Det råder bred enighet i samhället om att utbildning är en av de insatser som måste göras för att åstadkomma ekonomisk tillväxt i Sverige. Den snabba kunskapsutvecklingen, rörligheten och ökad internationell konkurrens ställer synnerligen höga krav på kunskaps- och kompetensnivån generellt. En lång rad med rapporter och även propositionen visar med stor tydlighet att utbildningsnivån i Sverige inte ligger tillräckligt högt, samtidigt som det inom en rad specifika områden råder brist på kvalificerad kompetens. Orsakerna till dessa tillkortakommanden är många, men det är uppenbart att det svenska samhället idag inte tillräckligt stimulerar och värdesätter gedigen utbildning och särskilt goda studieresultat. Därtill kommer att Sverige genom ökad internationalisering i kombination med ekonomisk stagnation riskerar ett nettoutflöde av välutbildade.
Samarbete mellan utbildning och näringsliv måste stimuleras
Regeringen gör i sina inledande skrivningar om utbildning ett stort nummer av skillnaden i andelen akademiskt utbildade inom den offentliga sektorn och inom det privata näringslivet. Mellan raderna skymtar en attityd av att företagen inte är intresserade av välutbildade medarbetare. Detta är en bild av verkligheten som inte i något avseende bidrar till en analys av de verkliga orsakerna till att landet under lång tid låtit en stor andel av de högskoleutbildade mötas av en arbetsmarknad med i praktiken bara en arbetsgivare, nämligen den offentliga sektorn. Exempel på detta är lärar- och läkarkåren.
Genom en ideologisk låsning har, under de socialdemokratiska regeringarna, statens utbildningsinvesteringar således använts till att bygga upp offentliga apparater av olika slag och till verksamheter där privata initiativ kontinuerligt motarbetats. Dessbättre har under senare år många högskolor och närliggande näringsliv etablerat olika former av samverkan. Denna positiva utveckling måste stimuleras.
Dyrbart vuxenutbildningsprojekt avvisas
Regeringens förslag om en särskild satsning under fem år på vuxenutbildning är vällovligt. Huvuddelen av de platser som anvisats är emellertid platser som redan återfinns främst inom den kommunala vuxenutbildningen. De har dock hittills varit betalade med arbetsmarknadspolitiska medel.
Vi anser att regeringen valt en mycket dyrbar lösning vars effekt på antalet arbetslösa kan ifrågasättas. Förslaget avvisas därför.
I kommunerna finns redan idag ett väl fungerande system för vuxen- utbildning. Att ovanpå detta nu införa en särskild organisation och särskilda bidrag för stöd till vuxenutbildning vilka skall sökas av kommunerna förefaller opraktiskt. Därtill kommer den kontroll som krävs för att kommun- erna inte skall använda detta för att dölja neddragningar i befintlig vuxen- utbildning.
Studerandes motivation avgörande
Vi menar att helt avgörande för lågutbildade vuxnas framgång i studier är den egna motivationen. Det är därför av värde om utbildning kan ges i olika former och av olika utbildningsanordnare. Allra bäst vore någon form av utbildningscheck som gav den enskilde möjlighet att helt fritt välja var och när utbildningen skall genomföras.
Regeringen inriktar sina förslag på dem som är arbetslösa. Vi anser emellertid att om man skall åstadkomma en generellt höjd utbildningsnivå så är det inte heltidsstudier för dem som redan blivit arbetslösa som är den bästa vägen. Istället måste allt göras för att finna nya former för utbildning som gör det möjligt och intressant för många fler vuxna att studera på sin fritid eller parallellt med arbete, föräldraledighet etc. Förhoppningsvis undviker man då också att människor blir arbetslösa på grund av att deras kunskaper blivit otillräckliga. Med modern informationsteknik, en omfattande folkbildningsverksamhet och mängder av utbildningsföretag borde det finnas goda möjligheter att finna sådana lösningar.
Utvidgat kommunalt ansvar för vuxenutbildning
När det gäller omfattningen av utbildningsplatser för vuxna i komvux etc. har vi i vår motion med anledning av vårpropositionen anvisat resurser motsvarande den volym den av arbetsmarknadsskäl motiverade utbildningen har idag. Någon utökning utöver det anser vi inte befogad.
Vi anser vidare att det är bättre att utvidga kommunernas skyldigheter att erbjuda grundläggande vuxenutbildning till att även omfatta gymnasiekurser än att införa ett nytt projektbidrag. En sådan ordning gör att mycket byråkrati kan undvikas. En utvidgning av kommunernas skyldighet vad avser grundläggande vuxenutbildning innebär inte att utbildningen behöver anordnas i kommunal regi.
Regeringens inställning att kärnämneskurser som ingår i gymnasial vuxenutbildning skall prioriteras delar vi. Detta bör därför vara utgångs- punkten vid en omarbetning av definitionerna som rör kommunernas skyldigheter vad gäller grundläggande vuxenutbildning. Först när de eko- nomiska konsekvenserna klarlagts är det möjligt att göra en definitiv bedömning av hur omfattande utvidgningen kan bli. Regeringen bör ges i uppdrag att återkomma till riksdagen med ett konkret förslag.
Värdera vuxnas erfarenheter
Regeringens förslag vad avser möjligheterna att dela upp omfattande kurser i yrkesämnen i den gymnasiala vuxenutbildningen är bra. Vuxna skall inte tvingas studera sådant som de redan kan. Det är positivt om kurser kan göras mer relevanta och timtalet reduceras. Vid betygssättning i en befintlig kurs måste dock prövningen gälla kursens mål som helhet.
Nej till utbildningsbidrag - Ja till personliga utbildningskonton
Regeringen föreslår ett nytt särskilt utbildningsbidrag på a- kasse/KAS-nivå som skall kunna utgå under ett år för studier på grundskole- och gymnasienivå. Det innebär att det tidigare förslaget om studier med a-kassa nu återkommer i form av ett förslag om studier med utbildningsbidrag på a- kassenivå. Vi avvisar detta förslag. Den socialdemokratiska regeringen har konsekvent sedan den tillträdde hittat på än det ena än det andra särskilda bidraget/stipendiet istället för att skyndsamt ta itu med det olyckliga lapptäckessystem vi har vad gäller studiefinansiering. Att nu innan Studiemedelsutredningens förslag ens remissbehandlats ånyo införa ett nytt bidrag är oklokt.
Vi anser att befintliga system för studiefinansiering när det gäller vuxenstudier skall användas. De problem det innebär för många vuxna med försörjningsansvar etc. är besvärliga, men för att gå en längre utbildning som kan ge ett nödvändigt kunskapslyft krävs ändock flera års studier. Detta gör att den enskilde redan från början måste värdera sina ekonomiska möjligheter. Det rejäla startbidrag regeringen föreslår kan möjligen initialt möjliggöra för fler att påbörja studier, men risken är uppenbar att många sedan tvingas avbryta dem av ekonomiska skäl innan de givit den nya kunskapsbas som krävs för bättre utsikter på arbetsmarknaden och som var avsikten med studierna.
I den motion om en politik för fler riktiga arbeten (1995/96:A49) som Moderaterna väckt föreslår vi istället en mer långsiktig uppbyggnad av medel för vuxnas utbildning i form av personliga utbildningskonton. Ett sådant system skulle kunna introduceras relativt skyndsamt och på några år ge alla vuxna bättre ekonomiska förutsättningar att påbörja fort- och vidareutbildning.
Satsa på kvalificerad eftergymnasial yrkesutbildning
För att förändra den struktur som fortfarande på många håll gör att utbildningsväsendets olika delar och arbetsmarknaden lever i vitt skilda världar anser vi att utbildningar som ökar samarbetet mellan utbildningsanordnare och näringsliv måste ges företräde. Det gäller inom högskoleområdet, men framförallt inom den kvalificerade eftergymnasiala yrkesutbildningen. Den typ av utbildningar som det handlar om är sådana där näringslivet idag söker medarbetare, men ofta har svårt att finna några med rätt kompetens. Inte minst viktigt är detta inom nu snabbt växande områden som multimedia etc.
Regeringens oinspirerade hållning till dessa utbildningar avspeglar sig i beslutet om en försöksverksamhet med blott 4 500 platser. Regeringens bedömning av intresset för och möjligheterna att anordna platser inom denna utbildningsform har redan visat sig vara fel. I takt med att de första ansökningarna nu behandlats av den särskilt tillsatta kommittén visar det sig att våra prognoser om en utbyggnad till 20 000 platser under en treårsperiod var i bättre överensstämmelse med verkligheten. Det finns all anledning för regeringen att överväga om inte en del av de utbildningsplatser som nu anvisas för vuxnas utbildning borde föras över till denna försöksverksamhet för att möta det stora intresset.
Vi anser vidare att det är positivt att regeringen nu nämner möjligheterna till lärlingsutbildning. Initiativ för att stimulera inrättande av fler lärlingsutbildningsplatser kommer vi att pröva positivt.
Hög kvalitet i den högre utbildningen
Det är beklagligt att regeringen fastnat i den felaktiga föreställningen att utbildning, oavsett innehåll och vilka förutsättningar den än ges, ger utveckling. Att Sverige under många år hade en helt otillräcklig volym vad gäller antalet högskoleplatser, bland annat beroende på Socialdemokraternas ovilja till utbyggnad, får inte nu leda till en ohämmad och ogenomtänkt expansion. Sedan 1991 har antalet högskoleplatser ökat med ca 25 procent, vilket ställt stora krav på högskolorna.
Trots detta presenterar regeringen återigen utan närmare diskussion om kvalitetsfrågorna sina 30 000 nya högskoleplatser. Utöver uppgiften att naturvetenskapliga och tekniska utbildningsvägar skall prioriteras och en "bedömning" som skall "tjäna som planeringsunderlag" och som visar på hur platserna kan komma att fördelas innehåller dock propositionen inget nytt.
I den moderata utbildningspolitiken har den högre utbildningen och forskningen en central plats. Vi anser att i takt med att behoven av bredare och djupare kompetens ökar i samhället måste utbildningen på denna nivå utvidgas och göras tillgänglig för en allt större grupp människor. Utbyggnaden skall ske i en takt som tar hänsyn till förändringar i behovet av olika utbildningar och till hur förutsättningarna för god undervisning och handledning förändras.
I den tidigare nämnda motionen liksom i vår motion med anledning av vårpropositionen (1995/96:Fi78) har vi framhållit vikten av att utbyggnaden av den högre utbildningen sker på ett sådant sätt att utbildningen ger avsett resultat. Det är nödvändigt att ständigt beakta utbildningarnas kvalitet. Detta skall också vara den avgörande utgångspunkten såväl för tidpunkten för en fortsatt utbyggnad som för fördelningen av platser mellan lärosäten. Vår bedömning är att det idag är minst lika viktigt att öka examinationsfrekvensen som att forcera fram nya platser.
Det är omöjligt att, annat än i allmänna ordalag, ta ställning till den fördelning av platserna som regeringen vill göra. Ytterligare information aviseras till budgetpropositionen, vilket är alldeles nödvändigt. Det är inte förtroendeingivande att samma utbildningsärenden driver runt i pro- positionernas kretslopp utan att någonsin presenteras mer grundligt.
Regeringen måste alltså återkomma med en genomarbetad bedömning av hur förutsättningar för undervisning med mycket god kvalitet skall skapas, hur lärarbristen vid de mindre högskolorna skall avvärjas, hur lokalfrågorna skall lösas, hur frågor rörande de studerandes boende etc. skall hanteras, hur möjligheter till forskning och forskarutbildning skall förbättras, etc. Bara på basis av en analys kan ett ställningstagande göras om när och var en fortsatt utbyggnad av den högre utbildningen bör ske.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen avslår regeringens förslag om en utbildningssatsning i enlighet med vad som anförts i motionen, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vuxenutbildningen, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om personliga utbildningskonton, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om den kvalificerade eftergymnasiala yrkesutbildningen, 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utbyggnad och kvalitet i utbildningen och då i synnerhet i den högre utbildningen.
Stockholm den 19 juni 1996
Beatrice Ask (m) Rune Rydén (m) Ulf Melin (m) Hans Hjortzberg-Nordlund (m) Margareta E Nordenvall (m) Tomas Högström (m) Ulf Kristersson (m) Chris Heister (m) Per Unckel (m) Birgitta Wistrand (m)