med anledning av prop. 1995/96:198 Ekonomisk- politiska åtgärder på skatte- och avgiftsområdet

Bensinskatten

I propositionen föreslås skattehöjningar för bensin och olja
för motordrivna fordon. Höjningarna föreslås ske i två steg,
nämligen den 1 september 1996 och den 1 juli 1997.

Det är olyckligt att regeringen här tänker enbart på att stärka statens
finanser, när man har chansen att balansera om beskattningen till att i större
utsträckning ta hänsyn till miljö och trafiksäkerhet. Att rakt av höja
bensinskatten är visserligen en enkel väg, men den slår orättvist mot
glesbygdsbilismen, som inte alls ger upphov till så stora miljöskador.

Det är angeläget att skatten korrekt återspeglar den olika miljöbelastning
som vägtrafiken ger upphov till i olika delar av landet. De föreslagna
höjningarna av skatten på bränslet -  lika över hela landet -  ger skatter som
missgynnar glesbygden, eftersom miljöskadorna av bilkörningen blir avsevärt
större i storstadsområdena. Regeringen bör därför återkomma till riksdagen
med förslag som bygger på andra sätt att ta ut skatten än enbart på bränslet.

Regeringen har självfallet ett ansvar för att dess förslag verkar i rätt
riktning för att kunna utgöra ett led i genomförandet av 1988 års trafikpolitik,
som innebär att trafikanten skall känna av den samhällsekonomiskt beräknade
marginalkostnaden. Miljöaspekter och trafikolyckor skall då ingå i de
samhällsekonomiska kalkyler som ligger till grund för beskattningen.

Det kan av miljöskäl vara angeläget att skattebelastningen ökar på
vägtrafiken i förhållande till den miljövänliga och trafiksäkra järnvägs-
trafiken. Särskilt gäller det för den tunga och långväga godstrafiken. Den
ökade skattebelastningen på vägtrafiken bör också ses som ett led i en
skatteväxling för miljön och inte som ett sätt att öka det totala skattetrycket
på det svenska folket.

Man bör då överväga särskilda statliga bilskatter i storstadsområdena,
främst i form av biltullar, trängselavgifter och regionala bensinskatter.
Sådana nya typer av bilskatter kommer inte att hinna genomföras till den 1
september 1996 och troligen inte heller till den 1 juli 1997. Det är trots det
angeläget att beslut kan tas så snart som möjligt för att framtida trafik-
planering skall kunna rikta in sig mot rätt förutsättningar.

Bilförmån

I propositionen anges att regeringen snart - uppenbarligen
efter stor tvekan -  avser att lägga fram ett förslag till
bilförmånsbeskattning, som inte är oberoende av den privata
körsträckan.

Detta räcker inte som ambition. Förslagen måste utgå från ambitionen att
den enskilde skall beskattas för privat körning på ett sådant sätt att hon
känner av marginalkostnaden av bilkörningen beräknad med samhällseko-
nomiska metoder. Först då tar vi ett rimligt och miljövänligt steg mot
genomförande av 1988 års trafikpolitik

Hemställan

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att genom statliga innerstadsavgifter skapa ett
mer miljöorienterat sätt att ta ut skatten på vägtrafiken i olika delar av
landet,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av att den enskilde skall känna av
marginalkostnaden vid privat körning med förmånsbil.

Stockholm den 29 april 1996

Lennart Fremling (fp)

Torsten Gavelin (fp)

Lennart Rohdin (fp)