med anledning av prop. 1995/96:146 Vissa frågor om personlig assistans
Personlig assistans
Proposition 1995/96:146 är i stort sett bra och ett bevis för
att assistansreformen skall bevaras. Dessutom har man trots
allt lyckats göra vissa besparingar som inte påtagligt
försämrar de funktionshindrades möjligheter att få och
använda personliga assistenter.
Det finns emellertid som vi ser det en osäkerhet kvar. Det gäller den
omdiskuterade kommunaliseringen. De handikappade och deras organisation-
er har hela tiden hävdat och krävt att huvudmannaskapet skall ligga kvar hos
staten och handläggas av försäkringskassan.
Handikapprörelsen invänder också nu mot en kommunalisering av flera
skäl, bland annat för att statlig finansiering är en garanti för likabehandling
och för att små kommuner kan få svårt att klara det ansvar assistans-
ersättningen innebär. Assistansersättningen skall därför betraktas som den
socialförsäkring den i själva verket är och handläggas av försäkringskassan.
Att assistansersättning handläggs av försäkringskassan utgör en större
möjlighet till likabehandling. Innan handikappreformen var det stora skill-
nader mellan kommunerna i vilken omfattning personlig assistans beviljades,
då enligt socialtjänstlagen. Funktionshindrade sattes inte sällan i kommun-
arrest. I realiteten var det omöjligt att flytta till en annan kommun och kunna
räkna med att denna kommun skulle ha samma service och bedömnings-
grunder.
Genom att överlåta assistansreformen till kommunerna hamnar personer
med funktionshinder åter i den otrygga livssituation som de befann sig i före
handikappreformen. Handikapprörelsens erfarenhet är att kommunernas
handläggare inte enbart ser till den funktionshindrades bästa utan också till
kommunens. Intressena sammanfaller inte alla gånger.
Den kommunala tjänstemannen är i realiteten den kommunala nämndens
förlängda arm. Visar det sig att anslagna medel sinar är det inte osannolikt att
det kommer direktiv om att det ekonomiska läget begränsar möjligheten att
bevilja insatser. Tjänstemannen rättar sig de flesta gånger efter givna order.
Det är däremot otänkbart att RFV skulle ge liknande instruktioner. Den
statliga tjänstemannens handläggning styrs helt av de i lagen givna reglerna.
Den kommunala handläggarens dubbla lojaliteter, gentemot kommunen och
den enskilde, skapar alltså utrymme för godtycke. Försäkringskassans
handläggare kan i större utsträckning fatta sina beslut fritt.
Eftersom huvudmannaskapet inte i någon nämnvärd grad påverkar det
ekonomiska utfallet borde riksdagen kunna acceptera att man inte bör ändra
huvudmannaskapet.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om vikten av ett bibehållet statligt
huvudmannaskap.