Socialförsäkringsutskottets betänkande
1995/96:SFU07

Basbeloppet m.m.


Innehåll

1995/96
SfU7

Sammanfattning

Utskottet  behandlar i detta  betänkande
proposition  1995/96:149  Beräkning   av
basbelopp m.m. I propositionen  föreslås
att  det  jämförelsetal som används  vid
beräkning  av  basbeloppet skall  grunda
sig  på  de förändringar i det  allmänna
prisläget som skett från juni 1995  till
juni  året  före det år som  basbeloppet
avser. Dessutom föreslås att beräkningen
skall  göras  med  utgångspunkt  i   ett
bastal  som  uppgår till 36 168.  Vidare
föreslås att det förhöjda basbelopp  som
används      vid      beräkning       av
pensionsgrundande      inkomst       och
tillgodoräknande  av pensionspoäng  samt
vid   fastställande  av  avgiftstak  för
allmänna  egenavgifter beräknas  på  ett
likartat sätt men med den skillnaden att
bastalet  är 36 812 och att det förhöjda
basbeloppet  skall räknas upp  med  hela
prisförändringen.
Utskottet    tillstyrker    regeringens
förslag  och  avstyrker  en  motion  som
väckts med anledning av propositionen.
Mot   bakgrund   av   att   Kommunernas
pensionsanstalt  (KPA)   ombildas   till
aktiebolag     föreslås     också      i
propositionen att hänvisningen till  KPA
i   lagen  om  socialförsäkringsväsendet
under   krig   och   krigsfara   ändras.
Utskottet tillstyrker förslaget.
Utskottet behandlar i betänkandet också
ett  antal  motioner från  den  allmänna
motionstiden 1994/95. Motionerna tar upp
frågor  som i olika avseenden rör  bl.a.
UD-makars,     biståndsarbetares     och
missionärers pensioner. Vidare behandlas
några  motioner  om  socialavgifter  och
allmänna     egenavgifter.     Utskottet
avstyrker bifall till samtliga motioner.
Till   betänkandet  har   fogats   åtta
reservationer    och    tre    särskilda
yttranden.

Propositionen

Regeringen (Socialdepartementet)  har  i
proposition    1995/96:149    föreslagit
riksdagen  att anta regeringens  förslag
till
1. lag om ändring i lagen (1962:381) om
allmän försäkring,
2.  lag  om ändring i lagen (1994:1744)
om allmänna egenavgifter,
3. lag om ändring i lagen (1984:989) om
socialförsäkringsväsendet under
krig och krigsfara.
Lagförslagen återfinns som bilaga  till
betänkandet.
Motionerna

Motion väckt med anledning av
propositionen

1995/96:Sf23  av Gullan  Lindblad  m.fl.
(m) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna  vad  i
motionen anförts om redovisning av
ett ograverat basbelopp.
Motioner väckta under den allmänna
motionstiden 1994/95

1994/95:Sf233 av Marianne Andersson  och
Ingbritt Irhammar (c) vari yrkas
att   riksdagen  som  sin   mening   ger
regeringen  till känna  vad  i  motionen
anförts    om   biståndsarbetares    och
missionärers pensioner.
1994/95:Sf254 av andre vice talman Görel
Thurdin och Marianne Andersson (c)  vari
yrkas
2.  att  riksdagen som sin  mening  ger
regeringen  till känna  vad  i  motionen
anförts    om    att    UD-makar     får
tillgodoräkna sig pensionsår  för  tiden
utomlands.
1994/95:Sf255  av Göte Jonsson  och  Ulf
Melin  (m) vari yrkas att riksdagen  som
sin mening ger regeringen till känna vad
i  motionen  anförts  om  principen  för
ersättning till socialförsäkringarna.
1994/95:Sf260  av  Kjell  Ericsson   och
Lennart  Brunander (c)  vari  yrkas  att
riksdagen  som sin mening ger regeringen
till     känna     behovet     av     en
konsekvensutredning  om   införande   av
arbetsgivaromsättningsskatt   som    ett
alternativ till arbetsgivaravgift.
1994/95:Fi211  av Lars Leijonborg  m.fl.
(fp) vari yrkas
10.  att riksdagen hos regeringen begär
förslag  om  att ej betald  skatt  skall
reducera pension enligt vad som  anförts
i motionen,
26.  att  riksdagen som sin mening  ger
regeringen  till känna att  vinstandelar
ej bör belastas med arbetsgivaravgifter.
1994/95:Fi213 av Lars Tobisson m.fl. (m)
vari yrkas
6.  att  riksdagen som sin  mening  ger
regeringen  till känna  vad  i  motionen
anförts om vinstandelssystem,
1994/95:Fi219  av Olof  Johansson  m.fl.
(c) vari yrkas
14.  att  riksdagen  med  anledning  av
proposition   1994/95:100  beslutar   om
slopad    avgiftsfrihet    för     vissa
vinstandelsstiftelser i enlighet med vad
i motionen anförts,
1994/95:Sk328  av Carl Bildt  m.fl.  (m)
vari yrkas
3.  att  riksdagen som sin  mening  ger
regeringen  till känna  vad  i  motionen
anförts  beträffande uttaget  av  allmän
egenavgift  till sjukförsäkringen  under
mandatperioden,
5.  att  riksdagen som sin  mening  ger
regeringen  till känna  vad  i  motionen
anförts beträffande förmånsrelatering av
socialförsäkringsavgifterna,
9. att riksdagen beslutar slopa uttaget
av  sociala  avgifter på vinstandelar  i
enlighet med vad som anförts i motionen,
1994/95:Sk341  av Gudrun  Schyman  m.fl.
(v) vari yrkas
8.  att  riksdagen som sin  mening  ger
regeringen  till känna  vad  i  motionen
anförts    under    avsnitt    4.0    om
arbetsgivaravgifter och egenavgifter,
9.  att  riksdagen som sin  mening  ger
regeringen  till känna  vad  i  motionen
anförts  under avsnitt 5.0 om  problemet
med egenavgifter och marginaleffekter,
12.  att riksdagen hos regeringen begär
förslag om nedsättning av egenavgifterna
för egenföretagare enligt vad i motionen
anförts under avsnitt 6.0.
1994/95:Sk349  av  Alf  Svensson   m.fl.
(kds) vari yrkas
17.  att  riksdagen som sin mening  ger
regeringen  till känna  vad  i  motionen
anförts  om slopade sociala avgifter  på
anställdas vinstandelar i företagen,
1994/95:Sk350  av Göte Jonsson  och  Ulf
Melin (m) vari yrkas
9.  att  riksdagen beslutar om slopande
av  sociala  avgifter på vinstandelar  i
enlighet med vad som anförts i motionen.
1994/95:U303  av  Margitta  Edgren  (fp)
vari yrkas
1.  att  riksdagen som sin  mening  ger
regeringen  till känna  vad  i  motionen
anförts  om  ATP-poäng  för  medföljande
make/maka,
2.  att  riksdagen som sin  mening  ger
regeringen  till känna  vad  i  motionen
anförts  om en handlingsplan av  UD  för
ekonomisk  ersättning  till  medföljande
maka/make.
1994/95:So295  av Ingrid  Näslund  (kds)
vari yrkas
6.  att  riksdagen som sin  mening  ger
regeringen  till känna  vad  i  motionen
anförts om rätt till pension.
1994/95:Kr414  av Bo Lundgren  och  Stig
Bertilsson (m) vari yrkas
13.  att  riksdagen som sin mening  ger
regeringen  till känna  vad  i  motionen
anförts om socialavgiftsfrågan.
1994/95:N235 av Inger Lundberg m.fl. (s)
vari yrkas
3.  att  riksdagen som sin  mening  ger
regeringen  till känna  vad  i  motionen
anförts  om att konsekvenserna  av  ökad
riskdifferentiering bör beaktas vid sjuk-
och  arbetsskadeberedningens  analys  av
det          framtida         offentliga
försäkringsväsendet.
1994/95:N272 av Gudrun Schyman m.fl. (v)
vari yrkas
6.  att riksdagen hos regeringen  begär
förslag  om  ett  borttagande  av  egen-
avgifterna    för   småföretagare    för
resultat  under 40 000 kr enligt  vad  i
motionen anförts.

Utskottet

Gällande bestämmelser om basbeloppet

I  1 kap. 6 § lagen om allmän försäkring
(AFL)  finns  bestämmelser  om  att   de
beräkningar  som  anges  i  lagen  skall
göras med anknytning till ett basbelopp.
Basbeloppet som fastställs av regeringen
för  varje  år  utgör 35 200  kr  multi-
plicerat   med  ett  jämförelsetal   som
minskats med talet 1 och därefter multi-
plicerats med 0,60, varefter ett tillägg
gjorts   med  talet  1.  Jämförelsetalet
anger  förhållandet mellan det  allmänna
prisläget  i oktober året före  det  som
basbeloppet   avser  och   prisläget   i
oktober 1993. Därvid skall bortses  från
de  kvarvarande direkta effekter  t.o.m.
oktober 1994 som påverkat prisläget  och
som   beror  på  deprecieringen  av  den
svenska  kronan  under  tiden   den   19
november-den    18    december     1992.
Basbeloppet   avrundas   till   närmaste
hundratal  kronor.  För  år   1996   har
basbeloppet fastställts till 36 200  kr.
Vid   beräkning   av   pensionsgrundande
inkomst  och fastställande av  ATP-poäng
gäller   dock  att  det  basbelopp   som
räknats  fram sedan hänsyn  tagits  till
hela   förändringen  av   det   allmänna
prisläget  mellan  de två  tidpunkterna,
frånsett    kvarvarande   effekter    av
deprecieringen, används  i  stället  för
basbeloppet.
För   att   bromsa   uppräkningen    av
pensionerna infördes fr.o.m. år 1993  en
särskild regel om att basbeloppet  skall
minskas  med 2 % vid beräkning av  vissa
angivna      pensioner.      Vårdbidrag,
handikappersättning     och     särskilt
pensionstillägg    berörs    inte     av
minskningsregeln.
Propositionen

Basbeloppet

Från  och  med år 1997 sker en  övergång
till   ett   nytt  budgetårssystem   där
budgetperioden  omfattar kalenderår  och
där   budgetpropositionen  lämnas   till
riksdagen  den  18 september  året  före
budgetåret.     Om     den     nuvarande
fastställelseordningen för  basbeloppet,
som  normalt är november månad, användes
skulle      detta      innebära      att
beräkningsunderlaget                 för
budgetpropositionen   bygger   på    ett
antaget   basbelopp.   Med   tanke    på
basbeloppets betydelse för statsbudgeten
och  det  nya  systemet  med  utgiftstak
föreslår   därför   regeringen   en   ny
mätperiod      för     prisförändringen.
Förslaget  innebär att det jämförelsetal
som används vid beräkning av basbeloppet
skall   ange  förhållandet  mellan   den
förändring av det allmänna prisläget som
skett från juni 1995 till juni året före
det    år    som   basbeloppet    avser.
Basbeloppet skall framräknas  genom  att
bastalet  36 168, som ligger till  grund
för  1996  års  basbelopp, multipliceras
med   jämförelsetalet  efter  att  detta
räknats    upp    med    60     %     av
prisförändringen. Basbeloppet bör enligt
regeringen  fastställas  under   augusti
månad  och mätperioden bör omfatta tiden
juni till juni.
För   närvarande  sker  uppräkning   av
basbeloppet    med    utgångspunkt     i
basbeloppet  35  200  som   gällde   för
basåret  1994.  I formeln ligger  enligt
regeringen därmed alla förändringar  som
inträffat  sedan år 1994  inklusive  den
kvarvarande  deprecieringseffekten   som
påverkade basbeloppet för år 1995. I och
med    den   ändrade   mätperioden   för
uppräkningen  av  basbeloppet   föreslår
regeringen  att formeln också  förenklas
på  så  sätt att beräkningen utgår  från
basåret  1996.  Eftersom  avsikten   med
bytet  av  basår  inte är  att  förändra
beräkningen   föreslår  regeringen   att
utgångspunkten   för   beräkningen    av
basbeloppet  skall vara det  oavrundande
beloppet. Av detta skäl föreslås att det
i  lagtexten införs begreppet bastal som
motsvarar det oavrundade basbeloppet för
basåret. Bastalet är 36 168 och  det  är
detta bastal som skall vara utgångspunkt
vid uppräkning av basbeloppet.
Vidare  anförs i propositionen att  vid
beräkning  av pensionsgrundande  inkomst
och   beräkning  av  pensionspoäng  samt
fastställande av avgiftstak för allmänna
egenavgifter används inte det  ordinarie
basbeloppet.  I  stället   används   ett
belopp    som    till   skillnad    från
basbeloppet räknas upp med 100 %. Då det
formellt inte finns något namn för detta
högre   belopp   skapar   detta   enligt
regeringen  osäkerhet  om  reglerna  och
ökar  risken för missförstånd.  För  att
undanröja    dessa   problem    föreslår
regeringen    att   begreppet    förhöjt
basbelopp införs i lagtexten.  Även  det
förhöjda basbeloppet bör fastställas  av
regeringen.  Bastalet för  det  förhöjda
basbeloppet  skall vara 36  812,  vilket
motsvarar  det  oavrundade  belopp   som
räknats    upp    med    100    %     av
prisförändringen.
I  motion Sf23 av Gullan Lindblad m.fl.
(m)   begärs  ett  tillkännagivande   om
redovisning av ett ograverat  basbelopp.
Motionärerna  framhåller  att  under  de
senaste  tio åren har riksdagen vid  ett
flertal tillfällen förändrat beräkningen
av   basbelopp.   Så   har   skett   vid
skattereformens genomförande, genom kris-
överenskommelsen hösten 1992 och  senast
hösten  1994.  Dessa  förändringar   har
gjort  att det i dag är praktiskt  taget
omöjligt för den enskilde att ha vetskap
om  vad  han  eller hon  skulle  ha  för
förmån  baserat  på basbeloppet  om  det
inte   förändrats  på   det   sätt   som
beskrivits  ovan.  Motionärerna  ställer
sig  bakom  de genomförda förändringarna
eftersom  dessa är ett led i  saneringen
av   landets  finanser  men  anser   att
politikerna skall vara ärliga  och  även
synliggöra   vilka   försämringar    som
exempelvis pensionärerna fått  genom  de
förändrade beräkningarna av basbeloppet.
Ett   ograverat  basbelopp  bör   därför
alltid  redovisas  parallellt  med   det
gällande basbeloppet.
Utskottet delar regeringens uppfattning
att det är väsentligt att underlaget för
budgetpropositionen   bygger   på    ett
fastställt  basbelopp med tanke  på  den
stora    betydelse   detta    har    för
möjligheterna     till    tillförlitliga
prognoser         avseende         bl.a.
pensionsutgifter   och  avgiftsintäkter.
Utskottet  har således inga invändningar
mot    att   mätperioden   ändras   till
juni-juni.  Utskottet  har  inte  heller
invändningar   mot  de   mera   tekniska
förändringar  som  i  övrigt   föreslås.
Utskottet      tillstyrker       således
propositionen.
Beträffande    redovisning    av    ett
ograverat   basbelopp   vill   utskottet
anföra   följande.  Vid   beräkning   av
pensionsgrundande  inkomst  m.m.   skall
enligt regeringens förslag bastalet  för
beräkning  av  det förhöjda  basbeloppet
vara   36  812,  vilket  motsvarar   det
oavrundade  belopp som räknats  upp  med
100  %  av prisförändringen. I så  måtto
kommer således ett ograverat basbelopp i
förhållande  till  de  förändringar  som
gjorts fr.o.m. år 1995 att redovisas.  I
formeln  ligger dock kvar priseffekterna
till följd av  de ändrade beräkningar av
basbeloppet  som gällde  åren  1981-1987
samt  fr.o.m. år 1991 priseffekter  till
följd  av skattereformen och fr.o.m.  år
1994   priseffekter   till   följd    av
deprecieringen  av  den  svenska  kronan
hösten 1992.
Utskottet    har   tidigare   behandlat
liknande  motionsyrkanden  som  det   nu
förevarande.        I       betänkandena
1989/90:SfU20 och 1990/91:SfU11  anförde
utskottet     att    ett     okorrigerat
basbelopp    skulle  komma   att   följa
utvecklingen av konsumentprisindex.  Med
hänsyn  till  att sådant  index  löpande
skulle  fastställas fann utskottet  inte
skäl  förorda införandet av ett särskilt
 ograverat basbelopp .
Utskottet  vidhåller denna  inställning
och avstyrker bifall till motion Sf23.

Ombildning av kommunernas
pensionsanstalt till aktiebolag

Under krig skall enligt lagen (1984:989)
om  socialförsäkringsväsendet under krig
och  krigsfara  de tjänstepensioner  som
betalas      ut      av      kommunernas
pensionsanstalt (KPA)  i  stället  kunna
betalas     ut     av    de     allmänna
försäkringskassorna.  Enligt  regeringen
har          Kommunförbundet         och
Landstingsförbundet,       som        är
intressenterna  i  KPA,   beslutat   att
ombilda   KPA   till   ett   aktiebolag.
Hänvisningen till KPA i nämnda  lag  bör
därför enligt regeringen ändras till  en
neutral  hänvisning till det  organ  som
sköter de ifrågavarande uppgifterna.
Utskottet tillstyrker förslaget.
Vissa pensionsfrågor

UD-makars pensionsförmåner m.m.

I  motion  1994/95:Sf254  yrkande  2  av
andre  vice  talman  Görel  Thurdin  och
Marianne   Andersson  (c)   begärs   ett
tillkännagivande  om  att  UD-makar  får
tillgodoräkna sig pensionsår  för  tiden
utomlands. Motionärerna erinrar om att i
det   nya   ålderspensionssystemet   får
medföljande UD-makar för tiden utomlands
inte   tillgodoräkna   sig   pensionsår,
vilket i det nya pensionssystemet  skall
tillerkännas för studier, vård  av  eget
barn och vid värnpliktstjänstgöring. Att
följa   med  sin  maka/make  vid  dennes
stationering   utomlands    är    enligt
motionärerna  en  av  samhället   önskad
uppoffring och de medföljande bör därför
få   tillgodoräkna  sig  pensionsår  för
tiden utomlands.
Även  i motion 1994/95:U303 av Margitta
Edgren  (fp)  tas  upp  frågor  som  rör
medföljandes    ekonomiska    situation.
Enligt motionären krävs ofta insatser av
såväl       den      utlandsstationerade
tjänstemannen  som den  medföljande  för
att  en  ambassad skall fungera  på  ett
traditionellt  sätt. Detta  innebär  att
den  medföljande  i  praktiken  gör   en
oavlönad   insats  för  Sverige.   Skall
Sverige kunna företrädas av personer  av
olika kön, från alla samhällsklasser och
i   olika  familjekonstellationer  måste
enligt  motionären  Utrikesdepartementet
intensifiera  sina  ansträngningar   och
utarbeta  en handlingsplan för att  lösa
problemen.   I  yrkande  2  begärs   ett
tillkännagivande härom.  För  att  rätta
till   en   enligt  motionären  uppenbar
orättvisa   bör  medföljande   maka/make
kunna  få räkna ATP-poäng för de år  som
familjen är utlandsstationerad. En sådan
insats  skulle underlätta  en  bred  och
allsidig        rekrytering         till
diplomattjänster.  Motionären  begär   i
yrkande 1 ett tillkännagivande härom.
Frågan  om  UD-makarnas  villkor   inom
socialförsäkringssystemet behandlades av
socialförsäkringsutskottet i  betänkande
1993/94:SfU24   Reformering    av    det
allmänna pensionssystemet. Med anledning
av        en       motion        anförde
socialförsäkringsutskottet         bl.a.
följande.      I     det     reformerade
pensionssystemet   skall   avsteg   från
huvudprincipen att pensionen grundas  på
livsinkomsten  göras endast  i  särskilt
angivna   fall.  Pensionsrätt  i   dessa
undantagsfall   skall  finansieras   vid
sidan   av  ålderspensionssystemet.   En
särskild pensionsrätt för UD-makar i det
allmänna pensionssystemet måste  således
finansieras    av    skattemedel     och
särredovisas i statsbudgeten, dvs.  inom
ramen      för     utrikesförvaltningens
kostnader.    Socialförsäkringsutskottet
ser  helst att inga ytterligare undantag
görs.   Med   ytterligare  avsteg   från
livsinkomstprincipen  riskerar  systemet
att  utvecklas  på ett  instabilt  sätt.
Socialförsäkringsutskottet          vill
samtidigt nämna att, t.ex. vad gäller de
utländska makarna, en lösning  inom  det
svenska   allmänna   försäkringssystemet
kanske       inte       är       möjlig.
Socialförsäkringsutskottet          vill
emellertid liksom utrikesutskottet,  som
yttrat  sig  över motionen,  understryka
vikten av att medföljande makar till UD-
tjänstemän   får  acceptabla  ekonomiska
villkor.  Pensionsvillkoren  är   därvid
endast  en del i sammanhanget. Utskottet
anser   att   det   skall   ankomma   på
utrikesförvaltningen att snarast se till
att  villkoren, såväl under vistelsen  i
utlandet   som   vid  återkomsten   till
Sverige,  blir acceptabla  och  särskilt
skall pensionsvillkoren förbättras.  Det
anförda   gavs  regeringen  till   känna
(rskr. 1993/94:439).
Med     anledning     av     riksdagens
tillkännagivande   har   regeringen    i
skrivelse  1994/95:221  Redogörelse  för
åtgärder som avser pensionsvillkoren för
medföljande   makar  till  UD-tjänstemän
m.m.   lämnat  en  redogörelse  för   de
åtgärder om bl.a. pensionsvillkoren  som
vidtagits      respektive      planeras.
Skrivelsen,  som  inte föranledde  några
motionsyrkanden,   har   behandlats   av
utrikesutskottet och av riksdagen  lagts
till  handlingarna (1995/96:UU11,  rskr.
147 ) Av skrivelsen framgår att det inom
Utrikesdepartementet    tillsattes    en
arbetsgrupp med uppgift att behandla  de
frågor     som     riksdagen     anmält.
Arbetsgruppen överlämnade i mars 1995 en
rapport    om   översyn   av   UD-makars
pensionsvillkor  m.m.  Rapporten  upptar
beträffande pensionsvillkor  i  huvudsak
följande   förslag.  En  maka/make   som
medföljer      en      tjänsteman      i
utrikesförvaltningen under  stationering
utomlands     har    enligt     gällande
bestämmelser under vissa förutsättningar
rätt till särskild ersättning, s.k.  MAK
(medföljande   makes   ATP-kompensation)
enligt  förordningen (SAVFS 1985:10)  om
särskild   ersättning  till  medföljande
make      till      tjänsteman      inom
utrikesförvaltningen. Vidare  finns  som
komplement       till       MAK       en
gruppensionsförsäkring hos SPP som utgår
fr.o.m. den månad den berättigade fyller
65   år.   Arbetsgruppen   föreslog   en
reformering  av  pensionsförmånerna  som
innebär  att man på sikt lämnar systemet
med   MAK  till  förmån  för  en  samlad
gruppensionsförsäkring.     Under     en
övergångstid   föreslås  båda   systemen
gälla.  De som har kvalificerat sig  för
MAK  genom  att uppfylla kravet  på  120
månaders utlandsstationering, bör enligt
förslaget   få  fortsätta  att   erhålla
ersättning medan övriga medföljande  får
ett  engångsbelopp. Vidare föreslogs  en
höjning av MAK-ersättningen från 0,42  %
till   0,55  %  av  ett  basbelopp   per
medföljandemånad.  En  medföljande   bör
enligt     förslaget     inte      kunna
tillgodoräkna   sig   tiden   för    MAK
samtidigt som den medföljande har  annan
pensionsförmån  på grund av  anställning
under       stationering      utomlands.
Gruppensionsförsäkring  utgår  sedan   i
juli 1988 under utlandsstationering till
alla   medföljande   makar   till    UD-
tjänstemän  som är tillsvidareanställda.
Utrikesdepartementet     betalar      en
försäkringspremie på för närvarande  500
kr  per  försäkrad och medföljandemånad.
Arbetsgruppen  föreslog  en  höjning  av
premieinbetalningarna                för
pensionsförsäkring till  1  500  kr  per
månad.  Beloppet  för  gruppension   som
hänför  sig till av staten erlagd premie
och  eventuell MAK-ersättning bör enligt
arbetsgruppen  inte  få  överstiga   två
basbelopp (för närvarande  72 400 kr per
år).   Regeringen  har  i   april   1995
beslutat  om  åtgärder  som  i  huvudsak
följer arbetsgruppens förslag.
Som  framgått har åtskilligt gjorts för
att         förbättra        UD-makarnas
pensionsvillkor.  Av skrivelsen  framgår
vidare att medel kommer att avsättas som
ekonomiskt stöd för marknadsföring av UD-
makarnas   nätverk  för   uppdrag   från
svenska  statliga, kommunala och privata
uppdragsgivare          och          att
Utrikesdepartementet  skall  tillse  att
utlandsmyndigheterna blir mer aktiva när
det  gäller att bistå de medföljande med
att  söka  arbete på stationeringsorten.
Utskottet  ser positivt på  de  åtgärder
som  vidtagits  och förutsätter  att  de
berörda  frågorna  även fortsättningsvis
uppmärksammas inom utrikesförvaltningen.
I   den   mån  motionerna  1994/95:Sf254
yrkande  2  och  1994/95:U303  inte   är
tillgodosedda   med  vad   som   anförts
avstyrker    utskottet    bifall    till
motionsyrkandena.

Pensionsrätt för biståndsarbetare m.fl.

I   motion   1994/95:Sf233  av  Marianne
Andersson  och  Ingbritt  Irhammar   (c)
anförs att det finns många svenskar  som
arbetar     ute     i    världen     som
biståndsarbetare  och  missionärer   och
därvid   gör   stora  insatser.   Enligt
motionärerna  får  inte  dessa  personer
missgynnas   för  detta  i  de   svenska
trygghetssy-stemen.  Detta  är  särskilt
aktuellt med avseende på det reformerade
pensionssystemet. Åren  i  utlandstjänst
bör  i  pensionshänseende tillgodoräknas
dessa.    Enligt    motionärerna     bör
Genomförandegruppen klarlägga hur  bl.a.
pensionsgrundande inkomst skall beräknas
och   reda   ut  oklarheter  beträffande
regler  för  inbetalning av egenavgifter
för  de utlandsarbetare som med gällande
skatteregler är befriade från att betala
skatt i Sverige. Motionärerna begär  ett
tillkännagivande härom.
Efter   det   att   riksdagen   godkänt
riktlinjerna för en reformering  av  det
allmänna   ålderspensionssystemet    har
regeringen beslutat tillkalla  den  s.k.
Genomförandegruppen  med  representanter
för    de   partier   som   står   bakom
uppgörelsen. Gruppen har i  uppgift  att
medverka i den fortsatta beredningen  av
pensionsreformen    och    att     vårda
överenskommelsen  om en  reformering  av
ålderspensionssystemet.    Enligt    vad
utskottet erfarit är de frågor  som  tas
upp  i  motionen föremål  för  beredning
inom    Genomförandegruppen.   Utskottet
anser       att       det      fortsatta
beredningsarbetet   bör   avvaktas   och
avstyrker     bifall     till     motion
1994/95:Sf233.
Ingrid  Näslund  (kds) begär  i  motion
1994/95:So295     yrkande     6      ett
tillkännagivande om rätt  till  pension.
Enligt          motionären           har
Pensionsarbetsgruppen kommit  fram  till
att  familjehemsföräldrar inte skall  ha
rätt  till  pension för  sina  insatser.
Många    kvinnor    har    under    sitt
yrkesverksamma  liv tagit  hand  om  ett
stort  antal barn och därvid inte ställt
några höga krav på ersättning och en del
har  endast erhållit ersättning för sina
omkostnader. Enligt motionären bör  alla
barnplaceringar  i ekonomiskt  hänseende
vara pensionsgrundande för den som ägnar
sig åt fostran och vård.
Familjehemsförälder uppbär normalt  ett
arvode  som är pensionsgrundande. Enligt
Svenska     kommunförbundets    cirkulär
1992:33 bör arvode utgå med högst 450  %
av  det  för  året gällande  basbeloppet
fördelat       per       månad        om
familjehemsföräldern behöver avstå  från
förvärvsarbete.     Utskottet     tolkar
motionen   så  att  pensionsrätt   skall
tillgodoräknas enbart den  som  tidigare
inte  uppburit arvode med så högt belopp
att  det grundar rätt till pension, dvs.
arvode motsvarande ett basbelopp. I  det
nya  pensionssystemet  skall  enligt  de
godkända         riktlinjerna         av
fördelningspolitiska  skäl  pensionsrätt
tillgodoräknas   för   pensionsgrundande
belopp  utöver  faktisk  inkomst.  Detta
gäller vissa studier, vård av eget  barn
och  värnplikt. Barnårsrätt skall  också
kunna   tillgodoräknas  för   tid   före
ikraftträdandet  av  det  nya  systemet.
Någon   motsvarande  pensionsrätt   till
förmån för andra grupper är inte avsedd.
Som  tidigare  nämnts kan alltför  många
avsteg  från  livsinkomstprincipen,  som
utgör      basen     i      det      nya
ålderspensionssystemet,   innebära   att
systemet  kommer att förlora i innehåll.
Alla  kompletteringar till livsinkomsten
måste   finansieras  särskilt   -    med
skatter,  avgifter från staten eller  på
annat  sätt  - och sådana finansieringar
får  omfördelningar mellan olika grupper
i  samhället till följd. Mot bakgrund av
det  anförda avstyrker utskottet  bifall
till motion 1994/95:So295 yrkande 6.

Pensionsutbetalning och obetald skatt

I  motion  1994/95:Fi211 yrkande  10  av
Lars   Leijonborg  m.fl.   (fp)   begärs
förslag  om  att ej betald  skatt  skall
reducera  pension.  Enligt  motionärerna
skall  hänsyn tas till obetalda  skatter
vid  utbetalning  av  pension.  Det  är,
anser  motionärerna,  inte  rimligt  att
staten har stora fordringar på människor
som  samtidigt  mottar  stora  belopp  i
pensionsutbetalningar.
För  den  som uppbär pension  samtidigt
som  han  resterar för obetalda  skatter
kan  bestämmelser i utsökningsbalken  om
utmätning  och införsel komma  i  fråga.
För  tillämpning  av  bestämmelserna   i
utsökningsbalken  fordras  att  en   dom
eller    annan    exekutionstitel    som
innefattar          betalningsskyldighet
föreligger.  Som exekutionstitel  gäller
förvaltningsmyndighets beslut som enligt
särskild   föreskrift  får  verkställas.
Sådana  bestämmelser  finns  beträffande
skatt   i   uppbördslagen.   Vid   såväl
utmätning  som införsel skall gäldenären
förbehållas visst belopp som behövs  för
gäldenärens  och hans familjs  underhåll
samt      till      fullgörande       av
underhållsskyldighet som  eljest  åvilar
honom.  Utmätning kan också ske i  såväl
fast som lös egendom. Således finns goda
möjligheter för samhället att  driva  in
fordringar  på  grund av obetald  skatt.
Mot  bakgrund  av det anförda  avstyrker
utskottet     bifall     till     motion
1994/95:Fi211 yrkande 10.
Vissa avgiftsfrågor

Allmänt om socialavgifter

Socialavgifter   erläggs   i   form   av
arbetsgivaravgifter  och   egenavgifter.
Den    totala   avgiftssumman   är   för
arbetsgivare      31,56       %       av
avgiftsunderlaget,                 varav
sjukförsäkringsavgift      5,28       %,
folkpensionsavgift    5,86     %     och
tilläggspensionsavgift       13       %.
Avgiftsunderlaget beräknas i princip  på
lönesumman.  En egenföretagare  erlägger
socialavgifter   med    29,75    %    av
avgiftsunderlaget,                 varav
sjukförsäkringsavgift      5,82       %,
folkpensionsavgift    6,03     %     och
tilläggspensionsavgift       13       %.
Avgiftsunderlaget beräknas i princip  på
inkomsten av annat förvärvsarbete.
Den   1   januari  1995  trädde   lagen
(1994:1744)  om allmänna egenavgifter  i
kraft  och  ersatte då lagen (1992:1745)
om   allmän  sjukförsäkringsavgift   som
trätt  i  kraft den 1 januari  1993.  De
allmänna egenavgifterna är för  år  1996
pensionsavgift    med    1     %     och
sjukförsäkringsavgift  med  3,95  %  och
beräknas  på inkomster som ej överstiger
7,5  basbelopp.  Avgifterna  erläggs   i
princip  av  dem  som  har  inkomst   av
anställning och annat förvärvsarbete som
är    pensionsgrundande.   Avgiften   är
avdragsgill vid taxeringen.
Riksdagen  har  beslutat om  riktlinjer
för   en  reformering  av  det  allmänna
ålderspensionssystemet
(prop.1993/94:250,  bet.  1993/94:SfU24,
rskr.    1993/94:439).   I    det    nya
pensionssystemet  skall  tillgodoräknade
förmåner i princip överensstämma med  de
avgifter   som  betalas  till  systemet.
Beräkningen av pensionsförmånerna  skall
bygga  på den s.k. livsinkomstprincipen,
vilket       innebär      att       alla
pensionsgrundande     inkomster      har
betydelse  för pensionsnivån  och  väger
lika  tungt oberoende av när under livet
de  tjänats  in.  Den  inkomstrelaterade
ålderspensionen  skall kompletteras  med
ett  grundskydd, garantipension, för dem
som haft låga eller inga inkomster under
förvärvslivet.    I   det    reformerade
systemet   skall   ålderspension    utom
garantipension   helt  finansieras   med
ålderspensionsavgift. Den  skall  utgöra
18,5  %  och endast tas ut på  inkomster
under förmånstaket, vilket inledningsvis
skall vara 7,5 basbelopp. Avgiften skall
till viss del tas ut som socialavgift  i
form av arbetsgivaravgift/egenavgift och
till  viss  del i form av en  egenavgift
för  vilken  den enskilde individen  bär
betalningsansvaret. Ingen pensionsavgift
skall  tas ut på inkomster som  inte  är
förenade    med    pensionsrätt.    Över
förmånstaket skall en särskild löneskatt
tas  ut  av  arbetsgivare/egenföretagare
med      9,25     %.     Av     inbetald
ålderspensionsavgift  skall  huvuddelen,
16,5  %,  användas till  att  finansiera
utgående  pensioner inom ramen  för  ett
fördelningssystem.  Resterande  del   av
pensionsavgiften, 2 %, skall  sättas  av
till  ett  premiereservsystem.  I  detta
system  skall en fondering av  inbetalda
medel      ske      på      individuella
pensionskonton. Det sammantagna  uttaget
av   ålderspensionsavgift  i   form   av
arbetsgivaravgift/egenavgift       resp.
allmän  egenavgift, som  för  närvarande
uppgår till 14 %, avses successivt under
en  övergångs-period höjas till 18,5  %.
Detta  skall  ske  inom  ramen  för  ett
oförändrat   totalt  avgiftsuttag   till
ålderspensionsändamål     genom      att
folkpensionsavgiften           samtidigt
avvecklas.
Enligt  vad  som  anges  i  regeringens
ekonomisk-politiska  proposition  (prop.
1994/95:25)    skall    den     allmänna
sjukförsäkringsavgiften  höjas  med   en
procentenhet per år t.o.m. år 1998,  för
att   detta  år  uppgå  till   5,95   %.
Riksdagen    har   godkänt   regeringens
förslag om en sådan successiv höjning av
den   allmänna   sjukförsäkringsavgiften
(bet.         1994/95:FiU1,        rskr.
1994/95:145-146).
Regeringen  har därefter i  proposition
1995/96:198  förklarat  sin  avsikt  att
under  våren  1996  lämna  förslag  till
beslut  om  höjning av den allmänna  eg-
enavgiften       i        form        av
sjukförsäkringsavgift  till  4,95  %  år
1997  och 5,95 % fr.o.m. år 1998. Enligt
propositionen skall höjningen balanseras
av         en        sänkning         av
sjukförsäkringsavgiften enligt lagen  om
socialavgifter  och en  höjning  av  den
allmänna löneavgiften.

Förhållandet mellan avgifter och
förmåner

Enligt  3  kap. 2 § lagen (1962:381)  om
allmän   försäkring  (AFL)   skall   vid
beräkning     av    sjukpenninggrundande
inkomst   bortses   från   inkomst   som
överstiger   7,5   basbelopp.   För   en
egenföretagare   gäller   dessutom   att
sjukpenninggrundande  inkomst  inte  får
beräknas  högre  än  vad  som  motsvarar
skälig avlöning för liknande arbete  för
annans    räkning.   För    rätt    till
sjukpenning  krävs  enligt  1  §   samma
kapitel   att  den  sjukpenninggrundande
inkomsten  uppgår till minst 6  000  kr.
Den    som   saknar   eller   har    låg
sjukpenninggrundande inkomst kan  enligt
21  kap. 1 § AFL frivilligt försäkra sig
för  en  sjukpenning  om  högst  60  kr.
Pensionsgrundande    inkomst    beräknas
enligt  11  kap.  5  §  AFL  endast   på
inkomstdelar   mellan   ett   och    7,5
basbelopp. Motsvarande begränsning finns
enligt      lagen     (1981:691)      om
socialavgifter  inte vid beräkningen  av
underlaget för socialavgifter.
De  olika  socialavgifterna  avser  att
finansiera  vissa bestämda ändamål,  och
för  huvuddelen av avgifterna  finns  en
direkt    finansiell    koppling.    För
individen   är   förmånerna   endast   i
begränsad   utsträckning   beroende   av
avgifternas    storlek   och    faktiska
inbetalning,          och          vissa
socialförsäkringsförmåner   utges    för
personer    med    låga    eller    inga
avgiftsgrundande  inkomster.  För  vissa
avgifter,  som t.ex. folkpensionsavgift,
finns inget direkt samband mellan avgift
och  förmån.  För  andra  avgifter,  som
t.ex.  ATP- och sjukförsäkringsavgifter,
finns  däremot ett samband genom att  en
högre avgiftsgrundande inkomst ger högre
förmåner.
Göte  Jonsson  och Ulf Melin  (båda  m)
begär     i     motion     Sf255     ett
tillkännagivande   om   principen    för
ersättning   till  socialförsäkringarna.
Enligt  motionärerna bör  avgifter  inte
tas  ut  på  inkomster som  försäkringen
inte   täcker  eller  sådant   som   den
betalande  inte  kan  tillgodogöra   sig
genom   bättre   ersättningsnivåer    då
försäkringen   utnyttjas.   Motionärerna
anser  att det är viktigt att det  finns
ett    givet   samband   mellan   erlagd
ersättning  och  förmån, och  regeringen
bör  få  i  uppdrag att utreda en  sådan
inriktning    av    socialförsäkringssy-
stemet.
I  motion Sk328 yrkande 5 av Carl Bildt
m.fl.  (m)  begärs  ett tillkännagivande
beträffande     förmånsrelatering     av
socialförsäkringsavgifterna.      Enligt
motionärerna medger det statsfinansiella
utrymmet för närvarande inte ytterligare
sänkning  av löneskatterna.  Det  arbete
som    inleddes   av   den    borgerliga
regeringen  med  att  tydligare  anknyta
avgifterna  till utgående  förmåner  bör
emellertid  fortsätta och intensifieras.
Motionärerna anser därför att avgifterna
bör  synliggöras genom att  de  formellt
redovisas  av löntagarna själva  med  en
motsvarande   höjning  av   bruttolönen.
Detta  skulle  enligt  motionärerna  öka
förståelsen för skattekilarnas  negativa
verkan.
Riksdagen  har tidigare på  förslag  av
utskottet avslagit motionsyrkanden om en
bättre  överensstämmelse mellan avgifter
och  förmåner. I betänkande 1990/91:SfU2
hänvisade   utskottet   till    tidigare
uttalande    om   att   den    bristande
överensstämmelsen har sin grund i  bl.a.
den  allmänna försäkringens  solidariska
och obligatoriska karaktär och om att de
olika  försäkringsgrenarna bör betraktas
som    delar   av   ett   sammanhängande
socialförsäkringssystem.       Utskottet
framhöll   också  att,   även   om   den
bristande     överensstämmelsen     hade
förstärkts genom införandet år  1982  av
lagen  om socialavgifter, det då införda
avgiftssystemet samtidigt hade inneburit
betydande  administrativa lättnader  för
såväl  myndigheter som arbetsgivare  och
egenföretagare.  Utskottet,   som   även
hänvisade   bl.a.  till  den   dåvarande
Pensionsberedningens arbete, vidhöll sin
principiella  uppfattning om  fördelarna
med  det  gällande  avgiftssystemet  och
avstyrkte bifall till motionerna.
I sitt av riksdagen godkända betänkande
1991/92:SfU1,  vari utskottet  hänvisade
till    nyssnämnda   betänkande,   ansåg
utskottet att det var viktigt att frågor
om  överensstämmelse mellan förmåner och
avgifter  inom socialförsäkringssystemet
beaktades. Utskottet förutsatte dock att
socialavgiftsuttaget  skulle  komma  att
innefattas  i  de  överväganden  om  den
ekonomiska     politiken     och      om
välfärdspolitiken   som   pågick    inom
regeringskansliet.  Utskottet  avstyrkte
därför bifall till motioner i ämnet.
Även i utskottets av riksdagen godkända
betänkande   1992/93:SfU17   behandlades
motioner  om  bristande överensstämmelse
mellan   avgifter  och   förmåner.   Med
hänvisning till de då nyligen  beslutade
direktiven till en beredning med uppgift
att  utforma en ny ordning för sjuk- och
arbetsskadeförsäkringarna och  till  att
Pensionsarbetsgruppens  arbete  med  att
utforma   ett   framtida  pensionssystem
alltjämt   pågick  avstyrkte   utskottet
bifall till motionerna i fråga.
Som  utskottet tidigare framhållit  har
den  bristande överensstämmelsen  mellan
avgifter och förmåner sin grund i  bl.a.
den  allmänna försäkringens  solidariska
och  obligatoriska karaktär. Ett uttryck
för   detta  är  t.ex.  de  omfördelande
inslagen  mellan grupper  av  försäkrade
med  olika  risk att drabbas av  sjukdom
och  skada. Enligt utskottets mening  är
sådana     omfördelande    inslag     en
oundgänglig   del  av   ett   fungerande
välfärdssystem. Med hänsyn  härtill  och
då,  på sätt utskottet tidigare uttalat,
de    olika   försäkringsgrenarna    bör
betraktas    som    delar     av     ett
sammanhängande   socialförsäkringssystem
avstyrker  utskottet bifall till  motion
Sf255.  Även  motion  Sk328  yrkande   5
avstyrks   med   hänvisning   till   det
anförda.
Utskottet vill i sammanhanget erinra om
att   Sjuk-   och   arbetsskadekommittén
(tidigare     benämnd     Sjuk-      och
arbetsskadeberedningen)   enligt    sina
direktiv (dir. 1995:54) har till uppgift
att  utforma förslag till en  av  staten
organiserad allmän ohälsoförsäkring  som
ger   ersättning   för   inkomstbortfall
orsakat  av  temporärt  eller  varaktigt
nedsatt  arbetsförmåga  till  följd   av
sjukdom, skada eller funktionshinder.  I
direktiven   anges   bl.a.    att    det
statsfinansiella läget inte ger  utrymme
för  att  pröva vare sig en  höjning  av
förmånstaket  eller  en  begränsning  av
avgiftsuttaget,  men att  kommittén  bör
analysera    vad    som     sker     med
inkomstbortfallsprincipen             om
inkomstgränsen på längre sikt inte  höjs
i      takt     med     den     allmänna
inkomstutvecklingen på motsvarande  sätt
som         skall        ske        inom
ålderspensionssystemet.

Solidarisk försäkring

Sjuk-  och arbetsskadekommittén har  som
nyss redovisats till uppgift att utforma
förslag till en allmän ohälsoförsäkring.
Enligt direktiven skall kommittén  bl.a.
analysera  under  vilka  förutsättningar
tilläggsförsäkringar som ger  ersättning
utöver  den  allmänna ohälsoförsäkringen
uppfyller   krav  på  effektivitet   och
rättvisa så att sådana försäkringar inte
bidrar till att öka kostnaderna för  den
allmänna  ohälsoförsäkringen,  bl.a.  om
arbetsmarknadens parter  tar  det  fulla
ansvaret    för    tilläggsförsäkringar.
Vidare  skall kommittén  utforma  regler
för  en  obligatorisk tilläggsförsäkring
som  ger  ersättning för inkomstbortfall
orsakat  av  arbetsskada samt  analysera
för- och nackdelar med att föra över det
organisatoriska och finansiella ansvaret
till parterna.
I    direktiven   anges   vidare    att
försäkringsskyddet     i     den     nya
ohälsoförsäkringen i hög grad  bör  vara
solidariskt  finansierat  och  innehålla
ett  betydande mått av utjämning  mellan
grupper som löper olika risk att drabbas
av ohälsa.
I   motion  N235  yrkande  3  av  Inger
Lundberg    m.fl.   (s)    begärs    ett
tillkännagivande  om att  konsekvenserna
av  ökad riskdifferentiering bör beaktas
vid  Sjuk-  och  arbetsskadeberedningens
analys   av   det  framtida   offentliga
försäkringsväsendet.        Motionärerna
framhåller  bl.a.  att  gentekniken  ger
ökad   kunskap  om  risker   hos   olika
människor.      I     olika      privata
försäkringssystem   finns   alltmer   av
differentiering     så      att      den
försäkringstagare  som  löper  hög  risk
tvingas till högre premier eller  t.o.m.
i  vissa  fall  inte ens  har  rätt  att
teckna försäkring. Starka krafter agerar
enligt motionärerna för att stora  delar
av  de  offentliga försäkringarna  skall
föras  över  till privata och frivilliga
försäkringar. Svårigheterna  att  i  ett
selekterat  försäkringssystem  bygga  in
grundprincipen   om   det    solidariska
ansvaret  bör  vägas in vid  en  slutlig
utformning av socialförsäkringssystemet.
Utskottet konstaterar att  Sjuk-  och
arbetsskadekommittén  i   delbetänkandet
(SOU   1995:149)  Försäkringsskydd   vid
sjukdom  förklarat att  det  inte  finns
förutsättningar för att utreda en  sådan
tilläggsförsäkring vid  arbetsskada  som
angivits  i direktiven. Utskottet  anser
dndå  att  den nya kunskap om  människan
som  gentekniken ger upphov till och  de
risker  som denna kan innebära, och  som
framhållits av motionärerna, bör belysas
inom     ramen     för     Sjuk-     och
arbetsskadekommitténs fortsatta  arbete.
Motionen   i   denna  del   bör   därför
överlämnas  till  kommittén.  Detta  bör
riksdagen  som sin mening ge  regeringen
till  känna. Med det anförda får  motion
N235 yrkande 3 anses tillgodosedd.

Växling mellan arbetsgivaravgifter och
allmänna egenavgifter i det reformerade
ålderspensionssystemet m.m.

Som    redovisats   ovan    skall    det
sammantagna          uttaget          av
ålderspensionsavgift    i    det     nya
reformerade       ålderspensionssystemet
successivt  höjas till 18,5  %  och  den
allmänna  sjukförsäkringsavgiften  höjas
med  en  procentenhet per år för att  år
1998 utgöra 5,95 %.
I  de  riktlinjer  för  ett  reformerat
ålderspensionssystem    som    riksdagen
ställt   sig   bakom  ingår   bl.a.   en
avgiftsväxling   på    så    sätt    att
arbetsgivaravgiften  reduceras  och  den
avgift  som  den enskilde själv  betalar
höjs  med  motsvarande belopp. Samtidigt
avses  det  kostnadsutrymme  som  sänkta
arbetsgivaravgifter skapar användas till
att  höja  bruttolönen för den  enskilde
löntagaren.
I  motion  Sk341 yrkande  8  av  Gudrun
Schyman    m.fl.    (v)    begärs    ett
tillkännagivande  om arbetsgivaravgifter
och      egenavgifter.      Motionärerna
framhåller   att  om  en  växling   från
arbetsgivaravgifter    till     allmänna
egenavgifter sker i pensionssystemet  är
det  ej  möjligt att bibehålla målet  om
ytterligare        egenavgifter        i
sjukförsäkringen  på  3  %.  Motsvarande
belopp    får    då    tas    ut     som
arbetsgivaravgifter eller finansieras på
annat  sätt.  Vidare anser  motionärerna
att egenavgifter bör tas ut på inkomster
över   7,5  basbelopp  samt  inte   vara
avdragsgilla vid taxeringen.
I  samma  motion yrkande 9  begärs  ett
tillkännagivande   om   problemet    med
egenavgifter    och    marginaleffekter.
Motionärerna  anser  att  problemet  med
fallande   marginaleffekt  vid  stigande
inkomster bör lösas antingen genom uttag
av  egenavgifter över 7,5 basbelopp  och
slopande     av    avdragsrätten     för
egenavgifter  eller  genom  att   flytta
värnskatten  till  inkomster  över   7,5
basbelopp  samtidigt  som  grundavdraget
slopas  för  inkomster över brytpunkten.
Motionärerna  anser att  regeringen  bör
redovisa  förslag  till  hur  regressiva
marginaleffekter skall förhindras  eller
motverkas  i  samband med  att  allmänna
egenavgifter tas ut.
I  motion Sk328 yrkande 3 av Carl Bildt
m.fl. (m) begärs ett tillkännagivande om
uttaget   av   allmän  egenavgift   till
sjukförsäkringen  under  mandatperioden.
Motionärerna anser att höjningen på  tre
procentenheter   åren   1996-1998    bör
avvisas  då  sjukförsäkringen  redan  är
fullt  ut  finansierad.  Den  föreslagna
höjningen   är  enligt  motionärerna   i
realiteten en ren inkomstskattehöjning.
När   det   först  gäller   frågan   om
avgiftsväxling   resp.  en   ytterligare
höjning       av      den       allmänna
sjukförsäkringsavgiften      konstaterar
utskottet  att riksdagen, som redovisats
ovan, har godkänt regeringens förslag om
en  successiv  höjning av  den  allmänna
sjukförsäkringsavgiften.          Vidare
konstaterar  utskottet att regeringen  i
proposition 1994/95:25 har anfört  bl.a.
att det kan vara förenat med problem att
genomföra    en   avgiftsväxling    inom
pensionssystemet i kombination  med  att
den     allmänna    egenavgiften    till
sjukförsäkringen höjs. Enligt regeringen
kan   det   därför   finnas   skäl   att
ytterligare överväga det samlade uttaget
av  allmänna  egenavgifter,  och  därmed
fördelningen mellan sådana avgifter  och
arbetsgivaravgifter, när  slutresultatet
av      Genomförandegruppens      arbete
föreligger.    Därvid     kan     enligt
propositionen    också    den    närmare
utformningen   av  egenavgifterna   till
sjukförsäkringen fastställas.  Utskottet
anser med hänvisning till regeringens nu
redovisade    uttalande    att     något
tillkännagivande till regeringen i denna
fråga inte är påkallat.
Beträffande    frågan    om    allmänna
egenavgifter  bör  tas   ut   över   7,5
basbelopp resp. ej vara avdragsgilla vid
taxeringen  har utskottet  i  betänkande
1993/94:SfU24  erinrat om  de  speciella
problem  som  uppstår  genom  att  egen-
avgiften   är   avdragsgill   och    som
accentueras ju högre egenavgift som  tas
ut. Utskottet påpekade att olikheterna i
det  kommunala skatteuttaget liksom  det
förhållandet    att    brytpunkten     i
skatteskalorna  inte överensstämmer  med
taket     för     pensionsrätten     och
avgiftsplikten  gör att  skillnaderna  i
kostnaderna  för pensionsskyddet  mellan
olika försäkrade kan bli betydande, utan
att   nettopensionen  i  framtiden   med
nödvändighet  behöver variera  på  samma
sätt.  Utskottet ansåg att detta  skulle
minska  de "raka rören" mellan  förmåner
och   avgifter.   Om  pensionsavgifterna
däremot betalas av arbetsgivarna  skulle
nettokostnaden  för  pensionsrätten  bli
neutral,   eftersom   avdragsrätten   är
enhetlig  över landet. Enligt  utskottet
var det uppenbart att frågan om avgifts-
växling  borde  diskuteras  grundligare,
både   mellan  partier  som  står  bakom
pensionsuppgörelsen       och        med
arbetsmarknadens parter. Vidare var  det
enligt utskottet uppenbart att frågan om
den  fortsatta finansieringen  av  sjuk-
och      arbetsskadeförsäkringen     och
förtidspensioneringen hängde  nära  ihop
med frågan om hur ålderspensionsavgiften
skall  tas  ut. Utskottet  föreslog  att
riksdagen  med  beaktande  bl.a.   därav
skulle   godkänna   de   av   regeringen
föreslagna       riktlinjerna        för
finansieringen      av      det      nya
ålderspensionssystemet.
Vidare  har utskottet såväl i  sitt  av
riksdagen       godkända      betänkande
1994/95:SfU6     som     i      yttrande
1994/95:SfU6y    till    finansutskottet
avstyrkt  liknande  motionsyrkanden.   I
nämnda   betänkande,  vari   behandlades
regeringens  proposition 1994/95:41  med
förslag  om  införande av en avdragsgill
allmän pensionsavgift på 1 % fr.o.m. den
1  januari  1995, anförde utskottet  att
regeringens förslag var helt i  enlighet
med  de riktlinjer för reformeringen  av
ålderspensionssystemet   som   riksdagen
hade beslutat om. I 1994/95:
SfU6y,   vari   samma  dag   behandlades
regeringens  proposition 1994/95:25  med
förslag   om  höjning  av  den  allmänna
sjukförsäkringsavgiften  till   2,95   %
fr.o.m.  år  1995,  hänvisade  utskottet
till   att  det  i  propositionen   hade
anförts  att en förnyad prövning behövde
göras   av   det  samlade   uttaget   av
egenavgifter  när  ställning  skall  tas
till  genomförandet av pensionsreformen.
Med  hänsyn härtill ansåg utskottet  att
motionerna   i  fråga  borde  avstyrkas.
Riksdagen avslog därefter, på förslag av
finansutskottet,              motionerna
(1994/95:FiU1, rskr. 1994/95:145-146).
Såvitt      gäller      frågan       om
marginaleffekter      och       allmänna
egenavgifter  har  utskottet  förståelse
för    de   problem   som   motionärerna
beskriver  och som, på sätt  framgår  av
motionen, har sin grund i att avgifterna
är  avdragsgilla  och  inte  tas  ut  på
inkomster   över   7,5  basbelopp.   För
inkomster   under  brytpunkten   innebär
avdragsrätten för allmänna  egenavgifter
att  avgifterna (vid 30 % kommunalskatt)
reduceras med 30 %. För inkomster mellan
brytpunkten  och  7,5  basbelopp   utgör
reduceringen  55 %. För  inkomster  över
7,5  basbelopp  tas  inga  avgifter  ut,
varför      marginaleffekten     förblir
oförändrad.  Eftersom  låginkomsttagares
marginalskatt      är      lägre      än
höginkomsttagares  blir  skattelättnaden
för   dem  följaktligen  mindre  än  för
höginkomsttagaren med  en  marginalskatt
på  55  %. Utskottet anser, oaktat dessa
ofördelaktiga effekter, att den prövning
av   det  samlade  uttaget  av  allmänna
egenavgifter som enligt regeringen skall
ske       när       resultatet        av
Genomförandegruppens  arbete  föreligger
bör avvaktas.
Med   hänvisning   till   det   anförda
avstyrker    utskottet    bifall    till
motionerna Sk341 yrkandena 8 och  9  och
Sk328 yrkande 3.

Idrottsutövare

Enligt 3 kap. 2 § AFL skall vid
beräkning av sjukpenninggrundande
inkomst bl.a. bortses från ersättning
som idrottsutövare får från ideell
förening som har till huvudsakligt syfte
att främja idrottslig verksamhet, om
ersättningen från föreningen under året
inte kan antas uppgå till ett halvt
basbelopp. Detsamma gäller enligt 11
kap. 2 § AFL i fråga om
pensionsgrundande inkomst. Vidare gäller
enligt 2 kap. 4 § 14 lagen om
socialavgifter att vid bestämmande av
avgiftsunderlaget skall bortses från
ersättning till en och samme
idrottsutövare från ideell förening  som
har  till huvudsakligt syfte att  främja
idrottslig  verksamhet  om  ersättningen
från  föreningen under året inte uppgått
till ett halvt basbelopp.
I   motion  Kr414  yrkande  13  av   Bo
Lundgren  och Stig Bertilsson  (båda  m)
begärs    ett    tillkännagivande     om
socialavgiftsfrågan. Enligt motionärerna
skall idrottsutövare eller annan som  är
verksam  inom idrottsrörelsen  ha  samma
förmåner  som  vid normala anställningar
om     idrottsverksamheten    är     den
huvudsakliga              inkomstkällan.
Socialavgifter  skall  då  betalas.   Om
annan   huvudinkomst   föreligger    bör
idrottsutövaren  och  föreningen   kunna
träffa  en  överenskommelse om  huruvida
sociala förmåner skall utgå. Om förmåner
skall utgå skall också avgifter betalas.
I  samband med riksdagens behandling av
regeringens  förslag  till  nyss  nämnda
bestämmelser uttalade utskottet  i  sitt
av    riksdagen   godkända    betänkande
1990/91:SfU10  bl.a. att  utskottet  vid
flera  tillfällen hade gett uttryck  för
sin    principiella   uppfattning    att
inkomster  i samband med idrottsutövning
i  likhet med andra inkomster bör grunda
rätt till socialförsäkringsförmåner  och
föranleda  att  socialavgifter  erläggs.
Samtidigt    hade    utskottet     varit
införstått  med  att  en  schablon   kan
behövas   för   i  vilken   mån   mindre
ersättningar inom idrottsrörelsen, vilka
ofta   kunde  ha  karaktären   av   rena
kostnadsersättningar,    skulle     vara
undantagna från underlaget för uttag  av
socialavgifter.  Med  anledning  av  två
motioner  med  krav om att  ersättningar
upp  till  ett basbelopp per  år  skulle
undantas från avgiftsunderlaget uttalade
utskottet   att   ett  undantagande   av
ersättningar  som uppgår  till  så  höga
belopp som ett basbelopp skulle innebära
en  alltför  kännbar urholkning  av  den
enskildes sjukpenning och pensionsskydd.
Redan  en  gräns på ett halvt  basbelopp
kunde  om  mer  än en förening  gett  ut
ersättning  medföra en  inte  oväsentlig
urholkning av pensionsskyddet. Utskottet
kunde  därför  inte  medverka  till  att
ersättningar  på  högre  belopp  än  ett
halvt    basbelopp    undantogs     från
avgiftsplikt  och  förmånsberäkning  och
avstyrkte   bifall  till  motionerna   i
fråga.
Utskottet vidhåller sin ovan redovisade
uppfattning  och avstyrker  bifall  till
motion Kr414 yrkande 13.

Egenavgifter för småföretagare

I   motion  N272  yrkande  6  av  Gudrun
Schyman m.fl. (v) begärs förslag om  ett
borttagande   av   egenavgifterna    för
småföretagare för resultat under 40  000
kr.    Enligt    motionärerna    innebär
förslaget, om det skulle genomföras,  en
skattesänkning  på högst omkring  6  400
kr  per  år  för  småföretagare  och  en
kostnad för staten som kan beräknas till
600  miljoner  kronor per år.  I  motion
Sk341 yrkande 12 av Gudrun Schyman m.fl.
(v)   finns  ett  motsvarande   yrkande.
Motionärerna    begär     förslag     om
nedsättning   av   egenavgifterna    för
egenföretagare  såvitt  avser  inkomster
som  ligger  under 40 000 kr. Förslagets
kostnader    är    enligt   motionärerna
relativt        begränsade         medan
stimulanseffekterna      vad      gäller
möjligheterna  att  starta   och   driva
företag torde vara betydande.
Utskottet  anser  mot bakgrund  av  det
alltjämt  bekymmersamma statsfinansiella
läget  och behovet av att fullfölja  det
s.k.  saneringsprogrammet att  det  inte
finns    utrymme   för    att    föreslå
förändringar  som innebär en  ökning  av
statens  utgifter eller en minskning  av
inkomsterna.    Mot    bakgrund    härav
avstyrker    utskottet    bifall    till
motionerna  N272  yrkande  6  och  Sk341
yrkande 12.

Arbetsgivaromsättningsskatt

I  motion  Sf260 av Kjell  Eriksson  och
Lennart  Brunander (båda c)  begärs  ett
tillkännagivande  om   behovet   av   en
konsekvensutredning  om   införande   av
arbetsgivaromsättningsskatt   som    ett
alternativ    till    arbetsgivaravgift.
Enligt    motionärerna   skulle    detta
alternativ kunna utformas som en  avgift
baserad  på fakturerad omsättning,  s.k.
arbetsgivaromsättningsskatt,  AGOS,  för
att   underlätta  för  personalintensiva
småföretag,   framför  allt   inom   den
tillverkande    sektorn.    AGOS     och
arbetsgivaravgifter    skulle     enligt
motionärerna kunna finnas som två  olika
alternativ  med  möjlighet   för   varje
företag  att  välja det ekonomiskt  mest
gynnsamma.
Utskottet noterar att skatteutskottet i
sitt  av  riksdagen godkända betänkandet
1993/94:SkU25 har behandlat ett liknande
yrkande och därvid framhållit att det då
aktuella arbetet med en generell översyn
av   fåmansföretagen  skulle  fortsätta.
Vidare   framhölls  att   regeringen   i
proposition  1993/94:234  hade   uttalat
dels   att  den  såg  det  som  särskilt
angeläget  att stimulera nyföretagandet,
dels  att  frågan  om  att  införa   ett
riskkapitalavdrag eller andra  särskilda
skattestimulanser borde anstå i avvaktan
på        en       utvärdering        av
företagsskattereformen hösten 1993.  Med
hänvisning       härtill       avstyrkte
skatteutskottet   bl.a.   motionen    om
arbetsgivaromsättningsskatt.
Utskottet noterar vidare att regeringen
i den ekonomiska vårpropositionen (prop.
1995/96:150)  har framhållit  bl.a.  att
Företagsskatteutredningen för närvarande
ser  över företagsbeskattningen i  syfte
att  finna  ett  system som  ytterligare
stimulerar   företagens  nyinvesteringar
och    försörjning   med    riskkapital.
Utredningsarbetet skall, enligt vad  som
anförs i propositionen, bedrivas så  att
de   nya  reglerna  skall  kunna   gälla
fr.o.m. inkomståret 1998.
Utskottet  anser  mot bakgrund  av  det
anförda  att resultatet av det  pågående
utredningsarbetet     bör      avvaktas.
Utskottet  avstyrker därför bifall  till
motion Sf260.

Vinstandelsstiftelser

För  åren  1988-1991 var en arbetsgivare
skyldig  att erlägga arbetsgivaravgifter
i    form    av   andra   avgifter    än
sjukförsäkringsavgift                och
arbetsskadeavgift  för  de  bidrag   som
arbetsgivaren    lämnade     till     en
vinstandelsstiftelse. För att  stimulera
det   sparande   som   vinstandelssystem
innebär   slopades   avgiftsskyldigheten
fr.o.m.  den 1 januari 1992  för  bidrag
till  sådan stiftelse (prop. 1991/92:60,
SkU10). Därvid angavs att avgifter  inte
heller skulle utgå när de anställda fick
sin andel från stiftelsen. I samband med
att  skattereformen genomfördes  gjordes
en  ändring  som innebar att även  annan
person än arbetsgivaren som utgav  vissa
förmåner   blev  avgiftsskyldig   (prop.
1989/90:110,  SkU30,  prop.  1990/91:54,
SkU10).   Problem   uppstod   därför   i
tillämpningen  om vad som  skulle  gälla
beträffande  ersättning  som  stiftelsen
betalade ut fr.o.m. den 1 januari  1993.
Genom  en  lagändring (prop. 1992/93:29,
SfU5)  slogs  fast  att  avgiftsfriheten
gällde     för     utbetalning      från
vinstandelsstiftelse   fr.o.m.   den   1
januari  1992. För avgiftsfrihet fr.o.m.
den  1  januari 1993 gällde dock att  de
bidrag som arbetsgivaren lämnat skall ha
varit  avsedda  att  vara  bundna  under
minst  tre  kalenderår och på  likartade
villkor tillkomma en betydande del av de
anställda.   För   bidrag    från    ett
fåmansbolag    gäller    avgiftsfriheten
fr.o.m.  den 1 januari 1993 inte  heller
ersättning   som   vinstandelsstiftelsen
lämnar   till   delägare   eller    till
företagsledare  som har  ett  väsentligt
inflytande  i företaget. Avgiftsfriheten
gäller  inte  heller  ersättningar   som
lämnas   till  närstående   till   sådan
företagsledare eller delägare.  Eftersom
avgiftsskyldighet  gällde  för  bidragen
åren  1988-1991  skall  avgifter  aldrig
grundas  på  ersättning från  stiftelsen
som härrör från bidrag som arbetsgivaren
lämnat under åren 1988-1991.
I   proposition  1994/95:25  om   vissa
ekonomisk-politiska    åtgärder,    m.m.
anfördes  att  regeringen efter  närmare
beredning   avsåg  att  återkomma   till
riksdagen  med  förslag om  slopande  av
avgiftsfriheten        för         vissa
vinstandelsstiftelser. I  yttrande  till
finansutskottet   (1994/95:SfU6y)   över
motioner  som  väckts med  anledning  av
regeringens aviserade förslag  avstyrkte
socialförsäkringsutskottet   dessa   med
hänvisning  till  vad  som   anförts   i
propositionen.  Finansutskottet   (FiU1)
delade  denna uppfattning och  riksdagen
beslöt    i   enlighet   därmed   (rskr.
145-146).
I motionerna 1994/95:Sk328 yrkande 9 av
Carl   Bildt  m.fl.  (m),  1994/95:Fi213
yrkande  6  av Lars Tobisson m.fl.  (m),
1994/95:Fi211   yrkande   26   av   Lars
Leijonborg   m.fl.  (fp),  1994/95:Sk349
yrkande  17 av Alf Svensson m.fl.  (kds)
och  1994/95:Sk350  yrkande  9  av  Göte
Jonsson och Ulf Melin (m) riktas  kritik
mot   regeringens   aviserade   förslag.
Motionärerna anser att sociala  avgifter
inte  bör  tas ut på vinstandelar.  Olof
Johansson   m.fl.   begär    i    motion
1994/95:Fi219  yrkande 14,  såsom  detta
får förstås, att den under vissa villkor
givna  avgiftsfriheten  bör  bestå   med
hänsyn  till  den positiva effekt  detta
kan  ha  för  anställdas engagemang  och
intresse för ett företags verksamhet.
Enligt  vad utskottet erfarit  pågår  i
Socialdepartementet   ett   arbete   som
syftar till att i vissa avseenden  ändra
de  nuvarande  reglerna om avgiftsfrihet
för  vinstandelsstiftelser. Avsikten  är
att   ett   förslag   skall   föreläggas
riksdagen kommande höst.
Utskottet   anser  att   det   pågående
arbetet   bör  avvaktas  och   avstyrker
bifall   till  motionerna  1994/95:Sk328
yrkande  9,  1994/95:Fi213  yrkande   6,
1994/95:Fi219  yrkande 14, 1994/95:Fi211
yrkande 26, 1994/95:Sk349 yrkande 17 och
1994/95:Sk350 yrkande 9.

Hemställan

Utskottet hemställer
1.    beträffande    basbeloppet
m.m.
att   riksdagen   med   bifall   till
proposition  1995/96:149   samt   med
avslag på motion  1995/96:Sf23  antar
regeringens förslag till
1.  lag om ändring i lagen (1962:381)
om allmän försäkring
2. lag om ändring i lagen (1994:1744)
om allmänna egenavgifter
3.  lag om ändring i lagen (1984:989)
om   socialförsäkringsväsendet  under
krig och krigsfara,
res.  1 (m, v,  mp,
kds)
2.     beträffande     UD-makars
pensioner m.m.
att   riksdagen   avslår   motionerna
1994/95:Sf254    yrkande    2     och
1994/95:U303,
3. beträffande pensionsrätt  för
biståndsarbetare m.fl.
att   riksdagen   avslår   motionerna
1994/95:Sf233    och    1994/95:So295
yrkande 6,
res. 2 ( mp)
4.  beträffande  utbetalning  av
pension och obetalda skatter
att     riksdagen    avslår    motion
1994/95:Fi211 yrkande 10,
5.    beträffande   förhållandet
mellan avgifter och förmåner
att   riksdagen   avslår   motionerna
1994/95:Sf255    och    1994/95:Sk328
yrkande 5,
res. 3 (m)
6.     beträffande    solidarisk
försäkring
att riksdagen med anledning av motion
1994/95:N235  yrkande 3
dels  överlämnar motionsyrkandet till
regeringen,
dels  som  sin mening ger  regeringen
till känna vad utskottet anfört,
7.  beträffande  växling  mellan
arbetsgivaravgifter   och    allmänna
egenavgifter m.m.
att     riksdagen    avslår    motion
1994/95:Sk341 yrkandena 8 och 9,
res. 4 (v)
8. beträffande allmän egenavgift
till sjukförsäkringen
att     riksdagen    avslår    motion
1994/95:Sk328 yrkande 3,
res. 5 (m)
9. beträffande idrottsutövare
att     riksdagen    avslår    motion
1994/95:Kr414 yrkande 13,
res. 6 (m)
10. beträffande egenavgifter för
småföretagare
att   riksdagen   avslår   motionerna
1994/95:N272    yrkande     6     och
1994/95:Sk341 yrkande 12,
res. 7 (v)
11.                    beträffande
arbetsgivaromsättningsskatt
att     riksdagen    avslår    motion
1994/95:Sf260,
12.                    beträffande
vinstandelsstiftelser
att   riksdagen   avslår   motionerna
1994/95:Sk328       yrkande        9,
1994/95:Fi213       yrkande        6,
1994/95:Fi219       yrkande       14,
1994/95:Fi211       yrkande       26,
1994/95:Sk349    yrkande    17    och
1994/95:Sk350 yrkande 9.
res. 8 (m, c, fp, kds)

Stockholm den 7 maj 1996

På socialförsäkringsutskottets vägnar

Börje Nilsson


I beslutet har deltagit: Börje Nilsson
(s), Gullan Lindblad (m), Margareta
Israelsson (s), Maud Björnemalm (s),
Margit Gennser (m), Lennart Klockare
(s), Gustaf von Essen (m), Sigge Godin
(fp), Ronny Olander (s), Ulla Hoffmann
(v), Mona Berglund Nilsson (s), Ragnhild
Pohanka (mp), Rose-Marie Frebran (kds),
Siw Wittgren-Ahl (s), Sofia Steiner (s)
och Karin Israelsson (c).

Reservationer

1. Basbeloppet m.m. (mom. 1)

Gullan Lindblad (m), Margit Gennser (m),
Gustaf von Essen (m), Ulla Hoffmann (v),
Ragnhild  Pohanka  (mp)  och  Rose-Marie
Frebran (kds) anser

dels  att den del av utskottets yttrande
på  s.  5  som  börjar med   Beträffande
redovisning   och  slutar  med    motion
Sf23.  bort ha följande lydelse:
De  ändringar av reglerna för beräkning
av  basbeloppet som vid olika tillfällen
under   1980-  och1990-talen   vidtagits
innebär  att  basbeloppet  urholkats   i
förhållande   till   konsumentprisindex.
Åtgärder  som vidtagits som  ett  led  i
saneringen av landets finanser har varit
nödvändiga.    De   gjorda   ändringarna
innebär dock att vissa grupper som t.ex.
pensionärerna   inte   fullt   ut   fått
kompensation   för   inflationseffekter.
Enligt  utskottets  uppfattning  är  det
rimligt  att alla berörda får  möjlighet
att    konstatera   vilka   försämringar
samtliga  vidtagna  åtgärder  fått  till
följd   med  avseende på olika förmåner.
Ett  s.k. ograverat basbelopp som bygger
på   oförändrade   regler   vad   gäller
uppräkning  för  inflation  bör   därför
enligt  utskottets mening redovisas  för
den   som   uppbär  förmån  baserad   på
basbeloppet.   Det   anförda   bör   med
anledning  av motion Sf23 ges regeringen
till känna.
dels  att utskottets hemställan under  1
bort ha följande lydelse:
1. beträffande basbeloppet m.m.
att   riksdagen   med   bifall   till
proposition  1995/96:149  och  motion
1995/96:Sf23
dels antar regeringens förslag till
1.  lag om ändring i lagen (1962:381)
om allmän försäkring
2. lag om ändring i lagen (1994:1744)
om allmänna egenavgifter
3.  lag om ändring i lagen (1984:989)
om   socialförsäkringsväsendet  under
krig och krigsfara,
dels  som  sin mening ger  regeringen
till  känna vad utskottet  anfört  om
ett ograverat basbelopp,
2. Pensionsrätt för biståndsarbetare
m.fl. (mom. 3)

Ragnhild Pohanka (mp) anser

dels  att den del av utskottets yttrande
på  s. 8 som börjar med  Efter det   och
slutar med  motion 1994/95:Sf233.   bort
ha följande lydelse:
Svenska      biståndsarbetare       och
missionärer   utför  enligt   utskottets
uppfattning  ett värdefullt arbete  runt
om  i  världen. Ofta sker arbetet  under
svåra förhållanden och mot låg ekonomisk
ersättning.  Mot bakgrund härav  är  det
väsentligt     att    dessa     gruppers
pensionsförhållanden            särskilt
uppmärksammas.  Genomförandegruppen  bör
därför  tillse  att  det  inom  det  nya
pensionssystemet  tillskapas  klara  och
entydiga    bestämmelser    som     inte
missgynnar     dessa      grupper      i
pensionshänseende  i  förhållande   till
nuvarande   system.  Det   anförda   bör
riksdagen  som sin mening ge  regeringen
till känna.
dels  att utskottets hemställan under  3
bort ha följande lydelse:
3.   beträffande  pensionsrätt   för
biståndsarbetare m.fl.
att  riksdagen med bifall till motion
1994/95:Sf233  och  med   avslag   på
motion  1994/95:So295 yrkande  6  som
sin  mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört,
3. Förhållandet mellan avgifter och
förmåner (mom. 5)

Gullan  Lindblad,  Margit  Gennser   och
Gustaf von Essen (alla m) anser

dels  att den del av utskottets yttrande
som  på s. 12 börjar med  Som utskottet 
och        slutar       med         inom
ålderspensionssystemet.      bort     ha
följande lydelse:
Rent  principiellt anser utskottet  att
avgifter  inte bör tas ut  på  inkomster
som   försäkringen  inte  täcker   eller
sådant   som  den  betalande  inte   kan
tillgodogöra     sig    genom     bättre
ersättningsnivåer    då     försäkringen
utnyttjas.  Enligt  utskottet   är   det
viktigt  att det finns ett givet samband
mellan erlagd ersättning och förmån, och
regeringen   bör   utreda    en    sådan
inriktning av socialförsäkringssystemet.
Det  statsfinansiella  utrymmet  medger
för närvarande inte ytterligare sänkning
av   löneskatterna.   Det   arbete   som
inleddes  av  den borgerliga  regeringen
med  att  tydligare  anknyta  avgifterna
till  utgående  förmåner bör  emellertid
fortsätta  och intensifieras.  Utskottet
anser   därför   att   avgifterna    bör
synliggöras   genom  att   de   formellt
redovisas  av löntagarna själva  med  en
motsvarande   höjning  av   bruttolönen.
Detta  skulle  enligt  motionärerna  öka
förståelsen för skattekilarnas  negativa
verkan.
Vad  utskottet anfört bör riksdagen som
sin mening ge regeringen till känna.
dels  att utskottets hemställan under  5
bort ha följande lydelse:
5.  beträffande förhållandet  mellan
avgifter och förmåner
att   riksdagen   med   bifall   till
motionerna     1994/95:Sf255      och
1994/95:Sk328  yrkande  5   som   sin
mening ger regeringen till känna  vad
utskottet anfört,
4. Växling mellan arbetsgivaravgifter
och allmänna egenavgifter m.m. (mom. 7)

Ulla Hoffmann (v) anser

dels  att den del av utskottets yttrande
som på s. 14 börjar med  När det  och på
s.  15  slutar med  yrkande 3.  bort  ha
följande lydelse:
Om  en växling från arbetsgivaravgifter
till  egenavgifter  sker  i  pensionssy-
stemet  är det enligt utskottets  mening
inte  möjligt  att  bibehålla  målet  om
ytterligare   allmänna  egenavgifter   i
sjukförsäkringen  på  3  %.  Motsvarande
belopp    får    då    tas    ut     som
arbetsgivaravgifter eller finansieras på
annat  sätt. Utskottet anser  också  att
det  är  ett  problem  att  de  allmänna
egenavgifterna   är   avdragsgilla   vid
taxeringen  och att de inte  tas  ut  på
inkomster  över  7,5 basbelopp  eftersom
det  leder  till fallande marginaleffekt
vid  stigande  inkomster. Detta  problem
bör   enligt  utskottet  lösas  antingen
genom  uttag  av egenavgifter  över  7,5
basbelopp  och slopande av avdragsrätten
för  egenavgifter eller genom att flytta
värnskatten  till  inkomster  över   7,5
basbelopp  samtidigt  som  grundavdraget
slopas  för  inkomster över brytpunkten.
Utskottet   anser  att  regeringen   bör
redovisa  förslag till  hur  dessa  s.k.
regressiva    marginaleffekter     skall
förhindras eller motverkas i samband med
att  allmänna egenavgifter tas  ut.  Vad
utskottet anfört bör riksdagen  som  sin
mening ge regeringen till känna.
dels  att utskottets hemställan under  7
bort ha följande lydelse:
7.    beträffande   växling   mellan
arbetsgivaravgifter   och    allmänna
egenavgifter m.m.
att  riksdagen med bifall till motion
1994/95:Sk341 yrkandena 8 och  9  som
sin  mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört,
5. Allmän egenavgift till
sjukförsäkringen (mom. 8)

Gullan  Lindblad,  Margit  Gennser   och
Gustaf von Essen (alla m) anser

dels  att den del av utskottets yttrande
som på s. 14 börjar med  När det  och på
s.  15  slutar med  yrkande 3.  bort  ha
följande lydelse:
Utskottet   anser  att  den   planerade
höjningen      av      den      allmänna
sjukförsäkringsavgiften       på       3
procentenheter   åren   1996-1998    bör
avvisas  då  sjukförsäkringen  redan  är
fullt  ut  finansierad.  Den  föreslagna
höjningen är enligt utskottets mening  i
realiteten  en ren inkomstskattehöjning.
Vad  utskottet anfört bör riksdagen  som
sin mening ge regeringen till känna.
dels  att utskottets hemställan under  8
bort ha följande lydelse:
8.   beträffande  allmän  egenavgift
till sjukförsäkringen
att  riksdagen med bifall till motion
1994/95:Sk328  yrkande  3   som   sin
mening ger regeringen till känna  vad
utskottet anfört,
6. Idrottsutövare (mom. 9)

Gullan  Lindblad,  Margit  Gennser   och
Gustaf von Essen (alla m) anser

dels  att den del av utskottets yttrande
som  på s. 16 börjar med  I samband  och
slutar   med   yrkande  13.    bort   ha
följande lydelse:
Utskottet   anser  att   idrottsutövare
eller   annan   som  är   verksam   inom
idrottsrörelsen skall ha samma  förmåner
som   vid   normala   anställningar   om
idrottsverksamheten är den  huvudsakliga
inkomstkällan. Socialavgifter  skall  då
betalas.     Om    annan    huvudinkomst
föreligger bör enligt utskottets  mening
idrottsutövaren  och  föreningen   kunna
träffa  en  överenskommelse om  huruvida
sociala förmåner skall utgå. Om förmåner
skall utgå skall också avgifter betalas.
Vad  utskottet anfört bör riksdagen  som
sin mening ge regeringen till känna.
dels  att utskottets hemställan under  9
bort ha följande lydelse:
9. beträffande idrottsutövare
att  riksdagen med bifall till motion
1994/95:Kr414  yrkande  13  som   sin
mening ger regeringen till känna  vad
utskottet anfört,
7. Egenavgifter för småföretagare (mom.
10)

Ulla Hoffmann (v) anser

dels  att den del av utskottets yttrande
som  på  s.  16  börjar  med   Utskottet
anser  och slutar med  yrkande 12.  bort
ha följande lydelse:
Utskottet anser att egenavgifterna  för
småföretagare    för   resultat    under
40  000  kr bör slopas. Enligt utskottet
skulle  en  sådan  ordning  innebära  en
skattesänkning  på högst 6 400 kr per år
för  småföretagare, vilket  skulle  vara
ett  sätt att öka uthålligheten hos  små
och  nystartade företag.  Vidare  skulle
det  skapa  större  incitament  för   de
personer  som kombinerar en  anställning
med  eget  företagande att  utvidga  sin
verksamhet i egen regi. Utskottet  menar
också att åtgärden skulle bidra till att
fler  kvinnor vågar starta egna företag.
Utskottet beräknar kostnaden för  staten
till omkring 600 miljoner kronor per år.
Regeringen bör återkomma till  riksdagen
med förslag i frågan.
dels att utskottets hemställan under  10
bort ha följande lydelse:
10.   beträffande  egenavgifter  för
småföretagare
att   riksdagen   med   bifall   till
motionerna 1994/95:N272 yrkande 6 och
Sk341  yrkande 12 som sin mening  ger
regeringen  till känna vad  utskottet
anfört,
8. Vinstandelsstiftelser (mom. 12)

Gullan Lindblad (m), Margit Gennser (m),
Gustaf von Essen (m), Sigge Godin  (fp),
Rose-Marie  Frebran  (kds)   och   Karin
Israelsson (c) anser

dels  att den del av utskottets yttrande
på s. 18 som börjar med  Enligt vad  och
slutar  med   1994/95:Sk350 yrkande  9. 
bort ha följande lydelse:
Ett  vinstandelssystem i företagen  ger
enligt  utskottets uppfattning möjlighet
till  frivillig  delning  av  företagens
vinster och kan samtidigt vara ett  sätt
att  begränsa  nivåhöjande löneökningar.
Vinstandelssystemet kan också främja  de
anställdas   engagemang   i   företaget,
vilket      främjar     produktiviteten.
Utskottet anser sålunda att det inte bör
införas      några      avgifter      på
vinstandelsstiftelser. Det  anförda  bör
riksdagen  med  bifall  till  motionerna
1994/95:Sk328  yrkande 9,  1994/95:Fi213
yrkande  6,  1994/95:Fi219  yrkande  14,
1994/95:Fi211  yrkande 26, 1994/95:Sk349
yrkande 17 och  1994/95:Sk350 yrkande  9
som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under  12
bort ha följande lydelse:
12.                      beträffande
vinstandelsstiftelser
att   riksdagen   med   bifall   till
motionerna  1994/95:Sk328 yrkande  9,
1994/95:Fi213       yrkande        6,
1994/95:Fi219       yrkande       14,
1994/95:Fi211       yrkande       26,
1994/95:Sk349    yrkande    17    och
1994/95:Sk350  yrkande  9   som   sin
mening ger regeringen till känna  vad
utskottet anfört.
Särskilda yttranden

1. UD-makars pensioner m.m. (mom. 2)

Gullan Lindblad (m), Margit Gennser (m),
Gustaf von Essen (m), Sigge Godin  (fp),
Rose-Marie  Frebran  (kds)   och   Karin
Israelsson (c) anför:

Medföljande  UD-makars möjligheter  till
yrkesutövning        utomlands        är
utomordentligt små. Ofta är  de  tvungna
att  avstå från en egen yrkeskarriär och
de  blir då ekonomiskt beroende  av  UD-
tjänstemannen  och förlorar  möjligheten
att intjäna pensionsrätt. De medföljande
gör utan att få ersättning för detta  en
förtjänstfull  insats  för  Sverige   på
utlandsorten. Enligt vår uppfattning  är
det    inte   möjligt   att   lösa    de
medföljandes pensionsproblem inom  ramen
för       det      svenska      allmänna
pensionssystemet.   De   åtgärder    som
hittills  beslutats är ett steg  i  rätt
riktning    men    kan    inte     anses
tillräckliga. Utrikesförvaltningen måste
därför  i  sin  egenskap av arbetsgivare
företa ytterligare åtgärder och se  till
så      att     medföljande     UD-makar
tillförsäkras   acceptabla    ekonomiska
villkor,   särskilt  med   avseende   på
pensionsvillkoren.

2. Växling mellan arbetsgivaravgifter
och allmänna egenavgifter m.m. (mom. 7)

Ragnhild Pohanka (mp) anför:

Egenavgifter i nuvarande utformning  har
flera  nackdelar   när  det  gäller  att
finansiera     offentlig     verksamhet.
Eftersom avgifterna är avdragsgilla  och
har  ett tak vid 7,5 basbelopp blir  de,
relativt  sett, betydligt  mer  kännbara
för      låginkomsttagare     än     för
höginkomsttagare.  De  har   därmed   en
felaktig  fördelningsprofil.  Genomförda
och      planerade     höjningar      av
egenavgifterna  åren 1996-1998  utholkar
också     kommunernas    skatteunderlag,
tvingar  fram  ytterligare neddragningar
av kommunal verksamhet och försvårar för
kommmunerna att uppnå ekonomisk  balans.
Miljöpartiet  avvisar  därför  fortsatta
höjningar  av egenavgifterna  och  anser
att  målet i stället skall vara  att  på
sikt avskaffa existerande egenavgifter.
I  stället för höjd egenavgift år  1997
vill      vi     höja    energi-     och
miljörelaterade  skatter.  Vårt  förslag
till      arbetstidsförkortning      som
presenteras  i vår motion med  anledning
av  regeringens vårproposition  gör  att
statens   utgifter  för   arbetslösheten
minskar,  vilket  gör att  höjningen  av
egenavgifterna   år   1998   inte   blir
nödvändig.  För år 1999 bedömer  vi  att
egenavgifterna i stället kan sänkas  med
en procentenhet.
3. Arbetsgivaromsättningsskatt ( mom.
11)

Karin Israelsson (c) anför:

I   motion    1994/95:Sf260   av   Kjell
Ericsson och Lennart Brunander (c) läggs
förslag  fram  om  införandet  av   s.k.
arbetsgivaromsättningsskatt.      Enligt
Centerpartiets  uppfattning  finns   det
behov  av  att utreda konsekvenserna  av
att        införa        en        sådan
arbetsgivaromsättningsskatt   som    ett
alternativ   till   arbetsgivaravgifter.
Enligt    vår   mening   skulle    detta
alternativ kunna utformas som en  avgift
baserad  på fakturerad omsättning,  s.k.
arbetsgivaromsättningsskatt,  AGOS,  för
att   underlätta  för  personalintensiva
småföretag,   framför  allt   inom   den
tillverkande    sektorn.    AGOS     och
arbetsgivaravgifter skulle kunna  finnas
som  två  olika alternativ med möjlighet
för   varje   företag  att   välja   det
ekonomiskt   mest  gynnsamma.   Eftersom
detta  är en angelägen ändring avser  vi
att återkomma i frågan.

I propositionen framlagda lagförslag

1. Förslag till lag om ändring i lagen
(1962:381) om allmän försäkring

2. Förslag till lag om ändring i lagen
(1994:1744) om allmänna egenavgifter

3. Förslag till lag om ändring i lagen
(1984:989) om socialförsäkringsväsendet
under krig och krigsfara

Innehållsförteckning

Sammanfattning 1
Propositionen 1
Motionerna 2
Utskottet 4
Gällande bestämmelser om
basbeloppet 4
Propositionen 4
Basbeloppet 4
Ombildning av kommunernas
pensionsanstalt till aktiebolag 6
Vissa pensionsfrågor 6
UD-makars pensionsförmåner m.m. 6
Pensionsrätt för biståndsarbetare
m.fl. 8
Pensionsutbetalning och obetald
skatt 9
Vissa avgiftsfrågor 9
Allmänt om socialavgifter 9
Förhållandet mellan avgifter och
förmåner 11
Solidarisk försäkring 12
Växling mellan
arbetsgivaravgifter och allmänna
egenavgifter i det reformerade
ålderspensionssystemet m.m. 13
Idrottsutövare 15
Egenavgifter för småföretagare 16
Arbetsgivaromsättningsskatt 17
Vinstandelsstiftelser 17
Hemställan 18
Reservationer 20
1. Basbeloppet m.m. (mom. 1) 20
2. Pensionsrätt för
biståndsarbetare m.fl. (mom. 3) 20
3. Förhållandet mellan avgifter och
förmåner (mom. 5) 21
4. Växling mellan
arbetsgivaravgifter och allmänna
egenavgifter m.m. (mom. 7) 21
5. Allmän egenavgift till
sjukförsäkringen (mom. 8) 22
6. Idrottsutövare (mom. 9) 22
7. Egenavgifter för småföretagare
(mom. 10) 23
8. Vinstandelsstiftelser (mom. 12) 23
Särskilda yttranden 24
1. UD-makars pensioner m.m. (mom.
2) 24
2. Växling mellan
arbetsgivaravgifter och allmänna
egenavgifter m.m. (mom. 7) 24
3. Arbetsgivaromsättningsskatt (
mom. 11) 25
1. Förslag till lag om ändring i
lagen (1962:381) om allmän
försäkring 26
2. Förslag till lag om ändring i
lagen (1994:1744) om allmänna
egenavgifter 28
3. Förslag till lag om ändring i
lagen (1984:989) om
socialförsäkringsväsendet under
krig och krigsfara 29
Gotab, Stockholm 1996