Behåll försvarsområdesstaberna!
"Landets försvar är hela folkets angelägenhet. Det folkliga engagemanget ger försvaret omistlig styrka. Ett fullgott försvar måste ha tillgång till modern och effektiv materiel, men ett försvar som saknar folklig förankring och som åsidosätter sin viktigaste resurs, människan, blir ett främmande element i demokratin." (Totalförsvar i förnyelse s 9)
Längre fram i propositionen talas om vikten av att ledningsförhållanden i fred och krig så långt som möjligt överensstämmer. "Ansvariga myndigheter med uppgifter inom totalförsvaret bör således samverka och samordna sin planering och verksamhet inbördes. Vidare bör ske en samordning med de myndigheter och andra organ som har riskhantering i fred." (s 50)
Mot bakgrund av dessa skrivningar är det svårt att förstå slutsatsen på sidan 96: "Regeringen har bedömt att en minskning av antalet försvars- områden är möjlig. Detta innebär att den nuvarande principen ett försvarsområde - ett län frångås." Att riva upp denna princip är att förlora folkförankringen. Det militära försvaret vinner som all annan verksamhet på att ha ett känt ansikte. Försvarsområdesbefälhavaren och landshövdingen är sådana kända ansikten.
Den ekonomiska vinsten av att minska antalet försvarsområden är liten eftersom det territoriella försvaret måste vidmakthållas även i framtiden lik- som frivillig- och hemvärnsverksamheten, som kommer att bli svårare och dyrare att administrera på avstånd.
Det kan tilläggas att en annan av försvarsområdets uppgifter, underrättelse- och säkerhetstjänsten, fungerar effektivare med en lokal förankring och personkännedom liksom den samordning mellan det civila och det militära försvaret i fred som det också skrivs om i propositionen.
Som exempel kan nämnas att det försök att leda Kalmar försvarsområde från Växjö som prövades tidigare visade sig vara en mindre bra lösning. Därför återupprättades Kalmar regemente och försvarsområde så sent som 1990.
Det finns därför all anledning att bevara försvarsområdesstaberna så länge den nuvarande länsindelningen består. I varje fall ger inte propositionen ett tillräckligt underlag för att nu drastiskt minska antalet försvarsområden.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten av att bevara dagens försvarsområden och försvarsområdesstaber.
Stockholm den 20 oktober 1995
Nils Fredrik Aurelius (m) Leif Carlson (m)