med anledning av prop. 1995/96:38 Länsindelningen i Skåne och Västsverige m.m.
Propositionens innehåll
I propositionen föreslås att Kristianstads och Malmöhus län
och länsstyrelser från den 1 januari 1997 läggs samman till
ett län respektive en länsstyrelse. Det nya länet skall
benämnas Skåne län. Vidare tillkännager regeringen som sin
mening att Malmö bör vara residensstad i Skåne län, men
avvaktar med att lägga förslag i denna fråga till dess att den
särskilda utredaren som tillkallats redovisat vilken fördelning
och lokalisering den offentliga förvaltningen i regionen kan
komma att få i framtiden.
Beträffande Västsverige läggs inga förslag alls. Regeringen låter endast
meddela att den kommer att tillkalla en särskild utredare för att överväga en
framtida länsindelnings geografiska utformning. Inriktning skall dock, enligt
regeringen, vara att Göteborgs och Bohus, Älvsborgs och Skaraborgs län
skall läggas samman i ett län. Regeringen avser att återkomma med förslag
under våren 1997 med inriktning på att reformen ska träda i kraft från den 1
januari 1998.
Slutligen föreslås i propositionen att Kopparbergs län skall byta namn till
Dalarnas län.
Vår allmänna bedömning
Propositionen är icke innehålls- och kvalitetsmässigt
tillfredsställande. Endast två konkreta förslag presenteras
varav det ena, namnbytet på Kopparbergs län, är av enkel
karaktär och det andra, bildandet av ett Skåne län, alltför
dåligt underbyggt.
Indelningen av riket i län är en nationell fråga av stor vikt som det
slutligen ankommer på riksdagen att besluta om. Den regionala förankringen
bör dock vara god för att den administrativa verksamheten skall kunna
fungera på ett effektivt sätt. Av dessa anledningar är det inte acceptabelt att
frågorna om länsindelning behandlas på ett så lättvindigt sätt som sker i
propositionen.
Skåne län
Enligt vår uppfattning finns det många goda skäl för att
genomföra en sammanslagning av de två skånska länen till
ett Skåne län. Vi står bakom de strävanden som finns för att
få en effektivt fungerande regional organisation och anser att
riksdagen nu bör fatta ett principiellt beslut med denna
innebörd.
Det är dock inte rimligt med den genomförandeprocess som regeringen nu
föreslår. Den riskerar på ett uppenbart sätt att undergräva det goda
samarbetsklimat som under senare tid byggts upp i Skåne. För att
länsreformen skall bli framgångsrik krävs ett bättre och mer omfattande
beslutsunderlag. Det är inte rimligt att först besluta om att två myndigheter
skall slås samman och datum för detta utan att samtidigt klarlägga
administrationens organisatoriska och geografiska utformning. Detta är att
ensidigt se till formen istället för innehållet i den reform man vill genomföra.
Vi anser att det nu föreliggande beslutsunderlaget inte är tillräckligt för att
regeringens förslag skall kunna tillstyrkas. Även om vi önskar få till stånd en
sammanläggning av de två nuvarande länen i Skåne ser vi oss tvungna att på
det underlag som nu föreligger begära ett mer genomarbetat förslag vad
avser länsadministrationens organisation och lokalisering i det nya länet.
Även om en snabb handläggning av ärendet i och för sig är önskvärd anser vi
det vara omöjligt att fastställa datum för ikraftträdande till den 1 januari
1997 utan att det står helt klart att förändringen är möjlig att genomföra till
dess. Risken är överhängande att det med en alltför snäv tidsram uppstår
negativa konsekvenser för berörda myndigheter.
Västsverige
Regeringen presenterar nu inga förslag i denna fråga utan
inskränker sig till att redovisa den särskilda utredarens
uppdrag. Inriktningen på arbetet och hur den framtida
länsindelningen skall se ut är dock hårt uppstyrt. Inriktningen
skall enligt regeringen vara att ett framtida västsvenskt län
huvudsakligen skall omfatta nuvarande Göteborgs och
Bohus, Älvsborgs och Skaraborgs län. Enligt vår uppfattning
riskerar ett sådant län, förmodligen inkluderande över ett
femtiotal kommuner, att bli alltför omfattande och otympligt
som administrativ enhet. Utredaren bör noga pröva om det
inte är lämpligt och möjligt att tillmötesgå de kommuner som
uttalat som sin vilja att få tillhöra Örebro län och Jönköpings
län. En sådan prövning måste vägas mot kraven på
effektivitet i den statliga förvaltningen och strävan att
åstadkomma väl fungerande län lokalt och regionalt.
Namnbytet på Kopparbergs
län
Vi instämmer i förslaget om att byta namn på Kopparbergs
län till Dalarnas län, vilket för övrigt är en förändring som
föreslogs redan 1978 av den moderate riksdagsmannen Björn
Körlof.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
Malmöhus och Kristianstads län bör sammanläggas i ett län som skall
benämnas Skåne län i enlighet med vad som anförts i motionen,
2. att riksdagen hos regeringen begär ett genomarbetat förslag om
sammanläggningens genomförande i Skåne i enlighet med vad som
anförts i motionen,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om den framtida länsindelningen och
länsorganisationen i Västsverige,
4. att riksdagen beslutar om ändrad benämning av Kopparbergs län
i enlighet med vad som anförts i motionen,
5. att riksdagen i övrigt avslår proposition 1995/96:38.
Stockholm den 14 mars 1996
Knut Billing (m)
Sten Andersson (m)
Stig Grauers (m)
Inga Berggren (m)
Peter Weibull Bernström (m)
Ulla Löfgren (m)
Jan-Olof Franzén (m)
Mikael Odenberg (m)
Lennart Hedquist (m)
Kent Olsson (m)