med anledning av prop. 1995/96:170 Översyn av skattebrottslagen

I propositionen föreslår regeringen bl.a. att användandet av
falska handlingar och vilseledande bokföring skall ingå i
lagen om ett skattebrott är att anse som grovt. Regeringen
finner däremot inte skäl att låta användandet av osanna
handlingar uttryckligen nämnas i lagtexten vid bedömandet
av om brottet är att anses som grovt.

Vänsterpartiet ser positivt på att regeringen nu gör en mer enhetlig och
sammanhållen reglering om skattebrott och att skattebrottslagens tillämp-
ningsområde utvidgas.

Vi ställer oss dock kritiska till att regeringen inte vill skriva in användan-
det av osanna handlingar i lagtexten. Eftersom osanna handlingar är vanligt
förekommande i mål angående skattebedrägerier, bör även dessa nämnas i
lagtexten i 4 § i förslag till lag om ändring i skattebrottslagen (1971:69).
Risken att detta får till följd att varje användning av en osann handling, t.ex.
inlämnande av en oriktig självdeklaration, leder till att skattebrottet bedöms
som grovt är minimal.

Hemställan

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen beslutar att 4 § skattebrottslagen (1971:69) skall ges
följande lydelse:
Om brott som avses i 2 § är att anse som grovt, döms för grovt skattebrott
till fängelse, lägst sex månader och högst sex år. Vid bedömande om brottet
är grovt skall särskilt beaktas om det rört mycket betydande belopp, om
gärningsmannen använt falska handlingar, osanna handlingar eller vilse-
ledande bokföring eller om förfarandet ingått som ett led i en brottslighet
som utövats systematiskt eller i större omfattning eller i annat fall varit av
synnerligen farlig art.

Stockholm den 26 mars 1996

Alice Åström (v)

Lennart Beijer (v)

Tanja Linderborg (v)

Per Rosengren (v)