv av den 13 juni 1983 om samman-
ställd redovisning (83/349/EEG).

Första stycket gäller även om något dotterföretag av skäl som anges i
4 § andra eller tredje stycket inte omfattas av den upprättade
koncernredovisningen.

Ett moderbolag som med stöd av första stycket inte självt har upprättat
någon koncernredovisning skall ge in den koncernredovisning som avses
i första stycket jämte koncernrevisionsberättelsen till registreringsmyndig-
heten enligt bestämmelserna i 8 kap. 3 §. Registreringsmyndigheten skall
på det sätt som anges i 8 kap. 4 § kungöra att handlingarna har getts in.
Om handlingarna inte är avfattade på svenska, får registreringsmyndig-
heten förelägga moderbolaget att ge in en bestyrkt översättning till svens-
ka. Sådant föreläggande skall utfärdas om någon begär det.

Första stycket gäller inte,

1. om delägare som har en kapitalandel i moderbolaget på minst tio
procent senast sex månader före räkenskapsårets utgång hos
moderbolagets styrelse eller motsvarande ledningsorgan har krävt att
koncernredovisning skall upprättas, eller

2. om andelarna i moderbolaget eller skuldebrev som moderbolaget har
utfärdat är inregistrerade på en börs inom Europeiska ekonomiska sam-
arbetsområdet.

Den som enligt första stycket inte upprättar någon koncernredovisning
skall upplysa om detta i en not till årsredovisningen samt lämna uppgift
om namn, organisationsnummer och säte för det moderföretag som
upprättar den i stycket nämnda koncernredovisningen.

(Jfr 3 kap. 4 § i kommitténs förslag)

Paragrafen innehåller vissa undantag från den i 1 § föreskrivna skyldig-
heten att upprätta koncernredovisning. Den motsvarar artiklarna 7, 8 och
11 i det sjunde direktivet.

Förutsättningarna för att koncernredovisning inte skall behöva upprättas
anges i första och andra styckena.

De grundläggande förutsättningarna är att moderbolaget (A) självt är
dotterbolag i en koncern och att moderföretaget (B) i den koncernen har
upprättat en koncernredovisning. Därtill fordras att den koncern-
redovisning som moderföretaget B har upprättat omfattar såväl A som
samtliga dess dotterföretag. Det sistnämnda gäller dock inte i fråga om
sådana dotter-företag till A som har utelämnats från B:s koncern-
redovisning på grund av ett sådant förhållande som avses i 4 § andra
eller tredje stycket, t.ex. därför att dessa dotterföretag är av ringa
betydelse med hänsyn till kravet på rättvisande bild (jfr artiklarna 7.2 a
och 8.1).

Härutöver fordras att B lyder under lagstiftningen i en stat inom Euro-
peiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) och att dess koncernredovis-
ning har upprättats och reviderats enligt lagstiftningen i den staten (jfr
artiklarna 7.2 b aa och 8.1). B kan alltså vara ett svenskt bolag men även
exempelvis ett tyskt eller norskt bolag.

Slutligen fordras att den lagstiftning som har legat till grund för den
upprättade koncernredovisningen har tillkommit i enlighet med det sjunde

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

234

direktivet (jfr artiklarna 7.2. b aa och 8.1). Det innebär att A inte kan
underlåta att upprätta koncernredovisning på den grunden att det är dot-
terbolag till exempelvis en svensk ekonomisk förening eller ett svenskt
handelsbolag som har upprättat koncernredovisning enligt lagen om
ekonomiska föreningar resp. 1980 års årsredovisningslag.

Enligt tredje stycket skall det moderbolag som inte självt upprättar
koncernredovisning offentliggöra det överordnade moderbolagets
koncernredovisning och dess koncemrevisionsberättelse tillsammans med
sin egen årsredovisning. Bestämmelsen motsvarar artikel 7.2 b bb. Det
framgår inte klart av direktivet vilken koncernredovisning som skall
offentliggöras, om det föreligger flera generationer av moderföretag som
upprättar koncernredovisning. Övervägande skäl talar dock för att det är
koncernredovisningen för den minsta av underkoncemema som bör
offentliggöras, eftersom denna koncernredovisning torde ge den bästa
informationen om det undantagna bolaget och dess dotterföretag.

Offentliggörandet skall ske genom att handlingarna ges in till Patent-
och registreringsverket, som därefter har att kungöra att handlingarna har
getts in (jfr artiklarna 7.2 b bb, 8.1, 11.2 och 38 samt artikel 3 i det
första bolagsrättsliga direktivet).

Om de ingivna handlingarna är upprättade på något annat språk än
svenska, får registreringsmyndigheten förelägga moderbolaget att ge in
en bestyrkt översättning av handlingarna. Myndigheten är skyldig att
utfärda ett sådant föreläggande, om det begärs av någon. Bestämmelserna
har stöd i artikel 7.2 b bb.

Det finns två situationer då moderbolaget alltid skall upprätta koncern-
redovisning, trots att de i första stycket angivna förutsättningarna är för-
handen. Dessa situationer anges i det fjärde stycket.

Enligt den första punkten har en minoritet som innehar minst tio pro-
cent av moderbolagets kapital rätt att påfordra att en koncernredovisning
upprättas. I ett aktiebolag får varje aktieägares andel bedömas utifrån
hans andel i aktiekapitalet. I ett handelsbolag, som inte har något eget
kapital, torde andelen få beräknas på grundval av de insatser som, enligt
vad som har avtalats, de olika delägarna har att tillskjuta.

Enligt den andra punkten måste en koncernredovisning alltid upprättas
om moderbolagets aktier eller skuldebrev är inregistrerade vid en börs
i Sverige eller annan stat inom EES (jfr artikel 7.3). Bolag som är
noterade vid en börs utan att vara inregistrerade (jfr 5 kap. 1 § och
6 kap. 1 § lagen, 1992:543, om börs- och clearingverksamhet) omfattas
inte av bestämmelsen. Det innebär bl.a. att s.k. OTC-bolag faller utanför
bestämmelsen.

Enligt femte stycket skall det bolag som har utnyttjat undantaget enligt
första stycket i årsredovisningens noter lämna upplysning om detta samt
om namn på samt organisationsnummer och säte för det moderföretag
som upprättar den koncernredovisning som offentliggörs. Vid sidan härav
måste bolaget enligt 5 kap. 24 § ange namn och säte för de moderföretag
som upprättar koncernredovisning för den största och den minsta koncern
där bolaget ingår som dotterbolag.

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

235

Koncernredovisningens delar

7 kap. 3 §

Koncernredovisningen skall bestå av

1. koncernbalansräkning,

2. koncemresultaträkning,

3. noter, och

4. förvaltningsberättelse.

Om moderbolaget är ett sådant bolag som avses i 10 kap. 3 § fjärde
stycket aktiebolagslagen (1975:1385) eller 4 kap. 3 § andra stycket lagen
(1980:1103) om årsredovisning m.m. i vissa företag skall det i
koncernredovisningen även ingå en finansieringsanalys.

(Jfr 3 kap. 1 § i kommitténs förslag)

I paragrafen anges vilka delar som skall ingå i koncernredovisningen.
Denna fråga har behandlats i avsnitt 16.2.

Det första stycket - kravet på att det i redovisningen skall ingå
koncembalansräkning, koncemresultaträkning, noter och förvaltnings-
berättelse - återspeglar artiklarna 16.1 och 36 i det sjunde direktivet.

Av andra stycket följer att koncernredovisningen i vissa fall även skall
innehålla en finansieringsanalys. Något sådant krav finns inte i direktiven
utan bestämmelsen är överförd från aktiebolagslagen resp. 1980 års års-
redovisningslag.

Dotterföretag som skall omfattas av koncernredovisningen

7 kap. 4 §

Koncernredovisningen skall omfatta samtliga dotterföretag, om inte annat
följer av andra eller tredje stycket.

Ett dotterföretag behöver inte omfattas av koncernredovisningen, om
företaget är av ringa betydelse med hänsyn till kravet i 5 §på rättvisande
bild. Om flera dotterföretag tillsammans har mer än sådan ringa
betydelse, skall de dock omfattas av koncernredovisningen.

Ett dotterföretag behöver inte heller omfattas av koncernredovisningen,
om

1. betydande och varaktiga hinder i väsentlig grad begränsar moderbo-
lagets möjligheter att utöva sitt inflytande över dotterföretaget,

2. nödvändig information för att upprätta koncernredovisningen inte
kan fås utan oskälig kostnad eller inom rimlig tid, eller

3. andelarna i dotterföretaget innehas tillfälligt och uteslutande i avsikt
att säljas vidare.

Ett bolag som tillämpar andra eller tredje stycket skall i en not upplysa
om skälen för detta.

(Jfr 3 kap. 5 § i kommitténs förslag)

Frågan om vilka dotterföretag som måste omfattas av koncernredovis-
ningen har behandlats i avsnitt 16.3. Att dotterföretaget ”omfattas” av
koncernredovisningen innebär att det skall konsolideras enligt de bestäm-

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

236

melser om detta som finns i 17 - 23 §§. Även moderbolagets innehav av
aktier och andelar i sådana dotterföretag som inte omfattas av koncern-
redovisningen måste dock beaktas vid upprättandet av redovisningen.
Dessa innehav skall emellertid i så fall värderas enligt anskaffningskost-
nadsmetoden och utan tillämpning av de särskilda konsolideringsmetoder-
na.

Enligt första stycket skall som huvudregel alla dotterbolag omfattas av
koncemredov isningen.

Andra stycket motsvarar artiklarna 13.1 och 13.2 i det sjunde
direktivet. Om ett dotterföretag har ringa betydelse med hänsyn till
kravet på rättvisande bild, får det utelämnas i koncernredovisningen.
Huruvida dotterföretaget har sådan endast ringa betydelse eller ej torde
få bedömas med hänsyn till dotterföretagets betydelse för koncernen som
helhet. Undantaget torde kunna tillämpas på exempelvis vilande bolag.
Även om ett enstaka dotterföretag har endast ringa betydelse med hänsyn
till kravet på rättvisande bild, får det dock inte utelämnas om det
tillsammans med andra sådana bolag är av mer än ringa betydelse för
koncernen.

Tredje stycket anger ytterligare ett antal fall där dotterföretag får ute-
lämnas i koncernredovisningen. Bestämmelsen motsvarar artikel 13.3.

Konsolidering får för det första underlåtas när hinder begränsar moder-
bolagets möjligheter att utöva inflytande över företaget. Dessa hinder
skall vara ”betydande” och ”varaktiga” och de skall ”i väsentlig grad”
inskränka moderbolagets inflytande. Uppenbarligen måste det vara fråga
om förhållanden som moderbolaget inte kan råda över, t.ex. krig eller
långvarig politisk oro.

Vidare får ett dotterföretag utelämnas, om nödvändig information inte
kan erhållas utan oskälig kostnad eller inom rimlig tid. Det kan t.ex. vara
så att bokföringsmaterial har förstörts på grund av någon olyckshändelse
och inte skulle kunna rekonstrueras utan mycket omfattande arbete. Be-
stämmelsen torde också i enstaka undantagsfall kunna få betydelse i sam-
band med förvärv av utländska verksamheter vars redovisning ännu inte
har koordinerats med moderbolaget.

I den tredje punkten, som delvis motsvarar artikel 13.3 b, behandlas
de fall då andelarna innehas tillfälligt och uteslutande i avsikt att säljas
vidare.

Kravet på att innehavet skall vara tillfälligt markerar betydelsen av den
faktiska tidsaspekten. Kommittén har uttalat att, om innehavet av
andelarna sträcker sig över längre tid än ett å två år, dotterföretaget
borde konsolideras. Frågan om när konsolidering i dessa fall kan
underlåtas bör överlåtas till redovisningspraxis och normgivande organ.

Ytterligare en förutsättning för att den tredje punkten skall kunna
tillämpas är att aktierna och andelarna i dotterföretaget innehas
uteslutande i avsikt att säljas vidare. Så kan t.ex. vara fallet om
moderbolaget vid köp av en koncern beslutar att vissa av företagen skall
säljas ut. Det torde däremot - mot bakgrund bl.a. av direktivets
ordalydelse - knappast kunna komma i fråga att med stöd av
bestämmelsen undanta dotterföretag som tidigare har omfattats av
koncernredovisningen.

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

237

De moderbolag som med hänvisning till bestämmelserna i denna para-
graf utelämnar dotterföretag från koncernredovisningen skall ange skälen
för detta i not. Detta framgår av fjärde stycket.

Principer för upprättande av koncernredovisning

Överskådlighet, god redovisningssed och rättvisande bild

7 kap. 5 §

Koncernredovisningen skall upprättas på ett överskådligt sätt och i
enlighet med god redovisningssed.

Koncembalansräkningen, koncemresultaträkningen och noterna skall
upprättas som en helhet och ge en rättvisande bild av ställningen och
resultatet för de företag, betraktade som en enhet, som omfattas av kon-
cernredovisningen. Bestämmelserna i 2 kap. 3 § första stycket andra me-
ningen och andra stycket tillämpas också på koncernredovisningen.

(Jfr 3 kap. 2 § i kommitténs förslag)

Paragrafen bygger delvis på artikel 16 i det sjunde direktivet. Denna
artikel överensstämmer i sin tur väsentligen med artikel 2 i det fjärde
direktivet (se 2 kap. 2 och 3 §§). Den innehåller sålunda direktivets krav
på överskådlighet och dess krav på att redovisningen skall innehålla en
rättvisande bild av koncernens resultat och ställning. Dessutom innehåller
den - i överensstämmelse med hittills gällande rätt - ett krav på
iakttagande av god redovisningssed. Begreppen har berörts i avsnitt 8.2.

Enligt första stycket skall koncernredovisningen upprättas på ett över-
skådligt sätt och i enlighet med god redovisningssed. Detta motsvarar
delvis artikel 16.2 och överensstämmer i sak med 2 kap. 2 § första styck-
et.

Såsom framgår av andra stycket skall koncembalansräkningen,
koncemresultaträkningen och notema upprättas som en helhet. Bestäm-
melsen motsvarar artikel 16.1 och överensstämmer i sak med 2 kap. 3 §.

I andra stycket finns också det övergripande kravet på att koncemba-
lansräkningen, koncemresultaträkningen och notema skall ge en
rättvisande bild av ställningen och resultatet för de företag, betraktade
som en enhet, som omfattas av koncernredovisningen. Den motsvarande
föreskriften i direktivet finns i artikel 16.3. Den rättvisande bild som
måste eftersträvas avser inte de enskilda företagen i koncernen utan
koncernen som helhet. En strävan måste vara att i koncernredovisningen
förmedla en bild av koncernföretagen ”som om dessa företag utgjorde ett
enda företag”.

Om tillämpningen av lag inte leder till en rättvisande bild, måste det
- såsom framgår av hänvisningen till 2 kap. 3 § - lämnas ytterligare
upplysningar. Avvikelser från rekommendationer och allmänna råd,
utgivna av normgivande organ, måste anges i not. Även detta följer av
hänvisningen till 2 kap. 3 §.

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

238

Andra grundläggande redovisningsprinciper m.m.

7 kap. 6 §

För koncernredovisningen tillämpas följande bestämmelser i 2 kap. :

4 § om andra grundläggande redovisningsprinciper,

5 § om språk och form

6 § om valuta, och

7 § om undertecknande.

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

(Jfr 3 kap. 3 § i kommitténs förslag)

Lagrummet motsvarar väsentligen artiklarna 25 och 29.1 i det sjunde
direktivet.

Enligt artikel 29.1 skall tillgångar och skulder i koncernredovisningen
värderas enligt enhetliga principer och i överensstämmelse med artiklarna
31 - 42 i det fjärde direktivet. Principerna för redovisningen får enligt
artikel 25 inte annat än i undantagsfall ändras från ett räkenskapsår till
ett annat. På grund härav har i förevarande paragraf föreskrivits att de
allmänna redovisningsprinciperna i 2 kap. 4 § skall tillämpas på koncern-
redovisningen. Vid denna tillämpning måste givetvis hänsyn tas till de
särdrag som koncernredovisningen har. Det innebär bl.a. att bestäm-
melsen i 2 kap. 4 § om att utgående och ingående balans skall stämma
överens inte utan vidare kan tillämpas i fråga om koncernredovisning.

Härutöver har i paragrafen föreskrivits att bestämmelserna om att års-
redovisningen skall avfattas på svenska, anges i svenska kronor samt un-
dertecknas på visst sätt (2 kap. 5-7 §§) skall tillämpas även i fråga om
koncernredovisningen.

Koncernbalansräkningen och koncemresultaträkningen

7 kap. 7§

Koncembalansräkningen och koncemresultaträkningen skall var för sig
utgöra en sammanställning av balansräkningarna respektive resultat-
räkningarna för moderbolaget och de dotterföretag som omfattas av
koncernredovisningen. Sammanställningen skall göras med tillämpning av

8 -12 §§ och 17-23 §§. Vid redovisningen av andelar i andra företag
än dotterföretag skall 24 - 29 §§ beaktas. I övrigt tillämpas 3 kap.

Vid som i aktiebolag har avsatts till kapitalandelsfonden enligt 27 §
andra stycket skall redovisas som en särskild post under A IV i koncem-
balansräkningen. Sådant belopp skall anses som bundet eget kapital.

När 3 kap. 6 § andra stycket tillämpas skall vad som där sägs om
antalet anställda och tillgångarnas nettovärde avse koncernen som helhet.

Bestämmelsen i 3 kap. 7 § gäller inte om koncernen är en sådan
koncern som avses i 10 kap. 3 § fjärde stycket aktiebolagslagen
(1975:1385) eller 4 kap. 3 § andra stycket lagen (1980:1103) om
årsredovisning m.m. i vissa företag.

239

(Jfr 3 kap. 3 § i kommitténs förslag)

I paragrafens första stycke, som har utformats i enlighet med Lagrådets
synpunkter och överensstämmer nära med gällande rätt (se 11 kap. 11 §
första stycket aktiebolagslagen och 3 kap. 7 § första stycket 1980 års
årsredovisningslag), anges koncembalansräkningens och koncernresultat-
räkningens särdrag. Koncembalansräkningen och koncernresultat-
räkningen skall sålunda utgöra sammanställningar av balansräkningarna
respektive resultaträkningarna för moderbolaget och de dotterföretag som
omfattas av koncernredovisningen. Denna sammanställning skall göras
enligt de särskilda regler som anges i 8 - 12 §§ (om bl.a. redovisning av
minoritetsandelar, elimineringar mellan koncernföretag), 17 - 23 §§ (om
”konsolidering”) och 24 - 29 §§ (om redovisning av andelar i vissa andra
företag).

Första stycket lämnar även riktlinjer för hur koncembalansräkningen
respektive koncemresultaträkningen skall vara uppställd. Enligt artikel
17.1 i det sjunde direktivet skall vissa särskilt angivna allmänna
bestämmelser i det fjärde direktivet avseende balans- och resultat-
räkningarnas uppställning användas även vid upprättandet av
koncernredovisning. En anpassning skall dock göras i den mån det är
nödvändigt med hänsyn till de särdrag som utmärker en koncern-
redovisning jämfört med en årsredovisning. Med hänsyn härtill har den
nya lagen utformats så att man vid upprättandet av koncernredovisning
skall tillämpa de i 3 kap. och i bilagorna till lagen angivna reglerna om
balans- och resultaträkningens uppställning (se 3 kap. 1- 6, 8 och 9 §§).

Sakliga skäl talar för att även en koncemresultaträkning bör kunna
upprättas i förkortad form (jfr 3 kap. 7 § i förslaget). Artikel 17.1 hän-
visar visserligen inte till föreskriften i det fjärde direktivet angående
resultaträkning i förkortad form. Artikel 6 i det sjunde direktivet tillåter
emellertid att moderbolag i koncerner vilka överskrider högst ett av de
i artikel 27 i det fjärde direktivet angivna gränsvärdena över huvud taget
inte upprättar någon koncernredovisning. Med hänsyn härtill har lagen
utformats så att reglerna om upprättande av resultaträkning i förkortad
form kan tillämpas även på koncemresultaträkning.

I andra stycket har tagits in en bestämmelse om att belopp som har
avsatts till kapitalandelsfond (jfr 27 § andra stycket) skall särredovisas i
koncembalansräkningen.

Enligt 3 kap. 6 § andra stycket behöver ett bolag som har högst tio
anställda och en balansomslutning på högst 24 miljoner kr inte specificera
vissa belopp. För sådana mindre bolag gäller också vissa andra lättnader
(se 3 kap. 9 §, 4 kap. 12 och 17 §§, 5 kap. 6, 15 och 16 §§ samt 6 kap.
1 §). Det har ansetts att samma lättnader bör gälla vid upprättandet av
koncernredovisning i mindre koncerner. De gränsvärden som anges i
3 kap. 6 § andra stycket avser dock det enskilda bolaget. I tredje stycket
har därför tagits in en bestämmelse som innebär att vid upprättandet av
koncernredovisning skall gränsvärdena avse koncernen som helhet.

Som ovan nämnts har det ansetts att även bestämmelsen i 3 kap. 7 §
bör kunna tillämpas vid upprättande av koncernredovisning. Den
bestämmelsen får inte tillämpas på bolag som är av den storleken att de
måste ha auktoriserad revisor (se 3 kap. 7 § första stycket andra

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

240

meningen). Det har ansetts att motsvarande begränsning måste gälla Prop. 1995/96:10
ifråga om bestämmelsens tillämpning på koncernredovisningen, dvs. den Del II
bör inte få tillämpas om koncernen överskrider motsvarande gränsvärden. Företag i allmänhet
Detta följer av fjärde stycket.

Minoritetsandelar

7 kap. 8 §

Den del av eget kapital och årets resultat i ett dotterföretag som belöper
sig på andelar ägda av någon annan än de koncernföretag som omfattas
av koncernredovisningen skall redovisas som särskilda poster i koncem-
balansräkningen och koncemresultaträkningen.

(Jfr 3 kap. 10 § i kommitténs förslag)

Bestämmelsen motsvarar artiklarna 21 och 23 i det sjunde direktivet
och innebär att minoritetsintressen skall redovisas särskilt i balans- och
resultaträkningarna.

Balansdag

7 kap. 9 §

Koncernredovisningen skall hänföra sig till moderbolagets balansdag.

Om ett dotterföretags balansdag ligger mer än tre månader före moder-
bolagets balansdag, skall dotterföretaget omfattas av koncern-
redovisningen på grundval av en balansräkning som hänför sig till
moderbolagets balansdag och en resultaträkning som avser moderbolagets
räkenskapsår.

Om ett dotterföretags balansdag ligger högst tre månader före
moderbolagets balansdag, skall upplysning lämnas om sådana händelser
som är viktiga för att bedöma dotterföretagets ställning och resultat och
som har inträffat mellan dotterföretagets och moderbolagets balansdagar.

(Jfr 3 kap. 6 § i kommitténs förslag)

Koncernredovisningen skall enligt första stycket hänföra sig till den
balansdag som tillämpas av moderbolaget. Detta överensstämmer med
hittills gällande rätt (jfr 11 kap. 10 § första stycket aktiebolagslagen och
3 kap. 5 § 1980 års årsredovisningslag) och med föreskriften i artikel
27.1 i det sjunde direktivet. Av bestämmelsen följer att
koncernredovisningen skall återspegla koncernens förmögenhetsställning
på moderbolagets balansdag och dess resultat under det senaste
räkenskapsåret.

Det normala torde vara att alla koncernföretag har samma balansdag.
Enligt 12 § femte och sjätte styckena bokföringslagen måste nämligen
koncernföretag använda samma räkenskapsår. Dispens kan ges endast om
det föreligger synnerliga skäl. Dessa bestämmelser är tillämpliga även på
bolag som omfattas av den nya årsredovisningslagen. Om sådan dispens                241

har getts eller om det är fråga om ett utländskt dotterföretag med

16 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 10. Del II

avvikande räkenskapsår, kan det emellertid förekomma olika balansdagar
inom samma koncern. Andra och tredje styckena innehåller bestämmelser
om hur denna situation skall lösas.

Andra stycket går delvis tillbaka på artikel 27.3, där det föreskrivs att
om balansdagen för ett företag ligger mer än tre månader före dagen för
koncernredovisningen, detta företag skall tas in i koncernredovisningen
på grundval av ett delårsbokslut (”interim accounts”) med samma
balansdag. Innebörden i begreppet delårsbokslut är oklar. Det har dock
ansetts bäst förenligt med de övergripande kraven i direktivet att tolka det
som ett bokslut avseende samma tidsperiod som det räkenskapsår som
koncernredovisningen avser. I den nya lagen har därför tagits in en
bestämmelse som innebär att i denna situation - då dotterföretagets
balansdag ligger mer än tre månader före moderbolagets - koncern-
redovisningen måste baseras på en särskild balansräkning för
dotterföretaget per den balansdag som moderbolaget tillämpar och en
resultaträkning för samma räkenskapsperiod.

Om dotterföretaget har en balansdag som ligger högst tre månader före
moderbolagets balansdag, far konsolidering ske på grundval av
handlingar upprättade per dotterföretagets balansdag. Kravet på att
redovisningen skall ge en rättvisande bild kan dock göra det nödvändigt
att även i dessa fall upprätta ett särskilt bokslut. Under alla förhållanden
skall - enligt tredje stycket - upplysning lämnas om viktiga händelser
som har inträffat mellan dotterföretagets och moderbolagets balansdagar.
Bestämmelsen har sin motsvarighet i artikel 27.2.

Värderingsregler

7 kap. 10 §

Bestämmelserna i 4 kap. tillämpas även på koncernredovisningen.

(Jfr 3 kap. 3 § i kommitténs förslag)

Enligt artikel 29.1 skall tillgångar och skulder i koncernredovisningen
värderas i överensstämmelse med artiklarna 31 - 42 i det fjärde
direktivet. På grund därav har i förevarande paragraf föreskrivits att
bestämmelserna i 4 kap. skall tillämpas på koncernredovisningen.

7 kap. 11 §

Moderbolaget skall tillämpa samma principer för värderingen av till-
gångar, avsättningar och skulder i koncernredovisningen som i årsredo-
visningen. Andra värderingsprinciper får användas i koncern-
redovisningen, om det finns särskilda skäl. 1 sådant fall skall upplysning
om detta lämnas i not med angivande av skälen för avvikelsen.

Har något av de koncernföretag som omfattas av koncernredovisningen
tillämpat andra principer för värderingen av tillgångar, avsättningar och
skulder än de som tillämpas i koncernbalansräkningen, skall dessa

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

242

tillgångar, avsättningar och skulder räknas om enligt sistnämnda
principer.

Om det finns särskilda skäl och det är förenligt med 5 §, får avvikelse
göras från vad som föreskrivs i andra stycket. Sådan avvikelse får även
göras, om en omräkning med hänsyn till kravet på rättvisande bild är av
ringa betydelse. I dessa fall skall upplysning om skälen för avvikelsen
anges i en not.

(Jfr 3 kap. 13 § i kommitténs förslag)

Första stycket motsvarar artiklarna 29.2 a och 29.2 b i det sjunde
direktivet. Av bestämmelsen följer att koncernredovisningen normalt skall
bygga på samma värderingsprinciper som har tillämpats i moderbolagets
årsredovisning. Andra värderingsprinciper får dock förekomma, om det
finns särskilda skäl för detta.

Bestämmelsen om att andra värderingsprinciper får förekomma om det
finns särskilda skäl torde få särskild betydelse i de fall då skattemässiga
skäl har påverkat årsredovisningen i moderbolaget. Sådana skattemässiga
justeringar kan elimineras i koncernredovisningen, eftersom koncernen
inte är något skattesubjekt och särskilda skattemässiga dispositioner i
koncernredovisningen därför inte fyller något syfte. Det kan visserligen
anföras skäl mot att tillåta sådana skillnader mellan årsredovisning och
koncernredovisning. Det har emellertid ansetts att det - i vart fäll så
länge den nuvarande kopplingen mellan redovisning och beskattning
består - är rimligt att i viss utsträckning tillåta att årsredovisning och
koncernredovisning bygger på olika principer.

Om värderingsprinciperna i koncernredovisningen i något avseende
skiljer sig från dem som har använts i årsredovisningen, skall det i not
lämnas upplysning om detta och om skälen för avvikelsen.

Andra stycket, som motsvarar artikel 29.3, innebär att dotterföretagets
siffror skall justeras, om de har tagits fram med tillämpning av andra
principer än dem som tillämpas i koncernredovisningen.

Enligt tredje stycket kan justering under vissa förutsättningar
underlåtas. För det första behöver någon justering inte göras, om det
finns särskilda skäl och det är förenligt med de krav på iakttagande av
god redovisningssed och rättvisande bild som finns i 5 §. Detta undantag
motsvarar det undantag från skyldigheten att ange jämförelsetal som finns
i 3 kap. 5 § tredje stycket. För det andra behöver justering inte ske, om
den med hänsyn till kravet på rättvisande bild skulle vara av ringa
betydelse. I båda fallen måste skälen för för att någon omräkning inte
görs anges i not.

Elimineringar mellan koncernföretag

7 kap. 12 §

Fordringar och skulder mellan koncernföretag, liksom internvinster, skall
elimineras i koncembalansräkningen.

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

243

Intäkter och kostnader, som hänför sig till transaktioner mellan
koncernföretag, liksom förändring av internvinst under räkenskapsåret,
skall elimineras i koncemresultaträkningen.

Vid som sägs i första och andra styckena om eliminering av fordringar
och skulder, intäkter och kostnader samt internvinster gäller inte om be-
loppen är av ringa betydelse med hänsyn till kravet i 5 § på rättvisande
bild.

Med internvinst avses antingen en vinst vid överlåtelse av en tillgäng
inom koncernen eller den på moderbolaget belöpande andelen av en
sådan vinst, i den utsträckning tillgången inte därefter har överlåtits till
en köpare utanför koncernen eller har förbrukats eller dess värde har
satts ned hos det företag inom koncernen som har förvärvat tillgången.
Upplysning om det internvinstbegrepp som har tillämpats skall lämnas i
en not.

(Jfr 3 kap. 11 § i kommitténs förslag)

För att koncernredovisningen skall ge en rättvisande bild av koncernens
ställning och resultat måste allt som enbart härrör från transaktioner mel-
lan koncernföretagen lyftas bort från sammanställningen, elimineras.
Sådana poster representerar nämligen från koncernens synpunkt inga
reella förmögenhets- eller resultatförändringar och bör därför inte få
påverka redovisningsresultatet för koncernen. Frågor om eliminering har
behandlats i avsnitt 16.4.

Första stycket anger att fordringar och skulder mellan koncernföretag
samt internvinster skall elimineras i koncembalansräkningen. Bestäm-
melsen överensstämmer delvis med 11 kap. 11 § andra stycket
aktiebolagslagen och 3 kap. 7 § andra stycket 1980 års årsredovisnings-
lag. Motsvarande föreskrifter finns i artiklarna 26.1 a och 26.1 c i det
sjunde direktivet.

Av andra stycket framgår att intäkter och kostnader av koncemintema
transaktioner liksom förändring av intemvinst under räkenskapsråret skall
elimineras i koncemresultaträkningen. Bestämmelserna överensstämmer
väsentligen med 11 kap. 11 § andra stycket aktiebolagslagen och 3 kap.
7 § andra stycket 1980 års årsredovisningslag. Direktivets föreskrifter
finns i artiklarna 26.1 b och 26.1 c.

Tredje stycket, som saknar motsvarighet i hittills gällande rätt, har stöd
i artikel 26.3. Enligt bestämmelsen får eliminering underlåtas, om be-
loppen i fråga är av ringa betydelse med hänsyn till kravet på rättvisande
bild.

Fjärde stycket definierar begreppet intemvinst. Av definitionen framgår
att en intemvinst är den vinst som uppkommer vid en överlåtelse av en
tillgång inom koncernen. Bestämmelsen innehåller två alternativa sätt att
bestämma internvinstens storlek. Det första alternativet innebär att hela
den vinst som uppkommer genom den koncemintema transaktionen
betraktas som internvinst. Det andra alternativet överensstämmer med
hittills gällande rätt (jfr 11 kap. 11 § andra stycket aktiebolagslagen) och
innebär att såsom internvinst betraktas enbart den andel av vinsten som
belöper på moderbolaget. Såsom framgår av lagtexten skall dock den
uppkomna vinsten inte anses som intemvinst när tillgången efter den

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

244

interna transaktionen har överlåtits på en extern köpare eller förbrukats
eller nedskrivits i värde hos det förvärvande företaget. I sådana fäll får
vinsten från koncernens synpunkt anses realiserad och den skall därför
inte elimineras.

Tilläggsupplysningar

Allmänna tilläggsupplysningar

7 kap. 13 §

Bestämmelserna om tilläggsupplysningar i 5 kap. 2-7 och 10 - 23 §§
tillämpas även på koncernredovisningen. Tilläggsupplysningarna skall
lämnas på det sätt som anges i 5 kap. 1 § första stycket andra och tredje
meningarna och andra stycket.

(Jfr 3 kap. 3 § i kommitténs förslag)

Av artikel 34 i det sjunde direktivet följer att i huvudsak samma notup-
plysningskrav gäller för en koncernredovisning som för en års-
redovisning. Med hänsyn härtill har föreskrivits att även bestämmelserna
om tilläggsupplysningar i 5 kap. 2-7 och 10-23 §§ skall tillämpas på
koncernredovisningen. Bestämmelser som i huvudsak motsvarar 5 kap.

8 och 9 §§ har tagits upp i 15 och 16 §§.

Förändringar i koncernens sammansättning

7 kap. 14 §

Om sammansättningen av de företag som omfattas av koncern-
redovisningen har ändrats väsentligt under räkenskapsåret, skall sådana
upplysningar lämnas som gör det möjligt att jämföra de på varandra
följande koncernredovisningarna.

(Jfr 3 kap. 12 § i kommitténs förslag)

Paragrafen, som saknar motsvarighet i hittills gällande rätt, överens-
stämmer med artikel 28 i det sjunde direktivet.

Uppgifter om dotterföretag och vissa andra företag

7 kap. 15 §

För varje dotterföretag och intresseföretag skall dess namn,
organisationsnummer och säte anges. Vidare skall anges den kapital-
andel, beräknad med tillämpning av 1 kap. 6 §, som koncernföretag
innehar i företaget.

Bestämmelserna i första stycket skall tillämpas även i fråga om andra
företag i vilka ett koncernföretag självt eller på det sätt som anges i
1 kap. 6 § innehar en kapitalandel på minst 20 procent. Uppgifter om

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

245

dessa företag behöver dock inte lämnas om uppgifterna med hänsyn till
kravet på rättvisande bild är av ringa betydelse.

I koncernredovisningen skall grunden för att ett företag har klassifice-
rats som dotterföretag anges. Denna uppgift får utelämnas, om
moderbolaget innehar mer än hälften av rösterna för samtliga andelar
och kapitalandelen i dotterföretaget är lika stor som rösträttsandelen.

(Jfr 3 kap. 16 § i kommitténs förslag)

Paragrafen motsvarar delvis artikel 34 i det sjunde direktivet. I
gällande rätt har den närmast sin motsvarighet i 11 kap. 8 § första
stycket 1 aktiebolagslagen och 3 kap. 3 § andra stycket 1980 års
årsredovisningslag.

Första stycket går tillbaka på artiklarna 34.2 - 34.4. Där föreskrivs att
för varje dotter- eller intresseföretag upplysning skall lämnas om dess
namn och säte. I regeringsförslaget har tillagts ett krav på att uppgift
skall lämnas om organisationsnummer (jfr författningskommentaren till
5 kap. 8 §).

Av andra meningen följer att uppgifter också skall lämnas om den
kapitalandel som moderbolaget eller andra koncernföretag innehar i det
aktuella företaget. Därvid skall andelar som innehas av någon som
handlar i eget namn men för koncernföretags räkning läggas till
koncernföretagens andelar.

Av andra stycket följer att sådana uppgifter om namn, organisations-
nummer, säte och kapitalandel som sägs i första stycket också skall
lämnas i fråga om andra företag i vilka moderbolaget självt eller genom
annan äger en kapitalandel om minst 20 procent. Bestämmelsen har sin
grund i föreskriften i artikel 34.5. Enligt direktivet behöver dessa
upplysningar inte lämnas, om de med hänsyn till målsättningen om
rättvisande bild är av ringa betydelse. Motsvarande undantag har tagits
in i den svenska lagtexten.

I artikel 34.2 a föreskrivs att det skall lämnas uppgift om grunden för
att ett visst företag har klassificerats som dotterföretag. Sådan uppgift
skall enligt artikel 34.2 b lämnas även för sådana dotterföretag som har
utelämnats i koncernredovisningen med stöd av artikel 13 eller 14.
Uppgiften får dock utelämnas, om det föreligger ett sådant förhållande
som anges i artikel 1.1a, dvs. om bolaget innehar en rösträttsandel på
mer än 50 procent, och kapitalandelen är lika stor som rösträttsandelen.
Motsvarande bestämmelser har tagits in i tredje stycket.

7 kap. 16 §

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får medge att
uppgifter inte behöver lämnas enligt 15 § första och andra styckena, om
uppgifterna är av sådant slag att de kan vålla allvarlig skada för
moderbolaget eller för något av de angivna företagen.

(Jfr 3 kap. 17 § i kommitténs förslag)

I artikel 35.1 b i det sjunde direktivet sägs att upplysningar som avses
i artikel 34.2 - 5 får utelämnas, om de har sådan karaktär att de skulle

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

246

kunna vålla allvarlig skada för något av de företag som berörs av bestäm-
melserna; en medlemsstat kan fordra att utelämnande får ske endast om
det i förväg har godkänts av domstol eller administrativ myndighet. En
bestämmelse om detta har tagits in i förevarande paragraf. I hittills
gällande rätt motsvaras den delvis av 11 kap. 8 § första stycket 1
aktiebolagslagen och 3 kap. 3 § andra stycket i 1980 års årsredo-
visningslag.

Hur dotterföretag skall räknas in i koncernredovisningen

7 kap. 17 §

Sammanställning avseende moderbolag och dotterföretag skall göras
enligt någon av de metoder som anges i 18-21 §§, 22 § eller 23 §.

(Paragrafen saknar motsvarighet i kommitténs förslag)

Paragrafen, som har tillkommit på inrådan av Lagrådet, innehåller en
uttömmande uppräkning av de metoder som kan användas för att räkna
in dotterföretag i koncernredovisningen. Den hänvisar till de följande
beskrivningarna av förvärvsmetoden (18-21§§), poolningsmetoden
(22 §) och kapitalandelsmetoden (23 §).

Förvärvsmetoden

7 kap. 18 §

I koncembalansräkningen skall det bokförda värdet av moderbolagets
andelar i ett dotterföretag elimineras genom att avräknas mot den andel
av dotterföretagets eget kapital som belöpte på andelarna vid förvärvet.

(Jfr 3 kap. 7 § i kommitténs förslag)

Den s.k. förvärvsmetoden har behandlats i avsnitt 16.6.1. Metoden kan
sägas innebära att moderbolaget i stället för att redovisa ett aktieinnehav
i dotterföretaget tar in detta företags tillgångar, avsättningar och skulder
i koncembalansräkningen. Metoden kommer till uttryck i artikel 19 i det
sjunde direktivet. Där föreskrivs att det bokförda värdet av aktier och
andelar i företag som omfattas av koncernredovisningen skall elimineras
genom att avräknas mot den andel av dessa företags egna kapital som
aktierna eller andelarna representerar. En bestämmelse om sådan elimine-
ring har tagits in i förevarande paragraf.

Bestämmelsen skall ses mot bakgrund av att koncembalansräkningen
skall utgöra en sammanställning av samtliga koncernföretags tillgångar
och skulder efter det att hänsyn tagits till sådana elimineringar som
beskrivs i 12 §. I en sådan sammanställning bör moderbolagets aktier och
andelar i dotterföretag inte finnas med, eftersom de i huvudsak repre-
senterar endast de värden som ligger i dotterföretagens tillgångar,
avsättningar och skulder. I stället bör redovisas de eventuella skillnader
som föreligger mellan värdet av aktierna och andelarna och värdet av de

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

247

tillgångar, avsättningar och skulder som de representerar. Detta
åstadkommes genom att det bokförda värdet av dessa aktier och andelar
räknas av mot dotterföretagets eget kapital, varefter skillnadsbeloppet
behandlas enligt bestämmelserna i 20 och 21 §§.

Direktivets huvudregel är att denna avräkning skall ske på grundval av
värdena vid den tidpunkt då företaget första gången tas med i koncern-
redovisningen (se artikel 19.1 a). Direktivet tillåter emellertid också att
värderingen grundas på förhållandena vid tidpunkten för förvärvet (se
artikel 19.1 b). Eftersom det är den sistnämnda värdetidpunkten som i de
flesta fall tillämpas i svensk redovisningspraxis, har lagtexten utformats
så att avräkningen skall göras med hänsyn till förhållandena vid
förvärvet.

Lagrådet har förordat att bestämmelsen i denna paragraf tillsammans
med de bestämmelser som i propositionens lagförslag återfinns i 19 och
20 §§ sammanförs till en enda paragraf. Enligt regeringens mening
vinner emellertid lagtexten i överskådlighet om bestämmelserna i stället
delas upp på tre paragrafer.

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

7 kap. 19 §

Vid förvärv av andelar i ett företag som är eller genom förvärvet blir dot-
terföretag skall moderbolaget upprätta en förvärvsanalys för att fastställa
andelarnas anskaffningsvärde för koncernen samt anskaffningsvärdet för
koncernen av dotterföretagets tillgångar, avsättningar och skulder.

(Jfr 3 kap. 8 § första stycket i kommitténs förslag)

Det skillnadsbelopp som uppkommer vid en avräkning enligt 18 § kan
sägas bestå av två olika delar som från redovisningssynpunkt kan vara att
behandla på olika sätt. Den första delen hänför sig till tillgångar,
avsättningar eller skulder i dotterföretagen. Dessa har i dotterföretagens
balansräkningar värderats på grundval av dotterföretagens anskaffnings-
värden men bör i koncernredovisningen tas upp till de koncemmässiga
anskaffningsvärdena (se 20 §). Den andra delen, som alltså inte kan
hänföras till tillgångs-, avsättnings- eller skuldposter, motsvaras ofta av
goodwill eller ”negativ goodwill”. Den redovisningsmässiga behand-
lingen av de båda delarna anges i 20 respektive 21 §§. Innan dessa
paragrafer kan tillämpas är det dock nödvändigt att klargöra hur
uppdelningen av skillnadsbeloppet skall gå till.

Enligt artikel 19.1 a i det sjunde direktivet skall differenser som upp-
kommer vid avräkningen i möjligaste mån öka eller minska värdet av
sådana poster i koncembalansräkningen vilkas verkliga värde överstiger
eller understiger posternas bokförda värde i dotterföretagets balans-
räkning. Direktivet beskriver inte närmare hur detta skall gå till. Bl.a.
mot bakgrund av svensk redovisningspraxis ligger det dock nära till
hands att först göra en jämförelse mellan det koncemmässiga
anskaffningsvärdet av de förvärvade tillgångarna, avsättningarna och
skulderna och de värden till vilka de har upptagits i dotterföretagets
balansräkning och att sedan så långt möjligt fördela det enligt 18 § fram-

räknade skillnadsbeloppet på grundval av resultatet av denna jämförelse. Prop. 1995/96:10
I den mån de koncemmässiga anskaffningsvärdena avviker från Del II
tillgångarnas bokförda värden i dotterföretagets balansräkning behandlas Företag i allmänhet
dessa belopp enligt 20 §. Återstoden av skillnadsbeloppet behandlas
enligt 21 §. De koncemmässiga anskaffningsvärdena brukar i svensk
redovisningspraxis fastställas genom en s.k. förvärvsanalys (se
Redovisningsrådets rekommendation RR 01, Koncernredovisning,
punkerna 12 - 14). Detta förfaringssätt har ansetts böra komma till
uttryck i lagtexten.

Förvärvsanalysen innebär att det skall göras en genomgång för att fast-
ställa anskaffningsvärdena från koncernens synpunkt. Hänsyn skall
sålunda tas till de särskilda övervärden som tillgångarna kan ha för
koncernen. Hänsyn skall också tas till förhållanden som medför att
tillgångarna från koncernens synpunkt representerar ett lägre värde än de
till vilka de är upptagna i dotterföretagets balansräkning. Analysen skall
göras redan vid tidpunkten för förvärvet.

7 kap. 20 §

Om anskaffningsvärdet för koncernen av dotterföretagets tillgångar,
avsättningar eller skulder enligt förvärvsanalysen avviker från deras
boiförda värden i dotterföretagets balansräkning, skall värdena i
koncernbalansräkningen justeras med hänsyn till detta. Summan av dessa
justeringar skall avräknas från det skillnadsbelopp som uppkommit vid
avräkningen enligt 18 §.

(Jfr 3 kap. 8 § andra stycket i kommitténs förslag).

På gmndval av vad som framkommer vid förvärvsanalysen skall
fastställas vilka över- och undervärden som finns i dotterföretagets
tillgångar, avsättningar eller skulder jämfört med de värden som finns
bokförda i dotterföretagets balansräkning. I koncembalansräkningen skall
posternas värde justeras så att de motsvarar anskaffningsvärdena för
koncernen (jfr artikel 19.1 a i det sjunde direktivet). Summan av dessa
över- och undervärden skall avräknas från det skillnadsbelopp som har
räknats fram enligt 18 §. Det är dessa båda moment som behandlas i
förevarande paragraf. Vad som återstår efter den sista avräkningen utgör
goodwill eller negativ goodwill och skall behandlas enligt 21 § (jfr artikel
19.1 c).

Paragrafen har i propositionen fått en annan utformning än i
lagrådsremissen. Syftet med den förändrade lydelsen är att klargöra att
avvikelser mellan å ena sidan de värden till vilka tillgångar, avsättningar
och skulder har tagits upp i dotterföretagens redovisning och å andra
sidan deras koncemmässiga anskaffningsvärden måste beaktas fullt ut och
alltså inte enbart inom ramen för det skillnadsbelopp som framkommit
vid avräkningen enligt 18 §. Förevarande paragraf har därför inte
utformats som en bestämmelse om fördelning av skillnadsbeloppet utan
som en bestämmelse om att tillgångar, avsättningar och skulder skall                 ^49

justeras på grundval av förvärvsanalysen och att summan av dessa
justeringar skall avräknas mot det ursprungliga skillnadsbeloppet. Det
skillnadsbelopp som kvarstår efter denna avräkning kan vara ett positivt
belopp eller negativt belopp.

7 kap. 21 §

Om det efter en avräkning enligt 20 § föreligger ett positivt
skillnadsbelopp, skall detta redovisas som goodwill i koncernbalansräk-
ningen. Bestämmelserna i 4 kap. 4 och 5 §§ gäller även för sådan
goodwill.

Om det efter en avräkning enligt 20 § föreligger ett negativt
skillnadsbelopp som motsvarar en vid förvärvstidpunkten förväntad
ogynnsam resultatutveckling eller förväntade utgifter i dotterföretaget,
skall detta skillnadsbelopp redovisas som en avsättning i koncem-
balansräkningen. En sådan avsättning får upplösas och intäktsföras i takt
med att förväntningarna infrias.

(Jfr 3 kap. 8 § andra stycket i kommitténs förslag)

Vad som återstår av skillnadsbeloppet sedan värdena på sådana poster,
vilkas verkliga värde överstiger eller understiger deras bokförda värden,
har justerats skall enligt artikel 19.1 c i det sjunde direktivet redovisas
i koncembalansräkningen under en särskild post med lämplig beteckning.
Ett positivt skillnadsbelopp skall enligt artikel 30.1 behandlas enligt före-
skrifterna om goodwill i det fjärde direktivet.

Dessa föreskrifter kommer till uttryck i första stycket. Om det efter
avräkningen enligt 20 § föreligger ett positivt skillnadsbelopp, skall detta
således tas upp som goodwill i koncembalansräkningen, om den har ett
väsentligt värde för rörelsen under kommande år. Den skall därvid
behandlas som annan goodwill och skrivas av enligt bestämmelserna i
4 kap. 4 § och vid behov skrivas ned enligt bestämmelserna om nedskriv-
ning av icke-finansiella anläggningstillgångar i 4 kap. 5 §.

Andra stycket behandlar det fall när det efter avräkningen enligt 20 §
föreligger ett negativt belopp, s.k. negativ goodwill. Negativ koncem-
goodwill kan uppkomma bl.a. genom att köparen förväntar sig en negativ
resultatutveckling i dotterföretaget eller på grund av att tillgångarna i
dotterföretaget har undervärderats eller skulderna övervärderats.

Enligt artikel 31 får ett negativt skillnadsbelopp föras över till koncem-
resultaträkningen endast i två fall. Det första fallet är när differensen
motsvarar en vid förvärvstidpunkten ogynnsam resultatutveckling i före-
taget eller förväntade kostnader i detta, i den mån förväntningarna
förverkligas. Det andra fallet är då differensen motsvarar en realiserad
vinst. Det har ansetts att enbart det förstnämnda fallet behöver behandlas
i lagen.

Av bestämmelsen i andra stycket följer att ett negativt skillnadsbelopp
skall redovisas som avsättning i balansräkningen, om beloppet motsvarar
antingen en förväntad ogynnsam resultatutveckling eller förväntade
utgifter i dotterföretaget. Denna avsättning får intäktsföras i

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

250

resultaträkningen i takt med att de negativa förväntningarna infrias, dvs.
de uppkommande kostnaderna kan kvittas bort genom att avsättningen
minskas och resultatförs.

Poolningsmetoden

7 kap. 22 §

Det bokförda värdet av moderbolagets andelar i ett dotterföretag får
elimineras i koncembalansräkningen genom avräkning mot den andel av
dotterföretagets eget kapital som belöpte på moderbolagets andelar i
dotterföretaget vid förvärvet utan att 19 - 21 §§ tillämpas, om

1. moderbolagets andelar i dotterföretaget representerar mer än 90
procent av det nominella värdet av samtliga andelar i dotterföretaget,

2. andelarna har förvärvats genom att moderbolaget har emitterat an-
delar vilka har lämnats som vederlag för andelarna i dotterföretaget,

3. den kontanta betalningen för de förvärvade andelarna inte överstiger
tio procent av de emitterade andelarnas nominella värde, och

4. det i övrigt är förenligt med kravet på god redovisningssed och
kravet i 5 § på rättvisande bild.

Det skillnadsbelopp som uppkommer vid tillämpning av första stycket
skall läggas till eller dras ifrån eget kapital i koncembalansräkningen.

Upplysning om att första stycket har tillämpats skall lämnas i en not.
Där skall också lämnas upplysning om de förändringar i eget kapital som
åtgärden har medfört och om namn, organisationsnummer och säte för
de berörda företagen.

(Bestämmelsen har ingen motsvarighet i kommitténs förslag)

Paragrafen, som har formulerats i enlighet med Lagrådets förslag,
behandlar den s.k. ”poolningsmetoden” och har sin motsvarighet i artikel
20 i det sjunde direktivet. Frågor kring poolningmetoden har behandlats
i avsnitt 16.6.2. Såsom där har konstaterats kan poolningmetoden i vissa
fall vara en lämplig form för konsolidering när två eller flera juridiska
personer går samman i ett gemensamt företag utan att det kan påstås att
någon av dem är dominerande. Även om samgåendet sker genom vad
som formellt utgör ett förvärv, kan hävdas att förvärvsmetoden inte bör
användas i en sådan situation eftersom det inte är fråga om något förvärv
i egentlig mening utan om ett samgående. I svensk redovisningspraxis
uppställs dock mycket stränga krav för att metoden skall få användas.

Av första stycket följer att moderbolagets andelar i ett dotterföretag
under vissa förutsättningar får elimineras utan att man därvid behöver
omvärdera tillgångar och skulder genom en förvärvsanalys enligt 19 §
och utan att man behöver tillämpa de regler om skillnadsbeloppets
behandling som finns i 20 och 21 §§. Med moderbolaget avses här det
bolag som är formell förvärvare av aktierna, medan dotterföretaget är det
företag vars aktier eller andelar förvärvas.

Liksom vid användandet av förvärvsmetoden sker elimineringen genom
att det bokförda värdet av andelarna avräknas mot den andel av
dotterföretagets eget kapital som belöpte på andelarna vid förvärvet. Men

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

251

i stället för att tillämpa 20 och 21 §§ behåller man vid användandet av
poolningsmetoden de värden som tillgångarna, avsättningarna och
skulderna är upptagna till i vardera företagets balansräkning. Det
skillnadsbelopp som uppkommer vid avräkningen skall i stället läggas till
eller dras ifrån koncernens eget kapital enligt koncembalansräkningen.

Första stycket uppställer fyra förutsättningar som måste vara uppfyllda
för att poolningsmetoden skall få användas.

De tre första av dessa går tillbaka på artikel 20.1 a - c i det sjunde
direktivet. Moderbolagets andelar i dotterföretaget skall representera mer
än 90 procent av det nominella värdet av samtliga andelar i
dotterföretaget. Vidare skall förvärvet av andelarna ha skett genom att
moderbolaget har emitterat aktier eller andelar vilka har lämnats som
vederlag för andelama i dotterföretaget. Om kontant betalning för de
förvärvade aktierna förekommer vid transaktionen, får denna inte
överstiga tio procent av de emitterade andelamas nominella värde.

Utöver direktivets krav uppställer lagen ett generellt krav på att en
redovisning enligt poolningsmetoden skall vara förenlig med god redovis-
ningssed och rättvisande bild. Hänvisningen till god redovisningssed in-
nebär att en tillämpning av metoden måste stå i överensstämmelse med
den praxis som utvecklas. I praxis kan uppställas ytterligare
förutsättningar än de som har tagits in i lagen (jfr Redovisningsrådets
rekommendation RR 01, punkten 38).

I andra stycket, som överensstämmer med artikel 20.2, föreskrivs att
det skillnadsbelopp som uppkommer vid tillämpning av första stycket
skall läggas till eller dras ifrån eget kapital i koncembalansräkningen.

Tredje stycket motsvarar artikel 20.3. I bestämmelsen sägs att upplys-
ning om att metoden har tillämpats skall lämnas i not. Vidare skall anges
eventuella förändringar i eget kapital som beror på åtgärden samt namn,
organisationsnummer och säte för de berörda företagen.

Kapitalandelsmetoden

7 kap. 23 §

Om verksamheten i ett dotterföretag skiljer sig så mycket från övrig verk-
samhet i koncernen att en tillämpning av vad som föreskrivs i 18 - 22 §§
skulle vara oförenlig med kravet i 5 §på rättvisande bild, skall andelarna
i dotterföretaget i stället redovisas i koncembalansräkningen och koncern-
resultaträkningen enligt 25 - 28 §§. Vid som sägs om intresseföretag
skall därvid avse dotterföretag.

Ett bolag som tillämpar första stycket skall i en not upplysa om skälen
för detta.

Om dotterföretagets årsredovisning eller, i förekommande fall, koncern-
redovisning inte offentliggörs enligt bestämmelserna i 8 kap. eller annan
författning, skall handlingen ges in till registreringsmyndigheten tillsam-
mans med moderbolagets koncernredovisning.

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

252

(Jfr 3 kap. 9 § i kommitténs förslag)

I paragrafen behandlas ett fall då ett dotterföretag inte skall
konsolideras fullt men bli föremål för vad som kan beskrivas som en
partiell konsolidering genom den s.k. kapitalandelsmetoden. Frågan har
behandlats i avsnitt 16.6.3.

Av första stycket följer att ett dotterföretag skall redovisas enligt
25 - 28 §§, dvs. enligt kapitalandelsmetoden, när dess verksamhet
avviker så kraftigt från övriga koncernens verksamhet att användandet av
förvärvs- eller poolningsmetodema skulle leda till en redovisning som
inte är förenlig med lagens krav på rättvisande bild. Bestämmelsen är
föranledd av artikel 14 i det sjunde direktivet enligt vilken ett dotter-
företag under de angivna förhållandena inte får omfattas av koncern-
redovisningen. Det torde stå i god överensstämmelse med direktivet att
i stället redovisa dotterföretaget enligt kapitalandelsmetoden (jfr artikel
33 i det sjunde direktivet).

Bestämmelsen bör tolkas restriktivt. I artikel 14.2 sägs sålunda att
konsolidering inte får underlåtas endast av det skälet att de foretag som
omfattas av koncernredovisningen dels utövar industriverksamhet, dels
handelsverksamhet och dels tillhandahåller tjänster eller utövar industri-
eller handelsverksamhet med olika produkter eller tillhandahåller olika
tjänster. Även om det inte ansetts nödvändigt att ta in artikel 14.2 i den
svenska lagtexten bör denna tolkas mot bakgrund av artikeln. I huvudsak
torde bestämmelsen bli tillämplig endast i fall då ett koncernföretag be-
driver verksamhet som är helt väsensskild från övrig verksamhet i kon-
cernen. Som exempel kan nämnas det fall att en bank eller ett
försäkringsbolag ingår som dotterföretag i en koncern med ett
industriföretag som moderbolag.

En ytterligare förutsättning för att kapitalandelsmetoden skall få använ-
das i stället för en full konsolidering är att en full konsolidering skulle
strida mot kravet på rättvisande bild. Om de problem som är förenade
med en full konsolidering kan lösas genom t.ex. segmenterad
rapportering för de olika delarna av verksamheten eller genom andra
tilläggsupplysningar, bör därför i första hand dessa alternativ användas.
Detta överensstämmer också med internationell praxis (IAS 27,
Consolidated Financial Statements and Accounting for Investments in
Subsidiaries).

Enligt andra stycket skall den som tillämpar kapitalandelsmetoden upp-
lysa om skälen för detta i en not. Bestämmelsen går tillbaka på artikel
14.3.

Enligt tredje stycket skall årsredovisning, och i förekommande fall
koncernredovisning, för de dotterföretag, som tas in i koncernredo-
visningen med kapitalandelsmetoden, ges in till registreringsmyndigheten
samtidigt med koncernredovisningen. Detta behöver dock inte göras, om
handlingarna har offentliggjorts enligt 8 kap. denna lag eller enligt annan
författning (t.ex. 1980 års årsredovisningslag, ÅRKL eller ÅRFL).
Motsvarande direktiv föreskrift finns i artikel 14.3.

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

253

Hur andelar i intresseföretag och vissa andra företag skall
räknas in i koncernredovisningen

Kapitalandelsmetoden

7 kap. 24 §

Andelar i intresseföretag skall redovisas i koncernbalansräkningen och
koncemresultaträkningen med tillämpning av bestämmelserna i 25 -
28 §§, om inte annat följer av tredje stycket eller 29 §.

Vid tillämpning av första stycket skall bestämmelserna ill § om
värdering och 12 § om internvinsteliminering tillämpas, om det inte finns
särskilda hinder mot detta. Med internvinst skall därvid avses den andel
i vinst som belöper på moderbolaget vid överlåtelse mellan intresseföretag
och koncernföretag.

Ett intresseföretag behöver inte redovisas enligt första stycket, om

1. företaget har ringa betydelse med hänsyn till kravet i 5 § på rättvi-
sande bild, eller

2. förhållandena motsvarar dem som anges i 4 § tredje stycket.

Den som tillämpar tredje stycket skall i en not upplysa om skälen för
detta.

(Jfr 3 kap. 14 § i kommitténs förslag)

Om moderbolaget äger andelar i företag som inte är dotterföretag i
koncernen, skall dessa företag inte bli föremål för någon fullständig
konsolidering. Däremot skall andelarna i företagen alltid tas upp i moder-
bolagets balansräkning och skall då normalt värderas enligt anskaff-
ningskostnadsmetoden. I fråga om andelar i intresseföretag gäller dock
särskilda regler. Sådana andelar skall normalt redovisas enligt kapitalan-
delsmetoden. Användningen av kapitalandelsmetoden för redovisning av
andelar i intresseföretag har behandlats i avsnitt 16.7.1.

Av första stycket följer att andelar i intresseföretag som huvudregel
skall redovisas enligt kapitalandelsmetoden. Detta överensstämmer med
artikel 33.2 i det sjunde direktivet.

Andra stycket innehåller hänvisningar till de bestämmelser om intern-
vinsteliminering och principerna för värdering som gäller för dotter-
företag som omfattas av koncernredovisningen. Begreppet intemvinst har
i detta sammanhang definierats som på moderbolaget belöpande andel i
vinst vid överlåtelse mellan intresseföretag och koncernföretag.

Punkten 1 i tredje stycket motsvarar artikel 33.9 i det sjunde direktivet.
Bestämmelsen innebär att, om ett intresseföretag har ringa betydelse med
hänsyn till kravet på rättvisande bild, kapitalandelsmetoden inte behöver
användas utan andelarna i intresseföretaget kan tas upp till anskaffnings-
värdet. Huruvida intresseföretaget har ringa betydelse med hänsyn till
kravet på rättvisande bild torde få bedömas mot bakgrund av
förhållandena i koncernen som helhet och alltså inte enbart utifrån en
jämförelse med andra intresse- eller koncernföretag.

Punkten 2 i samma stycke anger ytterligare ett antal fall där intresseför-
etag inte behöver redovisas enligt kapitalandelsmetoden. Bestämmelserna
har ingen direkt motsvarighet i direktivet. Däremot medger direktivet

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

254

uttryckligen att man i motsvarande fall gör undantag från kravet på
konsolidering av dotterföretag (se 4 § ovan). Det har mot den
bakgrunden ansetts att kravet på redovisning enligt kapitalandelsmetoden
bör kunna frångås även i dessa fall.

Om någon av dessa undantagsregler tillämpas, skall enligt fjärde stycket
upplysning om detta lämnas i not.

Den huvudrubrik som föregår paragrafen har utformats i enlighet med
Lagrådets förslag. Lagrådet har även förordat att det före förevarande
paragraf tas in en särskild paragraf om att koncernföretags andelar i i
intresseföretag skall redovisas med tillämpning av någon av de metoder
som anges i 23 - 27 §§ eller 28 § (motsvarande 25-29 §§ i propositionens
lagförslag) och att andelar i företag som avses i 28 § får redovisas enligt
den paragrafen. Enligt regeringens mening skulle dock en sådan paragraf
inte tillföra någon information utöver vad som följer av 24 och 29 §§ i
propositionens lagförslag.

7 kap. 25 §

Första gången andelarna i ett intresseföretag redovisas i koncernbalans-
räkningen skall moderbolaget först göra en beräkning av deras värde
enligt 4 kap. 3 § första och andra styckena, 5 § första - tredje styckena
och 6 § första stycket.

Skillnaden mellan det värde som följer av första stycket och den andel
av intresseföretagets eget kapital som belöper på andelarna skall anges
särskilt i balansräkningen eller i en not. Skillnadsbeloppet skall beräknas
med utgångspunkt i förhållandena vid förvärvstidpunkten. Om det finns
särskilda skäl, får skillnadsbeloppet beräknas med utgångspunkt iförhål-
landena vid den tidpunkt då kapitalandelsmetoden tillämpas första
gången.

Om det vid en beräkning enligt andra stycket finns ett positivt skillnads-
belopp, skall det belopp som har räknats fram enligt första stycket
minskas med avskrivningar eller nedskrivningar enligt 4 kap. 4 och 5 §§,
beräknade på grundval av det angivna skillnadsbeloppet. Den del av
skillnadsbeloppet som inte kan hänföras till något särskilt slag av
tillgång, avsättning eller skuld skall därvid anses som goodwill.

Det belopp som har räknats fram enligt första stycket skall vidare juste-
ras med tillägg eller avdrag för den andel av intresseföretagets vinst eller
förlust för räkenskapsåret som belöper på andelarna. Vidare skall avdrag
göras för mottagen utdelning från intresseföretaget. Hänsyn skall också
tas till andra förändringar i intresseföretagets eget kapital. Andelarna
skall i koncernbalansräkningen tas upp till det värde som motsvarar åter-
stående belopp.

(Jfr 2 kap. 28 § andra och fjärde styckena och 3 kap. 14 § i kommitténs
förslag)

Paragrafen har i huvudsak formulerats i enlighet med Lagrådets
förslag. I förhållande till lagrådsremissens förslag har det dessutom gjorts
ett klarläggande tillägg i sista stycket.

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

255

Paragrafen innehåller en beskrivning av hur kapitalandelsmetoden skall
tillämpas när andelar i ett intresseföretag första gången redovisas i kon-
cembalansräkningen. Beskrivningen överensstämmer i stort med artikel
33 i det sjunde direktivet. Paragrafen har utformats med utgångspunkt i
den situation som beskrivs i 24 §, dvs. då fråga är om redovisning av
andelar i intresseföretag. Paragrafen - jämte de följande 26 - 28 §§ —
skall emellertid enligt 23 § i vissa särpräglade fall också tillämpas för
redovisning av andelar i dotterföretag. Vad som i denna paragraf och de
följande 26 - 28 §§ sägs om intresseföretag gäller i så fall dotterföretaget.

Första stycket behandlar fastställandet av ingångsvärde för andelarna
i dotterföretaget och beskriver vissa grunddrag i metoden. Stycket
motsvarar artiklarna 33.2 a - b och 33.4.

Artikel 33.2 a - b föreskriver att ”ägarintresset” skall redovisas
antingen till sitt ”bokförda värde”, beräknat enligt värderingsreglerna i
det fjärde direktivet, eller till ett belopp som motsvarar ägarintressets
andel i intresseföretagets eget kapital. I lagförslaget har föreskrivits att
det första av dessa redovisningssätt skall användas. Direktivet har tolkats
så att med ”bokfört värde” avses - när metoden tillämpas första gången
- andelarnas anskaffningsvärde justerat med hänsyn till gjorda ned- och
uppskrivningar. Det är dock inte detta värde som till slut skall redovisas
som andelamas värde. Anskaffningsvärdet, justerat med hänsyn till ned-
och uppskrivningar, utgör nämligen endast utgångspunkten för
beräkningen av det värde som slutligen skall tas upp i koncembalans-
räkningen.

Andra stycket motsvarar artiklarna 33.2 a - d och 33.5.

Av artikel 33.2 a - b följer att skillnaden mellan det ovan angivna in-
gångsvärdet och ägarbolagets andel i intresseföretagets eget kapital skall
anges i koncembalansräkningen eller i noterna. Skillnaden skall beräknas
med hänsyn till förhållandena vid den tidpunkt då metoden första gången
tillämpades. Medlemsstaterna får dock - enligt artikel 33.2 d - tillåta att
skillnaden beräknas med hänsyn till förhållandena vid tidpunkten för för-
värvet. Mot bakgrund av dessa föreskrifter har lagförslaget utformats så
att skillnadsbeloppet skall anges i koncembalansräkningen eller i not och
beräknas på grundval av förhållandena vid förvärvstidpunkten eller, om
det finns särskilda skäl, förhållandena vid den tidpunkt då metoden första
gången tillämpades.

Bestämmelsen i tredje stycket skall ses mot bakgrund av att det skill-
nadsbelopp som framräknats enligt andra stycket delvis kan hänföras till
vissa särskilda tillgångar och skulder och delvis är av goodwill-karaktär.
Av artikel 33.5 - jämförd med artikel 30 - framgår att om det vid
beräkningen framkommer ett positivt skillnadsbelopp som inte kan
hänföras till något visst slag av tillgångar eller skulder, detta skall
behandlas enligt bestämmelserna om goodwill. Detta har tolkats så att det
enligt första stycket framräknade beloppet skall justeras med belopp som
motsvarar avskrivning eller nedskrivning av detta ”goodwillbelopp”.
Någon särskild redovisning av skillnadsbeloppet såsom goodwill skall
däremot inte göras.

Direktivet ger inte något besked om hur den del av skillnadsbeloppet
som kan hänföras till visst slag av tillgångar eller skulder skall

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

256

behandlas. Det är dock naturligt att det belopp som har framräknats
enligt första stycket skall minskas även med belopp som motsvarar
avskrivning eller nedskrivning på denna del av skillnadsbeloppet. I så fall
måste emellertid minskningsbeloppet beräknas enligt de regler om
avskrivning och nedskrivning som gäller för det aktuella tillgångsslaget.

Det kan hävdas att den nu beskrivna ”uppdelningen” av
skillnadsbeloppet bör ske på samma sätt som när förvärvsmetoden
tillämpas. Det skulle innebära att de aktuella värdena bör tas fram genom
en förvärvsanalys och att goodwillbeloppet skall räknas fram genom att
summan av över- och undervärden hos tillgångar, avsättningar och
skulder avräknas från skillnadsbeloppet. Lagtexten är inte avsedd att
förhindra ett sådant förfaringssätt, vilket f.ö. har stöd i FAR:s utkast till
rekommendation Redovisning för andel i intresseföretag, avsnitt C 2 c.
Det har dock ansetts att den närmare utformningen av metoden inte bör
lagfästas utan överlämnas till redovisningspraxis och normgivande organ.

Av artikel 33.4 följer att det bokförda värdet också skall justeras med
hänsyn till ägarbolagets andel i intresseföretagets eget kapital. Såsom har
anmärkts i avsnitt 16.7.1 bör denna bestämmelse införlivas på det sättet
att det i lagtexten föreskrivs att utgångsvärdet justeras med hänsyn till
dels moderbolagets andel i dotterföretagets vinst eller förlust dels
mottagen utdelning. Det kan förekomma andra förhållanden som
påverkar dotterföretagets eget kapital och som därför ger anledning att
justera värdena. Föreskrifter om detta finns i fjärde stycket.

Vad som återstår efter de nu angivna justeringarna av det först fram-
räknade ingångsvärdet utgör det värde till vilket andelarna skall tas upp
i koncembalansräkningen.

7 kap. 26 §

När ett intresseföretag är moderföretag i en koncern, avses med
företagets eget kapital i 25 § andra stycket vad som i en av
intresseföretaget upprättad koncernredovisning redovisas som sådan
post.

(Jfr 2 kap. 28 § sjunde stycket och 3 kap. 14 § i kommitténs förslag)

Om kapitalandelsmetoden tillämpas på ett intresseföretag som själv
upprättar en koncernredovisning, skall vid tillämpningen av kapitalandels-
metoden företagets eget kapital anses vara vad som har tagits upp som
eget kapital i den koncernredovisning som intresseföretaget upprättar.
Detta följer av artikel 33.8 i det sjunde direktivet. En bestämmelse om
detta har tagits upp i denna paragraf.

7 kap. 27 §

I efterföljande koncernbalansräkningar skall de andelar som avses i 24 §
tas upp till det värde som de är upptagna till i närmast föregående
koncernbalansräkning. Detta värde skall justeras med tillämpning av
25 §.

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

257

17 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 10. Del II

Om andelarna vid en tillämpning av 25 § första, tredje och fjärde
styckena tas upp till ett högre värde än i närmast föregående koncern-
balansräkning, skall skillnadsbeloppet sättas av till en kapitalandelsfond.

(Jfr 2 kap. 28 § tredje och sjätte styckena samt 3 kap. 14 § i kommitténs
förslag)

Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag.

Första stycket innehåller bestämmelser om hur andelar i intresse-
företaget, som redan en gång har redovisats enligt kapitalandelsmetoden,
i fortsättningen skall redovisas. Även dessa bestämmelser är utformade
med artikel 33 i det sjunde direktivet som förebild.

Utgångspunkten är att andelarna skall redovisas till ett värde som mot-
svarar det värde som de var upptagna till i föregående års koncem-
balansräkning. Detta värde skall justeras enligt bestämmelserna i 25 §
första, tredje och fjärde styckena. Det innebär att justering skall ske för
gjorda nedskrivningar och uppskrivningar, för sådana särskilda
avskrivningar och nedskrivningar som avses i 25 § tredje stycket och för
ägarföretagets andel i intresseföretagets vinst och förlust m.m.

Det andra stycket behandlar avsättning till den s.k. kapitalandelsfonden.
Av artikel 59.6 b i det fjärde direktivet följer - såvitt gäller kapital-
andelsmetodens användning i årsredovisningen - att den uppskrivning av
värdet på aktier eller andelar som kan bli följden av att
kapitalandelsmetoden används inte får ingå i utdelningsbara medel.
Föreskriften saknar direkt motsvarighet i det sjunde direktivet men har
ändå ansetts böra avspeglas i den svenska lagen. Där har därför
föreskrivits att om tillämpningen av 25 § i första, tredje och fjärde
styckena leder till en värdering av andelarna som är högre än tidigare års
värdering, skillnadsbeloppet skall sättas av till en kapitalandelsfond.
Kapitalandelsfonden skall i koncerner, där moderbolaget är ett
aktiebolag, räknas till det bundna egna kapitalet och får därför betydelse
för moderbolagets möjligheter till vinstutdelning.

7 kap. 28 §

Vid redovisning enligt 25 - 27 §§ skall den andel av intresseföretagets
vinst eller förlust som belöper på andelarna redovisas som intäkt eller
kostnad i koncemresultaträkningen. Mottagen utdelning från
intresseföretaget får inte redovisas som intäkt.

(Jfr 2 kap. 29 § och 3 kap. 9 § i kommitténs förslag)

I artikel 33.6 i det sjunde direktivet föreskrivs att den del av resultatet
i ett intresseföretag som belöper på ett sådant ”ägarintresse” som avses
i artikel 33 skall redovisas i koncemresultaträkningen under en särskild
post med lämplig beteckning. Det är sålunda moderbolagets andel i det
ägda företagets resultat som skall resultatföres, inte den erhållna
utdelningen. Detta kommer till uttryck i förevarande paragraf.

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

258

Klyvningsmetoden

7 kap. 29 §

Om ett bolag omfattas av en koncernredovisning och tillsammans med ett
eller flera företag, som inte omfattas av koncernredovisningen, leder ett
annat företag som inte är dotterföretag, får bolagets ägarandel i det sist-
nämnda företaget redovisas enligt andra stycket.

I koncernbalansräkningen får tas upp en så stor andel av företagets
tillgångar och skulder som belöper på bolagets ägarandel. 1
koncemresultaträkningen får tas upp en så stor andel av företagets
intäkter och kostnader som belöper på bolagets ägarandel. Vid
redovisning enligt detta stycke skall 9-12, 14 och 18-21 §§ tillämpas.

Ett bolag som tillämpar denna paragraf skall i en not upplysa om
skälen för detta. Uppgift enligt 5 kap. 17 § skall anges särskilt för varje
företag för vilket ägarandelar redovisas med tillämpning av denna
paragraf.

(Jfr 3 kap. 15 § i kommitténs förslag)

Paragrafen reglerar den s.k. klyvningsmetoden (proportionell konsoli-
dering). I lagrådsremissen behandlades klyvningsmetoden i två
paragrafer. På Lagrådets förslag har dessa paragrafer förts samman till
en enda paragraf. Denna har formulerats i enlighet med vad Lagrådet har
förordat.

Klyvningsmetoden behandlas i artikel 32 i det sjunde direktivet.

Såsom framgår av första stycket får metoden tillämpas, om ett bolag
som omfattas av koncernredovisningen tillsammans med ett eller flera
företag som inte omfattas av redovisningen leder ett annat företag som
inte är dotterföretag (såsom i s.k. samriskföretag).

Metoden innebär - såsom framgår av andra stycket - att moderbolaget
i koncernredovisningen tar in sin procentuella andel av samtliga poster
i det ägda företagets resultat- och balansräkningar. Vid användning av
klyvningsmetoden skall bestämmelserna i 9-12, 14 och 18 - 21 §§
tillämpas (jfr artikel 32.2).

I tredje stycket föreskrivs att den som tillämpar klyvningsmetoden skall
ange skälen för detta. Bestämmelsen återspeglar det krav som uppställs
i artikel 34.4 på att uppgift skall lämnas om grunden för den
gemensamma ledningen. Av stycket följer också att det även i fråga om
företag som redovisas enligt klyvningsmetoden skall lämnas upplysningar
om medelantalet anställda. Bestämmelsen motsvarar artikel 34.9 b.

Förvaltningsberättelse och finansieringsanalys

7 kap. 30 §

Förvaltningsberättelse och finansieringsanalys för koncernen skall upprät-
tas med tillämpning av 6 kap. 1 och 3 §§.

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

259

(Jfr 3 kap. 3 § i kommitténs förslag)

Paragrafen har utformats i enlighet med de synpunkter som Lagrådet
lämnat.

I artikel 36 finns bestämmelser om koncernförvaltningsberättelsen
(”den sammanställda förvaltningsberättelsen”). Denna skall innehålla en
rättvisande översikt över dels utvecklingen av verksamheten, dels
ställningen i de företag, betraktade som en helhet, som omfattas av
koncernredovisningen. Därutöver skall den ge information om bl.a.
viktiga händelser som har inträffat efter räkenskapsårets slut och den
förväntade framtida utvecklingen. Detta innebär att de krav som i det
sjunde direktivet ställs på förvaltningsberättelsen är desamma som de
krav som ställs i det fjärde direktivet. I paragrafen har därför intagits
även en hänvisning till 6 kap. 1. Det har vidare ansetts att även bestäm-
melserna om finansieringsanalys (se 6 kap. 3 §) bör vara desamma i
fråga om koncernredovisningen som i fråga om årsredovisningen.

8 kap. Offentliggörande

Registreringsmyndigheten

8 kap. 1 §

Med registreringsmyndigheten avses i denna lag Patent- och registrerings-
verket.

(Jfr 4 kap. 1 § i kommitténs förslag)

Bestämmelserna om offentliggörande i denna lag bygger på att redovis-
ningshandlingar och revisionsberättelser ges in till den myndighet som
har hand om aktiebolags- och handelsregistren, dvs. Patent- och regi-
streringsverket. Av denna paragraf framgår att Patent- och registrerings-
verket i lagtexten benämns registreringsmyndigheten.

På grund av hänvisningar i lagen om årsredovisning i kreditinstitut och
värdepappersbolag och lagen om årsredovisning i försäkringsföretag skall
kapitlet helt eller delvis tillämpas även på företag som omfattas av dessa
lagar. Därvid är Patent- och registreringsverket registreringsmyndighet
för aktiebolag som omfattas av lagen om årsredovisning i kreditinstitut
och värdepappersbolag, medan det är Finansinspektionen som är regi-
streringsmyndighet för banker, hypoteksinstitut och försäkringsföretag.

Årsredovisningens avlämnande till revisorerna

8 kap. 2 §

I ett aktiebolag skall årsredovisningen för det förflutna räkenskapsåret
lämnas till revisorerna senast en månad före ordinarie bolagsstämma. I
ett handelsbolag skall årsredovisningen lämnas till revisorerna senast fyra
månader efter räkenskapsårets utgång.

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

260

(Jfr 4 kap. 2 § i kommitténs förslag)

I paragrafen finns bestämmelser om när årsredovisningen skall
avlämnas till revisorerna. Paragrafen överensstämmer - frånsett vissa
redaktionella ändringar - med 11 kap. 3 § första stycket aktiebolagslagen
och 4 kap. 8 § andra stycket 1980 års årsredovisningslag.

Ingivande till registreringsmyndigheten

8 kap. 3 §

Sedan resultaträkningen och balansräkningen har blivit fastställda, skall
aktiebolag ge in bestyrkta kopior av årsredovisningen och revisions-
berättelsen för det förflutna räkenskapsåret till registreringsmyndigheten.
Handlingarna skall ha kommit in till registreringsmyndigheten inom en
månad från fastställelsebeslutet. På kopian av årsredovisningen skall en
styrelseledamot eller verkställande direktören teckna bevis om att resultat-
räkning och balansräkning har fastställts med uppgift om fast-
ställelsedagen. Beviset skall även innehålla uppgift om bolagsstämmans
beslut beträffande bolagets vinst eller förlust.

Även handelsbolag skall ge in bestyrkta kopior av årsredovisningen och
revisionsberättelsen till registreringsmyndigheten. Handlingarna skall ha
kommit in till registreringsmyndigheten inom sex månader från
räkenskapsårets utgång.

(Jfr 4 kap. 3 § i kommitténs förslag)

I paragrafen finns bl.a. bestämmelser om när årsredovisningen och
revisionsberättelsen skall ges in till Patent- och registreringsverket. Be-
stämmelserna motsvarar 11 kap. 3 § andra stycket aktiebolagslagen och
2 kap. 3 § och 4 kap. 12 § 1980 års årsredovisningslag.

Kungörande

8 kap. 4 §

När årsredovisning och revisionsberättelse har getts in till registrerings-
myndigheten enligt 3 §, skall myndigheten kungöra detta i en tidning som
myndigheten ger ut.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela
närmare föreskrifter om sådant kungörande.

(Jfr 4 kap. 4 § i kommitténs förslag)

Paragrafen saknar motsvarighet i hittills gällande rätt. Genom paragra-
fen tillgodoses det krav på kungörande som uppställs i artikel 3.4 i det
första direktivet.

Kungörande skall ske sedan årsredovisning och revisionsberättelse har
getts in på det sätt som anges i 3 §. Det innebär att innan något
kungörande kan ske, handlingarna måste uppfylla kraven i 3 §. Fordras
det något slag av komplettering, skall kungörande ske först sedan en
sådan komplettering har kommit till stånd.

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

261

Enligt regeringens förslag skall kungörande ske i en av Patent- och
registreringsverket utgiven tidning. Utgivningen av denna tidning måste
givetvis ske på så sätt att det är möjligt för var och en inom landet att
utan dröjsmål få tillgång till den.

Närmare bestämmelser om hur kungörandet skall gå till får meddelas
av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer. Med stöd
av detta bemyndigande bör det meddelas bestämmelser bl.a. om att
kungörelsen skall innehålla uppgift om namn och organisationsnummer
på det bolag som har gett in årsredovisningen och revisionsberättelsen
samt uppgift om det diarienummer eller motsvarande beteckning som
handlingarna har försetts med när de gavs in till registreringsmyn-
digheten.

Förseningsavgifter för aktiebolag

8 kap. 5 §

Om ett aktiebolag inte ger in bestyrkta kopior av årsredovisning och revi-
sionsberättelse eller om årsredovisningen saknar sådant bevis som avses
i 3 § första stycket, skall bolaget betala förseningsavgift till staten enligt
6§.

Beslut om förseningsavgift fattas av registreringsmyndigheten.

(Paragrafen saknar motsvarighet i kommitténs förslag)

5-11 §§ motsvarar 11 kap. 15 - 20 §§ aktiebolagslagen, vilka bestäm-
melser tillkommit efter det att Redovisningskommittén lade fram sina
förslag (se prop. 1994/95:67, bet. 1994/95:LU 11 ochrskr. 1994/95:111).
Till följd av hänvisningar i lagen om årsredovisning i kreditinstitut och
värdepappersbolag skall dessa bestämmelser tillämpas även på aktiebolag
som omfattas av den lagen.

8 kap. 6 §

Ett aktiebolag skall betala en förseningsavgift om de handlingar som
anges i 5 § inte har kommit in till registreringsmyndigheten inom sju
månader från räkenskapsårets utgång. Har bolaget inom denna tid gjort
anmälan enligt 9 kap. 5 § fjärde stycket aktiebolagslagen (1975:1385),
skall dock bolaget betala förseningsavgift först om handlingarna inte har
kommit in inom nio månader från räkenskapsårets utgång. Avgiften skall
uppgå till 10 000 kr för publika aktiebolag och 5 000 kr för privata
aktiebolag.

Om de handlingar som anges i 5 § inte har kommit in inom två
månader från det att underrättelse avsändes till bolaget om beslut om
förseningsavgift enligt första stycket, skall bolaget betala en ny för-
seningsavgift. Den nya avgiften skall uppgå till 10 000 kr för publika
aktiebolag och 5 000 kr för privata aktiebolag.

Om de handlingar som anges i 5 § inte har kommit in inom två
månader från det att underrättelse avsändes till bolaget om beslut om för-
seningsavgift enligt andra stycket, skall bolaget betala en ny försenings-

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

262

avgift. Den nya avgiften skall uppgå till 20 000 kr för publika aktiebolag
och 10 000 kr för privata aktiebolag.

(Paragrafen saknar motsvarighet i kommitténs förslag)

Paragrafen motsvarar 11 kap. 16 § första - tredje styckena aktiebolags-
lagen. Jfr kommentaren till föregående paragraf.

8 kap. 7 §

Har registrering skett av beslut om att bolaget försatts i konkurs eller
trätt i likvidation, får beslut om förseningsavgift inte meddelas.

(Paragrafen saknar motsvarighet i kommitténs förslag)

Paragrafen motsvarar 11 kap. 16 § fjärde stycket aktiebolagslagen. Jfr
kommentaren till 5 §.

8 kap. 8 §

Har bolaget inom tid som avses i 6 § gett in kopior av de handlingar som
anges i 5 § men är kopiorna inte bestyrkta eller har handlingarna på
annat sätt någon brist som lätt kan avhjälpas, får registrerings-
myndigheten meddela beslut om förseningsavgift endast om bolaget har
underrättats om bristen och fått tillfälle att avhjälpa den men inte gjort
det inom den tid som angetts i underrättelsen. En sådan underrättelse får
sändas med posten till den postadress som bolaget senast har anmält hos
registreringsmyndigheten.

(Paragrafen saknar motsvarighet i kommitténs förslag)

Paragrafen motsvarar 11 kap. 17 § aktiebolagslagen. Jfr kommentaren
till 5 §.

8 kap. 9 §

En förseningsavgift skall efterges, om underlåtenheten att ge in
handlingen framstår som ursäktlig med hänsyn till omständigheter som
bolaget inte har kunnat råda över. Avgiften skall också efterges om det
framstår som uppenbart oskäligt att ta ut den.

Bestämmelserna om eftergift skall beaktas även om något yrkande om
detta inte har framställts, om det föranleds av vad som har förekommit
i ärendet.

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

(Paragrafen saknar motsvarighet i kommitténs förslag)

Paragrafen motsvarar 11 kap. 18 § aktiebolagslagen. Jfr kommentaren
till 5 §.

263

8 kap. 10 §

Om en förseningsavgift inte har betalats efter betalningsuppmaning, skall
avgiften lämnas för indrivning. Regeringen får föreskriva att indrivning
inte behöver begäras för ringa belopp.

Bestämmelser om indrivning finns i lagen (1993:891) om indrivning av
statliga fordringar m.m. Vid indrivning får verkställighet enligt utsök-
ningsbalken ske.

(Paragrafen saknar motsvarighet i kommitténs förslag)

Paragrafen motsvarar 11 kap. 19 § aktiebolagslagen. Jfr kommentaren
till 5 §.

8 kap. 11 §

Ett beslut om förseningsavgift får verkställas även om det inte har vunnit
laga kraft.

Om ett bolag har rätt att få tillbaka betalad förseningsavgift på grund
av en domstols beslut, skall ränta betalas på den återbetalade försenings-
avgiften frän och med månaden efter den då förseningsavgiften betalades
in till och med den månad då återbetalning görs. 1 fråga om räntans
storlek tillämpas 69 § 2 mom. första stycket uppbördslagen (1953:272).

(Paragrafen saknar motsvarighet i kommitténs förslag)

Paragrafen motsvarar 11 kap. 20 § aktiebolagslagen. Jfr kommentaren
till 5 §.

Personligt betalningsansvar

8 kap. 12 §

Om kopia av årsredovisning och revisionsberättelse för aktiebolag inte
har sänts in enligt 3 § första stycket inom femton månader efter
räkenskapsårets utgång, svarar styrelseledamöterna och verkställande
direktören solidariskt för de förpliktelser som uppkommer för bolaget.

En styrelseledamot eller verkställande direktör går dock fri från ansvar,
om han eller hon visar att underlåtenheten att sända in årsredovisning
och revisionsberättelse inte beror på försummelse av honom eller henne.
Ansvar inträder inte för förpliktelser som uppkommer efter det att
handlingarna har kommit in till registreringsmyndigheten.

(Jfr 4 kap. 5 § i kommitténs förslag)

Paragrafen motsvarar 11 kap. 3 § tredje och fjärde styckena aktiebo-
lagslagen. Till följd av hänvisningar i lagen om årsredovisning i kreditin-
stitut och värdepappersbolag skall den tillämpas även på aktiebolag som
omfattas av den lagen.

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

264

Vite

8 kap. 13 §

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

\br och en som i egenskap av ställföreträdare för handelsbolag eller
verkställande direktör eller styrelseledamot i aktiebolag enligt denna lag
eller annan författning är skyldig att ensam eller gemensamt med någon
annan till registreringsmyndigheten ge in redovisningshandling eller
revisionsberättelse, kan av registreringsmyndigheten föreläggas vid vite
att fullgöra denna skyldighet.

Fråga om utdömande av vite prövas av registreringsmyndigheten.

(Paragrafen saknar motsvarighet i kommitténs förslag)

Paragrafen motsvarar i sak tidigare bestämmelser i 19 kap. 2 § aktiebo-
lagslagen och 5 kap. 1 § 1980 års årsredovisningslag. Enligt dessa be-
stämmelser har registreringsmyndigheten kunnat vitesförelägga
ställföreträdare för bolag som försummat att ge in räkenskaps- och
revisionshandlingar. Eftersom bestämmelserna om ingivande nu flyttas
över till den nya årsredovisningslagen, har det ansetts naturligt att även
motsvarande vitesbestämmelser tas in i den nya lagen.

Publicering av årsredovisningen

8 kap. 14 §

Om ett bolag publicerar sin årsredovisning i dess helhet, skall
publiceringen avse årsredovisningen i den form och med den ordalydelse
som har legat till grund för revisionsberättelsen. Revisionsberättelsen
skall därvid åtfölja årsredovisningen. Om någon revisionsberättelse inte
har lämnats, skall årsredovisningen i stället innehålla uppgift om detta
förhållande och om skälen för det.

(Jfr 4 kap. 6 § första stycket i kommitténs förslag)

Bestämmelserna i paragrafen, vilka saknar motsvarighet i hittills gällan-
de rätt, behandlar bolagets egen publicering av årsredovisningen. Av be-
stämmelsen följer att årsredovisningen därvid måste återges i den form
och med den ordalydelse den hade när den reviderades och att den måste
åtföljas av revisionsberättelsen. Detta motsvarar föreskrifterna i artikel
48 i det fjärde direktivet. Något hinder mot att publicera års-
redovisningen på ett främmande språk torde dock inte finnas, så länge
översättningen överensstämmer med årsredovisningen i den ordalydelse
som den hade vid revisionen.

Lagrådet har tagit upp frågan hur publiceringen lämpligen bör ske när
bolagsstämman har fastställt en balansräkning eller en resultaträkning
som avviker från de handlingar som legat till grund för revisions-
berättelsen eller beslutat om vinst eller förlust på annat vis än vad som
föreslagits i den av revisorerna granskade förvaltningsberättelsen.
Lagrådet har ansett att det i sådana fall kan vara naturligt att låta ett
utdrag av protokollet från bolagsstämman ingå i den publikation med
årsredovisningen och revisionsberättelsen som bolaget offentliggör.

265

Enligt Lagrådet är det lämpligt att de normgivande organen på
redovisningsområdet meddelar anvisningar i dessa frågor. Regeringen
ansluter sig till vad Lagrådet i denna del uttalat.

8 kap. 15 §

Om ett bolag publicerar sin årsredovisning i ofullständigt skick, skall det
av publikationen framgå att den inte är fullständig. Det skall också anges
om den fullständiga årsredovisningen har getts in till registrerings-
myndigheten.

En årsredovisning får, när den publiceras i ofullständigt skick, inte
åtföljas av revisionsberättelsen. Publikationen skall i stället innehålla
revisorns uttalande om att den fullständiga årsredovisningen har
upprättats enligt lag, liksom uppgift om anmärkningar enligt 10 kap. 10 §
andra - fjärde styckena aktiebolagslagen (1975:1385) och 4 kap. 10 §
andra-fjärde styckena lagen (1980:1103) om årsredovisning m.m. i vissa
företag. Om revisionsberättelse inte har lämnats, skall detta förhållande
liksom skälen för det anges.

(Jfr 4 kap. 6 § andra och tredje styckena i kommitténs förslag)

Bestämmelserna i paragrafen är nya. De motsvarar i väsentliga delar
artikel 49 i det fjärde direktivet och behandlar det fallet att årsredovis-
ningen publiceras i ofullständigt skick. I så fall måste det - såsom följer
av första stycket - i samband med publiceringen anges att den
publicerade versionen av årsredovisningen är ofullständig. Det har också
ansetts att det bör anges om den fullständiga årsredovisningen har sänts
in till registreringsmyndigheten.

Av andra stycket framgår att en ofullständig årsredovisning inte får
publiceras tillsammans med revisionsberättelsen. Däremot skall den
publicerade versionen i så fall innehålla uppgift om vad revisorn uttalat
och uppgift om de anmärkningar som revisorn gjort.

Koncernredovisning och koncernrevisionsberättelse

8 kap. 16 §

Detta kapitel tillämpas också på koncernredovisning och koncern-
revisionsberättelse.

(Jfr 4 kap. 7 § i kommitténs förslag)

Paragrafen motsvarar 11 kap. 10 § andra stycket aktiebolagslagen samt
3 kap. 6 § och 4 kap. 12 § 1980 års årsredovisningslag.

EG-rättens bestämmelser om offentliggörande av koncernredovisning
och koncemrevisionsberättelse finns i artikel 38 i det sjunde direktivet.

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

266

9 kap. Delårsrapport

Skyldighet att lämna delårsrapport

9 kap. 1 §

Ett bolag skall minst en gång under ett räkenskapsår som omfattar mer
än tio månader lämna en särskild redovisning (delårsrapport), om bolaget
är skyldigt att ha auktoriserad revisor enligt 10 kap. 3 § andra eller
fjärde stycket aktiebolagslagen (1975:1385) eller 4 kap. 3 § första eller
andra stycket lagen (1980:1103) om årsredovisning m.m. i vissa foretag.

Delårsrapporten skall avse bolagets verksamhet från räkenskapsårets
början. Minst en rapport skall omfatta en period av minst hälften och
högst två tredjedelar av räkenskapsåret.

1 ett aktiebolag skall delårsrapporten lämnas av styrelsen eller, om
styrelsen bestämmer det, av verkställande direktören.

(Jfr 5 kap. 1 § första och andra styckena i kommitténs förslag)

Första och andra styckena motsvarar 11 kap. 12 § första stycket
aktiebolagslagen och 2 kap. 9 § första stycket 1980 års årsredovis-
ningslag.

Tredje stycket överensstämmer med 11 kap. 12 § andra stycket första
meningen aktiebolagslagen.

Tillhandahållande av delårsrapport

9 kap. 2 §

En delårsrapport skall hos bolaget hållas tillgänglig för var och en som
vill ta del av den och genast sändas till aktieägare eller bolagsman som
begär det. En bestyrkt kopia av en sådan delårsrapport som avses i 1 §
andra stycket andra meningen skall senast två månader efter rapport-
periodens utgång sändas in till registreringsmyndigheten.

Om delårsrapport inte ges in till registreringsmyndigheten i rätt tid,
tillämpas 8 kap. 13 §.

(Jfr 5 kap. 1 § tredje stycket i kommitténs förslag)

Paragrafens första stycke motsvarar i huvudsak 11 kap. 12 § andra
stycket andra och tredje meningarna aktiebolagslagen och 2 kap. 9 §
andra stycket 1980 års årsredovisningslag. I 1980 års årsredovisningslag
saknas dock bestämmelser om att rapporten skall sändas till bolagsman
som begär det. Det har emellertid ansetts att bestämmelserna om till-
handahållande av delårsrapporten bör vara desamma i handelsbolag och
i aktiebolag.

Av andra stycket följer att om ett bolag som är skyldigt att upprätta
delårsrapport inte ger in denna till registreringsmyndigheten i föreskriven
tid, kan myndigheten meddela vitesföreläggande. Detta överensstämmer
med hittills gällande rätt (se 19 kap. 2 § aktiebolagslagen och 5 kap. 1 §
1980 års årsredovisningslag i deras hittills gällande lydelse).

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

267

Delårsrapportens innehåll

9 kap. 3 §

I en delårsrapport skall det översiktligt redogöras för verksamheten och
resultatutvecklingen samt för investeringar och förändringar i likviditet
och finansiering sedan föregående räkenskapsårs utgång. Vidare skall det
lämnas beloppsuppgifter om nettoomsättningen och resultatet före bok-
slutsdispositioner och skatt under rapportperioden. Om det finns särskilda
skäl, får en ungefärlig beloppsuppgift om resultatet lämnas. Bestämmel-
serna i 6 kap. 1 § andra stycket 1 och 2 gäller också i fråga om delårs-
rapport.

Om en koncern är av sådan storlek som anges i 10 kap. 3 § fjärde
stycket aktiebolagslagen (1975:1385) eller 4 kap. 3 £ andra stycket lagen
(1980:1103) om årsredovisning m.m. i vissa foretag, skall moderbolaget
i delårsrapporten, utöver uppgifter om moderbolaget, lämna uppgifter for
koncernen motsvarande vad som sägs i första stycket. Uppgifter om netto-
omsättning och resultat skall avse beloppen efter avdrag för interna pos-
ter inom koncernen och vara beräknade med hänsyn tagen till intern-
vinsteliminering.

(Jfr 5 kap. 2 § i kommitténs förslag)

Första stycket motsvarar i huvudsak 11 kap. 13 § första stycket
aktiebolagslagen och 2 kap. 10 § första stycket 1980 års årsredovisnings-
lag.

Andra stycket motsvarar 11 kap. 13 § andra stycket aktiebolagslagen
och 3 kap. 10 § 1980 års årsredovisningslag.

9 kap. 4 §

Om det inte finns särskilda hinder, skall i anslutning till uppgifter enligt
3 $ även lämnas motsvarande uppgifter for samma rapportperiod under
det närmast föregående räkenskapsåret.

Begrepp och termer skall så långt det är möjligt stämma överens med
dem som har använts i den senast framlagda årsredovisningen eller, i
förekommande fall, koncernredovisningen.

(Jfr 5 kap 3 § i kommitténs förslag)

Bestämmelserna i paragrafen motsvarar 11 kap. 14 § aktiebolagslagen
och 2 kap. 10 § andra och tredje styckena 1980 års årsredovisningslag.

10 kap. Överklagande

10 kap. 1 §

En myndighets beslut i ett tillståndsärende enligt 3 kap. 7 f första stycket,
5 kap. 9 § andra stycket eller 7 kap. 16 § får överklagas till regeringen.

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

268

(Jfr 2 kap. 50 § och 3 kap. 18 § i kommitténs förslag)

I 3 kap. 7 § första stycket finns bestämmelser om att regeringen eller
den myndighet som regeringen bestämmer kan medge att vissa bolag får
slå samman ett antal uppräknade poster i resultaträkningen, bl.a.
nettoomsättningen. Enligt 5 kap. 9 § andra stycket och 7 kap. 16 § kan
ett bolag under vissa förutsättningar få dispens från kravet på att i
årsredovisningen resp, koncernredovisningen lämna uppgifter om bl.a.
dotter- och intresseföretag. Dispensansökan prövas av regeringen eller den
myndighet som regeringen utser. Om regeringen bestämmer att en
myndighet skall pröva dessa slag av ärenden, skall enligt denna paragraf
myndighetens beslut kunna överklagas till regeringen. Bestämmelsen
överensstämmer nära med hittills gällande rätt (se 18 kap. 7 §
aktiebolagslagen och 5 kap. 2 § 1980 års årsredovisningslag).

10 kap. 2 §

Ett sådant beslut av registreringsmyndigheten som avses i 8 kap. 6, 9 och
13 §§ får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol.

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

(Paragrafen saknar motsvarighet i kommitténs förslag)

Paragrafen innehåller bestämmelser om överklagande av beslut om
förseningsavgift, beslut i ärende om eftergift av förseningsavgift samt
beslut om föreläggande och utdömande av vite. Motsvarande bestämmel-
ser har hittills funnits i 18 kap. 7 § tredje och fjärde styckena aktiebo-
lagslagen.

Bilaga 2

Uppställningsform för balansräkningen (kontoform)

TILLGÅNGAR

A. Tecknat men ej inbetalt kapital

I likhet med hittills gällande rätt (se 11 kap. 7 § första stycket aktiebo-
lagslagen) skall en fordran som har uppkommit genom att aktiekapital har
tecknats men inte betalats in tas upp som en egen rubrik i balansräk-
ningen.

Rubriken har relevans enbart i fråga om aktiebolag, eftersom någon
teckning av andelar inte förekommer i handelsbolag. Handelsbolags for-
dran på bolagsman för avtalad men inte erlagd insats far redovisas under
C II.4 (Övriga fordringar).

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

B. Anläggningstillgångar

Innebörden i begreppet anläggningstillgångar framgår av 4 kap. 1 §. An-
läggningstillgångar indelas i immateriella, materiella och finansiella

269

anläggningstillgångar. Denna indelning har betydelse för hur tillgången
skall värderas, eftersom delvis olika värderingsregler skall tillämpas på
olika slag av anläggningstillgångar.

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

I. Immateriella anläggningstillgångar

1.  Balanserade utgifter för forsknings- och utvecklingsarbeten och lik-
nande arbeten

Utgifter av förevarande slag far tas upp som tillgång i balansräk-
ningen om de är av väsentligt värde för rörelsen under kommande år
(se 4 kap. 2 §). För sådana tillgångar gäller särskilda avskriv-
ningsregler (se 4 kap. 4 § andra stycket).

2.  Koncessioner, patent, licenser, varumärken samt liknande rättigheter

Se kommentaren till föregående punkt.

3.  Hyresrätter och liknande rättigheter

Se kommentaren till punkten 1.

4.  Goodwill

Se kommentaren till punkten 1.

5.  Förskott avseende immateriella anläggningstillgångar

Under denna post skall redovisas vad det redovisande bolaget har
givit ut i förskott i samband med förvärv av immateriella tillgångar
och rättigheter. Det kan röra sig om t.ex. depositioner och handpen-
ning. Belopp skall endast tillfälligtvis finnas under denna rubrik och
blir därför inte föremål för avskrivning.

II. Materiella anläggningstillgångar

Indelningen avviker något från hittills gällande rätt (jfr 19 § tredje stycket
A III 10 - 13 bokföringslagen). Den nya lagen upptar inga branschspecifi-
ka poster som skepp eller flygplan. Branschspecifika tillgångar kan emel-
lertid tas upp under nya poster med hänvisning till företagets inriktning
(jfr 3 kap. 4 § andra stycket). De far också särredovisas och de skall
särredovisas, om de är av betydelse med hänsyn till kravet på rättvisande
bild (se 3 kap. 4 § tredje stycket).

270

1.  Byggnader och mark

Enligt gällande rätt redovisas byggnader och mark som olika poster
(jfr 19 § tredje stycket A III 12 och 13 bokföringslagen). Enligt de
nya uppställningsformerna skall byggnader och mark normalt redovi-
sas under en gemensam rubrik. Det hindrar inte att det kan vara
motiverat att med tillämpning av 3 kap. 4 § tredje stycket redovisa
mark och byggnader under separata delposter. Det kan också finnas
skäl att specificera byggnader under olika delposter, om de har olika
karaktär (t.ex. om ett företag har stora innehav av både bostadsfastig-
heter och industrifastigheter) och detta kan antas ha betydelse för att
redovisningen ger en riktig bild av bolagets förhållanden.

2.  Maskiner och andra tekniska anläggningar

Enligt hittills gällande rätt skall maskiner, inventarier och dylikt redo-
visas under separat rubrik (jfr 19 § tredje stycket A III 11 bokförings-
lagen). Det fjärde direktivet föreskriver däremot en uppdelning i dels
tekniska anläggningar och maskiner, dels övriga anläggningar, verktyg
och inventarier. Direktivet ger dock ingen vägledning om hur denna
indelning skall ske. Frågan får överlämnas till redovisningspraxis.

Ett par remissinstanser har ansett att uppdelningen i många fall inte
leder till en rättvisande redovisning. Om så skulle bli fallet, är det
enligt 3 kap. 4 § fjärde stycket tillåtet att slå samman poster som har
liten betydelse med hänsyn till kravet på rättvisande bild.

3.  Inventarier, verktyg och installationer

Se föregående punkt.

4.  Pågående nyanläggningar och förskott avseende materiella anlägg-
ningstillgångar

Till denna post skall föras utgifter som avser pågående nyanlägg-
ningar samt förskott, t.ex. depositioner och handpenning, som före-
taget har lämnat vid förvärv av materiella anläggningstillgångar.
Beloppen skall endast tillfälligtvis finnas under denna post. I kommit-
téns förslag upptogs pågående nyanläggningar och förskott som två
skilda poster. Att dessa i regeringens förslag har sammanförts till en
gemensam post sammanhänger med att direktivet innehåller endast en
post och att en uppdelning i två poster skulle kunna föranleda gräns-
dragningsproblem. Om en särredovisning av pågående nyanläggningar
resp, lämnade förskott i ett enskilt fall anses vara av betydelse, får
enligt 3 kap. 4 § tredje stycket en specifikation i delposter ske.

III. Finansiella anläggningstillgångar

Under detta avsnitt skall redovisas företagets långfristiga finansiella
placeringar. Det rör sig främst om andelar i och fordringar på koncem-

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

271

och intresseföretag, men även andra typer av långfristiga värdepap-
persinnehav och fordringar skall redovisas här.

1.  Andelar i koncernföretag

Ett koncernföretag är enligt 1 kap. 4 § femte stycket ett företag som
tillhör samma koncern som det redovisande bolaget, t.ex. dotterföretag
och ”systerföretag”. Det samlade värdet av andelar i koncernföretag
skall redovisas under förevarande punkt. Med andelar avses härvid
även aktier (se 1 kap. 3 § andra stycket). Innehaven behöver inte
specificeras i balansräkningen. Enligt 5 kap. 8 § skall dock noterna
innehålla en specifikation av innehav i dotterföretag företag för
företag.

2.  Fordringar hos koncernföretag

Under denna post skall anges sådana fordringar hos koncernföretag
som utgör anläggningstillgångar. Lagen ger inte några riktlinjer för
vilka fordringar som är att anse som anläggningstillgångar. Lång-
siktiga innehav av långfristiga fordringar torde dock normalt fa anses
som anläggningstillgångar.

3.  Andelar i intresseföretag

Under posten Andelar i intresseföretag skall anges det samlade bok-
förda värdet av aktier och andra andelar i intresseföretag enligt den
värderingsmetod som valts. Begreppet intresseföretag definieras i
1 kap. 5 §. En specifikation av innehavet skall lämnas som tilläggs-
upplysning enligt 5 kap. 8 §.

4.   Fordringar hos intresseföretag

Jfr punkten 2 ovan.

5.  Andra långfristiga värdepappersinnehav

Under denna post redovisas långsiktiga innehav av värdepapper som
inte avser vare sig koncern- eller intresseföretag.

6.  Lån till delägare eller till personer som vid tillämpning av 12 kap.
7 f första och sjunde styckena aktiebolagslagen (1975:1385) är att
anse som närstående

I bokföringslagens balansräkningsschema skall lån till delägare och
denne närstående personer redovisas under anläggningstillgångar (jfr
19 § tredje stycket A III 3 bokföringslagen). I förarbetena till bok-
föringslagen bedömdes uppgifter om dessa lån vara så viktiga att de
inte borde få förekomma i form av notanteckning utan framgå direkt
av balansräkningen (prop. 1975:104 s. 180). Kommittén har ansett att
posten snarare bör placeras under omsättningstillgångar, eftersom det
av principiella skäl är önskvärt att begränsa förekomsten av dessa lån.

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

272

Normalt torde lån av detta slag vara av mera långfristig karaktär. En
redovisning under anläggningstillgångar torde därför normalt ge en
mera rättvisande bild av bolagets förhållanden. Vid utarbetandet av
regeringens förslag har det därför ansetts naturligt att behålla dessa
fordringar under anläggningstillgångar.

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

7. Andra långfristiga fordringar

Här redovisas alla andra långfristiga fordringar. Vissa fordringar, t.ex.
kundfordringar, kan rymma både en kortfristig och en långfristig del.
I så fall torde fordran i sin helhet kunna redovisas under Omsättnings-
tillgångar, men den långfristiga delen måste då särredovisas i not (jfr
5 kap. 10 §).

C. Omsättningstillgångar

Omsättningstillgångar är enligt 4 kap. 1 § tillgångar som inte är anlägg-
ningstillgångar.

I. Varulager m.m.

Avsnittet omfattar varor som lagerhålls eller varor och tjänster som till-
verkas eller tillhandahålls för egen eller annans räkning. Dessutom ingår
förskott till leverantörer. Avsnittet är indelat i fem olika poster. I hittills
gällande rätt finns endast en gemensam post Varulager jämte en särskild
post för förskott till leverantörer (jfr 19 § tredje stycket A I 8 och 9 bok-
föringslagen). Förarbetena till bokföringslagen säger dock att det kan
finnas anledning att i en specificerad bilaga till balansräkningen eller i
själva balansräkningen särskilja exempelvis grupperna råmaterial, pro-
dukter i arbete, halvfabrikat, detaljlager och färdiga produkter (prop.
1975:104 s. 234). Postindelningen i den nya lagen ligger således nära
bokföringslagen.

I förhållande till kommitténs förslag har tillkommit en helt ny post, På-
gående arbete för annans räkning. Vidare har posten Förskott till leve-
rantörer flyttats in under rubriken Varulager m.m., eftersom detta har
ansetts vara bäst förenligt med direktivets uppställningsschema.

1. Råvaror och förnödenheter

Denna post avser väsentligen varor som har inköpts för att bearbetas
eller för att vara komponenter i den egna tillverkningen.

2.  Varor under tillverkning

När varorna har börjat bearbetas, skall de klassificeras som varor
under tillverkning. Pågående arbete för annans räkning skall dock
redovisas separat under punkten 4.

273

18 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 10. Del II

3.  Färdiga varor och handelsvaror

Posten omfattar varor som har tillverkats inom företaget och varor
som har köpts för vidareförsäljning (handelsvaror).

4.  Pågående arbete för annans räkning

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

Jfr avsnitt 10.2.2.

5. Förskott till leverantörer

Förskott till leverantörer, dvs. förskott som det redovisande bolaget
har lämnat för framtida leveranser, redovisas i hittills gällande rätt i
anslutning till varulager men som en separat post. Enligt det fjärde
direktivet skall förskott till leverantörer redovisas under rubriken
Varulager. Kommittén föreslog att posten skulle flyttas till avsnittet
Fordringar, eftersom ett förskott enligt kommittén inte kan utgöra en
del av varulagret. - Vad som tas upp under denna post skall redovisas
där endast tillfälligt och lösas upp när leverans av varorna sker.
Direktivets systematik bygger på att sådana förskottsposter redovisas
sist under respektive huvudslag. För att åstadkomma en anpassning
till direktivet har den aktuella posten därför placerats under rubriken
Varulager m.m.

II. Fordringar

Avsnittet omfattar alla fordringar som är att anse som omsättningstillgång-
ar. I hittills gällande rätt motsvaras det av posterna Växelfordringar,
Kundfordringar, Förutbetalda kostnader och upplupna intäkter och Övriga
fordringar (se 19 § tredje stycket A I punkterna 4-9 bokföringslagen).

Enligt 5 kap. 10 § skall för varje under Omsättningstillgångar upptagen
fordringspost anges den del som förfaller senare än ett år efter balans-
dagen. Detta kan ske i balansräkningen eller i not.

1. Kundfordringar

Under denna post upptas fordringar som företaget har i anledning av
försäljningar och tillhandahållna tjänster. Om sådana fordringar riktar
sig mot koncern- eller intresseföretag, skall de dock redovisas under
punkterna 2 eller 3.

2-3. Fordringar hos koncernföretag resp, intresseföretag

Kortfristiga fordringar hos koncernföretag resp, intresseföretag skall
anges under särskilda poster. Det kan vara fråga om såväl kund-
fordringar som kortfristiga lånefordringar.

274

4.  Övriga fordringar

Här upptas företagets övriga kortfristiga fordringar, t.ex. skatte-
fordringar.

5.  Förutbetalda kostnader och upplupna intäkter

Under denna post skall redovisas dels utgifter under räkenskapsåret
som utgör kostnader för efterföljande räkenskapsår, t.ex. forutbetalda
hyreskostnader, dels under räkenskapsåret bokförda intäkter som
förfaller till betalning under efterföljande år (jfr artikel 18 i det fjärde
direktivet). Det rör sig således om fordringsposter som är nödvändiga
för att erhålla en periodiserad redovisning.

Enligt direktivet får medlemsländerna bestämma om förutbetalda
kostnader och upplupna intäkter skall redovisas som egen huvudrubrik
eller som en post under huvudrubriken Omsättningstillgångar. Rege-
ringen har - i överensstämmelse med bokföringslagens schema - valt
det senare alternativet.

Större belopp skall specificeras (se 3 kap. 6 §).

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

III. Kortfristiga placeringar

1.  Andelar i koncernföretag

Innehav av andelar i koncernföretag är normalt anläggningstillgångar.
Det kan dock finnas fall där det finns skäl att redovisa innehavet
som omsättningstillgång, t.ex. då det redovisande företaget har erhållit
en verksamhet som en del av inköp av större verksamheter och har
beslutat att omedelbart sälja de oönskade verksamheterna vidare. Se
i övrigt kommentaren till B III 1 ovan.

2.  Egna aktier

Enligt artikel 9 skall innehav av egna aktier antingen redovisas under
Finansiella anläggningstillgångar eller under Kortfristiga placeringar,
under förutsättning att den nationella lagstiftningen medger att de
redovisas i balansräkningen.

I hittills gällande rätt har egna aktier tagits upp som en tillgång men
inte fatt åsättas något värde (se 11 kap. 7 § fjärde stycket aktiebo-
lagslagen). Även den nya lagen innehåller en bestämmelse om att
egna aktier inte får åsättas något värde. Eftersom 7 kap. 1 och 2 §§
aktiebolagslagen som huvudregel förbjuder teckning och förvärv av
egna aktier och då innehav av förvärvade egna aktier under alla
förhållanden måste avvecklas inom en kortare tid (se 7 kap. 2 §
aktiebolagslagen), har det ansetts att egna aktier alltid bör redovisas
under Omsättningstillgångar.

3. Övriga kortfristiga placeringar

Under denna post skall redovisas innehav av värdepapper eller andra
placeringar som inte är anläggningstillgångar och som inte är att hän-
föra till någon av de övriga posterna under Omsättningstillgångar.

IV. Kassa och bank

Rubrikens beteckning är hämtad från direktivet och överensstämmer nära
med den beteckning som används i bokföringslagen (se 19 § A I 1 bok-
föringslagen). I praxis inräknas ofta även kortfristiga, lätt realiserbara
placeringar i likvida medel. Den från direktivet hämtade beteckningen
”Kassa” och bank torde emellertid inte ge utrymme för att här redovisa
annat än likvida medel samt bank- och postgirotillgodohavanden.

EGET KAPITAL, AVSÄTTNINGAR OCH SKULDER

A. Eget kapital, med uppgift om vad som utgör fritt eget kapital och
bundet eget kapital

Uppställningsschemat innehåller en uppsättning poster för aktiebolag och
en annan för handelsbolag. Den indelning av det egna kapitalet som följer
av själva uppställningsschemat (se punkterna I - VI) ger inte fullständigt
besked om vad som utgör fritt och bundet eget kapital. Bundet kapital
motsvaras i balansräkningsschemat av punkterna I, II, III, IV punkten 1
och delvis punkten 2. Fritt kapital motsvaras av delar av IV punkten 2,
V och VI. Enligt regeringens förslag skall därför i anslutning till huvud-
rubriken anges vad som av det egna kapitalet är fritt resp, bundet.

Det bundna resp, fria egna kapitalet behöver i det här sammanhanget
inte specificeras utan det räcker att ange klumpsummor. En specifikation
måste dock lämnas i not, se 5 kap. 14 §.

Aktiebolag:

I. Aktiekapital

Aktiekapitalet på balansdagen skall anges. Enligt 5 kap. 14 § skall det
totala antalet aktier och akties nominella belopp anges även i balansräk-
ningen eller i not. Enligt samma bestämmelse skall, om aktiekapitalet
består av aktier av olika slag, uppgift lämnas om antalet aktier för varje
aktieslag. Om aktie har tecknats men inte inbetalats, skall trots detta det
fulla beloppet upptas under denna post, eftersom fordran på aktieägaren
redovisas under rubriken Tecknat men ej inbetalt kapital under Tillgångar.

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

276

II.   Överkursfond

Om aktier har emitterats till kurs som överstiger det nominella värdet,
skall det överskjutande beloppet enligt direktivet avsättas till en överkurs-
fond (se 2 kap. 12 a § och 4 kap. 13 a § aktiebolagslagen). Enligt hittills
gällande rätt ingår en sådan överkurs i reservfonden (12 kap. 4 § första
stycket 2 aktiebolagslagen). Enligt lagförslaget skall den i stället redovisas
under rubriken Överkursfond.

III.  Uppskrivningsfond

Uppskrivningsfondens storlek på balansdagen skall - i enlighet med direk-
tivet - redovisas under egen rubrik i balansräkningen. Enligt 5 kap. 5 §
skall fonden dessutom specificeras i balansräkningen eller i not.

IV  Andra fonder

1.    Reservfond

Se 12 kap. 4 § aktiebolagslagen.

2.    Övrigt

Under Övrigt upptas eventuella andra bundna och fria fonder.

V   Balanserad vinst eller förlust

VI. Årets resultat

Uppgift om årets resultat hämtas från resultaträkningen.

Handelsbolag:

De upptagna rubrikerna ger en bild av hur handelsbolagets eget kapital
har förändrats under året. De har inte någon motsvarighet i direktivet.

I.    Eget kapital vid räkenskapsårets början

För eget kapital skall utgående balans för föregående räkenskapsår använ-
das som ingående balans för räkenskapsåret (jfr 2 kap. 4 § första stycket
7).

II.   Insättningar eller uttag under året

III.  Årets resultat

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

277

IV Eget kapital vid räkenskapsårets slut

Posten IV framräknas genom att eget kapital vid räkenskapsårets början
justeras med hänsyn till insättningar och uttag under året jämte årets
resultat.

B.   Obeskattade reserver

Se avsnitt 9.7. Något generellt krav på specifikation av de obeskattade
reserverna finns inte. En indelning i delposter behöver därför ske enbart
om sådana delposter är väsentliga med hänsyn till kravet på rättvisande
bild.

Exempel på en sådan underindelning finns i bokföringslagen. De poster
som anges i bokföringslagen synes dock vara av mindre intresse efter
1990 års skattereform. Normalt består de obeskattade reserverna idag av
ackumulerade överavskrivningar och periodiseringsfonder.

C.   Avsättningar

Begreppet avsättningar och dess förhållande till skulder och ansvarsförbin-
delser har diskuterats i avsnitt 11.1 och har även berörts i författnings-
kommentaren till 4 kap. 16 §.

1.  Avsättningar för pensioner och liknande förpliktelser

Under denna post skall redovisas belopp avseende förpliktelser att
utge pensioner och liknande till anställda och tidigare anställda. I
den mån pensionsförpliktelsema är klart bestämda till belopp och
förfallodag skall de dock redovisas som skuld.

2.  Avsättningar for skatter

Till skillnad från posten Skatteskulder under huvudrubriken Skulder
redovisas här främst kostnadsförd skatt som ännu debiterats bolaget.

3.  Övriga avsättningar

Övriga avsättningar enligt denna punkt kan vara t.ex. avsättningar för
gjorda garantiåtaganden.

D.   Skulder

I hittills gällande rätt föreskrivs att balansräkningen skall innehålla en
uppdelning i kort- och långfristiga skulder (19 § tredje stycket B I och B

II bokföringslagen). Med kortfristiga och långfristiga skulder avses nor-
malt skulder som har förfallodag inom resp, senare än ett år från balans-
dagen. Denna gränsdragning torde som regel kunna användas även efter
den nya lagstiftningens ikraftträdande.

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

278

Lång- och kortfristiga skulder kan tas upp under samma poster, men
den del av skulderna som forfaller före resp, efter ett år skall specificeras.
Dessa föreskrifter har kommit till uttryck i i en särskild bestämmelse om
tilläggsupplysning i 5 kap. 10 § andra stycket. Enligt samma paragraf
skall alla företag även specificera skulder som förfaller senare än fem år
efter balansdagen.

De tio olika skuldposter som upptas i regeringens förslag anknyter nära
till artikel 9 i det fjärde direktivet (se avsnitt 9.1.2).

1.  Obligationslån

2.  Skulder till kreditinstitut

3.  Förskott från kunder (får även redovisas som avdragspost under
Varulager m.m.)

Under denna punkt redovisas förskott från kunder för ännu icke
färdigställda varor eller tillhandahållna tjänster. Enligt direktivet kan
dessa förskott även redovisas öppet som avdrag från varulager. Med
hänsyn till att sådan nettoredovisning ofta är branschpraxis (t.ex. vid
byggverksamhet) har regeringen - i likhet med kommittén - ansett att
detta redovisningssätt bör tillåtas.

4.  Leverantörsskulder

5.  Växelskulder

6.  Skulder till koncernföretag

7.  Skulder till intresseföretag

8.  Skatteskulder

Under denna rubrik upptas upplupen inkomstskatt med avdrag för
betald preliminärskatt, dock endast i den utsträckning skatten är
känd till belopp och till tidpunkten för betalning.

9.  Övriga skulder

10. Upplupna kostnader och förutbetalda intäkter

Enligt det fjärde direktivet far medlemsländerna bestämma om upp-
lupna kostnader och förutbetalda intäkter skall redovisas som egen
rubrik eller som en post under Skulder. I enlighet med gällande rätt
har posterna i regeringens förslag placerats under rubriken Skulder.
De belopp som skall redovisas under denna post är sådana som är
nödvändiga för att åstadkomma en periodisering av företagets redovis-
ning, t.ex. semesterlöneskuld och upplupna kostnader för el, vatten

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

279

m.m. (jfr artikel 21 i det fjärde direktivet). Större belopp skall enligt
3 kap. 6 § specificeras.

Poster inom linjen

Panter och ansvarsförbindelser (poster inom linjen) har diskuterats i
avsnitt 11.2.

Ställda säkerheter och ansvarsförbindelser

1.  Panter och därmed jämförliga säkerheter som har ställts för egna
skulder och för förpliktelser som redovisas såsom avsättningar, varje
slag för sig

Här avses sådana säkerheter som ett foretag har ställt ut för företagets
egna skulder eller förpliktelser och som motsvaras av en skuld- eller
avsättningspost i företagets balansräkning. Särredovisning av säker-
heter för egna skulder och avsättningar är en nyhet i förhållande till
gällande rätt.

Enligt förarbetena till den motsvarande bestämmelsen i bokförings-
lagen avsågs med ”därmed jämförliga säkerheter” främst ägande-
rättsförbehåll avseende tillgångar som upptagits i balansräkningen (se
prop. 1975:104 s. 238). Någon förändring är inte avsedd.

2.  Övriga ställda panter och därmed jämförliga säkerheter, varje slag
för sig

I begreppet ”övriga ställda panter och därmed jämförliga säkerheter”
ryms överhuvudtaget säkerheter som ett företag har ställt för en skuld
eller förpliktelse som inte finns med i företagets balansräkning, t.ex.
en säkerhet som har ställts för en ansvarsförbindelse. Sådana säker-
heter innebär en helt annan belastning på företaget än sådana säker-
heter som har ställts för företagets egna skulder och avsättningar,
vilket är skälet till att de skall särredovisas. - Särskild upplysning
skall lämnas om panter och ansvarsförbindelser som bolaget har ställt
till förmån för koncernföretag (se 5 kap. 11 § andra stycket).

3.  Ansvarsförbindelser

a. Pensionsförpliktelser som inte har upptagits bland skulderna eller av-
sättningarna och som inte heller har täckning i pensionsstiftelses
förmögenhet

Bestämmelsen överensstämmer med gällande rätt med den skillnaden
att begreppet ”avsättningar” inte används i gällande rätt.

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

280

b. Övriga ansvarsförbindelser

Under denna post skall andra ansvarsförbindelser än sådana som har
tagits upp under punkten a redovisas, t.ex. diskonterade växlar och
borgensförbindelser.

Bilaga 3

Uppställningsform I för resultaträkning (rapportform med
kostnadsslagsindelning)

1.    Nettoomsättning

Begreppet ”nettoomsättning” definieras i 3 kap. 8 §.

2.    Förändring av varulager

Posten anknyter till förändringar i balansräkningens tillgångsposter C.I.2
(Varor under tillverkning), C.I.3 (Färdiga varor och handelsvaror) och
C.I.4 (Pågående arbete för annans räkning) dvs. skilllnaden mellan
ingående och utgående balans.

Förändringar i råvarulagret skall inte beaktas under denna punkt.

3.    Aktiverat arbete för egen räkning

Här intäktsförs det arbete som under räkenskapsåret har lagts ned på egna
tillgångar som har balanserats som anläggningstillgångar.

4.    Övriga rörelseintäkter

Med övriga rörelseintäkter avses intäkter från sekundära aktiviteter inom
bolagets ordinarie verksamhet.

5.    Råvaror och förnödenheter

Under posten skall redovisas kostnaden för de råvaror och förnödenheter
som har gått in i produktionen för vidare förädling eller som på annat sätt
har förbrukats.

6.    Övriga externa kostnader

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

Med Övriga extema kostnader avses rörelsekostnader som inte på ett

281

naturligt sätt kan hänföras till någon annan post i resultaträkningen, t.ex.
kontorshyra, kontorsmateriel, konsultarvoden, telefon och porto samt
reklam.

7.    Personalkostnader

Som personalkostnader räknas kostnader som har direkt samband med
företagets anställda, dvs. löner och andra ersättningar, sociala avgifter,
pensionskostnader, företagshälsovård m.m.

8.    Avskrivningar och nedskrivningar av materiella och
immateriella anläggningstillgångar

Under denna post redovisas dels avskrivningar enligt plan (se 4 kap. 4 §),
dels nedskrivningar (se 4 kap. 5 §), dels reverseringar av nedskrivningar.
Här skall dock tas upp endast sådana värdejusteringar som avser
materiella och immateriella anläggningstillgångar. Nedskrivningar av
finansiella anläggningstillgångar skall däremot redovisas under punkten

15. Avskrivningar utöver plan torde liksom tidigare fa redovisas under
rubriken Bokslutsdispositioner.

9.    Nedskrivningar av omsättningstillgångar utöver
normala nedskrivningar

Normala värdejusteringar på omsättningstillgångar, t.ex. för inkurans,
beaktas inom ramen för punkten 2. Härutöver kan det undantagsvis - i
anledning av särskilt inträffade händelser - uppkomma behov av ytterli-
gare nedskrivningar. Det kan exempelvis uppstå ett exceptionellt stort
nedskrivningsbehov av kundfordringarna därför att en av företagets större
kunder plötsligt har ställt in betalningarna Sådana ytterligare nedskriv-
ningar av omsättningstillgångar redovisas under förevarande punkt.

10.   Övriga rörelsekostnader

Under denna post far redovisas kostnader som inte lämpligen kan placeras
under någon av resultaträkningens övriga poster. Kostnaderna måste vara
hänförliga till bolagets normala verksamhet, men de kan vara att hänföra
till någon verksamhet som ändå ligger vid sidan av bolagets kärnverksam-
het (jfr punkten 4).

11.   Intäkter från andelar i koncernföretag

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

12. Intäkter från andelar i intresseföretag

282

13.  Intäkter från övriga värdepapper och fordringar som är
anläggningstillgångar (med särskild uppgift om intäkter
från koncernföretag)

14.  Övriga ränteintäkter och liknande intäkter (med särskild
uppgift om intäkter från koncernföretag)

Ränteintäkter som inte redovisas under punkterna 11-13 (resultaträkning
med funktionsindelning 8-10) upptas under denna rubrik.

15.  Nedskrivningar av finansiella anläggningstillgångar och
kortfristiga placeringar

Finansiella anläggningstillgångar är normalt inte föremål för avskrivning.
Tillgångarna skall dock skrivas ned enligt 4 kap. 5 §, om värdenedgången
är varaktig, och de far skrivas ned även om värdenedgången endast är
tillfällig. Sådana nedskrivningar - liksom reverseringar därav - skall redo-
visas under förevarande punkt.

Också värdejusteringar av kortfristiga placeringar skall tas upp här.

16.   Räntekostnader och liknande kostnader (med särskild
uppgift om kostnader avseende koncernföretag)

Under denna post skall företagets samtliga räntekostnader redovisas. I
resultaträkningen eller i en not skall redovisas i vad mån kostnaderna
avser koncernföretag.

17.  Extraordinära intäkter

Se 3 kap. 9 §.

18.  Extraordinära kostnader

Se 3 kap. 9 §.

19.  Bokslutsdispositioner

Såsom har behandlats i avsnitt 9.7 har det ansetts att posten Bokslutsdis-
positioner i vart fall tills vidare bör behållas i resultaträkningen, oaktat att
posten inte har någon direkt motsvarighet i det fjärde direktivet. De van-
ligaste slagen av bokslutsdispositioner utgör avsättning till eller upp-
lösande av olika slag av obeskattade reserver.

Lagen ställer inte något uttryckligt krav på specifikation, men en sådan
specifikation måste göras om de ingående posterna är väsentliga i
förhållande till kravet på rättvisande bild (se 3 kap. 4 § tredje stycket).

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

283

20.   Skatt på årets resultat

Under denna rubrik redovisas räkenskapsårets inkomstskatt eller liknande
skatter som tas ut i Sverige eller annat verksamhetsland.

21.  Övriga skatter

Här redovisas skatter som inte har karaktär av inkomstskatter, t.ex. fastig-
hetsskatt, i den utsträckning dessa inte enligt god redovisningssed skall
redovisas på annan plats i resultaträkningen.

22.  Årets resultat

Här redovisas slutligen som residualpost bolagets vinst eller förlust för
räkenskapsåret.

Bilaga 4

Uppställningsform II för resultaträkning (rapportform med
funktionsindelning)

Det främsta särdraget i denna uppställningsform är att kostnaderna delas
upp efter funktion och inte efter kostnadsslag. Kostnader för råvaror och
förnödenheter, personalkostnader, avskrivningar och nedskrivningar (jämte
reverseringar) fördelas sålunda på funktionerna tillverkning (punkten 2),
försäljning (punkten 4) och administration (punkten 5).

1.   Nettoomsättning

Beträffande innebörden i begreppet ”nettoomsättning”, se 3 kap. 8 §.

2.   Kostnad för sålda varor

I posten ingår de kostnader som företaget har haft för produktionen av de
varor eller tjänster som ingår i nettoomsättningen. Försäljnings- och ad-
ministrationskostnader redovisas under särskilda rubriker och skall därför
inte medräknas här.

3.   Bruttoresultat

Summan av punkterna Nettoomsättning och Kostnader för sålda varor
utgör bruttoresultatet. Enligt 3 kap. 7 § far denna post i vissa fall sam-
redovisas med posterna 1, 2 och 6 varvid begreppen ”bruttovinst” och
”bruttoförlust” skall användas. Innebörden i dessa begrepp är något an-
norlunda än innebörden i begreppet ”bruttoresultat”, såtillvida att de först-
nämnda begreppen bestäms med beaktande av övriga rörelseintäkter.

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

284

4.   Försäljningskostnader

Här redovisas de kostnader som bolaget har haft för försäljning, mark-
nadsföring o.d. av företagets produkter och tjänster.

5.   Administrationskostnader

Såsom Administrationskostnader bör tas upp de kostnader som bolaget har
haft för sådan administration o.d. som inte kan hänföras till Kostnader för
sålda varor eller Försäljningskostnader.

6.   Övriga rörelseintäkter

Se punkten 4 i den kostnadsslagsindelade uppställningen.

7.   Övriga rörelsekostnader

Se punkten 10 i den kostnadsslagsindelade uppställningen.

Punkterna 8-19

Se punkterna 11 - 22 i den kostnadsslagsindelade uppställningen.

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996.

Lagen träder i kraft den 1 januari 1996. Till följd av övergångsbestäm-
melserna i punkterna 2 och 3 skall den i flera avseenden tillämpas först
från en senare tidpunkt. Lagens första kapitel far dock verkan redan från
ikraftträdandet.

2. Bestämmelserna i 8 kap., 9 kap. 2 § andra stycket och 10 kap. 2 §
skall tillämpas första gången i fråga om offentliggörande av årsredovis-
ning, koncernredovisning, revisionsberättelse och delårsrapport avseende
det räkenskapsår som inleds närmast efter den 31 december 1995.

På grund av hänvisningar i lagen om årsredovisning i kreditinstitut och
värdepappersbolag och lagen om årsredovisning i försäkringsföretag kom-
mer den allmänna årsredovisningslagens bestämmelser i stor utsträckning
att vara tillämpliga även på företag som omfattas av dessa lagar (”de fi-
nansiella företagen”). Övergångsbestämmelserna har utformats så att de
finansiella företagen skall tillämpa de nya lagreglerna om upprättande av
årsredovisning, koncernredovisning och delårsrapport redan från och med
det räkenskapsår som inleds under år 1996, medan övriga företag skall
tillämpa motsvarande regler först från och med det räkenskapsår som
inleds under år 1997 (se punkten 3).

285

Det har dock ansetts att bestämmelserna om offentliggörande av räken-
skapshandlingar och revisionsberättelse i 8 kap. jämte de regler som an-
knyter till dessa bör träda i kraft samtidigt för alla foretag. En annan
ordning skulle försvåra handläggningen för registreringsmyndigheten.
Något behov av att senarelägga tillämpningen av de nya reglerna om of-
fentliggörande - vilka i huvudsak överensstämmer med hittills gällande
rätt - finns inte heller.

Punkten 2 har därför utformats så att samtliga företag som omfattas av
den nya lagstiftningen omfattas av de nya reglerna om offentliggörande
redan från och med räkenskapsåret 1996. Räkenskaps- och revisionshand-
lingar som hänför sig till tidigare räkenskapsår skall offentliggöras enligt
äldre bestämmelser.

3. I bolag som avses i 1 kap. 1 § andra stycket lagen (1995:000) om års-
redovisning i kreditinstitut och värdepappersbolag och 1 kap. 1 § andra
stycket lagen (1995:000) om årsredovisning i försäkringsföretag skall be-
stämmelserna i 2 - 6 kap., 9 kap. 1 §, 2 § första stycket, 3 och 4 §§ samt
10 kap. 1 § tillämpas första gången i fråga om det räkenskapsår som in-
leds närmast efter den 31 december 1995.

I övriga bolag skall de angivna bestämmelserna samt bestämmelserna
i 7 kap. tillämpas första gången i fråga om det räkenskapsår som inleds
närmast efter den 31 december 1996.

Av skäl som har utvecklats i avsnitt 21 har det ansetts att de nya redovis-
ningsreglerna bör vara tillämpliga på kreditinstitut, värdepappersbolag och
försäkringsföretag samt på finansiella holdingbolag redan från och med
räkenskapsåret 1996. De tre första företagskategorierna omfattas helt av
lagen om årsredovisning i kreditinstitut och värdepappersbolag resp, lagen
om årsredovisning i försäkringsföretag. Den tidpunkt då dessa företagska-
tegorier skall börja tillämpa de nya reglerna kommer därför till uttryck i
övergångbestämmelsema till dessa lagar. När det däremot gäller finan-
siella holdingbolag omfattas dessa av den nya allmänna årsredovis-
ningslagen, låt vara att bolagen har att upprätta koncernredovisning enligt
de särskilda årsredovisningslagama. I förevarande punkts första stycke har
därför tagits in en bestämmelse av innebörd att finansiella holdingbolag
skall tillämpa den allmänna årsredovisningslagens bestämmelser om
upprättande av årsredovisning och delårsrapport från och med det första
räkenskapsår som inleds efter 1995 års utgång.

Såsom behandlats i avsnitt 21 har det ansetts att övriga bolag som
omfattas av den nya årsredovisningslagen inte skall tillämpa de nya
bestämmelserna förrän från och med det första räkenskapsår som inleds
efter 1996 års utgång. Detta kommer till uttryck i andra stycket. Skälet
för det är de stora praktiska svårigheter som är förenade med ett tidigare
ikraftträdande. I bolag vars räkenskapsår sammanfaller med kalenderåret
skall de nya bestämmelserna därför tillämpas från och med det
räkenskapsår som påbörjas den 1 januari 1997. Flertalet bolag med brutet
räkenskapsår skall tillämpa de nya bestämmelserna från och med den dag
när bolaget senare under år 1997 inleder ett nytt räkenskapsår. Ett bolag

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

286

som hittills tillämpat brutet räkenskapsår har rätt att i samband med att
räkenskapsåret läggs om till kalenderår tillfälligt utsträcka räkenskapsåret
till högst 18 månader (se 12 § tredje stycket bokföringslagen). I ett sådant
fall kan det inträffa att det första räkenskapsår som inleds efter 1996 års
utgång påböijas först den 1 januari 1998. De nya bestämmelserna skall då
tillämpas först från det räkenskapsåret.

4. Förekommer i lag eller annan författning hänvisning till en föreskrift
i 11 kap. aktiebolagslagen som har ersatts genom en bestämmelse i denna
lag, tillämpas i stället den nya bestämmelsen.

Samtidigt med denna lags ikraftträdande upphävs 11 kap. aktiebolagsla-
gen. Bestämmelser motsvarande 11 kap. aktiebolagslagen har i stället
tagits in i den nya årsredovisningslagen. I denna punkt har därför upp-
tagits en bestämmelse som innebär att hänvisningar i lag eller författning
till 11 kap. aktiebolagslagen skall läsas som om de avser de nya bestäm-
melser som träder i stället för bestämmelserna i 11 kap. aktiebolagslagen.

5. Bestämmelsen i 4 kap. 5 § tredje stycket skall inte tillämpas på ned-
skrivning som har gjorts före lagens ikraftträdande.

De nya bestämmelserna om reversering av nedskrivning skulle, om de
måste tillämpas även på äldre nedskrivningar, göra det nödvändigt att i
samband med lagens ikraftträdande göra en omfattande omvärdering av
ett stort antal anläggningstillgångar. Detta har inte ansetts lämpligt. I
förevarande punkt har därför föreskrivits att bestämmelsen om reversering
inte skall tillämpas på nedskrivningar som har skett före lagens ikraft-
trädande.

6. Belopp som har avsatts till uppskrivningsfond före lagens ikraft-
trädande för användas även för nödvändiga nedskrivningar på
anläggningstillgångar. Om detta görs skall upplysning om detta lämnas
i en not.

De nya bestämmelserna om uppskrivning innebär att det inte längre är
möjligt att använda uppskrivningsfonden för att kvitta bort erforderliga
nedskrivningar. Det har emellertid ansetts att detta inte bör gälla belopp
som har avsatts till uppskrivningsfond före lagens ikraftträdande. En orsak
till att bolaget har valt att göra en uppskrivning och en därmed samman-
hängande avsättning till uppskrivningsfond kan ha varit att det har gett
möjlighet att längre fram använda fonden för nedskrivning.

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

287

23.2 Förslaget till lag om ändring i aktiebolagslagen
(1975:1385)

I kap. 5 §

Ett aktiebolag är moderbolag och en annan juridisk person är dotterföre-
tag, om aktiebolaget

1. innehar mer än hälften av rösterna för samtliga aktier eller andelar
i den juridiska personen,

2. äger aktier eller andelar i den juridiska personen och på grund av
avtal med andra delägare i denna förfogar över mer än hälften av röster-
na för samtliga aktier eller andelar,

3. äger aktier eller andelar i den juridiska personen och har rätt att
utse eller avsätta mer än hälften av ledamöterna i dess styrelse eller mot-
svarande ledningsorgan, eller

4. äger aktier eller andelar i den juridiska personen och har rätt att
ensamt utöva ett bestämmande inflytande över denna på grund av avtal
med den juridiska personen eller på grund av föreskrift i dess bolagsord-
ning, bolagsavtal eller därmed jämförbara stadgar.

Vidare är en juridisk person dotterföretag till moderbolaget, om ett
annat dotterföretag till moderbolaget eller moderbolaget tillsammans med
ett eller flera andra dotterföretag eller flera andra dotterföretag tillsam-
mans

1. innehar mer än hälften av rösterna för samtliga aktier eller andelar
i den juridiska personen,

2. äger aktier eller andelar i den juridiska personen och på grund av
avtal med andra delägare i denna förfogar över mer än hälften av
rösterna för samtliga aktier eller andelar, eller

3. äger aktier eller andelar i den juridiska personen och har rätt att
utse eller avsätta mer än hälften av ledamöterna i dess styrelse eller mot-
svarande ledningsorgan.

Om ett dotterföretag äger aktier eller andelar i en juridisk person och
på grund av avtal med den juridiska personen eller på grund av föreskrift
i dess bolagsordning, bolagsavtal eller därmed jämförbara stadgar har
rätt att ensamt utöva ett bestämmande inflytande över den juridiska perso-
nen, är även denna dotterföretag till moderbolaget.

Moderbolag och dotterföretag utgör tillsammans en koncern.

Med koncernföretag avses i denna lag företag i samma koncern.

(Jfr 1 kap. 2 § i kommitténs förslag)

Genom den föreslagna ändringen införs en ny koncemdefinition i aktie-
bolagslagen. Den nya koncemdefinitionen blir i sak likalydande med den
definition som föreslås i den nya årsredovisningslagen (se avsnitt 15.1
samt författningskommentaren till 1 kap. 4 § årsredovisningslagen).

Paragrafen skiljer sig dock från den motsvarande bestämmelsen i den
nya årsredovisningslagen på det sättet att den förutsätter att moderbolaget
är ett aktiebolag, medan moderbolaget i årsredovisningslagens koncemde-
finition även kan vara ett sådant handelsbolag som omfattas av den lagen.
Liksom tidigare avses med aktiebolag endast svenska aktiebolag.

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

288

1 kap. 6 §

1 de fall som avses i 5 § första stycket 1-3 och andra stycket skall såda-
na rättigheter som tillkommer någon som handlar i eget namn men för en
annan fysisk eller juridisk persons räkning anses tillkomma den personen.

Vid bestämmandet av antalet röster i ett dotterföretag beaktas inte de
aktier och andelar i dotterföretaget som innehas av företaget självt eller
av dess dotterföretag. Detsamma gäller aktier och andelar som innehas
av den som handlar i eget namn men för dotterföretagets eller dess dot-
terföretags räkning.

(Jfr 1 kap. 2 a § i kommitténs förslag)

Bestämmelsen, som behandlar det fallet att någon uppträder som mel-
lanman för en annan fysisk eller juridisk person, motsvarar 1 kap. 6 § i
den nya årsredovisningslagen, dock med den skillnaden att bestämmelsen
inte skall tillämpas för s.k. intresseföretag.

2 kap. 12 a §

Belopp som bolaget på grund av aktieteckning har fått som betalning för
aktierna utöver det nominella beloppet skall sättas av till överkursfonden.

(Jfr 2 kap. 12 a § i kommitténs förslag)

Paragrafen är ny och innebär att överkurs vid utgivande av aktier skall
sättas av till en särskild reserv benämnd överkursfond. Sådan överkurs
skall enligt hittills gällande rätt sättas av till reservfonden (se 12 kap. 4 §
första stycket 2 aktiebolagslagen i dess hittills gällande lydelse). Den nya
bestämmelsen är föranledd av artikel 9 i det fjärde direktivet, som bl.a.
innebär att överkurs vid emission skall tas upp som en särskild post i
balansräkningen.

Bestämmelsen får till följd att överkursbeloppet måste tas upp under en
särskild post i balansräkningen, skild från reservfonden (jfr balans-
räkningsschemat i den nya årsredovisningslagen). Någon ändring i sak vad
gäller överkursbeloppets karaktär av bundet eget kapital och hur beloppet
får användas är däremot inte avsedd.

4 kap. 13 a §

Belopp som bolaget på grund av aktieteckning har fått som betalning för
aktierna utöver det nominella beloppet skall sättas av till överkursfonden.

(Jfr 4 kap. 13 a § i kommitténs förslag)

Paragrafen är ny och innebär att överkurs vid emission skall sättas av
till en särskild reserv benämnd överkursfond. Den är föranledd av bestäm-
melserna i artikel 9 i det fjärde direktivet. Se i övrigt författnings-
kommentaren till 2 kap. 12 a §.

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

289

19 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 10. Del II

4 kap. 16 §

Fondemission kan ske genom överföring till aktiekapitalet av belopp som
kan utdelas enligt 12 kap. 2 § första stycket samt av uppskrivningsfond,
reservfond och överkursfond eller genom uppskrivning av anläggnings-
tillgångs värde.

Bestämmelserna i 4 § första stycket gäller i tillämpliga delar även i
fråga om förslag till beslut om fondemission.

Beslut om fondemission skall ange på vilket sätt och med vilket belopp
aktiekapitalet ökas, de nya aktiernas aktieslag eller det belopp vartill
aktiemas nominella belopp höjes samt, i förekommande fall förordnande
som avses i 3 a §. I avstämningsbolag skall avstämningsdagen anges i
beslutet varvid iakttages att avstämning ej får ske innan beslutet
registrerats. På sådant bolag äger 5 § tredje stycket och 7 § första stycket
motsvarande tillämpning.

Beslutet om fondemission skall utan dröjsmål anmälas för registrering
och får ej verkställas före registreringen.

Aktiekapitalet är ökat när registrering skett. De nya aktierna skall
genom styrelsens försorg ofördröjligen upptagas i aktieboken. De medför
rätt till utdelning enligt vad därom bestämts i beslutet om emission. Be-
slutet får dock ej innebära att sådan rätt inträder senare än för räkenskaps-
året efter det under vilket registrering skett.

(Jfr 4 kap. 16 § i kommitténs förslag)

Av den nya lydelsen av första stycket framgår att fondemission kan ske
bl.a. genom att medel från överkursfonden förs över till aktiekapitalet.
Överkursfonden utgörs av medel som hittills har ingått i reservfonden.
Ändringen medför därför ingen saklig skillnad. Se i övrigt författnings-
kommentaren till 2 kap. 12 a §.

4 kap. 20 §

Emissionsprospekt skall innehålla balansräkningar avseende utgången av
de tre senaste räkenskapsår, för vilka årsredovisning och revisionsbe-
rättelse avgivits, resultaträkningar för dessa tre räkenskapsår samt ett
sammandrag av de uppgifter som bolaget varit skyldigt att ta in i för-
valtningsberättelserna för de tre räkenskapsåren. Om handlingarna inte
innehåller finansieringsanalys som avses i 2 kap. 1 § tredje stycket års-
redovisningslagen (1995:000), skall de kompletteras med en sådan analys.
Om bolaget är skyldigt att upprätta en kapitaltäckningsanalys enligt 2
kap. 1 § tredje stycket lagen (1995:000) om årsredovisning i kreditinstitut
och värdepappersbolag skall handlingarna också innehålla en sådan.

Bestämmelserna i 3 kap. 5 § andra stycket och tredje stycket första
meningen årsredovisningslagen skall tillämpas på emissionsprospekt.

Om bolaget är moderbolag, skall bolaget i emissionsprospektet intaga
koncemresultaträkning och koncembalansräkning för de tre senaste räken-
skapsåren. När redovisningshandlingar och andra uppgifter för koncern
intages i prospektet får häremot svarande uppgifter för bolaget utelämnas
i den mån de kan anses sakna väsentlig betydelse för bedömningen av

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

290

bolagets aktier. Dock får bolagets resultaträkning och balansräkning för
det senaste räkenskapsåret enligt första stycket ej utelämnas.

(Jfr 4 kap. 20 § i kommitténs förslag)

Av 4 kap. 20 § första stycket aktiebolagslagen i dess hittills gällande
lydelse följer att till emissionsprospekt skall fogas dels uppgifter om
lagerreservens storlek och förändring (se 11 kap. 5 § andra stycket), dels
finansieringsanalys (se 11 kap. 9 § fjärde stycket), om inte sådana upp-
gifter och sådan handling redan ingår i eller finns fogade till balansräk-
ningen och resultaträkningen. Vidare har i paragrafens andra stycke
föreskrivits att bestämmelserna i 11 kap. 2 § första stycket andra mening-
en, som föreskriver skyldighet att i vissa fall sammanställa tidigare års
uppgifter i årsredovisningen för att öka jämförbarheten mellan åren, skall
äga motsvarande tillämpning på emissionsprospekt.

I första stycket anges sålunda uttryckligen att, om det inte redan finns
med någon finansieringsanalys i prospektet, handlingarna skall komplette-
ras med finansieringsanalys i enlighet med bestämmelserna i 2 kap. 1 §
tredje stycket och 6 kap. 3 § årsredovisningslagen. Detta innebär ingen
ändring i sak. Av stycket följer också att bolag som omfattas av lagen
(1994:2004) om kapitaltäckning och stora exponeringar för kreditinstitut
och värdepappersbolag även kan vara skyldiga att komplettera hand-
lingarna med en kapitaltäckningsanalys (Jfr 2 kap 1 § tredje stycket lagen
om årsredovisning för kreditinstitut och värdepappersbolag).

Såsom har uttalats i avsnitt 10.2.1 bör några bestämmelser om lagerre-
serv inte tas in i den nya lagstiftningen. I konsekvens härmed har kravet
på att i emissionsprospekt lämna upplysningar om lagerreserv utmönstrats
från paragrafen.

I andra stycket har den tidigare hänvisningen till 11 kap. 2 § första
stycket andra meningen ändras till att avse 3 kap. 5 § andra stycket i den
nya årsredovisningslagen. Det innebär att emissionsprospektet måste in-
nehålla sådana justerade jämförelsetal som anges i den sistnämnda para-
grafen.

4 kap. 21 §

I emissionsprospektet skall upplysning lämnas om sådana för bedömning-
en av bolagets verksamhetsresultat och ställning viktiga förhållanden och
händelser i övrigt av väsentlig betydelse för bolaget vilka hänför sig till
tiden efter den period som omfattas av de i 20 § angivna handlingarna.

Läggs emissionsprospektet fram senare än åtta månader efter utgången
av det senaste räkenskapsår, för vilket årsredovisning och revisionsberät-
telse avgivits, skall emissionsprospektet innehålla uppgifter motsvarande
delårsrapport enligt 9 kap. 3 och 4 §§ årsredovisningslagen (1995:000)
eller, i förekommande fall, 9 kap. 3 § 3 lagen (1995:000) om årsredovis-
ning i kreditinstitut och värdepappersbolag. Dessa uppgifter skall avse
tiden från utgången av nämnda räkenskapsår till en dag som infaller
tidigast tre månader innan emissionsprospektet läggs fram.

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

291

(Jfr 4 kap. 21 § i kommitténs förslag)

Enligt den hittills gällande lydelsen av andra stycket skall, i fall då
emissionsprospekt läggs fram senare än åtta månader efter utgången av
det senaste räkenskapsåret, prospektet innehålla uppgifter motsvarande de
uppgifter som skall finnas i en delårsrapport enligt 11 kap. 13 och 14 §§
aktiebolagslagen.

Som en konsekvens av att 11 kap. aktiebolagslagen upphävs och be-
stämmelserna om delårsrapport överförs till ny lagstiftning har hänvis-
ningarna till 11 kap. ersatts av hänvisningar tilll 9 kap. 3 och 4 §§ i den
nya årsredovisningslagen. Därutöver har en viss redaktionell jämkning av
paragrafen gjorts.

Värdepappersbolagen och vissa kreditinstitut, främst kreditmark-
nadsbolagen, lyder i associationsrättsligt hänseende under aktiebolagslagen
men omfattas av särskilda redovisningsregler i den nya lagen om årsredo-
visning för kreditinstitut och värdepappersbolag (se 1 kap. 1 § lagen om
årsredovisning i kreditinstitut och värdepappersbolag). Sådana bolag skall
i emissionsprospektet lämna också vissa uppgifter som inte behöver
lämnas av vanliga aktiebolag. Ett tillägg har gjorts för att klargöra detta.

8 kap. 13 §

Styrelsen eller annan ställföreträdare för bolaget får ej företaga rättshand-
ling eller annan åtgärd som är ägnad att bereda otillbörlig fördel åt aktie-
ägare eller annan till nackdel för bolaget eller annan aktieägare.

Ställföreträdare far inte följa en föreskrift av bolagsstämman eller något
annat bolagsorgan, om föreskriften inte gäller därför att den står i strid
med denna lag, tillämplig lag om årsredovisning eller bolagsordningen.

(Jfr 8 kap. 13 § i kommitténs förslag)

Paragrafens andra stycke innehåller en inskränkning i den generella lyd-
nadsplikt mot överordande organ som en ställföreträdare för ett aktiebolag
har. Om det överordnade organets förskrift står i strid med aktiebolagsla-
gen eller bolagsordningen får den inte följas.

Den ändrade lydelsen är föranledd av att 11 kap. aktiebolagslagen upp-
hävs och ersätts av en ny lagstiftning om årsredovisning. Av bestäm-
melsen framgår nu att bolagets ställföreträdare inte heller får följa en
föreskrift från ett bolagsorgan om föreskriften står i strid med tillämplig
lag om årsredovisning. Med tillämplig lag om årsredovisning avses för de
flesta aktiebolag den nya årsredovisningslagen. Sådana kreditinstitut och
värdepappersbolag som omfattas av aktiebolagslagen skall emellertid i
stället för den nya årsredovisningslagen tillämpa den nya lagen om års-
redovisning för kreditinstitut och värdepappersbolag (se 1 kap. 1 § lagen
om årsredovisning i kreditinstitut och värdepappersbolag). I sådana bolag
får bolagets ställföreträdare därför inte följa föreskrifter från andra
bolagsorgan, om föreskrifterna står i strid med den lagen.

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

292

9 kap. 17 §

Om bolagsstämmobeslut inte har tillkommit i behörig ordning eller på
annat sätt strider mot denna lag, tillämplig lag om årsredovisning eller
bolagsordningen, kan talan mot bolaget om upphävande eller ändring av
beslutet föras av aktieägare eller av styrelsen, styrelseledamot eller verk-
ställande direktör. Sådan talan kan föras även av den som styrelsen obe-
hörigen vägrat att införa såsom aktieägare i aktieboken.

Talan skall väckas inom tre månader från dagen för beslutet. Väckes
icke talan inom tid som nu sagts är rätten till talan förlorad.

Talan får väckas senare än vad i andra stycket sägs när

1. beslutet är sådant att det ej lagligen kan fattas ens med alla aktie-
ägares samtycke,

2. samtycke till beslutet kräves av alla eller vissa aktieägare och sådant
samtycke ej givits, eller

3. kallelse till stämman ej skett eller de för bolaget gällande bestäm-
melserna om kallelse väsentligen eftersatts.

Vad som sägs i tredje stycket om tiden för väckande av talan gäller inte
i fall som avses i 14 kap. 30 § första stycket.

Dom, varigenom bolagsstämmans beslut upphäves eller ändras, gäller
även för de aktieägare som ej instämt talan. Rätten kan ändra bolagsstäm-
mans beslut endast om det kan fastställas vilket innehåll beslutet rätteligen
borde ha haft. Är bolagsstämmans beslut sådant som enligt denna lag
skall anmälas för registrering och har det upphävts eller ändrats genom
dom som vunnit laga kraft eller har genom beslut under rättegången
förordnats att bolagsstämmans beslut ej far verkställas, skall rätten under-
rätta registreringsmyndigheten för registrering.

(Jfr 9 kap. 17 § i kommitténs förslag)

Ändringen i första stycket är föranledd av att 11 kap. aktiebolagslagen
upphävs och ersätts av den nya årsredovisningslag och, för vissa bolag,
den nya lagen om årsredovisning i kreditinstitut och värdepappersbolag
(se författningskommentaren till 8 kap. 13 §).

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

10 kap. 3 §

Minst en av bolagsstämman utsedd revisor skall vara auktoriserad revisor
eller godkänd revisor.

Minst en av bolagsstämman utsedd revisor skall vara auktoriserad
revisor om

1. tillgångarnas nettovärde enligt fastställda balansräkningar för de två
senaste räkenskapsåren överstiger ett gränsbelopp som motsvarar 1 000
gånger det basbelopp enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring som
gällde under den sista månaden av respektive räkenskapsår,

2. antalet anställda hos bolaget under de två senaste räkenskapsåren i
medeltal överstigit 200, eller

3. bolagets aktier eller skuldebrev är noterade vid en börs eller auk-
toriserad marknadsplats.

293

Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer kan i fråga om
visst bolag, beträffande vilket de i andra stycket 1 eller 2 angivna omstän-
digheterna föreligger, förordna att bolaget far utse viss godkänd revisor
i stället för auktoriserad revisor. Sådant beslut är giltigt i högst fem år.

Vad i andra och tredje styckena föreskrivs gäller även för moderbolag
i en koncern om

1. nettovärdet av koncernföretagens tillgångar enligt fastställda kon-
cernbalansräkningar för de två senaste räkenskapsåren överstiger det
gränsbelopp som anges i andra stycket,

2. antalet anställda vid koncernföretagen under den tid som anges i 1
i medeltal överstigit 200, eller

3. moderbolaget inte upprättar koncernredovisning och nettovärdet av
koncernföretagens tillgångar, enligt fastställda balansräkningar för kon-
cernföretagens två senaste räkenskapsår, på moderbolagets balansdag
överstiger det gränsbelopp som anges i andra stycket.

I annat bolag än som avses i andra och fjärde styckena skall auktori-
serad revisor utses, om ägare till en tiondel av samtliga aktier begär det
vid bolagsstämma, där revisorsval skall ske.

(Jfr 10 kap. 3 § i kommitténs förslag)

Paragrafen innehåller bestämmelser om kvalifikationskrav för revisor i
ett aktiebolag.

Fjärde stycket innehåller bestämmelser om när revisorn i ett moderbolag
i en koncern måste vara auktoriserad revisor. Punkterna 1 och 2 överens-
stämmer med gällande rätt. Punkten 3 är ny och innebär att frågan om ett
moderbolag som självt inte upprättar koncernredovisning (jfr 7 kap. 2 §
årsredovisningslagen) är skyldigt att utse auktoriserad revisor far bedömas
med ledning av de enskilda koncernföretagens årsredovisningar.

10 kap. 10 §

Revisorerna skall för vaije räkenskapsår avge revisionsberättelse till bo-
lagsstämman. Berättelsen skall överlämnas till bolagets styrelse senast två
veckor före ordinarie bolagsstämma.

Revisionsberättelsen skall innehålla ett uttalande, huruvida årsredovis-
ningen har upprättats i överensstämmelse med tillämplig lag om årsredo-
visning. Har i årsredovisningen inte lämnats sådana upplysningar som
skall lämnas enligt tillämplig lag om årsredovisning, skall revisorerna
ange detta och, om det kan ske, lämna behövliga upplysningar i sin
berättelse.

Om revisorerna vid sin granskning har funnit att åtgärd eller försum-
melse, som kan föranleda ersättningsskyldighet, ligger styrelseledamot
eller verkställande direktör till last eller att styrelseledamot eller verkstäl-
lande direktör på annat sätt handlat i strid med denna lag tillämplig lag
om årsredovisning eller bolagsordningen skall det anmärkas i berättelsen.
Revisionsberättelsen skall även innehålla uttalande angående ansvarsfrihet
för styrelseledamöterna och verkställande direktör. Revisorerna kan även

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

294

i övrigt i berättelsen meddela upplysningar som de önskar bringa till
aktieägarnas kännedom.

I revisionsberättelsen skall också anmärkas om revisorerna funnit att
bolaget inte har fullgjort sin skyldighet

1. att göra avdrag för preliminär A-skatt eller kvarstående skatt enligt
uppbördslagen (1953:272),

2. att anmäla sig för registrering enligt 14 kap. 2 § mervärdesskat-
telagen (1994:200),

3. att lämna uppgift enligt 54 § 1 mom. uppbördslagen eller 4 § lagen
(1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare eller särskild
deklaration enligt 14 kap. 3 § mervärdesskattelagen, eller

4. att i rätt tid betala skatter och avgifter som avses i 1-3.

Om revisionsberättelsen innehåller anmärkning om att bolaget inte har
fullgjort skyldighet som avses i fjärde stycket 1 - 4, skall revisorerna
genast sända in en avskrift av revisionsberättelsen till skattemyndigheten.

Revisionsberättelsen skall innehålla yttrande huruvida förteckning enligt
12 kap. 9 § upprättats när skyldighet därtill förelegat och särskilt
uttalande angående fastställandet av balansräkningen och resultaträkningen
samt angående det i förvaltningsberättelsen fastställda förslaget till dis-
positioner beträffande bolagets vinst eller förlust.

I moderbolag skall revisor avge en särskild revisionsberättelse beträf-
fande koncernen. Bestämmelserna i första - tredje och sjätte styckena
äger motsvarande tillämpning.

Om anmälan har gjorts enligt 5 § tredje och femte stycket, skall revisor
till revisionsberättelsen foga avskrift av anmälningen.

(Jfr 10 kap. 10 § i kommitténs förslag)

Paragrafen innehåller bestämmelser om revisionsberättelsens innehåll.

I andra stycket finns bestämmelser om att revisorn skall uttala sig om
huruvida årsredovisningen har upprättats i överensstämmelse med aktiebo-
lagslagen. Som en konsekvens av att 11 kap. aktiebolagslagen upphävs
har i den nya lagtexten klargjorts att uttalandet även skall avse om års-
redovisningen överensstämmer med tillämplig lag om årsredovisning, dvs.
den nya årsredovisningslagen eller, i förekommande fall, den nya lagen
om årsredovisning i kreditinstitut och värdepappersbolag (se för-
fattningskommentaren till 8 kap. 13 §).

Motsvarande komplettering har gjorts i tredje stycket.

12 kap. 1 §

Utbetalning till aktieägarna av bolagets medel får ske endast enligt be-
stämmelserna i denna lag om vinstutdelning, utbetalning vid nedsättning
av aktiekapitalet, reservfonden eller överkursfonden och utskiftning vid
bolagets likvidation.

Om bolagets verksamhet helt eller delvis skall ha annat syfte än att
bereda vinst åt aktieägarna, skall bolagsordningen innehålla bestämmelse
om användning av vinst och behållna tillgångar vid bolagets likvidation.

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

295

(Jfr 12 kap. 1 § i kommitténs förslag)

Ändringen i första stycket är föranledd av bestämmelserna i artikel 9 i
det fjärde direktivet enligt vilka överkurs vid emission skall redovisas som
en särskild post i stället för att, som hittills har varit fallet i svensk aktie-
bolagsrätt, ingå i reservfonden. Denna post har i den nya årsredovisnings-
lagen getts beteckningen överkursfond.

12 kap. 2 §

Vinstutdelning till aktieägarna får inte överstiga vad som i fastställd ba-
lansräkning och, i fråga om moderbolag som skall upprätta koncernredo-
visning, i fastställd koncembalansräkning för det senaste räkenskapsåret
redovisas som bolagets eller koncernens nettovinst för året, balanserad
vinst och fria fonder med avdrag för

1. redovisad förlust,

2. belopp som enligt lag eller bolagsordning skall avsättas till bundet
eget kapital eller, i fråga om moderbolag, belopp som av det fria egna
kapitalet i koncernen enligt årsredovisningarna för företag inom denna
skall överföras till bundet eget kapital,

3. belopp som enligt bolagsordning annars skall användas för något
annat ändamål än utdelning till aktieägarna.

Vinstutdelning får inte ske med så stort belopp att utdelningen med
hänsyn till bolagets eller koncernens konsolideringsbehov, likviditet eller
ställning i övrigt står i strid mot god affärssed. Förbud mot vinstutdelning
i visst fall föreskrivs i 6 kap. 5 §.

(Paragrafen saknar motsvarighet i kommitténs förslag)

Paragrafen innehåller bestämmelser om beräkning av den vinst som får
delas ut till aktieägarna. Moderbolags rätt att dela ut vinst är underkastad
en dubbel begränsning. Ett moderbolag får inte dela ut mer än vad som
är utdelningsbar vinst enligt moderbolagets egen balansräkning men inte
heller större belopp än vad som är utdelningsbar vinst enligt koncemba-
lansräkningen. Regeringens förslag innebär att moderbolag under vissa
förhållanden inte behöver upprätta koncernredovisning (se 7 kap. 2 §).
För att sådana moderbolag som inte behöver upprätta koncernredovisning
inte skall förlora rätten att dela ut vinst har därför i första stycket ett
tillägg gjorts av innebörd att den begränsning som tar sikte på kon-
cembalansräkningen inte gäller för dessa bolag. Det skydd som den
dubbla begränsningen för vinstutdelning i moderbolag har gett borgenä-
rerna uppvägs i viss mån av reglerna i andra stycket, som inskränker
rätten till utdelning om utdelning står i strid mot god affärssed.

12 kap. 3 §

Beslut om vinstutdelning fattas av bolagsstämma. Stämman får endast i
den mån skyldighet därtill föreligger enligt andra stycket eller enligt
bolagsordningen besluta om utdelning av större belopp än styrelsen före-
slagit eller godkänt.

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

296

Bolagsstämman skall på yrkande av ägare till minst en tiondel av
samtliga aktier besluta utdelning av åtminstone ett belopp motsvarande
hälften av vad som återstår av nettovinsten for året, sedan avdrag skett för
balanserad förlust, som överstiger fria fonder, reservfond och överkurs-
fond, och för belopp, som enligt lag eller bolagsordning skall avsättas till
bundet eget kapital eller enligt bolagsordning annars skall användas för
något annat ändamål än utdelning till aktieägarna. Ett sådant yrkande
skall framställas på ordinarie stämma innan beslut om användning av
vinsten fattas. Utdelning far inte ske i strid med 2 §. Stämman är inte
skyldig att besluta högre utdelning än fem procent av bolagets egna kapi-
tal.

I avstämningsbolag skall avstämningsdagen anges i bolagsstämmans
beslut om utdelning till aktieägare. Utdelningen förfaller till betalning på
avstämningsdagen och skall betalas utan dröjsmål. Den som på avstäm-
ningsdagen är införd i aktieboken eller i förteckning enligt 3 kap. 12 §
skall anses behörig att mottaga utdelningen. Var han vid mottagandet ej
berättigad, äger 4 kap. 3 § tredje stycket motsvarande tillämpning.

(Jfr 12 kap. 3 § i kommitténs förslag)

Ändringen i andra stycket har samma bakgrund som ändringen i 1 §.

12 kap. 4 §

Ull reservfond skall avsättas belopp som

1. om reservfonden och överkursfonden tillsammans inte uppgår till
tjugo procent av aktiekapitalet, motsvarar minst tio procent av den del av
nettovinsten för året som inte går åt för att täcka balanserad förlust,

2. den för vilken aktie förverkats betalat till bolaget,

3. enligt 4 kap. 17 § skall tillfalla bolaget,

4. vid utbyte av fordran enligt skuldebrev mot aktie, motsvarar skillna-
den mellan fordringsbeloppet och aktiens nominella belopp,

5. enligt bolagsordningen skall avsättas till reservfonden,

6. enligt beslut av bolagsstämman eljest skall överföras från det i balans-
räkningen redovisade fria egna kapitalet till reservfond.

Vid beräkning av det belopp, som enligt första stycket 1 minst skall
avsättas till reservfond, skall nettovinsten ökas med vad som kan ha till-
erkänts styrelseledamot, verkställande direktör eller annan som tantiem.

Nedsättning av reservfond eller överkursfond far enligt beslut av bolags-
stämman endast ske för

1. täckande av sådan förlust enligt fastställd balansräkning som ej kan
täckas av fritt eget kapital,

2. ökning av aktiekapitalet genom nyemission eller fondemission, eller

3. annat ändamål, om rätten med motsvarande tillämpning av 6 kap. 6 §
ger tillstånd till nedsättningen.

(Jfr 12 kap. 4 § i kommitténs förslag)

Paragrafen innehåller bestämmelser om vad som skall sättas av till
reservfonden och när denna fond kan sättas ned.

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

297

Ändringarna innebär bl.a. att den tidigare punkten 2 i första stycket om
att överkurs vid aktieteckning skall sättas av till reservfonden utgår.
Punkterna 3-7 har därför omnumreras till 2-6. Motsvarande överkurs-
belopp skall i stället sättas av till en överkursfond (se 2 kap. 12 a § och
4 kap. 13 a §). Det har dock ansetts att överkursfonden i sak bör jäm-
ställas med reservfonden. Detta har föranlett ändringar i första stycket
punkten 1 och tredje stycket. Dessa innebär bl.a. att överkursfonden skall
kunna sättas ned under samma förutsättningar som gäller för reserv-
fonden.

13 kap. 3 f

Har aktieägare uppsåtligen genom missbruk av sitt inflytande i bolaget
medverkat till överträdelse av denna lag, tillämplig lag om årsredovisning
eller bolagsordningen, kan rätten, om på grund av missbrukets långvarig-
het eller annan anledning särskilda skäl därtill föreligger, på talan av
ägare till en tiondel av samtliga aktier besluta, att bolaget skall träda i
likvidation. Rätten kan dock i sådant fall på yrkande av bolaget i stället
ålägga bolaget att inom viss tid inlösa kärandens aktier. Försummar
bolaget att lösa aktierna inom fastställd tid, skall rätten på talan av den
vars aktier skolat inlösas besluta, att bolaget skall träda i likvidation.

Vid avgörande av frågan om beslut om likvidation eller beslut om
inlösen av aktier skall meddelas, skall särskild hänsyn tagas till de an-
ställdas och fordringsägarnas intressen. Inlösen enligt första stycket far
dock ej ske, om bolagets eget kapital, beräknat enligt 2 § tredje stycket,
efter inlösen skulle understiga halva aktiekapitalet.

Vid beräkningen av det egna kapitalet skall de aktier som avses skola
inlösas upptagas som tillgång utan värde.

Om aktieägare, sedan talan enligt denna paragraf behörigen väckts, för
sin del återkallar talan, kan övriga aktieägare som deltagit i väckande av
talan fullfölja denna.

(Jfr 13 kap. 3 § i kommitténs förslag)

Ändringen är föranledd av att 11 kap. aktiebolagslagen upphävs och
ersätts av bestämmelser i den nya årsredovisningslagen och, för vissa slag
av bolag, den nya lagen om årsredovisning i kreditinstitut och värdepap-
persbolag (se författningskommentaren till 8 kap. 13 §).

13 kap. 4 a §

Registreringsmyndigheten förordnar att bolaget skall träda i likvidation,
om

1. bolaget är i konkurs som avslutas med överskott och bolagsstämman
inte inom föreskriven tid fattat beslut om likvidation enligt 19 §,

2. bolaget inte på föreskrivet sätt till registret har anmält sådan behörig
styrelse, verkställande direktör eller revisor som skall finnas enligt denna
lag, eller

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

298

3. bolaget inte har sänt in årsredovisning och revisionsberättelse enligt
8 kap. 3 § första stycket årsredovisningslagen (1995:000) inom elva må-
nader från räkenskapsårets utgång.

Beslut om likvidation meddelas dock inte, om likvidationsgrunden har
upphört under ärendets handläggning hos registreringsmyndigheten och
avgift som påforts enligt 6 a § har betalats.

Fråga om likvidation enligt första stycket tas upp av registreringsmyn-
digheten självmant eller på ansökan av styrelsen, styrelseledamot, verk-
ställande direktör, aktieägare, borgenär eller annan vars rätt kan vara
beroende av att det finns någon som kan företräda bolaget.

(Jfr 13 kap. 4 § i kommitténs förslag)

I första styckets hittills gällande lydelse har föreskrivits bl.a. att bolaget
kan försättas i likvidation, om årsredovisning och revisionsberättelse inte
enligt 11 kap. 3 § aktiebolagslagen har sänts in inom elva månader från
räkenskapsårets utgång. Som en följd av att bestämmelserna om ingivande
av årsredovisning nu flyttas över till den nya årsredovisningslagen, har
hänvisningen till 11 kap. 3 § aktiebolagslagen ersatts av en hänvisning till
bestämmelserna i 8 kap. 3 § första stycket i den nya årsredovisningslagen.
Även de värdepappersbolag och kreditinstitut som utgör aktiebolag skall
följa dessa bestämmelser (se 8 kap. 1 § andra stycket lagen om års-
redovisning i kreditinstitut och värdepappersbolag) och kan därför, om de
inte följer bestämmelserna, bli skyldiga att träda i likvidation.

13 kap. 6 a §

Om registreringsmyndigheten självmant meddelar bolaget ett likvida-
tionsföreläggande enligt 5 a § på den grunden att bolaget inte har anmält
behörig styrelse, verkställande direktör eller revisor för registrering, skall
bolaget förpliktas att betala en särskild avgift för kostnaderna i likvida-
tionsärendet.

Bolaget skall förpliktas betala avgift enligt första stycket endast om
registreringsmyndigheten senast sex veckor innan föreläggandet med-
delades har skickat en påminnelse till bolaget på dess senast anmälda
postadress om den brist som föreläggandet avser. Påminnelsen skall ha
innehållit en upplysning om att bolaget kan bli skyldigt att betala en
avgift om bristen inte avhjälps.

Kommer det fram i likvidationsärendet att det inte fanns grund för
tvångslikvidation när föreläggande enligt 5 a § paragrafen meddelades,
skall avgiftsbeslutet upphävas.

Bestämmelserna i 8 kap. 9 och 10 §§ årsredovisningslagen (1995:000)
tillämpas även i fråga om avgift enligt första stycket.

Regeringen far meddela föreskrifter om avgiftens storlek.

(Paragrafen saknar motsvarighet i kommitténs förslag)

I femte stycket har tidigare funnits en hänvisning till bestämmelserna
i 11 kap. 18 och 19 §§. Dessa bestämmelser har nu överförts till 8 kap.

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

299

9 och 10 §§ årsredovisningslagen. Styckets lydelse har justerats i enlighet
med detta.

13 kap. 9 §

När bolaget trätt i likvidation skall styrelsen och verkställande direktör
genast avge redovisning för sin förvaltning av bolagets angelägenheter
under den tid, för vilken redovisningshandlingar inte förut har lagts fram
på bolagsstämma. Redovisningen skall läggas fram på bolagsstämma så
snart det kan ske. Bestämmelserna om årsredovisning i tillämplig lag om
årsredovisning samt om revisionsberättelse enligt denna lag skall tilläm-
pas.

Omfattar tiden även föregående räkenskapsår, skall särskild redovisning,
i moderbolag omfattande även koncernredovisning, avges för nämnda år.

(Jfr 13 kap. 9 § i kommitténs förslag)

Paragrafen innehåller bestämmelser om redovisning för bolag som har
trätt i likvidation. I förtydligande syfte har i bestämmelsen angetts att
bestämmelserna om årsredovisning numera finns i annan lagstiftning, dvs.
i den nya årsredovisningslagen och, i fråga om vissa bolag, den nya lagen
om årsredovisning i kreditinstitut och värdepappersbolag

13 kap. 12 §

Likvidatorerna skall för varje räkenskapsår avge årsredovisning, som
läggs fram på ordinarie bolagsstämma för godkännande. I fråga om stäm-
man och redovisningen skall 9 kap. 5 § andra stycket 1 och 2 denna lag
samt 5 kap. 17 - 23 §§, 6 kap. 2 § och bestämmelserna om finansierings-
analys i 2 kap. 1 § tredje stycket och 6 kap. 3 § årsredovisningslagen
(1995:000) inte tillämpas. I förekommande fall behöver inte heller
bestämmelserna i 5 kap. 2 § 3 och 6 kap. 3 § lagen (1995:000) om
årsredovisning i kreditinstitut och värdepappersbolag tillämpas.

I balansräkningen upptages det egna kapitalet i en post, varvid aktie-
kapitalet anges inom linjen, i förekommande fall fördelat på olika aktie-
slag.

Tillgång far ej upptagas till högre värde än den beräknas inbringa efter
avdrag för försäljningskostnaderna. Om tillgång kan beräknas inbringa
väsentligt högre belopp än det i balansräkningen upptagna värdet eller om
för skuld och likvidationskostnad kan beräknas åtgå ett belopp som
väsentligt avviker från redovisad avsättning eller skuld, skall det beräkna-
de beloppet anges inom linjen vid tillgångs-, avsättnings- eller skuld-
posten.

(Jfr 13 kap. 12 § i kommitténs förslag)

Paragrafen behandlar den årsredovisning som likvidatorerna i ett aktie-
bolag skall lägga fram för bolagsstämman.

I den hittills gällande lydelsen av första stycket har genom hänvisningar
till 11 kap. aktiebolagslagen klargjorts dels att vissa tilläggsupplysningar

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

300

får utelämnas, dels att uppgift om förslag till disposition av resultatet inte
behöver lämnas i förvaltningsberättelsen och dels att någon finansierings-
analys inte behöver upprättas. Hänvisningarna till bestämmelser i 11 kap.
aktiebolagslagen har nu ersatts av hänvisningar till motsvarande bestäm-
melser i den nya årsredovisningslagen och den nya årsredovisningslagen
för kreditinstitut och värdepappersbolag.

Av den hittills gällande lydelsen av första stycket har också framgått att
likvidatoremas årsredovisning inte behöver innefatta någon koncern-
redovisning. Någon saklig ändring är inte avsedd i denna del. Eftersom
paragrafen behandlar endast vad som skall ingå i årsredovisningen och
då koncernredovisningen inte är en del av årsredovisningen (jfr 2 kap.
1 § i den nya årsredovisningslagen), har det inte ansetts nödvändigt att
uttryckligen ange att bestämmelserna om koncernredovisning inte skall
tillämpas.

Ändringarna i tredje stycket är en följd av att sådana poster som enligt
gällande bokföringslag och aktiebolagslag redovisas som skulder enligt
den nya årsredovisningslagen skall delas upp på avsättningar och skulder.
När lagen - såsom i detta fall - hittills har talat om redovisning av
”skuld”, bör detta därför ersättas av ”avsättning och skuld”.

Avsättning är dock endast ett redovisningsbegrepp. Civilrättsligt torde
en post som redovisas som en avsättning vara att betrakta som en på
visst sätt osäker skuld. Kommittén har föreslagit att begreppet ”skuld” i
några fall skall ersättas av ”avsättning och skuld” (se kommitténs förslag
till ändringar i 14 kap. aktiebolagslagen), fastän begreppet i de sam-
manhang snarare används i sin civilrättsliga bemärkelse. Dessa
kommitténs förslag återfinns inte i regerings förslag.

14 kap. 4 §

Styrelserna för överlåtande och, vid absorbation, övertagande bolag skall
upprätta en gemensam, dagtecknad fusionsplan. Planen skall undertecknas
av styrelsen i vart och ett av bolagen. 1 planen skall det för vaije bolag
anges

1. firma, organisationsnummer och den ort där styrelsen skall ha sitt
säte,

2. hur många aktier i det övertagande bolaget som skall lämnas för ett
angivet antal aktier i överlåtande bolag samt vilken kontant ersättning som
skall lämnas som fusionsvederlag,

3. den tidpunkt och de övriga villkor som skall gälla för utlämnandet
av fusionsvederlaget,

4. från vilken tid och på vilka villkor de aktier som lämnas såsom
fusionsvederlag medför rätt till utdelning i det övertagande bolaget,

5. den planderade tidpunkten för överlåtande bolags upplösning,

6. vilka rättigheter i det övertagande bolaget som skall tillkomma
innehavare av aktier, skuldebrev och andra värdepapper med särskilda
rättigheter i överlåtande bolag eller vilka åtgärder som i övrigt skall vidtas
till förmån för de nämnda innehavarna,

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

301

7. arvode och annan särskild förmån som med anledning av fusionen
skall lämnas till en styrelseledamot, en verkställande direktör eller en
revisor i överlåtande eller övertagande bolag.

Till fusionsplanen skall fogas

1. en kopia av bolagens årsredovisningar för de senaste tre räkenskaps-
åren samt

2. uppgifter motsvarande delårsrapport enligt 9 kap. 3 och 4 §§ årsredo-
visningslagen (1995:000) eller, i förekommande fall, 9 kap. 3 § 3 lagen
(1995:000) om årsredovisning i kreditinstitut och värdepappersbolag, om
fusionsplanen har upprättats senare än sex månader efter utgången av det
senaste räkenskapsår för vilket årsredovisning och revisionsberättelse har
lämnats. Uppgifterna skall avse tiden från utgången av nämnda räken-
skapsår till en dag som infaller tidigast tre månader innan fusionsplanen
upprättas.

(Bestämmelsen saknar motsvarighet i kommitténs förslag)

Paragrafen innehåller bestämmelser om den fusionsplan som skall
upprättas inför en fusion. Ändringen i andra stycket innebär dels att be-
teckningarna årsbokslut och förvaltningsberättelse i punkten 1 ändras till
årsredovisning och dels att det i punkten 2 görs en hänvisning till bestäm-
melserna om delårsrapporter i den nya årsredovisningslagstiftningen.
Ändringen i sista meningen är av redaktionell natur.

75 kap. 1 §

Stiftare, styrelseledamot och verkställande direktör, som vid fullgörande
av sitt uppdrag uppsåtligen eller av oaktsamhet skadar bolaget, skall er-
sätta skadan. Detsamma gäller när skadan vållas aktieägare eller annan
genom överträdelse av denna lag, tillämplig lag om årsredovisning eller
bolagsordningen.

(Jfr 15 kap. 1 § i kommitténs förslag)

Enligt denna bestämmelse kan en stiftare, styrelseledamot eller verkstäl-
lande direktör bli skadeståndsskyldig, om han vållar aktieägare eller annan
skada genom överträdelse av aktiebolagslagen eller bolagsordningen.
Detta har hittills inneburit att han kunnat bli skadeståndsskyldig vid över-
trädelse av bestämmelserna i 11 kap. aktiebolagslagen.

Detta skadeståndsansvar har ansetts böra bestå. Som en konsekvens av
att 11 kap. aktiebolagslagen upphävs har paragrafens andra mening därför
kompletterats så att det framgår att skadeståndsansvar kan inträda även
vid överträdelse av bestämmelserna i den årsredovisningslagstiftning som
bolaget omfattas av (se författningskommentaren till 8 kap. 13 §).

75 kap. 3 §

Aktieägare är skyldig att ersätta skada som han genom att medverka till
överträdelse av denna lag tillämplig lag om årsredovisning eller bolags-
ordningen uppsåtligen eller av grov oaktsamhet tillfogar bolaget, aktie-
ägare eller annan. Om det med hänsyn till faran för fortsatt missbruk och

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

302

förhållandena i övrigt är påkallat, är han även skyldig att inlösa skadeli-
dande aktieägares aktier. Lösenbeloppet bestämmes till belopp som är skä-
ligt med hänsyn till bolagets ställning och övriga omständigheter.

(Jfr 15 kap. 3 § i kommitténs förslag)

Av samma skäl som redovisats i författningskommentaren till 15 kap.

1 § har denna paragraf kompletterats med en föreskrift om att en
aktieägare kan bli skadeståndsskyldig även vid överträdelse av den
årsredovisningslag som bolaget omfattas av.

17 kap. 1 §

Ett beslut om att ett privat aktiebolag skall bli publikt fattas av bolags-
stämman enligt bestämmelserna i 9 kap. om beslut om ändring av bolags-
ordningen.

Om stämman hålls senare än sex månader efter utgången av det senaste
räkenskapsår for vilket årsredovisning och revisionsberättelse har avgivits,
skall det på stämman läggas fram uppgifter motsvarande delårsrapport
enligt 9 kap. 3 och 4 §§ årsredovisningslagen (1995:000) eller, i
förekommande fall, 9 kap. 3 § 3 lagen (1995:000) om årsredovisning i
kreditinstitut och värdepappersbolag. Uppgifterna skall avse tiden från ut-
gången av nämnda räkenskapsår till en dag som infaller tidigast tre
månader före dagen för bolagsstämman.

Beslutet får registreras endast om

1. bolagets registrerade aktiekapital uppgår till minst 500 000 kr,

2. yttrande företes från en auktoriserad eller godkänd revisor av vilket
framgår att bolagets eget kapital uppgår till minst det registrerade aktieka-
pitalet, och

3. bolagets firma inte strider mot föreskrifterna i 16 kap. 1 § om publikt
aktiebolags firma.

Ett privat aktiebolag skall anses ha blivit publikt, när bolagsordningen
uppfyller de bestämmelser som gäller för publika aktiebolag och beslutet
om övergång till publikt aktiebolag har blivit registrerat.

(Paragrafen saknar motsvarighet i kommitténs förslag)

Paragrafen innehåller bestämmelser om övergång från den privata till
den publika aktiebolagskategorin. Av paragrafen framgår bl.a. att om ett
sådant beslut skall fattas vid en stämma som ligger mer än sex månader
efter utgången av bolagets räkenskapsår, stämman måste ha tillgång till
information motsvarande en delårsrapport.

I andra stycket har hänvisningen till bestämmelserna om delårsrapporter
ändrats med anledning av att dessa bestämmelser har flyttats från 11 kap.
aktiebolagslagen till den nya årsredovisningslagstiftningen. Därutöver har
en viss redaktionell jämkning av lagtexten skett.

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

303

18 kap. 4 §

Har sökande vid anmälan för registrering ej iakttagit vad som är före-
skrivet om anmälan, skall sökanden föreläggas att inom viss tid avge
yttrande eller vidtaga rättelse. Detsamma gäller, om registreringsmyndig-
heten finner att beslut som anmäles för registrering eller handling som
bifogas anmälningen ej har tillkommit i behörig ordning eller till sitt in-
nehåll strider mot lag eller annan författning eller mot bolagsordningen
eller har i något viktigare hänseende otydlig eller vilseledande avfattning.
Underlåter sökanden att efterkomma föreläggandet, skall anmälningen av-
skrivas. Underrättelse om denna påföljd skall intagas i föreläggande. Före-
ligger även efter det yttrande avgivits hinder för registrering och har
sökanden haft tillfälle att yttra sig över hindret, skall registrering vägras,
om anledning ej förekommer att ge sökanden nytt föreläggande.

Bestämmelserna i första stycket utgör ej hinder för registrering av
bolagsstämmobeslut, om rätten till talan mot beslutet gått förlorad enligt
9 kap. 17 § andra stycket.

Registreringsmyndigheten skall genast skriftligen underrätta bolaget när
registreringsmyndigheten fattar beslut enligt 4 kap. 13 § andra stycket,
6 kap. 7 8 tredje stycket, 13 kap. 6 a eller 18 8, 14 kap. 15 8 första styck-
et, 21 eller 29 § eller 19 kap. 2 §.

(Paragrafen saknar motsvarighet i kommitténs förslag)

I tredje stycket finns bestämmelser om skyldighet för registrerings-
myndigheten att skicka underrättelser om vissa beslut. Denna underrättel-
seskyldighet har hittills gällt bl.a. vissa beslut om förseningsavgifter enligt
11 kap. aktiebolagslagen. Bestämmelserna om förseningsavgifter flyttas
nu över till den nya årsredovisningslagen. I samband därmed har också
bestämmelserna om skyldighet för registreringsmyndigheten att lämna
underrättelse om sådana beslut utmönstrats från aktiebolagslagen.

18 kap. 7 £

En myndighets beslut i tillståndsärende enligt 2 kap. 1 §, 8 kap. 4 eller
11 §, 10 kap. 2 eller 3 § eller 12 kap. 8 § far överklagas till regeringen.

Länsstyrelsens beslut enligt denna lag i annat fall än enligt första
stycket far överklagas hos allmän förvaltningsdomstol.

Ett beslut av registreringsmyndigheten att avskriva anmälan eller vägra
registrering enligt 4 § första stycket far överklagas hos allmän förvalt-
ningsdomstol inom två månader från beslutets dag. Detsamma gäller ett
sådant beslut av registreringsmyndigheten som avses i 4 a §, 4 kap. 13 §
andra stycket, 6 kap. 7 § tredje stycket, 13 kap. 18 §, 14 kap. 15 § första
stycket, 21 och 29 §§ samt 19 kap. 2 §.

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

(Jfr 18 kap. 7 § i kommitténs förslag)

Paragrafen innehåller bestämmelser om överklagande.

I första stycket har hittills funnits bestämmelser om överklagande av
beslut enligt 11 kap. 6 § och 8 § första stycket 1 aktiebolagslagen.

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

304

Den första bestämmelsen har behandlat beslut i dispensärende om ute-
lämnande av bruttoomsättningssumman. Genom den nya lagstiftningen
utmönstras denna typ av dispensbeslut. Den motsvarande överklagande-
bestämmelsen tas därför också bort.

Den andra bestämmelsen avser beslut om utelämnande av vissa upplys-
ningar om dotterföretag m.m. De hittills gällande bestämmelserna om så-
dana beslut upphävs nu och ersätts av snarlika bestämmelser i 5 kap. 9 §
årsredovisningslagen. Även bestämmelsen om överklagande ersätts därför
av en bestämmelse i årsredovisningslagen (se 10 kap. 1 §).

I tredje stycket har funnits bestämmelser om överklagande av beslut
enligt 11 kap. 16 och 18 §§ aktiebolagslagen, dvs. beslut om försenings-
avgifter. Bestämmelserna om dessa avgifter överförs nu till 8 kap. års-
redovisningslagen, varvid bestämmelserna om överklagande samtidigt
flyttas till 10 kap. 2 § samma lag.

19 kap. 2 §

Registreringsmyndigheten kan vid vite förelägga verkställande direktören
eller styrelseledamot att fullgöra skyldighet enligt denna lag eller annan
författning att

1. hos myndigheten göra behörig anmälan för registrering,

2. på bolagets brev, fakturor och orderblanketter lämna sådana uppgifter
som anges i 16 kap. 4 §.

Föreläggande enligt första stycket 1 för inte meddelas, om underlåten-
heten att göra anmälan medför att bolagsstämmans eller styrelsens beslut
förfaller eller bolaget blir skyldigt att träda i likvidation.

Fråga om utdömande av vite prövas av registreringsmyndigheten.

(Paragrafen saknar motsvarighet i kommitténs förslag)

Paragrafen har tidigare givit registreringsmyndigheten möjlighet att
meddela vitesföreläggande även när redovisningshandlingar, revisionsbe-
rättelse och delårsrapport inte har sänts in till myndigheten. Eftersom
bestämmelserna om ingivande av sådana handlingar nu flyttas över till
8 kap. årsredovisningslagen, har det ansetts att även de motsvarande be-
stämmelserna om vite bör flyttas över till årsredovisningslagen (se 8 kap.
13 § sistnämnda lag). Den tidigare punkten 1 i första stycket har därför
utgått.

Bestämmelsen i andra stycket överensstämmer i sak med tidigare
gällande rätt men föll genom förbiseende bort i ett tidigare lagstiftnings-
ärende (se prop. 1993/1994:196).

Ändringen av tredje stycket är av endast redaktionell natur.

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996.

Lagen träder i kraft den 1 januari 1996. Till följd av övergångsbestäm-
melserna i punkterna 2-5 skall visserligen flera av de nya bestämmelser -

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

305

20 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 10. Del II

na bölja tillämpas först vid en senare tidpunkt. Den nya koncemdefinitio-
nen i 1 kap. 5 § får dock verkan redan från ikraftträdandet.

2. I fråga om offentliggörande av årsredovisning, koncernredovisning,
revisionsberättelse och delårsrapport avseende räkenskapsår som har
inletts fore den 1 januari 1996 tillämpas äldre bestämmelser

För flertalet av de nya lagreglerna gäller särskilda övergångsbestämmel-
ser. Dessa har utformats så att aktiebolag som omfattas av lagen om
årsredovisning i kreditinstitut och värdepappersbolag samt s.k. finansiella
holdingbolag skall börja tillämpa de nya reglerna från och med räken-
skapsåret 1996, medan övriga bolag skall börja tillämpa reglerna från och
med räkenskapsåret 1997. Reglerna om offentliggörande av räkenskaps-
och revisionshandlingar har dock getts en enhetlig övergångsreglering. De
nya årsredovisningslagamas bestämmelser om offentliggörande skall gälla
från och med det räkenskapsår som inleds den 1 januari 1996 eller senare
(se övergångsbestämmelserna till dessa lagar). Med hänsyn härtill har
förevarande punkt utformats så att de hittills gällande bestämmelserna om
offentliggörande (se 11 kap. 3 och 15-20 §§ aktiebolagslagen och de
därtill anknytande överklagande- och vitesbestämmelsema i 18 kap. 7 §
och 19 kap. 2 § samma lag) skall tillämpas i fråga om tidigare räken-
skapsår, dvs. räkenskapsår som har inletts under år 1995 eller tidigare.

3.1 bolag som omfattas av lagen (1995:000) om årsredovisning i kreditin-
stitut och värdepappersbolag samt i bolag som avses i 1 kap. 1 § andra
stycket samma lag skall 2 kap. 12 a § och 4 kap. 13 a § tillämpas första
gången i fråga om det räkenskapsår som inleds närmast efter den 31
december 1995.

1 övriga bolag skall de angivna paragraferna tillämpas första gången
i fråga om det räkenskapsår som inleds närmast efter den 31 december
1996.

De nya bestämmelserna i 2 kap. 12 a § och 14 kap. 13 a § sammanhänger
med årsredovisningslagamas bestämmelser om redovisning av överkursbe-
lopp. Det är därför naturligt att bestämmelserna böijar tillämpas först från
och med det räkenskapsår då de nya redovisningsbestämmel-sema börjar
gälla. Värdepappersbolag, dvs. aktiebolag som har fått tillstånd att driva
värdepappersrörelse enligt lagen (1991:981) om värdepappersrörelse, skall
bölja följa de nya årsredovisningsreglema redan från och med det räken-
skapsår som inleds den 1 januari 1996 eller senare (se övergångsbestäm-
melserna till lagen om årsredovisning i kreditinstitut och värdepappersbo-
lag). Detsamma gäller kreditmarknadsbolag, vissa bolag, som äger bedriva
verksamhet enligt punkterna 3 - 5 i övergångsbestämmelserna till lagen
om kreditmarknadsbolag, och finansiella holdingbolag. För dessa bolag
skall därför även de aktuella bestämmelserna i aktiebolagslagen börja till-
lämpas från och med det räkenskapsår som inleds den 1 januari 1996 eller
senare.

Även i fråga om övriga aktiebolag har det ansetts att de nya bestäm-
melserna bör gälla från det räkenskapsår då bolagen skall böija tillämpa

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

306

de nya redovisningsreglerna. I deras fall blir detta dock först från och
med det räkenskapsår som inleds den 1 januari 1997 eller senare.

4. I bolag som omfattas av lagen (1995:000) om årsredovisning i kre-
ditinstitut och värdepappersbolag samt i bolag som avses i 1 kap. 1 §
andra stycket samma lag skall 11 kap. 1, 2 och 4 - 14 §§ tillämpas intill
utgången av det sista räkenskapsår som inletts före den 1 januari 1996.

I övriga bolag skall de angivna paragraferna tillämpas intill utgången
av det sista räkenskapsår som inletts före den 1 januari 1997.

Den nya lagstiftningen innebär bl.a. att reglerna om redovisning i 11 kap.
upphävs. Reglerna bör dock fortsätta gälla till dess att de motsvarande nya
redovisningsreglerna skall börja tillämpas. För värdepappersbolag och
finansiella holdingbolag, som skall bölja tillämpa de nya årsredovisnings-
lagama från och med det räkenskapsår som inleds den 1 januari 1996,
skall därför aktiebolagslagens bestämmelser om redovisning gälla fram till
detta räkenskapsår. Övriga bolag skall börja tillämpa de nya redovis-
ningsreglerna under det räkenskapsår som inleds den 1 januari 1997 eller
senare. De skall därför tillämpa äldre bestämmelser intill utgången av det
sista räkenskapsår som inleds före den 1 januari 1997.

5. I bolag som omfattas av lagen (1995:000) om årsredovisning i kreditin-
stitut och värdepappersbolag samt i bolag som avses i 1 kap. 1 § andra
stycket samma lag skall 4 kap. 16, 20 och 21 §§, 8 kap. 13 §, 9 kap.
17 §, 10 kap. 3 och 10 §§, 12 kap. 1 - 4 §§, 13 kap. 3, 9 och 12 §§,
14 kap. 4 §, 15 kap. 1 och 3 §§ samt 17 kap. 1 § tillämpas i sin äldre
lydelse intill utgången av det sista räkenskapsår som inletts före den 1
januari 1996.

I övriga bolag skall de angivna paragraferna tillämpas i sin äldre
lydelse intill utgången av det sista räkenskapsår som inletts före den 1
januari 1997.

Ändringarna av de paragrafer som nämns i denna punkt har ett nära sam-
band med den nya redovisningsbestämmelsema och bör därför böija till-
lämpas först i samband med att dessa träder i tillämpning. För värdepap-
persbolag och finansiella holdingbolag har därför föreskrivits att paragra-
ferna skall gälla i sin äldre lydelse intill utgången av det sista räkenskaps-
år som inletts före den 1 januari 1996. I fråga om övriga bolag skall
paragraferna gälla i sin äldre lydelse intill utgången av det sista räken-
skapsår som inletts före den 1 januari 1997.

23.3 Förslaget till lag om ändring i bokföringslagen
(1976:125)

11 a §

I aktiebolag och sådana handelsbolag som omfattas av årsredovisnings-
lagen (1995:000) skall årsbokslutet bestå av balansräkning, resultaträk-

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

307

ning och noter. För årsbokslutet i sådana bolag gäller, i stället för be-
stämmelserna i 13 - 20 §§, vidare bestämmelserna i 2 kap. 2-4 och
6 §§, 3 kap. 1 - 4, 6, 8 och 9 §§ samt 4 och 5 kap. årsredovisningslagen

(Jfr 11 a § i kommitténs förslag)

Innebörden av de nya bestämmelserna är att de bolag som omfattas av
den nya årsredovisningslagen skall tillämpa den lagens bestämmelser om
balansräkningen, resultaträkningen och notema inte bara på årsredovis-
ningen utan även på årsbokslutet.

Vissa bestämmelser i årsredovisningslagen skall emellertid inte tillämpas
i fråga om årsbokslutet. Det gäller 2 kap. 1, 5 och 7 §§, eftersom mot-
svarande regler redan finns i 11 § bokföringslagen. Det gäller vidare
3 kap. 5 § om jämförelsetal, eftersom angivande av jämförelsetal inte
synes fylla något syfte för årsbokslutet. Slutligen undantas 3 kap. 7 §.
Den bestämmelsen ger en möjlighet att i årsredovisningen använda
resultaträkning i förkortad form, om det är motiverat av konkurrensskäl.
Årsbokslutet är till skillnad från årsredovisningen inte offentligt och det
finns därför inte skäl att tillämpa resultaträkning i förkortad form i fråga
om årsbokslutet.

Genom hänvisningen till den nya årsredovisningslagen kommer bestäm-
melserna i denna att bli en del av bokföringslagens regelverk rörande
upprättande av årsbokslut. Detta far bl.a. till följd att, om någon vid upp-
rättande av årsbokslut inte följer årsredovisningslagens bestämmelser, han
kan - liksom vid annat åsidosättande av bokföringsskyldighet - dömas för
bokföringsbrott enligt 11 kap. 5 § brottsbalken.

11 b §

Iföretag som omfattas av lagen (1995:000) om årsredovisning i kreditin-
stitut och värdepappersbolag eller lagen (1995:000) om årsredovisning
i försäkringsföretag skall årsbokslutet bestå av balansräkning, resultaträk-
ning och noter. För årsbokslutet i sådana företag som omfattas av lagen
om årsredovisning i kreditinstitut och värdepappersbolag gäller, i stället
för bestämmelserna i 13 - 20 §§, bestämmelserna i 2 kap. 2 § samt 3 -
5 kap. lagen om årsredovisning i kreditinstitut och värdepappersbolag .
För årsbokslutet i företag som omfattas av lagen om årsredovisning i för-
säkringsföretag gäller, i stället för bestämmelserna i 13- 20 §§, be-
stämmelserna i 2 kap. 2 § samt 3-5 kap. lagen om årsredovisning i för-
säkringsföretag. I fråga om båda slagen av företag gäller dock att
hänvisningarna till 3 kap. 5 § årsredovisningslagen (1995:000) inte skall
tillämpas.

(Jfr 11 b § i kommitténs förslag)

Innebörden av den nya paragrafen är att de bolag som omfattas av de
nya årsredovisningslagama för försäkringsföretag resp, kreditinstitut och
värdepappersbolag skall tillämpa bestämmelserna i dessa lagar på balans-

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

308

räkningen och resultaträkningen i såväl årsbokslutet som i årsredovisning-
en. Se i övrigt författningskommentaren till 11 a §.

22 f

Allt räkenskapsmaterial skall bevaras i ordnat skick och på betryggande
sätt inom landet under minst tio år från utgången av det kalenderår då
räkenskapsåret avslutades. Vad nu sagts gäller också avtal och andra
handlingar av särskild betydelse för att belysa rörelsens ekonomiska för-
hållanden.

Skyldighet att som räkenskapsmaterial bevara material enligt 10 § första
stycket 3 upphör, om registrerade uppgifter på betryggande sätt föres över
till vanlig läsbar form eller till film eller annat material med registreringar
i mikroskrift som kan läsas med förstoringshjälpmedel.

Om särskilda skäl föreligger, far skattemyndigheten för visst fall tillåta,
att räkenskapsmaterial i vanlig läsbar form förstöres före utgången av den
i första stycket angivna tiden. Materialet skall därvid under betryggande
former mikrofilmas eller kopieras på likvärdigt sätt. Kopiorna skall ordnas
så att sökta uppgifter lätt kan återfinnas och läsas samt bevaras under den
tid som återstår av den i första stycket angivna tiden.

Tillstånd som avses i tredje stycket medges dock av Finansinspektionen
när det gäller rörelse som står under inspektionens tillsyn.

(Jfr 22 § i kommitténs förslag)

Paragrafen innehåller bestämmelser om tillstånd att i visst fall förstöra
räkenskapsmaterial. Sådant tillstånd kan ges av bank- eller försäkrings-
inspektionen. I lagen (1991:936) med anledning av Finansinspektionens
inrättande föreskrivs att bestämmelser i lag eller annan författning som
avser bankinspektionen eller försäkringsinspektionen skall avse Finansin-
spektionen. I samband med de ändringar som nu föreslås i bokförings-
lagen bör hänvisningen till bankinspektionen och försäkringsinspektionen
ersättas med en uttrycklig hänvisning till Finansinspektionen.

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996.

2. I bolag som avses i 1 kap. 1 § andra stycket lagen (1995:000) om års-
redovisning i kreditinstitut och värdepappersbolag och 1 kap. 1 § andra
stycket lagen (1995:000) om årsredovisning i försäkringsföretag skall
11 a § tillämpas första gången i fråga om det räkenskapsår som inleds
närmast efter den 31 december 1995.

1 övriga bolag som omfattas av årsredovisningslagen (1995:000) skall
11 a § tillämpas första gången i fråga om det räkenskapsår som inleds
närmast efter den 31 december 1996.

De nya bestämmelserna om årsbokslut i 11 a § innebär att aktiebolag och
handelsbolag som omfattas av den nya årsredovisningslagen - inklusive
s.k. finansiella holdingbolag - skall följa i huvudsak samma regler vid

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

309

21 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 10 Del II

upprättandet av årsbokslut som vid upprättandet av årsredovisning. Det är
därför naturligt att 11 a § börjar tillämpas samtidigt med de nya årsredo-
visningsreglema. Förevarande punkt har därför utformats så att de finans-
iella holdingbolagen - som skall börja tillämpa de nya årsredovisnings-
reglema från och med det räkenskapsår som inleds den 1 januari 1996
eller senare - skall bölja tillämpa de nya bestämmelserna om årsbokslut
från och med detta räkenskapsår. Övriga bolag som omfattas av den nya
årsredovisningslagen skall börja tillämpa de nya bestämmelserna ett räken-
skapsår senare.

3. Bestämmelserna i 11 b § skall tillämpas första gången i fråga om det
räkenskapsår som inleds närmast efter den 31 december 1995.

Av den nya 11 b § följer att företag som omfattas av lagen om årsredo-
visning i kreditinstitut och värdepappersbolag och lagen om årsredovis-
ning i försäkringsföretag skall upprätta årsbokslut enligt i huvudsak sam-
ma regler som gäller for upprättandet av årsredovisning. Förevarande
övergångsbestämmelse har utformats så att denna bestämmelse skall börja
tillämpas samtidigt med de nya årsredovisningsreglema, dvs. från och
med det räkenskapsår som inleds den 1 januari 1996 eller senare.

23.4 Förslaget till lag om ändring i lagen (1980:1103) om
årsredovisning m.m. i vissa foretag

7 kap. 1 §

Bestämmelserna i 1 och 2 kap., 3 kap. 1 - 10 §§ samt 4 kap. 8 § andra
stycket och 12 § gäller inte sådana handelsbolag som omfattas av års-
redovisningslagen (1995:000) eller hypoteksinstitut som omfattas av lagen
(1995:000) om årsredovisning i kreditinstitut och värdepappersbolag. När
det gäller sådana handelsbolag och hypoteksinstitut avses vid tillämp-
ningen av 3 kap. 11 § och 4 kap. med begreppen moderföretag, dotter-
företag och koncern vad som i 1 kap. 3 § årsredovisningslagen anges om
moderbolag, dotterföretag och koncern.

(Jfr 1 kap. 1 § i kommitténs förslag)

Paragrafen är ny. Nuvarande 1 § får beteckningen 1 a §.

Innebörden av bestämmelserna i paragrafen är att de handelsbolag som
omfattas av den nya årsredovisningslagen inte skall tillämpa bestäm-
melserna i 1980 års årsredovisningslag såvitt avser årsredovisningens och
koncernredovisningens upprättande och innehåll. Detsamma gäller sådana
hypoteksinstitut som omfattas av lagen om årsredovisning i kreditinstitut
och värdepappersbolag. Däremot måste sådana handelsbolag och hypo-
teksinstitut tillämpa övriga bestämmelser i 1980 års årsredovisningslag,
nämligen dels bestämmelsen i 3 kap. 11 § om skyldighet for moder- och
dotterföretag att lämna varandra vissa upplysningar och dels bestämmel-
serna i 4 kap. om revision. Vid tillämpningen av dessa bestämmelser skall
bolagen dock använda sig av den koncemdefinition som har tagits in i

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

310

den nya årsredovisningslagen och sålunda inte av den koncemdefinition
som finns i 1 kap. 1 a § denna lag.

De handelsbolag och hypoteksinstitut som omfattas av den nya års-
redovisningslagen skall alltså inte tillämpa 1 och 2 kap. i 1980 års års-
redovisningslag. De skall inte heller tillämpa 3 kap. med undantag av
3 kap. 11 §. Enligt den sistnämnda paragrafen skall foretag som blir
moderföretag meddela detta till ledningen for dotterföretaget, medan
dotterföretag skall lämna moderföretag vissa upplysningar av betydelse för
beräkningen av koncernens ställning och resultat. Motsvarande bestäm-
melse finns i 8 kap. 7 § aktiebolagslagen. Det har ansetts att den bestäm-
melsen inte bör foras över till redovisningslagstiftningen, eftersom den har
betydelse inte enbart från redovisningssynpunkt utan även vid tillämp-
ningen av andra bestämmelser i aktiebolagslagen.

I den nya lagstiftningen har revisionsreglema behållits i aktiebolags-
lagen resp. 1980 års årsredovisningslag. Endast de regler som behandlar
års- och koncernredovisningens avlämnande till revisorerna samt offent-
liggörandet av revisionsberättelsen har forts över till den nya årsredovis-
ningslagen (se 8 kap. 2 och 3 §§). För handelsbolagens och hypoteksin-
stitutens del innebär detta att 4 kap. i 1980 års årsredovisningslag fort-
farande skall tillämpas även av de bolag som upprättar årsredovisning
enligt den nya årsredovisningslagen.

2 kap. 3 §

Kopia av årsredovisningen skall senast sex månader efter räkenskapsårets
utgång sändas in till Patent- och registreringsverket, om

1. tillgångarnas nettovärde enligt fastställda balansräkningar för de två
senaste räkenskapsåren överstiger ett gränsbelopp som motsvarar 1 000
gånger det basbelopp enligt lagen (1962: 381) om allmän försäkring som
gällde under den sista månaden av respektive räkenskapsår, eller

2. antalet anställda i rörelsen under de två senaste räkenskapsåren i
medeltal har överstigit 200.

Första stycket gäller även for moderföretag i en koncern, om

1. nettovärdet av koncernföretagens tillgångar enligt fastställda kon-
cernbalansräkningar för de två senaste räkenskapsåren överstiger det
gränsbelopp som anges i första stycket,

2. antalet anställda vid koncernföretagen under de två senaste räken-
skapsåren i medeltal överstigit 200, eller

3. moderföretaget inte upprättar koncernredovisning och nettovärdet
av koncernföretagens tillgångar, enligt fastställda balansräkningar för
koncernföretagens två senaste räkenskapsår, på moderföretagets balans-
dag överstiger det gränsbelopp som anges i första stycket.

(Jfr 2 kap. 3 § i kommitténs förslag)

Paragrafen innehåller bestämmelser om när årsredovisningen skall sän-
das in till Patent- och registreringsverket.

Den nya lydelsen av första stycket innebär ingen saklig ändring.

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

311

Även andra stycket första och andra punkterna överensstämmer i sak
med tidigare bestämmelser. Den tredje punkten har däremot ingen mot-
svarighet i gällande rätt. Ändringen innebär att, i fall då ett moderföretag
inte upprättar koncernredovisning, skyldigheten att sända in årsredovis-
ningen skall prövas med utgångspunkt i de enskilda koncernföretagens
balansräkningar (se författningskommentaren till 4 kap. 3 § förevarande
lag och 10 kap. 3 § aktiebolagslagen).

4 kap. 1 §

I företag som är skyldiga att upprätta årsredovisning enligt 2 kap. 1 §,
skall den årsredovisningsskyldige utse en eller flera revisorer för bestämd
tid eller tills vidare. Detsamma gäller i handelsbolag som är skyldiga att
upprätta årsredovisning enligt årsredovisningslagen (1995:000) och hypo-
teksinstitut som är skyldiga att upprätta årsredovisning enligt lagen
(1995:000) om årsredovisning i kreditinstitut och värdepappersbolag. Den
årsredovisningsskyldige kan bestämma att annan än han själv skall utse
revisor.

En eller flera revisorssuppleanter kan utses. Bestämmelserna i denna lag
om revisorer gäller i tillämpliga delar om suppleanter.

(Jfr 4 kap. 1 § i kommitténs förslag)

Paragrafen innehåller bestämmelser om skyldighet att utse revisor.
Denna skyldighet har hittills varit knuten till skyldigheten att upprätta
årsredovisning enligt 2 kap. 1 §. Den nya lagstiftningen innebär att vissa
handelsbolag och hypoteksinstitut i stället kommer att vara skyldiga att
upprätta årsredovisning enligt annan lagstiftning. Även i de fallen bör
revisor utses. Detta har föranlett ändringen i paragrafens första stycke.

4 kap. 3 §

Minst en revisor skall vara auktoriserad revisor om

1. tillgångarnas nettovärde enligt fastställda balansräkningar för de två
senaste räkenskapsåren överstiger ett gränsbelopp som motsvarar 1 000
gånger det basbelopp enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring som
gällde under den sista månaden av respektive räkenskapsår, eller

2. antalet anställda i rörelsen under de två senaste räkenskapsåren i
medeltal har överstigit 200.

Första stycket gäller även för moderföretag i en koncern, om

1. nettovärdet av koncernföretagens tillgångar enligt fastställda kon-
cernbalansräkningar för de två senaste räkenskapsåren överstiger det
gränsbelopp som anges i första stycket,

2. antalet anställda vid koncernföretagen under de två senaste räken-
skapsåren i medeltal överstigit 200, eller

3. moderföretaget inte upprättar koncernredovisning och nettovärdet av
koncernföretagens tillgångar, enligt fastställda balansräkningar för kon-
cernföretagens två senaste räkenskapsår, på moderföretagets balansdag
överstiger det gränsbelopp som anges i första stycket.

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

312

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan i fråga
om foretag som avses i första eller andra stycket förordna att en viss god-
känd revisor far utses i stället för en auktoriserad revisor. Sådana beslut
är giltiga i högst fem år.

I fråga om annat företag far länsstyrelsen, om det är påkallat av sär-
skilda omständigheter, besluta att minst en revisor skall vara auktoriserad
revisor eller godkänd revisor.

Om det finns skäl till det, får länsstyrelsen samtidigt också förordna en
auktoriserad revisor eller en godkänd revisor att med övriga revisorer
delta i revisionen. Uppdragstiden för revisorn skall bestämmas så att upp-
draget upphör när annan behörig revisor har blivit utsedd i föreskriven
ordning.

Innan länsstyrelsen meddelar beslut som avses i fjärde eller femte
stycket, skall företaget beredas tillfälle att yttra sig.

(Jfr 4 kap. 3 § i kommitténs förslag)

Paragrafen innehåller regler om när bolagets revisor skall vara aukto-
riserad.

Det har ansetts att de storleks gränser som är bestämmande för skyldig-
heten att utse auktoriserad revisor bör framgå direkt av lagens revi-
sionskapitel utan att hänvisning görs till andra kapitel. Detta är en fördel
för framför allt de handelsbolag och hypoteksinstitut som i huvudsak inte
skall tillämpa lagens övriga kapitel. I regeringens förslag har därför de
storlekskriterier som är bestämmande för skyldigheten att utse auktori-
serad revisor och i dag finns i 2 kap. 3 § också tagits in i 4 kap.

Första stycket överensstämmer i sak med tidigare bestämmelser.

Även andra stycket första och andra punkterna överensstämmer i sak
med tidigare bestämmelser. Den tredje punkten har däremot ingen mot-
svarighet i gällande rätt. Eftersom regeringens förslag innebär att handels-
bolag eller hypoteksinstitut som är moderbolag inte alltid kommer att
omfattas av skyldigheten att upprätta koncernredovisning, har bestämmel-
serna om moderbolags skyldighet att utse auktoriserad revisor komplet-
terats med en alternativ regel av innebörd att prövningen i vissa fall far
ske med utgångspunkt i de enskilda koncernföretagens balansräkningar.
En motsvarande ändring har gjorts i 10 kap. 3 § aktiebolagslagen.

Ändringarna far till följd att de nuvarande andra-femte styckena flyttas
till tredje-sjätte styckena. Detta medför i sin tur en följdändring i sjätte
stycket.

4 kap. 10 §

Revisorn skall för varje räkenskapsår avge revisionsberättelse till den
årsredovisningsskyldige. Berättelsen skall överlämnas till den som svarar
för förvaltningen av företagets angelägenheter senast fem och en halv
månader efter räkenskapsårets utgång.

Revisionsberättelsen skall innehålla ett uttalande, huruvida årsredovis-
ningen har upprättats enligt denna lag eller, i förekommande fall, enligt
årsredovisningslagen (1995:000) eller lagen (1995:000) om årsredovis-
ning i kreditinstitut och värdepappersbolag. Innehåller inte årsredo-
visningen sådana upplysningar som skall lämnas enligt tillämplig lag om

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

313

årsredovisning, skall revisorn ange detta och lämna behövliga upplysning-
ar i sin berättelse, om det kan ske.

Har revisom vid sin granskning funnit att åtgärd eller försummelse som
kan föranleda ersättningsskyldighet ligger någon som ingår i före-
tagsledningen till last, skall det anmärkas i berättelsen. Revisom kan även
i övrigt i berättelsen meddela upplysningar som han önskar bringa till den
årsredovisningsskyldiges kännedom.

I revisionsberättelsen skall också anmärkas om revisom funnit att före-
taget inte har fullgjort sin skyldighet

1. att göra avdrag för preliminär A-skatt eller kvarstående skatt enligt
uppbördslagen (1953:272),

2. att anmäla sig för registrering enligt 4 kap. 2 § mervärdesskattelagen
(1994:200),

3. att lämna uppgift enligt 54 § 1 mom. uppbördslagen eller 4 § lagen
(1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare eller särskild
deklaration enligt 14 kap. 3 § mervärdesskattelagen, eller

4. att i rätt tid betala skatter och avgifter som avses i 1-3.

Om revisionsberättelsen innehåller anmärkning om att företaget inte har
fullgjort skyldighet som avses i fjärde stycket 1 - 4, skall revisom genast
sända in en avskrift av revisionsberättelsen till skattemyndigheten.

I ett moderföretag skall revisom avge en särskild revisionsberättelse be-
träffande koncernen. Härvid skall första-tredje styckena tillämpas.

Om anmälan har gjorts enligt 5 § tredje eller femte stycket, skall revisor
till revisionsberättelsen foga avskrift av anmälningen.

(Jfr 4 kap. 10 § i kommitténs förslag)

Paragrafen innehåller bestämmelser om revisionsberättelsen. En kon-
sekvens av att de handelsbolag som skall tillämpa den nya årsredovis-
ningslagen även skall tillämpa 4 kap. i 1980 års årsredovisningslag blir
att revisorns uttalande enligt 10 § andra stycket skall avse huruvida års-
redovisningen upprättats enligt den sistnämnda lagen eller i förekomman-
de fall den nya årsredovisningslagen. Motsvarande gäller för hypoteksin-
stitut som omfattas av lagen om årsredovisning i kreditinstitut och värde-
pappersbolag.

4 kap. 14 §

En revisor som vid fullgörande av sitt uppdrag uppsåtligen eller av oakt-
samhet vållar den årsredovisningsskyldige skada skall ersätta skadan.
Detsamma gäller när skada vållas någon annan genom överträdelse av
denna lag eller, i förekommande fall, årsredovisningslagen (1995:000)
eller lagen (1995:000) om årsredovisning i kreditinstitut och värdepap-
persbolag. En revisor ansvarar även för den skada som hans medhjälpare
vållar uppsåtligen eller av oaktsamhet.

Är ett revisionsbolag revisor, åligger ersättningsskyldigheten detta bolag
och den för revisionen huvudansvarige.

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

314

(Jfr 4 kap. 14 § i kommitténs förslag)

Paragrafen innehålller bestämmelser om revisorns skadeståndsskyldig-
het. Sådana handelsbolag som i övrigt omfattas av den nya årsredovis-
ningslagen samt hypoteksinstitut som omfattas av lagen om årsredovisning
i kreditinstitut och värdepappersbolag skall fortfarande tillämpa revisions-
reglema i 4 kap. i 1980 års årsredovisningslag. Revisorns granskning
måste emellertid göras mot bakgrund av tillämplig årsredovisningslag.
Första stycket har därför kompletterats med en hänvisning till den nya
årsredovisningslagen och lagen om årsredovisning i kreditinstitut och
värdepappersbolag.

5 kap. 2 §

Myndighets beslut i tillståndsärenden enligt 2 kap. 5 § 3, 3 kap. 3 § andra
stycket eller 4 kap. 2 § första stycket eller 3 § tredje stycket får överkla-
gas till regeringen.

Länsstyrelsens beslut enligt denna lagjSr överklagas hos allmän förvalt-
ningsdomstol.

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

(Jfr 5 kap. 2 § i kommitténs förslag)

Paragrafen innehåller bestämmelser om överklagande av vissa beslut.
Som en konsekvens av att ett nytt andra stycke har tillagts i 4 kap. 3 §
har hänvisningen i första stycket till 4 kap. 3 § andra stycket ändrats till
4 kap. 3 § tredje stycket.

Enligt de nya principerna om instansordningen m.m. i de allmänna för-
valtningsdomstolarna (se prop. 1992/93:100, bilaga 3, s. 24 f. och s. 93,
prop. 1993/94:133 och prop. 1994/95:27) skall överklagande av länsstyrel-
sens beslut numera ske till länsrätt (allmän förvaltningsdomstol) som
första domstolsinstans i stället för till kammarrätt. Vidare skall pröv-
ningstillstånd krävas i kammarrätten. Detta har kommit till uttryck i andra
och tredje styckena.

Ikraftträdande och övergångsbestämmelser

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996

2. I hypoteksinstitut samt i bolag som avses i 1 kap. 1 § andra stycket
lagen (1995:000) om årsredovisning i kreditinstitut och värdepappers-
bolag skall de nya bestämmelserna tillämpas första gången det
räkenskapsår som inleds närmast efter den 31 december 1995.

I övriga företag skall bestämmelserna tillämpas första gången det
räkenskapsår som inleds närmast efter den 31 december 1996.1fråga om
offentliggörande av årsredovisning, koncernredovisning och delårsrapport
skall dock lagen tillämpas i sin nya lydelse redan i fråga om det räken-
skapsår som inleds närmast efter den 31 december 1995.

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 1996. Lagändringarna
innebär väsentligen att reglerna om redovisning för vissa typer av företag
- vissa handelsbolag och hypoteksinstitut - flyttas över till den nya års-

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

315

redovisningslagstiftningen. Lagen bör därför tillämpas i sin nya lydelse
först från och med den tidpunkt då de nya årsredovisningslagama börjar
tillämpas.

När det gäller hypoteksinstitut och sådana handelsbolag som utgör fi-
nansiella holdingbolag bör lagen i sin nya lydelse gälla från och med det
räkenskapsår som inleds den 1 januari 1996. I fråga om övriga bolag bör
den nya lydelsen av lagen tillämpas först från och med det räkenskapsår
som inleds den 1 januari 1997 eller senare. Detta överensstämmer med
den övergångsreglering som föreslås beträffande den nya årsredovisnings-
lagen och lagen om årsredovisning i kreditinstitut och värdepappersbolag.
Av övergångsbestämmelserna till de nya årsredovisningslagama följer
dock att samtliga bolag som omfattas av den nya årsredovisningslagstift-
ningen redan från och med räkenskapsåret 1996 skall följa de nya bestäm-
melserna om offentliggörande av räkenskaps- och revisionshandlingar. I
den delen bör därför den nya lydelsen av lagen gälla redan från och med
det räkenskapsår som inleds den 1 januari 1996 eller senare.

23.5 Förslaget till lag om ändring i lagen (1992:160)
om utländska filialer m.m.

Flertalet bestämmelser i det elfte direktivet, som behandlar filialer till
utländska företag och offentliggörande av vissa handlingar och uppgifter
om dessa, har redan införts i svensk rätt genom lagen (1992:160) om
utländska filialer m.m. (filiallagen) och förordningen (1992:308) om ut-
ländska filialer m.m. Några artiklar i direktivet föranleder dock ytterligare
lagändringar (jfr kommitténs betänkande del I s. 326, 327, 329 och 439 -
451).

Filialens brev, fakturor och orderblanketter skall innehålla uppgift om det
utländska företagets rättsliga form och säte, det utländska register där
företaget är registrerat, företagets nummer i detta register samt filialens
organisationsnummer enligt lagen (1974:174) om identitetsbeteckningför
juridiska personer m.fl. och det svenska register där filialen är
registrerad. Om filialen har trätt i likvidation, skall också detta anges.

(Jfr 5 § tredje stycket i kommitténs förslag)

Den nya paragrafen, som behandlar vilka uppgifter en filial till ett ut-
ländskt företag måste lämna på brev, fakturor och orderblanketter, är
föranledd av artiklarna 6 och 10 i det elfte direktivet.

I enlighet med direktivet föreskrivs i paragrafen att filialens brev och
orderblanketter skall innehålla vissa angivna uppgifter. Det har ansetts att
inte enbart brev och orderblanketter bör omfattas av bestämmelserna utan
även fakturor (jfr 16 kap. 4 § aktiebolagslagen, som innehåller en liknan-
de bestämmelse). Däremot blir bestämmelsen inte tillämplig på prislistor,
broschyrer eller annan säljinformation som riktar sig till en obestämd
krets av mottagare.

Av direktivet följer att de angivna handlingarna skall innehålla uppgift
om det utländska register där företaget är registrerat, företagets nummer

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

316

i detta register samt företagets rättsliga form och säte. Detta kommer till
uttryck i paragrafen.

Enligt direktivet skall uppgift vidare lämnas om i vilket register filialen
är registrerad och filialens registreringsnummer. I Sverige finns det två
register över filialer i Sverige. Ett av registren förs av Patent- och
registreringsverket och avser ”vanliga” utländska företags filialer (filial-
registret). Det andra förs av Finansinspektionen (bankregistret) och in-
nehåller bl.a. de utländska bankernas filialer i Sverige. Det bör därför
lämnas upplysning om i vilket register filialen är registrerad.

Om företaget har trätt i likvidation, skall enligt direktivet även detta an-
ges i registret. Denna föreskrift torde visserligen ha litet intresse för
svenskt vidkommande, eftersom filialen i sådant fall enligt 18 § filiallagen
skall avregistreras. Avregistreringen utgör i sin tur hinder för det
utländska bolaget att driva verksamhet genom filial. Emellertid kan det
gå viss tid från det att det utländska företaget har trätt i likvidation till
dess att filialen avregistreras (jfr 21 § andra stycket, som ger möjlighet
till anstånd med avregistreringen). Även denna föreskrift bör därför tas
med i den svenska lagstiftningen.

Finansinspektionen har påpekat att det bör prövas om det bör införas en
bestämmelse motsvarande artikel 5 i det elfte direktivet. Artikel 5 inne-
håller bestämmelser om att, i fall då ett bolag har öppnat flera filialer i
en medlemsstat, bolaget kan välja i vilket register offentliggörande av
bl.a. bolagets räkenskapshandlingar skall ske. De övriga filialerna skall i
sådant fall offentliggöra uppgift om det valda filialregistret och om den
i detta register intagna filialens nummer i registret. Enligt den svenska
banklagstiftningen får endast utländska bawHÖretag bedriva bankverksam-
het i Sverige. Ett utländskt bankföretag torde inte kunna ha verksamhet
som skall registreras i båda filialregistren samtidigt. Det finns därför inte
någon anledning att införa någon motsvarighet till artikel 5.

13 §

Verkställande direktören skall vaije år till registreringsmyndigheten ge in
en bestyrkt kopia av

1. filialens redovisningshandlingar och revisionsberättelse för det senaste
räkenskapsåret,

2. motsvarande handlingar för företaget i dess helhet, om de gjorts
offentliga i företagets hemland.

Första stycket 1 gäller inte, om företaget lyder under lagstiftningen i en
stat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet och

1. har en rättslig form som är jämförbar med aktiebolaget,

2. är ett kreditinstitut eller ett värdepappersbolag av motsvarande slag
som de företag som omfattas av lagen (1995:000) om årsredovisning i
kreditinstitut och värdepappersbolag, eller

3. är ett försäkringsföretag av motsvarande slag som de företag som
omfattas av lagen (1995:000) om årsredovisning i försäkringsföretag.

Handlingar som avses i första stycket skall ges in inom tre månader
efter det att det utländska företagets redovisningshandlingar och revisions-
berättelse har lagts fram för företagets delägare, dock senast sju månader
från det att filialens räkenskapsår har utgått. Handlingarna skall vara
upprättade på eller översatta till svenska.

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

317

(Jfr 13 § i kommitténs förslag)

Paragrafens första stycke punkten 1 innehåller bestämmelser om skyl-
dighet att sända in filialens redovisningshandlingar till registreringsmyn-
digheten. Dessa bestämmelser modifieras nu genom vad som föreskrivs
i ett nytt andra stycke. Det nya stycket är påkallat av föreskrifterna i
artiklarna 2.1 g, 3, 8.1 j och 9.1 i det elfte direktivet. Av dessa torde
framgå att det inte får ställas upp krav på upprättande och offentlig-
görande av redovisningshandlingar avseende filialer till bolag som lyder
under lagstiftningen i en stat som tillhör EES. Det far förutsättas att
staterna inom EES har anpassat den nationella lagstiftningen så att den
står i överensstämmelse med de redovisnings- och revisorsdirektiv som
nämns i de angivna artiklarna, dvs. de fjärde, sjunde och åttonde bolags-
rättsliga direktiven. Filialer till bolag inom EES har därför i viss ut-
sträckning undantagits från skyldigheten att ge in redovisningshandlingar.

Eftersom det elfte direktivet bara är tillämpligt på filialer till aktiebolag
och deras utländska motsvarigheter, har undantagsbestämmelsen begrän-
sats till filialer till sådana bolag. Undantagsbestämmelsen omfattar dock
även sådana kreditinstitut och värdepappersbolag som motsvarar de
företag som omfattas av lagen om årsredovisning i kreditinstitut och
värdepappersbolag. Det sistnämnda följer av artikel 2.3 i rådets direktiv
(89/117/EEG) av den 13 februari 1989 om skyldigheter angående
offentliggörande av årsredovisningshandlingar för i en medlemsstat
inrättade filialer till kreditinstitut och finansiella institut med huvudkontor
i en annan medlemsstat (se kommitténs betänkande del II, s. 386 f.).
Något motsvarande direktiv finns inte när det gäller filialer till
försäkringsföretag med kontor i en annan medlemsstat. Det pågår emel-
lertid redan ett arbete med denna inriktning och det mesta talar för att ett
direktiv är att vänta inom kort. Det har därför ansetts lämpligt att redan
i detta sammanhang låta motsvarande bestämmelser som föreslås för filia-
ler till utländska kreditinstitut och finansiella institut gälla även för filialer
till utländska försäkringsföretag. Därmed ges i detta avseende lag-
stiftningen avseende filialer för utländska finansiella företag ett enhetligt
innehåll.

Artikel 4 i det elfte direktivet ger möjlighet att kräva översättning av
handlingarna. För att den svenska marknadens möjligheter att tillgodogöra
sig relevant information inte skall försämras har - efter påpekande från
Patent- och registreringsverket - i tredje stycket tagits in en bestämmelse
om att handlingarna skall vara upprättade på eller översatta till svenska.

14 §

För filialens bokföring och revision gäller, utöver vad som föreskrivits i
11-13 §§, i tillämpliga delar detsamma som för ett svenskt företag av
motsvarande slag.

Skyldighet att upprätta årsredovisning gäller inte, om företaget lyder
under lagstiftningen i en stat inom Europeiska ekonomiska samarbetsom-
rådet och

1. har en rättslig form som är jämförbar med aktiebolaget,

2. är ett kreditinstitut eller värdepappersbolag av motsvarande slag som
de foretag som omfattas av lagen (1995:000) om årsredovisning i
kreditinstitut och värdepappersbolag, eller

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

318

3. är ett försäkringsföretag av motsvarande slag som de företag som
omfattas av lagen (1995:000) om årsredovisning i försäkringsföretag.

(Jfr 14 § i kommitténs förslag)

Det nya andra stycket är påkallat av bestämmelserna i artiklarna 2.1 g,
3, 8.1 j och 9.1 i det elfte direktivet och innebär att kraven på upprättande
av årsredovisning inte får avse filialer till företag inom EES. Eftersom det
elfte direktivet bara är tillämpligt på filialer till aktiebolag och utländska
motsvarigheter till aktiebolag, har undantagsbestämmelsen begränsats till
filialer till sådana bolag samt till sådana kreditinstitut, värdepapperbolag
resp, försäkringsföretag som motsvarar de företag som omfattas av lagen
om årsredovisning i kreditinstitut och värdepappersbolag och lagen om
årsredovisning i försäkringsföretag. I övrigt kan hänvisas till författnings-
kommentaren till 13 §.

Ändringen kan, såsom Riksskatteverket har anfört, möjligen innebära
att det blir svårare att kontrollera vilka inkomster som är skattepliktiga i
Sverige, eftersom en svensk filial till ett utländskt företag är skattskyldig
för inkomster som härrör från fast driftsställe i Sverige. Tillämpliga direk-
tivbestämmelser är emellertid tvingande. Dessutom kvarstår skyldigheten
i 12 § filiallagen att filialen skall ha en egen bokföring som är skild från
det utländska företagets bokföring i övrigt. Skattemyndigheten torde
dessutom med stöd av bestämmelserna om s.k. standardiserade räken-
skapsutdrag kunna kräva in uppgifter från den bokföringen för att kon-
trollera att skattskyldigheten fullgörs.

74 a £

Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finansinspektionen för
utfärda närmare föreskrifter om avfattning och innehåll i den redovisning
som enligt bestämmelserna i 11 - 14 §§ skall lämnas för verksamhet i
filial till

1. utländskt kreditinstitut eller värdepappersbolag av motsvarande slag
som de företag som omfattas av lagen (1995:000) om årsredovisning i
kreditinstitut och värdepappersbolag, och

2. utländskt försäkringsföretag av motsvarande slag som de företag som
omfattas av lagen (1995:000) om årsredovisning i försäkringsföretag.

(Jfr 1 kap. 5 § första stycket 2 i kommitténs förslag till lag om årsredo-
visning i kreditinstitut och värdepappersbolag)

Enligt de nya årsredovisningslagama för kreditinstitut resp, försäkrings-
bolag har Finansinspektionen getts rätt att utfärda närmare föreskrifter om
sådana företags årsredovisning m.m. I denna paragraf har tagits in en
motsvarande bestämmelse som ger Finansinspektionen rätt att meddela
föreskrifter avseende den redovisning som skall lämnas av en filial till ett
utländskt kreditinstitut, värdepappersbolag eller försäkringsföretag.

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

319

15 §

Den som utsetts till verkställande direktör enligt 8 § skall göra anmälan
om filialen till Patent- och registreringsverket (registreringsmyndigheten),
som for ett filialregister för registreringar enligt denna lag.

Verkställande direktören skall också till registreringsmyndigheten sna-
rast anmäla ändringar i de uppgifter som anmälts för registrering.
Anmälan skall även göras, om det utländska företaget är föremål for
ackord eller liknande förfarande.

Näringsverksamheten får påböijas när anmälan enligt första stycket har
skett.

(Jfr 15 § i kommitténs förslag)

Paragrafen innehåller bestämmelser om skyldighet att anmäla vissa för-
hållanden om filialen eller det utländska företaget till registreringsmyndig-
heten.

Tillägget i andra stycket är föranlett av innehållet i artiklarna 2.1 f och

8.1 i i det elfte direktivet. Att anmälan skall göras om konkurs eller
likvidation framgår av andra bestämmelser i filiallagen (se 18 och 19 §§).

19 §

Om sådant förhållande som avses i 18 § 1 eller 2 inträder, skall verkstäl-
lande direktören snarast anmäla detta till registreringsmyndigheten. An-
mälan kan också göras av annan behörig ställföreträdare för det utländska
företaget. Anmälan om likvidation skall innehålla uppgift om namn, per-
sonnummer och postadress for likvidator och om omfattningen av dennes
behörighet.

I fall som avses i 18 § 3 kan anmälan göras av den vars rätt är bero-
ende av att det finns någon med behörighet att företräda filialen och, i fall
som avses i 18 § 4, av borgenären.

(Jfr 19 § i kommitténs förslag)

Paragrafen innehåller bl.a. bestämmelser om att anmälan skall göras till
registreringsmyndigheten om det utländska företaget träder i likvidation.

I artiklarna 2.1 f och 8.1 i i det elfte direktivet uppställs bl.a. krav på
anmälan och offentliggörande av uppgift om utseende av likvidatorer,
deras personuppgifter samt behörighet. Detta har föranlett ett tillägg i
första stycket.

22 §

Registreringsmyndigheten skall utan dröjsmål i Post- och Inrikes Tid-
ningar kungöra vad som förs in i filialregistret. En kungörelse som avser
ändring i ett förhållande som tidigare har förts in i registret skall endast
ange ändringens art.

När redovisningshandlingar som avses i 13 § första stycket 2 har kom-
mit in till registreringsmyndigheten, skall myndigheten kungöra detta i en
tidning som myndigheten ger ut.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela
närmare föreskrifter om sådan kungörelse.

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

320

(Jfr 22 § i kommitténs förslag)

Paragrafen innehåller bestämmelser om kungörande av vissa uppgifter.
Lagrummet har kompletterats med en föreskrift att registreringsmyndig-
heten även skall kungöra att det utländska företagets redovisningshand-
lingar enligt 13 § första stycket 2 har inkommit till myndigheten. Den nya
regeln följer av föreskrifterna i artiklarna 1, 2.1 g och 8.1 j i det elfte
direktivet och artikel 3 i det första bolagsrättsliga direktivet. Något mot-
svarande kungörandekrav föreslås inte i de fall redovisningshandlingar för
filialen måste upprättas och ges in till myndigheten, eftersom det elfte
direktivet överlämnar till medlemsstaterna att bestämma om sådana hand-
lingar överhuvudtaget måste upprättas.

Uppgifterna skall kungöras i en tidning på samma sätt som enligt den
nya årsredovisningslagen (se 8 kap. 4 § årsredovisningslagen).

30$

Registreringsmyndigheten far vid vite förelägga verkställande direktören
för filial att fullgöra skyldighet att-

1. göra anmälan enligt 15 § eller 19 § första stycket,

2. sända in handlingar enligt 13 § inom där föreskriven tid,

3. lämna uppgift enligt 5 a §.

Fråga om utdömande av viten prövas av registreringsmyndigheten.

(Jfr 30 § i kommitténs förslag)

Medlemsstaterna är enligt artikel 12 skyldiga att föreskriva lämpliga på-
följder för underlåtenhet att iaktta bestämmelserna om uppgiftsskyldighet
i brev och orderblanketter (se 5 a §). Detta bör detta ske genom bestäm-
melser om vite (jfr 19 kap. 2 § aktiebolagslagen och 15 § lagen
[1994:1927] om europeiska ekonomiska intressegrupperingar).

Ikraftträdande

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996.

Lagändringarna träder i kraft den 1 januari 1996. Några särskilda över-
gångsbestämmelser har inte ansetts nödvändiga.

Prop. 1995/96:10

Del II

Företag i allmänhet

321

gotab 49015, Stockholm 1995

Del 3 - Kreditinstitut och värdepappersbolag

Inledning ....................................4

8  Allmänna bestämmelser för årsredovisningen............6

8.1  Årsredovisningens delar......................6

8.2  Överskådlighet, god redovisningssed och rättvisande

bild..................................8

8.3  Andra grundläggande principer för redovisningen.....11

9  Balans- och resultaträkningarna ...................13

9.1  Balansräkningen .........................13

9.1.1 Uppställningsform för balansräkningen........13

9.1.2 Balansräkningens utformning och innehåll......14

9.2  Resultaträkningen ........................19

9.2.1 Uppställningsform för resultaträkningen .......19

9.2.2 Resultaträkningens utformning och innehåll.....20

9.3  Avvikelser från uppställningsformernas postindelning ... 23

9.4  Ändring av redovisningsprinciper ..............27

9.5  Angivande av jämförelsetal...................28

9.6  Kvittning .............................29

9.7  Redovisning av bokslutsdispositioner, obeskattade reserver

och latent skatt..........................30

10 Värdering av tillgångar ........................32

10.1 Anläggningstillgångar......................32

10.1.1 Klassificering som anläggningstillgång .......32

10.1.2 Anskaffningsvärde för anläggningstillgångar .... 37

10.1.3 Avskrivning av anläggningstillgångar ........39

10.1.4 Nedskrivning av anläggningstillgångar .......42

10.1.5 Uppskrivning av anläggningstillgångar .......44

10.1.6 Uppskrivningstak för fastigheter...........50

10.2 Värdering av omsättningstillgångar..............51

10.2.1 Huvudprinciper för värdering.............51

10.2.2 Värdering av omsättningstillgångar över

anskaffningsvärdet........................55

10.2.3 Värdering av varulager.................57

10.2.4 Periodisering av vissa lånekostnader, över- och

underkurser, m.m.........................59

10.2.5 Principer för värdering av överlåtbara värde-

papper ...............................64

10.2.6 Värdering av överlåtbara värdepapper till verkligt

värde................................67

10.2.7 Omräkning av tillgångar och skulder i utländsk

valuta................................69

Prop. 1995/96:10

Del 3

1 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 10. Del III

11 Skulder, avsättningar och inom linjen-poster............74

11.1 Införandet av begreppet avsättningar i balans-
räkningen .............................74

11.2 Panter, ansvarsförbindelser och åtaganden (poster inom

linjen) ...............................76

11.3 Särskilt om avtal om avgångsvederlag m.m..........80

Prop. 1995/96:10

Del 3

12 Tilläggsupplysningar..........................82

12.1 Vissa allmänna tilläggsupplysningar om värderingen m.m. 82

12.2 Tilläggsupplysningarnas placering...............88

12.3 Tilläggsupplysningar om taxeringsvärden och om försälj-

ning av anläggningstillgångar .................89

13 Förvaltningsberättelse och kapitaltäckningsanalys.........90

13.1 Förvaltningsberättelse......................90

13.2 Kapitaltäckningsanalys .....................92

14 Finansieringsanalys

94

15 Redovisning av koncern- och intresseföretag............96

15.1 Koncernbegreppet ........................96

15.2 Intresseföretag och ägarintressen .............. 104

15.3 Redovisning av aktier och andelar i koncern- och

intresseföretag m.m....................... 108

15.4 Kapitalandelsmetoden och dess användande i årsredo-
visningen ............................ 114

16 Koncernredovisning ......................... 117

16.1 Skyldighet att upprätta koncernredovisning........ 117

16.2 Koncernredovisningens utformning och innehåll..... 126

16.3 Dotterföretag som skall omfattas av koncernredo-

visningen ............................ 130

16.4 Eliminering av transaktioner mellan koncernföretag . . . 134

16.5 Konsolideringsmetodemas reglering ............ 136

16.6 Konsolidering av dotterföretag................ 138

16.6.1 Förvärvsmetoden ................... 138

16.6.2 Poolningsmetoden................... 142

16.6.3 Konsolidering av dotterföretag med kapitalandels-
metoden ............................. 144

16.7 Konsolidering av andra företag än dotterföretag ..... 146

16.7.1 Konsolidering av intresseföretag med kapitalandels-
metoden ............................. 146

16.7.2 Klyvningsmetoden .................. 151

16.8 Upplysningar om dotter- och intresseföretag m.m. i

koncernredovisningen..................... 153

17

Offentliggörande av års- och koncernredovisningar.......

17.1 Offentliggörande genom ingivande till registrerings-

myndighet ............................

17.2 Annan publicering.......................

158

158

163

Prop. 1995/96:10

Del 3

18

Delårsrapport .............................

164

19

Frågor angående årsbokslut.....................

166

20

Revisionsplikt.............................

167

21

Ikraftträdande och öveigångsbestämmelser............

168

22

Kostnader m.m.............................

168

23

Författningskommentar .......................

23.1 Förslaget till lag om årsredovisning i kreditinstitut

169

och värdepappersbolag ....................

23.2 Förslaget till lag om ändring i bankrörelselagen

169

(1987:617) ...........................

23.3 Förslaget till lag om ändring i bankaktiebolagslagen

235

(1987:618) ...........................

23.4 Förslaget till lag om ändring i sparbankslagen

238

(1987:619) ...........................

23.5 Förslaget till lag om ändring i föreningsbankslagen

248

(1987:620) ...........................

23.6 Förslaget till lag om ändring i lagen (1991:981) om

252

värdepappersrörelse......................

23.7 Förslaget till lag om ändring i lagen (1992:1610) om

256

kreditmarknadsbolag......................

23.8 Förslaget till lag om ändring i lagen (1994:759) om

258

Sveriges allmänna hypoteksbank...............

23.9 Förslaget till lag om ändring i lagen (1994:2004) om
kapitaltäckning och stora exponeringar för kreditinstitut

260

och värdepappersbolag ....................

261

Inledning

Denna del, del 3, innehåller allmän motivering till förslaget till lag om
årsredovisning i kreditinstitut och värdepappersbolag (ÅRKL). Motsva-
rande förslag till ny årsredovisningslag för aktiebolag och vissa handels-
bolag (företag i allmänhet), har behandlats i del 2. Motsvarande förslag
till lag om årsredovisning i försäkringsföretag (ARFL) behandlas i del 4.
I del 1 har behandlats några allmänna utgångspunkter för den nya redo-
visningslagstiftningen samt vissa för de tre redovisningslagama gemen-
samma frågor.

Regeringens överväganden innebär i många avseenden att gemensamma
bestämmelser för redovisningen skall gälla för de företag som skall om-
lättas av den nya redovisningslagstiftningen. I fråga om bestämmelser
som skall gälla gemensamt för kreditinstitut och värdepappersbolag samt
företag i allmänhet framstår det inte som meningsfullt att i denna del på
nytt i sin helhet utveckla de skäl som anförts för företag i allmänhet i del
2. 1 kommande avsnitt har i stället i betydande utsträckning hänvisats till
de skäl och bedömningar som redovisats i del 2. Det är emellertid befo-
gat att i denna del ge en samlad bild av de redovisningsbestämmelser som
föreslås för kreditinstitut och värdepappersbolag. Olika ställningstaganden
kring bestämmelser som skall gälla gemensamt med företag i allmänhet
har därför åteigetts i sammandrag.

Förslagen beträffande ARKL i de följande avsnitten avser bankaktie-
bolag, sparbanker och föreningsbanker (banker). Förslagen avser också
kreditmarknadsbolag, hypoteksinstitut och vissa andra särskilt uppräknade
företag som fortfarande kan bedriva verksamhet enligt öveigångsbestäm-
melser till främst lagen (1992:1610) om kreditmarknadsbolag. Ovan
nämnda företag betecknas i det följande som kreditinstitut. Lagförslagen
kommer också att avse värdepappersbolag, dvs. svenskt aktiebolag som
fått tillstånd att driva värdepappersrörelse enligt lagen (1991:981) om
värdepappersrörel se.

Begreppet kreditinstitut används vid redogörelserna för artiklarna i rå-
dets direktiv (86/635/EEG) om årsbokslut och sammanställd redovisning
för banker och andra finansiella institut (bankredovisningsdirektivet).
Detta ansluter till hur begreppet används i detta direktiv. Bankredovis-
ningsdirektivet definierar i sin tur kreditinstitut genom en hänvisning till
rådets direktiv (77/780/EEG) om rätten att starta och bedriva verksamhet
i kreditinstitut (första banksamordningsdirektivet). Det saknas anledning
att här närmare utveckla vilka skillnader som kan finnas mellan
begreppen kreditinstitut i olika sammanhang (se i stället allmänmotive-
ringen, avsnitt 6.1 i del 1). Det bör dock noteras att skillnader kan
föreligga.

Allmänmotiveringen till förslaget till årsredovisningslag för kreditinsti-
tut och värdepappersbolag avser företag som i dag omfattas av redovis-
ningsbestämmelser i tre olika lagar. Banker omfattas av redovisnings-
bestämmelsema i 4 kap. bankrörelselagen (1987:617), BRL. Kreditmark-
nadsbolag, värdepappersbolag och vissa kvarvarande finansbolag och lik-

Prop. 1995/96:10

Del 3
Kreditinstitut och
värdepappersbo 1 ag

nande företag omfattas på grund av sin företagsform av 11 kap. aktie-
bolagslagen (1975:1385). Hypoteksinstitut omfattas i sin tur, till följd av
att inte annan årsredovisningslag är tillämplig, av bestämmelserna i lagen
(1980:1103) om årsredovisning m.m. i vissa företag (1980 års årsredo-
visningslag). Även om bestämmelserna i dessa lagar i huvudsak överens-
stämmer, föreligger inte sällan skillnader. Med hänsyn därtill har det an-
setts befogat att i de kommande redogörelserna för gällande rätt i regel
återge de redovisningsbestämmelser som finns i de olika lagarna.

De företag som ovan nämnts omfattas av gemensamma föreskrifter ut-
färdade av Finansinspektionen. En redogörelse för gällande rätt bör där-
för omfatta en redogörelse för innehållet i nuvarande redovisningsföre-
skrifter, även om det kan förutses att dessa kommer att arbetas om och
anpassas efter den nya redovisningslagen.

I flera frågor har normgivningen på redovisningsområdet för företag
i allmänhet fått betydelse även för de finansiella företagens redovisning.
Av detta skäl har i samband med redogörelserna för gällande rätt behand-
lats vissa allmänna råd och redovisningsrekommendationer från bl.a.
Bokföringsnämnden och Redovisningsrådet.

Prop. 1995/96:10

Del 3
Kreditinstitut och
värdepappersbolag

8 Allmänna bestämmelser för årsredovisningen

8.1 Årsredovisningens delar

Prop. 1995/96:10

Del 3
Kreditinstitut och
värdepappersbolag

Regeringens förslag: Alla kreditinstitut och värdepappersbolag skall
upprätta en årsredovisning enligt ÅRKL. Årsredovisningen skall be-
stå av balansräkning, resultaträkning, noter och förvaltningsberättel-
se.

För en central föreningsbank skall årsredovisningen bestå av en
sammanställning av egna och anslutna lokala föreningsbankers resul-
tat- och balansräkningar.

I årsredovisningen för sådana kreditinstitut och värdepappersbolag
som skall granskas av en auktoriserad revisor enligt aktiebolagslagen
eller 1980 års årsredovisningslag skall som i dag även ingå finansie-
ringsanalys.

För kreditinstitut och värdepappersbolag som omfattas av lagen
(1994:2004) om kapital täckning och stora exponeringar för kreditin-
stitut och värdepappersbolag skall i årsredovisningen ingå en kapital-
täckningsanalys.

Kommitténs förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens
förslag (se del I s. 154-156 och del II s. 120 och 350).

Remissinstanserna: Remissinstanserna har tillstyrkt kommitténs förslag
eller lämnat det utan erinran.

Gällande rätt: Enligt 11 § bokföringslagen (1976:125) skall för vaije
räkenskapsår den löpande bokföringen avslutas med ett årsbokslut. Detta
består av en resultaträkning och en balansräkning. Till dessa kan bilagor
upprättas. Årsbokslutet skall tas in i en årsbok men bilaga till årsbokslu-
tet behöver inte återges där.

Enligt 4 kap. 1 § bankrörelselagen (1987:617), BRL, skall bankaktie-
bolag, sparbanker och föreningsbanker för vaije räkenskapsår avge års-
redovisning. Denna består av resultaträkning, balansräkning och förvalt-
ningsberättelse. I fråga om resultaträkningen och balansräkningen i års-
redovisningen enligt BRL och i årsbokslutet enligt bokföringslagen gäller
förutom bestämmelserna i bokföringslagen övriga bestämmelser i 4 kap.
BRL. Det är bl.a. fråga om bestämmelser om tilläggsupplysningar i
resultat- och balansräkningen. Sådana upplysningar får tas in i noter, om
tydliga hänvisningar görs vid de poster i resultat- och balansräkningen till
vilka de hänför sig.

Vissa kreditinstitut, såsom främst kreditmarknadsbolag, samt värdepap-
persbolag, skall avge årsredovisning enligt aktiebolagslagen (1975:1385).
Enligt 11 kap 1 § aktiebolagslagen skall sådana kreditinstitut och värde-
pappersbolag avge en årsredovisning som består av samma handlingar
som ovan angivits för banker. I fråga om resultaträkningen och balans-
räkningen i årsredovisningen enligt aktiebolagslagen och i årsbokslutet

enligt bokföringslagen gäller förutom bestämmelserna i nämnda lag
övriga föreskrifter enligt 11 kap. aktiebolagslagen. De övriga föreskrifter
som avses är av liknande slag som de i 4 kap. BRL.

Hypoteksinstitut omfattas i dag av lagen (1980:1103) om årsredovisning
m.m. i vissa företag (1980 års årsredovisningslag). Enligt 2 kap. i den
lagen gäller i allt väsentligt motsvarande bestämmelser som enligt 4 kap.
BRL och 11 kap. aktiebolagslagen.

Kreditinstitut och värdepappersbolag som omfattas av aktiebolagslagen
eller 1980 års årsredovisningslag är till följd av bestämmelserna i dessa
lagar i vissa fåll skyldiga att till förvaltningsberättelsen foga en finansie-
ringsanalys. Sådan skyldighet föreligger för kreditinstitut och värdepap-
persbolag som uppfyller vissa kriterier av vilka följer krav på auktorise-
rad revisor.

Direktivet: Enligt artikel 2.1 i det fjärde bolagsrättsliga direktivet
(78/660/EEG) om årsbokslut (det fjärde direktivet) skall årsbokslutet be-
stå av balansräkning, resultaträkning och noter. Dessa handlingar bildar
en enhet.

Av artikel 46 följer att företag som huvudregel även måste upprätta
förvaltningsberättelse.

Direktiv (86/635/EEG) om årsbokslut och sammanställd redovisning
för banker och andra finansiella institut (bankredovisningsdirektivet) inne-
håller inte några bestämmelser som gäller finansieringsanalys. Enligt arti-
kel 2.6 i det fjärde direktivet får dock medlemsstaterna tillåta eller kräva
att annan information lämnas utöver vad som krävs enligt direktivet.

Artikel 2 och 46 i det fjärde direktivet skall gälla för kreditinstitut
enligt artikel 1.1 i bankredovisningsdirektivet.

Skälen för regeringens förslag: De skäl som anförts i avsnitt 8.1 i del
2, som motiv för införandet av bestämmelserna om årsredovisningens de-
lar i den nya årsredovisningslagen för aktiebolag och vissa handelsbolag,
är i huvudsak relevanta även här. Detta innebär följande.

De svenska reglerna om årsredovisning i kreditinstitut och värdepap-
persbolag bör anpassas till bankredovisningsdirektivet.

Årsredovisning används som en samlad beteckning på balansräkning,
resultaträkning, noter och förvaltningsberättelse.

Det bör tydligare än i gällande rätt framgå av lag att noterna utgör en
del av kreditinstituts och värdepappersbolags årsredovisning.

Även enligt lagen om årsredovisning i kreditinstitut och värdepappers-
bolag (ÅRKL) bör finnas en generell skyldighet att avge förvaltnings-
berättelse.

En bestämmelse införs att balansräkningen, resultaträkningen och
noterna skall upprättas som en helhet.

Direktivet ställer inte några krav på upprättande av kapitaltäckningsana-
lys eller finansieringsanalys. Som senare framhålls (se avsnitt 13 och 14)
anser regeringen att bestämmelser om finansieringsanalys och kapitaltäck-
ningsanalys bör tas in i ÅRKL. Dessa analyser skall enligt kommitténs
förslag fogas till förvaltningsberättelsen. Enligt förslaget till ny årsredo-
visningslag skall finansieringsanalysen ingå i årsredovisningen. På mot-

Prop. 1995/96:10

Del 3
Kreditinstitut och
värdepappersbolag

svarande sätt bör ÅRKL utformas så att finansieringsanalysen och kapi-
tal täckningsanalysen ingår som delar i årsredovisningen.

I vissa avseenden bör informationens fördelning mellan olika delar av
årsredovisningen vara en annan än i dag. Till detta återkommer rege-
ringen i det följande.

8.2 Överskådlighet, god redovisningssed och rättvisande
bild

Prop. 1995/96:10

Del 3
Kreditinstitut och
värdepappersbolag

Regeringens förslag: Årsredovisningen skall upprättas på ett över-
skådligt sätt och i enlighet med god redovisningssed.

Balansräkningen, resultaträkningen och noterna skall tillsammans
ge en rättvisande bild av företagets ställning och resultat. Om det be-
hövs för att en rättvisande bild skall ges, skall tilläggsupplysningar
lämnas.

Om avvikelser görs från allmänna råd eller rekommendationer av
normgivande organ, skall detta anmärkas i en not. Skälen för avvi-
kelsen skall anges.

Kommitténs förslag: Överensstämmer delvis med regeringens förslag.

I kommitténs förslag finns inte någon bestämmelse om att årsredovis-
ningen skall upprättas enligt god redovisningssed. En annan skillnad är
att kommittén har föreslagit att, om en tillämpning av lagens bestämmel-
ser i ett särskilt fåll är oförenlig med kravet på rättvisande bild, skall av-
steg från lagen göras. Kommittén har inte heller lämnat något förslag om
att det skall lämnas upplysning om avvikelser från allmänna råd och re-
kommendationer (se betänkandet del I s. 283, 284, 334 och 335 samt del
n s. 115 och 350).

Remissinstanserna: De flesta remissinstanser har ingen erinran mot
förslaget. SABO har dock ifrågasatt användandet av begreppet "rättvis-
ande bild". Bokföringsnämnden, Finansinspektionen och Riksskatteverket
anser att begreppet rättvisande bild är otillräckligt preciserat och kommer
att medföra svårigheter i tillämpningen, bl.a. eftersom det inte framgår
hur detta begrepp skall bedömas i förhållande till god redovisningssed.
Riksbanken ifrågasätter om det är meningsfullt att införa ett krav på att
under vissa förutsättningar avvika från gällande redovisningsbestämmel-
ser. Föreningen Auktoriserade Revisorer efterlyser ett klarläggande om
Finansinspektionens föreskrifter i nyss nämnda sammanhang skall jäm-
ställas med lag. Lunds universitet och Sydsvenska Handelskammaren har
menat att användandet av begreppet god redovisningssed bör behandlas
närmare.

Gällande rätt: Enligt 2 § första stycket bokföringslagen skall bokfö-
ringsskyldigheten fullgöras på sätt som överensstämmer med god redovis-
ningssed. Bestämmelsen skall enligt 4 kap. 1 § andra stycket BRL,

II kap. 1 § andra stycket aktiebolagslagen och 2 kap. 2 § andra stycket

1980 års årsredovisningslag även tillämpas i årsredovisningen för kredit-
institut och värdepappersbolag. Enligt 4 kap. 9 § första stycket BRL,
11 kap. 1 § tredje stycket aktiebolagslagen och 2 kap. 8 § andra stycket
1980 års årsredovisningslag skall även förvaltningsberättelsen utformas
enligt god redovisningssed. Även vissa värderingsbestämmelser i bokfö-
ringslagen hänvisar till begreppet. I de förarbeten som föregick bokfö-
ringslagen kommenteras begreppet god redovisningssed på flera ställen
(se främst SOU 1971:15 s. 277, SOU 1973:57 s. 94 och prop. 1975:104
s. 148 f och s. 205). En sammanfattande redogörelse av innehållet ges

1 avsnitt 8.2 i del 2.

Vid sidan av bokföringslagens bestämmelser om god redovisningssed
finns det bestämmelser av innehåll att redovisningen skall vara rättvisan-
de. I 4 kap. 1 § fjärde stycket BRL och 11 kap. 1 § fjärde stycket för-
säkringsrörelselagen (1982:713), FRL, anges att de föreskrifter som Fi-
nansinspektionen utfärdar för redovisningen skall utformas så att de
främjar en klar och rättvisande översikt. Detta tillägg tillkom efter ett
förslag av en remissinstans vid tillkomsten av FRL ägnat att verka i
riktning att flertalet krav på specifikationer och detaljer om händelser och
förhållanden av teknisk och branschspecifik natur skulle kunna hanteras
utanför årsredovisningen (se prop. 1981/82:180 s. 90).

Enligt 20 § första stycket 4 bokföringslagen skall, utöver i paragrafen
uppräknade fell, ytterligare upplysningar lämnas om annat förhållande av
väsentlig betydelse för att bedöma rörelsens resultat och ställning.

Direktivet: Årsbokslutet enligt direktivets terminologi, skall enligt
artikel 2.2 i det fjärde direktivet upprättas på ett överskådligt sätt och
enligt föreskrifterna i direktivet.

Årsbokslutet skall enligt artikel 2.3 ge en rättvisande bild av bolagets
tillgångar, skulder, ekonomiska ställning och resultat.

När tillämpningen av bestämmelser i direktivet inte räcker för att ge en
rättvisande bild enligt punkt 3, skall enligt artikel 2.4 ytterligare upplys-
ningar lämnas.

I artikel 2.5 föreskrivs att, om undantagsvis en tillämpning av en före-
skrift är oförenlig med den skyldighet som föreligger enligt punkt 3, skall
avsteg göras från den förstnämnda föreskriften så att en rättvisande bild
enligt punkt 3 kan ges. Vaije sådant avsteg skall anmärkas i en not med
upplysning om skälen för avsteget och om den inverkan som detta kan
ha på bolagets tillgångar, skulder, ekonomiska ställning och resultat.
Medlemsstaterna får bestämma när avsteg kan ske och får föreskriva de
undantagsregler som behövs.

Enligt artikel 1.1 i bankredovisningsdirektivet skall artikel 2 i det fjärde
direktivet tillämpas även på kreditinstitut.

I avsnitt 8.2 i del 2 kommenteras något närmare hur begreppet rättvi-
sande bild kommit att införas i ett antal andra länder.

Skälen för regeringens förslag: De skäl som anförts i avsnitt 8.2 i del

2 har relevans även här. Detta innebär följande.

En bestämmelse införs om att alla årsredovisningens delar skall upprät-
tas på ett överskådligt sätt.

Prop. 1995/96:10

Del 3
Kreditinstitut och
värdepappersbolag

Det är nödvändigt att i svensk rätt införa bestämmelser om att redovis-
ningen skall ge en rättvisande bild av företagets ställning och resultat.

Begreppet god redovisningssed bör i vart fäll tills vidare tas in i den
nya lagstiftningen.

Artikel 2.4 i det fjärde direktivet ställer krav på tilläggsupplysningar
för det fell att en redovisning enligt lagens regler inte ger en rättvisande
bild av företagets ställning och resultat. Bestämmelsen, som är tvingande
för medlemsstaterna, måste införlivas i svensk rätt. En sådan bestämmel-
se medför att den som upprättar redovisningen i första hand skall göra
detta enligt lagens regler och i enlighet med god redovisningssed till
vilken lagen hänvisar. Om redovisningen trots detta inte ger en rättvisan-
de bild av företagets ställning och resultat, måste man komplettera med
ytterligare information till dess en rättvisande bild uppnås.

För närvarande läggs inte fram något förslag om rätt eller skyldighet
att med hänvisning till kravet på rättvisande bild göra avsteg från uttryck-
liga föreskrifter i lagen. På grund därav saknas också för närvarande an-
ledning att, som Föreningen Auktoriserade Revisorer begärt, ta ställning
till följdfrågan om Finansinspektionens föreskrifter i sammanhanget är att
jämställa med lag på så sätt att avsteg skall eller får ske med hänsyn till
rättvisande bild. Avvikelser bör alltså inte heller få ske från sådana före-
skrifter.

Om - i rena undantagsfall - generella normer i allmänna råd och re-
kommendationer eller vedertagen praxis som återspeglas i god redovis-
ningssed är, i ett enskilt fell, oförenliga med kravet på rättvisande bild,
måste emellertid avvikelse ske. Ar det fråga om en avvikelse från de
normer som kommer till uttryck i allmänna råd eller rekommendationer
från normgivande oigan, bör det dock redovisas öppet. Det bör föreskri-
vas i lagen att avvikelser från vad som följer av sådana allmänna råd
eller rekommendationer skall anmärkas i en not tillsammans med skälen
för avvikelsen.

Prop. 1995/96:10

Del 3
Kreditinstitut och
värdepappersbolag

10

8.3 Andra grundläggande principer för redovisningen

Regeringens förslag: Sex grundläggande redovisningsprinciper tas
in i den nya lagstiftningen:

- Bolaget skall förutsättas fortsätta sin verksamhet.

- Samma principer för värderingen skall tillämpas från ett räken-
skapsår till ett annat.

- Värderingen skall göras med rimlig försiktighet, vilket bl.a. inne-
bär att endast under räkenskapsåret konstaterade intäkter skall få tas
med och att hänsyn skall tas till alla förutsebara förluster.

- Intäkter och kostnader som är hänförliga till räkenskapsåret skall
tas med oavsett tidpunkten för betalningen.

- De olika beståndsdelarna i posterna skall värderas var för sig.

- Den ingående balansen för ett räkenskapsår skall stämma överens
med utgående balans för föregående räkenskapsår.

Avvikelser från principerna far göras, om det finns särskilda skäl
och avsteget är förenligt med god redovisningssed och kravet på att
redovisningen skall ge en rättvisande bild.

Om avvikelse görs, skall vissa tilläggsupplysningar lämnas i en
not.

Prop. 1995/96:10

Del 3
Kreditinstitut och
värdepappersbolag

Kommitténs förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens
förslag. Kommittén har dock, såvitt avser tredje strecksatsen, använt be-
greppet "realiserade intäkter" (se betänkandet del I s. 363-365 och del II
s. 350).

Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna har tillstyrkt förslaget
eller lämnat det utan erinran. Bokföringsnämnden, Föreningen Auktorise-
rade Revisorer och Redovisningsrådet har dock tagit upp begreppet "rea-
liserade intäkter" och varnat för att det kan få en alltför snäv innebörd.
En alltför snäv tolkning kan enligt Föreningen Auktoriserade Revisorer
försvåra t.ex. en successiv vinstavräkning och en värdering av fordringar
och skulder till balansdagens kurs samt hämma utvecklingen av god redo-
visningssed. Redovisningsrådet har efterlyst en annorlunda formulering
av principen om att intäkter och kostnader skall tas med oavsett tidpunk-
ten för betalning. Även några andra remissinstanser har lämnat vissa syn-
punkter på utformningen av principerna.

Gällande rätt: Någon motsvarighet till den bestämmelse som framgår
av artikel 31 i det fjärde direktivet finns inte i gällande rätt. Likartade
principer som enligt artikeln har emellertid i förarbetena till bokföringsla-
gen förklarats ligga till grund för värderingsreglerna i lagen eller uttryck-
ligen åberopats i anslutning till enskilda väideringsbestämmelser eller an-
setts följa av god redovisningssed. Bokföringsutredningen uttalade sålun-
da att allmänt accepterade konventioner hade beaktats i förslaget vid av-
vägningen av reglerna och nämnde särskilt bl.a. att försiktighet bör iakt-
tas vid värderingen. En följd därav var, enligt utredningen, att endast
realiserade intäkter får tas med samtidigt som sannolika framtida förluster

11

måste beaktas. Vidare skall använda redovisningsprinciper vara konse-
kventa och beständiga (SOU 1973:57 s. 192). I propositionen med för-
slag till bokföringslag anfördes i specialmotiveringen till 14 § bokförings-
lagen att lagtexten ger uttryck för grundprincipen att vaije enskild till-
gång skall värderas för sig (prop. 1975:104 s. 223). I anslutning till för-
klaringen av god redovisningssed åberopades att av detta fick anses följa
att bokföringsmässiga grunder och inte den s.k. kontantprincipen skall
följas (a. prop. s. 149).

Direktivet: Enligt artikel 31.1 i det fjärde direktivet skall medlems-
staterna svara för att de poster som redovisas i boksluten värderas enligt
följande allmänna grunder:

a) Bolaget förutsätts fortsätta sin verksamhet.

b) Oförändrade värderingsprinciper skall konsekvent tillämpas från ett
räkenskapsår till ett annat.

c) Värderingen skall ske med iakttagande av rimlig försiktighet. Detta
innebär särskilt att, dels endast per balansdagen konstaterade intäkter får
tas med, dels att hänsyn måste tas till alla förutsebara risker och möjliga
förluster som har uppkommit under detta eller tidigare räkenskapsår,
även om dessa risker eller förluster blir kända först efter balansdagen
men före upprättandet av balansräkningen, dels att hänsyn måste tas till
värdeförsämringar vare sig räkenskapsårets resultat är en vinst eller för-
lust.

d) De intäkter och kostnader som avser räkenskapsåret skall tas upp
utan hänsyn till tidpunkten för betalningen.

e) Aktiv- och passivposternas beståndsdelar skall värderas var för sig.

f) Den ingående balansen för vaije räkenskapsår måste stämma överens
med närmast föregående räkenskapsårs utgående balans.

Enligt artikel 31.2 kan avvikelser från dessa allmänna grunder undan-
tagsvis accepteras. Redogörelsen för en sådan avvikelse skall lämnas i en
not med uppgift om skälen för avvikelsen samt en bedömning av dennas
inverkan på tillgångarna, skulderna, den ekonomiska ställningen och re-
sultatet.

Enligt artikel 1.1 i bankredovisningsdirektivet gäller artikel 31 i det
fjärde direktivet även för kreditinstitut.

Skälen för regeringens förslag: De skäl som anförts i avsnitt 8.3 i del
2 är av betydelse även här. Detta innebär följande.

Principerna i artikel 31.1 i det fjärde direktivet tas in i den lagstiftning
som skall gälla för kreditinstitut och värdepappersbolag.

En bestämmelse införs om att en avvikelse från redovisningsprinciperna
far göras om det finns särskilda skäl. Om avsteg får ske med hänvisning
till särskilda skäl måste prövas utifrån förhållandena i det enskilda fallet.

Avvikelser får inte ske från särskilda i lagen intagna bestämmelser.

En förtydligande bestämmelse införs om att en avvikelse inte far strida
mot god redovisningssed eller rättvisande bild.

Vid avvikelser skall notupplysningar lämnas om skälen för avvikelsen
och en bedömning av dess effekt på ställning och resultat.

Prop. 1995/96:10

Del 3
Kreditinstitut och
värdepappersbolag

12

Kommitténs förslag till redovisningsprinciper bör inte ändras på annat
sätt än att ordet "realiserade" byts ut mot det i den svenska översätt-
ningen av direktivet använda "konstaterade".

Prop. 1995/96:10

Del 3
Kreditinstitut och
värdepappersbolag

9 Balans- och resultaträkningarna

9.1 Balansräkningen

9.1.1 Uppställningsform för balansräkningen

Regeringens förslag: Balansräkningen skall ställas upp i kontoform.

Kommitténs förslag: Överensstämmer med regeringens förslag (se be-
tänkandet del II s. 351).

Remissinstanserna: Remissinstanserna har tillstyrkt förslaget eller
lämnat det utan erinran.

Gällande rätt: Enligt 19 § bokföringslagen (1976:125) skall balansräk-
ningen i sammandrag redovisa rörelsens samtliga tillgångar och skulder
samt, som en restpost, eget kapital på balansdagen. Ställda panter och an-
svarsförbindelser skall upptas inom linjen.

I Finansinspektionens föreskrifter FFFS 1994:37 och FFFS 1994:38
meddelas vissa från bokföringslagen avvikande föreskrifter om årsredo-
visningen i kreditinstitut och värdepappersbolag. Enligt 1 § femte stycket
i sist nämnda föreskrifter skall balansräkningen och resultaträkningen tas
in i den offentliga årsredovisningen enligt ett till föreskrifterna bilagt for-
mulär (årsöversikt). Av årsöversikten framgår att balansräkningen skall
upprättas enligt kontoformen.

Balansräkningen i årsöversikten är uppdelad på Tillgångar, Skulder och
Eget kapital samt Poster inom linjen. Nämnda delar är i sin tur indelade
i huvudposter (markerade med fet stil). Specifikation av under huvudpost-
ema redovisade belopp får enligt 1 § femte stycket FFFS 1994:38 ske i
en not.

Direktivet: I artikel 4 i direktiv (86/635/EEG) om årsbokslut och
sammanställd redovisning för banker och andra finansiella institut (bank-
redovisningsdirektivet) anges att medlemsstaterna skall föreskriva den
form för balansräkningen, kontoformen, som framgår av artikeln. Balans-
räkningen är grovt sett uppdelad i Tillgångar, Skulder och eget kapital
samt Poster utanför balansräkningen. Nämnda delar är i sin tur indelade
i huvudposter betecknade med arabiska siffror. Under dessa förekommer
delposter betecknade med små bokstäver.

Skälen för regeringens förslag: Bankredovisningsdirektivet innehåller
tvingande bestämmelser om den uppställningsform som skall användas
för balansräkningen i årsredovisningen. En bestämmelse om att balans-
räkningen skall upprättas med tillämpning av viss angiven uppställnings-

13

form bör införas i lagen om årsredovisning i kreditinstitut och värdepap-
persbolag (ÅRKL). Vilka poster som närmare skall redovisas i balansräk-
ningen återkommer regeringen till (se särskilt avsnitt 9.1.2 och kommen-
taren till schemat för balansräkningen i bilaga 1 till ÅRKL). Redan nu
bör dock framhållas att balansräkningen enligt regeringens förslag skall
i sammandrag redovisa företagets samtliga tillgångar, skulder, avsätt-
ningar, obeskattade reserver och eget kapital samt att ställda säkerheter,
ansvarsförbindelser och åtaganden skall anges inom linjen.

9.1.2 Balansräkningens utformning och innehåll

Prop. 1995/96:10

Del 3
Kreditinstitut och
värdepappersbolag

Regeringens förslag: Balansräkningen får en delvis ny utformning
och ett nytt innehåll i väsentlig överensstämmelse med uppställnings-
formen i bankredovisningsdirektivet (se bilaga 1 till ÅRKL).

På tillgångssidan skall det inte längre göras någon generell uppdel-
ning på anläggnings- och omsättningstillgångar.

Övertagen egendom för skyddande av fordran skall inte längre re-
dovisas i särskild post utan tillsammans med andra tillgångar av mot-
svarande slag.

Kommitténs förslag: Överensstämmer i sak med regeringens förslag
(se betänkandet del II s. 122-149).

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser har lämnat förslaget utan
erinran.

Riksbanken har befarat att förändringen för redovisning av övertagen
egendom kan försämra informationsgivningen. Statistiska centralbyrån
har av statistikskäl ansett att en tydligare uppdelning bör göras mellan
marknadsvärderade och icke-marknadsvärderade tillgångar i balans-
räkningen.

Gällande rätt: I bokföringslagen finns grundläggande bestämmelser
om balansräkningens allmänna utformning och innehåll, såsom bestäm-
melser om vad som är anläggnings- och omsättningstillgång, definition
av goodwill och vilka poster som skall anges i balansräkningen.

I bankrörelselagen (1987:617), BRL, ges kompletterande bestämmelser
för balansräkningen i banker, t.ex. om att aktier i dotterbolag skall tas
upp som särskild post och att vissa tilläggsupplysningar skall lämnas. I
aktiebolagslagen (1975:1385) och lagen om årsredovisning m.m. i vissa
företag (1980 års årsredovisningslag) finns liknande bestämmelser som
i BRL. Mera detaljerade regler om balansräkningens närmare utformning
och innehåll finns emellertid, såsom tidigare angetts, i Finansinspektio-
nens särföreskrifter (FFFS 1994:38) om kreditinstituts och värdepappers-
bolags årsredovisning och delårsrapportering.

Tillgångssidan innehåller följande huvudposter:

Kassa, Clearingfordringar, Svenska finansinstitut, Utländska banker,
Räntebärande värdepapper, Särskilda räkningar hos Riksbanken, Utlåning

14

till allmänheten, Fastigheter, bostadsrätter o d övertagna för skyddande
av fordran, Övriga tillgångar, Aktier, andelar m.m. (omsättningstill-
gångar), Aktier, andelar, förlagsbevis, garantifondbevis m.m. (anlägg-
ningstillgångar), Goodwill, Andra immateriella tillgångar, Leasingobjekt,
Inventarier samt Fastigheter för inrymmande av egna lokaler.

Skuldsidan innehåller följande huvudposter:

Clearingskulder och postväxlar, Inlåning från allmänheten, Svenska
finansinstitut, Utländska banker, Övriga i utlandet emitterade skuldbevis,
Upplåning från allmänheten, Certifikat, Obligationer, Förlagslån och
övrigt supplementärt kapital, Refinansieringslån, Inteckningslån i egna
fastigheter, Övriga skulder, Generell reservering för länderrisker, Avsatt
till pensioner, Garantifond, Obeskattade reserver samt Eget kapital.

Direktivet: Av artikel 4 i bankredovisningsdirektivet framgår närmare
hur tillgångarna skall indelas på tillgångssidan och hur skulder, avsätt-
ningar och eget kapital skall indelas på skuldsidan.

Tillgångssidan

Tillgångssidan specificeras på sexton olika tillgångsposter betecknade
med arabiska siffror.

1. Kassa, tillgodohavande hos centralbanker och postgiro

2. Statsskuldförbindelser och andra skuldbevis belåningsbara i central-
banker

3. Fordringar på kreditinstitut

4. Utlåning till allmänheten

5. Obligationer och andra värdepapper med fäst avkastning

6. Aktier och andra värdepapper med rörlig avkastning

7. Ägarintressen

8. Aktier och andelar i anknutna företag

9. Immateriella anläggningstillgångar

10. Materiella anläggningstillgångar

11. Tecknat ej inbetalt kapital

12. Egna aktier eller andelar

13. Övriga tillgångar

14. Tecknat ej inbetalt kapital som är infordrat

15. Förutbetalda kostnader och upplupna intäkter

16. Förlust under räkenskapsåret (såvida det inte i nationell lag föreskrivs
att den skall redovisas under skulder och eget kapital).

Direktivet medför att vissa av de nu nämnda tillgångsposterna skall
specificeras ytterligare. En sådan specifikation skall ske av följande
poster.

- post 2, Statsskuldförbindelser och andra skuldbevis belåningsbara i
centralbanker, på a) statsskuldförbindelser och andra liknande värde-
papper och b) andra skuldbevis som är belåningsbara i centralbanker,

- post 3, Fordringar på kreditinstitut, på a) betalbara på anfordran och
b) andra fordringar,

Prop. 1995/96:10

Del 3
Kreditinstitut och
värdepappersbolag

15

- post 5, Obligationer och andra värdepapper med låst avkastning, på a)
emitterade av offentliga organ och b) emitterade av andra låntagare, med
särskilt angivande av egna skuldebrev,

- post 7, Ägarintressen, med särskilt angivande av ägarintressen i kredit-
institut,

- post 8, Aktier och andelar i anknutna företag, med särskilt angivande
av aktier och andelar i kreditinstitut,

- post 10, Materiella anläggningstillgångar, med särskilt angivande av
mark och byggnader som används av ett kreditinstitut för den egna verk-
samheten,

- post 11, Tecknat ej inbetalt kapital, med särskilt angivande av infordrat
kapital, samt

- post 12, Egna aktier eller andelar, med uppgift om deras nominella
värde.

Bestämmelser om de olika tillgångsposternas innehåll finns i artikel 13-

17. Artiklarna behandlas närmare i anslutning till balansräkningsschemat
i bilaga 1 till ÅRKL.

Skuldsidan

Skuldsidan är uppdelad på 14 olika skuld- och eget kapitalposter beteck-
nade med arabiska siffror.

1. Skulder till kreditinstitut

2. Inlåning från allmänheten

3. Skulder representerade av emitterade värdepapper

4. Övriga skulder

5. Upplupna kostnader och förutbetalda intäkter

6. Avsättningar

7. Vinst under räkenskapsåret (såvida det inte i nationell lag föreskrivs
en redovisning under skulder och eget kapital post 14)

8. Efterställda skulder

9. Tecknat kapital

10. Överkurs vid emission

11. Kapitalreserver

12. Uppskrivningsfond

13. Balanserad vinst eller förlust

14. Vinst eller förlust under räkenskapsåret (såvida det inte föreskrivs en
redovisning under Tillgångar post 16 eller under Skulder och eget kapital
post 7).

Av artikel 4 framgår även krav på en specifikation av olika skuld-
poster. En indelning skall ske av följande poster.

- post 1, Skulder till kreditinstitut, i a) att betalas på anfordran, b) att
betalas på viss avtalad förfallodag eller efter uppsägning,

- post 2.a, Inlåning från allmänheten, Insatta sparmedel, med särskilt
angivande av i) sådana insättningar som skall återbetalas på anfordran,
ii) sådana för vilka en viss förfallodag har avtalats, samt iii) sådana som
skall återbetalas efter uppsägning, samt

Prop. 1995/96:10

Del 3
Kreditinstitut och
värdepappersbolag

16

- post 2.b, Inlåning från allmänheten, Övriga skulder, i ba) att betalas
på anfordran och bb) att betalas på viss avtalad förfallodag eller efter
uppsägning.

Direktivets bestämmelser om innehållet i de poster som skall tas upp
på skuldsidan framgår av artiklarna 18-23. Artiklarna behandlas närmare
i anslutning till balansräkningsschemat i bilaga 1 till ÅRKL.

Skälen för regeringens förslag: Införlivandet av bankredovisnings-
direktivet med svensk rätt medför att kreditinstitutens och värdepappers-
bolagens balansräkningar måste ställas upp på ett annat sätt än i dag.
Med hänsyn till kravet på jämförbarhet med andra medlemsstater bör
balansräkningen utformas på ett sätt som nära överensstämmer med
direktivets indelning och benämningar av poster. Det får emellertid anses
godtagbart med hänsyn till direktivet att tillåta vissa mindre anpassningar
i indelningar och benämningar efter svenska förhållanden. Det är framför
allt fråga om vissa mindre ändringar av benämningar till i Sverige mer
relevanta begrepp. Det är också fråga om tillägg av vissa poster, som
inte anges i direktivets uppställningsschema, med tillämpning av artikel
4 i det Qärde bolagsrättsliga direktivet (78/660/EEG) om årsbokslut (det
fjärde direktivet) jämförd med artikel 1.1 i bankredovisningsdirektivet.
Artiklarna tillåter att nya poster tillkommer om de inte täcks av direkti-
vets poster. De föreslagna anpassningarna, skälen för sådana anpass-
ningar och motiven för utnyttjande av vissa optioner enligt direktivet
kommenteras i anslutning till schemat för balansräkningen i bilaga 1 till
ÅRKL.

Den nya uppställningsformen enligt bankredovisningsdirektivet innebär
emellertid, till skillnad från den nu tillämpade uppställningformen, att
någon generell uppdelning av tillgångar i anläggningstillgångar och om-
sättningstillgångar inte skall göras. Den nya uppställningformen för ba-
lansräkningen bygger i stället på, framför allt när det gäller finansiella
tillgångar, att anläggnings- och omsättningstillgångar redovisas i samma
tillgångsposter.

Bankredovisningsdirektivet innebär vidare krav på specifikationer av
vissa poster. Regeringen anser dock att inte samtliga specifikationer av
huvudpostema bör regleras i lagen. Flertalet av de delposter eller specifi-
kationer som direktivet kräver bör i stället regleras genom föreskrifter av
regeringen eller Finansinspektionen. Detta ger bl.a. bättre möjligheter att
efter erfarenheterna från den praktiska tillämpningen senare ompröva om
specifikationen lämpligen bör ske i balansräkningen eller i en not. Väl
avvägda praktiska regler för upplysningarna i detta avseende är av värde
för en överskådlig och jämförbar redovisning.

Upplysningar om övertagen egendom för skyddande av fordran är av
väsentlig betydelse då det gäller att bedöma ett kreditinstituts verksamhet.
Kommitténs lagförslag innehåller ingen motsvarighet till det informations-
krav avseende övertagen egendom som finns enligt Finansinspektionens
nu gällande redovisningsföreskrifter, som föreskriver att sådan egendom
skall redovisas särskilt i balansräkningen (eller i vissa fäll i en not).
Övertagen egendom föreslås i stället redovisas under den post där till-
gången hade redovisats om den förvärvats på annat sätt än genom ett

Prop. 1995/96:10

Del 3
Kreditinstitut och
värdepappersbolag

17

2 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 10. Del III

övertagande (jfr betänkandet del II s. 138). Som Riksbanken angett ger
en sådan förändring utrymme för farhågor om att informationen kan
komma att försämras. Det är dock svårt att förena dagens svenska be-
stämmelser med direktivets bestämmelser, eftersom direktivets uppställ-
ningsform inte innehåller några särskilda poster avseende övertagen egen-
dom för skyddande av fordran. Samtidigt är det väsentligt att tillse att
informationen om övertagen egendom inte försämras. En kompletterande
upplysningsskyldighet om övertagen egendom i balansräkning eller i not-
apparaten bör därför föreskrivas. Av samma skäl som beträffande upplys-
ningar om delposter torde det vara mindre lämpligt att i lagen ta in de
närmare bestämmelserna om upplysningsskyldigheten. Bestämmelserna
bör i stället föreskrivas av regeringen eller Finansinspektionen.

Av skäl som närmare utvecklas senare (se avsnitt 10.2.5) föreslås att
överlåtbara värdepapper som är omsättningstillgångar, får värderas enligt
två alternativa principer. De kan antingen värderas enligt lägsta värdets
princip eller också fortlöpande till verkligt värde. Vid statistikrapporte-
ringen är en sådan ordning mindre tillfredsställande. Från detta perspek-
tiv skulle, som Statistiska centralbyrån anfört, en tydligare uppdelning
mellan marknadsvärderade och icke-marknadsvärderade tillgångar i
balansräkningen vara att föredra. Direktivets uppställning av tillgångs-
poster föregångna av arabiska siffror är dock tvingande för medlems-
staterna. De nu nämnda uppgifterna är emellertid av stort intresse inte
bara för Statistiska centralbyrån utan också för andra som analyserar års-
redovisningar. Med hänsyn därtill bör i lagen föreskrivas vissa kom-
pletterande krav på tilläggsupplysningar om marknadsvärden (se vidare
avsnittet 12.1 och författningskommentaren till 5 kap. ÅRKL).

Vad som skall ingå i olika tillgångsposter och skuldposter framgår i
och för sig på ett grundläggande sätt av posternas benämningar. Det kan
dock förutses ett behov av att mera i detalj reglera posternas närmare
innehåll, dels för att uppnå en enhetlig tillämpning i kreditinstitut och
värdepappersbolag, dels för att fullständigt genomföra direktivens
bestämmelser i detta avseende. Bestämmelser om definitioner av olika
poster bör inte intas i lagen utan införas genom föreskrifter av regeringen
eller Finansinspektionen. Därigenom undviks inte bara att lagen belastas
med ett stort antal definitioner av i hög grad teknisk karaktär. En sådan
ordning ger också bättre förutsättningar för anpassningar med hänsyn till
utvecklingen i redovisningspraxis. Enligt regeringen bör i allmänhet de
överväganden som görs i betänkandet kunna utgöra en utgångspunkt för
den närmare utformningen av föreskrifterna om posternas innehåll.

I kommande avsnitt behandlas olika frågor kring enskilda tillgångar
eller skulder som är av betydelse för utformningen och innehållet i
balansräkningen. I förhållande till gällande rätt medför direktivet t.ex. en
mera tydlig uppdelning mellan skulder och avsättningar (se avsnitt 11.1).
I förhållande till direktivet föreslås också uppställningsformen komplette-
rad genom att posten Obeskattade reserver tillkommer på skuldsidan (se
avsnitt 9.7).

Prop. 1995/96:10

Del 3
Kreditinstitut och
värdepappersbolag

18

9.2 Resultaträkningen

9.2.1 Uppställningsform för resultaträkningen

Prop. 1995/96:10

Del 3
Kreditinstitut och
värdepappersbolag

Regeringens förslag: Resultaträkningen skall ställas upp i rapport-
form.

Kommitténs förslag: Överensstämmer med regeringens förslag (se
betänkandet del II s. 152-155).

Remissinstanserna: Remissinstanserna har tillstyrkt förslaget eller läm-
nat det utan erinran.

Gällande rätt: Resultaträkningen skall enligt 18 § bokföringslagen i
sammandrag redovisa samtliga intäkter och kostnader i rörelsen under rä-
kenskapsåret samt lämna en med hänsyn till rörelsens förhållanden till-
fredsställande redovisning för hur räkenskapsårets resultat uppkommit.

I Finansinspektionens särföreskrifter (FFFS 1994:38) meddelas vissa
från bokföringslagen avvikande föreskrifter om uppställningen av resul-
taträkningen i kreditinstitut och värdepappersbolag. Därav framgår att
kreditinstitut och värdepappersbolag skall upprätta en resultaträkning
enligt rapportformen.

Direktivet: I artikel 26 i bankredovisningsdirektivet anges att medlems-
staterna får föreskriva att en eller båda av de i artikel 27 och artikel 28
angivna uppställningsformerna för resultaträkningen skall användas. I
artikel 27 föreskrivs en vertikal uppställning (rapportformen) och i artikel
28 en horisontell uppställning (kontoformen).

Båda uppställningsformerna innehåller huvudposter betecknade med
arabiska siffror. Till några av huvudpostema förekommer delposter be-
tecknade med liten bokstav.

Skälen för regeringens förslag: Enligt betänkandet är rapportformen
den dominerande uppställningsformen internationellt för resultaträkningen
i kreditinstitut. Den föreskrivs också i gällande rätt. Det saknas därför
skäl för att tillåta annan uppställningsform än rapportformen.

19

9.2.2 Resultaträkningens utformning och innehåll

Regeringens förslag: Resultaträkningen får en delvis ny utformning
och ett nytt innehåll i väsentlig överensstämmelse med uppställnings-
formen i bankredovisningsdirektivet (se bilaga 2 till ARKL).

Som ny post tillkommer bl.a. leasingintäkter.

Prop. 1995/96:10

Del 3
Kreditinstitut och
värdepappersbolag

Kommitténs förslag: Överensstämmer med regeringens förslag (se betänk-
andet del II s. 156-175).

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser har tillstyrkt förslaget
eller lämnat det utan erinran.

Finansbolagens Förening avstyrker att leasingintäkter skall bruttoredo-
visas som egen post. Om leasingintäkter i stället redovisas netto efter av-
drag för avskrivningar på leasingobjekt undviks ett missvisande ränte-
netto. Om leasingintäkter ändå skall redovisas som särskild intäktspost
bör i vart fell avskrivningar på leasingobjekt särredovisas.

Svenska Bankföreningen och Svenska Fondhandlareföreningen anser att
den föreslagna posten 7, Nettoresultat av finansiella transaktioner borde
benämnas på annat sätt, t.ex. Handelsresultat värdepapper och valutor,
eftersom "finansiella transaktioner" leder tanken till att posten omfettar
fler transaktioner än den skall göra enligt direktivets bestämmelser. Före-
ningarna anser också att det saknas behov av särredovisning av räntein-
täkter respektive värdeförändringar och försäljningsresultat för obligatio-
ner som är omsättningstillgångar samt att det också saknas behov av sär-
redovisning av utdelningar respektive värdeförändringar och försäljnings-
resultat för sådana tillgångar.

Gällande rätt: De grundläggande reglerna om resultaträkningens ut-
formning och innehåll finns i 18 § bokföringslagen.

I 4 kap. BRL ges kompletterande bestämmelser om bl.a. olika tilläggs-
upplysningar som skall lämnas i resultaträkningen i banker. Ill kap. ak-
tiebolagslagen och i 2 kap. 1980 års årsredovisningslag finns liknande be-
stämmelser som i 4 kap. BRL.

De huvudsakliga reglerna om resultaträkningens närmare utformning
och innehåll i kreditinstitut och värdepappersbolag finns emellertid i
Finansinspektionens särföreskrifter (FFFS 1994:38) om kreditinstituts och
värdepappersbolags årsredovisning och delårsrapportering.

Resultaträkningen indelas enligt föreskrifterna i följande huvudposter.

Ränteintäkter och leasingnetto

Räntekostnader

= RÄNTENETTO

Courtage

Provisioner, avgifter, agio

Fastighetsintäkter

Realiserade vinster/förluster på obligationer m m i investmentportföljen
Resultatförda vinster/förluster vid inlösen av egna emitterade värdepapper

20

Övriga rörelseintäkter

SUMMA rörelseintäkter

Personalkostnader

Fastighetskostnader

Hyror och andra lokalkostnader

Övriga rörelsekostnader

Avskrivningar enligt plan

Kreditförluster

SUMMA rörelsekostnader

= RÖRELSERESULTAT

Extraordinära intäkter

Extraordinära kostnader

= RESULTAT före bokslutsdispositioner och skatt
Bokslutsdispositioner

Skatter

ÅRETS VINST/FÖRLUST

Direktivet: Av artikel 27 i bankredovisningsdirektivet framgår närmare
hur resultaträkningen skall indelas. Resultaträkningen är enligt artikeln
indelad i följande tjugotre resultatposter.

1.  Ränteintäkter och liknande intäkter

2.  Räntekostnader och liknande kostnader

3.  Intäkter från värdepapper

4.  Provisionsintäkter

5.  Provisionskostnader

6.  Nettovinst eller nettoförlust av finansiella transaktioner

7.  Övriga rörelseintäkter

8.  Allmänna administrationskostnader

9.  Värdejusteringar beträffande Tillgångar, posterna 9 och 10

10. Övriga rörelsekostnader

11. Nedskrivningar av fordringar samt avsättningar för ansvarsförbindel-
ser och åtaganden

12. Återföringar av nedskrivna fordringar samt av avsättningar för an-
svarsförbindelser och åtaganden

13. Nedskrivningar av överlåtbara värdepapper som innehas som finan-
siella anläggningstillgångar, av ägarintressen samt av aktier och andelar
i anknutna företag

14. Återföringar av nedskrivna överlåtbara värdepapper som innehas som
finansiella anläggningstillgångar, ägarintressen samt aktier och andelar i
anknutna företag

15. Skatt på resultatet av den normala verksamheten

16. Resultatet av den normala verksamheten efter skatt

17. Extraordinära intäkter

18. Extraordinära kostnader

19. Extraordinärt resultat

20. Skatt på extraordinärt resultat

21. Extraordinärt resultat efter skatt

22. Övriga skatter som inte ingår i ovanstående poster

Prop. 1995/96:10

Del 3
Kreditinstitut och
värdepappersbolag

21

23. Vinst eller förlust för räkenskapsåret

Av artikel 27 framgår även krav på en specifikation av olika resultat-
poster. En specificering föreskrivs för följande poster.

- post 3, Intäkter från värdepapper, på a) intäkter från aktier och andra
värdepapper med rörlig avkastning, b) intäkter från ägarintressen och c)
intäkter från aktier och andelar i anknutna företag.

- post 8, Allmänna administrationskostnader, på a) personalkostnader
(med särskild uppgift om i) löner och arvoden, och ii) sociala kostnader
med pensioner särskilt angivna,) och b) övriga administrationskostnader.

Direktivets bestämmelser om innehållet i posterna i resultaträkningen
framgår av artiklarna 29-34. Innehållet i artiklarna åteiges i anslutning
till författningskommentarerna till schemat för resultaträkningen i bi-
laga 2 till ÅRKL.

Skälen för regeringens förslag: Införlivandet av bankredovisningsdi-
rektivet med svensk rätt medför att resultaträkningen i berörda företag
måste ställas upp på ett annat sätt än i dag. Uppställningsformen för re-
sultaträkningen bör, på samma sätt som för balansräkningen, utformas i
princip enligt bankredovisningsdirektivets indelning och postbenämningar,
men med vissa mindre anpassningar med hänsyn till svenska förhållan-
den. Dessa anpassningar, som är av liknande slag som för balansräk-
ningen, berörs närmare i kommentaren till schemat för resultaträkningen
i bilaga 2 till ARKL. Där kommenteras också förslagen till utnyttjandet
av vissa optioner enligt direktivet.

Finansbolagens Förening har särskilt tagit upp frågan om redovisning
av leasingintäkter. Kommittén har föreslagit att leasingintäkter skall redo-
visas brutto mellan direktivets post 1, Ränteintäkter och liknande intäkter
och direktivets post 2, Räntekostnader. I dag redovisas ett leasingnetto,
dvs. leasingintäkter efter avdrag för avskrivningar, som en del av ränte-
nettot. Direktivet får emellertid anses medföra att samtliga avskrivningar,
inklusive avskrivningar på leasingobjekt, skall redovisas under direktivets
post 9, Värdejusteringar beträffande Tillgångar, posterna 9 och 10, (som
i regeringens förslag benämnts Av- och nedskrivningar av materiella och
immateriella anläggningstillgångar). Därav följer att leasingintäkter skall
redovisas brutto (under förutsättning att leasingavtal inte redovisas som
utlåning) i annan tillämplig resultaträkningspost. Det vore därvid mindre
lämpligt att redovisa leasingintäkter brutto i posten Ränteintäkter. De
möjligheter som återstår är att antingen tillskapa en ny post för leasingin-
täkter brutto eller att anvisa att sådana intäkter skall tas upp under posten
Övriga rörelseintäkter. Med hänsyn till att leasingintäkter i flera kredit-
institut är av väsentlig betydelse bör redan i lagens resultaträknings-
schema intas en särskild post för sådana intäkter brutto. Vad Finansbo-
lagens förening anfört om att avskrivningar på leasingobjekt borde särre-
dovisas tillgodoses genom bestämmelsen i 5 kap. 1 § ÅRKL jämförd med
5 kap. 3 § förslaget till ny årsredovisningslag. Där uppställs nämligen
krav på en särredovisning av bl.a. avskrivningar på vaije i balansräk-
ningen upptagen post. Regeringen ansluter sig därför till kommitténs för-
slag i denna del.

Prop. 1995/96:10

Del 3
Kreditinstitut och
värdepappersbolag

22

När det gäller de synpunkter som Svenska Bankföreningen och Svenska
Fondhandlarföreningen anfört i fråga om särredovisningen i resultaträk-
ningen i fråga om uppdelningen av posterna Ränteintäkter och Utdel-
ningar å ena sidan samt värdeförändringar och försälj ningsresultat å
andra sidan, kan direktivet svårligen uppfattas på annat sätt än att en
sådan uppdelning måste ske även beträffande omsättningstillgångar. Det
är samtidigt fråga om betydelsefull information och även av detta skäl an-
geläget att den föreskrivna uppdelningen görs beträffande värdepapper
som är omsättningstillgångar.

Resultatposternas huvudsakliga innehåll framgår väsentligen av deras
benämningar. Av samma skäl som anförts för balansposterna i balansräk-
ningen, kan ett behov av regler som beskriver vad posterna skall innehål-
la förutses. De delposter eller annan specifikation som direktivet kräver
samt de detaljerade definitionerna avseende resultatpostemas innehåll,
bör, av samma skäl som angetts i fråga om balansposternas innehåll, reg-
leras genom föreskrifter av regeringen eller Finansinspektionen.

Det kan i sammanhanget anmärkas att den uppdelning av allmänna ad-
ministrationskostnader som skall ske enligt direktivets artikel 27 tillgodo-
ses genom de tilläggsupplysningar som skall lämnas om personalkostna-
der m.m. (se 5 kap. 1 § ÅRKL som hänvisar till 5 kap. 18 § i förslaget
till ny årsredovisningslag).

9.3 Avvikelser från uppställningsformernas postindelning

Prop. 1995/96:10

Del 3
Kreditinstitut och
värdepappersbolag

Regeringens förslag: Andra poster än de som finns upptagna i upp-
ställningsformerna får läggas till, om deras innehåll inte täcks av de
poster som anges i lagen. Ytterligare uppdelning i delposter skall få
göras. Delposter skall anges om de har tillkommit på sådant sätt
eller är av sådan storlek att det är av betydelse med hänsyn till kra-
vet på rättvisande bild att de redovisas särskilt.

Poster som föregås av liten bokstav får slås samman om de har ett
värde som är av ringa betydelse med hänsyn till kravet på rättvisan-
de bild eller om det främjar överskådligheten. I det senare fallet
skall de sammanslagna posterna specificeras i en not.

Ett särskilt bemyndigande införs för regeringen eller Finansinspek-
tionen att meddela föreskrifter om avvikelser från bestämmelserna
om uppställningen och utformningen av balans- och resultaträk-
ningen i värdepappersbolag.

Kommitténs förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens
förslag. Kommittén har inte föreslagit något särskilt bemyndigande att
meddela föreskrifter om anpassningar av uppställningsformerna för vär-
depappersbolag (se betänkandet del I s. 285 och 286 samt del II s. 121
och 122).

23

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser har lämnat förslaget utan
erinran. Statistiska centralbyrån har dock framhållit att möjligheten att slå
samman poster försvårar en rationell statistikproduktion. Föreningen
Auktoriserade Revisorer har ansett att skälen bakom den föreslagna be-
stämmelsen om att företagen i vissa fåll skall ta in nya delposter i resul-
taträkningen och balansräkningen i stället kan tillgodoses genom före-
skrifter om att det i en not skall lämnas förklaring till större belopp.
Andra remissinstanser har förespråkat ytterligare indelning i delposter.
Finansinspektionen har påtalat att avvikelser från uppställningsformerna
i lagen kan behöva föreskrivas för värdepappersbolag.

Gällande rätt: Enligt 18 § bokföringslagen skall för resultaträkningen
användas det i paragrafen intagna schemat med de avvikelser som beting-
as av rörelsens art och omfattning. Kompletterande poster får läggas till
men de måste i så fåll ges beteckningar som tydligt anger vad som ingår
i posten.

För balansräkningen skall enligt 19 § bokföringslagen med de avvikel-
ser som betingas av rörelsens art och sammansättning användas det i
paragrafen intagna schemat eller annan uppställningsform som ger en lik-
värdig överblick över rörelsens ställning.

Enligt 1 § femte stycket i Finansinspektionens särföreskrifter (FFFS
1994:38) skall balans- och resultaträkningen tas in i den offentliga års-
redovisningen enligt formulären i årsöversikten i föreskrifterna. De med
fet stil angivna huvudrubrikerna skall följas. Specifikationen av under
huvudrubrikerna angivna belopp får dock ske i en not.

I 8 § nyss nämnda föreskrifter tillåts ytterligare ett antal avvikelser för
några av posterna i balansräkningen och resultaträkningen. För vissa pos-
ter tillåts avvikelse genom att delposter far utelämnas och i andra fåll
genom att poster får slås samman för att i stället redovisas i en not.
Vidare får omrubricering ske av poster som har ett uppenbart obetydligt
värde.

Direktivet: Av artiklarna 4 och 27 i bankredovisningsdirektivet fram-
går närmare vilka poster som skall anges i balans- och resultaträkning-
arna för ett kreditinstitut.

Artikel 4.1 i det fjärde direktivet föreskriver att de poster som anges
i direktivets tillåtna balans- och resultaträkningsscheman måste tas upp
var för sig i angiven ordningsföljd. En mera detaljerad underindelning av
posterna är tillåten, förutsatt att uppställningsformen följs. Nya poster får
tillkomma såvitt deras innehåll inte täcks av de i uppställningsformerna
angivna posterna. Medlemsstaterna får föreskriva en sådan underindel-
ning eller komplettering.

Enligt artikel 4.2 i samma direktiv skall uppställningsform, nomenkla-
tur och terminologi för sådana poster som föregås av arabiska siffror
anpassas i de fåll ett företags särskilda inriktning kräver det. En sådan
anpassning får medlemsstaterna kräva inom en särskild ekonomisk sektor.

I artikel 4.3 sägs att de av arabiska siffror föregångna posterna i
balans- och resultaträkningarna får sammanslås,

a) när de med hänsyn till målsättningen i artikel 2.3 har ett obetydligt
värde, eller

Prop. 1995/96:10

Del 3
Kreditinstitut och
värdepappersbolag

24

b) när sammanslagningen främjar överskådligheten, förutsatt att de
sammanslagna posterna specificeras i noter. Medlemsstaterna får kräva
en sådan sammanslagning.

Enligt artikel 18 och 21 i det fjärde direktivet skall större belopp under
rubrikerna "Förutbetalda kostnader och upplupna intäkter" respektive
"Förutbetalda intäkter och upplupna kostnader", förklaras i en not. Av
artikel 29.2 följer att större belopp under extraordinära intäkter och
extraordinära kostnader av betydelse för bedömningen av resultatet skall

1 en not specificeras till sin art och storlek. Detsamma skall gälla intäkter
och kostnader som avser ett annat räkenskapsår.

Enligt artikel 42 första stycket får avsättningar för förluster och skulder
inte överstiga erforderliga belopp. Större avsättningar som i balansräk-
ningen är upptagna under "Andra avsättningar" skall, enligt artikel 42 an-
dra stycket, specificeras i noter.

Enligt artikel 1.1 i bankredovisningsdirektivet skall artikel 4.1, 4.3,
4.4, 18, 21, 29 och 42 första stycket i det ljärde direktivet gälla för
kreditinstitut, om inte annat följer av bankredovisningsdirektivet.

Enligt artikel 2.4 i bankredovisningsdirektivet får medlemsstaterna
föreskriva vissa bestämmelser som avviker från direktivet, dels för såda-
na kreditinstitut som inte utgör bolag enligt artikel 1.1 i det ljärde
direktivet, om företagsformen gör avvikelser nödvändiga, dels för specia-
liserade kreditinstitut, om den särskilda verksamhetsinriktningen gör av-
vikelser nödvändiga. Sådana avvikande bestämmelser får avse endast an-
passningen av uppställningsformen, nomenklaturen, terminologin och in-
nehållet i posterna i balans- och resultaträkningarna. De avvikande be-
stämmelserna får inte innebära rätt för berörda institut att redovisa färre
uppgifter i sina årsbokslut än vad andra institut som skall tillämpa direkti-
vet är skyldiga att göra. Sådana avvikande bestämmelser skall kommis-
sionen på visst sätt underrättas om.

Enligt artikel 3 i bankredovisningsdirektivet skall en sammanslagning
av poster så som sägs i artikel 4.3 a eller b i det fjärde direktivet inte
kunna utnyttjas annat än beträffande sådana delposter i balans- och resul-
taträkningarna som betecknas med liten bokstav samt kunna tillåtas endast
med stöd av bestämmelser som medlemsstaterna antagit för detta ända-
mål.

Skälen för regeringens förslag: De skäl som anförts i avsnitt 9.3 i del

2 är i huvudsak av betydelse även här. Detta innebär - med beaktande
av bestämmelserna i bankredovisningsdirektivet - följande.

Uppställningsformerna för balansräkningen och resultaträkningen bör,
såsom tidigare nämnts, utformas i enlighet med bankredovisningsdirekti-
vets föreskrifter om indelning i poster och om ordningsföljden mellan
posterna.

Bestämmelser bör dock tas in i lagstiftningen om att kreditinstitut och
värdepappersbolag vid upprättande av balansräkning eller resultaträkning
skall ha rätt att lägga till nya poster, såvida de nya posternas innehåll inte
täcks av de poster som anges i lagen, och att en ytterligare indelning i
delposter skall vara tillåten. Däremot föreskrivs inte någon möjlighet till
avsteg från föreskrivna uppställningsformer i det enskilda fallet på grund

Prop. 1995/96:10

Del 3
Kreditinstitut och
värdepappersbolag

25

av företagets särskilda inriktning, eftersom artikel 4.2 i det fjärde direk-
tivet inte är tillämplig enligt bankredovisningsdirektivet.

Vidare skall enligt artikel 3 i bankredovisningsdirektivet jämförd med
artikel 4.3 a och b i det fjärde direktivet delposter som föregås av liten
bokstav kunna få slås samman om de har ett värde som med hänsyn till
kravet på rättvisande bild är av ringa betydelse eller om en sammanslag-
ning främjar överskådligheten och de sammanslagna posterna anges i en
not. Även dessa föreskrifter bör föras in i den nya lagstiftning som skall
gälla för kreditinstitut och värdepappersbolag.

Några bestämmelser i lag som kräver en sammanslagning av poster i
vissa särskilda situationer eller en mera långtgående indelning i delposter
införs inte (se avsnitt 9.3 i del 2). Regeringen föreslår däremot en be-
stämmelse om en obligatorisk särredovisning av delposter om delar av en
post har tillkommit på sådant sätt eller är av sådan storlek att en särredo-
visning är av betydelse för att redovisningen skall ge en rättvisande bild
av företagets resultat och ställning.

I artiklarna 18, 19, 29 och 42 i det fjärde direktivet föreskrivs att dels
större belopp som avser förutbetalda kostnader och upplupna intäkter res-
pektive upplupna kostnader och forutbetalda intäkter och extraordinära
poster, dels större övriga avsättningar som inte är av endast ringa bety-
delse för bedömningen av resultatet, skall specificeras till sin art och
storlek. Regeringen har i avsnitt 9.3 i del 2, av skäl som där anförts,
förordat att särskilda bestämmelser om sådana notupplysningar skall tas
in i den nya årsredovisningslagen. Dessa bestämmelser bör - även såvitt
avser upplysningsskyldigheten om större övriga avsättningar - göras
tillämpliga även på kreditinstitut och värdepappersbolag.

Bankredovisningsdirektivet öppnar genom artikel 2.4 en särskild möj-
lighet för medlemsländerna att föreskriva vissa avvikelser från artikel 4
och 27 för specialiserade kreditinstitut. Som Finansinspektionen påpekat
kan avvikelser från uppställningsformen för balans- och resultaträkningen
vara befogade för värdepappersbolag. Vissa fordringar, t.ex. fondlikvid-
fordringar kan behöva särskilt specificeras. Även vissa omgrupperingar
av poster, t.ex. genom att provisionsintäkter redovisas som första intäkts-
post, kan vara befogade. Enligt regeringen bör därför den möjlighet som
direktivet ger i detta avseende utnyttjas för att möjliggöra anpassningar
i förhållande till lagen beträffande balans- och resultaträkningens uppställ-
ningsform, nomenklatur och terminologi i fråga om värdepappersbolag.

I vilken omfattning och i vilka avseenden avvikelser bör ske förutsätter
enligt regeringen ytterligare särskilda överväganden av redovisningstek-
nisk art. Berörda branschorgan bör även beredas ytterligare möjligheter
att anföra synpunkter. Dessa förhållanden gör att det är mindre lämpligt
att nu i lag ta in regler om anpassningarna. Det bör i stället överlåtas till
regeringen eller Finansinspektionen att meddela de föreskrifter som er-
fordras. Möjligheten att meddela föreskrifter bör i detta fall - som en
följd av att det allmänna bemyndigandet att meddela från lag avvikande
föreskrifter föreslås upphävt (se vidare del 1, avsnitt 6.5) - intas genom
ett särskilt normgivningsbemyndigande. Med hänsyn till såväl kraven i
direktivet som mera allmänna lämplighetsskäl bör avvikelser inte ske

Prop. 1995/96:10

Del 3
Kreditinstitut och
värdepappersbolag

26

annat än om det är särskilt påkallat med hänsyn till värdepappersbolagens
verksamhetsart. I lagförslaget har därför intagits den begränsningen att
avvikelserna skall vara nödvändiga med hänsyn till värdepappersbolagens
särskilda verksamhetsinriktning.

9.4 Ändring av redovisningsprinciper

Prop. 1995/96:10

Del 3
Kreditinstitut och
värdepappersbolag

Regeringens förslag: Redovisningsprinciper får ändras från ett år
till ett annat endast om det finns särskilda skäl och en ändring är
förenlig med god redovisningssed och kravet på rättvisande bild.

Skälen för ändringen och upplysningar om dess effekt på balans-
räkningen och resultaträkningen skall anges i en not.

Kommitténs förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens
förslag. Kommitténs förslag innehåller dock inte någon uttrycklig
bestämmelse om att ett byte av redovisningsprinciper måste vara förenligt
med god redovisningssed och kravet på rättvisande bild (se betänkandet
del I s. 286-288 och del H s. 351).

Remissinstanserna: Remissinstanserna har tillstyrkt kommitténs förslag
eller lämnat det utan erinran.

Gällande rätt: Svensk lagstiftning innehåller inte några uttryckliga
begränsningar vad gäller möjligheterna att från ett räkenskapsår till ett
annat byta redovisningsprinciper eller uppställningsform för balansräk-
ningen och resultaträkningen. Av 4 kap. 2 och 8 §§ BRL framgår mot-
satsvis att en ändring av specificeringen och grupperingen av poster eller
andra för jämförelsen störande förändringar kan tillåtas. Samma för-
hållande framgår av 11 kap. 2 och 8 § § aktiebolagslagen. Även av 2 kap.
6 § 1980 års årsredovisningslag framgår att en ändring av specificeringen
av poster kan ske.

Direktivet: I artikel 3 i det fjärde direktivet föreskrivs att balans- och
resultaträkningarnas uppställning, särskilt när det gäller valet av form för
uppställning, inte får ändras från ett räkenskapsår till ett annat. Avsteg
från denna princip tillåts dock i undantagsfall. Vaije sådant avsteg skall
redovisas i noterna med en tillfredsställande motivering.

Enligt artikel 31 skall samma värderingsprinciper tillämpas från ett
räkenskapsår till ett annat. Avvikelse från denna regel kan undantagsvis
accepteras. En redogörelse för avvikelsen måste då lämnas i en not.

Enligt artikel 1.1 i bankredovisningsdirektivet skall artiklarna 3 och 31

1 det fjärde direktivet gälla för kreditinstitut.

Skälen för regeringens förslag: De skäl som anförts i avsnitt 9.4 i del

2 angående ändring av redovisningsprincip är av betydelse även här.
Detta innebär att det i lagstiftningen bör intas bestämmelser som
begränsar möjligheten att ändra redovisningsprinciper, såväl principer för
värderingen som principer för klassificeringen och indelningen av olika
poster och delposter i balansräkningen och resultaträkningen.

27

Lagstiftningen bör emellertid lämna visst utrymme för ändringar av
detta slag. Den bör utformas så att företag får ändra redovisningsprincip
endast när särskilda skäl talar för det. Det bör också i lagen klargöras att
en ändring inte får ske om en sådan förändring skulle stå i strid med
kravet på att redovisningen skall ge en rättvisande bild.

Om ändring av redovisningsprincip sker, skall ändringen redovisas i
noterna med en redogörelse för skälen för ändringen och en bedömning
av dess effekter för företagets resultat och ställning. Även detta bör
komma till uttryck i lag.

Prop. 1995/96:10

Del 3
Kreditinstitut och
värdepappersbolag

9.5 Angivande av jämförelsetal

Regeringens förslag: För vaije post i balans- och resultaträkningar-
na skall beloppet av motsvarande post för det närmast föregående rä-
kenskapsåret anges.

Har principerna för värderingen eller klassificeringen av posterna
ändrats från ett räkenskapsår till ett annat, skall beloppen för det
närmast föregående året räknas om eller ändras på annat sätt, om
detta behövs för att dessa belopp skall kunna jämföras med räken-
skapsårets poster.

Omräkning eller annan justering av föregående års belopp får
underlåtas, om det finns särskilda skäl och det är förenligt med god
redovisningssed och kravet på rättvisande bild. I så fall skall skälen
för detta anges i en not.

Kommitténs förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens
förslag. Kommittén har dock ansett att omräkning av föregående års
siffror skall få underlåtas om det finns särskilda hinder mot det (se
betänkandet del I s. 286-288 och del II s. 351).

Remissinstanserna: Redovisningsrådet har menat att bestämmelserna
bör anpassas till den rekommendation som rådet har utfärdat på området
(RR 5). Övriga remissinstanser har i huvudsak tillstyrkt förslaget eller
lämnat det utan erinran.

Gällande rätt: Svensk lagstiftning innehåller redan i dag vissa
bestämmelser som syftar till att befrämja möjligheterna till jämförelser
mellan räkenskapsår.

I 4 kap. 2 § BRL föreskrivs att i årsredovisningen skall återges resul-
taträkningen och balansräkningen för det närmast föregående räkenskaps-
året. Har det under året skett någon ändring i specificeringen av poster
i balansräkningen eller resultaträkningen skall uppgifterna från den
tidigare årsredovisningen sammanställas så att dessa kan jämföras med
posterna i den senare årsredovisningen, om det inte möter särskilda
hinder.

28

Ill kap. 2 § aktiebolagslagen och i 2 kap. 6 § 1980 års årsredovis-
ningslag finns motsvarande bestämmelser för de kreditinstitut och värde-
pappersbolag som omfattas av dessa lagar.

Direktivet: I artikel 4.4 i det fjärde direktivet föreskrivs att för vaije
balans- och resultaträkningspost måste beloppet för motsvarande post från
föregående räkenskapsår anges. För att jämförbarhet skall uppnås får
medlemsstaterna föreskriva att beloppen för föregående räkenskapsår
skall justeras. I vart fall skall bristande jämförbarhet och eventuella juste-
ringar av beloppen med anledning härav förklaras i noterna.

Enligt artikel 4.5 skall balans- eller resultaträkningsposter som saknar
belopp inte redovisas, utom när det finns en motsvarande post från före-
gående år enligt punkt 4.

Enligt artikel 1.1 i bankredovisningsdirektivet gäller artikel 4.4 och 4.5
i det fjärde direktivet för kreditinstitut.

Skälen för regeringens förslag: Regeringens skäl i avsnitt 9.5 i del 2
är av betydelse även här. Detta innebär följande.

I den nya lagstiftningen bör tas in en bestämmelse om att det för vaije
post i redovisningen skall lämnas uppgift om motsvarande post för före-
gående räkenskapsår.

Det bör också tas in en bestämmelse om att ett företag som byter redo-
visningsprincip skall göra de omräkningar och andra justeringar som be-
hövs för att föregående års poster på ett meningsfullt sätt kan jämföras
med räkenskapsårets siffror.

Det bör dock vara möjligt att underlåta att göra justeringar inte bara
när sådana är praktiskt omöjliga utan även när det föreligger andra
särskilda skäl. En omräkning eller justering bör dock kunna underlåtas
endast när redovisningen även utan jämförelsetal ger en rättvisande bild
av företagets resultat och ställning. Detta bör komma till uttiyck i lagen.

Om någon omräkning inte görs, bör det åligga företaget att ange skälen
för detta i en not.

9.6 Kvittning

Prop. 1995/96:10

Del 3
Kreditinstitut och
värdepappersbolag

Regeringens förslag: Kvittning skall inte få ske mellan tillgångar
och avsättningar eller skulder i balansräkningen och inte heller
mellan intäkter och kostnader i resultaträkningen.

Undantag från kvittningsförbudet skall dock kunna göras om det
finns särskilda skäl och det inte står i strid med god redovisningssed
och kravet på rättvisande bild. Om kvittning sker skall upplysning
om skälen för detta lämnas i en not.

Kommitténs förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens
förslag men innehåller inte något undantag från kvittningsförbudet (se
betänkandet del I s. 288 och del II s. 351).

29

Remissinstanserna: Bokföringsnämnden har menat att det i vissa fell
finns anledning att acceptera någon form av kvittning. Övriga remiss-
instanser har lämnat förslaget utan erinran.

Gällande rätt: I svensk lagstiftning förekommer inte några bestämmel-
ser som förbjuder kvittning, dvs. att koppla samman intäkter och kost-
nader respektive tillgångar och skulder som är av samma slag och enbart
redovisa mellanskillnaden (nettoredovisning).

I redovisningspraxis anses emellertid att kvittning normalt inte får ske.

Direktivet: Enligt artikel 7 i det fjärde direktivet får kvittning inte ske
mellan tillgångs- och skuldposter eller mellan intäkts- och kostnadsposter.

Kontaktkommittén har dock uttalat att kravet på rättvisande bild kan
medföra att endast det slutliga resultatet av en komplex transaktion, i
vilken ingår ett antal transaktioner vars värde eller resultat var för sig ur
ekonomisk synpunkt saknar intresse för det slutliga resultatet, skall redo-
visas. Vidare har kontaktkommittén pekat på att om det finns en rätt en-
ligt lag eller avtal att kvitta fordringar och skulder mot varandra skall
endast den del som inte täcks genom kvittningen redovisas.

Enligt artikel 1.1 i bankredovisningsdirektivet skall artikel 7 i det fjärde
direktivet gälla även för kreditinstitut.

Skälen för regeringens förslag: De skäl som anförts i avsnitt 9.6 i del
2 är av betydelse även här. Detta innebär följande.

I lagstiftningen bör intas ett uttryckligt förbud mot kvittning. Över-
vägande skäl talar emellertid för att ge ett visst utrymme för kvittning i
särskilda fell (se avsnitt 9.6 i del 2).

Möjligheten till undantag från kvittningsförbudet bör emellertid ges en
restriktiv utformning. Kvittning bör sålunda få ske enbart i sådana fell då
det kan anses förenligt med god redovisningssed. En kvittning får inte
heller ske om den ger effekter som är i strid med kravet på att redovis-
ningen skall ge en rättvisande bild. Detta bör komma till uttryck i
lagtexten.

Slutligen bör lagen innehålla ett krav på notupplysningar om att
kvittning har skett.

9.7 Redovisning av bokslutsdispositioner, obeskattade
reserver och latent skatt

Prop. 1995/96:10

Del 3
Kreditinstitut och
värdepappersbolag

Regeringens förslag: Liksom hittills skall bokslutsdispositioner re-
dovisas i resultaträkningen och obeskattade reserver tas upp under
särskilda rubriker i balansräkningen.

I balansräkningen eller i noterna skall lämnas upplysning om latent
skatt.

Kommitténs förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens
förslag (se betänkandet del I s. 190, 191 och 197-199 samt del II s. 122).

30

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser har lämnat förslaget utan
erinran. Flera remissinstanser har dock diskuterat den övergripande
frågan om kopplingen mellan redovisning och beskattning. Ett par
remissinstanser har särskilt förordat att systemet med obeskattade
reserver och bokslutsdispositioner avskaffas och ersätts med redovisning
av latent skatt.

Gällande rätt m.m: Kopplingen mellan redovisningen och beskatt-
ningen kommer i resultaträkningen till synes i en särskild post Boksluts-
dispositioner och i balansräkningen i en särskild post Obeskattade reser-
ver (jfr 18 och 19 §§ bokföringslagen). Motsvarande poster finns intagna

1 resultaträkningen och balansräkningen för kreditinstitut och värdepap-
persbolag (se Finansinspektionens särföreskrifter FFFS 1994:38).
Principerna bakom en redovisning av bokslutsdispositioner och obeskatta-
de reserver berörs i avsnitt 9.7 i del 2.

I gällande svensk rätt finns inte något krav på särskild redovisning av
latent skatt. I Redovisningsrådets rekommendation RR 01:91, Koncernre-
dovisning, anges att posten Obeskattade reserver i koncernbalansräk-
ningen skall delas upp i latent skatteskuld och bundet eget kapital. Något
motsvarande krav på redovisning av latent skatt i årsredovisningen upp-
ställs dock inte.

Direktivet: I flertalet europeiska länder finns inte samma samband
mellan redovisning och beskattning som i Sverige. Det är därför naturligt
att de uppställningsformer för balans- och resultaträkningar som
föreskrivs i det fjärde direktivet saknar posterna Obeskattade reserver och
Bokslutsdispositioner. I uppställningsformerna finns inte heller några
särskilda poster för latent skatt, endast en delpost benämnd avsättningar
för skatter.

Enligt artikel 43.1.11 i det fjärde direktivet skall dock upplysning
lämnas i en not om skillnaden mellan den skatt som påförts detta och
tidigare räkenskapsår och den skatt som har betalats eller skall betalas för
dessa år, förutsatt att skillnaden har betydelse för framtida beskattning.
Artikeln tillåter också att skillnaden i stället särredovisas med ett
totalbelopp i balansräkningen (jfr artikel 34.11 i det sjunde direktivet).
Artikeln kan tolkas som ett krav på någon form av upplysning om latent
skatt.

Bankredovisningsdirektivet innehåller i detta avseende inga från det
fjärde direktivet avvikande föreskrifter.

Skälen för regeringens förslag: De skäl som anförts i avsnitt 9.7 i del

2 är av betydelse även här. Detta innebär följande.

Det saknas för närvarande underlag för ett slutligt ställningstagande till
frågan om sambandet mellan redovisning och beskattning.

Artikel 4.1 i det fjärde direktivet, som även gäller för kreditinstitut
enligt artikel 1.1 i bankredovisningsdirektivet, tillåter att nya poster fogas
till uppställningsformerna för balans- och resultaträkningarna, om deras
innehåll inte redan täcks av befintliga poster. Det kan enligt regeringen
inte anses oförenligt med direktivet att foga posterna Bokslutsdis-
positioner och Obeskattade reserver till direktivets uppställningsscheman.

Prop. 1995/96:10

Del 3
Kreditinstitut och
värdepappersbolag

31

Pöstema Obeskattade reserver och Bokslutsdispositioner bör tills vidare
behållas i balansräkningen och resultaträkningen.

I lagstiftningen bör vidare tas in en bestämmelse om att upplysningar
skall lämnas om latent skatt.

Prop. 1995/96:10

Del 3
Kreditinstitut och
värdepappersbolag

10 Värdering av tillgångar

10.1 Anläggningstillgångar

10.1.1 Klassificering som anläggningstillgång

Regeringens förslag: Anläggningstillgångar skall delas in i mate-
riella, immateriella och finansiella anläggningstillgångar.

Med materiell anläggningstillgång skall, liksom hittills, avses ma-
teriell tillgång som är avsedd att stadigvarande brukas eller innehas
i rörelsen.

Som immateriell anläggningstillgång skall få tas upp goodwill, ut-
gifter för forsknings- och utvecklingsarbeten och liknande arbeten
samt utgifter för koncessioner, patent, licenser, varumärken, hyres-
rätter och liknande rättigheter, om de är av väsentligt värde för rö-
relsen under kommande år.

Med finansiell anläggningstillgång avses enligt ÅRKL sådana
aktier i intresse- och dotterföretag, värdepapper och andra tillgångar
än materiella och immateriella, som avses att stadigvarande innehas
i den ordinarie verksamheten.

Kommitténs förslag: Överensstämmer i sak med regeringens förslag
(se betänkandet del I s. 205-208 och del II s. 175-180).

Remissinstanserna: De flesta remissinstanser har lämnat förslaget utan
erinran. Svenska Bankföreningen och Svenska Fondhandlarföreningen
anser att lagen bör klargöra huruvida värdepapper som för närvarande
redovisas inom den s.k. investmentportföljen skall kunna klassificeras
som anläggningstillgångar.

Gällande rätt: Med anläggningstillgång förstås enligt 13 § bokförings-
lagen (1976:125) tillgång som är avsedd att stadigvarande brukas eller in-
nehas i rörelsen. Med omsättningstillgång avses annan tillgång.

Har den bokföringsskyldige övertagit rörelse mot vederlag som översti-
ger det behållna värdet av de övertagna tillgångarna, får enligt 17 § för-
sta stycket bokföringslagen skillnaden tas upp som anläggningstillgång till
den del den representerar affärsvärde (goodwill). Enligt 17 § andra styc-
ket bokföringslagen får utgifter för teknisk hjälp, provdrift, marknadsun-
dersökningar och liknande tas upp som anläggningstillgång, om de är av
väsentligt värde för den bokföringsskyldiges rörelse under kommande år.

I bankrörelselagen (1987:617), BRL, finns inga uttryckliga från bokfö-
ringslagen avvikande bestämmelser avseende klassificeringen av till-

32

gångar som anläggnings- respektive omsättningstillgång. Enligt förarbete-
na till lagen anges att vissa innehav av aktier och andelar liksom inventa-
rier och fastigheter där den egna verksamheten bedrivs, bör betraktas
som anläggningstillgångar (prop. 1986/87:12 s. 184). Övriga tillgångar
är i allmänhet att betrakta som omsättningstillgångar. Avgörande för
gränsdragningen är syftet med innehavet.

I Finansinspektionens föreskrifter (FFFS 1994:38) görs inte någon
grundläggande uppdelning av balansräkningen i anläggningstillgångar och
omsättningstillgångar. Balansräkningen innehåller däremot separata rubri-
ker för anläggningstillgångar, dels Aktier, andelar, förlagsbevis, garanti-
fondsbevis m.m. (anläggningstillgångar), dels Goodwill, dels Andra ma-
teriella tillgångar, dels Leasingsobjekt, dels Fastigheter för inrymmande
av egna lokaler.

Räntebärande värdepapper skall enligt nyss nämnda föreskrifter indelas
i en investmentportfölj och en tradingportfölj. Uppdelningen på invest-
mentportfölj (långsiktiga innehav) och tradingportfölj (kortsiktiga inne-
hav) skall omfatta obligationer, kapitalmarknadsreverser och andra ränte-
bärande värdepapper, t.ex. marknadsbevis, certifikat och derivatinstru-
ment (ränterelaterade instrument). För att ett värdepappersinnehav skall
få föras till investmentportföljen fordras enligt föreskrifterna i princip att
värdepapperet redan från böijan klassats som ett långsiktigt innehav.

Enligt 2 § i FFFS 1994:38 gäller lägsta värdets princip för båda port-
följerna. Skillnaden i klassificeringen som trading- och investmentinnehav
har betydelse endast för behandlingen i resultaträkningen, eftersom orea-
liserade förluster i investmentportföljen redovisas som bokslutsdisposi-
tioner. Transaktioner mellan investment- och tradingportfölj skall ske till
det lägsta av anskaffningsvärdet och marknadsvärdet per transaktions-
dagen.

Direktivet: Om tillgångar skall redovisas som anläggningstillgångar
eller omsättningstillgångar skall enligt artikel 15.1 i det fjärde bolags-
rättsliga direktivet (78/660/EEG) om årsbokslut (det fjärde direktivet) be-
ro på det ändamål för vilka de är avsedda. Enligt artikel 15.2 skall an-
läggningstillgångar omfatta sådana tillgångar som är avsedda att stadigva-
rande brukas i företagets verksamhet.

I artikel 1.1 i direktiv (86/635/EEG) om årsbokslut och sammanställd
redovisning för banker och andra finansiella institut (bankredovisningsdi-
rektivet) hänvisas inte till nämnda artiklar.

Enligt artikel 35.1 i bankredovisningsdirektivet skall vad som tagits upp
under Tillgångar, posterna 9 och 10 enligt uppställningsschemat i artikel
4 alltid värderas som anläggningstillgångar. Tillgångar under övriga pos-
ter i balansräkningen skall värderas som anläggningstillgångar om de är
avsedda att varaktigt ingå i företagets normala verksamhet.

Enligt uppställningsschemat i artikel 4 i bankredovisningsdirektivet,
skall under post 9 tas upp sådana Immateriella anläggningstillgångar som
anges under Tillgångar, rubrikerna B (kostnader för bolagsbildning) och
C.I (bl.a. Forsknings- och utvecklingskostnader, Goodwill och Andra im-
materiella anläggningstillgångar) i balansräkningsschemat i artikel 9 i det
fjärde direktivet.

Prop. 1995/96:10

Del 3
Kreditinstitut och
värdepappersbolag

33

3 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 10. Del III

Under post 10 skall tas upp sådana Materiella anläggningstillgångar
som angivits under Tillgångar, rubrikerna C.II (bl.a. Mark och byggna-
der, Tekniska anläggningar och maskiner, Övriga anläggningar, verktyg
och inventarier) i balansräkningsschemat i artikel 9 i det fjärde direktivet.

Av artikel 35.2 i bankredovisningsdirektivet framgår att då det i avsnitt
7 i det fjärde direktivet hänvisas till finansiella anläggningstillgångar,
skall begreppet omfetta ägarintressen, aktier och andelar i anknutna före-
tag samt värdepapper som är avsedda att varaktigt ingå i företagets nor-
mala verksamhet.

Skälen för regeringens förslag: I avsnitt 10.1.1 i del 2 har regeringen
funnit att den nuvarande definitionen av anläggningstillgång i 13 § bokfö-
ringslagen är förenlig med det fjärde direktivet och föreslagit att bestäm-
melsen bör överföras till den nya årsredovisningslagen. Det har vidare
framhållits att den nya årsredovisningslagen bör bygga på en indelning
av anläggningstillgångar i materiella, immateriella och finansiella anlägg-
ningstillgångar.

Även lagen om årsredovisning i kreditinstitut och värdepappersbolag
(ÅRKL) bör bygga på en indelning i materiella, immateriella och finan-
siella anläggningstillgångar. Indelningen får, enligt vad som tidigare be-
handlats (se avsnitt 9.1.2), mindre betydelse för under vilka poster i ba-
lansräkningen som olika tillgångar skall tas upp. En klassificering som
anläggningstillgång, i stället för omsättningstillgång, far främst betydelse
för vilka värderingsregler som aktualiseras för tillgången. I det förra
fallet aktualiseras regler om en värdering med utgångspunkt i anskaff-
ningsvärdet, dvs. till anskaffningsvärdet justerat med avskrivningar, ned-
skrivningar eller andra värdejusteringar (se vidare avsnitt 10.1.2-5). I det
senare fallet aktualiseras i stället reglerna om en värdering enligt lägsta
värdets princip eller, i vissa fell, till marknadsvärdet (se avsnitt 10.2.1
och 10.2.5). I vissa avseenden föreslås dock värderingsregler som gäller
såväl för anläggnings- som omsättningstillgångar (se t.ex. avsnitt 10.2.4).

Fråga uppkommer nu om den allmänna definition av anläggningstill-
gång som föreslås i den nya årsredovisningslagen bör, helt eller delvis,
göras tillämplig även på kreditinstitut och värdepappersbolag.

Materiella och immateriella anläggningstillgångar

Under post 9 och 10 i bankredovisningsdirektivets balansräkningsschema
skall, enligt artikel 35.1 i samma direktiv, immateriella och materiella
anläggningstillgångar tas upp. I fråga om vilka tillgångar som åsyftas
hänvisas i bankredovisningsdirektivet till hur tillgångarna är att bestämma
i balansräkningsschemat enligt det fjärde direktivet.

Denna hänvisning och värdet av enhetliga värderingsregler gör att den
allmänna definitionen aÅ anläggningstillgång i nya årsredovisningslagen
bör vara styrande även för klassificering som materiell och immateriell
anläggningstillgång enligt ÅRKL.

Prop. 1995/96:10

Del 3
Kreditinstitut och
värdepappersbolag

34

I nu aktuella avseenden kommer då att gälla motsvarande bestämmelser
som i dag, dvs. med anläggningstillgång förstås tillgång avsedd att stadig-
varande brukas eller innehas i rörelsen.

Även de till den nya årsredovisningslagen överförda bestämmelserna
i 17 § bokföringslagen om förutsättningarna för att utgifter för goodwill,
forsknings- och utvecklingsarbeten m.m. skall kunna tas upp som anlägg-
ningstillgång bör gälla för kreditinstitut och värdepappersbolag.

Anläggningstillgångar i andra tillgångsposter än post 9 och 10

Tillgångar i andra poster än post 9 och 10 enligt bankredovisningsdirekti-
vets schema skall enligt artikel 35.1 i bankredovisningsdirektivet värderas
som anläggningstillgångar, om de är avsedda att varaktigt ingå i företa-
gets normala verksamhet. Post 9 och 10 skall innehålla immateriella re-
spektive materiella anläggningstillgångar. Det är alltså fråga om andra än
sådana tillgångar.

Kommittén har i detta avseende ansett att bokföringslagens nuvarande
begrepp "ingå i rörelsen" omfattar även dessa tillgångar. Någon särskild
definition har inte föreslagits. Enligt regeringen bör på grund av bankre-
dovisningsdirektivet frågan om en värdering som anläggningstillgång för
de tillgångar som nu avses, bedömas enligt bestämmelserna för finan-
siella anläggningstillgångar (se nedan), i den mån tillgången inte skall
hänföras till en materiell eller immateriell tillgång.

Finansiella anläggningstillgångar

Bankredovisningsdirektivet innehåller, som ovan nämnts, en särskild defi-
nition av vad som är en finansiell anläggningstillgång. När det i avsnitt
7 i det fjärde direktivet talas om finansiella anläggningstillgångar, skall
enligt artikel 35.2 begreppet anses omfatta ägarintressen, aktier och ande-
lar i anknutna företag samt värdepapper som är avsedda att varaktigt ingå
i företagets normala verksamhet.

Bankredovisningsdirektivet innebär alltså att värdepapper som i dag
värderas enligt lägsta värdets princip i trading- och investmentportföljerna
i framtiden behöver delas in i anläggnings- och omsättningstillgångar.
Frågan har stor betydelse eftersom det för kreditinstitutens och värdepap-
persbolagens del kan vara fråga om stora innehav av olika slag av värde-
papper och att väsentligen olika värderingsregler - och därmed resultat-
effekter - aktualiseras beroende på hur värdepapper skall klassificeras en-
ligt den nya lagstiftningen (jfr avsnitt 10.2.5).

Kreditinstitutens och värdepappersbolagens värdepappersinnehav kan
i allmänhet realiseras eller behållas allt efter företagets eget val. Handel
med värdepapper utgör för många av dessa företag ett naturligt inslag i
den löpande affärsverksamheten. I många fåll kan dessutom värdepapper
enligt de formella villkoren vara möjliga att inneha över en längre tid till
en viss förfallodag, men samtidigt kan en försäljning eller en förtida in-

Prop. 1995/96:10

Del 3
Kreditinstitut och
värdepappersbolag

35

lösen framstå som given eller sannolik om marknadsförhållandena utveck-
las på visst sätt. Ett värdepapper kan för övrigt vara bärare av flera olika
slag av rättigheter och skyldigheter. Vissa slag av värdepapper, såsom
derivatinstrument, kan t.ex. vara kopplade till underliggande tillgångar
eller skulder eller andra slag av rättigheter och skyldigheter.

Mot angivna bakgrund är det enligt regeringen inte tillfyllest att en
klassificering av värdepapper som anläggningstillgång skall göras utifrån
en allmänt hållen regel om företagets avsikt huruvida ett värdepapper
skall innehas på kort eller lång sikt. Inte heller bör det vara avgörande
huruvida värdepapper finns i en s.k. värdepappersportfölj som organisa-
toriskt eller på annat sätt hålls åtskild. Det finns enligt regeringen således
goda skäl för att inte samma kriterier och utgångspunkter som för mate-
riella tillgångar skall gälla.

Utöver vad som ovan sagts tillkommer att bankredovisningsdirektivet
inte hänvisar till det fjärde direktivets definition av anläggningstillgång
i artikel 15.1-2. I artikel 35.2 i bankredovisningsdirektivet finns, som
nyss nämnts, i stället en särskild definition som uttryckligen föreskriver
en avvikelse från vad som avses med finansiell anläggningstillgång enligt
balansräkningsschemat i det ljärde direktivet.

Enligt regeringen bör alltså en särskild bestämmelse införas i ÅRKL
som definierar finansiella anläggningstillgångar. Bestämmelsen bör utfor-
mas på sätt som nära ansluter till artikel 35.2 i bankredovisnings-
direktivet (se vidare författningskommentaren till 4 kap. 3 §).

I detta sammanhang kan också anmärkas att obligationer måste delas
upp i fler avseenden än vad som framgått ovan. Till följd av redovis-
ningsreglerna måste, såsom ovan nämnts, en uppdelning ske i finansiella
anläggningstillgångar och omsättningstillgångar. På grund av kapitaltäck-
ningsreglema kommer de senare i sin tur att behöva indelas med
avseende på om obligationerna hänförs till handelslagret eller inte.

Prop. 1995/96:10

Del 3
Kreditinstitut och
värdepappersbolag

36

10.1.2 Anskaffningsvärde för anläggningstillgångar

Regeringens förslag: En anläggningstillgång skall normalt tas upp
till anskaffningsvärdet.

Med anskaffningsvärdet skall avses utgifterna för tillgångens för-
värv eller tillverkning.

I anskaffningsvärdet för en förvärvad tillgång skall inräknas in-
köpspriset och andra till förvärvet direkt hänförliga utgifter.

Om tillgången har tillverkats inom företaget, skall i anskaffnings-
värdet räknas in såväl direkta tillverkningskostnader som en skälig
andel av indirekta tillverkningskostnader. I anskaffningsvärdet skall
i sådant fall även kunna räknas in ränta på kapital som har lånats för
att finansiera tillverkningen av tillgången.

I anskaffningsvärdet får i vissa fall räknas in även utgifter för vär-
dehöjande förbättring.

Prop. 1995/96:10

Del 3
Kreditinstitut och
värdepappersbolag

Kommitténs förslag: Överensstämmer i sak med regeringens förslag
men innehåller inte någon definition av begreppet anskaffningsvärde (se
betänkandet del I s. 206-209 och 225-228 samt del II s. 175-180).

Remissinstanserna: Remissinstanserna har i allt väsentligt tillstyrkt
förslaget eller lämnat det utan erinran. Svenska Revisorsamfundet har
dock ansett att lagen bör innehålla en definition av begreppet anskaff-
ningsvärde. Några remissinstanser har varit inne på att med anskaffnings-
värdet bör avses utgifterna för att bringa tillgången till dess tillstånd och
plats på balansdagen.

Gällande rätt m.m: Med en anläggningstillgångs anskaffningsvärde
förstås enligt 13 § bokföringslagen utgiften för dess förvärv eller tillverk-
ning.

Anläggningstillgång skall enligt 15 § bokföringslagen tas upp till högst
anskaffningsvärdet. I anskaffningsvärdet får inräknas utgifter för värde-
höjande förbättring av tillgången, vilka nedlagts under räkenskapsåret
eller balanserats från tidigare räkenskapsår.

Enligt 3 kap. 5 § i Finansinspektionens föreskrifter 1994:37 gäller för
fåstförräntande diskonterings- och kuponginstrument, att med anskaff-
ningsvärdet avses vederlaget för instrumentet med tillägg för väsentliga
kostnader som har direkt samband med förvärvet och efter beaktande av
över- eller underkurs. Sådana instrument värderas sedan till det lägsta av
det upplupna anskaffningsvärdet och verkligt värde.

Enligt Föreningen Auktoriserade Revisorers rekommendation nr 3,
Redovisning av materiella anläggningstillgångar, avses med anskaffnings-
värde de utgifter som företaget har haft för att bringa tillgången till dess
tillstånd och plats på balansdagen. Till dessa utgifter hör alla till till-
gången hänförliga kostnader såsom inköpspris, importavgifter, tull, trans-
port- och hanteringskostnader samt kostnader för lagfart, montering m.m.
För egentillverkade anläggningar och vid montering och provkörning i
egen regi skall i anskaffningsvärdet inräknas - utöver direkt material och

37

direkt lön - skäligt pålägg för indirekta kostnader hänförliga till tillverk-
ningen.

Enligt Föreningen Auktoriserade Revisorers rekommendation nr 12,
Redovisning av aktier och andelar, bör i anskaffningsvärdet för aktier
och andelar förutom köpeskillingen räknas in courtage, omsättningsskatt
och andra till förvärvet direkt hänförbara utgifter.

Direktivet: Enligt artikel 35.1 a i det fjärde direktivet skall anlägg-
ningstillgång (med förbehåll för gjorda avskrivningar och nedskrivningar)
värderas till anskaffnings- eller tillverkningskostnaden.

Enligt artikel 35.2 ingår i anskaffningskostnaden utöver inköpspriset
även övriga med förvärvet sammanhängande kostnader.

Tillverkningskostnaden utgörs enligt artikel 35.3 a av anskaffningskost-
naderna för råvaror och förnödenheter samt av de övriga kostnader som
direkt kan hänföras till produkten. I artikel 35.3 b anges att av de kostna-
der som har uppkommit under tillverkningsperioden men som endast in-
direkt kan hänföras till produkten, får en skälig andel tillföras tillverk-
ningskostnaden.

Enligt artikel 34.4 får ränta på kapital som har lånats för att finansiera
produktionen av anläggningstillgångar inräknas i tillverkningskostnaden
i den mån räntan hänför sig till produktionsperioden. Om en sådan ränte-
kostnad tas upp bland tillgångarna skall detta anges i en not.

Av artikel 33 i det fjärde direktivet framgår att medlemsstaterna kan
tillåta eller fordra en på återanskaffningsvärdet baserad värdering av ma-
teriella anläggningstillgångar med en begränsad livslängd eller en värde-
ring enligt andra metoder än nämnda metod för att ta hänsyn till infla-
tionen.

Enligt artikel 1.1 i bankredovisningsdirektivet skall artiklarna 33-35 i
det fjärde direktivet gälla även för kreditinstitut om inte annat särskilt fö-
reskrivs i bankredovisningsdirektivet. Enligt artikel 1.3 i bankredovis-
ningsdirektivet skall hänvisningarna i det fjärde direktivet till artikel 31-
34 i nämnda direktiv anses gälla med beaktande av artiklarna 35-39 i
bankredovisningsdirektivet.

Det huvudsakliga innehållet i artiklarna 35-39 i bankredovisningsdirek-
tivet som är av betydelse i detta sammanhang är följande.

I artikel 35.1 ges regler om vad som skall värderas som anläggnings-
tillgångar. Av artikeln framgår att så skall ske för immateriella och mate-
riella anläggningtillgångar och alla övriga tillgångar (inkl, värdepapper)
som är avsedda att varaktigt ingå i företagets normala verksamhet.

Artikel 35.3 behandlar hur obligationer och andra räntebärande värde-
papper skall värderas. De skall värderas till anskaffningsvärdet, men
medlemsstaterna kan tillåta eller kräva att de värderas till det belopp som
skall infrias på förfällodagen. Särskilda bestämmelser gäller för periodi-
sering av över- och underkurser.

Skälen för regeringens förslag: De skäl som anförts i avsnitt 10.1.2
i del 2 är som utgångspunkt tillämpliga även här. Detta innebär - med
beaktande av bankredovisningsdirektivets föreskrifter - följande.

Prop. 1995/96:10

Del 3
Kreditinstitut och
värdepappersbolag

38

Undantagsreglerna i artikel 33.1 a och b i det fjärde direktivet bör inte
utnyttjas. Värderingen av anläggningstillgångar bör alltså, liksom hittills,
ske på grundval av tillgångarnas anskaffningsvärde.

Det fjärde direktivets föreskrifter om hur anskaffningsvärdet för an-
läggningstillgångar skall beräknas bör införlivas med svensk rätt.

Värderingen av förvärvade och tillverkade anläggningstillgångar bör ta
sin utgångspunkt i utgifterna för att anskaffa eller tillverka tillgången.

Lagstiftningen bör utformas så att den anger det lägsta värde vartill an-
skaffningsvärdet skall bestämmas samt de ytterligare belopp som skall
eller får inräknas i anskaffningsvärdet. För en förvärvad tillgång skall så-
ledes inräknas utgifter direkt hänförliga till förvärvet. I anskaffningsvär-
det för en tillverkad tillgång skall räknas in en skälig andel av indirekta
tillverkningskostnader. Det bör vidare anges att i anskaffningsvärdet får
räknas in ränta på kapital som har lånats för att finansiera tillverkningen
av tillgången till den del räntan hänför sig till tillverkningsperioden.

Vad som nu har sagts gäller i första hand materiella anläggningstill-
gångar men bör även ha relevans vid förvärv av finansiella och immateri-
ella anläggningstillgångar. I fråga om sådana tillgångar kan det finnas be-
hov av kompletterande regler som skiljer sig från dem som bör tillämpas
på materiella anläggningstillgångar. För närvarande föreslås inte att några
särskilda bestämmelser om detta skall införas i lag.

Slutligen bör i den nya lagstiftningen tas in en bestämmelse om att ut-
gifter för värdehöjande förbättringar får räknas in i anskaffningsvärdet,
om de har lagts ned under räkenskapsåret eller balanserats från tidigare
räkenskapsår.

Att överkurs- och underkurs i vissa fall skall beaktas vid bestämmande
av anskaffningsvärdet för vissa finansiella tillgångar behandlas i avsnitt
10.2.4.

10.1.3 Avskrivning av anläggningstillgångar

Prop. 1995/96:10

Del 3
Kreditinstitut och
värdepappersbolag

Regeringens förslag: Om en anläggningstillgång har begränsad eko-
nomisk livslängd, skall den skrivas av systematiskt över denna livs-
längd.

För goodwill och andra immateriella anläggningstillgångar skall
den ekonomiska livslängden beräknas till högst fem år, såvida det
inte med rimlig grad av säkerhet går att fastställa en längre livs-
längd. Om ett företag tillämpar en längre avskrivningstid, skall detta
jämte skälen för det anges i en not.

Avskrivningsbelopp skall redovisas i resultaträkningen.

Kommitténs förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens
förslag men innehåller ingen uttrycklig bestämmelse om att avskrivningar
skall redovisas i resultaträkningen (se betänkandet del Is. 211-213, 230
och 231 samt del II s. 353).

39

Remissinstanserna: Remissinstanserna har i huvudsak lämnat kommit-
téns förslag utan erinringar. Finansinspektionen har dock ansett att be-
stämmelsen om avskrivning av goodwill bör preciseras och göras mer
restriktiv. Riksskatteverket, Särskilda distriktet, har ifrågasatt om femårs-
regeln för avskrivningar av immateriella anläggningstillgångar behövs.
Kooperativa Förbundet har ansett att det bör finnas en längsta tid för av-
skrivning av immateriella tillgångar. Även Svenska Revisorsamfundet har
framfört synpunkter på femårsregeln och har anfört att förslaget ställer
väl höga krav på bevisning för att tillgången har längre livslängd än så.

Gällande rätt m.m: På anläggningstillgång som fortlöpande minskar
i värde på grund av ålder eller nyttjande eller annan därmed jämförlig or-
sak, skall enligt 15 § bokföringslagen årligen avskrivning ske med minsta
belopp som svarar mot lämplig avskrivningsplan, om ej tillgången uppen-
barligen redan är tillräckligt avskriven.

Enligt 17 § första stycket bokföringslagen skall goodwill årligen skrivas
av med skäligt belopp, dock minst en tiondel. Enligt 17 § andra stycket
samma lag skall utgifter för forskning- och utvecklingsarbete skrivas av
med skäligt belopp, dock minst en femtedel, om ej på grund av särskilda
omständigheter avskrivning med en mindre del kan anses överensstämma
med god redovisningssed.

Redovisningsrådet anger i sin rekommendation om koncernredovisning
(RR 01:91) att avskrivningsperioden för koncemmässig goodwill inte bör
vara längre än tio år, om inte en längre ekonomisk livslängd är motive-
rad. Under vissa förutsättningar får avskrivningsperioden vara längre,
men i inget fell längre än tjugo år.

Frågan om avskrivning av forsknings- och utvecklingskostnader har be-
rörts i Bokföringsnämndens rekommendation R 1 och frågan om avskriv-
ning av materiella anläggningstillgångar i BFN U 90:12. Avskrivningarna
skall påböijas när anläggningstillgången kan tas i bruk. Olika avskriv-
ningsmetoder är tänkbara. Det anses att man vid bestämmandet av den
metod som skall användas bör beakta tillgångens tekniska och ekonomis-
ka livslängd samt juridiska eller andra begränsningar i användningstiden.

Enligt Finansinspektionens föreskrifter (FFFS 1994:38) skall aktiverad
kostnad för förvärvad goodwill årligen skrivas av med minst en femtedel.
Goodwill av tveksamt värde skall omedelbart skrivas av.

För utgifter för forskning och utveckling och liknande gäller i princip
bokföringslagens bestämmelser. I nämnda föreskrifter framhålls dock att
stor restriktivitet måste iakttas vid bedömningen av huruvida kostnaden
är aktiverbar med hänsyn till att utgifterna inte representerar ett fysiskt
förmögenhetsobjekt. Utgifter för datorprogramvaror nämns som exempel
på utgifter som skulle kunna vara möjliga att ta upp som tillgång. Enligt
nämnda föreskrifter bör dock inte avskrivningsplanen sättas längre än tre
år.

Direktivet: Enligt artikel 35.1 b i det fjärde direktivet skall anskaff-
nings- eller tillverkningskostnaden för anläggningstillgång med begränsad
ekonomisk livslängd minskas genom värdejusteringar i syfte att systema-
tiskt skriva av tillgången över dess ekonomiska livslängd. Artikeln be-
handlar således avskrivningar enligt svensk terminologi.

Prop. 1995/96:10

Del 3
Kreditinstitut och
värdepappersbolag

40

Enligt artikel 37.1 jämförd med artikel 34 skall kostnader för forskning
och utveckling avskrivas inom högst fem år. I undantagsfall far medlems-
staterna föreskriva avvikelser därifrån. Sådan avvikelse och skälen för
den skall anges i en not.

Enligt artikel 37.2 jämförd med artikel 34 skall goodwill skrivas av på
högst fem år. Medlemstatema får dock tillåta att företag systematiskt
skriver av goodwill under en begränsad period som överstiger fem år,
förutsatt att denna period inte överskrider tillgångens ekonomiska livs-
längd samt redovisning lämnas i en not med angivande av skälen.

Det fjärde direktivet innehåller inte några särskilda bestämmelser om
avskrivning av övriga slag av immateriella anläggningstillgångar.

Enligt artikel 1.1 i bankredovisningsdirektivet skall bl.a. artiklarna 35
och 37 i det ljärde direktivet gälla även för kreditinstitut, om inte annat
särskilt föreskrivs i bankredovisningsdirektivet.

Skälen för regeringens förslag: De skäl som anförts i avsnitt 10.1.3
i del 2 är också här av betydelse. Detta innebär följande.

Avskrivning i allmänhet

En bestämmelse bör tas in i den nya årsredovisningslagen om att anlägg-
ningstillgångar med begränsad ekonomisk livslängd skall skrivas av syste-
matiskt över denna livslängd. Den nya lagstiftningen bör, i likhet med
bokföringslagen, föreskriva att avskrivningar redovisas i resultaträk-
ningen. Bestämmelserna bör göras tillämpliga även på kreditinstitut och
värdepappersbolag.

Avskrivning av immateriella anläggningstillgångar

Regeringen finner - i likhet med kommittén - att även den nya svenska
lagstiftningen bör ha direktivets femårsregel som utgångspunkt. Avskriv-
ningstiden för samtliga immateriella anläggningstillgångar bör få vara
längre än fem år endast om det med rimlig grad av säkerhet går att fast-
ställa en längre ekonomisk livslängd. En bestämmelse om en yttersta av-
skrivningstid införs inte. Det bör i stället överlämnas till redovisnings-
praxis att med utgångspunkt i lagstiftningens innehåll ange de närmare
riktlinjerna för redovisningen av olika slag av immateriella tillgångar.
Frågan bör också kunna regleras genom föreskrifter av regeringen eller
Finansinspektionen.

Övrigt

Om immateriella anläggningstillgångar avskrivs med utgångspunkt i en
ekonomisk livslängd som överstiger fem år, bör - i enlighet med vad di-
rektivet fordrar - företaget vara skyldigt att anmärka detta i en not och
samtidigt ange skälen för att en längre avskrivningstid tillämpas.

Prop. 1995/96:10

Del 3
Kreditinstitut och
värdepappersbolag

41

10.1.4 Nedskrivning av anläggningstillgångar

Regeringens förslag: En anläggningstillgång som på balansdagen
har ett lägre värde än det värde som följer av en tillämpning av
ÅRKL:s övriga regler skall skrivas ned till detta lägre värde, om
värdeminskningen kan antas vara bestående.

En finansiell anläggningstillgångar skrivas ned till det lägre värde
som den har på balansdagen, även om det inte kan antas att värde-
nedgången är bestående.

Om skälen för nedskrivningen inte längre föreligger, skall gjorda
nedskrivningar återföras (reverseras).

Nedskrivnings- och reverseringsbelopp skall redovisas i resultat-
räkningen.

Prop. 1995/96:10

Del 3
Kreditinstitut och
värdepappersbolag

Kommitténs förslag: Överensstämmer med regeringens förslag (se be-
tänkandet del I s. 212-214 och 231-233 samt del II s. 353).

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser har i allt väsentligt läm-
nat förslagen utan invändningar. Uppsala universitet har dock anmärkt att
kommittén borde ha använt benämningen "verkligt värde" för det värde
som tillgången skall eller far skrivas ned till.

Gällande ratt: I 15 § tredje stycket bokföringslagen anges att om vär-
det på en anläggningstillgång varaktigt har gått ned skall nedskrivning ske
med det engångsbelopp som kan anses erforderligt enligt god redovis-
ningssed.

Bestämmelsen tar sikte på kraftiga och oförutsedda värdeminskningar.
Nedskrivning kan t.ex. bli aktuellt vid nedläggning av en verksamhet
eller utrangering av en tillgång eller anläggning. Det kan också bli ak-
tuellt om lönsamheten hos en tillgång försämras starkt. Vid smärre värde-
nedgångar kan det däremot ofta vara tillräckligt att korrigera avskriv-
ningsplanen.

Nedskrivning enligt 15 § skall ske enbart om värdeminskningen är var-
aktig.

En särskild fråga är hur det nedskrivna värdet påverkas om tillgången
senare skulle stiga i värde. En möjlighet skulle vara att vid en sådan vär-
destegring återföra (reversera) nedskrivningen. Av 15 § första stycket
bokföringslagen följer dock att det inte är tillåtet att återföra gjorda ned-
skrivningar om tillgångarna har stigit i värde. I stället får tillgångarna
skrivas upp, något som dock förutsätter att värdeuppgången är varaktig.

I 16 § bokföringslagen finns särskilda bestämmelser som reglerar ned-
skrivning av fordringar. Huvudregeln säger att all värdering av osäkra
fordringar skall ske till det belopp som beräknas inflyta. Det innebär att
värdenedgång alltid skall föranleda nedskrivning. Någon möjlighet att un-
derlåta nedskrivning med hänvisning till att värdenedgången kan antas
vara endast tillfällig finns inte.

42

I 3 kap. 6 § i Finansinspektionens föreskrifter FFFS 1994:37 finns
vissa regler om nedskrivning av lånefordringar som har sin utgångspunkt
i 16 § första stycket bokföringslagen.

Direktivet: Enligt artikel 35.1 c aa i det fjärde direktivet får finansiella
anläggningstillgångar göras till föremål för värdejusteringar i syfte att
åsätta dem det lägre värde de har på balansdagen. Artikel 35.1 c bb an-
ger att anläggningstillgång skall - oberoende av om de har en begränsad
ekonomisk livslängd eller inte - göras till föremål för värdejusteringar i
syfte att åsätta dem det lägre värde de har på balansdagen, om det kan
förutses att värdeminskningen är bestående. De båda artiklarna behandlar
vad som benämns nedskrivningar enligt svensk terminologi.

Enligt artikel 35.1 c cc skall de i aa och bb nämnda värdejusteringama
redovisas i resultaträkningen och anges var för sig i en not, om de inte
har tagits upp särskilt i resultaträkningen.

Enligt artikel 35.1 c dd får den lägre värdesättningen enligt aa och bb
inte bibehållas, om skälen för värdejusteringen har upphört.

Enligt artikel 1.1 i bankredovisningsdirektivet skall artikel 35 i det
Qärde direktivet gälla även för kreditinstitut.

Skälen för regeringens förslag: De skäl som anförts i avsnitt 10.1.4
i del 2 har betydelse även här. Detta innebär följande.

En bestämmelse bör införas om att anläggningstillgångar skall skrivas
ned till det lägre värde de har på balansdagen, om det kan antas att
värdeminskningen är bestående. En sådan lagbestämmelse kommer att få
i huvudsak samma innebörd som den nuvarande svenska huvudregeln om
nedskrivning, dvs. alla slag av anläggningstillgångar vars värde varaktigt
har minskat så att det understiger det belopp som återstår efter av-
skrivning skall skrivas ned till det lägre värdet.

I den nya svenska lagstiftningen bör också införas en bestämmelse av
innebörd att finansiella anläggningstillgångar vars värde har gått ned får
skrivas ner till detta lägre värde även om värdenedgången inte kan antas
vara varaktig.

Vidare bör införas bestämmelser om att de värderingar som har upp-
kommit genom nedskrivningar under vissa förhållanden skall reverseras.

Övervägande skäl talar för att den nya lagen inte bör innehålla någon
närmare reglering av de frågor som gäller reversering. Lagen bör inne-
hålla endast en mot direktivet svarande regel om att reversering skall ske
när skälet för nedskrivningen inte längre är för handen. Det bör i stället
ankomma på praxis och på normgivande organ att utveckla de ytterligare
normer som i detta avseende behövs för en konsekvent och jämförbar re-
dovisning.

I enlighet med direktivets föreskrifter bör det dock i den nya lagstift-
ningen tas in en bestämmelse om att nedskrivningar och reverseringar av
nedskrivningar alltid skall redovisas i resultaträkningen.

Prop. 1995/96:10

Del 3
Kreditinstitut och
värdepappersbolag

43

10.1.5 Uppskrivning av anläggningstillgångar

Regeringens förslag: En materiell eller finansiell anläggningstill-
gång som har ett tillförlitligt och bestående värde väsentligen
överstigande bokfört värde skall få skrivas upp till detta värde. En
förutsättning för uppskrivning skall dock vara att uppskrivningsbe-
loppet används för ökning av aktiekapitalet eller för avsättning till
en uppskrivningsfond.

I bank krävs för uppskrivning Finansinspektionens medgivande.

Det uppskrivna beloppet och det belopp som har avsatts till upp-
skrivningsfond eller använts för ökning av aktiekapitalet, skall inte
intäkts- eller kostnadsföres.

Några bestämmelser som ger möjlighet att kvitta uppskrivning mot
nedskrivning av andra anläggningstillgångar eller bankens innehav
av fordringsbevis avsedda för den allmänna marknaden tas inte in i
den nya lagstiftningen.

Uppskrivningsfonden skall när som helst kunna tas i anspråk för
ökning av aktiekapitalet och för täckande av förlust som inte kan
täckas av fritt eget kapital. I en bank får beloppet inte användas för
förlusttäckning.

Vid avskrivning och nedskrivning av tillgången samt vid avyttring
och utrangering, skall uppskrivningsfonden minskas.

Prop. 1995/96:10

Del 3
Kreditinstitut och
värdepappersbolag

Kommitténs förslag: Överensstämmer i väsentliga delar med rege-
ringens förslag. Kommittén har dock inte uppställt något uttryckligt krav
på att tillgång som uppskrivs skall ha ett tillförlitligt värde. Vidare inne-
bär kommitténs förslag en möjlighet att resultatföre uppskrivningar i re-
sultaträkningen. Kommittén har dessutom föreslagit att uppskrivningsfon-
den även skall kunna användas för erforderlig nedskrivning av andra an-
läggningstillgångar. Kommittén har inte lämnat något förslag om ned-
skrivning av uppskrivna tillgångar utan har i stället föreslagit att upp-
skrivningar under vissa förhållanden skall reverseras (se betänkandet del
I s. 215-217 och 234-237 samt del II s. 353).

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser har tillstyrkt kommitténs
förslag eller lämnat dem utan erinran.

Redovisningsrådet har dock ansett att bestämmelserna bör utformas på
ett annat sätt, bl.a. så att uppskrivning får ske till det verkliga värde som
kan bedömas på ett tillförlitligt sätt. Sveriges Finansanalytikers Förening
har framhållit att en förutsättning för uppskrivning bör vara att den sker
systematiskt.

Bokföringsnämnden har ansett att det i lagen bör klargöras om upp-
skrivningar och avsättningar till uppskrivningsfond skall intäktsföras res-
pektive kostnadsföres. Riksskatteverket har ansett att den bokföringsmäs-
siga behandlingen av uppskrivningen framstår som oklar.

Redovisningsrådet har även ansett att möjligheten till kvittning mellan
uppskrivningar och erforderliga nedskrivningar över uppskrivningsfond

44

bör tas bort. Denna åsikt delas av Uppsala Universitet, Bokföringsnämn-
den, Sveriges Aktieägares Riksförbund och Sveriges Finansanalytikers
Förening. Även Öhrlings/Reveko har riktat invändningar mot förslaget
på denna punkt. Sveriges Försäkringsförbund och Sveriges Industriför-
bund har hävdat en motsatt uppfattning. Sveriges Köpmannaförbund och
Sveriges Redovisningskonsulters Förbund har kritiserat kommitténs för-
slag därför att det berövar handelsbolag möjligheten att göra uppskriv-
ningar.

Industriförbundet och Föreningen Auktoriserade Revisorer har hävdat
att en uppskrivning bör reduceras med hänsyn till latent skatt.

SABO har menat att bestämmelserna om reversering av uppskriv-
ningar innebär fördyringar för företagen.

Gällande rätt: Om anläggningstillgång äger ett bestående värde som
väsentligt överstiger det belopp vartill den är uppförd i närmast föregåen-
de balansräkning, får denna enligt 15 § fjärde stycket bokföringslagen
upptagas till högst detta värde, om det belopp varmed uppskrivning sker
används till erforderlig nedskrivning av värdet på andra anläggningstill-
gångar och särskilda skäl föreligger för en sådan utjämning. Fast egen-
dom som åsättes taxeringsvärde far dock inte skrivas upp över taxerings-
värdet.

Enligt 16 § andra stycket bokföringslagen får fordran som är anlägg-
ningstillgång tas upp till sitt beräknade värde, även om fordringen såsom
osäker eller värdelös tagits upp till lägre belopp eller utelämnats i när-
mast föregående balansräkning.

Enligt 11 kap. 4 § första stycket aktiebolagslagen (1976:1385) får upp-
skrivningsbelopp utan hinder av 15 § fjärde stycket bokföringslagen ut-
nyttjas även för ökning av aktiekapitalet genom nyemission, fondemission
eller till avsättning till en uppskrivningsfond, vilken endast får tas i an-
språk för sådana ändamål som avses i nämnda lagrum i bokföringslagen
eller för ökning av aktiekapitalet eller för täckning av förlust som inte
kan täckas av fritt eget kapital. I fråga om ianspråktagande av uppskriv-
ningsfond för täckning av förlust gäller enligt 11 kap. 4 § andra stycket
aktiebolagslagen vissa särskilda bestämmelser om revisorers hörande och
begränsningar i framtida vinstutdelning.

För uppskrivning av anläggningstillgång enligt 15 § fjärde stycket bok-
föringslagen krävs enligt 4 kap. 5 § första stycket BRL Finansinspek-
tionens medgivande. Bestämmelsen avser banker.

Enligt 4 kap. 5 § andra stycket BRL får utan hinder av vad som före-
skrivs i 15 § fjärde stycket bokföringslagen om användningen av det be-
lopp varmed uppskrivning sker, sådant belopp utnyttjas även till

1. erforderlig nedskrivning av bankens innehav av fordringsbevis som
är avsedda för den allmänna marknaden, om det finns särskilda skäl för
en sådan utjämning,

2. avsättning till uppskrivningsfond,

3. fondemission i ett aktiebolag, eller

4. avsättning till reservfond i en sparbank.

Prop. 1995/96:10

Del 3
Kreditinstitut och
värdepappersbolag

45

Enligt 4 kap. 5 § tredje stycket BRL får uppskrivningsfonden endast
tas i anspråk för det ändamål som avses i 15 § fjärde stycket bokförings-
lagen eller för de i andra stycket 1, 3 och 4 angivna ändamålen.

Av bestämmelserna följer motsattsvis att uppskrivningsbelopp och upp-
skrivningsfond inte får användas för förlusttäckning i banker.

Direktivet: Enligt det fjärde direktivets artikel 32 skall posterna i års-
bokslutet värderas enligt bestämmelserna i artikel 34-42 som utgår från
anskaffnings- och tillverkningskostnaden.

Enligt artikel 33.1 i det fjärde direktivet får medlemsstaterna i avvaktan
på en vidare samordning tillåta eller fordra uppskrivning av materiella
och finansiella anläggningstillgångar. Om den nationella lagstiftningen
tillåter detta skall enligt artikeln lagstiftningen ange metodernas innehåll
och tillämpningsområde samt hur de skall användas. I artikelns sista
stycke anges att om en sådan metod har tillämpats, skall detta anges i en
not med uppgift dels om de olika poster i balansräkningen som berörs,
dels om vilken metod som har använts för framräknande av de redovisa-
de värdena.

Enligt artikel 33.2 a i samma direktiv skall ett belopp som motsvarar
skillnaden mellan en värdering enligt den använda uppskrivningsmetoden
och en värdering enligt bestämmelserna i artikel 32 tillföras en uppskriv-
ningsfond på passivsidan. Hur detta belopp behandlas skattemässigt skall
anges i balansräkningen eller i en not. Vidare skall, om artikel 33.1 till-
lämpas, ett företag lämna uppgifter om uppskrivningsfondens storlek och
förändringar.

Enligt artikel 33.2 b får uppskrivningsfonden när som helst helt eller
delvis överföras till det egna kapitalet.

Enligt artikel 33.2 c skall uppskrivningsfonden upplösas eller minskas
i den mån det till fonden överförda beloppet inte längre behövs för att
den använda värderingsmetoden skall kunna tillämpas och dess syfte upp-
nås.

Vidare far medlemsstaterna besluta om regler för uppskrivningsfondens
användning, förutsatt att överföringar till resultaträkningen från uppskriv-
ningsfonden får ske endast i den mån de överförda beloppen har varit
kostnadsförda i resultaträkningen eller motsvarar realiserade intäkter. Be-
loppen skall redovisas särskilt i resultaträkningen. Belopp från uppskriv-
ningsfonden får inte delas ut, vare sig direkt eller indirekt, om inte be-
loppet utgör en realiserad intäkt.

Enligt artikel 33.2 d får uppskrivningsfonden inte minskas i andra fell
än som framgår av b och c.

Enligt artikel 33.3 skall för vaije räkenskapsår värdejusteringar beräk-
nas på grundval av för detta år åsatta värdena. Med avvikelse från artikel
4 och 22 far medlemstatema dock tillåta eller kräva att endast den del av
en värdejustering som uppkommer vid tillämpningen av den allmänna
regeln i artikel 32 skall redovisas vid den post som är aktuell enligt upp-
ställningsformen i artikel 23-26 och att den mellanskillnad som upp-
kommer vid tillämpningen av i denna artikel angiven värderingsmetod
skall redovisas särskilt i uppställningarna. Dessutom skall artikel 34-42
tillämpas.

Prop. 1995/96:10

Del 3
Kreditinstitut och
värdepappersbolag

46

Enligt artikel 1.1 i bankredovisningsdirektivet skall bl.a. artiklarna 32
och 33 i det fjärde direktivet gälla även för kreditinstitut.

Skälen för regeringens förslag: De skäl som anförts i avsnitt 10.1.5
i del 2 är som en utgångspunkt tillämpliga även här. Detta innebär - med
vissa anpassningar av uppskrivningsreglerna för banker - följande.

Bör uppskrivning vara obligatorisk?

Det finns inte i detta sammanhang anledning att införa några lagregler
om obligatorisk uppskrivning.

Bör uppskrivning tillåtas?

Övervägande skäl talar enligt regeringens mening för att också den nya
svenska lagstiftningen bör innehålla regler om att anläggningstillgångar
i vissa fäll far skrivas upp. Möjligheterna till uppskrivning bör dock vara
begränsade. Sålunda bör övervärden inte kunna användas för att hålla er-
forderliga nedskrivningar utanför årsresultatet. Reglerna bör också utfor-
mas så att de säkerställer att uppskrivningsbeloppen inte utan vidare kan
bli föremål för utdelning till delägarna i företaget. Redan här kan dock
framhållas att uppskrivningsreglerna bör användas med försiktighet.

Vilka anläggningstillgångar bör få skrivas upp?

Det är mot bakgrund av gällande rätt naturligt att den nya svenska lag-
stiftningen ger möjlighet till uppskrivning av materiella anläggningstill-
gångar.

Även i fråga om finansiella anläggningstillgångar talar övervägande
skäl för att - i likhet med vad som är fallet i gällande rätt - tillåta en
uppskrivning.

I den nya lagstiftningen bör däremot inte ges något utrymme för upp-
skrivning av immateriella tillgångar.

Förutsättningarna för uppskrivning

Den nya lagstiftningen bör anknyta till kraven i gällande rätt på att värde-
uppgången skall vara väsentlig och bestående. Uppskrivning bör alltså få
ske enbart om tillgången har ett bestående värde som väsentligt överstiger
bokfört värde. Liksom hittills får det överlämnas till god redovisningssed
att närmare ange innebörden i dessa båda krav.

En uppskrivning bör kunna ske enbart om tillgången kan konstateras
ha ett tillförlitligt värde. En sådan bestämmelse klargör att uppskrivning
inte kan komma i fråga annat än när det högre värdet kan anses säkert

Prop. 1995/96:10

Del 3
Kreditinstitut och
värdepappersbolag

47

och den kommer därigenom att utgöra en spärr mot oförsiktiga uppskriv-
ningar.

Frågan om krav bör uppställas på systematiska uppskrivningar får lösas
i redovisningspraxis utifrån lagens allmänna redovisnings- och värde-
ringsprinciper. En strävan bör dock självfallet vara att - såsom kommit-
tén har uttalat - uppskrivningar är konsekventa.

Särreglerna för banker om att uppskrivning skall förutsätta Finansin-
spektionens medgivande även enligt den nya redovisningslagstiftningen
kan i och för sig ifrågasättas. Det har emellertid inte funnits utrymme för
att särskilt överväga frågan i detta sammanhang. De nuvarande bestäm-
melserna bör därför åtminstone tills vidare behållas.

Uppskrivning och avsättning till uppskrivningsfond

I den nya lagstiftningen intas en bestämmelse om att uppskrivningsbelopp
skall tillföras en uppskrivningsfond. Denna fond skall vara bunden.

Det bör tillåtas att medlen i stället för avsättning till uppskrivningsfond
används för ökning av aktiekapitalet i företag där aktiekapital förekom-
mer. Uppskrivning bör således också kunna ske om uppskrivningsbelop-
pet omedelbart används för ökning av aktiekapitalet. I sparbanker - där
ingen vinstutdelning förekommer - bör som i dag uppskrivningsbeloppet
kunna få användas för ökning av reservfonden.

Frivillig upplösning av uppskrivningsfonden

I enlighet med direktivet och i överensstämmelse med gällande rätt (se
4 kap. 5 § BRL) bör den nya lagstiftningen innehålla en bestämmelse om
att uppskrivningsfonden får användas för ökning av aktiekapitalet. I den
föreslagna nya årsredovisningslagen ges även en möjlighet att använda
fonden för täckande av förlust. En sådan möjlighet förenas med samma
restriktioner som dem som i dag finns i aktiebolagslagen. Det innebär
bl.a. att i ett bolag som har använt uppskrivningsfonden för täckande av
förlust bör vinstutdelning normalt inte få ske under de följande tre åren.

Även i detta avseende gäller i dag särskilda regler för banker. I en
bank får uppskrivningsfonden inte tas i anspråk för förlusttäckning. Det
har inte i detta sammanhang funnits utrymme för att särskilt utreda och
överväga om dessa regler numera bör förändras. De särskilda bestämmel-
serna som i detta avseende i dag gäller för banker bör därför behållas i
ÅRKL.

Några bestämmelser som ger möjlighet till kvittning mellan uppskriv-
ning och nedskrivning - tyst eller öppen, direkt eller via uppskrivnings-
fond - bör inte tas in i den nya lagstiftningen. Detta innebär att inte
heller den särskilda kvittningsrätten mot fordringsbevis avsedda för den
allmänna marknaden bör behållas. Uppskrivningsfonden bör därför få
användas endast för ökning av aktiekapitalet eller för avsättning till re-
servfond i sparbank.

Prop. 1995/96:10

Del 3
Kreditinstitut och
värdepappersbolag

48

Behandling av uppskrivnings- och avsättningsbelopp i resultaträkningen

Regeringen anser att uppskrivningar inte bör få intäktsföras och - som
en följd därav - att avsättningar till uppskrivningsfond och användandet
av uppskrivningsbelopp för ökning av aktiekapitalet eller reservfond inte
bör få kostnadsföres.

Lagstiftningen måste också utformas så att avskrivningar och nedskriv-
ningar sker med utgångspunkt i det uppskrivna värdet. Det innebär bl.a.
att de årliga avskrivningsbeloppen kommer att öka efter en uppskrivning
av en tillgång som skall bli föremål för avskrivningar.

Värdejustering efter uppskrivning

Enligt regeringens mening torde uppskrivningsfonden närmast ha karaktä-
ren av en värderegleringsfond som skall avspegla uppskrivna värden och
minskas i den mån ändamålet med uppskrivningen inte längre föreligger.
Direktivet torde också innebära, dels att denna värdereglering skall ske
tillgång for tillgång, dels att värdeminskningar skall påverka uppskriv-
ningsfonden endast i den utsträckning däri ingår något belopp som kan
hänföras till tillgången.

En rimlig slutsats utifrån det fjärde direktivet synes vara att den upp-
skrivna tillgångens värde skall justeras enligt sedvanliga regler om värde-
justeringar. Justering av uppskrivna belopp bör därför ske under samma
förutsättningar som gäller för normala nedskrivningar (eller avskriv-
ningar).

Några särskilda regler om reverseringar av uppskrivningar eller någon
särskild nedskrivningsregel föreslås inte. En nedskrivning som korrigerar
en tidigare gjord uppskrivning bör i stället ske enligt vanliga nedskriv-
ningsregler (se avsnitt 10.1.4). I likhet med andra nedskrivningar bör en
nedskrivning av detta slag kostnadsföras.

Obligatorisk upplösning av uppskrivningsfonden

Om den uppskrivning som skall justeras avspeglas i uppskrivningsfonden
torde det vara nödvändigt att justera fonden enligt föreskrifterna i artikel
33.2 c i det fjärde direktivet, som skall gälla för kreditinstitut enligt
bankredovisningsdirektivets artikel 1.1. Fonden bör mot denna bakgrund
minskas med det justerade beloppet. Minskningen bör inte överstiga vad
som av uppskrivningsfonden svarar mot tillgången. Kraven på minskning
av uppskrivningsfonden bör komma till uttryck i den nya lagen.

Uppskrivningsfonden bör justeras även vid en normal nedskrivning
eller avskrivning av tillgången. Detsamma bör gälla vid försäljning eller
utrangering av den uppskrivna tillgången.

En annan fråga är hur den upplösta delen av uppskrivningsfonden skall
användas.

Prop. 1995/96:10

Del 3
Kreditinstitut och
värdepappersbolag

49

4 Riksdagen 1995/96. 1 sand. Nr 10. Del III

Om ett mot överföringen till uppskrivningsfonden motsvarande belopp
tidigare har kostnadsförts genom en nedskrivning eller avskrivning av till-
gången, bör det upplösta beloppet få användas på annat sätt. Det bör
dock inte få intäktsföras i resultaträkningen. En mer rättvisande redovis-
ning uppnås genom en omföring i balansräkningen från bundet till fritt
kapital. Omföringen bör inte ske till posten Årets resultat. I stället bör
beloppet föras över till posten Balanserat resultat.

Uppskrivningsfonden får enligt direktivet upplösas över resultaträk-
ningen i den mån den svarar mot realiserad vinst. I lagrådsremissen före-
slogs att uppskrivningsfonden skulle få upplösas över resultaträkningen

1 den mån den svarade mot realiserad vinst. Av de skäl som anförts i del

2 bör vid en avyttring av en uppskriven tillgång uppskrivningsfonden jus-
teras på i huvudsak samma sätt som i det förra fallet, dvs. den del av
uppskrivningsfonden som är hänförlig till tillgången upplösas genom om-
föring inom eget kapital. Detta hindrar inte att intäktsföring även i fram-
tiden skall ske av sådan "realiserad vinst" som kommer till uttiyck i skill-
naden mellan tillgångens bokförda värde och det belopp till vilken den
försålts.

Regeringen föreslår sålunda att belopp i uppskrivningsfonden som mot-
svarar en avyttrad tillgång får upplösas genom omföring inom eget kapi-
tal.

Övrigt

Regeringen är inte beredd att i detta sammanhang föreslå några särskilda
bestämmelser om redovisning av latent skatt hänförliga till gjorda upp-
skrivningar.

10.1.6 Uppskrivningstak för fastigheter?

Prop. 1995/96:10

Del 3
Kreditinstitut och
värdepappersbolag

Regeringens bedömning: Det nuvarande förbudet mot uppskrivning
av fastigheter till värde över taxeringsvärdet bör inte överföras till
den nya lagstiftningen.

Kommitténs bedömning: Överensstämmer med regeringens bedöm-
ning.

Remissinstanserna: Patent- och registreringsverket har ifrågasatt om
inte förbudet bör finnas kvar. Övriga remissinstanser har lämnat kommit-
téns bedömning utan erinran.

Gällande rätt: I 15 § fjärde stycket bokföringslagen föreskrivs att fast
egendom, som åsätts taxeringsvärde, inte får skrivas upp över taxerings-
värdet.

Skälen för regeringens bedömning: De skäl som anförts i avsnitt

10.1.6 i del 2 är av betydelse även här. Därför bör det utöver tillförlitlig-

50

hetskravet (se avsnitt 10.1.5) inte införas någon generell övre gräns till
vilket uppskrivningar får ske. Regeln om taxeringsvärde som tak för upp-
skrivning bör således tas bort.

Prop. 1995/96:10

Del 3
Kreditinstitut och
värdepappersbolag

10.2 Värdering av omsättningstillgångar

10.2.1 Huvudprinciper för värdering

Regeringens förslag: Omsättningstillgångar, dvs. andra tillgångar
än anläggningstillgångar, skall värderas enligt den s.k. lägsta värdets
princip. Denna princip innebär att tillgången skall tas upp till det
lägsta av anskaffningsvärdet och det verkliga värdet på balansdagen.

Anskaffningsvärdet skall bestämmas på samma sätt som skall gälla
för anskaffningsvärdet för anläggningstillgångar. Det verkliga värdet
skall bestämmas till nettoförsäljningsvärdet eller, om det finns sär-
skilda skäl, återanskaffhingsvärdet eller annat värde förenligt med
god redovisningssed och kravet på rättvisande bild.

Undervärdering av omsättningstillgångar tillåts inte. Till följd där-
av tas några bestämmelser om lagerreserv eller reserv för allmänna
bankrisker inte in i den nya lagstiftningen.

Kommitténs förslag: Överensstämmer med regeringens förslag (se
betänkandet s. 209, 210, 226 och 227 samt del II s. 180-183).

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser har lämnat förslaget utan
erinran. Kooperativa förbundet har dock förordat att vissa möjligheter till
undervärdering bibehålls. Riksbanken anser att en möjlighet att värdera
omsättningstillgångar under lägsta värdets princip i kreditinstitut kan be-
höva prövas ytterligare, om en möjlighet finns i andra länder. Svenska
Bankföreningen anser att Sverige bör införa en möjlighet till riskreserver
för kreditinstitut. Finansinspektionen anser att en sammanvägd bedöm-
ning kan tala för att reserver för bankrisker införs men att frågan bör
övervägas ytterligare av statsfinansiella skäl och kapitaltäckningsskäl.

Gällande rätt m.m: Med omsättningstillgång förstås enligt bokförings-
lagen annan tillgång än anläggningstillgång.

Omsättningstillgång skall enligt 14 § första stycket bokföringslagen tas
upp till högst anskaffningsvärdet. Är tillgångens verkliga värde på balans-
dagen lägre än anskaffningsvärdet får tillgången inte tas upp över detta
verkliga värde.

Med tillgångs anskaffningsvärde förstås enligt 13 § bokföringslagen ut-
giften för dess förvärv eller tillverkning. Med återanskaffningsvärdet för-
stås motsvarande utgift, om anskaffningen skulle ske vid räkenskapsårets
utgång.

Såsom verkligt värde av omsättningstillgång anses enligt 14 § andra
stycket bokföringslagen försäljningsvärdet efter avdrag för försäljnings-
kostnader. Om rörelsens förhållande, tillgångens beskaffenhet eller andra

51

omständigheter ger anledning därtill, får dock verkliga värdet bestämmas
till återanskaffningsvärdet, i förekommande fall med avdrag för inkurans,
eller till annat värde som är förenligt med god redovisningssed.

Bokföringslagens regler är utformade som regler som anger till vilket
värde en omsättningstillgång högst får tas upp. Om varulager upptas till
lägre värde än enligt 14 § första stycket skall enligt tredje stycket samma
lagrum skillnaden upptas som lagerreserv.

Enligt förarbetena till bokföringslagen skall det i anskaffningsvärdet
vara tillåtet att inbegripa en skälig andel av allmänna omkostnader i den
mån sådan andel kan beräknas med någon grad av tillförlitlighet. Vidare
betonas att, om en fordran uppstår för rörelsen på grund av t.ex.
leverans, fordringens anskaffningsvärde normalt är dess nominella värde
vid tillkomsten, inte de utgifter företaget haft för leveransen. Anskaffas
å andra sidan en fordran, t.ex. genom köp, bestäms dess anskaffnings-
värde av köpeskillingen och andra utgifter i samband med förvärvet (se
prop. 1975:104 s. 182, 183 och 220-223).

I redovisningsrådets rekommendation RR 2, Redovisning av varulager,
erinras om att anskaffningsvärdet för en tillgång är utgiften för dess för-
värv eller tillverkning. Detta innebär enligt rekommendationen att i an-
skaffningsvärdet ingår alla utgifter som företaget haft i den normala verk-
samheten för att bringa tillgången till dess tillstånd och plats på balans-
dagen.

Enligt Föreningen Auktoriserade Revisorers rekommendation nr 12,
Redovisning av aktier och andelar bör i anskaffningsvärdet för aktier och
andelar som är omsättningstillgångar förutom köpeskillingen inräknas
courtage, omsättningsskatt och andra till förvärvet direkt hänförbara av-
gifter. I rekommendationen utpekas börsvärdet som verkligt värde för
börsnoterade omsättningsaktier.

Omsättningstillgångar värderas även i kreditinstitut och värdepappers-
bolag enligt nyss nämnda lägsta värdets princip. Vissa kompletterande
regler för värderingen finns i Finansinspektionens föreskrifter.

Enligt Finansinspektionens föreskrifter (FFFS 1994:37 och 38) indelas
räntebärande värdepapper i en trading- och investmentportfölj. Indel-
ningen har betydelse endast i fråga om hur orealiserade förluster behand-
las i resultaträkningen. Samtliga värdepapper i portföljerna värderas en-
ligt lägsta värdets princip.

Vid lån av värdepapper skall enligt 3 kap. 3 § i FFFS 1994:37 långiva-
ren som fordran avseende utlånade värdepapper uppta det lägsta av an-
skaffningsvärdet för de utlånade värdepapperen och det verkliga värdet.

Enligt 3 kap. 5 § i samma föreskrifter skall fåstförräntande diskonte-
ringspapper och kuponginstrument värderas till det lägsta av sitt upplupna
anskaffningsvärde och verkliga värde. Enligt 6 § skall fordringar redovi-
sas i balansräkningen efter avdrag för konstaterade och befårade kredit-
förluster.

Enligt 3 kap. 9 § nämnda föreskrifter skall fastighet som övertagits för
skyddande av fordran utgöra omsättningstillgång och värderas till det läg-
sta av anskaffningsvärdet och verkliga värdet.

Prop. 1995/96:10

Del 3
Kreditinstitut och
värdepappersbolag

52

Direktivet: Det lägsta värdets princip återspeglas även i det fjärde di-
rektivet. Artikel 39 innebär nämligen att omsättningstillgångar skall tas
upp till det lägsta av två värden. Det ena av dessa kan beskrivas som an-
skaffningsvärdet och det andra som det verkliga värdet. Till skillnad från
svensk rätt ger dock direktivet inte möjlighet att ta upp tillgången till läg-
re värde än det lägsta av anskaffningsvärdet och det verkliga värdet på
balansdagen.

Enligt artikel 1.1 i bankredovisningsdirektivet skall artiklarna 32-35
och 37-41 i det fjärde direktivet gälla även för kreditinstitut, om inte
annat särskilt föreskrivs i bankredovisningsdirektivet.

Enligt artikel 39.1 a i det fjärde direktivet skall omsättningstillgångarna
med förbehåll för vad som gäller enligt b) och c) värderas till anskaff-
nings- eller tillverkningskostnaden.

Sådana tillgångar skall enligt 39.1 b samma direktiv göras till föremål
för värdejusteringar i syfte att ta upp dem till det lägre marknadsvärde,
eller under särskilda förhållanden, till något annat lägre värde, som kan
åsättas dem på balansdagen.

Medlemsstaterna får enligt artikel 39.1 c tillåta extraordinära värdejus-
teringar, om sådana på grundval av affärsmässiga bedömningar är nöd-
vändiga för att värderingen av dessa poster inte skall behöva ändras inom
en nära framtid till följd av prisändringar. Beloppet av dessa värdejuste-
ringar skall särredovisas i resultaträkningen eller i noter.

Enligt artikel 39.1 d får en nedsättning till det lägre värdet enligt b
eller c inte bibehållas, om skälen för värdejusteringen har upphört.

Om en omsättningstillgång är föremål för en extraordinär värdejuste-
ring uteslutande av skatteskäl, skall enligt artikel 39.1 e justeringsbe-
loppet och anledningen till justeringen redovisas i en not.

Enligt artikel 39.2 skall bestämningen av begreppen anskaffningskost-
nad och tillverkningskostnad i artikel 35.2 och 35.3 gälla för omsätt-
ningstillgångar. Medlemsstaterna får även tillämpa artikel 35.4. Försälj-
ningskostnaderna får inte räknas in i produktionskostnaderna.

Enligt artikel 35.2 ingår i anskaffningskostnaden utöver inköpspriset
även övriga med förvärvet sammanhängande kostnader. Tillverknings-
kostnaden utgörs enligt 35.3 a av anskaffningskostnaderna för råvaror
och förnödenheter samt av de övriga kostnader som direkt kan hänföras
till produkten. I 35.3 b sägs att av de kostnader som har uppkommit
under tillverkningsperioden men som endast indirekt kan hänföras till
produkten, får en skälig andel tillföras tillverkningskostnaden.

Enligt artikel 35.4 får ränta på kapital som har lånats för att finansiera
produktionen av anläggningstillgångar inräknas i tillverkningskostnaden
i den mån räntan hänför sig till produktionsperioden. Om en sådan
räntekostnad tas upp bland tillgångarna skall detta anges i en not.

Enligt artikel 1.3 i bankredovisningsdirektivet skall hänvisningarna till
artikel 31-42 i det fjärde direktivet anses gälla med beaktande av bl.a. ar-
tiklarna 37-38 i bankredovisningsdirektivet.

Av artikel 37.1 i bankredovisningsdirektivet framgår att artikel 39 i det
fjärde direktivet skall gälla i fråga om värdering av kreditinstituts ford-
ringar, obligationer och aktier och andra värdepapper med rörlig avkast-

Prop. 1995/96:10

Del 3
Kreditinstitut och
värdepappersbolag

53

ning (dvs. utdelning) som inte innehas som finansiella anläggningstill-
gångar.

Enligt artikel 37.2 a i bankredovisningsdirektivet får medlemsstaterna
i avvaktan på en senare samordning tillåta att fordringar på kreditinstitut
och utlåning till allmänheten, skuldebrev och aktier och andra värdepap-
per med rörlig avkastning tas upp till ett lägre värde än anskaffnings-
värdet eller lägre verkligt värde, om det krävs för beaktande av de
särskilda risker som är förenade med bankrörelse. Skillnaden får dock
inte motsvara mer än 4 % av de samlade tillgångarnas värde. Regeln
gäller inte finansiella anläggningstillgångar eller värdepapper som ingår
i handel slagret. Om optionen utnyttjas gäller enligt artikel 37.2 b att det
lägre värde som följer av en tillämpning av 37.2 a upprätthålls tills kre-
ditinstitutet beslutar att justera detta. Vidare undantas i 37.2 c skyldig-
heten att enligt artikel 36.1 uppge skillnaden mellan marknadsvärdet och
anskaffningsvärdet i en not. Inte heller gäller då någon skyldighet att
enligt artikel 40.2 i fjärde bolagsdirektivet uppge skillnaden mellan ett
beräknat genomsnittspris på värdepapper och marknadsvärde i en not.

Om medlemsstat utnyttjar möjligheten enligt bankredovisningsdirektiv-
ets artikel 37 skall enligt artikel 38.1 under Skulder och eget kapital infö-
ras en särskild post benämnd "Reserveringar för allmänna risker i bank-
rörelse". Avsättningar och återföringar till denna reserv skall enligt arti-
kel 38.1 redovisas särskilt i resultaträkningen.

Skälen för regeringens förslag: De skäl som anförts i avsnitt 10.2.1
i del 2 är som utgångspunkt tillämpliga även här. Detta innebär följande.

Värderingen av omsättningstillgångar bör även framdeles som huvud-
regel utgå från det lägsta av anskaffningsvärdet och det verkliga värdet.

Definitionen av verkligt värde i den nya lagstiftningen bör utformas på
i huvudsak samma sätt som den motsvarande definitionen i bokföringsla-
gen. Det bör dock särskilt klargöras att annat värde än nettoförsäljnings-
värdet får användas enbart om det är förenligt med god redovisningssed
och kravet på rättvisande bild.

Gällande rätt innebär att värdet skall upptas högst till det lägsta av an-
skaffningsvärdet och det verkliga värdet. Den möjlighet till undervärde-
ring som detta medför utmönstras ur svensk lagstiftning. Med hänsyn
härtill bör den nya lagstiftningen inte innehålla några bestämmelser om
lagerreserv.

I avvaktan på en närmare samordning godtar bankredovisnings-
direktivet att medlemsländerna tillåter att vissa tillgångar värderas under
lägsta värdets princip, om det krävs för att beakta sådana risker som är
förenade med bankrörelse. En förutsättning är att en avsättning görs till
en särskild bankriskreserv. Vissa remissinstanser har förordat att denna
option skall utnyttjas.

Enligt gällande kapitaltäckningsregler krävs en buffert av riskkapital så
att ett kreditinstitut och värdepappersbolag har kapacitet att bära förluster
som kan uppkomma i verksamheten men ännu inte kunnat identifieras
och därmed påverkat värderingen av någon enskild tillgång. Frågan är
om risker för sådana förluster bör beaktas även i redovisningshänseende.
Enligt vad regeringen erfarit förekommer avsättningar för generella

Prop. 1995/96:10

Del 3
Kreditinstitut och
värdepappersbolag

54

bankrisker i andra medlemsländer. Å andra sidan framgår av bankredo-
visningsdirektivet att denna ordning troligen inte kommer att godtas sedan
EG:s redovisningsregler blivit föremål för ytterligare samordning. Som
kommittén framhållit skulle sådana reserveringar försvåra en analys av
resultat och ställning. Mot denna bakgrund bör reserveringar för gene-
rella bankrisker tillåtas endast om det finns mycket starka skäl för en så-
dan reform. Regeringen anser inte att sådana skäl nu föreligger.

Det sagda innebär sammanfattningsvis att regeringen stannat för att inte
föreslå bestämmelser som möjliggör värderingar av omsättningstillgångar
under lägsta värdets princip och inte heller bestämmelser om avsättningar
för generella bankrisker.

10.2.2 Värdering av omsättningstillgångar över anskaffningsvärdet

Prop. 1995/96:10

Del 3
Kreditinstitut och
värdepappersbolag

Regeringens förslag: I lagstiftningen tas inte in någon bestämmelse
som ger någon generell möjlighet att värdera omsättningstillgångar
över anskaffningsvärdet.

Pågående arbeten för annans räkning skall dock kunna tas upp
över anskaffningsvärdet, om det föreligger särskilda skäl och det står
i överensstämmelse med god redovisningssed och kravet på rättvi-
sande bild.

I ÅRKL införs särskilda bestämmelser om en marknadsvärdering
av överlåtbara värdepapper (se avsnitt 10.2.5 och 10.2.6) och om en
värdering av tillgångar och skulder i utländsk valuta till balansdagens
kurs (se avsnitt 10.2.7).

Kommitténs förslag: Kommittén har ansett att någon möjlighet att ta
upp pågående arbeten till högre värde än anskaffningsvärdet inte bör
införas i den nya lagstiftningen. Kommittén har dock samtidigt uttalat att
det under speciella förhållanden ändå kommer att vara möjligt att ta upp
omsättningstillgångar till högre värde (se betänkandet del I s. 218-222
och 237-239).

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser har lämnat förslaget utan
erinran. Flera remissinstanser, bl.a. Riksskatteverket, har dock efterlyst
klarlägganden om när en värdering över anskaffningsvärdet kan ske. Re-
dovisningsrådet och Svenska Revisorsamfundet har förordat att rätten att
göra s.k. successiv vinstavräkning kommer till uttryck i lagtexten.

Gällande rätt: I gällande rätt finns ett visst utrymme för att värdera
en tillgång över anskaffningsvärdet. Enligt 14 § fjärde stycket bokfö-
ringslagen får sålunda en omsättningstillgång värderas till belopp översti-
gande anskaffningsvärdet om det föreligger särskilda omständigheter och
det kan anses tillåtet enligt god redovisningssed.

Vid värderingen av en banks omsättningstillgångar gäller enligt 4 kap.
4 § BRL att bestämmelsen i 14 § fjärde stycket bokföringslagen får till-
ämpas endast efter tillstånd av Finansinspektionen.

55

Direktivet: Det fjärde direktivet innehåller inte någon motsvarighet till
14 § fjärde stycket bokföringslagen. I princip tillåter därför direktivet inte
några avsteg från det lägsta värdets princip (jfr dock följande avsnitt i
fråga om värdering av lager).

I bankredovisningsdirektivet finns särskilda bestämmelser om värdering
av vissa överlåtbara värdepapper över anskaffningsvärdet och om värde-
ring av tillgångar och skulder i utländsk valuta till balansdagens kurs (se
vidare avsnitt 10.2.5-6 och 10.2.7).

Skälen för regeringens förslag: De skäl som anförts i avsnitt 10.2.2
i del 2 är delvis tillämpliga även här. Detta innebär följande.

En generell regel om rätt till värdering över anskaffningsvärdet?

EG-rätten kan inte anses ge något generellt utrymme för att ta upp om-
sättningstillgångar till ett högre värde än det som följer av den ovan
angivna lägsta värdets princip. Det är därför inte möjligt att i den nya
lagen ta in någon allmän bestämmelse som ger en rätt att generellt ta upp
omsättningstillgångar till högre värde än det lägsta av anskaffningsvärdet
och det verkliga värdet på balansdagen.

I den nya lagen bör därför inte tas in någon sådan generell bestämmel-
se som i dag finns i 14 § fjärde stycket bokföringslagen.

Marknadsvärdering av värdepapper

Bankredovisningsdirektivet ger utrymme för marknadsvärdering av över-
låtbara värdepapper som är omsättningstillgångar. Enligt vad som be-
handlas i ett kommande avsnitt bör bestämmelsen införas (se avsnitt
10.2.5).

Successiv resultatavräkning vid pågående arbete

På de skäl som närmare utvecklas i avsnitt 10.2.2 i del 2 bör i den nya
lagstiftningen lämnas ett utrymme för successiv vinstavräkning i samband
med pågående arbeten. Bestämmelsen bör gälla även enligt ÅRKL.

Balansdagskursvärdering av fordringar och skulder i utländsk valuta

Regeringen har ansett att det i den nya årsredovisningslagen bör införas
en bestämmelse om att fordringar och skulder i utländsk valuta får om-
räknas till balansdagens kurs (se avsnitt 10.1.7 och 10.2.2 i del 2).

Bankredovisningsdirektivet innehåller särskilda föreskrifter om en vär-
dering av tillgångar och skulder i utländsk valuta till balansdagens kurs.
Enligt vad som behandlas i ett kommande avsnitt föreslås att denna be-
stämmelse utnyttjas (se avsnitt 10.2.7).

Prop. 1995/96:10

Del 3
Kreditinstitut och
värdepappersbolag

56

10.2.3 Värdering av varulager

Regeringens förslag: Om varulager förekommer får anskaffnings-
värdet för likartade tillgångar beräknas enligt den s.k. först-in -
först-ut-metoden (FIFO-metoden), med hjälp av vägda genomsnitts-
priser eller enligt annan liknande metod. Den s.k. sist-in - först-ut-
principen (LIFO-metoden) och därmed likartade metoder får däremot
inte tillämpas.

Om det bokförda värdet av varulagret väsentligt avviker från mark-
nadsvärdet, skall skillnadsbeloppet anges i en not.

En särskild regel införs om att vissa tillgångar, vars kvantitet, vär-
de och sammansättning inte varierar väsentligt och vars sammantag-
na värde är av underordnad betydelse, får tas upp till en bestämd
mängd och ett fast värde.

Prop. 1995/96:10

Del 3
Kreditinstitut och
värdepappersbolag

Kommitténs förslag: Kommittén har föreslagit att varulagrets anskaff-
ningsvärde skall få beräknas enligt FIFO-metoden, med hjälp av vägda
genomsnittspriser eller enligt annan jämförbar metod. Kommittén har ut-
talat att även LIFO-metoden i vissa fall bör kunna användas. I övrigt
överensstämmer kommitténs förslag med regeringens (se betänkandet del
I s. 209, 210, 228 och 229 samt del II s. 354).

Remissinstanserna: Remissinstanserna har i allt väsentligt lämnat för-
slaget om vilka värderingsmetoder som skall kunna användas utan erin-
ran. Riksskatteverket har dock ifrågasatt om det är lämpligt att tillåta
LIFO-metoden. Flera remissinstanser har riktat invändningar mot försla-
get om särskild notupplysning.

Gällande rätt: Bokföringslagen innehåller inga särskilda bestämmelser
om hur varulagrets anskaffningsvärde får beräknas. I Sverige dominerar
dock den s.k. först-in - först-ut-metoden (FIFO). Den innebär att vid be-
stämmandet av anskaffningsvärdet för varor av samma slag som har an-
skaffats vid skilda tillfällen anses de varor som ligger kvar i lager vid rä-
kenskapsårets utgång vara de som har anskaffats sist. Detta får till följd
att lagret värderas till det oftast högre pris som de sist anskaffade varorna
har.

FIFO-metoden förordas i Redovisningsrådets rekommendation RR 2,
Redovisning av varulager. Om det finns praktiska svårigheter att tillämpa
FIFO-metoden tillåter rekommendationen att s.k. vägda genomsnittspriser
används.

FIFO-metoden används även i skattelagstiftningen (se punkten 2 andra
stycket till anvisningarna till 24 § kommunalskattelagen, 1928:370).

Direktivet: Enligt artikel 40.1 i det fjärde direktivet får medlemsstater-
na tillåta att anskaffnings- eller tillverkningskostnaderna för likartade la-
gertillgångar och andra fungibla tillgångsposter, inräknat värdepapper, får
värderas antingen på grundval av vägda genomsnittspriser eller enligt
FIFO-metoden (först-in - först-ut), T .TFO-metoden (sist-in - först-ut) eller
någon annan jämförbar metod.

57

Om det värde som med tillämpning av beräkningsmetoderna i punkt 1
redovisas i balansräkningen, på balansdagen väsentligt avviker från ett
värde baserat på det senaste kända marknadspriset, skall enligt artikel

40.2 skillnadsbeloppet för vaije slag av tillgångar redovisas i noterna.

Enligt artikel 38 gäller, att materiella anläggningstillgångar, råvaror
och förnödenheter som omsätts får under vissa förutsättningar tas upp till
en bestämd mängd och till ett fest värde. Det är fallet om tillgångarnas
kvantitet, värde och sammansättning inte varierar väsentligt och till-
gångarnas sammantagna värde är av underordnad betydelse för företaget.

Enligt artikel 1.1 i bankredovisningsdirektivet skall artikel 38 och 40
i det fjärde direktivet gälla för kreditinstitut.

Skälen för regeringens förslag: Det är ovanligt att kreditinstitut och
värdepappersbolag innehar tillgångar som kan hänföras till varulager. Om
så är fallet bör dock varulagret värderas enligt samma regler som skall
gälla för företag i allmänhet. Den i nya årsredovisningslagen föreslagna
bestämmelsen, om anskaffningsvärdets beräkning med användning av
FIFO-metoden, vägd genomsnittsberäkning eller annan jämförbar metod,
bör därför gälla även enligt ÅRKL. De skäl som regeringen anfört i av-
snitt 10.2.3 i del 2 har därför betydelse även här.

En bestämmelse motsvarande föreskriften i artikel 40.2 i det ljärde di-
rektivet om notupplysningar, om skillnaden mellan varulagrets verkliga
värde och beräknade anskaffningsvärde, bör också gälla enligt ÅRKL.

Den möjlighet som artikel 38 i det fjärde direktivet ger att värdera vis-
sa tillgångar, bl.a. vissa lagertillgångar efter en bestämd mängd och till
ett fest värde, har föreslagits införd genom en bestämmelse i nya årsredo-
visningslagen. Även denna bestämmelse görs tillämplig på kreditinstitut
och värdepappersbolag.

Prop. 1995/96:10

Del 3
Kreditinstitut och
värdepappersbolag

58

10.2.4 Periodisering av vissa lånekostnader, över- och underkurser
m.m.

Regeringens förslag: Om belopp som har mottagits såsom lån under-
stiger det belopp som skall återbetalas, skall skillnadsbeloppet, kapi-
talrabatten, periodiseras, dock längst över tiden till dess skulden
återbetalas. Detsamma skall gälla direkta emissionsutgifter i samband
med upptagande av lån.

Erlagd överkurs eller underkurs för räntebärande värdepapper och
lånefordringar skall också periodiseras. Periodiseringen av skillnads-
beloppet skall beaktas vid bestämmandet av anskaffningsvärdet för
värdepapperet eller lånefordringen.

En periodisering krävs inte om den skulle vara utan betydelse med
hänsyn till kravet på rättvisande bild.

Prop. 1995/96:10

Del 3
Kreditinstitut och
värdepappersbolag

Kommitténs förslag: Överensstämmer i huvudsak med kommitténs
förslag (se betänkandet del I s. 296, 373 och 374 samt del II 185-187).
Kommittén har inte föreslagit någon undantagsregel för periodisering av
kapitalrabatter eller direkta emissionsutgifter och har föreslagit en annan
lydelse av utformningen av undantagsregeln för periodiseringen i andra
fåll.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser har lämnat kommitténs
förslag utan erinran. Sveriges Industriförbund har dock ansett att det inte
bör vara obligatoriskt att kostnadsföre kapitalrabatter och emissionsutgif-
ter genom årliga avskrivningar, eftersom det skulle låsa utvecklingen av
praxis.

Föreningen Auktoriserade Revisorer har med hänvisning till bankredo-
visningsdirektivet ifrågasatt förslaget att överkurs- och underkurs skall
periodiseras även för värdepapper som är omsättningstillgångar och lämp-
ligheten av den därtill utformade undantagsregeln.

Bakgrund: När ett lån upptas eller ett räntebärande papper förvärvas
kan det ske under olika villkor eller för olika syften. Normalt gäller att
låntagaren eller den som förvärvar ett räntebärande papper kan välja mel-
lan olika alternativ för hur finansieringen skall ske och att parterna själva
kan bestämma villkoren för lånet eller förvärvet. Den som tar upp lånet
kan t.ex. i bland välja mellan att låna i bank eller att emittera skuldebrev.
I det senare fallet kan företaget ha väsentliga utgifter för emissionen. Vid
upptagande av lån kan parterna som ett alternativ till högre ränta avtala
om att erhållet kapitalbelopp skall understiga det belopp som skall återbe-
talas på förfållodagen. Vidare kan en obligation eller annat räntebärande
värdepapper köpas till ett belopp som understiger eller överstiger nomi-
nellt belopp (underkurs respektive överkurs), t.ex. därför att räntevillko-
ren är sämre eller bättre än en jämförbar marknadsmässig placering. I
flera av de nu nämnda fellen aktualiseras frågor om redovisning av olika
belopp, såsom utgifterna för emissionen samt skillnaden mellan nominellt
skuldbelopp och mottaget belopp. Dessa frågor gäller - förenklat ut-

59

tryckt - om beloppen skall fördelas över lånetiden respektive värdepappe-
rets löptid, hur stor andel av beloppen som skall påverka resultatet vaije
år och hur dessa förhållanden skall redovisas i balansräkningen och resul-
taträkningen.

Gällande rätt m.m: Kapitalrabatt och direkta emissionsutgifter får en-
ligt 17 § tredje stycket bokföringslagen, om beloppen ej omedelbart redo-
visas som kostnad, avskrivas enligt lämplig avskrivningsplan under tiden
till dess skulden förfaller till betalning. I förarbetena till bestämmelsen
anges att kapitalrabatt uppkommer då ett lån från långivarens synpunkt
upptas till en kurs som understiger den till vilket lånet skall inlösas. Ut-
tiycket emissionsutgifter avser sådana utgifter som provision till förmed-
lande bank eller tryckning av skuldebrev (prop. 1975:104 s. 227).

I 3 kap. 5 § FFFS 1994:37 finns bestämmelser om periodisering av
ränta på förvärvade fastförräntande diskonterings- och kuponginstrument.
I 3 kap. 11 § i samma föreskrift finns motsvarande bestämmelser om
uppkomna fastförräntande finansiella skulder. För instrument respektive
skuld i svenska kronor gäller därvid följande.

Med anskaffningsvärde för sådana instrument avses vederlag för instru-
mentet, med tillägg för väsentliga kostnader som har direkt samband med
förvärvet. Med anskaffningsvärde för fastförräntande skulder avses det
belopp som låntagaren erhåller när skulden uppkommer, reducerat med
väsentliga kostnader som har direkt samband med skuldens uppkomst.

Nämnda instrument värderas till det lägsta av fordrans upplupna an-
skaffningsvärde och dess verkliga värde. Fastförräntande finansiella skul-
der värderas till dess upplupna anskaffningsvärde.

Som periodens ränteintäkt skall redovisas under perioden erhållna betal-
ningar plus förändringen av instrumentets upplupna anskaffningsvärde
under perioden. Som periodens finansieringskostnad skall redovisas under
perioden gjorda betalningar plus förändringen av skuldens upplupna an-
skaffningsvärde.

Med instrumentets upplupna anskaffningsvärde avses det diskonterade
nuvärdet av framtida betalningar. Med skuldens upplupna anskaffnings-
värde avses det diskonterade nuvärdet av framtida utbetalningar. Diskon-
teringen skall ske med hjälp av en effektiv anskaffningsränta.

Med den effektiva anskaffningsräntan avses den räntesats som när den
används för att beräkna nuvärdet av framtida betalningar avseende räntor,
amorteringar, inlösen och eventuellt ytterligare lånekostnader fram till
förfello- eller inlösentidpunkten, ger instrumentets respektive den fastför-
räntade skuldens anskaffningsvärde som resultat. Om inlösen kan ske fö-
re förfållotidpunkten skall inlösenvärdet beräknas för den tidigaste tillåtna
inlösentidpunkten.

Ränteintäkt och bokfört värde för fästförräntade diskonterings- och ku-
ponginstrument i utländsk valuta samt finansieringskostnad och bokfört
värde för skuld i utländsk valuta, bestäms genom tillämpning av ovan
nämnda föreskrifter på betalningar mätta i den utländska valutan. Omräk-
ning av periodens ränteintäkt och fordrans bokförda värde respektive pe-
riodens finansieringskostnad och skuldens bokförda värde görs till de vid
bokslutstillfället tillämpade valutakurserna.

Prop. 1995/96:10

Del 3
Kreditinstitut och
värdepappersbolag

60

Den del av instrumentets värde respektive den del av skuldens värde
som avser upplupen kupongränta med förfall inom ett år redovisas i ba-
lansräkningen under upplupna intäkter respektive upplupna kostnader.

Enligt samma föreskrifter kan alternativa metoder för periodisering av
ränta respektive finansieringsutgifter användas, om utfallet endast i ringa
grad avviker från de metoder som i övrigt föreskrivs för periodiseringen.

I BFN U 92:3 Redovisning av nollkupongobligationer, behandlas frå-
gan om redovisning av förvärv av obligation där hela räntan betalas ut
när obligationen löses in. Enligt Bokföringsnämndens uppfattning måste
det anses utgöra god redovisningssed att periodisera underkursen avseen-
de de i uttalandet beskrivna obligationerna till de perioder under vilka in-
nehavaren i realiteten tjänar in en ränteintäkt. Enligt uttalandet bör perio-
disering göras så att en konstant förräntning (effektiv ränta) på innehavet
erhålls under löptiden. Efter övervägande av två alternativ för redovis-
ningen av den upplupna räntan i balansräkningen, antingen som upplupen
intäkt eller också att successivt öka det bokförda värdet på obligationen,
förordas det sista alternativet, oavsett om obligationen är att bedöma som
en omsättningstillgång eller anläggningstillgång. Om obligation är omsätt-
ningstillgång skall den dock enligt Bokföringsnämnden värderas till lägsta
värdets princip, varvid görs en jämförelse mellan anskaffningsvärdet med
tillägg för upplupen ränta och marknadsvärdet. Om obligationen klassifi-
ceras som anläggningstillgång skall den enligt bokföringsnämnden skrivas
ned vid varaktig värdenedgång. En värdering över anskaffningsvärdet an-
ges dock kunna accepteras enligt de i praxis allmänt vedertagna förutsätt-
ningarna för värdepappersinnehav. I denna fråga kan enligt uttalandet
företagets intentioner och förmåga att behålla obligationen till förfallodag
vara vägledande.

I Redovisningsrådets rekommendation RR 3, Redovisning av fordringar
och skulder med hänsyn till räntevillkor och dold räntekompensation, be-
handlas vissa frågor om redovisning och värdering av sådana fordringar
och skulder. Enligt denna rekommendation skall vissa fordringar och
skulder värderas med hänsyn till bl.a. dold räntekompensation vilket le-
der till att dessa inte värderas till sina nominella belopp.

En utgångspunkt för rekommendationen är att för vissa fordringar och
skulder skall räntekompensationen redovisas öppet varigenom erhålles en
mer informativ redovisning, dels en mera rättvisande mätning och perio-
disering av räntor, dels en mera rättvisande fördelning mellan rörelsepos-
ter och finansiella poster. Detta är enligt rekommendationen av stor vikt
vid i första hand försäljning av anläggningstillgångar mot likvid i lång-
fristiga räntelösa reverser men kan vara betydelsefullt även i samband
med andra transaktioner.

I nämnda rekommendation behandlas också vissa frågor beträffande re-
versfordringar och andra lånefordringar som förvärvats från annan och
för vilka en väl fungerande marknad ej existerar. Om fordrans anskaff-
ningsvärde överstiger nominellt belopp (överkurs) skall i princip överkur-
sen periodiseras över löptiden som en räntekostnad. Om en fordran för-
värvats till ett värde under dess nominella (underkurs) kan enligt rekom-

Prop. 1995/96:10

Del 3
Kreditinstitut och
värdepappersbolag

61

mendationen en periodisering ske genom en successiv uppjustering till
nominellt värde under återstående löptid.

Direktivet: Det fjärde direktivet innehåller få bestämmelser som regle-
rar ovanstående frågor. Artikel 41.1 i det fjärde direktivet anger att om
det belopp som skall återbetalas för en skuld överstiger det mottagna lå-
nebeloppet, får mellanskillnaden tas upp som en tillgång. Den skall redo-
visas särskilt i balansräkningen eller i en not. Enligt artikel 41.2 måste
mellanskillnaden skrivas av med ett skäligt belopp vaije år och skall vara
helt avskriven då skulden återbetalas. Artikeln behandlar således periodi-
sering av underkurs hos låntagaren.

Enligt artikel 1.1 i bankredovisningsdirektivet skall artikel 41 i fjärde
bolagsdirektivet gälla även för kreditinstitut, om inte annat särskilt före-
skrivs i bankredovisningsdirektivet. Enligt artikel 1.3 i bankredovisnings-
direktivet skall hänvisningen till artikel 41 i fjärde bolagsdirektivet gälla
med beaktande av artikel 35-39 i bankredovisningsdirektivet.

Enligt artikel 35.3 a skall obligationer och andra värdepapper med fest
avkastning (dvs. räntebärande) när de innehas som anläggningstillgångar
tas upp i balansräkningen till anskaffningsvärdet. Medlemsstaterna får
dock kräva eller tillåta att sådana värdepapper tas upp i balansräkningen
med det belopp som skall infrias på förfellodagen. I den engelska direk-
tivtexten görs ingen begränsning till värdepapper som innehas som an-
läggningstillgångar. I stället anges att det skall vara fråga om "debt secu-
rities including fixed-income securities held as financial fixed assets"

När anskaffningskostnaden för sådana värdepapper är högre än det be-
lopp som skall infrias på förfellodagen skall, enligt artikel 35.3 b, mel-
lanskillnaden tas upp som en kostnad i resultaträkningen. Medlemsstater-
na får dock kräva eller tillåta att mellanskillnaden skrivs av i delposter
så att den är helt avskriven på värdepapperens förfellodag. Mellanskillna-
den skall redovisas särskilt i balansräkningen eller i en not.

När anskaffningskostnaden för sådana värdepapper är lägre än det be-
lopp som skall infrias på förfellodagen får enligt 35.3 c medlemsstaterna
kräva eller tillåta att mellanskillnaden tas upp som intäkt, fördelad på
poster under återstående löptid. Mellanskillnaden skall redovisas särskilt
i balansräkningen eller i en not.

Artiklarna innebär sammanfattningsvis att räntebärande värdepapper
skall, om inte en värdering till inlösenvärde föreskrivs, tas upp till an-
skaffningsvärdet. Medlemsstaterna kan kräva eller tillåta att periodisering
av över- eller underkurs medräknas däri. Överkurs skall omgående kost-
nadsföres men medlemstatema får kräva eller tillåta en periodisering över
återstående löptid. Underkurs skall inte intäktsföras men medlemstatema
får kräva eller tillåta en periodisering. Mellanskillnaden skall anges sär-
skilt i balansräkningen eller i en not.

Skälen för regeringens förslag: De skäl som anförts i avsnitt 10.2.4
i del 2 är som en utgångspunkt relevanta även här. Detta innebär - med
beaktande av bankredovisningsdirektivets särskilda bestämmelser - följan-
de.

Bestämmelser om en periodisering av lånekostnader leder till en mera
rättvisande bild av rörelsens gång. Sådana bestämmelser bör därför tas

Prop. 1995/96:10

Del 3
Kreditinstitut och
värdepappersbolag

62

in i den nya lagstiftningen och, liksom i dag, omfatta inte enbart kapital-
rabatter utan även direkta emissionsutgifter.

En regel om obligatorisk periodisering kan dock uppfattas som onödigt
omständlig om den även mäste tillämpas på småbelopp eller andra belopp
som saknar betydelse för bilden av bolagets resultat och ställning. Rege-
ringen anser därför att kommitténs förslag visserligen bör genomföras
men att det bör finnas möjlighet att avstå från periodisering när denna är
utan betydelse med hänsyn till kravet på rättvisande bild.

I förslaget till ny årsredovisningslag har regeringen inte föreslagit några
särskilda bestämmelser om periodisering av kapitalrabatter hos långivaren
eller av över- eller underkurs för räntebärande värdepapper. I jämförelse
med det fjärde direktivet innehåller dock bankredovisningsdirektivet mera
utförliga bestämmelser om periodisering av över- och underkurser. Reg-
lerna lämnar till medlemsländerna att kräva eller tillåta en periodisering
och att kräva eller tillåta att skillnadsbelopp beaktas vid bestämmande av
anskaffningsvärdet för värdepapperet.

De av kommittén föreslagna bestämmelserna innebär att en periodise-
ring av över- och underkurser för räntebärande värdepapper och låne-
fordringar i princip alltid skall ske och att beloppen skall medräknas i an-
skaffningsvärdet för räntebärande värdepapper. En sådan redovisning är
inte bara vanlig internationellt, utan är också i god överensstämmelse
med Finansinspektionens nuvarande föreskrifter. En sådana periodisering
bör därför enligt regeringen även fortsättningsvis föreskrivas. Uppkom-
men mellanskillnad bör beaktas även vid lämnande av notupplysningar
om anskaffningsvärdet.

Såsom Föreningen Auktoriserade Revisorer påpekat framgår inte klart
av artikel 35.3 a i bankredovisningsdirektivet att artikeln avser värdepap-
per som är omsättningstillgångar. Enligt regeringens bedömning kan
emellertid direktivet inte anses förhindra att även sådana tillgångar
omfattas. Därför kan bestämmelserna om periodisering även omfatta om-
sättningstillgångar. Så bör ske med hänsyn till vikten av enhetliga regler
för dessa poster, som är av stor betydelse i finansiella företag.

Det bör emellertid även för kreditinstitut och värdepappersbolag ges ett
utrymme för undantag från kravet på en periodisering. I betänkandet
föreslås att en periodisering kan få underlåtas beträffande värdepapper
som utgör omsättningstillgångar, om en sådan periodisering är förenad
med synnerliga svårigheter och endast i ringa mån skulle påverka
resultatredovisningen. Denna utformning av undantagsregeln har
ifrågasatts av Föreningen Auktoriserade Revisorer. Enligt regeringen bör
med hänsyn till kreditinstitutens och värdepappersbolagens särskilda
verksamhetsinriktning en undantagsregel i detta avseende utformas
restriktiv. Utöver de fell för undantagsregelns tillämpning som kommittén
reglerat kan emellertid förekomma andra situationer, t.ex. enstaka
transaktioner på små belopp, där en periodisering helt skulle sakna
betydelse för resultatet. Det är samtidigt av särskilt värde om undantags-
regeln för kreditinstitut och värdepappersbolag kan utformas på samma
sätt som den undantagsregel som föreslås i den nya årsredovisningslagen,
dvs. att en periodisering kan få underlåtas om den är utan betydelse med

Prop. 1995/96:10

Del 3
Kreditinstitut och
värdepappersbolag

63

hänsyn till kravet på rättvisande bild. En mera generell utformning av un-
dantagsregeln torde även ge ett bättre utrymme för preciseringar genom
allmänna råd eller föreskrifter om närmare villkor för undantag, t.ex. om
det finns skillnader mellan olika kategorier av värdepapper som bör till-
mätas betydelse. Eftersom det är av stort värde för tillämpningen av lag-
stiftningen om gemensamma ramregler för redovisningen finns, bör un-
dantagsregeln inte heller formellt begränsas till enbart omsättningstill-
gångar.

På grund av det ovan anförda bör undantagsregeln för de i ÅRKL reg-
lerade fållen utformas på samma sätt som den undantagsregel som före-
slås för de fåll som regleras i förslaget till ny årsredovisningslag.

Som framgått är en periodisering av finansiella poster av vikt för be-
dömningen av kreditinstitutens och värdepappersbolagens ställning och
resultat. Information bör därför lämnas om en periodisering med stöd av
undantagsregeln inte görs. En särskild bestämmelse om detta bör, såsom
kommittén har föreslagit, införas i ARKL.

10.2.5 Principer för värdering av överlåtbara värdepapper

Prop. 1995/96:10

Del 3
Kreditinstitut och
värdepappersbolag

Regeringens förslag: Överlåtbara värdepapper som är omsättnings-
tillgångar skall i balansräkningen värderas endera enligt lägsta vär-
dets princip eller också till verkligt värde, även när detta värde över-
stiger anskaffningsvärdet.

Kommitténs förslag: Överensstämmer i sak med regeringens förslag
(se betänkandet del II s. 180-184 och s. 355).

Remissinstanserna: De flesta remissinstanser har tillstyrkt förslaget
eller lämnat det utan erinran.

Föreningen Auktoriserade Revisorer har anfört att begreppet överlåt-
bara värdepapper bör förtydligas, förslagsvis genom referens till noterade
värdepapper eller liknande. Finansinspektionen har angett att en mark-
nadsvärdering bör i avvaktan på en översyn av skattereglerna kunna
göras obligatorisk i koncernredovisningen.

Gällande rätt: Någon generell möjlighet att värdera överlåtbara värde-
papper till verkligt värde även när detta värde överstiger anskaffningsvär-
det finns inte enligt nuvarande redovisningslagstiftning.

Direktivet: I artikel 36.1 i bankredovisningsdirektivet anges att om
överlåtbara värdepapper, vilka inte innehas som finansiella anläggnings-
tillgångar, tas upp till anskaffningsvärdet i balansräkningen, skall kredit-
institutet i en not redovisa skillnaden mellan anskaffningsvärdet och det
högre marknadsvärde som gäller på balansdagen.

Enligt artikel 36.2 får dock medlemsstaterna kräva eller tillåta att såda-
na överlåtbara värdepapper tas upp i balansräkningen till det högre mark-
nadsvärde som gäller på balansdagen. Skillnaden mellan anskaffningsvär-
det och det högre marknadsvärdet skall redovisas i en not.

64

Skälen för regeringens förslag: Bankredovisningsdirektivet öppnar ge-
nom artikel 36 en möjlighet för medlemsstaterna att kräva eller tillåta att
överlåtbara värdepapper som är omsättningstillgångar värderas till verk-
ligt värde, vare sig detta värde överstiger eller underskrider anskaffnings-
värdet.

Föreskrifterna i artikel 36 avser överlåtbara värdepapper. I direktivets
balansräkningsschema görs emellertid ingen åtskillnad mellan överlåtbara
värdepapper och andra värdepapper. Begreppen "överlåtbara" och "vär-
depapper" definieras inte heller i direktivet. Det finns därför anledning
att - innan ställning tas till frågan om en värdering till verkligt värde
(marknadsvärdering) bör tillåtas - först behandla vilka tillgångar som kan
bli aktuella för en sådana värdering.

En marknadsvärdering är möjlig för vad som i den svenska översätt-
ningen av direktivet anges såsom värdepapper. Om en bestämmelse skall
införas i svensk rätt bör den svenska bestämmelsen anknyta till detta be-
grepp. Värdepapper är emellertid inte ett entydigt juridiskt begrepp i
svensk rätt. Det är å andra sidan inte heller givet att begreppet behöver
ges samma innebörd som begreppet har inom fordringsrätten. Det före-
faller snarast befogat att begreppet i praxis måste tolkas i ett redovis-
ningsmässigt sammanhang mot bakgrund av bankredovisningsdirektivets
övriga bestämmelser och med hänsyn till om det är ändamålsenligt med
en marknadsvärdering för det slag av värdepapper som det är fråga om.
Som kommittén har varit inne på bör till värdepapper i detta samman-
hang i vart fåll kunna räknas obligationer, aktier och vissa andra
finansiella instrument. Bevis som avser fordringar som skall hänföras till
utlåning bör däremot inte omfattas.

En begränsning ligger emellertid i att värdepapperet skall var "överlåt-
bart". Även i detta avseende bör sådana aspekter som nyss nämnts ha
stor betydelse för tolkningen. Som överlåtbara bör i vart fåll kunna anses
sådana aktier och obligationer som är föremål för regelbunden handel på
börs eller någon annan offentligt reglerad marknadsplats. Det bör inte
heller uteslutas att olika typer av nya finansiella instrument eller andra
lätt realiserbara värdepapper skall kunna bedömas såsom överlåtbara.

En värdering till verkligt värde kan inte under några förhållanden avse
finansiella anläggningstillgångar.

Fråga uppkommer nu om ett krav på en marknadsvärdering av överlåt-
bara värdepapper som är omsättningstillgångar bör införas eller om en
marknadsvärdering skall tillåtas som ett alternativ till lägsta värdets prin-
cip.

Kommittén har framhållit att en marknadsvärdering är att föredra ur
analys- och uppföljningssynpunkt och att en sådan redovisning överens-
stämmer bättre med kreditinstitutens interna styrnings- och uppföljnings-
system, än en värdering enligt lägsta värdets princip. Vidare påpekas att
resultaten blir, utan en marknadsvärdering, lätta att påverka genom för-
säljningar inför boksluten. Till detta kommer att jämförelser mellan olika
företag underlättas om värderingen görs oberoende av vid vilken tidpunkt
en tillgång har anskaffats. Direktivets möjligheter till marknadsvärdering
har också utnyttjats såväl i Danmark som i Storbritannien.

Prop. 1995/96:10

Del 3
Kreditinstitut och
värdepappersbolag

65

5 Riksdagen 1995/96. 1 samt. Nr 10. Del III

Vissa skäl kan även anföras mot att man nu inför regler som kräver el-
ler tillåter en marknadsvärdering i balansräkningen. Ett skäl är att det
lägsta värdets princip är etablerad sedan länge och även fortsättningsvis
skall tillämpas för företag i allmänhet enligt de bestämmelser som före-
slås i den nya årsredovisningslagen. Ett annat skäl är att en marknadsvär-
dering överhuvudtaget skulle behöva föregås av ytterligare överväganden,
än vad som varit möjliga att göra i detta sammanhang, t.ex. om konsek-
venserna vid beskattningen, om en konsistent marknadsvärdering mot
skulder skall vara möjlig och om hur sådana regler i så fell skall utfor-
mas. Det kan också hävdas att flera av de fördelar som är förenade med
en marknadsvärdering kan uppnås genom kompletterande tilläggsupplys-
ningar om marknadsvärden.

Enligt regeringens mening talar ändå övervägande skäl för att införa
bestämmelser om en marknadsvärdering i enlighet med den möjlighet
som ges i bankredovisningsdirektivet. Ingen remissinstans har i sig haft
invändningar mot de bedömningar som kommittén har gjort i detta av-
seende. Flertalet remissinstanser har i stället framhållit att en marknads-
värdering är erforderlig för att ge en rättvisande bild av ställning och re-
sultat.

En möjlighet att välja värderingsmetod i detta avseende är emellertid,
som påpekats från vissa remissinstanser, inte ägnat att underlätta jämfö-
relser mellan svenska företag. Det kan å andra sidan hävdas att sådana
jämförelser ändå kan relativt väl tillgodoses genom olika slag av tilläggs-
upplysningar. Emellertid förbättras jämförbarheten om principerna för
värderingen begränsas.

Det finns således skäl som talar mot att införa en sådan valfrihet som
kommittén föreslagit. Regeringen är ändå inte beredd att nu föreslå några
särskilda lagregler i den riktningen. Innan ett sådant krav införs behöver
bl.a. den skattemässiga problematiken övervägas ytterligare. En obligato-
risk bestämmelse kan också behöva föregås av ytterligare överväganden
avseende vilka värdepapper som närmare bör komma i fråga att mark-
nadsvärdera. Det kan emellertid finnas skäl att på nytt återkomma till frå-
gan om begränsningar av antalet värderingsalternativ, eventuellt redan vid
departementsbehandlingen av Redovisningskommitténs nyligen framlagda
delbetänkande, Sambandet Redovisning - Beskattning (1995:43).

Det kan, som nyss nämnts, finnas ett behov av att närmare reglera i
vart fell frågan om vilka värdepapper som inte bör komma i fråga att
marknadsvärdera. Sådana regler bör vara möjliga att bestämma genom
föreskrifter av regeringen eller Finansinspektionen. Det finns också ut-
rymme för att på nytt ta upp frågan i samband med behandlingen av Re-
dovisningskommitténs nyss nämnda delbetänkande. Regeringen anser att
man, åtminstone inte nu, bör såsom Föreningen Auktoriserade Revisorer
föreslagit, precisera begreppet "överlåtbara värdepapper" i lagen genom
en exemplifierande uppräkning eller på annat sätt.

Vare sig överlåtbara värdepapper värderas i balansräkningen enligt läg-
sta värdets princip eller konsekvent till verkligt värde skall enligt bankre-
dovisningsdirektivet vissa tilläggsupplysningar lämnas (jfr artikel 36).

Prop. 1995/96:10

Del 3
Kreditinstitut och
värdepappersbolag

66

Vilka tilläggsupplysningar som bör lämnas återkommer regeringen till (se
avsnitt 12.1).

10.2.6 Värdering av överlåtbara värdepapper till verkligt värde

Prop. 1995/96:10

Del 3
Kreditinstitut och
värdepappersbolag

Regeringens förslag: Verkligt värde för överlåtbara värdepapper
skall bestämmas med utgångspunkt i den nya årsredovisningslagens
bestämmelser om verkligt värde.

Orealiserade vinster till följd av att bokfört värde överstiger an-
skaffningsvärdet skall sättas av till en Fond för orealiserade vinster
under bundet eget kapital. Om orealiserade vinster vid utgången av
ett räkenskapsår är mindre än vid utgången av föregående räken-
skapsår, skall fonden sättas ned i motsvarande mån.

Kommitténs förslag: Överensstämmer med regeringens förslag (se be-
tänkandet del II s. 183-184).

Remissinstanserna: De flesta remissinstanser har tillstyrkt förslaget
eller lämnat detta utan erinran. Föreningen Auktoriserade Revisorer har
ansett att lagen bör behandla om en avsättning till fond för orealiserade
vinster skall ske via resultaträkningen och att det bör klarläggas om even-
tuella skatteeffekter skall beaktas för att inte överskatta eget kapital.
Föreningen har också ansett att motiven för avsättningen till bundna fon-
der bör övervägas. Svenska Bankföreningen och Svenska Fondhandlar-
föreningen har anfört att orealiserade vinster bör ingå i utdelningsbara
medel.

Gällande rätt m.m: Som tidigare konstaterats förekommer inte i nuva-
rande lagstiftning någon möjlighet att kunna värdera överlåtbara värde-
papper till verkligt värde när detta överstiger anskaffningsvärdet. Till
följd därav saknas även bestämmelser om orealiserade vinsters redovis-
ningsmässiga behandling (jfr dock Bokföringsnämndens rekommendation
BFN R 7 som föreskriver att orealiserade vinster på långfristiga ford-
ringar och skulder i utländsk valuta skall sättas av till en s.k. valutakurs-
reserv som skall redovisas som en obeskattad reserv).

Direktivet: Bankredovisningsdirektivet innehåller inga närmare bestäm-
melser om hur ett marknadsvärde på överlåtbara värdepapper skall när-
mare bestämmas. Direktivet innehåller inte heller några föreskrifter om
hur orealiserade vinster till följd av en värdering över anskaffningsvärdet
skall behandlas.

Skälen för regeringens förslag: Det i det föregående avsnittet lämnade
förslaget att vissa värdepapper får värderas till verkligt värde, även när
detta överstiger anskaffningsvärdet, aktualiserar till att böija med frågan
om hur det verkliga värdet närmare skall bestämmas.

I bankredovisningsdirektivet saknas närmare föreskrifter om hur det
verkliga värdet skall bestämmas i detta sammanhang. Det framstår därför
inte som uteslutet att de i det fjärde direktivet angivna principerna för be-

67

stämmande av ett verkligt värde inom ramen för lägsta värdets princip
varit avsedda att ligga till grund även i detta sammanhang. Det är enligt
regeringen en fördel om samma allmänna regler för bestämningen av ett
verkligt värde kan gälla såväl vid en värdering enligt lägsta värdets prin-
cip som vid en marknadsvärdering. Mot denna bakgrund avstår rege-
ringen från att föreslå några särskilda bestämmelser om hur ett verkligt
värde närmare skall bestämmas. Till följd därav kommer den bestämmel-
se om verkligt värde som föreslås i årsredovisningslagen, dvs. en värde-
ring till nettoförsäljningsvärdet eller, om det finns särskilda skäl, återan-
skaffningsvärdet eller annat värde förenligt med god redovisningssed och
kravet på rättvisande bild, att gälla även i detta sammanhang. Inom ra-
men för denna bestämmelse bör mera preciserade värderingsprinciper
kunna utvecklas genom kompletterande normgivning.

Om en tillgång värderas till ett verkligt värde som överstiger anskaff-
ningsvärdet utgör den överstigande delen vad som kan betecknas som en
orealiserad vinst. Om en sådan vinst ingår i resultaträkningen bör detta
tydligt framgå av årsredovisningen.

I betänkandet föreslås att orealiserade vinster skall sättas av till en sär-
skild fond för orealiserade vinster. Betänkandet synes närmast ge uttryck
för uppfattningen att avsättningen skall göras som en omföring inom eget
kapital och således inte genom en avsättning i resultaträkningen (se del
n s. 184 och jfr del I s. 183).

Enligt regeringen bör man välja ett redovisningssätt som är gemensamt
med det som utvecklas för sådana orealiserade vinster som uppkommer
till följd av att placeringstillgångar värderas över anskaffningsvärdet i
försäkringsföretag. Ur redovisningsmässig synvinkel synes övervägande
skäl tala för att nu nämnda slag av vinster skall tillåtas ingå i årets resul-
tat. Regeringen är därför inte beredd att nu ta in någon bestämmelse i
lagen som innebär att orealiserade vinster skall redovisas som en
avsättning i resultaträkningen före årets resultat.

Vid detta ställningstagande kan orealiserade vinster komma att beskat-
tas, om företaget väljer att värdera överlåtbara värdepapper till verkligt
värde. Detta kan komma att förhindra en användning av denna redovis-
ningsprincip. Regeringen är därför beredd att inom kort återkomma till
frågan om den skattemässiga behandlingen av orealiserade vinster.

Direktivet innehåller visserligen inga bestämmelser om att orealiserade
vinster måste sättas av till bundna fonder. Det är dock enligt regeringen
principiellt tveksamt att godta att orealiserade värdeförändringar av ak-
tuellt slag skall räknas med i medel som får delas ut till aktieägarna eller
motsvarande krets. Hänsyn bör också tas till att orealiserade vinster skall
sättas av till bundna fonder enligt vad regeringen avser att föreslå när det
är fråga om en värdering av placeringstillgångar över anskaffningsvärdet
i försäkringsföretag (se del 4 avsnitt 10.1.8). En principiellt annorlunda
behandling av orealiserade vinster i kreditinstitut och värdepappersbolag
bör förutsätta ytterligare överväganden än som varit möjliga att göra
inom ramen för den nu pågående harmoniseringen till EG:s regelverk.
Kommittén har också aviserat att man har för avsikt att i nästa etapp av
utredningsarbetet återkomma till frågorna om utdelningsbara medel och

Prop. 1995/96:10

Del 3
Kreditinstitut och
värdepappersbolag

68

uppdelningen av kapital på bundet och fritt. Flera skäl talar alltså, enligt
regeringens mening, för att fonden för orealiserade vinster tills vidare
skall redovisas såsom bundet kapital.

En redovisning av orealiserade vinster och förluster innebär ett behov
av ytterligare regler för redovisningen än vad som nu föreslås intagna i
ARKL, t.ex. regler om hur det verkliga värdet närmare skall bestämmas,
hur beloppen mera i detalj skall behandlas i balansräkningen och resultat-
räkningen och även om eventuella tilläggsupplysningar om posterna måste
ges. Såsom Föreningen Auktoriserade Revisorer har anfört behöver också
i redovisningen beaktas den latenta skatt som fonden för orealiserade vin-
ster är behäftad med. Sådana ytterligare regler bör i vart fall inte nu infes
i lagstiftningen utan i stället festställas av regeringen eller Finansinspek-
tionen. Det är därvid värdefullt om man i fråga om denna fond och lik-
nande fonder som kan tillkomma i framtiden kan få gemensamma regler
för den redovisningsmässiga behandlingen.

10.2.7 Omräkning av tillgångar och skulder i utländsk valuta

Prop. 1995/96:10

Del 3
Kreditinstitut och
värdepappersbolag

Regeringens förslag: Tillgångar och skulder i utländsk valuta skall
värderas omräknat efter växelkursen på balansdagen, om de inte
skyddas eller utgör skydd mot förändringar i valutakurser. Materiel-
la och immateriella anläggningstillgångar och andelar som är anlägg-
ningstillgångar får dock värderas omräknat efter anskaffningskursen
vid förvärvet.

Kommitténs förslag: Överensstämmer med regeringens förslag (se be-
tänkandet del II s. 187-191).

Remissinstanserna: Remissinstanserna har tillstyrkt förslaget eller läm-
nat det utan särskild erinran.

Gällande rätt m.m: Särskilda bestämmelser som behandlar värdering
av tillgångar och skulder i utländsk valuta saknas i svensk redovisnings-
lagstiftning. Bestämmelsen i 14 § fjärde stycket bokföringslagen har
emellertid haft betydelse för svenska rekommendationer om värdering av
fordringar och skulder i utländsk valuta.

Enlig Bokföringsnämndens rekommendation nr 7 om värdering av ford-
ringar och skulder i utländsk valuta skall enligt p. 12 samtliga fordringar
och skulder i utländsk valuta värderas till svenska kronor efter den växel-
kurs som gäller på balansdagen. Skillnaden mellan balansdagens värde
och anskaffningsvärdet (dvs. växelkursen vid tidpunkten för fordringens
eller skuldens uppkomst), skall resultatföres.

Om en fordran eller skuld i utländsk valuta effektivt är skyddad av en
motpost i utländsk valuta (hedging/valutasäkring) skall fordran/skulden
enligt p. 15 redovisas med hänsyn tagen till detta. Det innebär att föränd-
ringar i växelkursen inte skall påverka det bokförda värdet.

69

Om terminskontrakt används för valutasäkring skall enligt p. 16 dags-
kursen den dag valutasäkringen görs användas vid värderingen av under-
liggande fordran eller skuld. Skillnaden mellan terminskursen och dags-
kursen vid kontraktets ingående (terminspremie) skall periodiseras över
terminskontraktets löptid. Annan valutasäkringsåtgärd som ger valuta-
skydd motsvarande ett terminskontrakt skall enligt p. 17 i redovisningen
behandlas på samma sätt som ett terminskontrakt.

Om ett företag avtalat med annan om byte av åtaganden att betala ränta
och amorteringar i utländsk valuta (valutaswap) skall fordringen eller
skulden värderas i den valuta som gäller enligt avtalet, (p. 18). För att
en valutasäkringsåtgärd skall anses föreligga måste enligt p. 19 denna av-
sikt ha förelegat vid transaktionstidpunkten.

Orealiserade kursvinster på långfristiga fordringar och skulder i ut-
ländsk valuta skall enligt p. 24 sättas av till en valutakursreserv. Avsätt-
ningen redovisas enligt p. 26 som en bokslutsdisposition i resultaträk-
ningen och som en obeskattad reserv i balansräkningen. Ingen avsättning
skall göras för kortfristiga poster. Sådana skall enligt rekommendationen
med stöd av 14 § fjärde stycket bokföringslagen intäktsföras.

En orealiserad kursvinst uppkommer enligt p. 20 om en fordran eller
skuld värderas över respektive under ursprungligt anskaffningsvärde. Om
en tidigare nedskriven fordran eller uppskriven skuld värderas till högst
balansdagens kurs, dock högst/lägst till ursprungligt anskaffningsvärde,
skall dock ingen orealiserad kursvinst anses föreligga.

För banker gäller enligt 4 kap. 4 § BRL att 14 § fjärde stycket bokfö-
ringslagen far tillämpas endast efter tillstånd av Finansinspektionen.

Omräkning av utländska dotterföretags redovisningar för intagande i
koncernredovisningen behandlas i ett förslag till rekommendation från
Föreningen Auktoriserade Revisorer. Enligt förslaget till rekommendation
tillåts två omräkningsmetoder beroende på om dotterföretagen är att klas-
sificera som självständigt dotterföretag eller integrerat dotterföretag.
Detta avgörs förenklat uttryckt beroende på hur nära förbunden dotterfö-
retagets rörelse är med moderföretagets. Av betydelse för gränsdrag-
ningen är hur stor andel av intäkter och kostnader samt finansiering som
är koncemintem.

När ett självständigt dotterföretag intas i koncernredovisningen är det
enligt förslaget lämpligt att bibehålla de resultat och de relationer mellan
olika belopp som ingår i dotterföretagets redovisning. Detta uppnås ge-
nom dagskursmetoden, vars huvudelement är att alla tillgångar och skul-
der omräknas till balansdagskursen. Vid dagskursmetoden uppkommer
en omräkningsdifferens, som är effekten av att nettoinvesteringen omräk-
nas till annan kurs vid årets slut än dess böljan. Differensen är uttryck
för en orealiserad värdeförändring som ej skall ingå i årsresultatet. Om-
räkningsdifferensen förs i stället till eget kapital.

För integrerade dotterföretag anges det däremot vara lämpligt att omräk-
na redovisningen på sådant sätt att man uppnår samma effekt som om
dess transaktioner, dess tillgångar och skulder redovisas hos moderföreta-
get. Detta resultat erhåller man enligt förslaget med den monetära-icke-
monetära metoden (MIM-metoden) som - med vissa undantag - innefåt-

Prop. 1995/96:10

Del 3
Kreditinstitut och
värdepappersbolag

70

tar omräkning av balansräkningens monetära poster till balansdagskurs
och icke-monetära poster till historisk kurs (investeringskurs). Även vid
MIM-metoden förekommer en omräkningsdifferens. Denna avser uteslu-
tande kursvinst eller -förlust på de monetära posterna i dotterföretaget
och årets omräkningsdifferens skall därför, liksom övriga kursvinster och
-förluster i koncernen, inräknas i dess årsresultat. Även en positiv om-
räkningsdifferens bör tillföras resultatet utan att det behöver visas att
kursvinsten är realiserad.

Även självständiga dotterföretag i länder med hög inflationstakt bör en-
ligt förslaget få sin redovisning omräknad enligt MIM-metoden. Alterna-
tivt kan en inflationsjusterad redovisning omräknas enligt dagskursmeto-
den.

Enligt 3 kap. 1 § första stycket i Finansinspektionens föreskrifter
(1994:37) skall fordringar och skulder i utländsk valuta värderas enligt
Bokföringsnämndens rekommendation BFN R 7 i dess lydelse den
1 januari 1992, men med vissa tillägg enligt andra och tredje stycket.
Under förutsättning att samma värderingsprincip tillämpas för båda pos-
terna får enligt 3 kap. 1 § andra stycket valutasäkring och motsvarande
säkrad post värderas till antingen historisk valutakurs eller till balansda-
gens valutakurs. Vinst eller förlust på valutasäkringen får då resultatföres
tillsammans med motsvarande förlust eller vinst på den skyddade posten.
En valutasäkringspost kan skydda en enskild post i utländsk valuta eller
valutarisken hos grupper eller portföljer av sådana poster. Om det finns
särskilda skäl får enligt 3 kap. 1 § tredje stycket långfristiga fordringar
och skulder i utländsk valuta värderas till balansdagens kurs utan avsätt-
ning av orealiserade vinster till valutakursreserv.

Enligt 9 § i FFFS 1994:38 skall i koncernredovisningen omräkning av
utländska dotterbolags tillgångar och skulder ske enligt den s.k. dagskurs-
metoden. Detta innebär att samtliga tillgångs- och skuldposter omräknas
till balansdagskurs medan eget kapital omräknas till kursen vid investe-
rings- respektive intjänandetidpunkten. Resultaträkningen omräknas efter
genomsnittskursen under året. Omräkningsdifferenser förs direkt till eget
kapital.

Direktivet: I artikel 39.1 i bankredovisningsdirektivet anges att till-
gångar och skulder i utländsk valuta skall omräknas efter avistakursen på
balansdagen. Medlemsstaterna få dock kräva eller tillåta att tillgångar
som innehas som finansiella anläggningstillgångar samt materiella och
immateriella tillgångar, som inte är säkrade på avista- eller terminsmar-
knader, omräknas efter anskaffningskursen vid förvärvet.

Enligt artikel 39.2 skall öppna termins- och avistaaffärer omräknas
efter avistakursen på balansdagen. Medlemsstaterna får dock kräva att
terminsaffärer omräknas efter terminskursen på balansdagen.

Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 29.3 skall, enligt artikel
39.3, skillnaden mellan å ena sidan det bokförda värdet av tillgångar,
skulder och terminsaffärer och å andra sidan det värde som erhållits vid
omräkning enligt punkterna 1 och 2 redovisas i resultaträkningen.

Medlemsstaterna får dock kräva eller tillåta att skillnader till följd av
omräkning enligt punkterna 1 och 2 redovisas, helt eller delvis, under

Prop. 1995/96:10

Del 3
Kreditinstitut och
värdepappersbolag

71

bundna reserver, då de hänför sig till finansiella anläggningstillgångar,
till materiella eller immateriella tillgångar och till transaktioner avsedda
att säkra sådana tillgångar.

Medlemsstaterna får enligt artikel 39.4 bestämma att positiva omräk-
ningsskillnader som hänför sig till terminsaffärer, tillgångar eller skulder
som inte är säkrade genom terminsaffärer eller av tillgångar eller
skulder, inte skall redovisas i resultaträkningen.

Vid användning av någon sådan metod som anges i artikel 59 i det fjär-
de direktivet (dvs. kapitalandelsmetoden) far medlemsstaterna enligt arti-
kel 39.5 bestämma att omräkningsskillnader skall, helt eller delvis, föras
direkt till reserver. Positiva och negativa omräkningsskillnader som förs
till reserver skall redovisas särskilt i balansräkningen eller i en not.

Medlemsstaterna får enligt artikel 39.6 kräva eller tillåta att omräk-
ningsskillnader, som vid sammanställd redovisning uppkommer då ett an-
knutet företags kapital och reserver eller ett ägarintresses andel av kapital
och reserver omräknas vid böijan av redovisningsperioden, helt eller del-
vis skall ingå i sammanställda reserver, jämte omräkningsskillnader hän-
förliga till omräkning av transaktioner avsedda att säkra sådant kapital
och sådana reserver.

Enligt artikel 39.7 får medlemsstaterna kräva eller tillåta att intäkter
och kostnader hänförliga till anknutna företag och till ägarintressen vid
sammanställd redovisning omräknas efter ett genomsnitt av valutakurser-
na under redovisningsperioden.

Skälen för regeringens förslag: I fråga om tillgångar och skulder vars
värde bestäms av utländsk valuta är direktivets grundregel att tillgången
och skulden skall omräknas efter avistakursen på balansdagen (balans-
dagens kurs). Denna regel går, såsom kommittén påpekat, längre än nu-
varande svenska regler. Nuvarande regler är begränsade till fordringar
och skulder i utländsk valuta i års- och koncernredovisning samt till om-
räkning av utländska dotterföretag i koncernredovisningen. Bankredovis-
ningsdirektivets bestämmelser avser däremot inte endast fordringar utan
även andra utländska tillgångar. Medlemsstaterna får dock bestämma att
finansiella anläggningstillgångar samt materiella och immateriella till-
gångar värderas efter kursen vid anskaffningstillfället.

Den av kommittén utifrån artikel 39.1 föreslagna grundregeln om en
värdering till balansdagens kurs, som i sak lämnats utan erinringar från
remissinstanserna, har, på samma sätt som nuvarande föreskrifter, be-
gränsats till tillgångar och skulder som inte genom särskilda åtgärder
skyddas mot eller utgör skydd mot valutakursförändringar (valutasäk-
ring). En sådan bestämmelse får anses förenlig med direktivets utgångs-
punkter.

För materiella och immateriella tillgångar, vare sig de utgör anlägg-
ningstillgångar eller omsättningstillgångar, samt för finansiella anlägg-
ningstillgångar, får medlemsstaterna kräva eller tillåta att undantag görs
genom att dessa värderas omräknat efter anskaffningskursen vid förvärvet
(historisk kurs), även om de inte är säkrade på avista- eller terminsmark-
naden. Regeringen ansluter sig till kommitténs bedömning att materiella
och immateriella omsättningstillgångar inte bör undantas från en värde-

Prop. 1995/96:10

Del 3
Kreditinstitut och
värdepappersbolag

72

ring till balansdagens kurs enligt den föreslagna grundregeln. Det har inte
heller framkommit tillräckliga skäl för att utnyttja undantagsmöjligheten
beträffande monetära finansiella anläggningstillgångar (främst räntebäran-
de värdepapper).

När det gäller materiella och immateriella anläggningstillgångar samt
icke-monetära finansiella anläggningstillgångar (aktier och andelar) finns,
bl.a. mot bakgrund av nuvarande redovisningspraxis, skäl för att utnyttja
undantagsmöjligheten. Det bör för sådana tillgångar i vart fell i lagen
medges en möjlighet till värdering till historisk kurs. Regeringen ansluter
sig därför till kommitténs förslag att en uttrycklig bestämmelse bör intas
om att materiella och immateriella anläggningstillgångar samt andelar
(inkl, aktier) får värderas efter anskaffningskursen vid förvärvet.

Det kan sättas i fråga om inte ARKL boide innehålla ytterligare be-
stämmelser i ämnet, i vart fell den tvingande bestämmelsen om hur vär-
deringen skall ske vid öppna avista- och terminsaffärer enligt artikel 39.2
och de delvis tvingande bestämmelserna om hur omräkningsdifferenserna
skall eller får redovisas i resultaträkningen och i balansräkningen enligt
artikel 39.2-6. Kommittén har emellertid med hänvisning till den fortsatta
utvecklingen på redovisningsområdet avstått från att föreslå några mera
detaljerade lagbestämmelser om hur omräkningen av tillgångar och skul-
der i utländsk valuta skall eller får göras. Regeringen är inte heller be-
redd att nu föreslå några bestämmelser utöver de som kommittén har fö-
reslagit. De tvingande föreskrifter som direktivet kräver måste i stället
införas genom föreskrifter från regeringen eller Finansinspektionen.

I nuvarande rekommendationer på redovisningsområdet anses att oreali-
serade vinster hänförliga till långfristiga poster skall, såsom en icke ut-
delningsbar reserv, sättas av till en s.k. valutakursreserv. Det är angelä-
get att kursvinster som uppkommer vid balansdagskursvärdering och som
ännu inte är realiserade inte kan användas för vinstutdelning till aktieäga-
re. I nuläget föreslås emellertid inte att några särskilda bestämmelser om
detta skall intas i lag (se vidare avsnitt 10.2.2 i del 2).

Prop. 1995/96:10

Del 3
Kreditinstitut och
värdepappersbolag

73

11 Skulder, avsättningar och inom linjen-poster

11.1 Införande av begreppet avsättningar i balansräkningen

Prop. 1995/96:10

Del 3
Kreditinstitut och
värdepappersbolag

Regeringens förslag: I balansräkningen införs en ny rubrik med be-
nämningen avsättningar. Avsättning skall göras för samtliga förplik-
telser eller förluster som är säkra eller sannolika till sin existens men
ovissa till belopp eller tidpunkt för infriande.

Avskrivningar och nedskrivningar skall inte fä redovisas som av-
sättningar.

Kommitténs förslag: Överensstämmer delvis med regeringens förslag.
Kommitténs förslag innebär dock att avsättningar även skall kunna göras
för vissa framtida utgifter (se betänkandet del I s. 241-248 samt del II s.
145 och 146).

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser har tillstyrkt förslaget
eller lämnat det utan erinran. Några remissinstanser anser att gränsdrag-
ningen mellan skulder och avsättningar är oklar, medan andra har fram-
hållit att införandet av begreppet avsättningar kräver att skattereglerna
ändras.

Gällande rätt m.m: I balansräkningsschemat enligt 19 § bokföringsla-
gen (1976:125) finns ingen motsvarighet till begreppet avsättningar. Om
poster motsvarande avsättningar tas upp hänförs de till skulder.

I gällande rätt finns inte några allmänna regler om värdering av skulder
eller avsättningar. Frågan om när en skuldföring skall ske har däremot
behandlats i vissa uttalanden på redovisningsområdet. Enligt ett uttalande
från Föreningen Auktoriserade Revisorers redovisningskommitté skall en
skuldföring ske så snart det kan bedömas som sannolikt att en förpliktelse
kommer att infrias och beloppets storlek med rimlig grad av sannolikhet
kan festställas.

Direktivet: I den uppställningsform för balansräkningen som anges i
artikel 4 i direktiv (86/635/EEG) om årsbokslut och sammanställd redo-
visning för banker och andra finansiella institut (bankredovisningsdirekti-
vet) görs en åtskillnad mellan avsättningar och skulder på så sätt att av-
sättningar förekommer som särskild post. Posten Avsättningar är uppde-
lad på

a) avsättningar för pensioner och liknande förpliktelser,

b) avsättningar för skatter och

c) övriga avsättningar.

Begreppet skuld definieras inte särskilt i nyss nämnda direktiv. Begrep-
pet avsättningar behandlas däremot i artikel 20 i det fjärde bolagsrättsliga
direktivet (78/660/EEG) om årsbokslut (det fjärde direktivet).

Enligt artikel 20.1 skall avsättningar ha till syfte att täcka förluster eller
skulder som till sin karaktär är klart bestämda och som på balansdagen
är antingen sannolika eller säkra beträffande sin förekomst, men som är
obestämda i fråga om belopp eller tidpunkten då de uppkommer.

74

Enligt artikel 20.2 får medlemsstaterna även tillåta att avsättningar görs
i avsikt att täcka sådana kostnader som hör till det aktuella räkenskapsåret
eller till ett tidigare räkenskapsår och som till sin karaktär är klart be-
stämda samt på balansdagen är antingen sannolika eller säkra till sitt be-
lopp, men som är obestämda i fråga om belopp eller tidpunkten då de
uppkommer.

Enligt artikel 20.3 far avsättningar inte användas för att justera till-
gångarnas värde.

Enligt kontaktkommittén (The Accounting Harmonization in the Euro-
pean Countries, s. 17) är skillnaden mellan de två punkterna att den förs-
ta (förluster och skulder) kännetecknas av ett åtagande mot tredje man,
vilket inte är fallet med den andra (kostnader). Kontaktkommittén har
som exempel på kostnader enligt andra punkten nämnt stora och återkom-
mande underhållskostnader samt stora reparationskostnader.

I artikel 14 i det fjärde direktivet föreskrivs att alla ansvarsförbindelser
som inte redovisas som skulder skall antecknas under balansräkningen
eller i en not, om uppgiften har betydelse för bedömningen av den eko-
nomiska ställningen.

Enligt artikel 1.1 i bankredovisningsdirektivet skall artikel 14 och 20
i det fjärde direktivet gälla för kreditinstitut. Vidare gäller enligt artikel 4
att kreditinstitut som poster utanför balansräkningen skall uppta ansvars-
förbindelser samt åtaganden.

Skälen för regeringens förslag: De skäl som anförts i avsnitt 11.1 i
del 2 är relevanta även här. Detta innebär följande.

Direktivets bestämmelser om avsättningar enligt artikel 20.1 i det
fjärde direktivet måste införas i svensk lagstiftning. I den nya lagstift-
ningen bör införas en bestämmelse om att avsättning skall ske för
förpliktelser som är sannolika eller säkra till sin existens men ovissa till
belopp eller infriandetidpunkt. Vissa förpliktelser som i dag redovisas
som skulder kommer fortsättningsvis att tas upp såsom avsättning. Det
kan vara fråga om t.ex. avsättningar för pensioner och för länderrisker.

Avsättning kan enligt artikel 20.2 inte bara ske för vissa förluster eller
skulder, utan också för vissa framtida kostnader som hör till räkenskaps-
året eller tidigare räkenskapsår. Regeringen är för närvarande inte beredd
att i svensk lagstiftning införa någon bestämmelse motsvarande artikeln.

Någon uppdelning av avsättningar i långfristiga och kortfristiga poster
föreslås inte införd i lagen.

Erforderliga av- och nedskrivningar skall minska tillgångens värde och
inte redovisas i form av avsättningar på balansräkningens passivsida. En
bestämmelse om detta bör gälla även för årsredovisningen i kreditinstitut
och värdepappersbolag.

Prop. 1995/96:10

Del 3
Kreditinstitut och
värdepappersbolag

75

11.2 Panter, ansvarsförbindelser och åtaganden (poster inom
linjen)

Regeringens förslag: Ställda panter och därmed jämförliga säkerhe-
ter samt ansvarsförbindelser skall även i fortsättningen redovisas i
balansräkningen inom linjen. Panter och liknande säkerheter skall
delas upp mellan å ena sidan sådana som har ställts för egna skulder
och för såsom avsättningar redovisade förpliktelser och å andra sidan
övriga panter och därmed jämförliga säkerheter. Inom linjen skall
också redovisas oåterkalleliga åtaganden som innebär risktagande.

Prop. 1995/96:10

Del 3
Kreditinstitut och
värdepappersbolag

Kommitténs förslag: Överensstämmer med regeringens förslag. Kom-
mittén har dock inte föreslagit någon uppdelning av ställda panter (se be-
tänkandet del I s. 241-243, 245-248 och del II 149-152).

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser har tillstyrkt förslaget
eller inte haft någon erinran mot det. Riksbanken anser det angeläget att
Finansinspektionens föreskriftsmakt får ett bakomliggande stöd i lagen,
att informationskrav rörande åtaganden utanför balansräkningen lagregle-
ras i större omfattning och att kommande föreskriftsarbete samordnas
med bestämmelser till följd av EG:s direktiv (93/6/EEG) om kapitalkrav
för värdepappersföretag och kreditinstitut. Rikspolisstyrelsen framhåller
att poster som kan ge upphov till risker bör lagregleras i större utsträck-
ning än vad som följer av artikel 4 i bankredovisningsdirektivet och att
artikel 24 och 25 i samma direktiv i möjligaste mån införs genom lag.

Gällande rätt: Enligt 19 § bokföringslagen skall ställda panter och an-
svarsförbindelser upptagas i balansräkningen inom linjen uppdelade, dels
i Ställda panter m.m. och dels i Ansvarsförbindelser. Av schemat fram-
går att under ställda panter skall även anges med panter jämställda säker-
heter.

Ställda panter m.m. skall delas upp i

1. Inteckningar i fäst egendom, företagsinteckningar och andra inteck-
ningar,

2. Andra ställda panter och därmed jämförliga säkerheter.

Ansvarsförbindelser skall fördelas på

1. Diskonterade växlar,

2. Borgensförbindelser och övriga ansvarsförbindelser,

3. Pensionsåtaganden som ej upptagits bland skulderna och ej har täck-
ning i pensionsstiftelses förmögenhet.

Enligt Finansinspektionens föreskrifter (FFFS 1994:38) skall Ställda
panter delas upp i
dels fastighetsinteckningar,
dels statspapper och obligationer,
dels andra panter.

Enligt samma föreskrifter skall Ansvarsförbindelser delas upp i
dels garantiförpliktelser (garantiförbindelser, egna accepter och garanti-
fondförbindelser),

76

dels beviljade men ej disponerade remburser,
dels övriga ansvarsförbindelser.

Enligt gällande lagstiftning skall konceminterna fordringar och skulder
liksom ställda panter och ansvarsförbindelser till förmån för moderföretag
eller dotterföretag anges särskilt. Vidare skall enligt nyss nämnda före-
skrifter i en not anges bl.a. de åtaganden som enligt bokföringslagen inte
ingår inom linjen.

Åtaganden skall enligt föreskrifterna fördelas på dels åtaganden om
framtida betalningar (repor och andra återköpsavtal, avtal om köp och
försäljning av värdepapper på termin, avtal om att inom viss tid ställa de-
position till annans förfogande, certifikatprogram och marknadsbevispro-
gram samt övriga åtaganden om framtida betalningar), dels räntebaserade
och valutakursrelaterade kontrakt (terminskontrakt i valuta, räntetermi-
ner, ränte- och valutaswappar, FRA, ränte-, valuta- och aktieoptioner,
financial futures samt övriga kurs- och ränterelaterade kontrakt), dels
andra åtaganden (fordran p.g.a. leveransförbindelser vid överlåtelse av
värdepapper, garanterat belopp vid likviditetsförvaltning, beviljade men
ej utbetalda krediter, outnyttjad del av beviljade räkningskrediter samt
övriga åtaganden).

Slutligen skall enligt samma föreskrifter lämnas, dels en kortfattad be-
skrivning av ansvarsförbindelser och åtaganden, varför de ingåtts och
vilka risker de medför, dels en specifikation av nominellt belopp och
vissa andra belopp beräknade enligt gällande kapitaltäckningsbestämmel-
ser.

Direktivet: Enligt artikel 14 i det fjärde direktivet skall alla ansvarsför-
bindelser, i den mån de inte måste redovisas som skulder, antecknas un-
der balansräkningen eller i noter och därvid delas in efter de olika slag
av sådana förbindelser som den nationella lagstiftningen erkänner, med
särskild uppgift om vaije ställd säkerhet. Förekommer ansvarsförbindel-
ser för anknutna företag skall dessa förbindelser redovisas särskilt.

Enligt kontaktkommittén (se The Accounting Harmonization in the
European Communities, s. 30 f.) har medlemsstaterna valfrihet att anting-
en kräva redovisning av pensionsförpliktelser i balansräkningen eller att
tillåta företagen att välja mellan att redovisa sådana förpliktelser utanför
balansräkningen eller i en not.

Enligt artikel 1.1 i bankredovisningsdirektivet skall artikel 14 i det
fjärde direktivet gälla för kreditinstitut, om inte annat framgår av bank-
redovisningsdirektivet.

Enligt balansräkningschemat i artikel 4 i bankredovisningsdirektivet
skall under rubriken poster utanför balansräkningen anges

1. Ansvarsförbindelser, med särskilt angivande av

- accepterade och endosserade växlar,

- garantier samt pantförskrivna tillgångar.

2. Åtaganden, med särskilt angivande av

- åtaganden som följer med återköpstransaktioner.

Enligt bankredovisningsdirektivets artikel 24 skall post 1 - Ansvarsför-
bindelser omfatta alla transaktioner varigenom ett institut har ställt garanti
för tredje mans förpliktelser. Vidare skall i noter anges arten och storle-

Prop. 1995/96:10

Del 3
Kreditinstitut och
värdepappersbolag

77

ken av vaije slag av ansvarsförbindelse som är av betydelse i förhållande
till institutets hela verksamhet. Förbindelser genom endossering av redis-
konterade växlar skall ingå i denna post endast om annat ej är föreskrivet
i nationell lag. Samma gäller beträffande andra accepter än egna accep-
ter. Borgensförbindelser och pantförskriva tillgångar skall omfatta alla
garantiförpliktelser som ingåtts samt alla tillgångar som pantförskrivits
för tredje mans räkning, särskilt boigensförbindelser och oåterkalleliga
remburser.

Enligt artikel 25 skall post 2 - Åtaganden omfatta alla oåterkalleliga
åtaganden som innebär risktagande. I noter skall anges arten och storle-
ken av vaije slag av åtagande som är av betydelse i förhållande till insti-
tutets hela verksamhet. Åtaganden genom återköpstransaktioner skall om-
fatta åtaganden som ingåtts av kreditinstitut i samband med återköpstran-
saktioner (på grund av avtal om försäljning med option att lämna till-
gångarna åter) som avses i artikel 12.3.

I artikel 12.3 behandlas det fallet att den mottagande parten har en rätt,
men ej en skyldighet, att på dag som är bestämd eller som skall bestäm-
mas, återlämna tillgångarna till försäljningspriset eller till ett annat i för-
väg fastställt pris. Då skall den ifrågavarande transaktionen betraktas som
en försäljning med option att lämna tillgångarna åter (oäkta återköpstran-
saktion). Enligt 12.2 skall, om den mottagande parten förbinder sig att
återlämna tillgångarna på en dag som har bestämts eller skall bestämmas
av den överförande parten, den ifrågavarande transaktionen anses som en
äkta återköpstransaktion.

Av artikel 40.3 d) om notupplysningar framgår att närmare uppgifter
skall lämnas om tillgångar som har ställts som säkerhet såväl för egna
förpliktelser som för tredje mans förpliktelser.

Skälen för regeringens förslag: De skäl som anförts i avsnitt 11.2 i
del 2 är som utgångspunkt relevanta även här. Vad som anförts innebär
- med de anpassningar som följer av bankredovisningsdirektivet - följan-
de.

Utgångspunkten är, som nämnts ovan under avsnittet om avsättningar,
att alla förbindelser som medför en belastning i någon form på bolagets
tillgångar skall framgå av balansräkningen och i vart fall redovisas inom
linjen eller i noterna.

Bankredovisningsdirektivet innehåller som kommittén påpekat ingen
skyldighet att redovisa ställda panter m.m. för egna skulder som post
under balansräkning. I artikel 40.3 d finns dock bestämmelser om skyl-
dighet att lämna upplysningar även om egendom som utgör säkerhet för
egna förpliktelser.

Det fjärde direktivet och bankredovisningsdirektivet får anses möjlig-
göra för Sverige att kräva att upplysningar om ställda panter m.m. och
ansvarsförbindelser skall redovisas i balansräkningen inom linjen. En
sådan redovisning bör behållas.

Panter och därmed jämförliga säkerheter bör redovisas åtskilt från övri-
ga ansvarsförbindelser och vaije särskilt slag av säkerhet bör redovisas
för sig.

Prop. 1995/96:10

Del 3
Kreditinstitut och
värdepappersbolag

78

Lagen bör bygga på att panter och jämförliga säkerheter som ställts för
egna skulder och för som avsättningar redovisade förpliktelser redovisas
för sig samt att säkerheter som har lämnats för andras skulder och för-
pliktelser redovisas för sig.

Regeringen har i förslaget till ny årsredovisningslag som särskild post
under rubriken ansvarsförbindelser intagit posten Pensionsförpliktelser
som inte har upptagits bland avsättningar och som inte har täckning i
pensionsstiftelses förmögenhet. Enligt gällande rätt skall pensionsförplik-
telser, som inte har täckning i realstiftelses förmögenhet eller i tecknad
pensionsförsäkring, skuldföras i kreditinstitut och värdepappersbolag (se
3 kap. 13 § FFFS 1994:37). Med hänsyn därtill saknas skäl för att införa
en post för uppgifter om vissa pensionsförpliktelser under ansvarsförbin-
delser. Endosserade och accepterade växlar är däremot frekventa poster
i kreditinstitut. En särskild post för uppgifter om sådana transaktioner bör
därför, i enlighet med direktivet, intas i lagens balansräkningsschema.

Bankredovisningsdirektivet uppställer i motsats till det fjärde direktivet
särskilda krav på upplysningar om s.k. åtaganden. Bestämmelsen måste
uppfattas som tvingande för medlemsstaterna. I ÅRKL måste således in-
föras en bestämmelse om att uppgifter om åtaganden skall lämnas inom
linjen.

Enligt artikel 25 preciseras uppgiftsskyldigheten ytterligare till att avse
uppgifter om oåterkalleliga åtaganden som medför risktagande. Av ba-
lansräkningsschemat i artikel 4 framgår att bl.a. åtaganden som följer
med återköpsaffärer skall anges.

Såväl Riksbanken som Rikspolisstyrelsen har ansett att kommitténs för-
slag till bestämmelse om uppgifisskyldighet för åtaganden skall precise-
ras. Även regeringen anser att så lämpligen bör ske. I bestämmelsen bör
inte bara anges att uppgifter om åtaganden skall lämnas. Det bör också
framgå att det gäller oåterkalleliga sådana som innebär ett risktagande.

Däremot bör, bl.a. i avsaknad av en utförligare definition i direktivet,
inte tas in några mer detaljerade bestämmelser som exemplifierar vilka
olika slag av åtaganden som skall uppges eller som anvisar hur uppgifter-
na närmare skall lämnas. Sådana detaljerade regler bör i stället införas
genom föreskrifter av regeringen eller Finansinspektionen. I sådana före-
skrifter kan en samordning i lämplig omfattning ske med regler om upp-
gifter som skall lämnas enligt lagen (1994:2004) om kapitaltäckning och
stora exponeringar för kreditinstitut och värdepappersbolag. Med hänsyn
härtill bör inte lagstiftningen innehålla någon bestämmelse om att olika
åtaganden av betydelse för kreditinstitut eller värdepappersbolag skall
specificeras i en not.

Prop. 1995/96:10

Del 3
Kreditinstitut och
värdepappersbolag

79

11.3 Särskilt om avtal om avgångsvederlag m.m.

Regeringens förslag: Nuvarande krav på upplysning om ledande be-
fattningshavares anställningsvillkor m.m. kompletteras med krav på
viss ytterligare information om lämnade lån och ställda säkerheter
samt ansvarsförbindelser. Skyldigheten att lämna uppgifter om lön,
ersättningar och pensioner till styrelsen och verkställande direktören
utvidgas till att gälla även tidigare styrelse och verkställande direk-
tör. Slutligen införs krav på upplysning om avtal om avgångsveder-
lag.

Prop. 1995/96:10

Del 3
Kreditinstitut och
värdepappersbolag

Kommitténs förslag: Överensstämmer delvis med regeringens förslag.
Kommittén har dock inte föreslagit några bestämmelser om redovisning
av avtal om avgångsvederlag (se betänkandet del I s. 248-250 samt del
H s. 212 och 359).

Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser som yttrat sig över för-
slaget har lämnat det utan erinran. Sveriges Aktiesparares Riksförbund
har uttryckligen tillstyrkt förslaget.

Gällande rätt: För de kreditinstitut och värdepappersbolag som omfat-
tas av aktiebolagslagen finns bestämmelser om uppgiftsskyldighet för er-
sättningar till styrelse m.m. i den lagen.

Enligt 11 kap. 9 § aktiebolagslagen (1975:1385) skall i förvaltningsbe-
rättelsen anges det sammanlagda beloppet av räkenskapsårets löner och
ersättningar dels till styrelsen och verkställande direktören, dels till övri-
ga anställda. Tantiem och därmed jämställd ersättning till styrelsen och
verkställande direktör skall anges särskilt. Någon uppgift om ersättning
till enskilda befattningshavare behöver alltså inte lämnas.

Enligt 11 kap. 8 § första stycket 4 punkten aktiebolagslagen skall, om
lån givits eller säkerhet lämnats till bolaget närstående personer med stöd
av tillstånd enligt aktiebolagslagen, uppgift lämnas i balansräkningen om
lånets storlek, arten av ställda säkerheter,och beloppet av de lån för vilka
säkerhet ställts. Uppgift skall även lämnas om vilken anknytning till bola-
get den har till vilken lån lämnats eller för vilken säkerhet ställts.

Avtal om avgångsvederlag och liknande förmåner tas upp som ansvars-
förbindelse eller skuld i enlighet med de regler som gäller för redovis-
ning av ett företags förpliktelser.

Enligt 4 kap. 9 § andra stycket 3 bankrörelselagen (1987:617), BRL,
skall i förvaltningsberättelsen anges det sammanlagda beloppet av räken-
skapsårets löner och ersättningar dels till styrelsen och andra personer i
ledande ställning, dels till övriga anställda och delegater i bank. Tantiem
och därmed jämställd ersättning till styrelsen skall anges särskilt. Någon
motsvarande bestämmelse som ill kap. 8 § aktiebolagslagen finns där-
emot inte i BRL.

Direktivet: Enligt artikel 43.1.12 i det fjärde direktivet skall i noterna
anges storleken av räkenskapsårets ersättningar till ledamöterna i förvalt-
nings-, lednings- och tillsynsorganen på grund av deras arbetsuppgifter

80

samt vaije avtalad eller på annat sätt uppkommen förpliktelse som avser
pensioner till tidigare ledamöter i dessa oigan. Summan för vaije sådana
kategori av befattningshavare skall anges.

Enligt artikel 43.1.13 skall noterna ange storleken av de förskott och
krediter som har beviljats ledamöterna i förvaltnings- lednings- och till-
synsorganen med uppgift om räntesatser, huvudsakliga lånevillkor och
eventuellt belopp, liksom åtaganden som har ingåtts för ledamöternas räk-
ning i form av garantier av något slag. Uppgift skall lämnas om summan
för vaije sådan kategori av befattningshavare.

Enligt artikel 40.1 i bankredovisningsdirektivet skall artikel 43.1 i det
fjärde direktivet tillämpas. Enligt artikel 40.1.7 gäller, med avvikelse
från artikel 43.1.13 i det fjärde direktivet, att kreditinstitut endast behö-
ver lämna uppgift om storleken av förskott och krediter som beviljats le-
damöterna i förvaltnings-, lednings- och kontrollorgan, och om åtaganden
som ingåtts för ledamöternas räkning i form av åtaganden av något slag.
I sådana uppgifter skall anges summan för vaije personkategori.

Skälen för regeringens förslag: De skäl som anförts i avsnitt 11.3 i
del 2 gäller i allt väsentligt även här. Detta innebär följande.

Den lagreglering som nu är aktuell skall omfatta verkställande direktö-
ren och styrelsen. I företag där sådana benämningar undantagsvis inte fö-
rekommer omfattar bestämmelsen motsvarande befattningshavare och led-
ningsorgan.

Den nya lagreglering som föreslås i detta sammanhang bör väsentligen
utgå från den nuvarande med de förändringar som följer av direktiven.
Det innebär således en i förhållande till gällande rätt utökad uppgiftsskyl-
dighet för banker att lämna information om pensionsliknande förmåner
m.m. till nuvarande och tidigare styrelse samt verkställande direktör. En
anpassning av nuvarande bestämmelser sker också genom att uppgifter
även skall lämnas om olika säkerheter och ansvarsförbindelser som ställts
respektive ingåtts till personer i nämnda krets.

Vissa uppgifter om villkor för lån m.m. som skall lämnas enligt det
fjärde direktivet måste begränsas i enlighet med artikel 40.1.7 i bankre-
dovisningsdirektivet. Regeringen har därvid gjort den bedömningen att
bestämmelsen är tvingande på så sätt att Sverige måste medge att infor-
mationen får utelämnas. Detta hindrar givetvis inte att informationen än-
då lämnas t.ex. efter rekommendationer av normgivande oigan. I rege-
ringens lagförslag har därför bestämmelsen uformats så att informationen
i nu nämnt avseende får utelämnas.

Regler bör också införas om att samtliga uppgifter som skall lämnas
om lön och ersättningar till nuvarande verkställande direktör eller styrel-
seledamot, skall lämnas om lön och ersättningar till tidigare verkställande
direktör eller styrelseledamot (eller motsvarande befattningshavare).

I den nya lagstiftningen bör uppställas krav på att även kreditinstitut
och värdepappersbolag redovisar förekomsten av avtal om avgångsveder-
lag, det antal personer som omfattas av sådana avtal och de väsentligaste
villkoren.

Prop. 1995/96:10

Del 3
Kreditinstitut och
värdepappersbolag

81

6 Riksdagen 1995/96. I saml. Nr 10. Del III

12 Tilläggsupplysningar

12.1 Vissa allmänna tilläggsupplysningar om värderingen
m.m.

Prop. 1995/96:10

Del 3
Kreditinstitut och
värdepappersbolag

Regeringens förslag: I årsredovisningen skall lämnas upplysningar
om principerna för värdering av tillgångar, avsättningar och skulder.

I fråga om tillgångar, avsättningar och skulder i utländsk valuta
skall det anges efter vilka principer beloppen har räknats om till
svenska kronor.

Uppgift skall även lämnas om grunderna för avskrivningar av an-
läggningstillgångar i olika poster.

Upplysningar skall vidare lämnas bl.a. om anläggningstillgångars
anskaffningsvärde, om årets avskrivningar, nedskrivningar och upp-
skrivningar, om ackumulerade avskrivningar, nedskrivningar och
uppskrivningar, om korrigeringar av tidigare års avskrivningar, ned-
skrivningar och uppskrivningar och om de tillgångar som företaget
har nyanskaffat eller avhänt sig under räkenskapsåret.

Vidare skall upplysningar lämnas om uppskrivningsfondens storlek
och dess förändring under räkenskapsåret.

Om en tillgång är föremål för avskrivning eller nedskrivning ute-
slutande av skatteskäl, skall det lämnas upplysning om detta tillsam-
mans med uppgift om avskrivningens eller nedskrivningens storlek.

Vidare skall kreditinstitut och värdepappersbolag lämna vissa yt-
terligare tilläggsupplysningar om dels tillgångar, dels eget kapital
och skulder, dels resultaträkningens poster och dels koncern- och in-
tresseföretag.

Kommitténs förslag: Överensstämmer väsentligen med regeringens
förslag (se betänkandet del I 222-225, 239, 240 och 296-298 samt del II
s. 198-212 och s. 357-360).

Remissinstanserna: Remissinstanserna har i huvudsak tillstyrkt
kommitténs förslag eller lämnat det utan erinran.

Gällande rätt: Enligt 20 § bokföringslagen (1976:125) skall i resultat-
räkningen och balansräkningen eller i en not ytterligare, anpassat efter
rörelsens förhållande, lämnas uppgifter och upplysningar om

1. grunderna för värderingen av tillgångar och skulder med angivande
av sådana ändringar i värderingsgrundema som avsevärt påverkat årsre-
sultatet,

2. grunderna för avskrivningar av olika grupper av anläggningstill-
gångar med angivande av betydelsefulla ändringar i dessa grunder,

3. uppskrivning av anläggningstillgångar som verkställts under räken-
skapsåret med angivande av uppskrivningsbeloppet och dess användning,
samt

4. annat förhållande av väsentlig betydelse för att bedöma rörelsens re-
sultat och ställning.

82

Kompletterande regler om tilläggsupplysningar finns för banker i
4 kap. bankrörelselagen (1987:617), BRL, för aktiebolag i 11 kap. aktie-
bolagslagen (1975:1385) och för hypoteksinstitut i 4 kap. i lagen
(1980:1103) om årsredovisning m.m. i vissa företag (1980 års årsredo-
visningslag). I Finansinspektionens redovisningsföreskrifter ges ytterliga-
re regler om tilläggsupplysningar.

Direktivet: I direktiv (86/635/EEG) om årsbokslut och sammanställd
redovisning för banker och andra finansiella institut (bankredovisningsdi-
rektivet) finns bestämmelser om noternas innehåll i artiklarna 40-41. Här-
utöver finns i ett flertal artiklar föreskrifter om ytterligare tilläggsupplys-
ningar som skall lämnas. Nedan lämnas en sammanfattande redogörelse
för dessa bestämmelser.

Artikel 40

Artikel 40 i bankredovisningsdirektivet medför ett flertal upplysningskrav
som till stor del motsvaras av artikel 43.1 i det fjärde bolagsrättsliga
direktivet (78/660/EEG) om årsbokslut (det fjärde direktivet). Flera an-
passningar görs samtidigt som ytterligare regler ges.

Enligt artikel 40.2 skall vissa specificerade uppgifter lämnas om arten
och villkoren för efterställda skulder, med särskild information om lån
som uppgår till mer än 10 % av samtliga efterställda skulder.

Enligt artikel 40.3 a skall för vissa angivna fordrings- och skuldposter
anges återstående löptider indelat i fyra tidsintervall (mer och mindre än
tre månader, ett år och fem år). Om fordringar och skulder skall amorte-
ras skall som återstående löptid räknas perioden mellan balansdagen och
förfellodagen för respektive amortering. För obligationer och andra ränte-
bärande värdepapper samt för emitterade värdepapper görs löptidsindel-
ning i två tidsintervall (mer och mindre än ett år), se artikel 40.3 b.
Medlemsstaterna far kräva att löptidsupplysningar enligt ovan skall läm-
nas i balansräkningen, se artikel 40.3 c. Ett kreditinstitut skall vidare
lämna närmare uppgifter om de tillgångar som de ställt som säkerhet.
Uppgifterna skall vara så detaljerade att de beträffande vaije enskild
skuldpost respektive post utanför balansräkningen ger upplysning om
totalbeloppet för de tillgångar som ställts som säkerhet, se artikel 40.3 d.

Enligt artikel 40.5 skall för vissa poster i resultaträkningen lämnas upp-
gifter om hur stor del som hänför sig till olika geografiska marknader,
under förutsättning att dessa väsentligen skiljer sig åt med hänsyn till hur
kreditinstitutets verksamhet bedrivs. Dessa upplysningar far, om med-
lemsstaterna så föreskriver, utelämnas när de har sådan karaktär att de
skulle kunna vålla allvarlig skada för vissa angivna företag, se artikel

40.5 jämförd med det fjärde direktivets artikel 45.1 b.

Vidare skall värderings- och beräkningsmetoder anges liksom grunder
för omräkning från främmande valuta, se artikel 40.1 jämförd med det
fjärde direktivets artikel 43.1.1. Namn, säte och vissa ytterligare upplys-
ningar skall lämnas för vissa ägda företag, se artikel 40.1 jämförd med
det fjärde direktivets artikel 43.1.2. Vidare skall vissa uppgifter anges

Prop. 1995/96:10

Del 3
Kreditinstitut och
värdepappersbolag

83

om under räkenskapsåret tecknade aktier, se artikel 40.1 jämförd med det
fjärde direktivets artikel 43.1.3. Upplysningar skall också lämnas oman-
tal och nominellt värde för vaije aktieslag, se artikel 40.1 jämförd med
det fjärde direktivets artikel 43.1.4. Uppgift skall ges om förekomsten av
vinstandelsbevis, konvertibla skuldebrev eller liknande värdepapper eller
rättigheter, se artikel 40.1 jämförd med det ljärde direktivets artikel
43.1.5.

Enligt artiklarna 40.1 och 40.4 jämförd med det fjärde direktivets arti-
kel 43.1.7 skall uppgift lämnas om det totala beloppet för sådana förplik-
telser som inte är upptagna i balansräkningen, om uppgiften har betydelse
för bedömningen av den ekonomiska ställningen. Sådana upplysningar be-
höver emellertid inte anges i en not om de i stället angivits i en post
utanför balansräkningen. Pensionsförpliktelser och förpliktelser mot
koncernföretag skall anges särskilt.

Enligt artiklarna 40.1 och 40.6 jämförd med det fjärde direktivets
artikel 43.1.9 skall uppgift lämnas om medelantalet under räkenskapsåret
anställda personer fördelade på kategorier samt, om uppgift inte har
lämnats i resultaträkningen, om räkenskapsårets personalkostnader
fördelat på löner och arvoden samt på sociala kostnader med pensioner
särskilt angivna.

Vidare skall upplysning lämnas om värdering som gjorts i syfte att
erhålla skattelättnader, se artikel 40.1 jämförd med det fjärde direktivets
artikel 43.1.10. Uppgift skall också ges om skillnaden mellan den skatt
som påförts detta eller tidigare år och den skatt som betalts eller skall
betalas för dessa år, se artikel 40.1 jämförd med det fjärde direktivets
artikel 43.1.11. Upplysning skall vidare ges om ersättningar till
styrelseledamöter eller motsvarande samt om pensioner till tidigare
ledamöter, se artikel 40.1 jämförd med det fjärde direktivets artikel
43.1.12. Slutligen skall uppgift ges om förskott, krediter och garantier
till ledande befattningshavare. Uppgift behöver dock inte lämnas om
räntesatser, huvudsakliga villkor och eventuellt återbetalda belopp, se
artikel 40.1 och 40.7 jämförd med det fjärde direktivets artikel 43.1.13.

Artikel 41

I bankredovisningsdirektivets artikel 41 föreskrivs dels anpassningar av
det fjärde direktivets artikel 15.3, dels en rad uppgiftskrav som är unika
för kreditinstitut.

Enligt artikel 41.1 skall uppgifter enligt det fjärde direktivets artikel
15.3, om bl.a. av- och nedskrivningar, lämnas för tillgångar som innehas
som anläggningstillgångar enligt definitionen i bankredovisningsdirektivet
(jfr artikel 35 i det fjärde direktivet).

Enligt artikel 41.2 a skall för Obligationer och andra räntebärande
värdepapper och för Aktier och andelar göras en uppdelning på noterade
och onoterade värdepapper.

Enligt artikel 41.2 b skall för överlåtbara värdepapper redovisade under
posterna Obligationer och andra räntebärande värdepapper samt för

Prop. 1995/96:10

Del 3
Kreditinstitut och
värdepappersbolag

84

Aktier och andelar (som inte ingår i post 7 eller 8) göras en uppdelning
på sådana som innehas respektive inte innehas som finansiella anlägg-
ningstillgångar samt det kriterium som använts för åtskillnad av de båda
värdepapperskategoriema.

Enligt artikel 41.2 c skall värdet av leasingaffärer anges fördelat på
respektive balansräkningspost.

Enligt artikel 41.2 d skall anges de huvudbelopp som ingår i posterna
Övriga tillgångar, Övriga skulder, Övriga rörelseintäkter, Övriga rörelse-
kostnader, Extraordinära intäkter samt Extraordinära kostnader. Förkla-
ring skall ges angående beloppens natur och storlek. Upplysning skall
lämnas i den mån beloppen är av betydelse för bedömningen av årsbok-
slutet.

Enligt artikel 41.2 e skall uppgift lämnas om kostnaderna för efter-
ställda skulder.

Enligt artikel 41.2 f skall upplysning om förvaltnings- och förmed-
lingskostnader som lämnats till tredje man redovisas i den mån om-
fattningen av sådan verksamhet är av betydelse i förhållande till institutets
samlade verksamhet.

Enligt artikel 41.2 g skall det samlade värdet av tillgångar respektive
skulder i utländsk valuta anges omräknat till den valuta som används i
årsbokslutet.

Enligt artikel 41.2 h skall uppgift lämnas om icke-förfållna terminsaffä-
rer. För vaije slag av affärer skall anges om de till väsentlig del ingåtts
för att möta verkan av svängningar i valutakurser eller marknadspriser
{engelsk text: "whether they are made ... for the purpose of hedging...")
samt om de i väsentlig mån ingåtts som ett led i verksamheten {engelsk
text: "whether they are made ... for dealing purposes", fransk text:
"représente des operations commerciales").

Andra upplysningskrav

Av artikel 4 i bankredovisningsdirektivet om balansräkningens uppställ-
ningsform, med kompletterande bestämmelser i artiklarna 13-23, och av
artiklarna 27 och 28 om resultaträkningens uppställningsform, med kom-
pletterande bestämmelser i artiklarna 29-34, följer ett antal upplysnings-
regler som redan har beskrivits, se avsnitt 9.1.2 och 9.2.2.

Av artiklarna 5 och 7 följer att för vissa fordringar och skulder skall
särredovisas vad som avser koncern- eller intresseföretag. Enligt artikel
6.1 skall efterställda tillgångar redovisas särskilt för respektive post i
uppställningsformen. I artikel 10 anges att tillgångar och skulder som för-
valtas i eget namn men för tredje mans räkning skall redovisas särskilt
för respektive post. I artiklarna 24 och 25 föreskrivs att arten och storle-
ken av vaije slag av ansvarsförbindelse respektive åtagande som är av be-
tydelse i förhållande till institutets hela verksamhet skall anges i en not.
Enligt artikel 35.3 skall för obligationer och andra räntebärande värde-
papper anges mellanskillnaden mellan anskaffningskostnaden och förfello-
beloppet. Enligt artikel 36 skall skillnaden mellan anskaffningsvärde och

Prop. 1995/96:10

Del 3
Kreditinstitut och
värdepappersbolag

85

högre marknadsvärde för överlåtbara värdepapper, som inte innehas som
finansiella anläggningstillgångar, anges i en not oavsett värderingsprincip.

Skälen för regeringens förslag: De skäl som anförts i avsnitt 12.1 i
del 2 har relevans även här. Detta innebär följande.

Tilläggsupplysningar med utgångpunkt i det fjärde direktivet

Bestämmelser tas in som ålägger företagen att ange dels principerna för
värderingen av tillgångar, avsättningar och skulder, dels grunderna för
avskrivning av anläggningstillgångar och betydelsefulla ändringar i dessa
grunder, och dels de principer enligt vilka tillgångar, avsättningar och
skulder i utländsk valuta har omräknats till svenska kronor.

Det måste även införas bestämmelser motsvarande artikel 15.3 i det
fjärde direktivet. I lagen uppställs därför krav på redovisning av
anläggningstillgångars anskaffningsvärde, under året gjorda avskrivningar
och nedskrivningar samt ackumulerade avskrivningar, nedskrivningar och
uppskrivningar. Bestämmelserna skall inte bara avse materiella anlägg-
ningstillgångar utan också immateriella och finansiella anläggningstill-
gångar. För vaije post som omfattar anläggningstillgångar skall även an-
ges nyanskaffningar under året, tillgångar som företaget avhänt sig under
året samt överföringar mellan olika tillgångsslag eller mellan olika
grupper inom samma tillgångsslag.

Bestämmelser måste också införas om att förändringar i uppskrivnings-
fond skall anges och att av- och nedskrivningar som skett uteslutande av
skatteskäl skall anges.

Vissa andra direktivföreskrifter har behandlats eller kommer att be-
handlas i annat sammanhang, se t.ex. 8.2 (tilläggsupplysningar för att ge
en rättvisande bild), avsnitt 9.7 (upplysningar om skatt), avsnitt 11.2
(upplysningar om ställda säkerheter) och avsnitt 16.8 (upplysningar om
dotter- och intresseföretag) samt författningskommentaren till 5 kap.
ÅRKL.

Tilläggsupplysningar med utgångspunkt i bankredovisningsdirektivet

Bankredovisningsdirektivet innehåller vissa särskilda bestämmelser om
tilläggsupplysningar som måste genomföras i svensk rätt. Regeringens
lagförslag innebär i likhet med kommitténs lagförslag att de centrala upp-
lysningsreglema intas i lagen.

En central bestämmelse om upplysningsskyldighet är kravet enligt arti-
kel 36 i bankredovisningsdirektivet på upplysning om skillnaden mellan
anskaffningsvärdet och det högre verkliga värdet för överlåtbara värde-
papper som utgör omsättningstillgångar. Det finns emellertid skäl för att
motsvarande uppgifter även borde lämnas om skillnaden mellan anskaff-
ningsvärde och lägre verkligt värde, vilket kommittén inte har lämnat nå-
got förslag till. Intresset av information om marknadsvärden på finan-

Prop. 1995/96:10

Del 3
Kreditinstitut och
värdepappersbolag

86

siella instrument torde vara särskilt utpräglat när det gäller finansiella fö-
retag. Uppgifter om skillnader mellan bokförda värden och marknadsvär-
den på finansiella instrument har alltså stor relevans för årsredovis-
ningens läsare. Sådana skillnader som sist nämnts kan för värdepapper
uppkomma beträffande omsättningstillgångar när lägsta värdets princip
används och marknadsvärdet underskrider anskaffningsvärdet. För jäm-
förbarhet mellan företag fordras därmed att kompletterande upplysningar
ges. Ett utökat krav på uppgift om skillnaden mellan bokfört värde och
marknadsvärde kan också främja de statistiska aspekter som kan antas ha
legat bakom Statistiska centralbyråns begäran om att marknadsvärderade
och icke marknadsvärderade värdepapper borde särredovisas i balansräk-
ningen, se avsnitt 9.1.2. Regeringen föreslår mot denna bakgrund att
uppgift skall lämnas om skillnaden mellan anskaffningsvärdet och såväl
högre som lägre verkligt värde för överlåtbara värdepapper.

En annan central upplysning avser en indelning av tillgångsposterna i
omsättnings- och anläggningstillgångar. I den föreslagna uppställningsfor-
men för balansräkningen kommer ett antal tillgångsposter att, till skillnad
från vad som är fallet i gällande rätt, innehålla såväl omsättnings- som
anläggningstillgångar. Vilka värderingsregler som skall tillämpas är emel-
lertid beroende av om det är fråga om en omsättnings- eller en anlägg-
ningstillgång. Det är därför många gånger av intresse för extema intres-
senter att få information om hur företaget klassificerat olika tillgångar.
Enligt regeringen bör det därför i ÅRKL intas ett i förhållande till direk-
tivet särskilt upplysningskrav avseende indelning av vaije tillgångspost
i omsättnings- respektive anläggningstillgångar.

I ÅRKL bör även tas in vissa ytterligare bestämmelser om tilläggsupp-
lysningar om tillgångsposter, om skuld- och eget kapitalposter, om resul-
taträkningens poster och om koncern- och intresseföretag. Sådana i för-
hållande till den nya årsredovisningslagen särskilda tilläggsupplysningar
behandlas i huvudsak i författningskommentarerna till bestämmelserna i
5 kap. ÅRKL.

Utöver de upplysningskrav som föreslås intagna i ÅRKL - genom hän-
visningar till den nya årsredovisningslagen eller genom specifika bestäm-
melser i ÅRKL - finns enligt regeringen ett behov av att mera i detalj
reglera vilka övriga tilläggsupplysningar som skall lämnas, dels för att
lägga grund för en enhetlig informationsgivning i kreditinstitut och värde-
pappersbolag, dels för att fullständigt genomföra direktivets krav i detta
avseende. Sådana upplysningsregler bör införas genom föreskrifter av re-
geringen eller Finansinspektionen. Därigenom undviks att det i lagen in-
tas ett stort antal bestämmelser av teknisk karaktär och med hög detalj-
nivå som beroende på utvecklingen av verksamheten i finansiella företag
och på redovisningsområdet relativt ofta kan behöva bli föremål för tek-
niska anpassningar och andra justeringar.

Prop. 1995/96:10

Del 3
Kreditinstitut och
värdepappersbolag

87

12.2 Tilläggsupplysningarnas placering

Regeringens förslag: Om inte annat särskilt föreskrivs, skall till-
läggsupplysningama tas in i noterna. Därvid skall det vid de poster
i balansräkningen eller resultaträkningen till vilka upplysningarna
hänför sig göras hänvisningar till noterna. Tilläggsupplysningarna får
även lämnas i balansräkningen eller resultaträkningen under förut-
sättning att det inte står i strid med kravet på överskådlighet.

Prop. 1995/96:10

Del 3
Kreditinstitut och
värdepappersbolag

Kommitténs förslag: Kommittén har föreslagit att tilläggsupplysningar
som huvudregel skall placeras i balansräkningen eller i resultaträkningen
men att upplysningarna även får tas in i en not.

Remissinstanserna: Finansinspektionen har ifrågasatt den valfrihet som
förslaget medger. I övrigt har kommitténs förslag lämnats utan erinran.

Gällande rätt: De uppgifter som skall lämnas enligt 20 § bokförings-
lagen får enligt nämnda lagrum tas in i noter, om tydliga hänvisningar
görs vid de poster i bokslutshandlingama till vilka de hänför sig. I hu-
vudsak motsvarande reglering finns i 4 kap. 8 § BRL, 11 kap. 8 § aktie-
bolagslagen och 2 kap. 7 § 1980 års årsredovisningslag.

Direktivet: Det fjärde direktivets krav på tilläggsupplysningar är i
somliga fåll utformade så att upplysningar skall lämnas i balans- eller re-
sultaträkningen eller i noter. I andra fall sägs inget annat än att upplys-
ningarna skall lämnas i noter. Även bankredovisningsdirektivet har ett
motsvarande angreppssätt.

Skälen för regeringens förslag: Det skäl som anförts i avsnitt 12.2 i
del 2 är av betydelse även här. Detta innebär att en upplysningsskyldighet
i noter föreskrivs som huvudregel för sådana tilläggsupplysningar som
inte enligt särskilda bestämmelser i ÅRKL skall lämnas på visst sätt.
Därvid bör - i överensstämmelse med vad som gäller i dag - tydliga hän-
visningar göras vid de poster i balans- eller resultaträkningen till vilka
noterna hänför sig.

Det kan dock finnas fall då det inte är rimligt att upprätthålla ett krav
på upplysningar i en not, t.ex. om antalet tilläggsupplysningar är mycket
begränsat och att överskådligheten därför inte skulle minska, om upplys-
ningarna lämnades direkt i balans- eller resultaträkningen. Det kan också
vara så att upplysningen har sådant samband med balans- eller resultat-
räkningen att det skulle vara olämpligt att redovisa den skild från dessa.
Tilläggsupplysningar bör därför kunna lämnas i balans- eller resultaträk-
ningen om det inte står i strid med kravet på överskådlighet.

88

12.3 Tilläggsupplysningar om taxeringsvärden och om
försäljning av anläggningstillgångar

Regeringens förslag: Nuvarande bestämmelser om att det i vissa fall
skall lämnas uppgift om fastigheters taxeringsvärde tas in i den nya
lagstiftningen. I den nya lagstiftningen tas däremot inte in bestäm-
melserna om att vinster och förluster vid avyttring av anläggnings-
tillgångar skall specificeras och fördelas på samma sätt som
motsvarande tillgångar i balansräkningen.

Prop. 1995/96:10

Del 3
Kreditinstitut och
värdepappersbolag

Kommitténs förslag: Överensstämmer med regeringens förslag. Kom-
mittén har dock föreslagit att vinster och förluster vid avyttring av an-
läggningstillgångar skall specificeras och fördelas på posterna i balansräk-
ningen.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser har inte haft några erin-
ringar mot kommitténs förslag.

Bokföringsnämnden, Föreningen Auktoriserade Revisorer, Redovis-
ningsrådet och Sveriges Industriförbund har dock menat att kravet på
upplysning om fastighets taxeringsvärde bör utgå.

Bokföringsnämnden, Redovisningsrådet och Sveriges Industriförbund
har även ansett att kravet på specifikation vid avyttring av anläggningstill-
gångar bör utmönstras. Redovisningsrådet har ansett att kravet bör ersätt-
as av ett allmänt krav på angivande av jämförelsestörande poster.

Gällande rätt: Banker, sådana kreditinstitut och värdepappersbolag
som omfettas av aktiebolagslagen och hypoteksinstitut som omfettas av
1980 års årsredovisningslag, skall för fastigheter som är anläggningstill-
gångar ange taxeringsvärde med fördelning på motsvarande poster i ba-
lansräkningen (se 4 kap. 8 § första stycket 3 BRL, 11 kap. 8 § första
stycket 7 aktiebolagslagen och 2 kap. 7 § första stycket 2 1980 års årsre-
dovisningslag).

Samtliga kreditinstitut och värdepappersbolag är enligt 18 § tredje
stycket bokföringslagen skyldiga att i resultaträkningen göra en fördelning
av vinster och förluster vid avyttring av anläggningstillgångar på samma
sätt som motsvarande tillgångar i balansräkningen.

Direktivet: EG-direktiven saknar motsvarighet till de nu angivna sven-
ska bestämmelserna.

Skälen för regeringens förslag: De skäl som anförts i avsnitt 12.3 i
del 2 är av betydelse även här. Regeringen anser att det även fortsätt-
ningsvis bör ställas krav på upplysning om taxeringsvärde för fastigheter
som är anläggningstillgångar.

Något generellt krav på särredovisning av vinster och förluster vid av-
yttring av anläggningstillgångar bör inte tas in i lagstiftningen. I stället
överlämnas till redovisningspraxis att inom ramen för god redovisnings-
sed avgöra i vilken utsträckning sådan särredovisning ändå bör göras.

89

13 Förvaltningsberättelse och kapitaltäcknings-
analys

13.1 Förvaltningsberättelse

Prop. 1995/96:10

Del 3
Kreditinstitut och
värdepappersbolag

Regeringens förslag: Samtliga företag som omfattas av ÅRKL skall
vara skyldiga att upprätta förvaltningsberättelse.

Förvaltningsberättelsen skall innehålla en rättvisande översikt över
utvecklingen av företagets verksamhet, ställning och resultat.

Förvaltningsberättelsen skall även innehålla upplysningar om vissa
viktigare förhållanden, bl.a. förhållanden som är viktiga för bedöm-
ningen av kreditinstitutets eller värdepappersbolagets ställning och
resultat, händelser som är av väsentlig betydelse för företaget samt
upplysningar om företagets förväntade framtida utveckling.

Kommitténs förslag: Överensstämmer i väsentliga delar med regering-
ens förslag (se betänkandet del Is. 157, 308, 309 och 382 samt del II
s. 360 och 361).

Remissinstanserna: De flesta remissinstanser har lämnat kommitténs
förslag utan erinran. Patent- och registreringsverket har dock, i yttrande
avseende förslaget till årsredovisningslag, ansett att uppgift om koncern-
tillhörighet bör anges i förvaltningsberättelsen samt att också uppgift om
filialers register och dess beteckning bör lämnas i förvaltningsberättelsen.
Svenska Revisorsamfundet har ansett att kravet på uppgifter om företa-
gets förväntade framtida utveckling kan leda till tillämpningssvårigheter.
Även Föreningen Auktoriserade Revisorer har varit inne på detta.

Gällande rätt: Enligt 4 kap. 1 § första stycket bankrörelselagen
(1987:617), BRL, skall årsredovisningen bestå bl.a. av en förvaltningsbe-
rättelse. I 4 kap. 9 § BRL finns närmare bestämmelser om utformningen
av förvaltningsberättelsen. Enligt första stycket skall förvaltningsbe-
rättelsen upprättas med iakttagande av god redovisningssed. Enligt andra
stycket skall upplysningar lämnas i följande hänseenden.

1. Sådana förhållanden som inte skall redovisas i resultat- eller i ba-
lansräkningen men som är viktiga för bedömningen av bankens verksam-
hetsresultat och ställning.

2. Händelser av väsentlig betydelse för banken, som har inträffat under
räkenskapsåret eller efter dettas slut.

3. Medelantalet under räkenskapsåret anställda personer, såväl för
banken i dess helhet som för vaije arbetsställe med mer än 20 anställda,
det sammanlagda beloppet av räkenskapsårets löner och ersättningar dels
till styrelsen och andra personer i ledande ställning, varvid tantiem och
därmed jämställd ersättning till styrelsen skall anges särskilt, dels till öv-
riga anställda och delegater i banken samt, om banken har anställda i
flera länder, löner och ersättningar angivna särskilt för vaije land jämte
uppgift om medelantalet anställda i respektive land. Då medelantalet an-

90

ställda anges skall uppgift även lämnas om fördelningen mellan kvinnor
och män.

Enligt 4 kap. 1 § tredje stycket BRL skall förvaltningsberättelsen inne-
hålla förslag till dispositioner beträffande bankens vinst eller förlust. En-
ligt fjärde stycket samma paragraf skall ett bankaktiebolag, en sparbank
och en central föreningsbank till förvaltningsberättelsen foga en kapital-
täckningsanalys. I femte stycket finns vissa bestämmelser om upplysning-
ar som skall lämnas i förvaltningsberättelsen för föreningsbanker, bl.a.
om förändringar i medlemsantal och summorna av insatsbelopp.

För kreditinstitut och värdepappersbolag som skall avge årsredovisning
enligt aktiebolagslagen (1975:1385) eller lagen (1980:1103) om årsredo-
visning m.m. i vissa företag (1980 års årsredovisningslag) gäller motsva-
rande bestämmelser som i 4 kap. 9 § första-tredje styckena BRL (se
11 kap. 9 § aktiebolagslagen respektive 2 kap. 8 § 1980 års årsredovis-
ningslag).

Direktivet: I artikel 46 i det fjärde bolagsrättsliga direktivet (78/660/
EEG) om årsbokslut (det fjärde direktivet) finns bestämmelser om för-
valtningsberättelsens innehåll.

Förvaltningsberättelsen skall enligt artikel 46.1 i det fjärde direktivet
minst innehålla en rättvisande översikt över utvecklingen av bolagets
verksamhet och dess ställning.

Förvaltningsberättelsen skall enligt artikel 46.2 även upplysa om

a) viktiga händelser som har inträffat efter räkenskapsårets slut,

b) bolagets förväntade framtida utveckling,

c) verksamhet inom forskning och utveckling,

d) den information om förvärv av egna aktier som föreskrivits i artikel

22.2 i direktiv 77/91/EEG,

e) förekomsten av filialer till bolaget.

Enligt artikel 1.1 i direktiv (86/635/EEG) om årsbokslut och samman-
ställd redovisning för banker och andra finansiella institut (bankredovis-
ningsdirektivet) skall artikel 46 i det fjärde direktivet gälla för kreditinsti-
tut.

Skälen för regeringens förslag: De skäl som anförts i avsnitt 13 i
del 2 är av betydelse även för förvaltningsberättelsen i kreditinstitut och
värdepappersbolag. Detta innebär följande.

Den nya lagstiftningens bestämmelser om förvaltningsberättelsens inne-
håll bör utformas i nära anslutning till de bestämmelser om förvaltnings-
berättelsens innehåll som finns i gällande rätt. Vissa avvikelser måste
dock föreskrivas med hänsyn till direktiven.

I lagstiftningen bör ställas ett krav på att förvaltningsberättelsen skall
ge en "rättvisande översikt" över utvecklingen av företagets verksamhet
och ställning, dvs. ett krav motsvarande det krav på "rättvisande bild"
som måste uppställas i fråga om balansräkningen, resultaträkningen och
noterna.

Liksom i dag bör förvaltningsberättelsen innehålla uppgift dels om
förhållanden som är av betydelse för bedömningen av företagets verksam-
hetsresultat och ställning, i den mån uppgifterna inte har lämnats i ba-

Prop. 1995/96:10

Del 3
Kreditinstitut och
värdepappersbolag

91

lansräkningen eller resultaträkningen, dels om händelser av väsentlig be-
tydelse för bolaget som inträffat under eller efter räkenskapsåret.

Förvaltningsberättelsen bör vidare - i enlighet med direktivet - inne-
hålla upplysningar om företagets förväntade framtida utveckling.

I lagstiftningen bör vidare föreskrivas att förvaltningsberättelsen också
skall innehålla upplysningar om verksamhet inom forskning och utveck-
ling.

Vidare bör - såsom det fjärde direktivet fordrar - förvaltningsberättel-
sen innehålla uppgift om företagets filialer. Ett sådan krav bör gälla även
för kreditinstitut och värdepappersbolag.

Liksom hittills bör förvaltningsberättelsen innehålla styrelsens förslag
till disposition av årets vinst eller förlust.

Uppgifter om antalet anställda och uppgifter om utbetalda löner och er-
sättningar bör lämnas i form av noter till balans- och resultaträkningarna
och inte, såsom är fallet i dag, i förvaltningsberättelsen.

Patent- och registreringsverket har särskilt tagit upp frågan om var
uppgift om koncemtillhörighet skall redovisas. Enligt artikel 56.2 i det
fjärde direktivet måste en sådan uppgift redovisas i noterna. Det finns en-
ligt regeringens mening inte tillräckliga skäl att fordra att samma uppgift
också tas in i förvaltningsberättelsen.

För föreningsbanker gäller i dag särskilda bestämmelser om upplys-
ningar i förvaltningsberättelsen avseende medlemsantal och insatsbelopp
m.m. Dessa bestämmelser bör överföras till den nya lagstiftningen.

13.2 Kapitaltäckningsanalys

Prop. 1995/96:10

Del 3
Kreditinstitut och
värdepappersbolag

Regeringens förslag: Kreditinstitut och värdepappersbolag som om-
fattas av lagen (1994:2004) om kapitaltäckning och stora expone-
ringar för kreditinstitut och värdepappersbolag skall i årsredovis-
ningen lämna en kapitaltäckningsanalys med uppgifter om kapital-
basen och kapitaltäckningen för kreditrisker och marknadsrisker en-
ligt nämnda lag.

Kreditinstitut, värdepappersbolag och finansiella holdingföretag
som är moderföretag i en finansiell företagsgrupp skall lämna sådana
uppgifter som nyss sagts beträffande gruppen.

Kommitténs förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens
förslag (se betänkandet del II s. 360 och 361).

Gällande rätt: De svenska kapitaltäckningsreglema har nyligen varit
föremål för förändringar (SFS 1994:2004, prop. 1994/95:50, bet. 1994/
95:NU12, rskr. 1994/95:164 och Ds 1994:78) med anledning av införli-
vandet i svensk rätt av direktiv (93/22/EEG) om investeringstjänster inom
värdepappersområdet, direktiv (93/6/EEG) om kapitalkrav för värdepap-
persföretag och kreditinstitut, direktiv (92/121/EEG) om övervakning och
kontroll av kreditinstituts stora exponeringar samt direktiv (92/30/EEG)

92

om gruppbaserad tillsyn över kreditinstitut. I princip samtliga företag
som skall omfattas av ÅRKL omfattas även av den nya lagen om kapital-
täckning och stora exponeringar för kreditinstitut och värdepappersbolag.

I kapitaltäckningsanalysen skall banker numera, efter en ändring av
4 kap. 9 § fjärde stycket BRL i samband med införandet av den nyss
nämnda lagen, lämna uppgifter om kapitalbasen och kapitaltäckningen i
enlighet med lagen om kapitaltäckning och stora exponeringar för
kreditinstitut och värdepappersbolag.

Frågan om uppgift i den publika redovisningen om kapitalbas och kapi-
taltäckning för andra kreditinstitut än banker regleras i dag genom Fi-
nansinspektionens föreskrifter. Enligt 10 § i FFFS 1994:38 skall som yt-
terligare information i årsredovisningen utöver vad som följer av bl.a.
4 kap. BRL lämnas ett flertal uppgifter enligt de bestämmelser om kapi-
taltäckning som gäller för respektive institut, bl.a. avseende institutets ka-
pitalbas och uppgifter om placeringar i balansräkningen och åtaganden
utanför denna. Uppgifterna skall avse dels den koncern i vilket institutet
ingår som moderföretag, dels institutet separat.

Direktivet: Bankredovisningsdirektivet innehåller inte några uttryckliga
bestämmelser om att information motsvarande den svenska kapitaltäck-
ningsanalysen skall lämnas. Enligt bankredovisningsdirektivet skall emel-
lertid lämnas vissa upplysningar om oåterkalleliga åtaganden som medför
risktagande (se avsnitt 11.2).

Skälen för regeringens förslag: Kreditinstitut och värdepappersbolag
är enligt gällande rätt skyldiga att foga en kapitaltäckningsanalys till för-
valtningsberättelsen med uppgifter om kapitalbasen och kapital täckningen.
Kommitténs förslag, att de då gällande bestämmelserna om kapitaltäck-
ningsanalys skulle överföras till den nya lagen, har inte mött några in-
vändningar från remissinstanserna. Regeringen anser också att bestäm-
melserna om kapitaltäckningsanalys bör tas in i ARKL.

Endast vissa ändringar i huvudsak till följd av den nya lagstiftningen
om kapitaltäckning och stora exponeringar för kreditinstitut och värde-
pappersbolag bör göras. För det första bör i fråga om vilka som skall
upprätta en kapitaltäckningsanalys hänvisas till den nya kapitaltäcknings-
lagen. För det andra bör i fråga om vilka uppgifter som skall lämnas
även hänvisas dit. För det tredje bör det av bestämmelsen tydligt framgå
att uppgifter även skall lämnas om kapitalbasen och kapitaltäckningen för
marknadsrisker. För det fjärde bör det föreskrivas att kreditinstitut, vär-
depappersbolag och finansiella holdingföretag, som är moderföretag i en
finansiell företagsgrupp, skall lämna uppgifter om kapitalbas och kapital-
täckningen för gruppen (se vidare prop. 1994/95:50 s. 315 f).

Ett företag som skall upprätta gruppbaserad redovisning är inte alltid
skyldig att upprätta koncernredovisning. Kretsen av de företag som om-
fattas av de två redovisningarna kan också i vissa fall skilja sig åt. Rege-
ringens förslag innebär därför att kreditinstitut och värdepappersbolag
skall lämna uppgifterna för den juridiska personen och den finansiella fö-
retagsgruppen i årsredovisningen. När det gäller finansiella holdingföre-
tag som skall upprätta koncernredovisning enligt ARKL bör emellertid

Prop. 1995/96:10

Del 3
Kreditinstitut och
värdepappersbolag

93

kapitaltäckningsanalysen för gruppen tills vidare ingå i koncernredovis-
ningen (se även avsnitt 16.2).

Hur uppgiftsskyldigheten närmare skall utföras bör inte regleras genom
lagstiftning. Reglerna för uppgiftsskyldighetens fullgörande bör i stället
fastställas genom föreskrifter. En sådan ordning har också aviserats vid
införandet av de nya kapitaltäckningsreglema (se prop. 1994/95:50 s.
278).

I gällande rätt föreskrivs att kapitaltäckningsanalysen skall fogas till
förvaltningsberättelsen. Som tidigare anförts (se avsnitt 11.2) kan det
vara befogat med en samordning av de uppgifter som skall lämnas i kapi-
taltäckningsanalysen med de uppgifter som skall lämnas om åtaganden
inom linjen eller i en not därtill. En bestämmelse om att kapitaltäcknings-
analysen skall fogas till en viss del av årsredovisningen kan verka hind-
rande för en nödvändig samordning och även för en överskådlig redovis-
ning. Det bör därför enligt samma ordning som regeringen valt för finan-
sieringsanalysen, se avsnitt 14, föreskrivas att kapitaltäckningsanalysen
skall ingå i kreditinstitutens och värdepappersbolagens årsredovisning.

14 Finansieringsanalys

Prop. 1995/96:10

Del 3
Kreditinstitut och
värdepappersbolag

Regeringens förslag: Sådana kreditinstitut och värdepappersbolag
som enligt gällande regler skall upprätta en finansieringsanalys, skall
även enligt den nya lagstiftningen upprätta en sådan analys.

Kommitténs förslag: Överensstämmer med regeringens förslag (se be-
tänkandet del II s. 361).

Remissinstanserna: Bl.a. Föreningen Auktoriserade Revisorer har an-
sett det olyckligt att svensk lag med avvikelse från den internationella
utvecklingen håller kvar krav på upprättande av finansieringsanalys.
Även Bokföringsnämnden har ansett att det finns behov av en översyn av
reglerna. Svenska Bankföreningen och Svenska Fondhandlarföreningen
har uppfattat förslaget på så sätt att även banker skall upprätta finansie-
ringsanalys och avstyrker detta. I övrigt har kommitténs förslag lämnats
utan erinran.

Gällande rätt: I bankrörelselagen (1987:617), BRL, saknas bestäm-
melser om upprättande av finansieringsanalys. Sådana bestämmelser finns
däremot i aktiebolagslagen (1975:1385) och lagen (1980:1103) om årsre-
dovisning m.m. i vissa företag (1980 års årsredovisningslag). De har be-
tydelse för sådana kreditinstitut och värdepappersbolag som omfattas av
nämnda lagar.

Enligt 11 kap. 9 § fjärde stycket aktiebolagslagen skall företag som en-
ligt 10 kap. 3 § andra stycket samma lag måste ha en auktoriserad revi-
sor, till förvaltningsberättelsen foga en finansieringsanalys. Enligt 2 kap.
8 § fjärde stycket 1980 års årsredovisningslag skall företag som uppfyller

94

kriterierna i 2 kap. 3 § första stycket samma lag, till förvaltningsberättel-
sen foga en finansieringsanalys.

I ovan nämnda lagrum finns endast allmänna bestämmelser om vad fi-
nansieringsanalysen skall innehålla. I denna skall redovisas företagets fi-
nansiering och kapitalinvesteringar under året. I Föreningen Auktorisera-
de Revisorers rekommendation nr 10; Finansieringsanalyser, behandlas
frågor om innehållet i en finansieringsanalys.

Direktivet: Direktiv (86/635/EEG) om årsbokslut och sammanställd re-
dovisning för banker och andra finansiella institut (bankredovisningsdi-
rektivet) och det fjärde bolagsrättsliga direktivet (78/660/EEG) om års-
bokslut (det fjärde direktivet) innehåller inga föreskrifter om upprättande
av en finansieringsanalys eller motsvarande företeelse. Enligt artikel 2.6
i det fjärde direktivet jämförd med artikel 1.1 i bankredovisningsdirekti-
vet får dock medlemsstat tillåta eller kräva att annan information lämnas
utöver vad som krävs enligt direktivet.

Skälen för regeringens förslag: Såsom anförts i avsnitt 14 i del 2 bör
frågan om finansieringsanalysen kan utmönstras från lagen eller om ana-
lysen bör ges ett delvis annorlunda innehåll inte nu avgöras.

Såsom framgått ovan är enligt gällande rätt vissa större kreditmark-
nadsbolag, värdepappersbolag och hypoteksinstitut skyldiga att upprätta
finansieringsanalys. Banker är däremot inte alls skyldiga att upprätta
motsvarande analys.

Enligt regeringen är det i och för sig otillfredsställande att endast vissa
slag av företag som omfettas av ÅRKL skall behöva upprätta finansie-
ringsanalys. Lämpligen borde i detta avseende alla företag som omfettas
av lagen om årsredovisning i kreditinstitut och värdepappersbolag be-
handlas på samma sätt. Det kan då konstateras att den information som
framgår av en finansieringsanalys i många delar kan vara en värdefull in-
formation om verksamheten även i banker. I nuläget saknas det dock ett
tillfredsställande underlag för ett slutligt ställningstagande i frågan. De
företag som redan i dag skall upprätta en finansieringsanalys bör å andra
sidan inte utan vidare undantas från skyldigheten att lämna informationen.
Mot denna bakgrund har regeringen stannat för att de nuvarande reglerna
om finansieringsanalys bör i sak oförändrade överföras till den nya lag-
stiftningen och att det inte heller bör göras några förändringar i den krets
av företag som skall upprätta finansieringsanalys. Det finns dock anled-
ning att på nytt ta upp dessa frågor i samband med behandlingen av Re-
dovisningskommitténs slutbetänkande.

Prop. 1995/96:10

Del 3
Kreditinstitut och
värdepappersbolag

95

15 Redovisning av koncern- och intresseföretag

15.1 Koncernbegreppet

Prop. 1995/96:10

Del 3
Kreditinstitut och
värdepappersbolag

Regeringens förslag: En ny - med aktiebolagslagen och nya års-
redovisningslagen gemensam - koncemdefinition införs i bankaktie-
bolagslagen, sparbankslagen, föreningsbankslagen, ARKL och lagen
om kapitaltäckning och stora exponeringar för kreditinstitut och vär-
depappersbolag. Enligt den nya definitionen skall en koncern före-
ligga i följande fall.

1. Ett företag innehar mer än hälften av rösterna för samtliga
aktier eller andelar i en annan juridisk person.

2. Ett företag äger aktier eller andelar i en annan juridisk person
och förfogar på grund av avtal med andra delägare i denna över mer
än hälften av rösterna för samtliga aktier eller andelar.

3. Ett företag äger aktier eller andelar i en annan juridisk person
och har rätt att utse eller avsätta mer än hälften av ledamöterna i
dess styrelse eller motsvarande ledningsorgan.

4. Ett företag äger aktier eller andelar i en annan juridisk person
och har rätt att utöva ett bestämmande inflytande över denna på
grund av avtal med den juridiska personen eller på grund av före-
skrift i dess bolagsordning, bolagsavtal eller därmed jämförbara
stadgar.

I dessa situationer utgör företaget moderföretag och den andra
juridiska personen dotterföretag.

Om ett dotterföretag, eller ett moderföretag och ett eller flera dot-
terföretag tillsammans, eller flera dotterföretag tillsammans har såda-
na rättigheter som avses i 1-3 över en annan juridisk person, är även
denna juridiska person dotterföretag i koncernen.

Om ett dotterföretag har sådana rättigheter som avses i 4 över en
annan juridisk person, i vilket det äger aktier eller andelar, skall
även denna juridiska person anses som dotterföretag i koncernen.

Kommitténs förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens för-
slag (se betänkandet del I s. 159-166 och 168-171 samt del II s. 348, 397
och 398).

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser har inte haft något att in-
vända mot kommitténs förslag. Bl.a. Finansinspektionen har dock efter-
lyst vissa klargöranden. Föreningen Auktoriserade Revisorer har ansett
att ett koncemförhållande inte skall kunna grundas enbart på avtal mellan
företagen. Sveriges Industriförbund har hävdat att den i dag gällande s.k.
sekundärregeln bör behållas. Svenska Revisorsamfundet har ansett att den
skatterättsliga koncemdefinitionen bör anpassas till den civilrättsliga.

96

Gällande rätt:

Allmänt om koncernbegreppet

En koncern utgör en grupp om två eller flera företag, varav ett utgör mo-
derföretag och de övriga dotterföretag.

I lagstiftningen ställs krav på en särskild koncernredovisning. Skälen
för det är bl.a. att det inte går att få en klar bild av koncernens ställning
och resultat enbart av de olika koncernföretagens årsredovisningar.

I lagstiftningen har också uppställts särskilda regler om vinstutdelning
i koncerner. De allmänna reglerna om balansräkning och de därmed sam-
manhängande vinstutdelningsbegränsningama utgör nämligen inte något
skydd mot att ett koncernföretag delar ut den vinst som redovisas i dess
balansräkning utan att därvid ta hänsyn till förlust hos annat koncernföre-
tag.

Den grundläggande koncemdefinitionen i svensk rätt finns i 1 kap. 5 §
aktiebolagslagen (1975:1385). Denna gäller för vissa kreditinstitut och
värdepappersbolag som omfattas av lagen. En motsvarande definition
finns intagen i 1 kap. 1 § lagen om årsredovisning m.m. i vissa företag
(1980 års årsredovisningslag). Denna har avseende på bl.a. hypoteksinsti-
tut. Dessutom finns motsvarande koncemdefinitioner, anpassade efter
verksamhetsformerna, i 1 kap. 3 § bankaktiebolagslagen (1987:618),
1 kap. 2 § sparbankslagen (1987:619), 1 kap. 8 § föreningsbankslagen
(1987:620) och 1 kap. 2 § i lagen om kapi tal täckning och stora expone-
ringar för kreditinstitut och värdepappersbolag (1994:2004).

Koncemdefinitionen i svensk rätt; huvudregeln

I 1 kap. 5 § första stycket aktiebolagslagen föreskrivs att om ett aktiebo-
lag äger så många aktier eller andelar i en svensk eller utländsk juridisk
person att det har mer än hälften av rösterna för samtliga aktier eller an-
delar, är aktiebolaget moderföretag och den juridiska personen dotterföre-
tag. Det är alltså, enligt huvudregeln, röstandelens och inte kapitalan-
delens storlek som är avgörande för om ett moder-dotterföretagsför-
hållande föreligger (jfr 1 kap. 6 § första stycket bankaktiebolagslagen,
1 kap. 2 § första stycket sparbankslagen och 1 kap. 8 § första stycket
föreningsbankslagen).

Av 1 kap. 5 § första stycket andra meningen aktiebolagslagen fram-
går att indirekta dotterföretagsförhållanden likställs med direkta sådana.
Detta innebär att om ett moderföretag har ett dotterföretag som i sin tur
kontrollerar mer än hälften av rösterna i ett annat företag är även det sist-
nämnda företaget dotterföretag till moderföretaget. Detsamma gäller om
moderföretaget tillsammans med ett eller flera dotterföretag eller genom
flera dotterföretag innehar röstmajoriteten i ett företag (jfr 1 kap. 6 §
första stycket andra meningen bankaktiebolagslagen, 1 kap. 2 § första
stycket andra meningen sparbankslagen och 1 kap. 8 § första stycket
andra meningen föreningsbankslagen).

Prop. 1995/96:10

Del 3
Kreditinstitut och
värdepappersbolag

97

7 Riksdagen 1995/96. I saml. Nr 10. Del III

Koncemdefinitionen i svensk rätt; sekundärregeln

Den s.k. sekundärregeln finns i 1 kap. 5 § andra stycket aktiebolagslagen
(jfr 1 kap. 6 § andra stycket bankaktiebolagslagen, 1 kap. 2 § andra styc-
ket sparbankslagen och 1 kap. 8 § andra stycket föreningsbankslagen).

Enligt denna föreligger en koncern om ett företag på grund av aktie-
eller andelsinnehav i ett annat företag eller på grund av avtal ensamt har
såväl ett bestämmande inflytande över ett annat företag som en betydande
andel i resultatet av dess verksamhet (se vidare den redogörelse för kon-
cernbegreppet som lämnats i avsnitt 15.1 i del 2).

Förhållanden som faller utanför koncernbegreppet

Såsom framhållits i avsnitt 15.1 i del 2 lär ett koncemförhållande inte
kunna grundas enbart på ett avtal mellan två företag. Inte heller anses
något koncemförhållande normalt föreligga i fråga om s.k. 50/50-företag
(se prop. 1979/80:143 s. 71-74). Med 50/50-företag avses företag som
ägs av två företag till lika delar (se vidare den redogörelse som lämnats
i nyss nämnda avsnitt i del 2).

Koncernbegreppets betydelse

Koncemdefinitionen har framför allt betydelse för redovisningsreglerna.
Ett moderföretag måste sålunda upprätta en koncernredovisning. Den
skall bl.a. innehålla en balansräkning och en resultaträkning avseende
hela koncernen. Dessutom skall moderföretaget i sin årsredovisning läm-
na vissa särskilda uppgifter rörande dotterföretag. Moderföretaget skall
vidare i sin förvaltningsberättelse lämna upplysningar bl.a. om viktiga
förhållanden och händelser av väsentlig betydelse för koncernen.

Det förhållande att ett aktiebolag utgör moderföretag i en koncern med-
för också att en särskild begränsning kommer att gälla i fråga om rätten
till vinstutdelning. Av 12 kap. 2 § första stycket aktiebolagslagen följer
nämligen att aktiebolaget inte far dela ut mer än vad som är utdelningsbar
vinst enligt koncembalansräkningen. Motsvarande bestämmelser finns för
bankaktiebolag i 9 kap. 2 § första stycket bankaktiebolagslagen och för
föreningsbanker i 8 kap. 2 § första stycket föreningsbankslagen.

Koncemförhållandet medför också begränsningar i dotterföretags möj-
ligheter att förvärva eller som pant motta aktier i moderföretaget (se
7 kap. 2 § aktiebolagslagen och 6 kap. 9 § bankaktiebolagslagen).

Koncemreglerna påverkar dessutom tillämpningsområdet för det s.k.
låneförbudet (se 12 kap. 7 § aktiebolagslagen). Låneförbudet gäller lån
till aktieägare och till vissa andra företaget närstående men omfattar inte
lån till andra företag inom samma koncern. Undantagsregeln för koncern-
företag innebär en viss lättnad i låneförbudet. I viss utsträckning kan
dock förekomsten av ett koncemförhållande även utvidga tillämpningsom-
rådet för låneförbudet. Kretsen av de personer till vilka lån inte far läm-

Prop. 1995/96:10

Del 3
Kreditinstitut och
värdepappersbolag

98

nas omfattar sålunda också aktieägare, styrelseledamöter eller verkställan-
de direktör i annat företag inom samma koncern jämte dem närstående
fysiska eller juridiska personer.

Slutligen kan nämnas att koncemreglerna får betydelse även på andra
områden, t.ex. för utformningen av emissionsprospekt från moderföretag
(se 4 kap. 20 och 22 §§ aktiebolagslagen och 4 kap. 21 och 23 §§ bank-
aktiebolagslagen, för styrelsens och verkställande direktörens upplys-
ningsplikt gentemot företagsstämman (se 9 kap. 12 § aktiebolagslagen,
8 kap. 11 § bankaktiebolagslagen, 4 kap. 12 § sparbankslagen och 7 kap.
11 § föreningsbankslagen), för reglerna om revisorsjäv (se 10 kap. 4 §
aktiebolagslagen och 3 kap. 5 § bankrörelselagen (1987:617), BRL) och
för reglerna om inlösen av aktier i dotterföretag (se 14 kap. 31-35 §§ ak-
tiebolagslagen, 11 kap. 10-16 §§ bankaktiebolagslagen, 7 kap. 9-13 §§
sparbankslagen och 10 kap. 10-14 föreningsbankslagen).

Koncernbegreppet har ibland också betydelse för tillämpning av särskil-
da rörelseregler för finansiella företag. Koncemreglerna är t.ex. av bety-
delse för tillämpningen av reglerna om kapitaltäckning och stora expone-
ringar på finansiella företagsgrupper (se 6 kap. 1-10 §§ i lagen
(1994:2004) om kapitaltäckning och stora exponeringar för kreditinstitut
och värdepappersbolag), begränsningar för förvärv av dotterföretag i
koncerner där bank ingår (se 3 kap. 15 a § BRL) och regler om ägar-
prövning m.m. (se 7 kap. 10-14 §§ BRL och 5 kap. 11-15 §§ lagen
(1992:1610) om kreditmarknadsbolag).

Direktivet: EG-rätten innehåller inte någon allmän bolagsrättslig kon-
cemdefinition. I det sjunde bolagsrättsliga direktivet (83/349/EEG) om
sammanställd redovisning (det sjunde direktivet) anges emellertid ett antal
situationer då ett företag skall vara skyldigt att upprätta s.k. sammanställd
redovisning och sammanställt årsbokslut, dvs. vad som i svensk rätt mot-
svarar koncernredovisningen. Dessa bestämmelser kan därför sägas inne-
fatta en koncemdefinition. Det bör dock understrykas att direktivet inte
ger denna koncemdefinition betydelse annat än på redovisningsrättens
område.

I artikel 1.1 i det sjunde direktivet anges när en koncernredovisning
skall upprättas. Enligt artikeln skall en medlemsstat föreskriva att vaije
företag som lyder under dess lagstiftning skall upprätta en sammanställd
redovisning och ett sammanställt årsbokslut, om något av följande är till-
lämpligt på företaget (moderföretaget):

a) Det innehar en majoritet av rösterna för aktierna eller andelarna i ett
annat företag (dotterföretaget).

b) Det har rätt att utse eller entlediga en majoritet av ledamöterna i ett
annat företags (dotterföretagets) förvaltnings-, lednings- eller tillsyns-
organ och samtidigt är aktieägare eller delägare i detta företag.

c) Det har rätt att utöva ett bestämmande inflytande över ett företag
(dotterföretaget) i vilket det är aktieägare eller delägare enligt ett avtal
som är slutet med det sistnämnda företaget eller enligt en bestämmelse
i det företagets statuter, om den lagstiftning som dotterföretaget lyder
under tillåter sådana avtal eller bestämmelser. En medlemsstat behöver
inte föreskriva att moderföretaget skall vara aktieägare eller delägare i

Prop. 1995/96:10

Del 3
Kreditinstitut och
värdepappersbolag

99

dotterföretaget. De medlemsstater vilkas lagstiftning inte innehåller före-
skrifter om sådana avtal eller bestämmelser i statuterna som här avses be-
höver inte tillämpa denna regel.

d) Det är aktieägare eller delägare i ett företag, och

aa) en majoritet av de ledamöter i företagets (dotterföretagets) förvalt-
nings-, lednings- eller tillsynsorgan som har utfört sitt uppdrag under rä-
kenskapsåret, under det föregående räkenskapsåret och fram till tidpunk-
ten för upprättandet av den sammanställda redovisningen, har utsetts en-
bart på grund av den nämnde aktieägarens eller delägarens sätt att utöva
sin rösträtt, eller

bb) till följd av avtal med andra aktieägare eller delägare i företaget
(dotterföretaget) ensam förfogar över en majoritet av rösterna för
aktierna eller andelarna i det företaget; medlemsstaterna får införa mera
detaljerade föreskrifter angående form och innehåll för sådana avtal.

Medlemsstaterna skall enligt artikeln åtminstone införa den i bb
angivna ordningen. De får låta tillämpningen av aa bero på ett innehav
av aktier eller andelar som representerar 20 procent eller mer av rösterna
för aktierna eller andelarna i företaget. Bestämmelserna i aa skall dock
inte tilllämpas, om något annat företag innehar sådana rättigheter i dotter-
företaget som avses i a, b eller c.

Enligt artikel 1.2 i samma direktiv gäller att en medlemsstat, utöver de
fall som anges i punkt 1 och i avvaktan på en senare samordning, far
kräva att ett företag som lyder under dess lagstiftning skall upprätta en
sammanställd redovisning och ett sammanställt årsbokslut, om företaget
(moderföretaget) har ett ägarintresse enligt artikel 17 i direktiv
78/660/EEG i ett annat företag (dotterföretaget) och

a) moderföretaget fektiskt utövar ett bestämmande inflytande över dot-
terföretaget, eller

b) moderföretaget och dotterföretaget står under moderföretagets ge-
mensamma ledning.

I artikel 2 finns bestämmelser om vilka röster som i detta avseende
skall dras från eller läggas till.

I artikel 2.1 föreskrivs att vid tillämpningen av artikel 1.1 a, b och d
skall till moderföretagets röster läggas sådana röster som tillkommer
någon som handlar i eget namn men för moderföretagets eller något av
dess dotterföretags räkning. Röstinnehavet skall samtidigt, enligt artikel
2.2, reduceras med sådana röster som tillkommer moderföretaget eller
något av dess dotterföretag till följd av aktier eller andelar som innehas
för annans räkning. Detsamma gäller om aktierna innehas som säkerhet
och rösträtten skall utövas enligt mottagna instruktioner eller, om aktierna
eller andelarna innehas som ett led i en löpande transaktion i en låneverk-
samhet, rösträtten utövas i dens intresse som har ställt säkerheten. Slutli-
gen skall, enligt artikel 2.3, vid tillämpning av artikel 1.1a och d, aktie-
ägarnas eller andelsägarnas samlade rösträtt i ett dotterföretag reduceras
med den rösträtt som är förenad med aktier eller andelar som innehas av
dotterföretaget självt eller av ett dotterföretag till detta eller av någon
som handlar i eget namn men på dessa dotterföretags vägnar.

Prop. 1995/96:10

Del 3
Kreditinstitut och
värdepappersbolag

100

Artikel 12 behandlar vad som brukar benämnas s.k. oäkta koncerner.
I artikel 12.1 sägs att en medlemsstat får, utan inskränkning i vad som
gäller enligt artikel 1-10, kräva att ett företag som lyder under dess lag-
stiftning upprättar sammanställd redovisning och sammanställd förvalt-
ningsberättelse, om

a) detta företag och ett eller flera andra företag med vilka det först-
nämnda företaget inte har något sådant samband som avses i artikel 1.1
eller artikel 1.2, står under enhetlig ledning på grund av avtal med det
förstnämnda företaget eller på grund av bestämmelser i företagens statu-
ter, eller

b) förvaltnings-, lednings- eller tillsynsorganen i detta företag och ett
eller flera andra företag med vilka det förstnämnda företaget inte har nå-
got sådant samband som avses i artikel 1.1 eller artikel 1.2, till större de-
len består av samma personer vilka har fullgjort sitt uppdrag under rä-
kenskapsåret och fram till dess att den sammanställda redovisningen upp-
rättas.

Enligt artikel 12.2 skall, vid tillämpningen av punkt 1, de företag som
står i ett sådant förhållande till varandra som där avses och dessa företags
dotterföretag omfattas av en sammanställd redovisning enligt detta direk-
tiv, om ett eller flera av företagen är sådana bolag som anges i artikel 4.

I likhet med vad som är fallet i svensk rätt likställs enligt direktivet di-
rekta och indirekta dotterföretagsförhållanden (artiklarna 2.1 och 3.2).

Motsvarande bestämmelser som i det sjunde direktivet om skyldighet
att upprätta koncernredovisning gäller även för kreditinstitut. Enligt arti-
kel 42.1 i direktiv (86/635/EEG) om årsbokslut och sammanställd redo-
visning för banker och andra finansiella institut (bankredovisningsdirekti-
vet) skall nämligen kreditinstitut upprätta en sammanställd redovisning
och en sammanställd förvaltningsberättelse enligt det sjunde direktivet,
i den mån inte annat föreskrivs i artikel 42 eller artikel 43 i bankredovis-
ningsdirektivet.

I den mån en medlemsstat inte tillämpar artikel 5 i det sjunde direktivet
- dvs. möjligheten att undanta vissa s.k. finansiella holdingföretag från
krav på sammanställd redovisning - skall artikel 42.1 även gälla moder-
företag som inte har annat ändamål än att förvärva och förvalta innehav
i dotterföretag och att göra dem vinstbringande, såvitt dotterföretagen
uteslutande eller huvudsakligen är kreditinstitut (artikel 42.2).
Bestämmelsen reglerar alltså frågan om koncernredovisning i finansiella
holdingföretag.

Skälen för regeringens förslag: De skäl som anförts i avsnitt 15.1 i
del 2 är av betydelse även här. Detta innebär följande.

De regler om koncernredovisning som i dag finns i aktiebolagslagen,
1980 års årsredovisningslag och banklagstiftningen bör anpassas till före-
skrifterna i det sjunde direktivet och bankredovisningsdirektivet. Det kon-
cernbegrepp som genom anpassningen till EG:s redovisningsregler intro-
duceras i den svenska lagstiftningen bör därvid ges en mera generell till-
lämpning än vad direktivet kräver.

I den nuvarande lagstiftningen för kreditinstitut och värdepappersbolag
återfinns koncemdefinitionen i aktiebolagslagen, 1980 års årsredovis-

Prop. 1995/96:10

Del 3
Kreditinstitut och
värdepappersbolag

101

ningslag, bankaktiebolagslagen, sparbankslagen, föreningsbankslagen och
lagen om kapitaltäckning och stora exponeringar för kreditinstitut och
värdepappersbolag. Det kan anföras skäl för att den nya koncemdefini-
tionen bör komma till uttryck på ett enda ställe i lagstiftningen. Rege-
ringen väljer dock att här föreslå att den nya koncemdefinitionen skall in-
föras i var och en av de berörda lagarna utanför lagen om årsredovisning
i kreditinstitut och värdepappersbolag (ÅRKL). I ÅRKL bör däremot den
teknik för hänvisningar som i övrigt etablerats gälla även i fråga om be-
stämmelserna för när en koncern föreligger.

I ÅRKL bör därför hänvisas till årsredovisningslagens koncernbegrepp.

Koncernbegreppet bör i den nya lagstiftningen omfatta endast sådana
fall där "moderföretaget" är ett svenskt företag.

Såväl i direktivet som i gällande rätt är det först och främst röstmajori-
tet som kan konstituera ett koncemförhållande. En bestämmelse om detta
bör givetvis införas i den nya lagstiftningen.

I den nu gällande huvudregeln beaktas dock endast rösträtt som är före-
nad med äganderätt till aktierna eller andelarna. Regeringen föreslår att
det nuvarande kravet på att aktierna eller andelarna skall innehas med
äganderätt utmönstras. Denna förändring får visserligen ingen betydelse
i förhållandet mellan svenska aktiebolag, eftersom rösträtten i sådana fö-
retag även i fortsättningen kan utövas enbart av aktieägare. Däremot kan
det få betydelse i fråga om innehav i utländska företag i vilka äganderätt
eller rösträtt kan skiljas åt genom exempelvis pantsättning.

För att ett koncemförhållande skall föreligga enligt den nuvarande se-
kundärregeln krävs att moderföretaget ensamt har ett bestämmande infly-
tande i dotterföretaget på grund av aktie- eller andelsinnehav eller avtal
och dessutom en betydande andel i dotterföretagets resultat. Regeringen
förordar att sekundärregeln i sin nuvarande form upphävs även för kre-
ditinstitut och värdepappersbolag.

En del av de situationer som brukar anses falla in under sekundärregeln
regleras emellertid uttryckligen i direktiven.

Föreskriften i artikel 1.1 b innebär sålunda att en juridisk person skall
anses som dotterföretag till ett annat företag om detta har rätt att utse
eller avsätta mer än hälften av ledamöterna i ledningsorganen samt äger
aktier eller andelar i detta företag. Föreskriften bör tas in i den nya lag-
stiftningen. Något skäl att - såsom är fallet i dag - uppställa ett krav på
att moderföretaget även skall ha en betydande andel i dotterföretagets re-
sultat finns inte.

En annan direktivföreskrift som delvis ryms inom den svenska sekun-
därregeln är föreskriften i artikel 1.1c. Den innebär att ett koncemför-
hållande kan uppkomma även genom att ett företag på grund av avtal
med annat företag eller bestämmelser i dess bolagsordning har ett be-
stämmande inflytande över det sistnämnda företaget. Enligt regeringens
mening är det rimligt att koncemreglerna blir tillämpliga på det förhållan-
de som därvid uppkommer mellan det svenska och det utländska företa-
get. En bestämmelse motsvarande artikel 1.1c bör därför införas i den
nya lagstiftningen. En förutsättning för att regeln skall kunna tillämpas
bör vara att moderföretaget är aktie- eller andelsägare i det andra företa-

Prop. 1995/96:10

Del 3
Kreditinstitut och
värdepappersbolag

102

get. Sveriges Industriförbund har menat att en ytterligare förutsättning för
att ett koncemförhållande skall föreligga i detta fall skall vara att moder-
företaget har en "betydande andel i resultatet" i det andra företaget. Re-
geringen anser inte att det finns skäl för det.

Artikel 1.1 d aa i direktivet rör s.k. praktisk majoritet. Föreskriften är
inte tvingande. Flertalet länder har valt att inte införa den i sin lagstift-
ning. Regeringen anser att den nya lagstiftningen inte bör innehålla någon
bestämmelse motsvarande artikel 1.1 d aa.

I artikel 1.1 d bb regleras en situation som inte fäller in under den
svenska sekundärregeln. Av artikeln följer att ett koncemförhållande upp-
kommer om ett företag till följd av avtal med andra aktieägare eller del-
ägare ensam förfogar över en majoritet av aktierna eller andelama i före-
taget. Den behandlar sålunda s.k. konsortialavtal. Föreskriften är tving-
ande för medlemsstaterna och måste därför införlivas med svensk rätt.

De nu föreslagna reglerna torde täcka in de situationer där det normalt
är befogat att tillämpa koncemmässiga regler. Regeringen delar därför
i princip kommitténs uppfattning att Sverige inte generellt bör utvidga
koncernbegreppet på det sätt som artiklarna 1.2 och 12 i och för sig med-
ger.

Såväl direktivet som gällande rätt likställer i detta sammanhang direkta
och indirekta innehav av aktier eller andra andelar. Regeringen föreslår
därför att bestämmelser med denna innebörd tas in i den nya lagstiftning-
en. Av lagstiftningen bör alltså framgå att till koncernen räknas inte bara
moderföretag och dotterföretag utan även dotterföretags dotterföretag.
Detta bör gälla inte bara när moder-dotterföretagsförhållandet grundar sig
på röstandel utan även när det grundar sig på andra förhållanden. Av lag-
stiftningen bör också framgå att koncernen även omfattar företag i vilka
moderföretaget tillsammans med sina dotterföretag har röstmajoritet eller
motsvarande. Där bör även tas in bestämmelser som motsvarar dem som
finns i artikel 2 och behandlar de fåll då aktier innehas för annans räk-
ning.

Regeringen har inte funnit anledning att föreslå någon förändring be-
träffande s.k. 50/50-företag. Enligt regeringens mening bör sådana inte
heller i fortsättningen behandlas som koncernföretag, såvida det inte före-
ligger sådana särskilda förhållanden som anges i de nu föreslagna
bestämmelserna.

En remissinstans har menat att det skatterättsliga koncernbegreppet bör
samordnas med det nu aktuella koncernbegreppet. Den nu aktuella EG-
anpassningen av koncernbegreppet i bl.a. aktiebolagsrätten ställer, enligt
regeringens mening, inte några krav på att också det skatterättsliga be-
greppet förändras. Regeringen föreslår därför inte någon förändring i
denna del.

Frågan om skyldighet att upprätta koncernredovisning i finansiella hol-
dingföretag och i s.k. oäkta koncerner under vissa förutsättningar be-
handlas i ett kommande avsnitt (se avsnitt 16.1).

I den lag (1994:2004) om kapital täckning och stora exponeringar i kre-
ditinstitut och värdepappersbolag, som nyligen trätt i kraft, finns en kon-
cemdefinition som motsvarar den som finns i gällande redovisningslag-

Prop. 1995/96:10

Del 3
Kreditinstitut och
värdepappersbolag

103

stiftning. Som tidigare anförts är ett enhetligt koncernbegrepp att föredra
av rättssystematiska och praktiska skäl. Koncernbegreppet bör därför
även i nämnda lag anpassas efter den koncemdefinition som nu föreslås
(se vidare förslag till följdändring i 1 kap. 2 § nämnda lag).

Prop. 1995/96:10

Del 3
Kreditinstitut och
värdepappersbolag

15.2 Intresseföretag och ägarintressen

Regeringens förslag: En definition av begreppet intresseföretag in-
fors:

Om ett företag äger aktier eller andelar i en svensk eller utländsk
juridisk person som inte är dotterföretag till företaget och om företa-
get samtidigt utövar ett betydande inflytande över den juridiska per-
sonens driftsmässiga och finansiella styrning samt ägandet utgör ett
led i en varaktig förbindelse mellan företaget och den juridiska per-
sonen, skall den juridiska personen anses som intresseföretag till fö-
retaget.

Ett företag som innehar minst tjugo procent av rösterna för samtli-
ga aktier eller andelar i en annan juridisk person skall, om annat inte
framgår av omständigheterna, anses ha ett sådant inflytande över och
en sådan förbindelse med den juridiska personen som nyss har sagts.

Ett intresseföretagsförhållande skall även föreligga, om ett dotter-
företag, eller ett moderföretag tillsammans med ett eller flera dotter-
företag, eller flera dotterföretag tillsammans står i ett sådant för-
hållande till en annan juridisk person som har angivits ovan.

Någon ändring görs inte i definitionen av ägarintresse i lagen
(1994:2004) om kapitaltäckning och stora exponeringar för kreditin-
stitut och värdepappersbolag.

Kommitténs förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens
förslag (se betänkandet del I s. 167, 168, 171 och 172 samt del II s.
348). I kommitténs förslag har dock inte uppställts något varaktighetsrek-
visit.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser har inte haft något att in-
vända mot kommitténs förslag. Bokföringsnämnden har dock ifrågasatt
om inte intresseföretagsdefinitionen också bör innehålla ett krav på att in-
nehavet av aktier eller andelar är varaktigt. Nämnden har vidare menat
att om ett företag har ett röstetal om mer än 20 procent skall det alltid
anses ge upphov till ett betydande inflytande i den andra juridiska per-
sonen. Kooperativa Förbundet har gjort gällande bl.a. att kommitténs de-
finition av intresseföretag är för vag.

Gällande rätt m.m: Begreppet intresseföretag saknas i svensk lagstift-
ning. 1974 års bolagskommitté diskuterade införandet av ett sådant be-
grepp men valde att inte lägga fram något förslag om detta (se SOU
1979:46 s. 93 ff). Kommitténs arbetsdefinition av begreppet innebar att
ett intresseföretag förelåg om ett annat företag, ensamt eller tillsammans

104

med dotterföretag, ägde minst 20 procent av kapitalet eller rösterna i fö-
retaget och innehavet representerade en varaktig förbindelse mellan före-
tagen.

Bolagskommitténs definition torde överensstämma ganska väl med nu-
varande redovisningspraxis. I redovisningspraxis torde det dock vara en-
dast ett innehav av 20 procent av rösterna som ger upphov till ett intres-
seföretagsförhållande. Enligt Föreningen Auktoriserade Revisorers utkast
till rekommendation Redovisning för andel i intresseföretag anges följan-
de definition av intresseföretag.

Ett företag är ett intresseföretag till ett annat företag om det icke är
dotterföretag till detta företag men detta eller den koncern, vari det är
moderföretag, äger aktier eller andelar i företaget i sådan omfattning att
det kontrollerar en andel av rösträtten i företaget som uppgår till minst
20 procent. Innehavet av aktierna eller andelarna förutsätts representera
en varaktig förbindelse mellan företagen. Det skall inte vara fråga om en
rent finansiell placering.

Begreppet "ägarintresse" förekommer även i lagen (1994:2004) om ka-
pitaltäckning och stora exponeringar för kreditinstitut och värdepappers-
bolag. Där definieras det som "ett direkt eller indirekt innehav av 20 %
eller mer av rösterna eller kapitalet i ett företag".

Direktivet: I det fjärde bolagsrättsliga direktivet (78/660/EEG) om års-
bokslut (det fjärde direktivet) förekommer begreppet ägarintresse. I det
sjunde direktivet används begreppet intresseföretag. Begreppen har olika
innebörd.

Enligt artikel 17 i det fjärde direktivet utgör ägarintressen enligt detta
direktiv sådana andelar i andra företags kapital, oavsett om andelarna
representeras av värdepapper eller inte, som genom att skapa en varaktig
förbindelse med dessa andra företag är avsedda att främja den egna verk-
samheten. En kapitalandel i ett bolag skall anses utgöra ett ägarintresse,
om andelen överstiger en procentsats som medlemsstaterna skall
bestämma men som inte får överstiga 20 procent.

Begreppet "ägarintresse" används i artikel 9 i det fjärde direktivet.
Denna artikel föreskriver att fordringar på respektive skulder till företag
i vilka det redovisande företaget har ägarintressen skall tas upp under sär-
skilda poster i balansräkningen. Enligt artikel 59 får begreppet också be-
tydelse för när den s.k. kapitalandelsmetoden får användas i årsredovis-
ning för värdering av aktier och andelar i andra företag (se avsnitt 15.4).
Enligt artikel 33 i det sjunde direktivet är det också av betydelse för när
kapitalandelsmetoden måste användas i koncernredovisningen.

I artikel 33.1 i det sjunde direktivet sägs följande. Om ett företag som
omfattas av en sammanställd redovisning utövar ett betydande inflytande
över den driftsmässiga och finansiella styrningen av ett annat företag som
inte omfettas av denna redovisning (ett intresseföretag) och i det senare
företaget har ett sådant ägarintresse som anges i artikel 17 i direktiv
78/660/EEG, skall ägarintresset redovisas i den sammanställda balansräk-
ningen under en särskild post med lämplig beteckning. Ett företag skall
anses utöva ett betydande inflytande över ett annat företag, om det inne-

Prop. 1995/96:10

Del 3
Kreditinstitut och
värdepappersbolag

105

har minst 20 procent av röstvärdet för aktierna eller andelarna i det sist-
nämnda företaget. Artikel 2 skall tillämpas.

I artikel 2 finns bestämmelser om vilka röster som i detta avseende
skall dras från eller läggas till de som ägarföretaget innehar (se de i av-
snitt 15.1 behandlade reglerna).

Intresseföretagsbegreppet har i det sjunde direktivet sin största betydel-
se i koncernredovisningen. Om det företag som utövar det betydande in-
flytandet har ett ägarintresse i intresseföretaget, skall nämligen innehavet
redovisas under en särskild rubrik i koncernredovisningen (se artikel
33.1) och redovisas enligt kapitalandelsmetoden (se artikel 33.2 och föl-
jande). Härutöver anknyter bestämmelserna om användande av kapitalan-
delsmetoden i årsredovisningen (se artikel 59 i det fjärde direktivet) till
definitionen av intresseföretag.

Enligt artikel 42.1 i bankredovisningsdirektivet skall kreditinstitut upp-
rätta en sammanställd redovisning i enlighet med det sjunde direktivet,
i den mån inte annat föreskrivs i artikel 42 och 43 i först nämnda direk-
tiv. Bankredovisningsdirektivets artikel 42 och 43 innehåller inga avvi-
kande bestämmelser i detta avseende.

Skälen för regeringens förslag: De skäl som anförts i avsnitt 15.2 i
del 2 är även här av betydelse. Detta innebär följande.

Vilka begrepp bör införas i den svenska lagstiftningen?

Regeringen anser att begreppet "ägarintresse" inte bör tas in i den nya la-
gen. I stället bör begreppet "intresseföretag" användas för att urskilja de
företag som, utan att själva vara dotterföretag, är värda särskild upp-
märksamhet i ett annat företags redovisning.

Hur bör begreppet intresseföretag definieras?

Det är naturligt att begreppet "intresseföretag" bestäms med utgångspunkt
från den definition som finns i artikel 33 i det sjunde direktivet. Även
ÅRKL bör ha som utgångspunkt att med intresseföretag avses ett företag
över vilket ett annat företag utövar ett betydande inflytande. Det bör ock-
så fordras att detta inflytande grundas på ett aktie- eller andelsinnehav
som utgör ett led i en varaktig förbindelse mellan företagen.

Det kan visserligen, som en remissinstans har varit inne på, hävdas att
begreppet "betydande inflytande" är vagt och oklart. För att uppnå större
klarhet bör det - i enlighet med direktivet - i lagen klaigöras att det skall
vara fråga om betydande inflytande över företagets driftsmässiga och
finansiella styrning.

En presumtionsregel om när betydande inflytande av det angivna slaget
föreligger bör införas. Presumtionsregeln bör anknyta till storleken på
ägarföretagets röstandel i det andra företaget. Härvid bör indirekta inne-
hav av röster likställas med direkta innehav.

Prop. 1995/96:10

Del 3
Kreditinstitut och
värdepappersbolag

106

Det finns anledning tolka direktivet så att antagandet om betydande in-
flytande fäller om det av omständigheterna i det enskilda fallet framgår
att det faktiskt inte föreligger något sådant inflytande.

I anslutning till definitionen av intresseföretag bör därför föreskrivas
att, om ett företag innehar minst 20 procent av röstandelen i ett annat fö-
retag, skall ett betydande inflytande och en varaktig förbindelse mellan
företagen anses föreligga, såvida annat inte framgår av omständigheterna.

Om ett företags rösträttsandel i ett annat företag understiger 20
procent, får frågan om betydande inflytande bedömas helt och hållet med
hänsyn till omständigheterna i det enskilda fallet.

Bör definitionen av ägarintresse i kapitaltäckningslagen ändras?

Såsom tidigare nämnts har regeringen i samband med införandet av lagen
(1994:2004) om kapital täckning och stora exponeringar för kreditinstitut
och värdepappersbolag (kapitaltäckningslagen), infört begreppet ägarin-
tresse. Den införda definitionen överensstämmer i allt väsentligt med de-
finitionen av ägarintresse i det fjärde direktivet. Rättssystematiska och
praktiska skäl talar i och för sig för att kapitaltäckningslagens definition
av ägarintresse borde anpassas efter den intresseföretagsdefinition som
införs i redovisningslagstiftningen. Det kan å andra sidan anföras skäl för
att behålla skilda definitioner. Ett skäl är de skillnader som trots allt finns
mellan bestämmelserna i EG:s redovisningsdirektiv och EG:s direktiv
(92/30/EEG) om gruppbaserad tillsyn. Skillnader i syften bakom de två
regelverken kan i sin tur motivera att man ändå har något olika defini-
tioner av ägarintresse/intresseföretag. Regeringen är därför inte nu
beredd att ändra definitionen av ägarintresse i lagen om kapitaltäckning
och stora exponeringar för kreditinstitut och värdepappersbolag. Det kan
emellertid finnas anledning att på nytt ta upp frågan i samband med
behandlingen av Redovisningskommitténs slutbetänkande.

Prop. 1995/96:10

Del 3
Kreditinstitut och
värdepappersbolag

107

15.3 Redovisning av aktier och andelar i koncern- och
intresseföretag m.m.

Regeringens förslag: Ett kreditinstituts eller värdepappersbolags
aktie- eller andelsinnehav i koncernföretag och intresseföretag skall
redovisas under särskilda rubriker i balansräkningen.

För vissa särskilt angivna tillgångsposter (post 2-5) och skuldpos-
ter (post 1-3 och 7) skall anges de fordringar respektive skulder som
avser koncernföretag och de som avser intresseföretag.

Uppgifter om efterställda tillgångar avseende koncernföretag och
intresseföretag skall lämnas för vaije tillgångspost.

I balansräkningen eller noterna skall för vaije dotterföretag och in-
tresseföretag samt för vaije annat företag, i vilket bolaget innehar en
kapitalandel om minst 20 procent, anges dess namn, organisations-
nummer, säte och eget kapital, värde enligt balansräkningen samt re-
sultatet för det senaste räkenskapsår för vilket bokslut har upprättats.
Därvid skall också lämnas uppgift om företagets kapitalandel i före-
taget. Om företagets rösträttsandel i företaget avviker från kapitalan-
delen, skall även rösträttsandelen anges.

Ett företag som är obegränsat ansvarig delägare i ett annat företag
skall ange detta företags namn, organisationsnummer, säte och rätts-
liga form.

Uppgifter av de nu angivna slagen får utelämnas från årsredovis-
ningen om de är av ringa betydelse med hänsyn till kravet på rättvi-
sande bild. Vidare skall Finansinspektionen kunna besluta att uppgif-
terna inte behöver lämnas under förutsättning att de är av sådant slag
att de kan vålla allvarlig skada för något av de berörda företagen.
Slutligen får uppgifterna om resultat och eget kapital utelämnas un-
der vissa särskilda förhållanden, bl.a. om uppgifterna omfattas av en
koncernredovisning som det redovisande företaget har upprättat.

Prop. 1995/96:10

Del 3
Kreditinstitut och
värdepappersbolag

Kommitténs förslag: Överensstämmer i huvudsakliga delar med rege-
ringens förslag. De särskilda kraven på upplysningar om företag i vilka
bolaget äger aktier och andelar gäller dock i kommitténs förslag endast
dotter- och intresseföretag. Kommittén har även föreslagit att kreditinsti-
tut och värdepappersbolag skall specificera samtliga aktier och andelar
i andra företag på samma sätt som dotterföretag och intresseföretag (se
betänkandet del I s. 173-177 samt del II s. 192, 193, 359 och 360).

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser har lämnat kommitténs
förslag utan erinran. Statistiska centralbyrån och Närings- och teknikut-
vecklingsverket har dock förordat att undantagen från skyldigheten att
lämna upplysningar om dotterföretags och intresseföretags eget kapital
och resultat begränsas. Riksskatteverket har ansett att det inte bör införas
någon möjlighet att få dispens från upplysningsskyldigheten. Redovis-
ningsrådet och Sveriges Industriförbund har förordat att de aktuella upp-
gifterna får utelämnas om de i stället lämnas i en särskild rapport som

108

deponeras hos registreringsmyndigheten. Även Föreningen Auktoriserade
Revisorer har varit inne på detta.

Gällande rätt m.m: Aktier och andelar i dotterföretag skall enligt
4 kap. 7 § första stycket BRL redovisas som särskild post i balansräk-
ningen.

Enligt 4 kap. 7 § tredje stycket BRL skall inbördes fordrings- och
skuldförhållande mellan dotterföretag och moderföretag i koncern redovi-
sas. Detta far ske inom linjen. Detsamma gäller enligt lagrummet för
ställda panter och därmed jämförliga säkerheter eller ansvarsförbindelser
till förmån för ett dotterföretag eller moderföretag.

Enligt 4 kap. 8 § första stycket 1 BRL skall aktier tas upp med angi-
vande av för vaije bolag dess namn, antalet aktier samt dess nominella
värde och bokförda värde enligt balansräkningen. För vaije bolag skall
vidare anges dess röstvärde samt den utdelning som har erhållits under
räkenskapsåret. Finansinspektionen får tillåta att aktier redovisas utan
specifikation.

Ett kreditinstitut som omfattas av aktiebolagslagen skall enligt 11 kap.
8 § första stycket 1 aktiebolagslagen ta upp aktier och andelar i andra fö-
retag och därvid för vaije företag ange dess namn, antalet aktier eller an-
delar samt aktiernas eller andelarnas nominella värde och värde enligt ba-
lansräkningen. En sådan specifikation behöver dock inte göras i fråga om
företag som inte är dotterföretag under förutsättning att såväl det nomi-
nella värdet som värdet enligt balansräkningen av aktierna eller andelarna
understiger 50.000 kronor eller fem procent av det ägande bolagets eget
kapital.

En liknande specifikation, fast begränsad till aktier och andelar i dotter-
företag, skall enligt 3 kap. 3 § andra stycket 1980 års årsredovisningslag
lämnas av kreditinstitut som omfettas av den lagen och som är moderfö-
retag i en koncern med i medeltal minst tio anställda.

För nyss nämnda företag gäller att Patent- och registreringsverket får
medge att aktierna eller andelarna redovisas utan specifikation under för-
utsättning att det är påkallat ur allmän och enskild synpunkt (se 11 kap.
8 § första stycket 1 aktiebolagslagen, 53 § aktiebolagsförordningen,
3 kap. 3 § 1980 års årsredovisningslag och 1 § förordningen, 1981:112,
om prövning av vissa ärenden enligt lagen [1980:1103] om årsredovis-
ning m.m. i vissa företag).

Specifikationskraven i aktiebolagslagen och 1980 års årsredovisningslag
omfattar inte indirekt, via dotterföretag, ägda aktier och andelar. God re-
dovisningssed kan emellertid kräva att moderföretaget i förvaltningsberät-
telsen eller koncernredovisningen lämnar upplysningar om indirekta inne-
hav om dessa är av väsentlig betydelse för koncernens verksamhet (se
Bokföringsnämndens uttalande, BFN U 88:5).

Direktiven: Enligt uppställningsformen för balansräkningen i artikel 4
i bankredovisningsdirektivet skall aktier och andelar i "anknutna företag"
redovisas under särskilda poster. "Ägarintressen" måste också särredovi-
sas. I båda fellen skall innehav i kreditinstitut specificeras såvida inte in-
nehavet enligt nationell lagstiftning skall anges i not. Motsvarande krav
på särredovisning gäller även vissa fordringar på respektive skulder till

Prop. 1995/96:10

Del 3
Kreditinstitut och
värdepappersbolag

109

anknutna företag och företag i vilka bolaget har ägarintressen. "Anknutna
företag" motsvarar i allt väsentligt koncernföretag enligt den koncemdefi-
nition som regeringen föreslår (se artikel 41 i det sjunde direktivet).

Enligt artikel 5 i bankredovisningsdirektivet skall särskilt redovisas som
delposter till respektive post:

- Fordringar, som anges under Tillgångar posterna 2-5, hos anknutna fö-
retag eller hos företag i vilket kreditinstitutet har ett ägarintresse, vare sig
fordringarna representeras av värdepapper eller ej.

- Skulder, som anges under Skulder och eget kapital, posterna 1, 2, 3
och 8, till anknutna eller till företag i vilka kreditinstitutet har ett ägarin-
tresse, vare sig skulderna representeras av värdepapper eller ej.

Enligt artikel 6 i bankredovisningsdirektivet skall efterställda tillgångar
redovisade särskilt som delposter till poster enligt uppställningsformen
eller till poster redovisade enligt artikel 5.

Bestämmelser om specifikation av aktie- och andelsinnehav finns i arti-
kel 43.1.2. Enligt denna artikel skall upplysning lämnas i not om namn
och säte för vaije företag i vilka den redovisningsskyldige själv eller
någon som handlar i eget namn men för den redovisningsskyldiges räk-
ning innehar en kapitalandel som överstiger 20 procent. Uppgift skall
lämnas om ägarföretagets kapitalandel samt om storleken av eget kapital
och årsresultat i det ägda företaget för det senaste räkenskapsåret. Vidare
skall uppgift lämnas om namn, säte och rättslig form för vaije företag i
vilket det redovisningsskyldiga bolaget är obegränsat ansvarig delägare.

Sådana uppgifter som avses i artikel 43.1.2 behöver inte lämnas om de
är av ringa betydelse med hänsyn till kravet på rättvisande bild. Inte
heller behöver det lämnas uppgift om eget kapital och resultat, om det
berörda företaget inte offentliggör sin balansräkning och bolaget, direkt
eller indirekt, äger mindre än 50 procent av företagets eget kapital.

Enligt artikel 45.1 a får medlemsstaterna dessutom tillåta att uppgifter-
na utelämnas från årsredovisningen om de i stället redovisas i en översikt
som deponeras hos registreringsmyndigheten. Medlemsstaterna får också,
enligt artikel 45.1 b, tillåta att uppgifterna utelämnas om de är av sådan
karaktär att de skulle kunna vålla allvarlig skada för något av de berörda
företagen. Sådant utelämnande får göras beroende av myndighets till-
stånd.

Av artikel 61a följer att medlemsstaterna får medge att företag som är
moderföretag utelämnar uppgift om dotter- eller intresseföretagets eget
kapital och resultat om företaget omfattas av en koncernredovisning som
upprättas av moderföretaget eller av ett moderföretag högre upp i koncer-
nen. Vidare far, enligt artikel 61b, uppgifterna utelämnas om aktie- eller
andelsinnehavet redovisas enligt kapitalandelsmetoden (se nedan avsnitt
15.4).

Enligt artikel 1.1 i bankredovisningsdirektivet skall artiklarna 45.1 och
61 i det fjärde direktivet gälla även för kreditinstitut. Enligt artikel 40 i
bankredovisningsdirektivet skall artikel 43.1 också gälla för kreditinstitut.

Skälen för regeringens förslag: De skäl som anförts i avsnitt 15.3 i
del 2 är av betydelse även här. Detta innebär - med beaktande av be-
stämmelserna i bankredovisningsdirektivet - följande.

Prop. 1995/96:10

Del 3
Kreditinstitut och
värdepappersbolag

110

Redovisningen i balansräkningen

Vad först gäller redovisningen i balansräkningen kräver direktivet att
aktie- och andelsinnehav i koncernföretag skall redovisas under en sär-
skild post i balansräkningen. Föreskriften gäller - i motsats till gällande
svensk rätt - inte endast aktie- och andelsinnehav i dotterföretag utan
även aktier och andelar i andra företag i samma koncern. Regeringen fö-
reslår att den nya lagstiftningen utformas i enlighet med direktivet.

Begreppet ägarintresse föreslås inte infört i detta sammanhang, utan be-
greppet intresseföretag. Kravet på särredovisning i balansräkningen bör
därför gälla aktier och andelar i intresseföretag, dvs. företag över vars
driftsmässiga och finansiella styrning det redovisande bolaget har ett be-
tydande inflytande grundat på ett aktie- eller andelsinnehav som utgör ett
led i en varaktig förbindelse mellan företagen. Normalt torde detta ge
samma resultat som en särredovisning av ägarintressen.

Att direktivet enbart fordrar särredovisning av sådana ägarintressen
som utgör anläggningstillgångar torde sammanhänga med att ägarintres-
sen per definition skall ha viss varaktighet. Det kan därför hävdas att ett
ägarintresse inte kan utgöra omsättningstillgång. Med andelar i intressefö-
retag kan det dock förhålla sig annorlunda och det kan därför anföras
skäl för att balansräkningen bör innehålla en post för andelar i intressefö-
retag som är omsättningstillgångar. Regeringen anser emellertid att en
sådan särredovisning skulle ha mycket liten praktisk betydelse och att
något sådant krav därför inte bör uppställas i lagstiftningen.

I enlighet med bankredovisningsdirektivets artikel 5 och 6 bör ÅRKL
också utformas så att vissa fordringsposter och skuldposter hänförliga till
koncern- och intresseföretag skall specificeras. I ARKL har intagits be-
stämmelser om detta (se 5 kap. 6 § 1 och 2).

Det är vidare väsentligt att alla slag av efterställda tillgångar i förhål-
lande till koncern- och intresseföretag redovisas. Uppgiftsskyldigheten i
detta avseende bör därför inte enbart begränsas till de poster som direkti-
vet uttryckligen kräver utan gälla för varje tillgångspost (se 5 kap. 6 §
3).

Specifikation av aktie- och andelsinnehav i årsredovisningen

Vilka innehav skall specificeras?

De nuvarande reglerna i bankrörelselagen, aktiebolagslagen och 1980 års
årsredovisningslag ställer större krav på specifikation av aktier och ande-
lar än vad direktivet gör. De nuvarande reglerna kräver sålunda specifi-
kation av nästan samtliga aktier och andelar, medan direktivet enbart for-
drar att det lämnas specificerade upplysningar i sådana fall då det redovi-
sande företaget har en kapitalandel på minst 20 procent. Upplysningskra-
ven i detta avseende bör begränsas till i huvudsak de innehav som direk-
tivet avser.

Prop. 1995/96:10

Del 3
Kreditinstitut och
värdepappersbolag

111

Det innebär for det första att det i den nya lagstiftningen bör föreskri-
vas att specificerade upplysningar skall lämnas om aktie- och andelsinne-
hav i dotterföretag.

Direktivet fordrar också att det lämnas motsvarande upplysningar om
andra företag i fäll det redovisande bolagets kapitalandel i det andra före-
taget uppgår till 20 procent eller mera. Det innebär att kravet på specifi-
cerade upplysningar väsentligen omfattar vad som enligt direktivet utgör
ägarintressen. I enlighet med regeringens ställningstagande att begreppet
ägarintressen inte bör införas i den svenska lagstiftningen, anser rege-
ringen, i likhet med kommittén, att det i den nya lagstiftningen i stället
bör uppställas ett krav på specifikation av aktier och andelar i intressefö-
retag.

Det kan emellertid förekomma att det redovisande bolaget innehar kapi-
talandelar i andra företag på mer än 20 procent utan att det för den skull
är fråga om dotter- eller intresseföretag. För att uppnå full överensstäm-
melse med direktivet bör därför lagen fordra att det lämnas särskilda
upplysningar också om innehaven i dessa företag.

Kreditinstitut och värdepappersbolag innehar ofta en betydande mängd
aktier och andelar som är föremål för snabb omsättning. Det framstår en-
ligt regeringen inte som motiverat att för sådana företag kräva längre
gående upplysningar om aktieinnehaven än för företag i allmänhet. Den
av kommittén, utifrån gällande rätt, föreslagna bestämmelsen om att kre-
ditinstitut och värdepappersbolag skall specificera samtliga innehav bör
därför inte genomföras.

Regeringen föreslår inte några begränsningar vad gäller möjligheterna
att specificera även andra innehav. Det är tvärtom naturligt att sådana
innehav som har en väsentlig affärsmässig eller strategisk betydelse alltid
specificeras. Den frågan bör emellertid inte lagregleras särskilt utan över-
lämnas till praxis. Frågan bör också vara möjlig att reglera genom före-
skrifter från regeringen eller Finansinspektionen.

Vilken information skall lämnas?

Informationskraven bör utformas i enlighet med de i huvudsak tvingande
föreskrifterna i artikel 43.1.2 i det sjunde direktivet. Det innebär att bola-
gen skall vara skyldiga att i årsredovisningen redovisa följande uppgifter
om det andra företaget: namn och säte, eget kapital och resultat för det
senaste räkenskapsåret.

Vidare bör - såsom direktivet också kräver - kapitalandelen i det andra
företaget anges.

Om bolagets röstandel i det andra företaget avviker från dess kapitalan-
del, kommer kapitalandelen inte att återspegla det inflytande som bolaget
kan utöva över det andra företaget. Lagen bör därför även innehålla en
bestämmelse om skyldighet att redovisa även förekommande skillnad
mellan kapital- och rösträttsandel.

Direktivet ställer - i motsats till gällande rätt - inte något krav på redo-
visning av antalet aktier eller andelar och inte heller något krav på att

Prop. 1995/96:10

Del 3
Kreditinstitut och
värdepappersbolag

112

aktiernas eller andelarnas värde enligt balansräkningen skall anges. Enligt
regeringens mening bidrar emellertid dessa uppgifter till en rättvisande
bild av bolagets ställning. Även ÅRKL bör därför ställa krav på sådan
redovisning. Däremot finns det inte skäl att till den nya lagen överföra
nuvarande bestämmelser om att aktiers nominella värde skall anges.

Numera är bolagets organisationsnummer det bästa och säkraste sättet
att identifiera en juridisk person. En bestämmelse om att upplysningar
skall lämnas om detta bör därför införas.

Slutligen bör det införas en bestämmelse om att ett kreditinstitut eller
värdepappersbolag som är obegränsat ansvarig delägare i annat företag,
skall vara skyldigt att ange även namn, organisationsnummer, säte och
rättslig form för detta företag.

Undantag från specifikationskraven

Direktivet öppnar vissa möjligheter att göra undantag från specifikations-
kraven.

Vissa föreskrifter om undantag från specifikationskravet är tvingande
i så måtto att medlemsstaterna måste införa regler om sådana undantag.
Så är fallet med bestämmelsen i artikel 43.1.2 jämförd med bankredovis-
ningsdirektivets artikel 40 om att uppgifter enligt denna artikel får ute-
lämnas om de med hänsyn till målsättningen i artikel 2.3 (rättvisande
bild) är av ringa betydelse. Så är också fallet med bestämmelsen i samma
artikel om att uppgift om eget kapital och årsresultat får utelämnas om
det berörda företaget inte offentliggör sin balansräkning och bolaget, di-
rekt eller indirekt, äger mindre än 50 procent av företagets egna kapital.
Den svenska lagstiftningen bör utformas i enlighet härmed.

I andra fåll bestämmer medlemsstaterna själva om de vill tillåta undan-
tag från specifikationskravet. Så är fallet med bestämmelserna i artikel
45 och 61.

Kommittén har valt att inte utnyttja föreskriften i artikel 45.1 a, enligt
vilken upplysningar inte behöver lämnas i årsredovisningen, om de i
stället ges formen av en översikt som deponeras hos registreringsmyndig-
heten. Regeringen delar kommitténs uppfattning att den möjligheten inte
bör utnyttjas.

Artikel 45.1 b ger medlemsstaterna möjlighet att tillåta att de i artikel

43.1.2 angivna uppgifterna utelämnas om det skulle kunna vålla allvarlig
skada för företaget. Liknande bestämmelser finns i gällande svensk rätt
(se 11 kap. 8 § första stycket 1 aktiebolagslagen och 3 kap. 3 § andra
stycket 1980 års årsredovisningslag). Regeringen anser att det i lagen bör
tas in en bestämmelse som ger bolagen möjlighet att i sådana fall uteläm-
na de upplysningar som kan vålla skada. För att denna möjlighet inte
skall missbrukas bör emellertid utelämnandet av uppgiften enligt ÅRKL
vara beroende av tillstånd från Finansinspektionen.

Slutligen ger artikel 61 i det fjärde direktivet medlemsstaterna rätt att
tillåta att uppgifter om eget kapital och resultat för företag som företaget
äger del i utelämnas, om företaget omfettas av en koncernredovisning

Prop. 1995/96:10

Del 3
Kreditinstitut och
värdepappersbolag

113

8 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 10. Del III

som det redovisande bolaget eller dess moderbolag har upprättat eller om
det redovisande bolaget i sin årsredovisning eller i en koncernredovisning
har redovisat innehavet av aktierna eller andelarna enligt kapitalandelsme-
toden. Regeringen anser för sin del att det i dessa fall inte är motiverat
att ställa större krav på specifikation (se avsnitt 15.3 i del 3). En bestäm-
melse motsvarande artikel 61 bör därför tas in i den nya lagstiftningen
och gälla även för kreditinstitut och värdepappersbolag.

15.4 Kapitalandelsmetoden och dess användande i
årsredovisningen

Prop. 1995/96:10

Del 3
Kreditinstitut och
värdepappersbolag

Regeringens bedömning: Det bör för närvarande inte införas några
bestämmelser om användande av den s.k. kapitalandelsmetoden i
årsredovisningen.

Kommitténs förslag: Kommittén har föreslagit att kapitalandelsmeto-
den skall få användas i årsredovisningen vid redovisning av aktier och
andelar i dotter- och intresseföretag.

Värdering enligt kapitalandelsmetoden skall enligt kommitténs förslag
ske enligt vissa i lagen intagna bestämmelser, som väsentligen innebär att
i bolaget tidigare bokförda värden skall justeras med hänsyn till dels
bolagets andel i dotter- eller intresseföretagets vinst eller förlust, dels
mottagen utdelning.

Om en värdering enligt kapitalandelsmetoden leder till att aktierna eller
andelarna tas upp till ett högre värde än i föregående balansräkning, skall
enligt kommitténs förslag mellanskillnaden överföras till en kapitalandels-
fond som inte får användas för utdelning till aktieägarna.

Kommittén har vidare föreslagit bl.a. att när kapitalandelsmetoden till-
lämpas skall interna vinster som uppkommer vid transaktioner mellan å
ena sidan det redovisande bolaget och å andra sidan dotter- eller intresse-
företaget om möjligt elimineras.

Kommitténs förslag innebär vidare att när metoden tillämpas, skall
mottagen utdelning från dotterföretaget eller intresseföretaget inte tas upp
som intäkt. I stället skall den andel av dotterföretagets eller intresseföre-
tagets vinst eller förlust som belöper på aktierna eller andelarnas redovis-
as som intäkt eller kostnad (se betänkandet del I s. 177-184 och del II
s. 357).

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser har inte haft några in-
vändningar mot kommitténs förslag. Statistiska centralbyrån har dock an-
sett att tillåtandet av kapitalandelsmetoden är till men för statistikproduk-
tionen och har därför förordat att nuvarande bestämmelser om redovis-
ning av aktieinnehav bibehålls. Även Bokföringsnämnden har ansett att
kapitalandelsmetoden inte bör få användas i årsredovisningen, i vart fall
inte i fråga om innehav i aktiebolag. Nämnden har anfört bl.a. att meto-
den är svår att förena med principen att orealiserade värdeökningar inte

114

får intäktsföras. Nämnden har vidare uttalat att förslaget under alla för-
hållanden behöver kompletteras i vissa delar och har bl.a. pekat på att det
inte går att skapa en bunden kapitalandelsfond i ett handelsbolag. Också
Sveriges Finansanalytikers Förening har avstyrkt förslaget att kapitalan-
delsmetoden skall få användas i årsredovisningen. Sveriges Industriför-
bund har hävdat att de föreslagna bestämmelserna om kapitalandelsmeto-
den är alltför detaljerade. Även andra remissinstanser har haft synpunkter
på detaljer i kommitténs förslag.

Bakgrund: Aktier och andelar i dotterföretag och intresseföretag kan
i princip redovisas antingen enligt anskaffiiingskostnadsmetoden eller en-
ligt kapitalandelsmetoden.

Anskaffningskonstnadsmetoden innebär att de aktier och andelar som
bolaget innehar i andra företag värderas på grundval av sina anskaff-
ningsvärden. Dessa värden justeras sedan inom ramen för reglerna om
avskrivning, nedskrivning och uppskrivning. Erhållen utdelning redovisas
som intäkt.

Anskaffningskostnadsmetoden ger inte någon direkt bild av ägarföreta-
gets andel i det andra företagets resultat. En sådan redovisning kan åstad-
kommas med hjälp av kapitalandelsmetoden. Denna metod bygger på att
det värde av aktier och andelar i intresseföretag som redovisas hos ägar-
företaget ökas respektive minskas i samma mån som intresseföretagets
eget kapital ändras. Inledningsvis bokförs aktierna eller andelarna till an-
skaffningsvärdet. Om intresseföretaget visar nettovinst under ett år, ökas
i ägarföretagets bokslut för samma år det redovisade värdet för aktierna
eller andelarna med samma belopp och ägarföretaget redovisar denna ök-
ning som en intäkt. Om intresseföretaget redovisar förlust, minskar i stäl-
let ägarföretagets bokförda värde av aktierna eller andelarna med andelen
av förlusten. Erhållen utdelning tas inte upp som intäkt.

Gällande rätt m.m: Svensk rätt innehåller inte några bestämmelser om
redovisning av aktier och andelar enligt kapitalandelsmetoden. Metoden
står emellertid knappast i samklang med gällande lagstiftning. Den inne-
bär ju nämligen att anskaffningsvärdet för andelen i intresseföretaget ökas
respektive minskas i samma mån som intresseföretagets eget kapital änd-
ras och förutsätter därigenom att det bokförda värdet av aktier och ande-
lar skall kunna höjas och sänkas.

Föreningen Auktoriserade Revisorer har likväl i ett utkast till rekom-
mendation, Redovisning för andel i intresseföretag, förordat att metoden
kommer till användning i koncernredovisningar för redovisning av ande-
lar i intresseföretag. I fråga om redovisning i årsredovisningar förordas
däremot anskaffningskostnadsmetoden.

Frågan huruvida aktier och andelar i intresseföretag borde redovisas
enligt kapitalandelsmetoden utreddes av 1974 års bolagskommitté.
Bolagskommittén ansåg att nackdelarna med metoden övervägde
fördelarna. Kommitténs huvudinvändning var att metoden skulle leda till
att det i ägarföretagets redovisning togs med intäktsbelopp som inte
kunde anses realiserade för företaget, eftersom detta inte på egen hand
kunde genomdriva utdelning från intresseföretaget (se SOU 1979:46 s.
105 ff)-

Prop. 1995/96:10

Del 3
Kreditinstitut och
värdepappersbolag

115

Direktivet: Enligt artikel 59.1 i det fjärde direktivet får medlemsstater-
na tillåta att "ägarintressen" (om detta begrepp, se avsnitt 15.2) redovisas
enligt kapitalandelsmetoden i det enskilda företagets årsredovisning. Inne-
havet skall i så fell redovisas som delposter till antingen posten "Aktier
eller andelar i anknutna företag" eller posten "Ägarintressen".

När kapitalandelsmetoden tillämpas första gången skall ägarintresset tas
upp till ett belopp som motsvarar antingen aktierna eller andelarnas bok-
förda värde, dvs. det värde som beräknas enligt värderingsreglerna i ar-
tiklarna 31-42 och som normalt bestäms med utgångspunkt i anskaff-
ningsvärdet, eller ägarföretagets andel i intresseföretagets eget kapital (se
artikel 59.2).

I båda fellen skall skillnaden mellan å ena sidan det bokförda värdet av
ägarintresset och å andra sidan ägarintressets andel i det ägda företagets
eget kapital anges särskilt i balansräkningen eller i en not. Beräkningen
av denna skillnad skall som huvudregel hänföra sig till den tidpunkt då
metoden tillämpas första gången. Medlemsstaterna får emellertid tillåta
eller kräva att beräkningen i stället hänför sig till förvärvstidpunkten (se
artikel 59.2).

Det värde som ägarintresset är upptaget till skall ökas eller minskas
med ägarföretagets andel i förändringen av intresseföretagets eget kapital
under räkenskapsåret. En minskning skall göras för mottagen utdelning
(se artikel 59.4).

Enligt artikel 59.6 skall den andel av resultatet, som kan hänföras till
ägarintressen i intresseföretag vilka redovisas enligt kapitalandelsmeto-
den, redovisas under en särskild rubrik i resultaträkningen. Om resultat-
andelen överstiger beloppet av erhållna eller förfellna utdelningar, skall
skillnaden tas upp som bunden reserv. Medlemsstaterna får tillåta eller
fordra att resultatandelen tas upp till ett belopp motsvarande erhållna eller
förfellna utdelningar.

Om det är praktiskt möjligt, skall intemvinster som uppkommer vid
transaktioner mellan ägarföretaget och intresseföretaget elimineras. Vid
en sådan eliminering skall de allmänna reglerna om eliminering i det
sjunde direktivet tillämpas (se artikel 59.7).

Det bör redan här anmärkas att enligt artikel 33 i det sjunde direktivet
skall i huvudsak motsvarande redovisning göras i koncernredovisningen
såvitt gäller aktier och andelar i intresseföretag.

Enligt artikel 1.1 i bankredovisningsdirektivet är artikel 59 i det fjärde
direktivet tillämplig även för kreditinstitut.

Skälen för regeringens bedömning: De skäl som anförts i avsnitt 15.4
i del 2 är av betydelse även här. Det kan anföras argument både för och
emot att tillåta metoden i årsredovisningen. Kommittén har förutskickat
att den avser att i sitt slutbetänkande ta upp vissa anknytande frågor,
bl.a. om hur kapitalandelsfonden skall få disponeras. Regeringen har mot
denna bakgrund och med hänsyn till att det, såvitt framgår av remissmot-
tagandet, inte finns något mera påtagligt behov av metoden i årsredovis-
ningen, stannat för att för närvarande inte lägga fram något förslag om
att den skall få användas i årsredovisningen. Det finns emellertid anled-

Prop. 1995/96:10

Del 3
Kreditinstitut och
värdepappersbolag

116

ning att återkomma till frågan sedan kommittén avgivit sitt slutbetänkan-
de.

16 Koncernredovisning

16.1 Skyldighet att upprätta koncernredovisning

Prop. 1995/96:10

Del 3
Kreditinstitut och
värdepappersbolag

Regeringens förslag: Kreditinstitut och värdepappersbolag som är
moderföretag skall upprätta koncernredovisning enligt ARKL. Det-
samma skall gälla finansiella holdingföretag som uteslutande eller
huvudsakligen förvaltar andelar i dotterföretag som är kreditinstitut
eller värdepappersbolag eller utländska företag av motsvarande slag.

Ar ett kreditinstitut, värdepappersbolag eller ett finansiellt holding-
företag (A) moderföretag men samtidigt dotterföretag, behöver före-
taget (det undantagna företaget) inte upprätta koncernredovisning om
följande förutsättningar samtidigt är uppfyllda.

a) Det undantagna företaget (A) och samtliga dess dotterföretag om-
fattas av en koncernredovisning som upprättas av ett annat företag
(B) som lyder under lagstiftningen i en stat inom Europeiska ekono-
miska samarbetsområdet (EES).

b) Koncernredovisningen har upprättats och reviderats enligt en lag-
stiftning som har tillkommit i enlighet med det sjunde direktivet.

c) Alla åtaganden hos det undantagna företaget (A) har garanterats
av moderföretaget (B).

d) Moderföretaget (B) är ett institut i vars verksamhet ingår att från
allmänheten låna medel och att bevilja krediter för egen räkning.

När det undantagna företaget (A) inte självt upprättar koncernredo-
visning, skall den koncernredovisning i vilken företaget och dess
dotterföretag ingår offentliggöras. Vidare skall upplysning om att
åtagandet har garanterats av moderföretaget (B) lämnas i det undan-
tagna företagets (A) årsredovisning.

Koncernredovisning måste dock upprättas även i dessa fall, om del-
ägare som innehar mer än tio procent av kapitalet kräver detta eller
om företaget är inregistrerat på börs inom EES.

Regeringen eller Finansinspektionen skall kunna föreskriva att
ARKL:s bestämmelser om koncernredovisning - och de föreskrifter
som meddelas med stöd av denna lag - skall kunna tillämpas på en
grupp av företag som inte utgör en koncern enligt koncembestäm-
melsema men som har en gemensam eller i huvudsak gemensam
ledning.

Kommitténs förslag: Överensstämmer med regeringens förslag (se be-
tänkandet del I s. 252-259 och del II s. 213-218).

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser har godtagit förslaget.
Riksåklagaren och Riksskatteverket har dock menat att samtliga moderbo-

117

lag liksom hittills bör vara skyldiga att upprätta koncernredovisning.
Även Svenska Revisorsamfundet har menat att skyldigheten att upprätta
koncernredovisning inte bör inskränkas. Kooperativa Förbundet har häv-
dat att ett genomförande av förslaget förutsätter att bl.a. reglerna om ut-
delningsbara medel ändras.

Bakgrund: Koncernredovisningens syften kommenteras närmare i del 2
(se avsnitt 16.1).

Gällande rätt: Regler om koncernredovisning finns i 4 kap. 10 och
11 §§ bankrörelselagen (1987:617), BRL, 11 kap. 10 och 11 §§ aktiebo-
lagslagen (1975:1385) och i 3 kap. lagen om årsredovisning m.m. i vissa
företag (1980 års årsredovisningslag).

Enligt 4 kap. 10 § BRL skall en moderbank för vaije räkenskapsår av-
ge en koncernredovisning.

Enligt 11 kap. 10 § aktiebolagslagen är samtliga aktiebolag som är mo-
derbolag skyldiga att upprätta koncernredovisning. Bestämmelsen gäller
kreditmarknadsbolag och värdepappersbolag.

Ett hypoteksinstitut skall enligt 3 kap. 5 § 1980 års årsredovisningslag
upprätta koncernredovisning om det är moderföretag i en koncern med
minst tio anställda. När denna gräns bestämdes vid lagens tillkomst, tog
man hänsyn till bl.a. att upprättande av koncernredovisning innebär be-
svär för företagarna och kräver en inte obetydlig bokföringsteknisk kun-
skap (se prop. 1979/80:143 s. 67).

Den svenske lagstiftaren har hittills ansett att andra moderföretag som
princip måste upprätta koncernredovisning även om det självt är dotterbo-
lag i en koncern. Detta sammanhänger med koncernredovisningens funk-
tion som spärr mot alltför stora vinstutdelningar (jfr prop. 1975:103
s. 282 ff).

Enligt svensk rätt finns det ingen skyldighet att upprätta koncernredo-
visning i s.k. oäkta koncerner, dvs. företag som inte står i sådant sam-
band med varandra att de utgör en koncern i lagens mening men ändå
står under gemensam ledning (jfr dock 1 kap. 9 § fjärde stycket FRL
som behandlas i avsnitt 16.1 i del 4). 1974 års bolagskommitté (SOU
1978:67) föreslog att koncernredovisning skulle upprättas även för vissa
oäkta koncerner. Som skäl för detta anfördes bl.a. att samma risk för
manipulationer med företagens ekonomiska ställning och rörelseresultat
förelåg i dessa fall som i traditionella koncemförhållanden. Bolagskom-
mitténs förslag genomfördes dock aldrig. Under remissbehandlingen av
förslaget anmärktes bl.a. att det i oäkta koncerner saknas förutsättningar
för att tillämpa gängse regler för upprättande av koncemresultat- och
koncembalansräkningar (se prop. 1979/80:143 s. 70 f).

Direktivet: Enligt artikel 42.1 i direktiv (86/635/EEG) om årsbokslut
och sammanställd redovisning för banker och andra finansiella institut
(bankredovisningsdirektivet) skall kreditinstitut upprätta sammanställd re-
dovisning och sammanställd förvaltningsberättelse enligt det sjunde bo-
lagsrättsliga direktivet (83/349/EEG) om sammanställd redovisning (det
sjunde direktivet), i den mån inte annat föreskrivs i artikel 42 och 43.

I artikel 42.2 i bankredovisningsdirektivet föreskrivs att i den mån en
medlemsstat inte tillämpar artikel 5 i det sjunde direktivet (som medger

Prop. 1995/96:10

Del 3
Kreditinstitut och
värdepappersbolag

118

medlemsstaterna att undanta finansiella holdingföretag från skyldigheten
att upprätta koncernredovisning under vissa närmare angivna förutsätt-
ningar) skall artikel 42.1 gälla också för moderföretag som inte har till
annat ändamål än att förvärva innehav i dotterföretag och att förvalta så-
dana innehav och göra dem vinstbringande, såvitt dotterföretagen uteslu-
tande eller huvudsakligen är kreditinstitut.

Enligt artikel 43.1 i bankredovisningsdirektivet skall det sjunde direkti-
vet tillämpas med de avvikelser som följer av artikel 1 och artikel 43.2
i bankredovisningsdirektivet.

Enligt artikel 43.2 a i bankredovisningsdirektivet skall artiklarna 4 (om
tillämpningen av det sjunde direktivet), 6 (om undantag för vissa bolag
vars omsättning underskrider vissa gränsvärden), 15 (om undantag i visst
fall) och 40 (om möjlighet att undanta kreditinstitut från det fjärde direk-
tivet) inte gälla.

Enligt artikel 7.1 i det sjunde direktivet skall en medlemsstat i följande
två fell undanta från artikel 1.1 (om skyldigheten att upprätta koncernre-
dovisning) ett moderföretag som lyder under medlemsstatens lagstiftning
och själv är ett dotterföretag, om dess eget moderföretag lyder under lag-
stiftningen i en medlemsstat och

a) äger samtliga aktier eller andelar i det företag som skall undantas;
därvid skall bortses från aktier eller andelar som ledamöter i det sist-
nämnda företagets förvaltnings-, lednings- eller tillsynsorgan äger på
grund av skyldighet enligt lag eller annan förfettning eller enligt statuter-
na, eller

b) äger minst 90 procent av aktierna eller andelarna i det företag som
skall undantas och de återstående aktieägarna eller delägarna har godkänt
undantaget; om lagstiftningen i en medlemsstat föreskriver sammanställd
redovisning i detta fall vid den tidpunkt då detta direktiv antas, behöver
den medlemsstaten inte tillämpa förevarande bestämmelse förrän tio år
efter den tidpunkt i artikel 49.2 som anges.

För att undantag skall få förekomma måste enligt artikel 7.2 följande
villkor vara uppfyllda:

a) Det företag som skall undantas och, utan inskränkning i vad som
gäller enligt artikel 13-15, alla dess dotterföretag måste omfettas av den
sammanställda redovisningen för en större företagsgruppering med ett
moderföretag som lyder under en medlemsstats lagstiftning.

b)  aa) Den sammanställda redovisning som avses i a och sammanställt
årsbokslut för den större företagsgrupperingen skall upprättas av
moderföretaget i grupperingen och bli föremål för revision, allt
enligt lagstiftningen i den medlemsstat under vilken det sistnämnda
moderföretaget lyder och i överensstämmelse med detta direktiv,
bb) Den sammanställda redovisningen enligt a, det sammanställda
årsbokslutet enligt aa, den sammanställda revisionsberättelsen och,
i förekommande fell, en bilaga enligt artikel 9 skall för det företag
som skall undantas offentliggöras på sådant sätt som föreskrivs i
den medlemsstat under vilkens lagstiftning företaget lyder och i
överensstämmelse med artikel 38. Medlemsstaten får kräva att

Prop. 1995/96:10

Del 3
Kreditinstitut och
värdepappersbolag

119

dessa handlingar publiceras på den statens officiella språk och att
översättningen är bestyrkt.

c) I noter till årsbokslutet för det företag som skall undantas skall anges
aa) namn och säte for det moderföretag som upprättar den
sammanställda redovisningen enligt a, och

bb) undantaget från skyldigheten att upprätta sammanställd redovis-
ning och sammanställd förvaltningsberättelse.

Enligt artikel 7.3 behöver en medlemsstat dock inte tillämpa denna
artikel på bolag vilkas värdepapper noteras officiellt på en fondbörs i en
medlemsstat.

Enligt artikel 8 får vissa bolag, även om kravet i artikel 7 på visst
minsta andelsinnehav inte är uppfyllt, undantas från skyldigheten att upp-
rätta koncernredovisning om villkoren enligt artikel 7.2 är uppfyllda och
en minoritet av delägarna inte uttiyckligen kräver att koncernredovisning
upprättas. Denna minoritet får bestämmas till högst tio procent i aktiebo-
lag och till högst tjugo procent i övriga företagsformer.

I artikel 9 sägs att medlemsstaterna får göra undantagen enligt artiklar-
na 7 och 8 beroende av att moderföretaget i den överordnade koncernen
lämnar kompletterande upplysningar och att vissa uppgifter om underkon-
cemen lämnas antingen av det nämnda moderföretaget i noter i koncern-
redovisningen eller i det undantagna bolagets årsredovisning.

Enligt artikel 11 får staterna även undanta moderbolag som är dotterfö-
retag till företag som inte lyder under någon medlemsstats lagstiftning
men endast under förutsättning att motsvarande undantag gäller för före-
tag från EG-länder.

Artikel 12 ger medlemsstaterna rätt att kräva att koncernredovisning
upprättas i s.k. oäkta koncerner (se vidare redogörelsen för artikeln i av-
snitt 15.1).

Artiklarna 42 och 43 i bankredovisningsdirektivet föreskriver inte något
allmänt undantag från artiklarna 7, 8, 9, 11 och 12 i det sjunde direkti-
vet. Dessa gäller därför även för kreditinstitut.

Enligt artikel 43.2 b i bankredovisningsdirektivet får dock medlemssta-
terna göra tillämpningen av artikel 7 beroende av ytterligare villkor. Det
får krävas att moderföretaget avgivit en förklaring att det garanterar åta-
ganden som det undantagna företaget iklätt sig; i det senare företagets re-
dovisning skall uppges att en sådan förklaring lämnats. Vidare får krävas
att moderföretaget är ett kreditinstitut enligt definitionen i artikel 2.1a
i bankredovisningsdirektivet. Vidare föreskrivs att de uppgifter som får
krävas vid undantagen enligt artikel 9.2 i det sjunde direktivet skall er-
sättas med andra uppgifter enligt artikel 27 (posterna 1, 3, 4, 6 och 7)
och artikel 28 (posterna B. 1, B.2, B.3, B.4 och B.7) i bankredovisnings-
direktivet.

Prop. 1995/96:10

Del 3
Kreditinstitut och
värdepappersbolag

120

Skälen för regeringens förslag:

Utgångspunkten

Föreskrifterna i artikel 42.1 i bankredovisningsdirektivet innebär att de
företag som omfattas av detta direktiv (jfr artikel 2.1) som huvudregel
måste upprätta koncernredovisning. För svenskt vidkommande innebär
detta att kreditinstitut och värdepappersbolag kan omfattas av bestämmel-
ser om koncernredovisning i lagen om årsredovisning i kreditinstitut och
värdepappersbolag (ARKL).

Koncernbegreppet och skyldigheten att upprätta koncernredovisning bör
normalt återspegla varandra. Utgångspunkten bör alltså vara den att alla
kreditinstitut och värdepappersbolag som omfattas av ARKL och utgör
moderbolag i en koncern skall vara skyldiga att upprätta koncernredovis-
ning.

Vidare bör till följd av artikel 42.2 i bankredovisningsdirektivet även
finansiella holdingföretag upprätta en koncernredovisning under de förut-
sättningar som där anges. En sådan ordning kan uppfattas som tvingande
enligt direktivet. En bestämmelse av angivet innehåll måste i så fall in-
föras. Enligt regeringen finns det även, bortsett från direktivet, goda skäl
för en sådan bestämmelse. Under de i artikel 42.2 angivna förutsätt-
ningarna framstår nämligen en tillämpning av ÅRKL:s bestämmelser som
bättre ägnat att ge en riktig bild av koncernens verksamhet, än en
tillämpning av den nya årsredovisningslagens bestämmelser. Det bör
således införas bestämmelser om att finansiella holdingföretag som
uteslutande eller huvudsakligen förvaltar aktier eller andelar i
kreditinstitut eller värdepappersbolag skall upprätta koncernredovisning
enligt ÅRKL.

Det kan noteras att artikel 42.2 i bankredovisningsdirektivets definition
av finansiella holdingföretag i mindre avseenden skiljer sig från den som
har upptagits i artikel 65.2 i direktiv (91/674/EEG) om årsbokslut och
sammanställd redovisning för försäkringsföretag (försäkringsredovisnings-
direktivet). Bankredovisningsdirektivet anger bl.a. att holdingföretaget
"inte har annat ändamål" än att förvärva innehav i dotterföretag. Försäk-
ringsredovisningsdirektivet anger i stället att holdingföretagets "hela eller
väsentliga verksamhetsinriktning" skall vara att förvärva dotterföretagsin-
nehav.

Regeringen anser att det är av stort värde att gemensamma bestämmel-
ser införs i detta avseende. I likhet med vad kommittén har föreslagit an-
ser regeringen att den i ARKL införda bestämmelsen bör anpassas efter
den definition av finansiella holdingföretag som anges i försäkringsredo-
visningsdirektivets artikel 65.2 och som regeringen avser att föreslå in-
tagen i ARFL (se vidare allmänmotiveringen i del 4, avsnitt 16.1).

I nuläget bör som en förutsättning för tillämpningen av 7 kap. ÅRKL
på holdingföretag - och som ett moment i ÅRKL:s definition av finan-
siellt holdingföretag - gälla att företaget är skyldigt att upprätta årsredo-
visning enligt nya årsredovisningslagen (se 1 kap. 1 § andra stycket
ÅRKL).

Prop. 1995/96:10

Del 3
Kreditinstitut och
värdepappersbolag

121

Undantag för moderbolag i underkoncemer

Vad som anförts i del 2 (avsnitt 16.1) är som en utgångspunkt av bety-
delse även här. Regeringen ansluter sig därför i huvudsak till kommitténs
förslag att moderföretag, som inte är börsregistrerade, skall kunna avstå
från att upprätta koncernredovisning om samtliga de i artikel 7 i det
sjunde direktivet angivna förutsättningarna är uppfyllda.

Enligt artikel 8 i det sjunde direktivet får föreskrivas undantag även i
fråga om vissa moderföretag som inte uppfyller förutsättningarna i artikel
7. Föreskriften avser moderbolag, som själva är dotterbolag och vars mo-
derbolag upprättar koncernredovisning enligt lagstiftningen i en EU-stat.
En förutsättning för att koncernredovisning inte skall behöva upprättas i
dessa fell är att en minoritet av viss storlek inte begär att en koncernre-
dovisning skall upprättas. Mot bakgrund av de överväganden som gjorts
i avsnitt 16.1 i del 2 bör även utgångspunkten enligt ÅRKL vara att
undantag får göras i dessa fell.

Bankredovisningsdirektivet ger genom artikel 43.2 möjligheter att före-
skriva att ytterligare förutsättningar skall vara uppfyllda för att moderfö-
retaget skall kunna befrias från skyldigheten att upprätta koncernredovis-
ning. När det gäller finansiella företag är det dock angeläget att en kon-
soliderad koncernredovisning enligt bankredovisningsdirektivet bestäm-
melser lämnas och att grupper som innehåller banker och andra finansiel-
la företag kan analyseras. Stor hänsyn bör också tas till att kreditinstitut
och värdepappersbolag som är moderföretag i en underkoncem (under-
grupp) regelmässigt ändå måste upprätta och ge in en gruppbaserad redo-
visning enligt lagen (1994:2004) om kapital täckning och stora expone-
ringar för kreditinstitut och värdepappersbolag. Regeringen ansluter sig
till kommitténs förslag att undantaget från skyldigheten att upprätta kon-
cernredovisning bör göras beroende av ytterligare villkor. De i artikel

43.2 angivna villkoren bör därför intas i ÅRKL. Det bör således i ÅRKL
som ytterligare förutsättning för undantag från koncemredovisningsskyl-
digheten ställas krav på att moderföretaget avgivit en förklaring att det
garanterar åtaganden som det undantagna företaget iklätt sig. I det senare
företagets årsredovisning skall detta förhållande omnämnas. Det bör vida-
re uppställas krav på att moderföretaget är ett kreditinstitut enligt artikel
2.1 a i bankredovisningsdirektivet, dvs. ett kreditinstitut enligt artikel 1
första strecksatsen i första banksamordningsdirektivet (77/780/EEG). Vi-
dare bör - utöver uppgift om namn, organisationsnummer och säte för
det moderföretag som upprättar koncernredovisningen - lämnas uppgift
om de poster som artikel 43.2 c i bankredovisningsdirektivet medger.

Artikel 11 ger möjlighet att undanta även moderföretag som är dotter-
företag till bolag som lyder under en icke-medlemsstat, under förutsätt-
ning att moderföretagets koncernredovisning har upprättats enligt direkti-
vet eller på ett likvärdigt sätt. Det är önskvärt att bolag vars moderbolag
har sitt säte i EES-området utan att vara medlem i EU i detta avseende
omfettas av samma lättnadsregler som bolag vars moderbolag har sitt säte
inom EU. Artikel 11 bör därför utnyttjas så att den undantagna kretsen

Prop. 1995/96:10

Del 3
Kreditinstitut och
värdepappersbolag

122

av bolag även omfattar bolag vars moderföretag har sitt säte inom EES.
Även här bör beträffande kreditinstitut och värdepappersbolag som
villkor för undantag gälla samma förutsättningar som behandlats ovan.

Artiklarna 7, 8 och 11 bör komma till uttryck i en enda bestämmelse
av innebörd att koncernredovisning inte behöver upprättas under förut-
sättning att bolaget omfattas av en koncernredovisning upprättad enligt
lagstiftningen i en EES-stat, att bolaget offentliggör denna koncernredo-
visning genom att ge in den till registreringsmyndigheten och att en
minoritet av viss storlek inte begär att bolaget självt skall upprätta en
koncernredovisning. Minoriteten bör - i överensstämmelse med de
bestämmelser om minoritetsskydd som gäller på aktiebolagsrättens
område - bestämmas till tio procent. Vidare bör som förutsättningar för
undantag föreskrivas de ytterligare villkor som framgår av
bankredovisningsdirektivets artikel 43.2, nämligen att det undantagna
företagets åtaganden garanterats av moderföretaget och att moderföretaget
utgör ett kreditinstitut i den meningen att företaget utgör ett institut i vars
verksamhet ingår att från allmänheten låna pengar och att bevilja krediter
för egen räkning. Det undantagna företaget skall visserligen i sin
årsredovisning ange att moderföretaget garanterat åtagandena. Det bör
dock klarare framgå att kravet på notupplysningar inte i och för sig
uppställs som förutsättning för undantag från skyldigheten att upprätta
koncernredovisning.

Enligt det sjunde direktivet behöver undantaget i artikel 7 inte tillämpas
på "bolag vilkas värdepapper noteras officiellt på en fondbörs", dvs. det
kan föreskrivas att dessa bolag alltid skall upprätta koncernredovisning.
Lagstiftningen bör utformas så att företag vars aktier eller värdepapper
är inregistrerade på en börs inom Europeiska ekonomiska arbetsområdet
alltid skall vara skyldiga att upprätta koncernredovisning.

I detta sammanhang finns det anledning att kort beröra de konsekvenser
som de nu behandlade undantagsreglerna får för möjligheten till vinstut-
delning. En av koncernredovisningens främsta uppgifter är som ovan har
nämnts att ligga till grund för beräkningen av utdelningsbara medel i
koncernen och på så sätt förhindra utdelning av belopp som är för höga
i förhållande till vad som sammanlagt inom koncernen redovisas som fritt
eget kapital. Om ett moderbolag i en underkoncem undantas från skyldig-
heten att upprätta koncernredovisning kan utdelningsbara medel i bolaget
inte längre bestämmas med utgångspunkt i en för denna koncern upp-
rättad redovisning.

Regeringen gör här ingen annan bedömning än vad som gjorts i avsnitt
16.1 i del 2. Därför torde de svenska vinstutdelningsreglema inte behöva
ändras enbart på grund av det förhållandet att vissa moderbolag inte
kommer att upprätta koncernredovisning. Om någon koncernredovisning
inte har upprättats, far utdelningskapaciteten bestämmas med ledning av
bestämmelserna i 9 kap. 2 § andra stycket bankaktiebolagslagen
(1987:618) och 12 kap. 2 § andra stycket aktiebolagslagen. Där sägs att
vinstutdelning inte får ske med så stort belopp att utdelningen med hän-
syn till bolagets eller koncernens konsolideringsbehov, likviditet eller
ställning i övrigt står i strid mot god affärssed. Utgångspunkten måste

Prop. 1995/96:10

Del 3
Kreditinstitut och
värdepappersbolag

123

därvid vara att vinstutdelning aldrig får överstiga vad som skulle ha redo-
visats som utdelningsbara medel om bolaget hade upprättat koncernredo-
visning.

Oäkta koncerner

Det finns ingenting i direktiven som hindrar att redovisningsskyldigheten
utvidgas till att omfatta vissa andra företagsgrupper som inte utgör kon-
cerner enligt lagens definition ("oäkta koncerner"). Regeringen delar
emellertid kommitténs uppfattning att det inte finns anledning att nu infö-
ra generella regler om att sådana företagsgrupper alltid skall behöva upp-
rätta koncernredovisning.

Däremot kan det anföras skäl för att införa en bestämmelse av det slag
som i dag finns i 1 kap. 9 § fjärde stycket försäkringsrörelselagen
(1982:713), FRL, även i ÅRKL. Enligt 1 kap. 9 § FRL kan Finansin-
spektionen i dag i ett enskilt fall besluta bl.a. om att en koncernredovis-
ning skall upprättas för en grupp av försäkringsföretag med gemensam
eller i huvudsak gemensam administration och företagsledning. Finansin-
spektionen skulle på liknade sätt kunna förordna att ÅRKL:s bestämmel-
ser om koncernredovisning skall kunna tillämpas på en grupp av företag
som inte utgör en koncern enligt vad som tidigare sagts (se avsnitt 15.1)
men som har en gemensam eller i huvudsak gemensam ledning.

Kommittén har föreslagit att en sådan bestämmelse skall införas.

Enligt regeringen finns det visserligen skäl som talar mot en sådan be-
stämmelse. Det kan nämligen hävdas att redan de koncembestämmelser
som föreslås väl täcker de fell när det är befogat att upprätta en koncern-
redovisning. Vad som nu sagts skulle särskilt gälla genom de regler som
föreslås om att även finansiella holdingföretag vars dotterföretagsinnehav
domineras av kreditinstitut eller värdepappersbolag skall upprätta kon-
cernredovisning enlig ARKL. Vidare kan hävdas att de bestämmelser
som nyligen införts genom lagen (1994:2004) om kapitaltäckning och
stora exponeringar för kreditinstitut och värdepappersbolag, angående
möjligheten att begära gruppbaserad redovisning och liknande
information för grupper enligt nämnda lag, täcker de behov som kan
finnas av redovisning och insyn i grupper där kreditinstitut och
värdepappersbolag ingår.

Emellertid tar den sistnämnda lagen i huvudsak sikte på information om
gruppen som skall lämnas till tillsynsmyndigheten. Den avser alltså inte
främst den redovisningsinformation som kan behövas av boigenärer och
övriga extema intressenter. Bestämmelserna om finansiella holdingföretag
täcker inte heller alla de fell där ett behov av redovisning och insyn i
olika företagsgrupper kan förutses. Vad som nu sagts gäller särskilt mot
bakgrund av den branschglidning som pågår på det finansiella området.

Det finns alltså skäl som talar för att det bör finnas en bestämmelse
som kan utnyttjas i de fell utvecklingen medför företagskonstruktioner av
sådant slag att en koncernredovisning erfordras för att ge en samlad bild
av en företagsgrupp med gemensam eller i huvudsak gemensam ledning.

Prop. 1995/96:10

Del 3
Kreditinstitut och
värdepappersbolag

124

Genom en sådan bestämmelse ges en möjlighet att, i fell där samma
eller i huvudsak samma personer ingår i företagsledningarma eller där
flera företag på annat sätt står under enhetlig eller i huvudsak enhetlig
ledning, kräva att en särskild koncernredovisning upprättas enligt kon-
cemredovisningsreglema i ÅRKL och sådana föreskrifter om koncernre-
dovisning som meddelats med stöd av lagen. Syftet är att möjliggöra en
berättigad insyn från allmänhetens, insättamas och övriga intressenters
sida i särskilda fell av gruppbildningar som inte omfettas av koncemreg-
lerna men som ändå i realiteten står under gemensam kontroll. Genom
en föreskriftsrätt möjliggörs också en successiv anpassning av reglerna
med hänsyn till utvecklingen i praxis. Man kan därigenom undvika en del
tillämpningssvårigheter som en generell bestämmelse i lag skulle kunna
medföra. Mot bakgrund av det anförda har regeringen stannat för att
möjligheten i artikel 12 i det sjunde direktivet jämförd med bankredovis-
ningsdirektivets artikel 42.1 bör införas genom en sådan bestämmelse
som kommittén har föreslagit (jfr i detta avseende betänkandet del II s.
387-389 och vad som där anförts om finansiella företagsgrupper innehål-
lande försäkringsföretag). I enlighet med vad regeringen tidigare behand-
lat bör dock en bestämmelse av nu angivet slag utformas som ett norm-
givningsbemyndigande (se avsnitt 6.5 i del 2 och författningskommen-
taren till 1 kap. 6 § i förslaget till ÅRKL).

Prop. 1995/96:10

Del 3
Kreditinstitut och
värdepappersbolag

125

16.2 Koncernredovisningens utformning och innehåll

Regeringens förslag: Koncernredovisningen skall bestå av koncem-
balansräkning, koncemresultaträkning, noter och förvaltningsberät-
telse.

Moderföretag som skall ha auktoriserad revisor enligt vissa lagrum
i aktiebolagslagen eller 1980 års årsredovisningslag skall i koncern-
redovisningen även ta in en finansieringsanalys.

Finansiella holdingföretag som är moderföretag i en finansiell fö-
retagsgrupp enligt lagen om kapitaltäckning och stora exponeringar
för kreditinstitut och värdepappersbolag, skall även ta in en kapital-
täckningsanalys för den finansiella företagsgruppen i koncernredovis-
ningen.

För koncernredovisningen skall gälla samma krav på överskådlig-
het, iakttagande av god redovisningssed och rättvisande bild som för
årsredovisningen. Samma grundläggande redovisningsprinciper och
samma uppställningsformer, med tillägg för koncemspecifika poster,
skall tillämpas på koncernredovisningen som i moderföretagets årsre-
dovisning. Andra värderingsprinciper får användas om det finns sär-
skilda skäl. I så fall skall vissa notupplysningar lämnas.

Prop. 1995/96:10

Del 3
Kreditinstitut och
värdepappersbolag

Kommitténs förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens
förslag (se betänkandet del I s. 252-254, 309 och 310 samt del II s. 361).

Remissinstanserna: Remissinstanserna har tillstyrkt kommitténs förslag
eller lämnat det utan erinran.

Bakgrund: En beskrivning av vad som kännetecknar en koncernredo-
visning har lämnats i del 2 (se avsnitt 16.2).

Gällande rätt: En koncernredovisning skall enligt 4 kap. 10 § BRL,
11 kap. 10 § aktiebolagslagen och 3 kap. 5 § 1980 års årsredovisningslag
bestå av koncemresultaträkning och koncembalansräkning. Dessa skall
upprättas med iakttagande av god redovisningssed och var för sig utgöra
ett sammandrag av moderbolagets och dotterföretagens resultat- och ba-
lansräkningar (se 4 kap. 11 § BRL, 11 kap. 11 § aktiebolagslagen och
3 kap. 7 § 1980 års årsredovisningslag). De regler som gäller för årsre-
dovisningen skall i väsentliga delar gälla även för koncernredovisningen.

Båda lagarna fordrar att det lämnas en redogörelse över vilka metoder
och värderingsprinciper som har använts vid uppgörandet av koncernre-
dovisningen. För bankerna och aktiebolagens del skall detta ske i förvalt-
ningsberättelsen för moderbolaget (se 4 kap. 11 § tredje stycket BRL och
11 kap. 11 § fjärde stycket aktiebolagslagen) och för företag som omfat-
tas av 1980 års årsredovisningslag skall det ske i en bilaga till koncemba-
lansräkningen (se 3 kap. 7 § fjärde stycket 1980 års årsredovisningslag).

Om koncernen är av sådan storlek att moderbolaget måste ha auktorise-
rad revisor, skall det till koncernredovisningen fogas en finansieringsana-
lys (se 11 kap. 11 § sjätte stycket aktiebolagslagen och 3 kap. 7 § femte

126

stycket 1980 års årsredovisningslag). Banker är inte skyldiga att upprätta
finansieringsanalys.

Några bestämmelser om att koncernredovisningen skall innehålla en
förvaltningsberättelse finns inte. En moderbank eller ett aktiebolag som
utgör moderbolag skall emellertid i sin förvaltningsberättelse lämna såda-
na upplysningar om koncernen som enligt 4 kap. 9 § andra stycket re-
spektive 11 kap. 9 § första och andra styckena aktiebolagslagen skall
lämnas om bolaget självt. Ett företag som enligt 1980 års årsredovis-
ningslag skall offentliggöra sin årsredovisning skall i förvaltningsberättel-
sen som därvid skall ingå i årsredovisningen lämna samma upplysningar
om koncernen som det skall lämna om företaget självt (se 4 kap. 11 §
tredje stycket BRL, 11 kap. 11 § fjärde stycket aktiebolagslagen och
3 kap. 7 § fjärde stycket 1980 års årsredovisningslag).

Direktivet: Enligt det sjunde direktivets artikel 16.1 skall den samman-
ställda redovisningen bestå av sammanställd balansräkning, sammanställd
resultaträkning och noter. Dessa handlingar skall bilda en helhet.

Den sammanställda redovisningen skall enligt artikel 16.2 i samma di-
rektiv upprättas på ett överskådligt sätt och enligt föreskrifterna i detta
direktiv.

Enligt artikel 16.3 skall den sammanställda redovisningen ge en rättvi-
sande bild av tillgångar, skulder, ekonomisk ställning och resultat för de
företag, betraktade som en helhet, som omfattas av redovisningen.

Om tillämpningen av bestämmelserna i detta direktiv inte räcker till för
att ge en rättvisande bild enligt punkt 3, skall enligt artikel 16.4 ytterliga-
re upplysningar lämnas.

Om undantagsvis tillämpningen av en föreskrift i artiklarna 17-35 eller
39 är oförenlig med den skyldighet som föreligger enligt punkt 3, skall
enligt artikel 16.5 avsteg göras från föreskriften så att en rättvisande bild
enligt punkt 3 kan ges. Varje sådant avsteg skall anmärkas i en not med
upplysning om skälen för avsteget och om den inverkan som detta kan
ha på tillgångar, skulder, ekonomisk ställning och resultat. Med-
lemsstaterna får bestämma när avsteg kan ske och får föreskriva de
undantagsregler som behövs.

Medlemsstaterna får enligt artikel 16.6 tillåta eller kräva att annan in-
formation lämnas i den sammanställda redovisningen utöver vad som
fordras enligt detta direktiv.

Enligt artikel 42.1 i bankredovisningsdirektivet skall vad som nu sagts
gälla även för kreditinstitut.

Enligt artikel 43.2 g skall för uppställningen av den sammanställda re-
dovisningen artiklarna 3, 5-26 och 29-34 i bankredovisningsdirektivet
gälla.

Enligt artikel 17 i det sjunde direktivet skall uppställningen dock anpas-
sas på det sätt som är nödvändigt med hänsyn till de särdrag som utmär-
ker en sammanställd redovisning jämfört med ett årsbokslut. Tillgångar
och skulder i de företag som omfattas av den sammanställda redovis-
ningen skall enligt artikel 18 redovisas i sin helhet i balansräkningen. De
skall enligt artikel 29.1 i samma direktiv värderas enligt enhetliga princi-
per och i överensstämmelse med artiklarna 31-42 och 60 i det fjärde di-

Prop. 1995/96:10

Del 3
Kreditinstitut och
värdepappersbolag

127

rektivet. Moderbolaget skall därvid tillämpa samma värderingsbestämmel-
ser som i sitt eget årsbokslut (se artikel 29.2).

Om tillgångar och skulder i företag som ingår i den sammanställda re-
dovisningen värderats enligt andra principer än dem som tillämpas i den
sammanställda redovisningen skall tillgångarna som huvudregel värderas
om efter principerna som används i den sammanställda redovisningen (se
artikel 29.3).

I den sammanställda redovisningen skall också hänsyn tas till den skill-
nad som uppkommer beträffande vad som kan hänföras till redovisning
av något slag av latent skatt (se artikel 29.4).

Om en tillgång har varit föremål för extraordinär värdejustering på
grund av skatteskäl skall värdejusteringen elimineras innan den tas in i
den sammanställda redovisningen (se artikel 29.5).

I artikel 36 finns bestämmelser om en särskild koncemförvaltningsbe-
rättelse ("sammanställd förvaltningsberättelse"). Däremot saknar direkti-
vet föreskrifter om finansieringsanalys.

I artikel 42 och 43 i bankredovisningsdirektivet förskrivs i princip inga
avvikande bestämmelser från de artiklar i sjunde direktivet som nu be-
handlats.

Skälen för regeringens förslag: De skäl som anförts i avsnitt 16.2 i
del 2 är av betydelse även här. Detta innebär följande.

Direktivets bestämmelser om koncernredovisningens utformning över-
ensstämmer i stor utsträckning med gällande rätt och praxis i Sverige.

En anpassning till direktivet gör det nödvändigt att i den nya svenska
lagstiftningen föreskriva att det i koncernredovisningen skall ingå en kon-
cembalansräkning och en koncemresultaträkning jämte noter. Detta inne-
bär i förhållande till gällande rätt en starkare betoning av notema som en
i viss utsträckning självständig del av redovisningen.

Direktivet fordrar också att det upprättas en särskild förvaltningsberät-
telse för koncernen, dvs. en förvaltningsberättelse som är skild från den
förvaltningsberättelse som ingår i moderbolagets årsredovisning. Denna
förvaltningsberättelse bör i den nya lagstiftningen vara en del av koncern-
redovisningen.

Såsom tidigare har redovisats ställer direktivet inte några krav på upp-
rättande av finansieringsanalys. Regeringen har emellertid inte funnit skäl
att i detta sammanhang ompröva de bestämmelser som finns i gällande
rätt om upprättande av finansieringsanalys för koncerner. 1111 den nya
lagstiftningen bör därför överföras nuvarande bestämmelser. De kreditin-
stitut och värdepappersbolag som redan i dag skall upprätta en finansie-
ringsanalys för koncernen skall alltså göra detta även enligt den nya lag-
stiftningen (se vidare vad som anförts om finansieringsanalys i avsnitt
14).

I enlighet med vad som behandlats tidigare (avsnitt 13.2) föreslås att
bl.a. finansiella holdingföretag som är moderföretag i en finansiell före-
tagsgrupp enligt lagen om kapitaltäckning och stora exponeringar för kre-
ditinstitut och värdepappersbolag skall lämna en kapitaltäckningsanalys
avseende gruppen. Sådana finansiella holdingföretag som är skyldiga att
upprätta en koncernredovisning enligt ÅRKL är nämligen regelmässigt

Prop. 1995/96:10

Del 3
Kreditinstitut och
värdepappersbolag

128

också ett holdingföretag med finansiell verksamhet och ett moderföretag
i en finansiell företagsgrupp enligt de särskilda definitionerna i lagen om
kapitaltäckning och stora exponeringar för kreditinstitut och värdepap-
persbolag. - Moderföretaget är därmed skyldigt att upprätta och ge in en
gruppbaserad redovisning till Finansinspektionen enligt bestämmelserna
i lagen om kapitaltäckning och stora exponeringar för kreditinstitut och
värdepappersbolag. - Ett finansiellt holdingföretag bör på samma sätt som
ett kreditinstitut och värdepappersbolag lämna information om kapital-
täckningen för kreditrisker och marknadsrisker för den finansiella före-
tagsgruppen i den ordinarie redovisningen, dvs. i års- eller koncernredo-
visningen. Enligt regeringen talar i detta skede övervägande skäl för att
de finansiella holdingföretagen skall lämna informationen i den koncern-
redovisning som skall upprättas enligt ARKL:s bestämmelser, trots att
detta innebär en skillnad jämfört med kreditinstitut och värdepappersbo-
lag som skall lämna samma information om gruppen i sin årsredovisning.

I enlighet med vad som föreskrivs i artikel 16 bör det på en koncernre-
dovisning ställas samma krav på överskådlighet och på "rättvisande bild"
som på årsredovisningen. Av skäl som har behandlats i avsnitt 8.2 ovan
bör det dessutom - i enlighet med gällande rätt - krävas att koncern-
redovisningen upprättas i enlighet med god redovisningssed. Även de
krav som artikel 16 ställer på att redovisningen skall kompletteras med
tilläggsupplysningar om det är nödvändigt för att uppnå en rättvisande
bild bör infogas i den nya lagstiftningen.

Av bankredovisningsdirektivets artikel 43.2 g följer att artiklarna 3,
5-26 och 29-34 i samma direktiv också skall tillämpas på koncernredovis-
ningen. Koncembalansräkningen och koncemresultaträkningen skall stäl-
las upp på samma sätt som en balansräkning respektive en resultaträkning
som ingår i en årsredovisning. Regeringen gör i dessa avseenden inte
några andra bedömningar än vad som har redovisats under avsnitt 9. En
koncembalansräkning bör därför alltid ställas upp i kontoform och inne-
hålla samma poster som en balansräkning i en årsredovisning, medan en
koncemresultaträkning skall ställas upp i rapportform med samma poster
som en resultaträkning i en årsredovisning (jfr avsnitten 9.1, 9.2 och
9.3). Ett par mindre tillägg i respektive uppställningsschema bör dock
göras. Enligt artikel 21 i det sjunde direktivet skall nämligen den del av
aktier och andelar i dotterföretag som belöper på andra företag än sådana
som omfattas av koncernredovisningen redovisas under en särskild post
i koncembalansräkningen. Vidare skall enligt artikel 23 i samma direktiv
den del av dotterföretagets resultat som belöper på företag som inte om-
fattas av koncernredovisningen redovisas under en särskild post i kon-
cemresultaträkningen. Bestämmelser om sådan särredovisning av minori-
tetsandelar bör tas in i den nya lagstiftningen.

I enlighet med artikel 29 i det sjunde direktivet bör den nya lagstift-
ningen också utformas så att det företag som upprättar koncernredovis-
ningen tillämpar samma värderingsprinciper i denna som i sin egen årsre-
dovisning. Avvikelse bör få ske endast om det finns särskilda skäl (se vi-
dare författningskommentaren till 7 kap. 11 § nya årsredovisningslagen).

Prop. 1995/96:10

Del 3
Kreditinstitut och
värdepappersbolag

129

9 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 10. Del III

16.3 Dotterföretag som skall omfattas av
koncernredovisningen

Regeringens förslag: Koncernredovisningen skall som utgångspunkt
omfatta samtliga dotterföretag.

Ett dotterföretag behöver emellertid inte omfattas av koncernredo-
visningen, om företaget har ringa betydelse med hänsyn till kravet
på rättvisande bild. Om detta tillsammans med andra dotterföretag
har en mer än ringa betydelse skall det dock omfattas.

Ett dotterföretag behöver inte heller omfattas av koncernredovis-
ningen om

1. betydande och varaktiga hinder i väsentlig grad begränsar mo-
derföretagets möjligheter att utöva sitt inflytande över dotterföreta-
get,

2. nödvändig information för att upprätta koncernredovisningen
inte kan erhållas utan oskälig kostnad eller inom rimlig tid, eller

3. andelarna i dotterföretaget innehas tillfälligt och uteslutande i
avsikt att säljas vidare.

Om ett dotterföretag inte omfattas av koncernredovisningen, skall
skälen för detta anges i en not.

Om ovan angivna punkt 3 tillämpas på ett företag som är ett kre-
ditinstitut eller värdepappersbolag och innehas som ett led i en finan-
siell stödaktion för en rekonstruktion eller räddning av dotterföreta-
get, skall dess årsredovisning fogas till koncernredovisningen samt
uppgifter lämnas i not om arten av och villkoren för den finansiella
stödaktionen.

Prop. 1995/96:10

Del 3
Kreditinstitut och
värdepappersbolag

Kommitténs förslag: Överensstämmer med regeringens förslag (se be-
tänkandet del I s. 259-261 och 263-266 samt del II s. 213-218).

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser har lämnat kommitténs
förslag utan erinran. Föreningen Auktoriserade Revisorer har dock riktat
invändningar mot förslaget om att vissa dotterföretag skall undantas från
koncernredovisningen på den grund att innehavet av andelarna endast är
tillfälligt och har varnat för att den bestämmelsen kan missbrukas. Riks-
skatteverket har menat att undantaget beträffande tillfälliga innehav bör
begränsas till ett år.

Bakgrund: Det vanliga är att en koncernredovisning omfattar samtliga
de dotterföretag som ingår i koncernen och att dotterföretagens tillgångar
och skulder därvid räknas in i koncernen enligt de särskilda regler som
gäller om detta. När så sker brukar man säga att dotterföretaget
konsolideras. Den särskilda koncemmässiga redovisningen kan emellertid
vara förenad med särskilda svårigheter som inte står i proportion till den
betydelse som dotterföretaget har eller en konsolidering skulle få. Även
om någon konsolidering av ett visst företag inte sker måste visserligen
moderbolagets innehav i företaget beaktas, så till vida att moderbolaget
måste redovisa sina andelar i företagen i form av tilläggsupplysningar.

130

De särskilda koncemmässiga formerna för redovisning kommer
emellertid i så fäll inte till användning utan andelarna värderas enligt de
principer som gäller för värdering av aktier och andelar i
årsredovisningen.

Gällande rätt m.m: Enligt gällande rätt skall som huvudregel samtliga
dotterföretag omfattas av koncernredovisningen. Enligt 4 kap. 11 § femte
stycket BRL och 11 kap. 11 § tredje stycket aktiebolagslagen får dock
avsteg från huvudregeln göras, om det med hänsyn till koncernens sam-
mansättning eller andra särskilda skäl är förenat med synnerliga svårighe-
ter att tillämpa regeln fullt ut. I förarbetena till aktiebolagslagen nämns
som exempel på fäll då ett företag kan utelämnas från koncernredovis-
ningen att det är svårt att få fram meningsfulla uppgifter från ett
utländskt dotterföretag eller att olika värderingsprinciper omöjliggör en
rättvisande redovisning av koncemförhållandet. Enbart den omständig-
heten att dotterföretaget är av ringa betydelse för koncernen som helhet
eller bedriver en från koncernen i övrigt skild verksamhet utgör
emellertid inte grund för att utelämna dotterföretaget (se prop. 1975:103
s. 284 och 469). I aktiebolagsutredningens betänkande som låg till grund
för lagstiftningen anfördes dock att det förhållandet att ett
försäkringsbolag ingår i en industrikoncern kan utgöra skäl för att
utelämna försäkringsbolaget i koncernredovisningen (se SOU 1971:15 s.
306).

Redovisningsrådet har i sin rekommendation RR 01:91, Koncernredo-
visning, uttalat att koncernredovisningen inte bör omfätta företag som
formellt är dotterföretag men i vilka aktieinnehavet endast är tillfälligt
eller det av särskilda skäl inte går att utöva någon fäktisk kontroll. Rådet
har härvid hänvisat till internationell praxis (se bl.a. IASC:s rekommen-
dation IAS 27, Consolidated Financial Statements and Accounting for In-
vestments in Subsidiaries) och intresset av att koncernredovisningen inte
skall bli missvisande. Sådana dotterföretag skall inte heller behandlas som
intresseföretag, dvs. de skall inte konsolideras med kapitalandelsmetoden
(jfr avsnitt 16.7.1).

Av den praxis till vilken Redovisningsrådet har hänvisat framgår, utöv-
er vad som har angivits i rådets rekommendation, att ett dotterföretag
inte får utelämnas från koncernredovisningen enbart på den grunden att
det bedriver en i förhållande till övriga koncernföretag olikartad verksam-
het.

Direktivet: Huvudregeln i det sjunde direktivet är - som framgår av
artikel 3 - att koncernredovisningen skall omfätta samtliga dotterföretag.

I artikel 13, som är tvingande för medlemsstaterna, föreskrivs vissa ge-
nerella undantag från huvudregeln.

Ett företag behöver enligt artikel 13.1 inte omfättas av en sammanställd
redovisning, om företaget endast har ringa betydelse med hänsyn till de
syften som anges i artikel 16.3, dvs. kravet på rättvisande bild.

Uppfyller flera företag villkoret i punkt 1 skall de enligt artikel 13.2
ändå omfättas av den sammanställda redovisningen, om de sammanlagt
har icke ringa betydelse med hänsyn till de syften som anges i artikel
16.3.

Prop. 1995/96:10

Del 3
Kreditinstitut och
värdepappersbolag

131

Enligt artikel 13.3 behöver ett företag inte omfattas av en sammanställd
redovisning om

a) betydande och varaktiga hinder i väsentlig grad

aa) begränsar moderföretagets möjligheter att utöva sina rättigheter
när det gäller företagets ledning eller tillgångar, eller

bb) begränsar möjligheterna till enhetlig ledning av företaget, om detta
står i ett sådant förhållande som avses i artikel 12.1,

b) den information som behövs för att upprätta en sammanställd redo-
visning enligt detta direktiv inte kan erhållas utan oskälig kostnad eller
inom rimlig tid, eller

c) aktierna eller andelarna i företaget innehas uteslutande i avsikt att
säljas vidare.

I artikel 14 i det sjunde direktivet föreskrivs att ett dotterföretag i en
viss situation inte får omfättas av koncernredovisningen.

Om ett eller flera av de företag som skulle omfättas av den samman-
ställda redovisningen bedriver så olikartad verksamhet att dess medtagan-
de i denna redovisning skulle vara oförenlig med skyldigheten enligt arti-
kel 16.3, skall dessa företag enligt artikel 14.1, utan inskränkning i vad
som gäller enligt artikel 33, undantas från den sammanställda redovis-
ningen.

Enligt artikel 14.2 får punkten 1 inte tillämpas endast av det skälet att
de företag som skall omfättas av den sammanställda redovisningen dels
utövar industriverksamhet, dels handelsverksamhet och dels tillhanda-
håller tjänster eller utövar industri- eller handelsverksamhet med olika
produkter eller tillhandahåller olika tjänster.

Om punkt 1 tillämpas, skall detta med upplysning om skälen anges i
noterna (artikel 14.3). Om årsbokslut eller sammanställd redovisning för
de undantagna företagen inte publiceras i samma medlemsstat enligt di-
rektiv 68/151/EEG skall dessa handlingar fogas till den sammanställda
redovisningen eller göras offentligt tillgängliga. I det senare fället skall
det vara möjligt att på begäran få en kopia av handlingarna. Priset på en
sådan kopia får inte överstiga administrationskostnaden.

Enligt artikel 43.2 f första stycket i bankredovisningsdirektivet skall ar-
tikel 14, utom 14.2, gälla. I artikel 43.2 f andra stycket anges att i de fäll
då ett moderföretag är ett kreditinstitut och ett eller flera dotterföretag
som skall omfättas av den sammanställda redovisningen inte är det, skall
de senare företagen omfättas av den sammanställda redovisningen om de-
ras verksamhet har direkt samband med bankverksamhet eller avser tjäns-
ter knutna till bankverksamhet, såsom leasing, fäctoring, förvaltning av
värdepappersfonder datatjänster eller liknande.

Skälen för regeringens förslag: Vad som anförts i avsnitt 16.3 i del
2 är av betydelse även här. Detta innebär - med beaktande av bankredo-
visningsdirektivets bestämmelser - följande.

Den nya lagstiftningen bör även i fråga om kreditinstitut och värdepap-
persbolag ha som huvudregel att koncernredovisningen skall omfätta mo-
derföretagets samtliga dotterföretag. Med hänsyn till artikel 13 och 14 i
det sjunde direktivet måste dock vissa undantag göras från denna huvud-
regel.

Prop. 1995/96:10

Del 3
Kreditinstitut och
värdepappersbolag

132

För det första skall lagstiftningen - med anledning av föreskriften i ar-
tikel 13.1 - lämna utrymme för att från koncernredovisningen undanta
de dotterföretag som har en endast ringa betydelse med hänsyn till kravet
på rättvisande bild. Detta undantag framstår också som rimligt med hän-
syn till det ganska omfattande arbete som det innebär att föra in dotterfö-
retaget i koncernredovisningen. I vissa situationer, t.ex. när dotterföreta-
get är vilande, finns det uppenbarligen inte något intresse av att kräva en
koncemmässig redovisning.

Vidare bör det i den svenska lagstiftningen göras de undantag som be-
skrivs i artikel 13.3.

Det första fallet är när det finns betydande och varaktiga hinder för
moderföretaget att utöva inflytande över dotterföretaget. Det är naturligt
att dotterföretaget i detta fäll inte bör omfättas av koncernredovisningen,
eftersom det innebär att koncernredovisningen skulle innehålla värden på
tillgångar som moderföretaget svårligen kan förfoga över.

Det andra fallet är när det inte är möjligt att i tid eller till rimlig kost-
nad få fram relevanta siffervärden för dotterföretaget. Detta problem kan
i bland uppkomma när dotterföretagen är utländska eller vid konsolide-
ring av koncerner i flera generationer.

Det tredje fallet är när moderföretagets innehav endast är tillfälligt,
därför att man har för avsikt att sälja andelarna vidare. Direktivföreskrif-
ten är tvingande och måste tas in i lagstiftningen. Det får sedan bli en sak
för redovisningspraxis att tolka bestämmelsen närmare. Det kan dock an-
märkas att det med hänsyn till direktivets lydelse knappast torde kunna
komma i fråga att med stöd av undantagsregeln undanta dotterföretag
som tidigare har omfattats av en koncernredovisning.

I de nu nämnda fållen finns det i och för sig inget hinder för bolagen
att låta koncernredovisningen omfätta de aktuella dotterföretagen. I arti-
kel 14 finns däremot ett direkt förbud mot att i ett visst fäll låta ett dot-
terföretag omfättas av koncernredovisningen. Föreskriften, som saknar
motsvarighet i gällande rätt, innebär att koncernredovisningen inte får
omfätta dotterföretag som bedriver från koncernen i övrigt så olikartad
verksamhet att en konsolidering enligt förvärvsmetoden skulle komma i
strid med kravet på rättvisande bild. Kommittén har ansett att denna
tvingande föreskrift bör införlivas genom en bestämmelse om att konsoli-
dering i dessa fäll inte skall ske med den normala metoden, förvärvsme-
toden, utan med kapitalandelsmetoden. Regeringen delar denna bedöm-
ning. Frågan kommer att beröras närmare i avsnitt 16.6.3.

Prop. 1995/96:10

Del 3
Kreditinstitut och
värdepappersbolag

133

16.4 Eliminering av transaktioner mellan koncernföretag

Regeringens förslag: Alla transaktioner mellan koncernföretagen
skall elimineras. Det innebär dels att intemvinster samt fordringar
och skulder mellan koncernföretag skall avräknas i koncembalansräk-
ningen och dels att det skall göras avdrag för förändringar i intem-
vinster samt för intäkter och kostnader som är hänförliga till tran-
saktioner mellan koncernföretag i koncemresultaträkningen. Med in-
temvinst skall härvid förstås antingen hela den vinst som har upp-
kommit vid en transaktion mellan företagen eller också den på mo-
derbolaget belöpande andelen av vinsten.

Prop. 1995/96:10

Del 3
Kreditinstitut och
värdepappersbolag

Kommitténs förslag: Överensstämmer i väsentliga delar med rege-
ringens förslag (se betänkandet del Is. 312, 313, 417 och 418 samt del
II s. 362). I kommitténs förslag avses dock med intemvinst enbart den
på moderföretaget belöpande andelen i den vinst som uppkommer vid
transaktion inom koncernen.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser har inte haft några erin-
ringar mot kommitténs förslag. Några remissinstanser, bl.a. Föreningen
Auktoriserade Revisorer, har dock förespråkat att hela intemvinsten eli-
mineras.

Bakgrund: En koncernredovisning kan, som ovan har anmärkts, be-
tecknas som ett sammandrag av moderföretagets och dotterföretagens års-
redovisningar. Eftersom koncernredovisningen skall ge en bild av koncer-
nens ställning och resultat som en helhet måste dock alla interna mellan-
havanden mellan koncernföretagen räknas bort, dvs. vad som i detta sam-
manhang normalt kallas "elimineras".

Gällande rätt: Regler om eliminering av interna transaktioner mellan
koncernföretag finns i 4 kap. 11 § andra stycket BRL, 11 kap. 11 § and-
ra stycket aktiebolagslagen och 3 kap. 7 § andra stycket 1980 års årsre-
dovisningslag. Där sägs att koncemresultaträkningen skall utvisa koncer-
nens årsresultat efter avdrag för redovisad vinstutdelning inom koncernen
och avdrag eller tillägg för ökning eller minskning av intemvinst under
räkenskapsåret. Koncembalansräkningen skall utvisa beloppet av fritt eget
kapital eller ansamlad förlust i koncernen efter avdrag för intemvinster.

Enligt samma lagrum avses med intemvinst på moderföretaget belöpan-
de del av vinst vid överlåtelse av tillgång inom koncernen, i den mån inte
överlåtelse av tillgången därefter skett till köpare utanför koncernen eller
förbrukning av tillgången har ägt mm hos det företag inom koncernen
som förvärvat tillgången.

Direktivet: Direktivets bestämmelser om eliminering finns i artikel 26
i det sjunde direktivet.

I den sammanställda redovisningen skall enligt artikel 26.1 för de före-
tag som omfattas av denna anges tillgångar, skulder, ekonomisk ställning
och resultat, som om dessa företag utgjorde ett enda företag. Därvid skall
särskilt följande iakttas:

134

a) Fordringar och skulder mellan foretag som omfättas av den samman-
ställda redovisningen skall elimineras.

b) Intäkter och kostnader som hänför sig till transaktioner mellan före-
tag som omfättas av den sammanställda redovisningen skall elimineras.

c) Vinster och förluster som hänför sig till transaktioner mellan företag
som omfättas av den sammanställda redovisningen och som ingår i de
bokförda tillgångsvärdena skall elimineras. I avvaktan på en senare sam-
ordning får en medlemsstat dock tillåta att de ovan angivna elimineringar-
na genomförs i förhållande till den procentsats som moderföretaget inne-
har av kapitalet i vart och ett av de dotterföretag som omfättas av den
sammanställda redovisningen.

Enligt artikel 26.2 får en medlemsstat tillåta avvikelse från bestämmel-
serna i punkt 1 c, om en transaktion har ägt rum på normala marknads-
villkor och en eliminering av vinsten eller förlusten skulle föra med sig
oskäliga kostnader. Vaije sådan avvikelse skall anmärkas i en not, vilken
även skall upplysa om den inverkan som avvikelsen har på tillgångar,
skulder, ekonomisk ställning och resultat i de företag, betraktade som en
helhet, som omfättas av den sammanställda redovisningen, under förut-
sättning att denna inverkan är betydande.

Enligt artikel 26.3 skall avvikelser från punkt 1 a, b och c tillåtas, om
de belopp som det är fråga om är av ringa betydelse med hänsyn till det
i artikel 16.3 angivna syftet.

Skälen för regeringens förslag: De skäl som anförts i avsnitt 16.4 i
del 2 är av betydelse även här. Detta innebär följande.

Bestämmelser om eliminering av interna mellanhavanden inom koncer-
ner är i allt väsentligt tvingande och måste därför införas i svensk rätt.

Föreskrifterna om eliminering av fordringar och skulder respektive in-
täkter och kostnader motsvarar i sak vad som i dag torde utgöra god re-
dovisningssed. Regeringen föreslår att med direktivet överensstämmande
bestämmelser införs i den nya lagstiftning som skall gälla för kreditinsti-
tut och värdepappersbolag.

Tanken bakom direktivets föreskrift om eliminering av interna vinster
och förluster är att från koncernredovisningen rensa bort vinster och för-
luster som har uppkommit när koncernen har "handlat med sig själv".
Direktivet ger härvid valfrihet för medlemsstaterna att föreskriva elimine-
ring av hela vinsten eller förlusten eller att föreskriva att enbart den del
av vinsten eller förlusten som svarar mot moderföretagets andel skall eli-
mineras. Det senare alternativet överensstämmer med gällande rätt.

Enligt regeringens uppfattning talar övervägande skäl för att redan nu
tillåta eliminering av hela intemvinsten. Detta skulle överensstämma med
den ordning som gäller i t.ex. USA, Storbritannien, Tyskland, Nederlän-
derna och Danmark. Det skulle också stå i överensstämmelse med Inter-
national Accounting Standard Committee’s regler. En fullständig elimine-
ring är dessutom mera lätthanterlig, eftersom man slipper beräkna mino-
ritetens andel, och den innebär därför en förenkling för företagen. Mot
denna bakgrund föreslår regeringen att internt genererade vinster och för-
luster skall få elimineras i sin helhet.

Prop. 1995/96:10

Del 3
Kreditinstitut och
värdepappersbolag

135

Med hänsyn till att man i svensk lag och praxis hittills har tillämpat
partiell eliminering av intemvinster och då sådan partiell eliminering i
vissa situationer kan vara att föredra finner regeringen att även denna eli-
mineringsmetod bör tillåtas. I notema bör lämnas upplysningar om vilken
elimineringsmetod som tillämpats.

Den möjlighet som direktivet ger att tillåta avvikelser från bestämmel-
serna om eliminering av intemvinster på den grund att transaktionen har
ägt rum på marknadsmässiga villkor saknar motsvarighet i gällande rätt.
Det har inte framkommit några skäl att utnyttja den möjligheten.
Däremot bör det - i enlighet med direktivets tvingande föreskrift - i
lagen tas in en bestämmelse om att eliminering far underlåtas då beloppet
i fråga är av liten betydelse med hänsyn till kravet på rättvisande bild.

16.5 Konsolideringsmetodemas reglering

Prop. 1995/96:10

Del 3
Kreditinstitut och
värdepappersbolag

Regeringens förslag: Metoderna för konsolidering av dotterföretag
och intresseföretag lagregleras.

Kommitténs förslag: Överensstämmer med regeringens förslag. Kom-
mittén har dock inte föreslagit någon lagreglering av poolningsmetoden
(se betänkandet del I s. 261-266 samt del II s. 361 och 362).

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser har inte haft några erin-
ringar mot förslaget. Sveriges Industriförbund har dock menat att regler-
na borde ha fått en mera allmän utformning och har beklagat den detalj-
reglering som förslaget ansetts innebära. Även Redovisningsrådet har
menat att en mindre detaljerad beskrivning av metoderna borde kunna
övervägas.

Bakgrund: I praxis har utvecklats ett antal olika metoder för hur man
skall räkna in dotterföretagens värden i koncernredovisningen. Dessa
brukar kallas konsolideringsmetoder. Det har också utvecklats särskilda
metoder för hur andelar i andra företag, främst intresseföretag, skall re-
dovisas i koncernredovisningen. Även dessa metoder kan något förenklat
beskrivas som konsolideringsmetoder. Sådana metoder har numera i
många länder lagts till grund för lagstiftning.

Gällande rätt m.m: Av 4 kap. 11 § BRL, 11 kap. 11 § aktiebolagsla-
gen och 3 kap. 7 § 1980 års årsredovisningslag framgår att koncemresul-
taträkningen och koncembalansräkningen var för sig skall utgöra ett sam-
mandrag av moderbolagets och dotterföretagens resultaträkningar och ba-
lansräkningar och att sammandraget skall upprättas enligt god redovis-
ningssed. Lagtexten anger dock inte vilken eller vilka konsolideringsme-
toder som kan användas, men fordrar att det lämnas upplysning om vil-
ken metod och vilka värderingsprinciper som har använts. Denna upplys-
ning skall lämnas i förvaltningsberättelsen om moderföretaget är en bank
eller aktiebolag och i en bilaga till koncembalansräkningen om moderfö-
retaget är ett hypoteksinstitut.

136

I Redovisningsrådets rekommendation RR 01:91, Koncernredovisning,
beskrivs ett antal metoder, dels hur de tekniskt skall användas, dels i vil-
ka situationer de skall utnyttjas. FAR:s utkast till rekommendation an-
gående redovisning av andelar i intresseföretag innehåller vissa anvis-
ningar och beskrivningar beträffande vissa av metoderna.

Direktivet: Det sjunde direktivet behandlar några konsolideringsmetod-
er som får eller skall införlivas med de nationella lagstiftningarna.

Enligt artikel 19 skall, som huvudregel, aktier och andelar i dotterföre-
tag konsolideras med tillämpning av den s.k. förvärvsmetoden. I artikel
20 anges dock att medlemsstaterna får tillåta eller fordra att den s.k.
poolningsmetoden används om vissa närmare angivna förutsättningar är
uppfyllda. För intresseföretag föreskrivs i artikel 33 att kapitalandels-
metoden skall användas. Enligt artikel 32 får s.k. samriskföretag, som
ofta har karaktär av intresseföretag, redovisas enligt klyvningsmetoden.

Av artikel 42.1 i bankredovisningsdirektivet följer att artiklarna om
konsolideringsmetodema i det sjunde direktivet gäller även för kreditinsti-
tut.

Skälen för regeringens förslag: Vad som anförts i avsnitt 16.4 i del
2 är av betydelse även här. Detta innebär följande.

Bestämmelser om konsolideringsmetoder bör tas in i lagen.

Direktivens uppräkning av tillåtna konsolideringsmetoder får anses ut-
tömmande. Något utrymme för att använda andra konsolideringsmetoder
kommer därför inte att finnas.

Att i lagtexten ge en fullständig beskrivning av metoderna och deras
användning i olika situationer synes knappast möjligt. Lämpligen bör
lagen i stället utformas så att den ger möjlighet att i enskilda situationer
ta sådana särskilda hänsyn som en god redovisning och intresset av en
rättvisande redovisning påkallar. Det är emellertid samtidigt klart att be-
stämmelsernas struktur inte får göras alltför allmän, eftersom detta kan
komma att gå ut över jämförbarheten mellan olika redovisningar. Det är
också oundvikligt att anpassningen till direktivet fordrar att metoderna i
vart fåll ges den grad av detaljering att de motsvarar vad direktivet ford-
rar.

Prop. 1995/96:10

Del 3
Kreditinstitut och
värdepappersbolag

137

16.6 Konsolidering av dotterföretag

16.6.1 Förvärvsmetoden

Prop. 1995/96:10

Del 3
Kreditinstitut och
värdepappersbolag

Regeringens förslag: Konsolidering skall som huvudregel ske enligt
den s.k. förvärvsmetoden.

Därvid skall koncernens anskaffningsvärde för moderföretagets an-
delar i ett dotterföretags eget kapital elimineras genom att värdet av
andelarna räknas av mot den andel av dotterföretagets eget kapital
som är hänförligt till andelarna.

Om det vid denna beräkning framkommer ett skillnadsbelopp,
skall detta först fördelas på de tillgångar, avsättningar och skulder,
vars bokförda värde avviker från det verkliga. Det belopp som där-
efter kvarstår skall behandlas som goodwill alternativt negativ good-
will.

Kommitténs förslag: Överensstämmer i väsentliga delar med rege-
ringens förslag (se betänkandet del Is. 261 och 263-266)

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser har inte haft några erin-
ringar mot kommitténs förslag. Flera remissinstanser, bl.a. Bokförings-
nämnden, har dock erinrat om att vissa delar i förslaget skiljer sig från
en modem tillämpning av förvärvsmetoden. Föreningen Auktoriserade
Revisorer m.fl. remissinstanser har menat att metoden bör anpassas till
Redovisningsrådets rekommendation på området.

Bakgrund: Den vanligast förekommande metoden för konsolidering av
dotterföretag är den s.k. förvärvsmetoden. Metoden kan sägas innebära
att moderföretagets förvärv av dotterföretaget ses som en transaktion
genom vilken koncernen förvärvar dotterföretagets tillgångar och övertar
dess skulder. Dotterföretagets tillgångar och skulder tas därför in i den
gemensamma balansräkningen. Samtidigt räknas de i moderföretaget bok-
förda värdena av aktierna eller andelarna i dotterföretaget av mot dotter-
företagets eget kapital. Att vid denna avräkning enbart lägga de värden
som finns bokförda i dotterföretaget till grund för redovisningen skulle
emellertid kunna ge ett oriktigt resultat, eftersom tillgångarna och skul-
derna från koncernens synpunkt kan ha andra värden än dem som
kommer till uttryck i dotterföretagets balansräkning. Sådana skillnader
måste beaktas, om förvärvets konsekvenser för koncernen skall kunna be-
räknas på ett rättvisande sätt. Vid användandet av förvärvsmetoden försö-
ker man därför vanligen att beräkna det koncemmässiga anskaffningsvär-
det av tillgångarna och skulderna.

Efter avräkningen justeras de bokförda värdena av tillgångar och skul-
der. Återstående skillnad mellan det bokförda värdet av aktierna och an-
delarna och dotterföretagets eget kapital behandlas i koncernredovis-
ningen som koncemgoodwill eller negativ koncemgoodwill.

Gällande rätt m.m: Förvärvsmetoden finns inte reglerad i lag.

138

I Sverige har emellertid en enhetlig praxis utvecklats på grundval av
Redovisningsrådets rekommendation RR 01:91, Koncernredovisning,
punkterna 10-35. Huvuddragen i metoden kan beskrivas på följande sätt.

I anslutning till förvärvet av aktierna eller andelarna företas en för-
värvsanalys. Vid förvärvsanalysen fastställs dels anskaffningsvärdet för
aktierna, dels marknadsvärdet vid förvärvstidpunkten för de tillgångar
som har förvärvats och de skulder som har övertagits från dotterföretaget
(det koncemmässiga anskaffningsvärdet).

Skillnaden mellan anskaffningsvärdet för dotterföretagsaktiema och
marknadsvärdet på förvärvade tillgångar och övertagna skulder behandlas
som koncemmässig goodwill. Denna goodwill tas upp som en tillgång i
koncembalansräkningen och skrivs av över beräknad ekonomisk livs-
längd. Om skillnadsbeloppet är negativt (negativ goodwill), skrivs icke-
monetära anläggningstillgångar ned proportionellt med skillnadsbeloppet.
Alternativt kan skillnadsbeloppet redovisas som långfristig skuld som
upplöses enligt en vid förvärvet fastlagd plan som återspeglar förvänt-
ningarna vid förvärvstidpunkten. Negativ goodwill, som kvarstår efter det
att icke-monetära anläggningstillgångar har skrivits ned till noll, upplöses
på samma sätt.

Direktivet: Förvärvsmetoden behandlas i artikel 19 i det sjunde direkti-
vet.

Enligt artikel 19.1 skall det bokförda värdet av aktier eller andelar i fö-
retag som omfättas av den sammanställda redovisningen elimineras ge-
nom att avräknas mot den andel av dessa företags egna kapital som ak-
tierna eller andelama representerar. Elimineringama skall ske enligt föl-
jande.

a) Elimineringen skall utföras på grundval av de bokförda värdena vid
den tidpunkt då företaget första gången tas med i den sammanställda re-
dovisningen. De differenser som uppkommer vid elimineringen skall i
möjligaste mån öka eller minska värdet av sådana poster i den samman-
ställda balansräkningen vilkas verkliga värden överstiger eller understiger
posternas bokförda värde.

b) En medlemsstat får tillåta eller fordra att elimineringen på grundval
av värden hos identifierbara poster på aktiv- och passivsidan skall
hänföra sig till värdena vid tidpunkten för förvärvet av aktierna eller
andelarna eller, då fråga är om successiva förvärv, den tidpunkt då
företaget blev dotterföretag.

c) Återstående differens med anledning av tillämpningen av a eller b
skall redovisas i den sammanställda balansräkningen under en särskild
post med lämplig beteckning. Denna post, vilka metoder som har använts
samt väsentliga ändringar i förhållande till det föregående räkenskapsåret
skall förklaras i noterna. Om en medlemsstat tillåter att positiva och ne-
gativa differenser avräknas mot varandra, skall en uppdelning av dessa
differenser göras i noterna.

Enligt artikel 19.2 skall punkt 1 dock inte tillämpas på sådana aktier
eller andelar i moderföretaget som ägs av detta eller av något annat före-
tag som omfättas av den sammanställda redovisningen. I den samman-

Prop. 1995/96:10

Del 3
Kreditinstitut och
värdepappersbolag

139

ställda redovisningen skall sådana aktier eller andelar behandlas som egna
aktier eller andelar enligt det fjärde direktivet.

Enligt artikel 30.1 skall en i artikel 19.1 c angiven särskild post som
motsvarar en positiv skillnad vid sammanställningen behandlas enligt fö-
reskrifterna i det fjärde direktivet om posten "Goodwill".

Enligt artikel 30.2 får en medlemsstat tillåta att en positiv skillnad vid
sammanställningen omedelbart och på ett tydligt sätt dras ifrån reserver-
na.

Enligt artikel 31.1 far ett belopp som redovisas som en särskild post
enligt artikel 19.1c och som motsvarar en negativ skillnad vid samman-
ställningen föras över till den sammanställda resultaträkningen endast

a) om differensen motsvarar en vid förvärvstidpunkten förväntad
ogynnsam resultatutveckling i företaget eller förväntade kostnader i detta,
i den mån förväntningarna förverkligas, eller

b) i den mån differensen motsvarar en realiserad vinst.

De ovan behandlade artiklarna i det sjunde direktivet är tillämpliga
även enligt bankredovisningsdirektivet (se artikel 42.1).

Skälen för regeringens förslag: De skäl som anförts i avsnitt 16.6.1
i del 2 är av betydelse även här. Detta innebär följande.

I den nya lagstiftningen måste införas bestämmelser om förvärvsmeto-
den och dess användande. Lagstiftningen bör utformas så att metoden lik-
som i direktivet utgör den huvudsakliga formen för konsolidering av dot-
terföretag.

Såsom tidigare har framhållits anser regeringen att den beskrivning av
förvärvsmetoden som tas in i lagtexten i stor utsträckning bör överens-
stämma med de formuleringar som det sjunde direktivet använder. Inom
dessa ramar bör det dock göras vissa anpassningar till den praxis som
sedan några år finns i Sverige, dvs. den som kommer till uttryck i Redo-
visningsrådets rekommendation RR 01:91, Koncernredovisning.

Lagtexten bör därför innehålla en beskrivning av metodens huvudmo-
ment. Det bör sålunda föreskrivas att koncernens anskaffningsvärde för
moderbolagets andelar i ett dotterföretags eget kapital skall elimineras ge-
nom att det bokförda värdet av andelarna räknas av mot den andel av
dotterföretagets eget kapital som är hänförlig till andelarna. I enlighet
med svensk redovisningspraxis bör denna avräkning ske på grundval av
förhållandena vid förvärvstidpunkten.

Av direktivet följer att det skillnadsbelopp som framkommer vid av-
räkningen så långt möjligt skall användas för att öka eller minska värdet
av sådana poster vars verkliga värde över- eller understiger deras bokför-
da värde. Detta bör avspeglas i lagstiftningen. Med "verkligt värde"
torde här få förstås vad som i svensk praxis brukar benämnas
koncemmässigt anskaffningsvärde. För att få fram de koncemmässiga an-
skaffningsvärdena och därmed kunna fastställa tillgångarnas,
avsättningarnas och skuldernas övervärden torde man - såsom föreskrivs
i redovisningsrådets rekommendation - vara tvungen att göra en
förvärvsanalys. Det är en fördel om detta väsentliga moment i
förvärvsmetodens användning kommer till uttryck i lagen. I lagstiftningen

Prop. 1995/96:10

Del 3
Kreditinstitut och
värdepappersbolag

140

bör därför tas in ett krav på upprättande av förvärvsanalys. Med ledning
av förvärvsanalysen bör posternas värde sedan justeras.

Sedan den nu nämnda värdejusteringen har gjorts skall enligt artikel

19.1 c återstående skillnadsbelopp tas upp under en särskild post. För att
få fram detta belopp - som även kan vara negativt (jfr artikel 31) - bör,
summan av de justeringar som gjorts med hänsyn till föreliggande under-
och övervärden avräknas från det skillnadsbelopp som tidigare har kon-
staterats. I lagen måste också tas in bestämmelser om behandlingen av
den del av skillnadsbeloppet som inte har kunnat fördelas på övriga pos-
ter i balansräkningen.

Om återstående skillnadsbelopp är ett positivt belopp skall det enligt ar-
tikel 30.1 behandlas som goodwill. För sådan goodwill skall gälla de reg-
ler för aktivering och avskrivning av immateriella anläggningstillgångar
som gäller i ett enskilt företag. Detta följer av artikel 30.1 och lagen bör
ge uttryck för detta. Enligt artikel 30.2 får medlemsstaterna tillåta att
koncemgoodwill i stället skrivs av omedelbart mot eget kapital. Denna
möjlighet har utnyttjats av nästan samtliga medlemsländer. Utveckligen
går emellertid mot att inte tillåta sådan direktavskrivning. Bl.a. mot den
bakgrunden anser regeringen att direktavskrivning av goodwill mot eget
kapital inte bör tillåtas.

Det återstående skillnadsbeloppet kan också vara negativt. Sådan s.k.
negativ koncemgoodwill kan uppkomma exempelvis därför att köparen
har förväntat sig en negativ resultatutveckling i dotterföretaget eller på
grund av att tillgångarna i dotterföretaget har undervärderats eller skul-
derna övervärderats. Enligt artikel 31 får negativ koncemgoodwill inte
intäktsföras förrän den ogynnsamma resultatutvecklingen eller de förvän-
tade kostnaderna har uppkommit. Intäktsföring får enligt direktivet även
ske om den negativa goodwillen motsvarar en realiserad vinst. Det torde
endast i undantagsfall inträffa att en negativ goodwill motsvarar en reali-
serad intäkt. Som regel torde i stället en sådan goodwill ha sin förklaring
i att anskaffningsvärdet för aktierna eller andelarna i dotterföretaget har
påverkats av förväntade förluster eller en förväntad ogynnsam resultatut-
veckling i dotterföretaget under en begränsad tid. Kommittén har mot
denna bakgrund menat att negativ goodwill bör sättas av till en reserv
som sedan upplöses i takt med att den ogynnsamma utvecklingen förverk-
ligas eller de förväntade förlusterna eller kostnaderna uppkommer. Kom-
mittén har inte ansett att den andra i direktivet omnämnda möjligheten till
intäktsföring av negativ goodwill behöver regleras. Regeringen delar i
dessa delar kommitténs bedömningar.

Något förslag om att negativ goodwill skall kunna upplösas genom pro-
portionell nedskrivning av icke-monetära tillgångar läggs inte fram.

Prop. 1995/96:10

Del 3
Kreditinstitut och
värdepappersbolag

141

16.6.2 Poolningsmetoden

Regeringens förslag: Konsolidering av dotterföretag får ske med
hjälp av den s.k. poolningsmetoden, om vissa i lagen närmare angiv-
na förutsättningar är uppfyllda och det är förenligt med god redovis-
ningssed och kravet på rättvisande bild.

Prop. 1995/96:10

Del 3
Kreditinstitut och
värdepappersbolag

Kommitténs förslag: Kommittén har föreslagit att några bestämmelser
om poolningsmetoden inte tas in i den nya lagstiftningen. Kommittén har
dock menat att metoden likväl kan användas i vissa fell, om det är nöd-
vändigt för att koncernredovisningen skall ge en rättvisande bild (se be-
tänkandet del I s. 262 och 266 samt del II s. 361).

Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna har inte uttalat sig i
denna del. Några remissinstanser, däribland Bokföringsnämnden, Före-
ningen Auktoriserade Revisorer och Redovisningsrådet, har menat att la-
gen bör lämna utrymme för användandet av poolningsmetoden.

Bakgrund: Ibland kan två eller flera juridiska personer gå samman i
ett gemensamt företag utan att det kan påstås att någon av dem är domi-
nerande. Vid ett sådant samgående uppkommer inte något typiskt kon-
cemförhållande och det kan därför hävdas att man i denna situation inte
bör använda förvärvsmetoden utan i stället den s.k. poolningsmetoden.

Poolningsmetoden innebär att man i koncembalansräkningen bibehåller
de värden till vilka tillgångar och skulder har upptagits i respektive före-
tags balansräkning. Någon justering av över- eller undervärden på olika
slag av tillgångar görs således inte och någon goodwill kan därmed inte
heller uppkomma. De inblandade företagens resultat- och balansräkningar
"poolas" samman.

Gällande rätt: Poolningsmetoden finns inte reglerad i lagstiftningen.

Metoden finns däremot beskriven i Redovisningsrådets rekommendation
RR 01:91, Koncernredovisning, punkterna 38 och 39.

För att poolningsmetoden skall få tillämpas krävs enligt rekommenda-
tionen att inget av företagen kan utpekas som köpare och att inget av dem
har varit dotterföretag till något annat företag under de senaste två åren
närmast före samgåendet. Detta innefattas i ett krav på självständighet.
Vidare fordras att samgåendet äger mm genom en apportemission av ak-
tier i det formellt förvärvade företaget, varvid vederlaget utgörs av aktier
i det andra företaget, och att den utjämning mellan aktievärdena som kan
krävas i form av kontantbetalning inte överstiger tio procent av de emitte-
rade aktiemas verkliga värde. Minst 90 procent av aktierna i det förvär-
vade företaget skall förvärvas genom en transaktion eller i en serie tran-
saktioner enligt en fastställd plan under en period som inte får överstiga
ett år. Om det företag som emitterar aktier har aktieslag med olika röst-
rätt (eller aktieslag som eljest skiljer sig åt i väsentligt avseende) får
emissionen inte ändra relationen mellan de olika aktieslagen. Som ytterli-
gare förutsättning gäller att inga avtal som gynnar en aktieägargrupp eller
som möjliggör för en aktieägaigrupp att bli uppköpt får finnas eller pla-

142

neras vid samgåendet. Det skall alltså finnas en ägarkontinuitet innebä-
rande att de båda aktieägaigruppema gemensamt skall utöva inflytande
över den nya företagsgrupperingen. Slutligen gäller att det inte får finnas
planer att inom en tvåårsperiod efter samgåendet avyttra en väsentlig del
av något av de samgående företagen (rörelsekontinuitet).

Direktivet: Poolningsmetoden beskrivs i artikel 20 i det sjunde direkti-
vet. Enligt artikel 20.1 får en medlemsstat tillåta eller fordra att det bok-
förda värdet av aktier eller andelar som innehas i ett företag som omfat-
tas av den sammanställda redovisningen endast elimineras genom avräk-
ning mot motsvarande andel av företagets kapital, om

a) de innehavda aktierna eller andelarna representerar minst 90 procent
av det nominella beloppet eller, om sådant saknas, av det bokförda pari-
värdet för samtliga aktier eller andelar i företaget bortsett från sådana
aktier som avses i artikel 29.2 a i direktiv 77/91/EEG,

b) den i a angivna andelen har uppnåtts på grund av en överenskom-
melse om emission av aktier eller andelar i ett företag som omfättas av
den sammanställda redovisningen,

c) den i b avsedda överenskommelsen inte föreskriver en kontant betal-
ning som överstiger tio procent av det nominella värdet eller, om sådant
saknas, det bokförda parivärdet för de emitterade aktierna eller andelar-
na.

Enligt artikel 20.2 gäller att den differens som uppkommer vid tillämp-
ningen av punkt 1 skall läggas till eller dras ifrån reserverna i den sam-
manställda redovisningen.

I artikel 20.3 föreskrivs att tillämpningen av den i punkt 1 angivna me-
toden, de därav följande ändringarna i reserverna samt namn och säte för
de berörda företagen skall anges i noterna.

Artikel 20 i det sjunde direktivet gäller även enligt artikel 42.1 i bank-
redovisningsdirektivet.

Skälen för regeringens förslag: Vad som anförts i avsnitt 16.6.2 i del
2 är även här av betydelse. Detta innebär följande.

Av utredningen och remissbehandlingen har framgått att poolningsme-
toden kan vara den mest ändamålsenliga formen för redovisning av vissa
särskilda slag av företagssamverkan. Metoden finns beskriven i interna-
tionella rekommendationer och synes komma till användning i flertalet
EU-länder. Ett visst utrymme för att använda metoden även i koncerner
där kreditinstitut och värdepappersbolag är moderföretag bör därför
finnas.

Lagstiftningen bör uttryckligen tillåta att poolningsmetoden används i
vissa närmare angivna fåll.

I direktivet uppställes vissa förutsättningar för att poolningsmetoden
skall få användas. Dessa förutsättningar, som återfinns i svensk och inter-
nationell praxis, bör tas in i lagtexten. I redovisningspraxis uppställs även
andra förutsättningar för att poolningsmetoden skall få användas. Enligt
regeringens mening bör dessa dock inte lagfästas. I stället bör det över-
lämnas till redovisningspraxis att dra upp de närmare riktlinjerna för
poolningsmetodens användning. I lagen bör därför föreskrivas att meto-

Prop. 1995/96:10

Del 3
Kreditinstitut och
värdepappersbolag

143

den får användas endast om det är förenligt med god redovisningssed och
kravet på rättvisande bild.

16.6.3 Konsolidering av dotterföretag med kapitalandelsmetoden

Prop. 1995/96:10

Del 3
Kreditinstitut och
värdepappersbolag

Regeringens förslag: När verksamheten i ett dotterföretag skiljer sig
så mycket från övrig verksamhet i koncernen att en tillämpning av
förvärvsmetoden skulle vara oförenlig med kravet på rättvisande
bild, skall andelar i dotterföretaget räknas in i koncernen med hjälp
av kapitalandelsmetoden. Detta gäller dock inte för sådana dotterfö-
retag vars verksamhet har direkt samband med ett kreditinstituts
eller värdepappersbolags verksamhet eller avser tjänster knutna till
sådana företags verksamhet.

Kommitténs förslag: Överensstämmer med regeringens förslag (se be-
tänkandet del I s. 263-265 och del II s. 213-218).

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser har lämnat förslaget utan
erinran. Sveriges Försäkringsförbund har menat att metoden bör förtydli-
gas.

Bakgrund: Se avsnitt 16.6.3 i del 2.

Gällande rätt m.m: Användningen av kapitalandelsmetoden regleras
inte i lagstiftningen.

Enligt Föreningen Auktoriserade Revisorers utkast till rekommendation
för redovisning av andel i intresseföretag är dock kapitalandelsmetoden
tillåten som konsolideringsmetod i koncernredovisningen (se avsnitt
15.4).

Direktivet: Kapitalandelsmetoden behandlas i artikel 33 i det sjunde di-
rektivet. Enligt den artikeln skall metoden användas för redovisning av
intresseföretag (se avsnitt 16.7.1). Däremot innehåller direktivet inga fö-
reskrifter om användandet av metoden för konsolidering av dotterföretag.

Såsom tidigare har nämnts (se avsnitt 16.3) föreskrivs i artikel 14.1 i
det sjunde direktivet att dotterföretag som driver från koncernen i övrigt
väsentligt olikartad verksamhet skall utelämnas från koncernredovis-
ningen om dess medtagande skulle vara oförenligt med syftet att ge en
rättvisande bild av koncernens ställning och resultat. Av artikel 14.2
framgår att detta undantag inte får tillämpas endast av det skälet att kon-
cernföretagen bedriver såväl industri-, handels- som tjänsteverksamhet.
Någon närmare vägledning för tillämpningen av artikel 14.1 ges emeller-
tid inte vare sig i direktivet eller i medlemsländernas lagstiftning.

Enligt artikel 43.2 f första stycket i bankredovisningsdirektivet skall ar-
tikel 14, utom 14.2, gälla. I artikel 43.2 f andra stycket anges att i de fåll
då ett moderföretag är ett kreditinstitut och ett eller flera dotterföretag
som skall omfättas av den sammanställda redovisningen inte är det, skall
de senare företagen omfättas av den sammanställda redovisningen om de-
ras verksamhet har direkt samband med bankverksamhet eller avser tjäns-

144

ter knutna till bankverksamhet, såsom leasing, fåctoring, förvaltning av
värdepappersfonder datatjänster eller liknande.

Skälen för regeringens förslag: De skäl som anförts i del 2 (avsnitt
16.6.3) är av betydelse även här. Detta medför följande.

Föreskriften i artikel 14.1 i det sjunde direktivet är tvingande. Det är
nödvändigt att utforma lagstiftningen så att förvärvsmetoden inte får an-
vändas om den skulle vara oförenlig med kravet på rättvisande bild. Bris-
ter i redovisningen bör således i första hand tillrättaläggas inom ramen
för metoden, t.ex. genom segmenterad rapportering kombinerad med till-
läggsupplysningar. Går det trots detta inte att åstadkomma en rättvisande
bild, måste emellertid en annan metod användas.

De skäl som kan anföras mot att konsolidera ett dotterföretag i nu an-
givna fåll gör sig inte i lika hög grad gällande om dotterföretaget i stället
blir föremål för en partiell konsolidering med tillämpning av kapitalan-
delsmetoden. Den metoden innebär att endast andelen i dotterföretagets
resultat och eget kapital tas med i koncernredovisningen och medför inte
samma risk för att koncernredovisningen snedvrids som förvärvsmetoden
kan göra. Samtidigt ger kapitalandelsmetoden en bättre bild av koncer-
nens ekonomiska ställning och resultat än en redovisning enligt anskaff-
ningsmetoden skulle göra. Mot den bakgrunden bör, såsom kommittén
har föreslagit, de dotterföretag som i nu angivet fäll inte får konsolideras
med hjälp av förvärvsmetoden i stället konsolideras med hjälp av
kapitalandelsmetoden.

I bankredovisningsdirektivet finns särskilda bestämmelser om att artikel

14.1 i det sjunde direktivet inte skall tillämpas på dotterföretag med viss
verksamhet. En bestämmelse om detta bör tas in i ÅRKL. Detta innebär
alltså att dotterföretag, vars verksamhet har direkt samband med ett kre-
ditinstituts eller värdepappersbolags verksamhet eller avser tjänster knut-
na till sådana företags verksamhet, skall konsolideras med användning av
förvärvsmetoden, om inte undantagsvis annan grund för utelämnande av
företaget skulle föreligga.

Kapitalandelsmetodens utformning kommer att behandlas närmare i av-
snitt 16.7.1.

Prop. 1995/96:10

Del 3
Kreditinstitut och
värdepappersbolag

145

10 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 10. Del III

16.7 Konsolidering av andra företag än dotterföretag

16.7.1 Konsolidering av intresseföretag med kapitalandelsmetoden

Prop. 1995/96:10

Del 3
Kreditinstitut och
värdepappersbolag

Regeringens förslag: Andelar i intresseföretag skall redovisas i kon-
cernredovisningen med tillämpning av kapitalandelsmetoden.

Sådan redovisning behöver dock inte ske om intresseföretaget är
av ringa betydelse med hänsyn till kravet på rättvisande bild och inte
heller i vissa andra undantagsfall.

Om andelar i intresseföretag inte redovisas i koncernredovisningen
med tillämpning av kapitalandelsmetoden, skall skälen för detta an-
ges i en not.

Redovisning enligt kapitalandelsmetoden skall ske enligt vissa i
lagen intagna bestämmelser som väsentligen innebär att tidigare bok-
förda värden av aktierna eller andelarna i intresseföretaget justeras
med hänsyn till, dels ägarbolagets andel i intresseföretagets vinst
eller förlust och dels mottagen utdelning. Interna vinster skall om
möjligt elimineras.

Mottagen utdelning från intresseföretaget skall inte tas upp som in-
täkt i ägarföretaget. I stället skall den andel av intresseföretagets
vinst eller förlust som belöper på aktierna eller andelarna redovisas
som intäkt eller kostnad.

Kommitténs förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens
förslag (se betänkandet del I s. 178-184 och 263 samt del II s. 362).

Remissinstanserna: Så gott som samtliga remissinstanser har tillstyrkt
kommitténs förslag. Byggentreprenörerna har dock motsatt sig att det in-
förs tvingande regler om redovisning av intresseföretag i koncernredovis-
ningen.

Bakgrund: Vid upprättandet av en koncernredovisning uppkommer frå-
gan om och hur andelar i intresseföretag skall redovisas. En vanlig metod
att redovisa andelar i intresseföretag är kapitalandelsmetoden. Metoden
har beskrivits i avsnitt 15.4 i del 2. Såsom där har redovisats bygger den
på att det hos ägarföretaget redovisade värdet av aktier och andelar i in-
tresseföretag (eller dotterföretag) ökas respektive minskas i samma mån
som intresseföretagets eget kapital ändras.

Gällande rätt m.m: Lagstiftningen reglerar inte hur andelar i intresse-
företag skall redovisas i koncernredovisningen. I Föreningen Auktorisera-
de Revisorers utkast till rekommendation, Redovisning för andel i intres-
seföretag, ges två alternativ för redovisning av dessa innehav: anskaff-
ningskostnadsmetoden med tilläggsupplysningar eller kapitalandelsmeto-
den. Företag som har en internationell läsekrets uppmanas att använda
kapitalandelsmetoden. Börsbolagen använder normalt kapitalandelsmetod-
en för redovisning av intresseföretag (se t.ex. Rundfelt, Tendenser i börs-
bolagens årsredovisningar 1992, s. 57).

146

Direktivet: Av artikel 33 i det sjunde direktivet följer att ägarintressen

1 intresseföretag skall redovisas under en särskild post i koncembalans-
räkningen. Denna redovisning skall ske enligt vissa i artikeln särskilt an-
givna regler, vilka kan sammanfattas under beteckningen kapitalandels-
metoden.

I artikel 33.1 anges att om ett företag som omfättas av en sammanställd
redovisning utövar ett betydande inflytande över den driftsmässiga och
finansiella styrningen av ett annat företag som inte omfättas av denna re-
dovisning (ett intresseföretag) och i det senare företaget har ett sådant
ägarintresse som anges i artikel 17 i det fjärde direktivet, skall ägarin-
tresset redovisas i den sammanställda balansräkningen under en särskild
post med lämplig beteckning. Ett företag skall anses utöva ett betydande
inflytande över ett annat företag, om det innehar minst 20 procent av
röstvärdet för aktierna eller andelama i det sistnämnda företaget. Artikel

2 skall tillämpas.

När denna artikel första gången tillämpas på ett ägarintresse som avses
i punkt 1 skall enligt artikel 33.2 ägarintresset redovisas i den samman-
ställda balansräkningen. Ägarintresset skall redovisas

a) antingen till sitt bokförda värde beräknat enligt värderingsreglerna
i direktiv 78/660/EEG; skillnaden mellan detta värde och det belopp som
motsvarar ägarintressets andel av intresseföretagets egna kapital skall
anges särskilt i den sammanställda balansräkningen eller i en not; skillna-
den skall beräknas med hänsyn till förhållandena vid den tidpunkt då
metoden tillämpas första gången,

b) eller till ett belopp som motsvarar ägarintressets andel av intresse-
bolagets egna kapital; skillnaden mellan detta belopp och det bokförda
värdet beräknat enligt värderingsreglerna i direktiv 78/660/EEG skall
anges särskilt i den sammanställda balansräkningen eller i en not;
skillnaden skall beräknas med hänsyn till förhållandena vid den tidpunkt
då metoden tillämpas första gången.

c) En medlemsstat får föreskriva att endast a eller b skall tillämpas. I
den sammanställda balansräkningen eller i en not skall anges om a eller
b har tillämpats.

d) Dessutom får en medlemsstat tillåta eller fordra att skillnaden vid
tillämpningen av a eller b beräknas med hänsyn till förhållandena vid den
tidpunkt då aktierna eller andelarna förvärvades eller, om de förvärvades
successivt, vid den tidpunkt då företaget blev ett intresseföretag.

Enligt artikel 33.3 gäller att, om ett intresseföretags tillgångar och
skulder har värderats enligt andra metoder än dem som används vid den
sammanställda redovisningen i överensstämmelse med artikel 29.2, får
tillgångarna och skulderna vid beräkningen av den skillnad som avses i
punkt 2 a och b ovan värderas om enligt de metoder som används vid
den sammanställda redovisningen. Om sådan omvärdering inte äger rum
skall detta anges i en not. En medlemsstat får fordra att en omvärdering
skall äga rum.

Det bokförda värde som avses i punkt 2 a eller det belopp enligt 2 b
som motsvarar andelen av intresseföretagets egna kapital skall enligt
artikel 33.4 ökas eller minskas med de ändringar som har ägt rum under

Prop. 1995/96:10

Del 3
Kreditinstitut och
värdepappersbolag

147

räkenskapsåret i ägarintressets andel av intresseföretagets egna kapital.
En minskning skall ske som motsvarar de utdelningar som belöper på
ägarintresset.

Om en positiv skillnad enligt punkt 2 a eller b inte kan hänföras till
något visst slag av tillgångar eller skulder, skall enligt artikel 33.5 skill-
naden behandlas enligt artiklarna 30 och 39.3.

Enligt artikel 33.6 skall den del av resultatet i ett intresseföretag som
belöper på ett sådant ägarintresse som avses i denna artikel redovisas i
den sammanställda resultaträkningen under en särskild post med lämplig
beteckning.

Enligt artikel 33.7 skall eliminering enligt artikel 26.1 c äga rum i den
mån de uppgifter som krävs föreligger eller är tillgängliga. Artikel 26.2
och 26.3 skall tillämpas.

Om ett intresseföretag upprättar en sammanställd redovisning, skall en-
ligt artikel 33.8 bestämmelserna i de föregående punkterna tillämpas i
fråga om det egna kapitalet i en sådan sammanställd redovisning.

Enligt artikel 33.9 behöver artikel 33 inte tillämpas om ägarintresset i
intresseföretagets kapital är av ringa betydelse med hänsyn till de syften
som anges i artikel 16.3, dvs. kravet på rättvisande bild.

Den i artikel 33 i det sjunde direktivet givna beskrivningen av kapital-
andelsmetoden överensstämmer väsentligen i princip med de föreskrifter
som finns i artikel 59 i det fjärde direktivet.

Artikel 33 i det sjunde direktivet gäller även enligt bankredovisningsdi-
rektivet (se artikel 42.1).

Skälen för regeringens förslag: Vad som anförts i avsnitt 16.7.1 i
del 2 är av betydelse även här. Detta innebär följande.

Användningen av kapitalandelsmetoden

Direktivet, som i denna del är tvingande, gör det nödvändigt att i lagstift-
ningen införa regler om att aktier och andelar i intresseföretag skall redo-
visas i koncernredovisningen med användning av kapitalandelsmetoden.

Kapitalandelsmetoden har betydande fördelar och har därför blivit allt
vanligare för redovisningen av intresseföretag i koncernredovisningen.
Som framhållits i avsnitt 15.4 är det redan i dag i enlighet med svensk
och internationell praxis att använda metoden i koncernredovisningen.

Av direktivet följer dock att redovisning enligt kapitalandelsmetoden
inte behöver ske om intresseföretaget (ägarintresset) är av ringa betydelse
med hänsyn till intresset av rättvisande bild. En bestämmelse om detta
bör därför föras in i lagstiftningen.

Kommittén har föreslagit att redovisning av intresseföretag enligt kapi-
talandelsmetoden inte heller behöver ske i andra situationer än som mot-
svarar dem då konsolidering av dotterföretag inte behöver ske, dvs.

(1) då betydande eller varaktigt hinder i väsentlig grad begränsar ägar-
företagets möjligheter att utöva inflytande över intresseföretaget,

(2) då nödvändig information för att upprätta koncernredovisningen inte
kan erhållas utan oskälig kostnad eller inom rimlig tid och

Prop. 1995/96:10

Del 3
Kreditinstitut och
värdepappersbolag

148

(3) då andelama i intresseföretaget innehas tillfälligt och uteslutande i
avsikt att säljas vidare.

Dessa undantag saknar direkt motsvarighet i direktivet. Det är emeller-
tid här fråga om situationer då det över huvud taget kan ifrågasättas om
ett reellt intresseföretagsförhållande - dvs. inflytande över driftsmässig
och finansiell styrning - existerar. Artikel 33 i det sjunde direktivet be-
höver dessutom inte tillämpas på annat än "ägarintressen"; dvs. då det
finns en varaktig förbindelse mellan företagen (se artikel 17 i det fjärde
direktivet). Det kan därför inte anses strida mot direktivet att göra de un-
dantag som kommittén har föreslagit. Regeringen ansluter sig därför till
kommitténs förslag.

Om andelar i intresseföretag inte redovisas enligt kapitalandelsmetoden,
bör - såsom sägs i direktivet - skälen för detta anmärkas i not.

Utformningen av kapitalandelsmetoden

Såsom kommittén har uttalat ligger det ett värde i att hålla lagreglerna
om kapitalandelsmetoden så kortfattade som möjligt och i stället överlåta
på den praktiska tillämpningen att med ledning från auktoritativa organ
närmare utveckla och förklara metodens användning. Det är emellertid
nödvändigt att i den nya lagstiftningen ange vissa ramar. Eftersom direk-
tivets föreskrifter om utformningen av kapitalandelsmetoden i huvudsak
är tvingande, bör lagreglerna ansluta till direktivet.

Lagstiftningen bör sålunda utformas så att aktiernas eller andelarnas
värde från böljan beräknas med utgångspunkt i det värde till vilket de har
bokförts hos moderföretaget, dvs. anskaffningssvärdet justerat med ned-
skrivningar och uppskrivningar. Direktivet ger i och för sig utrymme för
lagstiftaren att även tillåta att aktierna eller andelarna redan från början
tas upp till ett värde motsvarande det redovisande bolagets andel i dotter-
eller intresseföretagets eget kapital. Det är emellertid det förra alternati-
vet som normalt kommer till användning i svensk redovisningspraxis och
därför bör väljas i lagstiftningen.

Vid användandet av kapitalandelsmetoden måste också göras en beräk-
ning av skillnaden mellan å ena sidan det ovan angivna "bokförda värdet"
av aktierna eller andelarna och å andra sidan andelen i intresseföretagets
eget kapital. Beräkningen av skillnadsbeloppet bör normalt göras med ut-
gångspunkt i förhållandena vid förvärvstidpunkten. Detta kan emellertid
i en del fall innebära praktiska svårigheter, t.ex. därför att det har gått
mycket lång tid sedan förvärvet. Om det finns särskilda skäl för det, bör
beräkningen därför i stället få göras med utgångspunkt i förhållandena
vid den tidpunkt då metoden användes för första gången.

Föreskriften i artikel 33.5 torde få förstås så att, om det finns ett posi-
tivt skillnadsbelopp, detta skall föranleda vad som kan betecknas som
"avskrivning". Det framräknade värdet av aktierna eller andelarna (dvs.
A) skall justeras med belopp (B) som motsvarar avskrivningar av den
"tillgång" som skillnadsbeloppet representerar. Ull den del skillnadsbe-
loppet kan hänföras till något särskilt slag av tillgångar skall minskningen

Prop. 1995/96:10

Del 3
Kreditinstitut och
värdepappersbolag

149

ske på sätt som motsvarar avskrivning av detta tillgångsslag och annars
på sätt som motsvarar avskrivning av goodwill. Även detta bör komma
till uttryck i lagen.

Enligt direktivtexten skall det "bokförda" värdet justeras med hänsyn
till den andel av förändringen av dotter- eller intresseföretagets eget kapi-
tal som belöper på aktierna eller andelarna. Detta synes vara förenligt
med svensk praxis (se Föreningen Auktoriserade Revisorers ovan nämnda
utkast till rekommendation). Förändringarna i eget kapital sammanhänger
företrädesvis med uppkommen vinst eller förlust för räkenskapsåret och
med lämnad utdelning. Den nya lagstiftningen bör därför utformas så att
aktiernas eller andelarnas värde justeras med hänsyn till intresseföretagets
vinst eller förlust (C). Därutöver skall, i enlighet med direktivet, värdet
minskas med belopp som har mottagits i utdelning (D). Hänsyn bör också
tas till eventuella andra förändringar i intresseföretagets eget kapital (E).
Vad som därefter återstår (A - B + C - D +/- E) är det värde som skall
tas upp i koncembalansräkningen som aktiemas eller andelamas värde.

I följande balansräkningar bör värdet bestämmas med utgångspunkt i
föregående års värde. Av direktivet framgår inte om värdet också skall
bli föremål för sådana värdejusteringar som ägarföretaget normalt tilläm-
par, dvs. nedskrivningar och uppskrivningar. Det är emellertid naturligt
att nedskrivning sker enligt vad som i allmänhet gäller för sådana. Det
är också naturligt att det nya värdet justeras med hänsyn till "avskriv-
ningar" på sådana skillnadsbelopp som har beskrivits ovan. Det därefter
kvarstående värdet bör justeras med hänsyn till intresseföretagets vinst
eller förlust för räkenskapsåret samt med hänsyn till mottagen utdelning.
Även andra förändringar i intresseföretagets eget kapital bör beaktas.

I artikel 59 i det fjärde direktivet ställs också krav på att eventuell
skillnad mellan å ena sidan den resultatandel som svarar mot aktierna
eller andelama och å andra sidan erhållen eller förfallen utdelning, skall
tas upp som en reserv som inte får delas ut till aktieägarna i ägarföreta-
get. I lagen bör därför tas in bestämmelser om att beloppet skall avsättas
till en kapitalandelsfond. Denna fond bör redovisas som bundet eget
kapital.

Såsom har påpekats under remissbehandlingen ger förslaget om avsätt-
ning till en kapitalandelsfond upphov till vissa frågeställningar, t.ex. om
de ändamål för vilka fonden får disponeras. Kommittén har förklarat sig
ämna återkomma med närmare överväganden i denna fråga. I avvaktan
på frågans vidare behandling bör den inte regleras närmare. Fonden bör
dock, vad gäller koncerner där moderföretag är aktiebolag, utgöra en del
av koncernens bundna egna kapital och alltså inte kunna räknas med vid
bestämmande av utdelningskapaciteten. Fonden bör tas upp under Andra
fonder i ARKL:s balansräkningsschema.

Slutligen bör lagen ställa krav på intemvinsteliminering, där en sådan
inte är praktiskt omöjlig.

Regeringen återkommer i författningskommentaren till frågor rörande
kapitalandelsmetodens närmare utformning.

Prop. 1995/96:10

Del 3
Kreditinstitut och
värdepappersbolag

150

Intäktsföring

Såsom tidigare har redovisats bygger kapitalandelsmetoden på att värdet
av andelarna i intresseföretagen ökas respektive minskas i samma mån
som intresseföretagets eget kapital ändras. Det intressanta från redovis-
ningssynpunkt är därför inte vilken utdelning som ägarföretaget är berät-
tigat till utan vilken vinst eller förlust som intresseföretaget har redovisat.

Med hänsyn härtill bör, när kapitalandelsmetoden tillämpas, den utdel-
ning som ägarföretaget uppbär från dotter- eller intresseföretaget inte tas
upp som intäkt. I stället bör ägarföretagets andel i dotter- eller intressefö-
retagets vinst eller förlust redovisas som intäkt respektive kostnad.

16.7.2 Klyvningsmetoden

Prop. 1995/96:10

Del 3
Kreditinstitut och
värdepappersbolag

Regeringens förslag: Om ett företag som omfattas av koncernredo-
visningen tillsammans med ett eller flera företag som inte omfattas
av denna redovisning leder ett annat företag som inte är ett dotterfö-
retag, får konsolidering ske i enlighet med den s.k. klyvningsmeto-
den. Denna innebär att en så stor andel av det ägda företagets till-
gångar, avsättningar och skulder samt intäkter och kostnader skall
redovisas skall redovisas i det upprättande bolagets koncembalans-
räkning och koncemresultaträkning som belöper sig på de ägda an-
delarna.

Kommitténs förslag: Överensstämmer med regeringens förslag (se be-
tänkandet del I s. 263 och 266 samt del II s. 362).

Remissinstanserna: Remissinstanserna har tillstyrkt kommitténs förslag
eller lämnat det utan erinran.

Bakgrund: Klyvningsmetoden kallas också för proportionell konsolide-
ring. Den innebär att enbart en så stor andel av det ägda företagets till-
gångar, skulder, intäkter och kostnader som belöper på ägarföretaget re-
dovisas i koncembalansräkningen respektive koncemresultaträkningen.
Metoden används huvudsakligen på andelar i s.k. joint ventures (samrisk-
företag). Ett samriskföretag kan sägas karaktäriseras av att delägarna dri-
ver en verksamhet gemensamt utan att någon av dem ensam har ett be-
stämmande inflytande.

Gällande rätt m.m: Klyvningsmetoden är inte reglerad i lagstift-
ningen.

Enligt Föreningen Auktoriserade Revisorers utkast till rekommendation
för redovisning av andel i intresseföretag är metoden tillåten som konsoli-
deringsmetod i koncernredovisningen. Någon närmare beskrivning av
metoden lämnas dock inte i utkastet och det påpekas även att metoden
inte är oomstridd.

151

Direktivet: Artikel 32 i det sjunde direktivet behandlar klyvningsmeto-
den.

I artikel 32.1 sägs att, om ett företag som omfettas av en sammanställd
redovisning tillsammans med ett eller flera företag som inte omfettas av
denna redovisning leder ett annat företag, får en medlemsstat tillåta eller
fordra att en så stor del av det sistnämnda företaget omfettas av den sam-
manställda redovisningen som motsvarar den andel av detta företags kapi-
tal som det förstnämnda företaget äger.

Enligt artikel 32.2 skall artikel 13-31 i det sjunde direktivet tillämpas
också på en redovisning enligt klyvningsmetoden.

Tillämpas artikel 32 och är det företag som till viss del ingår i den
sammanställda redovisningen ett sådant intresseföretag som anges i artikel
33, skall sistnämnda artikel inte tillämpas (se artikel 32.3).

Artikel 32 och 33 i det sjunde direktivet gäller även enligt bankredovis-
ningsdirektivet (se artikel 42.1).

Skälen för regeringens förslag: Vad som anförts i avsnitt 16.7.2 i del
2 är av betydelse även här. Detta innebär följande.

Övervägande skäl talar för att svensk lagstiftning bör tillåta användan-
det av klyvningsmetoden.

I svensk och internationell praxis används metoden i allt väsentligt en-
dast för konsolidering av andra företag än dotterföretag. Denna begräns-
ning bör - såsom kommittén föreslagit - komma till uttryck även i den
svenska lagstiftningen. I övrigt bör den svenska lagstiftningen utformas
i nära överensstämmelse med direktivet.

Prop. 1995/96:10

Del 3
Kreditinstitut och
värdepappersbolag

152

16.8 Upplysningar om dotter- och intresseföretag m.m. i
koncernredovisningen

Regeringens förslag: Aktie- och andelsinnehav i koncernföretag och
intresseföretag som inte omfattas av koncernredovisningen skall re-
dovisas som särskilda poster i koncembalansräkningen.

I koncernredovisningen skall för vaije dotterföretag och intressefö-
retag och för vaije annat företag i vilket ett koncernföretag innehar
en kapitalandel om minst 20 procent anges dess namn, organisations-
nummer och säte samt moderbolagets kapitalandel i företaget. Dessa
uppgifter far efter Finansinspektionens tillstånd utelämnas om de är
av sådant slag att de kan vålla allvarlig skada för moderbolaget eller
för något av de angivna företagen. I fråga om andra företag än dot-
terföretag och intresseföretag behöver uppgifter inte heller lämnas
om de är av ringa betydelse med hänsyn till kravet på rättvisande
bild.

Prop. 1995/96:10

Del 3
Kreditinstitut och
värdepappersbolag

Kommitténs förslag: Överensstämmer i huvudsak med kommitténs för-
slag. Kommittén har dock inte förslagit någon skyldighet att lämna
uppgifter om företag i vilka koncernföretag innehar en kapitalandel om
minst 20 procent (se betänkandet del I s. 173-177 och del II s. 362).

Remissinstanserna: Remissinstanserna har i allmänhet lämnat kommit-
téns förslag utan erinran. Bl.a. Föreningen Auktoriserade Revisorer har
pekat på möjligheten av att lämna en aktiespecifikation i särskild rapport.

Gällande rätt m.m: Aktier och andelar i dotterföretag skall - i före-
kommande fall - enligt 4 kap. 6 och 7 §§ första stycket jämfört med 11
§ första stycket BRL tas upp som en särskild post i koncembalansräk-
ningen. Detsamma gäller enligt 11 kap. 5 § första stycket och 7 § första
stycket jämfört med 11 § aktiebolagslagen. Även enligt 3 kap. 3 § andra
stycket och 4 § 1980 års årsredovisningslag skall sådana aktier och ande-
lar tas upp som särskild tillgångspost i moderföretagets balansräkning.
Motsvarande krav på redovisning av fordringar eller skulder hos dotter-
eller moderföretag - som inte elimineras - uppställs i 4 kap. 7 § tredje
stycket jämfört med 11 § BRL, 11 kap. 7 § sista stycket jämfört med
11 § aktiebolagslagen och 3 kap. 2 § andra stycket 1980 års årsredovis-
ningslag.

I avsnitt 15.3 har regeringen redogjort för de krav på specifikation av
aktie- och andelsinnehav som uppställs i 4 kap. 8 § BRL och ill kap.
8 § aktiebolagslagen. Samma krav på specifikation uppställs i fråga om
koncernredovisningen (se 4 kap. 11 § BRL och 11 kap. 11 § aktiebolags-
lagen).

Ett hypoteksinstitut som är skyldigt att upprätta koncernredovisning
enligt 1980 års årsredovisningslag, dvs. moderföretag i en koncern med
i medeltal minst tio anställda, skall enligt 3 kap. 3 § andra stycket i den
lagen för vaije dotterföretag ta upp aktierna eller andelarna med angivan-

153

de av företagets namn, antalet aktier eller andelar samt deras nominella
värde och värde enligt balansräkningen.

Finansinspektionen respektive Patent- och registreringsverket får under
vissa förhållanden medge att aktierna eller andelarna, i såväl
dotterföretag som andra företag, redovisas utan specifikation (se 4 kap.
11 § femte stycket BRL, 11 kap. 8 § första stycket 1 aktiebolagslagen
och 3 kap. 3 § andra stycket 1980 års årsredovisningslag).

De nu nämnda specifikationskraven omfattar inte indirekt, via dotterfö-
retag, ägda aktier och andelar. God redovisningssed kan emellertid fordra
att moderföretaget i sin förvaltningsberättelse eller i koncernredovis-
ningen lämnar upplysningar om sådana indirekta innehav om dessa är av
väsentlig betydelse för koncernens verksamhet (se Bokföringsnämndens
uttalande U 88:5, Specifikation av aktier och andelar).

Direktivet: Balansräkningsschemat för årsredovisningen skall gälla
även för koncernredovisningen (se artikel 17 i det sjunde direktivet och
artikel 43.2 g i bankredovisningsdirektivet).

Vidare gäller enligt artikel 34 i det sjunde direktivet, utöver vad som
krävs enligt andra bestämmelser i det sjunde direktivet, att följande upp-
lysningar lämnas.

Enligt 34.1 skall upplysningar lämnas om tillämpade värderingsprinci-
per för de olika posterna i den sammanställda redovisningen och använda
beräkningsmetoder för värdejusteringar. För poster i den sammanställda
redovisningen som är eller som ursprungligen var redovisade i främman-
de valuta skall anges enligt vilka grunder beloppen har omräknats till den
valuta i vilken den sammanställda redovisningen har upprättats.

Enligt artikel 34.2 skall upplysningar lämnas om:

a) Namn och säte för de företag som omfattas av den sammanställda
redovisningen. Andelar av kapitalet i de av den sammanställda redovis-
ningen omfattade företagen, utom moderföretaget, som innehas av före-
tag som omfettas av denna redovisning eller av personer som handlar i
eget namn men för dessa företags räkning. Vilka av de i artikel 1 och
12.1 angivna förutsättningarna som, med beaktande av artikel 2, har ut-
gjort grunden för upprättandet av den sammanställda redovisningen. Den
sistnämnda uppgiften behöver dock inte lämnas om den sammanställda
redovisningen upprättas på grund av bestämmelsen i artikel 1.1 a och
dessutom kapitalandelen är lika stor som rösträttsandelen.

b) Samma upplysningar skall lämnas om företag som har utelämnats
från den sammanställda redovisningen enligt artiklarna 13 och 14. Utan
inskränkning i vad som gäller enligt artikel 14.3 skall en förklaring läm-
nas till varför ett utelämnande har skett enligt artikel 13.

Enligt artikel 34.3 skall upplysningar lämnas om

a) Namn och säte för företag som enligt artikel 33.1 utgör intresseföre-
tag i förhållande till företag som omfettas av den sammanställda redovis-
ningen, med uppgift om den andel i intresseföretagens kapital som inne-
has av företag som omfettas av den sammanställda redovisningen, eller
av personer som handlar i eget namn men för dessa senare företags räk-
ning.

Prop. 1995/96:10

Del 3
Kreditinstitut och
värdepappersbolag

154

b) Samma upplysningar skall lämnas om intresseföretag som avses i ar-
tikel 33.9, med uppgift om skälen för att föreskriften i den sistnämnda
punkten har tillämpats.

Enligt artikel 34.4 skall upplysningar lämnas om namn och säte för de
företag som enligt artikel 32 till viss del skall omfettas av den samman-
ställda redovisningen, grunden för den gemensamma ledningen samt den
andel i dessa företags kapital som innehas av företag som omfettas av den
sammanställda redovisningen eller av personer som handlar i eget namn
men för de sistnämnda företagens räkning.

Enligt artikel 34.5 skall upplysningar lämnas om namn och säte för
vaije annat företag än dem som avses i punkt 2, 3 och 4, i vilket de före-
tag som omfettas av den sammanställda redovisningen eller har uteläm-
nats frän denna enligt artikel 14 antingen själva eller genom personer
som handlar i eget namn men för dessa senare företags räkning innehar
minst en procentsats av kapitalet som medlemsstaterna får festställa till
högst 20 procent, med uppgift om kapitalandelens storlek samt det först-
nämnda företagets egna kapital och resultat för det senaste räkenskapsår
för vilket årsbokslut har festställts. Dessa uppgifter får utelämnas, om de
med hänsyn till målsättningen i artikel 16.3 är av ringa betydelse. Upp-
gifterna om eget kapital och resultat får även utelämnas, om det
förstnämnda företaget inte offentliggör sin balansräkning och de övriga
angivna företagen, direkt eller indirekt, äger mindre än 50 procent av det
förstnämnda företagets egna kapital.

Enligt artikel 34.6 skall summan av skulderna enligt den sammanställda
balansräkningen med en kvarstående löptid på mer än fem år och sum-
man av de skulder enligt den sammanställda balansräkningen för vilka sä-
kerhet har ställts av företag som omfettas av den sammanställda redovis-
ningen, med uppgift om säkerhetens art och form.

Enligt artikel 34.7 skall summan av sådana ekonomiska förpliktelser
som inte redovisas i den sammanställda balansräkningen, om uppgiften
har betydelse för bedömningen av den ekonomiska ställningen i de före-
tag, betraktade som en helhet, som omfettas av den sammanställda redo-
visningen. Pensionsförpliktelser och förpliktelser mot anknutna företag
som inte omfettas av den sammanställda redovisningen skall anges sär-
skilt.

Enligt artikel 34.8 skall den i den sammanställda redovisningen angivna
nettoomsättningen enligt definitionen i artikel 28 i det fjärde direktivet
anges fördelad på rörelsegrenar och geografiska marknader, under förut-
sättning att dessa rörelsegrenar och marknader avviker betydligt inbördes
med hänsyn till hur försäljningen av varor och tjänster normalt är organi-
serad inom de företag, betraktade som en helhet, som omfettas av den
sammanställda redovisningen.

Enligt artikel 34.9 skall upplysningar också lämnas om

a) Medelantalet under räkenskapsåret anställda personer i företag som
omfettas av den sammanställda redovisningen, fördelade på kategorier,
samt, om uppgift inte har lämnats särskilt om detta i den sammanställda
resultaträkningen, räkenskapsårets personalkostnader.

Prop. 1995/96:10

Del 3
Kreditinstitut och
värdepappersbolag

155

b) Medelantalet under räkenskapsåret anställda personer i företag på
vilka artikel 32 har tillämpats skall anges särskilt.

Enligt artikel 34.10 skall också anges i vilken utsträckning beräkningen
av årsresultatet i den sammanställda redovisningen har påverkats av en
sådan värdering av posterna, som med avvikelse från principerna i artik-
larna 31 och 34-42 i det fjärde direktivet och i artikel 29.5 i det sjunde
direktivet har ägt rum under räkenskapsåret eller ett tidigare räkenskapsår
för att få skattelättnader. Om en sådan värdering har en väsentlig inver-
kan på den framtida beskattningen för de företag, betraktade som en hel-
het, som omfättas av den sammanställda redovisningen, skall detta anges.

Enligt artikel 34.11 skall anges skillnaden mellan å ena sidan de skatter
som har påförts den sammanställda resultaträkningen detta och tidigare
räkenskapsår samt å andra sidan de skatter som har betalats eller skall
betalas för dessa år, förutsatt att skillnaden har betydelse för den framtida
beskattningen. Summan får även särredovisas med ett totalbelopp i den
sammanställda balansräkningen under en särskild post med lämplig be-
teckning.

Vidare skall enligt artikel 34.12 storleken av räkenskapsårets ersätt-
ningar till ledamöterna i moderföretagets förvaltnings-, lednings- och till-
synsoigan på grund av deras arbetsuppgifter i moderföretaget och dess
dotterföretag samt under motsvarande förhållanden avtalade eller på annat
sätt uppkomna pensionsförpliktelser gentemot tidigare ledamöter i dessa
oigan, med uppgift om summan för vaije sådan kategori av befattnings-
havare. En medlemsstat får kräva att uppgifterna i första meningen även
skall avse ersättningar på grund av arbetsuppgifter i företag till vilka mo-
derföretaget står i ett sådant förhållande som anges i artikel 32 eller 33.

Enligt artikel 34.13 skall uppges storleken av de förskott och krediter
som har beviljats ledamöterna i moderföretagets förvaltnings-, lednings-
och tillsynsoigan av detta företag eller av något av dess dotterföretag,
med uppgift om räntesatser, huvudsakliga villkor och återbetalda belopp
liksom åtaganden som har ingåtts för ledamöternas räkning i form av ga-
rantier av något slag, allt med uppgift om summan för vaije kategori av
befattningshavare. En medlemsstat får kräva att uppgifterna i första me-
ningen även skall avse förskott och krediter som har beviljats av företag
till vilka moderföretaget står i ett sådant förhållande som anges i artikel
32 eller 33.

Enligt bankredovisningsdirektivets artikel 43.2 h skall artikel 34 i det
sjunde direktivet tillämpas med de avvikelser som följer av artiklarna 40
och 41 i bankredovisningsdirektivet, även på den sammanställda redovis-
ningen.

Skälen för regeringens förslag: De skäl som anförts i avsnitt 16.8 i
del 2 är av betydelse även här. Detta innebär följande.

Aktier och andelar i koncern- och intresseföretag bör - i den mån de
inte eliminerats genom konsolidering - tas upp under särskilda poster i
koncembalansräkningen på samma vis som i årsredovisningen.

Lagstiftningen bör också - som kommittén har föreslagit - återspegla
direktivets krav på specifikation av aktier och andelar i dotter- och intres-
seföretag. En anpassning till direktivet gör det dessutom enligt rege-

Prop. 1995/96:10

Del 3
Kreditinstitut och
värdepappersbolag

156

ringens mening nödvändigt att i lagen föreskriva motsvarande upplys-
ningsskyldighet i fråga om andra företag i vilka koncernföretag innehar
en kapitalandel om mer än 20 procent.

Av artikel 34 framgår att specifikationen även måste innehålla vissa
särskilda uppgifter; namn, företagets säte samt uppgift om koncernföreta-
gens andel i företagets kapital. Regeringen föreslår därför en lagbestäm-
melse om att det för vaije dotterföretag och intresseföretag skall lämnas
uppgift om dess namn och säte och om moderbolagets kapitalandel i före-
taget. Även organisationsnummer bör anges.

I likhet med gällande rätt ger direktivet en möjlighet att göra undantag
från uppgiftsskyldigheten för det fall de aktuella uppgifterna skulle kunna
vålla allvarlig skada för de berörda företagen. Den nu gällande regeln har
använts mycket sällan men synes fylla ett visst behov. Såsom tidigare har
redovisats anser regeringen att denna undantagsmöjlighet bör tas till vara
såvitt gäller årsredovisningen. Det saknas anledning att inte ta den till
vara även såvitt gäller koncernredovisningen. För de företag som skall
upprätta en koncernredovisning enligt ÅRKL bör dispensärendena prövas
av Finansinspektionen.

Det kan hävdas att undantag även borde kunna göras från skyldigheten
att lämna särskilda upplysningar om dotterföretag m.m., om sådana upp-
lysningar skulle ha ringa betydelse med hänsyn till kravet på rättvisande
bild. Direktivet torde emellertid inte lämna något utiymme för detta.

Vissa remissinstanser menar att uppgiftsskyldigheten borde få fullgöras
genom ingivande av en särskild förteckning till registreringsmyndigheten.
Regeringen är emellertid inte beredd att föreslå detta. Det torde nämligen
inte vara lämpligt att på detta sätt bryta ut en särskild del av redovis-
ningen till en särskild handling.

Prop. 1995/96:10

Del 3
Kreditinstitut och
värdepappersbolag

157

17 Offentliggörande av års- och
koncernredovisningar

17.1 Offentliggörande genom ingivande till
registreringsmyndighet

Prop. 1995/96:10

Del 3
Kreditinstitut och
värdepappersbolag

Regeringens förslag: Banker - med undantag för lokala förenings-
banker - och hypoteksinstitut skall ge in årsredovisning och revi-
sionsberättelse samt, i förekommande fall, koncernredovisning och
koncemrevisionsberättelse till Finansinspektionen. Lokal förenings-
bank skall ge in handlingarna endast om Finansinspektionen begär
detta.

Andra kreditinstitut än de ovan nämnda samt värdepappersbolag
skall omfattas av nya årsredovisningslagens bestämmelser om offent-
liggörande och ge in motsvarande handlingar till Patent- och regist-
reringsverket.

Banker skall, på samma sätt som i dag, ge in handlingarna så snart
det kan ske efter det att handlingarna blivit fastställda. Hypoteksin-
stitut skall ge in handlingarna till Finansinspektionen inom sex måna-
der från räkenskapsårets utgång.

Särskilda bestämmelser om vitesföreläggande och utdömande av
vite vid underlåtenhet att sända in redovisningshandlingar enligt
ARKL tas in i lagen.

Finansinspektionen skall kungöra att handlingarna har kommit in
till inspektionen. Kungörande skall ske i en tidning.

Kommitténs förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens
förslag. Kommittén har dock föreslagit att kungörande i stället skall ske
i Post- och Inrikes Tidningar. Vidare har kommittén föreslagit att endast
hypoteksinstitut som enligt lag skall ha auktoriserad revisor skall vara
skyldiga att sända in redovisningshandlingarna till Finansinspektionen (se
betänkandet del I s. 277, 278, 316 och 317 samt del II s. 219-221 och
364).

Remissinstanserna: Patent- och registreringsverket har förordat att
kungörande sker på annat sätt än i Post- och Inrikes Tidningar. I övrigt
har förslaget i huvudsak lämnats utan erinran.

Gällande rätt: När årsredovisningens resultaträkning och balansräk-
ning blivit fastställda skall enligt 4 kap. 3 § bankrörelselagen (1987:617),
BRL, avskrifter av årsredovisningen och revisionsberättelsen sändas in
till Finansinspektionen så snart det kan ske. För en lokal föreningsbank
gäller dock en sådan skyldighet endast om inspektionen begär det. Hos
en lokal föreningsbank skall handlingarna i stället hållas tillgängliga för
alla som är intresserade, senast en månad efter det att resultat- och ba-
lansräkningen blivit fastställd.

På avskrift av årsredovisningen som sänds in skall en styrelseledamot
teckna bevis om att resultaträkningen och balansräkningen blivit fåstställ-

158

da med uppgift om fästställelsedagen. Beviset skall även innehålla uppgift
om stämmans beslut beträffande bankens vinst eller förlust. Motsvarande
bestämmelser tillämpas enligt 4 kap. 10 § på koncernredovisningen och,

1 tillämpliga delar, på koncemrevisionsberättelsen.

Av 11 kap. 3 § aktiebolagslagen (1975:1385) följer att de kreditinstitut
och värdepappersbolag som omfättas av lagen måste ge in bestyrkta ko-
pior av årsredovisning och revisionsberättelse till Patent- och registre-
ringsverket. Handlingarna skall vara försedda med bevis om att resultat-
räkning och balansräkning har blivit fastställda av bolagsstämman jämte
besked om bolagsstämmans beslut rörande disposition av vinst eller för-
lust. De skall ha kommit in till verket inom en månad från bolagsstäm-
mans fästställelsebeslut, dvs. senast sju månader - eller i vissa fåll då
fortsatt bolagsstämma har hållits nio månader - från räkenskapsårets ut-
gång. Motsvarande bestämmelser gäller enligt 11 kap. 10 § aktiebolagsla-
gen i fråga om koncernredovisning och koncemrevisionsberättelse. Hand-
lingarna förvaras efter ingivandet hos Patent- och registreringsverket men
registreras inte i aktiebolagsregistret.

Hypoteksinstitut som är skyldiga att upprätta årsredovisning enligt la-
gen (1980:1103) om årsredovisning m.m. i vissa företag (1980 års årsre-
dovisningslag) är skyldiga att senast sex månader efter räkenskapsårets
utgång hålla årsredovisningen och revisionsberättelsen tillgängliga hos fö-
retaget för envar som vill ta kännedom om den (se 2 kap. 2 § 1980 års
årsredovisningslag). Alla hypoteksinstitut är däremot inte skyldiga att ge
in handlingarna till Patent- och registreringsverket. En sådan skyldighet
föreligger enbart beträffande vissa större hypoteksinstitut (se 2 kap. 3 §).
Verket kan dock förelägga även sådana företag att ge in handlingarna (se

2 kap. 4 §). I de fall ett hypoteksinstitut är skyldigt att upprätta koncern-
redovisning skall denna alltid ges in till Patent- och registreringsverket
(se 3 kap. 6 §). I vissa fäll skall även koncemrevisionsberättelsen ges in
(se 4 kap. 12 §).

Värken enligt BRL, aktiebolagslagen eller 1980 års årsredovisningslag
krävs något kungörande av att handlingarna har inkommit.

Om en bank underlåter att ge in redovisningshandlingarna i tid kan oli-
ka sanktioner komma att inträda. Ett föreläggande förenat med vite kan
aktualiseras (se 7 kap. 23 § jämfört med 4 kap. 3 § BRL). Vidare kan
det allmänna sanktionssystemet med varning och, i sista hand, återkallel-
se av oktroj att bedriva bankrörelse, bli relevant (se 7 kap. 16 §).

Om ett kreditinstitut eller värdepappersbolag som omfättas av aktiebo-
lagslagen inte ger in redovisningshandlingarna till Patent- och registre-
ringsverket i tid, kan olika slag av sanktioner komma i fråga. Bland
annat kan bolaget bli skyldigt att betala förseningsavgifter (se 11 kap. 15
och 16 §§ aktiebolagslagen) och vid något längre dröjsmål förpliktas att
träda i likvidation (se 13 kap. 4 a §). Om handlingarna inte har sänts in
till Patent- och registreringsverket inom femton månader från räkenskaps-
årets utgång kan verkställande direktören och styrelsens ledamöter bli per-
sonligen betalningsansvari ga för bolagets därefter uppkommande förbin-
delser (se 11 kap. 3 §). Vidare kan Patent- och registreringsverket vites-

Prop. 1995/96:10

Del 3
Kreditinstitut och
värdepappersbolag

159

förelägga verkställande direktören samt ledamöterna i styrelsen att full-
göra bolagets skyldigheter (se 19 kap. 2 §).

Ett vitesföreläggande kan också meddelas mot ställföreträdare för ett
hypoteksinstitut som är skyldigt att enligt 1980 års årsredovisningslag
sända in årsredovisning och revisionsberättelse till Patent- och registre-
ringsverket men underlåter att göra detta (se 5 kap. 1 § 1980 års årsredo-
visningslag).

Direktiven: Artikel 44.1 första stycket i direktiv (86/635/EEG) om
årsbokslut och sammanställd redovisning för banker och andra finansiella
institut (bankredovisningsdirektivet) har motsvarande lydelse som artikel
47 i det fjärde bolagsrättsliga direktivet (78/660/EEG) om årsbokslut (det
fjärde direktivet). I artiklarna föreskrivs att det vederbörligen fastställda
årsbokslutet jämte förvaltningsberättelse och revisionsberättelse skall
offentliggöras enligt vaije medlemsstats lagstiftning. Offentliggörandet
måste dock stå i överensstämmelse med artikel 3 i det första bolagsrätts-
liga direktivet (68/151/EEG). I den sistnämnda artikeln föreskrivs att
vissa handlingar skall offentliggöras på visst sätt; dels skall handlingarna
antingen förvaras i en akt som skall läggas upp för vaije bolag i respekti-
ve bolagsregister eller registreras i registret, dels skall handlingarna pub-
liceras i en nationell tidning. Publiceringen skall ske antingen genom att
handlingarna åteiges helt eller delvis eller genom att hänvisning sker till
en handling som förvaras i akten eller är införd i registret.

Från den beskrivna huvudregeln i bankredovisningsdirektivet ger artikel
44.1 andra stycket vissa möjligheter till undantag beträffande förvalt-
ningsberättelsen under förutsättning att denna hålls tillgänglig för allmän-
heten hos bolaget.

Enligt artikel 44.2 i bankredovisningsdirektivet skall artikel 44.1 även
gälla för koncernredovisningen och koncemrevisionsberättelsen.

Enligt artikel 44.3 skall ett kreditinstitut som upprättar årsbokslut eller
sammanställd redovisning, om institutet inte är etablerat i någon sådan
bolagsform som är angiven i artikel 1.1 i det fjärde direktivet, och inte
är skyldiga att enligt nationell lag offentliggöra handlingarna som avses
i artikel 44.1 och 2 på sätt som föreskrivs i artikel 3 i det första bolagsdi-
rektivet, i vart fall hålla handlingarna tillgängliga där institutet har sitt
säte eller, i avsaknad därav sin huvudsakliga verksamhet. Det skall vara
möjligt att på begäran få kopior av handlingarna. Priset får inte överstiga
administrationskostnaden.

I artikel 44.4 anges att ett kreditinstituts årsbokslut och sammanställda
redovisning skall offentliggöras i vaije medlemsstat där kreditinstitutet
har filialer enligt definitionen i artikel 1 tredje strecksatsen i det första
banksamordningsdirektivet (77/780/EEG).

Skälen för regeringens förslag: Såsom ovan framgått är huvudregeln
i bankredovisningsdirektivet att års- och koncernredovisningar samt revi-
sionsberättelse skall offentliggöras.

Enligt regeringens mening är det av stor betydelse att offentlighet ges
åt kreditinstitutens och värdepappersbolagens ekonomiska förhållanden.
Såväl balans- och resultaträkningen, förvaltningsberättelsen, övriga delar

Prop. 1995/96:10

Del 3
Kreditinstitut och
värdepappersbolag

160

av årsredovisningen, koncernredovisningen och revisionsberättelser bör
därför hållas tillgängliga för bolagets intressenter och andra.

Direktivens huvudregel är att offentliggörande skall ske genom ingivan-
de till ett bolagsregister jämte kungörande. Redan enligt gällande rätt
måste de flesta kreditinstitut och värdepappersbolag ge in års- och kon-
cemredovisningshandlingar jämte revisionsberättelser till Finansinspek-
tionen eller till Patent- och registreringsverket. I lokala föreningsbanker
och i hypoteksinstitut som inte är skyldigt att ha auktoriserad revisor är
det däremot enligt gällande rätt tillräckligt att handlingarna - i den mån
de överhuvudtaget behöver upprättas - hålls tillgängliga hos bolaget.
Artikel 44.3 i bankredovisningsdirektivet medger att offentliggörande i
några särskilda situationer sker genom sådant tillhandahållande hos före-
taget.

Undantagsbestämmelsens räckvidd bör vara begränsad. Enligt regering-
ens mening bör i detta skede nuvarande bestämmelser om offentliggöran-
de för lokala föreningsbanker kvarstå. I övrigt bör års- och koncernredo-
visning jämte revisionsberättelse som regel alltid offentliggöras genom in-
givande till registreringsmyndighet.

De kreditinstitut och värdepappersbolag som omfettas av aktiebolagsla-
gen skall i dag sända in redovisningshandlingarna till Patent- och registre-
ringsverket. Det kan ifrågasättas om inte samtliga företag som skall om-
fettas av lagen om årsredovisning i kreditinstitut och värdepappersbolag
(ARKL) borde sända in handlingarna till Finansinspektionen. En sådan
förändring kräver dock ytterligare överväganden och förberedelser. Det
har inte funnits utrymme för sådana överväganden och förberedelser i
detta sammanhang. En ändring förutsätter bl.a. en förnyad prövning av
de särskilda sanktioner vid underlåtenhet att sända in redovisningen, vilka
nyligen genomförts för aktiebolag, inkl, kreditmarknadsbolag och värde-
pappersbolag. De kreditinstitut och värdepappersbolag som i dag omfettas
av de oflfentliggöranderegler som finns i aktiebolagslagen bör därför om-
fettas av de offentliggöranderegler som föreslås överförda därifrån till
den nya årsredovisningslagen (se avsnitt 17.1 i del 2).

När det gäller hypoteksinstitut är situationen annorlunda. Det är frågan
om en begränsad krets av företag som i dag omfettas av de regler om of-
fentliggörande som finns i 1980 års årsredovisningslag. Utöver vitessank-
tionen finns i nämnda lag inte några särskilda sanktioner i fråga om för-
senade årsredovisningar. Enligt regeringen bör hypoteksinstitut, när de
nu skall omfettas av samma årsredovisningslag som banker, offentliggöra
erforderliga redovisningshandlingar genom ingivande till Finansinspek-
tionen, i stället för till Patent- och registreringsverket. I och med denna
ändring saknas egentliga skäl för att göra insändandet beroende av vissa
gränsvärden som medför krav på auktoriserad revisor. Hypoteksinstitut
bör därför alltid offentliggöra års- och koncernredovisningen och revi-
sionsberättelser genom insändande till Finansinspektionen. Så bör ske
även såvitt avser delårsrapporterna (se avsnitt 18).

Vad gäller tidpunkten för ingivandet finner regeringen inte nu anled-
ning att föreslå några sakliga förändringar. För en bank bör därför före-
skrivas att handlingarna liksom i dag skall ges in till Finansinspektionen

Prop. 1995/96:10

Del 3
Kreditinstitut och
värdepappersbolag

161

11 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 10. Del III

så snart det kan ske sedan handlingarna festställts (jfr 4 kap. 3 § andra
stycket BRL). För hypoteksinstitut bör föreskrivas att handlingarna skall
inges inom sex månader från räkenskapsårets utgång (jfr 2 kap. 2 och
3 §§ 1980 års årsredovisningslag). För de kreditinstitut och värdepap-
persbolag som är aktiebolag har i avsnitt 17.1 i del 2 utifrån gällande rätt
föreslagits att ingivande skall ske inom en månad från det att balans- och
resultaträkningarna har blivit festställda av bolagsstämman. Detta innebär
att handlingarna måste ges in senast sju månader eller, om bolaget har
hållit fortsatt bolagsstämma, nio månader efter räkenskapsårets utgång
(jfr 9 kap. 5 § aktiebolagslagen).

För de företag som berörs av den nya redovisningslagstiftningen gäller
olika tidsfrister för insändande av redovisningshandlingar och skilda slag
av sanktioner vid ett försenat insändande. En större enhetlighet skulle av
flera skäl vara att föredra. Det saknas dock tillräckligt underlag för att
i detta sammanhang lägga fram några mera långtgående förslag i denna
riktning. Regeringen finner alltså inte heller anledning att i detta sam-
manhang föreslå några ändringar i sak i fråga om de sanktioner som kan
komma till användning mot de kreditinstitut och värdepappersbolag som
inte ger in redovisningshandlingar i tid. Bestämmelserna om vite som
sanktion för underlåtenhet att sända in redovisningshandlingar bör dock
tas in i ÅRKL. Därigenom framgår på ett tydligare sätt användningen av
vitessanktionen vid underlåtenhet att uppfylla ARKL:s regler om insän-
dande av redovisningshandlingar. En sådan ordning är också i linje med
utformningen av nya årsredovisningslagen, där regeringen föreslagit att
motsvarande bestämmelser skall tas in i den lagen. En sådan bestämmelse
bör gälla samtliga företag som skall ge in handlingarna till Finansinspek-
tionen och därför omfätta även hypoteksinstitut.

En anpassning till bankredovisningsdirektivet fordrar att det införs reg-
ler om kungörande av årsredovisning, koncernredovisning och revisions-
berättelse. Vad som anförts i del 2 (avsnitt 17.1) är av betydelse även
här. Detta innebär att en kungörelse lämpligen bör ske i anslutning till att
årsredovisningen och koncernredovisningen ges in till registreringsmyn-
digheten. Kungörelsen bör då avse det förhållandet att handlingarna har
kommit in till registreringsmyndigheten. För att kungörelsen skall stå i
överensstämmelse med de krav som uppställs i artikel 3 i det första di-
rektivet bör den utformas så att den ger information om var redovisnings-
handlingarna finns, dvs. diarienumret på akten (ärendet).

Antalet företag som omfettas av ÅRKL är i jämförelse med de företag
som omfettas av nya årsredovisningslagen begränsat. Det är i nuläget inte
givet att fördelarna med ett kungörande i en tidning utgiven av Finansin-
spektionen ur kostnads- och informationssynpunkt överväger fördelarna
med ett kungörande i Pöst- och Inrikes Tidning eller i någon annan god-
tagbar tidning. I ÅRKL bör därför endast införas bestämmelser om att
kungörande skall ske i en tidning. De närmare formerna för hur ett kun-
görande skall ske bör i stället regleras närmare i föreskrifter från rege-
ringen eller någon annan myndighet som regeringen bestämmer.

På samma sätt som föreslagits för företag i allmänhet i del 2 bör gälla
att kungörande skall ske först sedan Finansinspektionen har granskat och

Prop. 1995/96:10

Del 3
Kreditinstitut och
värdepappersbolag

162

funnit sig kunna godta handlingen. Det innebär t.ex. att så länge hand-
lingen inte är undertecknad eller granskad av revisor eller inte är låst-
ställd av stämman, kan något kungörande inte komma till stånd. Av lagen
bör framgå att kungörelse skall ske först sedan årsredovisningen, kon-
cernredovisningen och revisionsberättelse ingivits på föreskrivet sätt.

Prop. 1995/96:10

Del 3
Kreditinstitut och
värdepappersbolag

17.2 Annan publicering

Regeringens förslag: Om kreditinstitutet eller värdepappersbolaget
självt publicerar års- eller koncernredovisningen i dess helhet, skall
den åtföljas av revisionsberättelsen.

Om den publicerade års- eller koncernredovisningen inte är full-
ständig, får den inte åtföljas av revisionsberättelsen. Vid publice-
ringen skall det i så fall också anges att den publicerade versionen
inte är fullständig. Det skall också framgå om den fullständiga års-
eller koncernredovisningen har givits in till registreringsmyn-
digheten.

Kommitténs förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens
förslag (se betänkandet del I s. 277 och 317 samt del II s. 219-221 och
365).

Remissinstanserna: Remissinstanserna har i huvudsak lämnat förslaget
utan erinran.

Gällande rätt: I svensk rätt finns inte några särskilda bestämmelser om
publicering av års- och koncernredovisningen, t.ex. i en broschyr eller
i en tidning.

Direktiven: Direktiven ställer inte några krav på att bolaget självt skall
låta publicera års- eller koncernredovisningen. Däremot innehåller artikel
48 och 49 i det fjärde direktivet bestämmelser som torde få tolkas som
regler om formerna för en publicering som bolaget självt företagit.

Enligt artikel 48 skall sålunda årsbokslut och förvaltningsberättelse, när
de offentliggörs i sin helhet, åteiges i den form och med den ordalydelse
som har legat till grund för revisionsberättelsen. Handlingarna skall vid
sådant offentliggörande åtföljas av revisionsberättelsen i oavkortat skick.
Det skall också framgå bl.a. om revisom har framställt förbehåll mot de
reviderade handlingarna.

Artikel 49 reglerar publicering av ett avkortat årsbokslut. Det skall då
framgå att årsbokslutet är avkortat och hänvisning skall göras till det re-
gister dit bokslutet har givits in. Av artikeln torde också följa att ett
offentliggörande av ett ofullständigt årsbokslut inte får omfätta även revi-
sionsberättelsen. Den svenska översättningen anger att publiceringen i
detta fäll inte behöver omfätta revisionsberättelsen, men detta torde vara
en felöversättning.

Artikel 48 och 49 i det fjärde direktivet gäller enligt artikel 1.1 i bank-
redovisningsdirektivet.

163

Skälen för regeringens förslag: De skäl som anförts i avsnitt 17.2 i
del 2 är av betydelse även här. En anpassning till bankredovisningsdirek-
tivet fordrar att bestämmelser motsvarande artikel 48 och 49 i det fjärde
direktivet införs i den svenska lagstiftningen även beträffande kreditinsti-
tut och värdepappersbolag. I ÅRKL bör därför föreskrivas bl.a. att, om
års- eller koncernredovisningen publiceras i sin helhet, måste den vara
i det skick som den hade när revisionsberättelse upprättades och åtföljas
av revisionsberättelsen. I ÅRKL bör också föreskrivas att, om den publi-
cerade versionen av års- eller koncernredovisningen inte är fullständig,
måste det lämnas uppgift om detta. En ofullständig års- eller koncernre-
dovisning måste kompletteras med uppgift om den fullständiga redovis-
ningen har lämnats in till registreringsmyndigheten. Slutligen bör i lag-
stiftningen tas in ett förbud mot att offentliggöra revisionsberättelsen till-
sammans med en ofullständig års- och koncernredovisning.

För de värdepappersbolag och kreditinstitut som föreslås omfättas av
den nya årsredovisningslagens bestämmelser om offentlighet kommer vad
som nu sagts att gälla enligt nämnda lag. För de banker och hypoteksin-
stitut som skall omfattas av bestämmelserna om offentlighet i ÅRKL bör
detsamma föreskrivas gälla genom en hänvisning till nya årsredovisnings-
lagen.

18 Delårsrapport

Prop. 1995/96:10

Del 3
Kreditinstitut och
värdepappersbolag

Regeringens förslag: Bestämmelserna om delårsrapporter för kredit-
institut och värdepappersbolag införs i väsentligen oförändrad form
i ÅRKL.

Hypoteksinstitut skall avge delårsrapport enligt samma bestämmel-
ser som gäller för banker. Nuvarande kriterier som krav för avgi-
vande av delårsrapport tas därmed bort.

Kommitténs förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens
förslag. Kommittén har inte föreslagit några ändringar av nuvarande reg-
ler om när hypoteksinstitut skall vara skyldigt att avge delårsrapport (se
betänkandet del I s. 317-319 och del II s. 365).

Remissinstanserna: Remissinstanserna har lämnat förslaget utan erin-
ran. Patent- och registreringsverket har lämnat vissa synpunkter om att
kravet på delårsrapporter även borde omfatta OTC-bolag, att delårsrap-
porter obligatoriskt borde åtföljas av en revisionsberättelse eller ett utta-
lande av revisor och att en samordning bör ske med börs- och clearingla-
gens regler om halvårsrapporter.

Gällande rätt: Enligt 4 kap. 12 § bankrörelselagen (1987:617), BRL,
skall ett bankaktiebolag, en sparbank och en central föreningsbank minst
en gång under vaije räkenskapsår som omfattar mer än 10 månader avge
en särskild redovisning (delårsrapport). Rapporten skall avse bankens
verksamhet från räkenskapsårets böijan. Minst en rapport skall omfätta

164

en period av minst hälften och högst två tredjedelar av räkenskapsåret.
Delårsrapportema skall avges av styrelsen eller, om styrelsen bestämmer
det, av verkställande direktören. Rapporterna skall hållas tillgängliga hos
banken för envar och genast sändas till de aktieägare, huvudmän eller
medlemmar som begär det. Delårsrapporter skall i avskrift sändas till Fi-
nansinspektionen så snart det kan ske.

Av 4 kap. 13 § BRL framgår att i delårsrapporten skall översiktligt re-
dogöras för verksamheten och resultatutvecklingen i denna samt för ut-
vecklingen av inlåningen, utlåningen och likviditeten sedan det föregåen-
de räkenskapsårets utgång. Vidare skall i belopp anges resultatet före
bokslutsdispositioner och skatt under rapportperioden. Bestämmelserna
i 9 § andra stycket 1 och 2 - om upplysningar om viktiga förhållanden
och väsentliga händelser - gäller i tillämpliga delar även för delårsrap-
porter.

Om särskilda hinder inte möter skall enligt 4 kap. 14 § i anslutning till
uppgifterna enligt 13 § även lämnas motsvarande uppgifter för samma
rapportperiod under föregående räkenskapsår. Vidare skall begrepp och
termer i delårsrapport i möjlig mån överensstämma med dem som har an-
vänts i den senast framlagda årsredovisningen.

Ill kap. 12-14 §§ aktiebolagslagen (1975:1385) finns liknande bestäm-
melser om delårsrapporter för de kreditinstitut och värdepappersbolag
som omfattas av denna lag. Bestämmelsen gäller endast om

1. tillgångarnas nettovärde för de två senaste åren har överstiget ett
gränsbelopp motsvarande 1 000 gånger basbeloppet,

2. antalet anställda hos bolaget under de två senaste räkenskapsåren har
överstigit 200, eller

3. bolagets aktier eller skuldebrev är noterade på börs eller annan auk-
toriserad marknadsplats.

Enligt 2 kap. 9 § lagen (1980:1103) om årsredovisning m.m. i vissa
företag (1980 års årsredovisningslag) skall hypoteksinstitut som enligt
4 kap. 3 § samma lag uppfyller nyss angivna gränsvärden och därför
skall ha auktoriserad revisor avge delårsrapport.

Enligt 5 kap. 6 § lagen (1992:543) om börs- och clearingsverksamhet
skall aktiebolag vars aktier är inregistrerade vid en börs utöver delårs-
rapport under vaije räkenskapsår som omfattar mer än tio månader of-
fentliggöra en redogörelse för räkenskapsårets första sex månader (halv-
årsrapport).

Bestämmelser om delårsrapporter finns även i FFFS 1994:37.

Direktivet: Direktivet saknar bestämmelser om delårsrapporter.

Skälen för regeringens förslag: De skäl som anförts i avsnitt 18 i
del 2 är relevanta även här. Detta innebär följande.

Det saknas underlag för att i detta sammanhang föreslå några större
sakliga förändringar av reglerna om delårsrapporter. Detsamma gäller
frågan om revisorsgranskning av delårsrapporter.

Det förhållandet att hypoteksinstitut skall omfettas av samma årsredo-
visningslag som banker föranleder att vissa mindre förändringar bör
göras i reglerna om delårsrapporter för sådana företag. Dessa ändringar
kommenteras närmare i författningskommentar till 9 kap. 3 § ARKL.

Prop. 1995/96:10

Del 3
Kreditinstitut och
värdepappersbolag

165

De förslag som regeringen lämnat i tidigare avsnitt (se särskilt avsnitt
17) innebär att hypoteksinstituten i allt väsentligt jämställs med banker.
Det saknas även i detta avseende skäl för att ha avvikande bestämmelser
för hypoteksinstitut. Dessa torde redan i dag som regel avge sådana rap-
porter. Det är samtidigt ur informationssynpunkt värdefullt att finansiella
företag lämnar rapporter som ger information om den ekonomiska statu-
sen vid kortare intervaller än per räkenskapsår. De nuvarande kriterierna
i 1980 års årsredovisningslag som förutsättning för att delårsrapporter
måste lämnas, bör därför inte längre behållas. Hypoteksinstituten bör i
stället vara skyldiga att minst en gång under räkenskapsåret avge delårs-
rapport enligt motsvarande bestämmelser som för banker.

Även när det gäller kreditmarknadsbolag och värdepappersbolag finns
det skäl som talar för en med banker gemensam reglering. Dessa företag
jämställs emellertid i dag på många sätt med aktiebolag i allmänhet, bl.a.
när det gäller krav på revision. Mot ett obligatoriskt krav talar också den
förhållandevis korta tid som kommer att medges för en anpassning till det
nya regelverket för berörda företag och myndigheter. Regeringen är
alltså inte beredd att nu föreslå några förändringar av bestämmelserna om
förutsättningarna för upprättande av delårsrapporter i kreditmarknadsbo-
lag och värdepappersbolag.

19 Frågor angående årsbokslut

Prop. 1995/96:10

Del 3
Kreditinstitut och
värdepappersbolag

Regeringens förslag: De företag som omfattas av ÅRKL skall med
visst undantag tillämpa de föreslagna bestämmelserna om årsredovis-
ning även vid upprättande av årsbokslut.

Kommitténs förslag: Överensstämmer med regeringens förslag (se be-
tänkandet del I s. 155 och 323 samt del II s. 385).

Remissinstanserna har lämnat förslaget utan erinran.

Gällande rätt: Årsbokslutet, som är en del av företagets icke offentliga
redovisning, skall enligt 11 § bokföringslagen (1976:125) bestå av en re-
sultaträkning och en balansräkning. Till resultaträkningen och balansräk-
ningen kan fogas bilagor. Årsbokslutet skall tas in i en årsbok. Bestäm-
melserna om årsbokslutets innehåll, värderingsregler m.m. finns i 13-
20 §§ bokföringslagen.

När årsbokslut upprättas i ett kreditinstitut eller värdepappersbolag
skall institutet även iaktta de särskilda bestämmelserna om årsredovisning
som finns i 4 kap. bankrörelselagen (1987:617), BRL, eller, i förekom-
mande fall, 11 kap. aktiebolagslagen (1975:1385) respektive lagen
(1980:1103) om årsredovisning m.m. i vissa företag (1980 års årsredo-
visningslag).

Normalt kommer härigenom årsredovisningen och årsbokslutet att ha
samma innehåll och utformning. Några avvikelser kan dock förekomma.

166

1 årsredovisningen måste i vissa fäll föregående års balans- och resultat-
räkningar åteiges. Detta krav gäller inte för årsbokslutet.

Direktivet: Bestämmelserna i direktiv (86/635/EEG) om årsbokslut och
sammanställd redovisning för banker och andra finansiella institut tar sik-
te på företagets offentliga redovisning, dvs. på vad som i Sverige utgör
årsredovisningen, och behandlar inte vad som i Sverige benämns årsbok-
slut.

Skälen för regeringens förslag: De skäl som anförts i avsnitt 19 i del

2 har betydelse även i detta sammanhang. Vad som där anförts föranleder
att skyldigheten att upprätta årsbokslut tills vidare bör bestå, även för de
företag som skall upprätta årsredovisning enligt lagen om årsredovisning
i kreditinstitut och värdepappersbolag (ÅRKL).

Det är av flera skäl olämpligt att företag skall upprätta ett årsbokslut
enligt bokföringslagen och en årsredovisning enligt därifrån avvikande
regler i den nya lagstiftningen. Det bör därför, som kommittén har före-
slagit, föreskrivas att årsredovisningsreglema skall tillämpas även på års-
bokslutet. De företag som skall omfättas av ÅRKL bör därför tillämpa
den nya lagens bestämmelser i stället för 13-20 §§ bokföringslagen. Det
finns dock inte anledning att fordra att årsbokslutet innehåller jämförelse-
tal för föregående räkenskapsår.

20 Revisionsplikt

Prop. 1995/96:10

Del 3
Kreditinstitut och
värdepappersbo lag

Regeringens bedömning: Några ändringar av bestämmelserna om
revisionsplikt för kreditinstitut och värdepappersbolag föreslås inte
i detta sammanhang.

Kommitténs bedömning: Överensstämmer med regeringens bedöm-
ning (se betänkandet del I s. 268-272 och del II s. 221).

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser har lämnat kommitténs
bedömning utan erinran. Finansinspektionen har anfört att en samordning
av reglerna för revision borde ske mellan olika associationsrättsliga lagar.

Gällande rätt: En bank skall enligt 3 kap. 1 § bankrörelselagen
(1987:617), BRL, ha minst två revisorer. Enligt 3 kap. 4 § skall minst
en av revisorerna i ett bankaktiebolag, en sparbank och en central före-
ningsbank vara auktoriserad revisor. I en lokal föreningsbank skall en
auktoriserad eller godkänd revisor finnas. I BRL finns också bestämmel-
ser om revisor som skall utses av Finansinspektionen.

Enligt 10 kap. 3 § aktiebolagslagen (1975:1385) skall minst en utsedd
revisor vara auktoriserad eller godkänd revisor. Minst en av bolagsstäm-
man utsedd revisor skall vara auktoriserad om tillgångarnas nettovärde
enligt fästställd balansräkning för de två senaste räkenskapsåren över-
stiger ett gränsbelopp som motsvarar 1 000 gånger det basbelopp enligt
lagen (1962:381) om allmän försäkring som gällde under den sista måna-
den av respektive räkenskapsår eller antalet anställda hos bolaget under

167

de två senaste räkenskapsåren i medeltal överstigit 200 eller bolagets ak-
tier eller skuldebrev är noterade vid en börs eller auktoriserad marknads-
plats. Ovan angivna kriterier gäller i princip även moderföretag i koncer-
ner.

I fråga om företag som omfättas av lagen (1980:1103) om årsredovis-
ning m.m. i vissa företag (1980 års årsredovisningslag) skall företag som
är skyldiga att upprätta årsredovisning enligt lagen utse en eller flera re-
visorer. För företag som överskrider motsvarande gränser som för aktie-
bolag eller moderbolag i en koncern skall minst en revisor vara auktori-
serad.

Direktivet: Artikel 51.1 i det fjärde bolagsrättsliga direktivet
(78/660/EEG) om årsbokslut (det fjärde direktivet) föreskriver som hu-
vudregel att årsbokslutet skall granskas av en eller flera personer som en-
ligt nationell lagstiftning är behörig att revidera räkenskaperna. En
granskning skall även ske av förvaltningsberättelsen. Motsvarande be-
stämmelser om revision av koncernredovisningen finns i artikel 37 i det
sjunde bolagsrättsliga direktivet (83/349/EEG) om sammanställd redovis-
ning (det sjunde direktivet).

Ovan nämnda artiklar gäller för kreditinstitut enligt artikel 1.1 respekti-
ve artikel 42 och 43 i direktiv(86/635/EEG) om årsbokslut och samman-
ställd redovisning för banker och andra finansiella institut (bankredovis-
ningsdirektivet).

Skälen för regeringens bedömning: De skäl som anförts i avsnitt 20
i del 2 är av betydelse även här. Detta innebär att det inte nu - utöver de
ändringar som föreslagits i avsnitt 20 i del 2 och som också får betydelse
för vissa företag som omfättas av ÅRKL - föreslås några förändringar
beträffande bestämmelserna om revision av kreditinstitut och värde-
pappersbolag.

21 Ikraftträdande och övergångsbestämmelser

Övervägandena beträffande ikraftträdande och öveigångsbestämmelsema
till den nya lagstiftningen har behandlats i del 2 (se avsnitt 21). Enligt
vad som där anförts skall kreditinstitut och värdepappersbolag samt finan-
siella holdingföretag som omfättas av lagen om årsredovisning i kreditin-
stitut och värdepappersbolag tillämpa den nya lagstiftningen för räken-
skapsår som påböijas från och med den 1 januari 1996.

För att underlätta en öveigång till de nya redovisningsbestämmelsema
bör vissa öveigångsbestämmelser angående omräkning av jämförande in-
formation avseende föregående räkenskapsår gälla (se vidare förfättnings-
kommentaren till öveigångsbestämmelsema i lagförslaget).

22 Kostnader m.m.

Övervägandena beträffande kostnader m.m. med anledning av den nya
redovisningslagstiftningen har behandlats i del 2 (se avsnitt 22).

Prop. 1995/96:10

Del 3
Kreditinstitut och
värdepappersbolag

168

23 Författningskommentar

Nedan följer författningskommentarerna till förslaget till lag om årsredo-
visning i kreditinstitut och värdepappersbolag (ARKL) samt till förslagen
till följdändringar i olika författningar. Föreslagna följdändringar i aktie-
bolagslagen (1975:1385), bokföringslagen (1976:125), lagen (1980:1103)
om årsredovisning m.m. i vissa företag (1980 års årsredovisningslag) och
lagen (1992:160) om utländska filialer m.m. som är föranledda av för-
slagen till lag om årsredovisning i kreditinstitut och värdepappersbolag
kommenteras emellertid i del 2. Beträffande sådana ändringar som är en
följd av regeringens förslag till ny årsredovisningslag för aktiebolag och
vissa handelsbolag (företag i allmänhet); nya årsredovisningslagen, hän-
visas också till del 2.

23.1 Förslaget till lag om årsredovisning i kreditinstitut och
värdepappersbolag

Så som framhållits i avsnitt 4.3 i del 1 finns det på de områden som om-
fattas av EG-rätten ett mindre utrymme än annars för uttalanden om hur
enskilda bestämmelser som bygger på föreskrifter i direktiv bör tolkas.
Förevarande kommentarer fokuseras därför på det stöd olika förslag till
bestämmelser har i EG:s direktiv (86/635/EEG) om årsbokslut och sam-
manställd redovisning för banker och andra finansiella institut (bankredo-
visningsdirektivet) och i nu gällande lagstiftning. En närmare beskrivning
av bankredovisningsdirektivets regler mot bakgrund av gällande rätt har
givits i den allmänna motiveringen i förevarande del.

Det regelverk för redovisning som anges i bankredovisningsdirektivet
överensstämmer till stora delar med reglerna i det fjärde bolagsrättsliga
direktivet (78/660/EEG) om årsbokslut (det fjärde direktivet) och det
sjunde bolagsrättsliga direktivet (83/349/EEG) om sammanställd redovis-
ning (det sjunde direktivet). I vaije kapitel i ÅRKL hänvisas därför till
de bestämmelser i förslaget till ny årsredovisningslag som skall tillämpas
även av de företag som omfättas av ÅRKL. Motiveringarna till sådana
bestämmelser som är gemensamma med nya årsredovisningslagen lämnas
i del 2.

Det bör noteras att vissa av det fjärde direktivets bestämmelser för-
ändras genom bestämmelser i bankredovisningsdirektivet när hänvisning
görs. Tillämpligheten av det fjärde direktivet anges i bankredovisningsdi-
rektivets artiklar 1-4, 23, 35, 37, 39-41, 44 och 46. På motsvarande sätt
finns i bankredovisningsdirektivet hänvisningar till det sjunde direktivet
i artiklarna 1, 42 och 43. Hänvisningar till det första bolagsrättsliga di-
rektivet (68/151/EEG) finns i artikel 44, till det åttonde bolagsrättsliga
direktivet (84/253/EEG) i artikel 45, till det första banksamordningsdi-
rektivet (77/780/EEG) i artiklarna 2, 15, 18 och 44, och till fördraget om
upprättande av Europeiska ekonomiska gemenskapen i artiklarna 2 och

Prop. 1995/96:10

Del 3
Kreditinstitut och
värdepappersbolag

169

46. Vad dessa hänvisningar innebär har närmare kommenterats i den all-
männa motiveringen.

1 kap. Inledande bestämmelser

Lagens tillämpningsområde

1 kap. 1 §

Denna lag är tillämplig på kreditinstitut och värdepappersbolag. Med
kreditinstitut avses bankaktiebolag, sparbanker, föreningsbanker, kredit-
marknadsbolag, sådanafinansbolag och kreditaktiebolag som driver verk-
samhet med stöd av punkterna 3-5 i övergångsbestämmelserna till lagen
(1992:1610) om kreditmarknadsbolag, Konungariket Sveriges stadshypo-
tekskassa, Sveriges allmänna hypoteksbank och Svenska skeppshypoteks-
kassan. Med värdepappersbolag avses ett svenskt aktiebolag som fått till-
stånd att driva värdepappersrörelse enligt lagen (1991:981) om värdepap-
persrörelse.

Bestämmelserna om koncernredovisning i 7 kap. skall tillämpas på fi-
nansiella holdingföretag som uteslutande eller huvudsakligen förvaltar an-
delar i dotterföretag som är kreditinstitut eller värdepappersbolag eller
utländska företag av motsvarande slag. Med finansiellt holdingföretag av-
ses ett företag som är skyldigt att upprätta årsredovisning enligt årsredo-
visningslagen (1995:000) och vars verksamhet uteslutande eller så gott
som uteslutande består i att i vinstsyfte förvärva och förvalta andelar i
dotterföretag.

(Jfr 1 kap. 1 § i kommitténs förslag)

Bankredovisningsdirektivet omfattar kreditinstitut och andra finansiella
institut enligt bankredovisningsdirektivets artikel 2. Begreppet "finansiella
institut" är inte närmare definierat i detta direktiv. Viss ledning kan
hämtas från andra banksamordningsdirektivet (89/646/ EEG).

I första stycket anges vilka företag som lagen skall tillämpas på. Det är
naturligt att en ny årsredovisningslag enligt bankredovisningsdirektivets
regler bör gälla för de i paragrafen uppräknade "kreditinstituten". Där-
igenom inbegrips till att börja med företag som är banker och kredit-
marknadsbolag. Vid tillämpningen av vissa bestämmelser i lagen kan
självfallet även utländska företag av motsvarande slag innefattas i begrep-
pet "kreditinstitut", t.ex. enligt bestämmelserna för balansräknings-
schemat som anger att som viss post skall upptas utlåning till kredit-
institut. Något särskilt stadgande om detta synes emellertid inte nödvän-
digt.

Kreditaktiebolag och finansbolag kan komma att finnas kvar under en
övergångstid i avvaktan på ombildning till kreditmarknadsbolag. De har
därför särskilt nämnts i lagförslaget. Några få finansbolag kan också
komma att kvarstå en längre tid p.g.a. öveigångsbestämmelsema i
punkten 3 till lagen (1992:1610) om kreditmarknadsbolag som hänvisar

Prop. 1995/96:10

Del 3
Kreditinstitut och
värdepappersbolag

170

till punkten 4 i lagen 1988:606 vilka sammantaget innebär att s.k. icke-
auktoriserade finansbolag i viss begränsad utsträckning får fortsätta be-
driva verksamhet enligt lagen (1980:2) om finansbolag.

Den föreslagna redovisningslagen bör vidare gälla för hypoteksföre-
ningar. Landshypoteksinstituten har nyligen genomgått en ombildning (se
vidare SFS 1994:759, prop. 1993/94:216 och SOU 1989:103). Föränd-
ringarna har beaktats i lagrummet genom att en hänvisning sker till lagen
(1994:759) om Sveriges allmänna hypoteksbank i stället för till den
numera upphävda lagen (1970:65) om Sveriges allmänna hypoteksbank
och om landshypoteksföreningar.

Konungariket Sveriges stadshypotekskassa har hemställt att den inte
skall omfättas av ÅRKL och har som grund åberopat att den har en sådan
särställning samt att en omställning skulle bli betungande och kostnads-
krävande för kassan.

Enligt regeringens mening kan en tillämpning av ARKL på Stadshypo-
tekskassan inte anses bli så betungande och kostnadskrävande för denna,
att den bör undantas från lagens tillämpning. Det finns inte heller i övrigt
skäl för att undanta Stadshypotekskassan från lagens tillämpning.

Lagen bör dessutom omfätta värdepappersbolag. Med tanke på verk-
samhetens art framstår regelverket i bankredovisningsdirektivet såsom
mer lämpat för värdepappersbolag än det fjärde direktivets regler. Något
fondkommissionsbolag som driver verksamhet enligt fondkommissionsla-
gen finns inte kvar. Motsvarigheten till dessa företag utgör värdepappers-
bolag och omfättas av lagen om värdepappersrörelse.

Det är värdefullt att enhetliga redovisningsregler gäller för ovan
nämnda grupp av företag. För värdepappersbolag kan det dock i vissa av-
seenden finnas anledning att avvika från reglerna i den föreslagna lagen,
exempelvis vad gäller resultaträkningens uppställningsform. Avvikelser
får ske endast i den mån det följer av bestämmelser i denna lag eller av
föreskrifter som utfärdas med stöd av sådana bestämmelser (jfr 3 kap.
1 §)■

Av andm stycket följer att en koncernredovisning skall upprättas enligt
lagen i vissa fäll. Bestämmelsen om att ett finansiellt holdingföretag, som
uteslutande eller huvudsakligen har dotterföretag som är kreditinstitut
eller värdepappersbolag, skall upprätta koncernredovisning enligt denna
lag följer av bankredovisningsdirektivets artikel 42.2.

Tillämpningen är begränsad till koncernredovisningen och innebär att
holdingföretaget i koncernredovisning skall följa de regler som föreskrivs
i kapitel 7 i denna lag. Holdingföretaget skall däremot i fråga om årsredo-
visningen och i andra hänseenden följa de bestämmelser som föreslås i
nya årsredovisningslagen.

Definitionen av ett finansiellt holdingföretag följer av bankredovis-
ningsdirektivets artikel 42.2 men har anpassats till den något vidare
definition som uttrycks i artikel 65.2 i direktiv (91/647/EEG) om
årsbokslut och sammanställd redovisning för försäkringsföretag (försäk-
ringsredovisningsdirektivet).

Föreningen Auktoriserade Revisorer har efterlyst vägledande uttalanden
om hur bestämmelsen skall tolkas. Bestämmelsens bakgrund gör dock en-

Prop. 1995/96:10

Del 3
Kreditinstitut och
värdepappersbolag

171

ligt regeringen att alltför preciserade uttalanden om tolkningen inte bör
lämnas i detta sammanhang. Tillämpningen måste också avgöras efter en
prövning i vaije enskilt fåll. Det kan dock finnas anledning att utgå från
att bestämmelsen skall tillämpas i fåll när förvärv och förvaltning av kre-
ditinstitut och värdepappersbolag är eller skall vara den dominerande de-
len av koncernens verksamhet. Vid bedömningen bör vikt läggas vid så-
väl storleken som vid antalet sådana företag (jfr vad som uttalats i prop.
1994/95:50 s. 295 angående definitionen av holdingföretag med finansiell
verksamhet vid införlivande av direktiven om gruppbaserad tillsyn över
kreditinstitut (92/30/EEG) och om kapitalkrav för värdepappersföretag
och kreditinstitut (93/6/EEG). Även innehav i utländska företag som mot-
svarar svenska kreditinstitut och värdepappersbolag skall beaktas. I andra
stycket har intagits en uttrycklig erinran om detta.

Hänvisningarna till årsredovisningslagen

1 kap. 2 §

När det i denna lag hänvisas till en bestämmelse i årsredovisningslagen
(1995:000) skall bestämmelsen tillämpas utan hinder av att den anges
gälla för bolag eller aktiebolag, om inte annat särskilt föreskrivs.
Bestämmelser i årsredovisningslagen som gäller moderbolag och dotter-
bolag skall tillämpas på moderföretag och dotterföretag.

Om bestämmelsen i årsredovisningslagen hänvisar till en annan bestäm-
melse i årsredovisningslagen eller till årsredovisningslagen i dess helhet,
skall även hänvisningen tillämpas, om inte annat följer av bestämmel-
serna i denna lag eller i föreskrifter som meddelats med stöd av denna
lag-

(Jfr 1 kap. 2 § i kommitténs förslag)

Lagförslaget är utformat så att flertalet av bestämmelserna i nya årsre-
dovisningslagen genom hänvisningar görs tillämpliga även på kreditinsti-
tut och värdepappersbolag. Alternativet skulle vara att i lagen ta in lika-
lydande bestämmelser. Den valda metoden överensstämmer bättre med
synsättet att redovisningsregler bör ha en i grunden gemensam bas och
att avvikande redovisningsregler för banker och andra kreditinstitut och
värdepappersbolag bör förekomma endast i den mån det erfordras av
bankredovisningsdirektivet eller i övrigt påkallas av kreditinstitutens och
värdepappersbolagens särskilda verksamhetsinriktning.

Första stycket avser att klargöra att enskilda bestämmelser i nya årsre-
dovisningslagen skall tillämpas på kreditinstitut och värdepappersbolag
trots att bestämmelsen anges avse "bolag" eller "aktiebolag". Av 1 kap.
1 § ÅRKL framgår att denna lag till skillnad från förslaget till årsredo-
visningslag inte enbart är tillämplig på bolag utan även på sparbanker,
föreningsbanker och hypoteksinstitut. Då hänvisning görs till bestäm-
melse i årsredovisningslagen skall bestämmelsen anses tillämpligt för alla
de företag som omfattas av ARKL, om inte annat är särskilt föreskrivet.

Prop. 1995/96:10

Del 3
Kreditinstitut och
värdepappersbolag

172

Genom den sist nämnda reservationen beaktas att bestämmelsen i sig en-
dast går att tillämpa på aktiebolag liksom att avvikande bestämmelser kan
ha föreskrivits i ÅRKL eller i föreskrifter med stöd av ÅRKL.

Andra stycket innebär att, om ARKL hänvisar till bestämmelse i årsre-
dovisningslagen vilken i sin tur hänvisar till annan bestämmelse i årsredo-
visningslagen eller till årsredovisningslagen i dess helhet, skall även dessa
hänvisningar gälla, om inte annat är särskilt föreskrivet i ÅRKL eller i
föreskrifter som utfärdats med stöd av denna lag.

Vid de uppräkningar av bestämmelser i förslaget till årsredovisningslag
som skall tillämpas har även angivits bestämmelsens innehåll. Innehållet
har som regel angivits efter de rubriker som finns till bestämmelserna i
nya årsredovisningslagen. En sådan hänvisningsteknik avser att underlätta
för användaren och innebär naturligtvis ingen begränsning av till-
ämpningsområdet.

Definitioner

1 kap. 3 §

Med bank avses vid tillämpningen av denna lag bankaktiebolag, sparbank
och föreningsbank.

Med hypoteksinstitut avses Svenska stadshypotekskassan, Sveriges all-
männa hypoteksbank och Svenska skeppshypotekskassan.

(Jfr 1 kap. 1 § i kommitténs förslag)

I första stycket definieras bank. Definitionen omfattar de verksamhets-
former som i dag omfettas av bankrörelselagen.

I andra stycket definieras hypoteksinstitut.

1 kap. 4 §

Följande bestämmelser i 1 kap. årsredovisningslagen (1995:000) skall
tillämpas:

3 § andra stycket om definition av andelar,

4 och 5 §§ om koncern- och intresseföretagsdefinitioner, samt

6 § om hänsynstagande till vissa rättigheter hos mellanman m. m.

(Jfr 1 kap. 3 § i kommitténs förslag)

Paragrafen innebär att angivna bestämmelser i årsredovisningslagen
skall tillämpas på kreditinstitut och värdepappersbolag. Detta innebär
bl.a. att samma koncemdefinition kommer att gälla för kreditinstitut och
värdepappersbolag som för företag i allmänhet.

Prop. 1995/96:10

Del 3
Kreditinstitut och
värdepappersbolag

173

1 kap. 3 § andra stycket förslaget till årsredovisningslag

Se del 2. Bestämmelsen motsvaras delvis av 4 kap. 6 § BRL.

1 kap. 4 § förslaget till årsredovisningslag

Se del 2. Det sjunde direktivets artiklar 1-3 om koncemdefinition gäller
enligt bankredovisningsdirektivets artiklar 42 och 43. Fjärde stycket i den
refererade bestämmelsen motsvarar även 1 kap. 6 § tredje stycket bank-
aktiebolagslagen (1987:618), 1 kap. 2 § tredje stycket sparbankslagen
(1987:619) och 1 kap. 8 § tredje stycket föreningsbankslagen (1987:620).

1 kap. 5 § förslaget till årsredovisningslag

Se del 2. Det sjunde direktivets artiklar 2 och 33 om definition av in-
tresseföretag gäller enligt bankredovisningsdirektivets artiklar 42 och 43.

1 kap. 6 § förslaget till årsredovisningslag

Se del 2. Det sjunde direktivets artikel 2 om bl.a. hänsynstagande till
vissa rättigheter hos mellanman gäller enligt bankredovisningsdirektivets
artiklar 42 och 43.

Normgivningsbemyndigande

1 kap. 5 §

Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finansinspektionen får
meddela närmare föreskrifter om

1. kreditinstituts och värdepappersbolagslöpandebokföring, årsbokslut,
årsredovisning, koncernredovisning och delårsrapporter, och

2. den koncernredovisning somfinansiella holdingföretag skall upprätta
enligt denna lag.

(Jfr 1 kap. 5 § i kommitténs förslag)

Första punkten överensstämmer med vissa preciseringar och visst un-
dantag med 4 kap. 1 § tredje och fjärde styckena BRL, jfr 56 § bankrö-
relseförordningen (1987:647). Delvis motsvarande bestämmelser finns i
19 och 20 §§ lagen (1988:606) om finansbolag, 15 § lagen (1980:2) om
finansbolag, 9 § lagen om kreditaktiebolag (1963:76), 5 kap. 2 § lagen
(1992:1610) om kreditmarknadsbolag, 14 § lagen (1994:759) om Sveri-
ges allmänna hypoteksbank, 9 § lagen (1992:701) om Konungariket Sve-
riges stadshypotekskassa, 38 § lagen (1980:1097) om Svenska skeppshy-
potekskassan, (jfr 6 § förordningen (1970:68) om tillsyn över hypoteksin-

Prop. 1995/96:10

Del 3
Kreditinstitut och
värdepappersbolag

174

stituten) samt 6 kap. 2 § i lagen (1991:981) om värdepappersrörelse. Fö-
reslagna normgivningsbemyndigande har kommenterats i allmänmotive-
ringen, avsnitt 6.5 i del 1. Bestämmelsen ger ett enhetligt bemyndigande
att utfärda föreskrifter för de företagstyper som omfattas av lagen.

I 4 kap. 1 § BRL sägs att "föreskrifterna skall utformas så att de främ-
jar en klar och rättvisande redovisning av bankens resultat och ställning".
En motsvarande skyldighet får anses i sak följa redan genom de bestäm-
melser som det hänvisas till i 2 kap. 2 § och upprepas därför inte i före-
varande paragraf.

I den föreslagna paragrafen anges bl.a. att närmare föreskrifter får ut-
färdas kring den löpande bokföringen. Löpande bokföring hör i egentlig
mening inte till en årsredovisningslags ämnesområde. Praktiska skäl talar
dock för att även denna del av bestämmelsen åtminstone tills vidare tas
in i ÅRKL.

I jämförelse med 4 kap. 1 § tredje stycket BRL har tillkommit förtyd-
ligandet att föreskrifter får utfärdas även om företagens koncernredo-
visning och delårsrapporter.

Till skillnad från i gällande rätt intas inte något generellt bemyndigande
att meddela föreskrifter som avviker från lag. Däremot behålls ett norm-
givningsbemyndigande för regeringen eller, efter dess bemyndigande, Fi-
nansinspektionen att meddela föreskrifter som inte bara preciserar hur be-
stämmelserna skall tillämpas utan som också kan komplettera och fylla
ut bestämmelserna i lagen i mer än bara oväsentlig mån. I visst avseende
har i enskilda bestämmelser i lagen också införts särskilda bemyndigan-
den som gör det möjligt att under närmare avgivna förutsättningar med-
dela föreskrifter om avvikelser från vissa av lagens bestämmelser. Detta
gäller bestämmelsen i 3 kap. 1 § som möjliggör föreskrifter om anpass-
ningen av balans- och resultaträkningarna för värdepappersbolag. Avvi-
kande bestämmelser för särskilda företagsformer är möjliga enligt bank-
redovisningsdirektivets artikel 2.4 b.

I vissa frågor förutsätts enligt lagförslaget att till lagen kompletterande
föreskrifter meddelas för att fullständigt införa bankredovisningsdirekti-
vets bestämmelser i svensk rätt. Föreskrifter som strider mot direktivet
får naturligt nog inte meddelas.

Enligt 1 § andra stycket skall finansiella holdingföretag i vissa fall upp-
rätta koncernredovisning enligt denna lag. I sådan koncernredovisning
måste givetvis även beaktas sådana redovisningsföreskrifter som utfärdas
med stöd av lagen. I andra punkten har preciserats att normgivningsbe-
myndigandet även omfettar föreskrifter om den koncernredovisning som
finansiella holdingföretag skall upprätta enligt lagen.

I 4 kap. 1 § tredje stycket BRL finns i dag ett normgivningsbemyndi-
gande som även avser redovisning som skall lämnas av filialer till utländ-
ska bankföretag. När filialer till vissa utländska kreditinstitut och värde-
pappersbolag till följd av EG:s regler skall undantas från skyldigheten att
upprätta årsredovisning bör motsvarande bemyndigande tas in i filiallagen
(se vidare förslaget till följdändringar i lagen (1992:160) om utländska
filialer m.m).

Prop. 1995/96:10

Del 3
Kreditinstitut och
värdepappersbolag

175

Ett liknande bemyndigande som i förevarande paragraf föreslås även
i ÅRFL.

1 kap. 6 §

Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finansinspektionen får
föreskriva att denna lags bestämmelser, eller föreskrifter som meddelats
med stöd av lagen, om koncerner skall gälla för en grupp av företag, som
inte utgör en koncern enligt 4 §, men som har en gemensam eller i
huvudsak gemensam ledning.

(Jfr 1 kap. 4 § i kommitténs förslag)

Den möjlighet som anges i bankredovisningsdirektivets artikel 43.2 e
har utnyttjats. Enligt artikeln får staterna föreskriva att koncernredo-
visning skall upprättas även av företag som står under gemensam ledning.
Denna möjlighet bör kunna utnyttjas beträffande grupper där kreditinstitut
ingår (se avsnitt 16.1 i allmänmotiveringen). Genom bestämmelsen kan
regeringen, och efter delegation, Finansinspektionen förordna om en kon-
cernredovisning. Möjligheten kan användas om utvecklingen medför kon-
struktioner av sådan typ att konsolidering erfordras för en rättvisande re-
dovisning och genomlysning av företagsgrupper med långtgående gemen-
sam ledning.

Som Hovrätten över Skåne och Blekinge har anfört kan bestämmelsen
ses som en delegation av normgivningsmakt som förutsätter regeringens
bemyndigande. Bestämmelsen har därför kompletterats med ett krav på
att Finansinspektionens förordnande enligt lagrummet skall förutsätta att
regeringen delegerat föreskriftsrätten till Finansinspektionen.

En bestämmelse av liknande slag finns redan i dag för försäkringsföre-
tag i 1 kap. 9 § fjärde stycket försäkringsrörelselagen (1982:713), FRL.

Efter lagrådets hörande har ett tillägg gjorts. Genom tillägget förtydli-
gas att även sådana föreskrifter som meddelats med stöd av ARKL kan
förklaras tillämpliga.

Räkenskapsår för vissa kreditinstitut

1 kap. 7 §

För banker och hypoteksinstitut är kalenderår räkenskapsår om inte annat
följer av 12 § tredje stycket bokföringslagen (1976:125).

(Jfr 1 kap. 6 § i kommitténs förslag)

Bestämmelsen motsvarar 4 kap. 1 § första stycket första meningen
BRL samt 12 § lagen om Svenska skeppshypotekskassan. Bestämmelsen
innebär att enhetliga regler om räkenskapsår gäller för banker och hypo-
teksinstitut. Den bestämmelse i bokföringslagen som det hänvisas till av-

Prop. 1995/96:10

Del 3
Kreditinstitut och
värdepappersbolag

176

ser möjligheter till förlängning eller förkortning av räkenskapsår, t.ex.

1 samband med att bokföringsskyldigheten inträder.

För övriga företag som omfättas av ÅRKL gäller de allmänna be-
stämmelserna om räkenskapsår i 12 § bokföringslagen.

2 kap. Allmänna bestämmelser om årsredovisningen

Årsredovisningens upprättande

2 kap. 1 §

Utöver årsbokslut enligt 11 § bokföringslagen (1976:125) skall kredit-
institut och värdepappersbolag för varje räkenskapsår upprätta årsredo-
visning enligt denna lag.

I kreditinstitut eller värdepappersbolag som enligt 10 kap. 3 § andra
stycket aktiebolagslagen (1975:1385) eller 4 kap. 3 § första stycket lagen
(1980:1103) om årsredovisning i vissa företag m.m. är skyldiga att ha
auktoriserad revisor, skall även en finansieringsanalys ingå i årsredovis-
ningen.

I kreditinstitut och värdepappersbolag som omfattas av lagen
(1994:2004) om kapitaltäckning och stora exponeringar för kreditinstitut
och värdepappersbolag, skall även en kapitaltäckningsanalys ingå i års-
redovisningen.

Årsredovisningen för en central föreningsbank skall innehålla en sam-
manställning av de egna och de anslutna lokala föreningsbankemas
balansräkningar och resultaträkningar.

(Jfr 2 kap. 1 och 2 §§ i kommitténs förslag)

Alla företag som vid tillämpningen av lagen utgör kreditinstitut eller
värdepappersbolag enligt 1 kap. 1 § första stycket skall enligt första
stycket upprätta en årsredovisning enligt ARKL.

Enligt andra stycket skall vissa kreditinstitut och värdepappersbolag
foga en finansieringsanalys till årsredovisningen. Banker är enligt gällan-
de rätt inte skyldiga att upprätta finansieringsanalys. Förevarande bestäm-
melse innebär inte någon ändring i detta förehållande eftersom den hän-
visar till lagrum som inte är tillämpliga för banker (se vidare 6 kap. 1 §
ARKL jämförd med 6 kap. 3 § förslaget till ny årsredovisningslag och
avsnitt 14 i allmänmotiveringen).

Av tredje stycket följer att kreditinstitut och värdepappersbolag som
omfättas av den där nämnda lagen skall inta en kapitaltäckningsanalys i
årsredovisningen. Bestämmelsen överensstämmer i sak med gällande rätt
(se vidare 6 kap. 3 § och avsnitt 13.2 i allmänmotiveringen).

Bestämmelsen i fjärde stycket motsvarar 4 kap. 1 § femte stycket BRL.

Prop. 1995/96:10

Del 3
Kreditinstitut och
värdepappersbolag

177

12 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 10. Del III

Årsredovisningslagens tillämpning

2 kap. 2 §

Följande bestämmelser om årsredovisningens innehåll i 2 kap. årsredovis-
ningslagen (1995:000) skall tillämpas:

1 § andra stycket om årsredovisningens delar,

2 § om överskådlighet och god redovisningssed,

3 § om rättvisande bild,

4 § om andra grundläggande redovisningsprinciper,

5 § om språk och form,

6 § om valuta, samt

7 § första och tredje stycket om årsredovisningens undertecknande.

(Jfr 2 kap. 1 § i kommitténs förslag)

2 kap. 1 § andra stycket förslaget till årsredovisningslag

Se del 2. Det fjärde direktivets artikel 2 gäller enligt artikel 1.1 i bankre-
dovisningsdirektivet. Paragrafen innebär att årsredovisningen skall bestå
av balansräkning, resultaträkning, noter och förvaltningsberättelse.

2 kap. 2 och 3 förslaget till årsredovisningslag

Se del 2. Det fjärde direktivets artiklar 2 och 31 gäller enligt artikel 1.1

1 bankredovisningsdirektivet. Ett krav på överskådlighet och att årsredo-
visningen skall upprättas enligt god redovisningssed och ge en rättvisande
bild av resultatet och ställningen gäller även för kreditinstitut och värde-
pappersbolag. Någon ändring av normgivningen på redovisningsområdet
behandlas inte i detta sammanhang. Enligt regeringen föranleder inte
heller redovisningsdirektiven att normgivningen på det finansiella om-
rådet måste ske på något annat sätt än i dag. Det kan därför förutsättas
att till den allmänna årsredovisningslagstiftningen kompletterande norm-
givning kommer att få betydelse för kreditinstitut och värdepappersbolag
även i framtiden samtidigt som Finansinspektionens föreskrifter och all-
männa råd får ett dominerande inflytande för hur redovisningen skall
utformas i sådana företag.

2 kap. 4 § förslaget till årsredovisningslag

Se del 2. Det fjärde direktivets artikel 7 och 31 gäller enligt artikel 1.1
i bankredovisningsdirektivet. De grundläggande redovisningsprinciperna
är relevanta även för kreditinstitut och värdepappersbolag. Principerna
gäller dock, enligt den föreslagna bestämmelsen i 1 kap. 2 § ÅRKL, i

Prop. 1995/96:10

Del 3
Kreditinstitut och
värdepappersbolag

178

den mån inte annat följer av ÅRKL eller föreskrifter som meddelas med
stöd av lagen.

2 kap. 5 § förslaget till årsredovisningslag

Se del 2. Bestämmelsen, vilken stöds av artikel 44.4 i bankredovis-
ningsdirektivet, är viktig för att göra årsredovisningen tillgänglig för
svenska intressenter och bör göras tillämplig även på kreditinstitut och
värdepappersbolag.

2 kap. 6 § förslaget till årsredovisningslag

Se del 2. Bankredovisningsdirektivet gör inga hänvisningar till det fjärde
direktivets artikel 50 a. Det har ändå bedömts lämpligt att bestämmelsen
tas in i ARKL genom en hänvisning till förslaget till årsredovisningslag.

2 kap. 7 § första och tredje stycket förslaget till årsredovisningslag

Se del 2. Bestämmelsen om att styrelse och verkställande direktör skall
skriva under årsredovisningen m.m. bör göras tillämplig även på kredit-
institut och värdepappersbolag. Motsvarande bestämmelse finns i dag be-
träffande styrelsen i 4 kap. 2 § andra stycket BRL.

3 kap. Balansräkning och resultaträkning

Uppställningsformer för balans- och resultaträkningarna

3 kap. 1 §

Balansräkningen skall upprättas enligt den uppställning form som anges
i bilaga 1 till denna lag. Resultaträkningen skall upprättas enligt den
uppställningform som anges i bilaga 2. Hänvisningar i denna lag till
poster gäller poster i dessa uppställning former, om inte annat framgår.

Regeringen eller, fter regeringens bemyndigande, Finansinspektionen
får meddela föreskrifter om avvikande uppställningformer för balansräk-
ningen och resultaträkningen för värdepappersbolag, om avvikelserna är
nödvändiga med hänsyn till dessa bolags särskilda verksamhetsinriktning.

(Jfr 2 kap. 3 § i kommitténs förslag)

Första stycket innehåller bestämmelser om de uppställningsformer som
skall användas vid upprättande av balansräkningen och resultaträkningen
i kreditinstitut och värdepappersbolag.

Uppställningsformen för balansräkningen följer av bankredovisningsdi-
rektivets artikel 4. Vissa anpassningar av direktivets benämningar på pos-

Prop. 1995/96:10

Del 3
Kreditinstitut och
värdepappersbolag

179

ter har gjorts i enlighet med övervägandena i allmänmotiveringen (se av-
snitt 9.1.2) och i författningskommentaren till balansräkningsschemat i
bilaga 1.1 jämförelse med direktivet har t.ex. tillkommit posten Obeskat-
tade reserver och en post avseende för egna skulder ställda säkerheter
m.m.

Uppställningsformen för resultaträkningen följer av bankredovisningsdi-
rektivets artikel 27. Vissa anpassningar av direktivets benämningar på
poster har gjorts i enlighet med övervägandena i den allmänna motive-
ringen (se avsnitt 9.2.2) och i författningskommentaren till resultaträk-
ningsschemat i bilaga 2. I jämförelse med direktivet har t.ex. posterna
Leasingintäkter och Bokslutsdispositioner tillkommit.

Balansräkningen och resultaträkningen enligt uppställningsformerna
innehåller poster betecknade med arabiska siffror och små bokstäver. I
viss utsträckning kan dessa bli föremål för ytterligare indelning i delpos-
ter.

Beteckningarna på posterna har således betydelse för när posterna får
sammanslås. I ARKL finns också bestämmelser om att poster med vissa
beteckningar skall specificeras. I första stycket har intagits en erinran om
att hänvisningarna i ÅRKL till poster avser posterna enligt uppställnings-
formerna i bilaga 1 och 2, om inte annat framgår.

Beteckningarna på posterna behöver givetvis inte återges i företagets
balans- och resultaträkningar.

I andra stycket har ett normgivningsbemyndigande tillkommit med an-
ledning av att Finansinspektionens generella bemyndigande att meddela
från lag avvikande föreskrifter föreslås upphävt. Det är för värdepap-
persbolagens del angeläget att uppställningsformerna för balans- och re-
sultaträkning kan anpassas efter det förhållandet att värdepappersbolagens
verksamhetsinriktning allmänt sett skiljer sig från verksamheten i banker,
hypoteksinstitut och kreditmarknadsbolag. Ett särskilt normgivningsbe-
myndigande som möjliggör sådana föreskrifter bör därför intas i lagen,
se även allmänmotiveringen, avsnitt 9.3.

Föreskrifter enligt andra stycket kan vara av olika slag. Anpassningar-
na kan avse såväl omgrupperingar och ändrade benämningar av poster,
som tillägg, utelämnande eller sammanslagning av poster eller delposter.
Mot bakgrund av bankredovisningsdirektivets krav i artikel 2.4 har an-
givits att anpassningarna skall vara nödvändiga med hänsyn till värdepap-
persbolagens särskilda verksamhetsinriktning. Det är även att notera att
sådana anpassningar enligt artikeln inte får innebära att värdepappersbola-
g redovisar färre uppgifter i sin årsredovisning än vad andra företag är
skyldiga att göra.

Prop. 1995/96:10

Del 3
Kreditinstitut och
värdepappersbolag

180

Årsredovisningslagens tillämpning

3 kap. 2 §

Med beaktande av vad som föreskrivs i 3 § skall följande bestämmelser
om balansräkningen och resultaträkningen i 3 kap. ärsredovisningslagen
(1995:000) tillämpas:

1 § om balansräkningens innehåll,

2 § om resultaträkningens innehåll,

4 § första, tredje och fjärde styckena om uppställning och sammanslag-
ning av poster m. m.,

5 § om jämförelsetal,

6 § första stycket om specificering av större periodiseringsposter, samt

9 § första och andra styckena om extraordinära intäkter och kostnader.

(Jfr 2 kap. 4 och 8 §§ i kommitténs förslag)

3 kap. 1 och 2 § § förslaget till årsredovisningslag

Se del 2. I bestämmelserna regleras vad balansräkningen och resultaträk-
ningen i sammandrag skall redovisa.

3 kap. 4 § första, tredje och fjärde styckena förslaget till årsredovisnings-
lag

Se del 2. Det fjärde direktivets artiklar 3, 4.1 och 4.3 gäller enligt artikel
1.1 i bankredovisningsdirektivet.

I 3 kap. 4 § andra stycket förslaget till ny årsredovisningslag anges att
avvikelser får ske om det betingas av rörelsens särskilda inriktning. Den-
na bestämmelse följer av det fjärde direktivets artikel 4.2. Denna artikel
gäller emellertid inte för företag som omfattas av bankredovisningsdirek-
tivet. Någon motsvarande bestämmelse som i artikel 4.2 har därför inte
tagits in i ARKL.

3 kap. 5 § förslaget till årsredovisningslag

Se del 2. Det fjärde direktivets artikel 4.4 gäller enligt artikel 1.1 i bank-
redovisningsdirektivet. Första stycket motsvarar även 4 kap. 2 § första
stycket första meningen BRL. Andra stycket motsvarar även 4 kap. 2 §
första stycket andra meningen BRL.

Prop. 1995/96:10

Del 3
Kreditinstitut och
värdepappersbolag

181

3 kap. 6 § första stycket förslaget till årsredovisningslag

Se del 2. Artikel 18 och 21 i det fjärde direktivet om upplysningar om
större belopp i posterna Förutbetalda kostnader och upplupna intäkter
respektive Förutbetalda intäkter och upplupna kostnader gäller enligt arti-
kel 1.1 i bankredovisningsdirektivet.

I den aktuella paragrafens andra stycke finns bestämmelser om att en
specificering inte behöver ske i vissa fåll. Det är om bolaget har haft
högst 10 medelantalet anställda och högst 24 miljoner kronor i balansom-
slutning beräknat på visst sätt. Bestämmelsen har föreslagits införd med
stöd av artikel 44.2 i det fjärde direktivet. Denna artikel skall inte gälla
enligt artikel 1.1 i bankredovisningsdirektivet. Undantagsbestämmelsen
görs inte tillämplig på kreditinstitut och värdepappersbolag.

3 kap. 9 § första och andra styckena förslaget till årsredovisningslag

Se del 2. Artikel 29 i det fjärde direktivet om redovisning av och speci-
ficering av extraordinära poster gäller enligt artikel 1.1 i bankredovis-
ningsdirektivet.

I den aktuella paragrafens tredje stycke finns bestämmelser om att en
specificering får underlåtas i bolag med högst 10 medelantalet anställda
och högst 24 miljoner kronor i balansomslutning. Se vad som ovan an-
förts i anslutning till 3 kap. 6 § nya årsredovisningslagen. Undantagsbe-
stämmelsen görs inte tillämplig på kreditinstitut och värdepappersbolag.

Särskilda regler om sammanslagning av poster och om åtaganden

3 kap. 3 §

De i 2 § angivna bestämmelserna i 3 kap. årsredovisningslagen
(1995:000) skall tillämpas med följande avvikelser:

1. Vid som i 4 § fjärde stycket sägs om sammanslagning av poster som
föregås av arabiska siffror skall gälla poster som föregås av små bokstä-
ver.

2. Inom linjen skall, utöver ställda säkerheter och ansvarsförbindelser,
oåterkalleliga åtaganden som innebär risktagande anges.

(Jfr 2 kap. 5 § i kommitténs förslag)

Genom första punkten anpassas 2 kap. 4 § fjärde stycket förslaget till
årsredovisningslag till bankredovisningsdirektivets regler. Artikel 4.3 i
det fjärde direktivet gäller på sätt som sägs i bankredovisningsdirektivets
artikel 3. Artiklarna innebär att endast poster som föregås av små bokstä-
ver far sammanslås. Enligt den nämnda bestämmelsen i årsredovisnings-
lagen får poster endast sammanslås, om de har ringa betydelse med hän-
syn till kravet på rättvisande bild, eller om en sammanslagning främjar

Prop. 1995/96:10

Del 3
Kreditinstitut och
värdepappersbolag

182

överskådligheten och posterna eller, i förekommande fell, delposterna i
stället anges i en not.

Enligt bankredovisningsdirektivets artikel 4 skall åtaganden tas upp som
post utanför balansräkningen. I andra punkten föreskrivs därför att åta-
ganden skall redovisas inom linjen. Uppgifterna skall inte bara avse åta-
ganden till följd av återköpsaffärer. Det skall också lämnas uppgifter om
andra oåterkalleliga åtaganden som medför risk för kreditinstitutet eller
värdepappersbolaget. Den uppgiftsskyldighet som följer av bestämmelsen
kan enligt regeringen behöva samordnas med de uppgifter som skall
lämnas i kapitaltäckningsanalysen (se 6 kap. 3 §). En sådan samordning
bör ske i föreskrifter utfärdade av regeringen eller Finansinspektionen.

4 kap. Värderingsregler

Årsredovisningslagens tillämpning

4 kap. 1 §

Med beaktande av vad som föreskrivs i 2 § skall följande bestämmelser
om värderingen i 4 kap. årsredovisningslagen (1995:000) tillämpas:

I och 2 §§ om vad som är anläggningstillgångar och omsättningstill-
gångar,

3 § om anskajjhingsvärde för anläggningstillgångar,

4 § om avskrivning av anläggningstillgångar,

5 § om nedskrivning av anläggningstillgångar,

6-8 §§ om uppskrivning av anläggningstillgångar,

9 § om värdering av omsättningstillgångar,

10 § om värdering av pågående arbeten,

II § första och andra styckena om varulagrets anskaffningsvärde,

12 § om redovisning till bestämd mängd och fast värde,

14 § om egna aktier,

15 § om periodisering av vissa belopp vid upptagande av lån,

16 § om avsättningar, samt

17 § första stycket om specificering av vissa större avsättningar.

(Jfr 2 kap. 9 § i kommitténs förslag)

Årsredovisningslagens grundläggande värderingsregler i 4 kap. utgör
utgångspunkten för värderingen av tillgångar, avsättningar och skulder
även i kreditinstitut och värdepappersbolag. De skall tillämpas i den mån
inte annat följer av ÅRKL eller föreskrifter som meddelats med stöd av
lagen.

Prop. 1995/96:10

Del 3
Kreditinstitut och
värdepappersbolag

183

4 kap. 1 § förslaget till årsredovisningslag

Se del 2. Bestämmelser om vad som skall värderas som anläggningstillgång-
ar finns i bankredovisningsdirektivets artikel 35.1 och 35.2. Där
sägs att tillgångar som är avsedda att varaktigt ingå i företagets normala
verksamhet skall värderas som finansiella anläggningstillgångar.

I lagförslaget görs en åtskillnad mellan materiella, immateriella och fi-
nansiella anläggningstillgångar. I fråga om materiella och immateriella
tillgångar föreslås att samma allmänna förutsättningar skall gälla för upp-
delningen i anläggnings- och omsättningstillgångar som för företag i all-
mänhet. Hänvisningen till 4 kap. 1 § förslaget till årsredovisningslag av-
ser inte att innebära någon saklig avvikelse i förhållande till definitioner-
na i bankredovisningsdirektivet. När det gäller finansiella anläggningstill-
gångar har i ARKL intagits en uttrycklig definition om vilka tillgångar
som avses (se 3 §).

Bestämmelserna har kommenterats i allmänmotiveringen, avsnitt
10.1.1.

4 kap. 2 § förslaget till årsredovisningslag

Se del 2. Det fjärde direktivets artiklar 34 och 37 om immateriella
anläggningstillgångar gäller enligt artikel 1.1 i bankredovisningsdirekti-
vet. Bestämmelsen i andra stycket motsvaras även av bestämmelser i
4 kap. 7 § andra stycket BRL.

Bestämmelsen har kommenterats i allmänmotiveringen, avsnitt 10.1.1.

I ÅRKL föreslås särskilda bestämmelser om att utgifter för bildande av
garantifond i sparbank inte får tas upp som tillgång (se 4 §).

4 kap. 3 § förslaget till årsredovisningslag

Se del 2. Det fjärde direktivets artikel 35 om värdering av anlägg-
ningstillgångar gäller enligt artikel 1.1 i bankredovisningsdirektivet.

Bestämmelserna har behandlats i allmänmotiveringen, avsnitt 10.1.2.

I ARKL finns särskilda bestämmelser om att periodiserad del av över-
eller underkurs skall beaktas vid bestämmandet av anskaffningsvärdet på
värdepapper eller lånefordringar (se 5 §).

4 kap. 4 § förslaget till årsredovisningslag

Se del 2. Det fjärde direktivets artiklar 34, 35 och 37 om avskrivningar
m.m. gäller enligt artikel 1.1 i bankredovisningsdirektivet. Bestämmelsen
får betydelse för sådana anläggningstillgångar i kreditinstitut och värde-
pappersbolag som har en begränsad ekonomisk livslängd.

Bestämmelserna berörs också i allmänmotiveringen, avsnitt 10.1.3.

Prop. 1995/96:10

Del 3
Kreditinstitut och
värdepappersbolag

184

4 kap. 5 § förslaget till årsredovisningslag

Se del 2. Det fjärde direktivets artiklar 19 och 35 om nedskrivningar och
reverseringar gäller enligt artikel 1.1 i bankredovisningsdirektivet.

Bestämmelserna har behandlats i allmänmotiveringen, avsnitt 10.1.4.

4 kap. 6 § förslaget till årsredovisningslag

Se del 2. Det fjärde direktivets artikel 33 om uppskrivningar m.m. gäller
enligt artikel 1.1 i bankredovisningsdirektivet. Bestämmelsens första
stycke motsvarar delvis 4 kap. 5 § första stycket BRL. För uppskriv-
ningar finns för banker särskilda bestämmelser i ARKL (se 2 §).

Bestämmelserna har behandlats i allmänmotiveringen, avsnitt 10.1.5.

4 kap. 7 § förslaget till årsredovisningslag

Se del 2. Det fjärde direktivets artikel 33 om användning av uppskriv-
ningsfond m.m. gäller enligt artikel 1.1 i bankredovisningsdirektivet. Be-
stämmelsens första stycke motsvarar delvis 4 kap. 5 § tredje stycket
BRL.

Vissa avvikande regler för redovisning av uppskrivningsbelopp och an-
vändning av uppskrivningsfond i banker föreslås överförda från gällande
rätt (se 2 §).

4 kap. 8 § förslaget till ärsredovisningslag

Se del 2. Det fjärde direktivets artikel 33 beträffande minskning av upp-
skrivningsfond i vissa fall gäller enligt artikel 1.1 i bankredovisningsdi-
rektivet.

4 kap. 9 § förslaget till årsredovisningslag

Se del 2. Artikel 39 i det fjärde direktivet om värdering av omsättnings-
tillgångar gäller enligt bankredovisningsdirektivets artiklar 1.1 och 37.1.
I bestämmelsen finns också en allmän definition av verkligt värde. Denna
bestämmelse utgör i frånvaro av avvikande bestämmelser i ÅRKL ut-
gångspunkten för den värdering till verkligt värde som får ske för över-
låtbara värdepapper som är omsättningstillgångar (se 6 §).

Bestämmelserna har behandlats i allmänmotiveringen, avsnitt 10.2.1.

Prop. 1995/96:10

Del 3
Kreditinstitut och
värdepappersbolag

185

4 kap. 10 § förslaget till årsredovisningslag

Se del 2. Motsvarande bestämmelse om värdering av pågående arbeten
saknas i bankredovisningsdirektivet. Bestämmelsen bör dock göras till-
lämplig även på kreditinstitut och värdepappersbolag.

Bestämmelserna har berörts i allmänmotiveringen, avsnitt 10.2.2.

4 kap. 11 § första och andra styckena förslaget till årsredovisningslag

Se del 2. Artikel 40 i det fjärde direktivet om beräkning av anskaff-
ningsvärde för likartade tillgångar i varulager gäller enligt bankredovis-
ningsdirektivets artikel 1.1.

Bestämmelserna har berörts i allmänmotiveringen, avsnitt 10.2.3.

Paragrafens tredje stycke som inte görs tillämpligt på kreditinstitut och
värdepappersbolag avser undantagsregler för bolag med högst 10 an-
ställda och en balansomslutning om högst 24 miljoner kronor.

4 kap. 12 § förslaget till årsredovisningslag

Se del 2. Artikel 38 i det fjärde direktivet om en värdering till bestämd
mängd och till fast värde gäller enligt bankredovisningsdirektivets artikel
1.1.

Bestämmelsen har berörts i allmänmotiveringen, avsnitt 10.2.3.

4 kap. 14 § förslaget till årsredovisningslag

Se del 2. Bestämmelsen som bl.a. innebär att egna aktier inte får tas upp
till något värde bör göras tillämplig även på kreditinstitut och värdepap-
persbolag.

4 kap. 15 § förslaget till årsredovisningslag

Se del 2. Artikel 41 i det ljärde direktivet om periodisering av s.k.
kapitalrabatter m.m. gäller enligt bankredovisningsdirektivets artikel 1.1.
I ARKL föreslås därutöver särskilda bestämmelser om att överkurs och
underkurs på lånefordringar och räntebärande värdepapper skall periodi-
seras (se 5 §).

Nu nämnda bestämmelser har behandlats i allmänmotiveringen, avsnitt
10.2.4.

Prop. 1995/96:10

Del 3
Kreditinstitut och
värdepappersbolag

186

4 kap. 16 § förslaget till årsredovisningslag

Se del 2. Artikel 20 i det fjärde direktivet om avsättningar gäller enligt
bankredovisningsdirektivets artikel 1.1.

Bestämmelserna har behandlats i allmänmotiveringen, avsnitt 11.1.

4 kap. 17 § första stycket förslaget till årsredovisningslag

Se del 2. Artikel 42 andra stycket i det fjärde direktivet om specificering
av större avsättningar görs tillämplig även på företag som omfättas av
ÅRKL.

Bestämmelsen blir tillämplig på posten Övriga avsättningar (6.c) i ba-
lansräkningen.

Bestämmelserna har behandlats i allmänmotiveringen, avsnitt 9.3.

Paragrafens andra stycke, som inte görs tillämpligt på kreditinstitut och
värdepappersbolag, avser undantag för bolag enligt artikel 44.2 i det fjär-
de direktivet (jfr kommentaren till 3 kap. 6 § förslaget till årsredovis-
ningslag).

Särskilda regler om uppskrivningar och uppskrivningsfond

4 kap. 2 §

De i 1 § angivna bestämmelserna i 4 kap. årsredovisningslagen
(1995:000) skall tillämpas med följande avvikelser:

1. 1 en bank krävs för uppskrivning av anläggningstillgång enligt 6 §
första stycket Finansinspektionens medgivande.

2. I en sparbank får uppskrivningsbeloppet, vid uppskrivning enligt 6 §
första stycket, tas i anspråk för avsättning till reservfond, och upp-
skrivningsfonden, i stället för vad som sägs i 7 §, tas i anspråk för av-
sättning till reservfond.

3. En bank får inte tillämpa 7 § första stycket 2 om användande av
uppskrivningsfonden för täckande avförlust.

(Jfr 2 kap. 10 § i kommitténs förslag)

Vad som föreskrivs i första punkten motsvarar 4 kap. 5 § första stycket
BRL.

Vad som föreskrivs i andra punkten - som genomgått vissa redaktionel-
la ändringar efter lagrådets hörande - motsvaras av 4 kap. 5 § andra styc-
ket 4 och tredje stycket BRL. I del 2 har anförts att uppskrivningsbelopp
inte nödvändigtvis behöver avsättas till uppskrivningsfond om det säker-
ställs att dessa medel binds i företaget och inte delas ut till ägarna. På
denna grund har införts en bestämmelse i 4 kap. 6 § första stycket för-
slaget till ny årsredovisningslag om att uppskrivningsbelopp, utan att
passera uppskrivningsfond, direkt får föras till aktiekapitalet i aktiebolag.

Prop. 1995/96:10

Del 3
Kreditinstitut och
värdepappersbolag

187

I 4 kap. 5 § andra stycket BRL föreskrivs att uppskrivningsbelopp får ut-
nyttjas till avsättning till reservfond i sparbank. Till skillnad mot aktie-
bolag, bankaktiebolag och föreningsbanker förekommer inte vinstutdel-
ning i sparbanker. Enligt 5 kap. 6 § sparbankslagen får reservfonden inte
minskas om det inte behövs för att täcka en förlust som uppstått i rörel-
sen. Den särskilda bestämmelsen om att uppskrivningsbelopp i sparbank
får sättas av till reservfond kan således behållas.

Bestämmelsen i 4 kap. 8 § förslaget till årsredovisningslag bör
tillämpas även för uppskrivningar som satts av till reservfond i spar-
banker eftersom dessa inte bör ha avvikande återföringsregler.

Banker har i dag ingen möjlighet att ta uppskrivningsfonden i anspråk
för täckande av förlust enligt fastställd balansräkning då förlusten inte
kan täckas av fritt eget kapital. Detta framgår av 4 kap. 5 § tredje stycket
BRL. Det föreslås inte nu någon ändring av denna ordning. I tredje
punkten intas därför en bestämmelse om att bank inte får ta i anspråk
uppskrivningsfond för täckande av förlust.

Bestämmelser om uppskrivningar och användning av uppskrivningsfon-
der har behandlats i allmänmotiveringen, avsnitt 10.1.5.

som är finansiella anläggningstillgångar

4 kap. 3 §

Med finansiell anläggningstillgång förstås

1. andelar i intresseföretag och koncernföretag,

2. värdepapper och

3. annan tillgång än tillgång som skall tas upp i posterna Immateriella
anläggningstillgångar (post 9) och Materiella tillgångar (post 10),

allt under förutsättning att tillgångarna är avsedda att stadigvarande
innehas i den ordinarie verksamheten.

(Jfr 2 kap. 11 § i kommitténs förslag)

Bestämmelsen har utformats i enlighet med de överväganden som gjorts
i allmänmotiveringen, avsnitt 10.1.1.

Paragrafen innehåller en definition av finansiell anläggningstillgång.
Bestämmelsen motsvarar främst artikel 35.2 i bankredovisningsdirektivet.
I förhållande till kommitténs förslag har vissa bearbetningar företagits i
syfte att bestämmelsen närmare skall ansluta till innehållet i den
tvingande artikeln 35.2.

Bestämmelsen avser tillgångar som är att hänföra till aktier och andelar
i dotterföretag och intresseföretag, värdepapper och andra tillgångar som
inte är materiella och immateriella tillgångar. En förutsättning för att de
uppräknade tillgångarna skall hänföras till anläggningstillgång är emeller-
tid att de "avses att stadigvarande ingå i den ordinarie verksamheten".
Begreppet stadigvarande i detta sammanhang motsvarar därvid vad som
med utgångspunkt i den engelska versionen av direktivet också kan sam-
manfattas som kontinuerligt.

Prop. 1995/96:10

Del 3
Kreditinstitut och
värdepappersbolag

188

En grundläggande förutsättning för att en viss tillgäng skall klassifice-
ras som finansiell anläggningstillgång bör vara att det är fråga om ett
innehav för definierade avsikter som har dokumenterats, och att
förmågan att genomföra avsikten kan påvisas. Vidare måste det förutsät-
tas att tillgången är klart identifierbar. Såsom framhålls i allmänmotive-
ringen är det t.ex. inte tillräckligt att värdepapper samlas i en "portfölj"
som organisatoriskt eller på annat sätt hålls åtskild från företagets övriga
värdepapper.

Innehavstidens längd är enligt den föreslagna bestämmelsen inte av en
avgörande betydelse för klassificeringen. Bestämmelsen betonar i stället
huruvida tillgången skall stadigvarande (kontinuerligt) ingå i verksamhe-
ten. Ett innehav av en tillgång kan därför bli kortvarigt och tillgången
ändå vara att hänföra till anläggningstillgång om den avses att innehas till
förfall. Å andra sidan kan ett innehav förutses bli flerårigt utan att till-
gången skall hänföras till anläggningstillgång.

Kravet på anknytning till ordinarie verksamhet innebär en begränsning
i fråga om vad som hänförs till finansiell anläggningstillgång. Ett kredit-
institut och värdepappersbolag kan sålunda för skyddande av fordran över-
ta t.ex. aktier och andelar i sådan omfattning att, definitionsenligt, ett
dotterföretagsförvärv uppkommer. Tillgångar som övertagits för skyd-
dande av fordran skall emellertid enligt 2 kap. 8 § sjätte stycket BRL av-
yttras så snart det kan ske utan förlust för banken. Nämnda tillgångar
hänförs i dag till omsättningstillgångar. Lagrummets krav på anknytning
till ordinarie rörelse innebär att sådana tillgångar inte heller i framtiden
blir att hänföra till anläggningstillgångar, även om innehavet kan förutses
bli flerårigt och sådana innehav i och för sig inte så sällan förekommer
i rörelsen.

Även värdepapper skall, för att klassificeras som anläggningstillgång,
avses att "stadigvarande innehas i den ordinarie verksamheten". Där-
igenom utesluts sådana värdepapper som innehas för likviditetsförvaltning
eller för handel. Som kommittén framhållit i betänkandet (se SOU
1994:17 s. 179 f.) bör det för räntebärande värdepapper ha betydelse
huruvida värdepapper skall innehas till förfall eller inte. Om värdepapper
inte skall avyttras förrän vid förfällotidpunkten eller vid en tid nära
denna, bör de kunna betraktas som finansiella anläggningstillgångar.
Redovisning som finansiell anläggningstillgång bör inte påverkas av
eventuell belåning, som t.ex. återköpsavtal. Under begreppet värdepapper
torde i och för sig undantagsvis även kunna inordnas aktier och andelar
i företag som inte är, definitionsenligt, ett dotterföretag och intresseföre-
tag. Sådana innehav skall klassificeras som finansiell anläggningstillgång,
om dokumenterade avsikter föreligger att innehavet stadigvarande kom-
mer att ingå i den ordinarie verksamheten.

Till finansiella anläggningstillgångar kan inte bara hänföras aktier och
andelar i dotterföretag och intresseföretag och sådana värdepapper som
skall omfättas av begreppet. Även vissa andra tillgångar än de som räk-
nats upp, och som inte är materiella och immateriella tillgångar, kan en-
ligt tredje punkten klassificeras på detta sätt. Gränsdragningen för sådana
andra tillgångar skall enligt artikel 35.1 i bankredovisningsdirektivet ske

Prop. 1995/96:10

Del 3
Kreditinstitut och
värdepappersbolag

189

enligt samma kriterier som för aktier och andelar i dotter- och intres-
seföretag och värdepapper. Bestämmelsen torde kunna få betydelse för
lånefordringar som uppfyller de förutsättningar som anges i bestämmel-
sen.

Det kan i och för sig anföras skäl för att ytterligare bestämmelser an-
gående preciseringen av vad som hänförs till finansiell anläggningstill-
gång borde införas i lagen. Även i detta avseende bör emellertid lagstift-
ningens karaktär av ramlag behållas. En närmare gränsdragning bör i
stället vid behov regleras genom föreskrifter.

Utgifter för bildande av garantifond i sparbank

4 kap. 4 §

Utgifter för bildande av garantifond enligt 5 kap. 1 § sparbankslagen
(1987:619) får inte tas upp som tillgång.

(Jfr 2 kap. 12 § i kommitténs förslag)

Paragrafen motsvarar bestämmelser i 4 kap. 7 § andra stycket BRL och
innebär att utgifter för bildande av garantifond inte får tas upp som till-
gång. För att klargöra vad som här avses med garantifond görs en hän-
visning till 5 kap. 1 § sparbankslagen, där bildande av garantifond i spar-
bank beskrivs. Garantifond förekommer även i Svenska skeppshypoteks-
kassan men betecknar där en av staten ställd garantiförbindelse.

Periodisering av överkurs och underkurs

4 kap. 5 §

Om det belopp som erlagts för räntebärande värdepapper eller låneford-
ringar överstiger eller underskrider det belopp som skall erhållas på
förfallodagen (överkurs respektive underkurs), skall mellanskillnaden pe-
riodiseras.

Vid beräkning av anskaffningsvärdet för räntebärande värdepapper och
lånefordringar skall sådan periodisering av över- eller underkurs som av-
ses i första stycket beaktas.

En periodisering enligt första stycket får underlåtas under samma
förutsättningar som de som anges i 4 kap. 15 § andra meningen årsredo-
visningslagen (1995:000). Om en periodisering underlåts skall upplysning
omförhållandet lämnas i en not.

(Jfr 2 kap. 13 § i kommitténs förslag)

Bestämmelsen utgår från bankredovisningsdirektivet artikel 35.3 i
enlighet med de överväganden som görs i allmänmotiveringen, avsnitt
10.2.4.

Prop. 1995/96:10

Del 3
Kreditinstitut och
värdepappersbolag

190

Regeln bör omfätta även lånefordringar, vilket framgår av första
stycket. Också sådana kan förvärvas med över- eller underkurs.

Även vid lämnande av uppgift om anskaffningsvärdet eller av uppgift
som utgår från anskaffningsvärdet (jfr lagförslagets 5 kap. 1 § samt 3 §
1 och 2) skall periodiserad över- eller underkurs medräknas. Detta följer
av paragrafens andra stycke. I förhållande till kommitténs förslag har
förtydligats att detsamma skall gälla i fråga om lånefordringar.

Genom tredje stycket har en undantagsmöjlighet införts. Bestämmelsen
är främst motiverad av att det för innehav av värdepapper som utgör
omsättningstillgångar och omsätts mycket snabbt kan vara förknippat med
praktiska svårigheter att företa periodisering samtidigt som en sådan kan
vara av ringa värde med hänsyn till resultatredovisningen. När det gäller
lånefordringar eller vissa värdepapper som utgör anläggningstillgångar
motiveras ett undantag av att en periodisering bör kunna få underlåtas för
belopp som saknar betydelse. En motsvarande undantagsregel föreslås
också för kapitalrabatter och emissionskostnader i förslaget till års-
redovisningslag. I ARKL bör därför hänvisas dit.

En periodisering har normalt stor betydelse för ett finansiellt företags
resultat och fördelningen mellan olika poster i resultaträkningen. Det är
av betydelse att veta huruvida undantagsregeln har utnyttjats. I tredje
stycket har därför intagits en bestämmelse om att upplysningar skall läm-
nas om en periodisering underlåtits.

I 4 kap. 15 förslaget till ny årsredovisningslag föreslås bestämmelser
om periodisering av s.k. kapitalrabatter och direkta emissionsutgifter.
Bestämmelsen föreslås tillämplig på kreditinstitut och värdepappersbolag
genom en hänvisning dit i 1 § förevarande kapitel.

Värdering av överlåtbara värdepapper till verkligt värde

4 kap. 6 §

Överlåtbara värdepapper som är omsättningstillgångar får värderas till
verkligt värde även när detta värde överstiger anskaffningsvärdet.

(Jfr 2 kap. 14 § i kommitténs förslag)

Den möjlighet att tillåta marknadsvärdering av överlåtbara värdepapper
som anges i bankredovisningsdirektivets artikel 36.2 har utnyttjats i
enlighet med övervägandena i allmänmotiveringen (avsnitt 10.2.5).

Det engelska direktivets term "securities" har här översatts med "vär-
depapper" (jfr även 3 §). Till värdepapper hör i första hand aktier och
obligationer. När det gäller omsättningstillgångar kan det finnas anled-
ning att i denna grupp medräkna också moderna finansiella instrument.
Det bör inte heller helt uteslutas att bestämmelsen skall kunna tillämpas
även på andra lätt realiserbara värdepapper. De närmare gränsdragnings-
frågoma bör dock regleras i föreskrifter från regeringen eller Finansin-
spektionen.

Prop. 1995/96:10

Del 3
Kreditinstitut och
värdepappersbolag

191

4 kap. 7 §

Vinst som uppkommer vid tillämpning av 6 § tillföljd av att det boiförda
värdet överstiger anskaffningsvärdet skall i balansräkningen sättas av till
en fond för orealiserade vinster.

Om summan av orealiserade vinster vid utgången av ett räkenskapsår
är mindre än vid utgången av det föregående räkenskapsåret, skall fonden
för orealiserade vinster sättas ned i samma mån.

(Jfr 2 kap. 14 § i kommitténs förslag)

Bestämmelserna har behandlats i allmänmotiveringen, avsnitt 10.2.6.

De orealiserade vinster som kommer att redovisas vid värdering över
anskaffningsvärdet enligt 6 § föreslås i avvaktan på resultatet av kommit-
téns fortsatta arbete inte vara utdelningsbara. Av denna anledning har
intagits en bestämmelse om att sådana vinster skall sättas av i balans-
räkningen till en särskild fond för orealiserade vinster. Detta innebär att
redovisningen av beloppen till fonden skall ske som en omföring inom
eget kapital. Fonden skall enligt 5 kap. 4 § 3 och 5 redovisas som bundet
eget kapital. Medel motsvarande fonden kan därigenom inte bli föremål
för utdelning. I paragrafen regleras också exklusivt under vilka förutsätt-
ningar fonden far minskas. Motsatsvis följer att fonden alltså inte kan an-
vändas för t.ex. ökning av aktiekapitalet. Även minskningen av tidigare
redovisad icke utdelningsbar vinstandel i fonden redovisas som en omfö-
ring inom eget kapital.

Värdering av tillgångar och skulder i utländsk valuta

4 kap. 8 §

Tillgångar och skulder i utländsk valuta skall omräknas efter växelkursen
på balansdagen, om de inte genom särskilda åtgärder skyddas mot eller
utgör skydd mot valutakursförändringar.

Materiella och immateriella anläggningstillgångar samt sådana
finansiella anläggningstillgångar som utgörs av andelar får utan hinder
av första stycket omräknas efter anskaffningskursen vid förvärvet.

(Jfr 2 kap. 15 § i kommitténs förslag)

Bestämmelserna har behandlats i allmänmotiveringen, avsnitt 10.2.7.

Av första stycket framgår att huvudregeln vid omräkning av tillgångar
och skulder i utländsk valuta är att balansdagens kurs skall användas.
Detta följer av bankredovisningsdirektivet artikel 39. För att ansluta till
den terminologi som används i årsredovisningslagen föreskrivs att omräk-
ning skall ske efter växelkursen på balansdagen. Vid omräkning av till-
gångar och skulder kan det finnas anledning att beakta om dessa genom
särskilda åtgärder skyddar valutaposition eller del därav eller om de på
motsvarande sätt blir skyddade. När sådant skydd föreligger bör inte fik-

Prop. 1995/96:10

Del 3
Kreditinstitut och
värdepappersbolag

192

tiva valutakurseffekter påverka resultatet. Att det då inte krävs någon
värdering till balansdagens växelkurs följer av första stycket.

Direktivet möjliggör även omräkning av materiella och immateriella
anläggningstillgångar samt finansiella anläggningstillgångar till anskaff-
ningskursen vid förvärvet, även när de inte är säkrade på avista- eller ter-
minsmarknader. En bestämmelse härom har intagits i andra stycket. Möj-
ligheten gäller dock inte för alla finansiella anläggningstillgångar utan en-
dast för aktier och andelar som är anläggningstillgångar. Med hänsyn till
den i paragrafens första stycke intagna regeln om att vid omräkning beak-
ta om tillgången eller skulden skyddar eller skyddas, bortfaller behovet
av att i lagrummet begränsa den särskilda regeln för vissa anläggningstill-
gångar till sådana som inte är säkrade på avista- eller terminsmarknader.

Några bestämmelser om avsättning till valutakursreserv föreslås inte
intagna i ARKL i detta sammanhang (se författningskommentaren till

4 kap. 13 § förslaget till ny årsredovisningslag).

5 kap. Tilläggsupplysningar

Årsredovisningslagens tillämpning

5 kap. 1 §

Utöver vad som följer av övriga bestämmelser i denna lag skall årsredo-
visningen innehålla de upplysningar som anges i 3-6 §§ nedan. Upp-
lysningarna skall lämnas i noter. Om det inte står i strid med kravet på
överskådlighet, får upplysningarna i stället lämnas i balansräkningen eller
resultaträkningen. Vidare skall, med beaktande av vad som föreskrivs i
2 följande bestämmelser om tilläggsupplysningar i 5 kap. årsredovis-
ningslagen (1995:000) tillämpas:

1 § andra stycket om hänvisningar till noter,

2 § om värderings- och omräkningsprinciper,

3 § om anläggningstillgångar,

4 § om uppgifter om taxeringsvärden,

5 § om uppskrivningsfond,

8 och 9 §§ om uppgifter om dotterföretag och vissa andra företag,

12 § om lån till ledande befattningshavare,

13 § om konvertibla lån,

14 § andra och tredje styckena om förändringar i eget kapital m.m.,

15 § första stycket och 16 § första stycket om upplysningar om skatt,

17 § om medelantalet anställda under räkenskapsåret,

18 och 19 §§ om löner, andra ersättningar och sociala kostnader,

20 § om pensioner och liknande förmåner,

21 § om tidigare styrelse och verkställande direktör,

22 § om suppleanter och vice verkställande direktör,

23 § om avtal om avgångsvederlag, samt

24 § om uppgift om moderföretag.

Prop. 1995/96:10

Del 3
Kreditinstitut och
värdepappersbolag

193

13 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 10. Del III

(Jfr 2 kap. 17 § i kommitténs förslag)

Bestämmelsen motsvarar delvis 5 kap. 1 § första stycket förslaget till
ny årsredovisningslag.

I första meningen i paragrafen anges att det skall lämnas vissa komplet-
terande uppgifter i vissa hänseenden utöver vad som följer av övriga be-
stämmelser i lagen. Detta har behandlats i avsnitt 12.1 och 12.3 i allmän-
motiveringen.

Enligt andra och tredje meningen är utgångspunkten att uppgifterna
skall tas in i en not men att de får tas in i balans- och resultaträkningar-
na, om det inte står i strid med kravet på överskådlighet, se avsnitt 12.2
i allmänmotiveringen.

Enligt fjärde meningen skall vissa notupplysningar enligt förslaget till
ny årsredovisningslag gälla även för kreditinstitut och värdepappersbolag,
i den mån inte annat föreskrivs i 2 §.

5 kap. 1 § andra stycket förslaget till årsredovisningslag

Se del 2. Bestämmelsen reglerar kravet på hänvisningar i balans- och
resultaträkningarna till noterna.

5 kap. 2 § förslaget till årsredovisningslag

Se del 2. Artikel 43.1.1 i det fjärde direktivet om värderings- och
omräkningsprinciper gäller enligt artikel 40 i bankredovisningsdirektivet.

5 kap. 3 § förslaget till årsredovisningslag

Se del 2. Artiklarna 33 och 35 i det fjärde direktivet om anlägg-
ningstillgångar gäller enligt bankredovisningsdirektivets artikel 1.1. Arti-
kel 15.3 i det fjärde direktivet om tillkommande och avgående tillgångar
m.m. gäller enligt bankredovisningsdirektivets artiklar 1.1 och 41.1.
Artikel 43.1.1 i det fjärde direktivet om använda beräkningsmetoder för
värdejusteringar gäller enligt artikel 40 i bankredovisningsdirektivet.
Artikel 43.1.10 i det fjärde direktivet om av- och nedskrivningar uteslu-
tande av skatteskäl gäller enligt bankredovisningsdirektivets artikel 1.1.

5 kap. 4 § förslaget till årsredovisningslag

Se del 2. Bestämmelserna om upplysningar om taxeringsvärden för
fastigheter som är anläggningstillgångar bör gälla även för kreditinstitut
och värdepappersbolag.

Prop. 1995/96:10

Del 3
Kreditinstitut och
värdepappersbolag

194

5 kap. 5 § förslaget till årsredovisningslag

Se del 2. Artikel 33 i det fjärde direktivet om upplysningar om uppskriv-
ningsfondens storlek m.m. gäller enligt artikel 1.1 i bankredovis-
ningsdirektivet.

5 kap. 8 och 9 §§ förslaget till årsredovisningslag

Se del 2. Artikel 43.1.2 i det fjärde direktivet om specifikation av
dotterföretag och intresseföretag gäller enligt artikel 40 i bankredovis-
ningsdirektivet. Artiklarna 45.1 och 61 i det fjärde direktivet om ute-
lämnande av vissa uppgifter beträffande nyss nämnda företag gäller enligt
artikel 1.1 i bankredovisningsdirektivet. Bestämmelserna motsvarar delvis

4 kap. 8 § första stycket 1 BRL. Den myndighet som kan ge tillstånd att
utelämna ifrågavarande uppgift i de fell som anges i 5 kap. 9 § andra
stycket nya årsredovisningslagen bör vara Finansinspektionen (se 2 § 1).

5 kap. 12 § förslaget till årsredovisningslag

Se del 2. Artikel 43.1.13 i det fjärde direktivet om lån m.m. till sty-
relseledamot m.fl. modifieras i artikel 40.7 i bankredovisningsdirektivet
(se 2 § 2).

5 kap. 13 § förslaget till årsredovisningslag

Se del 2. Artikel 43.1.5 i det fjärde direktivet om konvertibla lån m.m.
gäller enligt artikel 40.2 i bankredovisningsdirektivet. Bestämmelsens
första mening motsvaras även av 4 kap. 8 § andra stycket 2 BRL.

5 kap. 14 § andra och tredje styckena förslaget till årsredovisningslag

Se del 2. Artikel 43.1.4 i det fjärde direktivet om förändring av eget
kapital gäller enligt bankredovisningsdirektivets artikel 40. Indelningen
i bundet och fritt eget kapital framgår av 4 § 3 och 5 i förevarande kapi-
tel.

5 kap. 15 § första stycket förslaget till årsredovisningslag

Se del 2. Artikel 43.1.11 i det fjärde direktivet om latent skatt gäller
enligt artikel 40 i bankredovisningsdirektivet.

Prop. 1995/96:10

Del 3

Kreditinstitut och

värdepappersbolag

195

5 kap. 16 § första stycket förslaget till årsredovisningslag

Se del 2. Artikel 30 i det fjärde direktivet om upplysning om skatt
fördelat på ordinärt och extraordinärt resultat gäller enligt artikel 1.1 i
bankredovisningsdirektivet.

5 kap. 17 § förslaget till årsredovisningslag

Se del 2. Det fjärde direktivets artikel 43.1.9 om medelantalet anställda
gäller i sak enligt artikel 40.6 i bankredovisningsdirektivet. Bestämmelsen
motsvaras även av bestämmelser i 4 kap. 9 § andra stycket 3 BRL.

5 kap. 18 § förslaget till årsredovisningslag

Se del 2. Det fjärde direktivets artikel 43.1.9 om räkenskapsårets
personalkostnader gäller i sak enligt artikel 40.6 i bankredovisningsdirek-
tivet. Indelningen av personalkostnader i artikel 23 i det fjärde direktivet
motsvaras av bankredovisningsdirektivets artikel 27.

Uppgifter om löner och ersättningar skall även lämnas beträffande
delegater i bank (se 2 § 3).

Prop. 1995/96:10

Del 3
Kreditinstitut och
värdepappersbolag

5 kap. 19 § förslaget till årsredovisningslag

Se del 2. Artikel 43.1.12 i det fjärde direktivet om ersättningar till
styrelse m.m. gäller enligt artikel 40 i bankredovisningsdirektivet.

5 kap. 20 § förslaget till årsredovisningslag

Se del 2. Artikel 43.1.12 i det fjärde direktivet om ersättningar till
styrelse m.m. gäller enligt artikel 40 i bankredovisningsdirektivet.

5 kap. 21 § förslaget till årsredovisningslag

Se del 2. Artikel 43.1.12 i det fjärde direktivet om ersättningar till
förutvarande styrelse m.m. gäller enligt artikel 40 i bankredovisningsdi-
rektivet.

5 kap. 22 § förslaget till årsredovisningslag

Se del 2. Bestämmelsen som jämställer suppleanter och vice verkställande
direktör med ordinarie befattningshavare bör göras tillämplig även på
kreditinstitut och värdepappersbolag. Paragrafen motsvarar även bestäm-

196

melser i 7 kap. 1 § fjärde stycket och 4 § andra stycket bankaktiebolags-
lagen, 3 kap. 1 § fjärde stycket och 4 § tredje stycket sparbankslagen
samt 6 kap. 1 § fjärde stycket och 4 § andra stycket föreningsbankslagen.

5 kap. 23 § förslaget till årsredovisningslag

Se del 2. Bestämmelserna om upplysningar om avgångsvederlag m.m.
görs tillämpliga även på kreditinstitut och värdepappersbolag.

5 kap. 24 § förslaget till årsredovisningslag

Se del 2. Artikel 56 i det fjärde direktivet om namn och säte för mo-
derföretag gäller enligt artikel 1.1 i bankredovisningsdirektivet.

Särskilda regler om tilläggsupplysningar

5 kap. 2 §

De i 1 § angivna bestämmelserna i 5 kap. årsredovisningslagen
(1995:000) skall tillämpas med följande avvikelser:

1. Fråga om tillstånd enligt 9 § andra stycket att utelämna uppgifter om
dotterföretag och vissa andra företag prövas av Finansinspektionen.

2. Vid tillämpningen av 12 § andra stycket första meningen om lån till
ledande befattningshavare får upplysning om huvudsakliga lånevillkor,
räntesatser samt under räkenskapsåret återbetalda belopp utelämnas.

3. Uppgifter som skall lämnas enligt 19 § första stycket 2 om löner och
ersättningar till anställda, skall även onfatta löner och ersättningar till
delegater i bank.

(Jfr 2 kap. 18 § i kommitténs förslag)

I första punkten har Finansinspektionen angivits som den myndighet
som prövar tillstånd enligt 5 kap. 9 § andra stycket förslaget till års-
redovisningslag.

Enligt bankredovisningsdirektivets artikel 40.7 behöver upplysning inte
lämnas avseende huvudsakliga lånevillkor, räntesatser samt under året
återbetalda belopp vid tillämpningen av artikel 43.1.13 i det fjärde di-
rektivet. Eftersom denna föreskrift kan uppfattas som tvingande har be-
stämmelser härom införts i andra punkten.

I tredje punkten har i jämförelse med 5 kap. 19 § första stycket årsre-
dovisningslagen tillkommit en upplysningsskyldighet avseende löner och
ersättningar till delegater i bank i enlighet med 4 kap. 9 § andra stycket
3 BRL. Ersättning till delegater skall redan i dag omfattas av samma
uppgifter som lämnas beträffande anställda.

Prop. 1995/96:10

Del 3
Kreditinstitut och
värdepappersbolag

197

Upplysningar om tillgångar

5 kap. 3 §

Utöver vad som följer av 7 § skall följande uppgifter lämnas om till-
gångar:

7. För överlåtbara värdepapper skall lämnas uppgift om skillnaden
mellan anskaffningsvärde och verkligt värde, varvid särskilt skall anges
den del som avser värdepapper redovisade som omsättningstillgångar.

2. Om det boiförda värdet för räntebärande värdepapper överstiger
eller underskrider det belopp som skall infrias på förfallodagen skall
mellanskillnaden anges. Summan av överstigande belopp skall anges för
sig och summan av underskridande belopp skall anges för sig.

3. Större belopp i posten Övriga tillgångar (post 13) skall specificeras
till sin storlek och art.

4. För varje tillgångspost skall uppdelningen i omsättningstillgångar
och anläggningstillgångar anges.

(Jfr 2 kap. 19 § i kommitténs förslag)

Upplysningsskyldighet enligt första punkten följer av bankredovis-
ningsdirektivets artikel 36 vad avser omsättningstillgångar, men bör
lämnas även för anläggningstillgångar. I jämförelse med kommitténs
förslag har tillkommit upplysningsskyldighet även för sådant verkligt
värde som underskrider bokfört anskaffningsvärde, något som kan
förekomma för anläggningstillgångar. För att uppfylla direktivets krav i
artikel 36 har i jämförelse med kommitténs förslag tillkommit en
specifikation av den del av mellanskillnaden som avser omsättnings-
tillgångar.

Andra punkten har sin bakgrund i bankredovisningsdirektivets artikel
35.3.

Tredje punkten följer av bankredovisningsdirektivets artikel 41.2 d.

Fjärde punkten följer av bankredovisningsdirektivet artikel 41.2 b vad
avser tillgångsposterna 5 och 6 och i övrigt av gällande svensk rätt. Det
får anses som lämpligt att ange en uppdelning av tillgångarna i om-
sättnings- respektive anläggningstillgångar eftersom tillämpningen av
olika värderingsregler är beroende av denna klassificering.

Upplysningar om skulder och indelning av eget kapital

5 kap. 4 §

Utöver vad som följer av 7 § skall följande uppgifter lämnas om skulder
och eget kapital:

1. För varje efterställd skuld som uppgår till mer än tio procent av
samtliga efterställda skulder, skall uppgift lämnas om lånebelopp,
lånevaluta, räntesats, förfallodag, omständigheter som kan medföra
förtida återbetalning, rfterställningsvillkoren samt förutsättningar och

Prop. 1995/96:10

Del 3
Kreditinstitut och
värdepappersbolag

198

villkor för betalning påförfallodagen eller för konvertering. Vidare skall
sammanfattande upplysningar lämnas om vilka regler som gäller för övri-
ga efterställda skulder.

2. Större belopp i posten Övriga skulder (post 4) skall specificeras till
sin storlek och art.

3. 1 bankaktiebolag och andra aktiebolag som onfattas av denna lag
skall eget kapital delas upp i bundet eget kapital och fritt eget kapital
eller ansamlad förlust. Under bundet eget kapital skall tas upp Aktiekapi-
tal, Överkursfond, Uppskrivningsfond, Reservfond och Fond för oreali-
serade vinster. Under fritt eget kapital skall tas upp fria fonder, var för
sig, balanserad vinst eller förlust samt vinst eller förlust för räkenskapså-
ret. Balanserad förlust och förlust för räkenskapsåret tas därvid upp som
avdragsposter.

4. I sparbank skall eget kapital delas upp i fonder och vinst eller förlust
för räkenskapsåret. Med fonder avses Grundfond, Uppskrivningsfond,
Reservfond, Fond för orealiserade vinster samt Garantifond. Benäm-
ningen fondfår inte användas för annat belopp i balansräkningen. Förlust
för räkenskapsåret tas upp som avdragspost.

5. 1 föreningsbank skall eget kapital delas upp i bundet eget kapital och
fritt eget kapital eller ansamlad förlust. Under bundet eget kapital skall
tas upp Insatskapital, Uppskrivningsfond, Reservfond och Fond för oreal-
iserade vinster. Medlemsinsatser och förlagsinsatser skall redovisas var
för sig. Under fritt eget kapital skall tas upp fria fonder, var för sig,
balanserad vinst eller förlust samt vinst eller förlust för räkenskapsåret.
Balanserad förlust och förlust för räkenskapsåret tas därvid upp som
avdragsposter.

(Jfr 2 kap. 20 § i kommittén förslag)

Första punkten följer av bankredovisningsdirektivets artikel 40.2. Upp-
giftsskyldigheten avser överlåtbara värdepapper och gäller därmed främst
andra värdepapper än aktier och andelar i dotterföretag och intresseföre-
tag.

Andra punkten följer av bankredovisningsdirektivets artikel 41.2 d.

Den uppdelning i bundet och fritt eget kapital som anges i tredje
punkten föreskrivs i dag i 4 kap. 7 § BRL och 11 kap. 7 § aktiebolagsla-
gen. Motsvarande bestämmelser finns i 5 kap. 14 § första stycket försla-
get till årsredovisningslag förutom att Fond för orealiserade vinster till-
kommit enligt ÅRKL. Fonden för orealiserade vinster kommenteras i all-
mänmotiveringen, avsnitt 10.2.6.

Bestämmelsen i fjärde punkten om sparbanks egna fonder motsvarar
4 kap. 7 § BRL förutom att Fond för orealiserade vinster tillkommit.

Uppdelningen i bundet och fritt eget kapital för föreningsbank i femte
punkten motsvarar 4 kap. 7 § BRL förutom att Fond för orealiserade
vinster tillkommit.

Prop. 1995/96:10

Del 3
Kreditinstitut och
värdepappersbolag

199

Upplysningar om resultaträkningens poster

5 kap. 5 §

Utöver vad som följer av 1 § skall följande uppgifter lämnas om resultat-
räkningens poster:

1. Större belopp i posterna Övriga rörelseintäkter (post 8) och Övriga
rörelsekostnader (post 11) skall specificeras till sin storlek och art.

2. Posten Kreditförluster, netto (post 12) skall delas upp i nedskrivning-
ar respektive återföringar av nedskrivningar.

(Jfr 2 kap. 21 § i kommitténs förslag)

Första punkten följer av bankredovisningsdirektivets artikel 41.2 d.
Andra punkten följer av bankredovisningsdirektivets artikel 33.

Upplysningar om intresse- och koncernföretag

5 kap. 6 §

Utöver vad som följer av 1 § skall följande uppgifter lämnas om intresse-
företag och koncernföretag.

1. För var och en av tillgångsposterna Belåningsbara statsskuldför-
bindelser m.m. (post 2), Utlåning till kreditinstitut (post 3), Utlåning till
allmänheten (post 4) och Obligationer och andra räntebärande värde-
papper (post 5) skall uppgift lämnas om de fordringar som avser intresse-
företag och om de fordringar som avser koncernföretag.

2. För var och en av skuldposterna Skulder till kreditinstitut (post 1),
In- och upplåning från allmänheten (post 2), Emitterade värdepapper
m.m. (post 3) och Efterställda skulder (post 7) skall uppgift lämnas om
de skulder som avser intresseföretag och om de skulder som avser
koncernföretag.

3. Uppgift om efterställda tillgångar avseende intresseföretag och
koncernföretag skall lämnas särskilt för varje tillgångspost.

(Jfr 2 kap. 22 § i kommitténs förslag)

Första och andra punkterna följer av bankredovisningsdirektivets ar-
tikel 5.11 kap. 4 och 5 §§ nya årsredovisningslagen definieras koncem-
och intresseföretag.

Tredje punkten följer av bankredovisningsdirektivets artikel 6.

Prop. 1995/96:10

Del 3
Kreditinstitut och
värdepappersbolag

200

6 kap. Förvaltningsberättelse, finansieringsanalys och kapitaltäck-
ningsanalys

Årsredovisningslagens tillämpning

6 kap. 1 §

Följande bestämmelser i 6 kap. årsredovisningslagen (1995:000) skall
tillämpas:

1 § första och andra stycket om förvaltningsberättelsens innehåll,

2 § om förslag till dispositioner av vinst eller förlust m.m., samt

3 § om finansieringsanalys.

(Jfr 2 kap. 23 och 25 §§ i kommitténs förslag)

6 kap. 1 och 2 förslaget till årsredovisningslag

Se del 2. Artikel 46 i det fjärde direktivet gäller enligt bankredovisnings-
direktivets artikel 1.1. Bestämmelserna i 6 kap. 1 § andra stycket försla-
get till årsredovisningslag motsvarar delvis av 4 kap. 9 § andra stycket
1 och 2 BRL. Banker har enligt gällande rätt att lämna förslag till dis-
position av vinst eller förlust enligt 4 kap. 9 § tredje stycket BRL.

Frågor rörande förvaltningsberättelsen har även behandlats i allmän-
motiveringen, avsnitt 13.1.

6 kap. 3 § förslaget till årsredovisningslag

(Jfr 2 kap. 25 § i kommitténs förslag)

Se del 2. Av 2 kap. 1 § ÅRKL framgår att endast vissa kreditinstitut
och värdepappersbolag är skyldiga att upprätta finansieringsanalys.

Bestämmelsen om finansieringsanalys har även behandlats i allmänmo-
tiveringen, avsnitt 14.

Särskilda upplysningar i föreningsbanker

6 kap. 2 §

En föreningsbank skall i förvaltningsberättelsen även ange

1. väsentliga förändringar i medlemsantalet och summorna av in-
satsbelopp som skall återbetalas under nästa räkenskapsår enligt 4 kap.
1 och 3 §§ föreningsbankslagen (1987:620),

2. den rätt till utdelning som gjorda förlagsinsatser medför, samt

3. summan av de förlagsinsatser som har sagts upp och skall lösas in
under de två närmast följande räkenskapsåren.

Prop. 1995/96:10

Del 3
Kreditinstitut och
värdepappersbolag

201

(Jfr 2 kap. 24 § i kommitténs förslag)

Bestämmelsen överensstämmer med 4 kap. 9 § femte stycket BRL.

Kapitaltäckningsanalys

6 kap. 3 §

I kapitaltäckningsanalysen skall uppgifter lämnas om kapitalbasen och
kapitaltäckningen för kreditrisker och marknadsrisker enligt lagen
(1994:2004) om kapitaltäckning och stora exponeringar för kreditinstitut
och värdepappersbolag.

Företag som är moderföretag i en sådan finansiell företagsgrupp som
avses i 6 kap. 1 och 2 §§ lagen (1994:2004) om kapitaltäckning och stora
exponeringar för kreditinstitut och värdepappersbolag, skall lämna de
uppgifter som anges i första stycket beträffande gruppen.

(Jfr 2 kap. 24 § i kommitténs förslag)

Bestämmelsen har behandlats i allmänmotiveringen, avsnitt 13.2.
Bestämmelsen motsvarar i huvudsak 4 kap. 9 § fjärde stycket BRL efter
ändringen i samband med införandet av lagen om kapitaltäckning och sto-
ra exponeringar för kreditinstitut och värdepappersbolag (SFS 1994:2004
och prop. 1994/95:50). I bestämmelsen förtydligas att upplysningar om
kapitalbas och kapitaltäckning skall lämnas såväl för kreditrisker som
marknadsrisker och att ett företag som är moderföretag i en finansiell
företagsgrupp skall i sin årsredovisning lämna motsvarande upplysningar
som i första stycket för den finansiella företagsgruppen (jfr 2 kap. 1 §
tredje stycket och 7 kap. 1 § tredje stycket ARKL).

7 kap. Koncernredovisning

Koncernredovisningens upprättande

7 kap. 1 §

Kreditinstitut och värdepappersbolag som är moderföretag och sådana
finansiella holdingföretag som avses i 1 kap. 1 § andra stycket skall för
varje räkenskapsår upprätta koncernredovisning enligt denna lag, om inte
annat följer av 5 §.

För moderföretag som enligt 10 kap. 3 § fjärde stycket aktiebolagslagen
(1975:1385) eller 4 kap. 3 § andra stycket lagen (1980:1103) om års-
redovisning m.m. i vissa företag är skyldiga att ha auktoriserad revisor,
skall även en finansieringsanalys ingå i koncernredovisningen.

För finansiella holdingföretag som avses i 1 kap. 1 § andra stycket och
omfattas av lagen (1994:2004) om kapitaltäckning och stora exponeringar
för kreditinstitut och värdepappersbolag, skall även en kapitaltäcknings-
analys enligt 6 kap. 3 § ingå i koncernredovisningen.

Prop. 1995/96:10

Del 3
Kreditinstitut och
värdepappersbolag

202

(Jfr 3 kap. 1 § i kommitténs förslag)

Bestämmelserna om koncernredovisning är utformade på grundval av
bankredovisningsdirektivet som i betydande utsträckning hänvisar till det
sjunde direktivet.

I paragrafens första stycke anges de företag vilka som huvudregel skall
upprätta koncernredovisning enligt ÅRKL. Det är för det första fråga om
kreditinstitut och värdepappersbolag som utgör moderföretag i en
koncern. Bestämmelsen motsvarar främst artikel 1 i det sjunde direktivet
som gäller enligt artikel 42 i bankredovisningsdirektivet. Bestämmelsen
motsvaras delvis även av 4 kap. 10 § BRL. För det andra skall i vissa
fall finansiella holdingföretag upprätta koncernredovisning enligt ARKL,
nämligen om de uteslutande eller huvudsakligen äger dotterföretag som
är kreditinstitut eller värdepappersbolag (se vidare 1 kap. 1 § andra
stycket och författningskommentaren till denna paragraf). Denna bestäm-
melse följer av bankredovisningsdirektivets artikel 42.2.

Av andra stycket följer att koncernredovisningen i vissa fäll även skall
innehålla en finansieringsanalys. Något motsvarande krav finns inte enligt
direktivet. Bestämmelsen är i stället överförd från gällande rätt och om-
fattar endast de kreditinstitut och värdepappersbolag (samt finansiella hol-
dingföretag) som skall ha en auktoriserad revisor enligt de i bestämmel-
sen uppräknade lagrummen.

I tredje stycket anges att för finansiella holdingföretag enligt denna lag
som omfättas av den i stycket nämnda lagen om kapitaltäckning och stora
exponeringar, skall i koncernredovisningen även ingå en kapitaltäcknings-
analys (jfr 6 kap. 3 §). Ett sådant holdingföretag utgör regelmässigt även
ett moderföretag i en finansiell företagsgrupp enligt 6 kap. 1 § lagen om
kapitaltäckning och stora exponeringar för kreditinstitut och värdepap-
persbolag.

Årsredovisningslagens tillämpning

7 kap. 2 §

Med beaktande av vad som föreskrivs i 3 § skall följande bestämmelser
om koncernredovisning i 7 kap. årsredovisningslagen (1995:000)
tillämpas:

3 § första stycket om koncernredovisningens delar,

4 § om dotterföretag som skall omfattas av koncernredovisningen,

5 § om överskådlighet, god redovisningssed och rättvisande bild,

7 § första stycket första meningen om allmänna krav på koncem-
balansräkningen och koncemresultaträkningen,

8 § om minoritetsandelar,

9 § om balansdag,

II § om enhetliga principer för koncernredovisningen och årsredovis-
ningen,

12 § om elimineringar mellan koncernföretag,

14 § om förändringar i koncernens sammansättning,

Prop. 1995/96:10

Del 3
Kreditinstitut och
värdepappersbolag

203

15 och 16 §§ om uppgifter om dotterföretag och vissa andra företag,

17-23 §§ om hur dotterföretag skall räknas in i koncernredovisningen,
samt

24-29 §§ om hur andelar i intresseföretag och vissa andra företag skall
räknas in i koncernredovisningen.

(Jfr 3 kap. 1 § i kommitténs förslag)

7 kap. 3 § första stycket förslaget till årsredovisningslag

Se del 2. Artikel 16 och 36 i det sjunde direktivet om vilka delar som
skall ingå i koncernredovisningen gäller enligt artiklarna 42 och 43 i
bankredovisningsdirektivet.

7 kap. 4 § förslaget till årsredovisningslag

Se del 2. Artikel 13 i det sjunde direktivet om möjligheter att utelämna
vissa dotterföretag från koncernredovisningen gäller på sätt som sägs i
artikel 43.2 d i bankredovisningsdirektivet. Enligt artikeln skall årsre-
dovisningen för vissa undantagna företag fogas till koncernredovisningen
(jfr 3 § 1). Artikel 34 i det sjunde direktivet om upplysningar om skälen
till varför dotterföretag undantagits gäller på sätt som sägs i artikel

43.2 h i bankredovisningsdirektivet.

7 kap. 5 § förslaget till årsredovisningslag

Se del 2. Artikel 16 i det sjunde direktivet om krav på överskådlighet
m.m. gäller enligt artikel 42 och 43 i bankredovisningsdirektivet.

7 kap. 7 § första stycket första meningen förslaget till årsredovisningslag

Se del 2. Bestämmelsen om att koncembalans- och koncemresultaträk-
ningen skall utgöra en sammanställning av balans- respektive resultaträk-
ningarna för de dotterföretag som skall omfättas av koncernredovis-
ningen, bör göras tillämplig även på de företag som skall upprätta
koncernredovisning enligt ÅRKL.

7 kap. 8 § förslaget till årsredovisningslag

Se del 2. Artiklarna 21 och 23 i det sjunde direktivet om särredovisning
av minoritetens andelar gäller enligt artiklarna 42 och 43 i bankredovis-
ningsdirektivet.

Prop. 1995/96:10

Del 3
Kreditinstitut och
värdepappersbolag

204

7 kap. 9 § förslaget till årsredovisningslag

Se del 2. Artikel 27 i det sjunde direktivet om balansdag för koncern-
redovisningen gäller enligt artiklarna 42 och 43 i bankredovisningsdirekti-
vet. Första stycket motsvarar även 4 kap. 10 § första stycket andra me-
ningen BRL.

7 kap. 11 § förslaget till årsredovisningslag

Se del 2. Artikel 29 i det sjunde direktivet om att koncernredovisningen
normalt skall bygga på samma principer som har tillämpats i moderföre-
tagets årsredovisning gäller enligt artiklarna 42 och 43 i bankredovis-
ningsdirektivet.

7 kap. 12 ^förslaget till årsredovisningslag

Se del 2. Artikel 26 i det sjunde direktivet om eliminering av in-
temvinster m.m. gäller enligt artiklarna 42 och 43 i bankredovisnings-
direktivet. Bestämmelsen motsvarar delvis även 4 kap. 11 § andra stycket
BRL.

7 kap. 14 § förslaget till årsredovisningslag

Se del 2. Artikel 28 i det sjunde direktivet om jämförande upplysningar
när koncernens sammansättning ändras gäller enligt artiklarna 42 och 43
i bankredovisningsdirektivet.

7 kap. 15 § förslaget till årsredovisningslag

Se del 2. Artikel 34 i det sjunde direktivet om uppgifter som skall lämnas
om dotterföretag och intresseföretag gäller på sätt som sägs i artikel

43.2 h i bankredovisningsdirektivet.

7 kap. 76 § förslaget till årsredovisningslag

Se del 2. Artikel 35 i det sjunde direktivet om att vissa uppgifter om
dotter- och intresseföretag får utelämnas gäller enligt bankredovisningsdi-
rektivets artiklar 42 och 43 (jfr 3 § 2).

Prop. 1995/96:10

Del 3
Kreditinstitut och
värdepappersbolag

205

7 kap. 17 § förslaget till årsredovisningslag

Se del 2. Bestämmelsen om att sammanställning avseende moderföretag
och dotterföretag skall göras enligt någon av de metoder som anges i
årsredovisningslagen bör göras tillämplig även på kreditinstitut och
värdepappersbolag.

7 kap. 18 ^förslaget till årsredovisningslag

Se del 2. Artikel 19 i det sjunde direktivet om eliminering av andelama
i dotterföretaget, gäller enligt artikel 42 och 43 i bankredovisningsdirek-
tivet.

7 kap. 19 och 20 §§ förslaget till årsredovisningslag

Se del 2. Artikel 19 i det sjunde direktivet om anskaffningsvärde för
dotterföretagets andelar och dess tillgångar och skulder m.m. gäller enligt
artikel 42 och 43 i bankredovisningsdirektivet.

7 kap. 21 § förslaget till årsredovisningslag

Se del 2. Artikel 19 i det sjunde direktivet om behandling av skillnadsbe-
lopp såsom positiv eller negativ goodwill gäller enligt artikel 42 och 43
i bankredovisningsdirektivet.

7 kap. 22 § förslaget till årsredovisningslag

Se del 2. Artikel 20 i det sjunde direktivet om den s.k. poolningsmetoden
gäller enligt artikel 42 och 43 i bankredovisningsdirektivet.

7 kap. 23 § förslaget till årsredovisningslag

Se del 2. Artikel 14 i det sjunde direktivet om undantag för vissa
dotterföretag som bedriver så olikartad verksamhet att ett medtagande
fullt ut i koncernredovisningen skulle vara oförenligt med hänsyn till
kravet på rättvisande bild gäller på sätt som sägs i artikel 43.2 f i bankre-
dovisningsdirektivet (jfr 3 § 3).

Prop. 1995/96:10

Del 3

Kreditinstitut och

värdepappersbolag

206

7 kap. 24 § förslaget till årsredovisningslag

Se del 2. Artikel 33 i det sjunde direktivet om redovisning av intressefö-
retag enligt kapitalandelsmetoden gäller enligt artiklarna 42 och 43 i
bankredovi sningsd irekti vet.

7 kap. 25 § förslaget till årsredovisningslag

Se del 2. Artikel 33 i det sjunde direktivet om redovisning av förvärvade
andelar enligt kapitalandelsmetoden gäller enligt artiklarna 42 och 43 i
bankredovisningsdirektivet.

7 kap. 26 och 27 §§ förslaget till årsredovisningslag

Se del 2. Artikel 33 i det sjunde direktivet om redovisning av kapital-
andelarna i balansräkningen under innehavstiden gäller enligt artikel 42
och 43 i bankredovisningsdirektivet.

7 kap. 28 § förslaget till årsredovisningslag

Se del 2. Artikel 33 i det sjunde direktivet om behandling av resultat och
utdelning vid användning av kapitalandelsmetoden gäller enligt artikel 42
och 43 i bankredovisningsdirektivet.

7 kap. 29 § förslaget till årsredovisningslag

Se del 2. Artikel 32 i det sjunde direktivet om redovisning enligt
klyvningsmetoden gäller enligt artiklarna 42 och 43 i bankredovisningsdi-
rektivet. Artikel 34 i det sjunde direktivet om notupplysningar vid
tillämpning av klyvningsmetoden gäller på sätt som sägs i artikel 43.2 h
i bankredovisningsdirektivet.

Särskilda regler för andelar i dotterföretag i vissa fall

7 kap. 3 §

De i 2 § angivna bestämmelserna i 7 kap. årsredovisningslagen
(1995:000) skall tillämpas med följande avvikelser:

1. Tdlämpas 4 § tredje stycket 3 om utelämnande av vissa dotterföretag
för andelar som innehas som ett led i en finansiell stödaktion för en
rekonstruktion eller räddning av ett dotterföretag som är ett kreditinstitut
eller värdepappersbolag, skall moderföretaget

- i en not upplysa om arten av och villkoren för den finansiella stödak-
tionen, samt

- till sin koncernredovisning foga dotterföretagets årsredovisning.

Prop. 1995/96:10

Del 3
Kreditinstitut och
värdepappersbolag

207

2. Fråga om tillstånd enligt 16 § att utelämna uppgifter om dotterföre-
tag och vissa andra företag prövas av Finansinspektionen.

3. \iid som sägs i 23 § första stycket om tillämpningen av kapital-
andelsmetoden gäller inte dotterföretag vars verksamhet har direkt sam-
band med ett kreditinstituts eller värdepappersbolags verksamhet eller
avser tjänster knutna till sådan verksamhet.

(Jfr 3 kap. 2 § i kommitténs förslag)

Första punkten följer av bankredovisningsdirektivets artikel 43.2 d. I
förhållande till kommitténs förslag har bestämmelsen förtydligats för att
närmare ansluta till bankredovisningsdirektivets artikel 43.2 d. Ändring-
arna innebär att bestämmelsen begränsas till innehav i kreditinstitut och
värdepappersbolag och att det undantagna företagets årsredovisning skall
fogas till koncernredovisningen. Bestämmelsen bör i förekommande fäll
även gälla för innehav i utländska kreditinstitut och värdepappersföretag.

I andra punkten har Finansinspektionen angivits som den myndighet
som prövar frågor om tillstånd som avses i 7 kap. 16 § nya årsredovis-
ningslagen.

Tredje punkten följer av bankredovisningsdirektivets artikel 43.2 f.
Artikeln anger att nämnda företag inte får undantas från en konsolidering
med motiveringen att deras verksamhet skiljer sig så mycket från koncer-
nens verksamhet att en tillämpning skulle vara oförenlig med kravet på
rättvisande bild.

Allmänna regler för koncernredovisningen

7 kap. 4 §

För koncernredovisningen gäller i tillämpliga delar

1. de allmänna bestämmelserna om årsredovisningen i 2 kap. 2 §, med
undantag för hänvisningarna till 2 kap. 1-3 §§ årsredovisningslagen
(1995:000),

2. bestämmelserna om balansräkning och resultaträkning i 3 kap., med
det tillägget att vad som avsatts till kapitalandelsfonden skall tas upp som
bundet kapital under Andra fonder (post 12) i koncembalansräkningen,

3. bestämmelserna om värderingsregler i 4 kap.,

4. bestämmelserna om tilläggsupplysningar i 5 kap., med undantag för
2 § 1 och hänvisningarna till 5 kap. 8, 9 och 24 §§ årsredovisningslagen,
samt

5. bestämmelserna om förvaltningsberättelse och finansieringsanalys i
6 kap. 1 §, med undantag för hänvisningen till 6 kap. 2 § årsredovis-
ningslagen.

(Jfr 3 kap. 3 § i kommitténs förslag)

Första punkten motsvarar 7 kap. 6 § förslaget till årsredovisningslag.
Se del 2. Artiklarna 25 och 29 i det sjunde direktivet om en redovisning
med tillämpning av i princip bestämmelserna i det fjärde direktivet gäller

Prop. 1995/96:10

Del 3
Kreditinstitut och
värdepappersbolag

208

enligt artiklarna 42 och 43 i bankredovisningsdirektivet. I första punkten
anges att hänvisningarna till 2 kap. 2 och 3 §§ nya årsredovisningslagen
inte skall gälla för koncernredovisningen. Detta undantag görs eftersom
motsvarande krav för koncernredovisningen - om överskådlighet, god re-
dovisningssed och rättvisade bild - följer av hänvisningen till 7 kap. 5 §
nya årsredovisningslagen i 1 § i förevarande kapitel.

Andra punkten motsvarar bestämmelser i 7 kap. 7 § förslaget till årsre-
dovisningslag. Se del 2. Det sjunde direktivets artikel 17 om en redovis-
ning med tillämpning av i princip bestämmelserna i det fjärde direktivet
gäller i sak enligt artikel 43.2 g i bankredovisningsdirektivet. Vidare har
intagits en bestämmelse om den kapitalandelsfond som måste finnas om
kapitalandelsmetoden används i koncernredovisningen.

Tredje punkten motsvarar 7 kap. 10 § förslaget till årsredovisningslag.
Se del 2. Det sjunde direktivets artikel 29 om en värdering med till-
ämpning av i princip samma bestämmelser som i det fjärde direktivet
gäller enligt artiklarna 42 och 43 i bankredovisningsdirektivet.

Fjärde punkten motsvarar 7 kap. 13 § förslaget till årsredovisningslag.
Se del 2. Det sjunde direktivets artikel 34 om notupplysningar gäller en-
ligt artikel (43.2 h) i bankredovisningsdirektivet med de avvikelser som
följer av artiklarna 40 och 41.

Femte punkten motsvarar 7 kap. 30 § förslaget till årsredovisningslag.
Se del 2. Det sjunde direktivets artikel 36 om en sammanställd förvalt-
ningsberättelse gäller enligt artiklarna 42 och 43 i bankredovisningsdirek-
tivet.

När koncernredovisning inte behöver upprättas

7 kap. 5 §

Ett moderföretag som är dotterföretag behöver inte upprätta koncern-
redovisning om förutsättningarna enligt 7 kap. 2 § första eller andra
styckena årsredovisningslagen (1995:000) föreligger, samt

1. det undantagna företagets åtaganden har garanterats av dess mo-
derföretag, och

2. detta moderföretag är ett institut i vars verksamhet ingår att från
allmänheten låna medel och att bevilja krediter för egen räkning.

Moderföretag som med stöd av första stycket inte har upprättat någon
koncernredovisning skall i enlighet med bestämmelserna i 8 kap. 5 §
denna lag eller 8 kap. 3 § årsredovisningslagen offentliggöra den
koncernredovisning som avses i 7 kap. 2 § första stycket 1 årsredovis-
ningslagen samt koncemrevisionsberättelsen. Till registreringsmyndighe-
ten ingivna handlingar skall kungöras enligt 8 kap. Registreringsmyndig-
heten får förelägga moderföretaget att ge in en bestyrkt översättning till
svenska av handlingarna. Sådant föreläggande skall utfärdas av registre-
ringsmyndigheten om någon begär det.

Första stycket gäller inte i fall som anges i 7 kap. 2 § fjärde stycket
årsredovisningslagen.

Prop. 1995/96:10

Del 3
Kreditinstitut och
värdepappersbolag

209

14 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 10. Del III

Upplysning om förhållande som avses i första stycket 1 skall lämnas i
det undantagna företagets årsredovisning.

(Jfr 3 kap. 4 § i kommitténs förslag)

Bestämmelsen motsvarar 7 kap. 2 § förslaget till årsredovisningslag.
Se del 2. Det sjunde direktivets artiklar 8 och 11 om förutsättningar för
undantag från skyldigheten att upprätta koncernredovisning gäller enligt
artiklarna 42 och 43 i bankredovisningsdirektivet. Det sjunde direktivets
artikel 7 om undantag för moderföretag som i sin tur omfattas av en kon-
cernredovisning gäller på sätt som sägs i bankredovisningsdirektivets arti-
kel 43.2 b.

I första stycket har den möjlighet som anges i bankredovisningsdirekti-
vets artikel 43.2 b utnyttjats. Där anges att som villkor för undantag får
uppställas att det undantagna företagets åtaganden har garanterats av
moderföretaget, se allmänmotiveringen avsnitt 16.1.

Definitionen av kreditinstitut i första stycket 2 har samordnats med
1 kap. 1 § 5 i lagen om kreditmarknadsbolag. Om värdepappersbolag
omfättas beror på om de bedriver sådan rörelse som anges i bestämmel-
sen.

I andra stycket finns bestämmelser om ingivande och kungörande i fall
då koncernredovisning inte upprättas.

I tredje stycket görs bestämmelserna i 7 kap. 2 § fjärde stycket om när
koncernredovisning måste upprättas tillämpliga på företag som omfättas
av ÅRKL.

Enligt fjärde stycket skall tilläggsupplysningar lämnas om att åtagande-
na har garanterats av det undantagna företagets moderföretag.

7 kap. 6 §

Om 5 § första stycket tillämpas, skall i en not till det undantagna före-
tagets årsredovisning, utöver sådana uppgifter som anges i 7 kap. 2 §
femte stycket årsredovisningslagen (1995:000), sammantaget för det
undantagna företaget och dess dotterföretag även anges:

1. Summan av resultaträkningspostema Ränteintäkter (post 1),
Leasingintäkter (post 2), Provisionsintäkter (post 5), Nettoresultat av
finansiella transaktioner (post 7) och Övriga rörelseintäkter (post 8),

2. Arets resultat,

3. Summan av eget kapital, samt

4. Medelantalet anställda under räkenskapsåret.

(Jfr 3 kap. 4 § i kommitténs förslag)

I paragrafen har möjligheten i artikel 9.2 i det sjunde direktivet jäm-
förd med artikel 43.2 c i bankredovisningsdirektivet införts, se all-
mänmotiveringen avsnitt 16.1. Bestämmelsen avser krav på vissa upplys-
ningar om den företagsgruppering för vilken ingen koncernredovisning
upprättas. Enligt bestämmelsen skall sådana upplysningar lämnas i årsre-
dovisningen hos det moderföretag som inte upprättar koncernredovisning.

Prop. 1995/96:10

Del 3
Kreditinstitut och
värdepappersbolag

210

I 5 § fjärde stycket denna lag och i 7 kap. 2 § femte stycket årsredovis-
ningslagen finns bestämmelser om ytterligare notupplysningar som skall
lämnas om någon koncernredovisning inte upprättas.

8 kap. Offentlighet

Registreringsmyndighet

8 kap. 1 §

Finansinspektionen är registreringsmyndighet för banker och hypo-
teksinstitut.

Patent- och registreringsverket är registreringsmyndighet för övriga
företag som omfattas av denna lag. För dessa skall 8 kap. årsredovis-
ningslagen (1995:000) tillämpas i stället för 2-8 §§ nedan.

(Jfr 4 kap. 2 § i kommitténs förslag)

Bestämmelsen motsvarar 8 kap. 1 § förslaget till årsredovisningslag.

Enligt första stycket är Finansinspektionen registreringsmyndighet för
banker och hypoteksinstitut. Detta innebär beträffande banker ingen än-
dringjämfört med i dag. Enligt 8 kap. BRL är Finansinspektionen regist-
reringsmyndighet för banker. Hypoteksinstitut av viss minsta storlek är
enligt 2 kap. 3 § i 1980 års årsredovisningslag i dag skyldiga att sända
in årsredovisning och revisionsberättelse till Patent- och registreringsver-
ket. Sådana institut skall enligt ÅRKL i stället ge in handlingarna till Fi-
nansinspektionen.

Enligt andra stycket är Patent- och registreringsverket registre-
ringsmyndighet för övriga företag som omfattas av lagen. Detta innebär
att kreditmarknadsbolag, värdepappersbolag och sådana eventuellt
kvarvarande bolag som kan bedriva verksamhet enligt öveigångsbe-
stämmelsema till lagen (1991:981) om kreditmarknadsbolag skall ge in
årsredovisningen till patent- och registreringsverket. Även sådana
finansiella holdingföretag som skall upprätta koncernredovisningen enligt
denna lag skall ge in koncernredovisningen och koncemrevisionsbe-
rättelsen till Patent- och registreringsverket.

Årsredovisningslagens tillämpning

8 kap. 2 §

Bestämmelserna i 8 kap. 14 och 15 §§ årsredovisningslagen (1995:000)
om publicering av årsredovisningen skall tillämpas.

(Jfr 4 kap. 1 § i kommitténs förslag)

Prop. 1995/96:10

Del 3
Kreditinstitut och
värdepappersbolag

211

8 kap. 14 § förslaget till årsredovisningslag

Se del 2. Artikel 48 i det ljärde direktivet om vissa krav vid offent-
liggörandet gäller enligt artikel 1.1 i bankredovisningsdirektivet.

8 kap. 15 § förslaget till årsredovisningslag

Se del 2. Artikel 49 i det fjärde direktivet om vad som skall iakttas om
årsredovisningen inte offentliggörs i sin helhet gäller enligt artikel 1.1 i
bankredov i sningsdirekti vet.

Uppgifter om anmärkningar enligt bankrörelselagen

8 kap. 3 §

En årsredovisning som publiceras i ofullständigt skick enligt 8 kap. 15 §
årsredovisningslagen (1995:000) skall även innehålla uppgift om anmärk-
ningar enligt 3 kap. 11 § andra - fjärde styckena bankrörelselagen
(1987:617).

(Jfr 4 kap. 6 § i kommitténs förslag)

Enligt artikel 49 i det fjärde direktivet och bestämmelsen i 8 kap. 15 §
andra stycket förslaget till ny årsredovisningslag får en årsredovisning
som publiceras i förkortat skick inte åtföljas av revisionsberättelsen. En-
ligt 8 kap. 15 § nya årsredovisningslagen skall den förkortade årsredovis-
ningen i stället innehålla uppgifter bl.a. om revisorns anmärkningar om
huruvida denna uppgjorts enligt tillämplig lag.

Enligt den förevarande paragrafen skall en banks förkortade årsredovis-
ning utöver de nämnda uppgifterna även innehålla uppgifter om eventuel-
la anmärkningar enligt de angivna lagrummen i BRL. Det kan i samman-
hanget nämnas att enligt 8 kap. 15 § nya årsredovisningslagen skall kre-
ditmarknadsbolag och andra aktiebolag lämna liknande uppgifter om
eventuella anmärkningar enligt 10 kap. 10 § andra-fjärde styckena aktie-
bolagslagen och hypoteksinstitut lämna uppgifter om anmärkningar enligt
4 kap. 10 § andra-fjärde styckena 1980 års årsredovisningslag.

Årsredovisningens avlämnande till revisorerna

8 kap. 4 §

Årsredovisningen för det förflutna räkenskapsåret skall lämnas till
revisorerna

1. i en bank senast en månad före ordinarie stämma,

2. i en sparbank senast en månad före ordinarie stämma, dock senast
den 31 mars,

Prop. 1995/96:10

Del 3
Kreditinstitut och
värdepappersbolag

212

3. i ett hypoteksinstitut senast fyra månader efter räkenskapsårets ut-
gång.

(Jfr 4 kap. 3 § i kommitténs förslag)

Första och andra punkten överensstämmer i huvudsak med 4 kap. 3 §
första stycket BRL. Tredje punkten motsvarar 4 kap. 8 § andra stycket
1980 års årsredovisningslag.

Ingivande till registreringsmyndighet

8 kap. 5 §

En bank och ett hypoteksinstitut skall ge in bestyrkta kopior av årsredo-
visningen och revisionsberättelsen för det förflutna räkenskapsåret till
registreringsmyndigheten så snart det kan ske efter det att balansräkning-
en och resultaträkningen blivit fastställda. En lokal föreningsbank är dock
skyldig att ge in handlingarna endast om registreringsmyndigheten begär
det.

Hos en lokal föreningsbank skall bestyrkta kopior av årsredovisningen
och revisionsberättelsen hållas tillgängliga för envar senast en månad
efter det att balansräkningen och resultaträkningen blivit fastställda.
Envar skall ha rätt att på begäran få kopior av handlingarna. Priset på
sådana kopior får inte överstiga administrationskostnaden.

På kopian av årsredovisningen som ges in till registreringsmyndigheten
eller hålls tillgänglig enligt andra stycket skall en styrelseledamot teckna
bevis om att balansräkningen och resultaträkningen har fastställts med
uppgift om fastställelsedagen. Beviset skall även innehålla uppgift om
stämmans beslut beträffande bankens eller institutets vinst eller förlust.

(Jfr 4 kap. 4 och 5 §§ i kommitténs förslag)

Paragrafen överensstämmer i huvudsak med 4 kap. 3 § andra-fjärde
styckena BRL.

I första stycket regleras för vilka företag och inom vilken tid årsredo-
visningen och revisionsberättelsen skall ges in till registreringsmyndighe-
ten. I förhållande till gällande rätt har tillkommit att hypoteksinstitut alltid
skall vara skyldiga att sända in årsredovisningen och revisionsberättelsen
till Finansinspektionen. Endast hypoteksinstitut av viss minsta storlek
eller med visst medelantal anställda är i dag enligt 2 kap. 3 § 1980 års
årsredovisningslag skyldiga att sända in årsredovisning och revisionsbe-
rättelse till Patent- och registreringsverket.

Särbestämmelserna för lokal föreningsbank i andra stycket är tillåtna
enligt bankredovisningsdirektivets artikel 44.3. Där anges att kreditin-
stitut som inte bedrivs i sådan bolagsform som anges i artikel 1.1 i det
fjärde direktivet och inte behöver sända in årsredovisningshandlingar till
centralt register enligt nationell lagstiftning i vart fall skall hålla
handlingarna tillgängliga där företaget har sitt säte. I sådana fall skall det

Prop. 1995/96:10

Del 3
Kreditinstitut och
värdepappersbolag

213

vara möjligt att på begäran få kopior av handlingarna. Priset på sådana
kopior får inte överstiga administrationskostnaden.

I tredje stycket finns närmare bestämmelser om tecknande av bevis
m.m. på de handlingar som ges in till registreringsmyndigheten eller
offentliggörs genom tillhandahållande hos företaget. Motsvarande bestäm-
melser finns i 8 kap. 3 § nya årsredovisningslagen.

Kungörande

8 kap. 6 §

När årsredovisning och revisionsberättelse enligt 5 § har getts in till
registreringsmyndigheten, skall myndigheten kungöra detta i en tidning.

Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer får meddela
närmare föreskrifter om sådan kungörelse.

(Jfr 4 kap. 1 § i kommitténs förslag)

I första stycket fastslås att årsredovisningen och revisionsberättelsen
skall kungöras. Se kommentaren till 8 kap. 4 § nya årsredovisningslagen.
Artikel 3 i det första bolagsrättsliga direktivet om kungörande av årsredo-
visningen gäller på sätt som sägs i artiklarna 44.1 och 44.3 i bankredo-
visningsdirektivet.

Enligt bestämmelsen tillåts att ett kungörande sker såväl genom Pöst-
och Inrikes Tidning, i en av Finansinspektionen utgiven tidning eller i
annan tidning, som skall tillgodose direktivets krav. De närmare former-
na för ett kungörande bör regleras genom sådana föreskrifter som avses
i andra stycket.

Vite

8 kap. 7 §

Verkställande direktör eller styrelseledamot i en bank eller ett hypoteks-
institut som enligt denna lag skall ge in redovisningshandling eller revi-
sionsberättelse till Finansinspektionen, kan av inspektionen föreläggas vid
vite att fullgöra denna skyldighet.

Fråga om utdömande av vitet prövas av Finansinspektionen.

(Jfr 7 kap. 23 § i kommitténs förslag till ändring i bankrörelselagen)
Bestämmelser om vite finns i gällande rätt i 7 kap. 23 § BRL.
Eftersom bestämmelserna om ingivande av årsredovisningen m.m.
överförs till ARKL, bör även bestämmelserna om vite som sanktion vid
försenade ingivanden av redovisningshandlingar överföras dit. En annan
sak är att underlåtenhet att insända årsredovisning m.m. liksom hittills
kan beaktas vid prövningen av om förutsättningarna för vidare oktroj
föreligger.

Prop. 1995/96:10

Del 3
Kreditinstitut och
värdepappersbolag

214

I paragrafens första stycke föreslås en uttrycklig rätt för Finansinspek-
tionen att förelägga banker och hypoteksinstitut att vid äventyr av vite
inge de redovisningshandlingar och revisionsberättelser som skall inges
till inspektionen enligt ARKL.

Motsvarande bestämmelser för sådana kreditinstitut och värdepappers-
bolag som skall sända in redovisningshandlingar och delårsrapporter till
Patent- och registreringsverket finns i 8 kap. 13 § förslaget till års-
redovisningslag.

Enligt andra stycket skall försuttet vite utdömas av Finansinspektionen.
Bestämmelser av motsvarande slag finns på försäkringsområdet i 21 kap.
2 § femte stycket FRL.

Koncernredovisning och koncemrevisionsberättelse

8 kap. 8 §

Detta kapitel tillämpas också på koncernredovisning och koncem-
revisionsberättelse.

(Jfr 4 kap. 7 § i kommitténs förslag)

Paragrafen motsvarar 8 kap. 16 § förslaget till ny årsredovisningslag
(se kommentaren till denna bestämmelse). Bestämmelserna motsvarar
även 4 kap. 10 § BRL. Artikel 38 i det sjunde direktivet om offentliggör-
ande av koncernredovisningen gäller enligt artiklarna 42 och 43 i bankre-
dovisningsdirektivet.

9 kap. Delårsrapport

Skyldighet att lämna delårsrapport

9 kap. 1 §

Bankaktiebolag, sparbanker, centralaföreningsbankeroch hypoteksinstitut
skall minst en gång under ett räkenskapsår som onfattar mer än tio må-
nader avge en särskild redovisning (delårsrapport) enligt denna lag.
Detsamma skall gälla aktiebolag som omfattas av denna lag, om bolaget
är skyldigt att ha auktoriserad revisor enligt 10 kap. 3 § andra eller fjär-
de stycket aktiebolagslagen (1975:1385).

(Jfr 5 kap. 1 och 2 §§ i kommitténs förslag)

Paragrafen motsvarar 4 kap. 12 § första stycket första och andra me-
ningarna BRL och 11 kap. 12 första stycket första och andra meningarna
aktiebolagslagen. Bestämmelser om delårsrapport saknas i bankredovis-
ningsdirektivet.

Skyldigheten att avge delårsrapport enligt ÅRKL omfattar för det första
vissa i bestämmelsen uppräknade banker. Därtill kommer att hypoteksin-

Prop. 1995/96:10

Del 3
Kreditinstitut och
värdepappersbolag

215

stitut skall till skillnad från i dag avge delårsrapport oavsett storlek och
antalet anställda.

Även övriga kreditinstitut och värdepappersbolag som omfättas av
ARKL skall avge delårsrapport. Bestämmelserna anknyter till nuvarande
kriterier för bestämmande av skyldighet att avge sådan rapport (se kom-
mentaren till 9 kap. 1 § nya årsredovisningslagen och allmänmotive-
ringen, avsnitt 18). Skyldigheten att avge en sådan rapport har gjorts
beroende av om företaget skall ha en auktoriserad revisor enligt aktiebo-
lagslagen. Detta gäller bl.a. om aktiebolaget har en viss minsta storlek
på balansomslutningen.

Årsredovisningslagens tillämpning

9 kap. 2 §

Med beaktande av vad som föreskrivs i 3 § skall följande bestämmelser
om delårsrapport i 9 kap. årsredovisningslagen (1995:000) tillämpas:

1 § andra och tredje styckena om den period rapporten skall avse
m.m.,

2 § första stycket om tillhandahållande av delårsrapport, samt

3 och 4 §§ om delårsnapportens innehåll.

(Jfr 5 kap. 1 § i kommitténs förslag)

9 kap. 1 § andra och tredje styckena förslaget till årsredovisningslag

Se del 2. Paragrafen motsvarar 4 kap. 12 § första stycket tredje me-
ningen och andra stycket första meningen BRL. Bestämmelserna reglerar
vilken period rapporten skall avse och vem som skall avge rapporten.

9 kap. 2 § första stycket förslaget till årsredovisningslag

Se del 2. Paragrafen motsvarar i huvudsak 4 kap. 12 § andra stycket
andra och tredje meningarna BRL. Bestämmelser om vem som är regi-
streringsmyndighet för olika kreditinstitut och värdepappersbolag som
omfättas av ÅRKL anges i 8 kap. 1 §. Där föreskrivs att Finansinspektio-
nen är registreringsmyndighet för banker och hypoteksinstitut och att
Patent- och registreringsverket är registreringsmyndighet för övriga
företag som omfättas av ARKL.

9 kap. 3 § förslaget till årsredovisningslag

Prop. 1995/96:10

Del 3
Kreditinstitut och
värdepappersbolag

Se del 2. Paragrafen motsvarar delvis 4 kap. 13 § första stycket BRL. I
BRL finns i dag inget krav på att bank skall lämna uppgifter om investe-
ringar och finansiering. I den mån sådana uppgifter är viktiga för bedöm-

216

ningen av bankens verksamhetsresultat och ställning torde det dock ändå
i dag följa av god redovisningssed att sådana uppgifter bör lämnas.

9 kap. 4 § förslaget till årsredovisningslag

Se del 2. Bestämmelsen om att uppgifter skall lämnas för tidigare
rapportperiod motsvarar 4 kap. 14 § BRL.

Särskilda regler om delårsrapportens tillhandahållande och innehåll

9 kap. 3 §

De i 2 § angivna bestämmelserna i 9 kap. årsredovisningslagen
(1995:000) skall tillämpas med följande avvikelser:

1. Utöver vad som följer av 2 § första stycket om tillhandahållande av
delårsrapport skall delårsrapporten i banker och hypoteksinstitut genast
lämnas även till de huvudmän och medlemmar som begär det samt sändas
in till Finansinspektionen så snart det kan ske.

2. Uppgifter för koncern enligt 3 § andra stycket skall alltid lämnas av
ett moderföretag som är bank eller hypoteksinstitut. På motsvarande sätt
skall en central föreningsbank som har anslutna lokala föreningsbanker
lämna uppgifter för gruppen.

3. 1 delårsrapporten skall, utöver vad som anges i 3 §, uppgifter läm-
nas om utvecklingen av inlåningen och utlåningen sedan föregående rä-
kenskapsårs utgång.

(Jfr 5 kap. 2 § i kommitténs förslag)

Första och andra punkterna motsvarar 4 kap. 12 och 13 §§ BRL och
avser banks delårsrapport. Bestämmelsen har utformats så att enhetliga
bestämmelser skall gälla för banker och hypoteksinstitut.

Tredje punkten motsvarar 4 kap. 13 § BRL. Bestämmelsen om upp-
gifter om in- och utlåning har getts ett enhetligt innehåll för de företag
som omfättas av denna lag.

Vite

9 kap. 4 §

Bestämmelserna i 8 kap. 7 § om vite gäller även delårsrapport.

(Paragrafen saknar motsvarighet i kommitténs förslag)

I paragrafen, som saknade motsvarighet i det till lagrådet remitterade
förslaget har intagits en erinran om att bestämmelserna i 8 kap. 7 § om
vitesföreläggande och utdömande av vite skall gälla även för delårs-
rapporter.

Prop. 1995/96:10

Del 3
Kreditinstitut och
värdepappersbolag

217

10 kap. Överklagande

10 kap. 1 §

Finansinspektionens beslut i frågor om

1. medgivande eller tillstånd enligt 4 kap. 2 § 7, 5 kap. 2 § 7 och
7 kap. 3 §2,

2. föreläggande enligt 7 kap. 5 § andra stycket, 8 kap. 7 § första
stycket och 9 kap. 4 §, samt

3. utdömande av vite enligt 8 kap. 7 § andra stycket och 9 kap. 4 §,
får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol.

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

(Jfr 1 kap. 7 § i kommitténs förslag)

Bestämmelserna om överklagande föreslås intagna i ARKL som en
konsekvens av att redovisningsreglerna bryts ut ur BRL för att samlas i
en särskild lag.

Nuvarande överklagandebestämmelser finns i 7 kap. 24 § BRL. Dessa
bestämmelser innebär att beslut som Finansinspektionen meddelat enligt
4 kap. BRL överklagas till regeringen. Enligt regeringen bör dock i linje
med vad som nyligen skett i fråga om överklagandereglema beträffande
liknande beslut enligt lagen (1994:2004) om kapitaltäckning och stora
exponeringar för kreditinstitut och värdepappersbolag besluten i framtiden
överklagas hos allmän förvaltningsdomstol.

I proposition (1992/93:100, bilaga 3, s. 24 f. och s. 93, prop.
1993/94:133 och prop. 1994/95:27) om fortsatt reformering av instans-
ordningen m.m. i de allmänna förvaltningsdomstolarna har föreslagits att
länsrätt skall vara första instans för ett stort antal måltyper som i dag
enligt bestämmelser i olika lagar överklagas från förvaltningsmyndighet
till kammarrätt. För dessa mål föreslås att det skall krävas prövningstill-
stånd vid överklagande till kammarrätt. Endast i fråga om vissa mål som
rör viktiga ekonomiska intressen såsom återkallelse av olika verksam-
hetstillstånd och liknande bör enligt uttalanden i propositionen målen
prövas av kammarrätten i första instans.

De frågor som kan överklagas enligt denna lag gäller enligt regeringen
inte sådana frågor som kräver att målen bör överklagas till kammarrätten
som första instans. Det bör därför föreskrivas att överklagande görs hos
allmän förvaltningsdomstol och att prövningstillstånd krävs vid över-
klagande till kammarrätt.

Prop. 1995/96:10

Del 3
Kreditinstitut och
värdepappersbolag

Kommentarer till balansräkningens poster och bankredovisnings-
direktivets artiklar därom

I det följande kommenteras kortfattat posterna i det schema för ba-
lansräkningen som lagen föreskriver. I samband därmed lämnas en redo-
görelse för bankredovisningsdirektivets artiklar om innehållet i olika

218

poster. Det bör ankomma på regeringen eller Finansinspektionen att med-
dela närmare föreskrifter om vad posterna skall innehålla.

Bilaga 1

Uppställningsform för balansräkning

Tillgångar

1.  Kassa och tillgodohavanden hos centralbanker

Direktivets post 1, Kassa, tillgodohavanden hos centralbanker och
postgiro, benämns i regeringens förslag Kassa och tillgodohavanden hos
centralbanker. Benämningen föreslås för att klaigöra att tillgodohavanden
hos Postgirot Bank inte skall tas upp under posten efter postgirots
bolagisering.

Direktivets post 1 skall, enligt artikel 13, i bankredovisningsdirektivet
först och främst omfätta lagliga betalningsmedel (kassa), däribland
utländska sedlar och mynt. Till posten får därutöver endast hänföras till-
godohavanden hos centralbanker och postgiro i det land eller de länder
där kreditinstitutet är etablerat. Sådana tillgodohavanden måste när som
helst kunna disponeras fritt. Andra fordringar på centralbanker och post-
giro skall enligt direktivet tas upp som Utlåning till kreditinstitut eller
som Utlåning till allmänheten.

2.  Belåningsbara statsskuldförbindelser m.m.

Direktivets post 2, Statsskuldförbindelser och andra skuldbevis som är
belåningsbara i centralbanker, benämns i regeringens förelag Belå-
ningsbara statsskuldförbindelser m.m. i syfte att erhålla en enklare
benämning.

Direktivets post 2 omfattar, enligt artikel 14, för det företa stats-
skuldförbindelser och andra liknande värdepapper, dvs. skattkammarväx-
lar, statsobligationer och andra liknande skuldbevis, emitterade av offent-
liga oigan och belåningsbara i centralbanker i det land eller de länder där
kreditinstitutet är etablerat. Skuldbevis som emitterats av offentliga oigan
och som inte är belåningsbara i det land eller de länder där kreditinsti-
tutet är etablerat skall tas upp under posten Obligationer och andra rän-
tebärande värdepapper. Vidare skall posten Belåningsbara statsskuldför-
bindelser m.m. omfätta värdepapper som är belåningsbara i centralbanker
i den mån värdepapperen enligt nationell lag är belåningsbara i central-
banker i det land eller de länder där kreditinstitutet är etablerat.

Prop. 1995/96:10

Del 3
Kreditinstitut och
värdepappersbolag

219

3.  Utlåning till kreditinstitut

Direktivets post 3, Fordringar på kreditinstitut, benämns i regeringens
förslag Utlåning till kreditinstitut. Därmed erhålls en parallell benämning
med direktivets begrepp Utlåning till allmänheten. I såväl den engelska
som den franska direktivtexten används samma begrepp för båda dessa
typer av fordringar.

Direktivets post 3 omfattar, enligt artikel 15, alla fordringar som
uppkommit genom banktransaktioner som det kreditinstitut eller vär-
depappersbolag, vilket upprättar balansräkningen, företagit med inhemska
och utländska kreditinstitut, oavsett hur transaktionen rubricerats i det
enskilda fallet. Undantag skall göras endast för fordringar som repre-
senteras av obligationer eller andra värdepapper som skall tas upp under
posten Obligationer och andra räntebärande värdepapper. Det bör därvid
noteras att fordringar på kreditinstitut som enligt lag är belåningsbara i
centralbanker enligt artikel 14 skall redovisas under Belåningsbara
statsskuldförbindelser m.m. Artikeln innehåller en från artikel 2 av-
vikande definition av begreppet kreditinstitut vilken sammanfattningsvis
innebär att i begreppet kreditinstitut inte inkluderas finansiella institut
men däremot centralbanker och officiella inhemska och internationella
bankinrättningar samt att företag av motsvarande slag utanför EG
inkluderas. Det kan anmärkas att ett finansiellt institut definieras i andra
banksamordningsdirektivet (89/646/EEG) som ett institut som utan att
vara ett kreditinstitut har en huvudsaklig verksamhet som består i att
förvärva aktier eller andelar eller att ägna sig åt utlåning, finansiell
leasing, betalningsförmedling, värdepappers- eller valutahandel för egen
eller kunders räkning eller portfölj förvaltning och rådgivning m.fl.
angivna verksamheter. Fordringar på företag som inte uppfyller de nu
nämnda villkoren skall tas upp under Utlåning till allmänheten.

Det kan noteras att begreppet betalbar på anfordran, vilket är av bety-
delse för tillämpningen av specifikationskravet vad avser gränsdragningen
mellan post 1 och post 3, definieras i direktivets artikel 11. Där anges att
endast belopp som kan tas i anspråk när som helst eller beträffande vilka
det har avtalats en löp- eller uppsägningstid som underskrider 24 timmar
eller en arbetsdag, skall anses betalbara på anfordran.

4.  Utlåning till allmänheten

Posten 4 omfattar, enligt artikel 16, alla tillgångar i form av fordringar
på inhemska och utländska kunder som inte är kreditinstitut, oavsett hur
transaktionen rubricerats i det enskilda fallet. Undantag skall göras endast
för fordringar i form av obligationer eller andra värdepapper som skall
tas upp under post 5, Obligationer och andra räntebärande värdepapper.
Det bör därvid noteras att fordringar som enligt lag är belåningsbara i
centralbanker enligt artikel 14 skall redovisas under Belåningsbara
statsskuldförbindelser m.m.

Prop. 1995/96:10

Del 3
Kreditinstitut och
värdepappersbolag

220

5.  Obligationer och andra räntebärande värdepapper

Direktivets post 5, Obligationer och andra värdepapper med fest av-
kastning, benämns i regeringens förslag Obligationer och andra ränte-
bärande värdepapper. I Sverige används traditionellt begreppet ränta i
stället för termen fest avkastning.

Direktivets post 5 omfettar, enligt artikel 17, sådana omsättningsbara
obligationer och andra räntebärande värdepapper som emitterats av
kreditinstitut eller andra företag eller offentliga oigan. Härvid gäller dock
att värdepapper som emitterats av offentliga oigan skall omfettas endast
i den mån de inte skall tas upp under posten Belåningsbara statsskuldför-
bindelser m.m. Motsvarande bestämmelse torde dock gälla även för
andra fordringar som enligt lag är belåningsbara i centralbanker. Dessa
skall enligt artikel 14 redovisas under Belåningsbara statsskuldför-
bindelser m.m.

6.  Aktier och andelar (som inte ingår i post 7 eller 8)

Direktivets post 6, Aktier och andra värdepapper med rörlig avkastning,
benämns i regeringens förslag Aktier och andelar (som inte ingår i post
7 eller 8). Med utdelning avses det som direktivet benämner rörlig av-
kastning. Eftersom aktier och andelar, i enlighet med direktivet, även kan
upptas under posterna 7 och 8 görs ett uttryckligt undantag för dessa i
benämningen på förevarande post.

7.  Aktier och andelar i intresseföretag

Direktivets post 7, Ägarintressen, benämns i regeringens förslag Aktier
och andelar i intresseföretag. Direktivets post 8, Aktier och andelar i
anknutna företag, benämns i regeringens förslag Aktier och andelar i
koncernföretag. Begreppen ägarintresse och anknutet företag införs inte
i detta sammanhang utan de etablerade termerna intresseföretag och kon-
cernföretag används.

8.  Aktier och andelar i koncernföretag

Se kommentaren till post 7.

9.  Immateriella anläggningstillgångar

a) Goodwill

b) Andra immateriella anläggningstillgångar

Prop. 1995/96:10

Del 3
Kreditinstitut och
värdepappersbolag

Direktivets post 9, Immateriella anläggningstillgångar, omfettar, enligt
artikel 4, vissa tillgångar som anges i det fjärde direktivets artikel 9.

221

Dessa är i) kostnader for bolagsbildning om nationell rätt medger att de
redovisas som tillgångar, ii) forsknings- och utvecklingskostnader om
nationell rätt medger att de redovisas som tillgångar, iii) koncessioner,
patent, licenser, varumärken samt liknande rättigheter om de är för-
värvade mot vederlag och nationell rätt medger att de redovisas som
tillgångar, iv) goodwill om den förvärvats mot vederlag samt v)
förskottsbetalningar.

Direktivets specifikation av posten Immateriella anläggningstillgångar
på kostnader för bolagsbildning har utgått i regeringens förslag. Sådana
kostnader får enligt lagförslaget inte aktiveras.

10. Materiella tillgångar

a) Inventarier

b) Leasingobjekt

c) Byggnader och mark

Direktivets post 10, Materiella anläggningstillgångar, benämns i rege-
ringens förslag Materiella tillgångar. Ändringen har företagits i syfte att
under posten även skall kunna redovisas materiella omsättningstillgångar,
såsom t.ex. övertagna fastigheter. Direktivet medför att nästan alla
tillgångsposter kan innehålla såväl omsättnings- som anläggningstill-
gångar. Detta synsätt bör gälla även för denna post.

Direktivets post 10 omfattar, enligt artikel 4, vissa tillgångar som anges
i det Qärde direktivets artikel 9. Dessa är i) mark och byggnader, ii)
tekniska anläggningar och maskiner, iii) övriga anläggningar, verktyg och
maskiner samt iv) förskottsbetalningar och pågående nyanläggningar.

I förhållande till direktivet har tillkommit en indelning av posten Mate-
riella tillgångar på a) Inventarier, b) Leasingobjekt och c) Byggnader och
mark. Inventarier och Leasingobjekt utgör enligt Finansinspektionens sär-
föreskrifter (FFFS 1994:38) om kreditinstituts årsredovisning och delårs-
rapportering huvudrubriker i uppställningsformen. Även framdeles bör
dessa poster framgå av balansräkningens tillgångssida för att bibehålla ge-
nomlysningen av dessa i flertalet fåll väsentliga poster. Likaledes bör
posten Byggnader och mark intas i ARKL:s balansräkningsschema. Dessa
tillgångar kan uppgå till stora belopp om t.ex. ett kreditinstitut eller ett
värdepappersbolag övertagit fastigheter från fallerande låntagare.

11. Tecknat ej inbetalt kapital

Direktivets post 14, Tecknat ej inbetalt kapital som är infordrat, har ut-
gått i regeringens förslag. Därvid har den möjlighet som anges i direkti-
vets artikel 4 utnyttjats. Artikeln medger att medlemsländerna far före-
skriva att infordrat kapital skall redovisas under posten Tecknat ej inbe-
talt kapital. Därmed saknas anledning att införa posten Tecknat ej inbetalt
kapital som är infordrat i svensk rätt.

Prop. 1995/96:10

Del 3
Kreditinstitut och
värdepappersbolag

222

12. Egna aktier

Direktivets post 12, Egna aktier eller andelar, benämns i regeringens för-
slag Egna aktier. Det torde för de juridiska personer som utgör kreditin-
stitut eller värdepappersbolag inte vara möjligt att inneha egna andelar.
Det kan däremot förekomma situationer där kreditinstitut eller värdepap-
persbolag innehar egna aktier. Av 4 kap. 14 § förslaget till årsredovis-
ningslag jämförd med 4 kap. 1 § ÅRKL följer att egna aktier inte får tas
upp till något värde.

13. Övriga tillgångar

I denna post redovisas tillgångar som inte skall tas upp i annan tillgångs-
post.

14. Förutbetalda kostnader och upplupna intäkter

Under rubriken redovisas tillgångsposter som behövs för en korrekt
periodisering, t.ex. förutbetald hyreskostnad.

Skulder, avsättningar och eget kapital

l.  Skulder till kreditinstitut

Direktivets post 1, Skulder till kreditinstitut, benämndes i kommitténs
förslag Skulder till kreditinstitut och centralbanker. Benämningen syftade
till att klargöra postens innehåll. Posten skall enligt artikel 18.2 även om-
fätta skulder till centralbanker. Mot bakgrund av att tillgångsposten Ut-
låning till kreditinstitut, för vilken kommittén inte föreslagit någon mot-
svarande ändring, i vissa fäll omfettar fordringar på centralbanker (jfr ar-
tikel 15) bör direktivets benämning på posten väljas för att erhålla pa-
rallella benämningar på tillgångs- och passivsidan.

Direktivets post 1 omfettar, enligt artikel 18, alla skulder som uppkom-
mit genom banktransaktioner som det kreditinstitut eller värdepappers-
bolag, vilket upprättar balansräkningen, företagit med inhemska och
utländska kreditinstitut, oavsett hur transaktionen rubricerats i det
enskilda fället. Undantag skall göras endast för obligationer eller andra
värdepapper som skall tas upp under posten Emitterade värdepapper

m. m. Artikeln innehåller en från artikel 2 avvikande definition av be-
greppet kreditinstitut vilken sammanfettningsvis innebär att begreppet
kreditinstitut inte omfettar finansiella institut men däremot centralbanker,
officiella inhemska och internationella bankinrättningar samt att företag
av motsvarande slag utanför EG ingår.

Prop. 1995/96:10

Del 3
Kreditinstitut och
värdepappersbolag

223

2.  In- och upplåning från allmänheten

a) Inlåning

b) Upplåning

Direktivets post 2, Inlåning från allmänheten, benämns i regeringens
förslag In- och upplåning från allmänheten. Ändringen utgör en an-
passning till svensk terminologi.

Av direktivets artikel 18 följer att posten skall, med visst undantag,
omfätta all inlåning ("all amounts owed") från andra borgenärer än
kreditinstitut oavsett hur transaktionen rubricerats i det enskilda fallet. I
Sverige torde med begreppet inlåning åsyftas skulder i en trängre
bemärkelse. Med inlåning torde i allmänhet förstås insatta sparmedel i
bank. Direktivets post 2.a), Insatta sparmedel, benämns mot bakgrund av
detta Inlåning, medan direktivets post 2.b), Övriga skulder, benämns
Upplåning.

Direktivets post 2 omfattar, enligt artikel 19, all inlåning från andra
borgenärer än kreditinstitut enligt definitionen i artikel 18, oavsett hur
transaktionen rubricerats i det enskilda fallet. Undantag skall göras endast
för upplåning i form av obligationer eller andra värdepapper som skall
tas upp under posten Emitterade värdepapper m.m. Utgivna sparobliga-
tioner redovisas under denna post när de inte är omsättningsbara.

3. Emitterade värdepapper m.m.

a) Emitterade skuldebrev

b) Övriga

Direktivets post 3, Skulder representerade av emitterade värdepapper,
benämns i regeringens förslag Emitterade värdepapper m.m. i syfte att
erhålla en enklare benämning.

Direktivets post 3 omfattar, enligt artikel 20, såväl obligationer som
skulder för vilka omsättningsbara värdepapper har emitterats. Som
exempel anges bankcertifikat, "bons de caisse" och skulder enligt egna
accepter eller egna växlar. Därvid skall endast växlar som ett kreditinsti-
tut utställt för egen upplåning och för vilka institutet svarar som trassat
räknas som egna accepter.

4.  Övriga skulder

I posten redovisas skulder som inte skall redovisas som annan skuldpost.

5. Upplupna kostnader och förutbetalda intäkter

I denna post ingår vissa skuldposter som skall redovisas för en korrekt
periodisering, t.ex. ett belopp som skall periodiseras till kommande rä-
kenskapsår.

Prop. 1995/96:10

Del 3
Kreditinstitut och
värdepappersbolag

224

6.  Avsättningar

a) Avsättningar för pensioner och liknande förpliktelser

b) Avsättningar för skatter

c) Övriga avsättningar

I denna post redovisas förpliktelser som är att hänföra till avsättningar.

7.  Efterställda skulder

Direktivets post 7, Efterställda skulder, omfattar, enligt artikel 21, såda-
na skulder för vilka det genom avtal bestämts att de, vare sig de repre-
senteras av värdepapper eller ej, skall i händelse av likvidation eller kon-
kurs återbetalas först efter det att alla övriga borgenärer tillgodosetts.

8.  Obeskattade reserver

Posten har tillkommit i förhållande till direktivet på skäl som redovisas
i allmänmotiveringen, avsnitt 9.7.

9.  Aktiekapital / Grundfond / Insatskapital

Direktivets post 9, Tecknat kapital, benämns i regeringens förslag
Aktiekapital / Grundfond / Insatskapital. Därmed kan för respektive typ
av associationsform tillämplig term på vad direktivet betecknar som
tecknat kapital användas i årsredovisningen. Aktiebolag och bankaktiebo-
lag skall således benämna posten Aktiekapital, sparbanker skall benämna
posten Grundfond medan föreningsbanker skall benämna posten In-
satskapital.

Direktivets post 9 omfattar, enligt artikel 22, kapital som, oavsett hur
det betecknats i det enskilda fallet, enligt nationell lag skall räknas som
eget kapital tecknat av aktieägare eller andra innehavare, allt efter det
ifrågavarande institutets associationsform.

10. Överkursfond

I överenstämmelse med motsvarande anpassningar i nya årsredovisnings-
lagen föreslås att direktivets post 10, Överkurs vid emission, benämns
Överkursfond. Till denna fond tillförs överskjutande belopp när aktier
emitterats till en kurs överstigande nominellt belopp.

Prop. 1995/96:10

Del 3
Kreditinstitut och
värdepappersbolag

225

15 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 10. Del III

11. Uppskrivningsfond

Uppskrivningsfond innehåller belopp som efter uppskrivning av anlägg-
ningstillgång avsatts till uppskrivningsfond. Enligt lagförslaget skall vissa
upplysningar lämnas om fonden (se 5 kap. 5 § förslaget till årsredovis-
ningslag jämfört med 5 kap. 1 § ARKL).

12. Andra fonder

a) Reservfond

b) Fond för orealiserade vinster

c) Garantifond

d) Övriga fonder

I överenstämmelse med motsvarande anpassningar i årsredovisningslagen
föreslås att Direktivets post 11, Kapitalreserver, benämns Andra fonder
och placeras efter posten Uppskrivningsfond.

Direktivets post 12 omfettar, enligt artikel 23, alla slag av reserver
som i artikel 9 i det fjärde direktivet angivits och definierats under
posten Kapitalreserver (Andra fonder). Dessa reserver är 1. lagstadgad
reserv om nationell lagstiftning kräver sådan reserv, 2. reserv för egna
aktier och andelar om nationell lagstiftning kräver sådan reserv, 3. reser-
ver föreskrivna i bolagsordningen, samt 4. övriga reserver. För kreditin-
stitut vars associationsform inte omfettas av det fjärde direktivet (dvs. i
Sverige sparbanker, föreningsbanker och hypoteksinstitut) får medlems-
staterna vid behov föreskriva även andra slag av reserver. De slag av re-
server som därvid avses skall i berörda kreditinstituts balansräkningar re-
dovisas särskilt, som delposter till Aktiekapital / Grundfond / Insatskapi-
tal, med undantag för uppskrivningsfond som skall tas upp under post 11,
Uppskrivningsfond.

13. Balanserad vinst eller förlust

Pösten innehåller ackumulerade vinster eller ackumulerade förluster från
tidigare räkenskapsår.

14. Årets resultat

Direktivets post 7, Vinst under räkenskapsåret, och post 16, Förlust
under räkenskapsåret, har utgått i regeringens förslag. Därvid har den
möjlighet som anges i direktivets artikel 4 utnyttjats vilken ger en möjlig-
het att i nationell lag föreskriva att vinsten eller förlusten under räken-
skapsåret skall redovisas som passivsidans sista post. Därmed saknas an-
ledning att i svensk rätt ändra redovisningen av vinst eller förlust under
räkenskapsåret.

Prop. 1995/96:10

Del 3
Kreditinstitut och
värdepappersbolag

226

Direktivets post 14, Vinst eller förlust under räkenskapsåret, benämns
i överenstämmelse med motsvarande anpassning enligt nya årsredovis-
ningslagen för Årets resultat.

POSTER INOM LINJEN

Panter m.m. har diskuterats i allmänmotiveringen, avsnitt 11.2.

1.  Panter och därmed jämförliga säkerheter ställda för egna skulder
och för såsom avsättningar redovisade förpliktelser, varje slag för
sig

Inom linjen skall som post 1 redovisas för egna skulder ställda säkerhe-
ter. Bankredovisningsdirektivet uppställer inget krav på att som egen post
under balansräkningen uppta för egna skulder ställda säkerheter. Däremot
föreligger en upplysningsplikt till följd av det fjärde direktivet.

Den enligt gällande rätt angivna benämningen ställda panter m.m., som
även omfattar andra ställda säkerheter, har i regeringens förslag ersatts
med det öveigripande begreppet ställda säkerheter.

Redovisning av ställda säkerheter bör i förekommande fell avse även
eventuella säkerheter ställda för avsättningar.

För kreditinstitut och värdepappersbolag torde ställda säkerheter i form
av inteckningar normalt vara av mindre betydelse. Motsvarande krav på
särredovisning av sådana säkerheter har därför inte tagits in i ÅRKL:s
balansräkningsschema. En ytterligare indelning måste dock göras om en
delpost är av betydelse med hänsyn till kravet på rättvisande bild (se 3
kap. 4 § nya årsredovisningslagen jämfört med 3 kap. 2 § ÅRKL).

2.  Övriga ställda panter och jämförliga säkerheter, varje slag för sig

Posten 2 avser panter m.m. ställda för annat än egna skulder och för så-
som avsättningar redovisade förpliktelser. Enligt bankredovisningsdirekti-
vets artikel 24 skall tillgångar som pantförskrivits för tredje mans förplik-
telser tas upp under Ansvarsförbindelser. Vad som krävs enligt direktivet
bör anses tillgodosett genom att sådana panter m.m. redovisas inom lin-
jen som egen post. I den mån det förekommer att panter ställts för egna
ansvarsförbindelser bör även de anges i denna post.

3.  Ansvarsförbindelser

a) Accepterade och endosserade växlar

b) Garantier

c) Övriga ansvarsförbindelser

Prop. 1995/96:10

Del 3
Kreditinstitut och
värdepappersbolag

Posten 3 avser ansvarsförbindelser. I ÅRKL:s schema för balansräk-
ningen har intagits bestämmelser om en särredovisning av accepterade
och endosserade växlar samt garantier.

227

4. Åtaganden

a) Åtaganden till följd av återköpstransaktioner

b) Övriga åtaganden

Posten 4 avser Åtaganden. Posten har sin bakgrund i artikel 25 i
bankredovisningsdirektivet. Enligt artikeln skall upplysningar lämnas om
alla oåterkalleliga åtaganden som innebär risktagande. I schemat för ba-
lansräkningen föreskrivs en uppdelning enligt artikel 4 i åtaganden till
följd av återköpstransaktioner och övriga åtaganden. Om det inte är
möjligt att uppskatta åtagandet till ett visst belopp bör i stället sam-
manfattande upplysningar lämnas om åtagandets karaktär och de om-
ständigheter som gör att åtagandet inte går att beloppsbestämma.

Kommentarer till resultaträkningens poster och bankredovisnings-
direktivets artiklar därom

I det följande kommenteras posterna i lagens resultaträkningsschema. I
samband därmed lämnas en redogörelse för bankredovisningsdirektivets
artiklar om innehållet i posterna. På samma sätt som för balansräkningen
bör närmare föreskrifter om posternas innehåll meddelas av regeringen
eller Finansinspektionen.

Bilaga 2

Uppställningsform för resultaträkning

1. Ränteintäkter

Direktivets post 1, Ränteintäkter och liknande intäkter, benämns i rege-
ringens förslag Ränteintäkter för att erhålla en enklare benämning.

Direktivets post 2, Räntekostnader och liknande kostnader, benämns i
regeringens förslag Räntekostnader i syfte att erhålla en enklare benäm-
ning (se post 3 i balansräkningsschemat).

Direktivets post 1, Ränteintäkter och liknande intäkter, samt post 2,
Räntekostnader och liknande kostnader, omfettar enligt artikel 29 alla
vinster och förluster som uppkommer i bankverksamhet.

Direktivets post 1 avser alla intäkter från tillgångar upptagna under till-
gångsposterna 1-5; Kassa och tillgodohavanden hos centralbanker, Belå-
ningsbara statsskuldförbindelser m.m., Utlåning till kreditinstitut, Utlå-
ning till allmänheten, Utlåning till allmänheten och Obligationer och and-
ra räntebärande värdepapper, oberoende av hur de beräknats. I posterna
skall också ingå över tiden fördelade intäkter som uppkommit därigenom
att tillgångar förvärvats till lägre belopp än, eller att skulder iklätts till
högre belopp än, vad som skall betalas på förfellodagen.

Direktivets post 2 avser alla kostnader för skulder upptagna under
skuldposterna 1, 2, 3 och 8; Skulder till kreditinstitut, In- och upplåning

Prop. 1995/96:10

Del 3
Kreditinstitut och
värdepappersbolag

228

från allmänheten, Emitterade värdepapper m.m. samt Efterställda skul-
der, oberoende av hur de beräknats. I posterna skall också ingå över
tiden fördelade utgifter som uppkommit därigenom att tillgångar förvär-
vats till högre belopp än, eller att skulder iklätts till lägre belopp än vad
som skall betalas på förfellodagen.

Vidare skall i respektive post även tas upp intäkter respektive kostnader
som uppkommit på grund av säkrade terminskontrakt och som är fördela-
de över kontraktets fektiska löptid och har räntekaraktär.

Vidare skall i respektive post tas upp ränteliknande arvoden och provi-
sioner som beräknas på tidsbasis eller på grundval av fordringens respek-
tive skuldens storlek.

2.  Leasingintäkter

I förhållande till direktivet har posten Leasingintäkter tillkommit på skäl
som anges i allmänmotiveringen, avsnitt 9.2.2.

3. Räntekostnader

Se kommentaren till post 1.

4.  Erhållna utdelningar

Direktivets post 3, Intäkter från värdepapper, benämns i regeringens
förslag Erhållna utdelningar. Av begreppet Erhållna utdelningar framgår
tydligare vad som skall tas upp under posten, dvs. intäkter från aktier,
intäkter från intresseföretag och intäkter från aktier och andelar i
koncernföretag, men däremot inte intäkter från räntebärande värdepapper
eller från handel med värdepapper.

Ifrågavarande post omfettar enligt artikel 30 all utdelning och alla
övriga intäkter från värdepapper med rörlig avkastning, från ägarin-
tressen och från aktier och andelar i anknutna företag. Intäkter från aktier
och andelar i förvaltningsbolag skall också ingå i denna post.

5.  Provisionsintäkter

Enligt artikel 31 skall - utan att det påverkar tillämpningen av bestämmel-
serna om vad som skall tas upp som ränteintäkt respektive räntekostnad -
till Provisionsintäkter räknas intäkter från alla tjänster som tillhandahållits
tredje man. Till Provisionskostnader räknas alla kostnader för tjänster
som tillhandahållits av tredje man. Det anförda gäller särskilt a) provi-
sioner hänförliga till garantigivning, till låneförvaltning för andra långiva-
res räkning och till värdepapperstransaktioner för tredje mans räkning,
b) provisioner och andra avgifter samt intäkter hänförliga till betalnings-

Prop. 1995/96:10

Del 3
Kreditinstitut och
värdepappersbolag

229

transaktioner, kontoadministration, samt förvaring och förvaltning av vär-
depapper, c) provisioner hänförliga till transaktioner i utländsk valuta och
försäljning och köp av mynt och ädla metaller för tredje mans räkning
samt d) provisioner för mäklartjänster i samband med inlånings-, försäk-
rings- och låneavtal.

6.  Provisionskostnader

Se kommentaren till post 5.

7.  Nettoresultat av finansiella transaktioner

Direktivets post 6, Nettovinst eller nettoförlust av finansiella transak-
tioner, benämns i regeringens förslag Nettoresultat av finansiella transak-
tioner, för att erhålla en enklare benämning.

Direktivets post, Nettoresultat av finansiella transaktioner, omfettar en-
ligt artikel 32 dels nettovinster eller nettoförluster av handel med värde-
papper som inte innehas som finansiella anläggningstillgångar jämte juste-
ringar eller återföringar av värdet på sådana värdepapper, dels nettovin-
ster eller nettoförluster av valutatransaktioner med undantag för periodi-
seringen av skillnaden mellan avista- och terminsleden i säkrade termins-
kontrakt, dels nettovinster eller nettoförluster av köp- och sälj transak-
tioner beträffande finansiella instrument inklusive ädla metaller. I de
medlemsstater som utnyttjat möjligheten till att tillåta generella bankrisk-
reserver skall posten omfätta nettovinst eller nettoförlust endast avseende
sådana värdepapper som ingår i handelslager, jämte justeringar eller åter-
föringar av värdet på sådana värdepapper.

Svenska Bankföreningen och Svenska Fondhandlareföreningen anser att
kommitténs förslag till namn på posten leder tanken till att den omfettar
fler transaktioner än vad direktivet anger och att posten borde benämnas
t.ex. Handelsresultat, värdepapper och valutor.

Det kan dock ifrågasättas om sist nämnda benämning är bättre. Enligt
direktivet skall nämligen även orealiserade värdeförändringar och värde-
förändringar på andra finansiella instrument än värdepapper tas upp i
posten. Den av kommittén föreslagna benämningen har en bättre överens-
stämmelse med direktivtexten. Övervägande skäl talar för att ansluta till
denna benämning.

8.  Övriga rörelseintäkter

I posten ingår intäkter som inte skall redovisas i andra intäktsposter.

Prop. 1995/96:10

Del 3
Kreditinstitut och
värdepappersbolag

230

9. Allmänna administrationskostnader

Posten kommenteras närmare i allmänmotiveringen, avsnitt 9.2.2.

10. Av- och nedskrivningar av materiella och immateriella
anläggningstillgångar

Direktivets post 9, Värdejusteringar beträffande Tillgångar, posterna 9
och 10, benämns i regeringens förslag Av- och nedskrivningar av mate-
riella och immateriella anläggningstillgångar. Benämningen föreslås för
att dels samordna direktivets benämning med svensk terminologi, dels er-
hålla en enklare benämning.

11. Övriga rörelsekostnader

I posten ingår kostnader som inte skall redovisas i annan post.

12. Kreditförluster, netto

Direktivets post 11, Nedskrivningar av fordringar samt avsättningar för
ansvarsförbindelser och åtaganden, respektive post 12, Återföringar av
nedskrivna fordringar samt av avsättningar för ansvarsförbindelser och
åtaganden, har sammanslagits i regeringens förslag i enlighet med den
möjlighet som anges i direktivets artikel 33.3. Den sammanslagna posten
benämns Kreditförluster, netto.

Ifrågavarande post skall enligt artikel 33 omfatta dels kostnader vid
nedskrivningar av sådana fordringar som skall tas upp under Utlåning till
kreditinstitut och Utlåning till allmänheten samt avsättningar för sådana
ansvarsförbindelser och åtaganden som skall tas upp som poster utanför
balansräkningen, dels intäkter av tidigare nedskrivna fordringar samt be-
lopp som återförts efter tidigare nedskrivningar eller avsättningar.

13. Nedskrivningar av finansiella anläggningstillgångar

Direktivets post 13, Nedskrivningar av överlåtbara värdepapper som
innehas som finansiella anläggningstillgångar, av ägarintressen samt av
aktier och andelar i anknutna företag, benämns i regeringens förslag
Nedskrivningar av finansiella anläggningstillgångar i syfte att förenkla
benämningen. Av artikel 35.2 följer nämligen att ägarintressen, aktier
och andelar i anknutna företag samt värdepapper avsedda att varaktigt
ingå i företagets normala verksamhet skall anses vara finansiella anlägg-
ningstillgångar.

I de medlemsstater som utnyttjat möjligheten att tillåta generella bank-
riskreserver skall dessa poster även omfätta nettovinst eller nettoförlust

Prop. 1995/96:10

Del 3
Kreditinstitut och
värdepappersbolag

231

av handel med tillgångar som ingår i posten Obligationer och andra rän-
tebärande värdepapper samt i posten Aktier och andelar (som inte ingår
i post 7 eller 8) upptagna värdepapper som varken innehas som finans-
iella anläggningstillgångar eller som ingår i handelslager, jämte jus-
teringar eller återföringar av värdet på sådana värdepapper. Postens
rubrik skall anpassas därefter.

Direktivets post 13 och post 14 omfattar enligt artikel 34 dels kostnader
vid nedskrivning av sådana fordringar som skall tas upp under tillgångs-
posterna 5-8; dvs. Obligationer och andra räntebärande värdepapper samt
Aktier/andelar, dels alla belopp som återförts efter tidigare nedskrivning,
till den del kostnaderna och intäkterna hänför sig till överlåtbara värde-
papper som innehas som finansiella anläggningstillgångar, till ägarintres-
sen eller till aktier eller andelar i anknutna företag.

Medlemsstaterna får tillåta en kvittning mellan kostnader och intäkter
under dessa poster, så att endast en nettopost (intäkt eller kostnad) redo-
visas. Värdejusteringar av fordringar på kreditinstitut, kunder, företag i
vilka kreditinstitut har ägarintressen samt anknutna företag skall redovisas
särskilt i noter, om justeringarna är av betydelse. Denna bestämmelse be-
höver inte tillämpas om en medlemsstat tillåter kvittning. Några särskilda
bestämmelser om kvittning föreslås inte i detta sammanhang.

14. Återföringar av nedskrivningar av finansiella
anläggningstillgångar

Direktivets post 14, Återföringar av nedskrivna överlåtbara värdepapper
som innehas som finansiella anläggningstillgångar, ägarintressen samt
aktier och andelar i anknutna företag, benämns Återföringar av nedskriv-
ningar av finansiella anläggningstillgångar. Se kommentaren till posten
13.

15. Extraordinära intäkter

Se 3 kap. 9 § förslaget till årsredovisningslag jämfört med 3 kap. 2 §
ÅRKL.

16. Extraordinära kostnader

Se kommentaren till post 15.

17. Bokslutsdispositioner

Posten har tillkommit i förhållande till direktivet på skäl som redovisas
i allmänmotiveringen, avsnitt 9.7.

Prop. 1995/96:10

Del 3

Kreditinstitut och

värdepappersbolag

232

18. Skatt på årets resultat

Direktivets post 15, Skatt på resultatet av den normala verksamheten,
post 16, Resultatet av den normala verksamheten efter skatt, post 19,
Extraordinärt resultat, post 20, Skatt på extraordinärt resultat, samt post
21, Extraordinärt resultat efter skatt, har utgått ur regeringens förslag
med utnyttjande av den möjlighet som anges i direktivets artikel 1.1
jämförd med det fjärde direktivets artikel 30. Se vidare de krav på
särskilda notupplysningar som föreslås i 5 kap. 16 § nya årsredovisnings-
lagen jämfört med 5 kap. 1 § ARKL.

19. Övriga skatter

Direktivets post 22, Övriga skatter som inte ingår i ovanstående poster,
benämns Övriga skatter i regeringens förslag i syfte att erhålla en enklare
benämning.

20. Årets resultat

Direktivets post 23, Vinst eller förlust för räkenskapsåret, benämns Årets
resultat i regeringens förslag i likhet med motsvarande balansräknings-
post.

Prop. 1995/96:10

Del 3
Kreditinstitut och
värdepappersbolag

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996 och tillämpas första
gången för räkenskapsår som inleds närmast efter den 31 december 1995.

Frågan om lagens ikraftträdande har behandlats i avsnitt 21 i all-
mänmotiveringen i del 2.

2. Förekommer i lag eller annan författning hänvisning till föreskrift i
4 kap. bankrörelselagen (1987:617) som ersatts genom bestämmelse i
denna lag, tillämpas i stället den nya bestämmelsen.

Bestämmelsen är av samma slag som punkt 4 i öveigångsbestämmelsema
till nya årsredovisningslagen beträffande 11 kap. aktiebolagslagen (se
kommentaren till denna bestämmelse).

3. Bestämmelsen i 4 kap. 5 § tredje stycket årsredovisningslagen
(1995:000) skall inte tillämpas på nedskrivning som har gjorts före lagens
ikraftträdande.

Bestämmelsen är av samma slag som punkt 5 i öveigångsbestämmelsema
till nya årsredovisningslagen (se kommentaren till denna bestämmelse).

233

4. Belopp som har avsatts till uppskrivningsfond före lagens ikraftträ-
dande får användas för erforderlig nedskrivning av värdet på andra
anläggningstillgångar eller för nedskrivning av bankens innehav av
fordringsbevis som är avsedda för den allmänna marknaden, allt under
förutsättning att det finns särskilda skäl för en sådan utjämning. 1 så fall
skall upplysning om detta lämnas i en not.

Bestämmelsen är av samma slag som punkt 6 i öveigångsbestämmelsema
till nya årsredovisningslagen med beaktande av nuvarande förutsättningar
för en användning av uppskrivningsfonden enligt 4 kap. 5 § andra stycket
BRL (se kommentaren till motsvarande bestämmelse i nya årsredovis-
ningslagen).

5. Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finansinspektio-
nen får för den första års- eller koncernredovisning som upprättas enligt
denna lag föreskriva att 3 kap. 5 § andra stycket årsredovisningslagen
(1995:000) inte skall tillämpas samt meddela närmare föreskrifter om
vilka jänförande upplysningar som i stället skall lämnas.

Bestämmelsen har tillkommit för att underlätta en anpassning till den nya
lagstiftningen samt ge möjligheter till undantag från lagens krav på angi-
vande av jämförelsetal för föregående räkenskapsår. När det gäller före-
tag som omfättas av denna lag bör det överlämnas till regeringen eller,
efter vidare delegation, Finansinspektionen att meddela närmare föreskrif-
ter om vilka närmare undantag som skall göras samt vilka upplysningar
som i stället skall lämnas. På så sätt ges en bättre möjlighet att anpassa
övergångsregleringen med hänsyn till olika företagstyper och företags-
storlek efter vikten av att sådan information lämnas.

Prop. 1995/96:10

Del 3
Kreditinstitut och
värdepappersbolag

234

23.2 Förslaget till lag om ändring i bankrörelselagen
(1987:617)

3 kap. 11 §

Revisorerna skall för vaije räkenskapsår avge en revisionsberättelse till
stämman. Berättelsen skall överlämnas till bankens styrelse senast två
veckor före den ordinarie stämman. Revisorerna skall inom samma tid
till styrelsen återlämna de redovisningshandlingar som har överlämnats
till dem.

Revisionsberättelsen skall innehålla ett uttalande om huruvida årsredo-
visningen har upprättats i överensstämmelse med lagen (0000:00) om års-
redovisning i kreditinstitut och värdepappersbolag. Innehåller inte årsre-
dovisningen sådana upplysningar som skall lämnas enligt nämnda lag
skall revisorerna ange detta och lämna behövliga upplysningar i sin berät-
telse, om det kan ske.

Har revisorerna vid sin granskning funnit att någon åtgärd eller
försummelse, som kan föranleda ersättningsskyldighet, ligger en
styrelseledamot till last eller att en styrelseledamot på annat sätt handlat
i strid mot denna lag, lagen om årsredovisning i kreditinstitut och
värdepappersbolag, bankaktiebolagslagen (1987:618), sparbankslagen
(1987:619) eller föreningsbankslagen (1987:620) eller mot stadgarna,
skall det anmärkas i berättelsen. Revisionsberättelsen skall även innehålla
ett uttalande i frågan om ansvarsfrihet för styrelseledamöterna.
Revisorerna kan även i övrigt i berättelsen anteckna de upplysningar som
de önskar meddela aktieägarna, huvudmännen eller medlemmarna.

I revisionsberättelsen skall också anmärkas om revisorerna funnit att
banken inte har fullgjort sin skyldighet

1. att göra avdrag för preliminär A-skatt eller kvarstående skatt enligt
uppbördslagen (1953:272),

2. att lämna uppgift enligt 54 § 1 mom. uppbördslagen eller 4 eller
11 § lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare,
eller

3. att i rätt tid betala skatter och avgifter som avses i 1-2.

Om revisionsberättelsen innehåller anmärkning om att banken inte har
fullgjort någon sådan skyldighet som avses i fjärde stycket 1-3, skall
revisorerna genast sända in en avskrift av den till skattemyndigheten.

Revisionsberättelsen skall innehålla särskilda uttalanden om fast-
ställande av balansräkningen och resultaträkningen samt om det förslag
till dispositioner beträffande bankens vinst eller förlust som har lagts
fram i förvaltningsberättelsen.

I en moderbank skall revisorerna avge en särskild revisionsberättelse
beträffande koncernen. Härvid skall första-tredje och sjätte styckena till-
lämpas.

I en central föreningsbank, till vilken det finns anslutna lokala före-
ningsbanker, skall revisionsberättelsen innehålla särskilda uttalanden om
gruppen i dess helhet på grundval av den sammanställning som föreskrivs

Prop. 1995/96:10

Del 3
Kreditinstitut och
värdepappersbolag

235

i 2 kap. 1 § fjärde stycket lagen om årsredovisning i kreditinstitut och
värdepappersbolag.

(Jfr 3 kap. 11 § kommitténs förslag)

Paragrafen innehåller bestämmelser om revisonsberättelsens innehåll.

I andra stycket finns i dag bestämmelser om att revisom skall uttala sig
om huruvida årsredovisningen har gjorts upp enligt bankrörelselagen.
Som en konsekvens av att 4 kap. bankrörelselagen upphävs har i paragra-
fen intagits bestämmelser om att uttalandet skall avse huruvida årsredo-
visningen har upprättats i överensstämmelse med ÅRKL.

Kompletteringar av liknande slag har gjorts i tredje och åttonde stycke-
na.

5 kap. 1 §

Om en stiftare, huvudman, styrelseledamot eller delegat uppsåtligen eller
av oaktsamhet skadar banken då han fullgör sitt uppdrag, skall han er-
sätta skadan. Detsamma gäller när skadan vållas en aktieägare, en med-
lem eller någon annan genom överträdelse av denna lag, lagen (0000:00)
om årsredovisning i kreditinstitut och värdepappersbolag, bankaktie-
bolagslagen (1987:618), sparbankslagen (1987:619) eller föreningsbanks-
lagen (1987:620) eller bankens stadgar.

(Jfr 5 kap. 1 § kommitténs förslag)

Ändringen är föranledd av att 4 kap. bankrörelselagen upphävs och er-
sätts av ARKL. Se författningskommentaren till 15 kap. 1 § aktiebolags-
lagen.

5 kap. 3 §

En aktieägare är skyldig att ersätta den skada som han genom att med-
verka till överträdelse av denna lag, lagen (0000:00) om årsredovisning
i kreditinstitut och värdepappersbolag, bankaktiebolagslagen (1987:618)
eller bolagsordningen uppsåtligen eller av grov oaktsamhet tillfogar bank-
aktiebolaget, en aktieägare eller någon annan.

En medlem i en föreningsbank eller en röstberättigad som inte är med-
lem är skyldig att ersätta den skada som han genom att medverka till
överträdelse av denna lag, lagen om årsredovisning i kreditinstitut och
värdepappersbolag, föreningsbankslagen (1987:620) eller stadgarna upp-
såtligen eller av grov oaktsamhet tillfogar föreningsbanken, en medlem
eller någon annan.

(Jfr 5 kap. 3 § kommitténs förslag)

Ändringen är föranledd av att 4 kap. bankrörelselagen upphävs och er-
sätts av bestämmelser i ÅRKL. Se författningskommentaren till 15 kap.
3 § aktiebolagslagen.

Prop. 1995/96:10

Del 3
Kreditinstitut och
värdepappersbolag

236

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996.

2. Ifråga omförhållanden som avser ett räkenskapsår vilket har inletts
före ikraftträdandet tillämpas äldre bestämmelser.

Den nya lagstiftningen innebär bl.a. att 4 kap. bankrörelselagen upphävs
och att banker skall börja att tillämpa de nya redovisningsreglerna i
ÅRKL för räkenskapsår som inleds den 1 januari 1996. De föreslagna
ändringarna i bankrörelselagen bör tillämpas i samband med att de nya
redovisningsreglerna börjar att tillämpas. I fråga om uttalande i revisions-
berättelse, skadeståndsansvar eller andra förhållanden som avser ett
räkenskapsår som påböljats före den 1 januari 1996 - och för vilka äldre
redovisningsbestämmelser skall tillämpas - skall äldre bestämmelser i
bankrörelselagen tillämpas.

Prop. 1995/96:10

Del 3
Kreditinstitut och
värdepappersbolag

237

23.3 Förslaget till lag om ändring i bankaktiebolagslagen
(1987:618)

Avvikelser från kommitténs förslag är i stor utsträckning en följd av lag-
ändringar som gjorts i bankaktiebolagslagen efter det kommittén lagt
fram sitt delbetänkande.

1 kap. 4 §

Ett bankaktiebolags aktiekapital skall bestämmas med hänsyn till omfatt-
ningen och beskaffenheten av den planerade rörelsen. Är aktiekapitalet
fördelat på flera aktier, skall dessa lyda på lika belopp.

Bankaktiebolaget skall när rörelsen påböijas ha ett bundet eget kapital
som vid tidpunkten för beslut om oktroj motsvarar minst fem miljoner
ecu. I 5 kap 4 § 3 lagen (0000:00) om årsredovisning i kreditinstitut och
värdepappersbolag finns bestämmelser om vad som utgör bundet eget
kapital.

(Jfr 1 kap. 2 § kommitténs förslag)

Den ändrade lydelsen är föranledd av att 4 kap. bankrörelselagen upp-
hävs och ersätts av ÅRKL.

1 kap. 6 §

Ett bankaktiebolag är moderbolag och en annan juridisk person är dotter-
företag, om bankaktiebolaget

1. innehar mer än hälften av rösterna för samtliga aktier eller andelar
i den juridiska personen,

2. äger aktier eller andelar i den juridiska personen och på grund av
avtal med andra delägare i denna förfogar över mer än hälften av röst-
erna för samtliga aktier eller andelar,

3. äger aktier eller andelar i den juridiska personen och har rätt att ut-
se eller avsätta mer än hälften av ledamöterna i dess styrelse eller mot-
svarande ledningsorgan, eller

4. äger aktier eller andelar i den juridiska personen och har rätt att en-
samt utöva ett bestämmande inflytande över denna på grund av avtal med
den juridiska personen eller på grund av föreskrift i dess bolagsordning,
bolagsavtal eller därmed jämförbara stadgar.

Vidare är en juridisk person dotterföretag till moderbolaget, om ett
annat dotterföretag till moderbolaget eller moderbolaget tillsammansmed
ett eller flera andra dotterföretag eller flera andra dotterföretag till-
sammans

1. innehar mer än hälften av rösterna för samtliga aktier eller andelar
i den juridiska personen,

Prop. 1995/96:10

Del 3
Kreditinstitut och
värdepappersbolag

238

2. äger aktier eller andelar i den juridiska personen och på grund av
avtal med andra delägare i denna förfogar över mer än hälften av
rösterna för samtliga aktier eller andelar, eller

3. äger aktier eller andelar i den juridiska personen och har rätt att
utse eller avsätta mer än hälften av ledamöterna i dess styrelse eller mot-
svarande ledningsorgan.

Om ett dotterföretag äger aktier eller andelar i en juridisk person och
på grund av avtal med den juridiska personen eller på grund av föreskrift
i dess bolagsordning, bolagsavtal eller därmed jämförliga stadgar har
rätt att ensamt utöva ett bestämmande inflytande över den juridiska per-
sonen, är även denna dotterföretag till moderbolaget.

Moderbolag och dotterföretag utgör tillsammans en koncern.

(Jfr 1 kap. 3 § kommitténs förslag)

Genom den föreslagna ändringen införs en ny koncemdefinition i bank-
aktiebolagslagen. Den nya koncemdefinitionen är i sak likalydande med
den definition som föreslås i nya årsredovisningslagen, ARKL och aktie-
bolagslagen. Se vidare författningskommentaren till 1 kap. 5 § aktiebo-
lagslagen.

1 kap. 7 §

1 de fall som avses i 6 § första stycket 1-3 och andra stycket skall sådana
rättigheter som tillkommer någon som handlar i eget namn men för en
annan fysisk eller juridisk persons räkning anses tillkomma den personen.

Vid bestämmandet av antalet röster i ett dotterföretag beaktas inte de
aktier eller andelar i dotterföretaget som innehas av företaget självt eller
av dess dotterföretag. Detsamma gäller aktier eller andelar som innehas
av den som handlar i eget namn men för dotterföretagets eller dess
dotterföretags räkning.

(Bestämmelsen saknar motsvarighet i kommitténs förslag)

Paragrafen är ny. Bestämmelsen motsvaras av 1 kap. 6  §

aktiebolagslagen. Se författningskommentaren till denna paragraf.

2 kap. 15 a §

Belopp som bolaget på grund av aktieteckning har fått som betalning för
aktierna utöver det nominella beloppet skall sättas av till överkursfonden.

(Jfr 2 kap. 2 a § i kommitténs förslag)

Paragrafen är ny och innebär att överkurs vid utgivandet av aktier skall
sättas av till en särskild reserv benämnd överkursfond. Se författnings-
kommentaren till 2 kap. 12 a § aktiebolagslagen.

Prop. 1995/96:10

Del 3
Kreditinstitut och
värdepappersbolag

239

4 kap. 14 a §

Belopp som bolaget på grund av aktieteckning har fått som betalning för
aktierna utöver det nominella beloppet skall sättas av till överkursfonden.

(Jfr 4 kap. 13 a § i kommitténs förslag)

Paragrafen är ny och innebär att överkurs vid utgivandet av aktier skall
sättas av till en särskild reserv benämnd överkursfond. Se vidare författ-
ningskommentaren till 2 kap. 12 a § aktiebolagslagen.

4 kap. 17 §

En fondemission kan ske genom att till aktiekapitalet förs över

1. belopp som kan delas ut enligt 9 kap. 2§ första stycket,

2. medel från uppskrivningsfond,

3. medel från reservfond och överkursfond, eller

4. belopp varmed värdet av en anläggningstillgång skrivs upp enligt
4 kap. 1 § lagen (0000:00) om årsredovisning i kreditinstitut och värde-
pappersbolag och 4 kap. 6 § årsredovisningslagen (0000:00).

Bestämmelserna i 5 § första stycket gäller i tillämpliga delar även i
fråga om förslag till beslut om fondemission.

Ett beslut om fondemission skall ange

1. på vilket sätt och med vilket belopp aktiekapitalet skall ökas,

2. de nya aktiernas aktieslag eller det belopp vartill aktiernas nominella
belopp höjs,

3. den rätt till utdelning som tillkommer de nya aktierna, och

4. i förekommande fall förordnande som avses i 4 a §.

I ett avstämningsbolag skall avstämningsdagen anges i emissionsbeslu-
tet, varvid iakttas att avstämning inte får ske innan beslutet har registre-
rats. Bestämmelserna i 6 § fjärde stycket och 8 § första stycket skall till-
lämpas på avstämningsbolag.

Beslut om fondemission skall genast anmälas för registrering och får
inte verkställas före registreringen.

Aktiekapitalet är ökat när registreringen har skett. De nya aktierna
skall genom styrelsens försorg genast tas upp i aktieboken. De medför
rätt till utdelning enligt vad som har bestämts om detta i
emissionsbeslutet. Beslutet får dock inte innebära att en sådan rätt
inträder senare än för räkenskapsåret efter det under vilket registrering
har skett.

(Jfr 4 kap. 17 § kommitténs förslag)

Av den nya lydelsen av första stycket framgår att fondemission också
kan ske genom att medel från överkursfonden förs över till aktiekapitalet.
Overkursfonden utgörs av medel som hittills har ingått i reservfonden.
Se författningskommentaren till 2 kap. 12 a § aktiebolagslagen.

Prop. 1995/96:10

Del 3
Kreditinstitut och
värdepappersbolag

240

4 kap. 21 §

Emissionsprospekt skall innehålla

1. balansräkningar avseende utgången av de tre senaste räkenskapsår
för vilka årsredovisning och revisionsberättelse har avgivits,

2. resultaträkningar för dessa tre räkenskapsår, samt

3. ett sammandrag av de uppgifter som det har ålegat bolaget att ta in
i förvaltningsberättelserna för de tre räkenskapsåren.

Om handlingarna inte innehåller kapitaltäckningsanalys som avses i
6 kap. 3 § lagen (0000:00) om årsredovisning i kreditinstitut och värde-
pappersbolag, skall de kompletteras med en sådan analys.

Bestämmelserna i 3 kap. 5 § andra stycket och tredje stycket första me-
ningen årsredovisningslagen (0000:00) skall tillämpas på emissionspros-
pekt.

Till redovisningen för de tre senaste räkenskapsåren enligt första
stycket skall uppgifter lämnas om utvecklingen av in- och utlåning samt
likviditet.

Om bankaktiebolaget är moderbolag, skall bolaget i emissionspro-
spektet ta in koncemresultaträkningama och koncembalansräkningarna
för de tre senaste räkenskapsåren. När redovisningshandlingarna och
andra uppgifter för en koncern tas in i prospektet får de uppgifter för bo-
laget som svarar mot uppgifter i dessa handlingar utelämnas i den mån
de kan anses sakna väsentlig betydelse för bedömningen av bolagets
aktier. Dock får bolagets resultaträkning och balansräkning för det
senaste räkenskapsåret enligt första stycket inte utelämnas.

(Jfr 4 kap. 21 § i kommitténs förslag)

Ändringarna i första och andra styckena är en följd av att 4 kap. bank-
rörelselagen upphävs och ersätts av nya årsredovisningslagen och ÅRKL.
Se vidare författningskommentaren till 4 kap. 20 § aktiebolagslagen.

4 kap. 22 §

Upplysning skall lämnas i emissionsprospektet om sådana förhållanden
och händelser som hänför sig till tiden efter den period, som omfettas av
de i 21 § angivna handlingarna, och som är viktiga för bedömningen av
bolagets verksamhetsresultat och ställning eller i övrigt av väsentlig
betydelse för bolaget.

Om emissionsprospektet läggs fram senare än åtta månader efter ut-
gången av det senaste räkenskapsår, för vilket årsredovisning och revi-
sionsberättelse har avgetts, skall prospektet innehålla uppgifter motsva-
rande delårsrapport enligt 9 kap. 3 och 4 §§ ärsredovisningslagen
(1995:000) och 9 kap. 3 § 3 lagen (0000:00) om årsredovisning i kredit-
institut och värdepappersbolag. Dessa uppgifter skall avse tiden från ut-
gången av nämnda räkenskapsår till en dag som infaller tidigast tre
månader innan emissionsprospektet läggs fram.

Prop. 1995/96:10

Del 3
Kreditinstitut och
värdepappersbolag

241

16 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 10. Del III

(Jfr 4 kap. 22 § i kommitténs förslag)

Ändringen i andra stycket är en följd av att 4 kap. bankrörelselagen
upphävs och bestämmelserna om delårsrapport överförs till ny lagstift-
ning. Se vidare författningskommentaren till 4 kap. 21 § aktiebolagsla-
gen.

7 kap. 16 §

Styrelsen eller annan ställföreträdare för bankaktiebolaget får inte företa
en rättshandling eller annan åtgärd som är ägnad att bereda otillbörlig för-
del åt en aktieägare eller någon annan till nackdel för bolaget eller annan
aktieägare.

En ställföreträdare får inte följa sådana föreskrifter av bolagsstämman
eller annat bolagsorgan som inte är gällande därför att de står i strid med
denna lag, bankrörelselagen (1987:617), lagen (0000:00) om årsredovis-
ning i kreditinstitut och värdepappersbolag eller bolagsordningen.

(Jfr 7 kap. 16 § i kommitténs förslag)

Ändringen i andra stycket är en följd av att 4 kap. bankrörelselagen
upphävs och ersätts av ARKL. Se författningskommentaren till 8 kap.
13 § aktiebolagslagen.

8 kap. 16 §

Om ett beslut av bolagsstämman inte har kommit till i behörig ordning
eller i övrigt strider mot denna lag, bankrörelselagen (1987:617), lagen
(0000:00) om årsredovisning i kreditinstitut och värdepappersbolag eller
bolagsordningen, kan talan mot bankaktiebolaget om att beslutet skall
upphävas eller ändras föras av aktieägare eller av styrelsen eller styrelse-
ledamot. Sådan talan kan föras även av den som styrelsen obehörigen har
vägrat att föra in som aktieägare i aktieboken.

Talan skall väckas inom tre månader från dagen för beslutet. Väcks in-
te talan inom denna tid, är rätten till talan förlorad.

Talan får väckas senare än vad som sägs i andra stycket när

1. beslutet är sådant att det inte lagligen kan fattas ens med alla aktie-
ägares samtycke,

2. samtycke till beslutet krävs av alla eller vissa aktieägare och sådant
samtycke inte har getts eller

3. kallelse till stämman inte har skett eller de bestämmelser om kallelse
som gäller för bolaget har eftersatts i något väsentligt avseende.

En dom varigenom bolagsstämmans beslut upphävs eller ändras gäller
även för de aktieägare som inte har fört talan. Rätten kan ändra bolags-
stämmans beslut endast om det kan fastställas vilket innehåll beslutet rät-
teligen borde ha haft. Är bolagsstämmans beslut sådant som enligt denna
lag eller bankrörelselagen skall anmälas för registrering, skall rätten un-
derrätta Finansinspektionen för registrering, om beslutet har upphävts el-

Prop. 1995/96:10

Del 3
Kreditinstitut och
värdepappersbolag

242

ler ändrats genom en dom som vunnit laga kraft eller rätten genom beslut
under rättegången har förordnat att bolagsstämmans beslut inte får verk-
ställas.

(Jfr 8 kap. 16 § i kommitténs förslag)

Ändringen är en följd av att 4 kap. bankrörelselagen upphävs och er-
sätts av ÅRKL. Se författningskommentaren till 9 kap. 17 § aktiebolags-
lagen.

9 kap. 1 §

Ett bankaktiebolags medel får betalas ut till aktieägarna endast enligt
bestämmelserna i denna lag om vinstutdelning, utbetalning vid nedsätt-
ning av aktiekapitalet, reservfonden eller överkursfonden och utskiftning
vid bolagets likvidation.

Om bolagets verksamhet helt eller delvis skall ha ett annat syfte än att
bereda vinst åt aktieägarna, skall bolagsordningen innehålla bestämmelser
om hur vinsten och de behållna tillgångarna vid bolagets likvidation skall
användas.

(Jfr 9 kap. 1 § i kommitténs förslag)

Ändringen i första stycket är föranledd av bestämmelserna att överkurs
vid emission skall redovisas som en särskild post i stället för att ingå i
reservfonden. Se författningskommentaren till 12 kap. 1 § aktiebolagsla-
gen.

9 kap. 2 §

Vinstutdelning till aktieägare får inte överstiga vad som i den fastställda
balansräkningen och, i fråga om moderbolag som skall upprätta koncern-
redovisning, i den fastställda koncembalansräkningen för det senaste rä-
kenskapsåret redovisas som bolagets eller koncernens nettovinst för året,
balanserad vinst och fria fonder sedan avdrag gjorts för

1. den redovisade förlusten,

2. det belopp som enligt lag eller bolagsordningen skall avsättas till
bundet eget kapital eller, i fråga om moderbolag, det belopp som av det
fria egna kapitalet i koncernen enligt årsredovisningarna för företag inom
denna skall föras över till det bundna egna kapitalet, och

3. belopp som annars enligt bolagsordningen skall användas för något
annat ändamål än utdelning till aktieägarna.

Vinstutdelning får inte ske med så stort belopp att utdelningen med
hänsyn till bolagets eller koncernens konsolideringsbehov, likviditet eller
ställning i övrigt står i strid med god affärssed. Förbud mot vinst-
utdelning i vissa fall föreskrivs i 6 kap. 5 §.

Prop. 1995/96:10

Del 3

Kreditinstitut och
värdepappersbolag

243

(Paragrafen saknar motsvarighet i kommitténs förslag)

En ändring föranleds av att moderbolag i vissa s.k. underkoncemer inte
behöver upprätta koncernredovisning. Ändringen är av motsvarande slag
som den som föreslås i 12 kap. 2 § aktiebolagslagen. Se kommentaren
till denna paragraf.

9 kap. 4 §

Till reservfonden skall avsättas belopp, som

1. om reservfonden och överkursfonden tillsammans inte uppgår till
tjugo procent av aktiekapitalet, motsvarar minst tio procent av den del av
nettovinsten för året som inte går åt för att täcka balanserad förlust,

2. betalats till bolaget av någon som fatt en aktie förverkad,

3. enligt 4 kap. 18 § skall tillfalla bolaget,

4. vid utbyte av en fordran enligt skuldebrev mot en aktie, motsvarar
skillnaden mellan fordringsbeloppet och aktiens nominella belopp,

5. enligt bolagsordningen skall avsättas till reservfonden,

6. enligt beslut av bolagsstämman i övrigt skall överföras från det i
balansräkningen redovisade fria egna kapitalet till reservfonden.

Vid beräkning av det belopp, som enligt första stycket 1 skall avsättas
till reservfonden, skall nettovinsten ökas med vad som kan ha tillerkänts
styrelseledamot eller annan som tantiem.

Reservfonden och överkursfonden får enligt beslut av bolagsstämman
sättas ned endast

1. för att täcka sådana förluster enligt den fastställda balansräkningen,
som inte kan täckas av fritt eget kapital,

2. för fondemission, eller

3. för andra ändamål, om rätten med motsvarande tillämpning av

6 kap. 6 § ger tillstånd till nedsättningen.

(Jfr 9 kap. 4 § i kommitténs förslag)

Ändringarna innebär bl.a. att den tidigare punkten 2 i första stycket om
att överkurs vid aktieteckning skall sättas av till reservfonden utgår. Mot-
svarande överkursbelopp skall i stället sättas av till en överkursfond. Se
författningskommentaren till 12 kap. 4 § aktiebolagslagen.

Prop. 1995/96:10

Del 3
Kreditinstitut och
värdepappersbolag

244

10 kap. 13 §

Likvidatorerna skall för vaije räkenskapsår avge en årsredovisning, som
skall läggas fram på den ordinarie bolagsstämman för godkännande. I
fråga om likvidatoremas redovisning och dess behandling på stämman
tillämpas inte 8 kap. 5 § andra stycket 1 och 2 denna lag. Bestämmels-
erna i 5 kap. 17-23 §§ och 6 kap. 2 § årsredovisningslagen (0000:00)
samt 5 kap. 2 § 3 och 6 kap. 3 § lagen (0000:00) om årsredovisning i
kreditinstitut och värdepappersbolag behöver inte heller tillämpas.

I balansräkningen tas det egna kapitalet upp i en post, varvid aktie-
kapitalet anges inom linjen, i förekommande fåll fördelat på olika aktie-
slag.

Ingen tillgång får tas upp till ett högre värde än den beräknas inbringa
efter avdrag för försäljningskostnaderna. Om en tillgång kan beräknas in-
bringa ett väsentligt högre belopp än det värde som har tagits upp i
balansräkningen eller om för en skuld eller en likvidationskostnad kan
beräknas åtgå ett belopp som väsentligt avviker från den redovisade av-
sättningen eller skulden, skall vid tillgångs-, avsättnings- eller skuld-
posten det beräknade beloppet anges inom linjen.

(Jfr 10 kap. 13 § i kommitténs förslag)

Paragrafen behandlar den årsredovisning som likvidatorerna i ett bank-
aktiebolag skall lägga fram på bolagsstämman.

Hänvisningar i första stycket till 4 kap. bankrörelselagen har ersatts
med hänvisningar till motsvarande bestämmelser i nya årsredovisnings-
lagen och ÅRKL. Se författningskommentaren till 13 kap. 12 § första
stycket aktiebolagslagen.

Ändringarna i tredje stycket är en följd av att sådana poster som enligt
gällande lag redovisas som skulder skall enligt den nya årsredovisningsla-
gen och ÅRKL delas upp på avsättningar och skulder. Se författnings-
kommentaren till 13 kap. 12 § tredje stycket aktiebolagslagen.

11 kap. 4 §

Styrelserna för överlåtande bolag och, vid absorption, övertagande bolag
skall upprätta en gemensam, dagtecknad fusionsplan. Planen skall under-
tecknas av styrelsen i vart och ett av bolagen. I planen skall för vaije
bolag anges

1. firma, bolagskategori, oiganisationsnummer och den ort där styrel-
sen skall ha sitt säte,

2. hur många aktier i det övertagande bolaget som skall lämnas för ett
angivet antal aktier i överlåtande bolag samt vilken kontant ersättning
som skall lämnas som fusionsvederlag,

3. den tidpunkt och de övriga villkor som skall gälla för utlämnandet
av fusionsvederlaget,

4. från vilken tid och på vilka villkor de aktier som lämnas såsom
fusionsvederlag medför rätt till utdelning i det övertagande bolaget,

Prop. 1995/96:10

Del 3
Kreditinstitut och
värdepappersbolag

245

5. den planerade tidpunkten för överlåtande bolags upplösning,

6. vilka rättigheter i det övertagande bolaget som skall tillkomma inne-
havare av aktier, skuldebrev och andra värdepapper med särskilda rättig-
heter i överlåtande bolag eller vilka åtgärder som annars skall vidtas till
förmån för de nämnda innehavarna,

7. arvode och annan särskild förmån som med anledning av fusionen
skall lämnas till en styrelseledamot, en verkställande direktör eller en
revisor i överlåtande eller övertagande bolag.

Till fusionsplanen skall fogas

1. en kopia av bolagens årsredovisningar och förvaltningsberättelser för
de senaste tre räkenskapsåren samt

2. uppgifter motsvarande delårsrapport enligt 9 kap. 3 och 4 §§ års-
redovisningslagen (0000:00) och 9 kap. 3 § 3 lagen (0000:00) om års-
redovisning i kreditinstitut och värdepappersbolag, om fusionsplanen har
upprättats senare än sex månader efter utgången av det senaste räken-
skapsår för vilket årsredovisning och revisionsberättelse har lämnats.
Uppgifterna skall avse tiden från utgången av nämnda räkenskapsår till
en dag som infaller tidigast tre månader före dagen för fusionsplanens
upprättande.

(Paragrafen saknar motsvarighet i kommitténs förslag)

Paragrafen innehåller bestämmelser om den fusionsplan som skall upp-
rättas inför en fusion. Ändringarna i andra stycket innebär dels att be-
teckningarna årsbokslut och förvaltningsberättelse i punkten 1 ändras till
årsredovisning och dels att det i punkten 2 görs en hänvisning till bestäm-
melserna om delårsrapporter i ARKL. Slutligen har en redaktionell bear-
betning gjorts i den del av bestämmelsen som reglerar hur aktuella upp-
gifterna måste vara.

12 kap. 1 §

Ett beslut om att ett privat bankaktiebolag skall bli publikt fattas av
bolagsstämman enligt bestämmelserna i 8 kap. om beslut om ändring av
bolagsordningen.

Om stämman hålls senare än sex månader efter utgången av det senaste
räkenskapsår för vilket årsredovisning och revisionsberättelse har avgi-
vits, skall det på stämman läggas fram uppgifter motsvarande delårs-
rapport enligt 9 kap. 3 och 4 §§ årsredovisningslagen (0000:00) och
9 kap. 3 § 3 lagen (0000:00) om årsredovisning i kreditinstitut och värde-
pappersbolag. Uppgifterna skall avse tiden från utgången av nämnda
räkenskapsår till en dag som infaller tidigast tre månader före dagen för
bolagsstämman.

Beslutet får registreras endast om bolagets firma inte strider mot före-
skrifterna i 6 kap. 1 och 2 §§ bankrörelselagen (1987:617) om publikt
bankaktiebolags firma.

Ett privat bankaktiebolag skall anses ha blivit publikt när beslutet om
öveigång till publikt bankaktiebolag har blivit registrerat.

Prop. 1995/96:10

Del 3
Kreditinstitut och
värdepappersbolag

246

(Paragrafen saknar motsvarighet i kommitténs förslag)

En ändring föranleds av att 4 kap. bankrörelselagen skall upphävas och
ersättas av bestämmelser i den nya ARKL. Vidare har en redaktionell
bearbetning gjorts i den del av bestämmelsen som reglerar hur aktuella
uppgifterna måste vara.

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996.

2. Ifråga om förhållanden som avser ett räkenskapsår vilket har inletts
före ikraftträdandet tillämpas äldre bestämmelser.

Den nya lagstiftningen innebär bl.a. att 4 kap. bankrörelselagen upphävs
och att bankaktiebolag skall böija att tillämpa de nya redovisningsregler-
na i ARKL för räkenskapsår som påböijas den 1 januari 1996. De före-
slagna ändringarna i bankaktiebolagslagen bör tillämpas i samband med
att de nya redovisningsreglerna böijar att tillämpas. I fråga om bolags-
stämma, vinstutdelning eller andra förhållanden som avser ett räkenskaps-
år som påböijats före den 1 januari 1996 - och för vilka äldre redovis-
ningsbestämmelser skall tillämpas - skall även äldre bestämmelser i
bankaktiebolagslagen tillämpas.

Prop. 1995/96:10

Del 3
Kreditinstitut och
värdepappersbolag

247

23.4 Förslaget till lag om ändring i sparbankslagen
(1987:619)

1 kap. 2 §

En sparbank är moderföretag och en annan juridisk person är dotterföre-
tag, om sparbanken

1. innehar mer än hälften av rösterna för samtliga aktier eller andelar
i den juridiska personen,

2. äger aktier eller andelar i den juridiska personen och på grund av
avtal med andra delägare i denna förfogar över mer än hälften av röst-
erna för samtliga aktier eller andelar,

3. äger aktier eller andelar i den juridiska personen och har rätt att ut-
se eller avsätta mer än hälften av ledamöterna i dess styrelse eller mot-
svarande ledningsorgan, eller

4. äger aktier eller andelar i den juridiska personen och har rätt att en-
sam utöva ett bestämmande inflytande över denna på grund av avtal med
den juridiska personen eller på grund av föreskrift i dess bolagsordning,
bolagsavtal eller därmed järrförbara stadgar.

Vidare är en juridisk person dotterföretag till moderföretaget, om ett
annat dotterföretag till moderföretaget eller moderföretaget tillsammans
med ett eller flera andra dotterföretag eller flera andra dotterföretag till-
sammans

1. innehar mer än hälften av rösterna för samtliga aktier eller andelar
i den juridiska personen,

2. äger aktier eller andelar i den juridiska personen och på grund av
avtal med andra delägare i denna förfogar över mer än hälften av röst-
erna för samtliga aktier eller andelar, eller

3. äger aktier eller andelar i den juridiska personen och har rätt att ut-
se eller avsätta mer än hälften av ledamöterna i dess styrelse eller mot-
svarande ledningsorgan.

Om ett dotterföretag äger aktier eller andelar i en juridisk person och
på grund av avtal med den juridiska personen eller på grund av föreskrift
i dess bolagsordning, bolagsavtal eller därmed järrförliga stadgar har
rätt att ensamt utöva ett bestämmande inflytande över den juridiska
personen, är även denna dotterföretag till moderföretaget.

Moderföretag och dotterföretag utgör tillsammans en koncern.

(Jfr 1 kap. 2 § i kommitténs förslag)

Genom den föreslagna ändringen införs en ny koncemdefinition i spar-
bankslagen. Den nya koncemdefinitionen är i sak likalydande med den
som föreslås i bl.a. aktiebolagslagen och ÅRKL. Se författningskommen-
taren till 1 kap. 5 § aktiebolagslagen.

Prop. 1995/96:10

Del 3
Kreditinstitut och
värdepappersbolag

248

1 kap. 3 §

Ide fall som avses i 2 § första stycket 1-3 och andra stycket skall sådana
rättigheter som tillkommer någon som handlar i eget namn men för en
annan fysisk eller juridisk persons räkning anses tillkomma den personen.

Vid bestämmandet av antalet röster i ett dotterföretag beaktas inte de
aktier eller andelar i dotterföretaget som innehas av företaget självt eller
av dess dotterföretag. Detsamma gäller aktier eller andelar som innehas
av den som handlar i eget namn men för dotterföretagets eller dess
dotterföretags räkning.

(Bestämmelsen saknar motsvarighet i kommitténs förslag)

Paragrafen är ny. Bestämmelsen motsvaras av 1 kap. 6 § aktiebolagsla-
gen. Se författningskommentaren till denna paragraf.

2 kap. 2 §

Stiftarna anger villkoren för sparbankens bildande. När en sparbank bil-
das skall till en grundfond avsättas ett belopp, vars storlek skall bestäm-
mas med hänsyn till omfattningen och beskaffenheten av den planerade
rörelsen. Grundfonden skall betalas med pengar.

Sparbanken skall när rörelsen påböijas ha fonder som vid tidpunkten
för beslut om oktroj motsvarar minst en miljon ecu. I 5 kap. 4 § 4 lagen
(0000:00) om årsredovisning i kreditinstitut och värdepappersbolag finns
bestämmelser om vad som utgör fonder.

(Jfr 2 kap. 2 § i kommitténs förslag)

Se författningskommentaren till 1 kap. 4 § bankaktiebolagslagen.

3 kap. 15 §

Styrelsen eller annan ställföreträdare för sparbanken får inte följa sådana
föreskrifter av sparbanksstämman eller annat sparbanksorgan som inte är
gällande därför att de står i strid med denna lag, bankrörelselagen
(1987:617), lagen (0000:00) om årsredovisning i kreditinstitut och värde-
pappersbolag eller reglementet.

(Jfr 3 kap. 15 § i kommitténs förslag)

Se författningskommentaren till 8 kap. 13 § aktiebolagslagen.

4 kap. 17 §

Om ett beslut av sparbanksstämman inte har tillkommit i behörig ordning
eller i övrigt strider mot denna lag, bankrörelselagen (1987:617), lagen
(0000:00) om årsredovisning i kreditinstitut och värdepappersbolag eller

Prop. 1995/96:10

Del 3
Kreditinstitut och
värdepappersbolag

249

17 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 10. Del III

reglementet, kan talan mot sparbanken om att beslutet skall upphävas el-
ler ändras föras av huvudman, styrelsen eller styrelseledamot.

Talan skall väckas inom tre månader från dagen for beslutet. Väcks
inte talan inom denna tid, är rätten till talan förlorad.

Talan får väckas senare än vad som sägs i andra stycket när

1. beslutet är sådant att det inte lagligen kan fattas ens med alla huvud-
männens samtycke,

2. samtycke till beslutet krävs av alla eller vissa huvudmän och sådant
samtycke inte har getts, eller

3. kallelse till stämman inte har skett eller de bestämmelser om kallelse
som gäller för sparbanken har eftersatts i något väsentligt avseende.

Rätten kan ändra sparbanksstämmans beslut endast om det kan faststäl-
las vilket innehåll beslutet rätteligen borde ha haft. Är sparbanksstäm-
mans beslut sådant som enligt denna lag eller bankrörelselagen skall an-
mälas för registrering, skall rätten underrätta Finansinspektionen för regi-
strering, om beslutet har upphävts eller ändrats genom en dom som har
vunnit laga kraft eller rätten genom beslut under rättegången har förord-
nat att sparbanksstämmans beslut inte får verkställas.

(Jfr 4 kap. 17 § i kommitténs förslag)

Se författningskommentaren till 9 kap. 17 § aktiebolagslagen.

6 kap. 11 §

Likvidatorerna skall för vaije räkenskapsår avge en årsredovisning, som
skall läggas fram på den ordinarie sparbanksstämman för godkännande.
I fråga om likvidatoremas redovisning och dess behandling på stämman
tillämpas inte 4 kap. 6 § andra stycket 1 och 2 denna lag. Bestämmels-
erna i 5 kap. 17-23 §§, 6 kap. 2 § årsredovisningslagen (0000:00) samt
5 kap. 2 § 3 och 6 kap. 3 § lagen (OOOO. OO) om årsredovisning i kreditin-
stitut och värdepappersbolag behöver inte heller tillämpas.

Ingen tillgång får i balansräkningen tas upp till ett högre värde än den
beräknas inbringa efter avdrag för försäljningskostnaderna. Om en till-
gång kan beräknas inbringa ett väsentligt högre belopp än det värde som
har tagits upp i balansräkningen eller om för en skuld eller en likvida-
tionskostnad kan beräknas åtgå ett belopp som väsentligt avviker från den
redovisade avsättningen eller skulden, skall vid tillgångs-, avsättnings-
eller skuldposten det beräknade beloppet anges inom linjen.

(Jfr 6 kap. 11 § i kommitténs förslag)

Se författningskommentaren till 10 kap. 13 § bankaktiebolagslagen.

Prop. 1995/96:10

Del 3
Kreditinstitut och
värdepappersbolag

250

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996.

2. Ifråga om.förhållanden som avser ett räkenskapsår vilket har inletts
före ikraftträdandet tillämpas äldre bestämmelser.

Se kommentaren till ikraftträdande- och öveigångsbestämmelsema till
ändringarna i bankaktiebolagslagen.

Prop. 1995/96:10

Del 3

Kreditinstitut och

värdepappersbolag

251

23.5 Förslaget till lag om ändring i föreningsbankslagen
(1987:620)

1 kap. 4 §

För en föreningsbanks förpliktelser svarar endast bankens tillgångar, med
undantag av vad som följer av 7 §.

Det åligger vaije medlem att betala insats i föreningsbanken i enlighet
med vad som föreskrivs i stadgarna. Betalningen skall alltid fullgöras i
pengar.

En central föreningsbank skall tillsammans med anslutna lokala före-
ningsbanker när den centrala föreningsbankens rörelse påböijas ha ett
bundet eget kapital som vid tidpunkten för beslut om oktroj motsvarar
minst fem miljoner ecu. I 5 kap. 4 § 5 lagen (0000:00) om årsredovis-
ning i kreditinstitut och värdepappersbolag finns bestämmelser om vad
som utgör bundet eget kapital.

(Jfr 1 kap. 4 § i kommitténs förslag)

Se författningskommentaren till 1 kap. 4 § bankaktiebolagslagen.

1 kap. 8 §

Enföreningsbank är moderföretag och en annan juridisk person är dotter-
företag, om föreningsbanken

1. innehar mer än hälften av rösterna för samtliga aktier eller andelar
i den juridiska personen,

2. äger aktier eller andelar i den juridiska personen och på grund av
avtal med andra delägare i denna förfogar över mer än hälften av röst-
erna för samtliga aktier eller andelar,

3. äger aktier eller andelar i den juridiska personen och har rätt att
utse eller avsätta mer än hälften av ledamöterna i dess styrelse eller mot-
svarande ledningsorgan, eller

4. äger aktier eller andelar i den juridiska personen och har rätt att
ensam utöva ett bestämmande inflytande över denna på grund av avtal
med den juridiska personen eller på grund av föreskrift i dess bolags-
ordning, bolagsavtal eller därmed jämförbara stadgar.

Vidare är en juridisk person dotterföretag till moderföretaget, om ett
annat dotterföretag till moderföretaget eller moderföretaget tillsammans
med ett eller flera andra dotterföretag eller flera andra dotterföretag till-
sammans

1. innehar mer än hälften av rösterna för samtliga aktier eller andelar
i den juridiska personen,

2. äger aktier eller andelar i den juridiska personen och på grund av
avtal med andra delägare i denna förfogar över mer än hälften av röster-
na för samtliga aktier eller andelar, eller

Prop. 1995/96:10

Del 3
Kreditinstitut och
värdepappersbolag

252

3. äger aktier eller andelar i den juridiska personen och har rätt att
utse eller avsätta mer än hälften av ledamöterna i dess styrelse eller mot-
svarande ledningsorgan.

Om ett dotterföretag äger aktier eller andelar i en juridisk person och
på grund av avtal med den juridiska personen eller på grund av föreskrift
i dess bolagsordning, bolagsavtal eller därmed jämförliga stadgar har
rätt att ensamt utöva ett bestämmande inflytande över den juridiska
personen, är även denna dotterföretag till moderföretaget.

Moderföretag och dotterföretag utgör tillsammans en koncern.

(Jfr 1 kap. 8 § i kommitténs förslag)

Se författningskommentaren till 1 kap. 5 § aktiebolagslagen.

1 kap. 9 §

Ide fall som avses i 8 § första stycket 1-3 och andra stycket skall sådana
rättigheter som tillkommer någon som handlar i eget namn men för en
annan fysisk eller juridisk persons räkning anses tillkomma den personen.

Vid bestämmandet av antalet röster i ett dotterföretag beaktas inte de
aktier eller andelar i dotterföretaget som innehas av företaget självt eller
av dess dotterföretag. Detsamma gäller aktier eller andelar som innehas
av den som handlar i eget namn men för dotterföretagets eller dess
dotterföretags räkning.

(Bestämmelsen saknar motsvarighet i kommitténs förslag)

Paragrafen är ny. Bestämmelsen motsvaras av 1 kap. 6  §

aktiebolagslagen. Se författningskommentaren till denna paragraf.

4 kap. 1 §

När en medlem har avgått ur en föreningsbank har han rätt att sex måna-
der efter avgången få ut sina inbetalda medlemsinsatser. Beloppet far
dock inte överstiga vad som belöper på honom i förhållande till övriga
medlemmar av föreningsbankens egna kapital enligt den balansräkning
som hänför sig till tiden för avgången. Vid beräkningen av bankens egna
kapital skall bortses från reservfonden, fonden för orealiserade vinster,
uppskrivningsfonden och förlagsinsatserna.

Den avgångne har vidare rätt att i samma ordning som övriga medlem-
mar få ut vad som belöper på honom av beslutad vinstutdelning.

Träder föreningsbanken i likvidation inom sex månader från avgången
eller meddelas inom samma tid beslut om att försätta föreningsbanken i
konkurs, skall den avgångnes rätt att få ut medlemsinsatser bedömas en-
ligt grunderna för reglerna om skifte av föreningsbankens tillgångar.

En medlems rätt enligt första-tredje styckena kan begränsas i stadgarna.
Detta gäller dock inte i sådana fåll som avses i 7 kap. 15 § tredje stycket
eller 10 kap. 3 § andra stycket eller 8 a § andra stycket.

Prop. 1995/96:10

Del 3
Kreditinstitut och
värdepappersbolag

253

(Paragrafen saknar motsvarighet i kommitténs förslag)

Förslaget till ÅRKL möjliggör värdering av vissa tillgångar till verkligt
värde. När detta värde överstiger anskaffningsvärdet skall avsättning ske
till en Fond för orealiserade vinster. Ändringen i första stycket innebär
att denna fond skall exkluderas vid beräkning av föreningsbankens egna
kapital vid återbetalning av medlemsinsatser.

6 kap. 15 §

Styrelsen eller annan ställföreträdare för föreningsbanken får inte företa
rättshandling eller annan åtgärd som är ägnad att bereda otillbörlig fördel
åt en medlem eller någon annan till nackdel för föreningsbanken eller
annan medlem.

En ställföreträdare får inte följa sådana föreskrifter av föreningsbanks-
stämman eller annat föreningsorgan som inte är gällande därför att de
står i strid med denna lag, bankrörelselagen (1987:617), lagen (0000:00)
om årsredovisning i kreditinstitut och värdepappersbolag eller stadgarna.

(Jfr 6 kap. 15 § i kommitténs förslag)

Se författningskommentaren till 8 kap. 13 § bankaktiebolagslagen.

7 kap. 18 §

Om ett beslut av föreningsbanksstämman inte har kommit till i behörig
ordning eller i övrigt strider mot denna lag, bankrörelselagen (1987:617),
lagen (0000:00) om årsredovisning i kreditinstitut och värdepappersbolag
eller stadgarna, kan talan mot föreningsbanken om att beslutet skall upp-
hävas eller ändras föras av medlem, innehavare av förlagsandelar, sty-
relsen eller styrelseledamot.

Talan skall väckas inom tre månader från dagen för beslutet. Väcks
inte talan inom denna tid, är rätten till talan förlorad.

Talan får väckas senare än vad som sägs i andra stycket när

1. beslutet är sådant att det inte lagligen kan fattas ens med alla med-
lemmars samtycke,

2. samtycke till beslutet krävs av alla eller vissa medlemmar och sådant
samtycke inte har getts, eller

3. kallelse till stämman inte har skett eller de bestämmelser om kallelse
som gäller för föreningsbanken har eftersatts i något väsentligt avseende.

En dom varigenom föreningsbanksstämmans beslut upphävs eller
ändras gäller även för de medlemmar och innehavare av förlagsandelar
som inte har fört talan. Rätten kan ändra föreningsbanksstämmans beslut
endast om det kan fastställas vilket innehåll beslutet rätteligen borde ha
haft. Är föreningsbanksstämmans beslut sådant som enligt denna lag eller
bankrörelselagen skall anmälas för registrering, skall rätten underrätta
Finansinspektionen för registrering, om beslutet har upphävts eller
ändrats genom en dom som har vunnit laga kraft eller rätten genom

Prop. 1995/96:10

Del 3
Kreditinstitut och
värdepappersbolag

254

beslut under rättegången har föroidnat att föreningsbanksstämmans beslut
inte får verkställas.

(Jfr 7 kap. 18 § i kommitténs förslag)

Se författningskommentaren till 8 kap. 13 § aktiebolagslagen.

9 kap. 13 §

Likvidatorerna skall för vaije räkenskapsår avge en årsredovisning, som
skall läggas fram på den ordinarie föreningsbanksstämman för godkänn-
ande. I fråga om likvidatoremas redovisning och dess behandling på
stämman tillämpas inte 7 kap. 5 § andra stycket 1 och 2 denna lag.
Bestämmelserna i 5 kap. 17-23 §§ och 6 kap. 2 § årsredovisningslagen
(0000:00) samt 5 kap. 2 § 3 och 6 kap. 2 och 3 §§ lagen (0000:00) om
årsredovisning i kreditinstitut och värdepappersbolag behöver inte heller
tillämpas.

I balansräkningen tas det egna kapitalet upp i en post, varvid insats-
kapitalet anges inom linjen och i förekommande fåll delas upp på med-
lemsinsatskapital och förlagsinsatskapital.

Ingen tillgång får tas upp till ett högre värde än den beräknas inbringa
efter avdrag för försäljningskostnaderna. Om en tillgång kan beräknas in-
bringa ett väsentligt högre belopp än det värde som har tagits upp i
balansräkningen eller om för en skuld eller en likvidationskostnad kan be-
räknas åtgå ett belopp som väsentligt avviker från den redovisade avsätt-
ningen eller skulden, skall vid tillgångs-, avsättnings- eller skuldposten
det beräknade beloppet anges inom linjen.

(Jfr 9 kap. 13 § i kommitténs förslag)

Se författningskommentaren till 13 kap. 12 § aktiebolagslagen.

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996.

2. Ifråga om förhållanden som avser ett räkenskapsår vilket har inletts
före ikraftträdandet tillämpas äldre bestämmelser.

Se kommentaren till ikraftträdande- och öveigångsbestämmelsema till
ändringarna i bankaktiebolagslagen.

Prop. 1995/96:10

Del 3
Kreditinstitut och
värdepappersbolag

255

23.6 Förslaget till lag om ändring i lagen (1991:981) om
värdepappersrörelse

2 kap. 5 §

Ett värdepappersbolag skall när verksamheten påböijas ha ett bundet eget
kapital som vid tidpunkten för beslut om tillstånd enligt 1 § motsvarar
minst

1. fem miljoner ecu om bolagets verksamhet skall innefatta mottagande
av medel på konto enligt 3 kap. 4 § 4,

2. 730 000 ecu om bolaget skall bedriva verksamhet som avses i 1 kap.

3 § 3 eller 5,

3. 125 000 ecu om inte högre belopp krävs enligt 1 eller 2, och

4. 50 000 ecu om bolaget skall driva enbart verksamhet som avses i
1 kap. 3 § 2 och denna skall avse endast andelar i värdepappersfonder el-
ler sådana utländska fondföretag som avses i 7 a och 7 b §§ lagen
(1990:1114) om värdepappersfonder.

Finansinspektionen får medge undantag från det högre kapitalkrav som
i 2 föreskrivs för bedrivande av verksamhet enligt 1 kap. 3 § 5, om den
verksamheten bara avser annan medverkan vid emissioner än garantigiv-
ning.

I 5 kap. 4 § 3 lagen (0000:00) om årsredovisning i kreditinstitut och
värdepappersbolag finns bestämmelser om vad som utgör bundet eget ka-
pital.

(Paragrafen saknar motsvarighet i kommitténs förslag)

Se författningskommentaren till 1 kap. 4 § bankaktiebolagslagen.

6 kap. 2 §

Regeringen, eller efter regeringens bemyndigande, Finansinspektionen får
meddela föreskrifter om

1. vilka upplysningar ett värdepappersinstitut skall lämna till inspek-
tionen samt

2. förvaring och inventering av värdehandlingar hos ett värdepappersin-
stitut.

(Jfr 6 kap. 2 § i kommitténs förslag)

Ändringen innebär att nuvarande bemyndigande i andra punkten, att
meddela föreskrifter om ett värdepappersinstituts löpande bokföring, års-
bokslut och årsredovisning, utmönstras ur lagen och ersätts av de bemyn-
digande som intas i ÅRKL och lagen (1992:160) om utländska filialer.

Prop. 1995/96:10

Del 3
Kreditinstitut och
värdepappersbolag

256

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

7. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996.

2. Ifråga omförhållanden som avser ett räkenskapsår vilket har inletts
före ikraftträdandet tillämpas äldre bestämmelser.

Ikraftträdande- och öveigångsbestämmelsema är av motsvarande slag
som de som föreskrivits för lagförslagen avseende bl.a. bankrörelselagen.
Se kommentaren till till dessa bestämmelser.

Prop. 1995/96:10

Del 3
Kreditinstitut och
värdepappersbolag

257

23.7 Förslaget till lag om ändring i lagen (1992:1610) om
kreditmarknadsbolag

2 kap. 4 §

Ett kreditmarknadsbolag skall när verksamheten påböijas ha ett bundet
eget kapital som vid tidpunkten för beslut om tillstånd enligt 1 § mot-
svarar minst fem miljoner ecu. I 5 kap. 4 § 3 lagen (0000:00) om årsre-
dovisning i kreditinstitut och värdepappersbolag finns bestämmelser om
vad som utgör bundet eget kapital.

Om nettovärdet av tillgångarna i den planerade verksamheten uppgår
till högst etthundra miljoner kronor, får Finansinspektionen medge att bo-
laget har lägre bundet eget kapital än som anges i första stycket, dock
lägst motsvarande en miljon ecu. I nettovärdet skall inte räknas in värdet
av tillgångarna i sådan finansieringsverksamhet som anges i 1 kap. 3 §
första stycket.

(Jfr 2 kap. 4 § i kommitténs förslag)

Se författningskommentaren till 1 kap. 4 § bankaktiebolagslagen.

2 kap. 7 §

För kreditmarknadsbolag gäller vad som är föreskrivet om aktiebolag i
allmänhet, om inte annat följer av denna lag.

Den som är revisor i ett kreditmarknadsbolag får inte stå i skuld till
eller ha annan ekonomisk förpliktelse mot bolaget.

Lagen (0000:00) om årsredovisning i kreditinstitut och värdepappersbo-
lag är tillämplig på kreditmarknadsbolag.

(Paragrafen saknar motsvarighet i kommitténs förslag)

Tredje stycket har tillkommit för att undanta första stycket och därmed
slå fast att ÅRKL gäller för kreditmarknadsbolag i stället för de redovis-
ningsbestämmelser som gäller för aktiebolag i allmänhet.

5 kap. 2 §

Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finansinspektionen får
meddela föreskrifter om

1. vilka upplysningar som ett kreditmarknadsbolag skall lämna till
inspektionen,

2. brottsförebyggande åtgärder hos ett kreditmarknadsbolag, och om

3. förvaring och inventering av värdehandlingar hos ett kreditmarknads-
bolag.

Prop. 1995/96:10

Del 3
Kreditinstitut och
värdepappersbolag

258

(Jfr 5 kap. 2 § i kommitténs förslag)

Ändringen i paragrafen innebär att nuvarande bemyndigande i tredje
och fjärde punkten, att meddela föreskrifter om löpande bokföring,
årsbokslut och årsredovisning, utmönstras ur lagen och ersätts av de
bemyndigande som föreslås intagna i ÅRKL och lagen (1992:160) om
utländska filialer.

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996.

2. I fråga om förhållanden som avser ett räkenskapsår vilket har inletts
före ikraftträdandet tillämpas äldre bestämmelser.

Ikraftträdande- och öveigångsbestämmelsema är av motsvarande slag
som de som föreslagits för ändringarna i bankrörelselagen. Se
kommentaren till dessa bestämmelser.

Prop. 1995/96:10

Del 3
Kreditinstitut och
värdepappersbolag

259

23.8 Förslaget till lag om ändring i lagen (1994:759) om
Sveriges allmänna hypoteksbank

13 §

Om kreditmarknadsbolaget har ett dotterföretag, skall vad som föreskrivs
i 10 § om bankens och kreditmarknadsbolagets gemensamma kapitalkrav
även omfätta dotterföretaget (konsoliderat kapitalkrav), om inte annat föl-
jer av tredje stycket.

Kreditmarknadsbolagskoncemens kapitalbas och placeringar skall be-
stämmas med tillämpning av de regler som enligt 7 kap. lagen (0000:00)
om årsredovisning i kreditinstitut och värdepappersbolag gäller för upp-
rättande av koncembalansräkningen. Även den del av kapitalbasen som
belöper på minoritetsandelar skall ingå. Redovisad goodwill som belöper
på företag som omfattas av det konsoliderade kapitalkravet skall räknas
av från primärt kapital. Placeringarna skall tas upp till de värden som
föreskrivs i 12 § eller, om dotterföretaget inte är ett kreditmarknadsbo-
lag, i annan lag.

Det konsoliderade kapitalkravet omfattar inte försäkringsföretag och så-
dana dotterföretag till försäkringsföretag som inte driver någon form av
finansiell verksamhet.

(Bestämmelsen saknar motsvarighet i kommitténs förslag)

Ändringen - som tillkommit efter lagrådets hörande - är föranlett av att
11 kap. aktiebolagslagen föreslås upphävt och att bestämmelserna om års-
och koncernredovisning i hypoteksinstitut intagits i ÅRKL.

Prop. 1995/96:10

Del 3
Kreditinstitut och
värdepappersbolag

260

23.9 Förslaget till lag om ändring i lagen (1994:2004) om
kapitaltäckning och stora exponeringar för kreditinstitut och
värdepappersbolag

Lagen (1994:2004) om kapitaltäckning och stora exponeringar för
kreditinstitut och värdepappersbolag (kapitaltäckningslagen), som i
huvudsak trätt i kraft den 1 januari 1995, har tillkommit efter det att
Redovisningskommittén avgett sitt delbetänkande. Kapitaltäckningslagen
har dock kunnat beaktas under departementsbehandlingen och i det till
lagrådet remitterade förslaget. I det lagstiftningsarbete som föregick
kapitaltäckningslagen beaktades dock flera av de förslag som redovis-
ningskommittén hade lämnat i sitt delbetänkande, bl.a. i fråga om meto-
der för intagande av dotterföretag och intresseföretag i den gruppbaserade
redovisningen.

1 kap. 2 §

Ett institut, ett holdingföretag med finansiell verksamhet eller ett holding-
företag med blandad verksamhet är moderföretag och en annan juridisk
person är dotterföretag, om institutet eller holdingföretaget

1. innehar mer än hälften av rösterna för samtliga aktier eller andelar
i den juridiska personen,

2. äger aktier eller andelar i den juridiska personen och på grund av
avtal med andra delägare i denna förfogar över mer än hälften av röst-
erna för samtliga aktier eller andelar,

3. äger aktier eller andelar i den juridiska personen och har rätt att ut-
se eller avsätta mer än hälften av ledamöterna i dess styrelse eller mot-
svarande ledningsorgan, eller

4. äger aktier eller andelar i den juridiska personen och har rätt att en-
samt utöva ett bestämmande inflytande över denna på grund av avtal med
den juridiska personen eller på grund av föreskrift i dess bolagsordning,
bolagsavtal eller därmed jämförbara stadgar.

Vidare är en juridisk person dotterföretag till moderföretaget, om ett
annat dotterföretag till moderföretaget eller moderföretaget tillsammans
med ett eller flera andra dotterföretag eller flera andra dotterföretag till-
sammans

1. innehar mer än hälften av rösterna för samtliga aktier eller andelar
i den juridiska personen,

2. äger aktier eller andelar i den juridiska personen och på grund av
avtal med andra delägare i denna förfogar över mer än hälften av röst-
erna för samtliga aktier eller andelar, eller

3. äger aktier eller andelar i den juridiska personen och har rätt att ut-
se eller avsätta mer än hälften av ledamöterna i dess styrelse eller mot-
svarande ledningsorgan.

Om ett dotterföretag äger aktier eller andelar i en juridisk person och
på grund av avtal med den juridiska personen eller på grund av föreskrift

Prop. 1995/96:10

Del 3
Kreditinstitut och
värdepappersbolag

261

i dess bolagsordning, bolagsavtal eller därmed jämförliga stadgar har
rätt att ensamt utöva ett bestämmande inflytande över den juridiska
personen, är även denna dotterföretag till moderföretaget.

Moderföretag och dotterföretag utgör tillsammans en koncern. Med
koncernföretag avses i denna lag företag inom samma koncern.

(Bestämmelserna saknar motsvarighet i kommitténs förslag)

Genom den föreslagna ändringen införs en ny koncemdefinition som
blir i sak likalydande med den definition som föreslås i årsredovisnings-
lagama. Se författningskommentaren till 1 kap. 5 § aktiebolagslagen.

1 kap. 3 §

1 de fall som avses i 2 §första stycket 1-3 och andra stycket samt 1 § 10
skall sådana rättigheter som tillkommer någon som handlar i eget namn
men för en annan fysisk eller juridisk persons räkning anses tillkomma
den personen.

Vid bestämmandet av antalet röster i ett dotterföretag eller ägarintresse
beaktas inte de aktier eller andelar i dotterföretaget eller ägarintresset
som innehas avföretaget självt eller av dess dotterföretag. Detsamma gäl-
ler aktier eller andelar som innehas av den som handlar i eget namn men
för dotterföretagets eller ägarintressets eller dess dotterföretags räkning.

(Bestämmelsen saknar motsvarighet i kommitténs förslag)

I paragrafen, som är ny, har vissa sakliga ändringar gjorts i förhållande
till lagrådsremissens förslag. Bestämmelsen motsvarades i lagrådsremis-
sen av 1 kap. 6 § aktiebolagslagen och beaktade endast dotterföretag. Ge-
nom den ändrade lydelsen följer att de särskilda reglerna om beräkning
av röster skall gälla även för ägarintressen. Paragrafen motsvarar därmed
vad som gäller för dotterföretag och intresseföretag enligt 1 kap. 6 § nya
årsredovisningslagen. Se författningskommentaren till denna paragraf.

6 kap. 5 §

För tillämpning av 3 och 4 §§ skall för en finansiell företagsgrupp upp-
rättas gruppbaserad redovisning.

Gruppbaserad redovisning skall upprättas med tillämpning av de regler
som gäller för upprättandet av koncembalansräkning och koncemresultat-
räkning enligt 7 kap. lagen (0000:00) om årsredovisning i kreditinstitut
och värdepappersbolag. Vad nu sagts gäller inte om annat följer av denna
lag eller föreskrifter som har meddelats med stöd av denna lag.

(Bestämmelsen saknar motsvarighet i kommitténs förslag)

Ändringen är föranledd av att 4 kap. bankrörelselagen och 11 kap. ak-
tiebolagslagen upphävs och att redovisningsbestämmelsema för kreditin-
stitut och värdepappersbolag sammanförs i ÅRKL.

Prop. 1995/96:10

Del 3
Kreditinstitut och
värdepappersbolag

262

6 kap. 7 §

Ett företag som det finns ägarintresse i enligt 1 § första stycket 2 skall
konsolideras med tillämpning av klyvningsmetoden enligt 7 kap. 29 § års-
redovisningslagen (1995:000).

(Bestämmelsen saknar motsvarighet i kommitténs förslag)

Enligt paragrafen skall det ske en proportionell konsolidering om det
föreligger ett s.k. samriskföretag. Med detta menas att en verksamhet
drivs gemensamt av några ägare men utan att någon av dem har ett en-
samt bestämmande inflytande. Ägarnas ansvar skall också vara begränsat
till ägarandelen. Den metod som skall användas vid den proportionella
konsolideringen i detta fåll är klyvningsmetoden. Vad som i dag anges
i paragrafen är endast en kort beskrivning av vad denna metod innebär.

Finansinspektionen har med stöd av ett särskilt bemyndigande i lagen
utfärdat föreskrifter om hur proportionell konsolidering skall ske i sam-
band med att klyvningsmetoden används (FFFS 1994:45).

Ändringen innebär att gemensamma bestämmelser gäller för använd-
ning av klyvningsmetoden enligt kapitaltäckningslagen och årsredovis-
ningslagama. I paragrafen hänvisas till den paragraf i årsredovisningsla-
gen som behandlar klyvningsmetoden.

Det bör anmärkas att en sådan hänvisning inte förhindrar möjligheterna
för regeringen eller Finansinspektionen att meddela sådana preciserande
eller kompletterande föreskrifter beträffande t.ex. klyvningsmetoden som
kan visa sig erforderliga med hänsyn till den gruppbaserade redovis-
ningens syften.

6 kap. 8 §

I de fåll som avses i 2 § far Finansinspektionen medge antingen att
konsolidering sker på det sätt som anges i 7 § eller med tillämpning av
kapitalandelsmetoden enligt 7 kap. 24-28 §§ årsredovisningslagen
(1995:000).

(Bestämmelserna saknar motsvarighet i kommitténs förslag)

I paragrafen medges Finansinspektionen att, i vissa angivna fell, tillåta
kapitalandelsmetoden. Denna metod kan i detta sammanhang beskrivas
som en partiell konsolidering som innebär att endast det ägande företagets
andel i det ägda företagets resultat och eget kapital tas med i konsoli-
deringen.

I förarbetena till paragrafen anges (prop. 1994/95:50 s. 268) att man
i avvaktan på att Redovisningskommitténs förslag till kapitalandelsmetod
kunde träda i kraft endast kortfettat ville reglera hur kapitalandelsmetoden
skulle användas. I stället skulle Finansinspektionen meddela närmare
föreskrifter om metodens användning. Finansinspektionen har också med-
delat närmare föreskrifter om hur metoden skall användas (FFFS
1994:45).

Prop. 1995/96:10

Del 3
Kreditinstitut och
värdepappersbolag

263

På motsvarande sätt som för klyvningsmetoden hänvisas till den
paragraf i nya årsredovisningslagen som behandlar kapitalandelsmetoden
(se även vad som i övrigt har anförts i kommentaren till 7 §).

I nya årsredovisningslagen behandlas kapitalandelsmetoden i två avse-
enden. I det första fallet avses den situationen att ett dotterföretag skall
redovisas med stöd av kapitalandelsmetoden. Det andra fallet avser
kapitalandelsmetodens tillämpning på andra företag än dotterföretag.

Eftersom kapitaltäckningslagen förutsätter fullständig konsolidering för
dotterföretag bör hänvisningen ske till de bestämmelser i lagförslaget som
reglerar kapitalandelsmetodens tillämpning på andra företag än dotter-
företag.

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996.

2. Ifråga om förhållanden som avser ett räkenskapsår vilket har inletts
före ikraftträdandet tillämpas äldre bestämmelser.

Den nya lagstiftningen innebär bl.a. att 4 kap. bankrörelselagen upphävs
och att kreditinstitut, värdepappersbolag och sådana finansiella holdingfö-
retag som avses i 1 kap. 1 § andra stycket ÅRKL skall böija att tillämpa
de nya redovisningsreglerna i ARKL för räkenskapsår som påböijas den
1 januari 1996. De föreslagna ändringarna i kapitaltäckningslagen bör
tillämpas i samband med att de nya redovisningsreglerna i ÅRKL skall
böija att tillämpas. I fråga om rapporter eller andra förhållanden som av-
ser ett räkenskapsår som påböljats före den 1 januari 1996 - och för vil-
ka äldre redovisningsbestämmelser skall tillämpas - skall dock äldre be-
stämmelser i denna lag tillämpas.

Prop. 1995/96:10

Del 3
Kreditinstitut och
värdepappersbolag

gotab 49016, Stockholm 1995

264