Näringsutskottets betänkande
1995/96:NU23

Förstärkt tillsyn över finansiella företag


Innehåll

1995/96
NU23
Ärendet

I detta betänkande behandlas proposition
1995/96:173  om förstärkt  tillsyn  över
finansiella företag och två motioner som
väckts med anledning av propositionen.

En  skrivelse har inkommit med anledning
av ärendet.

Sammanfattning

Utskottet  tillstyrker de av  regeringen
framlagda    förslagen   till    skärpta
bestämmelser     för    tillsynen     av
finansiella    företag.   Förändringarna
berör  ett  stort antal av de lagar  som
reglerar  verksamheten på de finansiella
marknaderna  i  Sverige. Klarare  regler
införs  för  prövningen av  lämpligheten
hos  dem  som leder verksamheten  i  ett
finansiellt företag eller ingår  i  dess
styrelse. Skärpta regler skall gälla för
prövning   av   ägare  med  kvalificerat
innehav  av aktier eller andelar  i  ett
finansiellt                     företag.
Ägarprövningsreglerna  kompletteras  med
bestämmelser som skall förhindra att ett
finansiellt   företag   ingår    i    en
svåröverskådlig           företagsgrupp.
Revisorerna                       åläggs
rapporteringsskyldighet      beträffande
vissa    förhållanden   i    finansiella
företag.
I   en  motion  argumenteras  för   att
reglerna   för   finansieringsverksamhet
skall  ändras  i  syfte  att  underlätta
sådan  verksamhet.  Utskottet  avstyrker
motionen  med  hänvisning till  pågående
utredningsarbete. I en annan motion sägs
att    omfattningen   av    revisorernas
rapporteringsplikt                  till
Finansinspektionen  borde  vara  större.
Utskottet  gör  bedömningen  att  det  i
praktiken    inte    föreligger    någon
avgörande  skillnad  mellan  motionärens
synpunkter  och  regeringens  förslag  i
denna del och avstyrker därmed motionen.

Propositionen

I  proposition 1995/96:173 föreslås  att
riksdagen antar regeringens förslag till
1.  lag  om  ändring i bankrörelselagen
(1987:617),
2.      lag      om      ändring      i
bankaktiebolagslagen (1987:618),
3.  lag  om  ändring  i  sparbankslagen
(1987:619),
4.  lag  om ändring i lagen (1995:1570)
om medlemsbanker,
5.  lag  om  ändring i  aktiekontolagen
(1989:827),
6.  lag  om ändring i lagen (1992:1610)
om kreditmarknadsbolag,
7. lag om ändring i lagen (1991:981) om
värdepappersrörelse,
8.      lag      om      ändring      i
försäkringsrörelselagen (1982:713),
9. lag om ändring i lagen (1972:262) om
understödsföreningar,
10.  lag om ändring i lagen (1990:1114)
om värdepappersfonder,
11.  lag  om ändring i lagen (1992:701)
om         Konungariket         Sveriges
stadshypotekskassa,
12.  lag om ändring i lagen (1980:1097)
om Svenska skeppshypotekskassan,
13.  lag  om ändring i lagen (1994:759)
om Sveriges allmänna hypoteksbank,
14. lag om ändring i lagen (1996:38) om
ändring i bankrörelselagen (1987:617),
15.  lag  om ändring i lagen (1950:272)
om rätt för utländska försäkringsföretag
att driva försäkringsrörelse i Sverige.
Lagförslagen, som granskats av Lagrådet,
återges i bilaga 1.

Motionerna

De  motioner som väckts med anledning av
propositionen är följande:

1995/96:N34 av Bengt Harding Olson  (fp)
vari yrkas att riksdagen
1.  som sin mening ger regeringen  till
känna   vad   i  motionen   anförts   om
skärpning         av        revisorernas
rapporteringsskyldighet,
2.  som sin mening ger regeringen  till
känna   vad   i  motionen   anförts   om
kraftfull        förstärkning         av
finanstillsynen,
3.  som sin mening ger regeringen  till
känna   vad   i  motionen   anförts   om
Finansinspektionens centrala roll.
1995/96:N35 av Per Bill (m)  vari  yrkas
att riksdagen
1.  som sin mening ger regeringen  till
känna  vad i motionen anförts om  regler
för finansieringsverksamhet,
2.  som sin mening ger regeringen  till
känna  vad  i  motionen anförts  om  att
beakta      direktiv     vad      gäller
finansieringsverksamheten.

Utskottet

Bakgrund

EU  antog  i  juni 1995 det  s.k.  BCCI-
direktivet  (95/26/EG) med  bestämmelser
om  förstärkt  tillsyn över  finansiella
företag,  om  placering  av  finansiella
företags  huvudkontor, om utbyte  mellan
myndigheter      av      sekretessbelagd
information   samt  om  skyldighet   för
revisorer     att    rapportera     till
tillsynsmyndigheterna.  Direktivet   har
fått sitt namn efter Bank for Credit and
Commerce International (BCCI),  som  var
en  företagsgrupp  med ett  holdingbolag
stationerat   i   Luxemburg   och    två
dotterbanker auktoriserade  i  Luxemburg
respektive    på   Caymanöarna.    Dessa
dotterbanker hade i sin tur  dotterbolag
och   filialer  med  global   spridning.
Problemet   med   företagsgruppen,   som
numera   är   upplöst,  var   att   dess
huvudsakliga verksamhet inte  bedrevs  i
de  två  länder  där  moderbankerna  var
auktoriserade och att den hade en  sådan
organisationsstruktur     att      ingen
myndighet tog det fulla tillsynsansvaret
för  hela  gruppen. Avsikten  med  BCCI-
direktivet     är     att      förbättra
tillsynsmyndigheternas  möjligheter  att
bedriva   en   effektiv   tillsyn   över
finansiella  företag.  Direktivet  skall
vara     införlivat     i     respektive
medlemslands   nationella   lagstiftning
senast den 18 juli 1996.
Finansdepartementet uppdrog i juni 1995
åt   en   utredningsman  (justitie-rådet
Torkel  Gregow)  att föreslå  bl.a.  hur
direktivets  bestämmelse  om   förstärkt
tillsyn  över finansiella företag  skall
genomföras    i   svensk   lagstiftning.
Utredningsmannen  avlämnade  i  december
1995 en promemoria om ägar-prövning  och
vissa  andra  frågor beträffande  banker
och  vissa  andra  finansiella  företag.
Inom   Finansdepartementet  har  utretts
utformningen    av   bestämmelserna    i
direktivet  om huvudkontorets  placering
samt    om    informationsutbyte     och
sekretess.  Vidare  har  det  ingått   i
uppdraget  (dir. 1995:86) för  den  s.k.
Banklagskommittén - under ordförandeskap
av  landshövding Gösta Gunnarsson  - att
utarbeta  de  förslag som  föranleds  av
BCCI-direktivets     bestämmelser     om
revisorers   skyldighet  att  rapportera
vissa         iakttagelser          till
tillsynsmyndigheten. Detta  uppdrag  har
redovisats        i       delbetänkandet
Rapporteringsskyldighet för revisorer  i
finansiella företag (SOU 1995:106).
I    proposition   1995/96:173   lägger
regeringen  fram förslag som  berör  ett
stort  antal  av de lagar  som  reglerar
verksamheten    på    de     finansiella
marknaderna  i  Sverige. Klarare  regler
införs  för  prövningen av  lämpligheten
hos  dem  som leder verksamheten  i  ett
finansiellt företag och som ingår i dess
styrelse.  Likaså skall  skärpta  regler
gälla   för   prövning  av   ägare   med
kvalificerat  innehav  av  aktier  eller
andelar   i  ett  finansiellt   företag.
Vidare                      kompletteras
ägarprövningsreglerna  med  bestämmelser
som   förhindrar  att  ett   finansiellt
företag  ingår  i  en så svåröverskådlig
företagsgrupp   att   Finansinspektionen
inte kan bedriva en effektiv tillsyn. En
rapporteringsskyldighet             till
Finansinspektionen införs för  revisorer
beträffande    vissa   förhållanden    i
finansiella företag.
De föreslagna ändringarna, som omfattar
ändringar  i  15  olika lagar,  föreslås
träda i kraft den 1 juli 1996.
Tillsyn av de finansiella marknaderna

I  propositionen påpekas att banker  och
andra   kreditinstitut  har  en  central
uppgift i det finansiella systemet.  Det
är  av  vikt för kapitalförsörjningen  i
samhället,    anför   regeringen,    att
rörelsen      bedrivs       på       ett
tillfredsställande    sätt.    Det    är
väsentligt   att   olämpliga    personer
förhindras  att  utöva  inflytande  över
t.ex.   en   banks  verksamhet.   Enligt
regeringen måste den allmänna  principen
om   näringsfrihet  vika  i   viss   mån
eftersom   bankväsendet   är   av   stor
betydelse  för samhället i dess  helhet.
Banklagstiftningen   innehåller   därför
bestämmelser om prövning av lämpligheten
hos  dem  som  skall äga  större  poster
aktier   eller  andelar   i   en   bank.
Regeringen    menar    emellertid    att
regleringen  av  ägarprövningen  i   den
nuvarande  lagstiftningen inte uppfyller
de  krav  som bör ställas på  en  sådan.
Detta   gäller  även  beträffande   dels
möjligheten för tillsynsmyndigheten  att
ingripa  mot en ägare som har visat  sig
olämplig,   dels  utformningen   av   de
sanktionsmedel  som  står  till  buds  i
tillsynsarbetet.  Motsvarande  behov  av
förstärkta  tillsynsåtgärder  föreligger
på           värdepappers-           och
försäkringsområdena.  Skärpta  krav   på
ägar-  och ledningsprövning skall därför
införas  i den lagstiftning som reglerar
dessa verksamheter.
I motion 1995/96:N34 (fp) framhålls att
kontrollen  kan ses som ett  utflöde  av
statens  ansvar för finansmarknaden.  En
fungerande tillsyn, sägs det,  motiveras
av   de  speciella  skyddsintressen  som
finns  på finansområdet. Dessa intressen
handlar främst om vikten av stabilitet i
det  finansiella systemet. Detta  kräver
ett gott konsumentskydd och effektivitet
i det finansiella systemet. Mot bakgrund
av  finansmarknadernas tillväxt  är  det
dock staten som måste säkerställa att en
adekvat finansiell tillsyn upprätthålls,
anför  motionären och menar att  det  nu
gäller   att  kraftfullt  och  offensivt
satsa på en förstärkning av tillsynen på
alla  nivåer. Den bästa modellen för  en
fungerande   finanstillsyn   är   enligt
motionären  en kombination av  offentlig
tillsyn   genom  myndigheter  och   egen
tillsyn   genom  branschen.  Mot   denna
bakgrund argumenteras i motionen för  en
kraftfull    resursförstärkning     till
Finansinspektionen. En  hänvisning  görs
till  inspektionens systerorganisationer
i  Europa,  som uppges ha  erhållit  och
kommer   under  de  närmaste  åren   att
erhålla  kraftiga  resursförstärkningar.
Motionären  anser att Finansinspektionen
under    senare    år    påförts     nya
arbetsuppgifter     utan     vidföljande
resursökningar. Han anför att en adekvat
operativ     tillsyn     enligt      god
internationell standard förutsätter  att
inspektionen    tilldelas    ytterligare
resurser.
I    propositionen    gör    regeringen
bedömningen  att  de aktuella  förslagen
torde   innebära   endast   en   måttlig
arbetsökning   för   Finansinspektionen.
Sammantaget, menar regeringen, finns det
skäl  att  utgå från att förslagen  inte
motiverar     ökade    resurser     till
inspektionen. I stället ämnar regeringen
närmare   analysera  ambitionsnivå   och
resursbehov   för  tillsynen   över   de
finansiella  företagen  i  samband   med
prövningen     av     den     fördjupade
anslagsframställning    för     perioden
1997-1999   som   inspektionen   nyligen
avlämnat till regeringen.
Frågan   om   en   förbättrad   tillsyn
behandlas  också av den tidigare  nämnda
Banklagskommittén. Av direktiven framgår
att      kommittén     skall     värdera
angelägenhetsgraden       i        olika
tillsynsuppgifter.            Kommitténs
överväganden skall göras mot bakgrund av
en   analys  över  vilka  resurser   som
fordras  för  att  ett tillsynsarbete  i
enlighet med kommitténs slutsatser skall
kunna  utföras. Inte bara den  önskvärda
ambitionsnivån skall anges,  utan  också
tillsynsarbetets   inriktning   vid   en
oförändrad  resursnivå för inspektionen.
Vidare  skall  övervägas i  vilken  form
riktlinjerna    för   inriktningen    på
tillsynsarbetet   skall   läggas   fast.
Bestämmelser      för      inspektionens
grundläggande uppgifter bör anges i lag,
anförs det i direktiven. Samtidigt skall
kommittén     överväga     graden     av
flexibilitet     i     dessa     regler.
Utredningsarbetet  skall  vara  avslutat
före utgången av år 1996.
Utskottet  vill i likhet med motionären
understryka vikten av att de finansiella
marknaderna  lyder under en god  tillsyn
från  statens  sida. Finansinspektionens
tillsynsverksamhet  är  härvid  av  stor
betydelse.   Som   utskottet    tidigare
konstaterat (se bet. 1993/94:NU18 s. 16)
har   myndigheten  vidtagit   omfattande
åtgärder   för   att   förbättra    sina
möjligheter   att  utföra  en   effektiv
operativ och finansiell tillsyn.  De  nu
aktuella lagförslagen med bl.a.  skärpta
krav   på   ägarprövning   skapar   goda
förutsättningar  för  Finansinspektionen
att  ytterligare utveckla  sin  tillsyn.
Bättre  instrument kan nu utarbetas  för
tillsynsarbetet,      samtidigt      som
arbetsmetoder  som  hänger  samman   med
tillämpningen  av det äldre  regelverket
kan  tas bort. Detta torde innebära  att
en  förstärkt  verkan  i  tillsynen  kan
uppnås  inom  ramen  för  i  stort  sett
oförändrade resurser. Formerna  för  det
framtida  tillsynsarbetet  övervägs  för
närvarande      inom      ramen      för
Banklagskommitténs arbete. Resultatet av
kommitténs  överväganden  bör   avvaktas
innan      några     mer     preciserade
ställningstaganden kan göras vad  gäller
tillsynens  inriktning  och  omfattning.
Den  närmare  analysen av  inspektionens
resursbehov bör också anstå  i  avvaktan
på resultatet av den fördjupade prövning
av    inspektionens    verksamhet    som
regeringen  nu genomför. Överväganden  i
den  frågan  får  göras  efter  det  att
regeringens budgetförslag för budgetåret
1997  avlämnats till riksdagen. Med  det
anförda   avstyrker   utskottet   motion
1995/96:N34 (fp) i här aktuell del.
Rapporteringsplikt för revisorer

Enligt    regeringens   förslag    skall
bestämmelser  om rapporteringsskyldighet
till   Finansinspektionen  införas   för
externa      revisorer     i     banker,
kreditmarknadsbolag,   försäkringsbolag,
understödsföreningar, värdepappersbolag,
fondbolag  och  hypoteksinstitut.  BCCI-
direktivets   artikel   5   innebär   en
miniminivå i fråga om rapporteringsplikt
för  revisorer i finansiella företag och
skall  införas  i  svensk  lagstiftning.
Innebörden i förslaget är att en revisor
i  ett  finansiellt företag  skall  vara
skyldig      att      omgående      till
Finansinspektionen            rapportera
förhållanden  som bl.a.  kan  utgöra  en
väsentlig     överträdelse     av     de
författningar  som reglerar  finansiella
företags verksamhet och som kan  påverka
det   finansiella  företagets  fortsatta
drift   negativt.   Regeringens  förslag
innehåller dock inte någon sanktion  mot
de revisorer som underlåter att fullgöra
den nämnda rapporteringsskyldigheten.  I
propositionen påpekas att  den  i  BCCI-
direktivet stadgade rapporteringsplikten
till   tillsynsmyndigheten  innebär   en
delvis ny och aktivare revisorsroll.
Bestämmelser om revision finns bl.a.  i
aktiebolagslagen (1975:1385)
bankrörelselagen             (1987:617),
försäkringsrörelselagen  (1982:713)  och
lagen           (1972:262)            om
understödsföreningar.              Vissa
utredningsarbeten har nyligen  avslutats
i   vilka  revisorernas  uppgifter   och
ansvar  i  företagen  analyserats   från
olika                    utgångspunkter.
Aktiebolagskommittén    har    i     ett
delbetänkande      om      aktiebolagets
organisation  (SOU  1995:44)  lagt  fram
förslag      till      ändringar       i
aktiebolagslagen   vad   gäller    bl.a.
bestämmelserna om revision och  särskild
granskning.   I  betaltjänstutredningens
slutbetänkande    Betaltjänster     (SOU
1995:69)  föreslås utökade  skyldigheter
och       en      viss      tillkommande
rapporteringsplikt   för   revisorer   i
företag  som  utför  betaltjänster.   De
aktuella  utredningsförslagen   är   för
närvarande     under     beredning     i
regeringskansliet.  Enligt   regeringens
uppfattning  är det lämpligt  att  dessa
föreslagna  förändringar  -   så   långt
möjligt  -  bereds i ett sammanhang  och
att     nu    endast    BCCI-direktivets
miniminivå genomförs i denna del.
I motion 1995/96:N34 (fp) anförs att
regeringens  förslag  borde   vara   mer
långtgående   beträffande   revisorernas
rapporteringsplikt.   Motionären   anser
dessutom  att  regeringens  förslag   på
flera   viktiga  punkter  ligger   under
direktivets   miniminivå.  Detta   beror
enligt   motionären  på  en  tvivelaktig
översättning  av  direktivet  på   flera
punkter.    Regeringen   har   därigenom
begränsat     rapporteringsskyldighetens
omfattning på ett sätt som står i  strid
mot    direktivet;   i   stället   borde
regeringen  ha utgått från den  tolkning
av direktivet som Bank-lagskommittén har
gjort    i    sitt    tidigare    nämnda
delbetänkande.
Utskottet kan för sin del inte  se  att
det   i   praktiken   föreligger   någon
avgörande  skillnad mellan de synpunkter
som  framförs i motionen och det förslag
som  regeringen har lagt fram vad gäller
innehållet         i        revisorernas
rapporteringsskyldighet. Enligt  uppgift
är  det enbart på marginella punkter som
Banklagskommittén   avviker   från   den
miniminivå  som  direktivet  anger.  Den
skillnad    som    föreligger     mellan
kommitténs   förslag   och   regeringens
ställningstagande  i  denna  del   torde
främst  vara  om också erinran,  förutom
anmärkning,  från revisorns  sida  skall
utgöra grund för rapporteringsplikt till
Finansinspektionen. Utskottet  delar  på
denna  punkt  regeringens bedömning  att
begreppet  erinran har ett mycket  brett
tillämpningsområde    och    att     ett
inkluderande   av   detta   begrepp    i
lagstiftningen   kan  ge   upphov   till
tillämpningssvårigheter.           Någon
motsvarande  lagfäst  rapporteringsplikt
med  anledning av erinran förekommer  ej
heller   i  de  övriga  medlemsländerna.
Enligt  utskottets  uppfattning  innebär
inte     regeringens    förslag    någon
begränsning                           av
rapporteringsskyldighetens omfattning  i
förhållande till den nivå som  anges  av
BCCI-direktivet.   Utskottet    hänvisar
också till att det pågår en beredning  i
regeringskansliet angående  revisorernas
rapporteringsplikt med anledning  av  de
tidigare nämnda utredningsförslagen.
Med   det   sagda  avstyrker  utskottet
motion  1995/96:N34 (fp)  i  här  berörd
del.
Regler för finansieringsverksamhet

Lagen (1992:1610) om kreditmarknadsbolag
trädde  i  kraft  den  1  januari  1994.
Syftet   med   lagen  var  att   inordna
huvuddelen      av     reglerna      för
finansieringsföretag             utanför
banksystemet  i en gemensam  lag  (prop.
1992/93:89,    bet.    NU9).     Sålunda
sammanfördes   i  denna  lag   enhetliga
regler  för  sådana kreditinstitut  vars
verksamhet tidigare reglerades  i  lagen
(1963:76)   om  kreditaktiebolag   eller
lagen    (1988:606)   om    finansbolag.
Regelverket i lagen gäller oberoende  av
till  vilka ändamål krediter  ges,  dvs.
oavsett  om  det  gäller  krediter  till
konsumtion,  bostäder, näringsliv  eller
kommuner.
Beslutet       om        den        nya
kreditmarknadsbolagslagen  innebar   ett
genomförande  av EG:s första  och  andra
banksamordningsdirektiv      (77/780/EEG
resp.  89/646/EEG), vars  syfte  är  att
samordna  lagar och andra  författningar
som reglerar rätten att starta och driva
kreditinstitut. Med kreditinstitut avses
enligt  förstnämnda direktiv ett företag
som bedriver verksamhet som består i att
ta   emot   insättningar   eller   andra
återbetalbara medel från allmänheten och
att  bevilja krediter för egen  räkning.
Av kreditmarknadsbolagslagen framgår att
all  yrkesmässig finansieringsverksamhet
kräver          tillstånd           från
Finansinspektionen. Enligt  lagen  skall
ett  institut  för att få tillstånd  att
påbörja  kreditverksamhet  ha  ett  eget
bundet  kapital  som uppgår  till  minst
motsvarande   fem  miljoner   ecu   (för
närvarande  ca 42 miljoner kronor).  För
vissa  kategorier av kreditinstitut  kan
lägre krav på startkapital ställas, dock
aldrig understigande 1 miljon ecu.
Till  kreditmarknadsbolagslagen fogades
vissa  övergångsbestämmelser.  Av  dessa
följde  att den som när lagen  trädde  i
kraft   den   1   januari   1994    drev
finansieringsverksamhet     som     inte
fordrade        tillstånd         enligt
finansbolagslagen - bl.a.  företag  vars
balansomslutning   inte   översteg    50
miljoner kronor och som inte riktade sin
verksamhet  till  konsumenter   -   fick
fortsätta med verksamheten t.o.m. den 31
december  1994,  eller,  om  ansökan  om
tillstånd getts in inom denna tid, tills
dess ansökan prövats slutligt (punkt 5 i
övergångsbestämmelserna).          Denna
övergångstid   har  senare   genom   ett
initiativ     av     utskottet     (bet.
1994/95:NU29) utsträckts fram t.o.m. den
30 juni 1996.
I   den   nu   aktuella   propositionen
konstateras  att  det  finns  ett  stort
antal  bolag  som  är  undantagna   från
tillståndskrav enligt finansbolagslagen.
Dessa  bolag, som ofta är små och lokalt
förankrade,    kan    utgöra     viktiga
affärspartner till framför allt  de  små
och  medelstora företagen, påpekas  det.
Regeringen    föreslår    därför     att
övergångsbestämmelserna                i
kreditmarknadsbolagslagen  skall  ändras
så  att  tidsfristen förlängs fram  till
den  31  december 1996.  Av  en  nyligen
avlämnad  remiss  till Lagrådet  framgår
att   regeringen  har  för  avsikt   att
föreslå  en  ytterligare förlängning  av
tiden        i        den       aktuella
övergångsbestämmelsen fram t.o.m. den 31
december   1998.   En   proposition   på
grundval  av lagrådsremissen väntas  bli
avlämnad till riksdagen i slutet av  maj
1996.
Direktivets        definition        av
kreditinstitut skiljer sig från vad  som
enligt   lagen   om  kreditmarknadsbolag
utgör ett s.k. kreditmarknadsbolag.  Ett
sådant  bolag är enligt nämnda  lag  ett
företag  som fått tillstånd att  bedriva
finansieringsverksamhet.             Med
finansieringsverksamhet i lagens  mening
avses näringsverksamhet vars ändamål  är
att  lämna  kredit, ställa  garanti  för
kredit, förmedla kredit till konsumenter
eller  medverka till finansiering  genom
att  förvärva  fordringar eller  upplåta
lös  egendom till nyttjande.  På  vilket
sätt denna verksamhet finansieras saknar
betydelse   i   fråga   om   kravet   på
tillstånd.   Inte  heller  skiljer   sig
rörelsereglerna  åt   beroende   på   om
företaget  lånar medel från  allmänheten
eller  ej.  Den svenska regleringen  har
alltså,  påpekar  regeringen  i  den  nu
aktuella   propositionen,   ett   vidare
tillämpningsområde  än  vad  som   krävs
enligt EG:s banksamordningsdirektiv.
I   lagen  om  kreditmarknadsbolag  har
angivits       vissa      fall       när
finansieringsverksamhet inte omfattas av
lagens  tillämpningsområde. Bland  annat
krävs       inte      tillstånd       om
finansieringsverksamheten   bedrivs   av
statlig eller kommunal myndighet, om det
är  fråga om handelskrediter eller om en
grupp         näringsidkare          med
intressegemenskap    tillgodoser     ett
finansieringsbehov och finansieringen av
verksamheten  inte sker  med  medel  som
lånats   upp  från  allmänheten.  Vidare
undantas  sådan  finansieringsverksamhet
som     drivs     av    de     regionala
utvecklingsbolagen,      dvs.       ALMI
Företagspartner  AB.  Av   propositionen
framgår  att regeringen har  för  avsikt
att  utöka kretsen över verksamheter som
inte       skall       behöva       vara
tillståndspliktig.  I  den  nyss  nämnda
lagrådsremissen   föreslås   att   vissa
riskkapitalbolag  och  vissa  stiftelser
skall           undantas            från
kreditmarknadsbolagslagens
tillämpningsområde.
I  motion  1995/96:N35 (m)  konstateras
att    regeringen   föreslår   att   det
nuvarande          undantaget          i
kreditmarknadsbolagslagen förlängs  till
slutet  av  år  1996. Sannolikt  innebär
detta,   anför  motionären,  att   lagen
kommer       att       fungera       med
undantagslösningen i  ytterligare  flera
år.   I  stället  borde  regeringen   ha
föreslagit grundläggande förändringar av
lagen   vad  gäller  synen  på   vanliga
företags    och   kreditmarknadsföretags
möjligheter         att          bedriva
finansieringsverksamhet.   Möjligheterna
för  vanliga företag att finansiera  sin
verksamhet  genom  att  låna  pengar  av
varandra  är, menar motionären, kraftigt
inskränkta  med nuvarande  lagstiftning.
Det  faktum att det saknas en långsiktig
lösning  vad  gäller lagstiftningen  för
finansieringsverksamhet     gör      att
företagsamheten  på  området  inte   kan
utvecklas, sägs det. I EU:s regler finns
ingenting  som hindrar att  den  svenska
lagen utformas så att företag ges större
rätt  att disponera sin likviditet. EU:s
banksamordningsdirektiv föreskriver  att
endast     finansieringsföretag      som
refinansierar sin verksamhet  genom  att
ta  emot  insättningar från  allmänheten
skall  omfattas  av  en  reglering.  Mot
denna  bakgrund föreslås i motionen  att
det  skall  uppdras  åt  regeringen  att
snarast  skapa ett klarare regelverk  på
detta  område  i  syfte  att  underlätta
företagens      finansieringsverksamhet.
Härvid            borde             EU:s
banksamordningsdirektiv beaktas.
Av  propositionen  framgår  att  det  i
olika  sammanhang  riktats  kritik   mot
kreditmarknadsbolagslagens   utformning.
De    synpunkter   som    refereras    i
propositionen  ansluter  till  dem   som
framförs  i  den  nu aktuella  motionen.
Regeringen instämmer i uppfattningen att
det  finns  motiv att se över lagen  men
anser  dock  att  översynen  fordrar  en
analys  med  ett  brett perspektiv.  Den
tidigare nämnda Banklagskommittén har  i
uppdrag        att       pröva        om
finansieringsverksamhet     som     inte
fullgörs     genom    upplåning     från
allmänheten   skall  omfattas   av   det
regelverk  som  följer  av  bl.a.   EG:s
banksamordningsdirektiv.       Kommittén
skall,  som  redan nämnts,  enligt  sina
direktiv   slutföra  sitt   arbete   vid
utgången av år 1996. Med hänsyn till  de
ingående  överväganden som  skall  göras
menar   dock  regeringen   att   en   ny
lagstiftning knappast kan träda i  kraft
före årsskiftet 1998/99.
I  denna  fråga har utskottet  tidigare
anfört (bet. 1994/95:NU29 s. 3) att  det
kan  medföra vissa nackdelar att  de  av
EG:s   bestämmelser   som   gäller   för
kreditinstitut   blir   tillämpliga   på
samtliga      bolag     som     bedriver
tillståndspliktig
finansieringsverksamhet  enligt  den  nu
gällande      kreditmarknadsbolagslagen.
Utskottet  hänvisade till att regeringen
enligt  uppgift övervägde att  genomföra
en   kartläggning   av   hur   begreppet
kreditinstitut avgränsas i olika  länder
inom  EU  och  av om det förekommer  att
andra    typer   av   institut   fullgör
uppgifter  som  i  Sverige  endast   får
utföras av kreditmarknadsbolag. Beroende
på  utfallet  av  en sådan  kartläggning
kunde  det enligt utskottet finnas  skäl
att  ändra området för tillståndspliktig
finansieringsverksamhet i Sverige  eller
modifiera  reglerna för  vissa  slag  av
sådan verksamhet.
Utskottet  konstaterar att  de  problem
som  tas upp i motionen är kända och att
Banklagskommittén har i uppdrag  att  på
ett   allsidigt  sätt  överväga  frågan.
Utskottet ser ingen anledning  till  att
föregripa  kommitténs arbete.  Samtidigt
har utskottet inte ändrat uppfattning  i
sakfrågan. Om studierna visar att sådana
begränsningar  föreligger  för   svenska
företag            att           bedriva
kreditmarknadsverksamhet     så      att
tillgången  på  potentiellt  riskkapital
väsentligt påverkas, jämfört med vad som
gäller  i  andra EU-länder,  bör  sådana
olikheter  elimineras.  Med  det   sagda
avstyrks motion 1995/96:N35 (m).
Lagförslagen

De  föreslagna lagändringarna tillstyrks
av  utskottet.  Dock föreslår  utskottet
vissa  justeringar i regeringens förslag
beträffande    kreditmarknadsbolagslagen
och       lagen      (1991:981)       om
värdepappersrörelse.    Ändringen     är
likalydande   och   innebär   att   även
verkställande                direktörens
ställföreträdare   innefattas    i    de
aktuella  bestämmelserna i båda lagarna.
Utskottets  förslag till ny  lydelse  av
berörda   paragrafer  i   nämnda   lagar
framgår  av  bilagorna 2 och  3.  Vidare
föreslår  utskottet vissa  redaktionella
förändringar  i  de  två   nyss   nämnda
lagarna,  med  innebörd som  framgår  av
utskottets hemställan under moment 4.

Hemställan

Utskottet hemställer
1.  beträffande  tillsyn  av  de
finansiella marknaderna
att     riksdagen    avslår    motion
1995/96:N34 yrkandena 2 och 3,
2.                     beträffande
rapporteringsplikt för revisorer
att     riksdagen    avslår    motion
1995/96:N34 yrkande 1,
3.   beträffande   regler    för
finansieringsverksamhet
att     riksdagen    avslår    motion
1995/96:N35,
4. beträffande lagförslagen
att  riksdagen antar de i proposition
1995/96:173 framlagda förslagen till
a) lag om ändring i bankrörelselagen
(1987:617),
b)     lag     om     ändring      i
bankaktiebolagslagen (1987:618),
c)  lag  om ändring i sparbankslagen
(1987:619),
d)    lag   om   ändring   i   lagen
(1995:1570) om medlemsbanker,
e)  lag om ändring i aktiekontolagen
(1989:827),
f)    lag   om   ändring   i   lagen
(1992:1610)  om  kreditmarknadsbolag,
dock med ändring
dels att 5 kap. 17 § erhåller lydelse
enligt  Utskottets  förslag i  bilaga
2,
dels  att  ordet  som  i 1 kap.  1  §
andra stycket 1 skall utgå,
g) lag om ändring i lagen (1991:981)
om   värdepappersrörelse,  dock   med
ändring
dels  att 6 kap. 9 § erhåller lydelse
enligt Utskottets förslag i bilaga 3,
dels att hänvisningen i 2 kap. 5 b  §
till  4 a §  skall ändras till
 5 a § ,
h)     lag     om     ändring      i
försäkringsrörelselagen (1982:713),
i) lag om ändring i lagen (1972:262)
om understödsföreningar,
j)    lag   om   ändring   i   lagen
(1990:1114) om värdepappersfonder,
k) lag om ändring i lagen (1992:701)
om        Konungariket       Sveriges
stadshypotekskassa,
l)    lag   om   ändring   i   lagen
(1980:1097) om Svenska skeppshypoteks-
kassan,
m) lag om ändring i lagen (1994:759)
om Sveriges allmänna hypoteksbank,
n)  lag om ändring i lagen (1996:38)
om    ändring    i   bankrörelselagen
(1987:617),
o)  lag om ändring i lagen (1950:272) om
rätt  för  utländska  försäkringsföretag
att driva försäkringsrörelse i Sverige.

Stockholm den 23 maj 1996

På näringsutskottets vägnar
Christer Eirefelt
I   beslutet  har  deltagit:   Christer
Eirefelt   (fp),  Karin   Falkmer   (m),
Reynoldh Furustrand (s), Mikael Odenberg
(m), Sylvia Lindgren (s), Kjell Ericsson
(c), Barbro Andersson (s), Chris Heister
(m),  Lennart  Beijer (v),  Dag  Ericson
(s),  Ola  Karlsson (m), Eva Goës  (mp),
Göran    Hägglund   (kds),    Nils-Göran
Holmqvist (s), Laila Bäck (s) och  Frank
Lassen (s).

Regeringens lagförslag

1 Förslag till lag om ändring i
bankrörelselagen (1987:617)


2 Förslag till lag om ändring i
bankaktiebolagslagen (1987:618)


3 Förslag till lag om ändring i
sparbankslagen (1987:619)

4 Förslag till lag om ändring i lagen
(1995:1570) om medlemsbanker

5 Förslag till lag om ändring i
aktiekontolagen (1989:827)

6 Förslag till lag om ändring i lagen
(1992:1610) om kreditmarknadsbolag

7 Förslag till lag om ändring i lagen
(1991:981) om värdepappersrörelse



8 Förslag till lag om ändring i
försäkringsrörelselagen (1982:713)

9 Förslag till lag om ändring i lagen
(1972:262) om understödsföreningar

10 Förslag till lag om ändring i lagen
(1990:1114) om värdepappersfonder

11 Förslag till lag om ändring i lagen
(1992:701) om Konungariket Sveriges
stadshypotekskassa

12 Förslag till lag om ändring i lagen
(1980:1097) om Svenska
skeppshypotekskassan

13 Förslag till lag om ändring i lagen
(1994:759) om Sveriges allmänna
hypoteksbank

14 Förslag till lag om ändring i lagen
(1996:38) om ändring i bankrörelselagen
(1987:617)
15 Förslag till lag om ändring i lagen
(1950:272) om rätt för utländska
försäkringsföretag att driva
försäkringsrörelse i Sverige

Av   utskottet  föreslagen  ändring   i
regeringens förslag till lag om  ändring
i       lagen       (1992:1610)       om
kreditmarknadsbolag
Regeringens                     förslag
Utskottets förslag

5 kap.
17 §
Ett       tillstånd      att       driva
finansieringsverksamhet som har  lämnats
ett kreditmarknadsbolag skall återkallas
av Finansinspektionen om
1.  bolaget  inte  inom  ett  år  efter
beviljande av tillstånd har börjat driva
sådan  rörelse  som  tillståndet  avser,
eller  om bolaget dessförinnan förklarat
sig avstå från tillståndet,
2.  bolaget under en sammanhängande tid
av  ett år inte drivit sådan rörelse som
tillståndet avser,
3.   bolaget  genom  att  överträda  en
bestämmelse som avses i 16  §  eller  på
annat sätt visat sig olämpligt att utöva
sådan rörelse som tillståndet avser,
4.  bolagets kapitalbas understiger det
minsta belopp som krävs enligt 4 kap.  1
§ andra eller tredje stycket och bristen
inte  har  täckts inom tre månader  från
det att den blev känd för bolaget,
5.  bolagets  egna kapital  understiger
två   tredjedelar  av  det  registrerade
aktiekapitalet  och  bristen  inte   har
täckts  inom tre månader efter  det  att
den blev känd för bolaget, eller
6.  någon som ingår  6.  någon som ingår
i bolagets           i bolagets
styrelse  eller  är  styrelse  eller  är
verkställande        verkställande
direktör       inte  direktör      eller
uppfyller  de  krav  dennes
som                  ställföreträdare
inte  uppfyller  de
anges i 2 kap. 1  §  krav som
första stycket 4.
anges i 2 kap. 1  §
första stycket 4.
Om      det     är   Om      det     är
tillräckligt    får  tillräckligt    får
inspektionen  i  de  inspektionen  i  de
fall  som  anges  i  fall  som  anges  i
första  stycket   2  första  stycket   2
eller  3  i stället  eller  3  i stället
för  att  återkalla  för  att  återkalla
tillståndet meddela  tillståndet meddela
varning. I fall som  varning. I fall som
avses    i   första  avses    i   första
stycket 4 och 5 får  stycket 4 och 5 får
inspektionen  medge  inspektionen  medge
förlängd  tid   för  förlängd  tid   för
täckande         av  täckande         av
bristen,   om   det  bristen,   om   det
finns     särskilda  finns     särskilda
skäl.  I  fall  som  skäl.  I  fall  som
avses    i   första  avses    i   första
stycket    6    får  stycket    6    får
tillstånd            tillstånd
återkallas bara  om  återkallas bara  om
Finansinspektionen   Finansinspektionen
först beslutat  att  först beslutat  att
anmärka   på    att  anmärka   på    att
personen  ingår   i  personen  ingår   i
styrelsen eller  är  styrelsen eller  är
verkställande        verkställande
direktör  och   han  direktör      eller
eller hon, sedan en  dennes
av     inspektionen  ställföreträdare
bestämd   tid    av  och  han eller hon,
högst  tre  månader  sedan     en     av
gått,   fortfarande  inspektionen
finns    kvar     i  bestämd   tid    av
styrelsen eller  är  högst  tre  månader
verkställande        gått,   fortfarande
direktör.            finns    kvar     i
styrelsen eller  är
verkställande
direktör      eller
dennes
ställföreträdare.
Om tillståndet - - - - - -  skall ske.
Ett  beslut   -  - - - -  -   fortsätta
verksamheten.
Av utskottet föreslagen ändring i
regeringens förslag till lag om ändring
i lagen (1991:981) om
värdepappersrörelse
Regeringens förslag  Utskottets förslag
6 kap.
9 § 8
Tillstånd  som - - - - - -  tillståndet
avser.
Ett  värdepappersbolags - - - - - - att
återkallas.
Ett  värdepappersbolags tillstånd skall
dessutom återkallas om:
1.  bolagets kapitalbas understiger det
minsta belopp som föreskrivs i
5  kap.  1  § andra stycket och  bristen
inte  har täckts inom tre månader  efter
det att den blev känd för bolaget, eller
2. någon som ingår   2. någon som ingår
i bolagets styrelse  i bolagets styrelse
eller            är  eller            är
verkställande        verkställande
direktör       inte  direktör      eller
uppfyller  de  krav  dennes
som  anges i 2 kap.  ställföreträdare
1  § första stycket  inte  uppfyller  de
4.                   krav som anges i  2
kap.   1  §  första
I fall som avses i  stycket 4.
tredje  stycket   2
får       tillstånd   I fall som avses i
återkallas bara  om  tredje  stycket   2
Finansinspektionen   får       tillstånd
först beslutat  att  återkallas bara  om
anmärka   på    att  Finansinspektionen
personen  ingår   i  först beslutat  att
styrelsen eller  är  anmärka   på    att
verkställande        personen  ingår   i
direktör  och   han  styrelsen eller  är
eller hon, sedan en  verkställande
av     inspektionen  direktör      eller
bestämd   tid    av  dennes
högst  tre  månader  ställföreträdare
gått,   fortfarande  och  han eller hon,
finns    kvar     i  sedan     en     av
styrelsen eller  är  inspektionen
verkställande        bestämd   tid    av
direktör.            högst  tre  månader
gått,   fortfarande
finns    kvar     i
styrelsen eller  är
verkställande
direktör      eller
dennes
ställföreträdare.
8   Senaste lydelse 1995:1597.

Innehållsförteckning

Ärendet                                1
Sammanfattning                         1
Propositionen                          1
Motionerna                             2
Utskottet                              2
Bakgrund                             2
Tillsyn av de finansiella
marknaderna                          3
Rapporteringsplikt för revisorer     5
Regler för finansieringsverksamhet   6
Lagförslagen                         8
Hemställan                           9
Bilagor
1. Regeringens lagförslag             11
2. Av utskottet föreslagen  ändring i
regeringens förslag till lag om
ändring i lagen om
kreditmarknadsbolag                   63
3. Av utskottet föreslagen ändring i
regeringens förslag till lag om ändring
i lagen om värdepappersrörelse    65