I detta betänkande behandlar utskottet
ett regeringsförslag om utvidgning och
förlängning av försöksverksamheten med
intensivövervakning med elektronisk
kontroll samt två motioner som väckts
med anledning av propositionen.
Utskottet tillstyrker regeringens
förslag och avstyrker motionerna. I
ärendet föreligger en reservation (m).
Propositionen
I proposition 1995/96:156 har regeringen
(Justitiedepartementet) föreslagit att
riksdagen antar det i propositionen
framlagda förslaget till lag om ändring
i lagen (1994:451) om försöksverksamhet
med intensivövervakning med elektronisk
kontroll.
Lagförslaget, som granskats av
Lagrådet, har fogats till betänkandet,
se bilaga 1.
Motionerna
1995/96:Ju20 av Gun Hellsvik m.fl. (m)
vari yrkas att riksdagen avslår
regeringens förslag om att utvidga
försöksverksamheten med
intensivövervakning med elektronisk
kontroll till att avse även
fängelsestraff på högst tre månader i
enlighet med vad som anförts i motionen.
1995/96:Ju21 av Alice Åström m.fl. (v)
vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av en utvärdering som
ger kunskaper om de anhörigas behov och
roll samt frivårdspersonalens ställning
när det gäller att permanenta
elektronisk övervakning i det svenska
straffsystemet.
Utskottet
Propositionens huvudsakliga innehåll
Propositionen innehåller förslag om en
förlängning till utgången av år 1998 av
försöksverksamheten med
intensivövervakning med elektronisk
kontroll.
I propositionen föreslås vidare att
försöksverksamheten utvidgas till att
avse hela landet och till att omfatta
fängelsestraff på högst tre månader.
Utvidgningen föreslås ske den 1 januari
1997.
Bakgrund
Försöksverksamhet med
intensivövervakning med elektronisk
kontroll inleddes sommaren 1994 i sex
frivårdsdistrikt (Karlskoga, Luleå,
Malmö Norra, Malmö Södra, Norrköping och
Sundsvall). Enligt det till grund för
försöksverksamheten liggande
riksdagsbeslutet (prop. 1993/94:184,
JuU28, rskr. 322) skall
försöksverksamheten pågå i två år och
alltså upphöra den 31 juli i år.
Den pågående försöksverksamheten
innebär att fängelsestraff på högst två
månader i vissa fall kan verkställas
utanför anstalt i form av
intensivövervakning med elektronisk
kontroll. Den dömde är under denna form
av verkställighet förbjuden att lämna
sin bostad annat än för vissa av
frivårdsmyndigheten bestämda ändamål och
på särskilt angivna tider. Sådana
ändamål kan vara arbete, studier,
behandling, deltagande i kriminalvårdens
programverksamhet eller kontakter med
frivårdsmyndigheten. Efterlevnaden av
förbudet kontrolleras med elektroniska
hjälpmedel. Kontrollen får också avse
att den dömde fullständigt avhåller sig
från alkohol. Om det är motiverat med
hänsyn till den dömdes möjligheter att
erhålla inkomst under verkställigheten
skall han betala en avgift på 50 kr per
dag som verkställigheten pågår. Vid
misskötsamhet tas den dömde in i
kriminalvårdsanstalt för att där undergå
fortsatt verkställighet av straffet. På
den som skall delta i
försöksverksamheten ställs krav på bl.a.
ordnade bostadsförhållanden och lämplig
sysselsättning under
verkställighetstiden. Deltagande i
försöksverksamheten är frivilligt.
Syftet med försöksverksamheten är bl.a.
att ge underlag för
Straffsystemkommitténs (dir. 1992:47)
överväganden i fråga om huruvida
intensivövervakning med elektronisk
kontroll bör bli ett permanent inslag i
det svenska straffsystemet.
Straffsystemkommittén har numera
avslutat sitt arbete, och kommittén
föreslår i sitt betänkande Ett
reformerat straffsystem (SOU 1995:91)
att fängelse genom elektronisk
övervakning bör införas i det ordinarie
straffsystemet.
Ett av motiven för den hittillsvarande
försöksverksamheten var att försöka
hitta en form för den straffrättsliga
reaktionen som är i princip lika
ingripande som verkställighet i
kriminalvårdsanstalt men som inte är
lika resurskrävande och inte heller är
förknippad med de risker för negativa
effekter avseende den enskildes
utveckling som ett fängelsestraff kan
medföra.
Försöksverksamheten syftar också till
att ta reda på hur elektronisk
övervakningsteknik fungerar under
svenska förhållanden och hur
kriminalvårdens arbetsformer i en
verksamhet av detta slag bör utformas.
Brottsförebyggande rådet (BRÅ) fick den
15 september 1994 i uppdrag att
utvärdera försöksverksamheten. Uppdraget
gick sammanfattningsvis ut på att belysa
förhållanden som är av betydelse för att
kunna bedöma om intensivövervakning med
elektronisk kontroll är ett bärkraftigt
alternativ till fängelse. Uppdraget
skall slutredovisas senast den 1 oktober
i år. BRÅ har i en rapport den 12 maj
1995 lämnat en delredovisning som
innehåller en sammanställning av
erfarenheterna under
försöksverksamhetens första sju månader.
Regeringen bedömer sammantaget
erfarenheterna av försöksverksamheten
som positiva, och regeringen anser att
detta och intresset av att utveckla
frihetsstraffet talar för att
intensivövervakning med elektronisk
kontroll bör kunna utvecklas till ett
permanent inslag i påföljdssystemet.
Med hänsyn till bl.a. att
försöksverksamheten skall upphöra den 31
juli i år och till att beredningen av
Straffsystemkommitténs betänkande kommer
att ta avsevärd tid i anspråk samtidigt
som det är angeläget att ytterligare
beredningsunderlag skapas bör
försöksverksamheten enligt regeringen
förlängas.
Mot den bakgrunden har i
Justitiedepartementet upprättats en
promemoria (Ds 1995:77) Utvidgad
försöksverksamhet med
intensivövervakning med elektronisk
kontroll. Promemorian innehåller förslag
om hur intensivövervakning med
elektronisk kontroll skall användas
efter det att den pågående
försöksperioden löpt ut i avvaktan på
beredningen av Straffsystemkommitténs
förslag.
Promemorian har varit föremål för ett
remissmöte i Justitiedepartementet.
Förslagen i propositionen bygger
huvudsakligen på promemorian och på vad
som framfördes vid remissmötet.
Överväganden
Allmänt
Regeringen föreslår att
försöksverksamheten utvidgas till att
avse hela landet och till att omfatta
fängelsestraff på högst tre månader.
Övervakningsnämnderna skall också i
fortsättningen i princip fatta beslut om
upphörande av verkställighet utanför
anstalt, något som blir aktuellt om den
dömde missköter sig. Frivårdsmyndigheten
skall dock få besluta interimistiskt i
sådana fall medan övervakningsnämnden
skall pröva om frivårdsmyndighetens
beslut skall bestå och verkställigheten
utanför anstalt alltså avbrytas. Även
vissa andra ändringar föreslås som
sammanhänger med att den föreslagna
utvidgningen till tremånadersstraff
medför att den som är föremål för
intensivövervakning med elektronisk
kontroll i vissa fall kan bli
villkorligt frigiven.
Här bör erinras om att villkorlig
frigivning blir aktuell först när minst
två månader av ett fängelsestraff
avtjänats, se 26 kap. 6 § BrB.
Regleringen innebär att en person som
dömts till fängelse tre månader normalt
blir villkorligt frigiven efter två
månaders verkställighet.
Slutligen föreslår regeringen dels att
ett maximibelopp på 3 000 kr införs för
den avgift som den dömde i vissa fall
kan åläggas att betala, dels att den
dömde skall åläggas att avhålla sig från
dopningsmedel under verkställigheten och
att han skall vara skyldig att i
kontrollsyfte lämna bl.a. blod- och
urinprov. Ett motsvarande förbud gäller
redan nu beträffande alkohol och andra
beroendeframkallande medel.
Utskottet kan redan här konstatera att
enighet råder om vikten av att fortsätta
med försöksverksamheten och att ge de
dömda som lagen kan tillämpas på
möjlighet att delta i
försöksverksamheten oavsett var i landet
han eller hon bor. Utskottet har heller
inga invändningar mot de justeringar i
övrigt i regelverket som regeringen
föreslår. Endast frågan om utvidgning av
försöksverksamheten till att omfatta
fängelsestraff på tre månader kräver ett
utförligare resonemang av utskottet.
Tremånadersstraff
I motion Ju20 (m) yrkas avslag på
regeringsförslaget i den del det avser
utvidgningen till tremånadersstraff. I
motionen anförs sammanfattningsvis att
det klientel som kommer att omfattas av
regleringen med regeringsförslaget blir
avsevärt tyngre och att det inte är
önskvärt att personer med den
brottsbelastning det är fråga om skall
komma i åtnjutande av denna
verkställighetsform.
I propositionen (s. 20-21) konstaterar
regeringen att utvidgningen innebär att
en ny grupp dömda med delvis annan
bakgrund än den hittillsvarande
försöksgruppen kommer att omfattas av
regleringen. - Den grupp dömda som
föreslås tillföras systemet (i den dom
som skulle föranleda
intensivövervakning) är i större
utsträckning dömda för våldsbrott och
tillgreppsbrott, betydligt fler har
tidigare dömts för brott och fler visar
också i ökad utsträckning andra tecken
på sociala problem; en större andel
saknar bostad, är arbetslös och
missbrukar alkohol eller narkotika än i
den nuvarande försöksgruppen.
Regeringen anser emellertid att den
gruppen ändå bör kunna omfattas av
regleringen. Som skäl härför anför
regeringen bl.a. behovet av ytterligare
beredningsunderlag inför
ställningstagandet till
Straffsystemkommitténs förslag -
kommittén föreslår att fängelsestraff på
högst 11 månader skall kunna omfattas -
och inte minst att det är angeläget att
så många som möjligt får del av de
åtgärder som inom försöksverksamhetens
ram vidtas för att främja de dömdas
återanpassning i samhället. Också
ekonomiska skäl talar för den föreslagna
utvidgningen; besparingspotentialen
beräknas enligt propositionen till 70-90
miljoner kronor årligen under
förutsättningen att försöksverksamheten
får en tillräcklig bredd. Regeringen
understryker också att det har visat sig
möjligt att upprätthålla den långtgående
frihetsinskränkning som
intensivövervakningen innebär under två
månader; därmed är kravet på en
tillräcklig straffrättslig reaktion
uppfyllt också för den här aktuella
gruppen.
Utskottet har för sin del inhämtat att
Kriminalvårdsstyrelsen räknar med att
omkring 400 platser på öppna anstalter
skall kunna stängas om
regeringsförslaget genomförs.
Dygnskostnaden för en plats på öppen
anstalt uppgår till drygt 1 000 kr medan
Kriminalvårdsstyrelsen uppskattar
dygnskostnaden för den utvidgade
försöksverksamheten till 440 kr.
Utskottet delar i princip regeringens
inställning. Utskottet vill för sin del
särskilt peka på att hittills gjorda
erfarenheter tyder på att de som varit
föremål för intensivövervakning med
elektronisk kontroll har funnit denna
verkställighetsform väl så betungande
som ett fängelsestraff; ingenting har
således framkommit som tyder på att
intensivövervakning skulle uppfattas som
en lindrig verkställighetsform. Kravet
på en tydlig straffrättslig reaktion är
således tillgodosett, och detta gäller
självklart i alla de fall där
samhällsintresset anses tillgodosett
genom en verkställighet på två månader,
således även när verkställigheten i
anstalt upphör efter två månader på
grund av villkorlig frigivning.
Härutöver kan utskottet i och för sig
instämma i den bedömning om klientelets
sammansättning som framförs i motionen;
att utvidgningen till tre månader kommer
att medföra ett tyngre klientel inom
försöksverksamheten torde, som också
framgår av propositionen, vara ställt
utom all tvekan. Utskottet vill dock
erinra om de krav på ordnade
förhållanden som ställs på den som vill
verkställa ett fängelsestraff genom
intensivövervakning. Redan av den
anledningen kommer t.ex. många
narkotikamissbrukare, vars
behandlingsbehov bättre kan tillgodoses
inom anstaltsvården, aldrig i fråga för
intensivövervakning. Samtidigt är det
som regeringen anför angeläget att så
många som möjligt kommer i åtnjutande av
de rehabiliterande åtgärder som inom
försöksverksamhetens ram kan komma de
dömda till del. Det är också angeläget
med ett bredare underlag till den
slutliga bedömningen av
Straffsystemkommitténs förslag.
Sammanfattningsvis anser utskottet
således att regeringsförslaget bör
tillstyrkas även i denna del. Utskottet
avstyrker alltså motion Ju20.
Utvärdering
I motion Ju21 (v) begärs en utvärdering
som särskilt skall uppmärksamma de
anhörigas situation när en familjemedlem
blir föremål för intensivövervakning med
elektronisk kontroll samt vilka krav som
bör ställas på den frivårdspersonal som
arbetar i hemmen.
I propositionen anför regeringen att
den har för avsikt att utvidga BRÅ:s
pågående utvärderingsuppdrag till att
omfatta även den fortsatta
försöksverksamheten. I BRÅ:s uppdrag
ingår bl.a. att belysa vilken syn
frivårdspersonalen, dömda och andra
berörda haft på försöksverksamheten;
därvid bör särskilt belysas hur metoden
uppfattats från integritetssynpunkt,
särskilt av familjemedlemmar och andra
sammanboende med den dömde.
Utskottet delar i och för sig
motionärernas uppfattning om vikten av
de i motionen aktualiserade frågorna.
Utan tvekan är det så att
intensivövervakningen ställer nya krav
på frivårdens personal liksom även att
intensivövervakningen medför särskilda
krav också på den dömdes
familjemedlemmar. Det är således av
stort intresse att dessa frågor blir
utförligt belysta i utvärderingen.
Utskottet måste emellertid också
konstatera att frågan redan är
aktualiserad, varför någon riksdagens
åtgärd inte behövs. Utskottet avstyrker
bifall till motion Ju21.
Övrigt
I övrigt har utskottet ingenting att
anföra med anledning av propositionen
och motionerna.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande utvidgning av
försöksverksamheten till hela
landet
att riksdagen med bifall till
proposition 1995/96:156 i denna del
godkänner vad utskottet anfört,
2. beträffande
tremånadersstraff
att riksdagen med bifall till
propositionen i denna del och med
avslag på motion 1995/96:Ju20
godkänner vad utskottet anfört,
res. (m) - delvis
3. beträffande lagförslaget
att riksdagen antar det i
propositionen framlagda förslaget
till lag om ändring i lagen
(1994:451) om försöksverksamhet med
intensivövervakning med elektronisk
kontroll,
res. (m) - delvis
4. beträffande utvärdering
att riksdagen avslår motion
1995/96:Ju21.
Stockholm den 9 maj 1996
På justitieutskottets vägnar
Gun Hellsvik
I beslutet har deltagit: Gun Hellsvik
(m), Lars-Erik Lövdén (s), Birthe
Sörestedt (s), Göran Magnusson (s),
Sigrid Bolkéus (s), Märta Johansson (s),
Margareta Sandgren (s), Anders G Högmark
(m), Siw Persson (fp), Ann-Marie
Fagerström (s), Pär Nuder (s), Maud
Ekendahl (m), Kia Andreasson (mp), Rolf
Åbjörnsson (kds), Jeppe Johnsson (m),
Tanja Linderborg (v) och Sivert Carlsson
(c).
Reservation
Tremånadersstraff (mom. 2 och 3)
Gun Hellsvik (m), Anders G Högmark (m),
Maud Ekendahl (m) och Jeppe Johnsson (m)
anser
dels att den del av utskottets yttrande
som på s. 4 börjar med Utskottet delar
och som på s. 5 slutar med motion Ju20
bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets mening kan de
besparingar som möjliggörs genom
regeringsförslaget emellertid inte komma
i första hand. Långt viktigare är att
påföljdssystemet upplevs som trovärdigt
och att allmänhetens berättigade krav på
rättstrygghet tillgodoses. Också
brottsoffrens situation måste beaktas.
Utskottet finner det inte förenligt med
dessa ståndpunkter att utvidga
försöksverksamheten till att omfatta
personer som dömts till fängelse tre
månader och härigenom föra in i systemet
ett betydligt mer brottsbelastat
klientel än vad som nu är fallet.
Regeringsförslaget avstyrks i denna del.
dels att utskottets hemställan under
momenten 2 och 3 bort ha följande
lydelse:
2. beträffande tremånadersstraff
att riksdagen med avslag på
proposition 1995/96:156 i denna del
och med bifall till motion
1995/96:Ju20 godkänner vad utskottet
anfört,
3. beträffande lagförslaget
att riksdagen antar det i propositionen
framlagda förslaget till lag om ändring
i lagen (1994:451) om försöksverksamhet
med elektronisk kontroll, dock med den
ändringen att 1, 2, 5, 12 och 14 §§ ges
den i bilaga 2 som Reservanternas
förslag betecknade lydelsen.
Regeringens lagförslag
Reservanternas lagförslag
Utskottets förslag Reservanternas
förslag
1 §
Denna lag är Denna lag är
tillämplig vid tillämplig vid
verkställighet av verkställighet av
dom på fängelse, dom på fängelse,
dock inte fängelse dock inte fängelse
som ådömts enligt som ådömts enligt
28 kap. 3 § 28 kap. 3 §
brottsbalken, om brottsbalken, om
den dömde skall den dömde skall
undergå fängelse i undergå fängelse i
högst tre månader. högst två månader.
2 §
I fall som avses i 1 § får, på ansökan
av den dömde, beslutas att
fängelsestraffet skall verkställas
utanför anstalt. En ansökan får inte
bifallas om den dömde är häktad eller
intagen i kriminalvårdsanstalt av någon
annan anledning än för verkställighet av
det straff som ansökan avser eller om
särskilda skäl annars talar mot
verkställighet utanför anstalt.
Beträffande Beträffande
verkställigheten verkställigheten
utanför anstalt utanför anstalt
skall, i stället skall, i stället
för bestämmelserna för bestämmelserna
i 26 kap. 5 § i 26 kap. 5-24 §§
brottsbalken och brottsbalken och
lagen (1974:203) om lagen (1974:203) om
kriminalvård i kriminalvård i
anstalt, gälla vad anstalt, gälla vad
som föreskrivs i som föreskrivs i
denna lag. Äger denna lag.
villkorlig
frigivning rum,
skall denna lag
inte tillämpas på
den fortsatta
verkställigheten av
fängelsestraffet.
Vad som gäller för
intagna enligt 26
kap. 7 §
brottsbalken gäller
också för dem som
undergår
verkställighet
utanför anstalt.
Verkställigheten utanför anstalt
bedrivs under ledning av den
frivårdsmyndighet inom vars
verksamhetsområde den dömde har sin
bostad.
5 §
Den dömde skall betala en avgift, om
det är motiverat med hänsyn till hans
möjligheter att erhålla inkomst under
verkställigheten utanför anstalt.
Avgiften uppgår Avgiften uppgår
till femtio kronor till femtio kronor
per dag som per dag som
verkställigheten verkställigheten
skall pågå, dock skall pågå.
högst 3 000 kronor. Avgiften skall
Avgiften skall betalas i förskott
betalas i förskott och tillföras
och tillföras brottsofferfonden.
brottsofferfonden.
12 §
Bestämmelser om hur en dom skall
befordras till verkställighet och hur
tid för sådan verkställighet skall
beräknas finns i lagen (1974:202) om
beräkning av strafftid m.m.
Bestämmelserna i 10 § andra-femte
styckena och 12 § i den lagen om
förpassning till kriminalvårdsanstalt
m.m. och om uppskov med verkställighet
skall dock inte gälla i fråga om
verkställighet utanför anstalt enligt
denna lag.
Vid tillämpning av Vid tillämpning av
10 § första stycket 10 § första stycket
lagen om beräkning lagen om beräkning
av strafftid m.m. av strafftid m.m.
på verkställighet på verkställighet
utanför anstalt utanför anstalt
enligt denna lag enligt denna lag
skall den dömde skall den dömde
föreläggas att föreläggas att
påbörja påbörja
verkställigheten i verkställigheten i
sin bostad en viss sin bostad en viss
dag. Strafftiden dag. Strafftiden
skall räknas från skall räknas från
den dagen. Vid den dagen. Vid
tillämpning av tillämpning av
bestämmelsen om nåd bestämmelsen om nåd
i 13 § lagen om i 13 § lagen om
beräkning av beräkning av
strafftid m.m. på strafftid m.m. på
sådan sådan
verkställighet verkställighet
skall sista dag skall sista dag
vara den dag vara den dag
verkställigheten verkställigheten
skall påbörjas. skall påbörjas.
Bestämmelsen i 25 § Bestämmelsen i 25 §
samma lag om samma lag om
sammanläggning av sammanläggning av
strafftider skall strafftider skall
inte tillämpas inte tillämpas
under under
verkställigheten verkställigheten
utanför anstalt, om utanför anstalt, om
det sammanlagda det sammanlagda
straffet därvid straffet därvid
kommer att kommer att
överstiga tre överstiga två
månader. månader.
Av 15 § första stycket tredje meningen
nedan framgår att övervakningsnämnden i
visst fall skall fastställa hur många
dagar av fängelsestraffet som
verkställts utanför anstalt.
14 §
Beslutet om verkställighet utanför
anstalt skall upphävas, om den
elektroniska kontroll som avses i 3 §
annat än tillfälligt blir omöjlig att
upprätthålla. Vistelse på sjukhus eller
därmed jämförlig inrättning skall dock
inte föranleda upphävande av beslut om
verkställighet utanför anstalt.
Beslut om verkställighet utanför
anstalt skall upphävas om den dömde
1. åsidosätter vad som åligger honom
enligt denna lag eller enligt en
föreskrift som meddelats med stöd av
lagen och det som ligger honom till last
inte är av mindre betydelse,
2. begär att så skall ske,
3. inte följer föreläggandet att
påbörja verkställigheten eller, när
verkställigheten skall påbörjas, är
häktad eller intagen i
kriminalvårdsanstalt av någon annan
anledning än för verkställighet av det
straff som beslutet avser eller
4. innan 4. innan
verkställigheten verkställigheten
har påbörjats, har påbörjats,
antingen döms på antingen döms på
nytt till fängelse nytt till fängelse
eller får eller får
villkorligt villkorligt
medgiven frihet medgiven frihet
förverkad enligt 26 förverkad enligt 26
kap. 19 § eller 34 kap. 19 § eller 34
kap. 4 § kap. 4 §
brottsbalken på brottsbalken på
sådan tid att han sådan tid att han
skall undergå skall undergå
fängelse i mer än fängelse i mer än
tre månader. två månader.