dels proposition 1995/96:74 om ökad
bankkonkurrens, utom såvitt avser
lagförslagen 17 och 22,
dels proposition 1995/96:10 om års-
och koncernredovisning, såvitt avser
lagförslagen 7 och 10,
dels proposition 1995/96:60 om
insättningsgaranti, såvitt avser
lagförslag 5,
dels proposition 1995/96:104 om
skatteregler med anledning av nya
årsredovisningslagar, m.m., såvitt
avser lagförslag 12,
dels två motioner som väckts med
anledning av proposition 1995/96:74,
dels tre motioner från allmänna
motionstiden.
Skrivelser i ärendet har inkommit från
Advokatfirman Vinge KB, JAK
Riksförening - JAK Södra, Nordiska
Sparlån Ekonomisk Förening och
Praktikerfinans AB.
Sammanfattning
Utskottet tillstyrker de olika förslag
som regeringen lägger fram med syfte
att uppnå ökad konkurrens på
bankmarknaden. Regeringens förslag till
en tydligare definition av begreppet
bankrörelse tillstyrks sålunda.
Utskottet anser dock att de av
regeringen föreslagna
övergångsbestämmelserna skall göras
generellt applicerbara på all
inlåningsverksamhet som för närvarande
är tillåten enligt tillämpningen av
bankrörelselagen, i stället för som
regeringen har föreslagit endast avse
sådana ekonomiska föreningar som vid
lagändringens ikraftträdande bedriver
tillståndsfri sparkasseverksamhet.
Vidare tillstyrker utskottet förslaget
om att mottagande av kundmedel inte
skall betraktas som inlåningsverksamhet
om behållningen på kontot begränsas
till 15 000 kr. Även små spar- och
låneföreningar anser utskottet, med
instämmande i regeringens förslag, bör
kunna bli föremål för en
undantagsregel. Den avgränsning till
ekonomiska föreningar med högst 1 000
medlemmar och där medlemmarna skall
vara fysiska personer som regeringen
har föreslagit tillstyrks av utskottet.
I en reservation (mp) förordas att även
juridiska personer skall tillåtas som
medlemmar och att det skall övervägas
om en gräns på 50 miljoner kronor i
balansomslutning kan tillämpas i
stället för begränsningen till 1 000
medlemmar.
Regeringens förslag om en ny lag om
medlemsbanker tillstyrks också av
utskottet. Därigenom blir det möjligt
att bedriva bankverksamhet i ekonomisk
förening. Ett viktigt inslag i
näringspolitiken är enligt utskottets
mening att alla företagsformer skall
behandlas lika. Utskottet tillstyrker
likaså förslaget om utökade möjligheter
för banker att distribuera banktjänster
genom ombud, med hänvisning till att
det för konsumenterna är en fördel att
kunna få banktjänster utförda på annat
sätt än i en banks egna lokaler.
Slutligen tillstyrks regeringens
förslag om vidgade möjligheter för icke-
finansiella företag att äga banker.
Härvid föreslår utskottet - med
tillstyrkan av en motion (mp) - att
regeringen skall anmodas att efter två
år lämna en redovisning till riksdagen
om erfarenheterna av regeländringen.
Proposition 1995/96:74
I proposition 1995/96:74 föreslås att
riksdagen antar regeringens förslag
till
1. lag om medlemsbanker,
2. två lagar om ändring i
bankrörelselagen (1987:617),
3. lag om ändring i lagen (1992:1610)
om kreditmarknadsbolag,
4. lag om ändring i
bankaktiebolagslagen (1987:618),
5. lag om ändring i sparbankslagen
(1987:619),
6. lag om ändring i lagen (1988:1385)
om Sveriges riksbank,
7. lag om ändring i lagen (1947:526)
om statlig inkomstskatt,
8. lag om ändring i lagen (1950:272)
om rätt för utländska
försäkringsföretag att bedriva
försäkringsrörelse i Sverige,
9. lag om ändring i skogskontolagen
(1954:142),
10. lag om ändring i lagen (1967:531)
om tryggande av pensionsutfästelse
m.m.,
11. lag om ändring i ackordslagen
(1970:847),
12. lag om ändring i lagen (1972:262)
om understödsföreningar,
13. lag om ändring i lagen (1979:611)
om upphovsmannakonto,
14. lag om ändring i
försäkringsrörelselagen (1982:713),
15. lag om ändring i konkurslagen
(1987:672),
16. lag om ändring i lagen (1987:1245)
om styrelserepresentation för de
privatanställda,
18. lag om ändring i lagen (1993:765)
om statligt stöd till banker och andra
kreditinstitut,
19. lag om ändring i lagen (1993:1538)
om periodiseringsfonder,
20. lag om ändring i lagen (1993:1539)
om avdrag för underskott av
näringsverksamhet,
21. lag om ändring i lagen (1993:1540)
om återföring av
skatteutjämningsreserv,
23. lag om ändring i lagen (1994:2015)
om ändring i lagen (1991:981) om
värdepappersrörelse,
24. lag om ändring i lagen (1995:000)
om årsredovisning i kreditinstitut och
värdepappersbolag.
Lagförslagen har granskats av Lagrådet.
Lagförslag 17, som finns på s. 75 i
propositionen och gäller ändring i
lagen (1990:325) om självdeklaration
och kontrolluppgifter, har överlämnats
till skatteutskottet och behandlas i
betänkande 1995/96:SkU19. Lagförslag
22, som finns på s. 82 i propositionen
och gäller ändring i lagen (1994:2004)
om kapitaltäckning och stora
exponeringar för kreditinstitut och
värdepappersbolag, behandlas i
näringsutskottets betänkande
1995/96:NU8. Övriga lagförslag återges
i bilaga 1.
Proposition 1995/96:10
I proposition 1995/96:10 föreslås,
såvitt här är i fråga, att riksdagen
antar regeringens förslag till
7. lag om ändring i bankrörelselagen
(1987:617),
10. lag om ändring i
föreningsbankslagen (1987:620).
Lagförslagen, som överlämnats till
näringsutskottet av lagutskottet, finns
på s. 91 och s. 108 i propositionen.
Huvuddelen av förslagen i denna
proposition behandlas av lagutskottet i
betänkande 1995/96:LU4.
Proposition 1995/96:60
I proposition 1995/96:60 föreslås,
såvitt här är i fråga, att riksdagen
antar regeringens förslag till
5. lag om ändring i konkurslagen
(1987:672).
Lagförslaget finns på s. 18 i
propositionen. Övriga förslag i denna
proposition behandlar utskottet i
betänkande 1995/96:NU7.
Proposition 1995/96:104
I proposition 1995/96:104 föreslås,
såvitt här är i fråga att riksdagen
antar regeringens förslag till
12. lag om ändring i lagen (1995:000)
om medlemsbanker.
Lagförslaget, som finns på s. 31 i
propositionen, har överlämnats till
näringsutskottet av skatteutskottet.
Övriga förslag i propositionen
behandlas i skatteutskottets betänkande
1995/96:SkU19.
Motionerna
De motioner som väckts med anledning av
propositionen är följande:
1995/96:N9 av Eva Goës m.fl. (mp) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om redovisning av
erfarenheterna av att den möjliga
ägarkretsen vidgas.
1995/96:N10 av Inga-Britt Johansson och
Marianne Carlström (båda s) vari yrkas
att riksdagen
1. antar regeringens förslag till lag
om medlemsbanker med den ändring som
följer av vad i motionen anförts,
2. som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att
förändringarna i bankrörelselagen resp.
kreditmarknadsbolagslagen genomförs i
enlighet med de framförda synpunkterna,
3. som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att
kreditmarknadsbolagslagen skyndsamt
namnändras till lag om
kreditmarknadsföretag och öppnas för
verksamhet i form av ekonomisk
förening.
De motioner från allmänna motionstiden
som behandlas här är följande:
1994/95:N201 av Göran Hägglund (kds)
vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om ränta på
kundkonton.
1994/95:N292 av Per Rosengren och Johan
Lönnroth (båda v) vari yrkas att
riksdagen hos regeringen begär förslag
till en lag om andelsbanker i enlighet
med vad i motionen anförts och i
enlighet med det förslag om lag om
andelsbanker som redovisas i SOU
1994:66 Finansiella tjänster i
förändring.
1994/95:N297 av Marianne Carlström
m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om finansiell
kooperativ verksamhet.
Utskottet
Bakgrund
Våren 1992 tillkallades med stöd av
regeringens bemyndigande en särskild
utredare (lagman Anders Nordström) med
uppdrag att utreda behovet av
normgivning och tillsyn inom vissa
delar av betalningsväsendet. Genom
tilläggsdirektiv vidgades
utredningsuppdraget till att omfatta en
analys av bankverksamhet som bedrivs i
butik samt en översyn av den inlånings-
och finansieringsverksamhet som drivs
av sparkassor och andra föreningar.
Utredningen, som antog namnet
Betaltjänstutredningen, lämnade i maj
1994 ett delbetänkande, Finansiella
tjänster i förändring (SOU 1994:66), i
vilket behandlades bl.a.
inlåningsbegreppet i
banklagstiftningen,
finansieringsverksamhet som bedrivs i
föreningsform samt frågan om
banktjänster genom ombud.
Ett förslag angående icke-finansiella
företag som ägare till banker har
framlagts i departementspromemorian
Ändringar i lagstiftningen för
kreditinstitut och värdepappersbolag
med anledning av nya EG-direktiv, m.m.
(Ds 1994:78). Såväl promemorian som
Betaltjänstutredningens betänkande har
remissbehandlats.
I proposition 1995/96:74 lägger
regeringen fram olika förslag som
syftar till ökad konkurrens på
bankmarknaden. Detta förväntas komma
att bidra till bl.a. minskade
räntemarginaler. De höga
räntemarginalerna, som har rått under
de senaste åren, kan främst förklaras
av bankkrisen, men även av att
konkurrensen är ofullständig, sägs det
i propositionen. En ökad konkurrens och
lägre marginaler är önskvärda ur ett
bredare samhällsekonomiskt perspektiv,
för att åstadkomma en stimulans av den
ekonomiska tillväxten genom ökad privat
efterfrågan och ökade investeringar,
anför regeringen.
Bankmarknaden kan dock inte lämnas
helt oreglerad, konstateras det. Regler
behövs för att främja det finansiella
systemets stabilitet och ett gott
konsumentskydd. Konsumentskyddet och
systemskyddet måste vara de vägledande
principerna vid utformningen av
åtgärder som skall leda till ökad
bankkonkurrens, sägs det i
propositionen.
Bankrörelsedefinitionen
Inlåningsverksamhet
För att inlåningsverksamhet skall anses
utgöra bankrörelse krävs för närvarande
enligt 1 kap. 2 § bankrörelselagen
(1987:617) att inlåningen sker från
allmänheten. Allmänhetsrekvisitet
infördes på tillskyndan av
bankoutskottet i samband med
tillkomsten av 1911 års banklag.
Karakteristiskt för den typ av
inlåningsverksamhet som riksdagen velat
hålla utanför bankrörelsebegreppet är
att den bedrivs inom den kooperativa
formens ram eller i starkt begränsad
omfattning.
I EG-rätten finns bestämmelser som rör
inlånings- och
kreditgivningsverksamhet, bl.a. i
direktivet från år 1977 om samordning
av lagar och andra författningar om
rätten att starta och bedriva
verksamhet i kreditinstitut
(77/780/EEG) - det s.k. första
banksamordningsdirektivet - och
direktivet från år 1989 om samordning
av lagar och andra författningar om
rätten att starta och driva verksamhet
i kreditinstitut (89/646/EEG) - det
s.k. andra banksamordningsdirektivet. I
direktiven finns bestämmelser med
relevans för allmänhetsbegreppet. Inga
andra företag än kreditinstitut får
sålunda ta emot inlåning eller
upplåning från allmänheten om inte
verksamheten är föremål för särskild
reglering och kontroll enligt den
nationella lagstiftningen. Vidare anges
att ett kreditinstitut är ett företag
vars verksamhet omfattar både inlåning
eller upplåning från allmänheten och
kreditgivning för egen räkning.
De skäl som tidigare har funnits för
att hålla sparkasseinlåning utanför
bankrörelsebegreppet har i takt med att
antalet medlemmar vuxit förlorat sin
bärkraft, sägs det i propositionen.
Sparkasseverksamhet företer betydande
likheter med bankinlåningsverksamhet,
utan att omfattas av någon reglering
till skydd för insättarna, anför
regeringen. Den anser att det finns
anledning att se till att sparkassorna
inordnas under ett regelsystem som är
ägnat att skapa förtroende bland
medlemskollektivet.
Behovet av ett sådant regelsystem har
föranlett regeringen att låta tillkalla
en särskild utredare, landshövding
Bengt K Å Johansson (Fi 1995:09), med
uppdrag att utreda vilka regler som bör
gälla för ekonomiska föreningar som tar
emot insättningar
(sparkasseverksamhet). Utredaren skall
enligt direktiven (1995:100) göra
följande: överväga vilka kvalitativa
och kvantitativa krav som bör ställas
på ekonomiska föreningar som tar emot
insättningar och som har en icke-
finansiell huvudverksamhet, bedöma i
vilken utsträckning offentlig kontroll
över dessa föreningar skall utövas,
föreslå en rättslig reglering som
tillfredsställer de krav och behov som
bedöms föreligga till skydd för
insättarna samt överväga hur ett
särskilt skydd för sparare i
sparkassor kan utformas. Utredningen
skall vara avslutad senast under
december 1995.
Allmänhetsrekvisitet torde nu ha
tjänat ut sin roll, anser regeringen
och föreslår att det tas bort ur
bankrörelselagen.
Enligt regeringen skall i stället med
inlåningsverksamhet avses inlåning på
konto där behållningen är nominellt
bestämd och tillgänglig för insättarna
med kort varsel. Att behållningen är
nominellt bestämd innebär att
insättarens disponibla behållning
aldrig kommer att understiga det belopp
eller summan av de belopp som är
insatta på kontot. Det kanske mest
framträdande kännetecknet för
insättningar som är relaterade till
betalningssystemet är att insättaren
har rätt att vid anfordran ta ut
insatta medel, sägs det i
propositionen. Detta kan även uttryckas
så att behållningen är tillgänglig
(disponibel) för insättaren eller, med
ett annat ord, likvid.
I propositionen meddelar regeringen
sin avsikt att - på basis av förslag
från den nyss nämnda utredningen - så
snart som möjligt föreslå regler för
ekonomiska föreningar som bedriver
sparkasseverksamhet. I avvaktan härpå
föreslår regeringen att de föreningar
som vid lagändringens ikraftträdande
bedriver tillståndsfri
sparkasseverksamhet - dvs. när
föreningen har en annan huvudverksamhet
än finansiell verksamhet - skall få
fortsätta med det till och med den 31
december 1997. Före detta datum avser
regeringen att ha klargjort
förutsättningarna för ekonomiska
föreningar att bedriva
sparkasseverksamhet.
Det har kommit till utskottets
kännedom att de av regeringen
föreslagna övergångsbestämmelserna har
fått en alltför snäv avgränsning. Genom
att allmänhetsrekvisitet slopas ur
bankrörelselagen skulle sådana företag
som bedriver verksamhet med inlåning
från en speciell kategori av personer -
t.ex. personer inom en viss yrkesgrupp
- komma att omfattas av
bankrörelselagens bestämmelser. Dessa
företag skulle därmed vara tvungna att
omedelbart ansöka om bankoktroj för att
kunna fortsätta med sin verksamhet.
Utan övergångsbestämmelser saknas
emellertid praktiska möjligheter för
dessa företag att ansöka om bankoktroj
eller på annat sätt anpassa sin
verksamhet.
Utskottet instämmer i regeringens
bedömning att ett förtydligande av
bankrörelsedefinitionen behövs. Det
förslag till definition av begreppet
inlåningsverksamhet som regeringen
framlägger finner utskottet
ändamålsenligt; förslaget tillstyrks.
Mot bakgrund av det tidigare anförda
anser dock utskottet att
övergångsbestämmelserna skall göras
generellt applicerbara på all
inlåningsverksamhet som för närvarande
är tillåten enligt tillämpningen av
bankrörelselagen. Punkten 2 i
övergångsbestämmelserna bör därför ges
följande lydelse: Ett företag som vid
lagens ikraftträdande bedriver
inlåningsverksamhet som inte fordrade
tillstånd enligt äldre lag får
fortsätta med verksamheten längst till
den 31 december 1997.
Insättning av kundmedel
Propositionen
Regeringen föreslår att mottagande av
medel på konto inte skall omfattas av
begreppet inlåningsverksamhet om medlen
får användas enbart för betalning av
varor och tjänster i det kontohållande
företaget, eller annat företag med nära
anknytning, och om behållningen på
kontot är högst 15 000 kr.
Kundmedelsinsättningar företer vissa
likheter med bankinlåning, konstateras
det i propositionen. På behållningen
utgår vanligtvis ränta. Någon
skyldighet att betala med insatta medel
förekommer inte, utan kunderna kan när
som helst avsluta kontot och få ut
kontobehållningen kontant. Å andra
sidan, påpekas det, uppvisar
kundmedelskontona även betydande
likheter med vanlig förskottsbetalning.
Insättningarna är ju ägnade att
användas just för betalning av
företagets produkter. Redan detta
senare förhållande - dvs. likheten med
förskottsbetalning - talar enligt
regeringen för att hålla verksamheten
med kundmedelskonton utanför
inlåningsdefinitionen.
I propositionen redovisas följande
huvudsakliga fördelar med
kundmedelskonton: de underlättar det
löpande betalningsförhållandet mellan
säljföretaget och kunden, de erbjuder
en rationell kassahanteringsrutin, de
förser insättaren med kontoutdrag med
förteckning över gjorda inköp varigenom
denne ges ökade möjligheter att planera
sin ekonomi, de bidrar till
kartläggning av kundernas köpbeteenden
vilket underlättar företagens planering
av inköp och lagerhållning.
Det är viktigt att kundmedelskontona
inte kopplas till några generella
betalningsinstrument, anför regeringen.
De insatta medlen får därför i princip
användas enbart för betalningar av de
produkter som det kontohållande
företaget eller annat företag med nära
anknytning erbjuder. En kommersiell
förutsättning för
kundmedelskontotjänster torde
emellertid i många fall vara att
kunderna har möjlighet att använda sina
insatta medel för betalning i flera
olika butiker, sägs det i
propositionen. Därför föreslås att
medel på kundmedelskonton också får
användas för betalning av varor och
tjänster som framställs eller säljs av
ett annat företag som ingår i samma
koncern eller i samma företagsgrupp med
nära ekonomisk samhörighet.
Regeringen föreslår, som nämnts, ett
beloppstak för kundmedelsinsättningar
på 15 000 kr. En sådan begränsning
framstår, enligt regeringens mening,
som mer ändamålsenlig än ett
ränteförbud. Räntan anses vara en mer
konsumentvänlig form av ersättning än
rabatter och bonus. Rätten att ge ränta
bedöms sannolikt komma att stimulera
konkurrensen.
Kundmedelsmottagande företag föreslås
inte bli tillståndspliktiga för den
aktuella verksamheten och kommer därmed
inte att omfattas av
Finansinspektionens tillsyn. Det är
därför av största betydelse att
kunderna på ett klart och tydligt sätt
informeras om att det kontohållande
företaget inte omgärdas av de
skyddsregler som gäller för bankerna,
anför regeringen. Särskilt viktigt
anses detta vara med hänsyn till att
kundmedelskontona inte skall omfattas
av insättningsgarantin (prop.
1995/96:60, bet. NU7). De företag som
erbjuder kundmedelskonton föreslås
därför bli skyldiga att informera om -
vid annonsering, skyltning och annan
marknadsföring beträffande
kontotjänsten - att kontobehållningen
inte omfattas av insättningsgarantin.
Motionerna
I motion 1995/96:N10 (s) anförs att
kravet på information verkar ha fått
för stora proportioner. Det är befogat
att den presumtive spararen
tillförsäkras information innan
insättning sker, men att företagen
skall tvingas annonsera om detta verkar
orimligt, anser motionärerna. De menar
att insättning av kundmedel måste
tillåtas inte bara formellt utan också
reellt.
Företag som bedriver
kontokortsverksamhet bör även framöver
få bevilja ränta på insatta medel,
anförs det i motion 1994/95:N201 (kds)
från allmänna motionstiden. Motionen
väcktes sålunda innan propositionen
avlämnades. De system med kundkonton
som används av bl.a. ICA, Vivo och
Konsum fungerar alldeles utmärkt, säger
motionären. Han anser att det är lika
självklart att ränta skall utgå på
tillgodohavanden som kunden
förskottsinbetalar som att ränta
debiteras för de krediter som
utnyttjas. Den konkurrens som bankerna
utsätts för genom denna verksamhet är
sund och gagnar konsumentintresset.
Utskottets ställningstagande
Utskottet tillstyrker regeringens
förslag beträffande kundmedelskonton.
Den modell för begränsning av
verksamhetens omfattning som valts -
beloppstak i stället för ränteförbud -
finner utskottet rimlig. Motion
1994/95:N201 (kds), i vilken det
föreslås ett uttalande av riksdagen om
att det skall få utgå ränta på
kundmedelskonton, blir därmed
tillgodosedd; motionen avstyrks.
Beträffande synpunkterna i motion
1995/96:N10 (s) rörande kravet på
annonsering vill utskottet anföra
följande. Den aktuella bestämmelsen i
bankrörelselagen som reglerar det
kontohållande företagets
informationsskyldighet (1 kap. 2 c §)
uppställer inte något krav på att
annonsering skall ske. Däremot innebär
bestämmelsen att om annonsering,
skyltning eller annan marknadsföring
sker så måste information lämnas att
kontobehållningen inte omfattas av
insättningsgarantin. Med detta
avstyrker utskottet den nämnda motionen
i berörd del.
Mindre spar- och låneföreningar
Regeringen anser att mindre spar- och
låneföreningar inte omfattas av så
starka skyddsintressen att de måste
inordnas under den finansiella
lagstiftningen. Sådana föreningar
föreslås kunna bli föremål för en
undantagsregel såväl i bankrörelselagen
som i lagen (1992:1610) om
kreditmarknadsbolag. En förutsättning
härför är dock att föreningarna inte
får anses vända sig till allmänheten i
den mening som avses i första
banksamordningsdirektivet, sägs det i
propositionen. Verksamheten bör därför
bedrivas i just en ekonomisk förening
som inte är större än att de fördelar
beträffande t.ex. insyn och
medlemsinflytande som denna
föreningsform erbjuder finns kvar.
En förening med högst 1 000 medlemmar
bör enligt regeringens uppfattning
kunna hållas utanför det reglerade
området. För att undvika att flera små
spar- och låneföreningar slår sig
samman i större federationer utanför
det reglerade området föreslås dessutom
gälla som förutsättning att endast
fysiska personer får antas som
medlemmar i föreningen.
Det finns ett starkt
konsumentpolitiskt intresse av att de
medlemmar som väljer att förlägga delar
av - eller hela - sitt sparande till en
sådan spar- och låneförening som
omfattas av de här aktuella
undantagsbestämmelserna klart och
tydligt informeras om att föreningen
står utanför den samhälleliga kontroll
och det garantisystem som gäller för
bankerna, anförs det i propositionen.
Informationsplikten föreslås få
motsvarande utformning som tidigare
redovisats beträffande
kundmedelskonton. En förening som
erbjuder sina medlemmar
inlåningstjänster med stöd av
undantagsbestämmelserna skall sålunda
vid annonsering, skyltning och annan
marknadsföring beträffande
inlåningstjänsten informera om att
kontobehållningen inte omfattas av
insättningsgarantin. Samma information
skall därutöver skriftligen överlämnas
till medlemmarna innan ett kontoavtal
sluts.
I motion 1995/96:N10 (s) framförs
olika synpunkter på förslaget om de små
spar- och låneföreningarna. Beträffande
bestämmelserna om deras verksamhet
anser motionärerna att det är oklart i
vilken grad föreningen kan göra rena
kapitalplaceringar i syfte att uppnå
ökad avkastning. Överlikviditet måste
kunna hanteras på ett ekonomiskt
fördelaktigt sätt, anför motionärerna.
De har också invändningar emot att
endast fysiska personer skall tillåtas
som medlemmar i de spar- och
låneföreningar som berörs av
undantagsbestämmelserna. Motionärerna
anser att det är oklart av vilket skäl
t.ex. småföretag inte skall tillåtas
samverka. Det anses heller inte
klarlagt om bestämmelserna tillåter att
enskilda näringsidkare, s.k. enskilda
firmor, samverkar. Om enskilda firmor
tillåts som medlemmar uppstår enligt
motionärerna frågan varför bestämmelsen
inte är associationsneutral. De anser
att småföretag bör tillåtas att
samverka, och att begränsningen till
fysiska personer således bör utgå.
Vidare framförs åter i motionen kritik
mot det av motionärerna uppfattade
kravet på annonsering om att
kontobehållningen inte omfattas av
insättningsgarantin.
Bestämmelsen om att endast fysiska
personer tillåts som medlemmar och att
föreningen får ha högst 1 000 medlemmar
sammanhänger med allmänhetsrekvisitet i
första banksamordningsdirektivet. I
detta direktiv definieras ett
kreditinstitut som ett företag vars
verksamhet består i att från
allmänheten ta emot insättningar eller
andra återbetalbara medel och att
bevilja krediter för egen räkning. Om
fler än 1 000 medlemmar skulle tillåtas
eller om även juridiska personer skulle
kunna ingå som medlemmar, skulle
verksamheten hos den berörda spar- och
låneföreningen kunna få så stor
omfattning att den skulle kunna anses
riktad till allmänheten. Enligt EG:s
regelsystem skulle föreningen då vara
att anse som ett kreditinstitut och
inte kunna omfattas av de föreslagna
undantagsbestämmelserna.
Beträffande vad som sägs i motion
1995/96:N10 (s) om att det är oklart om
enskilda firmor skall tillåtas som
medlemmar i en spar- och låneförening
kan noteras att en enskild firma är att
betrakta som en fysisk person och
således kan ingå som medlem.
Synpunkter på avgränsningen av
medlemmar som skall tillåtas i en spar-
och låneförening för att den skall
omfattas av undantagsbestämmelserna har
också framförts i olika skrivelser
till utskottet. Där har även
ifrågasatts kravet på att verksamheten
hos en spar- och låneförening som skall
omfattas av undantagsbestämmelsen skall
drivas som ekonomisk förening; önskemål
om att också ideella föreningar skall
tillåtas har framförts, varvid ett skäl
som anförts är att de administrativa
kraven anses bli för stora om
verksamheten måste drivas som ekonomisk
förening.
Utskottet delar regeringens
uppfattning att små spar- och
låneföreningar bör kunna bli föremål
för en undantagsregel i
bankrörelselagen och lagen om
kreditmarknadsbolag. Det får anses
önskvärt ur den svenska lagstiftningens
synpunkt att en verksamhet som skall
omfattas av undantagsbestämmelser inte
får alltför stor omfattning.
Undantagsbestämmelserna innebär ju att
verksamheten kommer att stå utanför den
tillsyn och kontroll som banker och
kreditmarknadsbolag omfattas av.
Den avgränsning som regeringen
föreslår och som bl.a. innebär att
verksamheten skall drivas av en
ekonomisk förening anser utskottet
lämplig. Enligt utskottets bedömning
bör den här typen av verksamhet inte
drivas i form av en ideell förening.
Huvudskälet är att en sådan förenings
ställning som rättssubjekt är oklar.
Osäkerhet skulle t.ex. kunna uppstå
beträffande det ekonomiska ansvaret.
Lagen (1987:667) om ekonomiska
föreningar reglerar verksamheten hos
dessa föreningar, medan det inte finns
någon motsvarande lag för ideella
föreningar. Att låta den aktuella
verksamheten få bedrivas i en form som
saknar juridisk status skulle kunna
orsaka rättsförluster för enskilda. För
övrigt kan inte de administrativa krav
som ställs på ekonomiska föreningar
till följd av nyssnämnda lag anses
vara särskilt betungande.
När det gäller frågeställningen i
motion 1995/96:N10 (s) om hur
överskottslikviditet får hanteras är
det enligt utskottets uppfattning
självklart så att den
överskottslikviditet som kan uppstå
inom en spar- och låneförening får
placeras på ett ekonomiskt fördelaktigt
sätt. Något särskilt uttalande om detta
är inte erforderligt.
Beträffande motionärernas kritik mot
kravet på annonsering hänvisas till vad
som redovisats i det föregående
avsnittet om insättning av kundmedel.
Som sades där innebär den aktuella
bestämmelsen inget krav på annonsering,
men om annonsering sker måste det
lämnas information om att
kontobehållningen inte omfattas av
insättningsgarantin.
Vad slutligen gäller synpunkterna i
motionen på avgränsningen av vad som
skall avses med små spar- och
låneföreningar vill utskottet anföra
följande. Att endast fysiska personer
tillåts som medlemmar och att antalet
begränsas till 1 000 medlemmar
motiveras som nämnts bl.a. av att
bestämmelsen inte skall stå i strid med
allmänhetsrekvisitet i EG:s första
banksamordningsdirektiv.
Om även juridiska personer skulle
tillåtas eller vid en höjning av det
tillåtna medlemsantalet skulle
verksamheten, som tidigare redovisats,
kunna riskera att svälla ut i en sådan
omfattning att den skulle kunna anses
rikta sig till allmänheten. Därmed
skulle verksamheten enligt EG:s
regelverk behöva följa de regler för
kreditinstitut som gäller enligt
bankrörelselagen och lagen om
kreditmarknadsbolag.
Enligt utskottets mening finns det
också rättssäkerhetsskäl för att en
verksamhet, som kommer att stå utanför
den tillsyn och kontroll som följer av
de aktuella lagarna, inte bör tillåtas
ha alltför stor omfattning.
Med det anförda tillstyrker utskottet
propositionen i här aktuell del och
avstyrker motion 1995/96:N10 (s) i
motsvarande del.
Finansiell verksamhet i föreningsform
Ny lag om medlemsbanker
Propositionen
I och med att föreningsbanksrörelsen
överförde sin verksamhet till ett
bankaktiebolag finns det för närvarande
ingen bank som driver verksamhet enligt
föreningsbankslagen (1987:620),
konstateras det i propositionen. Enligt
regeringen bör möjligheten att bedriva
bankverksamhet i ekonomisk förening
finnas kvar. I propositionen föreslås
att föreningsbankslagen skall upphävas
och ersättas av en ny lag om
medlemsbanker som i huvudsak
överensstämmer med den upphävda lagen.
Riksdagen behandlade våren 1994 frågan
om de kooperativa företagens ställning
i förhållande till andra
företagsformer. Näringsutskottet
uttryckte i det näringspolitiska
betänkandet 1993/94:NU15 sin positiva
syn på den kooperativa företagsformen.
Utskottet anförde att det är helt
oacceptabelt om statsmakterna genom
utformning av regelsystem som
missgynnar den kooperativa
företagsformen åstadkommer en styrning
bort från denna företagsform. Riksdagen
biföll utskottets hemställan att genom
ett uttalande till regeringen klarlägga
att de kooperativa företagen skall
behandlas likvärdigt med andra företag.
I en reservation (m, fp, c, kds)
anfördes att något uttalande av
riksdagen i saken inte erfordrades.
Vid bedömningen av om en viss
associationsform skall accepteras som
grund för bankverksamhet är
utgångspunkten att kravet på finansiell
stabilitet inte får efterges, anförs
det i propositionen. De krav som
ansetts rimliga att ställa på
finansiell verksamhet - bl.a. regler om
startkapital, rörelsens bedrivande och
särskilda regler om avsättning till
reservfond eller motsvarande - kan
ställas på föreningar i lika hög grad
som på aktiebolag, anser regeringen.
De skäl som i olika sammanhang har
anförts mot bedrivande av
bankverksamhet i föreningsform går
huvudsakligen ut på att aktiebolaget är
överlägset föreningen beträffande
förmågan att attrahera riskkapital,
sägs det i propositionen. Regeringen
anser att det i och för sig är riktigt
att aktiebolagsformen har fördelar
framför föreningsformen när det gäller
att från en bredare allmänhet uppbringa
nytt riskkapital. Detta förhållande
anses emellertid inte kunna utgöra ett
tillräckligt skäl att kategoriskt
diskriminera föreningsformen. Frågan om
ett företag är lämpat för en viss
verksamhet bör, enligt regeringens
mening, bedömas utifrån företagets egna
förutsättningar från fall till fall.
Beträffande ägarprövningsregler
erinras om att Finansdepartementet i
juni 1995 uppdrog åt justitierådet
Torkel Gregow att göra en allmän
översyn av ägarprövningsreglerna i den
finansiella lagstiftningen, bl.a. med
anledning av ett nyligen antaget EG-
direktiv. Därvid skall reglerna för de
föreslagna medlemsbankerna liksom för
bankaktiebolagen övervägas. Med hänsyn
till avfattningen av
ägarprövningsreglerna i det andra
banksamordningsdirektivet bör dessa
införlivas redan i förevarande
lagförslag, anför regeringen.
I överensstämmelse med vad som gäller
enligt sistnämnda EG-direktiv,
innehåller såväl banklagstiftningen som
lagen om kreditmarknadsbolag
bestämmelser om krav på minsta
startkapital. För bankaktiebolag gäller
ett krav på eget bundet kapital om
minst 5 miljoner ecu. Minimikravet för
sparbanker är 1 miljon ecu. Regeringen
föreslår att bankrörelse i medlemsbank
skall tillåtas med ett lägsta
startkapital om 1 miljon ecu (för
närvarande ca 8,5 miljoner kronor) i
det fall att balansomslutningen uppgår
till högst 100 miljoner kronor.
Reglerna om kapitalbas och
kapitaltäckning enligt lagen
(1994:2004) om kapitaltäckning och
stora exponeringar för kreditinstitut
och värdepappersbolag (den s.k.
kapitaltäckningslagen) kommer att få
samma tillämpning på medlemsbankerna
som för övriga banker och
kreditinstitut, framhålls det i
propositionen. Kapitalbasen utgörs av
summan av primärt och supplementärt
kapital. Med primärt kapital menas i
medlemsbanker eget kapital med undantag
för förlagsinsatser samt kapitalandelen
i skatteutjämningsreserv och
perodiseringsfond. I det supplementära
kapitalet får inräknas vissa förlagslån
och andra skuldförbindelser som
uppfyller de i lagen angivna kraven.
I 8 kap. 6 § föreningsbankslagen finns
bestämmelser om bankens reservfond.
Till reservfonden skall avsättas minst
25 % av den del av föreningsbankens
nettovinst för året som inte går åt för
att täcka en balanserad förlust. Dessa
regler gör att en föreningsbank
ansamlar medel i reservfonden i
betydligt större utsträckning än ett
bankaktiebolag. Regeringen anser - i
likhet med vad riksdagen har uttalat
(bet. 1993/94:NU15) - att kooperativa
företag skall ges en likvärdig
behandling jämfört med andra företag.
Mot den bakgrunden bör regeln om
reservfondsavsättning ses över, anser
regeringen; analysen bör inbegripa alla
slags banker oavsett associationsform.
I avvaktan på en sådan översyn föreslås
regeln i föreningsbankslagen föras över
till den nya lagen om medlemsbanker
utan saklig ändring.
Regeringen har tidigare under hösten
1995 avlämnat proposition 1995/96:10
med förslag till nya års- och
koncernredovisningsregler för bl.a.
banker och andra kreditinstitut samt
värdepappersbolag. Medlemsbanker kommer
härigenom i allt väsentligt att
jämställas med andra banker vid
tillämpningen av den nya
redovisningslagstiftningen, konstateras
det. Riksdagen behandlar inom kort
denna proposition (bet. 1995/96:LU4).
Regeringen anser att en ombildning
från en associationsform till en annan
inte onödigtvis bör försvåras. En
medlemsbanks rörelse bör sålunda kunna
överlåtas till en annan bank efter
regeringens medgivande. Vidare bör en
medlemsbank kunna teckna aktier mot
apport av den egna rörelsen. I övrigt
bör medlemsbankerna inordnas under
samma principer som gäller för
ekonomiska föreningar i allmänhet,
anförs det.
Motionerna
I motion 1995/96:N10 (s) noteras med
tillfredsställelse att möjligheter
skapas för etablerandet av kooperativa
banker i form av medlemsbank.
Motionärerna framför dock synpunkter
på följande områden:
Antal medlemmar (2 kap. 1 §):
Motionärerna anser att en höjning av
minimiantalet från föreslagna tre till
exempelvis tjugo bör övervägas.
Inskränkningar i inträdesrätt (3 kap.
1 §): Motionärerna föreslår att det
bör övervägas huruvida det som sägs i
specialmotiveringen om att den aktuella
bestämmelsen kan tänkas få särskilt
intresse för banker som bedriver sin
verksamhet utifrån olika ideologiska
utgångspunkter, t.ex. miljömässiga
eller religiösa, bör tas in i lagen.
Reservfonden vid medlemsavgång (4 kap.
1 §): Motionärerna anser att det är
tveksamt att behöva begränsa utdelning
beräknad på insatskapitalet till
diskonto plus tre procentenheter. De
hänvisar till att i
skattelagstiftningen betraktas
statslåneräntan plus 6 procentenheter
som normal utdelning.
Avsättning till reservfonden (8 kap. 6
'): 25 % avsättning till reservfonden
torde vara för mycket, anför
motionärerna. De menar att om
avsättningskravet skulle sättas till
samma procentsats i
bankaktiebolagslagen (1987:618), enligt
vilken 10 % gäller, skulle en viss
formell likabehandling uppstå. Det är
ändå, enligt motionärerna, en skillnad
i det att ägarna till ett noterat
bankaktiebolag kommer i åtnjutande av
ett bra resultat via priset på aktien,
medan i en medlemsbank resultatet blir
helt inlåst .
I två motioner från allmänna
motionstiden - 1994/95:N297 (s) och
1994/95:N292 (v) - begärs att
riksdagen skall anmoda regeringen att
lägga fram förslag om införande av en
lag om andelsbanker liknande det som
Betaltjänstutredningen presenterade. I
den förstnämnda motionen anförs att ett
lägre eget kapital än vad utredningen
föreslog bör kunna accepteras. I
motion 1994/95:N292 (v) erinras om att
det i den finansiella lagstiftningen
för närvarande saknas möjlighet att
bedriva finansiell verksamhet i
ekonomisk förening. Med hänsyn till det
intresse som finns för finansiell
verksamhet i kooperativ form bör det
enligt motionärerna införas möjlighet
att bedriva sådan verksamhet i
associationsformen ekonomisk förening.
Utskottets ställningstagande
Utskottet välkomnar regeringens förslag
om en ny lag om medlemsbanker. Ett
viktigt inslag i näringspolitiken är,
enligt utskottets mening, att alla
företagsformer skall behandlas lika.
Det är företagets förutsättningar att
driva bankverksamhet - och inte dess
associationsform - som bör avgöra om
tillstånd skall beviljas.
Beträffande önskemålet i motion
1995/96:N10 (s) om ett högre
minimiantal avseende medlemmar vill
utskottet hänvisa till att det i
specialmotiveringen (s. 150) sägs att
bestämmelsen om att minsta antalet
medlemmar skall vara tre innebär en
anpassning till lagen om ekonomiska
föreningar. Där sägs vidare att en
medlemsbank med få medlemmar givetvis i
visst avseende är sårbar om en medlem
med stor kapitalinsats lämnar banken.
För att en medlemsbank med få medlemmar
skall kunna godtas måste därför normalt
krävas att stadgarna är så utformade
att bankens fortlevnad inte hotas i
händelse av en eller flera medlemmars
avgång.
När det gäller synpunkten i den nämnda
motionen om att det behövs precisering
i lagtexten avseende inskränkningar i
inträdesrätten för medlemmar noterar
utskottet att den aktuella paragrafen i
stort sett överensstämmer med vad som
stadgas i föreningsbankslagen. Av
specialmotiveringen framgår vidare
tydligt i vilka fall bestämmelsen kan
vara tillämplig, dvs. i fall då en bank
bedriver sin verksamhet utifrån olika
ideologiska utgångspunkter, t.ex.
miljömässiga eller religiösa.
Vad sedan gäller motionärernas
tveksamhet i fråga om reglerna för
reservfond vill utskottet framhålla att
det, som tidigare nämnts, sägs i
propositionen att regeln om
reservfondsavsättningar skall ses över.
Översynen skall omfatta alla
bankkategorier. Frågan är kopplad till
det primära kapitalets funktion som
riskkapital vid en ansträngd
kapitaltäckningssituation.
Reservfondsfrågan kommer enligt uppgift
också att uppmärksammas av Utredningen
av de kooperativa företagsformernas
ställning i förhållande till andra
företagsformer - särskild utredare
Anita Harriman (C 1994:05). Frågan om
insatsräntans beräkning, som också tas
upp i motionen, är relaterad till
bestämmelserna i lagen om ekonomiska
föreningar.
Kraven i de båda motionerna
1994/95:N297 (s) och 1994/95:N292 (v)
från allmänna motionstiden om införande
av en lag om andelsbanker är
tillgodosedda med regeringens förslag.
Ett förslag till ändring av
regeringens förslag till ny lag om
medlemsbanker har senare framlagts i
proposition 1995/96:104 om skatteregler
med anledning av nya
årsredovisningslagar, m.m.
Näringsutskottet har övertagit detta
lagförslag från skatteutskottet. Vidare
har näringsutskottet övertagit ett
lagförslag av lagutskottet. Det gäller
förslag om en ändring i
föreningsbankslagen som framlagts i
proposition 1995/96:10 om års- och
koncernredovisning. Detta senare
förslag saknar aktualitet, eftersom
föreningsbankslagen upphävs om
riksdagen fattar beslut om lagen om
medlemsbanker. Näringsutskottet
samordnar förslagen i föreliggande
betänkande.
Med det anförda tillstyrker utskottet
propositionerna 1995/96:74 och
1995/96:104 i berörda delar och
avstyrker de tre här aktuella
motionerna i motsvarande delar.
Finansieringsverksamhet i ekonomisk
förening
Ett företag som vill bedriva
tillståndspliktig
finansieringsverksamhet utan att
samtidigt bedriva inlåningsverksamhet
behöver inte ansöka om bankoktroj, men
måste i stället ha tillstånd enligt
lagen om kreditmarknadsbolag.
Regeringen menar att de skäl som talar
för att bankverksamhet skall få drivas
i den ekonomiska föreningens form gör
sig gällande i lika hög grad
beträffande finansieringsverksamhet som
kräver tillstånd enligt
kreditmarknadsbolagslagen. Riksdagen
beslöt våren 1994 (prop. 1993/94:216,
bet. NU27) att Landshypoteks rörelse
skall bedrivas i aktiebolag, men att
om Landshypotek så önskar och vissa
kapitaltäckningskrav är uppfyllda, får
institutet efter den 1 januari 1998
driva verksamheten i ekonomisk
förening.
Mot bakgrund av det sagda anser
regeringen att möjligheten att bedriva
tillståndspliktig
finansieringsverksamhet utan inslag av
inlåningsrörelse bör göras
associationsneutral. Detta bör
lämpligen åstadkommas genom att lagen
om kreditmarknadsbolag görs tillämplig
även på ekonomiska föreningar.
Regeringen lägger trots detta inte nu
fram något förslag till lag-ändring av
följande skäl. Betaltjänstutredningen
har inte haft möjlighet att beakta de i
proposition 1995/96:10 framlagda
förslagen om nya års- och
koncernredovisningsregler för bl.a.
banker och andra kreditinstitut samt
värdepappersbolag, sägs det. Vid
beredningen av dessa förslag har inte
heller en associationsneutral
lagstiftning om
kreditmarknadsverksamhet förelegat.
Regeringen ämnar snarast återkomma
till riksdagen med förslag beträffande
finansieringsverksamhet i den
ekonomiska föreningens form. Som
tidigare redovisats föreslår regeringen
emellertid nu ett undantag i
kreditmarknadsbolagslagen som möjliggör
för vissa mindre ekonomiska föreningar
att bedriva sparlåneverksamhet.
Kreditmarknadsbolagslagen bör
skyndsamt namnändras till lagen om
kreditmarknadsföretag och öppnas för
verksamhet i form av ekonomisk
förening, anförs det i motion
1995/96:N10 (s). Motionärerna är
besvikna på att regeringen inte nu
lägger fram något sådant förslag. Även
om regeringen har för avsikt att
snarast återkomma med förslag i frågan
är det enligt motionärerna olyckligt,
inte minst ur informationssynpunkt och
ur pedagogisk synpunkt, att frågan inte
behandlas samtidigt med lagen om
medlemsbanker. Motionärerna menar att
skälen till fördröjningen inte verkar
särskilt starka. Det torde ha varit
möjligt att genomföra förändringen nu
och återkomma i redovisningsfrågan,
eftersom det i princip dröjer ett år
tills nästa årsredovisning skall
upprättas, anförs det.
Utskottet delar regeringens ståndpunkt
att alla företag - oberoende av
associationsform - bör ges möjlighet
att bedriva tillståndspliktig
finansieringsverksamhet utan inslag av
inlåningsrörelse. Regeringen bör
snarast återkomma med förslag som
möjliggör detta.
Utskottet kan däremot inte instämma i
vad som sägs i motion 1995/96:
N10 (s) i denna del. Att regeringen,
som anförs i motionen, nu skulle ha
kunnat lämna förslag om ändring i lagen
om kreditmarknadsbolag och senare
återkommit i redovisningsfrågan hade
inte varit ett lämpligt
tillvägagångssätt. Ett företag som
startar verksamhet bör redan vid
inledningen av verksamhetsåret veta
vilka redovisningsregler som kommer att
gälla. Dessa regler påverkar bl.a.
företagets rapporteringsrutiner och ADB-
system, och ändringar i dessa kan vara
mycket kostnadskrävande.
Med det anförda avstyrker utskottet
den nämnda motionen i här aktuell del.
Banktjänster genom ombud
I propositionen föreslås vidare utökade
möjligheter för banker att distribuera
banktjänster genom ombud.
Sedan ett antal år får - för att
tillgodose behovet av service i
glesbygd - enklare banktjänster, främst
olika former av kontantuttag,
tillhandahållas i andra lokaler än
bankens egna. Förutsättningen är att
banken har erhållit tillstånd för
verksamheten av regeringen eller,
efter regeringens bemyndigande,
Finansinspektionen.
Regeringen föreslår nu att den
huvudprincip som har gällt, men
hittills varit oreglerad, och som har
inneburit att en banks verksamhet skall
tillhandahållas i bankens lokaler och
av bankens egen personal, skall
lagfästas. Banktjänster som avser uttag
från konto utan bankbok föreslås dock
kunna tillhandahållas även på annat
sätt.
Vidare föreslås en utvidgning av
möjligheten att erbjuda banktjänster
genom ombud. Möjligheten att låta ombud
tillhandahålla vissa banktjänster i
andra lokaler än bankens egna föreslås
sålunda kunna medges även på andra
orter än i glesbygd och mindre orter.
Om en bank erbjuder banktjänster genom
ombud skall banken vara huvudansvarig
för verksamheten mot kunden.
Enklare banktjänster, dvs.
insättning på bankkonto, uttag från
konto med bankbok samt
betalningsförmedling, skall banken
enligt regeringens förslag efter
tillstånd kunna tillhandahålla i andra
lokaler än bankens egna och med annan
personal än bankens. Tillstånd att
bedriva denna typ av verksamhet skall
ges av Finansinspektionen och endast få
beviljas om verksamheten bedöms kunna
bedrivas under kontrollerade former och
med betryggande säkerhet. Tillstånd att
tillhandahålla banktjänster genom ombud
får beviljas den bank som ansöker om
sådant tillstånd, varvid tillståndet
skall ges generellt till banken för
tillhandahållande av enklare
banktjänster hos ombud.
Regeringen föreslår slutligen att en
bank skall kunna få särskilt tillstånd
att tillhandahålla andra mer
kvalificerade banktjänster än
kontotjänster och betalningsförmedling
hos ett eller flera särskilt angivna
ombud. Kraven för tillstånd för dessa
tjänster ställs högre än för
kontotjänster och betalningsförmedling.
Förslaget om utökade möjligheter för
banker att distribuera banktjänster
genom ombud har inte föranlett några
motioner.
Utskottet finner de förslag som
regeringen framlägger välmotiverade.
För konsumenterna är det en fördel att
kunna få banktjänster utförda på annat
sätt än i en banks egna lokaler.
Samtidigt är det viktigt att det inte
råder någon tvekan om att det är banken
som är huvudansvarig för verksamheten
mot kunden. Med detta tillstyrker
utskottet propositionen i denna del.
Icke-finansiella bankägare
Regeringen föreslår i propositionen
även vidgade möjligheter för icke-
finansiella företag att äga banker.
De nu gällande bestämmelserna rörande
finansiella koncerner trädde i kraft
den 1 januari 1993 (prop. 1992/93:89,
bet. NU9). Förbudet för ett
bankaktiebolag att ingå som ett
dotterbolag i en koncern i vilken
moderföretaget inte är ett finansiellt
företag togs då bort. Det krävs dock
synnerliga skäl för att en sådan
koncern skall tillåtas.
Bestämmelserna om att det krävs
synnerliga skäl för att ett icke-
finansiellt företag skall få vara
moderföretag till en bank fördes in i 7
kap. 11 § bankrörelselagen, dvs. i
anslutning till reglerna om
ägarprövning. Det angavs i
propositionen att de möjligheter som
bestämmelserna om ägar-prövning ger att
förhindra ett obehörigt utnyttjande av
en ställning som stark ägare samt
förekomsten av den s.k.
banksmittobestämmelsen minskar
betänkligheterna att tillåta att en
bank ingår som dotterföretag i en icke-
finansiell koncern.
Banksmittobestämmelsen, som finns i 1
kap. 11 § bankrörelselagen, innebär
att om en bank ingår i en koncern skall
bankrörelselagens bestämmelser om banks
rörelse och om tillsyn över bank gälla
i tillämpliga delar för övriga företag
i koncernen.
Sedan de nu gällande bestämmelserna om
finansiella koncerner trädde i kraft
den 1 januari 1993 har villkoren för
bankernas verksamhet påverkats i olika
avseenden, sägs det i propositionen. En
serie lagändringar, senast genom
införlivandet av EG:s båda
banksamordningsdirektiv, har sålunda
gjort det möjligt för utländska banker
att etablera inte endast dotterbanker
utan även filialer samt att driva
gränsöverskridande verksamhet i
Sverige.
Ägarreglerna varierar relativt mycket
mellan olika länder, påpekas det vidare
i propositionen. Flera länder i främst
Europa har inga principiella förbud mot
icke-finansiella ägare till banker. I
vissa länder krävs dock tillstånd för
att inneha kontrollposter. I andra
länder finns absoluta gränser för icke-
finansiella företags ägarandelar i
banker. Utan att bilden är entydig
överväger antalet länder med mer
liberala regler, konstateras det i
propositionen.
Regeringen anför följande skäl för en
liberalisering av reglerna om ägande av
banker: (1) en liberalisering torde
medverka till ökad mångfald och
konkurrens på marknaden, (2) starka
ägare kan utöva en ansvarsfull och
styrande ägarroll, (3) en
liberalisering kan främja en ökad
tillgång till kapital, (4) tillkomst av
en ny kategori banker med smalare
affärskoncept underlättas, vilket
innebär ökad konkurrens samt bättre
service och valfrihet för kunderna.
Regeringen anger också skäl mot en
liberalisering av reglerna, nämligen
(1) risk för intressekonflikter och
maktmissbruk samt (2) risk för att
banken smittas av problem i andra delar
av företagsgruppen.
Sammantaget anser regeringen att det
finns starka skäl för att de
restriktiva regler som ännu gäller för
icke-finansiella företags bankägande
skall liberaliseras och likställas med
reglerna för övriga ägarkategorier. De
principiella skälen mot ett icke-
finansiellt ägande anses ha minskat i
tyngd, samtidigt som det sägs vara
svårt att peka på negativa
internationella erfarenheter av ett
sådant ägande.
Möjligheterna till en
tillfredsställande insyn i icke-
finansiella företag i egenskap av
dominerande ägare till en bank är en
annan omständighet av stor betydelse,
anförs det i propositionen. Ett villkor
bör härvid vara att koncernens struktur
och ägarförhållanden är så överskådliga
att Finansinspektionens tillsyn av
banken inte förhindras. Det är också av
största vikt att inspektionen har
möjlighet att ingripa och förhindra att
ett sådant svåröverskådligt
koncernförhållande uppstår, heter det
vidare.
EG antog i juni 1995 ett direktiv som
bl.a. tar sikte på att förhindra
uppkomsten av svåröverskådliga
koncernstrukturer som kan försvåra
tillsynen över en bank - det s.k. BCCI-
direktivet. Detta direktiv innehåller
regler som syftar till förstärkt
tillsyn över koncerner och finansiella
företagsgrupper. Det förutsätts i
direktivet att tillsynsmyndigheten kan
återkalla ett givet tillstånd om
koncernstrukturen blir svåröverskådlig
ur tillsynssynpunkt.
Det är givetvis väsentligt att
Finansinspektionen har möjlighet att
ingripa och förhindra att en bank
kommer att ingå i en företagsgrupp som
är så svåröverskådlig att en effektiv
tillsyn inte kan bedrivas, anser
regeringen och menar att den principen
bör komma till klart uttryck i
lagstiftningen. Regeringen har, som
tidigare nämnts, gett justitierådet
Torkel Gregow i uppdrag att göra en
allmän översyn av ägarprövningsreglerna
i den finansiella lagstiftningen. Detta
arbete skall bedrivas med beaktande av
BCCI-direktivet och slutföras före
årsskiftet 1995/96.
Mot bakgrund av det anförda föreslår
regeringen alltså att bestämmelserna i
7 kap. 11 § bankrörelselagen om att det
krävs synnerliga skäl för förvärv som
innebär att ett icke-finansiellt
företag blir moderföretag till en bank
upphävs. Som en följd av detta föreslås
även ett upphävande av bestämmelsen i 7
kap. 17 a § försäkringsrörelselagen
(1982:713) om att ett försäkringsbolag
som är moderbolag till en bank inte får
vara dotterföretag till andra företag
än banker. Den s.k.
banksmittobestämmelsen i 1 kap. 11 §
bankrörelselagen föreslås kvarstå
oförändrad.
Med hänvisning till vikten av att en
bank inte bör ingå i en koncernstruktur
som är sådan att tillsynen försvåras
anser regeringen att lagändringarna
inte bör träda i kraft förrän den nyss
nämnda översynen har slutförts och
regeringen kunnat lägga fram förslag om
erforderliga lagändringar.
Bestämmelserna föreslås därför träda i
kraft först den 1 juli 1996.
Miljöpartiet de gröna är i grunden
positivt till åtgärder som kan leda
till en ökad bankkonkurrens, anförs det
i motion 1995/96:N9 (mp). Motionärerna
accepterar förslaget att banker skall
kunna ägas även av icke-finansiella
företag. I propositionen påtalas dock
risken med att detta kan leda till
intressekonflikter och maktmissbruk och
att banken kan smittas av problem i
andra delar av företagsgruppen,
konstaterar motionärerna. De anser
därför att det är viktigt att
utvecklingen noga följs upp - inte bara
som föreslås i propositionen av
Finansinspektionen. Regeringen bör
också, efter förslagsvis två år, lämna
en redovisning till riksdagen av
erfarenheterna av att den möjliga
ägarkretsen vidgas, föreslår
motionärerna. Därvid bör det redogöras
för de omstruktureringar och eventuella
incidenter som skett samt ingripanden
från Finansinspektionen. Vidare bör
redovisas en analys av effekterna på
konsumentservice och räntemarginaler.
Redovisningen bör också omfatta
Finansinspektionens funktionssätt,
anförs det.
Utskottet delar regeringens
uppfattning att möjligheterna för icke-
finansiella företag att äga banker bör
vidgas. Detta bör, som sägs i
propositionen, kunna bidra till en ökad
konkurrens på bankmarknaden.
Det kan dock finnas vissa risker med
att den möjliga ägarkretsen vidgas. Som
anförs i motion 1995/96:N9 (mp) bör
därför regeringen göra en noggrann
uppföljning av utvecklingen.
Utskottet anser sålunda att regeringen
efter två år bör lämna en redovisning
till riksdagen om erfarenheterna av
regeländringen. Därvid är det angeläget
att risken för att en bank smittas av
problem i andra delar av
företagsgruppen särskilt uppmärksammas.
Utskottet vill framhålla att förslaget
om en redovisning till riksdagen inte
innebär ett krav på återkommande
redovisningar. Det som avses är en
uppföljning av utvecklingen under de
två första åren.
Med det anförda tillstyrker utskottet
de nu aktuella lagförslagen och motion
1995/96:N9 (mp). I regeringens förslag
till ändring i försäkringsrörelselagen
från den 1 juli 1996 har emellertid
inte hänsyn tagits till en ändring av
den aktuella paragrafen som enligt
förslag i proposition 1995/96:10 skall
genomföras från den 1 januari 1996.
Lagutskottet (bet. 1995/96:LU4) har
nyligen tillstyrkt detta förslag.
Näringsutskottet har i bilaga 3 fört in
denna ändring så att paragrafen får
rätt lydelse när den nu aktuella
lagändringen genomförs den 1 juli 1996.
Lagförslagen i övrigt
I propositionen framläggs också ett
antal förslag om konsekvensändringar i
olika lagar.Vidare har näringsutskottet
övertagit ett lagförslag från
lagutskottet. Det gäller förslag till
ändringar i bankrörelselagen i
proposition 1995/96:10 om års- och
koncernredovisning. Vidare behandlar
näringsutskottet i detta betänkande
förslag till ändringar i konkurslagen
(1987:672) i proposition 1995/96:60.
Övriga förslag i den sistnämnda
propositionen har behandlats i
betänkande 1995/96:NU7.
Utskottet samordnar berörda
lagförslag i föreliggande betänkande
och tillstyrker alltså här aktuella
lagförslag.
Ett av dessa förslag gäller lagen
(1947:576) om statlig inkomstskatt.
Utskottet har uppmärksammat att på
grund av en tidigare ändring som gäller
reglerna om uttagsbeskattning i 22 §
punkt 1 av anvisningarna till
kommunalskattelagen (1928:370) bör en
lagteknisk justering göras i lagen om
statlig inkomstskatt. Utskottet inför
denna justering i det nu aktuella
lagförslaget.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande
inlåningsverksamhet
att riksdagen med anledning av
proposition 1995/96:74 moment 2 i
denna del antar av utskottet i
bilaga 2 framlagt förslag till lag
om ändring i bankrörelselagen
(1987:617) såvitt avser 1 kap. 2 §
och övergångsbestämmelserna,
2. beträffande insättning av
kundmedel
att riksdagen med bifall till
proposition 1995/96:74 moment 2 i
denna del och med avslag på
motionerna 1994/95:N201 och
1995/96:N10 yrkande 2 i denna del
antar av utskottet i bilaga 2
framlagt förslag till lag om
ändring i bankrörelselagen
(1987:617) såvitt avser 1 kap. 2 a
§,
3. beträffande mindre spar- och
låneföreningar
att riksdagen
dels med bifall till proposition
1995/96:74 moment 2 i denna del och
med avslag på motion 1995/96:N10
yrkande 2 i denna del antar av
utskottet i bilaga 2 framlagt
förslag till lag om ändring i
bankrörelselagen (1987:617) såvitt
avser 1 kap. 2 b och 2 c §§,
dels antar det i proposition
1995/96:74 framlagda förslaget till
lag om ändring i lagen (1992:1610)
om kreditmarknadsbolag,
res. (mp)
4. beträffande ny lag om
medlemsbanker
att riksdagen med bifall till
proposition 1995/96:104 moment 12
och med avslag på proposition
1995/96:10 moment 10 och motionerna
1994/95:N292, 1994/95:N297 och
1995/96:N10 yrkande 1 antar det i
proposition 1995/96:74 framlagda
förslaget till lag om
medlemsbanker, dock med den
ändringen att 9 kap. 8 § erhåller
lydelse enligt förslag i
proposition 1995/96:104,
5. beträffande
finansieringsverksamhet i
ekonomisk förening
att riksdagen avslår motion
1995/96:N10 yrkande 3,
6. beträffande banktjänster
genom ombud
att riksdagen med bifall till
proposition 1995/96:74 moment 2 i
denna del antar av utskottet i
bilaga 2 framlagt förslag till lag
om ändring i bankrörelselagen
(1987:617) såvitt avser 2 kap. 3 a
§,
7. beträffande icke-finansiella
bankägare
att riksdagen med bifall till
motion 1995/96:N9
dels antar de i proposition
1995/96:74 framlagda förslagen till
a) (förslag 2 b) lag om ändring i
bankrörelselagen (1987:617),
b) lag om ändring i
försäkringsrörelselagen (1982:713),
dock med ändring av lydelsen enligt
Utskottets förslag i bilaga 3,
dels som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört,
8. beträffande lagförslagen i
övrigt
att riksdagen
dels antar de i proposition
1995/96:74 framlagda förslagen till
a) lag om ändring i
bankaktiebolagslagen (1987:618),
b) lag om ändring i sparbankslagen
(1987:619),
c) lag om ändring i lagen
(1988:1385) om Sveriges riksbank,
d) lag om ändring i lagen
(1947:526) om statlig inkomstskatt,
dock med den ändringen att orden
fjärde stycket i 2 § 4 mom. två
sista styckena skall utgå,
e) lag om ändring i lagen
(1950:272) om rätt för utländska
försäkringsföretag att bedriva
försäkringsrörelse i Sverige,
f) lag om ändring i skogskontolagen
(1954:142),
g) lag om ändring i lagen
(1967:531) om tryggande av
pensionsutfästelse m.m.,
h) lag om ändring i ackordslagen
(1970:847),
i) lag om ändring i lagen
(1972:262) om understödsföreningar,
j) lag om ändring i lagen
(1979:611) om upphovsmannakonto,
k) lag om ändring i lagen
(1987:1245) om
styrelserepresentation för de
privatanställda,
l) lag om ändring i lagen
(1993:765) om statligt stöd till
banker och andra kreditinstitut,
m) lag om ändring i lagen
(1993:1538) om
periodiseringsfonder,
n) lag om ändring i lagen
(1993:1539) om avdrag för
underskott av näringsverksamhet,
o) lag om ändring i lagen
(1993:1540) om återföring av
skatteutjämningsreserv,
p) lag om ändring i lagen
(1994:2015) om ändring i lagen
(1991:981) om värdepappersrörelse,
dels - med ändring av riksdagens
beslut enligt förslag i betänkande
1995/96:LU4 i denna del - antar det
i proposition 1995/96:74 framlagda
förslaget till lag om ändring i
lagen (1995:000) om årsredovisning
i kreditinstitut och
värdepappersbolag, dock med den
ändringen att ingressens andra dels-
sats skall ha följande lydelse:
dels att 2 kap. 1 §, 6 kap. 2 §, 8
kap. 5 § samt 9 kap. 3 § skall ha
följande lydelse.
dels med bifall till proposition
1995/96:10 moment 7 och proposition
1995/96:74 moment 2 i denna del
antar av utskottet i bilaga 2
framlagt förslag till lag om
ändring i bankrörelselagen
(1987:617) i den mån det inte
omfattas av utskottets hemställan i
det föregående,
dels med bifall till proposition
1995/96:74 moment 15 antar det i
proposition 1995/96:60 framlagda
förslaget till lag om ändring i
konkurslagen (1987:672), dock med
den ändringen att orden central
föreningsbank i olika
böjningsformer skall bytas ut mot
med-lemsbank i motsvarande
böjningsform.
Stockholm den 5 december 1995
På näringsutskottets vägnar
Birgitta Johansson
I beslutet har deltagit: Birgitta
Johansson (s), Christer Eirefelt (fp),
Karin Falkmer (m), Reynoldh Furustrand
(s), Mikael Odenberg (m), Bo
Bernhardsson (s), Sylvia Lindgren (s),
Chris Heister (m), Barbro Andersson
(s), Lennart Beijer (v), Marie Granlund
(s), Eva Goës (mp), Göran Hägglund
(kds), Dag Ericson (s), Laila Bäck (s),
Sten Tolgfors (m) och Kerstin
Warnerbring (c).
Reservation
Mindre spar- och låneföreningar (mom.
3)
Eva Goës (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande
som börjar på s. 10 med Vad slutligen
och slutar på s. 11 med motsvarande
del bort ha följande lydelse:
Utskottet instämmer till stor del i de
synpunkter på avgränsningen av små
spar- och låneföreningar som framförs i
motion 1995/96:N10 (s) men också i
skrivelser till utskottet. Som sägs i
motionen bör småföretag tillåtas att
samverka. Likaså bör t.ex. s.k. ekobyar
eller föreningar för vindkraftverk
kunna samverka i en spar- och
låneförening som omfattas av
undantagsbestämmelsen.
Enligt utskottets mening bör således
dven juridiska personer tillåtas som
medlemmar. För att förhindra att flera
små spar- och låneföreningar slår sig
samman i större federationer utanför
det reglerade området kan
undantagsbestämmelsen formuleras så att
juridiska personer, vars huvudsakliga
verksamhet är finansieringsverksamhet,
inte tillåts som medlemmar. För att
hålla verksamhetens omfattning på en
rimlig nivå kan en tänkbar modell vara
att sätta en gräns på t.ex. 50
miljoner kronor i balansomslutning - i
stället för att ange en gräns på 1 000
medlemmar.
Riksdagen bör anmoda regeringen att
snarast återkomma med ett förslag till
utformning av den aktuella
undantagsbestämmelsen i enlighet med
vad utskottet har förordat. Därmed
tillstyrks motion 1995/96:N10 (s) i
denna del.
dels att utskottets hemställan under 3
bort ha följande lydelse:
3. beträffande mindre spar- och
låneföreningar
att riksdagen
dels med bifall till proposition
1995/96:74 moment 2 i denna del och
motion 1995/96:N10 yrkande 2 i
denna del antar av utskottet i
bilaga 2 framlagt förslag till lag
om ändring i bankrörelselagen
(1987:617) såvitt avser 1 kap. 2 b
och 2 c §§,
dels antar det i proposition
1995/96:74 framlagda förslaget till
lag om ändring i lagen (1992:1610)
om kreditmarknadsbolag,
dels som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört.
Regeringens lagförslag
1 Förslag till lag om medlemsbanker
2 a Förslag till lag om ändring i
bankrörelselagen
(1987:617)
2 b Förslag till lag om ändring i
bankrörelselagen (1987:617)
3 Förslag till lag om ändring i lagen
(1992:1610) om
kreditmarknadsbolag
4 Förslag till lag om ändring i
bankaktiebolagslagen (1987:618)
5 Förslag till lag om ändring i
sparbankslagen (1987:619)
6 Förslag till lag om ändring i lagen
(1988:1385) om
Sveriges riksbank
7 Förslag till lag om ändring i lagen
(1947:576) om statlig inkomstskatt
8 Förslag till lag om ändring i lagen
(1950:272) om rätt för utländska
försäkringsföretag att bedriva
försäkringsrörelse i Sverige
9 Förslag till lag om ändring i
skogskontolagen (1954:142)
10 Förslag till lag om ändring i lagen
(1967:531) om tryggande av
pensionsutfästelse m.m.
11 Förslag till lag om ändring i
ackordslagen (1970:847)
12 Förslag till lag om ändring i
lagen (1972:262) om
understödsföreningar
13 Förslag till lag om ändring i lagen
(1979:611) om
upphovsmannakonto
14 Förslag till lag om ändring i
försäkringsrörelselagen (1982:713)
15 Förslag till lag om ändring i
konkurslagen (1987:672)
16 Förslag till lag om ändring i lagen
(1987:1245) om
styrelserepresentation för de
privatanställda
18 Förslag till lag om ändring i lagen
(1993:765) om statligt stöd till banker
och andra kreditinstitut
19 Förslag till lag om ändring i lagen
(1993:1538) om
periodiseringsfonder
20 Förslag till lag om ändring i lagen
(1993:1539) om avdrag för underskott av
näringsverksamhet
21 Förslag till lag om ändring i lagen
(1993:1540) om
återföring av skatteutjämningsreserv
23 Förslag till lag om ändring i lagen
(1994:2015) om ändring i lagen
(1991:981) om värdepappersrörelse
24 Förslag till lag om ändring i lagen
(1995:000) om
årsredovisning i kreditinstitut och
värdepappersbolag
Av utskottet framlagt förslag till
Lag om ändring i bankrörelselagen
(1987:617)
Härigenom föreskrivs i fråga om
bankrörelselagen (1987:617)
dels att 4 kap. skall upphöra att
gälla,
dels att i 2 kap. 6 a och 8 §§, 3 kap.
2 och 15 §§, 5 kap. 8 § samt 6 kap. 3 §
orden central föreningsbank och ordet
föreningsbank i olika böjningsformer
skall bytas ut mot ordet medlemsbank
i motsvarande form,
dels att 1 kap. 1 och 2 §§, 2 kap. 3
a, 5, 6, 9, 10, 13, 17-19 §§, 3 kap. 1,
4, 5, 7 och 11 §§, 5 kap. 1, 3 och 7
§§, 6 kap. 1 §, 7 kap. 4, 5, 10, 11,
13, 14, 21, 22 och 24 §§ samt 8 kap. 1,
2, 4, 5 och 8 §§ skall ha följande
lydelse,
dels att det i 1 kap. skall införas nya
bestämmelser, 2 a - c §§, av följande
lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Nuvarande lydelse Utskottets förslag
Nuvarande lydelse Utskottets förslag
Nuvarande lydelse Utskottets förslag
Nuvarande lydelse Utskottets förslag
Nuvarande lydelse Utskottets förslag
Nuvarande lydelse Utskottets förslag
Nuvarande lydelse Utskottets förslag
Nuvarande lydelse Utskottets förslag
Av utskottet föreslagen ändring i
regeringens förslag till
lag om ändring i
försäkringsrörelselagen (1982:713)
Lydelse enligt Utskottets
betänkande förslag
1995/96:LU4
17 a §
Ett Ett
försäkringsbolag försäkringsbolag
får enligt de får enligt de
förutsättningar förutsättningar
som anges i denna som anges i denna
paragraf förvärva paragraf förvärva
aktier eller aktier eller
andelar i företag andelar i företag
som driver någon som driver någon
form av finansiell form av finansiell
verksamhet. Ett verksamhet.
försäkringsbolag
som är moderbolag
till ett bankbolag
får inte vara
dotterföretag till
något annat
företag än ett
bankbolag.
För förvärv av aktier eller andelar
som, tillsammans med
försäkringsbolagets övriga aktier eller
andelar i samma företag, motsvarar ett
röstetal som överstiger fem procent av
röstetalet för samtliga aktier eller
andelar i företaget krävs tillstånd av
regeringen eller, efter regeringens
bemyndigande, Finansinspektionen. Om
försäkringsbolaget ingår i en koncern,
skall första meningen tillämpas på
koncernens samlade innehav. Vid
beräkningen av koncernens innehav skall
dock, intill ett innehav motsvarande
fem procent av röstetalet för samtliga
aktier eller andelar, bortses från
aktier och andelar som innehas av
företag i koncernen som driver någon
form av finansiell verksamhet eller av
dotterföretag till sådana företag.
Tillstånd enligt andra stycket får ges
endast om värdet av de förvärvade
aktierna eller andelarna - tillsammans
med det bokförda värdet av
försäkringsbolagets sammanlagda innehav
av aktier och andelar som kräver
tillstånd enligt andra stycket samt av
vad som skjutits till som aktiekapital
eller i annan form i ett annat
försäkringsbolag - inte överstiger
summan av
A. för livförsäkringsbolag
1. eget kapital och garantikapital
samt
2. fyra procent av
- försäkringstekniska avsättningar,
- återbäringsmedel och
- femtio procent av övervärden i
tillgångar,
B. för skadeförsäkringsbolag
1. eget kapital, garantikapital,
regleringsfond för trafikförsäkring och
utjämningsfond,
2. sjuttio procent av
- skatteutjämningsreserv,
- återstående del av uppskovsbeloppet
enligt lagen (1990:655) om återföring
av obeskattade reserver och
- periodiseringsfond samt
3. fyra procent av
- försäkringstekniska avsättningar,
- säkerhetsreserv och
- femtio procent av övervärden i
tillgångar.
Beräkningen av aktiernas eller
andelarnas värde enligt tredje stycket
skall ske enligt 4 kap. lagen
(1995:000) om årsredovisning i
försäkringsföretag. Bestämmelserna i 4
kap. 5 § nämnda lag om värdering till
verkligt värde skall dock inte
tillämpas. Eget kapital och
återbäringsmedel skall i förekommande
fall minskas med fond för orealiserade
vinster.
För tillstånd krävs att förvärvet
ingår som ett led i organisationen av
verksamheten.