Justitieutskottets betänkande
1995/96:JUU19

Säkerhetsskydd

Innehåll

1995/96
JuU19

Sammanfattning

I  detta  betänkande behandlar utskottet
ett      regeringsförslag     om      en
säkerhetsskyddlag  som   skall   ersätta
bl.a.  säkerhetsskyddsförordningen   och
personalkontrollkungörelsen.  Regeringen
föreslår  att det skyddsvärda  intresset
för säkerhetsskyddet utvidgas så att det
förutom  rikets säkerhet omfattar  bl.a.
ett    skydd   mot   terrorism.    Andra
förändringar i sak som föreslås  är  att
bestämmelserna om personalkontroll skall
omfatta  anställda även  vid  kommunerna
och  landstingen.  Vidare  föreslås  att
säkerhetsskyddet   skall   omfatta    de
offentligt ägda företagen och, i  större
utsträckning  än  i  dag,  de   enskilda
företagen.     Utskottet     tillstyrker
regeringens förslag.
Till   betänkandet   har   fogats    12
reservationer varav sju från (v) och fem
från (mp).

Propositionen

I proposition 1995/96:129 har regeringen
(Justitiedepartementet)  föreslagit  att
riksdagen   antar  de  i   propositionen
framlagda förslagen till
1. säkerhetsskyddslag,
2. lag om ändring i lagen (1983:953) om
säkerhetsskydd i riksdagen,
3.  lag  om  ändring  i  sekretesslagen
(1980:100),
4.  lag  om ändring i lagen (1994:1720)
om civilt försvar,
5. lag om ändring i lagen (1987:813) om
homosexuella sambor,
6. lag om ändring i lagen (1990:217) om
skydd  för  samhällsviktiga anläggningar
m.m.
Lagförslagen,  som  har   granskats   av
Lagrådet,  har fogats till  betänkandet,
se bilaga.

Motionerna

1995/96:Ju18  av  Kia  Andreasson  m.fl.
(mp) vari yrkas
1.  att  riksdagen som sin  mening  ger
regeringen  till känna  vad  i  motionen
anförts om att regeringen bör inhämta en
redovisning  över vilka  och  hur  många
tjänster   som   finns   i   de    olika
skyddsklasserna,
2.  att  riksdagen som sin  mening  ger
regeringen  till känna  vad  i  motionen
anförts  om  att regeringen i  framtiden
fortlöpande     bör    inhämta     sådan
redovisning som avses i hemställanspunkt
1,
3.  att  riksdagen som sin  mening  ger
regeringen  till känna  vad  i  motionen
anförts  om att regeringen bör  överväga
att    minska    det   totala    antalet
skyddsklassade tjänster,
4.  att  riksdagen som sin  mening  ger
regeringen  till känna  vad  i  motionen
anförts om kontroll av anhöriga,
5.  att  riksdagen som sin  mening  ger
regeringen  till känna  vad  i  motionen
anförts  om  att  registerkontroll   och
särskild   personutredning  av  anhöriga
skall förutsätta samtycke,
6.   att  riksdagen  beslutar   om   en
uttrycklig regel enligt vilken uppgifter
som     har    lämnats    ut    i    ett
registerkontrollärende inte får användas
för   andra  ändamål  än  det  som   har
föranlett kontrollen,
7.   att  riksdagen  beslutar  att  ett
beslut    om    att   inte   kommunicera
uppgifterna med den kontrollerade  skall
kunna underställas särskild domstol,
8.  att riksdagen beslutar att 1975 års
förordning    om   krav    på    svenskt
medborgarskap    för   tillträde    till
statliga tjänster ändras på så sätt  att
kravet  på svenskt medborgarskap  endast
omfattar  innehav  av  tjänster  som  är
placerade i skyddsklasserna 1 och 2.
1995/96:Ju19 av Gudrun Schyman m.fl. (v)
vari yrkas
1.  att  riksdagen  avslår  proposition
1995/96:12 Säkerhetsskydd,
2.   att  riksdagen  -  vid  avslag  på
yrkande   1   -  som  sin   mening   ger
regeringen  till känna  vad  i  motionen
anförts   om  dels  inrättande   av   en
registernämnd   som  överprövningsorgan,
dels dess sammansättning.
3.   att  riksdagen  -  vid  avslag  på
yrkande   1   -  som  sin   mening   ger
regeringen  till känna  vad  i  motionen
anförts   om  reglering  i  lagform   av
registernämndens verksamhet,
4.   att  riksdagen  -  vid  avslag  på
yrkande  1  - beslutar att  25  §  andra
stycket  säkerhetsskyddslagen  skall  ha
den lydelse som anges i motionen,
5.   att  riksdagen  -  vid  avslag  på
yrkande   1   -  som  sin   mening   ger
regeringen  till känna  vad  i  motionen
anförts  om  behovet av klara riktlinjer
från   regeringen  vid  delegation  från
regeringen av beslut om registerkontroll
och säkerhetsklassplacering,
6.   att  riksdagen  -  vid  avslag  på
yrkande 1 - hos regeringen begär förslag
om     ersättande    av    de    hemliga
föreskrifterna  för  säpos  registrering
med   årliga  riktlinjer  beslutade   av
regeringen      efter      samråd      i
utrikesnämnden,
7.   att  riksdagen  -  vid  avslag  på
yrkande   1   -  avslår  förslaget   att
registrering   skall   kunna   ske    av
utländska    medborgare    och     efter
framställan   av   annan   stat    eller
mellanfolklig organisation,
8.   att  riksdagen  -  vid  avslag  på
yrkande   1   -  som  sin   mening   ger
regeringen  till känna  vad  i  motionen
anförts om utökande eller precisering av
säkerhetsskyddet   vid    slutande    av
säkerhetsskyddsavtal.

Utskottet

Bakgrund


Regeringen tillsatte i november 1987  en
parlamentarisk kommitté, SÄPO-kommittén,
med uppgift att se över verksamheten hos
Säkerhetspolisen.   En    uppgift    för
kommittén      var      att      granska
Säkerhetspolisens    organisation    och
arbetsmetoder (dir. 1987:41).  Uppdraget
omfattade bl.a. en översyn av  den  s.k.
personalkontrollen.


SÄPO-kommittén avlämnade  i  juni  1990
sitt slutbetänkande (SOU 1990:51) SÄPO -
Säkerhetspolisens         arbetsmetoder,
personalkontroll   och   meddelarfrihet.
Betänkandet innehöll ett förslag till en
lag om personalkontroll.


Den  24  juni 1993 beslutade regeringen
om  direktiv  till en särskild  utredare
med      uppdrag     att     se     över
personalkontrollförfarandet        (dir.
1993:81). Syftet var att bringa detta  i
bättre  överensstämmelse med motsvarande
förfarande   i   jämförbara   länder   i
Västeuropa. Regeringen beslutade  den  2
december 1993 om tilläggsdirektiv  (dir.
1993:123). Anledningen härtill  var  att
även    förordningen    (1981:421)    om
säkerhetsskydd vid statliga  myndigheter
ansågs behöva ses över.


Utredningen,    som    antog     namnet
Säkerhetsskyddsutredningen,  överlämnade
i   december   1994   betänkandet   (SOU
1994:149)   Säkerhetsskydd.  Betänkandet
har remissbehandlats.


Gällande ordning




Säkerhetsskyddet




Säkerhetsskydd är benämningen  på  olika
åtgärder  som  syftar  till  att  skydda
totalförsvaret  och  rikets  säkerhet  i
övrigt.  De grundläggande bestämmelserna
om  säkerhetsskydd finns i  förordningen
(1981:421)    om   säkerhetsskydd    vid
statliga                     myndigheter
(säkerhetsskyddsförordningen).


Enligt  förordningen är  varje  statlig
myndighet skyldig att svara för att  det
finns       ett       tillfredsställande
säkerhetsskydd     inom     myndighetens
verksamhetsområde.      Säkerhetsskyddet
består  enligt 2 § i förordningen  bl.a.
av


1. skydd mot att obehöriga får kännedom
om  uppgifter  som är av  betydelse  för
totalförsvaret eller rikets  säkerhet  i
övrigt  och  som  enligt  sekretesslagen
(1980:100)    omfattas   av    sekretess
(sekretesskydd),


2.   skydd   mot   att  obehöriga   får
tillträde  till  anläggningar,  områden,
fartyg,  flygplan och andra ställen  där
de  kan  få  kännedom om  uppgifter  som
avses i punkt 1 eller där verksamhet som
har  betydelse för totalförsvaret  eller
rikets   säkerhet   i   övrigt   bedrivs
(tillträdesskydd),


3.  skydd  mot att någon  som  inte  är
pålitlig   från  säkerhetssynpunkt   får
sådan tjänst eller sådant vikariat eller
uppdrag   som   är  av   betydelse   för
totalförsvaret eller rikets  säkerhet  i
övrigt (infiltrationsskydd).


Rikspolisstyrelsen  och  Försvarsmakten
utfärdar    föreskrifter    m.m.     för
verkställighet   av   förordningen   och
kontrollerar   att   bestämmelserna   på
området följs.


Avser  en myndighet att begära in anbud
eller  träffa  avtal om upphandling  som
med  hänsyn  till rikets säkerhet  skall
hållas hemligt, skall myndigheten enligt
5  §  säkerhetsskyddsförordningen träffa
skriftlig  överenskommelse  -  ett  s.k.
säkerhetsskyddsavtal - med  leverantören
om  det säkerhetsskydd som behövs i  det
särskilda fallet. Rikspolisstyrelsen har
tillsammans     med     Överbefälhavaren
utfärdat  föreskrifter  och  anvisningar
beträffande      säkerhetsskydd      vid
upphandling för statens behov.


Här  kan  också nämnas att  myndigheter
enligt  8  § säkerhetsskyddsförordningen
vid   behov   skall  meddela   särskilda
föreskrifter  om  säkerhetsskyddet  inom
sitt verksamhetsområde.


Säkerhetsskyddsförordningen   är   inte
tillämplig  på kommuner eller landsting.
Den gäller inte heller för riksdagen och
dess      myndigheter     eller      för
regeringskansliet.     För     kommuner,
landsting och kyrkliga kommuner gäller i
stället  enligt 9 kap. 1 och 2 §§  lagen
(1994:1720) om civilt försvar att  dessa
skall   se  till  att  det  inom   deras
verksamhetsområde       finns        ett
tillfredsställande  säkerhetsskydd   för
sådana   uppgifter   och   förhållanden.
Säkerhetsskyddet  skall  också  i  dessa
fall   omfatta  ett  sekretesskydd   och
övriga  åtgärder  som  beskrivits   ovan
avseende statliga myndigheter. Det finns
även  en  särskild  lag  (1983:953)   om
säkerhetsskydd  i riksdagen.  Åtgärderna
enligt  denna  lag är  i  många  stycken
desamma            som            enligt
säkerhetsskyddsförordningen.         För
regeringskansliet                    har
statsrådsberedningen den 18 januari 1993
utfärdat särskilda föreskrifter.




Personalkontrollen




För    att   kunna   upprätthålla    det
infiltrationsskydd som omnämnts ovan  är
berörda myndigheter skyldiga att  utföra
personalkontroll.  Grundläggande  regler
om     personalkontroll     finns      i
personalkontrollkungörelsen  (1969:446).
Med  personalkontroll avses enligt  1  §
ett   inhämtande   av  upplysningar   ur
polisregister   beträffande   den    som
innehar  eller avses tillträda en  sådan
tjänst  hos  en  myndighet  som  är   av
betydelse   för   totalförsvaret   eller
rikets säkerhet i övrigt.


Personalkontroll får företas i fråga om
tjänst     som,     med     stöd      av
personalkontrollkungörelsen och på grund
av   sin  betydelse  för  totalförsvaret
eller  rikets  säkerhet  i  övrigt,   är
hänförd   till   en  viss   skyddsklass.
Antalet skyddsklasser är i dag tre (1 A,
1  B  och  2).  Avgörande för  i  vilken
skyddsklass  en viss tjänst  är  hänförd
till    är    i    vilken   utsträckning
befattningshavaren får  del  av  hemliga
uppgifter  som  är  av betydelse,  eller
synnerlig  betydelse, för totalförsvaret
eller rikets säkerhet i övrigt.


Personalkontroll tillämpas inte  endast
på  anställda  vid statliga myndigheter.
Den  tillämpas också bl.a.  på  den  som
anställs  av  eller får uppdrag  hos  en
leverantör med vilken en myndighet ingår
avtal,  samt den som anställs  av  eller
får  uppdrag hos ett företag eller något
annat  enskilt  organ med funktion  inom
totalförsvaret,   förutsatt   att    den
anställde eller uppdragstagaren  kan  få
del av sådana känsliga uppgifter som  nu
redogjorts  för, och att arbetet  därför
är inplacerat i skyddsklass.


Anställda   i  kommuner  och  landsting
omfattas inte av personalkontrollen. För
riksdagens tjänstemän gäller dock enligt
lagen  (1983:953)  om  säkerhetsskydd  i
riksdagen personalkontrollkungörelsen  i
tillämpliga delar.


Vid   personalkontroll   undersöks    i
polisens   olika   register   bl.a.   om
vederbörande har gjort sig skyldig  till
något  brott.  När det  gäller  de  mest
kvalificerade             befattningarna
kompletteras denna registerslagning  med
en       särskild       personutredning.
Framställning om utlämnande av uppgifter
för     personalkontroll    görs     hos
Rikspolisstyrelsen, som också  avgör  om
de   uppgifter   som   finns   i   olika
polisregister eller som har kommit  fram
vid  en  personundersökning skall lämnas
ut  till  den myndighet som  har  begärt
kontrollen.


Innan en myndighet begär uppgifter  hos
Rikspolisstyrelsen skall myndigheten som
huvudregel    underrätta     den     som
framställningen avser om att en kontroll
kommer att begäras.


Det  är  den  myndighet som har  begärt
personalkontroll  som självständigt  har
att  pröva betydelsen av en uppgift  som
har inhämtats.


Propositionens huvudsakliga innehåll




I     propositionen     föreslås     att
förordningen        (1981:421)        om
säkerhetsskydd vid statliga  myndigheter
samt         personalkontrollkungörelsen
(1969:446)    ersätts    av    en    för
säkerhetsskydd    och   personalkontroll
gemensam  säkerhetsskyddslag. Regeringen
föreslår  att det skyddsvärda  intresset
för säkerhetsskyddet utvidgas så att det
förutom  rikets säkerhet omfattar  bl.a.
ett    skydd   mot   terrorism.    Andra
förändringar i sak som föreslås  är  att
bestämmelserna om personalkontroll skall
omfatta  anställda även  vid  kommunerna
och  landstingen.  Vidare  föreslås  att
säkerhetsskyddet   skall   omfatta    de
offentligt ägda företagen och, i  större
utsträckning  än  i  dag,  de   enskilda
företagen. Vissa följdändringar föreslås
i     bl.a.    lagen    (1983:953)    om
säkerhetsskydd   i   riksdagen   och   i
sekretesslagen (1980:100).


De  nya reglerna föreslås träda i kraft
den 1 juli 1996.


Utskottet




Avslag på propositionen




I   motion  Ju19  (v)  yrkas  avslag  på
propositionen.  Motionärerna  anför  att
riksdagen  i  ett  sammanhang   bör   ta
ställning till förslagen i propositionen
och   de  förslag  som  kan  komma   att
föreläggas  riksdagen med  anledning  av
Registerutredningens pågående arbete.


Registerutredningen (dir. 1995:38)  har
i  uppdrag att utarbeta förslag till  en
rättslig     reglering    av    polisens
belastningsregister                  och
misstankeregister  samt  överväga  vilka
ändringar       som       behövs       i
polisregisterlagen.  Utredningen   skall
också     utreda    frågan    om     att
författningsreglera
polisunderrättelseregister   och    DNA-
register samt utarbeta förslag  till  en
sådan   reglering.   I   enlighet    med
tilläggsdirektiv  i  mars   1996   (dir.
1996:22)  skall utredningen också  lämna
förslag till bl.a. hur Säkerhetspolisens
register  skall  göras mer  tillgängligt
för   allmänheten   och   vad   som    i
fortsättningen skall gälla  i  fråga  om
arkivering  och gallring av uppgifter  i
Säkerhetspolisens register.  Utredningen
skall  redovisa sitt uppdrag senast  den
31 mars 1997.


Utskottet anser att det är hög tid  att
bestämmelserna  om  säkerhetsskydd   och
personalkontroll  anpassas  till  nutida
förhållanden  och krav. Som  inte  minst
angeläget  framstår att  i  lag  reglera
denna  betydelsefulla och på olika  sätt
känsliga  verksamhet, som för närvarande
till  stor del styrs genom av regeringen
utfärdade  förordningar  m.m.  Utskottet
finner  vid en samlad bedömning  att  de
förslag  som  regeringen lägger  fram  i
propositionen   innebär    en    lämplig
avvägning mellan å ena sidan behovet  av
skydd för uppgifter och förhållanden som
rör  rikets  säkerhet och å andra  sidan
berättigade medborgerliga krav på  bl.a.
integritetsskydd     och     insyn     i
kontrollverksamheten.  Utskottet   anser
inte  att  Registerutredningens  arbete,
som  för  övrigt  skall  avslutas  först
under  nästa år, har en sådan  betydelse
för    de    övergripande   frågor    om
säkerhetsskydd och personalkontroll  som
behandlas i propositionen att det  finns
skäl   att  avvakta  med  den  angelägna
reformeringen av detta område.  Med  det
anförda  kan utskottet i princip  ställa
sig    bakom   regeringsförslaget,   och
utskottet  avstyrker bifall till  motion
Ju19  i denna del. Med anledning  av  de
övriga  motionsyrkanden  som  väckts   i
ärendet  återkommer  utskottet   i   det
följande     till     enskildheter     i
regeringsförslaget.




Säkerhetsskyddsavtal




I  de fall en myndighet avser att begära
in   anbud   eller   träffa   avtal   om
upphandling  som med hänsyn till  rikets
säkerhet  skall  hållas  hemligt,  skall
myndigheten  enligt 5 §  tredje  stycket
säkerhetsskyddsförordningen       träffa
skriftlig  överenskommelse,   ett   s.k.
säkerhetsskyddsavtal, med  anbudsgivaren
eller leverantören om det säkerhetsskydd
som  behövs i det särskilda fallet.


Regeringen föreslår i propositionen (s.
37     f)     att    bestämmelsen     om
säkerhetsskyddsavtal utan ändring i  sak
skall       föras       över        till
säkerhetsskyddslagen.


I  propositionen betonas att  förslaget
inte  innebär  att  säkerhetsskyddslagen
görs           tillämplig          genom
säkerhetsskyddsavtalet.  Vad  som  skall
gälla, t.ex. omfattningen av de åtgärder
som skall vidtas, regleras i avtalet. Om
lagen  ändå  är tillämplig på företaget,
exempelvis på grund av att det  bedriver
verksamhet   av  betydelse  för   rikets
säkerhet,  kan åliggandena enligt  lagen
emellertid    inte   inskränkas    genom
avtalet.  Det finns enligt regeringen  å
andra  sidan  i dessa situationer  inget
som  hindrar att myndigheten träffar ett
säkerhetsskyddsavtal  med  anbudsgivaren
eller  leverantören  för  att  precisera
skyddet  till  vad som  behövs  för  den
aktuella upphandlingen.


I  motion Ju19 (v) yrkas att ett  avtal
om    säkerhetsskydd   inte   skall   få
preciseras  till vad som  behövs  i  det
enskilda fallet. Enligt motionärerna kan
detta  leda  till att kommersiella  skäl
godtas  för säkerhetsklassning  och  det
hänvisas till att företaget DAFA Data AB
under   1980-talet  skyddsklassplacerade
alla tjänster vid företaget.


Med  anledning  av två frågor  upplyste
civilministern i kammaren den 1 december
1988   (prot.  1988/89:36  s.  42)   att
företaget  DAFA  Data  AB  enligt  3   §
personalkontrollkungörelsen har rätt att
företa   personalkontroll.   Efter   vad
civilministern  hade inhämtat  var  alla
tjänster   hos   Dafa   inplacerade    i
skyddsklass.  Detta hade,  med  undantag
för  det  fåtal tjänster som  regeringen
skyddsklassplacerat, gjorts av Dafa  med
stöd av regeringens bemyndigande. Enligt
civilministern  hade  Dafa  uppgett  att
skyddsklassplaceringarna     uteslutande
skett  av  hänsyn till rikets  säkerhet.
Civilministern konstaterade  att  frågan
om   personalkontrollsystemets  framtida
utformning omfattades av SÄPO-kommitténs
uppdrag och att regeringens överväganden
fick ske efter sedvanlig beredning av de
förslag som kommittén skulle lägga fram.


SÄPO-kommittén  uppmärksammade  i  sitt
slutbetänkande (SOU 1990:51 s.  185  och
239)  de  nyssnämnda frågorna. Kommittén
anförde att det inte var möjligt att med
någon större säkerhet bedöma om tjänster
skyddsklassplaceras i större  omfattning
än  nödvändigt, vare sig när det  gäller
Dafa,  något  annat företag eller  någon
myndighet. Av en enkät som kommittén lät
genomföra framgick enligt kommittén  att
flera  myndigheter uppenbarligen saknade
fullständig kontroll över vilka och  hur
många tjänster i skyddsklass 2 som fanns
hos  myndigheten. Kommittén  fann  detta
otillfredsställande.  Enligt  kommitténs
mening  borde  regeringen  -  inför   en
eventuell   ändring   av   systemet    -
överväga  att  inhämta en redovisning  i
saken  från  de myndigheter och  företag
som  har  rätt  att  själva  besluta  om
placering  i  skyddsklass 2.  Det  fanns
enligt   kommittén   också   skäl    för
regeringen  att i framtiden  fortlöpande
inhämta  en  sådan redovisning  från  de
ifrågavarande myndigheterna.


I    sammanhanget   bör   nämnas    att
regeringen  i  propositionen   (s.   55)
föreslår  att  enskilda organ  skall  få
besluta  om  placering i  säkerhetsklass
och  om  personalkontroll endast om  det
finns    särskilda    skäl.    Utskottet
redovisar   senare  i  detta  betänkande
närmare regeringens förslag i denna del.


Utskottet      anser      att       ett
säkerhetsskyddsavtal, för att det  skall
vara  meningsfullt, måste få  preciseras
med  hänsyn till vad som behövs för  den
enskilda     upphandlingen.    Utskottet
tillstyrker    således    propositionens
förslag i denna del och avstyrker bifall
till  motion  Ju19  i  motsvarande  del.
Utskottet återkommer i det följande till
frågan       om       tillsynen       på
säkerhetsskyddsområdet.




Registerkontrollen




Indelningen i säkerhetsklasser m.m.




Som       tidigare      anförts      får
personalkontroll  företas  i  fråga   om
tjänst     som,     med     stöd      av
personalkontrollkungörelsen och på grund
av  sin  betydelse för  rikets  säkerhet
eller   totalförsvaret  i   övrigt,   är
hänförd till viss skyddsklass (1 A, 1  B
eller 2).


Till  skyddsklass 1 A hänförs  tjänster
som  innebär  att  befattningshavaren  i
stor  omfattning får ta  del  av  sådana
sekretessbelagda uppgifter av  synnerlig
betydelse för rikets säkerhet som  berör
en  större eller särskilt väsentlig  del
av   totalförsvaret.  Skyddsklass  1   B
omfattar tjänster där befattningshavaren
annars  i  en  omfattning  som  inte  är
obetydlig   får  del  av  uppgifter   av
synnerlig betydelse för rikets säkerhet.
Till den lägsta klassen, skyddsklass  2,
hör   tjänster   där  befattningshavaren
antingen i obetydlig omfattning får  del
av    sekretessbelagda   uppgifter    av
synnerlig betydelse för rikets  säkerhet
eller  i en omfattning som inte är ringa
får   del   av   andra  sekretessbelagda
uppgifter   av  betydelse   för   rikets
säkerhet.


Enligt   en  enkät  som  SÄPO-kommittén
gjorde  våren 1989 fanns det  ca  1  000
tjänster  i skyddsklass 1 A, ca  10  000
tjänster  i  skyddsklass  1  B  och   ca
400  000  tjänster i skyddsklass  2.  Av
tjänsterna i skyddsklass 2 var den  helt
övervägande   delen   hänförliga    till
försvaret   och   krigsplaceringen    av
värnpliktiga.


När  det  gäller antalet skyddsklassade
tjänster  torde  enligt regeringen  inte
några  mer  betydande  förändringar   ha
skett   sedan   SÄPO-kommitténs   arbete
avslutades. Under år 1991 gjordes  drygt
87  000 personalkontroller, varav ca 480
gällde klass 1 A, 6 700 klass 1 B och 80
500  klass  2. Under verksamhetsperioden
1992/93    gjordes    betydligt     fler
kontroller.  Ökningen skall  enligt  vad
regeringen   inhämtat   ha   berott   på
genomförda  omläggningar  av  försvarets
datasystem.   Under  verksamhetsperioden
1993/94   gjordes  133  429  kontroller,
varav    924    avseende   personer    i
skyddsklass  1  A,  6  026  personer   i
skyddsklass 1 B och 126 479  personer  i
skyddsklass 2.


Regeringen förordar i propositionen (s.
38  f  och 41 f) att huvuddragen  i  det
nuvarande     kontrollsystemet     skall
behållas.   Detta  innebär   bl.a.   att
kontrollen liksom hittills skall anknyta
till  olika   tjänster och inte,  som  i
vissa  andra  länder, till  person.  Med
hänsyn  till  att  tjänstebegreppet  har
utmönstrats ur annan lagstiftning  anser
regeringen  att  det i detta  sammanhang
bör  ersättas  av begreppet anställning.
Med  anställning  bör enligt  regeringen
jämställas   annat   deltagande    såsom
uppdrag,     utbildning      m.m.      i
säkerhetskänslig   verksamhet.    Vidare
anser    regeringen   att    benämningen
säkerhetsklass är mer adekvat än det  nu
använda begreppet skyddsklass. De  olika
klasserna  1  A, 1 B och 2 bör  dessutom
enligt regeringen för enkelhetens  skull
tilldelas nummer 1, 2 respektive 3.


Regeringen anser det vara angeläget att
få ned det stora antal kontroller som  i
dag  genomförs,  framför  allt  när  det
gäller  den  kategori som för närvarande
motsvaras   av   skyddsklass   2.    Det
förhållandet  att  även  anställda  inom
kommuner  och  landsting samt  riksdagen
och  dess  myndigheter föreslås omfattas
av  de nya kontrollreglerna understryker
detta   behov.  Preciseringen  av  vilka
anställningar  som  skall  ingå  i   den
föreslagna  säkerhetsklass 3 bör  därför
enligt regeringen göras snävare.


I    säkerhetsklass   3   bör    enligt
regeringen i fortsättningen placeras  de
anställningar där befattningshavaren får
del  av  sekretessbelagda  uppgifter  av
betydelse  för rikets säkerhet,  om  ett
röjande     av    de    sekretessbelagda
uppgifterna  kan antas medföra  men  för
rikets  säkerhet  som  inte  endast   är
ringa.


Det  är  enligt regeringen naturligtvis
tänkbart   att   effekterna   av   denna
precisering  blir  begränsade,  särskilt
eftersom  redan  det  förhållandet   att
uppgifterna är sekretessbelagda  innebär
att  man  har gjort bedömningen att  det
finns  risk  för skada om  de  röjs  för
obehöriga.  Förslaget innebär emellertid
ett krav på att skadan måste vara av  en
viss  storlek.  Vidare menar  regeringen
att   nya   kriterier  leder  till   att
myndigheterna tvingas att  på  nytt  och
utifrån  något  ändrade  förutsättningar
göra en prövning av behovet av placering
i säkerhetsklass.


Regeringen  anför vidare  att  när  det
gäller  de högre säkerhetsklasserna  får
det  antas att det alltid föreligger  en
risk    för    betydande    skada     om
sekretessbelagda  uppgifter   röjs   för
obehöriga,  eftersom  de  tar  sikte  på
uppgifter  av  synnerlig  betydelse  för
rikets   säkerhet.   Något   motsvarande
skaderekvisit  anser  regeringen  därför
inte är påkallat här.


Enligt  den nuvarande ordningen  gäller
klass  1  A  som  nämnts  uppgifter   av
synnerlig betydelse för rikets  säkerhet
som   berör  en  större  eller  särskilt
väsentlig  del  av totalförsvaret.  Skäl
saknas  enligt regeringen  att  ha  kvar
formuleringen    som    hänvisar    till
totalförsvaret.  Till  denna  klass  bör
enligt   regeringen  hänföras   samtliga
anställningar som innebär  att  den  som
anlitas  i  stor omfattning får  del  av
sekretessbelagda uppgifter av  synnerlig
betydelse för rikets säkerhet.


I  detta sammanhang bör även nämnas att
regeringen  föreslår att, om  det  finns
särskilda  skäl, registerkontroll  skall
få  utföras  till  skydd  mot  terrorism
även  beträffande anställningar som inte
placerats  i  säkerhetsklass,  se  14  §
säkerhetsskyddslagen (prop. s. 43).


I  motion Ju18 (mp) förordas,  som  det
får   förstås,   att   kriterierna   för
indelning  i säkerhetsklasser ändras  så
att  ett färre antal anställningar  blir
säkerhetsklassade. I samma motion anförs
att  regeringen bör ta reda på vilka och
hur  många anställningar som finns i  de
olika  säkerhetsklasserna  och  därefter
fortlöpande inhämta uppgifter om detta.


Utskottet   instämmer   i   regeringens
bedömning     av    hur     de     olika
säkerhetsklasserna    bör     avgränsas.
Utskottet  konstaterar  att  regeringens
förslag  bl.a.  innebär att  kriterierna
för  inplacering  i den lägsta  klassen,
som skall benämnas klass 3, blir snävare
dn  för  närvarande.  Utskottet  noterar
vidare att de nya bestämmelserna innebär
att berörda myndigheter m.fl. kommer att
behöva göra en ny prövning av behovet av
att    placera    en    anställning    i
säkerhetsklass.   I  sammanhanget   vill
utskottet  framhålla betydelsen  av  att
beslut  om säkerhetsklassning fattas  på
ett  ordentligt underlag och att en anda
av     återhållsamhet     får     prägla
lagtillämpningen  i   denna   del.   Den
självklara målsättningen måste vara  att
inte  fler anställningar än vad  som  är
absolut  nödvändigt  blir  föremål   för
säkerhetsklassning. Utskottet utgår från
att    regeringen   på   lämpligt   sätt
fortlöpande  håller  sig  informerad  om
säkerhetsklassningens                och
registerkontrollens omfattning. Med  det
anförda       tillstyrker      utskottet
regeringens förslag i nu aktuell del och
avstyrker bifall till motion Ju18 såvitt
här är i fråga.




Riktlinjer för beslut i
säkerhetsskyddsfrågor




I   motion   Ju19   (v)  framhålls   att
regeringen  måste ange klara  riktlinjer
vid delegering av rätten att besluta  om
personalkontroll   och    placering    i
säkerhetsklass.


I 3 § personalkontrollkungörelsen finns
en uttömmande uppräkning av de organ som
har     rätt     att     besluta      om
personalkontroll.  I huvudsak  är  denna
befogenhet   begränsad   till   statliga
myndigheter,  men  även  några  enskilda
organ   har   rätt  att   företa   sådan
kontroll.  När det gäller  placering  av
anställningar eller annat  deltagande  i
verksamhet i säkerhetsklasser framgår av
4         §        tredje        stycket
personalkontrollkungörelsen          att
regeringen  för  varje  myndighet  under
regeringen bestämmer vilka tjänster  som
skall  hänföras  till  skyddsklass  1  A
eller   1  B.  Rätten  att  besluta   om
placering i skyddsklass 2 kan regeringen
däremot   delegera  till  myndigheterna.
Vidare    gäller    att   Försvarsmakten
bestämmer    om   placering    i    alla
skyddsklasser i upphandlingssituationer.


I  20 § säkerhetsskyddslagen (prop.  s.
55 f) föreslår regeringen en ordning som
innebär  att riksdagen och myndigheterna
under  denna skall bestämma om placering
i  säkerhetsklass  och  registerkontroll
när      det      gäller      riksdagens
förvaltningsområde.   Regeringen   skall
bestämma  om  placering i säkerhetsklass
och   registerkontroll  i  övriga  fall.
Regeringen skall dock kunna överlåta  åt
myndigheter, kommuner och landsting  att
bestämma  om  placering i säkerhetsklass
och registerkontroll.


Som nämnts har ett antal enskilda organ
för  närvarande  rätt  att  besluta   om
personalkontroll.    Regeringen    anser
emellertid  att det i första hand  måste
vara en myndighetsuppgift att besluta  i
de  aktuella  frågorna.  Att  kontrollen
sköts  av  ett offentligt organ  innebär
enligt  regeringen en  viss  garanti  om
skydd   för  den  enskildes  integritet.
Huvudregeln framöver bör därför vara att
enskilda inte ges befogenhet att besluta
om kontroll.


I  vissa fall anser regeringen dock att
det   kan  vara  befogat  att  göra  ett
undantag från den angivna principen.  Om
det  finns särskilda skäl bör regeringen
därför   i   förordning  kunna   meddela
föreskrifter  om överlåtelse  av  rätten
att  besluta om kontroll. För närvarande
är    det   enligt   regeringen   endast
beträffande Sveriges Radio och  Sveriges
Television som det kan anses finnas skäl
att besluta om sådan överlåtelse.


Allmänt  framhåller regeringen att  den
hittills,   som   nyss  framgått,   utan
riksdagens medgivande kunnat avgöra  vem
som  skall besluta i nu aktuella frågor.
Det  saknas enligt regeringen  anledning
att ändra denna ordning.


Utskottet, som delar denna uppfattning,
förutsätter att regeringen ser till  att
det        i       anslutning       till
säkerhetsskyddslagen            utfärdas
erforderliga förordningar, föreskrifter,
anvisningar  och allmänna råd  m.m  samt
att  myndigheter och andra berörda  noga
sätter    sig   in   i   det   relevanta
regelverket.    I   sammanhanget    vill
utskottet betona vikten av tillsyn  över
tillämpningen  av de nya bestämmelserna.
Det  ankommer ytterst på regeringen  att
ombesörja  denna tillsyn.  Någon  åtgärd
från  riksdagens sida med  anledning  av
motion  Ju19  erfordras  inte.  Motionen
avstyrks såvitt här är i fråga.




Kontroll av anhöriga




I  motion Ju18 (mp) anförs, som det  får
förstås, att riksdagen bör överväga  att
ta    bort   möjligheten   att   inhämta
registeruppgifter om den  kontrollerades
anhöriga.  I  samma motion förordas  att
registerkontroll av en  anhörig  bör  få
ske endast med dennes samtycke.


Enligt    den    nuvarande    ordningen
förekommer    det   att   uppgifter    i
polisregister som gäller en anhörig till
den    kontrollerade   lämnas   ut   vid
personalkontroll.   Något    uttryckligt
författningsstöd för detta  finns  inte,
men  förfarandet  har ansetts  ha  visst
stöd  i  att  upplysningar enligt  olika
bestämmelser                           i
personalkontrollkungörelsen  får  lämnas
ut  beträffande  den kontrollerade.


Regeringen  konstaterar i propositionen
(s.  49  f)  att  uppgifter  i  register
rörande   en   viss  person   även   kan
innefatta uppgifter om en annan  person.
Särskilt i spaningssammanhang förekommer
att  kontakter  och  samröre  med  andra
personer   bedöms   som   viktiga    för
utredningen och att uppgifter om  sådana
förhållanden    därför    antecknas    i
spaningsregister. Sådana  uppgifter  kan
enligt regeringen vara av betydelse  för
en  viss persons pålitlighet. Regeringen
anser därför att de bör kunna lämnas  ut
i  ett  registerkontrollärende  i  samma
utsträckning som andra uppgifter om  den
kontrollerade.


Annorlunda  förhåller  det  sig  enligt
regeringen    med   mera   självständiga
anteckningar om en annan person. Det kan
t.ex.  ifrågasättas om uppgifter om  att
en  anhörig har dömts för ett brott  bör
få   lämnas   ut   i   ett   ärende   om
registerkontroll.


Regeringen  anför  i  denna   del   att
uppgifter  om  någon utanför  den  allra
närmaste  familjekretsen inte kan  anses
ha  så  stor  betydelse att  de  bör  få
lämnas  ut. Det bör alltså inte komma  i
fråga att, som förekommer på en del håll
utomlands,   schablonmässigt   utsträcka
kontrollen  så  att den omfattar  en  så
utvidgad  krets.  I  regel  torde  också
enligt         regeringen         sådana
polisregisteruppgifter  som   eventuellt
förekommer  om föräldrar och  barn  till
den kontrollerade sakna betydelse.


När  det  däremot gäller en make  eller
sambo   till  den  kontrollerade   anser
regeringen att det föreligger  särskilda
lojalitets-   och  beroendeförhållanden.
Regeringen    framhåller   att    sådana
släktskapsförhållanden      i      andra
sammanhang    tillmäts    en    särskild
relevans. Det bör därför finnas  utrymme
för  att ta med uppgifter rörande sådana
anhöriga  även  i  prövningen   av   den
kontrollerades     pålitlighet      från
säkerhetssynpunkt. I princip bör  därvid
uppgifter  av  samma  art  som  när  det
gäller  den  kontrollerade  själv  kunna
inhämtas.  Därmed bör enligt  regeringen
även uppgifter från SÄPO-registret kunna
lämnas  ut.  Utgångspunkten  måste  dock
enligt  regeringens bedömning  vara  att
möjligheten skall tillämpas restriktivt.
Regeringen föreslår därför att det i  21
§   1   införs  en  bestämmelse  om  att
utlämnande  av uppgifter  som  rör  make
eller  sambo som huvudregel skall  kunna
ske   endast  om  det  är  oundgängligen
nödvändigt  och  bara för  kontroll  som
gäller säkerhetsklass 1 eller 2.


I  sammanhanget bör även  anmärkas  att
det  i  23 § säkerhetsskyddslagen (prop.
s.  46 f) föreslås en undantagsregel som
innebär  att regeringen i enskilda  fall
om det finns synnerliga skäl kan besluta
att uppgifter i större omfattning än som
annars  är medgivet får lämnas  ut.  Med
stöd av denna bestämmelse kommer således
i  en  del fall även uppgifter om  andra
anhöriga  än make eller sambo att  kunna
lämnas   ut.  En  annan  konsekvens   av
undantagsregeln  är  att  uppgifter   om
anhöriga   till   den   som   avses    i
säkerhetsklass  3 kan få  lämnas  ut  om
synnerliga skäl finns för detta.


När  det  så gäller frågan om  samtycke
till  personalkontroll stadgas  i  19  §
personalkontrollkungörelsen   att    den
myndighet      som      beslutar      om
personalkontroll normalt är skyldig  att
underrätta den som kontrollen  avser.  I
19  § säkerhetsskyddslagen (prop. s.  54
f)      föreslår     regeringen      att
underrättelseskyldigheten skall ersättas
av   ett   krav  på  samtycke   av   den
kontrollerade  för att  registerkontroll
och  särskild personutredning  skall  få
ske.


Vad  beträffar  uppgifter  om  anhöriga
framhåller regeringen däremot att sådana
bara  skall  få  lämnas  ut  om  det  är
oundgängligen  nödvändigt.  Eftersom  de
föreslagna  villkoren är  så  snäva  bör
enligt regeringen något motsvarande krav
på  samtycke från anhöriga inte ställas.
Det  kan,  anför regeringen, t.ex.  inte
anses rimligt att beträffande en uppgift
rörande  make  ställa upp  ett  krav  på
samtycke vid sidan av villkoret att  det
skall vara oundgängligen nödvändigt  att
uppgiften  lämnas ut. Det  måste  enligt
regeringen  vara  tillräckligt  att  det
sistnämnda  villkoret  är  uppfyllt.  En
annan  sak är enligt regeringen att  det
finns  anledning att på samma  sätt  som
när   det   gäller   den   kontrollerade
kommunicera uppgiften med den anhörige.


Utskottet anser i likhet med regeringen
att  det  av säkerhetsskäl inte går  att
avstå   från   möjligheten  att   företa
registerkontroll av nära  anhöriga  till
vissa befattningshavare. Den ordning som
föreslås i propositionen innebär  enligt
utskottets  mening en  rimlig  avvägning
mellan   samhällets  kontrollbehov   och
anhörigas  rätt  till  integritetsskydd.
Utskottet instämmer vidare i regeringens
uppfattning att det inte finns skäl  att
kräva  samtycke av den anhörige för  att
kontroll  av denne skall få ske.  Motion
Ju18 avstyrks i denna del.




Kommunicering med den kontrollerade




I      13      §      första     stycket
personalkontrollkungörelsen   finns   en
regel  om kommunicering som innebär  att
den  kontrollerade skall  ges  tillfälle
att    yttra   sig   skriftligen   eller
muntligen    innan    Rikspolisstyrelsen
lämnar  ut uppgifter om honom.  Undantag
har  gjorts  för  de fall  där  den  som
uppgiften   gäller   skulle   kunna   få
kännedom om något som är sekretessbelagt
enligt     andra     bestämmelser      i
sekretesslagen  än  7  kap.  17  §.   Av
sistnämnda   bestämmelse   följer    att
sekretess gäller i verksamhet som  avser
förande   av   eller  uttag   ur   bl.a.
polisregister enligt lagen (1965:94)  om
polisregister  m.m.  Sekretessen  gäller
för    sådan   uppgift   som   tillförts
registret.


Den   nu   redovisade  bestämmelsen   i
personalkontrollkungörelsen har tidigare
mött  kritik  bl.a. på den  grunden  att
regeln  ger  uttryck för en  öppenhet  i
handläggningen  som  inte   svarar   mot
verkliga  förhållanden (se  bl.a.  SÄPO-
kommitténs slutbetänkande SOU 1990:51 s.
264  f).  I  praktiken har den inneburit
att  den kontrollerade har fått  del  av
domar,  dvs.  uppgifter som denne  redan
känner    till.    Däremot    har    den
kontrollerade som regel inte fått ta del
av    de   långt   mer   kontroversiella
uppgifterna  i  SÄPO-registret.   Skälet
till  detta  är  att dessa  uppgifter  i
allmänhet  omfattas av sekretess  enligt
andra bestämmelser i sekretesslagen än 7
kap.      17      §,     t.ex.      s.k.
förundersökningssekretess enligt 5  kap.
1  §  eller försvarssekretess  enligt  2
kap. 2 § (se SOU 1994:149 s. 207).


För  att  underlätta den kontrollerades
rätt  till insyn infördes på förslag  av
SÄPO-kommittén  den 1 oktober  1993  ett
nytt    andra    stycke    i    13     §
personalkontrollkungörelsen.         Där
återfinns nu en bestämmelse som  innebär
att  den  som uppgiften avser  skall  få
tillfälle   att  yttra   sig   även   om
sekretess  gäller  i  förhållande   till
honom enligt någon annan bestämmelse  än
7  kap.  17  §  sekretesslagen,  om  den
kontrollerades intresse av att yttra sig
skäligen  bör ha företräde  framför  det
intresse som sekretessen skall skydda.


Regeringen förordar i propositionen (s.
61)  att  den nu redovisade ordningen  i
sak   skall   behållas   och   att    en
bestämmelse  härom  tas  in   i   25   §
säkerhetsskyddslagen.            Närmare
bestämmelser  om kravet på kommunicering
bör  enligt  regeringen  meddelas  genom
tillämpningsföreskrifter.


Regeringen        motiverar        sitt
ställningstagande med att utgångspunkten
även  i  fortsättningen  bör  vara   att
kontrollsystemet är så öppet som möjligt
för  insyn.  Det  är  enligt  regeringen
emellertid    oundvikligt    att     den
kontrollerades intresse i några fall får
stå tillbaka för sekretessintresset.  Så
måste  t.ex. enligt regeringen  ske  när
det    gäller   uppgifter   som    röjer
Säkerhetspolisens   källor   eller   den
närmare         inriktningen          av
Säkerhetspolisens     verksamhet     och
arbetsmetoder  samt  pågående  spaningar
och  utredningar. Den som  är  misstänkt
för      samröre      med      främmande
underrättelseagenter   eller   med    en
terroristorganisation bör inte  ha  rätt
att  få  del av uppgifter som  finns  om
detta.   Intresset  av   sekretess   får
således  i  dessa fall enligt regeringen
anses väga tyngre än intresset av insyn.
Regeringen framhåller i sammanhanget att
det   är   ett   relativt  litet   antal
kontrollärenden   i  vilka   frågan   om
utlämnande     av     uppgifter     från
Säkerhetspolisens register kommer upp.


I  propositionen erinras vidare om  att
det    i   de   utländska   system   som
Säkerhetsskyddsutredningen har  studerat
inte  finns någon absolut rätt  för  den
kontrollerade att ta del av det material
som  har  samlats in. Kan en  insynsrätt
antas  skada  pågående  utredningsarbete
eller  medföra  risk för  att  säkerhets
tjänstens  källor röjs, får  rättigheten
vika.  Detta  synsätt  har  för  svenskt
vidkommande  godtagits i  ett  avgörande
från  den 26 mars 1987 av den europeiska
domstolen för de mänskliga rättigheterna
(mål  mpl  nr 10/1985/96/144,  det  s.k.
Leander-målet).


Regeringen framhåller också att även om
begränsningar    av   insynsrätten    är
oundvikliga bör de, med hänsyn till  vad
som   tidigare  sagts,  vara  så   litet
ingripande  som möjligt. Det  är  enligt
regeringen viktigt att det sker en reell
och  noggrann intresseavvägning i  varje
enskilt fall.


I   motion  Ju19  (v)  anförs  att  den
kontrollerade bör beredas tillfälle  att
yttra sig även om uppgiften omfattas  av
sådan  sekretess  som  omnämnts  i   det
föregående om inte synnerliga skäl talar
häremot.


Utskottet   instämmer   i   regeringens
bedömning   av  hur  bestämmelserna   om
kommunikation med den kontrollerade  bör
utformas. Utskottet tillstyrker  således
regeringens  förslag  i  denna  del  och
avstyrker bifall till motion Ju19 såvitt
här är i fråga.




Domstolsprövning av kommuniceringsfrågan




I  motion Ju18 (mp) krävs att beslut  om
att  inte kommunicera uppgifter med  den
kontrollerade  skall kunna  underställas
domstol.


Datainspektionen   förordade   i    ett
remissyttrande den 25 oktober 1990  över
SÄPO-kommitténs    slutbetänkande    att
beslut  att  inte kommunicera  uppgifter
med   den  kontrollerade  skulle   kunna
underställas domstol.


Säkerhetsskyddsutredningen har  i  sitt
betänkande  (s.  210 f) behandlat  denna
fråga    och   stannat   vid   att    en
domstolsprövning  knappast   kan   anses
innebära   några   fördelar   från   den
enskildes synpunkt. Något förslag  härom
läggs därför inte fram av utredningen.


I      sitt     remissyttrande     över
Säkerhetsskyddsutredningens   betänkande
konstaterar Datainspektionen att det  är
bristen  på  en  ovillkorlig  rätt  till
insyn  för den enskilde som är problemet
och  att  det väsentliga, oavsett  vilka
egentliga  fördelar en  domstolsprövning
innebär, därför är att allmänheten hyser
förtroende för den prövning som sker. En
domstolsprövning      torde       enligt
Datainspektionen bidra  till  att  skapa
förtroende för verksamheten.


Regeringen anför i propositionen (s. 61
f)  att  ett  problem med en modell  med
domstolsprövning   är   att   redan   en
upplysning till den kontrollerade om att
det  finns  uppgifter om honom  som  han
inte  har  kännedom  om  allvarligt  kan
försvåra    pågående    spanings-    och
utredningsarbete.  Det   skulle   enligt
regeringen  troligen vara  av  begränsat
värde  för  den  kontrollerade  att   en
domstol  utan  dennes vetskap  avgör  om
kommunikation  skall  ske  eller   inte.
Utrymmet för domstolen att göra en  egen
bedömning   framstår   dessutom   enligt
regeringen som begränsad. Något  förslag
om  domstolsprövning  i  detta  avseende
läggs  mot  den angivna bakgrunden  inte
fram.


Utskottet    delar   regeringens    här
redovisade  uppfattning  och   avstyrker
bifall till motion Ju18 i denna del.




Registernämnden




I   motion  Ju19  (v)  förordas  att  en
registernämnd    inrättas    som     ett
överprövningsorgan  i  förhållande  till
Rikspolisstyrelsens  styrelse  och   att
dess verksamhet lagregleras.


Regler om prövningen av frågor som  rör
utlämnande  av uppgifter i polisregister
finns    för   närvarande   i    11    §
personalkontrollkungörelsen.  Avgörandet
av  om uppgifter skall lämnas ut till en
myndighet    som   har    beslutat    om
personalkontroll    tillkommer    enligt
huvudregeln          Rikspolisstyrelsens
styrelse,   i   vilken  vid   sidan   av
Rikpolischefen och generaldirektören för
Säkerhetspolisen                   ingår
lekmannaledamöter.


SÄPO-kommittén    föreslog    i    sitt
slutbetänkande (SOU 1990:51  s.  260  f)
att  avgörandet  av om  uppgifter  skall
lämnas  ut  från de olika polisregistren
skulle       föras       över       från
Rikspolisstyrelsens  styrelse  till   en
särskild  nämnd,  Registernämnden.   Den
grundläggande regleringen skulle  enligt
förslaget  ske  i  form  av  lag.  Under
remissbehandlingen av  betänkandet  blev
förslaget  i  allmänhet  godtaget  eller
lämnat  utan  erinran.  Justitiekanslern
avstyrkte dock förslaget under påpekande
att  den  gällande  ordningen  inte  har
medfört några missförhållanden.


Säkerhetsskyddsutredningen har  i  sitt
betänkande   (SOU   1994:149   s.   199)
förklarat  att den har samma uppfattning
som SÄPO-kommittén, men att den inte har
lagt  fram något eget förslag då  frågan
har    ansetts   ligga   utanför    dess
utredningsuppdrag.


Flera    remissinstanser    har     vid
remissbehandlingen                    av
Säkerhetsskyddsutredningens   betänkande
kommenterat   SÄPO-kommitténs   förslag.
Inställningen har därvid från flera håll
varit i huvudsak positiv.


Regeringen  delar  i propositionen  (s.
63)          SÄPO-kommitténs         och
Säkerhetsskyddsutredningens    bedömning
vad  gäller inrättandet av en fristående
registernämnd. En nämnd av det slag  som
förordats  kan enligt regeringen  i  hög
grad  stärka  den  parlamentariska   och
medborgerliga         insynen          i
Säkerhetspolisens verksamhet.  Detta  är
av  största  betydelse  när  det  gäller
rättssäkerheten  och  skyddet  för   den
personliga  integriteten  i  ärenden  av
detta slag. Regeringen avser därför  att
i  en förordning införa bestämmelser  om
en  registernämnd. Nämnden  skall  pröva
frågan  om utlämnande av uppgifter  från
polisregistren   när  detta   sker   för
registerkontroll                  enligt
säkerhetsskyddslagen. Nämnden bör enligt
regeringen   ha  även  andra  uppgifter.
Vilka  ytterligare  funktioner  som  bör
tilldelas   nämnden   är   föremål   för
fortsatta överväganden inom regeringen.


Utskottet   instämmer   i   regeringens
uppfattning att det finns behov  av  att
inrätta  en särskild registernämnd,  och
utskottet  delar  regeringens  åsikt  om
vilken ställning denna nämnd bör ha  och
hur   dess  verksamhet  skall  regleras.
Utskottet vill i sammanhanget betona att
Registernämnden  kommer  att   få   stor
betydelse    när    det    gäller    att
upprätthålla       förtroendet       för
registerkontrollförfarandet.   Det    är
därför av stor vikt att regeringen  till
ledamöter av nämnden utser personer  som
inte  bara  har gott omdöme,  utan  även
stark    personlig    integritet     och
allmänhetens     respekt.      Utskottet
avstyrker  med det anförda  bifall  till
motion Ju19 i denna del.




Skyddet för inhämtade uppgifter




I  motion Ju18 (mp) föreslås att  det  i
säkerhetsskyddslagen      införs      en
uttrycklig  regel om att  uppgifter  som
har      lämnats      ut      i      ett
registerkontrollärende inte får användas
för   andra  ändamål  än  det  som   har
föranlett kontrollen.


Säkerhetsskyddsutredningen har  i  sitt
betänkande  (SOU  1994:149  s.  204   f)
behandlat   frågan   om   skyddet    för
otillbörlig  användning av de  uppgifter
som         lämnats        i         ett
registerkontrollärende.      Utredningen
föreslår  att det i säkerhetsskyddslagen
införs  en bestämmelse med det  innehåll
som       förordas      i      motionen.
Remissinstanserna     har     tillstyrkt
utredningens förslag i denna  del  eller
lämnat   det  i  allt  väsentligt   utan
erinran.


Som  en  övergripande regel om allmänna
handlingar   gäller   att    dessa    är
offentliga. I sekretesslagen  (1980:100)
finns  bestämmelser  om  sekretess   för
sådana handlingar.


De   sekretesslagsbestämmelser  som   i
första      hand     aktualiseras      i
personalkontrollverksamheten är  7  kap.
17  § och 9 kap. 17 §. I det förstnämnda
lagrummet  stadgas  sekretess  i   bl.a.
verksamhet  som avser förande  av  eller
uttag ur polisregister för uppgifter som
har     tillförts    registret.    Denna
bestämmelse,  som inte är tillämplig  på
uppgifter      som      har       lämnat
polismyndigheten    och    finns     hos
exempelvis en myndighet som har beslutat
om  registerkontroll, är  emellertid  av
mindre intresse i detta sammanhang.


Enligt  9  kap.  17 §  råder  sekretess
bl.a.  i angelägenheter som avser  sådan
personalkontroll  som  enligt  särskilda
bestämmelser sker i fråga om tjänster av
betydelse     för    rikets    säkerhet.
Sekretessen  gäller för uppgift  om  den
enskildes   personliga  och   ekonomiska
förhållanden, om det kan antas  att  den
enskilde  eller  någon honom  närstående
lider skada eller men om uppgiften röjs.
Bestämmelsen är tillämplig på  uppgifter
såväl hos Rikspolisstyrelsen som hos den
myndighet    som   har    beslutat    om
kontrollen.


I   14   kap.  finns  ett  stort  antal
bestämmelser    om    begränsningar    i
sekretessen och om förbehåll som  gäller
i  förhållande till 9 kap. 17 § (men  ej
beträffande  7 kap. 17 §).  Som  exempel
kan  här nämnas att sekretess enligt  14
kap. 1 § inte hindrar att uppgift lämnas
till regeringen eller riksdagen. Det kan
också  nämnas att enligt  14  kap.  2  §
första  stycket 1 sekretess inte hindrar
att uppgift lämnas till en myndighet  om
uppgiften  behövs  för  förundersökning,
rättegång,   ärende  om  disciplinansvar
eller  skiljande från anställning  eller
annat  jämförbart  rättsligt  förfarande
vid  myndigheten mot någon rörande  hans
deltagande   i   verksamhet   vid    den
myndighet   där  uppgiften   förekommer.
Utöver vad som följer av 14 kap. 1 och 2
§§  får  vidare  enligt  14  kap.  3   §
sekretessbelagd  uppgift   lämnas   till
myndighet,  om  det  är  uppenbart   att
intresset  av att uppgiften  lämnas  har
företräde   framför  det  intresse   som
sekretessen skall skydda.


Säkerhetsskyddsutredningen har  i  sitt
betänkande inte närmare uttalat  sig  om
hur   dess föreslagna bestämmelse om hur
uppgifter  i  ett registerkontrollärende
får  användas förhåller sig till den  nu
redovisade  regleringen i sekretesslagen
om   sekretess   och   begränsningar   i
sekretessen.


Regeringen  anför  i propositionen  (s.
59)  att  en sådan regel som föreslagits
av    Säkerhetsskyddsutredningen    inte
passar    in   i   den   reglering    om
begränsningar i sekretessen som finns  i
14 kap. sekretesslagen. Regeringen anser
därför att en sådan bestämmelse inte kan
införas.


Utskottet gör ingen annan bedömning  än
regeringen  och  avstyrker  bifall  till
motion Ju18 i denna del.




Medborgarskapsfrågor m.m.




Kravet på svenskt medborgarskap




I  motion Ju18 (mp) anförs att  krav  på
svenskt  medborgarskap bör gälla  endast
för anställningar i säkerhetsklasserna 1
och 2.


I 11 kap. 9 § regeringsformen och i 5 §
lagen     (1994:260)    om     offentlig
anställning (LOA) finns bestämmelser  om
att   vissa   anställningar   m.m.    är
förbehållna  svenska  medborgare.  Dessa
bestämmelser   gäller   för   exempelvis
domare,  åklagare, poliser  och  militär
personal  liksom för ämbeten  som  lyder
omedelbart  under  regeringen  och   för
tjänst  eller uppdrag som  chef  för  en
myndighet  som  lyder  omedelbart  under
riksdagen eller regeringen. Enligt  6  §
LOA  får regeringen föreskriva eller för
särskilda  fall  besluta om  ytterligare
begränsningar  av utländska  medborgares
rätt till vissa anställningar.


Regeringen     har    i    förordningen
(1975:608)    om   krav    på    svenskt
medborgarskap för tillträde  till  vissa
statliga   tjänster   bestämt   att   en
myndighet inte får tillsätta en  statlig
tjänst som har hänförts till skyddsklass
enligt  personalkontrollkungörelsen  med
annan  än svensk medborgare. Myndigheten
får heller inte förordna annan än svensk
medborgare att utöva tjänsten.


SÄPO-kommittén   förordade    i    sitt
slutbetänkande (1990:51 s.  274  f)  att
tjänster   i  vad  som  i  dag   benämns
skyddsklass 2 (säkerhetsklass  3  enligt
regeringens  förslag) borde  vara  öppna
även för utländska medborgare.


Säkerhetsutredningen   har    i    sitt
betänkande (SOU 1994:149 s. 217 f)  inte
föreslagit  någon ändring i sak  av  den
nuvarande regleringen.


Ombudsmannen  mot etnisk diskriminering
(DO)  har  i  sitt  remissyttrande  över
Säkerhetsskyddsutredningens   betänkande
invänt  att utländska medborgare bör  ha
samma  möjlighet  som  svenskar  att  få
tillträde  till  anställningar  som  har
placerats i säkerhetsklass 3. Till  stöd
för  invändningen har DO anfört att  ett
omotiverat krav på svenskt medborgarskap
medför  dels  att det svenska  samhället
onödigt  begränsar  sin  tillgång   till
duglig  arbetskraft, dels att bilden  av
utländska    medborgare    som    mindre
pålitliga  kan  komma att förstärkas  på
bekostnad  av de goda relationer  mellan
olika  etniska grupper som också  är  en
viktig  del  av ett lands  säkerhet.  DO
beaktar   i   sammanhanget   också   att
registerkontroll                  enligt
Säkerhetsskyddsutredningens      förslag
skall kunna ske av utländska medborgare.


I propositionen med förslag till lag om
civilt    försvar   (prop.    1994/95:7)
behandlade  regeringen bl.a.  frågor  om
säkerhetsskyddet    i    kommuner    och
landsting.  Vidare  diskuterades  i  det
sammanhanget    kravet    på     svenskt
medborgarskap.  Regeringen  framhöll   i
propositionen  (s. 87 f)  nödvändigheten
av  att ställa upp vissa krav för att en
tjänsteman eller en uppdragstagare skall
anses      behörig      att      hantera
sekretessbelagd information av betydelse
för totalförsvaret eller rikets säkerhet
i  övrigt.  Med hänsyn till  kommunernas
och  landstingens  stora  betydelse  för
beredskapsförberedelserna och det  ökade
ansvar  som  åläggs dem  genom  den  nya
lagen  om  civilt försvar talade  enligt
regeringen  starka skäl för  att  endast
den  som är svensk medborgare bör få  ta
del  av  sekretessbelagda  uppgifter  av
betydelse   för   totalförsvaret   eller
Sveriges säkerhet i övrigt.


Den  nya  lagen (1994:1720)  om  civilt
försvar trädde i kraft den 1 juli  1995.
I  lagens 9 kap. 2 § föreskrivs  att  en
befattning  hos  en  kommun  eller   ett
landsting   vars   innehavare   i   inte
obetydlig   omfattning   får   del    av
sekretessbelagda   uppgifter   som   rör
totalförsvaret eller rikets  säkerhet  i
övrigt får innehas endast av den som  är
svensk  medborgare  och  pålitlig   från
säkerhetssynpunkt.


Mot  bakgrund  av övervägandena  i  det
nyss  nämnda lagstiftningsärendet  anför
regeringen    i    den    nu    aktuella
propositionen  (s.  67)  att   det   för
närvarande saknas anledning att inta  en
annorlunda ståndpunkt när det gäller den
statliga   verksamheten.  Någon   saklig
ändring  bör därför inte göras  av  1975
års   förordning  om  krav  på   svenskt
medborgarskap för tillträde  till  vissa
statliga   tjänster.  Inte  heller   den
ovannämnda  bestämmelsen  i   lagen   om
civilt  försvar  bör  enligt  regeringen
ändras  i sak. Bestämmelserna bör enligt
regeringen i stället flyttas  över  till
29  § i säkerhetsskyddslagen. Regeringen
understryker i sammanhanget  att  kravet
på  svenskt  medborgarskap  skall  gälla
endast för anställningar, inte när någon
på  ett  annat sätt än genom anställning
skall delta säkerhetskänslig verksamhet.


För  att  inte  i onödan  försvåra  för
utländska medborgare att komma in på den
svenska arbetsmarknaden anser regeringen
att  den även enligt den nya regleringen
bör  ha  möjlighet att  meddela  dispens
från kravet på svenskt medborgarskap. En
uttrycklig    bestämmelse    som     ger
regeringen  rätt  att  i  enskilda  fall
medge  undantag  från  detta  krav   bör
sålunda     tas    in     i     29     §
säkerhetsskyddslagen.


Utskottet   gör   inte   någon    annan
bedömning  än  regeringen  i  frågan  om
utländska  medborgares  tillträde   till
säkerhetsklassade         anställningar.
Utskottet     tillstyrker    regeringens
förslag i denna del och avstyrker bifall
till motion Ju18 i motsvarande del.




Registerkontroll vid utländska
förhållanden




I   motion   Ju19   (v)   förordas   att
registerkontroll inte skall kunna ske av
utländska    medborgare   eller    efter
framställan   av   annan   stat    eller
mellanfolklig organisation. Motionärerna
anser  att  riksdagen bör  ta  ställning
till   det   s.k.  Schengenavtalet   och
Europolkonventionen  innan  bestämmelser
härom införs.


Bestämmelsen i förordningen  (1975:608)
om  krav  på  svenskt medborgarskap  för
tillträde till vissa statliga tjänster i
förening    med    regeln    i    4    §
personalkontrollkungörelsen          att
personalkontroll  får företas  endast  i
fråga  om  tjänster som är  placerade  i
skyddsklass har tolkats så att utländska
medborgare inte skulle kunna bli föremål
för personalkontroll.


Regeringen anför i propositionen (s. 68
f) att det finns ett ökande behov av att
kunna  företa kontroll också i fråga  om
utländska   medborgare.   I   takt   med
bolagisering   och   privatisering    av
offentliga   verksamheter  kommer   även
utländska  aktörer  att  uppträda   inom
funktioner   av  betydelse  för   rikets
säkerhet.   I   propositionen   föreslår
regeringen   att   kravet   på   svenskt
medborgarskap    för   tillträde    till
säkerhetsklassade          anställningar
uttryckligen   skall   begränsas    till
anställningar hos staten, kommunerna och
landstingen. Därmed står det också klart
att  det  i andra fall inte finns  några
hinder    mot   att   anlita   utländska
medborgare   för   arbetsuppgifter   som
förutsätter  registerkontroll.   Därtill
kommer  att registerkontroll till  skydd
mot  terrorism  får göras även  avseende
utländska medborgare.


Den  nuvarande regleringen innebär  att
registerkontroll inte  kan  ske  om  det
inte finns ett svenskt säkerhetsintresse
som motiv för kontrollen.


När   en  representant  för  en  svensk
myndighet  eller  ett  svenskt   företag
skall  besöka eller annars verka vid  en
myndighet  eller  ett företag  utomlands
förekommer det ibland att man  från  det
andra  rikets sida ställer som krav  att
den     inbjudnes    pålitlighet    från
säkerhetssynpunkt kan garanteras.  Samma
situation  kan uppkomma när ett  svenskt
företag      skall      inleda       ett
försvarsindustriellt samarbete  med  ett
företag  i  utlandet. En  sådan  garanti
eller ett sådant intyg brukar på svenska
kallas  säkerhetsklarering.  För  sådana
personer  som  med stöd av  det  svenska
systemet redan är kontrollerade lämnas i
dag   intyg  från  myndigheten  där  den
kontrollerade är anställd. Om personen i
fråga   inte   redan   är   kontrollerad
förekommer det att personalkontroll görs
efter beslut av regeringen.


I  propositionen (s. 69 f)  anförs  att
med   hänsyn  till  att  det   i   olika
sammanhang finns ett påtagligt behov  av
sådana säkerhetsklareringar bör det vara
möjligt  att företa registerkontroll  på
begäran  av  annan stat.  Det  bör  dock
enligt regeringen krävas att det  i  den
stat som har begärt kontrollen finns ett
kontrollsystem som motsvarar det svenska
och att framställan görs på grundval  av
dessa regler. Genom intyget åtar sig den
svenska  myndigheten  ett  visst  ansvar
gentemot    den    främmande     staten.
Regeringen  anser  därför  att  kontroll
lämpligen  bör få genomföras  endast  om
den  som kontrollen gäller har eller har
haft  mer  fast anknytning till Sverige.
En  bestämmelse härom föreslås  i  15  §
säkerhetsskyddslagen.


Regeringen förordar i samma  lagrum  en
bestämmelse  om  att registerkontroll  i
motsvarande  fall bör  kunna  ske  också
efter  framställan av  en  mellanfolklig
organisation i vilken Sverige är medlem.
Vad  som  då  avses är enligt regeringen
främst den europeiska unionen, EU.


Regeringen   betonar   att   även    om
kontrollen sker på begäran av  en  annan
stat eller en mellanfolklig organisation
skall      i      tillämpliga      delar
handläggningsreglerna  i   det   svenska
regelverket följas. Således gäller  även
i dessa fall kravet på samtycke från den
kontrollerade,  liksom  bestämmelsen  om
kommunicering av uppgiften.


Utskottet  konstaterar att  den  ökande
internationaliseringen   och    Sveriges
medlemskap i den Europeiska unionen  gör
att  det finns behov av att kunna företa
registerkontroll  såväl   av   utländska
medborgare  som  efter  framställan   av
annan     stat    eller    mellanfolklig
organisation. Utskottet finner inte skäl
att  avvakta med att införa bestämmelser
härom. Motion Ju19 såvitt nu är i  fråga
avstyrks.




Riktlinjer för Säkerhetspolisens
registrering




I   motion   Ju19   (v)   föreslås   att
föreskrifterna    om   Säkerhetspolisens
registrering    ersätts    av     årliga
riktlinjer beslutade av regeringen efter
samråd med utrikesnämnden.


Det  s.k. SÄPO-registret är enligt 2  §
första                           stycket
personalkontrollkungörelsen ett register
som   är   avsett   för  den   särskilda
polisverksamheten  för   hindrande   och
uppdagande av brott mot rikets  säkerhet
m.m.  Registret har det dubbla ändamålet
att   tjäna  som  spaningsregister   för
Säkerhetspolisens  verksamhet  och   att
vara  underlag  för personalkontroll.  I
linje  med  förbudet  i  2  kap.   3   §
regeringsformen       mot       politisk
åsiktsregistrering  föreskrivs  i  2   §
andra                            stycket
personalkontrollkungörelsen          att
anteckning  i  SÄPO-registret  inte  får
göras  enbart  av det skälet  att  någon
genom   tillhörighet  till  organisation
eller  på  annat sätt givit uttryck  för
politisk uppfattning.


Bestämmelsen   om  SÄPO-registret   har
kompletterats  med  öppna  och   hemliga
föreskrifter som bestämts av regeringen.


Enligt  de  öppna föreskrifterna  skall
anteckning   ske  i  SÄPO-registret   av
uppgifter     om     medlemmar     eller
sympatisörer   i  organisationer   eller
grupper  som  kan befaras  här  i  riket
eller  i  andra stater bedriva eller  ha
bedrivit                        politisk
omstörtningsverksamhet,    vari    ingår
utnyttjande  av våld, hot  eller  tvång.
Till    dessa    grupper    hör    bl.a.
terroristorganisationer.


Enbart  en uppgift om att någon tillhör
en  organisation som i sitt program  har
angett  att  den  skall  verka  för  att
omvandla samhället med våld är dock inte
tillräcklig för registrering. Anteckning
får  bara  ske  om  någon  medlem  eller
sympatisör genom sina åtgärder har  gett
anledning till misstanke om att han  kan
vara  beredd att delta i verksamhet  som
syftar  till  att med våld förändra  det
demokratiska statsskicket. I de  hemliga
föreskrifterna   ges   mer   preciserade
anvisningar    för    i    vilka    fall
registrering  får ske av  medlemmar  och
sympatisörer som hör till den sistnämnda
kategorin.


SÄPO-kommittén    föreslog    i    sitt
delbetänkande (SOU 1988:16 s. 191 f) att
regeringen  skulle lägga fast riktlinjer
för Säkerhetspolisens verksamhet och att
dessa    riktlinjer   borde    innehålla
uttalanden    om    prioriteringar    av
säkerhetstjänstens  olika   grenar   mot
bakgrund          av         regeringens
säkerhetspolitiska  bedömningar.  Enligt
kommittén    borde   sådana   riktlinjer
förankras   parlamentariskt  genom   att
utfärdandet   av   riktlinjerna   skulle
föregås    av   överläggningar    mellan
regeringen  och ledarna  för  de  övriga
riksdagspartier som då var företrädda  i
utrikesnämnden.


I  sitt slutbetänkande (SOU 1990:51  s.
149  och 258 f) förordade SÄPO-kommittén
att det för registrering av tillhörighet
till  politisk gruppering  borde  finnas
särskilda,  mer  preciserade  regler  av
huvudsakligen   samma    innehåll    och
uppbyggnad      som      de      hemliga
föreskrifterna.   Dessa   regler   borde
enligt  utredningen föras över  till  de
föreslagna       riktlinjerna        för
Säkerhetspolisens verksamhet.


I   den   nu   aktuella   propositionen
behandlas      inte      SÄPO-kommitténs
överväganden i denna del.


I sammanhanget bör nämnas att riksdagen
våren 1991 på förslag av utskottet antog
allmänna  riktlinjer  i  huvuddrag   för
säkerhetspolisens     verksamhet,     se
1990/91:JuU31,  rskr.   322,   och   att
regeringen   årligen  meddelar   närmare
riktlinjer   för  denna   verksamhet   i
regleringsbrevet  för  Säkerhetspolisen,
som är en kvalificerat hemlig handling.


Som  framgått  tidigare har  regeringen
tillsatt          en          utredning,
Registerutredningen  (dir.  1995:38  och
1996:22), som bl.a. har i uppdrag att se
över   sekretessen   för   uppgifter   i
Säkerhetspolisens  register  och   lämna
förslag  till  ökad  tillgänglighet  för
allmänheten.  Vidare  skall  utredningen
undersöka och lämna förslag till vad som
i  fortsättningen skall gälla i fråga om
arkivering  och gallring av uppgifter  i
Säkerhetspolisens              register.
Utgångspunkten  bör  enligt   direktiven
därvid  vara att Säkerhetspolisen  skall
stå  under tillsyn av en arkivmyndighet.
Utredningsuppdraget skall i  sin  helhet
redovisas senast den 31 mars 1997.


Utskottet    konstaterar   att    SÄPO-
kommitténs   förslag  när   det   gäller
regleringen     av     Säkerhetspolisens
registerföring inte behandlas i  den  nu
aktuella  propositionen.  Registerfrågan
är    emellertid   aktualiserad    genom
Registerutredningens  pågående   arbete.
Riksdagen    bör    enligt    utskottets
uppfattning  inte i detta sammanhang  ta
ställning till förslaget i motion  Ju19.
Motionen avstyrks i denna del.




Övrigt




Utskottet har i övrigt inget att  anföra
med   anledning  av  propositionen   och
motionerna.


Hemställan
Utskottet hemställer


1.    beträffande   avslag    på
proposition 1995/96:129


att     riksdagen    avslår    motion
1995/96:Ju19 yrkande 1,


res. 1 (v)


2.                     beträffande
säkerhetsskyddsavtal


att  riksdagen med avslag  på  motion
1995/96:Ju19    yrkande    8    antar
regeringens       förslag        till
säkerhetsskyddslag såvitt avser 8 §,


res. 2 (v)


3.  beträffande indelningen  i
säkerhetsklasser m.m.


att  riksdagen med avslag  på  motion
1995/96:Ju18 yrkandena  1,  2  och  3
antar   regeringens   förslag    till
säkerhetsskyddslag såvitt avser 17 §,


res. 3 (mp)


4.  beträffande  riktlinjer  för
beslut i säkerhetsskyddsfrågor


att     riksdagen    avslår    motion
1995/96:Ju19 yrkande 5,


res. 4 (v)


5.   beträffande   kontroll   av
anhöriga


att  riksdagen med avslag  på  motion
1995/96:Ju18 yrkandena 4 och 5  antar
regeringens       förslag        till
säkerhetsskyddslag såvitt  avser  19,
21 och 23 §§,


res. 5 (mp)


6. beträffande kommunicering med
den kontrollerade


att  riksdagen med avslag  på  motion
1995/96:Ju19    yrkande    4    antar
regeringens       förslag        till
säkerhetsskyddslag såvitt avser 25 §,


res. 6 (v)


7.  beträffande domstolsprövning
av kommuniceringsfrågan


att     riksdagen    avslår    motion
1995/96:Ju18 yrkande 7,


res. 7 (mp)


8. beträffande registernämnden


att     riksdagen    avslår    motion
1995/96:Ju19 yrkandena 2 och 3,


res. 8 (v)


9.   beträffande   skyddet   för
inhämtade uppgifter


att     riksdagen    avslår    motion
1995/96:Ju18 yrkande 6,


res. 9 (mp)


10.   beträffande   kravet    på
svenskt medborgarskap


att  riksdagen med avslag  på  motion
1995/96:Ju18    yrkande    8    antar
regeringens       förslag        till
säkerhetsskyddslag såvitt avser 29 §,


res. 10 (mp)


11. beträffande registerkontroll
vid utländska förhållanden


att  riksdagen med avslag  på  motion
1995/96:Ju19    yrkande    7    antar
regeringens       förslag        till
säkerhetsskyddslag såvitt avser 15 §,


res. 11 (v)


12.  beträffande förslaget  till
säkerhetsskyddslag i övrigt


att   riksdagen   antar   regeringens
förslag till säkerhetsskyddslag i den
mån  det  inte omfattas av utskottets
hemställan i det föregående,


13.  beträffande riktlinjer  för
Säkerhetspolisens register


att     riksdagen    avslår    motion
1995/96:Ju19 yrkande 6,


res. 12 (v)


14.    beträffande    övriga
lagförslag


att   riksdagen   antar   regeringens
förslag till


a) lag om ändring i lagen (1983:953)
om säkerhetsskydd i riksdagen,


b)  lag  om ändring i sekretesslagen
(1980:100),


c)    lag   om   ändring   i   lagen
(1994:1720) om civilt försvar,


d) lag om ändring i lagen (1987:813)
om homosexuella sambor,


e)  lag om ändring i lagen (1990:217) om
skydd  för  samhällsviktiga anläggningar
m.m.




Stockholm den 18 april 1996




På justitieutskottets vägnar




Lars-Erik Lövdén




I beslutet har deltagit: Lars-Erik
Lövdén (s), Birthe Sörestedt (s), Sigrid
Bolkéus (s), Göthe Knutson (m), Märta
Johansson (s), Margareta Sandgren (s),
Anders G Högmark (m), Siw Persson (fp),
Ann-Marie Fagerström (s), Alice Åström
(v), Pär Nuder (s), Maud Ekendahl (m),
Kia Andreasson (mp), Rolf Åbjörnsson
(kds), Helena Frisk (s), Görel Thurdin
(c) och Christel Anderberg (m).


Reservationer
1. Avslag på proposition 1995/96:129
(mom. 1)




Alice Åström (v) anser




dels  att den del av utskottets yttrande
som på s. 6 börjar med  Utskottet anser 
och  slutar  med   i regeringsförslaget 
bort ha följande lydelse:


Utskottet  konstaterar att  de  förslag
som    regeringen    lägger    fram    i
propositionen  har  ett   nära   sakligt
samband med polisregisterlagstiftningen.
Det  är  ju polisens register som  utgör
underlag     för     registerkontrollen.
Utskottet  anser mot denna bakgrund  att
riksdagen  i ett sammanhang  bör  få  ta
ställning  till de nu aktuella förslagen
och de förslag som kan bli resultatet av
Registerutredningens             arbete.
Propositionen  bör  därför   avslås   av
riksdagen.


dels  att  utskottets  hemställan  under
moment 1 bort ha följande lydelse:


1. beträffande avslag på proposition
1995/96:129


att riksdagen med bifall till motion
1995/96:Ju19 yrkande 1 avslår


proposition 1995/96:129.




2. Säkerhetsskyddsavtal (mom. 2)




Alice Åström (v) anser




dels  att den del av utskottets yttrande
som på s. 7 börjar med  Utskottet anser 
och         slutar        med         på
säkerhetsskyddsområdet  bort ha följande
lydelse:


Vid  slutande  av  säkerhetsskyddsavtal
mellan  en myndighet och en anbudsgivare
eller   leverantör  finns   det   enligt
regeringen   inget   som   hindrar   att
säkerhetsskyddet utökas eller  i  övrigt
preciseras  till vad som  behövs  i  den
särskilda   upphandlingen.   Detta   kan
enligt utskottets mening tolkas som  att
kommersiella     skäl     godtas     för
skyddsklassning, något  som  Dafa-fallet
utgjorde  ett ett exempel på.  Utskottet
kan  inte  acceptera en bestämmelse  som
ges  en  sådan innebörd. Regeringen  bör
därför se över den aktuella bestämmelsen
och  återkomma  till riksdagen  med  ett
förslag som beaktar vad utskottet nu har
anfört.   Detta   bör   riksdagen    med
anledning av motion Ju19 i denna del som
sin mening ge regeringen till känna.


dels  att  utskottets  hemställan  under
moment 2 bort ha följande lydelse:


2. beträffande säkerhetsskyddsavtal


att riksdagen dels antar regeringens
förslag till säkerhetsskyddslag såvitt
avser 8 §, dels med anledning av motion
1995/96:Ju19 yrkande 8 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet
anfört.




3.  Indelningen i säkerhetsklasser m.m.
(mom. 3)




Kia Andreasson (mp) anser




dels  att den del av utskottets yttrande
som   på  s.  9  börjar  med   Utskottet
instämmer  och slutar med  i fråga  bort
ha följande lydelse:


Utskottet anser att det finns skäl  att
redan   nu   se  över  kriterierna   för
indelning       i      säkerhetsklasser.
Målsättningen för översynen bör vara att
antalet    skyddsklassade  anställningar
skall  minska. Regeringen  får  därefter
återkomma   till   riksdagen   med   ett
förslag.  Utskottet  anser  vidare   att
regeringen  måste inhämta en redovisning
från berörda myndigheter m.m. om antalet
anställningar som kommer att finnas i de
olika   säkerhetsklasserna   och   vilka
anställningar   det   är    fråga    om.
Regeringen   bör  därefter   fortlöpande
inhämta sådan redovisning. Vad utskottet
nu   har   anfört   bör  riksdagen   med
anledning  av motion Ju18  i  denna  del
som sin mening ge regeringen till känna.


dels  att  utskottets  hemställan  under
moment 3 bort ha följande lydelse:


3.    beträffande   indelningen    i
säkerhetsklasser m.m.


att  riksdagen dels antar regeringens
förslag    till    säkerhetsskyddslag
såvitt   avser  17   §,   dels    med
anledning   av   motion  1995/96:Ju18
yrkandena  1, 2 och 3 som sin  mening
ger   regeringen   till   känna   vad
utskottet anfört.




4. Riktlinjer för beslut i
säkerhetsskyddsfrågor (mom. 4)




Alice Åström (v) anser




dels  att den del av utskottets yttrande
som på s. 10 börjar med  Utskottet, som 
och   slutar  med   i  fråga   bort   ha
följande lydelse:


Utskottet anser att det är av stor vikt
att   regeringen  vid  delegering   till
myndigheter m.fl. av rätten att bestämma
om   placering  i  säkerhetsklass  anger
klara riktlinjer för vad som skall gälla
om  placeringen, särskilt beträffande de
lägre säkerhetsklasserna. Därigenom  kan
motverkas       att      beslut       om
säkerhetsklassning                fattas
slentrianmässigt och att det blir ett så
stort   antal   registerkontroller   att
kvaliteten  på kontrollen blir  lidande.
Detta  bör  riksdagen med  anledning  av
motion  Ju19 i denna del som sin  mening
ge regeringen till känna.


dels  att  utskottets  hemställan  under
moment 4 bort ha följande lydelse:


4. beträffande riktlinjer för beslut
i säkerhetsskyddsfrågor


att riksdagen med anledning av motion
1995/96:Ju19 yrkande 5 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet
anfört.








5. Kontroll av anhöriga (mom. 5)




Kia Andreasson (mp) anser




dels  att den del av utskottets yttrande
som  på  s.  12  börjar  med   Utskottet
anser   och slutar med  denna del   bort
ha följande lydelse:


Utskottet    anser   att   det    måste
ifrågasättas  om  det  är  rimligt   att
bedömningen av en persons lämplighet för
en  viss  anställning e.dyl. skall  vara
avhängigt  av uppgifter som inhämtas  om
dennes  nära anhöriga. Uppgifter  om  de
anhöriga säger enligt utskottets  mening
ingenting   om  den  berörde   personens
lämplighet  i  säkerhetsskyddshänseende.
Det  måste också beaktas att det innebär
en  betydande kränkning av den anhöriges
integritet   att  uppgifter   om   denne
inhämtas i ett ärende som primärt gäller
en  annan person. Utskottet anser vidare
att,  om kontrollmöjligheten av anhöriga
likväl skall behållas, samtycke från den
berörde   skall  vara   ett   krav   för
registerkontroll. Regeringen bör  enligt
utskottets  mening närmare överväga  vad
utskottet  nu  har anfört  och  därefter
återkomma   till  riksdagen   med   sina
förslag.  Vad utskottet har  anfört  bör
riksdagen med anledning av motion Ju18 i
denna  del  som sin mening ge regeringen
till känna.


dels  att  utskottets  hemställan  under
moment 5 bort ha följande lydelse:


5. beträffande kontroll av anhöriga


att riksdagen dels antar regeringens
förslag till säkerhetsskyddslag såvitt
avser 19, 21 och 23 §§, dels med
anledning av motion 1995/96:Ju18
yrkandena 4 och 5 som sin mening ger
regeringen till känna.




6. Kommunicering med den kontrollerade
(mom. 6)




Alice Åström (v) anser




dels  att den del av utskottets yttrande
som  på  s.  13  börjar  med   Utskottet
instämmer  och slutar med  i fråga  bort
ha följande lydelse:


Utskottet  anser att den av  regeringen
föreslagna bestämmelsen om kommunicering
av     registeruppgifter     med     den
kontrollerade   är  alltför   inskränkt.
Regleringen     innebär     att      den
kontrollerade i allmänhet inte skulle få
del  av  uppgifterna  i  SÄPO-registret.
Bestämmelsen om kommunicering bör därför
enligt utskottets mening utformas så att
den  kontrollerade skall  ges  tillfälle
att yttra sig även beträffande uppgifter
som  omfattas  av  annan  sekretess   än
enligt  7  kap. 17 § om inte  synnerliga
skäl talar häremot.


dels  att  utskottets  hemställan  under
moment 6 bort ha följande lydelse:


6. beträffande kommunicering med den
kontrollerade


att  riksdagen med bifall till motion
1995/96:Ju19 yrkande 4 antar 25  §  i
regeringens       förslag        till
säkerhetsskyddslag med den  ändringen
att   paragrafen  erhåller   följande
lydelse:


Regeringens förslag  Utskottets förslag


25  §
Innan en uppgift som har kommit fram
vid registerkontroll eller särskild
personutredning får lämnas ut för
säkerhetsprövning, skall den som
uppgiften avser ges tillfälle att yttra
sig över uppgiften. Detta gäller dock
inte om uppgiften omfattas av sekretess
i förhållande till den enskilde enligt
någon annan bestämmelse i sekretesslagen
(1980:100) än 7 kap. 17 §.
Även  om uppgiften   Även  om uppgiften
omfattas  av  sådan  omfattas  av  sådan
sekretess,    skall  sekretess,    skall
den  som  uppgiften  den  som  uppgiften
avser ges tillfälle  avser ges tillfälle
att yttra sig innan  att yttra sig innan
uppgiften    lämnas  uppgiften    lämnas
ut,  om hans  eller  ut,     om     inte
hennes intresse  av  synnerliga     skäl
att  få  yttra  sig  talar häremot.
skäligen   bör   ha
företräde   framför
det   intresse  som
sekretessen   skall
skydda.




7.  Domstolsprövning av
kommuniceringsfrågan (mom. 7)




Kia Andreasson (mp) anser




dels  att den del av utskottets yttrande
som  på  s.  14  börjar  med   Utskottet
delar   och slutar med  denna del   bort
ha följande lydelse:


Utskottet    anser   att   frågan    om
kommunicering av uppgifter skall  ske  i
ett registerkontrollärende är av så stor
betydelse för den enskilde att den måste
kunna  underställas  domstols  prövning.
Detta är särskilt angeläget eftersom den
enskilde har begränsade möjligheter  att
få  ta  del  av uppgifterna  i  polisens
register för att kunna kontrollera deras
riktighet    eller   bemöta    dem.    I
sammanhanget  konstaterar utskottet  för
övrigt   att  uppgiftsinhämtning   genom
hemlig   telefonavlyssning  och   hemlig
teleövervakning  enligt  27  kap.  21  §
rättegångsbalken   kräver   beslut    av
domstol.  Utskottet anser att regeringen
bör  vidta åtgärder så att vad utskottet
nu har anförts kan genomföras. Detta bör
riksdagen med anledning av motion Ju18 i
denna  del  som sin mening ge regeringen
till känna.


dels  att  utskottets  hemställan  under
moment 7 bort ha följande lydelse:


7.  beträffande domstolsprövning  av
kommuniceringsfrågan


att riksdagen med anledning av motion
1995/96:Ju18 yrkande 7 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet
anfört.




8. Registernämnden (mom. 8)




Alice Åström (v) anser




dels  att den del av utskottets yttrande
som  på  s.  15  börjar  med   Utskottet
instämmer   och slutar med   denna  del 
bort ha följande lydelse:


Utskottet  ställer  sig  positivt  till
inrättandet    av    en   registernämnd.
Utskottet  anser emellertid att  nämnden
bör  inrättas som ett överprövningsorgan
i  förhållande  till Rikspolisstyrelsens
styrelse.  Registernämnden  bör  ha   en
kvalificerad och bred sammansättning.  I
nämnden  skulle kunna ingå  t.ex.  några
jurister  och någon historiker, sociolog
eller statsvetare. Det är angeläget  att
nämndens ledamöter är helt oberoende  av
statsmakten och polisen och att de  från
sin  yrkesutövning är vana  vid  en  hög
grad   av   självständigt  och  kritiskt
tänkande.  Utskottet  anser  vidare  att
registernämndens verksamhet är av  sådan
betydelse att dess verksamhet  bör  vara
lagreglerad.   Regeringen   bör   därför
återkomma   till   riksdagen   med   ett
lagförslag som tillgodoser vad utskottet
nu  har anfört. Detta bör riksdagen  med
anledning av motion Ju19 i denna del som
sin mening ge regeringen till känna.


dels  att  utskottets  hemställan  under
moment 8 bort ha följande lydelse:


8. beträffande registernämnden


att riksdagen med anledning av motion
1995/96:Ju19 yrkandena 2 och 3 som sin
mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.




9. Skyddet för inhämtade uppgifter (mom.
9)




Kia Andreasson (mp) anser




dels  att den del av utskottets yttrande
som  på s. 16 börjar med  Utskottet gör 
och  slutar  med   denna  del   bort  ha
följande lydelse:


Utskottet  konstaterar att de uppgifter
som  kan  komma  att  lämnas  ut  i  ett
registerkontrollärende   kan   vara   av
mycket  känslig natur för den  enskilde.
Utskottet     instämmer     därför     i
Säkerhetsskyddsutredningens  uppfattning
att  det  bör införas en bestämmelse  om
att  uppgifter som har lämnats ut i  ett
registerkontrollärende inte får användas
för   andra  ändamål  än  det  som   har
föranlett kontrollen. Det får ankomma på
regeringen att närmare överväga  hur  en
sådan  bestämmelse bör utformas för  att
den  skall  passa  in i  regleringen  på
sekretessområdet och därefter  återkomma
till  riksdagen  med  ett  förslag.  Vad
utskottet  har anfört bör riksdagen  med
anledning av motion Ju18 i denna del som
sin mening ge regeringen till känna.


dels  att  utskottets  hemställan  under
moment 9 bort ha följande lydelse:


9. beträffande skyddet för inhämtade
uppgifter


att riksdagen med anledning av motion
1995/96:Ju18 yrkande 6 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet
anfört.




10. Kravet på svenskt medborgarskap
(mom. 10)




Kia Andreasson (mp) anser




dels  att den del av utskottets yttrande
som  på s. 17 börjar med  Utskottet gör 
och slutar med  motsvarande del  bort ha
följande lydelse:


Utskottet  anser att den av  regeringen
föreslagna   ordningen   riskerar    att
utestänga    invandrare    från    många
anställningar som de mycket  väl  skulle
kunna   inneha   trots  sitt   utländska
medborgarskap.   Utskottet    efterlyser
därför en mera nyanserad reglering,  där
inte       säkerhetsklassningen       av
anställningar  blir helt  utslagsgivande
för  om utländska medborgare skall kunna
anställas eller inte. Utskottet  vill  i
sammanhanget också peka på  att  alltför
höga  krav på svenskt medborgarskap  för
vissa  anställningar kan komma  i  strid
med  de allmänna strävandena inom EU mot
ökad   arbetskraftsrörlighet.  Utskottet
anser  att  riksdagen bör återkomma  med
ett    förslag   till   reglering    som
tillgodoser  utskottets önskemål.  Detta
bör  riksdagen med anledning  av  motion
Ju18  i  denna  del som  sin  mening  ge
regeringen till känna.


dels  att  utskottets  hemställan  under
moment 10 bort ha följande lydelse:


10.  beträffande kravet  på  svenskt
medborgarskap


att riksdagen dels antar regeringens
förslag till säkerhetsskyddslag såvitt
avser 29 §, dels med anledning av motion
1995/96:Ju18 yrkande 8 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet
anfört.




11. Registerkontroll vid utländska
förhållanden (mom. 11)




Alice Åström (v) anser




dels  att den del av utskottets yttrande
som  på  s.  19  börjar  med   Utskottet
konstaterar   och  slutar   med    fråga
avstyrks  bort ha följande lydelse:


Utskottet     noterar    att     enligt
regeringens        förslag         skall
registerkontroll  kunna  ske   dels   av
utländska    medborgare,   dels    efter
framställan   av   annan   stat    eller
mellanfolklig  organisation.   Utskottet
konstaterar  att  här  döljer   sig   en
koppling     till     Schengen-      och
Europolkonventionerna som  inte  närmare
utvecklas   i  propositionen.   Eftersom
riksdagen  ännu inte har tagit ställning
till  dessa  konventioner bör  riksdagen
inte   nu   besluta  om  de   föreslagna
regeländringarna.  Utskottet   avstyrker
med  bifall till motion Ju19 regeringens
förslag i denna del.


dels  att  utskottets  hemställan  under
moment 11 bort ha följande lydelse:


11. beträffande registerkontroll vid
utländska förhållanden


att riksdagen med bifall till motion
1995/96:Ju19 yrkande 7 dels avslår
regeringens förslag till
säkerhetsskyddslag såvitt avser 15 §,
dels beslutar att efterföljande
paragrafer i nämnda lag skall numreras i
enlighet härmed.




12. Riktlinjer för Säkerhetspolisens
register (mom. 13)




Alice Åström (v) anser




dels  att den del av utskottets yttrande
som  på  s.  20  börjar  med   Utskottet
konstaterar  och slutar med  denna  del 
bort ha följande lydelse:


Utskottet  har  uppfattningen  att  den
parlamentariska        insynen         i
Säkerhetspolisens
registreringsverksamhet            måste
förbättras. Utskottet anser  därför  att
de     hemliga    föreskrifterna     för
Säkerhetspolisens   registerföring   bör
ersättas   med  årliga  riktlinjer   för
Säkerhetspolisen utfärdade av regeringen
efter  samråd  med  utrikesnämnden.  Det
ankommer   på   regeringen   att   vidta
nödvändiga åtgärder för att detta  skall
bli fallet. Vad utskottet har anfört bör
riksdagen med anledning av motion Ju19 i
denna  del  som sin mening ge regeringen
till känna.


dels  att  utskottets  hemställan  under
moment 13 bort ha följande lydelse:


13.   beträffande   riktlinjer   för
Säkerhetspolisens register


att riksdagen med anledning av motion
1995/96:Ju19 yrkande 6 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet
anfört.




Regeringens lagförslag




Innehållsförteckning
Sammanfattning 1
Propositionen 1
Motionerna 1
Utskottet 3
Bakgrund 3
Gällande ordning 3
Säkerhetsskyddet 3
Personalkontrollen 4
Propositionens huvudsakliga
innehåll 5
Utskottet 5
Avslag på propositionen 5
Säkerhetsskyddsavtal 6
Registerkontrollen 7
Indelningen i säkerhetsklasser
m.m. 7
Riktlinjer för beslut i
säkerhetsskyddsfrågor 9
Kontroll av anhöriga 10
Kommunicering med den
kontrollerade 12
Domstolsprövning av
kommuniceringsfrågan 13
Registernämnden 14
Skyddet för inhämtade uppgifter 15
Medborgarskapsfrågor m.m. 16
Kravet på svenskt medborgarskap 16
Registerkontroll vid utländska
förhållanden 17
Riktlinjer för Säkerhetspolisens
registrering 19
Övrigt 20
Hemställan 20
Reservationer 22
1. Avslag på proposition
1995/96:129 (mom. 1) 22
2. Säkerhetsskyddsavtal (mom. 2) 22
3. Indelningen i säkerhetsklasser
m.m. (mom. 3) 23
4. Riktlinjer för beslut i
säkerhetsskyddsfrågor (mom. 4) 23
5. Kontroll av anhöriga (mom. 5) 24
6. Kommunicering med den
kontrollerade (mom. 6) 24
7. Domstolsprövning av
kommuniceringsfrågan (mom. 7) 25
8. Registernämnden (mom. 8) 25
9. Skyddet för inhämtade uppgifter
(mom. 9) 26
10. Kravet på svenskt medborgarskap
(mom. 10) 26
11. Registerkontroll vid utländska
förhållanden (mom. 11) 27
12. Riktlinjer för
Säkerhetspolisens register (mom.
13) 27
Bilaga
Regeringens lagförslag 29
Gotab, Stockholm 1996