I betänkandet behandlar utskottet
regeringens proposition 1995/96:61
Former för verksamhet som är beroende
av statligt stöd, m.m. jämte tre
motioner som väckts med anledning av
propositionen och en motion från den
allmänna motionstiden år 1995.
I propositionen föreslår regeringen
att riksdagen godkänner ett förslag om
former för verksamhet som är beroende
av statligt stöd. Förslaget innebär att
när staten, tillsammans med en annan
part, engagerar sig i verksamhet som är
beroende av statligt stöd skall detta
ske främst genom att ett aktiebolag
eller en ideell förening bildas. Dessa
verksamhetsformer fyller enligt
regeringens uppfattning även de behov
som kommuner och landsting har av
privaträttsliga former för denna typ av
verksamhet.
Vidare föreslår regeringen att
riksdagen antar ett förslag till lag om
ändring i lagen (1994:1221) om
införande av stiftelselagen.
Lagförslaget innebär att bestämmelserna
i 6 kap. stiftelselagen om ändring m.m.
av ett stiftelseförordnande skall börja
tillämpas på stiftelser bildade av
offentliga rättssubjekt den 1 januari
1997, dvs. ett år senare än vad som
tidigare har beslutats.
Slutligen föreslås en utvidgning av
undantaget från stiftelselagens
tillämpningsområde i fråga om viss
kyrklig egendom av stiftelsekaraktär.
På lagutskottets begäran har
kulturutskottet avgivit yttrande i
ärendet. Yttrandet har fogats till
betänkandet som bilaga 2.
Utskottet tillstyrker bifall till
propositionens förslag.
Till betänkandet har fogats två
reservationer. I en reservation (m, c,
fp, mp) begärs förslag om en rättslig
reglering av anslagsberoende
verksamheter och propositionen avstyrks
i denna del och i den andra
reservationen (m) avstyrks regeringens
förslag om att skjuta fram
ikraftträdandet av 6 kap.
stiftelselagen.
Propositionen
I proposition 1995/96:61 föreslår
regeringen (Justitiedepartementet) -
efter hörande av Lagrådet - att
riksdagen antar det i propositionen
framlagda förslaget till lag om ändring
i lagen (1994:1221) om införande av
stiftelselagen (1994:1220).
Lagförslaget har intagits som bilaga 1
till betänkandet.
Vidare föreslås att riksdagen godkänner
regeringens förslag om
verksamhetsformer för statlig
verksamhet (avsnitt 4).
Motionerna
Motioner väckta med anledning av
proposition 1995/96:61
1995/96:L20 av Bengt Harding Olson (fp)
vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om ny associationsform
för anslagsberoende verksamhet.
1995/96:L21 av Elisabeth Fleetwood
m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att statens
engagemang på kulturområdet oftare bör
kunna ske i form av avtal med bl.a. nu
existerande men ombildade stiftelser.
1995/96:L22 av Stig Rindborg (m) vari
yrkas att riksdagen avslår regeringens
förslag om att 6 kap. stiftelselagen
skall börja tillämpas först den 1
januari 1997, dvs. ett år efter det att
stiftelselagen träder i kraft, avseende
stiftelser som har bildats av
offentliga rättssubjekt i enlighet med
vad som anförts i motionen.
Motion väckt under den allmänna
motionstiden 1994/95
1994/95:L209 av Bengt Silfverstrand och
Bo Bernhardsson (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om
ändring av stiftelselagen.
Utskottet
Inledning
Riksdagen antog våren 1994 en
stiftelselag som skall träda i kraft
den 1 januari 1996 (prop. 1993/94:9,
bet. LU12, rskr. 225, SFS 1994:1220).
Den nya lagen innehåller en utförlig
civilrättslig reglering av
stiftelseinstitutet. Någon
civilrättslig lagstiftning om
stiftelser har tidigare inte funnits i
Sverige.
Definitionen av stiftelsebegreppet
intar en central plats i den nya lagen.
Genom definitionen fastställs ramarna
för vilka förmögenhetsbildningar som
omfattas av stiftelsebegreppet. En
stiftelse uppkommer genom att egendom
enligt förordnande av en eller flera
stiftare avskiljs för att varaktigt
förvaltas som en självständig
förmögenhet för ett bestämt ändamål.
Bedömningen av om varaktighetskravet är
uppfyllt skall ske med utgångspunkt i
den egendom som avskilts för stiftelsen
och utan hänsynstagande till eventuella
utfästelser i förordnandet om
ytterligare tillskott.
Med denna definition av begreppet
stiftelse omfattar den nya lagen i
regel inte stiftelser som för sin
verksamhet är beroende av fortlöpande
ekonomiskt stöd. I sådana fall kan man
nämligen inte anse att den avskilda
egendomen varaktigt skall förvaltas av
stiftelsen. I en övergångsbestämmelse
till lagen föreskrivs dock att
anslagsberoende stiftelser som har
tillkommit före lagens ikraftträdande
skall omfattas av lagen. Några nya
sådana stiftelser kommer emellertid
inte att kunna bildas sedan
stiftelselagen trätt i kraft.
Konsekvenserna härav togs upp till en
ingående prövning i samband med
behandlingen av förslaget till
stiftelselag. Övervägandena ledde till
att lagutskottet i sitt av riksdagen
godkända betänkande förordade att
regeringen skulle återkomma till
riksdagen med förslag till rättslig
reglering av sådan anslagsberoende
verksamhet som till följd av
definitionen av stiftelsebegreppet i
stiftelselagen inte kommer att kunna
anordnas i stiftelseform. En sådan
rättslig reglering borde
tillhandahållas samtidigt med
stiftelselagens ikraftträdande. För att
detta skulle vara möjligt uppsköts
ikraftträdandet av stiftelselagen till
den 1 januari 1996.
I förevarande proposition föreslår
regeringen att riksdagen godkänner ett
förslag om former för verksamhet som är
beroende av statligt stöd. Förslaget
innebär att när staten tillsammans med
en annan part engagerar sig i
verksamhet som är beroende av statligt
stöd, skall detta ske genom att ett
aktiebolag eller en ideell förening
bildas. Dessa verksamhetsformer
tillgodoser enligt regeringens
uppfattning även de behov som kommuner
och landsting har av privaträttsliga
former för denna typ av verksamhet.
Vidare föreslår regeringen att
riksdagen antar ett förslag till lag om
ändring i lagen (1994:1221) om
införande av stiftelselagen.
Lagförslaget innebär dels att
bestämmelserna i 6 kap. stiftelselagen
om ändring m.m. av ett
stiftelseförordnande skall börja
tillämpas på stiftelser bildade av
offentliga rättssubjekt den 1 januari
1997, dvs. ett år senare än vad som
tidigare ha beslutats, dels en
utvidgning av undantaget från
stiftelselagens tillämpningsområde i
fråga om viss kyrklig egendom av
stiftelsekaraktär.
Förslagen om formerna för verksamhet
som är beroende av statligt stöd och
lagförslaget såvitt avser 6 kap.
stiftelselagen grundar sig på
delbetänkandet (SOU 1994:147) Former
för statlig verksamhet som Utredningen
om verksamheter som är beroende av
statligt stöd överlämnade i november
1994. Lagförslaget som rör den kyrkliga
egendomen bygger på en framställning
från Kammarkollegiet till
Justitiedepartementet. Betänkandet och
framställningen har remissbehandlats.
Utskottet behandlar nedan under skilda
rubriker förslagen i propositionen samt
motionerna.
Formerna för anslagsberoende verksamhet
Offentligt understödd verksamhet på
kulturområdet har sedan länge ofta
bedrivits i stiftelseform, och frågan
om en lämplig organisationsform för
sådan verksamhet belystes i en
proposition år 1974 om den statliga
kulturpolitiken. Där konstaterades att
det är svårt att ge en generell
rekommendation om lämplig företagsform.
Valet måste göras med hänsyn till
förhållandena i det enskilda fallet.
Från den utgångspunkten är det, enligt
vad som framhölls i propositionen,
angeläget att samhället tillhandahåller
företagsformer som är anpassade till
den verksamhet som bedrivs på
kulturområdet. Frågan om
organisationsform för
kulturinstitutionerna borde enligt
propositionen övervägas i samband med
den av riksdagen begärda utredningen om
en stiftelselag.
I enlighet med det sagda gav
regeringen Stiftelseutredningen år 1975
(Ju 1975:1) i uppdrag att överväga hur
kulturinstitutioner bör utformas i
organisatoriskt hänseende. I direktiven
till utredningen anfördes att skilda
organisationsformer kunde behöva
utarbetas alltefter de behov som olika
typer av kulturinstitutioner har och
att stiftelseformen inte genomgående
torde vara att föredra. I de fall
stiftelseformen skulle vara aktuell,
kunde det enligt direktiven finnas
behov av särskilda regler.
Stiftelseutredningen upphörde år 1983
utan att ha slutfört sitt uppdrag och
arbetet bedrevs därefter i
Justitiedepartementet, som i en
promemoria, Ds 1987:14 Stiftelser,
presenterade ett förslag till
stiftelselag. I promemorian
konstaterades att avsaknaden av en
civilrättslig lagstiftning om
stiftelser har lockat staten att
använda beteckningen stiftelse på organ
av självägande natur som ligger vid
sidan om det traditionella
stiftelsebegreppet. Stiftelsebildningar
som förutsätter att staten regelbundet,
t.o.m. årligen, tillskjuter nya medel
till stiftelsen angavs som exempel. Mot
denna bakgrund ansågs starka skäl tala
för att staten skall ha möjlighet att
bilda stiftelser under andra
förutsättningar än de som gäller för
övriga stiftare. Det föreslogs därför
att lagen som en sidoform av stiftelse
skulle omfatta stiftelser som har
inrättats under medverkan av staten.
Det framstod enligt promemorian inte
som motiverat att alla de regler som
bör gälla för en vanlig stiftelse -
särskilt reglerna om den offentliga
tillsynen - också skulle tillämpas på
en av staten bildad stiftelse. Som
beteckning på en sådan sidoform
föreslogs anslagsstiftelse .
Promemorians förslag i fråga om
anslagsstiftelser mötte invändningar
från flera remissinstanser därför att
förslaget i den delen endast omfattade
stiftelser som inrättats under
medverkan av staten. Särskilt framhölls
att anslagsstiftelser måste kunna
bildas även när landsting och
primärkommuner medverkar som stiftare.
I en revisionsrapport, Stiftelser för
statlig verksamhet, redovisade
Riksrevisionsverket (RRV) år 1990 ett
regeringsuppdrag att ta fram riktlinjer
för användningen av stiftelseformen för
statlig verksamhet. RRV tog
promemorieförslaget till utgångspunkt
och riktade stark kritik mot förslaget
om anslagsstiftelser. En sådan
stiftelseform skulle enligt verket vara
oförenlig med det allmänna
stiftelsebegreppet. RRV framhöll i
rapporten att en särskild statlig
stiftelseform inte borde införas.
Staten borde i stället ansluta sig till
det allmänna stiftelsebegreppet. Om
däremot en allmän reglering av det
slags verksamhet som enligt
promemorieförslaget skulle bedrivas i
anslagsstiftelser är motiverad, borde
enligt verket en annan beteckning än
stiftelse användas för sådana
organisationer. Den restriktivitet som
bör ligga i ett nytt och enhetligt
stiftelsebegrepp kräver, enligt vad RRV
framhöll, att alternativ utvecklas för
de stiftelser som inte längre uppfyller
de grundläggande rekvisiten för en
stiftelse.
På grundval av rekommendationerna i
RRV-rapporten lade regeringen år 1991 -
i avvaktan på kommande utredningsarbete
- fast vissa principer för användningen
av stiftelseformen i statlig verksamhet
(se prop. 1990/91:100, bil. 1, s. 60
f.). Rent allmänt förordades en
restriktiv hållning till statlig
verksamhet i stiftelseform.
Myndigheterna borde inte medverka som
stiftare eller via statuter skaffa sig
avgörande inflytande över stiftelser.
Endast vid ett partssammansatt agerande
där ingen annan verksamhetsform finns
att tillgå skulle stiftelseformen kunna
övervägas för statlig verksamhet. Som
ytterligare förutsättning för
användning av stiftelseformen borde
dessutom föreligga behov av ekonomisk
samverkan med annan part jämte behov av
en självständig framtoning. Därtill
borde det vara fråga om en väl
avgränsad verksamhet. Enligt de nämnda
principerna borde stiftelseformen dock
inte användas om verksamheten helt
finansieras av staten, om den är av
allmänt intresse eller om den kräver en
omfattande styrning. Även den tidigare
regeringen ställde sig bakom den
restriktiva hållningen till statlig
verksamhet i stiftelseform (se prop.
1991/92:100, bil. 1, s. 41).
Mot denna bakgrund kunde utskottet vid
behandlingen av förslaget till
stiftelselag våren 1994 konstatera att
synen på statlig verksamhet i
stiftelseform undergått betydande
förändringar under den långa tidsrymd
som lagstiftningsärendet hade beretts.
Detsamma kunde enligt utskottet sägas
om uppfattningen om hur
stiftelsebegreppet - särskilt med
avseende på de s.k. anslagsstiftelserna
- bör avgränsas.
Propositionen med förslag till ny
stiftelselag innehöll inte någon
anvisning om hur sådan anslagsberoende
verksamhet som inte längre kommer att
kunna arrangeras i stiftelseform i
fortsättning skall organiseras i
rättsligt hänseende. I den delen
anförde regeringen att frågan om en
lämplig organisation för verksamheter
som är beroende av statliga anslag och
som inte bör bedrivas i myndighetsform
bör övervägas utifrån helt andra
utgångspunkter än som kunde ske inom
ramen för det då aktuella lagstiftnings
ärendet. Det borde därför ske i annat
sammanhang, och regeringen sade sig ha
för avsikt att senare ta initiativ till
det. Med hänsyn härtill, anförde
regeringen vidare, var det för statens
del inte lämpligt att komplettera det
allmänna stiftelsebegreppet med en
särskild stiftelseform för
anslagsberoende, självägande organ.
Enligt regeringen borde det inte heller
komma i fråga att göra någon annan
bedömning för kommunernas och
landstingskommunernas vidkommande.
I sitt yttrande till lagutskottet
(yttr. 1993/94:KrU2y) erinrade
kulturutskottet om att ett stort antal
kulturinstitutioner numera drivs i
stiftelseform och att många av dessa
har en eller flera kommuner, ett
landsting eller kommuner och landsting
tillsammans som stiftare. I vissa men
relativt få fall är staten ensam
huvudman för en kulturinstitution som
är en stiftelse. Kulturutskottet gjorde
bedömningen att det även i
fortsättningen kommer att finnas ett
betydande behov av att ha en
organisationsform för
kulturverksamheter som är beroende av
anslag från stat, kommun eller
landsting och som inte bör bedrivas i
myndighetsform. Utskottet grundade sin
bedömning på de goda erfarenheter som
finns från de senaste årtiondena av
verksamheter på kulturområdet som
bedrivs i stiftelseform.
Kulturutskottet delade den av
regeringen redovisade uppfattningen att
frågan om lämplig organisationsform för
ifrågavarande verksamheter bör
övervägas från helt andra
utgångspunkter än som kan ske inom
ramen för det då föreliggande
lagstiftningsärendet. Vidare
konstaterade kulturutskottet att det i
propositionen saknades ett klart
ställningstagande från regeringens sida
som ger stöd för att det inom en nära
framtid kommer till stånd konkreta
överväganden om lämplig
organisationsform för
kulturverksamheter som är beroende av
anslag från stat, kommun eller
landsting och som inte bör bedrivas i
myndighetsform. Kulturutskottet ansåg
därför - med beaktande av det påtagliga
behov av sådana överväganden som
konstaterats föreligga redan tjugo år
tidigare - att lagutskottet borde
föreslå riksdagen att som sin mening
tillkännage att regeringen snarast
borde förelägga riksdagen förslag till
lämplig organisationsform för de
anslagsberoende kulturverksamheterna.
Vid behandlingen av regeringens
förslag till stiftelselag våren 1994
ansåg lagutskottet det anmärkningsvärt
att propositionen varken innehöll något
konkret förslag eller någon anvisning
om hur frågan på annat sätt kunde lösas
i anslutning till stiftelselagens
ikraftträdande. Förutsatt en strikt
tillämpning av riktlinjerna för
användningen av stiftelseformen i
statlig verksamhet skulle denna brist
enligt utskottet inte innebära något
större problem på det statliga området.
Utskottet framhöll att förhållandet är
ett helt annat på den kommunala och den
landstingskommunala sidan, vilket också
hade framgått av en framställning från
Kommunförbundet, av kulturutskottets
yttrande samt av de motioner som väckts
med yrkande om att även
anslagsstiftelser skulle omfattas av
stiftelselagen. I ärendet väckta
motionsyrkanden till förmån för
anslagsstiftelser utgjorde enligt
utskottets mening tecken på att det
föreligger ett praktiskt behov av en
rättslig reglering av sådana
organisationer. Enligt utskottet borde
det dock inte komma i fråga att i
stiftelselagen införa regler om
anslagsstiftelser, en ordning som
skulle stå i strid med det
stiftelsebegrepp som föreslogs.
Lagutskottet framhöll särskilt att det
dr en självklar angelägenhet när en ny
lagstiftning skall införas att tillse
att de nya reglerna svarar mot
praktiska behov och anpassas till
villkoren i övrigt för den verksamhet
som skall regleras. Därtill måste
lagstiftaren även vara observant på att
ett nytt regelsystem inte medför
negativa effekter på sådana områden som
inte direkt omfattas av regleringen.
Enligt utskottets mening hade den
senare aspekten, såvitt gäller
anslagsberoende verksamheter av det
slag som traditionellt har bedrivits i
stiftelseform, inte fått tillräcklig
uppmärksamhet i lagstiftningsärendet.
Utskottet ansåg därför, i likhet med
vad kulturutskottet hade uttalat i
ärendet (yttr. 1993/94:KrU2y), att
påtagliga behov talade för att
regeringen borde återkomma till
riksdagen med förslag till regler om
hur den rättsliga regleringen av
anslagsberoende verksamheter bör
anordnas.
Utskottet noterade i sammanhanget att
regeringen nyligen hade beslutat om
direktiv för en särskild utredare med
uppdrag att utreda frågan om en lämplig
form för finansiering av framtida
verksamheter som fortlöpande är
beroende av statligt stöd men som inte
bör bedrivas i myndighetsform.
Utredaren skulle vidare enligt
direktiven (dir. 1994:20) göra en
förutsättningslös översyn av befintliga
stiftelser som är beroende av statligt
stöd och därefter lämna förslag om
bl.a. hur verksamheten skall vara
finansierad i framtiden. Utskottet
kunde konstatera att utredningen inte
skulle befatta sig med frågan hur
anslagsberoende verksamheter rättsligt
skulle kunna ordnas. Mot den bakgrunden
ansåg utskottet det inte vara
realistiskt att anta att regeringen
skulle kunna återkomma till riksdagen
med ett lagstiftningsförslag i sådan
tid att en lagreglering skulle hinna
träda i kraft endast en kortare tid
efter den 1 januari 1995, vid vilken
tidpunkt stiftelselagen enligt
regeringens förslag skulle träda i
kraft. I den situationen var det enligt
utskottet nödvändigt att senarelägga
stiftelselagens ikraftträdande för att
undvika de praktiska komplikationer som
skulle bli följden av att det skulle
saknas rättsliga regler, anpassade för
anslagsberoende verksamheter. I
enlighet härmed förordade utskottet i
sitt av riksdagen godkända betänkande
att regeringen skulle lägga fram
förslag till rättslig reglering av
diskuterat slag i sådan tid att en
lagstiftning därom skulle kunna träda i
kraft samtidigt med stiftelselagen,
dvs. den 1 januari 1996.
I förevarande proposition anför
regeringen att statlig verksamhet bör
bedrivas i myndighetsform. I några fall
kan det dock vara aktuellt att låta en
statlig uppgift utföras i en
privaträttslig verksamhetsform. Sådana
överväganden kan vara aktuella då det
finns statsfinansiella eller andra skäl
för staten att samverka med någon
annan. Men även i vissa fall då staten
själv finansierar och driver en
verksamhet kan behovet av en
självständig framtoning för
verksamheten utgöra skäl för att
utnyttja en privaträttslig
verksamhetsform. Om en statlig uppgift
innefattar myndighetsutövning måste
delegeringen ske med stöd av lag.
När en privaträttslig form krävs för
statlig verksamhet som är beroende av
återkommande tilldelning av
anslagsmedel skall enligt propositionen
främst formerna aktiebolag och ideell
förening användas. Dessa
verksamhetsformer är enligt vad
regeringen framhåller lämpliga också
för motsvarande verksamheter i kommuner
och landsting. Förslaget överensstämmer
med det förslag som lagts fram i
betänkandet (SOU 1994:147) Former för
statlig verksamhet. I utredarens
uppdrag har dock inte ingått frågan att
överväga en alternativ juridisk form
för anslagsberoende verksamheter i
enlighet med riksdagens begäran.
Regeringen konstaterar att sådan
verksamhet som tidigare skulle ha getts
formen anslagsstiftelse i
fortsättningen antingen skall ges
myndighetsformen eller någon av de
nämnda privaträttsliga formerna. Övriga
verksamhetsformer har enligt regeringen
egenskaper som antingen gör dem
olämpliga för statlig verksamhet över
huvud taget eller som inte passar för
verksamhet som är beroende av statligt
stöd. Beträffande aktiebolagsformen
anförs som en fördel att den är väl
reglerad och att det inte finns några
begränsningar i aktiebolagslagen i
fråga om vilken typ av verksamhet som
kan bedrivas i ett aktiebolag, dvs.
även annan verksamhet än
näringsverksamhet kan bedrivas där. Som
exempel på verksamhet som nu bedrivs i
aktiebolagsform nämns Dramaten och
Operan, som båda är av staten helägda
bolag. Enligt regeringen kan
verksamhetsformen ideell förening
övervägas i sådana fall där det hos en
större krets finns intresse för den
uppgift som skall delegeras. Det saknas
visserligen lagstiftning om ideella
föreningar, men regeringen hänvisar
till de generella principer, till
praxis och litteratur som finns på
området.
De skäl som anförs till stöd för
användningen av aktiebolags- och
föreningsformerna kan enligt regeringen
också vara giltiga för motsvarande
verksamheter i kommuner och landsting.
Regeringen medger dock att även andra
verksamhetsformer kan vara aktuella på
det kommunala området samt framhåller
att det får ankomma på respektive
kommun eller landsting att utifrån
gällande lagstiftning bestämma vilken
verksamhetsform som skall väljas.
Utredningen om verksamhet som är
beroende av statligt stöd har
föreslagit att det bör ställas samma
krav i fråga om anslagsframställning,
årsredovisning och revision på de
aktiebolag och ideella föreningar som
får särskilt organisationsanslag som på
myndigheter. Kraven bör regleras i
bolagsordningen respektive
föreningsstadgarna eller i avtal mellan
staten och bolaget respektive
föreningen. Regeringen säger sig i
princip dela utredningens uppfattning
samt framhåller att kraven på hur de
statliga medlen skall användas i ökad
utsträckning bör preciseras i
tidsbegränsade avtal.
I motion L20 av Bengt Harding Olson
(fp) erinras om att de
offentligrättsliga organen allt oftare
utnyttjar andra verksamhetsformer än
myndighetsformen. Särskilt gäller detta
när det finns skäl att samverka med
andra parter. En sådan samverkan blir
allt viktigare på allt fler områden för
att uppnå viktiga gemensamma mål. Till
följd av det rättsläge som uppstår i
och med stiftelselagens ikraftträdande
den 1 januari 1996 gäller det enligt
motionären att finna lämpliga rättsliga
former för anslagsberoende verksamhet.
Motionären anser att regeringen har
avvisat riksdagens begäran om ett
sådant förslag i och med att den i
stället har hänvisat anslagsberoende
verksamheter till att bedrivas som
aktiebolag eller ideella föreningar.
Förslaget har mött invändningar från
olika håll, och de föreslagna formerna
dr inte anpassade för ändamålet. De
skapar enligt motionären i stället
särskilda problem för kommuner och inom
kulturområdet. Fortfarande saknas en
grundläggande analys för att tillskapa
en ny och lämplig associationsform som
garanterar erforderlig långsiktighet,
nödvändig flexibilitet och en klar
ansvarsfördelning mellan medverkande
parter. Till följd av det anförda bör
riksdagen enligt motionären förnya sin
tidigare begäran om förslag på en
lämplig associationsform för
anslagsberoende verksamheter. Med
hänsyn till den korta tid som återstår
inför stiftelselagens ikraftträdande
anser motionären att propositionens
förslag bör godtas och att de däri
anvisade verksamhetsformerna tills
vidare får användas.
Kulturutskottet anser i sitt yttrande
att de skäl inte är övertygande som
anförts i propositionen för att det
inte finns behov av en särskild
organisationsform för bl.a.
kulturverksamheter som är beroende av
anslag från stat, kommun eller
landsting och som inte bör bedrivas i
myndighetsform. Utskottet finner att de
synpunkter som anfördes i yttrandet
till lagutskottet över propositionen
med förslag till stiftelselag
fortfarande har bärkraft (se yttr.
1993/94:KrU2y). Vidare anser
kulturutskottet att det finns starka
skäl som talar för att riksdagen bör
upprepa sin begäran om att regeringen
snarast skall förelägga riksdagen
förslag om lämplig organisationsform
för anslagsberoende verksamheter.
Kulturutskottet pekar därvid på att det
under remissbehandlingen av det förslag
som läggs fram i den nu aktuella
propositionen har framhållits från
kultursektorn - både den statliga och
den kommunala - att det finns behov av
en ny associationsform för
kulturinstitutioner eller för regler
som innebär att anslagsstiftelser skall
få bildas och falla in under
stiftelselagens regler. Bl.a. har
Statens kulturråd låtit göra en studie
för att undersöka om det utomlands
finns modeller som kan användas i vårt
land. Kulturutskottet erinrar - med
anledning av regeringens förslag om
användande av ideella föreningar - om
att det i den angivna studien påpekas
att det kan föreligga en risk för att
en organisation som man antagit vara en
ideell förening kan komma att bli
klassificerad som ett enkelt bolag om
medlemsantalet de facto är statiskt.
Kulturutskottet utgår i sitt yttrande
från att lagutskottet beaktar denna
fråga vid sitt ställningstagande till
propositionens förslag.
Beträffande motion L20 anser
kulturutskottet i likhet med motionären
att det inte är lämpligt att
stiftelselagens ikraftträdande skjuts
upp ytterligare i avvaktan på det
förslag som riksdagen redan har
efterfrågat. Utskottet anser sig därför
- med den reservation som kan
föranledas av lagutskottets bedömning
när det gäller användningen av formen
ideell förening - kunna dela den
uppfattning som kommer till uttryck i
propositionen att av de
verksamhetsformer som nu står till buds
bör i framtiden aktiebolaget och den
ideella föreningen främst komma i fråga
då en privaträttslig form krävs för
statlig verksamhet som är beroende av
återkommande tilldelning av anslags
medel. Kulturutskottet ansluter sig
också till vad som i propositionen
anförs om statligt engagemang genom
avtal med annan part.
I likhet med kulturutskottet nödgas
lagutskottet konstatera att varken den
föregående eller den nuvarande
regeringen har föranstaltat om en
utredning som kan läggas till grund för
förslag till en sådan rättslig
reglering av anslagsberoende verksamhet
som riksdagen efterlyst. Lagutskottet
kan också ställa sig bakom
kulturutskottets bedömning om behovet
av en alternativ privaträttslig form
för sådan anslagsberoende verksamhet
som inte bör bedrivas i myndighetsform.
När det gäller de av regeringen
förordade formerna för sådan verksamhet
vill utskottet beträffande aktiebolaget
göra det påpekandet att
aktiebolagsformen - även om den i och
för sig kan användas för den verksamhet
som nu diskuteras och i en del fall
också är lämplig för det - är utformad
med utgångspunkt i näringslivets behov.
Även användningen av formen ideell
förening kan bli problematisk. Enligt
utskottets mening är det viktigt att
tillse, om den ideella föreningen skall
användas som verksamhetsform, att man
skapar en organisation som har
tillräckliga drag av ideell förening
för att en sådan skall anses föreligga
också i juridisk mening. Utskottet kan
för sin del inte utesluta att det slag
av anpassningar som i det syftet måste
göras kan innebära att den ideella
föreningen inte blir en så användbar
verksamhetsform för anslagsberoende
verksamheter som regeringen har
förutsatt vid utformningen av
propositionens förslag.
Mot bakgrund av det anförda kan det
enligt utskottets mening i vart fall
för närvarande inte uteslutas att det
kan krävas en ny rättslig form vid
sidan av aktiebolaget och den ideella
föreningen för att helt tillfredsställa
behovet av rättslig reglering för de
skilda slags verksamheter som är
beroende av fortlöpande statligt stöd.
Utskottet utgår från att regeringen med
uppmärksamhet följer frågan och om
något år återkommer till riksdagen med
en redovisning härav samt förslag till
en ny rättslig reglering om ett sådant
behov har visat sig föreligga. Något
tillkännagivande från riksdagens sida
är därför inte erforderligt. Utskottet
avstyrker med det sagda bifall till
motion L20 och tillstyrker
propositionen i denna del.
Utskottet övergår därmed till att
behandla en fråga som gäller den
fortsatta verksamheten i nu verksamma
stiftelser. I motion L21 anför Elisa
beth Fleetwood m.fl. (m) att det
framför allt på kulturområdet finns
anledning att använda sig av andra
samarbetsformer än aktiebolaget och den
ideella föreningen när det finns fler
intressenter än de offentliga.
Motionärerna pekar på att många
kulturella verksamheter bedrivs i
stiftelser som svarar mot den nya
lagens krav. Med tanke på
stiftelseformens fördelar är det
viktigt att dessa kan fortsätta i denna
form, men utan att stat, landsting
eller kommun kvarstår som stiftare. De
offentliga bidragen kan i stället
regleras genom avtal där stiftelsens
ansvar och skyldigheter preciseras,
liksom villkoren för lämnade anslag.
Motionärerna begär ett tillkännagivande
om att det offentliga engagemanget på
kulturområdet oftare bör ske i form av
avtal med bl.a. nu existerande men
ombildade stiftelser.
Regeringen framhåller i propositionen
att kraven på hur de statliga medlen
skall användas i ökad utsträckning bör
preciseras i tidsbegränsade avtal. Som
kulturutskottet påpekar stämmer detta i
viss utsträckning överens med vad som
anförs i motion L21. I slutbetänkandet
av Utredningen om verksamheter som är
beroende av statligt stöd, Omprövning
av statliga åtaganden (SOU 1995:93),
har utredaren redovisat en
förutsättningslös översyn av bl.a.
stiftelser som fortlöpande är beroende
av statliga medel samt lämnat förslag
om hur verksamheten bör vara
organiserad och finansierad i
framtiden. Betänkandet har ännu inte
remitterats. Den fråga som motionärerna
tar upp har ett uppenbart samband med
utredningsförslaget. Enligt utskottets
mening bör den fortsatta beredningen av
utredningsförslaget inte föregripas,
något som ett ställningstagande från
riksdagens sida till motionsyrkandet i
viss mån skulle innebära. Utskottet
avstyrker med det sagda bifall till
motion L21.
Ändring av föreskrifter i vissa
stiftelseförordnanden
Stiftelselagens 6 kap. innehåller
regler om ändring m.m. av föreskrifter
i ett stiftelseförordnande. Enligt
huvudregeln i 1 § får styrelsen eller
förvaltaren inte utan tillstånd av
Kammarkollegiet ändra eller upphäva
eller i särskilt fall åsidosätta
föreskrifter i stiftelseförordnandet
som avser i paragrafen närmare angivna
frågor. Föreskrifterna får vidare
ändras, upphävas eller i särskilt fall
åsidosättas endast om de på grund av
ändrade förhållanden inte längre kan
följas eller har blivit uppenbart
onyttiga eller uppenbart stridande mot
stiftarens avsikt eller om det finns
andra särskilda skäl.
Stiftelselagens 6 kap. kommer att
gälla för alla stiftelser. Några
lagregler om ändring av
stiftelseförordnanden för stiftelser
som har bildats av offentliga
rättssubjekt gäller inte i dag.
Regeringen lämnar tillstånd efter en
icke lagbunden prövning till ändring av
sådana stiftelseförordnanden.
I propositionen föreslår regeringen
att för sådana stiftelser som är
bildade av eller tillsammans med
staten, en kommun, ett landsting eller
en kyrklig kommun skall stiftelselagens
sjätte kapitel börja tillämpas först
efter den 1 januari 1997, dvs. ett år
efter det att stiftelselagen träder i
kraft. Förslaget skall ses mot bakgrund
av att regeringen överväger en annan
ordning än den som anges i
stiftelselagen för ändring av
förordnanden för stiftelser som har
bildats av offentliga rättssubjekt. I
propositionen anges att resultatet av
dessa överväganden troligen kommer att
presenteras för riksdagen under våren
1996 och att eventuella lagändringar
avses träda i kraft den 1 januari 1997.
För att undvika att stiftelselagens
bestämmelser först börjar gälla för
sådana stiftelser och sedan ändras
föreslår regeringen att 6 kap.
stiftelselagen inte skall börja
tillämpas på stiftelser bildade av
offentliga rättssubjekt innan
bestämmelserna kan träda i kraft i sin
nya lydelse. Den nuvarande ordningen
kommer därigenom att gälla ytterligare
ett år för dessa stiftelser, dvs. att
regeringen lämnar tillstånd till
ändring efter en icke lagbunden
prövning.
I motion L22 invänder Stig Rindborg
(m) mot förslaget om ändrat
ikraftträdande av 6 kap. stiftelselagen
beträffande stiftelser som har bildats
av offentliga rättssubjekt. Förslaget
framstår enligt motionären som en
fortsättning på det arbete som pågår
med att göra kommuner och landsting mer
och mer osjälvständiga. För redan
existerande stiftelser förefaller den
aviserade lagstiftningen innebära
bestämmelser som torde strida mot
grundläggande rättsliga principer.
Stiftelselagen kommer enligt motionären
att ge utrymme för en rimlig ordning
vad gäller möjligheterna att ändra en
verksamhet som bl.a. staten bedriver i
stiftelseform. Regeringens förslag
innebär att dessa stiftelser skall
särbehandlas, vilket är ett betydande
avsteg från stiftelselagen utan att
regeringen anfört några väsentliga skäl
härför. Riksdagen bör därför avslå
propositionen i denna del.
I motion L209 av Bengt Silfverstrand
och Bo Bernhardsson (s) erinras om att
bestämmelserna i 6 kap. stiftelselagen
om upphävande av föreskrifter i
stiftelseförordnande kommer att gälla
även för nu befintliga stiftelser som
har bildats av staten. Motionärerna
anser under hänvisning till bl.a. de
högskole- och forskningsstiftelser som
beslutades under den föregående
mandatperioden att stiftelselagen måste
revideras när det gäller
förutsättningarna för permutation av
stiftelser som har bildats under
medverkan av staten. Detta måste ske
innan lagen träder i kraft den 1
januari 1996.
Enligt propositionen avser regeringen
att ompröva den fortsatta existensen
när det gäller stiftelser som är
beroende av statliga anslag. Enligt
utskottet är det rimligt att detta kan
ske utan hinder av de nya
förutsättningar som stiftelselagen från
den 1 januari 1996 ställer upp.
Utskottet tillstyrker därför
regeringens förslag såvitt det avser
ändrat ikraftträdande av 6 kap.
stiftelselagen för stiftelser som har
bildats av offentliga rättssubjekt.
Ställningstagandet innebär att
önskemålen i motion L209 är
tillgodosedda samt att motion L22 bör
avslås.
Mot de delar av propositionen som inte
särskilt har berörts har utskottet
ingen erinran.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande verksamhetsformer
för statlig verksamhet
att riksdagen med avslag på motion
1995/96:L20 godkänner regeringens
förslag i denna del,
res. 1 (m, c, fp, mp)
2. beträffande stiftelser på
kulturområdet
att riksdagen avslår motion
1995/96:L21,
3. beträffande ikraftträdandet av
6 kap. stiftelselagen
att riksdagen med avslag på
motionerna 1994/95:L209 och
1995/96:L22 antar regeringens
förslag till lag om ändring i lagen
(1994:1221) om införande av
stiftelselagen (1994:1220), såvitt
avser
1 §,
res. 2 (m)
4. beträffande lagförslaget i
övrigt
att riksdagen antar regeringens
förslag till lag om ändring i lagen
(1994:1221) om införande av
stiftelselagen (1994:1220) i den mån
förslaget inte omfattas av vad
utskottet hemställt ovan.
Stockholm den 23 november 1995
På lagutskottets vägnar
Agne Hansson
I beslutet har deltagit: Agne Hansson
(c), Anita Persson (s), Bengt Kronblad
(s), Rolf Dahlberg (m), Carin Lundberg
(s), Rune Berglund (s), Stig Rindborg
(m), Karin Olsson (s), Eva Arvidsson
(s), Henrik S Järrel (m), Bengt Harding
Olson (fp), Inger Segelström (s), Tanja
Linderborg (v), Sven-Erik Österberg
(s), Göran R Hedberg (m), Yvonne
Ruwaida (mp) och Birgitta Carlsson (c).
Reservationer
1. Verksamhetsformer för statlig
verksamhet (mom.1)
Agne Hansson (c), Rolf Dahlberg (m),
Stig Rindborg (m), Henrik S Järrel (m),
Bengt Harding Olson (fp), Göran R
Hedberg (m), Yvonne Ruwaida (mp) och
Birgitta Carlsson (c) anser
dels att den del av utskottets yttrande
som på s. 9 börjar med Även
användningen och på s. 10 slutar med
denna del. bort ha följande lydelse:
Beträffande användningen av formen
ideell förening är situationen
sannolikt mer problematisk. I den
studie som Statens kulturråd låtit göra
och som kulturutskottet hänvisar till
pekas på den principiella
gränsdragningen i svensk rätt mellan
bolag (med undantag för aktiebolaget)
och föreningar. Bolaget anses som en
organisation för ett mer eller mindre
bestämt antal medlemmar, medan
föreningen är en organisation för ett
växlande antal medlemmar. Med
utgångspunkt i denna skiljelinje mellan
bolag och förening varnas i studien för
den risk som kan ligga i att en
organisation som man antagit vara en
ideell förening kan komma att bli
klassificerad som ett enkelt bolag om
medlemsantalet de facto är statiskt.
Detta skulle i så fall leda till att
organisationen inte vinner ställning
som juridisk person och att den eller
de som företräder organisationen blir
personligt ansvariga för dess
förpliktelser. Enligt utskottets mening
borde denna fråga, som inte har
diskuterats i propositionen, ha blivit
föremål för en närmare analys.
Uppenbarligen är det viktigt att
tillse, om den ideella föreningen skall
användas som verksamhetsform, att man
skapar en organisation som har
tillräckliga drag av ideell förening
för att en sådan skall anses föreligga
också i juridisk mening. Utskottet kan
för sin del inte utesluta att det slag
av anpassningar som i det syftet måste
göras kan innebära att den ideella
föreningen inte blir en så användbar
verksamhetsform för anslagsberoende
verksamheter som regeringen har
förutsatt vid utformningen av
propositionens förslag.
Enligt utskottets mening innebär det
anförda ytterligare skäl för att
riksdagens begäran från år 1994 om
förslag till en alternativ rättslig
reglering, anpassad för sådan
anslagsberoende verksamhet som inte kan
eller bör bedrivas i myndighetsform,
skall besvaras. Behovet av en sådan
reglering har också framhållits av
flera remissinstanser.
Till följd härav förordar utskottet
att regeringen så snart det kan ske
skall lägga fram förslag till rättslig
reglering av det slag som nu har
diskuterats. Till dess får regeringens
förslag om användningen av aktiebolaget
och den ideella föreningen godtas. Vad
utskottet sålunda anfört bör riksdagen
med bifall till motion L20 som sin
mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 1
bort ha följande lydelse:
1. beträffande verksamhetsformer
för statlig verksamhet
att riksdagen med bifall till motion
1995/96:L20 och med avslag på
propositionen i denna del som sin
mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.
2. Ikraftträdandet av 6 kap.
stiftelselagen (mom. 3)
Rolf Dahlberg, Stig Rindborg, Henrik S
Järrel och Göran R Hedberg (alla m)
anser
dels att den del av utskottets yttrande
som på s. 11 börjar med Enligt
propositionen och slutar med bör
avslås. bort ha följande lydelse:
Utskottet kan ställa sig bakom det
synsätt som motion L22 ger uttryck för.
I sammanhanget vill utskottet erinra om
att en enig riksdag vid behandlingen av
förslaget till stiftelselag våren 1994
tog avstånd från tanken på att införa
särskilda regler för stiftelser som
tillkommit på initiativ från bl.a.
staten (s.k. anslagsstiftelser). Som
skäl för ställningstagandet anfördes
att en sådan ordning skulle stå i
uppenbar strid med det föreslagna
stiftelsebegreppet, vilket klart och
entydigt bör ge besked om vad för slags
organisation som avses och vilka regler
som gäller för denna. Utskottet har nu
samma principiella uppfattning.
Stiftelselagen anger en rimlig ordning
för ändring av förutsättningarna för
den verksamhet staten och andra har
anförtrott åt en stiftelse att driva.
Vidare torde det - vad gäller redan
existerande stiftelser - strida mot
allmänna rättsprinciper att genomdriva
den nu föreslagna
ändringslagstiftningen. Till följd av
det anförda avstyrker utskottet med
bifall till motion L22 regeringens
förslag till ändrat ikraftträdande av 6
kap. stiftelselagen.
dels att utskottets hemställan under 3
bort ha följande lydelse:
3. beträffande ikraftträdandet av
6 kap. stiftelselagen
att riksdagen med bifall till motion
1995/96:LU22 och med avslag på motion
1994/95:L209 avslår regeringens förslag
till lag om ändring i lagen (1994:1221)
om införande av stiftelselagen
(1994:1220), såvitt avser 1 §.
Propositionens lagförslag
Förslag till lag om ändring i lagen
(1994:1221) om införande av
stiftelselagen (1994:1220)
Kulturutskottets yttrande
1995/96:KrU1y
Former för verksamhet som är beroende
av statligt stöd, m.m.
Till lagutskottet
Lagutskottet har den 26 oktober 1995
beslutat bereda kulturutskottet
tillfälle att avge yttrande över
proposition 1995/96:61 om former för
verksamhet som är beroende av statligt
stöd, m.m. jämte motioner.
Med anledning av propositionen har
väckts motionerna 1995/96: L20-L22.
Utskottet
Vissa bakgrundsuppgifter.
Propositionens huvudsakliga innehåll
Som redovisas i propositionen har
stiftelseformen använts flitigt bl.a.
på kulturområdet. En stiftelse utmärks
av att den är ett självägande organ med
en varaktigt bestående, självständig
förmögenhet. När en stiftelse bildas
måste alltså en tillräckligt stor
förmögenhet avsättas så att kravet på
varaktighet uppfylls. Staten, kommuner
och landsting har ofta, särskilt inom
kutursektorn, använt beteckningen
stiftelse på organ av självägande natur
som de bildat och som kräver att det
regelbundet tillskjuts medel av
stiftarna. Ett sådant organ ligger
definitionsmässigt vid sidan om det
vedertagna stiftelsebegreppet men
brukar trots det betecknas som
anslagsstiftelse.
Stiftelselagen (1994:1220), som
antogs av riksdagen våren 1994, träder
i kraft den 1 januari 1996. Lagen
innehåller inte några bestämmelser om
anslagsstiftelser. Som följd av
innehållet i lagen (1994:1221) om
införande av stiftelselagen (1994:1220)
är i många fall anslagsstiftelser
likväl att betrakta som stiftelser
enligt stiftelselagen. Däremot ger
stiftelselagstiftningen inte utrymme
för staten, kommunerna och landstingen
att bilda nya anslagsstiftelser. Som
närmare framgår av den följande
framställningen togs frågan om
konsekvenserna härav upp till ingående
prövning av såväl kulturutskottet
(yttr. 1993/94:KrU2y) som lagutskottet
(bet. 1993/94: LU12) i samband med
stiftelselagstiftningen våren 1994.
Övervägandena ledde till att
lagutskottet i sitt av riksdagen
godkända betänkande förordade att
regeringen skulle återkomma till
riksdagen med förslag till rättslig
reglering av sådan anslagsberoende
verksamhet som, till följd av
definitionen av stiftelsebegreppet i
det behandlade förslaget till
stiftelselag, inte kommer att kunna
anordnas i stiftelseform. En sådan
rättslig reglering borde
tillhandahållas samtidigt med
stiftelselagens ikraftträdande. För att
detta skulle vara möjligt uppsköts
ikraftträdandet av den nya
lagstiftningen till den 1 januari 1996.
Varken den föregående eller den
nuvarande regeringen har föranstaltat
om en utredning som kan läggas till
grund för förslag om en sådan rättslig
reglering av anslagsberoende
verksamheter som riksdagen efterlyst. I
propositionen föreslås i stället att
riksdagen skall godkänna de förslag
till verksamhetsformer för statlig
verksamhet som regeringen redovisar i
propositionen. Utgångspunkten för
förslagen är att statlig verksamhet bör
bedrivas i myndighetsform. I några fall
kan det dock vara aktuellt att överväga
att låta en statlig uppgift utföras i
en privaträttslig verksamhetsform.
Sådana överväganden kan vara aktuella
då det finns statsfinansiella eller
andra skäl för staten att samverka med
någon annan. Men även i vissa fall då
staten själv finansierar och driver en
verksamhet kan behovet av en
självständig framtoning för
verksamheten utgöra skäl för att
utnyttja en privaträttslig
verksamhetsform. Regeringen anser att
sådan verksamhet som tidigare skulle ha
getts formen av anslagsstiftelse i
fortsättningen främst skall ges
myndighetsformen eller någon av
formerna aktiebolag och ideell
förening. Med hänsyn till riksdagens
tidigare ställningstagande till frågan
om formerna för drivande av
anslagsberoende verksamheter kan här
också nämnas att det i propositionen
uttalas att de skäl som redovisats i
propositionen för att använda
aktiebolags- och föreningsformerna
också kan vara giltiga för motsvarande
verksamhet i kommuner och landsting.
Även andra verksamhetsformer kan dock
vara aktuella på det kommunala området.
Vidare föreslås i propositionen att
bestämmelserna i 6 kap. stiftelselagen
(1994:1220) om ändring m.m. av ett
stiftelseförordnande skall börja
tillämpas på stiftelser bildade av
offentliga rättssubjekt den 1 januari
1997, dvs. ett år senare än vad som har
bestämts tidigare.
Det föreslås också en utvidgning av
undantaget från stiftelselagens
tillämpningsområde i fråga om viss
kyrklig egendom av stiftelsekaraktär.
Motionskrav
Motionären bakom motion L20 (fp) riktar
kritik mot att riksdagens begäran om
förslag till en ny och alternativ
associationsform för anslagsberoende
verksamhet inte tillgodosetts. Han
anser att det inte kan anses
oomtvistligt att anslagberoende
verksamhet lämpligen bör bedrivas i
form av aktiebolag eller ideell
förening. Dessa associationsformer är
inte avsedda för anslagsberoende
verksamhet och är därför inte heller
anpassade för ändamålet. Motionären
anför vidare bl.a. att de av regeringen
förordade associationsformerna skapar
särskilda problem på kulturområdet.
Motionären anser med hänsyn till den
tidsbrist som råder - stiftelselagen
skall träda i kraft vid årsskiftet -
att propositionen bör godkännas men att
riksdagen skall vidhålla sina krav på
att ett sådant förslag till ny
associationsform för anslagsberoende
verksamhet som riksdagen begärde våren
1994 skall läggas fram.
Motionärerna bakom motion L21 (m)
anser att statens engagemang på
kulturområdet oftare bör kunna ske i
form av avtal med bl.a. nu existerande
men ombildade stiftelser. De erinrar om
att många kulturella verksamheter
bedrivs i stiftelseform och att
stiftelserna också uppfyller den nya
lagens definition att vara ett
självägande organ med en varaktigt
bestående självständig förmögenhet, som
tillskjutits av de ursprungliga
stiftarna. Med tanke på de fördelar
stiftelseformen innebär när det gäller
självständighet, engagemang och
fasthållande vid de ursprungliga
stiftarnas intentioner är det viktigt
att dessa stiftelser ges möjlighet att
fortsätta inom ramen för den nya
stiftelselagen men utan att staten,
eller i förekommande fall kommun eller
landsting, kvarstår som stiftare. Det
ekonomiska bidrag som staten
tillskjutit dels som stiftare, dels i
form av anslag, kan då i framtiden
regleras genom avtal där stiftelsens
ansvar och skyldigheter preciseras
liksom de villkor som är förbundna med
det statliga medelstillskottet. Avtalet
kan tidsbegränsas, men det får inte
vara alltför kortvarigt. Även
uppsägningstiden måste vara
tillräckligt lång för att möjliggöra
omdisponeringar.
I den tredje motionen, L22 (m), yrkas
avslag på det framlagda lagförslaget
såvitt däri föreslås en senareläggning
av ikraftträdandet av bestämmelserna
i 6 kap. stiftelselagen om ändring m.m.
av ett stiftelseförordnande som avser
stiftelse bildad av ett offentligt
rättssubjekt.
Kulturutskottets bedömning
Kulturutskottet anser att de skäl inte
är övertygande som anförs i
propositionen för att det inte finns
behov av en särskild organisationsform
för bl.a. kuturverksamheter som är
beroende av anslag från stat, kommun
eller landsting och som inte bör
bedrivas i myndighetsform. Utskottet
anser nämligen att de synpunkter som
utskottet anförde i sitt yttrande till
lagutskottet över propositionen med
förslag till stiftelselag fortfarande
har bärkraft (se yttr. 1993/94:Kr2y).
Utskottet grundade sitt
ställningstagande i nämnda ärende på de
goda erfarenheter som fanns från de
senaste årtiondena av verksamheter på
kulturområdet som bedrivs i
stiftelseform. Belägg härför hade
utskottet fått inte minst i samband med
sina studiebesök i olika delar av
landet. Utskottet hänvisade emellertid
också till att det bl. a . av en
rapport från Riksrevisionsverket år
1990 framgick att stiftelseformen också
hade nackdelar då det gäller att driva
offentlig verksamhet. Efter att vidare
ha redovisat bl.a. att det redan tjugo
år tidigare - under det arbete som
föregick tillkomsten av 1974 års
kulturproposition - konstaterats att
det fanns ett påtagligt behov av
konkreta överväganden om en lämplig
organisationsform för vissa
kulturverksamheter, förordade
kulturutskottet att lagutskottet hos
regeringen skulle hemställa att
regeringen snarast borde förelägga
riksdagen lämplig organisationsform för
anslagsberoende verksamheter.
Lagutskottets förslag, som bifölls av
riksdagen, tillgodosåg kulturutskottets
önskemål. Kulturutskottet anser att,
såvitt avser kulturutskottets
beredningsområde, det finns starka
skäl som talar för att riksdagen bör
återupprepa sin begäran i här aktuellt
avseende. Utskottet vill härvidlag
tillägga att även under
remissbehandlingen av det förslag som
behandlas i den nu aktuella
propositionen det har framhållits från
kultursektorn - både den statliga och
den kommunala - att det finns behov av
en ny associationsform för
kulturinstitutioner eller för regler
som innebär att anslagsstiftelser skall
få bildas och falla in under
stiftelselagens regler. Bl.a. har, som
anges i propositionen, Statens
kulturråd låtit göra en studie för att
undersöka om det utomlands finns
modeller som kan användas i vårt land.
Utskottet vill - med hänsyn till
regeringens förslag om användande av
ideella föreningar i stället för
anslagsberoende verksamheter - erinra
om att det i den angivna studien
påpekas att det kan föreligga en risk
för att en organisation som man antagit
vara en ideell förening kan komma att
bli klassificerad som ett enkelt bolag
om medlemsantalet de facto är statiskt.
Utskottet utgår från att lagutskottet
tar upp denna fråga till bedömning vid
ställningstagandet till den i
propositionen föreslagna
rekommendationen i fråga om former för
verksamhet som är beroende av
återkommande tilldelning av statliga
anslag.
Utskottet anser i likhet med
motionären bakom motion L20 att det
inte är lämpligt att ikraftträdandet av
stiftelselagen skjuts upp ytterligare
i avvaktan på ett sådant förslag som
riksdagen uttalat sig för. Utskottet
har vid denna bedömning att ta
ställning till de förslag som framlagts
i propositionen om former för
verksamhet som är beroende av statligt
stöd. Det gäller således vilken
organisationsform som staten i
fortsättningen bör välja för
verksamheter som är beroende av
återkommande tilldelning av
anslagsmedel i fall då inte
myndighetsformen bör användas.
Utskottet kan - med den reservation
som kan föranledas av lagutskottets
bedömning då det gäller användningen av
formen ideell förening - dela den
uppfattning som kommer till uttryck i
propositionen att av de
verksamhetsformer som nu står till buds
bör i framtiden aktiebolaget och den
ideela föreningen främst komma i fråga
då en privaträttslig form krävs för
statlig verksamhet som är beroende av
återkommande tilldelning av
anslagsmedel. Utskottet kan också
ansluta sig till vad som i
propositionen anförs om statligt
engagemang genom avtal med annan part.
Det framhålls i avsnittet därom bl.a.
att kraven på hur de statliga medlen
skall användas i ökad utsträckning bör
preciseras i tidsbegränsade avtal. I
viss utsträckning stämmer detta synsätt
överens med vad som anförs i motion
L21. Då det gäller frågan om avtalets
längd får enligt utskottets mening en
prövning ske i varje enskilt fall.
I propositionen anförs under rubriken
Regeringens förslag (s. 8) att
verksamhetsformerna aktiebolag och
ideell förening också är lämpliga för
sådan verksamhet i kommuner och
landsting som är beroende av
återkommande tilldelning av
anslagsmedel. Kulturutskottet vill för
sin del understryka vad som i ett
senare sammanhang anförs i
propositionen, nämligen att det får
ankomma på respektive kommun eller
landsting att utifrån gällande
lagstiftning bestämma vilken
verksamhetsform som skall väljas.
Propositionen innehåller inte förslag
om att det skall ske en generell
omprövning av organisationsformen för
nu pågående verksamhet som får statliga
anslag och som inte drivs i
myndighetsform eller som aktiebolag
eller ideell förening. Det anges dock -
som en motivering för det tidigare
redovisade lagförslaget om
tillämpningen av 6 kap. stiftelselagen
(1994:1220) på stiftelser bildade av
offentliga rättssubjekt - att
regeringen delar den bedömning som
kommer till uttryck i ett nyligen
framlagt utredningsförslag att äldre
anslagsstiftelser bör omprövas. Det
förslag som åsyftas är det förslag som
lagts fram i betänkandet (SOU 1995:93)
Omprövning av statliga åtaganden. I
betänkandet redovisas en
förutsättningslös översyn av stiftelser
och andra privaträttsliga
organisationer som fortlöpande är
beroende av statligt stöd. Ett antal av
dessa tillhör kultursektorn.
Utskottet tillstyrker lagförslaget
såväl i här aktuell del som då det
gäller stiftelser med kyrklig
anknytning. Detta innebär att motion
L22 avstyrks.
Även om beredningen i
regeringskansliet av det angivna
betänkandet inte bör föregripas, vill
utskottet framhålla att en sådan
omprövning av äldre anslagsstiftelser
som förutskickas i propositionen måste
göras med stor noggrannhet och
försiktighet för att kulturverksamhet
som nu bedrivs på ett framgångsrikt
sätt inte skall skadas. Det är
uppenbart att det i fråga om en rad av
de verksamheter som behandlas i
betänkandet finns starka skäl som talar
för att den nuvarande verksamhetsformen
skall förbli oförändrad eller i vart
fall inte förändras på det sätt som
föreslås i utredningsbetänkandet.
Stockholm den 14 november 1995
På kulturutskottets vägnar
Åke Gustavsson
I beslutet har deltagit: Åke Gustavsson
(s), Elisabeth Fleetwood (m), Anders
Nilsson (s), Leo Persson (s), Björn
Kaaling (s), Lennart Fridén (m), Carl-
Johan Wilson (fp), Agneta Ringman (s),
Charlotta L Bjälkebring (v), Annika
Nilsson (s), Jan Backman (m), Ewa
Larsson (mp), Fanny Rizell (kds), Lars
Lilja (s), Catarina Rönnung (s), Erik
Arthur Egervärn (c) och Elizabeth
Nyström (m).