Sverige har sedan lång tid en omfattande och högkvalificerad industri för tillverkning av försvarsmateriel. Den är resultatet av en kombination av hög industriell kompetens, duktiga och förutseende beställare från det svenska försvaret och möjligheter att exportera.
Exporten har gjort det möjligt för industrin att under perioder med små och få beställningar från det svenska försvaret hålla beläggningarna i både verkstäder och utvecklingsavdelningar. En industri avpassad efter enbart det svenska försvarets behov skulle, om det ens vore möjligt att behålla kompetensen, vara en dyr modell för det svenska försvaret och därmed för svenska staten. Svensktillverkning ger billigare materiel, system anpassade efter svenska förhållanden och oberoende i en framtida osäker omvärld.
Försvarsmateriel är politiska varor. I de flesta fall är det hel- eller delstatliga industrier som säljer till statliga myndigheter. Det innebär att stora affärer kräver ett starkt politiskt stöd för att kunna fullföljas. Som exempel kan nämnas Olof Palmes agerande för haubitsexport till Indien och Roine Carlssons engagemang för ubåtsaffären till Australien. Export kräver också politiska godkännanden i varje särskilt fall. Sverige har för detta en särskild myndighet, Krigsmaterielinspektionen, KMI. Det är viktigt att tillstånds- givningen fungerar tillfredsställande och inte ligger i träda i avvaktan på nödvändiga beslut som skedde under vintern och våren 1994/95.
Under tidigare perioder har kraven på motköp vid svenska beställningar utomlands varit låga. De under de senaste åren höjda kraven, t ex vid stridsvagnsköp, bör ligga kvar för att ge svensk materielindustri samma villkor som omvärldens.
Internationell samverkan kommer att vara allt viktigare för att inom ramen för minskande seriestorlekar bevara kompetens och konkurrenskraft. Flera krav ställs då på statsmakten för att samverkan ska vara möjlig för den svenska industrin. Dels måste exportreglerna avpassas så att det blir möjligt att samverka och sälja gemensamma produkter. Dels får inte kompetensområden prioriteras bort från statsmaktens sida. Artilleri, ammunition och missilkompetens är alla områden där hög svensk kompetens gör eller har gjort internationell samverkan möjlig.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förutsättningarna för produktion och export av försvarsmateriel.
Stockholm den 20 oktober 1995
Ola Karlsson (m) Sten Tolgfors (m)