Regeringen tänker spara 215 miljoner på den statliga assistansersättningen. Eftersom det ursprungliga förslaget blivit hårt kritiserat har regeringen i den föreliggande propositionen minskat omfattningen av neddragningarna. Det kan ändå inte ta bort det faktum att många funktionshindrade kommer att få försämrad livskvalitet om regeringens förslag får majoritet i riksdagen. Miljöpartiet de gröna anser att assistansreformen var en av de viktigaste reformer vi genomfört i Sverige under de senaste årtiondena, och vi tycker inte att vi ska försämra villkoren för våra handikappade bara för att vi sett hur mycket deras behov kostar.
Statens ansvar
Avgörande för att assistansreformen ska kunna vara den trygghet som den idag är för de funktionshindrade är att den administreras över socialförsäkringssystemet. Detta för att försäkra assistanstagarna mot att bli beroende av skiftande lokala förutsättningar. Ingen vill bli utpekad som en liten kommuns tunga post i den sociala budgeten. Ett tydligt ställningstagande från regeringens sida vad gäller statens fortsatta helhetsansvar för assistansreformen skulle ta bort en stor del av den oro som många handikappade och deras anhöriga känner.
Vi föreslår därför riksdagen att avslå regeringens förslag att ta bort assistansersättningen då den funktionshindrade vistas eller deltar i barnom- sorg, skola eller annan daglig verksamhet enligt LSS. Vi avslår också förslaget att utreda ett kommunalt huvudmannaskap för assistansersättning. I den mån dessa förslag innebär att kommunala kostnader övervältras på staten får det regleras i normal ordning genom justerade statsbidrag till kommu- nerna.
Kontinuitet
Assistansreformen har inneburit tidigare helt okända möjligheter till ett människovänligt liv. En stor del av de handikappades trygghet ligger i deras möjligheter att själva kunna anställa sina assistenter, och att dessa assistenter följer individen i vardagen. Det är en kvalificerad arbetsuppgift att lära sig kommunicera med människor som har svåra kommunikationshinder. Det kräver tid och utbildning att lära sig att på bästa sätt tillgodose assistanstagarnas behov av omvårdnad. Det är med andra ord oerhört viktigt att de personliga assistenterna fortsätter att följa individen, och inte, som föreslagits, delas upp vad gäller assistanstagarnas vistelse i barnomsorg eller skola. Miljöpartiet anser att det utan tvekan kommer att medföra en samhällsekonomisk kostnadsökning med regeringens förslag till besparing. Risken är uppenbar att assistenterna kommer att vara dubbelarbetande. Dessutom befarar vi att förslaget kommer att medföra en återgång till den tid då föräldrarna stod för samordning av insatser. Människor utan funktionshinder eller handikapp kan välja vilka människor de vill tillbringa sin tid med. Kontinuitet är en viktig princip i alla relationer. Detta bör självklart vara en rättighet även för människor som omfattas av assistansreformen.
Motivation
Människor som idag får personlig assistans för motiverande och aktiverande insatser riskerar att förlora rätten i föreliggande proposition. Det gäller till exempel personer med autism. Det kan handla om människor som aldrig någonsin klarat av att gå upp ur sängen, klä på sig och äta frukost, men som har den fysiska förmågan att kunna klara av sina grundläggande behov med rätt hjälp och stöd. Att tro att den gruppen plötsligt kommer att kunna ta hand om sig själva är cyniskt. Miljöpartiet avvisar det förslaget till besparing i sin helhet.
Föräldraskap
I föreliggande proposition påpekas att när en handläggare framöver tar ställning till assistansbehov för barn och ungdomar under 16 år skall fortsättningsvis beaktas vad som åligger barnets vårdnadshavare att sköta. Just den föräldragrupp som nu ska upplysas om vikten av att ta ansvar tillhör dem som tagit ett ansvar för sina barn vida överstigande vad vanligt föräldraskap innebär. Assistansreformen öppnade upp helt nya möjligheter för dessa föräldrar. Till exempel möjligheter till förvärvsarbete, något som andra föräldrar betraktar som en samhällelig rättighet. Miljöpartiet tänker aktivt värna om dessa föräldrars rättigheter. Vi vill inte öppna upp för enskilda handläggare att ta bort assistanstimmar med hänvisning till föräldraansvar. På andra områden i samhället kan föräldraansvaret poängteras med gott resultat, men inte vad gäller assistanstagarna.
Tid för beviljad assistans
För personer som inte har dygnet runt-assistans kan det vara värdefullt att kunna spara sina assistanstimmar till semester eller helger, då de önskar göra något extra assistans- krävande. Den möjligheten vill regeringen ta bort. Miljöpartiet yrkar avslag på den punkt i propositionen som vill korta ned perioden för beviljad assistans från ett år till tre månader. Detta omöjliggör sparande, och Miljöpartiet anser att förmågan att själv kunna prioritera när på året assistansen behövs är viktig. Även funktionshindrade vill ha egenmakt.
Vård av anhörig
Miljöpartiet föreslår att riksdagen ålägger regeringen att utreda följande: Anhöriga till handikappade som inte har personlig assistans i sin dagverksamhet har idag inte rätt att få ersättning för vård av nära anhörig vid sjukdom, i de fall där den handikappade har fyllt 21 år. Miljöpartiet anser att anhöriga bör kunna få utvidgade rättigheter till ersättning i dessa fall, eftersom den anhörige redan idag ofta tar detta ansvar. Det underlättar för dessa anhöriga att kunna ha fortsatt goda relationer med sina arbetsgivare, om denna rätt är lagligt reglerad.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen rill känna vad i motionen anförts om att en utredning om kommunalt huvudmannaskap inte bör komma till stånd, 2. att riksdagen avslår regeringens förslag till indragning av möjligheterna att bevilja personlig assistans för aktiverings- och motiveringsinsatser, 3. att riksdagen beslutar att inte utvidga föräldraansvaret för anhöriga till handikappade och funktionshindrade i föreliggande förslag till lagstiftning, 4. att riksdagen avslår regeringens förslag om att förkorta tiden för beviljad assistans, 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av att vidare utreda möjligheterna för anhöriga att få ersättning vid vård av sjuk anhörig även efter det att den handikappade fyllt 21 år.
Stockholm den 28 mars 1996
Thomas Julin (mp) Ragnhild Pohanka (mp) Eva Goës (mp) Ewa Larsson (mp) Marianne Samuelsson (mp) Annika Nordgren (mp) Yvonne Ruwaida (mp) Barbro Johansson (mp) Per Lager (mp)