med anledning av prop. 1995/96:12 Totalförsvar i förnyelse
Inledning
Under de senaste åren har vi fått uppleva hur vårt Europa har
förändrats. Kommunismens förtryck av människovärdet har
upphört och ersatts av en långsam men viljeinriktad
övergång till demokrati, gemenskap och förbrödring.
Europas folk och stater måste nu försöka finna sin plats i
detta nya Europa, eftersom slutet på den politiska,
ideologiska och militära konfrontationen mellan öst och väst
skapat en ny öppenhet och givit nya möjligheter för
förståelse och samarbete. För oss som lever i dagens Europa
gäller det nu att forma framtidens Europa för våra barn.
Om efterkrigsgenerationens viktigaste uppgift var att samla och ena
Västeuropa kring fred, demokrati och marknadsekonomi, är vår generations
viktigaste uppgift att öppna dörren och stödja de befriade länderna i
Central-
och Östeuropa. För oss i Sverige är naturligtvis det regionala
samarbetet
kring Östersjön och Estland, Lettland och Litauens integration i EU av
särskilt säkerhetspolitiskt intresse.
Säkerhetspolitikens mål
Sveriges säkerhetspolitik syftar ytterst till att bevara vårt
lands frihet och oberoende. Vårt säkerhetspolitiska mål är att
i alla lägen och i former som vi själva väljer trygga en
handlingsfrihet att - såsom enskild nation och i samverkan -
kunna utveckla vårt samhälle.
Vår säkerhetspolitik har såväl en nationell som en internationell
dimension. Nationellt skall vi kunna möta militära hot som direkt berör
Sverige. Internationellt skall vi i samverkan med andra stater aktivt
delta i
fredsfrämjande och humanitär verksamhet. Vi skall även samarbeta
internationellt för att förebygga och hantera icke-militära hot och
påfrest-
ningar.
Säkerhetspolitikens båda dimensioner formas i ett kontinuerligt samspel
mellan främst utrikespolitiska och försvarspolitiska åtgärder.
I Europa utgör vårt överordnade säkerhetspolitiska mål att varaktigt
säkra
ett förtroendefullt och nära samarbete mellan alla stater.
Det är en svensk strävan att ge effektiva bidrag till gemensamma
fredsfrämjande och humanitära insatser både i och utom Europa. Det är
också ett svenskt mål att få till stånd en effektiv och väl fungerande
europeisk krishanteringsförmåga som med mandat från FN eller OSSE kan
bidra till att främja stabilitet och fredlig konfliktlösning i det
europeiska
området.
Militär alliansfrihet är också i det förändrade Europa den nationella
säkerhetspolitiska ram som sammantaget bäst förmår tillgodose svenska
säkerhetspolitiska intressen. Sveriges militära alliansfrihet syftande
till att
vårt land skall kunna vara neutralt i händelse av krig i vårt närområde
består.
Den förutsätter att vi har en betryggande försvarsförmåga. Genom att
vidmakthålla en trovärdig grund för totalförsvarets långsiktiga styrka
och
anpassningsbarhet ger vi vårt bidrag till säkerhetspolitisk stabilitet i
det
nordeuropeiska området.
EU ger stabilitet
Det kalla krigets slut har inneburit att riskerna för ett
storskaligt krig kraftigt reducerats på kort sikt men på längre
sikt vet vi dock inget. Eftersom det tar lång tid att bygga upp
militär försvarsberedskap är det angeläget att inte dra alltför
radikala slutsatser av det nya läget. I västra Europa fortsätter
det fredliga integrationsarbetet och i östra Europa finns både
positiva tecken till återhämtning och vilja till samarbete men
också ökad regional instabilitet. Det rörliga och
svårförutsägbara säkerhetspolitiska läget gör det nödvändigt
att försöka skapa en regional säkerhetsordning. EU har ju här
en avgörande betydelse för stabiliteten i vår världsdel.
Sverige har ett intresse av att påverka det europeiska säkerhetsarbetet
inifrån. Samtidigt markeras behovet av att delta i, eller samverka med
och
stärka relevanta multilaterala samarbetsstrukturer. EU kommer att få
bära en
stor del av bördan för stabiliteten i Europa under lång tid. Ett
långsiktigt
arbete för demokrati och social och marknadsekonomisk utveckling i vårt
närområde gynnar Sveriges säkerhetspolitiska trygghet.
Sverige är en aktiv observatör i Västeuropeiska unionen (VEU) vilket
innebär att vi sitter med vid bordet och har yttranderätt men ej
rösträtt. VEU
har fått ökad betydelse som ett forum för en vidgad europeisk säkerhets-
diskussion. Nio stater i Central- och Östeuropa är associerade partners.
Genom observatörskapet i VEU kan Sverige delta fullt ut i den europeiska
säkerhetspolitiska diskussionen. Att aktivt delta i EU i dess helhet
skänker
Sverige nationell säkerhet men även nya möjligheter att verka för global
säkerhet.
För att ge möjlighet för samtliga länder i EU att vara medlemmar i VEU
bör Sverige ta initiativ till att utveckla en gren av VEU till
fredsfrämjande
operationer, katastrofhjälp och krishantering. Detta skulle bidra till
en
fortsatt framgångsrik integration och utveckla EU:s
krishanteringsförmåga.
Det är kristdemokraternas fasta övertygelse att en integrerad och stark
europeisk gemenskap även i fortsättningen behövs för att utgöra en
stabiliserande kärna och demokratisk inspirationskälla för den
europeiska
kontinenten.
Organisationen för
säkerhet och samarbete i
Europa (OSSE)
OSSE har ett principiellt mandat att genomföra
fredsbevarande insatser och utgör ett viktigt instrument för
Rysslands fortsatta integration i Europa. OSSE skall utarbeta
en gemensam och allomfattande säkerhetsmodell för Europa
och kommer troligen i framtiden att spela en betydelsefull
roll som forum för den europeiska säkerhetsdiskussionen.
Det breda deltagandet erbjuder omfattande kontaktytor
mellan alla stater med anknytning till europeiska
säkerhetsfrågor. Sverige bör således aktivt stödja OSSE:s
arbete med att skapa en regional säkerhetsordning.
Att verka för ett OSSE som erhåller fred och stabilitet från ett aktivt
och
engagerat EU är en av de mest betydande tjänster som kan göras för FN.
EU:s centrala roll i denna process har fått sitt erkännande i FN:s
generalsekreterares dokument "Agenda för Fred". För att FN skall kunna
fungera krävs det att det finns väl fungerande regionala samarbets-
organisationer. En framgångsrik fortsatt utvidgning österut av EU utgör
en
viktig grund för framtida stabilitet och säkerhet.
Osäkerheten i vår omvärld
Karaktäristiskt för det nordiska området är dess närhet till
och beroende av andra strategiska regioner som Ryssland,
Nordatlanten och norra delen av det kontinentala Europa.
Östersjön är en centralt belägen kommunikationsled. I
händelse av konflikter kan Östersjön därför komma att
utgöra en viktig konfrontationszon.
Den strategiska situationen i norra delen av det nordiska området är i
sina
grunddrag oförändrad. Som en följd av den samlade utvecklingen inom
kärnvapenområdet kan områdets strategiska betydelse till och med öka. De
konventionella stridskrafterna i det ryska Norra militärområdet har
minskat
men genomgått en omfattande modernisering genom tillbakadragandet av
styrkor från Centraleuropa. Tillskott av flyg- och helikopterförband har
skett
även om utbildningsverksamheten är låg.
Den största långsiktiga osäkerheten gäller Ryssland. Oavsett vilken
riktning den ryska utvecklingen tar kommer Ryssland genom sin resursbas
och sin storlek att förbli en säkerhetspolitisk faktor av stor betydelse
i Europa
och då inte minst i Östersjöområdet. I centrala och östra Europa upplevs
Rysslands instabilitet alltjämt vara av stor säkerhetspolitisk
betydelse.
Ryssland kommer under lång tid att vara granne med instabila zoner i
söder,
vilket kan få vidare konsekvenser såväl internt som för utrikes- och
säkerhetspolitiken i stort. Instabiliteten i sig kan utgöra ett hot
genom att
stämningar av förödmjukelse och revanschism kan leda till ett
auktoritärt
styre med en aggressiv och oberäknelig politik utåt.
Svårförutsägbar framtid
Det genomgående temat i Försvarsberedningens
säkerhetspolitiska rapport (maj 1995) är den
svårförutsägbarhet som präglar den säkerhetspolitiska
situationen i vår omvärld. Det skulle krävas mycket
genomgripande händelser för att ge anledning till
omvärderingar av dessa bedömningar och några sådana
händelser har inte inträffat. Sedan rapporten lades fram kan
vi alltså konstatera att det säkerhetspolitiska läget inte
förbättrats. Den tidigare stabila spänningen har avlösts av en
instabil avspänning.
Även om den säkerhetspolitiska utvecklingen i Europa varit gynnsam för
Sverige och väpnade angrepp som skulle kunna hota oss idag är osannolika
vet vi att den eviga freden inte kan garanteras. Historisk erfarenhet
talar för
att försvarsmaktens storlek varit för liten när ofred brutit ut och att
krigsdugligheten varit störst när behovet minskat.
Kristdemokraterna anser att propositionen inte tillräckligt beaktat den
osäkerhet som råder i vår omvärld och som den säkerhetspolitiska
rapporten
ofta nämner. I Försvarsberedningens uppdatering (aug 1995) är "bedöm-
ningen att de negativa tendenserna i den internationella utvecklingen
för
närvarande dominerar över de positiva" samt att utvecklingen i Ryssland
är
"fortsatt mycket svårförutsägbar". Just svårförutsägbarheten kan inter-
nationellt komma att bli dominerande under lång tid samtidigt som de
närmaste åren kan ge viktiga säkerhetspolitiska signaler. EU:s översyns-
konferens, USA:s fortsatta roll i Europa och viktiga val i USA och
Ryssland
är några exempel. Mot bakgrund av den säkerhetspolitiska osäkerheten
anser
vi att det förslag som regeringen lämnat medför ett betydande
risktagande
vad gäller vår nationella säkerhet.
Svagheter i anpassningsförmåga
Även om Rysslands offensiva förmåga idag är begränsad
finns de rent tekniska förutsättningarna att sätta befintliga
resurser i stånd. Regeringen skriver i propositionen att "de
alltmer förbättrade möjligheterna att uppnå överraskning
med strategiskt rörliga insatsstyrkor bör dock observeras".
Vi vill nu bygga in en bra anpassningsförmåga i syfte att höja
totalförsvarets krigsduglighet men detta är helt avhängigt av
vad som ryms i förslaget att det skall finnas "en betryggande
beredskap att höja denna förmåga om det säkerhetspolitiska
läget försämras".
Givetvis är hög anpassningsförmåga av avgörande betydelse om vi måste
höja vår krigsduglighet. Dock finns det svagheter inbyggda med ett
sådant
system: uttydning av och tolkning av förvarningssignaler, nödvändiga
politiska beslut att höja beredskapen, planering, igångsättning,
resursupp-
byggnad. En tillräckligt långsiktig försvarsförmåga kan endast
säkerställas
genom att vi ständigt upprätthåller en betydande kvalitativ förmåga hos
totalförsvaret.
Principen om anpassning har som mål att efter en högst ettårig period
skall
alla väsentliga delar av totalförsvaret kunna utnyttjas med full effekt
omedelbart efter mobilisering. Därutöver skall en stabil grund byggas
för en
långsiktig anpassning av försvaret till tänkbara förändrade
säkerhetspolitiska
lägen. För att få till stånd den höjning av krigsdugligheten och
resurskomplettering som blir nödvändig bör en realiserbarhetsprövning
utifrån en helhetssyn göras. Resultatet av denna avgör graden av
trovärdighet
i vår anpassning.
För att säkerställa vår förmåga att fatta beslut om anpassning är det
angeläget att underrättelsetjänsten har resurser att ständigt förse
statsmakterna med aktuellt beslutsunderlag. Samtidigt anser regeringen
att
den säkerhetspolitiskt och militärt inriktade underrättelsetjänsten
skall lägga
särskild vikt vid långsiktiga utvecklingstendenser och förändringar inom
politiska, ekonomiska och militära områden av betydelse för Sveriges
säkerhet. Det bör därför övervägas att i det fortsatta beredningsarbetet
inför
Försvarsbeslut 96 göra en total översyn av svensk underrättelsetjänst i
syfte
att säkerställa att omvärldsutvecklingen fortlöpande bevakas så att vårt
behov
av att höja krigsdugligheten tidigt uppmärksammas.
Vi vet från tidigare decennier alltför väl att vårt geografiska läge
gjorde
vårt territorium synnerligen intressant. Vi vet att spionverksamhet och
infiltration i olika sammanhang varit omfattande. Det finns klara belägg
för
att andra länder alltjämt känner behov av att bedriva en inte obetydlig
underrättelseverksamhet också i vårt land.
Vi måste därför noga beakta de osäkerheter som finns i vår omvärld. När
framtiden är okänd bör nyckelordet vara handlingsberedskap. Vi som lever
vid havet vet att båtar alltid ska förtöjas som om oväder väntas
eftersom
bedrägligt lugn snabbt kan ersättas av oro.
Kontrollstationer
Försvarsberedningens säkerhetspolitiska rapport är en bra
utgångspunkt för utformningen av vårt totalförsvar.
Tillsammans med de planerade kontrollstationerna hösten
1996 samt 1998 ges vi möjlighet att säkerställa
totalförsvarets förmåga om den säkerhetspolitiska
utvecklingen skulle mörkna. Allt detta förutsätter att
nödvändiga resurser ställs till försvarets förfogande. Vi
kristdemokrater vill dock betona att detta kräver långsiktig
och fortlöpande planering för att vara trovärdigt. Att låta
totalförsvarets ekonomiska ram åka upp eller ner alltför
mycket skapar ingen trygghet vare sig i eller utanför
totalförsvaret.
Det civila försvaret
Totalförsvarets civila del bedrivs med hjälp av det fredstida
samhällets resurser, där ansvariga organ utnyttjas för att möta
hot mot landets nationella säkerhet. Totalförsvarspliktig
personal tas i anspråk för att klara de svåra påfrestningar som
samhället utsätts för vid väpnat angrepp.
Kristdemokraterna anser att stora satsningar måste göras på det civila
försvaret för att motverka samhällets sårbarhet. De senaste decenniernas
utveckling har medfört en väsentlig ökning av samhällets specialisering
och
komplexitet. Samhällets olika verksamheter har blivit integrerade med
och
beroende av varandra på ett helt annat sätt än tidigare. Störningar inom
ett
område kan få svåra konsekvenser på många andra områden. Den
storskalighet som ofta eftersträvas i produktion och distribution
påverkar vår
försörjningsberedskap och ökar riskerna för att enstaka olyckor skall få
allvarliga konsekvenser för människor och miljö. Med utgångspunkt från
den
vidgade säkerhetssyn som nu föreslås skall en helhetssyn prägla
samhällets
satsningar och åtgärder för att förebygga och hantera hot och risker i
såväl
fred som krig. De särskilda resurser som avdelats för det civila
försvaret skall
även kunna utnyttjas i fred.
Samhällsutvecklingen innebär att andelen äldre ökar vilket ökar behovet
av
vård och omsorg. Socialtjänsten och sjukvården i kriser och i krig
kommer
naturligtvis att utsättas för stor belastning. Därvid är det viktigt att
konsekvenserna av de senaste årens förändringar inom hälso- och
sjukvården
noggrant följs upp ur beredskapssynpunkt. Hemtjänsten som förmedlar
service och vård inom äldreomsorgen kommer tillsammans med
primärvården i kris och krig att få ta emot omkring 80 % av det totala
antalet
inneliggande patienter på akutsjukhus p.g.a. akutsjukvårdens omställning
till
krigssjukvård inom 2 dygn i ett beredskapsläge. Våra äldre och
handikappade kan fara mycket illa om hemtjänstens situation inte belyses
tillräckligt. Hälso- och sjukvården samt socialtjänsten i kris och krig
måste
därför planeras noga.
Ett väl fungerande uppföljnings- och utvärderingssystem behövs för den
utökade planering som till följd av lagen om civilt försvar bedrivs
lokalt.
Utifrån det vidgade säkerhetsbegreppet kan hälso- och sjukvården utsättas
för svåra påfrestningar även i det fredstida samhället. Därför är det av
stor
vikt att klargöra vilka krav som kan komma att ställas på socialtjänsten
vid
allvarliga störningar i viktiga samhällsfunktioner. Ansvaret mellan
social-
tjänsten och hälso- och sjukvården måste även klaras ut.
Den centrala uppgiften för det civila försvaret är att säkerställa de
viktigaste samhällsfunktionerna. Robusthet och flexibilitet vad gäller
elförsörjning, telekommunikationer och ledningssystem prioriteras.
En effektiv informationsförmedling blir avgörande för om myndigheterna
lyckas lösa planerade åtgärder vid kriser och i krig. Att trygga
informations-
förmedlingen måste därför prioriteras högt inom det civila försvaret.
Hot- och riskutredningen har konstaterat att den nuvarande fördelningen
av verksamheten i fred och krig mellan Överstyrelsen för civil beredskap
(ÖCB), Statens räddningsverk (SRV) och Styrelsen för psykologiskt
försvar
(SPF) har funnits i ett tiotal år. En översyn föreslås av uppgifter och
organisation på den centrala nivån inom det civila försvaret som avser
förebyggande verksamhet och samhällets beredskap inför händelser i både
fred och krig.
Regeringen avser nu att genomföra en sådan översyn. Med tanke på att
riksdagen ännu ej beslutat om inriktningen av totalförsvarets civila del
bör
översynen skjutas upp till etapp två inför försvarsbeslutet.
För att stärka samhällets förmåga att hantera svåra nationella
påfrestningar
i fred och vid höjd beredskap föreslås utbildning av civila
beredskapsstyrkor.
Det är tänkt att utbildningen skall omfatta praktiska och teoretiska
delar inom
områdena räddningstjänst, vård och omsorg, skydd av miljön samt allmän
totalförsvarskunskap och folkrätt.
De ungdomar som genomgått denna utbildning kommer att ha ökat sitt
säkerhetsmedvetande och kan därmed bidra till att minska sårbarheten i
samhället. Det är av stort värde för oss alla att få tusentals ungdomar
som är
väl förberedda på att olyckor och katastrofer kan inträffa.
Internationella insatser
Sveriges säkerhet måste i allt högre grad grundas på
gemensam säkerhet byggd på hållfasta relationer mellan
demokratiska stater. Det ligger därför i Sveriges
säkerhetspolitiska intresse att konkret bidra till fred och
säkerhet genom att med totalförsvarets resurser medverka i
internationella fredsfrämjande och humanitära insatser.
Därmed minskar risken för uppkomst, upptrappning och
spridning av konflikter. Genom detta reducerar vi också
riskerna för att vi själva skulle drabbas av konsekvenserna av
konflikter och oro i vår omvärld.
Att i samverkan med andra stater kunna delta i fredsfrämjande och
humanitära insatser utomlands skall vara en av totalförsvarets huvud-
uppgifter. Både inre väpnade och mellanstatliga konflikter har under de
senaste åren ökat markant i antal trots att FN:s fredsfrämjande insatser
kunnat utvecklas både vad gäller omfattning och innehåll. Utvecklingen
på
Balkan understryker vikten av tidiga konfliktförebyggande insatser.
Utifrån säkerhetspolitiska bedömningar kommer det att finnas omfattande
anspråk på internationella insatser alltifrån olika förebyggande
insatser till
utvidgade multifunktionella operationer i pågående konflikter. Sverige
skall
vara berett att delta i fredsframtvingande insatser inom ramen för FN
eller
OSSE. Personal skall rekryteras på frivillig väg med ekonomiska
incitament
att fullfölja sina åtaganden.
Sveriges förmåga, möjligheter och förutsättningar att bidra till
internationell fred och säkerhet skall öka. Förmågan att snabbt kunna
igångsätta verkningsfulla insatser ska utvecklas. Sammansättningen av
försvarsmaktens internationella styrka skall väl återspegla den
internationella
efterfrågan. Samverkan mellan civila och militära enheter inom ramen för
multifunktionella insatser måste utvecklas och förstärkas.
Skyddet av förband och den enskilde är mycket viktigt vid fredsfrämjande
operationer. Hög skyddsnivå, tillgång till modern materiel, effektiv
sjukvård
och säkra ledningsfunktioner är betydelsefulla faktorer när Sverige
sänder ut
personal i internationella fredsfrämjande operationer.
Konsekvenserna av den höjda ambitionsnivån innebär en ordentlig
omstrukturering av totalförsvarets organisation. Personalförsörjning,
ut-
bildning samt högre insatsberedskap kräver ökade resurser. Ökad
samverkan
med andra länders stridskrafter och civila insatsstyrkor medför
kostnader
som måste beaktas. Samtidigt kan framtida insatser kräva att den allra
bästa
materielen tas ur våra mobiliseringsförråd. Det är därför viktigt att
priset för
våra internationella styrkor redovisas och utvärderas kontinuerligt så
att inte
totalförsvarets internationella insatser urholkar totalförsvarets
ekonomiska
ramar eller minskar möjligheterna att fullgöra totalförsvarets uppgifter
i det
fredstida samhället.
I totalförsvarsramen ingår kostnader för en internationell styrka för
fredsfrämjande insatser. Nu föreslås att medel från
Utrikesdepartementets
huvudtitel (B 9 Fredsbevarande verksamhet) tillförs
Försvarsdepartementets
huvudtitel fr.o.m. 1997 för kostnader som avser militära fredsfrämjande
insatser. I detta anslag bör ingå de kostnader som angetts ovan liksom
kostnader för eventuell förrådsställning av materiel samt förslitning av
den
materiel som används. Riksdagen bör besluta i särskild ordning storleken
på
anslaget till fredsfrämjande verksamhet.
Stridskrafter
Arméstridskrafter
Landets stora yta är en grund för dimensioneringen av
markstridskrafterna. Regeringen föreslår att fältförbanden
efter höjning av krigsdugligheten bör omfatta ca 12 brigader
i tre fördelningar. För att armén ska kunna lösa ålagda
uppgifter krävs välutbildade och välutrustade krigsförband.
Tilltron till arméns förmåga att lösa sina uppgifter grundar
sig mycket på den materiella kvaliteten hos förbanden.
Armén har fortsatt behov av modern materiel för att kunna lösa sina
nationella uppgifter men även för att kunna genomföra internationella
insatser. Ett fullföljande av arméns mekanisering är nödvändigt för att
erhålla hög rörlighet, bra skydd och god anfallsförmåga. Personlig
utrustning
av hög kvalitet utgör grunden för varje soldats tilltro till sin
möjlighet att lösa
sin uppgift.
En välutbildad officerskår är en nödvändighet i den säkerhetspolitiska
situation som råder. För att säkerställa hög kvalitet hos
yrkesofficerarna och
för att ha en god grund att stå på vid en höjning av krigsdugligheten
bör våra
brigader ha samma utgångsläge vad gäller krigsduglighet. Yrkesofficerare
med hög kompetens, bra och modern materiel samt meningsfull verksamhet
bidrar till en positiv attityd hos våra värnpliktiga.
Territorialförsvaret reduceras nu från 165 000 till ca 90 000 personer.
Territorialförsvarsförbandens huvuduppgifter är att skydda för
totalförsvaret
viktiga objekt och skapa förutsättningar för fältförbanden att verka med
full
styrka. För att lindra effekterna av denna omfattande reducering måste
behov
av god rörlighet och materiel av hög kvalitet beaktas. Eftersom
personalen i
territorialförsvarsförbanden kommer från fältförbanden har de fått en
god
grundläggande utbildning och träning i att lösa svåra uppgifter.
Hemvärnets utökning till ca 125 000 personer fullföljs och föreslås på
längre sikt kunna utökas om möjligt ytterligare. För att möjliggöra
denna
utökning måste en bred rekryteringsgrund finnas. De bevakningsutbildade
bör utgöra en rekryteringsbas varigenom de på frivillig grund kan ges
krigsuppgifter under längre tid.
Inledningen av ett framtida krig med strategiska insatsstyrkor stärker
behovet av hemvärnsförband med modern materiel. När vi får färre
fältförband bör goda förutsättningar finnas att förse våra
hemvärnsförband
med den utrustning som är nödvändig för att de omedelbart ska kunna lösa
sina uppgifter om kriget kommer. Behov av skyddsutrustning, materiel för
mörkerstrid samt sambandsmateriel bör tillgodoses.
Flygstridskrafter och övrigt
luftförsvar
Regeringen säger i propositionen att ett framtida krigs
karaktär skall bilda utgångspunkt för försvarets långsiktiga
inriktning. Härvid är kapaciteten hos våra flygstridskrafter
och övrigt luftförsvar av avgörande betydelse då det gäller
inledningen av ett modernt krig. Kraften i angreppet kan
riktas mot många utvalda mål i olika delar av vårt land.
Regeringen påpekar vikten av vårt luftförsvar och menar att flygstrids-
krafterna redan i grundnivån måste utformas och dimensioneras i ett
långt
tidsperspektiv.
Cirka tolv divisioner stridsflyg med jakt-, attack- och spaningskapacitet
bör ingå i grundnivån enligt förslaget. Eftersom försvaret långsiktigt
ska
utformas för att kunna möta en angripare oavsett vilka delar av landet
som
utgör mål för angreppet måste vår luftförsvarsförmåga ges sådan
uthållighet
att arméstridskrafternas mobilisering och transport möjliggörs.
Med fjorton divisioner bör vi kunna få den rimliga uthållighet vi måste
kunna kräva för att hindra en angripare att få herravälde i luften.
Ju längre uthållighet våra flygstridskrafter och övrigt luftförsvar har
desto
bättre skydd kan vi ge våra soldater och vår civilbefolkning i händelse
av
angrepp.
Sjö- och kustförsvarsstridskrafter
Tillräckliga resurser för övervakning och hävdandet av vår
territoriella integritet måste finnas i fred för insatser runt hela
vår kust. Eftersom vi tidigt kan bli berörda av kriser och
konflikter i Östersjöområdet skall särskilt här en effektiv
övervakning upprätthållas. Till detta område bör även
Östersjöns inlopp Öresund och Kattegatt räknas.
Försvarsmakten har i sitt underlag till totalförsvarsbeslutet etapp ett
angett
ett behov av tjugofyra ytstridsfartyg i stället för de ca tjugo som
propositionen föreslår. Eftersom propositionen betonar kravet på förmåga
att
kunna ingripa mot varje form av kränkning av vår territoriella
integritet samt
att luckor i vårt övervaknings- eller insatssystem ej får förekomma
måste
erforderliga marina resurser avdelas för Kattegatt och Skagerrak med
sina
betydelsefulla importhamnar. I det fortsatta beredningsarbetet bör
ytterligare
analyser göras innan beslut fattas om antalet ytstridsfartyg.
Om stora delar av det marina områdesbundna försvaret reduceras måste
behovet av rörliga kustförsvarsförband beaktas.
Försvarets materielförsörjning
Genom den föreslagna minskningen av krigsorganisationen
blir antalet nya stridsfordon, fartyg och flygplan mindre. Den
tekniska och materiella förnyelsen får dock ej avstanna.
Regeringen anför vikten av att totalförsvaret fortlöpande upprätthåller
en
betryggande förmåga att förhindra att en angripare i ett spänt läge
genom
överraskande insatser mot vitala materiella ledningsfunktioner och mot
samhällsfunktioner i övrigt kan åstadkomma en kollaps av våra försvars-
möjligheter.
Sverige ska givetvis ha ett modernt och effektivt totalförsvar som
ständigt
formas för att reagera, möta och svara mot aktuell hotbild. Eftersom ett
framtida krig karaktäriseras av kvalificerad militärteknik och
strategiska
insatsstyrkor måste vi ha förmåga att skydda våra mest vitala områden,
övervaka vårt territorium och kunna leda stridskrafterna under mycket
svåra
förhållanden.
Vårt luftförsvar måste därför ha förmåga att hindra en angripare från att
få
herravälde i luften. Genom att vi får färre förband såväl till lands och
till
sjöss som i luften ökar betydelsen av dem vi har. För att kunna bekämpa
anfallande flygplan och missiler krävs rörliga luftförsvarsförband för
skyddet
av egna baser, brigader, civilbefolkning och känsliga objekt. Vi måste
därför
ha möjlighet att bevara och utveckla vår kompetens på missilområdet. En
modernisering och förnyelse av luftvärnet är nödvändig och fordrar
därför
inte de ytterligare överväganden som propositionen menar.
Sveriges inhemska kompetens inom försvarsmaterielområdet utgör en
säkerhetspolitisk och högteknologisk tillgång. För att tillgodose sitt
behov av
modern materiel måste Sverige dock av tekniska och ekonomiska skäl också
samarbeta med andra stater. Inte minst bör samarbete sökas med de
nordiska
länderna och genom deltagande i det framväxande europeiska samarbetet om
försvarsmateriel.
Territoriell integritet
Hävdandet av vår territoriella integritet är en grundläggande
förutsättning för vår säkerhetspolitik. I propositionen anges
att man bör eftersträva en ökad samordning som leder till ett
bättre utnyttjande av de civila och militära resurser som
bidrar till att övervaka vårt territorium och luftrum.
Inom det marina området bör särskilt uppmärksammas möjligheterna till
förbättrad samordning bl.a. vad gäller verksamhetsplanering och
utbildning.
Frivillig personal
Våra frivilligorganisationer bidrar på ett fint sätt till att
förstärka folkförsvarstanken. Engagemanget bland
medlemmarna innebär en ovärderlig insats för landets
försvar.
Som propositionen framhåller är det viktigt att de frivilliga försvars-
organisationernas verksamhet knyts till Försvarsmakten så nära som
möjligt
på lokal och regional nivå. När det nu föreslås att antalet
försvarsområden
ska reduceras med ca en tredjedel förloras en viktig stödorganisation
för
frivilligorganisationerna. Följden kan bli rekryteringssvårigheter samt
sämre
möjligheter att utbilda medlemmarna. För att belysa konsekvenserna
grundligt av en reducerad ledningsstruktur bör frågan hänskjutas till
etapp
två.
Helhetssyn på hot och
risker
De senaste årens utveckling medför att vi måste teckna en
bredare bild av tänkbara risker, hot och påfrestningar. Nya
konflikter kan blossa upp i det kalla krigets spår och hot och
risker till följd av den globala utvecklingen och de moderna
samhällenas sårbarhet kan uppträda. Även om risken för ett
storkrig i Europa är liten idag har den inte försvunnit.
Sprängkraften och varaktigheten i de konflikter som kommit upp till ytan
får inte underskattas. De utgör ytterst ett hot mot de fortsatta
ansträngningarna att bygga en gemensam säkerhet. Risker för spridning av
massförstörelsevapen, internationell kriminalitet, terrorism och risker
med
den genteknologiska utvecklingen är exempel på nya gränsöverskridande
hot.
I vårt närområde och i Europas närhet skulle den mycket svåra ekonomiska
och ekologiska situationen kunna leda till stora flyktingströmmar.
Akuta störningar i samhället uppstår då och då som inte kunnat förutses.
De tekniska framstegen, storskaligheten och specialiseringen har lett
till ökad
sårbarhet i det moderna samhället.
Sverige har ett intresse av att de hot, risker och påfrestningar som ryms
inom det vidgade säkerhetsbegreppet kan hanteras gemensamt med andra
länder i vårt närområde samt inom EU. Detta innebär att redan EU-
medlemskapet i sig utgör en säkerhetspolitisk nettofördel.
Den kompetens och de resurser som finns i vårt totalförsvar bör därför
kunna utnyttjas för att bidra till att förebygga och hantera svåra
nationella
påfrestningar i fred. Dock får inte totalförsvarets huvuduppgift att
bevara
vårt lands frihet och oberoende försvåras.
Samhällets samlade syn på hot och risker bör ge en mer effektiv och
rationell hantering av samhällets alla resurser inklusive
totalförsvarets. Om
integrerade resurser skapas, som dimensioneras och utnyttjas för
uppgifter i
såväl fred som krig, måste riktlinjer gällande den ekonomiska
hanteringen
utarbetas.
Kristdemokraterna delar synen att totalförsvaret skall bidra till att
stärka
samhällets förmåga att hantera svåra nationella påfrestningar som kan
uppkomma som en följd av kriser, konflikter eller fredstida katastrofer
i vår
omvärld eller genom stora olyckor inom landet. Det är dock av stor vikt
att
gränsdragningen görs tydlig dels mellan totalförsvarets skilda delar,
dels
mellan totalförsvaret och det övriga samhället.
Totalförsvarets ekonomiska
ram
Propositionen har lämnat flera betydelsefulla områden öppna
utan konkreta förslag. Detta kan i och för sig upplevas
värdefullt för en konstruktiv debatt men konsekvens- och
kostnadsanalyser saknas. Planerad förmåga att snabbt och
resolut kunna höja krigsdugligheten och att skapa
förutsättningar att anpassa försvarets utveckling till
omvärldsutvecklingen kräver resurser.
Regeringen anser att en fortsatt teknisk och materiell förnyelse av
totalförsvaret är av största vikt. När myndigheternas
kostnadsberäkningar och
förslag föreligger vill man noga pröva om försvarets materielförsörjning
kunnat tillgodoses. Här ska slutlig ställning tas hösten 1996.
Verksamhetsinriktningarna för militärt och civilt försvar påverkas av den
föreslagna inriktningen av totalförsvaret, vilket kommer att återspeglas
i
fördelningen av den ekonomiska ramen. Preliminärt föreslås nu 400
miljoner
kronor omfördelas till den civila planeringsramen vid fullt genomförande
av
den utökade utbildningen av totalförsvarspliktiga. Dessutom skall
Försvarsmakten och Överstyrelsen för civil beredskap lämna förslag på
hur
en mer omfattande utbildning av totalförsvarspliktiga skall ske.
Kristdemokraterna ställer sig i vissa delar bakom det förslag till
inriktning
av totalförsvaret som läggs fram. Satsningar på det civila försvaret som
motverkar samhällets sårbarhet är viktiga. En samlad syn på hot och
risker
bör ge en mer effektiv och rationell hantering av samhällets resurser
inklusive totalförsvarets. Sveriges förmåga och förutsättningar att
delta i
fredsfrämjande och humanitära insatser förbättras och det breda
nyttjandet av
pliktpersonal stärker engagemanget och trovärdigheten för vår säkerhets-
politik.
Dock har regeringen inte tillräckligt beaktat att den säkerhetspolitiska
osäkerheten, den vidgade tillämpningen av totalförsvarsplikten samt den
höjda ambitionsnivån vad gäller internationella insatser medför
kostnader
som kommer att urholka angiven ram. Kristdemokraterna menar att
konsekvenserna av de redan beslutade 2 miljarder kronor fram till och
med
1998 inklusive de nya uppgifter som tillagts blir omfattande i
totalförsvarets
redan hårt ansträngda ram. Vi avstyrker därför förslaget om ytterligare
utgiftsbegränsningar om 2 miljarder kronor under perioden 1999 till och
med
år 2001.
Avslutning
Kristdemokraterna vill betona vikten av att vår
säkerhetspolitik präglas av klarhet och långsiktighet.
Sveriges avsikt att hävda militär alliansfrihet är självklar.
Inför Försvarsbeslut 96 är det viktigt att svensk
säkerhetspolitik utvecklar en övertygande grund för
försvarets långsiktiga planering.
Kristdemokraterna menar att Sverige ska upprätthålla ett effektivt
totalförsvar med en sådan styrka, sammansättning, ledning, beredskap och
uthållighet att det utgör ett väsentligt bidrag till stabiliteten i vårt
närområde.
Det är en förutsättning för att vår strävan att hålla oss utanför krig i
vårt
närområde skall kunna bli respekterad och skapa respekt för vår vilja
och
förmåga att försvara oss om vi skulle utsättas för angrepp.
Kostnaderna för vårt totalförsvar kan liknas vid en försäkring mot ofred.
Den föreslagna minskningen av vår nationella försäkringspremie kommer
att
innebära ökad självrisk.
Den påbörjade utvecklingen och moderniseringen enligt Försvarsbeslut 92
är därför hotad och det vi idag beslutar om kommer att påverka försvaret
långt in på nästa sekel. En allvarlig följd kan bli en obalans mellan
säkerhetspolitikens mål och totalförsvarets uppgifter och resurser. Kan
vi då
vidmakthålla den trovärdiga grunden för totalförsvarets långsiktiga
styrka
och anpassningsbarhet som är vårt bidrag till säkerhetspolitisk
stabilitet i det
nordeuropeiska området?
Med en fast förankring i samhället, kompetent personal, hög teknologisk
förmåga och en flexibel och anpassningsbar försvarsstruktur främjas den
goda försvarsvilja som är nödvändig för att vårt totalförsvar skall
kunna fylla
sin uppgift om ofred stundar.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att regeringen skall arbeta för att utveckla en
gren av VEU för fredsfrämjande operationer, katastrofhjälp och
krishantering,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att Sverige aktivt skall stödja OSSE:s arbete med
att skapa en regional säkerhetsordning,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om betydelsen av att upprätthålla en betydande
kvalitativ förmåga hos totalförsvaret,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om vikten av en realiserbarhetsprövning av den
föreslagna höjningen av krigsdugligheten och resurskompletteringen,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en översyn av svensk underrättelsetjänst,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om uppföljning av de senaste årens förändringar
inom hälso- och sjukvården ur beredskapssynpunkt,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av ett väl fungerande uppföljnings- och
utvärderingssystem till följd av lagen om civilt försvar,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en kontinuerlig redovisning och utvärdering av
kostnaderna för våra internationella styrkor,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att översynen av ÖCB, SRV och SPF bör skjutas
upp till etapp två,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att riksdagen i särskild ordning skall besluta om
anslag till militära fredsfrämjande insatser,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om nödvändigheten av att arméns mekanisering
fullföljs,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att territorialförsvarsförbandens behov av god
rörlighet och materiel av hög kvalitet beaktas,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av välutrustade hemvärnsförband,
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om antalet flygdivisioner,
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om ytstridsfartyg,
16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att bevara och utveckla kompetensen på
missilområdet,
17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att förbättra samordningen av de civila och
militära resurserna på det marina området,
18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att frågan om ledningsstrukturen bör skjutas till
försvarsbeslutets etapp två,
19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att en tydlig gränsdragning görs dels mellan
totalförsvarets skilda delar, dels mellan totalförsvaret och det övriga
samhället när det gäller hanteringen av svåra nationella påfrestningar,
20. att riksdagen avslår regeringens förslag om besparingar om
ytterligare 2 miljarder kronor på försvarsramen mot bakgrund av den
säkerhetspolitiska osäkerheten.