I betänkandet behandlas regeringens
förslag till riktlinjer för det
fortsatta arbetet med ändrade
relationer mellan staten och Svenska
kyrkan. Regeringens principförslag
omfattar den rättsliga regleringen,
ekonomi och uppbörd,
begravningsverksamheten, den kyrkliga
egendomen och vården av
kulturhistoriska värden. Riktlinjerna
utgår från att Svenska kyrkan skall
kvarstå som en öppen, demokratisk och
rikstäckande folkkyrka. De innebär
bl.a. att i regeringsformen införs
särskilda regler om lagstiftning
angående Svenska kyrkan och andra
trossamfund och att Svenska kyrkan
själv får reglera sina angelägenheter
inom ramen för bestämmelserna i en lag
men utan en från riksdagen delegerad
normgivningskompetens. Vidare skall den
kyrkliga egendomen efter en
relationsändring stå till kyrkans
förfogande och Svenska kyrkan kunna få
ersättning för vården av den
kulturhistoriskt värdefulla egendomen.
Svenska kyrkans huvudmannaskap för den
helt övervägande delen av
begravningsverksamheten skall bestå. -
Ett omfattande kompletterande
utredningsarbete kommer att behöva
göras för att utarbeta mera detaljerade
förslag.
Utskottet föreslår att riksdagen
godkänner de av regeringen föreslagna
riktlinjerna.
Reservationer föreligger från v-
ledamoten som anser att propositionen
bör avslås, från fp-ledamöterna som
önskar en tydligare förändring av
relationerna mellan staten och Svenska
kyrkan samt från m- och fp-ledamöterna
i fråga om ersättningen till Svenska
kyrkan för vården av kulturhistoriskt
värdefull egendom.
Propositionen
1995/96:80 vari yrkas att riksdagen
godkänner regeringens riktlinjer för
det fortsatta arbetet med ändrade
relationer mellan staten och Svenska
kyrkan.
Motionerna
1995/96:K1 av Carl Bildt m.fl. (m) vari
yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om en öppen folkkyrka,
2. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om statens ersättning till
kyrkan för vård av kulturhistoriskt
värdefull egendom.
1995/96:K2 av Gustaf von Essen (m) vari
yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om att relationen mellan staten
och Svenska kyrkan m.m. skall ordnas
utifrån principen att full
religionsfrihet skall råda,
2. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om att en lag omfattande alla
trossamfund inkl. Svenska kyrkan skall
utformas,
3. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om att de fria trossamfunden
ges verkliga påverkansmöjligheter genom
representation i det vidare
utvecklingsarbetet,
4. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om att rimliga
övergångslösningar för Svenska kyrkan
skall skapas i avvaktan på full
likställighet mellan Svenska kyrkan och
övriga trossamfund.
1995/96:K3 av Ingbritt Irhammar (c)
vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna att den
föreslagna kyrkoavgiften skall benämnas
kyrkoskatt.
1995/96:K4 av Lennart Hedquist m.fl.
(m, fp, kds) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om rätt
för Svenska kyrkan att själv få besluta
om sin avgiftsstruktur.
1995/96:K5 av Alf Svensson m.fl. (kds)
vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om ersättning till
kulturhistoriskt värdefull egendom,
2. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om utgångspunkten för
Kyrkoutjämningsutredningens arbete,
3. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om det fortsatta arbetet med
personalfrågorna.
1995/96:K6 av Lars Leijonborg m.fl.
(fp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om att Svenska kyrkan inte
skall vara ett offentligrättsligt
subjekt,
2. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om att särbestämmelser om
trossamfundet Svenska kyrkan inte skall
förekomma i regeringsformen,
3. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om att lagen om trossamfund
skall präglas av strikt tillämpning av
principen att inomkyrkliga frågor skall
avgöras av Svenska kyrkan själv.
1995/96:K7 av Kenneth Kvist m.fl. (v)
vari yrkas
1. att riksdagen avslår regeringens
proposition om Ändrade relationer
mellan staten och Svenska kyrkan,
2. att riksdagen hos regeringen begär
förslag om skiljande av stat-kyrka
enligt vad i motionen anförts,
3. att riksdagen hos regeringen begär
förslag om hur begravningsverksamheten
i framtiden skall skötas när Svenska
kyrkan har frigjorts från staten,
4. att riksdagen hos regeringen begär
en parlamentarisk utredning om hur
kulturhistoriskt värdefulla
kyrkobyggnader och kyrkoarkiven i
framtiden skall garanteras god vård och
gott omhändertagande enligt vad i
motionen anförts om statens och
kommunernas ansvar för dessa.
Utskottet
Inledning
Gällande bestämmelser
Regleringen av Svenska kyrkan
Regeringsformen innehåller i
övergångsbestämmelserna bestämmelser om
Svenska kyrkan (p. 9-12 och 14).
I dessa bestämmelser anges att
grundläggande föreskrifter om Svenska
kyrkan och om kyrkomötet, som är en
församling av valda ombud för Svenska
kyrkan, liksom föreskrifter som innebär
ändring av det ändamål för vilket den
kyrkliga egendomen är avsedd, utfärdas
på samma sätt som riksdagsordningens
huvudbestämmelser. Innan sådan lag
beslutas skall kyrkomötets yttrande
inhämtas. Föreskrifter om tillhörighet
till Svenska kyrkan kräver samtycke av
kyrkomötet. För vissa andra
föreskrifter krävs yttrande av
kyrkomötet.
I regeringsformen tillförsäkras
medborgarna religionsfrihet, dvs. att
ensam eller tillsammans med andra utöva
sin religion, och skydd mot tvång att
ge till känna sin åskådning i religiöst
hänseende samt mot tvång att tillhöra
trossamfund.
Den alldeles övervägande delen av
viktiga bestämmelser om Svenska kyrkan
finns i kyrkolagen (1992:300). Lagen är
indelad i elva avdelningar. Där finns
föreskrifter om Svenska kyrkan som
trossamfund, om medlemskap i Svenska
kyrkan, om den kyrkliga indelningen, om
den lokala organisationen, om den
regionala organisationen, om den
centrala organisationen, om biskops-
och prästtjänster, om kyrkomusiken, om
den kyrkliga egendomen samt om de
kyrkliga valen.
Svenska kyrkan som trossamfund är ett
evangelisk-lutherskt trossamfund. Genom
sina församlingar upprätthåller den en
på demokratisk grund uppbyggd
riksomfattande verksamhet.
Sverige är kyrkligt indelat i
territoriella församlingar, pastorat,
kontrakt och stift. Därutöver finns
icke-territoriella församlingar.
Grundläggande föreskrifter om
kyrkomötets sammansättning, valen till
kyrkomötet, Svenska kyrkans
centralstyrelse samt kyrkomötets
uppgifter och normgivning finns i
avdelningen om kyrkans centrala
organisation. I kapitlet om kyrkomötet
ges det lagstöd som kyrkomötet behöver
för att kunna meddela föreskrifter i
alla de ämnen där normgivningen kan
delegeras enligt regeringsformen. Det
anges således att kyrkomötet genom
kyrklig kungörelse får meddela
föreskrifter i följande ämnen.
1. Svenska kyrkans lära,
2. det kyrkliga ämbetet,
3. Svenska kyrkans böcker,
4. Svenska kyrkans sakrament,
gudstjänst och övriga handlingar,
5. kollekter,
6. central verksamhet för
evangelisation, mission och övrigt
utlandsarbete samt diakoni,
7. kyrkomötets arbetssätt och
verksamheten hos myndigheter under
kyrkomötet.
Därutöver ges bemyndigande för
kyrkomötet att vidaredelegera
normgivningen i vissa ämnen till
Svenska kyrkans centralstyrelse eller
till domkapitel, kyrkliga kommuner och
kyrkokommunala förvaltningsmyndigheter.
Beträffande skyldigheten att betala
församlingsskatt finns föreskrifter i
kommunalskattelagen (1928:370) och
lagen (1951:691) om viss lindring i
skattskyldigheten för den som icke
tillhör Svenska kyrkan. Skattesatsen
för församlingsskatt bestäms enligt de
grunder som anges i lagen (1965:269)
med särskilda bestämmelser om kommuns
och annan menighets utdebitering av
skatt, m.m.
Bestämmelser om val till
kyrkofullmäktige och till direktvalda
kyrkoråd finns i lagen (1972:704) om
kyrkofullmäktigval, m.m.. Bestämmelser
om rösträtt vid dessa val finns dock i
kyrkolagen.
Reglering av andra trossamfund
I fråga om andra trossamfund än Svenska
kyrkan finns inte några särskilda
regler för normgivningen. Föreskrifter
om sådana trossamfund får meddelas i
enlighet med regeringsformens allmänna
bestämmelser. Sådana föreskrifter är
närmast att hänföra till föreskrifter
om enskildas personliga och ekonomiska
förhållanden inbördes. Sådana
föreskrifter skall enligt 8 kap. 2 §
regeringsformen meddelas genom lag.
Ärendets beredning
Regeringens förslag bygger på
Kyrkoberedningens betänkande Staten och
trossamfunden (SOU 1994:42), vilket
varit föremål för en mycket bred
remissbehandling. Regeringen har under
våren 1995 vid partiledaröverläggningar
informerat om det pågående arbetet med
ändrade relationer mellan staten och
Svenska kyrkan. I enlighet med
föreskrifterna i
övergångsbestämmelserna till
regeringsformen har regeringen vidare
inhämtat kyrkomötets yttrande över sitt
förslag.
Principiella utgångspunkter
Propositionens huvudsakliga innehåll
m.m.
Det principförslag om de framtida
relationerna mellan staten och Svenska
kyrkan som läggs fram i propositionen
har som utgångspunkt att Svenska kyrkan
skall kunna bevara sin identitet som en
öppen, demokratisk och rikstäckande
folkkyrka, vilket bör framgå av en
särskild lag. Samtidigt uppnås en
större likställighet i förhållande till
andra trossamfund genom ett
konstitutionellt skydd för alla
trossamfund.
Principförslaget omfattar den rättsliga
regleringen, ekonomi och uppbörd,
begravningsverksamheten, den kyrkliga
egendomen och vården av
kulturhistoriska värden. Det innebär i
huvudsak följande.
- I regeringsformen införs särskilda
regler om lagstiftning angående
Svenska kyrkan och andra trossamfund.
- Svenska kyrkan får själv reglera sina
angelägenheter inom ramen för
bestämmelserna i en lag men utan en
från riksdagen delegerad
normgivningskompetens.
- Frågan om handlingars offentlighet i
Svenska kyrkan utreds ytterligare med
inriktning på att
offentlighetsprincipen skall tillämpas
även i fortsättningen.
- En skyldighet för den som tillhör
Svenska kyrkan att betala en lokalt
beslutad kyrkoavgift ersätter
nuvarande kyrkoskatt. Avgiften tas ut
i proportion till inkomsten.
- Staten biträder Svenska kyrkan - eller
annat trossamfund efter beslut av
regeringen - med uppbörden av avgift.
- De praktiska, ekonomiska och rättsliga
konsekvenserna för
begravningsverksamheten i en ny
stat-kyrkarelation utreds ytterligare.
Svenska kyrkans huvudmannaskap för den
helt övervägande delen av
begravningsverksamheten skall bestå.
Finansieringen av
begravningsverksamheten skall vara
lokalt förankrad. De som tillhör
Svenska kyrkan betalar sina kostnader
via kyrkoavgiften.
- Den kyrkliga egendomen står efter en
relationsändring till kyrkans
förfogande.
- Svenska kyrkan bör kunna få viss
ersättning av staten för vården av den
kulturhistoriskt värdefulla egendomen.
Ett kompletterande utredningsarbete
behöver enligt propositionen genomföras
för att utarbeta mer detaljerade
förslag.
Den rättsliga regleringen enligt
propositionen
Regeringens förslag innebär i fråga om
konstitutionella frågor följande.
I regeringsformen förs in särskilda
regler om lagstiftning angående Svenska
kyrkan och andra trossamfund. Sådana
föreskrifter får beslutas i samma
ordning som gäller för
huvudbestämmelserna i
riksdagsordningen. Svenska kyrkan får
själv reglera sina angelägenheter inom
ramen för en lag men utan
statsrättsligt grundad
normgivningskompetens.
Församlingarnas kommunstatus upphör.
Frågan om handlingars offentlighet i
Svenska kyrkan utreds ytterligare med
inriktning på att
offentlighetsprincipen skall tillämpas
även i fortsättningen.
Någon reglering i regeringsformen av
frågan om gemensam eller skilda lagar
för Svenska kyrkan och övriga
trossamfund föreslås däremot inte.
I fråga om lagstiftning i övrigt om
Svenska kyrkan innebär förslaget
följande.
Det som är principiellt viktigt och av
grundläggande karaktär för Svenska
kyrkan tas in i en särskild lag om
Svenska kyrkan. Där anges bl.a. att
kyrkan skall vara en evangelisk-
luthersk kyrka med episkopal struktur,
en öppen folkkyrka, demokratiskt
uppbyggd och rikstäckande.
Församlingarnas och stiftens roll och
självbestämmande skall framgå. I lagen
anges således vissa grundläggande
bestämmelser om Svenska kyrkans
organisatoriska uppbyggnad och om
skyldigheten för dem som tillhör
Svenska kyrkan att betala lokalt och
regionalt beslutad kyrkoavgift. - Den
närmare gränsdragningen mellan
innehållet i lagen om Svenska kyrkan
och en inomkyrklig reglering prövas i
ett fortsatt utredningsarbete.
Lagstiftning om andra trossamfund torde
enligt propositionen komma att handla
om regler för exempelvis trossamfunds
registrering.
Motioner
I en motion, 1995/96:K7 av Kenneth
Kvist m.fl. (v), yrkas avslag på
propositionen (yrkande 1) samt förslag
om skiljandet av stat-kyrka enligt vad
i motionen anförts (yrkande 2), och om
hur begravningsverksamheten i framtiden
skall skötas när Svenska kyrkan har
frigjorts från staten (yrkande 3).
Vidare begärs en parlamentarisk
utredning om hur kulturhistoriskt
värdefulla kyrkobyggnader och
kyrkoarkiven i framtiden skall
garanteras god vård och gott
omhändertagande (yrkande 4).
Motionärerna anser att
regeringsformens föreskrift om
religionsfrihet räcker, och de anför
att inga andra organisationer -
politiska, fackliga eller andra - har
någon särskild lag. De anser det strida
mot föreningsfriheten att göra en
särlagstiftning för trossamfunden och
ifrågasätter hur vi skall klara
försvaret av vår demokratisyn gentemot
olika auktoritära uppfattningar om
gudsstaten som överordnad människans
lagar, om Svenska kyrkan får behålla
sin särställning i förhållande till
staten. Enligt motionärerna behövs
inga ytterligare utredningar om
konstitutionella och andra rättsfrågor,
uppbördsförfarandet, den kyrkliga
egendomens förvaltande och
personalfrågor. Motionärerna medger att
ett skiljande av Svenska kyrkan från
staten kan medföra problem om det sker
alltför hastigt och anser att en
tioårsperiod är en väl tilltagen och
lämplig övergångstid.
Beträffande frågan om kulturhistoriskt
värdefulla kyrkobyggnader m.m. anser
motionärerna att en lösning som kan
diskuteras är att föra över alla
kyrkobyggnader till att förvaltas av en
särskild fond. Kostnaden för
kulturhistoriskt värdefulla kyrkor är
enligt motionärerna ett gemensamt
ansvar och bör ligga på stat och kommun
på samma sätt som kostnaden för slott,
museer etc., medan vården av andra
kyrkobyggnader bör skötas av samfunden.
En kritisk hållning till propositionen
intas i motion 1995/96:K6 av Lars
Leijonborg m.fl. (fp). I motionen
begärs tillkännagivanden om att Svenska
kyrkan inte skall vara ett
offentligrättsligt subjekt (yrkande 1),
om att särbestämmelser om trossamfundet
Svenska kyrkan inte skall förekomma i
regeringsformen (yrkande 2) och om att
lagen om trossamfund skall präglas av
strikt tillämpning av principen att
inomkyrkliga frågor skall avgöras av
Svenska kyrkan själv (yrkande 3).
Motionärerna anser att stora steg
under de senaste åren tagits i riktning
mot en lösning av frågan om att skilja
kyrkan från staten men att regeringens
förslag inte är en principiellt
godtagbar och långsiktig lösning av frå
gan. Ett ovillkorligt bifall till
propositionen är enligt motionärerna
inte vägen att nå ett avskaffande av
statskyrkosystemet. De ifrågasätter
vilken princip propositionen egentligen
vilar på, om det är principen att
kyrkan bör skiljas från staten eller om
det snarare är en samling kompromisser
mellan olika principer, som gör det
omöjligt att veta vad Svenska kyrkan i
framtiden har för ställning. Enligt
motionärerna innebär propositionen att
Svenska kyrkan kommer att behålla en
sådan särställning att statskyrkosy
stemet i praktiken består, och detta
förhållande konstitueras främst av att
Svenska kyrkan föreslås även i
framtiden bli föremål för en relativt
omfattande särlagstiftning och ev.
också ett särskilt omnämnande i
regeringsformen.
Bara utgångspunkten att Svenska kyrkan
skall behandlas på samma sätt som andra
trossamfund är enligt motionärerna
förenlig med full religionsfrihet. Med
hänsyn till historiska fakta och önskan
att genomföra en reform i största
möjliga samförstånd kan dock vissa
undantag från en strikt likabehandling
accepteras, åtminstone under en
övergångstid. Detta gäller t.ex. tanken
att Svenska kyrkan skulle kunna få
hjälp från staten med insamling av
medlemsavgifter, även om det i
praktiken kan bli svårt för andra
trossamfund att utnyttja en motsvarande
hjälp. Motionärerna kan acceptera att
det i en ny lag om trossamfund förs in
vissa bestämmelser som reglerar
kvarstående särskilda relationer mellan
staten och trossamfundet Svenska
kyrkan, men eftersom utformningen av
denna lag är extremt viktig ur
religionsfrihetssynpunkt måste
regleringen inskränkas till det som är
nödvändigt.
Frågor som har med kyrkans tro och
inre liv måste enligt motionärerna
regleras inomkyrkligt, och de anser
inte att det är statsmakternas sak att
bestämma att Svenska kyrkan skall ha en
episkopal struktur, att valsystemet vid
interna kyrkliga val skall vara
utformat på ett visst sätt, att
kyrkoavgiften skall betecknas
kyrkoskatt, att beslut i lägre instans
skall kunna överprövas i en viss
ordning, att offentlighetsprincipen
skall tillämpas, att en viss
ärendefördelning skall tillämpas mellan
kyrkans lokala, regionala och centrala
nivåer m.m.
Även i motion 1995/96:K2 av Gustaf von
Essen (m) uttrycks en kritisk
inställning. Motionären begär
tillkännagivanden om att relationen
mellan staten och Svenska kyrkan m.m.
skall ordnas utifrån principen att full
religionsfrihet skall råda (yrkande 1)
och om att en lag omfattande alla
trossamfund inkl. Svenska kyrkan skall
utformas (yrkande 2). Vidare framställs
yrkanden om de fria trossamfundens
påverkansmöjligheter i det vidare
utvecklingsarbetet och om rimliga
övergångslösningar för Svenska kyrkan.
Dessa yrkanden behandlas nedan i
avsnittet om fortsatt utredningsarbete
och relationsförändringens
genomförande.
Regeringens förslag löser enligt
motionären inte de grundläggande
problemen utan riskerar att bevara
strukturer och arbetssätt som inte
visat sig framgångsrika i vad avser
kyrkans och det kristna budskapets roll
i samhällsutvecklingen. Motionären
anser att det inte är rimligt att
särbehandla ett trossamfund, utan alla
trossamfund bör regleras i en lag utan
någon reglering av bekännelse,
utbredningsområde, uppbyggnad och
organisation. Han anser vidare att
staten inte bör ställa sådana krav på
Svenska kyrkan eller ge den sådana
uppdrag att den fortsättningsvis blir
en del av det offentliga och omfattas
av offentlighetsprincipen, att
begravningsväsendet bör överföras till
de borgerliga kommunerna, att många
kyrkor, liksom vissa byggnader
tillhöriga andra trossamfund, ingår i
ett gemensamt kulturarv och att det
därför är naturligt med ett statligt
engagemang samt att uppbörd av
kyrkoavgift bör kunna ske med hjälp av
den statliga administrationen på samma
villkor för alla trossamfund.
Propositionen välkomnas däremot i
motion 1995/96:K1 av Carl Bildt m.fl.
(m) som ett viktigt steg i arbetet att
frigöra kyrkan från staten.
Motionärerna begär ett tillkännagivande
om vad i motionen anförts om en öppen
folkkyrka (yrkande 1).
Enligt motionärerna bör det särskilt
betonas att ett frigörande av kyrkan
från staten inte får innebära att
kyrkan skiljs från Sveriges historia
eller identitet. Det är för dem av
grundläggande betydelse att kyrkan ges
möjlighet att verka som en öppen
folkkyrka i alla delar av vårt land med
ett levande församlingsliv såväl på
landsbygden som i städerna, och de ser
positivt på förslaget att införa en
särskild lag om Svenska kyrkan med
tydliga formuleringar om att kyrkan
skall vara en öppen folkkyrka,
demokratiskt byggd och rikstäckande.
Motionärerna anför vidare att Svenska
kyrkan i vårt land av hävd och
tradition har en särställning i
förhållande till andra samfund och det
är därför varken lämpligt eller möjligt
att helt jämställa Svenska kyrkan med
dessa samfund. Mot den bakgrunden är
det följdriktigt att utforma en
särskild lag som innehåller det som är
principiellt viktigt och av
grundläggande karaktär för Svenska
kyrkan.
Bakgrund
Frågan om Svenska kyrkans rättsliga
ställning
Vid bedömning av frågan om kyrkans
ställning i rättsligt hänseende bör
noteras att det inte utan vidare kan
sägas råda någon klar motsättning inom
rättsordningen mellan offentlig rätt
och civilrätt. Som utgångspunkt gäller
dock att den offentliga rätten avser
samhällets organisation och dess
förhållande till de enskilda under
utövning av samhällsorganens offentliga
makt, medan civilrätten reglerar den
enskilda sammanlevnaden människor
emellan. Offentlig rätt har definierats
som regler om statens organisation,
statsorganens befogenheter,
myndighetsförfarandet m.m. Stats- och
förvaltningsrätt kan nämnas som
centrala delar av den offentliga
rätten. Även skatterätten hör till den
offentliga rätten.
Stats- och förvaltningsrätten utgår
visserligen från de statliga och
kommunala organen och dessas verksamhet
men har också som viktig uppgift att
beakta individernas rättstrygghet. På
alltfler områden inom det ekonomiska
livet går civilrättsliga regler om
rättsförhållanden mellan
privatpersoner, företag och
organisationer och offentligrättsliga
kontrollregler in i varandra.
I sina skäl för förslaget om
konstitutionellt skydd för trossamfund
anger regeringen att behovet av
särskilda regler om normgivning i fråga
om Svenska kyrkan och andra trossamfund
betingas av samfundens egenart som
trossamfund. Det konstitutionella
skyddet bör syfta till att säkerställa
stabila förutsättningar för den
särskilda verksamhet som trossamfund
bedriver utan att bereda samfunden en
rättslig särställning i andra
hänseenden. Svenska kyrkan och andra
trossamfund skall med andra ord liksom
hittills kunna beröras av generellt
verkande civilrättslig och
offentligrättslig lagstiftning. De nya
föreskrifterna om trossamfund i
regeringsformen kommer att utgöra
grunden för den särskilda normgivningen
om Svenska kyrkans förhållanden. En
sådan ny grundlagsbestämmelse skall
kunna ge utrymme för att betrakta
Svenska kyrkan som helhet som ett
självständigt rättssubjekt samtidigt
som församlingar och stift var för sig
kan vara självständiga rättssubjekt.
Regeringen hänvisar i fråga om behovet
av ett särskilt konstitutionellt skydd
för trossamfund och särskilda regler
för normgivningen om trossamfund till
att ett civilrättsligt betraktelsesätt
enligt Kyrkoberedningens betänkande
inte alltid stämmer överens med
trossamfundens önskemål.
I fråga om offentlighetsprincipens
tillämpning inom Svenska kyrkan anser
regeringen att det kan anföras vägande
skäl för att handlingsoffentlighet
skall bestå i mer eller mindre
vidsträckt omfattning, även om kyrkan
inte tilläggs någon offentligrättsligt
grundad normgivningsmakt. Bl.a. pekar
regeringen på att Svenska kyrkan,
främst genom huvudmannaskapet för
begravningsverksamheten, även
fortsättningsvis kommer att kunna svara
för en relativt omfattande
myndighetsutövning. Även ansvaret för
den omfattande del av vårt gemensamma
kulturarv som utgörs av kulturbyggnader
och inventarier liksom finansieringen
av en lagstadgad kyrkoavgift talar i
samma riktning. Härtill kommer att det
finns en opinion inom kyrkan för att
offentlighetsprincipen skall tillämpas
även vid ändrade relationer mellan
staten och Svenska kyrkan.
Svenska kyrkan och religionsfriheten
I propositionen påpekas att ett
framträdande inslag i den kritik som
riktades mot Kyrkoberedningens förslag
var att det gav Svenska kyrkan en
särställning som med hänsyn till
religionsfriheten inte kunde godtas.
Kritiken grundades bl.a. på att Svenska
kyrkan enligt Kyrkoberedningens förslag
skulle få en inte obetydlig
normgivningskompetens och på att
statens anspråk skulle komma till
uttryck i en särskild lag. Den
inomkyrkliga normgivningskompetensen
härleddes direkt från regeringsformen,
och kyrkomötets och andra kyrkliga
organs rätt att meddela föreskrifter
delegerades från riksdagen.
Regeringen överger i propositionen
tanken på en konstitutionellt grundad
rätt för kyrkomötet att meddela
föreskrifter, och regeringen anser att
grunderna för den framförda kritiken då
också bortfaller i allt väsentligt. Den
rättsliga reglering av förhållandet
mellan staten och Svenska kyrkan som
föreslås innebär inte att någon hindras
att utöva sin religion, inte heller att
någon skall tvingas att ge sin
religiösa åskådning till känna eller
att tillhöra ett trossamfund. Den
föreslagna regleringen kan följaktligen
enligt regeringens uppfattning inte
anses oförenlig med regeringsformens
bestämmelser om religionsfriheten.
En lag om Svenska kyrkan
Regeringen anser att staten, med hänsyn
till Svenska kyrkans historia och
tradition och till dess faktiska
omfattning, bör medverka till att
kyrkan behåller sin identitet och
förblir rikstäckande och demokratiskt
uppbyggd. I propositionen framhålls
dock att detta inte innebär att staten
bestämmer kyrkans identitet.
En lag om Svenska kyrkan får enligt
propositionen inte bli alltför
omfattande. Den bör enbart omfatta det
som absolut behövs för att trygga att
Svenska kyrkan förblir ett demokratiskt
uppbyggt och rikstäckande evangelisk-
lutherskt trossamfund. Annars förfelas
syftet med en omgestaltning av
relationerna mellan staten och Svenska
kyrkan. Den närmare omfattningen och
utformningen av bestämmelserna kräver
dock ytterligare analys och måste
således bli en fråga för fortsatt
utredning. - Utöver bestämmelser om
Svenska kyrkans identitet bör enligt
regeringens mening främst vissa
grundläggande bestämmelser om Svenska
kyrkans organisation tas in i lagen.
Det bör anges klart att Svenska kyrkan
som trossamfund är ett eget
rättssubjekt som bl.a. kan förvärva
rättigheter och ikläda sig
skyldigheter. Den bör innefatta
bestämmelser om kyrkomötet som
företrädare för Svenska kyrkan som
helhet och högsta beslutande organ.
Vidare bör det finnas bestämmelser om
såväl den lokala som den regionala
nivån inom Svenska kyrkan, dvs. om
församlingarna och stiften. Lagen bör
slå fast att församlingarna, som egna
juridiska personer, med vissa undantag
är territoriella och omfattar dem som
tillhör Svenska kyrkan och är
folkbokförda inom församlingen. En
precisering behövs i fråga om de
uppgifter och den grundläggande
kompetens som tillkommer de olika
kyrkliga nivåerna. Några grundläggande
regler kan behövas om den kyrkliga
egendomen. I lagen bör också enligt
propositionen föreskrivas en skyldighet
för dem som tillhör Svenska kyrkan att
betala en lokalt respektive regionalt
beslutad kyrkoavgift.
I ett fortsatt utredningsarbete får
prövas bl.a. kyrkomötets förslag om
behovet av ytterligare bestämmelser om
de kyrkliga valen och en föreskrift om
ett inomkyrkligt överprövningssystem. I
det sammanhanget är det viktigt att
grundläggande demokratifrågor blir
ordentligt genomlysta.
Under remissbehandlingen framfördes
kritik som går ut på att en särskild
lag om Svenska kyrkan med den angivna
inriktningen innebär en särbehandling
av Svenska kyrkan som inte kan godtas
och att det i stället bör göras en
gemensam lag för Svenska kyrkan och
övriga trossamfund. Regeringen medger
att det förslag i fråga om lagreglering
som läggs fram innebär en viss
särbehandling av Svenska kyrkan på så
sätt att några motsvarande regler inte
kommer att finnas för andra
trossamfund. En lagreglering av övriga
trossamfund torde emellertid komma att
handla om regler för exempelvis
trossamfunds registrering, och
regeringen anser mot den bakgrunden att
en gemensam lag för samtliga
trossamfund skulle få en så stark
övervikt för Svenska kyrkan att det är
lämpligare att reglera Svenska kyrkan i
en lag för sig.
Utskottets bedömning
Fråga om avslag på propositionen
Frågan om ändrade relationer mellan
staten och Svenska kyrkan har
diskuterats och utretts under lång tid.
De delreformer som successivt har
genomförts i fråga om Svenska kyrkans
förhållanden har inte inneburit att
debatten i den grundläggande frågan om
förhållandet mellan staten och Svenska
kyrkan har avstannat. Ett
principförslag om ändrade relationer
mellan staten och Svenska kyrkan har nu
lagts fram. I propositionen framhålls
att ett förslag i stat-kyrkafrågan
måste ta hänsyn till såväl den
inomkyrkliga opinionen som till de
förutsättningar som finns i samhället i
övrigt och att det är av helt avgörande
betydelse att kunna hitta den rätta
balanspunkten mellan Svenska kyrkans
särskilda karaktär och ställning i det
breda folkdjupet och behovet av att i
formell mening förverkliga principen om
religionsfrihet. Regeringens förslag
syftar till att efter den mycket långa
perioden av återkommande utredningar nu
få till stånd en varaktig lösning av
stat-kyrkafrågan.
Utskottet anser att det nu framlagda
förslaget bör ligga till grund för
fortsatt arbete och avstyrker motion
1995/96:K7.
Frågan om propositionens huvudsakliga
riktlinjer
Utskottet vill till en början ta upp
frågan om de föreslagna principerna kan
anses strida mot religionsfriheten.
Dessa principer innebär, som regeringen
också framhåller, inte att någon
hindras att, ensam eller tillsammans
med andra, utöva sin religion och inte
heller att någon tvingas att ge sin
religiösa åskådning till känna eller
att tillhöra ett trossamfund. En
reglering enligt de föreslagna
principerna strider således, enligt
utskottets uppfattning, inte mot
regeringsformens bestämmelser om
religionsfriheten. Utskottet avstyrker
motion 1995/96:K2 yrkande 1.
Regeringens principförslag innebär att
i regeringsformen skall anges särskilda
regler för lagstiftning om Svenska
kyrkan och andra trossamfund. Utskottet
anser att det inte är nödvändigt med
något sådant tillkännagivande om att
särbestämmelser om trossamfundet
Svenska kyrkan inte skall förekomma i
regeringsformen som begärs i motion
1995/96:K6 yrkande 2.
Den föreslagna regleringen i
regeringsformen innebär att normgivning
för trossamfund skall ske i särskild
ordning. I övrigt skall såväl Svenska
kyrkan som andra trossamfund kunna
beröras av generellt verkande
civilrättslig och offentligrättslig
lagstiftning. Svenska kyrkan kommer
inte att vara något statsorgan, och
församlingarnas kommunstatus upphör.
Även fortsättningsvis kommer dock
Svenska kyrkan, främst genom
huvudmannaskapet för
begravningsverksamheten, att kunna
svara för en relativt omfattande
myndighetsutövning.
Utskottet anser med hänsyn till det
anförda att motion 1995/96:K6 yrkande 1
inte bör föranleda något
tillkännagivande till regeringen.
I propositionen framhålls att staten,
med hänsyn till Svenska kyrkans
historia och tradition och till dess
faktiska omfattning, bör medverka till
att kyrkan behåller sin identitet och
förblir rikstäckande och demokratiskt
uppbyggd. För att säkerställa detta
behövs en viss begränsad lagstiftning.
Utskottet delar den uppfattningen.
Utskottet delar vidare uppfattningen
att en lag om Svenska kyrkan inte får
bli alltför omfattande.
Den närmare omfattningen och
utformningen av bestämmelserna kräver
dock, som framhålls i propositionen,
ytterligare analys och skall ingå i det
fortsatta utredningsarbetet. Utskottet
utgår från att det förslag till lag om
Svenska kyrkan som efter
utredningsarbete kommer att läggas fram
inte kommer att innehålla annat än vad
som är nödvändigt för det i
propositionen angivna syftet. Utskottet
anser inte att det behövs något sådant
tillkännagivande som begärs i motion
1995/96:K6 yrkande 3.
Utskottet delar vidare uppfattningen i
propositionen att den skisserade
lagregleringen av Svenska kyrkan, även
om omfattningen begränsas, kommer att
innebära en viss särbehandling av
Svenska kyrkan. Den lagreglering som
kan bli aktuell för andra trossamfund
torde bli av betydligt mindre
omfattning. En gemensam lag för
samtliga trossamfund skulle således
enligt propositionen få en så stark
övervikt för Svenska kyrkan att det är
lämpligare att reglera Svenska kyrkan i
en lag för sig. Utskottet delar därför
regeringens bedömning att det är
lämpligare att reglera Svenska kyrkan i
en särskild lag, och utskottet
avstyrker därmed motion 1995/96:K2
yrkande 2.
I propositionen framhålls att det
finns en i det närmaste total enighet
om att Svenska kyrkan skall vara en
öppen, demokratisk och rikstäckande
folkkyrka. Att Svenska kyrkan bör
behålla sin identitet och förbli
rikstäckande och demokratiskt uppbyggd
betonas på flera ställen i
propositionen. Genom förslaget skapas
enligt utskottets uppfattning
förutsättningar för att Svenska kyrkan
även i framtiden skall kunna verka som
en öppen folkkyrka, så som begärs i
motion 1995/96:K1 yrkande 1. Motionen
dr härigenom i denna del tillgodosedd.
Med det anförda föreslår utskottet att
riksdagen godkänner regeringens
riktlinjer i denna del.
Andra särskilda frågor
Ekonomi och uppbörd
Regeringens förslag
De som tillhör Svenska kyrkan skall i
stället för nuvarande församlingsskatt
vara skyldiga att betala en kyrkoavgift
som kostnadsfritt för Svenska kyrkan
tas ut tillsammans med och på samma
sätt som inkomstskatten. Avgiften
grundas på den statligt
beskattningsbara förvärvsinkomsten och
avses tillgodose kyrkans behov på olika
nivåer.
Även andra trossamfund skall efter
beslut av regeringen kunna få hjälp vid
uppbörden av avgifter från dem som
tillhör samfunden.
Formerna för uppbörden av
kyrkoavgiften och finansieringen av
avgiftsuppbörden utreds ytterligare.
Därvid får också frågan om
kyrkoavgiftens benämning övervägas.
Motioner
Lennart Hedquist m.fl. (m, fp, kds)
begär i motion 1995/96:K4 ett
tillkännagivande om rätt för Svenska
kyrkan att själv få besluta om sin
avgiftsstruktur. De kritiserar att
riksdagen genom ändring av lagen om
Svenska kyrkan skall kunna besluta om
ändringar i själva sättet att ta ut
avgift, vilket ger kyrkan en
särställning, samt att Svenska kyrkan
inte själv kommer att få bestämma
grunderna för sitt avgiftsuttag, utan
detta kommer att följa förändringar i
de beskattningsregler som riksdagen
beslutar om för staten. Konstruktionen
kan enligt motionärerna komma att
innebära att Svenska kyrkan tappar
medlemmar inte minst bland dem som
skulle få en i absoluta tal mycket hög
avgift. Det kunde därför vara bättre
för Svenska kyrkan att uppbära en
avgift med tak, som kan kompletteras
med frivilliga gåvor av dem som vill ge
till något särskilt ändamål i den egna
församlingen. Det bör därför ankomma på
Svenska kyrkan själv, bl.a. utifrån de
erfarenheter kyrkan kan komma att få om
lämplig avgiftsstruktur efter det att
relationerna med staten ändrats, att ta
ställning till hur den vill konstruera
sin avgift. I vart fall anser
motionärerna att detta tillhör de
frågor som bör övervägas ytterligare i
det utredningsarbete som pågår och inte
nu låsas.
Ingbritt Irhammar (c) begär i motion
1995/96:K3 ett tillkännagivande att den
föreslagna kyrkoavgiften skall benämnas
kyrkoskatt. Som skäl anger hon bl.a.
att kyrkoavgiften skall tas ut efter
bärkraft samordnat med samhällets
skattesystem, att de insamlade medlen,
liksom den nuvarande
församlingsskatten, skall användas till
att finansiera församlingsverksamhet
och de kyrkotillhörigas del i
begravningskostnaderna och att detta
var en viktig fråga för kyrkomötet.
Regeringens skäl för förslaget
För att Svenska kyrkans rätt att ta ut
skatt bör upphöra talar enligt
propositionen att staten så långt som
möjligt bör hålla sig neutral i
förhållande till olika trossamfund och
att skatt endast kan beslutas av
riksdagen eller en kommunal beslutande
församling.
Enligt förslaget ställer staten krav
på att Svenska kyrkan skall
upprätthålla en demokratiskt uppbyggd
rikstäckande verksamhet. En
förutsättning för detta är enligt
regeringen att förändringen av
relationerna mellan staten och kyrkan
inte innebär någon drastisk försämring
av kyrkans ekonomi. Svenska kyrkan
skall dessutom genom sina församlingar
ansvara för det allmänna intresset att
vårda de kulturhistoriskt värdefulla
församlingskyrkorna liksom värdefull
kulturegendom i övrigt. Av dessa skäl
bör staten erbjuda Svenska kyrkan
kostnadsfri uppbördshjälp, och av
jämställdhetsskäl bör motsvarande
erbjudande kunna riktas även till andra
trossamfund men villkoras av att staten
får ta ställning i varje enskilt fall
och föreskriva erforderliga villkor.
En förutsättning för detta stöd från
statens sida både till Svenska kyrkan
och andra trossamfund är att hjälpen
kan inordnas i det gällande
uppbördssystemet.
Regeringen påpekar att det har
diskuterats om den föreslagna avgiften
har sådana drag att den bör betraktas
som skatt. Kyrkoberedningen har
analyserat frågan och funnit att
övervägande skäl talar för att det
medelstillskott som den som tillhör
Svenska kyrkan har att lämna kan
betecknas som en avgift, även om den
offentligrättsliga regleringen
kvarstår. Riksskatteverket har som en
förutsättning för att avgiften skall
kunna infogas i uppbördssystemet angett
att den fullt ut kan behandlas som en
skatt.
Frågan om den kyrkliga uppbördens
benämning har, enligt vad regeringen
noterar, blivit en symbolfråga under
arbetet med ändrade relationer mellan
staten och Svenska kyrkan. Kyrkomötet
har uttryckt starka önskemål om att
kunna kalla avgiften för kyrkoskatt,
samtidigt som stor enighet råder om att
efter en relationsändring uppbörden
statsrättsligt är en obligatorisk
kyrkoavgift och att detta bör komma
till uttryck i den blivande lagen.
Denna utgångspunkt är enligt
propositionen inte lätt att förena med
önskemålet att kalla avgiften för
kyrkoskatt utan att det uppstår
oklarheter om uppbördens karaktär, och
detta är inte bara en terminologisk
fråga utan också ett spörsmål av
praktisk betydelse i olika avseenden.
Regeringen anser att ställning inte bör
tas nu till benämningen utan frågan bör
överlämnas till fortsatt övervägande i
utredningsarbetet. I övrigt får också
vissa tekniska frågor om utformningen
av uppbördssystemet analyseras
ytterligare med utgångspunkt från att
den kyrkliga uppbörden fullt ut kan
behandlas som skatt.
Utskottets bedömning
Utskottet vill i fråga om yrkandet i
motion K4 att Svenska kyrkan skall ha
möjlighet att själv besluta om sin
avgiftsstruktur peka på dels att inom
Svenska kyrkan finns starka önskemål om
att avgiften skall vara så lik en skatt
som möjligt, dels att en förutsättning
för att avgiften skall kunna infogas i
uppbördssystemet angetts vara att den
fullt ut kan behandlas som en skatt.
Enligt utskottets uppfattning kan den i
motion K4 efterlysta friheten för
kyrkan att själv bestämma
avgiftsstrukturen vara svår att förena
med de angivna förutsättningarna.
Frågor av detta slag kan emellertid
komma att beröras i det fortsatta
utredningsarbetet. Motion 1995/96:K4
avstyrks.
I fråga om uppbördens benämning vill
utskottet hänvisa till de överväganden
som gjorts i propositionen och till de
fortsatta överväganden i
utredningsarbetet som där hänvisas
till. Utskottet anser inte att något
tillkännagivande är påkallat med
anledning av motion 1995/96:K3.
Med det anförda föreslår utskottet att
riksdagen godkänner regeringens
riktlinjer i denna del.
Utskottet vill i detta sammanhang peka
på att integritetsproblem och frågor om
eventuellt sekretessbehov som kan
uppstå i samband med den statliga
uppbördshjälpen kommer att beaktas i
det fortsatta utredningsarbetet.
Utjämningssystem
Gällande ordning
Det nuvarande utjämningssystemet inom
Svenska kyrkan omfattar samtliga
pastorat och stiftssamfälligheter men
numera inte församlingarna. Utjämningen
sker helt genom Kyrkofonden. Systemet
är helt inomkyrkligt och involverar
inte några statsbidrag eller andra
statliga medel.
Huvudkomponenterna i systemet består
av en allmän kyrkoavgift, en särskild
kyrkoavgift och ett allmänt
utjämningsbidrag. Den allmänna
kyrkoavgiften är bestämd i lag och
betalas av pastoraten till Kyrkofonden.
Den särskilda kyrkoavgiften erhåller
fonden med numera 50 % av nettovinsten
på pastoratens lönetillgångar. Allmänt
utjämningsbidrag lämnas ur fonden till
pastorat och stiftssamfälligheter om
deras skatteunderlag understiger det
som motsvarar en viss garanterad
skattekraft.
Pastorat och stiftssamfälligheter kan
beviljas extra utjämningsbidrag om det
allmänna utjämningsbidraget inte ger en
tillfredsställande utjämningseffekt.
Ytterligare en bidragstyp är
kyrkobyggnadsbidraget som får beviljas
ett pastorat för kostnadskrävande
underhåll och restaurering av en
kulturhistoriskt värdefull kyrka.
Förutom allmänt utjämningsbidrag och
eventuellt extra utjämningsbidrag får
stiftssamfälligheterna stiftsbidrag för
vissa kostnader, bl.a. för
strukturbidrag som stiftsstyrelserna
skall fördela mellan pastoraten för
särskilda behov. Slutligen finns regler
om inskränkning av allmänt
utjämningsbidrag för det fall
utjämningen kan leda till alltför stora
sänkningar av utdebiteringen.
Kyrkofonden har till funktion inte
bara att vara den utjämnande faktorn
mellan Svenska kyrkans olika delar utan
också att finansiera främst kyrkans
riksorganisation och biskoparna samt
pensioner och arbetsgivaravgifter m.m.
för präster. Inom ramen för sin av
regeringen fastställda budget är
Kyrkofondens styrelse huvudansvarig för
utjämningssystemet.
Regeringens förslag
Regeringen föreslår att de ekonomiska
möjligheterna för Svenska kyrkan att
bedriva en rikstäckande verksamhet
skall tryggas främst av ett
inomkyrkligt utjämningssystem genom
kyrkofonden.
Regeringen fäster enligt propositionen
stor vikt vid att det kommer till stånd
ett väl fungerande utjämningssystem,
för vilket Svenska kyrkan bör överta
ansvaret efter förändrade
stat-kyrkarelationer.
Pågående utredning
En särskild utredning,
Kyrkoutjämningsutredningen, har
regeringens uppdrag (dir. 1994:52) att
se över systemet för ekonomisk
utjämning inom Svenska kyrkan och lägga
fram förslag om hur detta bör vara
utformat i framtiden. Utredningsarbetet
beräknas vara slutfört i början av år
1996. Det nya utjämningssystemet
utformas enligt propositionen efter
nuvarande förhållanden men skall också
kunna tillämpas efter en förändring av
relationerna mellan staten och Svenska
kyrkan.
Utjämningssystemet skall enligt
direktiven
- syfta till att utjämna skillnader i
kyrkokommunernas skattekraft och i
sådana kyrkokommunala kostnader som
hänför sig till faktorer utanför
respektive kommuns egen kontroll,
- liksom i dag bygga på helt
inomkyrkliga avgifter och bidrag via
Kyrkofonden,
- göra det möjligt att bedriva en
rikstäckande kyrklig verksamhet av
ungefär nuvarande omfattning,
- resultera i att väsentligen likvärdiga
ekonomiska förutsättningar föreligger
för den kyrkliga verksamheten inom
landets olika delar,
- möjliggöra en finansiering av kyrkans
riksorganisation och andra för hela
kyrkan gemensamma kostnader såsom
pensioner samt av kostnaderna för
biskopar och domkapitel,
- vara långsiktigt hållbart och
kostnaderna rymmas inom ramen för en
balanserad budget för Kyrkofonden.
Motion
I motion 1995/96:K5 av Alf Svensson
m.fl. (kds) begärs ett tillkännagivande
om att utgångspunkten för
Kyrkoutjämningsutredningens arbete bör
vara att alla församlingar, både i
städer och på landsbygd, skall få så
goda arbetsbetingelser och
förutsättningar som möjligt att verka
och att alla som tillhör en
kyrkoförsamling bör ha möjlighet att
fira gudstjänst (yrkande 2).
Utskottets bedömning
Av Kyrkoutjämningsutredningens direktiv
framgår att det utjämningssystem som
utredningen skall utreda bl.a. skall
göra det möjligt att bedriva en
rikstäckande kyrklig verksamhet av
ungefär nuvarande omfattning och
resultera i att väsentligen likvärdiga
ekonomiska förutsättningar föreligger
för den kyrkliga verksamheten inom
landets olika delar. Utskottet anser
att motion 1995/96:K5 yrkande 2 bör
vara tillgodosedd härigenom, och
utskottet avstyrker motionen i denna
del.
Den kyrkliga egendomen och
kulturhistoriska värden
Gällande ordning
Från rättsliga utgångspunkter kan den
kyrkliga egendomen delas in i
kyrkokommunal egendom, som
kyrkokommunen förfogar fritt över, fri
förenings- och stiftelseegendom, som
ofta tillkommit genom donationer och
insamlingar under senare tid samt
specialreglerad egendom.
På grund av det historiska sambandet
mellan staten och Svenska kyrkan är den
specialreglerade egendomen underkastad
särskilda rättsregler till skydd för
intresset att tillgångarna bevaras och
används för de ändamål som de
ursprungligen varit avsedda för. Den
specialreglerade fasta egendomen består
dels av kyrkor, kyrkogårdar och andra
begravningsplatser, dels av vad som
brukar kallas kyrklig jord. De
fastigheter som tillhör den kyrkliga
jorden är avsedda att garantera
prästernas uppehälle och kyrkans
bestånd. Till den specialreglerade lösa
egendomen räknas inventarier i framför
allt kyrkor och biskopsgårdar samt
fonderade medel.
Den kyrkliga jorden och fonder med
anknytning till den brukar kallas den
kyrkliga finansförmögenheten. Den
används inte direkt i den kyrkliga
verksamheten utan tjänar främst som
kapitalplacering.
Den största delen av den
specialreglerade egendomen ägs av
stiftelseliknande organ, i regel de
olika församlingskyrkorna själva.
Dganderättsförhållandena är emellertid
många gånger oklara och kan i vissa
fall inte ens efter omfattande
utredningar klarläggas.
De kyrkliga kulturminnena har ett
särskilt skydd enligt lagen (1988:950)
om kulturminnen m.m. I lagen slås
inledningsvis fast att det är en
nationell angelägenhet att skydda och
vårda vår kulturmiljö och att ansvaret
för detta delas av alla. I 4 kap. finns
bestämmelser om de kyrkliga
kulturminnena. Det är de
kulturhistoriska värdena i
kyrkobyggnader, kyrkotomter, kyrkliga
inventarier och begravningsplatser som
är skyddade. Kyrkobyggnaderna och
kyrkotomterna skall vårdas och
underhållas så att deras
kulturhistoriska värde inte minskas och
deras utseende och karaktär inte
förvanskas. Även kulturhistoriskt
värdefulla inventarier som hör till en
kyrkobyggnad eller en annan kyrklig
byggnad eller en begravningsplats skall
förvaras och vårdas väl. I vården av
själva begravningsplatsen skall dess
betydelse som en del av vår kulturmiljö
beaktas. Begravningsplatserna skall
vidare vårdas och underhållas så att
deras kulturhistoriska värde inte
minskas eller förvanskas.
Underhåll av kyrkobyggnader är enligt
kyrkolagen en församlingsangelägenhet.
Kostnaderna för detta underhåll betalas
i dag främst med den församlingsskatt
som församlingarna och de kyrkliga
samfälligheterna har rätt att ta upp.
Regeringens förslag
Regeringen föreslår att den kyrkliga
egendomen även efter en relations
ändring mellan staten och Svenska
kyrkan skall stå till kyrkans
förfogande. De rättsliga lösningar som
krävs för att uppnå detta och trygga
den kyrkliga egendomens bestånd för
avsedda ändamål utreds vidare. I det
fortsatta utredningsarbetet bör i
möjligaste mån undersökas egendomens
ursprung och omfattning.
I fråga om kulturhistoriska värden
föreslår regeringen att Svenska kyrkan
skall kunna få viss ersättning för vård
av kulturhistoriskt värdefull egendom
samt att omfattningen, utformningen och
finansieringen av en sådan ersättning
får utredas.
Ersättningen bör vara ett led i ett
ömsesidigt åtagande av staten och
Svenska kyrkan att bevara de
kulturhistoriska värdena inom kyrkan,
och detta bör komma till uttryck i en
långsiktig överenskommelse mellan
staten och kyrkan. En utgångspunkt för
det fortsatta utredningsarbetet bör
vara att Svenska kyrkans sammanlagda
uttag av kyrkoavgift minskas i totalt
samma omfattning som den statliga
ersättningen. Givetvis innebär inte
detta att man rubbar kyrkans rätt att
självständigt bestämma avgiftsuttaget.
Motioner
I motion 1995/96:K1 av Carl Bildt m.fl.
(m) begärs ett tillkännagivande om
statens ersättning till kyrkan för vård
av kulturhistoriskt värdefull egendom
(yrkande 2).
Motionärerna anser inte att
utgångspunkten att Svenska kyrkans
sammanlagda uttag av kyrkoavgift skall
minskas i totalt sett samma omfattning
som den statliga ersättningen utgår är
riktig. Församlingarna bör i stället
kompenseras fullt ut av staten för
kulturhistoriska överkostnader vad
gäller de äldre kyrkobyggnaderna. En
avgörande förutsättning för att Svenska
kyrkan även efter en
relationsförändring skall kunna utföra
sina åligganden enligt
kulturminneslagen är att kyrkans
ekonomiska förutsättningar inte
allvarligt rubbas i förhållande till
vad som gäller i dag. De svenska
församlingskyrkorna utgör en central
del i vårt gemensamma kulturarv, och
vården av den kulturhistoriskt
värdefulla kyrkliga egendomen är en
fråga om ett ömsesidigt åtagande mellan
staten och Svenska kyrkan. Det
gemensamma åtagandet bör stadfästas i
en långsiktig överenskommelse mellan
staten och kyrkan. Omfattningen,
utformningen och finansieringen hör
till sådant som måste utredas närmare.
Motionärerna hänvisar till att
utredningen om ekonomi och rätt i
kyrkan, den s.k. ERK-utredningen,
föreslog att ersättningen till kyrkan
borde utgå med 400 miljoner kronor per
år, räknat i 1990 års penningvärde.
Riksantikvarieämbetet och statens
historiska museer framhöll att det
angivna beloppet kunde komma att behöva
justeras upp på grund av uppdämda
renoveringsbehov och Kyrkofondens
styrelse angav kostnaden till 450-550
miljoner kronor per år.
Kyrkoberedningen föreslog att en
utgångspunkt för fortsatta överväganden
bör vara ett statligt åtagande i
storleksordningen drygt 400 miljoner
kronor per år. Motionärerna anser att
de synpunkter och förslag avseende
ersättningsfrågan som framkommit i de
nämnda utredningarna bör tillmätas stor
betydelse även i den fortsatta
beredningen av frågan.
Liknande synpunkter framförs i motion
1995/96:K5 av Alf Svensson m.fl. (kds),
vari begärs ett tillkännagivande om
ersättningen till kulturhistoriskt
värdefull egendom (yrkande 1).
Motionärerna anför att ett flertal av
kyrkorna utgör en ovärderlig
kulturskatt som även kommande
generationer bör beredas möjlighet att
få uppleva. De hänvisar till ERK-
utredningens förslag att ett visst
belopp per år skulle fastställas för
det statliga åtagandet när det gäller
vården av kyrkobyggnader, och de anser
att den principen bör läggas fast inför
det fortsatta beredningsarbetet. De
framhåller att frågan behöver utredas
grundligt och förutsättningar skapas
för en acceptabel ersättningsnivå.
Regeringens skäl för förslaget
Regeringen framhåller att
kyrkobyggnaderna intar en central plats
i vårt svenska kulturarv och
representerar många epokers arkitektur,
byggnadshistoria och byggnadsteknik men
också speglar samhällshistorien och att
de kyrkliga kulturminnena har ett
särskilt skydd enligt
kulturminneslagen. Skyddet bör enligt
regeringen behållas även vid ändrade
relationer mellan staten och Svenska
kyrkan, och Svenska kyrkan bör även i
framtiden genom sina församlingar och
samfälligheter ha ansvaret för
kyrkobyggnadernas vård och förvaltning,
liksom för de kyrkliga inventarierna
och de övriga kyrkliga kulturminnen som
skyddas genom kulturminneslagen.
Bevarandet av de kyrkliga
kulturvärdena är dock en angelägenhet
för hela samhället och svenska folket
och att det inte är rimligt att den
totala kostnaden för detta
allmänintresse bärs endast av Svenska
kyrkans medlemmar.
Utgångspunkten att Svenska kyrkans
sammanlagda uttag av kyrkoavgiften
minskas i samma omfattning som den
statliga ersättningen utgår motiveras
av regeringen med att det med hänsyn
till det samhällsekonomiska läget inte
finns något samhällsekonomiskt utrymme
för ökade insatser att vårda
kulturhistoriskt värdefull egendom.
Utskottets bedömning
Som framhålls såväl i propositionen som
i motionerna är bevarandet av de
kyrkliga kulturvärdena en angelägenhet
för hela samhället och svenska folket.
Det är därför inte rimligt att den
totala kostnaden för detta
allmänintresse bärs endast av Svenska
kyrkans medlemmar.
Utskottet instämmer i att ersättningen
bör vara ett led i ett ömsesidigt
åtagande av staten och Svenska kyrkan
att bevara de kulturhistoriska värdena
inom kyrkan, och detta bör komma till
uttryck i en långsiktig överenskommelse
mellan staten och kyrkan.
Utskottet konstaterar dock, i likhet
med regeringen, att det med hänsyn till
det ekonomiska läget inte finns något
samhällsekonomiskt utrymme för ökade
insatser att vårda kulturhistoriskt
värdefull kyrklig egendom. Det får
därför accepteras som en utgångspunkt
för det fortsatta utredningsarbetet att
Svenska kyrkans sammanlagda uttag av
kyrkoavgift minskas i totalt samma
omfattning som den statliga
ersättningen. En motsatt ordning skulle
innebära viss dubbelbetalning för
församlingarnas medlemmar.
Med det anförda avstyrker utskottet
motionerna 1995/96:K1 yrkande 2 och
1995/96:K5 yrkande 1. Utskottet
föreslår att riksdagen godkänner
regeringens riktlinjer i denna del.
Fortsatt utredning och genomförande
Regeringens förslag
Regeringen anser att fortsatt statligt
utredningsarbete behövs i fråga om
- konstitutionella och andra rättsliga
frågor,
- uppbörd av kyrkoavgift,
- begravningsverksamheten,
- den kyrkliga egendomen,
- vården av kulturhistoriskt värdefull
egendom och kyrkoarkiven,
- personalfrågor.
Särskilda åtgärder bör enligt
regeringen vidtas för att underlätta
insyn i och samordning mellan
utredningarna och samverkan bör ske
mellan statens och kyrkans
utredningsarbeten.
I utredningsarbetet kommer enligt
regeringen att prövas de kostnader som
reformen för med sig och hur de skall
finansieras. Vägledande skall därvid
vara en statsfinansiellt neutral
lösning.
Det fortsatta statliga
utredningsarbetet beräknas pågå fr.o.m.
hösten 1995 t.o.m. våren 1997. Efter
remissbehandling av utredningsförslagen
bör enligt regeringen en
grundlagsproposition kunna läggas fram
i sådan tid att den kan behandlas av
riksdagen första gången våren 1998 och
andra gången efter riksdagsvalet hösten
1998. Beträffande de lagändringar som
kräver kyrkomötets medverkan bör
förslag kunna redovisas till 1998 års
kyrkomöte. Reformen bör enligt
regeringen kunna genomföras den 1
januari 2000.
Utredningsarbetet bör enligt
regeringen bedrivas i nära samarbete
med olika organ inom Svenska kyrkan,
andra trossamfund,
personalorganisationer m.fl. För att
tillgodose behovet att samordna arbetet
mellan de statliga utredningarna samt
mellan dem och det kyrkliga
utredningsarbetet och för att
tillmötesgå berättigade krav på insyn
avser regeringen att inrätta ett
särskilt samrådsorgan.
Motion
I motion 1995/96:K5 av Alf Svensson
m.fl. (kds) anför motionärerna att
antalet kyrkligt anställda år 1993
uppgick till ca 25 500 och att det är
mycket angeläget att den personal som
på grund av förändringsarbetet tvingas
sägas upp garanteras en rimlig
avvecklingssituation. Dessa frågor
måste enligt motionärerna tas på
fullaste allvar och får inte förbises.
I motionen begärs ett tillkännagivande
om vad som anförts om det fortsatta
arbetet med personalfrågorna (yrkande
3).
Gustaf von Essen (m) begär, som ovan
nämnts, i motion 1995/96:K2 även
tillkännagivanden om att de fria
trossamfunden ges verkliga påverkans
möjligheter genom representation i det
vidare utvecklingsarbetet (yrkande 3),
och om att rimliga övergångslösningar
för Svenska kyrkan skall skapas i
avvaktan på full likställighet mellan
Svenska kyrkan och övriga trossamfund
(yrkande 4).
Utskottets bedömning
Regeringen konstaterar i propositionen
att personalfrågorna har varit
förbisedda och kräver stor
uppmärksamhet i det fortsatta
utredningsarbetet, där de skall
analyseras ingående, samt att frågor
som har att göra med själva
relationsändringen bör uppmärksammas
särskilt. Vidare framhåller regeringen
att det vidare utredningsarbetet bör
bedrivas i nära samarbete med olika
organ inom Svenska kyrkan, andra
trossamfund, personalorganisationer
m.fl.
Personalfrågorna är således
uppmärksammade och kommer att ingå i
det fortsatta utredningsarbetet.
Utskottet anser därmed inte att något
sådant tillkännagivande som begärs i
motion 1995/96:K5 yrkande 3 behövs.
Som framgår ovan avser regeringen att
det vidare utredningsarbetet bör
bedrivas i nära samarbete även med
andra trossamfund än Svenska kyrkan.
Dessa trossamfund kommer således att
delta i utredningsarbetet, och
utskottet anser inte att något
tillkännagivande behövs med anledning
av motion 1995/96:K2 yrkande 3.
Enligt propositionen beräknas det
fortsatta statliga utredningsarbetet
pågå fr.o.m. hösten 1995 t.o.m. våren
1997, och efter fortsatt
beredningsarbete beräknas
förändringarna kunna genomföras den 1
januari 2000. Utskottet avstyrker
motion 1995/96:K2 yrkande 4.
Med det anförda föreslår utskottet att
riksdagen godkänner regeringens
riktlinjer även i denna del.
Regeringens förslag i övrigt
Utskottet anser att de riktlinjer som
regeringen har lagt fram i övrigt för
det fortsatta arbetet med ändrade
relationer mellan staten och Svenska
kyrkan bör godkännas.
att riksdagen med bifall till
propositionen i denna del och med
avslag på motionerna 1995/96:K1
yrkande 1, 1995/96:K2 yrkandena 1
och 2 och 1995/96:K6 godkänner
regeringens förslag till riktlinjer
för det fortsatta arbetet med
ändrade relationer mellan staten
och Svenska kyrkan i denna del,
res. 2 (fp)
3. beträffande kyrkligt
utjämningssystem
att riksdagen avslår motion
1995/96:K5 yrkande 2,
res. 3 (fp) -
motiv.
4. beträffande vård av
kulturhistoriskt värdefull egendom
att riksdagen med bifall till
propositionen i denna del och med
avslag på motionerna 1995/96:K1
yrkande 2 och 1995/96:K5 yrkande 1
godkänner regeringens förslag till
riktlinjer för det fortsatta
arbetet med ändrade relationer
mellan staten och Svenska kyrkan i
denna del,
res. 4 (m, fp)
5. beträffande regeringens
förslag i övrigt
att riksdagen med bifall till
propositionen i denna del och med
avslag på motionerna 1995/96:K2
yrkandena 3 och 4, 1995/96:K3,
1995/96:K4 och 1995/96:K5 yrkande 3
godkänner regeringens förslag till
riktlinjer för det fortsatta arbetet
med ändrade relationer mellan staten
och Svenska kyrkan i vad det inte
berörts ovan under momenten 2 och 4.
Stockholm den 30 november 1995
På konstitutionsutskottets vägnar
Birgit Friggebo
I beslutet har deltagit: Birgit
Friggebo (fp), Kurt Ove Johansson (s),
Catarina Rönnung (s), Ingvar Johnsson
(s), Widar Andersson (s), Birger Hagård
(m), Tone Tingsgård (s), Birgitta
Hambraeus (c), Björn von Sydow (s),
Jerry Martinger (m), Barbro Hietala
Nordlund (s), Kenneth Kvist (v), Pär-
Axel Sahlberg (s), Peter Eriksson (mp),
Håkan Holmberg (fp), Nils Fredrik
Aurelius (m) och Ola Karlsson (m).
Kenneth Kvist (v) har dock endast
deltagit i beslutet i fråga om avslag
på propositionen.
Reservationer
1. Avslag på propositionen (mom. 1)
Kenneth Kvist (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande
som på s. 11 börjar med Frågan om och
på s. 12 slutar med 1995/96:K7. bort
ha följande lydelse:
De av regeringen föreslagna
principerna för det fortsatta arbetet
med att ändra relationerna mellan
staten och Svenska kyrkan ger enligt
utskottets mening mindre frihet för de
religiösa samfunden. I stället för att
Svenska kyrkan skiljs från staten dras
fler samfund in under en form av
statlig reglering. En särställning för
Svenska kyrkan är enligt utskottets
mening i längden inte försvarbar.
Utskottet anser att dess position av
folkkyrka får vidmakthållas utan
särställning i förhållande till staten.
Utskottet anser att Svenska kyrkan
liksom andra samfund skall vara helt
fri från statlig reglering och att
regeringsformens bestämmelser om
religionsfrihet räcker. Propositionen
bör således avslås och ett nytt förslag
om skiljande av Svenska kyrkan från
staten läggas fram. Inför ett sådant
förslag bör belysas hur
begravningsverksamheten skall
organiseras sedan kyrkan skiljts från
staten. Vidare bör en parlamentarisk
utredning överväga hur kulturhistoriskt
värdefulla kyrkobyggnader och
kyrkoarkiv som är ett gemensamt
intresse och ett ansvar för stat och
kommun i framtiden skall garanteras god
vård och gott omhändertagande.
Utskottet anser således i likhet med
motionärerna i motion 1995/96:K7 att
propositionen bör avslås och regeringen
återkomma med ett annat förslag.
dels att utskottets hemställan under 1
bort ha följande lydelse:
1. beträffande avslag på
propositionen
att riksdagen med bifall till
motion 1995/96:K7
dels avslår regeringens förslag
till riktlinjer för det fortsatta
arbetet med ändrade relationer
mellan staten och Svenska kyrkan,
dels som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört,
Birgit Friggebo och Håkan Holmberg
(båda fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande
som på s. 12 börjar med Utskottet
vill och på s. 13 slutar med i denna
del. bort ha följande lydelse:
De av regeringen föreslagna
riktlinjerna för det fortsatta arbetet
strider visserligen inte i formell
mening mot religionsfriheten men
förslaget håller enligt utskottets
uppfattning öppet för en sådan
särbehandling av Svenska kyrkan att den
även efter relationsförändringen kan
betraktas som bärare av en
statsreligion och i viss mån utgöra ett
offentligrättsligt subjekt. Detta
förhållande konstitueras främst av att
Svenska kyrkan enligt riktlinjerna
synes även i framtiden bli föremål för
en relativt omfattande särlagstiftning.
Med hänsyn till historiska fakta och
till önskan att genomföra en reform i
största möjliga samförstånd kan vissa
undantag från en strikt likabehandling
få accepteras. I en ny lag om
trossamfund kan således behöva föras in
bestämmelser om de särskilda relationer
som kommer att kvarstå mellan staten
och Svenska kyrkan. Med hänsyn till
religionsfrihet och likabehandling
mellan trossamfunden måste
särregleringen dock inskränkas till vad
som är absolut nödvändigt. Undantagen
från likabehandlingsprincipen måste
vara få och motiveras tydligt.
Utskottet anser att det klart bör anges
i riktlinjerna att frågor som har med
kyrkans tro och inre liv inte skall
regleras genom lag utan genom
inomkyrkliga bestämmelser.
Några särbestämmelser om Svenska
kyrkan i regeringsformen bör enligt
utskottets mening inte komma i fråga.
Det anförda bör med bifall till motion
1995/96:K6 och med anledning av motion
1995/96:K2 yrkandena 1 och 2 ges
regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 2
bort ha följande lydelse:
att riksdagen med bifall till
motion 1995/96:K6 och med anledning
av propositionen i denna del och
motion 1995/96:K2 yrkandena 1 och 2
och med avslag på motion 1995/96:K1
yrkande 1 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet
anfört,
3. Kyrkligt utjämningssystem (mom. 3)
Birgit Friggebo och Håkan Holmberg
(båda fp) anser att den del av
utskottets yttrande som på s. 17 börjar
med Av Kyrkoutjämningsutredningens
och slutar med i denna del. bort ha
följande lydelse:
Utskottet, som anser att frågan om
arbetsbetingelserna för Svenska kyrkans
församlingar bör avgöras inom Svenska
kyrkan själv, avstyrker motion
1995/96:K5 yrkande 2.
4. Vård av kulturhistoriskt värdefull
egendom (mom. 4)
Birgit Friggebo (fp), Birger Hagård
(m), Jerry Martinger (m), Håkan
Holmberg (fp), Nils Fredrik Aurelius
(m) och Ola Karlsson (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande
som på s. 20 börjar med Som framhålls
och på s. 21 slutar med i denna del.
bort ha följande lydelse:
Som framhålls såväl i propositionen
som i motionerna är bevarandet av de
kyrkliga kulturvärdena en angelägenhet
för hela samhället och svenska folket.
Det är därför inte rimligt att den
totala kostnaden för detta
allmänintresse bärs endast av Svenska
kyrkans medlemmar. Vidare är
församlingarna skyldiga att iaktta
kulturminneslagens bestämmelser, och
det kan vara rimligt att ge dem viss
ersättning för underhållet av de
kyrkliga kulturvärdena som kompensation
för de inskränkningar och fördyringar
som detta kan innebära.
Utskottet instämmer i att ersättningen
bör vara ett led i ett ömsesidigt
åtagande av staten och Svenska kyrkan
att bevara de kulturhistoriska värdena
inom kyrkan, och detta bör komma till
uttryck i en långsiktig överenskommelse
mellan staten och kyrkan.
Utskottet instämmer vidare i att
ersättningen bör utformas så att den
uppmuntrar till ett rationellt och
effektivt underhåll med beaktande av de
kulturhistoriska kraven och att den
närmare omfattningen och utformningen
bör utredas vidare med beaktande av det
statliga stöd för kulturminnesvård som
redan finns.
Utskottet kan däremot inte dela
regeringens uppfattning att en
utgångspunkt för det fortsatta
utredningsarbetet skall vara att
Svenska kyrkans sammanlagda uttag av
kyrkoavgift minskas i totalt samma
omfattning som den statliga
ersättningen.
dels att utskottets hemställan under 4
bort ha följande lydelse:
4. beträffande vård av
kulturhistoriskt värdefull egendom
att riksdagen med bifall till
motion 1995/96:K1 yrkande 2 och med
anledning av propositionen i denna
del och motion 1995/96:K5 yrkande 1
som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,
Innehållsförteckning
Sammanfattning 1
Propositionen 1
Motionerna 2
Utskottet 3
Inledning 3
Gällande bestämmelser 3
Ärendets beredning 5
Principiella utgångspunkter 5
Propositionens huvudsakliga
innehåll m.m. 5
Den rättsliga regleringen enligt
propositionen 6
Motioner 6
Bakgrund 9
Utskottets bedömning 11
Andra särskilda frågor 13
Ekonomi och uppbörd 13
Utjämningssystem 16
Den kyrkliga egendomen och
kulturhistoriska värden 17