I betänkandet behandlar utskottet
regeringens proposition 1995/96:10 Års-
och koncernredovisning jämte fyra
motioner som väckts med anledning av
propositionen och fyra motioner från
den allmänna motionstiden 1995.
I propositionen lägger regeringen fram
förslag till ändringar i
redovisningslagstiftningen för
aktiebolag, vissa handelsbolag,
kreditinstitut, värdepappersbolag och
försäkringsföretag. Flertalet förslag
är betingade av regler i EG:s fjärde,
sjunde eller elfte bolagsrättsliga
direktiv eller av de
redovisningsdirektiv som finns på bank-
och försäkringsområdet.
Regeringen föreslår en ny allmän
årsredovisningslag som innehåller
bestämmelser om årsredovisning,
koncernredovisning och delårsrapporter.
Det föreslås vidare att det införs två
särskilda årsredovisningslagar för
försäkringsföretag resp. för
kreditinstitut och värdepappersbolag.
Den nya lagstiftningen föreslås träda
i kraft den 1 januari 1996.
Kreditinstitut, värdepappersbolag och
försäkringsföretag skall enligt
förslaget tillämpa de nya
bestämmelserna från och med det
räkenskapsår som inleds den 1 januari
1996 eller senare under år 1996. Övriga
företag som omfattas av den nya
lagstiftningen skall börja tillämpa
bestämmelserna ett år senare.
I motionerna tas upp frågor om bl.a.
den internationella samordningen av
redovisningsreglerna, redovisning av de
miljömässiga aspekterna på företagens
verksamhet och redovisning av det s.k.
humankapitalet. Motionerna berör vidare
tillståndsprövningen när det gäller
möjligheten att upprätta
resultaträkning i förkortad form,
principen för redovisningen av
pensioner och liknande förmåner till
styrelse och verkställande direktör,
övergångsbestämmelsernas effekt på
avsättningar till uppskrivningsfond och
möjligheten för fler juridiska personer
att tillämpa de föreslagna reglerna.
Civilekonomernas riksförbund,
Civilekonomerna, har inför utskottet
lagt fram sin syn på redovisningen och
de mjuka investeringarna . I ärendet
har också inkommit en skivelse från
Kooperativa institutet.
Näringsutskottet, till vars
beredningsområde lagstiftningen rörande
kreditinstitut, värdepappersbolag och
försäkringsföretag hör, har beretts
tillfälle att avge yttrande över
propositionen jämte de med anledning av
propositionen väckta motionerna.
Näringsutskottet har emellertid avstått
från att yttra sig i ärendet.
Utskottet tillstyrker propositionens
förslag och avstyrker bifall till
samtliga motioner.
Till betänkandet har fogats fem
reservationer av vilka fyra har
avgivits av Moderata samlingspartiets
ledamöter. De avstyrker
tillståndskravet för rätten att
upprätta resultaträkning i förenklad
form, det föreslagna sättet för
redovisningen av pensionsförmåner och
övergångsreglerna när det gäller
användningen av medel som avsatts till
uppskrivningsfond. Vidare förordas i en
reservation att företag som startar sin
verksamhet under 1996 skall ges en
möjlighet att tillämpa de nya reglerna
redan på det första räkenskapsåret. I
en reservation (v) förordas ett
tillkännagivande om att
Redovisningskommittén bör ges i uppdrag
att i det fortsatta arbetet överväga
hur en redovisning av företagens
jämställdhetsarbete skall kunna
integreras i årsredovisningen.
Propositionen
I propositionen 1995/96:10 föreslår
regeringen (Justitiedepartementet) -
efter hörande av Lagrådet - att
riksdagen antar de i propositionen
framlagda förslagen till
1. årsredovisningslag,
2. lag om ändring i aktiebolagslagen
(1975:1385),
3. lag om ändring i bokföringslagen
(1976:125),
4. lag om ändring i lagen (1980:1103)
om årsredovisning m.m. i vissa företag,
5. lag om ändring i lagen (1992:160)
om utländska filialer m.m.,
6. lag om årsredovisning i
kreditinstitut och värdepappersbolag,
7. lag om ändring i bankrörelselagen
(1987:617),
8. lag om ändring i
bankaktiebolagslagen (1987:618),
9. lag om ändring i sparbankslagen
(1987:619),
10. lag om ändring i
föreningsbankslagen (1987:620),
11. lag om ändring i lagen (1991:981)
om värdepappersrörelse,
12. lag om ändring i lagen (1992:1610)
om kreditmarknadsbolag,
13. lag om ändring i lagen (1994:759)
om Sveriges allmänna hypoteksbank,
14. lag om ändring i lagen (1994:2004)
om kapitaltäckning och stora
exponeringar för kreditinstitut och
värdepappersbolag,
15. lag om årsredovisning i
försäkringsföretag,
16. lag om ändring i
försäkringsrörelselagen (1982:713),
17. lag om ändring i lagen (1950:272)
om rätt för utländska
försäkringsföretag att driva
försäkringsrörelse i Sverige,
18. lag om ändring i lagen (1989:1079)
om livförsäkringar med anknytning till
värdepappersfonder.
Lagförslagen 7, 10 och 14 har
överlämnats till näringsutskottet för
behandling, varvid lagförslag 14 kommer
att behandlas i samband med proposition
1995/96:62 Ändringar i
kapitaltäckningsreglerna m.m. (bet.
1995/96:NU8) medan lagförslag 7 och 10
behandlas i samband med proposition
1995/96:74 Ökad bankkonkurrens (bet.
1995/96:NU9).
Övriga lagförslag har intagits i
bilaga 1 till betänkandet.
Motionerna
Motioner väckta med anledning av
proposition 1995/96:10
1995/96:L1 av Johan Lönnroth m.fl. (v)
vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om betydelsen av att
integrera företagens miljöräkenskaper,
jämställdhetsarbete och
kompetensutvecklingsprogram i
årsredovisningen.
1995/96:L2 av Bengt Harding Olson (fp)
vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om bred internationell
samordning på redovisningsområdet.
1995/96:L3 av Rolf Dahlberg m.fl. (m)
vari yrkas
1. att riksdagen avslår regeringens
förslag att införa tillståndsprövning
vid resultaträkning i förkortad form
och i stället utformar lagtexten i
enlighet med vad som anförts i
motionen,
2. att riksdagen avslår regeringens
förslag avseende tilläggsupplysningar
om pensionsförpliktelser och i stället
utformar lagtexten i enlighet med vad
som anförts i motionen,
3. att riksdagen beslutar att
övergångsbestämmelserna skall träda i
kraft den 1 januari 1997 för att ge
samtliga bolag samma möjligheter att
förbereda sig inför det nya
regelverket,
4. att riksdagen beslutar att i lagen
införa en möjlighet för fler juridiska
personer att tillämpa det nya
regelverket,
5. att riksdagen beslutar att i lagen
införa en möjlighet för bolag som
påbörjar sitt första verksamhetsår fram
till den 1 januari 1997, att välja
mellan att tillämpa det gamla eller det
nya regelverket.
1995/96:L4 av Yvonne Ruwaida (mp) vari
yrkas att riksdagen begär att
regeringen återkallar proposition
1995/96:10 och återkommer då kommittén
har lagt sitt slutbetänkande.
Motioner väckta under den allmänna
motionstiden 1994/95
1994/95:L201 av Nils T Svensson (s)
vari yrkas att riksdagen hos regeringen
begär förslag om utökad
redovisningsskyldighet om
företagsledningars
anställningsförmåner.
1994/95:L203 av Lars Björkman och Stig
Bertilsson (m) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om
utredning av reglerna för avskrivning
av inventarier, redovisning och
beskattning.
1994/95:L204 av Göran Magnusson (s)
vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om redovisning i
verksamhetsberättelserna av chefernas
totala anställningsvillkor.
1994/95:L207 av Bengt Harding Olson
(fp) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om humankapitalet i
företagens räkenskapsredovisning.
Utskottet
Allmän bakgrund
Den centrala författningen på
redovisningsområdet är bokföringslagen
(1976:125). Den skall tillämpas av i
stort sett alla näringsidkare oavsett
verksamhetens form eller art.
Bokföringslagen innehåller regler om
löpande bokföring, upprättande av
årsbokslut och arkivering av
räkenskapsmaterial. Den har karaktären
av ramlag, dvs. bestämmelserna fylls ut
genom kompletterande föreskrifter i
andra lagar och, på vissa områden, av
myndighetsföreskrifter. Lagens regler
kompletteras också av sådan praxis som
innefattas i begreppet god
redovisningssed. Bokföringslagen
innehåller inga bestämmelser om
årsredovisning eller
koncernredovisning, dvs. sådan
redovisning som skall offentliggöras
genom ingivande till Patent- och
registreringsverket eller - när det
gäller banker och försäkringsbolag -
till Finansinspektionen.
Bokföringslagens bestämmelser om
årsbokslut skall emellertid med vissa
undantag tillämpas när års- eller
koncernredovisning upprättas. Detta
gäller bl.a. värderingen av tillgångar
och skulder och balansräkningens och
resultaträkningens uppställning och
innehåll.
Redovisningsbestämmelser som
kompletterar och i viss utsträckning
ersätter bokföringslagens bestämmelser
finns i bl.a. aktiebolagslagen
(1975:1385), lagen (1980:1103) om
årsredovisning m.m. i vissa företag
(1980 års redovisningslag), lagen
(1986:667) om ekonomiska föreningar,
försäkringsrörelselagen (1982:713) och
bankrörelselagen (1987:617).
Aktiebolagslagens regler om
redovisning finns i 11 kap. Dessa
innebär att alla aktiebolag skall
upprätta årsredovisning och att
moderbolag i en koncern skall upprätta
koncernredovisning. Vidare finns regler
om delårsrapport. Årsredovisningen
skall omfatta en resultaträkning, en
balansräkning, en
förvaltningsberättelse och i vissa fall
en finansieringsanalys.
Resultaträkningen och balansräkningen
skall upprättas enligt bokföringslagens
bestämmelser och med iakttagande av
vissa kompletterande bestämmelser i
aktiebolagslagen. Resultaträkningen
skall redovisa intäkter och kostnader i
rörelsen under räkenskapsåret och lämna
redovisning om hur räkenskapsårets
resultat har uppkommit. Balansräkningen
skall visa rörelsens samtliga
tillgångar och skulder samt eget
kapital i rörelsen på balansdagen.
Resultat- och balansräkningarna kan och
skall i vissa fall kompletteras med
tilläggsupplysningar. Dessa kan lämnas
i form av noter.
Förvaltningsberättelsen skall innehålla
upplysningar om sådana förhållanden som
är viktiga för bedömningen av bolagets
verksamhetsresultat och ställning och
som inte har redovisats i resultat-
eller balansräkningen. Den skall också
ge information om sådana händelser av
väsentlig betydelse för bolaget som har
inträffat under räkenskapsåret eller
efter dess slut. Finansieringsanalys
skall upprättas av aktiebolag som är av
sådan storlek att de måste ha
auktoriserad revisor. Den skall visa
företagets finansiering och
kapitalinvesteringar under
räkenskapsåret.
Aktiebolagslagens regler om
koncernredovisning syftar till att
utreda koncernens resultat och
ställning. Koncernredovisningen skall
upprättas av moderbolaget i koncernen
och bestå av en koncernresultaträkning
och en koncernbalansräkning. I
resultaträkningen skall internvinster,
dvs. vinster som har uppstått när
koncernföretag har handlat med
varandra, räknas bort. Därigenom kommer
koncernredovisningen att klarlägga vad
som utgör den realiserade,
utdelningsbara vinsten respektive den
ansamlade förlusten i koncernen som
helhet och vad som utgör koncernens
samlade egna kapital.
1980 års redovisningslag avser främst
näringsverksamheter som bedrivs i
handelsbolag eller av enskilda
näringsidkare. Den omfattar inte
verksamhet som bedrivs i aktiebolag,
ekonomiska föreningar eller stiftelser.
Enligt lagen skall den som är
bokföringsskyldig upprätta
årsredovisning om antalet anställda
under räkenskapsåret i medeltal varit
minst tio, om företaget är moderkoncern
och antalet anställda i koncernen under
räkenskapsåret i medeltal varit minst
tio eller om tillgångarnas nettovärde
enligt balansräkningen för de två
senaste räkenskapsåren har överstigit
motsvarande 1 000 basbelopp för den
sista månaden i respektive
räkenskapsår. Årsredovisningen skall
bestå av en resultaträkning och en
balansräkning och i vissa fall en
förvaltningsberättelse och en
finansieringsanalys. Ett moderföretag
skall avge koncernredovisning om
antalet anställda i koncernen i
medeltal har varit fler än tio.
Bankrörelselagen innehåller i 4 kap.
bestämmelser om skyldigheten för
bankaktiebolag, sparbanker och
föreningsbanker att upprätta
ersredovisning med resultat- och
balansräkningar samt
förvaltningsberättelse. Till
förvaltningsberättelsen skall fogas en
kapitaltäckningsanalys. Kapitlet
innehåller även bestämmelser om
koncernredovisningen i banker.
Försäkringsrörelselagen innehåller i
11 kap. bestämmelser om
årsredovisningen i
försäkringsaktiebolag och ömsesidiga
försäkringsbolag. Enligt bestämmelserna
skall i resultaträkningen ingå en
resultatanalys med information om
intäkter och kostnader särskilt för
varje verksamhetsgren inom rörelsen.
Kapitlet innehåller även bestämmelser
om företagens koncernredovisning.
Vid sidan av lagstiftningen förekommer
på redovisningsområdet en omfattande
kompletterande normgivning, vilken sker
dels genom statliga myndigheter, dels
genom andra organ.
Bokföringsnämnden har till uppgift att
främja utvecklingen av god
redovisningssed i företagens bokföring
och offentliga redovisning. En viktig
uppgift för nämnden är att konkretisera
innebörden av begreppet god
redovisningssed och påverka bedömningen
av hur frågor om god redovisningssed
skall bedömas i olika situationer.
Någon normgivningsmakt i formell mening
har inte nämnden. Dess rekommendationer
och uttalanden har enbart status av
allmänna råd.
Stiftelsen för utvecklande av god
redovisningssed, som bildats på
initiativ av Bokföringsnämnden,
Föreningen Auktoriserade Revisorer FAR
och Sveriges Industriförbund, har att
verka för utvecklandet av god
redovisningssed i s.k. publika företag.
Med publika företag avses i detta
sammanhang större företag som sprider
information till ett stort antal
intressenter. Stiftelsen verkar genom
Redovisningsrådet. Avsikten är att
rådets rekommendationer så långt
möjligt skall anpassas till
internationell praxis, i första hand
rekommendationer från International
Accounting Standards Committe (IASC),
som är en internationell sammanslutning
av revisorsorganisationer. Rådets
rekommendationer, som får sin slutliga
form först sedan ett utkast till
rekommendation offentliggjorts och
remissbehandlats, har fått stort
genomslag i praxis. I likhet med
Bokföringsnämndens rekommendationer är
inte heller rådets rekommendationer
bindande.
Finansinspektionen har till uppgift
att utöva tillsyn över finansiella
marknader, kreditinstitut och det
enskilda försäkringsväsendet.
Inspektionen fungerar som normgivare på
redovisningsområdet för de finansiella
företagen. Finansinspektionen kan
utfärda allmänna råd men har också
möjlighet att utfärda bindande
föreskrifter. Regeringen har nämligen
med stöd av bankrörelselagen och
försäkringsrörelselagen bemyndigat
Finansinspektionen att meddela
föreskrifter om löpande bokföring,
årsbokslut och årsredovisning i banker
och försäkringsföretag. Sådana
föreskrifter har utfärdats i en icke
obetydlig omfattning.
EG har på bolagsrättens område utfärdat
tre direktiv som behandlar
redovisningsfrågor. Dess syfte är att i
medlemsstaterna skapa en minsta
gemensam skyddsnivå för delägare,
borgenärer och andra som träder i
förbindelse med ett företag.
Det äldsta av dessa direktiv, det
fjärde bolagsrättsliga direktivet, från
år 1978, (rådets direktiv av den 25
juli 1978 om årsbokslut i vissa
bolagsformer, 78/660/EEG), behandlar
skyldigheten att upprätta årsbokslut
och förvaltningsberättelse i bolag med
begränsat delägaransvar. Direktivet
syftar bl.a. till att uppställa
likvärdiga minimikrav på den ekonomiska
information som företagen skall låta
allmänheten ta del av. Det övergripande
kravet i direktivet är att årsbokslutet
skall ge en rättvisande bild av
bolagets ställning och resultat.
Det sjunde bolagsrättsliga direktivet
från 1983 (rådets sjunde direktiv av
den 13 juni 1983 om sammanställd
redovisning, 83/349/EEG) behandlar
skyldigheten att upprätta en
sammanställd redovisning och en
sammanställd förvaltningsberättelse,
dvs. i stort sett vad som enligt svensk
rätt utgör en koncernredovisning.
Syftet med direktivet är att uppställa
krav på likvärdig information om
koncerner så att intressenter lättare
kan bedöma dels koncernens ställning
och resultat, dels de ekonomiska banden
mellan koncernbolagen.
Även det elfte bolagsrättsliga
direktivet (rådets direktiv av den 21
december 1989 om krav på offentlighet i
filialer som har öppnats i en
medlemsstat av vissa bolagsformer som
lyder under lagstiftningen i en annan
stat, 89/666/EG) innehåller
bestämmelser om redovisning. Direktivet
ställer krav på att bolag som lyder
under en medlemsstats lagstiftning och
öppnar filial i en annan medlemsstat
skall offentliggöra bl.a. vissa
räkenskapshandlingar i den andra
staten. Syftet med detta är att ge
tredje man samma skydd oavsett om ett
bolag väljer att etablera sig i en
medlemsstat genom ett dotterföretag
eller genom en filial.
År 1986 antogs ett direktiv om
redovisning för bl.a. banker (rådets
direktiv av den 8 december 1986 om
årsbokslut och sammanställd redovisning
för banker och andra finansiella
institut, 86/635/EEG),
bankredovisningsdirektivet. Ett
motsvarande direktiv för
försäkringsbolagens del antogs 1991
(rådets direktiv av den 19 december
1991 om årsbokslut och sammanställd
redovisning för försäkringsbolag,
91/674/EEG),
försäkringsredovisningsdirektivet. Även
dessa direktiv avser att skydda
företagens intressenter och syftar till
att göra informationen mer
lättillgänglig och mer jämförbar.
Direktiven bygger på det fjärde och det
sjunde direktivet och innehåller endast
sådana avvikelser från dessa som har
bedömts vara motiverade av de särdrag
som utmärker företagens verksamheter.
Det s.k. bankfilialdirektivet (rådets
direktiv av den 13 februari 1989 om
skyldigheter angående offentliggörande
av årsredovisningshandlingar för i en
medlemsstat inrättade filialer till
kreditinstitut och finansiella institut
med huvudkontor i en annan medlemsstat,
89/117/EEG) innehåller bestämmelser för
kreditinstitut och finansiella institut
motsvarande dem som finns i det elfte
direktivet.
Föreskrifterna i direktiven är av
skilda slag. I vissa delar ges
medlemsstaterna handlingsutrymme att
tillåta, föreskriva eller förbjuda
vissa förfaranden. I betydande
utsträckning är direktiven emellertid
tvingande, vilket innebär att
medlemsstaterna är skyldiga att tillse
att den nationella rättsordningen
anpassas till de normer som direktiven
ställer upp.
Den nuvarande svenska
redovisningslagstiftningen uppfyller på
åtskilliga punkter inte direktivens
krav. Omfattande författningsändringar
är därför nödvändiga.
I propositionen lägger regeringen fram
förslag till ändringar i
redovisningslagstiftningen för
aktiebolag, vissa handelsbolag,
kreditinstitut, värdepappersbolag och
försäkringsföretag. Förslagen grundar
sig på Redovisningskommitténs
delbetänkande (SOU 1994:17) Års- och
koncernredovisning enligt EG-direktiv
som överlämnades i februari 1994.
Betänkandet har remissbehandlats.
Utskottet kommer nedan - efter en
redovisning av propositionens
huvudsakliga innehåll - att under
skilda rubriker ta upp de frågor i
propositionen som har aktualiserats
genom motionerna eller som eljest har
tilldragit sig utskottets
uppmärksamhet.
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen lägger regeringen fram
förslag till ändringar i redovisnings
lagstiftningen för aktiebolag, vissa
handelsbolag, kreditinstitut,
värdepappersbolag och
försäkringsföretag. Flertalet förslag
är betingade av regler i EG:s fjärde,
sjunde eller elfte bolagsrättsliga
direktiv eller av de
redovisningsdirektiv som finns på bank-
och försäkringsområdet.
Regeringen föreslår en ny allmän
ersredovisningslag som innehåller
bestämmelser om årsredovisning,
koncernredovisning och delårsrapporter.
Det föreslås vidare att det införs två
särskilda årsredovisningslagar för
försäkringsföretag resp. för
kreditinstitut och värdepappersbolag.
De föreslagna nya
årsredovisningslagarna innehåller
bestämmelser om hur årsredovisning och
koncernredovisning skall upprättas. I
de föreslagna lagarna finns
bestämmelser om hur tillgångar och
skulder skall värderas. Lagarna
reglerar också vilka ytterligare
upplysningar som skall lämnas i
årsredovisningen och
koncernredovisningen och ger riktlinjer
för hur en förvaltningsberättelse och
en finansieringsanalys skall vara
utformade. Vidare regleras upprättandet
av delårsrapporter. Slutligen
innehåller den föreslagna
lagstiftningen bestämmelser om
offentliggörande av
redovisningshandlingar och
revisionsberättelser. Propositionens
förslag innebär bl.a. följande nyheter:
- Utöver kravet på att redovisningen
skall ske enligt god redovisningssed
införs ett krav på att årsredovisning
och koncernredovisning skall ge en
rättvisande bild av företagets
ställning och resultat.
- Vissa grundläggande
redovisningsprinciper lagfästs, bl.a.
den s.k. försiktighetsprincipen.
- En ny uppställningsform för
balansräkningen och två nya
uppställningsformer för
resultaträkningen införs.
- Förändringar sker i reglerna för
värdering av tillgångar.
- En ny koncerndefinition, som skall
tillämpas såväl på redovisningsrättens
som på bolagsrättens område, införs.
- En bestämmelse införs om att bolagen
skall redovisa förekomsten av avtal om
avgångsvederlag eller liknande
förmåner.
- Intresseföretagsbegreppet definieras
i lag.
- Metoderna för konsolidering av
dotterföretag och intresseföretag
lagregleras.
För kreditinstitut, värdepappersbolag
och försäkringsföretag innehåller
propositionen vissa särbestämmelser som
föranleds av dessa företags särart.
Detta gäller uppställningsformen för
balansräkningen och resultaträkningen
samt vissa särskilda värderingsregler.
Den nya lagstiftningen föreslås träda
i kraft den 1 januari 1996.
Kreditinstitut, värdepappersbolag och
försäkringsföretag skall enligt
förslaget tillämpa de nya
bestämmelserna från och med det
räkenskapsår som inleds den 1 januari
1996 eller senare under år 1996. Övriga
företag som omfattas av den nya
lagstiftningen skall börja tillämpa
bestämmelserna ett år senare.
Behovet av ny lagstiftning m.m.
Regeringen föreslår att bestämmelserna
om års- och koncernredovisning för
aktiebolag och vissa handelsbolag skall
samlas i en ny årsredovisnings-lag.
Motsvarande bestämmelser för
kreditinstitut, värdepappersbolag och
försäkringsföretag tas in i två nya
lagar, en lag om årsredovisning i
kreditinstitut och värdepappersbolag
och en lag om årsredovisning i
försäkringsföretag. De bestämmelser i
dessa lagar som överensstämmer med
bestämmelserna i den allmänna lagen ges
formen av hänvisningar till den lagen.
Bestämmelserna om års- och
koncernredovisning i aktiebolagslagen,
bankrörelselagen och
försäkringsrörelselagen upphävs. Vidare
begränsas tillämpningsområdet för 1980
års årsredovisningslag.
I propositionen anför regeringen att
det, som flera remissinstanser har
varit inne på, i och för sig hade varit
önskvärt att behandla samtliga frågor
om redovisning i ett sammanhang. Enligt
regeringen medför emellertid Sveriges
åtagande enligt avtalet om anslutning
till EU att anpassningen till
direktiven måste göras utan ytterligare
dröjsmål. Med hänsyn härtill och då
kommitténs översyn av övriga delar av
redovisningslagstiftningen ännu inte är
avslutad måste lagstiftningen i detta
skede begränsas till de områden som
direkt berörs av direktiven, dvs.
reglerna om års- och
koncernredovisning. Reglerna om bl.a.
den löpande bokföringen berörs således
inte av detta lagstiftningsärende.
I motion L4 av Yvonne Ruwaida (mp)
yrkas att riksdagen avslår
propositionen och begärs att regeringen
återkommer med ett nytt förslag sedan
Redovisningskommittén har slutfört sitt
uppdrag. Motionären anser att det är
olyckligt att regeringen har valt att
inte vänta med att anta EG-direktiven
tills kommittén är färdig med sin
översyn. Hon vänder sig vidare mot att
förslaget innebär en bokstavstrogen
tolkning av direktiven, vilka bygger på
en delvis föråldrad syn på
redovisningsfrågor.
Utskottet kan konstatera att de
ändringar i redovisningslagstiftningen
som nu föreslås i huvudsak begränsar
sig till reglerna om årsredovisning och
koncernredovisning.
Redovisningskommitténs huvuduppgift är
att överväga vilka lagändringar och
andra åtgärder som är påkallade för att
anpassa den svenska lagstiftningen till
utvecklingen på redovisningsområdet.
Däri ingår även frågor om företagens
löpande bokföring. I kommitténs uppdrag
ingår vidare bl.a. att behandla en rad
övergripande frågor på
redovisningsområdet, bl.a. om
lagstiftningens struktur,
kompletterande normgivning och
sambandet mellan redovisning och
beskattning. Kommitténs arbete kan
beräknas vara slutfört tidigast under
slutet av år 1996.
Utskottet delar regeringens bedömning
att Sveriges åtaganden gentemot EU
kräver att den svenska lagstiftningen
anpassas till direktiven utan
ytterligare dröjsmål. Därtill kommer
att det för företagen inom det
finansiella tjänsteområdet är av
särskild vikt att de krav som EG-rätten
ställer uppfylls. På detta område har
nämligen den inre marknaden inom EU
genomförts. Denna marknad bygger på
principerna om en enda auktorisation
och hemlandstillsyn. Ett finansiellt
företag kan alltså med stöd av ett
tillstånd i hemlandet bedriva sin
verksamhet i hela Gemenskapen.
Principerna för genomförandet av den
inre finansiella tjänstemarknaden
förutsätter att varje medlemsland
godtar övriga länders regler för att
driva finansiell verksamhet och
offentlig tillsyn av sådan verksamhet.
Ett särskilt direktiv anger vissa
minimiregler för verksamhet som bedrivs
i finansiella företag. Detta omfattar
bl.a. regler om redovisningen. Till
följd av det sagda avstyrker utskottet
bifall till motion L4.
I motion L2 av Bengt Harding Olson (fp)
anförs att den nu föreslagna EU-
anpassningen bör ses bara som ett steg
på vägen att nå en internationell
samordning på redovisningsområdet.
Motionären pekar på att det på många
håll pågår samordningsarbete, bl.a.
inom FN och OECD, samt att det särskilt
inom International Accounting Standards
Committe (IASC) bedrivs ett synnerligen
intensivt standardiseringsarbete.
Enligt motionären föreligger det risk
för konflikt mellan EU:s och IASC:s
regler. Detta vore synnerligen
olyckligt och måste undvikas. Sverige
bör bidra till att hitta en godtagbar
lösning genom att inom EU kraftfullt
verka för en bred internationell
samordning. Under hänvisning till det
anförda begär motionären ett
tillkännagivande om behovet av en bred
internationell samordning på
redovisningsområdet.
Utskottet kan konstatera att IASC,
vars medlemmar utgörs av
redovisningsorganisationer från 83
länder, bedriver ett mycket omfattande
arbete med inriktningen att uppnå en
världsomfattande harmonisering och
acceptans av reglerna på
redovisningsområdet. EU-kommissionen
har deltagit i IASC:s arbete i egenskap
av observatör och har nyligen tagit
initiativ till en vidareutveckling av
redovisningsreglerna inom EU och
etableringen av en närmare anpassning
till IASC:s regelsystem. Frågan har
anmälts i ministerrådet den 23 november
1995. Ett informellt arbete har redan
påbörjats och i en första fas undersöks
vilka skillnader som finns. I nästa
skede avser Kommissionen att gå in på
konkreta frågor. Arbetet kommer att
bedrivas i en eller flera expertgrupper
som skall verka under den s.k.
Kontaktkommittén, som består av
representanter för medlemsstaterna och
kommissionen. Den har till uppgift att
ge Kommissionen råd samt förslag om
tillägg till eller ändringar i
direktiven. Kommittén har också till
uppgift att genom regelbundna samråd
underlätta en enhetlig tillämpning av
direktiven. Det utvecklingsarbete som
nu planeras kommer att inriktas på
koncernredovisningen och på
redovisningen i övrigt i större
företag.
Utskottet delar den syn som förs fram
i motionen om behovet av breda
internationella lösningar när det
gäller reglerna på redovisningsområdet.
Den vidareutveckling av
redovisningsreglerna inom EU som
kommissionen nu har tagit initiativ
till synes ligga helt i linje med vad
motionären efterlyser. Något initiativ
från riksdagens sida är därför inte
erforderligt. Utskottet avstyrker med
det sagda bifall till motion L2.
Lagstiftningens omfattning
Enligt propositionen skall den nya
allmänna årsredovisningslagstiftningen
tillämpas bara i den omfattning som
föreskrivs i det fjärde direktivet dvs.
- förutom för publika och privata
aktiebolag och jämförbara bolag som
inte lyder under någon medlemsstats
lagstiftning - på handelsbolag där alla
obegränsat ansvariga delägare är
aktiebolag. Vidare skall vissa
handelsbolag i vilka delägarna inte
enbart är aktiebolag utan också
handelsbolag omfattas. Förutsättningen
för detta är att samtliga obegränsat
ansvariga delägare i det senare
handelsbolaget är aktiebolag eller med
aktiebolag jämförbara bolag.
För att undvika vissa olägenheter
föreslås dock att den nya
lagstiftningen i två avseenden ges ett
något vidare tillämpningsområde än vad
direktivet anger. Ett handelsbolag som
en gång har omfattats av den nya
lagstiftningen skall få tillämpa denna
även om det vid en senare tidpunkt inte
längre uppfyller förutsättningarna.
Vidare skall av praktiska skäl de nya
reglerna gälla för alla handelsbolag
som ingår i en koncern där moderbolaget
omfattas av den nya lagstiftningen. I
propositionen anges att det i det
förevarande lagstiftningsärendet inte
har funnits utrymme för överväganden
huruvida den nya lagstiftningen skall
kunna tillämpas även i andra fall.
Frågan om ändringar av
redovisningsreglerna för ekonomiska
föreningar, stiftelser, enskilda
näringsidkare och övriga handelsbolag
bör därför enligt regeringen anstå till
senare.
I motion L3 av Rolf Dahlberg m.fl. (m)
anförs att det även för ekonomiska
föreningar och andra juridiska personer
bör erbjudas en möjlighet att använda
sig av den nya lagstiftningen.
Motionärerna begär därför att riksdagen
beslutar om att införa en sådan
bestämmelse i den föreslagna
lagstiftningen (yrkande 4).
Enligt utskottets uppfattning
förefaller det som om den i
propositionen föreslagna avgränsningen
kan vara mindre lämplig i vissa
sammanhang. Exempelvis uppstår problem
vid redovisningen av ett
koncernförhållande med en ekonomisk
förening i toppen och där de i
koncernen ingående bolagen omfattas av
den nya lagstiftningen. Enligt vad
utskottet har inhämtat övervägs
emellertid inom Justitiedepartementet
förslag om att ge även de ekonomiska
föreningarna i vart fall en möjlighet
att tillämpa den nya lagstiftningen. En
promemoria härom kommer sannolikt att
remitteras i sådan tid att en
lagändring kan komma att gälla från och
med 1997. Resultatet av de överväganden
som enligt det sagda redan pågår bör
enligt utskottets uppfattning inte
föregripas. Utskottet avstyrker därför
bifall till motion L3 yrkande 4.
Allmänna bestämmelser om
årsredovisningen
Regeringen föreslår att alla bolag som
omfattas av den nya
årsredovisningslagen skall upprätta en
årsredovisning. Denna skall bestå av
balansräkning, resultaträkning, noter
och förvaltningsberättelse. Beträffande
bolag som är skyldiga att ha en
auktoriserad revisor skall även en
finansieringsanalys ingå i
årsredovisningen. Enligt gällande rätt
ingår förvaltningsberättelsen i
årsredovisningen. I det fjärde
direktivet behandlas årsbokslut och
förvaltningsberättelse som två separata
handlingar. Enligt regeringens
bedömning kan det inte anses strida mot
direktivet att även i fortsättningen
låta förvaltningsberättelsen utgöra en
del av årsredovisningen. Eftersom denna
ordning har praktiska fördelar föreslår
regeringen att förvaltningsberättelsen
även enligt den nya lagstiftningen
skall ingå i årsredovisningen. I
propositionen pekas på att detta har
praktiska fördelar, eftersom även
förvaltningsberättelsen skall vara
föremål för revisorsgranskning,
behandling på bolagsstämma och
offentliggörande på samma sätt som
årsredovisningen i övrigt. Direktivet
ställer inte några krav på upprättandet
av finansieringsanalys, men enligt
regeringens uppfattning bör även
finansieringsanalysen i förekommande
fall utgöra en del av årsredovisningen.
Sammanfattningsvis är det regeringens
uppfattning att årsredovisningen i
framtiden bör ha samma beståndsdelar
som i dag, även om informationens
fördelning i vissa avseenden kommer att
bli en annan.
Utskottet delar regeringens bedömning
i nu behandlad del.
Redovisningen i mindre bolag
I propositionen föreslås att i huvudsak
samma regler bör gälla för större och
mindre företag. På ett flertal punkter
medger det fjärde direktivet vissa
undantag för mindre och medelstora
företag. Det gäller bl.a. möjligheten
att upprätta balansräkning och noter i
förenklad form och upprättandet av en
något sammandragen resultaträkning.
Även vissa andra förenklingar för
mindre och medelstora företag medges.
Enligt regeringen skulle ett mera
allmänt utnyttjande av direktivets
undantagsbestämmelser innebära en
försämring av svensk
redovisningsstandard, vilket inte bör
komma i fråga. Regeringen har dock valt
att i viss utsträckning utnyttja
möjligheten att tillåta mindre och
medelstora företag att upprätta s.k.
resultaträkning i förkortad form samt
möjligheten att undanta mindre företag
från vissa krav på
tilläggsupplysningar.
Utskottet delar den bedömning som
regeringen gör i propositionen.
God redovisningssed och rättvisande
bild m.m.
Enligt propositionens förslag skall
årsredovisningen upprättas på ett
överskådligt sätt och i enlighet med
god redovisningssed. Balansräkningen,
resultaträkningen och noterna skall
tillsammans ge en rättvisande bild av
bolagets ställning och resultat. Om det
behövs för att en rättvisande bild
skall ges, skall tilläggsupplysningar
lämnas. Om avvikelser görs från
allmänna råd eller rekommendationer av
normgivande organ, skall detta anmärkas
i en not. Skälen för sådan avvikelse
skall särskilt anges.
En bärande princip på
redovisningsområdet är enligt gällande
rätt att bokföring och redovisning
skall ske i enlighet med god
redovisningssed. Detta kommer till
särskilt uttryck i 2 § bokföringslagen
som föreskriver att
bokföringsskyldigheten skall fullgöras
på ett sätt som överensstämmer med god
redovisningssed. Begreppet god
redovisningssed förekommer inte i de
bolagsrättsliga direktiven. I stället
innehåller det fjärde direktivet vissa
allmänna krav på redovisningen. Enligt
direktivet skall årsbokslut upprättas
på ett överskådligt sätt. Direktivet
innehåller också föreskrifter om
rättvisande bild. Innebörden av det
senare begreppet är dock inte angivet.
Om en redovisning i enlighet med
direktivets föreskrifter inte ger en
rättvisande bild måste
tilläggsupplysningar lämnas. Enligt en
särskild bestämmelse skall vidare
direktivets föreskrifter frångås, om
tillämpningen av dem undantagsvis är
oförenlig med kravet på rättvisande
bild.
Direktivets föreskrift om
överskådlighet, som är tvingande för
medlemsstaterna, tar endast sikte på
balansräkningen, resultaträkningen och
noterna. Eftersom ett mera allmänt krav
på överskådlighet enligt regeringen är
ägnat att främja tillgängligheten av
redovisningen föreslås i propositionen
en regel av innebörd att
årsredovisningen skall upprättas på ett
överskådligt sätt. Regeln kommer
således att omfatta alla
årsredovisningens delar, även
förvaltningsberättelsen och
finansieringsanalysen.
Direktivet kräver att det i svensk
rätt införs bestämmelser om att
redovisningen skall ge en rättvisande
bild av bolagets ställning och
resultat. Innebörden av begreppet
rättvisande bild är delvis oklar men
enligt regeringen bör det förstås som
ett i förhållande till övriga
föreskrifter i direktivet överordnat
krav på sådan ekonomisk information att
läsaren kan få en så riktig bild som
möjligt av bolagets ekonomiska
situation. Begreppet torde inte vara
avsett att - såsom är fallet med god
redovisningssed - återspegla rådande
praxis och rekommendationer.
Enligt regeringen torde de skillnader
som föreligger mellan begreppen inte
alltid ha någon praktisk betydelse. Det
kan nämligen antas att årsredovisningen
som regel ger en rättvisande bild när
den innehåller den information som
läsaren kan förvänta sig mot bakgrund
av sådana vedertagna normer som
återspeglas i god redovisningssed. Dock
torde skillnaderna enligt propositionen
vara så betydelsefulla att det inte
utan vidare går att utmönstra kravet på
iakttagande av god redovisningssed i
och med att kravet på rättvisande bild
införs. Behovet av en rättslig standard
som god redovisningssed, grundad på
förekommande praxis och
rekommendationer, torde enligt
regeringens bedömning inte helt kunna
ersättas av kravet på rättvisande bild,
eftersom det kravet har sin tyngdpunkt
i redovisningen i det enskilda fallet.
Till följd härav och av den rådande
osäkerheten om innebörden av begreppet
rättvisande bild anser regeringen
övervägande skäl tala för att begreppet
god redovisningssed i vart fall tills
vidare bör ingå i den nya
lagstiftningen. Propositionens förslag
innebär således att det i den nya
lagstiftningen tas in såväl ett krav på
att god redovisningssed skall iakttas
som ett krav på att redovisningen skall
ge en rättvisande bild av bolagets
ställning och resultat. När det gäller
sättet för att bestämma innebörden av
begreppet god redovisningssed föreslås
ingen ändring i förhållande till vad
som gäller för närvarande.
Enligt utskottets mening har
regeringen gjort en riktig bedömning.
Med hänsyn främst till den oklarhet som
råder om den närmare innebörden av
begreppet rättvisande bild vore det
enligt utskottets mening olämpligt att
nu avföra den i redovisningssammanhang
grundläggande principen om god
redovisningssed. Som framhålls i
propositionen måste givetvis den praxis
och de rekommendationer som ger
begreppet dess innehåll fortlöpande
anpassas till de synsätt som kan komma
att utvecklas inom ramen för EG-rätten.
Balans- och resultaträkningarna
Bokföringslagens regler om
balansräkningens uppställning
föreskriver ett uppställningsschema
enligt kontoformen men tillåter även
annan uppställningsform som ger en
likvärdig överblick över rörelsens
ställning. Detta betyder att även
rapportformen accepteras. Kontoformen
är emellertid den etablerade i svensk
redovisningspraxis och rapportformen
används i praktiken inte. Det fjärde
direktivet föreskriver att
balansräkningen ställs upp enligt något
av två angivna scheman. Det ena innebär
uppställning i kontoform. Det andra
innebär uppställning i rapportform.
Medlemsstaterna får enligt direktivet
välja mellan att tillåta båda formerna
eller enbart den ena formen. Regeringen
anser att det praktiska behovet av att
kunna ställa upp balansräkningen i
rapportform är mycket liten. I
propositionen anförs att kontoformen
även i övriga Europa - med undantag för
Storbritannien och Irland - är den
klart dominerande. Flertalet av EU:s
medlemsstater tillåter också endast
kontoformen. Regeringen föreslår att
den nya lagstiftningen bör föreskriva
att balansräkningen alltid skall
upprättas i kontoform. Direktivets
föreskrifter om balansräkningens
närmare utformning är i huvudsak
tvingande. Regeringens förslag till den
närmare utformningen av balansräkningen
framgår av bilaga 2 till förslaget till
ny årsredovisningslag.
Enligt det fjärde direktivet får
medlemsstaterna tillåta vissa mindre
bolag att upprätta balansräkning i
förkortad form. Regeringen har valt att
inte utnyttja den möjligheten. Som skäl
för det ställningstagandet anförs i
propositionen bl.a. att en förenklad
balansräkning ofta har ett väsentligt
lägre informationsvärde än en
fullständig balansräkning samt att en
möjlighet att upprätta en förkortad
balansräkning skulle innebära en risk
för att den svenska
redovisningsstandarden sänks.
När det gäller resultaträkningen kan
denna, liksom balansräkningen, enligt
gällande rätt ställas upp antingen i
kontoform eller i rapportform. I
praktiken är rapportformen numera
huvudregel. Kontoformen används i
praktiken inte. Det fjärde direktivet
medger fyra olika uppställningsformer
för resultaträkningen, dels rapportform
med kostnadsslagsindelning, dels
rapportform med funktionsindelning,
dels kontoform med kostnadsslags
indelning och dels kontoform med
funktionsindelning. Medlemsstaterna får
välja att tillåta två eller flera av
formerna eller att föreskriva endast en
uppställningsform.
Regeringen föreslår att
resultaträkning skall ställas upp i
rapportform, antingen med
kostnadsslagsindelning eller med
funktionsindelning. Uppställning i
kontoform skall inte vara tillåten.
Direktivets schema för
resultaträkningen är i huvudsak
tvingande. Den svenska lagstiftningens
föreskrifter om utformningen av och
innehållet i en funktionsindelad resp.
en kostnadsslagsindelad resultaträkning
måste därför i allt väsentligt ansluta
till föreskrifterna i direktivet.
Regeringens förslag till den närmare
utformningen framgår av bilaga 3 till
förslaget till ny årsredovisningslag.
Regeringen föreslår att, under
förutsättning att det är motiverat av
konkurrensskäl och regeringen eller den
myndighet som regeringen bestämmer ger
tillstånd till det, bolag som använder
en funktionsindelad resultaträkning får
slå samman bl.a. posterna
Nettoomsättning och Kostnad för sålda
varor till en gemensam post. Bolag som
använder en kostnadsslagsindelad
resultaträkning får under motsvarande
förutsättningar slå samman bl.a.
posterna Nettoomsättning och Förändring
av varulager till en gemensam post.
Möjligheterna att på detta upprätta
resultaträkning i förkortad form skall
dock inte stå öppna för bolag som är så
stora att de är skyldiga att ha auktori
serad revisor.
Direktivet ger ett betydande utrymme
att tillåta mindre och medelstora
företag att upprätta resultaträkning i
förkortad form. Denna möjlighet är inte
uttryckligen begränsad till sådana
situationer då en fullständig
redovisning skulle vara till skada för
företaget. Likväl torde syftet med
bestämmelsen, enligt vad som sägs i
propositionen, vara att ge bolag
möjlighet att inte redovisa uppgifter
vars offentliggörande skulle leda till
konkurrensnackdelar för bolaget.
En resultaträkning i rapportform med
funktionsindelning innebär att bolagen
tvingas redovisa förhållandet mellan
nettoomsättningen och kostnaden för
sålda varor. En resultaträkning med
kostnadsslagsindelning ger upplysning
om förhållandet mellan
nettoomsättningen och bruttoresultatet.
Dessa uppgifter kan vara känsliga från
konkurrenssynpunkt, eftersom de i
viktiga delar avslöjar bolagets
prissättningspolitik och
vinstmarginaler. Särskilt för
nystartade företag eller företag med
endast en eller ett fåtal produkter
skulle en öppen redovisning om dessa
förhållanden kunna få allvarliga
följder. Enligt regeringen talar därför
övervägande skäl för att lagstiftningen
skall ge ett begränsat utrymme för att
uppgifter av detta slag utelämnas.
Uppgifterna bör dock inte få utelämnas
i annat fall än om det är befogat av
konkurrensskäl. De närmare
förutsättningarna för när uppgifterna
kan utelämnas bör enligt regeringen
bestämmas i praxis. Enligt regeringen
bör möjligheten att upprätta en
förkortad resultaträkning göras
beroende av tillståndsprövning. Som
villkor uppställs därför enligt
propositionens förslag att regeringen
eller den myndighet som regeringen
bestämmer skall ha lämnat sitt
medgivande.
I motion L3 av Rolf Dahlberg m.fl. (m)
yrkas att kravet på tillståndsprövning
för de företag som skall få upprätta
resultaträkning i förkortad form avslås
(yrkande 1). Motionärerna framhåller
att tillståndsprövningen innebär
nackdelar både från kostnads- och
effektivitetssynpunkt men också en ökad
pappersexercis för småföretagarna. De
pekar på att Redovisningskommittén inte
förde fram något krav på
tillståndsprövning utan i stället
föreslog att företaget i en not skulle
upplysa om vilka överväganden som
ligger bakom bedömningen att
bestämmelsen är tillämplig. Detta var
också regeringens förslag enligt
lagrådsremissen. Motionärerna motsätter
sig regeringens ståndpunkt, som är
olycklig bl.a. med hänsyn till landets
svåra arbetsmarknadspolitiska läge.
Utskottet kan dela uppfattningen att
den föreslagna tillståndsprövningen
innebär nackdelar från kostnads- och
effektivitetssynpunkt. Huvudskälet för
förslaget synes dock vara farhågor för
att flertalet företag kommer att
utelämna uppgifter om omsättningen,
vilket skulle leda till en ofullständig
information och negativa effekter för
konkurrensen. Enligt en uppgift som
lämnas i propositionen har en
motsvarande bestämmelse i dansk
lagstiftning lett till att nära 60 % av
de danska företagen avstår från att
redovisa uppgift om omsättningen. Med
hänsyn till de skäl som sålunda kan
åberopas för en tillståndsprövning
finner utskottet att en sådan ordning,
trots de nackdelar den innebär, är
befogad för att upprättandet av
resultaträkning i förenklad form skall
användas endast i den restriktiva
omfattning som avsetts. Utskottet
avstyrker med det sagda bifall till
motion L3 yrkande 1.
I motion L1 anför Johan Lönnroth m.fl.
(v) att det är en brist i regeringens
förslag till årsredovisningslag att
frågorna om företagens jämställdhets
arbete och kompetensutvecklingsarbete
utelämnas. Motionärerna anser att
redovisningen borde kompletteras med
uppgifter om bolagens
jämställdhetsprogram, dvs. vad som
gjorts för att förstärka
kvinnorepresentationen i styrelser och
på ledande tjänster, om
löneutvecklingen osv. Dessutom borde
företagens strategier för att utveckla
arbetskraftens kompetens - och därmed
bolagets långsiktiga överlevnadsförmåga
- också ingå i årsredovisningen. I
motionen anförs vidare att det är en
brist att företagen inte tvingas
redovisa sina miljöskulder i
balansräkningen. Om denna skuld
beräknades och redovisades inom linjen
i balansräkningen skulle såväl
konsumenter som potentiella investerare
ha betydligt större möjligheter att
bedöma företagens framtidsutsikter i
samhällsekonomisk betydelse.
Marknadsekonomin skulle därigenom
fungera bättre. Motionärerna begär
tillkännagivande om betydelsen av att
integrera företagens miljöräkenskaper,
jämställdhetsarbete och
kompetensutvecklingsprogram i
redovisningen.
I motion L207 tar Bengt Harding Olson
(fp) upp frågor om humankapitalet i
företagens redovisning. Motionären
framhåller att människan är företagets
viktigaste tillgång men att detta
förhållande inte avspeglas i företagens
nuvarande värderingspraxis. I motionen
anförs bl.a. följande. Hårda
investeringar, såsom verktyg och
inventarier, anses ha ett bestående
värde medan mjuka investeringar,
exempelvis kostnaden för
kompetensutveckling, däremot anses
sakna varaktigt värde. De hårda
investeringarna tas upp i företagens
balansräkningar, men inte de mjuka.
Mjuka investeringar är sådana som
påverkar produktiviteten under mer än
ett bokföringsår och som med dagens
praxis inte värdemässigt tas upp i
balansräkningen. Exempel på sådana
investeringar är utbildning och
kompetensutveckling,
informationslösningar när det gäller
fakturerings-, ekonomi- och
produktionsplaneringssystem etc.,
dokumentation och arbetsrutiner såsom
kvalitets- och säkerhetssystem och
personalhandböcker. En undervärdering
av humankapitalet får allvarliga
konsekvenser i flera avseenden. Ett
hårt ekonomiskt synsätt motverkar en
planmässig och långsiktig vård av
människan/humankapitalet och den
direkta kostnadsföringen av de mjuka
investeringarna får negativa
resultatmässiga konsekvenser. Den
nuvarande utformningen av balans- och
resultaträkningen utgör i själva verket
en bromskloss för utvecklingen av
svensk ekonomi. Den mjuka
värdetillväxten fungerar som en
resultatdämpande faktor. Dessutom går
samhället miste om skatteintäkter.
Motionären yrkar tillkännagivande om
vad som i motionen anförs om
humankapitalet i företagens
redovisning.
När det först gäller de
jämställdhetsfrågor som tas upp i
motion L1 vill utskottet erinra om sitt
ställningstagande våren 1994, när
utskottet senast behandlade ett
snarlikt motionsyrkande. Utskottet
framhöll att syftet med
aktiebolagslagens regler om upprättande
och offentliggörande av årsredovisning
i första hand är att bolagets
intressenter av skilda slag skall kunna
få upplysningar som är av betydelse för
bedömningen av företagets ekonomiska
förhållanden och
utvecklingsmöjligheter. I den mån det
finns behov av en lagstadgad skyldighet
för aktiebolag att redovisa sina
jämställdhetssträvanden bör sådana
bestämmelser, enligt vad utskottet
framhöll, i vart fall inte föras in i
aktiebolagslagen. Utskottet, som i dag
inte har någon annan uppfattning,
avstyrker bifall till motion L1 i nu
behandlad del.
I propositionen konstaterar regeringen
att frågan om miljöredovisning under
den senaste tiden har fått en ökad
aktualitet, och det kan enligt
regeringen hävdas att någon form av
miljöredovisning borde ingå i
förvaltningsberättelsen. Regeringen
avser därför att inom kort återkomma i
denna fråga.
Utskottet har erfarit att
Justitiedepartementet avser att ge
Redovisningskommittén ett
tilläggsdirektiv, enligt vilket
kommittén skall få i uppdrag att
vverväga hur de miljömässiga aspekterna
på bolagens verksamhet bör redovisas.
Eftersom Redovisningskommittén sålunda
kommer att utreda frågan bör riksdagen
enligt utskottets mening inte nu ta
något initiativ med anledning av
motionen. Utskottet avstyrker således
bifall till motion L1 även i denna del.
Frågan om redovisningsmetoder som
bättre tar hänsyn till investeringar i
det s.k. humankapitalet behandlades av
utskottet våren 1993 (se bet.
1992/93:L31). Utskottet kunde då
konstatera att en arbetsgrupp inom
Arbetsmarknadsdepartementet hade
utarbetat ett förslag till
personalekonomiska redovisningar, (DsA
1991:43) Personalekonomisk redovisning
- Förslag till lagstiftning. Enligt det
synsätt som präglar rapporten har
personalens utbildningsnivå,
yrkesskicklighet och närvaro liksom
arbetsmiljöförhållandena betydelse för
produktivitet och verksamhetsresultat i
en organisation. För att ledningen på
olika nivåer i en verksamhet skall
kunna göra riktiga personalekonomiska
bedömningar krävs att
informationsbehoven internt
tillgodoses. Den personalekonomiska
redovisningen skall också ge
information till t.ex. aktieägare och
borgenärer, leverantörer och andra
huvudmän samt till vissa myndigheter.
Enligt promemorieförslaget skall regler
om personalekonomisk redovisning tas in
i de befintliga författningar som
reglerar den ekonomiska redovisningen.
En sådan lösning anses ligga i linje
med den man valt inom EU. Rapporten har
remissbehandlats, varefter regeringen
har överlämnat den till
Redovisningskommittén för överväganden.
Utskottet, som anser att det är
angeläget att frågorna om värderingen
och redovisningen av företagens
personanknutna resurser blir närmare
belysta, ser med tillfredsställelse att
dessa frågor kommer att övervägas av
Redovisningskommittén i dess fortsatta
arbete. Kommitténs ställningstagande
bör inte föregripas. Motionerna bör
därför inte föranleda något initiativ
från riksdagens sida. Utskottet
avstyrker således bifall till motion L1
i denna del och till motion L207.
Värdering av tillgångar
Regeringen föreslår att
anläggningstillgångar, dvs. tillgångar
som är avsedda att stadigvarande brukas
och innehas i rörelsen, skall delas in
i immateriella, materiella och
finansiella anläggningstillgångar.
Som immateriell anläggningstillgång
får tas upp goodwill, utgifter för
forsknings- och utvecklingsarbeten och
liknande arbeten samt utgifter för
koncessioner, patent, licenser,
varumärken, hyresrätter och liknande
rättigheter, om de är av väsentligt
värde för rörelsen under kommande år.
När det gäller värderingen av
tillgångarna innebär regeringens
förslag att anläggningstillgångar
normalt skall tas upp till
anskaffningsvärdet. Om tillgången har
tillverkats inom företaget, skall i
anskaffningsvärdet räknas in såväl
direkta tillverkningskostnader som en
skälig andel av indirekta
tillverkningskostnader. I
anskaffningsvärdet skall i sådant fall
även kunna räknas in ränta på kapital
som har lånats för att finansiera
tillverkningen av tillgången. I
anskaffningsvärdet skall i vissa fall
även få räknas in utgifter för
värdehöjande förbättring.
När det gäller avskrivningar av
anläggningstillgångar föreslår
regeringen följande. Om en
anläggningstillgång har begränsad
ekonomisk livslängd, skall den skrivas
av systematiskt över denna livslängd.
För goodwill och andra immateriella
anläggningstillgångar skall den
ekonomiska livslängden beräknas till
högst fem år, såvida det inte med
rimlig grad av säkerhet går att
fastställa en längre livslängd. Om ett
bolag tillämpar en längre
avskrivningstid, skall detta jämte
skälen för det anges i en not.
Avskrivningsbelopp skall redovisas i
resultaträkningen.
När det gäller nedskrivning av
anläggningstillgångar innebär
regeringens förslag att en
anläggningstillgång som på balansdagen
har ett lägre värde än det värde som
följer av en tillämpning av
årsredovisningslagens övriga regler
skall skrivas ned till detta lägre
värde, om värdeminskningen kan antas
vara bestående. En finansiell
anläggningstillgång får skrivas ned
till det lägre värde som den har på
balansdagen, även om det inte kan antas
att värdenedgången är bestående. Om
skälen för nedskrivningen inte längre
föreligger, skall gjorda nedskrivningar
återföras (reverseras). Nedskrivnings-
och reverseringsbelopp skall redovisas
i resultaträkningen.
Regeringen föreslår beträffande
uppskrivning av anläggningstillgångar
att en materiell eller finansiell
anläggningstillgång som har ett
tillförlitligt och bestående värde
väsentligen överstigande bokfört värde
skall få skrivas upp till detta värde.
En förutsättning för uppskrivning skall
dock vara att uppskrivningsbeloppet
används för ökning av aktiekapitalet
eller för avsättning till en
uppskrivningsfond. Det uppskrivna
beloppet och det belopp som har avsatts
till uppskrivningsfond eller använts
för ökning av aktiekapitalet skall inte
intäkts- eller kostnadsföras. Några
bestämmelser som ger möjlighet att
kvitta uppskrivning mot nedskrivning av
andra anläggningstillgångar tas inte in
i den nya lagstiftningen.
Uppskrivningsfonden skall när som helst
kunna tas i anspråk för ökning av
aktiekapitalet och för täckande av
förlust som inte kan täckas av fritt
eget kapital. Vid avskrivning och
nedskrivning av tillgången samt
avyttring och utrangering, skall
uppskrivningsfonden minskas.
Enligt regeringens förslag skall
enligt huvudprincipen för värderingen
av omsättningstillgångar, dvs. alla
andra tillgångar än
anläggningstillgångar, dessa tillgångar
värderas enligt den s.k. lägsta värdets
princip. Denna innebär att tillgången
skall tas upp till det lägsta av
anskaffningsvärdet och det verkliga
värdet på balansdagen.
Anskaffningsvärdet skall bestämmas på
samma sätt som skall gälla för
anskaffningsvärdet av
anläggningstillgångar. Det verkliga
värdet skall bestämmas till
nettoförsäljningsvärdet eller, om det
finns särskilda skäl,
återanskaffningsvärdet eller annat
värde förenligt med god redovisningssed
och kravet på rättvisande bild.
Undervärdering av omsättningstillgångar
tillåts inte. Till följd därav tas
några bestämmelser om lagerreserv inte
in i den nya lagstiftningen.
När det gäller värderingen av
varulager innebär regeringens förslag
att anskaffningsvärdet för varulager av
likartade tillgångar får beräknas
enligt den s.k. först-in-först-ut-
metoden (FIFO-metoden), med hjälp av
vägda genomsnittspriser eller enligt
annan jämförbar metod. Den s.k. sist-in-
först-ut-metoden (LIFO-metoden) och
liknande metoder får däremot inte
tillämpas. Om det bokförda värdet av
varulagret väsentligt avviker från
marknadsvärdet, skall skillnadsbeloppet
anges i en not. En särskild regel
införs om att vissa tillgångar, vars
kvantitet, värde och sammansättning
inte varierar väsentligt och vars
sammantagna värde är av underordnad
betydelse, får tas upp till en bestämd
mängd och ett fast värde.
Utskottet har ingen erinran mot
propositionens förslag i den nu
redovisade delen.
Avtal om avgångsvederlag
I svensk rätt finns inte något krav på
att löner och andra ersättningar till
ledande befattningshavare skall
specificeras i balans- eller
resultaträkningen. Om ett avtal om
avgångsvederlag och liknande förmån är
att anse som en förpliktelse för
bolaget - vilket vanligen torde vara
fallet - skall det tas upp som
ansvarsförbindelse eller skuld.
Lagstiftningen kräver emellertid inte
att balans- eller resultaträkningen
innehåller uppgifter om vem eller vilka
detta skuldbelopp avser.
Enligt 11 kap. 9 § aktiebolagslagen
skall i förvaltningsberättelsen anges
det sammanlagda beloppet av
räkenskapsårets löner och ersättningar
dels till styrelsen och verkställande
direktören, dels till övriga anställda.
Tantiem och därmed jämställd ersättning
till styrelsen och verkställande
direktör skall anges särskilt. Någon
uppgift om vad som belöper på var och
en av de enskilda befattningshavarna
behöver dock inte lämnas. Enligt 11
kap. 8 § första stycket fjärde punkten
aktiebolagslagen skall, om lån har
givits eller säkerhet lämnats till
bolaget närstående personer med stöd av
tillstånd enligt aktiebolagslagen,
uppgift lämnas i balansräkningen om
lånets storlek, arten av ställda
säkerheter och beloppet av de lån för
vilka säkerhet ställts. Uppgift skall
även lämnas om vilken anknytning till
bolaget den har till vilken lån lämnas
eller för vilken säkerhet ställts.
Motionsyrkanden med krav på skärpta
regler avseende redovisningen av
bolagens ledande befattningshavares
förmåner och krav på särskild
redovisning av avgångsvederlag har
tidigare behandlats av utskottet,
senast i maj 1994 (se bet.
1993/94:LU32). Utskottet utgick från
att spörsmålet om företags redovisning
av avtal om avgångsvederlag m.m. skulle
komma att behandlas av regeringen inom
ramen för beredningen av
Redovisningskommitténs förslag.
Det fjärde direktivet föreskriver att
noterna skall ange storleken av
räkenskapsårets ersättningar till
ledamöterna i förvaltnings-, lednings-
och tillsynsorganen på grund av deras
arbetsuppgifter samt varje avtalad
eller på annat sätt uppkommen
förpliktelse som avser pensioner till
tidigare ledamöter i dessa organ.
Summan för varje kategori skall anges.
Därutöver skall noterna ange storleken
av de förskott och krediter som har
beviljats ledamöterna i förvaltnings-,
lednings- och tillsynsorganen med
uppgifter om räntesatser, huvudsakliga
villkor och eventuellt återbetalda
belopp, liksom åtaganden som har
ingåtts för ledamöternas räkning i form
av garantier av något slag. Uppgifterna
skall avse summan för varje sådan
kategori av befattningshavare.
I propositionen erinras om att det
under senare år har ifrågasatts om inte
krav borde ställas på att företagen
lämnar en mer detaljerad information om
ledande befattningshavares
anställningsförmåner och förekommande
avtal om avgångsvederlag och
motsvarande. Intresset sägs främst ha
gällt de noterade aktiebolagen, men
enligt regeringen kan det finnas ett
intresse av att avtal om
avgångsvederlag och andra förmåner ges
en viss öppen redovisning även i bolag
som inte är marknadsnoterade.
Förekomsten av sådana avtal kan
nämligen innebära vissa särskilda
risker för bolagen, inte minst om de
avtalade vederlagen är stora och gäller
endast en eller ett fåtal personer. En
öppen redovisning har enligt regeringen
betydelse också för det allmänna
förtroendet för bolagens verksamhet.
Regeringen framhåller dock att det mot
dessa krav på en öppnare redovisning av
olika befattningshavares
anställningsvillkor står integritets-
och sekretesshänsyn, och även
konkurrensskäl.
I propositionen hänvisas till
rekommendationen Information angående
ledande befattningshavares förmåner,
som utfärdades 1993 av Näringslivets
Börskommitté. Genom rekommendationen,
som anses ha fått ett gott mottagande
bland börsföretagen, har dessas
skyldighet att lämna information om
ledande befattningshavares löner, andra
ersättningar och avgångsvederlag
utvidgats betydligt. Det finns enligt
propositionen för närvarande inget som
tyder på att graden av den föreskrivna
informationsskyldigheten skulle vara
otillräcklig eller att de berörda
företagen inte kommer att rätta sig
efter rekommendationen.
Eftersom det i enlighet med det
tidigare sagda finns ett intresse av
att även bolag som inte är
inregistrerade på börsen lämnar
upplysningar om förekommande avtal om
avgångsvederlag och liknande förmåner
föreslår regeringen att bolagen enligt
den nya lagstiftningen skall vara
skyldiga att i årsredovisningen lämna
uppgift om vad som har utgått i löner
och andra ersättningar till vissa
befattningshavare i bolaget. Enligt
förslaget skall uppgiftsskyldigheten
omfatta lön och annan ersättning till
dels styrelseledamöter och
verkställande direktör i aktiebolag,
dels sådana befattningshavare i
handelsbolag som intar en ställning
motsvarande styrelseledamot eller
verkställande direktör. Uppgiftsskyldig
heten skall avse även sådan lön och
ersättning som har lämnats till
tidigare verkställande direktör eller
styrelseledamot.
Regeringen föreslår vidare en
komplettering av gällande regler
beträffande redovisningen av lån och
ansvarsförbindelser. Enligt förslaget
skall den nya lagstiftningen ställa
krav på dels uppgift om
ansvarsförbindelser som har ingåtts
till förmån för verkställande
direktören eller en ledamot i
styrelsen, dels vissa ytterligare
uppgifter om lämnade lån, säkerheter
och ansvarsförbindelser. Slutligen
föreslås krav på redovisning för
beloppen av förpliktelser och kostnader
som avser pensioner och liknande
förmåner till styrelseledamöter och
verkställande direktör, liksom till
tidigare styrelseledamöter och
verkställande direktör (eller
motsvarande).
Bolagens redovisning av
avgångsvederlag m.m. tas upp i två
motioner från 1995 års allmänna
motionstid. I L201 av Nils T Svensson
(s) anförs att det mot bakgrund av de
senaste årens utveckling finns
utomordentligt starka skäl att införa
en redovisningsskyldighet av s.k.
fallskärmsavtal i bolagens redovisning.
En offentlig redovisning av
ersättningarna måste enligt motionären
avse hela företagsledningen och
styrelsen, och redovisningen bör
omfatta såväl räkenskapsårets löner och
ersättningar som större avsättningar
för sjukförsäkrings-, pensions- och
andra sociala avgifter. Motionären
yrkar att riksdagen hos regeringen
begär förslag om en utökad
redovisningsskyldighet beträffande
företagsledningarnas
anställningsförmåner i enlighet med det
sagda.
I motion L204 av Göran Magnusson (s)
anförs att frågan om lagstiftning åter
bör aktualiseras i syfte att införa
bindande regler för alla företags
redovisning av chefernas totala
anställningsvillkor. Motionären begär
ett tillkännagivande av denna innebörd.
Enligt utskottets mening finns det
goda skäl för regeringens bedömning om
behovet av en utvidgad
upplysningsskyldighet beträffande avtal
om avgångsvederlag m.m. Det är i och
för sig mycket tillfredsställande att
börsbolagen på frivillighetens väg
synes ha anpassat sig till den öppnare
redovisning som rekommendationen från
Näringslivets Börskommitté föreskriver.
Som regeringen betonar är emellertid
nya regler om en vidgad
upplysningsplikt av störst betydelse
när det gäller de icke marknadsnoterade
bolagen. En mer öppen redovisning i
dessa bolag är angelägen, inte minst
när det gäller förtroendet för bolagens
verksamhet. Enligt utskottet
tillfredsställer regeringens lagförslag
i detta avseende de krav som bör
ställas på en öppen redovisning av
förmåner mot bakgrund av de integritets-
, sekretess- och konkurrenshänsyn som
gör sig gällande i sammanhanget. Syftet
med motionerna L201 och L204 får
därigenom anses vara tillgodosett.
Till följd av det anförda tillstyrker
utskottet regeringens förslag i nu
behandlad del och avstyrker bifall till
motionerna L201 och L204.
När det gäller kravet på uppgifter om
pensioner och liknande förmåner till
nuvarande och tidigare
styrelseledamöter och verkställande
direktör innebär regeringens förslag
att redovisningen skall avse, förutom
det sammanlagda kapitaliserade värdet
av föreliggande pensionsförpliktelser,
de sammanlagda kostnader som uppkommit
under räkenskapsåret. Upplysningskravet
berör således både resultat- och
balansräkningarna.
Redovisningskommittén föreslog att
dessa uppgifter enbart skulle avse
kostnader och förpliktelser till den
del de överstiger de förmåner som
skulle ha gällt enligt allmän
pensionsplan. Detsamma föreslogs i
lagrådsremissen. Som skäl för
propositionens förslag i denna del
anförs att kommitténs förslag till
begränsning i redovisningsskyldigheten
skulle leda till betydande praktiska
problem vid redovisningen.
I motion L3 av Rolf Dahlberg m.fl. (m)
vänder sig motionärerna mot att
regeringen frångått kommitténs förslag
när det gäller frågan om vilka belopp
uppgiftsskyldigheten skall avse. De
erinrar om att kommittén, till följd av
den förordade utformningen av
bestämmelsen, ifrågasatt behovet av en
särredovisning i de fall då t.ex. en
verkställande direktör har samma
pensionsförmåner som andra anställda på
samma lönenivå. För att undvika
laborerandet med två olika
sifferuppgifter, vilket blir följden av
regeringens förslag, bör enligt
motionärerna uppgiftsskyldigheten
utformas i enlighet med kommitténs
förslag (yrkande 2). Uppgifterna skulle
därigenom på ett tydligare sätt
åskådliggöra den faktiska kostnaden för
ett företags pensionsförpliktelser.
Utskottet kan konstatera att
skiljaktigheterna i kommitténs
respektive regeringens förslag i den nu
behandlade delen ger uttryck för två
olika synsätt och att det snarast kan
anses vara en lämplighetsfråga vilket
av de båda alternativen som bör väljas.
Enligt utskottets mening talar
övervägande skäl för propositionens
förslag, eftersom kommitténs förslag
innebär en nettoredovisning som
avviker från det gängse sättet att
redovisa kostnader. Detta kan enligt
utskottets mening leda till
missförstånd. Till följd av det sagda
avstyrker utskottet bifall till motion
L3 yrkande 2.
Tilläggsupplysningar
Enligt fjärde direktivet skall
tillämpade värderingsmetoder och
använda beräkningsmetoder för av- och
nedskrivningar anges i not. Direktivet
ställer vidare bl.a. vissa krav på
särskilda upplysningar om
anläggningstillgångar och
uppskrivningar. Upplysningar måste
också lämnas om i vilken utsträckning
beräkningen av årsresultatet har
påverkats av skattemässiga
överväganden.
När det gäller allmänna
tilläggsupplysningar om värderingen
innebär propositionens förslag
följande.
I årsredovisningen skall lämnas
upplysningar om principerna för
värderingen av tillgångar, avsättningar
och skulder. I fråga om tillgångar,
avsättningar och skulder i utländsk
valuta skall det anges enligt vilka
principer beloppen har räknats om till
svenska kronor. Uppgift skall även
lämnas om grunderna för avskrivning av
anläggningstillgångarnas olika poster.
Vidare skall upplysningar lämnas bl.a.
om anläggningstillgångarnas
anskaffningsvärde, om årets
avskrivningar, nedskrivningar och
uppskrivningar, om ackumulerade
avskrivningar, nedskrivningar och
uppskrivningar, om korrigeringar av
tidigare års avskrivningar,
nedskrivningar och uppskrivningar och
om de tillgångar som bolaget har
anskaffat eller avhänt sig under
räkenskapsåret. Vidare skall
upplysningar lämnas om
uppskrivningsfondens storlek och dess
förändringar under räkenskapsåret. Om
en tillgång är föremål för avskrivning
eller nedskrivning uteslutande av
skatteskäl, skall det lämnas upplysning
om detta tillsammans med uppgift om
avskrivningens eller nedskrivningens
storlek.
Tilläggsupplysningarna skall, om inte
annat föreskrivs, tas in i noterna.
Hänvisningar till noterna skall göras
vid de poster i balansräkningen eller
resultaträkningen till vilka
upplysningarna hänför sig.
Tilläggsupplysningarna kan även lämnas
i balans- eller resultaträkningen under
förutsättning att detta inte står i
strid med kravet på överskådlighet.
Medlemsstaterna får enligt direktivet
medge undantag när det gäller vissa
mindre företags skyldighet att lämna
tilläggsupplysningar. Flera av
undantagen gäller sådana upplysningar
som enligt gällande rätt måste lämnas
av samtliga aktiebolag. I sådana
avseenden finns det enligt regeringen
inte någon anledning att medge
undantag. Enligt regeringens förslag
skall mindre bolag undantas från
skyldigheten att lämna sådana
tilläggsupplysningar som inte erfordras
enligt gällande rätt. Förslaget innebär
att lättnadsregeln omfattar bolag med
högst tio anställda och med en
balansomslutning om högst 24 miljoner
kronor.
Utskottet kan konstatera att den
föreslagna lättnadsregeln kommer att
omfatta en majoritet av bolagen. Det är
enligt utskottets mening
tillfredsställande att möjligheterna
till lättnader för de mindre bolagen
tas till vara i den utsträckning det
kan ske utan avkall på svensk
redovisningsstandard. Utskottet kan
vidare konstatera att regeringen inte
har varit beredd att nu föreslå
ytterligare undantag från de särskilda
upplysningskraven men anser att det
finns anledning att återkomma till
frågan sedan Redovisningskommittén har
avlämnat sitt slutbetänkande.
Koncern- och intresseföretag
En koncern består av en grupp om två
eller flera företag, varav ett utgör
moderbolag och de övriga dotterföretag.
Det typiska för koncernen är att
moderbolaget har ett bestämmande
inflytande över dotterföretagen, oftast
genom att moderbolaget förfogar över en
betydande andel av rösterna i dessa.
Eftersom det inte är möjligt att få en
klar bild av koncernens ställning och
resultat enbart genom att ta del av de
olika koncernföretagens
årsredovisningar ställer lagstiftningen
upp krav på en särskild
koncernredovisning. Definitionen av
koncernbegreppet har betydelse framför
allt för redovisningsreglerna. Ett
moderbolag måste upprätta en
koncernbalansräkning som skall
innehålla bl.a. en balansräkning och en
resultaträkning avseende hela
koncernen. Att ett aktiebolag utgör
moderbolag i en koncern innebär att en
särskild begränsning gäller om rätten
till vinstutdelning. Ett sådant bolag
får nämligen inte dela ut mer än vad
som är utdelningsbar vinst enligt
koncernbalansräkningen.
Koncernförhållandet medför också
begränsningar i dotterföretags
möjligheter att förvärva eller som pant
ta emot aktier i moderbolaget och
koncernreglerna påverkar bl.a.
tillämpningsområdet för det s.k.
låneförbudet.
EG-rätten innehåller inte någon allmän
bolagsrättslig koncerndefinition. Det
sjunde direktivet anger dock ett antal
situationer då ett företag skall vara
skyldigt att upprätta en s.k.
sammanställd redovisning och ett
sammanställt årsbokslut. Dessa
bestämmelser kan därför sägas innebära
en indirekt formulerad definition.
De regler om koncernredovisning som i
dag finns i aktiebolagslagen
överensstämmer inte med det
koncernbegrepp som direktivets regler
bygger på. En anpassning måste därför
ske. En sådan anpassning kräver i och
för sig inte att den allmänna
associationsrättsliga
koncerndefinitionen ändras. I Sverige
råder emellertid i dag överensstämmelse
mellan det koncernbegrepp som används
för redovisningsändamål och det som
används inom associationsrätten i
övrigt. Enligt regeringens mening talar
både rättssystematiska och praktiska
skäl för att denna överensstämmelse
behålls, och i propositionen föreslås
därför att ett nytt koncernbegrepp i
enlighet med EG:s redovisningsregler
skall gälla både i den nya
redovisningslagstiftningen och på den
allmänna aktiebolagsrättens område.
Enligt förslaget skall en koncern
anses föreligga dels när ett bolag
innehar mer än hälften av rösterna för
samtliga aktier eller andelar i en
annan juridisk person, dels när ett
bolag äger aktier eller andelar i en
annan juridisk person och på grund av
avtal med andra delägare i denna
förfogar över mer än hälften av
rösterna för samtliga aktier eller
andelar, dels när ett bolag äger aktier
eller andelar i en annan juridisk
person och har rätt att utse eller
avsätta mer än hälften av ledamöterna i
dess styrelse eller motsvarande
ledningsorgan, dels ock när ett bolag
äger aktier eller andelar i en annan
juridisk person och har rätt att utöva
ett bestämmande inflytande över denna
på grund av avtal med den juridiska
personen eller på grund av föreskrift i
dess bolagsordning, bolagsavtal eller
därmed jämförbara stadgar. I dessa
situationer skall bolaget anses som
moderbolag och den andra juridiska
personen som dotterföretag.
Utskottet, som delar regeringens
uppfattning att det svenska
koncernbegreppet även i fortsättningen
bör vara enhetligt, har ingen erinran
mot den utformning av begreppet som
föreslås.
I propositionen föreslås vidare att
det i den svenska lagstiftningen skall
införas ett nytt begrepp,
intresseföretag . Med intresseföretag
avses i det sjunde direktivet ett
företag, över vars driftsmässiga och
finansiella styrning ett annat företag
utövar ett betydande inflytande.
Begreppet intresseföretag har i
direktiven sin största betydelse för
koncernredovisningen. Om det företag
som utövar ett betydande inflytande
över ett annat företag också har ett
ägarintresse i detta företag, skall
innehavet redovisas under en särskild
rubrik i koncernredovisningen.
Enligt den föreslagna definitionen
skall ett intresseföretag anses
föreligga bl.a. om ett bolag äger
aktier eller andelar i en svensk eller
utländsk juridisk person som inte är
dotterföretag till bolaget och om
bolaget samtidigt utövar ett betydande
inflytande över den juridiska personens
driftsmässiga och finansiella styrning
samt ägandet utgör ett led i en
varaktig förbindelse mellan bolaget och
den juridiska personen.
Utskottet har ingen erinran mot
propositionens förslag i denna del.
Sambandet mellan redovisning och
beskattning
I motion L203 av Lars Björkman och Stig
Bertilsson (m) tas upp en fråga som har
samband med kopplingen mellan
redovisning och beskattning.
Motionärerna begär ett tillkännagivande
om behovet av en utredning om reglerna
för avskrivning av inventarier,
redovisning och beskattning. De pekar
på att nuvarande skatteregler skapar en
konfliktsituation i förhållande till
redovisningsreglerna. En konsekvens av
försiktighetsprincipen inom
redovisningsområdet är att tillgångar
inte får tas upp till högre värde än
det verkliga. I skattehänseende däremot
skall inventarier betraktas som en
helhet, och några extra avskrivningar
av sådana tillgångar som på grund av
den snabba tekniska utvecklingen på
kort tid har blivit mer eller mindre
värdelösa tillåts inte. Enligt
motionärerna är det angeläget att
reglerna anpassas till verkligheten.
Redovisningskommittén bör därför genom
tilläggsdirektiv få i uppdrag att se
över sambandet mellan avskrivning,
redovisning och beskattning.
Redovisningskommittén överlämnade i
maj 1995 delbetänkandet (SOU 1995:43)
Sambandet redovisning - beskattning.
Kommitténs förslag går ut på att
sambandet bör minskas. Bl.a. föreslås
att systemet med bokslutsdispositioner
och obeskattade reserver skall
avskaffas och vidare att sådana
avskrivningar och avsättningar som görs
uteslutande av skatteskäl inte skall
redovisas i balans- och
resultaträkningarna. Betänkandet har
remissbehandlats. I proposition
1995/96:104 Skatteregler med anledning
av nya årsredovisningslagar, m.m. anför
regeringen - Finansdepartementet - att
remissutfallet på kommitténs förslag
varit övervägande negativt även om ett
antal remissinstanser är positiva till
att bokslutsdispositioner och
obeskattade reserver avskaffas. Mot
bakgrund av remisskritiken är det
enligt regeringen nödvändigt med
ytterligare överväganden innan
ställning kan tas till vad som skulle
vara en lämplig ordning. Regeringen
lägger därför inte nu fram något
förslag i fråga om sambandet mellan
redovisning och beskattning för företag
i allmänhet. Förslaget begränsas därför
till de nya regler på skatteområdet som
är en nödvändig konsekvens av de nya
årsredovisningslagarna för
kreditinstitut och värdepappersbolag
samt försäkringsföretag, vilka avses
träda i kraft den 1 januari 1996. Det
innebär att den nuvarande ordningen
behålls.
I förevarande proposition anför
regeringen att det finns flera argument
som talar för att det nuvarande
sambandet inte bör behållas, i vart
fall inte i sin nuvarande form. Frågan
om sambandet bör förändras bör enligt
regeringen anstå till dess att det
beredningsarbete som för närvarande
pågår inom Finansdepartementet med
anledning av Redovisningskommitténs
delbetänkande har avslutats.
Utskottet kan konstatera att den fråga
motionärerna tar upp omfattas av det
beredningsarbete som för närvarande
pågår inom Finansdepartementet med
anledning av Redovisningskommitténs
senaste delbetänkande. Något
tillkännagivande från riksdagens sida
av det slag som motionärerna efterlyser
är därför inte påkallat. Utskottet
avstyrker bifall till motion L203.
Försäkringsföretag, kreditinstitut och
värdepappersbolag
Redovisningen för kreditinstitut och
värdepappersbolag och för
försäkringsföretag skall enligt
propositionens förslag regleras i två
särskilda lagar, en lag om
årsredovisning i kreditinstitut och
värdepappersbolag och en lag om
årsredovisning i försäkringsföretag. De
regler som i dessa lagar överensstämmer
med reglerna i den allmänna lagen ges
formen av hänvisningar till denna. Den
särskilda lagstiftningen omfattar i
övrigt bl.a. en anpassning till bank-
och försäkringsdirektiven. Bank- och
försäkrings-lagstiftningen hör till
näringsutskottets beredningsområde.
Näringsutskottet har därför beretts
tillfälle att yttra sig över
propositionen jämte de motioner som
väckts med anledning av propositionen.
Näringsutskottet har emellertid avstått
från att avge sådant yttrande. Vid det
ställningstagandet måste
näringsutskottet ha vägt in den
omständigheten att lagutskottet inte
kan förväntas ta ställning till
huruvida den föreslagna lagstiftningen
på ett lämpligt sätt är anpassad till
den verksamhet som bedrivs inom
kreditinstitut, värdepappersbolag och
försäkringsföretag. Lagutskottet utgår
därför från att näringsutskottets
beslut innebär att det inte finns
anledning till invändningar mot
lagstiftningen i dessa avseenden.
Ikraftträdande och
övergångsbestämmelser
Den nya lagstiftningen om
årsredovisning föreslås träda i kraft
den 1 januari 1996.
Övergångsbestämmelserna har utformats
så att de finansiella företagen skall
tillämpa de nya reglerna om upprättande
av årsredovisning, koncernredovisning
och delårsrapport redan från det
räkenskapsår som inleds under 1996,
medan övriga företag skall tillämpa
motsvarande regler först från och med
det räkenskapsår som inleds under 1997.
Rolf Dahlberg m.fl. (m) anser i motion
L3 att det bör införas en möjlighet för
bolag som startar sitt första
verksamhetsår fram till den 1 januari
1997 att välja mellan de nya och de
gamla reglerna för detta räkenskapsår.
De föreslagna övergångsreglerna innebär
nämligen att de nödgas tillämpa de
nuvarande reglerna under det första
räkenskapsåret och därefter måste
anpassa sig till de nya. Motionärerna
begär med anledning härav att riksdagen
skall besluta om införandet av en sådan
valmöjlighet som förordas i motionen
(yrkande 5).
Utskottet har förståelse för att det
kan framstå som en onödig komplikation
att nystartade företag under det första
verksamhetsåret tvingas anpassa sig
till det regelsystem som därefter inte
längre kommer att gälla. Enligt
utskottets mening skulle emellertid en
övergångsregel i linje med
motionärernas förslag föra med sig
oönskade effekter av annat slag. För
det - i förhållande till helheten -
fåtal företag som frågan gäller skulle
det inte finnas någon kompletterande
normgivning med avseende på det nya
regelsystemet att falla tillbaka på.
Utvecklingen av denna kommer av
naturliga skäl i gång först sedan den
nya lagstiftningen börjat gälla för
alla företag. Därtill kommer att kravet
på jämförbarhet kan bli åsidosatt, dvs.
den lämnade informationen enligt det
nya regelsystemet skulle inte utan
vidare kunna jämföras med motsvarande
information från andra företag som
redovisar enligt de äldre, nuvarande
reglerna. Med hänsyn till det anförda
kan utskottet inte ställa sig bakom
motionärernas önskemål. Utskottet
avstyrker därför bifall till motion L3
yrkande 5.
Enligt punkt 6 i
övergångsbestämmelserna får endast
belopp som har avsatts till en
uppskrivningsfond före lagens
ikraftträdande användas för nödvändiga
nedskrivningar av
anläggningstillgångar. Om detta görs
skall upplysning lämnas i en not.
Belopp som satts av till
uppskrivningsfond motsvarar dolda
reserver i anläggningstillgångar som
inte kan tas fram på annat sätt.
Övergångsregeln i punkt 6 tas upp i
motion L3 av Rolf Dahlberg m.fl. (m). I
motionen erinras om att kvittning av
uppskrivningsfonden i vissa fall kan
vara nödvändig för att upprätthålla en
god resultatnivå, och i handelsbolag är
detta den enda möjligheten att kunna
skriva upp anläggningstillgångar.
Uppskrivning av anläggningstillgångar
och avsättning till uppskrivningsfond
kan endast göras vid årsbokslutet.
Motionärerna anser att övergångsregeln
är orättvis eftersom vissa bolag,
beroende på bokslutsdatum, inte kommer
att kunna anpassa sig efter den. De
bolag som har bokslutsdatum den 30
april skall nämligen redan ha sänt in
årsredovisning till Patent- och
registreringsverket när riksdagen under
december månad 1995 behandlar
förevarande proposition. Även bolag med
bokslutsdatum den 30 juni kommer att få
svårt att kunna förbereda sig eftersom
deras årsredovisningar skall behandlas
av bolagsstämma under december månad.
Därmed är det således endast de bolag
som har bokslutsdatum den 31 augusti
och den 31 december som kan förbereda
sig. Detta är fel från
konkurrenssynpunkt. Samtliga bolag bör
ges samma möjlighet att förbereda sig
inför det nya regelverket. Mot bakgrund
av det anförda begärs i motionen att
riksdagen skall besluta att punkt 6 i
övergångsbestämmelserna skall träda i
kraft först den 1 januari 1997 (yrkande
3).
Utskottet kan konstatera att de nya
reglerna om uppskrivning innebär att
det inte längre är möjligt att använda
uppskrivningsfonden för att kvitta mot
nedskrivningar. Enligt propositionen
bör den nya ordningen emellertid inte
tillämpas på belopp som har avsatts
till en uppskrivningsfond före lagens
ikraftträdande. Övergångsregeln är
utformad i syfte att undvika detta. Den
ståndpunkt som motionärerna däremot ger
uttryck för synes vara att företagen
bör beredas möjlighet att före den nya
lagstiftningens ikraftträdande avsätta
medel till uppskrivningsfond för att
under det nya regelsystemet kunna
kvitta dem mot nedskrivningar. Detta
har uppenbarligen inte varit
regeringens avsikt. Enligt utskottets
mening bör övergångsbestämmelsens
funktion endast vara att undvika att de
bolag drabbas oskäligt som under
gällande förutsättningar har avsatt
medel till uppskrivningsfond för att
senare kunna kvitta dem mot
nedskrivningar.
Att en del bolag trots allt, på det
sätt som beskrivs i motionen, kan ha
bättre förutsättningar än andra att i
vidare mån än vad som avsetts utnyttja
övergångsregeln, är såvitt utskottet
kan bedöma en oönskad effekt som
emellertid är svår att undvika vid
övergången från ett regelsystem till
ett annat.
Utskottet kan inte ställa sig bakom
det krav som förs fram i motionen utan
avstyrker bifall till motion L3 yrkande
3. Vidare tillstyrker utskottet de
föreslagna ikraftträdande- och
övergångsbestämmelserna.
Övrigt
Mot de delar av propositionen som inte
särskilt har berörts har utskottet
ingen erinran.
Utskottet har emellertid noterat vissa
smärre felaktigheter i regeringens
lagförslag, och utskottet lägger därför
i bl.a. bilaga 2 till betänkandet fram
förslag till några ändringar.
Ändringarna rör förslaget till
årsredovisningslag och förslaget till
lag om årsredovisning i kreditinstitut
och värdepappersbolag.
4. beträffande
tillståndsprövning för
resultaträkning i förkortad form
att riksdagen med avslag på motion
1995/96:L3 yrkande 1 antar
regeringens förslag till
årsredovisningslag, såvitt avser 3
kap. 7 §,
res. 1 (m)
5. beträffande
jämställdhetsredovisning
att riksdagen avslår motion
1995/96:L1 i denna del,
res. 2 (v)
6. beträffande
miljöredovisning
att riksdagen avslår motion
1995/96:L1 i denna del,
7. beträffande humankapitalet
att riksdagen avslår motion
1995/96:L1 i denna del samt motion
1995/96:L207,
8. beträffande redovisning av
avgångsvederlag m.m.
att riksdagen avslår motionerna
1994/95:L201 och 1994/95:204,
9. beträffande uppgifter om
pensionsförmåner
att riksdagen med avslag på motion
1995/96:L3 yrkande 2 antar
regeringens förslag till
årsredovisningslag, såvitt avser 5
kap. 20 §,
res. 3 (m)
10. beträffande nystartade
företag
att riksdagen med avslag på motion
1995/96:L3 yrkande 5 antar
regeringens förslag till
årsredovisningslag, såvitt avser
punkt 3 i övergångsbestämmelserna,
res. 4 (m)
11. beträffande
uppskrivningsfond
att riksdagen med avslag på motion
1995/96:L3 yrkande 3 antar
regeringens förslag till
årsredovisningslag, såvitt avser
punkt 6 i övergångsbestämmelserna,
res. 5 (m)
12. beträffande
årsredovisningslagen i övrigt
att riksdagen antar regeringens
förslag till årsredovisningslag i den
mån förslaget inte omfattas av vad
utskottet hemställt ovan, med dels
den ändringen att 5 kap. 18 § och 7
kap. 29 § erhåller i bilaga 2 som
Utskottets förslag betecknade
lydelse, dels den ändringen att punkt
13 i bilaga 4 Uppställningsform II
för resultaträkning (rapportform med
funktionsindelning) erhåller följande
lydelse:
Räntekostnader och liknande
kostnader (med särskild uppgift om
kostnader avseende koncernföretag).,
13. beträffande förslaget till
lag om årsredovisning i
kreditinstitut och
värdepappersbolag
att riksdagen antar regeringens
förslag till lag om årsredovisning i
kreditinstitut och värdepappersbolag
med den ändringen att 1 kap. 3 §
erhåller i bilaga 2 som Utskottets
förslag betecknade lydelse,
14. beträffande övriga
lagförslag
att riksdagen antar regeringens
förslag till
dels lag om ändring i
aktiebolagslagen (1975:1385),
dels lag om ändring i
bokföringslagen (1976:125),
dels lag om ändring i lagen
(1980:1103) om årsredovisning m.m. i
vissa företag,
dels lag om ändring i lagen
(1992:160) om utländska filialer
m.m.,
dels lag om ändring i
bankaktiebolagslagen (1987:618),
dels lag om ändring i sparbankslagen
(1987:619),
dels lag om ändring i lagen
(1991:981) om värdepappersrörelse,
dels lag om ändring i lagen
(1992:1610) om kreditmarknadsbolag,
dels lag om ändring i lagen
(1994:759) om Sveriges allmänna
hypoteksbank,
dels lag om årsredovisning i
försäkringsföretag,
dels lag om ändring i
försäkringsrörelselagen (1982:713),
dels lag om ändring i lagen
(1950:272) om rätt för utländska
försäkringsföretag att driva
försäkringsrörelse i Sverige,
dels lag om ändring i lagen
(1989:1079) om livförsäkringar med
anknytning till värdepappersfonder.
15. beträffande sambandet mellan
avskrivning, redovisning och
beskattning
att riksdagen avslår motion
1994/95:L203.
Stockholm den 30 november 1995
På lagutskottets vägnar
Agne Hansson
I beslutet har deltagit: Agne Hansson
(c), Anita Persson (s), Bengt Kronblad
(s), Rolf Dahlberg (m), Carin Lundberg
(s), Rune Berglund (s), Stig Rindborg
(m), Eva Arvidsson (s), Tanja
Linderborg (v), Sven-Erik Österberg
(s), Göran R Hedberg (m), Birgitta
Carlsson (c), Eva Persson Sellin (s)
och Marietta de Pourbaix-Lundin (m).
Reservationer
1. Tillståndsprövning för
resultaträkning i förkortad form (mom.
4)
Rolf Dahlberg, Stig Rindborg, Göran R
Hedberg och Marietta de Pourbaix-Lundin
(alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande
som på s. 15 börjar med Utskottet kan
och slutar med yrkande 1 bort ha
följande lydelse:
Utskottet delar motionärernas
uppfattning att den föreslagna
tillståndsprövningen innebär nackdelar
från kostnads- och
effektivitetssynpunkt. Förfarandet
kommer också att leda till ökade
kostnader för staten, genom den ökade
myndighetsutövning som krävs.
Farhågorna om att företagen i stor
utsträckning skulle välja att utelämna
uppgifter om omsättningen - vilka synes
vara det främsta argumentet för
tillståndskravet - framstår enligt
utskottets mening som överdrivna. En
utformning av reglerna om
resultaträkning i förkortad form enligt
Redovisningskommitténs förslag innebär
att den som utnyttjar möjligheten att
upprätta en sådan förenklad
resultaträkning skall redovisa de
överväganden som ligger bakom
bedömningen att bestämmelsen är
tillämplig. En sådan ordning torde
enligt utskottets mening vara till
fyllest för att bestämmelsen inte skall
utnyttjas i vidare mån än som avsetts,
dvs. när det är befogat av
konkurrensskäl.
Till följd av det anförda förordar
utskottet med bifall till motion L3
yrkande 1 att riksdagen avslår kravet
på tillståndsprövning för rätten att
upprätta resultaträkning i förkortad
form.
dels att utskottets hemställan under 4
bort ha följande lydelse:
4. beträffande tillståndsprövning
för resultaträkning i förkortad
form
att riksdagen med bifall till
motion 1995/96:L3 yrkande 1 antar
regeringens förslag till
årsredovisningslag, såvitt avser 3
kap. 7 §, med den ändringen att
paragrafen erhåller i bilaga 3 som
Reservanternas förslag betecknade
lydelse.
2. Jämställdhetsredovisning (mom. 5)
Tanja Linderborg (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande
som på s. 16 börjar med När det och
slutar med behandlad del bort ha
följande lydelse:
Enligt utskottets mening är det
angeläget att företagens jämställdhets
arbete i skilda sammanhang lyfts fram.
Ett alternativ som förtjänar att
övervägas är att det ställs krav på
företagen att de i årsredovisningen
skall lämna uppgifter om
jämställdhetsarbetet. Om företagen på
det sättet vore skyldiga att öppet
redovisa vad som gjorts för att
förstärka kvinnorepresentationen i
styrelser och på ledande poster,
lönefördelningen m.m., skulle dessa
frågor sannolikt drivas på ett mer
målmedvetet sätt. Till följd av det
anförda finner utskottet att
Redovisningskommittén i sitt fortsatta
arbete bör överväga hur en redovisning
av jämställdhetsaspekterna på
företagens arbete lämpligen bör
integreras i årsredovisningen. Vad
utskottet anfört bör riksdagen med
bifall till motion L1 i denna del som
sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 5
bort ha följande lydelse:
5. beträffande
jämställdhetsredovisning
att riksdagen med bifall till
motion 1995/96:L1 i denna del som
sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört.
3. Uppgifter om pensionsförmåner (mom.
9)
Rolf Dahlberg, Stig Rindborg, Göran R
Hedberg och Marietta de Pourbaix-Lundin
(alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande
som på s. 22 börjar med Utskottet kan
och slutar med yrkande 2 bort ha
följande lydelse:
Utskottet delar motionärernas
uppfattning. Redovisningskommitténs och
lagrådsremissens förslag åskådliggör på
ett tydligare sätt den faktiska
kostnaden för företagens
pensionsförpliktelser och det finns
enligt utskottets mening inget skäl för
att kräva särredovisning i de fall där
t.ex. verkställande direktör har samma
pensionsförmåner som andra anställda på
samma lönenivå. Till följd av det
anförda förordar utskottet med bifall
till motion L3 yrkande 2 att 5 kap. 20
§ i förslaget till årsredovisningslag
utformas i enlighet med
lagrådsremissens förslag.
dels att utskottets hemställan under 9
bort ha följande lydelse:
9. beträffande uppgifter om
pensionsförmåner
att riksdagen med bifall till
motion 1995/96:L3 yrkande 2 antar
regeringens förslag till
årsredovisningslag, såvitt avser 5
kap. 20 §, med den ändringen att
paragrafen erhåller i bilaga 3 som
Reservanternas förslag betecknade
lydelse.
4. Nystartade företag (mom. 10)
Rolf Dahlberg, Stig Rindborg, Göran R
Hedberg och Marietta de Pourbaix-Lundin
(alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande
som på s. 26 börjar med Utskottet har
och slutar med yrkande 5 bort ha
följande lydelse:
Enligt utskottets mening innebär det
en onödig komplikation för nystartade
företag att de under sitt första
verksamhetsår skall tvingas anpassa sig
till ett regelsystem som därefter skall
upphöra att gälla. Det bör därför
införas en möjlighet för dessa företag
att välja att tillämpa de nya reglerna
redan på det första räkenskapsåret.
Utskottet förordar därför med bifall
till motion L3 yrkande 5 att
övergångsbestämmelserna utformas i
enlighet härmed.
dels att utskottets hemställan under
10 bort ha följande lydelse:
10. beträffande nystartade företag
att riksdagen med bifall till
motion 1995/96:L3 yrkande 5 antar
regeringens förslag till
årsredovisningslag, såvitt avser
punkt 3 i övergångsbestämmelserna,
med den ändringen att punkten
erhåller i bilaga 3 som
Reservanternas förslag betecknade
lydelse.
5. Uppskrivningsfond (mom. 11)
Rolf Dahlberg, Stig Rindborg, Göran R
Hedberg och Marietta de Pourbaix-Lundin
(alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande
som på s. 27 börjar med Utskottet kan
och slutar med
övergångsbestämmelserna bort ha
följande lydelse:
Utskottet kan konstatera att de
föreslagna reglerna om uppskrivning
innebär att det inte längre skall vara
möjligt att använda avsättningar till
uppskrivningsfond för kvittning mot
nedskrivningar. Som motionärerna
framhåller är den föreslagna
övergångsregeln med avseende på
möjligheterna att utnyttja gjorda
avsättningar olyckligt utformad. Det är
enligt utskottets mening inte
acceptabelt att alla bolag som berörs
av de nya reglerna inte ges samma
förutsättningar att anpassa sig till
dem. En senareläggning av
ikraftträdandet av punkt 6 i
övergångsbestämmelserna i enlighet med
vad som förordas i motionen skulle
rätta till missförhållandet. Till följd
härav förordar utskottet att
övergångsregeln med bifall till motion
L3 yrkande 3 utformas i enlighet
härmed.
dels att utskottets hemställan under 11
bort ha följande lydelse:
11. beträffande uppskrivningsfond
att riksdagen med bifall till
motion 1995/96:L3 yrkande 3 antar
regeringens förslag till
årsredovisningslag, såvitt avser
punkt 6 i övergångsbestämmelserna,
med den ändringen att punkten
erhåller i bilaga 3 som
Reservanternas förslag betecknade
lydelse.
Propositionens lagförslag
1 Förslag till årsredovisningslag
2 Förslag till lag om ändring i
aktiebolagslagen (1975:1385)
3 Förslag till lag om ändring i
bokföringslagen (1976:125)
4 Förslag till lag om ändring i lagen
(1980:1103) om årsredovisning
m.m. i vissa företag
Härigenom föreskrivs ifråga om lagen
(1980:1103) om årsredovisning m.m. i
vissa företag
5 Förslag till lag om ändring i lagen
(1992:160) om utländska filialer m.m.
6 Förslag till lag om årsredovisning i
kreditinstitut och
värdepappersbolag
8 Förslag till lag om ändring i
bankaktiebolagslagen (1987:618)
9 Förslag till lag om ändring i
sparbankslagen (1987:619)
11 Förslag till lag om ändring i lagen
(1991:981) om
värdepappersrörelse
12 Förslag till lag om ändring i lagen
(1992:1610) om
kreditmarknadsbolag
13 Förslag till lag om ändring i lagen
(1994:759) om Sveriges allmänna
hypoteksbank
15 Förslag till lag om årsredovisning i
försäkringsföretag
16 Förslag till lag om ändring i
försäkringsrörelselagen (1982:713)
17 Förslag till lag om ändring i lagen
(1950:272) om rätt för utländska
försäkringsföretag att driva
försäkringsrörelse i Sverige
18 Förslag till lag om ändring i lagen
(1989:1079) om livförsäkringar med
anknytning till värdepappersfonder
Av utskottet föreslagna ändringar i
regeringens förslag till
årsredovisningslag
Regeringens Utskottets
förslag förslag
5 kap.
18 §
Av Av
räkenskapsårets räkenskapsårets
personalkostnader personalkostnader
skall följande skall följande
belopp anges belopp anges
särskilt: särskilt:
1. löner och 1. löner och
ersättningar, och andra
ersättningar, och
2. sociala
kostnader, med 2. sociala
särskild uppgift kostnader, med
om särskild uppgift
pensionskostnader. om
pensionskostnader.
7 kap.
29 §
Om ett bolag omfattas av en
koncernredovisning och tillsammans med
ett eller flera företag, som inte
omfattas av koncernredovisningen,
leder ett annat företag som inte är
dotterföretag, får bolagets ägarandel
i det sistnämnda företaget redovisas
enligt andra stycket.
I I
koncernbalansräkni koncernbalansräkni
ngen får tas upp ngen får tas upp
en så stor andel en så stor andel
av företagets av företagets
tillgångar och tillgångar,
skulder som avsättningar och
belöper sig på skulder som
bolagets belöper sig på
ägarandel. I bolagets
koncernresultaträk ägarandel. I
ningen får tas upp koncernresultaträk
en så stor andel ningen får tas upp
av företagets en så stor andel
intäkter och av företagets
kostnader som intäkter och
belöper sig på kostnader som
bolagets belöper sig på
ägarandel. Vid bolagets
redovisning enligt ägarandel. Vid
detta stycke skall redovisning enligt
9-12, 14 och 18-21 detta stycke skall
§§ tillämpas. 9-12, 14 och 18-21
§§ tillämpas.
Ett bolag som tillämpar denna
paragraf skall i en not upplysa om
skälen för detta. Uppgift enligt 5
kap. 17 § skall anges särskilt för
varje företag för vilket ägarandelar
redovisas med tillämpning av denna
paragraf.
Av utskottet föreslagen ändring i
regeringens förslag till lag om
årsredovisning i kreditinstitut och
värdepappersbolag
Regeringens Utskottets
förslag förslag
1 kap.
3 §
Med bank avses vid tillämpningen av
denna lag bankaktiebolag, sparbank och
föreningsbank.
Med Med
hypoteksinstitut hypoteksinstitut
avses Svenska avses Konungariket
stadshypotekskassa Sveriges
n, Sveriges stadshypoteks
allmänna kassa, Sveriges
hypoteksbank och allmänna
Svenska hypoteksbank och
skeppshypotekskass Svenska
an. skeppshypotekskass
an.
Av reservanterna föreslagna ändringar i
regeringens förslag till
årsredovisningslag
Regeringens Reservanternas
förslag förslag
3 kap.
7 §
Om det är Om det är
motiverat av motiverat av
konkurrensskäl och konkurrensskäl får
regeringen eller posterna 1-6 i
den myndighet som bilaga 3
regeringen respektive
bestämmer medger posterna 1-3 och 6
det, får posterna i bilaga 4 slås
1-6 i bilaga 3 samman till en
respektive post benämnd
posterna 1-3 och 6 bruttovinst eller
i bilaga 4 slås bruttoförlust.
samman till en Detta gäller dock
post benämnd inte om bolaget är
bruttovinst eller ett sådant bolag
bruttoförlust. som avses i 10
Detta gäller dock kap. 3 § andra
inte om bolaget är stycket
ett sådant bolag aktiebolagslagen
som avses i 10 (1975:1385) eller
kap. 3 § andra 4 kap. 3 § första
stycket stycket lagen
aktiebolagslagen (1980:1103) om
(1975:1385) eller årsredovisning
4 kap. 3 § första m.m. i vissa
stycket lagen företag.
(1980:1103) om
årsredovisning
m.m. i vissa
företag.
Ett bolag som slår samman posterna
enligt första stycket skall i en not
upplysa om skälen för detta.
5 kap.
20 §
Uppgift skall Uppgift skall
lämnas om det lämnas om det
sammanlagda sammanlagda
beloppet av beloppet av
kostnader och kostnader och
förpliktelser som förpliktelser som
avser pensioner avser pensioner
eller liknande eller liknande
förmåner till förmåner till
styrelseledamöter, styrelseledamöter,
verkställande verkställande
direktören eller direktören eller
motsvarande motsvarande
befattningshavare. befattningshavare
till den del
beloppen
överstiger vad som
skulle ha gällt
för förmåner
enligt allmän
pensionsplan.
3. I bolag som avses i 1 kap. 1 §
andra stycket lagen (1995:000) om
årsredovisning i kreditinstitut och
värdepappersbolag och 1 kap. 1 § andra
stycket lagen (1995:000) om
årsredovisning i försäkringsföretag
skall bestämmelserna i 2-6 kap., 9
kap. 1 §, 2 § första stycket, 3 och
4 §§ samt 10 kap. 1 § tillämpas första
gången i fråga om det räkenskapsår som
inleds närmast efter den 31 december
1995.
I övriga bolag I övriga bolag
skall de angivna skall de angivna
bestämmelserna bestämmelserna
samt samt
bestämmelserna i 7 bestämmelserna i 7
kap. tillämpas kap. tillämpas
första gången i första gången i
fråga om det fråga om det
räkenskapsår som räkenskapsår som
inleds efter den inleds efter den
31 december 1996. 31 december 1996.
De nya
bestämmelserna får
dock, i bolag som
startar sin
verksamhet under
1996, tillämpas
även i fråga om
det första
räkenskapsåret.
6. Belopp som har 6. Belopp som har
avsatts till avsatts till
uppskrivningsfond uppskrivningsfond
före lagens senast den 31
ikraftträdande får december 1996 får
användas även för användas även för
nödvändiga nödvändiga
nedskrivningar på nedskrivningar på
anläggningstillgån anläggningstillgån
gar. Om detta görs gar. Om detta görs
skall upplysning skall upplysning
om detta lämnas i om detta lämnas i
en not. en not.
Innehållsförteckning
Sammanfattning 1
Propositionen 2
Motionerna 3
Motioner väckta med anledning av
proposition 1995/96:10 3
Motioner väckta under den allmänna
motionstiden 1994/95 3
Utskottet 4
Allmän bakgrund 4
Propositionens huvudsakliga innehåll7
Behovet av ny lagstiftning m.m. 8
Lagstiftningens omfattning 10
Allmänna bestämmelser om
årsredovisningen 11
Redovisningen i mindre bolag 12
God redovisningssed och rättvisande
bild m.m. 12
Balans- och resultaträkningarna 13
Värdering av tillgångar 17
Avtal om avgångsvederlag 19
Tilläggsupplysningar 22
Koncern- och intresseföretag 23
Sambandet mellan redovisning och
beskattning 24
Försäkringsföretag, kreditinstitut
och värdepappersbolag 25
Ikraftträdande och
övergångsbestämmelser 26
Övrigt 27
Hemställan 28
Reservationer 30
1. Tillståndsprövning för
resultaträkning i förkortad form (m)30
2. Jämställdhetsredovisning (v) 30
3. Uppgifter om pensionsförmåner (m)31
4. Nystartade företag (m) 31
5. Uppskrivningsfond (m) 32
Bilaga 1 Propositionens lagförslag 33
Bilaga 2 Av utskottet föreslagna
ändringar i regeringens förslag till
årsredovisningslag och lag om
årsredovisning i kreditinstitut och
värdepappersbolag 184
Bilaga 3 Av reservanterna föreslagna
ändringar i regeringens förslag till
årsredovisningslag 186