Försvars- och säkerhetspolitik i ett grönt perspektiv Sammanfattning
Miljöpartiet de Gröna ser försvars- och utrikespolitik i ett helhetsperspektiv. Vi anser att EU bygger upp nya murar i Europa och anser att Sverige skall avstå det aktiva observatörsskapet i VEU. Neutralitetsdoktrinen bör formuleras om för att olika tolkningsmöjligheter skall undvikas. Sårbarheten i samhället bör motverkas redan på planerings- och genomförandestadiet av olika projekt. Miljöfrågor inom försvaret ges ett särskilt avsnitt, där miljöpartiet kräver miljökonsekvensbeskrivningar av t.ex. lokaliseringsfrågor inför nästa etapp i försvarsbeslutet. Internationella insatser på detta område betonas; som exempel nämns de atomubåtar som ligger och rostar sönder i Ishavet. Totalförsvarsplikten bör omvandlas till en frivillig värntjänst. Krigsmaterielexporten måste upphöra och krigsmaterielindustrin ställas om till civil produktion. Miljöpartiet kräver totalförbud mot antipersonella minor, vi säger nej till de två ubåtar som regeringen vill ha utöver de sju som försvarsberedningen har föreslagit och vi säger nej till delserie tre av JAS. Miljöpartiet de Gröna vill spara mer på det militära försvaret än vad regeringen föreslår.
Säkerhetspolitik
Fred är inte bara målet, utan också vägen.
Miljöpartiet de Grönas vision är en global militär nedrustning. Frågan som samhället måste ställa sig är:
Ska vi för all framtid acceptera att oändliga summor satsas på militära försvar och rustning runt om i världen, när samtidigt de gemensamma resurserna krävs för att lösa miljöproblem, fattigdom och social misär?
Vi delar alla ansvaret för utvecklingen. Vi kan inte nöja oss med att lägga över ansvaret på någon individ, andra nationer eller på kommande generationer. Ansvaret för våra militära satsningar är vårt eget.
Säkerhets- och försvarspolitik måste ses i ett helhetsperspektiv. Hur vi agerar i Sverige och hur Sverige agerar i olika internationella sammanhang hänger ihop. För att få trovärdighet och tyngd åt de förslag vi för fram internationellt, måste vi först sopa framför egen dörr här hemma.
Miljöpartiet de Gröna menar att Sverige skall ha en försvars- och säkerhetspolitik som är framåtsyftande. Vi får aldrig glömma att det vi gör idag, får vi leva med i morgon.
Det kalla kriget är slut. Världen förändras och med den konflikterna. Nu utkämpas de flesta krig inom länder, inte mellan dem. Av 82 väpnade konflikter under perioden 1989 till 1992 var endast tre mellan länder. Världens militärutgifter uppskattas ha minskat med cirka 1 000 miljarder dollar under sjuårsperioden 1987-1994. I-länderna stod ungefärligen för mellan 810 och 935 miljarder dollar i minskning och u-länderna för 125 miljarder dollar. Under de senaste åren har en minskning skett i NATO- länderna med i genomsnitt ca 15 procent, USA har minskat sin militärbudget med ca 20 procent och krigsmaterielanslagen med ca 37 procent. Motsvarande siffror för Ryssland är minskade militärutgifter med cirka 40 procent och medelstilldelningen för krigsmaterielanskaffning föll med 70-80 procent i fast värde. Sverige, däremot, ökade under 1987 till 1993 sina försvarsutgifter med fem procent.
Säkerhetspolitikens mål
"Svensk säkerhetspolitik syftar ytterst till att bevara vårt lands frihet och oberoende. Vårt säkerhetspolitiska mål är att i alla lägen och i former som vi själva väljer trygga en handlingsfrihet att - såsom enskild nation och i samverkan - kunna utveckla vårt samhälle."
Denna skrivning bortser helt från att Sverige är en delstat i Europeiska unionen. Sverige måste vidga det säkerhetspolitska målet. Det bör vara inriktat på levnadsvillkor, mänskliga rättigheter och en långsiktigt hållbar utveckling i Sverige och i vår omvärld. Detta är i linje med vad Kommissionen för globalt samarbete (ledd av Ingvar Carlsson och Shridath Ramphal) har skrivit i rapporten "Our Global Neighbourhood". I rapporten föreslås bl.a. att synen på den globala säkerheten bör vidgas till att omfatta inte bara staters rätt till säkerhet, utan även individers rätt till säkerhet.
Internationellt
EU, VEU och neutraliteten
En av anledningarna till att Miljöpartiet de Gröna är EU- motståndare är att Europeiska unionen bygger upp nya säkerhetspolitiska problem. Nya gränser och murar byggs upp och risken för ett delat Europa växer fram på nytt. Till detta kommer att den folkliga förankringen för Europeiska unionen är katastrofalt låg i vissa länder, till exempel i Sverige, och handlingsfriheten för att möta de nya hot som nu inryms i det säkerhetspolitiska begreppet minskar. Miljöpartiet delar därför inte den okritiska inställning till EU som propositionen ger uttryck för.
Neutralitetspolitiken är ett medvetet och aktivt val för Miljöpartiet de Gröna. Det är ett stort värde i att det finns länder som står utanför militära allianser för att kunna bilda en balanserande och stabiliserande faktor i världen. Under 2000-talet kommer vi med stor sannolikhet få uppleva hur den stora konflikten mellan nord och syd blir tydligare. I detta perspektiv är det än viktigare att bedriva en aktiv neutralitetspolitik. Sverige är allierade i och med EU-medlemskapet. Nu arbetar miljöpartiet för att förhindra att vi även tar steg mot att ingå i en militärallians.
I propositionen skriver regeringen till exempel att man vill stärka VEU (Västeuropeiska unionen) "generellt som speciellt vad gäller förmågan till snabba och tidiga fredsfrämjande åtgärder". Vad menar regeringen med att vilja stärka VEU "generellt"?
Sverige är aktiv observatör i VEU, det är inte förenligt med en trovärdig neutralitetspolitik och därför bör Sverige avstå från denna observatörsplats.
Miljöpartiet de Gröna kan inte ställa sig bakom neutralitetsbegreppet så som det formulerades 1992: "Sveriges militära alliansfrihet syftande till att vårt land skall kunna vara neutralt i händelse av krig i vårt närområde består." Denna skrivning lämnar enligt miljöpartiets mening öppet för olyckliga tolkningsmöjligheter. Vi anser att Sveriges neutralitetsbegrepp bättre formuleras på följande sätt "Militär alliansfrihet i fred, syftande till neutralitet i krig".
Internationella styrkor?
Regeringen föreslår att en internationell styrka för fredsfrämjande insatser skall organiseras. Vissa delar därav skall hålla särskild hög insatsberedskap för att t.ex. kunna ingå i multinationella snabbinsatsstyrkor. Sveriges internationella insatser bör enligt Miljöpartiet vara av övervägande humanitär, konfliktförebyggande och fredsbevarande karaktär. Sverige bör bygga vidare på det koncept för insatser under mandat av FN eller OSSE som vi nu har, istället för att upprätta en militär insatsstyrka. Kraft och resurser bör satsas på den civila insatsstyrka som regeringen föreslår och som har en viktig roll för att förebygga att kriser och konflikter uppkommer.
Miljöpartiet stödjer FN och uppskattar det stora och framgångsrika arbete FN har gjort och säkert kommer att göra efter sin stora omorganisation. FNs ekonomiska kris måste lösas. Det är anmärkningsvärt att länder som sitter i säkerhetsrådet inte betalar medlemsavgiften och sina skulder till FN, samtidigt som man klagar över att FN inte klarar sina uppgifter.
Sverige bör ta initiativ till aktivt arbete med att utveckla metoder för konfliktlösning som bygger på ickevåld. Sverige bör också ta initiativ till att övergripande frågor, såsom nedrustning, efterlevnad av internationella avtal och kopplingen mellan patriarkat och militarism, skall föras upp på den internationella dagordningen.
Vapen dödar, även om de inte används
I den svenska debatten hör man ofta och från olika håll att försvarskostnaderna inte kan minskas. Argumentet är att ett starkt svenskt försvar är en garanti för säkerhet. Men avskräckning som metod för att hålla kriget borta bygger på att en nedrustning aldrig kan ske! Fred skall uppnås genom slagkraft, militär maktbalans anses eftersträvansvärt och förändringar anses farliga. Varje lands försök att förbättra den egna säkerheten genom mer pengar till militära vapen och ökad krigsduglighet leder dock oftast till motverkande satsningar av andra länder. Det innebär att försöken att uppnå en högre grad av säkerhet (mot militära hot) blir tvärt om mot vad det är tänkt, för en dyrare kostnad blir säkerheten inte bättre, kanske rent av sämre.
"Denna rustningsspiral slukar mycket stora resurser, som skulle kunna minska klyftorna mellan fattiga och rika, friska och sjuka, välutbildade och analfabeter, bostadsinnehavare och bostadslösa, heltidsarbetande och arbetslösa. Den militära förbrukningen av ekonomiska, personella och andra resurser förlänger och förmerar den orättvisa fördelning av jordens tillgångar, som utgör det strukturella våldet. Regeringarna stöder detta våld. Vapen dödar, även om de inte används. (Ur "Fredspolitik för 90-talet", en rapport utarbetad på uppdrag av Svenska Ekumeniska Nämnden).
Totalförsvaret
Målet för totalförsvaret
Totalförsvaret utformas enligt propositionen ytterst för att garantera att Sverige kan föra en demokratisk och självständigt vald politik för att trygga landets och medborgarnas säkerhet. För det första har man återigen valt att bortse från EU-medlemskapets följder i denna skrivning. Dessutom har man glömt våra invandrare, flyktingar och gästarbetare, man avgränsar säkerheten till att gälla enbart "medborgare". Man bör ersätta begreppet "medborgare" med "invånare".
Totalförsvarsram
Regeringen föreslår en besparing på fyra miljarder kronor fram till år 2001. Av dessa fyra är redan 1,3 miljarder sparade. Det återstår 0,7 miljarder till år 1998. I den totalförsvarsramen räknar regeringen bland annat in delserie tre av JAS, internationell insatsstyrka, utbildning av fler totalförsvarspliktiga och nio ubåtar istället för sju som försvarsberedningen föreslog. Dessa utgiftsposter ställer sig inte miljöpartiet bakom, därför kan inte miljöpartiet instämma i den totalförsvarsram som regeringen föreslår. Miljöpartiet de Grönas förslag är att sju miljarder sparas till år 1998 med inriktning att därefter ytterligare reducera totalförsvarsramen med 6 miljarder kronor fram till år 2001.
Under de kontrollstationer som skall ske ämnar Miljöpartiet mer definitivt ta ställning till de besparingar som kan ske mellan 1998 och 2001. Hur stor andel av totalförsvarsramen som skall höra till den civila delen av försvaret lämnas öppet till nästa etapp i försvarsbeslutet.
Det civila försvaret
Ett robust samhälle (en hög självförsörjningsgrad och en liten sårbarhet), människor som har en bra kunskap om civilmotstånd samt hur man klarar kriser utgör ett mycket viktigt komplement till det militära försvaret i dagsläget, och är en viktig komponent för att på sikt kunna växla ut det militära försvaret mot ett starkt civilt försvar.
Den civila delen av totalförsvaret tillmäts en ökad betydelse i och med den proposition som vi nu behandlar. Detta är enligt miljöpartiets mening en naturlig följd av vidgningen av det säkerhetspolitiska begreppet. Det civila försvaret spelar också en stor roll för kunskapsutvecklingen i kommunerna, i och med deras ökade ansvar i och med Lag om civilt försvar (1994/95:7). Utmaningen är nu att få till stånd en helhetssyn inom totalförsvaret, samarbetet mellan den civila och den militära delen av totalförsvaret måste därför utvecklas för bästa möjliga effekt. Det gäller också samarbetet mellan försvaret och det civila samhället, det finns många positiva exempel på att ett sådant samarbete kan fungera bra.
Det sårbara samhället
Från fokusering på de militära hoten har det säkerhetspolitiska begreppet utvidgats och förskjutits mot andra hotbilder, som sårbarhet i samhället, miljöhot i form av resursutarmning och miljöförstöring, ekonomisk fattigdom och sociala klyftor. Detta är exempel på hot som skapar en samhällsinstabilitet, som i sin tur är en grogrund för konflikter såväl inom som mellan stater.
Nu återstår det att ta konsekvenserna av den vidgade hotbilden i konkreta beslut, som skall fattas av riksdag och regering framöver. Det handlar om decentralisering för minskad sårbarhet och högre självtillit, krafttag mot miljöförstöring, fördelning av resurser (inom landet och i form av bistånd), ökade insatser i olika internationella fora för global nedrustning, avveckling av kärnkraften och en långsiktigt hållbar utveckling.
De åtgärder för att minska sårbarheten och miljöpåverkan som man kan göra redan på planerings- och genomförandestadiet av olika projekt, blir också billigare i det långa loppet.
I försvarsberedningens rapport "Totalförsvarets utveckling och förnyelse" (Ds 1995:51) finns en central mening. Beredningen skriver: "Efter bedömningen av den samlade bilden av militära och icke-militära hot, skall totalförsvarets närmare uppgifter och anslag prövas gentemot insatser för säkerhet på andra samhällsområden, så att den samlade positiva effekten blir den största möjliga. Därvid måste också en avvägning ske såväl mellan det militära och det civila försvaret som inom respektive del."
I propositionen har denna mening tagits bort, helhetssynen på hotbilden och hur effekten av säkerhetsfrämjande insatser snävas in betydligt i följande mening: "Efter bedömningen av den samlade bilden av militära och icke- militära hot, skall totalförsvarets närmare uppgifter och resurser prövas. Därvid måste en avvägning ske såväl mellan det militära och det civila försvaret som inom respektive del."
Miljöpartiet de Gröna anser att det är självklart att uppgifter och anslag till totalförsvaret skall vägas mot insatser inom andra samhällsområden, så att den samlade positiva effekten blir den största möjliga.
Försvar för miljön
Propositionen innehåller ett avsnitt som behandlar miljöfrågor inom försvaret. Tyvärr innehåller det inget nytt och framåtsyftande, utan är mer en redogörelse för vad som har gjorts.
Det är av oerhörd betydelse att totalförsvaret finns i täten när det gäller miljöfrågorna, särskilt nu när miljöhoten ingår i det säkerhetspolitiska begreppet. Försvarets miljöangagemang, i teori men framför allt i praktik, har givetvis betydelse även för folkförankringen.
I försvarsmaktens lägesrapport över miljöfarliga lämningar konstaterar man att de föreslagna åtgärderna för hantering av miljöfarliga lämningar kommer att bli cirka 16 miljoner kronor per år. Då är inte kostnaderna för dumpad ammunition inräknade! Lägesrapporten lämnar inte förslag på lämpliga åtgärder för den dumpade ammunitionen, detta skall man återkomma med under 1996.
I rapporten konstateras att "I vatten har ingen kontinuerlig skrotrensning skett varför det utanför de frekvent använda fälten har ansamlats skrot. I likhet med skjutning på land är det av de farliga metallerna endast små mängder, under det att stål i olika former är den helt dominerande metallen. Det som kanske måste beaktas är bly."
Det finns metoder för träning av skytte som inte innebär spridning av ammunition i naturen. Trots det skjuts det ut 50 ton skrot i Vättern utanför Karlsborg varje år. Konsekvenserna på sikt av detta skrot med alla tungmetaller som löses ut i norra Europas största dricksvattentäkt är oöverblickbara. I publikationen "Försvaret för miljön" utgiven av Försvarsmakten i år skriver man under rubriken "Försvaret återställer i naturen" att "Patronhylsor och annan metallskrot samlas upp", det gäller uppenbarligen inte när man skjuter ned i vatten.
I lägesredovisningen över miljöarbetet (Försvarsmaktsplan 95, som lämnats mot bakgrund av vad som angavs i prop. 1993/94:111 "Med sikte på en hållbar utveckling") skriver man att hänsyn till miljön beaktas vid all planering och verksamhet.
Exempel på åtgärder i motsatt riktning är dock t.ex. överklagande av bullerbegränsningar som ålagts flygflottiljer och krav på inlösen av fastigheter för att utvidga övningsfält t.ex. i Skaraborg, vilket berör många människor i Varola och Gräshult och ett stort markområde. Ett annat exempel är FMVs skjutplats inom naturreservatet Torhamns udde med dess stora inverkan på ornitologiska värden.
Försvarsmakten har vissa undantag från gällande lagar, det gäller t.ex. för haloner (som används som brandsläckningsmedel). Undantag från gällande lagar är inte förenligt med det ovan anförda om vikten av att vara i täten när det gäller miljöfrågorna.
De miljömässiga effekterna av beslut rörande t.ex. lokaliseringar av övnings- och skjutfält måste beaktas av regeringen inför nästa etapp av försvarsbeslutet. Försvarsutskottet har i betänkande 1994/95:FöU4 visat den viljeinriktningen och detta bör riksdagen nu slå fast. Riksdagen bör också slå fast att försvarsmakten skall göra miljökonsekvensbeskrivningar av de förslag man kommer att presentera inför nästa etapp av försvarsbeslutet.
Totalförsvarsplikt och miljövärnsregementen
Regeringen skriver i propositionen att omfattningen av totalförsvarsutbildningens olika delar blir föremål för ytterligare överväganden och dialog mellan regeringen, försvarsmakten och övriga myndigheter. Inriktningen för den fortsatta planeringen bör dock, enligt regeringen, bör vara att ca 30 000 totalförsvarspliktiga ska grundutbildas inom det militära försvaret årligen. Motsvarande siffra för det civila försvaret är 10 000 personer.
Regeringen håller fast vid påståendet att antalet utbildade är direkt kopplat till hur stark folkförankringen är. Det finns inget vetenskapligt belägg för detta, det är ett antagande som är byggt på en politisk hypotes. Risken är att det blir kontraproduktivt och motverkar det egentliga syftet - att öka folkförankringen.
Viktigare för folkförankringen är att utbildningen innehåller sådant som är relevant och viktigt sett i ett helhetsperspektiv på hotbilder. Motivationen hänger också givetvis på hur den totalförsvarspliktige uppfattar sin utbildningstid. Medbestämmande, möjligheter att tillgodoräkna sig de kunskaper man har förvärvat i det civila livet t.ex. genom dokumentation, ekonomiska ersättningar och rimliga sanktioner vid förseelser spelar stor roll.
Inför nästa etapp av försvarsbeslutet bör myndigheterna ges i uppgift att redovisa en omställning av två regementen till miljövärnsregementen under försvarsbeslutsperioden. På dessa miljövärnsregementen skall utbildning ske i enlighet med den vidgade hotbilden med tyngdpunkt på punktinsatser för miljön.
Frivillig värntjänst
"Tänk om det blev krig och ingen kom."
Så länge som det finns människor som är tvingade att lyda order om att kriga, så länge kan krig utspela sig på vår jord.
Det krävs ett nytt system för utbildning inom totalförsvaret som bygger på frivillighet kombinerat med meriter och motivation. Miljöpartiet de Gröna vill inte ha en yrkesarmé, militären får inte bli en separat maktfaktor i samhället. För att kombinera den folkliga förankringen med frivilligheten finns det ett antal viktiga komponenter som måste genomföras. Värntjänsten skall vara öppen för kvinnor och män. Utbildningens innehåll skall vara anpassad till det vidgade säkerhetspolitiska begreppet och ge meriter vid genomgången utbildning, såsom t.ex. utbildningsbevis och tilläggspoäng till högskolan. Värt att beakta är den naturliga merit som miljökunskap utgör på arbetsmarknaden, detta meritvärde lär bara öka under 2000-talet.
Tyngdpunkten på värntjänsten skall vara internationella och nationella insatser vid miljöarbete, stora påfrestningar på samhället vid t.ex. katastrofer i fredstid och förebyggande fredsarbete.
Ungdomar skall få en bred information om värntjänsten, intresserade genomgår en slags mönstring. Vid mönstringen bedöms kvinnan eller mannen som olämplig eller lämplig. De som bedöms som varande lämpliga får dra en lott vid mönstringen som kan innebära att de kallas till grundutbildning, beroende på antalet utbildningsplatser. Det är viktigt att de som gör värntjänst kan påverka inkallelsetid och utbildningsort så mycket som möjligt.
I grundutbildningens gemensamma del kan det ingå bl.a. grundläggande kunskaper om humanekologi, främlingsfientlighet och rasism, mobbning, överlevnadskunskap och civilmotstånd baserat på ickevåld.
Efter grundutbildningen kan man välja vidare utbildningsväg inom olika områden, t.ex. miljövård, internationellt fredsarbete eller volontärarbete i andra länder. Vapenfri utbildning skall givetvis kunna väljas utan att motivering krävs.
Medinflytande eller medbestämmande?
Inom all utbildning, så också inom totalförsvaret, skall utbildare ha en gedigen kunskap om psykologi, gruppdynamik, pedagogik och modernt ledarskap. Utbildningen skall regelbundet utvärderas och följas upp av utbildade och utbildare. Medinflytande skall utvecklas till medbestämmande i så hög grad som möjligt. Försvarsmakten bör arbeta för att en attitydförändring skall komma till stånd, så att medbestämmande skall genomsyra det dagliga arbetet. Lag (1994:1811) om disciplinansvar inom totalförsvaret och medinflytandeförordningen bör ses över tillsammans med företrädare för totalförsvarspliktiga. Översynen bör ha inriktning mot att t.ex. straff som drabbar olika människor olika mycket beroende på ekonomisk status inte får dömas ut och att möjligheten att utdöma utegångsförbud tas bort.
Fängelse för totalvägrare?
Sverige skall inte ha några samvetsfångar! Miljöpartiet anser inte att man skall straffa människor med fängelse om de inte vill delta i totalförsvarets utbildning. Miljöpartiet avvaktar straffskyddskommitténs förslag, som inom kort presenteras.
Försvarsmateriel och krigsmaterielexport
Propositionens avsnitt som behandlar exportfrågorna är skrivet med ett beklagande tonfall över en vikande marknad för försvarsmateriel. Istället borde vi gemensamt glädjas åt att marknaden för vapen minskar! Det visar sig gång på gång att svenska vapen används i fruktansvärda krig, just nu i kriget i Jugoslavien. Kortsiktig ekonomisk vinning får aldrig sättas över moraliska och etiska ställningstaganden för mänskligt liv. Därför måste krigsmaterielexporten upphöra. Miljöpartiet anser att en omställning av krigsmaterielindustrin till civil produktion måste inledas snarast. Alldeles särskilt nu när ett helhetsgrepp skall tas på säkerhetspolitiken.
Miljöpartiet ser med oro på vart utvecklingen är på väg inom EU. Starka krafter vill se till så att det blir en gemensam krigsmaterielmarknad inom EU. Det kräver gemensamma krigsmaterielexportregler. Men är det egentligen möjligt att ha en gemensam vapenmarknad, utan att ha ett gemensamt försvar? Regeringen bör agera kraftfullt under EUs regeringskonferens 1996 för att en gemensam krigsmaterielmarknad inte skall komma till stånd. Målet måste vara en minskning av såväl den europeiska som den internationella vapenhandeln, och en minskning av vapentillverkningen. Regeringens bedömning att det är betydelsefullt med ett närmande till WEAG och en utveckling mot ökat samarbete mellan svensk försvarsindustri och företrädesvis europeisk industri, står i direkt motsättning till förhoppningar om nedrustning och minskning av vapenarsenalen i världen.
Sverige bör omedelbart avveckla sitt vapensamarbete med Frankrike, som inför avtalet om kärnvapenstopp och utan att bry sig om de starka protester som har framförts från många länder, fortsätter att provspränga kärnvapen.
I propositionen skriver regeringen: "Enligt gällande regelverk för krigsmaterielexport skall, vid prövningen av enskilda utförselärenden, de försvarspolitiska behoven av export sammanvägas med uppställda utrikespolitiska restriktioner." Detta har definitivt inget stöd i riksdagens riktlinjer för krigsmaterielexport (1991/92:174) utan innebär en klar liberalisering av regelverket kring krigsmaterielexporten!
Riktlinjerna stadgar nämligen att det är två villkor som måste uppfyllas för att det kan bli tal om export. Dels ska den vara erforderlig för att tillgodose det svenska försvarets behov, eller i övrigt vara säkerhetspolitiskt önskvärd. Dels ska den inte stå i strid med principerna och målen för Sveriges utrikespolitik. Om de kraven är uppfyllda kan man gå vidare och se på om de uppfyller exportvillkoren i riktlinjerna.
Med stöd av den föreslagna skrivningen kan man i framtiden konstatera att ett land visserligen inte uppfyller riktlinjernas exportvillkor, men att exporten är mycket viktig för det svenska försvaret. Eftersom dessa intressen skall "vägas mot varandra", så kan man godkänna exporten ifråga.
Hänsyn till arbetsmarknads- eller regionalpolitiska mål skall inte tas vid utveckling, beställning eller vid beslut om medgivande till export av krigsmateriel, vare sig i teori eller praktik.
Kärnvapen och atomsopor
Plutonium har en halveringstid på 24 000 år och är oerhört giftigt (vid Tjernobylkatastrofen kom totalt ca 15 kg plutonium ut i atmosfären). Det beräknas idag finnas cirka 1 100 ton plutonium och 1 700 ton höganrikat uran i lager världen över.
FN:s generalförsamling antog 1993 utan omröstning en resolution om förbud mot framställning av klyvbart material för vapenändamål. Resolutionen säger dock inget om hur de lager som redan finns skall kontrolleras och avvecklas. Denna fråga bör Sverige driva. Dessutom bör Sverige i internationella sammanhang arbeta för ett förbud mot kärnvapen i sig eftersom kärnvapen ännu inte är förbjudna i fördrag. Sverige bör hävda att kärnvapen innebär en kränkning av internationella principer för skydd av civilbefolkningen i krig (en FN-resolution med det innehållet antogs i december 1994). Det minsta man kunde göra är i alla fall att få till stånd ett bindande åtagande från kärnvapenstaterna att aldrig vara först med att tillgripa kärnvapen.
Alltsedan de första kärnvapnen utvecklades, på 1940-talet, har man gjort försök att internationellt kontrollera innehav, förhindra spridning och minska världens kärnvapenarsenaler. Ickespridningsfördraget undertecknades år 1968. Nu står vi inför avtal om förbud mot kärnvapenprov. Det har kopplats till frågan om förlängning av ickespridningsfördraget. Det är därför extra anmärkningsvärt att Frankrike och Kina fortsätter med kärnprovspräng- ningar, både med tanke på miljökonsekvenserna, den totala bristen på ödmjukhet inför massiva protester från folk i olika länder och det faktum att man inte vet hur detta kommer att påverka andra förhandlingar som syftar till en fredligare värld. Riksdagen bör med anledning av det ovan anförda ge regeringen till känna att man omedelbart bör avbryta militära besök och samarbete med Frankrike och Kina. Regeringen bör också återkomma till riksdagen med förslag om strategi för att driva dessa frågor internationellt.
Sverige bör också arbeta internationellt för att sanering och omhändertagande av militära lämningar skall komma till stånd. Som ett exempel kan ges de atomubåtar som ligger och rostar sönder i Ishavet. Här krävs ett kraftfullt agerande och ekonomiska resurser för att i samverkan med andra komma till rätta med denna tickande miljöbomb.
Antipersonella minor
Miljöpartiet de Gröna har motionerat om ett svenskt förbud mot lagring, användning och tillverkning av antipersonella minor. När frågan senast behandlades av riksdagen ville regeringen, kristdemokraterna, folkpartiet och moderaterna avvakta de internationella beslut som eventuellt kommer att fattas i frågan om dessa fruktansvärda vapen.
EU-parlamentet antog i somras två resolutioner som uppmanar medlemsländerna att införa ensidiga förbud. Den operativa paragrafen i den mest relevanta resolutionen lyder:
"The European Parliament (....) calls on Member States to draw up and adopt without delay national legislation placing an outright ban on the production, stockpiling, transfer, sale, import, export and use of anti-personel landmines and/or their component parts (....) calls for the destruction of existing stockpiles wherever they may be held, and whatever their type or particular technical characteristic;" (Resolution A4-0149/95).
USAs kongress diskuterar för närvarande en lag som skulle förbjuda bruket av antipersonella minor, utom för gränsbevakningen utmed internationella gränser. Under översynskonferensen av FNs vapenkonvention i Wien gjordes flera intressanta deklarationer: Österrike har slutat använda antipersonella minor och har förstört sina lager, Norge avser att upphöra med att använda antipersonella minor och skall också förstöra sina lager och Frankrike har upphört med sin produktion av antipersonella minor. Internationella Rödakorskommittén uppmanade under samma konferens världens länder att införa nationella förbud.
Sverige skulle alltså inte längre "gå före" vid ett totalförbud, vi skulle följa efter. Med hänsyn till de fakta som har tillkommit sedan försvarsutskottet senast behandlade frågan om antipersonella minor bör riksdagen ge regeringen till känna att inför arbetet med nästa etapp i försvarsbeslutet bör planeringen ta hänsyn till ett svenskt totalförbud mot antipersonella minor.
Övriga frågor
Forskning och underrättelser
Regeringen betonar i propositionen vikten av en samordning av försvarsforskningen i Sverige samt att internationella erfarenheter tas tillvara. Regeringen skriver också: "Särskilt bör sådana förhållanden uppmärksammas som kan leda till nya eller förstärkta hot eller andra svåra nationella påfrestningar." Det är ytterst viktigt att detta resonemang får reella konsekvenser; därför bör medel föras över från den traditionellt inriktade försvarsforskningen till den forskning som gäller nya hot och risker i enlighet med det vidgade hotbildsbegreppet.
Regeringen föreslår i propositionen att den säkerhetspolitiskt och militärt inriktade underrättelsetjänsten i nuvarande säkerhetspolitiska läge skall lägga särskild vikt vid informationen om långsiktiga utvecklingstendenser och förändringar inom politiska, ekonomiska och militära områden av betydelse för Sveriges säkerhet. Viktigt är också att underrättelser inhämtas om utvecklingstendenser och bedömningar rörande de nya hot som också måste beaktas i ett säkerhetspolitiskt perspektiv. Som exempel kan ges atomubåtar på Ishavets botten och sociala utvecklingstendenser (ökande klyftor) mellan människor. Här måste en samordning ske mellan olika myndigheters kompetensområden för att säkerställa att olika hot bedöms utifrån sakkunskap, inte tradition.
Rasism och främlingsfientlighet
Försvarsmakten skall åläggas att arbeta aktivt mot rasism och främlingsfientlighet ute på förbanden. Om officerare visar prov på rasistiska och främlingsfientliga åsikter bör han eller hon omedelbart avstängas från utbildning av totalförsvarspliktiga. Arbetslagstiftningen bör ses över, så att möjligheter skapas för att anställd personal i försvarsmakten kan sägas upp på grund av rasistiska och främlingsfientliga åsikter. Likaså skall utbildningen avbrytas för de totalförsvarspliktiga som hyser rasistiska och främlingsfientliga åsikter.
Nio ubåtar och delserie tre av JAS?
Försvarsberedningen föreslår i rapporten "Totalförsvarets utveckling och förnyelse" (Ds 1995:51) att det ska ingå sju ubåtar i den svenska försvarsmakten. Glädjande är att någon vidareutveckling av Ubåt 2000 inte ska komma på fråga. Frågan är då varför regeringen har ändrat sig och nu föreslår nio ubåtar?
I propositionen slår regeringen fast att "Totalförsvarets uppgifter måste dock utgöra grunden för totalförsvarets utformning. Hänsyn till andra samhällsmål, såsom regional- och sysselsättningspolitiska mål, får prövas i annan ordning" och att "Vapensystem m.m. som skapats med tidigare behov som grund och för vilka behov inte kan identifieras under återstående livslängd, bör snarast avvecklas". Om regeringen menar allvar med de orden, måste det ligga säkerhetspolitiska bedömningar till grund för omsvängningen i ubåtsfrågan. Miljöpartiet anser dock att inga så stora säkerhetspolitiska förändringar har skett sedan beredningen avlämnade sin rapport att det motiverar ytterligare ubåtar.
Miljöpartiet de Gröna har kämpat mot JAS-projektet från början. Nu anser regeringen att vi ska satsa ytterligare pengar på en delserie tre av JAS. Miljöpartiet tycker att det är en felaktig prioritering; de pengarna kan investeras på ett betydligt mer effektivt sätt till gagn för vår gemensamma säkerhet.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om säkerhetspolitikens mål, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Sverige skall avstå från det aktiva observatörsskapet i VEU, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om neutralitetsbegreppet, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en internationell styrka för fredsfrämjande insatser, 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om målet för totalförsvaret, 6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten av att förebygga sårbarhet i samhället genom åtgärder redan vid planering och genomförande av olika projekt, 7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att uppgifter och anslag till totalförsvaret skall vägas mot insatser inom andra samhällsområden, så att den samlade positiva effekten blir den största möjliga, 8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utnyttjande av totalförsvarsplikten och frivillig värntjänst, 9. att riksdagen hos regeringen begär en översyn av lagen (1994:1811) om disciplinansvar inom totalförsvaret, 10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om stopp för krigsmaterielexport och kraftfullt agerande mot en gemensam krigsmaterielmarknad under EU:s regeringskonferens 1996, 11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om skrivningen i propositionen beträffande sammanvägningen av försvarspolitiska behov och uppställda utrikespolitiska restriktioner vid prövningen av enskilda utförselärenden, 12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om internationellt initiativ och engagemang när det gäller bl.a. nedrustning och metoder för konfliktlösning som bygger på icke-våld, 13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om totalförbud mot antipersonella minor, 14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om underrättelser och forskning inom den vidgade hotbilden, 15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om åtgärder mot rasism och främlingsfientlighet, 16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om antalet ubåtar, 17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att en beställning av JAS delserie tre inte skall genomföras, 18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om miljöfrågor inom försvaret och att miljökonsekvensanalyser skall göras inför nästa etapp i försvarsbeslutet, 19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om omställning av två regementen till miljövärnsregementen, 20. att riksdagen till totalförsvarets ekonomiska ram för perioden fram till 1998 anvisar 5 000 000 000 kr mindre än vad regeringen föreslagit med inriktning mot att ytterligare reducera försvarskostnaderna med 6 000 000 000 kr fram t.o.m. år 2001.
Stockholm den 20 oktober 1995
Annika Nordgren (mp)
Bodil Francke Ohlsson (mp) Marianne Samuelsson (mp) Peter Eriksson (mp) Kia Andreasson (mp) Elisa Abascal Reyes (mp) Yvonne Ruwaida (mp) Eva Goës (mp) Barbro Johansson (mp) Gudrun Lindvall (mp) Ewa Larsson (mp) Roy Ottosson (mp)