Motion till riksdagen
1995/96:Bo10
av Tuve Skånberg (kds)

med anledning av prop. 1995/96:38 Länsindelningen i Skåne och Västsverige m.m.


Kristianstad som
residensstad
Regeringen skriver i propositionen att valet av residensstad
kan ses som en symbolfråga. Det är riktigt, likaså att valet av
residensstad har stor praktisk betydelse, liksom stor
betydelse för regionens framtida utveckling. Av dessa och
andra skäl bör residensstaden vara Kristianstad och inte
Malmö, som regeringen föreslår.
Behovet av regioner har vuxit fram bland annat ur praktiska skäl som
föranletts av vårt medlemskap i EU, men också av skäl som härrör ur en
gemensam historia och en gemensam kultur. De båda Skånelänen är en
alltför liten enhet för att uppfylla dessa krav på en region. Den naturliga
regionen i Sydsverige är Skåneland, dvs södra Halland, Blekinge och Skåne
tillsammans. Skåneland, som utgörs av de gamla danska landskapen, har en
gemensam historia och en gemensam kultur. Skåneland har även en
gemensam dialekttradition, där tungrots-r, till skillnad från det uppsvenska
tungspets-r, kan sägas vara en gemensam nämnare.
Av praktiska skäl kan det vara lämpligt att börja länssamarbetet genom att
slå ihop Malmöhus län och Kristianstads län till en enhet, men inte i val av
länsnamn och residensstad bygga in effektiva hinder mot att regionen i en
framtid utsträcks även till Blekinge och södra Halland, det som av ålder och
hävd benämns Skåneland. Skånelands län är alltså en bättre benämning av
sammanslagningen av Malmöhus län och Kristianstads län än det av
regeringen föreslagna Skåne län, som blockerar för en utvidgning av
regionen i framtiden.
Ännu mycket mer än namnet på länet blockerar förläggandet av
residensstaden till Malmö. Kristianstad skulle utgöra en geografiskt centralt
placerad ort för hela regionen Skåneland, och betydligt lättare att acceptera
och ta sig till för såväl skåningar som  blekingar och hallänningar, än
Malmö.
Även utan att man inräknar perspektivet av en framtida utvidgning av det
sammanslagna skånska länet talar en mängd sakskäl för att residensstaden
bör förläggas till Kristianstad. Så är också regionberedningens förslag.
Bland remissinstanserna anser Bromölla, Klippans, Kristianstads, Osby,
Simrishamns, Tomelilla och Örkelljunga kommuner, Kristianstads läns
landsting, Länsstyrelsen i Kristianstads län och Kommunförbundet i
Kristianstads län att Kristianstad skall vara residensstad i det nya länet.
Norra, nordöstra och östra Skåne har svårt att hävda sig gentemot
Västskåne med Malmö-Lund-regionen när det gäller att locka såväl industri,
forsknings- och utvecklingsresurser som att utöva attraktionskraft på tillflyt-
tande människor. Skulle Malmö bli residensstad skulle Malmö också bli
centrum för den statliga länsstyrelseorganisationen. I ett redan eftersatt läge
riskerar nu norra och östra Skåne att ytterligare avlövas genom regeringens
förslag. Inte nog med att nedläggningen av regementena P 6 och A 3
inneburit förlust av arbetstillfällen och kompetens i Nordöstskåne, nu vill
regeringen öka trycket på en redan överhettad Malmö-Lund-region genom
att inrätta en högskola i Malmö, bygga bro till Köpenhamn för Malmöborna,
och dessutom förlägga det nya länets residensstad dit.
Av uppenbara region- och rättviseskäl, liksom av psykologiska skäl vore
detta mycket olyckligt. Kristianstads läns kommuner löper stor risk att bara
bli kranskommuner till ett alltmer expanderande Malmö-Lund-område.
Balansen i det nya länet skulle på sikt förskjutas alltmer mot sydväst, något
som knappast gagnar varken Malmö eller det övriga nya länet.

Hemställan

Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om  att det nya länet i Skåne benämns Skånelands
län,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att Kristianstad bör vara residensstad i det nya
länet i Skåne.

Stockholm den 14 mars 1996
Tuve Skånberg (kds)